2288888GL031021997/98102propproppropProposition 1997/98:102PropositionPropositionJustitiedepartementet10201998-03-05 00:00:002025-12-19 14:03:101998-01-01 00:00:00Sveriges tillträde till Brysselkonventionendigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GL03102/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GL03102https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03102
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1997/98:102</h1>
<h2>Sveriges tillträde till Brysselkonventionen</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03102/prop_199798__102-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1997/98:102</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 5 mars 1998</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Laila Freivalds</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås att Sverige tillträder konventionen om domstols<br>behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område<br>(Brysselkonventionen) samt 1971 års protokoll om EG-domstolens<br>tolkning av konventionen.</p>
<p>Propositionen innehåller också förslag till den lagstiftning som krävs<br>för att Sverige skall kunna tillträda Brysselkonventionen. Vidare föreslås<br>några lagtekniska justeringar i lagen (1992:794) med anledning av<br>Sveriges tillträde till Luganokonventionen samt en ny rubrik till den<br>lagen.</p>
<p>Lagstiftningen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 102</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................5</p>
<p>2.1 Förslag till lag om domstols internationella behörighet och</p>
<p>om verkställighet av utländska domar enligt<br>Brysselkonventionen...........................................................5</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1932:540) om</p>
<p>erkännande och verkställighet av dom som meddelats i<br>Danmark, Finland, Island eller Norge................................7</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)......9</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:595) om</p>
<p>erkännande och verkställighet av nordiska domar på<br>privaträttens område.........................................................10</p>
<p>2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:368) om</p>
<p>erkännande och verkställighet av österrikiska domar på<br>privaträttens område.........................................................12</p>
<p>2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om</p>
<p>betalningsföreläggande och handräckning........................13</p>
<p>2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:794) med<br>anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen. 15</p>
<p>2.8 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)..........17</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................18</p>
<p>4 Brysselkonventionen.......................................................................19</p>
<p>4.1 Allmänt om Brysselkonventionen....................................19</p>
<p>4.2 Konventionens huvudsakliga innehåll..............................21</p>
<p>4.3 Konventionens protokoll..................................................28</p>
<p>4.4 1971 års protokoll om EG-domstolens tolkning...............30</p>
<p>4.5 1996 års konvention om Sveriges tillträde.......................30</p>
<p>4.6 Sakliga skillnader mellan Luganokonventionen och</p>
<p>Brysselkonventionen.........................................................31</p>
<p>5 Förhållandet mellan Brysselkonventionen och Lugano-<br>konventionen ...................................................................................33</p>
<p>6 Revidering av Bryssel- och Luganokonventionema.......................34</p>
<p>7 Sveriges tillträde till Brysselkonventionen.....................................35</p>
<p>8 Behovet av författningsändringar....................................................39</p>
<p>8.1 Brysselkonventionen och den summariska processen......39</p>
<p>8.2 Luganokonventionen och den summariska processen......42</p>
<p>8.3 Behovet av lagstiftning i övrigt........................................43</p>
<p>9 F örfattningskommentar...................................................................44</p>
<p>9.1 Förslaget till lag om domstols internationella behörighet<br>och om verkställighet av utländska domar enligt<br>Brysselkonventionen.........................................................44</p>
<p>9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1932:540) om</p>
<p>erkännande och verkställighet av dom som meddelats i<br>Danmark, Finland, Island eller Norge..............................49</p>
<p>9.3 Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282). 50</p>
<p>9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:595) om</p>
<p>erkännande och verkställighet av nordiska domar på<br>privaträttens område.........................................................50</p>
<p>9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:368) om</p>
<p>erkännande och verkställighet av österrikiska domar på<br>privaträttens område.........................................................50</p>
<p>9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om</p>
<p>betalningsföreläggande och handräckning........................50</p>
<p>9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:794) med<br>anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen. 51</p>
<p>9.8 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)........52</p>
<p>Bilaga 1 Lagförslagen i utkastet till lagrådsremiss.........................53</p>
<p>Bilaga 2 Konvention om Österrikes, Finlands och Sveriges tillträde</p>
<p>till Brysselkonventionen...................................................63</p>
<p>Bilaga 3 Brysselkonventionen (konsoliderad version)...................69</p>
<p>Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag...........................................145</p>
<p>Bilaga 5 Lagrådets yttrande..........................................................158</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998.........159</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>dels godkänner konventionen den 29 november 1996 om Republiken<br>Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges<br>tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verk-<br>ställighet av domar på privaträttens område, samt till protokollet<br>om domstolens tolkning av denna konvention, med den anpassning<br>som har gjorts i dessa genom konventionen om Konungariket<br>Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och<br>Nordirland tillträde, konventionen om Republiken Greklands<br>tillträde samt konventionen om Konungariket Spaniens och<br>Republiken Portugals tillträde, med den reservation som har<br>angetts,</p>
<p>dels antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om domstols internationella behörighet och om verkställighet av<br>utländska domar enligt Brysselkonventionen,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1932:540) om erkännande och verkställig-<br>het av dom som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge,</p>
<p>3. lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställig-<br>het av nordiska domar på privaträttens område,</p>
<p>5. lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och verkställig-<br>het av österrikiska domar på privaträttens område,</p>
<p>6. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och<br>handräckning,</p>
<p>7. lag om ändring i lagen (1992:794) med anledning av Sveriges<br>tillträde till Luganokonventionen,</p>
<p>8. lag om ändring i sjölagen (1994:1009).</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om domstols internationella<br>behörighet och om verkställighet av utländska domar<br>enligt Brysselkonventionen</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 §</p>
<p>Konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om<br>verkställighet av domar på privaträttens område och tillträdes-<br>konventionema den 9 oktober 1978, den 25 oktober 1982, den 26 maj<br>1989 och den 29 november 1996 (Brysselkonventionen), samt proto-<br>kollet den 3 juni 1971 om EG-domstolens tolkning av Brysselkon-<br>ventionen i dess lydelse enligt nämnda tillträdeskonventioner, skall gälla<br>som lag här i landet.</p>
<p>De svenska, engelska och franska texterna av Brysselkonventionen och<br>av 1971 års protokoll i dess lydelse enligt de tillträdeskonventioner som<br>anges i första stycket finns intagna som bilaga till denna lag.<sup>1</sup></p>
<p>Regeringen tillkännager de stater som har tillträtt Brysselkonventionen<br>och 1971 års protokoll, samt innehållet i sådana underrättelser om<br>ändringar i nationell rätt eller i förteckningarna över domstolar som avses<br>i artikel VI i konventionens protokoll.</p>
<p>2§</p>
<p>I artikel 54 B i Luganokonventionen, som gäller som lag här i landet<br>enligt lagen (1992:794) om domstols internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar enligt Luganokonventionen, finns<br>bestämmelser om när Luganokonventionen skall tillämpas i stället för<br>Brysselkonventionen.</p>
<p>3§</p>
<p>Om det inte finns någon annan behörig domstol när det finns svensk<br>domsrätt enligt Brysselkonventionen, är Stockholms tingsrätt behörig. En<br>ansökan enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och hand-<br>räckning skall i motsvarande fall göras hos Kronofogdemyndigheten i<br>Stockholm.</p>
<p>4§</p>
<p>Ett avgörande som rör ett sådant civilrättsligt anspråk som avses i artikel</p>
<p>II andra stycket i konventionens protokoll skall varken erkännas eller<br>verkställas här.</p>
<p>Här återfinns bilagan som bilaga 3 till propositionen.</p>
<p>5§</p>
<p>Vid den handläggning som avses i artiklarna 32-34 skall hovrätten bestå<br>av en lagfaren domare.</p>
<p>För det förfarande som avses i artikel 37.1 och artikel 40 gäller rätte-<br>gångsbalkens regler om överklagande av tingsrätts beslut i tillämpliga<br>delar, om inte konventionen föreskriver något annat. En sådan ansökan<br>om ändring som avses i artikel 40 skall göras skriftligen. Den skall ha<br>kommit in till hovrätten inom fyra veckor från den dag då beslutet<br>meddelades.</p>
<p>En domare som har handlagt ett mål enligt artiklarna 32-34 är jävig att<br>handlägga mål om samma sak enligt artikel 37.1 och artikel 40.</p>
<p>6§</p>
<p>För det förfarande som avses i artikel 37.2 och artikel 41 gäller<br>rättegångsbalkens regler om överklagande av hovrätts beslut i tillämpliga<br>delar, om inte konventionen föreskriver något annat. Talan far inte<br>komma under Högsta domstolens prövning utan att Högsta domstolen<br>har meddelat sökanden prövningstillstånd enligt 54 kap. 10 §<br>rättegångsbalken.</p>
<p>7§</p>
<p>Om en ansökan om verkställighet bifalls, skall det utländska avgörandet<br>verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en<br>svensk domstols lagakraftägande dom, såvida inte annat följer av artikel<br>39. Vid verkställighet av ett utländskt avgörande som rör en<br>säkerhetsåtgärd skall i stället bestämmelserna om verkställighet av beslut<br>om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd tillämpas.</p>
<p>8§</p>
<p>Om hovrätten vid det förfarande som avses i artiklarna 32-34 bifaller en<br>ansökan om verkställighet, skall hovrättens beslut anses innefatta ett<br>beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som avses i 15 kap.<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1932:540) om<br>erkännande och verkställighet av dom som meddelats<br>i Danmark, Finland, Island eller Norge</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1932:540) om erkännande och<br>verkställighet av dom som meddelats i Danmark, Finland, Island eller<br>Norge<sup>1</sup> skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>10 §</p>
<p>Denna lag tillämpas inte om<br>lagen (1992:794) om domstols<br>internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar<br>enligt Luganokonventionen är<br>tillämplig.</p>
<p>Denna lag har ej avseende å: Denna lag tillämpas inte heller</p>
<p>beträffande</p>
<p>1. dom i mål angående boskillnad, hemskillnad, äktenskapsskillnad,<br>återgång av äktenskap, adoptivförhållandes stiftande eller hävande,<br>omyndighetsförklaring eller sådan förklarings hävande, eller dom som, i<br>samband med hemskillnad, äktenskapsskillnad eller äktenskaps återgång,<br>givits om bodelning mellan makarna, skadestånd eller vårdnaden om<br>barnen eller ock senare, i särskilt mål, givits i fråga, som sist är sagd;<br>dock att vad i 4-9 §§ stadgas om verkställighet skall äga tillämpning å<br>domen, därest denna enligt vad särskilt är stadgat skall gälla här i riket;</p>
<p>2. dom, som meddelats i Danmark, Island eller Norge och innefattar<br>tillämpning av lagstiftningen om makars förmögenhetsförhållanden,<br>såframt tvisten här i riket skolat bedömas enligt lagstiftning, som gällde<br>före nya giftermålsbalkens ikraftträdande;</p>
<p>3. beslut eller förlikning angående familj erättslig underhållsplikt;</p>
<p>4. beslut eller förlikning, som gäller börd, rätt på grund av arv eller<br>testamente, boutredning eller skifte efter död man eller ansvarighet för<br>den dödes gäld, gäldenärs försättande i konkurs, inledande av offentlig<br>ackordsförhandling utan konkurs, andra på konkursdomares eller<br>konkursdomstols prövning beroende frågor eller rättshandlings eller<br>annan åtgärds ogiltighet på grund av inträffad konkurs;</p>
<p>5. beslut eller förlikning i fråga om äganderätt eller annan rätt till fast<br>egendom i annan stat än den, där domen eller förlikningen tillkom, eller<br>om skyldighet att träffa förfogande om dylik rätt eller om påföljd av<br>sådan skyldighets åsidosättande;</p>
<p>6. beslut rörande skatt eller annan avgift till stat eller kommun eller<br>annan fråga av offentligrättslig art, ändå att saken behandlats i den för<br>tvistemål stadgade ordning.</p>
<p><sup>1</sup> Lagen har enligt 1977:595 och 1977:1000 upphört att gälla i förhållande till Danmark,<br>Finland och Norge den 1 januari 1978.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Å beslut, som meddelats av<br>särskild domstol för arbetstvister,<br>har denna lag ej avseende.</p></td><td>
<p>Lagen tillämpas inte heller p<sub>rO</sub>p. 1997/98:102<br>beträffande beslut som meddelats<br>av särskild domstol for</p>
<p>arbetstvister.</p></td></tr>
</table>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i sjömanslagen<br>(1973:282)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 14 § sjömanslagen (1973:282) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>14 §'</p>
<p>Tvist om sjömans anställningsförhållande får inte dras inför utländsk</p>
<p>myndighet.</p>
<p>Första stycket gäller inte om<br>annat följer av lagen (1992:794)<br>med anledning av Sveriges tillträde<br>till Luganokonventionen.</p>
<p>Första stycket gäller inte om<br>annat följer av lagen (1998:000) om<br>domstols internationella behörighet<br>och om verkställighet av utländska<br>domar enligt Brysselkonventionen<br>eller lagen (1992:794) om domstols<br>internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar<br>enligt Luganokonventionen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>Senaste lydelse 1992:797.</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:595) om<br>erkännande och verkställighet av nordiska domar på<br>privaträttens område</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1977:595) om erkännande och<br>verkställighet av nordiska domar på privaträttens område skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>7§'</p>
<p>Denna lag tillämpas inte om Denna lag tillämpas inte om<br>lagen (1992:794) med anledning av lagen (1998:000) om domstols<br>Sveriges tillträde till Luganokon- internationella behörighet och om<br>ventionen är tillämplig eller om verkställighet av utländska domar<br>annat följer av särskilda bestäm- enligt Brysselkonventionen eller<br>melser om erkännande och verk- lagen (1992:794) om domstols<br>ställighet av avgöranden och internationella behörighet och om<br>förlikningar på särskilda rätts- verkställighet av utländska domar<br>områden. enligt Luganokonventionen är</p>
<p>tillämplig, eller om annat följer av<br>särskilda bestämmelser om<br>erkännande och verkställighet av<br>avgöranden och förlikningar på<br>särskilda rättsområden.</p>
<p>Lagen tillämpas inte heller beträffande</p>
<p>1. dom eller förlikning i mål angående boskillnad, legal separation,<br>äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap, antagande av adoptivbarn</p>
<p>eller adoptivförhållandes hävande, omyndighetsförklaring eller dess<br>hävande eller i mål angående bodelning eller skadestånd med anledning<br>av legal separation, äktenskapsskillnad eller återgång av äktenskap, om ej<br>fråga är om verkställighet av dom som skall gälla här i riket enligt 22 §<br>förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden<br>rörande äktenskap, adoption och förmynderskap,</p>
<p>2. dom eller förlikning rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med<br>barn eller överlämnande av barn i annat fall, om ej fråga är om<br>verkställighet enligt 6 §,</p>
<p>3. dom eller förlikning rörande familjerättslig underhållsskyldighet,</p>
<p>4. dom eller förlikning rörande faderskapet till barn,</p>
<p>5. dom eller förlikning angående rätt på grund av arv eller testamente,<br>efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte med anledning av<br>dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld, om ej den avlidne var<br>medborgare i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade<br>hemvist i någon av dessa stater,</p>
<p>6. dom eller förlikning angående</p>
<p>a) gäldenärs försättande i konkurs,</p>
<p>Senaste lydelse 1992:798.</p>
<p>10</p>
<p>b) inledande av förhandling om offentligt ackord utan konkurs,</p>
<p>c) andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning beroende<br>frågor eller</p>
<p>d) rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet eller återgång på grund<br>av konkurs eller forhandling om offentligt ackord utan konkurs i något av<br>de nordiska länderna, om av konkursbeslutet eller beslutet om offentlig<br>ackordsförhandling framgår att gäldenären inte hade hemvist i något av<br>de nordiska länderna,</p>
<p>7. dom eller förlikning i mål som skall upptagas omedelbart av särskild<br>domstol för handläggning av tvister rörande kollektivavtal.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>11</p>
<h3>2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:368) om<br>erkännande och verkställighet av österrikiska domar<br>på privaträttens område</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983:368) om erkännande och<br>verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>]</p>
<p>Denna lag är tillämplig på domar<br>som har meddelats i Österrike i<br>ämnen av privaträttslig beskaffen-<br>het. Lagen tillämpas på domar i<br>sådana ämnen, även om de har<br>meddelats i ett strafffättsligt för-<br>farande. Lagen tillämpas inte om<br>lagen (1992:794) med anledning av<br>Sveriges tillträde till Luganokon-<br>ventionen är tillämplig.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§'</p>
<p>Denna lag är tillämplig på domar<br>som har meddelats i Österrike i<br>ämnen av privaträttslig beskaffen-<br>het. Lagen tillämpas på domar i<br>sådana ämnen, även om de har<br>meddelats i ett strafffättsligt för-<br>farande. Lagen tillämpas inte om<br>lagen (1998:000) om domstols<br>internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar<br>enligt Brysselkonventionen eller<br>lagen (1992:794) om domstols<br>internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar<br>enligt Luganokonventionen är<br>tillämplig.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>Senaste lydelse 1992:799.</p>
<p>12</p>
<h3>2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om<br>betalningsföreläggande och handräckning</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:746) om betalnings-<br>föreläggande och handräckning</p>
<p>dels att 5 £ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 6 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>5 §'</p>
<p>Om enligt någon särskild föreskrift en tvist angående en förpliktelse<br>skall tas upp av en annan myndighet än tingsrätt, kan saken prövas enligt<br>denna lag endast om det finns bestämmelser som medger sådan prövning.<br>Vad som sägs i denna lag om tingsrätt skall i sådana fall i stället gälla<br>den andra myndigheten.</p>
<p>Bestämmelserna om betalnings- Bestämmelserna om betalnings-<br>föreläggande och vanlig handräck- föreläggande och vanlig handräck-<br>ning gäller inte om svaranden vid ning gäller inte om lagen<br>tidpunkten för ansökan har hemvist (1992:794) om domstols inter-<br>i en främmande stat som har nationella behörighet och om<br>tillträtt den i Lugano den 16 verkställighet av utländska domar<br>september 1988 antagna konven- enligt Luganokonventionen skulle<br>tionen om domstols behörighet och vara tillämplig om talan hade<br>om verkställighet av domar på väckts i domstol och<br>privaträttens område eller om det i<br>en sådan stat pågår rättegång om<br>samma sak och denna rättegång kan<br>leda till ett avgörande som är<br>verkställbart i Sverige.</p>
<p>1) svaranden vid tidpunkten för<br>ansökan inte har hemvist i Sverige,<br>eller</p>
<p>2) det i en annan stat pågår<br>rättegång om samma sak och denna<br>rättegång kan leda till ett avgörande<br>som är verkställbart i Sverige enligt<br>Luganokonventionen.</p>
<p>6a§</p>
<p>I lagen (1998:000) om domstols<br>internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar<br>enligt Brysselkonventionen finns</p>
<p>Senaste lydelse 1992:800.</p>
<p>13</p>
<p>bestämmelser om kronofogde- p<sub>rO</sub>p 1997/98'102<br>myndighets behörighet m.m.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>14</p>
<h3>2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:794) med<br>anledning av Sveriges tillträde till Luganokonven-<br>tionen</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:794) med anledning av<br>Sveriges tillträde till Luganokonventionen</p>
<p>dels att 6-8 §§ skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att rubriken till lagen samt 1, 2, 4 och 5 §§ skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Lag med anledning av Sveriges Lag om domstols internationella<br>tillträde till Luganokonventionen behörighet och om verkställighet</p>
<p>av utländska domar enligt<br>Luganokonventionen</p>
<p>1 §</p>
<p>Den i Lugano den 16 september Den i Lugano den 16 september<br>1988 antagna konventionen om 1988 antagna konventionen om<br>domstols behörighet och om domstols behörighet och om</p>
<p>verkställighet av domar på verkställighet av domar på</p>
<p>privaträttens område skall gälla privaträttens område (Lugano-<br>som lag här i landet. konventionen) skall gälla som lag</p>
<p>här i landet.</p>
<p>Konventionens svenska, engelska och franska texter finns intagna som<br>bilaga till denna lag.</p>
<p>Regeringen tillkännager de stater<br>som har tillträtt Luganokon-<br>ventionen och innehållet i sådana<br>underrättelser om ändringar i<br>nationell rätt eller i förteck-<br>ningarna över domstolar som avses<br>i artikel VI i Protokoll nr 1 till<br>konventionen.</p>
<p>Om det inte finns någon behörig<br>domstol när svensk domsrätt<br>föreligger enligt denna lag, skall<br>frågan tas upp av Stockholms<br>tingsrätt.</p>
<p>'§</p>
<p>Av artikel 54 B i Luganokon-<br>ventionen framgår när Bryssel-<br>konventionen, som gäller som lag<br>här i landet enligt lagen (1998:000)<br>om domstols internationella<br>behörighet och om verkställighet av<br>utländska domar enligt Bryssel-<br>konventionen, skall tillämpas i<br>stället för Luganokonventionen.</p>
<p>15</p>
<p><sup>4</sup>§ Prop. 1997/98:102</p>
<p>Vid den handläggning som avses Beträffande förfarandet vid<br>i artikel 32 skall hovrätten bestå av handläggning av frågor om verk-<br>en lagfaren domare. ställighet enligt Luganokonven-</p>
<p>tionen tillämpas 5-8 §§ lagen<br>(1998:000) om domstols inter-<br>nationella behörighet och om verk-<br>ställighet av utländska domar enligt<br>Brysselkonventionen.</p>
<p>För det förfarande som avses i<br>artikel 37.1 och artikel 40 gäller<br>rättegångsbalkens regler om besvär<br>i hovrätt i tillämpliga delar, om inte<br>konventionen föreskriver något<br>annat. En sådan ansökan om<br>ändring som avses i artikel 40 skall<br>göras skriftligen. Den skall ha<br>kommit in till hovrätten inom fyra<br>veckor från den dag då beslutet<br>meddelades.</p>
<p>En domare som har handlagt ett<br>mål enligt artikel 32 är jävig att<br>handlägga mål om samma sak<br>enligt artikel 37.1 och artikel 40.</p>
<p>5§</p>
<p>För det förfarande som avses i Om det inte finns någon annan<br>artikel 37.2 och artikel 41 gäller behörig domstol när svensk<br>rättegångsbalkens regler om besvär domsrätt föreligger enligt Lugano-<br>i Högsta domstolen i tillämpliga konventionen, är Stockholms<br>delar, om inte konventionen före- tingsrätt behörig,<br>skriver något annat. Talan får inte<br>komma under Högsta domstolens<br>prövning utan att Högsta domstolen<br>meddelat sökanden tillstånd till<br>detta enligt 54 kap. 10 § rätte-<br>gångsbalken.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>16</p>
<h3>2.8 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 21 kap. 2 § sjölagen (1994:1009) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>21 kap.</p>
<p>2§</p>
<p>I fråga om behörigheten för sjörättsdomstol att ta upp tvistemål som<br>avses i 1 § första stycket skall bestämmelserna om laga domstol i<br>tvistemål i allmänhet tillämpas.</p>
<p>Talan far även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort där fartyget<br>finns. Har säkerhet för en fordran ställts hos en myndighet till befrielse<br>från kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd, far talan väckas även vid<br>sjörättsdomstolen för den ort där säkerheten har ställts. Talan angående<br>en fordran som säkerheten har avsett far väckas vid sistnämnda<br>sjörättsdomstol, även om säkerheten har upphört att gälla.</p>
<p>Finns inte sjörättsdomstol i den ort där svaranden har kunnat sökas<br>enligt första eller andra stycket, väcks talan vid den sjörättsdomstol som<br>är närmast den orten.</p>
<p>Om flera är redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som<br>rederiets hemvist.</p>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf Bestämmelserna i denna paragraf<br>gäller inte om annat följer av lagen gäller inte om annat följer av lagen<br>(1992:794) med anledning av (1998:000) om domstols inter-<br>Sveriges tillträde till Luganokon- nationella behörighet och om<br>ventionen. Andra stycket gäller verkställighet av utländska domar<br>dock om fartyget är belagt med enligt Brysselkonventionen eller<br>kvarstad. lagen (1992:794) om domstols</p>
<p>internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar<br>enligt Luganokonventionen. Andra<br>stycket gäller dock om fartyget är<br>belagt med kvarstad.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>17</p>
<h2>Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar<br>på privaträttens område (Brysselkonventionen) innehåller regler om<br>domstols internationella behörighet och om erkännande och verk-<br>ställighet av utländska privaträttsliga domar. Den ingicks år 1968 mellan<br>de ursprungliga medlemsländerna i Europeiska gemenskaperna (EG),<br>Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien, Luxemburg och Nederländerna.<br>Konventionen kompletterades år 1971 med ett protokoll angående EG-<br>domstolens behörighet att tolka den.</p>
<p>Sedan Danmark, Storbritannien och Irland blivit medlemmar i EG<br>ingick medlemsstaterna år 1978 en särskild konvention om dessa staters<br>tillträde till 1968 års konvention. Motsvarande konventioner ingicks år<br>1982 och 1989 efter det att Grekland respektive Spanien och Portugal<br>inträtt i gemenskapen. Dessa s.k. tillträdeskonventioner innehåller,<br>förutom tekniska anpassningar av den ursprungliga texten, en del sakliga<br>ändringar och preciseringar av 1968 års konvention.</p>
<p>1968 års Brysselkonvention, tolkningsprotokollet och de tre tillträdes-<br>konventionema har tillträtts av samtliga stater som var medlemmar i<br>Europeiska unionen (EU) vid Sveriges, Finlands och Österrikes inträde i<br>unionen.</p>
<p>Brysselkonventionen har sin grund i artikel 220 i EG-fördraget, som<br>föreskriver att medlemsländerna skall förhandla med varandra på olika<br>områden i syfte att bl.a. förenkla formaliteterna för ömsesidigt<br>erkännande och verkställighet av olika rättsliga avgöranden. Enligt<br>artikel 4.2 i den anslutningsakt som hör till det anslutningsfördrag som<br>reglerar Sveriges medlemsskap i EU har Sverige bl.a. förbundit sig att<br>tillträda de konventioner som avses i artikel 220 i EG-fördraget och de<br>protokoll om EG-domstolens tolkning av konventionerna som de tidigare<br>medlemsstaterna har undertecknat (se prop. 1994/95:19, bilaga 10, s. 3).</p>
<p>Den 29 november 1996 undertecknades konventionen om Österrikes,<br>Finlands och Sveriges tillträde till Brysselkonventionen samt till 1971 års<br>protokoll om EG-domstolens behörighet. I tillträdeskonventionen (bilaga<br>2) har gjorts dels nödvändiga tekniska anpassningar av konven-<br>tionstexten, dels ett par ändringar i sak (se avsnitt 4.5 ).</p>
<p>Tillträdeskonventionen träder i kraft i förhållandet mellan de stater<br>som har ratificerat den efter det att en av de tre nya medlemsstaterna och<br>en av de tidigare medlemsstaterna har ratificerat konventionen.<br>Nederländerna har som första medlemsland ratificerat tillträdes-<br>konventionen. Ratifikationsinstrumentet deponerades hos general-<br>sekreteraren vid Europeiska unionens råd den 4 juli 1997.</p>
<p>I Sverige gäller sedan den 1 januari 1993 Luganokonventionen, som<br>innehåller med Brysselkonventionen i stort sett likalydande bestäm-<br>melser (jfr prop. 1991/92:128). Luganokonventionen antogs i september<br>1988 av EFTA:s dåvarande medlemsländer Finland, Island, Norge,<br>Schweiz, Sverige och Österrike samt av EG:s dåvarande medlemsländer.<br>Den har numera ratificerats av EU:s samtliga nuvarande medlemsländer<br>och av EFTA-statema Island, Norge och Schweiz. Ett tillträde till</p>
<p>18</p>
<p>Brysselkonventionen innebär för Sveriges del alltså inte i sak något nytt<br>av större betydelse.</p>
<p>Inom Justitiedepartementet har utarbetats ett utkast till lagrådsremiss<br>som innehåller förslag till den lagstiftning som krävs för ett svenskt<br>tillträde till Brysselkonventionen. Det normala remissförfarandet har<br>bedömts vara obehövligt då det är fråga om begränsade tekniska frågor.<br>Beredningskravet har uppfyllts genom att utkastet till lagrådsremiss har<br>sänts för synpunkter till Domstolsverket, Svea hovrätt, Hovrätten över<br>Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, juridiska fakultetsstyrelsen<br>vid Lunds universitet, juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms<br>universitet, Riksskatteverket, Konsumentverket, Sveriges advokat-<br>samfund, Stockholms Handelskammare, Sveriges Industriförbund,<br>Svensk Handel, Svenska Bankföreningen och Sveriges Försäk-<br>ringsförbund. Yttranden har avgetts av Domstolsverket, Svea hovrätt,<br>Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Lunds<br>universitet, Stockholms universitet, Riksskatteverket, Sveriges<br>advokatsamfund, Svensk Handel, Svenska Bankföreningen och Sveriges<br>Försäkringsförbund. Yttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet<br>(dnr Ju97/6983). Synpunkterna behandlas i avsnitt 7 och 8. Utkastets<br>lagförslag finns intagna i bilaga 1.</p>
<p>I bilaga 2 återfinns 1996 års tillträdeskonvention i den svenska<br>versionen. De svenska, engelska och franska texterna av Bryssel-<br>konventionen och 1971 års protokoll i en konsoliderad - sammanställd -<br>version finns i bilaga 3. Den konsoliderade versionen av Bryssel-<br>konventionen och 1971 års protokoll, efter 1996 års tillträdeskonvention,<br>har publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT), se<br>98/C 27/01 s. 1.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 5 februari 1998 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådet har lämnat förslagen<br>utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Vissa redaktionella<br>ändringar har gjorts i lagtexten.</p>
<h2>4 Brysselkonventionen</h2>
<h3>4.1 Allmänt om Brysselkonventionen</h3>
<p>Brysselkonventionen är en s.k. dubbel konvention. Den reglerar inte bara<br>frågor om erkännande och verkställighet av utländska domar utan<br>innehåller också regler om domstols internationella behörighet,<br>domsrättsregler och vissa andra regler som är tillämpliga redan under<br>rättegången.</p>
<p>I s.k. enkla verkställighetskonventioner brukar normalt ingå indirekta<br>behörighetsregler som tillämpas på verkställighetsstadiet i verkställig-<br>hetsstaten. En enkel verkställighetskonvention hindrar således inte<br></p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>19</p>
<p>staterna från att fortsätta tillämpa sina egna internationella Prop. 1997/98:102<br>behörighetsregler. Om en dom meddelas i en stat som har tillträtt en<br>sådan verkställighetskonvention och domstolen har grundat sin<br>behörighet på en behörighetsregel som inte är godkänd i konventionen<br>kan andra stater i stället vägra erkänna och verkställa domen.</p>
<p>Denna typ av indirekta behörighetsregler saknas nästan helt i<br>Brysselkonventionen. Tvärtom gäller enligt huvudregeln att domstolens<br>behörighet inte får ifrågasättas i verkställighetsstaten. Konventionen<br>söker i största möjliga mån att åstadkomma en fri rörlighet för domar<br>över statsgränserna. De enhetliga behörighetsreglerna gäller bara<br>konventionsstatema emellan. Staterna är alltså fria att behålla och<br>tillämpa andra behörighetsregler i förhållande till stater som inte har<br>tillträtt konventionen.</p>
<p>Till konventionen hör ett protokoll med bestämmelser som enbart rör<br>vissa stater, och med bestämmelser av mera praktisk natur. Det<br>protokollet är enligt konventionens artikel 65 en del av konventionen.</p>
<p>Konventionen kompletteras av ett protokoll av den 3 juni 1971 om<br>domstolens tolkning av Brysselkonventionen (i fortsättningen kallat 1971<br>års protokoll). Bestämmelserna i 1971 års protokoll innebär att EG-<br>domstolen har behörighet att avgöra tolkningsfrågor angående konven-<br>tionen och det till konventionen hörande protokollet samt till 1971 års<br>protokoll.</p>
<p>Brysselkonventionen kan tillträdas enbart av stater som är medlemmar<br>i EU. Som tidigare har nämnts (avsnitt 3) är nya medlemsstater skyldiga<br>att tillträda konventionen.</p>
<p>Konventionens tillämpningsområde är begränsat till att avse tvister<br>med internationell anknytning. Det internationella momentet är<br>uppenbart när det gäller konventionens regler om erkännande och<br>verkställighet av utländska domar. Men även när det gäller reglerna om<br>domstols behörighet krävs det att tvisten innehåller ett internationellt<br>element för att konventionens regler skall gälla. Detta framgår inte<br>uttryckligen av konventionstexten men kan utläsas av bl.a. ingressen som<br>talar om domstolars internationella behörighet. Konventionen blir alltså<br>normalt inte tillämplig när båda partema har hemvist i en och samma<br>stat. Innehåller tvisten ett internationellt moment, t.ex. att svaranden har<br>hemvist i en annan konventionsstat eller att domstol i en annan kon-<br>ventionsstat är exklusivt behörig att pröva tvisten, blir dock konven-<br>tionens bestämmelser tillämpliga på rättegången.</p>
<p>Brysselkonventionen finns kommenterad i fyra rapporter som har<br>publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT). Det<br>rör sig om en rapport av Jenard till den urprungliga Brysselkonventionen<br>(5 mars 1979, C 59), en rapport av Schlosser till 1978 års tillträdes-<br>konvention (samma publikation), en rapport av Evrigenis/Kerameus till<br>1982 års tillträdeskonvention (86/C 298/01), och, slutligen, en rapport av<br>de Almeida Cruz/Desantes Real/Jenard (90/C 189/06) till 1989 års<br>tillträdeskonvention. En rapport till 1996 års tillträdeskonvention är<br>under utarbetande. Luganokonventionen finns kommenterad i en rapport<br>av Jenard/Möller (90/C 189/07).</p>
<p>20</p>
<p>I följande avsnitt ges en översiktlig redogörelse för Bryssel- Prop. 1997/98:102<br>konventionens bestämmelser, inklusive konventionens protokoll, för<br>1971 års protokoll om EG-domstolens tolkning, för innehållet i 1996 års<br>tillträdeskonvention samt för de skillnader som finns mellan Bryssel- och<br>Luganokonventionema. En kort redovisning ges också for det arbete med<br>att revidera Bryssel- och Luganokonventionema som nyligen har inletts.</p>
<h3>4.2 Konventionens huvudsakliga innehåll</h3>
<p>Tillämpningsområdet</p>
<p>I artikel 1 anges konventionens tillämpningsområde. Det är begränsat till<br>privaträttens område, och omfattar således inte straffrätten och heller inte<br>skattefrågor, tullfrågor och liknande förvaltningsrättsliga frågor. Konven-<br>tionen är dock inte tillämplig på hela privaträttens område. Den omfattar<br>tvister om underhållsbidrag men flera andra familjerättsliga frågor har<br>uttryckligen undantagits från tillämpningsområdet. Skiljeförfarande samt<br>konkurs, ackord och liknande förfaranden omfattas inte.</p>
<p>För närvarande pågår inom EU ett arbete med en särskild konvention<br>om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar<br>i äktenskapsmål (den s.k. Bryssel Il-konventionen). På det insolvens-<br>rättsliga området har inom EU utarbetats en insolvenskonvention, som<br>bl.a. behandlar frågor om domstols behörighet och om erkännande av<br>utländska insolvensförfaranden. Den har dock inte undertecknats av<br>samtliga medlemsländer.</p>
<p>Behörighetsreglerna</p>
<p>I konventionens Avdelning II finns bestämmelser om domstols<br>internationella behörighet. Inga andra behörighetsregler än de som<br>framgår av konventionen får tillämpas gentemot en svarande som har<br>hemvist i en konventionsstat. Enligt huvudregeln i artikel 2 skall tvister<br>som faller inom konventionens tillämpningsområde prövas i den stat där<br>svaranden har hemvist. Artikel 2 andra stycket innehåller en regel som<br>förbjuder särbehandling på grund av medborgarskap. I artikel 3 räknas<br>vissa s.k. exorbitanta behörighetsregler upp som förekommer i de olika<br>konventionsstatemas rättsordningar och som alltså är förbjudna. För<br>Sveriges del anges här allmänt förmögenhetsforum (10 kap. 3 § första<br>stycket första meningen rättegångsbalken, RB). Uppräkningen är inte<br>uttömmande. Inte heller andra regler i rättegångsbalken som inte har stöd<br>i Brysselkonventionen, t.ex. kontraktsforum enligt 10 kap. 6 § RB, får<br>användas i mål där konventionen är tillämplig. Nationella behörig-<br>hetsregler, också sådana som faller inom kategorin exorbitanta regler, får<br>med ett undantag (se vid artikel 16 nedan) användas gentemot svarande<br>som har hemvist i andra stater än dem som har tillträtt Bryssel-<br>konventionen, se artikel 4. Andra stycket i artikel 4 innehåller en regel<br>om att en kärande som har hemvist i rättegångsstaten, oberoende av</p>
<p>21<br></p>
<p>medborgarskap, har rätt att åberopa samma regler om domstols Prop. 1997/98:102<br>behörighet som statens egna medborgare.</p>
<p>Artiklarna 5 och 6 innehåller särskilda behörighetsregler av olika slag<br>som innebär ett avsteg från huvudregeln om svarandens hemvist.<br>Bestämmelserna utgör alternativ till artikel 2. Käranden kan alltså välja<br>mellan svarandens hemvistforum och de alternativa fora som utpekas i<br>artikel 5 och 6. Till skillnad från flertalet av konventionens övriga<br>behörighetsregler, anges i dessa artiklar inte bara i vilken konventionsstat<br>talan får väckas. Det anges också - utom i fråga om artikel 5.6 - vid<br>vilken domstol i denna stat som målet skall prövas.</p>
<p>Enligt artikel 5.1 kan tvister om avtal prövas vid domstol i den ort där<br>den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas<br>(uppfyllelseforum). För tvister om anställningsavtal finns det härutöver<br>en speciell bestämmelse. Talan kan i sådana fall även väckas vid<br>domstolen i den ort där arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete. Om<br>arbetstagaren inte vanligtvis utför sitt arbete i ett och samma land kan en<br>talan mot arbetsgivaren även väckas vid domstolen i den ort där det<br>affärsställe där arbetstagaren har anställts finns. Brysselkonventionen<br>avviker i detta avseende från Luganokonventionen (se avsnitt 4.6).</p>
<p>Utöver avtalsrättsliga tvister nämns i artikel 5 tvister om under-<br>hållsbidrag (punkt 2), utomobligatoriska skadeståndsanspråk (punkt 3),<br>talan om enskilt anspråk i anledning av brott (punkt 4), tvister som<br>hänför sig till verksamheten vid en filial osv. (punkt 5), tvister som gäller<br>"truster" (punkt 6) samt tvister om betalning av bärgarlön (punkt 7).</p>
<p>Ytterligare särskilda behörighetsregler finns i artikel 6 (bl.a. för mål<br>med flera svarande) och i artikel 6 a (om ansvar till följd av ett fartygs<br>användning eller drift).</p>
<p>Artiklarna 7-15 innehåller tvingande behörighetsregler för försäk-<br>ringstvister och vissa konsumenttvister. Syftet bakom dessa regler är att<br>skydda försäkringstagare och konsumenter som ju normalt är den svagare<br>parten i ett avtalsförhållande. Reglerna tillåter i princip alltid försäk-<br>ringstagaren respektive konsumenten att processa i sitt eget hemvistland,<br>oavsett om han eller hon är kärande eller svarande i målet.</p>
<p>Artikel 16 innehåller bestämmelser om exklusiv behörighet. Reglerna<br>är tvingande och gäller oberoende av var parterna har hemvist. Till<br>skillnad från de övriga särskilda behörighetsreglerna gäller artikel 16<br>alltså även när svaranden har hemvist i en stat som inte har tillträtt<br>konventionen.</p>
<p>Enligt punkt 1 a) i artikel 16 skall tvister som gäller sakrätt i eller<br>nyttjanderätt till fast egendom handläggas i den stat där fastigheten är<br>belägen, oberoende av var parterna har hemvist. Särskilda regler gäller<br>enligt punkt 1 b) för vissa tidsbegränsade avtal om nyttjanderätt till fast<br>egendom, exempelvis avtal om hyra av en semesterbostad. Tvister med<br>anledning av sådana hyresavtal kan som alternativ till vad som följer av<br>punkt 1 a) prövas där svaranden har hemvist, under förutsättning att<br>fastighetsägaren och hyresgästen är fysiska personer och har hemvist i<br>samma konventionsstat. Brysselkonventionen avviker i detta avseende<br>från Luganokonventionen (se avsnitt 4.6). Bestämmelserna i punkt 1<br>gäller endast om det är fråga om fastigheter i en konventionsstat.</p>
<p>22</p>
<p>Övriga exklusiva behörighetsregler i artikel 16 rör frågor om en Prop. 1997/98:102<br>juridisk persons giltighet eller upplösning och frågor om giltigheten av<br>beslut som den juridiska personens organ har fattat (punkt 2), giltigheten<br>av inskrivningar i offentliga register (punkt 3), registrering eller giltighet<br>av patent, varumärken, mönster och liknande rättigheter (punkt 4) samt<br>talan om verkställighet av domar (punkt 5). En exklusiv behörighetsregel<br>av ett speciellt slag finns i artikel Vb i konventionens protokoll. Den<br>gäller vissa tvister mellan befälhavare och besättningsmedlem på<br>havsgående fartyg.</p>
<p>Konventionen tillåter att parterna avtalar om att viss domstol skall vara<br>behörig att pröva en tvist dem emellan (prorogation), se artikel 17.<br>Avtalet far dock inte strida mot de tvingande behörighetsregler som<br>konventionen ställer upp för försäkrings- och konsumenttvister (se artikel<br>12 resp. 15) samt för tvister om anställningsavtal. I mål om anställ-<br>ningsavtal är prorogationsavtal giltiga enbart om de har ingåtts efter det<br>att tvisten mellan parterna har uppstått, se femte stycket. Brysselkon-<br>ventionen avviker i detta avseende från Luganokonventionen (se avsnitt<br>4.6). För att ett prorogationsavtal skall vara giltigt måste vissa formkrav<br>vara uppfyllda (första stycket).</p>
<p>Brysselkonventionen tillåter också s.k. tyst prorogation. En domstol<br>kan bli behörig att pröva en tvist om svaranden går i svaromål inför<br>domstolen utan att göra invändningar om att domstolen är obehörig<br>(artikel 18). Denna regel gäller dock inte om en annan domstol är<br>exklusivt behörig att pröva tvisten enligt reglerna i artikel 16.</p>
<p>Handläggningen av behörighetsfrågorna</p>
<p>Domstolarna är skyldiga att självmant pröva sin behörighet och detta<br>oberoende av om konventionens bestämmelser åberopas eller inte. Om<br>svaranden inte gör någon invändning om domstolens behörighet blir<br>dock, enligt artikel 18, i allmänhet domstolen behörig. Av artikel 19<br>framgår att domstolen måste avvisa ett mål, om en annan domstol är<br>exklusivt behörig att pröva tvisten enligt artikel 16. Om svaranden inte<br>går i svaromål, måste domstolen självmant undersöka om den är behörig<br>enligt konventionens bestämmelser och i annat fall avvisa målet, se<br>artikel 20 första stycket. Bestämmelsen är uppställd till skydd för<br>svaranden och är begränsad till sådana svarande som har hemvist i en<br>konventionsstat. I andra stycket föreskrivs att domstolen inte far pröva<br>ett mål förrän det har klarlagts att svaranden har fatt del av<br>stämningsansökan eller motsvarande handling och haft tillräcklig tid på<br>sig att förbereda sitt svaromål. I förhållandet mellan de stater, bl.a.<br>Sverige, som har tillträtt 1965 års Haagkonvention om delgivning i<br>utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur<br>gäller i stället för andra stycket den konventionens bestämmelser (tredje<br>stycket). Delgivningsfrågor behandlas också i artikel IV i konventionens<br>protokoll. Delgivningsfrågor har också beaktats i konventionens<br>Avdelning III om erkännande och verkställighet.</p>
<p>23</p>
<p>Litispendens och vilandeförklaring m.m.</p>
<p>Artiklarna 21-23 anger hur domstolarna skall agera när mål om samma<br>sak väcks i flera stater och när mål vid olika domstolar har samband med<br>varandra.</p>
<p>Om mål om samma sak mellan samma parter väcks vid domstolar i<br>olika konventionsstater föreligger litispendens. Den domstol där talan har<br>väckts först är ensam behörig att pröva målet. Övriga domstolar är<br>skyldiga att avvisa käromålet, se artikel 21. Detta är en naturlig följd av<br>att meddelade domar automatiskt skall erkännas i alla konventionsstater<br>och bl.a. utgöra hinder mot en ny rättegång om samma sak (res judicata).<br>Awisningsskyldigheten inträder dock inte genast utan först sedan det har<br>klarlagts att den domstol där talan väckts först verkligen är behörig att<br>pröva tvisten. Fram till dess skall målet vila hos övriga domstolar. Artikel<br>22 tar sikte på mål som handläggs i olika stater, och där målen har<br>samband med varandra utan att det är fråga om samma sak. Också i detta<br>slags situationer har den domstol där talan först väcktes företräde.<br>Bestämmelserna om vilandeförklaring och avvisning i artikel 22 är dock,<br>till skillnad från vad som gäller i litispendenssituationema enligt artikel<br>21, fakultativa för domstolarna i övriga stater.</p>
<p>I artikel 23 föreskrivs att den domstol där talan har väckts först har<br>företräde i de fall då flera domstolar enligt konventionens bestämmelser<br>samtidigt är exklusivt behöriga att pröva en tvist. Övriga domstolar skall<br>avvisa målet.</p>
<p>Särskilda bestämmelser om vilandeförklaring av mål finns också i<br>artikel Vb i konventionens protokoll. Dessa bestämmelser gäller vissa<br>mål mellan befälhavare och besättningsmedlem på havsgående fartyg (se<br>också artikel 30 och 38 i konventionen).</p>
<p>Säkerhetsåtgärder och andra interimistiska åtgärder</p>
<p>Enligt artikel 24 får en domstol i en konventionsstat meddela de<br>säkerhetsåtgärder och andra interimistiska åtgärder som följer av dess<br>nationella lagstiftning, även om den enligt konventionens bestämmelser<br>skulle vara obehörig att pröva målet i sak. Käranden kan således med<br>stöd av denna bestämmelse t.ex. utverka kvarstad i den stat där svaranden<br>har sina tillgångar och dessa kan därefter, sedan dom har meddelats i den<br>andra staten, tas i anspråk för verkställighet av domen. Ett beslut om en<br>säkerhetsåtgärd eller ett annat interimistiskt beslut gäller inte bara i den<br>stat där det har meddelats utan kan också, under vissa förutsättningar,<br>verkställas i andra konventionsstater (jfr artikel 25).</p>
<p>Erkännande och verkställighet</p>
<p>Bestämmelserna om erkännande och verkställighet gäller generellt för<br>alla avgöranden som har meddelats av domstolar i konventionsstatema,<br>om avgörandet faller inom konventionens sakliga tillämpningsområde.<br>De förutsätter för sin tillämplighet inte att konventionen har varit<br>tillämplig på målet i rättegångsstaten. Detta följer av konventionens<br></p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>24</p>
<p>struktur som bygger på en princip om fri rörlighet för domar som har Prop. 1997/98:102<br>meddelats i en konventionsstat, och på att domstolens behörighet endast<br>undantagsvis får prövas i erkännande-/verkställighetsstaten. Bestämmel-<br>serna är dock inte utan undantag, se artikel 59.</p>
<p>Av artikel 25 framgår att med uttrycket dom avses varje avgörande<br>som har meddelats av en domstol i en konventionsstat oavsett<br>avgörandets rubricering i det enskilda fallet. För Sveriges del jämställs<br>kronofogdemyndighet med domstol, inom ramen för den summariska<br>processen (se avsnitt 4.3).</p>
<p>Erkännande</p>
<p>Enligt artikel 26 första stycket gäller att en dom som har meddelats i en<br>konventionsstat skall erkännas i andra konventionsstater utan att något<br>särskilt förfarande behöver anlitas. Att en utländsk dom erkänns innebär<br>att den tilläggs positiv och negativ rättskraft i den stat där den görs<br>gällande och medför bl.a. res judicataverkan, dvs. utgör hinder mot en ny<br>rättegång om samma sak. Om den part som önskar åberopa sig på domen<br>vill få klarlagt att domen erkänns, kan han eller hon utverka ett beslut<br>härom genom att använda samma förfarande som gäller för verkställighet<br>(artikel 26 andra stycket). Om frågan om en dom erkänns eller inte är av<br>betydelse i en annan pågående rättegång, får man i den rättegången<br>prejudiciellt avgöra frågan om domen erkänns eller inte (tredje stycket).</p>
<p>Presumtionen är alltså att domen skall erkännas. I artiklarna 27 och 28<br>anges uttömmande under vilka förutsättningar erkännande får vägras. Av<br>artikel 34 framgår att samma begränsade möjligheter att vägra också<br>gäller i fråga om verkställighet av det utländska avgörandet.</p>
<p>I artikel 27 anges att erkännande skall vägras om ett erkännande skulle<br>strida mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den stat där<br>domen görs gällande (punkt 1), om en dom har meddelats i svarandens<br>utevaro och denne inte på rätt sätt har delgivits stämningsansökan i<br>tillräcklig tid för att förbereda sitt svaromål (punkt 2) och om domen är<br>oförenlig med en dom som har meddelats i erkännandestaten (punkt 3)<br>eller med en tidigare meddelad dom i en icke fördragsslutande stat, om<br>domen gäller i erkännandestaten (punkt 5). I punkt 4 finns en mer<br>speciell vägransgrund som innebär att en fråga om lagval har tillåtits<br>inverka på frågan huruvida den utländska domen skall erkännas eller<br>verkställas. Bestämmelserna hänför sig till fall då domstolen pre-<br>judiciellt, dvs. som en förfråga, har tagit ställning till en fråga om fysisk<br>persons rättsliga ställning, rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga,<br>makars förmögenhetsförhållanden, arv eller testamente, dvs. sådana<br>frågor som enligt artikel 1 är uteslutna från konventionens tillämpnings-<br>område. Vägransgrundema i artikel 27 är obligatoriska.</p>
<p>Enligt artikel 28 första stycket utgör bristande behörighet för<br>domstolen i ursprungsstaten i vissa uppräknade fall en vägransgrund.<br>Bestämmelsen är obligatorisk. Erkännande skall vägras om de tvingande<br>behörighetsreglerna för försäkrings- och konsumenttvister eller de<br>exklusiva behörighetsreglerna i artikel 16 har åsidosatts av domstolen i</p>
<p>25</p>
<p>ursprungsstaten. Erkännande skall också vägras om erkännandestaten<br>enligt bestämmelserna i artikel 59 genom ett avtal med tredje stat har<br>förbundit sig att inte erkänna domen. Domstolens behörighet far enligt<br>artikel 28 tredje stycket inte omprövas i några andra fall. Där framhålls<br>också särskilt att ordre public-skäl inte får åberopas som stöd för en<br>omprövning av domstols behörighet.</p>
<p>I andra stycket av artikel II i konventionens protokoll finns regler om<br>att erkännande och verkställighet under vissa förutsättningar får vägras i<br>de fall domen gäller ett civilrättsligt anspråk som har prövats inom ramen<br>för en brottmålsprocess.</p>
<p>Av artikel 28 andra stycket följer att de faktiska omständigheter på<br>vilka domstolen i rättegångsstaten grundat sin behörighet inte får<br>ifrågasättas.</p>
<p>I artikel 29 anges att en utländsk dom aldrig får omprövas i sak.<br>Regeln är undantagslös och avser såväl den utländska domstolens<br>bedömning av fakta som dess rättsliga bedömning.</p>
<p>Det ställs inga krav på att den utländska domen har vunnit laga kraft<br>innan den erkänns i andra konventionsstater. Om frågan om en icke<br>lagakraftvunnen utländsk dom skall erkännas eller inte kommer upp inför<br>domstol i en annan konventionsstat, får denna domstol låta handlägg-<br>ningen av sitt mål vila i avvaktan på att domen vinner laga kraft (artikel<br>30).</p>
<p>Verkställighet</p>
<p>Artiklarna 31-45 i konventionen innehåller regler om verkställighet. Av<br>artikel 31 framgår att en dom som har meddelats i en konventionsstat<br>skall verkställas i andra konventionsstater efter ett särskilt förfarande,<br>exekvaturförfarande, i verkställighetstaten. För att verkställighet skall<br>kunna medges i andra konventionsstater krävs att domen är verkställbar i<br>ursprungsstaten.</p>
<p>Exekvaturförfarandet kan delas in i tre olika stadier. Ansökan ges in<br>till domstol (artikel 32) som prövar verkställighetsfrågan på grundval av<br>de handlingar som sökanden åberopar. Det är härvid fråga om ett<br>enpartsförfarande och framställningen skall således inte delges motparten<br>på detta stadium (artikel 34). Om verkställighet medges kan motparten i<br>stället begära omprövning av beslutet inom viss tid (artikel 36) varvid<br>förfarandet skall vara kontradiktoriskt, dvs. båda parter skall höras i<br>frågan (artikel 37.1). Om verkställighet skulle vägras, kan sökanden<br>begära omprövning (artikel 40). Också i detta fall gäller att förfarandet<br>skall vara kontradiktoriskt (artikel 40.2). Beslutet från det andra skedet<br>av prövningen kan i sin tur överprövas på begäran av motparten om det<br>har gått honom emot eller på sökandens begäran om domstolen beslutat<br>vägra verkställighet (artikel 37.2 respektive 40.2).</p>
<p>De domstolar som i respektive konventionsstat skall pröva verkställig-<br>hetsfrågan i de olika stadierna räknas upp i artikel 32 (första stadiet),<br>artikel 37.1 respektive 40.1 (andra stadiet; artikel 37.1 reglerar de fall då<br>motparten begär omprövning av ett bifallande beslut och artikel 40.1 på<br></p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>26</p>
<p>de fall då sökanden begär omprövning av ett avslagsbeslut) och artikel Prop. 1997/98:102</p>
<p>37.2 respektive 41 (tredje stadiet; artikel 37.2 reglerar de fall då<br>överprövningen skett på motpartens begäran och artikel 41 på de fall då<br>överprövningen skett på sökandens begäran).</p>
<p>För Sveriges del anges i artiklarna 32, 37.1 och 40.1 Svea hovrätt och i<br>artiklarna 37.2 och 41 Högsta domstolen. Det innebär att det är Svea<br>hovrätt som har att pröva verkställighetsfrågan såväl i det första som i det<br>andra stadiet, vare sig prövningen sker på sökandens eller gäldenärens<br>begäran, medan prövningen i det tredje stadiet ankommer på Högsta<br>domstolen.</p>
<p>Av artikel VI i konventionens protokoll framgår att konventions-<br>statema ensidigt kan besluta om ändring i fråga om de utsedda<br>exekvaturmyndighetema.</p>
<p>I artikel 34 slås fast att verkställighet får vägras endast på de grunder<br>som anges i artiklarna 27 och 28, dvs. att samma begränsningar som<br>gäller för erkännande gäller i fråga om verkställighet. När det gäller<br>förfarandet skall nationella regler tillämpas (artikel 33 första stycket). I<br>övrigt innehåller konventionen bl.a. regler om underrättelse till/del-<br>givning med sökanden respektive motparten (artikel 35 respektive 36<br>första stycket), ställande av säkerhet (artikel 38 tredje stycket och artikel<br>45), partiell verkställighet av domen (artikel 42), verkställighet av<br>förpliktelse att betala vite (artikel 43) och rättshjälp (artikel 44).</p>
<p>Det är enbart exekvaturprövningen som regleras i konventionen, inte<br>verkställigheten som sådan. För denna gäller således den nationella<br>lagstiftningen. Enligt artikel 39 första stycket gäller dock att inga andra<br>åtgärder än säkerhetsåtgärder får vidtas mot gäldenärens egendom så<br>länge gäldenären kan överklaga exekvaturbeslutet från den inledande<br>prövningen eller, om han har gjort det, förrän verkställighetsfrågan har<br>avgjorts i det andra skedet.</p>
<p>Domen i fråga behöver inte ha vunnit laga kraft för att kunna<br>verkställas i andra konventionsstater. Om gäldenären begär det, kan dock<br>exekvaturmålet vid en prövning enligt artikel 37.1 förklaras vilande så<br>länge domen inte vunnit laga kraft (artikel 38första stycket).</p>
<p>I artiklarna 46-49 finns bestämmelser om vilka handlingar som skall<br>fogas till en ansökan om verkställighet m.m.. Bestämmelserna är delvis<br>tillämpliga även när någon gör gällande att en dom skall erkännas.</p>
<p>Av artikel III i konventionens protokoll framgår att konventions-<br>statema får ta ut en verkställighetsavgift av sökanden. En sådan avgift<br>måste dock vara bestämd och får inte tas ut i proportion till tviste-<br>föremålets värde.</p>
<p>Officiella handlingar</p>
<p>Enligt artikel 50 skall s.k. officiella handlingar som faller inom konven-<br>tionens tillämpningsområde verkställas i andra konventionsstater i<br>enlighet med vad som föreskrivs i artikel 31. Med en officiell handling<br>avses en exekutionstitel som har tillkommit utan medverkan av domstol,<br>men som har en viss officiell karaktär. Förlikningar som har ingåtts inför</p>
<p>27<br></p>
<p>domstol jämställs enligt artikel 51 med officiella handlingar. I båda Prop. 1997/98:102<br>fallen är åtagandet begränsat till verkställighet, och omfattar alltså inte<br>erkännande.</p>
<p>Övriga bestämmelser</p>
<p>I artikel 52 och 53 anges vilken lag som skall tillämpas vid avgörandet<br>av frågan var en part skall anses ha sitt hemvist. Artikel 54 och 54 a<br>innehåller övergångsbestämmelser, och artikel 55-59 behandlar för-<br>hållandet till andra konventioner. I artikel 60-68 finns slutbestämmelser.</p>
<h3>4.3 Konventionens protokoll</h3>
<p>I artikel I i konventionens protokoll finns särskilda regler som begränsar<br>användningen av uppfyllelseforum i artikel 5.1 (första stycket) och<br>prorogationsforum enligt artikel 17 (andra stycket) i de fall svaranden<br>har hemvist i Luxemburg.</p>
<p>I artikel IIförsta stycket förskrivs att en person som har åtalats för ett<br>icke uppsåtligt brott — man har särskilt haft trafikmål i tankarna - har rätt<br>att företrädas av en försvarare under rättegången även om han inte<br>inställer sig personligen. Konventionen omfattar inte brottmåls-<br>rättegångar i och för sig men väl skadeståndsanspråk som handläggas<br>inom ramen för ett straffrättsligt förfarande.</p>
<p>I andra stycket i artikel II finns bestämmelser som syftar till att<br>ytterligare skydda svaranden i denna typ av mål (jfr avsnitt 4.2 angående<br>artikel 27.2). Konventionsstatema far enligt dessa bestämmelser vägra att<br>erkänna och verkställa en dom rörande ett civilrättsligt anspråk som har<br>prövats inom ramen för en brottmålsprocess av det slag som avses i<br>artikeln, om svaranden inte haft tillfälle att svara i målet. I artikeln syftas<br>därvid på rättegångar där svaranden har ålagts att inställa sig personligen<br>vid rättegången och uteblivit (Jenard-rapporten s. 63). Att svaranden inte<br>haft tillfälle att svara i målet innebär närmast att han inte har kunnat<br>tillvarata sina intressen genom att företrädas av ombud. När det gäller<br>Luganokonventionen har motsvarande vägransgrund gjorts obligatorisk i<br>Sverige (se 3 § i lagen [1992:794] med anledning av Sveriges tillträde till<br>Luganokonventionen).</p>
<p>Bestämmelserna i artikel III behandlar kostnader för verkställig-<br>hetsförfarandet. Det är tillåtet att ta ut en avgift (se prop. 1991/92:128<br>s. 119), men avgiften far inte beräknas efter tvisteföremålets värde.</p>
<p>Artikel IV behandlar delgivningfrågor. I artikeln anges att, utöver vad<br>som föreskrivs i mellan konventionsstatema gällande konventioner,<br>delgivningshandlingar kan sändas för delgivning direkt mellan tjänste-<br>männen i rättegångsstaten och andra stater. Bestämmelserna har<br>tillkommit för att så långt det är möjligt påskynda delgivnings-<br>förfarandet. Dessa bestämmelser gäller även när delgivning skall äga rum<br>under verkställighetsförfarandet. Konventionsstatema kan genom en<br>förklaring till generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd<br>motsätta sig detta förfarande. Sverige har beträffande motsvarande<br></p>
<p>28</p>
<p>bestämmelse i Luganokonventionen reserverat sig mot förfarandet. I Prop. 1997/98:102<br>avsnitt 7 föreslås att så skall ske också i fråga om Brysselkonventionen.</p>
<p>Av artikel V framgår att reglerna i artikel 6.2 och 10 inte kan åberopas<br>i Tyskland eller Österrike. I dessa stater finns inga regler som svarar mot<br>artikel 6.2. Den förlorande partens intresse av att fa regress- och liknande<br>anspråk prövade mot tredje man tillgodoses i stället genom särskilda<br>underrättelseförfaranden som i princip innebär att tredje man delges en<br>underrrättelse om att rättegång pågår med uppmaning att delta i<br>rättegången som intervenient. I artikeln anges för de nämnda staterna de<br>på detta underrättelseförfarande tillämpliga bestämmelserna som alltså<br>träder i stället för bestämmelsen i Brysselkonventionens artikel 6.2. Av<br>andra stycket i artikel V framgår att den omständigheten att kon-<br>ventionsstatema har olika regelsystem på detta område inte skall hindra<br>domarnas fria rörlighet; en dom som har meddelats i en konventionsstat<br>med stöd av artikel 6.2 eller 10 skall erkännas och verkställas i Tyskland<br>och Österrike på vanligt sätt. På samma sätt skall de rättsverkningar som<br>en dom som har meddelats i dessa stater har för tredje man erkännas i<br>övriga konventionsstater.</p>
<p>I första stycket i artikel Va anges att uttrycket domstol i mål om<br>underhållsskyldighet skall omfatta de danska administrativa myndig-<br>heterna. Det andra stycket har införts i och med 1996 års till-<br>trädeskonvention och innebär att med uttrycket domstol avses vid sum-<br>marisk process i mål om betalningsföreläggande och handräckning också<br>svensk kronofogdemyndighet (se avsnitt 8.1). Brysselkonventionen<br>avviker i sistnämnda avseende från Luganokonventionen.</p>
<p>I Artikel Vb finns dels en exklusiv behörighetsregel av ett speciellt<br>slag, dels särskilda bestämmelser om vilandeförklaring av mål. Bestäm-<br>melserna gäller vissa mål mellan befälhavare och besättningsmedlem på<br>havsgående fartyg.</p>
<p>Artikel Vc innehåller en särskild bestämmelse som tar sikte på<br>tillämpningen av EG:s patentkonvention, som inte har trätt i kraft.</p>
<p>Artikel Vd innehåller en bestämmelse om exklusiv behörighet. Det rör<br>sig om de europeiska patenten som meddelas av det europeiska<br>patentverket i Miinchen enligt den år 1973 ingångna europeiska patent-<br>konventionen. Frågan behandlas utförligt i prop. 1991/92:128 Lugano-<br>konventionen (s. 188 f.).</p>
<p>Artikel Ve behandlar avtal om underhållsskyldighet som har ingåtts<br>inför en administrativ myndighet eller som har bestyrkts av en sådan<br>myndighet. Sådana avtal skall anses som officiella handlingar enligt<br>artikel 50 första stycket. Det innebär att de - om de är verkställbara i den<br>stat där de har upprättats - kan verkställas i andra konventionsstater i<br>enlighet med bestämmelserna i artikel 31-45. Någon motsvarande<br>bestämmelse finns inte i Protokoll nr 1 till Luganokonventionen. Någon<br>skillnad i sak mellan de båda konventionerna anses dock inte finnas i<br>detta avseende, se prop. 1991/92:128 s. 215.</p>
<p>Av bestämmelserna i artikel VI framgår att konventionsstatema skall<br>underrätta generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd om<br>de lagändringar som konventionsstatema vidtar med avseende på olika<br>nationella bestämmelser som omnämns på olika ställen i konventionen</p>
<p>29</p>
<p>(se bl.a. artikel 3) liksom ändringar i förteckningarna över de utsedda Prop. 1997/98:102<br>exekvaturdomstolama. Konventionsstatema kan alltså ensidigt besluta<br>om ändringar i sistnämnda hänseende.</p>
<h3>4.4 1971 års protokoll om EG-domstolens tolkning</h3>
<p>EG-domstolen är, efter en begäran av nationell domstol, behörig att tolka<br>Brysselkonventionen, det till konventionen hörande protokollet samt<br>1971 års protokoll. Detta framgår av 1971 års protokoll om domstolens<br>tolkning av Brysselkonventionen. Bestämmelserna i 1971 års protokoll<br>har utformats efter mönster av reglerna i EG-fördraget om förhands-<br>avgörande (artikel 177). Syftet är att säkra en enhetlig tolkning av<br>konventionen.</p>
<p>De domstolar som har rätt att begära ett förhandsavgörande anges i<br>artikel 2 i konventionens protokoll. En sådan rätt tillkommer domstolar<br>som utgör andra eller högsta instans, liksom de domstolar som enligt<br>artikel 37 i konventionen prövar ett överklagande av ett exekvaturbeslut.<br>De högsta instanserna är enligt artikel 3.1 skyldiga att begära ett<br>förhandsavgörande, om en fråga om tolkning av konventionen upp-<br>kommer i ett mål som pågår där och om ett beslut i frågan är nödvändigt<br>för att domstolen skall kunna döma i saken. Övriga behöriga domstolar<br>har rätt, men är inte skyldiga, att begära ett förhandsavgörande om de<br>villkor som anges i punkt 1 är uppfyllda {artikel 3.2). Enligt artikel 4 kan<br>respektive konventionsstat utse en myndighet som har rätt att begära att<br>EG-domstolen ger ett tolkningsbesked också i fall som inte har någon<br>anknytning till ett pågående mål eller ärende. Denna bestämmelse saknar<br>motsvarighet i EG-fördraget. En sådan begäran får göras, om domar som<br>har meddelats i den stat vars myndighet begär beskedet strider mot den<br>tolkning som har gjorts av EG-domstolen eller mot en dom av en<br>domstol som avses i artikel 2.1 och 2.2 i 1971 års protokoll. De domar<br>som avses måste ha vunnit laga kraft. EG-domstolens tolkning i ett<br>sådant fall påverkar inte de domar som gav upphov till begäran om<br>tolkning.</p>
<h3>4.5 1996 års konvention om Sveriges tillträde</h3>
<p>Förhandlingar mellan de nya medlemsstaterna - Sverige, Finland och<br>Österrike - och de tidigare medlemsstaterna, ägde rum under år 1996.<br>Förhandlingarna utmynnade i en särskild tillträdeskonvention som<br>undertecknades av samtliga medlemsstater den 29 november 1996.</p>
<p>Tillträdeskonventionen innehåller de tekniska justeringar av kon-<br>ventionstexten som föranleds av de nya staternas tillträde. I huvudsak rör<br>det sig om tillägg till de artiklar som anger nationella behörighetsregler<br>och domstolar i artikel 3, 32, 37, 40 och 41. Såvitt avser artikel 3 i<br>Brysselkonventionen, som behandlar icke tillåtna jurisdiktionsregler,<br>anges för Sveriges del samma bestämmelse som i Luganokonventionen,<br>dvs. allmänt förmögenhetsforum; 10 kap. 3 § första stycket första<br></p>
<p>30</p>
<p>meningen RB. Behöriga domstolar för behandling av frågor om<br>verkställighet av utländska domar anges i artiklarna 32, 37, 40 och 41.<br>För Sveriges del är Svea hovrätt första prövningsinstans. Överklagande<br>kan göras till Högsta domstolen. Detta överensstämmer med vad som<br>gäller enligt Luganokonventionen.</p>
<p>Tillträdeskonventionen innehåller också en komplettering av artikel 55<br>som anger de konventioner som har ingåtts mellan konventionsstatema<br>och som ersätts av Brysselkonventionen.</p>
<p>Härutöver innehåller tillträdeskonventionen en anpassning av konven-<br>tionens protokoll. I artikel V görs ett tillägg angående återgångskrav, som<br>avser Österrike. Artikel Va innehåller en nyhet som avser svenska för-<br>hållanden. Som har redovisats tidigare anger ett nytt andra stycke att i<br>mål om betalningsföreläggande och handräckning avser uttrycket<br>domstol också svensk kronofogdemyndighet. Denna fråga behandlas<br>ytterligare i avsnitt 8.1. Vidare har en ny artikel - Ve - har lagts till, som<br>anger att ett avtal om underhållsskyldighet som har ingåtts inför en<br>administrativ myndighet eller bestyrkts av en sådan myndighet skall<br>betraktas som en officiell handling enligt artikel 50 första stycket i<br>konventionen. Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i<br>Luganokonventionen. I sak anses dock motsvarande gälla också enligt<br>Luganokonventionen (se avsnitt 4.3).</p>
<p>Ett par tekniska anpassningar har också gjorts av 1971 års protokoll.<br>Här behöver endast nämnas tillägget i artikel 2.1 som anger de högre<br>domstolar som har rätt att begära att EG-domstolen meddelar ett<br>förhandsavgörande. De svenska domstolar som enligt artikel 2.1 kan<br>begära ett sådant besked är Högsta domstolen, Regeringsrätten,<br>Marknadsdomstolen och Arbetsdomstolen.</p>
<p>Tillträdeskonventionen träder i kraft, i förhållandet mellan de stater<br>som har ratificerat konventionen, första dagen i den tredje månaden efter<br>det att en av de tre nya medlemsstaterna och en av de tidigare<br>medlemsstaterna har deponerat sina ratifikationsinstrument. Bestäm-<br>melserna i Brysselkonventionen och dess protokoll tillämpas endast på<br>rättsliga förfaranden som har inletts och officiella handlingar som har<br>upprättats eller registerats efter tillträdeskonventionens ikraftträdande i<br>ursprungsstaten, och i fråga om erkännande och verkställighet, i den stat<br>som ansökan riktar sig till. Domar som har meddelats efter ikraft-<br>trädandet i de två aktuella staterna skall dock i vissa fall erkännas även<br>om det rättsliga förfarandet har inletts före konventionens ikraftträdande,<br>se artikel 13.2 i tillträdeskonventionen.</p>
<h3>4.6 Sakliga skillnader mellan Luganokonventionen och<br>Brysselkonventionen</h3>
<p>Som har angetts tidigare överensstämmer Brysselkonventionen till största<br>delen med Luganokonventionen. Som vi har anmärkt i det föregående<br>finns det i några avseenden dock materiella skillnader mellan de båda<br>konventionerna. I det följande redovisas skillnaderna översiktligt. På<br>några ytterligare punkter skiljer sig den svenska översättningen av<br></p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>31</p>
<p>Brysselkonventionen från likalydande bestämmelser i Lugano- Prop. 1997/98:102<br>konventionen. Det är i de fallen inte fråga om några skillnader i sak<br>mellan konventionerna.</p>
<p>Bestämmelsen i artikel 5.1 om domstols behörighet i tvister som avser<br>anställningsavtal är något annorlunda utformad i Brysselkonventionen<br>jämfört med artikel 5.1 i Luganokonventionen. Enligt Brysselkon-<br>ventionen står möjligheten att väcka talan vid den ort där arbetsgivarens<br>affarsställe är beläget endast öppen för arbetstagaren. Enligt Lugano-<br>konventionen kan också arbetsgivaren välja detta forum.</p>
<p>En skillnad mellan de båda konventionerna som avser anställningsavtal<br>finns också i artikel 17 femte stycket (artikel 17.5 i Luganokonventionen)<br>som behandlar avtal om domstolsbehörighet i tvister om anställ-<br>ningsavtal. Ett prorogationsavtal är i sådana fall giltigt enligt Bryssel-<br>konventionen endast om det har ingåtts efter tvistens uppkomst eller om<br>arbetstagaren åberopar det for att väcka talan vid andra domstolar än<br>domstolen i den ort där svaranden har hemvist eller de domstolar som<br>anges i artikel 5.1. Enligt Luganokonventionen gäller att ett sådant<br>prorogationsavtal är giltigt enbart om det har ingåtts efter tvistens<br>uppkomst.</p>
<p>Även artikel 16 är något annorlunda formulerad i Bryssel-<br>konventionen. Skillnaden finns i artikel 16.1 b) som avser tvister om<br>tidsbegränsade avtal om nyttjanderätt till fast egendom. Bestämmelsen i<br>Brysselkonventionen erbjuder ett alternativt fastighetsforum vid den ort<br>där svaranden har sitt hemvist, under förutsättning att såväl hyresgästen<br>som fastighetsägaren är fysiska personer och har hemvist i samma<br>konventionsstat. Enligt Luganokonventionen krävs enbart att nyttjande-<br>rättshavaren är fysisk person, och att ingen av parterna har hemvist i den<br>konventionsstat där fastigheten är belägen. Enligt artikel I b i Protokoll<br>nr 1 till Luganokonventionen har konventionsstatema möjlighet att<br>förbehålla sig rätten att inte erkänna och verkställa domar från andra<br>konventionsstater, om domstolens behörighet har grundats uteslutande på<br>svarandens hemvist i ursprungsstaten och egendomen är belägen i den<br>stat som har gjort reservationen. Sådana förbehåll har gjorts av Frankrike<br>och Grekland. Denna möjlighet till förbehåll saknas i Brysselkon-<br>ventionen.</p>
<p>Det finns i Luganokonventionen ett antal grunder att vägra erkännande<br>som helt saknas i Brysselkonventionen. Två av dem anges i artikel 28<br>andra stycket i Luganokonventionen som hänvisar till artikel 54 B punkt<br>3 och artikel 57 punkt 4. Det ena fallet - artikel 54 B - har sin grund i att<br>Luganokonventionens bestämmelser om domstols behörighet i vissa<br>hänseenden avviker från Brysselkonventionen. Det tar sikte på<br>situationen då domstolen i ursprungsstaten av misstag har tillämpat<br>Brysselkonventionen i stället för Luganokonventionen och erkännande<br>begärs mot någon som har hemvist i en EFTA-stat. Det andra fallet -<br>artikel 57 - hänför sig till situationen då domstolen enligt bestäm-<br>melserna i Luganokonventionens artikel 57 grundat sin behörighet på en<br>bestämmelse i en specialkonvention, som erkännande-/verkställighets-<br>staten inte har tillträtt.</p>
<p>32</p>
<p>I artikel I a och I b i Protokoll nr 1 till Luganokonventionen finns<br>ytterligare två vägransgrunder, som saknas i Brysselkonventionen.<br>Artikel I a rör enbart Schweiz. Artikel I b har behandlats i det<br>föregående, i anslutning till artikel 16b).</p>
<p>Mot bakgrund av att Brysselkonventionen endast är öppen för<br>unionens medlemsstater skiljer sig slutbestämmelserna i artikel 60-68<br>från motsvarande bestämmelser i Luganokonventionen. Nya medlems-<br>staters anslutning till Brysselkonventionen sker genom att samtliga<br>medlemsstater ingår en konvention om den nya statens tillträde till<br>Brysselkonventionen. Till Luganokonventionen kan, utöver EU:s och<br>EFTA:s medlemsstater, andra stater ansluta sig efter en särskild inbjudan.<br>Samtycke krävs från samtliga stater inom EU och EFTA.</p>
<p>Den nya bestämmelsen i artikel Va (andra stycket) i konventionens<br>protokoll, avseende den summariska processen, saknar också mot-<br>svarighet i Luganokonventionen (se avsnitt 4.4 och 4.5). Innehållet i<br>artikel Ve, som saknas i Protokoll nr 1 till Luganokonventionen, har<br>redovisats i avsnitt 4.3.</p>
<p>Någon motsvarighet till 1971 års protokoll med möjligheten att begära<br>förhandsbesked om tolkningen av Brysselkonventionen finns inte<br>beträffande Luganokonventionen. Till Luganokonventionen finns i stället<br>ett Protokoll nr 2 som syftar till att åstadkomma en enhetlig tolkning<br>genom ett system för utväxling av domar m.m.</p>
<p>Av Protokoll nr 3 till Luganokonventionen framgår att EU:s rättsakter<br>jämställs med sådana konventioner som avses i artikel 57. Protokoll nr 3<br>har en motsvarighet i artikel 57.3 i Brysselkonventionen, där det sägs att<br>Brysselkonventionen inte skall inverka på tillämpningen av bestäm-<br>melser på särskilda områden om domstols behörighet eller erkännande<br>och verkställighet av domar som finns intagna i eller kommer att tas in i<br>EU:s rättsakter, eller i nationell lagstiftning som införlivat sådana<br>rättsakter.</p>
<h2>5 Förhållandet mellan Brysselkonventionen<br>och Luganokonventionen</h2>
<p>Brysselkonventionen kan enbart tillträdas av EU:s medlemsländer och<br>gäller enbart mellan medlemsländerna. Luganokonventionen, som antogs<br>år 1988 av EG:s och EFTA:s dåvarande medlemsstater är i första hand<br>öppen för unionens medlemsstater och EFTA-statema och gäller mellan<br>EU:s medlemsstater å ena sidan och EFTA-statema å andra sidan samt<br>EFTA-statema inbördes. Det innebär för EU-statema att två parallella<br>och i någon mån avvikande instrument är tillämpliga. Frågan om hur de<br>två konventionerna skall förhålla sig till varandra har fått en särskild<br>reglering i artikel 54 B i Luganokonventionen. Brysselkonventionen har<br>ingen motsvarande regel.</p>
<p>Enligt bestämmelserna i artikel 54 B i Luganokonventionen skall den<br>konventionen inte inverka på EU-statemas inbördes tillämpning av<br>Brysselkonventionen. Detta innebär bl.a. att det är Brysselkonventionen</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 102<br></p>
<p>och inte Luganokonventionen som skall tillämpas om svaranden har Prop. 1997/98:102<br>hemvist i en EU-stat och talan väcks vid en domstol i en annan EU-stat.</p>
<p>Detsamma gäller vid erkännande och verkställighet i en EU-stat av en<br>dom som har meddelats i en annan EU-stat.</p>
<p>Brysselkonventionens bestämmelser om domstols behörighet sätts<br>däremot ur spel till förmån för Luganokonventionen om svaranden har<br>hemvist i en EFTA-stat eller om domstol i en sådan stat är exklusivt<br>behörig att pröva målet. Luganokonventionen skall också tillämpas i<br>fråga om litispendens eller när mål har samband med varandra enligt<br>bestämmelserna i artiklarna 21 och 22, om målen är anhängiga samtidigt<br>i en EU-stat och i en EFTA-stat. Slutligen skall Luganokonventionen,<br>och inte Brysselkonventionen, tillämpas vid erkännande och verkställig-<br>het om endera rättegångsstaten eller verkställighetstaten är en EFTA-stat.</p>
<p>Eftersom EFTA-statema endast skall tillämpa Luganokonventionen, är<br>bestämmelserna i artikel 54 B i första hand av betydelse för EU-statema.</p>
<p>När Luganokonventionen antogs och ratificerades var Sverige medlem<br>i EFTA. Sveriges tillträde till Brysselkonventionen innebär att den<br>konventionen - och inte Luganokonventionen - i fortsättningen skall<br>tillämpas i förhållandet till unionens andra medlemsstater. Denna<br>förändring kommer dock inte att ske med omedelbar verkan, utan<br>efterhand och allteftersom övriga medlemsstater ratificerar 1996 års<br>tillträdeskonvention. Det är först därmed som Brysselkonventionen<br>bötjar gälla mellan övriga EU-stater och Sverige. Vi får därför under en<br>tid framöver tillämpa Bryssel- och Luganokonventionema parallellt<br>också i förhållande till andra EU-stater; Brysselkonventionen i<br>förhållande till de medlemsstater som har ratificerat 1996 års<br>tillträdeskonvention och Luganokonventionen i förhållande till de EU-<br>stater som ännu inte har ratificerat tillträdeskonventionen. När samtliga<br>EU-stater har ratificerat 1996 års tillträdeskonvention kommer Lugano-<br>konventionen att få en mindre framträdande roll i Sverige, och enbart<br>tillämpas i förhållande till EFTA-statema Island, Norge och Schweiz. Ett<br>antal stater utanför EU/EFTA-kretsen kan komma att ansluta sig till<br>Luganokonventionen inom en inte alltför avlägsen framtid. Frågan om<br>Polens anslutning är t.ex. långt framskriden.</p>
<h2>6 Revidering av Bryssel- och Lugano-<br>konventionema</h2>
<p>EU-ländema har, tillsammans med EFTA-statema Island, Norge och<br>Schweiz, inlett ett arbete med att revidera de båda konventionerna.<br>Innehållet i Brysselkonventionen - liksom i Luganokonventionen - kan<br>därmed komma att ändras. Det blir dock inte fråga om några mer<br>ingripande förändringar. Arbetet är inriktat på ändringar som leder till att<br>konventionerna fungerar bättre, utan att några ingrepp görs i<br>konventionernas grundprinciper. EG-domstolens praxis skall beaktas i<br>revideringsarbetet, liksom viktigare domar och beslut av nationella<br>domstolar.</p>
<p>Vid undertecknandet av Sveriges, Finlands och Österrikes tillträde till Prop. 1997/98:102<br>Brysselkonventionen förband sig medlemsstaterna att, när rådet antagit<br>Europaparlamentets och rådets direktiv om utstationering av arbetstagare<br>i samband med tillhandahållande av tjänster (96/71/EG), undersöka det<br>lämpliga i att göra eventuella ändringar i Bryssel- och Lugano-<br>konventionema för att skydda sådana utstationerade arbetstagare. Denna<br>fråga tas upp i revideringsarbetet.</p>
<p>Sverige har bland annat tagit upp frågan om att Brysselkonventionen<br>(och Luganokonventionen) skall kunna tillämpas på förfaranden enligt<br>viss marknadsrättslig lagstiftning, såsom ingripanden mot vilseledande<br>reklam och oskäliga avtalsvillkor och att en särskild behörighetsregel<br>skall gälla för sådana fall, samt frågan om komplettering i Lugano-<br>konventionen såvitt avser bestämmelsen i artikel Va konventionens<br>protokoll, om den summariska processen (se avsnitt 4.5).</p>
<p>Revideringsarbetet påbörjades i januari 1998 och beräknas kunna<br>avslutas i början av år 1999.</p>
<h2>7 Sveriges tillträde till Brysselkonventionen</h2>
<p>Regeringens förslag: Sverige skall tillträda Brysselkonventionen och<br>1971 års protokoll om EG-domstolens tolkningsbehörighet.</p>
<p>Konventionen skall i sin helhet inkorporeras med svensk rätt i en<br>särskild lag. 1971 års protokoll om EG-domstolens tolkning av Bryssel-<br>konventionen införlivas med svensk rätt genom samma lag. I lagen tas in<br>kompletterande föreskrifter av i huvudsak samma innehåll som finns i<br>den lag som utfärdades vid tillträdet till Luganokonventionen.</p>
<p>Sverige skall utnyttja möjligheten att reservera sig mot bestämmelsen i<br>konventionens protokoll som innebär att handlingar kan sändas för<br>delgivning mellan konventionsstatema på tjänstemannanivå.</p>
<p>Lagen (1992:794) med anledning av Sverige tillträde till Lugano-<br>konventionen ändras med anledning av tillträdet till Brysselkonventionen<br>och ges en ny rubrik.</p>
<p>Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i huvudsak<br>med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker i huvudsak<br>förslaget eller lämnar det utan erinran. Stockholms universitet och<br>Svensk Handel ifrågasätter dock att Sverige skall reservera sig mot<br>bestämmelsen i konventionens protokoll som innebär att handlingar kan<br>sändas för delgivning mellan konventionsstatema på tjänstemannanivå.<br>Hovrätten över Skåne och Blekinge föredrar att rubriken till lagen om<br>tillträdet till Brysselkonventionen ges en rubrik som överensstämmer<br>med rubriken till lagen med anledning av Sverige tillträde till<br>Luganokonventionen, och att den rubriken inte ändras. Stockholms<br>tingsrätt menar att de i utkastet föreslagna ändringarna i lagen om<br>Luganokonventionen innebär att den blir svårare att tillämpa. I övrigt har</p>
<p>35<br></p>
<p>ett antal påpekanden av teknisk och formell karaktär framförts. Dessa<br>påpekanden behandlas i anslutning till respektive sakfråga.</p>
<p>Riksskatteverket anser att det är oklart om en tingsrätt är överinstans i<br>konventionens mening i mål som har initierats vid en kronofogde-<br>myndighet. Hovrätten över Skåne och Blekinge har påtalat att Bryssel-<br>och Luganokonventionens behörighetsregler i flera hänseenden inte<br>överensstämmer med intern svensk rätt och framhållit behovet av en<br>översyn av 10 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Sverige har genom det anslutnings-<br>fördrag med tillhörande anslutningsakt som reglerar vårt lands inträde i<br>EU åtagit sig att tillträda Brysselkonventionen och 1971 års protokoll om<br>EG-domstolens tolkningsrätt. Sverige skall således ansluta sig till kon-<br>ventionen och 1971 års protokoll.</p>
<p>Brysselkonventionen innehåller processuella bestämmmelser som skall<br>tillämpas under rättegång och bestämmelser om erkännande och verk-<br>ställighet av utländska domar. Dessa bestämmelser måste införlivas med<br>svensk rätt. Vissa andra bestämmelser, t.ex. slutbestämmelserna, berör<br>endast medlemsstaternas inbördes rättigheter och skyldigheter. De<br>behöver inte nödvändigtvis införlivas.</p>
<p>En internationell konvention kan införlivas med svensk rätt genom två<br>olika metoder. Det kan ske genom transformering, varvid de delar av<br>konventionen som behöver införlivas med svensk rätt omarbetas till<br>svensk författningstext. Den andra metoden - inkorporering - innebär att<br>det i lag eller annan författning föreskrivs att konventionens bestäm-<br>melser gäller direkt i Sverige och skall tillämpas som de är av svenska<br>domstolar och myndigheter. När denna metod används blir den<br>autentiska konventionstexten - på ett eller flera språk - gällande författ-<br>ningstext.</p>
<p>När Sverige tillträdde Luganokonventionen inkorporerades kon-<br>ventionen i sin helhet genom lagen (1992:794) med anledning av<br>Sveriges tillträde till Luganokonventionen. Det är av stor vikt att<br>lagstiftningen när det gäller de båda instrumenten är så likartad som<br>möjligt. Samma metod för införlivande bör därför användas när<br>Brysselkonventionen tillträds. Konventionen bör alltså införlivas med<br>svensk rätt i en särskild lag. Lagen bör innehålla kompletterande<br>föreskrifter motsvarande dem som finns i lagen (1992:794) med<br>anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen. Därutöver bör<br>lagen innehålla en upplysning om att artikel 54 B i Luganokonventionen<br>innehåller bestämmelser om när Luganokonventionen skall tillämpas<br>framför Brysselkonventionen.</p>
<p>I utkastet till lagrådsremiss föreslogs att lagen skall ges en rubrik som<br>anger vad konventionen rör, nämligen domstols internationella<br>behörighet och verkställighet av utländska domar enligt Bryssel-<br>konventionen. Den föreslagna rubriken är visserligen, som har påpekats<br>av en remissinstans, relativt lång. Fördelarna med att lagens rubrik anger<br>dess innehåll överväger dock. Den föreslagna lagen behandlas närmare i<br>författningskommentaren (avsnitt 9.1).</p>
<p>Med hänsyn till att ikraftträdandet av konventionen är beroende av<br>deponeringen av ratifikationsinstrumenten (se artikel 16 i 1996 års<br></p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>36</p>
<p>tillträdeskonvention) är det inte lämpligt att ange tidpunkten för<br>ikraftträdandet i lagen. Tillträdeslagen och lagstiftningen i övrigt med<br>anledning av tillträdet bör i stället träda i kraft den dag regeringen<br>bestämmer.</p>
<p>Som har redovisats i avsnitt 5 innebär Sveriges tillträde till<br>Brysselkonventionen och övriga EU-medlemsstaters ratificering av 1996<br>års tillträdeskonvention att Luganokonventionen kommer att tillämpas i<br>mindre utsträckning. Brysselkonventionen kommer att bli det instrument<br>som i praktiken kommer att tillämpas i de flesta fall. Detta påverkar den<br>nuvarande lagstiftningen om Luganokonventionen. Dels behövs en<br>motsvarande bestämmelse som föreslås beträffande Brysselkonven-<br>tionen, som upplyser om att artikel 54 B i Luganokonventionen<br>innehåller bestämmelser om när Brysselkonventionen skall tillämpas i<br>stället för Luganokonventionen. Vidare bör det undvikas att de två<br>lagarna innehåller likalydande regler om förfarandet. Dessa bestäm-<br>melser (4-7 §§) i lagen med anledning av Sveriges tillträde till<br>Luganokonventionen bör därför ersättas med en hänvisning till<br>motsvarande bestämmelser i lagen om Brysselkonventionen. Därigenom<br>blir det också tydligt att förfarandet faktiskt är identiskt för de båda<br>konventionerna.</p>
<p>Stockholms tingsrätt har haft synpunkter på förslaget i utkastet till<br>lagrådsremiss i den här delen. Synpunkterna rör dels den föreslagna<br>lagstiftningsmetoden som sådan, dels den lagtekniska utformningen.<br>Tingsrätten menar att den föreslagna ordningen innebär att lagen om<br>Luganokonventionen blir svårare att tillämpa för dem som inte har en<br>ingående kännedom om både Luganokonventionen och Bryssel-<br>konventionen. Regeringen delar inte den ståndpunkten. Det framgår ju av<br>förarbetena till lagen om det svenska tillträdet till Luganokonventionen<br>och av författningskommentaren till de nya bestämmelserna i lagen att de<br>båda konventionerna är så gott som likalydalydande. Till denna fråga och<br>de lagtekniska synpunkterna återkommer vi i författningskommentaren.<br>Regeringen menar vidare att lagen bör ges en rubrik som anger vad den<br>handlar om, på samma sätt som föreslås beträffande lagen om<br>Brysselkonventionen.</p>
<p>Behovet av författningsändringar i övrigt behandlas i avsnitt 8.</p>
<p>1971 års protokoll om EG-domstolens tolkning av Brysselkonvention-<br>en innebär att svenska domstolar ges möjlighet, och i vissa fall är<br>skyldiga, att begära ett förhandsavgörande från EG-domstolen. Från och<br>med den 1 januari 1998 finns en generell lag om rätten att begära<br>förhandsavgöranden från EG-domstolen om tolkningen av vissa inter-<br>nationella överenskommelser som Sverige har tillträtt och som har<br>ingåtts inom ramen för EU (prop. 1996/97:164, bet. 1997/98:JuU2, rskr.<br>1997/98:22, SFS 1997:895). Ett sätt att införliva 1971 års protokoll med<br>svensk rätt är därför att, sedan riksdagen har godkänt Sveriges tillträde<br>till konventionen och 1971 års protokoll, i ett tillkännagivande ange att<br>Brysselkonventionen omfattas av lagen och vilka bestämmelser som<br>gäller för begäran om förhandsbesked.</p>
<p>Ett annat sätt är att inkorporera 1971 års protokoll på samma sätt som<br>konventionen i övrigt, genom en bestämmelse i lagen om Sveriges</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>37</p>
<p>tillträde till Brysselkonventionen. En sådan lösning har fördelen att alla<br>de bestämmelser som gäller när Brysselkonventionen skall tillämpas<br>anges på ett och samma ställe, i lagen om Brysselkonventionen. Den<br>metoden bör därför väljas. Samma metod har också tillämpats när det<br>gäller förhandsbesked i fråga om tolkningen av konventionen om<br>tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen), se prop.<br>1997/98:14 (s. 20 f.), bet. 1997/98:LU9, rskr. 1997/98:139.</p>
<p>Enligt artikel 4 i 1971 års protokoll kan varje konventionsstat utse en<br>myndighet som ges rätt att begära tolkningsbesked från EG-domstolen<br>beträffande avgöranden som inte har någon anknytning till något mål<br>eller ärende (se avsnitt 4.4). Det finns för Sveriges del inte något behov<br>av att utse en sådan myndighet. Motsvarande bedömning gjordes också<br>beträffande samma bestämmelse i protokollet till Romkonventionen om<br>EG-domstolens tolkningsbehörighet.</p>
<p>Riksskatteverket har uppmärksammat frågan om tingsrätten, i mål om<br>betalningsföreläggande eller handräckning, skall uppfattas som över-<br>instans enligt artikel 2.2 i 1971 års protokoll, och därmed ha rätt att<br>begära tolkningsbesked av EG-domstolen. Det är en fråga som inte kan<br>avgöras eller klargöras i den svenska lagstiftingen. Om frågan ställs på<br>sin spets är det EG-domstolen som har att klargöra saken.</p>
<p>När Luganokonventionen ratificerades (se prop. 1991/92:128 s. 132 f.)<br>utnyttjade Sverige möjligheten att motsätta sig att handlingar sänds för<br>delgivning mellan konventionsstatema på tjänstemannanivå, enligt<br>bestämmelsen i artikel IV i Protokoll Nr 1 till Luganokonventionen.<br>Motsvarande bestämmelse finns i Brysselkonventionens protokoll (se<br>avsnitt 4.3). I utkastet till lagrådsremiss förordades att en sådan<br>reservation skall göras också beträffande Brysselkonventionen. Ett par<br>remissinstanser har ifrågasatt det ställningstagandet.</p>
<p>En tillämpning av artikel IV i Bryssselkonventionens protokoll skulle<br>innebära att delgivningshandlingen skulle skickas till en av de 21<br>länsstyrelserna i stället för det svenska centralorganet; Utrikes-<br>departementet. Länsstyrelserna tar dock sedan flera år tillbaka i praktiken<br>inte någon befattning med delgivningsframställningar från utlandet,<br>bortsett från nordiska ärenden enligt 1974 års nordiska överenskommelse<br>om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning. En<br>tillämpning av artikel IV skulle därmed kunna innebära en försämrad<br>effektivitet. Skälen för en reservation är därmed lika starka i dag som de<br>var vid ratificeringen av Luganokonventionen. Frågan kommer att<br>aktualiseras på nytt vid tillträdet till konventionen om delgivning i<br>Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av<br>civil eller kommersiell natur (publicerad i EGT, se 97/C 261/01).</p>
<p>I anslutning till vad en remissinstans har anfört vill regeringen säga att<br>vårt tillträde till Brysselkonventionen inte förutsätter att vi anpassar våra<br>nationella forumbestämmelser till vad som gäller enligt konventionen.<br>Det finns dock i Justitiedepartementet planer på en översyn av<br>bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken som bl.a. syftar till att<br>anpassa reglerna till nutida förhållanden, både inom affärslivet och i mer<br>privata förhållanden. Planerna har dock inte tagit någon mer konkret<br></p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>38</p>
<p>form. Tillträdet till Brysselkonventionen får inga ekonomiska Prop. 1997/98:102<br>konsekvenser.</p>
<h2>8 Behovet av författningsändringar</h2>
<h3>8.1 Brysselkonventionen och den summariska processen</h3>
<p>Regeringens förslag: I lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och<br>handräckning tas en bestämmelse in som hänvisar till att Bryssel-<br>konventionens domsrättsregler m.m. gäller i vissa fall.</p>
<p>Av den föreslagna lagen om domstols internationella behörighet och<br>verkställighet av utländska domar enligt Brysselkonventionen skall<br>framgå att Kronofogdemyndigheten i Stockholm är behörig när<br>Brysselkonventionen innebär svensk domsrätt, men behörig myndighet<br>saknas enligt nationell rätt.</p>
<p>I utkastet till lagrådsremiss gjordes bedömningen att några särskilda<br>bestämmelser om Brysselkonventionens tillämpning i fråga om den<br>summariska processen inte behövdes.</p>
<p>Remissinstanserna: Lunds universitet anser att det skulle vara<br>lämpligt att i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och hand-<br>räckning ta in en uttrycklig hänvisning till Brysselkonventionens<br>domsrättsregler och menar att det kan finnas ett behov av en regel om ett<br>s.k. reservforum också för den summariska processen. Även Stockholms<br>universitet har haft synpunkter på utkastets bedömning i fråga om<br>reservforum. Riksskatteverket anser att det när det gäller möjligheten till<br>vilandeförklaring respektive avvisning finns ett behov av ändringar i<br>lagen om betalningsföreläggande och handräckning för att undanröja<br>oklarheter och underlätta en tillämpning av Brysselkonventionen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Brysselkonventionen skall - till<br>skillnad från vad som gäller i fråga om Luganokonventionen - tillämpas<br>även vid handläggning enligt lagen (1990:746) om betalnings-<br>föreläggande och handräckning (om Luganokonventionen och den<br>summariska processen, se avsnitt 8.2). Som har redovisats ovan (avsnitt<br>4.3) innehåller Brysselkonventionens protokoll en bestämmelse (artikel<br>Va andra stycket) som säger att med uttrycket domstol vid summarisk<br>process i mål om betalningsföreläggande och handräckning skall också<br>avses svensk kronofogdemyndighet. Detta får betydelse när det gäller<br>behörighetsreglerna och innebär vidare att utslag och beslut i mål om<br>betalningsföreläggande och handräckning kan verkställas i de övriga<br>medlemsländerna. Bestämmelsen i artikel Va har inte begränsats till att<br>gälla betalningsföreläggande och vanlig handräckning utan gäller också<br>särskild handräckning.</p>
<p>Konventionens behörighetsregler kommer att utgöra specialregler i<br>förhållande till forumbestämmelsema i lagen om betalningsföreläggande<br>och handräckning (6-8 §§), och skall därmed tillämpas i de fall<br>konventionen är tillämplig (se prop. 1991/92:128 s. 149 f.). Några<br></p>
<p>39</p>
<p>särskilda bestämmelser om behörighet behövs därför inte för att Prop. 1997/98:102<br>Brysselkonventionens regler skall bli tillämpliga. I utkastet till<br>lagrådsremiss ifrågasattes om inte detta borde göras klart genom en<br>uttrycklig hänvisning till konventionen i lagen om betalnings-<br>föreläggande och handräckning. Med motiveringen att en sådan<br>hänvisning riskerar att leda till olyckliga motsatsslut när det gäller annan<br>specialreglering, och försvåra en analog tillämpning av andra bestäm-<br>melser föreslogs ingen uttrycklig regel. En sådan lösning överens-<br>stämmer med den lösning som har valts både i lagen som reglerar<br>Sveriges tillträde till Luganokonventionen och som föreslås beträffande<br>lagen om vårt tillträde till Brysselkonventionen, i förhållande till<br>forumreglema i rättegångsbalken.</p>
<p>Lunds universitet har anfört att en hänvisning till Bryssel-<br>konventionens domsrättsregler kunde vara lämpligt, om än inte strikt<br>juridiskt nödvändigt. Regeringen delar den bedömningen. Det finns skäl<br>att i detta avseende välja en annan lösning än den som gäller för<br>domstolarna. Ett starkt argument för en sådan lösning är att Bryssel-<br>konventionen enligt sin rubrik handlar om domstols internationella<br>behörighet och om erkännande och verkställighet av domar. Att<br>konventionen också omfattar den summariska processen framgår ju<br>enbart av bestämmelsen i artikel Va i konventionens protokoll. Ett<br>ytterligare argument är att Brysselkonventionens tillämpning på den<br>summariska processen skiljer sig från vad som gäller i fråga om<br>Luganokonventionen. Det kan därmed finnas ett behov av en regel i<br>lagen om betalningsföreläggande och handräckning som erinrar om att<br>det i Brysselkonventionen finns bestämmelser som i vissa fall skall<br>tillämpas av kronofogdemyndigheterna.</p>
<p>Behörighetsreglerna i konventionens Avdelning II innebär att vissa<br>forumregler i den nationella lagstiftningen inte får tillämpas. Detta gäller<br>i fråga om 6 § andra stycket i lagen om betalningsföreläggande och<br>handräckning, som innebär att en ansökan om betalningsföreläggande<br>eller handräckning kan göras hos kronofogdemyndigheten i den region<br>där egendom finns som tillhör svaranden eller där verkställighet annars<br>lämpligen kan ske.</p>
<p>Forumregeln i 6 § tredje stycket i lagen om betalningsföreläggande och<br>handräckning far däremot tillämpas. Denna bestämmelse hänvisar<br>nämligen till behörighetsbestämmelser i 4 § lagen (1994:2087) med<br>anledning av Sveriges tillträde till den multilaterala överenskommelsen<br>om undervägsavgifter. Av artikel 57 i Brysselkonventionen följer att<br>bestämmelsen har företräde framför Brysselkonventionens behörighets-<br>regler, eftersom den grundar sig på en överenskommelse med andra<br>stater om domstolars behörighet på ett särskilt område.</p>
<p>Att Brysselkonventionen skall tillämpas innebär för kronofogde-<br>myndigheterna också att artiklarna i konventionen om litispendens och<br>mål som har samband med varandra (artiklarna 21-23) skall tillämpas.<br>Om en talan har väckts i en annan stat om samma sak som målet vid<br>kronofogdemyndigheten rör, eller som har samband med den saken, skall<br>handläggningen vid kronofogdemyndigheten vila tills det har avgjorts var<br>talan har väckts först. Har talan väckts först i den andra staten skall målet<br></p>
<p>40</p>
<p>vid kronofogdemyndigheten avvisas. I utkastet till lagrådsremiss gjordes<br>bedömningen att någon särskild bestämmelse för dessa fall inte behövs.<br>Riksskatteverket har gentemot detta anfört att det skulle underlätta<br>tillämpningen av Brysselkonventionen och bidra till klarhet om det i<br>lagen om betalningsföreläggande och handräckning infördes bestäm-<br>melser som uttryckligen ger kronfogdemyndigheten möjlighet att dels<br>vilandeförklara mål i avvaktan på att myndighetens behörighet klarlagts,<br>dels avvisa en talan på begäran av part.</p>
<p>Regeringen har förståelse för strävan att underlätta tillämpningen av<br>konventionen för kronofogdemyndigheterna. En reglering av de frågor<br>som Riksskatteverket tar upp är dock inte lämplig. Bestämmelser om<br>förfarandet i dessa delar finns i konventionen, och konventionens<br>bestämmelser blir direkt tillämpliga när Brysselkonventionen träder i<br>kraft. Om man dessutom reglerar frågorna i nationell rätt är det<br>ofrånkomligt att ordalydelsen inte blir exakt densamma. Det leder i sin<br>tur till osäkerhet om vad som faktiskt gäller.</p>
<p>Riksskatteverket har tagit upp en annan fråga, som knyter an till<br>reglerna i konventionen om vilandeförklaring. Verket har pekat på<br>behovet av en möjlighet att överklaga ett beslut om vilandeförklaring på<br>den grunden att beslutet onödigt uppehåller målet, enligt mönster av 49<br>kap. 7 § 1 RB. I detta avseende finns inga bestämmelser i konventionen,<br>varför en reglering i lagen om betalningsföreläggande och handräckning<br>inte av de skäl som har angetts ovan möter några hinder. Regeringen är<br>dock inte övertygad om att det kommer att finnas ett praktiskt behov av<br>en sådan överklagandemöjlighet. Vi är därför inte beredda att i detta<br>skede föreslå en sådan bestämmelse. Den närmare tillämpningen av<br>Brysselkonventionen på den summariska processen bör i stället avvaktas.<br>Om det skulle visa sig att behov av en överklagandemöjlighet finns, eller<br>om andra tillämpningsproblem framkommer, är vi beredda att ta upp<br>frågan på nytt.</p>
<p>Det finns skäl att beröra ytterligare en bestämmelse i Bryssel-<br>konventionen, nämligen artikel 20 andra stycket. Den innebär för<br>kronofogdemyndigheternas del att myndigheterna måste se till att en<br>svarande som har hemvist i en annan konventionsstat delges ansökan i så<br>god tid att han eller hon kan förbereda ett yttrande. Intill dess skall<br>handläggningen av målet vila. I 25 § lagen om betalningsföreläggande<br>och handräckning föreskrivs att svarandens yttrande inte utan särskilda<br>skäl får bestämmas tilll mer än två veckor efter delgivningen av ansökan.<br>Denna tid är, enligt regeringens mening, i de flesta fall tillräcklig också<br>när svaranden är bosatt i utlandet. För det fall en längre tid i något fall<br>skulle behövas ger 25 § en möjlighet att bestämma tiden till mer än två<br>veckor.</p>
<p>Utslag och beslut i mål om betalningsföreläggande och handräckning<br>skall erkännas och verkställas i andra medlemsländer. Detta följer direkt<br>av att konventionen och konventionens protokoll blir gällande som lag i<br>Sverige. Några särskilda bestämmelser behövs därför inte heller i detta<br>avseende.</p>
<p>I förslaget till lag om Brysselkonventionen (3 §) finns en bestämmelse<br>som pekar ut Stockholms tingsrätt som behörig domstol när kon-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>41</p>
<p>ventionen innebär svensk domsrätt, men då någon behörig svensk<br>domstol inte finns enligt de nationella svenska forumreglema. En sådan<br>situation kan t.ex. uppstå när ett avtal hänvisar till svensk domstol utan<br>att anvisa vilken tingsrätt som åsyftas (se prop. 1991/92:128 s. 147 f.). I<br>utkastet till lagrådsremiss gjordes bedömningen att någon motsvarande<br>regel om reservforum inte behövs för mål om betalningsföreläggande och<br>handräckning vid kronofogdemyndigheterna. Lunds universitet har<br>emellertid pekat på en situation där ett sådant behov skulle kunna finnas.<br>Om en svensk konsument vill föra en talan mot en utländsk näringsidkare<br>kan han eller hon göra det i Sverige (se artikel 14 första stycket jfrt med<br>artikel Va andra stycket i konventionens protokoll). För det fall<br>konsumenten vill göra sin rätt gällande genom en ansökan om<br>betalningsföreläggande saknas behörig kronofogdemyndighet enligt vår<br>nationella rätt, om näringsidkaren varken har hemvist eller egendom i<br>Sverige. Det kan inte heller uteslutas att ett avtal som ger svensk<br>domsrätt kan medföra behov av ett s.k. reservforum för kronofogde-<br>myndigheter, på samma sätt som gäller för domstolar. Regeringen<br>föreslår därför att en regel om reservforum införs också såvitt avser den<br>summariska processen och att Kronofogdemyndigheten i Stockholm ges<br>denna uppgift.</p>
<p>8.2 Luganokonventionen och den summariska processen<br>Regeringens förslag: Bestämmelsen i 5 § lagen (1990:746) om betal-<br>ningsföreläggande och handräckning om begränsning av möjligheten att<br>använda det summariska förfarandet när svaranden har hemvist i en<br>Luganokonventionsstat justeras tekniskt med anledning av tillträdet till<br>Brysselkonventionen.</p>
<p>Förslag i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har med ett undantag lämnat förslaget utan<br>erinran. Lunds universitet har anfört att den föreslagna bestämmelsen är<br>snårig och svårläst.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Luganokonventionen är, som har<br>framgått i det föregående, inte tillämplig på förfaranden vid krono-<br>fogdemyndigheten enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande<br>och handräckning. Vid tillträdet till Luganokonventionen kompletterades<br>5 § i den lagen med en bestämmelse som innebär att betalnings-<br>föreläggande och vanlig handräckning inte kan användas om svaranden<br>vid tiden för ansökan har hemvist i en främmande stat som har tillträtt<br>Luganokonventionen. Skälet till att denna bestämmelse infördes var att<br>man ville undvika att kronofogdemyndigheterna meddelar utslag i strid<br>med konventionens behörighetsregler (prop. 1991/92:128 s. 154).<br>Luganokonventionen gäller visserligen inte i den summariska processen,<br>och ålägger därmed inte Sverige några förpliktelser beträffande dessa<br>förfaranden. Att låta kronofogdemyndigheterna tillämpa forumregler som<br>inte är tillåtna enligt Luganokonventionen skulle dock enligt uttalanden i<br></p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>42</p>
<p>propositionen strida mot konventionens anda och innebära ett Prop. 1997/98:102<br>kringgående av regler som har ställts upp där till skydd för svaranden.</p>
<p>Någon motsvarande begränsning ansågs inte behövas för särskild<br>handräckning mot bakgrund av att utslag i sådana mål har begränsad<br>rättskraft och inte hindrar att svaranden väcker talan, i Sverige eller<br>utomlands, om det bakomliggande rättsförhållandet.</p>
<p>I 5 § i lagen om betalningsföreläggande och handräckning togs också<br>in en bestämmelse om att betalningsföreläggande och vanlig hand-<br>räckning inte kan användas om det i en stat som har tillträtt Lugano-<br>konventionen pågår en rättegång om samma sak och rättegången kan leda<br>till ett avgörande som är verkställbart i Sverige.</p>
<p>Ikraftträdandet av Brysselkonventionen innebär att begränsningarna av<br>möjligheten att tillgripa betalningsföreläggande eller vanlig handräckning<br>enbart skall gälla i de fall Luganokonventionen är tillämplig. Bryssel-<br>konventionen - och inte Luganokonventionen - skall tillämpas i<br>förhållandet mellan EU:s medlemsländer (se artikel 54 B i Lugano-<br>konventionen och avsnitt 5). Det innebär att begränsningen enbart gäller<br>när svaranden har hemvist i en stat som har tillträtt Luganokonventionen,<br>men inte 1996 års tillträdeskonvention (som reglerar Sveriges tillträde till<br>Brysselkonventionen) eller när det i en sådan stat pågår en rättegång om<br>samma sak och den rättegången kan leda till ett avgörande som är<br>verkställbart i Sverige. Denna förändring kräver en lagteknisk justering<br>av 5 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.<br>Bestämmelsen bör utformas i huvudsak på det sätt som föreslogs i<br>utkastet till lagrådsremiss.</p>
<h3>8.3 Behovet av lagstiftning i övrigt</h3>
<p>Regeringens förslag: Sjölagen (1994:1009), sjömanslagen (1973:282),<br>lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska<br>domar på privaträttens område och lagen (1977:595) om erkännande och<br>verkställighet av nordiska domar på privaträttens område kompletteras<br>med en hänvisning till Brysselkonventionen. I övrigt krävs inga<br>lagändringar till följd av Sveriges tillträde till Brysselkonventionen.</p>
<p>Lagen (1932:540) om erkännande och verkställighet av dom som<br>meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge kompletteras med en<br>bestämmelse om att den inte gäller om Luganokonventionen är<br>tillämplig.</p>
<p>Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med<br>regeringens. Utkastet innehöll dock inte något förslag såvitt avser 1932<br>års verkställighetslag.</p>
<p>Remissinstanserna har lämnat utkastets förslag utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: När Sverige tillträdde Lugano-<br>konventionen ändrades sjölagen, sjömanslagen, lagen om erkännande och<br>verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område och lagen<br>om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens<br>område. Motsvarande ändringar bör göras vid ett tillträde till<br></p>
<p>43</p>
<p>Brysselkonventionen. Det innebär att 21 kap. 2 § sjölagen (1994:1009) Prop. 1997/98:102<br>och 14 § sjömanslagen (1973:282) kompletteras med föreskrifter om att<br>bestämmelserna inte gäller om annat följer av lagen med anledning av<br>Sveriges tillträde till Brysselkonventionen. Vidare kompletteras 1 § lagen<br>(1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på<br>privaträttens område och 7 § lagen (1977:595) om erkännande och<br>verkställighet av nordiska domar på privaträttens område med en<br>bestämmelse om att respektive lag inte gäller om lagen om domstols<br>internationella behörighet och om verkställighet av utländska domar<br>enligt Brysselkonventionen är tillämplig.</p>
<p>Lagen (1932:540) om erkännande och verkställighet av dom som<br>meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge gäller enbart i<br>förhållande till Island. Den upphävdes såvitt avser Danmark, Finland och<br>Norge i samband med att lagen (1977:595) om erkännande och<br>verkställighet av nordiska domar på privaträttens område infördes. I<br>förhållande till Island gäller dock fortfarande 1932 års lag. I samband<br>med ratificeringen av Luganokonventionen gjordes ett undantag i 1977<br>års lag, av innebörd att den inte gäller om Luganokonventionen är<br>tillämplig. Något motsvarande undantag gjordes dock inte beträffande<br>1932 års lag. Denna lag bör därför nu kompletteras med en bestämmelse<br>om att den inte gäller om Luganokonventionen är tillämplig.</p>
<h2>9 Författningskommentar</h2>
<h3>9.1 Förslaget till lag om domstols internationella</h3>
<h3>behörighet och om verkställighet av utländska domar<br>enligt Brysselkonventionen</h3>
<p>Övervägandena bakom den valda lagstiftningstekniken - inkorporerings-<br>metoden - har redovisats i avsnitt 7.</p>
<p>1§</p>
<p>I första stycket föreskrivs att 1968 års konvention och de fyra<br>tillträdeskonventionema - Brysselkonventionen - gäller som lag här i<br>landet. Det protokoll som bilagts konventionen nämns inte uttryckligen i<br>lagtexten. Av artikel 65 följer dock att hänvisningen till konventionen<br>också avser det protokollet. Av första stycket framgår vidare att även<br>1971 års protokoll om EG-domstolens tolkningsbehörighet, i dess lydelse<br>genom tillträdeskonventionema, gäller som lag i Sverige.</p>
<p>Av konventionens artikel 68 och de fyra tillträdeskonventionema<br>framgår att konventionen och 1971 års protokoll är upprättade på tolv<br>språk och att alla har samma giltighet. I den sammanställda -<br>konsoliderade - versionen av Brysselkonventionen efter de ändringar<br>som har gjorts genom tillträdeskonventionema, framgår detta av en not<br>till artikel 68. I andra stycket har angetts att de svenska, engelska och<br>franska konsoliderade texterna finns fogade som bilaga till lagen. Enligt<br>14 § lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar<br></p>
<p>44</p>
<p>krävs inte att en konventions samtliga språkversioner kungörs. Det räcker Prop. 1997/98:102<br>att uppgift lämnas om var övriga texter finns tillgängliga. Så kommer att</p>
<p>- på samma sätt som beträffande Luganokonventionen - ske i ett särskilt<br>tillkännagivande om staters tillträde till Brysselkonvenionen.</p>
<p>I tredje stycket anges att information om de stater som har tillträtt<br>Brysselkonventionen, inklusive tillträdeskonventionema (i första hand<br>1996 års tillträdeskonvention, se härom i avsnitt 5), skall lämnas i ett<br>särskilt tillkännagivande. Bestämmelsen innebär vidare att regeringen<br>tillkännager innehållet i sådana underrättelser som innebär ändringar i<br>hänvisningarna till nationella bestämmelser eller domstolar i artiklarna 3,<br>32, 37, 40 och 41 (se artikel VI i konventionens protokoll). I sistnämnda<br>avseende överensstämmer paragrafen i sak med vad som tidigare angavs<br>i 8 § lagen (1992:794) med anledning av Sveriges tillträde till<br>Luganokonventionen och som nu finns i 1 § tredje stycket i lagen<br>(1992:794) om domstols internationella behörighet och om verkställighet<br>av utländska domar enligt Luganokonventionen (se lagförslag 2.6). Vid<br>tillträdet till Luganokonventionen diskuterades bl.a. det lagtekniska<br>problem som de artiklar utgör som innehåller hänvisningar till nationell<br>lagstiftning (artikel 3) eller som räknar upp konventionsstatemas<br>exekvaturmyndigheter (bl.a. artikel 32). Se särskilt Lagrådets yttrande i<br>prop. 1991/92:128 (s. 139 f.).</p>
<p>2§</p>
<p>Paragrafen innehåller en upplysning om att det i Luganokonventionen<br>finns en bestämmelse som reglerar förhållandet mellan Bryssel-<br>konventionen och Luganokonventionen, nämligen artikel 54 B. Artikel<br>54 B innebär i praktiken att - i de allra flesta fall - Brysselkonventionen<br>skall tillämpas före Luganokonventionen. Förhållandet mellan de båda<br>konventionerna och det närmare innehållet i artikel 54 B behandlas i<br>avsnitt 5.</p>
<p>3§</p>
<p>Första meningen tar sikte på situationer då Brysselkonventionens<br>domsrättsregler leder till att ett mål skall tas upp i Sverige men våra<br>interna forumregler inte anvisar någon behörig domstol. I sådana fall är<br>Stockholms tingsrätt behörig domstol. Brysselkonventionens regler om<br>domstols behörighet pekar i många fall ut den lokala domstol som får ta<br>upp tvisten i fråga (t.ex. artikel 5.1). I andra fall anges att talan skall eller<br>far väckas vid domstol eller domstolarna i en viss stat (t.ex. artikel 2 och<br>artikel 11.1). En sådan behörighetsregel överlämnar till den utpekade<br>statens interna forumbestämmelser att avgöra vilken domstol som skall ta<br>upp målet (Jenard-rapporten s. 18 och 33). De svenska forumbestäm-<br>melsema täcker inte alla situationer av detta slag. Ett praktiskt fall är att<br>en prorogationsklausul hänvisar till svensk domstol utan att närmare ange<br>vilken tingsrätt som åsyftas (artikel 17; problemet är dock inte olösligt,<br>jfr NJA 1980 s. 188). Ett annat exempel är det fallet att en konsument<br>med stöd av artikel 14 i konventionen vill föra talan mot en näringsidkare<br>som inte har har hemvist i Sverige.</p>
<p>45</p>
<p>Bestämmelsen i första meningen överensstämmer i sak med vad som Prop. 1997/98:102<br>tidigare angavs i 2 § lagen (1992:794) med anledning av Sveriges<br>tillträde till Luganokonventionen och som nu finns i förslaget till 5 §<br>lagen (1992:794) om domstols internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar enligt Luganokonventionen. Orda-<br>lydelsen har klargjorts genom att uttrycket ”frågan skall tas upp av<br>Stockholms tingsrätt” har ersatts med ”är Stockholms tingsrätt behörig”.</p>
<p>Bestämmelsen i andra meningen innebär att Kronofogdemyndigheten i<br>Stockholm i motsvarande fall är s.k. reservforum om den som vill göra<br>ett krav gällande väljer att ansöka om betalningsföreläggande eller<br>handräckning.</p>
<p>4§</p>
<p>Artikel II andra stycket i konventionens protokoll ger möjlighet att i vissa<br>fall vägra erkänna och verkställa domar som gäller civilrättsliga anspråk<br>prövade inom ramen för ett utländskt brottmålsförfarande, om svaranden<br>inte har haft tillfälle att svara i målet. Det rör sig om brottmål avseende<br>icke uppsåtliga brott där svaranden har ålagts en skyldighet att inställa<br>sig personligen, men uteblivit och där han eller hon inte har kurmat ta till<br>vara sina intressen genom ombud. Bestämmelsen i 4 § innebär att<br>möjligheten till vägran att erkänna och verkställa domar i dessa<br>situationer har gjorts obligatorisk.</p>
<p>Bestämmelsen överensstämmer med vad som gäller enligt 3 § lagen<br>(1992:794) om domstols internationella behörighet och om verkställighet<br>av utländska domar enligt Luganokonventionen.</p>
<p>5§</p>
<p>Paragrafen överensstämmer i sak med 4 § lagen (1992:794) med<br>anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen (och som ersätts<br>av en hänvisning till denna bestämmelse; se 4 § i lagförslag 2.7).</p>
<p>Brysselkonventionens (liksom Luganokonventionens) bestämmelser<br>om exekvaturförfarandet ger möjlighet till prövning i tre led. För svensk<br>del skall prövningen i både det första och det andra skedet göras av Svea<br>hovrätt. Konventionen reglerar till viss del det närmare förfarandet under<br>exekvaturprövningen. I övrigt tillämpas nationell rätt (se artikel 33 första<br>stycket).</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket rör förfarandet i Svea hovrätt vid den<br>inledande prövningen enligt artiklarna 32-34. Av bestämmelsen framgår<br>att hovrätten vid denna prövning skall bestå av en domare. Det innebär<br>att hovrätten i detta skede inte får avgöra målet i kollegial samman-<br>sättning. För det inledande skedet av exekvaturprövningen finns vissa<br>särbestämmelser i konventionen (artikel 33 andra och tredje styckena<br>samt artiklarna 34, 35 och 47—49). I övrigt blir handläggningen<br>densamma som i andra verkställighetsmål som i dag handläggs av Svea<br>hovrätt.</p>
<p>I andra stycket regleras det andra skedet av exekvaturförfarandet<br>(artikel 37.1 resp, artikel 40). Bestämmelsen hänvisar till rättegångs-<br>balkens regler om överklagande av tingsrätts beslut. Det är närmast<br>bestämmelserna i 52 kap. rättegångsbalken som kommer i fråga, t.ex.<br></p>
<p>46</p>
<p>reglerna om komplettering i 6 § och muntligt förhör i 7 § första stycket.<br>Rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i allmänhet är också<br>tillämpliga på förfarandet i den mån de passar in på detta. I bestäm-<br>melsen har markerats att reglerna i rättegångsbalken endast gäller i<br>tillämpliga delar. Det blir t.ex. aldrig aktuellt att tillämpa bestämmelserna<br>om inhibition i 52 kap. 7 § andra stycket RB, se prop. 1991/92:128<br>(s. 142 och 226). Reglerna i rättegångsbalken är subsidiära i förhållande<br>till konventionens bestämmelser (t.ex. artikel 38).</p>
<p>I det andra skedet av exekvaturprövningen gäller rättegångsbalkens<br>vanliga regler om hovrättens sammansättning.</p>
<p>Paragrafens andra stycke innehåller också en bestämmelse om tiden för<br>överklagande i de fall då avgörandet från den inledande prövningen<br>enligt artiklarna 32-34 överklagas av sökanden. Denna fråga har inte<br>reglerats i konventionen (ang. överklagandefristen för motparten, se<br>nedan). Fristen är fyra veckor från det att beslutet meddelades. Beslutet<br>skall alltså inte delges. Ansökan om ändring skall ges in till hovrätten,<br>som prövar om den har kommit in i rätt tid. Beslut om avvisning av en<br>för sent inkommen inlaga skall fattas av hovrätten i vanlig samman-<br>sättning, enligt huvudregeln i 2 kap. 4 § RB.</p>
<p>Eftersom sökanden i normalfallet befinner sig utomlands, finns det<br>anledning att räkna med att han på grund av oförutsedda omständigheter<br>kan få förhinder att komma in med sitt överklagande i rätt tid. Vid laga<br>förfall har han möjlighet att få fristen förlängd enligt bestämmelserna i<br>58 kap. RB om återställande av försutten tid. En sådan ansökan skall<br>enligt 58 kap. 12 § RB göras hos Högsta domstolen.</p>
<p>När det är motparten som överklagar ett beslut från första instans<br>gäller de frister som anges i artikel 36. I artikelns andra stycke finns ett<br>förbud mot att förlänga fristen på grund av långt avstånd. Det bör<br>uppmärksammas att överklagandefristema enligt artikel 36 börjar löpa<br>först då gäldenären delges beslutet.</p>
<p>Av tredje stycket framgår att en domare som har gjort den inledande<br>prövningen enligt artiklarna 32-34 är jävig att handlägga mål om samma<br>ansökan i det andra skedet av exekvaturförfarandet. Detta gäller både när<br>ansökan har bifallits och när den har avslagits vid den inledande<br>prövningen. Innebörden av att domaren är jävig framgår av 4 kap. 15 §<br>RB.</p>
<p>6§</p>
<p>Paragrafen överensstämmer i sak med 5 § lagen (1992:794) med<br>anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen (och som ersätts<br>av en hänvisning till denna bestämmelse; se 4 § i lagförslag 2.7).</p>
<p>Högsta domstolen är sista instans vid exekvaturprövningen. I<br>paragrafen finns bestämmelser om förfarandet där.</p>
<p>Paragrafen innehåller inga särregler om den tid inom vilken ett<br>överklagande skall ges in. Härav följer att reglerna i 56 kap. 1 § RB blir<br>tillämpliga. De innebär att ett överklagande skall ges in till hovrätten<br>inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades.</p>
<p>En förutsättning för att Högsta domstolen skall pröva målet är att<br>prövningstillstånd har beviljats.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>47</p>
<p>7§ Prop. 1997/98:102</p>
<p>Paragrafen överensstämmer i sak med 6 § lagen (1992:794) med<br>anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen (och som ersätts<br>av en hänvisning till denna bestämmelse; se 4 § i lagförslag 2.7).</p>
<p>I paragrafen ges besked om vilka bestämmelser som skall tillämpas på<br>verkställighetsstadiet, sedan det enligt reglerna i konventionen har<br>fastställts att verkställighet av ett utländskt avgörande får äga rum här i<br>landet. Med avgörande avses alla slags domar, beslut och utslag av<br>domstol, oavsett deras beteckning. De begränsningar som gäller följer av<br>konventionens sakliga tillämpningsområde enligt artikel 1. Domar och<br>beslut som gäller exempelvis vårdnad om barn eller konkurs kan således<br>inte verkställas i andra konventionsstater med stöd av Bryssel-<br>konventionen. Å andra sidan omfattas alla avgöranden som faller inom<br>konventionens sakliga tillämpningsområde, oavsett parternas hemvist<br>och nationalitet.</p>
<p>Härav följer vidare att bestämmelserna i konventionens Avdelning III<br>också omfattar sådana beslut om säkerhetsåtgärder och andra<br>interimistiska beslut som har meddelats i konventionsstatema med stöd<br>av artikel 24. Verkställighet skall dock inte medges om den mot vilken<br>ett sådant beslut har meddelats inte har beretts tillfälle att yttra sig och<br>beslutet skall verkställas utan föregående delgivning. Sådana beslut faller<br>enligt EG-domstolens praxis inte in under konventionens erkännande-<br>och verkställighetssystem (målet C-125/79, Denilauler mot Couchet,<br>ECR 1980 s. 1-1553). Detta är en följd av skyddsreglema i artikel 27.2.</p>
<p>Paragrafens första mening handlar om fall då konventionen medger<br>full verkställighet av det utländska avgörandet. Bestämmelsen omfattar<br>också olika interimistiska beslut, t.ex. interimistiska beslut om under-<br>hållsbidrag, om beslutet far verkställas i ursprungsstaten. Det utländska<br>avgörandet skall verkställas på samma sätt som en svensk laga-<br>kraftägande dom. Motsvarande bestämmelse finns i andra lagar om<br>verkställighet av utländska avgöranden.</p>
<p>Av artikel 39 första stycket framgår att ett verkställighetsbeslut från<br>den inledande prövningen enligt artikel 32 bara innebär att säkerhets-<br>åtgärder far vidtas mot motpartens egendom (denna fråga regleras i<br>artikel 39). För att det utländska avgörandet skall bli fullt verkställbart<br>krävs dessutom att klagofristen enligt artikel 36 har löpt ut utan att<br>motparten har klagat eller att verkställighet har medgetts av hovrätten<br>eller Högsta domstolen efter det att beslutet från den inledande<br>prövningen har överklagats.</p>
<p>Bestämmelsen i första meningen innebär att utsökningsbalkens regler<br>fullt ut blir tillämpliga när det gäller verkställigheten som sådan; denna är<br>ju oreglerad i konventionen. Det innebär bl.a. att sökanden måste ansöka<br>om verkställighetsåtgärder hos kronofogdemyndigheten och att verk-<br>ställighet alltså inte är en automatisk följd av ett bifallande exekvatur-<br>beslut. Sökanden kan ju t.ex. vilja försöka förmå motparten att frivilligt<br>göra rätt för sig. Motparten kan i sin tur tänkas vilja betala frivillligt för<br>att undvika ytterligare kostnader, sedan han konstaterat att exekvatur-<br>prövningen utfallit till hans nackdel.</p>
<p>48</p>
<p>I paragrafens andra mening regleras det fallet att det utländska Prop. 1997/98:102<br>avgörandet som sådant är ett förordnande om säkerhetsåtgärd. Med<br>uttrycket säkerhetsåtgärd avses i första hand sådana åtgärder som kan<br>jämställas med åtgärder enligt 15 kap. RB, dvs. kvarstad, återställande av<br>rubbad besittning och olika andra åtgärder för att säkerställa sökandens<br>rätt (ang. interimistiska beslut, se ovan vid första meningen). Avgöran-<br>den av detta slag kan komma att verkställas i Sverige i två fall. Antingen<br>har beslutet meddelats i den konventionsstat där tvisten i fråga kommer<br>att avgöras, eller har avgjorts, i sak. Eller också härrör det från en tredje<br>konventionsstat, där man har förordnat om säkerhetsågärden med stöd av<br>artikel 24 i konventionen.</p>
<p>Den utländska säkerhetsåtgärden skall verkställas enligt utsöknings-<br>balkens bestämmelser om verkställighet av beslut om kvarstad m.m.<br>Dessa bestämmelser finns i 16 kap. 10-16 §§ utsökningsbalken.</p>
<p>8§</p>
<p>Paragrafen överensstämmer i sak med 7 § lagen (1992:794) med<br>anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen (och som ersätts<br>av en hänvisning till denna bestämmelse; se 4 § i lagförslag 2.7).</p>
<p>Paragrafen ger besked om den närmare innebörden av sådana<br>säkerhetsåtgärder som avses i artikel 39. Rätten till dessa säkerhets-<br>åtgärder följer direkt av att hovrätten medger verkställighet av en dom<br>eller motsvarande vid den inledande prövningen enligt artiklarna 32-34.<br>Sökanden skall alltså inte behöva utverka ett särskilt tillstånd till<br>säkerhetsåtgärder i detta fall.</p>
<p>Av paragrafen framgår att de säkerhetsåtgärder som står till buds är de<br>som regleras i 15 kap. RB, dvs. framför allt kvarstad. Att rätten till<br>säkerhetsåtgärder är en automatisk följd av hovrättens beslut om<br>verkställighet innebär inte att kronofogdemyndigheten verkställer dem ex<br>officio. Det förutsätts alltså att sökanden ansöker om detta hos<br>kronofogdemyndigheten. Ansökan behandlas sedan som en begäran om<br>verkställighet av ett svenskt domstolsbeslut om säkerhetsåtgärd i enlighet<br>med bestämmelserna i 16 kap. 10-16 §§ utsökningsbalken.</p>
<h3>9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1932:540) om<br>erkännande och verkställighet av dom som meddelats<br>i Danmark, Finland, Island eller Norge</h3>
<p>10 §</p>
<p>I ett nytt /o'r.sto stycke har en bestämmelse införts som innebär att lagen<br>inte tillämpas om lagen (1992:794) om domstols internationella behörig-<br>het och om verkställighet av utländska domar enligt Luganokonventionen<br>är tillämplig. I tredje stycket har en redaktionell ändring gjorts.</p>
<p>49</p>
<p>9.3 Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen<br>(1973:282)</p>
<p>14 §</p>
<p>Andra stycket har kompletterats med en föreskrift om att bestämmelsen i<br>första stycket, angående tvister om sjömäns anställningsförhållanden,<br>inte gäller om annat följer av lagen om domstols internationella<br>behörighet och om verkställighet av utländska domar enligt Bryssel-<br>konventionen.</p>
<p>9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:595) om<br>erkännande och verkställighet av nordiska domar på<br>privaträttens område</p>
<p>7§</p>
<p>Första stycket har kompletterats med en föreskrift om att lagen inte gäller<br>om lagen om domstols internationella behörighet och om verkställighet<br>av utländska domar enligt Brysselkonventionen är tillämplig.</p>
<p>9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:368) om<br>erkännande och verkställighet av österrikiska domar<br>på privaträttens område</p>
<p>1§</p>
<p>Paragrafen har kompletterats med en föreskrift om att lagen inte gäller<br>om lagen om domstols internationella behörighet och om verkställighet<br>av utländska domar enligt Brysselkonventionen är tillämplig.</p>
<p>9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om<br>betalningsföreläggande och handräckning</p>
<p>5§</p>
<p>Bestämmelsen i andra stycket om möjligheten att använda det<br>summariska förfarandet när svaranden har hemvist i en Lugano-<br>konventionsstat har justerats med anledning av tillträdet till Bryssel-<br>konventionen. När Brysselkonventionen har trätt i kraft fullt ut skall den<br>konventionen - och inte Luganokonventionen - i sådana fall tillämpas i<br>förhållande till EU:s medlemsstater, vilka samtliga också har tillträtt<br>Luganokonventionen (se artikel 54 B i Luganokonventionen och avsnitt<br>5). I de fall Brysselkonventionen är tillämplig kan bestämmelserna om<br>betalningsföreläggande och vanlig handräckning användas (se artikel Va<br>andra stycket i konventionens protokoll). Det motsatta förhållandet gäller<br>när svaranden har hemvist i en EFTA-stat och Luganokonventionen<br>gäller. Detta har i 5 § andra stycket 1 formulerats så att bestämmelserna<br>om betalningsföreläggande och vanlig handräckning inte gäller om<br>Luganokonventionen skulle vara tillämplig om talan hade väckts i<br></p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>50</p>
<p>domstol, om svaranden inte har hemvist i Sverige. Av andra stycket 2<br>följer att betalningsföreläggande eller vanlig handräckning inte heller kan<br>användas om det - i fall där Luganokonventionen skulle vara tillämplig<br>om talan hade väckts vid domstol - pågår rättegång om samma sak i en<br>annan stat och denna rättegång kan leda till ett avgörande som är<br>verkställbart enligt Luganokonventionen.</p>
<p>Skälen bakom bestämmelsen i andra stycket finns redovisade i prop.<br>1991/92:128 s. 153 f. (se avsnitt 8.2).</p>
<p>6 a §</p>
<p>Paragrafen är ny. Den är en följd av att Brysselkonventionen - till<br>skillnad från Luganokonventionen - skall tillämpas på den summariska<br>processen. Enligt artikel Va i konventionens protokoll skall ju vid<br>summarisk process - vid betalningsföreläggande, vanlig handräckning<br>och särskild handräckning - vad som sägs i konventionen om domstol<br>avse kronofogdemyndigheterna (se avsnitt 4.3). Brysselkonventionen och<br>den summariska processen har behandlats i avsnitt 8.1.</p>
<p>Bestämmelsen hänvisar till lagen om domstols internationella behörig-<br>het och om verkställighet av utländska domar enligt Brysselkonventionen<br>och konventionens bestämmelser om behörighet, litispendens m.fl. regler<br>i Avdelning II. Dessa konventionsbestämmelser skall beaktas och<br>tillämpas direkt av kronofogdemyndigheten, om ett mål har en sådan<br>internationell anknytning att konventionen är tillämplig (se avsnitt 4.1).</p>
<h3>9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:794) med<br>anledning av Sveriges tillträde till<br>Luganokonventionen</h3>
<p>Lagen har fatt en ny rubrik som överensstämmer med rubriken till lagen<br>om Brysselkonventionen. Skälen för ändringen redovisas i avsnitt 7.</p>
<p>1 §</p>
<p>Första stycket har ändrats endast på så sätt att konventionens vardagliga<br>beteckning - Luganokonventionen - anges i lagtexten.</p>
<p>I tredje stycket anges att information om de stater som har tillträtt<br>Luganokonventionen lämnas i ett särskilt tillkännagivande. Bestämmel-<br>sen innebär vidare att regeringen tillkännager innehållet i sådana<br>underrättelser som innebär ändringar i hänvisningarna till nationella<br>bestämmelser eller domstolar i artiklarna 3, 32, 37, 40 och 41 (se artikel<br>VI i Protokoll nr 1 till konventionen). I sistnämnda avseende<br>överensstämmer paragrafen i sak med vad som tidigare angavs i 8 §, se<br>prop. 1991/92:128, s. 139 f.</p>
<p>2§</p>
<p>Paragrafen är ny och innehåller en upplysning om att det i Lugano-<br>konventionen finns en bestämmelse som reglerar förhållandet mellan<br>Brysselkonventionen och Luganokonventionen, nämligen artikel 54 B.<br>Artikel 54 B innebär i praktiken att - i de allra flesta fall — Bryssel-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>51</p>
<p>konventionen skall tillämpas före Luganokonventionen. En motsvarande Prop. 1997/98:102<br>bestämmelse finns i 2 § lagen om domstols internationella behörighet och<br>om verkställighet av utländska domar enligt Brysselkonventionen.</p>
<p>Förhållandet mellan de båda konventionerna och det närmare<br>innehållet i artikel 54 B har behandlats i avsnitt 5.</p>
<p>4§</p>
<p>Paragrafen innebär att vad som föreskrivs i fråga om förfarandet vid<br>verkställighet i 5-8 §§ i lagen om domstols internationella behörighet<br>och om verkställighet av utländska domar enligt Brysselkonventionen<br>skall gälla också vid förfarandet när Luganokonventionen skall tillämpas.<br>De artiklar i Brysselkonventionen som nämns i 5-8 §§ i lagen om<br>Brysselkonventionen har samma lydelse som dessa artiklar i Lugano-<br>konventionen. Det är dock Luganokonventionens artiklar som formellt<br>skall tillämpas.</p>
<p>Bestämmelsen innebär inte någon ändring i sak i förhållande till vad<br>som gällde enligt i lagen (1992:794) med anledning av Sveriges tillträde<br>till Luganokonventionen.</p>
<p>5§</p>
<p>Paragrafen motsvarar i sak 3 § första meningen i lagen om domstols<br>internationella behörighet och om verkställighet av utländska domar<br>enligt Brysselkonventionen samt den förutvarande bestämmelsen i 2 § i<br>lagen (1992:794) med anledning av Sveriges tillträde till Lugano-<br>konventionen.</p>
<h3>9.8 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)</h3>
<p>21 kap. 2 §</p>
<p>Femte stycket har kompletterats med en föreskrift om att paragrafen inte<br>gäller om annat följer av lagen om domstols internationella behörighet<br>och om verkställighet av utländska domar enligt Brysselkonventionen.</p>
<p>52</p>
<h2>Lagförslagen i utkastet till lagrådsremiss Sveriges<br>tillträde till Brysselkonventionen</h2>
<h3>1 Förslag till lag om domstols internationella behörighet<br>och om verkställighet av utländska domar enligt<br>Brysselkonventionen</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 §</p>
<p>Konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om<br>verkställighet av domar på privaträttens område i den lydelse den har fått<br>genom tillträdeskonventionema den 9 oktober 1978, den 25 oktober<br>1982, den 26 maj 1989 och den 29 november 1996 (Brysselkon-<br>ventionen) skall gälla som lag här i landet.</p>
<p>Protokollet den 3 juni 1971 om EG-domstolens tolkning av Bryssel-<br>konventionen i den lydelse det har fått genom de tillträdeskonventioner<br>som anges i första stycket skall gälla som lag här i landet.</p>
<p>De svenska, engelska och franska texten av konventionen och av 1971<br>års protokoll i den lydelse de har fått genom de tillträdeskonventioner<br>som anges i första stycket finns intagna som bilaga till denna lag.<sup>1</sup></p>
<p>Regeringen skall tillkännage de stater som har tillträtt Bryssel-<br>konventionen och 1971 års protokoll, samt innehållet i sådana<br>underrättelser om ändringar i nationell rätt som avses i artikel VI i<br>protokollet till Brysselkonventionen.</p>
<p>2§</p>
<p>I artikel 54 B i Luganokonventionen, som gäller som lag här i landet<br>enligt lagen (1992:794) om domstols internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar enligt Luganokonventionen, finns<br>bestämmelser om när Luganokonventionen skall tillämpas i stället för<br>Brysselkonventionen.</p>
<p>3§</p>
<p>Om det inte finns någon behörig domstol när det finns svensk domsrätt<br>enligt denna lag, skall frågan tas upp av Stockholms tingsrätt.</p>
<p>4§</p>
<p>Ett avgörande som rör ett sådant civilrättsligt anspråk som avses i artikel</p>
<p>II andra stycket i protokollet till konventionen skall varken erkännas eller<br>verkställas här.</p>
<p>Här återfinns bilagan som bilaga 1 till lagrådsremissen.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>53</p>
<p>5§</p>
<p>Vid den handläggning som avses i artikel 32 skall hovrätten bestå av en<br>lagfaren domare.</p>
<p>För det förfarande som avses i artikel 37.1 och artikel 40 gäller<br>rättegångsbalkens regler om överklagande av tingsrätts beslut i<br>tillämpliga delar, om inte konventionen föreskriver något annat. En sådan<br>ansökan om ändring som avses i artikel 40 skall göras skriftligen. Den<br>skall ha kommit in till hovrätten inom fyra veckor från den dag då<br>beslutet meddelades.</p>
<p>En domare som har handlagt ett mål enligt artikel 32 är jävig att<br>handlägga mål om samma sak enligt artikel 37.1 och artikel 40.</p>
<p>6§</p>
<p>För det förfarande som avses i artikel 37.2 och artikel 41 gäller<br>rättegångsbalkens regler om överklagande av hovrätts beslut i tillämpliga<br>delar, om inte konventionen föreskriver annat. Talan får inte komma<br>under Högsta domstolens prövning utan att Högsta domstolen har<br>meddelat sökanden tillstånd till detta enligt 54 kap. 10 § rättegångs-<br>balken.</p>
<p>7§</p>
<p>Om en ansökan om verkställighet bifalls, skall det utländska avgörandet<br>verkställas på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom,<br>såvida inte annat följer av artikel 39. Vid verkställighet av ett utländskt<br>avgörande som rör säkerhetsåtgärd skall i stället utsökningsbalkens<br>bestämmelser om verkställighet av beslut om kvarstad eller annan<br>säkerhetsåtgärd tillämpas.</p>
<p>8§</p>
<p>Om hovrätten vid det förfarande som avses i artikel 32 bifaller en<br>ansökan om verkställighet, skall hovrättens beslut anses innefatta ett<br>beslut om kvarstad eller annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>54</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 14 § sjömanslagen (1973:282) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>14 §</p>
<p>Tvist om sjömans anställningsförhållande far inte dras inför utländsk</p>
<p>myndighet.</p>
<p>Första stycket gäller inte om<br>annat följer av lagen (1992:794)<br>med anledning av Sveriges tillträde<br>till Luganokonventionen.</p>
<p>Första stycket gäller inte om<br>annat följer av lagen (1992:794) om<br>domstols internationella behörighet<br>och om verkställighet av utländska<br>domar enligt Luganokonventionen<br>eller lagen (1998:000) om domstols<br>internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar<br>enligt Brysselkonventionen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>Senaste lydelse 1992:797.</p>
<p>55</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:595) om Prop. 1997/98:102</h3>
<h3>erkännande och verkställighet av nordiska domar på Bilaga 1</h3>
<h3>privaträttens område</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1977:595) om erkännande och<br>verkställighet av nordiska domar på privaträttens område skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>7§'</p>
<p>Denna lag tillämpas inte om Denna lag tillämpas inte om<br>lagen (1992:794) med anledning av lagen (1992:794) om domstols<br>Sveriges tillträde till Luganokon- internationella behörighet och om<br>ventionen är tillämplig eller om verkställighet av utländska domar<br>annat följer av särskilda bestäm- enligt Luganokonventionen eller<br>melser om erkännande och verk- lagen (1998:000) om domstols<br>ställighet av avgöranden och internationella behörighet och om<br>förlikningar på särskilda rätts- verkställighet av utländska domar<br>områden. enligt Brysselkonventionen är</p>
<p>tillämplig, eller om annat följer av<br>särskilda bestämmelser om<br>erkännande och verkställighet av<br>avgöranden och förlikningar på<br>särskilda rättsområden.</p>
<p>Lagen tillämpas inte heller beträffande</p>
<p>1. dom eller förlikning i mål angående boskillnad, legal separation,<br>äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap, antagande av adoptivbarn</p>
<p>eller adoptivförhållandes hävande, omyndighetsförklaring eller dess<br>hävande eller i mål angående bodelning eller skadestånd med anledning<br>av legal separation, äktenskapsskillnad eller återgång av äktenskap, om ej<br>fråga är om verkställighet av dom som skall gälla här i riket enligt 22 §<br>förordningen (1931:429) om vissa int emationella rättsförhållanden<br>rörande äktenskap, adoption och förmynderskap,</p>
<p>2. dom eller förlikning rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med<br>barn eller överlämnande av barn i annat fall, om ej fråga är om<br>verkställighet enligt 6 §,</p>
<p>3. dom eller förlikning rörande familj erättslig underhållsskyldighet,</p>
<p>4. dom eller förlikning rörande faderskapet till barn,</p>
<p>5. dom eller förlikning angående rätt på grund av arv eller testamente,<br>efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte med anledning av<br>dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld, om ej den avlidne var<br>medborgare i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade<br>hemvist i någon av dessa stater,</p>
<p>6. dom eller förlikning angående</p>
<p>a) gäldenärs försättande i konkurs,</p>
<p>Senaste lydelse 1992:798.</p>
<p>56</p>
<p>b) inledande av förhandling om offentligt ackord utan konkurs,</p>
<p>c) andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning beroende<br>frågor eller</p>
<p>d) rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet eller återgång på grund<br>av konkurs eller förhandling om offentligt ackord utan konkurs i något av<br>de nordiska länderna, om av konkursbeslutet eller beslutet om offentlig<br>ackordsförhandling framgår att gäldenären inte hade hemvist i något av<br>de nordiska länderna,</p>
<p>7. dom eller förlikning i mål som skall upptagas omedelbart av särskild<br>domstol för handläggning av tvister rörande kollektivavtal.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>57</p>
<h3>4 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:368) om<br>erkännande och verkställighet av österrikiska domar på<br>privaträttens område</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983:368) om erkännande och<br>verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Denna lag är tillämplig på domar<br>som har meddelats i Österrike i<br>ämnen av privaträttslig beskaffen-<br>het. Lagen tillämpas på domar i<br>sådana ämnen, även om de har<br>meddelats i ett straffrättsligt för-<br>farande. Lagen tillämpas inte om<br>lagen (1992:794) med anledning av<br>Sveriges tillträde till Luganokon-<br>ventionen är tillämplig.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§’</p>
<p>Denna lag är tillämplig på domar<br>som har meddelats i Österrike i<br>ämnen av privaträttslig beskaffen-<br>het. Lagen tillämpas på domar i<br>sådana ämnen, även om de har<br>meddelats i ett straffrättsligt för-<br>farande. Lagen tillämpas inte om<br>lagen (1992:794) om domstols<br>internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar<br>enligt Luganokonventionen eller<br>lagen (1998:000) om domstols<br>internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar<br>enligt Brysselkonventionen är<br>tillämplig.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>Senaste lydelse 1992:799.</p>
<p>58</p>
<h3>5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om<br>betalningsföreläggande och handräckning</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1990:746) om betalnings-<br>föreläggande och handräckning skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>5§‘</p>
<p>Om enligt någon särskild föreskrift en tvist angående en förpliktelse<br>skall tas upp av en annan myndighet än tingsrätt, kan saken prövas enligt<br>denna lag endast om det finns bestämmelser som medger sådan prövning.<br>Vad som sägs i denna lag om tingsrätt skall i sådana fall i stället gälla<br>den andra myndigheten.</p>
<p>Bestämmelserna om betalnings- Bestämmelserna om betal-<br>föreläggande och vanlig handräck- ningsföreläggande och vanlig hand-<br>ning gäller inte om svaranden vid räckning gäller inte om Lugano-<br>tidpunkten för ansökan har hemvist konventionen, som gäller som lag<br>i en främmande stat som har här i landet enligt lagen (1992:794)<br>tillträtt den i Lugano den 16 om domstols internationella<br>september 1988 antagna kon- behörighet och om verkställighet av<br>ventionen om domstols behörighet utländska domar enligt Lugano-<br>och om verkställighet av domar på konventionen, skulle vara tillämplig<br>privaträttens område eller om det i om talan hade väckts i domstol och<br>en sådan stat pågår rättegång om<br>samma sak och denna rättegång<br>kan leda till ett avgörande som är<br>verkställbart i Sverige.</p>
<p>1) svaranden vid tidpunkten för<br>ansökan inte har hemvist i Sverige,<br>eller</p>
<p>2) det i en annan stat pågår<br>rättegång om samma sak och denna<br>rättegång kan leda till ett av-<br>görande som är verkställbart i<br>Sverige enligt Luganokonventionen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1992:800.</p>
<p>59</p>
<h3>6 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:794) med Prop. 1997/98:102</h3>
<h3>anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen Bilaga 1</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:794) med anledning av</p>
<p>Sveriges tillträde till Luganokonventionen</p>
<p>dels att 5-8 §§ skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att rubriken till lagen samt 1, 2, och 4 §§ skall ha följande lydelse.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Nuvarande lydelse</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse</p></td></tr>
</table>
<p>Lag med anledning av Sveriges Lag om domstols internationella</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>tillträde till Luganokonventionen</p></td><td>
<p>behörighet och om verkställighet<br>av utländska domar enligt<br>L ugan okon ven tionen</p></td></tr>
</table>
<p>1§</p>
<p>Den i Lugano den 16 september Den i Lugano den 16 september<br>1988 antagna konventionen om 1988 antagna konventionen om<br>domstols behörighet och om verk- domstols behörighet och om verk-<br>ställighet av domar på privaträttens ställighet av domar på privaträttens<br>område skall gälla som lag här i område (Luganokonventionen) skall</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>landet.</p></td><td>
<p>gälla som lag här i landet.</p></td></tr>
</table>
<p>Konventionens svenska, engelska och franska texter finns intagna som</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>bilaga till denna lag.</p></td><td>
<p>Regeringen skall tillkännage de<br>stater som har tillträtt Lugano-<br>konventionen och innehållet i<br>sådana underrättelser om änd-<br>ringar i nationell rätt som avses i<br>artikel VI i Protokoll nr 1 till<br>Luganokonventionen.</p></td></tr>
</table>
<p>2§</p>
<p>Om det inte finns någon behörig I artikel 54 B i Lugano-<br>domstol när svensk domsrätt konventionen finns bestämmelser<br>föreligger enligt denna lag, skall om när Brysselkonventionen, som<br>frågan tas upp av Stockholms gäller som lag här i landet enligt</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>tingsrätt.</p></td><td>
<p>lagen (1998:000) om domstols<br>internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar<br>enligt Brysselkonventionen, skall<br>tillämpas i stället för Lugano-<br>konventionen.</p>
<p>4§</p></td></tr>
</table>
<p>Vid den handläggning som avses I fråga om förfarandet vid<br>i artikel 32 skall hovrätten bestå av handläggning av frågor om verk-</p>
<p>60</p>
<p>en lagfaren domare.</p>
<p>För det förfarande som avses i<br>artikel 37.1 och artikel 40 gäller<br>rättegångsbalkens regler om besvär<br>i hovrätt i tillämpliga delar, om inte<br>konventionen föreskriver något<br>annat. En sådan ansökan om</p>
<p>ställighet enligt denna lag tillämpas<br>3 och 5-8 §§ i lagen (1998:000) om<br>domstols internationella behörighet<br>och om verkställighet av utländska<br>domar enligt Brysselkonventionen.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>ändring som avses i artikel 40 skall<br>göras skriftligen. Den skall ha<br>kommit in till hovrätten inom fyra<br>veckor från den dag då beslutet<br>meddelades.</p>
<p>En domare som har handlagt ett<br>mål enligt artikel 32 är jävig att<br>handlägga mål om samma sak<br>enligt artikel 37.1 och artikel 40.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>61</p>
<h3>7 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009) Prop. 1997/98:102</h3>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 21 kap. 2 § sjölagen (1994:1009) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>21 kap.<br>2§</p>
<p>I fråga om behörigheten för sjörättsdomstol att ta upp tvistemål som<br>avses i 1 § första stycket skall bestämmelserna om laga domstol i<br>tvistemål i allmänhet tillämpas.</p>
<p>Talan far även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort där fartyget<br>finns. Har säkerhet för en fordran ställts hos en myndighet till befrielse<br>från kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd, far talan väckas även vid<br>sjörättsdomstolen för den ort där säkerheten har ställts. Talan angående<br>en fordran som säkerheten har avsett får väckas vid sistnämnda<br>sjörättsdomstol, även om säkerheten har upphört att gälla.</p>
<p>Finns inte sjörättsdomstol i den ort där svaranden har kunnat sökas<br>enligt första eller andra stycket, väcks talan vid den sjörättsdomstol som<br>är närmast den orten.</p>
<p>Om flera är redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som<br>rederiets hemvist.</p>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf Bestämmelserna i denna paragraf<br>gäller inte om annat följer av lagen gäller inte om annat följer av lagen<br>(1992:794) med anledning av (1992:794) om domstols inter-<br>Sveriges tillträde till Luganokon- nationella behörighet och om verk-<br>ventionen. Andra stycket gäller ställighet av utländska domar enligt<br>dock om fartyget är belagt med Luganokonventionen eller lagen<br>kvarstad. (1998:000) om domstols inter-</p>
<p>nationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar<br>enligt Brysselkonventionen. Andra<br>stycket gäller dock om fartyget är<br>belagt med kvarstad.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>62</p>
<p>Konvention</p>
<p>om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket<br>Sveriges tillträde till konventionen om domstols behörighet och om<br>verkställighet av domar på privaträttens område, samt till protokollet<br>om domstolens tolkning av denna konvention, med den anpassning som<br>har gjorts i dessa genom konventionen om Konungariket Danmarks,<br>Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland<br>tillträde, konventionen om Republiken Greklands tillträde samt<br>konventionen om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals<br>tillträde</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>(97/C 15/01)</p>
<p>INGRESS</p>
<p>DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA I FÖRDRAGET OM<br>UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN,</p>
<p>SOM BEAKTAR att Republiken Österrike, Republiken Finland och<br>Konungariket Sverige i och med sitt medlemskap i Europeiska unionen har<br>förbundit sig att ansluta sig till konventionen om domstols behörighet och<br>om verkställighet av domar på privaträttens område, samt till protokollet om<br>domstolens tolkning av denna konvention, med den anpassning som har<br>gjorts i dessa genom konventionen om Konungariket Danmarks, Irlands och<br>Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland anslutning,<br>konventionen om Republiken Greklands anslutning och konventionen om<br>Konungariket Spaniens och Republiken Portugals anslutning, och att därför<br>inleda förhandlingar med medlemsstaterna i gemenskapen för att göra<br>nödvändig anpassning i dem,</p>
<p>SOM ÄR MEDVETNA OM att medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen och<br>medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) den 16<br>september 1998 i Lugano ingick konventionen om domstols behörighet och om<br>verkställighet av domar på privaträttens område, vilken utvidgar<br>Brysselkonventionens principer till att även gälla stater som tillträder den<br>konventionen.</p>
<p>HAR ENATS OM FÖLJANDE</p>
<p>AVDELNING I</p>
<p>Allmänna bestämmelser</p>
<p>Artikel 1</p>
<p>Republiken Österrike, Republiken<br>Finland och Konungariket Sverige<br>ansluter sig till konventionen om<br>domstols behörighet och om<br>verkställighet av domar på<br>privaträttens område, undertecknad i<br>Bryssel den 27 september 1968,<br>nedan kallad ”1968 års konvention”,<br></p>
<p>och till protokollet om domstolens<br>tolkning av denna konvention,<br>undertecknat i Luxemburg den 3 juni<br>1971, nedan kallat ”1971 års<br>protokoll”, så som de föreligger efter<br>all den anpassning och alla de<br>ändringar som gjorts i dem,</p>
<p>a) genom den konvention som<br>undertecknades i Luxemburg den<br>9 oktober 1978, nedan kallad<br>”1978 års konvention”, om<br>Konungariket Danmarks, Irlands<br>och Förenade konungarikets<br></p>
<p>Storbritannien och Nordirland<br>tillträde till konventionen om<br>domstols behörighet och om<br>verkställighet av domar på<br>privaträttens område, samt till<br>protokollet om domstolens<br>tolkning av denna konvention,</p>
<p>b) genom den konvention som<br>undertecknades i Luxemburg den<br>25 oktober 1982, nedan kallad<br>”1982 års konvention” om<br>Republiken Greklands tillträde till<br>konventionen om domstols<br>behörighet och om verkställighet<br>av domar på privaträttens område,<br>samt till protokollet om<br>domstolens tolkning av denna<br>konvention, med den anpassning<br>som har gjorts i dessa genom<br>konventionen om Konungariket<br>Danmarks, Hands och Förenade<br>konungarikets Storbritannien och<br>Nordirland anslutning,</p>
<p>c) genom den konvention som<br>undertecknades i San Sebastian<br>den 26 maj 1989, nedan kallad<br>”1989 års konvention”, om<br>Konungariket Spaniens och<br>Republiken Portugals tillträde till<br>konventionen om domstols<br>behörighet och om verkställighet<br>av domar på privaträttens område,<br>samt till protokollet om<br>domstolens tolkning av denna<br>konvention, med den anpassning<br>som har gjorts i dessa genom<br>konventionen om Konungariket<br>Danmarks, Irlands och Förenade<br>konungarikets Storbritannien och<br>Nordirland anslutning och genom<br>konventionen om Republiken<br>Greklands anslutning.</p>
<p>AVDELNING II</p>
<h5>Anpassning av 1968 års<br>konvention</h5>
<p>Artikel 2</p>
<p>I artikel 3 andra stycket i 1968 års<br>konvention, i dess lydelse enligt</p>
<p>artikel 4 i 1978 års konvention, Prop. 1997/98:102<br>artikel 3 i 1982 års konvention och Bilaga 2<br>artikel 3 i 1989 års konvention, skall</p>
<p>följande strecksatser införas:</p>
<p>a) Mellan nionde och tionde<br>strecksatsen:</p>
<p>i Österrike: artikel 99 i lagen<br>om domstols behörighet<br>(Jurisdiktionsnorm),”.</p>
<p>b) Mellan tionde och elfte<br>strecksatsen:</p>
<p>i Finland: 10 kap 1 § 1 mom.<br>andra, tredje och fjärde<br>meningen i rättegångsbalken/<br>oikeudenkäymiskaari,</p>
<p>- i Sverige: 10 kap 3 § första</p>
<p>stycket, första meningen i<br>rättegångsbalken,".</p>
<p>Artikel 3</p>
<p>I artikel 32.1 i 1968 års konvention, i<br>dess lydelse enligt artikel 16 i 1978<br>års konvention, artikel 4 i 1982 års<br>konvention och artikel 10 i 1989 års<br>konvention, skall följande streck-<br>satser införas:</p>
<p>a) Mellan tionde och elfte<br>strecksatsen:</p>
<p>i Österrike, vid Bezirks-<br>gericht”.</p>
<p>b) Mellan elfte och tolfte<br>strecksatsen:</p>
<p>i Finland, vid tingsrätt/<br>käräjäoikeus,</p>
<p>- i Sverige , vid Svea hovrätt".</p>
<p>Artikel 4</p>
<p>1. I artikel 37.1 i 1968 års<br>konvention, i dess lydelse enligt<br>artikel 17 i 1978 års konvention,<br>artikel 5 i 1982 års konvention och<br>artikel 11 i 1989 års konvention,<br>skall följande strecksatser införas:</p>
<p>a) Mellan tionde och elfte<br>strecksatsen:</p>
<p>”-i Österrike, vid Bezirksgericht,”.</p>
<p>b) Mellan elfte och tolfte<br>strecksatsen:</p>
<p>i Finland, vid hovrätt/<br>hovioikeus,</p>
<p>- i Sverige, vid Svea hovrätt,".</p>
<p>2. I artikel 37.2 i 1968 års kon-<br>vention, i dess lydelse enligt artikel<br>17 i 1978 års konvention, artikel 5 i<br>1982 års konvention och artikel 11<br>andra stycket 1989 års konvention,<br>skall följande strecksatser införas:</p>
<p>a) Mellan fjärde och femte<br>strecksatsen:</p>
<p>i Österrike, vid överklagande<br>(Rekursverfahren), genom<br>Revisionsrekurs och, vid<br>opposition<br>(Widerspruchsverfahren),<br>genom Berufung med</p>
<p>möjlighet till Revision,”.</p>
<p>b) Mellan femte och sjätte</p>
<p>stecksatsen</p>
<p>i Finland, genom besvär hos<br>högsta domstolen/korkein<br>oikeus,</p>
<p>- i Sverige, genom överklagande<br>till Högsta domstolen,".</p>
<p>Artikel 5</p>
<p>I artikel 40.1 i 1968 års konvention, i<br>dess lydelse enligt artikel 19 i 1978<br>års konvention, artikel 6 i 1982 års<br>konvention och artikel 12 i 1989 års<br>konvention, skall följande streck-<br>satser inforas:</p>
<p>a) Mellan tionde och elfte<br>stecksatsen:</p>
<p>i Österrike, vid Bezirks-<br>gericht,”.</p>
<p>b) Mellan elfte och tolfte<br>strecksatsen:</p>
<p>i Finland, vid hovrätt/<br>hovioikeus,</p>
<p>- i Sverige, vid Svea hovrätt".</p>
<p>Artikel 6</p>
<p>I artikel 41 i 1968 års konvention, i<br>dess lydelse enligt artikel 20 i 1978<br>års konvention, artikel 7 i 1982 års<br>konvention och artikel 13 i 1989 års<br>konvention skall följande strecksatser<br>införas:</p>
<p>a) Mellan fjärde och femte Prop. 1997/98:102</p>
<p>stecksatsen: Bilaga 2</p>
<p>i Österrike, genom Revisions-<br>rekurs".</p>
<p>b) Mellan femte och sjätte<br>strecksatsen:</p>
<p>i Finland, genom besvär hos<br>högsta domstolen/korkein<br>oikeus,</p>
<p>- i Sverige, genom överklagande<br>till Högsta domstolen,".</p>
<p>Artikel 7</p>
<p>Artikel 55 i 1968 års konvention, i<br>dess lydelse enligt artikel 24 i 1978<br>års konvention, artikel 8 i 1982 års<br>konvention och artikel 18 i 1989 års<br>konvention, skall kompletteras med<br>följande tillägg, vilka skall införas i<br>kronologisk ordning i förteckningen<br>över konventioner:</p>
<p>konvention mellan Belgien och<br>Österrike om ömsesidigt<br>erkännande och verkställighet av<br>domar och officiella handlingar<br>angående underhållsskyldighet<br>undertecknad i Wien den 25<br>oktober 1957,</p>
<p>- konventionen mellan Tyskland<br>och Österrike om ömsesidigt<br>erkännande och verkställighet av<br>domar, förlikningar och officiella<br>handlingar på privaträttens<br>område, undertecknad i Wien den<br>6 juni 1959,</p>
<p>- konventionen mellan Belgien och<br>Österrike om ömsesidigt erkän-<br>nande och verkställighet av<br>domar, skiljedomar och officiella<br>handlingar på privaträttens<br>område, undertecknad i Wien den<br>16 juni 1959,</p>
<p>- konvention mellan Förenade<br>konungariket och Österrike med<br>bestämmelser om ömsesidigt<br>erkännande och verkställighet av<br>domar på privaträttens område,<br>undertecknad i Wien den 14 juli<br>1961 med ändringsprotokoll</p>
<p>3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 102</p>
<p>undertecknat i London den 6 mars</p>
<p>1970,</p>
<p>- konventionen mellan Neder-<br>länderna och Österrike om<br>ömsesidigt erkännande och verk-<br>ställighet av domar och officiella<br>handlingar på privaträttens<br>område, undertecknad i Haag den<br>6 februari 1963,</p>
<p>- konventionen mellan Frankrike<br>och Österrike om erkännande och<br>verkställighet av domar och<br>officiella handlingar på privat-<br>rättens område, undertecknad i<br>Wien den 15 juli 1966,</p>
<p>- konvention mellan Luxemburg<br>och Österrike om erkännande och<br>verkställighet av domar och<br>officiella handlingar på privat-<br>rättens område, undertecknad i<br>Luxemburg den 29 juli 1971,</p>
<p>- konventionen mellan Italien och<br>Österrike om erkännande och<br>verkställighet av domar, förlik-<br>ningar och officiella handlingar<br>på privaträttens område, under-<br>tecknad i Rom den 16 november</p>
<p>1971,</p>
<p>- konventionen mellan Danmark,<br>Finland, Island, Norge och<br>Sverige om erkännande och<br>verkställighet av domar på<br>privaträttens område, under-<br>tecknad i Köpenhamn den 11<br>oktober 1977,</p>
<p>- konventionen mellan Österrike<br>och Sverige om erkännande och<br>verkställighet av civildomar,<br>undertecknad i Stockholm den 16<br>september 1982,</p>
<p>- konventionen mellan Österrike<br>och Spanien om erkännande och<br>verkställighet av domar, förlik-<br>ningar och verkställbara officiella<br>handlingar på privaträttens<br>område, undertecknad i Wien den<br>17 februari 1984, och</p>
<p>- konventionen mellan Finland och<br>Österrike om erkännande och<br>verkställighet av civildomar,<br>undertecknad i Wien den 17<br>november 1986.”</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>AVDELNING III</p>
<h5>Anpassning av det protokoll som<br>bilagts 1968 års konvention</h5>
<p>Artikel 8</p>
<p>Artikel V i det protokoll som utgör<br>bilaga till 1968 års konvention skall<br>ersättas med följande:</p>
<p>”Artikel V</p>
<p>Den grund för behörighet som anges<br>i artikel 6.2 och i artikel 10 rörande<br>återgångskrav eller annat liknande<br>får varken åberopas i Tyskland eller<br>Österrike. Mot den som har hemvist i<br>en annan konventionsstat får talan<br>väckas vid domstolarna</p>
<p>- i Tyskland, enligt artiklarna 68,<br>72, 73 och 74 i civilprocesslagen<br>(Zivilprozessordnung) angående<br>litisdenuntiation,</p>
<p>- i Österrike, enligt artikel 21 i<br>civilprocesslagen (Zivilprozess-<br>ordnung) angående litisdenuntia-<br>tion.</p>
<p>Domar som har meddelats i andra<br>konventionsstater med stöd av artikel<br>6.2 eller artikel 10 skall erkännas och<br>verkställas i Tyskland och Österrike i<br>enlighet med avdelning III. De<br>rättsverkningar som domar med-<br>delade i dessa stater kan ha för tredje<br>man genom tillämpningen av<br>föregående stycke skall också erkän-<br>nas i de andra konventionsstatema.”</p>
<p>Artikel 9</p>
<p>I artikel Va till det protokoll som<br>utgör bilaga till 1968 års konvention<br>skall följande text läggas till:</p>
<h4>66</h4>
<p>” I Sverige avses vid summarisk<br>process i mål om betalnings-<br>föreläggande och handräckning<br>med uttrycket ‘domstol’ också<br>svensk kronofogdemyndighet.”</p>
<p>a) Mellan nionde och tionde Prop. 1997/98:102<br>strecksatsen: Bilaga 2</p>
<p>i Österrike: Oberste Gerichts-</p>
<p>hof Verwaltungsgerichtshof<br>och Verfassungsgerichtshof”.</p>
<p>Artikel 10</p>
<p>I protokollet som utgör bilaga till<br>1968 års konvention skall följande<br>artikel läggas till:</p>
<p>”Artikel Ve</p>
<p>Ett avtal om underhållsskyldighet<br>som har ingåtts inför en<br>administrativ myndighet eller<br>bestyrkts av en sådan myndighet<br>skall också anses som en officiell<br>handling enligt artikel 50 första<br>stycket i konventionen.”</p>
<p>b) Mellan tionde och elfte<br>strecksatsen:</p>
<p>i Finland: högsta domstolen/<br>korkein oikeus och högsta<br>förvaltningsdomstolen/korkein<br>hallintooikeus,</p>
<p>- i Sverige: Högsta domstolen,<br>Regeringsrätten Arbetsdom-<br>stolen och Marknadsdom-<br>stolen,".</p>
<p>AVDELNING V</p>
<h5>Övergångsbestämmelser</h5>
<p>AVDELNING IV</p>
<p>Artikel 13</p>
<h5>Anpassning av 1971 års protokoll</h5>
<p>Artikel 11</p>
<p>I artikel 1 i 1971 års protokoll, i dess<br>lydelse enligt artikel 30 i 1978 års<br>konvention och artikel 24 i 1989 års<br>konvention skall följande stycke<br>läggas till:</p>
<p>”Europeiska gemenskapernas dom-<br>stol är även behörig att tolka kon-<br>ventionen om Republiken Österrikes,<br>Republiken Finlands och Konunga-<br>riket Sveriges tillträde till konven-<br>tionen den 27 september 1968 samt<br>till detta protokoll, så som de har<br>anpassats genom 1978, 1982 och<br>1989 års konventioner.”</p>
<p>Artikel 12</p>
<p>I artikel 2.1 i 1971 års protokoll, i<br>dess lydelse enligt artikel 31 i 1978<br>års konvention, artikel 11 i 1982 års<br>konvention och artikel 25 i 1989 års<br>konvention skall följande strecksatser<br>införas:</p>
<p>1. 1968 års konvention och 1971 års<br>protokoll, i deras lydelse enligt 1978<br>års konvention, 1982 års konvention,<br>1989 års konvention och denna kon-<br>vention skall tillämpas endast på<br>rättsliga förfaranden som har inletts<br>och på officiella handlingar (”actes<br>authentiques”) som har upprättats<br>eller registrerats efter denna<br>konventions ikraftträdande i ur-<br>sprungsstaten och, i fråga om<br>erkännande eller verkställighet av en<br>dom eller en officiell handling, i den<br>stat som ansökan riktar sig till.</p>
<p>2. Domar som har meddelats efter<br>denna konventions ikraftträdande<br>mellan ursprungsstaten och den stat<br>som ansökan riktar sig till, i mål och<br>ärenden som har anhängiggjorts före<br>den dagen, skall dock erkännas och<br>verkställas enligt bestämmelserna i<br>avdelning III i 1968 års konvention, i<br>dess lydelse enligt 1978 års kon-<br>vention, 1982 års konvention, 1989<br>års konvention och denna konven-<br>tion, om behörigheten har grundats<br>på bestämmelser som överensstäm-<br>mer antingen med bestämmelserna i<br>den ändrade avdelning II i 1968 års</p>
<h4>67</h4>
<p>konvention, eller med bestäm-<br>melserna i en konvention som gällde<br>mellan ursprungsstaten och den stat<br>som ansökan riktar sig till vid tiden<br>for målets eller ärendets anhängig-<br>görande.</p>
<p>AVDELNING VI</p>
<p>Slutbestämmelser</p>
<p>Artikel 14</p>
<p>1. Generalsekreteraren vid Euro-<br>peiska unionens råd skall till<br>Republiken Österrikes, Republiken<br>Finlands och Konungariket Sveriges<br>regeringar överlämna en bestyrkt<br>kopia av 1968 års konvention, 1971<br>års protokoll, 1978 års konvention,<br>1982 års konvention och 1989 års<br>konvention på spanska, danska,<br>tyska, grekiska, engelska, franska,<br>iriska, italienska, nederländska och<br>portugisiska språken.</p>
<p>2. De texter till 1968 års konvention,<br>1971 års protokoll, 1978 års kon-<br>vention, 1982 års konvention och<br>1989 års konvention som har upp-<br>rättats på finska och svenska språken<br>äger lika giltighet som de andra<br>textema till 1968 års konvention,<br>1971 års protokoll, 1978 års kon-<br>vention, 1982 års konvention och<br>1989 års konvention.</p>
<p>Artikel 15</p>
<p>Denna konvention skall ratificeras av<br>signatärstatema. Ratifikations-</p>
<p>instrumenten skall deponeras hos<br>generalsekreteraren vid Europeiska<br>unionens råd.</p>
<h4>^rtite/76 Prop. 1997/98:102</h4>
<h4>Bilaga 2</h4>
<p>1. Denna konvention träder i kraft<br>den första dagen i den tredje<br>månaden efter det att två signatär-<br>stater, varav den ena skall vara<br>Republiken Österrike, Republiken<br>Finland eller Konungariket Sverige,<br>har deponerat sina ratifikations-<br>instrument.</p>
<p>2. I förhållande till varje annan<br>signatärstat träder denna konvention i<br>kraft den första dagen i den tredje<br>månaden efter det att den staten har<br>deponerat sitt ratifikationsinstrument.</p>
<p>Artikel 17</p>
<p>Generalsekreteraren vid Europeiska<br>unionens råd skall underrätta<br>signatärstatema om</p>
<p>a) deponeringen av varje ratifi-</p>
<p>kationsinstrument,</p>
<p>b) dagen för konventionens ikraft-<br>trädande för konventionsstatema.</p>
<p>Artikel 18</p>
<p>Denna konvention, som har upp-<br>rättats i ett enda exemplar på<br>spanska, danska, tyska, grekiska,<br>engelska, franska, iriska, italienska,<br>nederländska, portugisiska, finska<br>och svenska språken, vilka tolv texter<br>alla äger lika giltighet, skall<br>deponeras i arkiven hos general-<br>sekretariatet vid Europeiska unionens<br>råd. Generalsekreteraren skall<br>överlämna en bestyrkt kopia till<br>regeringen i varje signatärstat.</p>
<h4>68</h4>
<p>CONVENTION<br>concernant la<br>compétence judiciaire et<br>1’exécution des décisions<br>en matiére civile et<br>commerciale</p>
<h5>PRÉAMBULE</h5>
<p>CONVENTION<br>on jurisdiction and the<br>enforcement of<br>judgments in civil and<br>commercial matters</p>
<h5>PREAMBLE</h5>
<p>KONVENTION<br>om domstols behörighet<br>och om verkställighet av<br>domar på privaträttens<br>område<sup>1</sup></p>
<h5>INGRESS<sup>2</sup></h5>
<h4>Prop. 1997/98:102</h4>
<h4>Bilaga 3</h4>
<p>LES HAUTES PARTIES<br>CONTRACTANTES AU<br>TRAITÉ INSTITUANT<br>LA COMMUNAUTÉ<br>ÉCONOMIQUE<br>EUROPÉENNE,</p>
<p>DÉSIRANT mettre en<br>ceuvre les dispositions de<br>1’article 220 dudit traité<br>en vertu duquel elles se<br>sont engagées å assurer la<br>simplification des forma-<br>lités auxquelles sont<br>subordonnées la recon-<br>naissance et 1’exécution<br>réciproques des décisions<br>judiciaires,</p>
<p>SOUCIEUSES de ren-<br>forcer dans la Com-<br>munauté la protection<br>juridique des personnes<br>qui y sont établies,</p>
<p>CONSIDÉRANT qu’il<br>importe å cette fin de<br>déterminer la compétence<br>de leurs juridictions dans<br>1’ordre intemational, de<br>faciliter la reconnaissance<br>et d’instaurer une pro-<br>cédure rapide afin<br>d’assurer 1’exécution des<br>décisions, des actes<br>authentiques et des<br>transactions judiciaires,</p>
<p>ONT DÉCIDÉ de con-<br>clure la présente conven-<br>tion et ont désigné ä cet<br>effet comme plénipoten-<br>tiaires:</p>
<p>THE HIGH CON-<br>TRACTING PARTIES<br>TO THE TREATY<br>ESTABLISHING THE<br>EUROPEAN ECO-<br>NOMIC COMMUNITY,</p>
<p>DESIRING to implement<br>the provisions of Artide<br>220 of that Treaty by<br>virtue of which they<br>undertook to secure the<br>simplification of formali-<br>ties goveming the reci-<br>procal recognition and<br>enforcement of judgments<br>of courts or tribunals;</p>
<p>ANXIOUS to strengthen<br>in the Community the<br>legal protection of per-<br>sons therein established;</p>
<p>CONSIDERING that it is<br>necessary for this purpose<br>to determine the inter-<br>national jurisdiction of<br>their courts, to facilitate<br>recognition and to<br>introduce an expeditious<br>procedure for securing the<br>enforcement of judg-<br>ments, authentic instru-<br>ments and court settle-<br>ments;</p>
<p>HA VE DECIDED to<br>conclude this Convention<br>and to this end have<br>designated as their Pleni-<br>potentiaries:</p>
<p>DE HÖGA FÖRDRAGS-<br>SLUTANDE PARTER-<br>NA I FÖRDRAGET OM<br>UPPRÄTTANDET AV<br>EUROPEISKA EKONO-<br>MISKA GEMENSKAP-<br>EN,</p>
<p>SOM ÖNSKAR genom-<br>föra bestämmelserna i<br>artikel 220 i nämnda<br>fordrag, enligt vilken de<br>skall säkerställa förenk-<br>ling av formaliteter for<br>ömsesidigt erkännande<br>och verkställighet av<br>rättsliga avgöranden,</p>
<p>SOM ÄR ANGELÄGNA<br>om att i gemenskapen<br>stärka det rättsliga skyd-<br>det för personer som är<br>etablerade där,</p>
<p>SOM BEAKTAR att det<br>för detta ändamål är<br>nödvändigt att fastställa<br>den internationella be-<br>hörigheten för deras dom-<br>stolar, att underlätta<br>erkännande och tillskapa<br>ett snabbt förfarande for<br>att säkerställa verkställig-<br>het av domar, officiella<br>handlingar (actes authen-<br>tiques) och infor domstol<br>ingångna förlikningar,</p>
<p>HAR BESLUTAT att<br>ingå denna konvention<br>och har for detta ändamål<br>som befullmäktigade om-<br>bud utsett:</p>
<h4>69</h4>
<table border="1">
<tr><td>
<p>[Plénipotentiaires<br>nés par les<br>membres]</p></td><td>
<p>désig-</p>
<p>États</p></td><td>
<p>[Plenipotentiaries desig-<br>nated by the Member<br>States]</p></td><td>
<p>[Befullmäktigade ombud<br>utsedda av medlems-<br>staterna]</p></td><td>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>LESQUELS, réunis au</p></td><td>
<p>WHO, meeting within the</p></td><td>
<p>SOM, församlade i rådet,</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>sein du Conseil,</p></td><td>
<p>apres</p></td><td>
<p>Council, having ex-</p></td><td>
<p>sedan de utväxlat sina</p></td><td></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>avoir échangé leurs pleins</p></td><td>
<p>changed their full powers,</p></td><td>
<p>fullmakter och funnit dem</p></td><td></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>pouvoirs reconnus en</p></td><td>
<p>found in good and due</p></td><td>
<p>vara i god och behörig</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>bonne et due forme,</p></td><td></td><td>
<p>form,</p></td><td>
<p>form</p></td><td></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>SONT CONVENUS DES</p></td><td>
<p>HAVE AGREED AS</p></td><td>
<p>HAR ENATS OM</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>DISPOSITIONS</p>
<p>SUIVENT</p></td><td>
<p>QUI</p></td><td>
<p>FOLLOWS:</p></td><td>
<p>FÖLJANDE.</p></td><td></td></tr>
</table>
<p>TITRE PREMIER<br>CHAMP</p>
<p>D APPLICATION</p>
<h5>Artide premier</h5>
<p>La présente convention<br>s’applique en matiére<br>civile et commerciale et<br>quelle que soit la nature<br>de la juridiction. Elle ne<br>recouvre notamment pas<br>les matiéres fiscales,<br>douaniéres ou administra-<br>tives.</p>
<p>Sont exclus de son<br>application</p>
<p>1) l’état et la capacité des<br>personnes physiques, les<br>regimes matrimoniaux,<br>les testaments et les<br>successions;</p>
<p>2) les faillites, concordats<br>et autres procédures<br>analogues;</p>
<p>3) la sécurité sociale;</p>
<p>4) 1’arbitrage.</p>
<p>TITLE I<br>SCOPE</p>
<h5>Artide 1</h5>
<p>This Convention shall<br>apply in civil and<br>commercial matters what-<br>ever the nature of the<br>court or tribunal. It shall<br>not extend, in particular,<br>to revenue, customs or<br>administrative matters.</p>
<p>The Convention shall not<br>apply to:</p>
<p>1. the status or legal<br>capacity of natural<br>persons, rights in property<br>arising out of a matri-<br>monial relationship, wills<br>and succession;</p>
<p>2. bankruptcy, pro-<br>ceedings relating to the<br>winding-up of insolvent<br>companies or other legal<br>persons, judicial arrange-<br>ments, compositions and<br>analogous proceedings;</p>
<p>3. social security;</p>
<p>4. arbitration</p>
<p>AVDELNING I<br>TILLÄMPNINGS-<br>OMRÅDE</p>
<h5>Artikel 1</h5>
<p>Denna konvention är<br>tillämplig på privaträttens<br>område, oberoende av<br>vilket slag av domstol det<br>är fråga om. Den omfattar<br>i synnerhet inte skatte-<br>frågor, tullfrågor och<br>förvaltningsrättsliga<br>frågor.<sup>3</sup></p>
<p>Konvention är inte<br>tillämplig på</p>
<p>1. fysiska personers<br>rättsliga status, rätts-<br>kapacitet eller rättshand-<br>lingsförmåga, makars för-<br>mögenhetsförhållanden,<br>arv och testamente,</p>
<p>2. konkurs, ackord och<br>liknande förfaranden,</p>
<p>3. social trygghet,</p>
<p>4. skiljeförfarande.</p>
<h4>70</h4>
<h5>TITRE II</h5>
<h5>COMPÉTENCE</h5>
<p>Section premiére<br>Dispositions générales</p>
<h5>Article 2</h5>
<p>Sous réserve des<br>dispositions de la présente<br>convention, les personnes<br>domiciliées sur le terri-<br>toire d’un État contractant<br>sont attraites, quelle que<br>soit leur nationalité,<br>devant les juridictions de<br>cet État.</p>
<p>Les personnes qui ne<br>possédent pas la natio-<br>nalité de l’État dans<br>lequel elles sont domi-<br>ciliées y sont soumises<br>aux régles de compétence<br>applicables aux natio-<br>naux.</p>
<h5>Article 3</h5>
<p>Les personnes domi-<br>ciliées sur le territoire<br>d’un État contractant ne<br>peuvent étre attraites<br>devant les tribunaux d’un<br>autre État contractant<br>qu’en vertu des régles<br>énoncées aux sections 2 ä<br>6 du présent titre.</p>
<p>Ne peuvent étre invoqués<br>contre elles notamment:</p>
<p>- en Belgique: 1’article 15<br>du code civil (Burgerlijk<br>Wetboek) et 1’article 638<br>du code judiciaire<br>(Gerechtelijk Wetboek),</p>
<p>- au Danemark: 1’article<br>246 paragraphes 2 et 3 de<br>la loi sur la procédure<br>civile (Lov om rettens<br>pleje),</p>
<h5>TITLE II<br>JURISDICTION</h5>
<p>Section 1</p>
<p>General provisions</p>
<h5>Artide 2</h5>
<p>Subject to the provisions<br>of this Convention,<br>persons domiciled in a<br>Contracting State shall,<br>whatever their nationality,<br>be sued in the courts of<br>that State.</p>
<p>Persons who are not<br>nationals of the State in<br>which they are domiciled<br>shall be govemed by the<br>rules of jurisdiction<br>applicable to nationals of<br>that State.</p>
<h5>Artide 3</h5>
<p>Persons domiciled in a<br>Contracting State may be<br>sued in the courts of<br>another Contracting State<br>only by virtue of the rules<br>set out in Sections 2 to 6<br>of this Title.</p>
<p>In particular the following<br>provisions shall not be<br>applicable as against<br>them:</p>
<p>- in Belgium: Article 15<br>of the civil code (Code<br>civil - Burgerlijk Wet-<br>boek) and Article 638 of<br>the judicial code (Code<br>judiciaire - Gerechtelijk<br>Wetboek),</p>
<p>- in Denmark: Article<br>246 (2) and (3) of the law<br>on civil procedure (Lov<br>om rettens pleje),</p>
<h5>AVDELNING II<br>DOMSTOLS<br>BEHÖRIGHET</h5>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Avsnitt 1</p>
<p>Allmänna bestämmelser</p>
<h5>Artikel 2</h5>
<p>Om inte annat föreskrivs i<br>denna konvention, skall<br>talan mot den som har<br>hemvist i en konven-<br>tionsstat väckas vid<br>domstol i den staten,<br>oberoende av i vilken stat<br>han har medborgarskap.</p>
<p>För den som inte är<br>medborgare i den stat där<br>han har hemvist gäller<br>samma bestämmelser om<br>domstols behörighet som<br>för statens egna med-<br>borgare.</p>
<h5>Artikel 3</h5>
<p>Talan mot den som har<br>hemvist i en konventions-<br>stat far väckas vid dom-<br>stol i en annan konven-<br>tionsstat endast med stöd<br>av bestämmelserna i<br>avsnitt 2 till 6 i denna<br>avdelning.</p>
<p>Särskilt följande bestäm-<br>melser far inte tillämpas<br>mot en sådan person:</p>
<p>- I Belgien: artikel 15 i<br>civillagen (Code civil -<br>Burgerlijk Wetboek) och<br>artikel 638 i processlagen<br>(Code judiciaire<br>Gerechtelijk Wetboek),</p>
<p>-1 Danmark: § 246, stk. 2<br>och 3, i lov om rettens<br>pleje<sup>4</sup>,</p>
<h4>71</h4>
<p>- en république fédérale<br>d’AUemagne: 1’article 23<br>du code de procédure<br>civile (Zivilprozess-<br>ordnung),</p>
<p>- en Gréce: 1’article 40 du<br>code de procédure civile<br>(KcoSiKaaq noÅ.iTiKT]<;<br>AiKo^optac;),</p>
<p>- en France: les artides</p>
<p>14 et 15 du code civil,</p>
<p>en Irlande: les<br>dispositions relatives å la<br>compétence fondée sur un<br>acte introductif d’instance<br>signifié ou notifié au<br>défendeur qui se trouve<br>temporairement en</p>
<p>Irlande,</p>
<p>- en Italie: 1’article 2 et<br>1’article 4 n° 1 et n° 2 du<br>code de procédure civile<br>(Codice di procedura<br>civile),</p>
<p>- au Luxembourg: les<br>artides 14 et 15 du code<br>civil,</p>
<p>- en Autriche: 1’article 99<br>de la loi sur la com-<br>pétence judiciaire (Juris-<br>diktionsnorm),</p>
<p>- aux Pays-Bas: 1’article<br>126 troisiéme alinéa et<br>1’article 127 du code de<br>procédure civile (Wet-<br>boek van Burgerlijke<br>Rechtsvordering),</p>
<p>- au Portugal: 1’article 65<br>paragraphe 1 point c),<br>1’article 65 paragraphe 2<br>et 1’article 65 lettre A<br>point c) du code de<br>procédure civile (Cödigo<br>de Processo Civil) et<br>1’article 11 du code de<br>procédure du travail<br>(Cödigo de Processo de<br>Trabalho),</p>
<p>- in the Federal Republic<br>of Germany: Article 23 of<br>the code of civil proce-<br>dure (ZivilprozeBord-<br>nung),</p>
<p>- in Greece, Article 40 of<br>the code of civil<br>procedure (KmöiKaac<br>IIoå.itikt]<; AiKo^optag),</p>
<p>- in France: Artides 14<br>and 15 of the civil code<br>(Code civil),</p>
<p>- in Ireland: the rules<br>which enable jurisdiction<br>to be founded on the<br>document instituting the<br>proceedings having been<br>served on the defendant<br>during his temporary<br>presence in Ireland,</p>
<p>- in Italy: Artides 2 and<br>4, Nos 1 and 2 of the code<br>of civil procedure (Codice<br>di procedura civile),</p>
<p>- in Luxembourg:<br>Artides 14 and 15 of the<br>civil code (Code civil),</p>
<p>- in Austria: Article 99 of</p>
<p>the Law on Court<br>Jurisdiction (Juris-</p>
<p>diktionsnorm),</p>
<p>- in the Netherlands:<br>Artides 126 (3) and 127<br>of the code of civil<br>procedure (Wetboek van<br>Burgerlijke Rechts-<br>vordering),</p>
<p>- in Portugal: Article 65<br>(1) (c), Article 65 (2) and<br>Article 65A (c) of the<br>code of civil procedure<br>(Cödigo de Processo<br>Civil) and Article 11 of<br>the code of labour<br>procedure (Cödigo de<br>Processo de Trabalho),</p>
<p>- I Förbundsrepubliken<br>Tyskland: § 23 i civil-<br>processlagen (Zivil-<br>prozeBordnung),</p>
<p>- I Grekland: artikel 40 i<br>civilprocesslagen<br>(KorSiKaaq noXvttKT]<;<br>AtKo£o|j.ia<;)</p>
<p>- I Frankrike: artiklarna<br>14 och 15 i civillagen<br>(Code civil),</p>
<p>- I Irland: de bestäm-<br>melser som medger<br>behörighet på den<br>grunden att stämnings-<br>ansökan har delgivits<br>svaranden under hans<br>tillfälliga vistelse i Irland,</p>
<p>- I Italien: artiklarna 2<br>och 4, nr 1 och 2 i<br>civilprocesslagen (Codice<br>i procedura civile),</p>
<p>- I Luxemburg: artiklarna<br>14 och 15 i civillagen<br>(Code civil),</p>
<p>- I Österrike: artikel 99 i<br>lagen om domstols<br>behörighet (Jurisdiktions-<br>norm),</p>
<p>- I Nederländerna: artikel<br>126, tredje stycket och<br>artikel 127 i civil-<br>processlagen (Wetboek<br>van Burgerlijke Rechts-<br>vordering),</p>
<p>- I Portugal: artiklarna<br>65.1.C, 65.2 och 65A.C i<br>civilprocesslagen (Cödigo<br>de Processo Civil) och<br>artikel 11 i lagen om<br>rättegången i arbetstvister<br>(Cödigo de Processo de<br>Trabalho),</p>
<p>Prop.1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h4>72</h4>
<p>- en Finlande:<br>oikeudenkäymiskaari/rätt<br>egångsbalken, chapitre 10<br>article l<sup>er</sup> premier alinéa<br>deuxiéme, troisiéme et<br>quatriéme phrases,</p>
<p>- en Suéde: le chapitre 10<br>article 3 premier alinéa<br>premiére phrase du code<br>de procédure judiciaire<br>(rättegångsbalken),</p>
<p>- au Royaume-Uni: les<br>dispositions relatives å la<br>compétence fondée sur:</p>
<p>a) un acte introductif<br>d’instance signifié ou<br>notifié au défendeur qui<br>se trouve temporairement<br>au Royaume-Uni;</p>
<p>b) 1’existence au<br>Royaume-Uni de biens<br>appartenant au défendeur;</p>
<p>- in Finland: the second,<br>third and fourth sentences<br>of the first paragraph of<br>Section 1 of Chapter 10<br>of the Code of Judicial<br>Procedure (oikeuden-<br>käymiskaari/rättegångs-<br>balken),</p>
<p>- in Sweden: the first<br>sentence of the first<br>paragraph of Section 3 of<br>Chapter 10 of the Code of<br>Judicial Procedure (rätte-<br>gångsbalken),</p>
<p>- in the United Kingdom:<br>the rules which enable<br>jurisdiction to be founded<br>on:</p>
<p>(a) the document insti-<br>tuting the proceedings<br>having been served on the<br>defendant during his<br>temporary presence in the<br>United Kingdom; or</p>
<p>(b) the presence within<br>the United Kingdom of<br>property belonging to the<br>defendant; or</p>
<p>- I Finland: 10 kap 1 §<br>1 mom. andra, tredje och<br>fjärde meningen i rätte-<br>gångsbalken/oikeuden-<br>käymiskaari,</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>- I Sverige: 10 kap 3 §<br>första stycket, första<br>meningen i rättegångs-<br>balken,</p>
<p>- I Förenade kungariket:<br>de bestämmelser som<br>medger att domstols<br>behörighet grundas på</p>
<p>a) att stämningsansökan<br>har delgivits svaranden<br>under hans tillfälliga<br>vistelse i Förenade<br>kungariket, eller</p>
<p>b) att svaranden har<br>egendom i Förenade<br>kungariket, eller</p>
<p>c) la saisie par le<br>demandeur de biens situés<br>au Royaume-Uni.</p>
<p>(c) the seizure by the<br>plaintiff of property<br>situated in the United<br>Kingdom.</p>
<p>c) att käranden erhållit<br>kvarstad eller liknande<br>säkerhetsåtgärd i egen-<br>dom som finns i Förenade<br>kungariket.<sup>5</sup></p>
<h5>Article 4</h5>
<p>Si le défendeur n’est pas<br>domicilié sur le territoire<br>d’un État contractant, la<br>compétence est, dans<br>chaque État contractant,<br>réglée par la loi de cet<br>État, sous réserve de<br>1’application des dis-<br>positions de 1’article 16.</p>
<p>Toute personne, quelle<br>que soit sa nationalité,<br>domiciliée sur le territoire<br>d’un État contractant,<br>peut, comme les<br>nationaux, y invoquer<br>contre ce défendeur les</p>
<h5>Article 4</h5>
<p>If the defendant is not<br>domiciled in a Con-<br>tracting State, the<br>jurisdiction of the courts<br>of each Contracting State<br>shall, subject to the<br>provisions of Article 16,<br>be determined by the law<br>of that State.</p>
<p>As against such a<br>defendant, any person<br>domiciled in a Con-<br>tracting State may, what-<br>ever his nationality, avail<br>himself in that State of<br>the rules of jurisdiction</p>
<h5>Artikel 4</h5>
<p>Om svaranden inte har<br>hemvist i någon kon-<br>ventionsstat bestäms<br>domstolarnas behörighet i<br>vatje konventionsstat i<br>enlighet med den statens<br>lag, om inte annat följer<br>av bestämmelserna i<br>artikel 16.</p>
<p>Mot en sådan svarande<br>kan den som har hemvist i<br>en konventionsstat,<br>oberoende av medborgar-<br>skap, på samma sätt som<br>statens egna medborgare,<br>åberopa de bestämmelser<br></p>
<p>régles de compétence qui<br>y sont en vigueur et<br>notamment celles prévues<br>ä 1’article 3 deuxiéme<br>alinéa.<br></p>
<p>there in force, and in<br>particular those specified<br>in the second paragraph<br>of Article 3, in the same<br>way as the nationals of<br>that State.</p>
<p>om domstols behörighet<br>som gäller där och särskilt<br>de bestämmelser som<br>anges i artikel 3, andra<br>stycket.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Section 2</p>
<p>Compétences spéciales</p>
<h5>Article 5</h5>
<p>Le défendeur domicilié<br>sur le territoire d’un État<br>contractant peut étre<br>attrait, dans un autre État<br>contractant:</p>
<p>1) en matiére contractu-<br>elle, devant le tribunal du<br>lieu oii 1’obligation qui<br>sert de base ä la demande<br>a été ou doit étre<br>exécutée; en matiére de<br>contrat individuel de<br>travail, ce lieu est celui ou<br>le travailleur accomplit<br>habituellement son tra-<br>vail; lorsque le travailleur<br>n’accomplit pas habitu-<br>ellement son travail dans<br>un méme pays, l’emplo-<br>yeur peut étre également<br>attrait devant le tribunal<br>du lieu ou se trouve ou se<br>trouvait 1’établissement<br>qui a embauché le tra-<br>vailleur;</p>
<p>2) en matiére d’obligation<br>alimentaire, devant le<br>tribunal du lieu ou le<br>créancier d’aliments a son<br>domicile ou sa résidence<br>habituelle ou, s’il s’agit<br>d’une demande accessoire<br>å une action relative ä<br>l’état des personnes,<br>devant le tribunal<br>compétent selon la loi du<br>for pour en connaitre,<br>sauf si cette compétence<br>est uniquement fondée sur<br>la nationalité d’une des<br>parties;</p>
<p>3) en matiére délictuelle</p>
<p>Section 2</p>
<p>Special jurisdiction</p>
<h5>Article 5</h5>
<p>A person domiciled in a<br>Contracting State may, in<br>another Contracting State,<br>be sued:</p>
<p>1. in matters relating to a<br>contract, in the courts for<br>the place of performance<br>of the obligation in<br>question; in matters<br>relating to individual<br>contracts of employment,<br>this place is that where<br>the employee habitually<br>carries out his work, or if<br>the employee does not<br>habitually carry out his<br>work in any one country,<br>the employer may also be<br>sued in the courts for the<br>place where the business<br>which engaged the<br>employee was or is now<br>situated;</p>
<p>2. in matters relating to<br>maintenance, in the courts<br>for the place where the<br>maintenance creditor is<br>domiciled or habitually<br>resident or, if the matter is<br>ancillary to proceedings<br>conceming the status of a<br>person, in the court<br>which, according to its<br>own law, has jurisdiction<br>to entertain those<br>proceedings, unless that<br>jurisdiction is based<br>solely on the nationality<br>of one of the parties;</p>
<p>3. in matters relating to</p>
<p>Avsnitt 2<br>Särskilda<br>behörighetsregler</p>
<h5>Artikel 5</h5>
<p>Talan mot den som har<br>hemvist i en konven-<br>tionsstat kan väckas i en<br>annan konventionsstat</p>
<p>1. om talan avser avtal,<br>vid domstolen i den ort<br>där den förpliktelse som<br>talan avser har uppfyllts<br>eller skall uppfyllas; om<br>talan avser anställnings-<br>avtal är denna ort den där<br>arbetstagaren vanligtvis<br>utför sitt arbete eller, om<br>arbetstagaren inte vanligt-<br>vis utför sitt arbete i ett<br>och samma land, kan<br>talan mot arbetsgivaren<br>även väckas vid dom-<br>stolen i den ort där det<br>affarsställe vid vilket<br>arbetstagaren anställts är<br>eller var beläget<sup>6</sup>,</p>
<p>2. om talan avser under-<br>hållsskyldighet, vid dom-<br>stolen i den ort där den<br>underhållsberättigade har<br>sin hemvist eller vanliga<br>vistelseort eller, om talan<br>har samband med frågan<br>om någons rättsliga<br>status, vid den domstol<br>som enligt sin egen lag är<br>behörig att pröva denna<br>fråga, såvida inte behörig-<br>heten endast grundar sig<br>på den ena partens<br>medborgarskap^</p>
<p>3. om talan avser<br></p>
<p>74</p>
<p>ou quasi délictuelle,<br>devant le tribunal du lieu<br>ou le fait dommageable<br>s’est produit;</p>
<p>4) s’il s’agit d’une action<br>en reparation de dom-<br>mage ou d’une action en<br>restitution fondées sur<br>une infraction, devant le<br>tribunal saisi de 1’action<br>publique, dans la mesure<br>ou, selon sa loi, ce<br>tribunal peut connaitre de<br>1’action civile;</p>
<p>5) s’il s’agit d’une<br>contestation relative ä<br>1’exploitation d’une<br>succursale, d’une agence<br>ou de tout autre établisse-<br>ment, devant le tribunal<br>du lieu de leur situation;</p>
<p>6) en sa qualité de<br>fondateur, de trustee ou<br>de bénéficiaire d’un trust<br>constitué soit en appli-<br>cation de la loi, soit par<br>écrit ou par une conven-<br>tion verbale, confirmée<br>par écrit, devant les<br>tribunaux de 1’Etat con-<br>tractant sur le territoire<br>duquel le trust a son<br>domicile;<br></p>
<p>tort, delict or quasi-delict,<br>in the courts for the place<br>where the harmful event<br>occurred;</p>
<p>4. as regards a civil claim<br>for damages or restitution<br>which is based on an act<br>giving rise to criminal<br>proceedings, in the court<br>seised of those<br>proceedings, to the extent<br>that that court has<br>jurisdiction under its own<br>law to entertain civil<br>proceedings;</p>
<p>5. as regards a dispute<br>arising out of the opera-<br>tions of a branch, agency<br>or other establishment, in<br>the courts for the place in<br>which the branch, agency<br>or other establishment is<br>situated;</p>
<p>6. as settior, trustee or<br>beneficiary of a trust<br>created by the operation<br>of a statute, or by a<br>written instrument, or<br>created orally and eviden-<br>ced in writing, in the<br>courts of the Contracting<br>State in which the trust is<br>domiciled;<br></p>
<p>skadestånd utanför avtals-<br>förhållanden, vid dom-<br>stolen i den ort där skadan<br>inträffade,</p>
<p>4. om talan avser enskilt<br>anspråk i anledning av<br>brott, vid den domstol där<br>brottmålet är anhängigt, i<br>den mån domstolen enligt<br>sin lag är behörig att<br>pröva enskilda anspråk,</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>5. i fråga om tvist som<br>hänför sig till verk-<br>samheten vid en filial,<br>agentur eller annan<br>etablering, vid domstolen<br>i den ort där denna är<br>belägen,</p>
<p>6. i hans egenskap av<br>instiftare av en trust,<br>trustee eller insatt för-<br>månstagare till en trust<br>som är upprättad antingen<br>genom lag eller genom en<br>skriftlig handling eller<br>muntligen och skriftligen<br>bekräftad vid domstolarna<br>i den konventionsstat där<br>denna trust har sitt säte<sup>8</sup>,</p>
<p>7) s’il s’agit d’une<br>contestation relative au<br>paiement de la ré-<br>munération réclamé en<br>raison de 1’assistance ou<br>du sauvetage dont a<br>bénéficié une cargaison<br>ou un fret, devant le<br>tribunal dans le ressort<br>duquel cette cargaison ou<br>le fret s’y rapportant:</p>
<p>a) a été saisi pour garantir<br>ce paiement</p>
<p>ou</p>
<p>b) aurait du étre saisi å cet</p>
<p>7. as regards a dispute<br>conceming the payment<br>of remuneration claimed<br>in respect of the salvage<br>of a cargo or freight, in<br>the court under the<br>authority of which the<br>cargo or freight in<br>question:</p>
<p>(a) has been arrested to<br>secure such payment, or</p>
<p>(b) could have been so</p>
<p>7. i fråga om tvist om<br>betalning av bärgarlön för<br>bärgning av skeppslast<br>eller för frakt, vid den<br>domstol där lasten eller<br>frakten</p>
<p>a) har blivit föremål för<br>kvarstad eller liknande<br>säkerhetsåtgärd för att<br>säkerställa sådan betal-<br>ning, eller</p>
<p>b) kunde ha blivit föremål<br></p>
<p>75</p>
<p>effet, mais une caution ou<br>autre sureté a été donnée;</p>
<p>cette disposition ne<br>s’applique que s’il est<br>prétendu que le défendeur<br>a un droit sur la cargaison<br>ou sur le fret ou qu’il<br>avait un tel droit au<br>moment de cette<br>assistance ou de ce<br>sauvetage.</p>
<h5>Article 6</h5>
<p>Ce méme défendeur peut<br>aussi étre attrait:</p>
<p>1) s’il y a plusieurs défen-<br>deurs, devant le tribunal<br>du domicile de l’un<br>d’eux;</p>
<p>2) s’il s’agit d’une<br>demande en garantie ou<br>d’une demande en inter-<br>vention, devant le tribunal<br>saisi de la demande<br>originaire, ä moins<br>qu’elle n’ait été formée<br>que pour traduire hors de<br>son tribunal celui qui a<br>été appelé;</p>
<p>3) s’il s’agit d’une<br>demande reconvention-<br>nelle qui dérive du contrat<br>ou du fait sur lequel est<br>fondée la demande<br>originaire, devant le<br>tribunal saisi de celle-ci;</p>
<p>4) en matiére contractu-<br>elle, si 1’action peut étre<br>jointe å une action en<br>matiére de droits réels<br>immobiliers dirigée<br>contre le méme défen-<br>deur, devant le tribunal de<br>l’État contractant ou<br>1’immeuble est situé.<br></p>
<p>arrested, but bail or other<br>security has been given;</p>
<p>provided that this<br>provision shall apply only<br>if it is claimed that the<br>defendant has an interest<br>in the cargo or freight or<br>had such an interest at the<br>time of salvage.</p>
<h5>Article 6</h5>
<p>A person domiciled in a<br>Contracting State may<br>also be sued:</p>
<p>1. where he is one of a<br>number of defendants, in<br>the courts for the place<br>where any one of them is<br>domiciled;</p>
<p>2. as a third party in an<br>action on a warranty or<br>guarantee or in any other<br>third party proceedings,<br>in the court seised of the<br>original proceedings,<br>unless these were insti-<br>tuted solely with the<br>object of removing him<br>from the jurisdiction of<br>the court which would be<br>competent in his case;</p>
<p>3. on a counter-claim<br>arising from the same<br>contract or facts on which<br>the original claim was<br>based, in the court in<br>which the original claim<br>is pending;</p>
<p>4. in matters relating to a<br>contract, if the action may<br>be combined with an<br>action against the same<br>defendant in matters<br>relating to rights in rem in<br>immovable property, in<br>the court of the<br>Contracting State in<br></p>
<p>for sådan säkerhetsåtgärd,<br>om inte borgen eller<br>annan säkerhet hade<br>ställts,</p>
<p>förutsatt att det görs<br>gällande att svaranden har<br>någon rätt till lasten eller<br>frakten eller hade sådan<br>rätt vid tiden för<br>bärgningen<sup>9</sup>.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Artikel 6</h5>
<p>Talan mot den som har<br>hemvist i en konventions-<br>stat kan även väckas</p>
<p>1. om han är en av flera<br>svaranden, vid domstol<br>där någon av svarandena<br>har hemvist,</p>
<p>2. om talan avser<br>återgångskrav eller annat<br>liknande, vid den domstol<br>där det ursprungliga käro-<br>målet är anhängigt, såvida<br>inte detta har väckts<br>endast för att få talan mot<br>tredje man prövad vid<br>annan domstol än den<br>som annars skulle ha varit<br>behörig att pröva talan<br>mot honom,</p>
<p>3. vid genkäromål som<br>grundar sig på samma<br>avtal eller omständigheter<br>som huvudkäromålet, vid<br>den domstol där huvud-<br>käromålet är anhängigt,</p>
<p>4. om talan avser avtal</p>
<p>och denna talan får<br>förenas med ett annat mål<br>mot samma svarande om<br>sakrätt till fast egendom,<br>vid domstolen i den<br>konventionsstat där</p>
<p>fastigheten är belägen<sup>10</sup>,</p>
<p>76</p>
<p>which the property is<br>situated.</p>
<h4>Prop. 1997/98:102</h4>
<h4>Bilaga 3</h4>
<h5>Article 6 bis</h5>
<p>Lorsque, en vertu de la<br>présente convention, un<br>tribunal d’un État<br>contractant est compétent<br>pour connaitre des actions<br>en responsabilité du fait<br>de 1’utilisation ou de<br>1’exploitation d’un navire,<br>ce tribunal ou tout autre<br>que lui substitue la loi<br>inteme de cet État connait<br>aussi des demandes<br>relatives ä la limitation de<br>cette responsabilité.</p>
<p>Section 3</p>
<p>Compétence en matiére<br>d’assurances</p>
<h5>Article 7</h5>
<p>En matiére d’assurances,<br>la compétence est<br>déterminée par la présente<br>section, sans préjudice<br>des dispositions de<br>1’article 4 et de 1’article 5<br>paragraphe 5.</p>
<h5>Article 8</h5>
<p>L’assureur domicilié sur<br>le territoire d’un État<br>contractant peut étre<br>attrait:</p>
<p>1) devant les tribunaux de<br>T État ou il a son domicile<br>ou</p>
<p>2) dans un autre État<br>contractant, devant le<br>tribunal du lieu ou le<br>preneur d’assurance a son<br>domicile, ou</p>
<p>3) s’il s’agit d’un<br>coassureur, devant le<br>tribunal d’un État con-<br>tractant saisi de 1’action<br>formée contre 1’apériteur<br>de la coassurance.</p>
<h5>Article 6a</h5>
<p>Where by virtue of this<br>Convention a court of a<br>Contracting State has<br>jurisdiction in actions<br>relating to liability from<br>the use or operation of a<br>ship, that court, or any<br>other court substituted for<br>this purpose by the<br>intemal law of that State,<br>shall also have juris-<br>diction over claims for<br>limitation of such<br>liability.</p>
<p>Section 3<br>Jurisdiction in matters<br>relating to insurance</p>
<h5>Article 7</h5>
<p>In matters relating to<br>insurance, jurisdiction<br>shall be determined by<br>this Section, without<br>prejudice to the pro-<br>visions of Artides 4 and 5<br>point 5.</p>
<h5>Article 8</h5>
<p>An insurer domiciled in a<br>Contracting State may be<br>sued:</p>
<p>1. in the courts of the<br>State where he is<br>domiciled, or</p>
<p>2. in another Contracting<br>State, in the courts for the<br>place where the policy-<br>holder is domiciled, or</p>
<p>3. if he is a co-insurer, in<br>the courts of a Con-<br>tracting State in which<br>proceedings are brought<br>against the leading<br>insurer.</p>
<h5>Artikel 6a<sup>11</sup></h5>
<p>En domstol i den kon-<br>ventionsstat som med<br>stöd av denna konvention<br>är behörig att pröva mål<br>om ansvar till följd av ett<br>fartygs användning eller<br>drift är, liksom annan<br>domstol som enligt lagen<br>i den staten är behörig i<br>stället för denna, också<br>behörig att pröva mål om<br>begränsning av sådant<br>ansvar.</p>
<p>Avsnitt 3<br>Behörighet vid<br>försäkrir.gstvister</p>
<h5>Artikel 7</h5>
<p>För försäkringstvister<br>gäller i fråga om domstols<br>behörighet - utöver före-<br>skrifterna i artikel 4 och<br>artikel 5.5 - bestäm-<br>melserna i detta avsnitt.</p>
<h5>Artikel 8’2</h5>
<p>Talan mot en försäkrings-<br>givare som har hemvist i<br>en konventionsstat kan<br>väckas</p>
<p>1. vid domstolarna i den<br>stat där han har hemvist,<br>eller</p>
<p>2. i en annan konven-<br>tionsstat, vid domstolen i<br>den ort där försäkrings-<br>tagaren har hemvist, eller</p>
<p>3. om han är en<br>samförsäkrare, vid den<br>domstol i en konven-<br>tionsstat där talan har<br>väckts mot huvudförsäk-<br>ringsgivaren.<br></p>
<p>Lorsque l’assureur n’est An insurer who is not En försäkringsgivare, som</p>
<p>77</p>
<p>pas domicilié sur le<br>territoire d’un État con-<br>tractant, mais posséde une<br>succursale, une agence ou<br>tout autre établissement<br>dans un État contractant,<br>il est considéré pour les<br>contestations relatives å<br>leur exploitation comme<br>ayant son domicile sur le<br>territoire de cet État</p>
<h5>Article 9</h5>
<p>L’assureur peut, en outre,<br>étre attrait devant le<br>tribunal du lieu ou le fait<br>dommageable s’est pro-<br>duit s’il s’agit d’assurance<br>de responsabilité ou<br>d’assurance portant sur<br>des immeubles. Il en est<br>de méme si 1’assurance<br>porte å la fois sur des<br>immeubles et des meubles<br>couverts par une méme<br>police et atteints par le<br>méme sinistre.</p>
<h5>Article 10</h5>
<p>En matiére d’assurance de<br>responsabilité, 1’assureur<br>peut également étre<br>appelé devant le tribunal<br>saisi de 1* action de la<br>personne lésée contre<br>1’assuré si la loi de ce<br>tribunal le permet.</p>
<p>Les dispositions des<br>artides 7, 8 et 9 sont<br>applicables en cas<br>d’action directe intentée<br>par la victime contre<br>l’assureur lorsque 1’action<br>directe est possible.</p>
<p>Si la loi relative å cette<br>action directe prévoit la<br>mise en cause du preneur<br>d’assurance ou de<br>l’assuré, le méme tribunal<br>sera aussi compétent ä<br>leur égard.<br></p>
<p>domiciled in a Con-<br>tracting State but has a<br>branch, agency or other<br>establishment in one of<br>the Contracting States<br>shall, in disputes arising<br>out of the operations of<br>the branch, agency or<br>establishment, be deemed<br>to be domiciled in that<br>State.</p>
<h5>Article 9</h5>
<p>In respect of liability<br>insurance or insurance of<br>immovable property, the<br>insurer may in addition be<br>sued in the courts for the<br>place where the harmful<br>event occurred. The same<br>applies if movable and<br>immovable property are<br>covered by the same<br>insurance policy and both<br>are adversely affected by<br>the same contingency.</p>
<h5>Article 10</h5>
<p>In respect of liability<br>insurance, the insurer<br>may also, if the law of the<br>court permits it, be joined<br>in proceedings which the<br>injured party had brought<br>against the insured.</p>
<p>The provisions of Artides<br>7, 8 and 9 shall apply to<br>actions brought by the<br>injured party directly<br>against the insurer, where<br>such direct actions are<br>permitted.</p>
<p>If the law goveming such<br>direct actions provides<br>that the policy-holder or<br>the insured may be joined<br>as a party to the action,<br>the same court shall have<br>jurisdiction over them.<br></p>
<p>inte har hemvist i någon<br>konventionsstat men som<br>har en filial, agentur eller<br>annan etablering i en<br>sådan stat, skall i fråga<br>om tvister som hänför sig<br>till verksamheten vid<br>denna anses ha hemvist i<br>den staten.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Artikel 9</h5>
<p>Beträffande ansvarsför-<br>säkring eller försäkring av<br>fast egendom kan talan<br>mot försäkringsgivaren<br>också väckas vid dom-<br>stolen i den ort där skadan<br>inträffade. Detsamma<br>gäller om både lös och<br>fast egendom omfattas av<br>samma försäkringsavtal<br>och har skadats genom<br>samma händelse.</p>
<h5>Artikel 10</h5>
<p>I fråga om ansvars-<br>försäkring kan, om lagen i<br>domstolsstaten tillåter det,<br>talan mot försäkrings-<br>givaren vidare väckas vid<br>den domstol där den<br>skadelidande har väckt<br>talan mot den försäkrade.</p>
<p>Bestämmelserna i</p>
<p>artiklarna 7, 8 och 9 gäller<br>om den skadelidande<br>väcker talan direkt mot<br>försäkringsgivaren, om<br>sådan direkt talan är<br>tillåten.</p>
<p>Om den lag som är<br>tillämplig på sådan direkt<br>talan tillåter att talan mot<br>försäkringstagaren eller<br>den försäkrade far prövas<br>i samma rättegång, är<br>samma domstol behörig i<br>förhållande till dessa<br>personer.</p>
<h4>78</h4>
<h5>Article 11</h5>
<p>Sous réserve des<br>dispositions de 1’article</p>
<p>10 troisiéme alinéa,<br>1’action de 1’assureur ne<br>peut étre portée que<br>devant les tribunaux de<br>l’État contractant sur le<br>territoire duquel est<br>domicilié le défendeur,<br>qu’il soit preneur<br>d’assurance, assuré ou<br>bénéficiaire.</p>
<p>Les dispositions de la<br>présente section ne<br>portent pas atteinte au<br>droit d’introduire une<br>demande reconvention-<br>nelle devant le tribunal<br>saisi d’une demande<br>originaire conformément<br>ä la présente section.</p>
<h5>Article 12</h5>
<p>11 ne peut étre dérogé aux<br>dispositions de la présente<br>section que par des con-<br>ventions:</p>
<p>1) postérieures å la<br>naissance du différend ou</p>
<p>2) qui permettent au<br>preneur d’assurance, å<br>1’assuré ou au bénéficiaire<br>de saisir d’autres tri-<br>bunaux que ceux indiqués<br>ä la présente section, ou</p>
<p>3) qui, passées entre un<br>preneur d’assurance et un<br>assureur ayant, au<br>moment de la conclusion<br>du contrat, leur domicile<br>ou leur résidence<br>habituelle dans un méme<br>État contractant, ont pour<br>effet, alors méme que le<br>fait dommageable se<br>produirait ä l’étranger,<br>d’attribuer compétence<br>aux tribunaux de cet État<br>sauf si la loi de celui-ci<br>interdit de telles</p>
<h5>Article 11</h5>
<p>Without prejudice to the<br>provisions of the third<br>paragraph of Article 10,<br>an insurer may bring<br>proceedings only in the<br>courts of the Contracting<br>State in which the<br>defendant is domiciled,<br>irrespective of whether he<br>is the policy-holder, the<br>insured or a beneficiary.</p>
<p>The provisions of this<br>Section shall not affect<br>the right to bring a<br>counterclaim in the court<br>in which, in accordance<br>with this Section, the<br>original claim is pending.</p>
<h5>Article 12</h5>
<p>The provisions of this<br>Section may be departed<br>from only by an agree-<br>ment on jurisdiction:</p>
<p>1. which is entered into<br>after the dispute has<br>arisen, or</p>
<p>2. which allows the<br>policy-holder, the insured<br>or a beneficiary to bring<br>proceedings in courts<br>other than those indicated<br>in this Section, or</p>
<p>3. which is concluded<br>between a policy-holder<br>and an insurer, both of<br>whom are domiciled in<br>the same Contracting<br>State, and which has the<br>effect of conferring<br>jurisdiction on the courts<br>of that State even if the<br>harmful event were to<br>occur abroad, provided<br>that such an agreement is<br>not contrary to the law of<br>that State, or</p>
<h5>Artikel 11</h5>
<p>Med undantag av de fall<br>som avses i artikel 10<br>tredje stycket, får en<br>försäkringsgivare väcka<br>talan endast vid dom-<br>stolarna i den konven-<br>tionsstat där svaranden<br>har hemvist, vare sig<br>denne är försäkrings-<br>tagare, försäkrad eller<br>förmäns tagare.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Bestämmelserna i detta<br>avsnitt inskränker inte<br>rätten att väcka gen-<br>käromål vid den domstol<br>där huvudkäromålet,<br>enligt bestämmelserna i<br>detta avsnitt, är an-<br>hängigt.</p>
<h5>Artikel 1213</h5>
<p>Avvikelser från bestäm-<br>melserna i detta avsnitt i<br>ett avtal om domstols-<br>behörighet gäller endast<br>om avtalet</p>
<p>1. har ingåtts efter<br>tvistens uppkomst, eller</p>
<p>2. ger försäkringstagaren,<br>den försäkrade eller en<br>förmånstagare rätt att<br>väcka talan vid andra<br>domstolar än dem som<br>anges i detta avsnitt, eller</p>
<p>3. har ingåtts mellan en<br>försäkringstagare och en<br>försäkringsgivare, vilka<br>vid försäkringavtalets in-<br>gående hade hemvist eller<br>sin vanliga vistelseort i<br>samma konventionsstat,<br>och avtalet innebär att<br>domstolarna i den staten<br>skall vara behöriga även<br>om skadan skulle inträffa<br>utomlands, såvida inte ett<br>sådant avtal strider mot<br>lagen i den staten, eller</p>
<p>conventions, ou</p>
<p>4) conclues par un<br>preneur d’assurance<br>n’ayant pas son domicile<br>dans un État contractant,<br>sauf s’il s’agit d’une<br>assurance obligatoire ou<br>qui porte sur un<br>immeuble situé dans un<br>État contractant, ou</p>
<p>5) qui concement un<br>contrat d’assurance en<br>tant que celui-ci couvre<br>un ou plusieurs des<br>risques énumérés ä<br>1’article 12 bis.</p>
<h5>Article 12 bis</h5>
<p>Les risques visés ä<br>1’article 12 paragraphe 5<br>sont les suivants:</p>
<p>1) tout dommage:</p>
<p>a) aux navires de mer,<br>aux installations au large<br>des cötes et en haute mer<br>ou aux aéronefs, causé<br>par des événements<br>survenant en relation avec<br>leur utilisation å des fins<br>commerciales;</p>
<p>b) aux marchandises<br>autres que les bagages des<br>passagers, durant un<br>transport réalisé par ces<br>navires ou aéronefs soit<br>en totalité, soit en com-<br>binaison avec d’autres<br>modes de transport;</p>
<p>2) toute responsabilité, å<br>1’exception de celle des<br>dommages corporels aux<br>passagers ou å leurs<br>bagages,</p>
<p>a) résultant de 1’utilisation<br>ou de 1’exploitation des<br>navires, installations ou<br>aéronefs, conformément<br>au paragraphe 1 point a)</p>
<p>4. which is concluded<br>with a policy-holder who<br>is not domiciled in a<br>Contracting State, except<br>in so far as the insurance<br>is compulsory or relätes<br>to immovable property in<br>a Contracting State, or</p>
<p>5. which relätes to a<br>contract of insurance in<br>so far as it covers one or<br>more of the risks set out<br>in Article 12a.</p>
<h5>Article 12a</h5>
<p>The following are the<br>risks referred to in point 5<br>of Article 12:</p>
<p>1. any loss of or damage<br>to:</p>
<p>(a) sea-going ships,<br>installations situated<br>offshore or on the high<br>seas, or aircraft, arising<br>from perils which reläte<br>to their use for<br>commercial purposes;</p>
<p>(b) goods in transit other<br>than passengers’ baggage<br>where the transit consists<br>of or includes carriage by<br>such ships or aircraft;</p>
<p>2. any liability, other than<br>for bodily injury to<br>passengers or loss of or<br>damage to their baggage:</p>
<p>(a) arising out of the use<br>or operation of ships,<br>installations or aircraft as<br>referred to in point 1 (a)<br>above in so far as the law</p>
<p>4. har ingåtts med en<br>försäkringstagare som<br>inte har hemvist i någon<br>konventionsstat, förutsatt<br>att försäkringen inte är<br>obligatorisk och inte<br>heller avser fast egendom<br>i en konventionsstat, eller</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>5. hänför sig till ett<br>försäkringsavtal som<br>omfattar en eller flera av<br>de risker som anges i<br>artikel 12a.</p>
<h5>Artikel 12a<sup>14</sup></h5>
<p>De risker som avses i<br>artikel 12.5 är följande:</p>
<p>1. Förlust av eller skada<br>På</p>
<p>a) havsgående fartyg,<br>anläggningar offshore<br>eller på fria havet eller<br>luftfartyg, där förlusten<br>eller skadan har samband<br>med deras användning för<br>kommersiellt ändamål,<br></p>
<p>b) gods under transport,<br>med undantag för<br>passagerares resgods, när<br>transporten helt eller<br>delvis sker med sådant<br>fartyg eller luftfartyg.</p>
<p>2. Ansvar, med undantag<br>för fysisk skada på<br>passagerare eller förlust<br>av eller skada på deras<br>resgods,</p>
<p>a) som är en följd av<br>användningen eller driften<br>av fartyg, anläggningar<br>eller luftfartyg som anges<br>i punkt 1 a, såvida inte<br></p>
<p>80</p>
<p>ci-dessus, pour autant que<br>la loi de 1’État contractant<br>d’immatriculation de<br>1’aéronef n’interdise pas<br>les clauses attributives de<br>juridiction dans l’assu-<br>rance de tels risques;</p>
<p>b) du fait de mar-<br>chandises durant un trans-<br>port visé au paragraphe<br>1 point b) ci-dessus;</p>
<p>3) toute perte pécuniaire<br>liée å l’utilisation ou å<br>1’exploitation des navires,<br>installations ou aéronefs<br>conformément au para-<br>graphe 1 point a)<br>ci-dessus, notamment<br>celle du fret ou du<br>bénéfice d’affrétement;</p>
<p>4) tout risque lié<br>accessoirement ä l’un de<br>ceux visés aux para-<br>graphes 1 ä 3 ci-dessus.<br></p>
<p>of the Contracting State<br>in which such aircraft are<br>registered does not<br>prohibit agreements on<br>jurisdiction regarding<br>insurance of such risks;</p>
<p>(b) for loss or damage<br>caused by goods in transit<br>as described in point 1 (b)<br>above;</p>
<p>3. any financial loss<br>connected with the use or<br>operation of ships,<br>installations or aircraft as<br>referred to in point 1 (a)<br>above, in particular loss<br>of freight or charter-hire;</p>
<p>4. any risk or interest<br>connected with any of<br>those referred to in points<br>1 to 3 above.<br></p>
<p>lagen i den konventions-<br>stat där sådant luftfartyg<br>är registrerat förbjuder<br>avtal om domstols<br>behörighet i fråga om<br>försäkring av sådana<br>risker,</p>
<p>b) för förlust eller skada<br>orsakad av gods under<br>transport enligt punkt 1 b.</p>
<p>3. Ekonomisk förlust som<br>har samband med använd-<br>ningen eller driften av<br>fartyg, anläggningar eller<br>luftfartyg enligt punkt 1 a,<br>särskilt förlust av frakt<br>eller befraktningsintäkter.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>4. Vaije risk som har<br>samband med någon av<br>de risker som avses i<br>punkterna 1 till 3.</p>
<p>Section 4<br>Compétence en matiére<br>de contrats conclus par<br>les consommateurs</p>
<p>Section 4<br>Jurisdiction over<br>consumer contracts</p>
<p>Avsnitt 4<sup>15<br></sup>Behörighet vid<br>konsumenttvister</p>
<h5>Article 13</h5>
<p>En matiére de contrat<br>conclu par une personne<br>pour un usage pouvant<br>étre considéré comme<br>étranger å son activité<br>professionnelle, ci-aprés<br>dénommée «le consom-<br>mateur», la compétence<br>est déterminée par la<br>présente section, sans<br>préjudice des dispositions<br>de 1’article 4 et de<br>1’article 5 paragraphe 5:</p>
<p>1) lorsqu’il s’agit d’une<br>vente ä tempérament<br>d’objets mobiliers cor-<br>porels;</p>
<h5>Article 13</h5>
<p>In proceedings concer-<br>ning a contract concluded<br>by a person for a purpose<br>which can be regarded as<br>being outside his trade or<br>profession,<br>called ‘the<br>jurisdiction<br>determined</p>
<p>Section, without prejudice<br>to the provisions of point<br>5 of Artides 4 and 5, if it<br>is:</p>
<p>hereinafter<br>consumer’,<br>shall be<br>by this</p>
<p>1. a contract for the sale<br>of goods on instalment<br>credit terms; or</p>
<h5>Artikel 13</h5>
<p>I tvister som gäller avtal<br>som har ingåtts av en<br>person för ändamål som<br>kan anses ligga utanför<br>hans affärsverksamhet<br>eller yrkesverksamhet, i<br>det följande kallad<br>konsumenten, gäller i<br>fråga om behörigheten -<br>om inte annat följer av<br>föreskrifterna i artikel 4<br>och artikel 5.5 -</p>
<p>bestämmelserna i detta<br>avsnitt, om det gäller</p>
<p>1. köp av varor där<br>betalningen skall erläggas<br>i särskilda poster, eller<br></p>
<p>2) lorsqu’il s’agit d’un 2. a contract for a loan 2. lån som skall</p>
<p>81</p>
<p>prét å temperament ou<br>d’une autre operation de<br>crédit liés au financement<br>d’une vente de tels objets;</p>
<p>3) pour tout autre contrat<br>ayant pour objet une<br>foumiture de services ou<br>d’objets mobiliers cor-<br>porels si:</p>
<p>a) la conclusion du<br>contrat a été précédée<br>dans 1’État du domicile<br>du consommateur d’une<br>proposition spécialement<br>faite ou d’une publicité et<br>que</p>
<p>b) le consommateur a<br>accompli dans cet État les<br>actes nécessaires ä la<br>conclusion de ce contrat.</p>
<p>Lorsque le cocontractant<br>du consommateur n’est<br>pas domicilié sur le<br>territoire d’un État<br>contractant, mais posséde<br>une succursale, une<br>agence ou tout autre<br>établissement dans un<br>État contractant, il est<br>considéré pour les<br>contestations relatives ä<br>leur exploitation comme<br>ayant son domicile sur le<br>territoire de cet État.</p>
<p>La présente section ne<br>s’applique pas au contrat<br>de transport.</p>
<h5>Article 14</h5>
<p>L’action intentée par un<br>consommateur contre<br>1’autre partie au contrat<br>peut étre portée soit<br>devant les tribunaux de<br>1’État contractant sur le<br>territoire duquel est domi-<br>ciliée cette partie, soit<br>devant les tribunaux de<br>1’État contractant sur le<br></p>
<p>repayable by instalments,<br>or for any other form of<br>credit, made to finance<br>the sale of goods; or</p>
<p>3. any other contract for<br>the supply of goods or a<br>contract for the supply of<br>services, and</p>
<p>(a) in the State of the<br>consumer’s domicile the<br>conclusion of the contract<br>was preceded by a<br>specific invitation add-<br>ressed to him or by<br>advertising; and</p>
<p>(b) the consumer took in<br>that State the steps<br>necessary for the con-<br>clusion of the contract.</p>
<p>Where a consumer enters<br>into a contract with a<br>party who is not domi-<br>ciled in a Contracting<br>State but has a branch,<br>agency or other establish-<br>ment in one of the<br>Contracting States, that<br>party shall, in disputes<br>arising out of the<br>operations of the branch,<br>agency or establishment,<br>be deemed to be<br>domiciled in that State.</p>
<p>This Section shall not<br>apply to contracts of<br>transport.</p>
<h5>Article 14</h5>
<p>A consumer may bring<br>proceedings against the<br>other party to a contract<br>either in the courts of the<br>Contracting State in<br>which that party is<br>domiciled or in the courts<br>of the Contracting State<br>in which he is himself<br>domiciled.<br></p>
<p>återbetalas i särskilda<br>poster eller någon annan<br>form av kredit om lånet<br>eller krediten var avsedd<br>att finansiera köp av<br>varor, eller</p>
<p>3. andra avtal om leverans<br>av varor eller utförande<br>av tjänster, om</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>a) avtalet föregicks av ett<br>särskilt anbud riktat till<br>konsumenten i den kon-<br>ventionsstat där han har<br>hemvist, eller annonse-<br>ring, där, och</p>
<p>b) konsumenten vidtog de<br>for avtalets ingående<br>nödvändiga åtgärderna i<br>den staten.</p>
<p>Om konsumentens avtals-<br>part inte har hemvist i en<br>konventionsstat men har<br>en filial, agentur eller<br>annan etablering i en<br>sådan stat, skall han anses<br>ha hemvist i den staten<br>såvitt avser tvister som<br>hänför sig till denna<br>verksamhet.</p>
<p>Detta avsnitt skall inte<br>tillämpas på transport-<br>avtal.</p>
<h5>Artikel 14</h5>
<p>Konsumenten far väcka<br>talan mot den andra<br>avtalsparten antingen vid<br>domstolarna i den<br>konventionsstat där denne<br>har hemvist eller vid<br>domstolarna i den<br>konventionsstat där han<br>själv har hemvist.<br></p>
<h4>82</h4>
<p>territoire duquel est<br>domicilié le consomma-<br>teur.</p>
<p>L’action intentée contre le<br>consommateur par l’autre<br>partie au contrat ne peut<br>étre portée que devant les<br>tribunaux de 1’État<br>contractant sur le terri-<br>toire duquel est domicilié<br>le consommateur.</p>
<p>Ces dispositions ne<br>portent pas atteinte au<br>droit d’introduire une<br>demande reconvention-<br>nelle devant le tribunal<br>saisi d’une demande<br>originaire conformément<br>ä la présente section.</p>
<h5>Article 15</h5>
<p>Il ne peut étre dérogé aux<br>dispositions de la présente<br>section que par des<br>conventions:</p>
<p>1) postérieures å la<br>naissance du différend ou</p>
<p>2) qui permettent au<br>consommateur de saisir<br>d’autres tribunaux que<br>ceux indiqués ä la<br>présente section ou</p>
<p>3) qui, passées entre le<br>consommateur et son<br>cocontractant ayant, au<br>moment de la conclusion<br>du contrat, leur domicile<br>ou leur résidence<br>habituelle dans un méme<br>État contractant, attribu-<br>ent compétence aux<br>tribunaux de cet État sauf<br>si la loi de celui-ci interdit<br>de telles conventions.</p>
<p>Proceedings may be<br>brought against a</p>
<p>consumer by the other<br>party to the contract only<br>in the courts of the<br>Contracting State in<br>which the consumer is<br>domiciled.</p>
<p>These provisions shall not<br>affect the right to bring a<br>counter-claim in the court<br>in which, in accordance<br>with this Section, the<br>original claim is pending.</p>
<h5>Article 15</h5>
<p>The provisions of this<br>Section may be departed<br>from only by an<br>agreement:</p>
<p>1. which is entered into<br>after the dispute has<br>arisen; or</p>
<p>2. which allows the<br>consumer to bring pro-<br>ceedings in courts other<br>than those indicated in<br>this Section; or</p>
<p>3. which is entered into<br>by the consumer and the<br>other party to the<br>contract, both of whom<br>are at the time of<br>conclusion of the contract<br>domiciled or habitually<br>resident in the same<br>Contracting State, and<br>which confers jurisdiction<br>on the courts of that State,<br>provided that such an<br>agreement is not contrary<br>to the law of that State.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Talan mot en konsument<br>får av den andra avtals-<br>parten väckas endast vid<br>domstolarna i den kon-<br>ventionsstat där konsu-<br>menten har hemvist.</p>
<p>Dessa bestämmelser in-<br>skränker inte rätten att<br>väcka genkäromål vid den<br>domstol där huvud-<br>käromålet, enligt bestäm-<br>melserna i detta avsnitt, är<br>anhängigt.</p>
<h5>Artikel 15</h5>
<p>Avvikelser från bestäm-<br>melserna i detta avsnitt i<br>ett avtal om domstols<br>behörighet gäller endast<br>om avtalet</p>
<p>1. har ingåtts efter<br>tvistens uppkomst, eller</p>
<p>2. ger konsumenten rätt<br>att väcka talan vid andra<br>domstolar än dem som<br>anges i detta avsnitt, eller</p>
<p>3. har ingåtts av en<br>konsument och dennes<br>avtalspart, vilka vid<br>avtalets ingående hade<br>hemvist eller sin vanliga<br>vistelseort i samma<br>konventionsstat, och<br>avtalet ger domstolarna i<br>den staten behörighet,<br>såvida inte ett sådant avtal<br>strider, mot lagen i den<br>staten.</p>
<h4>83</h4>
<p>Section 5</p>
<p>Compétences exclusives</p>
<p>Section 5</p>
<p>Exclusive jurisdiction</p>
<p>Avsnitt 5</p>
<p>Exklusiv behörighet</p>
<h4>Prop. 1997/98:102</h4>
<h4>Bilaga 3</h4>
<h5>Article 16</h5>
<p>Sont seuls compétents,<br>sans considération de<br>domicile:</p>
<p>1) a) en matiére de droits<br>réels immobiliers et de<br>baux d’immeubles, les<br>tribunaux de 1’État<br>contractant ou l’im-<br>meuble est situé;</p>
<p>b) toutefois, en matiére de<br>baux d’immeubles con-<br>clus en vue d’un usage<br>personnel temporaire<br>pour une période maxi-<br>male de six mois<br>consécutifs, sont égale-<br>ment compétents les<br>tribunaux de 1’État<br>contractant dans lequel le<br>défendeur est domicilié, å<br>condition que le pro-<br>priétaire et le locataire<br>soient des personnes<br>physiques et qu’ils soient<br>domiciliés dans le méme<br>État contractant;</p>
<p>2) en matiére de validité,<br>de nullité ou de dis-<br>solution des sociétés ou<br>personnes morales ayant<br>leur siége sur le territoire<br>d’un État contractant, ou<br>des décisions de leurs<br>organes, les tribunaux de<br>cet État;</p>
<p>3) en matiére de validité<br>des inscriptions sur les<br>registres publics, les<br>tribunaux de 1’État<br>contractant sur le</p>
<h5>Article 16</h5>
<p>The following courts shall<br>have exclusive juris-<br>diction, regardless of<br>domicile:</p>
<p>1. (a) in proceedings</p>
<p>which have as their object<br>rights in rem in im-<br>movable property or<br>tenancies of immovable<br>property, the courts of the<br>Contracting State in<br>which the property is<br>situated;</p>
<p>(b) however, in pro-<br>ceedings which have as<br>their object tenancies of<br>immovable property con-<br>cluded for temporary<br>private use for a maxi-<br>mum period of six<br>consecutive months, the<br>courts of the Contracting<br>State in which the<br>defendant is domiciled<br>shall also have juris-<br>diction, provided that the<br>landlord and the tenant<br>are natural persons and<br>are domiciled in the same<br>Contracting State;</p>
<p>2. in proceedings which<br>have as their object the<br>validity of the consti-<br>tution, the nullity or the<br>dissolution of companies<br>or other legal persons or<br>associations of natural or<br>legal persons, or the<br>décisions of their organs,<br>the courts of the Con-<br>tracting State in which the<br>company, legal person or<br>association has its seat;</p>
<p>3. in proceedings which<br>have as their object the<br>validity of entries in<br>public registers, the<br>courts of the Contracting</p>
<h5>Artikel 16</h5>
<p>Följande domstolar skall,<br>oberoende av parternas<br>hemvist, ha exklusiv<br>behörighet<br></p>
<p>1. a) om talan avser<br>sakrätt i fast egendom<br>eller nyttjanderätt till fast<br>egendom, domstolarna i<br>den konventionsstat där<br>egendomen är belägen,<br></p>
<p>b) dock skall, om talan<br>avser avtal om nyttjande-<br>rätt till fast egendom för<br>tillfälligt privat bruk<br>under en tid av högst sex<br>på varandra följande<br>månader, också dom-<br>stolarna i den kon-<br>ventionsstat där svaran-<br>den har hemvist vara<br>behöriga under förutsätt-<br>ning att ägaren och<br>nyttj anderättsinnehavaren<br>är fysiska personer och<br>har hemvist i samma<br>konventionsstat<sup>16</sup>,</p>
<p>2. om talan avser<br>giltighet, ogiltighet eller<br>upplösning av bolag eller<br>andra juridiska personer<br>eller beslut av deras<br>organ, domstolarna i den<br>konventionsstat där den<br>juridiska personen har sitt<br>säte,</p>
<p>3. om talan avser giltig-<br>heten av inskrivningar i<br>offentliga register, dom-<br>stolarna i den konven-<br>tionsstat där registret förs,<br></p>
<p>territoire duquel ces<br>registres sont tenus;</p>
<p>4) en matiére d’inscrip-</p>
<p>tion ou de validité des<br>brevets, marques, dessins<br>et modéles, et autres<br>droits analogues donnant<br>lieu å dépöt ou ä un<br>enregistrement, les</p>
<p>juridictions de 1’État<br>contractant sur le<br>territoire duquel le dépöt<br>ou 1’enregistrement a été<br>demandé, a été effectué<br>ou est réputé avoir été<br>effectué aux termes d’une<br>convention intemationale;</p>
<p>5) en matiére d’exécution<br>des décisions, les tri-<br>bunaux de 1’État<br>contractant du lieu de<br>1’exécution.</p>
<p>State in which the register<br>is kept;</p>
<p>4. in proceedings con-<br>cemed with the registra-<br>tion or validity of patents,<br>trade marks, designs, or<br>other similar rights<br>required to be deposited<br>or registered, the courts of<br>the Contracting State in<br>which the deposit or<br>registration has been<br>applied for, has taken<br>place or is under the<br>terms of an intemational<br>convention deemed to<br>have taken place;</p>
<p>5. in proceedings con-<br>cemed with the enforce-<br>ment of judgments, the<br>courts of the Contracting<br>State in which the judg-<br>ment has been or is to be<br>enforced.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>4. om talan avser<br>registrering eller giltighet<br>av patent, varumärken,<br>mönster och liknande<br>rättigheter för vilka krävs<br>deposition eller registre-<br>ring, domstolarna i den<br>konventionsstat där depo-<br>sition eller registrering<br>har begärts eller har ägt<br>rum eller - på grund av<br>bestämmelserna i en<br>internationell konvention<br>- anses ha ägt rum,</p>
<p>5. om talan avser<br>verkställighet av domar,<br>domstolarna i den kon-<br>ventionsstat där domen<br>har verkställts eller skall<br>verkställas.</p>
<p>Section 6<br>Prorogation de<br>compétence</p>
<h5>Article 17</h5>
<p>Si les parties, dont l’une<br>au moins a son domicile<br>sur le territoire d’un État<br>contractant, sont con-<br>venues d’un tribunal ou<br>de tribunaux d’un État<br>contractant pour connaitre<br>des différends nés ou ä<br>naitre å 1’occasion d’un<br>rapport de droit déter-<br>miné, ce tribunal ou les<br>tribunaux de cet État sont<br>seuls compétents. Cette<br>convention attributive de<br>juridiction est conclue:</p>
<p>Section 6<br>Prorogation of<br>jurisdiction</p>
<h5>Article 17</h5>
<p>If the parties, one or more<br>of whom is domiciled in a<br>Contracting State, have<br>agreed that a court or the<br>courts of a Contracting<br>State are to have<br>jurisdiction to settle any<br>disputes which have<br>arisen or which may arise<br>in connection with a<br>particular legal relation-<br>ship, that court or those<br>courts shall have exclu-<br>sive jurisdiction. Such an<br>agreement conferring<br>jurisdiction shall be<br>either:</p>
<p>Avsnitt 6<br>Avtal om domstols<br>behörighet</p>
<h5>Artikel 17<sup>17</sup></h5>
<p>Om partema har träffat<br>avtal om att en domstol<br>eller domstolarna i en<br>konventionsstat skall vara<br>behöriga att avgöra en<br>redan uppkommen tvist<br>eller framtida tvister i<br>anledning av ett bestämt<br>rättsförhållande, och<br>minst en av partema har<br>hemvist i en konventions-<br>stat, skall endast den<br>domstolen eller dom-<br>stolarna i den staten vara<br>behöriga. Ett sådant avtal<br>skall vara antingen</p>
<p>a) par écrit ou ver-<br>balement avec confirma-<br>tion écrite, soit</p>
<p>(a) in writing or evi-<br>denced in writing; or</p>
<p>a) skriftligt eller muntligt<br>och skriftligen bekräftat,<br>eller<br></p>
<p>b) sous une forme qui soit (b) in a form which b) i en form som</p>
<p>85</p>
<p>conforme aux habitudes<br>que les parties ont<br>établies entre elles, soit</p>
<p>c) dans le commerce<br>intemational, sous une<br>forme qui soit conforme ä<br>un usage dont les parties<br>avaient connaissance ou<br>étaient censées avoir<br>connaissance et qui est<br>largement connu et<br>réguliérement observé<br>dans ce type de com-<br>merce par les parties å des<br>contrats du méme type<br>dans la branche commer-<br>ciale considérée.</p>
<p>Lorsqu’une telle con-<br>vention est conclue par<br>des parties dont aucune<br>n’a son domicile sur le<br>territoire d’un État<br>contractant, les tribunaux<br>des autres États con-<br>tractants ne peuvent<br>connaitre du différend<br>tant que le tribunal ou les<br>tribunaux désignés n’ont<br>pas décliné leur com-<br>pétence.</p>
<p>Le tribunal ou les<br>tribunaux d’un État con-<br>tractant auxquels l’acte<br>constitutif d’un trust<br>attribue compétence sont<br>exclusivement com-<br>pétents pour connaitre<br>d’une action contre un<br>fondateur, un trustee ou<br>un bénéficiaire d’un trust,<br>s’il s’agit de relations<br>entre ces personnes ou de<br>leurs droits ou obligations<br>dans le cadre du trust.</p>
<p>Les conventions attribu-<br>tives de juridiction ainsi<br>que les stipulations<br>similaires d’actes con-<br>stitutifs de trust sont sans<br>effet si elles sont<br></p>
<p>accords with practices<br>which the parties have<br>established between<br>themselves; or</p>
<p>(c) in intemational trade<br>or commerce, in a form<br>which accords with a<br>usage of which the parties<br>are or ought to have been<br>aware and which in such<br>trade or commerce is<br>widely known to, and<br>regularly observed by,<br>parties to contracts of the<br>type involved in the<br>particular trade or<br>commerce concemed.</p>
<p>Where such an agreement<br>is concluded by parties,<br>none of whom is<br>domiciled in a Con-<br>tracting State, the courts<br>of other Contracting<br>States shall have no<br>jurisdiction over their<br>disputes unless the court<br>or courts chosen have<br>declined jurisdiction.</p>
<p>The court or courts of a<br>Contracting State on<br>which a trust instrument<br>has conferred jurisdiction<br>shall have exclusive<br>jurisdiction in any pro-<br>ceedings brought against<br>a settior, trustee or<br>beneficiary, if relations<br>between these persons or<br>their rights or obligations<br>under the trust are<br>involved.</p>
<p>Agreements or provisions<br>of a trust instrument<br>conferring jurisdiction<br>shall have no legal force<br>if they are contrary to the<br>provisions of Artides 12<br></p>
<p>överensstämmer med<br>praxis som partema har<br>utbildat mellan sig, eller</p>
<p>c) i internationell handel,<br>i en form som överens-<br>stämmer med handelsbruk<br>eller annan sedvänja som<br>partema kände till eller<br>borde ha känt till och som<br>är allmänt känd och<br>regelmässigt iakttas av<br>parter i avtal av före-<br>liggande typ vid det<br>ifrågavarande slaget av<br>handel.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Om ett sådant avtal har<br>ingåtts mellan parter av<br>vilka ingen har hemvist i<br>en konventionsstat, är<br>domstolarna i andra<br>konventionsstater inte<br>behöriga att pröva tvisten<br>så länge den eller de<br>utvalda domstolarna inte<br>har förklarat sig<br>obehöriga.</p>
<p>Den domstol eller de<br>domstolar i en kon-<br>ventionsstat som enligt en<br>handling varigenom en<br>frust har bildats är behörig<br>domstol, har exklusiv<br>behörighet vid talan som<br>väcks mot en instiftare,<br>trustee eller insatt för-<br>månstagare till en frust,<br>om saken angår för-<br>hållandet mellan dessa<br>personer eller deras<br>rättigheter eller skyldig-<br>heter inom ramen för<br>denna frust.</p>
<p>Avtal om domstols be-<br>hörighet eller motsva-<br>rande bestämmelser i en<br>handling varigenom en<br>frust har bildats har ingen<br>verkan om de strider mot<br></p>
<p>86</p>
<p>contraires aux dispo-<br>sitions des artides 12 et<br>15 ou si les tribunaux å la<br>compétence desquels<br>elles dérogent sont ex-<br>clusivement compétents<br>en vertu de 1’article 16.</p>
<p>Si une convention<br>attributive de juridiction<br>n’a été stipulée qu’en<br>faveur de l’une des<br>parties, celle-ci conserve<br>le droit de saisir tout autre<br>tribunal compétent en<br>vertu de la présente<br>convention.</p>
<p>En matiére de contrats<br>individuels de travail, la<br>convention attributive de<br>juridiction ne produit ses<br>effets que si elle est<br>postérieure å la naissance<br>du différend ou si le<br>travailleur 1’invoque pour<br>saisir d’autres tribunaux<br>que celui du domicile du<br>défendeur ou celui in-<br>diqué ä 1’article 5 point 1.</p>
<h5>Article 18</h5>
<p>Outre les cas ou sa<br>compétence résulte</p>
<p>d’autres dispositions de la<br>présente convention, le<br>juge d’un État contractant<br>devant lequel le<br>défendeur comparait est<br>compétent. Cette régle<br>n’est pas applicable si la<br>comparution a pour objet<br>de contester la com-<br>pétence ou s’il existe une<br>autre juridiction exclu-<br>sivement compétente en<br>vertu de 1’article 16.<br></p>
<p>or 15, or if the courts<br>whose jurisdiction they<br>purport to exclude have<br>exclusive jurisdiction by<br>virtue of Article 16.<br>Agreements or provisions<br>of a trust instrument<br>conferring jurisdiction<br>shall have no legal force<br>if they are contrary to the<br>provisions of Artides 12<br>or 15, or if the courts<br>whose jurisdiction they<br>purport to exclude have<br>exclusive jurisdiction by<br>virtue of Article 16.</p>
<p>If an agreement con-<br>ferring jurisdiction was<br>concluded for the benefit<br>of only one of the parties,<br>that party shall retain the<br>right to bring proceedings<br>in any other court which<br>has jurisdiction by virtue<br>of this Convention.</p>
<p>In matters relating to<br>individual contracts of<br>employment an agree-<br>ment conferring juris-<br>diction shall have legal<br>force only if it is entered<br>into after the dispute has<br>arisen or if the employee<br>invokes it to seise courts<br>other than those for the<br>defendanfs domicile or<br>those specified in Article<br>5(1).</p>
<h5>Artide 18</h5>
<p>Apart from jurisdiction<br>derived from other<br>provisions of this<br>Convention, a court of a<br>Contracting State before<br>whom a defendant enters<br>an appearance shall have<br>jurisdiction. This rule<br>shall not apply where<br>appearance was entered<br>solely to contest the<br>jurisdiction, or where<br>another court has<br>exclusive jurisdiction by<br>virtue of Article 16.</p>
<p>bestämmelserna i</p>
<p>artiklarna 12 eller 15 eller<br>om de domstolar vilkas<br>behörighet de utesluter<br>har exklusiv behörighet<br>enligt artikel 16.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Om ett avtal om domstols<br>behörighet har träffats till<br>förmån för endast en av<br>partema, behåller den<br>parten sin rätt att väcka<br>talan vid vatje annan<br>domstol som är behörig<br>enligt denna konvention.</p>
<p>I mål om anställnings-<br>avtal är ett avtal om<br>domstols behörighet giltig<br>endast om det har ingåtts<br>efter tvistens uppkomst<br>eller om arbetstagaren<br>åberopar det för att väcka<br>talan vid andra domstolar<br>än domstolen i den ort där<br>svaranden har hemvist<br>eller de domstolar som<br>anges i artikel 5.1.</p>
<h5>Artikel 18</h5>
<p>Utöver den behörighet<br>som en domstol i en<br>konventionsstat har enligt<br>andra bestämmelser i<br>denna konvention, är<br>domstolen behörig om<br>svaranden går i svaromål<br>inför denna. Detta gäller<br>dock inte om svaranden<br>gick i svaromål endast för<br>att bestrida domstolens<br>behörighet eller om en<br>annan domstol har<br>exklusiv behörighet enligt<br>artikel 16.</p>
<p>87</p>
<p>Section 7<br>Vérification de la<br>compétence et de la<br>recevabilité</p>
<h5>Article 19</h5>
<p>Le juge d’un État<br>contractant, saisi å titre<br>principal d’un litige pour<br>lequel une juridiction<br>d’un autre État con-<br>tractant est exclusivement<br>compétente en vertu de<br>1’article 16, se déclare<br>d’office incompétent.</p>
<h5>Article 20</h5>
<p>Lorsque le défendeur<br>domicilié sur le territoire<br>d’un État contractant est<br>attrait devant une juri-<br>diction d’un autre État<br>contractant et ne com-<br>parait pas, le juge se<br>déclare d’office incom-<br>pétent si sa compétence<br>n’est pas fondée aux<br>termes de la présente<br>convention.</p>
<p>Le juge est tenu de<br>surseoir å statuer aussi<br>longtemps qu’il n’est pas<br>établi que ce défendeur a<br>été mis å méme de<br>recevoir 1’acte introductif<br>d’instance ou un acte<br>équivalent en temps utile<br>pour se défendre ou que<br>toute diligence a été faite<br>å cette fin.</p>
<p>Les dispositions de<br>1’alinéa précédent seront<br>remplacées par celles de<br>1’article 15 de la con-<br>vention de La Haye, du<br>15 novembre 1965,<br>relative å la signification<br>et ä la notification ä<br>1’étranger des actes<br>judiciaires et extra-</p>
<p>Section 7<br>Examination as to<br>jurisdiction and<br>admissibility</p>
<h5>Article 19</h5>
<p>Where a court of a<br>Contracting State is<br>seised of a claim which is<br>principally concemed</p>
<p>with a matter over which<br>the courts of another<br>Contracting State have<br>exclusive jurisdiction by<br>virtue of Article 16, it<br>shall declare of its own<br>motion that it has no<br>jurisdiction.</p>
<h5>Article 20</h5>
<p>Where a defendant domi-<br>ciled in one Contracting<br>State is sued in a court of<br>another Contracting State<br>and does not enter an<br>appearance, the court<br>shall declare of its own<br>motion that it has no<br>jurisdiction unless its<br>jurisdiction is derived<br>from the provisions of the<br>Convention.</p>
<p>The court shall stay the<br>proceedings so long as it<br>is not shown that the<br>defendant has been able<br>to receive the document<br>instituting the pro-<br>ceedings or an equivalent<br>document in sufficient<br>time to enable him to<br>arrange for his defence, or<br>that all necessary steps<br>have been taken to this<br>end.</p>
<p>The provisions of the<br>foregoing paragraph shall<br>be replaced by those of<br>Article 15 of the Hague<br>Convention of 15 Novem-<br>ber 1965 on the service<br>abroad of judicial and<br>extrajudicial documents<br>in civil or commercial<br>matters, if the document<br></p>
<p>Avsnitt 7<br>Prövning av behörig-<br>hetsfrågan och av frågan<br>om målet kan tas upp</p>
<h5>Artikel 19</h5>
<p>Om talan som väcks vid<br>en domstol i en kon-<br>ventionsstat gäller en tvist<br>som huvudsakligen rör en<br>fråga som en domstol i en<br>annan konventionsstat är<br>exklusivt behörig att<br>pröva enligt artikel 16,<br>skall domstolen självmant<br>förklara sig obehörig.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Artikel 20</h5>
<p>Om talan väcks vid en<br>domstol i en konven-<br>tionsstat mot en svarande<br>som har hemvist i en<br>annan konventionsstat,<br>och svaranden inte går i<br>svaromål, skall domstolen<br>självmant förklara sig<br>obehörig, såvida den inte<br>är behörig enligt bestäm-<br>melserna i denna kon-<br>vention.</p>
<p>Domstolen skall låta<br>handläggningen av målet<br>vila till dess att det har<br>klarlagts att svaranden har<br>haft möjlighet att fa del<br>av stämningsansökan eller<br>motsvarande handling i så<br>god tid att han kunnat<br>förbereda sitt svaromål<br>eller att alla nödvändiga<br>åtgärder för detta syfte<br>har vidtagits<sup>18</sup>.</p>
<p>I stället för bestäm-<br>melserna i föregående<br>stycke gäller bestäm-<br>melserna i artikel 15 i<br>Haagkonventionen den 15<br>november 1965 om<br>delgivning i utlandet av<br>handlingar i mål och<br>ärenden av civil eller<br>kommersiell natur, om</p>
<p>judiciaires en matiére<br>civile ou commerciale, si<br>1’acte introductif</p>
<p>d’instance a du étre<br>transmis en exécution de<br>cette convention.<br></p>
<p>instituting the pro-<br>ceedings or notice thereof<br>had to be transmitted<br>abroad in accordance with<br>that Convention.</p>
<p>stämningsansökan eller<br>underrättelse därom skall<br>översändas till utlandet i<br>enlighet med nämnda<br>konvention.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Section 8<br>Litispendance et<br>connexité</p>
<h5>Article 21</h5>
<p>Lorsque des demandes<br>ayant le méme objet et la<br>méme cause sont formées<br>entre les mémes parties<br>devant des juridictions<br>d’Etats contractants</p>
<p>différents, la juridiction<br>saisie en second lieu<br>sursoit d’office ä statuer<br>jusqu’å ce que la<br>compétence du tribunal<br>premier saisi soit établie.</p>
<p>Lorsque la compétence du<br>tribunal premier saisi est<br>établie, le tribunal saisi en<br>second lieu se dessaisit en<br>faveur de celui-ci.</p>
<h5>Article 22</h5>
<p>Lorsque des demandes<br>connexes sont formées<br>devant des juridictions<br>d’Etats contractants diffé-<br>rents et sont pendantes au<br>premier degré, la juri-<br>diction saisie en second<br>lieu peut surseoir å<br>statuer.</p>
<p>Cette juridiction peut<br>également se dessaisir, ä<br>la demande de l’une des<br>parties, ä condition que sa<br>loi permette la jonction<br>d’affaires connexes et que<br>le tribunal premier saisi<br>soit compétent pour<br>connaitre des deux<br>demandes.</p>
<p>Section 8</p>
<p>Lis pendens - related<br>actions</p>
<h5>Article 21</h5>
<p>Where proceedings<br>involving the same cause<br>of action and between the<br>same parties are brought<br>in the courts of different<br>Contracting States, any<br>court other than the court<br>first seised shall of its<br>own motion stay its<br>proceedings until such<br>time as the jurisdiction of<br>the court first seised is<br>established.</p>
<p>Where the jurisdiction of<br>the court first seised is<br>established, any court<br>other than the court first<br>seised shall decline<br>jurisdiction in favour of<br>that court.</p>
<h5>Article 22</h5>
<p>Where related actions are<br>brought in the courts of<br>different Contracting<br>States, any court other<br>than the court first seised<br>may, while the actions are<br>pending at first instance,<br>stay its proceedings.</p>
<p>A court other than the<br>court first seised may<br>also, on the application of<br>one of the parties, decline<br>jurisdiction if the law of<br>that court permits the<br>consolidation of related<br>actions and the court first<br>seised has jurisdiction<br>over both actions.</p>
<p>Avsnitt 8<br>Litispendens och mål som<br>har samband med<br>varandra</p>
<h5>Artikel 2119</h5>
<p>Om talan väcks vid<br>domstolar i olika<br>konventionsstater rörande<br>samma sak och målen<br>gäller samma parter, skall<br>varje domstol utom den<br>vid vilken talan forst<br>väckts självmant låta<br>handläggningen av målet<br>vila till dess att det har<br>fastställts att den domstol<br>vid vilken talan först<br>väckts är behörig.</p>
<p>När det har fastställts att<br>den domstol vid vilken<br>talan först väckts är<br>behörig, skall övriga<br>domstolar självmant<br>avvisa talan till förmån<br>för den domstolen.</p>
<h5>Artikel 22</h5>
<p>Om käromål som har<br>samband med varandra är<br>väckta vid domstolar i<br>olika konventionsstater<br>och målen prövas i första<br>instans, far varje domstol<br>utom den vid vilken talan<br>först väckts låta hand-<br>läggningen av målet vila.</p>
<p>Annan domstol än den<br>vid vilken talan först<br>väckts får också avvisa<br>talan på begäran av en av<br>parterna, om dess lag<br>tillåter förening av mål<br>som har samband med<br>varandra och den domstol<br>vid vilken talan först<br>väckts är behörig att<br></p>
<p>89</p>
<p>Sont connexes, au sens du<br>present article, les<br>demandes liées entre elles<br>par un rapport si étroit<br>qu’il y a intérét å les<br>instruire et ä juger en<br>méme temps afin d’éviter<br>des Solutions qui pour-<br>raient étre inconciliables<br>si les causes étaient<br>jugées séparément.</p>
<h5>Article 23</h5>
<p>Lorsque les demandes<br>relévent de la compétence<br>exclusive de plusieurs<br>juridictions, le des-<br>saisissement a lieu en<br>faveur de la juridiction<br>premiére saisie.</p>
<p>Section 9</p>
<p>Mesures provisoires et<br>conservatoires</p>
<h5>Article 24</h5>
<p>Les mesures provisoires<br>ou conservatoires prévues<br>par la loi d’un État<br>contractant peuvent étre<br>demandées aux autorités<br>judiciaires de cet État,<br>méme si, en vertu de la<br>présente convention, une<br>juridiction d’un autre État<br>contractant est com-<br>pétente pour connaitre du<br>fond.</p>
<p>For the purposes of this<br>Article, actions are<br>deemed to be related<br>where they are so closely<br>connected that it is<br>expedient to hear and<br>determine them together<br>to avoid the risk of<br>irreconcilable judgments<br>resulting from separate<br>proceedings.</p>
<h5>Article 23</h5>
<p>Where actions come<br>within the exclusive<br>jurisdiction of several<br>courts, any court other<br>than the court first seised<br>shall decline jurisdiction<br>in favour of that court.</p>
<p>Section 9<br>Provisional, including<br>protective, measures</p>
<h5>Article 24</h5>
<p>Application may be made<br>to the courts of a<br>Contracting State for such<br>provisional, including<br>protective, measures as<br>may be available under<br>the law of that State, even<br>if, under this Convention,<br>the courts of another<br>Contracting State have<br>jurisdiction as to the<br>substance of the matter.<br></p>
<p>pröva båda käromålen.</p>
<p>Vid tillämpningen av<br>denna artikel skall<br>käromålet anses ha<br>samband med varandra<br>om de är så förenade att<br>en gemensam handlägg-<br>ning och dom är påkallad<br>för att undvika att<br>oförenliga domar med-<br>delas som en följd av att<br>käromålen prövas i olika<br>rättegångar.</p>
<h5>Artikel 23</h5>
<p>Om flera domstolar är<br>exklusivt behöriga, skall<br>varje domstol utom den<br>vid vilken talan först<br>väckts förklara sig<br>obehörig till förmån för<br>den domstolen.</p>
<p>Avsnitt 9</p>
<p>Interimistiska åtgärder,<br>däribland<br>säkerhetsåtgärder</p>
<h5>Artikel 24</h5>
<p>Interimistiska åtgärder,<br>däribland säkerhets-<br>åtgärder, som kan vidtas<br>enligt lagen i en kon-<br>ventionsstat, får begäras<br>hos domstolarna i den<br>staten, även om domstol i<br>en annan konventionsstat<br>är behörig att pröva målet<br>i sak enligt denna<br>konvention.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>TITRE III</p>
<p>RECONNAISSANCE</p>
<p>ET EXÉCUTION</p>
<h5>Article 25</h5>
<p>On entend par décision,<br>au sens de la présente<br>convention, toute décision<br>rendue par une juridiction<br>d’un État contractant<br>quelle que soit la<br>dénomination qui lui est</p>
<p>TITLE III<br>RECOGNITION AND<br>ENFORCEMENT</p>
<h5>Article 25</h5>
<p>For the purposes of this<br>Convention, ‘judgment’<br>means any judgment<br>given by a court or<br>tribunal of a Contracting<br>State, whatever the<br>judgment may be called,</p>
<p>AVDELNING III<br>ERKÄNNANDE OCH<br>VERKSTÄLLIGHET</p>
<h5>Artikel 25</h5>
<p>I denna konvention<br>förstås med dom varje<br>avgörande som har med-<br>delats av domstol i en<br>konventionsstat oavsett<br>dess rubricering, såsom<br>dom, beslut eller för-<br></p>
<p>90</p>
<p>donnée, telle qu’arrét,<br>jugement, ordonnance ou<br>mandat d’exécution, ainsi<br>que la fixation par le<br>greffier du montant des<br>frais du procés.</p>
<p>Section premiére<br>Reconnaissance</p>
<h5>Article 26</h5>
<p>Les décisions rendues<br>dans un État contractant<br>sont reconnues dans les<br>autres États contractants,<br>sans qu’il soit nécessaire<br>de recourir å aucune<br>procédure.</p>
<p>En cas de contestation,<br>toute partie intéressée qui<br>invoque la reconnaissance<br>å titre principal peut faire<br>constater, selon la<br>procédure prévue aux<br>sections 2 et 3 du présent<br>titre, que la décision doit<br>étre reconnue.</p>
<p>Si la reconnaissance est<br>invoquée de fa?on inci-<br>dente devant une juridic-<br>tion d’un État contractant,<br>celle-ci est compétente<br>pour en connaitre.</p>
<h5>Article 27</h5>
<p>Les décisions ne sont pas<br>reconnues:</p>
<p>1) si la reconnaissance est<br>contraire ä 1’ordre public<br>de 1’État requis;</p>
<p>2) si 1’acte introductif<br>d’instance ou un acte<br>équivalent n’a pas été<br>signifié ou notifié au<br>défendeur défaillant,<br>réguliérement et en temps<br></p>
<p>including a decree, order,<br>décision or writ of<br>execution, as well as the<br>determination of costs or<br>expenses by an officer of<br>the court.</p>
<p>Section 1<br>Recognition</p>
<h5>Article 26</h5>
<p>A judgment given in a<br>Contracting State shall be<br>recognized in the other<br>Contracting States with-<br>out any special procedure<br>being required.</p>
<p>Any interested party who<br>raises the recognition of a<br>judgment as the principal<br>issue in a dispute may, in<br>accordance with the<br>procedures provided for<br>in Sections 2 and 3 of this<br>Title, apply for a décision<br>that the judgment be<br>recognized.</p>
<p>If the outcome of<br>proceedings in a court of<br>a Contracting State de-<br>pends on the determi-<br>nation of an incidental<br>question of recognition<br>that court shall have<br>jurisdiction over that<br>question.</p>
<h5>Article 27</h5>
<p>A judgment shall not be<br>recognized:</p>
<p>1. if such recognition is<br>contrary to public policy<br>in the State in which<br>recognition is sought;</p>
<p>2. where it was given in<br>default of appearance, if<br>the defendant was not<br>duly served with the<br>document which institu-<br>ted the proceedings or<br></p>
<p>ordnande om verk-<br>ställighet, liksom dom-<br>stolstjänstemans beslut i<br>fråga om rättegångs-<br>kostnader.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Avsnitt 1<br>Erkännande</p>
<h5>Artikel 26</h5>
<p>En dom som har med-<br>delats i en konventions-<br>stat skall erkännas i de<br>andra konventionsstatema<br>utan att något särskilt<br>förfarande behöver an-<br>litas.</p>
<p>Om frågan om en dom<br>skall erkännas eller inte är<br>föremål för tvist, kan en<br>part, som gör gällande att<br>domen skall erkännas,<br>genom att anlita det<br>förfarande som föreskrivs<br>i avsnitt 2 och 3 i denna<br>avdelning, fa fastställt att<br>domen skall erkännas.</p>
<p>Om utgången av ett mål<br>som handläggs vid en<br>domstol i en konventions-<br>stat är beroende av om en<br>dom skall erkännas, är<br>den domstolen behörig att<br>pröva frågan om<br>erkännande.</p>
<h5>Artikel 27</h5>
<p>En dom skall inte<br>erkännas</p>
<p>1. om ett erkännande<br>skulle strida mot grunder-<br>na för rättsordningen<br>ordre public i den stat där<br>domen görs gällande,</p>
<p>2. om det är en<br>tredskodom eller en<br>annan dom som har med-<br>delats mot en utebliven<br>svarande och svaranden<br>inte på rätt sätt har</p>
<p>utile, pour qutil puisse se<br>défendre;</p>
<p>with an equivalent docu-<br>ment in sufficient time to<br>enable him to arrange for<br>his defence,<br></p>
<p>delgivits stämningsan-<br>sökan eller motsvarande<br>handling i tillräcklig tid<br>for att kunna förbereda<br>sitt svaromål<sup>20</sup>,</p>
<h4>Prop. 1997/98:102</h4>
<h4>Bilaga 3</h4>
<p>3) si la décision est<br>inconciliable avec une<br>décision rendue entre les<br>mémes parties dans 1’État<br>requis;</p>
<p>4) si le tribunal de 1’État<br>d’origine, pour rendre sa<br>décision, a, en tranchant<br>une question relative å<br>l’état ou å la capacité des<br>personnes physiques, aux<br>régimes matrimoniaux,<br>aux testaments et aux<br></p>
<p>successions,</p>
<p>méconnu</p>
<p>une régle de droit<br>intemational privé de<br>1’État requis, å moins que<br>sa décision n’aboutisse au<br></p>
<p>méme résultat que stil<br>avait fait application des<br>régles du droit Inter-<br>national privé de 1’État<br>requis;</p>
<p>5) si la décision est<br>inconciliable avec une<br>décision rendue</p>
<p>antérieurement dans un<br>État non contractant entre<br>les mémes parties dans un<br>litige ayant le méme objet<br>et la méme cause, lorsque<br>cette demiére décision<br>réunit les conditions<br>nécessaires å sa re-<br>connaissance dans 1’État<br>requis.</p>
<h5>Article 28</h5>
<p>De méme, les décisions<br>ne sont pas reconnues si<br>les dispositions des<br>sections 3, 4 et 5 du titre<br>II ont été méconnues ainsi<br>que dans le cas prévu å<br>1’article 59.</p>
<p>3. if the judgment is<br>irreconcilable with a<br>judgment given in a<br>dispute between the same<br>parties in the State in<br>which recognition is<br>sought;</p>
<p>4. if the court of the State<br>of origin, in order to<br>arrive at its judgment, has<br>decided a preliminary<br>question conceming the<br>status or legal capacity of<br>natural persons, rights in<br>property arising out of a<br>matrimonial relationship,<br>wills or succession in a<br>way that conflicts with a<br>rule of the private<br>intemational law of the<br>State in which the<br>recognition is sought,<br>unless the same result<br>would have been reached<br>by the application of the<br>rules of private Inter-<br>national law of that State ;</p>
<p>5. if the judgment is<br>irreconcilable with an<br>earlier judgment given in<br>a non-contracting State<br>involving the same cause<br>of action and between the<br>same parties, provided<br>that this latter judgment<br>fulfils the conditions<br>necessary for its reco-<br>gnition in the State<br>addressed.</p>
<h5>Article 28</h5>
<p>Moreover, a judgment<br>shall not be recognized if<br>it conflicts with the<br>provisions of Sections 3,<br>4 or 5 of Title II, or in a<br>case provided for in<br>Article 59.</p>
<p>3. om domen är oförenlig<br>med en dom som har<br>meddelats i en tvist<br>mellan samma parter i<br>den stat där domen görs<br>gällande,</p>
<p>4. om domstolen i<br>ursprungsstaten i sin dom<br>har tagit ställning till en<br>fråga om en fysisk<br>persons rättsliga status,<br>rättskapacitet eller rätts-<br>handlingsförmåga,<br>makars förmögenhets-<br>förhållanden, arv eller<br>testamente i strid med en<br>internationellt privaträtts-<br>lig bestämmelse i den stat<br>där domen görs gällande,<br>såvida inte resultatet<br>skulle ha blivit detsamma<br>om domstolen hade<br>tillämpat sistnämnda stats<br>internationellt privaträtts-<br>liga bestämmelser,</p>
<p>5. om domen är oförenlig<br>med en dom som tidigare<br>har meddelats i en icke<br>fördragsslutande stat<br>mellan samma parter och<br>rörande samma sak, så-<br>vida den först meddelade<br>domen uppfyller de nöd-<br>vändiga villkoren för<br>erkännande i den stat där<br>domen görs gällande<sup>2</sup>! .</p>
<h5>Artikel 28</h5>
<p>En dom skall vidare inte<br>erkännas om den strider<br>mot bestämmelserna i<br>avsnitt 3, 4 och 5 i<br>avdelning II, och inte<br>heller i de fall som avses i<br>artikel 59.</p>
<p>92</p>
<p>Lors de 1’appréciation des<br>compétences mentionnées<br>ä 1’alinéa précédent,<br>1’autorité requise est liée<br>par les constatations de<br>fait sur lesquelles la<br>juridiction de 1’État<br>d’origine a fondé sa<br>compétence.</p>
<p>Sans préjudice des dis-<br>positions du premier<br>alinéa, il ne peut étre<br>procédé au contröle de la<br>compétence des juri-<br>dictions de 1’État d’ori-<br>gine; les régles relatives ä<br>la compétence ne con-<br>cement pas 1’ordre public<br>visé å 1’article 27 para-<br>graphe 1.</p>
<h5>Article 29</h5>
<p>En aucun cas, la décision<br>étrangére ne peut faire<br>1’objet d’une révision au<br>fond.</p>
<h5>Article 30</h5>
<p>L’autorité judiciaire d’un<br>État contractant, devant<br>laquelle est invoquée la<br>reconnaissance d’une<br>décision rendue dans un<br>autre État contractant,<br>peut surseoir å statuer si<br>cette décision fait 1’objet<br>d’un recours ordinaire.</p>
<p>L’autorité judiciaire, d’un<br>État contractant devant<br>laquelle est invoquée la<br>reconnaissance d’une<br>décision rendue en<br>Irlande ou au<br>Royaume-Uni et dont<br>1’exécution est suspendue<br>dans 1’État d’origine du<br>fait de 1’exercice d’un<br>recours peut surseoir ä<br>statuer.</p>
<p>In its examination of the<br>grounds of jurisdiction<br>referred to in the<br>foregoing paragraph, the<br>court or authority applied<br>to shall be bound by the<br>findings of fact on which<br>the court of the State of<br>origin based its juris-<br>diction.</p>
<p>Subject to the provisions<br>of the first paragraph, the<br>jurisdiction of the court of<br>the State of origin may<br>not be reviewed; the test<br>of public policy referred<br>to in point 1 of Article 27<br>may not be applied to the<br>rules relating to juris-<br>diction.</p>
<h5>Article 29</h5>
<p>Under no circumstances<br>may a foreign judgment<br>be reviewed as to its<br>substance.</p>
<h5>Article 30</h5>
<p>A court of a Contracting<br>State in which recognition<br>is sought of a judgment<br>given in another Con-<br>tracting State may stay<br>the proceedings if an<br>ordinary appeal against<br>the judgment has been<br>lodged.</p>
<p>A court of a Contracting<br>State in which recognition<br>is sought of a judgment<br>given in Ireland or the<br>United Kingdom may<br>stay the proceedings if<br>enforcement is suspended<br>in the State of origin, by<br>reason of an appeal.</p>
<p>Vid den behörighets-<br>prövning som åsyftas i<br>föregående stycke är den<br>domstol eller myndighet<br>som prövar frågan om<br>erkännande bunden av de<br>faktiska omständigheter<br>som domstolen i ur-<br>sprungsstaten har grundat<br>sin behörighet på.</p>
<p>Domstolens behörighet i<br>ursprungsstaten får inte<br>omprövas på andra<br>grunder än som avses i<br>första stycket; behörig-<br>hetsreglerna omfattas inte<br>av de i artikel 27.1<br>åsyftade grunderna för<br>rättsordningen.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Artikel 29</h5>
<p>En utländsk dom far<br>aldrig omprövas i sak.</p>
<h5>Artikel 30</h5>
<p>Om det vid domstol i en<br>konventionsstat görs<br>gällande att en dom som<br>har meddelats i en annan<br>konventionsstat skall er-<br>kännas, får domstolen låta<br>handläggningen av målet<br>vila om ändring i domen<br>har sökts genom anlitande<br>av ordinära rättsmedel.</p>
<p>Om det vid domstol i en<br>konventionsstat görs<br>gällande att en dom som<br>har meddelats i Irland<br>eller Förenade kungariket<br>skall erkännas, får<br>domstolen låta handlägg-<br>ningen av målet vila om<br>verkställighet av domen<br>har uppskjutits i ur-<br>sprungsstaten på grund av<br>att ändring i domen har<br>sökts<sup>22</sup>.</p>
<h4>93</h4>
<p>Section 2<br>Exécution</p>
<h5>Article 31</h5>
<p>Les décisions rendues<br>dans nn État contractant<br>et qui y sont exécutoires<br>sont mises ä exécution<br>dans un autre État<br>contractant apres y avoir<br>été déclarées exécutoires<br>sur requéte de toute partie<br>intéressée.</p>
<p>Toutefois, au Royaume-<br>Uni, ces décisions sont<br>mises ä exécution en<br>Angleterre et au pays de<br>Galles, en Écosse ou en<br>Irlande du Nord, apres<br>avoir été enregistrées en<br>vue de leur exécution, sur<br>requéte de toute partie<br>intéressée, dans l’une ou<br>l’autre de ces parties du<br>Royaume-Uni, suivant le<br>cas.</p>
<h5>Article 32</h5>
<p>1. La requéte est pré-<br>sentée:</p>
<p>- en Belgique, au tribunal<br>de premiére instance ou ä<br>la «rechtbank van eerste<br>aanleg»,</p>
<p>- au Danemark, au<br>«byret»,</p>
<p>- en république fédérale</p>
<p>d’AUemagne, au</p>
<p>président d’une chambre<br>du «Landgericht»,</p>
<p>en Gréce, au<br>«povopsXeq npcoTO-<br>SlKSlO»,</p>
<p>- en Espagne, au<br>«Juzgado de Primera<br>Instancia»,</p>
<p>- en France, au président<br>du tribunal de grande<br>instance,</p>
<p>Section 2<br>Enforcement</p>
<h5>Article 31</h5>
<p>A judgment given in a<br>Contracting State and<br>enforceable in that State<br>shall be enforced in<br>another Contracting State<br>when, on the application<br>of any interested party, it<br>has been declared en-<br>forceable there.</p>
<p>However, in the United<br>Kingdom, such a judg-<br>ment shall be enforced in<br>England and Wales, in<br>Scotland, or in Northern<br>Ireland when, on the<br>application of any inte-<br>rested party, it has been<br>registered for enforce-<br>ment in that part of the<br>United Kingdom.</p>
<h5>Article 32</h5>
<p>1. The application shall<br>be submitted:</p>
<p>- in Belgium, to the<br>‘tribunal de premiére<br>instance’ or ‘rechtbank<br>van eerste aanleg’,</p>
<p>- in Denmark, to the</p>
<p>‘byret’,</p>
<p>- in the Federal Republic<br>of Germany, to the<br>presiding judge of a<br>chamber of the<br>‘Landgericht’,</p>
<p>- in Greece, to the<br>‘povopgXeq npcoro-<br>ÖIKSIO’,</p>
<p>- in Spain, to the<br>‘Juzgado de Primera<br>Instancia’,</p>
<p>- in France, to the<br>presiding judge of the<br>‘tribunal de grande</p>
<p>Avsnitt 2<br>Verkställighet</p>
<h5>Artikel 31</h5>
<p>En dom som har med-<br>delats i en konventions-<br>stat och som är verk-<br>ställbar i den staten skall<br>verkställas i en annan<br>konventionsstat sedan<br>domen, på ansökan av<br>part, har förklarats vara<br>verkställbar där<sup>23</sup>.</p>
<p>I Förenade kungariket<br>skall sådana domar dock<br>verkställas i England och<br>Wales, i Skottland eller i<br>Nordirland sedan domen,<br>på ansökan av part, har<br>registrerats för verk-<br>ställighet i den delen av<br>Förenade kungariket<sup>24</sup>.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Artikel 32</h5>
<p>1. Ansökan skall göras</p>
<p>- i Belgien, vid tribunal<br>de premiére instance eller<br>rechtbank van eerste<br>aanleg,</p>
<p>- i Danmark, vid byret<sup>25</sup>,</p>
<p>- i Förbundsrepubliken<br>Tyskland, hos ord-<br>föranden i en avdelning<br>av Landgericht,</p>
<p>i Grekland, vid<br>povopgÅeq npcoroSiKeto,</p>
<p>- i Spanien, vid Juzgado<br>de Primera Instancia,</p>
<p>- i Frankrike, hos<br>ordföranden i tribunal de<br>grande instance,</p>
<p>94</p>
<p>- en Irlande, ä la «High<br>Court»,</p>
<p>- en Italie, ä la «corte<br>d’appello»,</p>
<p>- au Luxembourg, au<br>président du tribunal<br>d’arrondissement,</p>
<p>- en Autriche, devant le<br>«Bezirksgericht»,</p>
<p>- aux Pays-Bas, au<br>président de «l’arron-<br>dissementsrechtbank»,</p>
<p>- au Portugal, au<br>«Tribunal Judicial de<br>Circulo»,</p>
<p>- en Finlande, devant le<br>«Käräjäoikeus/tingsrätt»,</p>
<p>- en Suéde, au «Svea<br>hovrätt»,</p>
<p>- au Royaume-Uni:</p>
<p>a) en Angleterre et au<br>pays de Galles, ä la «High<br>Court of Justice» ou, s’il<br>s’agit d’une décision en<br>matiére d’obligation<br>alimentaire, ä la<br>«Magistrates’ Court»<br>saisie par 1’intermédiaire<br>du «Secretary of State»;</p>
<p>b) en Écosse, å la «Court<br>of Session», ou, s’il s’agit<br>d’une décision en matiére<br>d’obligation alimentaire,<br>ä la «Sheriff Court»,<br>saisie par 1’intermédiaire<br>du «Secretary of State»;</p>
<p>c) en Irlande du Nord, ä la<br>«High Court of Justice»<br>ou, s’il s’agit d’une<br>décison en matiére<br>d’obligation alimentaire,<br>ä la «Magistrates’ Court»</p>
<p>instance’,</p>
<p>- in Ireland, to the High<br>Court,</p>
<p>- in Italy, to the ‘Corte<br>d’appello’,</p>
<p>- in Luxembourg, to the<br>presiding judge of the<br>‘tribunal d’arrondisse-<br>ment’,</p>
<p>- in Austria, to the<br>‘Bezirksgericht’,</p>
<p>- in the Netherlands, to<br>the presiding judge of the<br>‘ arrondissementsrecht-<br>bank’,</p>
<p>- in Portugal, to the<br>‘Tribunal Judicial de<br>Circulo’,</p>
<p>- in Finland, to the<br>‘käräjäoikeus/tingsrätt’,</p>
<p>- in Sweden, to the ‘Svea<br>hovrätt’,</p>
<p>- in the United Kingdom:</p>
<p>(a) in England and Wales,<br>to the High Court of<br>Justice, or in the case of<br>maintenance judgment to<br>the Magistrates’ Court on<br>transmission by the<br>Secretary of State;</p>
<p>(b) in Scotland, to the<br>Court of Session, or in the<br>case of a maintenance<br>judgment to the Sheriff<br>Court on transmission by<br>the Secretary of State;</p>
<p>(c) in Northern Ireland, to<br>the High Court of Justice,<br>or in the case of a<br>maintenance judgment to<br>the Magistrates’ Court on<br>transmission by the</p>
<p>- i Irland, vid High Court,</p>
<p>- i Italien, vid corte<br>d’appello,</p>
<p>- i Luxemburg, hos<br>ordföranden i tribunal<br>d ’ arrondissement,</p>
<p>- i Österrike, vid<br>Bezirksgericht</p>
<p>- i Nederländerna, hos<br>ordföranden i arron-<br>dissementsrechtbank,</p>
<p>- i Portugal, vid Tribunal<br>Judical de Circulo,</p>
<p>- i Finland, vid tingsrätt/<br>käräjäoikeus,</p>
<p>- i Sverige, vid Svea<br>Hovrätt,</p>
<p>- i Förenade kungariket,</p>
<p>a) i England och Wales,<br>vid High Court of Justice<br>eller, i fråga om domar<br>om underhållsskyldighet,<br>vid Magistrates’ Court<br>genom förmedling av<br>Secretary of State,</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>b) i Skottland, vid Court<br>of Session eller, i fråga<br>om domar om underhålls-<br>skyldighet, vid Sheriff<br>Court genom förmedling<br>av Secretary of State,</p>
<p>c) i Nordirland, vid High<br>Court of Justice eller, i<br>fråga om domar om<br>underhållskyldighet, vid<br>Magistrates’ Court genom<br>förmedling av Secretary<br></p>
<p>95</p>
<p>saisie par 1’intennédiaire<br>du «Secretary of State»</p>
<p>2. La juridiction terri-<br>torialement compétente<br>est déterminée par le<br>domicile de la partie<br>contre laquelle 1’exécu-<br>tion est demandée. Si<br>cette partie n’est pas<br>domiciliée sur le territoire<br>de 1’État requis, la<br>compétence est déter-<br>minée par le lieu de<br>1’exécution.</p>
<h5>Article 33</h5>
<p>Les modalités du dépöt de<br>la requéte sont déter-<br>minées par la loi de 1’État<br>requis.</p>
<p>Le requérant doit faire<br>élection de domicile, dans<br>le ressort de la juridiction<br>saisie. Toutefois, si la loi<br>de 1’État requis ne connait<br>pas 1’élection de domi-<br>cile, le requérant désigne<br>un mandataire ad litem.</p>
<p>Les documents men-<br>tionnés aux artides 46 et<br>47 sont joints ä la requéte.</p>
<h5>Article 34</h5>
<p>La juridiction saisie de la<br>requéte statue ä bref délai,<br>sans que la partie contre<br>laquelle 1’exécution est<br>demandée puisse, en cet<br>état de la procédure,<br>présenter d’observation.</p>
<p>La requéte ne peut étre<br>rejetée que pour l’un des<br>motifs prévus aux artides<br>27 et 28.</p>
<p>Secretary of State.</p>
<p>2. The jurisdiction of<br>local courts shall be<br>determined by reference<br>to the place of domicile of<br>the party against whom<br>enforcement is sought. If<br>he is not domiciled in the<br>State in which enforce-<br>ment is sought, it shall be<br>determined by reference<br>to the place of enforce-<br>ment.</p>
<h5>Article 33</h5>
<p>The procedure for making<br>the application shall be<br>govemed by the law of<br>the State in which<br>enforcement is sought.</p>
<p>The applicant must give<br>an address for service of<br>process within the area of<br>jurisdiction of the court<br>applied to. However, if<br>the law of the State in<br>which enforcement is<br>sought does not provide<br>for the fumishing of such<br>an address, the applicant<br>shall appoint a representa-<br>tive ad litem.</p>
<p>The documents referred<br>to in Artides 46 and 47<br>shall be attached to the<br>application.</p>
<h5>Article 34</h5>
<p>The court applied to shall<br>give its décision without<br>delay; the party against<br>whom enforcement is<br>sought shall not at this<br>stage of the proceedings<br>be entitled to make any<br>submissions on the appli-<br>cation.</p>
<p>The application may be<br>refused only for one of<br>the reasons specified in<br>Artides 27 and 28.</p>
<p>of State<sup>26</sup>.</p>
<p>2. Den lokala behörig-<br>heten skall bestämmas<br>efter motpartens hemvist.<br>Om denna inte har<br>hemvist i den stat där<br>verkställighet begärs,<br>skall behörigheten be-<br>stämmas efter den plats<br>där verkställighet skall<br>ske.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Artikel 33</h5>
<p>Förfarandet vid ansökan<br>om verkställighet regleras<br>av lagen i den stat där<br>verkställighet begärs.</p>
<p>Sökanden skall uppge en<br>delgivningsadress inom<br>den domstols domkrets<br>där ansökningen görs.<br>Om lagen i den staten inte<br>föreskriver att en sådan<br>adress skall anges, skall<br>sökanden i stället utse ett<br>ombud i saken.</p>
<p>De handlingar som anges<br>i artiklarna 46 och 47<br>skall bifogas ansökan.</p>
<h5>Artikel 34</h5>
<p>Den domstol som prövar<br>ansökningen skall avgöra<br>frågan snarast; i detta<br>skede av förfarandet skall<br>motparten inte ges tillfälle<br>att yttra sig över ansökan.</p>
<p>Ansökningen får avslås<br>endast på någon av de i<br>artiklarna 27 och 28<br>angivna grunderna.</p>
<h4>96</h4>
<p>En aucun cas, la décision<br>étrangére ne peut faire<br>1’objet d’une revision au<br>fond.</p>
<h5>Article 35</h5>
<p>La décision rendue sur<br>requéte est aussitöt portée<br>å la connaissance du<br>requérant, å la diligence<br>du greffier, suivant les<br>modalités déterminées par<br>la loi de 1’État requis.</p>
<h5>Article 36</h5>
<p>Si 1’exécution est<br>autorisée, la partie contre<br>laquelle 1’exécution est<br>demandée peut former un<br>recours contre la décision<br>dans le mois de sa<br>signification.</p>
<p>Si cette partie est<br>domiciliée dans un État<br>contractant autre que<br>celui ou la décision qui<br>autorise 1’exécution a été<br>rendue, le délai est de<br>deux mois et court du jour<br>ou la signification a été<br>faite ä personne ou å<br>domicile. Ce délai ne<br>comporte pas de<br>prorogation å raison de la<br>distance.</p>
<h5>Article 37</h5>
<p>1. Le recours est porté,<br>selon les régles de la<br>procédure contradictoire:</p>
<p>- en Belgique, devant le<br>tribunal de premiére<br>instance ou la «rechtbank<br>van eerste aanleg»,</p>
<p>- au Danemark, devant le<br>«landsret»,</p>
<p>Under no circumstances<br>may the foreign judgment<br>be reviewed as to its<br>substance.</p>
<h5>Article 35</h5>
<p>The appropriate officer of<br>the court shall without<br>delay bring the décision<br>given on the application<br>to the notice of the<br>applicant in accordance<br>with the procedure laid<br>down by the law of the<br>State in which enforce-<br>ment is sought.</p>
<h5>Article 36</h5>
<p>If enforcement is autho-<br>rized, the party against<br>whom enforcement is<br>sought may appeal<br>against the décision with-<br>in one month of service<br>thereof.</p>
<p>If that party is domiciled<br>in a Contracting State<br>other than that in which<br>the décision authorizing<br>enforcement was given,<br>the time for appealing<br>shall be two months and<br>shall run from the date of<br>service, either on him in<br>person or at his residence.<br>No extension of time may<br>be granted on account of<br>distance.</p>
<h5>Article 37</h5>
<p>1. An appeal against the<br>décision authorizing<br>enforcement shall be<br>lodged in accordance with<br>the rules goveming<br>procedure in contentious<br>matters:</p>
<p>- in Belgium, with the<br>‘tribunal de premiére<br>instance’ or ‘rechtbank<br>van eerste aanleg’,</p>
<p>- in Denmark, with the<br>Tandsret’,</p>
<p>Den utländska domen tär<br>aldrig omprövas i sak.</p>
<p>Prop.1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Artikel 35</h5>
<p>En behörig domstols-<br>tjänsteman skall snarast,<br>på det sätt som föreskrivs<br>i verkställighetsstaten,<br>underrätta sökanden om<br>det avgörande som har<br>meddelats med anledning<br>av ansökningen.</p>
<h5>Artikel 36</h5>
<p>Om verkställighet med-<br>ges, kan motparten söka<br>ändring av avgörandet<br>inom en månad från det<br>att han delgavs detta.</p>
<p>Om ändringssökanden har<br>hemvist i annan kon-<br>ventionsstat än den där<br>avgörandet att medge<br>verkställighet meddela-<br>des, skall fristen för att<br>söka ändring vara två<br>månader och löpa från<br>den dag då beslutet<br>delgavs honom, antingen<br>personligen eller i hans<br>bostad. Fristen far inte<br>förlängas på grund av<br>långt avstånd.</p>
<h5>Artikel 3727</h5>
<p>1. Ansökan om ändring<br>av ett avgörande som<br>medger verkställighet<br>skall göras enligt de<br>bestämmelser som gäller<br>för kontradiktorisk tviste-<br>målsprocess.</p>
<p>- i Belgien, vid tribunal<br>de premiére instance eller<br>rechtbank van eerste<br>aanleg,</p>
<p>- i Danmark, vid landsret,</p>
<p>97</p>
<p>4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 102</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>- en république fédérale<br>d’Allemagne, devant</p>
<p>1 ’ «Oberlandesgericht»,</p></td><td>
<p>- in the Federal Republic<br>of Germany, with the<br>‘ Oberlandesgericht ’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en Gréce, devant</p>
<p>1’«E<|>ETEIO»,</p></td><td>
<p>- in Greece, with the<br>’e<|>eteio’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en Espagne, devant<br>l’«Audiencia Provincial»,</p></td><td>
<p>- in Spain, with the</p>
<p>‘Audiencia Provincial’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en France, devant la<br>cour d’appel,</p></td><td>
<p>- in France, with the<br>‘courd’appel’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en Irlande, devant la<br>«High Court»,</p></td><td>
<p>- in Ireland, with the<br>High Court,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en Italie, devant la<br>«corte d’appello»,</p></td><td>
<p>- in Italy, with the ‘corte<br>d’appello’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- au Luxembourg, devant<br>la Cour supérieure de<br>justice siégeant en</p>
<p>matiére d’appel civil,</p></td><td>
<p>- in Luxembourg, with<br>the ‘Cour supérieure de<br>justice’ sitting as a court<br>of civil appeal,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en Autriche, au</p>
<p>«Bezirksgericht»,</p></td><td>
<p>- in Austria with the<br>‘Bezirksgericht’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- aux Pays-Bas, devant</p>
<p>1 ’ «arrondissementsrecht-<br>bank»,</p></td><td>
<p>- in the Netherlands, with<br>the ‘arrondissements-</p>
<p>rechtbank’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- au Portugal, devant le<br>«Tribunal de Relafäo»,</p></td><td>
<p>- in Portugal, with the<br>‘Tribunal de Relafäo’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en Finlande, devant le<br>«hovioikeus/hovrätt»,</p></td><td>
<p>- in Finland, with the</p>
<p>‘hovioikeus/hovrätt’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en Suéde, devant le</p>
<p>«Svea hovrätt»,</p></td><td>
<p>- in Sweden, with the</p>
<p>‘Svea hovrätt’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- au Royaume-Uni:</p></td><td>
<p>- in the United Kingdom:</p></td></tr>
<tr><td>
<p>a) en Angleterre et au<br>pays de Galles, devant la<br>«High Court of Justice»<br>ou, s’il s’agit d’une<br>décision en matiére<br>d’obligation alimentaire,<br>devant la «Magistrates’<br>Court»;</p></td><td>
<p>(a) in England and Wales,<br>with the High Court of<br>Justice, or in the case of a<br>maintenance judgment<br>with the Magistrates’<br>Court;</p></td></tr>
<tr><td>
<p>b) en Écosse, devant la<br>«Court of Session» ou,<br>s’il s’agit d’une décision<br>en matiére d’obligation<br>alimentaire, devant la<br>«Sheriff Court»;</p></td><td>
<p>(b) in Scotland, with the<br>Court of Session, or in the<br>case of a maintenance<br>judgment with the Sheriff<br>Court;</p></td></tr>
</table>
<p>- i Förbundsrepubliken Prop. 1997/98:102</p>
<p>Tyskland, vid Ober- Bilaga 3</p>
<p>landesgericht,</p>
<p>- i Grekland, vid e<|>eteio,</p>
<p>- i Spanien, vid Audencia</p>
<p>Provincial,</p>
<p>- i Frankrike, vid cour<br>d’appel,</p>
<p>- i Irland, vid High Court,</p>
<p>- i Italien, vid corte</p>
<p>d’appello,</p>
<p>- i Luxemburg, vid Cour<br>supérieure de justice i<br>dess sammansättning som<br>överinstans i civilmål,</p>
<p>- i Österrike, vid</p>
<p>Bezirksgericht,</p>
<p>- i Nederländerna, vid ar-<br>rondissementsrechtbank,</p>
<p>- i Portugal, vid Tribunal</p>
<p>de Rela?äo,</p>
<p>- i Finland, vid hovrätt/</p>
<p>hovioikeus,</p>
<p>- i Sverige, vid Svea</p>
<p>hovrätt,</p>
<p>- i Förenade kungariket,</p>
<p>a) i England och Wales,<br>vid High Court of Justice<br>eller, i fråga om domar<br>om underhållsskyldighet,<br>vid Magistrates’ Court,</p>
<p>b) i Skottland, vid Court<br>of Session eller, i fråga<br>om domar om under-<br>hållsskyldighet, vid<br>Sheriff Court,</p>
<h4>98</h4>
<p>c) en Irlande du Nord,<br>devant la «High Court of<br>Justice» ou, s’il s’agit<br>d’une décision en matiére<br>d’obligation alimentaire,<br>devant la «Magistrates’<br>Court».</p>
<p>2. La décision rendue sur<br>le recours ne peut faire<br>1’objet:</p>
<p>(c) in Northern Ireland,<br>with the High Court of<br>Justice, or in the case of a<br>maintenance judgment<br>with the Magistrates’<br>Court.</p>
<p>2. The judgment given on<br>the appeal may be<br>contested only:<br></p>
<p>c) i Nordirland, vid High<br>Court of Justice eller, i<br>fråga om domar om<br>underhållsskyldighet, vid<br>Magistrates’ Court.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>2. Mot de avgörande som<br>meddelas med anledning<br>av att ändring har sökts<br>far talan endast föras</p>
<p>- en Belgique, en Gréce,<br>en Espagne, en France, en<br>Italie, au Luxembourg et<br>aux Pays-Bas, que d’un<br>pourvoi en cassation,</p>
<p>- au Danemark, que d’un</p>
<p>recours devant le<br>«hajesteret», avec</p>
<p>l’autorisation du ministre<br>de la justice,</p>
<p>- en république fédérale<br>d’Allemagne, que d’une<br>«Rechtsbeschwerde»,</p>
<p>- en Autriche, dans le cas<br>d’un recours, que du<br>«Revisionsrekurs» et,<br>dans le cas d’une oppo-<br>sition, que du recours<br>(«Berufung») avec la<br>faculté éventuelle d’une<br>révision,</p>
<p>- en Irlande, que d’un<br>recours sur un point de<br>droit devant la «Supreme<br>Court»,</p>
<p>- au Portugal, que d’un<br>recours sur un point de<br>droit,</p>
<p>- en Finlande, que d’un<br>recours devant «korkein<br>oikeus/högsta dom-<br>stolen»,</p>
<p>- en Suéde, que d’un<br>recours devant «Högsta<br>domstolen»,</p>
<p>- in Belgium, Greece,<br>Spain, France, Italy,<br>Luxembourg and in the<br>Netherlands, by an appeal<br>in cassation,</p>
<p>- in Denmark, by an<br>appeal to the ‘hajesteret’,<br>with the leave of the<br>Minister of Justice,</p>
<p>- in the Federal Republic<br>of Germany, by a<br>‘ Rechtsbeschwerde ’,</p>
<p>- in Austria, in the case of<br>an appeal, by a ‘Revi-<br>sionsrekurs’ and, in the<br>case of opposition pro-<br>ceedings, by a ‘Berufung’<br>with the possibility of a<br>revision,</p>
<p>- in Ireland, by an appeal<br>on a point of law to the<br>Supreme Court,</p>
<p>- in Portugal, by an<br>appeal on a point of law,</p>
<p>- in Finland, by an appeal<br>to ‘korkein oikeus/högsta<br>domstolen’,</p>
<p>- in Sweden by an appeal<br>to ‘Högsta domstolen’,</p>
<p>- i Belgien, Grekland,<br>Spanien, Frankrike,<br>Italien, Luxemburg och<br>Nederländerna genom<br>kassationsbesvär,</p>
<p>- i Danmark, genom</p>
<p>överklagande till</p>
<p>hojesteret efter tillstånd<br>från justitieministern,</p>
<p>- i Förbundsrepubliken<br>Tyskland, genom Rechts-<br>beschwerde,</p>
<p>- i Österrike, vid</p>
<p>överklagande (Rekurs-<br>verfahren), genom</p>
<p>Revisionsrekurs och, vid<br>opposition (Wider-<br>spruchsverfahren), genom<br>Berufung med möjlighet<br>till Revision,</p>
<p>- i Irland, genom över-<br>klagande av en rättsfråga<br>till Supreme Court,</p>
<p>- i Portugal, genom<br>överklagande av en<br>rättsfråga,</p>
<p>- i Finland, genom besvär<br>hos högsta domstolen/<br>korkein oikeus,</p>
<p>- i Sverige, genom över-<br>klagande till Högsta dom-<br>stolen,<br></p>
<p>- au Royaume-Uni, que - in the United Kingdom, - i Förenade kungariket</p>
<p>99</p>
<p>d’un seul recours sur un<br>point de droit</p>
<h5>Article 38</h5>
<p>La juridiction saisie du<br>recours peut, å la requéte<br>de la partie qui l’a formé,<br>surseoir å statuer, si la<br>décision étrangére fait,<br>dans 1’État d’origine,<br>1’objet d’un recours<br>ordinaire ou si le délai<br>pour le former n’est pas<br>expiré; dans ce demier<br>cas, la juridiction peut<br>impartir un délai pour<br>former ce recours.</p>
<p>Lorsque la décision a été<br>rendue en Irlande ou au<br>Royaume-Uni, toute voie<br>de recours prévue dans<br>1’État d’origine est<br>considérée comme un<br>recours ordinaire pour<br>T application du premier<br>alinéa.</p>
<p>Cette juridiction peut<br>également subordonner<br>1’exécution ä la consti-<br>tution d’une garantie<br>qu’elle détermine.</p>
<h5>Article 39</h5>
<p>Pendant le délai du<br>recours prévu å 1’article<br>36 et jusqu’å ce qu’il ait<br>été statué sur celui-ci, il<br>ne peut étre procédé qu’å<br>des mesures conserva-<br>toires sur les biens de la<br>partie contre laquelle<br>1’exécution est demandée.</p>
<p>La décision qui accorde<br>1’exécution emporte<br>Tautorisation de procéder<br>å ces mesures.</p>
<p>by a single further appeal<br>on a point of law.</p>
<h5>Article 38</h5>
<p>The court with which the<br>appeal under Article 37<br>(1) is lodged may, on the<br>application of the<br>appellant, stay the pro-<br>ceedings if an ordinary<br>appeal has been lodged<br>against the judgment in<br>the State of origin or if<br>the time for such an<br>appeal has not yet<br>expired; in the latter case,<br>the court may specify the<br>time within which such<br>an appeal is to be lodged.</p>
<p>Where the judgment was<br>given in Ireland or the<br>United Kingdom, any<br>form of appeal available<br>in the State of origin shall<br>be treated as an ordinary<br>appeal for the purposes of<br>the first paragraph.</p>
<p>The court may also make<br>enforcement conditional<br>on the provision of such<br>security as it shall<br>determine.</p>
<h5>Article 39</h5>
<p>During the time specified<br>for an appeal pursuant to<br>Article 36 and until any<br>such appeal has been<br>determined, no measures<br>of enforcement may be<br>taken other than pro-<br>tective measures taken<br>against the property of the<br>party against whom<br>enforcement is sought.</p>
<p>The décision authorizing<br>enforcement shall carry<br>with it the power to<br>proceed to any such<br></p>
<p>genom ett överklagande<br>som avser en rättsfråga.</p>
<h5>Artikel 38</h5>
<p>Den domstol som<br>handlägger verkställig-<br>hetsfrågan efter det att<br>ändring har sökts enligt<br>artikel 37 första stycket,<br>får på begäran av<br>klaganden låta handlägg-<br>ningen av målet vila, om<br>talan mot domen har forts<br>genom anlitande av<br>ordinära rättsmedel i<br>ursprungsstaten eller om<br>fristen for sådan talan<br>ännu inte har löpt ut; i<br>sistnämnda fall får<br>domstolen bestämma en<br>tid inom vilken en sådan<br>talan skall föras.</p>
<p>Om domen meddelades i<br>Irland eller i Förenade<br>kungariket skall vatje<br>form av överklagande<br>som står till buds i<br>ursprungsstaten anses<br>som en sådan talan mot<br>domen med anlitande av<br>ordinära rättsmedel som<br>avses i första stycket<sup>2</sup>^.</p>
<p>Domstolen kan också<br>göra verkställigheten<br>beroende av att det ställs<br>sådan säkerhet som<br>domstolen bestämmer.</p>
<h5>Artikel 39</h5>
<p>Så länge den i artikel 36<br>angivna fristen för att<br>söka ändring inte har löpt<br>ut och intill dess att beslut<br>har meddelats med anled-<br>ning av att ändring sökts,<br>får inga andra åtgärder för<br>verkställighet än säker-<br>hetsåtgärder vidtas mot<br>gäldenärens egendom.</p>
<p>Ett avgörande som<br>medger verkställighet<br>medför att sådana säker-<br>hetsåtgärder får vidtas.</p>
<p>Prop.1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>100</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>protective measures.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Article 40</p>
<p>1. Si sa requéte est<br>rejetée, le requérant peut<br>former un recours:</p></td><td>
<p>Article 40</p>
<p>If the application for<br>enforcement is refused,<br>the applicant may appeal:</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en Belgique, devant la<br>cour d’appel ou le «hof<br>van beroep»,</p></td><td>
<p>- in Belgium, to the ‘cour<br>d’appel’ or ‘hof van<br>beroep’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- au Danemark, devant le<br>«landsret»,</p></td><td>
<p>- in Denmark, to the<br>‘landsret’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en république fédérale<br>d’Allemagne, devant</p>
<p>r«Oberlandesgericht»,</p></td><td>
<p>- in the Federal Republic<br>of Germany, to the<br>‘ Oberlandesgericht’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en Gréce, devant<br>l’«8<|>8Teio»,</p></td><td>
<p>- in Greece, to the<br>‘8<|)8T81O’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en Espagne, devant<br>l’«Audiencia Provincial»,</p></td><td>
<p>- in Spain, to the</p>
<p>‘Audiencia Provincial’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en France, devant la<br>cour d’appel,</p></td><td>
<p>- in France, to the ‘cour<br>d’appel’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en Irlande, devant la</p>
<p>«High Court»,</p></td><td>
<p>- in Ireland, to the High<br>Court,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en Italie, devant la<br>«corte d’appello»,</p></td><td>
<p>- in Italy, to the ‘corte<br>d’appello’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- au Luxembourg, devant<br>la Cour supérieure de<br>justice siégeant en</p>
<p>matiére d’appel civil,</p></td><td>
<p>- in Luxembourg, to the<br>‘Cour supérieure de<br>justice’ sitting as a court<br>of civil appeal,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en Autriche, devant le<br>«Bezirksgericht»,</p></td><td>
<p>- in Austria, to the</p>
<p>‘Bezirksgericht’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- aux Pays-Bas, devant le<br>«gerechtshof»,</p></td><td>
<p>- in the Netherlands, to<br>the ‘gerechtshof,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- au Portugal, devant le<br>«Tribunal da Relafäo»,</p></td><td>
<p>- in Portugal, to the</p>
<p>‘Tribunal de Relafäo’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en Finlande, devant le<br>«hovioikeus/hovrätten»,</p></td><td>
<p>- in Finland, to</p>
<p>‘ hovioikeus/hovrätten’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- en Suéde, devant le<br>«Svea hovrätt»,</p></td><td>
<p>- in Sweden, to the ‘Svea<br>hovrätt’,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- au Royaume-Uni:</p></td><td>
<p>- in the United Kingdom:</p></td></tr>
<tr><td>
<p>a) en Angleterre et au</p></td><td>
<p>(a) in England and Wales,</p></td></tr>
</table>
<h4>Prop. 1997/98:102</h4>
<h4>Bilaga 3</h4>
<p>Artikel 40</p>
<p>1. Om en ansökan om<br>verkställighet avslås, kan<br>sökanden ansöka om<br>ändring av avgörandet</p>
<p>- i Belgien vid cour<br>d’appel eller hof van<br>beroep,</p>
<p>- i Danmark, vid landsret,</p>
<p>- i Förbundsrepubliken</p>
<p>Tyskland, vid</p>
<p>Oberlandesgericht,</p>
<p>- i Grekland, vid e«|>ETeio,</p>
<p>i Spanien, vid</p>
<p>Audiencia Provincial,</p>
<p>- i Frankrike, vid cour</p>
<p>d’appel,</p>
<p>- i Irland, vid High Court,</p>
<p>- i Italien, vid corte<br>d’appello,</p>
<p>- i Luxemburg, vid cour<br>supérieure de justice i<br>dess sammansättning som<br>överinstans i civilmål,</p>
<p>- i Österrike, vid</p>
<p>Bezirksgericht,</p>
<p>- i Nederländerna, vid</p>
<p>gerechtshof,</p>
<p>- i Portugal, vid Tribunal</p>
<p>da Rela?äo,</p>
<p>i Finland, vid</p>
<p>hovrätt/hovioikeus,</p>
<p>- i Sverige, vid Svea</p>
<p>hovrätt,</p>
<p>- i Förenade kungariket,</p>
<p>a) i England och Wales,</p>
<h4>101</h4>
<p>pays de Galles, devant la<br>«High Court of Justice»<br>ou, s’il s’agit d’une<br>décision en matiére<br>d’obligation alimentaire,<br>devant la «Magistrates’<br>Court»;</p>
<p>b) en Écosse, devant la<br>«Court of Session» ou,<br>s’il s’agit d’une décision<br>en matiére d’obligation<br>alimentaire, devant la<br>«Sheriff Court»;</p>
<p>c) en Irlande du Nord,<br>devant la «High Court of<br>Justice» ou, s’il s’agit<br>d’une décision en matiére<br>d’obligation alimentaire,<br>devant la «Magistrates’<br>Court».</p>
<p>2. La partie contre<br>laquelle 1’exécution est<br>demandée est appelée å<br>comparaitre devant la<br>juridiction saisie du<br>recours. En cas de défaut,<br>les dispositions de<br>1’article 20 deuxiéme et<br>troisiéme alinéas sont<br>applicables alors méme<br>que cette partie n’est pas<br>domiciliée sur le territoire<br>d’un des Etats con-<br>tractants.</p>
<h5>Article 41</h5>
<p>La décision rendue sur le<br>recours prévu ä 1’article<br>40 ne peut faire 1’objet:</p>
<p>- en Belgique, en Gréce,<br>en Espagne, en France, en<br>Italie, au Luxembourg et<br>aux Pays-Bas, que d’un<br>pourvoi en cassation,</p>
<p>- au Danemark, que d’un</p>
<p>recours devant le<br>«h0jesteret», avec</p>
<p>1’autorisation du ministre<br>de la justice,<br></p>
<p>to the High Court of<br>Justice, or in the case of a<br>maintenance judgment to<br>the Magistrates’ Court;</p>
<p>(b) in Scotland, to the<br>Court of Session, or in the<br>case of a maintenance<br>judgment to the Sheriff<br>Court;</p>
<p>(c) in Northern Ireland, to<br>the High Court of Justice,<br>or in the case of a<br>maintenance judgment to<br>the Magistrates’ Court.</p>
<p>2. The party against<br>whom enforcement is<br>sought shall be sum-<br>moned to appear before<br>the appellate court. If he<br>fails to appear, the pro-<br>visions of the second and<br>third paragraphs of<br>Article 20 shall apply<br>even where he is not<br>domiciled in any of the<br>Contracting States.</p>
<h5>Article 41</h5>
<p>A judgment given on an<br>appeal provided for in<br>Article 40 may be con-<br>tested only:</p>
<p>- in Belgium, Greece,<br>Spain, France, Italy,<br>Luxembourg and in the<br>Netherlands, by an appeal<br>in cassation,</p>
<p>- in Denmark, by an<br>appeal to the ‘hojesteret’,<br>with the leave of the<br>Minister of Justice,<br></p>
<p>vid High Court of Justice<br>eller, i fråga om domar<br>om underhållsskyldighet,<br>vid Magistrates’ Court,</p>
<p>Prop.1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>b) i Skottland, vid Court<br>of Session eller, i fråga<br>om domar om underhålls-<br>skyldighet vid Sheriff<br>Court,<br></p>
<p>c) i Nordirland, vid High<br>Court of Justice eller, i<br>fråga om domar om<br>underhållsskyldighet, vid<br>Magistrates’ Court<sup>29</sup>.</p>
<p>2. Den domstol som<br>handlägger frågan om<br>verkställighet efter det att<br>ändring har sökts skall<br>höra motparten. Om<br>denne underlåter att för-<br>klara sig skall bestäm-<br>melserna i artikel 20<br>andra och tredje styckena<br>tillämpas även om han<br>inte har hemvist i en<br>konventionsstat.</p>
<h5>Artikel 41<sup>30</sup></h5>
<p>Mot det avgörande som<br>meddelas med anledning<br>av att sådan ändring som<br>avses i artikel 40 har<br>sökts får talan endast<br>föras</p>
<p>- i Belgien, Grekland,<br>Spanien, Frankrike,<br>Italien, Luxemburg och<br>Nederländerna, genom<br>kassationsbesvär,</p>
<p>- i Danmark, genom</p>
<p>besvär till hojesteret efter<br>tillstånd från</p>
<p>justitieministern,</p>
<p>102</p>
<p>- en république fédérale<br>d’Allemagne, que d’une<br>«Rechtsbeschwerde»,</p>
<p>- en Irlande, que d’un<br>recours sur un point de<br>droit devant la «Supreme<br>Court»,</p>
<p>- en Autriche, que d’un<br>«Revisionsrekurs»,</p>
<p>- au Portugal, que d’un<br>recours sur un point de<br>droit,</p>
<p>- en Finlande, que d’un<br>recours devant le<br>«korkein oikeus/högsta<br>domstolen»,</p>
<p>- en Suéde, que d’un<br>recours devant le «Högsta<br>domstolen»,</p>
<p>- au Royaume-Uni, que<br>d’un seul recours sur un<br>point de droit.</p>
<h5>Article 42</h5>
<p>Lorsque la décision étran-<br>gére a statué sur plusieurs<br>chefs de la demande et<br>que 1’exécution ne peut<br>étre autorisée pour le tout,<br>1’autorité judiciaire<br>accorde 1’exécution pour<br>un ou plusieurs d’entre<br>eux.</p>
<p>Le requérant peut de-<br>mander une exécution<br>partielle.</p>
<h5>Article 43</h5>
<p>Les décisions étrangéres<br>condamnant ä une<br>astreinte ne sont exé-<br>cutoires dans 1’État requis<br>que si le montant en a été<br>définitivement fixé par les<br>tribunaux de 1’État<br>d’origine.</p>
<p>- in the Federal Republic<br>of Germany, by a<br>‘Rechtsbeschwerde ’,</p>
<p>- in Ireland, by an appeal<br>on a point of law to the<br>Supreme Court,</p>
<p>- in Austria, by a<br>‘Revisionsrekurs’,</p>
<p>- in Portugal, by an<br>appeal on a point of law,</p>
<p>- in Finland, by an appeal<br>to ‘korkein oikeus/högsta<br>domstolen’,</p>
<p>- in Sweden, by an appeal<br>to ‘Högsta domstolen’,</p>
<p>- in the United Kingdom,<br>by a single further appeal<br>on a point of law.</p>
<h5>Article 42</h5>
<p>Where a foreign judgment<br>has been given in respect<br>of several matters and<br>enforcement cannot be<br>authorized for all of them,<br>the court shall authorize<br>enforcement for one or<br>more of them.</p>
<p>An applicant may request<br>partial enforcement of a<br>judgment.</p>
<h5>Article 43</h5>
<p>A foreign judgment<br>which orders a periodic<br>payment by way of a<br>penalty shall be enforce-<br>able in the State in which<br>enforcement is sought<br>only if the amount of the<br>payment has been finally<br>determined by the courts<br>of the State of origin.</p>
<p>- i Förbundsrepubliken<br>Tyskland, genom Rechts-<br>beschwerde,</p>
<p>- i Irland, genom<br>överklagande av en<br>rättsfråga till Supreme<br>Court,</p>
<p>- i Österrike, genom<br>Revisionsrekurs,</p>
<p>- i Portugal, genom<br>överklagande av en<br>rättsfråga,</p>
<p>- i Finland, genom besvär<br>hos högsta domstolen/<br>korkein oikeus,</p>
<p>- i Sverige, genom<br>överklagande till Högsta<br>domstolen,</p>
<p>- i Förenade kungariket,<br>genom ett överklagande<br>som avser en rättsfråga.</p>
<h5>Artikel 42</h5>
<p>Om en utländsk dom<br>omfattar flera yrkanden<br>och verkställighet inte<br>kan medges för domen i<br>dess helhet, skall dom-<br>stolen medge verkställig-<br>het beträffande ett eller<br>flera av dem.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Sökanden kan begära att<br>domen verkställs delvis.</p>
<h5>Artikel 43</h5>
<p>En utländsk dom<br>varigenom någon för-<br>pliktas att betala vite är<br>verkställbar i verkställig-<br>hetsstaten endast om<br>vitets belopp slutligt har<br>fastställts av domstol i<br>ursprungsstaten.</p>
<h4>103</h4>
<h5>Article 44</h5>
<p>Le requérant qui, dans<br>1’État d’origine, a béné-<br>ficié en tout ou en partie<br>de 1’assistance judiciaire<br>ou d’une exemption de<br>frais et dépens bénéficie,<br>dans la procédure prévue<br>aux artides 32 å 35, de<br>l’assistance la plus favor-<br>able ou de 1’exemption la<br>plus large prévue par le<br>droit de 1’État requis.</p>
<p>Le requérant qui demande<br>1’exécution d’une déci-<br>sion rendue au Danemark<br>par une autorité admini-<br>strative en matiére d’obli-<br>gation alimentaire peut<br>invoquer dans 1’État<br>requis le bénéfice des<br>dispositions du premier<br>alinéa s’il produit un<br>document établi par le<br>ministére de la justice<br>danois et attestant qu’il<br>remplit les conditions<br>économiques pour</p>
<p>pouvoir bénéficier en tout<br>ou en partie de 1’assistan-<br>ce judiciaire ou d’une<br>exemption de frais et<br>dépens.</p>
<h5>Article 45</h5>
<p>Aucune caution ni aucun<br>dépöt, sous quelque déno-<br>mination que ce soit, ne<br>peuvent étre imposés en<br>raison, soit de la qualité<br>d’étranger, soit du défaut<br>de domicile ou de<br>résidence dans le pays, å<br>la partie qui demande<br>1’exécution dans un État<br>contractant d’une déci-<br>sion rendue dans un autre<br>État contractant.</p>
<h5>Article 44</h5>
<p>An applicant who, in the<br>State of origin has<br>benefited from complete<br>or partial legal aid or<br>exemption from costs or<br>expenses, shall be en-<br>titled, in the procedures<br>provided for in Artides<br>32 to 35, to benefit from<br>the most favourable legal<br>aid or the most extensive<br>exemption from costs or<br>expenses provided for by<br>the law of the State<br>addressed.</p>
<p>However, an applicant<br>who requests the enforce-<br>ment of a décision given<br>by an administrative<br>authority in Denmark in<br>respect of a maintenance<br>order may, in the State<br>addressed, claim the<br>benefits referred to in the<br>first paragraph if he<br>presents a statement from<br>the Danish Ministry of<br>Justice to the effect that<br>he fulfils the economic<br>requiremens to qualify for<br>the grant of complete or<br>partial legal aid or<br>exemption from costs or<br>expenses.</p>
<h5>Article 45</h5>
<p>No security, bond or<br>deposit, however descri-<br>bed, shall be required of a<br>party who in one<br>Contracting State applies<br>for enforcement of a<br>judgment given in another<br>Contracting State on the<br>ground that he is a foreign<br>national or that he is not<br>domiciled or resident in<br>the State in which<br>enforcement is sought.</p>
<h5>Artikel 44<sup>31</sup></h5>
<p>Om sökanden i ur-<br>sprungsstaten helt eller<br>delvis hade rättshjälp eller<br>var befriad från kostnader<br>och avgifter, skall han vid<br>det förfarande som avses i<br>artiklarna 32 till 35 vara<br>berättigad till rättshjälp<br>eller kostnads- och<br>avgiftsbefrielse i största<br>möjliga utsträckning<br>enligt lagen i verk-<br>ställighetsstaten.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>En sökande som begär<br>verkställighet av ett<br>avgörande om underhålls-<br>skyldighet, som har med-<br>delats av en administrativ<br>myndighet i Danmark,<br>kan i verkställighetsstaten<br>erhålla de förmåner som<br>anges i första stycket, om<br>han företer ett intyg från<br>det danska justitieminste-<br>riet som bekräftar att han<br>uppfyller de ekonomiska<br>villkor som gäller för<br>erhållande av rättshjälp,<br>helt eller delvis, eller<br>befrielse från kostnader<br>och avgifter.</p>
<h5>Artikel 45</h5>
<p>Ingen säkerhet, borgen<br>eller deposition, oavsett<br>dess benämning, får<br>krävas av den som i en<br>konventionsstat, begär<br>verkställighet av en dom<br>som har meddelats i en<br>annan konventionsstat, på<br>den grunden att han är<br>utländsk medborgare eller<br>inte har sin hemvist eller<br>vistelseort i verkställig-<br>hetsstaten.</p>
<h4>104</h4>
<p>Section 3</p>
<p>Dispositions communes</p>
<p>Section 3</p>
<p>Common provisions</p>
<p>Avsnitt 3<br>Gemensamma<br>bestämmelser</p>
<p>Prop.1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Article 46</h5>
<p>La partie qui invoque la<br>reconnaissance ou de-<br>mande 1’exécution d’une<br>décision doit produire:</p>
<p>1) une expédition de<br>celle-ci réunissant les<br>conditions nécessaires ä<br>son authenticité;</p>
<p>2) s’il s’agit d’une<br>décision par défaut,<br>1’original ou une copie<br>certifiée conforme du<br>document établissant que<br>1’acte introductif d’instan-<br>ce ou un acte équivalent a<br>été signifié ou notifié ä la<br>partie défaillante.</p>
<h5>Article 47</h5>
<p>La partie qui demande<br>1’exécution doit en outre<br>produire:</p>
<p>1) tout document de<br>nature ä établir que, selon<br>la loi de 1’État d’origine,<br>la décision est exécutoire<br>et a été signifiée;</p>
<p>2) s’il y a lieu, un<br>document justifiant que le<br>requérant bénéficie de<br>l’assistance judiciaire<br>dans 1’État d’origine.</p>
<h5>Article 48</h5>
<p>A défaut de production<br>des documents mention-<br>nés å 1’article 46 para-<br>graphe 2 et å 1’article 47<br>paragraphe 2, 1’autorité<br>judiciaire peut impartir un<br>délai pour les produire ou<br>accepter des documents<br>équivalents ou, si elle</p>
<h5>Article 46</h5>
<p>A party seeking reco-<br>gnition or applying for<br>enforcement of a judg-<br>ment shall produce:</p>
<p>1. a copy of the judgment<br>which satisfies the<br>conditions necessary to<br>establish its authenticity;</p>
<p>2. in the case of a<br>judgment given in de-<br>fault, the original or a<br>certified true copy of the<br>document which estab-<br>lishes that the party in<br>default was served with<br>the document instituting<br>the proceedings or with<br>an equivalent document.</p>
<h5>Article 47</h5>
<p>A party applying for<br>enforcement shall also<br>produce:</p>
<p>1. documents which<br>establish that, according<br>to the law of the State of<br>origin the judgment is<br>enforceable and has been<br>served;</p>
<p>2. where appropriate, a<br>document showing that<br>the applicant is in receipt<br>of legal aid in the State of<br>origin.</p>
<h5>Article 48</h5>
<p>If the documents speci-<br>fied in point 2 of Artides<br>46 and 47 are not<br>produced, the court may<br>specify a time for their<br>production, accept equi-<br>valent documents or, if it<br>considers that it has<br>sufficient information</p>
<h5>Artikel 46</h5>
<p>Den part som gör<br>gällande att en dom skall<br>erkännas eller ansöker om<br>verkställighet av en dom<br>skall ge in</p>
<p>1. en kopia av domen som<br>uppfyller de villkor som<br>är nödvändiga för att dess<br>äkthet skall kunna fast-<br>ställas,</p>
<p>2. när det rör sig om en<br>tredskodom eller annan<br>dom som har meddelats<br>mot en utebliven svaran-<br>de, originalet eller en<br>bestyrkt kopia av den<br>handling som visar att<br>stämningsansökan eller<br>motsvarande handling har<br>delgivits den uteblivna<br>parten<sup>32</sup>.</p>
<h5>Artikel 47</h5>
<p>Den part som ansöker om<br>verkställighet skall också<br>ge in</p>
<p>1. handlingar som visar<br>att domen är verkställbar<br>enligt lagen i ursprungs-<br>staten och att den har<br>delgivits,</p>
<p>2. i förekommande fall,<br>handlingar som visar att<br>sökanden åtnjöt rättshjälp<br>i ursprungsstaten.</p>
<h5>Artikel 48</h5>
<p>Om de i artikel 46.2 och<br>artikel 47.2 angivna hand-<br>lingarna inte har ingivits,<br>kan domstolen bestämma<br>en tid inom vilken de<br>skall inges, godta lik-<br>värdiga handlingar eller,<br>om tillgängliga uppgifter<br>kan anses tillräckliga,<br></p>
<p>105</p>
<p>s’estime suffisamment<br>éclairée, en dispenser.</p>
<p>11 est produit une<br>traduction des documents<br>si 1’autorité judiciaire<br>1’exige; la traduction est<br>certifiée par une personne<br>habilitée ä cet effet dans<br>l’un des États con-<br>tractants.</p>
<h5>Article 49</h5>
<p>Aucune légalislation ni<br>formalité analogue n’est<br>exigée en ce qui conceme<br>les documents mention-<br>nés aux artides 46, 47 et<br>ä 1’article 48 deuxiéme<br>alinéa, ainsi que, le cas<br>échéant, la procuration ad<br>litem.</p>
<p>TITRE IV<br>ACTES<br>AUTHENTIQUES ET<br>TRANSACTIONS<br>JUDICIAIRES</p>
<h5>Article 50</h5>
<p>Les actes authentiques<br>re?us et exécutoires dans<br>un État contractant sont,<br>sur requéte, déclarés<br>exécutoires dans un autre<br>État contractant, con-<br>formément ä la procédure<br>prévue aux artides 31 et<br>suivants. La requéte ne<br>peut étre rejetée que si<br>1’exécution de l’acte<br>authentique est contraire ä<br>1’ordre public de 1’État<br>requis.<br></p>
<p>before it, dispense with<br>their production.</p>
<p>If the court so requires, a<br>translation of the docu-<br>ments shall be produced;<br>the translation shall be<br>certified by a person<br>qualifted to do so in one<br>of the Contracting States.</p>
<h5>Article 49</h5>
<p>No legalization or other<br>similar formality shall be<br>required in respect of the<br>documents referred to in<br>Artides 46 or 47 or the<br>second paragraph of<br>Article 48, or in respect<br>of a document appointing<br>a representative ad litem.</p>
<p>TITLE IV<br>AUTHENTIC<br>INSTRUMENTS AND<br>COURT<br>SETTLEMENTS</p>
<h5>Article 50</h5>
<p>A document which has<br>been formally drawn up<br>or registered as an<br>authentic instrument and<br>is enforceable in one<br>Contracting State shall, in<br>another Contracting State,<br>be declared enforceable<br>there, on application<br>made in accordance with<br>the procedures provided<br>for in Article 31 et seq.<br>The application may be<br>refused only if enforce-<br>ment of the instrument is<br>contrary to public policy<br>in the State addressed.<br></p>
<p>befria sökanden från<br>skyldigheten att ge in<br>dem.</p>
<p>Om domstolen begär det,<br>skall en översättning av<br>handlingarna ges in;<br>översättningen skall vara<br>bestyrkt av en person som<br>är behörig därtill i någon<br>av konventionsstatema.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Artikel 49</h5>
<p>Ingen legalisering eller<br>annat liknande förfarande<br>får krävas i fråga om de<br>handlingar som anges i<br>artiklarna 46 och 47 och i<br>artikel 48, andra stycket<br>eller i fråga om fullmakt<br>för ombud i saken.</p>
<p>AVDELNING IV<br>OFFICIELLA<br>HANDLINGAR<br>(ACTES<br>AUTHENTIQUES)<br>OCH INFÖR DOM-<br>STOL INGÅNGNA<br>FÖRLIKNINGAR</p>
<h5>Artikel 50</h5>
<p>En handling som har<br>upprättats eller registre-<br>rats som en officiell<br>handling (acte authenti-<br>que) och som är verkställ-<br>bar i en konventionsstat<br>skall på ansökan förklaras<br>vara verkställbar i en<br>annan konventionsstat i<br>enlighet med det i artikel<br>31 och följande artiklar<br>föreskrivna förfarandet.<br>Framställningen far avslås<br>endast om verkställighet<br>av den officiella hand-<br>lingen strider mot<br>grunderna för rättsord-<br>ningen (ordre public) i<br>verkställighetsstaten<sup>33</sup>.<br></p>
<p>L’acte produit doit réunir The instrument produced Den ingivna handlingen<br>les conditions nécessaires must satisfy the måste uppfylla de villkor</p>
<p>106</p>
<p>ä son authenticité dans<br>1’État d’origine.</p>
<p>Les dispositions de la<br>section 3 du titre III sont,<br>en tant que de besoin,<br>applicables.</p>
<h5>Article 51</h5>
<p>Les transactions conclues<br>devant le juge au cours<br>d’un procés et exécutoires<br>dans 1’État d’origine sont<br>exécutoires dans 1’État<br>requis aux mémes con-<br>ditions que les actes<br>authentiques.<br></p>
<p>conditions necessary to<br>establish its authenticity<br>in the State of origin.</p>
<p>The provisions of Section</p>
<p>3 of Title III shall apply<br>as appropriate.</p>
<h5>Article 51</h5>
<p>A settlement which has<br>been approved by a court<br>in the course of pro-<br>ceedings and is enforce-<br>able in the State in which<br>it was concluded shall be<br>enforceable in the State<br>addressed under the same<br>conditions as authentic<br>instruments.<br></p>
<p>som är nödvändiga för att<br>den skall kunna godtas<br>som en officiell handling i<br>ursprungsstaten.</p>
<p>Bestämmelserna i avdel-<br>ning III avsnitt 3 gäller i<br>tillämpliga delar.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Artikel 51</h5>
<p>En förlikning som har<br>ingåtts inför domstol i ett<br>pågående mål och som är<br>verkställbar i den stat där<br>förlikningen ingicks är<br>verkställbar i verkställig-<br>hetsstaten under samma<br>förutsättningar som offi-<br>ciella handlingar (actes<br>authentiques).</p>
<p>TITRE V<br>DISPOSITIONS<br>GÉNÉRALES</p>
<h5>Article 52</h5>
<p>Pour déterminer si une<br>partie a un domicile sur le<br>territoire de 1’État con-<br>tractant dont les tribunaux<br>sont saisis, le juge<br>applique sa loi inteme.</p>
<p>Lorsqu’une partie n’a pas<br>de domicile dans 1’État<br>dont les tribunaux sont<br>saisis, le juge, pour déter-<br>miner si elle a un domi-<br>cile dans un autre État<br>contractant, applique la<br>loi de cet État.</p>
<h5>Article 53</h5>
<p>Le siége des sociétés et<br>des personnes morales est<br>assimilé au domicile pour<br>1’ application de la présen-<br>te convention. Toutefois,<br>pour déterminer ce siége,<br>le juge saisi applique les</p>
<p>TITLE V<br>GENERAL<br>PROVISIONS</p>
<h5>Article 52</h5>
<p>In order to determine<br>whether a party is domi-<br>ciled in the Contracting<br>State whose courts are<br>seised of a matter, the<br>Court shall apply its<br>intemal law.</p>
<p>If a party is not domiciled<br>in the State whose courts<br>are seised of the matter,<br>then, in order to deter-<br>mine whether the party is<br>domiciled in another<br>Contracting State, the<br>court shall apply the law<br>of that State.</p>
<h5>Article 53</h5>
<p>For the purposes of this<br>Convention, the seat of a<br>company or other legal<br>person or association of<br>natural or legal persons<br>shall be treated as its<br>domicile. However, in</p>
<p>AVDELNING V<br>ALLMÄNNA<br>BESTÄMMELSER</p>
<h5>Artikel 52</h5>
<p>Vid avgörandet av frågan<br>om en part har hemvist i<br>den konventionsstat där<br>talan är väckt skall dom-<br>stolen tillämpa sin egen<br>lag.</p>
<p>Om en part inte har<br>hemvist i den stat där<br>målet är anhängigt skall<br>domstolen, vid avgöran-<br>det av fiågan om parten<br>har hemvist i en annan<br>konventionsstat, tillämpa<br>den statens lag.</p>
<h4>. . . 34</h4>
<h5>Artikel 53</h5>
<p>Vid tillämpningen av<br>denna konvention skall ett<br>bolags eller annan juri-<br>disk persons säte anses<br>vara dess hemvist. För att<br>bestämma var detta säte<br>är beläget skall domstolen<br></p>
<p>107</p>
<p>régles de son droit<br>intemational privé.</p>
<p>Pour déterminer si un<br>trust a son domicile sur le<br>territoire d’un État con-<br>tractant dont les tribunaux<br>sont saisis, le juge<br>applique les régles de son<br>droit intemational privé.<br></p>
<p>order to determine that<br>seat, the court shall apply<br>its rules of private<br>intemational law.</p>
<p>In order to determine<br>whether a trust is domi-<br>ciled in the Contracting<br>State whose courts are<br>seised of the matter, the<br>court shall apply its rules<br>of private intemational<br>law.<br></p>
<p>dock tillämpa sin egen<br>internationella privaträtt.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>För att bestämma om en<br>trust har säte i den kon-<br>ventionsstat där målet är<br>anhängigt skall domstolen<br>tillämpa sin egen inter-<br>nationella privaträtt<sup>35</sup>.</p>
<p>TITRE VI<br>DISPOSITIONS<br>TRANSITOIRES<br>Article 54</p>
<p>Les dispositions de la<br>présente convention ne<br>sont applicables qu’aux<br>actions judiciaires in-<br>tentées et aux actes<br>authentiques re?us</p>
<p>postérieurement ä 1’entrée<br>en vigueur de la présente<br>convention dans 1’État<br>d’origine et, lorsque la<br>reconnaissance ou 1’exé-<br>cution d’une décision ou<br>d’un acte authentique est<br>demandée, dans 1’État<br>requis.</p>
<p>Toutefois, les décisions<br>rendues aprés la date<br>d’entrée en vigueur de la<br>présente convention dans<br>les rapports entre 1’État<br>d’origine et 1’État requis a<br>la suite d’actions in-<br>tentées avant cette date<br>sont reconnues et exé-<br>cutées conformément aux<br>dispositions du titre III si<br>les régles de compétence<br>appliquées sont confor-<br>mes ä celles prévues soit<br>par le titre II soit par une<br>convention qui était en<br>vigueur entre 1’État<br>d’origine et 1’État requis<br>lorsque 1’action a été<br>intentée.</p>
<p>TITLE VI<br>TRANSITIONAL<br>PROVISIONS</p>
<h5>Article 54</h5>
<p>The provisions of the<br>Convention shall apply<br>only to legal proceedings<br>instituted and to docu-<br>ments formally drawn up<br>or registered as authentic<br>instruments after its entry<br>into force in the State of<br>origin and, where reco-<br>gnition or enforcement of<br>a judgment or authentic<br>instruments is sought, in<br>the State addressed.</p>
<p>However, judgments<br>given after the date of<br>entry into force of this<br>Convention between the<br>State of origin and the<br>State addressed in<br>proceedings instituted<br>before that date shall be<br>recognized and enforced<br>in accordance with the<br>provisions of Title III if<br>jurisdiction was founded<br>upon rules which accor-<br>ded with those provided<br>for either in Title II of this<br>Convention or in a con-<br>vention concluded bet-<br>ween the State of origin<br>and the State addressed<br>which was in force when<br>the proceedings were</p>
<p>AVDELNING VI<br>ÖVERGÅNGS-<br>BESTÄMMELSER</p>
<p>Artikel 54<sup>36<br></sup>Bestämmelserna i denna<br>konvention skall tillämpas<br>endast på rättsliga för-<br>faranden som har inletts<br>och på officiella hand-<br>lingar som har upprättats<br>eller registrerats efter<br>konventionens ikraft-<br>trädande i ursprungsstaten<br>och, i fråga om erkän-<br>nande eller verkställighet<br>av en dom eller en<br>officiell handling, i den<br>stat som ansökan riktar<br>sig till.</p>
<p>Domar som har meddelats<br>i ursprungsstaten, efter<br>denna konventions ikraft-<br>trädande mellan ur-<br>sprungsstaten och den stat<br>som ansökan riktar sig<br>till, i mål och ärenden<br>som har anhängiggjorts<br>före den dagen, skall dock<br>erkännas och verkställas i<br>den stat som ansökan<br>riktar sig till enligt<br>bestämmelserna i avdel-<br>ning III, om domstolen<br>har grundat sin behörighet<br>på bestämmelser som<br>överensstämmer antingen<br>med de bestämmelser<br>som anges i avdelning II i<br>denna konvention eller<br>med bestämmelser i en</p>
<p>108</p>
<p>Si, par un écrit antérieur<br>au l<SUP>er</SUP> juin<br>1988 pour 1’Irlande ou au<br>l<SUP>er</SUP> janvier<br>1987 pour le Royaume-<br>Uni, les parties en litige å<br>propos d’un contrat<br>étaient convenues</p>
<p>d’appliquer å ce contrat le<br>droit irlandais ou le droit<br>d’une partie du Royaume-<br>Uni, les tribunaux de<br>1’Irlande ou de cette<br>partie du Royaume-Uni<br>conservent la faculté de<br>connaitre de ce litige.</p>
<h5>Article 54 bis</h5>
<p>Pendant trois années å<br>compter du l<sup>cr</sup> novembre<br>1986 pour le Danemark et<br>ä compter du l<sup>er</sup> juin<br>1988 pour 1’Irlande, la<br>compétence en matiére<br>maritime dans chacun de<br>ces États est déterminée<br>non seulement con-<br>formément aux disposi-<br>tions du titre II, mais<br>également conformément<br>aux paragraphes 1 ä 6<br>ci-aprés. Toutefois, ces<br>dispositions cesseront<br>d’étre applicables dans<br>chacun de ces États au<br>moment ou la convention<br>intemationale pour l’uni-<br>fication de certaines<br>régles sur la saisie con-<br>servatoire des navires de<br>mer, signée å Bruxelles le<br>10 mai 1952, sera en<br>vigueur å son égard.</p>
<p>1) Une personne domi-<br>ciliée sur le territoire d’un<br>État contractant peut étre<br>attraite pour une créance<br>maritime devant les tri-<br></p>
<p>instituted.</p>
<p>If the parties to a dispute<br>conceming a contract had<br>agreed in writing before 1<br>June 1988 for Ireland or<br>before 1 January 1987 for<br>the United Kingdom that<br>the contract was to be<br>govemed by the law of<br>Ireland or of a part of the<br>United Kingdom, the<br>courts of Ireland or of that<br>part of the United King-<br>dom shall retain the right<br>to exercise jurisdiction in<br>the dispute.</p>
<h5>Article 54a</h5>
<p>For a period of three<br>years from 1 November<br>1986 for Denmark and<br>from 1 June 1988 for<br>Ireland, jurisdiction in<br>maritime matters shall be<br>determined in these States<br>not only in accordance<br>with the provisions of<br>Title II, but also in<br>accordance with the<br>provisions of paragraphs<br>1 to 6 following. How-<br>ever, upon the entry into<br>force of the Intemational<br>Convention relating to the<br>arrest of sea-going ships,<br>signed at Brussels on 10<br>May 1952, for one of<br>these States, those pro-<br>visions shall cease to<br>have effect for that State.</p>
<p>1. A person who is domi-<br>ciled in a Contracting<br>State may be sued in the<br>courts of one of the States<br>mentioned above in<br></p>
<p>konvention som gällde<br>mellan ursprungsstaten<br>och den stat som ansökan<br>riktar sig till vid tiden för<br>målets eller ärendets<br>anhängiggörande<sup>3 7</sup>.</p>
<p>Om partema i en<br>avtalstvist skriftligen har<br>kommit överens om -<br>beträffande Irland före<br>den 1 juni 1988 och<br>beträffande Förenade<br>kungariket före den 1<br>januari 1987 - att den på<br>avtalet tillämpliga lagen<br>skall vara irländsk lag<br>eller lagen i en del av<br>Förenade kungariket,<br>skall domstolarna i Irland<br>och i den delen av<br>Förenade kungariket be-<br>hålla sin behörighet att<br>pröva tvisten<sup>38</sup>.</p>
<h5>Artikel 54a<sup>39</sup></h5>
<p>Under en tid av tre år<br>räknat från den 1 novem-<br>ber 1986 för Danmark<br>och från den 1 juni 1988<br>för Irland skall i sjö-<br>rättsmål behörigheten i<br>dessa stater bestämmas<br>inte endast enligt bestäm-<br>melserna i avdelning II<br>utan även enligt de nedan<br>i punkterna 1 till 6 an-<br>givna bestämmelserna.<br>Dessa bestämmelser upp-<br>hör dock att gälla för<br>ifrågavarande stat när den<br>internationella konven-<br>tionen om kvarstad och<br>liknande säkerhetsåt-<br>gärder (arrest) i havs-<br>gående fartyg, som under-<br>tecknades i Bryssel den<br>10 maj 1952, träder i kraft<br>i förhållande till den<br>staten.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>1. Mot den som har<br>hemvist i en konventions-<br>stat kan i fråga om<br>sjöfordringar talan väckas<br>vid domstolarna i en av<br></p>
<p>109</p>
<p>bunaux de l’un des États<br>mentionnés ci-dessus<br>lorsque le navire sur<br>lequel porte la créance ou<br>tout autre navire dont elle<br>est propriétaire a fait<br>1’objet d’une saisie judi-<br>ciaire sur le territoire de<br>ce demier État pour<br>garantir la créance, ou<br>aurait pu y faire 1’objet<br>d’une saisie alors qu’une<br>caution ou une autre<br>sureté a été donnée, dans<br>les cas suivants:</p>
<p>a) si le demandeur est<br>domicilié sur le territoire<br>de cet État;</p>
<p>b) si la créance maritime<br>est née dans cet État;</p>
<p>c) si la créance maritime<br>est née au cours d’un<br>voyage pendant lequel la<br>saisie a été faite ou aurait<br>pu étre faite;</p>
<p>d) si la créance provient<br>d’un abordage ou d’un<br>dommage causé par un<br>navire, par exécution ou<br>omission d’une manoeu-<br>vre ou par inobservation<br>des réglements, soit å un<br>autre navire, soit aux<br>choses ou personnes se<br>trouvant å bord;</p>
<p>e) si la créance est née<br>d’une assistance ou d’un<br>sauvetage;</p>
<p>f) si la créance est<br>garantie par une hypo-<br>théque maritime ou un<br>mort-gage sur le navire<br>saisi.</p>
<p>2) Peut étre saisi le navire<br>auquel la créance<br>maritime se rapporte ou<br></p>
<p>respect of a maritime<br>claim if the ship to which<br>the claim relätes or any<br>other ship owned by him<br>has been arrested by<br>judicial process within the<br>territory of the latter State<br>to secure the claim, or<br>could have been so<br>arrested there but bail or<br>other security has been<br>given, and either:</p>
<p>(a) the claimant is<br>domiciled in the latter<br>State; or</p>
<p>(b) the claim arose in the<br>latter State; or</p>
<p>(c) the claim concems the<br>voyage during which the<br>arrest was made or could<br>have been made; or</p>
<p>(d) the claim arises out of<br>a collision or out of<br>damage caused by a ship<br>to another ship or to<br>goods or persons on<br>board either ship, either<br>by the execution or non-<br>execution of a manoeuvre<br>or by the non-observance<br>of regulations; or</p>
<p>(e) the claim is for<br>salvage; or</p>
<p>(f) the claim is in respect<br>of a mortgage or hypo-<br>thecation of the ship<br>arrested.</p>
<p>2. A claimant may arrest<br>either the particular ship<br>to which the maritime<br></p>
<p>de ovan nänmda staterna<br>om det fartyg som fordran<br>hänför sig till, eller annat<br>av honom ägt fartyg, har<br>blivit föremål för kvarstad<br>eller liknande säkerhets-<br>åtgärd (arrest) vid ett<br>rättsligt förfarande inom<br>den senare statens terri-<br>torium för att säkerställa<br>kravet, eller kunde ha<br>blivit föremål för sådan<br>säkerhetsåtgärd om inte<br>borgen eller annan säker-<br>het hade ställts och</p>
<p>a) käranden, har hemvist i<br>denna stat, eller</p>
<p>b) fordringen har upp-<br>kommit i denna stat, eller</p>
<p>c) fordringen har upp-<br>kommit under den resa<br>vid vilken säkerhets-<br>åtgärden har, eller kunde<br>ha, vidtagits, eller</p>
<p>d) fordringen grundar sig<br>på en sammanstötning<br>eller skada orsakad av ett<br>fartyg på ett annat eller på<br>gods eller personer om-<br>bord på något av fartygen,<br>som beror antingen på<br>verkställd eller underlåten<br>manöver eller under-<br>låtenhet att iaktta gällande<br>föreskrifter, eller</p>
<p>e) fordringen avser bärg-<br>ning, eller</p>
<p>f) panträtt på grund av<br>inteckning eller annan på<br>avtal grundad panträtt till<br>säkerhet för fordringen<br>gäller i det fartyg som är<br>föremål för kvarstad eller<br>liknande säkerhetsåtgärd<br>(arrest).</p>
<p>2. Kvarstad eller liknande<br>säkerhetsåtgärd (arrest)<br>kan erhållas såväl i det<br></p>
<p>Prop.1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>110</p>
<p>tout autre navire apparte-<br>nant å celui qui était, au<br>moment ou est née la<br>créance maritime, pro-<br>priétaire du navire auquel<br>cette créance se rapporte.<br>Toutefois, pour les<br>créances prévues au para-<br>graphe 5 points o), p) ou<br>q), seul le navire sur<br>lequel porte la créance<br>pourra étre saisi.</p>
<p>3) Des navires seront<br>réputés avoir le méme<br>propriétaire lorsque toutes<br>les parts de propriété<br>appartiennent å une méme<br>ou aux mémes personnes.</p>
<p>4) En cas d’affrétement<br>d’un navire avec remise<br>de la gestion nautique,<br>lorsque Faffréteur répond<br>seul d’une créance<br>maritime se rapportant au<br>navire, celui-ci peut étre<br>saisi ou tout autre navire<br>appartenant a cet afffé-<br>teur, mais aucun autre<br>navire appartenant au<br>propriétaire ne peut étre<br>saisi en vertu de cette<br>créance maritime. 11 en<br>est de méme dans tous les<br>cas ou une personne autre<br>que le propriétaire est<br>tenue d’une créance<br>maritime.</p>
<p>5) On entend par<br>«créance maritime»<br>1’allégation d’un droit ou<br>d’une créance ayant l’une<br>ou plusieurs des causes<br>suivantes:</p>
<p>a) dommages causés par<br>un navire soit par<br>abordage, soit autrement;</p>
<p>b) pertes de vies<br>humaines ou dommages<br>corporels causés par un<br>navire ou provenant de<br></p>
<p>claim relätes, or any other<br>ship which is owned by<br>the person who was, at<br>the time when the<br>maritime claim arose, the<br>owner of the particular<br>ship. However, only the<br>particular ship to which<br>the maritime claim relätes<br>may be arrested in respect<br>of the maritime claims set<br>out in 5 (o), (p) or (q) of<br>this Article.</p>
<p>3. Ships shall be deemed<br>to be in the same<br>ownership when all the<br>shares therein are owned<br>by the same person or<br>persons.</p>
<p>4. When in the case of a<br>charter by demise of a<br>ship the charterer alone is<br>liable in respect of a<br>maritime claim relating to<br>that ship, the claimant<br>may arrest that ship or<br>any other ship owned by<br>the charterer, but no other<br>ship owned by the owner<br>may be arrested in respect<br>of such claim. The same<br>shall apply to any case in<br>which a person other than<br>the owner of a ship is<br>liable in respect of a<br>maritime claim relating to<br>that ship.</p>
<p>5. The expression<br>‘maritime claim’ means a<br>claim arising out of one<br>or more of the following:</p>
<p>(a) damage caused by any<br>ship either in collision or<br>otherwise;</p>
<p>(b) loss of life or personal<br>injury caused by any ship<br>or occurring in con-<br>nection with the operation<br></p>
<p>fartyg som sjöfordringen<br>hänför sig till som i annat<br>fartyg ägt av den person<br>som vid tiden för<br>fordringens uppkomst var<br>ägare till det förstnämnda<br>fartyget. I fråga om<br>sådana fordringar som<br>anges i punkt 5 o, p eller<br>q i denna artikel får dock<br>endast det fartyg som<br>sjöfordringen hänför sig<br>till tas i anspråk.</p>
<p>3. Fartyg skall anses<br>tillhöra samma ägare när<br>alla andelar däri ägs av<br>samma person eller<br>personer.</p>
<p>4. Om, vid skeppslega<br>(demise charter), beffak-<br>taren ensam är ansvarig<br>för en sjöfordran som<br>hänför sig till fartyget,<br>kan kvarstad eller<br>liknande säkerhetsåtgärd<br>(arrest) erhållas för<br>fordringen i detta fartyg<br>eller i annat fartyg som<br>ägs av befraktaren men<br>inte i något annat fartyg<br>som tillhör ägaren. Denna<br>bestämmelse gäller även i<br>andra fall då någon annan<br>än ett fartygs ägare är<br>ansvarig för en sjö-<br>fordran.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>5. Uttrycket sjöfordran<br>innebär en fordran som<br>stöder sig på en eller flera<br>av följande grunder:</p>
<p>a) Skada orsakad av ett<br>fartyg genom samman-<br>stötning eller på annat<br>sätt.</p>
<p>b) Dödsfall eller person-<br>skada som orsakats av ett<br>fartyg eller som inträffat i<br>samband med driften av</p>
<p>111</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>1’exploitation d’un navire;</p>
<p>c) assistance et sauvetage;</p></td><td>
<p>on any ship;</p>
<p>(c) salvage;</p></td><td>
<p>ett fartyg.</p>
<p>c) Bärgning.</p></td><td>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>d) contrats relatifs ä<br>1’utilisation ou la location<br>d’un navire par charte-<br>partie ou autrement;</p></td><td>
<p>(d) agreement relating to<br>the use or hire of any ship<br>whether by charterparty<br>or otherwise;</p></td><td>
<p>d) Avtal som rör fartygs<br>användning eller för-<br>hyrning på grundval av<br>certeparti eller annat.</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>e) contrats relatifs au<br>transport des mar-</p>
<p>chandises par un navire<br>en vertu d’une charte-<br>partie, d’un connaisse-<br>ment ou autrement;</p></td><td>
<p>(e) agreement relating to<br>the carriage of goods in<br>any ship whether by<br>charterparty or otherwise;</p></td><td>
<p>e) Avtal som rör transport<br>av gods med ett fartyg på<br>grundval av certeparti,<br>konossement eller annat.</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>f) pertes ou dommages<br>aux marchandises et<br>bagages transportés par<br>un navire;</p></td><td>
<p>(f) loss of or damage to<br>goods including baggage<br>carried in any ship;</p></td><td>
<p>f) Förlust av eller skada<br>på gods inklusive resgods<br>under transport med<br>fartyg.</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>g) avarie commune;</p></td><td>
<p>(g) general average;</p></td><td>
<p>g) Gemensamt haveri.</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>h) prét ä la grosse;</p></td><td>
<p>(h) bottomry;</p></td><td>
<p>h) Bodmeri.</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>i) remorquage;</p></td><td>
<p>(i) towage;</p></td><td>
<p>i) Bogsering.</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>j) pilotage;</p></td><td>
<p>(j) pilotage;</p></td><td>
<p>j) Lotsning.</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>k) foumitures, quel qu’en<br>soit le lieu, de produits ou<br>de materiel faites å un<br>navire en vue de son<br>exploitation ou de son<br>entretien;</p></td><td>
<p>(k) goods or materials<br>wherever supplied to a<br>ship for her operation or<br>maintenance;</p></td><td>
<p>k) Leverans av varor eller<br>material för fartygs drift<br>eller underhåll, oberoende<br>av leveransorten.</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1) construction, repara-<br>tions, équipement d’un<br>navire ou frais de cale;</p></td><td>
<p>(1) construction, repair or<br>equipment of any ship or<br>dock charges and dues;</p></td><td>
<p>1) Byggnad eller repara-<br>tion av eller utrustning till<br>ett fartyg eller kostnader<br>för dockning.</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>m) salaires des capitaines,<br>officiers ou hommes<br>d’équipage;</p></td><td>
<p>(m) wages of masters,<br>officers or crew;</p></td><td>
<p>m) Befälhavares, befäls<br>och besättnings löner.</p></td><td></td></tr>
</table>
<p>n) débours du capitaine et<br>ceux effectués par les<br>chargeurs, les affréteurs<br>et les agents pour le<br>compte du navire ou de<br>son propriétaire;</p>
<p>o) la propriété contestée<br>d’un navire;</p>
<p>p) la copropriété d’un<br>navire ou sa possession,</p>
<p>(n) mater’s disburse-<br>ments, including dis-<br>bursements made by<br>shippers, charterers or<br>agents on behalf of a ship<br>or her owner;</p>
<p>(o) dispute as to the title<br>to or ownership of any<br>ship;</p>
<p>(p) disputes between<br>co-owners of any ship as</p>
<p>n) Befälhavares utlägg,<br>inklusive utlägg som<br>gjorts av avlastare, be-<br>ffaktare eller agenter för<br>fartygets eller dess ägares<br>räkning.</p>
<p>o) Tvist om äganderätten<br>till ett fartyg.</p>
<p>p) Tvist mellan delägare<br>till ett fartyg om ägande-<br></p>
<p>112</p>
<p>ou son exploitation, ou les<br>droits aux produits<br>d’exploitation d’un navire<br>en copropriété;</p>
<p>q) toute hypothéque<br>maritime et tout mort-<br>gage.</p>
<p>6) Au Danemark,<br>1’expression «saisie judi-<br>ciaire» couvre, en ce qui<br>conceme les créances<br>maritimes visées au<br>paragraphe 5 points o) et<br>p), le forbud pour autant<br>que cette procédure soit la<br>seule admise en l’espéce<br>par les artides 646 å 653<br>de la loi sur la procédure<br>civile (Lov om rettens<br>Pleje).<br></p>
<p>to the ownership,<br>possession, employment<br>or eamings of that ship;</p>
<p>(q) the mortgage or<br>hypothecation of any<br>ship.</p>
<p>6. In Denmark, the<br>expression ‘arrest’ shall<br>be deemed as regards the<br>maritime claims referred<br>to in 5 (o) and (p) of this<br>Article, to include a<br>‘forbud’, where that is the<br>only procedure allowed in<br>respect of such a claim<br>under Artides 646 to 653<br>of the law on civil<br>procedure (lov om rettens<br>Pleje).<br></p>
<p>rätten eller besittningen<br>till fartyget eller driften<br>av eller intäkterna från<br>detta.</p>
<p>q) Panträtt på grund av<br>inteckning eller annan på<br>avtal grundad panträtt i<br>fartyg.</p>
<p>6.1 Danmark skall, i fråga<br>om sjöfordringar som<br>behandlas i punkt 5 o och<br>p i denna artikel, uttrycket<br>arrest anses omfatta också<br>forbud när detta, enligt<br>paragraferna 646 till 653 i<br>lov om rettens pleje, är<br>det enda tillåtna för-<br>farandet i fråga om sådan<br>fordran.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>TITRE VII<br>RELATIONS AVEC<br>LES AUTRES<br>CONVENTIONS</p>
<h5>Article 55</h5>
<p>Sans préjudice des dis-<br>positions de 1’article 54<br>deuxiéme alinéa et de<br>1’article 56, la présente<br>convention remplace<br>entre les États qui y sont<br>parties les conventions<br>conclues entre deux ou<br>plusieurs de ces États, ä<br>savoir:</p>
<p>- la convention entre la<br>Belgique et la France sur<br>la compétence judiciaire,<br>sur 1’autorité et 1’exé-<br>cution des décisions<br>judiciaires, des sentences<br>arbitrales et des actes<br>authentiques, signée å<br>Paris le 8 juillet 1899,</p>
<p>- la convention entre la<br>Belgique et les Pays-Bas<br>sur la compétence judi-<br>ciaire territoriale, sur la<br>faillite, ainsi que sur</p>
<p>TITLE VII<br>RELATIONSHIP TO<br>OTHER<br>CONVENTIONS</p>
<h5>Article 55</h5>
<p>Subject to the provisions<br>of the second subpara-<br>graph of Article 54, and<br>of Article 56, this Con-<br>vention shall, for the<br>States which are parties to<br>it, supersede the<br>following conventions<br>concluded between two or<br>more of them:</p>
<p>- the Convention between<br>Belgium and France on<br>jurisdiction and the<br>validity and enforcement<br>of judgments, arbitration<br>awards and authentic<br>instruments, signed at<br>Paris on 8 July 1899,</p>
<p>- the Convention between<br>Belgium and the Nether-<br>lands on jurisdiction,<br>bankruptcy, and the<br>validity and enforcement</p>
<p>AVDELNING VII<br>FÖRHÅLLANDET<br>TILL ANDRA<br>KONVENTIONER</p>
<h5>Artikel 55</h5>
<p>Med de begränsningar<br>som följer av artikel 54<br>andra stycket och artikel<br>56 skall denna kon-<br>vention, för de stater som<br>har tillträtt den, ersätta<br>följande konventioner<br>som ingåtts mellan två<br>eller flera av dem:</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Belgien och Frankrike om<br>domstols behörighet samt<br>erkännande och verk-<br>ställighet av domar,<br>skiljedomar och officiella<br>handlingar, undertecknad<br>i Paris den 8 juli 1899.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Belgien och Neder-<br>länderna om domstols<br>behörighet, om konkurs,<br>samt om erkännande och<br></p>
<p>113</p>
<p>1’autorité et 1’exécution<br>des décisions judiciaires,<br>des sentences arbitrales et<br>des actes authentiques,<br>signée å Bruxelles le 28<br>mars 1925,</p>
<p>- la convention entre la<br>France et 1’Italie sur<br>1’exécution des jugements<br>en matiére civile et<br>commerciale, signée å<br>Rome le 3 juin 1930,</p>
<p>- la convention entre le<br>Royaume-Uni et la<br>France sur 1’exécution<br>réciproque des jugements<br>en matiére civile et com-<br>merciale, accompagnée<br>d’un protocole, signée ä<br>Paris le 18 janvier 1934,</p>
<p>- la convention entre le<br>Royaume-Uni et la<br>Belgique sur 1’exécution<br>réciproque des jugements<br>en matiére civile et com-<br>merciale, accompagnée<br>d’un protocole, signée ä<br>Bruxelles le 2 mai 1934,</p>
<p>- la convention entre<br>1’Allemagne et 1’Italie sur<br>la reconnaissance et<br>1’exécution des décisions<br>judiciaires en matiére<br>civile et commerciale,<br>signée å Rome le 9 mars<br>1936,</p>
<p>- la convention entre le<br>royaume de Belgique et<br>1’Autriche sur la<br>reconnaissance et 1’exé-<br>cution réciproques des<br>décisions judiciaires et<br>des actes authentiques en<br>matiére d’obligations<br>alimentaires, signée ä<br>Vienne le 25 octobre<br>1957,</p>
<p>- la convention entre la</p>
<p>république fédérale<br></p>
<p>of judgments, arbitration<br>awards and authentic<br>instruments, signed at<br>Brussels on 28 March<br>1925,</p>
<p>- the Convention between<br>France and Italy on the<br>enforcement of judgments<br>in civil and commercial<br>matters, signed at Rome<br>on 3 June 1930,</p>
<p>- the Convention between<br>the United Kingdom and<br>the French Republic<br>providing for the recipro-<br>cal enforcement of judg-<br>ments in civil and com-<br>mercial matters, with<br>Protocol, signed at Paris<br>on 18 January 1934,</p>
<p>- the Convention between<br>the United Kingdom and<br>the Kingdom of Belgium<br>providing for the reci-<br>procal enforcement of<br>judgments in civil and<br>commecial matters, with<br>Protocol, signed at<br>Brussels on 2 May 1934,</p>
<p>- the Convention between<br>Germany and Italy on the<br>recognition and enforce-<br>ment of judgments in<br>civil and commercial<br>matters, signed at Rome<br>on 9 March 1936,</p>
<p>- the Convention between<br>the Kingdom of Belgium<br>and Austria on the reci-<br>procal recognition and<br>enforcement of judgments<br>and authentic instruments<br>relating to maintenance<br>obligations, signed at<br>Vienna on 25 October<br>1957,</p>
<p>— the Convention between<br>the Federal Republic of<br></p>
<p>verkställighet av domar,<br>skiljedomar och officiella<br>handlingar, undertecknad<br>i Bryssel den 28 mars<br>1925.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Frankrike och Italien om<br>verkställighet av domar<br>på privaträttens område,<br>undertecknad i Rom den<br>3 juni 1930.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Förenade kungariket och<br>Frankrike om ömsesidig<br>verkställighet av domar<br>på privaträttens område,<br>med protokoll, under-<br>tecknad i Paris den 18<br>januari 1934<sup>40</sup>.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Förenade kungariket och<br>Konungariket Belgien om<br>ömsesidig verkställighet<br>av domar på privaträttens<br>område, med protokoll,<br>undertecknad i Bryssel<br>den 2 maj 1934<sup>40</sup>.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Tyskland och Italien om<br>erkännande och verk-<br>ställighet av domar på<br>privaträttens område,<br>undertecknad i Rom den<br>9 mars 1936.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Belgien och Österrike om<br>ömsesidigt erkännande<br>och verkställighet av<br>domar och officiella<br>handlingar angående<br>underhållsskyldighet<br>undertecknad i Wien den<br>25 oktober 1957<sup>41</sup>.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>F örbundsrepubliken<br></p>
<h4>114</h4>
<p>d’Allemagne et le<br>royaume de Belgique<br>concemant la recon-<br>naissance et 1’exécution<br>réciproques en matiére<br>civile et commerciale des<br>décisions judiciaires,<br>sentences arbitrales et<br>actes authentiques, signée<br>å Bonn le 30 juin 1958,</p>
<p>- la convention entre le<br>royaume des Pays-Bas et<br>la République italienne<br>sur la reconnaissance et<br>1’exécution des décisions<br>judiciaires en matiére<br>civile et commerciale,<br>signée ä Rome le 17 avril<br>1959,</p>
<p>- la convention entre la<br>république fédérale<br>d’Allemagne et l’Autriche<br>sur la reconnaissance et<br>1’exécution réciproques<br>des décisions et trans-<br>actions judiciaires et des<br>actes authentiques en<br>matiére civile et com-<br>merciale, signée ä Vienne<br>le 6 juin 1959,</p>
<p>- la convention entre le<br>royaume de Belgique et<br>1’Autriche sur la recon-<br>naissance et 1’exécution<br>réciproques des décisions<br>judiciaires, sentences ar-<br>bitrales et actes authenti-<br>ques en matiére civile et<br>commerciale, signée ä<br>Vienne le 16 juin 1959,</p>
<p>- la convention entre le<br>Royaume-Uni et la répu-<br>blique fédérale d’Alle-<br>magne sur la recon-<br>naissance et 1’exécution<br>réciproques des juge-<br>ments en matiére civile et<br>commerciale, signée ä<br>Bonn le 14 juillet 1960,</p>
<p>- la convention entre le<br>Royaume-Uni et l’Aut-<br>riche sur la recon-<br></p>
<p>Germany and the<br>Kingdom of Belgium on<br>the mutual recognition<br>and enforcement of<br>judgments, arbitration<br>awards and authentic<br>instruments in civil and<br>commercial matters,<br>signed at Bonn on 30<br>June 1958,</p>
<p>- the Convention between<br>the Kingdom of the<br>Netherlands and the<br>Italian Republic on the<br>recognition and enforce-<br>ment of judgments in<br>civil and commercial<br>matters, signed at Rome<br>on 17 April 1959,</p>
<p>- the Convention between<br>the Federal Republic of<br>Germany and Austria on<br>the reciprocal recognition<br>and enforcement of judg-<br>ments, settlements and<br>authentic instruments in<br>civil and commercial<br>matters, signed at Vienna<br>on 6 June 1959,</p>
<p>- the Convention between<br>the Kingdom of Belgium<br>and Austria on the<br>reciprocal recognition and<br>enforcement of judg-<br>ments, arbitral awards<br>and authentic instruments<br>in civil and commercial<br>matters, signed at Vienna<br>on 16 June 1959,</p>
<p>- the Convention between<br>the United Kingdom and<br>the Federal Republic of<br>Germany for the reci-<br>procal recognition and<br>enforcement of judgments<br>in civil and commercial<br>matters, signed at Bonn<br>on 14 July 1960,</p>
<p>- the Convention between<br>the United Kingdom and<br>Austria providing for the<br></p>
<p>Tyskland och Konunga-<br>riket Belgien om ömse-<br>sidigt erkännande och<br>verkställighet på privat-<br>rättens område av domar,<br>skiljedomar och officiella<br>handlingar, undertecknad<br>i Bonn den 30 juni 1958.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Konungariket Neder-<br>länderna och Italienska<br>republiken om erkän-<br>nande och verkställighet<br>av domar på privaträttens<br>område, undertecknad i<br>Rom den 17 april 1959.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Tyskland och Österrike<br>om ömsesidigt erkän-<br>nande och verkställighet<br>av domar, förlikningar<br>och officiella handlingar<br>på privaträttens område,<br>undertecknad i Wien den<br>6 juni 195942.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Belgien och Österrike om<br>ömsesidigt erkännande<br>och verkställighet av<br>domar, skiljedomar och<br>officiella handlingar på<br>privaträttens område,<br>undertecknad i Wien den<br>16 juni 195942.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Förenade kungariket och<br>Förbundsrepubliken<br>Tyskland om ömsesidigt<br>erkännande och verk-<br>ställighet av domar på<br>privaträttens område,<br>undertecknad i Bonn den<br>14 juli 196043.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Förenade kungariket och<br>Österrike med bestäm-<br></p>
<h4>115</h4>
<p>naissance et 1’exécution<br>réciproques des décisions<br>judiciaires en matiére<br>civile et commerciale,<br>signée å Vienne le 14<br>juillet 1961, ainsi que le<br>protocole de modification<br>signé å Londres le 6 mars<br>1970,</p>
<p>- la convention entre le</p>
<p>royaume de Gréce et la<br>république fédérale</p>
<p>d’Allemagne sur la<br>reconnaissance et 1’exé-<br>cution réciproques des<br>jugements, transactions et<br>actes authentiques en<br>matiére civile et com-<br>merciale, signée å<br>Athénes le 4 novembre<br>1961,</p>
<p>- la convention entre le<br>royaume de Belgique et la<br>République italienne con-<br>cemant la reconnaissance<br>et 1’exécution des<br>décisions judiciaires et<br>d’autres titres exécutoires<br>en matiére civile et com-<br>merciale, signée ä Rome<br>le 6 avril 1962,</p>
<p>- la convention entre le<br>royaume des Pays-Bas et<br>la république fédérale<br>d’AUemagne sur la recon-<br>naissance et 1’exécution<br>mutuelles des décisions<br>judiciaires et autres titres<br>exécutoires en matiére<br>civile et commerciale,<br>signée å La Haye le 30<br>aout1962,</p>
<p>- la convention entre le<br>royaume des Pays-Bas et<br>1’Autriche sur la recon-<br>naissance et 1’exécution<br>réciproques des décisions<br>judiciaires et des actes<br>authentiques en matiére<br>civile et commerciale,<br>signée ä La Haye le 6<br>février 1963,<br></p>
<p>reciprocal recognition and<br>enforcement of judgments<br>in civil and commercial<br>matters, signed at Vienna<br>on 14 July 1961, with<br>amending Protocol signed<br>at London on 6 March<br>1970,</p>
<p>- the Convention between<br>the Kingdom of Greece<br>and the Federal Republic<br>of Germany for the<br>reciprocal recognition and<br>enforcement of judg-<br>ments, settlements and<br>authentic instruments in<br>civil and commercial<br>matters, signed in Athens<br>on 4 November 1961,</p>
<p>- the Convention between<br>the Kingdom of Belgium<br>and the Italian Republic<br>on the recognition and<br>enforcement of judgments<br>and other enforceable<br>instruments in civil and<br>commercial matters,<br>signed at Rome on 6<br>April 1962,</p>
<p>- the Convention between<br>the Kingdom of the<br>Netherlands and the<br>Federal Republic of<br>Germany on the mutual<br>recognition and enforce-<br>ment of judgments and<br>other enforceable instru-<br>ments in civil and com-<br>mercial matters, signed at<br>The Hague on 30 August<br>1962,</p>
<p>- the Convention between<br>the Kingdom of the<br>Netherlands and Austria<br>on the reciprocal reco-<br>gnition and enforcement<br>of judgments and authen-<br>tic instruments in civil<br>and commercial matters,<br>signed at The Hague on 6<br>February 1963,<br></p>
<p>melser om ömsesidigt<br>erkännande och verk-<br>ställighet av domar på<br>privaträttens område,<br>undertecknad i Wien den<br>14 juli 1961 med änd-<br>ringsprotokoll under-<br>tecknat i London den 6<br>mars 197042.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Konungariket Grekland<br>och Förbundsrepubliken<br>Tyskland om ömsesidigt<br>erkännande och verk-<br>ställighet av domar, för-<br>likningar och officiella<br>handlingar på privat-<br>rättens område, under-<br>tecknad i Aten den 4<br>november 196144.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Konungariket Belgien och<br>Republiken Italien om<br>erkännande och verk-<br>ställighet av domar och<br>andra exekutionstitlar på<br>privaträttens område,<br>undertecknad i Rom den<br>6 april 1962.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Konungariket Neder-<br>länderna och Förbunds-<br>republiken Tyskland om<br>ömsesidigt erkännande<br>och verkställighet av<br>domar och andra exeku-<br>tionstitlar på privaträttens<br>område, undertecknad i<br>Haag den 30 augusti<br>1962.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Nederländerna och Öster-<br>rike om ömsesidigt erkän-<br>nande och verkställighet<br>av domar och officiella<br>handlingar på privat-<br>rättens område, under-<br>tecknad i Haag den 6<br>februari 196342.</p>
<h4>116</h4>
<p>- la convention entre la<br>France et 1’Autriche sur la<br>reconnaissance et 1’exé-<br>cution des décisions judi-<br>ciaires et des actes<br>authentiques en matiére<br>civile et commerciale,<br>signée å Vienne le 15<br>juillet 1966,</p>
<p>- la convention entre le<br>Royaume-Uni et la<br>République italienne sur<br>la reconnaissance et<br>1’exécution réciproques<br>des jugements en matiére<br>civile et commerciale,<br>signée å Rome le 7 février<br>1964, accompagnée d’un<br>protocole signé ä Rome le<br>14 juillet 1970,</p>
<p>- la convention entre le<br>Royaume-Uni et le<br>royaume des Pays-Bas sur<br>la reconnaissance et<br>1’exécution réciproques<br>des jugements en matiére<br>civile, signée å La Haye<br>le 17 novembre 1967,</p>
<p>- la convention entre<br>1’Espagne et la France sur<br>la reconnaissance et<br>1’exécution de jugements<br>et de sentences arbitrales<br>en matiére civile et<br>commerciale, signée å<br>Paris le 28 mai 1969 ,</p>
<p>- la convention entre le<br>Luxembourg et 1’Autriche<br>sur la reconnaissance et<br>1’exécution des décisions<br>judiciaires et des actes<br>authentiques en matiére<br>civile et commerciale,<br>signée å Luxembourg le<br>29 juillet 1971,</p>
<p>- la convention entre<br>1’Italie et 1’Autriche sur la<br>reconnaissance et 1’exé-<br>cution des décisions<br>judiciaires en matiére</p>
<p>- the Convention between<br>France and Austria on the<br>recognition and enforce-<br>ment of judgments and<br>authentic instruments in<br>civil and commercial<br>matters, signed at Vienna<br>on 15 July 1966,</p>
<p>- the Convention between<br>the United Kingdom and<br>the Republic of Italy for<br>the reciprocal recognition<br>and enforcement of<br>judgments in civil and<br>commercial matters,<br>signed at Rome on 7<br>February 1964, with<br>amending Protocol signed<br>at Rome on 14 July 1970,</p>
<p>- the Convention between<br>the United Kingdom and<br>the Kingdom of the<br>Netherlands providing for<br>the reciprocal recognition<br>and enforcement of judg-<br>ments in civil matters,<br>signed at The Hague on<br>17 November 1967,</p>
<p>- the Convention between<br>Spain and France on the<br>recognition and enforce-<br>ment of judgment arbitra-<br>tion awards in civil and<br>commercial matters,<br>signed at Paris on 28 May<br>1969,</p>
<p>- the Convention between<br>Luxembourg and Austria<br>on the recognition and<br>enforcement of judgments<br>aud authentic instruments<br>in civil and commercial<br>matters, signed at<br>Luxembourg on 29 July<br>1971,</p>
<p>- the Convention between<br>Italy and Austria on the<br>recognition and enforce-<br>ment of judgments in<br>civil and commercial</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Frankrike och Österrike<br>om erkännande och verk-<br>ställighet av domar och<br>officiella handlingar på<br>privaträttens område,<br>undertecknad i Wien den<br>15 juli 196645.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Förenade kungariket och<br>Republiken Italien om<br>ömsesidigt erkännande<br>och verkställighet av<br>domar på privaträttens<br>område, undertecknad i<br>Rom den 7 februari 1964,<br>med tilläggsprotokoll<br>undertecknat i Rom den<br>14 juli 197046.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Förenade kungariket och<br>Konungariket Neder-<br>länderna om ömsesidigt<br>erkännande och verk-<br>ställighet av domar på<br>privaträttens område,<br>undertecknad i Haag den<br>17 november 196746.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Spanien och Frankrike<br>om erkännande och verk-<br>ställighet av domar och<br>skiljedomar på privat-<br>rättens område, under-<br>tecknad i Paris den 28<br>maj 196945.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Luxemburg och Österrike<br>om erkännande och verk-<br>ställighet av domar och<br>officiella handlingar på<br>privaträttens område,<br>undertecknad i Luxem-<br>burg den 29 juli 197147.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Italien och Österrike om<br>erkännande och verk-<br>ställighet av domar,<br>förlikningar och officiella<br></p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h4>117</h4>
<p>civile et commerciale, des<br>transactions judiciaires et<br>des actes notaries signée ä<br>Rome le 16 novembre<br>1971,</p>
<p>- la convention entre<br>1’Espagne et 1’Italie en<br>matiére d’assistance judi-<br>ciaire et de recon-<br>naissance et exécution de<br>jugements en matiére<br>civile et commerciale,<br>signée ä Madrid le 22 mai<br>1973,</p>
<p>- la convention entre la<br>Finlande, 1’Islande, la<br>Norvége, la Suéde et le<br>Danemark sur la recon-<br>naissance et 1’exécution<br>des décisions en matiére<br>civile, signée ä Copen-<br>hague le 11 octobre 1977,</p>
<p>- la convention entre<br>1’Autriche et la Suéde sur<br>la reconnaissance et<br>1’exécution des jugements<br>en matiére civile, signée å<br>Stockholm le 16<br>septembre 1982,</p>
<p>- la convention entre<br>l’Espagne et la république<br>fédérale d’Allemagne sur<br>la reconnaissance et<br>1’exécution de décisions<br>et transactions judiciaires,<br>et d’actes authentiques<br>exécutoires en matiére<br>civile et commerciale,<br>signée ä Bonn le 14<br>novembre 1983 ,</p>
<p>- la convention entre<br>1’Autriche et 1’Espagne<br>sur la reconnaissance et<br>1’exécution des décisions<br>et transactions judiciaires<br>et des actes authentiques<br>exécutoires en matiére<br>civile et commerciale,<br>signée ä Vienne le 17<br>février 1984,<br></p>
<p>matters, of judicial settle-<br>ments and of authentic<br>instruments, signed at<br>Rome on 16 November<br>1971,</p>
<p>- the Convention between<br>Spain and Italy regarding<br>legal aid and the<br>recognition and enforce-<br>ment of judgments in<br>civil and commercial<br>matters, signed at Madrid<br>on 22 May 1973,</p>
<p>- the Convention between<br>Finland, Iceland, Norway,<br>Sweden and Denmark on<br>the recognition and<br>enforcement of judgments<br>in civil matters, signed at<br>Copenhagen on 11<br>October 1977,</p>
<p>- the Convention between<br>Austria and Sweden on<br>the recognition and<br>enforcement of judgments<br>in civil matters, signed at<br>Stockholm on 16<br>September 1982,</p>
<p>- the Convention between</p>
<p>Spain and the Federal<br>Republic of Germany on<br>the recognition and<br>enforcement of judg-<br>ments, settlements and<br>enforceable authentic</p>
<p>instruments in civil and<br>commercial matters,</p>
<p>signed at Bonn on 14<br>November 1983,</p>
<p>- the Convention between<br>Austria and Spain on the<br>recognition and enforce-<br>ment of judgments, settle-<br>ments and enforceable<br>authentic instruments in<br>civil and commercial<br>matters, signed at Vienna<br>on 17 February 1984 ,<br></p>
<p>handlingar på privat-<br>rättens område, under-<br>tecknad i Rom den 16<br>november 1971<sup>47</sup>.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Spanien och Italien om<br>rättshjälp och om erkän-<br>nande och verkställighet<br>av domar på privaträttens<br>område, undertecknad i<br>Madrid den 22 maj<br>197345.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Danmark, Finland, Island,<br>Norge och Sverige om<br>erkännande och verks-<br>tällighet av domar på<br>privaträttens område,<br>undertecknad i Köpen-<br>hamn den 11 oktober<br>197747.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Österrike och Sverige om<br>erkännande och verk-<br>ställighet av civildomar,<br>undertecknad i Stockholm<br>den 16 september 198247,</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Spanien och Förbunds-<br>republiken Tyskland om<br>erkännande och verk-<br>ställighet av domar, för-<br>likningar och verkställ-<br>bara officiella handlingar<br>på privaträttens område,<br>undertecknad i Bonn den<br>14 november 198345.</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Österrike och Spanien om<br>erkännande och verk-<br>ställighet av domar, för-<br>likningar och verkställ-<br>bara officiella handlingar<br>på privaträttens område,<br>undertecknad i Wien den<br>17 februari 198448.</p>
<h4>118</h4>
<p>- la convention entre la<br>Finlande et 1’Autriche sur<br>la reconnaissance et<br>1’exécution des jugements<br>en matiére civile, signée å<br>Vienne le 17 novembre<br>1986,</p>
<p>et pour autant qu’il est en<br>vigueur:</p>
<p>- le traité entre la<br>Belgique, les Pays-Bas et<br>le Luxembourg sur la<br>compétence judiciaire, sur<br>la faillite, sur 1’autorité et<br>1’exécution des décisions<br>judiciaires, des sentences<br>arbitrales et des actes<br>authentiques, signé å<br>Bruxelles le 24 novembre<br>1961.</p>
<h5>Article 56</h5>
<p>Le traité et les con-<br>ventions mentionnés å<br>1’article 55 continuent å<br>produire leurs effets dans<br>les matiéres auxquelles la<br>présente convention n’est<br>pas applicable.</p>
<p>Ils continuent å produire<br>leurs effets en ce qui<br>conceme les décisions<br>rendues et les actes re?us<br>avant 1’entrée en vigueur<br>de la présente convention.</p>
<h5>Article 57</h5>
<p>1. La présente convention<br>n’affecte pas les conven-<br>tions auxquelles les États<br>contractants sont ou<br>seront parties et qui, dans<br>des matiéres particuliéres,<br>réglent la compétence<br>judiciaire, la reconnais-<br>sance ou 1’exécution des<br>décisions.</p>
<p>2. En vue d’assurer son<br>interpretation uniforme, le<br>paragraphe 1 est appliqué<br>de la maniére suivante:</p>
<p>- the Convention between<br>Finland and Austria on<br>the recognition and<br>enforcement of judgments<br>in civil matters, signed at<br>Vienna on 17 November<br>1986,</p>
<p>and, in so far as it is in<br>force:</p>
<p>- the Treaty between<br>Belgium, the Netherlands<br>and Luxembourg in<br>jurisdiction, bankruptcy,<br>and the validity and<br>enforcement of judg-<br>ments, arbitration awards<br>and authentic instruments,<br>signed at Brussels on 24<br>November 1961.</p>
<h5>Article 56</h5>
<p>The Treaty and the<br>conventions referred to in<br>Article 55 shall continue<br>to have effect in relation<br>to matters to which this<br>Convention does not<br>apply.</p>
<p>They shall continue to<br>have effect in respect of<br>judgments given and<br>documents formally<br>drawn up or registered as<br>authentic instruments<br>before the entry into force<br>of this Convention.</p>
<h5>Article 57</h5>
<p>1. This Convention shall<br>not affect any conven-<br>tions to which the<br>Contracting States are or<br>will be parties and which<br>in relation to particular<br>matters, govem juris-<br>diction or the recognition<br>or enforcement of judg-<br>ments.</p>
<p>2. With a view to its<br>uniform interpretation,<br>paragraph 1 shall be<br>applied in the following</p>
<p>- Konventionen mellan<br>Finland och Österrike om<br>erkännande och verk-<br>ställighet av civildomar,<br>undertecknad i Wien den<br>17 november 1986<sup>48</sup>,</p>
<p>samt, om det är i kraft,</p>
<p>- fördraget mellan<br>Belgien, Nederländerna<br>och Luxemburg om<br>domstols behörighet, om<br>konkurs, om giltighet och<br>verkställighet av domar,<br>skiljedomar och officiella<br>handlingar, undertecknat i<br>Bryssel den 24 november<br>1961.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Artikel 56</h5>
<p>Det fördrag och de<br>konventioner som anges i<br>artikel 55 skall fortsätta<br>att gälla på områden där<br>denna konvention inte är<br>tillämplig.</p>
<p>De skall fortsätta att gälla<br>beträffande domar som<br>har meddelats och hand-<br>lingar som har upprättats<br>eller registrerats som<br>officiella handlingar före<br>denna konventions ikraft-<br>trädande.</p>
<h5>Artikel 57</h5>
<p>1. Denna konvention skall<br>inte inverka på konven-<br>tioner som konventions-<br>statema har tillträtt eller<br>kommer att tillträda och<br>som på särskilda områden<br>reglerar domstolars be-<br>hörighet eller erkännande<br>eller verkställighet av<br>domar<sup>49</sup>.</p>
<p>2. För att säkerställa en<br>enhetlig tolkning skall<br>punkt 1 tillämpas enligt<br>följande:</p>
<p>119</p>
<p>a) la présente convention<br>ne fait pas obstacle å ce<br>qu’un tribunal d’un État<br>contractant partie å une<br>convention relative ä une<br>matiére particuliére puisse<br>fonder sa compétence sur<br>une telle convention,<br>méme si le défendeur est<br>domicilié sur le territoire<br>d’un État contractant non<br>partie ä une telle con-<br>vention. Le tribunal saisi<br>applique, en tout cas,<br>1’article 20 de la présente<br>convention;</p>
<p>b) les décisions rendues<br>dans un État contractant<br>par un tribunal ayant<br>fondé sa compétence sur<br>une convention relative ä<br>une matiére particuliére<br>sont reconnues et exé-<br>cutées dans les autres<br>États contractants con-<br>formément ä la présente<br>convention.</p>
<p>Si une convention relative<br>ä une matiére particuliére<br>et ä laquelle sont parties<br>1’État d’origine et 1’État<br>requis détermine les<br>conditions de recon-<br>naissance et d’exécution<br>des décisions, il est fait<br>application de ces con-<br>ditions. Il peut, en tout<br>cas, étre fait application<br>des dispositions de la<br>présente convention qui<br>concement la procédure<br>relative å la reconnais-<br>sance et ä 1’exécution des<br>décisions.</p>
<p>3. La présente convention<br>ne préjuge pas 1’appli-<br>cation des dispositions<br>qui, dans des matiéres<br>particuliéres, réglent la<br>compétence judiciaire, la</p>
<p>manner:</p>
<p>(a) this Convention shall<br>not prevent a court of a<br>Contracting State which<br>is a party to a convention<br>on a particular matter<br>from assuming juris-<br>diction in accordance<br>with that Convention,<br>even where the defendant<br>is domiciled in another<br>Contracting State which<br>is not a party to that<br>Convention. The court<br>hearing the action shall,<br>in any event, apply<br>Article 20 of this Con-<br>vention;</p>
<p>(b) judgments given in a<br>Contracting State by a<br>court in the exercise of<br>jurisdiction provided for<br>in a convention on a<br>particular matter shall be<br>recognized and enforced<br>in the other Contracting<br>State in accordance with<br>this Convention.</p>
<p>Where a convention on a<br>particular matter to which<br>both the State of origin<br>and the State addressed<br>are parties lays down<br>conditions for the reco-<br>gnition or enforcement of<br>judgments, those con-<br>ditions shall apply. In any<br>event, the provisions of<br>this Convention which<br>concem the procedure for<br>recognition and enforce-<br>ment of judgments may<br>be applied.</p>
<p>3. This Convention shall<br>not affect the application<br>of provisions which, in<br>relation to particular<br>matters, govem juris-<br>diction or the recognition</p>
<p>a) Denna konvention skall<br>inte utgöra hinder for en<br>domstol i en konventions-<br>stat som har tillträtt en<br>konvention som reglerar<br>ett särskilt område att<br>förklara sig behörig i<br>enlighet med den kon-<br>ventionen, även om<br>svaranden har hemvist i<br>en konventionsstat som<br>inte har tillträtt ifråga-<br>varande konvention. Den<br>domstol som handlägger<br>målet skall dock alltid<br>tillämpa artikel 20 i denna<br>konvention.</p>
<p>b) Domar som har<br>meddelats av en domstol i<br>en konventionsstat med<br>tillämpning av behörig-<br>hetsregler i en konvention<br>som reglerar ett särskilt<br>område skall erkännas<br>och verkställas i de andra<br>konventionsstatema i<br>enlighet med bestäm-<br>melserna i denna kon-<br>vention.</p>
<p>Om det i en konvention<br>som reglerar ett särskilt<br>område och som har till-<br>trätts såväl av ursprungs-<br>staten som av den stat<br>som ansökan riktas till,<br>anges förutsättningar för<br>erkännande eller verk-<br>ställighet av domar, skall<br>dessa förutsättningar<br>gälla. Bestämmelserna i<br>denne konvention om för-<br>farandet vid erkännande<br>och verkställighet kan<br>dock alltid tillämpas<sup>48</sup>.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>3. Denna konvention skall<br>inte påverka tillämp-<br>ningen av de bestäm-<br>melser som, på särskilda<br>områden, reglerar dom-<br>stols behörighet eller<br></p>
<p>reconnaissance ou 1’exé-<br>cution des décisions et<br>qui sont ou seront con-<br>tenues dans les actes des<br>institutions des Com-<br>munautés européennes ou<br>dans les législations<br>nationales harmonisées en<br>exécution de ces actes.</p>
<h5>Article 58</h5>
<p>Jusqu’au moment ou la<br>convention concemant la<br>compétence judiciaire et<br>1’exécution des décisions<br>en matiére civile et<br>commerciale, signée å<br>Lugano le 16 septembre<br>1988, produira ses effets ä<br>l’égard de la France et de<br>la Confédération suisse,<br>les dispositions de la<br>présente convention ne<br>portent pas préjudice aux<br>droits reconnus aux<br>ressortissants suisses par<br>la convention entre la<br>France et la Confédé-<br>ration suisse sur la com-<br>pétence judiciaire et<br>1’exécution des jugements<br>en matiére civile, signée å<br>Paris le 15 juin 1869.</p>
<h5>Article 59</h5>
<p>La présente convention ne<br>fait pas obstacle å ce<br>qu’un État contractant<br>s’engage envers un État<br>tiers, aux termes d’une<br>convention sur la recon-<br>naissance et 1’exécution<br>des jugements, å ne pas<br>reconnaitre une décision<br>rendue, notamment dans<br>un autre État contractant,<br>contre un défendeur qui<br>avait son domicile ou sa<br>résidence habituelle sur le<br>territoire de 1’État tiers<br>lorsque, dans un cas<br>prévu par 1’article 4, la</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>décision</p></td><td>
<p>n’a</p></td><td>
<p>pu</p></td><td>
<p>étre</p></td></tr>
<tr><td>
<p>fondée</p></td><td>
<p>que</p></td><td>
<p>sur</p></td><td>
<p>une</p></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>compétence</p></td><td>
<p>visée</p></td><td>
<p>å</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1’article</p></td><td>
<p>3</p></td><td colspan="2">
<p>deuxiéme</p></td></tr>
</table>
<p>or enforcement of judg-<br>ments and which are or<br>will be contained in acts<br>of the institutions of the<br>European Communities<br>or in national laws har-<br>monized in implementa-<br>tion of such acts.</p>
<h5>Article 58</h5>
<p>Until such time as the<br>Convention on juris-<br>diction and the enforce-<br>ment of judgments in<br>civil and commercial<br>matters, signed at Lugano<br>on 16 September 1988,<br>takes effect with regard to<br>France and the Swiss<br>Confédération, this Con-<br>vention shall not affect<br>the rights granted to<br>Swiss nationals by the<br>Convention between<br>France and the Swiss<br>Confédération on juris-<br>diction and enforcement<br>of judgments in civil<br>matters, signed at Paris on<br>15 June 1869.</p>
<h5>Article 59</h5>
<p>This Convention shall not<br>prevent a Contracting<br>State from assuming, in a<br>convention on the reco-<br>gnition and enforcement<br>of judgments, an obliga-<br>tion towards a third State<br>not to recognize judg-<br>ments given in other<br>Contracting States against<br>defendants domiciled or<br>habitually resident in the<br>third State where, in cases<br>provided for in Article 4,<br>the judgment could only<br>be founded on a ground<br>of jurisdiction specified in<br>the second paragraph of<br>Article 3.<br></p>
<p>erkännande eller verk-<br>ställighet av domar som<br>finns intagna i, eller kom-<br>mer att tas in i rättsakter<br>antagna av Europeiska<br>gemenskapernas institu-<br>tioner eller i nationell lag-<br>stiftning som harmoni-<br>serats för att genomföra<br>sådana rättsakter<sup>50</sup>.</p>
<h5>Artikel 58<sup>51</sup></h5>
<p>Till dess konventionen<br>om domstols behörighet<br>och om verkställighet av<br>domar på privaträttens<br>område, undertecknad i<br>Lugano den 16 september<br>1988, bötjar gälla för<br>Frankrike och Schweiz<br>skall denna konvention<br>inte påverka de rättigheter<br>som schweiziska med-<br>borgare har genom kon-<br>ventionen mellan Frank-<br>rike och Schweiz om<br>domstols behörighet och<br>verkställighet av civil-<br>domar, undertecknad i<br>Paris den 15 juni 1869.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Artikel 59</h5>
<p>Denna konvention skall<br>inte utgöra hinder för en<br>konventionsstat att i<br>förhållande till en tredje<br>stat, i en konvention om<br>erkännande och verk-<br>ställighet av domar, för-<br>plikta sig att inte erkänna<br>domar som har meddelats<br>i andra konventionsstater<br>mot svarande som har<br>hemvist eller sin vanliga<br>vistelseort i denna tredje<br>stat när domen, i fall som<br>avses i artikel 4, kunnat<br>meddelas endast med stöd<br>av en behörighetsregel<br>som anges i artikel 3,<br>andra stycket.</p>
<h4>121</h4>
<p>alinéa.</p>
<p>Toutefois, aucun État<br>contractant ne peut<br>s’engager envers un État<br>tiers ä ne pas reconnaitre<br>une décision rendue dans<br>un autre État contractant<br>par une juridiction dont la<br>compétence est fondée<br>sur 1’existence dans cet<br>État de biens appartenant<br>au défendeur ou sur la<br>saisie par le demandeur<br>de biens qui y existent:</p>
<p>1) si la demande porte sur<br>la propriété ou la<br>possession desdits biens,<br>vise ä obtenir 1’autorisa-<br>tion d’en disposer ou est<br>relative ä un autre litige<br>les concemant ou</p>
<p>2) si les biens constituent<br>la garantie d’une créance<br>qui fait 1’objet de la<br>demande.</p>
<p>However, a Contracting<br>State may not assume an<br>obligation towards a third<br>State not to recognize a<br>judgment given in another<br>Contracting State by a<br>court basing its juris-<br>diction on the presence<br>within that State of<br>property belonging to the<br>defendant, or the seizure<br>by the plaintiff of<br>property situated there:</p>
<p>1. if the action is brought<br>to assert or declare<br>proprietary or possessory<br>rights in that property,<br>seeks to obtain authority<br>to dispose of it, or arises<br>from another issue rela-<br>ting to such property; or</p>
<p>2. if the property constitu-<br>tes the security for a debt<br>which is the subject-<br>matter of the action.</p>
<p>En konventionsstat får<br>dock inte i förhållande till<br>en tredje stat förplikta sig<br>att inte erkänna en dom<br>som har meddelats i en<br>annan konventionsstat av<br>en domstol som har<br>grundat sin behörighet på<br>att svaranden har egen-<br>dom i den staten eller att<br>käranden har erhållit<br>kvarstad eller liknande<br>säkerhetsåtgärd i egen-<br>dom som finns där, om</p>
<p>1. talan avser äganderätt<br>till egendomen eller rätt<br>att inneha denna, syftar<br>till att erhålla rätt att<br>förfoga över den, eller<br>avser annan tvist som har<br>samband med egen-<br>domen, eller</p>
<p>2. egendomen utgör<br>säkerhet för den fordran<br>som är föremål för<br>rättegången<sup>52</sup>.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>TITRE VIII<br>DISPOSITIONS<br>FINALES</p>
<p>Article 60</p>
<h5>Article 61</h5>
<p>La présente convention<br>sera ratifiée par les États<br>signataires. Les instru-<br>ments de ratification<br>seront déposés auprés du<br>secrétaire général du<br>Conseil des Commu-<br>nautés européennes.</p>
<h5>Article 62</h5>
<p>La présente convention<br>entrera en vigueur le<br>premier jour du troisiéme<br>mois suivant le dépöt de<br>T instrument de ratifi-<br>cation de 1’État signataire<br>qui procédera le demier å</p>
<p>TITLE VIII<br>FINAL PROVISIONS</p>
<p>Article 60</p>
<h5>Article 61</h5>
<p>This Convention shall be<br>ratified by the signatory<br>States. The instruments of<br>ratification shall be depo-<br>sited with the Secretary-<br>General of the Council of<br>the European Commu-<br>nities.</p>
<h5>Article 62</h5>
<p>This Convention shall<br>enter into force on the<br>first day of the third<br>month following the<br>deposit of the instrument<br>of ratification by the last<br>signatory State to take</p>
<p>AVDELNING Vin<br>SLUT-<br>BESTÄMMELSER</p>
<h5>Artikel 60</h5>
<p>... <sup>53</sup></p>
<h5>Artikel 61<sup>54</sup></h5>
<p>Denna konvention skall<br>ratificeras av signatär-<br>statema. Ratifikationsins-<br>trumenten skall deponeras<br>hos generalsekreteraren<br>vid Europeiska gemen-<br>skapernas råd.</p>
<h5>Artikel 62<sup>55</sup></h5>
<p>Denna konvention träder i<br>kraft den första dagen i<br>den tredje månaden efter<br>det att ratifikations-<br>instrumentet har depone-<br>rats av den signatärstat<br>som sist fullgör denna<br></p>
<p>122</p>
<p>cette formalité.</p>
<h5>Article 63</h5>
<p>Les États contractants<br>reconnaissent que tout<br>État qui devient membre<br>de la Communauté écono-<br>mique européenne aura<br>1’obligation d’accepter<br>que la présente con-<br>vention soit prise comme<br>base pour les négociations<br>nécessaires pour assurer<br>la mise en oeuvre de<br>1’article 220 demier<br>alinéa du traité instituant<br>la Communauté écono-<br>mique européenne dans<br>les rapports entre les États<br>contractants et cet État.</p>
<p>Les adaptations</p>
<p>nécessaires pourront faire<br>1’objet d’une convention<br>spéciale entre les États<br>contractants, d’une part,<br>et cet État, d’autre part.</p>
<h5>Article 64</h5>
<p>Le secrétaire général du<br>Conseil des Commu-<br>nautés européennes<br>notifiera aux États signa-<br>taires:</p>
<p>a) le dépöt de tout<br>instrument de ratification;</p>
<p>b) les dates d’entrée en<br>vigueur de la présente<br>convention;</p>
<p>c) ...;</p>
<p>d) les déclarations reques<br>en application de 1’article<br>IV du protocole;</p>
<p>e) les Communications<br>faites en application de<br>1’article VI du protocole.</p>
<p>this step.</p>
<h5>Article 63</h5>
<p>The Contracting States<br>recognize that any State<br>which becomes a member<br>of the European Econo-<br>mic Community shall be<br>required to accept this<br>Convention as a basis for<br>the negotiations between<br>the Contracting States and<br>that State necessary to<br>ensure the implementa-<br>tion of the last paragraph<br>of Article 220 of the<br>Treaty establishing the<br>European Economic<br>Community.</p>
<p>The necessary adjust-<br>ments may be the subject<br>of a special convention<br>between the Contracting<br>States of the one part and<br>the new Member States of<br>the other part.</p>
<h5>Article 64</h5>
<p>The Secretary-General of<br>the Council of the Euro-<br>pean Communities shall<br>notify the signatory States<br>of:</p>
<p>(a) the deposit of each<br>instrument of ratification;</p>
<p>(b) the date of entry into<br>force of this Convention;</p>
<p>(c) • - -;</p>
<p>(d) any declaration<br>received pursuant to<br>Article IV of the Protocol;</p>
<p>(e) any communication<br>made pursuant to Article</p>
<p>VI of the Protocol.</p>
<p>formalitet.</p>
<h5>Artikel 63</h5>
<p>Konventionsstatema kon-<br>staterar att varje stat som<br>blir medlem av<br>Europeiska gemenskapen<br>skall vara skyldig att<br>godta denna konvention<br>som underlag för de för-<br>handlingar som är nöd-<br>vändiga för att säkerställa<br>genomförandet av artikel<br>220 sista stycket i För-<br>draget om upprättandet av<br>Europeiska ekonomiska<br>gemenskapen, i förhållan-<br>det mellan konven-<br>tionsstatema och den<br>staten.</p>
<p>Nödvändig anpassning<br>kan bli föremål för en<br>särskild konvention<br>mellan konventions-<br>statema, å ena sidan, och<br>den staten, å andra sidan.</p>
<h5>Artikel 6456</h5>
<p>Generalsekreteraren vid<br>Europeiska gemenska-<br>pernas råd skall under-<br>rätta signatärstatema om</p>
<p>a) deponeringen av vaije<br>ratifikationsinstrument,</p>
<p>b) dagen för konven-<br>tionens ikraftträdande,</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>c) ... 57</p>
<p>d) förklaringar som<br>mottas enligt artikel IV i<br>protokollet,</p>
<p>e) underrättelser som<br>lämnas enligt artikel VI i<br>protokollet.</p>
<h5>Article 65</h5>
<p>Le protocole qui, du</p>
<h5>Article 65</h5>
<p>The Protocol annexed to</p>
<h5>Artikel 65</h5>
<p>Det protokoll som enligt</p>
<p>123</p>
<p>commun accord des États<br>contractants, est annexé ä<br>la présente convention, en<br>fait partie intégrante.</p>
<h5>Article 66</h5>
<p>La présente convention<br>est conclue pour une<br>durée illimitée.</p>
<h5>Article 67</h5>
<p>Chaque État contractant<br>peut demander la révision<br>de la présente convention.<br>Dans ce cas, une con-<br>férence de révision est<br>convoquée par le prési-<br>dent du Conseil des Com-<br>munautés européennes.</p>
<h5>Article 68</h5>
<p>La présente convention,<br>rédigée en un exemplaire<br>unique en langue<br>allemande, en langue<br>franqaise, en langue<br>italienne et en langue<br>néerlandaise, les quatre<br>textes faisant également<br>foi, sera déposée dans les<br>archives du secrétariat<br>général du Conseil des<br>Communautés euro-<br>péennes. Le secrétaire<br>général en remettra une<br>copie certifiée conforme å<br>chacun des gouveme-<br>ments des États signa-<br>taires.</p>
<p>En foi de quoi les<br>plénipotentiaires<br>soussignés ont apposé<br>leur signature en bas de la<br>présente convention.<br>[Signatures des pléni-<br>potentiaires désignés ]<br></p>
<p>this Convention by<br>common accord of the<br>Contracting States shall<br>form an integral part<br>thereof.</p>
<h5>Article 66</h5>
<p>This Convention is con-<br>cluded for an unlimited<br>period.</p>
<h5>Article 67</h5>
<p>Any Contracting State<br>may request the revision<br>of this Convention. In this<br>event, a revision con-<br>ference shall be convened<br>by the President of the<br>Council of the European<br>Communities.</p>
<h5>Article 68</h5>
<p>This Convention, drawn<br>up in a single original in<br>the Dutch, French,<br>German and Italian<br>languages, all four texts<br>being equally authentic,<br>shall be deposited in the<br>archives of the Secretariat<br>of the Council of the<br>European Communities.<br>The Secretary-General<br>shall transmit a certified<br>copy to the Government<br>of each signatory State .</p>
<p>In witness whereof, the<br>undersigned Pleni-</p>
<p>potentiaries have affixed<br>their signatures below this<br>Convention.</p>
<p>[Signatures of the desig-<br>nated plenipotentiaries]<br></p>
<p>gemensam överenskom-<br>melse mellan konven-<br>tionsstatema biläggs kon-<br>ventionen utgör en<br>integrerad del av denna.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Artikel 66</h5>
<p>Denna konvention ingås<br>på obegränsad tid.</p>
<h5>Artikel 67</h5>
<p>Vaije konventionsstat far<br>begära att konventionen<br>revideras. Om så sker,<br>skall ordföranden för<br>Europeiska gemen-<br>skapernas råd samman-<br>kalla en revisionskon-<br>ferens.</p>
<h5>Artikel 68<sup>58</sup></h5>
<p>Denna konvention, som<br>har upprättats i ett enda<br>exemplar på franska,<br>italienska, nederländska<br>och tyska språken, vilka<br>fyra texter äger lika<br>giltighet, skall deponeras i<br>arkiven hos general-<br>sekretariatet vid Euro-<br>peiska gemenskapernas<br>råd. Generalsekreteraren<br>skall till regeringen i vaije<br>signatärstat översända en<br>bestyrkt kopia<sup>59</sup>.</p>
<p>Till bevis på detta har<br>undertecknade befull-<br>mäktigade ombud under-<br>skrivit denna konvention.</p>
<p>(De utsedda befull-<br>mäktigade ombudens<br>underskri fter<sup>60</sup>.)</p>
<h4>124</h4>
<h5>PROTOCOLE</h5>
<p>Les hautes parties<br>contractantes sont con-<br>venues des dispositions<br>suivantes, qui sont<br>annexées å la convention</p>
<h5>Article I</h5>
<p>Toute personne domi-<br>ciliée au Luxembourg,<br>attraite devant un tribunal<br>d’un autre État con-<br>tractant en application de<br>1’article 5 paragraphe 1,<br>peut décliner la com-<br>pétence de ce tribunal. Ce<br>tribunal se déclare<br>d’office incompétent si le<br>défendeur ne comparait<br>pas.</p>
<p>Toute convention attribu-<br>tive de juridiction au sens<br>de 1’article 17 ne produit<br>ses effets å 1’égard d’une<br>personne domiciliée au<br>Luxembourg que si<br>celle-ci Ta expressément<br>et spécialement acceptée.</p>
<h5>Article II</h5>
<p>Sans préjudice de dis-<br>positions nationales plus<br>favorables, les personnes<br>domiciliées dans un État<br>contractant et poursuivies<br>pour une infraction in-<br>volontaire devant les juri-<br>dictions répressives d’un<br>autre État contractant<br>dont elles ne sont pas les<br>nationaux peuvent se faire<br>défendre par les person-<br>nes habilitées ä cette fin,<br>méme si elles ne com-<br>paraissent pas person-<br>nellement.</p>
<p>Toutefois, la juridiction<br>saisie peut ordonner la<br>comparution personnelle:<br>si celle-ci n’a pas eu lieu,<br>la décision rendue sur<br>I’action civile sans que la<br>personne en cause ait eu<br>la possibilité de se faire<br>défendre pourra ne pas</p>
<h5>PROTOCOL</h5>
<p>The High Contracting<br>Parties have agreed upon<br>the following provisions,<br>which shall be annexed to<br>the Convention:</p>
<h5>Article I</h5>
<p>Any person domiciled in<br>Luxembourg who is sued<br>in a court of another<br>Contracting State pur-<br>suant to Article 5 (1) may<br>refuse to submit to the<br>jurisdiction of that court.<br>If the defendant does not<br>enter an appearance the<br>court shall declare of its<br>own motion that it has no<br>jurisdiction.</p>
<p>An agreement conferring<br>jurisdiction, within the<br>meaning of Article 17,<br>shall be valid with respect<br>to a person domiciled in<br>Luxembourg only if that<br>person has expressly and<br>specifically so agreed.</p>
<h5>Article II</h5>
<p>Without prejudice to any<br>more favourable pro-<br>visions of national laws,<br>persons domiciled in a<br>Contracting State who are<br>being prosecuted in the<br>criminal courts of another<br>Contracting State of<br>which they are not natio-<br>nals for an offence which<br>was not intentionally<br>committed may be de-<br>fended by persons quali-<br>fied to do so, even if they<br>do not appear in person.</p>
<p>However, the court seised<br>of the matter may order<br>appearance in person; in<br>the case of failure to<br>appear, a judgment given<br>in the civil action without<br>the person concemed<br>having had the oppor-<br>tunity to arrange for his</p>
<h5>PROTOKOLL<sup>61</sup></h5>
<p>De höga fordragsslutande<br>partema har kommit<br>överens om följande<br>bestämmelser, vilka skall<br>biläggas konventionen:</p>
<h5>Artikel I</h5>
<p>Om talan väcks mot en<br>person som har hemvist i<br>Luxemburg vid en dom-<br>stol i en annan kon-<br>ventionsstat med stöd av<br>artikel 5.1, får denne göra<br>invändning om dom-<br>stolens behörighet. Om<br>svaranden inte går i<br>svaromål skall domstolen<br>självmant förklara sig<br>obehörig.</p>
<p>Ett avtal om domstols<br>behörighet som avses i<br>artikel 17 gäller mot en<br>person som har hemvist i<br>Luxemburg endast om<br>denna uttryckligen och<br>särskilt har godkänt<br>avtalet.</p>
<h5>Artikel II</h5>
<p>Med förbehåll för mer<br>fördelaktiga nationella<br>föreskrifter, får den som<br>har hemvist i en kon-<br>ventionsstat och är åtalad<br>för ett icke uppsåtligt<br>brott vid en brottmåls-<br>domstol i en annan<br>konventionsstat i vilken<br>han inte är medborgare,<br>försvaras av en därtill<br>behörig person, även om<br>han inte inställer sig<br>personligen.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Den domstol som hand-<br>lägger målet får dock<br>föreskriva personlig<br>inställelse; om en sådan<br>föreskrift inte har efter-<br>kommits behöver en dom<br>som har meddelats<br>rörande ett civilrättsligt<br>anspråk mot någon som<br></p>
<p>125</p>
<p>étre reconnue ni exécutée<br>dans les autres États<br>contractants.</p>
<h5>Article III</h5>
<p>Aucun impöt, droit ou<br>taxe, proportionnel ä la<br>valeur du litige, n’est<br>percju dans 1’État requis å<br>1’occasion de la procédure<br>tendant ä 1’octroi de la<br>formule exécutoire.</p>
<h5>Article IV</h5>
<p>Les actes judiciaires et<br>extrajudiciaires dressés<br>sur le territoire d’un État<br>contractant et qui doivent<br>étre notifiés ou signifiés å<br>des personnes se trouvant<br>sur le territoire d’un autre<br>État contractant sont<br>transmis selon les modes<br>prévus par les con-<br>ventions ou accords con-<br>clus entre les États<br>contractants.</p>
<p>Sauf si 1’État de desti-<br>nation s’y oppose par<br>déclaration faite au secré-<br>taire général du Conseil<br>des Communautés euro-<br>péennes, ces actes<br>peuvent aussi étre en-<br>voyés directement par les<br>officiers ministériels de<br>1’État ou les actes sont<br>dressés aux officiers<br>ministériels de 1’État sur<br>le territoire duquel se<br>trouve le destinataire de<br>l’acte. Dans ce cas,<br>1’officier ministériel de<br>1’État d’origine transmet<br>une copie de l’acte å<br>1’officier ministériel de<br>1’État requis, qui est<br>compétent pour la<br>remettre au destinataire.<br>Cette remise est faite dans<br>les formes prévues par la<br>loi de 1’État requis. Elle<br>est constatée par une<br></p>
<p>defence need not be<br>recognized or enforced in<br>the other Contracting<br>States.</p>
<h5>Article III</h5>
<p>In proceedings for the<br>issue of an order for<br>enforcement, no charge,<br>duty or fee calculated by<br>reference to the value of<br>the matter in issue may be<br>levied in the State in<br>which enforcement is<br>sought.</p>
<h5>Article IV</h5>
<p>Judicial and extrajudicial<br>documents drawn up in<br>one Contracting State<br>which have to be served<br>on persons in another<br>Contracting State shall be<br>transmitted in accordance<br>with the procedures laid<br>down in the conventions<br>and agreements con-<br>cluded between the Con-<br>tracting States.</p>
<p>Unless the State in which<br>service is to take place<br>objects by déclaration to<br>the Secretary-General of<br>the Council of the Euro-<br>pean Communities, such<br>documents may also be<br>sent by the appropriate<br>public officers of the<br>State in which the docu-<br>ment has been drawn up<br>directly to the appropriate<br>public officers of the<br>State in which the<br>addressee is to be found.<br>In this case the officer of<br>the State of origin shall<br>send a copy of the<br>document to the officer of<br>the State applied to who<br>is competent to forward it<br>to the addressee. The<br>document shall be<br>forwarded in the manner<br>specified by the law of<br>the State applied to. The<br></p>
<p>inte har haft tillfälle att<br>svara i målet varken<br>erkännas eller verkställas<br>i andra konventionsstater.</p>
<h5>Artikel III</h5>
<p>Ingen avgift eller skatt<br>som är beräknad efter<br>tvisteföremålets värde får<br>tas ut i verkställighets-<br>staten vid det förfarande<br>som syftar till förord-<br>nande om verkställighet.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Artikel IV</h5>
<p>Domstolshandlingar och<br>andra handlingar som<br>upprättats i en kon-<br>ventionsstat och som skall<br>delges någon i en annan<br>konventionsstat skall<br>översändas i enlighet med<br>de konventioner och avtal<br>som gäller mellan kon-<br>ventionsstatema.</p>
<p>Såvida inte den stat där<br>delgivning skall äga rum<br>genom en förklaring till<br>generalsekreteraren vid<br>Europeiska gemen-<br>skapernas råd motsätter<br>sig detta, kan sådana<br>handlingar också sändas<br>från tjänsteman i den stat<br>där handlingen har upp-<br>rättats direkt till tjänste-<br>man i den stat där mot-<br>tagaren befinner sig. I<br>sådant fall skall tjänste-<br>mannen i ursprungsstaten<br>sända en kopia av hand-<br>lingen till den tjänsteman<br>i mottagarstaten som är<br>behörig att överlämna den<br>till mottagaren. Hand-<br>lingen skall överlämnas<br>på det sätt som föreskrivs<br>i mottagarstatens lag.<br>Överlämnandet skall<br>bekräftas genom ett intyg<br>som sänds direkt till<br></p>
<p>126</p>
<p>attestation envoyée<br>directement å 1’officier<br>ministériel de 1’État<br>d’origine.</p>
<h5>Article V</h5>
<p>La compétence judiciaire<br>prévue å 1’article 6 point<br>2 et å 1’article 10 pour la<br>demande en garantie ou la<br>demande en intervention<br>ne peut étre invoquée ni<br>dans la république fédé-<br>rale d’Allemagne, ni dans<br>la république d’Autriche.<br>Toute personne domi-<br>ciliée sur le territoire d’un<br>autre État contractant peut<br>étre appelée devant les<br>tribunaux de:</p>
<p>- la république fédérale<br>d’Allemagne, en appli-<br>cation des artides 68 et<br>72 ä 74 du code de pro-<br>cédure civile concemant<br>la litis denuntiatio,</p>
<p>- la république d’Aut-<br>riche, conformément å<br>1’article 21 du Code de<br>procédure civile (Zivil-<br>prozessordnung) con-<br>cemant la litis denun-<br>tiatio.</p>
<p>Les décisions rendues<br>dans les autres États<br>contractants en vertu de<br>1’article 6 point 2 et de<br>1’article 10 sont recon-<br>nues et exécutées dans la<br>république fédérale<br>d’Allemagne et dans la<br>république d’Autriche<br>conformément au titre III.<br>Les effets produits å<br>1’égard des tiers, en<br>application de Talinéa<br>précédent, par des juge-<br>ments rendus dans ces<br>États sont également<br>reconnus dans les autres<br>États contractants.<br></p>
<p>forwarding shall be<br>recorded by a certificate<br>sent directly to the officer<br>of the State of origin.</p>
<h5>Article V</h5>
<p>The jurisdiction specified<br>in Artides 6 (2) and 10 in<br>actions on a warranty or<br>guarantee or in any other<br>third-party proceedings<br>may not be resorted to in<br>the Federal Republic of<br>Germany or in Austria.<br>Any person domiciled in<br>another Contracting State<br>may be sued in the courts:</p>
<p>- of the Federal Republic<br>of Germany, pursuant to<br>Artides 68, 72, 73 and 74<br>of the code of civil<br>procedure (Zivilprozess-<br>ordnung) conceming<br>third-party notices,</p>
<p>- of Austria, pursuant to</p>
<p>Article 21 of the code of<br>civil procedure (Zivil-<br>prozessordnung) con-<br>ceming third-party</p>
<p>notices.</p>
<p>Judgments given in the<br>other Contracting States<br>by virtue of Article 6 (2)<br>or 10 shall be recognized<br>and enforced in the<br>Federal Republic of<br>Germany and in Austria<br>in accordance with Title<br>III. Any effects which<br>judgments given in those<br>States may have on third<br>parties by application of<br>the provisions in the<br>preceeding paragraph<br>shall also be recognized<br>in the other Contracting<br>States.</p>
<p>tjänstemannen i ur-<br>sprungsstaten.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Artikel V<sup>62</sup></h5>
<p>Den grund för behörighet<br>som anges i artikel 6.2<br>och i artikel 10 rörande<br>återgångskrav eller annat<br>liknande far varken<br>åberopas i Tyskland eller<br>i Österrike. Mot den som<br>har hemvist i en annan<br>konventionsstat får talan<br>väckas vid domstolarna</p>
<p>- i Tyskland, enligt<br>artiklarna 68, 72, 73 och<br>74 i civilprocesslagen<br>(Zivilprozessordnung)<br>angående litisdenuntiation</p>
<p>- i Österrike, enligt artikel<br>21 i civilprocesslagen<br>(Zivilprozessordnung)<br>angående litisdenun-<br>tiation.</p>
<p>Domar som har meddelats<br>i andra konventionsstater<br>med stöd av artikel 6.2<br>eller artikel 10 skall<br>erkännas och verkställas i<br>Tyskland och i Österrike i<br>enlighet med avdelning<br>III. De rättsverkningar<br>som domar meddelade i<br>dessa stater kan ha för<br>tredje man genom<br>tillämpningen av före-<br>gående stycke skall också<br>erkännas i de andra<br>konventionsstatema.</p>
<h4>127</h4>
<h5>Article V bis</h5>
<p>En matiére d’obligation<br>alimentaire, les termes<br>«juge», «tribunal» et<br>«juridiction» com-</p>
<p>prennent les autorités<br>administratives danoises.</p>
<p>En Suéde, dans les<br>procédures sommaires<br>concemant les injonctions<br>de payer (betalnings-<br>föreläggande) et 1’assis-<br>tance (handräckning), les<br>termes «juge», «tribunal»<br>et «juridiction» com-<br>prennent le service public<br>suédois de recouvrement<br>force (kronofogdemyn-<br>dighet).</p>
<h5>Article V ter</h5>
<p>Dans les litiges entre le<br>capitaine et un membre<br>de 1’équipage d’un navire<br>de mer immatriculé au<br>Danemark, en Gréce, en<br>Irlande ou au Portugal,<br>relatifs aux rémunérations<br>ou aux autres conditions<br>de service, les juridictions<br>d’un État contractant<br>doivent contröler si<br>l’agent diplomatique ou<br>consulaire dont reléve le<br>navire a été informé du<br>litige. Elles doivent<br>surseoir å statuer aussi<br>longtemps que cet agent<br>n’a pas été informé. Elles<br>doivent, méme d’office,<br>se dessaisir si cet agent,<br>dument informé, a exercé<br>les attributions que lui<br>reconnait en la matiére<br>une convention consulaire<br>ou, ä défaut d’une telle<br>convention, a soulevé des<br>objections sm<sup>-</sup> la com-<br>pétence dans le délai<br>imparti.</p>
<h5>Article V quater</h5>
<p>Lorsque, dans le cadre de</p>
<p>1’article 69 paragraphe 5</p>
<h5>Article Va</h5>
<p>In matters relating to<br>maintenance, the ex-<br>pression ‘court’ includes<br>the Danish administrative<br>authorities.</p>
<p>In Sweden, in summary<br>proceedings conceming<br>orders to pay (betalnings-<br>föreläggande) and</p>
<p>assistance (handräck-<br>ning), the expression<br>‘court’ includes the<br>‘Swedish enforcement<br>service’ (kronofogdemyn-<br>dighet).</p>
<h5>Article Vb</h5>
<p>In proceedings involving<br>a dispute between the<br>master and a member of<br>the crew of a sea-going<br>ship registered in<br>Denmark, in Greece, in<br>Ireland or in Portugal,<br>conceming remuneration<br>or other conditions of<br>service, a court in a<br>Contracting State shall<br>establish whether the<br>diplomatic or consular<br>officer responsible for the<br>ship has been notified of<br>the dispute. It shall stay<br>the proceedings so long<br>as he has not been<br>notified. It shall of its<br>own motion decline<br>jurisdiction if the officer,<br>having been duly notified,<br>has exercised the powers<br>accorded to him in the<br>matter by a consular<br>convention, or in the<br>absence of such a<br>convention has, within the<br>time allowed, raised any<br>objection to the exercise<br>of such jurisdiction.</p>
<h5>Article Vc</h5>
<p>Article 52 and 53 of this<br>Convention shall, when</p>
<h5>Artikel Va<sup>63</sup></h5>
<p>I mål som under-<br>hållsskyldighet avses med<br>uttrycket domstol också<br>de danska administrativa<br>myndigheterna.</p>
<p>I Sverige avses vid<br>summarisk process i mål<br>om betalningsföre-</p>
<p>läggande och handräck-<br>ning med uttrycket<br>”domstol” också svensk<br>kronofogdemyndighet.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Artikel Vb<sup>64</sup></h5>
<p>I tvist mellan befälhavare<br>och någon i besättningen<br>på ett havsgående fartyg<br>som är registrerat i<br>Danmark, Grekland,<br>Irland eller Portugal om<br>lön eller andra anställ-<br>ningsvillkor, skall dom-<br>stol i annan konventions-<br>stat undersöka om den<br>diplomatiska eller kon-<br>sulära tjänsteman som är<br>ansvarig för fartyget har<br>blivit underrättad om<br>tvisten. Domstolen skall<br>låta avgörandet av målet<br>anstå så länge under-<br>rättelse inte har skett. Den<br>skall självmant förklara<br>sig obehörig om tjänste-<br>mannen, vederbörligen<br>underrättad, har utövat<br>sina befogenheter i saken<br>enligt en konsulär kon-<br>vention eller, i avsaknad<br>av en sådan konvention,<br>inom den utsatta tiden har<br>gjort invändning om<br>domstolens behörighet i<br>tvisten.</p>
<h5>Artikel Vc<sup>65</sup></h5>
<p>När artiklarna 52 och 53 i<br>denna konvention i</p>
<p>128</p>
<p>de la convention relative<br>au brevet européen pour<br>le marché commun,<br>signée ä Luxembourg le<br>15 décembre 1975, les<br>articles 52 et 53 de la<br>présente convention sont<br>appliqués aux disposi-<br>tions relatives ä la «rési-<br>dence», selon le texte de<br>la premiére convention, le<br>terme «résidence» em-<br>ployé dans ce texte est<br>réputé avoir la méme<br>portée que le terme<br>«domicile» figurant dans<br>les articles 52 et 53<br>précités.</p>
<h5>Article V quinquies</h5>
<p>Sans préjudice de la<br>compétence de 1’Office<br>européen des brevets<br>selon la convention sur la<br>délivrance de brevets<br>européens, signée å<br>Munich le 5 octobre<br>1973, les juridictions de<br>chaque État contractant<br>sont seules compétentes,<br>sans considération de<br>domicile, en matiére<br>d’inscription ou de vali-<br>dité d’un brevet européen<br>délivré pour cet État et<br>qui n’est pas un brevet<br>communautaire en appli-<br>cation des dispositions de<br>rarticle 86 de la con-<br>vention relative au brevet<br>européen pour le marché<br>commun signée a Luxem-<br>bourg le 15 décembre<br>1975.</p>
<h5>Article V sexies</h5>
<p>Sont également consi-<br>dérées Comme des actes<br>authentiques au sens de<br>1’article 50 premier alinéa<br>de la convention, les<br>conventions en matiére<br>d’obligations alimentaires<br>conclues devant des<br>autorités administratives<br>ou authentifiées par elles.<br></p>
<p>applied by Article 69 (5)<br>of the Convention for the<br>European patent for the<br>common market, signed<br>at Luxembourg on 15<br>December 1975, to the<br>provisions relating to<br>‘residence’ in the English<br>text of that Convention,<br>operate as if ‘residence’<br>in that text were the same<br>as ‘domicile’ in Articles<br>52 and 53.</p>
<h5>Article Vd</h5>
<p>Without prejudice to the<br>jurisdiction of the Euro-<br>pean Patent Office under<br>the Convention on the<br>grant of European patents,<br>signed at Munich on 5<br>October 1973, the courts<br>of each Contracting State<br>shall have exclusive<br>jurisdiction, regardless of<br>domicile, in proceedings<br>concemed with the<br>registration or validity of<br>any European patent<br>granted for that State<br>which is not a Com-<br>munity patent by virtue of<br>the provisions of Article<br>86 of the Convention for<br>the European patent for<br>the common market,<br>signed at Luxembourg on<br>15 December 1975.</p>
<h5>Article Ve</h5>
<p>Arrangements relating to<br>maintenance obligations<br>concluded with admi-<br>nistrative authorities or<br>authenticated by them<br>shall also be regarded as<br>authentic instruments<br>within the meaning of the<br>first paragraph of Article<br>50 of the Convention.<br></p>
<p>enlighet med artikel 69.5 i<br>konventionen om euro-<br>peiska patent for den<br>gemensamma marknaden,<br>undertecknad i Luxem-<br>burg den 15 december<br>1975, tillämpas på be-<br>stämmelserna som rör<br>residence i den engelska<br>texten till den konven-<br>tionen anses uttrycket<br>residence i den texten ha<br>samma innebörd som<br>uttrycket hemvist i de<br>ovannämnda artiklarna 52<br>och 53.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Artikel Vd«></h5>
<p>Med förbehåll för den<br>behörighet som det euro-<br>peiska patentverket har<br>enligt den europeiska<br>patentkonventionen un-<br>dertecknad i Miinchen<br>den 5 oktober 1973, skall<br>domstolarna i vaije kon-<br>ventionsstat, oberoende<br>av hemvist, ha exklusiv<br>behörighet vid talan som<br>angår registreringen eller<br>giltigheten av ett euro-<br>peiskt patent som har<br>meddelats för den staten<br>och som inte är ett<br>gemenskapspatent enligt<br>artikel 86 i konventionen<br>om europeiska patent för<br>den gemensamma mark-<br>naden, undertecknad i<br>Luxemburg den 15<br>december 1975.</p>
<h5>Artikel Ve<sup>67</sup></h5>
<p>Ett avtal om under-<br>hållsskyldighet som har<br>ingåtts inför en admini-<br>strativ myndighet eller<br>bestyrkts av en sådan<br>myndighet skall också<br>anses som en officiell<br>handling enligt artikel 50<br>första stycket i kon-<br>ventionen.</p>
<p>5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 102</p>
<h4>129</h4>
<h5>Article VI</h5>
<p>Les États contractants<br>communiqueront au<br>secrétaire général du<br>Conseil des Commu-<br>nautés européennes les<br>textes de leurs dis-<br>positions législatives qui<br>modifieraient soit les<br>articles de leurs lois qui<br>sont mentionnés dans la<br>convention, soit les<br>juridictions qui sont<br>désignées au titre III<br>section 2.</p>
<p>En foi de quoi les pléni-<br>potentiaires soussignés<br>ont apposé leur signature<br>au bas du présent proto-<br>cole.</p>
<p>Fait å Bruxelles, le vingt-<br>sept septembre mil neuf<br>cent soixante-huit.</p>
<p>[Signatures des pléni-<br>potentiaires désignés]</p>
<h5>Article VI</h5>
<p>The Contracting States<br>shall communicate to the<br>Secretary-General of the<br>Council of the European<br>Communities the text of<br>any provisions of their<br>laws which amend either<br>those articles of their laws<br>mentioned in the Con-<br>vention or the lists of<br>courts specified in<br>Section 2 of Title III of<br>the Convention.</p>
<p>In witness whereof, the<br>undersigned Plenipoten-<br>tiaries have affixed their<br>signatures below this<br>Protocol.</p>
<p>Done at Brussels on the<br>twenty-seventh day of<br>September in the year one<br>thousand nine hundred<br>and sixty-eight.</p>
<p>[Signatures of the desig-<br>nated plenipotentiaries]</p>
<h5>Artikel VI</h5>
<p>Konventionsstatema skall<br>till generalsekreteraren<br>vid Europeiska gemen-<br>skapernas råd överlämna<br>sådana lagtexter som<br>innebär ändringar an-<br>tingen i de bestämmelser<br>vartill hänvisas i denna<br>konvention eller i för-<br>teckningarna över dom-<br>stolar som anges i<br>avdelning III, avsnitt 2 i<br>konventionen.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Till bevis på detta har<br>undertecknade befullmäk-<br>tigade ombud underskrivit<br>detta protokoll.</p>
<p>Som skedde i Bryssel den<br>tjugosjunde september<br>nittonhundrasextioåtta.</p>
<p>(De utsedda befull-<br>mäktigade ombudens<br>underskrifter.)</p>
<h4>130</h4>
<p>PROTOCOLE</p>
<p>PROTOCOL</p>
<p>PROTOKOLL</p>
<p>concemant l’interpréation<br>par la Cour de justice de<br>la convention du 27<br>septembre 1968</p>
<p>concemant la compétence<br>judiciaire et 1’exécution<br>des décisions en matiére<br>civile et commerciale</p>
<p>LES HAUTES PARTIES<br>CONTRACTANTES AU<br>TRAITÉ INSTITUANT<br>LA COMMUNAUTÉ<br>ÉCONOMIQUE<br>EUROPÉENNE,<br>se référant å la décla-<br>ration annexée ä la con-<br>vention concemant la<br>compétence judiciaire et<br>1’exécution des décisions<br>en matiére civile et<br>commerciale signée å<br>Bruxelles le 27 septembre<br>1968,</p>
<p>ont décidé de conclure un<br>protocole attribuant<br>compétence å la Cour de<br>justice des Communautés<br>européennes pour</p>
<p>1’interpretation de ladite<br>convention et ont désigné<br>å cet effet comme<br>plénipotentiaires:</p>
<p>[Liste des pléni-<br>potentiaires désignés par<br>les États membres]</p>
<p>LESQUELS, réunis au<br>sein du Conseil, aprés<br>avoir échangé leurs pleins<br>pouvoirs reconnus en<br>bonne et due forme,</p>
<p>SONT CONVENUS DES<br>DISPOSITIONS QUI<br>SUTVENT:</p>
<h5>Article premier</h5>
<p>La Cour de justice des<br>Communautés euro-</p>
<p>on the interpretation by<br>the Court of Justice of the</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Convention</p></td><td>
<p>of</p></td><td>
<p>27</p></td></tr>
<tr><td>
<p>September</p></td><td>
<p>1968</p></td><td>
<p>on</p></td></tr>
<tr><td>
<p>jurisdiction</p></td><td>
<p>and</p></td><td>
<p>the</p></td></tr>
</table>
<p>enforcement of judgments<br>in civil and commercial<br>matters</p>
<p>THE HIGH CONTRAC-<br>TING PARTIES TO THE<br>TREATY ESTAB-<br>LISHING THE EURO-<br>PEAN ECONOMIC<br>COMMUNITY,</p>
<p>Having regard to the<br>Déclaration annexed to<br>the Convention on juris-<br>diction and the enforce-<br>ment of judgments in civil<br>and commercial matters,<br>signed at Brussels on 27<br>September 1968,</p>
<p>Have decided to conclude<br>a Protocol conferring<br>jurisdiction on the Court<br>of Justice of the European<br>Communities to interpret<br>that Convention, and to<br>this end have designated<br>as their Plenipotentiaries:</p>
<p>[List of the pleni-<br>potentiaries designated by<br>the Member States]</p>
<p>WHO, meeting within the<br>Council, having ex-<br>changed their full powers,<br>found in good and due<br>form,</p>
<p>HAVE AGREED AS<br>FOLLOWS:</p>
<h5>Article 1</h5>
<p>The Court of Justice of<br>the European Com-<br></p>
<p>om domstolens tolkning<br>av konventionen den 27<br>september 1968 om dom-<br>stolens behörighet och om<br>verkställighet av avgöran-<br>den på privaträttens<br>område<sup>68</sup></p>
<p>DE HÖGA FÖRDRAGS-<br>SLUTANDE PARTER-<br>NA I FÖRDRAGET OM<br>UPPRÄTTANDET AV<br>EUROPEISKA EKONO-<br>MISKA GEMEN-<br>SKAPEN,</p>
<p>SOM HÄNVISAR till<br>den förklaring som bilagts<br>konventionen om dom-<br>stols behörighet och om<br>verkställighet av domar<br>på privaträttens område,<br>undertecknad i Bryssel<br>den 27 september 1968.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>HAR BESLUTAT att<br>anta ett protokoll som ger<br>Europeiska gemenskaper-<br>nas domstol behörighet<br>att tolka den konven-<br>tionen och har för detta<br>ändamål som befull-<br>mäktigade ombud utsett</p>
<p>(Förteckning över de<br>befullmäktigade ombuden<br>som har utsetts av<br>medlemsstaterna.)</p>
<p>SOM, församlade i rådet,<br>sedan de har utväxlat sina<br>fullmakter och funnit dem<br>vara i god och behörig<br>form.</p>
<p>HAR ENATS OM<br>FÖLJANDE.</p>
<h5>Artikel 1</h5>
<p>Europeiska gemen-<br>skapernas domstol är<br></p>
<p>131</p>
<p>péennes est compétente<br>pour statuer sur 1’inter-<br>pretation de la convention<br>concemant la compétence<br>judiciaire et 1’exécution<br>des décisions en matiére<br>civile et commerciale et<br>du protocole annexé å<br>cette convention, signés ä<br>Bruxelles le 27 septembre<br>1968, ainsi que du présent<br>protocole.<br></p>
<p>munities shall have juris-<br>diction to give rulings on<br>the interpretation of the<br>Convention on juris-<br>diction and the enforce-<br>ment of judgments in civil<br>and commercial matters<br>and of the Protocol<br>annexed to that Con-<br>vention, signed at<br>Brussels on 27 September<br>1968, and also on the<br>interpretation of the<br>present Protocol.</p>
<p>behörig att tolka kon-<br>ventionen om domstols<br>behörighet och om verk-<br>ställighet av domar på<br>privaträttens område samt<br>det till konventionen bi-<br>lagda protokoll som<br>undertecknades i Bryssel<br>den 27 septeember 1968,<br>samt detta protokoll.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>La Cour de justice des<br>Communautés euro-<br>péennes est également<br>compétente pour statuer<br>sur T interpretation de la<br>convention relative ä<br>1’adhésion du royaume de<br>Danemark, de 1’Irlande et<br>du Royaume-Uni de<br>Grande-Bretagne et<br>d’Irlande du Nord å la<br>convention du 27<br>septembre 1968 ainsi<br>qu’au présent protocole.<br></p>
<p>The Court of Justice of<br>the European Commu-<br>nities shall also have<br>jurisdiction to give<br>relings on the inter-<br>pretation of the Con-<br>vention on the accession<br></p>
<p>of the Kingdom of<br>Denmark, Ireland and the<br>United Kingdom of Great<br>Britain and Northern</p>
<p>Ireland to the Convention<br></p>
<p>of 27 September 1968<br>and to this Protocol.</p>
<p>Europeiska gemen-<br>skapernas domstol är<br>även behörig att tolka<br>konventionen om</p>
<p>Konungariket Danmarks,<br>Irlands och Förenade<br>konungarikets Stor-<br>britannien och Nordirland<br>tillträde till konventionen<br>den 27 september 1968<br>samt till detta protokoll<sup>69</sup>.</p>
<p>La Cour de justice des<br>Communautés euro-<br>péennes est également<br>compétente pour statuer<br>sur 1’interprétation de la<br>convention relative å<br>1’adhésion de la Ré-<br>publique hellénique ä la<br>convention du 27</p>
<p>The Court of Justice of</p>
<p>the European Commu-</p>
<p>nities shall</p>
<p>also have</p>
<p>jurisdiction to<br>relings on the<br>pretation of the</p>
<p>give<br>inter-<br>Con-</p>
<p>vention on the accession</p>
<p>of the Hellenic Republic<br>to the Convention of 27</p>
<p>septembre 1968 et au<br>présent protocole, tels<br>qu’ils ont été adaptés par<br>la convention de 1978.</p>
<p>September 1968 and to<br>this Protocol, as adjusted<br>by the 1978 Convention.</p>
<p>Europeiska gemen-<br>skapernas domstol är<br>även behörig att tolka<br>konventionen om Repub-<br>liken Greklands tillträde<br>till konventionen den 27<br>september 1968 samt till<br>detta protokoll, så som de<br>har anpassats genom 1978<br>års konvention<sup>70</sup>.</p>
<p>La Cour de justice des<br>Communautés euro-<br>péennes est également<br>compétente pour stamer<br>sur Tinterprétation de la<br>convention relative å<br>1’adhésion du royaume<br>d’Espagne et de la<br>République portugaise å<br>la convention du 27<br>septembre 1968 et au<br>présent protocole, tels<br>qu’ils ont été adaptés par</p>
<p>The Court of Justice of<br>the European Commu-</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="3">
<p>nities shall also have</p></td></tr>
<tr><td>
<p>jurisdiction</p></td><td>
<p>to</p></td><td>
<p>give</p></td></tr>
<tr><td>
<p>relings on</p></td><td>
<p>the</p></td><td>
<p>inter-</p></td></tr>
<tr><td>
<p>pretation of</p></td><td>
<p>the</p></td><td>
<p>Con-</p></td></tr>
</table>
<p>vention on the accession<br>of the Kingdom of Spain<br>and the Portuguese<br>Republic to the Con-<br>vention of 27 September<br>1968 and to this Protocol,<br>as adjusted by the 1978</p>
<p>Europeiska gemen-<br>skapernas domstol är<br>även behörig att tolka<br>konventionen om</p>
<p>Konungariket Spaniens<br>och Republiken Portugals<br>tillträde till konventionen<br>den 27 september 1968<br>samt till detta protokoll,<br>så som de har anpassats<br>genom 1978 och 1982 års<br>konventioner<sup>71</sup>.</p>
<p>132</p>
<p>les conventions de 1978<br>et 1982.</p>
<p>Convention and the 1982<br>Convention.</p>
<h4>Prop. 1997/98:102</h4>
<h4>Bilaga 3</h4>
<p>La Cour de justice des<br>Communautés euro-<br>péennes est également<br>compétente pour statuer<br>sur 1’interpretation de la<br>convention relative ä<br>1’adhésion de la<br></p>
<p>république d’Autriche, de<br>la république de Finlande<br>et du royaume de Suéde å<br>la convention du 27<br>septembre 1968 et au<br>présent protocole, tels<br>qu’ils ont été adaptés par<br>les conventions de 1978,<br>de 1982 et de 1989.</p>
<p>The Court of Justice of<br>the European Commu-</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>nities shall</p></td><td>
<p>also</p></td><td>
<p>have</p></td></tr>
<tr><td>
<p>jurisdiction</p></td><td>
<p>to</p></td><td>
<p>give</p></td></tr>
<tr><td>
<p>rulings on</p></td><td>
<p>the</p></td><td>
<p>inter-</p></td></tr>
<tr><td>
<p>pretation of</p></td><td>
<p>the</p></td><td>
<p>Con-</p></td></tr>
<tr><td colspan="3">
<p>vention on the accession</p></td></tr>
</table>
<p>of the Republic of<br>Austria, the Republic of<br>Finland and the Kingdom<br>of Sweden to the Con-<br>vention of 27 September<br>1968 and to this Protocol,<br>as adjusted by the 1978<br>Convention, the 1982<br>Convention and the 1989<br></p>
<p>Europeiska gemen-<br>skapernas domstol är<br>även behörig att tolka<br>konventionen om Re-<br>publiken Österrikes,<br>Republiken Finlands och<br>Konungariket Sveriges<br>tillträde till konventionen<br>den 27 september 1968<br>samt till detta protokoll,<br>så som de har anpassats<br>genom 1978, 1982 och<br>1989 års konventioner<sup>72</sup>.</p>
<p>Convention.</p>
<h5>Article 2</h5>
<p>Les juridictions suivantes<br>ont le pouvoir de<br>demander ä la Cour de<br>justice de statuer å titre<br>préjudiciel sur une<br>question d’interprétation:</p>
<p>1) - en Belgique: la Cour<br>de cassation «het Hof van<br>Cassatie» et le Conseil<br>d’Etat «de Raad van<br>Staat»,</p>
<p>- au Danemark:<br>hojesteret,</p>
<p>- en république fédérale</p>
<p>d’Allemagne: «die</p>
<p>obersten Gerichtshöfe des</p>
<p>Bundes»,</p>
<p>- en Gréce: «pa<br>avancera öt%acrtripia»,</p>
<p>- en Espagne: «el<br>Tribunal Supremo»,</p>
<p>- en France: la Cour de<br>cassation et le Conseil<br>d’État,</p>
<p>- en Irlande: «the<br>Supreme Court»,</p>
<p>- en Italie: «la Corte</p>
<h5>Article 2</h5>
<p>The following courts may<br>request the Court of<br>Justice to give prelimi-<br>nary rulings on questions<br>of interpretation:</p>
<p>1. - in Belgium: Ta Cour<br>de Cassation’ - *het Hof<br>van Cassatie’ and Te<br>Conseil d’Etat’ - ‘de<br>Raad van State’,</p>
<p>- in Denmark:<br>‘hojesteret’,</p>
<p>- in the Federal Republic</p>
<p>of Germany: ‘die obersten<br>Gerichtshöfe des</p>
<p>Bundes’,</p>
<p>- in Greece: the ‘pa<br>avanara öt%a<Ttr|pta’,</p>
<p>- in Spain: ‘el Tribunal<br>Supremo’,</p>
<p>- in France: Ta Cour de<br>Cassation’ and Te Conseil<br>d’État’,</p>
<p>- in Ireland: the Supreme<br>Court,</p>
<p>- in Italy: Ta Corte</p>
<h5>Artikel 2</h5>
<p>Följande domstolar har<br>rätt att begära att dom-<br>stolen skall meddela<br>förhandsavgörande i en<br>tolkningsfråga:</p>
<p>1. - i Belgien: Cour de<br>cassation - Hof van<br>Cassatie och Conseil<br>d’Etat - Raad van State,</p>
<p>- i Danmark: hojesteret,</p>
<p>- i Förbundsrepubliken<br>Tyskland: die obersten<br>Gerichtshöfe des Bundes,</p>
<p>i Grekland: pa<br>aveorara ötxaarr|pia,</p>
<p>- i Spanien: Tribunal<br>Supremo,</p>
<p>- i Frankrike: Cour de<br>cassation och Conseil<br>d’Etat,</p>
<p>- i Irland: Supreme Court,</p>
<p>- i Italien: Corte suprema</p>
<p>133</p>
<p>suprema di cassazione»,</p>
<p>- au Luxembourg: la<br>Cour supérieure de justice<br>siégeant comme Cour de<br>cassation,</p>
<p>- en Autriche: le<br>«Oberste Gerichtshof», le<br>«Verwaltungsgerichtshof<br>» et le «Verfassungs-<br>gerichtshof»,</p>
<p>- aux Pays-Bas: «de<br>Hoge Raad»,</p>
<p>- au Portugal: «o<br>Supremo Tribunal de<br>justi«?a et o Supremo<br>Tribunal Administrativo»,</p>
<p>- en Finlande: «korkein</p>
<p>oikeus/högsta domstolen<br>et korkein hallinto-<br>oikeus/högsta förvalt-</p>
<p>ningsdomstolen»,</p>
<p>- en Suéde: «Högsta<br>domstolen, Regerings-<br>rätten, Arbetsdomstolen»<br>et «Marknadsdomstolen»,</p>
<p>- au Royaume-Uni: «the<br>House of Lords» et les<br>juridictions saisies sur la<br>base de 1’article 37<br>deuxiéme alinéa ou de<br>1’article 41 de la<br>convention;</p>
<p>2) les juridictions des</p>
<p>États contractants</p>
<p>lorsqu’elles statuent en<br>appel;</p>
<p>3) dans les cas prévus å</p>
<p>1’article 37 de la<br>convention, les</p>
<p>juridictions mentionnées<br>audit article.</p>
<h5>Article 3</h5>
<p>1. Lorsqu’une question<br>portant sur 1’interpretation<br>de la convention et des</p>
<p>Suprema di Cassazione’,</p>
<p>- in Luxembourg: Ta<br>Cour supérieure de<br>Justice’ when sitting as<br>‘Cour de Cassation’,</p>
<p>- in Austria, the ‘Oberste<br>Gerichtshof, the ‘Ver-<br>waltungsgerichtshof and<br>the ‘Verfassungsgerichts-<br>hof,</p>
<p>- in the Netherlands: ‘de<br>Hoge Raad’,</p>
<p>- in Portugal: ‘o Supremo<br>Tribunal de Justina’ and<br>‘o Supremo Tribunal<br>Administrativo’,</p>
<p>- in Finland, ‘korkein<br>oikeus/högsta domstolen’<br>and ‘korkein hallinto-<br>oikeus/högsta förvalt-<br>ningsdomstolen’,</p>
<p>- in Sweden, ‘Högsta<br>domstolen’, ‘Regerings-<br>rätten’, ‘Arbetsdom-<br>stolen’ and ‘Marknads-<br>domstolen’,</p>
<p>- in the United Kingdom:<br>the House of Lords and<br>courts to which appli-<br>cation has been made<br>under the second<br>paragraph of Article 37 or<br>under Article 41 of the<br>Convention;</p>
<p>2. the courts of the<br>Contracting States when<br>they are sitting in an<br>appellate capacity;</p>
<p>3. in the cases provided<br>for in Article 37 of the<br>Convention, the courts<br>referred to in that Article.</p>
<h5>Article 3</h5>
<p>1. Where a question of<br>interpretation of the<br>Convention or of one of</p>
<p>di cassazione,</p>
<p>- i Luxemburg: Cour<br>supérieure de justice i<br>dess sammansättning som<br>Cour de Cassation,</p>
<p>- i Österrike: Oberste</p>
<p>Gerichtshof, Ver-</p>
<p>waltungsgerichtshof och<br>V erfassungsgerichtshof,</p>
<p>- i Nederländerna: Hoge<br>Raad,</p>
<p>- i Portugal: Supremo</p>
<p>Tribunal de justi<?a och<br>Supremo Tribunal</p>
<p>Administrativo,</p>
<p>- i Finland: högsta<br>domstolen/korkein oikeus<br>och högsta förvaltnings-<br>domstolen/korkein<br>hallintooikeus,</p>
<p>- i Sverige: Högsta<br>domstolen, Regerings-<br>rätten, Arbetsdomstolen<br>och Marknadsdomstolen,</p>
<p>- i Förenade kungariket:<br>House of Lords och de<br>domstolar till vilka<br>ansökningar enligt artikel<br>37 andra stycket eller<br>artikel 41 i konventionen<br>har gjorts <sup>73</sup></p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>2. konventionsstatemas<br>domstolar när de utgör<br>överinstans,</p>
<p>3. i fall som avses i artikel<br>37 i konventionen, de<br>domstolar som nämns i<br>den artikeln.</p>
<h5>Artikel 3</h5>
<p>1. När en fråga om<br>tolkning av konventionen<br>och av de andra texter<br></p>
<p>134</p>
<p>autres textes mentionnés ä<br>1’article l<sup>er</sup> est soulevée<br>dans une affaire pendante<br>devant une juridiction<br>indiquée å 1’article 2<br>paragraphe 1, cette<br>juridiction, si elle estime<br>qu’une décision sur ce<br>point est nécessaire pour<br>rendre son jugement, est<br>tenue de demander å la<br>Cour de justice de statuer<br>sur cette question.</p>
<p>2. Lorsqu’une telle<br>question est soulevée<br>devant une juridiction<br>indiquée ä 1’article 2<br>paragraphes 2 et 3, cette<br>juridiction peut, dans les<br>conditions déterminées au<br>paragraphe 1, demander ä<br>la Cour de justice de<br>statuer.</p>
<h5>Article 4</h5>
<p>1. L’autorité compétente<br>d’un État contractant a la<br>faculté de demander å la<br>Cour de justice de se<br>prononcer sur une<br>question d’interprétation<br>de la convention et des<br>autres textes mentionnés ä<br>1’article 1<sup>CT</sup> si des déci-<br>sions rendues par des<br>juridictions de cet État<br>sont en contradiction avec<br>T interpretation donnée,<br>soit par la Cour de justice,<br>soit par une décision<br>d’une juridiction d’un<br>autre État contractant<br>mentionnée ä 1’article 2<br>paragraphes 1 et 2. Les<br>dispositions du présent<br>paragraphe ne s’appli-<br>quent qu’aux décisions<br>passées en force de chose<br>jugée.</p>
<p>2. L’interpretation donnée<br>par la Cour de justice ä la<br>suite d’une telle demande<br>est sans effet sur les<br>décisions ä 1’occasion<br>desquelles 1’interpretation<br></p>
<p>the other instruments<br>referred to in Article 1 is<br>raised in a case pending<br>before one of the courts<br>listed in point 1 of Article<br>2, that court shall, if it<br>considers that a décision<br>on the question is<br>necessary to enable it to<br>give judgment, request<br>the Court of Justice to<br>give a ruling thereon.</p>
<p>2. Where such a question<br>is raised before any court<br>referred to in point 2 or 3<br>of Article 2, that court<br>may under the conditions<br>laid down in paragraph 1,<br>request the Court of<br>Justice to give a ruling<br>thereon.</p>
<h5>Article 4</h5>
<p>1. The competent autho-<br>rity of a Contracting State<br>may request the Court of<br>Justice to give a ruling on<br>a question of inter-<br>pretation of the Con-<br>vention or of one of the<br>other instruments referred<br>to in Article 1 if judg-<br>ments given by courts of<br>that State conflict with the<br>interpretation given either<br>by the Court of Justice or<br>in a judgment of one of<br>the courts of another<br>Contracting State referred<br>to in point 1 or 2 of<br>Article 2. The provisions<br>of this paragraph shall<br>apply only to judgments<br>which have become res<br>judicata.</p>
<p>2. The interpretation<br>given by the Court of<br>Justice in response to<br>such a request shall not<br>affect the judgments<br>which gave rise to the<br></p>
<p>som nämns i artikel 1<br>uppkommer i ett mål som<br>är anhängigt vid någon av<br>de domstolar som nämns i<br>artikel 2.1 och denna<br>domstol finner att ett<br>beslut i denna fråga är<br>nödvändigt för att den<br>skall kunna döma i saken,<br>är den skyldig att begära<br>att domstolen meddelar<br>ett förhandsavgörande.</p>
<p>2. När en sådan fråga<br>uppkommer vid en<br>domstol som avses i<br>artikel 2.2 och 2.3, kan<br>denna domstol på de<br>villkor som anges i punkt<br>1 begära att domstolen<br>meddelar ett förhands-<br>avgörande.</p>
<h5>Artikel 4</h5>
<p>1. En behörig myndighet i<br>en konventionsstat har<br>rätt att begära att dom-<br>stolen uttalar sig i en<br>fråga om tolkningen av<br>konventionen och de<br>andra texter som nämns i<br>artikel 1, om domar som<br>meddelats av domstolar i<br>den staten strider antingen<br>mot den tolkning som<br>gjorts av domstolen eller<br>mot en dom av en sådan<br>domstol i en annan kon-<br>ventionsstat som nämns i<br>artikel 2.1 och 2.2.<br>Bestämmelserna i denna<br>punkt gäller endast domar<br>som har vunnit laga kraft.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>2. Den tolkning som görs<br>av domstolen i anledning<br>av en sådan begäran<br>påverkar inte de domar<br>som gav upphov till<br>begäran om tolkning.</p>
<p>135</p>
<p>lui a été demandée.</p>
<p>3. Sont compétents pour<br>saisir la Cour de justice<br>d’une demande d’inter-<br>prétation conformément<br>au paragraphe 1, les<br>procureurs généraux prés<br>les cours de cassation des<br>États contractants ou<br>toute autre autorité<br>désignée par un État<br>contractant.</p>
<p>4. Le greffier de la Cour<br>de justice notifie la<br>demande aux États con-<br>tractants, å la Com-<br>mission et au Conseil des<br>Communautés euro-<br>péennes qui, dans un<br>délai de deux mois å<br>compter de cette<br>notification, ont le droit<br>de déposer devant la Cour<br>des mémoires ou obser-<br>vations écrites.</p>
<p>5. La procédure prévue au<br>présent article ne donne<br>lieu ni å la perception ni<br>au remboursement des<br>frais et dépens.</p>
<h5>Article 5</h5>
<p>1. Dans la mesure ou le<br>présent protocole n’en<br>dispose pas autrement, les<br>dispositions du traité<br>instituant la Communauté<br>économique européenne<br>et celles du protocole sur<br>le statut de la Cour de<br>justice y annexé, qui sont<br>applicables lorsque la<br>Cour est appelée ä statuer<br>ä titre préjudiciel,<br>s’appliquent également ä<br>la procédure d’interpré-<br>tation de la convention et<br>des autres textes mention-<br>nés ä 1’article 1<sup>CT</sup>.</p>
<p>2. Le réglement de<br>procédure de la Cour de<br></p>
<p>request for interpretation.</p>
<p>3. The Procurators-</p>
<p>General of the Courts of<br>Cassation of the Con-<br>tracting States, or any<br>other authority designated<br>by a Contracting State,<br>shall be entitled to request<br>the Court of Justice for a<br>ruling on interpretation in<br>accordance with</p>
<p>paragraph 1.</p>
<p>4. The Registrar of the<br>Court of Justice shall give<br>notice of the request to<br>the Contracting States, to<br>the Commission and to<br>the Council of the<br>European Communities;<br>they shall then be entitled<br>within two months of the<br>notification to submit<br>statements of case or<br>written observations to<br>the Court.</p>
<p>5. No fees shall be levied<br>or any costs or expenses<br>awarded in respect of the<br>proceedings provided for<br>in this Article.</p>
<h5>Article 5</h5>
<p>1. Except where this<br>Protocol otherwise pro-<br>vides, the provisions of<br>the Treaty establishing<br>the European Economic<br>Community and those of<br>the Protocol on the<br>Statute of the Court of<br>Justice annexed thereto,<br>which are applicable<br>when the Court is re-<br>quested to give a preli-<br>minary ruling, shall also<br>apply to any proceedings<br>for the interpretation of<br>the Convention and the<br>other instruments referred<br>to in Article 1.</p>
<p>2. The Rules of Procedure<br>of the Court of Justice</p>
<p>3. Det offentligas högsta<br>representant vid kassa-<br>tionsdomstolama i kon-<br>ventionsstatema eller<br>vaije annan myndighet<br>som utses av en kon-<br>ventionsstat är behöriga<br>att vända sig till dom-<br>stolen med en begäran om<br>tolkning enligt punkt 1.</p>
<p>4. När en sådan begäran<br>inkommer skall dom-<br>stolens justitiesekreterare<br>underrätta konventions-<br>statema samt Europeiska<br>gemenskapernas kom-<br>mission och råd, vilka<br>inom en frist om två<br>månader efter sådan<br>underrättelse har rätt att<br>inkomma till domstolen<br>med inlagor eller skrift-<br>liga synpunkter.</p>
<p>5. Det förfarande som<br>anges i denna artikel skall<br>inte föranleda att avgifter<br>tas ut eller att ersättning<br>för kostnader eller utlägg<br>tillerkänns.</p>
<h5>Artikel 5</h5>
<p>1. Såvida annat inte<br>föreskrivs i detta proto-<br>koll skall de bestäm-<br>melser i Fördraget om<br>upprättandet av Euro-<br>peiska ekonomiska<br>gemenskapen och i det<br>därtill bilagda protokollet<br>om domstolens stadga<br>vilka gäller när domstolen<br>skall meddela förhands-<br>avgörande, tillämpas även<br>vid tolkning av kon-<br>ventionen och de andra<br>texter som nämns i artikel<br>1.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>2. Domstolens rättegångs-<br>regler skall vid behov<br></p>
<p>136</p>
<p>justice est adapté et<br>complété, si besoin est,<br>conformément ä 1’article<br>188 du traité instituant la<br>Communauté économique<br>européenne.</p>
<p>Article 6</p>
<h5>Article 7</h5>
<p>Le présent protocole sera<br>ratifié par les États<br>signataires. Les instru-<br>ments de ratification<br>seront déposés auprés du<br>secrétaire général du<br>Conseil des Commu-<br>nautés européennes.</p>
<h5>Article 8</h5>
<p>Le présent protocole entre<br>en vigueur le premier jour<br>du troisiéme mois suivant<br>le dépöt de 1’instrument<br>de ratification de 1’État<br>signataire qui procéde le<br>demier å cette formalité.<br>Toutefois, son entrée en<br>vigueur intervient au plus<br>töt en méme temps que<br>celle de la convention du<br>27 septembre 1968<br>concemant la compétence<br>judiciaire et 1’exécution<br>des décisions en matiére<br>civile et commerciale.</p>
<h5>Article 9</h5>
<p>Les États contractants<br>reconnaissent que tout<br>État qui devient membre<br>de la Communauté éco-<br>nomique européenne et<br>auquel s’applique 1’article<br>63 de la convention<br>concemant la compétence<br>judiciaire et 1’exécution<br>des décisions en matiére<br>civile et commerciale doit<br>accepter les dispositions<br>du présent protocole, sous<br>réserve des adaptations<br>nécessaires.<br></p>
<p>shall, if necessary, be<br>adjusted and supple-<br>mented in accordance<br>with Article 188 of the<br>Treaty establishing the<br>European Economic<br>Community.</p>
<p>Article 6</p>
<h5>Article 7</h5>
<p>This Protocol shall be<br>ratified by the signatory<br>States. The instruments of<br>ratification shall be<br>deposited with the<br>Secretary-General of the<br>Council of the European<br>Communities.</p>
<h5>Article 8</h5>
<p>This Protocol shall enter<br>into force on the first day<br>of the third month<br>following the deposit of<br>the instrument of<br>ratification by the last<br>signatory State to take<br>this step; provided that it<br>shall at the earliest enter<br>into force at the same<br>time as the Convention of<br>27 September 1968 on<br>jurisdiction and the<br>enforcement of judgments<br>in civil and commercial<br>matters.</p>
<h5>Article 9</h5>
<p>The Contracting States<br>recognize that any State<br>which becomes a member<br>of the European Eco-<br>nomic Community, and to<br>which Article 63 of the<br>Convention on juris-<br>diction and the enforce-<br>ment of judgments in civil<br>and commercial matters<br>applies, must accept the<br>provisions of this Proto-<br>col, subject to such<br>adjustments as may be<br>required.</p>
<p>anpassas och komplette-<br>ras i enlighet med artikel<br>188 i Fördraget om<br>upprättandet av Euro-<br>peiska ekonomiska</p>
<p>gemenskapen.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h5>Artikel 6</h5>
<h4>. . . 74</h4>
<h5>Artikel 7<sup>75</sup></h5>
<p>Detta protokoll skall rati-<br>ficeras av signatärstater-<br>na. Ratifikationsinstru-<br>menten skall deponeras<br>hos generalsekreteraren<br>vid Europeiska gemen-<br>skapernas råd.</p>
<h5>Artikel 8<sup>76</sup></h5>
<p>Detta protokoll träder i<br>kraft den första dagen i<br>den tredje månaden efter<br>det att ratifikationsinstru-<br>mentet har deponerats av<br>den signatärstat som sist<br>fullgör denna formalitet.<br>Det träder dock i kraft<br>tidigast samtidigt som<br>konventionen den 27<br>september 1968 om dom-<br>stols behörighet och om<br>verkställighet av domar<br>på privaträttens område.</p>
<h5>Artikel 9</h5>
<p>Konventionsstatema kon-<br>staterar att vaije stat som<br>blir medlem av Euro-<br>peiska ekonomiska<br>gemenskapen och i för-<br>hållande till vilken artikel<br>63 i konventionen om<br>domstols behörighet och<br>om verkställighet av<br>domar på privaträttens<br>område är tillämplig skall<br>godta bestämmelserna i<br>detta protokoll, med<br>förbehåll för nödvändig<br>anpassning.</p>
<h4>137</h4>
<h5>Article 10</h5>
<p>Le secrétaire général du<br>Conseil des Commu-<br>nautés européennes noti-<br>fie aux États signataires:</p>
<p>a) le dépöt de tout instru-<br>ment de ratification;</p>
<p>b) la date d’entrée en<br>vigueur du présent proto-<br>cole;</p>
<p>c) les déclarations reques<br>en application de 1’article<br>4 paragraphe 3;</p>
<p>d) ....</p>
<h5>Article 11</h5>
<p>Les États contractants<br>communiqueront au<br>secrétaire général du Con-<br>seil des Communautés<br>européennes les textes de<br>leurs dispositions législa-<br>tives qui impliquent une<br>modification de la liste<br>des juridictions désignées<br>ä 1’article 2 paragraphe 1.</p>
<h5>Article 12</h5>
<p>Le présent protocole est<br>conclu pour une durée<br>illimitée.</p>
<h5>Article 13</h5>
<p>Chaque État contractant<br>peut demander la révision<br>du présent protocole.<br>Dans ce cas, une con-<br>férence de révision est<br>convoquée par le prési-<br>dent du Conseil des Com-<br>munautés européennes.</p>
<h5>Article 14)</h5>
<p>Le présent protocole,<br>rédigé en un exemplaire<br>unique en langues alle-<br>mande, franqaise, italien-<br>ne et néerlandaise, les<br>quatre textes faisant<br>également foi, est déposé<br>dans les archives du<br>secrétariat du Conseil des</p>
<h5>Article 10</h5>
<p>The Secretary-General of<br>the Council of the Euro-<br>pean Communities shall<br>notify the signatory States<br>of:</p>
<p>(a) the deposit of each<br>instrument of ratification;</p>
<p>(b) the date of entry into<br>force of this Protocol;</p>
<p>(c) any designation<br>received pursuant to<br>Article 4 (3);</p>
<p>(d) ... .</p>
<h5>Article 11</h5>
<p>The Contracting States<br>shall communicate to the<br>Secretary-General of the<br>Council of the European<br>Communities the texts of<br>any provisions of their<br>laws which necessitate an<br>amendment to the list of<br>courts in point 1 of<br>Article 2.</p>
<h5>Article 12</h5>
<p>This Protocol is con-<br>cluded for an unlimited<br>period.</p>
<h5>Article 13</h5>
<p>Any Contracting State<br>may request the revision<br>of this Protocol. In this<br>event, a revision con-<br>ference shall be convened<br>by the President of the<br>Council of the European<br>Communities.</p>
<h5>Article 14</h5>
<p>This Protocol, drawn up<br>in a single original in the<br>Dutch, French, German<br>and Italian languages, all<br>four texts being equally<br>authentic, shall be depo-<br>sited in the archives of the<br>Secretariat of the Council<br>of the European Com-</p>
<h5>Artikel 10<sup>77</sup></h5>
<p>Generalsekreteraren vid<br>Europeiska gemenskaper-<br>nas råd skall underrätta<br>signatärstatema om</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>a) deponeringen av vaije<br>ratifikationsinstrument,</p>
<p>b) dagen för detta pro-<br>tokolls ikraftträdande,</p>
<p>c) förordnanden som har<br>mottagits enligt artikel<br>4.3,</p>
<p>d) ... 78</p>
<h5>Artikel 11</h5>
<p>Konventionsstatema skall<br>till generalsekreteraren<br>vid Europeiska gemen-<br>skapernas råd överlämna<br>sådana lagtexter som<br>innebär ändringar i den<br>förteckning över dom-<br>stolar som anges i artikel<br>2.1.</p>
<h5>Artikel 12</h5>
<p>Detta protokoll gäller för<br>obegränsad tid.</p>
<h5>Artikel 13</h5>
<p>Vaije konventionsstat far<br>begära att detta protokoll<br>revideras. Om så sker,<br>skall ordföranden för<br>Europeiska gemen-<br>skapernas råd samman-<br>kalla en revisionskonf-<br>erens.</p>
<h5>Artikel 14<sup>79</sup></h5>
<p>Detta protokoll som har<br>upprättats i ett enda<br>exemplar på tyska,<br>franska, italienska och<br>nederländska språken,<br>vilka fyra texter äger lika<br>giltighet, skall deponeras i<br>arkiven hos general-<br>sekretariatet vid Euro-<br></p>
<p>138</p>
<p>Communautés euro-<br>péennes. Le secrétaire<br>général en remet une<br>copie certifiée conforme ä<br>chacun des gouveme-<br>ments des États signa-<br>taires .</p>
<p>En foi de quoi les pléni-<br>potentiaires soussignés<br>ont apposé leur signature<br>au bas du présent proto-<br>cole.</p>
<p>Fait å Luxembourg, le<br>trois juin mil neuf cent<br>soixante et onze.</p>
<p>[Signatures des pléni-<br>potentiaires]<br></p>
<p>munities. The Secretary-<br>General shall transmit a<br>certified copy to the<br>Government of each<br>signatory State.</p>
<p>In witness whereof, the<br>undersigned Plenipoten-<br>tiaries have affixed their<br>signatures below this<br>Protocol.</p>
<p>Done at Luxembourg on<br>the third day of June in<br>the year one thousand<br>nine hundred and<br>seventy-one.</p>
<p>[Signatures of the pleni-<br>potentiaries]<br></p>
<p>peiska gemenskapernas<br>råd. Generalsekreteraren<br>skall överlämna en<br>bestyrkt kopia till rege-<br>ringen i vaije signatär<br>stat<sup>80</sup>.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Till bevis på detta har<br>undertecknade befoll-<br>mäktigade ombud under-<br>skrivit detta protokoll.</p>
<p>Som skedde i Luxemburg<br>den tredje juni nitton-<br>hundrasjuttioett.</p>
<p>(De befullmäktigade om-<br>budens underskrifter.)</p>
<h4>139</h4>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>1 Texten såsom den ändrats genom konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket<br>Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritanniens och Nordirlands tillträde, nedan kallad<br>”1978 års konvention”, konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde,<br>nedan kallad ”1982 års konvention” och konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket<br>Spaniens och Republiken Portugals tillträde, nedan kallad ”1989 års konvention”, och konventionen<br>av den 29 november 1996 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket<br>Sveriges tillträde, nedan kallad ”1996 års konvention”.</p>
<p>2 Ingressen till 1989 års konvention innehåller följande text: ”SOM ÄR MEDVETNA OM att<br>medlemsstaterna i gemenskapen och medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen<br>(EFTA) den 16 september 1988 i Lugano ingick konventionen om domstols behörighet och om<br>verkställighet av domar på privaträttens område, vilket utvidgar Brysselskonventionens principer till<br>att gälla de stater som tillträder denna konvention.”</p>
<p>3 Andra meningen tillagd genom artikel 3 i 1978 års konvention.</p>
<p>4 Ändringen framgår av en underrättelse lämnad den 8 februari 1988 i enlighet med artikel VI i det<br>bifogade protokollet och bekräftad i 1989 års konvention, bilaga I punkt e.l.</p>
<p>5 Andra stycket såsom det har ändrats genom artikel 4 i 1978 års konvention, artikel 3 i 1982 års<br>konvention, artikel 3 i 1989 års konvention och artikel 2 i 1996 års konvention.</p>
<p>6 Artikel 5.1 såsom den ändrats i texten på franska genom artikel 5.1 i 1978 års konvention och<br>såsom den ändrats genom artikel 4 i 1989 års konvention.</p>
<p>7 Artikel 5.2 såsom den ändrats genom artikel 5.3 i 1978 års konvention.</p>
<p>8 Artikel 5.6 har lagts till genom artikel 5.4 i 1978 års konvention.</p>
<p>9 Artikel 5.7 har lagts till genom artikel 5.4 i 1978 års konvention.</p>
<p>10 Artikel 5.4 tillagd genom artikel 5 i 1989 års konvention.</p>
<p>11 Artikeln tillagd genom artikel 6 i 1978 års konvention.</p>
<p>12 Texten såsom den ändrats genom artikel 7 i 1978 års konvention.</p>
<p>13 Texten såsom den har ändrats genom artikel 8 i 1978 års konvention.</p>
<p>14 Artikeln tillagd genom artikel 9 i 1978 års konvention.</p>
<p>15 Texten såsom den ändrats genom artikel 10 i 1978 års konvention.</p>
<p>16 Artikel 16.1 såsom den ändrats genom artikel 6 i 1989 års konvention.</p>
<p>17 Texten såsom den ändrats genom artikel 11 i 1978 års konvention och artikel 7 i 1989 års<br>konvention.</p>
<p>18 Andra stycket såsom det ändrats genom artikel 12 i 1978 års konvention.</p>
<p>19 Texten såsom den ändrats genom artikel 8 i 1989 års konvention.</p>
<p>20 Artikel 27.2 såsom den ändrats genom artikel 13.1 i 1978 års konvention.</p>
<p>21 Artikel 27.5 tillagd genom artikel 13.2 i 1978 års konvention.</p>
<p>22 Det andra stycket tillagt genom artikel 14 i 1978 års konvention.</p>
<p>23 Texten såsom den ändrats genom artikel 9 i 1989 års konvention.</p>
<p>24 Det andra stycket har lagts till genom artikel 15 i 1978 års konvention.</p>
<p>25 Ändringen framgår av en underrättelse lämnad den 8 februari 1988 i enlighet med artikel VI i det<br>bifogade protokollet och bekräftad genom 1989 års konvention, bilaga I punkt e.2.</p>
<p>26 Artikel 32.1 såsom den ändrats genom artikel 16 i 1978 års konvention, artikel 4 i 1982 års<br>konvention, artikel 10 i 1989 års konvention och artikel 3 i 1996 års konvention.</p>
<p>27 Texten såsom den ändrats genom artikel 17 i 1978 års konvention, artikel 5 i 1982 års konvention,<br>artikel 11 i 1989 års konvention och artikel 4 i 1996 års konvention.</p>
<p>28 Det andra stycket har lagts till genom artikel 18 i 1978 års konvention.</p>
<p>29 Artikel 40.1 såsom den ändrats genom artikel 19 i 1978 års konvention, artikel 6 i 1982 års<br>konvention, artikel 12 i 1989 års konvention och artikel 5 i 1996 års konvention.</p>
<p>30 Texten såsom den ändrats genom artikel 20 i 1978 års konvention, artikel 7 i 1982 års konvention,<br>artikel 13 i 1989 års konvention och artikel 6 i 1996 års konvention.</p>
<p>31 Texten såsom den ändrats genom artikel 21 i 1978 års konvention och 1989 års konvention, bilaga<br>I punkt e.3.</p>
<p>32 Artikel 46.2 såsom den ändrats genom artikel 22 i 1978 års konvention.</p>
<p>33 Första stycket såsom det ändrats genom artikel 14 i 1989 års konvention.</p>
<p>34 Det tredje stycket har utgått genom artikel 15 i 1989 års konvention.</p>
<p>35 Det andra stycket har lagts till genom artikel 23 i 1978 års konvention.</p>
<p>36 Texten såsom den ersatts genom artikel 16 i 1989 års konvention.</p>
<p>37 1978 års konvention innehåller i avdelning V följande övergångsbestämmelser:</p>
<p>”Artikel 34</p>
<p>1. 1968 års konvention och 1971 års protokoll, i deras lydelse enligt denna konvention skall tillämpas<br>endast på rättsliga förfaranden som har inletts och på officiella handlingar som har upprättats eller<br>registrerats efter denna konventions ikraftträdande i ursprungsstaten och, i fråga om erkännande eller<br>verkställighet av en dom eller en officiell handling, i den stat som ansökan riktar sig till.</p>
<p>140</p>
<p>2. I relationerna mellan de sex stater som ingick 1968 års konvention skall domar som meddelats<br>efter denna konventions ikraftträdande i mål och ärenden som har anhängiggjorts före den dagen<br>dock erkännas och verkställas enligt bestämmelserna i avdelning III i 1968 års konvention i dess<br>lydelse enligt denna konvention.</p>
<p>3. Därutöver gäller, i relationerna mellan de sex stater som ingick 1968 års konvention och de tre<br>stater som nämns i artikel 1 i den här konventionen, liksom i relationerna mellan dessa tre stater, att<br>domar som meddelats efter denna konventions ikraftträdande mellan ursprungsstaten och den stat<br>som ansökan riktar sig till, i mål och ärenden som har anhängiggjorts före den dagen, skall erkännas<br>och verkställas enligt bestämmelserna i avdelning III i 1968 års konvention i dess lydelse enligt<br>denna konvention, om behörigheten har grundats på bestämmelser som överensstämmer antingen<br>med bestämmelserna i den ändrade avdelning II eller med bestämmelserna i en konvention som<br>gällde mellan ursprungsstaten och den stat som ansökan riktar sig till vid tiden för målets eller<br>ärendets anhängiggörande.”</p>
<p>1982 års konvention innehåller i avdelning V följande övergångsbestämmelser:<br>”Artikel 12</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>1. 1968 års konvention och 1971 års protokoll, i deras lydelse enligt 1978 års konvention och denna<br>konvention, skall tillämpas endast på rättsliga förfaranden som har inletts och på officiella handlingar<br>som har upprättats eller registrerats efter denna konventions ikraftträdande i ursprungsstaten och, i<br>fråga om erkännande eller verkställighet av en dom eller en officiell handling, i den stat som ansöken<br>riktar sig till.</p>
<p>2. Domar som har meddelats efter denna konventions ikraftträdande mellan ursprungsstaten och den<br>stat som ansökan riktar sig till, i mål och ärenden som har anhängiggjorts före den dagen, skall dock<br>erkännas och verkställas i den stat som ansökan riktar sig till enligt bestämmelserna i avdelning III i<br>1968 års konvention, i dess lydelse enligt 1978 års konvention och denna konvention, om<br>behörigheten har grundats på bestämmelser som överensstämmer antingen med bestämmelserna i den<br>ändrade avdelning II, i 1968 års konvention, eller med bestämmelserna i en konvention som gällde<br>mellan ursprungsstaten och den stat som ansökan riktar sig till vid tiden för målets eller ärendets<br>anhängiggörande.”</p>
<p>1989 års konvention innehåller i avdelning VI följande övergångsbestämmelser:</p>
<p>”Artikel 29</p>
<p>1. 1968 års konvention och 1971 års protokoll, i deras lydelse enligt 1978 års konvention, 1982 års<br>konvention och denna konvention, skall tillämpas endast på rättsliga förfaranden som har inletts och<br>på officiella handlingar som har upprättats eller registrerats efter denna konventions ikraftträdande i<br>ursprungsstaten och, i fråga om erkännande eller verkställighet av en dom eller en officiell handling, i<br>den stat som ansökan riktar sig till.</p>
<p>2. Domar som har meddelats efter denna konventions ikraftträdande mellan ursprungsstaten och den<br>stat som ansökan riktar sig till, i mål och ärenden som har anhängiggjorts före den dagen, skall dock<br>erkännas och verkställas enligt bestämmelserna i avdelning III i 1968 års konvention, i dess lydelse<br>enligt 1978 års konvention, 1982 års konvention och denna konvention, om behörigheten har<br>grundats på bestämmelser som överensstämmer antingen med bestämmelserna i den ändrade<br>avdelning II i 1968 års konvention, eller med bestämmelserna i en konvention som gällde mellan<br>ursprungsstaten och den stat som ansökan riktar sig till vid tiden för målets eller ärendets<br>anhängiggörande.”</p>
<p>1996 års konvention innehåller i avdelning V följande övergångsbestämmelser:</p>
<p>”1. 1968 års konvention och 1971 års protokoll, i deras lydelse enligt 1978 års konvention, 1982 års<br>konvention, 1989 års konvention och denna konvention skall tillämpas endast på rättsliga förfaranden<br>som har inletts och på officiella handlingar som har upprättats eller registrerats efter denna<br>konventions ikraftträdande i ursprungsstaten och, i fråga om erkännande eller verkställighet av en<br>dom eller en officiell handling, i den stat som ansökan riktar sig till.</p>
<p>2. Domar som har meddelats efter denna konventions ikraftträdande mellan ursprungsstaten och den<br>stat som ansökan riktar sig till, i mål och ärenden som har anhängiggjorts före den dagen, skall dock<br>erkännas och verkställas enligt bestämmelserna i avdelning III i 1968 års konvention, i dess lydelse<br>enligt 1978 års konvention, 1982 års konvention, 1989 års konvention och denna konvention, om<br>behörigheten har grundats på bestämmelser som överensstämmer antingen med bestämmelserna i den<br>ändrade avdelning II i 1968 års konvention, eller med bestämmelserna i en konvention som gällde<br>mellan ursprungsstaten och den stat som ansökan riktar sig till vid tiden för målets eller ärendets<br>anhängiggörande.”</p>
<p>38 Detta stycke skall ersätta artikel 35 i avdelning V i 1978 års konvention som hade utvidgats till att<br>gälla Republiken Grekland genom artikel 1.2 i 1982 års konvention. I 1989 års konvention föreskrivs<br>att dessa två senaste bestämmelserna skall utgå.</p>
<p>39 Denna artikel tillagd genom artikel 17 i 1989 års konvention. Den motsvarar artikel 36 i avdelning<br>V i 1978 års konvention och har utvidgats till att gälla Republiken Grekland genom artikel 1.2 i 1982<br>års konvention. I 1989 års konvention, artikel 28 föreskrivs att dessa två senaste bestämmelserna<br>skall utgå.</p>
<p>40 Strecksats tillagd genom artikel 24 i 1978 års konvention.</p>
<p>41 Strecksats tillagd genom artikel 7 i 1996 års konvention.</p>
<p>141</p>
<p>42 Strecksatsen tillagd genom artikel 7 i 1996 års konvention.</p>
<p>43 Strecksatsen tillagd genom artikel 24 i 1978 års konvention.</p>
<p>44 Strecksats tillagd genom artikel 8 i 1982 års konvention.</p>
<p>45 Strecksatsen tillagd genom artikel 18 i 1989 års konvention.</p>
<p>4® Strecksatsen tillagd genom artikel 24 i 1978 års konvention.</p>
<p>4? Strecksatsen tillagd genom artikel 7 i 1996 års konvention.</p>
<p>48 Artikel 57.2 tillagd genom artikel 19 i 1989 års konvention. Artikel 57.2 motsvarar artikel 25.2 i<br>1978 års konvention som har utvidgats att gälla Republiken Grekland genom artikel 1.2 i 1982 års<br>konvention. 1 1989 års konvention, artikel 28, föreskrivs att de två senaste bestämmelserna skall<br>upphöra att gälla.</p>
<p>49 Artikel 57.1 såsom den ändrats genom artikel 25.1 i 1978 års konvention och artikel 19 i 1989 års<br>konvention.</p>
<p>50 Artikel 57.3 tillagd genom artikel 25.1 i 1978 års konvention.</p>
<p>51 Texten såsom den ändrats genom artikel 20 i 1989 års konvention.</p>
<p>52 Andra stycket tillagt genom artikel 26 i 1978 års konvention.</p>
<p>53 I artikel 21 i 1989 års konvention föreskrivs att artikel 60, ändrad genom artikel 27 i 1978 års<br>konvention skall utgå.</p>
<p>54 Ratifikationen av 1978 och 1982 års konventioner regleras i artiklarna 38 och 14 i dessa<br>konventioner.</p>
<p>Ratifikationen av 1989 års konvention regleras i artikel 3A i samma konvention, vilken artikel har<br>följande lydelse:</p>
<p>”Artikel 31</p>
<p>Denna konvention skall ratificeras av signatärstatema. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos<br>generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd.”</p>
<p>Ratifikationen av 1996 års konvention regleras i artikel 15 i samma konvention, vilken artikel har<br>följande lydelse:</p>
<p>”Artikel 15</p>
<p>Denna konvention skall ratificeras av signatärstatema. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos<br>generalsekreteraren vid Europeiska unionens råd.”</p>
<p>55 1978 års och 1982 års konventioners ikraftträdande reglerades i artiklarna 39 och 15 i dessa<br>konventioner.</p>
<p>1989 års konventions ikraftträdande regleras i artikel 32 i samma konvention, vilken artikel har<br>följande lydelse:</p>
<p>”Artikel 32</p>
<p>1. Denna konvention träder i kraft den första dagen i den tredje månaden efter det att två<br>signatärstater, varav den ena är Konungariket Spanien eller Republiken Portugal, har deponerat sina<br>ratifikationsinstrument</p>
<p>2. I förhållande till vaije annan signatärstat träder denna konvention i kraft den första dagen i den<br>tredje månaden efter det att den staten har deponerat sitt ratifikationsinstrument.”</p>
<p>Ikraftträdandet för 1996 års konvention regleras i artikel 16 i samma konvention, vilken artikel har<br>följande lydelse:</p>
<p>”Artikel 16</p>
<p>1. Denna konvention träder i kraft den första dagen i den tredje månaden efter det att två<br>signatärstater, varav den ena skall vara Republiken Österrike, Republiken Finland eller Konungariket<br>Sverige, har deponerat sina ratifikationsinstrument.</p>
<p>2.1 förhållande till varje annan signatärstat träder denna konvention i kraft den första dagen i den<br>tredje månaden efter det att den staten har deponerat sitt ratifikationsinstrument.”</p>
<p>56 Underrättelserna om 1978 och 1982 års konventioner regleras i artiklarna 40 och 16 i dessa<br>konventioner.</p>
<p>Underrättelserna om 1989 års konvention regleras i artikel 33 i samma konvention, vilken artikel har<br>följande lydelse:</p>
<p>”Artikel 33</p>
<p>Generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd skall underrätta signatärstatema om</p>
<p>a) deponeringen av vaije ratifikationsinstrument,</p>
<p>b) dagen för konventionens ikraftträdande för konventionsstatema.”</p>
<p>Notifikationema om 1996 års konvention regleras i artikel 17 i samma konvention, vilken artikel har<br>följande lydelse:</p>
<p>”Artikel 17</p>
<p>Generalsekreteraren vid Europeiska unionens råd skall underrätta signatärstatema om</p>
<p>a) deponeringen av vaije ratifikationsinstrument,</p>
<p>b) dagen för konventionens ikraftträdande för konventionsstatema ”</p>
<p>571 artikel 22 i 1989 års konvention föreskrivs att c, ändrad genom artikel 28 i 1978 års konvention,<br>skall utgå.</p>
<p>58 Angivandet av de texter som äger lika giltighet följer av följande bestämmelser:</p>
<p>— när det gäller 1978 års konventon, artikel 41 i samma konvention, vilken artikel har följande<br>lydelse:</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>142</p>
<p>”Artikel 41</p>
<p>Denna konvention, som har upprättats i ett enda exemplar på danska, engelska, franska, iriska,<br>italienska, nederländska och tyska språken, vilka sju texter alla äger lika giltighet, skall deponeras i<br>arkivet hos generalsekretariatet vid Europeiska gemenskapernas råd. Generalsekreteraren skall<br>överlämna en bestyrkt kopia till regeringen i varje signatärstat.”</p>
<p>— när det gäller 1982 års konvention, artikel 17 i samma konvention, vilken artikel har följande<br>lydelse:</p>
<p>”Artikel 17</p>
<p>Denna konvention, som har upprättats i ett enda exemplar på danska, engelska, franska, grekiska,<br>iriska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka åtta texter alla äger lika giltighet, skall<br>deponeras i arkiven hos generalsekretariatet vid Europeiska gemenskapernas råd. Generalsekreteraren<br>skall överlämna en bestyrkt kopia till regeringen i vaije signatärstat.”</p>
<p>— när det gäller 1989 års konvention, artikel 34 i samma konvention, vilken artikel har följande<br>lydelse:</p>
<p>”Artikel 34</p>
<p>Denna konvention, som har upprättats i ett enda exemplar på danska, engelska, franska, grekiska,<br>iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska språken, vilka tio texter alla äger lika<br>giltighet, skall deponeras i arkiven hos generalsekretariatet vid Europeiska gemenskapernas råd.<br>Generalsekreteraren skall överlämna en bestyrkt kopia till regeringen i vaije signatärstat.”</p>
<p>— när det gäller 1996 års konvention, artikel 18 i samma konvention, vilken artikel har följande<br>lydelse:</p>
<p>”Artikel 18</p>
<p>Denna konvention, som har upprättats i ett enda exemplar på spanska, danska, tyska, grekiska,<br>engelska, franska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, finska och svenska språken, vilka<br>tolv texter alla äger lika giltighet, skall deponeras i arkiven hos generalsekretariatet vid Europeiska<br>gemenskapernas råd.</p>
<p>Generalsekreteraren skall överlämna en bestyrkt kopia till regeringen i varje signatärstat.”</p>
<p>59 Avfattandet av texter som äger giltighet till 1968 års konvention på de tillträdande<br>medlemsstaternas officiella språk följer av</p>
<p>— när det gäller 1978 års konvention, artikel 37 i samma konvention, vilken artikel har följande<br>lydelse:</p>
<p>”Artikel 37</p>
<p>Generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd skall till regeringarna i Konungariket<br>Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland överlämna en bestyrkt<br>kopia av 1968 års konvention och 1971 års protokoll på franska, italienska, nederländska och tyska<br>språken.</p>
<p>De på danska, engelska och iriska avfattade texterna till 1968 års konvention och 1971 års protokoll<br>bifogas denna konvention. De på danska, engelska och iriska språken avfattade texterna äger lika<br>giltighet som origi- naltextema till 1968 års konvention och 1971 års protokoll.”</p>
<p>— när det gäller 1982 års konvention, artikel 13 i samma konvention, vilken artikel har följande<br>lydelse:</p>
<p>”Artikel 13</p>
<p>Generalsekreteraren för Europeiska gemenskapernas råd skall till Republiken Greklands regering<br>översända en bestyrkt kopia av 1968 års konvention, 1971 års protokoll och 1978 års konvention på<br>danska, engelska, franska, iriska, italienska, nederländska och tyska språken.</p>
<p>De texter till 1968 års konvention, 1971 års protokoll och 1978 års konvention, som har upprättats på<br>grekiska språket, finns bilagda denna konvention. De texter som har upprättats på grekiska språket<br>äger lika giltighet som de andra texterna till 1968 års konvention, 1971 års protokoll och 1978 års<br>konvention.”</p>
<p>— när det gäller 1989 års konvention, artikel 30 i samma konvention, vilken artikel har följande<br>lydelse:</p>
<p>”Artikel 30</p>
<p>1. Generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd skall till Konungariket Spaniens och<br>Republiken Portugals regeringar överlämna en bestyrkt kopia av 1968 års konvention, 1971 års<br>protokoll, 1978 ars konvention och 1982 års konvention på danska, engelska, franska, grekiska,<br>iriska, italienska, nederländska och tyska språken.</p>
<p>2. De texter till 1968 års konvention, 1971 års protokoll, 1978 års konvention, 1982 års konvention<br>som har upprättats på spanska och portugisiska språken återfinns i bilagorna II, III, IV och V till<br>denna konvention. De texter som upprättats på spanska och portugisiska språken äger lika giltighet<br>som de andra texterna till 1968 års konvention, 1971 års protokoll, 1978 års konvention och 1982 års<br>konvention.”</p>
<p>— när det gäller 1996 års konvention, artikel 14 i samma konvention, vilken artikel har följande<br>lydelse:</p>
<p>”Artikel 14</p>
<p>1. Generalsekreteraren vid Europeiska unionens råd skall till Republiken Österrikes, Republiken<br>Finlands, och Konungariket Sveriges regeringar överlämna en bestyrkt kopia av 1968 års konvention,<br></p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>143</p>
<p>1971 års protokoll, 1978 års konvention, 1982 års konvention och 1989 års konvention på spanska,<br>danska, tyska, grekiska, engelska, franska, iriska, italienska, nederländska och portugisiska språken.</p>
<p>2. De texter till 1968 års konvention, 1971 års protokoll, 1978 års konvention, 1982 års konvention<br>och 1989 års konvention som har upprättats på finska och svenska språken äger lika giltighet som de<br>andra texterna till 1968 års konvention, 1971 års protokoll, 1978 års konvention, 1982 års<br>konvention och 1989 års konvention.”</p>
<p>1978, 1982 och 1989 års konventioner har undertecknats av medlemsstaternas befullmäktigade<br>ombud. Konungariket Danmarks befullmäktigade ombuds underskrift är åtföljd av följande text:<br>”Utan att, vid ratificeringen, göra avkall på en territoriell reservation beträffande Färöarna och<br>Grönland, med likväl möjlighet att senare utvidga konventionens omfattning till att omfatta dessa två<br>territorier.”</p>
<p>61 Texten såsom den ändrats genom 1978, 1982 och 1989 års konventioner.</p>
<p>62 Artikeln såsom den ändrats genom artikel 8 i 1996 års konvention.</p>
<p>63 Artikeln tillagd genom artikel 29 i 1978 års konvention och ändrad genom artikel 9 i 1996 års<br>konvention.</p>
<p>64 Artikeln tillagd genom artikel 29 i 1978 års konvention, ändrad genom artikel 9 i 1982 års<br>konvention och artikel 23 i 1989 års konvention.</p>
<p>65 Artikeln tillagd genom artikel 29 i 1978 års konvention.</p>
<p>66 Artikeln tillagd genom artikel 29 i 1978 års konvention.</p>
<p>67 Artikeln tillagd genom artikel 10 i 1996 års konvention.</p>
<p>68 Texten såsom den ändrats genom konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket<br>Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde, nedan kallad<br>”1978 års konvention”, konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde,<br>nedan kallad ”1982 års konvention” och konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket<br>Spaniens och Republiken Portugals tillträde, nedan kallad ”1989 års konvention”, och konventionen<br>av den 29 november 1996 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket<br>Sveriges tillträde, nedan kallad ”1996 års konvention”.</p>
<p>69 Andra stycket tillagt genom artikel 30 i 1978 års konvention.</p>
<p>70 Tredje stycket tillagt genom artikel 10 i 1982 års konvention.</p>
<p>71 Fjärde stycket tillagt genom artikel 24 i 1989 års konvention.</p>
<p>72 Femte stycket tillagt genom artikel 11 i 1996 års konvention.</p>
<p>73 Punkt 1 såsom den ändrats genom artikel 31 i 1978 års konvention, artikel 11 i 1982 års<br>konvention, artikel 25 i 1989 års konvention och artikel 12 i 1996 års konvention.</p>
<p>74 i artikel 26 i 1989 års konvention föreskrivs att artikel 6, ändrad genom artikel 32 i 1978 års<br>konvention, skall utgå.</p>
<p>75 Se fotnot 54.</p>
<p>76 Se fotnot 55.</p>
<p>77 Se fotnot 56.</p>
<p>78 I artikel 27 i 1989 års konvention föreskrivs att d, ändrad genom artikel 33 i 1978 års konvention,<br>skall utgå.</p>
<p>79 Se fotnot 58.</p>
<p>80 Se fotnot 59.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>144</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 4</p>
<h3>1 Förslag till lag om domstols internationella behörighet<br>och om verkställighet av utländska domar enligt<br>Brysselkonventionen</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1§</p>
<p>Konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om<br>verkställighet av domar på privaträttens område och tillträdes-<br>konventionema den 9 oktober 1978, den 25 oktober 1982, den 26 maj<br>1989 och den 29 november 1996 (Brysselkonventionen), samt<br>protokollet den 3 juni 1971 om EG-domstolens tolkning av<br>Brysselkonventionen i dess lydelse enligt dessa tillträdeskonventioner,<br>skall gälla som lag här i landet.</p>
<p>De svenska, engelska och franska texterna av Brysselkonventionen och<br>av 1971 års protokoll i deras lydelse enligt de tillträdeskonventioner som<br>anges i första stycket finns intagna som bilaga till denna lag.<sup>1</sup></p>
<p>Regeringen tillkännager de stater som har tillträtt Brysselkonventionen<br>och 1971 års protokoll, samt innehållet i sådana underrättelser om<br>ändringar i nationell rätt som avses i artikel VI i protokollet till<br>Brysselkonventionen.</p>
<p>2§</p>
<p>I artikel 54 B i Luganokonventionen, som gäller som lag här i landet<br>enligt lagen (1992:794) om domstols internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar enligt Luganokonventionen, finns<br>bestämmelser om när Luganokonventionen skall tillämpas i stället för<br>Brysselkonventionen.</p>
<p>3§</p>
<p>Om det inte finns någon annan behörig domstol när det finns svensk<br>domsrätt enligt Brysselkonventionen, är Stockholms tingsrätt behörig. En<br>ansökan enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och<br>handräckning skall i motsvarande fall göras hos kronofogdemyndigheten<br>i Stockholm.</p>
<p>4§</p>
<p>Ett avgörande som rör ett sådant civilrättsligt anspråk som avses i artikel</p>
<p>II andra stycket i protokollet till Brysselkonventionen skall varken<br>erkännas eller verkställas här.</p>
<p>Här återfinns bilagan som bilaga 3 till propositionen.</p>
<p>145</p>
<p>5§</p>
<p>Vid den handläggning som avses i artikel 32 skall hovrätten bestå av en<br>lagfaren domare.</p>
<p>För det förfarande som avses i artikel 37.1 och artikel 40 gäller rätte-<br>gångsbalkens regler om överklagande av tingsrätts beslut i tillämpliga<br>delar, om inte konventionen föreskriver något annat. En sådan ansökan<br>om ändring som avses i artikel 40 skall göras skriftligen. Den skall ha<br>kommit in till hovrätten inom fyra veckor från den dag då beslutet<br>meddelades.</p>
<p>En domare som har handlagt ett mål enligt artikel 32 är jävig att<br>handlägga mål om samma sak enligt artikel 37.1 och artikel 40.</p>
<p>6§</p>
<p>För det förfarande som avses i artikel 37.2 och artikel 41 gäller<br>rättegångsbalkens regler om överklagande av hovrätts beslut i tillämpliga<br>delar, om inte konventionen föreskriver annat. Talan far inte komma<br>under Högsta domstolens prövning utan att Högsta domstolen har<br>meddelat sökanden prövningstillstånd enligt 54 kap. 10 §<br>rättegångsbalken.</p>
<p>7§</p>
<p>Om en ansökan om verkställighet bifalls, skall det utländska avgörandet<br>verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en<br>svensk domstols lagakraftägande dom, såvida inte annat följer av artikel<br>39. Vid verkställighet av ett utländskt avgörande som rör en<br>säkerhetsåtgärd skall i stället bestämmelserna om verkställighet av beslut<br>om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd tillämpas.</p>
<p>8§</p>
<p>Om hovrätten vid det förfarande som avses i artikel 32 bifaller en<br>ansökan om verkställighet, skall hovrättens beslut anses innefatta ett<br>beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som avses i 15 kap.<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>146</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i lagen (1932:540) om Prop. 1997/98:102</h3>
<h3>erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Bilaga 4<br>Danmark, Finland, Island eller Norge</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1932:540) om erkännande och<br>verkställighet av dom som meddelats i Danmark, Finland, Island eller<br>Norge<sup>2</sup> skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>10 §</p>
<p>Denna lag tillämpas inte om<br>lagen (1992:794) om domstols<br>internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar<br>enligt Luganokonventionen är<br>tillämplig.</p>
<p>Denna lag har ej avseende å: Denna lag tillämpas inte heller</p>
<p>beträffande</p>
<p>1. dom i mål angående boskillnad, hemskillnad, äktenskapsskillnad,<br>återgång av äktenskap, adoptivförhållandes stiftande eller hävande,<br>omyndighetsförklaring eller sådan förklarings hävande, eller dom som, i<br>samband med hemskillnad, äktenskapsskillnad eller äktenskaps återgång,<br>givits om bodelning mellan makarna, skadestånd eller vårdnaden om<br>barnen eller ock senare, i särskilt mål, givits i fråga, som sist är sagd;<br>dock att vad i 4-9 §§ stadgas om verkställighet skall äga tillämpning å<br>domen, därest denna enligt vad särskilt är stadgat skall gälla här i riket;</p>
<p>2. dom, som meddelats i Danmark, Island eller Norge och innefattar<br>tillämpning av lagstiftningen om makars förmögenhetsförhållanden,<br>såframt tvisten här i riket skolat bedömas enligt lagstiftning, som gällde<br>fore nya giftermålsbalkens ikraftträdande;</p>
<p>3. beslut eller förlikning angående familj erättslig underhållsplikt;</p>
<p>4. beslut eller förlikning, som gäller börd, rätt på grund av arv eller<br>testamente, boutredning eller skifte efter död man eller ansvarighet för<br>den dödes gäld, gäldenärs försättande i konkurs, inledande av offentlig<br>ackordsförhandling utan konkurs, andra på konkursdomares eller<br>konkursdomstols prövning beroende frågor eller rättshandlings eller<br>annan åtgärds ogiltighet på grund av inträffad konkurs;</p>
<p>5. beslut eller förlikning i fråga om äganderätt eller annan rätt till fast<br>egendom i annan stat än den, där domen eller förlikningen tillkom, eller<br>om skyldighet att träffa förfogande om dylik rätt eller om påföljd av<br>sådan skyldighets åsidosättande;</p>
<p>6. beslut rörande skatt eller annan avgift till stat eller kommun eller<br>annan fråga av offentligrättslig art, ändå att saken behandlats i den för<br>tvistemål stadgade ordning.</p>
<p><sup>2</sup> Lagen har enligt 1977:595 och 1977:1000 upphört att gälla i förhållande till Danmark,<br>Finland och Norge den 1 januari 1978.</p>
<p>147</p>
<p>Å beslut, som meddelats av<br>särskild domstol för arbetstvister,<br>har denna lag ej avseende.</p>
<p>Lagen tillämpas inte heller Prop. 1997/98:102<br>beträffande beslut som meddelats Bilaga 4<br>av särskild domstol för<br>arbetstvister.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>148</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282) Prop. 1997/98:102</h3>
<p>Bilaga 4<br>Härigenom föreskrivs att 14 § sjömanslagen (1973:282) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>14 §<sup>3</sup></p>
<p>Tvist om sjömans anställningsförhållande får inte dras inför utländsk<br>myndighet.</p>
<p>Första stycket gäller inte om Första stycket gäller inte om<br>annat följer av lagen (1992:794) annat följer av lagen (1992:794) om<br>med anledning av Sveriges tillträde domstols internationella behörighet<br>till Luganokonventionen. och om verkställighet av utländska</p>
<p>domar enligt Luganokonventionen<br>eller lagen (1998:000) om domstols<br>internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar<br>enligt Brysselkonventionen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1992:797.</p>
<p>149</p>
<h3>4 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:595) om<br>erkännande och verkställighet av nordiska domar på<br>privaträttens område</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1977:595) om erkännande och<br>verkställighet av nordiska domar på privaträttens område skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>7§<sup>4</sup></p>
<p>Denna lag tillämpas inte om Denna lag tillämpas inte om<br>lagen (1992:794) med anledning av lagen (1992:794) om domstols<br>Sveriges tillträde till Luganokon- internationella behörighet och om<br>ventionen är tillämplig eller om verkställighet av utländska domar<br>annat följer av särskilda bestäm- enligt Luganokonventionen eller<br>melser om erkännande och lagen (1998:000) om domstols<br>verkställighet av avgöranden och internationella behörighet och om<br>förlikningar på särskilda verkställighet av utländska domar<br>rättsområden. enligt Brysselkonventionen är</p>
<p>tillämplig, eller om annat följer av<br>särskilda bestämmelser om<br>erkännande och verkställighet av<br>avgöranden och förlikningar på<br>särskilda rättsområden.</p>
<p>Lagen tillämpas inte heller beträffande</p>
<p>1. dom eller förlikning i mål angående boskillnad, legal separation,<br>äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap, antagande av adoptivbarn</p>
<p>eller adoptivförhållandes hävande, omyndighetsförklaring eller dess<br>hävande eller i mål angående bodelning eller skadestånd med anledning<br>av legal separation, äktenskapsskillnad eller återgång av äktenskap, om ej<br>fråga är om verkställighet av dom som skall gälla här i riket enligt 22 §<br>förordningen (1931:429) om vissa int emationella rättsförhållanden<br>rörande äktenskap, adoption och förmynderskap,</p>
<p>2. dom eller förlikning rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med<br>barn eller överlämnande av barn i annat fall, om ej fråga är om<br>verkställighet enligt 6 §,</p>
<p>3. dom eller förlikning rörande familj erättslig underhållsskyldighet,</p>
<p>4. dom eller förlikning rörande faderskapet till barn,</p>
<p>5. dom eller förlikning angående rätt på grund av arv eller testamente,<br>efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte med anledning av<br>dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld, om ej den avlidne var<br>medborgare i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade<br>hemvist i någon av dessa stater,</p>
<p>6. dom eller förlikning angående</p>
<p>a) gäldenärs försättande i konkurs,</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1992:798.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>150</p>
<p>b) inledande av förhandling om offentligt ackord utan konkurs, Prop. 1997/98:102</p>
<p>c) andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning beroende Bilaga 4<br>frågor eller</p>
<p>d) rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet eller återgång på grund<br>av konkurs eller förhandling om offentligt ackord utan konkurs i något av<br>de nordiska länderna, om av konkursbeslutet eller beslutet om offentlig<br>ackordsförhandling framgår att gäldenären inte hade hemvist i något av<br>de nordiska länderna,</p>
<p>7. dom eller förlikning i mål som skall upptagas omedelbart av särskild<br>domstol för handläggning av tvister rörande kollektivavtal.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>151</p>
<h3>5 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:368) om Prop. 1997/98:102</h3>
<h3>erkännande och verkställighet av österrikiska domar på Bilaga 4<br>privaträttens område</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983:368) om erkännande och<br>verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Denna lag är tillämplig på domar<br>som har meddelats i Österrike i<br>ämnen av privaträttslig beskaffen-<br>het. Lagen tillämpas på domar i<br>sådana ämnen, även om de har<br>meddelats i ett straffrättsligt för-<br>farande. Lagen tillämpas inte om<br>lagen (1992:794) med anledning av<br>Sveriges tillträde till Luganokon-<br>ventionen är tillämplig.</p>
<p>§<sup>5</sup></p>
<p>Denna lag är tillämplig på domar<br>som har meddelats i Österrike i<br>ämnen av privaträttslig beskaffen-<br>het. Lagen tillämpas på domar i<br>sådana ämnen, även om de har<br>meddelats i ett strafffättsligt<br>förfarande. Lagen tillämpas inte om<br>lagen (1992:794) om domstols<br>internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar<br>enligt Luganokonventionen eller<br>lagen (1998:000) om domstols<br>internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar<br>enligt Brysselkonventionen är<br>tillämplig.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1992:799.</p>
<p>152</p>
<h3>6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om<br>betalningsföreläggande och handräckning</h3>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:746) om betalnings-<br>föreläggande och handräckning</p>
<p>dels att 5 £ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 6 a §, av följande</p>
<p>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03102/prop_199798__102-2.png" style="width:15pt;height:11pt;"/>
<p>Om enligt någon särskild föreskrift en tvist angående en förpliktelse<br>skall tas upp av en annan myndighet än tingsrätt, kan saken prövas enligt<br>denna lag endast om det finns bestämmelser som medger sådan prövning.<br>Vad som sägs i denna lag om tingsrätt skall i sådana fall i stället gälla<br>den andra myndigheten.</p>
<p>Bestämmelserna om betalnings- Bestämmelserna om betalnings-<br>föreläggande och vanlig handräck- föreläggande och vanlig handräck-<br>ning gäller inte om svaranden vid ning gäller inte om lagen</p>
<p>tidpunkten för ansökan har hemvist (1992:794) om domstols</p>
<p>i en främmande stat som har internationella behörighet och om<br>tillträtt den i Lugano den 16 verkställighet av utländska domar<br>september 1988 antagna konven- enligt Luganokonventionen skulle<br>tionen om domstols behörighet och vara tillämplig om talan hade<br>om verkställighet av domar på väckts i domstol och<br>privaträttens område eller om det i<br>en sådan stat pågår rättegång om<br>samma sak och denna rättegång kan<br>leda till ett avgörande som är<br>verkställbart i Sverige.</p>
<p>1) svaranden vid tidpunkten för<br>ansökan inte har hemvist i Sverige,<br>eller</p>
<p>2) det i en annan stat pågår<br>rättegång om samma sak och denna<br>rättegång kan leda till ett avgörande<br>som är verkställbart i Sverige enligt<br>Luganokonventionen.</p>
<p>6a§</p>
<p>I lagen (1998:000) om domstols<br>internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar<br>enligt Brysselkonventionen finns</p>
<p><sup>6</sup> Senaste lydelse 1992:800.</p>
<p>153</p>
<p>bestämmelser om kronofogde- Prop. 1997/98:102</p>
<p>myndighets behörighet m.m. Bilaga 4</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>154</p>
<h3>7 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:794) med<br>anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:794) med anledning av<br>Sveriges tillträde till Luganokonventionen</p>
<p>dels att 6-8 §§ skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att rubriken till lagen samt 1, 2, 4 och 5 §§ skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Lag med anledning av Sveriges Lag om domstols internationella<br>tillträde till Luganokonventionen behörighet och om verkställighet<br>av utländska domar enligt<br>Luganokonventionen</p>
<p>1§</p>
<p>Den i Lugano den 16 september Den i Lugano den 16 september<br>1988 antagna konventionen om 1988 antagna konventionen om<br>domstols behörighet och om domstols behörighet och om<br>verkställighet av domar på verkställighet av domar på<br>privaträttens område skall gälla privaträttens område (Lugano-<br>som lag här i landet. konventionen) skall gälla som lag</p>
<p>här i landet.</p>
<p>Konventionens svenska, engelska och franska texter finns intagna som<br>bilaga till denna lag.</p>
<p>Regeringen tillkännager de stater<br>som har tillträtt Lugano-<br>konventionen och innehållet i<br>sådana underrättelser om änd-<br>ringar i nationell rätt som avses i<br>artikel VI i Protokoll nr 1 till<br>Luganokonventionen.</p>
<p>Om det inte finns någon behörig I artikel 54 B i Luganokon-<br>domstol när svensk domsrätt ventionen finns bestämmelser om<br>föreligger enligt denna lag, skall när Brysselkonventionen, som<br>frågan tas upp av Stockholms gäller som lag här i landet enligt<br>tingsrätt. lagen (1998:000) om domstols</p>
<p>internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar</p>
<p>enligt Brysselkonventionen, skall<br>tillämpas i stället for Lugano-<br>konventionen.</p>
<p>155</p>
<p>Vid den handläggning som avses<br>i artikel 32 skall hovrätten bestå av<br>en lagfaren domare.</p>
<p>I fråga om förfarandet vid<br>handläggning av frågor om verk-<br>ställighet enligt Luganokonven-<br>tionen tillämpas 5-8 §§ lagen<br>(1998:000) om domstols inter-<br>nationella behörighet och om verk-<br>ställighet av utländska domar enligt<br>Brysselkonventionen.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>För det förfarande som avses i<br>artikel 37.1 och artikel 40 gäller<br>rättegångsbalkens regler om besvär<br>i hovrätt i tillämpliga delar, om inte<br>konventionen föreskriver något<br>annat. En sådan ansökan om<br>ändring som avses i artikel 40 skall<br>göras skriftligen. Den skall ha<br>kommit in till hovrätten inom fyra<br>veckor från den dag då beslutet<br>meddelades.</p>
<p>En domare som har handlagt ett<br>mål enligt artikel 32 är jävig att<br>handlägga mål om samma sak<br>enligt artikel 37.1 och artikel 40.</p>
<p>För det förfarande som avses i<br>artikel 37.2 och artikel 41 gäller<br>rättegångsbalkens regler om besvär<br>i Högsta domstolen i tillämpliga<br>delar, om inte konventionen<br>föreskriver något annat. Talan får<br>inte komma under Högsta<br>domstolens prövning utan att<br>Högsta domstolen meddelat<br>sökanden tillstånd till detta enligt<br>54 kap. 10 § rättegångsbalken.</p>
<p>i§</p>
<p>Om det inte finns någon annan<br>behörig domstol när svensk<br>domsrätt föreligger enligt denna<br>lag, är Stockholms tingsrätt<br>behörig.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>156</p>
<h3>8 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 21 kap. 2 § sjölagen (1994:1009) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>21 kap.</p>
<p>2§</p>
<p>I fråga om behörigheten för sjörättsdomstol att ta upp tvistemål som<br>avses i 1 § första stycket skall bestämmelserna om laga domstol i<br>tvistemål i allmänhet tillämpas.</p>
<p>Talan far även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort där fartyget<br>finns. Har säkerhet för en fordran ställts hos en myndighet till befrielse<br>från kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd, far talan väckas även vid<br>sjörättsdomstolen för den ort där säkerheten har ställts. Talan angående<br>en fordran som säkerheten har avsett far väckas vid sistnämnda<br>sjörättsdomstol, även om säkerheten har upphört att gälla.</p>
<p>Finns inte sjörättsdomstol i den ort där svaranden har kunnat sökas<br>enligt första eller andra stycket, väcks talan vid den sjörättsdomstol som<br>är närmast den orten.</p>
<p>Om flera är redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som<br>rederiets hemvist.</p>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf Bestämmelserna i denna paragraf<br>gäller inte om annat följer av lagen gäller inte om annat följer av lagen<br>(1992:794) med anledning av (1992:794) om domstols inter-<br>Sveriges tillträde till Luganokon- nationella behörighet och om<br>ventionen. Andra stycket gäller verkställighet av utländska domar<br>dock om fartyget är belagt med enligt Luganokonventionen eller<br>kvarstad. lagen (1998:000) om domstols</p>
<p>internationella behörighet och om<br>verkställighet av utländska domar<br>enligt Brysselkonventionen. Andra<br>stycket gäller dock om fartyget är<br>belagt med kvarstad.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>157</p>
<h2>Lagrådet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-02-26</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, justitierådet Ingegerd<br>Westlander, regeringsrådet Marianne Eliason.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 5 februari 1998 (Justitiedepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om domstols internationella behörighet och om verk-<br>ställighet av utländska domar enligt Brysselkonventionen,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1932:540) om erkännande och verk-<br>ställighet av dom som meddelats i Danmark, Finland, Island<br>eller Norge,</p>
<p>3. lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och<br>verkställighet av nordiska domar på privaträttens område,</p>
<p>5. lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och verk-<br>ställighet av österrikiska domar på privaträttens område,</p>
<p>6. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande<br>och handräckning,</p>
<p>7. lag om ändring i lagen (1992:794) med anledning av Sveriges<br>tillträde till Luganokonventionen,</p>
<p>8. lag om ändring i sjölagen (1994:1009).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Cecilia<br>Renfors.</p>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>158</p>
<h2>Justitiedepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,<br>Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von<br>Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros,</p>
<p>Föredragande: statsrådet Freivalds</p>
<p>Prop. 1997/98:102</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1997/98:102 Sveriges tillträde till<br>Brysselkonventionen.</p>
<p>159</p>
<p>Eländers Gotab 55940, Stockholm 1998</p>
11att riksdagen godkänner konventionen den 29 november 1996 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, samt till protokollet om domstolens tolkning av denna konvention, med den anpassning som har gjorts i dessa genom konventionen om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde, konventionen om Republiken Greklands tillträde samt konventionen om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde, med den reservation som har angettsbifall=utskottet1997/98:LU24?11att riksdagen godkänner konventionen den 29 november 1996 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, samt till protokollet om domstolens tolkning av denna konvention, med den anpassning som har gjorts i dessa genom konventionen om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde, konventionen om Republiken Greklands tillträde samt konventionen om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde, med den reservation som har angetts?22att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till?22att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen tillbifall=utskottet1997/98:LU24?INLInlämning1998-03-09 00:00:00inträffat60BBordläggning1998-03-10 00:00:00inträffat2HÄNHänvisning1998-03-11 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1998-03-25 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-24 07:37:38statustextstatustextÄrendet är avslutatGL031022019-05-22 17:21:06tilldelatTilldelatLagutskottet2014-11-24 07:37:38behandlas_i1997/98:LU24GL01LU24bet1997/98LU24Sveriges tillträde till BrysselkonventionenBetänkande