2284439GL031001997/98100propproppropProposition 1997/98:100PropositionPropositionFinansdepartementet10001998-04-06 00:00:002025-12-19 14:03:101998-01-01 00:00:00Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.digitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GL03100/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GL03100https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL03100
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1997/98:100</h1>
<h2>Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL03100/prop_199798__100-1.png" style="width:38pt;height:48pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1997/98:100</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 6 april 1998</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Thomas Östros<br>(F inansdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås en ny lag om punktskattekontroll avseende<br>transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.<br>Tullen skall ansvara för kontrollen. I lagen ges tullen befogenhet att kon-<br>trollera vägtransporter. Tullen föreslås få befogenhet att i vissa fall om-<br>händerta skattepliktiga varor för att utreda om skatt för varan skall beta-<br>las i Sverige. Vidare föreslås att tullen skall kunna besluta om skatt på<br>omhändertagna varor och att varorna, om skatten inte betalas, skall kunna<br>förverkas efter beslut av domstol. Tullen föreslås också fa förbättrade<br>möjligheter att kontrollera postförsändelser som kommer från ett annat<br>EU-land och som innehåller alkohol- eller tobaksvaror. Alkoholdrycker<br>och tobaksvaror som förs in av resande för privat bruk skall kunna om-<br>händertas av tullen om det finns en påtaglig risk att den skattskyldige inte<br>kommer att betala skatten. Förblir skatten obetald skall varorna kunna<br>förverkas efter beslut av domstol.</p>
<p>I propositionen föreslås vidare en ny lag om särskild skattekontroll av<br>torg- och marknadshandel m.m. Den nya lagen innehåller bestämmelser<br>om att den som upplåter plats för torg- och marknadshandel m.m. skall<br>anteckna uppgifter om den som platsen upplåts till. Platsupplåtaren är<br>skyldig att bevara uppgifterna och på begäran lämna dem till skattemyn-<br>digheten. Om platsupplåtaren inte fullgjort sin skyldighet skall skatte-<br>myndigheten påföra upplåtaren en kontrollavgift på 2 000 kr. Den nya<br>lagen innehåller vidare en bestämmelse om att skattemyndigheten far<br>göra s.k. kontrollbesök hos den som bedriver eller kan antas bedriva torg-<br>och marknadshandel.</p>
<p>De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................7</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................8</p>
<p>2.1 Förslag till lag om punktskattekontroll av transporter</p>
<p>m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineralolje-<br>produkter.............................................................................8</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om</p>
<p>punktskatter och prisregleringsavgifter............................ 19</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om</p>
<p>beskattning av privatinforsel av alkoholdrycker och<br>tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska<br>unionen..............................................................................21</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om</p>
<p>Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett<br>annat land inom Europeiska unionen................................26</p>
<p>2.5 Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen</p>
<p>(1990:137).........................................................................28</p>
<p>2.6 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738) ...31</p>
<p>2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om</p>
<p>tobaksskatt........................................................................33</p>
<p>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om</p>
<p>avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter..........35</p>
<p>2.9 Förslag till lag om särskild skattekontroll av torg- och</p>
<p>marknadshandel m.m........................................................36</p>
<p>2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om</p>
<p>särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet...........38</p>
<p>2.11 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen</p>
<p>(1997:483).........................................................................39</p>
<p>2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1024) om</p>
<p>skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar..........41</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................42</p>
<p>4 Inledning..........................................................................................44</p>
<p>4.1 Allmänt.............................................................................44</p>
<p>4.2 Cirkulationsdirektivet.......................................................45</p>
<p>4.2.1 Några centrala begrepp...................................45</p>
<p>4.2.2 Beskattningsförfarandets huvudprinciper.......46</p>
<p>4.2.3 Särskilda bestämmelser rörande</p>
<p>suspensionsordningen.....................................46</p>
<p>4.2.4 Krav på dokument m.m..................................47</p>
<p>4.2.5 Överträdelser..................................................47</p>
<p>4.2.6 Förflyttning av varor som släppts for</p>
<p>konsumtion.....................................................47</p>
<p>4.2.7 Distansforsäljning...........................................48</p>
<p>4.2.8 Införsel for privat bruk...................................48</p>
<p>4.3 Den svenska regleringen...................................................48</p>
<p>4.3.1 Allmänt...........................................................48</p>
<p>4.3.2 Upplagshavare................................................49</p>
<p>4.3.3 V arumottagare................................................49</p>
<p>4.3.4 Distansförsäljning...........................................50</p>
<p>4.3.5 Yrkesmässig införsel av varor som släppts</p>
<p>för konsumtion................................................50</p>
<p>4.3.6 Införsel för privat bruk...................................50</p>
<p>4.3.7 Förfarande och kontroll..................................51</p>
<p>4.4 Transitering i Europa........................................................52</p>
<p>4.4.1 Allmänt...........................................................52</p>
<p>4.4.2 Gemenskapstransitering..................................53</p>
<p>4.4.3 Gemensam transitering...................................53</p>
<p>4.4.4 TIR..................................................................54</p>
<p>4.5 Problembilden ur ett europeiskt perspektiv......................54</p>
<p>5 Bakgrunden till nuvarande kontrollproblem...................................56</p>
<p>5.1 Tullkontrollen före och efter EU-inträdet.........................56</p>
<p>5.2 Skattekontrollen efter EU-inträdet....................................56</p>
<p>5.2.1 Kontroll av yrkesmässig införsel....................56</p>
<p>5.2.2 Kontroll av införsel för privat bruk................57</p>
<p>6 Omfattningen av skatteundandragandena.......................................57</p>
<p>6.1 Alkoholdrycker.................................................................57</p>
<p>6.2 Tobaksvaror......................................................................58</p>
<p>6.3 Mineraloljeprodukter........................................................59</p>
<p>7 Förbättrade kontrollmöjligheter......................................................60</p>
<p>8 Ansvaret för kontrollverksamheten m.m.........................................64</p>
<p>8.1 Tullmyndigheterna skall utföra kontroller enligt den</p>
<p>nya lagen...........................................................................64</p>
<p>8.2 Behovet av spaningsbefogenheter....................................67</p>
<p>9 Transportkontroll.............................................................................71</p>
<p>9.1 Skyldighet att medföra ledsagardokument och att ställa</p>
<p>säkerhet för skattens betalning..........................................71</p>
<p>9.2 Kontroll av transporter av punktskattepliktiga varor........72</p>
<p>9.3 Tullens befogenheter vid transportkontroll......................75</p>
<p>9.4 Enskildas skyldigheter vid transportkontroll....................75</p>
<p>9.5 Tidsmässiga begränsningar av befogenheten att</p>
<p>genomföra transportkontroller..........................................77</p>
<p>9.6 Verkställighet av beslut om transportkontroll..................78</p>
<p>10 Lokalkontroll...................................................................................78</p>
<p>11 Omhändertagande och förverkande.................................................81</p>
<p>11.1 Allmänna utgångspunkter.................................................81</p>
<p>11.2 Tullen ges möjlighet att omhänderta varor, handlingar,</p>
<p>m.m...................................................................................84</p>
<p>11.3 Tullens befogenheter och skyldigheter efter det att ett</p>
<p>beslut om omhändertagande meddelats............................87</p>
<p>11.4 Enskildas skyldigheter efter det att ett beslut om</p>
<p>omhändertagande meddelats.............................................88</p>
<p>11.5 Tullen ges befogenhet att besluta om skatt i vissa fall.....90</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>11.6 Förutsättningar för att ett omhändertagande av annan Prop. 1997/98:100</p>
<p>egendom än punktskattepliktiga varor och handlingar</p>
<p>skall upphävas...................................................................93</p>
<p>11.7 Förutsättningar för att omhändertagande av</p>
<p>punktskattepliktiga varor skall upphävas..........................95</p>
<p>11.8 Möjlighet för tullen att vägra lämna ut alkohol- och</p>
<p>tobaksvaror........................................................................97</p>
<p>11.9 Förtida försäljning av omhändertagen egendom..............99</p>
<p>11.10 Förverkande....................................................................100</p>
<p>11.11 Särskild rätt till förverkad egendom...............................104</p>
<p>11.12 Försäljning av förverkad egendom m.m.........................106</p>
<p>12 Straffbestämmelser........................................................................108</p>
<p>13 Postförsändelser m.m....................................................................111</p>
<p>13.1 Införsel av alkoholdrycker i vissa fall............................111</p>
<p>13.2 Distansförsäljning...........................................................114</p>
<p>13.3 Kontroll av postförsändelser...........................................116</p>
<p>13.3.1 Tullens befogenheter att undersöka och</p>
<p>öppna postförsändelser.................................116</p>
<p>13.3.2 Tullens befogenheter att omhänderta och</p>
<p>förverka alkohol- och tobaksvaror................121</p>
<p>14 Transporttillägg.............................................................................124</p>
<p>14.1 Förutsättningama för transporttillägg.............................124</p>
<p>14.2 Bestämmelser om uppbörd, undanröjande och</p>
<p>befrielse...........................................................................128</p>
<p>15 Förfarande- och domstolsfrågor....................................................130</p>
<p>15.1 Behörighet att fatta beslut m.m.......................................130</p>
<p>15.2 Polisens medverkan i kontrollverksamheten..................131</p>
<p>15.3 Bevis över verkställighet................................................132</p>
<p>15.4 Särskild bestämmelse om enskild part m.m...................133</p>
<p>15.5 Överklagande..................................................................134</p>
<p>15.6 Företrädare för det allmänna m.m...................................138</p>
<p>15.7 Handläggningen i domstol..............................................138</p>
<p>16 Kontroll av privatinförsel av alkohol- och tobaksvaror................139</p>
<p>16.1 Kontroll av privat införsel av alkohol- och tobaksvaror. 139</p>
<p>16.2 Omhändertagande av skattepliktig alkohol- och</p>
<p>tobaksvara som förts in för privat bruk...........................143</p>
<p>16.3 Förverkande av omhändertagen punktskattepliktig</p>
<p>vara..................................................................................145</p>
<p>16.4 Förfarandet med förverkad egendom m.m.....................146</p>
<p>17 Registerfrågor................................................................................146</p>
<p>17.1 Register för punktskattekontroll.....................................146</p>
<p>17.2 Uppgifter som får registreras..........................................149</p>
<p>17.3 Terminalåtkomst till tullregistret....................................150</p>
<p>17.4 Tullmyndigheternas tillgång till uppgifter i andra</p>
<p>register............................................................................152</p>
<p>17.5 Skattemyndighetens kontroll- och tillsynsverksamhet... 155</p>
<p>18 Skattskyldigheten för varor som släppts för konsumtion i ett</p>
<p>annat EU-land................................................................................157</p>
<p>19 Kontrollen av användningen av märkta mineraloljeprodukter.....158</p>
<p>20 Ändrade förfaranderegler för beskattningen av privatinförsel</p>
<p>av alkoholdrycker och tobaksvaror från annat EU-land m.m......159</p>
<p>20.1 Ändrade förfaranderegler................................................159</p>
<p>20.2 Straffbestämmelsen i privatinförsellagen.......................161</p>
<p>21 Identitetskontroll...........................................................................162</p>
<p>22 Skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m........................164</p>
<p>22.1 Nuvarande förhållanden..................................................164</p>
<p>22.1.1 Regeringsformen och EG-rätten...................164</p>
<p>22.1.2 Annan lagstiftning........................................164</p>
<p>22.1.3 Krav på översyn av skattekontrollen av den</p>
<p>tillfälliga handeln och Riksskatteverkets<br>förslag...........................................................167</p>
<p>22.2 Platsupplåtarens skyldigheter.........................................168</p>
<p>22.3 Skattemyndighetens kontroll..................... 172</p>
<p>22.4 Kontrollavgift..................................................................175</p>
<p>22.5 F örfarandet......................................................................176</p>
<p>22.6 Krav på kassaapparat............................... 177</p>
<p>23 Ekonomiska konsekvenser............................................................178</p>
<p>24 F örfattningskommentar.................................................................181</p>
<p>24.1 Förslaget till lag om punktskattekontroll avseende</p>
<p>transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och<br>mineraloljeprodukter.......................................................181</p>
<p>24.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om</p>
<p>punktskatter och prisregleringsavgifter..........................207</p>
<p>24.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om</p>
<p>beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och<br>tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska<br>unionen............................................................................207</p>
<p>24.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om</p>
<p>Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett<br>annat land inom Europeiska unionen..............................210</p>
<p>24.5 Förslaget till lag om ändring i tullregisterlagen</p>
<p>(1990:137).......................................................................210</p>
<p>24.6 Förslaget till lag om ändring i alkohollagen</p>
<p>(1994:1738).....................................................................211</p>
<p>24.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om</p>
<p>tobaksskatt......................................................................212</p>
<p>24.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:146) om</p>
<p>avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter........212</p>
<p>24.9 Förslaget till lag om särskild skattekontroll av torg-</p>
<p>och marknadshandel m.m...............................................213</p>
<p>24.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om</p>
<p>särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.........216</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>24.11 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen</p>
<p>(1997:483).......................................................................217</p>
<p>24.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (19997:1024) om</p>
<p>skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar........217</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Punktskattekontroll av</p>
<p>alkohol, tobak och mineralolja m.m....................................218</p>
<p>Bilaga 2 Tillämpliga delar av kommitténs författningsförslag..........229</p>
<p>Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser beträffande betänkandet</p>
<p>Punktskattekontroll av alkohol, tobak och mineralolja</p>
<p>m.m......................................................................................264</p>
<p>Bilaga 4 Promemorians lagförslag.....................................................265</p>
<p>Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna....................................275</p>
<p>Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag...............................................276</p>
<p>Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag...............................................302</p>
<p>Bilaga 8 Lagrådets yttranden.............................................................312</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 april 1998.........327</p>
<p>Rättsdatablad.........................................................................................328</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<h2>Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, to-<br>baksvaror och mineraloljeprodukter,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-<br>ringsavgifter,</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel<br>av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska<br>unionen,</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid<br>Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,</p>
<p>5. lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137),</p>
<p>6. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),</p>
<p>7. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,</p>
<p>8. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning<br>av skatter och avgifter,</p>
<p>9. lag om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m.,</p>
<p>10. lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i<br>beskattningsförfarandet,</p>
<p>11. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),</p>
<p>12. lag om ändring i lagen (1997:1204) om skattemyndigheters med-<br>verkan i brottsutredningar.</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om punktskattekontroll av transporter</h3>
<h3>m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineralolje-<br>produkter</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>1 kap. Allmänna bestämmelser</h4>
<p>1 § Denna lag är tillämplig vid punktskattekontroll som avser sådan<br>hantering av punktskattepliktiga varor som omfattas av rådets direktiv<br>92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskatte-<br>pliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana va-<br>ror<sup>1</sup>, senast ändrat genom rådets direktiv 96/99/EG<sup>2</sup>.</p>
<p>Bestämmelserna i denna lag är endast tillämpliga på</p>
<p>1. yrkesmässig hantering av punktskattepliktiga varor, och</p>
<p>2. distansförsäljning av punktskattepliktiga varor.</p>
<p>2 § Med punktskattepliktig vara avses tobaksvara, alkoholvara och mine-<br>raloljeprodukt.</p>
<p>Med tobaksvara förstås vara som avses i 1 § andra stycket lagen<br>(1994:1563) om tobaksskatt.</p>
<p>Med alkoholvara förstås vara som avses i 2-6 §§ lagen (1994:1564)<br>om alkoholskatt.</p>
<p>Med mineraloljeprodukt förstås bränsle som avses i 1 kap. 3 a § lagen<br>(1994:1776) om skatt på energi.</p>
<p>3 § Med handling avses framställning i skrift eller bild samt upptagning<br>som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt<br>hjälpmedel.</p>
<p>Med transportmedel avses varje slag av fordon som används för trans-<br>port på väg.</p>
<p>4 § Med skattskyldig avses den som är skattskyldig enligt</p>
<p>1. 9 § första stycket 1-5 eller 27 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt,</p>
<p>2. 8 § första stycket 1-5 eller 26 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt<br>och,</p>
<p>3. 4 kap. 1 § första stycket 1-5 eller 7 eller 2 § lagen (1994:1776) om<br>skatt på energi.</p>
<p><sup>1</sup> EGT nr L 76, 23.3.92, s. 1 (Celex 392L0012)</p>
<p><sup>2</sup>EGTnrL8, 11.1.1997, s. 12 (Celex 396L0099)</p>
<p>5 § Ett beslut om åtgärd enligt denna lag far fattas endast om skälen för<br>åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär for<br>den enskilde.</p>
<p>6 § Transporter av punktskattepliktiga varor skall åtföljas av ledsagardo-<br>kument och bevis om ställd säkerhet samt omfattas av säkerhet för betal-<br>ning av skatt enligt vad som föreskrivs i lagen (1994:1563) om tobaks-<br>skatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt<br>på energi.</p>
<p>I fall då de regler som avses i första stycket inte är tillämpliga skall<br>transporter av punktskattepliktiga varor åtföljas av ledsagardokument och<br>bevis om ställd säkerhet i den utsträckning som följer av artiklarna 7 och<br>18 i det direktiv som anges i 1 kap. 1 § samt omfattas av säkerhet för<br>betalning av skatt i den utsträckning som följer av artiklarna i 7, 10, 13<br>och 15 i nämnda direktiv.</p>
<p>En transport av punktskattepliktiga varor anses inte ha skett i strid med<br>första eller andra stycket om ett ledsagardokument som åtföljer trans-<br>porten innehåller endast smärre brister.</p>
<h4>2 kap. Yrkesmässiga vägtransporter</h4>
<p>Transportkontroll</p>
<p>1 § För att kontrollera att punktskattepliktig varor transporteras i enlighet<br>med 1 kap. 6 § får tullmyndigheten kontrollera det som är eller kan antas<br>vara yrkesmässig vägtransport (transportkontroll). Transportkontroll får<br>ske under pågående transport och då varor på-, av- eller omlastas i direkt<br>anslutning till transport.</p>
<p>Transportkontroll far genomföras även på områden som inte är till-<br>gängliga för allmänheten.</p>
<p>2 § Tullmyndigheten lår vid transportkontroll undersöka transportmedel,<br>lådor, behållare eller andra utrymmen i transportmedel, containrar eller<br>tankar där punktskattepliktiga varor kan förvaras under transport. Myn-<br>digheten får vidare eftersöka och granska ledsagardokument, bevis om<br>ställd säkerhet och andra handlingar som kan vara av betydelse för be-<br>skattningen samt undersöka och ta prov på varor. Myndigheten får vid<br>granskningen använda tekniska hjälpmedel som finns i transportmedlet.</p>
<p>3 § Vid genomförande av transportkontroll får tullmyndigheten</p>
<p>1. öppna transportmedel, containrar och andra utrymmen som är låsta<br>eller har tillslutits på annat sätt,</p>
<p>2. bereda sig tillträde till områden som inte är tillgängliga för allmän-<br>heten, och</p>
<p>3. försegla transportmedel, containrar och andra utrymmen samt spärra<br>av områden som inte är tillgängliga för allmänheten.</p>
<p>Polisen skall lämna den handräckning som behövs för kontrollen.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>4 § Förare är skyldiga att stanna på anmaning av tjänsteman vid tullmyn-<br>digheten.</p>
<p>5 § Förare är skyldiga att på tullmyndighetens begäran legitimera sig<br>eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet.</p>
<p>6 § Förare är skyldiga att se till att ledsagardokument och bevis om ställd<br>säkerhet följer med transporten i enlighet med 1 kap. 6 §. Vid transport-<br>kontroll skall förare tillhandahålla tullmyndigheten nämnda dokument.</p>
<p>7 § Förare eller ägare till varor som skall kontrolleras skall vid transport-<br>kontroll</p>
<p>1. ge tullmyndigheten möjlighet att undersöka varorna och transport-<br>medlen och utan kostnad tillhandahålla varuprov, och</p>
<p>2. svara för den transport som behövs för kontrollen samt ansvara för<br>uppackning och återinpackning av varorna.</p>
<p>Skyldighet enligt första stycket 1 gäller endast i den utsträckning som<br>enskilda förfogar över det som skall undersökas.</p>
<p>Den som åsidosätter sin skyldighet enligt första stycket skall ersätta<br>staten för dess kostnader på grund av detta. Ersättningsskyldigheten skall<br>efterges helt eller delvis om det framstår som oskäligt att ta ut ersättning.</p>
<p>8 § En transportkontroll får inte pågå längre än sex timmar.</p>
<p>Omhändertagande</p>
<p>9 § Om en punktskattepliktig vara påträffas vid transportkontroll och om<br>det finns anledning att anta att transporten inte sker i enlighet med 1 kap.</p>
<p>6 § får de varor, handlingar, lådor, behållare, containrar eller tankar som<br>medförs vid transporten tas om hand för kontroll av om punktskatt skall<br>betalas i Sverige och vem som i så fall är skattskyldig.</p>
<p>Annan egendom än punktskattepliktiga varor som kan antas transporte-<br>ras i strid med 1 kap. 6 § och handlingar far tas om hand med stöd av<br>första stycket endast om</p>
<p>1. det behövs för sådan kontroll som avses i första stycket, eller</p>
<p>2. när det gäller egendom, det finns anledning att anta att egendomen<br>döljer punktskattepliktiga varor.</p>
<p>Har ett beslut om omhändertagande fattats gäller 2 och 3 §§ i tillämp-<br>liga delar.</p>
<p>Ett beslut om omhändertagande får verkställas omedelbart.</p>
<p>10 § När en vara omhändertas far även emballage och annat förvarings-<br>material tas om hand.</p>
<p>11 § Föraren eller ägaren till vara som har tagits om hand skall vid om-<br>händertagandet</p>
<p>1. utan kostnad tillhandahålla varuprov, och</p>
<p>2. svara för transport av den omhändertagna varan i enlighet med<br>tullmyndighetens anvisningar.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>10</p>
<p>Skyldigheten enligt första stycket 2 gäller endast transport som sker i<br>direkt anslutning till omhändertagande av en punktskattepliktig vara.</p>
<p>Den som åsidosätter sin skyldighet enligt första stycket skall ersätta<br>staten för dess kostnader på grund av detta. Ersättningsskyldigheten skall<br>efterges helt eller delvis om det är oskäligt att ta ut ersättning.</p>
<p>12 § Egendom som är omhändertagen skall förvaras av tullmyndigheten<br>eller den som fått i uppdrag av myndigheten att sköta förvaringen.</p>
<p>Tullmyndigheten ansvarar för att omhändertagen egendom vårdas väl<br>och står under noggrann tillsyn.</p>
<p>13 § Om skattskyldighet föreligger för omhändertagen punktskattepliktig<br>vara enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om al-<br>koholskatt eller lagen (1994:1776) skatt på energi skall tullmyndigheten<br>besluta om skatten på varan om</p>
<p>1. skattskyldighet har inträtt, och</p>
<p>2. varan har transporterats i strid med 1 kap. 6 §.</p>
<p>Skatt enligt första stycket skall tas ut enligt de skattesatser som anges i<br>lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på<br>energi.</p>
<p>Beslut enligt första stycket får inte fattas om varorna i fråga omfattas<br>av ett beskattningsbeslut enligt lagen (1984:151) om punktskatter och<br>prisregleringsavgifter som fattades innan varorna omhändertogs.</p>
<p>Första stycket gäller inte i sådana fall som avses i 9 a § tullagen<br>(1994:1550).</p>
<p>14 § Ett omhändertagande av annan egendom än punktskattepliktiga va-<br>ror eller handlingar skall upphävas om,</p>
<p>1. det inte längre finns grund för omhändertagandet, eller</p>
<p>2. ett beslut om beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken eller lagen<br>(1960:418) om straff för varusmuggling meddelas för egendomen eller<br>handlingen.</p>
<p>Den som gör anspråk på egendom som har varit omhändertagen svarar<br>för att egendomen hämtas.</p>
<p>15 § Ett omhändertagande av en punktskattepliktig vara skall upphävas<br>om,</p>
<p>1. det inte längre finns grund för omhändertagandet,</p>
<p>2. ett beslut om skatt enligt 13 § inte har fattats inom tre månader från<br>den dag då beslutet att omhänderta varan fattades,</p>
<p>3. skatt som påförts enligt 13 § betalas,</p>
<p>4. ett beslut om beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken eller lagen<br>(1960:418) om straff för varusmuggling meddelas för varan,</p>
<p>5. egendomen förklaras förverkad, eller</p>
<p>6. det är oskäligt att låta omhändertagandet bestå.</p>
<p>Den som gör anspråk på en punktskattepliktig vara som har varit om-<br>händertagen svarar för att egendomen hämtas.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>11</p>
<p>16 § En alkohol- eller tobaksvara får inte lämnas ut om det är sannolikt<br>att varan är avsedd att bjudas ut till försäljning i Sverige och</p>
<p>1. den som gör anspråk på en omhändertagen alkoholvara inte har till-<br>verknings- eller partihandelstillstånd enligt alkohollagen (1994:1738)<br>eller föreskrivet tillstånd för försäljning enligt lagen (1961:181) om för-<br>säljning av teknisk sprit m.m. för varan i fråga, eller</p>
<p>2. det är uppenbart att en omhändertagen tobaksvara är avsedd att bju-<br>das ut till försäljning i strid med 11 § tobakslagen (1993:581) eller 4 §<br>lagen (1994:1563) om tobaksskatt.</p>
<p>Även om första stycket inte är tillämpligt får alkoholvara och tobaks-<br>vara inte lämnas ut till den som är under 20 år vad avser alkoholvara och<br>under 18 år vad avser tobaksvara.</p>
<p>Förverkande</p>
<p>17 § En omhändertagen punktskattepliktig vara får förverkas om,</p>
<p>1. ett beslut om skatt enligt 13 § har vunnit laga kraft och skatten inte<br>har betalats inom en månad från den dag då beslutet vann laga kraft, eller</p>
<p>2. ett beslut enligt 16 § att varan inte får lämnas ut har vunnit laga<br>kraft.</p>
<p>Ett beslut om förverkande enligt första stycket 1 får inte fattas om det<br>är oskäligt.</p>
<p>18 § Egendom som har varit omhändertagen får förverkas om,</p>
<p>1. ägaren eller någon annan rättsinnehavare inte har gjort anspråk på<br>den, eller</p>
<p>2. den som har gjort anspråk på egendomen inte har hämtat egendo-<br>men.</p>
<p>Ett beslut om förverkande enligt första stycket får inte fattas förrän tre<br>månader förflutit från den dag vad avser 1 då omhändertagandet upphäv-<br>des och vad avser 2 då anspråket framställdes.</p>
<p>19 § Om omhändertagen egendom förklaras förverkad får förverkandet<br>även omfatta emballage och annat förvaringsmaterial.</p>
<p>20 § Skyldighet att betala skatt som påförts med stöd av 13 § består även<br>efter det att varorna förverkats.</p>
<p>21 § Särskild rätt till egendom som förklarats förverkad består om inte<br>även den särskilda rätten förklaras förverkad. Sådan rätt som vunnits ge-<br>nom utmätning eller betalningssäkring upphör dock, såvida det inte av<br>särskild anledning förordnas att rätten skall bestå. I beslut om förverkan-<br>de skall anteckning om bestående särskild rätt göras.</p>
<p>22 § När ett beslut om förverkande av mineraloljeprodukter eller annan<br>egendom än punktskattepliktiga varor vunnit laga kraft skall egendomen<br>säljas genom tullmyndighetens försorg. Vid försäljningstillfallet skall<br>tullmyndigheten göra förbehåll för en sådan känd rätt som gäller enligt<br>21 §. Om förverkad egendom inte kan säljas får den i stället förstöras.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>12</p>
<p>I fråga om alkoholvaror som har förverkats enligt denna lag gäller la-<br>gen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. i till-<br>lämpliga delar.</p>
<p>Tobaksvaror som har förverkats enligt denna lag skall förstöras genom<br>tullmyndighetens försorg.</p>
<p>23 § Har ett förverkande skett med stöd av 17 § första stycket 1 skall<br>intäkterna från försäljning enligt 22 § första eller andra stycket användas<br>till att betala punktskatten för varan. Om det därefter finns ett överskott<br>skall detta ges ut till den vars vara förverkats om denne är känd. Annars<br>skall överskottet tillfalla staten.</p>
<p>I andra fall än som avses i första stycket skall försäljningsintäkten ges<br>ut till den vars egendom förverkats om denne är känd. Annars skall över-<br>skottet tillfalla staten.</p>
<p>Straff</p>
<p>24 § Den som av uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot skyldigheten att<br>stanna på anmaning enligt 4 § döms till penningböter.</p>
<p>25 § Till penningböter döms den som bryter mot skyldigheten att legiti-<br>mera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet enligt 5 §. An-<br>svar skall dock inte dömas ut om den tillfrågades identitet genast kunnat<br>fastställas.</p>
<p>26 § Förare som av uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att medföra<br>föreskrivna ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet döms till<br>penningböter.</p>
<p>27 § Bestämmelserna i 13 § och 24 § första stycket första meningen la-<br>gen (1960:418) om straff för varusmuggling gäller för brott enligt detta<br>kapitel.</p>
<h4>3 kap. Kontroll av postförsändelser</h4>
<p>1 § En tullmyndighet far undersöka postförsändelser, såsom paket och<br>brev, för att kontrollera om de innehåller alkohol- eller tobaksvaror.</p>
<p>Sådana försändelser får öppnas om det finns anledning att anta att de<br>innehåller sådana varor som nämns i första stycket samt om de finns hos<br>tullmyndigheten eller på utväxlingspostkontoret.</p>
<p>Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande skall detta<br>omedelbart tillslutas och vidarebefordras till mottagaren.</p>
<p>Har en försändelse öppnats skall mottagaren och, om det är möjligt,<br>avsändaren underrättas så snart som möjligt.</p>
<p>Om mottagaren av en alkoholvara som påträffas i en postförsändelse<br>inte har partihandels- eller tillverkningstillstånd enligt bestämmelserna i</p>
<p>4 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738), eller inte fyllt 20 år, skall varan<br>sändas åter till avsändaren. Detsamma gäller om försändelsen innehåller</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>13</p>
<p>en tobaksvara och mottagaren är under 18 år. Om avsändaren är okänd,<br>eller om det av annan anledning inte finns möjlighet att återsända varan,<br>skall denna tas om hand.</p>
<p>2 § Beslut om att öppna brev och andra sådana försändelser som kan<br>antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av tullmyndig-<br>hetens chef eller, efter dennes förordnande, av någon annan tjänsteman<br>vid myndigheten.</p>
<p>3 § Protokoll skall föras över den undersökning som görs i samband med<br>att en postförsändelse öppnas enligt 1 §. Av protokollet skall framgå än-<br>damålet med undersökningen och vad som har kommit fram vid denna.</p>
<p>4 § Alkohol- eller tobaksvaror som påträffas i en postförsändelse, och där<br>förutsättningarna för införsel enligt 1 § är uppfyllda, far tas om hand av<br>en tullmyndighet för kontroll av om punktskatt skall betalas i Sverige och<br>vem som i så fall är skattskyldig, om det finns anledning att anta</p>
<p>1. att skattskyldighet föreligger enligt lagen (1994:1564) om alkohol-<br>skatt eller lagen (1994:1563) om tobaksskatt, och</p>
<p>2. att skatten inte har betalats eller att säkerhet för skattens betalning<br>inte har ställts enligt dessa lagar.</p>
<p>När det gäller förfarandet med omhändertagna varor tillämpas be-<br>stämmelserna i 2 kap. 12 §.</p>
<p>5 § Om skattskyldighet har inträtt enligt lagen (1994:1564) om alkohol-<br>skatt eller lagen (1994:1563) om tobaksskatt för en enligt 4 § omhänder-<br>tagen alkohol- eller tobaksvara, skall tullmyndigheten besluta om skatten<br>på varan. Skatt skall tas ut enligt de skattesatser som anges i nämnda la-<br>gar.</p>
<p>Saknas tillräckliga uppgifter för att fastställa skatten får denna tas ut<br>med ett belopp som framgår av 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av<br>privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är med-<br>lem i Europeiska unionen.</p>
<p>Beslut enligt första stycket får inte fattas om varorna i fråga omfattas<br>av ett beskattningsbeslut enligt lagen (1984:151) om punktskatter och<br>prisregleringsavgifter som fattades innan varorna omhändertogs.</p>
<p>Är den skattskyldige inte känd, eller har han inte betalat skatten trots<br>anmaning därom, skall mottagaren ges tillfälle att lösa ut en vara som<br>omhändertagits enligt 4 § genom att betala ett belopp som motsvarar<br>skatten.</p>
<p>6 § Ett omhändertagande skall upphävas, om</p>
<p>1. det inte längre finns grund för ett omhändertagande,</p>
<p>2. mottagaren av en vara som omhändertagits enligt 4 § betalat ett be-<br>lopp som motsvarar den skatt som belöper på varan, eller</p>
<p>3. det är oskäligt att låta omhändertagandet bestå.</p>
<p>När ett omhändertagande har upphävts enligt första stycket skall varan<br>översändas till mottagaren. Detta gäller dock inte vara som omhänderta-<br>gits med stöd av 1 §.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>14</p>
<p>7 § Omhändertagen alkohol- eller tobaksvara får förverkas, om</p>
<p>1. ett beslut om skatt enligt 5 § har vunnit laga kraft och skatten inte<br>har betalats inom två månader från den dag då beslutet vann laga kraft,<br>eller</p>
<p>2. det av annan anledning fortfarande finns grund för ett omhänderta-<br>gande.</p>
<p>En vara far inte förverkas med stöd av första stycket 2 förrän tre må-<br>nader efter den dag då beslutet att omhänderta varan fattades.</p>
<p>Ett beslut om förverkande far inte fattas om det är oskäligt.</p>
<p>8 § Skyldighet att betala skatt som påförts med stöd av 5 § består även<br>efter det att varorna förverkats.</p>
<p>9 § När ett beslut om förverkande enligt 7 § vunnit laga kraft skall varor-<br>na förstöras genom tullmyndighetens försorg.</p>
<h4>4 kap. Gemensamma bestämmelser</h4>
<p>Transporttillägg</p>
<p>1 § En särskild avgift (transporttillägg) skall påföras en avsändande<br>upplagshavare om</p>
<p>1. ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet inte följer med<br>transporten i den utsträckning som följer av 1 kap. 6 §, eller</p>
<p>2. säkerhet inte ställts för transporten i den utsträckning som följer av 1<br>kap. 6 §.</p>
<p>Transporttillägg skall påföras en skattskyldig om</p>
<p>1. anmälningsskyldighet eller skyldighet att ställa säkerhet som följer<br>av 17 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 16 § lagen (1994:1564) om<br>alkoholskatt eller 4 kap. 1 § fjärde stycket lagen (1994:1776) om skatt på<br>energi inte iakttagits, eller</p>
<p>2. säkerhet enligt 16 § lagen om tobaksskatt, 15 § lagen om alkohol-<br>skatt eller 4 kap. 10 § lagen om skatt på energi inte ställts på föreskrivet<br>sätt.</p>
<p>Transporttillägget är tjugo procent av de punktskatter som belöper på<br>eller kan antas belöpa på de varor för vilka bestämmelserna i första och<br>andra styckena inte iakttagits.</p>
<p>2 § Om en avsändande upplagshavare kommer in med ett i föreskriven<br>ordning upprättat ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet till<br>tullmyndigheten inom en månad från dagen för beslutet om transport-<br>tillägg, skall transporttillägg som påförts med stöd av 1 § första stycket 1<br>undanröjas.</p>
<p>Ett transporttillägg som påförts med stöd av 1 § andra stycket skall un-<br>danröjas om det i ett ärende eller mål om skatt enligt denna lag, lagen<br>(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen<br>(1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>15</p>
<p>lagen (1994:1776) om skatt på energi konstateras att den som påförts Prop. 1997/98:100<br>tillägget inte är skattskyldig.</p>
<p>3 § Avsändande upplagshavare och skattskyldig skall befrias från trans-<br>porttillägg om det är uppenbart oskäligt att ta ut tillägget.</p>
<p>4 § Bestämmelserna om undanröjande av och befrielse från transport-<br>tillägg skall beaktas även om det inte har framställts något yrkande om<br>detta.</p>
<p>5 § Transporttillägg tas ut på samma sätt som skatt enligt 5 kap. lagen<br>(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.</p>
<p>Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter<br>är tillämplig på transporttillägg.</p>
<p>Betalning av skatt m.m.</p>
<p>6 § Skatt som beslutats med stöd av 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § förfaller<br>till betalning omedelbart och skall betalas till tullmyndigheten.</p>
<p>7 § Om ett beslut enligt 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § överklagats, den<br>skattskyldige begärt omprövning eller det annars kan antas att skatten<br>kommer att sättas ned, kan den skattskyldige av tullmyndigheten fa an-<br>stånd med att betala skatten. Bestämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§<br>skattebetalningslagen (1997:483) gäller då i tillämpliga delar.</p>
<p>8 § Om skatt som beslutats med stöd av 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § skall<br>återbetalas efter omprövning eller överklagande skall ränta utgå enligt 5<br>kap. 14 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.<br>Ränta utgår från den dag då skattebeloppet har betalats till och med den<br>dag då det återbetalas.</p>
<p>I fråga om indrivning gäller 5 kap. 16-18 §§ lagen om punktskatter<br>och prisregleringsavgifter.</p>
<p>Beslut m.m.</p>
<p>9 § Beslut om förverkande fattas av allmän förvaltningsdomstol på ansö-<br>kan av tullmyndigheten.</p>
<p>En ansökan enligt första stycket skall prövas av den länsrätt inom vars<br>domkrets omhändertagandet av egendomen verkställdes.</p>
<p>10 § Övriga beslut enligt denna lag fattas av tullmyndigheten.</p>
<p>11 § När ett beslut om transportkontroll och omhändertagande har verk-<br>ställts skall ett bevis över verkställigheten utfärdas. Vid transportkontroll<br>behöver dock ett bevis utfärdas endast om en punktskattepliktig vara på-<br>träffas eller någon berörd person annars begär det.</p>
<p>Ett bevis över verkställighet skall lämnas över till den som berörs av<br>åtgärden och innehålla uppgifter om</p>
<p>16</p>
<p>1. var beslutet verkställts,</p>
<p>2. när det gäller transportkontroll, vilka som var närvarande vid kon-<br>trollen, när kontrollen påbörjades och avslutades, vad som genomsökts<br>samt annat av betydelse som förekommit vid kontrollen, och</p>
<p>3. vad som omhändertagits samt annat av betydelse som förekommit<br>vid omhändertagandet.</p>
<p>12 § Polisen är skyldig att medverka i kontrollverksamhet enligt denna<br>lag. Vad som sägs i 2 kap. 1-8 §§ gäller vid sådan medverkan också po-<br>lismyndighet och polisman.</p>
<p>Utlämnande av uppgifter</p>
<p>13 § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för<br>punktskattekontroll enligt denna lag skall på tullmyndighetens begäran<br>tillhandahållas denna.</p>
<p>Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om<br>uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3<br>kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken hän-<br>visas i någon av de nämnda paragraferna.</p>
<p>Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i sek-<br>retesslagen och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något<br>enskilt eller allmänt intresse föreligger uppgiftsskyldighet endast om re-<br>geringen på ansökan av tullmyndigheten beslutar att uppgiften skall läm-<br>nas ut.</p>
<p>Överklagande</p>
<p>14 § Beslut enligt 2 kap. 1-6 §§ och 12 § får inte överklagas. Övriga<br>beslut enligt denna lag far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>Talan mot beslut enligt 3 kap. 5 § första stycket får föras även av mot-<br>tagaren av varan.</p>
<p>Riksskatteverket far överklaga beslut enligt denna lag.</p>
<p>15 § Riksskatteverket får från tullmyndigheten ta över uppgiften att i<br>allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende<br>eller en viss grupp av ärenden.</p>
<p>16 § Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.</p>
<p>Handläggningen i domstol</p>
<p>17 § Mål om omhändertagande och förverkande skall handläggas skynd-<br>samt.</p>
<p>18 § 1 mål om förverkande av egendom skall, om ägaren till egendomen<br>inte är känd eller saknar känt hemvist, den som senast innehade varorna<br>anses vara motpart vid handläggningen i domstol i stället för ägaren till<br>egendomen.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>17</p>
<p>Ägare till egendom får överta talan som förs av den som anses vara<br>motpart enligt första stycket.</p>
<p>19 § I mål om förverkande av egendom skall länsrätten, om ägaren är<br>okänd eller saknar känt hemvist, utfärda ett föreläggande i Post och Inri-<br>kes Tidningar och andra lämpliga tidningar att ägaren skall ge sig till<br>känna senast två månader efter föreläggandet, vid påföljd att frågan an-<br>nars kan avgöras. Föreläggandet skall innehålla uppgifter om egendomen<br>och om de förhållanden under vilka den omhändertagits samt övriga om-<br>ständigheter som kan vara av betydelse för att identifiera egendomen.</p>
<p>Ett föreläggande som avses i första stycket skall även utfärdas, om det<br>finns anledning att anta att någon innehar särskild rätt till egendomen<br>men denne är okänd eller saknar känt hemvist.</p>
<p>20 § Vid handläggning av frågor om omhändertagande, förverkande samt<br>transporttillägg i länsrätt eller kammarrätt skall muntlig förhandling hål-<br>las, om enskild part begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte<br>hållas om det är uppenbart obehövligt. En enskild part skall upplysas om<br>rätten till muntlig förhandling.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 då lagen (1996:598) om kon-<br>troll av yrkesmässiga vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol<br>och tobak upphör att gälla. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i<br>fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Det<br>som sägs i den upphävda lagen om Skattemyndigheten i Kopparbergs län<br>skall intill utgången av år 1998 gälla Skattemyndigheten i Dalarnas län<br>och för tid därefter Skattemyndigheten i Gävle.</p>
<p>18</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om<br>punktskatter och prisregleringsavgifter</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter<br>och prisregleringsavgifter</p>
<p>dels att 3 kap. 11 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det skall införas två nya paragrafer, 1 kap. 3 a § och 3 kap.</p>
<p>6 a §, av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>1 kap.</h4>
<p>3a§</p>
<p>Lagen gäller inte för skatteplik-<br>tiga varor som</p>
<p>1. är omhändertagna med stöd<br>av 2 kap. 9 § eller 3 kap. 1 och<br>4 lagen (1998:000) om punkt-<br>skattekontroll av transporter m.m.<br>av alkoholvaror, tobaksvaror och<br>mineraloljeprodukter, eller</p>
<p>2. omfattas av ett beslut om skatt<br>enligt 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 §<br>lagen om punktskattekontroll av-<br>transporter m.m alkoholvaror,<br>tobaksvaror och mineraloljepro-<br>dukter.</p>
<p>Upphävs ett beslut som avses i<br>första stycket skall lagen anses ha<br>varit tillämplig såsom om beslutet<br>aldrig hade fattats.</p>
<h4>3 kap.</h4>
<p>Uppgifter som en myndighet<br>förfogar över och som behövs för<br>skattekontroll skall på beskatt-<br>ningsmyndighetens begäran till-<br>handahållas denna.</p>
<p>Uppgiftsskyldighet enligt första<br>stycket föreligger dock inte i fråga<br>om uppgifter för vilka sekretess<br>gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 §<br>eller 3 kap. 1 § sekretesslagen<br>(1980:100) eller en bestämmelse<br>till vilken hänvisas i någon av de<br>nämnda paragraferna.</p>
<p>Om sekretess gäller för uppgift<br>enligt någon annan bestämmelse i<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>19</p>
<p>sekretesslagen och ett utlämnande P<sup>r0</sup>P- 1997/98:100<br>skulle medföra synnerligt men för<br>något enskilt eller allmänt intresse<br>föreligger uppgiftsskyldighet en-<br>dast om regeringen på ansökan av<br>beskattningsmyndigheten beslutar<br>att uppgiften skall lämnas ut.</p>
<p>H §'</p>
<p>Vid skatterevision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som<br>rör verksamheten granskas, om de inte skall undantas enligt 15 §. Med<br>handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan<br>läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälp-</p>
<p>medel.</p>
<p>Revisorn får ta prov på varor som<br>används, säljs eller tillhandahålls på<br>annat sätt i verksamheten. Vidare<br>får han inventera kassan, granska<br>varulager, inventarier, fordon, sär-<br>skild räknarapparatur, mätapparatur<br>och tillverkningsprocesser. Han får<br>också prova kassaapparatur, sär-<br>skild räknarapparatur, mätapparatur<br>och annan teknisk utrustning.</p>
<p>Revisorn får ta prov på varor som<br>används, säljs eller tillhandahålls på<br>annat sätt i verksamheten. Vidare<br>får han inventera kassan, granska<br>varulager, inventarier, maskiner,<br>fordon, särskild räknarapparatur,<br>mätapparatur och tillverkningspro-<br>cesser samt besiktiga lokaler och<br>byggnader som används i verksam-<br>heten. Han får också prova kassa-<br>apparatur, särskild räknarapparatur,<br>mätapparatur och annan teknisk<br>utrustning.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1997:492.</p>
<p>20</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om<br>beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och<br>tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska<br>unionen</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1565) om beskattning av<br>privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är med-<br>lem i Europeiska unionen</p>
<p>dels att nuvarande 10 § och 11-13 §§ skall betecknas 17 § respektive<br>14-16 §§,</p>
<p>dels att 1, 4, 5, 7, 8, 9 och nya 17 §§ skall ha följande lydelse,<br>dels att det skall införas fem nya paragrafer, 10, 11, 12, 13 och 18 §§,<br>av följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Den som till Sverige för privat-<br>bruk för in nedan angivna<br>alkoholdrycker och tobaksvaror<br>från ett annat land som är<br>medlem i Europeiska unionen<br>skall, om inte annat följer av 2 §,<br>betala skatt med</p>
<p>1 §'</p>
<p>Resande som till Sverige för<br>privatbruk för in nedan angivna<br>alkoholdrycker och tobaksvaror<br>från ett annat land som är<br>medlem i Europeiska unionen<br>skall, om inte annat följer av 2 §,<br>betala skatt med</p>
<p>196 kronor/liter för spritdryck,</p>
<p>45 kronor/liter för starkvin,</p>
<p>27 kronor/liter för vin,</p>
<p>8 kronor/liter för starköl,</p>
<p>123 öre/styck för cigaretter,</p>
<p>56 öre/styck för cigariller och<br>cigarrer och</p>
<p>630 kronor/kg för röktobak.</p>
<p>196 kronor/liter för spritdryck,</p>
<p>45 kronor/liter för starkvin,</p>
<p>27 kronor/liter för vin,</p>
<p>8 kronor/liter för starköl,</p>
<p>123 öre/styck för cigaretter,</p>
<p>56 öre/styck för cigariller och<br>cigarrer och</p>
<p>630 kronor/kg för röktobak.</p>
<p>I denna lag förstås med</p>
<p>spritdryck-, alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22<br>volymprocent,<br>starkvin-, alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men<br>inte 22 volymprocent, samt mousserande vin,<br>vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt<br>som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl,<br>starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent och<br>cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.</p>
<p>4§<sup>2</sup></p>
<p>Den som för in en vara för vilken Den som för in en vara för vilken<br>skatt skall betalas enligt denna lag skatt skall betalas enligt denna lag<br>skall vid införseln anmäla detta till skall vid införseln självmant dekla-</p>
<p>Senaste lydelse 1997:444.</p>
<p>Senaste lydelse 1996:966.</p>
<p>21</p>
<p>Skattemyndigheten i Dalarnas län<br>(beskattningsmyndigheten). Be-<br>skattningsmyndigheten beslutar om<br>den skatt som skall betalas för varje<br>skattepliktig införsel. Skatten skall<br>betalas senast två veckor efter da-<br>gen för detta beslut. Skatten betalas<br>genom insättning på ett särskilt<br>konto. Betalning anses ha skett den<br>dag då den har bokförts på det sär-<br>skilda kontot.</p>
<p>rera detta. Deklarationen skall<br>lämnas på heder och samvete. Om<br>införseln görs på bemannad tull-<br>plats skall deklarationen lämnas till<br>tulltjänsteman. I andra fall skall<br>deklarationen lämnas till Skatte-<br>myndigheten i Gävle</p>
<p>(beskattningsmyndigheten) och ha<br>kommit in senast fem dagar efter<br>det att införseln gjordes.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Tullverket skall för beskattnings- Beskattningsmyndigheten beslu-<br>myndighetens räkning ta emot an- tar om den skatt som skall betalas<br>mälan som avses i första stycket för varje skattepliktig införsel. Har<br>när införseln sker där bemannad deklaration lämnats till tulltjänste-<br>tullplats finns. man på bemannad tullplats eller</p>
<p>påträffas en skattepliktig vara vid<br>deklarationskontroll skall Tullver-</p>
<p>ket för beskattningsmyndighetens<br>räkning besluta om skatten och får i<br>samband därmed uppbära skatten,<br>samt vidta nödvändig skattekont-<br>roll.</p>
<p>På annan plats skall Tullverket<br>där det är möjligt se till att anmä-<br>lan kan lämnas på annat sätt. Tull-<br>verket skall i sådana fall vidarebe-<br>fordra anmälan till beskattning-<br>smyndigheten.</p>
<p>Har anmälan skett enligt andra<br>stycket skall Tullverket för beskatt-<br>ningsmyndighetens räkning besluta<br>om skatten och far i samband där-<br>med uppbära skatten, samt vidta<br>nödvändig skattekontroll.</p>
<p>Den som för in en vara för vilken<br>skatt skall betalas enligt denna lag<br>skall, när inresan sker där beman-<br>nad tullplats finns, anmäla detta till<br>Tullverket vid införseln. Sker inför-<br>seln på annan plats skall anmälan<br>ändå lämnas till Tullverket om så-<br>dan möjlighet tillhandahålls av<br>verket. I annat fall skall anmälan<br>om införseln lämnas till beskatt-</p>
<p>§<sup>3</sup></p>
<p>Skatt enligt denna lag skall be-<br>talas senast två veckor efter dagen<br>då ett beslut enligt 4 § andra styck-<br>et meddelades. Skatten skall betalas<br>genom insättning på ett särskilt<br>konto. Betalning anses ha skett den<br>dag då den har bokförts på det sär-<br>skilda kontot.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1996:704.</p>
<p>22</p>
<p>ningsmyndigheten senast tre dagar<br>efter införseln.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>7§<sup>4</sup></p>
<p>Har resande vid fullgörande av Har resande vid fullgörande av<br>anmälningsskyldighet enligt denna deklarationsskyldighet enligt 4 §<br>lag lämnat uppgift som befinns första stycket lämnat uppgift som<br>oriktig, skall en särskild avgift på- befinns oriktig, skall en särskild<br>föras honom. Avgiften är femtio avgift påföras honom. Avgiften är<br>procent av det skattebelopp som femtio procent av det skattebelopp<br>inte skulle ha påförts honom om som inte skulle ha påförts honom<br>den oriktiga uppgiften hade godta- om den oriktiga uppgiften hade<br>gits. godtagits.</p>
<p>Har resande fört in vara för vil- Har resande fört in vara för vil-</p>
<p>ken skatt skall betalas enligt denna ken skatt skall betalas enligt denna<br>lag utan att anmäla detta, skall en lag utan att deklarera detta, skall en<br>särskild avgift påföras honom. Av- särskild avgift påföras honom. Av-<br>giften är femtio procent av den giften är femtio procent av den<br>skatt som påförts honom. skatt som påförts honom.</p>
<p>Beskattningsmyndigheten skall<br>påföra särskild avgift enligt 7 §. I<br>fall där den oriktiga uppgiften läm-<br>nats i anmälan direkt till Tullverket<br>eller det vid kontroll som Tullver-<br>ket företagit framkommit att an-<br>mälan inte lämnats skall Tullverket<br>för beskattningsmyndighetens räk-<br>ning påföra särskild avgift.</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet lämnar uppgift som<br>befinns oriktig eller underlåter att<br>anmäla skattepliktig införsel enligt<br>denna lag döms till böter. I ringa<br>fall skall inte dömas till ansvar.</p>
<p>§<sup>5</sup></p>
<p>Beskattningsmyndigheten skall<br>påföra särskild avgift enligt 7 §. I<br>fall där den oriktiga uppgiften läm-<br>nats i en deklaration direkt till<br>Tullverket eller det vid kontroll<br>som Tullverket företagit framkom-<br>mit att deklaration inte lämnats<br>skall Tullverket för beskattnings-<br>myndighetens räkning påföra sär-<br>skild avgift.</p>
<p>9§<sup>6</sup></p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet lämnar uppgift som<br>befinns oriktig eller underlåter att<br>deklarera skattepliktig införsel<br>enligt denna lag döms till böter. I<br>ringa fall skall inte dömas till an-<br>svar.</p>
<p>Lagen (1960:418) om straff för varusmuggling utom såvitt avser 13 §<br>och 24 § första stycket första meningen och skattebrottslagen (1971:69)<br>skall inte tillämpas på införsel som avses i denna lag.</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1996:704.</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1997:360.</p>
<p><sup>6</sup> Senaste lydelse 1996:704.</p>
<p>23</p>
<p>70</p>
<p>Beslut enligt denna lag far<br>överklagas hos allmän förvalt-<br>ningsdomstol. Prövningstillstånd<br>krävs vid överklagande till kam-<br>marrätten.</p>
<p>Överklagas beslut enligt denna<br>lag förs det allmännas talan av</p>
<p>70</p>
<p>Om en vara förs in för vilken<br>skatt skall betalas enligt denna lag<br>far Tullverket omhänderta varan<br>om det finns en påtaglig risk att<br>den skattskyldige inte kommer att<br>betala skatten.</p>
<p>En omhändertagen vara får inte<br>lämnas ut förrän skatt och särskild<br>avgift som påförts enligt denna lag<br>har betalats. Omhändertagandet<br>skall upphävas om skatten och<br>avgiften betalas eller beslutet att<br>påföra skatt upphävs.</p>
<p>11 §</p>
<p>Tullverket får besluta att en va-<br>ra som är omhändertagen enligt<br>10 § skall förverkas om beslut om<br>skatt och särskild avgift enligt<br>denna lag har vunnit laga kraft<br>och skatten och avgiften inte har<br>betalats inom en månad räknat<br>från den dag då beslutet vann laga<br>kraft.</p>
<p>12 §</p>
<p>Skyldighet att betala skatt och<br>särskild avgift som påförts enligt<br>denna lag består även efter det att<br>varorna förverkats.</p>
<p>13 §</p>
<p>När beslut om förverkande en-<br>ligt denna lag vunnit laga kraft<br>skall varan förstöras genom Tull-<br>verkets försorg.</p>
<p>17§<sup>7</sup></p>
<p>Beslut enligt denna lag far över-<br>klagas hos allmän förvaltnings-<br>domstol. Riksskatteverket får<br>överklaga beslut enligt denna lag.<br>Prövningstillstånd krävs vid över-<br>klagande till kammarrätten.</p>
<p>Överklagas beslut enligt denna<br>lag av annan än Riksskatteverket</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p><sup>7</sup> Senaste lydelse av förutvarande 10 § 1997:360.</p>
<p>24</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>beskattningsmyndigheten.</p></td><td>
<p>förs det allmännas talan av be- P<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>skattningsmyndigheten.</p>
<p>Riksskatteverket far från be-<br>skattningsmyndigheten ta över<br>uppgiften att i allmän förvalt-<br>ningsdomstol föra det allmännas<br>talan i visst ärende eller viss<br>grupp av ärenden.</p>
<p>Riksskatteverket för det allmän-</p>
<p>nas talan i Regeringsrätten.</p>
<p>18 §</p>
<p>Vid handläggning av frågor om<br>omhändertagande, förverkande</p>
<p>samt särskild avgift i länsrätt eller<br>kammarrätt skall muntlig förhand-<br>ling hållas, om enskild part begär<br>det. Muntlig förhandling behöver<br>dock inte hållas om det är uppen-<br>bart obehövligt. Enskild part skall<br>upplysas om rätten till muntlig för-<br>handling.</p></td></tr>
</table>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>2. Äldre föreskrifter, utom såvitt avser behörig skattemyndighet och<br>17 §, skall dock fortfarande tillämpas i fråga om förhållanden som hänför<br>sig till tiden före ikraftträdandet.</p>
<p>3. Det som sägs i 4 § om Skattemyndigheten i Gävle skall intill ut-<br>gången av år 1998 gälla Skattemyndigheten i Dalarnas län.</p>
<p>25</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om<br>Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett<br>annat land inom Europeiska unionen</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 och 7 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets<br>befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska<br>unionen skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>3 §'</p>
<p>Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:</p>
<p>1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och<br>produkter som avses i lagen (1991:341) om strategiska produkter,</p>
<p>2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning<br>av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är<br>medlem i Europeiska unionen,</p>
<p>3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),</p>
<p>4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),</p>
<p>5. injektionssprutor och kanyler,</p>
<p>6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa<br>dopningsmedel,</p>
<p>7. springstiletter, springknivar, knogjäm, kaststjämor, riv- eller nit-<br>handskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,</p>
<p>8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om kul-<br>turminnen m.m.,</p>
<p>9. hundar och katter för annat ändamål än handel,</p>
<p>10. spritdrycker, vin och starköl<br>enligt alkohollagen (1994:1738)<br>och tobaksvaror vid kontroll av<br>åldersgränsen i 13 S tobakslagen<br>(1993:581),</p>
<p>10. spritdrycker, vin och starköl<br>enligt alkohollagen (1994:1738),<br>teknisk sprit och alkoholhaltiga<br>preparat enligt lagen (1961:181)<br>om försäljning av teknisk sprit<br>m.m. samt tobaksvaror vid kontroll</p>
<p>av åldersgränsen i 13 § tobaksla-<br>gen (1993:581),</p>
<p>11. nötkreatur, svin, far, getter, fläderfän, fisk och reptiler,</p>
<p>12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det<br>finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer,<br>att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för<br>människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller<br>felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i öv-<br>rigt gäller för införseln inte är uppfyllda.</p>
<p>7§</p>
<p>För kontroll av att anmälnings- För kontroll av att anmälnings-<br>skyldigheten enligt denna lag, eller skyldigheten enligt denna lag, eller</p>
<p>Senaste lydelse 1996:944.</p>
<p>Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1997/98:68.</p>
<p>26</p>
<p>enligt lagen (1994:1565) om be-<br>skattning av privatinförsel av alko-<br>holdrycker och tobaksvaror från ett<br>land som är medlem i Europeiska<br>unionen, fullgjorts riktigt och full-<br>ständigt, samt för kontroll av att<br>gällande villkor för in- eller utförsel<br>av sådana varor som anges i 3 § 1<br>och 3-12 uppfyllts, far en<br>tulltjänsteman undersöka</p>
<p>att deklarationsskyldigheten enligt<br>lagen (1994:1565) om beskattning<br>av privatinförsel av alkoholdrycker<br>och tobaksvaror från ett land som är<br>medlem i Europeiska unionen, full-<br>gjorts riktigt och fullständigt, samt<br>för kontroll av att gällande villkor<br>för in- eller utförsel av sådana varor<br>som anges i 3 § 1 och 3-12 upp-<br>fyllts, far en tulltjänsteman under-<br>söka</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan<br>förvaras vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land,</p>
<p>2. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och<br>liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett<br></p>
<p>annat EU-land, eller av den som kan anmanas att stanna enligt 5 § första<br>stycket 2.</p>
<p>Ytterligare bestämmelser om befogenheter bl.a. avseende kroppsvisi-<br>tation och kroppsbesiktning finns i lagen (1960:418) om straff för va-<br>rusmuggling.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>27</p>
<h3>2.5 Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen<br>(1990:137)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2, 3, 6 och 8 §§ tullregisterlagen (1990:137)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>2§</p>
<p>Tullregistret far användas för</p>
<p>1. fastställande, uppbörd, restitution och redovisning av tull, annan<br>skatt och avgifter som skall betalas till tullverket,</p>
<p>2. fullgörande av övervaknings-, kontroll- och revisionsuppgifter inom<br>tullmyndigheternas område,</p>
<p>3. planering och tillsyn av tullmyndigheternas verksamhet och</p>
<p>4. framställning av statistik och andra samlingar av uppgifter inom ra-<br>men for den verksamhet som tullmyndigheterna ansvarar för.</p>
<p>Tullregistret får också användas<br>för</p>
<p>1. prövning av och tillsyn över<br>upplagshavare, skatteupplag och<br>registrerade varumottagare enligt<br>lagen (1994:1563) om tobaksskatt,<br>lagen (1994:1564) om alkoholskatt<br>samt lagen (1994:1776) om skatt<br>på energi samt</p>
<p>2. revisions- och annan kontroll-<br>verksamhet enligt lagen (1984:151)<br>om punktskatter och prisregle-<br>ringsavgifter.</p>
<p>3 §'</p>
<p>I den utsträckning som behövs för att ändamålet med registret skall till-<br>godoses får tullregistret innehålla</p>
<p>1. uppgifter som importörer och exportörer enligt lag eller annan för-<br>fattning är skyldiga att lämna med anledning av import eller export av<br>varor,</p>
<p>2. andra uppgifter som importör eller exportör lämnar i tullärenden,</p>
<p>3. uppgifterna i Europeiska gemenskapernas tulltaxa som avses i arti-<br>kel 20 i förordning (EEG) nr 2913/92, och i statistisk varuforteckning<br>som utfärdats av Generaltullstyrelsen,</p>
<p>4. uppgifter om kontroll av im- 4. uppgifter om kontroll av im-</p>
<p>port och export inom tullmyndig- port och export inom tullmyndig-<br>heternas område, hetemas område samt om kontroll</p>
<p>enligt lagen (1998:000) om punkt-<br>skattekontroll av transporter m.m.<br>av alkoholvaror, tobaksvaror och</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Senaste lydelse 1996:957.</p>
<p>28</p>
<p>mineraloljeprodukter,</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>5. uppgifter för statistikproduktion,</p>
<p>6. uppgifter för debitering eller avräkning av skatt och avgifter som<br>inte påförs vid tulltaxering,</p>
<p>7. uppgifter om beslut av tullmyndigheter,</p>
<p>8. uppgifter om andra myndigheters beslut om import- och exportli-<br></p>
<p>censer,</p>
<p>9. uppgifter om tillstånd som krävs för import eller export av varor,</p>
<p>10. uppgifter om registrering</p>
<p>hos Skattemyndigheten i Dalarnas</p>
<p>län av en importör som skattskyl-</p>
<p>dig avseende vissa punktskatter,</p>
<p>11. uppgifter om betalning och indrivning av tull, annan skatt och av-<br>gifter,</p>
<p>10. uppgifter om registrering<br>hos Skattemyndigheten i Gävle av<br>en importör som skattskyldig av-<br>seende vissa punktskatter,</p>
<p>12. uppgifter rörande fysiska och juridiska personers identitet,</p>
<p>13. uppgifter avseende identitets- 13. uppgifter om identitetsbe-</p>
<p>beteckningar för transportmedel teckningar för transportmedel, ge-<br>och nomsökta containrar eller tankar</p>
<p>samt ägare till dessa och</p>
<p>14. uppgifter för kontroll av, åtkomst till och användning av registret.</p>
<p>Närmare föreskrifter om tullregistrets innehåll meddelas av regeringen<br>eller den myndighet regeringen bestämmer.</p>
<p>6§</p>
<p>Samtliga tullmyndigheter får ha terminalåtkomst till tullregistret. Annan<br>tullmyndighet än Generaltullstyrelsen får dock endast ta del av de upp-<br>gifter som behövs i myndighetens verksamhet.</p>
<p>Riksskatteverket får ha termi-<br>nalåtkomst till uppgifter om kon-<br>troll och beslut enligt lagen<br>(1998:000) om punktskattekontroll<br>av transporter m.m. av alkoholva-<br>ror, tobaksvaror och mineralolje-<br>produkter.</p>
<p>Skattemyndighet som regeringen<br>bestämmer får för ändamål som<br>avses i 2 § andra stycket ha termi-<br>nalåtkomst till uppgifter som avses<br>i andra stycket.</p>
<p>Uppgifter som hör till ett tull-<br>ärende skall gallras ut ur registret<br>sex år efter utgången av det kalen-<br>derår då uppgiften lämnades.</p>
<p>Uppgifter som hör till ett tull-<br>ärende skall gallras ur registret sex<br>år efter utgången av det kalenderår<br>då uppgiften lämnades. Uppgifter<br>om kontroll och beslut enligt lagen<br>(1998:000) om punktskattekontroll<br>av transporter m.m. av alkoholva-<br>ror, tobaksvaror och mineralolje-<br></p>
<p>29</p>
<p>produkter skall gallras sex år efter<br>utgången av det kalenderår då<br>uppgiften registrerades.</p>
<p>Om det i lag eller annan författning har föreskrivits längre tid för beva-<br>rande av vissa uppgifter gäller den föreskriften. Regeringen eller den<br>myndighet som regeringen bestämmer får, om det finns särskilda skäl,<br>föreskriva annan tid för beväring av vissa uppgifter.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Det som sägs i 3 § om Skatte-<br>myndigheten i Gävle skall dock intill utgången av år 1998 gälla Skatte-<br>myndigheten i Dalarnas län.</p>
<p>30</p>
<h3>2.6 Förslag till lag om ändring i alkohollagen<br>(1994:1738)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om i alkohollagen (1994:1738)</p>
<p>dels att 1 kap. 1 § och 4 kap. 2 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 kap. 8 a §, av föl-<br>jande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<h4>1 kap.</h4>
<p>1§</p>
<p>Denna lag gäller tillverkning<br>och införsel av alkoholdrycker och<br>handel med sådana varor. Lagen<br>gäller också tillverkning av sprit.</p>
<p>Denna lag gäller tillverkning av<br>alkoholdrycker och handel med<br>sådana varor. Lagen gäller också<br>tillverkning av sprit.</p>
<p>Bestämmelser om införsel och försäljning av teknisk sprit finns i lagen<br>(1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m.</p>
<p>Föreskrifter om marknadsföring av alkoholdrycker finns, förutom i<br>denna lag, även i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om mark-<br>nadsföring av alkoholdrycker.</p>
<h4>4 kap.</h4>
<p>2§</p>
<p>Spritdrycker, vin och starköl får föras in till landet endast av den som<br>har tillverknings- eller partihandelstillstånd avseende sådana varor.</p>
<p>Utöver vad som anges i första<br>stycket får spritdrycker, vin och<br>starköl föras in</p>
<p>1. av den som har rätt till tullfri-<br>het enligt 4 § lagen (1994:1547)<br>om tullfrihet m.m.,</p>
<p>2. av resande som har fyllt 20 år<br>eller person, som utför arbete på<br>transportmedel och som har upp-<br>nått nämnda ålder, för eget eller<br>familjens bruk eller som gåva till<br>närstående för dennes eller dennes<br>familjs personliga bruk och</p>
<p>3. som proviant på fartyg eller<br>luftfartyg enligt särskilda bestäm-<br>melser.</p>
<p>Utöver vad som anges i första<br>stycket far spritdrycker, vin och<br>starköl föras in</p>
<p>1. av den som har rätt till tullfri-<br>het enligt 4 § lagen (1994:1547)<br>om tullfrihet m.m.,</p>
<p>2. av resande som har fyllt 20 år<br>eller person, som utför arbete på<br>transportmedel och som har upp-<br>nått nämnda ålder, för eget eller<br>familjens bruk eller som gåva till<br>närstående för dennes eller dennes<br>familjs personliga bruk,</p>
<p>3. som proviant på fartyg eller<br>luftfartyg enligt särskilda bestäm-<br>melser,</p>
<p>4. av en enskild person eller i<br>yrkesmässig befordran för en en-<br>skild person som har fyllt 20 år<br>och som flyttar till Sverige, om<br>dryckerna är avsedda för dennes<br>eller dennes familjs personliga<br>bruk, och</p>
<p>31</p>
<p>5. av en enskild person eller i P<sup>r0</sup>P- 1997/98:100<br>yrkesmässig befordran för en en-<br>skild person som har fyllt 20 år<br>och som har förvärvat dryckerna<br>genom arv eller testamente, om<br>dryckerna är avsedda för dennes<br>eller dennes familjs personliga<br>bruk.</p>
<p>Spritdrycker, vin och starköl som medförs som proviant på järnvägståg<br>i internationell trafik, får föras in i den utsträckning som krävs för serve-<br>ring av passagerare under tågets färd inom landet.</p>
<h4>12 kap.</h4>
<p>8a§</p>
<p>Tullmyndighet får ha terminalåt-<br>komst till uppgifter om tillverk-<br>nings- och partihandelstillstånd.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>2. Bestämmelserna i 4 kap. 2 § andra stycket 4 och 5 skall tillämpas i<br>fråga om drycker som kommit in i landet efter ikraftträdandet.</p>
<p>32</p>
<h3>2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om<br>tobaksskatt</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 16 och 22 §§ lagen (1994:1563) om tobaks-<br>skatt skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>16 §</p>
<p>Om annan än upplagshavare, registrerad varumottagare eller oregistre-<br>rad varumottagare i Sverige förvärvar skattepliktig vara från ett annat<br>EG-land och varan transporteras av säljaren eller av annan för säljarens<br>räkning (distansförsäljning), är säljaren skattskyldig. Säljaren skall ställa<br>säkerhet för betalning av skatten innan transport från det andra EG-landet<br>påbörjas.</p>
<p>Vid distansförsäljning skall säljaren företrädas av en av beskattning-<br>smyndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt<br>fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av<br>tobaksskatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt<br>denna lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas till-<br>gängligt hos representanten.</p>
<p>Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och<br>har ett fast driftställe här i landet.</p>
<p>Bestämmelserna i 12 § första meningen om återkallelse tillämpas även<br>på representant som avses i andra stycket.</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket<br>omfattar även sådana överföring-<br>ar som sker utan vinstsyfte och<br>som inte utgör gåvoförsändelser. I<br>dessa fall gäller dock inte be-<br>stämmelserna om godkänd repre-<br>sentant i andra stycket. Inte heller<br>gäller registreringsskyldighet en-<br>ligt 18 §.</p>
<p>22 §</p>
<p>Den som är oregistrerad varumottagare enligt 14 § skall lämna dekla-<br>ration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor.Deklarationen<br>skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter<br>den dag då varorna togs emot.</p>
<p>Den som är skattskyldig enligt 9 § 5 skall lämna deklaration när skat-<br>tepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till<br>beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln.</p>
<p>Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara upplagshavare<br>skall lämna deklaration när varorna tillverkas. Deklarationen skall ha<br>kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag<br>då varorna tillverkades.</p>
<p>Den som enligt 16 § femte<br>stycket överför en skattepliktig</p>
<p>2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>33</p>
<p>vara skall lämna en deklaration P<sup>r0</sup>P- 1997/98:100<br>för varje avsänd leverans. Dekla-<br>rationen skall ha kommit in till<br>beskattningsmyndigheten senast<br>fem dagar efter avsändandet av<br>varorna.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>34</p>
<h3>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om<br>avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid åter-<br>betalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Avräkning enligt denna lag skall göras fran belopp som återbetalas el-<br>ler annars utbetalas på grund av bestämmelse i</p>
<p>1. lagen (1984:151) om punkt-<br>skatter och prisregleringsavgifter<br>eller författning som anges i 1 kap.<br>1 § första stycket samma lag, i de<br>fall då utbetalningen ankommer på<br>Skattemyndigheten i Dalarnas län,</p>
<p>2. lagen (1991:591) om särskild<br>artister m.fl.,</p>
<p>1. lagen (1984:151) om punkt-<br>skatter och prisregleringsavgifter<br>eller författning som anges i 1 kap.<br>1 § första stycket samma lag, i de<br>fall då utbetalningen ankommer på<br>Skattemyndigheten i Gävle,<br>inkomstskatt för utomlands bosatta</p>
<p>3. 10 kap. 1-4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),</p>
<p>4. tullagen (1994:1550) och la-<br>gen (1994:1551) om tullfrihet<br>m.m., eller</p>
<p>5. skattebetalningslagen<br>(1997:483).</p>
<p>4. tullagen (1994:1550) och la-<br>gen (1994:1551) om tullfrihet<br>m.m.,</p>
<p>5. skattebetalningslagen<br>(1997:483), eller</p>
<p>6. lagen (1998:000) om punkt-<br>skattekontroll av transporter m.m.<br>av alkoholvaror, tobaksvaror och</p>
<p>mineraloljeprodukter.</p>
<p>Vad som sagts i första stycket 1 gäller inte utbetalning enligt 9 kap. 1 §<br>lagen (1994:1776) om skatt på energi och 13 § lagen (1978:69) om för-<br>säljningsskatt på motorfordon.</p>
<p>Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut<br>som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i<br>2 § första meningen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Det som sägs i 1 § om Skatte-<br>myndigheten i Gävle skall dock intill utgången av år 1998 gälla Skatte-<br>myndigheten i Dalarnas län.</p>
<p>Senaste lydelse 1997:549.</p>
<p>35</p>
<h3>2.9 Förslag till lag om särskild skattekontroll av torg-<br>och marknadshandel m.m.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Definitioner</h4>
<p>1 § Med torg- och marknadshandel avses i denna lag all handel utom<br>sådan som en näringsidkare stadigvarande bedriver i permanenta lokaler<br>eller i omedelbar anslutning till dessa.</p>
<p>Med upplåtelsetillfälle avses varje tillfälle då en viss plats upplåts till<br>en viss person för torg- och marknadshandel.</p>
<h4>Platsupplåtarens skyldigheter</h4>
<p>2 § Den som upplåter en plats för torg- och marknadshandel skall föra<br>anteckningar om namn, personnummer, adress och telefonnummer för<br>den som platsen upplåts till och för dennes företrädare. Om det är fråga<br>om en juridisk person skall även uppgifter om firma och organisations-<br>nummer antecknas. Sådana anteckningar behöver dock inte göras, om<br>kopia av F-skattebevis överlämnas.</p>
<p>Platsupplåtaren skall bevara de uppgifter som inhämtats med stöd av<br>första stycket i sju år efter det kalenderår upplåtelsen skedde.</p>
<p>Skattemyndigheten far förelägga platsupplåtaren att överlämna upp-<br>gifter som avses i andra stycket. Föreläggandet får förenas med vite.</p>
<h4>Revision och kontrollbesök</h4>
<p>3 § Skattemyndigheten far besluta om revision hos den som har eller kan<br>antas ha upplåtit plats för torg- och marknadshandel för att kontrollera att<br>denne fullgjort sina skyldigheter enligt 2 §.</p>
<p>Revision enligt första stycket far göras hos den som är eller kan antas<br>vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig<br>att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos<br>annan juridisk person än dödsbo.</p>
<p>I övrigt gäller bestämmelserna i 3 kap. 9-14 c §§ taxeringslagen<br>(1990:324) i tillämpliga delar.</p>
<p>4 § Skattemyndigheten far för att identifiera en person som bedriver eller<br>kan antas bedriva torg- och marknadshandel besluta om kontrollbesök på<br>den plats där handeln bedrivs. Myndigheten far vid ett sådant besök kon-<br>trollera innehav av F-skattsedel och ställa frågor om verksamheten.</p>
<h4>Kontrollavgift</h4>
<p>5 § Om platsupplåtaren inte fullgjort sin skyldighet enligt 2 § skall<br>skattemyndigheten påföra denne en kontrollavgift på 2 000 kronor för<br>varje upplåtelsetillfalle då skyldigheten inte har fullgjorts.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>36</p>
<p>Platsupplåtaren skall befrias från avgiften om det framstår som uppen-<br>bart oskäligt att ta ut den. Detta skall beaktas även om det inte framställts<br>något yrkande om detta.</p>
<h4>Förfarandet</h4>
<p>6 § Beslut enligt denna lag fattas av skattemyndigheten i den region där<br>torg- och marknadshandeln bedrivs eller har bedrivits.</p>
<p>En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta<br>beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ett<br>sådant uppdrag far ges endast om den andra myndigheten går med på det<br>och det inte medför avsevärda besvär för den som beslutet rör.</p>
<p>7 § Beslut om revision och kontrollbesök samt föreläggande vid vite får<br>inte överklagas.</p>
<p>I fråga om debitering och betalning av kontrollavgift samt förfarandet i<br>övrigt gäller bestämmelserna i skattebetalningslagen (1997:483).</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>2. Vad som föreskrivs i 6 § första stycket om skattemyndigheten i den<br>region där torg- och marknadshandeln bedrivs eller har bedrivits skall<br>intill utgången av år 1998 i stället gälla skattemyndigheten i det län där<br>torg- och marknadshandeln bedrivs eller har bedrivits.</p>
<p>37</p>
<h3>2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om<br>särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:466) om särskilda tvångs-<br>åtgärder i beskattningsförfarandet skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1 §*</p>
<p>Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt eller<br>avgift tas ut enligt bestämmelserna i</p>
<p>1. kupongskattelagen (1970:624),</p>
<p>2. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,</p>
<p>3. fordonsskattelagen (1988:327),</p>
<p>4. taxeringslagen (1990:324),</p>
<p>5. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta<br>artister m.fl.,</p>
<p>6. skattebetalningslagen (1997:483).</p>
<p>Lagen tillämpas även vid revision<br>enligt tullagen (1994:1550) och för<br>kontroll av att föreläggande enligt<br>lagen (1990:325) om självdeklara-<br>tion och kontrolluppgifter eller 69 §<br>tullagen fullgjorts riktigt och full-<br>ständigt.</p>
<p>Lagen tillämpas även vid revision<br>enligt tullagen (1994:1550) och<br>lagen (1998:000) om särskild skat-<br>tekontroll av torg- och marknads-<br>handel m.m. samt för kontroll av att<br>föreläggande enligt lagen</p>
<p>(1990:325) om självdeklaration och<br>kontrolluppgifter, 69 § tullagen<br>eller 2 § lagen om särskild skatte-<br>kontroll av torg- och marknads-<br>handel m.m. fullgjorts riktigt och<br>fullständigt.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1997:504.</p>
<p>38</p>
<h3>2.11 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen<br>(1997:483)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 22 kap. 11 § skattebetalnings-<br>lagen (1997:483) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<h4>1 kap.</h4>
<p>1 §’</p>
<p>Denna lag gäller vid bestämmande, debitering, redovisning och betal-<br>ning av</p>
<p>1. sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxe-<br>ringslagen (1990:324),</p>
<p>2. avgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,</p>
<p>3. skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för-<br>värvsinkomster,</p>
<p>4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),</p>
<p>5. avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,<br></p>
<p>6. skattetillägg och försenings-<br>avgift i fråga om sådan skatt eller<br>avgift som avses i 1-5 samt förse-<br>ningsavgift enligt fastighetstaxe-<br>ringslagen (1979:1152), och</p>
<p>6. skattetillägg och försenings-<br>avgift i fråga om sådan skatt eller<br>avgift som avses i 1-5, försenings-<br>avgift enligt fastighetstaxerings-<br>lagen (1979:1152) samt kontroll-<br>avgift enligt lagen (1998:000) om<br>särskild skattekontroll av torg- och<br>marknadshandel m.m., och</p>
<p>7. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1-6.</p>
<p>Lagen gäller inte när skatt enligt mervärdesskattelagen skall tas ut för<br>varor vid import. I sådant fall gäller tullagen (1994:1550).</p>
<h4>22 kap.</h4>
<p>11 §<br>Överklagande av beslut av länsrätten i fråga om</p>
<p>1. preliminär taxering,</p>
<p>2. sättet att ta ut preliminär skatt,</p>
<p>3. debitering eller ändring av preliminär skatt,</p>
<p>4. verkställande av skatteavdrag,</p>
<p>5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,</p>
<p>6. befrielse från skattetillägg och<br>förseningsavgift enligt 15 kap. 7<br>och 8 §§ och ränta enligt 19 kap.<br>11 §, samt</p>
<p>7. överföring av skatt till en an-</p>
<p>6. befrielse från skattetillägg och<br>förseningsavgift enligt 15 kap. 7<br>och 8 §§ och ränta enligt 19 kap.<br>11 §,</p>
<p>7. överföring av skatt till en an-</p>
<p>nan stat</p>
<p>nan stat, samt</p>
<p>8. beslut enligt lagen (1998:000)<br>om särskild skattekontroll av torg-</p>
<p>Senaste lydelse 1997:1032.</p>
<p>39</p>
<p>och marknadshandel m.m.</p>
<p>får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövningstill-<br>stånd.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>40</p>
<h3>2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1024) om<br>skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1997:1024) om skattemyndighe-<br>ters medverkan i brottsutredningar skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1 §</p>
<p>Skattemyndigheternas verksamhet enligt denna lag omfattar brott en-<br>ligt</p>
<p>1. skattebrottslagen (1971:69),</p>
<p>2. 14 § lagen (1996:598) om</p>
<p>kontroll av yrkesmässiga väg-</p>
<p>transporter av mineraloljepro-<br>dukter, alkohol och tobak,</p>
<p>3. 19 kap. 1 § första stycket 4<br>aktiebolagslagen (1975:1385),</p>
<p>4. 11 § tredje stycket lagen<br>(1967:531) om tryggande av pen-<br>sionsutfästelse m.m.,</p>
<p>5. folkbokföringslagen<br>(1991:481) samt</p>
<p>6. 11 kap. 5 § brottsbalken.</p>
<p>2. 19 kap. 1 § första stycket 4<br>aktiebolagslagen (1975:1385),</p>
<p>3. 11 § tredje stycket lagen<br>(1967:531) om tryggande av pen-<br>sionsutfästelse m.m.,</p>
<p>4. folkbokföringslagen<br>(1991:481) samt</p>
<p>5. 11 kap. 5 § brottsbalken.</p>
<p>En skattemyndighet far medverka vid undersökning också i fråga om<br>annat brott än som anges i första stycket, om åklagaren finner att det<br>finns särskilda skäl för detta.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Äldre föreskrifter gäller fortfa-<br>rande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdan-<br>det.</p>
<p>41</p>
<h2>Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Skatteflyktskommittén fick i tilläggsdirektiv (dir. 1995:165) den 21 de-<br>cember 1995 i uppdrag att kartlägga de brister och problem som finns vid<br>den punktskattekontroll som gäller införsel av EU-intema varor och att<br>lämna de förslag som behövs för att förbättra effektiviteten i kontrollen.<br>Kommitténs huvuduppgifter har bl.a. varit att utreda hur myndigheternas<br>befogenheter skall vara utformade för att möjliggöra en effektiv punkt-<br>skattekontroll och att undersöka vilka sanktioner som behövs för det fall<br>föreskrivna ledsagardokument och säkerheter saknas vid transport av<br>skattepliktiga varor. I uppdraget har även ingått att lämna förslag till hur<br>skattekontrollen av privatinförsel skall utformas.</p>
<p>I en promemoria i februari 1995 redovisade Riksskatteverket bl.a. sin<br>bedömning av möjligheterna att förbättra kontrollen av skatter och av-<br>giftsredovisningen inom torg- och marknadshandel samt verksamhet be-<br>driven av för myndigheterna okända personer. Promemorian överlämna-<br>des till Skatteflyktskommittén för utredning och överväganden.</p>
<p>I början av 1996 fick Finansdepartementet från bl.a. tull- och skatte-<br>myndigheter uppgifter om att kontrollproblemen framför allt avseende<br>transporter av mineraloljeprodukter och alkohol hade fatt en sådan om-<br>fattning att det inte fanns tid att invänta kommitténs betänkande. Från<br>myndigheternas sida framfördes bl.a. önskemål om en tillfällig lagstift-<br>ning som gav myndighet befogenhet att stoppa och kontrollera transpor-<br>ter. Mot den bakgrunden infördes lagen (1996:598) om kontroll av yr-<br>kesmässiga vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol och tobak i<br>avvaktan på kommitténs betänkande. I förarbetena till lagen uttalade re-<br>geringen att lagen skulle betraktas som en provisorisk lagstiftning i syfte<br>att råda bot på en del av kontrollproblemen (se prop. 1995/96:197 s. 9).</p>
<p>I juni 1997 avlämnande Skatteflyktskommittén slutbetänkandet Punkt-<br>skattekontroll av alkohol, tobak och mineralolja, m.m. (SOU 1997:86).<br>Kommitténs sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Kommit-<br>téns lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En<br>förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning<br>av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr<br>Fi97/2106).</p>
<p>I betänkandet Punktskattekontroll av alkohol, tobak och mineralolja,<br>m.m. har Skatteflyktskommittén lämnat ett förslag till en ny lag om<br>punktskattekontroll m.m. avseende alkoholvaror, tobaksvaror och mine-<br>raloljeprodukter. Kommittén har också lämnat ett förslag till en ny lag<br>om särskild skattekontroll beträffande tillfällig handel. Regeringen avser<br>nu att ta upp betänkandets förslag.</p>
<p>Under beredningen i Regeringskansliet har framkommit att det finns<br>behov av att också förbättra tullens möjligheter att kontrollera postför-<br>sändelser som innehåller alkohol- eller tobaksvaror. En sådan ändring<br>brådskar med hänsyn till en snabbt ökande införsel av alkohol och tobak<br>via postförsändelser.</p>
<p>Mot bakgrund härav har inom Finansdepartementet upprättats prome-<br>morian Förslag om kontroll av postförsändelser innehållande alkohol-<br>eller tobaksvaror. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>42</p>
<p>Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- P<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>serna finns i bilaga 5. Remissyttrandena finns tillgängliga i ärendet. Re-<br>geringen tar i detta ärende också upp promemorians förslag.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 26 februari 1998 att inhämta Lagrådets yttran-<br>de över de lagförslag som finns i bilaga 6. Den 12 mars beslutade rege-<br>ringen att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bila-<br>ga 7. Det förslag som inte remitterats är tekniskt sett av enkel beskaffen-<br>het. Lagrådets hörande skulle därför enligt regeringens bedömning sakna<br>betydelse.</p>
<p>Lagrådets yttranden finns i bilaga 8.</p>
<p>Beträffande förslaget till lag om punktskattekontroll av transporter<br>m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter anför Lag-<br>rådet under rubriken allmänna synpunkter sammanfattningsvis att en del<br>av de föreslagna reglerna bör ändras så att enskildas rättssäkerhetsintres-<br>sen i högre grad tillgodoses. Regeringen återkommer senare i detalj till<br>de synpunkter Lagrådet för fram men vill i detta sammanhang framhålla<br>att regeringen i allt väsentligt kan godta Lagrådets förslag till förändring-<br>ar. Regeringen delar vidare Lagrådets åsikt om behov av utbildningsin-<br>satser för berörd personal och uppföljning och utvärdering av hur de nya<br>reglerna tillämpas. Regeringen kommer därför att särskilt uppmärksam-<br>ma dessa frågor i de fortsatta kontakterna med berörda myndigheter.</p>
<p>Lagrådet har avstyrkt förslaget om kontroll av postförsändelser. Lag-<br>rådet anför i sitt yttrande att ärendet enligt dess mening inte varit till-<br>räckligt berett. Lagrådet anser att den tid som stått till förfogande för re-<br>missinstanserna och för den fortsatta beredningen i kanslihuset har varit<br>klart otillräcklig för att frågorna skulle kunna belysas allsidigt. Lagrådet<br>har i sitt yttrande vidare ifrågasatt förslagets förenlighet med Regerings-<br>formen (RF) och Europakonventionen.</p>
<p>Beträffande frågan om ärendets beredning vill regeringen anföra föl-<br>jande. Förslaget om utökade kontrollmöjligheter när det gäller postför-<br>sändelser innehållande alkohol och tobak har utarbetats inom Regerings-<br>kansliet för att göra det möjligt att snabbt komma till rätta med den under<br>senare tid kraftigt ökade införseln av alkohol och tobak, vilken sker i<br>strid med skattereglerna på området och även i stor utsträckning i strid<br>mot alkohollagens regler. Enligt regeringens bedömning är det nödvän-<br>digt att det införs möjligheter att ingripa mot denna handel redan i vår<br>eftersom det annars finns risk för att en illegal försäljningsstruktur med<br>bl.a. försäljningskanaler etableras. Mot denna bakgrund utarbetades ett<br>förslag till kontroll av postförsändelser som remitterades till elva re-<br>missinstanser. Remisstiden har visserligen varit kort, en dryg vecka, men<br>det rör sig om ett relativt begränsat förslag som inte heller lagtekniskt<br>kan anses speciellt komplicerat. Sju av de tio remissinstanser som svara-<br>de tillstyrkte förslaget. Ytterligare underhandskontakter vad gäller den<br>tekniska utformningen har därefter, och kontinuerligt under ärendets fort-<br>satta beredning, hafts med Generaltullstyrelsen och Riksskatteverket.<br>Även om det i och för sig givetvis hade varit önskvärt med en bredare<br></p>
<p>43</p>
<p>remiss av ärendet och en längre remisstid får, enligt regeringens bedöm-<br>ning, de krav på beredning som ställs i 7 kap. 2 § RF anses uppfyllda.</p>
<p>Regeringen anser att förslaget är förenligt med RF och Europakonven-<br>tionen. Vi återkommer till detta och de övriga synpunkter som Lagrådet<br>fört fram i det följande.</p>
<p>I lagrådsremissen föreslog regeringen en ändring i alkohollagen som<br>skulle göra det möjligt att till landet föra in spritdrycker, vin och starköl<br>bl.a. som gåvoförsändelser och som kommersiella försändelser till en-<br>skild i form av distansförsäljning. Som framgår av avsnitt 13.1 har<br>emellertid regeringen funnit att frågan om distansförsäljning av alkohol<br>till Sverige från annat land skall tillåtas eller ej bör bli föremål för ytter-<br>ligare utredning. Detsamma gäller för gåvoförsändelser av alkoholdryck-<br>er. Dessa frågor kommer sålunda att behandlas i den nyligen tillsatta<br>kommittén (S 1998:02) som på regeringens uppdrag skall se över vissa<br>bestämmelser i bl.a. alkohollagen.</p>
<h2>4 Inledning</h2>
<h3>4.1 Allmänt</h3>
<p>Före den 1 januari 1993 var EG en tullunion med gemensam tullmur utåt<br>mot tredje land och inga tullar mellan medlemsländerna. Skatter reglera-<br>des nationellt och påfördes vid gränspassering även vid gränspassage<br>mellan medlemsländerna. Vid årsskiftet 1992/93 genomfördes dock den<br>inre marknaden och i samband därmed slopades gränskontrollerna mellan<br>medlemsländerna vad avser kommersiell trafik och resandetrafik. Huvud-<br>regeln numera är att inga gränsformaliteter skall ske enbart till följd av<br>att en gräns mellan medlemsländer passeras.</p>
<p>Den inre marknaden skall omfatta de fyra friheter EG:s regelverk är<br>uppbyggt kring, nämligen fri rörlighet för personer, varor, tjänster och<br>kapital. Vad avser de tre sistnämnda friheterna är den inre marknaden<br>förverkligad, medan så inte är fallet när det gäller fri rörlighet för perso-<br>ner. Personkontroller vid gränsen, dvs. kontroll av pass, visum och lik-<br>nande, anses därför alltjämt vara tillåtna även mellan medlemsländer.<br>Däremot är det inte tillåtet att genomföra kontroller enbart på grund av<br>att varor passerar en gräns mellan två medlemsstater. Förbudet är dock<br>inte undantagslöst. Enligt artikel 36 i EG-fördraget kan nämligen gräns-<br>kontroller behållas under förutsättning att kontrollerna har sin grund ett<br>godtagbart samhällsintresse som t.ex. skyddet för liv och hälsa.</p>
<p>För att fri rörlighet för varor skall uppnås är det viktigt att medlems-<br>staternas förfarandebestämmelser om mervärdesskatter och punktskatter<br>harmoniseras. Principerna på detta område har tidigare varit att skatten<br>skall tas ut i det land där varan konsumeras med konsumtionslandets<br>skattesats och tillfalla konsumtionslandet. Traditionellt har detta åstad-<br>kommits genom att exporten gjorts skattefri och att det vid import påförs<br>skatter med samma skattesats som tas ut på varor inne i landet. Förfaran-<br>det att påföra skatter vid införsel innefattar dock gränsformaliteter och är<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>44</p>
<p>därför inte förenligt med principen om den inre marknaden. Det problem<br>som detta innebär kan lösas på olika sätt. Ett sätt är att överge principen<br>om beskattning i konsumtionslandet och övergå till beskattning i det land<br>där varan köpts. Denna lösning har i princip valts när det gäller privat-<br>personers inköp för eget bruk. För den kommersiella handeln har med-<br>lemsländerna inte velat frångå den tidigare principen.</p>
<p>För punktskatter på alkohol- och tobaksvaror samt mineraloljeproduk-<br>ter har gemensamma förfaranderegler införts genom rådets direktiv<br>92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskatte-<br>pliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor<br>(EGT nr L 076, 23.3.1992 s. 1, Celex 392L0012), det s.k. cirkulationsdi-<br>rektivet. För andra varugrupper får punktskatter finnas endast om uttaget<br>av punktskatter inte leder till gränsformaliteter mellan medlemsländerna.<br>En skatt som tas ut vid registrering är ett exempel på en sådan skatt som<br>inte leder till gränsformaliteter.</p>
<p>En annan förutsättning för den inre marknadens funktion är att det<br>finns möjlighet till transitering av varor. Transitering innebär att en vara<br>kan föras från en plats till en annan utan att beläggas med tullar, skatter<br>eller andra avgifter. Transitering av varor i Europa sker bl.a. inom ramen<br>för gemenskapens transiteringssystem och det gemensamma transite-<br>ringssystemet, vilket utöver EU-ländema även omfattar Efta-ländema<br>och, sedan den 1 juli 1996, Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien, de<br>s.k. Visegradländema. Denna befrielse från tullar, skatter och avgifter<br>gäller till dess att varorna lämnar EU:s tullområde, överförs till ett annat<br>tullsystem eller till dess att avgifterna och skatterna har betalats och va-<br>rorna övergått till fri omsättning.</p>
<h3>4.2 Cirkulationsdirektivet</h3>
<h4>4.2.1 Några centrala begrepp</h4>
<p>I direktivet definieras inledningsvis vissa begrepp som är centrala för<br>förståelsen av förfarandereglema. Dessa begrepp är</p>
<p>a) godkänd lagerhavare: fysisk eller juridisk person som av en med-<br>lemsstats behöriga myndigheter fått tillstånd att tillverka, bearbeta, förva-<br>ra, ta emot och avsända punktskattebelagda varor inom ramen för sin<br>affärsverksamhet, varvid punktskatten är vilande enligt uppskovsreglema<br>för skatteupplag,</p>
<p>b) skatteupplag: en plats där varor som är belagda med punktskatt till-<br>verkas, bearbetas, förvaras, mottas eller avsänds enligt uppskovsreglema<br>av en godkänd lagerhavare inom ramen för hans affärsverksamhet, under<br>de särskilda villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna i den<br>medlemsstat där skatteupplaget är beläget,</p>
<p>c) uppskovsregler: en skatteordning som tillämpas på tillverkning, be-<br>arbetning, förvaring och flyttning av varor, varvid punktskatten är vilan-<br>de (suspensionsordningen),</p>
<p>d) näringsidkare medpunktskatteregistrering: fysisk eller juridisk per-<br>son utan ställning som godkänd lagerhavare, som av behöriga myndig-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>45</p>
<p>heter i en medlemsstat fått tillstånd att, inom ramen for sin affärsverk-<br>samhet, ta emot punktskattebelagda varor från en annan medlemsstat<br>enligt uppskovsreglema. Denna typ av näringsidkare far varken förvara<br>eller avsända sådana varor enligt uppskovsreglema,</p>
<p>e) näringsidkare utan punktskatteregistrering: fysisk eller juridisk per-<br>son utan ställning som godkänd lagerhavare, som har rätt att inom ramen<br>för sin affärsverksamhet tillfälligtvis ta emot punktskattebelagda varor<br>från en annan medlemsstat enligt uppskovsreglema. Denna typ av nä-<br>ringsidkare far varken förvara eller avsända sådana varor enligt upp-<br>skovsreglema. En näringsidkare utan punktskatteregistrering måste ga-<br>rantera betalningen av punktskatt till skattemyndigheterna i destina-<br>tionsmedlemsstatema innan varorna avsänds.</p>
<h4>4.2.2 Beskattningsförfarandets huvudprinciper</h4>
<p>Förfarandereglema i cirkulationsdirektivet innebär i princip att punkt-<br>skattepliktiga varor kan cirkulera fritt (dvs. utan gränskontroller), att be-<br>skattningskonsekvensema skjuts upp tills varorna når den slutgiltiga kon-<br>sumenten och att beskattningen skall ske i konsumtionslandet.</p>
<p>Syftet med suspensionsordningen är att varorna, trots att de är skatte-<br>pliktiga, skall kunna bearbetas, lagras och förflyttas mellan medlemslän-<br>derna i tidigare led än detalj i stledet utan att beskattningskonsekvenser<br>inträder. Skatten förfaller med andra ord inte till betalning under den tid<br>varorna befinner sig inom suspensionsordningen, vilket innebär att be-<br>skattningskonsekvensema skjuts framåt. Betalningsskyldighet för punkt-<br>skatt inträder först när varan blir tillgänglig för konsumtion, vilket den<br>anses vara när den upphör att omfattas av suspensionsordningen. För<br>punktskattepliktiga varor som inte omfattas av suspensionsordningen<br>gäller att punktskatten förfaller till betalning i samband med att varan<br>framställs eller importeras från land utanför gemenskapen. Omfattas va-<br>rorna av något av gemenskapens tullförfarande vid införandet till EU<br>anses dock importen äga rum först när varorna lämnar tullförfarandet.</p>
<h4>4.2.3 Särskilda bestämmelser rörande suspensionsordningen</h4>
<p>Framställning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor skall i<br>princip alltid ske i skatteupplag om skatten inte är betald. Flyttning av<br>punktskattepliktiga varor under skatteuppskov skall enligt huvudregeln<br>ske från ett skatteupplag till ett annat. De risker som är förknippade med<br>sådan flyttning skall täckas av en säkerhet för punktskattens betalning.<br>Säkerheten skall ställas av den avsändande lagerhavaren.</p>
<p>En godkänd lagerhavare i ett medlemsland kan alltså sända skatte-<br>pliktiga varor till ett skatteupplag i ett annat medlemsland eller till ett<br>annat skatteupplag i det egna landet utan att det far några beskattnings-<br>konsekvenser.</p>
<p>Mottagaren av skattepliktiga varor som sänds från ett skatteupplag un-<br>der skatteuppskov är dock inte alltid en godkänd lagerhavare. Mottagaren<br>kan också vara en näringsidkare med eller utan punktskatteregistrering i<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>46</p>
<p>ett annat EU-land. Sådana näringsidkare skall alltid ställa säkerhet for<br>skattens betalning och detta skall ske innan leveransen påbörjas. Skatten<br>förfaller till betalning när varorna tas emot.</p>
<p>Transporter av skattepliktiga varor under skatteuppskov kan även ske<br>enligt något av transiteringsförfarandena. Skatten skall t.ex. anses vilande<br>när skattepliktiga varor sänds mellan medlemsstater via Efta-länder en-<br>ligt gemenskapens interna transiteringsforfarande.</p>
<h4>4.2.4 Krav på dokument m.m.</h4>
<p>Vid förflyttning av skattepliktiga varor, som omfattas av suspensionsord-<br>ningen, mellan medlemsstater skall varorna åtföljas av ett ledsagardo-<br>kument som upprättas av avsändaren. Syftet med dokumentet är att un-<br>derlätta skattekontrollen och det för en effektiv kontroll nödvändiga sam-<br>arbetet mellan medlemsländerna. Ledsagardokumentet skall upprättas i<br>fyra exemplar, varav ett exemplar skall behållas av avsändaren och resten<br>skall medfölja under transport. Efter leverans skall ett exemplar behållas<br>av mottagaren och ett exemplar, returexemplaret, återsändas till avsända-<br>ren.</p>
<h4>4.2.5 Överträdelser</h4>
<p>Överträdelser av de bestämmelser som gäller under den tid som skatte-<br>pliktiga varor omfattas av suspensionsordningen innebär att varorna upp-<br>hör att omfattas av ordningen, dvs. att de anses släppta för konsumtion.<br>Detta innebär i sin tur att skatten omedelbart förfaller till betalning.<br>Skatten skall därvid erläggas i det land där överträdelsen har skett av den<br>som har ställt säkerhet för betalning av skatten. Om det inte går att fast-<br>ställa var överträdelsen har skett, anses den ha skett i den medlemsstat<br>där felaktigheten konstaterades. Om en punktskattepliktig vara inte når<br>fram till mottagaren och om det inte är möjligt att fastställa var varan<br>finns, skall skatten betalas i det land varifrån varan levererades.</p>
<h4>4.2.6 Förflyttning av varor som släppts för konsumtion</h4>
<p>Varor anses släppta för konsumtion när de lämnar suspensionsordningen.<br>Det saknar betydelse om detta sker genom överträdelser av uppskovs-<br>reglema eller genom att varorna levereras till detaljistledet.</p>
<p>Då punktskattepliktiga varor som redan släppts för konsumtion i en<br>medlemsstat förvaras för kommersiella ändamål i en annan medlemsstat<br>skall punktskatt tas ut i den medlemsstat där varorna förvaras. Detta in-<br>nebär att då varor som redan släppts för konsumtion flyttas till en annan<br>medlemsstat for kommersiella ändamål skall punktskatt tas ut i denna<br>andra medlemsstat. Beroende på omständigheterna skall skatten betalas<br>av den som utför leveransen eller innehar de varor som är avsedda for<br>leverans eller av den som tar emot varorna for användning. När varor<br>som släppts for konsumtion flyttas mellan olika medlemsstater skall de<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>47</p>
<p>åtföljas av ett förenklat ledsagardokument. Den som skall betala skatten<br>på varorna skall innan varorna avsänds lämna en deklaration till skatte-<br>myndigheterna i destinationsmedlemsstaten och ställa säkerhet för betal-<br>ning av skatten. Han skall vidare samtycka till varje kontroll som gör det<br>möjligt för destinationsmedlemsstatens myndigheter att förvissa sig om<br>att varorna faktiskt har mottagits och att utgående punktskatt har beta-<br>lats. Den punktskatt som betalats i den första medlemsstaten skall åter-<br>betalas.</p>
<h4>4.2.7 Distansförsäljning</h4>
<p>Distansförsäljning föreligger om annan än godkänd lagerhavare eller nä-<br>ringsidkare med eller utan punktskatteregistrering förvärvar skattepliktig<br>vara från en säljare i ett annat EU-land och varan transporteras av sälja-<br>ren eller för dennes räkning. Postorderförsäljning är ett exempel på di-<br>stansförsäljning. Vid distansförsäljning skall skatt tas ut i det land där<br>köparen finns. Det är dock säljaren som är skyldig att betala skatten och<br>skyldigheten inträder när säljaren levererar varorna. Säljaren skall ställa<br>säkerhet för betalning av skatten innan transporten påbörjas. Vid distans-<br>försäljning kan inte varorna transporteras under skatteuppskov. Det rör<br>sig alltså om varor som släppts för konsumtion, vilket innebär att skatt<br>redan har tagits ut i säljarens land. Säljaren har dock rätt att återfå den<br>skatt som erlagts i hemlandet.</p>
<h4>4.2.8 Införsel för privat bruk</h4>
<p>För skattepliktiga varor som privatpersoner medför för eget bruk från ett<br>EU-land till ett annat gäller att skatten skall betalas i det land där varorna<br>anskaffades. Vid bedömningen av om de varor som en privatperson med-<br>för skall anses vara avsedda för eget bruk skall hänsyn tas till bl.a. mäng-<br>den varor. Medlemsländerna får utfärda vägledande anvisningar om vil-<br>ken mängd som därvid bör godtas. Det förhållandet att en person medför<br>större mängder än vad som anges i anvisningarna får emellertid inte en-<br>samt medföra att varorna anses avsedda för annat än eget bruk. Andra<br>omständigheter som talar för motsatsen skall alltså beaktas. Mängdangi-<br>velsema i sådana eventuella vägledande anvisningar får inte understiga<br>800 cigaretter, 400 cigariller, 200 cigarrer, 1 kg röktobak, 10 liter sprit,<br>20 liter starkvin, 90 liter vin (inklusive högst 60 liter mousserande vin)<br>samt 110 liter öl.</p>
<h3>4.3 Den svenska regleringen</h3>
<h4>4.3.1 Allmänt</h4>
<p>Cirkulationsdirektivets bestämmelser införlivades med svensk lagstift-<br>ning genom lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om<br>alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi. Begreppet sus-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>48</p>
<p>pensionsordning har dock inte förts in i lagarna. Suspensionsordningen<br>har dock i praktiken införlivats med de svenska lagarna t.ex. genom att<br>skattskyldighet inte inträder i vissa fall.</p>
<p>I lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi används termen upp-<br>lagshavare i stället för lagerhavare. Termerna registrerad och oregistrerad<br>varumottagare används i stället för näringsidkare med eller utan punkt-<br>skatteregistrering.</p>
<h4>4.3.2 Upplagshavare</h4>
<p>Upplagshavare skall vara godkända av skattemyndigheten. Godkänd som<br>upplagshavare kan den bli som avser att yrkesmässigt tillverka eller be-<br>arbeta skattepliktiga varor, bedriva yrkesmässig försäljning av skatte-<br>pliktiga varor till näringsidkare eller yrkesmässigt i större omfattning<br>lagra skattepliktiga varor. Dessutom krävs att sökanden med hänsyn till<br>sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig<br>som upplagshavare. Även skatteupplagen måste godkännas av skatte-<br>myndigheten. Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av<br>skattepliktiga varor skall äga rum i ett godkänt skatteupplag.</p>
<p>Upplagshavare skall ställa säkerhet för betalning i samband med trans-<br>port av obeskattade varor. Det skall dessutom finnas en säkerhet för de<br>varor som förvaras i skatteupplaget. Säkerheternas storlek beräknas en-<br>ligt schablonregler.</p>
<p>Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag far återkallas om<br>förutsättningar för godkännande inte längre finns. Godkännande av upp-<br>lagshavare får också återkallas om ställd säkerhet inte längre är godtag-<br>bar.</p>
<p>En upplagshavare kan leverera skattepliktiga varor till en upplagshava-<br>re i Sverige eller till en upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad<br>varumottagare i ett annat EU-land utan att skattskyldighet inträder. Om<br>varor tas ut ur skatteupplaget av annan anledning utan att föras till något<br>annat skatteupplag inträder dock skattskyldighet.</p>
<p>Vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EU-<br>land skall upplagshavaren upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar.<br>Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transport. Har en<br>upplagshavare inte inom två månader efter utgången av den kalendermå-<br>nad under vilken varorna avsänts fått tillbaka returexemplaret skall han<br>utan dröjsmål underrätta skattemyndigheten. Om varorna inte når den<br>mottagare som angetts i ledsagardokumentet skall varorna beskattas i<br>Sverige om varorna finns här eller kan antas ha konsumerats här. Det-<br>samma gäller om det inte kan utredas var varorna finns eller har konsu-<br>merats. I sådana fall är den som ställt säkerhet för transporten skattskyl-<br>dig.</p>
<h4>4.3.3 Varumottagare</h4>
<p>Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från en godkänd<br>upplagshavare i ett annat EU-land eller som yrkesmässigt från tredje land<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>49</p>
<p>importerar skattepliktiga varor och som inte själv är godkänd som upp-<br>lagshavare, kan hos skattemyndigheten ansöka om registrering som va-<br>rumottagare. Registreringen föregås inte av någon vandelsprövning. En<br>registrerad varumottagare skall ställa säkerhet för betalning av skatten på<br>de varor som han tar emot. Säkerhetens storlek beräknas enligt en scha-<br>blonregel. Registreringen kan återkallas om säkerheten inte längre är<br>godtagbar. För oregistrerade varumottagare gäller delvis andra regler vad<br>gäller ställandet av säkerhet. En oregistrerad varumottagare är dessutom<br>skyldig att innan varorna transporteras från det andra EU-landet anmäla<br>leveransen till skattemyndigheten. För varumottagare inträder skattskyl-<br>digheten vid mottagandet av varorna. Skillnaden mellan en registrerad<br>och en oregistrerad varumottagare är att den registrerade regelbundet tar<br>emot punktskattepliktiga varor.</p>
<h4>4.3.4 Distansförsäljning</h4>
<p>Om annan än upplagshavare, registrerad eller oregistrerad varumottagare<br>i Sverige förvärvar skattepliktig vara från ett annat land och varan trans-<br>porteras av säljaren eller för säljarens räkning (distansförsäljning), är<br>säljaren skattskyldig. Skattskyldigheten inträder när leverans sker. Sälja-<br>ren skall ställa säkerhet för betalning av skatten innan transport från det<br>andra EU-landet påbörjas.</p>
<h4>4.3.5 Yrkesmässig införsel av varor som släppts för konsumtion</h4>
<p>Den som utan att vara upplagshavare eller varumottagare från ett annat<br>EU-land till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor skall betala<br>skatt i Sverige om varorna skall användas för annat än privat bruk. Den<br>som är skattskyldig i sådana fall skall innan varorna transporteras från<br>det andra EU-landet, anmäla varorna till skattemyndigheten och ställa<br>säkerhet för skattens betalning. Skattskyldigheten inträder vid införseln<br>till Sverige.</p>
<h4>4.3.6 Införsel för privat bruk</h4>
<p>Sverige fick vid anslutningen till EU ett undantag från huvudregeln i cir-<br>kulationsdirektivet att privatpersoners inköp av alkohol- och tobaksvaror<br>endast skall beskattas i inköpslandet. Det undantag Sverige har innebär<br>att Sverige får beskatta privat införsel över vissa angivna kvantiteter.<br>Dessa kvantiteter är: 1 liter spritdryck eller 3 liter starkvin, 5 liter vin, 15<br>liter starköl, 300 cigaretter eller 150 cigariller eller 75 cigarrer eller 400<br>gram röktobak. Enligt rådets direktiv 96/99/EG skall undantaget fortsätta<br>att gälla till den 30 juni 2000. Enligt nämnda direktiv far Sverige utföra<br>nödvändiga kontroller med avseende på de varor som omfattas direktivet.<br>Bestämmelser beträffande beskattningen av införsel för privat bruk av<br>alkoholdrycker och tobaksvaror och vilka kvantiteter som far föras in i<br>landet utan att punktskatt skall betalas finns i lagen (1994:1565) om be-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>50</p>
<p>skattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land P<sup>r0</sup>P- 1997/98:100<br>som är medlem i Europeiska unionen (privatinförsellagen).</p>
<h4>4.3.7 Förfarande och kontroll</h4>
<p>Bestämmelser om förfarandet vid uttag av punktskatter finns i lagen<br>(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP). Kontrollen<br>av punktskatter sker liksom annan skattekontroll genom deklarations-<br>granskning, kontrollbesök och revisioner. Deklarationerna innehåller<br>endast ett fåtal uppgifter. En djupare kontroll förutsätter därför normalt<br>revision.</p>
<p>Beskattningsmyndighet för punktskatter är Skattemyndigheten i Dalar-<br>nas län (beskattningsmyndigheten).</p>
<p>Enligt LPP får beskattningsmyndigheten besluta om skatterevision för<br>att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt<br>och fullständigt eller, att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyl-<br>dighet som kan antas uppkomma. Skatterevision får göras hos den som är<br>eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125)<br>och hos annan juridisk person än dödsbo. En skatterevision skall bedrivas<br>i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onö-<br>digt hindrar verksamheten. För de fall den reviderade inte samverkar<br>finns bestämmelser om vite och om andra tvångsåtgärder i lagen<br>(1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet<br>(tvångsåtgärdslagen). Revisionen får verkställas hos den reviderade om<br>han medger det. Vid skatterevision får räkenskapsmaterial och andra<br>handlingar som rör verksamheten granskas. Revisorn får ta prov på varor<br>som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten. Vida-<br>re får han inventera kassan, granska varulager, inventarier, fordon, sär-<br>skild räknarapparatur, mätapparatur och tillverkningsprocesser. Revisorn<br>får också prova särskild räknarapparatur och mätapparatur. Den revide-<br>rade skall tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplys-<br>ningar som behövs för revisionen. Den reviderade skall också lämna till-<br>träde till utrymmen som huvudsakligen används i verksamheten för<br>granskning av varulager m.m.</p>
<p>Enligt tvångsåtgärdslagen får revision genomföras i den reviderades<br>verksamhetslokaler även om den reviderade inte lämnat sitt medgivande<br>till det, om revisionen inte utan svårighet kan genomföras på någon an-<br>nan plats. Detsamma gäller om den reviderade inte medverkar på före-<br>skrivet sätt, eller om det finns en påtaglig risk att han kommer att undan-<br>hålla eller förvanska det som får granskas, inventeras eller besiktigas.<br>Föreligger sabotagerisk får åtgärden genomföras utan att den reviderade<br>underrättas om att revision skall ske, s.k. överraskningsrevision. Enligt<br>huvudregeln fattas beslut om åtgärd enligt tvångsåtgärdslagen av läns-<br>rätten efter ansökan av en av myndigheten särskilt förordnad tjänsteman<br>(granskningsledare).</p>
<p>Lagen (1996:598) om kontroll av yrkesmässiga vägtransporter av mi-<br>neraloljeprodukter, alkohol och tobak (transportkontrollagen) trädde i<br>kraft den 1 juli 1996. Genom transportkontrollagen har beskattnings-<br></p>
<p>51</p>
<p>myndigheten fått befogenhet att undersöka transportmedel samt behålla-<br>re, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras under<br>transport. Myndigheten kan också med stöd av lagen granska ledsagar-<br>dokument och bevis om ställd säkerhet samt undersöka och ta prov på<br>varor. Lagen innehåller vidare bestämmelser om skyldighet för förare av<br>transportmedel att stanna på anmaning och att legitimera sig samt att till-<br>handahålla handlingar och lämna uppgifter.</p>
<p>Lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns<br>mot ett annat land inom Europeiska unionen (inregränslagen) är tillämp-<br>lig på varor som skall beskattas enligt privatinförsellagen. Det innebär att<br>tulltjänsteman får anmana personer att stanna. Sådan anmaning får ges<br>den som i omedelbart samband med inresa till Sverige från ett annat EU-<br>land befinner sig i omedelbar närhet av gränspassage om det behövs för<br>kontroll av anmälningsskyldigheten i privatinförsellagen. I samband<br>därmed har tullmyndighet rätt att undersöka transportmedel, handresgods<br>m.m. Den enskilde är skyldig att lämna uppgifter och i övrigt medverka i<br>kontrollen under kostnadsansvar. Dessutom får tullmyndighet omhän-<br>derta vara om det behövs för kontrollen. Om anmälan om skattepliktig<br>införsel enligt privatinförsellagen görs till tullmyndighet, skall myndig-<br>heten för beskattningsmyndighetens räkning besluta om skatten och får i<br>samband därmed uppbära skatten, samt vidta nödvändig skattekontroll.</p>
<p>Kontrollsituationen vad gäller beskattningen av privat införsel av mi-<br>neraloljor skiljer sig från vad som beskrivits i föregående stycke. Den<br>enda kontrollbefogenhet som finns är bestämmelserna om deklarations-<br>granskning i LPP. I övrigt finns det varken i lagen om skatt på energi<br>eller annan lag några bestämmelser om kontroll av införsel för privat<br>bruk av mineraloljor.</p>
<h3>4.4 Transitering i Europa</h3>
<h4>4.4.1 Allmänt</h4>
<p>För att ge en heltäckande bild av under vilka former punktskattepliktiga<br>varor kan transporteras under skatteuppskov bör även transiteringssyste-<br>met kort beskrivas. Syftet med transitering är att underlätta handeln inom<br>ett definierat tullområde eller mellan olika tullområden. I ett transite-<br>ringssystem är det nödvändigt att identifierbara personer är ansvariga för<br>betalning av tullar, skatter och avgifter. En sådan person förekommer i<br>alla system och måste ofta förse tullen med en säkerhet för de tullar,<br>skatter och avgifter som skall betalas i händelse av oegentligheter.</p>
<p>I praktiken finns det ett flertal olika system som möjliggör transitering<br>inom EU. Vilket system som kan användas beror på vilket område som<br>berörs av transporten och i vissa fall på varornas beskaffenhet. Nedan<br>redogörs för tre system, nämligen gemenskapstransitering, gemensam<br>transitering och TIR. Om punktskattepliktiga varor från tredje land om-<br>fattas av ett transiteringsförfarande vid införandet till EU anses importen<br>äga rum först när varorna lämnar förfarandet. Detta följer av cirkula-<br>tionsdirektivets bestämmelser. Även gemenskapsvaror kan dock omfattas<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>52</p>
<p>av transiteringsforfaranden, t.ex. när skattepliktiga varor sänds mellan<br>medlemsstater via Efta-länder. I sådana fall skall, enligt cirkulationsdi-<br>rektivet, skatten anses vilande.</p>
<h4>4.4.2 Gemenskapstransitering</h4>
<p>Gemenskapens transiteringssystem är tillämpbart på flöden av icke ge-<br>menskapsvaror i EU:s medlemsstater. Den rättsliga grunden for transite-<br>ringssystemet är gemenskapens tullkodex. Systemet bygger på det s.k.<br>TI-dokumentet. Detta är ett formulär i åtta exemplar som innehåller upp-<br>gifter om transiteringen. Det första exemplaret skall behållas av av-<br>gångstullkontoret medan de övriga skall åtfölja varorna under transite-<br>ringen. Transportören måste överlämna resterande dokument och varorna<br>på den angivna bestämmelseorten. Tullkontoret skall stämpla ett av ex-<br>emplaren för att bekräfta att varorna har foretetts på bestämmelseorten.<br>Det stämplade exemplaret skall återsändas till det tullkontor där transite-<br>ringen påbörjades. Som synes finns det stora likheter mellan gemenska-<br>pens transiteringssystem och kraven på ledsagardokument i cirkulations-<br>direktivet.</p>
<p>I enlighet med principen om att det måste finnas en person som ga-<br>ranterar betalning av tullar, skatter och avgifter kräver varje gemenskap-<br>stransitering att det finns en huvudansvarig. Den huvudansvariges betal-<br>ningsskyldighet gentemot tullmyndigheterna skall motsvara ett belopp<br>som är lika med det totala beloppet av de tullar, skatter och avgifter som<br>belöper på varorna i den berörda medlemsstaten. För att denna lagenliga<br>betalningsskyldighet skall vara effektiv krävs vid vägtransporter enligt<br>gemenskapens transiteringssystem att den huvudansvarige ställer säker-<br>het för transporten. När det gäller s.k. känsliga varor, som t.ex. alko-<br>holdrycker och tobaksvaror, måste den huvudansvarige för varje transite-<br>ring ställa en särskild säkerhet som täcker 100 procent av den eventuella<br>betalningsskyldigheten. I övriga fall beräknas säkerheten schablonmäs-<br>sigt på grundval av den huvudansvariges veckoomsättning.</p>
<h4>4.4.3 Gemensam transitering</h4>
<p>Det gemensamma transiteringssystemet är nära besläktat med gemenska-<br>pens transiteringssystem. Det utgår från samma dokumentation och förfa-<br>randen. Det är i stort sett föremål for samma lagstiftning och har liknande<br>bestämmelser om säkerheter. En skillnad är dock att gemensamtransite-<br>ring kan användas for varutransporter som inbegriper förutom EU:s<br>medlemsstater även Efta-ländema och Visegradländema. Det gemen-<br>samma transiteringssystemet är inte obligatoriskt vilket gemenskapens<br>transiteringssystem är. Dessutom är det gemensamma transiteringssys-<br>temets rättsliga grund snarare en internationell konvention än en intern<br>EU-bestämmelse.</p>
<p>Det gemensamma transiteringssystemet upprättades mellan gemenska-<br>pen och Efta genom en konvention 1987 och utvidgades till att omfatta<br>Visegradländema den 1 juli 1996.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>53</p>
<h4>4.4.4</h4>
<h4>TIR</h4>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>TIR-systemet grundar sig också på en internationell konvention, under-<br>tecknad i november 1975. För närvarande har 58 länder skrivit under<br>konventionen. TIR-systemet utgår från ett dokument som går under nam-<br>net TIR-camet. Dokumentet trycks och distribueras av den Internatio-<br>nella vägtransportunionen (IRU) och utfärdas till cametanvändare av de<br>nationella sammanslutningar som bemyndigats att göra detta av de för-<br>dragslutande parternas förvaltningar.</p>
<p>TIR-systemet delar ett flertal egenskaper med gemenskapens transite-<br>ringssystem och det gemensamma transiteringssystemet. Den grundläg-<br>gande skillnaden mellan TIR-systemet och de två andra systemen är att<br>transporten kan ha sitt ursprung eller sin slutdestination i vilken som<br>helst av de 58 fördragsslutande staterna, vilket inbegriper så avlägsna<br>länder som t.ex. Kirgisistan.</p>
<p>TIR-systemets bestämmelser rörande säkerheter skiljer sig dock vä-<br>sentligen från de för gemenskapstransitering. Varje TIR-camet är ett do-<br>kument som ställer en säkerhet på 50 000 USD för varje lastbilstrans-<br>port. TIR-caneter för transporter av alkoholdrycker och tobaksvaror inom<br>EU:s tullområde utfärdas inte längre, vilket innebär att systemet inte kan<br>användas för dessa varor inom EU. Det är omfattande transitbedrägerier<br>som ligger bakom denna begränsning. TIR-cameten utfärdas av en ga-<br>rantisammanslutning i avgångslandet och den garanti som därmed ställs<br>täcks av IRU. Garantisystemet enligt TIR är alltså centraliserat, belopps-<br>begränsat och beroende av förekomsten av ett säkert dokument. Utfär-<br>dandet av TIR-cameter är därför hårdare kontrollerat än utfärdandet av<br>TI-dokument och i teorin begränsat till transportörer som kan bevisa att<br>de är trovärdiga och vilkas fordon uppfyller vissa minimistandarder, i<br>synnerhet beträffande säkerhet.</p>
<h3>4.5 Problembilden ur ett europeiskt perspektiv</h3>
<p>När det gäller punktskatternas nivå inom EU har det inte föreskrivits<br>fasta skattesatser utan endast vissa minimiskattesatser som inte får un-<br>derskridas. Det står alltså medlemsstaterna fritt att själva bestämma<br>skattenivåer, så länge minimiskattesatsen iakttas. Skattesatserna varierar<br>betydligt inom EU. Olika skattesatser i olika medlemsländer leder till att<br>oseriösa personer försöker kringgå systemen genom att köpa beskattade<br>varor i lågskatteländer och sedan i strid med gällande regler sälja dem i<br>högskatteländer utan att betala sistnämnda lands skatt. Självfallet finns<br>det också intresse av att föra in punktskattepliktiga varor till EU utan att<br>över huvud betala skatt.</p>
<p>Det är dock inte enbart länder som har förhållandevis höga skatter som<br>drabbas av problem med skatteundandraganden genom bedrägerier inom<br>suspensionsordning eller inom transiteringssystemen. Utan det rör sig i<br>stor utsträckning om ett problem för hela unionen.</p>
<p>Problemen med transitering av framför allt högbeskattade produkter<br>har fått allt större uppmärksamhet inom EU under de senaste åren. I ett<br></p>
<p>54</p>
<p>flertal fall har också åtgärder vidtagits. Som exempel kan nämnas att det P<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>inforts ett tillfälligt förbud mot att använda s.k. samlad säkerhet för tran-<br>sitering av sprit, cigaretter och vissa livsmedelsprodukter. Numer måste<br>den huvudansvarige ställa en särskild säkerhet för varje transitering som<br>täcker 100 procent av den eventuella betalningsskyldigheten. I december<br>1995 beslutade Europaparlamentet att tillsätta en tillfällig undersök-<br>ningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser av gemenska-<br>pens transiteringsförfarande. I sin rapport drar kommittén slutsatsen att<br>en större kris har utvecklats inom transiteringssystemet och att denna har<br>medfört förluster på åtskilliga miljarder ECU i tullar, punktskatter och<br>mervärdesskatt. Kommittén konstaterar vidare att den organiserade<br>brottsligheten är djupt involverad i transiteringsbedrägerier och att det är<br>handeln med cigaretter som oftast är föremål för bedrägerier. I rapporten<br>rekommenderar kommittén vissa förbättringar av systemet. Här skall<br>endast nämnas att kommittén anser att en datorisering av systemet har<br>varit påkallad sedan länge.</p>
<p>Undersökningskommitténs rapport har följts upp av en åtgärdsplan<br>från kommissionen. Åtgärderna berör transiteringssystemet och faller<br>därför utanför det huvudsakliga ämnet för detta ärende. För att visa att<br>skatteundandraganden inte är ett specifikt svenskt problem kan det dock<br>vara av intresse att notera kommissionens uttalande att transitbedrägerier<br>leder till att det på den europeiska marknaden olagligt saluförs obeskatta-<br>de varor som undgår all kontroll och både hotar företags konkurrenskraft<br>och medborgares liv och hälsa. Detsamma kan självfallet sägas om be-<br>drägerier inom suspensionsordningen. I undersökningskommitténs rap-<br>port har den europeiska sammanslutningen för återförsäljare av tobak<br>uppskattat marknadsandelen för smugglade cigaretter till 15 procent i<br>Österrike, 10 procent i Tyskland och 11,5 procent i Italien. I samtliga<br>dessa tre länder kostar ett paket cigaretter runt ca 20-25 kr, vilket är be-<br>tydligt lägre pris än i Sverige.</p>
<p>Även när det gäller bedrägerier inom suspensionsordningen har åtgär-<br>der vidtagits på gemenskapsnivå. Man har bl.a. utvecklat ett samarbete<br>inom området för indirekta skatter benämnt Fiscalis-programmet. Dess-<br>utom har en högnivågrupp inrättats som samlar företrädare för tull och<br>skattemyndigheterna i medlemsstaterna under kommissionens ordföran-<br>deskap. Högnivågruppen har i uppgift att sammanställa en rapport om<br>bedrägerier inom tobaks- och alkoholområdet. Rapporten skall bl.a. be-<br>handla arten och omfattningen av bedrägerierna samt svagheter i kon-<br>trollsystemen samt lämna förslag till åtgärder. Rapporten skall vara klar i<br>april 1998.</p>
<p>Åtgärder i syfte att komma till rätta med bedrägerier inom ramen för<br>cirkulationsdirektivets suspensionsordning eller transiteringsförfarandena<br>är alltså något som fått hög prioritet inom EU de senaste åren.</p>
<p>Skatteflyktskommittén lämnar i sitt betänkande en kort redogörelse för<br>problembilden i några andra medlemsländer som bekräftar bilden av sto-<br>ra skatteundandraganden i ett flertal EU-länder.</p>
<p>Det kan alltså konstateras att det inte enbart är Sverige som har pro-<br>blem med skatteundandraganden på punktskatteområdet utan att dessa</p>
<p>55<br></p>
<p>problem är vanligt förekommande inom EU och att man på gemenskaps- Prop. 1997/98:100<br>nivå arbetar med att ta fram åtgärder mot tull- och skattebedrägerier.</p>
<h2>5 Bakgrunden till nuvarande kontrollproblem</h2>
<h3>5.1 Tullkontrollen före och efter EU-inträdet</h3>
<p>Före EU-medlemskapet hade tullen rätt att i samband med varuimport<br>göra långtgående kontroller vid gränsen och tillgripa tvångsåtgärder utan<br>att det förelåg misstanke om brott. I dag har tullen endast sådana befo-<br>genheter i samband med varuimport från tredje land. Dessa befogenheter<br>regleras i tullagen (1994:1550).</p>
<p>Tullens befogenheter vid gränsen till andra EU-länder regleras i lagen<br>(1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat<br>land inom Europeiska unionen (inregränslagen). Denna lag ger tullen i<br>stort sett samma befogenheter som vid den yttre gränsen. Användningen<br>av dessa befogenheter är dock förbehållen kontroll av införsel- och utför-<br>selrestriktioner för vissa i lagen uppräknade varor, som t.ex. spritdryck-<br>er, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738). Bakgrunden härtill är<br>att det krävs tillverknings- eller partihandelstillstånd enligt alkohollagen<br>för att fa föra in alkoholdrycker för kommersiella ändamål. Kontrollbe-<br>fogenhetema avseende den kommersiella införseln av alkoholvaror om-<br>fattar dock inte beskattningen. Beträffande kommersiell införsel av to-<br>baksvaror och införsel av mineraloljeprodukter från annat EU-land sak-<br>nar tullen numera andra kontrollbefogenheter än de som följer av trans-<br>portkontrollagen. Inregränslagen ger tullen befogenhet att kontrollera<br>varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning av<br>privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är med-<br>lem i Europeiska unionen (privatinförsellagen). Tullen har dock ingen<br>befogenhet att kontrollera införsel för privat bruk av mineraloljeproduk-<br>ter.</p>
<h3>5.2 Skattekontrollen efter EU-inträdet</h3>
<h4>5.2.1 Kontroll av yrkesmässig införsel</h4>
<p>Skattekontrollen och skattemyndighetens befogenheter utökades inte i<br>och med EU-inträdet. Någon kompensation för bortfallet av tullens<br>gränskontroller i EU-trafiken infördes således inte vid detta tillfälle och<br>ett vakuum uppstod därför vad gäller kontrollen av transporter av punkt-<br>skattepliktiga varor från andra EU-länder. Inte heller infördes några sär-<br>skilda sanktioner i svensk lagstiftning mot den som bröt mot reglerna i<br>suspensionsordningen, t.ex. genom att inte medföra ledsagardokument<br>under transport.</p>
<p>Som nämnts tidigare trädde transportkontrollagen i kraft den 1 juli<br>1996. Beskattningsmyndigheten fick därigenom befogenhet att undersö-<br>ka transportmedel samt behållare, containrar, lådor och andra utrymmen<br></p>
<p>56</p>
<p>där varor kan förvaras under transport. Myndigheten kan också med stöd Pr°P- 1997/98.100<br>av lagen granska ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet samt<br>undersöka och ta prov på varor. Lagen innehåller vidare bestämmelser<br>om skyldighet för förare av transportmedel att stanna på anmaning och<br>att legitimera sig samt att tillhandahålla handlingar och lämna uppgifter.</p>
<p>Om ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet i förekommande fall<br>inte medföljer transporten kan myndigheten påföra den skattskyldige och<br>föraren en särskild sanktionsavgift, transporttillägg. Polismyndigheten<br>skall enligt lagen lämna biträde vid genomförandet av kontrollen.<br>Tullmyndigheten skall medverka vid beskattningsmyndighetens kontroll<br>genom att i gränsnära område utöva kontrollen. I förarbetena (prop.<br>1995/96:197 s. 9) anges att lagen skall ses som en provisorisk lösning i<br>avvaktan på Skatteflyktskommitténs betänkande.</p>
<p>Från det att transportkontrollagen trädde i kraft och fram till utgången<br>av 1997 har 4 463 transportkontroller genomförts. Merparten av kon-<br>trollerna har utförts i samverkan med tullen. Hälften av kontrollerna har<br>utförts i Tomedalsområdet. På grundval av underlaget från transport-<br>kontrollerna har 47 beslut om transporttillägg avseende förare fattats.</p>
<h4>5.2.2 Kontroll av införsel för privat bruk</h4>
<p>Beskattningsmyndigheten har i dag ingen befogenhet att kontrollera den<br>införsel av alkoholdrycker, tobaksvaror och mineraloljeprodukter som<br>sker för privat bruk. Tullen utövar dock kontroll av anmälningsskyldig-<br>heten i privatinförsellagen. Detta sker med stöd av inregränslagen. Vilka<br>befogenheter tullen har vid sådana kontroller framgår av avsnitt 4.3.7.<br>Tullen far vidare vidta nödvändig skattekontroll i de fall anmälan om<br>skattepliktig införsel enligt privatinförsellagen skall lämnas till tullen.<br>Sådan anmälan skall lämnas till tullen när införseln sker där bemannad<br>tullplats finns.</p>
<p>När det gäller införsel för privat bruk av mineraloljeprodukter finns det<br>bortsett från bestämmelserna om deklarationsgranskning i LPP inte några<br>bestämmelser om punktskattekontroll.</p>
<h2>6 Omfattningen av skatteundandragandena</h2>
<h3>6.1 Alkoholdrycker</h3>
<p>När det gäller handel med obeskattade alkoholvaror kan stora vinster<br>göras av den som inte följer reglerna och betalar punktskatter. Skattesat-<br>serna varierar betydligt inom EU. Skatteundandragandet beträffande en<br>långtradare fylld med alkoholvaror kan uppgå till två-tre miljoner kr. När<br>det gäller cigarretter kan statens förluster av skatteintäkter uppgå till 20<br>miljoner kr för varje oredovisad långtradarlast.</p>
<p>Det finns tydliga indikationer på att både den yrkesmässiga handeln<br>med obeskattade alkoholvaror och införseln för privat bruk av alko-<br>holdrycker ökat i omfattning sedan tullens kontrollmöjligheter vid grän-<br></p>
<p>57</p>
<p>serna minskades efter EU-inträdet, särskilt i de södra delarna av landet. Pr°P- 1997/98:100<br>Det är emellertid svårt att göra uppskattningar om mörkertalet beträffan-<br>de skatteundandraganden.</p>
<p>Av tullens beslagsstatistik över smuggling av alkohol framgår emel-<br>lertid att volymen beslagtagen alkohol ökat mer än fem gånger mellan</p>
<p>1995 och 1996, från 80 000 liter 1995 till 480 000 liter 1996. Tullens<br>beslag av alkohol uppgick under 1997 till nästan 400 000 liter. Drygt<br>200 000 liter hade ett alkoholinnehåll på 96 volymprocent eller mer.<br>Detta var en ökning i förhållande till 1996 med 70 000 liter. Om beslagen<br>under 1997 räknas om till drickbar sprit (40 volymprocent) uppgår besla-<br>gen till 676 000 liter, vilket är en ökning med 13 000 liter jämfört med</p>
<p>1996 då beslagen, omräknade till drickbar sprit, uppgick till 663 408 li-<br>ter.</p>
<p>Svenskarnas konsumtion av alkohol från legala och illegala källor har<br>studerats av en forskargrupp under ordförandeskap av Eckart Kuhlhom<br>(KALK-projektet). Studien har beställts av Systembolaget AB, Vin och<br>Sprit AB, Svenska bryggareföreningen och Folkhälsoinstitutet. Alkohol-<br>inspektionen har ansvarat för samordningen. Forskargruppen redovisade<br>en preliminär rapport i november 1997. Enligt rapporten är 25 procent av<br>den totala alkoholkonsumtionen oregistrerad och obeskattad. Denna kon-<br>sumtion fördelar sig enligt följande, 12,1 procent härrör från resandein-<br>försel, 6,5 procent utgörs av hembränd sprit, den storskaligt insmugglade<br>spriten står för 3,6 procent, den tekniska spriten för 0,3 procent och slut-<br>ligen står hemtillverkat vin och öl för 2,6 procent. När det gäller sprit<br>beräknas blott 54 procent av den totala spritkonsumtionen ha sålts på den<br>öppna inhemska marknaden. Den privat legalt införda spriten står för 11<br>procent av konsumtionen. Den illegala spriten står alltså för 35 procent<br>av den totala spritkonsumtionen, 19 procent är hemtillverkad sprit och<br>drygt 10 procent är smuggelsprit. Knappt 1 procent är teknisk sprit och<br>drygt 5 procent av spriten är illegalt privatinförd.</p>
<p>En annan indikator på omfattningen av undandragandena är skattein-<br>täkterna. För år 1995 uppgick intäkterna från alkoholskatten på sprit till<br>5,5 miljarder kr. År 1996 sjönk intäkterna med drygt 600 miljoner till<br>cirka 4,9 miljarder kr. För 1997 inbringade alkoholskatten på sprit 4,7<br>miljarder kr. Skatteintäkterna fortsätter alltså att sjunka trots att skatten<br>på sprit höjdes med 2 procent den 1 januari 1997.</p>
<h3>6.2 Tobaksvaror</h3>
<p>Även handeln med obeskattade cigaretter har uppenbarligen ökat på se-<br>nare tid. Oegentligheter förekommer genom oriktiga transiterings-<br>förfaranden, missbruk av cirkulationsdirektivets bestämmelser och tra-<br>ditionell smuggling. I en nyligen presenterad vetenskaplig studie (Leif<br>G.W. Persson och Jan Andersson: Cigarettsmuggling) uppskattas antalet<br>smugglade cigaretter under 1996 ligga inom intervallet 150 till 200 mil-<br>joner kr. Forskarna bakom studien drar slutsatsen att smugglingen ökat<br>de senaste åren, även om ökningen inte kan antas vara dramatisk. Enligt<br>forskarna är det mycket som talar för att cigarettsmugglingen kommer att<br></p>
<p>58</p>
<p>fortsätta att öka. I studien konstateras att det är svårt att mäta omfattning-<br>en av den illegala handel som sker genom att bestämmelserna i cirkula-<br>tionsdirektivet kringgås eftersom det i allt väsentligt saknas uppgifter om<br>sådant missbruk. I uppskattningen av smugglingsvolymen har forskarna<br>dock tagit hänsyn till att det kan förekomma missbruk även på detta om-<br>råde. Även om forskarna inte haft underlag att göra en vetenskaplig be-<br>dömning av det mörkertal som har samband med missbruk av bestäm-<br>melserna i cirkulationsdirektivet varnar de for en negativ utveckling på<br>området.</p>
<p>Tullens beslag av insmugglade cigaretter under 1997 uppgick till näs-<br>tan 40 miljoner. Denna siffra kan jämföras med beslagen for år 1995 och<br>1996 då antalet beslagtagna cigaretter uppgick till drygt sex miljoner re-<br>spektive 16,6 miljoner.</p>
<p>Intäkterna från tobaksskatten har sjunkit något de senaste åren. To-<br>baksskatten gav under 1995 intäkter på sammanlagt 7,2 miljarder kr. Året<br>efter sjönk intäkterna till 7,1 miljarder kr. Den 1 januari 1997 höjdes to-<br>baksskatten med 24 procent och den 1 augusti samma år med ytterligare<br>29 procent. För 1997 inbringade tobaksskatten 7,7 miljarder. Denna<br>ökning är betydligt lägre än vad som beräknades i samband med höjning-<br>arna. Det bör dock påpekas att tobakskonsumtionen under flera år visat<br>en nedåtgående trend.</p>
<p>Enligt en nyligen utförd mätning av SIFO har 30 procent av den vuxna<br>befolkningen under det senast året köpt ”tax-free cigaretter”. För två år<br>sedan var motsvarande siffra 24 procent. Dessutom hävdar hela 6 procent<br>av befolkningen (20 procent av rökarna) att de har köpt<br>”smuggelcigaretter”, vilket skall jämföras med 1 procent vid mätningen<br>1995.</p>
<h3>6.3 Mineraloljeprodukter</h3>
<p>Skatteundandraganden vad gäller mineraloljor är av mer traditionellt<br>slag, dvs. det rör sig i större utsträckning om sådant fusk som går att<br>upptäcka vid en revision. Att mineraloljeprodukter förs in till Sverige för<br>att här säljas utan skatt synes inte lika vanligt förekommande som när det<br>gäller alkohol- och tobaksvaror. Den exakta omfattningen av skatteun-<br>dandragandena på mineraloljeområdet är inte känd. Några undersökning-<br>ar liknande de som gjorts av skatteundandragandena när det gäller alko-<br>hol- och tobaksvaror finns inte. I de nordligaste områdena i Sverige har<br>beskattningsmyndigheten tidigare haft förhållandevis stora problem med<br>skatteundandraganden av kommersiell natur. Huvudmannen bakom den<br>illegala verksamheten har dock gripits och fällts till ansvar för bl.a. grovt<br>skattebedrägeri. Detta har lett till att problemet bortfallit i förhållandevis<br>stor utsträckning.</p>
<p>Det är dock ett faktum att den finska lågbeskattade röda oljan är belagd<br>med betydligt lägre skatt än den lågbeskattade gröna oljan i Sverige. En<br>stor tankbil inklusive släp kan transportera ca 50 kubikmeter olja. Om en<br>sådan oljelast inte tas upp till beskattning kan staten, beroende på hur</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>59</p>
<p>oljan används, förlora över 100 000 kr i punktskatter. Till detta kommer i<br>många fall även bortfall av mervärdesskatt.</p>
<p>De största skatteundandragandena finns sannolikt på den kommersiella<br>sidan. Den stora skillnaden mellan de svenska och finska skattesatserna<br>torde dock också ha lett till en införsel för privat bruk av finsk röd olja<br>som inte är obetydlig.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<h2>7 Förbättrade kontrollmöjligheter</h2>
<p>Regeringens förslag: En ny lag om punktskattekontroll av transporter<br>m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter införs. I<br>lagen föreskrivs att transporter av alkoholvaror, tobaksvaror och mine-<br>raloljeprodukter skall åtföljas av ledsagardokument och bevis om ställd<br>säkerhet samt omfattas av säkerhet för betalning av skatt i den utsträck-<br>ning som följer av cirkulationsdirektivet. I syfte att kontrollera detta skall<br>det vara möjligt att undersöka vägtransporter av punktskattepliktiga varor<br>som är eller kan antas vara yrkesmässiga. Finns det anledning att anta att<br>en transport inte sker i enlighet med cirkulationsdirektivets bestämmelser<br>får punktskattepliktiga varor m.m. tas om hand. Syftet med omhänderta-<br>gandet skall vara att kontrollera om punktskatt för varorna skall betalas i<br>Sverige och vem som i så fall är skattskyldig. Skatt skall påföras en om-<br>händertagen vara om skattskyldighet har inträtt och varan har transporte-<br>rats i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Skatten skall för-<br>falla till betalning omedelbart och varan får inte lämnas ut förrän skatten<br>är betald. Betalas inte skatten inom viss tid skall varorna kunna förverkas<br>efter beslut av domstol.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår i likhet med regeringen att<br>en ny lag om punktskattekontroll införs. Innehållet i lagen skiljer sig<br>dock i flera avseenden från regeringens förslag. I kommitténs förslag<br>anges inte i vilket syfte transportkontroller skall genomföras. Dessutom<br>begränsas inte kontrollerna till vad som är eller kan antas vara yrkesmäs-<br>siga transporter. Vidare föreslår kommittén att det skall bli möjligt att<br>kontrollera lokaler. Sådana kontroller skall dock endast fa göras om det<br>inte är möjligt att genomföra behövlig punktskattekontroll med stöd av<br>revisionsbestämmelsema i LPP eller tvångsåtgärdslagen. En annan skill-<br>nad är att kommittén föreslår att beslut om omhändertagande skall fattas<br>om det behövs för punktskattekontrollen och att även transportmedel<br>skall kunna omhändertas. I syfte att säkra skatteindrivningen föreslår<br>Skatteflyktskommittén att det skall bli möjligt att besluta om skattebeslag<br>och skatteförverkande. Beslut om sådana åtgärder skall fattas av länsrätt.<br>Enligt kommitténs förslag skall beslut om skattebeslag och skatteförver-<br>kande kunna fattas om det inte framgår att punktskatt beträffande varan<br>är betald i Sverige och att säkerhet beträffande varan har ställts i laga<br>ordning och kan infrias. Såväl punktskattepliktiga varor som transport-<br>medel, transporthjälpmedel, containrar och tankar föreslås kunna bli fö-</p>
<p>60</p>
<p>remål för skattebeslag och skatteförverkande, även om annat än punkt-<br>skattepliktiga varor endast kan skatteförverkas om värdet på varorna inte<br>räcker till.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är kritiska till delar av<br>kommitténs förslag eller avstyrker det i sin helhet. Några remissinstanser<br>tillstyrker förslaget.</p>
<p>Justitieombudsmannen är negativ till förslaget och anser att Skatte-<br>flyktskommittén i flera avseenden överskridit vad som kan anses accep-<br>tabelt från rättssäkerhetssynpunkt. Hovrätten för Västra Sverige ifråga-<br>sätter om inte stora delar av den nu föreslagna regleringen skulle kunna<br>inarbetas i andra lagar på området och är därför tveksam till om det be-<br>hövs en särskild kontrollag för punktskatter. Kammarrätten i Stockholm<br>anser att Sverige behöver ett nytt effektivt system för punktskattekontroll<br>men tycker att det är anmärkningsvärt att kommittén inte presenterat någ-<br>ra som helst överväganden om vilka effekter de drastiska åtgärder som<br>föreslås kan tänkas få på samhället i stort. Riksåklagaren, Rikspolissty-<br>relsen, Föreningen Svensk Handel, Svenska Bryggareföreningen, Sveri-<br>ges Industriförbund, Svenska Arbetsgivarförening, Svenska Industriföre-<br>ningen, Föreningen Sveriges Fria Bryggerier, Stockholms Handelskam-<br>mare, Sveriges Transportindustriförbund, Svenska Petroleum Institutet,<br>Plast- och Kemibranscherna, Svenska Åkeriförbundet och Swedish<br>Match AB anser att de höga skattesatserna är orsaken till dagens kon-<br>trollproblem och att enda sättet att långsiktigt lösa problemet är att an-<br>passa de svenska punktskatterna till vad som gäller i övriga EU-länder.<br>Detta kan ske antingen genom en sänkning av de svenska skattesatserna<br>eller genom att Sverige i EU verkar för en harmonisering av punktskat-<br>terna. I avvaktan därpå anser dock vissa av nyss nämnda remissinstanser<br>att kontrollmöjligheterna behöver förbättras. Statskontoret anser att be-<br>tänkandet är bristfälligt i flera avseenden och att det är inte är möjligt att<br>med hjälp av betänkandet utläsa konsekvenserna av förslaget. Riksrevi-<br>sionsverket anser att betänkandet inte uppfyller de krav som måste ställas<br>på ett beslutsunderlag för så genomgripande förändringar som föreslås.<br>Riksskatteverket, Generaltullstyrelsen, Alkoholinspektionen och System-<br>bolaget AB tillstyrker i huvudsak förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5 och 6 har regeringen redo-<br>gjort för bakgrunden till och omfattningen av och nuvarande kontroll-<br>problem. Som påpekats i det sammanhanget har tullen i dag samma kon-<br>trollbefogenheter när det gäller trafiken från tredje land som före EU-<br>inträdet. Det innebär att tullen vid import av punktskattepliktiga varor<br>kan göra långtgående kontroller och tillgripa tvångsåtgärder utan att det<br>behöver föreligga någon misstanke om brott i det enskilda fallet. När<br>Sverige blev medlem i EU den 1 januari 1995 och därmed blev en del av<br>den inre marknaden minskade tullens möjligheter att kontrollera den<br>kommersiella införseln av punktskattepliktiga varor till Sverige från and-<br>ra medlemsländer. Den inre marknaden förutsätter att gränskontroller<br>ersättas av s.k. kompensatoriska åtgärder för att förebygga, hindra och<br>ingripa mot illegal handel. Någon utbyggnad av skattekontrollen och<br>skattemyndigheternas befogenheter genomfördes emellertid inte i sam-<br>band med EU-inträdet. Tullens gränskontroller bortföll alltså utan kom-</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>61</p>
<p>pensation i form av ökade kontrollbefogenheter inom skatteförvaltning-<br>en. De svagheter som finns i nuvarande kontrollsystem är alltså i huvud-<br>sak hänförliga till införseln av punktskattepliktiga gemenskapsvaror, dvs.<br>till de transporter som sker enligt cirkulationsdirektivets bestämmelser.</p>
<p>Effekterna av de försämrade kontrollmöjligheterna blev synliga redan<br>under Sveriges första år som EU-medlem. Detta var skälet till att Skatte-<br>flyktskommittén genom tilläggsdirektiv fick i uppdrag att kartlägga de<br>brister och problem som fanns vid punktskattekontrollen av införseln av<br>gemenskapsvaror. Som framhållits i avsnitt 3 inkom i början av 1996<br>dock rapporter från bl.a. tull- och skattemyndigheterna om att kontroll-<br>problemen framför allt avseende mineraloljeprodukter och alkoholdryck-<br>er fått en sådan omfattning att det inte fanns tid att invänta kommitténs<br>betänkande. I avvaktan på Skatteflyktskommitténs betänkande infördes<br>därför transportkontrollagen, som trädde i kraft den 1 juli 1996.</p>
<p>Det finns inget som tyder på att skatteundandragandena avseende<br>punktskatt på tobak, alkohol och mineraloljeprodukter har minskat i om-<br>fattning sedan transportkontrollagen trädde i kraft. Däremot finns det en<br>rad indikationer som talar för att utvecklingen har gått i motsatt riktning,<br>dvs. att undandragandena har ökat i vart fall vad gäller alkohol- och to-<br>baksvaror. En sådan indikation är ökningen av tullens beslag enligt va-<br>rusmugglingslagen. I liter räknat har beslagen av alkohol i princip fem-<br>dubblats sedan 1995. Även om en del av ökningen kan bero på att tullen<br>har blivit effektivare, kan siffrorna inte tolkas på annat sätt än att den<br>illegala införseln ökat i omfattning från såväl tredje land som från andra<br>EU-länder. Som redogjorts för i avsnitt 6.1 bedömer forskarna i det s.k.<br>KALK-proj ektet att minst 35 procent av den totala spritkonsumtionen<br>härrör från illegala källor. En sådan källa är smuggelsprit.</p>
<p>Även handeln med obeskattade cigaretter har ökat på senare tid. I av-<br>snitt 6.2 redogörs för forskarrapporten Cigarettsmuggling. Forskarna<br>bakom rapporten uppskattar att antalet smugglade cigaretter under 1996<br>låg inom intervallet 150 till 200 miljoner. Tullens beslagsstatistik för<br>1997 (40 miljoner cigaretter) tyder på att en ökning skett under 1997, en<br>ökning som förutsågs i rapporten Cigarettsmuggling. Det kan också<br>nämnas att tullens beslag av cigaretter har sexdubblats sedan 1995.</p>
<p>En annan indikation på att punktskatt på alkohol- och tobaksvaror un-<br>dandras staten i allt större utsträckning är att intäkterna från skatten på<br>sprit minskar och att höjningar av tobaksskatten endast leder till förhål-<br>landevis begränsade intäktsökningar. Särskilt anmärkningsvärt är det att<br>höjningarna av tobaksskatten med 24 respektive 29 procent under 1997<br>gav betydligt lägre intäkter än beräknat. Att detta inte enbart kan förkla-<br>ras av att rökningen minskar framgår av att hela 6 procent av befolkning-<br>en (20 procent av rökarna) i en mätning av SIFO hävdar att de har köpt<br>”smuggelcigaretter”, vilket skall jämföras med 1 procent vid mätningen<br>1995 (se avsnitt 6.2). När det gäller mineraloljeprodukter finns det inga<br>tydliga indikationer på att skatteundandraganden har ökat sedan trans-<br>portkontrollagen trädde i kraft. Problemet med skatteundandraganden i<br>samband med införsel av lågbeskattad röd olja från Finland finns dock<br>kvar.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>62</p>
<p>En rad indikationer pekar alltså på att undandragandena av punktskatt<br>på alkoholdrycker och tobaksvaror har ökat under de senaste åren. Det<br>finns självfallet flera förklaringar till denna ökning men det är uppenbart<br>att ökningen delvis kan förklaras av ett alltmer utbrett fusk inom ramen<br>för cirkulationsdirektivets suspensionsordning. Möjligheterna till kontroll<br>enligt transportkontrollagen har inte varit tillräckliga för att hindra en<br>sådan utveckling. Kontrollbefogenhetema behöver därför förbättras.</p>
<p>Behovet av utbyggda kontrollbefogenheter kan även ses i ett europe-<br>iskt perspektiv. Bedrägerier riktade mot cirkulationsdirektivets bestäm-<br>melser tenderar att urholka förtroendet för suspensionsordningen inte<br>bara i Sverige utan även i övriga EU-länder. På gemenskapsnivå arbetar<br>man redan med att ta fram åtgärder mot sådana bedrägerier. Varje enskilt<br>medlemsland har dock ansvar för att kontrollerna av bl.a. transporter av<br>punktskattepliktiga varor fungerar tillfredsställande på deras territorium.<br>Brister i ett medlemslands kontrollsystem skapar inte sällan problem<br>även för andra medlemsländer.</p>
<p>Vidare leder ett utbrett skatteundandragande till att förtroendet för<br>skattesystemet i stort urholkas och till att laglydiga näringsidkare konkur-<br>reras ut av illegala aktörer. Särskilt allvarligt är dessutom att effekterna<br>av Sveriges restriktiva alkoholpolitik begränsas kraftigt om det finns en<br>illegal marknad som har öppet dygnet runt och där obeskattade alko-<br>holdrycker kan köpas utan åldersrestriktioner. Liknande resonemang kan<br>föras när det gäller tobak. För att hindra ungdomar från att börja röka<br>infördes nyligen en åldersgräns för inköp av tobak. En illegal tobaks-<br>marknad för obeskattade cigaretter leder självfallet till att den nyligen<br>införda åldersgränsen inte far avsedd effekt.</p>
<p>En annan mycket oroande omständighet är att det finns uppgifter som<br>tyder på att skatteundandragandena inom ramen för suspensionsordning-<br>en och smuggling sker i form av organiserad brottslighet. Det är synner-<br>ligen viktigt att motverka att sådan brottslighet får faste i Sverige.</p>
<p>Många remissinstanser anser att dagens kontrollproblem har sin grund<br>i att punktskatterna på främst alkohol och tobak är betydligt högre i Sve-<br>rige än i övriga EU-länder. Det enda långsiktiga sättet att lösa problemen<br>är därför enligt dessa remissinstanser att inom EU verka för en harmoni-<br>sering av punktskatterna eller att sänka de svenska skatterna. Som redo-<br>gjorts för i avsnitt 4.5 är dock skatteundandraganden inom ramen för<br>suspensionsordningen inte enbart ett svensk problem utan även andra<br>medlemsländer har liknande problem. Skatteundandraganden med an-<br>knytning till cirkulationsdirektivet är ett problem för hela EU, vilket inte<br>minst visas av att man på gemenskapsnivå arbetar med att ta fram åtgär-<br>der för att lösa problemet. Med hänsyn härtill bör utgångspunkten vara<br>att försöka fa bukt med den negativa utvecklingen genom att förbättra<br>och bygga ut kontrollbefogenhetema. Det kan i dag konstateras att trans-<br>portkontrollagen har en del brister som säkerligen har försvårat kon-<br>trollarbetet. Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att vissa re-<br>missinstanser bedömer ett förbättrat kontrollsystem som verkningslöst.<br>Det kan på goda grunder påstås att EU-inträdet förde med sig en ny typ<br>av skatteundandraganden som vi först nu har tillräckliga erfarenheter av<br>för att åtgärda.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>63</p>
<p>Mot bakgrund av det anförda anser regeringen i likhet med flera re- Pr°P- 1997/98:100<br>missinstanser att det är hög tid att förstärka kontrollen av de harmonise-<br>rade punktskatterna. Detta bör ske genom att det införs en ny lag om<br>punktskattekontroll avseende transporter m.m. av alkohol, tobak och mi-<br>neraloljor där vissa nya kontrollbefogenheter tas in. Det skall även fort-<br>sättningsvis vara möjligt att kontrollera vägtransporter av punktskatte-<br>pliktiga varor. Regeringens förslag i denna del bygger på transportkon-<br>trollagen. En avgörande skillnad i förhållande till kommitténs förslag är<br>dock att regeringen, i likhet med ett flertal remissinstanser, anser att an-<br>svaret för kontrollverksamheten skall ligga på tullen. Skälen härför ut-<br>vecklar vi närmare i nästföljande avsnitt. Vissa ändringar görs också i<br>syfte att göra kontrollerna effektivare. I likhet med kommittén anser re-<br>geringen att det bör finns möjlighet att omhänderta punktskattepliktiga<br>varor m.m. Regeringen är dock inte beredd att föreslå att fordon skall<br>kunna omhändertas. Vidare anser regeringen att förutsättningarna för<br>omhändertagande behöver preciseras i förhållande till kommitténs för-<br>slag. Till skillnad från kommittén föreslår regeringen att det skall bli<br>möjligt att besluta om skatt på omhändertagna punktskattepliktiga varor<br>och att varorna skall kunna hållas kvar till dess att skatten betalas. Om<br>skatten inte betalas far varorna förverkas efter beslut av domstol. I dessa<br>avseenden avviker regeringen kraftigt från vad kommittén föreslår. Skä-<br>let härtill är att regeringen anser att kommitténs förslag om skattebeslag<br>och skatteförverkande i vissa fall är för långtgående och att de förutsätt-<br>ningar som anges för att åtgärderna skall fa vidtas i många falla är för<br>vaga. Inriktningen har varit att skapa ett kontrollsystem som är både ef-<br>fektivt och acceptabelt från rättssäkerhetssynpunkt. I det följande redogör</p>
<p>vi närmare för förslaget.</p>
<p>Regeringen är medveten om att detta förslag inte är tillräckligt för att<br>komma till rätta med skatteundandragandena utan att det behövs ytterli-<br>gare åtgärder. Den arbetsgrupp inom Regeringskansliet som ser över va-<br>rusmugglingslagen har därför fatt i uppdrag att undersöka möjligheterna<br>att införa strängare straffrättsliga sanktioner mot förfaranden som strider<br>mot suspensionsordningen i cirkulationsdirektivet. Översynen skall vara<br>klar den 31 augusti 1998. Viktigt är också att den nämnda högnivågrup-<br>pens arbete leder till konkreta förbättringar av kontrollen. Regeringen<br>arbetar därför aktivt för att så skall bli fallet.</p>
<h2>8 Ansvaret för kontrollverksamheten m.m.</h2>
<h3>8.1 Tullmyndigheterna skall utföra kontroller enligt den<br>nya lagen</h3>
<p>Regeringens förslag: Kontrollbefogenhetema i den nya lagen om punkt-<br>skattekontroll skall utövas av tullmyndigheterna.</p>
<p>64</p>
<p>Kommitténs forslag: Punktskattekontrollen skall stå under beskatt- Pr°P- 1997/98:100<br>ningsmyndighetens (Skattemyndigheten i Dalarnas län) ledning. Andra<br>skattemyndigheter och myndigheter far medverka i kontrollverksamheten<br>genom att genomfora kontroller för beskattningsmyndighetens räkning.<br>Polismyndighet och Kustbevakningen skall på begäran lämna biträde vid<br>beskattningsmyndighetens kontroller.</p>
<p>Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna anser att<br>tullen bör ges en mer framträdande roll i verksamheten. Vissa av dessa<br>anser att tullen bör fa ansvaret för kontrollverksamheten.</p>
<p>Justitieombudsmannen, Kammarrätten i Stockholm och Kammarrätten<br>i Sundsvall anser att det bör övervägas om tullen kan ges en mer framträ-<br>dande roll i kontrollverksamheten. På så sätt skulle tullens kunskap och<br>erfarenhet kunna tas till vara på ett än mer konstruktivt sätt vid punkt-<br>skattekontroller. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen anser att de före-<br>slagna kontrolluppgifterna i stället bör läggas på tullen. Länsrätten i Skå-<br>ne län och Föreningen Svensk Handel anser att en förstärkning av kon-<br>trollapparaten i stället bör ske genom att tullen och polisen ges ökade<br>resurser. Systembolaget AB anser att det vore önskvärt att knyta punkt-<br>skattekontrollen närmare tullen eller att skapa en gemensam myndighet<br>för tull och skatt. Detta skulle ytterligare effektivisera kontrollen. Kust-<br>bevakningen ifrågasätter om kostnaderna för uppbyggandet av en ny or-<br>ganisation för att sköta punktskattekontrollen står i rimlig proportion till<br>de vinster som kan uppnås. I stället bör ett nära samarbete utvecklas<br>mellan skattemyndigheterna och tullen och polisen. Hovrätten för Västra<br>Sverige anser att det är angeläget att organisationsfrågorna övervägs med<br>beaktande av att kontrollverksamheten på det aktuella området främst bör<br>vara brottsförebyggande. Med en sådan utgångspunkt är det inte själv-<br>klart att beskattningsmyndigheten är bäst lämpad för uppgiften. Sveriges<br>Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria Bryggerier, Svenska Arbets-<br>givarförening, Svensk Industriförening och Stockholms Handelskammare<br>anser att kommitténs betänkande inte ger tillräckligt underlag för att be-<br>döma behovet av en ny stor organisation för punktskattekontroll inom<br>skatteförvaltningen. Generaltullstyrelsen ser det som mycket positivt att<br>förslagen innefattar en fortsatt medverkan av tullen i kontrollverksamhe-<br>ten. Riksskatteverket anser att punktskattekontrollen skall stå under ver-<br>kets ledning men framhåller vikten av tullens medverkan i kontrollverk-<br>samheten. Riksrevisionsverket anser att det inte är möjligt att ta ställning<br>till vilken organisatorisk lösning som bör väljas med mindre än att en<br>systematisk genomgång görs av alternativa lösningar där för- och nack-<br>delar med respektive lösning redovisas och analyseras.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Skattemyndigheten i Dalarnas<br>län har befogenhet att utföra kontroller enligt transportkontrollagen. Poli-<br>sen skall på begäran lämna biträde vid genomförandet av transportkon-<br>troller. Tullmyndighet skall medverka i beskattningsmyndighetens kon-<br>trollverksamhet genom att utöva kontroll i gränsnära områden.</p>
<p>I tullagen (1994:1550) regleras bl.a. Tullverkets kontrollbefogenhet vid<br>den yttre gränsen, dvs. EU:s gräns mot tredje land. Enligt lagen har en<br>tullmyndighet befogenhet att genomföra fysiska kontroller av varor och<br>transportmedel. Tullverkets kontrollbefogenheter vid Sveriges gräns till g</p>
<p>3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100<br></p>
<p>andra EU-länder regleras i inregränslagen. Tullen har enligt denna lag i<br>stort sett samma kontrollbefogenheter som vid den yttre gränsen, men<br>användningen av dessa befogenheter är förbehållen kontroll av in- och<br>utförselrestriktioner för vissa i lagen uppräknade varor som t.ex. sprit-<br>drycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738). Kontrollerna<br>far inte ske vare sig planmässigt eller slumpmässigt.</p>
<p>Utredningen om utvärdering av EU-medlemsskapets effekter för Tull-<br>verkets dimensionering och organisation avlämnande sitt slutbetänkande<br>den 30 januari 1998 (SOU 1998:18). I betänkandet tar utredningen upp<br>Skatteflyktskommitténs förslag att skatteförvaltningen skall ansvara för<br>den nya punktskattekontrollverksamheten. Enligt utredningen finns det<br>starka argument för att flytta kontrollverksamheten till Tullverket. Möj-<br>ligheten att göra fysiska kontroller förutsätter enligt utredningen tillgång<br>till personal som har vana att utföra fysiska kontroller, har allmänhetens<br>förtroende att utföra fysiska kontroller, har nödvändiga befogenheter och<br>rätt utbildning. Tullens kontrollpersonal uppfyller alla dessa kriterier.<br>Om skatteförvaltningen skall bygga upp en liknande resurs torde det krä-<br>vas åtskilliga år innan verksamheten kan fa samma effektivitet som hos<br>tullen. Utredningen anser att Skatteflyktskommittén underskattat pro-<br>blemen med att bygga upp en ny kontrollkår med allt vad det innebär i<br>form av acceptans hos allmänhet och företag, anseende utåt, intern kultur<br>etc. Sammanfattningsvis anser utredningen att statens kostnader skulle<br>bli betydligt större utan att den samlade nyttan ökade om en ny kon-<br>trollkår byggs upp inom skatteförvaltningen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De kontroller som skall utföras enligt<br>den nya lagen om punktskattekontroll är renodlade skattekontroller. Det<br>kan därför förefalla naturligt att ge skatteförvaltningen i uppgift att an-<br>svara för den nya kontrollverksamheten. Kontrollverksamheten enligt<br>den nya lagen om punktskattekontroll kommer dock att ha en stark in-<br>riktning på fysiska kontroller och då särskilt fysiska kontroller av trans-<br>porter. Tyngdpunkten i skatteförvaltningens kontrollverksamhet har tra-<br>ditionellt legat på deklarationsgranskning och skatterevision. Genom<br>transportkontrollagen fick dock Skattemyndigheten i Dalarnas län befo-<br>genhet att kontrollera transporter av punktskattepliktiga varor. Skatteför-<br>valtningens organisation är emellertid inte uppbyggd med inriktning på<br>fysisk kontrollverksamhet och erfarenheterna av sådan kontrollverksam-<br>het får alltjämt anses begränsade.</p>
<p>Den kontrollverksamhet som tullen bedriver i de gränsnära områdena<br>är i huvudsak inriktad på fysiska kontroller. Dessa kontroller uppvisar<br>stora likheter med de kontroller som skall utföras enligt den nya lagen<br>om punktskattekontroll, något som också flertalet av remissinstanserna<br>påpekat. Vidare är tullens organisation uppbyggd med inriktning på fy-<br>siska kontroller. Tullen har alltså goda förutsättningar att organisera den<br>nya punktskattekontrollen som en integrerad del av sin nuvarande kon-<br>trollverksamhet. När det gäller skatteförvaltningen finns det ingen natur-<br>lig koppling mellan den nya punktskattekontrollen och skatteförvaltning-<br>ens traditionella kontrollverksamhet. Det är därför rimligt att anta att<br>skatteförvaltningen skulle behöva bygga upp särskilda kontrollenheter<br>om förvaltningen fick ansvaret för den nya punktskattekontrollen.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>66</p>
<p>Den nya lagen om punktskattekontroll avser att i första hand förstärka ?<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>kontrollen av transporter av punktskattepliktiga varor som omfattas av<br>cirkulationsdirektivets krav på ledsagardokument och säkerhet. Dessa<br>bestämmelser gäller dock inte for icke-gemenskapsvaror som omfattas av<br>något av gemenskapens tullförfarande, t.ex. gemenskapstransitering.<br>Transporter av icke-gemenskapsvaror under transitering står dock under<br>tullkontroll. Sådana transporter har tullen befogenhet att kontrollera över<br>hela landet. Kontrollsystemet blir självfallet effektivare om den myndig-<br>het som skall kontrollera transporter av gemenskapsvaror även har befo-<br>genhet att kontrollera transporter av icke-gemenskapsvaror.</p>
<p>Mot bakgrund av ovan redovisade förhållanden anser regeringen att<br>den nya punktskattekontrollen kan bedrivas effektivare inom tullen än<br>inom skatteförvaltningen både vad gäller kostnader och kontrollresultat.<br>För att uppnå dessa effektivitetsvinster är det nödvändigt att integrera den<br>nya punktskattekontrollen med tullens nuvarande kontrollverksamhet. På<br>så vis uppnås även den fördelen att tullens kontrollresurser kan styras dit<br>problemen med punktskatteundandragandena for tillfallet är som störst.<br>Detta är viktigt eftersom ökade kontroller av transporter av alkoholvaror,<br>tobaksvaror och mineraloljeprodukter från andra EU-länder kan leda till<br>att smugglingsförsök från tredje land ökar i omfattning.</p>
<p>För att den nya kontrollverksamheten skall bli effektiv är det nödvän-<br>digt att skapa goda förutsättningar för utbyte av information mellan tullen<br>och skatteförvaltningen. Det är viktigt att skatteförvaltningen kan fa<br>uppgift om vad som framkommit vid tullens kontroller. Utan sådan in-<br>formation kan inte skatteförvaltningen följa upp kontrollerna i den egna<br>kontrollverksamheten. Det säger sig självt att resultatet av tullens kon-<br>troller blir begränsat om skatteförvaltningen inte ges möjlighet att följa<br>upp kontrollerna. Tullen å andra sidan kommer att behöva uppgifter om<br>beskattningsbeslut, upplagshavare m.m. från skatteförvaltningen. Tullen<br>måste nämligen kunna kontrollera om de uppgifter som enskilda lämnar<br>vid en kontroll är riktiga. Regeringen förutsätter därför att kontrollen<br>enligt den nya lagen sker i nära samarbete mellan tullen och skatteför-<br>valtningen.</p>
<h3>8.2 Behovet av spaningsbefogenheter</h3>
<p>Regeringens bedömning: Tullens nuvarande spaningsbefogenheter ut-<br>vidgas inte.</p>
<p>Kommitténs förslag: Beskattningsmyndigheten ges befogenhet att<br>skugga personer, ställa frågor och hålla uppsikt över det som är eller kan<br>antas vara yrkesmässig transport samt lokal eller annan plats där det kan<br>antas att punktskattepliktiga varor yrkesmässigt tas emot, används, till-<br>verkas, bearbetas eller förvaras.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som berör förslaget är negati-<br>va.</p>
<p>67</p>
<p>Justitieombudsmannen ställer sig helt avvisande till att beskattning-<br>smyndigheten ges befogenhet att bedriva spaning. Länsrätten i Skånes<br>län ifrågasätter det lämpliga att ge beskattningsmyndigheten närmast<br>polisiära uppgifter och befogenheter. Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen<br>och Kustbevakningen är negativa till förslaget. Riksrevisionsverket anser<br>att föreslagna spaningsbefogenheter ligger närmare tullens kompeten-<br>sområde. Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria Bryggeri-<br>er, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk Industriförening, Stock-<br>holms Handelskammare och Svenska Åkeriförbundet avstyrker förslaget.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens bedömning: Av 2 § polislagen<br>(1984:387) framgår att polisens uppgifter bl.a. är att förebygga brott och<br>andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten samt att<br>bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt<br>åtal. Spaning kan förekomma i alla skeden av det polisiära arbetet. Van-<br>ligast är spaning under förundersökningsskedet. Men spaning kan också<br>förekomma innan förundersökning inleds. Syftet med sådan spaning är<br>att fastställa huruvida det finns grund för att inleda en förundersökning.</p>
<p>Enligt 23 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) skall en förundersökning in-<br>ledas då det finns anledning att anta att brott förövats. Det skall alltså<br>finns en misstanke om brott. Misstanken kan emellertid vara vag och<br>oprecis, gärningsmannen okänd och bevisningen svag.</p>
<p>Reglerna om tullens brottsutredande befogenheter finns i lagen<br>(1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen), som är<br>både en strafflag och en processlag. Tullmyndigheterna har en generell<br>rätt att inleda förundersökning beträffande brott enligt varusmugglingsla-<br>gen. Även beträffande brott mot andra författningar på tullagstiftningens<br>område inleder tullmyndigheterna förundersökning. Det finns inte någon<br>bestämmelse som uttryckligen ger tullmyndighet rätt att bedriva spaning.<br>En sådan befogenhet anses dock följa av rätten att inleda förundersök-<br>ning.</p>
<p>Lagen (1997:1024) om skattemyndigheters medverkan i brottsutred-<br>ningar trädde i kraft den 1 januari 1998. Enligt lagen får skattemyndig-<br>heterna bedriva spanings- och underrättelseverksamhet i fråga om brott<br>på skatteområdet. Verksamheten skall bedrivas av särskilda skatte-<br>brottsenheter. Någon rätt att inleda förundersökning har dock inte enhe-<br>terna utan beslut härom skall fattas av åklagare. Däremot får de särskilda<br>skattebrottsenhetema utföra förenklade brottsutredningar (se 23 kap. 22 §<br>RB).</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Av kommitténs lagförslag fram-<br>går inte i vilket syfte spaningen skall bedrivas. I motiveringen till försla-<br>get sägs dock att syftet är att underlätta och effektivisera kontrollverk-<br>samheten genom att med hjälp av spaningsåtgärder ta fram riskprofiler<br>och riskanalyser. Därigenom skulle man enligt kommittén kunna rikta en<br>stor del av kontrollerna mot vissa kontrollvärda objekt.</p>
<p>Spaning utgör i princip en utredningsmetod. Det förekommer såväl ytt-<br>re som inre spaning. Yttre spaning kan bestå i att hämta upplysningar<br>genom att observera personer och kartlägga kontakter. Inre spaning av-<br>ser att ta fram informationsunderlag om exempelvis en person eller ett<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>68</p>
<p>företag genom att hämta uppgifter från register eller arkiverat material ?<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>eller på annat sätt bearbeta information.</p>
<p>Även om termen inre spaning kanske inte används inom skatteförvalt-<br>ningen finns det en hel del inslag i skattekontrollen som kan betraktas<br>som inre spaning. Bearbetning av uppgifter i det centrala skaderegistret<br>hör dit.</p>
<p>Yttre spaning används normalt som en utredningsmetod i brottsutred-<br>ningar. Så bör enligt regeringens mening vara fallet även i fortsättningen.<br>Det bör nämnas att i princip vem som helst kan bedriva spaning förutsatt<br>att spaningen inte innefattar brott, t.ex. ofredande. En annan sak är att det<br>måhända inte är lämpligt att en myndighet ägnar sig åt sådan spaning<br>utan lagstöd eller förundersökningsrätt. Om spaning skall bedrivas för att<br>effektivisera skattekontrollen bör detta självklart framgå av lag. Det kan<br>dock diskuteras om det även med lagstöd är lämpligt att skugga personer<br>m.m. for att effektivisera punktskattekontrollen. En sådan diskussion bör<br>bl.a. foras med utgångspunkt från hur allmänheten skulle uppfatta detta.<br>Förmodligen skulle en lagreglerad spaningsbefogenhet som inbegriper<br>skuggning av personer påverka fortroendet for kontrollverksamheten<br>negativt. Dessutom måste integritetsaspekter beaktas, liksom bl.a. hur<br>överskottsinformation skall hanteras. Vidare kan de av kommittén före-<br>slagna spaningsåtgärdema diskuteras ur effektivitetssynpunkt. Mot bak-<br>grund av nu angivna förhållanden är regeringen inte beredd att gå vidare<br>med kommitténs forslag i denna del.</p>
<p>I det här sammanhanget finns det även anledning att något beröra för-<br>hållandet mellan tullens kontrollverksamhet enligt den nya lagen om<br>punktskattekontroll och dess brottsutredande verksamhet. Som tidigare<br>nämnts har tullen rätt att bedriva spaning och inleda förundersökning i<br>fråga om varusmugglingsbrott. Genom den nya lagen om punktskatte-<br>kontroll ges tullen befogenhet att kontrollera transporter av punktskatte-<br>pliktiga varor som omfattas av cirkulationsdirektivets bestämmelser. En<br>viktig fråga är hur tullen skall förfara om det vid kontroll enligt den nya<br>lagen uppkommer misstanke om varusmuggling eller annat brott. Inled-<br>ningsvis berörs i det följande varusmugglingslagens bestämmelser och de<br>skillnader som finns vad gäller lagens tillämplighet på alkoholvaror, to-<br>baksvaror och mineraloljeprodukter.</p>
<p>Varusmuggling kan ske enligt två alternativa förfaranden. Det ena för-<br>farandet avser in- eller utförsel av varor utan att ge det till känna for ve-<br>derbörlig myndighet. Det andra alternativet innebär att någon lämnar<br>oriktiga uppgifter i tulldeklaration eller på annat sätt vilseleder i samband<br>med tullbehandling av gods. BrottsfÖrutsättningama i övrigt är att tull,<br>annan skatt eller avgift undandras staten eller att in- eller utförseln sker i<br>strid med förbud. På den subjektiva sidan krävs som huvudregel uppsåt<br>men även grov oaktsamhet kan i vissa fall leda till straffansvar för va-<br>rusmuggling.</p>
<p>För att få föra in spritdrycker, vin och starköl till Sverige i kommersi-<br>ellt syfte krävs partihandels- eller tillverkningstillstånd enligt 4 kap. 2 §<br>alkohollagen (1994:1738). Av inregränslagen följer att den som saknar<br>tillstånd skall anmäla införseln till tullen. Den som inte gör det kan göra<br>sig skyldig till varusmugglingsbrott. Alkohollagens tillståndskrav medför<br></p>
<p>69</p>
<p>att varusmugglingslagen är tillämplig både på alkoholdrycker som är i<br>fri omsättning (gemenskapsvaror) och på alkoholdrycker som kommer<br>från tredje land.</p>
<p>För tobaksvaror och mineraloljeprodukter finns inga krav på tillstånd<br>for att varorna skall fa föras in till Sverige. Den som för in gemen-<br>skapsvaror av nämnt slag till Sverige från ett annat EU-land kan därför<br>inte dömas för varusmugglingsbrott. I dessa fall föreligger nämligen en-<br>dast en deklarationsskyldighet gentemot beskattningsmyndigheten. När<br>det gäller tredjelandsvaror kan det dock bli tal om varusmuggling. Im-<br>porteras skattepliktiga varor från tredje land av någon som inte är upp-<br>lagshavare eller registrerad varumottagare skall skatten betalas till<br>tullmyndigheten. Den som importerar punktskattepliktiga varor från<br>tredje land utan att vara upplagshavare eller registrerad varumottagare<br>och utan att anmäla det till tullmyndigheten kan alltså dömas för va-<br>rusmugglingsbrott.</p>
<p>Varusmugglingslagen är alltså generellt tillämplig vad gäller alko-<br>holdrycker. När det gäller tobaksvaror och mineraloljeprodukter är dock<br>tillämpningsområdet begränsat till vissa fall av import från tredje land. I<br>övriga fall får i stället skattebrottslagen (1971:69) tillämpas. Gränsdrag-<br>ningen mellan varusmugglingslagen och skattebrottslagen har lösts ge-<br>nom att det i skattebrottslagen har föreskrivits att lagen inte skall tilläm-<br>pas i fråga om gärningar som är belagda med straff enligt varusmugg-<br>lingslagen.</p>
<p>Det kan förutsättas att kontroller enligt den nya lagen i många fall<br>kommer att leda till att det uppkommer misstanke om varusmuggling,<br>inte minst mot bakgrund av att varusmugglingslagen är tillämplig i vissa<br>fall när alkoholvaror förs in från andra EU-länder. En förundersökning<br>skall inledas då det finns anledning att anta att brott begåtts. Uppnås den-<br>na misstankegrad under en kontroll enligt den nya lagen skall tullen inle-<br>da en förundersökning. Ledningen av förundersökningen skall övertas av<br>åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brott, om inte saken<br>är av enkel beskaffenhet, eller om det är påkallat av särskilda skäl. Det<br>finns inget som hindrar att en skatteutredning bedrivs parallellt med en<br>brottsutredning. Det bör dock påpekas att i en brottsutredning har den<br>enskilde rätt att förhålla sig passiv och kan därför inte tvingas att produ-<br>cera bevis mot sig själv. Detta innebär att en enskild inte kan åläggas att<br>medverka i en skatteutredning avseende en fråga som har samband med<br>den gärning som brottsmisstanken avser.</p>
<p>När det gäller skattebrott har tullen inte rätt att inleda förundersökning.<br>Däremot följer av 17 § skattebrottslagen att tullen skall göra anmälan till<br>åklagare så snart det finns anledning att anta att brott enligt den lagen har<br>begåtts.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>70</p>
<h2>Transportkontroll</h2>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<h3>9.1 Skyldighet att medföra ledsagardokument och att<br>ställa säkerhet för skattens betalning</h3>
<p>Regeringens forslag: Transporter av punktskattepliktiga varor på vilka<br>lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi inte är tillämpliga skall<br>åtföljas av ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet samt omfattas<br>av säkerhet för betalning av skatt i den utsträckning som följer av cirku-<br>lationsdirektivet.</p>
<p>Kommitténs förslag: Skiljer sig från regeringens vad gäller den lag-<br>tekniska lösningen.</p>
<p>Remissinstanserna: Berör inte förslaget.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt lagarna om skatt på al-<br>kohol, tobak och energi skall vid transport av obeskattade varor mellan<br>Sverige och ett annat EU-land transporten åtföljas av ledsagardokument.<br>I lagarna uppställs också krav på ledsagardokument i samband med ex-<br>port från Sverige till tredje land av obeskattade varor. Dessutom skall ett<br>s.k. förenklat ledsagardokument åtfölja transporter av beskattade varor<br>från Sverige till ett annat EU-land. Enligt aktuella lagar skall en upplags-<br>havare i Sverige som säljer obeskattade varor till annan svensk upplags-<br>havare eller till näringsidkare ställa säkerhet för betalning av den skatt<br>som kan påföras honom i Sverige eller annat EU-land.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt svensk lagstiftning krävs det<br>alltså ledsagardokument endast i de fall transporten avgår från Sverige.<br>Det innebär att det enligt svensk lagstiftning inte föreligger något krav på<br>att transporter av punktskattepliktiga varor till Sverige skall åtföljas av<br>ledsagardokument. Något sådant krav finns inte heller för transporter<br>som passerar Sverige på väg till ett annat land. När det gäller kraven på<br>säkerhet för betalning av skatt i samband med transport av punktskatte-<br>pliktiga varor är situationen i stort sett likartad.</p>
<p>Enligt cirkulationsdirektivet skall alla yrkesmässiga förflyttningar av<br>punktskattepliktiga varor mellan medlemsstater åtföljas av ett ledsagar-<br>dokument. Dessutom skall transporter av sådana varor inom EU omfattas<br>av en säkerhet för skattens betalning. I vissa fall krävs dessutom att<br>transporten är anmäld i förväg till beskattningsmyndigheten i destina-<br>tionslandet. Cirkulationsdirektivet gäller alltså för alla yrkesmässiga<br>transporter av punktskattepliktiga varor inom EU.</p>
<p>Kontrollen av transporter av punktskattepliktiga varor skulle underlät-<br>tas betydligt om det i svensk lag ställdes upp krav på ledsagardokument<br>och säkerhet i samma omfattning som i cirkulationsdirektivet. Det skulle<br>öka möjligheterna att besluta om kontrollåtgärder och sanktioner i de fall<br>det konstateras att transporter av punktskattepliktiga varor inte sker i en-<br>lighet med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Regeringen föreslår<br>därför att det införs en regel om att transporter av punktskattepliktiga<br>varor på svenskt territorium skall genomföras i överensstämmelse med<br>cirkulationsdirektivets bestämmelser. De transporter som i dag omfattas</p>
<p>71</p>
<p>av lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi bör även i fortsättningen<br>göra det, inte minst mot bakgrund av att nämnda lagar är mer precisa än<br>cirkulationsdirektivets bestämmelser. Cirkulationsdirektivets bestämmel-<br>ser om ledsagardokument och säkerhet skall alltså tillämpas direkt enbart<br>på transporter som i dag inte omfattas av de svenska lagarna.</p>
<h3>9.2 Kontroll av transporter av punktskattepliktiga varor</h3>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringens förslag: För kontroll av att transporter av punktskatte-<br>pliktiga varor sker i enlighet med cirkulationsdirektivet skall tullmyn-<br>digheten få kontrollera det som är eller kan antas vara yrkesmässig<br>vägtransport under pågående transport och då varor på-, av- eller om-<br>lastas i direkt anslutning till transport (transportkontroll). Transport-<br>kontroll far även genomföras på områden som inte är tillgängliga för<br>allmänheten. Tullmyndigheten ges befogenhet att genomföra trans-<br>portkontroller över hela landet.</p>
<p>Kommitténs förslag: Skiljer sig från regeringens i det avseendet att<br>kommittén föreslagit att transportkontroll skall få genomföras även be-<br>träffande fartygs-, flyg- eller tågtransporter. En annan skillnad är att<br>kommittén föreslår att det inte skall uppställas något krav på att trans-<br>porten är eller kan antas vara yrkesmässig. Vidare har kommittén före-<br>slagit att transportkontroll på enskild plats endast skall få ske om det inte<br>är möjligt att genomföra behövlig punktskattekontroll med stöd av revi-<br>sionsbestämmelsema i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-<br>ringsavgifter eller lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i be-<br>skattningsförfarandet och att kontroll på sådan plats skall beslutas av<br>länsrätt.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som berör försla-<br>get är kritiska. Några av dessa avstyrker förslaget.</p>
<p>Justitieombudsmannen anser att transportkontroll på enskild plats skall<br>beslutas av domstol och att beskattningsmyndigheten endast skall fa be-<br>sluta om sådan kontroll när samtliga berörda lämnat sitt samtycke till<br>åtgärden eller det föreligger sabotagerisk. Kammarrätten i Stockholm<br>anser att en klar åtskillnad måste göras mellan skatte- och brottsutred-<br>ningar i den föreslagna kontrollverksamheten. Kammarrätten i Sundsvall<br>anser att transportkontroller på enskild plats skall underställas domstol-<br>sprövning och att kravet på domstolsprövning även skall gälla i fall då de<br>som berörs är passiva. Rikspolisstyrelsen anser att det är uppseendeväck-<br>ande att det inte uppställs några förutsättningar för att fa genomföra<br>transportkontroller. Riksåklagaren, Datainspektionen och Kustbevak-<br>ningen avstyrker förslaget. Sveriges Transportindustriförbund anser att<br>transporter endast bör kunna stoppas när det finns skäl att misstänka att<br>brott begåtts. Svenska Åkeriförbundet anser att kontroll av fordon på väg<br>skall utföras av polismyndigheten. Alkoholinspektionen, Generaltullsty-<br>relsen, Riksskatteverket, Svenska Bryggareföreningen, Swedish Match<br>AB och Systembolaget AB tillstyrker i huvudsak förslaget.</p>
<p>72</p>
<p>Skälen for regeringens forslag: Som angetts i avsnitt 7 skall huvud-<br>syftet med den nu föreslagna lagen vara att kontrollera om transporter av<br>punktskattepliktiga varor sker i enlighet med cirkulationsdirektivets be-<br>stämmelser.</p>
<p>Enligt nuvarande transportkontrollag får kontroll ske av transport som<br>är eller kan antas vara yrkesmässig. Denna begränsning innebär att pri-<br>vata transporter faller utanför lagens tillämpningsområde. Enligt rege-<br>ringens mening saknas det skäl att överge denna ordning, inte minst mot<br>bakgrund av att regeringen till skillnad från kommittén inte är beredd att<br>föreslå att transportkontroller skall fa genomföras beträffande den privata<br>införseln (se avsnitt 16.1).</p>
<p>Några särskilda förutsättningar i övrigt, såsom att reglerna inte följts<br>eller att misstanke om brott föreligger, bör inte ställas upp. Att uppställa<br>krav på att det skall föreligga misstanke om brott för att en transportkon-<br>troll skall få genomföras är inte rimligt. Föreligger brottsmisstanke skall<br>förundersökning inledas. I sådana fall kan, om förutsättningarna härför är<br>uppfyllda, ett fordon genomsökas med stöd av bestämmelserna om hus-<br>rannsakan i rättegångsbalken. Syftet med en transportkontroll är emeller-<br>tid inte att utreda brott utan av fiskal karaktär, nämligen att kontrollera<br>om yrkesmässiga transporter av punktskattepliktiga varor sker i enlighet<br>med cirkulationsdirektivets bestämmelser.</p>
<p>Enligt transportkontrollagen är det endast möjligt att kontrollera väg-<br>transporter. Kommittén har föreslagit att det även bör vara möjligt att<br>kontrollera fartygs-, flyg- och tågtransporter. Regeringen är dock tvek-<br>sam till om en sådan utvidgning av nuvarande kontrollmöjligheter skulle<br>leda till några positiva effekter. En invändning är att det i praktiken ald-<br>rig kan bli tal om att stoppa fartygs-, flyg-, eller tågtransporter för att<br>genomföra en kontroll. Fartygs-, flyg- och tågtransporter går alltså inte<br>att kontrollera på samma sätt som vägtransporter även om kontroller i<br>och för sig skulle kunna göras ombord på i vart fall tåg och fartyg. Vida-<br>re torde det vara mycket ovanligt att punktskattepliktiga varor transporte-<br>ras ända fram till den slutlige mottagaren med fartyg, flyg eller tåg. I<br>nästan samtliga fall torde någon del av transporten ske med fordon på<br>väg. Kontroller kan då ske under dessa delar av transporten. Dessutom<br>presumeras varor på irreguljära flyg- och fartygstransporter vara icke-<br>gemenskapsvaror, vilket innebär att kontrollbefogenhetema i tullagen<br>kan tillämpas fram till dess att presumtionen bryts. Mot bakgrund av det<br>nu anförda är regeringen inte beredd att föreslå att det skall bli möjligt att<br>genomföra transportkontroller av fartygs- och flygtransporter. När det<br>gäller tågtransporter kan det dock finnas skäl att utvidga kontrollmöjlig-<br>heterna eftersom tullagen inte i något fall kan tillämpas på tågtransporter<br>från andra EU-länder. Kontrollbefogenhetema kan dock inte utformas på<br>samma sätt som för vägtransporter. Frågan kräver därför ytterligare<br>överväganden både vad gäller behovet av kontroller och hur kontrollbe-<br>fogenhetema skall utformas. Med hänsyn härtill är regeringen för närva-<br>rande inte beredd att föreslå att det skall bli möjligt att genomföra trans-<br>portkontroller av tåg.</p>
<p>Självfallet skall den nya lagen gälla för pågående transporter. För att<br>kontrollen skall bli effektiv bör kontroller emellertid även fa ske då varor<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>73</p>
<p>på-, av- eller omlastas i direkt anslutning till transport. Kontroller beträf-<br>fande varor under transport kommer i flertalet fall att kunna genomforas<br>på områden som är tillgängliga för allmänheten, exempelvis på kontroll-<br>platser utmed allmänna vägar. Det förekommer givetvis också att på-, av-<br>eller omlastning görs på områden som är tillgängliga för allmänheten.<br>Det är dock vanligare att sådana och liknande åtgärder i samband med<br>transport görs på områden som inte är tillgängliga för allmänheten, som<br>t.ex. på en transportörs inhägnade gård. Transportkontroller bör kunna<br>genomföras även på sådana områden. Vid transportkontroll på område<br>som inte är tillgängligt för allmänheten är risken för att åtgärden innebär<br>intrång eller men i övrigt för den enskilde större. Det bör dock hållas i<br>minnet att transportkontroll endast föreslås få ske på offentlig plats eller<br>på område som inte är tillgängligt för allmänheten och alltså inte i loka-<br>ler. Vidare far kontroll endast ske i samband med lastning m.m. i direkt<br>anslutning till en transport. En annan begränsning ligger i att det endast<br>är transportmedlet och lasten samt medföljande handlingar som far kon-<br>trolleras. Mot denna bakgrund är regeringen inte beredd att uppställa<br>några särskilda förutsättningar för att transportkontroll skall fa ske på<br>områden som inte är tillgängliga för allmänheten eller att föreslå att<br>transportkontroll på sådant område skall beslutas av domstol.</p>
<p>Enligt transportkontrollagen skall tullmyndighet medverka i beskatt-<br>ningsmyndighetens kontrollverksamhet genom att utöva kontroll i<br>gränsnära områden. Nu föreslås tullen få befogenhet att genomföra kon-<br>troller över hela landet. Det finns därför anledning att något beröra denna<br>nya kontrollverksamhet i förhållande till tullens nuvarande kontrollverk-<br>samhet.</p>
<p>Den nya lagen om punktskattekontroll skall gälla för varor som om-<br>fattas av cirkulationsdirektivet. Som nämnts i avsnitt 8.1 gäller emellertid<br>inte cirkulationsdirektivets bestämmelser om ledsagardokument och sä-<br>kerhet för icke-gemenskapsvaror som omfattas av något av gemenska-<br>pens tullförfarande, t.ex. gemenskapstransitering. Vid transitering av<br>icke-gemenskapsvaror enligt gemenskapens transiteringssystem skall<br>dock transporten åtföljas av s.k. TI-dokument. Dessutom skall det finns<br>en huvudansvarig som garanterar betalningen av tullar, skatter och andra<br>avgifter. Någon befogenhet att kontrollera transporter som sker enligt<br>gemenskapens transiteringssystem ges inte i den nya lagen om punkt-<br>skattekontroll. Detta är inte heller nödvändigt. Av 55 och 56 §§ tullagen<br>följer nämligen att om det ombord på ett transportmedel finns icke-<br>gemenskapsvaror står transportmedlet under tullkontroll. Enligt 60 § tull-<br>förordningen (1994:1558) är förare av ett fordon skyldig att stanna på en<br>tulltjänstemans anmaning. Finns det anledning att anta att fordonet trans-<br>porterar varor som står under tullkontroll får sådan anmaning ges över<br>hela landet. Som redogjorts för tidigare har alltså tullen redan i dag befo-<br>genhet att kontrollera transporter av icke-gemenskapsvaror under transi-<br>tering över hela landet. Den nya lagen om punktskattekontroll innebär<br>ingen ändring härvidlag.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>74</p>
<h3>9.3</h3>
<h3>Tullens befogenheter vid transportkontroll</h3>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringens förslag: Vid genomförande av transportkontroll far<br>tullmyndigheten undersöka transportmedel, lådor, behållare eller andra<br>utrymmen i transportmedel, containrar eller tankar där punktskattepliktig<br>varor kan förvaras under transport. Tullen får vidare eftersöka och grans-<br>ka ledsagardokument, bevis om ställd säkerhet eller andra handlingar<br>som kan vara av betydelse för beskattningen samt undersöka och ta prov<br>på varor. Vid granskningen får tullmyndigheten använda sådana tekniska<br>hjälpmedel som finns i transportmedlet.</p>
<p>Kommitténs förslag: Stämmer i stort sett överens med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Berör inte förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande transportkontrollag<br>får beskattningsmyndigheten undersöka transportmedel samt behållare,<br>containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras under trans-<br>port. Myndigheten får vidare granska ledsagardokument och bevis om<br>ställd säkerhet och ta prov på varorna. Regeringen anser att det är nöd-<br>vändigt att ge tullen kontrollbefogenheter i nivå med befogenheterna i<br>transportkontrollagen för att det över huvud skall vara meningsfullt att<br>genomföra kontroller. Tullen bör nämligen kunna kontrollera att den last<br>som anges på ledsagardokumentet är densamma som den som transporte-<br>ras. Ännu viktigare är det att tullen i fall där transporten inte åtföljs av<br>ledsagardokument kan kontrollera att det inte är fråga om transport av<br>punktskattepliktiga varor. Transportkontrollagen har tillämpats i snart två<br>år och har, så vitt regeringen känner till, inte kritiserats för att ge myn-<br>digheterna för omfattande befogenheter. Regeringen anser därför att<br>kontrollbefogenhetema i transportkontrollagen bör föras över i stort sett<br>oförändrade till den nya lagen om punktskattekontroll. Eftersom tullen<br>skall sköta kontrollerna har kontrollbefogenhetema utformats med viss<br>ledning av kontrollbefogenhetema i inregränslagen.</p>
<h3>9.4 Enskildas skyldigheter vid transportkontroll</h3>
<p>Regeringens förslag: Förare skall vara skyldiga att stanna på anma-<br>ning av en tjänsteman vid tullmyndigheten och styrka sin identitet. Föra-<br>re skall vidare vara skyldiga att se till att ledsagardokument och bevis om<br>ställd säkerhet medföljer transporten i den utsträckning som följer av<br>cirkulationsdirektivet. Vid transportkontroll skall förare tillhandahålla<br>tullmyndigheten nämnda dokument. Förare eller ägare till vara som skall<br>kontrolleras skall ge tullmyndigheten möjlighet att undersöka varorna<br>och transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla varuprov samt svara<br>för den transport som behövs för kontrollen. Förare eller ägare till varor<br>skall ansvara för uppackning och återinpackning av vara som skall kon-<br>trolleras. Den som åsidosätter dessa skyldigheter skall ersätta staten för<br>dess kostnader på grund av detta.</p>
<p>75</p>
<p>Kommitténs förslag: Skiljer sig från regeringens vad gäller skyldig-<br>het för andra än förare att styrka sin identitet.</p>
<p>Remissinstanserna: Hälften av de remissinstanser som berör förslaget<br>tillstyrker detsamma. Övriga avstyrker förslaget helt eller kritiserar delar<br>av förslaget.</p>
<p>Justitieombudsmannen avstyrker förslaget att uppställa krav på legiti-<br>mation i samband med transportkontroll. Riksåklagaren avstyrker försla-<br>get och anför bl.a. att det inte är rimligt att samtliga som medföljer en<br>transport skall vara skyldiga att under straffansvar legitimera sig. Riks-<br>polisstyrelsen ifrågasätter starkt om det bör införas en generell legitima-<br>tionsskyldighet i samband med transportkontroll. Datainspektionen och<br>Kustbevakningen avstyrker förslaget. Svenska Åkeriförbundet avstyrker<br>att föraren skall stå för kostnaderna för kontrollen. Alkoholinspektionen,<br>Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Svenska Bryggareföreningen,<br>Swedish Match AB och Systembolaget AB tillstyrker i huvudsak försla-<br>get.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Förare är enligt nuvarande transport-<br>kontrollag skyldig att legitimera sig. Någon sådan skyldighet föreligger<br>dock inte för skattskyldig eller annan som medföljer transporten. Att krä-<br>va att föraren styrker sin identitet torde inte innebära några problem ef-<br>tersom förare är skyldiga att medföra körkort. Det finns dock ingen gene-<br>rell skyldighet för enskilda att bära med sig legitimationshandling. Mot<br>den bakgrunden är regeringen inte beredd att föreslå att även annan än<br>förare skall vara skyldig att styrka sin identitet. Till skillnad från nuva-<br>rande ordning uppställs inget krav på att förare skall visa upp en godkänd<br>legitimationshandling utan det föreslås bli tillräckligt att de på ett god-<br>tagbart sätt styrker sin identitet.</p>
<p>Cirkulationsdirektivets bestämmelser om ledsagardokument har till-<br>kommit för att det skall gå att kontrollera transporter av punktskatteplik-<br>tiga varor. Bestämmelserna är alltså av grundläggande betydelse för att<br>det system som tillskapats genom cirkulationsdirektivet skall fungera.<br>Det är därför viktigt att genom olika åtgärder försöka upprätthålla re-<br>spekten för kraven på ledsagardokument. Upplagshavare har självfallet<br>det yttersta ansvaret för att transporter under skatteuppskov åtföljs av<br>ledsagardokument. Även förare har dock en nyckelroll i det här samman-<br>hanget. Det kan antas att långt ifrån alla förare regelmässigt kontrollerar<br>om föreskrivna dokument finns för en transport. I syfte att understryka<br>att även förare bör medverka till att ledsagardokument medföljer trans-<br>porter av punktskattepliktiga varor föreslår regeringen att förare skall<br>vara skyldiga att se till att ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet<br>medföljer transporten i den utsträckning som följer av cirkulationsdirek-<br>tivet.</p>
<p>För att det över huvud skall vara möjligt att genomföra kontroller är<br>det nödvändigt att förare är skyldiga att stanna på anmaning av tulltjäns-<br>teman. En sådan skyldighet finns redan i dag enligt transportkontrolla-<br>gen. Även i inregränslagen och tullagen stadgas det att förare är skyldig<br>att stanna på tulltjänstemans anmaning. Regeringen anser därför att det i<br>den nya punktskattekontrollagen bör tas in en bestämmelse om att förare<br>är skyldig att stanna på en tulltjänstemans anmaning.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>76</p>
<p>För att kontrollen skall kunna genomföras så effektivt som möjligt är<br>det nödvändigt att förare eller ägare till vara som skall kontrolleras med-<br>verkar vid kontrollen. Bestämmelser om enskildas skyldighet att med-<br>verka vid tullens kontrollverksamhet finns i inregränslagen och tullagen.<br>De skyldigheter att medverka som bör åläggas enskilda i den nya lagen<br>om punktskattekontroll kan därför med fördel utformas med bestämmel-<br>serna i inregränslagen och tullagen som förebild. Det är t.ex. inte alltid<br>lämpligt att utföra kontrollen där fordonet stoppats. Förare bör i sådana<br>fall vara skyldig att svara för behövlig transport. Föraren eller ägaren till<br>varan bör även vara skyldig att packa upp och återinpacka vara och rent<br>generellt ge tullen möjlighet att undersöka lasten. Dessutom bör det infö-<br>ras en skyldighet att utan kostnad tillhandahålla varuprov. Enligt tullagen<br>och inregränslagen kan enskilda som inte fullgör sina skyldigheter att<br>medverka vid kontroll bli ersättningsskyldiga gentemot staten. Regering-<br>en anser att detta är en rimlig princip och att en bestämmelse om ersätt-<br>ningsskyldighet därför bör tas in i den nya punktskattekontrollagen. I<br>likhet med vad som gäller enligt inregränslagen och tullagen bör ersätt-<br>ningsskyldigheten kunna efterges. Som förutsättning härför bör gälla att<br>det framstår som oskäligt att ta ut ersättning.</p>
<h3>9.5 Tidsmässiga begränsningar av befogenheten att ge-<br>nomföra transportkontroller.</h3>
<p>Regeringens förslag: En transportkontroll skall vara avslutad inom sex<br>timmar från det att kontrollen påbörjades.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Kommitténs förslag: Stämmer i princip överens med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Berör inte förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det är inte rimligt att tullen skall<br>kunna hålla kvar en transport för kontroll hur länge som helst. Hur länge<br>en transportkontroll skall få pågå bör därför regleras i lag. Syftet med<br>transportkontroll är att kontrollera om transporter av punktskattepliktiga<br>varor sker i enlighet med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Själv-<br>fallet får en tidsmässig begränsning inte sättas så snävt att tullen inte hin-<br>ner kontrollera om cirkulationsdirektivets bestämmelser iakttagits. Detta<br>skall vägas mot transportörernas intresse av att transporter inte hindras i<br>onödan. Vid en sammanvägning av det som nu sagts anser regeringen<br>att en lämplig avvägning är att föreskriva att en transportkontroll inte far<br>pågå längre tid än sex timmar. Har det under nämnda tid inte uppkommit<br>misstanke om att transporten inte sker i enlighet med cirkulationsdirekti-<br>vets bestämmelser bör alltså transporten i fråga få fortsätta. Uppkommer<br>sådan misstanke skall det enligt den nya lagen om punktskattekontroll<br>vara möjligt att omhänderta vara m.m. för att fortsätta kontrollen.</p>
<p>77</p>
<h3>9.6 Verkställighet av beslut om transportkontroll</h3>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringens förslag: Vid genomförande av transportkontroll skall<br>tullmyndigheten få öppna transportmedel, containrar och andra utrym-<br>men som är låsta eller har tillslutits på annat sätt, bereda sig tillträde till<br>områden som inte är tillgängliga för allmänheten och försegla transport-<br>medel, containrar och andra utrymmen samt spärra av områden som inte<br>är tillgängliga för allmänheten. Polisen skall lämna den handräckning<br>som behövs för kontrollen.</p>
<p>Kommitténs förslag: Stämmer i princip överens med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Berör inte förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 9.4 föreslås att förare eller<br>ägare till vara som skall kontrolleras skall ge tullmyndighet tillfälle att<br>undersöka vara och transportmedel. Det innebär att förare eller ägare är<br>skyldig att bereda den tulltjänsteman som utför kontrollen tillträde till de<br>utrymmen som denne har rätt att undersöka. Förare eller ägare skall alltså<br>på tulltjänstemans begäran låsa upp låsta utrymmen under förutsättning<br>att han förfogar över det som skall undersökas. En tulltjänsteman kan<br>dock inte alltid räkna med att bli insläppt i de utrymmen som får under-<br>sökas. Det kan bl.a. tänkas att det inte finns någon behörig person på<br>platsen som kan öppna låsta utrymmen. Ett annat tänkbart fall är att den<br>enskilde vägrar att låsa upp. Det säger sig självt att kontrollerna blir<br>mindre effektiva om tullmyndigheterna skall vara tvungna att förlita sig<br>på att det finns någon behörig på platsen eller att den enskilde är beredd<br>att medverka. Vidare kan det ifrågasättas om det är rimligt att en enskild<br>skall kunna hindra en kontroll genom att vägra öppna låsta utrymmen.<br>Med hänsyn till det nu sagda anser regeringen att tullmyndigheterna skall<br>ges befogenhet att bereda sig tillträde till låsta utrymmen och områden<br>som inte är tillgängliga för allmänheten. Polisen skall lämna den hand-<br>räckning som behövs för kontrollen.</p>
<h2>10 Lokalkontroll</h2>
<p>Regeringens bedömning: Bestämmelser om lokalkontroll bör inte infö-<br>ras.</p>
<p>Kommitténs förslag: Lokalkontroll får genomföras för att eftersöka<br>punktskattepliktig vara om det finns skälig anledning att anta att punkt-<br>skatt beträffande varan inte är betald i Sverige eller i laga ordning ställd<br>säkerhet beträffande varan saknas eller inte kan infrias. Lokalkontroll får<br>göras i lokal samt på därtill hörande enskild plats, där det finns anledning<br>att anta att punktskattepliktig vara yrkesmässigt tas emot, avsänds, till-<br>verkas, bearbetas eller förvaras. Lokalkontroll får göras endast om det<br>inte är möjligt att genomföra behövlig punktskattekontroll med stöd av<br>revisionsbestämmelsema i lagen (1984:151) om punktskatter och pris-</p>
<p>78</p>
<p>regleringsavgifter (LPP) eller lagen (1994:466) om särskilda tvångsåt-<br>gärder i beskattningsförfarandet (tvångsåtgärdslagen). Beskattningsmyn-<br>digheten får vid lokalkontroll undersöka utrymmen där punktskattepliktig<br>vara kan finnas. Myndigheten får vidare undersöka och ta prov på vara.<br>Myndigheten får vidare eftersöka och granska ledsagardokument, bevis<br>om ställd säkerhet och annan handling som kan vara av betydelse for<br>beskattningen. Beslut om lokalkontroll skall fattas av domstol. Vid fara i<br>dröjsmål får dock beskattningsmyndigheten besluta om lokalkontroll.<br>Sådant beslut skall underställas länsrätten.</p>
<p>Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är negativa till<br>förslaget. Några remissinstanser tillstyrker förslaget.</p>
<p>Justitieombudsmannen, Hovrätten för Västra Sverige, Riksåklagaren,<br>Datainspektionen, Kustbevakningen, Sveriges Industriförbund, Svenska<br>Arbetsgivareförening, Svensk Industriförening, Föreningen Sveriges Fria<br>Bryggerier och Stockholms Handelskammare avstyrker förslaget. Riks-<br>polisstyrelsen anser att det är uppseendeväckande att det i den föreslagna<br>lagstiftningen inte ställs upp eller endast anges vaga förutsättningar for<br>att få göra kontrollinsatser. Kammarrätten i Stockholm understryker att<br>en klar åtskillnad måste göras mellan skatte- och brottsutredningar i den<br>föreslagna kontrollverksamheten. Kammarrätten i Sundsvall, Alkoholin-<br>spektionen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Svenska Bryggare-<br>föreningen, Swedish Match AB och Systembolaget AB godtar eller till-<br>styrker i huvudsak förslagen. Svenska Petroleum Institutet är tveksamt<br>till förslaget.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens bedömning: Enligt LPP får beskatt-<br>ningsmyndigheten besluta om skatterevision for att kontrollera att dekla-<br>rations- och uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt eller att<br>förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas upp-<br>komma. Skatterevision får göras hos den som är eller kan antas vara bok-<br>föringsskyldig enligt bokföringslagen och hos annan juridisk person än<br>dödsbo. En skatterevision skall bedrivas i samverkan med den reviderade<br>och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. För de<br>fall den reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite och om<br>andra tvångsåtgärder i tvångsåtgärdslagen. Revisionen får verkställas hos<br>den reviderade om han medger det. Vid skatterevision får räkenskaps-<br>material och andra handlingar som rör verksamheten granskas. Revisorn<br>får ta prov på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i<br>verksamheten. Vidare får han inventera kassan, granska varulager, in-<br>ventarier, fordon, särskild räknarapparatur, mätapparatur och tillverk-<br>ningsprocesser. Revisorn får också prova särskild räknarapparatur och<br>mätapparatur. Den reviderade skall tillhandahålla revisorn de handlingar<br>och lämna de upplysningar som behövs for revisionen. Den reviderade<br>skall också lämna tillträde till utrymmen som huvudsakligen används i<br>verksamheten for granskning av varulager m.m.</p>
<p>Enligt tvångsåtgärdslagen får revision genomföras i den reviderades<br>verksamhetslokaler även om den reviderade inte lämnat sitt medgivande<br>till det, om revisionen inte utan svårighet kan genomföras på någon an-<br>nan plats. Detsamma gäller om den reviderade inte medverkar på före-<br>skrivet sätt, eller om det finns en påtaglig risk att han kommer att undan-</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>79</p>
<p>hålla eller förvanska det som får granskas, inventeras eller besiktigas.<br>Föreligger sabotagerisk får åtgärden genomföras utan att den reviderade<br>underrättas om att revision skall ske, s.k. överraskningsrevision. Enligt<br>huvudregeln fattas beslut om åtgärd enligt tvångsåtgärdslagen av läns-<br>rätten efter ansökan av en av myndigheten särskilt förordnad tjänsteman<br>(granskningsledare).</p>
<p>I förarbetena till transportkontrollagen uttalades att den kontrollbefo-<br>genhet beskattningsmyndigheten får genom lagen utgör ett komplement<br>till de övriga kontrollbefogenhetema (revision m.m.), som täcker in<br>kontroller av exempelvis skatteupplag och fasta driftställen. Eftersom<br>transportkontrollagen endast gäller varor under transport skall revisions-<br>bestämmelsema i LPP tillämpas när varorna nått sin bestämningsort (se<br>prop. 1995/96:197 s. 12 och 13).</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: Den befogenhet att kontrollera<br>lokaler som kommittén föreslår att beskattningsmyndigheten skall få<br>skiljer sig inte nämnvärt från de befogenheter som myndigheten har idag<br>med stöd av LPP och tvångsåtgärdslagen. Det är alltså fullt möjligt för<br>beskattningsmyndigheten att redan i dag granska varor i lager, låt vara att<br>vissa förutsättningar måste vara uppfyllda. Kommittén anser inte heller<br>att dagens kontrollbefogenheter är otillräckliga. Problemet är enligt<br>kommittén att revisionsinstitutet inte kan användas i flera situationer där<br>det hade varit önskvärt att kunna göra en revision. Förutsättningarna för<br>revision begränsar alltså kontrollmöjligheterna. De förutsättningar som<br>kommittén anser har denna begränsade effekt är att det antingen skall<br>finnas en reviderad som underrättas i förväg om revisionen och som<br>samtycker eller motsätter sig revisionen eller att det skall finnas en i det<br>enskilda fallet belagd sabotagerisk. Enligt kommittén är det nämligen<br>vanligt att beskattningsmyndigheten endast har vetskap eller misstankar<br>om att det finns obeskattade punktskattepliktiga varor i en viss lokal men<br>att man inte vet vem som är skattskyldig för varorna eller vem som äger<br>varorna och inte heller vem som äger eller har nyttjanderätt till den lokal<br>som varorna finns i. I dessa situationer torde det enligt kommittén inte<br>vara möjligt att tillämpa revisionsreglema och dessa bör därför komplet-<br>teras med bestämmelser om lokalkontroll.</p>
<p>Enligt lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi är det endast av<br>beskattningsmyndigheten godkända upplagshavare som kan tillverka<br>eller ta emot punktskattepliktiga varor och lagra varorna utan att skatt-<br>skyldighet inträder. Lagringen skall ske i ett av beskattningsmyndigheten<br>godkänt skatteupplag. En upplagshavare är aldrig okänd för beskattning-<br>smyndigheten och revisionsreglema går därför att tillämpa om myndig-<br>heten vill granska en upplagshavares lager. Om annan än upplagshavare<br>lagrar obeskattade punktskattepliktiga varor måste skattskyldighet ha<br>inträtt i tidigare skede, nämligen vid tillverkningen, vid mottagandet eller<br>vid införseln av varorna till Sverige. Om beskattningsmyndigheten sak-<br>nar kännedom om vem som lagrar varorna i sådana fall och därmed ock-<br>så kännedom om tillverkningen, mottagandet eller införseln föreligger<br>nästan undantagslöst misstanke om skattebrott. Det kan även föreligga<br>misstanke om varusmugglingsbrott eller brott mot alkohollagens<br>(1994:1738) bestämmelser om tillverkning och försäljning av alko-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>80</p>
<p>holdrycker. Det nu sagda innebär att det i nästan samtliga de situationer<br>som kommittén vill fånga in med befogenheten lokalkontroll kommer att<br>föreligga misstanke om brott.</p>
<p>Enligt 23 kap. 1 § RB skall en förundersökning inledas då det finns<br>anledning att anta att brott förövats. Det skall alltså finns en misstanke<br>om brott. Misstanken kan emellertid vara vag och oprecis, gärningsman-<br>nen okänd och bevisningen svag. Det bör påpekas att tullen har rätt att<br>inleda förundersökning i fråga om varusmugglingsbrott. Enligt 17 § i<br>skattebrottslagen (1971:69) skall förvaltningsmyndighet göra anmälan<br>till åklagaren så snart det finns anledning att anta att brott enligt lagen<br>begåtts.</p>
<p>I merparten av de situationer där en lokalkontroll kan bli aktuell enligt<br>kommitténs förslag kommer det sannolikt att föreligga misstanke om<br>brott av sådan grad att det finns skäl att inleda en förundersökning. Det<br>är inte rimligt att införa en administrativ kontrollbefogenhet för att möj-<br>liggöra kontroll i fall där misstankar om brott kommer att vara legio. Fö-<br>religger ingen brottsmisstanke, vilket torde vara ovanligt i de situationer<br>som kommittén tar upp, bör det vara möjligt att med hjälp av sedvanliga<br>utredningsåtgärder få fram uppgifter om vem som äger varorna eller<br>lokalen där man misstänker att varorna finns för att på så vis kunna ge-<br>nomföra en revision. Med hänsyn till nu angivna förhållanden är rege-<br>ringen inte beredd att föreslå bestämmelser om lokalkontroll.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<h2>11 Omhändertagande och förverkande</h2>
<h3>11.1 Allmänna utgångspunkter</h3>
<p>Regeringens förslag: Om en punktskattepliktig vara påträffas vid trans-<br>portkontroll och om det finns anledning att anta att transporten inte sker i<br>enlighet med cirkulationsdirektivets bestämmelser får tullmyndigheten ta<br>hand om varor, handlingar, containrar eller tankar. Syftet med omhän-<br>dertagandet skall vara att kontrollera om punktskatt skall betalas i Sveri-<br>ge och i så fall av vem. Tullmyndigheten ges befogenhet att besluta om<br>skatt på omhändertagna varor om skattskyldighet har inträtt och varorna<br>har transporterats i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Skatt<br>som tullen påför skall förfalla till betalning omedelbart. Varan i fråga får<br>inte lämnas ut förrän skatten är betald. Betalas inte skatt som tullen på-<br>fört inom viss tid skall varorna kunna förverkas genom beslut av dom-<br>stol. Bestämmelser om omhändertagande och förverkande av punktskat-<br>tepliktig varor m.m. tas in i den nya lagen om punktskattekontroll.</p>
<p>Kommitténs förslag: Skatteflyktskommittén föreslår att bestämmelser<br>om omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande införs. Enligt<br>förslaget ges beskattningsmyndigheten möjlighet att omhänderta varor,<br>transportmedel, container, tank, transporthjälpmedel och handlingar.<br>Möjligheten att besluta om omhändertagande skall ses som ett komple-</p>
<p>81</p>
<p>ment till transport- och lokalkontrollema och är tänkt att användas för att<br>genomföra mer ingripande undersökningar. Ett omhändertagande skall<br>vara tillfälligt och skall endast få ske om det behövs för punktskattekon-<br>trollen.</p>
<p>I syfte att säkra skatteindrivningen föreslår Skatteflyktskommittén att<br>det skall bli möjligt att besluta om skattebeslag och skatteförverkande.<br>Beslut om sådana åtgärder skall fattas av länsrätt. Enligt kommitténs för-<br>slag skall beslut om skattebeslag kunna ske om det inte framgår att<br>punktskatt beträffande varan är betald i Sverige och att säkerhet beträf-<br>fande varan har ställts i laga ordning och kan infrias. Beslut om skattebe-<br>slag och skatteförverkande får inte fattas om det framgår att punktskatt<br>beträffande varan inte skall betalas i Sverige eller om punktskatt erläggs i<br>rätt tid. Beträffande skatteförverkande föreslås dessutom gälla att beslut<br>inte far fattas innan punktskatt beträffande varan förfallit till betalning<br>samt under den tid för vilken anstånd att betala punktskatt medgivits.<br>Såväl punktskattepliktiga varor som transportmedel, transporthjälpmedel,<br>containrar och tankar föreslås kunna bli föremål för skattebeslag och<br>skatteförverkande, även om annat än punktskattepliktiga varor endast<br>kan skatteförverkas om värdet på varorna inte räcker till. Kommittén fö-<br>reslår att skatteförverkandet skall få avse skatteskulden med ett tillägg<br>på fyrtio procent samt de kostnader för förfarandet som staten haft. Vi-<br>dare föreslås skydd för ägare dels genom möjlighet till jämkning vid<br>skatteförverkande, dels genom bestämmelser om skydd för godtroende<br>förvärvare.</p>
<p>Remissinstanserna: Skatteflyktskommitténs förslag vad gäller om-<br>händertagande, skattebeslag och skatteförverkande kritiseras kraftigt av<br>många remissinstanser. Det finns dock remissinstanser som godtar eller<br>tillstyrker till förslagen. Dessa remissinstanser är Kammarrätten i Sunds-<br>vall, Alkoholinspektionen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Svens-<br>ka Bryggareföreningen, Swedish Match AB och Systembolaget AB. Ned-<br>an följer en redogörelse för den kritik som riktas mot kommitténs förslag<br>om omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande.</p>
<p>Justitieombudsmannen anser att det rent principiellt kan ifrågasättas<br>om skattemyndigheterna genom åtgärder endast i administrativ ordning<br>skall kunna frånhända de skattskyldiga egendom till betydande värden<br>genom beslag och förverkande, utan att brottsmisstanke föreligger. Han<br>anför vidare att — för det fall att skatteförverkande över huvud taget kan<br>accepteras - enbart den punktskattepliktiga varan skall kunna tas i an-<br>språk för att täcka punktskatten.</p>
<p>Hovrätten för Västra Sverige anför att problemet med “okända” skatt-<br>skyldiga ligger bakom kommitténs förslag om skattebeslag och skatte-<br>förverkande. I de fall man vet vem som är skattskyldig torde bestämmel-<br>serna i betalningssäkringslagen ge tillräckliga möjligheter att säkra skat-<br>teindrivningen, låt vara att det kan krävas smärre justeringar i den lagen.<br>Kommittén har likväl föreslagit att man även beträffande kända skatt-<br>skyldiga skall tillämpa bestämmelserna om skatteförverkande, trots att<br>det innebär att man far parallella system som delvis kommer att vara<br>överlappande. Hovrätten anser vidare att kommitténs förslag om att<br>skatteförverkande skall kunna avse annan egendom än den som utgör</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>82</p>
<p>grunden för skatteanspråket är alltför långtgående och anser sig därför<br>inte kunna tillstyrka det.</p>
<p>Riksåklagaren avstyrker förslagen om att beskattningsmyndigheten<br>skall kunna fatta beslut om omhändertagande vid transportkontroll och<br>lokalkontroll. Beskattningsmyndigheten föreslås tillfälligt fa omhänderta<br>transporterad vara, transportmedel m.m. om det behövs för punktskatte-<br>kontrollen. Förslaget innebär i praktiken att ett omhändertagande kom-<br>mer att vara så länge skattemyndigheten bedömer att det behövs för<br>punktskattekontrollen. Detta är enligt Riksåklagarens uppfattning oac-<br>ceptabelt från rättssäkerhetssynpunkt Detta gäller även förslaget att<br>transportmedel m.m. skall kunna förverkas, inte minst mot bakgrund att<br>förverkande får ske oavsett vem som är ägare till transportmedlet.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen anser att en väsentlig uppstramning måste ske av<br>förslagen om omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande med<br>precisering av de förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en åt-<br>gärd skall få tillgripas. Förslagen är vidare för långtgående mot enskilda.<br>Dessutom råder det en uppenbar obalans mellan de föreslagna bestäm-<br>melserna och vad som gäller i fråga om straffprocessuella tvångsmedel.</p>
<p>Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria Bryggerier,<br>Svenska Arbetsgivareförening, Svensk Industriförening och Stockholms<br>Handelskammare (organisationerna) anser att tvångsåtgärderna beslag<br>och förverkande hör hemma inom det straffrättsliga området och att an-<br>vändningen av dem bör inskränkas till detta område. Särskilt anmärk-<br>ningsvärt är kommitténs förslag beträffande förverkande av transportme-<br>del m.m. Organisationerna anser det helt oacceptabelt att förverka egen-<br>dom som inte utgör skattepliktiga varor. Det framstår som särskilt stö-<br>tande att staten på grund av skatteskuld låter förverka egendom som till-<br>hör tredjeman.</p>
<p>Svenska Åkeriförbundet påpekar att en förare ofta saknar kännedom<br>om det gods han transporterar. En transport kan bestå av transportmedel<br>och varor med många olika ägare. En inte ovanlig kombination är att<br>dragbilen och släpvagnen tillhör olika ägare. Containern som befinner sig<br>på släpvagnen kan tillhöra en tredje ägare och godset som befinner sig<br>inne i containern har oftast ett antal olika ägare. Under en arbetsdag kan<br>föraren, såväl dag- som nattetid, hämta och lämna gods åt ett flertal<br>transportköpare. Att, såsom blir följden av kommitténs förslag, riskera<br>att en oskyldig näringsidkares transportmedel blir omhändertaget utan att<br>ersättning utgår till åkeriföretagaren för förlorad arbetsinkomst kan inte<br>accepteras. Förslaget att ge beskattningsmyndigheten rätt att omhänderta<br>fordonet avstyrks därför.</p>
<p>Övriga remissinstanser som avstyrker eller är allmänt negativa till för-<br>slagen är Datainspektionen, Kustbevakningen, Föreningen Svensk Han-<br>del, Sveriges Redareförening, Sveriges Transportindustriförbund och<br>Svenska Petroleum Institutet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen instämmer i delar av den<br>kritik som riktas mot kommitténs förslag i nu aktuella delar. De förut-<br>sättningar som kommittén föreslår skall vara uppfyllda för att åtgärder<br>skall få vidtas är i många fall alltför vaga. Dessutom anser regeringen att<br>kommitténs förslag i vissa fall är för långtgående. Det gäller bl.a. försla-</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>83</p>
<p>get att transportmedel skall kunna omhändertas och i vissa fall förver-<br>kas. Regeringen är vidare tveksam till om det verkligen är meningsfullt<br>att infora bestämmelser om beslag och förverkande i syfte att säkra skat-<br>teindrivningen, i vart fall vad gäller den yrkesmässiga införseln. Mot<br>bakgrund av nu angivna förhållanden skiljer sig de bestämmelser om<br>omhändertagande och förverkande som regeringen föreslår i förhållan-<br>devis stor utsträckning från kommitténs förslag.</p>
<p>De förslag som regeringen lägger fram innebär att det skall bli möjligt<br>att omhänderta vara, handling, container och tank om punktskattepliktig<br>vara påträffas vid transportkontroll och det finns anledning att anta att<br>transporten inte sker i enlighet med cirkulationsdirektivets bestämmelser.<br>Syftet med omhändertagandet skall vara att kontrollera om punktskatt<br>skall betalas i Sverige och vem som i så fall är skattskyldig. Tullen ges<br>befogenhet att besluta om skatt på omhändertagna varor om skattskyl-<br>dighet har inträtt och varorna har transporterats i strid med cirkulations-<br>direktivets bestämmelser. Skatt som tullen påför skall förfalla till betal-<br>ning omedelbart. Varan i fråga får inte lämnas ut förrän skatten är betald.<br>Syftet med sistnämnda regel är att hindra att obeskattade varor når den<br>illegala marknaden för sådana varor. Betalas inte skatt som tullen påfört<br>inom viss tid skall varorna kunna förverkas genom beslut av domstol.<br>Regeringens förslag redovisas närmare i det följande.</p>
<h3>11.2 Tullen ges möjlighet att omhänderta varor,<br>handlingar, m.m.</h3>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringens förslag: Om en punktskattepliktig vara påträffas vid<br>transportkontroll och om det finns anledning att anta att transporten<br>inte sker i enlighet med cirkulationsdirektivets bestämmelser får<br>tullmyndigheten omhänderta varor, handlingar, containrar och tankar<br>som medförs vid transporten. Syftet med omhändertagandet skall vara<br>att kontrollera om punktskatt skall betalas i Sverige och vem som i så<br>fall är skattskyldig.</p>
<p>Annan egendom än punktskattepliktiga varor som kan antas trans-<br>porteras i strid med cirkulationsdirektivets regler och handlingar far<br>tas om hand endast om</p>
<p>- det behövs för kontroll av om punktskatt skall betalas i Sverige och<br>vem som i så fall är skattskyldig för de punktskattepliktiga varor som<br>kan antas transporteras i strid med cirkulationsdirektivets bestämmel-<br>ser,</p>
<p>- när det gäller egendom, det finns anledning att anta att egendomen<br>döljer punktskattepliktiga varor.</p>
<p>Kommitténs förslag: Skiljer sig från regeringens vad gäller förutsätt-<br>ningarna för att omhändertagande skall få ske och i det avseendet att re-<br>geringen inte föreslår att transportmedel och transporthjälpmedel skall<br>kunna tas om hand.</p>
<p>84</p>
<p>Remissinstanserna: Riksåklagaren avstyrker förslaget och anför att P<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>det enda krav som ställs upp för att ett omhändertagande skall få ske är<br>att det behövs för punktskattekontrollen. Justitieombudsmannen, Hov-<br>rätten för Västra Sverige, Datainspektionen, Kustbevakningen, förening-<br>en Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria<br>Bryggerier, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk Industriförening,<br>Stockholms Handelskammare, Sveriges Redareförening, Sveriges<br>Transportindustriförbund och Svenska Petroleum Institutet avstyrker<br>eller är allmänt negativa förslaget. Kammarrätten i Sundsvall, Alkoholin-<br>spektionen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Svenska Bryggare-<br>föreningen, Swedish Match AB och Systembolaget AB godtar eller till-<br>styrker i huvudsak förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För att ett kontrollsystem skall bli ef-<br>fektivt måste tullen ha möjlighet att omhänderta punktskattepliktiga varor<br>under den tid det tar att genomföra en grundlig kontroll. Tullen måste<br>också kunna ta hand om varor under den tid myndigheten kontrollerar<br>vissa uppgifter. Transportkontrollagen innehåller inga bestämmelser som<br>gör det möjligt att omhänderta punktskattepliktiga varor. Detta är en brist<br>som hämmar kontrollernas effektivitet. Regeringen anser därför att det i<br>det nya lagen om punktskattekontroll bör tas in en bestämmelse som gör<br>det möjligt för tullen att under vissa förutsättningar omhänderta punkt-<br>skattepliktiga varor.</p>
<p>Kommittén har föreslagit att omhändertagande skall få ske om det be-<br>hövs för punktskattekontrollen. Enligt regeringens mening är den av<br>kommittén föreslagna förutsättningen för omhändertagande alltför vag.<br>Dessutom är det en förutsättning som skulle ge tullen stor frihet att be-<br>sluta efter eget skön. Regeringen anser därför att det med större preci-<br>sion bör anges när ett omhändertagande skall få ske.</p>
<p>Som redogjorts för i avsnitt 9.2 skall transportkontroller genomföras<br>för att kontrollera att cirkulationsdirektivets bestämmelser följs av trans-<br>portörer m.m. Det är därför motiverat att knyta an bestämmelserna om<br>omhändertagande till cirkulationsdirektivets bestämmelser. En rimlig<br>ordning uppnås om möjligheten att omhänderta punktskattepliktiga varor<br>begränsas till fall där det uppkommer misstanke om att transporten inte<br>sker i enlighet med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Med en sådan<br>förutsättning för omhändertagande blir det tydligt för transportörer m.fl. i<br>vilka fall varor kan komma att omhändertas.</p>
<p>När det gäller den misstankegrad som skall krävas för att tullen skall<br>fa besluta om ett omhändertagande anser regeringen att det bör vara till-<br>räckligt att det finns anledning att anta att transporten inte sker i enlighet<br>med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Detta är den lägsta misstan-<br>kegrad som förekommer i svensk rätt. Att kräva en högre misstankegrad<br>är inte rimligt. Ställning till om föreskriven misstankegrad föreligger bör<br>kunna tas efter kontroll av ledsagardokument, frågor till föraren och<br>kontakter med beskattningsmyndigheten.</p>
<p>Om punktskattepliktiga varor transporteras i strid med cirkulationsdi-<br>rektivets bestämmelser finns det ofta skäl att anta att någon försöker un-<br>dandra staten skatt. Syftet med att omhänderta varor m.m. skall därför</p>
<p>85<br></p>
<p>vara att kontrollera om punktskatt skall betalas i Sverige och vem som i<br>så fall är skattskyldig.</p>
<p>Det är inte ovanligt att varor samlastas i en lastbil, vilket kan leda till<br>särskilda kontrollproblem. I en lastbil kan således ett parti med sprit<br>samlastas med helt andra varor. Om det i ett sådant fall finns anledning<br>att anta att spriten transporteras i strid med cirkulationsdirektivets be-<br>stämmelser kan det finnas behov att genomfora en grundlig undersökning<br>av de andra varorna i syfte att ta reda om dessa döljer punktskattepliktiga<br>varor. Möjligheten for tullen att omhänderta varor bör därför inte begrän-<br>sas till punktskattepliktiga varor utan bör omfatta alla slags varor om det<br>är nödvändigt för att kontrollen skall kunna genomföras. Självfallet skall<br>varorna återlämnas så snart kontrollen slutförts (se avsnitt 11.6). Ett om-<br>händertagandebeslut bör dessutom kunna omfatta det som varorna förva-<br>ras i. Ledsagardokument och andra handlingar som medföljer transporten<br>är viktigt utredningsmaterial och bör därför också kunna omhändertas av<br>tullen.</p>
<p>I lagrådsremissen föreslog regeringen inga särskilda förutsättningar för<br>att annan egendom än punktskattepliktiga varor som kan antas transpor-<br>teras i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser och handlingar<br>skulle fa tas om hand.</p>
<p>Lagrådet har kritiserat en sådan ordning och i samband därmed yttrat<br>följande. Enligt förslaget omfattar ett omhändertagande inte bara varor<br>som kan antas bli föremål för tullmyndighetens beslut om punktskatt el-<br>ler förverkande. Tullmyndigheten kan också omhänderta varor som inte<br>är punktskattepliktig liksom punktskattepliktiga varor som transporteras i<br>överensstämmelse med vad som sägs i 1 kap. 6 §. De föreslagna be-<br>stämmelserna ger således tullmyndigheten rätt att omhänderta en hel last<br>så snart lasten innehåller en liten mängd otillåtna varor. Omhändertagan-<br>det av den del av lasten som avser annan egendom än punktskattepliktiga<br>varor skall dock enligt 3 kap. 6 § 1 upphävas om omhändertagandet inte<br>längre är nödvändigt för sådan kontroll som avses i 3 kap. 1 §. I 3 kap.<br>7 § föreskrivs vidare att ett omhändertagande av punktskattepliktiga va-<br>ror skall upphävas bl.a. om varorna inte transporteras i strid med 1 kap.<br>6§-</p>
<p>Enligt Lagrådets uppfattning finns det en viss motsättning mellan reg-<br>lerna för omhändertagande i 3 kap. 1 § och reglerna för upphävande i 3<br>kap. 6 och 7 §§. Som reglerna är utformade synes exempelvis en icke<br>skattepliktig vara kunna omhändertas trots att förutsättningar samtidigt<br>föreligger för upphävande av omhändertagandet. Såvitt Lagrådet kan<br>förstå saknas det anledning att låta ett omhändertagande omfatta annan<br>egendom än sådana punktskattepliktiga varor - med tillhörande hand-<br>lingar, förpackningar och förvaringsmaterial - som kan antas ha trans-<br>porterats i strid med 1 kap. 6 §. Andra tillgångar bör fa tas om hand bara<br>om särskilda skäl - t.ex. för kontroll enligt 3 kap. 1 § eller för att säkra<br>bevisning - är för handen. Enligt Lagrådets uppfattning bör lagförslaget<br>kompletteras med en uttrycklig bestämmelse av denna innebörd. Den i<br>1 kap. 5 § föreskrivna proportionalitetsprincipen kan inte anses utgöra en<br>tillräckligt effektiv spärr mot obefogat omhändertagande av egendom.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>86</p>
<p>Regeringen kan ansluta sig till vad Lagrådet yttrat. I syfte att undvika P<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>obefogade omhändertaganden av egendom föreslås därför att annan<br>egendom än punktskattepliktiga varor, som kan antas transporteras i strid<br>med cirkulationsdirektivets bestämmelser, far tas om hand om det behövs<br>för kontroll av om punktskatt skall betalas i Sverige och vem som i så<br>fall är skattskyldig för de skattepliktiga varor som kan antas ha transpor-<br>terats i strid med nämnda bestämmelser. Som tidigare nämnts kan det i<br>vissa fall finnas behov av att genomföra en grundlig undersökning av en<br>hel last för att kontrollera om punktskattepliktiga varor döljs i lasten.<br>Möjligheten för tullen att omhänderta varor har därför inte begränsats till<br>punktskattepliktiga varor. Det bör dock uppställas någon ytterligare för-<br>utsättning utöver att en punktskattepliktiga vara, som kan antas transpor-<br>teras i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser, påträffas för att<br>annan egendom än nyss nämnda skall få tas om hand i nu aktuella fall.<br>Enligt regeringens mening uppnås en rimlig ordning om det föreskrivs att<br>annan egendom än punktskattepliktiga varor som kan antas transporteras<br>i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser får tas om hand om det<br>finns anledning att anta att egendomen döljer punktskattepliktiga varor.<br>Det bör vidare föreskrivs att ett omhändertagande skall upphävas om det<br>inte längre finns grund för det (se vidare avsnitt 11.6 och 11.7).</p>
<p>Varken i inregränslagen eller i tullagen ges tullen befogenhet att om-<br>händerta transportmedel. De kontrollbefogenheter som tullen ges i den<br>nya lagen om punktskattekontroll bör så långt som möjligt överensstäm-<br>ma med de befogenheter som tullen har enligt nämnda lagar. För att ge<br>tullen befogenhet att omhänderta transportmedel enbart vid punktskatte-<br>kontroll krävs det enligt regeringens mening att det på goda grunder kan<br>hävdas att en sådan befogenhet ter sig särskilt motiverad på punktskatte-<br>kontrollområdet. Vidare måste en sådan befogenhet kunna motiveras från<br>rättssäkerhetssynpunkt. Det är högst tveksamt om det låter sig göras, inte<br>minst mot bakgrund av risken för att tredjeman drabbas oförskyllt. Vid<br>en samlad bedömning av det som nu sagts anser regeringen att det inte<br>finns skäl att föreslå att tullen skall kunna omhänderta transportmedel.</p>
<h3>11.3 Tullens befogenheter och skyldigheter efter det att ett<br>beslut om omhändertagande meddelats</h3>
<p>Regeringens förslag: Tullmyndighetens befogenheter vid transportkon-<br>troll skall gälla i tillämpliga delar även efter det att ett beslut om omhän-<br>dertagande meddelats. Polisen skall vara skyldig att lämna den handräck-<br>ning som behövs. Omhändertagen egendom skall förvaras av tullmyn-<br>digheten eller den som fått i uppdrag av tullen att sköta förvaringen. Om-<br>händertagen egendom skall vårdas väl och stå under noggrann tillsyn.</p>
<p>Kommitténs förslag: Stämmer överens med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Berör inte förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Även efter det att tullen meddelat ett<br>beslut om omhändertagande kan det finnas behov av att undersöka con-<br></p>
<p>87</p>
<p>tainer, låda, behållare m.m. Detsamma gäller beträffande granskning av<br>ledsagardokument och andra handlingar. De kontrollbefogenheter som<br>tullen föreslås få vid transportkontroll bör därför gälla i tillämpliga delar<br>även efter det att ett beslut om omhändertagande meddelats. Det är vik-<br>tigt att påpeka att befogenheterna vid omhändertagande endast är till-<br>lämpliga på varor m.m. som omhändertagits. För att kontrollen av om-<br>händertagen egendom skall bli effektiv är det nödvändigt att tullen precis<br>som vid en transportkontroll har befogenhet att bereda sig tillträde till<br>låsta utrymmen m.m. Denna befogenhet och bestämmelsen om att poli-<br>sen skall lämna den handräckning som behövs bör därför även gälla efter<br>det att ett omhändertagande meddelats.</p>
<p>Det är tämligen självklart att tullen skall ansvara för förvaringen av<br>omhändertagen egendom. Tullen bör dock ges befogenhet att uppdra åt<br>annan att sköta förvaringen. Detta kan t.ex. vara nödvändigt i fall då mi-<br>neraloljeprodukter har omhändertagits. Tullens ansvar för förvaringen<br>skall dock inte påverkas av att tullen uppdrar åt annan att sköta förva-<br>ringen.</p>
<h3>11.4 Enskildas skyldigheter efter det att ett beslut om<br>omhändertagande meddelats</h3>
<p>Regeringens förslag: Förare eller ägare till varor som skall kontrolleras<br>skall utan kostnad tillhandahålla varuprov samt ansvara för den transport<br>som behövs för kontrollen. Den som åsidosätter dessa skyldigheter skall<br>ersätta staten för dess kostnader på grund av detta.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår till skillnad från regeringen<br>att enskilda skall ansvara för uppackning och återinpackning av omhän-<br>dertagen vara och att statens kostnader i samband med förvaring av om-<br>händertagen egendom skall ersättas av den som äger omhändertagen<br>punktskattepliktig vara.</p>
<p>Remissinstanserna: Justitieombudsmannen anser att kostnader med<br>anledning av föreslagna kontrollåtgärder bör bestridas av staten. Hovrät-<br>ten för Västra Sverige anser att det från principiella utgångspunkter kan<br>ifrågasättas om kontroll- och förvaringskostnader bör kunna tas ut av den<br>skattskyldige. Kammarrätten i Stockholm anser att det inte är rimligt att<br>den som uppfyllt sina åligganden och drabbats av de olägenheter som<br>alltid följer med nödvändiga kontrollåtgärder också skall behöva stå för<br>statens kostnader. Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria<br>Bryggerier, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk Industriförening,<br>Stockholms Handelskammare och Svenska Åkeriförbundet anser att de<br>kostnader som uppkommer föranleds av skattekontrollen och att kostna-<br>derna därför skall stanna på statsverket.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: När det gäller transportkontroll före-<br>slås att förare eller ägare skall vara skyldiga att medverka vid kontroll.<br>Skälet härför är att kontrollen skall kunna genomföras på ett så effektivt<br>sätt som möjligt. De skyldigheter som förare eller ägare föreslås få vid<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>88</p>
<p>transportkontroll har utformats med inregränslagen och tullagen som fö-<br>rebild och innebär bl.a. att förare skall vara skyldig att ansvara för den<br>transport som behövs för kontrollen. Vidare föreslås att föraren eller äga-<br>ren till varan skall vara skyldig att packa upp och återinpacka vara och<br>rent generellt ge tullen tillfälle att undersöka varan. Dessutom föreslås att<br>det införs en skyldighet att utan kostnad tillhandahålla varuprov.</p>
<p>Det är rimligt att anta att transportkontroller kommer att genomföras i<br>anslutning till den plats där fordonet stoppades. Vidare får en transport-<br>kontroll pågå i högst sex timmar. Någon tidsmässig begränsning för hur<br>länge ett omhändertagande far bestå föreslås dock inte. Ett omhänderta-<br>gande kan därför beroende på omständigheterna komma att bestå i vart<br>fall i några dagar. När ett beslut om omhändertagande fattats kommer<br>tullen sannolikt att i många fall välja att flytta den omhändertagna egen-<br>domen, t.ex. till sina egna lokaler för att fortsätta kontrollen. Att göra<br>skyldigheten att medverka vid kontroll efter ett omhändertagande lika<br>omfattande som motsvarande skyldighet vid transportkontroll skulle i<br>princip få till följd att enskilda skulle vara skyldiga att stå till tullens för-<br>fogande så länge omhändertagandet består. I praktiken skulle det alltså<br>kunna krävas av en förare att han flera dagar efter omhändertagandet åker<br>dit varorna finns och återinpackar dessa. En sådan ordning är självfallet<br>inte rimlig.</p>
<p>I viss utsträckning bör dock enskilda vara skyldiga att medverka vid<br>den kontroll som sker efter omhändertagandet. Skyldigheten att utan<br>kostnad tillhandahålla varuprov bör även gälla efter det att varan omhän-<br>dertagits. Denna skyldighet kräver inte att ägaren till varan är på plats<br>utan innebär endast att tullen far ta prov på t.ex. omhändertagna minera-<br>loljeprodukter utan att ersätta ägaren för detta. Förare bör vidare vara<br>skyldig att ansvara för transporten av omhändertagen egendom från den<br>plats där transportkontrollen genomförts till den plats där tullen skall<br>fortsätta kontrollen. Denna skyldighet skall endast gälla om transporten<br>företas i direkt anslutning till själva omhändertagandet.</p>
<p>Enligt tullagen och inregränslagen kan enskilda som inte fullgör sina<br>skyldigheter att medverka vid kontroll bli ersättningsskyldiga gentemot<br>staten. En sådan ersättningsskyldighet föreslås också införd vad gäller<br>transportkontroll. Ersättningsskyldigheten bör vara densamma oavsett<br>om underlåtenheten att fullgöra en skyldighet manifesteras före eller efter<br>ett beslut om omhändertagande. Regeringen anser därför att den som inte<br>fullgör sina skyldigheter att medverka vid ett omhändertagande skall er-<br>sätta staten för dess kostnader på grund härav.</p>
<p>Av inregränslagen följer att en tullmyndighet får ta hand om en vara<br>om det behövs för att genomföra kontroll enligt lagen. De kostnader som<br>tullen haft för varans uppläggning och förvaring skall ersättas av den som<br>för in eller ut varan. Regeringen är dock tveksam till att införa en liknan-<br>de bestämmelse i den nya lagen om punktskattekontroll. Syftet med att<br>föreskriva att enskilda skall vara skyldiga att i viss utsträckning medver-<br>ka vid kontroll enligt den nya lagen är att kontrollerna skall kunna ge-<br>nomföras på ett så effektivt sätt som möjligt. De som inte fullgör dessa<br>skyldigheter föreslås bli ersättningsskyldiga gentemot staten. Denna er-<br>sättningsskyldighet kan ses som en sanktion för att säkerställa att den<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>89</p>
<p>enskilde verkligen medverkar vid kontrollerna. Att föreskriva att ägare<br>till omhändertagen egendom skall vara skyldig att förvara egendomen<br>skulle dock knappast effektivisera kontrollen. Eftersom det inte är moti-<br>verat att införa en sådan skyldighet kan det starkt ifrågasättas om ägare<br>till omhändertagen egendom skall vara skyldiga att ersätta tullen för<br>kostnaderna för förvaringen av egendomen. Utan en förvaringsskyldighet<br>för ägaren blir kostnaden för förvaringen inget annat en kostnad för sta-<br>tens kontrollverksamhet. Varken enligt LPP eller tvångsåtgärdslagen är<br>enskilda skyldiga att ersätta sådana kostnader. Mot bakgrund av nu an-<br>givna förhållanden är regeringen inte beredd att föreslå att ägare till om-<br>händertagen egendom skall ersätta tullen för kostnaderna för förvaringen<br>av egendomen.</p>
<h3>11.5 Tullen ges befogenhet att besluta om skatt i vissa fall</h3>
<p>Regeringens förslag: Om skattskyldighet föreligger för en omhän-<br>dertagen punktskattepliktig vara enligt lagarna om skatt på alkohol,<br>tobak och energi skall tullmyndigheten besluta om skatten på varan<br>om</p>
<p>- skattskyldighet har inträtt, och</p>
<p>- varan har transporterats i strid med cirkulationsdirektivets bestäm-<br>melser.</p>
<p>Skatt skall tas ut enligt de skattesatser som anges i lagen om to-<br>baksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi. Skat-<br>ten förfaller till betalning omedelbart och skall betalas till tullmyndig-<br>heten. Ett beslut om skatt far inte fattas om deklaration för den skatte-<br>pliktiga händelsen har lämnats till Skattemyndigheten i Dalarnas län.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att beslag skall kunna riktas<br>mot punktskattepliktig vara om det inte framgår att punktskatt för varan<br>är betald i Sverige och säkerhet beträffande varan ställts i laga ordning<br>och kan infrias. Även transportmedel föreslås kunna tas i beslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser riktar kritik mot kom-<br>mitténs bestämmelser om beslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som redogjorts för i avsnitt 11.2 fö-<br>reslås tullen fa befogenhet att ta hand om punktskattepliktig vara om det<br>vid en transportkontroll finns anledning att anta att varan inte transporte-<br>ras i enlighet med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Syftet med om-<br>händertagandet skall vara att utreda om punktskatt skall betalas i Sverige<br>för varan och vem som i så fall är skattskyldig. Om utredningen leder<br>fram till att punktskatt skall betalas i Sverige bör tullen också kunna be-<br>sluta om skatten på varan. Att påföra skatt enligt lagarna om skatt på al-<br>kohol, tobak och energi är ingen ny uppgift för tullen. Vid import av va-<br>ra, som är skattepliktig enligt nämnda lagar, från tredje land av någon<br>som inte är upplagshavare eller registrerad varumottagare skall skatten<br>betalas till tullmyndighet. Tullen har alltså erfarenhet av att beräkna<br>punktskatt för alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljor.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>90</p>
<p>Att ge tullen generell befogenhet att besluta om skatt på omhändertag-<br>na punktskattepliktiga varor är enligt regeringens mening inte lämpligt.<br>Det bör därför ställas upp vissa förutsättningar för att tullen skall få be-<br>sluta om skatt på sådana varor utöver att skattskyldighet enligt lagarna<br>om skatt på alkohol, tobak eller energi skall föreligga. En lämplig av-<br>gränsning uppnås om tullens befogenhet begränsas till fall där skattskyl-<br>dighet enligt nämnda lagar har inträtt. Tullens befogenhet kommer där-<br>med i praktiken att bli begränsad till fall då skattskyldigheten har inträtt<br>vid införseln eller vid ett tidigare skede. För att tullen skall få besluta om<br>skatt bör det dessutom krävas att den skattskyldige inte följt cirkulations-<br>direktivets bestämmelser. Det är rimligt att den som följer dessa regler<br>får redovisa skatten enligt ordinarie regler, dvs. genom att lämna dekla-<br>ration till beskattningsmyndigheten. Enligt lagarna om skatt på alkohol,<br>tobak och energi inträder skattskyldighet vid införseln om annan än upp-<br>lagshavare, varumottagare eller skatterepresentant för in eller tar emot<br>varor för annat än privat bruk. I sådana fall skall den som är skattskyldig<br>innan varorna transporteras från det andra EU-landet anmäla varorna till<br>beskattningsmyndigheten och ställa säkerhet för betalning av skatten.<br>Transporten skall dessutom åtföljas av ett förenklat ledsagardokument.<br>Har varorna förts in till Sverige i strid med nu berörda krav skall tullen<br>kunna besluta om skatten på varorna.</p>
<p>Om det efter kontroll kan konstateras att mottagaren av varorna är en<br>upplagshavare, varumottagare eller skatterepresentant har skattskyldighet<br>inte inträtt enligt lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi. Detta<br>gäller även om det finns felaktigheter i ledsagardokumentet eller sådant<br>dokument saknas. Ledsagardokumentet kan nämligen inte anses vara<br>bärare av rätten till skatteuppskov. Saknas ledsagardokument för en viss<br>transport men bekräftar en svensk upplagshavare att varorna är på väg till<br>honom har skattskyldighet inte inträtt. Detsamma gäller varumottagare<br>och skatterepresentanter. Det nu sagda innebär i praktiken att tullen inte<br>kommer att besluta om skatt för upplagshavare, varumottagare eller<br>skatterepresentanter.</p>
<p>Punktskattepliktiga varor som inte transporteras under skatteuppskov<br>och som förs in till Sverige i strid med cirkulationsdirektivets bestäm-<br>melser är i många fall avsedda för den illegala marknaden för obeskatta-<br>de varor. Enligt regeringen är det synnerligen viktigt att hindra att varor<br>kommer ut till försäljning på denna marknad. Att tullen ges befogenhet<br>att besluta om skatt på omhändertagna varor skall ses som ett led i dessa<br>strävanden. En sådan befogenhet är dock inte tillräcklig utan det behövs<br>även bestämmelser som gör det möjligt för tullen att vägra lämna ut va-<br>ran om skatten inte är betald. Att endast påföra skatt och sedan lämna ut<br>varorna utgör nämligen ingen garanti för att skatten verkligen betalas.<br>Detta beror på att olika upplägg kan förutses där en utländsk medborgare<br>eller en medellös person mot viss ersättning får iklä sig rollen som skatt-<br>skyldig, s.k. målvakt. Effekten av sådana upplägg skulle, om tullen inte<br>ges befogenhet att hålla kvar varorna, bli att varorna i praktiken kan säl-<br>jas utan att de som tjänar på handeln behöver betala punktskatt. En ord-<br>ning där varorna lämnas ut skulle i många fall inte leda till något annat än<br>en skattefordran som av olika anledningar inte kan drivas in. Sammanta-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>91</p>
<p>get anser därför regeringen att tullen skall ges befogenhet att besluta om<br>skatt på omhändertagna punktskattepliktiga varor om skattskyldighet har<br>inträtt och varorna transporterats i strid med bestämmelserna i cirkula-<br>tionsdirektivet och att tullen skall kunna vägra att lämna ut varan så länge<br>skatten inte är betald. Det sistnämnda uppnås genom att det föreslås att<br>omhändertagandet inte får upphävas förrän skatten är betald (se vidare<br>avsnitt 11.7).</p>
<p>Den inre marknadens funktion kräver fria varurörelser även för punkt-<br>skattepliktiga varor. Det skulle därför möjligen kunna anses tveksamt att<br>i vissa fall kräva att skatt skall betalas för att varor som förts till Sverige<br>skall lämnas ut. Cirkulationsdirektivet har tillkommit för att befrämja den<br>inre marknadens funktion. I det syftet innehåller direktivet vissa obliga-<br>toriska regler för transporter av punktskattepliktiga varor mellan med-<br>lemsländerna. De åtgärder som regeringen nu föreslår omfattar inte<br>punktskattepliktiga varor som transporteras i enlighet med dessa regler<br>utan endast fall där transporten sker i strid med direktivets bestämmelser.<br>Det bör vidare hållas i minnet att enligt cirkulationsdirektivet inträder<br>betalningsskyldighet för punktskatt när varan släpps för konsumtion och<br>att avvikelser från bestämmelserna om skatteuppskov innebär att varan<br>anses släppt för konsumtion. Dessutom får medlemsländerna själva be-<br>stämma om sättet för att uppbära skatten. Mot bakgrund härav anser re-<br>geringen att de föreslagna åtgärderna är förenliga med gemenskapsrätten.</p>
<p>Enligt lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående<br>skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna<br>skall Europakonventionen med de ändringar och tillägg som gjorts ge-<br>nom tilläggsprotokoll gälla som svensk lag. I artikel 1 till första tilläggs-<br>protokollet stadgas bl.a. att ingen må berövas sin egendom annat än i det<br>allmännas intresse och under förutsättningar som anges i lag och av folk-<br>rättens allmänna grundsatser. Bestämmelsen inskränker dock inte en stats<br>rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner erforderlig för att<br>reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmän-<br>nas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter och andra pålagor<br>eller av böter och viten.</p>
<p>De bestämmelser som regeringen föreslår innebär att skatten på punkt-<br>skattepliktiga varor som transporterats i strid med cirkulationsdirektivets<br>bestämmelser måste betalas innan varorna lämnas ut från tullen. Den<br>föreslagna bestämmelsen är begränsad till fall då skattskyldighet inträtt.<br>Syftet med att kvarhålla varor för vilka inte skatten betalats är primärt att<br>stoppa tillflödet av obeskattade varor till den illegala marknaden för så-<br>dana varor. På denna marknad uppställs för övrigt till skillnad från den<br>legala inga krav på att köparen skall ha uppnått viss ålder för att få köpa<br>tobaks- eller alkoholvaror. Den illegala marknaden utgör vidare i vissa<br>fall en del av den organiserade brottsligheten. Mot den nu angivna bak-<br>grunden anser regeringen att bestämmelserna har ett syfte som utgör ett<br>godtagbart allmänt intresse enligt konventionen och som motiverar in-<br>skränkningar i enskildas äganderätt.</p>
<p>Skatt som tullmyndigheten påför med stöd av den nya lagen om punkt-<br>skattekontroll skall inte tas ut enligt lagen om punktskatter och prisregle-<br>ringsavgifter. Det behövs därför särskilda bestämmelser om betalning,<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>92</p>
<p>återbetalning, ränta och indrivning. Sådana bestämmelser föreslås tas in i P<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>ett särskilt kapitel i den nya lagen om punktskattekontroll. Bestämmel-<br>serna kommenteras i författningskommentaren.</p>
<p>Lagrådet har yttrat att lagrådsremissen inte innehåller några regler om<br>hur beslut om punktskatt med stöd av den nya lagen om punktskattekon-<br>troll skall samordnas med eventuella punktskattebeslut som meddelas<br>enligt det ordinarie systemet, dvs. enligt reglerna i lagen om punktskatter<br>och prisregleringsavgifter. Lagrådet uttalar att det inte kan bedöma hur<br>stor risken är för att varor blir föremål för omhändertagande och beslut<br>om skatt enligt den föreslagna lagen samtidigt som ett reguljärt beskatt-<br>ningsförfarande pågår enligt reglerna i LPP. Risken framstår dock enligt<br>Lagrådet inte som försumbar. Med tanke på att en importör kan hamna i<br>en mycket besvärligt läge om de båda skattesystemen tillämpas parallellt<br>synes det enligt Lagrådets mening nödvändigt att denna samordningspro-<br>blematik analyseras under det fortsatta lagstiftningsarbetet.</p>
<p>Det bör självfallet undvikas att två olika myndigheter beslutar om skatt<br>för samma varor. Det föreslås därför att tullmyndigheten inte skall få<br>besluta om skatt på omhändertagna punktskattepliktiga varor om varorna<br>i fråga omfattas av ett beskattningsbeslut enligt lagen om punktskatter<br>och prisregleringsavgifter som fattades innan varorna omhändertogs.<br>Dessutom bör det föreskrivas att lagen om punktskatter och prisregle-<br>ringsavgifter inte skall vara tillämplig på varor som är omhändertagna<br>enligt den nya lagen om punktskattekontroll eller som omfattas av ett<br>beslut om skatt enligt den nya lagen.</p>
<h3>11.6 Förutsättningar för att ett omhändertagande av annan<br>egendom än punktskattepliktiga varor och handlingar<br>skall upphävas</h3>
<p>Regeringens förslag: Ett omhändertagande av annan egendom än punkt-<br>skattepliktiga varor eller handlingar skall upphävas om det inte längre<br>finns grund för omhändertagandet. Omhändertagandet skall även upp-<br>hävas om ett beslut om beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken eller en-<br>ligtvarusmugglingslagen meddelas för egendomen eller handlingen. Den<br>som gör anspråk på egendom som har varit omhändertagen skall svara<br>för att egendomen hämtas.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår inga uttryckliga bestämmel-<br>ser om när ett omhändertagande skall upphävas.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att det är en brist att<br>kommittén inte förelår uttryckliga regler om när ett omhändertagande<br>skall upphävas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För att undvika att ett omhänderta-<br>gande består längre än vad som kan anses nödvändigt med hänsyn till de<br>skäl som låg till grund för omhändertagandet bör det införas uttryckliga<br>regler om när ett omhändertagande skall upphävas. Regeringen har i av-<br>snitt 11.2 föreslagit att annan egendom än punktskattepliktiga varor som<br></p>
<p>93</p>
<p>kan antas transporteras i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser<br>och handlingar får tas om hand om vissa särskilda förutsättningar är upp-<br>fyllda. Dessa förutsättningar innebär att nämnda egendom och handlingar<br>får tas om hand om det behövs för kontroll av om punktskatt skall betalas<br>i Sverige och vem som i så fall är skattskyldig för de varor som kan antas<br>transporteras i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Egendom<br>kan dessutom tas om hand om det finns anledning att anta egendomen<br>döljer punktskattepliktiga varor. Dessa bestämmelser skiljer sig från vad<br>som föreslogs i lagrådsremissen. Ändringarna har gjorts för att tillgodose<br>den kritik som Lagrådet framfört mot bestämmelsen om omhändertagan-<br>de i lagrådsremissen. I samband därmed har Lagrådet yttrat att det finns<br>en viss motsättning mellan reglerna för omhändertagande i 3 kap. 1 § och<br>reglerna för upphävande i 3 kap. 6 § i remissen.</p>
<p>I lagrådsremissen föreslog regeringen att ett omhändertagande av an-<br>nan egendom än punktskattepliktiga varor och handlingar skulle upphäv-<br>as om omhändertagandet inte längre var nödvändigt för kontroll av om<br>punktskatt skall betalas i Sverige och vem som i så fall är skattskyldig för<br>den omhändertagna punktskattepliktiga varan. Enligt regeringens mening<br>uppnås en bättre ordning, samtidigt som den av Lagrådet påpekade mot-<br>sättningen undanröjs, om det i stället föreskrivs att ett omhändertagande<br>skall upphävas när det inte längre finns grund för omhändertagandet.<br>Detta skall även gälla punktskattepliktiga varor som inte kan antas ha<br>transporterats i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser och som<br>därför endast kan omhändertas om de särskilda förutsättningar som redo-<br>gjorts för ovan är uppfyllda. För punktskattepliktiga varor föreslås dock<br>en gemensam regel om upphävande. Denna regel behandlas i avsnitt<br>11.7.</p>
<p>Lagrådet har yttrat det inte framgår av lagen vad som skall ske med<br>den egendom som har varit omhändertagen sedan någon har gjort an-<br>språk på den. Avsikten torde vara att denne måste hämta egendomen<br>själv och inte kan kräva att tullmyndigheten sänder över den. Enligt Lag-<br>rådets mening bör en uttrycklig bestämmelse om detta tas in i lagen.</p>
<p>Med hänsyn till vad Lagrådet yttrat föreslår regeringen att den som gör<br>anspråk på egendom som har varit omhändertagen skall svara för att<br>egendomen hämtas.</p>
<p>Omhändertagandet skall även upphävas om ett beslut om beslag enligt<br>rättegångsbalken eller enligt varusmugglingslagen meddelas beträffande<br>egendomen eller handlingen.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>94</p>
<h3>11.7 Förutsättningar för att omhändertagande av punkt-<br>skattepliktiga varor skall upphävas</h3>
<p>Regeringens förslag: Ett omhändertagande av en punktskattepliktig<br>vara skall upphävas om</p>
<p>- det inte längre finns grund for omhändertagandet,</p>
<p>- ett beslut om skatt för varan inte har fattats inom tre månader från<br>den dag då beslutet att omhänderta varan fattades,</p>
<p>- punktskatt för varan skall betalas i Sverige och den skattskyldige har<br>påförts och betalat skatten,</p>
<p>- ett beslut om beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken eller enligt va-<br>rusmugglingslagen meddelas för varan.</p>
<p>- varan förklaras förverkad,</p>
<p>- det är oskäligt att låta omhändertagandet bestå.</p>
<p>Den som gör anspråk på punktskattepliktig vara skall svara för att<br>egendomen hämtas.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår inga uttryckliga bestämmel-<br>ser om när ett omhändertagande skall upphävas.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att det är en brist att<br>kommittén inte föreslår uttryckliga regler för när ett omhändertagande<br>skall upphävas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För att undvika att punktskatteplikti-<br>ga varor förblir omhändertagna längre än vad som kan anses nödvändigt<br>med hänsyn till de skäl som bär upp omhändertagandet bör det införas<br>uttryckliga regler om när ett omhändertagande skall upphävas. I lagråds-<br>remissen föreslog regeringen att ett omhändertagande skulle upphävas<br>bl.a. om varan inte hade transporterats i strid med cirkulationsdirektivets<br>bestämmelser eller skyldighet att betala punktskatt i Sverige inte förelåg<br>eller inte hade inträtt.</p>
<p>Lagrådet har kritiserat nyss nämnda förutsättningar för upphävande<br>och i samband därmed yttrat följande. Det finns anledning att jämföra<br>dessa förutsättningar med förutsättningarna för omhändertagande enligt 3<br>kap. 1 § och för beslut om skatt enligt 3 kap. 5 §. Av en sådan jämförelse<br>framgår att det för omhändertagande i princip räcker ”att det finns anled-<br>ning anta” att varan inte transporterats i enlighet med 1 kap. 6 § medan<br>det för upphävande av omhändertagandet förutsätts att varan inte ”har”<br>transporterats i strid med 1 kap. 6 §. Det sistnämnda torde innebära att<br>det för upphävande krävs att det kan konstateras att transporten skett en-<br>ligt 1 kap. 6 §. Oklarhet på den punkten skulle alltså medföra att omhän-<br>dertagandet inte upphävs. Detta kan i så fall få till konsekvens att ett om-<br>händertagande skall bestå även om omständigheterna inte längre är såda-<br>na att de utgör grund för omhändertagande, dvs. även om det inte längre<br>finns anledning anta att transporten skett i strid med 1 kap. 6 §.</p>
<p>En sådan ordning kan enligt Lagrådet inte godtas från rättssäkerhets-<br>synpunkt. Tillräcklig grund för upphävande bör i vart fall anses föreligga<br>om det inte längre finns grund för omhändertagande. Även med en sådan<br>ändring kan det emellertid ifrågasättas om paragrafen innebär en rimlig<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>95</p>
<p>avvägning mellan effektivitet och rättssäkerhet. Situationen kan t.ex. vara P<sup>r0</sup>P- 1997/98:100<br>den att det efter föreslagen utredning visserligen fortfarande finns sådana<br>misstankar som utgör grund för omhändertagande men däremot inte till-<br>räckliga omständigheter för att kunna vare sig besluta om påföring av<br>skatt eller konstatera att skattskyldighet för varan inte föreligger eller inte<br>har inträtt i Sverige. Situationen kan vara en följd av att ägaren till varor-<br>na inte vill medverka i utredningen eller försöker dölja det rätta förhål-<br>landet. Men det kan också vara en följd av t.ex. svårigheter i allmänhet<br>att klarlägga riktigheten av sådana påståenden från ägaren som att varor-<br>na inte skall beskattas i Sverige eller att de redan har beskattats här. Det<br>är tydligt att även utredningssvårigheter i sådana avseenden kommer att<br>gå ut över den enskilde genom att omhändertagandet består. Samtidigt är<br>det tullmyndigheten som ansvarar för utredningen. Vad nu sagts inger<br>enligt Lagrådets mening betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Så<br>länge det endast är fråga om ett tillfälligt omhändertagande för utred-<br>ningsändamål synes visserligen ordningen kunna godtas. Om situationen<br>i det enskilda fallet fortfarande tre månader efter omhändertagandet är<br>den som beskrivits i det föregående kan varorna emellertid förverkas. Det<br>är enligt Lagrådet mening tveksamt om detta är acceptabelt.</p>
<p>Regeringen delar Lagrådets uppfattning att ett omhändertagande bör<br>upphävas när det inte längre finns grund för omhändertagandet. En be-<br>stämmelse härom bör därför tas in i den nya lagen om punktskattekon-<br>troll. Det finns vidare skäl att överväga hur länge ett omhändertagande<br>skall kunna bestå i de fall grunden för omhändertagandet kvarstår. Som<br>redogjorts för i avsnitt 11.5 skall tullen ha möjlighet att vägra lämna ut<br>omhändertagen vara för vilken myndigheten har beslutat om skatt, innan<br>skatten är betald. Detta uppnås genom att omhändertagandet består till<br>dess att skatten är betald. Lagrådet har inte framfört någon invändning<br>mot en sådan ordning. Om skatten betalas skall omhändertagandet upp-<br>hävas. Frågan är dock vilka regler som skall gälla i de fall tullmyndighe-<br>ten av olika anledningar inte kan påföra skatt. Det skulle i och för sig<br>kunna tänkas att låta omhändertagandet bestå i de fall ägaren till varan<br>inte vill medverka till utredningen. En sådan bestämmelse skulle dock<br>skapa problem i t.ex. de fall ägaren till varan är okänd. Enligt regeringens<br>mening uppnås en från rättssäkerhetssynpunkt acceptabel ordning om<br>tullmyndigheten ges viss tid på sig att påföra skatt för en omhändertagen<br>vara. Har ett beslut om skatt inte fattats inom denna tid skall omhänder-<br>tagandet upphävas. Regeringen anser att man uppnår en rimlig avvägning<br>mellan effektiviteten i kontrollverksamheten och de enskildas intressen<br>om denna tid bestäms till tre månader.</p>
<p>I likhet med vad som föreslagits beträffande annan egendom än punkt-<br>skattepliktiga varor och handlingar skall ett omhändertagande av punkt-<br>skattepliktiga varor upphävas om ett beslut om beslag enligt 27 kap. rät-<br>tegångsbalken eller enligt varusmugglingslagen meddelas beträffande<br>varan.</p>
<p>Med hänsyn till att det inte är möjligt att förutse alla de situationer som<br>kan uppkomma i praktiken behövs någon form av säkerhetsventil som<br>gör det möjligt att upphäva ett omhändertagande även i andra fall än de<br>som redovisats i föregående stycken. Av den anledningen bör tullen ges</p>
<p>96</p>
<p>befogenhet att upphäva ett omhändertagande också om det framstår som Prop. 1997/98:100<br>oskäligt att låta omhändertagandet bestå. Bestämmelsen kan bl.a. bli till-<br>lämplig i vissa speciella fall då den skattskyldige och ägaren till varorna<br>inte är identiska. Så bör när ägaren frånhänts varorna genom stöld det i<br>regel anses oskäligt att låta omhändertagandet bestå.</p>
<p>Lagrådet har yttrat det inte framgår av lagen vad som skall ske med<br>egendom som har varit omhändertagen sedan någon har gjort anspråk på<br>den. Avsikten torde vara att denne måste hämta egendomen själv och inte<br>kan kräva tullmyndigheten sänder över den. Enligt Lagrådets mening bör<br>en uttrycklig bestämmelse om detta tas in i lagen.</p>
<p>Med hänsyn till vad Lagrådet yttrat föreslår regeringen att den som gör<br>anspråk på punktskattepliktiga varor som har varit omhändertagna skall<br>svara för att egendomen hämtas.</p>
<h3>11.8 Möjlighet för tullen att vägra lämna ut alkohol- och<br>tobaksvaror</h3>
<p>Regeringens förslag: En alkohol- eller tobaksvara får inte lämnas ut om<br>det är sannolikt att varan är avsedd att bjudas ut till försäljning i Sverige<br>och</p>
<p>- den som gör anspråk på en omhändertagen alkoholvara inte har till-<br>verknings- eller partihandelstillstånd enligt alkohollagen (1994:1738)<br>eller föreskrivet tillstånd för försäljning enligt lagen (1961:181) om för-<br>säljning av teknisk sprit m.m. för varan i fråga, eller</p>
<p>- det är uppenbart att en omhändertagen tobaksvara är avsedd att bjudas<br>ut till försäljning i strid med 11 § tobakslagen (1993:581) eller 4 § lagen<br>(1994:1563) om tobaksskatt.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommitténs förslag innebär att ett omhänderta-<br>gande skall bestå så länge det behövs för punktskattekontrollen.</p>
<p>Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser kritiserar kommitténs<br>förslag till bestämmelser om omhändertagande.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt alkohollagen far parti-<br>handel med spritdrycker, vin eller starköl bedrivas endast av den som<br>har meddelats partihandelstillstånd. Den som har tillverkningstillstånd<br>som avser spritdrycker, vin eller starköl skall anses ha partihandelstill-<br>stånd i fråga om motsvarande varor. Spritdrycker, vin och starköl far fö-<br>ras in till Sverige endast av den som har tillverknings- eller partihandels-<br>tillstånd. Den som har serveringstillstånd far köpa spritdrycker, vin och<br>öl som behövs för rörelsen endast av någon som har partihandelstillstånd.<br>Alkohollagens bestämmelser innebär alltså att alkoholvaror endast kan<br>föras in till Sverige för kommersiella ändamål av någon som har parti-<br>handels- eller tillverkningstillstånd. I alkohollagen stadgas vidare att den<br>som är berättigad att driva partihandel får sälja varorna till detaljhandels-<br>bolaget (Systembolaget AB), till den som har parti- eller tillverkningstill-<br>stånd och till den som har meddelats serveringstillstånd. I ledet före<br>Systembolaget och näringsidkare med serveringstillstånd far alltså handel</p>
<p>97</p>
<p>4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100<br></p>
<p>med alkoholvaror endast bedrivas av den som har partihandels- eller till-<br>verkningstillstånd.</p>
<p>Alkohol används, vid sidan om tillverkning alkoholdrycker, for en rad<br>mycket skiftande ändamål inom industrin, hälsovården, undervisnings-<br>och forskningsverksamheten etc. Regler om användning av alkohol i<br>dessa sammanhang finns i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk<br>sprit m.m. Med sprit förstås enligt lagen om teknisk sprit en vätska som<br>innehåller alkohol i en koncentration av mer än 2,25 volymprocent. Tek-<br>nisk sprit är sådan sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industri-<br>ellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat liknande ändamål. Teknisk<br>sprit omfattas av alkoholskattelagens definition av etylalkohol och är<br>alltså en skattepliktig alkoholvara. Undantag från skatteplikt gäller dock i<br>flera fall (se 7 och 20 §§ lagen om alkoholskatt).</p>
<p>Av 5 § lagen om försäljning av teknisk sprit följer att försäljning av<br>teknisk sprit normalt kräver tillstånd av Läkemedelsverket. Krav på till-<br>stånd gäller inte för Systembolaget AB, den som tillverkat varan och<br>apotek.</p>
<p>Enligt tobakslagen (1993:581) får inte tobaksvara i näringsverksamhet<br>tillhandahållas konsumenter, om den saknar varningstexter eller inne-<br>hållsdeklaration eller om text eller deklaration är uppenbart oriktig. En<br>tillsynsmyndighet far besluta att en tobaksvara skall tas om hand, om den<br>bjuds ut till försäljning eller uppenbart är avsedd att bjudas ut till försälj-<br>ning i strid med tobakslagen.</p>
<p>Av lagen om tobaksskatt följer att den som tillhandahåller cigaretter<br>till försäljning på annat sätt än i originalförpackning försedd med särskild<br>märkning med uppgift om detalj handelspriset döms till böter eller fängel-<br>se i högst sex månader. Cigaretter som varit föremål för sådant brott eller<br>värdet av cigaretterna, om dessa inte finns kvar, skall förklaras förverka-<br>de om det inte är uppenbart oskäligt.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Försäljningen av alkoholdrycker,<br>teknisk sprit och tobaksvaror är reglerad genom bestämmelser i lag. När<br>det gäller alkoholdrycker är det reglerat vem som får driva handel med<br>sådana varor. För att få sälja teknisk sprit krävs normalt tillstånd. Någon<br>motsvarande reglering finns dock inte för tobaksvaror. Däremot måste<br>tobaksvaror som bjuds ut till försäljning i Sverige uppfylla vissa krav<br>som t.ex. att varorna skall vara försedda med varningstext. Enligt rege-<br>ringen bör det vara möjligt för tullen att vägra lämna ut alkohol- och to-<br>baksvaror om det är sannolikt att varorna skall bjudas ut till försäljning i<br>Sverige i strid med bestämmelserna om försäljning av alkoholdrycker,<br>teknisk sprit och tobaksvaror.</p>
<p>Det är inte rimligt att vägra lämna ut alkoholdrycker, teknisk sprit och<br>tobaksvaror som inte skall bjudas ut till försäljning i Sverige. Det skulle<br>nämligen i princip innebära att tullen gavs rätt att kvarhålla varor som<br>inte är avsedda för den svenska marknaden. Varor som är avsedda för<br>export till tredje land eller för en utländsk upplagshavare bör alltså tullen<br>inte kunna vägra att lämna ut. Som förutsättning för att tullen över huvud<br>skall få vägra att lämna ut varorna föreslås därför gälla att det är sanno-<br>likt att varorna skall bjudas ut till försäljning i Sverige.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>98</p>
<p>Alkoholvaror avsedda för handel här i landet far endast föras in av den<br>som har partihandels- eller tillverkningstillstånd. Det är dessutom endast<br>dessa tillståndshavare som får driva handel med alkoholvaror i ledet före<br>Systembolaget AB och näringsidkare med serveringstillstånd. För att<br>tullen skall få vägra lämna ut alkoholvaror bör därför krävas dels att det<br>är sannolikt att varorna skall bjudas ut till försäljning i Sverige, dels att<br>den som gör anspråk på varorna saknar partihandels- eller tillverknings-<br>tillstånd. Denna bestämmelse kommer sannolikt att behöva tillämpas<br>endast i ett fåtal fall eftersom den som för in alkoholvaror till Sverige<br>utan att ha partihandels- eller tillverkningstillstånd ofta torde göra sig<br>skyldig till varusmuggling. I sådana fall skall självfallet varusmuggling-<br>slagens bestämmelser om beslag m.m. tillämpas.</p>
<p>Teknisk sprit får med vissa undantag endast säljas av den som fått till-<br>stånd av Läkemedelsverket. För att tullen skall få vägra lämna ut teknisk<br>sprit bör därför krävas, dels att det är sannolikt att varan skall bjudas ut<br>till försäljning i Sverige, dels att den som gör anspråk på varan inte får<br>sälja teknisk sprit utan tillstånd och att han saknar tillstånd.</p>
<p>Enligt 11 § tobakslagen får inte tobaksvaror i näringsverksamhet till-<br>handahållas konsument i Sverige om varan saknar varningstexter eller<br>innehållsdeklaration eller om text eller deklaration är uppenbart oriktig.<br>Om en tobaksvara uppenbart är avsedd att bjudas ut till försäljning i strid<br>med denna bestämmelse får tillsynsmyndighet ta hand om varan. Det är<br>inte rimligt att tullen skall behöva lämna ut varor som en annan myndig-<br>het kan omhänderta. Mot denna bakgrund anser regeringen att tullen bör<br>få vägra att lämna ut tobaksvaror om det är sannolikt att varorna skall<br>bjudas ut till försäljning i Sverige och varan uppenbart är avsedd att bju-<br>das ut till försäljning i strid med 11 § tobakslagen. Detsamma bör gälla<br>om varan uppenbart är avsedd att bjudas ut till försäljning i strid med<br>bestämmelsen i lagen om tobaksskatt om att cigaretter endast får säljas i<br>originalförpackning försedd med särskild märkning med uppgift om de-<br>taljhandelspriset.</p>
<h3>11.9 Förtida försäljning av omhändertagen egendom</h3>
<p>Regeringens bedömning: Det behövs inga bestämmelser om förtida<br>försäljning av omhändertagen egendom.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Kommitténs förslag: Är omhändertagen egendom utsatt för försäm-<br>ring eller annan värdenedgång får den om ägaren begär det genast säljas.<br>Om försäljning inte påkallas av ägaren får tullmyndighet ansöka om till-<br>stånd till försäljning hos länsrätt. Om kostnaderna för förvaringen uppgår<br>till eller beräknas uppgå till betydande belopp i förhållande till egendo-<br>mens värde får tullmyndighet eller ägaren till egendomen ansöka hos<br>länsrätt om att egendomen genast skall säljas. Intäkterna från försäljning-<br>en skall då träda i stället för den försålda egendomen.</p>
<p>Remissinstanserna: Berör inte förslaget</p>
<p>99</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens förslag kan<br>omhändertagande endast ske av vara, handling, container eller tank.<br>Dessutom får det som varorna förvaras i tas om hand. Andra varor än<br>punktskattepliktiga varor skall återlämnas när omhändertagandet inte<br>längre är nödvändigt för kontrollen. När en container med sådana varor<br>gåtts igenom och det kan konstateras att containern inte innehöll några<br>punktskattepliktiga varor skall varorna och containern återlämnas. Syftet<br>med att tullen skall kunna omhänderta annan egendom än punktskatte-<br>pliktiga varor är alltså att kontrollera om denna egendom döljer punkt-<br>skattepliktiga varor. Andra än punktskattepliktiga varor kommer alltså<br>som regel att vara omhändertagna endast under kort tid. Här aktuella<br>punktskattepliktiga varor liksom containrar eller bränsletankar är inte<br>sådan egendom som utsätts för snabb försämring eller annan värdened-<br>gång. Det bör också påpekas att tullen ansvarar för förvaringen av om-<br>händertagen egendom och därför kan bli skyldig att betala ersättning en-<br>ligt skadeståndsrättsliga regler om egendomen sjunkit i värde p.g.a. för-<br>summelser vid förvaringen.</p>
<p>Som redogjorts för i avsnitt 11.4 är regeringen inte beredd att föreslå<br>att den som äger omhändertagen punktskattepliktig vara skall ersätta tul-<br>lens kostnader för förvaringen av omhändertagen egendom. Några be-<br>stämmelser om förtida försäljning av omhändertagen egendom i fall där<br>kostnaderna för förvaringen uppgår till betydande belopp behövs därför<br>inte.</p>
<p>Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden anser regeringen inte att<br>det behövs några bestämmelser om förtida försäljning av omhändertagen<br>egendom.</p>
<h3>11.10 Förverkande</h3>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringens förslag: En omhändertagen punktskattepliktig vara far<br>förverkas om</p>
<p>- beslut om att påföra skatt på omhändertagen vara har vunnit laga<br>kraft och skatten inte har betalats inom en månad från den dag då be-<br>slutet vann laga kraft eller</p>
<p>- beslut att omhändertagandet skall bestå har vunnit laga kraft.</p>
<p>Ett beslut om förverkande enligt första strecksatsen får inte fattas<br>om det är oskäligt. Skyldighet att betala skatt som tullmyndighet på-<br>fört på omhändertagna punktskattepliktiga varor skall bestå även efter<br>det att varorna förverkats.</p>
<p>Egendom som varit omhändertagen får förverkas om</p>
<p>- ingen gjort anspråk på egendomen, eller</p>
<p>- den som har gjort anspråk på egendomen inte har hämtat den.</p>
<p>Ett beslut om förverkande får inte fattas förrän tre månader förflutit<br>från den dag, vad avser första strecksatsen, då omhändertagandet upp-<br>hävdes och, vad avser andra strecksatsen, då anspråket framställdes.</p>
<p>100</p>
<p>Kommitténs forslag: Skatteförverkande skall få ske om det inte fram-<br>går att punktskatt beträffande varan är betald i Sverige och att säkerhet<br>beträffande varan har ställts i laga ordning och kan infrias. Beslut om<br>skatteförverkande får dock inte meddelas innan skatten förfallit till betal-<br>ning samt under den tid för vilken anstånd att betala skatt medgivits. Så-<br>väl punktskattepliktiga varor som transportmedel, transporthjälpmedel,<br>containrar och tankar kan vara föremål för skatteförverkande. Annan<br>egendom än punktskattepliktiga varor får dock skatteförverkas endast om<br>värdet på varorna inte räcker för att betala skatten m.m.</p>
<p>Remissinstanserna: Som redogjorts för i avsnitt 11.1 är flera remiss-<br>instanser starkt kritiska till förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som framhållits tidigare är det syn-<br>nerligen viktigt att hindra att obeskattade varor kommer ut till försäljning<br>på den illegala marknaden. I syfte att uppnå detta föreslås dels att tullen<br>skall få besluta om skatt på omhändertagna punktskattepliktiga varor om<br>skattskyldighet har inträtt och varorna har transporterats i strid med cir-<br>kulationsdirektivets bestämmelser dels att omhändertagandet inte skall<br>kunna upphävas förrän skatten har betalats.</p>
<p>Det är mycket som talar för att endast skattskyldiga som från början<br>hade för avsikt att betala skatt kommer att lösa ut omhändertagna varor<br>genom att betala skatten. Det innebär att de som fört varor till Sverige<br>med avsikt att sälja varorna utan att betala skatt aldrig kommer att betala<br>skatten för att fa ut varorna. I dessa fall måste tullen ha möjlighet att av-<br>sluta omhändertagandet. Punktskattepliktiga varor bör därför fa förverkas<br>om den skattskyldige påförts skatt för varorna men inte betalat skatten<br>inom en månad räknat från den dag då beslutet om skatt vann laga kraft.<br>Förverkandet av punktskattepliktiga varor skall alltså ses som en följd av<br>bestämmelsen om att varor i vissa fall inte lämnas ut förrän skatten är<br>betald.</p>
<p>Att egendom skall kunna förverkas på grund av att en skattefordran<br>inte är betald kan möjligen uppfattas som alltför ingripande för den en-<br>skilde. Det är dock viktigt att komma ihåg att förverkande kan ske endast<br>om den skattskyldige brutit mot cirkulationsdirektivets bestämmelser om<br>ledsagardokument och säkerhet. Respekteras inte dessa bestämmelser är<br>det hart när omöjligt att kontrollera förflyttningarna av punktskatteplikti-<br>ga varor inom EU. Det är därför viktigt att upprätthålla respekten för cir-<br>kulationsdirektivets bestämmelser. Minst lika viktigt är att hindra att<br>obeskattade varor bjuds ut till försäljning på den illegala marknaden. För<br>att uppnå detta är det, som redogjorts för i avsnitt 11.5, nödvändigt att<br>tullen har befogenhet att hålla kvar varorna till dess skatten är betald.<br>Denna bestämmelse kräver i sin tur att det är möjligt att förverka varorna<br>om skatten inte betalas. Även bestämmelsen om förverkande motiveras<br>alltså av vikten att hindra att obeskattade varor når den illegala markna-<br>den. Det bör till sist påpekas att den skattskyldige kan undvika ett förver-<br>kande genom att betala den skatt som han under alla omständigheter<br>hade varit skyldig att betala. Den som från början hade för avsikt att be-<br>tala skatten upplever knappast detta som alltför betungande.</p>
<p>Syftet med att punktskattepliktiga varor skall kunna förverkas i fall på-<br>förd skatt inte har betalats är alltså att hindra att sådana varor bjuds ut till<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>101</p>
<p>försäljning utan skatt. Med hänsyn härtill kan det övervägas om inte be- Prop. 1997/98:100<br>stämmelsen om förverkande enbart bör vara kopplad till varorna. En så-<br>dan ordning innebär att om tullen har påfört skatt på punktskattepliktiga<br>varor och skatten inte har betalats inom viss tid, får varorna förverkas<br>oavsett om den skattskyldige är ägare till varan eller inte. Att koppla be-<br>stämmelsen om förverkande enbart till egendomen kan dock leda till<br>stötande resultat. Anta t.ex. att den skattskyldige har stulit ett parti ciga-<br>retter i Danmark och att han i Sverige stoppas av tullen som omhändertar<br>cigaretterna och påför skatt som den skattskyldige inte betalar. Det är<br>självfallet inte rimligt att den som blivit bestulen skall kunna fråntas<br>egendomen genom att egendomen förverkas till följd av att någon annan<br>inte betalat punktskatt. Sådana konsekvenser skulle dock kunna undvikas<br>genom en föreskrift om att förverkande inte far ske om det framstår som<br>oskäligt att förverka varan. Ett annat sätt att lösa problemet är att före-<br>skriva att beslut om förverkande endast far fattas om den skattskyldige<br>och ägaren till varan är identiska. En sådan bestämmelse skulle dock inte<br>bli särskilt effektiv. Den skattskyldige skulle då kunna påstå att han inte<br>är ägare till varorna för att på så sätt försöka hindra att varorna förverkas.<br>En invändning av detta slag skulle i många fall vara svår att motbevisa.<br>För att det angivna syftet med att förverka punktskattepliktiga varor skall<br>uppnås är det nödvändigt att bestämmelsen om förverkande är effektiv.<br>Regeringen anser därför att bestämmelsen bör utformas på så sätt att be-<br>slut om förverkande kan fattas oavsett om den skattskyldige är ägare till<br>varorna eller inte. Det skall alltså vara tillräckligt att den skatt som på-<br>förts varorna inte har betalats. För att undvika att bestämmelsen ger upp-<br>hov till stötande resultat bör föreskrivas att beslut om förverkande inte<br>får fattas om det framstår som oskäligt.</p>
<p>Skyldigheten att betala skatt som en tullmyndighet påfört på punkt-<br>skattepliktig vara skall bestå även efter det att varorna förverkats. Punkt-<br>skattepliktiga varors värde svarar till stor del mot den skatt som belöper<br>på varorna. Det innebär att en förlust p.g.a. att varor förverkas blir för-<br>hållandevis liten, om den skattskyldige samtidigt befrias från att betala<br>skatten. För personer som är beredda att föra in varor till Sverige utan att<br>betala skatt torde inte risken att förlora varorna vara tillräckligt avhållan-<br>de om de vet att de slipper att betala skatten om varorna förverkas. Rege-<br>ringen anser därför att skyldigheten att betala skatt som en tullmyndighet<br>påfört skall bestå även efter det att varorna förverkats.</p>
<p>I lagrådsremissen föreslog regeringen att omhändertagna punktskatte-<br>pliktiga varor skulle få förverkas även om skatt inte hade påförts. Bak-<br>grunden till bestämmelsen var att tullmyndigheten gavs rätt att vägra<br>upphäva ett omhändertagande även i fall där skatt inte påförts. I lagråds-<br>remissen föreslogs nämligen att tullmyndigheten skulle kunna vägra att<br>upphäva ett omhändertagande om skattskyldighet inträtt och varorna<br>transporterats i strid med kraven på ledsagardokument och säkerhet obe-<br>roende av om det var utrett vem som var skattskyldig.</p>
<p>Lagrådet har avstyrkt att förverkande far ske i nu redovisade fall och i<br>samband därmed yttrat följande. Det kan konstateras att ett omhänderta-<br>gande kan bestå så länge det finns anledning att anta att transporten har<br>skett i strid med cirkulationsdirektivets bestämmelser. För att förverkan-<br></p>
<p>102</p>
<p>de skall få ske uppställs endast den ytterligare förutsättningen att vissa<br>tidsfrister skall iakttas. Det innebär att egendom kan komma att frånhän-<br>das en enskild endast på grundval av ett antagande om att en viss skyl-<br>dighet inte iakttagits. Enligt Lagrådets mening är detta inte en godtagbar<br>ordning. I sammanhanget är att märka att någon motsvarighet till det fö-<br>reslagna förverkandeinstitutet inte finns i tullagen eller inregränslagen.<br>Lagrådet avstyrker på grund av det anförda att förverkande skall kunna<br>ske även om det inte kan klarläggas att skattskyldighet föreligger i Sveri-<br>ge-</p>
<p>Regeringen har förståelse för Lagrådets uppfattning att det kan ifråga-<br>sättas om det bör vara möjligt att förverka punktskattepliktiga varor för<br>vilka skatt inte påförts. När det gäller punktskattepliktiga varor är det<br>möjligt att konstatera att punktskatt skall betalas i Sverige även om det<br>inte går att fastställa vem som är skattskyldig. En annan sak är att skatt<br>inte kan påföras om det inte är utrett vem som är skattskyldig. Frågan blir<br>då om det är rimligt att en enskild skall kunna drabbas av ett förverkande<br>trots att tullmyndigheten inte har kunnat fastställa vem som är skattskyl-<br>dig och som en följd därav inte kunnat påföra skatt. Det kan i och för sig<br>förefalla rimligt att förverkande får ske i fall där ägaren till varan inte vill<br>medverka i utredningen. En sådan ordning skulle dock skapa problem i<br>t.ex. de fall ägaren till varan är okänd. Enligt regeringens mening uppnås<br>en från rättssäkerhetssynpunkt acceptabel ordning om förverkande endast<br>kan ske i de fall tullmyndigheten har beslutat om skatt för varan. Det bör<br>nämnas att regeringen i avsnitt 11.7 har föreslagit, till skillnad från i lag-<br>rådsremissen, att ett omhändertagande av punktskattepliktig vara skall<br>upphävas om ett beslut om skatt inte har fattats inom tre månader från<br>den dag då beslutet att omhänderta varan fattades.</p>
<p>Som redogjorts för i avsnitt 11.8 föreslås tullen fa möjlighet att vägra<br>lämna ut alkoholvaror och tobaksvaror om vissa förutsättningar är upp-<br>fyllda. Den föreslagna bestämmelsen gäller för alkoholdrycker, teknisk<br>sprit och tobaksvaror och har sin grund i att försäljningen av nämnda<br>varor är reglerad genom bestämmelser i alkohollagen, lagen om försälj-<br>ning av teknisk sprit, tobaks-, och tobaksskattelagen. Tullen föreslås få<br>vägra lämna ut alkohol- och tobaksvaror om det är sannolikt att varorna<br>skall bjudas ut till försäljning i Sverige. Dessutom krävs vad gäller alko-<br>holvaror att den som gör anspråk på varorna saknar tillverknings- eller<br>partihandelstillstånd enligt alkohollagen eller föreskrivet tillstånd för<br>försäljning enligt lagen om försäljning av teknisk sprit. För tobaksvaror<br>krävs att det är sannolikt att varorna skall bjudas ut till försäljning i strid<br>med tobakslagens bestämmelse om innehållsdeklaration och varningstext<br>eller tobaksskattelagens bestämmelse om att cigaretter inte får säljas på<br>annat sätt än i originalförpackning försedd med särskild märkning med<br>uppgift om detaljhandelspriset. När ett lagakraftvunnet beslut om att väg-<br>ra lämna ut varorna föreligger bör varorna få förverkas. En bestämmelse<br>härom bör därför tas in i den nya lagen.</p>
<p>Det framstår som sannolikt att ett omhändertagande av punktskatte-<br>pliktig vara eller annan egendom i vissa fall kommer att upphävas utan<br>att någon gör anspråk på egendomen. I sådana fall är det också rimligt att<br>förverka varorna. Det bör därför införas en bestämmelse som gör det<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>103</p>
<p>möjligt att förverka egendom som har varit omhändertagen och som ing- ?<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>en har gjort anspråk på.</p>
<p>I lagrådsremissen föreslog regeringen att förverkande skulle fa ske i<br>nyss redovisade fall om ingen gjort anspråk på egendomen inom tre må-<br>nader från den dag då omhändertagandet upphävdes.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening måste förverkande enligt denna fakultativa<br>regel kunna underlåtas om, ett anspråk på egendomen visserligen fram-<br>ställts först efter utgången av denna tid men innan målet om förverkande<br>har avgjorts. Lagrådet anser vidare att det bör regleras vad som skall<br>gälla, om den som gör anspråk på egendomen inte hämtar egendomen<br>inom viss tid.</p>
<p>Regeringen delar Lagrådets uppfattning att förverkande bör kunna un-<br>derlåtas om någon gör anspråk på egendomen innan målet om förverkan-<br>de avgjorts. Detta uppnås genom att det föreslås att förverkande inte far<br>ske förrän tre månader förflutit från den dag då beslutet att upphäva om-<br>händertagandet fattades. Ett anspråk som framställs efter denna tid men<br>innan målet om förverkande avgjorts far då till följd att det saknas grund<br>för förverkande. Att någon gör anspråk på egendom som varit omhän-<br>dertagen men låter bli att hämta den uppvisar flera likheter med de fall<br>där inget sådant anspråk framställts. Regeringen anser därför att förver-<br>kande även bör få ske om den som gör anspråk på egendomen inte häm-<br>tar den. I sådana fall far förverkande inte ske förrän tre månader förflutit<br>från den dag då anspråket framställdes.</p>
<p>I samtliga fall skall gälla att allmän förvaltningsdomstol skall besluta<br>om förverkande på ansökan av tullmyndighet.</p>
<h3>11.11 Särskild rätt till förverkad egendom</h3>
<p>Regeringens förslag: Särskild rätt till förverkad egendom består om inte<br>även den särskilda rätten förklaras förverkad. Sådan rätt som vunnits ge-<br>nom utmätning eller betalningssäkring upphör om egendomen förklaras<br>förverkad såvida det inte av särskilda skäl förordnas att rätten skall bestå.</p>
<p>Kommitténs förslag: Stämmer överens med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Berör inte förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Särskild rätt till egendom har bl.a.<br>den som har sålt varor med äganderättsförbehåll eller återtagandeförbe-<br>håll. Andra exempel är den återtaganderätt som en säljare kan förbehålla<br>sig enligt konsumentkreditlagen (1992:830) eller lagen (1978:599) om<br>avbetalningsköp mellan näringsidkare.</p>
<p>Ett återtagandeförbehåll är sakrättsligt ogiltigt om köparen har rätt att<br>konsumera eller överlåta varan innan han betalat sin skuld till säljaren.<br>Detta gäller oavsett om sådan konsumtion eller överlåtelse skett vid ut-<br>mätningen eller konkursen. För att ett återtagandeförbehåll skall kunna<br>göras gällande beträffande punktskattepliktiga varor krävs alltså att köpa-<br>ren varken får förbruka varorna eller sälja dem vidare. Det får betraktas<br>som högst ovanligt att en näringsidkare skulle vara beredd att köpa<br></p>
<p>104</p>
<p>punktskattepliktiga varor under sådana villkor. Det kan därför ifrågasät-<br>tas om det verkligen finns ett behov av en bestämmelse om särskild rätt<br>till förverkad punktskattepliktig vara. Det nu förda resonemanget är även<br>giltigt i fråga om andra varor än punktskattepliktiga varor. Det bör emel-<br>lertid påpekas att sådana varor enligt vårt förslag endast får förverkas om<br>omhändertagandet av varorna upphävts och ingen har gjort anspråk på<br>varorna eller den som har gjort anspråk på varorna inte har hämtat dem.<br>Det är dock inte enbart varor som kan komma att förverkas utan förver-<br>kande kan även ske av containrar och tankar. Det får förutsättas att con-<br>tainrar och tankar i vissa fall säljs med äganderättsförbehåll. Sådan egen-<br>dom föreslås endast få förverkas om omhändertagandet upphävts och<br>ingen har gjort anspråk på egendomen eller om den som har gjort anspråk<br>på egendomen inte har hämtat den. Gör ägaren eller annan rättsinnehava-<br>re anspråk på egendomen och finns det grund för anspråket kan förver-<br>kande inte ske, såvida inte den som framställt anspråket låter bli att<br>hämta egendomen. Det kan dock inte uteslutas att det i enstaka fall finns<br>okända rättsinnehavare. Med hänsyn härtill föreslås att särskild rätt till<br>förverkad egendom skall bestå om inte även den särskilda rätten förklaras<br>förverkad. Det innebär att om länsrätten inte förordnar att den särskilda<br>rätten skall vara förverkad består rätten. Ett beslut om förverkande av<br>särskild rätt kan länsrätten självfallet inte fatta utan yrkande av tullen.</p>
<p>I fall tullen har yrkat att inte bara egendomen utan även särskild rätt<br>till egendomen skall förverkas bör följande gälla. Regeringen föreslår i<br>avsnitt 11.10 att punktskattepliktig vara bl.a. skall få förverkas om skatt<br>har påförts varan och skatten inte har betalats inom viss tid. Huruvida<br>den som är ägare till varan är skyldig att betala skatten eller om den<br>skattskyldige är någon annan saknar betydelse. En ägare kan alltså drab-<br>bas av ett beslut om förverkande även om han inte är skyldig att betala<br>den skatt som föranlett ansökan om förverkande. För att undvika stötande<br>resultat i fall där den skattskyldige och ägaren inte är identiska föreslås<br>att beslut om förverkande inte skall fattas om det framstår som oskäligt.</p>
<p>Liknande resonemang kan foras när det gäller innehavare av särskild<br>rätt till egendom. Det finns alltså behov av att kunna förhindra att ett för-<br>verkande leder till stötande resultat för sådana rättsinnehavare. Bestäm-<br>melsen om att förverkande inte får ske om det framstår som oskäligt bör<br>därför tillämpas även i förhållande till den som har särskild rätt till den<br>punktskattepliktiga vara som skall förverkas. Vid bedömningen av om<br>förverkandet är oskäligt måste alltså hänsyn även tas rätts-innehavarens<br>situation.</p>
<p>Det är vidare nödvändigt att ta ställning till hur ett förverkande av<br>egendom skall påverka sådan rätt som vunnits genom utmätning eller<br>betalningssäkring i egendomen. Enligt brottsbalkens bestämmelser om<br>förverkande är huvudregeln att sådan rätt upphör om förverkande sker.<br>Motsvarande bör gälla vid förverkande enligt den nya lagen om punkt-<br>skattekontroll. I likhet med vad som gäller enligt brottsbalken bör dock<br>regeln inte vara undantagslös. Länsrätten föreslås därför få befogenhet att<br>forordna att rätt som vunnits genom utmätning eller betalningssäkring<br>skall bestå. Meddelar länsrätten inget sådant förordnande upphör alltså<br>rätten.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>105</p>
<h3>11.12 Försäljning av förverkad egendom m.m.</h3>
<p>Regeringens forslag: När ett beslut om förverkande av mineraloljepro-<br>dukt eller arman egendom än punktskattepliktig varor vunnit laga kraft<br>skall egendomen säljas genom tullmyndighetens försorg. Om egendomen<br>inte kan säljas får den i stället förstöras. Har förverkande skett på grund<br>av att skattskyldig inte har betalat punktskatt på en omhändertagen mi-<br>neraloljeprodukt inom viss tid skall försäljningsintäkten användas till att<br>betala punktskatten. Överstiger försäljningsintäkten skattebeloppet skall<br>överskjutande intäkter ges ut till den vars mineraloljeprodukter har för-<br>verkats om denne är känd. Annars skall försäljningsintäkten tillfalla sta-<br>ten. I fråga om alkoholvara som har förverkats skall lagen (1958:205) om<br>förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. gälla i tillämpliga delar. Har<br>förverkande skett på grund av att en skattskyldig inte har betalat punkt-<br>skatt på en omhändertagen alkoholvara inom viss tid skall dock försälj-<br>ningsintäkten användas till att betala punktskatten. Överstiger försälj-<br>ningsintäkten skattebeloppet skall överskjutande intäkter ges ut till den<br>vars produkter förverkats om denne är känd. Annars skall försälj-<br>ningsintäkten tillfalla staten. I övriga fall skall försäljningsintäkten ges ut<br>till den vars egendom förverkats om denne är känd och i annat fall till-<br>falla staten. Tobaksvara som har förverkats skall förstöras.</p>
<p>Kommitténs förslag: Skiljer sig från regeringens vad gäller alkohol-<br>och tobaksvaror.</p>
<p>Remissinstanserna: Alkoholinspektionen har följande kommentar till<br>förslaget. För att beskattningsmyndigheten över huvud skall kunna sälja<br>förverkade alkoholvaror krävs en konstruktion så att myndigheten far rätt<br>att sälja dryckerna eftersom kommissionsförsäljning inte är tillåten.<br>Dessutom bör formerna för denna försäljning regleras i lag. I 11 kap. 4 §<br>alkohollagen anges att i fråga om sprit, alkoholdrycker och mäsk som<br>kan antas bli förverkade, gäller lagen (1958:205) om förverkande av al-<br>koholhaltiga drycker m.m. i tillämpliga delar. I 2 § i sistnämnda lag sägs<br>bl.a. att beslagtagen egendom må försäljas till den som är berättigad att<br>tillverka eller bedriva partihandel med sådana varor enligt alkohollagen.<br>En regel motsvarande den som finns i 11 kap. 4 § alkohollagen bör därför<br>tas in i lagförslaget. Därigenom uppfylls förutsättningarna för beskatt-<br>ningsmyndigheten att kunna genomföra denna försäljning på ett sätt som<br>är anpassat till övriga fall av extraordinär alkoholförsäljning. Med hän-<br>syn till marknadens funktion är det emellertid tveksamt i vilken utsträck-<br>ning beslagtagna varor vid försäljning skall kunna konkurrera med legalt<br>införda varor bl.a. eftersom det inte går att säkerställa ett produkt- och<br>märkningsansvar för den aktuella varan. Av bl.a. dessa skäl torde priser-<br>na pressas till ett minimum. Det kommer därför som regel att bli aktuellt<br>att förstöra alkoholvaran istället med hänsyn till ifrågasatt kvalité. Den<br>typ av försäljning som ligger närmast till hands är att förverkade varor<br>säljs för att göras om till teknisk sprit. För detta krävs en anpassning i<br>lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. som inte utesluter<br>denna typ av försäljning. Generaltullstyrelsen anser att det behövs ytter-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>106</p>
<p>ligare bestämmelser avseende försäljningen av förverkade alkohol- och<br>tobaksvaror. Vidare undrar Generaltullstyrelsen hur förslaget förhåller<br>sig till alkohollagens bestämmelser om försäljning av alkoholhaltiga<br>drycker.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt 11 kap. 4 § alkohollagen<br>gäller lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. i<br>fråga om alkoholdrycker och mäsk som kan antas bli förverkade. Av 23 §<br>varusmugglingslagen följer att lagen om förverkande av alkoholhaltiga<br>drycker m.m. skall tillämpas om alkoholdrycker tagits i beslag och det<br>kan antas att dryckerna kommer att förverkas enligt varusmugglingsla-<br>gen. Enligt lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. far al-<br>koholdryck förstöras om varans värde är ringa eller det av annan anled-<br>ning är försvarligt att förstöra varan. I annat fall får alkoholvaran säljas<br>till den som har parti- eller tillverkningstillstånd enligt alkohollagen.</p>
<p>Enligt förordningen (1994:1613) om tobaksskatt skall tobaksvara för-<br>störas om har den förklarats förverkad enligt lagen om tobaksskatt eller<br>varusmugglingslagen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det finns inga särskilda regler för<br>handeln med mineraloljeprodukter. Det behövs därför inga särskilda<br>regler för att tullen skall kunna sälja förverkade mineraloljeprodukter<br>utan endast en bestämmelse om att produkterna skall säljas när beslutet<br>om förverkande vunnit laga kraft. Om produkterna inte kan säljas far de i<br>stället förstöras. Dessa bestämmelser skall även gälla i fall annan egen-<br>dom än punktskattepliktig vara förverkas.</p>
<p>Säljs mineraloljeprodukter för vilka skatt påförts skall försäljningsin-<br>täkten användas till att betala skatten för produkten. Överstiger försälj-<br>ningsintäkterna skattebeloppet skall överskjutande intäkter utges till den<br>vars produkt förverkats.</p>
<p>Alkoholdrycker som förverkats enligt varusmugglingslagen eller alko-<br>hollagen får säljas. Därvid gäller lagen om förverkande av alkoholhaltiga<br>drycker m.m. i tillämpliga delar. Regeringen anser att motsvarande ord-<br>ning skall gälla för alkoholdrycker som förverkas enligt den nya lagen<br>om punktskattekontroll. Enligt lagen om förverkande av alkoholhaltiga<br>drycker m.m. skall intäkt från försäljning av förverkad egendom tillfalla<br>staten. Denna bestämmelse skall dock inte tillämpas i fråga om alkohol-<br>varor för vilka skatt påförts. I sådana fall skall försäljningsintäkten i<br>stället användas till att betala skatten. Överstiger försäljningsintäkten<br>skattebeloppet skall överskjutande intäkter utges till den vars alkoholva-<br>ror förverkats.</p>
<p>Det är rimligt att anta att merparten av de tobaksvaror som kommer att<br>förverkas inte uppfyller tobakslagens krav på varningstext och innehålls-<br>deklaration och inte heller tobaksskattelagens krav på att förpackningen<br>skall vara försedd med särskild märkning med uppgift om detalj han-<br>delspriset. För att tullen skall kunna sälja förverkade tobaksvaror torde<br>det därför i de allra flesta fall krävas att tullen vidtar åtgärder för att upp-<br>fylla nämnda krav, åtgärder som i många fall kommer att vara så kost-<br>samma att en försäljning inte ter sig försvarbar. Tobakslagens och to-<br>baksskattelagens krav gäller dock endast för varor som bjuds ut till för-<br>säljning i Sverige. Tullen skulle därför kunna få sälja förverkade to-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>107</p>
<p>baksvaror till utlandet. Emellertid skulle tullen knappast kunna garantera P<sup>r0</sup>P- 1997/98:100<br>tobaksvaromas kvalitet, vilket förmodligen skulle försvåra en försäljning.</p>
<p>Regeringen anser därför att tobaksvaror som förverkas enligt den nya<br>lagen om punktskattekontroll skall förstöras. Detta stämmer överens med<br>vad som i dag gäller när tobaksvaror förverkas enligt tobaksskattelagen<br>eller varusmugglingslagen.</p>
<p>Det bör i det här sammanhanget påpekas att skyldighet att betala skatt<br>består även efter det att varorna förverkats. Det innebär alltså att om för-<br>säljningsintäkterna inte täcker skattebeloppet skall den skattskyldige be-<br>tala resterande del av beloppet.</p>
<p>I lagrådsremissen föreslog regeringen att om egendom säljs för vilken<br>ingen skatt påförts skall försäljningsintäkten tillfalla staten.</p>
<p>Lagrådet har yttrat att det i lagrådsremissen inte närmare har motive-<br>rats varför överskjutande försäljningsintäkt skall tillfalla ägaren i fall där<br>skatt påförts men inte i övriga fall. Lagrådet kan därför inte bedöma om<br>det finns fog för denna olika behandling och anser därför att frågan bör<br>övervägas närmare i det fortsatta lagstiftningsarbetet.</p>
<p>Regeringen anser att det saknas skäl för att ha olika regler för fall där<br>skatt påförts och övriga fall. Det bör därför föreskrivas att säljs egendom<br>för vilken ingen skatt påförts skall försäljningsintäkten ges ut till den vars<br>egendom förverkats om denne är känd och i annan fall tillfalla staten.</p>
<h2>12 Straffbestämmelser</h2>
<p>Regeringens förslag: Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter<br>mot skyldigheten att stanna på anmaning skall dömas till penningböter.<br>Den som uppsåtligen bryter mot skyldigheten att legitimera sig eller på<br>annat godtagbart sätt styrka sin identitet skall dömas till penningböter.<br>Ansvar skall dock inte ådömas om tullmyndigheten genast kunnat fast-<br>ställa den tillfrågades identitet. Förare som uppsåtligen eller av oaktsam-<br>het underlåter att medföra föreskrivna ledsagardokument eller bevis om<br>ställd säkerhet skall dömas till penningböter.</p>
<p>Kommitténs förslag: Skiljer sig från vårt förslag vad gäller påföljder-<br>na. Till skillnad från regeringen föreslår kommittén att förare som un-<br>derlåter att medföra föreskrivna ledsagardokument eller bevis om ställd<br>säkerhet skall kunna dömas till fängelse.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som berör försla-<br>get har invändningar mot delar av förslaget.</p>
<p>Justitieombudsmannen anför att det självfallet aldrig kan komma i fråga<br>att döma någon för att ha brutit mot skyldigheten att stanna på anmaning<br>om den anmanande tjänstemannen inte var behörig att vidta åtgärden.<br>Någon bestämmelse om att ansvar inte skall ådömas om den tjänsteman<br>som gav anmaning inte var behörig härtill behövs därför inte. Umeå<br>tingsrätt har inga invändningar mot förslagen. Riksåklagaren avstyrker<br>förslaget. Rikspolisstyrelsen motsätter sig att man straffbelägger att nå-<br></p>
<p>108</p>
<p>gon inte kan legitimera sig på det sätt som föreslagits. Generaltullstyrel-<br>sen anser att tullen och beskattningsmyndigheten bör ges möjligheter att<br>utreda brott enligt den nya lagen. Detta hänger ihop med möjligheterna<br>att använda institutet förskottsbetalning av böter. För att kunna bestämma<br>ett förskottsbelopp behöver en utredning göras och det går inte att kom-<br>ma ifrån att en förskottsbetalning är en ”frivillig” åtgärd från den enskil-<br>des sida för att freda sig från en häktning eller för att slippa ifrån praktis-<br>ka bestyr i framtiden. Om utredningen av det misstänkta brottet eller för-<br>seelsen skall utredas av polis vid en senare tidpunkt torde möjligheten att<br>förmå den enskilde att betala i förskott minska väsentligt. Generaltullsty-<br>relsen anser vidare att det bör vara straffbart att inte stanna på anmaning<br>av tjänsteman oavsett om denne är behörig eller inte. Föraren kan inte<br>veta på vilken grund en tjänsteman stoppar honom. Är det en tulltjänste-<br>man eller en polisman kan det vara på helt andra grunder än avseende en<br>transportkontroll. Det bör föreligga en ovillkorlig skyldighet att stanna<br>när en uniformerad tjänsteman på ett korrekt sätt lämnar en anmaning att<br>stanna. Om tjänstemannen därvid i efterhand kan visas ha saknat befo-<br>genhet att i det enskilda fallet lämna anmaningen får det avgöras vilket<br>fel tjänstemannen kan ha gjort och om detta kan medföra rätt till ersätt-<br>ning för den felaktigt stoppade. Skulle någon annan än en tjänsteman<br>lämna anmaningen, t.ex. en rånare som utger sig för att vara polis, tull-<br>eller skattetjänsteman och föraren då inte stannar föreligger inte de ob-<br>jektiva rekvisiten för straff. Riksskatteverket anser, av samma skäl som<br>Generaltullstyrelsen, att beskattningsmyndigheten och tullen bör ges<br>möjlighet att utreda brott enligt denna lag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt transportkontrollagen skall<br>den som uppsåtligen eller av oaktsamhet låter bli att stanna på anmaning<br>dömas till böter. Det skall även i fortsättningen vara straffsanktionerat att<br>inte stanna på anmaning. Däremot finns det skäl att överväga om påfölj-<br>den bör ändras till penningböter. Enligt 164 § vägtrafikkungörelsen<br>(1972:603) skall förare av motordrivet fordon som underlåter att stanna<br>på tecken av polisman dömas till penningböter. Det finns ingen anled-<br>ning att ha en annan påföljd för underlåtenhet att stanna på anmaning<br>enligt den nya lagen om punktskattekontroll. Påföljden skall därför vara<br>penningböter.</p>
<p>Kommittén föreslår att ansvar inte skall ådömas om den tjänsteman<br>som anmanade föraren att stanna inte var behörig att göra det. Någon<br>sådan begränsning av straffbarheten finns inte i transportkontrollagen.<br>Enligt inregränslagen skall den som uppsåtligen eller av oaktsamhet låter<br>bli att stanna på tulltjänstemans anmaning dömas till böter. 1 ringa fall<br>skall dock inte dömas till ansvar. Regeringen föreslår i avsnitt 15 att an-<br>maning att stanna fordon skall få ges av tulltjänsteman och polisman.<br>Denna behörighet gäller i hela landet. Om annan än tulltjänsteman eller<br>polisman anmanar en förare att stanna kan ansvar naturligtvis inte ådö-<br>mas. Detta följer av allmänna straffrättsliga grundsatser. Straffbarheten<br>behöver därför inte begränsas på så sätt som kommittén föreslagit.</p>
<p>Förare av fordon som stoppas med stöd av de nya bestämmelserna om<br>transportkontroll skall vara skyldig att legitimera sig eller på annat sätt<br>styrka sin identitet. En sådan skyldighet finns redan i dag enligt trans-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>109</p>
<p>portkontrollagen. Den som underlåter att legitimera sig träffas dock en- P<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>ligt nämnda lag inte av någon sanktion. Möjligheten att begära att en fö-<br>rare legitimerar sig eller på annat godtagbart sätt styrker sin identitet är<br>ett viktigt led i punktskattekontrollen. En osanktionerad skyldighet att<br>identifiera sig har dock inte något större värde. Regeringen föreslår där-<br>för att en straffsanktion skall kunna riktas mot de förare som uppsåtligen<br>bryter mot skyldigheten att identifiera sig. Ansvar enligt detta straffstad-<br>gande skall dock inte utdömas om tullmyndigheten genast kunnat fast-<br>ställa förarens identitet.</p>
<p>I samband med 1991 års ändring av bötesstraffen uttalades att man av<br>principiella skäl bör använda dagsbotsstraffet för brott i mer egentlig<br>mening, medan penningböter skall användas vid brott som mer har ka-<br>raktär av ordningsförseelse (se prop. 1990/91:68 s. 109 f.). Mot bakgrund<br>härav anser regeringen att straffet vid förseelse mot skyldigheten att<br>identifiera sig bör vara penningböter.</p>
<p>I avsnittet 9.4 har regeringen motiverat varför förare skall vara skyldi-<br>ga att se till att ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet medföljer<br>transporten i den utsträckning som följer av cirkulationsdirektivets be-<br>stämmelser. Det är dock inte tillräckligt med en skyldighet utan det be-<br>hövs även en sanktion för att säkerställa att skyldigheten efterlevs. Rege-<br>ringen anser därför att en straffrättslig sanktion skall kunna riktas mot de<br>förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att medföra före-<br>skrivna ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet. Brottet har ka-<br>raktär av ordningsförseelse och påföljden bör därför vara penningböter.</p>
<p>Tullmyndigheterna har en generell rätt att inleda förundersökning be-<br>träffande brott enligt lagen om straff för varusmuggling. Även beträffan-<br>de brott mot andra författningar på tullagstiftningens område inleder<br>tullmyndigheterna förundersökning. Tullmyndigheterna bör även kunna<br>utreda brott enligt nu aktuella bestämmelser. Detta uppnås genom en<br>hänvisning till 13 § och 24 § första stycket första meningen varusmugg-<br>lingslagen. Genom att tullmyndightema ges befogenhet att utreda brott<br>enligt den nya lagen om punktskattekontroll kan förskottsbetalning av<br>böter ske till tullmyndighet (se 2 § bötesverkställighetslagen [1979:189]<br>och 2 § bötesverkställighetsförordningen [1997:197]).</p>
<p>110</p>
<h2>13</h2>
<h2>Postförsändelser m.m.</h2>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<h3>13.1 Införsel av alkoholdrycker i vissa fall</h3>
<p>Regeringens förslag: Det skall vara möjligt att till landet föra in<br>spritdrycker, vin och starköl i form av flyttgods i samband med att en<br>enskild flyttar till Sverige och i form av gods som en enskild förvärvat<br>genom arv eller testamente. Begränsning av rätten till införsel skall<br>dock gälla bl.a. så till vida att mottagaren eller den person som låter<br>föra in dryckerna skall ha fyllt 20 år.</p>
<p>Regeringens bedömning: Frågan om rätten till införsel av sprit-<br>drycker, vin och starköl som gåvoförsändelse och kommersiell för-<br>sändelse bör utredas vidare.</p>
<p>Promemorians förslag: I promemorian föreslogs att spritdrycker, vin<br>och starköl även skulle fa föras in som gåvoförsändelse eller som kom-<br>mersiell försändelse.</p>
<p>Remissinstanserna: Generaltullstyrelsen efterlyser en definition av<br>begreppet gåvoförsändelse. Under alla omständigheter finner styrelsen att<br>en begränsning bör göras till enstaka gåvoförsändelse. Rikspolisstyrelsen<br>ser svårigheterna i att avgöra om en försändelse som innehåller alkohol-<br>eller tobaksvaror är en gåva eller inte. Riksskatteverket anser att det kan<br>uppstå problem därför att begreppen gåvoförsändelse, flyttgods och ar-<br>vegods inte har definierats ordentligt.</p>
<h4>Bakgrunden till regeringens förslag</h4>
<p>Tidigare reglering</p>
<p>Enligt 17 § lagen (1977:293) om handel med drycker - LHD, fick sprit-<br>drycker, vin och starköl, med de undantag som angavs i lagens 18 §, in-<br>föras till landet endast av det s.k. partihandelsbolaget (V & S Vin och<br>Sprit AB). Enligt 18 § LHD fick spritdrycker, vin och starköl föras in till<br>landet bl.a. enligt närmare bestämmelser som meddelades av regeringen<br>dels i form av enstaka gåvoförsändelse till enskild person för dennes eller<br>dennes familjs personliga bruk, dels av en enskild person som flyttade in<br>till landet eller återvände hit efter längre tids vistelse utomlands om<br>dryckerna var avsedda för eget eller familjens bruk och dels av en enskild<br>person som hade mottagit dryckerna i arv eller genom testamente, om<br>dryckerna var avsedda för eget eller familjens bruk.</p>
<p>Bestämmelserna i LHD kompletterades av förordningen (1987:1118)<br>om rätt till införsel av spritdrycker, vin och starköl i vissa fall. I förord-<br>ningen föreskrevs en 20-årsgräns för de tre olika möjligheterna till inför-<br>sel. Vidare föreskrevs beträffande flyttgodsfallen att den som återvände<br>till Sverige skulle ha vistats utomlands minst ett år för att rätt till införsel<br>skulle föreligga. Såväl LHD som den nämnda förordningen är upphävda<br>från och med den 1 januari 1995.</p>
<p>111</p>
<p>Regleringen i alkohollagen</p>
<p>Bestämmelser om rätt till införsel av spritdrycker, vin och starköl åter-<br>finns numera i 4 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738). I nämnda bestäm-<br>melse slås fast att sådana drycker far föras in till landet endast av den<br>som har meddelats ett tillverknings- eller partihandelstillstånd avseende<br>sådana varor. Bestämmelsen tar i denna del endast sikte på yrkesmässig<br>införsel. Av paragrafens andra stycke framgår emellertid att spritdrycker,<br>vin och starköl får föras in även av den som har rätt till tullfrihet enligt 4<br>§ lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m., av resande som har fyllt 20 år<br>eller person, som utför arbete på transportmedel och som har uppnått<br>nämnda ålder, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående<br>för dennes eller dennes familjs personliga bruk och som proviant på far-<br>tyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmelser. Slutligen föreskrivs i<br>paragrafens tredje stycke att spritdrycker, vin och starköl som medförs<br>som proviant på järnvägståg i internationell trafik, får föras in i den ut-<br>sträckning som krävs för servering av passagerare under tågets fård inom<br>landet.</p>
<p>De i paragrafen angivna undantagen från kravet på tillstånd för rätten<br>till införsel motsvarar i sak vissa av de undantag som fanns intagna i<br>LHD. I LHD fanns därutöver, som framgått, även undantag för införsel<br>av spritdrycker, vin och starköl i form av gåva, flyttgods och arvegods. I<br>motiven till alkohollagen ges inte någon närmare förklaring till varför<br>inte rätt till införsel medgivits i dessa fall. Det torde emellertid stå klart<br>att vissa farhågor angående kontrollsvårigheter i perspektiv av den inre<br>marknaden, bl.a. vad avsåg åldersgränser och skatteinbetalning, varit av<br>avgörande betydelse för den mer restriktiva hållningen i alkohollagen i<br>förhållande till regleringen i LHD.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning: Avsaknaden av<br>möjligheter motsvarande de som fanns i LHD till införsel av spritdryck-<br>er, vin och starköl har väckt negativa reaktioner hos allmänheten efter<br>ikraftträdandet av alkohollagen den 1 januari 1995, och då framför allt i<br>fråga om införsel av gåvoförsändelser och av flyttgods. Tullmyndighe-<br>terna har också påtalat att den nya ordningen medför praktiska problem<br>och onödig irritation. Även EU-kommissionen har efter klagomål från<br>enskilda framhållit att den ifrågasätter den svenska restriktiviteten även<br>om begränsningarna i förhållande till vad som gällt enligt LHD inte di-<br>rekt har påståtts vara i strid med EG-rätten. Det bör i sammanhanget<br>framhållas att införsel av alkoholdrycker i form av gåvoförsändelse m.m.<br>efter ikraftträdandet av alkohollagen i viss utsträckning har kunnat ske<br>genom Systembolaget AB och den licensierade partihandeln som s.k.<br>privat import. Kommissionen har emellertid understrukit att denna ord-<br>ning förefaller vara mindre väl i överensstämmelse med dels principen<br>inom EG-rätten om den fria rörligheten för varor och EU-medborgamas i<br>följd därav avsedda möjligheter att tillgodogöra sig fördelarna av ett EU-<br>medlemskap, dels kärnverksamheten för Systembolaget AB.</p>
<p>Regeringen finner mot bakgrund av det anförda att åtskilligt talar för<br>att det genom ändringar i alkohollagen åtminstone bör införas en möjlig-<br>het att till landet föra in spritdrycker, vin och starköl i form av flyttgods i<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>112</p>
<p>samband med att enskild flyttar till Sverige och i form av vara som en- ?<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>skild förvärvat genom arv eller testamente. Ett totalt förbud i detta hänse-<br>ende är inte heller påkallat av alkoholpolitiska skäl. En begränsning av<br>rätten till införsel i de nämnda fallen skall dock vara att mottagaren eller<br>den person som låter föra in dryckerna skall ha fyllt 20 år, (jämför med<br>vad som redan gäller för s.k. resandeinförsel men även 3 kap. 8 § alko-<br>hollagen). Beträffande vad som krävs av den enskilde i fall då denne<br>hävdar rätt till införsel av flytt- eller arvegods hänvisas till kommentaren<br>under 4 kap. 2 § i förslaget till lag om ändring i alkohollagen.</p>
<p>Vad avser gåvoförsändelser och kommersiella försändelser till enskil-<br>da gör regeringen följande bedömning. I målet C-189/95, åklagaren mot<br>Harry Franzén, där Landskrona tingsrätt begärt förhandsavgörande, prö-<br>vade EG-domstolen bestämmelserna om detaljhandelsmonopolet och<br>dess funktionssätt mot artikel 37 i Romfördraget. Artikeln reglerar an-<br>passningen av statliga handelsmonopol. Domstolen konstaterade att arti-<br>kel 37 inte kräver att statliga handelsmonopol skall avskaffas men väl att<br>de till utformning och funktionssätt skall anpassas på ett sådant sätt att<br>ingen av medlemsstaternas medborgare diskrimineras i fråga om an-<br>skaffnings- och saluföringsvillkor. Syftet med artikeln är enligt domsto-<br>len att förena de krav som följer av inrättandet av den gemensamma<br>marknaden och dess funktionssätt med medlemsstaternas möjlighet att, i<br>syfte att uppnå vissa mål av allmänintresse såsom skyddet av folkhälsan,<br>upprätthålla vissa handelsmonopol.</p>
<p>Sammanfattningsvis fann domstolen med hänsyn till uppgifterna i<br>målet att detaljhandelsmonopolets kriterier och urvalsmetoder föreföll<br>varken diskriminerande eller av sådant slag att de missgynnade importe-<br>rade produkter. Sålunda slog domstolen fast att artikel 37 inte utgjorde<br>hinder för sådana nationella bestämmelser om ett statligt detaljhandel-<br>smonopol för alkoholdrycker och dess funktionssätt som avsågs i begä-<br>ran om förhandsavgörande.</p>
<p>För svenskt vidkommande var EG-domstolens beslut mycket viktigt<br>sett ur folkhälsoperspektiv. Lagstiftningen på alkoholområdet skall syfta<br>till att begränsa det privata vinstintresset och alkoholens tillgänglighet<br>samt att skydda ungdomen. Det är därför viktigt att hitta ett system, när<br>det gäller distansförsäljningen av alkohol från andra EU-länder till Sveri-<br>ge, som tar hänsyn också till dessa alkoholpolitiska aspekter, inte minst<br>ålderskontroll och tillgänglighet. Frågan om distansförsäljningen av al-<br>kohol till Sverige från annat EU-land skall tillåtas och hur den i så fall<br>skall hanteras måste därför utredas vidare. Den nyligen tillsatta kommit-<br>tén (S 1998:02) som fått regeringens uppdrag att se över vissa bestäm-<br>melser i alkohollagen (1994:1738) samt lagen (1961:181) om försäljning<br>av tekninsk sprit m.m. har i sina direktiv redan uppgiften att behandla<br>frågan om importrätt av alkoholdrycker. Denna kommitté bör få uppgif-<br>ten att med förtur utreda hur distansförsäljningen av alkoholdrycker bör<br>inordnas i det svenska regelsystemet utifrån också alkoholpolitiska as-<br>pekter.</p>
<p>Även när det gäller gåvoförsändelser av alkoholdrycker så måste dessa<br>om införsel av sådana skall tillåtas regleras på ett sådant sätt att en skatte-<br>frihet för gåvoförsändelser inte missbrukas. Att sända paket med alkoho-<br></p>
<p>113</p>
<p>linnehåll får inte utnyttjas för postorderförsäljning eller marknadsföring<br>under täckmantel av gåva. Därför bör även denna fråga bli föremål för<br>ytterligare utredning av den nyligen tillsatta kommittén (S 1998:02).</p>
<h3>13.2 Distansförsäljning</h3>
<p>Regeringens förslag: Försändelser med tobaksvaror som utan vinst-<br>syfte skickas till privatpersoner i Sverige från ett annat EG-land, och<br>som inte utgör gåvoförsändelser, skall beskattas i Sverige enligt reg-<br>lerna om s.k. distansförsäljning.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att det vore värdefullt om<br>bestämmelser om skattefrihet för gåvoförsändelser, arv- och flyttgods<br>togs in i en lag, förslagsvis i inledningen till lagen (1994:1565) om be-<br>skattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land<br>som är medlem i Europeiska unionen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt bestämmelserna i rådets di-<br>rektiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och<br>om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor skall punktskat-<br>tepliktiga alkohol- och tobaksvaror normalt beskattas i det land där de<br>konsumeras. Endast när sådana varor förvärvas av enskilda personer för<br>deras eget bruk och transporteras av dem själva följer av principen för<br>den inre marknaden att punktskatt skall tas ut i den medlemsstat där va-<br>rorna har förvärvats. Detta framgår av artikel 8 i direktiv 92/12/EEG. Om<br>alkohol- eller tobaksvaror avsänds eller transporteras direkt eller indirekt<br>av en säljare eller för dennes räkning från ett medlemsland till en privat-<br>person i ett annat medlemsland, s.k. distansförsäljning, skall varorna be-<br>skattas i destinationsmedlemsstaten. Skatten skall påföras säljaren och<br>denne kan få återbetalning av den skatt som erlagts i avsändarlandet.<br>Detta stadgas i artikel 10 i direktiv 92/12/EEG. Bestämmelserna om di-<br>stansförsäljning har tagits in i lagen om tobaksskatt och i lagen om alko-<br>holskatt.</p>
<p>När direktiv 92/12/EEG antogs av rådet påpekade rådet och kommis-<br>sionen att det föreligger problem att göra skillnad mellan transaktioner<br>som omfattas av bestämmelser som grundar sig på principen om beskatt-<br>ning i destinationslandet respektive transaktioner som görs av privatper-<br>soner inom det regelverk som bygger på beskattning i ursprungslandet. I<br>samband härmed förklarade rådet och kommissionen att medlemsländer-<br>na kan föreskriva att överföringar mot betalning som inte sker i förvärvs-<br>syfte av punktskattepliktiga varor mellan personer skall anses ske för<br>kommersiella ändamål. I sådana fall skall beskattning således ske i desti-<br>nationslandet.</p>
<p>I Storbritannien har en engelsk domstol vänt sig till EG-domstolen<br>(mål nr C-296/95, ”The Man in Black”) för att få klargjort om det är frå-<br>ga om distansförsäljning av cigaretter eller om det är fråga om privatin-<br>försel av sådana enligt artikel 8 i direktiv 92/12/EEG när en agent agerat<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>114</p>
<p>for köparens räkning. EG-domstolen har i dom den 2 april 1998 konstate-<br>rat att det inte är fråga om privat införsel enligt artikel 8 och att skatt<br>skall tas ut i destinationslandet.</p>
<p>Enligt bestämmelserna i direktiv 92/12/EEG gäller, såsom ovan<br>nämnts, att privatpersoner vid resa från ett annat medlemsland kan infora<br>punktbeskattade alkohol- och tobaksvaror utan att betala punktskatt i<br>hemlandet om varorna är avsedda för deras eget behov. I anslutningsför-<br>draget med den Europeiska unionen fick Sverige, liksom Finland och<br>tidigare Danmark, ett undantag som innebär möjlighet att ta ut punktskatt<br>i Sverige på införda alkohol- och tobaksvaror över vissa kvantiteter. Be-<br>stämmelsen om detta finns i artikel 26 i direktiv 92/12/EEG. Sveriges<br>undantag gäller resandeinförsel och kan inte anses omfatta rätt att be-<br>skatta privatpersoners införsel av flyttsaker och arv samt gåvoförsändel-<br>ser i form av alkohol- och tobaksvaror. Reglerna om beskattning av re-<br>sandeinförsel finns i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel<br>av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska<br>unionen. När det gäller införsel från tredje land av alkohol- och tobaksva-<br>ror som flyttsaker och arv samt som gåva över viss mindre kvantitet,<br>skall dock tull och skatt betalas i Sverige i enlighet med reglerna i rådets<br>förordning EG/918/83 om upprättande av ett gemenskapssystem för tull-<br>befrielse och reglerna i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import,<br>m.m.</p>
<p>Enligt regeringens mening bör försändelser av tobaksvaror från ett an-<br>nat medlemsland till privatpersoner beskattas i Sverige även om avsända-<br>ren inte gör någon ekonomisk vinst på transaktionen, såvida det inte är<br>fråga om gåvoförsändelser. Rådet och kommissionen har också förklarat<br>att medlemsländerna kan föreskriva sådana regler. Regeringen föreslår<br>därför att punktskatt skall tas ut i Sverige i sådana fall och att avsändaren<br>skall betala skatten. Regler om detta föreslås införda i lagen om tobaks-<br>skatt. Eftersom det inte är tillåtet för privatpersoner att införa alkoholva-<br>ror via distansförsäljning eller som gåvoförsändelse till Sverige är en<br>sådan bestämmelse avseende alkoholvaror onödig. Bestämmelsen finns<br>inte heller införd i direktiv 92/12/EEG varför någon skyldighet för inför-<br>livande i svensk lagstiftning inte föreligger. För införsel av gåvoförsän-<br>delser, liksom arvegods och flyttsaker, skall inte punktskatt tas ut. För att<br>detta tydligare skall framgå föreslås dock viss ändring av lagtexten i la-<br>gen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och<br>tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>115</p>
<h3>13.3</h3>
<h3>Kontroll av postförsändelser</h3>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<h4>13.3.1 Tullens befogenheter att undersöka och öppna postför-<br>sändelser</h4>
<p>Regeringens förslag: Tullmyndigheten ges befogenhet att undersöka om<br>en postförsändelse innehåller alkohol- eller tobaksvaror och att öppna en<br>sådan försändelse när det finns anledning att anta att den innehåller alko-<br>hol- eller tobaksvaror. För att skydda brevhemligheten införs bestämmel-<br>ser om begränsningar i tullens kontrollbefogenheter. Sålunda får en sådan<br>försändelse öppnas endast vid postkontor dit post från utlandet ankom-<br>mer, dvs. vid de särskilda utväxlingspostkontoren, eller hos tullmyndig-<br>heten. Har ett öppnande skett skall mottagaren underrättas så snart som<br>möjligt. Detsamma gäller avsändaren om denne är känd. Om försän-<br>delsen innehåller ett förtroligt meddelande skall detta omedelbart tillslu-<br>tas och vidarebefordras till mottagaren. Ett beslut om öppnande får fattas<br>endast av chefen för myndigheten eller den tjänsteman som särskilt för-<br>ordnats att göra det. Ett protokoll skall föras över undersökningen. Av<br>protokollet skall framgå ändamålet med undersökningen och vad som<br>kommit fram vid denna. Om mottagaren av en alkoholvara inte innehar<br>partihandels- eller tillverkningstillstånd enligt alkohollagen eller är under<br>20 år skall varan återsändas till avsändaren, om detta är möjligt. I annat<br>fall skall varan omhändertas. Detsamma gäller för tobaksvaror om mot-<br>tagaren är under 18 år.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-<br>slag.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser är positiva till förslaget<br>att ge tullen de utökade befogenheterna. Sålunda anser Kammarrätten i<br>Sundsvall att de föreslagna bestämmelserna far anses vara sådana att det,<br>såväl ur grundlagssynpunkt som när det gäller tillämpningen av artikel 8<br>i Europakonventionen, framstår som godtagbart att bestämmelserna inne-<br>fattar möjlighet för tullen att undersöka och öppna postförsändelser. Där-<br>emot avstyrker såväl Svea hovrätt som Justitiekanslern och Sveriges ad-<br>vokatsamfund förslaget. Hovrätten anför därvid bl.a. att det är svårt att<br>bedöma förslaget och dess närmare konsekvenser, eftersom det endast<br>utgör en del av ett omfattande lagstiftningsarbete, vilket hovrätten inte<br>haft tillgång till. Det är därför svårt, menar hovrätten, att med enbart det<br>översända materialet som grund fa en tillräcklig bild av hur rättssäker-<br>hetsfrågoma kommer att lösas. Hovrätten tar ändå upp vissa principfrå-<br>gor till bedömning och ifrågasätter därvid om det ingrepp i enskilds rätt<br>till korrespondens som förslaget innebär är godtagbart när det är fråga<br>om försändelser som inte innehåller någon vara som är förbjuden att in-<br>föra eller inneha. Justitiekanslern påpekar att själva undersökningen av<br>postförsändelsema kan vara väl så integritetskänslig som öppnandet av<br>försändelsen och ifrågasätter vidare om det skattemässiga skälet bakom<br>förslaget är av tillräcklig dignitet för att generellt genombryta posthem-<br>ligheten för förtroliga meddelanden m.m. Såväl hovrätten som Justitie-<br>kanslem efterlyser en närmare analys av om den föreslagna regleringen</p>
<p>116</p>
<p>låter sig inordnas i någon av de kategorier av intressen som enligt artikel<br>8 i Europakonventionen är godtagbara för att begränsa skyddet för den<br>enskildes korrespondens.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen har på olika sätt fått<br>upplysningar om att ett stort antal postförsändelser från andra EU-länder<br>innehåller alkohol- och tobaksvaror. Det rör sig beträffande cigaretter i<br>stor utsträckning om kommersiell distansförsäljning i form av postorder-<br>försäljning eller liknande förfaranden. Antalet postförsändelser av ciga-<br>retter synes öka mycket snabbt och en omfattande annonsering om sådan<br>försäljning sker bl.a. på internet. Ett vanligt förfarande synes vara att be-<br>skattade cigaretter köps i ett EU-land med låg cigarettskatt jämförd med<br>den svenska och sedan med post skickas till beställare i Sverige. I enlig-<br>het med cirkulationsdirektivets regler om distansförsäljning skall svensk<br>punktskatt betalas vid distansförsäljning till Sverige. Vidare finns regler<br>om säkerhet och representant för den skattskyldige. Dessa regler följs<br>emellertid inte och varorna undgår därigenom att bli belagda med svensk<br>punktskatt. Om denna utveckling inte kan hejdas riskerar skattebasen vad<br>avser beskattningen av tobak att snabbt allvarligt undergrävas med<br>mycket betydande bortfall av skatteintäkter som följd. Det kan också på-<br>pekas att möjligheten för Sverige att anpassa skatten på cigaretter nedåt<br>är begränsad, såvida inte Sverige kan få en förlängning av det undantag<br>från minimiskatterna på tobak som Sverige har till och med 1998.</p>
<p>Varken tullen eller skatteförvaltningen har för närvarande någon möj-<br>lighet att kontrollera dessa postförsändelser. Detta är enligt regeringens<br>mening inte acceptabelt. Förutom de fiskala aspekterna medför de bris-<br>tande kontrollmöjligheterna att det blir möjligt att kringgå gällande för-<br>bud att införa alkoholvaror för den som inte har erfoderligt tillstånd en-<br>ligt alkohollagen. Utan kontrollmöjligheter går det inte heller att kon-<br>trollera att den som för in alkohol- och tobaksvaror har fyllt 20 respekti-<br>ve 18 år. Skyddet för ungdomen är en av hörnstenarna i den svenska al-<br>koholpolitiken. Den möjlighet som tullen har i dag att kontrollera att den<br>som för in alkoholvaror fyllt 20 år, och att den som för in tobaksvaror<br>fyllt 18 år, måste därför enligt regeringens mening finnas även i fråga om<br>alkohol- och tobaksvaror som sänds per post.</p>
<p>Genom införandet av lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges<br>gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen fick tullen möjlighet<br>att undersöka och öppna postförsändelser från ett annat EU-land. Av för-<br>arbetena till lagen (prop. 1995/96:166 s. 65) framgår att möjligheten för<br>tullen att öppna och undersöka brev och andra försändelser i särskilt hög<br>grad motiverades av det starka samhällsintresset att begränsa narkoti-<br>kabrottsligheten.</p>
<p>Enligt lagen finns det även möjlighet att kontrollera postförsändelser<br>som innehåller vissa andra, i lagen uppräknade, varor. En förutsättning<br>för att försändelserna skall kunna öppnas är att det finns misstanke om att<br>försändelsen innehåller en sådan vara och att det kan vara fråga om va-<br>rusmuggling. Nu föreslår regeringen att motsvarande befogenheter skall<br>införas i den nya lagen om punktskattekontroll.</p>
<p>Vad gäller förslagets förenlighet med RF och Europakonventionen<br>gjorde regeringen i lagrådsremissen bedömningen att om tullen inte får</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>117</p>
<p>de utvidgade möjligheter till kontroll av postförsändelser som föreslås<br>finns det risk för att de folkhälso- och skattepolitiska skäl som ligger till<br>grund för beskattningen av alkohol- och tobaksvaror snabbt kan under-<br>grävas. Vidare finns det en uppenbar risk för att skattebasen såvitt avser<br>tobak allvarligt kommer att urholkas med mycket betydande bortfall av<br>skatteintäkter som följd. En sådan utveckling skulle enligt regeringen i<br>förlängningen kunna påverka Sveriges ekonomiska välstånd. Vidare<br>framhöll regeringen att de bristande kontrollmöjligheterna också försvå-<br>rar möjligheterna att upprätthålla förbudet att införa alkohol- och tobaks-<br>varor för den som är under 20 resp. 18 år. Mot denna bakgrund var enligt<br>regeringens bedömning förslaget förenligt men såväl RF som Europa-<br>konventionen.</p>
<p>Lagrådet har i sitt yttrande ansett att det inte är sannolikt att skattebort-<br>fallet vid utebliven kontroll av postförsändelser kan bli av sådan omfatt-<br>ning att landets välstånd äventyras. Lagrådet anser inte heller att det<br>framkommit andra skäl för att göra inskränkningar i det skydd för förtro-<br>liga meddelanden som föreskrivs i 2 kap. 6 § RF och artikel 8.1 Europa-<br>konventionen.</p>
<p>Enligt 2 kap. 6 § RF är varje medborgare gentemot det allmänna skyd-<br>dad mot bl.a. undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. För<br>begränsning av de fri -och rättigheter som anges i 2 kap. RF krävs stöd i<br>lag. Enligt 12 § andra stycket samma kapitel far begränsning göras endast<br>för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.<br>Begränsningen far aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn<br>till det ändamål som har föranlett den, och inte heller sträcka sig så långt<br>att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen.</p>
<p>I Europakonventionen föreskrivs att var och en har rätt till skydd för<br>bl.a. sin korrespondens. Av artikel 8.2 framgår att rätten dock får under-<br>kastas inskränkningar. Stycket har följande lydelse.</p>
<p>”Offentlig myndighet må inte störa åtnjutandet av denna rättighet med<br>undantag från vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är<br>nödvändigt med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säker-<br>heten, landets ekonomiska välstånd, förebyggande av oordning eller<br>brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av andra personers<br>fri- och rättigheter.”</p>
<p>Vad först gäller frågan om en utebliven kontrollmöjlighet skulle hota<br>”landets ekonomiska välstånd” gör regeringen den bedömningen att den-<br>na grund kan åberopas som skäl för en inskränkning av i Europakonven-<br>tionen skyddade rättigheter även om det bortfall av allmänna medel som<br>skyddet av den ifrågavarande rättigheten skulle leda till inte är av den<br>storleksordning som Lagrådet synes anse vara nödvändigt. Stöd för den-<br>na åsikt kan hämtas från Europadomstolens praxis. Som exempel kan<br>nämnas ett avgörande i domstolen som behandlar just denna fråga (målet<br>MS mot Sverige, Application No. 20837/92). Målet rörde en försäk-<br>ringskassas inhämtande av information från ett sjukhus i samband med<br>att kassan prövade en begäran från klaganden om arbetsskadeersättning.<br>Klaganden påstod att överföringen av informationen kränkt hennes rätt<br>till respekt för privatlivet, artikel 8 i konventionen. Domstolen kom in-<br>ledningsvis fram till att artikeln var tillämplig på förfarandet och att ett</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>118</p>
<p>intrång skett i klagandens rätt enligt den. Domstolen konstaterade vidare<br>att intrånget skett med stöd av inhemsk lag och att det tjänat ett legitimt<br>syfte, nämligen att se till att allmänna medel i form av arbetsskadeersätt-<br>ning kom behövande till del. Överföringen av informationen ansågs nöd-<br>vändig för att skydda landets ekonomiska välstånd. Domstolen kom så-<br>lunda fram till att intrånget stått i proportion till syftet med åtgärden och<br>att någon kränkning av artikel 8 inte ägt rum.</p>
<p>Vad gäller det av regeringen nu framlagda förslaget avser det att för-<br>hindra dels på sikt stora skattebortfall från alkohol- och tobaksområdena,<br>dels att alkoholvaror förs in i landet i strid med alkohollagens regler om<br>införsel eller att tobaksvaror förs in i strid med tobakslagens regel om att<br>sådana varor endast far föras in i landet av den som har fyllt 18 år.</p>
<p>Som regeringen framhållit i lagrådsremissen finns också starka folk-<br>hälsoskäl som talar för att kunna kontrollera försändelser av aktuellt slag.<br>Rätten till skydd för förtroliga meddelanden kan, såsom framgått, in-<br>skränkas även med hänsyn till skyddet för hälsovården. Den föreslagna<br>kontrollen utgör en viktig förutsättning för att upprätthålla den av folk-<br>hälsoskäl restriktiva svenska politiken på alkohol- och tobaksområdet.<br>Målet för den svenska alkoholpolitiken är att begränsa alkoholens skade-<br>verkningar genom att minska den totala alkoholkonsumtionen. En ökad<br>tillgänglighet av alkohol medför en ökad konsumtion. Omvänt gäller att<br>ju svårare det är att fa tag i alkohol, desto mindre konsumeras det totalt<br>sett och desto färre människor skadas på grund av alkoholen. Detta syn-<br>sätt har också anammats av Världshälsoorganisationen (WHO) och ligger<br>till grund för europaregionens handlingsplan (European Alcohol Action<br>Plan) för att minska alkoholskadorna i Europa. Planen har antagits en-<br>hälligt av alla europaregionens stater, inklusive samtliga EU-stater.</p>
<p>Sveriges viktigaste medel för att begränsa tillgängligheten är detalj-<br>handelsmonopolet och prispolitiken. Den högprispolitik som Sverige<br>tillämpar både när det gäller alkohol och cigaretter förutsätter att det på<br>ett effektivt sätt går att kontrollera att svensk punktskatt tas ut. Det finns<br>anledning att i detta sammanhang också påpeka att Sverige i samband<br>med medlemskapsförhandlingama fått ett särskilt undantag som möjlig-<br>gör betydligt mer restriktiva regler för resandes privatinförsel av alkohol<br>och tobak än vad som gäller generellt inom EU. Även detta undantag<br>undergrävs om importen via postförsändelser av i Sverige obeskattade<br>alkohol- och tobaksvaror skulle öka kraftigt.</p>
<p>Om kontrollen inte kan upprätthållas undergrävs vidare detaljhandels-<br>monopolets ställning i Sverige. Detta skall utgöra en garant för att mark-<br>nadsföring och försäljning av alkoholdrycker till allmänheten sker åter-<br>hållsamt och att lagar och bestämmelser på alkoholområdet efterlevs. För<br>att säkerställa dessa intentioner föreslår regeringen i förevarande propo-<br>sition också vissa ändringar i alkohollagen för att tydliggöra att alko-<br>holdrycker endast får föras in i landet av den som har partihandels- eller<br>tillverkningstillstånd, av resande och den som har rätt till tullfrihet enligt<br>lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. samt av enskilda som flyttar till<br>Sverige eller som erhållit alkoholdryckerna genom arv.</p>
<p>Att det svenska alkoholmonopolet även är förenligt med gemenskaps-<br>rätten framgår av EG-domstolens dom i målet C-189/95, åklagaren mot</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>119</p>
<p>Harry Franzén. I målet, där Landskrona tingsrätt begärt förhandsavgö-<br>rande, prövade EG-domstolen bestämmelserna om detaljhandelsmono-<br>polet och dess funktionssätt mot artikel 37 i Romfördraget. Artikeln reg-<br>lerar anpassningen av statliga handelsmonopol. Domstolen konstaterade<br>att artikel 37 inte kräver att statliga handelsmonopol skall avskaffas men<br>väl att de till utformning och funktionssätt skall anpassas på ett sådant<br>sätt att ingen av medlemsstaternas medborgare diskrimineras i fråga om<br>anskaffnings- och saluföringsvillkor. Syftet med artikeln är enligt dom-<br>stolen att förena de krav som följer av inrättandet av den gemensamma<br>marknaden och dess funktionssätt med medlemsstaternas möjlighet att, i<br>syfte att uppnå vissa mål av allmänintresse såsom skyddet av folkhälsan,<br>upprätthålla vissa handelsmonopol. Domstolens slutsats var att det<br>svenska detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker var förenligt med<br>EG- rätten.</p>
<p>Sammanfattningsvis vidhåller regeringen sin bedömning att de före-<br>slagna åtgärderna inte strider mot vare sig Europakonventionen eller re-<br>geringsformen.</p>
<p>För att begränsa intrånget i skyddet för den enskildes korrespondens<br>föreslår regeringen vissa särskilda regler. Således skall ett öppnande<br>kunna ske endast om det finns viss misstanke om att försändelsen inne-<br>håller en alkohol- eller tobaksvara. Det torde därvid vara tillräckligt att<br>en genomlysning av varan indikerar att det är fråga om en sådan vara för<br>att misstankegraden skall anses ha uppnåtts. Vidare far försändelsen<br>öppnas endast om den finns hos tullmyndigheten eller på utväxlingspost-<br>kontoret. Det finns sålunda inte någon möjlighet att genom den föreslag-<br>na bestämmelsen kontrollera varor på adresspostkontoret. Skyddet av<br>brevhemligheten påkallar vidare ytterligare lagstadgade begränsningar i<br>kontrollbefogenhetema. Förutom den tidigare nämnda proportionalitets-<br>principen införs en bestämmelse där det framgår att befogenheten att be-<br>sluta i fråga om granskningen i princip ligger på myndighetschefen, även<br>om den skall kunna delegeras till någon annan tjänsteman. Vidare införs<br>en bestämmelse om skyldighet att föra protokoll över undersökningen.<br>En sådan bestämmelse, som redan finns i tullagen och i lagen om Tull-<br>verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Euro-<br>peiska unionen, överensstämmer med vad som gäller enligt rättegångs-<br>balkens regler om beslag, där det är fråga om lika ingripande regler för<br>den enskilde. Om ett öppnande skett av en försändelse skall mottagaren<br>underrättas så snart som möjligt. Detsamma gäller avsändaren om denne<br>är känd. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande skall detta<br>omedelbart tillslutas och vidarebefordras till mottagaren. Om mottagaren<br>av en alkoholvara inte innehar partihandels- eller tillverkningstillstånd<br>eller är under 20 år skall varan återsändas till avsändaren, om detta är<br>möjligt. I annat fall skall varan omhändertas. Detsamma gäller för to-<br>baksvaror om mottagaren är under 18 år.</p>
<p>Genom dessa begränsningar uppnås enligt regeringens bedömning en<br>rimlig balans mellan skyddet mot undersökning av brev eller annat för-<br>troligt meddelande och behovet av att av folkhälso- och fiskala skäl kun-<br>na utöva kontroll av försändelser av alkohol och tobak.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>120</p>
<p>Sveriges advokatsamfund har i sitt yttrande anmärkt på att motivtexten<br>i promemorian inte innehåller några överväganden om EG-rätten. Det<br>kan därför finnas anledning att betona att en viktig anledning till införan-<br>det av de utökade kontrollbefogenheter som förslaget avser sker för att<br>det skall vara möjligt att upprätthålla cirkulationsdirektivets regler på<br>punktskatteområdet. Medlemskapet i EU har ju bl.a. inneburit att Sveri-<br>ge måste införa det beskattningsförfarande och den beskattningsteknik<br>som EU utvecklat för produkterna alkohol, tobak och mineralolja. Den<br>typ av kontroller som det här är fråga finns dessutom i ett flertal andra<br>medlemsländer. Mot denna bakgrund finner regeringen att förslaget är<br>förenligt med gemenskapsrätten. Det bör poängteras att kontrollerna inte<br>på något sätt kommer att påverka den fria rörligheten för seriösa postor-<br>derföretag som, genom att tydligt ange att man är registrerad skattskyldig<br>eller har representant, inte på något sätt kommer att hindras i sin verk-<br>samhet.</p>
<h4>13.3.2 Tullens befogenheter att omhänderta och förverka alko-<br>hol- och tobaksvaror</h4>
<p>Regeringens förslag: Tullmyndigheten får, förutom i de fall som nämnts<br>i avsnitt 13.3.1, omhänderta alkohol- eller tobaksvaror om det finns an-<br>ledning att anta att skattskyldighet föreligger och att skatten inte har be-<br>talats eller att säkerhet inte har ställts för skattens betalning. Syftet med<br>omhändertagandet skall vara att kontrollera om punktskatt skall betalas i<br>Sverige och i så fall av vem. Om skattskyldighet inträtt för den omhän-<br>dertagna varan far tullmyndigheten besluta att den punktskatt som belö-<br>per på varan skall påföras. Ett beslut om omhändertagande skall upphäv-<br>as om det inte längre finns grund för att omhänderta varan, om mottaga-<br>ren av varan betalar ett belopp som motsvarar skatten på varan eller om<br>det är oskäligt att låta omhändertagandet bestå. En vara som har omhän-<br>dertagits skall förverkas i vissa fall. När ett beslut om förverkande vunnit<br>laga kraft skall varan förstöras genom tullmyndighetens försorg.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksskatteverket (RSV) anser att förslaget om att<br>även överlåtelser som sker utan vinstsyfte skall anses utgöra distansför-<br>säljning inte medför att de problem som är förknippade med den omfat-<br>tande intemet-försäljningen av framför allt cigaretter upphör. RSV menar<br>att det finns flera olika typer av försäljning via internet som inte omfattas<br>av begreppet distansförsäljning och att 4 § i kapitlet om kontroll av post-<br>försändelser borde omfatta alla kommersiella leveranser av alkohol- och<br>tobaksvaror som görs med postpaket. Således borde första punkten i<br>nyssnämnda paragraf inte hänvisa till särskilda paragrafer utan till lagen<br>om alkoholskatt och lagen om tobaksskatt i deras helhet. Svea hovrätt<br>anser att förslaget som gäller möjligheten att häva omhändertagandet<br>skiljer sig från andra motsvarande regler, eftersom det införs en sorts<br>omvänd presumtion, nämligen att det måste föreligga en i lag angiven<br>grund för hävande. Hovrätten anser att förslaget bör utformas så att ett<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>121</p>
<p>beslut om omhändertagande alltid skall hävas om det inte längre förelig- P<sup>r0</sup>P- 1997/98:100<br>ger grund för ett omhändertagande. När det gäller bestämmelsen om för-<br>verkande ifrågasätter hovrätten om denna står i överensstämmelse med<br>Europakonventionens bestämmelser om skydd för egendom med hänsyn<br>till att den, enligt hovrätten, har ett rent konfiskatoriskt syfte. General-<br>tullstyrelsen anser det vara lämpligt att det införs en bestämmelse som<br>ger mottagaren av en omhändertagen vara möjlighet att lösa ut denna<br>genom att betala den skatt som belöper på varan.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För att syftet med kontrollen av post-<br>försändelser skall uppnås bör enligt regeringens mening reglerna utfor-<br>mas på följande sätt. När det gäller alkoholvaror skall myndigheten först<br>kontrollera om mottagaren innehar erforderligt tillstånd enligt alkoholla-<br>gen, dvs. partihandels- eller tillverkningstillstånd, och om han har fyllt 20<br>år. Beträffande tobaksvaror avser den inledande kontrollen att fastställa<br>om mottagaren fyllt 18 år. Om någon av dessa förutsättningar inte är<br>uppfylld skall varan återsändas till avsändaren. Är detta inte möjligt skall<br>varan omhändertas. I övrigt far alkohol- och tobaksvaror som påträffas i<br>en postförsändelse omhändertas om det finns anledning att anta att skatt-<br>skyldighet föreligger enligt lagen om alkoholskatt eller lagen om tobaks-<br>skatt och att skatten inte är betald eller att säkerhet inte har ställts för<br>skattens betalning. Tullmyndigheten får vidare rätt att besluta om att på-<br>föra den punktskatt som belöper på den omhändertagna varan. Skatten,<br>som skall betalas till tullmyndigheten, förfaller då omedelbart till betal-<br>ning. Det sistnämnda kommer att framgå av 4 kap. 6 § i lagen om punkt-<br>skattekontroll av transporter. Om skatten inte går att fastställa, t.ex. på<br>grund av att det saknas uppgifter om det högsta detaljhandelspriset för de<br>cigaretter som försändelsen kan innehålla, får skatten få tas ut med de<br>schablonbelopp som framgår av 1 § lagen om beskattning av privatinför-<br>sel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Euro-<br>peiska unionen. Som exempel kan nämnas att punktskatt då skall tas ut<br>för spritdryck med 196 kr per liter och för cigaretter med 123 öre per<br>cigarett.</p>
<p>Ett beslut om att omhänderta en vara skall upphävas om det inte längre<br>finns grund för ett omhändertagande. Sålunda kan det ha framkommit att<br>skattskyldighet inte föreligger, t.ex. därför att det visar sig att försändel-<br>sen är en gåva. Vidare kan den skatt som påförts ha betalats av den skatt-<br>skyldige. Ett omhändertagande skall också upphävas om mottagaren,<br>under förutsättning att han uppfyller gällande åldersgränser och att han,<br>såvitt avser alkoholvaror har partihandels- eller tillverkningstillstånd,<br>löser varan genom att betala ett belopp som motsvarar den skatt som be-<br>löper på den. Slutligen skall ett omhändertagande upphävas om det är<br>oskäligt att låta omhändertagandet bestå.</p>
<p>En omhändertagen vara skall förverkas om skatten inte har betalats in-<br>om två månader från den dag då beslutet om att påföra skatten vunnit<br>laga kraft, eller om det av andra skäl saknas grund för att upphäva beslu-<br>tet om att omhänderta varan. I det sistnämnda fallet, vilket t.ex. kan avse<br>försändelser där det saknas uppgift om avsändare, får varan inte förver-<br>kas förrän det gått tre månader från dagen för omhändertagandebeslutet.</p>
<p>122</p>
<p>När beslut om förverkande vunnit laga kraft skall varan förstöras genom<br>tullmyndighetens försorg.</p>
<p>Med anledning av Svea hovrätts ifrågasättande av om bestämmelserna<br>om förverkande står i överensstämmelse med Europakonventionens reg-<br>ler om skydd för egendom kan följande anföras. Att egendom skall kunna<br>förverkas från någon som inte är skattskyldig, och som inte heller gjort<br>sig skyldig till någon brottslig handling, kan naturligtvis uppfattas som<br>alltför ingripande för den enskilde. Det är dock viktigt att notera att ett<br>förverkande, förutom såvitt avser de fall där åldersgränserna inte har<br>iakttagits eller där erforderligt tillstånd enligt alkohollagen saknas, kan<br>ske endast om bestämmelserna i cirkulationsdirektivet har kringgåtts.<br>Iakttas inte dessa bestämmelser är det nära nog omöjligt att kontrollera<br>förflyttningarna av punktskattepliktiga varor inom EU. Det är därför av<br>mycket stor betydelse att respekten för cirkulationsdirektivets bestäm-<br>melser upprätthålls. Lika viktigt är det att de åldersgränser för inköp av<br>alkoholvaror och tobaksvaror som gäller vid försäljning i Sverige också<br>har giltighet när det gäller den här typen av försäljning. Det bör dessutom<br>påpekas att mottagaren av varorna, såväl som den skattskyldige, kan<br>undvika ett förverkande genom att betala den skatt som belöper på varor-<br>na. Den som från början hade för avsikt att betala skatten upplever knap-<br>past detta som alltför betungande.</p>
<p>Det kan tilläggas att vid distansförsäljning från ett annat medlemsland<br>av alkohol- eller tobaksvaror till en privatperson (som inte är näringsid-<br>kare) i Sverige blir säljaren skattskyldig även för mervärdesskatt i Sveri-<br>ge (1 kap. 2 § första stycket 1 och 5 kap. 2 § mervärdesskattelagen,<br>1994:200). Säljaren skall registreras för mervärdesskatt hos skattemyn-<br>digheten. Är säljaren en utländsk företagare skall denne företrädas av en<br>representant (23 kap. 4 § skattebetalningslagen, 1997:483). Om köparen<br>är en juridisk person eller näringsidkare som inte är skattskyldig för mer-<br>värdesskatt i Sverige, är det i stället denne som blir skattskyldig för mer-<br>värdesskatten (1 kap. 2 § första stycket 5 mervärdesskattelagen). I det<br>fallet skall skatten betalas till Skattemyndigheten i Dalarnas län.</p>
<p>När tullmyndigheten påför punktskatt enligt de nu föreslagna reglerna,<br>bör den informera skattemyndigheten om beslutet. Detta för att skatte-<br>myndigheten skall få kännedom om transaktionen och kunna vidta nöd-<br>vändiga åtgärder rörande mervärdesskatten och punktskatterna i övrigt.</p>
<p>Slutligen bör Posten AB:s remissvar kommenteras. Man har där ut-<br>tryckt farhågor för att de föreslagna kontrollåtgärderna negativt skulle<br>påverka Postens distributionstider och leveranskvalitet och därigenom<br>innebära en konkurrensnackdel i förhållande till andra distributionsföre-<br>tag. Regeringen vill med anledning härav framhålla att även andra trans-<br>portörer far finna sig i vissa olägenheter enligt de förslag om transport-<br>kontroll som regeringen nyligen lagt fram. Vidare utgår regeringen från<br>att tullens kontroller så långt möjligt anpassas till Postens transportsys-<br>tem, så att inte detta störs i onödan. Det kan också framhållas att de reg-<br>ler som föreslås inte innebär något åliggande för Postens personal att<br>t.ex. sortera ut paket för kontroll. Denna uppgift ankommer på tullen.<br>Inte heller åligger det Posten att lagra paket i avvaktan på kontroll.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>123</p>
<h2>14</h2>
<h3>14.1</h3>
<h2>Transporttillägg</h2>
<h3>Förutsättningarna för transporttillägg</h3>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringens förslag: Transporttillägg skall påföras den avsändande<br>upplagshavaren om ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet inte<br>medföljer transporten i den utsträckning som följer av cirkulationsdirek-<br>tivets bestämmelser. Detsamma skall gälla om transporten inte omfattas<br>av säkerhet för betalning av skatt i den utsträckning som följer av cirku-<br>lationsdirektivets bestämmelser. Även underlåtenhet att anmäla att varor<br>som redan släppts för konsumtion i ett medlemsland flyttas till Sverige<br>för kommersiella ändamål skall kunna föranleda transporttillägg. Trans-<br>porttillägg skall också påföras om säkerhet inte ställts vid distansförsälj-<br>ning. I dessa två fall skall dock den skattskyldige påföras transporttilläg-<br>get. Transporttillägget skall vara 20 procent av de punktskatter som belö-<br>per på eller kan antas belöpa på varorna.</p>
<p>Kommitténs förslag: Stämmer överens med regeringens med vissa<br>undantag. Regeringen föreslår till skillnad från kommittén att transport-<br>tillägg skall kunna påföras i fall då transporten inte omfattas av säkerhet<br>för betalning av skatt i den utsträckning som följer av cirkulationsdirek-<br>tivet. En annan skillnad i förhållande till kommitténs förslag är att rege-<br>ringen föreslår att den avsändande upplagshavaren och inte den skatt-<br>skyldige skall påföras transporttillägg. Vidare föreslår kommittén att<br>transporttillägget skall vara skall vara 40 procent av de punktskatter som<br>belöper eller kan antas belöpa på varorna.</p>
<p>Remissinstanserna: Justitieombudsmannen anser mot bakgrund av att<br>det är osäkert om förfarandet för påförande av transporttillägg faller in<br>under artikel 6 i Europakonventionen att frågan om transporttillägg bör<br>beredas ytterligare. Hovrätten för Västra Sverige anser att förslaget bör<br>anpassas till skyddsreglema i artikel 6 i Europakonventionen. Länsrätten<br>i Dalarnas län anser att artikel 6 i Europakonventionen kan komma att<br>tillämpas på bestämmelserna om transporttillägg men har inget att erinra<br>mot att man i avsaknad av prövning i Europadomstolen går vidare med<br>förslaget. Riksåklagaren anser att förslaget bör anpassas till de krav som<br>kan anses följa av artikel 6 i Europakonventionen och att det saknas skäl<br>att fördubbla tillägget. Riksskatteverket har inget att erinra mot förslaget.<br>Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att det inte är osanno-<br>likt att förslaget strider mot Europakonventionen och att det därför finns<br>skäl att vänta med denna del av lagstiftningen. Statskontoret ifrågasätter<br>tilläggets nivå, förenligheten med artikel 6 i Europakonventionen och<br>tilläggets avskräckande effekt. Sveriges Industriförbund, Föreningen<br>Sveriges Fria Bryggerier, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk In-<br>dustriförening och Stockholms Handelskammare anser att tillägget kan<br>komma att omfattas av skyddsreglema i artikel 6 i Europakonventionen<br>och att fördubblingen av tillägget från avskräckningssynpunkt är me-<br>ningslös. Sveriges Transportindustriförbund avvisar förslaget.</p>
<p>124</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt transportkontrollagen<br>skall den skattskyldige påföras en särskild avgift (transporttillägg) om<br>ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet inte medföljer transpor-<br>ten i enlighet med vad som följer av lagarna om skatt på alkohol, tobak<br>och energi. Transporttillägg kan även påföras förare. Transporttillägget<br>är 20 procent av de punktskatter som belöper på eller kan antas belöpa på<br>varorna. I fråga om förare tas tillägget ut med ett fast belopp på 5 000 kr.<br>I förarbetena till lagen uttalade regeringen att EG:s kontrollsystem förut-<br>sätter att ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet medföljer<br>transporten och att det behövs en sanktion om dokumenten inte medförs<br>(prop. 1995/96:197 s. 13).</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Cirkulationsdirektivet har tillkommit<br>för att befrämja den inre marknadens funktion. Den inre marknadens<br>funktion kräver fria varurörelser även för punktskattepliktiga varor. Detta<br>uppnås, som tidigare beskrivits, genom att varorna får transporteras un-<br>der skatteuppskov till dess att de släpps för konsumtion. Skatten skall tas<br>ut i den medlemsstat där varorna släpps för konsumtion. Transporteras<br>varor, som släppts för konsumtion, från ett land till ett annat i kommer-<br>siellt syfte skall dock punktskatt tas ut i destinationsmedlemsstaten. I<br>sådana fall skall återbetalning ske av den skatt som påförts i avsändar-<br>medlemsstaten.</p>
<p>Bestämmelserna om ledsagardokument har tillkommit för att det skall<br>gå att kontrollera transporterna av punktskattepliktiga varor. Bakgrunden<br>till bestämmelserna om att transporter skall omfattas av säkerhet för be-<br>talning av skatt är de risker som är förknippade med transporter mellan<br>medlemsländer. Bestämmelserna om ledsagardokument och säkerhet är<br>alltså av grundläggande betydelse för att det system som tillskapats ge-<br>nom cirkulationsdirektivet skall fungera. Det är därför viktigt att varje<br>medlemsland genom olika åtgärder försöker upprätthålla respekten för<br>kraven på ledsagardokument och säkerhet i samband med transport av<br>punktskattepliktiga varor. En sådan åtgärd är att kontrollera transporter-<br>na av punktskattepliktiga varor. Detta är dock inte tillräckligt. För att<br>säkerställa att bestämmelserna om ledsagardokument och säkerhet efter-<br>levs behövs även en sanktion. Mot bakgrund av det nu anförda anser re-<br>geringen att det även i den nya lagen om punktskattekontroll bör finnas<br>bestämmelser om transporttillägg.</p>
<p>Från det att transportkontrollagen trädde i kraft fram till den sista de-<br>cember 1997 har 4 463 transportkontroller genomförts. På grundval av<br>dessa kontroller har 47 beslut om transporttillägg meddelats. Av dessa<br>siffror är det lätt att dra slutsatsen att det saknas behov av bestämmelser<br>om transporttillägg. Man måste dock komma ihåg att för att transport-<br>tillägg skall kunna påföras med stöd av nuvarande transportkontrollag<br>krävs att det föreligger en skyldighet att medföra ledsagardokument en-<br>ligt någon av lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi. Som redo-<br>gjorts för i avsnitt 9.1 uppställs i nämnda lagar krav på ledsagardokument<br>endast när transporten avgår från Sverige. Regeringen föreslår emellertid<br>i nämnda avsnitt att det införs en bestämmelse om att transporter av<br>punktskattepliktiga varor på svenskt territorium skall åtföljas av ledsa-<br>gardokument i den utsträckning som följer av cirkulationsdirektivets be-</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>125</p>
<p>stämmelser. Genomförs en transport på svenskt territorium i strid med<br>denna bestämmelse skall transporttillägg kunna påföras. Detta är en av-<br>görande skillnad mot hur det förhåller sig i dag. Transporttillägg kommer<br>alltså att kunna påföras i samtliga de fall då en transport på svenskt ter-<br>ritorium inte sker i enlighet med cirkulationsdirektivets krav på ledsagar-<br>dokument. Transporttillägget blir genom denna forändring en betydligt<br>effektivare sanktion.</p>
<p>Av transportkontrollagen följer att transporttillägg inte kan påföras vid<br>underlåtenhet att ställa säkerhet för betalning av skatt. Detta är en brist,<br>eftersom kravet på säkerhet är minst lika viktigt som kravet på ledsagar-<br>dokument. Regeringen anser därför att transporttillägg även skall kunna<br>påföras om en transport under skatteuppskov inte omfattas av säkerhet<br>för betalning av skatt.</p>
<p>Enligt transportkontrollagen och kommitténs förslag skall transport-<br>tillägg kunna påföras den skattskyldige. Detta är inte en adekvat ordning<br>i de fall punktskattepliktiga varor transporteras under skatteuppskov. Det<br>skulle därför underlätta tillämpningen och göra sanktionen mer verk-<br>ningsfull om transporttillägget i stället kunde påföras den som är ansva-<br>rig for att ledsagardokument medföljer transporten och att säkerhet för<br>betalning av skatt ställs.</p>
<p>Enligt cirkulationsdirektivet är det endast upplagshavare som kan sän-<br>da i väg punktskattepliktiga varor under skatteuppskov. Detta beror på att<br>det endast är upplagshavare som kan tillverka, ta emot och lagra varor<br>under skatteuppskov. Av artikel 13 i cirkulationsdirektivet följer att sä-<br>kerhet för betalning av skatt i samband med transport av punktskatteplik-<br>tiga varor under skatteuppskov skall ställas av den avsändande upplags-<br>havaren. Enligt artikel 18 i nämnda direktiv är det den avsändande upp-<br>lagshavaren som skall se till att sådana transporter åtföljs av ett ledsagar-<br>dokument. Det är alltså den avsändande upplagshavaren som är ansvarig<br>för att transporter under skatteuppskov åtföljs av ett ledsagardokument<br>och omfattas av säkerhet för betalning av skatt. Med hänsyn härtill anser<br>regeringen att transporttillägg skall påföras den avsändande upplagshava-<br>ren.</p>
<p>Även i de fall då transporter av punktskattepliktiga varor mellan med-<br>lemsländer inte sker under skatteuppskov uppställer cirkulationsdirekti-<br>vet krav på förenklat ledsagardokument och säkerhet. I dessa fall krävs<br>också att transporten har anmälts i förväg till behörig myndighet i desti-<br>nationsmedlemsstaten. Dessa bestämmelser är tillämpliga när punktskat-<br>tepliktiga varor som redan släppts för konsumtion i en medlemsstat<br>flyttas till en annan medlemsstat för kommersiella ändamål. I sådana fall<br>skall nämligen punktskatt tas ut i destinationsmedlemsstaten.</p>
<p>I lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi föreskrivs att då annan<br>än upplagshavare, varumottagare eller skatterepresentant för in eller tar<br>emot varor skall denne, dvs. den skattskyldige, innan varorna transporte-<br>ras från det andra EU-landet anmäla varorna till beskattningsmyndighe-<br>ten och ställa säkerhet for skattens betalning.</p>
<p>Regeringen anser det viktigt att säkerställa att de krav som redogjorts<br>for i föregående stycke efterlevs. Bestämmelsen om transporttillägg bör<br>därför även omfatta transporter av punktskattepliktiga varor som släppts</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>126</p>
<p>för konsumtion i ett annat medlemsland och efter det flyttas till Sverige<br>för kommersiella ändamål. I dessa fall inträder skattskyldighet vid inför-<br>seln till Sverige. Vidare är det den skattskyldige som är ansvarig för att<br>kraven på säkerhet och föranmälan uppfylls. Transporttillägg bör därför<br>påföras den skattskyldige i nu berörda fall. Transporttillägg skall påföras<br>om den skattskyldige inte följt kraven på säkerhet och föranmälan.</p>
<p>Om en säljare i ett EU-land säljer varor till en konsument i ett annat<br>EU-land och säljaren ansvarar för transporten skall varorna beskattas<br>enligt cirkulationsdirektivets bestämmelser om distansförsäljning. Dessa<br>innebär att säljaren skall betala punktskatt i det medlemsland där köparen<br>finns. Säljaren skall ställa säkerhet för skattens betalning i mottagarlan-<br>det innan transporten av varorna påbörjas. Bestämmelserna har införli-<br>vats med svensk lagstiftning genom 16 § lagen om tobaksskatt, 15 § la-<br>gen om alkoholskatt och 4 kap. 10 § lagen om skatt på energi. Kommit-<br>tén föreslår att transportillägg skall kunna påföras om den skattskyldige<br>inte ställt säkerhet i enlighet med nämnda bestämmelser. För att fa ett<br>heltäckande sanktionssystem bör transporttillägg kunna påföras när sä-<br>kerhet inte har ställts på föreskrivet sätt vid distansförsäljning. I den nya<br>lagen punktskattekontroll bör därför tas in en bestämmelse av sådan in-<br>nebörd som kommittén föreslagit.</p>
<p>Ett flertal remissinstanser anser att förfarandet för uttag av transport-<br>tillägg kan komma att omfattas av artikel 6 i Europakonventionen och att<br>förfarandet därför bör anpassas till kraven i nämnda artikel. Regeringen<br>instämmer i bedömningen att det är osäkert om transporttilläggsförfaran-<br>det faller in under artikel 6. Elär skall endast noteras att Skattekontrollut-<br>redningen i sitt delbetänkande Artikel 6 i Europakonventionen och skat-<br>teutredningen (SOU 1996:116) kom fram till att skattetillägget inte om-<br>fattades av artikel 6.</p>
<p>Beslut om transporttillägg får överklagas hos allmän förvaltningsdom-<br>stol. Muntlig förhandling skall hållas om enskild part begär det och det<br>inte är uppenbart obehövligt. I förvaltningslagen (1986:223) och förvalt-<br>ningsprocesslagen (1971:291) finns bestämmelser om tolk. Enligt lagen<br>(1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m.<br>kan en enskild som haft kostnader för ombud eller biträde som skäligen<br>behövts för att ta till vara hans rätt få ersättning för kostnaderna. Ersätt-<br>ning kan beviljas bl.a. om den enskilde helt eller delvis vinner bifall till<br>sina yrkanden. Mot bakgrund av nu angivna förhållanden anser regering-<br>en att förfarandet för transporttillägg uppfyller kraven i artikel 6 i Euro-<br>pakonventionen.</p>
<p>Kommittén föreslår att transporttilläggets nivå höjs från 20 procent till<br>40 procent av de punktskatter som belöper på varorna. Syftet med höj-<br>ningen är enligt kommittén att minska vinsterna av att spekulera i att<br>”inte åka fast”. En enskild vars avsikt är att sälja punktskattepliktiga<br>varor i Sverige utan att betala skatt kommer knappast att avskräckas av<br>att transporttillägget höjs. Risken för upptäckt torde vara av mycket stör-<br>re betydelse för en sådan person än nivån på transporttillägget. Om han<br>upptäcks kommer varorna inte att gå att sälja eftersom han i så fall måste<br>inkludera svensk skatt i priset. Det ekonomiska motivet bortfaller helt<br>enkelt om han tvingas betala svensk punktskatt för varorna. En så hög</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>127</p>
<p>nivå på transporttillägget som kommittén föreslår kan å andra sidan anses<br>oskäligt då tillägg t.ex. påförs en i och för sig seriös upplagshavare som<br>av försummelse inte haft giltiga dokument. Med hänsyn till det nu sagda<br>och till att skattetillägg enligt lagen om punktskatter och prisreglerings-<br>avgifter påförs med 20 procent av angivet skattebelopp anser regeringen<br>att nivån på transporttillägget även i fortsättningen bör vara 20 procent<br>av den skatt som belöper på varorna.</p>
<h3>14.2 Bestämmelser om uppbörd, undanröjande och<br>befrielse</h3>
<p>Regeringens förslag: Ett transporttillägg skall undanröjas om en upp-<br>lagshavare kommer in med ett i föreskriven ordning upprättat ledsagar-<br>dokument eller bevis om ställd säkerhet till tullmyndigheten inom en<br>månad räknat från dagen för beslutet om transporttillägg. Transport-<br>tillägg som påförts en skattskyldig skall undanröjas om det i ett ärende<br>eller mål om skatt enligt den nya lagen om punktskattekontroll, lagen<br>om punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen om tobaksskatt, lagen<br>om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi konstateras att den som<br>påförts tillägget inte är skattskyldig. Avsändande upplagshavare och<br>skattskyldig skall befrias från transpörttillägg om det framstår som up-<br>penbart oskäligt att ta ut tillägget. Bestämmelserna om undanröjande och<br>befrielse skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts.<br>Transporttillägg skall tas ut på samma sätt som skatt enligt 5 kap. lagen<br>om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lagen (1978:880) om betal-<br>ningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall vara tillämplig på trans-<br>porttillägg.</p>
<p>Kommitténs förslag: Stämmer överens med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges<br>Fria Bryggerier, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk Industriföre-<br>ning och Stockholms Handelskammare anser att det bör räcka med att<br>det framstår som oskäligt att ta ut transporttillägget for att befrielse skall<br>medges. Att ha uppenbart oskäligt som rekvisitet innebär i praktiken att<br>regeln om befrielse aldrig kommer att kunna tillämpas. Även Sveriges<br>Transportindustriförbund anser att det bör räcka med att det framstår<br>som oskäligt att ta ut transportillägget för att befrielse skall kunna med-<br>ges.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt transportkontrollagen skall<br>transporttillägg tas ut på samma sätt som skatt enligt 5 kap. lagen om<br>punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP). Transporttillägget inord-<br>nas på så sätt i ett regelsystem avseende betalning, anstånd, återbetalning,<br>dröj smålsavgift, ränta och indrivning av skatt. Den omständigheten att<br>bestämmelser om transporttillägg flyttas till den nya lagen om punkt-<br>skattekontroll och att tullmyndighet skall påföra tillägget är inte skäl att<br>ändra nuvarande ordning. Transporttillägg bör alltså även i fortsättning-<br>en tas ut i den ordning som gäller för skatt.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>128</p>
<p>Genom en bestämmelse i transportkontrollagen är lagen (1978:880) Prop. 1997/98:100<br>om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter tillämplig beträffan-<br>de transporttillägg. Detta bör även vara fallet i fortsättningen.</p>
<p>I de fall underlåtenheten går att läka bör självfallet transporttillägget<br>undanröjas. Redan i dag stadgas i transportkontrollagen att om den skatt-<br>skyldige kommer in med ett ledsagardokument eller bevis om ställd sä-<br>kerhet skall transporttillägget undanröjas. Det är dock inte rimligt att<br>transporttillägget skall undanröjas i fall där dokumenten upprättats i ef-<br>terhand. Som förutsättning för undanröjande bör därför gälla att det rör<br>sig om ett i föreskriven ordning upprättat dokument. Det innebär att do-<br>kumentet skall ha upprättats före transporten men på grund av missförs-<br>tånd eller dylikt inte medföljt transporten. Det som nu sagts gäller i och<br>för sig enligt nuvarande bestämmelse i transportkontrollagen men det<br>finns skäl att understryka detta och det bör därför anges i lag att doku-<br>menten skall vara upprättade i föreskriven ordning. Att en transport inte<br>föranmälts eller att säkerhet inte ställts är brister som inte går att åtgärda.<br>Den enskilde kan därför inte ges möjlighet att få transporttillägget undan-<br>röjt i dessa fall. Vidare anser regeringen att möjligheten att få transport-<br>tillägget undanröjt genom att komma in med ett i föreskriven ordning<br>upprättat ledsagardokument bör tidsbegränsas. Det är inte rimligt att den<br>avsändande upplagshavaren skall ha möjlighet att få tillägget undanröjt<br>under oöverskådlig tid. Som förutsättning för att transporttillägget skall<br>undanröjas bör därför gälla att ledsagardokumentet kommit in inom en<br>månad räknat från dagen för beslutet om tillägget.</p>
<p>I vissa fall skall skattskyldig påföras transporttillägg. Om det senare i<br>ärende eller mål om skatt konstateras att den som påförts tillägget inte är<br>skattskyldig skall tillägget självfallet undanröjas. En bestämmelse härom<br>tas därför in i den nya lagen om transportkontroll.</p>
<p>Enligt transportkontrollagen får transporttillägg efterges om det fram-<br>står som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget. Kommittén föreslår att be-<br>stämmelsen förs över till den nya lagen om punktskattekontroll. Några<br>remissinstanser anser att rekvisitet uppenbart oskäligt innebär att be-<br>stämmelsen i praktiken aldrig kommer att kunna tillämpas. I både taxe-<br>ringslagen (1990:324) och LPP föreskrivs att skattetillägg får efterges om<br>det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget. Samma eftergifts-<br>grund används i tullagen avseende tulltillägg. Rekvisitet uppenbart oskä-<br>ligt är alltså inget nytt utan används som eftergifts grund i fråga om<br>tilläggsavgifter i flera lagar på närliggande områden. Mot bakgrund av<br>det nu sagda är regeringen inte beredd att i det här ärendet behandla kriti-<br>ken mot rekvisitet uppenbart oskäligt. Frågan om rekvisitet uppenbart<br>oskäligt är en alltför snäv eftergiftsgrund bör i stället tas upp inom ramen<br>för den av regeringen aviserade översynen av skattetilläggsinstitutet (se<br>prop. 1997/98:10 s. 68). Bestämmelsen om eftergift i transportkontrolla-<br>gen bör därför föras över till den nya lagen om punktskattekontroll utan<br>ändringar i sak.</p>
<p>129</p>
<p>5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100</p>
<h2>15</h2>
<h3>15.1</h3>
<h2>Förfarande- och domstolsfrågor</h2>
<h3>Behörighet att fatta beslut m.m.</h3>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringens förslag: Beslut om förverkande skall fattas av allmän för-<br>valtningsdomstol på ansökan av tullmyndighet. Övriga beslut skall fattas<br>av tullmyndigheten.</p>
<p>Kommitténs förslag: Stämmer i princip överens med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Berör inte förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Åtgärderna transportkontroll, om-<br>händertagande och förverkande kan karakteriseras som tvångsmedel, som<br>kan komma att innebära intrång i enskildas integritet. Det är därför vik-<br>tigt att tillämpningen av bestämmelserna så långt det är praktiskt möjligt<br>ställs under domstolskontroll.</p>
<p>Transportkontroll enligt transportkontrollagen föregås idag inte av<br>domstolsprövning. Det finns tungt vägande skäl att inte ändra denna ord-<br>ning. Beslut om kontroll av förbipasserande trafik måste fattas omedel-<br>bart och på platsen. Annars har tillfället i de flesta fall gått förlorat. Det<br>finns klara likheter mellan beslut om transportkontroller enligt transport-<br>kontrollagen och tullens beslut att kontrollera transporter med stöd av<br>inregränslagen eller tullagen. Likheter finns också med polisens kon-<br>trollarbete vid vägarna när det gäller exempelvis nykterhetskontroller och<br>kontroller av farligt gods. Transportkontrollen företer vad'gäller själva<br>förfarandet många likheter med tullens gränskontroll, vilken inte ansetts<br>böra eller kunna föregås av domstolsprövning. Mot bakgrund av nu an-<br>givna förhållanden anser regeringen att transportkontroller inte bör före-<br>gås av domstolsprövning utan att behörigheten att fatta beslut bör ligga<br>på tullmyndigheterna. Det bör i detta sammanhang framhållas att en<br>transportkontroll inte far pågå i mer än sex timmar.</p>
<p>Beslut om omhändertagande bör fattas av tullmyndigheterna. Det är<br>viktigt att det finns möjlighet för tullmyndigheterna att omhänderta varor<br>på platsen där transportkontrollen genomförs. Kontrollarbetet skulle<br>nämligen försvåras avsevärt utan en sådan möjlighet. Att föreskriva att<br>beslutet skall underställas länsrätten i och med att ett omhändertagande<br>görs torde vara en opraktisk lösning eftersom det kan förutsättas att mer-<br>parten av omhändertagandena kommer att upphävas efter förhållandevis<br>kort tid. Om domstolsprövning skulle göras obligatorisk genom krav på<br>underställning skulle den fråga länsrätten har att pröva i många fall vara<br>förfallen vid domstolens prövning, eftersom tullmyndigheterna redan<br>släppt godset. Det bör påpekas att regeringen i avsnitt 15.5 föreslår att<br>tullmyndighets beslut om omhändertagande skall kunna överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>Det bör ankomma på allmän förvaltningsdomstol att besluta om för-<br>verkande på ansökan av tullmyndighet.</p>
<p>Beslut om transporttillägg enligt transportkontrollagen fattas av be-<br>skattningsmyndigheten. Transporttillägg enligt den nya lagen om punkt-</p>
<p>130</p>
<p>skattekontroll skall fattas av tullmyndigheterna. Beslut om sådant tillägg<br>skall självfallet kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>I avsnitt 9.4 föreslår regeringen att den som åsidosätter skyldighet att<br>medverka vid kontroll enligt den nya lagen skall ersätta statens kostnader<br>på grund därav. Ersättningsskyldigheten skall kunna efterges helt eller<br>delvis om det framstår som oskäligt att ta ut ersättningen. Beslut om er-<br>sättningsskyldighet och eftergift av sådan skyldighet bör fattas av<br>tullmyndigheterna. Tullmyndigheternas beslut skall dock kunna överkla-<br>gas hos allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>Beslut om förverkande skall alltså fattas av allmän förvaltningsdom-<br>stol. När det gäller frågan om behörig domstol bör föreskrivas att ansö-<br>kan skall prövas av länsrätten inom vars domkrets omhändertagandet av<br>egendomen verkställdes (se avsnitt 15.5 om varför mål enligt den nya<br>lagen inte koncentreras till Länsrätten i Dalarnas län).</p>
<h3>15.2 Polisens medverkan i kontrollverksamheten</h3>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringens förslag: Polisen skall vara skyldig att medverka i kontroll-<br>verksamhet enligt den nya lagen om punktskattekontroll. En polisman<br>skall vid sådan medverkan ha befogenhet att anmana en förare att stanna.<br>En polisman skall också ha befogenhet att genomföra transportkontroll<br>och omhänderta egendom.</p>
<p>Kommitténs förslag: Överensstämmer i princip med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksåklagaren är mycket kritisk till att polisen på<br>begäran skall lämna biträde vid kontroll enligt lagen. Som förslaget är<br>utformat i denna del finns det en absolut skyldighet att ställa resurser till<br>förfogande. Det är orimligt att polisens hårt ansträngda resurser på detta<br>sätt skall kunna tas i anspråk för fiskal verksamhet. Även Rikspolisstyrel-<br>sen är kritisk till denna del av förslaget. Förslaget om biträde från polisen<br>kan i ljuset av vad som sägs i kommitténs betänkande uppfattas som om<br>polispersonal är att anse som någon form av resurstillskott. En sådan<br>ordning motsätter sig Rikspolisstyrelsen. Bortsett från att principiella<br>invändningar kan resas mot att poliser engageras i skattekontrollverk-<br>samhet synes förslaget innebära att polisen skall vara skyldig att ställa<br>upp på begäran oavsett egen verksamhetsplanering och resursallokering.<br>Biträde från polisen bör komma i fråga endast när andra möjligheter är<br>uttömda. Vidare måste polisens roll i sammanhanget belysas mer ingåen-<br>de, som t.ex. gränsdragningen mot tvångsmedelsanvändning och polisens<br>skyldighet att rapportera och vidta andra åtgärder vid misstänkt brottslig-<br>het.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Polisen är enligt bestämmelser i inre-<br>gränslagen och tullagen skyldig att medverka i tullens kontrollverksam-<br>het enligt dessa lagar. Dessa bestämmelser innebär att det finns en allmän<br>skyldighet för polisen att bistå tullen i dess kontrollverksamhet. Detta<br>kan bl.a. bli aktuellt i situationer då tullen inte har tillräckliga personalre-<br>surser för att genomföra kontroller. Skyldigheten att bistå tullen skall</p>
<p>131</p>
<p>dock inte tolkas så att polisen alltid är skyldig att ställa upp med resurser<br>om tullen begär det. Skyldigheten gäller alltså enbart i mån av tid och<br>resurser.</p>
<p>När det gäller invändningen att polisens resurser inte bör användas till<br>skattekontroller bör det påpekas att tullagen är tillämplig på skatter som<br>skall tas ut vid import från tredje land. Polisen deltar alltså redan i dag i<br>skattekontroll verksamhet. Vad som nu är aktuellt är att föreskriva att<br>polisen skall bistå tullen vid kontroller av transporter av punktskatteplik-<br>tiga varor som omfattas av cirkulationsdirektivet. Det är svårt att se att<br>det skulle finnas några principiella invändningar mot en sådan ordning.</p>
<p>Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden anser regeringen att det<br>bör föreskrivas att polisen skall vara skyldig att medverka i kontrollverk-<br>samhet enligt den nya lagen om punktskattekontroll. Denna skyldighet<br>skall gälla endast i mån av tid och resurser.</p>
<p>En polisman som medverkar i kontrollverksamhet enligt den nya lagen<br>om punktskattekontroll har samma befogenheter och skyldigheter som<br>när han fullgör polisens uppgifter enligt polislagen (1984:387). Det inne-<br>bär att bl.a. att han har rätt använda våld om förutsättningarna för<br>våldsanvändning i polislagen är uppfyllda. Vidare är han skyldig att rap-<br>portera misstänkt brottslighet såvida inte bestämmelsen om rapportefter-<br>gift i polisförordningen (1984:730) är tillämplig.</p>
<p>För att polisens medverkan i den nya kontrollverksamheten skall bli ef-<br>fektiv behöver polisen fa befogenhet att anmana förare att stanna, under-<br>söka transportmedel m.m. Däremot saknas det skäl att ge polisen befo-<br>genhet att besluta om omhändertagande, skatt och transporttillägg.</p>
<h3>15.3 Bevis över verkställighet</h3>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringens förslag: När ett beslut om transportkontroll och omhän-<br>dertagande verkställts skall bevis över verkställigheten utfärdas. Beviset<br>skall överlämnas till den som berörs av åtgärden och innehålla uppgifter<br>om var beslutet verkställdes, när det gäller transportkontroll vilka som<br>var närvarande vid kontrollen, när kontrollen påbörjades och avslutades<br>samt vad som genomsökts och när det gäller omhändertagande vad som<br>omhändertagits. Vid transportkontroll skall bevis över verkställighet ut-<br>färdas endast om punktskattepliktig varor påträffas eller om en enskild<br>begär det.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår förutom bestämmelser om<br>bevis över verkställighet även särskilda bestämmelser om protokollfö-<br>ring.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksåklagaren anser att en transportkontroll är<br>en så ingripande åtgärd för den enskilde att protokoll och bevis över<br>verkställigheten alltid skall upprättas respektive utfärdas oberoende av<br>om punktskattepliktiga varor påträffas eller inte.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 27 § lagen (1994:466) om sär-<br>skilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet (tvångsåtgärdslagen) skall</p>
<p>132</p>
<p>när ett beslut om åtgärd enligt lagen verkställts bevis över verkställighe-<br>ten utfärdas. Åtgärderna transportkontroll och omhändertagande uppvisar<br>flera likheter med de åtgärder som kan vidtas enligt tvångsåtgärdslagen.<br>Regeringen anser därför att det är motiverat med en bestämmelse om att<br>bevis över verkställighet skall utfärdas när beslut om transportkontroll<br>eller omhändertagande har verkställts. Däremot är regeringen inte beredd<br>att föreskriva att bevis om verkställighet alltid skall utfärdas när ett beslut<br>om transportkontroll har verkställts. Som framgår av avsnitt 11.2 krävs<br>det för att ett omhändertagande skall kunna ske att någon punktskatte-<br>pliktig vara påträffas vid transportkontroll. Påträffas ingen sådan vara<br>kan alltså inget omhändertagande ske. Mot den bakgrunden synes det<br>rimligt att begränsa kravet på att bevis över verkställd transportkontroll<br>skall utfärdas till kontroller då punktskattepliktig vara påträffas. Själv-<br>klart skall ett bevis över verkställigheten alltid utfärdas om den enskilde<br>begär det.</p>
<p>Särskilda bestämmelser om protokollföring utöver bestämmelserna i<br>15 § förvaltningslagen (1986:223) kan om det visar sig behövligt tas in i<br>förordningen till den nya lagen.</p>
<h3>15.4 Särskild bestämmelse om enskild part m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: I mål om förverkande skall, om ägaren till egen-<br>domen inte är känd eller saknar känt hemvist, den som senast innehade<br>varorna anses vara motpart i stället för ägaren till egendomen. Ägaren till<br>egendomen får överta talan som förs av den som senast innehade varor-<br>na. I mål om förverkande skall länsrätten, om ägaren är okänd eller sak-<br>nar känt hemvist, utfärda ett föreläggande i Post- och Inrikes Tidningar<br>och andra lämpliga tidningar om att ägaren skall ge sig till känna senast<br>två månader efter föreläggandet, vid påföljd att frågan annars kan avgö-<br>ras. Föreläggandet skall innehålla uppgifter om egendomen och om de<br>förhållanden under vilka den omhändertagits samt övriga omständigheter<br>som kan vara av betydelse för att identifiera egendomen. Ett sådant före-<br>läggande skall även utfärdas, om det finns anledning att anta någon inne-<br>har särskild rätt till egendomen men denne är okänd eller saknar känt<br>hemvist.</p>
<p>Kommitténs förslag: Stämmer i princip överens med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Berör inte förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I 20 § varusmugglingslagen anges att<br>när fråga är om förverkande av annan egendom än forslingsredskap och<br>ägaren inte är känd eller han saknar känt hemvist i riket eller han av an-<br>nan anledning inte kan nås för delgivning på det sätt som är stadgat för<br>stämning i brottmål, far talan om egendomens förverkande föras mot<br>forsiare eller annan innehavare av den beslagtagna egendomen.</p>
<p>I 10 § förvaltningsprocesslagen stadgas att ansökningshandling m.m.<br>skall tillställas motpart eller annan mot vilken en åtgärd ifrågasätts. Detta<br>innebär vid en ansökan om förverkande att ägaren till egendomen blir<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>133</p>
<p>tullmyndighetens motpart i domstolen. Det ligger i sakens natur att äga- P<sup>r0</sup>P- 1997/98:100<br>ren till egendomen i många fall är okänd, alternativt saknar känt hemvist.<br>För att det inte skall vara omöjligt att fa till stånd en domstolsprövning<br>krävs därför andra lösningar än den som anges i 10 § förvaltningspro-<br>cesslagen. Problemet bör kunna lösas på samma sätt som i varusmugg-<br>lingslagen. Regeringen föreslår därför att den som senast innehade varor-<br>na får vara part i länsrätten i stället for ägaren, i de fall ägaren inte är<br>känd eller saknar känt hemvist. Ägaren skall dock alltid ha rätt att överta<br>talan i målet.</p>
<p>Förverkande innebär en slutgiltig förlust av äganderätten. Det är därför<br>viktigt att domstolen verkligen försöker hitta ägaren till egendomen.<br>Sedvanliga bestämmelser om delgivning av part måste givetvis iakttas<br>när ägaren till egendomen är känd vilket innebär att de möjligheter till<br>delgivning som finns i delgivningslagen (1970:428) måste användas på<br>föreskrivet sätt. I de fall ägaren saknar känt hemvist kan dock en ansökan<br>om förverkande prövas enligt den bestämmelse som föreslagits i föregå-<br>ende stycke utan att ansökningen har delgetts ägaren. Om ägaren är<br>okänd eller saknar han känt hemvist bör därför länsrätten vara skyldig att<br>utfärda ett föreläggande i Post- och Inrikes Tidningar och annan lämplig<br>tidning att ägaren skall ge sig till känna inom viss tid efter föreläggandet,<br>vid påföljd att frågan om förverkande annars kan komma att avgöras.<br>Föreläggandet skall innehålla en beskrivning av egendomen samt övriga<br>omständigheter som kan Vara av betydelse for att ägaren skall kunna<br>identifiera egendomen. Bestämmelsen skall tillämpas även i de fall där<br>innehavaren anses vara motpart. Syftet med bestämmelsen är ju att äga-<br>ren skall få en möjlighet att överta talan.</p>
<p>I avsnitt 11.11 föreslås att särskild rätt till förverkad egendom består<br>om inte även den särskilda rätten förverkas. Det innebär att den särskilda<br>rätten består om inte länsrätten på yrkande av tullen beslutar att även den<br>särskilda rätten skall förverkas. Om så inte sker kan alltså rättsinnehava-<br>ren hävda sin rätt även efter det att egendomen förverkats. Det är själv-<br>fallet en fördel om den särskilda rätten kan prövas samtidigt som förver-<br>kandet av egendomen. I de fall då det finns anledning anta att någon har<br>särskild rätt till egendom bör därför länsrätten i likhet med vad som gäl-<br>ler då ägaren är okänd eller saknar känt hemvist förelägga rättsinnehava-<br>ren att ge sig till känna med påföljd att frågan om förverkande annars kan<br>avgöras.</p>
<h3>15.5 Överklagande</h3>
<p>Regeringens förslag: En tullmyndighets beslut om transportkontroll och<br>beslut i samband med sådan kontroll far inte överklagas. Vidare far en<br>tullmyndighets beslut att uppdra åt annan att sköta förvaringen av om-<br>händertagen egendom inte överklagas. Övriga beslut enligt den nya lagen<br>far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>134</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår till skillnad från regeringen<br>att bestämmelserna om omprövning och överklagande i LPP skall gälla<br>beslut om transporttillägg. Dessutom föreslår kommittén att Länsrätten i<br>Dalarnas län skall vara ”specialforum” för mål enligt den nya lagen om<br>punktskattekontroll.</p>
<p>Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall instämmer i kommit-<br>téns bedömning att krav på prövningstillstånd i ledet länsrätt-kammarrätt<br>inte bör införas. Övriga remissinstanser berör inte förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Av transportkontrollagen följer att<br>bestämmelserna om omprövning och överklagande i LPP gäller i till-<br>lämpliga delar beslut om transporttillägg. I förarbetena till lagen motive-<br>rades denna ordning med att förfarandereglema på skatteområdet om<br>möjligt bör vara enhetligt utformade (se prop. 1995/96:197 s. 15). Nuva-<br>rande regler innebär alltså att en sexårig omprövnings- och överklagan-<br>detid gäller för beslut om transporttillägg.</p>
<p>Det finns ingen koppling mellan beslut om att ålägga enskilda som<br>inte medverkat vid kontroll ersättningsskyldighet och beskattningsbeslut<br>enligt LPP. Detsamma gäller beslut om omhändertagande. Någon anled-<br>ning att ha en sexårig omprövnings- och överklagandetid för beslut om<br>ersättningsskyldighet och omhändertagande finns därför inte. Med hän-<br>syn till det nu sagda anser regeringen att det inte finns skäl att föreslå att<br>bestämmelserna i LPP om omprövning och överklagande skall gälla för<br>beslut om ersättningsskyldighet och omhändertagande. Det innebär att<br>förvaltningslagen kommer att bli tillämplig.</p>
<p>En tullmyndighets beslut att påföra skatt på omhändertagen vara är<br>inget beskattningsbeslut enligt LPP och den lagen är därför inte tillämp-<br>lig. För att LPP skall bli tillämplig krävs det därför att en bestämmelse<br>härom tas in i den nya lagen om punktskattekontroll. Regeringen är dock<br>tveksam till att göra LPP tillämplig på tullmyndigheternas beslut om<br>skatt på omhändertagen vara. Bestämmelserna om överklagande av be-<br>slut enligt den nya lagen bör nämligen så långt det är möjligt vara enhet-<br>liga. Regeringen föreslår i avsnitt 11.10 att punktskattepliktiga varor<br>skall få förverkas om skatt som tullen påfört inte betalas. Som förutsätt-<br>ning härför gäller bl.a. att beslutet om skatt har vunnit laga kraft. En sex-<br>årig överklagandetid skulle i praktiken innebära att den föreslagna be-<br>stämmelsen om förverkande inte går att tillämpa. Att föreskriva att varor<br>skall få förverkas i nu aktuella fall innan skattefrågan är slutligt avgjord<br>är inte rimligt. Det är vidare inte ovanligt att bestämmelserna om över-<br>klagande i förvaltningslagen gäller för beslut som rör punktskatt. Som<br>exempel härpå kan nämnas 12 kap. 1 § lagen om skatt på energi, 35 §<br>lagen om alkoholskatt och 35 § lagen om tobaksskatt. Enligt dessa be-<br>stämmelser överklagas bl.a. beslut om nedsättning och återbetalning av<br>skatt enligt bestämmelserna i förvaltningslagen. Regeringen anser mot<br>bakgrund av det nu sagda att en lämpligare ordning uppnås om tullmyn-<br>digheternas beslut om skatt på omhändertagen vara överklagas enligt<br>förvaltningslagens bestämmelser och är därför inte beredd att föreslå att<br>LPP skall tillämpas på nämnda beslut.</p>
<p>När det gäller transporttillägg finns det till skillnad från skattetillägg<br>ingen direkt koppling till beskattningsbesluten enligt LPP. Syftet med<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>135</p>
<p>bestämmelserna om transporttillägg är att säkerställa att punktskatteplik- ?<sup>r0</sup>P- 1997/98:100<br>tiga varor transporteras i enlighet med cirkulationsdirektivets krav på<br>ledsagardokument och säkerhet. Den som inte följer dessa bestämmelser<br>kan alltså påföras transporttillägg. Skattetillägg däremot påförs om en<br>skattskyldig lämnat en oriktig uppgift till ledning för beslut rörande be-<br>skattningen. Ändras ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skat-<br>tetillägg skall beskattningsmyndigheten därför vidta den ändring av be-<br>slutet om skattetillägg som föranleds av beskattningsbeslutet (se 7 kap.<br>8 § andra stycket LPP). Transporttillägg skall i vissa fall påföras skatt-<br>skyldiga (se avsnitt 14.1). Frågan om vem som är skattskyldig i dessa fall<br>skall bedömas enligt lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi. På-<br>förs någon transporttillägg i nu aktuella fall och finner beskattningsmyn-<br>digheten sedan att denne inte är skattskyldig skall transporttillägget själv-<br>fallet undanröjas. Detta kan uppnås genom en bestämmelse i den här fö-<br>reslagna lagen och utgör därför inte skäl att göra bestämmelserna i LPP<br>om omprövning och överklagande tillämpliga på transporttillägg. I av-<br>snitt 14.2 föreslås att transporttillägg som påförts skattskyldig skall un-<br>danröjas om det i mål om skatt konstateras att den som påförts transport-<br>tillägget inte är skattskyldig. Med hänsyn till det nu sagda och till vikten<br>av enhetliga överklagandebestämmelser anser regeringen att beslut om<br>transporttillägg fortsättningsvis bör överklagas enligt bestämmelserna i<br>förvaltningslagen.</p>
<p>Beslut om kontroll enligt transportkontrollagen far inte överklagas.<br>Denna ordning bör behållas. En överklaganderätt för sådana beslut ter sin<br>nämligen verkningslös, inte minst mot bakgrund av att en transportkon-<br>troll föreslås få pågå i högst sex timmar.</p>
<p>Beslut av tullmyndighet att uppdra åt annan att sköta förvaringen av<br>omhändertagen egendom skall inte heller kunna överklagas. Skälet härtill<br>är att tullens ansvar för förvaringen inte påverkas av att tullen uppdrar åt<br>någon annan att sköta förvaringen.</p>
<p>I samband med instansordningsreformen 1994 infördes regler om<br>prövningstillstånd i kammarrätt (34 a § förvaltningsprocesslagen). Pröv-<br>ningstillstånd far meddelas om det är av vikt för ledningen av<br>rättstillämpningen (prejudikatdispens), om anledning förekommer att<br>ändra länsrättens beslut (ändringsdispens) eller om det finns synnerliga<br>skäl att ändå pröva överklagandet (extraordinär dispens). Regler om vilka<br>målgrupper som skall omfattas av krav på prövningstillstånd har dock<br>inte tagits in i förvaltningsprocesslagen utan i de materiella författningar-<br>na.</p>
<p>Krav på prövningstillstånd kan numera betraktas som huvudregel.<br>Krav på prövningstillstånd gäller dock inte för skattemålen.</p>
<p>I fråga om transporttillägg enligt transportkontrollagen finns inget<br>krav på prövningstillstånd i kammarrätt. I förarbetena till lagen angavs<br>att skälet till att prövningstillstånd inte föreskrevs var att lagstiftningen<br>var ny och av provisorisk karaktär.</p>
<p>Flertalet av de nya måltyper som kommer att uppstå i och med den nya<br>lagen om punktskattekontroll är inte skattemål i egentlig bemärkelse.<br>Tullmyndighet skall dock påföra skatt i vissa fall. Övriga nya måltyper<br>kommer sannolikt i många fall att innefatta likartade bedömningar som i<br></p>
<p>136</p>
<p>skattemål. Med hänsyn härtill och till att bestämmelserna är nya samt att<br>praxisbildning behövs föreslås inget krav på prövningstillstånd i kam-<br>marrätt.</p>
<p>Kommittén har föreslagit att samtliga beslut enligt den nya lagen skall<br>överklagas till Länsrätten i Dalarnas län och att särskilda bestämmelser<br>om överlämnade av mål till andra länsrätter införs. Bakgrunden härtill är<br>att nämnda länsrätt är ”specialforum” för mål om punktskatter. Det har<br>dock inte uttryckligen angetts i lag att Länsrätten i Dalarnas län skall vara<br>ensam behörig att pröva mål om punktskatter. Det följer i stället av att<br>Skattemyndigheten i Dalarnas län är beskattningsmyndighet för punkt-<br>skatterna och att Länsrätten i Dalarnas län enligt forumreglema i lagen<br>(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall överpröva beskatt-<br>ningsmyndighetens beslut.</p>
<p>I förarbetena till 1994 års instansordningsreform uttalade regeringen<br>att om man skall sträva efter en principiell ordning där länsrätterna har<br>generell kompetens som första instans inom förvaltningsrättsskipningen,<br>är det mest följdriktigt att så många mål som möjligt förekommer i alla<br>länsrätter och att specialfora bland dessa undviks så mycket som möjligt.<br>Härtill kommer att det uppnås en bättre lokal förankring om målen sprids<br>på alla länsrätter. Huvudprincipen skall därför vara att den länsrätt är<br>behörig inom vars domkrets beslutsmyndigheten är belägen eller ärendet<br>först prövats. Denna huvudprincip uttrycks i 14 § andra stycket lagen om<br>allmänna förvaltningsdomstolar. I nämnda förarbeten uttalades också att<br>avvikelser från denna princip endast skall göras om starka skäl talar för<br>en annan ordning (prop. 1993/94:133 s. 30).</p>
<p>Kontroller enligt den nya lagen skall utföras av tullmyndigheterna. Av-<br>sikten är att kontrollerna skall utföras i hela landet. Det innebär att beslut<br>om omhändertagande av varor m.m. kommer att fattas i alla delar av lan-<br>det. I många fall torde det av praktiska skäl vara lämpligt att handlägg-<br>ningen i domstol kan ske i närheten av den plats där varorna omhänder-<br>tagits. Behovet härav är naturligtvis särskilt stort då syn eller muntlig<br>förhandling aktualiseras. Det nu sagda talar för att mål enligt den nya<br>lagen bör spridas på alla länsrätter. Mot en sådan ordning talar dock<br>Länsrättens i Dalarnas län kompetens när det gäller mål om punktskatter.<br>Flera av måltypema enligt den nya lagen om punktskattekontroll skiljer<br>sig dock ganska markant från de mål om punktskatter som Länsrätten i<br>Dalarnas län prövar i dag. Vid en samlad bedömning av nu angivna för-<br>hållanden anser regeringen att de skäl som talar för att de nya måltypema<br>koncentreras till Länsrätten i Dalamas län inte är så starka att huvudprin-<br>cipen i 14 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar bör frångås. Detta<br>innebär att ett beslut enligt den nya lagen skall överklagas till den länsrätt<br>inom vars domkrets ärendet först prövats.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>137</p>
<h3>15.6 Företrädare för det allmänna m.m.</h3>
<p>Regeringens forslag: Riksskatteverket skall ha rätt att överklaga beslut<br>enligt den nya lagen om punktskattekontroll. Vidare skall Riksskattever-<br>ket ha rätt att överta det allmännas talan i mål enligt den nya lagen. Riks-<br>skatteverket skall fa överklaga ett beslut av länsrätt eller kammarrätt även<br>om verket inte tidigare har fört det allmännas talan i målet. Riksskatte-<br>verket skall föra det allmännas talan i Regeringsrätten.</p>
<p>Kommitténs förslag: Skiljer sig från regeringens vad gäller Riksskat-<br>teverkets rätt att överklaga beslut av förvaltningsmyndighet.</p>
<p>Remissinstanserna: Berör inte förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Beslut enligt den nya lagen skall<br>bortsett från beslut om förverkande fattas av tullmyndighet. Om en en-<br>skild överklagar en tullmyndighets beslut skall tullmyndigheten vara den<br>enskildes motpart (se 7 a § förvaltningsprocesslagen). Genom den nya<br>lagen kommer tullmyndighet bl.a. att besluta om skatt enligt lagarna om<br>skatt på alkohol, tobak och energi. Som redogjorts för i avsnitt 15.5<br>kommer förvaltningslagens bestämmelser att bli tillämpliga på sådana<br>beslut. Det nu sagda innebär att Riksskatteverket skulle utan särskild<br>reglering sakna både överklaganderätt och partsställning beträffande be-<br>slut enligt den nya lagen.</p>
<p>I ärenden och mål enligt den nya lagen om punktskattekontroll kom-<br>mer innebörden av vissa bestämmelser i lagarna om skatt på alkohol,<br>tobak och energi att prövas. Detta gäller bl.a. bestämmelserna om vem<br>som är skattskyldig och om skattskyldighet inträtt. Men även bestämmel-<br>serna om ledsagardokument och säkerhet kommer att komma upp till<br>prövning. Riksskatteverket måste kunna utöva inflytande på rättsutveck-<br>lingen på detta område. Regeringen föreslår därför att Riksskatteverket<br>skall ha rätt att överklaga beslut i ärenden och mål enligt den nya lagen.<br>Verket skall även ha rätt att överta en tullmyndighets talan. Vidare skall<br>Riksskatteverket föra det allmännas talan i Regeringsrätten.</p>
<h3>15.7 Handläggningen i domstol</h3>
<p>Regeringens förslag: Mål om omhändertagande, transporttillägg och<br>förverkande skall handläggas skyndsamt. Vid handläggning i länsrätt<br>eller kammarrätt av frågor om omhändertagande, förverkande samt<br>transporttillägg skall muntlig förhandling hållas om en enskild part begär<br>det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas om det är uppenbart<br>obehövligt. En enskild part skall upplysas om rätten till muntlig förhand-<br>ling.</p>
<p>Kommitténs förslag: Stämmer i princip överens med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Berör inte förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Frågor rörande omhändertagande,<br>förtida försäljning av egendom som är omhändertagen och förverkande<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>138</p>
<p>bör behandlas skyndsamt av både myndigheter och domstolar. För den P<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>enskilde kan ibland stora ekonomiska värden stå på spel och en alltför<br>lång tidsutdräkt vid handläggningen kan förorsaka onödig skada. Exem-<br>pelvis kan näringsidkare komma i dröjsmål med avtalade leveranser<br>p.g.a. att en varusändning omhändertagits. Målens förturskaraktär bör<br>understrykas och regeringen föreslår därför att det i den nya lagen tas in<br>en bestämmelse om att målen skall handläggas skyndsamt.</p>
<p>I 9 § förvaltningsprocesslagen finns bestämmelser om muntlig för-<br>handling. Även om huvudregeln är skriftlig handläggning, kan muntlig<br>förhandling ingå i handläggningen om det kan anses vara till fördel för<br>utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet. Muntlig förhand-<br>ling skall också hållas om enskild som för talan i målet begär det och det<br>inte är obehövligt eller särskilda skäl talar emot det.</p>
<p>I viss lagstiftning finns särskilda bestämmelser om muntlig förhand-<br>ling. Ett exempel på sådan lagstiftning är lagen (1978:880) om betal-<br>ningssäkring för skatter, tullar och avgifter i vilken det i 8 § stadgas att<br>muntlig förhandling skall hållas om gäldenären begär det; muntlig för-<br>handling behöver dock inte hållas, om det är uppenbart obehövligt. Gäl-<br>denären skall upplysas om rätten till muntlig förhandling. Liknande be-<br>stämmelser finns i fråga om skattetillägg (se 8 kap. 9 § LPP där det hän-<br>visas till 6 kap. 24 § taxeringslagen).</p>
<p>Beslut om omhändertagande och förverkande kan medföra sådana in-<br>grepp i den enskildes rättigheter att hans möjligheter till muntlig för-<br>handling inte bör vara alltför inskränkta. Transporttillägget uppvisar fler<br>likheter med skattetillägget varför möjligheterna till muntlig förhandling<br>bör vara desamma. Regeringen föreslår därför att muntlig förhandling i<br>de angivna målgrupperna skall hållas i länsrätt och kammarrätt om en-<br>skild part begär det. Undantag från detta bör fa göras endast om muntlig<br>förhandling är uppenbart obehövlig. Enskild part bör också upplysas om<br>rätten att begära muntlig förhandling.</p>
<h2>16 Kontroll av privatinförsel av alkohol- och to-<br>baksvaror</h2>
<h3>16.1 Kontroll av privat införsel av alkohol- och tobaksva-<br>ror</h3>
<p>Regeringens bedömning: Några nya kontrollbefogenheter för den pri-<br>vata införseln av mineraloljor införs inte. När det gäller privatinförsel av<br>alkoholvaror och tobaksvaror behålls nuvarande kontrollbefogenheter i<br>lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett<br>annat land inom Europeiska unionen.</p>
<p>Kommitténs förslag: Transportkontroller skall kunna genomföras för<br>att kontrollera privat införsel av punktskattepliktiga varor.</p>
<p>139</p>
<p>Remissinstanserna: Merparten av de remissinstanser som berör för-<br>slaget tillstyrker detsamma.</p>
<p>Riksåklagaren anser att transportkontroller framstår som särskilt<br>långtgående och opåkallat när det gäller privat införsel och avstryker där-<br>för förslaget. Alkoholinspektionen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket<br>och Systembolaget AB tillstyrker förslaget.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens bedömning: Sverige beviljades vid an-<br>slutningen till EU ett undantag från huvudregeln i cirkulationsdirektivet<br>att privatpersoners inköp av alkohol- och tobaksvaror endast skall be-<br>skattas i inköpslandet. Det undantag Sverige beviljats innebär att Sverige<br>får beskatta privat införsel över vissa angivna kvantiteter. Dessa kvanti-<br>teter är 1 liter spritdryck eller 3 liter starkvin, 5 liter vin, 15 liter starköl,<br>300 cigaretter eller 150 cigariller eller 75 cigarrer eller 400 gram rökto-<br>bak. Enligt rådets direktiv 96/99/EG skall undantaget fortsätta att gälla<br>t.o.m. den 30 juni 2000. Sveriges uppfattning är att undantaget förlängs<br>automatiskt såvida inte ett enigt rådsbeslut om motsatsen fattas. Enligt<br>nämnda direktiv får Sverige utföra nödvändiga kontroller med avseende<br>på de varor som omfattas av direktivet. Bestämmelser beträffande be-<br>skattningen av införsel för privat bruk av alkoholdrycker och tobaksvaror<br>och vilka kvantiteter som får föras in i landet utan att punktskatt skall<br>betalas finns i lagen om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker<br>och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen<br>(privatinförsellagen).</p>
<p>Enligt artikel 9.3 i cirkulationsdirektivet får medlemsstaterna föreskri-<br>va att punktskatt skall tas ut i den medlemsstat där förbrukningen sker<br>vid förvärv av mineraloljor, som redan släppts för förbrukning i en annan<br>medlemsstat, om dessa produkter transporteras med ovanliga transport-<br>sätt av enskilda individer eller för deras räkning. Med ovanliga transport-<br>sätt avses enligt direktivet transport av bränslen på annat sätt än i fordons<br>tankar eller lämpliga reservdunkar liksom transport av eldningsbränsle på<br>annat sätt än med tankar som används vid yrkesmässig handel. Någon<br>bestämmelse om återbetalning av den skatt som påförts i den medlems-<br>stat där bränslet släpptes för förbrukning finns inte.</p>
<p>Artikel 9.3 har införlivats med svensk lagstiftning genom 4 kap. 11 §<br>lagen om skatt på energi. Enligt denna bestämmelse är den som för privat<br>ändamål för in bränsle till Sverige från ett annat EU-land skyldig att be-<br>tala skatt för bränslet, om han inte visar att skatt har betalats för bränslet<br>i Sverige, när det är fråga om flytande bränsle som är avsett för upp-<br>värmning och som förs in på annat sätt än genom distansförsäljning. Det-<br>samma gäller om motorbränsle förs in på annat sätt än i fordonstank,<br>bränsletank på fartyg eller luftfartyg eller i reservdunk som rymmer<br>högst 10 liter. Bestämmelsen gäller också den för vars räkning införseln<br>äger rum.</p>
<p>Inregränslagen är tillämplig på varor som skall beskattas enligt privat-<br>införsellagen. Det innebär att tulltjänsteman får anmana personer att<br>stanna. Sådan anmaning får ges den som i omedelbart samband med inre-<br>sa till Sverige från ett annat EU-land befinner sig i omedelbar närhet av<br>en gränspassage, om det behövs för kontroll av anmälningsskyldigheten i<br>privatinförsellagen. I samband därmed har tullmyndighet rätt att under-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>140</p>
<p>söka transportmedel, handresgods m.m. Den enskilde är skyldig att läm-<br>na uppgifter och i övrigt medverka i kontrollen under kostnadsansvar.<br>Dessutom far tullmyndigheterna omhänderta varor om det behövs för<br>kontrollen.</p>
<p>Enligt lagen om skatt på energi skall den som för in mineraloljor för<br>privat bruk deklarera detta hos beskattningsmyndigheten. Deklarationen<br>skall ha kommit in senast fem dagar efter den dag då bränslet fördes in<br>till Sverige. Skatten skall betalas samtidigt som deklarationen lämnas.<br>Kontrollsituationen vad gäller beskattningen av privat införsel av mine-<br>raloljor skiljer sig från vad som beskrivits i föregående stycke. Den enda<br>kontrollbefogenhet som finns är bestämmelserna om deklarationsgransk-<br>ning i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. I övrigt finns det<br>varken i lagen om skatt på energi eller annan lag några bestämmelser om<br>punktskattekontroller av införsel för privat bruk av mineraloljor. Där-<br>emot finns det i 10 kap. 9 och 10 §§ lagen om skatt på energi bestämmel-<br>ser om tillsyn och kontroll beträffande användningen av märkta oljepro-<br>dukter.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Sveriges rätt att ta ut punktskatt<br>vid införsel för privat bruk av alkoholdrycker och tobaksvaror grundar<br>sig på ett särskilt undantag från cirkulationsdirektivet, medan rätten att ta<br>ut punktskatt vid privat införsel av mineraloljor grundar sig direkt på<br>cirkulationsdirektivet. I Rådets direktiv 96/99/EG sägs att Sverige får<br>utföra nödvändiga kontroller med avseende på alkoholhaltiga drycker<br>och tobaksvaror som förs in till Sverige av enskilda för eget bruk. Någon<br>motsvarande bestämmelse finns inte i anslutning till artikel 9.3 i cirkula-<br>tionsdirektivet.</p>
<p>I förarbetena till inregränslagen motiveras kontrollen av den privata in-<br>förseln av alkoholvaror och tobaksvaror med att Sverige i medlemsskaps-<br>förhandlingama fick rätt att punktbeskatta privatinförsel av sådana varor<br>och att i anslutning därtill medgavs rätt att företa kontroller av att skatte-<br>reglerna följs (prop. 1995/96:166 s. 50). Det är folkhälsoskäl som utgör<br>grunden för undantaget och inte fiskala. Medlemsländernas rätt att be-<br>skatta privatinförsel av mineraloljor synes dock främst ha tillkommit av<br>fiskala skäl. Denna skillnad påverkar möjligheterna att genomföra kon-<br>troller.</p>
<p>Privatinförsel av mineraloljor skall deklareras senast fem dagar efter<br>införseln. Något krav på att transporten skall åtföljas av dokument eller<br>att införseln skall anmälas i förväg finns inte. Detta begränsar självfallet<br>möjligheten att genomföra effektiva kontroller eftersom en kontroll i det<br>här avseendet inte kan ha något annat syfte än att bedöma om den skatt-<br>skyldige kommer att deklarera införseln. För att det över huvud skall vara<br>meningsfullt att kontrollera privatinförsel av mineraloljor behöver an-<br>tingen deklarationstiden ändras eller krav på dokument eller föranmälan<br>införas. En tänkbar lösning vore att föreskriva att deklaration, då inför-<br>seln görs på bemannad tullplats, skall lämnas till tullen. En sådan ordning<br>gäller som bekant för den privata införseln av alkohol- och tobaksvaror.<br>Dessa förfaranderegler kan dock motiveras av att det av folkhälsoskäl är<br>nödvändigt att kunna kontrollera den privata införseln av alkohol- och<br>tobaksvaror. Att av rent fiskala skäl införa en skyldighet för enskilda att i<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>141</p>
<p>vissa fall lämna deklaration i samband med gränspassage skulle dock ?<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>kunna uppfattas som en gränsformalitet. Det är långt ifrån säkert att en<br>sådan skyldighet är förenlig med principen om varors fria rörlighet. Att<br>införa en skyldighet att medföra dokument vid privatinförsel eller att<br>föranmäla införseln kan sannolikt också leda till att regleringen ifråga-<br>sätts med hänvisning till principen om varors fria rörlighet. Mot bak-<br>grund av nu angivna förhållanden är regeringen inte beredd att föreslå<br>några ändrade förfaranderegler för beskattningen av privatinförsel av<br>mineraloljor. Därav följer att det inte är meningsfullt att införa några nya<br>kontrollbefogenheter för den här införseln.</p>
<p>Som redogjorts för tidigare i detta avsnitt sker dagens kontroller av<br>den privata införseln av alkoholdrycker och tobaksvaror med stöd av be-<br>stämmelserna i inregränslagen. Kommittén föreslår att denna kontroll i<br>fortsättningen skall ske med stöd av den nya lagen om punktskattekon-<br>troll. Enligt kommitténs förslag skall beskattningsmyndigheten fa hejda<br>personer och transportmedel, undersöka väskor och annat handresgods<br>samt transportmedel och företa kroppsvisitation.</p>
<p>Vidare skall enligt kommitténs förslag transportkontroller beträffande<br>privatinförsel kunna genomföras i hela landet. Detta är en utvidgning i<br>förhållande till inregränslagen. Det kan dock ifrågasättas om det är mo-<br>tiverat att lägga ned resurser på kontroller av den privata införseln annat<br>än i gränsnära områden. Detta beror bl.a. på att ju längre från gränsen<br>man gör en kontroll desto fler kontrollstationer behövs eftersom trans-<br>porterna då hunnit fördela sig på flera vägar. Dessutom finns det inga<br>krav på dokument för privattransporter, vilket gör att det kan bli svårt att<br>bevisa att varorna förts in från ett annat EU-land i de fall kontrollen görs<br>långt från gränsen. Slutligen är det sannolikt att de stora skatteundandra-<br>gandena finns inom den yrkesmässiga hanteringen av punktskattepliktiga<br>varor och att tyngdpunkten i kontrollverksamheten därför bör ligga där.<br>Med hänsyn till det nu sagda kan det ytterst sällan anses motiverat att<br>kontrollera privattransporter långt in i landet. Det finns därför inget be-<br>hov av att skapa möjligheter för att kontrollera privattransporter över<br>hela landet utan kontrollerna bör som i dag företas i samband med att<br>enskilda passerar gränsen, dvs. i de områden där kontroll far ske enligt<br>inregränslagen. Regeringen anser därför att den privata införseln av alko-<br>hol- och tobaksvaror från annat EU-land även i fortsättningen bör kon-<br>trolleras med stöd av inregränslagen.</p>
<p>142</p>
<h3>16.2 Omhändertagande av skattepliktig alkohol- och<br>tobaksvara som forts in för privat bruk</h3>
<p>Regeringens förslag: Om alkohol- eller tobaksvaror påträffas för vil-<br>ka skatt skall betalas enligt lagen om beskattning av privatinförsel av<br>alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska<br>unionen far tullmyndigheten omhänderta varorna om det finns en på-<br>taglig risk att den skattskyldige inte kommer att betala skatten.</p>
<p>Varan får inte lämnas ut förrän skatten, och i förekommande fall<br>den särskilda avgiften, har betalats. Om den skattskyldige betalar skatt<br>och särskild avgift som påförts honom eller beslutet om skatt upphävs<br>skall omhändertagandet upphävas.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att punktskattepliktig vara<br>skall fa tas om hand om det behövs för punktskattekontrollen. Dessutom<br>föreslår kommittén att punktskattepliktiga varor skall kunna tas i beslag<br>om det inte framgår att punktskatt beträffande varan är betald i Sverige.<br>Kommittén föreslår att bestämmelserna tas i dess förslag till lag om<br>punktskattekontroll.</p>
<p>Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser avstyrker eller är<br>negativa till förslaget. Riksåklagaren påpekar att det enda krav som ställs<br>upp för att ett omhändertagande skall fa ske är att det behövs för punkt-<br>skattekontrollen. Justitieombudsmannen, Hovrätten för Västra Sverige,<br>Datainspektionen, Kustbevakningen, föreningen Svensk Handel, Sveriges<br>Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria Bryggerier, Svenska Arbets-<br>givareföreningen, Svensk Industriförening, Stockholms Handelskamma-<br>re, Sveriges Redarförening, Svenska Transportindustriförbundet och<br>Svenska Petroleum Institutet avstyrker eller är allmänt negativa försla-<br>get. Kammarrätten i Sundsvall, Alkoholinspektionen, Generaltullstyrel-<br>sen, Riksskatteverket, Svenska Bryggareföreningen, Swedish Match AB<br>och Systembolaget AB godtar eller tillstyrker i huvudsak förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande lydelse privatinför-<br>sellagen skall den som för in en vara för vilken skatt skall betalas enligt<br>lagen anmäla detta till beskattningsmyndigheten. Anmälan om införseln<br>skall lämnas till beskattningsmyndigheten senast tre dagar efter införseln.<br>Den som för in en skattepliktig vara skall, när inresan sker där bemannad<br>tullplats finns, anmäla detta till Tullverket vid införseln. Det är i stort sett<br>bara resande som passerar gränsen på platser där det finns kontrollerande<br>tullpersonal som anmäler att de för in alkoholdrycker och tobaksvaror för<br>privat bruk. Flertalet anmälningar görs dessutom först sedan tullen be-<br>slutat att kontrollera resenären. Beskattningsmyndigheten har sedan pri-<br>vatinförsellagen trädde i kraft fatt in endast två anmälningar. Det är vida-<br>re vanligt att de som anmält införsel för privat bruk inte betalar in skat-<br>ten. Från början av oktober 1997 och fram till 20 januari 1998 har skatt<br>enligt privatinförsellagen påförts resande med drygt 10 miljoner kr. En-<br>ligt uppgift från beskattningsmyndigheten hade endast 158 126 kr beta-<br>lats in den 21 januari 1998. Det bör påpekas att betalningstiden är två<br>veckor. Betalningsviljan är således dålig. Det är alltså svårt att driva in<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>143</p>
<p>punktskatten i efterhand. Det är t.ex. vanligt att de resande uppger falska P<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>adresser. Vidare finns det uppgifter om att utländska medborgare utan<br>hemvist i riket har satt i system att föra in varor och att uppge att det är<br>fråga om införsel för privat bruk när syftet i själva verket är att sälja va-<br>rorna vidare. Det är självfallet inte acceptabelt att tullen inte kan vidta<br>åtgärder mot personer som upprepade gånger för in varor utan att betala<br>skatt. Regeringen anser därför att tullmyndigheterna bör ges befogenhet<br>att omhänderta alkohol- och tobaksvaror som förts in för privat bruk om<br>det föreligger skattskyldighet enligt privatinförsellagen och det finns en<br>påtaglig risk att den skattskyldige inte kommer att betala skatten. Sådan<br>risk far t.ex. anses föreligga om personen i fråga är restförd för skatt på<br>varor som han tidigare fört in för privat bruk eller inte har fast adress i<br>Sverige. Det skulle i och för sig kunna övervägas att generellt föreskriva<br>att skatt enligt privatinförsellagen skall betalas till tullen vid införseln.<br>Fördelen härmed är att tullen inte skulle behöva göra någon riskbedöm-<br>ning. En sådan generell regel skulle dock enligt regeringens mening ris-<br>kera att ses som en sådan gränsformalitet som inte är förenlig med ge-<br>menskapsrätten. Regeringen kan därför inte förorda en sådan lösning.</p>
<p>För att tydliggöra syftet med befogenheten att omhänderta skatteplik-<br>tiga alkohol- och tobaksvaror bör det föreskrivas att en omhändertagen<br>vara inte far lämnas ut förrän skatt och särskild avgift som påförts den<br>skattskyldige har betalats och att omhändertagandet skall upphävas om<br>skatten och avgiften betalas eller om beslutet om skatt upphävs.</p>
<p>Som redogjorts för i avsnitt 16.1 föreslår regeringen inte några nya<br>kontrollbefogenheter för den privata införseln av mineraloljor. Mot den<br>bakgrunden är det inte meningsfullt att föreskriva att skattepliktiga mine-<br>raloljor skall kunna omhändertas om det finns en risk för att skatten inte<br>kommer att betalas.</p>
<p>De nya bestämmelserna om omhändertagande och tillhörande bestäm-<br>melser skall tas in i privatinförsellagen. Att bestämmelserna inte tas in i<br>inregränslagen beror på att kontrollbefogenhetema i denna lag i princip<br>är förbehållna kontroll av in- och utförselrestriktioner. Kontrollen av an-<br>mälningsskyldigheten i privatinförsellagen utgör alltså ett undantag. Med<br>hänsyn härtill är det inte heller lämpligt att införa bestämmelser om om-<br>händertagande m.m. avseende privatinförseln av alkohol- och tobaksva-<br>ror i inregränslagen. Den nya lagen om punksattekontroll har en tydlig<br>inriktning mot den yrkesmässiga hanteringen, vilket gör att det inte är<br>lämpligt att ha bestämmelser om privatinförsel i den nya lagen. Dess-<br>utom skulle privatinförseln av alkohol- och tobaksvaror regleras i tre oli-<br>ka lagar om bestämmelserna om omhändertagande m.m. togs in i den nya<br>lagen om punktskattekontroll. Nu angivna förhållanden utgör skälen för<br>att regeringen föreslår att bestämmelserna om omhändertagande och till-<br>hörande bestämmelser skall tas in i den nya lagen om punktskattekon-<br>troll.</p>
<p>144</p>
<h3>16.3 Förverkande av omhändertagen punktskattepliktig</h3>
<h3>vara</h3>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringens förslag: Omhändertagna alkohol- och tobaksvaror far för-<br>verkas om den skattskyldige inte har betalat skatt och särskild avgift som<br>påförts honom inom en månad från den dag då beslutet att påföra skatten<br>och avgiften vann laga kraft. Skyldighet att betala skatt som påförts på<br>omhändertagna varor skall bestå även efter det att varorna förverkats.<br>Beslut om förverkande fattas av Tullverket.</p>
<p>Kommitténs förslag: Stämmer i stort sett överens med regeringens.<br>Kommittén föreslår att bestämmelserna om förverkande tas in i dess för-<br>slag till ny lag om punktskattekontroll.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser är kritiska till kommitténs<br>förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det är rimligt att anta att många som<br>fått sina varor omhändertagna kommer att strunta i att betala skatten på<br>varorna. Efter att svensk punktskatt påförts kommer det nämligen ofta att<br>kosta lika mycket att lösa ut varorna som att köpa motsvarande varor i<br>Sverige. Det säger sig självt att många då kommer att låta bli att lösa ut<br>varorna. Som redogjorts för i avsnitt 16.2 är syftet med att införa be-<br>stämmelser om omhändertagande att säkra skatteindrivningen i de fall<br>det finns en risk att den skattskyldige inte kommer att betala skatten. För<br>att tydliggöra detta syfte införs vidare en uttrycklig bestämmelse om att<br>varorna inte far lämnas ut förrän den skattskyldige har betalat skatten<br>och, i förekommande fall, den särskilda avgift som påförts honom. Mot<br>bakgrund av det som nu sagts är det nödvändigt att skapa möjligheter för<br>tullmyndigheterna att göra sig av med varor som den skattskyldige låtit<br>bli att lösa ut. Detta bör ske genom att det införs bestämmelser om för-<br>verkande av omhändertagna varor. Som förutsättning härför skall gälla<br>att den skattskyldige inte har betalat skatt och särskild avgift som tullen<br>påfört honom inom en månad räknat från den dag då beslutet vann laga<br>kraft. Prövningen av om förutsättning för förverkande finns avser enbart<br>om vissa beslut vunnit laga kraft, om skatt och särskild avgift är obetald<br>och om viss tid förflutit sedan besluten vann laga kraft. Med hänsyn här-<br>till saknas skäl att föreskriva att beslut om förverkande skall fattas av<br>länsrätt. Beslut om förverkande skall alltså fattas av tullmyndighet. Ett<br>sådant beslut skall självfallet gå att överklaga till länsrätt.</p>
<p>Skyldighet att betala skatt skall bestå även efter det att varorna förver-<br>kats. Värdet på punktskattepliktiga varor utgörs ofta till stor del av den<br>skatt som belöper på varorna. Det innebär att en förlust p.g.a. att varor<br>förverkas blir förhållandevis liten om den skattskyldige samtidigt befrias<br>från skyldigheten att betala skatten. För personer som är beredda att föra<br>in varor till Sverige utan att betala skatt torde inte risken att förlora va-<br>rorna vara tillräckligt avhållande om de vet att de slipper att betala skat-<br>ten om varorna förverkas. Regeringen anser därför att skyldigheten att<br>betala skatt skall bestå även efter det att varorna förverkats.</p>
<p>145</p>
<h3>16.4 Förfarandet med förverkad egendom m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: Alkohol- och tobaksvaror som har förverkats skall<br>förstöras.</p>
<p>Kommitténs förslag: Skiljer sig från regeringens i det avseendet att<br>kommittén föreslår att förverkade alkohol- och tobaksvaror skall säljas<br>och att försäljningsintäkten skall användas för att betala det värde för<br>vilket förverkandet gjorts. Dessutom föreslår kommittén att bestämmel-<br>serna härom tas in i dess förslag till ny lag om punktskattekontroll.</p>
<p>Remissinstanserna: Kommittén föreslår gemensamma bestämmelser<br>om försäljning av förverkade alkohol- och tobaksvaror. Se därför redo-<br>visningen av remissutfallet i avsnitt 11.12 om försäljning av förverkad<br>egendom som omhändertagits i samband med yrkesmässiga transporter.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt förordningen om tobaksskatt<br>skall tobaksvara förstöras om den har förklarats förverkad enligt lagen<br>om tobaksskatt eller varusmugglingslagen. Det saknas skäl att ha en an-<br>nan ordning för de tobaksvaror som kommer att förverkas på grund av att<br>skatt enligt privatinförsellagen inte har betalats, inte minst mot bakgrund<br>av att varje förverkande sannolikt kommer att omfatta förhållandevis få<br>tobaksvaror. Även när det gäller alkohol varor får det förutsättas att varje<br>förverkande endast kommer att omfatta ett förhållandevis ringa antal<br>flaskor. Det är därför sannolikt att en försäljning inte skulle täcka kost-<br>naderna för förfarandet om varorna över huvud går att sälja. Med hänsyn<br>härtill skall alkoholvaror som förverkats förstöras.</p>
<h2>17 Registerfrågor</h2>
<h3>17.1 Register för punktskattekontroll</h3>
<p>Regeringens förslag: Tullregistret skall få användas för kontroller och<br>andra åtgärder som tullen vidtar med stöd av lagen om punktskattekon-<br>troll avseende alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.</p>
<p>Kommitténs förslag: Ett särskilt punktskattekontrollregister skall in-<br>rättas.</p>
<p>Remissinstanserna: Justitieombudsmannen, Rikspolisstyrelsen, Kust-<br>bevakningen, Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria Bryg-<br>gerier, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk Industriförening och<br>Stockholms Handelskammare avstyrker förslaget. Statskontoret ifråga-<br>sätter behovet av att inrätta ett särskilt punktskattekontrollregister. Kam-<br>marrätten i Sundsvall, Riksåklagaren och Datainspektionen har inget att<br>erinra mot att ett särskilt register inrättas. Riksskatteverket tillstyrker för-<br>slaget men anser bl.a. att registret bör föras av verket samt att registrets<br>ändamål är alltför snävt. Övriga remissinstanser har inte något att erinra<br>mot förslaget.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>146</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Det är väsentligt att tullmyndigheter- Prop. 1997/98:100<br>na har tillgång till effektiva hjälpmedel vid genomförandet av de före-<br>slagna åtgärderna för punktskattekontroll. Urvalet av de transporter som<br>kontrolleras bör inte vara helt slumpmässigt. Tullmyndigheterna bör där-<br>för ha tillgång till den information som behövs för att så långt det är<br>möjligt rikta insatserna mot kontrollvärda objekt. Behovet av bearbetad<br>information för att göra kontrollurval har alltid varit stort, men det har<br>blivit ännu större efter det att Sverige gick med EU och möjligheterna till<br>gränskontroll gentemot andra medlemsländer begränsats. Insamling, lag-<br>ring och bearbetning av information är därför viktiga inslag för att öka<br>effektiviteten och resultaten av kontrollen beträffande punktskattepliktiga<br>varors förflyttningar. Det finns enligt regeringens mening behov av att<br>registrera uppgifter om kontroll av punktskattepliktiga varor enligt den<br>föreslagna lagen.</p>
<p>Som vi redogjort för i avsnitt 8.1 skall de föreslagna kontrollåtgärderna<br>handhas av tullmyndigheterna. De uppgifter som behövs för att kon-<br>trollåtgärderna skall bli effektiva bör därför enligt regeringens mening<br>finnas registrerade hos tullmyndigheten.</p>
<p>Flera remissinstanser har varit kritiska till att ett särskilt punktskatte-<br>kontrollregister inrättas. Det finns därför skäl att överväga om inte be-<br>fintliga register hos tullmyndigheterna kan användas även vid punkt-<br>skattekontroller.</p>
<p>För fastställande, uppbörd och redovisning av tull, annan skatt och av-<br>gift som skall betalas till Tullverket förs ett särskilt tullregister. Registret<br>förs med stöd av tullregisterlagen (1990:137). Registret far också använ-<br>das för bl.a. fullgörande av övervaknings-, kontroll- och revisionsupp-<br>gifter inom tullmyndighetens område. Tullregistret innehåller bl.a. vissa<br>uppgifter rörande import och export, identitetsuppgifter för fysiska och<br>juridiska personer och uppgifter om identitetsbeteckningar för transport-<br>medel. I registret återfinns också uppgifter om registrering hos Skatte-<br>myndigheten i Dalarnas län av importörer som är skattskyldiga avseende<br>vissa punktskatter.</p>
<p>Genom att tullregistret får användas för övervaknings-, kontroll- och<br>revisionsverksamhet omfattas enligt regeringens mening tullregistrets<br>ändamålsbestämmelser även sådana kontrollåtgärder som nu föreslås få<br>utföras av tullmyndigheterna i fråga om punktskattepliktiga varor. Redan<br>i dag får uppgifter inhämtade vid kontroll registreras, t.ex. om transport-<br>medel och gods. I tullregistret registreras också uppgifter rörande skatt<br>som skall betalas till Tullverket. Det är således inte fråga om uppgifter<br>som är främmande för registrering i tullregistret.</p>
<p>Enligt regeringens mening är det mot bakgrund av det angivna lämp-<br>ligt att använda tullregistret för den typ av kontroller som skall utföras<br>inom ramen för den föreslagna lagen. Många av de aktörer och företag<br>som förekommer i punktskattesammanhang förekommer redan i tullre-<br>gistret. Tullregistret består i dag av olika delsystem. Registreringen av<br>ifrågavarande uppgifter från kontrollerna kommer att göras i ett särskilt<br>system, som ett delregister i tullregistret. Den registerstruktur och teknis-<br>ka struktur som redan finns kan därvid användas. Något hinder från in-<br>tegritetssynpunkt kan inte anses föreligga att använda tullregistret. Rege-<br></p>
<p>147</p>
<p>ringen föreslår därför att tullregistret skall få användas för kontroll enligt<br>lagen om punktskattekontroll avseende transport m.m. av alkoholvaror,<br>tobaksvaror och mineraloljeprodukter</p>
<p>Det är enligt regeringens mening väsentligt att myndigheternas befint-<br>liga ADB-system kan utnyttjas effektivt för punktskattekontroller. För-<br>slaget om att tullmyndigheterna skall ansvara för transportkontroller<br>m.m. kräver ett utökat samarbete mellan tullmyndigheter och skattemyn-<br>digheter för att punktskattekontrollen skall bli effektiv.</p>
<p>Att upplagshavare och registrerade varumottagare bedriver seriös verk-<br>samhet är en viktig förutsättning för att handeln med och hanteringen av<br>alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter skall fungera i enlig-<br>het med cirkulationsdirektivets bestämmelser. Till detta kommer att<br>upplagshavare genom bestämmelserna om suspensionsordningen beviljas<br>stora skattekrediter, eftersom punktskatten inte skall betalas förrän varor-<br>na lämnat suspensionsordningen. Tillsyn och kontroll över vilka som far<br>tillstånd att vara upplagshavare är således en viktig del i punktskattekon-<br>trollen. För denna verksamhet är det naturligtvis väsentligt att få känne-<br>dom om vad som framkommit vid transportkontroller.</p>
<p>Som regeringen tidigare nämnt kommer resultatet av tullens kontroller<br>att bli begränsat om inte skatteförvaltningen ges möjlighet att följa upp<br>kontrollerna. Uppgifterna om transportkontroller m.m. kan också ha stor<br>betydelse för bedömningen av om revision eller annan kontrollåtgärd<br>skall vidtas.</p>
<p>Vi föreslår därför att skattemyndigheten skall få använda uppgifterna i<br>tullregistret vid tillsyn över och prövning av upplagshavare och registre-<br>rade varumottagare samt för revision och annan kontrollverksamhet en-<br>ligt LPP. Regeringen återkommer i avsnitt 17.3 till frågan om skatte-<br>myndighetens åtkomst till registret.</p>
<p>Kommittén har vidare föreslagit att punktskattekontrollregistret skall<br>fa användas för underrättelseverksamhet. Tullmyndigheterna bedriver<br>inom sin brottsutredande verksamhet underrättelseverksamhet och får för<br>denna verksamhet föra särskilda register. Enligt regeringens mening är<br>det inte lämpligt att utan ytterligare beredningsunderlag använda tullre-<br>gistret för denna typ av verksamhet. Regeringen är därför inte beredd att<br>genomföra kommitténs förslag i denna del.</p>
<p>Personuppgiftslagen</p>
<p>Regeringen har i proposition 1997/98:44 Personuppgiftslag föreslagit att<br>en personuppgiftslag skall införas. Den föreslagna lagen skall ersätta den<br>nuvarande datalagen (1973:289) och genomför Europaparlamentets och<br>rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda<br>personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria<br>flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet). Lagen föreslås träda i<br>kraft den 24 oktober 1998. Beträffande sådan behandling av person-<br>uppgifter som påbörjats vid ikraftträdandet skall dock datalagen tillämpas<br>intill utgången av september 2001.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>148</p>
<p>De ändringar i tullregisterlagen som regeringen nu föreslår skall träda i Pr°P- 1997/98:100<br>kraft den 1 juli 1998. Ändringarna omfattas således inte av den föreslag-<br>na personuppgiftslagen. Genom övergångsbestämmelserna till person-<br>uppgiftslagen kan som nyss nämnts behandlingar som påbörjats pågå till<br>utgången av september 2001. Regeringen vill dock i detta sammanhang<br>påpeka att en utredning nyligen tillsatts som skall se över bl.a. tullregis-<br>terlagen och anpassa den till dataskyddsdirektivet och den nya perso-<br>nuppgiftslagen. Även de nu föreslagna ändringarna kommer att omfattas<br>av denna översyn.</p>
<h3>17.2 Uppgifter som far registreras</h3>
<p>Regeringens förslag: I tullregistret skall uppgifter om transportkontrol-<br>ler och omhändertagande fa registreras. Vidare skall beslut att påföra<br>transporttillägg få läggas in i registret.</p>
<p>Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-<br>slag. Kommittén har föreslagit att även vissa belastningsuppgifter samt<br>uppgifter från transportföretagens bokningsregister skall få registreras.</p>
<p>Remissinstanserna: Justitieombudsmannen, Rikspolisstyrelsen, Kust-<br>bevakningen, Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria Bryg-<br>gerier, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk Industriförening och<br>Stockholms Handelskammare avstyrker förslaget Kammarrätten i Sunds-<br>vall, Riksåklagaren och Datainspektionen motsätter sig att uppgifter om<br>bl.a. misstanke om brott och domar i brottmål registreras. Övriga re-<br>missinstanser tillstyrker eller har inte något att erinra mot förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I tullregistret bör de uppgifter röran-<br>de transportkontroller som har betydelse för kontrollverksamheten få<br>registreras. Ett flertal uppgifter som behövs skulle redan med dagens<br>regler få registreras i tullregistret, det gäller bl.a. uppgifter om beslut av<br>tullmyndigheter i samband med transportkontroll, uppgift om betalning<br>av skatt, uppgifter om transportmedel samt fysiska och juridiska perso-<br>ners identitet. De beslut som blir aktuella att registrera i samband med<br>transportkontroll är i första hand beslut om omhändertagande och trans-<br>porttillägg.</p>
<p>Regeringen har enligt tullregisterlagen befogenhet att ge närmare före-<br>skrifter om innehållet i tullregistret. I tullregisterlagen anges endast ra-<br>marna för registreringen. Denna utgångspunkt bör gälla även i fråga om<br>förevarande uppgifter.</p>
<p>Uppgifter av betydelse för punktskattekontrollen som bör fa registreras<br>är uppgift om vilka punktskattepliktiga varor som påträffats, tidpunkt och<br>plats för kontrollen, identifikationsuppgifter beträffande genomsökt<br>transportmedel, container och tank samt uppgifter beträffande förare<br>m.m. Vidare kan uppgifter från ledsagardokument om avsändare och<br>mottagare av lasten m.m. behöva registreras samt om ledsagardokumen-<br>tet vid kontroll visar sig vara förfalskat eller innehålla oriktiga uppgifter.</p>
<p>149</p>
<p>I anslutning till tullmyndighets beslut om omhändertagande bör myn-<br>dighetens beslut, uppgift om att beslutet har överklagats samt beslut i<br>högre instans få registreras liksom uppgift om att omhändertagandet<br>hävts.</p>
<p>Kommittén har föreslagit att även uppgift om att punktskattepliktig va-<br>ra inte påträffats skall fa registreras. Enligt kommittén kan det finnas fall<br>då uppgifter från transportkontroller, där punktskattepliktiga varor inte<br>påträffats, skulle kunna ha ett värde i kontrollarbetet och detta särskilt i<br>de fall transportkontrollen är en del i ett spanings- eller underrättelsear-<br>bete. Förslaget har kritiserats av bl.a. Kammarrätten i Sundsvall.</p>
<p>Det ligger i sakens natur att många transportkontroller med stor sanno-<br>likhet kommer att göras utan att några punktskattepliktiga varor påträffas.<br>I normalfallet saknas behov av att registrera uppgifter beträffande sådana<br>kontroller. Eftersom tullregistret enligt regeringens mening heller inte<br>skall fa användas for underrättelseverksamhet torde uppgiftens använd-<br>barhet vara begränsad. Behovet av att registrera uppgiften kan därför inte<br>anses så stort att det finns skäl att registrera uppgiften. Regeringen anser<br>mot bakgrund härav att uppgift om punktskattepliktig vara skall fa regist-<br>reras endast i det fall en sådan vara har påträffats.</p>
<p>Kommittén har vidare föreslagit att man vid förverkande skall fa re-<br>gistrera vissa uppgifter rörande beskattningsmyndighetens ansökan och<br>domstolshandläggningen. Enligt regeringens förslag kommer förverkan-<br>de alltid att föregås av ett beslut om att omhänderta en vara. Det finns<br>därför inte något skäl att registrera uppgift om förverkande eftersom<br>detta inte skulle tillföra något vid framtida transportkontroller. Det är<br>enligt regeringens mening tillräckligt om tullmyndighetens beslut om<br>omhändertagande registreras.</p>
<p>Kommittén har också föreslagit att uppgifter om att viss person dömts<br>för att han inte stannat på anmaning vid transportkontroll skall få regist-<br>reras. I fråga om registrering av belastningsuppgifter bör man enligt rege-<br>ringens mening vara mycket restriktiv. Det kan ifrågasättas vilket värde<br>en sådan uppgift skulle ha när det gäller att ta ställning till om och hur ett<br>fordon skall stoppas och om det kan anses uppväga det integritetsintrång<br>som en registrering av uppgiften innebär. Uppgift om att någon dömts för<br>att inte ha stannat på anmaning skall därför inte tas in i tullregistret. Upp-<br>gifter om brott får behandlas inom ramen för vad som gäller för registre-<br>ring av brott i tullens brottsutredande verksamhet.</p>
<h3>17.3 Terminalåtkomst till tullregistret</h3>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringens förslag: Någon begränsning i tullmyndigheternas åt-<br>komst till uppgifter om punktskattekontroll införs inte i tullregisterla-<br>gen.</p>
<p>Riksskatteverket och skattemyndigheten skall fa ha terminalåtkomst<br>till uppgifter om transportkontroller och beslut enligt lagen om punkt-<br>skattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och<br>mineralolj eprodukter.</p>
<p>150</p>
<p>Kommitténs förslag: Terminalåtkomsten till punktskattekontrollre-<br>gistret skall begränsas till de tjänstemän i vars arbetsuppgifter utförande<br>av transportkontroller, handläggning av ärenden om förverkande samt<br>utövande av de särskilda kontrollbefogenhetema ingår.</p>
<p>Remissinstanserna: Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges<br>Fria Bryggerier, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk Industriföre-<br>ning och Stockholms Handelskammare anser att det skydd som kommit-<br>tén föreslagit inte är tillräckligt. Övriga remissinstanser har inte särskilt<br>berört frågan.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 6 § tullregisterlagen har samt-<br>liga tullmyndigheter terminalåtkomst till tullregistret. Annan tullmyndig-<br>het än Generaltullstyrelsen får dock endast ta del av de uppgifter som<br>behövs i myndighetens verksamhet. Detta innebär att övriga tullmyndig-<br>heters behörighet är begränsad till de funktioner som arbetet på myndig-<br>heten kräver. Närmare föreskrifter om åtkomsten till registret får med-<br>delas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.</p>
<p>Enligt regeringens mening finns det mot bakgrund av den utformning<br>förslaget om innehållet i registret fatt inte skäl att i lag införa särskilda<br>regler för åtkomsten till uppgifterna. Eventuella begränsningar i åtkoms-<br>ten får regleras genom förordning eller i föreskrifter av Generaltullstyrel-<br>sen. Regeringen vill dock framhålla att det är väsentligt att endast den<br>som har behov av uppgifterna också far åtkomst till dem.</p>
<p>Regeringen har i avsnitt 17.1 föreslagit att tullregistret också skall få<br>användas för bl.a. uppföljning av tullmyndigheternas kontroller och vid<br>kontroll av upplagshavare och varumottagare. Enligt regeringens mening<br>är det väsentligt att beskattningsmyndigheten för sin verksamhet på ett<br>enkelt och smidigt sätt kan få tillgång till de uppgifter som framkommer<br>vid transportkontrollema. Uppgifterna avser främst företag eller enskilda<br>personer i deras egenskap av näringsidkare. Uppgifterna omfattas såväl<br>hos tullmyndigheterna som skattemyndigheterna av sekretess enligt 9<br>kap. 1 § sekretesslagen (1980:100). Något hinder från integritetssynpunkt<br>att medge skattemyndigheten terminalåtkomst till uppgifterna kan enligt<br>regeringens mening inte anses föreligga. Skattemyndigheten i Dalamas<br>län skall därför ha terminalåtkomst till tullregistret för dessa ändamål.<br>Även Riksskatteverket och de skattemyndigheter, utöver skattemyndig-<br>heten i Dalamas län, som får besluta om revision har behov av termi-<br>nalåtkomst till tullregistret.</p>
<p>Terminalåtkomst till tullregistret kommer att underlätta skattemyndig-<br>hetens verksamhet. För att myndigheten skall kunna följa upp tullmyn-<br>digheternas kontroller fordras dock att skattemyndigheten även fortlö-<br>pande får information om de kontroller som görs. Tullmyndigheterna<br>skall därför vara skyldig att underrätta skattemyndigheten om de kon-<br>troller som görs och resultatet av kontrollerna. Eftersom sekretess gäller<br>för uppgifter i tullmyndigheternas verksamhet bör denna skyldighet reg-<br>leras. Detta görs lämpligen i förordning.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>151</p>
<h3>17.4 Tullmyndigheternas tillgång till uppgifter i andra<br>register</h3>
<p>Regeringens forslag: Skattemyndigheten i Dalarnas län skall lämna<br>tullmyndigheterna de uppgifter som behövs for kontroll enligt lagen om<br>punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och<br>mineralolj eprodukter.</p>
<p>Tullmyndigheterna skall få ha terminalåtkomst till uppgifter i register<br>hos Alkoholinspektionen om vem som har tillverknings- och partihan-<br>delstillstånd.</p>
<p>Kommittén har föreslagit att beskattningsmyndigheten skall ha till-<br>gång även till tullens underrättelseregister.</p>
<p>Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall, Riksåklagaren, Da-<br>tainspektionen, Kustbevakningen, Sveriges Industriförbund, Föreningen<br>Sveriges Fria Bryggerier, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk In-<br>dustriförening och Stockholms Handelskammare avstyrker förslaget om<br>att beskattningsmyndigheten skall fa tillgång till tullens underrättelsere-<br>gister, polisens register samt transportföretagens bokningsregister. Gene-<br>raltullstyrelsen har inget att invända mot att beskattningsmyndigheten far<br>terminalåtkomst till tullens spaningsdiarium men anser att det är väsent-<br>ligt att tillgång till uppgifterna ges i former som innebär att skyddet för<br>känsliga uppgifter inte försämras. Sveriges Redareförening är kritisk mot<br>att beskattningsmyndigheten skall fa tillgång till uppgifter ur transportfö-<br>retags bokningsregister och att uppgifter från andra register skall få<br>hämtas in med hjälp av ADB. Övriga remissinstanser tillstyrker eller har<br>inte något att erinra mot förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Tullmyndigheterna kommer för<br>punktskattekontrollen att behöva tillgång till uppgifter också från andra<br>myndigheter. Uppgifter kommer framför allt att behövas från Skatte-<br>myndigheten i Dalarnas län om de skattskyldiga som är registrerade hos<br>skattemyndigheten, bl.a. upplagshavare och varumottagare.</p>
<p>Vid genomförandet av transportkontroller måste tullmyndigheterna<br>kunna kontrollera om en uppgiven upplagshavare eller varumottagare är<br>registrerad som sådan. Som tidigare nämnts behövs detta för att kunna ta<br>ställning till om en vara transporteras i enlighet med cirkulationsdirekti-<br>vets bestämmelser. Även uppgifter om beskattningsbeslut, ställd säkerhet<br>och föranmälningar har betydelse för tullmyndigheternas kontrollverk-<br>samhet.</p>
<p>Vid privatinförsel är uppgift om att punktskatter tidigare är obetalda av<br>betydelse för bedömningen av om det finns risk för att skatten på de ak-<br>tuella varorna inte kommer att betalas.</p>
<p>För uppbörd och annan administration av punktskatter för Skattemyn-<br>digheten i Dalarnas län ett särskilt register, BRIS (Besluts-, Redovis-<br>nings- och Informationssystem för det Särskilda skattekontoret). Regist-<br>ret förs med stöd av tillstånd från Datainspektionen. Ändamålet med re-<br>gistret är diarieföring, bokföring, skatteadministration, revision och be-<br>talningskontroll. Registret innehåller huvudsakligen uppgifter om dekla-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>152</p>
<p>rerade och inbetalade punktskatter. Uppgifterna i registret omfattas av ?<sup>r0</sup>P- 1997/98:100<br>sekretess enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen. Enligt denna bestämmelse<br>gäller sekretess for uppgifter som avser den enskildes ekonomiska och<br>personliga förhållanden.</p>
<p>Skattemyndigheten i Dalarnas län för också ett register över personer<br>som är godkända upplagshavare eller registrerade varumottagare och<br>över de lokaler som är godkända som skatteupplag (36 § lagen om alko-<br>holskatt, 36 § lagen om tobaksskatt och 6 kap. 11 § lagen om skatt på<br>energi). Registret benämns SEED-registret. Ändamålet med SEED-<br>registret är att tillhandahålla skattskyldiga och behörig myndighet i Sve-<br>rige eller annat EU-land uppgifter om registrering och godkännande fö-<br>religger i aktuella avseenden. Registret skall innehålla uppgifter om bl.a.<br>den registrerades namn, registreringsnummer och adress, skatteupplagets<br>registreringsnummer och adress, vilken kategori av varor som den regist-<br>rerade far ta emot eller som får lagras på skatteupplaget och datum för<br>godkännande samt registreringens eventuella giltighetstid. Uppgifterna i<br>registret omfattas inte av sekretess enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen efter-<br>som registret inte förs för beskattningsverksamheten.</p>
<p>Uppgifter som behövs för de bedömningar som tullmyndigheterna<br>skall göra finns således såväl i BRIS som i SEED-registret. Som tidigare<br>nämnts omfattas uppgifterna i BRIS av sekretess. Utlämnandet av upp-<br>gifter till tullmyndigheterna bör därför författningsregleras. Regeringen<br>avser att i förordning närmare reglera vilka uppgifter som skall lämnas<br>ut.</p>
<p>En annan fråga i detta sammanhang är formerna för utlämnandet. Det<br>är av väsentlig betydelse att tullmyndigheterna snabbt kan få besked om<br>den som transporterar, är mottagare eller ägare till varorna är registrerad<br>som skattskyldig hos Skattemyndigheten i Dalarnas län eftersom en<br>transportkontroll föreslås inte fa pågå längre tid än sex timmar. Enligt<br>regeringens mening har tullmyndigheterna ett sådant behov av uppgifter-<br>na att terminalåtkomst till registren bör medges. Uppgifterna avser nä-<br>ringsidkare och åtkomsten till uppgifterna kan inte anses utgöra någon<br>integritetskränkning.</p>
<p>Enligt de lagar som reglerar SEED-registret får regeringen föreskriva<br>om terminalåtkomst till registret. BRIS-registret förs dock som ovan<br>nämnts med stöd av tillstånd från Datainspektionen. Det ankommer där-<br>för på inspektionen att efter framställan från beskattningsmyndigheten att<br>ta ställning till frågan om terminalåtkomst till registret skall medges.</p>
<p>Tillgång till tullmyndigheternas underrättelseregister</p>
<p>Tullmyndigheterna svarar i stor utsträckning själva för utredning av brott<br>inom sitt verksamhetsområde. Myndigheterna bedriver även spanings-<br>och underrättelseverksamhet när det gäller bekämpandet av varusmugg-<br>ling. Tullmyndigheterna har för sin brottsutredande verksamhet tillgång<br>till ADB-baserade register. Bestämmelser om dessa register finns i lagen<br>(1997:1058) om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.</p>
<p>153</p>
<p>Kommittén har föreslagit att beskattningsmyndigheten skall få termi-<br>nalåtkomst till tullens underrättelseregister för punktskattekontroller.<br>Förslaget har kritiserats av ett flertal remissinstanser.</p>
<p>Regeringen har i den proposition som låg till grund för lagen om re-<br>gister i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet uttalat att tullens re-<br>gister för brottsutredande verksamhet bör vara förbehållen sådan verk-<br>samhet (prop. 1997/98:11). Registren får inte heller användas i tullens<br>fiskala verksamhet. Den kontroll som tullen kommer att genomföra enligt<br>vårt förslag avser inte i första hand brott utan skattekontroll. Regeringen<br>anser därför i likhet med remissinstanserna att det inte kan anses lämpligt<br>att för denna typ av kontroller medge att tullens underrättelseregister an-<br>vänds. I de fall det i samband med transportkontroller uppkommer miss-<br>tanke om varusmugglingsbrott kan det dock givetvis bli aktuellt att an-<br>vända tullens register för brottsutredningar.</p>
<p>Transportföretagens bokningsregister</p>
<p>Kommittén har föreslagit att beskattningsmyndigheten skall fa hämta in<br>och registrera uppgifter från transportföretagens bokningsregister.</p>
<p>Tullmyndigheterna har från den 1 juli 1996 för sin brottsutredande<br>verksamhet tillgång till uppgifter om resande i transportföretagens bok-<br>ningsregister. Uppgifterna far inte registreras i register hos tullmyndig-<br>heten och uppgifter som saknar betydelse för vidare åtgärder måste för-<br>störas. Även andra restriktioner i fråga om användandet av uppgifterna<br>har införts. Dessa restriktioner har ansetts betydelsefulla från integritets-<br>synpunkt. Särskilt som flertalet resande inte kan misstänkas för något<br>brott. Kommitténs förslag innebär att uppgifter från transportföretag om<br>transporter av varor, fordon och containrar samt om förare skall registre-<br>ras hos tullmyndigheten. Enligt kommittén måste uppgifterna få registre-<br>ras för att effektivt kunna användas för kontroll.</p>
<p>I fråga om tillgången till transportföretagens register har flertalet re-<br>missinstanser som yttrat sig varit kritiska. Det är givetvis väsentligt att<br>kontrollen av punktskattepliktiga varor kan genomföras på ett effektivt<br>sätt. Tullens nuvarande åtkomst till uppgifter i transportföretagens bok-<br>ningsregister har motiverats med den betydelse uppgifterna har i sam-<br>band med spaningsåtgärder för att förhindra smuggling av narkotika och<br>annan grövre brottslighet.</p>
<p>Effektiviteten i punktskattekontrollen kan visserligen öka något med<br>tillgång till uppgifter om transporter. Behovet och syftet med denna åt-<br>gärd överväger dock inte de negativa effekter de skulle medföra för<br>transportnäringen. Det kan därför inte anses försvarbart att införa en så-<br>dan omfattande uppgiftsskyldighet för transportnäringen och registrering<br>av näringslivets transporter. Regeringen anser därför i likhet med re-<br>missinstanserna att beskattningsmyndigheten inte nu bör få tillgång till<br>transportföretagens register för punktskattekontroll.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>154</p>
<p>Andra myndigheter</p>
<p>Andra uppgifter som tullmyndigheterna behöver tillgång till är de som<br>kan underlätta identifieringen av förare. Tullmyndigheterna har därvid i<br>dag åtkomst till körkortsregistret som innehåller bl.a. identitetsuppgifter<br>och körkortsuppgifter. Uppgifterna i körkortsregistret gäller i huvudsak<br>svenska förare. Genom vårt förslag om registrering av identifieringsupp-<br>gifter beträffande förare vid transportkontroll kommer emellertid även<br>uppgifter om utländska förare i viss utsträckning att finnas tillgängliga.</p>
<p>Tullmyndigheterna behöver också kunna kontrollera om mottagaren<br>har partihandels- eller tillverkningstillstånd. Sådana tillstånd lämnas av<br>Alkoholinspektionen. För handläggningen av ärenden om tillstånd och<br>tillsyn över tillståndshavares verksamhet för Alkoholinspektionen ett<br>särskilt register. Bestämmelser om registret finns i alkohollagen.<br>Tullmyndigheterna har i dag rätt att få ut uppgifter ur registret på medi-<br>um för automatisk databehandling. För att kunna genomföra kontrollåt-<br>gärderna effektivt måste dock tullmyndigheterna snabbt kunna kontrolle-<br>ra om mottagaren av varorna har erforderliga tillstånd. Regeringen anser<br>därför att tullmyndigheterna skall ha terminalåtkomst till det register som<br>Alkoholinspektionen för. Åtkomsten skall endast avse uppgift om läm-<br>nade tillstånd och inte övriga uppgifter i registret.</p>
<h3>17.5 Skattemyndighetens kontroll- och tillsynsverksamhet</h3>
<p>Regeringens bedömning: Skattemyndigheten i Dalarnas län bör för<br>prövning av och tillsyn över bl.a. upplagshavare få rätt till utdrag ur eller<br>upplysningar om innehållet i polisregister.</p>
<p>Regeringens förslag: Uppgifter som myndigheter förfogar över och<br>som behövs för skattekontroll skall på beskattningsmyndighetens begä-<br>ran tillhandahållas denna.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer i stort med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksåklagaren, Datainspektionen, Kustbevak-<br>ningen, Sveriges Industriförbund, Föreningen Sveriges Fria Bryggerier,<br>Svenska Arbetsgivareföreningen, Svensk Industriförening och Stock-<br>holms Handelskammare avstyrker förslaget om att beskattningsmyndig-<br>heten skall få tillgång till och registrera uppgifter från polisens register.<br>Övriga remissinstanser tillstyrker eller har inte något att erinra mot för-<br>slaget.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning och förslag: Vid prövningen av<br>om upplagshavare skall godkännas skall beskattningsmyndigheten bl.a.<br>ta ställning till om upplagshavaren med hänsyn till sina ekonomiska för-<br>hållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som upplagshavare.<br>Beskattningsmyndigheten kan även återkalla beslut att godkänna någon<br>som upplagshavare, om förutsättningarna för godkännande inte längre<br>finns. Det ankommer således på myndigheten att göra en vandelspröv-<br>ning vid tillståndsgivning och vid eventuell återkallelse. Även vid till-</p>
<p>155</p>
<p>ståndsgivning och återkallelse beträffande registrerade varumottagare<br>skall beskattningsmyndigheten göra en viss prövning.</p>
<p>Självklart är det av stort intresse vid en vandelsprövning att veta om<br>den som ansöker om tillstånd tidigare är straffad för eller misstänks för<br>exempelvis ekonomisk brottslighet. Beskattningsmyndigheten bör enligt<br>regeringens mening därför ha möjlighet att fa vissa belastningsuppgifter<br>ur polisens register att användas vid tillståndsprövningen och prövningen<br>av återkallelser. Det kan i detta sammanhang framhållas att Alkoholin-<br>spektionen och tillståndsgivande myndigheter inom yrkestrafikområdet<br>har viss tillgång till sådana uppgifter.</p>
<p>Kommittén har föreslagit att beskattningsmyndighetens rätt att fa till-<br>gång till relevanta uppgifter ur person- och belastningsregistret skall<br>regleras i lagen om polisregister m.m. Enligt regeringens mening regleras<br>dock utlämnandet lämpligen i förordning.</p>
<p>En annan fråga är formen för utlämnandet från polisregistren. Rege-<br>ringen har i proposition 1997/98:97 Polisens register lagt fram förslag till<br>lag om belastningsregister och lag om misstankeregister. Den tekniska<br>uppbyggnaden av de nya registren torde vara avslutad vid årsskiftet<br>1998/99. Innan de nya systemen är klara bör enligt regeringens mening<br>ställning inte tas till frågan om utlämnandet av uppgifter skall tillåtas<br>genom direkt åtkomst. Regeringen anser därför i likhet med kommittén<br>att uppgifter från polisregistret i vart fall inledningsvis skall lämnas ut på<br>papper till beskattningsmyndigheten. Ett sådant utlämnande kommer<br>också att tillgodose myndighetens behov.</p>
<p>Under kommitténs arbete har det även uppdagats att beskattningmyn-<br>dighetens möjlighet att för beskattning hämta in uppgifter från andra<br>myndigheter är begränsad. Enligt 3 kap. 16 § taxeringslagen skall upp-<br>gifter som myndigheter förfogar över och som behövs för taxering på<br>skattemyndighetens begäran tillhandahållas denna. Uppgiftsskyldighet<br>föreligger dock inte i vissa fall av sekretess. I LPP finns ingen bestäm-<br>melse om att andra myndigheter är skyldiga att på begäran tillhandahålla<br>beskattningsmyndigheten uppgifter som behövs för beskattningen.</p>
<p>Enligt nuvarande ordning är det alltså inte möjligt för beskattning-<br>smyndigheten att vid deklarationsgranskning eller revision enligt LPP<br>begära att annan myndighet skall tillhandahålla uppgifter som behövs för<br>beskattningen. Detta är dock möjligt vid skattekontroll enligt taxering-<br>slagen. Denna skillnad är inte motiverad. Regeringen anser därför att det<br>i LPP bör införas en bestämmelse med motsvarande innehåll som 3 kap.<br>16 § taxeringslagen.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<h2>18 Skattskyldigheten för varor som släppts för<br>konsumtion i ett annat EU-land</h2>
<p>Regeringens bedömning: Frågan om ändring av skattskyldighetsbe-<br>greppet kräver ytterligare överväganden.</p>
<p>156</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Kommitténs förslag: Skattskyldig vid införsel av varor, som släppts<br>for konsumtion i ett annat EU-land och som förs in till Sverige och här<br>skall användas for annat än privat ändamål, skall vara den som förvärvar<br>varorna i det andra EU-landet genom ett bindande överlåtelseavtal som<br>gäller vid den tidpunkt då skattskyldigheten inträder.</p>
<p>Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om det<br>”nya” skattskyldighetsbegreppet verkligen utgör en förbättring eller om<br>det endast kommer att skapa nya kryphål i lagstiftningen. Riksåklagaren<br>tillstyrker förslaget. Riksskatteverket anser att det ur rent skattemässig<br>synpunkt är tveksamt om den föreslagna ändringen innebär någon avgö-<br>rande förbättring men tror samtidigt att ur straffrättslig synpunkt kan ett<br>enhetligt skattskyldighetsbegrepp grundat på äganderätten vara att före-<br>dra framför nuvarande reglering.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I lagarna om skatt på tobak, al-<br>kohol och energi finns bestämmelser om skattskyldighet för de fall då<br>annan än upplagshavare, varumottagare eller skatterepresentant för in<br>skattepliktiga varor, som släppts för konsumtion i ett annat medlemsland,<br>till Sverige. Bestämmelserna är inte tillämplig om det är fråga om di-<br>stansförsäljning. Som ytterligare förutsättning gäller att varorna skall<br>användas för annat än privat bruk. Enligt bestämmelserna är den som för<br>in eller tar emot varorna skattskyldig. Bestämmelserna grundar sig på<br>artikel 7 i cirkulationsdirektivet.</p>
<p>Såväl åklagare som tjänstemän vid skatte- och tullmyndigheter har<br>framhållit att nu aktuellt skattskyldighetsbegrepp är otydligt formulerat.<br>Tillämpningsproblemen har främst gällt hur uttrycket ”för in eller tar<br>emot” skall tolkas. Regeringen är väl medveten om dessa tillämpnings-<br>problem och att problemen försvårar arbetet med att motverka att skatt<br>undandras staten. Det är emellertid viktigt att framhålla att det knappast<br>är meningsfullt att införa ett nytt skattskyldighetsbegrepp som ger upp-<br>hov till lika omfattande tillämpningsproblem, låt vara av ett annat slag.<br>Kommittén föreslår att den som är ägare till varorna vid skattskyldighe-<br>tens inträde (införseln) skall vara skattskyldig. Det säger sig självt att det<br>i många fall kan visa sig omöjligt att utreda vem det var som ägde varor-<br>na när gränsen passerades. Kommittén påpekar detta och anger som ex-<br>empel att det kan vara svårt att utreda vad som avtalats mellan olika<br>kontrahenter, särskilt som muntliga avtal är giltiga och ord kan stå mot<br>ord. Det av kommittén föreslagna skattskyldighetsbegreppet uppmuntrar<br>även till olika upplägg. Införseln kan t.ex. läggas upp på så sätt att en i<br>utlandet bosatt person är ägare till varorna när gränsen passeras och att<br>han överlåter varorna direkt efter gränspassagen. Det skulle innebära att<br>staten i många fall endast får en skattefordran som inte kan drivas in.<br>Regeringen föreslår i och för sig bestämmelser om omhändertagande och<br>förverkande som kan tillämpas i sådana fall. Dessa bestämmelsers syfte<br>är dock inte att läka brister i lagstiftningen och det är inte heller rimligt<br>att införa ett skattskyldighetsbegrepp som måste stöttas av sådana be-<br>stämmelser. Mot bakgrund av nu angivna förhållanden anser regeringen<br>att det är ytterst tveksamt om kommitténs förslag skulle leda till någon<br>förbättring. Ett tydligt skattskyldighetsbegrepp är dock viktigt varför frå-<br></p>
<p>157</p>
<p>gan om hur det skall utformas kommer att bli föremål för ytterligare P<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>överväganden inom Regeringskansliet.</p>
<h2>19 Kontrollen av användningen av märkta<br>mineraloljeprodukter</h2>
<p>Regeringens bedömning: Någon förändring av nuvarande kontrollmöj-<br>ligheter bör inte genomföras.</p>
<p>Kommitténs förslag: Punktskattekontrollen av användningen av<br>märkta mineraloljeprodukter skall stå under beskattningsmyndighetens<br>ledning. Kontrollerna skall på samma sätt som transportkontroller m.m.<br>utföras av beskattningsmyndigheten. Annan skattemyndighet, polismyn-<br>dighet, tullmyndighet och Kustbevakningen får medverka i kontrollverk-<br>samheten genom att utföra kontroller för beskattningsmyndighetens räk-<br>ning. Då kontrollerna utförs av någon av dessa myndigheter har myndig-<br>heten samma befogenheter som beskattningsmyndigheten. Enskild har<br>samma rättigheter och skyldigheter som då kontrollerna utförs av be-<br>skattningsmyndigheten. Myndigheten far vid kontroll undersöka trans-<br>portmedlets bränsletank och andra utrymmen där det kan antas att mine-<br>raloljeprodukter förvaras. Myndigheten far härvid öppna låsta eller på<br>annat sätt tillslutna utrymmen. Föraren eller befälhavaren är skyldig att<br>öppna sådana utrymmen. Myndigheten får vidare eftersöka och granska<br>de handlingar som behövs för kontrollen. Bestämmelserna om undanta-<br>gande av handling i LPP gäller härvid. Myndigheten får också ta prov på<br>mineraloljeprodukter. För uttagna prov skall ersättning inte utges.</p>
<p>Förare och befälhavare på båt är skyldig att stanna på anmaning samt<br>att legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet. Vid<br>brott mot dessa skyldigheter skall böter kunna ådömas.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt 2 kap. 9 § lagen om skatt<br>på energi (LSE) får bränsletank som förser motor på motordrivet fordon<br>eller båt som inte används i yrkesmässigt fiske inte innehålla oljeprodukt<br>som är försedd med märkämnen. Av 2 kap. 9 a § samma lag följer att<br>förbudet även gäller mineraloljeprodukter från vilka märkämnen avlägs-<br>nats. I 10 kap. LSE finns bestämmelser om sanktioner samt tillsyn och<br>kontroll beträffande användningen av lågbeskattade, märkta oljeproduk-<br>ter. Den som avlägsnar märkämnen från mineraloljeprodukter döms till<br>böter eller fängelse högst sex månader. För motordrivet fordon eller båt<br>vars bränsletank innehåller märkta oljeprodukter skall en särskild avgift<br>tas ut.</p>
<p>Tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om märkta oljepro-<br>dukter utövas vad gäller motordrivna fordon av polismyndigheterna<br>samt av tullmyndigheterna vad avser gränskontroll. Kustbevakningen<br>utövar tillsynen av båtar. Dessa myndigheter har rätt att få tillträde till<br>låsta utrymmen i fordon och båtar. Myndigheterna har även rätt att få de</p>
<p>158</p>
<p>upplysningar, handlingar och prov som behövs för tillsynen. För uttagna<br>prov behöver myndigheterna inte betala ersättning.</p>
<p>Regeringen föreslår att transportkontroller enligt den nya lagen om<br>punktskattekontroll skall utföras av tullmyndigheterna och att polismyn-<br>digheterna i mån av tid och resurser skall bistå tullen i denna kontroll-<br>verksamhet. Mot den bakgrunden kan det inte anses motiverat att låta<br>beskattningsmyndigheten ta över tillsynen av användningen av märkta<br>oljeprodukter. Det har vidare inte framkommit att nuvarande tillsyns- och<br>kontrollmöjligheter skulle vara otillräckliga eller att det skulle finnas<br>behov av bestämmelser om undantagande av handling. Mot bakgrund av<br>nu angivna förhållanden är regeringen inte beredd att gå vidare med<br>kommitténs förslag.</p>
<h2>20 Ändrade förfaranderegler för beskattningen<br>av privatinförsel av alkoholdrycker och<br>tobaksvaror från annat EU-land m.m.</h2>
<h3>20.1 Ändrade förfaranderegler</h3>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringens förslag: Anmälningsskyldigheten ersätts av en deklara-<br>tionsskyldighet. Deklaration skall lämnas självmant och på heder och<br>samvete. I de fall deklaration skall lämnas till beskattningsmyndighe-<br>ten skall deklarationen ha kommit in till beskattningsmyndigheten se-<br>nast fem dagar efter det att införseln gjordes.</p>
<p>Om införseln görs på en bemannad tullplats skall deklarationen<br>lämnas till Tullverket. I sådana fall och då skattepliktig vara påträffas<br>vid kontroll skall Tullverket besluta om skatten.</p>
<p>Kommitténs förslag: Skiljer sig från regeringens i följande avseen-<br>den. Beskattningsbeslut skall anses ha fattats i enlighet med deklaratio-<br>nen, s.k. automatiska beslut. Skatten skall betalas i samband med att de-<br>klaration lämnas. I de fall deklarationen lämnas till tulltjänsteman vid<br>bemannad tullplats skall skatten betalas till Tullverket. Bestämmelserna<br>om omprövning och överklagande i LPP skall gälla i tillämpliga delar.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksåklagaren tillstyrker att nuvarande anmäl-<br>ningsförfarande ersätts med ett deklarationsförfarande och att punktskat-<br>ten skall betalas samtidigt som deklaration lämnas. Riksskatteverket till-<br>styrker att nuvarande anmälningsförfarande ersätts med ett deklarations-<br>förfarande och ett system med automatiska beslut införs. För att undvika<br>tillämpningsproblem bör det klargöras vad som menas med att självmant<br>deklarera.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den som för in en vara för vilken<br>skatt skall betalas enligt privatinförsellagen skall anmäla detta. För att<br>skatt skall kunna tas ut enligt privatinförsellagen är det nödvändigt att<br>beskattningsmyndigheten, och i förekommande fall tullmyndighet, får<br>kännedom om att skattepliktiga varor förts in och vilka kvantiteter det rör</p>
<p>159</p>
<p>sig om. Uppgifter från enskilda som skall ligga till grund för beskattning<br>lämnas normalt i en deklaration som avges på heder och samvete. Priva-<br>tinförsellagen är en renodlad skattelag och beslut om skatt bör därför i<br>normalfallet meddelas på grundval av uppgifter i en deklaration. Rege-<br>ringen föreslår därför att nuvarande anmälningsplikt ersätts med en skyl-<br>dighet att lämna deklaration. Deklarationen skall lämnas självmant och<br>på heder och samvete. En deklaration som lämnas först sedan resenären<br>kontrollerats och befunnits ha skattepliktiga varor kan självfallet inte<br>anses ha lämnats självmant.</p>
<p>Enligt nuvarande lydelse av privatinförsellagen skall Tullverket ta<br>emot anmälan om införseln sker på bemannad tullplats. Tullverket bör<br>även fortsättningsvis medverka vid beskattningen av införsel för privat<br>bruk av alkoholdrycker och tobaksvaror. När införsel görs på bemannad<br>tullplats skall därför deklaration lämnas till tulltjänsteman. Det är alltså<br>endast om införseln görs på annan plats som deklarationen skall lämnas<br>till beskattningsmyndigheten.</p>
<p>Kommittén föreslår att i de fall deklaration skall lämnas till beskatt-<br>ningsmyndigheten skall deklarationen ha kommit in senast sju dagar efter<br>införseln. På punktskatteområdet gäller i många fall en tidsfrist på fem<br>dagar. Den som för in mineraloljor för privat bruk skall t.ex. deklarera<br>detta senast fem dagar efter införseln. Regeringen anser att det är möjligt<br>att ha samma tidsfrist för deklarationer enligt privatinförsellagen och<br>föreslår därför att deklarationen skall ha kommit in senast fem dagar efter<br>införseln.</p>
<p>Regeringen är tveksam till kommitténs förslag att beskattningsbeslut<br>skall anses ha fattats i enlighet med deklarationen, s.k. automatiska be-<br>slut, och att skatt skall betalas i samband med att deklaration lämnas.<br>Visserligen tillämpas det nu beskrivna systemet vid införsel för privat<br>bruk av mineraloljor. Det är dock högst osäkert om det finns något att<br>vinna på att införa motsvarande system för beskattningen enligt privatin-<br>försellagen. Ett system med automatiska beslut m.m. är ändamålsenligt<br>och effektivt om de skattskyldiga är registrerade hos beskattningsmyn-<br>digheten eller om skattskyldighet inträder förhållandevis regelbundet för<br>en och samma skattskyldig. Inget av dessa förhållanden föreligger emel-<br>lertid vad gäller privatinförsellagen. Regeringen anser därför att nuva-<br>rande ordning bör behållas. Det innebär att beskattningsmyndigheten<br>skall besluta om skatt på grundval av lämnad deklaration. I de fall dekla-<br>rationen lämnats till tulltjänsteman skall dock tullen besluta om skatten<br>för beskattningsmyndighetens räkning. För att undanröja eventuella tvek-<br>samheter föreslås att tullen även skall besluta om skatten i fall skatte-<br>pliktig vara påträffas vid kontroll.</p>
<p>Regeringen är inte heller beredd att föreslå att skatten skall betalas di-<br>rekt till tullen i de fall då införseln görs på bemannad tullplats. Det kan<br>nämligen ifrågasättas om det står i överensstämmelse med principen om<br>varors fria rörlighet att ta ut skatten vid gränspassagen. Om den enskilde<br>vill betala skatten vid gränspassagen far dock Tullverket uppbära skatten.<br>Denna befogenhet har Tullverket redan idag.</p>
<p>Beslut enligt privatinförsellagen överklagas idag hos allmän förvalt-<br>ningsdomstol. Några särskilda bestämmelser om överklagande finns inte</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>160</p>
<p>i privatinförsellagen, vilket innebär att förvaltningslagen och förvalt- P<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>ningsprocesslagen skall tillämpas. Kommittén föreslår att bestämmelser-<br>na om omprövning och överklagande i LPP i stället skall tillämpas på<br>beslut enligt privatinförsellagen. Förslaget innebär bl.a. att tiden för<br>överklagande sträcks ut från tre veckor till i princip sex år och att be-<br>skattningsmyndigheten får besluta om efterbeskattning. Att besluta om<br>skatt enligt privatinförsellagen är förhållandevis enkelt. Det far vidare<br>betraktas som osannolikt att det lång tid efter införseln skulle komma<br>fram uppgifter som utgör skäl att ändra ett meddelat beslut till den skatt-<br>skyldiges nackdel. Det säger sig nämligen självt att det är mer eller mind-<br>re omöjligt att långt i efterhand kontrollera om en lämnad deklaration<br>innehöll riktiga uppgifter. Några befogenheter att genomföra sådana<br>kontroller finns för övrigt inte. Det är vidare svårt att se några fördelar<br>för de skattskyldiga med en överklagandetid på sex år. Mot bakgrund av<br>nu angivna förhållanden anser regeringen att nuvarande ordning bör be-<br>hållas.</p>
<h3>20.2 Straffbestämmelsen i privatinförsellagen</h3>
<p>Regeringens bedömning: Straffbestämmelsen i privatinförsellagen skall<br>vara kvar.</p>
<p>Kommitténs förslag: Straffbestämmelsen tas bort</p>
<p>Remissinstanserna: Riksåklagaren har inget att erinra mot en avkri-<br>minalisering utan anser att möjligheten att påföra särskild avgift är en<br>fullt tillräcklig sanktion. Riksskatteverket tillstyrker med hänvisning till<br>tillämpningssvårigheter en avkriminalisering. Alkoholinspektionen, och<br>Generaltullstyrelsen motsätter sig en avkriminalisering.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens bedömning: I 9 § privatinförsellagen<br>finns en straffbestämmelse. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet<br>lämnar uppgift som befinns oriktig eller som underlåter att anmäla skat-<br>tepliktig införsel döms till böter. 1 ringa fall skall inte dömas till ansvar, f<br>andra stycket samma paragraf föreskrivs att lagen om straff för va-<br>rusmuggling och skattebrottslagen inte skall tillämpas på införsel enligt<br>privatinförsellagen. Bestämmelsen om straffansvar fördes in i privatin-<br>försellagen genom en lagändring 1996. I samband därmed infördes även<br>en bestämmelse om särskild avgift. Den särskilda avgiften kan påföras<br>resande om denne vid fullgörandet av anmälningsskyldigheten lämnat en<br>oriktig uppgift eller underlåtit att anmäla en skattepliktig införsel. Vid<br>den lagrådsgranskning som föregick propositionen framhöll Lagrådet<br>bl.a. att det inte fanns några egentliga skäl för en ordning enligt vilken<br>ekonomiska sanktioner för samma förfarande skall kunna fastställas i två<br>skilda procedurer och det därför borde övervägas att låta antingen bötes-<br>straffet eller den särskilda avgiften utgå (se prop. 1995/96:116 s. 160). I<br>propositionen anförde regeringen emellertid att den inte var beredd att<br>följa Lagrådets rekommendation (a prop. s. 44). Som skäl framhölls bl.a.<br>det inte var lämpligt att helt avkriminalisera underlåtenhet att anmäla</p>
<p>161</p>
<p>6 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 100<br></p>
<p>skattepliktig införsel och att det därför borde finnas en straffsanktion.<br>Om å andra sidan bötesstraffet skulle vara den enda sanktionen skulle i<br>vissa fall för exempelvis personer med låga inkomster bötesstraffet i kro-<br>nor räknat bli lågt i förhållande till den undandragna skatten. De två olika<br>sanktionerna kompletterar således i viss mån varandra.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser fortfarande att<br>det inte är lämpligt att avkriminalisera underlåtenheten att anmäla skatte-<br>pliktig införsel. Att anmälningsskyldigheten föreslås bli ersatt med en<br>deklarationsskyldighet föranleder ingen annan bedömning. Självfallet<br>bör straffbestämmelsen ändras så att den i fortsättningen avser underlå-<br>tenhet att deklarera skattepliktig införsel.</p>
<p>Högsta domstolen (HD) har i en i december 1997 meddelad dom utta-<br>lat sig om vad som skall avses med ringa fall enligt 9 § privatinförsella-<br>gen. Enligt HD talar övervägande skäl för att gränsen, när det gäller in-<br>försel av spritdrycker, sätts vid två liter. Principen bör alltså vara att om<br>någon, utöver den skattefria mängden om en liter, för in högst två liter<br>utan att göra anmälan, det skall anses vara fråga om ett ringa fall, såvida<br>det inte föreligger speciella omständigheter som föranleder en annan be-<br>dömning (HD:s dom i mål nr B 2701/97). Genom HD:s dom har det<br>klarlagts vad som skall avses som ringa fall när det gäller införsel av<br>spritdrycker. Detta bör underlätta tillämpningen av straffbestämmelsen.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<h2>21 Identitetskontroll</h2>
<p>Regeringens bedömning: Någon möjlighet för skattemyndigheten att<br>företa s.k. identitetskontroll bör inte införas.</p>
<p>Kommitténs förslag: Skattemyndigheten får befogenhet att vid besök<br>i verksamhetslokaler i samband med skattekontroll begära att en person<br>som befinner sig på platsen skall legitimera sig eller styrka sin identitet<br>på annat godtagbart sätt, om personen i fråga kan antas ha ett sådant<br>samband med den kontrollerade verksamheten att kännedom om hans<br>identitet är av betydelse för kontrollen. Begreppet besök i samband med<br>skattekontroll är avsett att omfatta såväl revisioner i verksamhetslokaler<br>som besök i andra sammanhang, exempelvis taxeringsbesök. Den som<br>bryter mot skyldigheten att identifiera sig skall dömas till penningböter.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksskatteverket tillstyrker förslaget. Justitieom-<br>budsmannen, Kammarrätten i Stockholm och Rikspolisstyrelsen är nega-<br>tiva till förslaget. De kritiska remissinstanserna anför att förslaget far till<br>följd att i princip alla måste bära legitimation. Det finns för närvarande<br>inte några bestämmelser om en generell skyldighet för personer i Sverige<br>att ständigt bära någon typ av legitimationshandling. Att mot bakgrund<br>av enbart skatteförvaltningens behov införa en sådan skyldighet skulle<br>föra för långt. Riksåklagaren motsätter sig införandet av en straffsank-<br>tion.</p>
<p>162</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: Kommitténs förslag i denna del ?<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>har sin bakgrund i att skattemyndigheten - med undantag för kontroll en-<br>ligt 4 § lagen om kontroll av yrkesmässiga vägtransporter av mineral-<br>oljeprodukter, alkohol och tobak - enligt gällande ordning inte har någon<br>befogenhet att vid revisioner, taxeringsbesök eller andra kontroller kräva<br>att en person skall uppge sin identitet och vid behov styrka den med legi-<br>timation. Enligt kommitténs bedömning innebär det ett stort avbräck i<br>kontrollverksamheten att det inte finns någon skyldighet för andra perso-<br>ner än den reviderade eller kontrollerade som befinner sig på platsen, att<br>uppge vilka de är och styrka det med legitimation. Kommittén har därför<br>föreslagit att skattemyndigheten skall fa befogenhet att göra identitets-<br>kontroll av de personer som befinner sig i en verksamhetslokal när myn-<br>digheten avlägger ett besök i samband med revision eller taxeringsbesök<br>eller i något annat liknande sammanhang.</p>
<p>Enligt regeringens mening kan man inte avfärda de invändningar som<br>de kritiska remissinstanserna har riktat mot förslaget. Som instanserna<br>påpekat finns enligt gällande rätt ingen generell skyldighet att i vårt land<br>bära någon typ av legitimationshandling. Bestämmelser om skyldighet att<br>uppvisa legitimation i någon form torde finnas endast vid inresa i och ut-<br>resa ur landet, vid framförande av vissa motorfordon samt vid kontroll av<br>utlännings rätt att uppehålla sig här. Regeringen sätter inte i fråga att<br>skattemyndigheterna i den löpande verksamheten kan ha ett behov av att<br>avkräva legitimation inte bara av exempelvis den reviderade utan också<br>av andra som kan antas ha något samband med den kontrollerade verk-<br>samheten. Emellertid ansluter vi oss till Kammarrättens i Stockholm upp-<br>fattning att enbart fiskala behov inte skall få vara avgörande vid över-<br>vägandena i den nu aktuella frågan. Skulle skattemyndigheterna ges möj-<br>lighet att avkräva legitimation skulle de i detta avseende få väsentligt mer<br>långtgående befogenheter än polisen.</p>
<p>Vid en samlad bedömning av det anförda anser regeringen att en befo-<br>genhet för skattemyndigheterna att vid besök i samband med skatte-<br>kontroll begära att en person som befinner sig på platsen skall legitimera<br>sig inte bör införas.</p>
<h2>22 Skattekontroll av torg- och marknadshandel</h2>
<h2>m.m.</h2>
<h3>22.1 Nuvarande förhållanden</h3>
<h4>22.1.1 Regeringsformen och EG-rätten</h4>
<p>Enligt 2 kap. 20 § första stycket regeringsformen får begränsningar i rät-<br>ten att driva näring eller utöva yrke införas endast för att skydda an-<br>gelägna allmänna intressen och aldrig i syfte att gynna enbart vissa per-<br>soner eller företag. Denna bestämmelse tillkom 1994, i samband med att<br>den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig-<br></p>
<p>163<br></p>
<p>hetema och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) inkorpo-<br>rerades i svensk rätt (se prop. 1993/94:117 s. 50 ff.).</p>
<p>I EG-rätten finns inga särbestämmelser om kontroll av sådan handel<br>som omfattas av lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning (i det föl-<br>jande benämnd tillfällig handel). Det rådsdirektiv som finns på området -<br>Rådets direktiv 75/369/EEG av den 16 juni 1975 om åtgärder för att<br>främja den faktiska etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla<br>tjänster som handelsresande och hemförsäljare - har inget annat syfte än<br>vad som framgår av dess benämning. Direktivet förhindrar särbehandling<br>grundad på nationalitet vad gäller rätten att etablera sig och erbjuda<br>tjänster. Som exempel kan nämnas att en stat, som av de egna medbor-<br>garna kräver företeende av skötsamhetsbevis, i fråga om medborgare i<br>andra medlemsstater skall godta utdrag ur det andra landets kriminalre-<br>gister. Om något sådant intyg inte kan uppvisas, skall staten godta en<br>motsvarande handling utfärdad av behörig rättsinstans eller förvaltnings-<br>myndighet i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland, om<br>det av denna handling framgår att villkoren är uppfyllda.</p>
<h4>22.1.2 Annan lagstiftning</h4>
<p>I svensk gällande rätt finns inga särbestämmelser om skattekontroll av<br>den tillfälliga handeln. Det finns inte heller några särskilda bestämmelser<br>i bokföringslagen (1976:125). De särbestämmelser som finns tar sikte på<br>antingen upprätthållandet av den allmänna ordningen eller konsument-<br>intressen.</p>
<p>Ordningslagen</p>
<p>Enligt 3 kap. 1 § ordningslagen (1993:1617) far en offentlig plats inom<br>detaljplanelagt område inte utan tillstånd av polismyndigheten användas<br>på ett sätt som inte stämmer överens med det ändamål som platsen har<br>upplåtits för eller som inte är allmänt vedertaget. Tillstånd behövs dock<br>inte om platsen tas i anspråk endast tillfälligt och i obetydlig omfattning<br>och utan att inkräkta på någon annans tillstånd (se prop. 1992/93:210 s.<br>274).</p>
<p>Torghandeln faller utanför kravet på tillstånd; det skall ju vara fråga<br>om att platsen används på ett sätt som inte stämmer överens med det än-<br>damål som den upplåtits för eller som inte är allmänt vedertaget.</p>
<p>En kommun får meddela de ytterligare föreskrifter för kommunen eller<br>del av denna som behövs för att upprätthålla den allmänna ordningen på<br>offentlig plats (se förordningen [1993:1632] med bemyndigande för<br>kommuner och länsstyrelser att meddela föreskrifter enligt ordningslagen<br>[1993:1617]). En sådan föreskrift omfattar också torghandel, men syftar<br>endast till att upprätthålla den allmänna ordningen.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>164</p>
<p>Lagen om tillfällig försäljning</p>
<p>Syftet med lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning är att främja kon-<br>sumenternas långsiktiga intresse av tillgången till en god kommersiell<br>service med viktiga basvaror. Lagen gäller näringsidkare som yrkesmäs-<br>sigt säljer varor till konsumenter. Den skall dock inte tillämpas vid för-<br>säljning som bedrivs stadigvarande från ett fast tillverknings- eller för-<br>säljningsställe eller i omedelbar anslutning till näringsidkarens fasta till-<br>verknings- eller försäljningsställe. Enligt förarbetena (prop. 1990/91:17<br>s. 20 f.) är lagen tillämplig på all tillfällighetshandel, oavsett om den be-<br>drivs i lokaler eller liknande utrymmen som utnyttjas vid enstaka tillfäl-<br>len eller för kortare tid, från försäljningsstånd, fordon eller andra anord-<br>ningar som har ställts upp utomhus eller genom kringföring. Lagen är<br>alltså tillämplig även på torghandel, marknadshandel samt handel som<br>sker på mässor och liknande (samma prop. s. 29).</p>
<p>Näringsidkaren är underkastad informationsskyldighet. Han skall ge-<br>nom en väl synlig skylt eller på något annat verksamt sätt lämna upp-<br>lysning om sitt namn, sin postadress och sitt telefonnummer. Annat verk-<br>samt sätt kan vara att ha texten på själva fordonet. Om det pris som kon-<br>sumenten sammanlagt skall betala överstiger 300 kr, skall informationen<br>dessutom lämnas skriftligen till konsumenten. Den som uppsåtligen eller<br>av oaktsamhet bryter mot reglerna om informationsskyldighet döms - om<br>förseelsen inte är ringa - till penningböter.</p>
<p>Lagen om tillfällig försäljning reglerar också i vilka få fall det krävs<br>tillstånd för försäljning. Utgångspunkten för lagstiftningen är att tillstånd<br>inte behövs. Om det behövs med hänsyn till varuförsörjningen i ett visst<br>område, far regeringen i en förordning föreskriva att försäljning i om-<br>rådet av kläder, skor eller sådana livsmedel som inte är avsedda för för-<br>täring på stället får ske bara efter särskilt tillstånd av den kommun där<br>området ligger. Genom förordningen (1990:1235) om kommunala före-<br>skrifter om tillfällig försäljning har regeringen också föreskrivit att<br>kommunerna far meddela föreskrifter om tillståndskrav. Av lagen fram-<br>går dock att föreskrifter far meddelas bara i fråga om försäljning som<br>sker i en lokal eller liknande utrymme som näringsidkaren utnyttjar vid<br>enstaka tillfällen eller för en kortare tid eller från ett fordon som huvud-<br>sakligen är inrättat för försäljning eller transport av varor. Föreskrifterna<br>får inte avse försäljning inom en lokal där någon annan näringsidkare<br>bedriver stadigvarande försäljning, försäljning från ett fordon som har<br>ställts upp efter tillstånd enligt 3 kap. 1 § ordningslagen eller på ett salu-<br>torg eller någon liknande plats som kommunen har upplåtit till allmän<br>försäljningsplats eller försäljning vid allmänna sammankomster eller of-<br>fentliga tillställningar som avses i ordningslagen.</p>
<p>Det är kommunen som fattar beslut om tillstånd. Kommunens beslut<br>far överklagas till länsstyrelsen, vars beslut i sin tur far överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol. För prövning i kammarrätten krävs pröv-<br>ningstillstånd.</p>
<p>Den avreglering av den tillfälliga handeln som genomfördes 1990<br>gjordes med utgångspunkt i konsumenträttsliga hänsynstaganden. Främ-<br>jandet av en effektiv konkurrens ansågs vara ett viktigt led i konsument-</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>165</p>
<p>politiken. En framtida reglering av den tillfälliga handeln skulle utgå från<br>konsumentintresset. Strävan skulle vara att minska antalet regler och att<br>decentralisera beslutsfattandet. Vad beträffar synpunkten att en lagstift-<br>ning om den tillfälliga handeln borde fungera som en kontroll över att<br>tillfällighetsförsäljare betalar skatter och avgifter som de skall, konstate-<br>rade departementschefen kortfattat att man inte funnit belägg for att nä-<br>ringsidkare som driver tillfällig handel generellt sett skulle vara mindre<br>benägna att betala skatt än näringsidkare som driver fast handel samt att<br>det redan fanns ett flertal föreskrifter med syfte att motverka oegentlig-<br>heter och att dessa generella föreskrifter på respektive område borde<br>skärpas om det behövdes ytterligare åtgärder (prop. 1990/91:17 s. 16 f.).</p>
<p>Lagen om tillfällig försäljning är föremål för en översyn. I departe-<br>mentspromemorian Översyn av lagen om tillfällig försäljning (Ds<br>1998:6) föreslås att systemet med föreskrifter om tillståndskrav avskaf-<br>fas. Vidare föreslås att överträdelser av bestämmelserna om informa-<br>tionsskyldighet avkriminaliseras och att det i stället införs ett system med<br>administrativa avgifter. Förslaget i denna del innebär att i första hand<br>kommunerna ges rätt att utöva tillsyn och att ta ut en administrativ avgift<br>vid överträdelse av informationsskyldigheten. Om plats för tillfällig för-<br>säljning upplåtits av annan än kommunen tillkommer enligt förslaget<br>rätten att ta ut avgift platsupplåtaren. Promemorian är för närvarande<br>föremål för remissbehandling.</p>
<p>Hemförsäljningslagen</p>
<p>Hemförsäljningslagen (1981:1361) tillämpas vid yrkesmässig överlåtelse<br>eller upplåtelse av lös egendom eller utförande av tjänster till konsumen-<br>ter för huvudsakligen enskilt bruk, om avtalet ingås vid hembesök, vid<br>telefonsamtal som är led i försäljning eller liknande verksamhet eller un-<br>der en av näringsidkaren organiserad utflykt till plats utanför dennes<br>fasta försäljningsställe. Lagen skall dock inte tillämpas om det pris som<br>konsumenten sammanlagt skall betala understiger 300 kr. Lagen innehål-<br>ler huvudsakligen avtalsrättsliga bestämmelser.</p>
<h4>22.1.3 Krav på översyn av skattekontrollen av den tillfälliga<br>handeln och Riksskatteverkets förslag</h4>
<p>Den tillfälliga handeln, främst torg- och marknadshandeln, har ökat kraf-<br>tigt under de senaste åren samtidigt som den har avreglerats. Detta har<br>inneburit att en allt större uppmärksamhet har riktats mot den tillfälliga<br>handeln. Det har också från olika håll gjorts gällande att redovisningen<br>av skatter och avgifter är bristfällig inom vissa delar av den tillfälliga<br>handeln.</p>
<p>Skatteutskottet föreslog med anledning av ett par motioner<br>(motionerna 1991/92:Ju 810 och 1992/93 :Sk803) i mars 1993 att riksda-<br>gens revisorer skulle granska skattekontrollen av torg- och gatuhandel i<br>syfte att fa klarlagt de problem som från kontrollsynpunkt finns på detta<br>område och även komma med förslag om hur kontrollmöjligheterna<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>166</p>
<p>skulle kunna förbättras. Riksdagens revisorer konstaterade att skattekont- Prop. 1997/98:100<br>rollen av den tillfälliga handeln och den reguljära kontrollen på lokal nivå<br>borde utvidgas. Revisorerna ansåg bl.a. att åtgärder som skulle ge skat-<br>temyndigheterna möjlighet att göra egna undersökningar angående iden-<br>titeten hos den som bedriver skattepliktig verksamhet borde övervägas.<br>Revisorerna fann dock inte skäl att genomfora en fördjupad granskning i<br>ärendet med hänsyn till att Riksskatteverket fatt i uppdrag av regeringen<br>att utreda dessa frågor. Regeringen hade nämligen efter ett beslut av riks-<br>dagen under våren 1993 uppdragit åt Riksskatteverket att redovisa en<br>bedömning av möjligheterna att förbättra kontrollen av skatte- och av-<br>giftsredovisningen inom torg- och gatuhandel och verksamhet bedriven<br>av för myndigheterna okända personer. Riksskatteverket skulle också<br>bedöma genomförbarheten och ändamålsenligheten av att förena den<br>kommunala tillståndsgivningen på detta område med krav på vissa for-<br>mer av redovisning som är anpassade till gatuhandelns karaktär.</p>
<p>Riksskatteverket redovisade sin bedömning i en promemoria i februari<br>1995 och föreslog därvid vissa konkreta åtgärder för att underlätta skatte-<br>kontrollen. Verket anser att skattemyndigheten bör ha möjlighet att göra<br>egna undersökningar av identiteten hos den som bedriver näringsverk-<br>samhet och föreslår därför att en ny besöksform, registreringsbesök, skall<br>införas i taxeringslagen (1990:324). Registreringsbesöket skall uteslutan-<br>de syfta till att klargöra identiteten beträffande en okänd näringsidkare<br>eller den som företräder denne på platsen, för efterföljande kontroll om<br>vederbörande är registrerad i skatteregistret. Registreringskontrollen skall<br>fa tillämpas mot en person som kan antas vara näringsidkare och som<br>säljer varor på ett sådant sätt att det finns skäl att anta att lagen<br>(1990:1183) om tillfällig försäljning är tillämplig. Det skall finnas möj-<br>lighet att ta till straffsanktioner mot en näringsidkare eller företrädare<br>som vägrar att legitimera sig.</p>
<p>Riksskatteverket föreslår vidare att den som upplåter plats alternativt<br>ger tillstånd skall åläggas att avkräva hyresgästen ett bevis om att<br>F-skattsedel erhållits eller i undantagsfall att särskild A-skatt debiterats.<br>Verket påpekar att krav på innehav av F-skattebevis är vanligt redan i<br>dag när det gäller tjänster och upphandlingar, varför en utökning skulle te<br>sig naturlig. Ett undantag från kravet på F-skattebevis måste dock göras<br>för viss typ av försäljningar, såsom privatpersoners försäljningar i mindre<br>skala eller ideella föreningars icke skattepliktiga verksamhet. I de fall<br>hyresgästen eller tillståndssökanden gör gällande att näringsverksamhet<br>inte bedrivs eller att man är frikallad från skattskyldighet, skall det åligga<br>platsupplåtaren eller tillståndsgivaren att kontrollera de rätta förhållan-<br>dena med skattemyndigheten innan upplåtelse sker eller tillstånd ges.<br>Verket föreslår att reglerna införs i lagen om tillfällig försäljning.</p>
<p>I den enkät som Skatteflyktskommittén skickade till skattemyndighe-<br>terna i landet i samband med översynen av revisionsreglema ställdes bl.a.<br>frågan vilka svårigheter skattemyndigheterna stött på vid kontroll av<br>torg- och gatuhandeln samt hur dessa svårigheter skulle kunna undvikas.<br>Av svaren att döma ligger svårigheterna huvudsakligen i problemet att få<br>fram handlarnas identitet. Skattemyndigheterna vill ha möjlighet att själ-<br>va kräva att handlama skall identifiera sig.</p>
<p>167</p>
<p>I några fall har skattemyndigheterna fått till stånd ett samarbete med<br>kommunerna, på så sätt att kommunerna kräver att de personer som öns-<br>kar hyra torgplats uppger namn och personnummer eller foreter F-skatt-<br>sedel. Vissa skattemyndigheter förordar att krav på företeende av F-skatt-<br>sedel för erhållande av torgplats skall införas. Några skattemyndigheter<br>föreslår tvång på kassaapparat. En skattemyndighet har påpekat att det<br>kan innebära problem att behörigheten att besluta om revision tillkommer<br>skattemyndigheten där den reviderades hemortskommun är belägen. Vi-<br>dare skall ansökan enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i<br>beskattningsförfarandet prövas av länsrätten i det län där den som åtgär-<br>den avser hade sin hemortskommun den 1 november året före det år då<br>framställningen görs. Först om sådan länsrätt inte finns är länsrätten i det<br>län där åtgärden skall verkställas eller har verkställts behörig.</p>
<h3>22.2 Platsupplåtarens skyldigheter</h3>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringens förslag: I en ny lag om särskild skattekontroll av torg-<br>och marknadshandel m.m. ges föreskrifter om att den som upplåter en<br>plats för torg- och marknadshandel m.m. skall föra anteckningar om<br>namn, personnummer, adress och telefonnummer för den som platsen<br>upplåts till och för dennes företrädare. Om det är fråga om en juridisk<br>person skall uppgifter om firma och organisationsnummer antecknas.<br>Om den som platsen upplåts till i stället överlämnar en kopia av sin F-<br>skattsedel behöver platsupplåtaren inte göra anteckningar.</p>
<p>Uppgifterna skall bevaras av platsupplåtaren i sju år efter det kalen-<br>derår upplåtelsen skedde.</p>
<p>Kommitténs förslag: Den som upplåter plats för tillfällig handel skall<br>vara skyldig att före upplåtelsen kontrollera huruvida den som önskar fa<br>plats upplåten till sig är innehavare av F-skattsedel. Upplåtaren skall ock-<br>så vara skyldig att infordra en kopia av F-skattsedeln eller, i de fall sådan<br>inte finns, föra anteckningar i enlighet med regeringens förslag. I övrigt<br>stämmer kommitténs förslag överens med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte yttrat sig i den-<br>na del. Kammarrätten i Stockholm, Riksåklagaren, Riksskatteverket, Fö-<br>reningen Svensk Handel samt Torg- och Marknadshandlarnas Ekono-<br>miska Riksförening (TOMER) tillstyrker eller har ingen erinran mot för-<br>slaget.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Allmänna utgångspunkter</p>
<p>I takt med att den tillfälliga handeln ökat har det blivit allt tydligare att<br>skattemyndigheterna behöver bättre befogenheter för att kunna bedriva<br>en ändamålsenlig kontroll.</p>
<p>168</p>
<p>Som nämnts har det från olika håll hävdats att skatte- och av giftsredo- ?<sup>r</sup>°P- 1997/98:100<br>visningen är bristfällig inom delar av den tillfälliga handeln. Samtidigt<br>har det i vissa studier som gjorts beträffande den tillfälliga handeln kon-<br>staterats att det inte går att belägga att skattefusket skulle vara större i<br>den tillfälliga handeln än i den fasta handeln. Det är inte heller en miss-<br>tanke om att skattefusk är vanligare inom tillfällig handel än inom den<br>fasta handeln som utgör det huvudsakliga skälet för att skattemyndighe-<br>terna behöver bättre, eller helt enkelt andra kontrollbefogenheter. Beho-<br>vet av särskilda kontrollbefogenheter är i stället snarare kopplat till den<br>tillfälliga handelns karaktär. De som bedriver tillfällig handel är ofta rör-<br>liga på ett helt annat sätt än de som bedriver sin handel från ett fast drift-<br>ställe. Handeln bedrivs ofta på flera olika orter runt om i landet och såle-<br>des även i andra kommuner än hemortskommunen. Handlaren är ofta<br>endast en kort tid på varje ort. Denna rörlighet torde innebära att det är<br>möjligt att ställa sig utanför skattesystemet, som bygger på att näringsid-<br>kare skall beskattas på en viss ort. Det befintliga kontrollsystemet bygger<br>i sin tur på bestämmelserna om taxering och beskattningsbeslut samt de-<br>klarations- och upplysningsplikt. Utgångspunkten är hela tiden att skatte-<br>myndigheten i förväg vet vem som skall kontrolleras.</p>
<p>Regeringen delar Skatteflyktskommitténs bedömning att det är uppen-<br>bart att skattemyndigheterna behöver särskilda kontrollbefogenheter för<br>kontrollen av den tillfälliga handeln. Samtidigt är det självklart att dessa<br>befogenheter skall stå i rimlig proportion till de befogenheter som skatte-<br>myndigheterna har vid kontrollen av den fasta handeln.</p>
<p>Mot bakgrund av det nu anförda bör den som upplåter en plats för torg-<br>eller marknadshandel eller för annan liknande handel kunna åläggas en<br>viss skyldighet att vidta åtgärder för att underlätta skattekontrollen. Det<br>bör dock inte ställas alltför långtgående krav på upplåtaren. De åtgärder<br>som upplåtaren skulle kunna åläggas att vidta bör kunna vidtas lätt och<br>snabbt, utan att upplåtaren tvingas företa betungande utredningar.</p>
<p>Utformningen av en bestämmelse om platsupplåtarens skyldigheter</p>
<p>En bestämmelse som reglerar platsupplåtarens åligganden vid en plats-<br>upplåtelse skulle kunna utformas på så sätt att den som skall bedriva<br>handel på den upplåtna platsen skall kunna förete ett bevis som utfärdats<br>av skattemyndigheten efter en prövning som tar sikte på den skattskyl-<br>diges skötsel av redovisning och betalning av skatter och avgifter. Plats-<br>upplåtaren kan då åläggas att kontrollera att den som önskar fa plats<br>upplåten till sig innehar ett sådant bevis.</p>
<p>Av allt att döma skulle det befintliga systemet med F-skattsedel och<br>tillhörande F-skattebevis kunna användas även i detta sammanhang.<br>F-skattebeviset skulle således kunna tjäna som bevis för att innehavaren<br>bedriver seriös näringsverksamhet.</p>
<p>Flertalet av de handlare som bedriver näringsverksamhet inom den<br>ambulerande handeln innehar enligt uppgift från Torg- och Marknads-<br>handlamas Ekonomiska Riksförening (TOMER) F-skattsedel. Emellertid<br>finns det inte något skatterättsligt krav att en näringsidkare skall inneha<br>F-skattsedel. Vidare förekommer det att handel bedrivs mer eller mindre<br></p>
<p>169</p>
<p>tillfälligt eller sporadiskt av exempelvis ideella föreningar och privat- ?<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>personer som inte bedriver näringsverksamhet. För dessa kommer inne-<br>hav av F-skattsedel inte i fråga. Riksskatteverket har föreslagit (se avsnitt</p>
<p>22.1.3) att en platsupplåtare skall vara skyldig att kontrollera de rätta för-<br>hållandena med skattemyndigheten innan plats upplåts i de fall den som<br>önskar få en plats upplåten till sig gör gällande att han inte bedriver nä-<br>ringsverksamhet eller att han är befriad från skattskyldighet. Med hänsyn<br>bl.a. till att det råder absolut sekretess i skatteärenden kan det ifrågasättas<br>vad en sådan kontroll skulle ge. Upplåtaren skulle sannolikt i de flesta<br>fall inte kunna få ett tillräckligt underlag för en bedömning av huruvida<br>den som önskar få plats upplåten till sig är seriös eller inte. Det mest ef-<br>fektiva sättet att få till stånd ett heltäckande kontrollsystem vore att infö-<br>ra krav på att även de personer som inte har F-skattsedel skall inneha<br>något slags tillstånd utfärdat av skattemyndigheten. Ett sådant system<br>skulle dock medföra en tämligen omfattande administration. Det torde<br>också vid en jämförelse med exempelvis kontrollen av den fasta handeln<br>kunna upplevas som oproportionerligt långtgående. I likhet med Skatte-<br>flyktskommittén anser regeringen att ett kontrollsystem av den nu aktu-<br>ella handeln bör vara mindre långt gående.</p>
<p>Skatteflyktskommittén har föreslagit att en upplåtare av plats för det<br>som kommittén kallar tillfällig handel skall åläggas en skyldighet att vid<br>upplåtelsen infordra en kopia av F-skattebevis i de fall sådant finns. Om<br>platshyraren inte har F-skattebevis skall upplåtaren i stället föra anteck-<br>ningar om platshyraren. Av dessa anteckningar skall platshyrarens och<br>dennes eventuella ställföreträdares namn, personnummer, adress och te-<br>lefonnummer framgå. Vidare skall i förekommande fall firma och orga-<br>nisationsnummer antecknas.</p>
<p>Regeringen anser att kommitténs förslag i fråga om omfattningen av en<br>platsupplåtares skyldigheter vid upplåtelse av plats i allt väsentligt vara<br>lämpligt. Med hänsyn till dels att det inte finns något skatterättsligt krav<br>att en näringsidkare måste inneha F-skattsedel, dels att det torde finnas<br>ett stort antal handlare som inte innehar F-skattsedel eftersom de endast<br>tillfälligt ägnar sig åt torg- och marknadshandel eller liknande handel,<br>anser vi dock att nu aktuella skyldigheter bör utformas på så sätt att<br>platsupplåtaren skall föra vissa anteckningar avseende den som platsen<br>upplåts till. De uppgifter som platsupplåtaren skall anteckna i samband<br>med upplåtelsen skall avse namn eller firma, person- eller organisations-<br>nummer, adress och telefonnummer för den som platsen upplåts till och, i<br>förekommande fall, för dennes företrädare. De flesta uppgifterna framgår<br>av F-skattebeviset. Mot bakgrund härav anser vi att platsupplåtarens an-<br>teckningsskyldighet även kan fullgöras genom att handlaren, om denne är<br>innehavare av F-skattsedel, överlämnar en kopia av sitt F-skattebevis till<br>upplåtaren.</p>
<p>Enligt vår mening skall platsupplåtarens skyldigheter fullgöras vid alla<br>platsupplåtelser. Det skall således sakna betydelse huruvida ersättning<br>utgår för upplåtelsen eller om den är vederlagsfri. Mot den bakgrunden<br>bör i den föreslagna lagen den som önskar få plats upplåten till sig inte,<br>på sätt kommittén gjort, benämnas platshyrare.</p>
<p>170</p>
<p>När det gäller vilken handel som skall omfattas av förslaget har kom- P<sup>r0</sup>P- 1997/98:100<br>mitten föreslagit en lösning som innebär att den handel, för vilken upp-<br>låtelse sker, är sådan handel som omfattas av lagen (1990:1183) om till-<br>fällig försäljning. Härav följer bl.a. att om den som önskar få plats upp-<br>låten till sig inte är en näringsidkare, skulle platsupplåtaren inte vara<br>skyldig att föra anteckningar om namn, adress m.m. En annan följd av<br>kommitténs förslag är att platsupplåtarens skyldigheter inte skulle aktua-<br>liseras för det fall den som platsen upplåts till inte är en varuförsäljare<br>utan i stället utbjuder tjänster inom exempelvis skönhetsvård eller spå-<br>dom. Enligt vår mening bör en platsupplåtare vara skyldig att föra an-<br>teckningar om namn, adress m.m. även vid upplåtelse av plats för sådan<br>verksamhet som nyss nämnts. Vi föreslår därför att den som upplåter<br>plats för all handel utom sådan handel som en näringsidkare bedriver i<br>permanenta lokaler eller i omedelbar anslutning till dessa, skall åläggas<br>skyldighet att föra anteckningar om handlarens namn m.m. eller att in-<br>hämta handlarens F-skattebevis på sätt som närmare angetts i det föregå-<br>ende. Härav följer att den föreslagna lagen blir tillämplig i samband med<br>platsupplåtelse om platsen skall nyttjas för försäljning från torg, gator,<br>marknader, mässor, loppmarknader, tillfälligt utnyttjade lokaler eller lik-<br>nande. Det saknar vidare betydelse om den som platsen upplåts till är en<br>näringsidkare eller inte. Det spelar heller ingen roll om platsen skall dis-<br>poneras för att bjuda ut varor eller tjänster.</p>
<p>Platsupplåtarens skyldigheter i samband med upplåtelse av plats bör<br>regleras i en ny lag med rubriken Lag om särskild skattekontroll av torg-<br>och marknadshandel m.m. Som redan framgått avses med uttrycket torg-<br>och marknadshandel i den nya lagen all handel utom sådan som en nä-<br>ringsidkare stadigvarande bedriver i permanenta lokaler eller i omedelbar<br>anslutning till dessa.</p>
<p>De uppgifter som platsupplåtaren inhämtat kan i första hand vara av<br>intresse i skatteutredningar. Uppgifterna bör därför bevaras åtminstone<br>under den tid då det normalt kan bli aktuellt att skattemyndigheten initie-<br>rar ett eftertaxerings- eller efterbeskattningsärende beträffande den som<br>fatt plats upplåten till sig. Skattemyndighetens beslut om eftertaxering<br>eller efterbeskattning skall i normalfallet meddelas före utgången av<br>femte året efter taxeringsåret eller utgången av sjätte året efter beskatt-<br>ningsåret. Detta innebär att uppgifter som inhämtats vid en skattekontroll<br>kan behövas i beskattningsarbetet i åtminstone sex år. Om den som får<br>plats upplåten till sig har brutet räkenskapsår, kan uppgifterna behöva<br>bevaras i mer än sex år. I likhet med Skatteflyktskommittén föreslår vi<br>därför att platsupplåtaren skall bevara uppgifterna i sju år efter det kalen-<br>derår då upplåtelsen skedde.</p>
<h3>22.3 Skattemyndighetens kontroll</h3>
<p>Regeringens förslag: Skattemyndigheten får förelägga en platsupp-<br>låtare att överlämna inhämtade uppgifter om platsupplåtelser. Före-<br>läggandet får förenas med vite.</p>
<p>171</p>
<p>Skattemyndigheten får besluta om revision för att kontrollera om<br>platsupplåtaren uppfyllt sina skyldigheter.</p>
<p>Skattemyndigheten får för att identifiera en person som bedriver<br>eller kan antas bedriva torg- och marknadshandel besluta om kontroll-<br>besök på platsen där handeln bedrivs. Myndigheten far vid ett sådant<br>besök kontrollera innehav av F-skattsedel och ställa frågor om verk-<br>samheten.</p>
<p>Kommitténs förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens<br>förslag i fråga om skattemyndighetens begäran om uppgifter och om re-<br>vision. Kommittén har dessutom föreslagit att skattemyndigheten skall få<br>besluta om identifieringsbesök. Vid ett sådant besök skall myndigheten,<br>utöver att efterfråga identiteten på en person som befinner sig på platsen,<br>kontrollera innehav av F-skattsedel och ställa frågor om verksamheten.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksskatteverket, Föreningen Svensk Handel och<br>Torg- och Marknadshandlarnas Ekonomiska Riksförening (TOMER) till-<br>styrker förslaget. Riksåklagaren har inget att erinra mot förslaget om<br>identifieringsbesök, men är tveksam till behovet av möjligheten att ge-<br>nomföra revision. Justitieombudsmannen anser att det skulle föra för<br>långt att uppställa krav på legitimation.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det har från bl.a. Konsumentverket<br>framställts ett förslag om att tillståndsgivare och upplåtare av platser för<br>tillfällig handel skall åläggas en skyldighet att lämna kontrolluppgift om<br>upplåtelserna till skattemyndigheten. Förslaget innebär att skattemyndig-<br>heten skulle få en kontrolluppgift för varje upplåtelse som sker. De före-<br>trädare för skatteförvaltningen som Skatteflyktskommittén varit i kontakt<br>med, har emellertid invänt att det skulle innebära stora svårigheter att<br>hantera en så stor mängd av uppgifter som detta skulle ge. Det har vidare<br>påpekats att många av de uppgifter myndigheten skulle få, skulle vara<br>överflödiga i den bemärkelsen att myndigheten redan har kännedom om<br>den aktuella handlarens verksamhet.</p>
<p>Mot bakgrund av det anförda har Skatteflyktskommittén bedömt att det<br>inte finns något behov av en löpande uppgiftsskyldighet för platsupp-<br>låtaren. Regeringen delar kommitténs bedömning.</p>
<p>Däremot kan det finnas ett behov hos skattemyndigheten att hämta in<br>uppgifter från en platsupplåtare. Regeringen föreslår därför att skatte-<br>myndigheten skall ha en möjlighet att förelägga en platsupplåtare att<br>överlämna nu aktuella uppgifter. Föreläggandet bör fa förenas med vite.</p>
<p>Förutom möjligheten för skattemyndigheten att begära in uppgifter om<br>upplåtelser från en platsupplåtare har kommittén gjort den bedömningen<br>att myndigheten bör ges möjlighet att kontrollera att den som upplåter<br>eller har upplåtit plats har fullgjort sina skyldigheter. För att företa en<br>sådan kontroll skall skattemyndigheten enligt kommittén kunna besluta<br>om revision av platsupplåtaren.</p>
<p>Regeringen anser att skattemyndigheten bör ges en sådan revisions-<br>möjlighet som kommittén föreslagit. Mot bakgrund härav föreslår vi att<br>det införs en revisionsbestämmelse i den nya lagen. Ett beslut om sådan<br>revision skall ha som enda syfte att kontrollera att platsupplåtaren full-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>172</p>
<p>gjort sina skyldigheter enligt den nya lagen. Det far således inte vara frå-<br>ga om en skatterevision av platsupplåtaren. Om skattemyndigheten vill<br>företa en sådan skall i stället revisionsbestämmelsema i taxeringslagen<br>(1990:324), skattebetalningslagen (1997:483) eller andra skattelagar till-<br>lämpas.</p>
<p>Den här föreslagna revisionen skall kunna göras hos den som har eller<br>kan antas ha upplåtit plats for sådan handel som omfattas av den nya la-<br>gen om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m. Revi-<br>sionen skall, i likhet med vad som gäller for skatterevision, få göras en-<br>dast hos den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bok-<br>föringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jord-<br>bruksbokföringslagen (1979:141) och hos annan juridisk person än döds-<br>bo. Vidare skall revisionen bedrivas i samverkan med den enskilde och<br>på ett sådant sätt att den inte i onödan hindrar verksamheten. Över huvud<br>taget bör beträffande förfarandet vid revision samma regler gälla som för<br>taxeringsrevisioner. Vi föreslår därför att bestämmelserna i 3 kap.<br>9-14 c §§ taxeringslagen skall vara tillämpliga i fråga om revisioner som<br>företas med stöd av den föreslagna lagen.</p>
<p>Med hänsyn till att det undantagsvis kan inträffa att revision inte kan<br>genomföras i samverkan och samförstånd med platsupplåtaren föreslår vi<br>att lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfaran-<br>det skall vara tillämplig även beträffande dessa revisioner. Detsamma<br>skall gälla för kontroll av att ett föreläggande fullgjorts riktigt och full-<br>ständigt. Förslaget föranleder ett tillägg i 1 § andra stycket den nyss<br>nämnda lagen.</p>
<p>Sedan den 1 november 1997 har skattemyndigheten möjlighet att be-<br>sluta om revision dels för att kontrollera löpande beskattningsårs räken-<br>skaper, dels for att inhämta uppgifter avseende annan än den som revide-<br>ras, s.k. tredjemansrevision (se prop. 1996/97:100, bet. 1996/97:SkU23,<br>rskr. 1996/97:276, SFS 1997:494). Härigenom kommer skattekontroll-<br>verksamheten att underlättas med avseende på all näringsverksamhet.</p>
<p>Redan förekomsten av dessa möjligheter torde givetvis underlätta kon-<br>trollen även av torg- och marknadshandeln. Det kan dock finnas behov<br>av ytterligare en kontrollbefogenhet. Det största hindret för att kontrollen<br>av dem som bedriver torg- och marknadshandel skall kunna genomföras<br>på ett effektivt sätt torde vara skattemyndighetens svårigheter att få kän-<br>nedom om handlaren och dennes verksamhet. Torg- och marknadshandel<br>är till sin natur oftast ambulerande eller tillfällig. Med anledning härav är<br>det nödvändigt med kontroller på den plats där handeln bedrivs. Även om<br>platsupplåtaren åläggs en viss skyldighet att kontrollera torg- och mark-<br>nadshandlaren som får plats upplåten till sig, bör skattemyndigheten ha<br>en möjlighet att själv genomföra kontroller. Det kan också finnas ett be-<br>hov av att verifiera platsupplåtarens uppgifter. Slutligen finns det sådana<br>situationer där platsupplåtaren underlåtit att fullgöra sina skyldigheter<br>eller någon föregående platsupplåtelse över huvud taget inte ägt rum.</p>
<p>Mot bakgrund av det anförda har kommittén och Riksskatteverket, i<br>allt väsentligt samstämmigt, anfört att skattemyndigheten bör få en befo-<br>genhet att företa besök hos den som bedriver tillfällig handel utan sam-<br>band med revision eller med ett visst taxeringsärende. Syftet med besöket<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>173</p>
<p>skulle vara att insamla information om handlarens eller dennes företräda- Pr°P- 1997/98:100<br>res och eventuella anställdas identitet för avstämning mot skatteregistren.<br>Detta föreslagna identifieringsbesök (av Riksskatteverket benämnt regist-<br>reringsbesök) motsvarar i stort sett den kontroll av den tillfälliga handeln<br>som i dag görs i samverkan mellan polisen och skattemyndigheten. Den-<br>na har ofta formen av ett besök som huvudsakligen syftar till att identifi-<br>era handlaren och dennes anställda eller andra medhjälpare. Kommittén<br>har föreslagit att det skall införas bestämmelser som ger skattemyndig-<br>heten befogenhet att göra identifieringsbesök för att identifiera en enskild<br>som kan antas bedriva tillfällig handel.</p>
<p>Förslaget har kritiserats av Justitieombudsmannen på den grunden att<br>förslaget i praktiken innebär att den som bedriver, för egen räkning eller<br>som anställd, torg- och marknadshandel måste bära någon typ av legiti-<br>mationshandling. Några bestämmelser om generell skyldighet att ständigt<br>medföra legitimationshandlingar finns inte i nuläget.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning är det givetvis viktigt att den av skatte-<br>myndigheten bedrivna skattekontrollen blir så effektiv som möjligt. Med<br>hänsyn härtill finns det ett behov av att skattemyndigheten ges möjlighet<br>till kontrollåtgärder med särskilt avseende på dem som bedriver torg- och<br>marknadshandel. Vi delar därför kommitténs uppfattning att skattemyn-<br>digheten i syfte att identifiera en person som bedriver eller kan antas be-<br>driva torg- och marknadshandel bör fa besluta om kontrollbesök på den<br>plats där handeln bedrivs. Vid ett sådant besök bör myndigheten, förutom<br>att kontrollera handlarens identitet, få kontrollera innehav av F-skattsedel<br>och ställa frågor om verksamheten. Kontrollen skall kunna göras oavsett<br>om handeln sker i näringsverksamhet eller inte, eftersom skattemyndig-<br>heten kan ha ett behov av att fastställa huruvida näringsverksamhet före-<br>ligger eller inte.</p>
<p>Kommitténs förslag att en person som befinner sig på platsen skall vid<br>straffansvar vara skyldig att på skattemyndighetens begäran legitimera<br>sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet innebär, såsom några<br>av remissinstanserna påpekat, ett legitimationskrav för dem som ägnar<br>sig åt torg- och marknadshandel. Det kan visserligen vara så att skatte-<br>myndigheten har ett behov av att kontrollera en persons identitet i nu<br>angivna situationer. Emellertid kan enligt regeringens mening inte enbart<br>skattemyndigheternas behov få vara avgörande när det gäller skyldighet<br>att bära legitimationshandling. Mot bakgrund härav skulle det föra för<br>långt att uppställa ett krav på legitimation. I detta sammanhang bör erin-<br>ras om att det enligt regeringens uppfattning redan med stöd av gällande<br>bestämmelser är möjligt för skattemyndigheten att i viss utsträckning<br>efterfråga en persons identitet. Den som på skattemyndighetens begäran<br>uppvisar F-skattsedel eller som lämnar svar om verksamheten kan, om<br>myndigheten anser att behov finns, uppmanas att styrka sin identitet.<br>Detsamma gäller för övrigt den reviderade vid en revision. Vid en revi-<br>sion är den reviderade, det vill säga näringsidkaren själv eller dennes<br>företrädare, skyldig att tillhandahålla de handlingar och lämna de upplys-<br>ningar som behövs för revisionen. Denna skyldighet innefattar också en<br>skyldighet för den reviderade att tala om vem han är och vid behov att<br>också styrka sina uppgifter.</p>
<p>174</p>
<h3>22.4</h3>
<h3>Kontrollavgift</h3>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringens förslag: Skattemyndigheten skall påföra platsupplåtaren<br>en kontrollavgift på 2 000 kr för varje upplåtelsetillfålle då denne inte<br>fullgjort sina skyldigheter att föra anteckningar om platsupplåtelser,<br>att bevara uppgifterna eller att överlämna uppgifterna till myndighe-<br>ten.</p>
<p>Platsupplåtaren skall befrias från avgiften om det framstår som up-<br>penbart oskäligt att ta ut den.</p>
<p>Kommitténs förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens<br>förslag. Kommittén har dock föreslagit att avgiften skall uppgå till 1 000<br>kr.</p>
<p>Remissinstanserna: Endast ett fåtal instanser har yttrat sig. Riksåkla-<br>garen är tveksam till behovet av en särskild kontrollavgift. Torg- och<br>Marknadshandlarnas Ekonomiska Riksförening (TOMER) föreslår att<br>kontrollavgiften bestäms till 2 000 kr, eftersom avgiften bör vara högre<br>än platsupplåtarens intäkt för en upplåten plats.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För att säkerställa att platsupplåtaren<br>fullgör sina skyldigheter anser Skatteflyktskommittén att skattemyndig-<br>heten skall kunna besluta om en administrativ sanktionsavgift, platsupp-<br>låtares kontrollavgift. Regeringen delar kommitténs uppfattning. Sank-<br>tionen skall avse endast själva skyldigheten att dels ta in uppgifter och att<br>föra anteckningar om dem som önskar fa plats upplåten till sig, dels att<br>bevara dessa uppgifter i sju år efter det kalenderår upplåtelsen skedde<br>och att på begäran överlämna uppgifterna till skattemyndigheten (se av-<br>snitt 22.2 och 22.3). Upplåtaren bör inte åläggas någon skyldighet att<br>efterforska om de uppgifter som lämnas av den som platsen upplåts till är<br>riktiga. Platsupplåtaren bör heller inte ges någon befogenhet att kräva att<br>motparten skall legitimera sig. Inte heller har upplåtaren i normalfallet<br>någon möjlighet att kontrollera uppgifterna mot dataregister eller dylikt.</p>
<p>När det härefter gäller avgiftens storlek bör utgångspunkten vara att<br>avgiften skall vara kännbar men samtidigt stå i rimlig proportion till för-<br>seelsen. Kommittén har föreslagit att avgiften skall uppgå till 1 000 kr för<br>varje enskilt tillfälle då skyldigheten inte uppfyllts. I detta sammanhang<br>kan nämnas att i departementspromemorian Översyn av lagen om tillfäl-<br>lig försäljning (Ds 1998:6, se avsnitt 22.1.2) föreslås att en avgift på<br>2 000 kr skall tas ut om en näringsidkare inte uppfyller sin informations-<br>skyldighet i fråga om namn m.m. vid tillfällig försäljning. Med hänsyn<br>härtill och till vad TOMER anfört i sitt remissvar föreslår regeringen att<br>avgiften skall uppgå till 2 000 kr.</p>
<p>Vi föreslår, i likhet med kommittén, att platsupplåtaren skall befrias<br>från avgiften om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.</p>
<p>Ett beslut om platsupplåtarens kontrollavgift skall kunna överklagas<br>till allmän förvaltningsdomstol, se avsnitt 22.5.</p>
<p>175</p>
<h3>22.5</h3>
<h3>Förfarandet</h3>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringens förslag: Skattemyndigheten i den region där torg- och<br>marknadshandeln bedrivs eller har bedrivits skall fatta beslut enligt<br>den nya lagen. Myndigheten ges möjlighet att uppdra åt en annan<br>skattemyndighet att i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden<br>fatta beslut.</p>
<p>När det gäller debitering och betalning av platsupplåtarens kontroll-<br>avgift samt förfarandet i övrigt skall bestämmelserna i skattebetal-<br>ningslagen (1997:483) gälla. Prövningstillstånd skall krävas vid över-<br>klagande till kammarrätten.</p>
<p>Kommitténs förslag i sak stämmer i allt väsentligt överens med rege-<br>ringens. Kommittén har dock föreslagit en annan lagteknisk lösning som<br>innebär att detaljerade bestämmelser om behörighet att fatta beslut, om-<br>prövning, överklagande och företrädare för det allmänna tas in i den före-<br>slagna lagen.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Beslut i taxeringsärenden fattas i nor-<br>malfallet av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemorts-<br>kommun för taxeringsåret är belägen och beslut om mervärdesskatt av<br>skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad. Fr.o.m.<br>årsskiftet 1998/99 skall i fråga om behörig skattemyndighet gälla att be-<br>slut fattas av skattemyndigheten i den region där den skattskyldiges hem-<br>ortskommun är belägen respektive den skattskyldige är registrerad för<br>mervärdesskatt. Beslut om kontrollåtgärder fattas enligt huvudregeln av<br>den skattemyndighet som fattar beskattningsbesluten (beskattningsmyn-<br>digheten). Det finns dock en möjlighet för beskattningsmyndigheten att<br>uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst<br>ärende eller i en viss grupp av ärenden.</p>
<p>För att kunna tillämpa den nyss angivna huvudregeln krävs att det har<br>fastställts vem som skall kontrolleras för att man härefter skall kunna<br>avgöra vilken skattemyndighet som är beskattningsmyndighet i det ak-<br>tuella fallet. En sådan lösning är när det gäller torg- och marknadshandel<br>orealistisk. Det skulle nämligen innebära att flera olika skattemyndig-<br>heter måste fatta beslut om kontrollåtgärder vid en och samma marknad<br>eller mässa, eftersom försäljarna vanligtvis kommer från ett flertal olika<br>orter. Om det är platsupplåtaren som skall kontrolleras kan det också vara<br>så, att dennes hemortskommun inte är densamma som den kommun inom<br>vilken plats för försäljning upplåts eller har upplåtits.</p>
<p>För att skattemyndigheten på ett effektivt sätt skall kunna använda sig<br>av de möjligheter som den föreslagna lagen ger bör beslut fattas och kon-<br>trollåtgärder genomföras av skattemyndigheten i det län eller den region<br>där den som fått plats upplåten till sig bedriver eller har bedrivit den<br>verksamhet som skall kontrolleras. Det är sedan upp till den skattemyn-<br>digheten att i förekommande fall sortera de insamlade uppgifterna och,<br>om den enskilde är hemmahörande i ett annat län eller i en annan region,<br>överlämna de uppgifter som kan vara av intresse till den behöriga be-<br></p>
<p>176</p>
<p>skattningsmyndigheten inom ramen för den prövning som skall göras<br>enligt 14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen (1980:100). Av praktiska<br>skäl bör det också vara den skattemyndighet som utför kontrollen som<br>fattar beslut om platsupplåtarens kontrollavgift. Mot bakgrund av det<br>anförda föreslår vi att skattemyndigheten i den region - eller, intill ut-<br>gången av år 1998, det län - där torg- och marknadshandeln bedrivs eller<br>har bedrivits skall vara behörig att fatta beslut enligt den föreslagna la-<br>gen.</p>
<p>Eftersom det kan förekomma situationer då det skulle vara ändamåls-<br>enligt och rationellt att flytta beslutsbehörigheten mellan två skattemyn-<br>digheter bör det vara möjligt för den skattemyndighet som är beslutsbe-<br>hörig att uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe.<br>Ett uppdrag till en annan skattemyndighet skall få ges endast om den<br>andra myndigheten går med på det och om det inte medför avsevärda be-<br>svär för den som beslutet rör.</p>
<p>När det gäller skatte- och avgiftsredovisningar, in- och utbetalningar<br>av skatter och avgifter samt omprövning och överklagande finns bestäm-<br>melser i skattebetalningslagen (1997:483). Med hänsyn härtill och till att<br>det är en grundläggande målsättning att den lagens förfaranderegler skall<br>omfatta hanteringen av skatter och avgifter så långt som möjligt föreslår<br>vi att skattebetalningslagens bestämmelser skall gälla i fråga om dels de-<br>bitering och betalning av platsupplåtarens kontrollavgift, dels förfarandet<br>i övrigt.</p>
<p>I likhet med vad som gäller för flertalet av de måltyper som finns i<br>allmän förvaltningsdomstol bör det enligt regeringens mening uppställas<br>ett krav på prövningstillstånd i ledet länsrätt - kammarrätt. Vi anser där-<br>för att det i 22 kap. 11 § skattebetalningslagen bör införas en bestämmel-<br>se om detta.</p>
<h3>22.6 Krav på kassaapparat</h3>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringens bedömning: Något krav på kassaapparat bör inte in-<br>föras.</p>
<p>Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Det har från skattemyndigheter-<br>nas sida föreslagits (se avsnitt 22.1.3) att det skall införas krav på att de<br>näringsidkare som bedriver tillfällig handel skall ha en plomberbar kas-<br>saapparat.</p>
<p>Möjligheten att kunna avstämma inkomsterna mot kassaremsor skulle<br>givetvis göra det lättare för skattemyndigheterna att genomföra kontrol-<br>ler. Det kan dock ifrågasättas om ett eventuellt krav på kassaapparat bör<br>begränsas till den tillfälliga handeln. Behovet av att kunna göra avstäm-<br>ningar mot kassaremsor torde vara lika stort vid kontroller av den fasta<br>handeln. Ett införande av krav på kassaapparat skulle också innebära</p>
<p>177</p>
<p>ändringar i bokföringslagen (1976:125) och därmed också överväganden<br>som inte är av rent skatterättslig art.</p>
<p>Sammanfattningsvis anser vi, i likhet med kommittén, att frågan om ett<br>eventuellt införande av krav på kassaapparat bör behandlas i ett större<br>sammanhang. Vi lämnar därför inte något förslag i denna del.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<h2>23 Ekonomiska konsekvenser</h2>
<p>Förslagen innebär att Tullverket får ansvaret för den nya kontrollverk-<br>samheten. Det innebär att Tullverket skall kontrollera yrkesmässiga<br>transporter över hela landet, omhänderta varor m.m. för kontroll, besluta<br>om skatt på omhändertagna punktskattepliktiga varor, ansöka om förver-<br>kande, sälja eller förstöra förverkad egendom, besluta om transport-<br>tillägg, vara den enskildes motpart vid överklagande av beslut enligt den<br>nya lagen samt utreda brott enligt den nya lagen. Dessutom föreslås Tull-<br>verket fa befogenhet att omhänderta och förverka skattepliktiga alkohol-<br>och tobaksvaror som förs in till Sverige för privat bruk. Sådana befogen-<br>heter har Tullverket redan i dag enligt tullagen och inregränslagen. Det<br>nya i kontrollverksamheten är att Tullverket får kontrollera transporter av<br>gemenskapsvaror utan krav på att varorna i fråga omfattas av någon in-<br>förselrestriktion och att kontroller far genomföras över hela landet. Tull-<br>verkets nuvarande kontrollverksamhet skall med andra ord i fortsättning-<br>en även omfatta EU-intema transporter av punktskattepliktiga varor som<br>är i fri omsättning. Regeringens utgångspunkt är att de nya uppgifterna<br>skall utföras inom Tullverkets befintliga infrastruktur. Det är inte möjligt<br>att närmare beräkna kostnaderna för varje enskilt förslag som t.ex. kost-<br>naderna för förvaring av omhändertagen egendom. Orsaken härtill är<br>bl.a. att det i förväg är svårt att bedöma kontrollernas träffsäkerhet. En<br>annan faktor av betydelse är att Tullverkets samlade kontrollresurser vad<br>gäller punktskatter bör styras dit problemen med punktskatteundandra-<br>gandena för tillfallet är som störst.</p>
<p>Tullmyndigheterna föreslås för kontrollverksamheten fa terminalåt-<br>komst till bl.a. register som förs av Skattemyndigheten i Dalarnas län och<br>Alkoholinspektionen. Skattemyndigheterna föreslås få åtkomst till tullre-<br>gistret. Terminalåtkomst medför betydande fördelar för användarna.<br>Kostnaderna för att möjliggöra sådan åtkomst skall finansieras inom be-<br>rörda myndigheters befintliga anslag.</p>
<p>Beslut enligt den nya lagen om punktskattekontroll skall överklagas till<br>allmän förvaltningsdomstol. Förvaltningsdomstolarna skall dessutom<br>som första instans pröva ansökningar om förverkande. Det är därför san-<br>nolikt att förslagen kommer att öka arbetsbelastning för de allmänna för-<br>valtningsdomstolarna. Att den nya lagen om punktskattekontroll inne-<br>håller tre nya straffbestämmelser kan emellertid inte förväntas påverka<br>arbetsbelastningen för de allmänna domstolarna. Hur mycket de allmän-<br>na förvaltningsdomstolarnas arbetsbelastning kommer att öka är svårt att<br>beräkna på förhand. Regeringen avser därför att under 1999 utvärdera<br>hur de allmänna förvaltningsdomstolarnas arbetsbelastning har påverkats</p>
<p>178</p>
<p>och vilka kostnader som kan ha orsakts av detta. Eventuellt ökade kost-<br>nader för de allmänna förvaltningsdomstolarna skall finansieras inom<br>utgiftsområdet för skatteförvaltningen och Tullverket.</p>
<p>Polisen skall enligt förslagen medverka i den nya kontrollverksamhe-<br>ten och lämna tullmyndigheten den handräckning som behövs för kon-<br>trollverksamheten. Det är sannolikt att polisens medverkan endast kom-<br>mer att behövas i undantagsfall. Förslagen beräknas därför inte leda till<br>ökade kostnader för polisen.</p>
<p>Riksskatteverket ges rätt att överta det allmännas talan både i mål en-<br>ligt den nya lagen om punktskattekontroll och enligt privatinförsellagen.<br>Dessutom skall Riksskatteverket i mål enligt nämnda lagar föra det all-<br>männas talan i Regeringsrätten. Regeringen bedömer att Riksskatteverket<br>kan klara denna nya uppgift inom ramen för nuvarande anslag.</p>
<p>Redan i dag får yrkesmässiga transporter av punktskattepliktiga varor<br>kontrolleras över hela landet. Det som är nytt med regeringens förslag är<br>att varor m.m. kan omhändertas för kontroll om det finns anledning att<br>anta att punktskattepliktiga varor transporteras i strid med kraven på led-<br>sagardokument och säkerhet. Transportörer som regelmässigt uppfyller<br>nämnda krav kommer därför inte att fa sina transporter avbrutna av ett<br>omhändertagande. Det går dock inte att undvika att även seriösa trans-<br>portörer stoppas för kontroll med förseningar som följd. Det ligger näm-<br>ligen i sakens natur att kontrollinsatser kan medföra vissa olägenheter för<br>transportörer. Detta är dock, som tidigare nämnts, inget nytt. Redan i dag<br>är det möjligt att kontrollera yrkesmässiga transporter över hela landet.<br>Förslaget innebär emellertid att frekvensen av sådana kontroller ökar.<br>Enligt regeringens bedömning bör detta inte leda till några nämnvärda<br>nackdelar för transportbranschen. Dessutom leder ett utbrett skatteun-<br>dandragande till att seriösa näringsidkare konkurreras ut av illegala aktö-<br>rer varför näringslivet bör se det som en fördel att statsmakterna ingriper<br>mot den illegala hanteringen av punktskattepliktiga varor.</p>
<p>Som tidigare nämnts får tullmyndigheten befogenhet att i vissa fall be-<br>sluta om skatt på omhändertagna punktskattepliktiga varor. Det är rimligt<br>att anta att det kommer att leda till att skatt påförs i fall där den skatt-<br>skyldige inte hade för avsikt att betala skatten. Huruvida detta verkligen<br>leder till ökade skatteintäkter är dock svårt att beräkna, inte minst mot<br>bakgrund av att betalningsviljan kan förväntas vara låg i nu aktuella fall.<br>Förslagen bör dock ha en preventiv effekt. Får förslagen avsedd effekt<br>kommer utbudet av obeskattade varor att minska vilket på sikt kan antas<br>leda till att skatteintäkterna ökar. Det är emellertid synnerligen svårt att<br>beräkna storleken på förhand.</p>
<p>De förslag som vi lämnar om särskild skattekontroll av torg- och<br>marknadshandel syftar till att göra skattemyndigheternas kontroll av<br>skattelagstiftningen inom torg- och marknadshandeln effektivare. Försla-<br>get kan därför komma att medföra ökade skatteintäkter. Förslaget innebär<br>vidare att de allmänna förvaltningsdomstolarna tillförs en ny målgrupp,<br>nämligen från skattemyndigheterna överklagade ärenden om platsupplå-<br>tarens kontrollavgift. Den ökning av måltillströmningen som detta kan<br>innebära torde dock vara mycket marginell. Det saknas därför anledning<br>att tro att den nya måltypen i någon märkbar utsträckning kommer att öka</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>179</p>
<p>belastningen vid de allmänna förvaltningsdomstolarna. Mot den bak-<br>grunden bedöms kostnaden kunna finansieras inom ramen för befintliga<br>anslag. Den som upplåter plats för torg- och marknadshandel åläggs ge-<br>nom förslaget en ny kontroll- och anteckningsskyldighet. Denna skyldig-<br>het kommer sannolikt att medföra vissa kostnadsökningar för platsupp-<br>låtaren.</p>
<p>Sammanfattningsvis anser regeringen att förslagen medför vissa re-<br>sursbehov. Skälet till att lägga ansvaret för den nya punktskattekontroll-<br>verksamheten på Tullverket är att Tullverkets organisation är inriktad på<br>fysiska kontroller och att verkets personal därför är vana att utföra sådana<br>kontroller. Detta bör utnyttjas så att man redan i ett tidigt skede når hög<br>effektivitet i kontrollverksamheten. Regeringen har i 1998 års ekonomis-<br>ka vårproposition föreslagit att Tullen, under förutsättning att riksdagen<br>godkänner regeringens förslag, tillförs 14 miljoner kronor för år 1998 för<br>att påbörja den nya kontrollverksamheten. Regeringen har också föresla-<br>git att utgiftsområdet tillförs 20 miljoner kronor för år 1999. Regeringen<br>kommer utöver de 20 miljoner som avsatts för år 1999 och framåt att<br>genom omdisponeringar inom utgiftsoråde 3 föreslå att ytterligare medel<br>tillförs Tullverket för punktskattekontroll. Slutligt förslag kommer att<br>presenteras i budgetpropositionen för år 1999.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>180</p>
<h2>24</h2>
<h2>F örfattningskommentar</h2>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<h3>24.1 Förslaget till lag om punktskattekontroll avseende<br>transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och<br>mineraloljeprodukter</h3>
<h4>1 kap. Allmänna bestämmelser</h4>
<p>I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Lagen skall vara tillämp-<br>lig enbart beträffande den punktskattekontroll som avser sådan hantering<br>som omfattas av cirkulationsdirektivet. De flesta av cirkulationsdirekti-<br>vets bestämmelser har tidigare införts i svensk lagstiftning i lagen om<br>tobaksskatt, lagen om alkoholskatt och lagen om skatt på energi. I para-<br>grafens andra stycke preciseras att lagen är tillämplig beträffande yrkes-<br>mässig hantering av punktskattepliktiga varor och distansförsäljning av<br>punktskattepliktiga varor.</p>
<p>Det finns skäl att förtydliga att lagen skall tillämpas beträffande di-<br>stansforsäljning trots att denna försäljningsform i och för sig innebär yr-<br>kesmässig hantering. Anledningen därtill är att distansförsäljning är fö-<br>remål för en särskild reglering i cirkulationsdirektivet. Skillnaden mot<br>annan yrkesmässig hantering, såsom transporter av punktskattepliktiga<br>varor mellan skatteupplag, är att mottagaren vid distansförsäljning ofta är<br>en privatperson.</p>
<p>2§</p>
<p>I paragrafen definieras punktskattepliktig vara, tobaksvara, alkoholvara<br>och mineraloljeprodukt. Punktskattepliktig vara används i lagen som ett<br>samlingsbegrepp för sådan tobaksvara, alkoholvara och mineraloljepro-<br>dukt som omfattas av cirkulationsdirektivet. Med tobaksvara avses i sin<br>tur sådana varor som anges i 1 § andra stycket lagen om tobakskatt, dvs.<br>cigarretter, cigarrer, cigariller och röktobak som hänförs till nr 2402 och<br>2403 i den kombinerade nomenklaturen enligt förordningen (EEG)<br>2658/87. Med alkoholvara avses sådan vara som anges i 2-6 §§ lagen om<br>alkoholskatt. Dessa varor är öl, vin och andra jästa drycker, mellanklass-<br>produkter samt etylalkohol. Till etylalkohol räknas såväl spritdrycker<br>som annan alkohol. Med mineraloljeprodukt avses vara som anges i 1<br>kap. 3 a § lagen om skatt på energi. Detta är bl.a. bensin, eldningsolja och<br>dieselbrännolja.</p>
<p>3§</p>
<p>I första stycket definieras handling. Bestämmelsen har utformats med<br>ledning av 3 § andra stycket lagen om särskilda tvångsåtgärder i beskatt-<br>ningsförfarandet En handling är således en framställning i skrift eller bild<br>samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas<br>endast med tekniskt hjälpmedel. Definitionen har hämtats från 2 kap. 3 §<br>tryckfrihetsförordningen.</p>
<p>I andra stycket definieras transportmedel. Bestämmelsen har hämtats<br>från 2 § transportkontrollagen. Bestämmelsen i den lagen har i sin tur<br></p>
<p>181</p>
<p>utformats med ledning av 3 § 1 lagen (1982:821) om transport av farligt Prop- 1997/98:100<br>gods.</p>
<p>I paragrafen definieras vad som avses med begreppet skattskyldig vid<br>yrkesmässig hantering av punktskattepliktiga varor och distansförsälj-<br>ning av sådana varor.</p>
<p>5#</p>
<p>I paragrafen finns en proportionalitetsbestämmelse. Bestämmelsen har<br>utformats med ledning av motsvarande bestämmelser i lagen om betal-<br>ningssäkring för skatter, tullar och avgifter och tvångsåtgärdslagen. Pro-<br>portionalitetsregeln gäller för alla åtgärder som far tillgripas enligt lagen<br>och innebär bl.a. att en åtgärd inte får vara mer omfattande eller pågå<br>under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet<br>med åtgärden.</p>
<p>6§</p>
<p>Paragrafen innebär att transporter av punktskattepliktiga varor på vilka<br>lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi inte är tillämpliga skall<br>åtföljas av ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet samt omfattas<br>av säkerhet för betalning av skatt i den utsträckning som följer av cirku-<br>lationsdirektivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets för-<br>slag till lydelse.</p>
<p>Första stycket innebär inget nytt i materiellt hänseende utan där sägs<br>endast att transporter av punktskattepliktiga varor skall åtföljas av ledsa-<br>gardokument och bevis om ställd säkerhet samt omfattas av säkerhet för<br>skattens betalning i enlighet med vad som föreskrivs i lagarna om skatt<br>på alkohol, tobak och energi. De transporter som i dag omfattas av<br>nämnda lagar skall alltså även i fortsättningen göra det. Motivet för en<br>sådan ordning redovisas i avsnitt 9.1.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att i fall då lagarna om skatt på alkohol, to-<br>bak och energi inte är tillämpliga skall transporter av punktskattepliktiga<br>varor åtföljas av ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet samt<br>omfattas av säkerhet för betalning av skatt i den utsträckning som följer<br>av cirkulationsdirektivet. Det innebär att det i svenska lag införs krav på<br>ledsagardokument, bevis om ställd säkerhet och säkerhet i flera fall där<br>det i dag saknas sådana krav.</p>
<p>Bestämmelserna i första och andra styckena är avsedda att ligga till<br>grund för de kontrollåtgärder och sanktioner som föreskrivs i följande<br>kapitel. Åtskilliga paragrafer i lagen kan nämligen endast tillämpas om<br>transporter av punktskattepliktiga varor kan antas ske eller har skett i<br>strid med förevarande paragraf.</p>
<p>Enligt de svenska reglerna skall en upplagshavare se till att en trans-<br>port av obeskattade punktskattepliktiga varor mellan Sverige och ett an-<br>nat EU-land åtföljs av ett ledsagardokument. Även vid export av obe-<br>skattade punktskattepliktiga varor till tredje land skall transporten åtföl-<br>jas av ett ledsagardokument. Ett annat exempel på att transporter av<br>punktskattepliktiga varor skall åtföljas av dokument är när skattepliktiga<br></p>
<p>182</p>
<p>varor för vilka skatt har tagits ut skall levereras till ett annat EU-land. I<br>sådana fall skall transporten åtföljas av ett förenklat ledsagardokument.</p>
<p>Bestämmelserna om krav på ledsagardokument i de svenska lagarna<br>grundar sig på artiklarna om ledsagardokument i cirkulationsdirektivet.<br>Ett problem med de svenska reglerna är dock att de endast reglerar trans-<br>porter från Sverige och alltså inte transporter till eller genom Sverige. I<br>dessa fall finns det alltså inget krav i svensk lagstiftning på att transpor-<br>ten skall åtföljas av ledsagardokument och i förekommande fall bevis om<br>ställd säkerhet. Detta är en brist som försvårar kontrollarbetet. I syfte att<br>införa ett generellt krav på att cirkulationsdirektivets bestämmelser skall<br>gälla för samtliga transporter på svenskt territorium föreskrivs i andra<br>stycket att transporter av punktskattepliktiga varor på vilka lagarna om<br>skatt på alkohol, tobak och energi inte är tillämpliga skall åtföljas av led-<br>sagardokument och bevis om ställd säkerhet i den utsträckning som följer<br>av cirkulationsdirektivet. Det bör påpekas att kravet i cirkulationsdirek-<br>tivetet på att transporter skall åtföljas av ledsagardokument endast gäller<br>transporter mellan medlemsstater och att det inte heller i de svenska la-<br>garna föreskrivs att interna transporter skall åtföljas av ledsagardoku-<br>ment. En transport som omfattas av bestämmelserna i lagarna om skatt<br>på alkohol, tobak och energi skall bedömas enligt dessa regler. Faller<br>transporten utanför regleringen i nämnda lagar skall dock transporten<br>bedömas enligt cirkulationsdirektivets regler.</p>
<p>Som exempel kan följande anges. Obeskattade varor avsänds av en<br>dansk upplagshavare. Mottagare är en finsk upplagshavare. Varorna skall<br>passera Sverige. En sådan transport omfattas inte av kraven på ledsagar-<br>dokument i lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi. Däremot skall<br>transporten enligt artikel 18 i cirkulationsdirektivet åtföljas av ett ledsa-<br>gardokument. Bestämmelsen i andra stycket innebär att motsvarande<br>krav förs in i den svenska lagstiftningen. Bestämmelsen innebär också att<br>det i svensk lag förs in krav på ledsagardokument när varor som t.ex.<br>släppts för konsumtion i Danmark transporteras via Sverige till Finland<br>för kommersiella ändamål.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs också att transporter av punktskattepliktiga<br>varor på vilka lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi inte är till-<br>lämpliga skall omfattas av säkerhet för betalning av skatt i den utsträck-<br>ning som följer av cirkulationsdirektivet. En upplagshavare i Sverige<br>som säljer obeskattade varor till annan svensk upplagshavare eller till<br>näringsidkare i ett annat EU-land skall enligt nämnda lagar ställa säker-<br>het för betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller i<br>annat EU-land innan leveransen av de skattepliktiga varorna påbörjas. Av<br>samma lagar följer att den som utan att vara upplagshavare eller varu-<br>mottagare för in eller tar emot skattepliktiga varor, som skall användas<br>för annat än privat bruk, skall ställa säkerhet för betalning av skatten.<br>Den som bedriver distansförsäljning från ett annat EU-land till kunder i<br>Sverige skall innan transporten från det andra EU-landet påbörjas ställa<br>säkerhet för skattens betalning.</p>
<p>Bestämmelserna om säkerhet i lagarna om skatt på tobak, alkohol och<br>energi grundar sig i likhet med bestämmelserna om ledsagardokument på<br>artiklar i cirkulationsdirektivet. Som framgår av redovisningen i föregå-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>183</p>
<p>ende stycke reglerar de svenska bestämmelserna om säkerhet dock endast Pr°P- 1997/98:100<br>upplagshavares transporter från Sverige eller till en annan upplagshavare<br>i Sverige. När det gäller transporter av punktskattepliktiga varor som<br>släppts för konsumtion och varor som sålts genom distansförsäljning är<br>förhållandet det omvända. I dessa fall finns det alltså i svensk lag inga<br>krav på säkerhet om transporten avgår från Sverige och inte heller för<br>sådana transporter genom Sverige. Cirkulationsdirektivet uppställer dock<br>krav på säkerhet i nu berörda fall. I syfte att införa ett generellt krav på<br>att cirkulationsdirektivets bestämmelser om säkerhet skall gälla för<br>samtliga transporter på svenskt territorium föreskrivs i andra stycket att<br>transporter av punktskattepliktiga varor på vilka av lagarna om skatt på<br>alkohol, tobak och energi inte är tillämpliga skall omfattas av säkerhet<br>för betalning av skatt i den utsträckning som följer av cirkulationsdirek-<br>tivet. En transport som omfattas av bestämmelserna i lagarna om skatt på<br>alkohol, tobak och energi skall alltså bedömas enligt dessa regler. Faller<br>transporten utanför regleringen i nämnda lagar skall transporten dock<br>bedömas enligt cirkulationsdirektivets regler.</p>
<p>För att illustrera den förändring som bestämmelsen i andra stycket in-<br>nebär kan exemplet ovan användas. Enligt bestämmelsen skall det finnas<br>säkerhet för transporten mellan den danska och finska upplagshavaren.<br>Detsamma gäller transporten mellan Danmark och Finland av varor som<br>släppts för konsumtion. Vidare kommer det till skillnad från i dag att<br>finnas krav på säkerhet om en distansförsäljare i Danmark transporterar<br>punktskattepliktiga varor via Sverige till en kund i Finland.</p>
<p>Lagrådet har yttrat att avgörande för tillämpningen av åtskilliga para-<br>grafer är om en transport sker i strid med förevarande paragraf. I författ-<br>ningskommentaren till 3 kap. 5 § i lagrådsremissen påpekas att smärre fel<br>i ett ledsagardokument inte skall innebära att transporten inte sker i strid<br>med 1 kap. 6 §. Enligt Lagrådets mening torde detta motivuttalande få<br>betydelse även vid tillämpningen 2 kap. 6 § och 5 kap. 1 och 2 §§. Lag-<br>rådet påpekar dock att ett sådant undantag från skyldigheterna enligt<br>förevarande paragraf inte framgår av lagtexten. Skall undantaget gälla,<br>måste enligt Lagrådets mening en uttrycklig bestämmelse om detta stäl-<br>las upp. Lagrådet anser att bestämmelsen lämpligen kan tas in som ett<br>tredje stycke i förevarande paragraf och ges lydelsen att en transport inte<br>anses ha skett i strid med första eller andra stycket om ett ledsagardoku-<br>ment som åtföljer transporten innehåller endast smärre brister.</p>
<p>Mot bakgrund av vad Lagrådet yttrat föreskrivs i tredje stycket att en<br>transport inte anses ha skett i strid med första eller andra stycket om ett<br>ledsagardokument som åtföljer transporten innehåller endast smärre<br>brister. Det kan t.ex. röra sig om att vissa fält i dokumentet inte är ifyllda<br>eller att uppgifterna i dokumentet är otydliga. Visar det sig efter kontroll<br>att uppgifter i dokumentet är direkt felaktiga far dock transporten anses<br>ske i strid med förevarande paragraf. Som exempel kan nämnas att den<br>mottagare som anges i dokumentet inte existerar eller inte har beställt<br>varorna. Ett annat exempel är att det felaktigt anges att mottagaren är<br>registrerad som upplagshavare. Det bör påpekas att tredje stycket enbart<br>avser bedömningen av om kravet på ledsagardokument är uppfyllt. Om<br>ett ledsagardokument innehåller endast smärre brister men föreskriven<br></p>
<p>184</p>
<p>säkerhet har inte ställts innebär det givetvis att transporten sker i strid ?<sup>r0</sup>P- 1997/98:100<br>med förevarande paragraf.</p>
<h4>2 kap. Yrkesmässiga vägtransporter</h4>
<p>Av paragrafens första stycke framgår att transportkontroll endast far ske<br>för att kontrollera om vägtransport av punktskattepliktiga varor sker i<br>enlighet med 1 kap. 6 §, dvs. om ledsagardokument och säkerhet finns.<br>Rätten att företa transportkontroller är begränsad till vägtransporter som<br>är eller kan antas vara yrkesmässiga. Uttrycket är eller kan antas vara<br>yrkesmässig transport har hämtats från transportkontrollagen. Genom<br>den valda begränsningen avses att privata transporter skall falla utanför<br>lagens tillämpningsområde. Med yrkesmässiga transporter avses trans-<br>porter som har kopplingar till yrkesmässig verksamhet. Det torde regel-<br>mässigt finnas skäl anta att transporter som utförs med tung lastbil är<br>yrkesmässiga.</p>
<p>Av andra meningen i första stycket följer att transportkontroll endast<br>kan ske under pågående transport och då varor på-, av- eller omlastas i<br>direkt anslutning till transport. En transport är pågående även om kortare<br>uppehåll görs under transporten. Vad beträffar kontroller då varor på-,<br>av- eller omlastas i direkt anslutning till transport är den typiska situatio-<br>nen att varorna under en transport byter transportmedel, men det skall<br>också vara möjligt att företa en transportkontroll när varorna lastas på i<br>början av en transport eller lastas av i slutet av en transport.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att transportkontroll får genomföras på om-<br>råde som inte är tillgängligt för allmänheten. Uttrycket område som inte<br>är tillgängligt för allmänheten har hämtats från 28 kap. 10 § rättegångs-<br>balken och skall ha samma innebörd som i den bestämmelsen. Som ex-<br>empel på sådana områden kan nämnas inhägnade gårdar och fabriksom-<br>råden. Begränsningarna i första stycket gäller även när transportkontroll<br>genomförs på område som inte är tillgängligt för allmänheten, vilket in-<br>nebär bl.a. att kontroll endast får ske i direkt anslutning till transport. Det<br>bör påpekas att uttrycket område som inte är tillgängligt för allmänheten<br>inte omfattar lokaler. En transportkontroll kan alltså aldrig genomföras i<br>en lokal.</p>
<p>2§</p>
<p>I paragrafen regleras tullens befogenheter vid transportkontroll. Paragra-<br>fen stämmer i stort sett överens med 5 § transportkontrollagen. Vid ut-<br>formningen av paragrafen har även viss ledning hämtats från 7 § inre-<br>gränslagen. Tullen får med stöd av paragrafen undersöka såväl själva<br>transportmedlet som behållare, containrar, lådor och andra utrymmen där<br>varor kan förvaras under transport. I begreppet under transport ingår även<br>situationer då varorna tillfälligt är placerade i anslutning till transport-<br>medlet, exempelvis vid omlastning. Tullen får också eftersöka och<br>granska ledsagardokument, bevis om ställd säkerhet och andra handling-<br></p>
<p>185<br></p>
<p>ar som kan vara av betydelse för beskattningen samt undersöka och ta Pr°P- 1997/98:100<br>prov på varorna.</p>
<p>Tullen får vid granskning använda de tekniska hjälpmedel som finns i<br>transportmedlet. Härvid avses inte enbart de tekniska hjälpmedel som<br>behövs för granskning av upptagning för automatisk databehandling utan<br>alla tekniska hjälpmedel.</p>
<p>I paragrafen finns bestämmelser om verkställighet av beslut om trans-<br>portkontroll. Bestämmelsen är tänkt att tillämpas i fall där en transport-<br>kontroll inte kan genomföras på grund av att den enskilde vägrar att ge<br>tullen möjlighet att undersöka transportmedlet och lasten samt då den<br>enskilde saknar möjlighet eller befogenhet att medverka till att kontrollen<br>kan genomföras. I sådana fall far tullen öppna transportmedel, container<br>m.m. och bereda sig tillträde till områden som inte är tillgängliga för all-<br>mänheten. Bestämmelsen skall ses tillsammans med 1 och 2 §§ där det<br>anges när en transportkontroll får genomföras och vad som far undersö-<br>kas. Enligt paragrafen får tullmyndighet även försegla transportmedel<br>m.m. samt spärra av område som inte är tillgängligt för allmänheten.<br>Denna befogenhet kan t.ex. användas då de tjänsteman som genomför<br>kontrollen tillfälligt behöver lämna kontrollstället.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att polisen skall lämna den handräckning<br>som behövs för kontrollen. Det förtjänar att nämnas att tidsbegränsning-<br>en i 8 § även gäller när en tullmyndighet måste vidta åtgärder enligt den-<br>na paragraf. Den omständigheten att t.ex. en tullmyndighet begär hand-<br>räckning från polisen innebär alltså inte att transportkontrollen far pågå i<br>mer än sex timmar.</p>
<p>4§</p>
<p>I paragrafen stadgas att förare är skyldig att stanna på anmaning som ges<br>av tjänsteman vid tullmyndighet. Med förare förstås självfallet förare av<br>fordon.</p>
<p>5§</p>
<p>Paragrafen behandlar förares skyldighet att legitimera sig eller på annat<br>godtagbart sätt styrka sin identitet. En motsvarande bestämmelse finns i<br>4 § första stycket transportkontrollagen. En skillnad i förhållande till be-<br>stämmelsen i transportkontrollagen är dock att det inte krävs att föraren<br>visar upp en godkänd legitimationshandling utan det är tillräckligt att han<br>på ett godtagbart sätt styrker sin identitet.</p>
<p>6§</p>
<p>I paragrafen anges att förare är skyldiga att se till att föreskrivna ledsa-<br>gardokument eller bevis om ställd säkerhet följer med transporten. Skä-<br>len för en sådan ordning redovisas i avsnitt 9.4. Vid transportkontroll<br>skall föraren tillhandahålla tullmyndighet dokumenten.</p>
<p>186</p>
<p>7§</p>
<p>I paragrafen regleras enskildas skyldigheter vid transportkontroll. Para-<br>grafen har utformats med ledning av 13 § inregränslagen.</p>
<p>Enligt första stycket skall förare av fordon eller ägare till vara som<br>skall kontrolleras ge tullmyndighet tillfälle att undersöka vara och trans-<br>portmedel och utan kostnad tillhandahålla varuprov. Att tullmyndigheten<br>skall ges tillfälle att undersöka vara och transportmedel innebär bl.a. att<br>enskild är skyldig att öppna låsta utrymmen och att bereda tullmyndig-<br>heten tillträde till plats som inte är tillgänglig for allmänheten. Av första<br>stycket följer också att förare eller ägare till vara som skall kontrolleras<br>skall svara för den transport som behövs för kontrollen samt för uppack-<br>ning och återinpackning av vara. Det innebär t.ex. att föraren är skyldig<br>att flytta fordonet en kortare sträcka från den plats där fordonet stoppats<br>om tullen inte anser att det är lämpligt att kontrollen utförs där.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att skyldigheten enligt första stycket 1 endast<br>skall gälla i den utsträckning som enskild förfogar över det som skall<br>undersökas. Bestämmelsen innebär exempelvis att en förare inte kan<br>åläggas att öppna låsta utrymmen om han saknar möjlighet eller befo-<br>genhet att göra det. Detsamma gäller när fråga är om att ålägga en en-<br>skild att bereda tullmyndighet tillträde till ett inhägnat område.</p>
<p>Enligt tredje stycket skall den som åsidosätter skyldighet enligt första<br>stycket ersätta staten för dess kostnader på grund härav. En motsvarande<br>bestämmelse finns i 13 § andra stycket inregränslagen. Ersättningsskyl-<br>digheten skall dock kunna efterges helt eller delvis om det framstår som<br>oskäligt att ta ut ersättningen. Det är omständigheterna i det enskilda fal-<br>let som skall avgöra om ersättningsskyldigheten skall efterges helt eller<br>delvis. Det kan exempelvis framstå som oskäligt att kräva att enskild<br>skall ersätta kostnader som uppkommit på grund av omständigheter som<br>han inte kunnat råda över.</p>
<p>8§</p>
<p>I paragrafen föreskrivs att en transportkontroll inte far pågå under längre<br>tid än sex timmar. En transportkontroll får anses påbörjad när förare av<br>fordon hörsammat en anmaning att stanna.</p>
<p>Omhändertagande</p>
<p>9§</p>
<p>I första stycket anges grundförutsättningarna för omhändertagande av<br>vara, handling, container och tank. Som första förutsättning gäller att en<br>punktskattepliktig vara påträffats vid transportkontroll. Dessutom krävs<br>att det finns anledning att anta att transporten sker i strid med 1 kap. 6 §,<br>dvs. att det inte finns ledsagardokument och säkerhet i den utsträckning<br>som följer av lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi samt cirkula-<br>tionsdirektivet. Detta är den lägsta misstankegrad som förekommer i<br>svensk rätt, vilket innebär att en förhållandevis svag misstanke är till-<br>räcklig för att ett omhändertagande skall kunna ske. Syftet med omhän-<br>dertagandet skall vara att kontrollera om punktskatt skall betalas i Sveri-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>187</p>
<p>ge och vem som i så fall är skattskyldig. Varor som redan beskattats i<br>Sverige kan alltså inte omhändertas. Av 13 § tredje stycket följer att<br>tullmyndigheten inte far besluta om skatt för varor som omfattas av ett<br>beskattningsbeslut enligt lagen om punktskatter och prisregleringsavgif-<br>ter som meddelades innan varorna omhändertogs (se även avsnitt 25.2<br>och kommentaren till 1 kap. 3 a §). I många fall torde det redan under en<br>transportkontroll vara möjligt att avgöra om punktskatt skall betalas i<br>Sverige. Ordalydelsen i första stycket innebär dock att ett omhänderta-<br>gande kan ske enbart för att kontrollera vem som är skattskyldig.</p>
<p>Andra stycket har tillkommit med anledning av vad Lagrådet yttrat om<br>förevarande paragraf (se avsnitt 11.2). I andra stycket anges ytterligare<br>förutsättningar utöver de som anges i första stycket för att annan egen-<br>dom än punktskattepliktiga varor som kan antas transporteras i strid med<br>1 kap. 6 § och handlingar skall fa omhändertas. Förutsättningarna i första<br>stycket måste alltså vara uppfyllda för att nämnda egendom och hand-<br>lingar skall kunna omhändertas. Därutöver krävs att omhändertagandet<br>behövs för sådan kontroll som avses i första stycket, dvs. för kontroll av<br>om punktskatt skall betalas i Sverige och vem som i så fall är skattskyl-<br>dig för de punktskattepliktiga varor som kan antas ha transporterats i<br>strid med 1 kap. 6 §. Annan egendom än punktskattepliktiga varor som<br>kan antas ha transporterats i strid med 1 kap. 6 § kan även omhändertas<br>om det finns anledning att anta att egendomen döljer punktskattepliktiga<br>varor. Anledning att anta att så är fallet far anses föreligga bl.a. i fall tul-<br>len gått igenom delar av en last och hittat punktskattepliktiga varor i t.ex.<br>en container eller låda som enligt uppgift inte skall innehålla sådana va-<br>ror. De delar av lasten som tullen inte har hunnit gå igenom ordentligt<br>bör i sådana fall kunna omhändertas med stöd av andra stycket 2.</p>
<p>När det gäller handlingar bör det påpekas att om det är möjligt och<br>lämpligt att kopiera handlingen i fråga i stället för att omhänderta den bör<br>detta självklart göras.</p>
<p>Av tredje stycket följer att bestämmelserna i 2 § om tullens befogen-<br>heter vid transportkontroll och i 3 § om verkställighet av beslut om<br>transportkontroll skall gälla i tillämpliga delar när tullmyndighet beslutat<br>att ett omhändertagande skall ske. Som framgår av 3 § förändrar dock ett<br>omhändertagande den enskildes skyldighet att medverka vid kontroll<br>enligt denna lag. Efter ett omhändertagande har den enskilde t.ex. ingen<br>allmän skyldighet att ge tullmyndighet tillfälle att undersöka omhänder-<br>tagen vara. En tullmyndighet har dock, trots att den enskildes skyldighet<br>att medverka inskränkts, rätt att öppna låsta utrymmen m.m. Detta följer<br>av hänvisningen till 3 §.</p>
<p>I jjärde stycket föreskrivs att ett beslut om omhändertagande far verk-<br>ställas omedelbart.</p>
<h2>W</h2>
<p>I paragrafen anges vad ett omhändertagande av vara omfattar utöver själ-<br>va varan och handlingen. Med emballage, behållare och förvaringsmate-<br>rial avses det som den punktskattepliktiga varan förvaras i.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>188</p>
<p>U§</p>
<p>I paragrafen anges vilka skyldigheter enskilda har att medverka vid kon-<br>troll enligt denna lag efter det att punktskattepliktig vara m.m. har om-<br>händertagits. Som redan nämnts är denna skyldighet inte lika omfattande<br>som vid en transportkontroll. Skälen härför redovisas i avsnitt 11.4.</p>
<p>Enligt första stycket 2 är förare eller ägare till egendom som är omhän-<br>dertagen skyldig att ansvara för transport av omhändertagen egendom<br>från platsen där transportkontrollen genomförts.</p>
<p>Enligt andra stycket avser denna skyldighet endast transport som sker i<br>direkt anslutning till omhändertagandet. Det innebär att en förare inte är<br>skyldig att utföra transporten om tullmyndigheten väljer att fortsätta<br>kontrollen på den plats där transportkontrollen genomfördes och först<br>senare väljer att flytta egendomen. En förare bör i samband med att ett<br>omhändertagande meddelas få besked om tullmyndigheten avser att flytta<br>den omhändertagna egendomen.</p>
<p>I tredje stycket finns en bestämmelse om ersättningsskyldighet av<br>samma innebörd som 7 § tredje stycket.</p>
<p>12 §</p>
<p>I första stycket finns bestämmelser om förfarandet med omhändertagen<br>egendom. Det är tullmyndigheterna som ansvarar för förvaringen av<br>egendom som är omhändertagen. Myndigheterna kan dock uppdra åt an-<br>nan att sköta förvaringen. Det kan t.ex. vara fråga om att förvara mine-<br>raloljeprodukter på en oljedepå. Det bör påpekas att tullmyndigheterna<br>har det yttersta ansvaret för förvaringen även om annan fatt i uppdrag att<br>sköta förvaringen. Tullmyndigheterna ansvarar alltså för den skada som<br>kan drabba ägaren vid felaktig förvaring. Detta hindrar dock inte att<br>myndigheterna i sin tur kan rikta regresskrav mot uppdragshavaren.</p>
<p>I andra stycket anges vilka krav som ställs på tullmyndigheternas för-<br>varing av omhändertagen egendom.</p>
<p>12 §</p>
<p>I första stycket ges tullen befogenhet att besluta om skatt på omhänderta-<br>gen punktskattepliktig vara. Som förutsättning härför skall gälla att skatt-<br>skyldighet föreligger enligt lagarna om skatt på alkohol, tobak eller ener-<br>gi, att skattskyldighet har inträtt, och att varan har transporterats i strid<br>med 1 kap. 6 §.</p>
<p>Eftersom punktskatter är renodlade objektskatter är det i regel möjligt<br>att beräkna skatten utan att man vet vem som är skattskyldig. Det är med<br>andra ord tillräckligt att skattskyldighet föreligger och att skattskyldig-<br>heten inträtt för att skatten skall kunna beräknas. Det ligger dock i sakens<br>natur att beslut om skatt inte kan fattas om det inte är utrett vem som är<br>skattskyldig. Någon särskild bestämmelse härom har därför inte ansetts<br>nödvändig.</p>
<p>Huruvida skattskyldighet föreligger och om skattskyldigheten har in-<br>trätt skall prövas enligt bestämmelserna i lagarna om skatt på tobak, al-<br>kohol och energi. Är det fråga om punktskattepliktiga varor som förts in<br>till Sverige måste alltså skattskyldighet ha inträtt vid införseln till Sveri-<br>ge eller vid ett tidigare skede. När annan än upplagshavare, varumottaga-</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>189</p>
<p>re eller skatterepresentant från annat EU-land till Sverige för in eller tar<br>emot punktskattepliktiga varor, som skall användas för annat än privat<br>bruk, inträder skattskyldigheten när varorna förs in till Sverige. Vid di-<br>stansförsäljning från annat EU-land till kunder i Sverige inträder skatt-<br>skyldigheten när leverans sker. I vilka fall skattskyldighet skall anses ha<br>inträtt kommenteras även i avsnitt 11.5.</p>
<p>Den tredje förutsättningen, att varorna skall ha transporteras i strid<br>med 1 kap. 6 §, måste bedömas dels enligt lagarna om skatt på tobak,<br>alkohol och energi, dels enligt cirkulationsdirektivets bestämmelser. Att<br>ledsagardokument saknas eller att säkerhet inte är ställd innebär självfal-<br>let att förutsättningen är uppfylld. När det gäller ledsagardokument bör<br>det dock påpekas att smärre fel i dokumentet inte skall innebära att trans-<br>porten sker i strid med de svenska lagarna eller cirkulationsdirektivet. Se<br>vidare kommentaren till 1 kap. 6 §.</p>
<p>När bestämmelsen kan bli tillämplig kan åskådliggöras med följande<br>exempel. Punktskattepliktiga varor som släppts för konsumtion i en an-<br>nan medlemsstat har förts in till Sverige för kommersiella ändamål av<br>någon som inte är upplagshavare, varumottagare eller skatterepresentant<br>och det är inte fråga om distansförsäljning. Enligt lagarna om skatt på<br>tobak, alkohol och energi skall den skattskyldige, innan varorna trans-<br>porteras från det andra EU-landet, anmäla varorna till beskattningsmyn-<br>digheten och ställa säkerhet för skattens betalning. Av artikel 7 i cirkula-<br>tionsdirektivet följer att transporten av varorna skall åtföljas av ett för-<br>enklat ledsagardokument. Är dessa krav inte uppfyllda har varorna trans-<br>porterats i strid med 1 kap. 6 §. Enligt lagarna om skatt på tobak, alkohol<br>och energi inträdde skattskyldigheten när varorna fördes in till Sverige.<br>Om det dessutom går att fastställa vem som är skattskyldig skall den<br>tullmyndighet som omhändertagit varorna påföra skatt på varorna.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att skatt enligt denna paragraf skall tas ut<br>enligt de skattesatser som anges i lagarna om skatt på alkohol, tobak och<br>energi. Skälet till att det inte hänvisas till nämnda lagar i sin helhet är att<br>skatt som tullmyndigheten beslutar om med stöd av denna paragraf inte<br>skall tas ut enligt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Ett<br>sådant beslut utgör alltså inget beskattningsbeslut enligt lagen om punkt-<br>skatter och prisregleringsavgifter.</p>
<p>Beträffande mineraloljeprodukter finns skilda skattesatser beroende på<br>användningsområde. Skattesatsen för olja som används för uppvärmning<br>är betydligt lägre än skattesatsen för olja som används för fordonsdrift.<br>För att skattemässigt skilja på olja med olika användningsområden till-<br>lämpas ett system med märkning. Den lågbeskattade oljan skall vara<br>märkt och far inte användas för fordonsdrift (se 2 kap. 1 och 9 §§ lagen<br>om skatt på energi). Vid märkningen används en kombination av märk-<br>och färgämnen i sådan mängd att oljan får en grön färg. Tillsats av dessa<br>märk- och färgämnen är en förutsättning för att den lägre skattesatsen<br>skall tas ut. Det nu sagda innebär att om omhändertagen olja inte är<br>märkt enligt de svenska reglerna skall tullen alltid påföra skatt enligt den<br>högre skattesatsen.</p>
<p>Tredje stycket har tillkommit med anledning av vad Lagrådet yttrat om<br>förevarande paragraf (se vidare avsnitt 11.5). Bestämmelsen innebär att</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>190</p>
<p>tullmyndigheten inte far besluta om skatt på omhändertagna varor om<br>varorna i fråga omfattas av ett beskattningsbeslut enligt LPP som med-<br>delades innan varorna omhändertogs (se även avsnitt 24.2 och kommen-<br>taren till 1 kap. 3 a § LPP). Den som redan innan varorna omhändertogs<br>påförts skatt kommer med all säkerhet att invända att tullmyndigheten<br>inte får besluta om skatten. För att undvika de problem som skulle bli<br>följden av att två olika myndigheter beslutade om skatt för samma varor<br>bör tullmyndigheten regelmässigt kontrollera om skatt redan påförts. Om<br>tullmyndigheten beslutar om skatt och det i efterhand visar sig att skatt<br>redan hade påförts innan varorna omhändertogs har myndigheten saknat<br>grund för sitt beslut. Ett sådan beslut kan undanröjas efter överklagande<br>hos länsrätten. Uttrycket för varorna i fråga innebär att tullmyndigheten<br>kan besluta om skatt för varor som inte omfattas av ett beskattningsbeslut<br>enligt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Har t.ex. skatt<br>påförts för endast hälften av varorna kan alltså tullmyndigheten besluta<br>om skatt för resten av varorna.</p>
<p>I fjärde stycket anges att tullmyndighet inte skall påföra skatt i fall<br>som avses i 9 a § tullagen. Enligt detta stadgande föreligger anmälnings-<br>skyldighet vid införsel från annat EU-land av tredjelands varor som inte<br>är i fri omsättning inom gemenskapen. Bestämmelsen i tullagen tar sikte<br>på varor som smugglats in till EU och sedan förts till Sverige. Den gäller<br>alltså inte för varor som omfattas av något tullförfarande. Vid införsel av<br>nu aktuella varor skall tullen uppbära tull. Tullen har dock ingen befo-<br>genhet att uppbära skatt för varorna.</p>
<p>Den nya lagen om punktskattekontroll kommer att kunna tillämpas i<br>fråga om varor som smugglats in i ett annat EU-land och sedan förts hit.<br>En följd härav är att tullen kan besluta om skatt på sådana varor. Någon<br>sådan befogenhet har dock inte tullen enligt tullagen. Tullens befogenhet<br>att påföra skatt enligt den nya lagen om punktskattekontroll bör därför<br>inte omfatta varor som faller in under 9 a § tullagen. Denna begränsning<br>kommer dock inte att fa någon praktisk betydelse. Skälet härtill är att den<br>som inte fullgör anmälningsskyldigheten enligt nyss nämnda stadgande<br>gör sig skyldig till varusmuggling. Huvudregeln är att varor som varit<br>föremål för varusmuggling skall förverkas. I 90 § tullagen föreskrivs att<br>om en oförtullad vara förverkas skall skatt inte tas ut till den del varan<br>eller dess värde förverkats. Det hade alltså oavsett den nu föreslagna be-<br>gränsningen endast i undantagsfall blivit aktuellt att ta ut skatt på varor<br>som omfattas av 9 a § tullagen.</p>
<h2>70</h2>
<p>I paragrafen regleras när ett omhändertagande av annan egendom än<br>punktskattepliktig vara och handlingar skall upphävas. Detta skall ske<br>bl.a. när det inte längre finns grund för omhändertagandet. Omhänderta-<br>gande av annan egendom än punktskattepliktig varor och handlingar kan<br>endast ske i samband med att sådan vara omhändertas för kontroll av om<br>punktskatt skall betalas i Sverige och vem som i så fall är skattskyldig.<br>Därutöver krävs att omhändertagandet behövs för nämnda kontroll. Om-<br>händertagande av egendom får också ske om det finns anledning att anta<br>att egendomen döljer punktskattepliktiga varor. Det innebär att det sällan</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>191</p>
<p>finns skäl att låta omhändertagandet bestå efter det att tullen har gått ige-<br>nom hela den omhändertagna lasten.</p>
<p>Ett omhändertagande av annan egendom än punktskattepliktiga varor<br>och handlingar kan som redan nämnts även ske på grund av att egendo-<br>men eller handlingen har betydelse for utredningen av skattefrågan, t.ex.<br>för att spåra varifrån de punktskattepliktiga varorna avsänts eller vem<br>som äger varorna. I sådana fall bör omhändertagandet prövas mot pro-<br>portionalitetsprincipen i 1 kap. 5 §. Det bör i många fall vara möjligt att<br>uppnå samma utredningsresultat med en för den enskilde mindre ingri-<br>pande åtgärd än att låta omhändertagandet bestå, t.ex. genom att anteckna<br>uppgifter om lasten som gör det möjligt att spåra varifrån den kommer.<br>Är så fallet skall självfallet omhändertagandet upphävas.</p>
<p>Gränsdragningen mot brottsutredningar har konstruerats på så sätt att<br>omhändertagandet skall upphävas om ett beslut om beslag enligt 27 kap.<br>rättegångsbalken eller varusmugglingslagen meddelas beträffande egen-<br>domen. Detta framgår av punkten 2.</p>
<p>I andra stycket finns en bestämmelse om att den som gör anspråk på<br>egendom som har varit omhändertagen själv får hämta egendomen. I<br>samband med att ägaren och andra rättsinnehavare enligt 21 § förvalt-<br>ningslagen underrättas om innehållet i beslutet om upphävande bör en<br>upplysning lämnas om bestämmelsen i andra stycket.</p>
<p>15 §</p>
<p>I paragrafen regleras när ett omhändertagande av punktskattepliktiga va-<br>ror skall upphävas.</p>
<p>Av punkt 1 framgår att ett omhändertagande skall upphävas om det<br>inte längre finns grund för omhändertagandet. Bestämmelsen bör läsas<br>tillsammans med förutsättningarna för omhändertagande i 9 §. Ett beslut<br>om omhändertagande av varor enligt 9 § första stycket skall upphävas<br>när det inte längre finns anledning att anta att transporten skett i strid<br>med 1 kap. 6 §. Det finns dock fall där det inte längre finns grund för<br>omhändertagandet trots att det fortfarande kan antas att transporten skett i<br>strid med nämnda bestämmelse. Det rör sig om fall där syftet med om-<br>händertagandet har bortfallit. Syftet med att omhänderta punktskatteplik-<br>tiga varor är att kontrollera om punktskatt skall betalas i Sverige och vem<br>som i så fall är skattskyldig. Det är därför självklart att omhändertagan-<br>det skall upphävas så snart det kan konstateras att punktskatt inte skall<br>betalas i Sverige. När det gäller punktskattepliktiga varor som transporte-<br>ras under skatteuppskov går det dock inte att vid en given tidpunkt fast-<br>ställa om punktskatt skall betalas i Sverige. Varorna kan t.ex. vara på väg<br>till en utländsk upplagshavare eller på väg till tredje land för export. Om<br>varorna på vägen dit endast passerar Sverige skall naturligtvis inte punkt-<br>skatt betalas i Sverige. Däremot skall punktskatt betalas i Sverige om<br>varorna försvinner på sin väg genom landet. Enligt cirkulationsdirekti-<br>vets bestämmelser har dessa varor då släppts för konsumtion. Liknande<br>resonemang kan föras när det gäller varor som är på väg till svenska<br>upplagshavare. Den svenska upplagshavaren kanske avser att enbart lag-<br>ra varorna i sitt skatteupplag för att sedan sälja varorna vidare till en ut-<br>ländsk upplagshavare. Om så sker skall punktskatt inte betalas i Sverige.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>192</p>
<p>Eftersom det i vissa fall inte går att vid en given tidpunkt konstatera om P<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>punktskatt skall betalas i Sverige bör ett omhändertagande upphävas med<br>stöd av punkten 1 även då skattskyldigheten inte har inträtt (se även av-<br>snitt 11.5). Det innebär att ett omhändertagande bör upphävas i de exem-<br>pel som redovisats ovan. Det bör i det här sammanhanget fortydligas att<br>om det vid kontrollen visar sig att det inte är fråga om en transport under<br>skatteuppskov har skattskyldighet inträtt vid införseln till Sverige. De<br>nya bestämmelser som har redogjorts för i avsnitt 11.5 kan då bli till-<br>lämpliga. En annan situation då syftet med omhändertagandet bortfallit är<br>i fall ett beskattningsbeslut enligt lagen om punktskatter och prisregle-<br>ringsavgifter för varorna i fråga. Det bör dock noteras att beslutet måste<br>ha fattats innan varorna omhändertogs eftersom LPP inte är tillämplig på<br>varor som är omhändertagna enligt denna lag (se avsnitt 24.2 och kom-<br>mentaren till 1 kap. 3 a § LPP). I nu berörda fall har ju ett beslut om skatt<br>redan fattats och det saknas därför skäl att hålla kvar varan för att kon-<br>trollera om skatt skall betalas här i landet. I dessa fall skall alltså omhän-<br>dertagandet upphävas även om det fortfarande finns anledning att anta att<br>varan transporterats i strid med 1 kap. 6 §. När det gäller punktskatte-<br>pliktiga varor som omhändertagits med stöd av 9 § andra stycket 1 inne-<br>bär uttrycket ”det inte längre finns grund för omhändertagandet” att om-<br>händertagandet skall upphävas när det inte längre behövs för skatteutred-<br>ningen. Har omhändertagandet skett med stöd av 9 § andra stycket 2<br>skall omhändertagandet upphävas när varorna gåtts igenom. Se även<br>kommentaren till 14 §.</p>
<p>Enligt punkt 2 skall ett omhändertagande upphävas om ett beslut om<br>skatt enligt 13 § inte har fattats inom tre månader från den dag då beslutet<br>att omhänderta varan fattades. Det innebär att om tullmyndigheten inte<br>påfört skatt så kan ett omhändertagande inte bestå längre än tre månader.</p>
<p>Enligt punkt 3 skall omhändertagandet upphävas om skatt har påförts<br>enligt 13 § och skatten har betalats. I dessa fall kan alltså omhänderta-<br>gandet inte upphävas förrän skatten har betalats, såvida det inte är oskä-<br>ligt att låta omhändertagandet bestå.</p>
<p>Enligt punkt 4 skall i likhet med vad som gäller för annan egendom än<br>punktskattepliktig vara och handling omhändertagandet upphävas om ett<br>beslut om beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken eller varusmugglingsla-<br>gen meddelas beträffande varan.</p>
<p>I punkt 5 finns en bestämmelse om att omhändertagandet skall upp-<br>hävas om varan förklaras förverkad. Förutsättningarna för förverkande<br>regleras i 17 §.</p>
<p>I punkt 6 föreskrivs att ett omhändertagande far upphävas om det är<br>oskäligt att låta omhändertagandet bestå. Bestämmelsen skall ses som en<br>säkerhetsventil som gör det möjligt att upphäva ett omhändertagande<br>även om inte någon av övriga förutsättningar i paragrafen är uppfyllda.<br>Har en tullmyndighet beslutat om skatt på varan med stöd av 13 § kan<br>varan inte lämnas ut förrän skatten är betald. Om den skattskyldige och<br>ägaren inte är identiska innebär det att ägaren inte kan få ut sin vara förr-<br>än den skattskyldige har betalat skatten. Ägaren kan naturligtvis välja att<br>själv lösa ut varan genom att betala skatten. Det kan dock tänkas att han<br>redan har betalat för varan och att skatten var inkluderad i priset. I bl.a. i</p>
<p>7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100<br></p>
<p>sådana situationer skulle det kunna bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen<br>i punkten 6, dock endast under förutsättning att det framstår som oskäligt<br>att låta omhändertagandet bestå. I fall där ägaren fråntagits egendomen<br>genom stöld får det i regel anses oskäligt att låta omhändertagandet bestå.<br>Enligt 17 § andra stycket får förverkande inte ske om det framstår som<br>oskäligt att förverka varan. Begreppet oskäligt i nämnda paragraf skall<br>tolkas på samma sätt som i denna paragraf.</p>
<p>I andra stycket finns en bestämmelse om att den som gör anspråk på<br>punktskattepliktiga varor som har varit omhändertagna själv får hämta<br>varorna. I samband med att ägaren och andra rättsinnehavare enligt 21 §<br>förvaltningslagen underrättas om innehållet i beslutet om upphävande bör<br>en upplysning lämnas om bestämmelsen i andra stycket.</p>
<p>16 §</p>
<p>I paragrafen finns en bestämmelse om att tullen får vägra att lämna ut<br>alkohol- och tobaksvaror. Bestämmelsen är tänkt att tillämpas på varor<br>som har varit omhändertagna. Föreligger förutsättningar för att upphäva<br>ett omhändertagande skall tullmyndigheten självmant fatta ett beslut om<br>upphävande. Med stöd av denna paragraf kan dock tullmyndigheten i<br>samband därmed fatta ett beslut om att vägra lämna ut varorna. Ett sådant<br>beslut kan även fattas vid en senare tidpunkt. Bestämmelsen gäller endast<br>för alkoholdrycker, teknisk sprit och tobaksvaror. För att bestämmelsen<br>över huvud skall bli tillämplig krävs att det är sannolikt att varorna skall<br>bjudas ut till försäljning på den svenska marknaden. Varor som är avsed-<br>da för export till tredje land eller för försäljning i något annat EU-land<br>kan alltså tullen inte vägra att lämna ut med stöd av bestämmelsen.</p>
<p>För att bestämmelsen skall vara tillämplig krävs alltså för det första att<br>det är sannolikt att varorna skall bjudas ut till försäljning i Sverige. Ut-<br>över att detta rekvisit krävs vad gäller alkoholvaror att den som gör an-<br>språk på varorna saknar tillverknings- eller partihandelstillstånd enligt<br>alkohollagen eller föreskrivet tillstånd för försäljning enligt lagen om<br>teknisk sprit m.m för varorna i fråga. Bestämmelsen kan i fråga om tek-<br>nisk sprit inte tillämpas om den som gör anspråk på spriten får sälja den-<br>na utan tillstånd av Läkemedelsverket.</p>
<p>När det gäller tobaksvaror krävs, förutom att det skall vara sannolikt<br>att varorna skall bjudas ut till försäljning i Sverige, att det är uppenbart<br>att omhändertagen tobaksvara är avsedd att bjudas ut till försäljning i<br>strid med 11 § tobakslagen eller 4 § lagen om tobaksskatt.</p>
<p>En redogörelse för bestämmelserna i tobakslagen och lagen om tobaks-<br>skatt finns i avsnitt 11.8.</p>
<p>Om en tobaksvara uppfyller kraven i tobakslagen och tobaksskattela-<br>gen kan tullen självklart inte vägra att lämna ut varan. Är förhållandet det<br>omvända måste alltså tullmyndigheten ta ställning till om det är uppen-<br>bart att tobaksvaroma är avsedda att bjudas ut till försäljning i strid med</p>
<p>II § tobakslagen eller 4 § tobaksskattelagen. Vid denna bedömning bör<br>hänsyn tas till om den som gör anspråk på varorna har resurser att vidta<br>de åtgärder som krävs för att varorna skall uppfylla kraven i aktuella la-<br>gar. Det bör därvid beaktas om kostnaderna för åtgärden i kombination<br>med skatten på varorna innebär att varorna inte kan säljas med vinst. Är<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>194</p>
<p>så fallet är det mycket som talar for att den som gör anspråk på varorna<br>inte kommer att vidta åtgärder för att uppfylla kraven i 11 § tobakslagen<br>och 4 § tobakskattelagen.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att alkoholvaror och tobaksvaror inte far<br>lämnas ut till den som är under 20 respektive 18 år. Detta gäller även om<br>första stycket inte är tillämpligt.</p>
<p>Förverkande</p>
<p>17 §</p>
<p>I paragrafen anges i vilka fall en omhändertagen punktskattepliktig vara<br>far förverkas.</p>
<p>Enligt första stycket 1 far förverkande ske om skatt på varan har på-<br>förts med stöd av 13 § och skatten inte har betalats inom en månad räknat<br>från den dag då beslutet om skatt vann laga kraft. Det är tillräckligt att<br>skatten inte har betalats för att förverkande skall få ske. Beslut om för-<br>verkande kan alltså fattas även om den skattskyldige inte äger varorna.<br>Se vidare avsnitt 11.10.</p>
<p>Förverkande kan enligt första stycket 2 även ske när en tullmyndighets<br>beslut enligt 16 § att vägra lämna ut alkohol- eller tobaksvara har vunnit<br>laga kraft.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att beslut om förverkande enligt första styck-<br>et 1 inte får fattas om det framstår som oskäligt att förverka varan. Huru-<br>vida det är oskäligt skall prövas i förhållande till ägaren till varan men<br>även i förhållande till den som har särskild rätt till varan. I fall där ägaren<br>och den skattskyldige inte är identiska far det i regel anses oskäligt att<br>förverka varan om denna fråntagits ägaren genom stöld. Grund för att<br>vägra förverkande kan föreligga även om ägaren har betalat för varan och<br>skatten var inkluderad i priset.</p>
<p>18 §</p>
<p>I paragrafen finns bestämmelser om förverkande av egendom som har<br>varit omhändertagen. Med egendom förstås både punktskattepliktiga va-<br>ror och annan egendom. Paragrafen är bara tillämplig på egendom som<br>har varit omhändertagen.</p>
<p>Enligt första stycket 1 far förverkande ske om ägaren eller annan rätts-<br>innehavare inte har gjort anspråk på egendomen. Ett beslut om förver-<br>kande får inte fattas förrän tre månader förflutit från den dag då omhän-<br>dertagandet upphävdes. Detta följer av andra stycket. Om ägaren hör av<br>sig efter denna tidsgräns men innan länsrätten beslutat om förverkande<br>saknas grund för förverkande.</p>
<p>Av första stycket 2 följer att förverkande också far ske i fall någon har<br>gjort anspråk på egendomen men inte hämtat den. Enligt 14 och 15 §§<br>skall den som gör anspråk på egendom som har varit omhändertagen sva-<br>ra för att egendomen hämtas. Av andra stycket framgår att förverkande<br>med stöd av punkten 2 inte far ske förrän tre månader förflutit från den<br>dag då anspråket på egendomen framställdes. Som nämnts i kommenta-<br>rerna till 14 och 15 §§ bör tullmyndigheten i samband med att omhän-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>195</p>
<p>dertagandet upphävs underrätta ägaren och andra rättsinnehavare om att<br>de svarar för att egendomen hämtas.Om ägaren hämtar egendomen efter<br>den tidsgräns som anges i andra stycket men innan länsrätten beslutat om<br>förverkande saknas grund för förverkande.</p>
<p>Lagrådet har yttrat att i samband med att ägaren och andra rättsinneha-<br>vare enligt 21 § förvaltningslagen underrättas om innehållet i ett beslut<br>om upphävande av omhändertagandet bör en upplysning lämnas även om<br>innehållet i förevarande paragraf.</p>
<p>19 §</p>
<p>I paragrafen anges vad ett förverkande får omfatta förutom själva egen-<br>domen. Med emballage och annat förvaringsmaterial avses det som<br>egendomen förvaras i. Paragrafen är tillämplig både på förverkande av<br>punktskattepliktig vara och annan egendom än sådan vara.</p>
<p>20 §</p>
<p>Enligt paragrafen skall skyldighet att betala skatt som påförts med stöd<br>av 13 § bestå även efter det att varorna förverkats. Motivet för en sådan<br>ordning utvecklas i avsnitt 11.10.</p>
<p>21 §</p>
<p>I paragrafen finns bestämmelser om särskild rätt till förverkad egendom.<br>I första meningen föreskrivs att särskild rätt till egendom består om inte<br>även den särskilda rätten förklaras förverkad. Det innebär att om länsrät-<br>ten inte förordnar att den särskilda rätten skall vara förverkad består rät-<br>ten. Bestämmelsen i 17 § andra stycket om att förverkande inte får ske<br>om det framstår som oskäligt att förverka egendomen gäller även i för-<br>hållande till den som har särskild rätt till egendomen.</p>
<p>I andra meningen föreskrivs att sådan rätt som vunnits genom utmät-<br>ning eller betalningssäkring upphör om egendomen förklaras förverkad<br>såvida inte det av särskilda skäl förordnas att rätten skall bestå. Här gäller<br>alltså den omvända ordningen, dvs. rätten upphör om inte annat förord-<br>nas. I fall där beslut om utmätning eller betalningssäkring meddelats före<br>omhändertagandet kan det finnas skäl att förordna att rätten skall bestå.<br>Är fråga om annan egendom än punktskattepliktig vara för vilken skatt<br>påförts bör rätten fa bestå.</p>
<p>Paragrafen har utformats med ledning av 36 kap. 5 § tredje och fjärde<br>styckena brottsbalken.</p>
<p>22 §</p>
<p>I paragrafen regleras förfarandet med förverkad egendom.</p>
<p>I första stycket anges vad som skall ske när ett beslut om förverkande<br>av mineraloljeprodukt eller annan egendom än punktskattepliktig vara<br>har vunnit laga kraft. Enligt bestämmelsen skall egendomen försäljas<br>genom tullmyndighetens försorg. Om egendomen inte går att sälja far<br>den i stället förstöras.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att i fråga om alkoholvara som har förverkats<br>gäller lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. i tillämpliga<br>delar. Bestämmelsen har utformats med ledning av 11 kap. 4 § första<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>196</p>
<p>stycket alkohollagen. Egendom som omfattas av lagen om förverkande<br>av alkoholhaltiga drycker m.m. far förstöras om dess värde är ringa eller<br>det av annan anledning är försvarligt att förstöra egendomen. I annat fall<br>far egendomen försäljas, dock endast till någon som har tillverknings-<br>eller partihandelstillstånd enligt alkohollagen för varorna i fråga.</p>
<p>I tredje stycket anges att tobaksvara som har förverkats skall förstöras.<br>Detta överensstämmer med vad som gäller för tobaksvaror som har för-<br>verkats enligt 7 § tobaksskattelagen eller lagen om straff för varusmugg-<br>ling (se 7 § förordningen om tobaksskatt).</p>
<p>23 §</p>
<p>I paragrafen ges bestämmelser om vad intäkterna från en försäljning en-<br>ligt 22 § skall användas till. Har förverkandet skett på grund av att skatt<br>som påförts med stöd av 13 § inte har betalats skall enligt första stycket<br>försäljningsintäkten användas till att betala skatten. Bestämmelsen gäller<br>inte enbart mineraloljeprodukter utan även när alkoholvara försålts enligt<br>lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Bestämmelsen i<br>första stycket skall alltså ha företräde framför den bestämmelse i lagen<br>om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. som föreskriver att intäkt<br>från försäljning av egendom skall tillfalla staten. Överstiger försälj-<br>ningsintäkten den skatt som påförts med stöd av 13 § skall överskjutande<br>intäkter utges till ägaren av de punktskattepliktiga varor som förverkats<br>om han är känd och i annat fall tillfalla staten.</p>
<p>Andra stycket innebär att om egendom har förverkats på annan grund<br>än att skatt som påförts med stöd av 13 § inte har betalats skall intäkt från<br>försäljning enligt 22 § tillfalla den vars egendom förverkats om denne är<br>känd och i annat fall tillfalla staten.</p>
<p>Ära#</p>
<p>24-27H</p>
<p>Enligt 24 § skall förare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet under-<br>låter att stanna på tulltjänstemans anmaning dömas till penningböter.<br>Skyldigheten att stanna på anmaning finns i 4 §.</p>
<p>Straffbestämmelsen i 25 § avser brott mot skyldigheten att legitimera<br>sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet. Denna skyldighet<br>regleras i 5 § och gäller förare. Har förares identitet genast kunnat fast-<br>ställas skall ansvar inte ådömas.</p>
<p>Straffbestämmelsen i 26 § riktar sig mot förare. Dessa kan straffas om<br>de uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att medföra föreskrivna<br>ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet. I 6 § finns bestämmelser<br>om förares skyldighet att medföra dokument.</p>
<p>I 27 § ges tullmyndighet rätt att inleda förundersökning avseende brott<br>i detta kapitel.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>197</p>
<h4>3 kap. Kontroll av postförsändelser</h4>
<p>Paragrafens första stycke föreskriver att en tullmyndighet har rätt att un-<br>dersöka postförsändelser för att kontrollera om försändelsen innehåller<br>alkohol- eller tobaksvaror.</p>
<p>Vid denna kontroll far försändelsen enligt andra stycket öppnas, om<br>det föreligger misstanke, ”anledning att anta”, om att den innehåller al-<br>kohol- eller tobaksvaror enligt definitionen i 1 kap. 2 § och försändelsen<br>finns hos tullmyndigheten eller på utväxlingspostkontoret. Misstankegra-<br>den ”anledning att anta”, som är den lägsta som förekommer i svensk<br>rätt, får anses uppnådd om en genomlysning med röntgenutrustning eller<br>liknande indikerar att det är fråga om en alkohol- eller tobaksvara. En<br>sådan åtgärd kan ske utan att försändelsen öppnas, och utan att eventuella<br>skriftliga meddelanden i den kontrollerade försändelsen kan läsas.</p>
<p>Av tredje stycket följer hur en tullmyndighet skall förfara om ett för-<br>troligt meddelande påträffas i försändelsen tillsammans med alkohol-<br>eller tobaksvaroma. Sålunda skall ett sådant meddelande omedelbart till-<br>slutas och vidarebefordras till mottagaren. Däremot far tullmyndigheten<br>ta del av, och även kopiera, sådana dokument som fakturor o. dyl. som<br>kan ha betydelse för kontrollen. Att proportionalitetsprincipen skall iakt-<br>tas framgår av 1 kap. 5 §. En försändelse som öppnats får sålunda inte<br>undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med<br>undersökningen.</p>
<p>I fjärde stycket regleras den enskildes möjlighet att så snart som möj-<br>ligt fa kännedom om att ett öppnande skett.</p>
<p>Enligt femte stycket får tullmyndigheten möjlighet att i vissa fall åter-<br>sända alkohol- och tobaksvaror till avsändaren, nämligen om mottagaren<br>av en alkoholvara saknar partihandels- eller tillverkningstillstånd enligt<br>alkohollagen, eller är under 20 år, och om mottagaren av en tobaksvara är<br>under 18 år. Om avsändaren är okänd, eller om det av andra skäl inte är<br>möjligt att sända tillbaka varan, skall denna omhändertas.</p>
<p>Den möjlighet att kontrollera postförsändelser som paragrafen ger ut-<br>rymme för gäller inte brev och paket m.m. som förs över gränsen med<br>budbilar och liknande. Försändelser som förs över gränsen på detta sätt<br>är inte att anse som postförsändelser i den mening som avses i bestäm-<br>melsen och får därför inte underkastas någon kontroll enligt denna be-<br>stämmelse. Om en sådan försändelse skall undersökas får undersökning-<br>en i stället ske med stöd av reglerna i 2 kap. 1-8 §§.</p>
<p>2§</p>
<p>Denna bestämmelse, som har sin motsvarighet såväl i tullagen som i in-<br>regränslagen, avser i första hand försändelser som erfarenhetsmässigt kan<br>antas innehålla förtroliga meddelanden. Sådana försändelser befordras<br>som regel som brevförsändelser enligt de postala bestämmelserna. Det<br>måste betonas att de föreslagna kontrollåtgärderna inte är avsedda att<br>tillämpas på sedvanliga brev, dvs. sådana försändelser som enbart inne-<br>håller skriftliga meddelanden. Undantagsvis kan emellertid sådana med-<br>delanden förekomma även i den typ av försändelser det här är fråga om.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>198</p>
<p>Med hänsyn härtill, och för att ytterligare stärka integritetsskyddet kring<br>de föreslagna åtgärderna, införs därför bestämmelsen.</p>
<p>3§</p>
<p>Enligt paragrafen skall en företagen undersökning dokumenteras för att<br>den enskilde i efterhand skall kunna kontrollera att den inte har inneburit<br>ett oförsvarligt ingrepp i brevhemligheten. Bestämmelsen har sin förebild<br>i rättegångsbalkens regler om beslag (jfr 27 kap. 13 §).</p>
<p>I första stycket ges en tullmyndighet befogenhet att omhänderta alkohol-<br>eller tobaksvaror som påträffas i en postförsändelse för kontroll av om<br>skattskyldighet föreligger och vem som i så fall är skattskyldig. För att så<br>skall kunna ske krävs att det finns viss misstanke, ”anledning att anta”,<br>om att skattskyldighet föreligger enligt lagarna om alkohol- eller tobaks-<br>skatt och att skatten inte har betalats eller att säkerhet inte har ställts för<br>skattens betalning. När det gäller varor som inte far föras in därför att<br>erforderligt tillstånd enligt alkohollagen saknas, eller därför att gällande<br>åldersgänser inte är uppfyllda, sker omhändertagandet med stöd av 1 §.</p>
<p>Andra stycket, som avser förfarandet med varor som omhändertagits<br>enligt såväl 1 § som 4 §, hänvisar till bestämmelserna därom i 2 kap.<br>12 §.</p>
<p>5§</p>
<p>1 paragrafens första stycke ges en tullmyndighet rätt att besluta om skatt<br>på vara som omhändertagits enligt 4 §. Som förutsättning härför skall<br>gälla att skattskyldighet föreligger enligt lagarna om skatt på alkohol el-<br>ler tobak och att skattskyldighet enligt dessa har inträtt. Eftersom punkt-<br>skatter är renodlade objektskatter är det i regel möjligt att beräkna skatten<br>utan att man vet vem som är skattskyldig. Det är med andra ord tillräck-<br>ligt att skattskyldighet föreligger och att skattskyldigheten inträtt för att<br>skatten skall kunna beräknas. Det ligger dock i sakens natur att beslut om<br>skatt inte kan fattas om det inte är utrett vem som är skattskyldig. Någon<br>särskild bestämmelse härom har därför inte ansetts nödvändig. Skatten<br>skall tas ut enligt de skattesatser som anges i lagarna om skatt på alkohol<br>och tobak. Att skatten förfaller till betalning omedelbart och att den skall<br>betalas till tullmyndigheten framgår av 4 kap. 6 §. Här ges alltså särskilda<br>regler om betalning av skatt. Detta innebär att lagen om punktskatter och<br>prisregleringsavgifter inte skall tillämpas på skatt som påförs med stöd<br>av denna paragraf. Ett sådant beslut utgör alltså inget beskattningsbeslut<br>enligt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.</p>
<p>Enligt andra stycket i paragrafen får, för det fall skatten inte går att<br>fastställa, denna tas ut med ett schablonbelopp i enlighet med bestäm-<br>melserna därom i lagen om beskattning av privatinförsel av alko-<br>holdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unio-<br>nen. Detta kan bli aktuellt exempelvis när något högsta detaljhandelspris<br>inte har angetts för de cigaretter som försändelsen kan innehålla.</p>
<p>Tredje stycket har tillkommit med anledning av vad Lagrådet yttrat om</p>
<p>2 kap. 13 § (se vidare avsnitt 11.5). Bestämmelsen innebär att tullmyn-</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>199</p>
<p>digheten inte far besluta om skatt på omhändertagna varor om varorna i<br>fråga omfattas av ett beskattningsbeslut enligt LPP som meddelades in-<br>nan varorna omhändertogs (se även avsnitt 24.2 och kommentaren till<br>1 kap. 3 a § LPP). Den som redan innan varorna omhändertogs påförts<br>skatt kommer med all säkerhet invända att tullmyndigheten inte får be-<br>sluta om skatten. För att undvika de problem som skulle bli följden av<br>om två olika myndigheter beslutade om skatt för samma varor bör<br>tullmyndigheten regelmässigt kontrollera om skatt redan påförts. Om<br>tullmyndigheten beslutar om skatt och det i efterhand visar sig att skatt<br>redan hade påförts innan varorna omhändertogs har myndigheten saknat<br>grund för sitt beslut. Ett sådan beslut kan undanröjas efter överklagande<br>hos länsrätten. Uttrycket för varorna i fråga innebär att tullmyndigheten<br>kan besluta om skatt för varor som inte omfattas av ett beskattningsbeslut<br>enligt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Har skatt påförts<br>för endast hälften av varorna kan alltså tullmyndigheten besluta om skatt<br>för resten av varorna.</p>
<p>I fjärde stycket ges mottagaren en möjlighet att lösa ut en vara som<br>omhändertagits med stöd av 4 § genom att betala ett belopp som motsva-<br>rar den punktskatt som belöper på varan.</p>
<p>Beslut om skatt enligt första stycket far överklagas även av mottagaren<br>av varan. Detta framgår av 4 kap. 14 § andra stycket.</p>
<p>6§</p>
<p>I paragrafen regleras när ett omhändertagande av punktskattepliktiga va-<br>ror skall upphävas.</p>
<p>Av första stycket 1 framgår att ett omhändertagande skall upphävas om<br>det inte längre finns grund för att omhänderta varan. Detta kan till exem-<br>pel bero på att det vid tullens undersökning framgår att det är fråga om en<br>gåvoförsändelse. För att tullmyndigheten skall kunna upphäva ett beslut<br>av denna anledning bör det krävas, förutom att mottagaren innehar parti-<br>handels- eller tillverkningstillstånd när det gäller alkoholvaror, att det vid<br>myndighetens kontroll framstår som sannolikt att det verkligen är fråga<br>om en gåva. Om mottagaren av försändelsen direkt eller indirekt till nå-<br>gon del bekostat varan eller transporten bör varan inte anses som gåva. I<br>de fall där försändelsens status är tveksam, t.ex. då det saknas uppgift om<br>avsändare, skall varan omhändertas om det inte av andra omständigheter<br>framgår att det verkligen är fråga om en gåvoförsändelse.</p>
<p>Enligt första stycket 2 skall ett omhändertagande upphävas om motta-<br>garen av varan utnyttjat möjligheten i 5 § att lösa ut denna genom att be-<br>tala ett belopp som motsvarar den punktskatt som belöper på varan.</p>
<p>f första stycket 3 föreskrivs att ett omhändertagande skall upphävas om<br>det är oskäligt att låta omhändertagandet bestå. Bestämmelsen skall ses<br>som en säkerhetsventil som gör det möjligt att upphäva ett omhänderta-<br>gande även om inte förutsättningarna i punkt 1 eller 2 är uppfyllda.</p>
<p>I enlighet med vad Lagrådet anfört har i andra stycket införts en be-<br>stämmelse om att en omhändertagen vara skall översändas till mottaga-<br>ren när omhändertagandet har upphävts. Detta gäller dock inte för varor<br>som omhändertagits med stöd av 1 §, dvs. när mottagaren av varan sak-<br>nar erforderligt tillstånd enligt alkohollagen eller inte uppfyller gällande<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>200</p>
<p>åldersgränser i alkohollagen eller tobakslagen. Avsikten med detta är att<br>förhindra att varor som inte får föras in ändå kommer att sändas över till<br>mottagaren. Ett beslut om omhändertagande enligt 1 § kan upphävas t.ex.<br>av den anledningen att avsändaren gett sig till känna. Det finns då inte<br>längre någon grund för att omhänderta varan som i sådana fall skall åter-<br>sändas till avsändaren.</p>
<p>7§</p>
<p>I paragrafen anges i vilka fall en omhändertagen alkohol- eller tobaksva-<br>ra får förverkas.</p>
<p>Enligt första stycket 1 får varan förverkas om skatt på varan har beslu-<br>tats med stöd av 5 § och skatten inte har betalats inom två månader räk-<br>nat från den dag då beslutet om skatt vann laga kraft.</p>
<p>Enligt första stycket 2 kan även omhändertagna varor för vilka ingen<br>skatt påförts förverkas. Som förutsättning härför gäller att det, trots att<br>ingen skatt påförts, fortfarande finns grund för ett omhändertagande. I<br>sådana fall där skattskyldighet inträtt men där den skattskyldige förblir<br>okänd, t.ex. därför att det saknas uppgift om avsändare av försändelsen,<br>får alltså varan inte lämnas ut, såvida inte mottagaren av varan använder<br>sig av möjligheten i 5 § att lösa ut varan. Vid prövningen av om grund<br>för förverkande enligt första stycket 2 föreligger måste domstolen således<br>pröva om det finns förutsättningar for att upphäva omhändertagandet<br>enligt 6 §. Föreligger sådana förutsättningar skall domstolen avslå en<br>ansökan om förverkande och i samband därmed upphäva omhänderta-<br>gandet.</p>
<p>Enligt andra stycket får förverkande enligt första stycket 2 inte ske<br>förrän tre månader förflutit räknat från den dag då beslutet att omhänder-<br>ta varan fattades.</p>
<p>I tredje stycket föreskrivs att beslut om förverkande inte får fattas om<br>det är oskäligt att förverka varan. Huruvida det är oskäligt eller ej skall<br>prövas i förhållande till ägaren till egendomen men även i förhållande till<br>den som har särskild rätt till varan.</p>
<p>Paragrafens bestämmelser om förverkande är kopplade enbart till va-<br>rorna, vilket innebär att förverkande kan ske även om ägaren av varorna<br>och den skattskyldige inte är samma person.</p>
<p>8§</p>
<p>Skyldigheten att betala skatt som en tullmyndighet påfört en punktskatte-<br>pliktig vara skall bestå även efter det att varorna förverkats. Som nämnts<br>i avsnitt 11.10 motsvarar punktskattepliktiga varors värde till stor del den<br>skatt som belöper på varorna. Detta innebär att en förlust på grund av att<br>varorna förverkas blir förhållandevis liten, om den skattskyldige samti-<br>digt befrias från att betala skatten. För personer som är beredda att fora in<br>varor till Sverige utan att betala skatt torde inte risken att förlora varorna<br>vara tillräckligt avhållande om de vet att de slipper att betala skatten om<br>varorna förverkas. Skyldigheten att betala skatt som en tullmyndighet<br>påfört bör därför bestå även efter det att varorna förverkats.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>201</p>
<p>9§</p>
<p>I paragrafen föreskrivs att alkohol- och tobaksvaror som har förverkats<br>skall förstöras genom tullmyndighetens försorg.</p>
<h4>4 kap. Gemensamma bestämmelser</h4>
<p>I paragrafen anges förutsättningarna för att en tullmyndighet skall fa på-<br>föra transporttillägg. Paragrafen skiljer sig i flera avseenden från trans-<br>portkontrollagens bestämmelse om transporttillägg. En redogörelse för<br>dessa skillnader finns i avsnitt 14.1.</p>
<p>Enligt första stycket skall transportillägg påföras om ledsagardokument<br>eller bevis om ställd säkerhet inte medföljer en transport av punktskatte-<br>pliktiga varor i den utsträckning som följer av 1 kap. 6 § eller om säker-<br>het inte ställts för transporten i den utsträckning som följer av det stad-<br>gandet. Huruvida någon av dessa förutsättningar är uppfyllda skall prö-<br>vas dels enligt lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi, dels enligt<br>cirkulationsdirektivets bestämmelser (se vidare kommentaren till 1 kap.<br>6 §). Av första stycket följer att transporttillägget skall påföras den upp-<br>lagshavare som sänt i väg transporten. Det innebär att även utländska<br>subjekt kan påföras transporttillägg.</p>
<p>I andra stycket anges i vilka fall transporttillägg skall påföras skatt-<br>skyldiga. Första punkten avser den som utan att vara upplagshavare, va-<br>rumottagare eller skatterepresentant från ett annat EU-land till Sverige<br>för in eller tar emot punktskattepliktig vara för annat än privat ändamål.<br>Den som är skattskyldig för sådan införsel skall innan varorna transporte-<br>ras från det andra EU-landet anmäla varorna till beskattningsmyndighe-<br>ten och ställa säkerhet för betalning av skatten. Har den skattskyldige inte<br>gjort detta skall han påföras transporttillägg med stöd av andra stycket 1.<br>Andra stycket 2 avser den som från annat EU-land bedriver distansför-<br>säljning till kunder i Sverige. Vid sådan försäljning är säljaren i det andra<br>EU-landet skattskyldig och han skall innan transporten från det andra<br>EU-landet påbörjas ställa säkerhet för skattens betalning. Om säkerhet<br>inte har ställts skall han påföras transporttillägg med stöd av andra styck-<br>et 2.</p>
<p>I tredje stycket anges nivån på transporttillägget.</p>
<p>2§</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om undanröjande av transporttillägg.</p>
<p>Första stycket överensstämmer i princip med 8 § transportkontrolla-<br>gen. Skillnaden är att det i förevarande paragraf direkt skrivs ut att det<br>enbart är ingivandet av dokument som upprättats i föreskriven ordning<br>som kan medföra att tillägget skall undanröjas. Dokument upprättade i<br>efterhand, dvs. efter att en transportkontroll har genomförts, kan således<br>inte åberopas för undanröjande av tillägget. Detta gäller i och för sig<br>även beträffande undanröjande av beslut om transporttillägg som fattats<br>med stöd av 8 § transportkontrollagen (se prop. 1995/96:197 s. 19).<br>Stadgandet om att dokumenten skall vara upprättade i föreskriven ord-</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>202</p>
<p>ning innebär således ingen ändring i förhållande till bestämmelsen i<br>transportkontrollagen. Syftet med den nya formuleringen är endast att i<br>lagtexten ytterligare klargöra vad som gäller beträffande handlingar som<br>upprättas i efterhand. Har ett transporttillägg påförts med stöd av både<br>första stycket 1 och 2 kan tillägget inte undanröjas om ett ledsagardoku-<br>ment ges in eftersom det i sådana fall fortfarande föreligger grund för att<br>ta ut tillägget med stöd av första stycket 2.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att transporttillägg som påförts skattskyldig<br>skall undanröjas om det i ärende eller mål om skatt konstateras att den<br>som påförts tillägget inte är skattskyldig. I sådana fall skall den myndig-<br>het eller domstol som avgjort skattefrågan undanröja tillägget.</p>
<p>3§</p>
<p>Paragrafens innehåll överensstämmer i princip med 9 § transportkon-<br>trollagen. De ändringar som görs är språkliga. Någon skillnad i sak är<br>alltså inte avsedd.</p>
<p>4 och 5 §§</p>
<p>Bestämmelserna överensstämmer med vad som stadgas i 10 och 11 §§<br>transportkontrollagen.</p>
<p>Betalning av skatt m.m.</p>
<p>6-8 §§</p>
<p>I 6-8 §§ finns bestämmelser om betalning av skatt, anstånd, ränta och<br>indrivning. Att dessa frågor regleras särskilt i den här lagen beror på att<br>lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter inte skall tillämpas på<br>skatt som tullmyndigheten beslutar om med stöd av 2 kap. 13 § eller 3<br>kap. 5 §.</p>
<p>I 6 § finns bestämmelser om betalning av skatt. Skatt som påförs med<br>stöd av 2. kap 13 § eller 3 kap. 5 § förfaller till betalning omedelbart och<br>skatt betalas till tullmyndigheten.</p>
<p>I 7 § ges bestämmelser om anstånd med att betala skatt som beslutats<br>med stöd av denna lag. Paragrafen stämmer i sak överens med 5 kap. 5 §<br>lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.</p>
<p>I 8 § första stycket finns bestämmelser om att ränta skall utgå när skatt<br>återbetalas.</p>
<p>Enligt 8 § andra stycket skall bestämmelserna om indrivning i 5 kap.<br>16-18 §§ lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpas på<br>skatt som tullmyndigheten beslutat om med stöd av 2 kap. 13 § eller 3<br>kap. 5 §.</p>
<p>Beslut m.m.</p>
<p>9§</p>
<p>I första stycket anges att beslut om förverkande skall fattas av allmän<br>förvaltningsdomstol på ansökan av tullmyndighet. Det innebär att ansö-<br>kan skall prövas av en länsrätt.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>203</p>
<p>I andra stycket föreskrivs vilken länsrätt som är behörig att pröva an- P<sup>r0</sup>P- 1997/98:100<br>sökan. Ansökan om förverkande enligt denna lag skall prövas av den<br>länsrätt inom vars domkrets omhändertagandet av egendomen verkställ-<br>des. Ett förverkande enligt 2 kap. 18 § kan avse enbart egendom som har<br>varit omhändertagen. Ett förverkande enligt 2 kap. 17 § kan avse enbart<br>omhändertagen egendom. Det nu sagda innebär att det enbart är egendo-<br>men som är eller har varit omhändertagen som kan förverkas med stöd av<br>denna lag. Även i de fall omhändertagandet är upphävt skall ansökan<br>prövas av den länsrätt inom vars domkrets det upphävda omhändertagan-<br>det verkställdes.</p>
<p>70 £</p>
<p>Av paragrafen framgår att andra beslut än beslut om förverkande fattas<br>av tullmyndighet.</p>
<p>11 §</p>
<p>I paragrafen finns bestämmelser om bevis över verkställighet av beslut<br>om transportkontroll och omhändertagande. Paragrafen har utformats<br>med ledning av 27 § tvångsåtgärdslagen. Med den som berörs av själva<br>åtgärden avses den som direkt berörs av åtgärden, dvs. exempelvis den<br>som är skyldig att medverka vid en transportkontroll eller ägaren till<br>egendom som kontrolleras eller omhändertas. Paragrafen kommenteras<br>även i avsnitt 15.3.</p>
<p>72 £</p>
<p>Paragrafen har utformats med ledning av motsvarande bestämmelser i<br>inregräns- och tullagen, se 12 § inregränslagen och 66 § tullagen. Poli-<br>sens skyldighet att medverka i kontrollverksamheten gäller endast i mån<br>av tid och resurser. I paragrafen anges vilka befogenheter som skall till-<br>komma polismän som deltar i kontrollverksamhet enligt denna lag. Dessa<br>polismän har i stort sett samma befogenheter som tjänstemän vid<br>tullmyndighet. Polisen ges dock inte befogenhet att besluta om omhän-<br>dertagande, skatt eller transportillägg och inte heller att ansöka om för-<br>verkande.</p>
<p>Utlämnande av uppgifter</p>
<p>13 §</p>
<p>I paragrafen finns bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Bestämmelsen<br>har utformats med ledning av 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324).</p>
<p>I första stycket föreskrivs att uppgifter som myndigheter förfogar över<br>och som behövs för kontroll enligt denna lag skall på tullmyndighets be-<br>gäran tillhandahållas denna. Bestämmelsen utgör en sådan uppgiftsskyl-<br>dighet som avses i 14 kap. sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>204</p>
<p>Överklagande m.m.</p>
<p>14 §</p>
<p>I första stycket första meningen anges vilka beslut som inte får överkla-<br>gas. Som exempel på beslut som inte får överklagas kan nämnas beslut<br>om transportkontroll och beslut att anmana förare att stanna.</p>
<p>Övriga beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, dvs.<br>länsrätt. Eftersom inget särskilt föreskrivs skall beslut enligt denna lag<br>överklagas enligt förvaltningslagens (1986:223) bestämmelser. Vilken<br>länsrätt som är behörig att pröva överklagandet framgår av 14 § andra<br>stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.</p>
<p>I andra stycket ges mottagaren av varan en möjlighet att överklaga be-<br>slutet att påföra skatt enligt första stycket. Det är viktigt att detta tydligt<br>framgår av lagtexten, eftersom beslutet om skatt enligt 3 kap.5 § ligger<br>till grund för att en vara skall kunna förverkas enligt 3 kap 7 §.</p>
<p>I tredje stycket föreskrivs att Riksskatteverket får överklaga beslut en-<br>ligt denna lag.</p>
<p>15 §</p>
<p>I paragrafen regleras Riksskatteverkets möjlighet att överta tullmyndig-<br>hetens uppgift att föra det allmännas talan.</p>
<p>I de flesta fall kommer tullmyndigheten att vara den enskildes motpart<br>när denne har överklagat till länsrätten eller kammarrätten. Att tullmyn-<br>digheten är den enskildes motpart följer av 7 a § förvaltningsprocessla-<br>gen. Riksskatteverket kan dock alltid överta tullmyndighetens roll som<br>part. Det gäller både när tullmyndigheten själv har överklagat och när<br>myndigheten är den enskildes motpart. Ett övertagande kan ske i exem-<br>pelvis mål av principiellt intresse. När Riksskatteverket inträder i målet<br>förlorar tullmyndigheten sin partsroll. Riksskatteverket har också möjlig-<br>het att överklaga i tullmyndighetens ställe.</p>
<p>Enligt paragrafen förs det allmännas talan i Regeringsrätten av Riksskat-<br>teverket.</p>
<p>Handläggningen i domstol m.m.</p>
<p>17 §</p>
<p>I paragrafen anges att mål om omhändertagande och förverkande skall<br>handläggas skyndsamt.</p>
<p>18 §</p>
<p>I paragrafen finns bestämmelser om vem som skall anses vara motpart i<br>mål om förverkande när ägaren till egendomen inte är känd eller saknar<br>känt hemvist. Paragrafen har utformats med ledning av 20 § varusmugg-<br>lingslagen. Med uttrycket den som senast innehade varorna avses den<br>som senast hade varorna i sin besittning. Vid transportkontroller torde<br>detta oftast vara föraren. Se vidare avsnitt 15.4.</p>
<p>Paragrafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>205</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>79 J</p>
<p>I paragrafen ges bestämmelser om delgivning och kallelse på okända<br>ägare och rättsinnehavare. Paragrafen har utformat i enlighet med vad<br>Lagrådet förordat.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket bör ses ihop med 18 §. Enligt 18 § utgör<br>den omständigheten att ägaren är okänd eller saknar känt hemvist inget<br>hinder mot att pröva en ansökan om förverkande. Bifalls ansökan förlorar<br>ägaren slutgiltigt rätten till egendomen. I första stycket föreskrivs därför<br>att länsrätten i de fall ägaren är okänd eller saknar känt hemvist skall fö-<br>relägga ägaren att ge sig till känna. Detta skall ske genom kungörande i<br>Post och Inrikes Tidningar och andra lämpliga tidningar. Första stycket<br>skall tillämpas även om annan än ägaren anses vara motpart enligt 18 §.<br>Det bör påpekas att det inte krävs att ägaren hörsammar föreläggandet för<br>att länsrätten skall kunna avgöra målet. Syftet med bestämmelsen i första<br>stycket är alltså enbart att ge ägaren möjlighet att föra talan i målet.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att första stycket även gäller den som har<br>särskild rätt till egendom. Det finns dock ingen generell skyldighet för<br>länsrätten att förelägga okända rättsinnehavare att ge sig till känna. Bak-<br>grunden härtill är att det inte alltid finns någon som har särskild rätt till<br>egendomen. Det är bara när det finns anledning att anta att någon har<br>särskild rätt till egendomen som länsrätten behöver utfärda ett sådant<br>föreläggande som avses i första stycket.</p>
<p>20 £</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om muntlig förhandling i mål om<br>omhändertagande, förverkande och transporttillägg. Paragrafen har ut-<br>formats med ledning av 8 § betalningssäkringslagen. Lagrådet har erinrat<br>om att domstolarna vid bedömningen av om muntlig förhandling skall<br>hållas eller inte måste beakta att den europeiska konventionen angående<br>skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna<br>sedan år 1995 gäller som svensk lag (SFS 1994:1219). Av detta följer att<br>hänsyn måste tas till den praxis på området som utbildats vid tillämpning<br>av artikel 6 (punkt 1) i konventionen och som innebär att undantag från<br>muntlig förhandling tillämpas mycket restriktivt.</p>
<p>Övergångsbestämmelserna</p>
<p>Bestämmelserna innebär att transportkontrollagen upphör att gälla.<br>Nämnda lag skall dock tillämpas i fråga om förhållanden som hänför sig<br>till tiden före ikraftträdandet.</p>
<p>206</p>
<p>24.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om <sup>Prop-1997/98:100<br></sup>punktskatter och prisregleringsavgifter</p>
<h4>1 kap.</h4>
<p>Pargrafen är ny och har inforts med anledning av vad Lagrådet yttrat (se<br>avsnitt 11.5).</p>
<p>Första stycket innebär att ett beskattningsbeslut enligt förevarande lag<br>inte kan fattas för skattepliktiga varor som är omhändertagna enligt den<br>nya lagen om punktskattekontroll eller som omfattas av ett beslut om<br>skatt enligt den nya lagen. Detta gäller oavsett om deklaration lämnats<br>eller inte. Om ett beskattningsbeslut enligt denna lag fattas, trots att va-<br>rorna i fråga är omhändertagna eller omfattas av ett beslut om skatt enligt<br>den nya lagen om punktskattekontroll, har beskattningsmyndigheten sak-<br>nat grund för beslutet och detta skall därför upphävas.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att om beslut som avses i första stycket upp-<br>hävs så skall denna lag anses tillämplig såsom om nämnda beslut aldrig<br>hade fattats. Beskattningsbeslut enligt 4 kap. 2 § denna lag fattas genom<br>s.k. automatiska beslut. Det innebär att beslutet anses ha fattas i enlighet<br>med deklarationen. I de fall deklaration inte lämnats anses skatten ha<br>bestämts till noll kronor. Om en skattepliktig vara är omhändertagen kan<br>inget beskattningsbeslut enligt denna lag fattas. Upphävs ett omhänderta-<br>gande eller ett beslut om skatt enligt den nya lagen om punktskattekon-<br>troll efter deklarationstidens utgång anses dock, trots vad som föreskrivs<br>i första stycket, ett beskattningsbeslut enligt denna lag ha fattats. En så-<br>dan ordning är nödvändig för att beskattningsmyndigheten skall kunna<br>meddela ett omprövningsbeslut i de fall tullmyndigheten inte beslutar om<br>skatt enligt den nya lagen om punktskattekontroll.</p>
<h4>3 kap.</h4>
<p>Bestämmelsen som är ny har utformats med ledning av 3 kap. 16 § taxe-<br>ringslagen (1990:324)</p>
<h2><sup>77</sup> £</h2>
<p>Ändringen görs för att paragrafen skall stämma överens med 3 kap. 11 §<br>taxeringslagen.</p>
<p>24.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om<br>beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och<br>tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska<br>unionen</p>
<p>1§</p>
<p>I paragrafens första stycke görs en ändring av lydelsen för att det tydliga-<br>re skall framgå att lagen endast omfattar privat resandeinförsel av alko-<br>holdrycker och tobaksvaror och därmed inte införsel av flyttsaker och<br>207<br></p>
<p>arvegods. Alkoholdrycker och tobaksvaror som en resande fatt i gåva i<br>ett annat EU-land och som denne medför vid inresan till Sverige skall<br>däremot räknas in i den mängd som den resande kan införa till landet<br>utan att betala skatt för införseln.</p>
<p>4J</p>
<p>Ändringen i första stycket innebär att anmälningsskyldigheten ersätts av<br>en deklarationsskyldighet. Deklarationen skall lämnas självmant och på<br>heder och samvete. En deklaration som lämnas först efter det att tullen<br>påbörjat en kontroll kan inte anses ha lämnats självmant. Ändringen av<br>behörig beskattningsmyndighet föranleds av den nya regionindelningen<br>av skatteförvaltningen.</p>
<p>För att undanröja vissa tvivel föreskrivs i andra stycket att Tullverket<br>skall besluta om skatten i fall skattepliktig vara påträffas vid kontroll.</p>
<p>Av redaktionella skäl har vissa bestämmelser som tidigare fanns i 5 §<br>flyttats till denna paragraf. Det gäller bl.a. bestämmelsen om vad som<br>gäller när införseln görs på bemannad tullplats.</p>
<p>I paragrafen anges när skatten senast skall betalas. Betalningstiden an-<br>gavs tidigare i 4 §.</p>
<p>7-9 §§</p>
<p>Ändringarna är föranledda av att anmälningsskyldigheten ersätts av en<br>deklarationsskyldighet.</p>
<p>10 §</p>
<p>I paragrafen, som är ny, ges bestämmelser om omhändertagande av alko-<br>hol- eller tobaksvara för vilken skatt skall betalas enligt denna lag. Para-<br>grafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet föreslagit. Det finns<br>inget krav på att ett beslut om skatt skall ha fattats för att varor skall få<br>omhändertas. Det står alltså tullmyndighten fritt att först omhänderta va-<br>rorna och sedan besluta om skatten eller tvärtom. Omhändertagande får<br>ske om det finns en påtaglig risk att den skattskyldige inte kommer att<br>betala skatten. Det krävs alltså att det finns en konkret risk för utebliven<br>betalning i det särskilda fallet. Påtaglig risk att skatten inte kommer att<br>betalas får bl.a. anses föreligga om den skattskyldige är restförd för skatt<br>eller inte har fast adress i Sverige.</p>
<p>Att Tullverket ges befogenhet att omhänderta skattepliktiga varor och<br>inte beskattningsmyndigheten beror på att det är tullmyndigheterna som<br>med stöd av inregränslagen kontrollerar privatinförseln av alkohol- och<br>tobaksvaror.</p>
<p>Den som är skattskyldig enligt privatinförsellagen skall om införseln<br>görs på bemannad tullplats deklarera detta genom att lämna en deklara-<br>tion till tulltjänsteman. I sådana fall och då skattepliktig vara påträffas<br>vid kontroll skall Tullverket besluta om skatten. Någon skyldighet att<br>betala skatten i samband därmed finns dock inte. Tullverket får dock<br>uppbära skatten, vilket innebär att en skattskyldig som vill undvika ett<br>omhändertagande har möjlighet att betala skatten till Tullverket.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>208</p>
<p>Bestämmelsen om omhändertagande skall tillämpas även om varorna<br>deklareras och alltså inte enbart om skattepliktiga varor påträffas vid<br>kontroll. Uttrycket ”införs skattepliktig vara” i första stycket täcker alltså<br>både varor som påträffas vid kontroll och varor för vilka deklaration<br>lämnas till Tullverket.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att omhändertagen vara inte får lämnas ut<br>förrän skatt och avgift som har påförts enligt denna lag har betalats. Detta<br>gäller oavsett om skatten och avgiften har förfallit till betalning. I andra<br>stycket föreskrivs också att omhändertagandet skall upphävas om skatten<br>eller avgiften betalas eller om beslutet att påföra skatt och avgift upp-<br>hävs.</p>
<p>U§</p>
<p>Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om förverkande av om-<br>händertagen vara. I paragrafen anges att omhändertagna skattepliktiga<br>varor får förverkas om skatt och avgift som påförts enligt denna lag inte<br>har betalats inom en månad räknat från den dag då beslutet om skatt vann<br>laga kraft. Beslut om förverkande fattas av Tullverket.</p>
<p>72 £</p>
<p>Enligt paragrafen, som är ny, skall skyldighet att betala skatt som påförts<br>enligt denna lag bestå även efter det att varorna har förverkats. Motivet<br>för en sådan ordning utvecklas i avsnitt 16.3.</p>
<p>13 §</p>
<p>I paragrafen, som är ny, föreskrivs att alkohol- och tobaksvara som har<br>förverkats skall förstöras genom Tullverkets försorg.</p>
<p>77^</p>
<p>Genom ändringen i första stycket ges Riksskatteverket rätt att överklaga<br>beslut enligt lagen.</p>
<p>Ändringen i andra stycket innebär att beskattningsmyndigheten förlo-<br>rar sin partsroll när Riksskatteverket överklagar ett beslut enligt lagen.</p>
<p>I tredje stycket regleras Riksskatteverkets möjlighet att överta beskatt-<br>ningsmyndighetens talan. I de flesta fall kommer beskattningsmyndig-<br>heten att vara den enskildes motpart när denne har överklagat till läns-<br>rätten eller kammarrätten. Att beskattningsmyndigheten är den enskildes<br>motpart följer av andra stycket. Riksskatteverket kan dock alltid överta<br>beskattningsmyndighetens roll som part. Det gäller både när beskattning-<br>smyndigheten själv har överklagat och när myndigheten är den enskildes<br>motpart. Ett övertagande kan ske i exempelvis mål av principiellt intres-<br>se. När Riksskatteverket inträder i målet förlorar beskattningsmyndighe-<br>ten sin partsroll. Riksskatteverket har också möjlighet att överklaga i be-<br>skattningsmyndighetens ställe.</p>
<p>I fjärde stycket föreskrivs att Riksskatteverket för det allmännas talan i<br>Regeringsrätten.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>209</p>
<p>75</p>
<p>I paragrafen, som är ny, ges bestämmelser om muntlig förhandling i mål<br>om omhändertagande, förverkande och särskild avgift. Bestämmelsen<br>har utformats med ledning av 8 § i betalningssäkringslagen.</p>
<p>Övergångsbestämmelserna</p>
<p>Bestämmelserna innebär bl.a. att Riksskatteverket far från beskattnings-<br>myndigheten ta över uppgiften att föra det allmänna talan i ärenden eller<br>mål som avser förhållanden före ikraftträdandet.</p>
<h3>24.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om<br>Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett<br>annat land inom Europeiska unionen</h3>
<p>3§</p>
<p>I lagen görs ett tillägg så att det framgår att lagen är tillämplig även när<br>det gäller teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen<br>(1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m.</p>
<p><sup>7</sup>J</p>
<p>Ändringen är föranledd av att anmälningsskyldigheten i privatinförsella-<br>gen ersätts av en deklarationsskyldighet.</p>
<h3>24.5 Förslaget till lag om ändring i tullregisterlagen<br>(1990:137)</h3>
<p>2§</p>
<p>De uppgifter som framkommer vid tullmyndigheternas kontroller enligt<br>lagen om punktskattekontroll avseende alkoholvaror, tobaksvaror och<br>mineraloljeprodukter kommer att ha betydelse även för skattemyndighe-<br>ternas beskattningsverksamhet samt vid prövningen av och tillsynen över<br>bl.a. upplagshavare. I ett nytt andra stycke har därför tagits in en be-<br>stämmelse om att tullregistret även far användas för dessa ändamål.</p>
<p>3§</p>
<p>I punkten 4 har tagits in en bestämmelse om att tullmyndigheterna skall<br>fa registrera uppgifter om kontroll enligt lagen om punktskattekontroll<br>avseende transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineralolje-<br>produkter. Närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall få registre-<br>ras skall regleras i förordning. De uppgifter som är aktuella är uppgift om<br>påträffad punktskattepliktig vara, plats och tidpunkt för transportkontroll<br>samt uppgifter från ledsagardokument. Tullmyndighetens beslut i sam-<br>band med transportkontroller, beslut om omhändertagande och transport-<br>tillägg får registreras med stöd av punkt 7. Med stöd av punkt 12 får<br>uppgifter om fysiska och juridiska personers identitet registreras.</p>
<p>I punkt 13 har tagits in en bestämmelse om att förutom transportmedel<br>far även container och tank registreras.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>210</p>
<p>Ändringen i punkt 10 föranleds av den nya regionindelningen av skat- ?<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>teförvaltningen.</p>
<p>6§</p>
<p>I syfte att ge Riksskatteverket möjlighet att utöva inflytande på rättsut-<br>vecklingen föreslås i avsnitt 15.6 att verket skall kunna överklaga beslut<br>enligt den nya lagen om punktskattekontroll av transporter m.m. av alko-<br>holvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter. I ett nytt andra stycke<br>har därför tagits in bestämmelser om att Riksskatteverket skall fa ha ter-<br>minalåtkomst till uppgifter om transportkontroller m.m. Även skatte-<br>myndigheten behöver ha tillgång till dessa uppgifter. Uppgifterna behövs<br>för prövning och tillsyn över upplagshavare, skatteupplag och registrera-<br>de varumottagare samt revisions- och annan kontrollverksamhet. De<br>skattemyndigheter som utöver Skattemyndigheten i Dalarnas län behöver<br>terminalåtkomst till tullregistret är skattemyndigheterna i Stockholms<br>län, Västra Götalands län och Skåne län. Dessa skattemyndigheter utför<br>revision av punktskatter. Terminalåtkomsten får endast avse uppgifter<br>som registrerats i samband med kontroller enligt lagen om punktskatte-<br>kontroll avseende transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mi-<br>neralolj eprodukter.</p>
<p>8§</p>
<p>De uppgifter som registreras om transportkontroller och beslut i samband<br>med sådana skall gallras på samma sätt som övriga uppgifter i registret.</p>
<h3>24.6 Förslaget till lag om ändring i alkohollagen<br>(1994:1738)</h3>
<h4>1 kap.</h4>
<p>1§</p>
<p>I förtydligande syfte har lagts till att lagen även innehåller de materiella<br>bestämmelserna för införsel av alkoholdrycker, se 4 kap. 2 §.</p>
<h4>4 kap.</h4>
<p>2§</p>
<p>Den allmänna bakgrunden till tilläggen i paragrafens andra stycke fram-<br>går av avsnitt 13.1. Genom tilläggen vidgas något möjligheten till inför-<br>sel av spritdrycker, vin och starköl.</p>
<p>Enligt andra stycket 4 får spritdrycker, vin och starköl föras in i landet<br>av enskild person eller i yrkesmässig befordran för en enskild person,<br>som har fyllt 20 år och som flyttar till Sverige, om dryckerna är avsedda<br>för dennes eller dennes familjs personliga bruk. Det är utan betydelse om<br>den inflyttande tidigare har haft hemvist här i landet eller ej. Det skall<br>dock vara fråga om byte av bostadsort.</p>
<p>Vidare anges i andra stycket 5 att rätt till införsel också föreligger för<br>enskild person eller i yrkesmässig befordran för en enskild person som<br></p>
<p>211</p>
<p>har fyllt 20 år och som har förvärvat dryckerna genom arv eller testa- P<sup>r0</sup>P-1997/98:100<br>mente, om dryckerna är avsedda för dennes eller dennes familjs personli-<br>ga bruk.</p>
<p>Med uttrycket yrkesmässig befordran avses postbefordran eller annan<br>liknande befordran, t.ex. genom transportföretag. Det har inte i alkohol-<br>lagen föreskrivits någon mängdmässig begränsning avseende rätten till<br>införsel. Någon sådan begränsning finns inte heller i fråga om s.k. resan-<br>deinförsel, jämför paragrafens andra stycke punkten 2. Den som hävdar<br>rätt till införsel enligt punkterna 4 och 5 har naturligtvis bevisbördan för<br>att förutsättningarna för införseln är uppfyllda. Denne skall m.a.o. kunna<br>styrka genom skriftlig dokumentation i form av flyttintyg, testamente<br>eller dylikt att dryckerna verkligen utgör flyttgods eller arvegods. Av den<br>allmänna motiveringen framgår också att tull och skatt skall erläggas vid<br>införsel från tredje land, se avsnitt 13.1.</p>
<h3>24.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om</h3>
<h3>tobaksskatt</h3>
<p>76 £</p>
<p>I paragrafens sista stycke anges att bestämmelsen i första stycket även<br>omfattar sådana överföringar som sker utan vinstsyfte och som inte utgör<br>gåvoförsändelser. Detta innebär att t.ex. en försändelse med tobaksvaror<br>från en privatperson i ett medlemsland till en privatperson i ett annat<br>medlemsland är att anse som distansförsäljning även om avsändaren inte<br>gör någon ekonomisk vinst på detta, förutsatt att det inte är fråga om en<br>ren gåva. Skatt tas inte ut på gåvoförsändelser.</p>
<p>I fall som avses i sista stycket gäller inte bestämmelsen i andra stycket<br>om att säljare skall företrädas av en av beskattningsmyndigheten god-<br>känd representant. Inte heller gäller registreringsskyldighet enligt 18 §.<br>Reglerna om ställande av säkerhet för betalning av skatten i första styck-<br>et gäller däremot även i dessa fall.</p>
<p>22 §</p>
<p>I sista stycket anges att den som överför skattepliktig vara enligt 16 §<br>sista stycket skall lämna deklaration för varje avsänd leverans. Deklara-<br>tionen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar<br>efter det att varorna avsänts.</p>
<h3>24.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:146) om<br>avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter</h3>
<p>1J</p>
<p>Ändringen i punkt 1 föranleds av den nya regionindelningen av skatte-<br>förvaltningen.</p>
<p>I en ny punkt 6 har tagits in en bestämmelse om att lagen skall tilläm-<br>pas om skatt som påförts med stöd av 3 kap. 5 § lagen om punktskatte-<br></p>
<p>212</p>
<p>kontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineral-<br>oljeprodukter återbetalas.</p>
<h3>24.9 Förslaget till lag om särskild skattekontroll av torg-<br>och marknadshandel m.m.</h3>
<h4>Definitioner</h4>
<p>}§</p>
<p>I paragrafen definieras begreppen torg- och marknadshandel samt upp-<br>låtelsetillfälle.</p>
<p>I första stycket anges att med torg- och marknadshandel avses all han-<br>del utom sådan som en näringsidkare stadigvarande bedriver i perma-<br>nenta lokaler eller i omedelbar anslutning till dessa. Lagen är alltså till-<br>lämplig vid försäljning som sker från torg, gator, marknader, mässor,<br>loppmarknader, tillfälligt utnyttjade lokaler eller liknande. Den skall<br>gälla oavsett om försäljningen bedrivs inomhus eller utomhus, i lokaler<br>eller liknande som utnyttjas vid enstaka tillfällen eller for kortare tid, från<br>försäljningsstånd, fordon eller andra anordningar som ställs upp. Försälj-<br>ningen behöver inte ske yrkesmässigt. Vad som försäljs saknar också<br>betydelse.</p>
<p>Stycket har utformats mot bakgrund av vad Lagrådet anfört.</p>
<p>I andra stycket anges att med upplåtelsetillfälle avses varje tillfälle då<br>en viss plats för torg- och marknadshandel upplåts till en viss person.<br>Med viss person avses såväl fysisk som juridisk person. Denna definition<br>behövs för att tolkningssvårigheter inte skall uppstå vid tillämpningen av<br>5 §; kontrollavgift skall fa tas ut för varje upplåtelsetillfälle där skyldig-<br>het enligt 2 § inte fullgjorts.</p>
<h4>Platsupplåtarens skyldigheter</h4>
<p>2§</p>
<p>I paragrafen anges de skyldigheter som åvilar den som upplåter plats för<br>torg- och marknadshandel. Paragrafen behandlas i avsnitt 22.2 och 22.3.</p>
<p>I första stycket anges de åtgärder platsupplåtaren är skyldig att vidta i<br>samband med platsupplåtelsen. Det saknar betydelse om platsupplåtaren<br>är ägare till den aktuella platsen eller om denne upplåter plats i andra<br>hand. Skyldigheterna aktualiseras oavsett om ersättning eller inte skall<br>utges för upplåtelsen. Det spelar heller ingen roll om den som önskar få<br>plats upplåten till sig avser att själv bedriva torg- och marknadshandel på<br>platsen eller att hyra ut platsen i andra hand.</p>
<p>Med upplåtelse avses den civilrättsliga upplåtelsen mellan exempelvis<br>en markägare och en torghandlare. I fråga om upplåtelse av offentlig<br>plats som kräver polisens tillstånd enligt ordningslagen (1993:1617) kan<br>det göras gällande att det är polisen som är ”tillståndsupplåtare” (se t.ex.<br>Alf Bohlin, Kommunala avgifter, 1984, s. 179 ff.). Det är dock inte den-<br>na typ av upplåtelse som avses i första stycket.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>213</p>
<p>Skyldigheten enligt detta stycke innebär att platsupplåtaren skall an-<br>teckna uppgifter om namn eller firma, person- eller organisationsnum-<br>mer, adress samt telefonnummer för den som platsen upplåts till och for<br>dennes företrädare. Om den som önskar få plats upplåten till sig är inne-<br>havare av F-skattsedel kan platsupplåtarens skyldigheter i stället fullgö-<br>ras genom att den som platsen upplåts till överlämnar en kopia av sitt F-<br>skattebevis. Detta hindrar i och för sig inte att en kopia av F-skattsedeln<br>överlämnas. F-skattsedeln innehåller vissa uppgifter som inte framgår av<br>F-skattebeviset. Emellertid är de uppgifter som anges på F-skattebeviset<br>tillfyllest för att platsupplåtaren skall anses ha fullgjort sin skyldighet.<br>Eftersom platsupplåtaren inte ges någon befogenhet att kontrollera läm-<br>nade uppgifter mot exempelvis någon form av legitimationshandling far<br>upplåtaren ta uppgiftslämnarens uppgifter för goda. Naturligtvis skall av<br>anteckningarna framgå också vilken plats som upplåts och för vilken tid<br>platsen upplåts. Som Lagrådet anfört är det en självklarhet att om den<br>som platsen upplåts till eller dennes företrädare saknar person- eller or-<br>ganisationsnummer, sådant nummer inte behöver antecknas.</p>
<p>Stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag med det tilläg-<br>get att kopia av F-skattebeviset - och alltså inte beviset i original - kan<br>överlämnas till platsupplåtaren.</p>
<p>I andra stycket anges att platsupplåtaren skall bevara inhämtade upp-<br>gifter i viss tid.</p>
<p>Genom tredje stycket, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag,<br>ges möjlighet för skattemyndigheten att förelägga platsupplåtaren att<br>överlämna inhämtade uppgifter om platsupplåtelser. Vidare ges skatte-<br>myndigheten möjlighet att förena föreläggandet med vite.</p>
<h4>Revision och kontrollbesök</h4>
<p>3§</p>
<p>I paragrafen finns en revisionsbestämmelse. Skattemyndigheten far be-<br>sluta om revision för att kontrollera att den som upplåter plats för torg-<br>och marknadshandel fullgjort sina skyldigheter enligt 2 §. Regeln be-<br>skrivs i avsnitt 22.3.</p>
<p>4§</p>
<p>I paragrafen finns bestämmelser om skattemyndighetens kontroll av dem<br>som bedriver torg- och marknadshandel. I syfte att identifiera en person<br>som bedriver eller kan antas bedriva sådan handel får skattemyndigheten<br>göra s.k. kontrollbesök. Vid ett sådant besök far myndigheten också<br>kontrollera eventuellt innehav av F-skattsedel och ställa frågor om verk-<br>samheten. Vid en kontroll enligt denna paragraf är det inte fråga om nå-<br>gon fullständig granskning av verksamheten som vid en revision. Därför<br>har också myndighetens befogenheter vid kontrollen begränsats.</p>
<p>Det ligger i sakens natur att skattemyndigheten i förväg inte behöver<br>veta namnet på den eller de som skall kontrolleras. Det är ju det främsta<br>syftet med kontrollen att ta reda på vem eller vilka som bedriver handel<br>på exempelvis en marknadsplats vid ett visst tillfälle. Mot bakgrund</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>214</p>
<p>härav är det inte möjligt att skattemyndighetens beslut om kontrollbesök<br>tar sikte på en i förväg till namnet utpekad torg- och marknadshandlare.</p>
<p>Någon sanktion kopplad till skattemyndighetens kontrollbefogenheter<br>finns inte.</p>
<p>För att tydliggöra syftet med kontrollen har paragrafen justerats efter<br>föredragningen i Lagrådet.</p>
<h4>Kontrollavgift</h4>
<p>I paragrafen finns bestämmelser om en administrativ sanktionsavgift,<br>som skall påföras den platsupplåtare som inte fullgjort skyldigheten en-<br>ligt 2 §. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 22.4.</p>
<p>Som framgår av första stycket skall avgiften tas ut för varje upplåtel-<br>setillfälle där skyldigheten inte fullgjorts. Begreppet upplåtelsetillfälle<br>har definierats i 1 § andra stycket. Härmed avses varje tillfälle då en viss<br>plats för torg- och marknadshandel upplåts till en viss person. Varje upp-<br>låtelse vid t.ex. en marknad är ett upplåtelsetillfälle. Om någon vid en<br>marknad upplåter två platser är det således fråga om två upplåtelser.</p>
<p>Det torde kunna uppkomma situationer då antalet platsupplåtelser, be-<br>träffande vilka platsupplåtaren inte fullgjort sina skyldigheter, inte exakt<br>kan fastställas. Vid sådant förhållande far skattemyndigheten uppskatta<br>antalet upplåtelser. Vid en prövning i allmän förvaltningsdomstol är det<br>skattemyndigheten som har bevisbördan för att antalet upplåtelser uppgår<br>till i vart fall det av myndigheten påstådda antalet.</p>
<p>Lagrådet har pekat på frågan om inte en vägran från en platsupplåtares<br>sida att lämna ut anteckningar rörande upplåtna platser kan föranleda<br>såväl kontrollavgift som ett med vite förenat föreläggande att lämna ut<br>uppgifterna. Vidare har Lagrådet ifrågasatt om det inte finns anledning<br>att helt slopa möjligheten att påföra kontrollavgift såvitt gäller underlå-<br>tenheten att lämna ut bevarade anteckningar.</p>
<p>Enligt regeringens mening har kontrollavgiften respektive vitet olika<br>ändamål. Vitet är, till skillnad mot avgiften, inte att se som någon sank-<br>tion. Mot bakgrund härav bör det finnas möjlighet att använda båda in-<br>stituten med avseende på samma platsupplåtare.</p>
<p>Det följer av allmänna principer att avgiften eller vitet inte är en sådan<br>kostnad för intäkternas förvärvande som får dras av vid beräkningen av<br>upplåtarens skattepliktiga inkomst.</p>
<p>I andra stycket finns bestämmelser om befrielse från avgiften. Be-<br>stämmelsen är avsedd att tillämpas på samma sätt som motsvarande be-<br>stämmelser på andra skatteområden, som exempelvis bestämmelsen om<br>befrielse från särskild avgift i 5 kap. 6 § taxeringslagen (1990:324).</p>
<h4>Förfarandet</h4>
<p>6§</p>
<p>I första stycket anges huvudregeln att det är skattemyndigheten i den re-<br>gion (intill utgången av år 1998 skattemyndigheten i det län) där torg-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>215</p>
<p>och marknadshandeln bedrivs eller har bedrivits som fattar beslut enligt<br>lagen. Regeln beskrivs i avsnitt 22.5.</p>
<p>I andra stycket har intagits en regel som gör det möjligt att flytta be-<br>slutsbehörigheten mellan två skattemyndigheter. Bestämmelsen har ut-<br>formats med 2 kap. 5 § första stycket skattebetalningslagen (1997:483)<br>som förebild. Förutsättningen för att beslutanderätten skall fa överlämnas<br>är att den andra myndigheten går med på det samt att överlämnandebe-<br>slutet inte medför avsevärda besvär för den som beslutet rör. Vad som<br>skall anses medföra avsevärda besvär för den enskilde måste avgöras<br>från fall till fall, men rent generellt kan sägas att det bör röra sig om en<br>mer påtaglig olägenhet.</p>
<p>7§</p>
<p>I första stycket anges vilka beslut meddelade av skattemyndigheten som<br>inte far överklagas. Det gäller beslut om revision och om kontrollbesök<br>samt om föreläggande vid vite.</p>
<p>Andra stycket innehåller en hänvisning till bestämmelserna i skattebe-<br>talningslagen (1997:483) vad gäller fråga om dels debitering och betal-<br>ning av kontrollavgift, dels förfarandet i övrigt. Det innebär att beslut om<br>kontrollavgift överklagas hos länsrätten. Av allmänna forumregler följer<br>att beslutet skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets beslutet<br>har fattats.</p>
<p>Av hänvisningen till skattebetalningslagens bestämmelser följer också<br>att skattemyndigheten kan uppdra åt en annan skattemyndighet att i all-<br>män förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller<br>en viss grupp av ärenden under förutsättning att den andra myndigheten<br>går med på det. Riksskatteverket kan ta över uppgiften att föra det all-<br>männas talan i allmän förvaltningsdomstol. Vidare kan verket överklaga<br>ett beslut av länsrätt eller kammarrätt även om verket inte tidigare har<br>fört det allmännas talan i målet. Det är Riksskatteverket som för det all-<br>männas talan i Regeringsrätten. Riksskatteverket kan uppdra åt en tjäns-<br>teman vid en skattemyndighet att företräda verket i allmän förvalt-<br>ningsdomstol.</p>
<p>Mot bakgrund av att grundläggande bestämmelser om muntlig för-<br>handling finns i 9 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) saknas skäl att,<br>som kommittén föreslagit, ta in någon särskild bestämmelse härom i la-<br>gen om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m.</p>
<h3>24.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om<br>särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet</h3>
<p>1§</p>
<p>Genom tillägget i andra stycket görs lagen tillämplig även vid revision<br>enligt lagen om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel<br>m.m. och för kontroll av att föreläggande enligt samma lag fullgjorts rik-<br>tigt och fullständigt.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>216</p>
<h3>24.11 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen<br>(1997:483)</h3>
<h4>1 kap.</h4>
<p>1§</p>
<p>Tillägget i första stycket punkt 6 innebär att lagen gäller i fråga om den<br>kontrollavgift som skattemyndigheten kan påföra den platsupplåtare som<br>inte fullgjort sin skyldighet enligt 2 § lagen om särskild skattekontroll av<br>torg- och marknadshandel m.m.</p>
<h4>22 kap.</h4>
<p>n§</p>
<p>Av punkt 8, som är ny, följer att det alltid krävs prövningstillstånd av<br>kammarrätten vid överklagande av länsrättens beslut enligt lagen om sär-<br>skild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m. Även beslut enligt<br>skattebetalningslagen som fattas senare under förfarandet, exempelvis i<br>fråga om debitering och betalning, omfattas av kravet på prövningstill-<br>stånd.</p>
<h3>24.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (19997:1024)<br>om skattemyndigheters medverkan i brottsutredning-<br>ar</h3>
<p>1J</p>
<p>Ändringen är föranledd av att det föreslås att lagen (1996:598) om kon-<br>troll av yrkesmässiga vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol<br>och tobak skall upphöra att gälla den 1 juli 1998 då den nya lagen om<br>punktskattekontroll träder i kraft.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>217</p>
<h2>Sammanfattning av betänkandet Punktskattekontroll<br>av alkohol, tobak och mineralolja m.m.</h2>
<p>I betänkandet förelår kommittén att det infors en ny lag om punktskatte-<br>kontroll m.m. avseende alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljepro-<br>dukter. Kommittén lämnar även förslag om identitetskontroll och särskild<br>skattekontroll beträffande tillfällig handel. Förslagen sammanfattas på<br>följande sätt.</p>
<h3>Punktskattekontrollfrågor</h3>
<p>I samband med att Europeiska gemenskapen (EG) vid årsskiftet 1992/93<br>införde den inre marknaden försvann i princip möjligheten till traditio-<br>nella gränskontroller mellan medlemsstaterna. När Sverige inträdde i den<br>Europeiska unionen (EU) behövdes därför nya kontrollmöjligheter på<br>punktskatteområdet. Ganska snart inkom också rapporter om omfattande<br>skattefusk vid införsel av alkohol- och tobaksvaror samt mineraloljepro-<br>dukter.</p>
<p>Det bör understrykas att våra förslag syftar till att förbättra möjlighe-<br>terna till skattekontroll och skatteindrivning; de bör således inte blandas<br>ihop med förslag som tar sikte på brottsbekämpning. En annan sak är att<br>förslag som leder till effektivare skattekontroll i förlängningen också<br>leder till att flera skattebrott och annan ekonomisk brottslighet upptäcks.</p>
<p>Vårt uppdrag har bestått i att skapa ett system för effektiv punktskatte-<br>kontroll avseende alkohol varor, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.<br>Våra förslag omfattar både den yrkesmässiga hanteringen, inklusive di-<br>stansförsäljning, och införseln for privat bruk. Förslagen avseende kon-<br>troll av införsel for privat bruk bygger till viss del på våra förslag avse-<br>ende kontroll av den kommersiella hanteringen. I vissa fall har dock sär-<br>lösningar valts. Vi har valt att behandla frågor om kontroll av införsel for<br>privat bruk i ett separat kapitel. Även förslagen rörande kontroll av an-<br>vändningen av märkta mineraloljeprodukter redovisas i ett eget kapitel.</p>
<p>Man kan säga att vårt förslag till ny lagreglering beträffande punkt-<br>skattekontrollverksamhet vilar på fyra pelare, nämligen möjligheten att<br>göra fysiska kontroller, möjligheten att säkra skatteindrivningen, möjlig-<br>heten att på ett tidigt stadium få tillgång till relevant information samt<br>möjligheten till effektiva sanktioner. De fyra pelarna eller delarna i vårt<br>förslag är alla viktiga för att punktskattekontrollverksamheten skall kun-<br>na bedrivas på ett effektivt sätt. Vi lämnar också förslag om hur punkt-<br>skattekontrollarbetet skall organiseras och genomföras; i denna del finns<br>förslag både beträffande beskattningsmyndighetens arbete och beträffan-<br>de samverkan med andra myndigheter. Vi lämnar även vissa förslag rö-<br>rande domstolsförfarandet.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>218</p>
<h4>Möjlighet att göra fysiska kontroller</h4>
<p>Den första beståndsdelen i en effektiv punktskattekontrollverksamhet är<br>möjligheten att göra fysiska kontroller. Här föreslår vi ett system med<br>transportkontroller och lokalkontroller samt omhändertagande av varor<br>m.m. under den tid som det behövs for att punktskattekontrollen skall<br>kunna genomföras. I förslagen finns givetvis också vissa rättsäkerhetsga-<br>rantier. Det kan redan här nämnas att transportkontroll på enskild plats<br>och lokalkontroll i princip endast får genomforas om domstol efter ansö-<br>kan lämnar tillstånd till kontrollen. Beskattningsmyndigheten får fatta<br>nämnda beslut endast i två fall, nämligen dels vid fara i dröjsmål, dels<br>om samtliga enskilda som berörs av beslutet underrättats och inte ut-<br>tryckligen motsätter sig kontrollen. Vid transport- och lokalkontroller<br>samt omhändertagande skall vidare vissa bestämmelser om undantagande<br>av handling från kontroll m.m. iakttas. Vidare införs en proportionali-<br>tetsbestämmelse som skall gälla samtliga beslut enligt lagen; beslut om<br>åtgärd far enligt denna bestämmelse fattas endast om skälen för åtgärden<br>uppväger det intrång och men i övrigt som åtgärden innebär för enskild.</p>
<p>Transportkontroll är en form av punktskattekontroll. Vid transport-<br>kontroll kan beskattningsmyndigheten kontrollera bl.a. att transporter på<br>svenskt territorium genomförs i enlighet med cirkulationsdirektivets be-<br>stämmelser. Transportkontroller far genomföras på offentlig plats, men<br>kontrollerna far också, som nyss antytts, genomföras på enskild plats.<br>Härmed avses plats som inte är offentlig enligt ordningslagen<br>(1993:1617) och som är trädgård, parkeringsplats eller annan uppställ-<br>ningsplats för fordon, upplagsplats eller plats för av- eller pålastning av<br>varor. Transportkontroll far genomföras beträffande såväl vägtransporter<br>som järnvägs-, flyg- och sjötransporter. Vid transportkontroll far beskatt-<br>ningsmyndigheten undersöka låda, behållare eller andra utrymmen i<br>transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel där alkoholva-<br>ror, tobaksvaror eller mineraloljeprodukter kan förvaras under transport.<br>Myndigheten far också eftersöka och granska handlingar och ta prov på<br>varorna. Förare, befälhavare eller skattskyldig som medföljer transport-<br>medel är skyldig att legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka<br>sin identitet. Detsamma gäller annan person som medföljer transporten<br>och som är eller kan antas vara ansvarig för transporten eller varorna.<br>Förare eller befälhavare är vidare skyldig att tillse att föreskrivna doku-<br>ment medföljer transporten; han skall också förete dokumenten vid be-<br>skattningsmyndighetens kontroll. Dessa skyldigheter gäller dock inte<br>befälhavare på transportmedel som i yrkesmässig trafik befordrar andra<br>transportmedel, containrar eller tankar.</p>
<p>Förare, befälhavare eller ägare till vara som skall kontrolleras skall vid<br>transportkontroll ansvara för den transport som behövs för kontrollen<br>samt för upp- och återinpackning av vara. Han skall vidare i förekom-<br>mande fall öppna transportmedel, container, tank eller transporthjälpme-<br>del, som är låst eller har tillslutits på annat sätt; denna skyldighet gäller<br>även låda, behållare eller annat utrymme som finns i transportmedel,<br>transporthjälpmedel, container, tank eller på enskild plats. Enskild skall<br>också bereda beskattningsmyndigheten tillträde till enskild plats. Vid<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>219</p>
<p>transportkontroll på enskild plats åvilar skyldigheterna även den som<br>äger eller innehar nyttj anderätten till den enskilda platsen. Samtliga nu<br>nämnda skyldigheter gäller endast i den utsträckning som enskild förfo-<br>gar över utrymmet eller egendomen.</p>
<p>Lokalkontroll är den andra formen av punktskattekontroll som kan gö-<br>ras med stöd av den av oss föreslagna lagen. Sådan kontroll får göras i<br>lokal samt på därtill hörande enskild plats, där det finns anledning att<br>anta att punktskattepliktiga varor yrkesmässigt tas emot, avsänds, tillver-<br>kas, bearbetas eller förvaras. Vid dessa kontroller far myndig- heten un-<br>dersöka utrymmen där punktskattepliktiga varor kan finnas, undersöka<br>och ta prov på vara samt eftersöka och granska handlingar som kan ha<br>betydelse för kontrollen. Myndigheten far också undersöka transportme-<br>del, container, tank eller transporthjälpmedel som finns i lokalen eller på<br>platsen. Den som befinner sig på platsen är skyldig att identifiera sig om<br>han på skälig grund kan antas ha ett sådant samband med kontrollerad<br>vara att kännedom om hans identitet kan vara av betydelse för punkt-<br>skattekontrollen. Den som äger eller har nyttj anderätten till den plats där<br>lokalkontroll görs eller ägare till vara som skall kontrolleras skall ansvara<br>för upp- och återinpackning av vara. Även beträffande lokalkontroll har<br>enskild vissa skyldigheter att öppna lås m.m.; dessa överensstämmer i<br>princip med förslagen rörande transportkontroll.</p>
<p>Beskattningsmyndigheten far vid genomförande av transport- eller lo-<br>kalkontroll öppna transportmedel, transporthjälpmedel, container eller<br>tank, som är låst eller har tillslutits på annat sätt; dessa befogen-heter<br>gäller även låda, behållare eller annat utrymme som finns i transportme-<br>del, container, tank eller transporthjälpmedel samt i lokal och på enskild<br>plats. Vidare får myndigheten bereda sig tillträde till lokal som inte är<br>bostad och till enskild plats samt försegla transportmedel, container,<br>tank, transporthjälpmedel, lokal och enskild plats.</p>
<p>Som komplement till transport- och lokalkontrollema ges beskattning-<br>smyndigheten möjlighet att omhänderta varor, transportmedel, container,<br>tank, transporthjälpmedel och handlingar (omhändertagande vid trans-<br>port- eller lokalkontroll). Omhändertagandet skall vara tillfälligt och får<br>göras endast om det behövs för punktskattekontrollen. Omhändertagande<br>av handling far dock bestå även efter det att punktskattekontrollen av-<br>slutats, under den tid som handlingen behövs i bevishänseende i mål eller<br>ärenden enligt vårt lagförslag eller lagen (1984:151) om punktskatter och<br>prisregleringsavgifter (LPP), lagen (1994:1563) om tobaksskatt (LTS),<br>lagen (1994:1564) om alkoholskatt (LAS) eller lagen (1994:1776) om<br>skatt på energi (LSE). Beslut om omhändertagande skall alltid fattas om<br>transportkontroll eller lokalkontroll inte avslutats inom den tid domstol<br>förordnat eller inom sex timmar från att kontrollen påbörjades. Detsam-<br>ma gäller om vara eller handling förflyttas från den plats där lokal- eller<br>transportkontroll på enskild plats görs samt om det vid en transportkon-<br>troll finns behov av att kvarhålla ett transportmedel som används för att<br>yrkesmässigt befordra passagerare, så att ordinarie avgångstid inte kan<br>hållas.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>220</p>
<h4>Möjlighet att säkra skatteindrivningen</h4>
<p>Den andra beståndsdelen i vårt förslag är möjligheten att säkra skattein-<br>drivningen. Möjligheter att fatta beslut om skattebeslag och skatteförver-<br>kande är viktiga för att de fiskala intressena skall kunna säkras. Förut-<br>sättningarna för skattebeslag och skatteförverkande är att det inte framgår<br>att punktskatt beträffande varan är betalad i Sverige och att säkerhet be-<br>träffande varan har ställts i laga ordning och kan infrias. Beslut om skat-<br>tebeslag och skatteförverkande far inte fattas om det framgår att punkt-<br>skatt beträffande varan inte skall betalas i Sverige eller om punktskatten<br>erläggs i rätt tid. Beträffande skatteförverkande gäller dessutom att beslut<br>inte får fattas innan punktskatt beträffande varan förfallit till betalning<br>samt under den tid för vilken anstånd att betala punktskatt medgivits.<br>Såväl punktskattepliktiga varor som transportmedel, transporthjälpmedel,<br>containrar och tankar kan vara föremål för skatteförverkande och skatte-<br>beslag, även om annat än punktskattepliktiga varor endast kan skatteför-<br>verkas om värdet på varorna inte räcker till. Skatteförverkandevärdet får<br>avse skatteskulden med ett tillägg på fyrtio procent samt de kostnader för<br>förfarandet som staten haft. Istället för att egendom skatteförverkas kan<br>lösen fastställas. Förslaget innehåller även skyddsbestämmelser för ägare<br>till egendom. Ägaren skyddas dels genom möjlighet till jämkning vid<br>skatteförverkande, dels genom bestämmelser om skydd för godtroende<br>ägare till egendom som är föremål för skattebeslag.</p>
<p>Efter att beslutet om skatteförverkande vunnit laga kraft skall egendo-<br>men säljas genom beskattningsmyndighetens försorg; influtna intäkter<br>skall i första hand användas för att betala det fastställda skatteförverkan-<br>devärdet. Förslaget innehåller även bestämmelser om förtida försäljning<br>av egendom som är föremål för skattebeslag.</p>
<h4>Möjlighet att få tillgång till relevant information</h4>
<p>Den tredje delen vi behandlar är möjligheten att få tillgång till relevant<br>information på ett så tidigt stadium som möjligt. Här är det nödvändigt<br>att beskattningsmyndigheten dels får möjlighet att bedriva viss spanings-<br>liknande verksamhet, dels får tillgång till ett effektivt ADB-baserat sys-<br>tem för inhämtning och bearbetning av information.</p>
<p>Beskattningsmyndigheten föreslås få befogenhet att skugga person,<br>ställa frågor och hålla uppsikt över det som är eller kan antas vara yr-<br>kesmässig transport samt lokal eller annat område där det kan antas att<br>punktskattepliktiga varor yrkesmässigt tas emot, avsänds, tillverkas, be-<br>arbetas eller förvaras.</p>
<p>Vi föreslår att ett punktskattekontrollregister inrättas. I detta register<br>skall vissa uppgifter från transport- och lokalkontroller få registreras.<br>Vidare skall vissa uppgifter rörande omhändertagande, skattebeslag och<br>skatteförverkande få läggas in i registret samt beslut att påföra transport-<br>tillägg. Beskattningsmyndigheten ges också rätt att registrera vissa be-<br>lastningsuppgifter i punktskattekontrollregistret. Registret får inte inne-<br>hålla uppgift om enskilds ras, etniska ursprung, politiska åsikter, religiö-<br>sa eller politiska övertygelse, medlemsskap i fackförening, hälsa eller</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>221</p>
<p>sexualliv. Punktskattekontrollregistret far användas vid transport- och<br>lokalkontroller, omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande<br>samt vid utövandet av de särskilda spaningsliknande befogenheterna och<br>tillståndsprövning m.m. av upplagshavare och registrerade varumottaga-<br>re.</p>
<p>Beskattningsmyndigheten föreslås få terminalåtkomst till tullmyndig-<br>heternas spaningsdiarium, körkortsregistret och skepps- och båtsregist-<br>ren. Vidare föreslås vissa ändringar i lagen (1965:94) om polisregister<br>m.m.: beskattningsmyndigheten far rätt att begära utdrag ur eller upplys-<br>ning från polisregister.</p>
<p>Vi föreslår slutligen att beskattningsmyndigheten skall få tillgång till<br>vissa uppgifter om det som är eller kan antas vara yrkesmässig transport<br>ur transportföretagens bokningsregister; inhämtade uppgifter skall få läg-<br>gas in i punktskattekontrollregistret. Uppgifterna ur bokningsregistren får<br>lämnas med hjälp av ADB, men något krav på detta uppställs inte. Det<br>överlämnas till transportföretagen och beskatttningsmyndigheten att<br>komma överens om formerna för överlämnande av uppgifter.</p>
<h4>Möjlighet att använda effektiva sanktioner</h4>
<p>Den fjärde delen av vårt förslag består av sanktioner mot överträdelser.<br>Här ingår sanktioner mot den skattskyldige i form av en administrativ<br>avgift samt straffrättsliga sanktioner mot förare m.fl. som på olika sätt<br>försvårar kontrollarbetet. Vi föreslår således att transporttillägg skall<br>kunna påföras den skattskyldige; bestämmelserna om transporttillägg har<br>till viss del utformats på samma sätt som i lagen (1996:598) om kontroll<br>av yrkesmässiga vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol och<br>tobak (transportkontrollagen). Transporttillägg skall således kunna påfö-<br>ras den skattskyldige om ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet<br>inte medföljer transporten. Även underlåten-heten att anmäla att redan<br>beskattade varor skall föras in till Sverige samt underlåtenheten att ställa<br>säkerhet vid distansförsäljning sanktioneras med transporttillägg. Nivån<br>på tillägget är fyrtio procent av den skatt som belöper på eller kan antas<br>belöpa på de punktskattepliktiga varorna.</p>
<p>Förare eller befälhavare som uppsåtligen underlåter att medföra ledsa-<br>gardokument och i föreskrivna fall bevis om ställd säkerhet under färd<br>skall kunna dömas enligt en straffrättslig bestämmelse för transportkon-<br>trollbrott till böter eller fängelse i sex månader. Den som av grov oakt-<br>samhet bryter mot skyldigheten att medföra nämnda dokument skall<br>kunna dömas för transportkontrollförseelse till dagsböter. Vi föreslår<br>även en straffbestämmelse beträffande den som av uppsåt eller grov<br>oaktsamhet underlåter att stanna på anmaning. Även i detta fall skall<br>straffet vara dagsböter. Den som vägrar att legitimera sig eller på annat<br>sätt styrka sin identitet vid en transport- eller en lokalkontroll skall kunna<br>dömas till penningböter. Ansvar skall dock inte ådömas om beskattning-<br>smyndigheten ändå genast kunnat fastställa den tillfrågades identitet.</p>
<p>För att sanktionssystemet skall vara effektivt är det också viktigt att det<br>går att fastställa vem som är skattskyldig. Skattskyldigbegreppet i LTS,</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>222</p>
<p>LAS och LSE behöver därför ändras. Skattskyldigbegreppet ändras så att<br>den som i ett annat EG-land förvärvar en punktskattepliktig vara genom<br>ett bindande överlåtelseavtal som gäller vid den tidpunkt då skattskyl-<br>digheten inträder, om varan förs in till Sverige och här skall används för<br>annat än privat bruk är skattskyldig. Någon ändring av deklarationstid-<br>punkten vid införsel av redan beskattade varor infors inte.</p>
<h4>Hur skall arbetet organiseras?</h4>
<p>I vårt uppdrag ingår också att lämna förslag till hur kontrollverksam-<br>heten skall bedrivas i praktiken.</p>
<p>Skattemyndigheten i Dalarnas län är beskattningsmyndighet for punkt-<br>skatter. Våra förslag innefattar delvis nya arbetsuppgifter för myndighe-<br>ten. För att våra förslag skall får genomslagskraft bör en organisation<br>med mobila kontrollgrupper byggas upp. Vidare bör en underrättelseen-<br>het inrättas. Såvitt vi kan bedöma kommer den nya organisationen att<br>innebära personalkostnader motsvarande åtminstone 100-125 årsarbets-<br>krafter.</p>
<p>Punktskattekontrollen skall stå under beskattningsmyndighetens led-<br>ning. Andra skattemyndigheter och tullmyndigheter far medverka i kon-<br>trollverksamheten genom att genomföra kontroller for beskattningsmyn-<br>dighetens räkning. Tjänstemännen vid dessa myndigheter har härvid<br>samma kontrollbefogenheter som tjänstemännen vid beskattningsmyn-<br>digheten; beskattningsmyndigheten far också uppdra åt annan skatte-<br>myndighet eller tullmyndighet att fatta beslut för beskattningsmyndighe-<br>tens räkning i visst ärende eller i viss grupp av ärenden. Polismyndighet<br>och Kustbevakningen skall på begäran lämna biträde vid beskattning-<br>smyndighetens kontroller. Anmaning att stanna fordon får ges av tjäns-<br>teman vid beskattningsmyndigheten och tjänsteman vid annan skatte-<br>myndighet som särskilt förordnats härtill av beskattningsmyndigheten.<br>Sådan anmaning får också ges av tjänsteman vid tullmyndighet som<br>medverkar i kontroll i hamnar och på gränsnära områden samt av polis-<br>man som biträder vid kontroll. Polisman och tjänsteman vid Kustbevak-<br>ningen som biträder vid beskattningsmyndighetens kontroll får ge anma-<br>ning att stanna fartyg och om det är uppenbart nödvändigt även inbringa<br>fartyg till hamn.</p>
<p>Våra förslag omfattar även vissa sekretessbrytande bestämmelser; des-<br>sa har införts för att underlätta myndigheternas samarbete när det gäller<br>punktskattekontroll. Exempelvis skall uppgifter som tullmyndighet, po-<br>lismyndighet eller Kustbevakningen förfogar över och som behövs för<br>punktskattekontrollen på beskattningsmyndighetens begäran tillhanda-<br>hållas denna. Ett annat exempel är att tullmyndighet, polismyndighet el-<br>ler Kustbevakningen genast skall underrätta beskattningsmyndigheten<br>om de påträffar obeskattade punktskattepliktiga varor. För att underlätta<br>samarbetet har också bestämmelser om registerutdrag m.m samt termi-<br>nalåtkomst till punktskattekontrollregistret införts. Beskattningsmyndig-<br>heten skall således på begäran lämna de myndigheter som medverkar i<br>eller biträder vid beskattningsmyndighetens kontroller utdrag ur eller</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>223</p>
<p>uppgift om innehållet i punktskattekontrollregistret om det behövs för<br>punktskattekontrollen. Tjänstemän på skattemyndighet i vars uppgifter<br>utförande av transport- och lokalkontroller, handläggningen av ärenden<br>om skattebeslag eller skatteförverkande eller utövande av de spanings-<br>liknande kontrollbefogenhetema ingår samt tjänstemän på Generaltullsty-<br>relsens (GTS) underrättelse- och sambandscentral (USC) far ha termi-<br>nalåtkomst till punktskattekontrollregistret. Tjänsteman på beskattning-<br>smyndigheten som prövar upplagshavare samt registrerade varumottaga-<br>re far ha terminalåtkomst till vissa uppgifter.</p>
<p>Förare eller befälhavare samt ägare till varor som skall kontrolleras<br>skall stå for kostnaderna för förfarandet vid transportkontroller. Den som<br>äger eller innehar nyttjanderätt till den plats där lokalkontroll görs samt<br>ägaren till varor som skall kontrolleras skall stå för kostnaderna för förfa-<br>randet vid lokalkontroller. Statens kostnader för förvar vid omhänderta-<br>gande och skattebeslag skall ersättas av den som äger egendomen. Skyl-<br>dighet att ersätta staten för kostnaderna far efterges helt eller delvis om<br>det framstår som oskäligt att ta ut ersättning.</p>
<p>Bestämmelserna om omprövning i 4 kap. 3-12 §§ LPP och överkla-<br>gande i 8 kap. LPP skall enligt vårt förslag i tillämpliga delar även gälla<br>beslut om transporttillägg. Beträffande omprövning och överklagande av<br>beslut om omhändertagande och beslut angående kostnaderna för förfa-<br>randet gäller bestämmelserna i 23-25 §§ samt 27 och 28 §§ förvaltning-<br>slagen (1986:223). Våra förslag omfattar även bestämmelser om över-<br>lämnande av beslutanderätten till annan myndighet m.m.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>Domstolsförfarandet</h4>
<p>Vi lämnar även vissa förslag rörande domstolsförfarandet. Beskattning-<br>smyndigheten skall som tidigare nämnts ansöka hos länsrätt om att fa<br>företa transportkontroll på enskild plats och lokalkontroll. Detsamma<br>gäller beträffande skattebeslag och skatteförverkande samt förtida för-<br>säljning av egendom som är föremål för skattebeslag; när det gäller förti-<br>da försäljning av egendom kan i ett fall även enskild göra en ansökan till<br>länsrätten. Vid fara i dröjsmål kan beskattningsmyndigheten - utom då<br>det är fråga om skatteförverkande - fatta ett interimistiskt beslut som<br>skyndsamt skall underställas länsrätten. Ägare till omhändertagen egen-<br>dom ges rätt att överklaga beskattningsmyndighetens omhändertagande-<br>beslut och beslut angående kostnadsansvar. Vidare införs vissa bestäm-<br>melser angående länsrättens hantering av mål beträffande undantagande<br>av handling; regleringen på detta område överensstämmer med vad som<br>gäller enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskatt-<br>ningsförfarandet (tvångsåtgärdslagen).</p>
<p>Beskattningsmyndigheten är part i länsrätt även i sådana fall där beslut<br>i första instans fattats av annan myndighet; beskattningsmyndigheten far<br>dock besluta att den andra myndigheten skall föra myndighetens talan.<br>Vidare införs särskilda bestämmelser om partsställning vid transport-<br>kontroll på enskild plats, lokalkontroll, omhändertagande, skattebeslag,<br>skatteförverkande samt förtida försäljning av egendom som är föremål</p>
<p>för skattebeslag; om ägaren är okänd eller saknar känt hemvist i landet Prop. 1997/98:100<br>far i stället den som senast innehade varorna vara part i länsrätten. Innan Bilaga 1<br>beslut om skatteförverkande fattas skall dock länsrätten göra försök att<br>delge ägaren till egendomen; i de fall ägaren till egendomen inte är känd<br>skall länsrätten istället utfärda ett föreläggande i Post och Inrikes tid-<br>ningar.</p>
<p>I lagen införs särskilda bestämmelser om skyndsam handläggning,<br>möjlighet att fatta interimistiska beslut och muntlig förhandling.</p>
<p>Det införs också en möjlighet att överlämna mål angående transport-<br>kontroll på enskild plats, lokalkontroll, omhändertagande, skattebeslag,<br>skatteförverkande och förtida försäljning av egendom som är föremål för<br>skattebeslag från den behöriga domstolen till annan domstol.</p>
<p>Det uppställs inget krav på prövningstillstånd vid fullföljd till kam-<br>marrätt.</p>
<h4>Kontroll av införsel for privat bruk och av användning av märkta<br>mineraloljeprodukter</h4>
<p>Vi lämnar också förslag till nya bestämmelser beträffande kontroll av<br>införsel för privat bruk och användning av märkta mineraloljeprodukter.</p>
<p>Vi föreslår vissa ändringar i lagen (1994:1565) om beskattning av pri-<br>vatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i<br>Europeiska unionen (privatinförsellagen). Den som för in en vara för<br>vilken skattskyldighet föreligger enligt nämnda lag skall deklarera detta<br>vid införseln. Om införseln görs på bemannad tullplats skall deklaratio-<br>nen lämnas till tulltjänsteman. I annat fall skall deklarationen lämnas till<br>beskattningsmyndigheten; den skall då han inkommit till myndigheten<br>senast sju dagar efter införseln. Punkt-skatten skall betalas i samband<br>med att deklaration lämnas. I de fall deklarationen lämnas till beskatt-<br>ningsmyndigheten skall punktskatten betalas genom insättning på ett sär-<br>skilt konto. I de fall deklarationen lämnas till tulltjänsteman vid beman-<br>nad tullplats skall punktskatten betalas till tullmyndigheten; tullmyndig-<br>heten skall i dessa situationer besluta om och uppbära punktskatten.</p>
<p>Transportkontroller får genomföras även för kontroll beträffande inför-<br>sel för privat bruk; när det gäller alkoholvaror och tobaksvaror dock en-<br>dast på annan plats än enskild plats. Härvid gäller beträffande beskatt-<br>ningsmyndighetens befogenheter och enskilds skyldigheter i viss ut-<br>sträckning bestämmelserna om transportkontroll samt besluts-behörighet<br>m.m. i samband med yrkesmässig hantering.</p>
<p>Beskattningsmyndigheten får i samband med transportkontroller fatta<br>beslut om omhändertagande och skattebeslag av punktskattepliktiga al-<br>koholvaror och tobaksvaror som enskild fört in i landet för privat bruk.<br>Länsrätten får på ansökan av beskattningsmyndigheten besluta om skatte-<br>förverkande av alkoholvaror och tobaksvaror som är föremål för skatte-<br>beslag. Beslutet om skatteförverkande far avse egendom motsvarande<br>värdet av den punktskatt som belöper på varorna samt dröjsmålsavgift<br>och särskild avgift enligt privatinförsellagen.</p>
<p>225</p>
<p>8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100</p>
<p>Beskattningsmyndigheten får i samband med transportkontroll beträf-<br>fande privatinförsel av mineraloljeprodukter fatta beslut om omhänderta-<br>gande. Härvid gäller beträffande myndighetens befogenhet och enskilds<br>skyldigheter och rättigheter bestämmelserna om omhändertagande i sam-<br>band med kontroll av yrkesmässig hantering i tillämpliga delar. Länsrät-<br>ten får på beskattningsmyndighetens ansökan besluta om skattebeslag<br>och skatteförverkande.</p>
<p>Annan skattemyndighet och tullmyndighet får medverka i beskattning-<br>smyndighetens transportkontrollverksamhet genom att genomföra kon-<br>troller för beskattningsmyndighetens räkning. Härvid har myndigheterna<br>samma kontrollbefogenheter som beskattningsmyndigheten; beskattning-<br>smyndigheten får också uppdra åt annan skattemyndighet eller tullmyn-<br>dighet att fatta beslut för beskattningsmyndighetens räkning i visst ären-<br>de eller i viss grupp av ärenden. Tullmyndighet får även fatta beslut om<br>skattebeslag av alkoholvaror och tobaksvaror för beskattningsmyndighe-<br>tens räkning. Tullmyndighet får också då införsel för privat bruk av al-<br>koholvaror eller tobaksvaror görs på bemannad tullplats anmana person<br>att stanna, undersöka väska eller annat handresgods samt företa kropp-<br>svisitation om det finns synnerliga skäl att anta att en i Sverige obeskat-<br>tad punktskattepliktig vara döljs i den kontrollerades klädedräkt. Be-<br>stämmelserna om biträde från polismyndighet och Kustbevakningen<br>gäller även transportkontroller beträffande införsel för privat bruk.</p>
<p>Många av bestämmelserna om yrkesmässig hantering gäller också be-<br>träffande privatinförsel. Således gäller bestämmelserna beträffande<br>punktskattekontrollregistret i huvudsak också denna punktskattekontroll-<br>verksamhet. Ett undantag är bestämmelserna om transportföretags skyl-<br>dighet att lämna uppgifter ur bokningsregister; dessa skall således inte<br>tillämpas i privatinförselfallen. Vissa av straffbestämmelserna är också<br>desamma. Således gäller straffbestämmelserna beträffande brott mot<br>skyldighet att stanna på anmaning och att identifiera sig även beträffande<br>dessa kontroller. Dessutom skall de bestämmelser om kostnadsansvar<br>som gäller vid kontroll av yrkesmässig hantering också gälla vid kontroll<br>av privatinförsel. Slutligen skall samma regler gälla beträffande ompröv-<br>ning, överklagande samt handläggning i domstol. Förvaltningslagens<br>bestämmelser om omprövning och överklagande skall således tillämpas<br>beträffande beskattningsmyndighetens eller tullmyndighets beslut om<br>skattebeslag beträffande alkoholdrycker och tobaksvaror. Detsamma<br>gäller beskattningsmyndighetens beslut om omhändertagande beträffande<br>mineraloljeprodukter och kostnadsansvar.</p>
<p>Som tidigare nämnts lämnar vi även vissa förslag beträffande kontrol-<br>len av användningen av märkta mineraloljeprodukter. Även dessa kon-<br>troller skall - till den del de är punktskattekontroller - stå under beskatt-<br>ningsmyndighetens ledning; vad avser misstänkta brott mot märkningsfö-<br>reskriftema föreslår vi ingen ändring utan i dessa fall skall även fortsätt-<br>ningsvis de straffprocessuella bestämmelserna gälla. Kontrollerna skall<br>på samma sätt som transportkontroller m.m. utföras av beskattningsmyn-<br>digheten. Annan skattemyndighet, tullmyndighet, polismyndighet och<br>Kustbevakningen får medverka i kontrollverksamheten genom att utföra<br>kontroller för beskattningsmyndighetens räkning.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>226</p>
<p>Beskattningsmyndigheten skall vid kontroll få undersöka transport-<br>medlets bränsletank och andra utrymmen där det kan antas att minera-<br>loljeprodukter förvaras. Myndigheten skall härvid få öppna låsta utrym-<br>men m.m.; föraren eller befälhavaren skall vara skyldig att öppna låsta<br>utrymmen m.m. Myndigheten skall vidare få eftersöka och granska de<br>handlingar som behövs för kontrollen och ta prov på mineraloljeproduk-<br>ter. För uttagna prov skall ersättning inte utges. Då kontrollerna utförs av<br>annan myndighet skall myndigheten ha samma befogenheter som be-<br>skattningsmyndigheten. Förare och befälhavare på båt skall vara skyldig<br>att stanna på anmaning samt att legitimera sig eller på annat godtagbart<br>sätt styrka sin identitet. Vid brott mot dessa skyldigheter skall dags- re-<br>spektive penningböter kunna ådömas. Bestämmelserna om undantagande<br>av handling i LPP skall gälla beträffande dessa kontroller.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h3>Identitetskontroll och vissa frågor angående tillfällig handel</h3>
<p>I del B lämnar vi förslag dels om identitetskontroll, dels om särskild<br>skattekontroll beträffande tillfällig handel.</p>
<p>I kapitel 16 redovisas våra överväganden beträffande identitetskontroll.<br>Skattemyndigheten får befogenhet att vid besök i verksamhets-lokaler i<br>samband med skattekontroll begära att person som befinner sig på plat-<br>sen skall legitimera sig eller styrka sin identitet på annat godtagbart sätt,<br>om personen i fråga kan antas ha ett sådant samband med den kontrolle-<br>rade verksamheten att kännedom om hans identitet är av betydelse för<br>kontrollen. Begreppet besök i samband med skattekontroll är avsett att<br>omfatta såväl revisioner i verksamhetslokaler som besök i andra sam-<br>manhang, exempelvis taxeringsbesök. Den som bryter mot skyldighet att<br>identifiera sig skall dömas till penning-böter. Ansvar skall dock inte<br>ådömas om skattemyndigheten genast kunnat fastställa den tillfrågades<br>identitet.</p>
<p>I kapitel 17 finns förslag beträffande särskild skattekontroll av tillfällig<br>handel. Den som upplåter plats för tillfällig handel skall vara skyldig att<br>före det att upplåtelse sker kontrollera huruvida den som önskar få plats<br>upplåten till sig är innehavare av F-skattsedel. Upplåtaren skall också<br>vara skyldig att infordra en kopia av befintlig F-skattsedel samt i de fall<br>F-skattsedel inte finns föra anteckningar om platshyrarens och i före-<br>kommande fall dennes företrädares namn, personnummer, adress och<br>telefonnummer. Är platshyraren en juridisk person skall även firma och<br>organisationsnummer antecknas. Uppgifterna skall bevaras i sju kalen-<br>derår efter det att upplåtelsen skedde.</p>
<p>Den som upplåter plats för tillfällig handel är skyldig att på begäran<br>lämna skattemyndigheten ovanstående uppgifter. Skattemyndigheten kan<br>fatta beslut om att påföra upplåtaren en särskild avgift (plats- upplåta-<br>rens kontrollavgift) med 1 000 kr om denne inte fullgjort sin kontroll-<br>och anteckningsskyldighet. Avgiften får efterges om det framstår som<br>uppenbart oskäligt att ta ut den. Skattemyndigheten får vidare besluta om<br>revision hos den som har eller kan antas ha upplåtit plats för tillfällig</p>
<p>227</p>
<p>handel för att kontrollera att han har fullgjort sina ovan nämnda skyldig-<br>heter.</p>
<p>Skattemyndigheten får i syfte att identifiera enskild som kan antas be-<br>driva tillfällig handel besluta om identifieringsbesök. Vid ett sådant be-<br>sök far skattemyndigheten, utöver att efterfråga persons identitet, kon-<br>trollera innehav av F-skattsedel och ställa frågor om verksamheten. Den<br>som befinner sig på platsen är skyldig att på skattemyndighetens begäran<br>legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet; denna<br>skyldighet skall dock åvila endast person som på skälig grund kan antas<br>ha ett sådant samband med den kontrollerade verksamheten att kännedom<br>om hans identitet kan vara av betydelse för skattekontrollen. Den som<br>bryter mot skyldigheten att identifiera sig skall kunna dömas till penning-<br>böter.</p>
<p>Protokoll skall föras över identifieringsbesök.</p>
<p>Det är skattemyndigheten i det län där upplåtelsen av platsen för till-<br>fällig handel görs som är behörig att fatta beslut enligt lagen samt att<br>ompröva beslut. Myndigheten far dock uppdra åt annan skattemyndighet<br>att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ären-<br>den. Myndigheten far också uppdra åt annan skattemyndighet som fattat<br>ett beslut enligt lagen att ompröva beslutet. Förutsättningen för överläm-<br>nande av beslutanderätt är att den andra myndigheten medger det och att<br>det inte innebär avsevärd olägenhet för enskild. Beslut om platsupplåta-<br>rens kontrollavgift samt nyssnämnda beslut om överlämnande av beslu-<br>tanderätt till annan skattemyndighet far överklagas hos länsrätten.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>228</p>
<h2>Tillämpliga delar av kommitténs författningsförslag</h2>
<h3>Förslag till lag om punktskattekontroll m.m. avseende alkohol-<br>varor, tobaksvaror och mineraloljeprodukter</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>1 kap. Allmänna bestämmelser</h4>
<p>Lagens tillämpningsområde m.m.</p>
<p>1 § Denna lag är tillämplig vid punktskattekontroll som avser sådan<br>hantering av punktskattepliktiga varor som omfattas av rådets direktiv<br>92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskatte-<br>pliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana va-<br>ror, senast ändrat genom rådets direktiv 96/99/EG. Genom denna lag ge-<br>nomförs delar av detta direktiv.</p>
<p>Bestämmelserna i denna lag är tillämpliga beträffande</p>
<p>1. yrkesmässig hantering av punktskattepliktiga varor,</p>
<p>2. distansförsäljning av punktskattepliktiga varor och</p>
<p>3. införsel för privat bruk av punktskattepliktiga varor med de in-<br>skränkningar som anges i 13 kap.</p>
<p>2 § Med punktskattepliktig vara avses tobaksvara, alkoholvara och mine-<br>raloljeprodukt.</p>
<p>Med tobaksvara avses vara som anges i 1 § andra stycket lagen<br>(1994:1563) om tobaksskatt.</p>
<p>Med alkoholvara avses vara som anges i 2-6 §§ lagen (1994:1564) om<br>alkoholskatt.</p>
<p>Med mineraloljeprodukt avses bränsle som anges i 1 kap. 3 a § lagen<br>(1994:1776) om skatt på energi.</p>
<p>3 § Med handling avses framställning i skrift eller bild samt upptagning<br>som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt<br>hjälpmedel.</p>
<p>Med ledsagardokument avses sådant ledsagardokument som skall<br>medfölja transport enligt det i 1 § angivna direktivet.</p>
<p>Med bevis om ställd säkerhet avses sådant dokument som anges i arti-<br>kel 18.3 i det i 1 § angivna direktivet.</p>
<p>4 § Med transportmedel avses fordon, fartyg, luftfartyg och tåg.</p>
<p>Med fordon förstås sådant motordrivet fordon, släpfordon, terrängfor-<br>don och efterfordon som avses i 2 § vägtrafikkungörelsen (1972:603).</p>
<p>Med fartyg avses varje farkost som används eller kan användas för<br>transport på vatten.</p>
<p>Med luftfartyg avses varje farkost som används eller kan användas för<br>lufttransport.</p>
<p>Med förare avses förare av fordon.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>229</p>
<p>Med befälhavare avses befälhavare på fartyg och luftfartyg samt tåg-<br>befälhavare.</p>
<p>5 § Med enskild plats avses mark som inte är offentlig plats enligt ord-<br>ningslagen (1993:1617) och som utgör trädgård, parkeringsplats eller<br>annan uppställningsplats för fordon, upplagsplats eller plats för av- eller<br>pålastning av varor.</p>
<p>Med allmän flygplats avses flygplats för allmänt bruk.</p>
<p>Oavsett vad som stadgas i första stycket är område på bangård och<br>allmän flygplats inte att anse som enskild plats.</p>
<p>6 § Med skattskyldig avses vid yrkesmässig hantering av punktskatte-<br>pliktig vara den som är skattskyldig enligt</p>
<p>1. 9 § första stycket 1-5 eller 27 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt,</p>
<p>2. 8 § första stycket 1-5 eller 7 eller 26 § lagen (1994:1564) om alko-<br>holskatt samt</p>
<p>3. 4 kap. 1 § första stycket 1-5 eller 7 eller 2 § lagen (1994:1776) om<br>skatt på energi.</p>
<p>Med skattskyldig avses vid införsel för privat bruk av punktskatteplik-<br>tig vara</p>
<p>1. den som skall betala skatt enligt lagen (1994:1565) om beskattning<br>av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är<br>medlem i Europeiska unionen och</p>
<p>2. den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 8 lagen (1994:1776) om<br>skatt på energi.</p>
<p>7 § Med beskattningsmyndighet avses Skattemyndigheten i Dalarnas län.<br>Med länsrätt avses Länsrätten i Dalarnas län.</p>
<p>Proportionalitet</p>
<p>8 § Beslut om åtgärd enligt denna lag får fattas endast om skälen för åt-<br>gärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för<br>enskild.</p>
<p>Gränsdragningen mellan införsel for yrkesmässig användning och inför-<br>sel för privat bruk m.m.</p>
<p>9 § I 10-12 §§ finns bestämmelser om hur gränsdragningen mellan inför-<br>sel för yrkesmässig användning och införsel för privat bruk skall göras<br>vid tillämpningen av denna lag.</p>
<p>10 § Vid bedömning av om införsel har gjorts för yrkesmässig använd-<br>ning eller för privat bruk skall hänsyn tas till</p>
<p>1. innehavarens kommersiella status,</p>
<p>2. skälet till innehavet,</p>
<p>3. den plats där varan finns,</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>230</p>
<p>4. det använda transportsättet,</p>
<p>5. handlingar som hänför sig till varan,</p>
<p>6. varans beskaffenhet samt</p>
<p>7. omfattningen av införseln.</p>
<p>11 § Om införsel av tobaksvaror överstiger 800 st cigarretter, 400 st ci-<br>garriller, 200 st cigarrer eller 1 kg röktobak skall den anses vara gjord för<br>yrkesmässig användning, om inte starkare skäl talar emot det. Vid be-<br>dömningen skall varje varuslag behandlas för sig.</p>
<p>12 § Om införsel av alkoholvaror överstiger 10 liter spritdrycker, 20 liter<br>mellanklassprodukter, 90 liter vin varav högst 60 liter mousserande vin<br>eller 110 liter öl skall den anses vara gjord för yrkesmässig användning,<br>om inte starkare skäl talar emot det. Vid bedömningen skall varje varus-<br>lag behandlas för sig.</p>
<p>Undantagande av handlingar från granskning m.m.</p>
<p>13 § Granskning av handlingar, som görs med stöd av denna lag, omfat-<br>tar på enskilds begäran inte</p>
<p>1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken<br>och</p>
<p>2. annan handling med ett betydande skyddsintresse, om handlingens<br>innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till annans<br>kännedom.</p>
<p>Enskild får även begära att handling, som han anser inte skall omfattas<br>av kontrollen, skall undantas från granskning.</p>
<p>Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om hand-<br>lingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen.</p>
<p>14 § Enskild skall upplysas om möjligheten att begära att handling skall<br>undantas från granskning.</p>
<p>15 § Om en handling eller en del av handling undantagits från gransk-<br>ning, får innehållet inte återges eller åberopas vid redogörelse för<br>granskningen eller annars inför myndighet. Detta gäller även om en<br>handling, utan beslut av länsrätten, återlämnats efter det att den begärts<br>undantagen.</p>
<p>16 § Vid granskning av upptagning för automatisk databehandling får<br>endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för<br>att tillgodose ändamålet med åtgärden. Granskningen får inte genomföras<br>via telenät.</p>
<p>Bestämmelserna i 2-4 och 6 §§ lagen (1987:1231) om automatisk da-<br>tabehandling vid taxeringsrevision, m.m. tillämpas vid eftersökning,<br>granskning och omhändertagande av upptagning för automatisk databe-<br>handling enligt denna lag.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>231</p>
<h4>2 kap. Transportkontroll och lokalkontroll Prop. 1997/98:100</h4>
<p>Bilaga 2</p>
<p>1 § Punktskattekontroll enligt denna lag får göras genom transportkon-<br>troll eller lokalkontroll.</p>
<p>I 3 kap. finns bestämmelser om omhändertagande vid transportkontroll<br>och lokalkontroll. I 4 kap. finns bestämmelser om särskilda kontrollbefo-<br>genheter.</p>
<p>Transportkontroll</p>
<p>2 § Punktskattepliktig vara som flyttas enligt det förfarande för skatte-<br>uppskov som fastställs i det i 1 kap. 1 § angivna direktivet, skall åtföljas<br>av ett ledsagardokument och i förekommande fall bevis om ställd säker-<br>het.</p>
<p>3 § Transportkontroll får genomföras dels beträffande pågående trans-<br>port, dels då varor på-, av- eller omlastas i direkt anslutning till transport.<br>Transportkontroll får genomföras även på enskild plats. Transportkon-<br>troll på enskild plats får dock göras endast om det inte är möjligt att ge-<br>nomföra behövlig punktskattekontroll med stöd av revisionsbestämmel-<br>sema i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller<br>lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.</p>
<p>4 § Beskattningsmyndigheten får vid transportkontroll undersöka låda,<br>behållare eller annat utrymme i transportmedel, container, tank eller<br>transporthjälpmedel där punktskattepliktig vara kan förvaras under trans-<br>port. Myndigheten får vidare eftersöka och granska ledsagardokument,<br>bevis om ställd säkerhet och annan handling som kan vara av betydelse<br>för beskattningen samt undersöka och ta prov på vara. Myndigheten får<br>vid granskningen använda tekniskt hjälpmedel som finns i transport-<br>medlet.</p>
<p>5 § Förare är skyldig att stanna på anmaning som ges av tjänsteman vid<br>beskattningsmyndigheten, annan skattemyndighet, tullmyndighet eller<br>polismyndighet.</p>
<p>Befälhavare på fartyg är skyldig att stanna på anmaning som ges av<br>polisman eller tjänsteman vid Kustbevakningen.</p>
<p>6 § Förare eller befälhavare samt skattskyldig som medföljer transporten<br>är skyldiga att på beskattningsmyndighetens begäran legitimera sig eller<br>på annat godtagbart sätt styrka sin identitet. Detsamma gäller annan per-<br>son som medföljer transporten samt person som befinner sig på enskild<br>plats där transportkontroll utförs.</p>
<p>Skyldighet att identifiera sig enligt första stycket åvilar endast person<br>som på skälig grund kan antas ha ett sådant samband med stannat eller<br>undersökt transportmedel, container, tank, transporthjälpmedel eller vara<br>att kännedom om hans identitet kan vara av betydelse för punktskatte-<br>kontrollen.</p>
<p>232</p>
<p>7 § Förare eller befälhavare är skyldig att tillse att ledsagardokument<br>eller bevis om ställd säkerhet medföljer transport i enlighet med 2 §. Vid<br>transportkontroll skall förare eller befälhavare tillhandahålla beskatt-<br>ningsmyndigheten nämnda dokument.</p>
<p>Skyldighet enligt första stycket gäller inte befälhavare på transportme-<br>del som i yrkesmässig trafik befordrar andra transportmedel, containrar<br>eller tankar.</p>
<p>8 § Förare, befälhavare eller ägare till vara som skall kontrolleras skall<br>vid transportkontroll ansvara för den transport som behövs för kontrollen<br>samt ansvara för uppackning och återinpackning av vara. Förare, befäl-<br>havare, ägare till vara eller enskild plats eller nyttjanderättshavare till<br>enskild plats skall i förekommande fall</p>
<p>1. öppna transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel, som<br>är låst eller har tillslutits på annat sätt och</p>
<p>2. bereda myndigheten tillträde till enskild plats.</p>
<p>Skyldighet enligt andra stycket gäller även låda, behållare eller annat<br>utrymme som finns i transportmedel, container, tank eller transport-<br>hjälpmedel eller på enskild plats.</p>
<p>Skyldighet enligt andra stycket 1 gäller endast i den utsträckning som<br>enskild förfogar över den i punkten nämnda egendomen. Skyldighet en-<br>ligt andra stycket 2 gäller endast för enskild som förfogar över den en-<br>skilda platsen. Skyldighet enligt tredje stycket gäller endast den som för-<br>fogar över lådan, behållaren eller utrymmet.</p>
<p>Lokalkontroll</p>
<p>9 § Beskattningsmyndigheten får genom lokalkontroll eftersöka punkt-<br>skattepliktig vara om det finns skälig anledning att anta att</p>
<p>1. punktskatt beträffande varan inte är betalad i Sverige eller</p>
<p>2. i laga ordning ställd säkerhet beträffande varan saknas eller inte kan<br>infrias.</p>
<p>Lokalkontroll får göras endast om det inte är möjligt att genomföra be-<br>hövlig punktskattekontroll med stöd av revisionsbestämmelsema i lagen<br>(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller lagen<br>(1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.</p>
<p>10 § Lokalkontroll får göras i lokal samt på därtill hörande enskild plats,<br>där det finns skälig anledning att anta att punktskattepliktig vara yrkes-<br>mässigt tas emot, avsänds, tillverkas, bearbetas eller förvaras.</p>
<p>11 § Beskattningsmyndigheten far vid lokalkontroll undersöka utrymmen<br>där punktskattepliktig vara kan finnas. Myndigheten far vidare undersöka<br>och ta prov på vara. Vid lokalkontroll far även utrymmen i transportme-<br>del, container, tank eller transporthjälpmedel, som finns i lokalen eller<br>på platsen, undersökas.</p>
<p>Beskattningsmyndigheten får vid lokalkontroll eftersöka och granska<br>ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet. Detsamma gäller annan</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>233</p>
<p>handling som kan vara av betydelse for beskattningen. Myndigheten får<br>vid granskningen använda tekniskt hjälpmedel som finns på platsen.</p>
<p>12 § Den som befinner sig på plats där lokalkontroll görs är skyldig att<br>på beskattningsmyndighetens begäran legitimera sig eller på annat god-<br>tagbart sätt styrka sin identitet.</p>
<p>Skyldighet att identifiera sig åvilar endast person som på skälig grund<br>kan antas ha ett sådant samband med kontrollerad vara att kännedom om<br>hans identitet kan vara av betydelse for punktskattekontrollen.</p>
<p>13 § Den som äger eller innehar nyttjanderätt till den plats där lokalkon-<br>troll görs eller ägare till vara som skall kontrolleras skall ansvara för<br>uppackning och återinpackning av varan. Ägare till punktskattepliktig<br>vara som påträffas är också ansvarig för den transport som behövs for<br>kontrollen.</p>
<p>Den som äger eller innehar nyttjanderätt till den plats där lokalkontroll<br>görs eller ägare till vara som skall kontrolleras skall vidare i förekom-<br>mande fall</p>
<p>1. öppna transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel, som<br>är låst eller har tillslutits på annat sätt och</p>
<p>2. bereda myndigheten tillträde till lokal eller enskild plats.</p>
<p>Skyldighet enligt andra stycket 1 gäller även låda, behållare eller annat<br>utrymme som finns i transportmedel, container, tank, transporthjälpme-<br>del eller lokal eller på enskild plats.</p>
<p>Skyldighet enligt andra stycket 1 gäller endast i den utsträckning som<br>enskild förfogar över den i punkten nämnda egendomen. Skyldighet en-<br>ligt andra stycket 2 gäller endast för enskild som förfogar över, lokalen<br>eller den enskilda platsen. Skyldighet enligt tredje stycket gäller endast<br>den som förfogar över lådan, behållaren eller utrymmet.</p>
<p>Särskilda bestämmelser beträffande verkställighet av beslut om transport-<br>kontroll eller lokalkontroll</p>
<p>14 § Vid genomförande av transportkontroll eller lokalkontroll får be-<br>skattningsmyndi gheten</p>
<p>1. öppna transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel, som<br>är låst eller har tillslutits på annat sätt,</p>
<p>2. bereda sig tillträde till lokal som inte är bostad,</p>
<p>3. bereda sig tillträde till enskild plats samt</p>
<p>4. försegla transportmedel, container, tank, transporthjälpmedel, lokal<br>eller enskild plats.</p>
<p>Behörigheten enligt första stycket 1 och 4 gäller även låda, behållare<br>eller annat utrymme som finns i transportmedel, container, tank, trans-<br>porthjälpmedel eller lokal eller på enskild plats.</p>
<p>15 § Beslut om transportkontroll på enskild plats och lokalkontroll får<br>inte, utan att det föreligger särskilda skäl, verkställas mellan kl. 19.00<br>och kl. 08.00.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>234</p>
<h4>3 kap. Omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande Prop. 1997/98:100</h4>
<p>Bilaga 2<br>Omhändertagande</p>
<p>1 § Beskattningsmyndigheten får vid transportkontroll tillfälligt ta hand<br>om transporterad vara, transportmedel, container, tank, transport- hjälp-<br>medel och handling som medförts vid transporten om det behövs för<br>punktskattekontrollen {omhändertagande vid transportkontroll). Härvid<br>gäller bestämmelserna i 2 kap. 4, 6-8 och 14 §§.</p>
<p>Beskattningsmyndigheten får vid lokalkontroll tillfälligt ta hand om<br>vara, transportmedel, container, tank, transporthjälpmedel och handling<br>om det behövs för punktskattekontrollen (omhändertagande vid lokal-<br>kontroll). Härvid gäller bestämmelserna i 2 kap.l 1- 14 §§.</p>
<p>Omhändertagande av handling får bestå även efter det att punkt-<br>skattekontrollen genomförts, under den tid som handlingen behövs i be-<br>vishänseende i mål eller ärende enligt denna lag, lagen (1984:151) om<br>punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen (1994:1563) om tobaks-<br>skatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om<br>skatt på energi.</p>
<p>2 § Vid omhändertagande av vara och handling får även emballage, be-<br>hållare och förvaringsmaterial tas om hand.</p>
<p>Vid omhändertagande av handling får även tekniskt hjälpmedel som<br>behövs för att handlingen skall kunna uppfattas tas om hand. Sådant om-<br>händertagande får dock göras endast om det finns Synnerliga skäl för<br>detta.</p>
<p>3 § Beslut om omhändertagande skall alltid fattas</p>
<p>1. om transportkontroll eller lokalkontroll inte har avslutats inom den<br>tid som domstol förordnat enligt 9 kap. 1 § första stycket eller inom sex<br>timmar från det att kontrollen påbörjades,</p>
<p>2. om vara eller handling förflyttas från den plats där lokalkontroll el-</p>
<p>ler transportkontroll på enskild plats görs eller</p>
<p>3. om det vid en transportkontroll finns behov av att kvarhålla ett<br>transportmedel, som används för att yrkesmässigt befordra passagerare,<br>så att ordinarie avgångstid inte kan hållas.</p>
<p>4 § Om omhändertagande av handling omfattar upptagning för automa-<br>tisk databehandling skall, om det är möjligt, ett exemplar av upptagning-<br>en lämnas kvar hos innehavaren.</p>
<p>5 § Egendom som är föremål för omhändertagande skall förvaras av be-<br>skattningsmyndigheten eller den som fått i uppdrag av myndigheten att<br>sköta förvaringen. Omhändertagen egendom får vid behov flyttas till<br>lämpligt kontrollställe eller magasineras.</p>
<p>Omhändertagen egendom skall vårdas väl och stå under noggrann till-<br>syn.</p>
<p>235</p>
<p>Förutsättningarna för skattebeslag</p>
<p>6 § Beslut om skattebeslag av punktskattepliktig vara med emballage,<br>behållare eller annat förvaringsmaterial samt transportmedel, container,<br>tank eller transporthjälpmedel, som använts vid transport av varan, får<br>fattas om det inte framgår att</p>
<p>1. punktskatt beträffande varan är betalad i Sverige och</p>
<p>2. säkerhet beträffande varan ställts i laga ordning och kan infrias.</p>
<p>Beslut om skattebeslag får inte fattas om det framgår att punktskatt<br>beträffande varan inte skall betalas i Sverige eller om punktskatt beträf-<br>fande varan erläggs i rätt tid. Medgivet anstånd att betala punktskatt be-<br>träffande varan utgör inte hinder för skattebeslag.</p>
<p>Ett beslut om skattebeslag får avse ett värde som överstiger det värde<br>som anges i 7 § första stycket.</p>
<p>Förutsättningarna för skatteförverkande</p>
<p>7 § Ett beslut om skatteförverkande far avse egendom motsvarande vär-<br>det av</p>
<p>1. den punktskatt som enligt bestämmelserna i lagen (1994:1563) om<br>tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776)<br>om skatt på energi beräknas belöpa på de punktskattepliktiga varorna</p>
<p>2. ett tillägg på fyrtio procent av den punktskatt som anges i 1 samt</p>
<p>3. sådana kostnader för förfarandet enligt 8 kap. som staten haft.</p>
<p>Om beslutet om skatteförverkande framstår som obilligt med hänsyn<br>till ägarens ekonomiska situation eller övriga omständigheter far värdet<br>enligt första stycket jämkas.</p>
<p>8 § Punktskattepliktig vara får, tillsammans med emballage, behållare<br>eller annat förvaringsmaterial, förklaras skatteförverkad om det inte<br>framgår att</p>
<p>1. punktskatt beträffande varan är betalad i Sverige och</p>
<p>2. säkerhet beträffande varan ställts i laga ordning och kan infrias.</p>
<p>Om värdet på den punktskattepliktiga varan inte täcker det värde som<br>anges i 7 § första stycket 1 far även transportmedel, container, tank eller<br>transporthjälpmedel, som använts vid transport av varan, skatteförverkas.</p>
<p>Särskild rätt till egendom som förklarats skatteförverkad består om inte<br>även den särskilda rätten förklaras skatteförverkad. Sådan rätt som vun-<br>nits genom utmätning eller betalningssäkring upphör om egendomen för-<br>klaras skatteförverkad såvida det inte av särskild anledning förordnas att<br>rätten skall bestå. I beslut om skatteförverkande skall anteckning om be-<br>stående särskild rätt göras.</p>
<p>9 § Beslut om skatteförverkande far inte fattas</p>
<p>1. om punktskatt enligt 7 § första stycket 1 betalas i rätt tid,</p>
<p>2. om det framgår att punktskatt beträffande varan inte skall betalas i<br>Sverige,</p>
<p>3. innan punktskatt enligt 7 § första stycket 1 förfallit till betalning el-<br>ler</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>236</p>
<p>4. under den tid för vilken anstånd att betala punktskatt enligt 7 § P<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>första stycket 1 medgivits. Bilaga 2</p>
<p>Skydd för godtroende ägare vid skatteförverkande</p>
<p>10 § Punktskattepliktig vara far inte skatteförverkas om varans ägare på<br>grund av förhållandena vid förvärvet samt omständigheterna i övrigt inte<br>insåg eller borde ha insett</p>
<p>1. att varan skall beskattas i Sverige och</p>
<p>2. att punktskatt beträffande varan inte har betalats i Sverige.</p>
<p>Det som enligt första stycket gäller beträffande ägare till egendom<br>gäller även beträffande den som innehar särskild rätt till egendom.</p>
<p>11 § Transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel far skatte-<br>förverkas endast om ägaren på grund av omständigheterna insåg eller<br>borde ha insett</p>
<p>1. att transporten avsåg punktskattepliktig vara,</p>
<p>2. att varan skall beskattas i Sverige och</p>
<p>3. att punktskatt beträffande varan inte har betalats i Sverige.</p>
<p>Det som enligt första stycket gäller beträffande ägare till egendom<br>gäller även beträffande den som innehar särskild rätt till egendom.</p>
<p>Förhållandet till brottsutredningar</p>
<p>12 § Beslut om skatteförverkande, skattebeslag eller omhändertagande av<br>annat än handling far inte fattas om egendomen är beslagtagen i samband<br>med brottsutredning eller brottmål.</p>
<p>Om ett beslut om beslag i samband med brottsutredning eller brottmål<br>meddelas beträffande egendom som är föremål för skattebeslag, skall<br>beslutet om skattebeslag hävas. Detsamma gäller beslut om omhänderta-<br>gande av annat än handling.</p>
<p>Förfarandet med egendom som är föremål för skattebeslag</p>
<p>13 § Egendom som är föremål för skattebeslag skall förvaras av beskatt-<br>ningsmyndigheten eller den som fatt i uppdrag av myndigheten att sköta<br>förvaringen. Egendomen far härvid magasineras. Om det kan ske utan<br>fara och eljest är lämpligt får dock egendomen lämnas kvar i innehava-<br>rens besittning. Egendom som lämnas kvar i innehavarens besittning<br>skall förseglas eller märkas om det inte framstår som obehövligt.</p>
<p>Innehavaren far inte överlåta egendom som lämnats kvar i hans besitt-<br>ning. Han far inte heller förfoga över den på annat sätt som står i strid<br>mot beslutet om skattebeslag.</p>
<p>Egendom som är föremål för skattebeslag skall vårdas väl och stå un-<br>der noggrann tillsyn.</p>
<p>237</p>
<p>Förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag</p>
<p>14 § Är egendom som är föremål för skattebeslag utsatt för försämring<br>eller annan värdenedgång får den om ägaren begär det genast säljas. Om<br>försäljning inte påkallas av ägaren får beskattningsmyndigheten ansöka<br>om tillstånd till försäljningen hos länsrätten.</p>
<p>Om kostnaderna for förvaringen uppgår till eller beräknas uppgå till<br>betydande belopp i förhållande till egendomens värde far beskattning-<br>smyndigheten eller ägaren till förvarad egendom ansöka hos länsrätten<br>om att egendomen genast skall säljas.</p>
<p>Vid prövningen av skatteförverkandet skall intäkterna från förtida för-<br>säljning träda istället för den försålda egendomen.</p>
<p>Lösen</p>
<p>15 § Vid prövning av skatteförverkande far länsrätten på yrkande av äga-<br>re till egendom som är föremål för skattebeslag förordna att lösen mot-<br>svarande det värde som anges i 7 § skall betalas i stället för att egendo-<br>men skatteförverkas.</p>
<p>Lösen skall betalas senast en månad efter det att beslutet om lösen<br>vunnit laga kraft. Om betalning inte erläggs inom denna tid skall egen-<br>domen anses vara skatteförverkad.</p>
<p>När lösen erlagts skall egendomen genast överlämnas till dess ägare.</p>
<p>Förfarandet med egendom som är föremål för skatteförverkande</p>
<p>16 § Sedan beslut om skatteförverkande vunnit laga kraft skall egendo-<br>men försäljas genom beskattningsmyndighetens försorg. Härvid skall<br>förbehåll göras för sådan av beskattningsmyndigheten vid försälj nings-<br>tillfallet känd rättighet som gäller enligt 8 § tredje stycket.</p>
<p>Försäljningsintäkema skall användas för att betala det värde enligt 7 §<br>för vilket skatteförverkande gjorts. Härvid skall avräkning först göras för<br>den punktskatt som anges i 7 § första stycket 1 och därefter för de kost-<br>nader för förfarandet som anges i 7 § första stycket 3. Slutligen skall av-<br>räkning göras för det tillägg som anges i 7 § första stycket 2. Om egen-<br>dom är av sådan kvalitet att den inte kan säljas får den istället förstöras.<br>Avräknade intäkter tillfaller staten.</p>
<p>17 § Överskjutande intäkter vid försäljning skall utges till den vars egen-<br>dom skatteförverkats, om denne vid tidpunkten för försäljningen är känd<br>av beskattningsmyndigheten. Då egendom som avses i 8 § andra stycket<br>skatteförverkats skall överskjutande intäkter i första hand utges till ägare<br>till sådan egendom. Om flera fått egendom skatteförverkad skall var och<br>en erhålla ersättning i proportion till värdet av den egendom som skatte-<br>förverkats från honom.</p>
<p>Överskjutande intäkter som inte kunnat fördelas enligt första stycket<br>skall återbetalas till den som erlagt kostnadsersättning enligt 8 kap. 1 och<br>2 §§ avseende de kostnader denne erlagt. Om flera erlagt kostnads- er-</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>238</p>
<p>sättning skall var och en erhålla återbetalning i proportion till den kost-<br>nadsersättning han erlagt.</p>
<p>Om överskjutande intäkter inte kunnat utges enligt första stycket eller<br>återbetalas enligt andra stycket inom ett år från försäljningen tillfaller de<br>staten. Detsamma gäller om det efter återbetalning kvarstår överskjutan-<br>de intäkter.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h4>4 kap. Särskilda kontrollbefogenheter</h4>
<p>1 § Beskattningsmyndigheten får om det behövs för punktskattekontrol-<br>len</p>
<p>1. hålla uppsikt över transport som är eller kan antas vara yrkesmässig,</p>
<p>2. skugga person,</p>
<p>3. ställa frågor och</p>
<p>4. hålla uppsikt över lokal eller annan plats där det kan antas att punkt-<br>skattepliktiga varor yrkesmässigt tas emot, avsänds, tillverkas, bearbetas<br>eller förvaras.</p>
<h4>5 kap. Punktskattekontrollregistret m.m.</h4>
<p>Punktskattekontrollregistrets ändamål</p>
<p>1 § Beskattningsmyndigheten far för de ändamål som anges i 2 § föra ett<br>register med hjälp av automatisk databehandling (punktskattekontroll-<br>registret).</p>
<p>2 § Punktskattekontrollregistret får användas vid</p>
<p>1. transportkontroll och lokalkontroll,</p>
<p>2. omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande,</p>
<p>3. utövande av sådana särskilda kontrollbefogenheter som avses i 4<br>kap. 1 §,</p>
<p>4. prövning av och tillsyn över upplagshavare och skatteupplag enligt<br>10 och 12 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 9 och 11 §§ lagen<br>(1994:1564) om alkoholskatt samt 4 kap. 3 och 5 §§ lagen (1994:1776)<br>om skatt på energi eller</p>
<p>5. prövning av och tillsyn över registrerad varumottagare enligt 13 §<br>lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 12 § lagen (1994:1564) om alkohol-<br>skatt samt 4 kap. 6 § lagen (1994:1776) om skatt på energi. Punktskatte-<br>kontrollregistret far inte innehålla uppgift om enskilds ras, etniska ur-<br>sprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlem-<br>skap i fackförening, hälsa eller sexualliv.</p>
<p>Punktskattekontrollregistrets innehåll</p>
<p>3 § Punktskattekontrollregistret får beträffande transportkontroll och lo-<br>kalkontroll innehålla</p>
<p>1. uppgift om beskattningsmyndighetens beslut, dock inte skälen för<br>beslutet, och om detta har underställts länsrätt,</p>
<p>239</p>
<p>2. uppgift om domstols beslut, dock inte skälen for beslutet, och om<br>detta överklagats eller vunnit laga kraft,</p>
<p>3. uppgift om tid och plats för kontrollen,</p>
<p>4. uppgift om beslutande tjänsteman vid skattemyndighet eller tull-<br>myndighet,</p>
<p>5. identifikationsuppgifter beträffande genomsökt transportmedel eller<br>transporthjälpmedel och ägare till detta,</p>
<p>6. identifikationsuppgifter beträffande genomsökt container eller tank<br>och ägare till denna,</p>
<p>7. identifikationsuppgifter beträffande genomsökt lokal eller plats,</p>
<p>8. identifikationsuppgifter beträffande ägare och nyttj anderättshavare<br>till genomsökt lokal eller plats,</p>
<p>9. uppgift om punktskattepliktig vara påträffats eller inte,</p>
<p>10. uppgift om påträffad punktskattepliktig vara samt</p>
<p>11. identifikationsuppgifter beträffande ägare och skattskyldig till<br>punktskattepliktig vara.</p>
<p>Vid transportkontroll får registret dessutom innehålla identifikations-<br>uppgifter beträffande förare eller befälhavare.</p>
<p>Punktskattekontrollregistret får också innehålla uppgift ur vid tran-<br>sport medfört ledsagardokument beträffande namn och punktskattenum-<br>mer för avsändare och mottagare, avsändarland, destinationsland, av-<br>sändningsdag, transporttid, leveransplats, säkerhet och varubeskrivning.<br>Om någon av dessa uppgifter vid kontroll visar sig vara felaktig får även<br>anteckning härom göras i registret.</p>
<p>4 § Punktskattekontrollregistret får, med den begränsning som anges i<br>andra stycket, beträffande omhändertagande innehålla</p>
<p>1. uppgift om beskattningsmyndighetens beslut, dock inte skälen för<br>beslutet, och om beslutet överklagats,</p>
<p>2. uppgift om beslutande tjänsteman vid skattemyndighet eller tull-<br>myndighet samt</p>
<p>3. uppgift om domstolsbeslut, dock inte skälen för beslutet, och om<br>detta överklagats eller vunnit laga kraft.</p>
<p>Registrering i punktskattekontrollregistret får inte göras beträffande<br>beslut om omhändertagande som inte omfattar punktskattepliktig vara.</p>
<p>Om beslut om omhändertagande hävs med stöd av 3 kap. 12 § andra<br>stycket får i punktskattekontrollregistret registrering göras av diarie-<br>nummer eller motsvarande beteckning hos åklagarmyndighet.</p>
<p>5 § Punktskattekontrollregistret får beträffande skattebeslag innehålla</p>
<p>1. uppgift om beskattningsmyndighetens beslut, dock inte skälen för<br>beslutet, och om beslutet överklagats eller underställts länsrätt,</p>
<p>2. uppgift om beslutande tjänsteman vid skattemyndighet eller tull-<br>myndighet,</p>
<p>3. uppgift om beskattningsmyndighetens ansökan såvitt avser datum<br>för ansökan, vilken egendom som är föremål för ansökan och identifika-<br>tionsuppgifter beträffande ägaren till egendomen samt</p>
<p>4. uppgift om domstolsbeslut, dock inte skälen för beslutet, och om det<br>överklagats eller vunnit laga kraft.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>240</p>
<p>Om beslut om skattebeslag hävs enligt 3 kap. 12 § andra stycket får i<br>punktskattekontrollregistret registrering göras av diarienummer eller<br>motsvarande beteckning hos åklagarmyndighet.</p>
<p>6 § Punktskattekontrollregistret får beträffande skatteförverkande eller<br>beslut om lösen innehålla</p>
<p>1. uppgift om beskattningsmyndighetens ansökan såvitt avser datum<br>för ansökan, vilken egendom som är föremål för ansökan och identifika-<br>tionsuppgifter beträffande ägaren till egendomen samt</p>
<p>2. uppgift om domstolsbeslut, dock inte skälen för beslutet, och om det<br>överklagats eller vunnit laga kraft.</p>
<p>7 § Punktskattekontrollregistret far innehålla uppgift om beslut om trans-<br>porttillägg, dock inte skälen för beslutet.</p>
<p>8 § Punktskattekontrollregistret får beträffande transportkontrollbrott och<br>transportkontrollförseelse samt brott mot skyldigheten att stanna enligt 7<br>kap. 2 § innehålla</p>
<p>1. uppgift om dom i brottmål, dock inte domskälen, och om domen<br>överklagats eller vunnit laga kraft,</p>
<p>2. uppgift om godkänt strafföreläggande samt</p>
<p>3. uppgift om förekomst av ärende hos polis- eller åklagarmyndighet,<br>såvitt avser diarienummer eller motsvarande beteckning och identifika-<br>tionsuppgift beträffande misstänkt.</p>
<p>9 § Punktskattekontrollregistret far innehålla de tekniska och administra-<br>tiva uppgifter som behövs för att tillgodose ändamålet med registret.</p>
<p>Tillgång till uppgifter ur transportföretags bokningsregister m.m.</p>
<p>10 § Transportföretag som befordrar varor, fordon, containrar eller tankar<br>skall på begäran av beskattningsmyndigheten skyndsamt lämna aktuella<br>uppgifter om det som är eller kan antas vara yrkesmässig transport och<br>som är</p>
<p>1. identifikationsuppgifter beträffande transporterat fordon, tran-<br>sporterad container eller transporterad tank,</p>
<p>2. identifikationsuppgifter beträffande ägare till transporterat fordon,<br>transporterad container eller transporterad tank,</p>
<p>3. identifikationsuppgifter beträffande förare av transporterat fordon,</p>
<p>4. uppgift om transporterad vara,</p>
<p>5. uppgift om resrutt samt</p>
<p>6. uppgift om sättet för betalning och bokning.</p>
<p>Transportföretag behöver endast lämna sådana uppgifter som företaget<br>redan har tillgång till.</p>
<p>Transportföretag far lämna uppgifter på så sätt att de görs läsbara för<br>beskattningsmyndigheten genom terminalåtkomst.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>241</p>
<p>11 § Beskattningsmyndigheten får begära uppgifter enligt 10 § endast om<br>uppgifterna kan antas ha betydelse for punktskattekontrollverksamheten.<br>Uppgifterna far begäras endast av särskilt utsedd tjänsteman på beskatt-<br>ningsmyndigheten.</p>
<p>Beskattningsmyndigheten skall genast förstöra uppgifter om enskilda<br>personer som lämnats med stöd av 10 § om de saknar betydelse för<br>punktskattekontrollverksamheten.</p>
<p>Beskattningsmyndigheten far, om det behövs för punktskattekontroll-<br>verksamheten, med den begränsning som anges i andra stycket bearbeta<br>och lagra uppgifter i punktskattekontrollregistret.</p>
<p>Terminalåtkomst m.m. tillpunktskattekontrollregistret</p>
<p>12 § Terminalåtkomst till uppgifter i punktskattekontrollregistret far ges<br>endast för de ändamål som anges i 2 § första stycket och i den utsträck-<br>ning som anges i 13 och 14 §§.</p>
<p>13 § Tjänsteman på skattemyndighet, i vars arbetsuppgifter utförande av<br>transportkontroller och lokalkontroller, handläggning av ärenden om<br>skattebeslag eller skatteförverkande eller utövande av de särskilda kon-<br>trollbefogenhetema enligt 4 kap. 1 § ingår, får ha terminalåtkomst till<br>punktskattekontrollregistret.</p>
<p>Tjänsteman på beskattningsmyndigheten som prövar eller utövar till-<br>syn över upplagshavare och skatteupplag samt registrerade varumottaga-<br>re får ha terminalåtkomst till uppgift som avses i 3 - 9 §§. Terminalåt-<br>komst till uppgifter som avses i 3 § tredje stycket far dock finnas endast<br>beträffande sådana fall där uppgifter i ledsagardokumentet varit felaktiga.</p>
<p>14 § Tjänsteman på Generaltullstyrelsens underrättelse- och sam-<br>bandscentral får ha terminalåtkomst till punktskattekontrollregistret.</p>
<p>Utdrag urpunktskattekontrollregistret m.m.</p>
<p>15 § Utdrag ur eller upplysning om innehållet i punktskattekontrollregist-<br>ret skall lämnas, när framställning görs av Riksskatteverket, Justitie-<br>kanslem, Riksdagens ombudsmän, Datainspektionen eller allmän för-<br>valtningsdomstol. Detsamma gäller för myndighet som medverkar i eller<br>biträder vid beskattningsmyndighetens kontroll enligt denna lag.</p>
<p>Uppgifter ur punktskattekontrollregistret far också lämnas ut till andra<br>myndigheter om och i den utsträckning regeringen för vissa slag av ären-<br>den och för särskilda fall ger tillstånd till detta.</p>
<p>16 § Vad gäller enskilds rätt att fa utdrag ur eller upplysning om inne-<br>hållet i punktskattekontrollregistret beträffande sådan uppgift som avses i<br>4 § tredje stycket, 5 § andra stycket och 8 § 3 gäller 3 § första stycket 3<br>och 6 § första stycket lagen (1965:94) om polisregister m.m. I övrigt<br>framgår enskilds rätt att fa utdrag ur eller upplysning om inne-hållet i<br>punktskattekontrollregistret av 10 § datalagen (1973:289).</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>242</p>
<p>Gallring av punktskattekontrollregistret</p>
<p>17 § Uppgifter som avses i 3 §, 4 § första och andra styckena, 5 § andra<br>stycket samt 6 och 7 § § skall gallras tio år efter det att de registrerades.</p>
<p>Uppgifter som avser i 4 § tredje stycket, 5 § tredje stycket och 8 § skall<br>gallras om skäl för detta föreligger enligt 14 § polisregisterkungörelsen<br>(1969:38). Uppgifterna skall dock alltid gallras senast tio år efter det att<br>de registrerades.</p>
<p>Uppgifter som avses i 10 och 11 §§ skall gallras två år efter det att<br>uppgifterna registrerades.</p>
<p>Sambearbetning</p>
<p>18 § Uppgifter till punktskattekontrollregistret får hämtas in från annat<br>register med hjälp av automatisk databehandling.</p>
<h4>6 kap. Transporttillägg</h4>
<p>1 § Beskattningsmyndigheten skall påföra den skattskyldige en särskild<br>avgift (transporttillägg) om</p>
<p>1. ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet inte medföljer<br>transporten i den utsträckning som följer av 2 kap. 2 §,</p>
<p>2. anmälningsskyldighet som följer av 17 § lagen (1994:1563) om to-<br>baksskatt, 16 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller 4 kap.l § fjärde<br>stycket lagen (1994:1776) om skatt på energi inte iakttagits eller</p>
<p>3. säkerhet enligt 16 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 15 § lagen<br>(1994:1564) om alkoholskatt eller 4 kap. 10 § lagen (1994:1776) om<br>skatt på energi inte ställts på föreskrivet sätt.</p>
<p>Transporttillägget är fyrtio procent av de punktskatter som belöper på<br>eller kan antas belöpa på varorna.</p>
<p>2 § Om den skattskyldige inkommer med ett i laga ordning upprättat led-<br>sagardokument eller bevis om ställd säkerhet till beskattningsmyndighe-<br>ten, skall transporttillägg som påförts med stöd av 1 § första stycket 1<br>eller 3 undanröjas.</p>
<p>3 § Beskattningsmyndigheten får medge befrielse från transporttillägg<br>om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget.</p>
<p>4 § Bestämmelserna om undanröjande av och befrielse från transport-<br>tillägg skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts.</p>
<p>5 § Transporttillägg tas ut på samma sätt som skatt enligt 5 kap. lagen<br>(1984:151) punktskatter och prisregleringsavgifter.</p>
<p>Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter<br>är tillämplig beträffande transporttillägg.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>243</p>
<h4>7 kap. Straff</h4>
<p>1 § Förare eller befälhavare som uppsåtligen underlåter att medföra före-<br>skrivna ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet skall dömas för<br>transportkontrollbrott till böter eller fängelse i högst sex månader.</p>
<p>Om ett brott som avses i första stycket begås av grov oaktsamhet skall<br>dömas för transportkontrollförseelse till dagsböter.</p>
<p>2 § Den som av uppsåt eller grov oaktsamhet bryter mot skyldighet att<br>stanna på anmaning enligt 2 kap. 5 §, 13 kap. 6 § 1 eller 13 kap. 13 § 1<br>döms till dagsböter.</p>
<p>Ansvar enligt första stycket första meningen skall inte ådömas om den<br>tjänsteman som givit anmaning att stanna inte varit behörig enligt 9<br>kap.l 1 § eller 13 kap. 2 § 4.</p>
<p>3 § Till penningböter döms den som bryter mot skyldighet att legitimera<br>sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet enligt 2 kap. 6 eller<br>12 § eller 13 kap. 6 § 1 eller 13 § 1. Ansvar skall dock inte ådömas om<br>beskattningsmyndigheten genast kunnat fastställa den tillfrågades identi-<br>tet.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h4>8 kap. Ansvaret för kostnader m.m.</h4>
<p>1 § Den som åsidosätter skyldighet enligt 2 kap. 8 eller 13 § eller 13 kap.</p>
<p>6 § 1 eller 13 § 1 skall ersätta staten för de kostnader som uppkommer på<br>grund härav.</p>
<p>2 § Statens kostnader i samband med förvaring vid omhändertagande och<br>skattebeslag skall ersättas av den som äger förvarad punktskattepliktig<br>vara.</p>
<p>3 § Ersättningsskyldigheten enligt 1 eller 2 § far efterges helt eller delvis<br>om det framstår som oskäligt att ta ut ersättning.</p>
<p>4 § För prov som tas vid transportkontroll eller lokalkontroll utges ingen<br>ersättning.</p>
<p>5 § Om kostnaderna enligt 1 och 2 §§ tillsammans understiger 100 kr<br>skall ersättning inte tas ut.</p>
<p>244</p>
<h4>9 kap. Behörighet att fatta beslut m.m.</h4>
<p>Behörighet att fatta beslut</p>
<p>1 § Beslut om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, skattebe-<br>slag och skatteförverkande fattas av länsrätt på ansökan av beskattning-<br>smyndigheten. När länsrätten fattar beslut om transportkontroll på en-<br>skild plats eller lokalkontroll skall domstolen även fastställa hur länge<br>kontrollen far pågå.</p>
<p>Beslut om förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebe-<br>slag fattas av länsrätt på ansökan av beskattningsmyndigheten. Såvitt<br>avser fråga enligt 3 kap. 14 § andra stycket får dock ansökan även göras<br>av ägare till egendom som förvaras av beskattningsmyndigheten.</p>
<p>Beslut om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, skattebe-<br>slag och förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag<br>får verkställas omedelbart om inte något annat anges i beslutet.</p>
<p>Beslut om transportkontroll på enskild plats och lokalkontroll förfaller<br>om verkställigheten inte påbörjas inom en månad från beslutet.</p>
<p>2 § Beslut om undantagande av handling fattas av länsrätten.</p>
<p>Om beskattningsmyndigheten anser att en handling, som enskild begärt<br>skall undantas, bör granskas, skall handlingen omedelbart förseglas och<br>överlämnas till länsrätten.</p>
<p>3 § Beslut om transportkontroll på enskild plats och lokalkontroll får<br>fattas av beskattningsmyndigheten, om samtliga enskilda som berörs av<br>beslutet underrättats och uttryckligen inte motsatt sig kontroll.</p>
<p>Vid fara i dröjsmål far beskattningsmyndigheten fatta beslut om trans-<br>portkontroll på enskild plats, lokalkontroll, skattebeslag och förtida för-<br>säljning av egendom som är föremål för skattebeslag enligt 3 kap. 14 §<br>första stycket. Sådant beslut skall snarast underställas länsrätten.</p>
<p>Beslut enligt 2 och 3 kap. som inte omfattas av 1 § samt beslut enligt 4,</p>
<p>6 och 8 kap. fattas av beskattningsmyndigheten.</p>
<p>Protokollföring m.m.</p>
<p>4 § Protokoll skall föras över transportkontroll och lokalkontroll. Vid<br>transportkontroll på annan plats än enskild plats behöver dock protokoll<br>föras endast om en punktskattepliktig vara påträffas.</p>
<p>Av protokollet skall framgå</p>
<p>1. var beslutet verkställts,</p>
<p>2. vilka som var närvarande vid kontrollen, när kontrollen påbörjades<br>och avslutades samt vad som genomsökts,</p>
<p>3. resultatet av åtgärden,</p>
<p>4. om beslut om omhändertagande fattats samt</p>
<p>5. annat av betydelse som förekommit vid kontrollen.</p>
<p>5 § När beslut om transportkontroll, lokalkontroll, omhändertagande och<br>skattebeslag har verkställts skall bevis över verkställigheten utfärdas. Vid<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>245</p>
<p>transportkontroll på annan plats än enskild plats behöver dock bevis läm-<br>nas endast om punktskattepliktig vara påträffas eller om enskild begär<br>det.</p>
<p>Bevis över verkställighet skall överlämnas till den som berörs av åt-<br>gärden och innehålla uppgift om</p>
<p>1. var beslutet verkställts,</p>
<p>2. såvitt avser transportkontroll och lokalkontroll vilka som var när-<br>varande vid kontrollen, när kontrollen påbörjades och avslutades samt<br>vad som genomsökts,</p>
<p>3. såvitt avser omhändertagande vad som omhändertagits samt</p>
<p>4. såvitt avser skattebeslag vad som tagits i skattebeslag.</p>
<p>Samverkan med andra myndigheter m.m.</p>
<p>6 § Punktskattekontroll enligt denna lag skall stå under beskattning-<br>smyndighetens ledning.</p>
<p>7 § Annan skattemyndighet får medverka i kontrollverksamhet enligt<br>denna lag genom att genomföra kontroll for beskattningsmyndighetens<br>räkning. Härvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i</p>
<p>1. 2 kap. 3-8, 14 och 15 §§ beträffande transportkontroll,</p>
<p>2. 2 kap. 9-15 §§ beträffande lokalkontroll,</p>
<p>3. 3 kap. 1-5 §§ beträffande omhändertagande,</p>
<p>4. 4 kap. 1 § beträffande utövandet av särskilda kontrollbefogenheter,</p>
<p>5. 2 § andra stycket och 1 kap. 13-16 §§ beträffande undantagande av<br>handling m.m.,</p>
<p>6. 3 § tredje stycket beträffande beslutsbehörighet såvitt avser beslut<br>enligt 2, 3 och 4 kap. samt</p>
<p>7. 4 och 5 §§ beträffande protokollforing och utfärdande av bevis över<br>verkställighet.</p>
<p>Beträffande annan skattemyndighets befogenhet att medverka i be-<br>skattningsmyndighetens kontrollverksamhet avseende införsel for privat<br>bruk av punktskattepliktig vara finns särskilda bestämmelser i 13 kap.</p>
<p>8 § Tullmyndighet får medverka i kontrollverksamhet enligt denna lag<br>genom att genomfora kontroll för beskattningsmyndighetens räkning.<br>Härvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i</p>
<p>1. 2 kap. 3-8, 14 och 15 §§ beträffande transportkontroll,</p>
<p>2. 2 kap. 9-15 §§ beträffande lokalkontroll,</p>
<p>3. 3 kap. 1-5 §§ beträffande omhändertagande,</p>
<p>4. 4 kap. 1 § beträffande utövandet av särskilda kontrollbefogenheter,</p>
<p>5. 2 § andra stycket och 1 kap. 13-16 §§ beträffande undantagande av<br>handling m.m.,</p>
<p>6. 3 § tredje stycket beträffande beslutsbehörighet såvitt avser beslut<br>enligt 2, 3 och 4 kap. samt</p>
<p>7. 4 och 5 §§ beträffande protokollforing och utfärdande av bevis över<br>verkställighet.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>246</p>
<p>Beträffande tullmyndighets befogenhet att medverka i beskattning-<br>smyndighetens kontrollverksamhet avseende införsel för privat bruk av<br>punktskattepliktig vara finns särskilda bestämmelser i 13 kap.</p>
<p>9 § Beskattningsmyndigheten får, utöver vad som sägs i 7 § första styck-<br>et och 8 § första stycket, uppdra åt annan skattemyndighet eller tullmyn-<br>dighet att fatta beslut för beskattningsmyndighetens räkning i ett visst<br>ärende. Sådant beslut får fattas endast om den andra myndigheten med-<br>ger det och det inte innebär avsevärd olägenhet för enskild.</p>
<p>10 § Polismyndighet och Kustbevakningen skall på begäran lämna biträ-<br>de i kontrollverksamhet enligt denna lag.</p>
<p>Behörighet att stoppa transportmedel m.m.</p>
<p>11 § Anmaning att stanna fordon får ges av tjänsteman vid beskattning-<br>smyndigheten. Sådan anmaning får också ges</p>
<p>1. av tjänsteman vid annan skattemyndighet, om han av beskattning-<br>smyndigheten särskilt förordnats att stanna fordon, när han medverkar i<br>kontrollverksamhet enligt denna lag och</p>
<p>2. av tjänsteman vid tullmyndighet i hamnar och i gränsnära områden,<br>när han medverkar i kontrollverksamhet enligt denna lag.</p>
<p>Anmaning att stanna fordon får också ges av polisman, som biträder<br>vid beskattningsmyndighetens kontroll enligt denna lag.</p>
<p>Anmaning att stanna fartyg får ges av polisman eller tjänsteman vid<br>Kustbevakningen, som biträder vid beskattningsmyndighetens kontroll<br>enligt denna lag. Polisman eller tjänsteman vid Kustbevakningen får ock-<br>så om det är uppenbart nödvändigt för punktskattekontrollen inbringa<br>fartyg till hamn.</p>
<h4>10 kap. Utlämnande av uppgifter</h4>
<p>1 § Uppgifter som tullmyndighet, polismyndighet eller Kustbevakningen<br>förfogar över och som behövs för punktskattekontroll enligt denna lag<br>skall på beskattningsmyndighetens begäran tillhandahållas denna. Om<br>tullmyndighet, polismyndighet eller Kustbevakningen i sin verksamhet<br>påträffar punktskattepliktig vara, som kan antas vara obeskattad, skall<br>myndigheten genast underrätta beskattningsmyndigheten.</p>
<p>Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger inte i fråga om upp-<br>gifter för vilka sekretess gäller enligt 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 §<br>sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i nå-<br>gon av de nämnda paragraferna.</p>
<p>Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i sek-<br>retesslagen (1980:100) och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men<br>för något enskilt eller allmänt intresse föreligger uppgiftsskyldighet en-<br>dast om regeringen på ansökan av beskattningsmyndigheten beslutar att<br>uppgiften skall lämnas ut.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>247</p>
<p>2 § Uppgifter rörande punktskattekontroll, skattebeslag och skatteförver-<br>kande som beskattningsmyndigheten förfogar över, skall på begäran<br>lämnas ut till de myndigheter som medverkar i eller biträder vid beskatt-<br>ningsmyndighetens punktskattekontroll enligt denna lag om det behövs<br>för punktskattekontrollverksamheten.</p>
<p>Uppgifter som avses i första stycket får tillhandahållas myndighet i<br>främmande stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om<br>handräckning i skatteärenden.</p>
<h4>11 kap. Omprövning och överklagande m.m</h4>
<p>Omhändertagande, skattebeslag och kostnadsansvar</p>
<p>1 § Bestämmelserna i 27och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223) angåen-<br>de omprövning gäller beslut om</p>
<p>1. omhändertagande enligt 9 kap. 3 § tredje stycket och 13 kap. 6 § 3<br>och 13 § 5,</p>
<p>2. skattebeslag enligt 13 kap. 7 § samt</p>
<p>3. kostnadsansvar enligt 9 kap. 3 § tredje stycket och 13 kap. 6 § 3 och<br>13 §5.</p>
<p>2 § Beslut som avses i 1 § får överklagas hos länsrätt. Härvid gäller be-<br>stämmelserna i 23-25 §§ förvaltningslagen (1986:223).</p>
<p>Transporttillägg</p>
<p>3 § Bestämmelserna om omprövning i 4 kap. 3-12 §§ och överklagande i</p>
<p>8 kap. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller<br>i tillämpliga delar beslut om transporttillägg.</p>
<p>4 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i 4 och 8 kap. lagen (1984:151)<br>om punktskatter och prisregleringsavgifter förstås med</p>
<p>1. beskattningsår det kalenderår under vilket beslutet om transport-<br>tillägg fattades,</p>
<p>2. skattskyldig den som påförts transporttillägg och</p>
<p>3. beskattningsbeslut beslut om transporttillägg.</p>
<p>5 § Beslut om transporttillägg far överklagas hos länsrätt.</p>
<p>Övriga beslut</p>
<p>6 § Beskattningsmyndighetens beslut att uppdra åt annan myndighet att<br>fatta beslut enligt 9 kap. 9 § eller 13 kap. 2 § 3 far överklagas hos läns-<br>rätt.</p>
<p>7 § Beskattningsmyndighetens beslut, med undantag av vad som stadgas<br>i 2, 5, 6 och 8 §§, får inte överklagas.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>248</p>
<p>Omprövning av beslut som fattats av annan myndighet för beskattningsmyn-<br>dighetens räkning</p>
<p>8 § Beskattningsmyndigheten skall ompröva beslut även i sådana ären-<br>den där beslut fattats av annan myndighet för beskattningsmyndighetens<br>räkning. Beskattningsmyndigheten får dock, efter samråd med den andra<br>myndigheten, besluta att denna myndighet i stället skall ompröva beslu-<br>tet. Sådant beslut får fattas endast om den andra myndigheten medger det<br>och det inte innebär avsevärd olägenhet för enskild.</p>
<p>Beslut enligt första stycket andra meningen får överklagas hos länsrätt.</p>
<p>Företrädare för det allmänna m.m.</p>
<p>9 § Beskattningsmyndigheten far överklaga länsrätts beslut enligt denna<br>lag.</p>
<p>10 § Beskattningsmyndigheten är part i länsrätten även i sådant mål, där<br>beslut i första instans fattats av annan myndighet för beskattningsmyn-<br>dighetens räkning. Beskattningsmyndigheten far dock besluta att den<br>andra myndigheten skall föra beskattningsmyndighetens talan i målet.</p>
<p>Beskattningsmyndigheten får besluta att annan myndighet som tidigare<br>fört talan i målet även far överklaga länsrättens beslut och härvid föra<br>beskattningsmyndighetens talan.</p>
<p>Beslut enligt första och andra styckena får fattas endast om den andra<br>myndigheten medger det och det inte innebär avsevärd olägenhet för en-<br>skild.</p>
<p>11 § Riksskatteverket får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdom-<br>stol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ären-<br>den.</p>
<p>Riksskatteverket far överklaga ett beslut av länsrätten eller kammar-<br>rätten även om verket inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.</p>
<p>Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet<br>att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>12 § Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.</p>
<p>Särskild bestämmelse om enskild part</p>
<p>13 § I mål om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, skattebe-<br>slag, skatteförverkande och förtida försäljning av egendom som är före-<br>mål för skattebeslag skall, om ägaren till egendomen inte är känd eller<br>saknar känt hemvist i riket, den som senast innehade varorna anses vara<br>motpart enligt 10 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) i stället för äga-<br>ren till egendomen.</p>
<p>Ägare till egendom far överta talan som förs av den som anses vara<br>motpart enligt första stycket.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>249</p>
<h4>12 kap. Vissa bestämmelser om handläggningen i domstol m.m.</h4>
<p>Handläggningen i domstol</p>
<p>1 § Mål om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, omhänderta-<br>gande, undantagande av handling, skattebeslag, skatte-förverkande samt<br>förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag skall<br>handläggas skyndsamt.</p>
<p>2 § Innan beslut om skatteförverkande fattas skall länsrätten försöka del-<br>ge ägaren till egendomen, även om annan än ägaren anses vara motpart<br>enligt 11 kap. 13 § första stycket. Härvid skall länsrätten, om ägaren till<br>egendomen inte är känd, utfärda föreläggande i Post och Inrikes tidningar<br>att ägaren skall ge sig till känna senast två månader efter föreläggandet,<br>vid påföljd att frågan annars kan avgöras utan att ägaren beretts tillfälle<br>att yttra sig. Föreläggandet skall innehålla en beskrivning av egendomen<br>samt övriga omständigheter som kan vara av betydelse för identifiering<br>av ägaren.</p>
<p>Det som enligt första stycket gäller beträffande ägare till egendom<br>gäller även beträffande den som innehar särskild rätt till egendom. Före-<br>läggande behöver dock endast utfärdas om det finns särskild anledning<br>att anta att någon innehar särskild rätt till egendomen.</p>
<p>3 § I mål om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, skattebe-<br>slag och förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag<br>får, om det föreligger fara i dröjsmål, domstol förordna rörande saken<br>utan att motparten beretts tillfälle att yttra sig.</p>
<p>4 § Vid handläggning i länsrätt eller kammarrätt av frågor om transport-<br>kontroll på enskild plats, lokalkontroll, omhändertagande, skattebeslag,<br>skatteförverkande, förtida försäljning av egendom som är föremål for<br>skattebeslag samt transporttillägg skall muntlig förhandling hållas om<br>enskild part begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas om<br>det är uppenbart obehövligt. Enskild part skall upplysas om rätten till<br>muntlig förhandling.</p>
<p>Särskilda bestämmelser beträffande undantagande av handling</p>
<p>5 § Om den enskilde begär det, skall länsrätten i mål om undantagande<br>av handling pröva om beslut kan fattas utan att rätten granskar handling-<br>en.</p>
<p>6 § I mål om undantagande av handling bestämmer länsrätten i fråga om<br>upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast<br>med tekniskt hjälpmedel i vilken form eller på vilket sätt den skall till-<br>handahållas i målet.</p>
<p>I fråga om upptagning som avses i första stycket far länsrätten besluta<br>om sådana begränsningar i rätten att använda tekniska hjälpmedel och<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>250</p>
<p>sökbegrepp som behövs för att en upptagning som skall undantas från<br>granskning inte skall bli tillgänglig för beskattningsmyndigheten.</p>
<p>Särskild bestämmelse beträffande skattebeslag</p>
<p>7 § Då länsrätt fattar beslut om skattebeslag eller fastställer verkställt<br>skattebeslag skall domstolen utsätta den tid inom vilken ansökan om<br>skatteförverkande skall göras. Tiden far inte sättas längre än vad som är<br>nödvändigt.</p>
<p>Om den utsatta tiden är otillräcklig får länsrätten medge förlängning.<br>Framställning om förlängning skall göras före den utsatta tidens utgång.</p>
<p>Om ansökan om skatteförverkande inte inkommer inom den utsatta ti-<br>den eller medgiven förlängning är beslutet om skattebeslag förfallet.</p>
<p>Överlämnande av mål</p>
<p>8 § En domstol får, om det föreligger särskilda skäl och det kan göras<br>utan avsevärd olägenhet för någon part, flytta över mål om transportkon-<br>troll på enskild plats, lokalkontroll, omhändertagande, skattebeslag,<br>skatteförverkande samt förtida försäljning av egendom som är föremål<br>för skattebeslag till annan domstol.</p>
<p>I fråga om överlämnande av mål skall samråd mellan domstolarna ske<br>på lämpligt sätt. Råder olika meningar huruvida målet skall överlämnas<br>förfaller frågan.</p>
<h4>13 kap. Punktskattekontroll m.m. beträffande införsel för privat<br>bruk av punktskattepliktig vara</h4>
<p>Allmänna bestämmelser</p>
<p>1 § Då punktskattekontrollverksamhet avser införsel för privat bruk av<br>punktskattepliktig vara får beskattningsmyndigheten använda befogen-<br>heter eller fatta beslut enligt denna lag endast i den utsträckning behörig-<br>het följer av detta kapitel. Vidare har den enskilde endast de skyldigheter<br>enligt denna lag som anges i kapitlet.</p>
<p>I 1 kap. 1-8 §§ finns bestämmelser om lagens tillämpningsområde<br>m.m. och i 1 kap. 9-12 §§ om gränsdragningen mellan införsel för yr-<br>kesmässig användning och införsel för privat bruk. I 7 kap. finns be-<br>stämmelser om straff, i 8 kap. om ansvar för kostnader m.m. och i 11<br>kap. om omprövning och överklagande.</p>
<p>Bestämmelserna i 1 kap. 13-16 §§ och i 9 kap. 2 § om undantagande av<br>handling m.m., i 10 kap. om utlämnande av uppgifter och i 12 kap. om<br>handläggning i domstol gäller i tillämpliga delar även beträffande inför-<br>sel för privat bruk av punktskattepliktig vara.</p>
<p>Såvitt avser uppgifter rörande införsel för privat bruk gäller bestäm-<br>melserna i 5 kap. i tillämpliga delar med undantag för det som stadgas i 5<br>kap. 7, 10 och 11 §§ samt 8 § såvitt avser transportkontrollbrott och<br>transportkontrollförseelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>251</p>
<p>2 § Vid kontrollverksamhet enligt detta kapitel gäller i tillämpliga delar<br>bestämmelserna i 9 kap. om</p>
<p>1. protokollforing och utfärdande av bevis över verkställighet i 4 och 5<br>§§,</p>
<p>2. beskattningsmyndighetens rätt att uppdra åt annan myndighet att<br>fatta beslut i 9 §,</p>
<p>3. polismyndighets och Kustbevakningens biträde i 10 § samt</p>
<p>4. anmaning att stanna i 11 §.</p>
<p>3 § Annan skattemyndighet far medverka i kontrollverksamheten enligt<br>detta kapitel genom att genomfora kontroller för beskattningsmyndighe-<br>tens räkning. Härvid har myndigheten samma befogenheter som beskatt-<br>ningsmyndigheten.</p>
<p>4 § Tullmyndighet får medverka i kontrollverksamhet enligt detta kapitel<br>genom att genomfora kontroller för beskattningsmyndighetens räkning.<br>Härvid har myndigheten samma befogenheter som beskattningsmyndig-<br>heten.</p>
<p>5 § De förutsättningar som enligt 1 och 2 §§ gäller för beskattningsmyn-<br>dighetens kontroller gäller även för kontroller som genomförs med stöd<br>av 3 och 4 §§.</p>
<p>Särskilda bestämmelser beträffande införsel för privat bruk av alkoholvara<br>eller tobaksvara</p>
<p>6 § Beträffande införsel för privat bruk av alkoholvara eller tobaksvara<br>gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om</p>
<p>1. transportkontroll i 2 kap. 3 § första meningen, 4-6, 8 och 14 §§,</p>
<p>2. omhändertagande i 3 kap. 1 § första och tredje styckena, 2 § första<br>stycket, 3 § 1 och 3 samt 4, 5 och 12 §§ och</p>
<p>3. beslutsbehörighet i 9 kap. 3 § tredje stycket.</p>
<p>7 § Beskattningsmyndigheten får besluta om skattebeslag av påträffad<br>alkoholvara eller tobaksvara med emballage, behållare eller annat förva-<br>ringsmaterial, om det inte framgår att punktskatt beträffande varan är<br>betalad i Sverige. Härvid gäller i tillämpliga delar 3 kap. 6 § andra styck-<br>et, 12 §, 13 § första stycket första och andra meningarna och tredje<br>stycket samt 14 §.</p>
<p>Ett beslut om skattebeslag får avse ett värde som överstiger det värde<br>som anges i 8 § andra stycket.</p>
<p>Då beskattningsmyndigheten fattar beslut om skattebeslag enligt första<br>stycket skall myndigheten utsätta den tid inom vilken punktskatten skall<br>betalas. Om den utsatta tiden inte är tillräcklig får beskattningsmyndig-<br>heten medge förlängning. Framställning om förlängning skall göras före<br>den utsatta tidens utgång.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>252</p>
<p>8 § Länsrätten far på ansökan av beskattningsmyndigheten besluta att<br>alkoholvara eller tobaksvara med emballage, behållare eller annat förva-<br>ringsmaterial som är föremål för skattebeslag enligt 7 § skall skatteför-<br>verkas om punktskatt beträffande varan inte har betalats inom den tid<br>som angivits i beslutet om skattebeslag. Beslut om skatteförverkande får<br>dock inte fattas om sådant hinder för skatteförverkande som anges i 3<br>kap. 9 § föreligger.</p>
<p>Ett beslut om skatteförverkande får avse egendom motsvarande värdet<br>av den punktskatt som beräknas belöpa på varan samt de avgifter som<br>framgår av 6 och 7 §§ lagen (1994:1565) om beskattning av privatinför-<br>sel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Euro-<br>peiska unionen. Värdet får jämkas i enlighet med bestämmelsen i 3 kap.<br>7 § andra stycket.</p>
<p>9 § Sedan beslut om skatteförverkande vunnit laga kraft skall egendomen<br>försäljas genom beskattningsmyndighetens försorg. Försäljningsintäkter-<br>na skall användas för att betala det värde enligt 8 § andra stycket för vil-<br>ket skatteförverkande gjorts och i denna del tillfalla staten. Om egendom<br>är av sådan kvalitet att den inte kan säljas får den i stället förstöras.</p>
<p>Överskjutande intäkter vid försäljning skall utges till den vars egen-<br>dom skatteförverkats. Överskjutande intäkter som inte kunnat utges till<br>den vars egendom skatteförverkats skall återbetalas till den som erlagt<br>kostnadsersättning enligt 8 kap. 1 eller 2 § avseende de kostnader som<br>denne erlagt. Om flera erlagt kostnadsersättning skall var och en erhålla<br>återbetalning i proportion till den kostnadsersättning han erlagt. Intäkter<br>som inte har kunnat utges eller återbetalas inom ett år från försäljningen<br>tillfaller staten.</p>
<p>10 § Tullmyndigheten far fatta beslut om skattebeslag m.m. enligt 7 § för<br>beskattningsmyndighetens räkning.</p>
<p>11 § På bemannad tullplats får tullmyndighet i syfte att kontrollera inför-<br>sel för privat bruk av alkoholvara eller tobaksvara</p>
<p>1. anmana person att stanna,</p>
<p>2. undersöka väska och annat handresgods och</p>
<p>3. företa kroppsvisitation om det finns synnerliga skäl att anta att en i<br>Sverige obeskattad punktskattepliktig vara döljs i den kontrollerades klä-<br>dedräkt.</p>
<p>Kontroll enligt första stycket far inte utformas på sådant sätt att urvalet<br>av vad och vem som kontrolleras sker slumpmässigt.</p>
<p>12 § Bevis över verkställighet av kroppsvisitation skall utfärdas</p>
<p>1. om den undersökte begär det,</p>
<p>2. om vara eller handling som påträffats vid undersökningen omhän-<br>dertas eller</p>
<p>3. om beslut om skattebeslag fattas beträffande punktskattepliktig vara<br>som påträffats vid undersökningen.</p>
<p>Beviset skall överlämnas till den som undersökts.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>253</p>
<p>Särskilda bestämmelser beträffande införsel för privat bruk av mineralolje-<br>prodkt</p>
<p>13 § Beträffande införsel för privat bruk av mineraloljeprodukt gäller i<br>tillämpliga delar bestämmelserna om</p>
<p>1. transportkontroll i 2 kap. 3-6, 8, 14 och 15 §§,</p>
<p>2. omhändertagande i 3 kap. 1 § första och tredje styckena, 2 § första<br>stycket, 3 § 1 och 3 samt 4, 5 och 12 §§,</p>
<p>3. förtida försäljning i 3 kap. 14 §,</p>
<p>4. lösen i 3 kap. 15 § och</p>
<p>5. beslutsbehörighet i 9 kap. 1 och 3 §§.</p>
<p>14 § Beslut om skattebeslag av punktskattepliktig vara med emballage,<br>behållare eller annat förvaringsmaterial samt transportmedel, container,<br>tank eller transporthjälpmedel, som använts för transport av varan, far<br>fattas om det inte framgår att punktskatt är betalad i Sverige. Bestämmel-<br>serna i 3 kap. 6 § andra och tredje stycket samt 12-14 §§ gäller i tillämp-<br>liga delar sådant skattebeslag.</p>
<p>15 § Punktskattepliktig vara far, tillsammans med emballage, behållare<br>eller annat förvaringsmaterial, förklaras skatteförverkad om det inte<br>framgår att punktskatt beträffande varan är betalad i Sverige.</p>
<p>Transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel får för-<br>verkas i den utsträckning som anges i 3 kap. 8 § andra stycket.</p>
<p>Bestämmelserna i 3 kap. 7 § första stycket 1 och 3 samt andra stycket,<br>8 § tredje stycket, 9-12 samt 15 - 17 §§ gäller i tillämpliga delar sådant<br>skatteförverkande.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Genom lagen upphävs lagen<br>(1996:598) om kontroll av yrkesmässiga vägtransporter av mineral-<br>oljeprodukter, alkohol och tobak. Den upphävda lagen gäller dock i fråga<br>om kontrollåtgärd som har påbörjats före ikraftträdandet av denna lag<br>samt i fråga om ärende om transporttillägg hänförligt till kontrollåtgärd<br>som har påbörjats före ikraftträdandet.</p>
<p>254</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning<br>av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land<br>som är medlem i Europeiska unionen</h3>
<p>Härmed föreskrivs beträffande lagen (1994:1565) om beskattning av<br>privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är med-<br>lem i Europeiska unionen</p>
<p>dels att 9 § skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att 4, 5, 7, 8 och 10 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det skall införas sex nya paragrafer, 11-16 §§, med följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Den som för in en vara för vil-<br>ken skatt skall betalas enligt denna<br>lag skall vid införseln anmäla<br>detta till Skattemyndigheten i Da-<br>larnas län (beskattningsmyndig-<br>heten). Beskattningsmyndigheten<br>beslutar om den skatt som skall<br>betalas för varje skattepliktig in-<br>försel. Skatten skall betalas senast<br>två veckor efter dagen för detta<br>beslut. Skatten betalas genom in-<br>sättning på ett särskilt konto. Be-<br>talningen anses ha skett den dag<br>då den har bokförts på det särskil-<br>da kontot.</p>
<p>Tullverket skall för beskattning-<br>smyndighetens räkning ta emot<br>anmälan som avses i första stycket<br>när införseln sker där bemannad<br>tullplats finns.</p>
<p>På annan plats skall Tullverket<br>där det är möjligt se till att an-<br>mälan kan lämnas på annat sätt.<br>Tullverket skall i sådana fall vida-<br>rebefordra anmälan till beskatt-<br>ningsmyndigheten.</p>
<p>Har anmälan skett enligt andra<br>stycket skall Tullverket för be-<br>skattningsmyndighetens räkning<br>besluta om skatten och får i sam-<br>band därmed uppbära skatten,<br>samt vidta nödvändig skattekont-</p>
<p>4§</p>
<p>Den som för in en vara för vil-<br>ken skatt skall betalas enligt denna<br>lag skall vid införseln självmant<br>deklarera detta. Deklarationen<br>skall lämnas på heder och samve-<br>te. Om införseln görs på beman-<br>nad tullplats skall deklarationen<br>lämnas till tulltjänsteman. Om<br>införseln görs på annan plats skall<br>deklarationen lämnas till Skatte-<br>myndigheten i Dalarnas län<br>(beskattningsmyndigheten). Dekla-<br>ration som lämnas till beskattning-<br>smyndigheten skall ha inkommit<br>senast sju dagar efter det att inför-<br>seln gjordes.</p>
<p>Punktskatten skall betalas sam-<br>tidigt som deklaration lämnas en-<br>ligt första stycket. Har deklaration<br>lämnats till tulltjänsteman på be-<br>mannad tullplats skall Tullverket,<br>för beskattningsmyndighetens räk-<br>ning besluta om och uppbära<br>skatten. I annat fall skall skatten<br>betalas genom insättning på ett<br>särskilt konto. Betalning anses i<br>sådant fall ha gjorts den dag då<br>den har bokförts på det särskilda<br>kontot.</p>
<p>Senaste lydelse 1996:966.</p>
<p>255</p>
<p>roll.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Den som för in en vara för vil-<br>ken skatt skall betalas enligt denna<br>lag skall, när inresan sker där<br>bemannad tullplats finns, anmäla<br>detta till Tullverket vid införseln.<br>Sker införseln på annan plats skall<br>anmälan ändå lämnas till Tullver-<br>ket om sådan möjlighet tillhanda-<br>hålls av verket. I annat fall skall<br>anmälan om införseln lämnas till<br>beskattningsmyndigheten senast<br>tre dagar efter införseln.</p>
<p>5 §'</p>
<p>Har deklaration lämnats i den<br>ordning som anges i 4 §, anses<br>beskattningsbeslut ha fattats i en-<br>lighet med deklarationen.</p>
<p>Om deklaration inte har lämnats<br>i den ordning som anges i 4 §, an-<br>ses skatten ha bestämts genom<br>beskattningsbeslut till 0 kronor.<br>Kommer deklaration in till be-<br>skattningsmyndigheten vid en se-<br>nare tidpunkt anses beslutet i<br>stället ha fattats i enlighet med<br>deklarationen, om omprövnings-<br>beslut inte har meddelats dessför-<br>innan.</p>
<p>Har resande vid fullgörande av<br>anmälningsskyldighet enligt denna<br>lag lämnat uppgift som befinns<br>oriktig, skall en särskild avgift<br>påföras honom. Avgiften är femtio<br>procent av det skattebelopp som<br>inte skulle ha påförts honom om<br>den oriktiga uppgiften hade godta-<br>gits.</p>
<p>Har resande fört in vara för vil-<br>ken skatt skall betalas enligt denna<br>lag utan att anmäla detta, skall en<br>särskild avgift påföras honom.<br>Avgiften är femtio procent av den<br>skatt som påförs honom.</p>
<p>Beskattningsmyndigheten skall<br>påföra särskild avgift enligt 7 §. I<br>fall där den oriktiga uppgiften<br>lämnats i anmälan direkt till Tull-<br>verket eller det vid kontroll som<br>Tullverket företagit framkommit<br>att anmälan inte lämnats skall<br>Tullverket påföra särskild avgift.</p>
<p>7§<sup>2</sup></p>
<p>Har resande vid fullgörande av<br>deklarationsskyldighet enligt 4 §<br>första stycket lämnat uppgift som<br>befinns oriktigt skall en särskild<br>avgift påföras honom. Avgiften är<br>fyrtio procent av det skattebelopp<br>som inte skulle ha påförts honom<br>om den oriktiga uppgiften hade<br>godtagits.</p>
<p>Har resande fört in vara för vil-<br>ken skatt skall betalas enligt denna<br>lag utan att deklarera detta, skall<br>en särskild avgift påföras honom.<br>Avgiften är fyrtio procent av den<br>skatt som påförs honom.</p>
<p>8§<sup>3</sup></p>
<p>Beskattningsmyndigheten skall<br>påföra särskild avgift enligt 7 §. I<br>fall där den oriktiga uppgiften<br>lämnats i deklaration direkt till<br>Tullverket eller det vid kontroll<br>som Tullverket företagit fram-<br>kommit att deklaration inte läm-<br>nats skall Tullverket för beskatt-</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1996:704.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1996:704.</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1996:704.</p>
<p>256</p>
<p>ningsmyndighetens räkning påföra<br>särskild avgift.</p>
<p>10 s<sup>1</sup></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Beslut enligt denna lag får över-<br>klagas hos allmän förvaltnings-<br>domstol. Prövningstillstånd krävs<br>vid överklagande till kammarrät-<br>ten.</p>
<p>Överklagas beslut enligt denna<br>lag förs det allmännas talan av<br>beskattningsmyndigheten.</p>
<p>Bestämmelserna om ompröv-<br>ning i 4 kap. 3 - 12 §§ lagen<br>(1984:151) om punktskatter och<br>prisregleringsavgifter gäller i till-<br>lämpliga delar beslut enligt denna<br>lag.</p>
<p>Beskattningsmyndigheten skall<br>ompröva beslut enligt denna lag<br>även i sådana ärenden där beslut<br>fattats av tullmyndighet för be-<br>skattningsmyndighetens räkning.<br>Beskattningsmyndigheten får dock,<br>efter samråd med tullmyndigheten,<br>besluta att denna myndighet i<br>stället skall ompröva beslutet. Så-<br>dant beslut får dock fattas endast<br>om den andra myndigheten med-<br>ger det och det inte innebär avse-<br>värd olägenhet för enskild.</p>
<p>11 §</p>
<p>Beslut enligt denna lag får över-<br>klagas hos länsrätten i Dalarnas<br>län. Härvid gäller bestämmelserna<br>i 8 kap. lagen (1984:151) om<br>punktskatter och prisregleringsav-<br>gifter. Prövningstillstånd krävs vid<br>överklagande till kammarrätten.</p>
<p>12 §</p>
<p>Beskattningsmyndigheten får<br>överklaga länsrätts beslut enligt<br>denna lag.</p>
<p>13 §</p>
<p>Beskattningsmyndigheten är<br>part i länsrätten även i sådant<br>mål, där beslut i första instans<br>fattats Föreslagen lydelse av<br>tullmyndighet för beskattning-<br>smyndighetens räkning. Beskatt-<br>ningsmyndigheten far dock besluta<br>att tullmyndigheten skall föra be-</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1997:360.</p>
<p>257</p>
<p>9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100<br></p>
<p>skattningsmyndighetens talan i<br>målet.</p>
<p>Beskattningsmyndigheten får<br>besluta att tullmyndighet som tidi-<br>gare fört talan i målet även får<br>överklaga länsrättens beslut och<br>härvid föra beskattningsmyndig-<br>hetens talan.</p>
<p>Beslut enligt första och andra<br>styckena får fattas endast om<br>tullmyndigheten medger det och<br>det inte innebär avsevärd olägen-<br>het for enskild</p>
<p>14 §</p>
<p>Riksskatteverket får överta upp-<br>giften att i allmän förvaltnings-<br>domstol föra det allmännas talan i<br>visst ärende eller viss grupp av<br>ärenden.</p>
<p>Riksskatteverket får överklaga<br>ett beslut av länsrätten eller kam-<br>marrätten även om verket inte ti-<br>digare har fört det allmännas ta-<br>lan i målet.</p>
<p>Riksskatteverket för det allmän-<br>nas talan i Regeringsrätten.</p>
<p>15 §</p>
<p>Vid handläggningen i länsrätt<br>eller kammarrätt av mål om sär-<br>skild avgift skall muntlig forhand-<br>ling hållas om enskild part begär<br>det. Muntlig förhandling behöver<br>dock inte hållas om det inte finns<br>anledning att anta att avgift kom-<br>mer att tas ut. Enskild part skall<br>upplysas om rätten till muntlig<br>förhandling.</p>
<p>16 §</p>
<p>En domstol får, om det förelig-<br>ger särskilda skäl och det kan gö-<br>ras utan avsevärd olägenhet för<br>någon part, flytta över mål enligt<br>denna lag till annan domstol.</p>
<p>Ifråga om överlämnande av mål<br>skall samråd mellan domstolarna<br>ske på lämpligt sätt. Råder olika</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>258</p>
<p>meningar huruvida målet skall<br>överlämnas förfaller frågan.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Tidigare bestämmelser skall<br>dock tillämpas beträffande införsel som gjorts innan lagen träder i kraft.</p>
<p>259</p>
<h3>Förslag till lag om särskild skattekontroll beträffande tillfällig <sup>Prop</sup>’<sup>1997/98 100<br></sup>handel <sup>Bilaga2</sup></h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § Med tillfällig handel avses i denna lag sådan handel som omfattas av<br>lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning.</p>
<p>Med upplåtelsetillfälle avses varje tillfälle då viss plats upplåts till viss<br>person för tillfällig försäljning.</p>
<p>Skyldigheter vid upplåtelse av plats</p>
<p>2 § Den som upplåter plats för tillfällig handel är skyldig att före det att<br>upplåtelse sker kontrollera huruvida den som önskar få plats upplåten till<br>sig är innehavare av F-skattsedel. Upplåtaren är vidare skyldig att inford-<br>ra en kopia av befintlig F-skattsedel samt att i de fall F-skattsedel inte<br>finns föra anteckningar om platshyrarens och i förekommande fall den-<br>nes företrädares namn, personnummer, adress och telefonnummer. Är<br>platsuthyraren en juridisk person skall även firma och organisations-<br>nummer antecknas.</p>
<p>Uppgifter som inhämtats med stöd av första stycket skall bevaras i sju<br>kalenderår efter det kalenderår upplåtelsen skedde.</p>
<p>3 § Den som upplåter plats för tillfällig handel är skyldig att på begäran<br>av skattemyndigheten lämna sådana uppgifter som han enligt 2 § är skyl-<br>dig att inhämta och bevara.</p>
<p>Revision</p>
<p>4 § Skattemyndigheten far besluta om revision hos den som har eller kan<br>antas ha upplåtit plats för tillfällig handel för att kontrollera att han full-<br>gjort sina skyldigheter enligt 2 §.</p>
<p>Revision enligt första stycket får göras hos den som är eller kan antas<br>vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig<br>att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos<br>annan juridisk person än dödsbo.</p>
<p>I övrigt gäller bestämmelserna i 3 kap. 6 samt 9-14 c §§ taxeringslagen<br>(1990:324) i tillämpliga delar.</p>
<p>Identifieringsbesök m.m.</p>
<p>5 § Skattemyndigheten far i syfte att identifiera enskild som kan antas<br>bedriva tillfällig handel besluta om identifieringsbesök. Myndigheten får<br>vid ett sådant besök kontrollera innehav av F-skattsedel och ställa frågor<br>om verksamheten.</p>
<p>6 § Vid skattemyndighetens identifieringsbesök är person som befinner<br>sig på platsen skyldig att på skattemyndighetens begäran legitimera sig<br></p>
<p>260</p>
<p>eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet samt i förekommande<br>fall förete F-skattsedel.</p>
<p>Skyldighet att identifiera sig åvilar endast person som på skälig grund<br>kan antas ha ett sådant samband med den kontrollerade verksamheten att<br>kännedom om hans identitet kan vara av betydelse för skattekontrollen.</p>
<p>Protokollforing och bevis över verkställighet</p>
<p>7 § Protokoll skall föras över identifieringsbesök.</p>
<p>Av protokollet skall framgå</p>
<p>1. var besöket avlagts,</p>
<p>2. vilka som var närvarande vid besöket,</p>
<p>3. när besöket påbörjades och avslutade, samt</p>
<p>4. annat av betydelse som förekommit vid besöket.</p>
<p>Platsupplåtares kontrollavgift</p>
<p>8 § Om den som upplåter plats för tillfällig handel inte fullgjort skyldig-<br>het enligt 2 § skall skattemyndigheten påföra honom en särskild avgift<br>(platsupplåtares kontrollavgift) med 1 000 kr.</p>
<p>Platsupplåtares kontrollavgift far tas ut för varje upplåtelsetillfalle där<br>skyldighet enligt 2 § inte fullgjorts.</p>
<p>9 § Platsupplåtares kontrollavgift får efterges om det framstår som up-<br>penbart oskäligt att ta ut den.</p>
<p>Bestämmelsen om eftergift skall beaktas även om yrkande härom inte<br>har framställts.</p>
<p>10 § Platsupplåtares kontrollavgift påförs enligt skattebetalningslagen<br>(1997:000).</p>
<p>Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter<br>är tillämplig beträffande platsupplåtares kontrollavgift.</p>
<p>Behörighet att fatta beslut m.m.</p>
<p>11 § Beslut enligt denna lag fattas av skattemyndigheten i det län där den<br>tillfälliga handel bedrivs eller har bedrivits även om den enskilde handla-<br>ren har hemvist i ett annat län.</p>
<p>Revision enligt 4 § och identifieringsbesök enligt 5 § genomförs av<br>den skattemyndighet som anges i första stycket.</p>
<p>12 § Skattemyndighet som anges i 11 § första stycket far uppdra åt annan<br>skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss<br>grupp av ärenden. Sådant uppdrag får ges endast om den andra myndig-<br>heten medger det och det inte innebär avsevärd olägenhet för enskild.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>261</p>
<p>Omprövning m.m.</p>
<p>13 § Vid omprövning av beslut om platsupplåtares kontrollavgift gäller<br>bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223).</p>
<p>14 § Skattemyndighet som anges i 11 § första stycket skall ompröva be-<br>slut om platsupplåtares kontrollavgift även i sådana ärenden där beslut<br>fattats av annan skattemyndighet som erhållit uppdrag enligt 12 §. Skat-<br>temyndigheten far dock, efter samråd med den andra myndigheten, be-<br>sluta att denna myndighet i stället skall ompröva beslutet. Sådant beslut<br>får fattas endast om den andra myndigheten medger det och det inte in-<br>nebär avsevärd olägenhet for enskild.</p>
<p>Överklagande m. m.</p>
<p>15 § Beslut om platsupplåtares kontrollavgift samt beslut enligt 12 §<br>första meningen och 14 § andra meningen får överklagas hos länsrätt.<br>Härvid gäller bestämmelserna i 23-25 §§ förvaltningslagen.</p>
<p>Övriga beslut av skattemyndigheten enligt denna lag får inte överkla-<br>gas.</p>
<p>16 § Vid handläggningen i länsrätt eller kammarrätt av mål om plats-<br>upplåtares kontrollavgift skall muntlig förhandling hållas om enskild part<br>begär det. Muntlig forhandling behöver dock inte hållas om det inte finns<br>anledning att anta att avgift kommer att tas ut. Enskild part skall upplysas<br>om rätten till muntlig förhandling.</p>
<p>Företrädare för det allmänna m.m.</p>
<p>17 § Skattemyndighet som anges i 11 § första stycket får uppdra åt annan<br>skattemyndighet att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan<br>i visst ärende eller viss grupp av ärenden. Ett sådant ärende får ges endast<br>om den andra myndigheten medger det och det inte innebär avsevärd<br>olägenhet for enskild.</p>
<p>18 § Riksskatteverket får ta över uppgiften att i allmän domstol föra det<br>allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden.</p>
<p>Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätten eller kammar-<br>rätten även om verket inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.</p>
<p>Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet<br>att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>19 § Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.</p>
<p>Stra#</p>
<p>20 § Den som bryter mot skyldighet enligt 6 § dömes till penningböter.<br>Ansvar skall dock inte ådömas om skattemyndigheten genast kunnat fast-<br>ställa den tillfrågades identitet.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>262</p>
<p>Denna lag träder i kraft 1 juli 1998.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>263</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser beträffande<br>betänkandet Punktskattekontroll av alkohol, tobak<br>och mineralolja m.m.</h2>
<p>Efter remiss har följande lämnat yttrande över utredningen förslag: Riks-<br>dagens ombudsmän, Hovrätten för Västra Sverige, Umeå tingsrätt,<br>Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Skå-<br>ne län, Länsrätten i Dalarnas län, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Da-<br>tainspektionen, Kustbevakningen, Alkoholinspektionen, Läkemedelsver-<br>ket, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Uppsala Universitet Juridiska<br>fakulteten, Statskontoret, Riksrevisionverket, Redarföreningen, Statens<br>Järnvägar, Sveriges Industriförbund, Sveriges Transportindustriförbund,<br>Svenska Bryggareföreningen, Föreningen Sveriges Fria Bryggerier,<br>Plast- och Kemibranschema, Svenska Petroleum Institutet, Svenska Åke-<br>riförbundet, Swedish Match AB, Systembolaget AB, Torg- och Mark-<br>nadshandlamas Ekonomiska Riksförening.</p>
<p>Yttrande har också inkommit från Svenska Arbetsgivarföreningen,<br>Svensk Industriförening, Stockholms Handelskammare, Tull-Kust<br>(Förbundet för anställda i tullverket och kustbevakningen) och Tobaks-<br>& Servicehandelns Riksförbunds Servicebolag.</p>
<p>Kommerskollegium har inget att erinra mot förslaget.</p>
<p>Vin & Sprit AB har avstått från att yttra sig.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>264</p>
<h2>Promemorians lagförslag</h2>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 4</p>
<h3>1 Förslag till lag om punktskattekontroll avseende<br>alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter</h3>
<p>7 kap.</p>
<h4>Kontroll av postförsändelser</h4>
<p>1 § En tulltjänsteman far undersöka postförsändelser, såsom paket, brev<br>och liknande försändelser för att kontrollera om försändelsen innehåller<br>alkohol- eller tobaksvaror.</p>
<p>En sådan försändelse får öppnas om det finns anledning anta att den<br>innehåller sådana varor som nämns i första stycket samt försändelsen<br>finns hos tullmyndigheten eller på utväxlingspostkontoret.</p>
<p>2 § Beslut om öppnande av brev och andra försändelser som kan antas<br>innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av tullmyndighetens<br>chef eller efter dennes förordnande av någon annan tjänsteman vid myn-<br>digheten.</p>
<p>3 § Protokoll skall föras över den undersökning som görs i samband med<br>att en postförsändelse öppnas enligt 1 §. Av protokollet skall framgå än-<br>damålet med undersökningen och vad som har kommit fram vid denna.</p>
<p>4 § Alkohol- eller tobaksvaror som påträffas i en postförsändelse far tas<br>om hand, om det finns anledning anta att</p>
<p>1. skattskyldighet föreligger enligt 15 § lagen (1994:1564) om alkohol-<br>skatt eller 16 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt,</p>
<p>2. skatten inte har betalats, och</p>
<p>3. säkerhet för skattens betalning inte har ställts enligt lagen om alko-<br>holskatt eller lagen om tobaksskatt.</p>
<p>Även om förutsättningarna i första stycket inte är uppfyllda får vara<br>som nämns i första stycket tas om hand om det finns anledning anta att<br>mottagaren är under 20 år vad avser alkoholvara, respektive 18 år vad<br>avser tobaksvara.</p>
<p>5 § Har skattskyldighet inträtt för omhändertagen alkohol- eller tobaks-<br>vara skall tullmyndigheten besluta om skatten på varan. Skatt skall tas ut<br>enligt de skattesatser som anges i lagen (1994:1564) om alkoholskatt<br>eller lagen (1994:1563) om tobaksskatt. Skatten förfaller till betalning<br>omedelbart och skall betalas till tullmyndigheten.</p>
<p>Saknas tillräckliga uppgifter för att fastställa skatten får denna tas ut<br>med belopp som anges i 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av<br>privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är med-<br>lem i Europeiska unionen.</p>
<p>265</p>
<p>6 § Ett omhändertagande enligt 4 § skall upphävas, om</p>
<p>1. försändelsen är en gåva, eller skattskyldighet av annan anledning<br>inte föreligger, eller</p>
<p>2. skatt som påförts enligt 5 § betalats.</p>
<p>Ett omhändertagande skall inte upphävas om det framkommit att för-<br>sändelsen innehåller alkoholvaror och mottagaren inte fyllt 20 år eller<br>tobaksvaror och mottagaren inte fyllt 18 år.</p>
<p>7 § Omhändertagen alkohol- eller tobaksvara skall förverkas, om</p>
<p>1. beslut om skatt enligt 5 § har vunnit laga kraft och skatten inte har<br>betalats inom en månad räknat från den dag då beslutet vann laga kraft,<br>eller</p>
<p>2. det av annan anledning saknas grund för att med stöd av 6 § upphä-<br>va omhändertagandet.</p>
<p>En vara får inte förverkas med stöd av första stycket 2 förrän tre må-<br>nader förflutit från den dag då beslutet att omhänderta varan fattades.</p>
<p>8 § När beslut om förverkande enligt 7 § vunnit laga kraft skall varan<br>förstöras genom tullmyndighetens försorg.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>266</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 4 kap. 2 § alkohollagen<br>(1994:1738) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>1 kap.</p>
<p>1 §</p>
<p>' Denna lag gäller tillverkning<br>l och införsel av alkoholdrycker och<br>i handel med sådana varor. Lagen<br>gäller också tillverkning av sprit.</p>
<p>Denna lag gäller tillverkning av<br>alkoholdrycker och handel med<br>sådana varor. Lagen gäller också<br>tillverkning av sprit.</p>
<p>Bestämmelser om införsel och försäljning av teknisk sprit finns i lagen<br>(1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m.</p>
<p>Föreskrifter om marknadsföring av alkoholdrycker finns, förutom i<br>denna lag, även i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om mark-<br>nadsföring av alkoholdrycker.</p>
<p>4 kap.</p>
<p>2§</p>
<p>Spritdrycker, vin och starköl far föras in till landet endast av den som<br>har tillverknings- eller partihandelstillstånd avseende sådana varor.<br></p>
<p>Utöver vad som anges i första<br>stycket far spritdrycker, vin och<br>starköl föras in</p>
<p>1. av den som har rätt till tullfri-<br>het enligt 4 § lagen (1994:1547)<br>om tullfrihet m.m.,</p>
<p>2. av resande som har fyllt 20 år<br>eller person, som utför arbete på<br>transportmedel och som har upp-<br>nått nämnda ålder, för eget eller<br>familjens bruk eller som gåva till<br>närstående för dennes eller dennes<br>familjs personliga bruk och</p>
<p>3. som proviant på fartyg eller<br>luftfartyg enligt särskilda bestäm-<br>melser.</p>
<p>Utöver vad som anges i första<br>stycket får spritdrycker, vin och<br>starköl föras in</p>
<p>1. av den som har rätt till tullfri-<br>het enligt 4 § lagen (1994:1547)<br>om tullfrihet m.m.,</p>
<p>2. av resande som har fyllt 20 år<br>eller person, som utför arbete på<br>transportmedel och som har upp-<br>nått nämnda ålder, för eget eller<br>familjens bruk eller som gåva till<br>närstående för dennes eller dennes<br>familjs personliga bruk,</p>
<p>3. som proviant på fartyg eller<br>luftfartyg enligt särskilda bestäm-<br>melser,</p>
<p>4. som gåvoförsändelse eller<br>som kommersiell försändelse un-<br>der yrkesmässig befordran till en-<br>skild person som har fyllt 20 år,<br>om dryckerna är avsedda för den-<br>nes eller dennes familjs personliga<br>bruk,</p>
<p>5. av enskild person eller i yr-<br>kesmässig befordran för en enskild<br>person som har fyllt 20 år och som</p>
<p>267</p>
<p>flyttar till Sverige, om dryckerna<br>är avsedda for dennes eller dennes<br>familjs personliga bruk och</p>
<p>6. av enskild person eller i yr-<br>kesmässig befordran för en enskild<br>person som har fyllt 20 år och som<br>har förvärvat dryckerna genom<br>arv eller testamente, om dryckerna<br>är avsedda för dennes eller dennes<br>familjs personliga bruk.</p>
<p>Spritdrycker, vin och starköl som medförs som proviant på järnvägståg<br>i internationell trafik, far föras in i den utsträckning som krävs för serve-<br>ring av passagerare under tågets färd inom landet.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>2. Bestämmelserna i 4 kap. 2 § andra stycket 4-6 skall tillämpas i fråga<br>om drycker som kommit in i landet efter ikraftträdandet.</p>
<p>268</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om<br>alkoholskatt</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 15 och 21 §§ lagen (1994:1564) om alkohol-<br>skatt skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>15 §</p>
<p>Om annan än upplagshavare, registrerad varumottagare eller oregistre-<br>rad varumottagare i Sverige förvärvar skattepliktig vara från ett annat<br>EG-land och varan transporteras av säljaren eller av annan för säljarens<br>räkning (distansförsäljning), är säljaren skattskyldig. Säljaren skall ställa<br>säkerhet för betalning av skatten innan transport från det andra EG-landet<br>påbörjas.</p>
<p>Vid distansförsäljning skall säljaren företrädas av en av beskattning-<br>smyndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt<br>fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av<br>alkoholskatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt<br>denna lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas till-<br>gängligt hos representanten.</p>
<p>Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och<br>har ett fast driftställe här i landet.</p>
<p>Bestämmelserna i 11 § första meningen om återkallelse tillämpas även<br>på representant som avses i andra stycket.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket<br>omfattar även sådana överlåtelser<br>som sker utan vinstsyfte och som<br>inte utgör gåvoförsändelse. I dessa<br>fall gäller dock inte bestämmelsen<br>om godkänd representant i andra<br>stycket. Inte heller gäller registre-<br>ringsskyldighet enligt 17 §.</p>
<p>21 §</p>
<p>Den som är oregistrerad varumottagare enligt 13 § skall lämna dekla-<br>ration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen<br>skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter<br>den dag när varorna togs emot.</p>
<p>Den som är skattskyldig enligt 8 § 5 skall lämna deklaration när skat-<br>tepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till<br>beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln.</p>
<p>Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara godkänd upplags-<br>havare skall lämna deklaration när varorna tillverkas.</p>
<p>Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast<br>fem dagar efter den dag då varorna tillverkades.</p>
<p>Den som enligt 15 § sista stycket<br>överlåter skattepliktig vara skall<br>lämna deklaration for varje leve-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>269</p>
<p>rans. Deklarationen skall ha<br>kommit in till beskattningsmyndig-<br>heten senast fem dagar efter det<br>att leverans skett.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>270</p>
<h3>4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om<br>tobaksskatt</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 16 och 22 §§ lagen (1994:1563) om tobaks-<br>skatt skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>16 §</p>
<p>Om annan än upplagshavare, registrerad varumottagare eller oregistre-<br>rad varumottagare i Sverige förvärvar skattepliktig vara från ett annat<br>EG-land och varan transporteras av säljaren eller av annan för säljarens<br>räkning (distansförsäljning), är säljaren skattskyldig. Säljaren skall ställa<br>säkerhet för betalning av skatten innan transport från det andra EG-landet<br>påbörjas.</p>
<p>Vid distansförsäljning skall säljaren företrädas av en av beskattning-<br>smyndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt<br>fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av<br>tobaksskatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt<br>denna lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas till-<br>gängligt hos representanten.</p>
<p>Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och<br>har ett fast driftställe här i landet.</p>
<p>Bestämmelserna i 12 § första meningen om återkallelse tillämpas även<br>på representant som avses i andra stycket.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket<br>omfattar även sådana överlåtelser<br>som sker utan vinstsyfte och som<br>inte utgör gåvoförsändelse. I dessa<br>fall gäller dock inte bestämmelsen<br>om godkänd representant i andra<br>stycket. Inte heller gäller registre-<br>ringsskyldighet enligt 18 §.</p>
<p>22 §</p>
<p>Den som är oregistrerad varumottagare enligt 14 § skall lämna dekla-<br>ration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor.</p>
<p>Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast<br>fem dagar efter den dag då varorna togs emot.</p>
<p>Den som är skattskyldig enligt 9 § 5 skall lämna deklaration när skat-<br>tepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till<br>beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln. Den som till-<br>verkar skattepliktiga varor utan att vara upplagshavare skall lämna dekla-<br>ration när varorna tillverkas. Deklarationen skall ha kommit in till be-<br>skattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då varorna tillver-<br>kades.</p>
<p>Den som enligt 16 § sista styck-<br>et överlåter skattepliktig vara skall<br>lämna deklaration for varje leve-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>271</p>
<p>rans. Deklarationen skall ha<br>kommit in till beskattningsmyn-<br>digheten senast fem dagar efter<br>det att leverans skett.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>272</p>
<h3>5 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om<br>Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land<br>inom Europeiska unionen</h3>
<p>Härigenom föreskrivs<sup>1</sup> att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befo-<br>genheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>3§<sup>2</sup></p>
<p>Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:</p>
<p>1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigs-materiel, och<br>produkter som avses i lagen (1991:341) om strategiska produkter,</p>
<p>2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning<br>av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är<br>medlem i Europeiska unionen,</p>
<p>3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),</p>
<p>4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),</p>
<p>5. injektionssprutor och kanyler,</p>
<p>6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa<br>dopningsmedel,</p>
<p>7. springstiletter, springknivar, knogjäm, kaststjämor, riv- eller nit-<br>handskar, batonger, karate-pinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,</p>
<p>8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om kul-<br>turminnen m.m.,</p>
<p>9. hundar och katter för annat ändamål än handel,</p>
<p>10. spritdrycker, vin och starköl<br>enligt alkohollagen (1994:1738)<br>och tobaksvaror vid kontroll av<br>åldersgränsen i 13 § tobakslagen<br>(1993:581),</p>
<p>10. spritdrycker, vin och starköl<br>enligt alkohollagen (1994:1738),<br>teknisk sprit och alkoholhaltiga<br>preparat enligt lagen (1961:181)<br>om försäljning av teknisk sprit<br>m.m. samt tobaksvaror vid kon-</p>
<p>troll av åldersgränsen i 13 § tobak-<br>slagen (1993:581),.</p>
<p>11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfan, fisk och reptiler,</p>
<p>12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det<br>finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer,<br>att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för<br>människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller<br>felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i öv-<br>rigt gäller för införseln inte är uppfyllda.</p>
<p>' Paragrafen föreslås också ändrad i prop. xxx.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1996:944.</p>
<p>273</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>274</p>
<h2>Förteckning över remissinstanserna</h2>
<p>Finansdepartementets promemoria Förslag om kontroll av postforsändel-<br>ser innehållande alkohol- eller tobaksvaror har tillställts totalt elva re-<br>missinstanser. Efter remiss har yttranden avgivits av Svea hovrätt, Kam-<br>marrätten i Sundsvall, Justitiekanslern, Riksåklagaren, Rikspolisstyrel-<br>sen, Socialstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Posten AB<br>och Sveriges advokatsamfund.</p>
<p>Alkoholinspektionen har beretts tillfälle att avge yttrande men har av-<br>stått från att yttra sig.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>275</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h3>1 Förslag till lag om punktskattekontroll av transporter m.m. av<br>alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>1 kap. Allmänna bestämmelser</h4>
<p>1 § Denna lag är tillämplig vid punktskattekontroll som avser sådan<br>hantering av punktskattepliktiga varor som omfattas av rådets direktiv<br>92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskatte-<br>pliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana va-<br>ror<sup>1</sup>, senast ändrat genom rådets direktiv 96/99/EG<sup>2</sup>.</p>
<p>Bestämmelserna i denna lag är tillämpliga på</p>
<p>1. yrkesmässig hantering av punktskattepliktiga varor,</p>
<p>2. distansförsäljning av punktskattepliktiga varor, och</p>
<p>2 § Med punktskattepliktig vara avses tobaksvara, alkoholvara och mine-<br>raloljeprodukt.</p>
<p>Med tobaksvara avses vara som anges i 1 § andra stycket lagen<br>(1994:1563) om tobaksskatt.</p>
<p>Med alkoholvara avses vara som anges i 2-6 §§ lagen (1994:1564) om<br>alkoholskatt.</p>
<p>Med mineraloljeprodukt avses bränsle som anges i 1 kap. 3 a § lagen<br>(1994:1776) om skatt på energi.</p>
<p>3 § Med handling avses framställning i skrift eller bild samt upptagning<br>som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt<br>hjälpmedel.</p>
<p>Med transportmedel avses vatje slag av fordon som används för trans-<br>port på väg.</p>
<p>4 § Med skattskyldig avses vid yrkesmässig hantering av punktskatte-<br>pliktiga varor den som är skattskyldig enligt</p>
<p>1. 9 § första stycket 1-5 eller 27 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt,</p>
<p>2. 8 § första stycket 1-5 eller 26 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt<br>och,</p>
<p>3. 4 kap. 1 § första stycket 1-5 eller 7 eller 2 § lagen (1994:1776) om<br>skatt på energi.</p>
<p>EGT nr L 76,23.3.92, s. 1 (Celex 392L0012)</p>
<p>EGT nr L 8, 11.1.1997, s. 12 (Celex 396L0099)</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>276</p>
<p>5 § Ett beslut om åtgärd enligt denna lag får fattas endast om skälen för P<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för Bilaga 6</p>
<p>den enskilde.</p>
<p>6 § Transporter av punktskattepliktiga varor skall förutom vad som<br>framgår av lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om<br>alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi åtföljas av ledsa-<br>gardokument och bevis om ställd säkerhet i den utsträckning som följer<br>av artiklarna 7 och 18 i det direktiv som anges i 1 kap. 1 §.</p>
<p>Transporter som avses i första stycket skall förutom vad som framgår<br>av lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt och lagen om skatt på<br>energi även omfattas av säkerhet för betalning av skatt i den utsträckning<br>som följer av artiklarna 7, 10, 13 och 15 i det direktiv som anges i 1 kap.</p>
<p>!§•</p>
<h4>2 kap. Transportkontroll</h4>
<p>1 § För att kontrollera att transporter av punktskattepliktiga varor trans-<br>porteras i enlighet med 1 kap. 6 § får tullmyndigheten kontrollera det<br>som är eller kan antas vara yrkesmässig vägtransport (transportkontroll).<br>Transportkontroll far ske under pågående transport och då varor på-, av-<br>eller omlastas i direkt anslutning till transport.</p>
<p>Transportkontroll får genomföras även på områden som inte är till-<br>gängliga för allmänheten.</p>
<p>2 § Tullmyndigheten får vid transportkontroll undersöka transportmedel,<br>lådor, behållare eller andra utrymmen i transportmedel, containrar eller<br>tankar där punktskattepliktiga varor kan förvaras under transport. Myn-<br>digheten far vidare eftersöka och granska ledsagardokument, bevis om<br>ställd säkerhet och andra handlingar som kan vara av betydelse för be-<br>skattningen samt undersöka och ta prov på varor. Myndigheten far vid<br>granskningen använda tekniska hjälpmedel som finns i transportmedlet.</p>
<p>3 § Vid genomförande av transportkontroll far tullmyndigheten</p>
<p>1. öppna transportmedel, containrar eller tankar som är låsta eller har<br>tillslutits på annat sätt,</p>
<p>2. bereda sig tillträde till områden som inte är tillgängliga för allmän-<br>heten, och</p>
<p>3. försegla transportmedel, containrar, tankar eller områden som inte är<br>tillgängliga för allmänheten.</p>
<p>Första stycket 1 och 3 gäller även lådor, behållare eller andra utrym-<br>men som finns i containrar, tankar eller på områden som inte är tillgäng-<br>liga för allmänheten.</p>
<p>Polisen skall lämna den handräckning som behövs för kontrollen.</p>
<p>4 § Förare är skyldiga att stanna på anmaning som ges av tjänsteman vid<br>tullmyndigheten.</p>
<p>277</p>
<p>5 § Förare är skyldiga att på tullmyndighetens begäran legitimera sig<br>eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet.</p>
<p>6 § Förare är skyldiga att se till att ledsagardokument och bevis om ställd<br>säkerhet följer med transporten i enlighet med 1 kap. 6 §. Vid transport-<br>kontroll skall förare tillhandahålla tullmyndigheten nämnda dokument.</p>
<p>7 § Förare eller ägare till varor som skall kontrolleras skall vid transport-<br>kontroll</p>
<p>1. ge tullmyndigheten möjlighet att undersöka varorna och transport-<br>medlen och utan kostnad tillhandahålla varuprov, och</p>
<p>2. ansvara för den transport som behövs för kontrollen samt ansvara<br>för uppackning och återinpackning av varorna.</p>
<p>Skyldighet enligt första stycket 1 gäller endast i den utsträckning som<br>enskilda förfogar över det som skall undersökas.</p>
<p>Den som åsidosätter sin skyldighet enligt första stycket skall ersätta<br>staten för dess kostnader på grund av detta. Ersättningsskyldigheten skall<br>efterges helt eller delvis om det framstår som oskäligt att ta ut ersättning.</p>
<p>8 § En transportkontroll får inte pågå längre än sex timmar.</p>
<h4>3 kap. Omhändertagande</h4>
<p>1 § Om en punktskattepliktig vara påträffas vid transportkontroll och om<br>det finns anledning att anta att transporten inte sker i enlighet med 1 kap.<br>6 § får den vara, handling, låda, behållare, container eller tank som med-<br>förs vid transporten tas om hand för kontroll av om punktskatt skall be-<br>talas i Sverige och vem som i så fall är skattskyldig. För dessa fall gäller</p>
<p>2 kap. 2 och 3 §§ i tillämpliga delar.</p>
<p>Beslut enligt första stycket far verkställas omedelbart.</p>
<p>2 § När en vara omhändertas får även emballage, behållare och förva-<br>ringsmaterial tas om hand.</p>
<p>3 § Föraren eller ägaren till vara som har tagits om hand skall vid om-<br>händertagandet</p>
<p>1. utan kostnad tillhandahålla varuprov, och</p>
<p>2. ansvara för transport av den omhändertagna varan från platsen där<br>transportkontrollen genomförts.</p>
<p>Skyldigheten i första stycket 2 gäller endast transport som sker i direkt<br>anslutning till omhändertagande av en punktskattepliktig vara.</p>
<p>Den som åsidosätter sin skyldighet enligt första stycket skall ersätta<br>staten för dess kostnader på grund av detta. Ersättningsskyldigheten skall<br>efterges helt eller delvis om det är oskäligt att ta ut ersättning.</p>
<p>4 § Egendom som är föremål för omhändertagande skall förvaras av<br>tullmyndighet eller den som fått i uppdrag av myndigheten att sköta för-<br>varingen.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>278</p>
<p>Omhändertagen egendom skall vårdas väl och stå under noggrann till-<br>syn.</p>
<p>5 § Om skattskyldighet föreligger för omhändertagen punktskattepliktig<br>vara enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om al-<br>koholskatt eller lagen (1994:1776) skatt på energi skall tullmyndigheten<br>besluta om skatten på varan om</p>
<p>1. skattskyldighet har inträtt, och</p>
<p>2. varan har transporterats i strid med 1 kap. 6 §.</p>
<p>Skatt enligt första stycket skall tas ut enligt de skattesatser som anges i<br>lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på<br>energi.</p>
<p>Första stycket gäller inte i sådana fall som avses i 9 a § tullagen<br>(1994:1550).</p>
<p>6 § Ett omhändertagande av annan egendom än punktskattepliktiga varor<br>eller handlingar skall upphävas om,</p>
<p>1. omhändertagandet inte längre är nödvändigt för sådan kontroll som<br>avses i 3 kap. 1 §, eller</p>
<p>2. ett beslut om beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken eller lagen<br>(1960:418) om straff för varusmuggling meddelas för egendomen eller<br>handlingen.</p>
<p>7 § Ett omhändertagande av en punktskattepliktig vara skall upphävas<br>om,</p>
<p>1. varan inte har transporterats i strid med 1 kap. 6 §,</p>
<p>2. skattskyldighet för varan inte föreligger eller inte har inträtt i Sveri-<br>ge,</p>
<p>3. skatt som påförts enligt 5 § betalas,</p>
<p>4. ett beslut om beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken eller lagen<br>(1960:418) om straff för varusmuggling meddelas för varan,</p>
<p>5. egendomen förklaras förverkad, eller</p>
<p>6. det är oskäligt att låta omhändertagandet bestå.</p>
<p>8 § Oavsett vad som föreskrivs i 7 § 1-3 skall ett omhändertagande av en<br>alkohol- eller tobaksvara bestå om det är sannolikt att varan är avsedd att<br>bjudas ut till försäljning i Sverige och</p>
<p>1. den som gör anspråk på en omhändertagen alkoholvara inte har till-<br>verknings- eller partihandelstillstånd enligt alkohollagen (1994:1738)<br>eller föreskrivet tillstånd för försäljning enligt lagen (1961:181) om för-<br>säljning av teknisk sprit m.m. för varan i fråga, eller</p>
<p>2. det är uppenbart att en omhändertagen tobaksvara är avsedd att bju-<br>das ut till försäljning i strid med 11 § tobakslagen (1993:581) eller 4 §<br>lagen (1994:1563) om tobaksskatt.</p>
<h4>4 kap. Förverkande</h4>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>1 § Omhändertagen punktskattepliktig vara far förverkas om,</p>
<p>279</p>
<p>1. ett beslut om skatt enligt 3 kap. 5 § har vunnit laga kraft och skatten<br>inte har betalats inom en månad från den dag då beslutet vann laga kraft,</p>
<p>2. det av annan anledning saknas grund för att med stöd av 3 kap. 7 §<br>upphäva ett omhändertagande, eller</p>
<p>3. ett beslut enligt 3 kap. 8 § att omhändertagandet skall bestå har vun-<br>nit laga kraft.</p>
<p>Ett förverkande med stöd av första stycket 2 får inte ske förrän tre må-<br>nader förflutit från den dag då beslutet att omhänderta varan fattades.</p>
<p>Ett beslut om förverkande får inte fattas om det är oskäligt.</p>
<p>2 § Egendom som har varit omhändertagen far förverkas om inte ägaren<br>eller någon annan rättsinnehavare har gjort anspråk på den inom tre må-<br>nader från den dag då omhändertagandet upphävdes.</p>
<p>3 § Om omhändertagen egendom förklaras förverkad far förverkandet<br>även omfatta emballage, behållare och förvaringsmaterial.</p>
<p>4 § Skyldighet att betala skatt som påförts med stöd av 3 kap. 5 § består<br>även efter det att varorna förverkats.</p>
<p>5 § Särskild rätt till egendom som förklarats förverkad består om inte<br>även den särskilda rätten förklaras förverkad. Sådan rätt som vunnits ge-<br>nom utmätning eller betalningssäkring upphör dock, såvida det inte av<br>särskild anledning förordnas att rätten skall bestå. I beslut om förverkan-<br>de skall anteckning om bestående särskild rätt göras.</p>
<p>6 § När ett beslut om förverkande av annan egendom än punktskatteplik-<br>tiga varor och mineraloljeprodukter vunnit laga kraft skall egendomen<br>säljas genom tullmyndighets försorg. Vid försäljningstillfället skall<br>tullmyndigheten göra förbehåll för en sådan känd rättighet som gäller<br>enligt 5 §. Om förverkad egendom inte kan säljas far den i stället förstö-<br>ras.</p>
<p>I fråga om alkoholvaror som har förverkats enligt denna lag gäller la-<br>gen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. i till-<br>lämpliga delar.</p>
<p>Tobaksvaror som har förverkats enligt denna lag skall förstöras genom<br>tullmyndighetens försorg.</p>
<p>7 § Har ett förverkande skett med stöd av 1 § första stycket 1 skall in-<br>täkterna från försäljning enligt 6 § första eller andra stycket användas till<br>att betala punktskatten för varan. Om det därefter finns ett överskott skall<br>detta ges ut till den vars vara förverkats om denne är känd. Annars skall<br>överskottet tillfalla staten.</p>
<p>I andra fall än som avses i första stycket skall försäljningsintäkten till-<br>falla staten.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>280</p>
<h4>5 kap. Transporttillägg</h4>
<p>1 § En särskild avgift (transporttillägg) skall påforas en avsändande<br>upplagshavare om</p>
<p>1. ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet inte följer med<br>transporten i den utsträckning som följer av 1 kap. 6 §, eller</p>
<p>2. säkerhet inte ställts for transporten i den utsträckning som följer av 1<br>kap. 6 §.</p>
<p>Transporttillägg skall påforas en skattskyldig om</p>
<p>1. anmälningsskyldighet eller skyldighet att ställa säkerhet som följer<br>av 17 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 16 § lagen (1994:1564) om<br>alkoholskatt eller 4 kap. 1 § fjärde stycket lagen (1994:1776) om skatt på<br>energi inte iakttagits, eller</p>
<p>2. säkerhet enligt 16 § lagen om tobaksskatt, 15 § lagen om alkohol-<br>skatt eller 4 kap. 10 § lagen om skatt på energi inte ställts på föreskrivet<br>sätt.</p>
<p>Transporttillägget är tjugo procent av de punktskatter som belöper på<br>eller kan antas belöpa på varorna.</p>
<p>2 § Om en avsändande upplagshavare kommer in med ett i föreskriven<br>ordning upprättat ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet till<br>tullmyndighet inom en månad från dagen för beslutet om transporttillägg,<br>skall transporttillägg som påförts med stöd av 1 § första stycket 1 undan-<br>röjas.</p>
<p>Ett transporttillägg som påförts med stöd av 1 § andra stycket skall un-<br>danröjas om det i ett ärende eller mål om skatt enligt denna lag, lagen<br>(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen<br>(1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller<br>lagen (1994:1776) om skatt på energi konstateras att den som påförts<br>tillägget inte är skattskyldig.</p>
<p>3 § Avsändande upplagshavare och skattskyldig skall befrias från trans-<br>porttillägg om det är uppenbart oskäligt att ta ut tillägget.</p>
<p>4 § Bestämmelserna om undanröjande av och befrielse från transport-<br>tillägg skall beaktas även om det inte har framställts något yrkande om<br>detta.</p>
<p>5 § Transporttillägg tas ut på samma sätt som skatt enligt 5 kap. lagen<br>(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.</p>
<p>Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter<br>är tillämplig på transporttillägg.</p>
<h4>6 kap. Betalning av skatt m.m.</h4>
<p>1 § Skatt som påförs med stöd av 3 kap. 5 § förfaller till betalning ome-<br>delbart och skall betalas till tullmyndighet. Skatten betalas genom insätt-<br>ning på särskilt konto. Betalning anses ha skett den dag då den har bok-<br>förts på det särskilda kontot.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>281</p>
<p>2 § Om ett beslut enligt 3 kap. 5 § överklagats, den skattskyldige begärt<br>omprövning eller det annars kan antas att skatten kommer att sättas ned,<br>kan den skattskyldige av tullmyndigheten få anstånd med att betala skat-<br>ten. Bestämmelserna i 17 kap. § 2, 3, 9 och 11 §§ skattebetalningslagen<br>(1997:483) gäller då i tillämpliga delar.</p>
<p>3 § Om skatt som påförts med stöd av 3 kap. 5 § skall återbetalas efter<br>omprövning eller överklagande skall ränta utgå enligt 5 kap. 14 § lagen<br>(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Ränta utgår från<br>den dag då skattebeloppet har betalats till och med den dag då det åter-<br>betalas.</p>
<p>I fråga om indrivning gäller 5 kap. 16-18 §§ lagen om punktskatter<br>och prisregleringsavgifter.</p>
<h4>7 kap. Behörighet att fatta beslut m.m.</h4>
<p>1 § Beslut om förverkande fattas av allmän förvaltningsdomstol på ansö-<br>kan av tullmyndigheten.</p>
<p>En ansökan enligt första stycket skall prövas av den länsrätt inom vars<br>domkrets omhändertagandet av egendomen verkställdes.</p>
<p>2 § Övriga beslut enligt denna lag fattas av tullmyndigheten.</p>
<p>3 § När ett beslut om transportkontroll och omhändertagande har verk-<br>ställts skall ett bevis över verkställigheten utfärdas. Vid transportkontroll<br>behöver dock ett bevis utfärdas endast om en punktskattepliktig vara på-<br>träffas eller någon berörd person annars begär det.</p>
<p>Ett bevis över verkställighet skall lämnas över till den som berörs av<br>åtgärden och innehålla uppgifter om</p>
<p>1. var beslutet verkställts,</p>
<p>2. när det gäller transportkontroll, vilka som var närvarande vid kon-<br>trollen, när kontrollen påbörjades och avslutades, vad som genomsökts<br>samt annat av betydelse som förekommit vid kontrollen, och</p>
<p>3. vad som omhändertagits samt annat av betydelse som förekommit<br>vid omhändertagandet.</p>
<p>4 § Polisen är skyldig att medverka i kontrollverksamhet enligt denna<br>lag. Vad som sägs i 2 kap. och 3 kap. 1 § gäller vid sådan medverkan<br>också polismyndighet och polisman.</p>
<h4>8 kap. Utlämnande av uppgifter</h4>
<p>1 § Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för punkt-<br>skattekontroll enligt denna lag skall på tullmyndighetens begäran tillhan-<br>dahållas denna.</p>
<p>Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om<br>uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>282</p>
<p>3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken<br>hänvisas i någon av de nämnda paragraferna.</p>
<p>Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i sek-<br>retesslagen och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något<br>enskilt eller allmänt intresse föreligger uppgiftsskyldighet endast om re-<br>geringen på ansökan av tullmyndighet beslutar att uppgiften skall lämnas<br>ut.</p>
<h4>9 kap. Överklagande m.m</h4>
<p>1 § Beslut enligt 2 kap. 1-6 §§ samt 3 kap. 4 § får inte överklagas. Övri-<br>ga beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>Riksskatteverket far överklaga beslut enligt denna lag.</p>
<p>2 § Riksskatteverket far från tullmyndigheten ta över uppgiften att i all-<br>män förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller<br>en viss grupp av ärenden.</p>
<p>3 § Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.</p>
<h4>10 kap. Vissa bestämmelser om handläggningen i domstol m.m.</h4>
<p>1 § Mål om omhändertagande och förverkande skall handläggas skynd-<br>samt.</p>
<p>2 § I mål om förverkande av egendom skall, om ägaren till egendomen<br>inte är känd eller saknar känt hemvist i riket, den som senast innehade<br>varorna anses vara motpart vid handläggningen i domstol i stället för<br>ägaren till egendomen.</p>
<p>Ägare till egendom far överta talan som förs av den som anses vara<br>motpart enligt första stycket.</p>
<p>3 § I mål om förverkande där ägaren är okänd skall länsrätten utfärda ett<br>föreläggande i Post och Inrikes Tidningar och andra lämpliga tidningar<br>att ägaren skall ge sig till känna senast två månader efter föreläggandet,<br>vid påföljd att frågan annars kan avgöras utan att ägaren fått möjlighet att<br>yttra sig. Föreläggandet skall innehålla uppgifter om egendomen och om<br>de omständigheter under vilka den omhändertagits samt övriga omstän-<br>digheter som kan vara av betydelse för att identifiera egendomen.</p>
<p>Första stycket gäller även den som innehar särskild rätt till en viss<br>egendom. Ett föreläggande behöver dock endast utfärdas om det finns<br>särskild anledning att anta att någon innehar särskild rätt till egendomen.</p>
<p>4 § Vid handläggning i länsrätt eller kammarrätt av frågor om omhän-<br>dertagande, förverkande samt transporttillägg skall muntlig förhandling<br>hållas om någon enskild part begär det. Muntlig förhandling behöver<br>dock inte hållas om det är uppenbart obehövligt. En enskild part skall<br>upplysas om rätten till muntlig förhandling.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>283</p>
<h4>11 kap. Straff</h4>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>1 § Den som av uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot skyldigheten att<br>stanna på anmaning enligt 2 kap. 3 döms till penningböter.</p>
<p>2 § Till penningböter döms den som bryter mot skyldigheten att legitime-<br>ra sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet enligt 2 kap. 4 §.<br>Ansvar skall dock inte dömas ut om den tillfrågades identitet genast kun-<br>nat fastställa</p>
<p>3 § Förare som av uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att medföra fö-<br>reskrivna ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet döms till pen-<br>ningböter.</p>
<p>4 § Bestämmelserna i 13 § och 24 § första stycket första meningen la-<br>gen (1960:418) om straff för varusmuggling gäller för brott enligt detta<br>kapitel.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 då lagen (1996:598) om kon-<br>troll av yrkesmässiga vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol<br>och tobak upphör att gälla. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i<br>fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.</p>
<p>284</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskat-<br>ter och prisregleringsavgifter</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter<br>och prisregleringsavgifter</p>
<p>dels att 3 kap. 11 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det skall införas en ny paragraf, 3 kap. 6 a §, av följande lydel-</p>
<p>se.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>3 kap.</p>
<h4>M</h4>
<p>Uppgifter som myndighet förfo-<br>gar över och som behövs för skat-<br>tekontroll skall på beskattning-<br>smyndighetens begäran tillhanda-<br>hållas denna.</p>
<p>Uppgiftsskyldighet enligt första<br>stycket föreligger dock inte i fråga<br>om uppgifter för vilka sekretess<br>gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 §<br>eller 3 kap. 1 § sekretesslagen<br>(1980:100) eller en bestämmelse<br>till vilken hänvisas i någon av de<br>nämnda paragraferna.</p>
<p>Om sekretess gäller för uppgift<br>enligt någon annan bestämmelse i<br>sekretesslagen och ett utlämnande<br>skulle medföra synnerligt men for<br>något enskilt eller allmänt intresse<br>föreligger uppgiftsskyldighet en-<br>dast om regeringen på ansökan av<br>beskattningsmyndigheten beslutar<br>att uppgiften skall lämnas ut.</p>
<p>Vid skatterevision far räken-<br>skapsmaterial och andra handlingar<br>som rör verksamheten granskas, om<br>de inte skall undantas enligt 15 §.<br>Med handling förstås framställning<br>i skrift eller bild samt upptagning<br>som kan läsas, avlyssnas eller på<br>annat sätt uppfattas endast med tek-<br>niskt hjälpmedel.</p>
<p>Vid skatterevision far räken-<br>skapsmaterial och andra handlingar<br>som rör verksamheten granskas, om<br>de inte skall undantas enligt 15 §.<br>Med handling förstås framställning<br>i skrift eller bild samt upptagning<br>som kan läsas, avlyssnas eller på<br>annat sätt uppfattas endast med tek-<br>niskt hjälpmedel.</p>
<p>Senaste lydelse 1997:492.</p>
<p>285</p>
<p>Revisorn får ta prov på varor som Revisorn får ta prov på varor som<br>används, säljs eller tillhandahålls på används, säljs eller tillhandahålls på<br>annat sätt i verksamheten. Vidare annat sätt i verksamheten. Vidare<br>får han inventera kassan, granska får han inventera kassan, granska<br>varulager, inventarier, fordon, sär- varulager, inventarier, maskiner,<br>skild räknarapparatur, mätapparatur fordon, särskild räknarapparatur,<br>och tillverkningsprocesser. Han får mätapparatur och tillverkningspro-<br>också prova kassaapparatur, sär- cesser samt besiktiga lokaler och<br>skild räknarapparatur, mätapparatur byggnader som används i verksam-<br>och annan teknisk utrustning. heten. Han får också prova kassa-</p>
<p>apparatur, särskild räknarapparatur,<br>mätapparatur och annan teknisk<br>utrustning.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>286</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskatt-<br>ning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från<br>land som är medlem i Europeiska unionen</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1565) om beskattning av<br>privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är med-<br>lem i Europeiska unionen</p>
<p>dels att nuvarande 10-13 §§ skall betecknas 14-17 §§,</p>
<p>dels att 4, 5, 7, 8 och nya 14 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det skall införas fem nya paragrafer, 10, 11, 12, 13, 18 och 19<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>§§, av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>4</p>
<p>Den som för in en vara för vilken<br>skatt skall betalas enligt denna lag<br>skall vid införseln anmäla detta till<br>Skattemyndigheten i Dalarnas län<br>(beskattningsmyndigheten). Be-<br>skattningsmyndigheten beslutar om<br>den skatt som skall betalas för varje<br>skattepliktig införsel. Skatten skall<br>betalas senast två veckor efter da-<br>gen för detta beslut. Skatten betalas<br>genom insättning på ett särskilt<br>konto. Betalning anses ha skett den<br>dag då den har bokförts på det sär-<br>skilda kontot.</p>
<p>Tullverket skall för beskattnings-<br>myndighetens räkning ta emot an-<br>mälan som avses i första stycket<br>när införseln sker där bemannad<br>tullplats finns.</p>
<p>På annan plats skall Tullverket<br>där det är möjligt se till att anmä-<br>lan kan lämnas på annat sätt. Tull-<br>verket skall i sådana fall vidarebe-<br>fordra anmälan till beskattning-<br>smyndigheten.</p>
<p>Har anmälan skett enligt andra<br>stycket skall Tullverket för beskatt-<br>ningsmyndighetens räkning besluta<br>om skatten och får i samband där-<br>med uppbära skatten, samt vidta</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§’</p>
<p>Den som för in en vara för vilken<br>skatt skall betalas enligt denna lag<br>skall vid införseln självmant dekla-<br>rera detta. Deklarationen skall<br>lämnas på heder och samvete. Om<br>införseln görs på bemannad tull-<br>plats skall deklarationen lämnas till<br>tulltjänsteman. Om införseln görs<br>på annan plats skall deklarationen<br>lämnas till Skattemyndigheten i<br>Dalarnas län</p>
<p>(beskattningsmyndigheten). En de-<br>klaration som skall lämnas till be-<br>skattningsmyndigheten skall ha<br>kommit in senast fem dagar efter<br>det att införseln gjordes.</p>
<p>Beskattningsmyndigheten beslu-<br>tar om den skatt som skall betalas<br>för varje skattepliktig införsel. Har<br>deklaration lämnats till tulltjänste-<br>man på bemannad tullplats eller<br>påträffas en skattepliktig vara vid<br>kontroll skall Tullverket för be-<br>skattningsmyndighetens räkning<br>besluta om skatten och far i sam-<br>band därmed uppbära skatten, samt<br>vidta nödvändig skattekontroll.</p>
<p>Senaste lydelse 1996:966.</p>
<p>287</p>
<p>nödvändig skattekontroll.</p>
<p>i</p>
<p>Den som för in en vara för vilken<br>skatt skall betalas enligt denna lag<br>skall, när inresan sker där beman-<br>nad tullplats finns, anmäla detta till<br>Tullverket vid införseln. Sker inför-<br>seln på annan plats skall anmälan<br>ändå lämnas till Tullverket om så-<br>dan möjlighet tillhandahålls av<br>verket. I annat fall skall anmälan<br>om införseln lämnas till beskatt-<br>ningsmyndigheten senast tre dagar<br>efter införseln.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<h3>§'</h3>
<p>Skatt enligt denna lag skall be-<br>talas senast två veckor efter dagen<br>då ett beslut enligt 4 § andra styck-<br>et meddelades. Skatten skall betalas<br>genom insättning på ett särskilt<br>konto. Betalning anses ha skett den<br>dag då den har bokförts på det sär-<br>skilda kontot.</p>
<p>7§<sup>2</sup></p>
<p>Har resande vid fullgörande av Har resande vid fullgörande av<br>anmälningsskyldighet enligt denna deklarationsskyldighet enligt 4 §<br>lag lämnat uppgift som befinns första stycket lämnat uppgift som<br>oriktig, skall en särskild avgift på- befinns oriktig, skall en särskild<br>foras honom. Avgiften är femtio avgift påforas honom. Avgiften är<br>procent av det skattebelopp som femtio procent av det skattebelopp<br>inte skulle ha påforts honom om som inte skulle ha påforts honom<br>den oriktiga uppgiften hade godta- om den oriktiga uppgiften hade<br>gits. godtagits.</p>
<p>Har resande fört in vara for vil- Har resande fört in vara for vil-<br>ken skatt skall betalas enligt denna ken skatt skall betalas enligt denna<br>lag utan att anmäla detta, skall en lag utan att deklarera detta, skall en<br>särskild avgift påforas honom. Av- särskild avgift påforas honom. Av-<br>giften är femtio procent av den giften är femtio procent av den<br>skatt som påförts honom. skatt som påförts honom.</p>
<p>8§<sup>3</sup></p>
<p>Beskattningsmyndigheten skall Beskattningsmyndigheten skall<br>påföra särskild avgift enligt 7 §. I påföra särskild avgift enligt 7 §. I<br>fall där den oriktiga uppgiften läm- fall där den oriktiga uppgiften läm-<br>nats i anmälan direkt till Tullverket nats i en deklaration direkt till<br>eller det vid kontroll som Tullver- Tullverket eller det vid kontroll<br>ket företagit framkommit att an- som Tullverket företagit framkom-<br>mälan inte lämnats skall Tullverket mit att deklaration inte lämnats<br>for beskattningsmyndighetens räk- skall Tullverket för beskattnings-<br>ning påföra särskild avgift. myndighetens räkning påföra sär-</p>
<p>skild avgift.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1996:704.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1996:704.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1997:360.</p>
<p>288</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p><sub>10</sub>§ Prop. 1997/98:100</p>
<p>Om en vara förs in för vilken Bilaga 6<br>skatt skall betalas enligt denna lag<br>får Tullverket omhänderta varan<br>om det finns en risk att den skatt-<br>skyldige inte kommer att betala<br>skatten.</p>
<p>En omhändertagen vara får inte<br>lämnas ut förrän skatt och särskild<br>avgift som påförts enligt denna<br>lag har betalats. Omhändertagan-<br>det skall upphävas om skatten och<br>avgiften betalas eller beslutet att<br>påföra skatt upphävs.</p>
<p>11 §</p>
<p>Tullverket får besluta att vara<br>som är omhändertagen enligt 9 §<br>skall förverkas om beslut om skatt<br>och särskild avgift enligt denna<br>lag har vunnit laga kraft och<br>skatten och avgiften inte har be-<br>talats inom en månad räknat från<br>den dag då beslutet vann laga<br>kraft.</p>
<p>12 §</p>
<p>Skyldighet att betala skatt och<br>särskild avgift som påförts enligt<br>denna lag består även efter det att<br>varorna förverkats</p>
<p>13 §</p>
<p>När beslut om förverkande en-<br>ligt denna lag vunnit laga kraft<br>skall varan förstöras genom<br>tullmyndighets försorg.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10 §</p>
<p>Beslut enligt denna lag får<br>överklagas hos allmän förvalt-<br>ningsdomstol. Prövningstillstånd<br>krävs vid överklagande till kam-<br>marrätten.</p></td><td>
<p>14 §1</p>
<p>Beslut enligt denna lag får över-<br>klagas hos allmän förvaltnings-<br>domstol. Riksskatteverket får<br>överklaga beslut enligt denna lag.<br>Prövningstillstånd krävs vid över-<br>klagande till kammarrätten.</p></td></tr>
</table>
<p>Senaste lydelse av förutvarande 10 § 1997:360. 289</p>
<p>10 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100</p>
<p>Överklagas beslut enligt denna lag förs det allmännas talan av beskatt-<br>ningsmyndigheten.</p>
<p>75#</p>
<p>Riksskatteverket far från be-<br>skattningsmyndigheten överta<br>uppgiften att i allmän förvalt-<br>ningsdomstol föra det allmännas<br>talan i visst ärende eller viss<br>grupp av ärenden.</p>
<p>Riksskatteverket för det allmän-<br>nas talan i Regeringsrätten.</p>
<p>19 §</p>
<p>Vid handläggningen i länsrätt<br>eller kammarrätt av frågor om om-<br>händertagande, förverkande samt<br>särskild avgift skall muntlig för-<br>handling hållas om enskild part<br>begär det. Muntlig förhandling be-<br>hövs dock inte hållas om det är up-<br>penbart obehövligt. Enskild part<br>skall upplysas om rätten till muntlig<br>förhandling.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Utom såvitt avser 18 § skall<br>dock äldre föreskrifter fortfarande tillämpas i fråga om förhållanden som<br>hänför sig till tiden före ikraftträdandet.</p>
<p>290</p>
<h3>4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets<br>befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Euro-<br>peiska unionen</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1996:701) om Tullverkets befo-<br>genheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>För kontroll av att anmälnings-<br>skyldigheten enligt denna lag, eller<br>enligt lagen (1994:1565) om be-<br>skattning av privatinförsel av alko-<br>holdrycker och tobaksvaror från ett<br>land som är medlem i Europeiska<br>unionen, fullgjorts riktigt och full-<br>ständigt, samt för kontroll av att<br>gällande villkor för in- eller utförsel<br>av sådana varor som anges i 3 § 1<br>och 3-12 uppfyllts, får en<br>tulltjänsteman undersöka</p>
<p>'§</p>
<p>För kontroll av att anmälnings-<br>skyldigheten enligt denna lag, eller<br>att deklarationsskyldigheten enligt<br>lagen (1994:1565) om beskattning<br>av privatinförsel av alkoholdrycker<br>och tobaksvaror från ett land som är<br>medlem i Europeiska unionen, full-<br>gjorts riktigt och fullständigt, samt<br>för kontroll av att gällande villkor<br>för in- eller utförsel av sådana varor<br>som anges i 3 § 1 och 3-12 upp-<br>fyllts, far en tulltjänsteman under-<br>söka</p>
<p>1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan<br>förvaras vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land,</p>
<p>2. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och<br>liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett<br>annat EU-land, eller av den som kan anmanas att stanna enligt 5 § första<br>stycket 2.</p>
<p>Ytterligare bestämmelser om befogenheter bl.a. avseende kroppsvisi-<br>tation och kroppsbesiktning finns i lagen (1960:418) om straff för va-<br>rusmuggling.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>291</p>
<h3>5 Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2, 3, 6 och 8 §§ tullregisterlagen (1990:137)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>2§</p>
<p>Tullregistret far användas för</p>
<p>1. fastställande, uppbörd, restitution och redovisning av tull, annan<br>skatt och avgifter som skall betalas till tullverket,</p>
<p>2. fullgörande av övervaknings-, kontroll- och revisionsuppgifter inom<br>tullmyndigheternas område,</p>
<p>3. planering och tillsyn av tullmyndigheternas verksamhet och</p>
<p>4. framställning av statistik och andra samlingar av uppgifter inom ra-<br>men för den verksamhet som tullmyndigheterna ansvarar för.</p>
<p>Tullregistret får också användas<br>för</p>
<p>1. prövning av och tillsyn över<br>upplagshavare, skatteupplag och<br>registrerade varumottagare enligt<br>lagen (1994:1563) om tobaksskatt,<br>lagen (1994:1564) om alkoholskatt<br>samt lagen (1994:1776) om skatt<br>på energi samt</p>
<p>2. revisions- och annan kontroll-<br>verksamhet enligt lagen (1984:151)<br>om punktskatter och prisregle-<br>ringsavgifter.</p>
<p>3 §’</p>
<p>I den utsträckning som behövs för att ändamålet med registret skall till-<br>godoses får tullregistret innehålla</p>
<p>1. uppgifter som importörer och exportörer enligt lag eller annan för-<br>fattning är skyldiga att lämna med anledning av import eller export av<br>varor,</p>
<p>2. andra uppgifter som importör eller exportör lämnar i tullärenden,</p>
<p>3. uppgifterna i Europeiska gemenskapernas tulltaxa som avses i arti-<br>kel 20 i förordning (EEG) nr 2913/92, och i statistisk varuförteckning<br>som utfärdats av Generaltullstyrelsen,</p>
<p>4. uppgifter om kontroll av im- 4. uppgifter om kontroll av im-</p>
<p>port och export inom tullmyndig- port och export inom tullmyndig-<br>heternas område, hetemas område samt om kontroll</p>
<p>enligt lagen (1998:000) om punkt-<br>skattekontroll av transporter m.m.<br>av alkoholvaror, tobaksvaror och<br>mineraloljeprodukter,</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Senaste lydelse 1996:957.</p>
<p>292</p>
<p>5. uppgifter for statistikproduktion,</p>
<p>6. uppgifter for debitering eller avräkning av skatt och avgifter som<br>inte påförs vid tulltaxering,</p>
<p>7. uppgifter om beslut av tullmyndigheter,</p>
<p>8. uppgifter om andra myndigheters beslut om import- och exportli-<br>censer,</p>
<p>9. uppgifter om tillstånd som krävs for import eller export av varor,</p>
<p>10. uppgifter om registrering hos Skattemyndigheten i Dalarnas län av<br>en importör som skattskyldig avseende vissa punktskatter,</p>
<p>11. uppgifter om betalning och indrivning av tull, annan skatt och av-<br>gifter,</p>
<p>12. uppgifter rörande fysiska och juridiska personers identitet,</p>
<p>13. uppgifter avseende identitets- 13. uppgifter om identitetsbe-</p>
<p>beteckningar for transportmedel teckningar för transportmedel, ge-<br>och nomsökta containrar eller tankar</p>
<p>samt ägare till dessa och</p>
<p>14. uppgifter for kontroll av, åtkomst till och användning av registret.<br>Närmare föreskrifter om tullregistrets innehåll meddelas av regeringen</p>
<p>eller den myndighet regeringen bestämmer.</p>
<p>6§</p>
<p>Samtliga tullmyndigheter får ha terminalåtkomst till tullregistret. Annan<br>tullmyndighet än Generaltullstyrelsen far dock endast ta del av de upp-<br>gifter som behövs i myndighetens verksamhet.</p>
<p>Riksskatteverket får ha termi-<br>nalåtkomst till uppgifter om kon-<br>troll och beslut enligt lagen<br>(1998:000) om punktskattekontroll<br>av transporter m.m. av alkoholva-<br>ror, tobaksvaror och mineralolje-<br>produkter.</p>
<p>Skattemyndigheten får för ända-<br>mål som avses i 2 § andra stycket<br>ha terminalåtkomst till uppgifter<br>som avses i andra stycket.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Uppgifter som hör till ett tull-<br>ärende skall gallras ut ur registret<br>sex år efter utgången av det kalen-<br>derår då uppgiften lämnades.</p>
<p>Uppgifter som hör till ett tull-<br>ärende skall gallras ut ur registret<br>sex år efter utgången av det kalen-<br>derår då uppgiften lämnades. Upp-<br>gifter om kontroll och beslut enligt<br>lagen (1998:000) om punktskatte-<br>kontroll av transporter m.m. av<br>alkoholvaror, tobaksvaror och<br>mineraloljeprodukter skall gallras<br>sex år efter utgången av det kalen-<br>derår då uppgiften registrerades.</p>
<p>293</p>
<p>Om det i lag eller annan författning har föreskrivits längre tid för beva-<br>rande av vissa uppgifter gäller den föreskriften. Regeringen eller den<br>myndighet som regeringen bestämmer får, om det finns särskilda skäl,<br>föreskriva annan tid för beväring av vissa uppgifter.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>294</p>
<h3>6 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att det i alkohollagen (1994:1738) skall inforas<br>en ny paragraf, 12 kap. 8 a §, av följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Nuvarande lydelse</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>12 kap.</p>
<p>8a§</p>
<p>Tullmyndighet får ha terminalåt-<br>komst till uppgifter om tillverk-<br>nings- och partihandelstillstånd.</p></td></tr>
</table>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>295</p>
<h3>7 Förslag till lag om särskild skattekontroll av torg- och mark-<br>nadshandel</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Definitioner</h4>
<p>1 § Med torg- och marknadshandel avses i denna lag försäljning från<br>torg, gator, marknader, mässor, festivaler, loppmarknader, tillfälligt ut-<br>nyttjade lokaler eller liknande, om försäljningen inte bedrivs stadigva-<br>rande från eller i omedelbar anslutning till en näringsidkares fasta till-<br>verknings- eller försäljningsställe.</p>
<p>Med upplåtelsetillfälle avses varje tillfälle då en viss plats upplåts till<br>en viss person för torg- och marknadshandel.</p>
<h4>Platsupplåtarens skyldigheter</h4>
<p>2 § Den som upplåter en plats för torg- och marknadshandel skall före<br>upplåtelsen kontrollera om den som önskar få platsen upplåten till sig har<br>en F-skattsedel. Upplåtaren skall begära att fa en kopia av F-skattebeviset<br>eller, om sådant inte finns, föra anteckningar om namn, personnummer,<br>adress och telefonnummer för den som önskar fa platsen upplåten till sig<br>eller för dennes företrädare. Om det är fråga om en juridisk person skall<br>även uppgifter om firma och organisationsnummer antecknas. Person-<br>eller organisationsnummer behöver inte antecknas för den som är utlän-<br>ning eller utländsk juridisk person och inte har tilldelats sådant nummer.</p>
<p>Platsupplåtaren skall bevara de uppgifter som inhämtats med stöd av<br>första stycket i sju år efter det kalenderår upplåtelsen skedde. På begäran<br>skall uppgifterna lämnas till skattemyndigheten.</p>
<h4>Revision och kontrollbesök</h4>
<p>3 § Skattemyndigheten far besluta om revision hos den som har eller kan<br>antas ha upplåtit plats för torg- och marknadshandel för att kontrollera att<br>denne fullgjort sina skyldigheter enligt 2 §.</p>
<p>Revision enligt första stycket far göras hos den som är eller kan antas<br>vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig<br>att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos<br>annan juridisk person än dödsbo.</p>
<p>I övrigt gäller bestämmelserna i 3 kap. 5 samt 9-14 c §§ taxeringslagen<br>(1990:324) i tillämpliga delar.</p>
<p>4 § Skattemyndigheten får besluta om kontrollbesök hos den som be-<br>driver eller kan antas bedriva torg- och marknadshandel. Myndigheten<br>får vid ett sådant besök kontrollera innehav av F-skattsedel och ställa<br>frågor om verksamheten.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>296</p>
<p>Platsupplåtarens kontrollavgift Prop. 1997/98.100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>5 § Om platsupplåtaren inte fullgjort sin skyldighet enligt 2 § skall<br>skattemyndigheten påföra denne en särskild avgift på 2 000 kronor för<br>varje upplåtelsetillfalle då skyldigheten inte har fullgjorts.</p>
<p>Platsupplåtaren får befrias från avgiften om det framstår som uppen-<br>bart oskäligt att ta ut den. Detta skall beaktas även om det inte framställts<br>något yrkande om detta.</p>
<h4>Förfarandet</h4>
<p>6 § Skattemyndigheten i den region där torg- och marknadshandeln be-<br>drivs eller har bedrivits fattar beslut enligt denna lag.</p>
<p>En skattemyndighet far uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta<br>beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ett<br>sådant uppdrag far ges endast om den andra myndigheten går med på det<br>och det inte medför avsevärda besvär för den som beslutet rör.</p>
<p>7 § Beslut om revision och kontrollbesök samt föreläggande vid vite far<br>inte överklagas.</p>
<p>I fråga om debitering och betalning av sådan avgift som avses i 5 §<br>samt förfarandet i övrigt gäller bestämmelserna i skattebetalningslagen<br>(1997:483).</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>2. Det som är föreskrivet i 6 § första stycket om skattemyndigheten i<br>den region där torg- och marknadshandeln bedrivs eller har bedrivits<br>skall intill utgången av år 1998 i stället gälla skattemyndigheten i det län<br>där torg- och marknadshandeln bedrivs eller har bedrivits.</p>
<p>297</p>
<h3>8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda<br>tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:466) om särskilda tvångs-<br>åtgärder i beskattningsförfarandet skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1§'</p>
<p>Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt eller<br>avgift tas ut enligt bestämmelserna i</p>
<p>1. kupongskattelagen (1970:624),</p>
<p>2. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,</p>
<p>3. fordonsskattelagen (1988:327),</p>
<p>4. taxeringslagen (1990:324),</p>
<p>5. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta<br>artister m.fl.,</p>
<p>6. skattebetalnmgslagen (1997:483).</p>
<p>Lagen tillämpas även vid revision<br>enligt tullagen (1994:1550) och för<br>kontroll av att föreläggande enligt<br>lagen (1990:325) om självdeklara-<br>tion och kontrolluppgifter eller 69 §<br>tullagen fullgjorts riktigt och full-<br>ständigt.</p>
<p>Lagen tillämpas även vid revision<br>enligt tullagen (1994:1550) och<br>lagen (1998:000) om särskild skat-<br>tekontroll av torg- och marknads-<br>handel samt för kontroll av att fö-<br>reläggande enligt lagen (1990:325)<br>om självdeklaration och kontroll-<br>uppgifter eller 69 § tullagen full-<br>gjorts riktigt och fullständigt.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1997:504.</p>
<p>298</p>
<h3>9 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen<br>(1997:483)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 22 kap. 11 § skattebetalnings-<br>lagen (1997:483) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<h4>1 kap.</h4>
<p>1 §’</p>
<p>Denna lag gäller vid bestämmande, debitering, redovisning och betal-<br>ning av</p>
<p>1. sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxe-<br>ringslagen (1990:324),</p>
<p>2. avgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,</p>
<p>3. skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för-<br>värvsinkomster,</p>
<p>4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),</p>
<p>5. avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,</p>
<p>6. skattetillägg och försenings-<br>avgift i fråga om sådan skatt eller<br>avgift som avses i 1-5 samt förse-<br>ningsavgift enligt fastighetstaxe-<br>ringslagen (1979:1152), och</p>
<p>6. skattetillägg och försenings-<br>avgift i fråga om sådan skatt eller<br>avgift som avses i 1-5, försenings-<br>avgift enligt fastighetstaxerings-<br>lagen (1979:1152) samt avgift en-<br>ligt lagen (1998:000) om särskild<br>skattekontroll av torg- och mark-<br>nadshandel, och</p>
<p>7. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1-6.</p>
<p>Lagen gäller inte när skatt enligt mervärdesskattelagen skall tas ut för<br>varor vid import. I sådant fall gäller tullagen (1994:1550).</p>
<h4>22 kap.</h4>
<p><sup>11</sup> §</p>
<p>Överklagande av beslut av länsrätten i fråga om</p>
<p>1. preliminär taxering,</p>
<p>2. sättet att ta ut preliminär skatt,</p>
<p>3. debitering eller ändring av preliminär skatt,</p>
<p>4. verkställande av skatteavdrag,</p>
<p>5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,</p>
<p>6. befrielse från skattetillägg och<br>förseningsavgift enligt 15 kap. 7<br>och 8 §§ och ränta enligt 19 kap.</p>
<p>11 §, samt</p>
<p>7. överföring av skatt till en an-</p>
<p>6. befrielse från skattetillägg och<br>förseningsavgift enligt 15 kap. 7<br>och 8 §§ och ränta enligt 19 kap.<br>11 §,</p>
<p>7. överföring av skatt till en an-</p>
<p>nan stat</p>
<p>nan stat, samt</p>
<p>8. beslut enligt lagen (1998:000)<br>om särskild skattekontroll av torg-</p>
<p>Senaste lydelse 1997:1032.</p>
<p>299</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>och marknadshandel</p></td><td>
<p>Prop. 1997/98:100</p></td></tr>
<tr><td>
<p>far prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövningstill-<br>stånd.</p></td><td>
<p>Bilaga 6</p></td></tr>
</table>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>300</p>
<h3>10 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning<br>vid återbetalning av skatter och avgifter.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid åter-<br>betalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1 §’</p>
<p>Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas el-<br>ler annars utbetalas på grund av bestämmelse i</p>
<p>1. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller<br>författning som anges i 1 kap. 1 § första stycket samma lag, i de fall då<br>utbetalningen ankommer på Skattemyndigheten i Dalarnas län,</p>
<p>2. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt for utomlands bosatta<br>artister m.fl.,</p>
<p>3. 10 kap. 1-4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),</p>
<p>4. tullagen (1994:1550) och la-<br>gen (1994:1551) om tullfrihet<br>m.m., eller</p>
<p>5. skattebetalningslagen<br>(1997:483).</p>
<p>4. tullagen (1994:1550) och la-<br>gen (1994:1551) om tullfrihet<br>m.m.,</p>
<p>5. skattebetalningslagen<br>(1997:483), eller</p>
<p>6. lagen (1998:000) om punkt-<br>skattekontroll av transporter m.m.<br>av alkoholvaror, tobaksvaror och<br>mineraloljeprodukter.</p>
<p>Vad som sagts i första stycket 1 gäller inte utbetalning enligt 9 kap. 1 §<br>lagen (1994:1776) om skatt på energi och 13 § lagen (1978:69) om för-<br>säljningsskatt på motorfordon.</p>
<p>Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut<br>som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i<br>2 § första meningen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1997:549.</p>
<p>301</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h3>1 Förslag till lag om punktskattekontroll av<br>alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter</h3>
<h4>00 kap. Kontroll av postförsändelser</h4>
<p>1 § En tullmyndighet far undersöka postförsändelser, såsom paket, brev<br>och liknande för att kontrollera om de innehåller alkohol- eller tobaksva-<br>ror.</p>
<p>Sådana försändelser far öppnas om det finns anledning att anta att de<br>innehåller sådana varor som nämns i första stycket samt om de finns hos<br>tullmyndigheten eller på utväxlingspostkontoret.</p>
<p>Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande skall detta<br>omedelbart tillslutas och vidarebefordras till mottagaren.</p>
<p>Har en försändelse öppnats skall mottagaren och, om det är möjligt,<br>avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar<br>emot det.</p>
<p>2 § Beslut om att öppna brev och andra försändelser som kan antas inne-<br>hålla förtroliga meddelanden far fattas endast av tullmyndighetens chef<br>eller, efter dennes förordnande, av någon annan tjänsteman vid myndig-<br>heten.</p>
<p>3 § Protokoll skall föras över den undersökning som görs i samband med<br>att en postförsändelse öppnas enligt 1 §. Av protokollet skall framgå än-<br>damålet med undersökningen och vad som har kommit fram vid denna.</p>
<p>4 § Alkohol- eller tobaksvaror som påträffas i en postförsändelse far tas<br>om hand av en tullmyndighet för kontroll av om punktskatt skall betalas i<br>Sverige och vem som i så fall är skattskyldig, om det finns anledning att<br>anta</p>
<p>1. att skattskyldighet föreligger enligt lagen (1994:1564) om alkohol-<br>skatt eller lagen (1994:1563) om tobaksskatt, och</p>
<p>2. att skatten inte har betalats eller att säkerhet för skattens betalning<br>inte har ställts enligt dessa lagar.</p>
<p>Även om förutsättningarna i första stycket inte är uppfyllda far alko-<br>hol- eller tobaksvaror tas om hand för kontroll av om gällande ålders-<br>gränser för införsel av nämnda varor iakttagits, om det finns anledning<br>att anta att mottagaren är under 20 år vad avser alkoholvaror och under<br>18 år när det gäller tobaksvaror.</p>
<p>När det gäller förfarandet med omhändertagna varor tillämpas be-<br>stämmelserna i 3 kap. 4 §.</p>
<p>5 § Om skattskyldighet har inträtt enligt lagen (1994:1564) om alkohol-<br>skatt eller lagen (1994:1563) om tobaksskatt för en omhändertagen alko-</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>302</p>
<p>hol- eller tobaksvara, skall tullmyndigheten besluta om skatten på varan.<br>Skatt skall tas ut enligt de skattesatser som anges i nämnda lagar.</p>
<p>Saknas tillräckliga uppgifter for att fastställa skatten får denna tas ut<br>med ett belopp som anges i 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av<br>privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är med-<br>lem i Europeiska unionen.</p>
<p>Är den skattskyldige inte känd, eller har han inte betalat skatten trots<br>anmaning därom, skall mottagaren ges tillfälle att lösa ut varan genom att<br>betala ett belopp som motsvarar skatten.</p>
<p>Talan mot beslut enligt första stycket får foras även av mottagaren av<br>varan.</p>
<p>6 § Ett omhändertagande enligt 4 § skall upphävas, om</p>
<p>1. det inte längre finns grund for ett omhändertagande,</p>
<p>2. mottagaren av varan betalat ett belopp som motsvarar den skatt som<br>belöper på denna, eller</p>
<p>3. det är oskäligt att låta omhändertagandet bestå.</p>
<p>7 § Omhändertagen alkohol- eller tobaksvara får förverkas, om</p>
<p>1. ett beslut om skatt enligt 5 § har vunnit laga kraft och skatten inte<br>har betalats inom två månader från den dag då beslutet vann laga kraft,<br>eller</p>
<p>2. det av annan anledning fortfarande finns grund for ett omhänderta-<br>gande.</p>
<p>En vara får inte förverkas med stöd av första stycket 2 förrän tre må-<br>nader efter den dag då beslutet att omhänderta varan fattades.</p>
<p>Ett beslut om förverkande får inte fattas om det är oskäligt.</p>
<p>8 § Skyldighet att betala skatt som påförts med stöd av 5 § består även<br>efter det att varorna förverkats.</p>
<p>9 § När ett beslut om förverkande enligt 7 § vunnit laga kraft skall varor-<br>na förstöras genom tullmyndighetens försorg.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>303</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738) <sup>Prop</sup>’ <sup>1997</sup>/<sup>98:10</sup>°</h3>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 4 kap. 2 § alkohollagen</p>
<p>(1994:1738) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1 kap.</p>
<p>1§</p>
<p>’ Denna lag gäller tillverkning<br>l och införsel av alkoholdrycker och<br>i handel med sådana varor. Lagen<br>gäller också tillverkning av sprit.</p>
<p>Denna lag gäller tillverkning av<br>alkoholdrycker och handel med<br>sådana varor. Lagen gäller också<br>tillverkning av sprit.</p>
<p>Bestämmelser om införsel och försäljning av teknisk sprit finns i lagen<br>(1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m.</p>
<p>Föreskrifter om marknadsföring av alkoholdrycker finns, förutom i<br>denna lag, även i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om mark-<br>nadsföring av alkoholdrycker.</p>
<p>4 kap.</p>
<p>2§</p>
<p>Spritdrycker, vin och starköl far föras in till landet endast av den som<br>har tillverknings- eller partihandelstillstånd avseende sådana varor.</p>
<p>Utöver vad som anges i första<br>stycket far spritdrycker, vin och<br>starköl föras in</p>
<p>1. av den som har rätt till tullfri-<br>het enligt 4 § lagen (1994:1547)<br>om tullfrihet m.m.,</p>
<p>2. av resande som har fyllt 20 år<br>eller person, som utför arbete på<br>transportmedel och som har upp-<br>nått nämnda ålder, för eget eller<br>familjens bruk eller som gåva till<br>närstående för dennes eller dennes<br>familjs personliga bruk och</p>
<p>3. som proviant på fartyg eller<br>luftfartyg enligt särskilda bestäm-<br>melser.</p>
<p>Utöver vad som anges i första<br>stycket far spritdrycker, vin och<br>starköl föras in</p>
<p>1. av den som har rätt till tullfri-<br>het enligt 4 § lagen (1994:1547)<br>om tullfrihet m.m.,</p>
<p>2. av resande som har fyllt 20 år<br>eller person, som utför arbete på<br>transportmedel och som har upp-<br>nått nämnda ålder, för eget eller<br>familjens bruk eller som gåva till<br>närstående för dennes eller dennes<br>familjs personliga bruk,</p>
<p>3. som proviant på fartyg eller<br>luftfartyg enligt särskilda bestäm-<br>melser,</p>
<p>4. som gåvoförsändelse eller<br>som kommersiell försändelse un-<br>der yrkesmässig befordran till en<br>enskild person som har fyllt 20 år,<br>om dryckerna är avsedda för den-<br>nes eller dennes familjs personliga<br>bruk,</p>
<p>5. av en enskild person eller i<br>yrkesmässig befordran för en en-<br>skild person som har fyllt 20 år</p>
<p>304</p>
<p>och som flyttar till Sverige, om<br>dryckerna är avsedda för dennes<br>eller dennes familjs personliga<br>bruk, och</p>
<p>6. av en enskild person eller i<br>yrkesmässig befordran för en en-<br>skild person som har fyllt 20 år<br>och som har förvärvat dryckerna<br>genom arv eller testamente, om<br>dryckerna är avsedda för dennes<br>eller dennes familjs personliga<br>bruk.</p>
<p>Spritdrycker, vin och starköl som medförs som proviant på järnvägståg<br>i internationell trafik, får föras in i den utsträckning som krävs för serve-<br>ring av passagerare under tågets färd inom landet.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>2. Bestämmelserna i 4 kap. 2 § andra stycket 4-6 skall tillämpas i fråga<br>om drycker som kommit in i landet efter ikraftträdandet.</p>
<p>305</p>
<p>11 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om<br>alkoholskatt</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 15 och 21 §§ lagen (1994:1564) om alkohol-<br>skatt skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>15 §</p>
<p>Om annan än upplagshavare, registrerad varumottagare eller oregistre-<br>rad varumottagare i Sverige förvärvar skattepliktig vara från ett annat<br>EG-land och varan transporteras av säljaren eller av annan för säljarens<br>räkning (distansförsäljning), är säljaren skattskyldig. Säljaren skall ställa<br>säkerhet för betalning av skatten innan transport från det andra EG-landet<br>påbörjas.</p>
<p>Vid distansförsäljning skall säljaren företrädas av en av beskattning-<br>smyndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt<br>fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av<br>alkoholskatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt<br>denna lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas till-<br>gängligt hos representanten.</p>
<p>Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och<br>har ett fast driftställe här i landet.</p>
<p>Bestämmelserna i 11 § första meningen om återkallelse tillämpas även<br>på representant som avses i andra stycket.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket<br>omfattar även sådana överlåtelser<br>som sker utan vinstsyfte och som<br>inte utgör gåvoförsändelser. I des-<br>sa fall gäller dock inte be-<br>stämmelsen om godkänd repre-<br>sentant i andra stycket. Inte heller<br>gäller registreringsskyldighet en-<br>ligt 17 §.</p>
<p>21 §</p>
<p>Den som är oregistrerad varumottagare enligt 13 § skall lämna dekla-<br>ration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen<br>skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter<br>den dag när varorna togs emot.</p>
<p>Den som är skattskyldig enligt 8 § 5 skall lämna deklaration när skat-<br>tepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till<br>beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln.</p>
<p>Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara godkänd upplags-<br>havare skall lämna deklaration när varorna tillverkas.</p>
<p>Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast<br>fem dagar efter den dag då varorna tillverkades.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>306</p>
<p>Den som enligt 15 § sista stycket<br>överlåter en skattepliktig vara<br>skall lämna en deklaration för<br>varje avsänd leverans. Deklara-<br>tionen skall ha kommit in till be-<br>skattningsmyndigheten senast fem<br>dagar efter avsändandet.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>307</p>
<h3>4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om<br>tobaksskatt</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 16 och 22 §§ lagen (1994:1563) om tobaks-<br>skatt skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>16 §</p>
<p>Om annan än upplagshavare, registrerad varumottagare eller oregistre-<br>rad varumottagare i Sverige förvärvar skattepliktig vara från ett annat<br>EG-land och varan transporteras av säljaren eller av annan för säljarens<br>räkning (distansförsäljning), är säljaren skattskyldig. Säljaren skall ställa<br>säkerhet för betalning av skatten innan transport från det andra EG-landet<br>påbörjas.</p>
<p>Vid distansförsäljning skall säljaren företrädas av en av beskattning-<br>smyndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt<br>fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av<br>tobaksskatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt<br>denna lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas till-<br>gängligt hos representanten.</p>
<p>Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och<br>har ett fast driftställe här i landet.</p>
<p>Bestämmelserna i 12 § första meningen om återkallelse tillämpas även<br>på representant som avses i andra stycket.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket<br>omfattar även sådana överlåtelser<br>som sker utan vinstsyfte och som<br>inte utgör gåvoförsändelser. I des-<br>sa fall gäller dock inte be-<br>stämmelsen om godkänd represen-<br>tant i andra stycket. Inte heller<br>gäller registreringsskyldighet en-<br>ligt 18 §.</p>
<p>22 §</p>
<p>Den som är oregistrerad varumottagare enligt 14 § skall lämna dekla-<br>ration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor.</p>
<p>Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast<br>fem dagar efter den dag då varorna togs emot.</p>
<p>Den som är skattskyldig enligt 9 § 5 skall lämna deklaration när skat-<br>tepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till<br>beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln. Den som till-<br>verkar skattepliktiga varor utan att vara upplagshavare skall lämna dekla-<br>ration när varorna tillverkas. Deklarationen skall ha kommit in till be-<br>skattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då varorna tillver-<br>kades.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>308</p>
<p>Den som enligt 16 § sista styck-<br>et överlåter en skattepliktig vara<br>skall lämna en deklaration för<br>varje avsänd leverans. Deklara-<br>tionen skall ha kommit in till be-<br>skattningsmyndigheten senast fem<br>dagar efter avsändandet.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>309</p>
<h3>5 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om<br>Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land<br>inom Europeiska unionen</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befo-<br>genheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>3 §’</p>
<p>Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:</p>
<p>1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och<br>produkter som avses i lagen (1991:341) om strategiska produkter,</p>
<p>2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning<br>av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är<br>medlem i Europeiska unionen,</p>
<p>3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),</p>
<p>4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),</p>
<p>5. injektionssprutor och kanyler,</p>
<p>6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa<br>dopningsmedel,</p>
<p>7. springstiletter, springknivar, knogjäm, kaststjämor, riv- eller nit-<br>handskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,</p>
<p>8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om kul-<br>turminnen m.m.,</p>
<p>9. hundar och katter för annat ändamål än handel,</p>
<p>10. spritdrycker, vin och starköl<br>enligt alkohollagen (1994:1738)<br>och tobaksvaror vid kontroll av<br>åldersgränsen i 13 § tobakslagen<br>(1993:581),</p>
<p>10. spritdrycker, vin och starköl<br>enligt alkohollagen (1994:1738),<br>teknisk sprit och alkoholhaltiga<br>preparat enligt lagen (1961:181)<br>om försäljning av teknisk sprit<br>m.m. samt tobaksvaror vid kontroll</p>
<p>av åldersgränsen i 13 § tobaksla-<br>gen (1993:581),</p>
<p>11. nötkreatur, svin, far, getter, fjäderfan, fisk och reptiler,</p>
<p>12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det<br>finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer,<br>att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för<br>människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller<br>felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i öv-<br>rigt gäller för införseln inte är uppfyllda.</p>
<p>Senaste lydelse 1996:944.</p>
<p>Paragrafen föreslås också ändrad i prop. xxx.</p>
<p>310</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>311</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-31</p>
<p>Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet</p>
<p>Arne Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 26 februari 1998 (Finansdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över forslag till</p>
<p>1. lag om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, to-<br>baksvaror och mineraloljeprodukter,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-<br>ringsavgifter,</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel<br>av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska<br>unionen,</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid<br>Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,</p>
<p>5. lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137),</p>
<p>6. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),</p>
<p>7. lag om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel,</p>
<p>8. lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i be-<br>skattningsförfarandet,</p>
<p>9. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),</p>
<p>10. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning<br>av skatter och avgifter.</p>
<p>Förslagen har infor Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorerna<br>Petter Classon och Birgitta Pettersson samt hovrättsassessorn Peter<br>Broberg.</p>
<p>Till Lagrådet har inkommit en skrivelse från Lennart Granqvist.<br>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.</p>
<h4>Förslaget till lag om punktskattekontroll av transporter m.m. av<br>akoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter</h4>
<p>Allmänna synpunkter</p>
<p>Den föreslagna lagen bygger på Skatteflyktskommitténs slutbetänkande<br>Punktskattekontroll av alkohol, tobak och mineraloljor, m.m. (SOU<br>1997:86). Till följd av den kritik som framförts vid remissbehandlingen<br>avviker emellertid det till Lagrådet överlämnade förslaget i viktiga hän-<br>seenden från de lösningar som betänkandet innehåller. Flera av de nu<br>föreslagna bestämmelserna har därför inte blivit föremål for någon<br>egentlig granskning från berörda myndigheters och organisationers sida<br>(jfr 7 kap. 2 § regeringsformen). Avsaknaden av synpunkter från instan-<br>ser med särskild sakkunskap vad gäller kontroll av punktskatter - ett<br>rättsområde som tveklöst måste betecknas som komplicerat - försvårar<br>givetvis Lagrådets bedömning av förslaget. Lagrådet kan dock samtidigt</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>312</p>
<p>konstatera att de förändringar som skett i förhållande till betänkandet på<br>det hela taget synes vara ägnade att förbättra den enskildes rättssäkerhet.</p>
<p>En avgörande fråga är om ett genomförande av den föreslagna lagen<br>kan - även med beaktande av de förbättringar från rättssäkerhetssyn-<br>punkt som förslaget innehåller - leda till alltför stora ingrepp i enskildas<br>ekonomiska förhållanden. Med tanke på att det inte synes möjligt att<br>överblicka alla konsekvenser av det tilltänkta systemet är frågan inte lätt<br>att besvara. Lagrådets uppfattning är dock att vissa inslag i förslaget fort-<br>farande far anses strida mot rimliga rättssäkerhetsintressen. Lagrådet<br>syftar exempelvis på att en försummelse i fråga om tillhandahållande av<br>ledsagardokument avseende en punktskattepliktig vara kan - även om<br>varans värde både absolut och relativt sett är obetydligt - leda till att<br>samtliga varor på samma transport tas om hand av tullmyndigheten. Som<br>Lagrådet kommer återkommer till i det följande kan det sättas i fråga om<br>den föreslagna s.k. proportionalitetsregeln utgör en tillräcklig garanti mot<br>omhändertaganden av detta slag.</p>
<p>Andra delar av förslaget som väcker farhågor vad gäller rättssäkerhe-<br>ten är villkoren för förverkande av varor ävensom samordningen mellan<br>tullmyndighetens beslut om skatt enligt den föreslagna lagen och skatte-<br>beslut enligt de reguljära reglerna i lagen (1984:151) om punktskatter och<br>prisregleringsavgifter (LPP). Även till dessa frågor återkommer Lagrå-<br>det.</p>
<p>Lagrådet finner sammanfattningsvis att en del av de föreslagna regler-<br>na bör ändras så att enskilda rättssäkerhetsintressen i högre grad tillgodo-<br>ses. Med hänsyn till de stora befogenheter som det föreslagna systemet<br>ger det allmänna är det vidare nödvändigt att berörd personal, främst<br>tjänstemän inom tullen, har god kännedom om systemet och utför sina<br>arbetsuppgifter med gott omdöme. För detta torde erfordras avsevärda<br>utbildningsinsatser. Enligt Lagrådets uppfattning är det också angeläget<br>att det sker en fortlöpande uppföljning och utvärdering av hur de nya<br>reglerna tillämpas.</p>
<p>1 kap. 6 §</p>
<p>I denna paragraf anges vilka skyldigheter som gäller vid transport av<br>punktskattepliktiga varor. Bestämmelserna är avsedda att ligga till grund<br>för de kontrollåtgärder och sanktioner som föreskrivs i följande kapitel.<br>De skyldigheter som det är fråga om är dels de som för transporter från<br>Sverige framgår av lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564)<br>om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi, dels de som<br>för andra transporter inom EU följer av det s.k. cirkulationsdirektivet.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening skulle den avsedda innebörden komma till<br>tydligare uttryck, om paragrafen ges följande lydelse:</p>
<p>”Transporter av punktskattepliktiga varor skall åtföljas av ledsagardo-<br>kument och bevis om ställd säkerhet samt omfattas av säkerhet för betal-<br>ning av skatt enligt vad som föreskrivs i lagen (1994:1563) om tobaks-<br>skatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt<br>på energi.</p>
<p>1 fall då de lagar som avses i första stycket inte är tillämpliga skall<br>transporter av punktskattepliktiga varor åtföljas av ledsagardokument och</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>313</p>
<p>12 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 100<br></p>
<p>bevis om ställd säkerhet i den utsträckning som följer av artiklarna 7 och P<sup>ro</sup>P- 1997/98:100<br>18 i det direktiv som anges i 1 kap. 1 § samt omfattas av säkerhet för Bilaga 8<br>betalning av skatt i den utsträckning som följer av artiklarna 7, 10, 13<br>och 15 i nämnda direktiv.”</p>
<p>Avgörande för tillämpningen av åtskilliga paragrafer i den föreslagna<br>lagen är om en transport sker i strid med 1 kap. 6 § eller ej (se 2 kap. 1 §<br>samt 3 kap. 1 §, 5 § 2 och 7 § 1). I författningskommentaren till 3 kap.<br>5 § påpekas att smärre fel i ett ledsagardokument inte skall innebära att<br>transporten sker i strid med 1 kap. 6 §. Detta motivuttalande torde få be-<br>tydelse även vid tillämpningen av 2 kap. 6 § samt 5 kap. 1 § 1 och 2. Ett<br>sådant undantag från skyldigheterna enligt 1 kap. 6 § framgår dock inte<br>av lagtexten. Skall undantaget gälla, måste enligt Lagrådets mening en<br>uttrycklig bestämmelse om detta ställas upp. Bestämmelsen kan lämpli-<br>gen tas in som ett tredje stycke i förevarande paragraf och ges lydelsen<br>att en transport inte anses ha skett i strid med första eller andra stycket<br>om ett ledsagardokument som åtföljer transporten innehåller endast<br>smärre brister.</p>
<p>3 kap. 1 §<br>Påträffas punktskattepliktiga varor vid transportkontroll och finns det<br>anledning att anta att transporten inte skett i enlighet med 1 kap. 6 §, får<br>enligt första stycket de varor, handlingar och behållare m.m. som med-<br>förs vid transporten tas om hand för kontroll av betalningen av punkt-<br>skatt. Omhändertagandet omfattar alltså enligt förslaget inte bara varor<br>som kan antas bli föremål för tullmyndighetens beslut om punktskatt el-<br>ler förverkande. Tullmyndigheten kan också omhänderta varor som inte<br>är punktskattepliktiga liksom punktskattepliktiga varor som transporte-<br>rats i överensstämmelse med vad som sägs i 1 kap. 6 §. Enligt andra<br>stycket i förevarande paragraf får beslut enligt första stycket verkställas<br>omedelbart.</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket ger således tullmyndigheten rätt att<br>omhänderta en hel last så snart lasten innehåller en liten mängd otillåtna<br>varor. Omhändertagandet av den del av lasten som avser annan egendom<br>än punktskattepliktiga varor skall dock enligt 3 kap. 6 § 1 upphävas om<br>omhändertagandet inte längre är nödvändigt för sådan kontroll som avses<br>i 3 kap. 1 §. I 3 kap. 7 § föreskrivs vidare att ett omhändertagande av<br>punktskattepliktiga varor skall upphävas bl.a. om varorna inte transporte-<br>rats i strid med 1 kap. 6 §.</p>
<p>Enligt Lagrådets uppfattning finns det en viss motsättning mellan reg-<br>lerna för omhändertagande i 3 kap. 1 § och reglerna för upphävande i<br>3 kap. 6 och 7 §§. Som reglerna är utformade synes exempelvis en icke<br>skattepliktig vara kunna omhändertas trots att förutsättningar samtidigt<br>föreligger för upphävande av omhändertagandet. Såvitt Lagrådet kan<br>förstå saknas det anledning att låta ett omhändertagande omfatta annan<br>egendom än sådana punktskattepliktiga varor - med tillhörande hand-<br>lingar, förpackningar och förvaringsmaterial - som kan antas ha trans-<br>porterats i strid med 1 kap. 6 §. Andra tillgångar bör få tas om hand bara<br>om särskilda skäl - t.ex. för att säkra bevisning - är för handen. Enligt<br>Lagrådets uppfattning bör lagförslaget kompletteras med en uttrycklig<br></p>
<p>314</p>
<p>bestämmelse av denna innebörd. Den i 1 kap. 5 § föreskrivna proportio-<br>nalitetsregeln kan, som tidigare antytts, inte anses utgöra en tillräckligt<br>effektiv spärr mot obefogat omhändertagande av egendom.</p>
<p>3 kap. 5 §</p>
<p>I första stycket föreskrivs att tullmyndigheten skall besluta om skatt på<br>omhändertagna varor om skattskyldighet för varorna föreligger enligt tre<br>angivna skatteförfattningar. Som förutsättning gäller dock att skattskyl-<br>dighet har inträtt och att varan transporterats i strid med 1 kap. 6 §.</p>
<p>Remissen innehåller inga regler om hur beslut om punktskatt med stöd<br>av första stycket skall samordnas med eventuella punktskattebeslut som<br>meddelas enligt det ordinarie systemet, dvs. enligt reglerna i LPP. Denna<br>problematik kan belysas med följande exempel rörande import av to-<br>baksvaror.</p>
<p>Av 9 § första stycket 5 lagen om tobaksskatt framgår att den är skatt-<br>skyldig som, i annat fall än som avses i nämnda stycke 1-3, från ett annat<br>EG-land till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna<br>skall användas för annat än privat bruk. Den som är skattskyldig enligt<br>9 § första stycket 5 skall, innan varorna transporteras från det andra EG-<br>landet, anmäla varorna till beskattningsmyndigheten (Skattemyndigheten<br>i Dalarnas län) och ställa säkerhet för betalning av skatten (17 §). Skatt-<br>skyldighet vid införsel enligt 9 § första stycket 5 inträder när de skatte-<br>pliktiga varorna förs in till Sverige (20 § första stycket 6). Deklaration<br>skall lämnas när skattepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall<br>ha kommit in till skattemyndigheten senast fem dagar efter införseln<br>(22 § andra stycket). I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller be-<br>stämmelserna i LPP.</p>
<p>För att en yrkesmässig införsel av nu beskrivet slag skall ske i enlighet<br>med 1 kap. 6 § krävs att transporten följer bestämmelserna i lagen om<br>tobaksskatt eller vad som i cirkulationsdirektivet föreskrivs om ledsagar-<br>dokument och ställande av säkerhet. Saknas exempelvis erforderliga do-<br>kument anses transporten ske i strid med 1 kap. 6 § även om deklaration<br>avlämnats och föreskriven säkerhet ställts. Tullmyndigheten kan i sådant<br>fall omhänderta tobaksvaroma med stöd av 3 kap. 1 § och påföra skatt<br>med stöd av 3 kap. 5 §. Den påförda skatten förfaller enligt 6 kap. 1 §<br>omedelbart och skall betalas till tullmyndigheten.</p>
<p>Av det anförda framgår att den som anmält, ställt säkerhet och deklare-<br>rat en införsel av tobaksvaror enligt reglerna i lagen om tobaksskatt - och<br>till följd därav påförs skatt enligt LPP - dessutom kan, om de villkor som<br>uppställts i 1 kap. 6 § inte iakttagits, påföras skatt med stöd av 3 kap. 5 §.<br>Lagrådet kan inte bedöma hur stor risken är för att varor i den beskrivna<br>och andra situationer blir föremål för omhändertagande och beslut om<br>skatt enligt den föreslagna lagen samtidigt som ett reguljärt beskattnings-<br>förfarande pågår enligt reglerna i LPP. Risken framstår dock inte som<br>försumbar. Med tanke på att en importör kan hamna i ett mycket besvär-<br>ligt läge om de båda skattesystemen tillämpas parallellt synes det nöd-<br>vändigt att denna samordningsproblematik klaras ut under det fortsatta<br>lagstiftningsarbetet.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>315</p>
<p>3 kap. 7 § Prop. 1997/98:100</p>
<p>I paragrafen anges i vilka fall ett omhändertagande av punktskattepliktig Bilaga. 8<br>vara normalt skall upphävas. Det gäller bl.a. om 1. varan inte har trans-<br>porterats i strid med 1 kap. 6 §, 2. skattskyldighet för varan inte förelig-<br>ger eller inte har inträtt i Sverige eller 3. skatt som påförts enligt 3 kap.</p>
<p>5 § betalas.</p>
<p>Som tidigare nämnts finns det anledning att jämföra dessa förutsätt-<br>ningar med förutsättningarna för omhändertagande enligt 3 kap. 1 § och<br>för beskattningsbeslut enligt 3 kap. 5 §. Enligt 3 kap. 1 § får omhänderta-<br>gande ske om en punktskattepliktig vara påträffas vid transportkontroll<br>och om det finns anledning anta att transporten inte sker i enlighet med<br>1 kap. 6 §. Enligt 3 kap. 5 § får beskattningsbeslut fattas om skattskyl-<br>dighet föreligger för varan enligt punktskattelagama samt skattskyldighet<br>har inträtt och varan har transporterats i strid med 1 kap. 6 §.</p>
<p>Av det anförda framgår att det för omhändertagande i princip räcker att<br>”det finns anledning anta” att varan inte transporterats i enlighet med<br>1 kap. 6 §, medan det för upphävande av omhändertagandet förutsätts att<br>varan inte ”har” transporterats i strid med 1 kap. 6 §. Det sistnämnda tor-<br>de innebära att det för upphävande krävs att det kan konstateras att trans-<br>porten skett enligt 1 kap. 6 §; oklarhet på den punkten skulle alltså med-<br>föra att omhändertagandet inte upphävs. Detta kan i så fall få till konsek-<br>vens att ett omhändertagande skall bestå även om omständigheterna inte<br>längre är sådana att de utgör grund för omhändertagande, dvs. även om<br>det inte längre finns anledning anta att transporten skett i strid med 1 kap.<br>6§.</p>
<p>En sådan ordning kan enligt Lagrådet inte godtas från rättssäkerhets-<br>synpunkt. Tillräcklig grund för upphävande bör i vart fall anses föreligga<br>om det inte längre finns grund för omhändertagande (jfr förslaget till 6 §</p>
<p>1 kapitlet om kontroll av postförsändelser i den lagrådsremiss som beslu-<br>tats den 12 mars 1998).</p>
<p>Även med en sådan ändring kan det emellertid ifrågasättas om paragra-<br>fen innebär en rimlig avvägning mellan effektivitet och rättssäkerhet.<br>Situationen kan t.ex. vara den att det efter företagen utredning visserligen<br>fortfarande finns sådana misstankar som utgör grund för omhändertagan-<br>de men däremot inte tillräckliga omständigheter för att kunna vare sig<br>besluta enligt 3 kap. 5 § om påföring av skatt eller konstatera enligt punkt</p>
<p>2 i förevarande paragraf att skattskyldighet för varan inte föreligger eller<br>inte har inträtt i Sverige. Situationen kan vara en följd av att ägaren till<br>varorna inte vill medverka i utredningen eller försöker dölja det rätta för-<br>hållandet. Men den kan också vara en följd av t.ex. svårigheter i allmän-<br>het att klarlägga riktigheten av sådana påståenden från ägaren som att<br>varorna inte skall beskattas i Sverige eller att de redan har beskattats här.<br>Det är tydligt att även utredningssvårigheter i sådana avseenden kommer<br>att gå ut över den enskilde genom att omhändertagandet består. Samtidigt<br>är det tullmyndigheten som ansvarar för utredningen. Vad nu sagts inger<br>enligt Lagrådets mening betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Så<br>länge det endast är fråga om ett tillfälligt omhändertagande för utred-<br>ningsändamål synes visserligen ordningen kunna godtas. Om situationen<br>i det enskilda fallet fortfarande tre månader efter omhändertagandet är<br></p>
<p>316</p>
<p>den som beskrivits i det föregående kan varorna emellertid förverkas en-<br>ligt 4 kap. 1 §. Det är som Lagrådet närmare kommer att utveckla under<br>sistnämnda paragraf tveksamt om detta är acceptabelt.</p>
<p>Det bör slutligen påpekas att upphävandegrunden enligt punkt 3 rimli-<br>gen bör utformas så att den omfattar alla fall då skatten för varan betalats<br>och således inte bara fall då skatten betalas efter påföring enligt 3 kap.</p>
<p>5 §. Som Lagrådet påpekat under 3 kap. 1 § torde det bl.a. inte kunna<br>uteslutas att betalning sker i vanlig ordning enligt LPP.</p>
<p>4 kap. 1 §</p>
<p>Enligt paragrafen får en omhändertagen punktskattepliktig vara i princip<br>förverkas om det saknas grund för att med stöd av 3 kap. 7 § upphäva<br>omhändertagandet. Därvid gäller dock att vissa tidsfrister skall iakttas<br>innan förverkande far ske.</p>
<p>Lagrådet vill till en början påpeka att förverkande i detta sammanhang<br>har en delvis annan innebörd än vad som normalt är fallet. Det vanliga är<br>att ett förverkande innebär att egendomen och därmed eventuell intäkt<br>från försäljningen av denna tillfaller staten. I förevarande sammanhang<br>skall försälj ningslikviden i vissa fall användas till betalning av skatten<br>för varan och överskjutande belopp kunna tillfalla varans ägare.</p>
<p>Lagrådet har under 3 kap. 7 § behandlat såväl förutsättningarna för<br>omhändertagande som förutsättningarna för upphävande av ett sådant.<br>Lagrådet har därvid konstaterat att - även om den av Lagrådet föreslagna<br>ändringen av paragrafen genomförs - ett omhändertagande kan bestå så<br>länge ”det finns anledning anta” att transporten inte skett enligt 1 kap.</p>
<p>6 §. För att förverkande skall få ske uppställs enligt förevarande paragraf<br>endast den ytterligare förutsättningen att vissa tidsfrister skall iakttas. Det<br>innebär att egendom kan komma att frånhändas en enskild endast på<br>grundval av ett antagande om att en viss skyldighet inte iakttagits.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening är detta inte en godtagbar ordning. I samman-<br>hanget är att märka att någon motsvarighet till det föreslagna förverkan-<br>deinstitutet inte finns i tullagen (1994:1550) eller inregränslagen. Lagrå-<br>det avstyrker på grund av det anförda att förverkande skall kunna ske<br>även om det inte kan klarläggas att skattskyldighet föreligger i Sverige.<br>Däremot bör det kunna godtas att förverkande far ske exempelvis om<br>skatt har påförts men inte betalats inom föreskriven tid.</p>
<p>4 kap. 2 §</p>
<p>Av denna paragraf framgår att ägaren till egendom som har varit omhän-<br>dertagen, liksom innehavaren av en särskild rätt till sådan egendom,<br>måste göra anspråk på egendomen inom tre månader från den dag då<br>omhändertagandet upphävdes; annars far egendomen förverkas. I sam-<br>band med att ägaren och andra rättsinnehavare enligt 21 § förvaltningsla-<br>gen (1986:223) underrättas om innehållet i beslutet om upphävande av<br>omhändertagandet bör enligt Lagrådets mening en upplysning lämnas<br>även om innehållet i förevarande paragraf.</p>
<p>Som nämnts ”får” egendom som har varit omhändertagen förverkas<br>om någon inte gör anspråk på egendomen inom den angivna tremån-<br>derstiden. Enligt Lagrådets mening måste förverkande enligt denna fa-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>317</p>
<p>kultativa regel kunna underlåtas, om ett sådant anspråk visserligen fram-<br>ställs först efter utgången av denna tid men innan målet om förverkande<br>har avgjorts.</p>
<p>Av lagen framgår inte vad som skall ske med den egendom som har<br>varit omhändertagen sedan någon har gjort anspråk på den. Avsikten tor-<br>de vara att denne måste hämta egendomen själv och inte kan kräva att<br>tullmyndigheten sänder över den. Enligt Lagrådets mening bör en ut-<br>trycklig bestämmelse om detta tas in i lagen. Samtidigt bör regleras vad<br>som skall gälla, om den som gör anspråk på egendomen inte hämtar den<br>inom viss tid.</p>
<p>4 kap. 7 §</p>
<p>I paragrafen finns bestämmelser om vad intäkterna från en försäljning av<br>förverkad egendom skall användas till. Har förverkandet skett på grund<br>av att skatt som påförts med stöd av 3 kap. 5 § inte betalats skall - enligt<br>första stycket - försäljningsintäkten användas till att betala skatten. Åter-<br>står därefter något skall den överskjutande intäkten utges till ägaren. Om<br>egendomen förverkats på annan grund än att skatt som påförts med stöd<br>av 3 kap. 5 § inte har betalats skall - enligt andra stycket - intäkten från<br>försäljningen tillfalla staten.</p>
<p>I lagrådsremissen har inte närmare motiverats varför överskjutande<br>försäljningsintäkt skall tillfalla i det ena fallet ägaren och i det andra fal-<br>let staten. Lagrådet kan därför inte bedöma om det finns fog för denna<br>olika behandling. Frågan bör övervägas närmare i det fortsatta lagstift-<br>ningsarbetet.</p>
<p>10 kap. 2 §</p>
<p>Denna paragraf reglerar vem som skall anses vara motpart i mål om för-<br>verkande av egendom när ägaren inte är känd eller saknar känt hemvist i<br>riket. Paragrafen är avsedd att utgöra ett undantag från föreskriften i 10 §<br>förvaltningsprocesslagen (1971:291) att en ansökan om förverkande skall<br>tillställas ägaren även i sådana fall. För att det inte skall vara omöjligt att<br>få till stånd en domstolsprövning i det inte ovanliga fallet att ägaren är<br>okänd eller saknar känt hemvist i riket har därför valts en lösning som<br>enligt författningskommentaren utformats med ledning av 20 § lagen<br>(1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen). Den<br>bestämmelsen innebär att talan om förverkande av beslagtagen egendom<br>far föras mot forsiare eller annan innehavare av egendomen, om ägaren<br>inte är känd eller saknar känt hemvist i riket eller av annan anledning inte<br>kan nås för delgivning på det sätt som är stadgat för stämning i brottmål.</p>
<p>I avsnitt 13.4 i remissen uttalas att sedvanliga bestämmelser om del-<br>givning av part givetvis måste iakttas när ägaren är känd, vilket innebär<br>att de möjligheter till delgivning som finns i delgivningslagen (1970:428)<br>måste användas på föreskrivet sätt. Med anledning av detta uttalande bör<br>påpekas att 5 § i den lagen innebär att delgivning av den som har känt<br>hemvist utom riket eller vistas på ort utom riket får ske enligt lagen på<br>den orten. Enligt 33 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken gäller<br>nämnda bestämmelse visserligen inte i brottmål, vilket utgör förklaringen<br>till att 20 § varusmugglingslagen har konstruerats på det sätt som nyss<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>318</p>
<p>angetts. Mål om förverkande enligt den nu föreslagna lagen utgör emel-<br>lertid inte brottmål. Anledning saknas därför att i denna lag införa ett<br>undantag från sedvanliga bestämmelser om delgivning i fall då ägaren<br>har känt hemvist utom riket.</p>
<p>Med hänsyn härtill förordar Lagrådet att orden ”i riket” i första stycket<br>far utgå, vilket innebär att paragrafen blir tillämplig när ägaren är okänd<br>eller saknar känt hemvist såväl inom som utom riket.</p>
<p>10 kap. 3 §</p>
<p>Första stycket har enligt författningskommentaren samband med 10 kap.<br>2 §. Eftersom den paragrafen inte hindrar att en ansökan om förverkande<br>prövas när ägaren är okänd, har länsrätten ålagts skyldighet att förelägga<br>en sådan ägare att ge sig till känna. En motsvarande situation föreligger<br>dock även när ägaren visserligen är känd men saknar känt hemvist. Ock-<br>så då kan en ansökan om förverkande prövas enligt 10 kap. 2 § utan att<br>ansökningen har delgetts ägaren. Om Lagrådets förslag till ändrad lydelse<br>av den paragrafen inte beaktas, gäller detta t.o.m. då ägaren har känt<br>hemvist utom riket. En sådan ordning är enligt Lagrådets mening inte<br>godtagbar. Ett föreläggande som avses i första stycket bör därför utfärdas<br>även i fall då ägaren saknar känt hemvist.</p>
<p>Andra stycket avser enligt författningskommentaren okända innehavare<br>av en särskild rätt till viss egendom. Detta framgår dock inte av den före-<br>slagna lagtexten, som därför bör förtydligas på denna punkt. Lagrådet<br>ifrågasätter vidare om inte en skyldighet att utfärda föreläggande enligt<br>detta stycke bör omfatta också rättsinnehavare som saknar känt hemvist.</p>
<p>Skyldigheten att utfärda föreläggande enligt andra stycket gäller enligt<br>den föreslagna lagtexten endast om det finns ”särskild anledning” att anta<br>att någon innehar särskild rätt till egendomen. Enligt författningskom-<br>mentaren föreligger emellertid denna skyldighet redan när det finns<br>”anledning” att göra ett sådant antagande. Enligt Lagrådets mening är<br>den ordning som anvisas i författningskommentaren att föredra framför<br>den som anges i lagtexten.</p>
<p>Under åberopande av det anförda förordar Lagrådet att paragrafen -<br>med ytterligare några redaktionella justeringar - ges följande lydelse:</p>
<p>”1 mål om förverkande av egendom skall länsrätten, om ägaren är<br>okänd eller saknar känt hemvist, utfärda ett föreläggande i Post- och Inri-<br>kes Tidningar och andra lämpliga tidningar att ägaren skall ge sig till<br>känna senast två månader efter föreläggandet, vid påföljd att frågan an-<br>nars kan avgöras. Föreläggandet skall innehålla uppgifter om egendomen<br>och om de förhållanden under vilka den omhändertagits samt övriga om-<br>ständigheter som kan vara av betydelse för att identifiera egendomen.</p>
<p>Ett föreläggande som avses i första stycket skall även utfärdas, om det<br>finns anledning att anta att någon innehar särskild rätt till egendomen<br>men denne är okänd eller saknar känt hemvist.”</p>
<p>10 kap. 4 §</p>
<p>Vid handläggning i länsrätt eller kammarrätt av frågor om omhänderta-<br>gande, förverkande samt transporttillägg skall muntlig förhandling hållas<br>om någon enskild part begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>319</p>
<p>hållas om det är uppenbart obehövligt. I författningskommentaren anges<br>att paragrafen har utformats med ledning av 8 § lagen (1978:880) om<br>betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter (lydelse enligt SFS<br>1989:1000).</p>
<p>Den föreslagna lagtexten föranleder inte någon invändning från Lagrå-<br>dets sida. Lagrådet vill dock erinra om att domstolarna vid sin bedöm-<br>ning av om muntlig förhandling skall hållas eller inte måste beakta att<br>den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättighe-<br>terna och de grundläggande friheterna sedan år 1995 gäller som svensk<br>lag (SFS 1994:1219). Av detta följer att hänsyn måste tas till den praxis<br>på området som utbildats vid tillämpning av artikel 6 (punkt 1) i konven-<br>tionen och som innebär att undantag från muntlig förhandling tillämpas<br>mycket restriktivt.</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av<br>privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land om är<br>medlem i Europeiska unionen.</p>
<p>10 §</p>
<p>Enligt första stycket får Tullverket, om en vara förs in för vilken skatt<br>skall betalas enligt lagen, omhänderta varan om det finns en risk att den<br>skattskyldige inte kommer att betala skatten.</p>
<p>Paragrafen ger sålunda Tullverket rätt att omhänderta varor i syfte att<br>få ett påtryckningsmedel för betalning av punktskatterna. Rätten inträder<br>redan innan skatten förfallit till betalning och den gäller även om den<br>skattskyldige fullgjort sina åligganden enligt lagen. Det enda som behövs<br>är att det finns ”en risk” för att han inte kommer att betala skatten. Enligt<br>författningskommentaren får en sådan risk anses föreligga bl.a. om den<br>skattskyldige är restförd för skatt eller saknar fast adress i Sverige.</p>
<p>Lagrådet ifrågasätter om det är lämpligt att de ordinarie förfarande-<br>reglerna skall kunna åsidosättas enbart på den grunden att det finns en<br>risk för att den skattskyldige inte kommer att betala skatten. Det är dock<br>tydligt att avsikten är att en risk i lagrummets mening skall anses förelig-<br>ga endast om det finns en konkret risk för utebliven betalning i det sär-<br>skilda fallet. Lagrådet anser att detta bör vara ett uttryckligt krav för om-<br>händertagande. Lagrådet föreslår därför att ”risk” byts ut mot ”påtaglig<br>risk” (jfr 4 § lagen [1978:880] om betalningssäkring för skatter, tullar<br>och avgifter).</p>
<h4>Förslaget till lag om särskild skattekontroll av torg- och marknads-<br>handel</h4>
<p>1§</p>
<p>I första stycket definieras vad som i lagen avses med torg- och mark-<br>nadshandel. Med sådan handel avses försäljning från torg, gator, mark-<br>nader, mässor, festivaler, loppmarknader, tillfälligt utnyttjade lokaler<br>eller liknande, om försäljningen inte bedrivs stadigvarande från eller i</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>320</p>
<p>omedelbar anslutning till en näringsidkares fasta tillverknings- eller för-<br>säljningsställe.</p>
<p>Det är svårt att av definitionen fa en klar bild av vilka försäljningssitu-<br>ationer som skall omfattas respektive falla utanför. Vid lagrådsföredrag-<br>ningen har upplysts att det är meningen att definitionen skall omfatta i<br>princip all handel utom sådan som en näringsidkare stadigvarande bedri-<br>ver i permanenta lokaler eller i omedelbar anslutning till dessa. Om detta<br>är avsikten bör definitionen utformas i enlighet härmed. Det betyder<br>samtidigt att definitionen blir mer omfattande än den som finns i det re-<br>mitterade förslaget och dessutom kommer att täcka mer än vad som i<br>dagligt tal brukar betecknas som torg- och marknadshandel.</p>
<p>2§</p>
<p>Första stycket innehåller bestämmelser om kontroll- och antecknings-<br>skyldighet för den som upplåter en plats för torg- och marknadshandel.<br>Bestämmelserna har utformats som en skyldighet för upplåtaren att in-<br>fordra en kopia av F-skattebevis, om sådant finns, och att i annat fall föra<br>vissa anteckningar om den som platsen upplåts till eller om företrädare<br>för denne. Vid föredragningen inför Lagrådet har upplysts att avsikten är<br>att upplåtaren skall anses ha fullgjort sina skyldigheter enligt dessa be-<br>stämmelser om han för sådana anteckningar men att anteckningarna inte<br>behöver göras om ett F-skattebevis överlämnas. Enligt Lagrådets mening<br>bör bestämmelserna formuleras om så att den avsedda innebörden fram-<br>går. Samtidigt bör sista meningen i första stycket kunna utgå; det är en<br>självklarhet att, om den som platsen upplåts till eller dennes företrädare<br>saknar person- eller organisationsnummer, sådant nummer inte ”behö-<br>ver” antecknas.</p>
<p>Med hänvisning till det anförda förordar Lagrådet att första stycket ges<br>följande lydelse:</p>
<p>”Den som upplåter en plats för torg- och marknadshandel skall föra<br>anteckningar om namn, personnummer, adress och telefonnummer för<br>den som platsen upplåts till eller för dennes företrädare. Om det är fråga<br>om en juridisk person skall även uppgifter om firma och organisations-<br>nummer antecknas. Sådana anteckningar behöver dock inte göras, om F-<br>skattebevis överlämnas.”</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att platsupplåtaren skall bevara de uppgifter<br>som inhämtats med stöd av första stycket i sju år efter det kalenderår<br>upplåtelsen skedde. På begäran skall uppgifterna lämnas till skattemyn-<br>digheten. Enligt 3 § första och tredje styckena gäller bestämmelserna i<br>bl.a. 3 kap. 5 § taxeringslagen (1990:324, TL) i tillämpliga delar vid<br>kontroll av att platsupplåtaren fullgjort sina skyldigheter enligt 2 §.</p>
<p>Av 3 kap. 5 § TL framgår att den som är eller kan antas vara skattskyl-<br>dig får föreläggas att lämna upplysningar eller visa upp handlingar som<br>behövs för kontroll av hans taxering. Ett sådant föreläggande kan förenas<br>med vite. I den allmänna motiveringen uttalas att syftet med hänvisning-<br>en i 3 § i det remitterade förslaget till 3 kap. 5 § TL är att göra det möjligt<br>för skattemyndigheten att, eventuellt vid vite, förelägga platsupplåtaren<br>att fullgöra sin uppgiftsplikt.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>321</p>
<p>Bestämmelserna i 3 kap. 5 § TL tar sikte på uppgifter till ledning för<br>den egna taxeringen. Ändamålet med uppgiftsskyldigheten enligt be-<br>stämmelsen i förevarande stycke är något annat, nämligen att få underlag<br>för beskattningen av en person med vilken den uppgiftsskyldige ingått ett<br>avtal om platsupplåtelse. Med hänsyn bl.a. härtill framstår enligt Lagrå-<br>dets mening hänvisningen till 3 kap. 5 § TL som något oegentlig. En<br>bättre lösning synes vara att komplettera 2 § med ett nytt tredje stycke av<br>förslagsvis följande lydelse:</p>
<p>”Skattemyndigheten far förelägga platsupplåtaren att överlämna upp-<br>gifter som avses i andra stycket. Föreläggandet får förenas med vite.”</p>
<p>Om Lagrådets förslag godtas kan sista meningen i andra stycket utgå.</p>
<p>3§</p>
<p>Godtas vad Lagrådet anfört i anslutning till 2 § bör hänvisningen till<br>3 kap. 5 § TL i tredje stycket i förevarande paragraf utgå.</p>
<p>5§</p>
<p>Enligt första stycket skall skattemyndigheten, om platsupplåtaren inte<br>fullgjort sin skyldighet enligt 2 §, påföra denne en särskild avgift på<br>2 000 kr för varje upplåtelsetillfälle då skyldigheten inte fullgjorts. I and-<br>ra stycket föreskrivs att platsupplåtaren får befrias från avgiften om det<br>framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.</p>
<p>Enligt 2 § ankommer det på en platsupplåtare att föra anteckningar om<br>namn, adress m.m. för den till vilken plats för torg- eller marknadshandel<br>upplåtits. Inhämtade uppgifter skall bevaras under viss tid och på begäran<br>lämnas till skattemyndigheten. Försummelse att fullgöra skyldighet en-<br>ligt 2 § - exempelvis skyldigheten att lämna ut bevarade anteckningar -<br>skall således enligt förslaget i princip medföra att kontrollavgift påförs.</p>
<p>I remissen diskuteras inte om en vägran från en platsupplåtares sida att<br>lämna ut anteckningar rörande upplåtna platser kan föranleda såväl kon-<br>trollavgift som ett med vite förenat föreläggande att lämna ut uppgifter-<br>na. Vid föredragningen inför Lagrådet har dock upplysts att en och sam-<br>ma försummelse inte avsetts kunna medföra dubbla sanktioner. Lagrådet<br>har inget att invända mot denna ståndpunkt men ifrågasätter om det inte<br>finns anledning att gå ett steg längre och helt slopa möjligheten att påföra<br>kontrollavgift såvitt gäller underlåtenhet att lämna ut bevarade anteck-<br>ningar. Påförande av kontrolluppgift synes inte kunna tillgodose det syfte<br>som motiverat åliggandet för platsupplåtaren att föra anteckningar om<br>den person till vilken platsen eller lokalen upplåtits, nämligen att erhålla<br>underlag för dennes beskattning. Som påtryckningsmedel mot en<br>tredskande platsupplåtare framstår vitesinstitutet som överlägset.</p>
<h4>Övriga lagförslag</h4>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>322</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-31</p>
<p>Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet<br>Arne Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 12 mars 1998 (Finansdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, to-<br>baksvaror och mineraloljeprodukter (del av),</p>
<p>2. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,</p>
<p>5. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid<br>Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,</p>
<p>6. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel<br>av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska<br>unionen.</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn<br>Johan Montelius.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.</p>
<h4>Förslaget till lag om punktskattekontroll av transporter m.m. av al-<br>koholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter (del av)</h4>
<p>Den föreslagna lagen är enligt remissen (avsnitt 3) avsedd att ingå som<br>ett särskilt kapitel i det förslag till lag om punktskattekontroll av trans-<br>porter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter som<br>regeringen har remitterat till Lagrådet den 26 februari 1998. Det nu<br>framlagda förslaget innebär bl.a. att tullmyndigheten ges befogenhet att<br>undersöka och öppna postförsändelser för att kontrollera om de innehål-<br>ler alkohol- eller tobaksvaror.</p>
<p>Det finns anledning att först ta upp beredningen av ärendet. Till grund<br>för förslaget ligger en inom Finansdepartementet upprättad promemoria.<br>Denna remitterades den 23 februari 1998 till elva remissinstanser med<br>begäran om svar senast den 3 mars 1998.</p>
<p>Av de tio remissinstanser som svarade avstyrkte tre förslaget, nämligen<br>Svea hovrätt, Justitiekanslern och Sveriges advokatsamfund. Hovrätten<br>anförde därvid bl.a. att det var svårt att med enbart det översända materi-<br>alet som grund fa en tillräcklig bild av hur rättssäkerhetsfrågoma skulle<br>komma att lösas. Såväl hovrätten som Justitiekanslern efterlyste en när-<br>mare analys av om den föreslagna regleringen låter sig inordnas i någon<br>av de kategorier av intressen som enligt artikel 8 i Europakonventionen<br>är godtagbara för att begränsa skyddet för den enskildes korrespondens.</p>
<p>Lagrådsremiss beslutades den 12 mars 1998 och överlämnades till<br>Lagrådet den 16 mars 1998.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>323</p>
<p>Av det anförda har framgått att lagstiftningsärendet berör bl.a. reglerna<br>om skydd för brev och förtroliga meddelanden i regeringsformen (RF)<br>och Europakonventionen. Det gäller alltså frågor som är viktiga för den<br>enskildes rättssäkerhet. Den tid som stått till förfogande för remissinstan-<br>serna och för den fortsatta beredningen i kanslihuset har därför enligt<br>Lagrådets uppfattning varit klart otillräcklig för att allsidigt belysa frå-<br>gorna. Det finns således betydande brister i beredningen. Redan av denna<br>anledning är det tveksamt om det remitterade förslaget kan läggas till<br>grund för en lagstiftning på området.</p>
<p>När det gäller sakinnehållet återfinns de grundläggande kontrollbefo-<br>genhetema i 1 §. Enligt första stycket får en tullmyndighet undersöka<br>postförsändelser, såsom paket och brev, för att kontrollera om de inne-<br>håller alkohol- eller tobaksvaror. Sådana försändelser får enligt andra<br>stycket öppnas om det finns anledning att anta att de innehåller sådana<br>varor som nämns i första stycket och om vissa ytterligare förutsättningar<br>föreligger. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande skall<br>detta enligt tredje stycket omedelbart tillslutas och vidarebefordras till<br>mottagaren.</p>
<p>Enligt 2 kap. 6 § RF är varje medborgare gentemot det allmänna skyd-<br>dad mot bl.a. undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. En-<br>ligt 12 § andra stycket i samma kapitel får begränsning göras endast för<br>att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.<br>Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn<br>till det ändamål som föranlett den, och inte heller sträcka sig så långt att<br>den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen.</p>
<p>I artikel 8.1 i Europakonventionen föreskrivs att var och en har rätt till<br>skydd för bl.a. sin korrespondens. Av artikel 8.2 framgår att rättigheten<br>dock får underkastas inskränkningar. Stycket har följande lydelse.</p>
<p>”Offentlig myndighet må icke störa åtnjutandet av denna rättighet med<br>undantag för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är<br>nödvändigt med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säker-<br>heten, landets ekonomiska välstånd, förebyggandet av oordning eller<br>brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av andra personers<br>fri- och rättigheter.”</p>
<p>Regeringen gör i lagrådsremissen den bedömningen att, om tullen inte<br>får de utvidgade möjligheterna till kontroll av postförsändelser, det finns<br>risk för att de folkhälso- och skattepolitiska motiv som ligger bakom be-<br>skattningen av de nu aktuella varorna snabbt kan undermineras. Det finns<br>enligt regeringen också risk för att skattebasen såvitt avser tobak allvar-<br>ligt kommer att undergrävas med mycket betydande bortfall av skattein-<br>täkter som följd. En sådan utveckling skulle i förlängningen, sägs det,<br>kunna påverka Sveriges ekonomiska välstånd. Med hänsyn härtill finner<br>regeringen att det, trots att det från integritetssynpunkt naturligtvis är<br>mycket känsligt att öppna en postförsändelse, är nödvändigt att tullen kan<br>utöva kontroll även av alkohol- och tobaksvaror som befordras med post.</p>
<p>Av det anförda framgår att regeringen funnit att den ifrågavarande<br>kontrollen av postförsändelser innebär en inskränkning i de rättigheter<br>som skyddas av 2 kap. 6 och 12 §§ RF och artikel 8.1 Europakonventio-<br>nen. Det skäl som åberopas till stöd för inskränkningen är att, om inte</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>324</p>
<p>kontrollen far genomföras, det finns risk för ett mycket betydande skatte-<br>bortfall, vilket i förlängningen skulle kunna påverka Sveriges ekonomis-<br>ka välstånd. Enligt Lagrådets mening är det inte sannolikt att skattebort-<br>fallet vid utebliven kontroll av postförsändelser kan bli av sådan omfatt-<br>ning att landets ekonomiska välstånd äventyras. Vad som anförts till stöd<br>för kontrollen kan således inte anses utgöra tillräckliga skäl för att göra<br>inskränkningar i skyddet för förtroliga meddelanden. Frågan är då om det<br>ändå finns sådana skäl eller om kontrollen kan utformas på ett sätt som<br>gör att man inte kommer i konflikt med skyddet för förtroliga meddelan-<br>den.</p>
<p>Av intresse i det sammanhanget är att förevarande bestämmelser har<br>utformats med förebild i 8 och 9 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets<br>befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska<br>unionen (inregränslagen). Enligt den lagen gäller dock som ytterligare<br>förutsättning för rätt att fa öppna en försändelse att det finns anledning<br>anta att varan kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om straff för va-<br>rusmuggling. I förarbetena till inregränslagen diskuterades också förhål-<br>landet till de angivna reglerna om skydd för brev och andra förtroliga<br>meddelanden. Regeringen anförde därvid bl.a. följande (prop.<br>1995/96:166 s. 66).</p>
<p>”Som framgått är syftet med den föreslagna regleringen att så långt det är<br>möjligt begränsa, i första hand, den mycket allvarliga narkotikabrottslig-<br>heten. Regeringen anser detta syfte vara av sådan vikt att ett eventuellt<br>intrång i vissa grundläggande rättigheter kan anses försvarbar. Som tidi-<br>gare nämnts kan skyddet för bl.a. brevhemligheten och rätten till dom-<br>stolsprövning inskränkas om syftet med en sådan inskränkning anses<br>legitimt och om det är proportionellt i förhållande till det ändamål som<br>föranlett den. En sådan begränsning kan ske t.ex. med hänsyn till beiv-<br>randet av brott. Arbetet med att beivra narkotikabrott tillhör de högst pri-<br>oriterade områdena inom tullens verksamhet. I detta arbete är det av vikt<br>att komma tillrätta med den smuggling som sker via postförsändelser.<br>Det är svårt att se hur denna smuggling skulle kunna begränsas utan den<br>möjlighet till undersökning och öppning av brev som förslaget innebär.”</p>
<p>Lagrådet konstaterar att de skäl som sålunda anförts till stöd för bestäm-<br>melserna i inregränslagen inte har någon direkt giltighet i förevarande<br>lagstiftningsärende.</p>
<p>Mot den nu redovisade bakgrunden avstyrker Lagrådet det remitterade<br>förslaget.</p>
<p>Lagrådet vill peka på att förslaget även innehåller brister från lagtek-<br>nisk synpunkt vilka måste rättas till, om arbetet på en lagstiftning i enlig-<br>het med förslaget ändå skulle fullföljas.</p>
<p>I lagförslaget, som saknar sedvanlig ingress, finns bestämmelser med<br>rubriken 00 kap. Kontroll av postförsändelser. Som tidigare nämnts är<br>detta kapitel avsett att ingå i det tidigare remitterade lagförslaget.</p>
<p>Förutom att en lag inte i sig själv kan ingå som en del i en annan lag är<br>det inte möjligt att utan vidare ta in de nu föreslagna bestämmelserna i<br>det tidigare remitterade lagförslaget. För detta fordras ytterligare anpass-<br>ningsåtgärder vilka inte i sin helhet kan överblickas i detta lagstiftningsä-<br>rende. Sålunda sägs i avsnitt 4.3.2 att den punktskatt som tullmyndighe-<br>ten nu föreslås få rätt att besluta om förfaller omedelbart till betalning<br></p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>325</p>
<p>samt att detta ”kommer att framgå” av 6 kap. 1 § i det tidigare remittera-<br>de lagförslaget. Vidare har under lagrådsforedragningen upplysts att be-<br>stämmelserna i 7 kap. i det förslaget skall tillämpas på sådan kontroll-<br>verksamhet som avses med det nu remitterade förslaget men att detta inte<br>skall gälla bestämmelsen i 7 kap. 4 §. Det framgår inte heller var det ka-<br>pitel som föreslås i förevarande lagrådsremiss skall placeras i det tidigare<br>remitterade förslaget.</p>
<p>De brister som det nu remitterade lagförslaget sålunda är behäftat med<br>bekräftar vad Lagrådet förut har anfört om att lagstiftningsärendet är<br>otillräckligt berett.</p>
<p>Oavsett var de föreslagna bestämmelserna tas in i det tidigare remitte-<br>rade lagförslaget kan invändningar riktas mot dem från rättssystematisk<br>synpunkt. I nämnda lagförslag följer efter ett inledande kapitel - som<br>torde vara tillämpligt också på postförsändelser - tre kapitel med be-<br>stämmelser om transportkontroll, omhändertagande, påförande av skatt<br>och förverkande. Dessa kapitel avser, trots att det inte framgår av rubri-<br>kerna, endast yrkesmässiga vägtransporter. Bestämmelser om kontroll,<br>omhändertagande, påförande av skatt och förverkande finns också i<br>00 kap. i det nu remitterade lagförslaget med avseende på postförsändel-<br>ser. Bestämmelserna i 5-10 kap. i det tidigare remitterade lagförslaget<br>torde, med vissa undantag och tillägg, böra tillämpas både på yrkesmäs-<br>siga vägtransporter och på postförsändelser. Det avslutande 11 kap. i det<br>förslaget avser enligt sin lydelse endast yrkesmässiga vägtransporter.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening skulle en bättre systematik uppnås, om det ti-<br>digare remitterade lagförslaget disponeras på följande sätt. Efter ett inle-<br>dande kapitel med bestämmelser motsvarande dem som nu ingår i 1 kap.<br>samlas bestämmelserna i 2—4 och 11 kap. i ett andra kapitel med rubriken<br>”Yrkesmässiga vägtransporter” och med underrubrikerna ”Transport-<br>kontroll”, ”Omhändertagande”, ”Förverkande” och ”Straff’. De bestäm-<br>melser som återfinns i det nu remitterade lagförslaget tas därefter in i ett<br>tredje kapitel med rubriken ”Postförsändelser”. I ett avslutande fjärde<br>kapitel med rubriken ”Gemensamma bestämmelser” följer så bestämmel-<br>serna i 5-10 kap., vilka bestämmelser kan ges underrubrikerna ”Trans-<br>porttillägg”, ”Betalning av skatt m.m.”, ”Beslut m.m.”, ”Utlämnande av<br>uppgifter”, ”Överklagande” och ”Handläggningen i domstol”.</p>
<p>Slutligen kan påpekas att det av bestämmelserna i 00 kap. inte framgår<br>vad som skall ske när ett omhändertagande av egendom upphävs. Sanno-<br>likt skall postförsändelsen då översändas till mottagaren. Enligt Lagrå-<br>dets mening bör en uttrycklig bestämmelse om detta tas in i kapitlet (jfr<br>vad Lagrådet har anfört vid 4 kap. 2 § i det tidigare remitterade lagförsla-<br>get).</p>
<h4>Övriga lagförslag</h4>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>326</p>
<h2>F inansdepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 april 1998</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,<br>Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Andersson, Winberg, Ulvskog,<br>Sundström, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Engqvist</p>
<p>Föredragande: statsrådet Östros.</p>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1997/98:100 Förbättrade möjligheter till<br>punktskattekontroll m.m.</p>
<p>327</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<p>Prop. 1997/98:100</p>
<p>Författningsrubrik</p>
<p>Bestämmelser som<br>inför, ändrar, upp-<br>häver eller upprepar<br>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p>
<p>Celexnummer för bak-<br>omliggande EG-regler</p>
<p>Lag om punktskattekon-<br>troll av transporter m.m.<br>av alkoholvaror, tobaks-<br>varor och mineralolje-<br>produkter</p>
<p>Lag om ändring i lagen<br>om beskattning av priva-<br>tinförsel av alko-<br>holdrycker och tobaksva-<br>ror från land som är<br>medlem i Europeiska<br>unionen</p>
<p>392L0012</p>
<p>392L0108</p>
<p>394L0074</p>
<p>396L0099</p>
<p>392L0012</p>
<p>392L0108</p>
<p>394L0074</p>
<p>396L0099</p>
<p>Lag om ändring lagen om<br>alkoholskatt</p>
<p>392L0012</p>
<p>392L0108</p>
<p>394L0074</p>
<p>396L0099</p>
<p>Lag om ändring i lagen<br>om tobaksskatt</p>
<p>392L0012</p>
<p>392L0108</p>
<p>394L0074</p>
<p>396L0099</p>
<p>Eländers Gotab 56177, Stockholm 1998</p>
<p>328</p>
11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen tillbifall=utskottet1997/98:SkU28?11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till?BBordläggning1998-04-14 00:00:00inträffat2INLInlämning1998-04-14 00:00:00inträffat60HÄNHänvisning1998-04-15 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1998-04-29 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avFinansdepartementet2014-11-24 01:55:09statustextstatustextÄrendet är avslutatGL031002019-05-22 17:21:06tilldelatTilldelatSkatteutskottet2014-11-24 01:55:09behandlas_i1997/98:SkU28GL01SkU28bet1997/98SkU28Förbättrad kontroll av vissa punktskattepliktiga varor, m.m.Betänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:100<br/>
Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.GL02Sk39mot1997/98Sk39med anledning av prop. 1997/98:100 Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:100<br/>
Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.GL02Sk40mot1997/98Sk40med anledning av prop. 1997/98:100 Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:100<br/>
Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.GL02Sk41mot1997/98Sk41med anledning av prop. 1997/98:100 Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:100<br/>
Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.GL02Sk42mot1997/98Sk42med anledning av prop. 1997/98:100 Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.Motionföljdmotionav Bo Lundgren m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:100<br/>
Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.GL02Sk39mot1997/98Sk39med anledning av prop. 1997/98:100 Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.av Bo Lundgren m.fl. (M)Motionföljdmotionav Gudrun Schyman m.fl. (V)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:100<br/>
Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.GL02Sk41mot1997/98Sk41med anledning av prop. 1997/98:100 Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.av Gudrun Schyman m.fl. (V)Motionföljdmotionav Karin Pilsäter och Isa Halvarsson (FP)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:100<br/>
Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.GL02Sk40mot1997/98Sk40med anledning av prop. 1997/98:100 Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.av Karin Pilsäter och Isa Halvarsson (FP)Motionföljdmotionav Ronny Korsberg (MP)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:100<br/>
Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.GL02Sk42mot1997/98Sk42med anledning av prop. 1997/98:100 Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m.av Ronny Korsberg (MP)Motion