<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2224946</hangar_id>
 <dok_id>GL0310</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>10</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:10</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>10</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1997-10-02 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:02:29</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL0310/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL0310</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL0310</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Skattemyndigheternas medverkan i&lt;br&gt;brottsutredningar, m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 2 oktober 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Thage G. Peterson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Thomas Östros&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Finansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att skattemyndigheter skall medverka vid för-&lt;br&gt;undersökning i fråga om brott på skatteområdet. Verksamheten föreslås&lt;br&gt;regleras i en särskild lag, lagen om skattemyndigheters medverkan i&lt;br&gt;brottsutredningar. Förslagen innebär att åklagare, som leder förundersök-&lt;br&gt;ning på skattebrottsområdet, får begära biträde av brottsutredande enheter&lt;br&gt;inom skattemyndigheterna, skattebrottsenheter, för att verkställa förunder-&lt;br&gt;sökningen. Skattebrottsenhetema får även utföra förutredningar, förenkla-&lt;br&gt;de brottsutredningar och spaning. De får också brottsförebyggande&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås också begränsningar i möjligheterna att an-&lt;br&gt;vända vitesföreläggande i skatteutredningar när det finns brottsmisstanke.&lt;br&gt;Slutligen föreslås en halvering av nivån på skattetillägget vid oriktig&lt;br&gt;uppgift som har sin grund i periodiseringsfel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..........................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext ........................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om skattemyndigheters medverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i brottsutredningar.........................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1971:69)................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:100)...............................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1986:223).............................. 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i taxeringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:324).............................. 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i skattebetalnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1997:483) ......................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om punktskatter och prisregleringsavgifter..... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i tullagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:1550)............................. 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&amp;nbsp;.......................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande ordning................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skatteutredningar ........................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skattesekretessen och myndighetssamarbetet ... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Brottsutredningar.........................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 Organisation........................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.2 Förundersökning.....................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.3 Straffprocessuella tvångsmedel .........27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.4 Brottsutredning utanför förundersökning .. 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Myndigheternas bekämpning av skatte-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottslighet..............................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Några statistiska uppgifter..................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tullen .................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar ... 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skattebrottsenhetens uppgifter .....................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förundersökning.........................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppgifter utanför förundersökning...........51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.1 Förutredning........................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.2 Underrättelseverksamhet ..............52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Spaning................................54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagteknisk lösning ..............................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skatteutredningar vid brottsmisstanke ...............57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppgiftsskyldigheten i skatteutredningen......57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konflikten mellan skatteutredning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattebrottsutredning......................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skattetillägg vid periodiseringsfel ..................66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser .........69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar...........................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om skattemyndigheters med-&lt;br&gt;verkan i brottsutredningar..................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1971:69)............................... 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i 1.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100).............................. 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1986:223).............................. 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:324).............................. 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i skattebetalnings-&lt;br&gt;lagen (1997:483) .........................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om punktskatter och prisregleringsavgifter.....76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i tullagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:1550)............................. 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekobrottsberedningens sammanfattning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rapporten Skattekriminal (Ds 1997:23)........ 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Ekobrottsberedningens forslag till lagtext......81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser beträffande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rapporten Skattekriminal...................90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skattekontrollutredningens sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av betänkandet Artikel 6 i Europakonventionen&lt;br&gt;och skatteutredningen (SOU 1996:116) ....... 91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Skattekontrollutredningens forslag till lagtext .. 94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Förteckning av remissinstanser beträffande del-&lt;br&gt;betänkandet Artikel 6 i Europakonventionen&lt;br&gt;och skatteutredningen.................... 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser beträffande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverkets och Sveriges Industriförbunds&lt;br&gt;framställningar ......................... 119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag............... 120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande....................... 135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 oktober 1997 ...................................... 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och&lt;br&gt;prisregleringsavgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i tullagen (1994:1550).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om skattemyndigheters medverkan i&lt;br&gt;brottsutredningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Skattemyndigheternas verksamhet enligt denna lag omfattar brott&lt;br&gt;enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skattebrottslagen (1971:69),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 14 § lagen (1996:598) om kontroll av yrkesmässiga vägtransporter&lt;br&gt;av mineraloljeprodukter, alkohol och tobak,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 19 kap. 1 § första stycket 4 aktiebolagslagen (1975:1385),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 11 § tredje stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfäs-&lt;br&gt;telse m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. folkbokföringslagen (1991:481) samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 11 kap. 5 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skattemyndighet får medverka vid undersökning också i fråga om&lt;br&gt;annat brott än som anges i första stycket, om åklagaren finner att det finns&lt;br&gt;särskilda skäl för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Åklagare som leder förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken&lt;br&gt;får vid undersökningens verkställande anlita biträde av skattemyndig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren får begära biträde av skattemyndigheten också i fråga om&lt;br&gt;utredning av brott innan förundersökning har inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten får inte verkställa beslut om tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad brottsutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Skattemyndigheten får, utan att biträde begärs av åklagare, i fall som&lt;br&gt;avses i 23 kap. 22 § rättegångsbalken utreda sådan brottslighet som anges&lt;br&gt;i 1 § första stycket, om den misstänkte kan antas erkänna gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller endast om den misstänkte fyllt tjugoett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spaning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Skattemyndigheterna får i fråga om brott som avses i 1 § första stycket&lt;br&gt;bedriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. spaning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verksamhet som består i att samla och bearbeta information för att&lt;br&gt;klarlägga om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas&lt;br&gt;och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheterna skall verka för att förebygga brottslighet som&lt;br&gt;avses i 1 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Riksskatteverket har ett övergripande ansvar för skattemyndigheternas&lt;br&gt;verksamhet enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) Prop. 1997/98:10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsmyndigheter som&lt;br&gt;handlägger frågor om skatter eller&lt;br&gt;avgifter skall göra anmälan till&lt;br&gt;åklagaren så snart det finns anled-&lt;br&gt;ning att anta att brott enligt denna&lt;br&gt;lag har begåtts. Detta gäller dock&lt;br&gt;inte om det kan antas att brottet inte&lt;br&gt;kommer att medföra påföljd enligt&lt;br&gt;denna lag eller om anmälan av an-&lt;br&gt;nat skäl inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsmyndigheter som&lt;br&gt;handlägger frågor om skatter eller&lt;br&gt;avgifter skall göra anmälan till&lt;br&gt;åklagaren så snart det finns anled-&lt;br&gt;ning att anta att brott enligt denna&lt;br&gt;lag har begåtts. Detta gäller dock&lt;br&gt;inte om det kan antas att brottet inte&lt;br&gt;kommer att medföra påföljd enligt&lt;br&gt;denna lag eller om anmälan av an-&lt;br&gt;nat skäl inte behövs. Skattemyndig-&lt;br&gt;heter får fullgöra anmälningsskyl-&lt;br&gt;digheten till enhet inom skatteför-&lt;br&gt;valtningen som skall medverka vid&lt;br&gt;brottsutredning, om det inte finns&lt;br&gt;skäl att anta att brottet föranleder&lt;br&gt;annan påföljd än böter och den&lt;br&gt;misstänkte kan antas erkänna gär-&lt;br&gt;ningen. Detta gäller dock endast&lt;br&gt;om den misstänkte fyllt tjugoett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i lag eller förordning meddelats bestämmelse som avviker från&lt;br&gt;föreskrifterna i första stycket gäller den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:105.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) &lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;op. 1997/98:10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)’ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förundersökning i brottmål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål&lt;br&gt;eller i annan verksamhet för att förebygga brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verksamhet som rör utredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;åklagarmyndighets, polis-&lt;br&gt;myndighets, tullmyndighets eller&lt;br&gt;kustbevakningens verksamhet i öv-&lt;br&gt;rigt för att förebygga, uppdaga, ut-&lt;br&gt;reda eller beivra brott, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i frågor om näringsförbud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. åklagarmyndighets, polismyn-&lt;br&gt;dighets, skattemyndighets, tull-&lt;br&gt;myndighets eller kustbevakningens&lt;br&gt;verksamhet i övrigt för att förebyg-&lt;br&gt;ga, uppdaga, utreda eller beivra&lt;br&gt;brott, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt insider-&lt;br&gt;lagen (1990:1342) eller efterlevnaden av 7 kap. 1 § lagen (1991:980) om&lt;br&gt;handel med finansiella instrument,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder&lt;br&gt;motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande sekretess gäller i&lt;br&gt;annan verksamhet hos myndighet&lt;br&gt;för att biträda åklagarmyndighet,&lt;br&gt;polismyndighet, tullmyndighet eller&lt;br&gt;kustbevakningen med att uppdaga,&lt;br&gt;utreda eller beivra brott samt hos&lt;br&gt;tillsynsmyndighet i konkurs och&lt;br&gt;inom exekutionsväsendet för upp-&lt;br&gt;gift som angår misstanke om att en&lt;br&gt;gäldenär har begått brott som avses&lt;br&gt;i 11 kap. brottsbalken eller annat&lt;br&gt;brott som har samband med gälde-&lt;br&gt;närens näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande sekretess gäller i&lt;br&gt;annan verksamhet hos myndighet&lt;br&gt;för att biträda åklagarmyndighet,&lt;br&gt;polismyndighet, skattemyndighet,&lt;br&gt;tullmyndighet eller kustbevakning-&lt;br&gt;en med att uppdaga, utreda eller&lt;br&gt;beivra brott samt hos tillsynsmyn-&lt;br&gt;dighet i konkurs och inom exeku-&lt;br&gt;tionsväsendet för uppgift som angår&lt;br&gt;misstanke om att en gäldenär har&lt;br&gt;begått brott som avses i 11 kap.&lt;br&gt;brottsbalken eller annat brott som&lt;br&gt;har samband med gäldenärens&lt;br&gt;näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller, om inte annat följer av 18 §, i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål&lt;br&gt;eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller som avser register-&lt;br&gt;kontroll och särskild personutredning enligt säkerhetsskyddslagen&lt;br&gt;(1996:627),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. åklagarmyndighets, polismyn-&lt;br&gt;dighets, tullmyndighets eller kust-&lt;br&gt;bevakningens verksamhet i övrigt&lt;br&gt;för att förebygga, uppdaga, utreda&lt;br&gt;eller beivra brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. åklagarmyndighets, polismyn-&lt;br&gt;dighets, skattemyndighets, tullmyn-&lt;br&gt;dighets eller kustbevakningens&lt;br&gt;verksamhet i övrigt för att förebyg-&lt;br&gt;ga, uppdaga, utreda eller beivra&lt;br&gt;brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om&lt;br&gt;det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada&lt;br&gt;eller men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan&lt;br&gt;eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att nå-&lt;br&gt;gon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad&lt;br&gt;som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1996:1017.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1996:628.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223) &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1997/98:10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 32 § förvaltningslagen (1986:223) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 8-30 §§ gäller&lt;br&gt;inte kronofogdemyndigheternas&lt;br&gt;exekutiva verksamhet och inte hel-&lt;br&gt;ler polis-, åklagar- och tullmyndig-&lt;br&gt;heternas eller kustbevakningens&lt;br&gt;brottsbekämpande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 8-30 §§ gäller&lt;br&gt;inte kronofogdemyndigheternas&lt;br&gt;exekutiva verksamhet och inte hel-&lt;br&gt;ler polis-, åklagar-, skatte- och tull-&lt;br&gt;myndigheternas eller kustbevak-&lt;br&gt;ningens brottsbekämpande verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1988:449.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) Prop. 1997/98:10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 och 12 §§ samt 5 kap. 1 § taxerings-&lt;br&gt;lagen (1990:324) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara skatt-&lt;br&gt;skyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av&lt;br&gt;handling som behövs för kontroll av att uppgifterna i hans självdeklaration&lt;br&gt;är riktiga eller annars för hans taxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande får förenas med&lt;br&gt;vite om det finns anledning att anta&lt;br&gt;att det annars inte följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande får förenas med&lt;br&gt;vite om det finns anledning att anta&lt;br&gt;att det annars inte följs. Finns det&lt;br&gt;anledning att anta att den skattskyl-&lt;br&gt;dige eller, om den skattskyldige är&lt;br&gt;juridisk person, ställföreträdare för&lt;br&gt;den skattskyldige har begått brott,&lt;br&gt;får den skattskyldige inte föreläg-&lt;br&gt;gas vid vite att medverka i utred-&lt;br&gt;ningen av en fråga som har sam-&lt;br&gt;band med den gärning som brotts-&lt;br&gt;misstanken avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid taxeringsrevision skall den reviderade tillhandahålla revisorn de&lt;br&gt;handlingar och lämna de upplysningar som behövs för revisionen. Han&lt;br&gt;skall också lämna tillträde till utrymmen som huvudsakligen används i&lt;br&gt;verksamheten för sådan åtgärd som avses i 11 § andra stycket och om&lt;br&gt;möjligt ställa en ändamålsenlig arbetsplats till förfogande. Den reviderade&lt;br&gt;skall i övrigt ge den hjälp som behövs vid revisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda terminal eller&lt;br&gt;annat tekniskt hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas&lt;br&gt;endast med sådant hjälpmedel, om inte den reviderade i stället tillhanda-&lt;br&gt;håller en kopia av upptagningen och denna utan svårighet kan granskas&lt;br&gt;med annat tillgängligt tekniskt hjälpmedel. Revisorn får kontrollera att&lt;br&gt;kopian stämmer överens med den upptagning som finns hos den revidera-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid granskning av upptagning som avses i andra stycket får endast de&lt;br&gt;tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas, som behövs för att&lt;br&gt;tillgodose ändamålet med revisionen. Granskningen får inte verkställas via&lt;br&gt;telenät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den reviderade inte fullgör&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt första eller&lt;br&gt;andra stycket, får skattemyndig-&lt;br&gt;heten förelägga honom vid vite att&lt;br&gt;fullgöra dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den reviderade inte fullgör&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt första eller&lt;br&gt;andra stycket, får skattemyndig-&lt;br&gt;heten förelägga honom vid vite att&lt;br&gt;fullgöra dem. Finns det anledning&lt;br&gt;att anta att den reviderade eller,&lt;br&gt;om den reviderade är juridisk per-&lt;br&gt;son, ställföreträdare för den revide-&lt;br&gt;rade har begått brott, får den revi-&lt;br&gt;derade inte föreläggas vid vite att&lt;br&gt;medverka i utredningen av en fråga&lt;br&gt;som har samband med den gärning&lt;br&gt;som brottsmisstanken avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet&lt;br&gt;har lämnat en uppgift till ledning för taxeringen och uppgiften befinns&lt;br&gt;oriktig, skall en särskild avgift {skattetillägg) tas ut. Detsamma gäller, om&lt;br&gt;en sådan uppgift har lämnats i ett mål om taxering och uppgiften inte har&lt;br&gt;godtagits efter prövning i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattetillägg enligt första stycket tas ut med tjugo procent av den mer-&lt;br&gt;värdesskatt och med fyrtio procent av sådan skatt som avses i 1 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket 1-6 och 8 som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits,&lt;br&gt;inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, i fråga om&lt;br&gt;förmögenhetsskatt, person som sambeskattas med honom, eller, vad gäller&lt;br&gt;mervärdesskatt, felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom. Skulle den&lt;br&gt;oriktiga uppgiften, om den hade godtagits, ha medfört sådant underskott i&lt;br&gt;förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte ut-&lt;br&gt;nyttjas taxeringsåret, skall skattetillägg i stället beräknas på ett underlag&lt;br&gt;som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som rättelsen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den oriktiga uppgiften medfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsberäkning enligt andra&lt;br&gt;stycket sker efter tjugo procent el-&lt;br&gt;ler, vad gäller mervärdesskatt, tio&lt;br&gt;procent av underlaget när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den oriktiga uppgiften har&lt;br&gt;rättats eller hade kunnat rättas med&lt;br&gt;ledning av kontrollmaterial som&lt;br&gt;normalt är tillgängligt för skatte-&lt;br&gt;myndigheten och som varit till-&lt;br&gt;gängligt för myndigheten före ut-&lt;br&gt;gången av november taxeringsåret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den oriktiga uppgiften avser&lt;br&gt;periodisering eller därmed jäm-&lt;br&gt;ställd fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsberäkning enligt andra&lt;br&gt;stycket sker efter tjugo procent el-&lt;br&gt;ler, vad gäller mervärdesskatt, tio&lt;br&gt;procent av underlaget när den orik-&lt;br&gt;tiga uppgiften har rättats eller hade&lt;br&gt;kunnat rättas med ledning av&lt;br&gt;kontrollmaterial som normalt är&lt;br&gt;tillgängligt för skattemyndigheten&lt;br&gt;och som varit tillgängligt för myn-&lt;br&gt;digheten före utgången av novem-&lt;br&gt;ber taxeringsåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsberäkning enligt andra&lt;br&gt;stycket sker efter tio procent eller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad gäller mervärdesskatt, fem pro-&lt;br&gt;cent av underlaget, när den oriktiga&lt;br&gt;uppgiften avser periodisering eller&lt;br&gt;därmed jämställd fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Såvitt avser&lt;br&gt;bestämmelserna i 5 kap. 1 § tillämpas lagen första gången vid 1997 års&lt;br&gt;taxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1994:467.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:467.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1997:494.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen&lt;br&gt;(1997:483)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)&lt;br&gt;dels att 15 kap. 1 § och 23 kap. 2 § skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i övergångsbestämmelserna skall införas en ny punkt, 11, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet&lt;br&gt;har lämnat en uppgift till ledning för beskattningen och uppgiften befinns&lt;br&gt;oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) tas ut. Detsamma gäller, om&lt;br&gt;en sådan uppgift lämnats i ett mål om beskattning och uppgiften inte har&lt;br&gt;godtagits efter prövning i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattetillägget är 20 % av den skatt som, om den oriktiga uppgiften&lt;br&gt;hade godtagits, inte skulle ha påförts eller felaktigt skulle ha tillgodoräk-&lt;br&gt;nats den skattskyldige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattetillägget är i stället 10 %&lt;br&gt;när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skattemyndigheten har rättat&lt;br&gt;eller hade kunnat rätta den oriktiga&lt;br&gt;uppgiften med ledning av kontroll-&lt;br&gt;material som normalt är tillgängligt&lt;br&gt;for skattemyndigheten och som&lt;br&gt;varit tillgängligt for myndigheten&lt;br&gt;före utgången av året efter beskatt-&lt;br&gt;ningsåret, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den oriktiga uppgiften avser&lt;br&gt;periodisering eller en därmed jäm-&lt;br&gt;ställd fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande enligt denna&lt;br&gt;lag får förenas med vite, om det&lt;br&gt;finns anledning att anta att det an-&lt;br&gt;nars inte följs. Vite får dock inte&lt;br&gt;föreläggas staten, ett landsting, en&lt;br&gt;kommun eller en tjänsteman i tjäns-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattetillägget är 10 % när&lt;br&gt;skattemyndigheten har rättat eller&lt;br&gt;hade kunnat rätta den oriktiga upp-&lt;br&gt;giften med ledning av kontroll-&lt;br&gt;material som normalt är tillgängligt&lt;br&gt;for skattemyndigheten och som&lt;br&gt;varit tillgängligt for myndigheten&lt;br&gt;före utgången av året efter beskatt-&lt;br&gt;ningsåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattetillägget är 5 % när den&lt;br&gt;oriktiga uppgiften avser periodise-&lt;br&gt;ring eller en därmed jämställd frå-&lt;br&gt;ga-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande enligt denna lag&lt;br&gt;får förenas med vite, om det finns&lt;br&gt;anledning att anta att det annars&lt;br&gt;inte följs. Vite får dock inte före-&lt;br&gt;läggas staten, ett landsting, en kom-&lt;br&gt;mun eller en tjänsteman i tjänsten.&lt;br&gt;Finns det anledning att anta att den&lt;br&gt;deklarationsskyldige eller, om den&lt;br&gt;deklarationsskyldige är juridisk&lt;br&gt;person, ställföreträdare för den&lt;br&gt;deklarationsskyldige har begått&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brott, får den deklarationsskyldige&lt;br&gt;inte föreläggas enligt 14 kap. 3 §&lt;br&gt;vid vite att medverka i utredningen&lt;br&gt;av en fråga som har samband med&lt;br&gt;den gärning som brottsmisstanken&lt;br&gt;avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vite har förelagts också med stöd av en bestämmelse i taxerings-&lt;br&gt;lagen (1990:324) eller lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-&lt;br&gt;uppgifter, prövas frågan om att döma ut vitet av den länsrätt som är behö-&lt;br&gt;rig enligt dessa lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets lämplig-&lt;br&gt;het bedömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Bestämmelserna i 15 kap.&lt;br&gt;/ £ fjärde stycket gäller även i frå-&lt;br&gt;ga om skattetillägg som tas ut en-&lt;br&gt;ligt mervärdesskattelagen och som&lt;br&gt;avser skatt för redovisningsperiod&lt;br&gt;som har gått till ända den 31&lt;br&gt;januari 1997 eller senare. Nämnda&lt;br&gt;bestämmelse gäller även i tillämp-&lt;br&gt;liga delar i fråga om avgiftstillägg&lt;br&gt;som tas ut enligt lagen om uppbörd&lt;br&gt;av socialavgifter från arbetsgivare&lt;br&gt;och som avser arbetsgivaravgifter&lt;br&gt;som belöper på tid efter den 1&lt;br&gt;januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;z.,1 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om&lt;br&gt;punktskatter och prisregleringsavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 och 13 §§ samt 7 kap. 1 § lagen&lt;br&gt;(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara&lt;br&gt;deklarationsskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över&lt;br&gt;en kopia av handling som behövs för kontroll av att uppgifterna i deklara-&lt;br&gt;tionen är riktiga eller annars för beskattningen samt prov och beskrivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på varor som används, säljs eller&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande får förenas med&lt;br&gt;vite, om det finns anledning att anta&lt;br&gt;att det annars inte följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den reviderade inte fullgör&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt 12 § får&lt;br&gt;beskattningsmyndigheten förelägga&lt;br&gt;honom vid vite att fullgöra dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillhandahålls på annat sätt i verk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande får förenas med&lt;br&gt;vite, om det finns anledning att anta&lt;br&gt;att det annars inte följs. Finns det&lt;br&gt;anledning att anta att den deklara-&lt;br&gt;tionsskyldige eller, om den deklara-&lt;br&gt;tionsskyldige är juridisk person,&lt;br&gt;ställföreträdare för den deklara-&lt;br&gt;tionsskyldige har begått brott, får&lt;br&gt;den deklarationsskyldige inte före-&lt;br&gt;läggas vid vite att medverka i ut-&lt;br&gt;redningen av en fråga som har&lt;br&gt;samband med den gärning som&lt;br&gt;brottsmisstanken avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den reviderade inte fullgör&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt 12 § får&lt;br&gt;beskattningsmyndigheten förelägga&lt;br&gt;honom vid vite att fullgöra dem.&lt;br&gt;Finns det anledning att anta att den&lt;br&gt;reviderade eller, om den reviderade&lt;br&gt;är juridisk person, ställföreträdare&lt;br&gt;för den reviderade har begått brott,&lt;br&gt;får den reviderade inte föreläggas&lt;br&gt;vid vite att medverka i utredningen&lt;br&gt;av en fråga som har samband med&lt;br&gt;den gärning som brottsmisstanken&lt;br&gt;avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den skattskyldige på något annat sätt än muntligen under förfaran-&lt;br&gt;det har lämnat en uppgift till ledning for beslut rörande beskattningen och&lt;br&gt;uppgiften befinns oriktig, skall en särskild avgift {skattetillägg') tas ut.&lt;br&gt;Skattetillägget är tjugo procent av det skattebelopp som inte skulle ha&lt;br&gt;påförts om den oriktiga uppgiften hade godtagits. Detsamma gäller, om en&lt;br&gt;sådan uppgift har lämnats i ett mål om skatt och uppgiften inte har god-&lt;br&gt;tagits efter prövning i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsberäkning enligt första&lt;br&gt;stycket sker efter tio procent när&lt;br&gt;den oriktiga uppgiften avser perio-&lt;br&gt;disering eller därmed jämställd frå-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsberäkning enligt första&lt;br&gt;stycket sker efter fem procent när&lt;br&gt;den oriktiga uppgiften avser perio-&lt;br&gt;disering eller därmed jämställd frå-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ga-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 13 §, påförs den&lt;br&gt;skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt&lt;br&gt;som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver vad som&lt;br&gt;annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar&lt;br&gt;rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skatte-&lt;br&gt;tillägg enligt första eller andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den skattskyldige inte lämnat deklaration och har skatt beslutats&lt;br&gt;genom uppskattning enligt 4 kap. 13 §, påförs den skattskyldige skatte-&lt;br&gt;tillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av upp-&lt;br&gt;skattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha på-&lt;br&gt;förts enligt uppgifter han på något annat sätt än muntligen kan ha lämnat&lt;br&gt;till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rättel-&lt;br&gt;se av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägget&lt;br&gt;enligt första eller andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlag for skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till invändning-&lt;br&gt;ar rörande annan fråga än den som föranlett tillägget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Såvitt avser&lt;br&gt;bestämmelserna i 7 kap. 1 § skall dock äldre bestämmelser fortfarande&lt;br&gt;gälla i fråga om skatt för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 januari&lt;br&gt;1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1994:474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydesle 1994:474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1997:492.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 74 och 99 §§ tullagen (1994:1550) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid revision skall den reviderade tillhandahålla revisorn de handlingar&lt;br&gt;och lämna de upplysningar som behövs för revisionen. Han skall också&lt;br&gt;lämna tillträde till utrymmen som huvudsakligen används i verksamheten&lt;br&gt;för sådan åtgärd som avses i 73 § och om möjligt ställa en ändamålsenlig&lt;br&gt;arbetsplats till förfogande samt i övrigt ge den hjälp som behövs vid revi-&lt;br&gt;sionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda tekniskt hjälp-&lt;br&gt;medel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast med sådant&lt;br&gt;hjälpmedel, om inte den reviderade i stället tillhandahåller en kopia av&lt;br&gt;upptagningen och denna utan svårighet kan granskas med annat tillgäng-&lt;br&gt;ligt tekniskt hjälpmedel. Revisorn får kontrollera att kopian stämmer över-&lt;br&gt;ens med den upptagning som finns hos den reviderade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid granskning av upptagning som avses i andra stycket får endast de&lt;br&gt;tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas, som behövs för att till-&lt;br&gt;godose ändamålet med revisionen. Granskningen får inte verkställas via&lt;br&gt;telenät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den reviderade inte fullgör&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt första eller&lt;br&gt;andra stycket får tullmyndigheten&lt;br&gt;förelägga honom vid vite att full-&lt;br&gt;göra dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den reviderade inte fullgör&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt första eller&lt;br&gt;andra stycket får tullmyndigheten&lt;br&gt;förelägga honom vid vite att full-&lt;br&gt;göra dem. Finns det anledning att&lt;br&gt;anta att den reviderade eller, om&lt;br&gt;den reviderade är juridisk person,&lt;br&gt;ställföreträdare för den reviderade&lt;br&gt;har begått brott, får den reviderade&lt;br&gt;inte föreläggas vid vite att med-&lt;br&gt;verka i utredningen av en fråga&lt;br&gt;som har samband med den gärning&lt;br&gt;som brottsmisstanken avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en tullmyndighet med stöd&lt;br&gt;av tullagstiftningen förelägger tull-&lt;br&gt;skyldig eller annan att vidta åtgärd&lt;br&gt;som behövs för förtullning eller&lt;br&gt;annan tullklarering eller för Tull-&lt;br&gt;verkets kontrollverksamhet, kan&lt;br&gt;vite föreläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en tullmyndighet med stöd&lt;br&gt;av tullagstiftningen förelägger tull-&lt;br&gt;skyldig eller annan att vidta åtgärd&lt;br&gt;som behövs för förtullning eller&lt;br&gt;annan tullklarering eller för Tull-&lt;br&gt;verkets kontrollverksamhet, kan&lt;br&gt;vite föreläggas. Finns det anledning&lt;br&gt;att anta att den tullskyldige eller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om den tullskyldige är juridisk per-&lt;br&gt;son, ställföreträdare för den tull-&lt;br&gt;skyldige har begått brott, får den&lt;br&gt;tullskyldige inte föreläggas enligt&lt;br&gt;68 § vid vite att medverka i&lt;br&gt;utredningen av en fråga som har&lt;br&gt;samband med den gärning som&lt;br&gt;brottsmisstanken avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller&lt;br&gt;inge handling enligt föreskrift i tullagstiftningen eller att fullgöra skyldig-&lt;br&gt;het som föreskrivs i 62 § eller med stöd av 65 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller hög-&lt;br&gt;re än femtusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utdömande av vite prövas av Generaltullstyrelsen.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 36 § tillämpas även i fråga om viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt gäller bestämmelserna i lagen (1985:206) om viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen inrättade den 12 december 1994 en interdepartemental arbets-&lt;br&gt;grupp, regeringens ekobrottsberedning. Beredningen fick i uppgift att&lt;br&gt;biträda justitieministern med samordning av regeringens åtgärder mot den&lt;br&gt;ekonomiska brottsligheten. Ekobrottsberedningen lämnade i januari 1996&lt;br&gt;rapporten Effektivare ekobrottsbekämpning (Ds 1996:1). I rapporten läm-&lt;br&gt;nade beredningen förslag till en ny myndighetsstruktur. Förslaget innebär&lt;br&gt;att det inrättas en ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, och en särskild&lt;br&gt;organisation inom skatteförvaltningen för utredning av skattebrott, skatte-&lt;br&gt;kriminalen. Rapporten remissbehandlades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i ekobrottsberedningens förslag och remissutfallet&lt;br&gt;har regeringen i 1997 års budgetproposition tagit ställning för att Eko-&lt;br&gt;brottsmyndigheten skall inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag om skattekriminalenheter som fördes fram i rapporten&lt;br&gt;Effektivare ekobrottsbekämpning hade karaktären av principskiss. I den&lt;br&gt;nu aktuella rapporten Skattekriminal (Ds 1997:23) utvecklar ekobrotts-&lt;br&gt;beredningen principförslaget. Beredningens sammanfattning av förslaget&lt;br&gt;finns i bilaga 1. Beredningens lagförslag finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstan-&lt;br&gt;ser som yttrat sig finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrande-&lt;br&gt;na har upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr&lt;br&gt;Fi97/1053). Regeringen tar nu upp de förslag som beredningen lämnat i&lt;br&gt;rapporten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang tar regeringen också upp ett annat betänkande som&lt;br&gt;har beröringspunkter med ekobrottsberedningens förslag om&lt;br&gt;skattekriminal, nämligen Skattekontrollutredningens (Fi 1995:05)&lt;br&gt;delbetänkande Artikel 6 i Europakonventionen och skatteutredningen&lt;br&gt;(SOU 1996:116). Utredningens sammanfattning av förslagen finns i&lt;br&gt;bilaga 4. De lagförslag utredningen lämnar finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de&lt;br&gt;remissinstanser som yttrat sig finns i bilaga 6. En sammanställning av&lt;br&gt;remissyttrandena har upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet&lt;br&gt;(dnr Fi96/3354).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen tar regeringen upp en framställning från Riksskatteverket och&lt;br&gt;en från Sveriges Industriförbund som båda tar upp frågan om skattetillägg&lt;br&gt;när den oriktiga uppgiften avser periodiseringsfel eller därmed jämställd&lt;br&gt;fråga. Framställningarna har remissbehandlats. En förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna finns i bilaga 7. En sammanställning av&lt;br&gt;remissyttrandena har upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet&lt;br&gt;(dnr Fi96/4686, Fi96/5355).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 11 september 1997 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i bilaga 9. Regeringen behandlar Lagrådets synpunkter i avsnitt 8 och 9.&lt;br&gt;Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i&lt;br&gt;lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Gällande ordning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Skatteutredningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Beskattningsbesluten fattas av skattemyndigheterna. Det finns en skatte-&lt;br&gt;myndighet i varje län. Central förvaltningsmyndighet for skatteförvalt-&lt;br&gt;ningen är Riksskatteverket. Regler om deklarations- och uppgiftsskyldig-&lt;br&gt;het samt om skattemyndigheternas kontrollbefogenheter finns huvudsakli-&lt;br&gt;gen i taxeringslagen (1990:324), lagen (1990:325) om självdeklaration&lt;br&gt;och kontrolluppgifter, skattebetalningslagen (1997:483), lagen (1984:151)&lt;br&gt;om punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen (1994:466) om särskilda&lt;br&gt;tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet och lagen (1996:598) om kontroll&lt;br&gt;av yrkesmässiga vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol och&lt;br&gt;tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla deklarationer blir föremål för en s.k. grundkontroll som i allt&lt;br&gt;väsentligt genomfors maskinellt. Grundkontrollens syfte är för det första&lt;br&gt;att registrera och behandla deklarerade och övriga lämnade uppgifter så att&lt;br&gt;skatten kan fastställas och debitering, avräkning eller utbetalning av skatt&lt;br&gt;kan göras. Ett annat syfte med grundkontrollen är att genom olika inbygg-&lt;br&gt;da kontrollsystem markera de deklarationer som bör föranleda någon an-&lt;br&gt;nan form av kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det stora flertalet självdeklarationer som lämnats av personer som inte&lt;br&gt;är näringsidkare blir endast föremål for grundkontroll. Om det vid grund-&lt;br&gt;kontrollen visar sig finnas ett behov av utökad kontroll i fråga om en fy-&lt;br&gt;sisk person som inte kan antas bedriva näringsverksamhet, genomförs den&lt;br&gt;i praktiken i form av skrivbordskontroll. Revision kan i huvudsak bara&lt;br&gt;användas för kontroll av den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig&lt;br&gt;samt hos annan juridisk person än dödsbo. Det utförs ca 10 000 revisioner&lt;br&gt;årligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet är tillämp-&lt;br&gt;lig vid revision inom praktiskt taget hela skatte- och avgiftsområdet och&lt;br&gt;för kontroll av att ett föreläggande enligt lagen om självdeklaration och&lt;br&gt;kontrolluppgifter eller tullagen (1994:1550) har fullgjorts. Lagen reglerar&lt;br&gt;förhållandet när en revision inte kan genomföras med den reviderades&lt;br&gt;medgivande, när den reviderade tredskas eller när det finns en påtaglig&lt;br&gt;risk för att den reviderade kommer att undanskaffa eller förvanska hand-&lt;br&gt;lingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tvångsåtgärder som får beslutas enligt lagen är revision i den revide-&lt;br&gt;rades lokaler, eftersökande och omhändertagande av handlingar, gransk-&lt;br&gt;ning utan föregående föreläggande och forsegling av lokal, förvaringsplats&lt;br&gt;m.m. Tvångsåtgärder skall normalt beslutas av länsrätt. Vissa brådskande&lt;br&gt;beslut kan dock fattas interimistiskt av en granskningsledare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningsledaren skall vara en särskilt utbildad tjänsteman med hög&lt;br&gt;kompetens. Beslut om tvångsåtgärd som fattas av granskningsledare skall&lt;br&gt;omedelbart underställas länsrätten som har att utan dröjsmål pröva om&lt;br&gt;åtgärden skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mineraloljeprodukter, alkohol och tobak är belagda med punktskatt och&lt;br&gt;skall enligt EG:s regler kunna cirkulera fritt mellan medlemsländerna tills&lt;br&gt;de når den slutliga konsumenten. Beskattning skall ske i konsumtions-&lt;br&gt;landet. Lagen (1996:598) om kontroll av yrkesmässiga vägtransporter av&lt;br&gt;mineraloljeprodukter, alkohol och tobak infördes för att förbättra kontroll-&lt;br&gt;möjligheterna av de nämnda varorna (prop. 1995/96:197, bet.&lt;br&gt;1995/96:SkU30, rskr. 1995/96:291). Lagen, som trätt i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1996, avses vara provisorisk och gäller i avvaktan på en mer permanent&lt;br&gt;lagreglering, som utretts av Skatteflyktskommittén (Fi 1995:04).&lt;br&gt;Kommittén har nyligen lämnat sitt slutbetänkande Punktskattekontroll av&lt;br&gt;alkohol, tobak och mineralolja, m.m. (SOU 1997:86). Betänkandet bereds&lt;br&gt;för närvarande inom Regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Skattesekretessen och myndighetssamarbetet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den information om enskilda som skattemyndigheterna har tillgång till är&lt;br&gt;föremål för absolut sekretess. Ett samarbete med andra myndigheter&lt;br&gt;kräver därför att någon sekretessbrytande regel är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De viktigaste sekretessbrytande reglerna finns i 14 kap. sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100). I dess 1 § stadgas att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas&lt;br&gt;till en myndighet om uppgiftsskyldighet är föreskriven i lag eller&lt;br&gt;förordning. En sådan föreskrift om uppgiftsskyldighet finns i 17 §&lt;br&gt;skattebrottslagen (1971:69) som stadgar att en förvaltningsmyndighet som&lt;br&gt;handlägger skatter eller avgifter skall göra anmälan till åklagaren så snart&lt;br&gt;det finns anledning att anta att ett brott enligt skattebrottslagen har begåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om ingen regel om anmälningsskyldighet är tillämplig kan&lt;br&gt;sekretessen genombrytas på grundval av bestämmelserna i 14 kap. 2 §&lt;br&gt;sekretesslagen. Där stadgas bl.a. att uppgift som rör misstanke om brott&lt;br&gt;kan lämnas till åklagare eller polis utan hinder av sekretess i de fall fängel-&lt;br&gt;se finns i straffskalan och brottet kan antas föranleda annan påföljd än&lt;br&gt;böter. Detta stadgande är framför allt användbart när det i samband med&lt;br&gt;en skatteutredning uppstår misstanke om något brott utanför&lt;br&gt;skatteområdet, t.ex. bokföringsbrott eller urkundsförfalskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan sekretessbrytande regel är den s.k. generalklausulen i 14 kap.&lt;br&gt;3 § sekretesslagen. Av denna följer att uppgifter kan få lämnas till bl.a.&lt;br&gt;polis- och åklagarmyndigheter även i andra fall än de tidigare nämnda,&lt;br&gt;t.ex. i fall som avser mindre allvarliga brott, om det är uppenbart att&lt;br&gt;intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som&lt;br&gt;sekretessen skall skydda. I rättspraxis har generalklausulen ansetts&lt;br&gt;tillämplig i fråga om tämligen lindriga brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 kap. 5 § sekretesslagen stadgas slutligen att hemliga uppgifter kan&lt;br&gt;lämnas ut om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna fullgöra sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Brottsutredningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.3.1. Organisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagarväsendet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagarväsendet leds av Riksåklagaren, som är landets högste åklagare&lt;br&gt;under regeringen. Under Riksåklagaren finns sedan den 1 juli 1996 sju&lt;br&gt;åklagardistrikt med en åklagarmyndighet i varje distrikt. I Stockholm finns&lt;br&gt;även Statsåklagarmyndigheten för speciella mål som bedriver riksom-&lt;br&gt;fattande verksamhet. Myndigheten ingår i Riksenheten mot ekonomisk&lt;br&gt;brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottmål handläggs för närvarande huvudsakligen centralt vid Stats-&lt;br&gt;åklagarmyndigheten för speciella mål samt regionalt i de sju åklagar-&lt;br&gt;distrikten. Vid de tre största åklagarmyndigheterna finns en särskild kam-&lt;br&gt;mare för handläggning av ekobrottmål. Vid övriga åklagarmyndigheter&lt;br&gt;handläggs ekobrottmål vid de lokala åklagarkamrama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 19 december 1996 att tillkalla en särskild&lt;br&gt;utredare med uppgift att förbereda inrättandet av en ny myndighet, Eko-&lt;br&gt;brottsmyndigheten, for bekämpning av ekonomisk brottslighet. Uppdraget&lt;br&gt;har redovisats i rapporten Ekobrottsmyndigheten och den nya organisa-&lt;br&gt;tionen for bekämpning av ekonomisk brottslighet. Den 1 januari 1998&lt;br&gt;inrättas en ny åklagarmyndighet, Ekobrottsmyndigheten, som kommer att&lt;br&gt;ta över ansvaret för den operativa åklagarverksamheten mot ekobrott i de&lt;br&gt;tre storstadslänen. För övriga län skall Ekobrottsmyndigheten, under Riks-&lt;br&gt;åklagaren, samordna åklagarväsendets verksamhet rörande ekobrottslighet&lt;br&gt;och även kunna ta över särskilt kvalificerade mål. I och med inrättandet av&lt;br&gt;Ekobrottsmyndigheten upphör Statsåklagarmyndigheten for speciella mål&lt;br&gt;och Riksenheten mot ekonomisk brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisväsendet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisen. Länssty-&lt;br&gt;relsen är högsta polisorgan på regional nivå. Under länsstyrelsen finns en&lt;br&gt;eller flera polismyndigheter, var och en verksam inom ett polisdistrikt. Det&lt;br&gt;är en uppgift för länsstyrelsen att bestämma om länets indelning i polis-&lt;br&gt;distrikt, och den polisiära organisationen kan därför variera från län till&lt;br&gt;län. För närvarande finns det 28 polismyndigheter i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utmärkande drag for polisens organisation är att ansvar och besluts-&lt;br&gt;fattande är decentraliserat. I linje härmed saknar Rikspolisstyrelsen gene-&lt;br&gt;rell direktivrätt i förhållande till polismyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har såväl verksamhetsansvar som ekonomiansvar for&lt;br&gt;polisen i länet. Till största delen är polisens medel fördelade på 23 läns-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ramar som disponeras av respektive länsstyrelse. Rikspolisstyrelsen för-&lt;br&gt;delar medlen till länsramama men saknar i princip befogenhet att bestäm-&lt;br&gt;ma om hur medlen skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av polisens ekobrottsutredningar handläggs vid de regiona-&lt;br&gt;la ekorotlama. På några platser har poliser, efter överenskommelse mellan&lt;br&gt;åklagarmyndigheten och polismyndigheten, placerats på åklagarmyndig-&lt;br&gt;heten för att under direkt ledning av åklagare arbeta med utredning av&lt;br&gt;ekobrottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål om ekonomisk brottslighet kan ibland utredas vid andra enheter än&lt;br&gt;ekorotlama, i första hand vid den lokala polisens bedrägerirotlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.2 Förundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om förundersökning finns i huvudsak i 23 kap. rättegångsbalken&lt;br&gt;(RB) och i förundersökningskungörelsen (1947:948).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förundersökning skall inledas då det finns anledning anta att ett&lt;br&gt;brott förövats (23 kap. 1 § RB). Det innebär alltså att en brottsmisstanke&lt;br&gt;måste finnas. Misstanken kan emellertid vara vag och oprecis,&lt;br&gt;gärningsmannen kan vara okänd och bevisningen kan vara svag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 23 kap. 2 § RB framgår två huvudsyften med en förundersökning.&lt;br&gt;Det ena är att utröna om brott föreligger och vem som skäligen kan miss-&lt;br&gt;tänkas för brottet samt att skaffa tillräckligt material för bedömning av&lt;br&gt;frågan om åtal skall väckas eller inte. Det andra huvudsyftet är att förbere-&lt;br&gt;da målet så att bevisningen kan läggas fram i ett sammanhang vid huvud-&lt;br&gt;förhandlingen i domstolen. Förundersökningen har också andra syften.&lt;br&gt;Den skall ge den misstänkte inblick i åklagarens bevismaterial och göra&lt;br&gt;det möjligt för honom att få detta justerat och kompletterat på ett sådant&lt;br&gt;sätt att det underlättar för honom att förbereda sitt försvar. För en måls-&lt;br&gt;ägandes del utgör förundersökningen en möjlighet att få utrett om enskilda&lt;br&gt;anspråk föreligger (skadestånd m.m.) och vilka omständigheter de grundas&lt;br&gt;på (22 kap. 2 § RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För åklagaren gäller i princip en absolut åtalsplikt (20 kap. 6 § RB).&lt;br&gt;Mot denna svarar en i princip absolut förundersökningsplikt. Det innebär&lt;br&gt;att förundersökning skall inledas så snart det finns anledning att anta att ett&lt;br&gt;brott som hör under allmänt åtal har begåtts (23 kap. 1 § RB). Reglerna&lt;br&gt;om s.k. förundersökningsbegränsning ger dock stora möjligheter för åkla-&lt;br&gt;garen att begränsa en förundersökning (23 kap. 4 a § RB). Rena bötesbrott&lt;br&gt;och brott som begås under rättegång undantas från kravet på förundersök-&lt;br&gt;ning (23 kap. 22 § RB). Detta kallas i den fortsatta framställningen för-&lt;br&gt;enklad brottsutredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brottmålsprocessen är det undersökningsledaren, dvs. åklagaren eller&lt;br&gt;polismyndigheten, som leder utredningen och har ansvar för dess innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123 kap. RB finns regler som är avsedda att skydda den enskildes rätts-&lt;br&gt;säkerhet under förundersökningen. En rimlig balans mellan den miss-&lt;br&gt;tänkte och undersökningsledaren garanteras genom rätten till bl.a. insyn i&lt;br&gt;förundersökningen, offentlig försvarare och att under vissa förutsättningar&lt;br&gt;få domstolsprövning av vilka utredningsåtgärder som skall vidtas. För att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerställa den misstänktes intressen ställs också krav på objektivitet under Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;förundersökningen (23 kap. 4 § RB). Åklagare och polis är skyldiga att&lt;br&gt;inte bara ta tillvara omständigheter och bevis som är till nackdel for den&lt;br&gt;misstänkte utan också att utreda sådant som talar till hans förmån. Enligt&lt;br&gt;samma regel ställer den s.k. hänsynsprincipen krav bl.a. på att förunder-&lt;br&gt;sökningen skall bedrivas så att inte någon i onödan utsätts för misstanke&lt;br&gt;eller får vidkännas kostnader eller andra olägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder under förundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisens och åklagarens olika åtgärder under en förundersökning kan vara&lt;br&gt;mycket skiftande. Straffprocessen vilar på en princip om fri bevisprövning&lt;br&gt;vilket gör det svårt att generellt ange vilka utredningsåtgärder som kan&lt;br&gt;behöva vidtas för att säkra bevisning av olika slag. Det kan röra sig om&lt;br&gt;brottsplatsundersökningar, kriminaltekniska undersökningar, konfronta-&lt;br&gt;tioner, registersökningar, förhör, husrannsakningar, beslag m.m. För fler-&lt;br&gt;talet av dessa åtgärder saknas närmare regler i lagstiftningen. Lagreglerna&lt;br&gt;om formerna för att bedriva förundersökning begränsar sig i huvudsak till&lt;br&gt;reglering av mer ingripande åtgärder beträffande vilka det är av särskild&lt;br&gt;vikt att medborgarnas behov av integritet tillgodoses. Detta gäller inte&lt;br&gt;minst frihetsberövanden eller andra åtgärder där polisen kan behöva an-&lt;br&gt;vända våld vid genomförandet. Användningen av sådana straff-&lt;br&gt;processuella tvångsmedel är reglerad i 24 - 28 kap. RB. Hit hör bl.a. gri-&lt;br&gt;pande, anhållande och häktning, husrannsakan, kvarstad och skingrings-&lt;br&gt;förbud, beslag samt telefonavlyssning. I 23 kap. RB och i forundersök-&lt;br&gt;ningskungörelsen ges vidare vissa mer centrala regler for förundersök-&lt;br&gt;ningens bedrivande och om vissa mindre ingripande tvångsåtgärder i sam-&lt;br&gt;band med förhör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande principerna for förundersökning ges i 23 kap. 4 §&lt;br&gt;RB. Förutom de tidigare berörda principerna om objektivitet och hänsyn&lt;br&gt;understryks i paragrafen att utredningen skall bedrivas skyndsamt. Den far&lt;br&gt;vidare inte drivas längre än vad som är motiverat av sakliga skäl. Finns det&lt;br&gt;inte längre anledning att fullfölja förundersökningen skall den läggas ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de skyddsregler som finns for den misstänkte hör reglerna om när&lt;br&gt;och hur den misstänkte skall delges en misstanke för brott. Den som är&lt;br&gt;misstänkt har under vissa förutsättningar rätt att redan på detta stadium få&lt;br&gt;en offentlig försvarare (23 kap. 5 § och 21 kap. 3 a § RB). Förordnande av&lt;br&gt;försvarare sker regelmässigt om den misstänkte är berövad friheten eller&lt;br&gt;om målet är omfattande eller komplicerat eller det med hänsyn till den&lt;br&gt;misstänktes person är nödvändigt att han biträds av försvarare. Med hän-&lt;br&gt;syn till att utredningar om ekonomisk brottslighet i regel är omfattande&lt;br&gt;och komplicerade är det vanligt att offentlig försvarare förordnas i ett&lt;br&gt;tidigt skede.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den misstänkte och hans försvarare har under hela utredningsarbetet&lt;br&gt;rätt att fortlöpande ta del av utredningsmaterialet om det kan ske utan men&lt;br&gt;för utredningen. De har vidare rätt att begära de kompletteringar som de&lt;br&gt;anser nödvändiga. Vill undersökningsledaren inte gå med på de begärda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärderna kan saken, sedan utredningen avslutats, anmälas till rätten för Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om sekretess under förundersökningen finns i 5 kap. 1 § och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100). Förundersökningen är i princip&lt;br&gt;hemlig, vilket motiveras inte bara av hänsyn till undersökningens effekti-&lt;br&gt;vitet utan även av kravet att den misstänkte och andra som hörs under&lt;br&gt;utredningen inte skall utsättas för oberättigad uppmärksamhet. Den som&lt;br&gt;underkastas förhör kan åläggas tystnadsplikt angående vad som förekom-&lt;br&gt;mit vid förhöret. Också den misstänktes försvarare kan åläggas sådan&lt;br&gt;tystnadsplikt i förhållande till andra än den misstänkte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökningen och de åtgärder som vidtas under denna skall doku-&lt;br&gt;menteras i förundersökningsprotokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förundersökning kan avslutas antingen genom att den läggs ned&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller genom beslut i åtalsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en fullständig förundersökning utförts, skall åklagaren ta ställning&lt;br&gt;till om åtal skall väckas och därefter meddela i frågan. Före beslutet i&lt;br&gt;åtalsfrågan skall s.k. slutdelgivning ha skett med den misstänkte och hans&lt;br&gt;försvarare. Det innebär att de bereds tillfälle att ta del av förundersök-&lt;br&gt;ningsprotokollet och att påkalla eventuell ytterligare utredning eller andra&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vem är undersökningsledare?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökningen kan enligt 23 kap. 3 § första stycket RB inledas av&lt;br&gt;polismyndigheten eller åklagaren. Om det inte redan från början finns&lt;br&gt;någon skäligen misstänkt, är det vanligaste att polismyndigheten inleder&lt;br&gt;förundersökningen och behåller undersökningsledningen till dess att nå-&lt;br&gt;gon skäligen kan misstänkas för brottet. Så snart utredningen kommit så&lt;br&gt;långt att någon är skäligen misstänkt för brottet skall åklagaren överta&lt;br&gt;ledningen, s.k. åklagarinträde. I vidlyftiga och mer komplicerade mål är&lt;br&gt;det vanligt att åklagaren inträder som undersökningsledare redan från&lt;br&gt;beslutet att inleda förundersökning. Om målet är av enkel beskaffenhet&lt;br&gt;och det inte uppkommer någon fråga där det krävs beslut av åklagare, kan&lt;br&gt;polismyndigheten vara undersökningsledare under hela förundersökning-&lt;br&gt;en. En förundersökning som har inletts av åklagare kan överlämnas till&lt;br&gt;polismyndigheten därför att saken är av enkel beskaffenhet. När&lt;br&gt;förundersökning leds av åklagare får denne vid undersökningen anlita&lt;br&gt;biträde av polismyndighet och uppdra åt polisman att vidta åtgärder som&lt;br&gt;hör till utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har i samråd utfärdat föreskrifter&lt;br&gt;och allmänna råd om ledningen av förundersökning m.m., det s.k. fördel-&lt;br&gt;ningscirkuläret (RÅC 1:95). I en bilaga till cirkuläret räknas det upp ett&lt;br&gt;antal brott, vilka som regel anses vara av enkel beskaffenhet. Förunder-&lt;br&gt;sökning beträffande dessa brott kan normalt ledas av polismyndighet. I&lt;br&gt;vissa fall skall dock åklagare inträda som undersökningsledare också när&lt;br&gt;det gäller utredning av sådana brott. Det gäller exempelvis om det upp-&lt;br&gt;kommer behov av tvångsmedel eller av åtgärd av domstol under förunder-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sökningen eller om särskild åtalsprövning är föreskriven för brottet. Åkla-&lt;br&gt;garen kan dessutom alltid ta över undersökningsledningen om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl till det. I fördelningscirkuläret anges vidare ett antal fall i&lt;br&gt;vilka polismyndighet som undersökningsledare skall underrätta åklagaren.&lt;br&gt;När det gäller särskilt allvarlig brottslighet, t.ex. mord, skall polismyndig-&lt;br&gt;heten genast lämna meddelande om brottet till åklagaren och fortlöpande&lt;br&gt;hålla denne underrättad om förundersökningens gång. Härigenom har&lt;br&gt;åklagaren möjlighet att följa utredningen och, när det bedöms nödvändigt,&lt;br&gt;träda in som undersökningsledare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisen är undersökningsledare i majoriteten av de brottsutredningar&lt;br&gt;som genomförs. När det gäller brott med fängelse i straffskalan dominerar&lt;br&gt;dock de åklagarledda förundersökningarna. Särskilt markant är detta vid&lt;br&gt;grövre brott eller brott med komplicerade juridiska frågor eller krav på&lt;br&gt;specialistkunskaper. Därav följer att åklagaren regelmässigt är undersök-&lt;br&gt;ningsledare i ekobrottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller skattebrott är det praktiskt taget alltid åklagaren som&lt;br&gt;beslutar om att inleda förundersökning. Beslutet grundas i regel på en&lt;br&gt;anmälan om misstänkt skattebrott som skattemyndigheten lämnat till åkla-&lt;br&gt;garen enligt reglerna om anmälningsskyldighet (se avsnitt 4.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.3 Straffprocessuella tvångsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av straffprocessuella tvångsmedel är underkastad vissa&lt;br&gt;allmänna principer. De mest centrala principerna är ändamålsprincipen,&lt;br&gt;behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Proportionalitetsprincipen&lt;br&gt;är lagfäst i bl.a. 28 kap. 3 a § RB beträffande husrannsakan samt i 27 kap.&lt;br&gt;1 § tredje stycket RB beträffande beslag. De båda andra principerna följer&lt;br&gt;av allmänna rättsgrundsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ändamålsprincipen får man inte använda ett tvångsmedel för&lt;br&gt;andra syften än de som anges i lagen. Ändamålsprincipen återspeglas i&lt;br&gt;lagtext genom att det anges för varje tvångsmedel för vilka ändamål det&lt;br&gt;får användas. När man verkställer ett tvångsmedel får man inte heller&lt;br&gt;utnyttja det för andra syften än de som lagen anger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovsprincipen innebär att ett tvångsmedel får användas bara om det&lt;br&gt;finns ett påtagligt behov av det och om man inte kan nå det avsedda resul-&lt;br&gt;tatet med andra, mindre ingripande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proportionalitetsprincipen kräver att den som beslutar om en tvångs-&lt;br&gt;åtgärd prövar i varje enskilt fall om skälen för åtgärden uppväger det in-&lt;br&gt;trång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller&lt;br&gt;något annat motstående intresse. Både arten och varaktigheten av ingri-&lt;br&gt;pandet måste stå i rimlig proportion till det önskade målet. Vid prövningen&lt;br&gt;av om ett tvångsmedel skall användas, skall åklagaren naturligtvis ta hän-&lt;br&gt;syn till de direkta följderna för den som utsätts för tvångsmedlet. Åklaga-&lt;br&gt;ren skall dock även beakta indirekta verkningar, som t.ex. att det rör sig&lt;br&gt;om intrång i en utomståendes (tredjemans) skyddade intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande redogörs för tvångsmedlen beslag och husrannsakan.&lt;br&gt;Andra straffprocessuella tvångsmedel som inte utvecklas närmare här är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. hemlig teleövervakning (27 kap. 19 § RB), hämtning till förhör (23 Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;kap. 7 § RB, 6 § förundersökningskungörelsen) och gripande av misstänkt&lt;br&gt;för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om beslag i brottsutredningar i allmänhet finns i 27 kap.&lt;br&gt;RB. Enligt huvudregeln får föremål tas i beslag om de skäligen kan antas&lt;br&gt;vara av betydelse för en utredning om brott eller ha avhänts någon genom&lt;br&gt;brott eller kunna komma att förverkas på grund av brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftliga handlingar får i regel också tas i beslag, men inte obegränsat.&lt;br&gt;Begränsningen gäller skriftliga handlingar som har ett innehåll som kan&lt;br&gt;antas vara sådant att ett vittne kan vägra att uttala sig om det på grund av&lt;br&gt;vissa fall av tystnadsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i regel undersökningsledaren eller en åklagare som skall besluta&lt;br&gt;att ett föremål eller en handling skall tas i beslag. Beslut om husrannsakan&lt;br&gt;verkställs av polisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polisman får beslagta föremål som han anträffar då han griper eller&lt;br&gt;anhåller någon eller då han verkställer häktning, husrannsakan, kropps-&lt;br&gt;visitation eller kroppsbesiktning. Även i andra fall får en polisman beslag-&lt;br&gt;ta ett föremål som han anträffar, när dröjsmål innebär fara, dock inte en&lt;br&gt;försändelse som finns hos ett post- eller telebefordringsföretag. Även en&lt;br&gt;domstol kan förordna om beslag under vissa förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslag har verkställts utan rättens förordnande kan den som har&lt;br&gt;drabbats av beslaget begära att rätten prövar det. Om rätten förordnar om&lt;br&gt;beslag eller fastställer ett verkställt beslag skall rätten sätta ut den tid inom&lt;br&gt;vilken åklagaren skall väcka åtal. Om den tiden inte är tillräcklig får rätten&lt;br&gt;medge förlängning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När polisen tar något i beslag skall det dokumenteras i ett protokoll. I&lt;br&gt;beslagsprotokollet skall det beslagtagna föremålet beskrivas noga. Där&lt;br&gt;skall vidare anges vad som är ändamålet med beslaget och andra&lt;br&gt;omständigheter av betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Husrannsakan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Husrannsakan i brottsutredningar i allmänhet regleras i 28 kap. RB. Med&lt;br&gt;husrannsakan avses undersökning av hus, rum eller annat slutet för-&lt;br&gt;varingsställe. Begreppet hus omfattar inte bara bostadshus utan även andra&lt;br&gt;typer av byggnader, som fabriker, magasin och uthus. Med rum avses bl.a.&lt;br&gt;kontor och lagerlokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En husrannsakan kan vara antingen reell eller personell. Reell husrann-&lt;br&gt;sakan görs för att söka efter föremål som kan komma att tas i beslag, eller&lt;br&gt;för att undersöka omständigheter som kan få betydelse för en utredning&lt;br&gt;om misstänkt brott. Personell husrannsakan tillgrips när en person efter-&lt;br&gt;söks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en reell husrannsakan skall få göras förutsätts att det finns anled-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning att anta att det har begåtts ett brott på vilket fängelse kan följa. Man Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;får alltså inte göra en husrannsakan i syfte att upptäcka brott eller för att&lt;br&gt;skaffa information om annat brott än det som ligger till grund för åtgär-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reell husrannsakan får ske hos den som är skäligen misstänkt för brot-&lt;br&gt;tet. I tre fall får husrannsakan ske även hos annan än den som är skäligen&lt;br&gt;misstänkt for brottet, nämligen hos den där brottet har förövats eller där&lt;br&gt;den misstänkte har gripits eller om det annars finns synnerlig anledning att&lt;br&gt;tro att åtgärden kommer att leda till det avsedda resultatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om husrannsakan meddelas av undersökningsledaren, åklagaren&lt;br&gt;eller rätten. Husrannsakan verkställs av polisen. En polisman får också&lt;br&gt;göra husrannsakan utan föregående beslut av undersökningsledaren, åkla-&lt;br&gt;garen eller rätten om dröjsmål innebär fara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som verkställer en husrannsakan får anlita biträde av t.ex. en sak-&lt;br&gt;kunnig om det behövs. I förundersökningar om misstänkt skattebrottslig-&lt;br&gt;het är det vanligt att en revisor från skattemyndigheten biträder polisen&lt;br&gt;som sakkunnig och upplyser polisen om t.ex. vilka handlingar som kan&lt;br&gt;vara av värde för utredningen. En sakkunnig får emellertid inte genom-&lt;br&gt;söka lokalen efter handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisens befogenheter att använda våld&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisen har enligt 10 § polislagen (1984:387) särskilda befogenheter att&lt;br&gt;genomföra tjänsteåtgärder med våld i vissa fall. Våldsbefogenheten får&lt;br&gt;bara användas om andra medel är otillräckliga och det är försvarligt med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna i övrigt. Vidare har poliser samma rätt som&lt;br&gt;var och en att bruka våld i skilda nödsituationer m.m. enligt 24 kap. brotts-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 23 § polislagen finns regler som, under särskilda förutsättningar, ger&lt;br&gt;polismans rätt att bruka våld också till vissa andra befattningshavare än&lt;br&gt;polismän. Det gäller bl.a. personer som med laga stöd skall verkställa ett&lt;br&gt;frihetsberövande samt den som i myndighetsutövning har befogenhet att&lt;br&gt;verkställa vissa tvångsåtgärder såsom husrannsakan, beslag och kropps-&lt;br&gt;visitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.4 Brottsutredning utanför förundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagarens och polisens verksamhet för att beivra brott regleras inte helt&lt;br&gt;uttömmande i rättegångsbalken. En allmän spaningsverksamhet, som till&lt;br&gt;skillnad från spaning under förundersökning inte förutsätter någon konkret&lt;br&gt;brottsmisstanke, sker med stöd av bestämmelserna i 2 § polislagen&lt;br&gt;(1984:387) om polisens uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan förundersökning formellt inleds kan det företas olika slag av&lt;br&gt;utredningsåtgärder som bl.a. avser att skapa underlag för en närmare&lt;br&gt;prövning av om förundersökning skall inledas eller inte. Hit hör&lt;br&gt;kriminalunderrättelseverksamhet och förutredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kriminalunderrättelseverksamhet avses åtgärder som inte grundas Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;på en misstanke om ett konkret brott. Till skillnad från förutredning kan&lt;br&gt;kriminalunderrättelseverksamhet pågå under lång tid och innebära ett&lt;br&gt;omfattande utredningsarbete. Genom de uppgifter som kommer fram kan&lt;br&gt;brottsmisstankarna växa sig så starka att förundersökning skall inledas,&lt;br&gt;eller också kan det klarläggas att misstankarna saknar grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelseverksamhet rörande ekobrott förekommer bl.a. vid Riks-&lt;br&gt;kriminalpolisen och länskriminalavdelningama. En samverkan kan före-&lt;br&gt;komma med andra myndigheter, t.ex. skattemyndigheter och kronofogde-&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med forutredning avses som regel olika utredningsåtgärder som en&lt;br&gt;undersökningsledare behöver vidta for att få ett tillräckligt underlag för att&lt;br&gt;besluta om en formell förundersökning skall inledas. Det kan röra sig&lt;br&gt;exempelvis om att inhämta kompletterande upplysningar eller att&lt;br&gt;kontrollera dokument som har överlämnats till åklagarmyndigheten. När&lt;br&gt;det gäller ekonomisk brottslighet - där affärstransaktionerna kan vara&lt;br&gt;komplicerade och den rättsliga bedömningen långtifrån självklar -&lt;br&gt;utnyttjas inte sällan förutredningen för att söka klarhet i om ett visst&lt;br&gt;förfarande är straffbart eller inte. Skillnaden gentemot underrättelse-&lt;br&gt;verksamhet kan sägas vara att förutredningen är klarare inriktad på ett&lt;br&gt;konkret brott.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Myndigheternas bekämpning av skattebrottslighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet redovisas hur de regler för skattebrottsutredning m.m. som&lt;br&gt;behandlats tidigare fungerar i praktiken. Kapitlet bygger i allt väsentligt på&lt;br&gt;Ekobrottsberedningens rapport vilken i sin tur grundas på Riksrevisions-&lt;br&gt;verkets rapport RRV 1996:32 Tre skattemyndigheters hantering av skatte-&lt;br&gt;brott, en skrivelse i mars 1996 från Riksåklagaren m.fl. till Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet med årlig redovisning av ekobrottsbekämpningen i landet enligt&lt;br&gt;3 § förordningen (1995:736) om regional myndighetssamverkan for be-&lt;br&gt;kämpning av ekonomisk brottslighet, en av Rikspolisstyrelsen genomförd&lt;br&gt;enkät gällande utredning av brott mot skatteförfattningama som anmälts&lt;br&gt;under perioden mars 1995 till februari 1996 samt intervjuer som eko-&lt;br&gt;brottsberedningen har gjort med företrädare for skatte-, åklagar- och polis-&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottsutredningarnas karaktär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens skattebrottsling har i större utsträckning än tidigare ett kriminellt&lt;br&gt;förflutet. Även de skattebrottslingar som inte är kriminellt belastade kan&lt;br&gt;enligt polisen avvika från den traditionella bilden av skattebrotts lingen.&lt;br&gt;Som exempel kan anges s.k. målvakter. En del förundersökningar om&lt;br&gt;skattebrott gäller brottslighet som utövas av organiserade grupper. Enligt&lt;br&gt;polisen domineras de förundersökningarna av polisiära inslag, medan de&lt;br&gt;skatterätts liga aspekterna i sig inte är komplicerade. Det gäller t.ex. många&lt;br&gt;mervärdesskattebedrägerier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer i ökande utsträckning att ekonomisk brottslighet be-&lt;br&gt;drivs som ett led i en mera allmänt kriminell verksamhet. Erfarenheten vid&lt;br&gt;de flesta av polisens ekorotlar är dock att utredningar om skattebrott i de&lt;br&gt;flesta fall inte omfattar annan brottslighet. I bland förekommer dock&lt;br&gt;skattebrottsligheten tillsammans med brottslighet av sekundär karaktär,&lt;br&gt;särskilt bokföringsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de skattebrott som anmäldes under perioden mars 1995 till februari&lt;br&gt;1996 bedömdes i genomsnitt cirka 70 % kräva endast enkla utredningar&lt;br&gt;och en mindre utredningsinsats, inte omfatta tvångsmedel riktas mot per-&lt;br&gt;son samt innefatta beslag eller husrannsakan endast i mindre omfattning.&lt;br&gt;De fall där skattemyndighetens anmälan till åklagaren åtföljs av en färdig-&lt;br&gt;ställd revisionspromemoria uppskattas till i genomsnitt 74 %. De anmäl-&lt;br&gt;ningarna sammanfaller huvudsakligen med de som anges som enkla utred-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det synes aldrig eller mycket sällan förekomma i skattebrottsutredning-&lt;br&gt;ar att polisen behöver använda våld. Det bör anmärkas att Stockholms län,&lt;br&gt;som har flest anmälningar om skattebrott, har ansett det omöjligt att ange&lt;br&gt;hur vanligt det är med våldsanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen utredningar där det förekommer tvångsmedel mot person an-&lt;br&gt;ges av ett fåtal län till omkring 30 %, medan flertalet län anger mellan&lt;br&gt;något enstaka fall och upp till 10 % av ärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stort sett samtliga utredningar anges kunna genomföras av högst två&lt;br&gt;utredare. Även om bilden av skattebrottslingen håller på att förändras&lt;br&gt;synes det stora flertalet utredningar om skattebrott fortfarande vara relativt&lt;br&gt;enkla från utredningsteknisk synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur en skattebrottsutredning initieras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheterna skall enligt 17 § skattebrottslagen göra anmälan till&lt;br&gt;åklagare så snart det finns anledning att anta att brott enligt skattebrotts-&lt;br&gt;lagen har begåtts. Även brott enligt vissa andra författningar inom skatte-&lt;br&gt;området skall anmälas. Skattemyndigheterna har vidare rätt att anmäla&lt;br&gt;vissa brott utanför skatteområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheterna behöver dock inte anmäla skattebrott m.m. om det&lt;br&gt;kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd eller om anmälan av&lt;br&gt;annat skäl inte behövs. En ringa grad av misstanke om brott är dock till-&lt;br&gt;räcklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det undandragna skattebeloppets storlek har stor betydelse vid bedöm- Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;ningen av hur allvarliga brotten är och om det över huvud taget föreligger&lt;br&gt;något brott. Riksåklagaren och Riksskatteverket har haft överläggningar&lt;br&gt;om vilka beloppsgränser som skall anses gälla för de olika brotten samt i&lt;br&gt;vilka fall anmälan om misstanke om brott kan underlåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket har tagit fram en lathund som anger beloppsgränser&lt;br&gt;för undandragen skatt som riktmärken för när misstanke om olika brott&lt;br&gt;bör anmälas, t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- misstänkt skattebrott: 3/4 basbelopp per period,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- misstänkt vårdslös skatteuppgift: 1 basbelopp per år,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- misstänkt brottslighet i samband med innehållande och betalning av&lt;br&gt;personalens preliminärskatt: 2 basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beloppen utgör endast riktmärken och de bör sättas lägre vid upprep-&lt;br&gt;ning eller särskilt allvarliga fall. I praktiken har dock väsentligt högre&lt;br&gt;beloppsgränser kommit att tillämpas på många håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott kan upptäckas inom olika delar av skatteförvaltningens kontroll-&lt;br&gt;verksamhet även om det huvudsakligen är i revisionsverksamheten som&lt;br&gt;skattebrott upptäcks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsmisstankar kan även uppkomma efter tips från andra myndigheter&lt;br&gt;eller från allmänheten. I de fall tipset inte kan placeras i en pågående kon-&lt;br&gt;troll, förekommer det att tipset utreds och föranleder att en kontroll av den&lt;br&gt;skattskyldige inleds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa län är den verksamhet som är inriktad på brottsmisstankar för-&lt;br&gt;lagd till särskilda enheter på skattemyndigheten, medan den i andra län&lt;br&gt;ligger på de lokala skattekontoren. Det är vanligt att särskilda enheter på&lt;br&gt;skattemyndigheten utför revisioner där det föreligger misstanke om allvar-&lt;br&gt;ligare brottslighet. Det innebär att det inom skatteförvaltningen redan i dag&lt;br&gt;finns en viss organisation för handläggning av ärenden som har anknyt-&lt;br&gt;ning till ekonomisk brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet mellan skattemyndigheten, åklagaren och polisen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en misstanke om brott uppkommer inom kontrollverksamheten eller&lt;br&gt;när skatteförvaltningen tar emot ett tips om brott, tar man där fram de&lt;br&gt;uppgifter man har om den skattskyldige. Vidare kan komplettering ske&lt;br&gt;genom den registerslagning och annat inhämtande av uppgifter som&lt;br&gt;skattemyndigheten kan utföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om revisorn på skattemyndigheten bedömer att det föreligger miss-&lt;br&gt;tanke om brott är det vanligt att han, i de fall misstankarna omfattar allvar-&lt;br&gt;lig eller svårutredd brottslighet, tar underhandskontakt med polis eller&lt;br&gt;åklagare. På många håll förekommer det att revisorn sammanträffar med&lt;br&gt;polis och ibland åklagare. Vid sådana sammanträffanden presenterar revi-&lt;br&gt;sorn sin utredning och redogör för sina misstankar. Diskussionen kan&lt;br&gt;resultera i en bedömning att det föreligger en brottsmisstanke som bör&lt;br&gt;föranleda en formell anmälan till åklagaren. Men ibland mynnar diskus-&lt;br&gt;sionen ut i att det inte finns tillräckligt underlag för att inleda en förunder-&lt;br&gt;sökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall det inte finns tillräckligt underlag för att inleda förundersök-&lt;br&gt;ning kan utredningen komma att kompletteras från skatteförvaltningens&lt;br&gt;sida, eventuellt med bistånd från polisen som genomför en förutredning&lt;br&gt;med t.ex. spaning. Ärendet kan även bedömas som så utsiktslöst att några&lt;br&gt;vidare utredningsåtgärder inte vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det - i förekommande fall efter nödvändig komplettering -&lt;br&gt;tillräckligt underlag för att inleda förundersökning, gör skatteförvaltningen&lt;br&gt;i regel en anmälan om brottsmisstanke, om den misstänkta brottsligheten&lt;br&gt;anses tillräckligt allvarlig. När skattemyndigheten har gjort en anmälan&lt;br&gt;om misstänkt brottslighet och åklagaren har beslutat att inleda&lt;br&gt;förundersökning, är det polisens uppgift att utföra utredningsåtgärdema. 1&lt;br&gt;praktiken är det mycket vanligt att polisen har kontakt med den tjänsteman&lt;br&gt;på skattemyndigheten som har utfört skatteutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De anmälningar som åtföljs av en färdigställd revisionspromemoria, där&lt;br&gt;skatteutredningen således är slutförd, medför för det mesta inga omfattan-&lt;br&gt;de utredningsåtgärder. I de enklaste fallen utgör revisionspromemorian det&lt;br&gt;huvudsakliga skriftliga materialet i förundersökningen och den komplet-&lt;br&gt;teras med förhör med den misstänkte och ibland med en revisor, leveran-&lt;br&gt;tör eller annan som haft kontakt med den skattskyldige angående verk-&lt;br&gt;samheten. I dessa fall kan kontakten med skattemyndigheten inskränka sig&lt;br&gt;till en telefonkontakt i samband med att polismannen sätter sig in i ären-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I komplicerade fall kan polisen konsultera skattemyndigheten både vad&lt;br&gt;gäller omständigheterna i det enskilda fallet och rent skatterättsliga frågor.&lt;br&gt;Vidare kan tjänstemän från skattemyndigheten fungera som sakkunniga&lt;br&gt;när polisen gör husrannsakan och håller förhör. Det förekommer också att&lt;br&gt;man samlokaliserar de båda utredningarna för att uppnå högsta möjliga&lt;br&gt;effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer emellertid också fall där polisen inte har utrednings-&lt;br&gt;resurser att ställa till åklagarens förfogande när denne tar emot skattemyn-&lt;br&gt;dighetens anmälan. Skattemyndigheten ställs då inför att antingen avvakta&lt;br&gt;med skatteutredningen tills vidare eller avsluta den utan att någon sam-&lt;br&gt;verkan med polisen kommer till stånd. Ingetdera alternativet är önskvärt.&lt;br&gt;Å ena sidan är skattemyndigheten skyldig att slutföra skatteutredningen så&lt;br&gt;snart det är möjligt, å den andra vinner båda utredningarna i effektivitet på&lt;br&gt;att samordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en skattemyndighet kan biträda polisen vid en husrannsakan, gagnar&lt;br&gt;förundersökningen. Skattemyndigheten har i regel bättre kännedom om&lt;br&gt;vilket material man behöver få tillgång till och som således bör tas i be-&lt;br&gt;slag. I det avseendet kan skattemyndighetens medverkan innebära att det&lt;br&gt;material som tas i beslag begränsas till det som är relevant för utredning-&lt;br&gt;en. Skattemyndigheten kan också bidra med kunskap om hur man får&lt;br&gt;tillgång till en skattskyldigs bokföring som förs på data m.m. Genom&lt;br&gt;denna medverkan av expertis från skattemyndigheten effektiviseras&lt;br&gt;husrannsakan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhör under förundersökningen med misstänkta och vittnen leds av&lt;br&gt;förhörsledare hos polisen. När skattemyndighet och polis samverkar under&lt;br&gt;en förundersökning deltar skattemyndigheten efter åklagarens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i varierande utsträckning vid förhören. När en tjänsteman från skattemyn- Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;digheten är närvarande under förhöret inleds det med att skattetjänsteman-&lt;br&gt;nens och förhörsledarens respektive roller i förhörssituationen klargörs för&lt;br&gt;förhörspersonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flaskhalsproblem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningar av skattebrott berör som tidigare nämnts flera myndigheter.&lt;br&gt;De olika myndigheterna har olika mål, styrsystem, verkskultur, kompetens&lt;br&gt;etc. Flera omständigheter, bl.a. bristande samlad styrning, leder till att&lt;br&gt;skilda myndigheter gör olika prioriteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många skattebrottsutredningar av enkelt slag är det i praktiken skatte-&lt;br&gt;myndigheten som står för huvuddelen av grundmaterialet i utredningen,&lt;br&gt;vilken redovisas i en revisionspromemoria som biläggs skattemyndig-&lt;br&gt;hetens brottsanmälan. I många fall behöver polisen endast komplettera&lt;br&gt;med mindre omfattande åtgärder. Balanssituationen hos polisen medför&lt;br&gt;dock att det kan ta mycket lång tid innan utredningen kan slutföras vilket&lt;br&gt;kan medföra att saken hinner preskriberas innan åtal kan väckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i mer komplicerade ärenden kan polisens bristande resurser inne-&lt;br&gt;bära att förundersökningen inte kan ske i anslutning till skattemyndig-&lt;br&gt;hetens anmälan. I de fallen medför flaskhalssituationen att inte enbart&lt;br&gt;brottsutredningen utan emellanåt även skatteutredningen förlorar i effekti-&lt;br&gt;vitet. När polisen väl sätter igång brottsutredningen och påkallar hjälp från&lt;br&gt;skattemyndigheten, måste i många fall en skattetjänsteman sätta sig in i&lt;br&gt;ärendet på nytt och myndigheterna kan inte dra nytta av varandras åtgär-&lt;br&gt;der på samma sätt som när skatteutredning och förundersökning bedrivs&lt;br&gt;samtidigt eller i nära anslutning till varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheterna anmäler inte alla misstänkta brott. Detta gäller i&lt;br&gt;synnerhet mindre allvarliga brott, som inte anses lönsamma att utreda&lt;br&gt;eftersom de i regel blir liggande hos polisen i avvaktan på att förundersök-&lt;br&gt;ningen skall genomföras eller - i sämsta fall - att ärendet skall skrivas av&lt;br&gt;på grund av preskription.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer även att skattemyndigheter underlåter att anmäla mer&lt;br&gt;omfattande brottslighet. Så sker på vissa håll när man vid ett sammanträde&lt;br&gt;mellan skattemyndighet, polis och ibland åklagare bedömer att det i och&lt;br&gt;för sig finns skäl att inleda förundersökning och således att anmäla brotts-&lt;br&gt;misstanken, men att ärendet inte har sådan prioritet att polisen kan ställa&lt;br&gt;utredningsresurser till förfogande inom överskådlig framtid. I de fallen&lt;br&gt;underlåter vissa skattemyndigheter att göra anmälan eftersom man be-&lt;br&gt;dömer att någon förundersökning i praktiken inte kommer att genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Några statistiska uppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottsberedningen har redovisat läget beträffande olika typer av eko-&lt;br&gt;nomisk brottslighet både i rapporten Effektivare ekobrottsbekämpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Ds 1996:1) och i den nu aktuella Skattekriminal (Ds 1997:23). Uppgifter-&lt;br&gt;na avspeglar enligt beredningen inte i första hand den faktiska brottslig-&lt;br&gt;heten utan snarare myndigheternas och andra aktörers verksamhets-&lt;br&gt;inriktning, ambitionsnivå, effektivitet och observationsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den dolda brottsligheten antas vara förhållandevis stor både på grund&lt;br&gt;av att inte alla skattebrott upptäcks, men även beroende på att brott som&lt;br&gt;skattemyndigheterna faktiskt upptäcker inte i full utsträckning anmälts till&lt;br&gt;åklagaren. Anmälningsbenägenheten har enligt uppgift påverkats bl.a. av&lt;br&gt;skattemyndigheternas uppfattning om utredningskapaciteten hos polis och&lt;br&gt;åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningar försvåras också av att statistiken på området är bristfällig&lt;br&gt;inte bara genom det mörkertal som nyss berörts utan också genom att&lt;br&gt;jämförelser försvåras då de uppgifter som är tillgängliga bygger på olika&lt;br&gt;beräkningssätt hos myndigheterna och att rapporteringen i vissa fall byg-&lt;br&gt;ger på olika grundbegrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottsberedningens förslag utgår också från en samlad bild av läget&lt;br&gt;i fråga om skattebrottsbekämpningen där de redovisade statistiska upp-&lt;br&gt;gifterna kompletterats med uppgifter som hämtats in vid kontakter med&lt;br&gt;myndigheter och personer med sakkunskap på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots de nu nämnda bristerna i det statistiska underlaget kan det finnas&lt;br&gt;skäl att nämna några uppgifter som beredningen berör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den statistik som kommer från Brottsförebyggande rådet (den&lt;br&gt;allmänna kriminalstatistiken) kan utläsas att inflödet av skattebrotts-&lt;br&gt;misstankar ökar under senare år. Under 1994 anmäldes ca 6 000 nya&lt;br&gt;ärenden vilket är en ökning med ca 500 ärenden från året innan. Ingenting&lt;br&gt;tyder på att anmälningarna av skattebrott kommer att minska, snarare kan&lt;br&gt;en ytterligare ökning befaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av statistiken framgår att det under år 1994 klarades upp drygt 3 300&lt;br&gt;brottsmisstankar. Av dessa var 78 % anmälda före 1994. Endast en mindre&lt;br&gt;del av skattebrotten klarades alltså upp samma år som de anmäldes. Med&lt;br&gt;uppklarat avses i detta sammanhang &amp;quot;polisiärt uppklarat&amp;quot;, huvudsakligen&lt;br&gt;genom någon form av åklagarbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de inventeringar av polisens och åklagarmyndigheternas&lt;br&gt;arbetssituation som skett under år 1995 och 1996 kan man konstatera att&lt;br&gt;inflödet av nya ärenden om ekonomisk brottslighet är stort. Nästan alla&lt;br&gt;anmälningar om skattebrott görs av skattemyndigheterna. Av den inven-&lt;br&gt;tering som gjordes år 1995 framgår att skattebrott utgjorde ca 26 % av den&lt;br&gt;totala mängden öppna ärenden om ekonomisk brottslighet och att av dessa&lt;br&gt;ca 1 200 var &amp;quot;rena skattebrottmål&amp;quot;, dvs. ärenden som innehöll endast&lt;br&gt;misstankar om skattebrott och inte om någon annan typ av brottslighet. I&lt;br&gt;den inventering som gjordes 1996 (om än med något annorlunda&lt;br&gt;utgångspunkter) framgick att &amp;quot;balansen&amp;quot; av &amp;quot;rena&amp;quot; skatte- och uppbörds-&lt;br&gt;mål uppgick till ca 2 000 stycken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller resursåtgången för bekämpningen av ekonomisk&lt;br&gt;brottslighet saknas enhetliga bedömningsgrunder. Det är därför mycket&lt;br&gt;svårt att bedöma hur stor del av polisens resurser som används for utred-&lt;br&gt;ning av skattebrott m.m. Av inhämtade uppgifter synes det framgå att det&lt;br&gt;finns variationer över tiden beroende bl.a. på olika satsningar på skatte-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottsbekämpningen. Genom en enkät som genomförts av Rikspolis- Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;styrelsen avseende anmälningar som kommit in under perioden mars 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- februari 1996 framgår också att det finns stora variationer mellan olika&lt;br&gt;län. Det kan ändå finnas skäl att beröra vissa slutsatser av mer generellt&lt;br&gt;slag. Av särskilt intresse i sammanhanget är andelen enklare fall där&lt;br&gt;endast några få utredningsåtgärder återstår samt andelen fall vars hand-&lt;br&gt;läggning inte innefattar någon användning av personella tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 2 572 registrerade anmälningar uppgavs ca 70 % utgöras av utred-&lt;br&gt;ningar med enkel handläggning (dvs. handläggning i form av en mindre&lt;br&gt;polisiär arbetsinsats såsom något förhör samt eventuellt någon eller några&lt;br&gt;ytterligare utredningsatser). Dessa ärenden uppgavs inte omfatta beslut om&lt;br&gt;personella tvångsmedel och beslag och husrannsakan förekom endast i&lt;br&gt;begränsad omfattning. Till ca 74 % av fallen bifogades en färdig&lt;br&gt;revisionspromemoria. Andelen utredningar där personella tvångsmedel&lt;br&gt;aktualiserades uppgick enligt enkäten till ca 14 %.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 Tullen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottsberedningen har använt tullens brottsbekämpande verksamhet&lt;br&gt;som en utgångspunkt för hur en sådan verksamhet inom skatteförvalt-&lt;br&gt;ningen skulle kunna organiseras. Det finns därför anledning att närmare&lt;br&gt;beskriva tullens organisation och dess brottsbekämpande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullverket består av Generaltullstyrelsen och tolv regionala tullmyndig-&lt;br&gt;heter. Tullverket fastställer och uppbär tullar m.m. som tas ut vid import&lt;br&gt;och export av varor. I Tullverkets uppgifter ingår även att kontrollera&lt;br&gt;trafiken över gränserna och att bestämmelser om in- och utförsel av varor&lt;br&gt;efterlevs samt att bekämpa och ingripa mot brottslighet inom sitt verksam-&lt;br&gt;hetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullmyndigheterna bestämmer själva hur den brottsutredande verksam-&lt;br&gt;heten, tullkriminalverksamheten, skall organiseras. Organisationen av&lt;br&gt;tullkriminalverksamheten kan därför skilja sig åt mellan olika tullmyndig-&lt;br&gt;heter. Tullkriminalverksamheten är dock alltid organisatoriskt avskild från&lt;br&gt;tullens fiskala verksamhet. För tullkriminalverksamhet i olika organisa-&lt;br&gt;toriska former används fortsättningsvis benämningen tullkriminal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den brottsbekämpande verksamheten samverkar de olika verksam-&lt;br&gt;heterna tullrevision, gränskontroll och tullkriminal. Tullkriminalen sam-&lt;br&gt;verkar givetvis också med polisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Generaltullstyrelsen bedrivs ingen operativ tullkriminalverksamhet&lt;br&gt;men där finns en samordnings- och underrättelsefunktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullkriminalens arbetsuppgifter och befogenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om tullens brottsutredande uppgifter och befogenheter finns i&lt;br&gt;varusmugglingslagen (1960:418), som är både en strafflag och en process-&lt;br&gt;lag. Tullmyndigheterna har en generell rätt att inleda förundersökning&lt;br&gt;beträffande brott enligt varusmugglingslagen. Även beträffande brott mot&lt;br&gt;andra forfattningar på tullagstiftningens område inleder tullmyndigheterna&lt;br&gt;förundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varusmugglingslagens reglering av när tullmyndighet får inleda och&lt;br&gt;utföra förundersökning är utformad i analogi med vad som gäller i fråga&lt;br&gt;om polismyndigheternas uppgifter enligt rättegångsbalken. Sålunda får&lt;br&gt;tullmyndigheten inleda förundersökningen och leda den, men ledningen&lt;br&gt;skall övertas av åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas for brot-&lt;br&gt;tet om inte saken är av enkel beskaffenhet eller om det är påkallat av sär-&lt;br&gt;skilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullmyndigheten har i princip samma befogenheter som polisen i for-&lt;br&gt;undersökningsverksamheten. Om förundersökningen leds av tullmyndig-&lt;br&gt;heten får åklagaren dock, till skillnad från vad som gäller när polisen leder&lt;br&gt;förundersökning, meddela anvisningar om hur undersökningen skall be-&lt;br&gt;drivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När åklagare leder förundersökningen får han anlita biträde av tullen.&lt;br&gt;Han får vidare uppdra åt tulltjänsteman att vidta särskilda åtgärder som&lt;br&gt;hör till utredningen om åtgärdens beskaffenhet tillåter det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en förundersökning leds av tullmyndigheten utövas befogenheterna&lt;br&gt;av en befattningshavare som Generaltullstyrelsen har förordnat, vanligen&lt;br&gt;myndighetschefen eller annan högre befattningshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är främst effektivitetsskäl som ligger bakom reglerna om tullmyn-&lt;br&gt;digheternas rätt att utföra och inleda förundersökning om brott mot varu-&lt;br&gt;smugglingslagen. Tullens personal behärskar det for utomstående kompli-&lt;br&gt;cerade och svårtillgängliga regelverket på tullens område, vilket medför&lt;br&gt;att tullen i många fall är bäst lämpad att utföra förundersökningarna. Efter-&lt;br&gt;som brotten i allmänhet upptäcks i samband med tullkontroll är det också&lt;br&gt;personal vid tullen som får den första kontakten med dem. Genom att&lt;br&gt;tullmyndigheterna leder förundersökningen i många av dessa fall vinner&lt;br&gt;man fördelen att såväl undersökningsledare som undersökningspersonal&lt;br&gt;hör till samma myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tullen utreder misstänkt brottslighet inom sitt verksamhetsområde&lt;br&gt;har tulltjänstemannen i princip samma befogenheter som en polisman har&lt;br&gt;enligt rättegångsbalken när han utreder brott. En tulltjänsteman har således&lt;br&gt;befogenhet att hålla förhör och att ta med en person, som befinner sig på&lt;br&gt;platsen där brottet har begåtts, till förhör. Vidare har en tulltjänsteman rätt&lt;br&gt;att gripa en person som är misstänkt for brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en del fall har tulltjänstemannen en mer långtgående befogenhet än&lt;br&gt;polismannen när det gäller att på egen hand vidta straffprocessuella&lt;br&gt;tvångsmedel. Sådana från rättegångsbalken avvikande regler om tull-&lt;br&gt;tjänstemannens befogenheter föranleds av tullens särskilda tjänstgörings-&lt;br&gt;förhållanden i anslutning till rikets gränser m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendom som kan antas komma att bli förverkad får en tulltjänsteman&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ta i beslag. När det gäller föremål som skäligen kan antas ha betydelse för Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;utredningen är det i regel undersökningsledaren eller åklagaren som beslu-&lt;br&gt;tar om beslag. I brådskande fall får emellertid tulltjänstemannen ta sådana&lt;br&gt;föremål i beslag men denne skall skyndsamt anmäla beslaget till under-&lt;br&gt;sökningsledaren eller åklagaren for prövning av om beslaget skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också när det gäller att göra husrannsakan har en tulltjänsteman i&lt;br&gt;många fall befogenhet att besluta på egen hand. Tulltjänstemannen får&lt;br&gt;sålunda göra husrannsakan utan förordnande från undersökningsledaren&lt;br&gt;eller åklagare for att söka efter egendom som kan antas vara förverkad&lt;br&gt;enligt varusmugglingslagen, i s.k. tillhåll m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tulltjänstemän får använda våld for att genomföra en tjänsteåtgärd om&lt;br&gt;någon som skall berövas friheten med stöd i lag försöker undkomma eller&lt;br&gt;tulltjänstemannen annars möts av motstånd när han skall verkställa ett&lt;br&gt;sådant frihetsberövande. Även i andra fall får tulltjänstemannen bruka&lt;br&gt;våld, dock endast om han eller den han biträder möts av motstånd. Dessa&lt;br&gt;fall är om tulltjänstemannen med stöd i lag skall verkställa eller biträda vid&lt;br&gt;kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller annan liknande åtgärd, vid beslag&lt;br&gt;eller annat omhändertagande av egendom eller vid sådan husrannsakan&lt;br&gt;som avses i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom tullen anser man att det underlättar forundersökningsverksam-&lt;br&gt;heten att ha i förväg bestämda allmänna åklagare som kan tullproceduren.&lt;br&gt;Man föredrar alltså att tullmålen speciallottas inom åklagarmyndigheterna.&lt;br&gt;Att tidigt åklagarinträde gynnar förundersökningen har också starkt fram-&lt;br&gt;hållits från tullens sida. En åklagare som kopplas in i ett tidigt skede av en&lt;br&gt;brottsutredning har i regel tid att sätta sig in i utredningen och har ett gott&lt;br&gt;kunskapsunderlag när utredningen har framskridit så långt att det är dags&lt;br&gt;for åklagaren att fatta beslut i egenskap av undersökningsledare, exempel-&lt;br&gt;vis rörande användning av tvångsmedel. Det bidrar också till en god kom-&lt;br&gt;munikation med åklagaren generellt sett när det gäller förhandskontakter,&lt;br&gt;innan förundersökning inletts, angående strategier osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 48 kap. rättegångsbalken om strafföreläggande är&lt;br&gt;tillämpliga på varusmugglingsbrott som är att anse som ringa samt brott&lt;br&gt;mot tullagen och tullförordningen. Det är alltså möjligt att utfärda&lt;br&gt;strafföreläggande i stället for att väcka åtal för dessa gärningar. 1 vissa fall&lt;br&gt;kan en av Generaltullstyrelsen särskilt förordnad tullåklagare utfärda ett&lt;br&gt;strafföreläggande i stället för att ärendet skall lämnas till allmän åklagare&lt;br&gt;for åtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Skattemyndigheternas medverkan i&lt;br&gt;brottsutredningar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En funktion för utredning av skattebrott inrät-&lt;br&gt;tas inom skatteförvaltningen. Skattebrottsutredningar hålls genom&lt;br&gt;bildandet av särskilda skattebrottsenheter organisatoriskt avskilda från&lt;br&gt;skatteutredningar enligt den modell som tillämpas vid tullkriminalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket ges ett övergripande ansvar för skattebrottsen-&lt;br&gt;hetemas verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretesslagens regler om förundersökningssekretess kompletteras&lt;br&gt;så att de gäller fullt ut även för skattebrottsenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformen genomförs efterhand som kompetens och organisation&lt;br&gt;byggs upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottsberedningens förslag överensstämmer i sak med regering-&lt;br&gt;ens förutom att beredningens förslag innebär att man redan nu skall ta&lt;br&gt;ställning till en fullt utbyggd skattekriminalorganisation, det vill säga till&lt;br&gt;både steg ett och två.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av 25 remissinstanser är tio positiva till en skatte-&lt;br&gt;kriminalreform. Dessutom tillstyrker två instanser att reformen begränsas&lt;br&gt;till steg ett. Av övriga instanser kan nämnas att Justitiekanslern är neutral&lt;br&gt;och att Rikspolisstyrelsen är tveksam till förslagen. Riksrevisionsverket är&lt;br&gt;i och för sig positivt till en skattekriminalreform, men anser att besluts-&lt;br&gt;underlaget är för bristfälligt för att man skall kunna ta ställning. Resteran-&lt;br&gt;de nio instanser, däribland Justitieombudsmannen och Riksåklagaren,&lt;br&gt;avstyrker förslagen. Av dem anser fyra att uppgifterna skall föras till Eko-&lt;br&gt;brottsmyndigheten och lika många att, om skattekriminaler införs, refor-&lt;br&gt;men nu bör begränsas till steg ett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om hur en skatteutredande funktion bör avgränsas och organise-&lt;br&gt;ras anser Göteborgs tingsrätt att det bör göras en klar åtskillnad mellan&lt;br&gt;den rent fiskala verksamheten och den brottsutredande verksamheten för&lt;br&gt;att en tillräcklig grad av rättssäkerhet skall uppnås. Riksskatteverket menar&lt;br&gt;att ytterligare effektivitetsvinster kan göras om skattekriminalen kan&lt;br&gt;genomföra såväl skatte- som skattebrottsutredningen. Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Stockholms län anser att argumenten för reformen, att seriekopplingen och&lt;br&gt;dubbelarbetet skall försvinna, motsägs av att det inte är tänkt att ske någon&lt;br&gt;samordning mellan den fiskala utredningen och skattebrottsutredningen&lt;br&gt;samt att sekretess skall råda mellan verksamhetsgrenarna. Flera åklagar-&lt;br&gt;myndigheter, Jusek, Industriförbundet och Svenska Arbetsgivareförening-&lt;br&gt;en har liknande uppfattningar. Riksrevisionsverket påpekar att det finns en&lt;br&gt;risk att personalrotationen mellan de fiskala delarna av skattemyndigheten&lt;br&gt;och skattekriminalen riskerar att bli liten på grund av utbildningskostnader&lt;br&gt;och att skattekompetensen därför kan bli sämre på grund av att den är en&lt;br&gt;färskvara. Advokatsamfundet betvivlar att det går att göra en rågång mel-&lt;br&gt;lan skattemyndighetens olika verksamheter. Kammarrätten i Jönköping&lt;br&gt;menar att man med den föreslagna lösningen inte kommer åt flask-&lt;br&gt;halsproblematiken i förhållande till åklagare vid Ekobrottsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Riksskatteverket påpekar vikten av tillräckliga åklagarresurser för att&lt;br&gt;nya flaskhalsar inte skall uppstå. Verket anser att processen kan snabbas&lt;br&gt;upp om Ekobrottsmyndigheten avdelar särskilda åklagare som förunder-&lt;br&gt;sökningsledare som stöd åt skattekriminalen under den tid då kompetensen&lt;br&gt;byggs upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Bristerna i nuvarande ordning för&lt;br&gt;bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten har uppmärksammats i en&lt;br&gt;rad sammanhang. Från senare år kan bl.a. nämnas riksdagens revisorers&lt;br&gt;rapport, Den ekonomiska brottsligheten och rättssamhället (Rapport&lt;br&gt;1993/94.6), som ingående behandlat frågor om myndigheters verksamhet,&lt;br&gt;effektivitet och organisation. Riksrevisionsverket har i rapporten Tre&lt;br&gt;skattemyndigheters hantering av skattebrott (RRV 1996:32) redovisat en&lt;br&gt;granskning av hanteringen av skattebrott vid vissa myndigheter inom&lt;br&gt;ramen för verkets effektivitetsrevision. Riksskatteverket föreslog i rappor-&lt;br&gt;ten Skattemyndigheternas medverkan i en effektivare ekobrottsbekämp-&lt;br&gt;ning (RSV Rapport 1995:9) att skattemyndigheterna skulle biträda åklaga-&lt;br&gt;re vid förundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i kritiken mot ekobrottsbekämpningen formulerade&lt;br&gt;Ekobrottsberedningen i rapporten Effektivare ekobrottsbekämpning&lt;br&gt;(Ds 1996:1) ett antal krav på ekobrottsbekämpningen i framtiden.&lt;br&gt;Regeringen ställde sig bakom dessa krav i 1997 års budgetproposition&lt;br&gt;(prop. 1996/97:1) och i sin skrivelse till riksdagen i oktober 1996 med&lt;br&gt;lägesrapport i fråga om den ekonomiska brottsligheten (skr. 1996/97:49).&lt;br&gt;Ställningstagandet i fråga om ekobrottsbekämpningen innebär bl.a. att en&lt;br&gt;ny myndighet skall inrättas, Ekobrottsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att förverkliga kraven på ekobrottsbekämpningen i framtiden har&lt;br&gt;Ekobrottsberedningen i rapporten Skattekriminal (Ds 1997:23) lagt fram&lt;br&gt;förslag till en skattekriminalreform. Den innebär att skattemyndigheterna&lt;br&gt;får i huvudsak samma uppgifter när det gäller att utreda brott inom skatte-&lt;br&gt;området som tullmyndigheterna redan har när det gäller att utreda brott&lt;br&gt;inom tullens område. Förslaget innebär att skattekriminalen skall tilldelas&lt;br&gt;befogenheter i två steg. I det första steget skall befogenheterna i huvudsak&lt;br&gt;begränsas till att biträda åklagare vid förundersökning i samband med&lt;br&gt;utredning av skattebrott. I det andra steget, som föreslås träda i kraft efter&lt;br&gt;beslut av regeringen, skall skattekriminalen få befogenhet att själv besluta&lt;br&gt;om och leda förundersökning samt att utfärda strafföreläggande. Steg två&lt;br&gt;är tänkt att träda i kraft först sedan skattemyndigheterna byggt upp en&lt;br&gt;kompetent och väl fungerande organisation med erfarenhet av brottsutred-&lt;br&gt;ning. Bland remissinstanserna finns en majoritet för steg ett medan flera är&lt;br&gt;negativt inställda till att man redan nu tar ställning till den fullt utbyggda&lt;br&gt;skattekriminalfunktion som steg två innebär. Regeringen delar remiss-&lt;br&gt;instansernas bedömning att man inte nu bör ta ställning till förslagen om&lt;br&gt;en fullt utbyggd skattekriminal. Det finns därför inte skäl att i detta&lt;br&gt;sammanhang närmare gå in på de frågar som ingår i steg två i beredning-&lt;br&gt;ens förslag. Diskussionen i det följande begränsas således till Ekobrotts-&lt;br&gt;beredningens förslag avseende steg ett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottsberedningen har funnit att det finns tre huvudorsaker till prob-&lt;br&gt;lemen i den nuvarande hanteringen av skattebrottsutredningar. En huvud-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;orsak är att flera myndigheter är inblandade i hanteringen av skattebrotts- Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;ärendena och att dessa myndigheter är “seriekopplade” till varandra och&lt;br&gt;därigenom beroende av varandras insatser i ärendehanteringen. Detta i&lt;br&gt;kombination med att myndigheterna gör olika prioriteringar skapar flask-&lt;br&gt;halsproblem. En tredje huvudorsak till nuvarande problem är att det finns&lt;br&gt;kompetensbrister i utredningsorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer - i likhet med remissinstanserna - i huvudsak&lt;br&gt;med beredningens problembeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som tas upp av några remissinstanser är om inte nuvarande&lt;br&gt;problem kan lösas genom att polis och åklagare tillförs ytterligare resurser.&lt;br&gt;Det finns enligt regeringens mening främst två starka skäl emot att till-&lt;br&gt;skjuta ytterligare resurser inom ramen för den befintliga organisatoriska&lt;br&gt;lösningen. Det ena är att de strukturella problemen inom ekobrotts-&lt;br&gt;bekämpningen enligt vår bedömning i hög grad påverkar effektiviteten i&lt;br&gt;skattebrottsutredningama. Detta är en viktig orsak till att ekobrottsbe-&lt;br&gt;kämpningen trots ett ambitiöst anslag och trots resursförstärkningar inte&lt;br&gt;svarat mot de berättigade kraven på en effektivare verksamhet. Det andra&lt;br&gt;skälet är kopplat till vad som nu sagts, nämligen att tidigare erfarenheter&lt;br&gt;tydligt visar att stärkta och riktade resurser i längden inte inneburit någon&lt;br&gt;märkbar förbättring. En lösning av problemen med hanteringen av skatte-&lt;br&gt;brottsutredningar bör därför enligt regeringens mening sökas på annat håll&lt;br&gt;än genom ytterligare resurstilldelning till befintliga organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottsutredningar har många särdrag i förhållande till brottsutred-&lt;br&gt;ningar i allmänhet, bl.a. genom att de kräver särskilda kunskaper om hur&lt;br&gt;skattesystemet och dess kontrollfunktioner fungerar. Skattebrott förekom-&lt;br&gt;mer vidare, enligt uppgift från polis och åklagare, i förhållandevis stor&lt;br&gt;utsträckning som enda eller dominerande brottslighet. Som närmare ut-&lt;br&gt;vecklats under avsnitt 4.6 fanns år 1995 omkring 1 200 skattebrottsutred-&lt;br&gt;ningar vid polisen och för år 1996 uppskattas antalet rena skattebrotts-&lt;br&gt;utredningar uppgå till ca 2 000. Det finns skäl att anta att antalet misstänk-&lt;br&gt;ta skattebrott är ännu större med hänsyn till att skattemyndigheterna inte&lt;br&gt;synes anmäla alla misstänkta skattebrott till åklagaren. Skattebrottens&lt;br&gt;egenskaper och volym gör det enligt vår mening väl befogat att överväga&lt;br&gt;om inte utredningsinsatser beträffande skattebrott kan utföras av någon&lt;br&gt;annan myndighet än polisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den frågan anser några remissinstanser att Ekobrottsmyndigheten bör&lt;br&gt;utreda skattebrotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottsmyndigheten kommer att vara en åklagarmyndighet. Den&lt;br&gt;kommer att vara förlagd till de tre storstadsområdena. I övriga delar av&lt;br&gt;landet kommer Ekobrottsmyndigheten att ha uppgifter rörande de mest&lt;br&gt;kvalificerade brottsutredningarna samt ansvar för samordning m.m. Prob-&lt;br&gt;lemen med hantering av skattebrottsutredningar avser främst de polisiära&lt;br&gt;resurserna. Ett syfte med att låta en annan myndighet utreda skattebrott är&lt;br&gt;också att avlasta polisen. Redan med hänsyn till de intentioner som ligger&lt;br&gt;bakom inrättandet av Ekobrottsmyndigheten är det således enligt regering-&lt;br&gt;ens mening inte lämpligt att låta ett allmänt och grundläggande utred-&lt;br&gt;ningsarbete i fråga om alla typer skattebrott utföras inom&lt;br&gt;Ekobrottsmyndighetens organisation. Vi kan därför inte ansluta oss till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppfattningen att Ekobrottsmyndigheten skall utreda alla skattebrott oav- Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;sett svårhetsgrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den beskrivna situationen är det enligt vår mening i stället naturligt att&lt;br&gt;överväga om det inte vore möjligt att uppnå betydande fördelar i effektivi-&lt;br&gt;teten av hanteringen av skattebrottsutredningar om man utnyttjar det inti-&lt;br&gt;ma samband som finns mellan skattemyndighetens skatteutredning och&lt;br&gt;skattebrottsutredningen genom att ge skattemyndigheterna brottsutredande&lt;br&gt;uppgifter i fråga om brott inom skatteområdet. Ekobrottsberedningen har&lt;br&gt;också gjort den bedömningen att stora effektivitetsvinster kan uppnås&lt;br&gt;genom en sådan omfördelning av arbetsuppgifter. Beredningen menar att&lt;br&gt;med en sådan organisation kommer man till rätta med huvudorsakerna till&lt;br&gt;problemen med hanteringen av skattebrottsutredningar nämligen de prob-&lt;br&gt;lem som hör samman med “seriekopplade” myndigheter och de som rör&lt;br&gt;den skatterättsliga kompetensen. Ett syfte med en sådan reform skulle&lt;br&gt;också vara att höja ambitionen på skattebrottsområdet, vilket bl.a. innebär&lt;br&gt;att enkla och medelsvåra ärenden i större utsträckning än i dag kan bli&lt;br&gt;föremål för utredningsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna instämmer i huvudsak i beredningens bedömning att&lt;br&gt;problemen med seriekoppling upphör i den organisation som beredningen&lt;br&gt;föreslår och att en generell höjning av den skatterättsliga kompetensen i&lt;br&gt;skattebrottsutredningar är effektivitetsbefrämjande. Några remissinstanser&lt;br&gt;har dock ifrågasatt påståendet om att seriekopplingen upphör och att de&lt;br&gt;antagna effektivitetsvinsterna uppnås. De kritiska instanserna har pekat på&lt;br&gt;att tjänstemännen vid skattekriminalen måste sätta sig in i ärendet på sam-&lt;br&gt;ma sätt som en tjänsteman vid polisen nu gör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening skulle det vara en viktig fördel för effektiviteten i&lt;br&gt;hanteringen av skattebrottsutredningar om den myndighet som rapporterar&lt;br&gt;nästan alla misstänkta skattebrott också har ett ansvar att utföra den därpå&lt;br&gt;följande brottsutredningen. I en sådan organisation har myndigheten be-&lt;br&gt;tydligt större möjlighet att anpassa resurserna i de olika verksamheterna&lt;br&gt;till varandra än om olika myndigheter själva ansvarar för respektive utred-&lt;br&gt;ning. Den största vinsten med att låta skattebrott utredas inom skatteför-&lt;br&gt;valtningen ligger just i att enhetliga prioriteringar kommer att styra hand-&lt;br&gt;läggningen från det att skatteutredningen inleds till dess att skatteärendet&lt;br&gt;och, i förekommande fall, brottsutredningen avslutas. Till skillnad från&lt;br&gt;polisen behöver inte heller en skattebrottsutredande verksamhet inom&lt;br&gt;skattemyndigheten konkurrera med andra brottsutredningar. Problemen&lt;br&gt;med “seriekopplade” myndigheter och flaskhalsproblem borde därför&lt;br&gt;minska betydligt, om det inrättas en skattebrottsutredande funktion vid&lt;br&gt;skattemyndigheterna. En sådan omfördelning av arbetsuppgifterna medför&lt;br&gt;också att polisen avlastas i sitt arbete med skattebrottsutredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skattebrottsutredande funktioner inrättas vid skattemyndigheterna&lt;br&gt;bör det också resultera i positiva effekter när det gäller den skatterättsliga&lt;br&gt;kompetensen. Som ett exempel på att samlad kompetens kan leda till både&lt;br&gt;hög effektivitet och hög kompetens kan nämnas tullen. Från många håll&lt;br&gt;har det framförts att tullens brottsutredande verksamhet, tullkriminalverk-&lt;br&gt;samheten, bedrivs mycket kompetent och effektivt. Det kan till stor del&lt;br&gt;antas bero på att tullkriminalen har en dubbel kompetens; man har en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunskap om tullfrågorna samtidigt som man har den brottsutredande kom- Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;petensen. Inom Tullverket är det tjänstemän med sedvanlig tullutbildning&lt;br&gt;som, efter kompletterande utbildning i fråga om brottsutredning, svarar för&lt;br&gt;utredning av misstänkt varusmuggling och andra brott som utreds inom&lt;br&gt;tullkriminalerna. Det finns alltså skäl att tro att en samlad kompetens av&lt;br&gt;både skatteutredande och skattebrottsutredande slag stärker möjligheterna&lt;br&gt;till en effektiv brottsbekämpning också när det gäller skattebrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att utreda skattebrott behövs emellertid också kompetens i straffrätt,&lt;br&gt;straffprocessrätt och polisiära arbetsmetoder. Skatteförvaltningen har i dag&lt;br&gt;inte så stora kunskaper inom dessa områden. En förutsättning för att en&lt;br&gt;brottsutredande organisation inom skatteförvaltningen skall kunna införas&lt;br&gt;är således att den behövliga kompetensen inom dessa områden byggs upp&lt;br&gt;inom den nya organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget gör vi den bedömningen att det finns tunga skäl som talar&lt;br&gt;för att effektiviteten i hanteringen av skattebrottsutredningama påtagligt&lt;br&gt;förbättras om en funktion för utredning av skattebrott inrättas vid skatte-&lt;br&gt;myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en förvaltningsmyndighet ges brottsutredande uppgifter, som an-&lt;br&gt;nars i princip endast finns hos polisen, kan det väcka vissa frågor som&lt;br&gt;berör rättssäkerheten. Som brottsmisstänkt har den enskilde vissa särskilda&lt;br&gt;rättigheter som han inte har i en skatteutredning. Även den utredande&lt;br&gt;myndigheten måste iaktta särskilda bestämmelser i fråga om brottsutred-&lt;br&gt;ningar. Det är således viktigt att en skattebrottsutredande funktion inom&lt;br&gt;skattemyndigheterna organiseras på ett sådant sätt att rättssäkerheten&lt;br&gt;säkerställs. 1 det sammanhanget är det en betydelsefull fråga i vad mån&lt;br&gt;skatteutredningen får användas för att ta fram underlag som kommer till&lt;br&gt;användning i brottsutredningen, och vice versa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsutredning och skatteutredning har olika syften och regleras av&lt;br&gt;olika regelverk. Bestämmelser om skatteutredning finns i skatteförfatt-&lt;br&gt;ningama och syftar till att ta fram underlag för en korrekt beskattning.&lt;br&gt;Brottsutredningsförfarandet regleras i första hand i rättegångsbalken och&lt;br&gt;syftar till att ta fram underlag bl.a. för åklagarens ställningstagande till om&lt;br&gt;åtal skall väckas. Myndigheten måste således inte endast iaktta de lagliga&lt;br&gt;förutsättningarna för att vidta olika slag av utredningsåtgärder utan också&lt;br&gt;syftet med den utredning som utredningsåtgärden vidtas inom (ända-&lt;br&gt;målsprincipen). En åtgärd i skatteutredningen får alltså vidtas endast i den&lt;br&gt;mån den kan motiveras för att fullfölja syftet med den utredningen, dvs.&lt;br&gt;att ta fram underlag för en korrekt beskattning. En åtgärd inom brottsut-&lt;br&gt;redningen får på motsvarande sätt vidtas endast i den mån den kan motive-&lt;br&gt;ras från brottsutredningssynpunkt. Det är alltså med andra ord inte tillåtet&lt;br&gt;att, med stöd av regelverket för skatteutredningar, ta fram uppgifter som&lt;br&gt;inte behövs i skatteutredningen men som polisen behöver i brottsutred-&lt;br&gt;ningen eller vice versa. Ändamålsprincipen skall utgöra ett skydd för den&lt;br&gt;enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretesslagen (1980:100) reglerar bl.a. i vilken mån uppgifter får läm-&lt;br&gt;nas mellan myndigheter. 1 brottsutredning gäller förundersöknings-&lt;br&gt;sekretess enligt bl.a. 5 kap. 1 § sekretesslagen. Uppgifter kan dock lämnas&lt;br&gt;ut till en annan myndighet bl.a. med stöd av den s.k. generalklausulen i 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 3 § efter en intresseavvägning i det enskilda fallet. Härigenom är det&lt;br&gt;i de allra flesta fall tillåtet för åklagare, polis och tullmyndighet att lämna&lt;br&gt;ut uppgifter till exempelvis en skattemyndighet som behöver uppgiften i&lt;br&gt;sitt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skatteutredningar gäller skattesekretess enligt 9 kap. 1 § sekretess-&lt;br&gt;lagen bl.a. for uppgifter om den enskildes personliga eller ekonomiska&lt;br&gt;forhållanden. Också i detta fall kan dock uppgifter lämnas ut med stöd av&lt;br&gt;bestämmelser i sekretesslagen, bl.a. 14 kap. 2 § fjärde stycket som innebär&lt;br&gt;att sekretess inte hindrar att uppgifter som angår misstanke om brott läm-&lt;br&gt;nas till åklagarmyndighet, polismyndighet m.m., om fängelse är föreskri-&lt;br&gt;vet for brottet och brottet kan antas föranleda annan påföljd än böter. Ock-&lt;br&gt;så den nyss berörda generalklausulen kan tillämpas i många fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma sekretessregler gäller mellan självständiga verksamhetsgrenar&lt;br&gt;inom en myndighet (1 kap. 3 § sekretesslagen). Inom tullens område&lt;br&gt;bedrivs den brottsutredande verksamheten organisatoriskt åtskild från den&lt;br&gt;fiskalt inriktade verksamheten, dvs. tullfrågor och brottsutredningar&lt;br&gt;handläggs av skilda tjänstemän. Sekretessreglerna gäller alltså i dag i fråga&lt;br&gt;om uppgiftsutbyte inom tullverket beträffande uppgifter i tullutredningar&lt;br&gt;respektive i utredningar om varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullens arbetssätt och organisation visar att det är fullt möjligt att bedri-&lt;br&gt;va fiskal och brottsutredande verksamhet inom samma myndighet under&lt;br&gt;former som är betryggande från rättssäkerhetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig fråga är således hur en skattebrottsutredande verksamhet vid&lt;br&gt;skattemyndigheten bör avgränsas och organiseras i förhållande till den&lt;br&gt;fiskala verksamheten. Ekobrottsberedningen har övervägt en ordning där&lt;br&gt;skattekriminalen tar över skatteutredningen när förundersökning har in-&lt;br&gt;letts. Det skulle enligt beredningen förmodligen innebära vissa rationalise-&lt;br&gt;ringsvinster eftersom färre personer skulle behöva arbeta med utredningar-&lt;br&gt;na. Beredningen har dock stannat för att föreslå att den fiskala utredningen&lt;br&gt;och brottsutredningen skall handläggas separat av olika tjänstemän. En&lt;br&gt;sådan ordning framstår enligt beredningen som mer betryggande när det&lt;br&gt;gäller att garantera att ändamålsprincipen upprätthålls i utrednings-&lt;br&gt;förfarandet. Beredningen har också ansett att en åtskillnad mellan hand-&lt;br&gt;läggningen av skatteutredning och brottsutredning ligger i linje med vad&lt;br&gt;som tillämpas av hävd här i landet och som allmänt torde anses naturlig&lt;br&gt;och rimlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottsberedningens förslag har i dessa delar fått ett brett stöd bland&lt;br&gt;remissinstanserna. Flertalet av remissinstanserna pekar på det angelägna i&lt;br&gt;att ha en klar rågång mellan den fiskala verksamheten och den brotts-&lt;br&gt;utredande. I de delar kritik har förekommit har den snarare rört frågan om&lt;br&gt;den organisatoriska avgränsningen i praktiken kommer att vara ett tillräck-&lt;br&gt;ligt skydd för ändamålsprincipen än att låta skattekriminalen utföra också&lt;br&gt;den fiskala utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt vår mening en självklar utgångspunkt for hur en skatte-&lt;br&gt;brottsutredande funktion inom skatteförvaltningen skall avgränsas och&lt;br&gt;organiseras att den enskildes rättssäkerhet kan garanteras. En sådan orga-&lt;br&gt;nisation bör således inte medföra att de gränser som finns mellan skatte-&lt;br&gt;utredning och skattebrottsutredning blir otydliga. I dag tydliggörs dessa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gränser bl.a. genom att polisen ansvarar för brottsutredningen medan Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;skattemyndigheterna står för skatteutredningen. I vart fall i ett igångsätt-&lt;br&gt;ningsskede som det nu är fråga om saknas anledning att frångå en tydlig&lt;br&gt;organisatorisk gränsdragning mellan de olika slagen av utredningar. Rege-&lt;br&gt;ringen föreslår därför att den brottsutredande verksamheten skall drivas&lt;br&gt;vid särskilda enheter inom skatteförvaltningen och att skattebrottsutred-&lt;br&gt;ningama skall hållas organisatoriskt åtskilda från skatteutredningama. De&lt;br&gt;särskilda brottsutredande enheterna bör enligt vår mening benämnas&lt;br&gt;skattebrottsenhet och inte skattekriminal som Ekobrottsberedningen före-&lt;br&gt;slår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den avgränsning och organisation som vi föreslår motsvarar således&lt;br&gt;den som gäller för tullen. Tullkriminalen driver förundersökningen&lt;br&gt;organisatoriskt åtskild från den fiskala utredningen, tullutredningen. De&lt;br&gt;erfarenheter som finns av tullens kriminalverksamhet visar enligt vår me-&lt;br&gt;ning att den avgränsning och organisation som vi föreslår utgör ett till-&lt;br&gt;räckligt skydd för ändamålsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lösningen innebär inte något hinder mot att - på samma&lt;br&gt;sätt som sker i dag - låta en skatterevisor eller annan skattetjänsteman som&lt;br&gt;handlägger skatteutredningen fungera som sakkunnig åt åklagaren och&lt;br&gt;skattebrottsenheten inom ramen för förundersökningen. Tvärtom kan det&lt;br&gt;vara betydelsefullt att använda skattehandläggarens kunskaper om de&lt;br&gt;faktiska omständigheterna i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket bör ha ett övergripande ansvar för verksamheten vid&lt;br&gt;skattebrottsenhetema på motsvarande sätt som verket har ett övergripande&lt;br&gt;ansvar för beskattningsverksamheten i landet. På regional nivå bör&lt;br&gt;skattemyndigheterna ansvara för verksamheten. Riksskatteverkets och&lt;br&gt;skattemyndigheternas ansvar kommer dock att i betydande mån påverkas&lt;br&gt;av åklagarnas funktion i verksamheten. Åklagarna styrsju i administrativt&lt;br&gt;hänseende av den myndighet de tillhör och av Riksåklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretesslagens regler om förundersökningssekretess bör kompletteras&lt;br&gt;så att de gäller fullt ut även för skattebrottsenhetema. Regeringen föreslår&lt;br&gt;därför ändringar i 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Skattebrottsenhetens uppgifter&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Förundersökning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Åklagaren skall leda förundersökningar på&lt;br&gt;skatteområdet. Skattebrottsenheten skall biträda åklagaren vid&lt;br&gt;förundersökning i fråga om alla slags brott inom skatteområdet och i&lt;br&gt;fråga om bokforingsbrott. Skattebrottsenheten skall också kunna bi-&lt;br&gt;träda åklagaren vid förundersökning i fråga om andra brott, om åkla-&lt;br&gt;garen finner att det finns särskilda skäl for detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottsenheten skall självständigt få utföra förenklade brotts-&lt;br&gt;utredningar, men ges inte några befogenheter att använda&lt;br&gt;straffprocessuella tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottsberedningens förslag överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förslag förutom att beredningen föreslagit att man nu skall ta ställning till&lt;br&gt;att skattekriminalen i en fullt utbyggd skattekriminalverksamhet i vissa&lt;br&gt;fall skall få leda förundersökningar. Ekobrottsberedningen har också före-&lt;br&gt;slagit att skattekriminalen i begränsad omfattning skall få använda&lt;br&gt;straffprocessuella tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Justitieombudsmannen anser att en skattekriminal&lt;br&gt;riskerar att prestera ett stort antal utredningar som av åklagarna bedöms&lt;br&gt;som otjänliga som underlag för åtal och en fällande dom. Riksåklagaren&lt;br&gt;anser att åklagare alltid skall vara forundersökningsledare. Göteborgs&lt;br&gt;tingsrätt ser inte någon anledning att anta annat än att förundersökningar&lt;br&gt;om skattebrott kommer att hålla en tillräckligt hög kvalitet efter införandet&lt;br&gt;av en skattekriminal. Länsstyrelsen i Stockholms län avstyrker att skatte-&lt;br&gt;kriminalen skall kunna biträda i förundersökningar utanför skatteområdet&lt;br&gt;och bedriva förenklade utredningar. Jusek delar beredningens förslag om&lt;br&gt;avgränsning av skattekriminalens verksamhet, men anser att en åklagare&lt;br&gt;alltid bör leda förundersökningar där det är aktuellt med tvångsmedel.&lt;br&gt;Polisförbundet anser att inledning och ledning av förundersökning bör&lt;br&gt;vara förbehållet åklagare och polismyndighet. Skattekriminalen bör inte&lt;br&gt;heller ha rätt att utföra förenklade brottsutredningar. Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;anser att polisen alltid skall vara med genom handräckning vid använd-&lt;br&gt;ande av tvångsmedel. Riksåklagaren och Polisförbundet avstyrker att&lt;br&gt;skattekriminalen ges möjlighet att använda straffprocessuella tvångs-&lt;br&gt;medel. Advokatsamfundet anser det främmande for svensk rättstradition&lt;br&gt;med polisiär verksamhet inom en förvaltningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angetts i avsnitt 4.3.2 syftar en förundersökning bl.a. till att utröna&lt;br&gt;om det föreligger ett brott och vem som i så fall skäligen kan misstänkas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för det för att åklagaren skall kunna ta ställning till om åtal skall väckas. Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förundersökning i allmänhet fattas beslut om att inleda förunder-&lt;br&gt;sökning av polismyndigheten eller åklagaren. Om förundersökningen har&lt;br&gt;inletts av polismyndigheten skall ledningen av förundersökningen övertas&lt;br&gt;av åklagaren så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet, om inte&lt;br&gt;saken är av enkel beskaffenhet. Åklagaren övertar också ledningen om det&lt;br&gt;är påkallat av särskilda skäl. Det är i praktiken alltid en åklagare som in-&lt;br&gt;leder och leder förundersökning om skattebrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning bör det alltid vara en uppgift för åklaga-&lt;br&gt;ren att besluta om att inleda förundersökning och att vara undersöknings-&lt;br&gt;ledare i de förundersökningar som handläggs vid skattebrottsenhet. Detta&lt;br&gt;innebär en viktig garanti for effektivitet och rättssäkerhet när skattebrotts-&lt;br&gt;enhetens verksamhet inleds. Att åklagaren alltid skall inleda förundersök-&lt;br&gt;ning stämmer också överens med ekobrottsberedningens förslag i fråga&lt;br&gt;om steg ett och med remissinstansernas synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom forundersökningsledningen kommer att ligga på en åklagare&lt;br&gt;bör han få bestämma vem som faktiskt skall utföra utredningen. Detta&lt;br&gt;innebär att utredningsbefogenhetema kommer att ligga hos såväl skatte-&lt;br&gt;myndigheten som polisen. Härigenom uppnås stora fördelar under framför&lt;br&gt;allt inledningen av verksamheten. Reformen är tänkt att träda i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1998. Verksamheten kan vid den tidpunkten inte vara igång i full&lt;br&gt;skala. Riksskatteverket har angett att utredningsverksamheten inlednings-&lt;br&gt;vis kommer att organiseras i storstadsregionerna. Inrättandet av Ekobrotts-&lt;br&gt;myndigheten innebär stora fördelar när det gäller handläggningen av&lt;br&gt;skattebrottsutredningar. Myndigheten kommer att få ett direkt operativt&lt;br&gt;ansvar för utredningsverksamheten i storstäderna och ett samordnings-&lt;br&gt;ansvar för åklagarverksamheten i övriga landet. Inom organisationen kom-&lt;br&gt;mer en samlokalisering att ske med åklagarledda arbetsgrupper där poliser&lt;br&gt;och andra specialister från olika områden samverkar. Med åklagaren som&lt;br&gt;undersökningsledare i skattebrottmål underlättas också samordningen med&lt;br&gt;annan ekobrottsbekämpning. Den angivna lösningen möjliggör också en&lt;br&gt;flexibilitet efter lokala förhållanden samt att åklagarna skiktar ärenden&lt;br&gt;efter karaktär. Utredningar där man kan förutse ett behov av polisiära&lt;br&gt;insatser bör läggas hos polisen. Övriga ärenden bör styras till skattemyn-&lt;br&gt;digheten. Enligt vår bedömning är den bästa ordningen att mer övergri-&lt;br&gt;pande gränsdragningsproblem löses genom att berörda myndigheter kom-&lt;br&gt;mer överens om i vilken omfattning ärenden skall handläggas av skatte-&lt;br&gt;myndigheten under ett uppbyggnadsskede.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott som bör utredas av skattemyndigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De argument som har anförts for att skattemyndigheten skall få utföra&lt;br&gt;förundersökningar har främst bäring på skattebrottslighet. Men även an-&lt;br&gt;nan brottslighet kan ha sådant samband med skattemyndigheternas verk-&lt;br&gt;samhet att det är naturligt att skattemyndigheten utfor förundersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det brott som mest typiskt är nära sammanhängande med många for-&lt;br&gt;mer av skattebrottslighet, och inte sällan utgör en förutsättning for den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottsligheten, är bokföringsbrott. På grund av att beskattningen av den&lt;br&gt;som är bokföringspliktig i allt väsentligt vilar på ett underlag som beräk-&lt;br&gt;nats på bokföringsmässiga grunder och med iakttagande av god redovis-&lt;br&gt;ningssed finns en mycket nära koppling mellan beskattning och bokföring.&lt;br&gt;Bokföringslagens regler faller därför inom skattemyndighetens kompe-&lt;br&gt;tensområde. När misstanke om bokföringsbrott uppkommer inom ramen&lt;br&gt;för en skatteutredning kan det därför många gånger vara både praktiskt&lt;br&gt;och effektivt att låta skattemyndigheten biträda åklagaren vid förunder-&lt;br&gt;sökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver brott enligt skattebrottslagen och bokföringsbrott finns ytterliga-&lt;br&gt;re några brott som faller inom skattemyndighetens verksamhetsområde.&lt;br&gt;Som exempel kan anges brott som gäller folkbokföringen. Den som&lt;br&gt;underlåter att fullgöra sin skyldighet att anmäla flyttning kan i vissa fall&lt;br&gt;dömas till penningböter (25, 26 och 40 §§ folkbokföringslagen&lt;br&gt;[1991:481]). Också kontroller enligt lagen (1996:598) om kontroll av&lt;br&gt;yrkesmässiga vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol och tobak&lt;br&gt;utförs av en skattemyndighet. I sammanhanget kan nämnas att en skatte-&lt;br&gt;myndighet som fattar misstanke om brott mot förbud att låna pengar av&lt;br&gt;aktiebolag (12 kap. 7 § och 19 kap. 1 § första stycket 4 aktiebolagslagen&lt;br&gt;[1975:1385]) respektive av pensionsstiftelse (11 § tredje stycket lagen&lt;br&gt;[1967:531] om tryggande av pensionsutfästelse m.m.) är skyldig att anmä-&lt;br&gt;la misstanken till åklagaren (22 § taxeringsförordningen [1990:1236]). De&lt;br&gt;nu nämnda brotten hanteras redan i nuvarande system i betydande omfatt-&lt;br&gt;ning av skattemyndigheterna och faller således inom skattemyndigheter-&lt;br&gt;nas specialkompetens. Det är därför enligt vår mening både rationellt och&lt;br&gt;lämpligt att brottsutredningar inom dessa områden handhas av&lt;br&gt;skattebrottsenheter inom skattemyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottsenhetema bör kunna biträda åklagaren vid förundersök-&lt;br&gt;ningar om brott inom skatteområdet, även när dessa brott förekommer i&lt;br&gt;samma utredning som annan brottslighet. Vi anser, liksom ekobrottsbered-&lt;br&gt;ningen, att skattebrottsenhetema bör kunna biträda åklagaren även vid&lt;br&gt;förundersökning i fråga om andra slags brott än de vi nu särskilt nämnt,&lt;br&gt;om det är lämpligt med hänsyn till brottets beskaffenhet och dess samband&lt;br&gt;med misstänkt skattebrottslighet. Vid blandad brottslighet bör åklagaren&lt;br&gt;ha en ventil som i det enskilda fallet gör det möjligt att fördela uppgifterna&lt;br&gt;mellan skattebrottsenhetema och polisen för att åstadkomma en praktisk&lt;br&gt;och lämplig handläggning i enskilda ärenden. Åklagaren bör dock i dessa&lt;br&gt;fall kunna uppdra åt skattebrottsenhetema att genomföra utredningen en-&lt;br&gt;dast om det finns särskilda skäl. Förfalskning är ett brott som, med till-&lt;br&gt;lämpning av denna ventil, bör kunna utredas av skattebrottsenhetema&lt;br&gt;exempelvis när det ingår som ett led i skattebrottslighet. En annan sak är&lt;br&gt;att teknisk expertis från polisen kan behöva anlitas som ett led i förfalsk-&lt;br&gt;ningsutredningen. Avgörandet ligger emellertid som redan nämnts hos&lt;br&gt;åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklade brottsutredningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förundersökning behöver inte genomföras om det ändå finns tillräck-&lt;br&gt;liga skäl for åtal och det gäller ett brott som inte kan antas föranleda någon&lt;br&gt;annan påföljd än böter (23 kap. 22 § rättegångsbalken). I vissa enkla fall&lt;br&gt;finns det alltså möjlighet att utreda brott utan att tillämpa reglerna om&lt;br&gt;förundersökning. Vid t.ex. många trafikbrott utgör polisens primärrapport&lt;br&gt;underlag for åklagarens beslut om att väcka åtal eller utfärda strafföreläg-&lt;br&gt;gande. Utredningsformen benämns i fortsättningen förenklad brottsutred-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottsberedningen har föreslagit att skattekriminalen - i likhet med&lt;br&gt;polisen och tullkriminalen - skall få utföra förenklade brottsutredningar.&lt;br&gt;Beredningen anser att förfarandet for skattekriminalens del har betydelse&lt;br&gt;särskilt när det gäller att ta fram utredningsunderlag för utfärdande av&lt;br&gt;strafföreläggande med hänsyn till den nära funktionella kopplingen mellan&lt;br&gt;strafföreläggandet och det förenklade utredningsforfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, Justitieombudsmannen och Riksåklagaren, anser&lt;br&gt;att utrymmet for att använda ett förenklat utredningsförfarande är betyd-&lt;br&gt;ligt mindre än vad ekobrottsberedningen föreställt sig. Bakgrunden till&lt;br&gt;deras ställningstagande synes främst vara att det enligt deras uppfattning&lt;br&gt;inte finns några eller i vart fall synnerligen få skattebrottsärenden av så&lt;br&gt;enkel beskaffenhet att det går att utreda dessa genom ett förenklat utred-&lt;br&gt;ningsförfarande. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det inger betänk-&lt;br&gt;ligheter att låta skattekriminalen bedriva förenklade brottsutredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning är det i dag närmast ogörligt att på ett&lt;br&gt;tillförlitligt sätt bedöma hur ofta ett förenklat utredningsförfarande kan&lt;br&gt;komma att användas vid utredningen av skattebrottslighet i framtiden.&lt;br&gt;Omständigheter som talar mot större volymer är bl.a. att det under 1994&lt;br&gt;utfärdades endast 120 strafförelägganden för brott mot skattebrottslagen&lt;br&gt;och uppbördslagen. Till detta kommer att betalbrottet i 6 § skattebrotts-&lt;br&gt;lagen skall avkriminaliseras den 1 november 1997 (jfr prop. 1996/97:100,&lt;br&gt;bet. 1996/97:SkU23, rskr. 1996/97:276, SFS 1997:486), vilket kommer att&lt;br&gt;minska det antal fall som kan tänkas bli föremål för ett förenklat förfaran-&lt;br&gt;de. Ä andra sidan innebär förslagen till skattebrottsenheter en ambitions-&lt;br&gt;höjning på skattebrottsområdet. Enligt en uppskattning som gjorts av&lt;br&gt;Riksskatteverket kan det bli aktuellt att utfärda strafförelägganden i minst&lt;br&gt;1 000 ärenden per år. En viktig punkt i detta är att ärenden som i dag inte&lt;br&gt;prioriteras skall leda till lagforing. Förutom tveksamheten om antalet&lt;br&gt;brottsutredningar som kan bedrivas utan att förundersökning inleds har det&lt;br&gt;enligt regeringens bedömning inte kommit fram något som talar mot att&lt;br&gt;skattemyndigheterna får göra förenklade brottsutredningar. Enligt vår&lt;br&gt;uppfattning finns det i stället starka skäl för att låta skattemyndigheterna&lt;br&gt;självständigt få utföra förenklade utredningar. Rättssäkerhetsaspektema&lt;br&gt;kommer även inledningsvis att tryggas genom att en åklagare slutligt tar&lt;br&gt;ställning till om utredningen ger ett tillräckligt underlag för att utfärda&lt;br&gt;strafföreläggande och att han, om så inte är fallet, alltid kan välja att låta&lt;br&gt;inleda en förundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vilken takt det förenklade utredningsförfarandet i realiteten skall läg-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gas på skattemyndigheterna bör dock liksom andra frågor bli en sak för Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;Riksskatteverket och Riksåklagaren att komma överens om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffprocessuella tvångsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt ställningstagande att åklagare i det nu aktuella perspektivet alltid&lt;br&gt;skall vara undersökningsledare i skattebrottsenhetemas förundersökningar&lt;br&gt;innebär att endast åklagaren får besluta om tvångsmedel inom skattemyn-&lt;br&gt;digheternas område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottsberedningen anser att det i vissa fall bör kunna vara en upp-&lt;br&gt;gift för skattekriminalen att verkställa åklagarens tvångsmedelsbeslut&lt;br&gt;framför allt i situationer då skattekriminalens skattekompetens kan utnytt-&lt;br&gt;jas. Ett annat argument är att utredningsåtgärdema kan hållas ihop inom&lt;br&gt;skattekriminalen. Beredningen har därför föreslagit att skattekriminalen&lt;br&gt;skall få verkställa beslut om husrannsakan och beslag samt åtgärd enligt&lt;br&gt;27 kap. 15 § rättegångsbalken. Vid fara i dröjsmål föreslås att skattekrimi-&lt;br&gt;nalen skall få ta egendom i beslag eller vidta åtgärd enligt 27 kap. 15 §&lt;br&gt;rättegångsbalken utan föregående beslut av åklagaren eller rätten. Sådan&lt;br&gt;åtgärd skall skyndsamt anmälas till åklagaren som omedelbart skall pröva&lt;br&gt;om åtgärden skall bestå. När skattekriminalen verkställer ett beslut om&lt;br&gt;husrannsakan skall myndigheten få bereda sig tillträde till slutet utrymme&lt;br&gt;eller lokal som inte är bostad, om det behövs för att åtgärden skall kunna&lt;br&gt;utföras. Beredningens förslag begränsas av att skattekriminalen inte skall&lt;br&gt;ha befogenhet att utöva våld mot person. Man har därför ansett att skatte-&lt;br&gt;kriminalen inte heller skall få göra gripande, hämta någon till förhör, göra&lt;br&gt;kroppsvisitation, ta fingeravtryck m.m. Andra områden som skattekrimi-&lt;br&gt;nalen enligt förslaget inte skall få ägna sig åt är hemlig teleövervakning&lt;br&gt;och vissa andra tekniska undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har varit kritiska till att ge skattebrottsenheten&lt;br&gt;befogenheter i fråga om straffprocessuella tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det i och för sig kan finnas skäl att ge skattebrotts-&lt;br&gt;enhetema vissa befogenheter i samband med tvångsmedelsanvändning.&lt;br&gt;Redan nu biträder skatterevisorer ofta polisen vid husrannsakningar.&lt;br&gt;Tvångsmedelsanvändning är inte heller i övrigt något okänt för&lt;br&gt;skatteförvaltningen. Skattemyndigheterna verkställer beslut om tvångs-&lt;br&gt;åtgärder enligt lagen om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfaran-&lt;br&gt;det. Trots detta anser regeringen att skattebrottsenheten inte nu bör få&lt;br&gt;använda straffprocessuella tvångsmedel. Det kan dock finnas skäl att på&lt;br&gt;nytt ta upp frågan i samband med en utvärdering av reformen. I de fall där&lt;br&gt;användandet av straffprocessuella tvångsåtgärder aktualiseras i en skatte-&lt;br&gt;brottsutredning bör således dessa åtgärder precis som i dag verkställas av&lt;br&gt;polisen eventuellt med biträde av skattebrottsenheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa andra åtgärder under förundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottsberedningen anser att skattekriminalen inte skall få göra gripan-&lt;br&gt;den, hämta personer till forhör, utföra kroppsvisitationer eller ta finger-&lt;br&gt;avtryck m.m. Argumenten för detta är främst att vissa av åtgärderna förut-&lt;br&gt;sätter befogenhet att bruka våld mot person eller annars är typiskt polisiära&lt;br&gt;angelägenheter som det inte kommer att finnas något större behov av inom&lt;br&gt;skattebrottsutredande verksamheten. Regeringen delar beredningens&lt;br&gt;bedömning därvidlag. Om det uppstår behov av de nämnda åtgärderna bör&lt;br&gt;åklagaren som förundersökningsledare i stället begära att polisen&lt;br&gt;medverkar i nämnda hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Uppgifter utanför förundersökning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6.2.1 Förutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Skattebrottsenheten skall få utföra s.k. för-&lt;br&gt;utredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottsberedningens förslag överensstämmer med vårt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Justitieombudsmannen anser bl.a. att beredning-&lt;br&gt;ens ståndpunkt saknar stöd i gällande rätt, eftersom det inte under en för-&lt;br&gt;utredning går att hämta in uppgifter från någon som under förundersök-&lt;br&gt;ningen kan komma att misstänkas för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Åklagarens beslut om att inleda en&lt;br&gt;förundersökning grundas ofta på en anmälan. Åklagaren kan också inleda&lt;br&gt;en förundersökning på eget initiativ. 1 detta ligger att åklagaren ibland kan&lt;br&gt;behöva komplettera underlaget för att kunna ta ställning till om en förun-&lt;br&gt;dersökning skall inledas eller inte. Ett sådant inledande utredningsarbete&lt;br&gt;brukar benämnas förutredning. Förutredningar om skattebrottslighet utförs&lt;br&gt;i dag av polisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta förundersökningar om skattebrott grundas på en anmälan från&lt;br&gt;skattemyndigheten. Underlaget för anmälan redovisas vanligen i en revi-&lt;br&gt;sionspromemoria eller en underhandspromemoria. Promemorian utgör i de&lt;br&gt;flesta fall ett tillräckligt underlag för att åklagaren skall kunna ta ställning&lt;br&gt;till den objektiva sidan av brottsmisstankarna, alltså frågan om de faktiska&lt;br&gt;omständigheterna. Det kan dock ibland behövas kompletterande sakupp-&lt;br&gt;gifter för att göra en inledande bedömning av det subjektiva rekvisitet,&lt;br&gt;dvs. om det kan antas att den misstänkte handlat med uppsåt eller av&lt;br&gt;vårdslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutredning kan avse utredningsåtgärder som registerslagning eller&lt;br&gt;inhämtande av muntliga uppgifter under hand. 1 regel handlar det om att ta&lt;br&gt;reda på enkla förhållanden, t.ex. vem som är arbetsgivare till en viss&lt;br&gt;arbetstagare eller vem som är legal ställföreträdare för ett bolag. En för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredning kan också ta sikte på den juridiska bedömningen av föreliggan-&lt;br&gt;de fakta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inrättandet av skattebrottsenheter vid skattemyndigheterna torde inte&lt;br&gt;påverka behovet av att göra förutredningar. I en organisation där åklaga-&lt;br&gt;ren anlitar biträde av en skattebrottsenhet vid förundersökningar om miss-&lt;br&gt;tänkt brottslighet inom skatteområdet bör det enligt vår mening vara en&lt;br&gt;uppgift för skattebrottsenheten att biträda åklagaren i det avseendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.2 Underrättelseverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Skattebrottsenheten skall få bedriva under-&lt;br&gt;rättelseverksamhet i fråga om brott inom skatteområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottsenheten skall få brottsförebyggande uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksåklagaren anser att ett samlat grepp bör tas på&lt;br&gt;underrättelseverksamheten på ekobrottsområdet och att skatteförvalt-&lt;br&gt;ningens personal inte skall bedriva sådan verksamhet. Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;anser att en uppdelning av kriminalunderrättelsetjänsten på skattekriminal,&lt;br&gt;Ekobrottsmyndighet och polis vore katastrofal. Riksskatteverket anser inte&lt;br&gt;att frågan om kriminalunderrättelseverksamhet bör anstå. Verket vill att&lt;br&gt;verksamheten byggs upp på liknande sätt som tullkriminalens&lt;br&gt;underrättelseverksamhet. Jusek ifrågasätter det meningsfulla i att bygga&lt;br&gt;upp parallella organisationer inom ekobrottsområdet för spaning,&lt;br&gt;kriminalunderrättelse, internationella kontakter och brottsförebyggande&lt;br&gt;verksamhet. Polisförbundet anser att all underrättelseverksamhet bör skö-&lt;br&gt;tas av polisen, men är positivt till att skattemyndigheterna deltar i det&lt;br&gt;brottsförebyggande arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Kriminalunderrättelseverksamhet&lt;br&gt;tjänar bl.a. till att ta fram underlag för analyser som kan läggas till grund&lt;br&gt;för vilken inriktning i stort en verksamhet skall ha eller for att initiera&lt;br&gt;konkreta brottsutredningar. I vid bemärkelse kan underrättelseverksam-&lt;br&gt;heten sägas syfta till att klarlägga om brottslig verksamhet har förekom-&lt;br&gt;mit, pågår eller kan förutses. Kriminalunderrättelseverksamhet rörande&lt;br&gt;ekobrott förekommer bl.a. vid Rikskriminalpolisens underrättelseenhet.&lt;br&gt;Även vid länskriminalorganisationen finns underrättelsefunktioner under&lt;br&gt;uppbyggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteförvaltningen bedriver inom ramen för skattekontrollen en verk-&lt;br&gt;samhet som har klara beröringspunkter med polisens underrättelseverk-&lt;br&gt;samhet. För skatteförvaltningens del handlar det om att samla in och ana-&lt;br&gt;lysera underlag for att ta ställning till inriktningen av skattekontrollen -&lt;br&gt;t.ex. att en viss bransch skall kontrolleras - eller att revision skall göras i&lt;br&gt;ett visst företag. Ändamålet är således dels att göra skattekontrollen effek-&lt;br&gt;tiv dels att skaffa fram underlag for en korrekt beskattning. Det är också&lt;br&gt;vanligt att det kommer fram uppgifter vid skattekontrollen som väcker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;misstankar om brott och som därför anmäls till åklagare. Skatteförvalt- Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;ningen får vidare en ingående kännedom om förhållanden som kan ha stor&lt;br&gt;betydelse för den brottsbekämpande verksamheten. Det handlar bl.a. om&lt;br&gt;branschförhållanden, utländska förhållanden, metoder för skatteundan-&lt;br&gt;dragande, personer och företag som ofta förekommer i tvivelaktiga affärs-&lt;br&gt;och skattesammanhang etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt regeringens mening en mer eller mindre självklar följd av&lt;br&gt;inrättandet av skattebrottsenheter vid skattemyndigheterna att dessa ges&lt;br&gt;befogenhet att bedriva kriminalunderrättelseverksamhet när det gäller&lt;br&gt;brott inom skatteområdet. Om skattebrottsenheten inte får möjlighet att&lt;br&gt;bedriva underrättelseverksamhet kommer den enligt vår mening att sakna&lt;br&gt;ett nödvändigt verktyg för att bedriva den skattebrottsutredande verk-&lt;br&gt;samheten på ett effektivt sätt. Det ger också skattebrottsenhetema i princip&lt;br&gt;samma utredningsverktyg som skattemyndigheterna redan har inom ramen&lt;br&gt;för den fiskala verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som några remissinstanser har påpekat innebär detta att kriminalunder-&lt;br&gt;rättelseverksamheten i fråga om brott inom skatteområdet delas upp på&lt;br&gt;flera myndigheter. Eventuella negativa konsekvenser av en uppdelning av&lt;br&gt;sådan verksamhet på flera myndigheter bör enligt vår mening inte över-&lt;br&gt;drivas. Risken för negativa konsekvenser måste även vägas mot de själv-&lt;br&gt;klara fördelar det innebär att ha specialkunskaper i fråga om skattebrotts-&lt;br&gt;lighet samlade hos en myndighet. Det har särskilt stor betydelse mot bak-&lt;br&gt;grund av att skattebrott många gånger begås isolerad från annan kriminali-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att skattebrottsenhetema vid skattemyndigheterna ges befogenhet att&lt;br&gt;bedriva underrättelseverksamhet inom skattebrottsområdet skall dock inte&lt;br&gt;ses som någon inskränkning av polisens nuvarande uppgifter i fråga&lt;br&gt;brottslighet inom skatteområdet. Det övergripande ansvaret att bekämpa&lt;br&gt;brott ligger alltjämt hos polisen. Det blir således polisens uppgift att se till&lt;br&gt;att det tas ett helhetsgrepp på kriminaliteten inbegripet den inom skatte-&lt;br&gt;området. Den föreslagna ordningen medför självfallet att de inblandade&lt;br&gt;myndigheterna måste skapa olika samarbetsformer så att effektiviteten i&lt;br&gt;kampen mot den ekonomiska brottsligheten i övrigt inte förloras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattebrottsenhetemas befogenhet att samla in, bearbeta och analysera&lt;br&gt;information beträffande skattebrottsligheten aktualiserar frågor som rör&lt;br&gt;behovet av register för skattebrottsutredningar och även vilket slag av&lt;br&gt;information som bör få registreras. I praktiken kommer skattebrottsen-&lt;br&gt;hetemas underrättelseverksamhet att begränsas av vilka uppgifter som får&lt;br&gt;registreras och föras med hjälp av automatisk databehandling. Dessa frå-&lt;br&gt;gor och vissa andra registerfrågor rörande utredningar om skattebrott m.m.&lt;br&gt;utreds för närvarande av Skattekriminalregisterutredningen (Fi 1996:15).&lt;br&gt;Vi återkommer i dessa frågor när utredningen slutfört sitt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsförebyggande arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens strategi mot ekobrott (skr. 1994/95:217) framhålls att skatte-&lt;br&gt;kontrollen har en central funktion när det gäller att förebygga kriminalitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom skatteområdet. Det innebär att skattemyndigheterna redan i dag ge-&lt;br&gt;nom skattekontrollen svarar för den förmodligen mest effektiva brotts-&lt;br&gt;preventiva verksamheten inom sitt område. Någon bestämmelse i instruk-&lt;br&gt;tionen för skatteförvaltningen som ger skattemyndigheterna möjlighet att&lt;br&gt;vidta särskilda brottsförebyggande åtgärder finns emellertid inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att skattemyndigheterna till stor del kommer att utföra den&lt;br&gt;brottsutredande verksamheten vad gäller skattebrott bör de också enligt&lt;br&gt;vår mening utföra särskilda brottsförebyggande insatser i fråga om brott&lt;br&gt;inom skatteområdet. De brottsförebyggande insatser som avses är av sam-&lt;br&gt;ma slag som gäller för polisen enligt 2 § polislagen (1984:387). Det kan&lt;br&gt;t.ex. innebära att skattemyndigheterna ger ut information som syftar till att&lt;br&gt;förebygga skattebrottslighet. Sådana insatser skulle skilja sig från övrig&lt;br&gt;information från skatteförvaltningen genom att ha ett uttalat skattebrotts-&lt;br&gt;ligt perspektiv i stället för ett skatterättsligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Spaning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Skattebrottsenhetema skall få bedriva spaning i&lt;br&gt;fråga om brott på skatteområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottsutredningens förslag stämmer i huvudsak överens med&lt;br&gt;regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Justitiekanslern har pekat på att spaningsverksam-&lt;br&gt;heten enligt förslaget är helt oreglerad. Riksskatteverket vill att verk-&lt;br&gt;samheten byggs upp på liknande sätt som tullens spaningsverksamhet.&lt;br&gt;Verket anser att behovet av yttre spaning är större än vad som framgår av&lt;br&gt;beredningens rapport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Spaning kan ingå som ett led både i&lt;br&gt;en förutredning och en förundersökning. Spaningen syftar i dessa fall till&lt;br&gt;att skaffa fram underlag för en konkret brottsmisstanke, dvs. det primära&lt;br&gt;syftet med spaningen är att införskaffa underlag för att bedöma om en&lt;br&gt;förundersökning skall inledas eller inte eller om åtal skall väckas.&lt;br&gt;Spaningsverksamheten kan också vara mer allmänt inriktad på att samla&lt;br&gt;in, bearbeta och analysera information som kan ha betydelse i ett framtida&lt;br&gt;spanings- eller utredningsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer såväl yttre som inre spaning. Yttre spaning kan bestå i&lt;br&gt;att hämta in upplysningar genom att observera misstänkta och andra, kart-&lt;br&gt;lägga kontakter, resor och andra förehavanden etc. Inre spaning avser att&lt;br&gt;ta fram ett informationsunderlag om exempelvis en person eller ett företag&lt;br&gt;genom att hämta uppgifter från register, gå igenom arkiverat material eller&lt;br&gt;på annat sätt bearbeta information inne på polishuset. Skälet kan vara att&lt;br&gt;man vill få en så fullständig bild av en misstänkt person som möjligt eller&lt;br&gt;att man vill kartlägga ett antal personer som, mot bakgrund av vad som&lt;br&gt;redan är känt om dem hos polisen, skulle kunna ha samband med ett brott&lt;br&gt;som har begåtts men där polisen ännu inte har någon misstänkt gärnings-&lt;br&gt;man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisens spaningsinsatser som inte utgör ett led i en förundersökning Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;sker med stöd av 2 § polislagen (1984:387). I princip kan emellertid var&lt;br&gt;och en som vill, bedriva spaning förutsatt att spaningen inte innefattar&lt;br&gt;brott, t.ex. ofredande. En annan sak är att vissa inslag i spaningen kan&lt;br&gt;innebära ingrepp mot enskilda som kan kräva särskilt lagstöd, t.ex. använ-&lt;br&gt;dande av tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spaning utgör i princip en utredningsmetod. Frågan är om det bör ingå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i skattebrottsenhetemas uppgifter att utföra spaning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spaningsinsatser for utredning av skattebrott förekommer oftast när det&lt;br&gt;är fråga om blandad brottslighet, dvs. i de fall skattebrott ingår som en del&lt;br&gt;av kriminaliteten. Spaning i rena skattebrottsutredningar handlar vanligen&lt;br&gt;om att inhämta uppgifter som också behövs i skattekontrollen, t.ex.&lt;br&gt;omfattningen av en näringsidkares produktion eller förekomsten av svart&lt;br&gt;arbetskraft. Någon egentlig skillnad mellan den spaning som i dag sker i&lt;br&gt;polisens regi och det slag av utredningsverksamhet som bedrivs av&lt;br&gt;skattemyndigheten i den fiskala verksamheten finns inte. De uppgifter&lt;br&gt;som behöver samlas in, bearbetas och analyseras är i princip desamma i&lt;br&gt;skattebrottsutredningen som i skatteutredningen. Vi ser inget skäl att in-&lt;br&gt;skränka utredningsmöjlighetema i brottsutredningen i förhållande till den&lt;br&gt;fiskala verksamheten. I skattemyndigheternas uppgifter bör därför ingå att&lt;br&gt;bedriva spaning i fråga om brott inom skatteområdet i den utsträckning&lt;br&gt;som tillkommer polisen enligt polislagen. Befogenheten bör således avse&lt;br&gt;spaning oavsett om en förundersökning har inletts eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om yttre spaning är det viktigt att påpeka att skattebrottsen-&lt;br&gt;hetemas personal kommer att sakna många befogenheter som polisen har,&lt;br&gt;t.ex. möjligheten att använda våld i vissa situationer. Därigenom finns det&lt;br&gt;en naturlig gräns för skattebrottsenhetemas spaningsverksamhet. T.ex. kan&lt;br&gt;yttre spaning med personal från skattebrottsenhetema komma i fråga en-&lt;br&gt;dast i okomplicerade fall där situationen framstår som ofarlig.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Lagteknisk lösning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Skatteförvaltningens uppgifter vid utredning av&lt;br&gt;skattebrott regleras i en ny lag, lagen om skattemyndigheters med-&lt;br&gt;verkan vid brottsutredningar. I den nya lagen ges föreskrifter som&lt;br&gt;kompletterar rättegångsbalkens regler om förundersökning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteförvaltningen skall få anmäla skattebrottslighet på bötesnivå&lt;br&gt;till skattebrottsenheten om den missstänkte kan antas erkänna&lt;br&gt;gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottsberedningens förslag överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förutom att beredningen föreslagit att alla brott på bötesnivå skall kunna&lt;br&gt;anmälas till skattekriminalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att erinra mot den lagtek-&lt;br&gt;niska lösningen som sådan. Justitieombudsmannen anser dock att lag-&lt;br&gt;texten bör utformas i närmare anslutning till varusmugglingslagen. Riks-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åklagaren anser att brottsanmälningar alltid skall göras till åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De uppgifter som skattebrottsenheten&lt;br&gt;föreslås få regleras i dag huvudsakligen i rättegångsbalken. Ekobrotts-&lt;br&gt;beredningen har bedömt att en lösning innebärande att de nya reglerna&lt;br&gt;förs in i rättegångsbalken skulle bli snårig och otillgänglig eftersom den&lt;br&gt;ordning som föreslagits för skattekriminalens del i flera avseenden skiljer&lt;br&gt;sig från vad som gäller i fråga om polisen. Befintliga regler skulle behöva&lt;br&gt;byggas ut och modifieras. De skulle dessutom spridas ut på åtskilliga stäl-&lt;br&gt;len i kapitlen om förundersökning och tvångsmedel. Beredningen har&lt;br&gt;också funnit det olämpligt att föra in de nu föreslagna reglerna i skatte-&lt;br&gt;brottslagen (1971:69).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om den nya lagen måste läsas mot bakgrund av rättegångsbalken&lt;br&gt;får en lösning med en särskild lag enligt vår bedömning ändå anses ha&lt;br&gt;betydande fördelar jämfört med en reglering i rättegångsbalken. En regle-&lt;br&gt;ring i skattebrottslagen skulle knappast heller ha några beaktansvärda&lt;br&gt;fördelar gentemot lösningen med en särskild lag. Regeringen delar därför&lt;br&gt;beredningens överväganden i dessa delar. Motiven för den närmare ut-&lt;br&gt;formningen av lagen framgår av avsnitt 11.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den rollfördelning som följer av förslagen i det följande är det&lt;br&gt;naturligt att de flesta brottsanmälningar från skattemyndigheternas fiskala&lt;br&gt;gren skall göras till åklagare eftersom det är åklagaren som skall besluta&lt;br&gt;om förundersökning skall inledas eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För brott där det finns anledning att anta att förundersökning inte behö-&lt;br&gt;ver inledas for att s.k. förenklad brottsutredning är tillfyllest, se avsnitt&lt;br&gt;6.1, bör dock anmälan kunna ske till skattebrottsenheten. Avsikten är ju i&lt;br&gt;dessa fall att skattebrottsenheten skall prestera ett underlag som gör det&lt;br&gt;möjligt för åklagaren att direkt utfärda strafföreläggande. Om skattebrotts-&lt;br&gt;enheten gör en annan bedömning än skattemyndighetens fiskala gren om&lt;br&gt;möjligheten att använda sig av förenklad brottsutredning, eller om det&lt;br&gt;under utredningen framkommer att den misstänkte bestrider ansvar, bör&lt;br&gt;skattebrottsenheten överlämna ärendet till åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Skatteutredningar vid brottsmisstanke&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Uppgiftsskyldigheten i skatteutredningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska systemet för beskattning av inkomst och förmögenhet bygger&lt;br&gt;sedan början av seklet på uppgifter som den skattskyldige lämnar i själv-&lt;br&gt;deklarationen. Kontrolluppgiftsskyldigheten, dvs. skyldigheten att lämna&lt;br&gt;uppgifter till ledning för annans taxering, har efter hand byggts ut.&lt;br&gt;Löntagarbeskattningen sker numera till stor del på grundval av uppgifter&lt;br&gt;från tredje man. Fr.o.m. 1995 års taxering förtrycks uppgifter från&lt;br&gt;kontrolluppgifterna på den förenklade självdeklarationen. Sker taxeringen&lt;br&gt;på grundval av en särskild självdeklaration lämnar den skattskyldige upp-&lt;br&gt;gifter i deklarationen. Oavsett vilken typ av deklaration som lämnas, an-&lt;br&gt;svarar den skattskyldige själv för att uppgifterna är riktiga. De skattskyldi-&lt;br&gt;ga har en omfattande uppgiftsskyldighet utöver vad som framgår av dekla-&lt;br&gt;rationsformulären. Enligt 2 kap. 3 § lagen (1990:325) om självdeklaration&lt;br&gt;och kontrolluppgifter, LSK, skall var och en, utöver vad som framgår av&lt;br&gt;formulären, meddela de ytterligare upplysningar som kan vara av betydel-&lt;br&gt;se för egen taxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsskyldigheten upphör inte för den skattskyldige när deklara-&lt;br&gt;tionen lämnats in till skattemyndigheten. Han är också skyldig att med-&lt;br&gt;verka under en eventuell efterföljande skatteutredning genom att ge in de&lt;br&gt;handlingar och lämna de uppgifter som behövs för utredningen. Enligt 3&lt;br&gt;kap. 5 § taxeringslagen (1990:324), TL, får skattemyndigheten förelägga&lt;br&gt;den som är eller kan antas vara skattskyldig att lämna uppgift, visa upp&lt;br&gt;handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av&lt;br&gt;att uppgifterna i deklarationen är riktiga eller annars för hans taxering. Ett&lt;br&gt;föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att det&lt;br&gt;annars inte följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser om uppgiftsskyldighet, liknande dem i lagen om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter och taxeringslagen, som tidigare&lt;br&gt;fanns i bl.a. uppbördslagen (1953:272), mervärdesskattelagen (1994:200)&lt;br&gt;och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare finns&lt;br&gt;numera i skattebetalningslagen (1997:483). Motsvarande bestämmelser&lt;br&gt;finns också i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter&lt;br&gt;och tullagen (1994:1550).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För uppgifter som lämnas till skattemyndigheten råder sanningsplikt.&lt;br&gt;Skriftliga oriktiga uppgifter som skattemyndigheten inte kunnat rätta med&lt;br&gt;stöd av kontrolluppgift kan medföra skattetillägg enligt skatteförfattning-&lt;br&gt;ama och i grövre fall påföljd enligt skattebrottslagen (1971:69).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en effektiv och likformig beskattning skall kunna åstadkommas&lt;br&gt;förutsätter beskattningssystemet ändamålsenliga regler för kontroll av att&lt;br&gt;de skattskyldiga fullföljer sin uppgiftsskyldighet och att skattelagarna&lt;br&gt;efterlevs. Skattemyndigheten har därför tämligen vida kontrollbefogen-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten får, som tidigare nämnts, förelägga den skattskyldi-&lt;br&gt;ge att komma in med behövliga upplysningar samt att visa upp kvitton och&lt;br&gt;liknande handlingar. Om det finns anledning att anta att den skattskyldige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte kommer att följa föreläggandet får det enligt 3 kap. 5 § TL förenas Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;med vite. Frågor som aktualiseras av den skattskyldiges uppgifter i dekla-&lt;br&gt;rationen kan, om han medger det, kontrolleras vid besök hos honom eller&lt;br&gt;vid annat personligt sammanträffande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Taxerings- och skatterevision är den djupaste nivån för kontroll av&lt;br&gt;uppgiftslämnandet. Vid revision kan revisorn granska alla handlingar som&lt;br&gt;har samband med verksamheten. Revisionen och granskningen får emel-&lt;br&gt;lertid omfatta endast de handlingar som behövs för att kontrollera att&lt;br&gt;deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts. Huvudregeln är enligt&lt;br&gt;3 kap. 10 § TL att revisionen skall bedrivas i samverkan med den&lt;br&gt;skattskyldige. Vid revisionen skall den reviderade ge den hjälp som&lt;br&gt;behövs. Han skall tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar&lt;br&gt;som behövs för granskningen. Vidare skall han lämna tillträde till&lt;br&gt;utrymmen om det behövs samt om möjligt ställa en ändamålsenlig&lt;br&gt;arbetsplats till förfogande. Om den reviderade inte medverkar vid&lt;br&gt;revisionen får skattemyndigheten enligt 3 kap. 12 § sista stycket TL&lt;br&gt;förelägga honom vid vite att bl.a. tillhandahålla handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga skatter, t.ex. mervärdesskatt, arbetsgivaravgifter och punkt-&lt;br&gt;skatter, kontrolleras på liknande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den skattskyldige inte medverkar eller om det finns risk att han&lt;br&gt;undanröjer bevis kan skattemyndigheten vidta vissa tvångsåtgärder med&lt;br&gt;stöd av lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsför-&lt;br&gt;farandet (tvångsåtgärdslagen). Lagen är tillämplig vid revision och annan&lt;br&gt;kontroll inom skatte- och avgiftsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har tillträtt den europeiska konventionen av den 4 november&lt;br&gt;1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläg-&lt;br&gt;gande friheterna (Europakonventionen). Konventionen har genom lagen&lt;br&gt;(1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna inkorporerats i&lt;br&gt;svensk rätt. I artikel 6 i Europakonventionen garanteras enskilda visst&lt;br&gt;skydd och vissa rättigheter i brottmål och vid tvister om civila rättigheter&lt;br&gt;eller skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattekontrollutredningen (Fi 1995:05) har i betänkandet Artikel 6 i&lt;br&gt;Europakonventionen och skatteutredningen (SOU 1996:116) analyserat&lt;br&gt;hur den enskildes uppgiftsskyldighet i skatteutredningar förhåller sig till&lt;br&gt;konventionens sjätte artikel, främst mot bakgrund av Europadomstolens&lt;br&gt;dom i fallet Funke mot Frankrike.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Konflikten mellan skatteutredning och&lt;br&gt;skattebrottsutredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Finns det anledning att anta att den skattskyl-&lt;br&gt;dige eller, om den skattskyldige är juridisk person, ställföreträdare för&lt;br&gt;den skattskyldige har begått brott, får den skattskyldige inte föreläg-&lt;br&gt;gas vid vite att medverka i utredningen av en fråga som har samband&lt;br&gt;med den gärning som brottsmisstanken avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattekontrollutredningens förslag: Utredningen föreslår att beskatt-&lt;br&gt;ningsmyndigheten inte skall få begära den skattskyldiges medverkan efter&lt;br&gt;den tidpunkt då myndigheten funnit att den skattskyldige skäligen kan&lt;br&gt;misstänkas för skattebrott eller brott mot vissa andra författningar utan att&lt;br&gt;först underrätta den skattskyldige om misstanken och om hans rätt att inte&lt;br&gt;medverka i skatteutredningen. Detsamma gäller om myndigheten redan&lt;br&gt;dessförinnan anmält misstanke om brott till åklagaren. Utredningen före-&lt;br&gt;slår också att reglerna om anmälningsskyldighet i bl.a. skattebrottslagen&lt;br&gt;ändras så att anmälan till åklagare skall göras senast vid den tidpunkt när&lt;br&gt;någon skäligen kan misstänkas för brott enligt skattebrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den helt övervägande delen av remissinstanserna&lt;br&gt;är positiva till någon form av lagreglering men många framför synpunkter&lt;br&gt;på hur den bör utformas. Adovokatsamfundet menar att den brottsmiss-&lt;br&gt;tänktes passivitetsrätt spänner över ett vidare fält än skatteutredningar.&lt;br&gt;Passivitetsrätten bör därför bli föremål för en särskild utredning. Samfun-&lt;br&gt;det anser också att rättspraxis inte ger stöd för uppfattningen att den miss-&lt;br&gt;tänkte måste vara kvalificerat misstänkt för att få åberopa passivitetsrätten.&lt;br&gt;Skulle trots detta en kvalifikationsgrad införas måste den i sådant fall&lt;br&gt;läggas på en annan nivå för att harmoniera med konventionen. Riksåkla-&lt;br&gt;garen för fram synpunkten att det är naturligt att den skattskyldige inte&lt;br&gt;längre är skyldig att medverka vid den tidpunkt då förundersökning skall&lt;br&gt;inledas. Svea hovrätt anser att frågan om vid vilken tidpunkt och under&lt;br&gt;vilka omständigheter i övrigt skyldigheten att medverka i skatteutred-&lt;br&gt;ningen skall upphöra kräver en analys av bl.a. vid vilken tidpunkt skatte-&lt;br&gt;brottet fullbordats och under vilka omständigheter straffrihet på grund av&lt;br&gt;frivilligt tillbakaträdande upphör. Vad avser tidpunkt för anmälning av&lt;br&gt;brottsmisstanke menar Riksåklagaren att förslaget innebär ett väsentligt&lt;br&gt;avsteg från grundläggande principer i rättegångsbalken. I skattebrotts-&lt;br&gt;utredningar skulle med den föreslagna lösningen förundersökning regel-&lt;br&gt;mässigt komma att inledas vid en senare tidpunkt än vad som gäller för&lt;br&gt;andra typer av brottsutredningar. Riksåklagaren anser det principiellt fel-&lt;br&gt;aktigt och omotiverat att i detta sammanhang senarelägga tidpunkten för&lt;br&gt;när skattemyndigheterna skall göra brottsanmälan till åklagare. Reglerna&lt;br&gt;om anmälningsskyldighet och om inledande av förundersökning korre-&lt;br&gt;sponderar nämligen just av det skälet att åklagaren skall kunna fatta beslut&lt;br&gt;om att inleda förundersökning när så lämpligen bör ske från brottsutred-&lt;br&gt;ningssynpunkt. Att avgöra när skälig misstanke föreligger är sedan en sak&lt;br&gt;för förundersökningsledaren, dvs. i regel för åklagaren. Stockholms Han-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delskammare, Svenska Arbetsgivareföreningen, Bankföreningen, Industri- &amp;nbsp;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbundet och Svensk Industriförening, som alla hänvisar till ett yttrande&lt;br&gt;från Näringslivets skattedelegation, pekar på att den stora skillnaden mel-&lt;br&gt;lan en brottsutredning och en skatteutredning är att åklagare och polis-&lt;br&gt;myndighet inte har några tvångsmedel mot den som vägrar att yttra sig,&lt;br&gt;medan skattemyndigheten i en skatteutredning kan förena ett föreläggande&lt;br&gt;att visa upp handling med vite. Frågan vid vilken tidpunkt en skatteutred-&lt;br&gt;ning eventuellt övergår till att bli en brottsutredning är därmed av avgö-&lt;br&gt;rande betydelse. Det framstår som mycket egendomligt att lägga fram&lt;br&gt;förslag som flyttar fram tidpunkten för när anmälan skall göras, eftersom&lt;br&gt;utredningen knyter rättssäkerhetsgarantiema enligt artikel 6 till denna&lt;br&gt;tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enskildas skyldighet att medverka i&lt;br&gt;skatteutredningar utgör en grundläggande förutsättning för ett rättvist&lt;br&gt;skattesystem. Skyldigheten är inskriven i åtskilliga lagar på det skatterätts-&lt;br&gt;liga området. Självklart kan dock ett skattesystem inte fungera enbart på&lt;br&gt;grundval av uppgifter som de skattskyldiga lämnar frivilligt. Beskattnings-&lt;br&gt;myndighetema har därför möjligheter att vitesförelägga i syfte att få den&lt;br&gt;skattskyldige att lämna uppgifter, visa upp handling eller lämna över en&lt;br&gt;kopia av handling som behövs för att kontrollera att lämnade uppgifter är&lt;br&gt;riktiga eller annars för beskattningen av honom eller henne. Även i andra&lt;br&gt;situationer kan föreläggande förenas med vite. Revision är det kraftigast&lt;br&gt;verkande medlet för kontroll av uppgiftslämnandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skatteutredning leder inte sällan till att det visar sig att den skattskyl-&lt;br&gt;dige har begått ett brott. Förvaltningsmyndigheter som handlägger frågor&lt;br&gt;om skatter eller avgifter skall enligt 17 § skattebrottslagen (1971:69) när&lt;br&gt;det inte är obehövligt göra anmälan till åklagaren så snart det finns anled-&lt;br&gt;ning att anta att ett brott enligt den lagen har begåtts. Utredningen av brot-&lt;br&gt;tet sker därefter enligt 23 kap. rättegångsbalken vid en förundersökning&lt;br&gt;som med nu gällande regler utförs av polis och åklagare i samarbete. De&lt;br&gt;uppgifter som den skattskyldige lämnat till beskattningsmyndigheten i en&lt;br&gt;skatteutredning, överlämnas i allmänhet till förundersökningsledaren och&lt;br&gt;blir därefter en del av förundersökningsmaterialet. Mot principen att den&lt;br&gt;skattskyldige i beskattningsärendet är skyldig att medverka till utredning-&lt;br&gt;en står att någon motsvarande föreskrift inte finns i rättegångsbalken vid&lt;br&gt;utredningar om brott. Den misstänkte har alltså en rätt att iaktta tystnad&lt;br&gt;under brottsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattekontrollutredningen har haft till uppgift att pröva frågor bl.a. om&lt;br&gt;hur reglerna om de skattskyldigas skyldighet att medverka i skatteutred-&lt;br&gt;ningar förhåller sig till Europakonventionen angående skydd för de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Den konven-&lt;br&gt;tionen gäller sedan år 1995 som lag i Sverige. På grundval av ett avgöran-&lt;br&gt;de av Europadomstolen rörande tillämpningen av artikel 6 i konventionen&lt;br&gt;föreslår utredningen att det i de lagar på skatteområdet där det finns be-&lt;br&gt;stämmelser om den skattskyldiges skyldighet att medverka i utredningen&lt;br&gt;införs vissa undantagsbestämmelser. Till sina huvuddrag innebär dessa&lt;br&gt;bestämmelser att en skattskyldig inte skall vara skyldig att medverka i en&lt;br&gt;skatteutredning avseende en fråga som har samband med den gärning som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattas av en under utredningen uppkommen misstanke om skattebrott. Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;En överväldigande majoritet av remissinstanserna ställer sig bakom att det&lt;br&gt;görs begränsningar i de skattskyldigas förpliktelser, men åtskilliga framför&lt;br&gt;kritik när det gäller frågor om hur systemet bör utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet påpekar torde den konflikt som finns mellan regelsyste-&lt;br&gt;men för skatteutredning och skattebrottsutredning och som utgjorde moti-&lt;br&gt;vet till Skattekontrollutredningens uppdrag att utreda frågan ha motsvarig-&lt;br&gt;heter på andra rättsområden. Skattekontrollutredningens utredningsupp-&lt;br&gt;drag avsåg dock endast skatteområdet och det är på skatteområdet som&lt;br&gt;konflikten är tydliggjord. Regeringen anser det därför angeläget att nu gå&lt;br&gt;fram med lagstiftning på det område där frågeställningen aktualiseras mest&lt;br&gt;frekvent och där det också finns ett underlag för ett ställningstagande.&lt;br&gt;Detta utesluter dock inte att man i ett senare sammanhang, efter ytterligare&lt;br&gt;utredning, återkommer med förslag som omfattar även andra rättsom-&lt;br&gt;råden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det avgörande av Europadomstolen som Skattekontrollutredningen&lt;br&gt;bygger sina slutsatser på meddelades år 1993 i fallet Funke mot Frankrike.&lt;br&gt;Hos Funke hade vid en husrannsakan upptäckts kontoutdrag från utländ-&lt;br&gt;ska banker som tydde på valutabrott. Fynden ledde inte till åtal men gav&lt;br&gt;upphov till ytterligare utredningar. På begäran från en fransk tullmyndig-&lt;br&gt;het ålades Funke av fransk domstol att vid vite förete handlingar som&lt;br&gt;utvisade hans tillgodohavande de tre senaste åren i vissa namngivna ut-&lt;br&gt;ländska banker. Europadomstolen fann att tullmyndigheten försökt tvinga&lt;br&gt;Funke att själv presentera bevis om de överträdelser som han påstods ha&lt;br&gt;begått och att tullagstiftningens speciella karaktär inte kunde berättiga en&lt;br&gt;sådan kränkning av rätten för var och en som är “charged with a criminal&lt;br&gt;offence” att förhålla sig tyst och inte behöva bidra till anklagelserna mot&lt;br&gt;sig själv. Frankrike ansågs därför ha brutit mot artikel 6 i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörandet i Funkefallet avser alltså frågor om otillåtligheten av vites-&lt;br&gt;föreläggande medan Skattekontrollutredningens förslag avser undantag&lt;br&gt;från skyldigheten att vid brottsmisstanke medverka vid en skatteutredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En betydelsefull fråga i det nu berörda sammanhanget är om den skatt-&lt;br&gt;skyldige skall behöva informeras om sina faktiska möjligheter att utan&lt;br&gt;konsekvenser hålla tyst. Enligt utredningens förslag krävs det en sådan&lt;br&gt;information innan skattemyndigheten begär en medverkan av den som är&lt;br&gt;skäligen misstänkt för brott rörande utredningen av en fråga som har sam-&lt;br&gt;band med den gärning som omfattas av brottsmisstanken. Den typen av&lt;br&gt;upplysningar ges åt alla misstänkta enligt anglosaxisk rätt, men det finns&lt;br&gt;knappast någonting som tyder på att Europakonventionen skulle ställa&lt;br&gt;motsvarande krav. Systemet är främmande för svensk rätt och ett införan-&lt;br&gt;de av en upplysningsplikt i enlighet med vad utredningen föreslår kan vara&lt;br&gt;ägnat att bidra till en för svensk rättsuppfattning väsensfrämmande forma-&lt;br&gt;lisering av bevisrätten utan att i sig öka den skattskyldiges rättssäkerhet.&lt;br&gt;Det kan i anslutning till detta vara värt att anmärka att i England den skatt-&lt;br&gt;skyldige normalt är skyldig att medverka i skatteutredningen vid straff-&lt;br&gt;ansvar, medan några motsvarande regler inte finns i svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att avgörandet i fallet Funke innebär att de svenska regler som ger&lt;br&gt;möjlighet till vitesföreläggande i skatteärenden behöver justeras för att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svenska systemet skall vara helt förenligt med konventionens krav är klart. Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;Vad frågan gäller är om avgörandena också bör föranleda att den skatt-&lt;br&gt;skyldige i vissa situationer inte längre skall behöva medverka i skatte-&lt;br&gt;utredningen. Det finns inte något fall som antyder att Europadomstolen&lt;br&gt;skulle hysa den uppfattningen att skattskyldiga inte skulle kunna ha en&lt;br&gt;allmängiltig skyldighet att medverka vid skatteutredningar. Ser man frå-&lt;br&gt;gan ur skatterättslig synvinkel är det närmast uppenbart att en i lag fast-&lt;br&gt;slagen allmän skyldighet att medverka i skatteutredningar är ett naturligt&lt;br&gt;element i beskattningssystemet. En skatteutredning syftar endast till att&lt;br&gt;åstadkomma ett gott beslutsunderlag i skattefrågan. Skatteutredningen är&lt;br&gt;ingen brottsutredning och det förefaller inte finnas någonting som talar för&lt;br&gt;att skatteförfarandet i sig är underkastat de krav som ställs upp i konven-&lt;br&gt;tionens sjätte artikel. Det kan också ifrågasättas om den skattskyldige över&lt;br&gt;huvud taget kan sägas vara skyldig att medverka i de fall där det inte får&lt;br&gt;utövas något tvångsmedel för att förmå honom eller henne att medverka&lt;br&gt;och inte heller något straffansvar är kopplat till kravet på medverkan. Det&lt;br&gt;finns därför inte anledning att nu göra avsteg från skyldigheten att med-&lt;br&gt;verka vid en skatteutredning annat än i den mån detta är befogat av de&lt;br&gt;hänsyn som måste tas till kravet på en rättssäker process i brottmål. Efter-&lt;br&gt;som de kraven inte synes innebära mer än att den skattskyldige inte får&lt;br&gt;tvingas att faktiskt medverka i brottsutredningen mot sig själv, bör enligt&lt;br&gt;regeringens mening Skattekontrollutredningens förslag genomföras i den&lt;br&gt;formen att skattemyndigheter under vissa förutsättningar inte tillåts in-&lt;br&gt;hämta utredning med hjälp av vitesförelägganden. Regeringen föreslår&lt;br&gt;därför att i taxeringslagen, skattebetalningslagen, lagen om punktskatter&lt;br&gt;och prisregleringsavgifter samt tullagen införs förbud mot vitesföreläg-&lt;br&gt;ganden i vissa fall. Med hänsyn till att förslagen är begränsade till skatte-&lt;br&gt;området är en reglering i lagen (1985:206) om viten inte lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sitt yttrande ifrågasatt om inte bestämmelser om&lt;br&gt;vitesförbud också borde föras in i lagen (1941:416) om arvsskatt och&lt;br&gt;gåvoskatt och i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrollupp-&lt;br&gt;gifter. Enligt Lagrådets mening saknas det också anledning att i skatte-&lt;br&gt;betalningslagen begränsa förbudet till förelägganden enligt 14 kap. 3 §&lt;br&gt;och, vad gäller förslaget till ändring i tullagen, begränsa hänvisningen till&lt;br&gt;68 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På skatteområdet finns vitesbestämmelser, förutom i de i remissen upp-&lt;br&gt;tagna lagarna och i de två lagar som Lagrådet tar upp i sitt yttrande, också&lt;br&gt;i andra lagar, t.ex. kupongskattelagen (1970:624), lagen (1984:404) om&lt;br&gt;stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter och fastighetstaxeringslagen&lt;br&gt;(1979:1152). Andra skattelagar innehåller hänvisningar som omfattar&lt;br&gt;vitesbestämmelser. Enligt regeringens mening bör de nya reglerna ta sikte&lt;br&gt;på de bestämmelser som i praktiken kan innebära en kränkning av&lt;br&gt;passivitetsrätten. De regler om föreläggande att lämna kontrolluppgift som&lt;br&gt;finns i 3 kap. lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, 14 kap. 4 §&lt;br&gt;skattebetalningslagen, 69 § tullagen samt 3 kap. 5 § lagen om punktskatter&lt;br&gt;och prisregleringsavgifter — som ju innefattar kontroll av annan än upp-&lt;br&gt;giftslämnaren - bör därför inte omfattas. Inte heller bör reglerna om före-&lt;br&gt;läggande att lämna deklaration omfattas. Europadomstolens praxis ger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som redan nämnts knappast underlag for att anse att ett föreläggande att&lt;br&gt;lämna deklaration kränker passivitetsrätten. Förfarandereglema i lagen om&lt;br&gt;arvsskatt och gåvoskatt skiljer sig i betydelsefulla avseenden från&lt;br&gt;regelverket i övrigt inom skatteområdet. Lagen är för närvarande föremål&lt;br&gt;för översyn. Inom ramen för den översynen bör också övervägas om&lt;br&gt;bestämmelser om vitesförbud i vissa situationer bör föras in i en ny&lt;br&gt;lagstiftning. Regeringen anser mot bakgrund av det anförda att&lt;br&gt;regelförändringarna bör omfatta förelägganden att lämna uppgift, visa upp&lt;br&gt;handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll&lt;br&gt;av att uppgifterna i den enskildes deklaration är riktiga och förelägganden&lt;br&gt;om att fullgöra skyldigheter vid revision. Regeringen anser det inte&lt;br&gt;lämpligt att - som Lagrådets förslag innebär - vitesförbudet får olika&lt;br&gt;omfattning i skattelagarna beroende på den lagstiftningsteknik som&lt;br&gt;använts i den enskilda lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De omedelbara konsekvenser man kan dra av Funkefallet begränsar sig&lt;br&gt;till en mycket speciell situation, nämligen den där den skattskyldiges med-&lt;br&gt;verkan avser framtagandet av handlingar vilka faktiskt sett inte gärna kan&lt;br&gt;komma att bli annat än bevis om lagöverträdelser. En reform bör emeller-&lt;br&gt;tid inte begränsa sig till sådana omedelbara konsekvenser av fallet. Som&lt;br&gt;redan angetts täcker utredningens förslag in alla de fall där den skattskyl-&lt;br&gt;dige skulle ha haft att medverka i en utredning av en fråga som har sam-&lt;br&gt;band med den gärning som omfattas av en under utredningen uppkommen&lt;br&gt;brottsmisstanke. Regeringen menar att samma avgränsning bör gälla ett&lt;br&gt;förbud mot vitesförelägganden. Att grunden för misstanken om brott till-&lt;br&gt;förts skatteärendet från en annan skatteutredning eller från en förunder-&lt;br&gt;sökning rörande brott bör inte tillmätas någon betydelse. Även i detta fall&lt;br&gt;bör således förbudet mot vitesföreläggande kunna bli tillämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsförslaget är begränsat till att avse misstankar om brott enligt&lt;br&gt;skattebrottslagen eller brott mot 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385),&lt;br&gt;2 kap. 6 § stiftelselagen (1994:1220) eller 11 § tredje stycket lagen&lt;br&gt;(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller annat brott som&lt;br&gt;skattemyndigheten avser att anmäla till åklagaren. Regeringen har den&lt;br&gt;uppfattningen att varje försök att avgränsa vilka brott som skall omfattas&lt;br&gt;leder till gränsdragningsproblem och ser inget hinder mot att förbudet mot&lt;br&gt;att i vissa situationer använda vitesförelägganden formellt får ta sikte på&lt;br&gt;samtliga typer av brott. Förbudet mot vitesförelägganden bör alltså inte&lt;br&gt;begränsa sig till fall där det föreligger misstankar om en viss typ av brotts-&lt;br&gt;lighet. Att det praktiskt sett endast blir fråga om brott mot skattelagstift-&lt;br&gt;ningen är en annan sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i vissa fall mot att använda vitesföreläggande förutsätter&lt;br&gt;givetvis att det finns en brottsmisstanke. En brottsmisstanke kan variera i&lt;br&gt;styrka och i rättegångsbalken förekommer flera uttryck för att beskriva&lt;br&gt;skilda styrkegrader. En förundersökning i brottmål skall sålunda enligt&lt;br&gt;23 kap. 1 och 3 §§ rättegångsbalken inledas av polismyndighet eller&lt;br&gt;åklagare redan när det finns anledning att anta att ett brott har förövats. En&lt;br&gt;misstanke som har vuxit i styrka kan innebära att en skattskyldig är&lt;br&gt;skäligen misstänkt. När misstanken är så stark skall enligt 23 kap. 18 §&lt;br&gt;rättegångsbalken en misstänkt underrättas om misstanken när han hörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattekontrollutredningen föreslår, med utgångspunkt i åtskilliga av&lt;br&gt;Europadomstolen prövade fall, att den tidpunkt vid vilken en skattskyldig&lt;br&gt;inte längre skall vara obligatoriskt skyldig att medverka i skatteutredning-&lt;br&gt;en bestäms till när misstankens styrka nått den senare graden. Utredningen&lt;br&gt;ser en koppling till en regel i 17 § skattebrottslagen som enligt sin nuva-&lt;br&gt;rande lydelse innebär att en skattemyndighet i normala fall skall göra en&lt;br&gt;anmälan till åklagaren så snart det finns anledning att anta att brott enligt&lt;br&gt;skattebrottslagen har begåtts. Utredningen föreslår att den regeln ändras&lt;br&gt;till att gälla den tidpunkt då någon skäligen kan misstänkas för brott enligt&lt;br&gt;skattebrottslagen. Utredningen menar nämligen att det är naturligt att an-&lt;br&gt;mälningstidpunkten knyts till den tidpunkt då rätten att vara tyst inträder&lt;br&gt;och att den nuvarande regeln leder till onödiga anmälningar och därmed&lt;br&gt;till obehag for de skattskyldiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det först gäller den tidpunkt då en skattemyndighet skall göra an-&lt;br&gt;mälan till åklagaren är det klart att den nuvarande regeln har ett viktigt&lt;br&gt;samband med reglerna om förundersökningens inledande och bedrivande.&lt;br&gt;Dessa regler är motiverade av rättssäkerhetsskäl. Med den lösning rege-&lt;br&gt;ringen valt för att göra det svenska regelsystemet förenligt med konventio-&lt;br&gt;nen, och som inte bygger på regler om begränsningar i den skattskyldiges&lt;br&gt;skyldighet att medverka utan på begränsningar i möjligheten att vitesföre-&lt;br&gt;lägga, finns det ingen anledning att förskjuta den nuvarande anmälnings-&lt;br&gt;tidpunkten till en senare tidpunkt. Tvärtom ökar behovet av den nuvarande&lt;br&gt;klara gränsdragningen mellan skatteutredning och förundersökning med&lt;br&gt;hänsyn till vårt förslag om att inrätta brottsutredande enheter vid skatte-&lt;br&gt;myndigheterna (se avsnitt 5). Skulle anmälan inte behöva göras förrän vid&lt;br&gt;en tidpunkt efter den då förundersökningen inleds, kommer ju faktiskt sett&lt;br&gt;personer vid skattemyndigheten att fullgöra vissa av en forundersöknings-&lt;br&gt;ledares uppgifter under en del av utredningsstadiet. Regeringen anser&lt;br&gt;därför att det inte finns skäl att ändra reglerna om den tidpunkt vid vilken&lt;br&gt;skattemyndigheter skall göra en brottsanmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att anmälningstidpunkten får förbli oförändrad kan man tänka sig&lt;br&gt;att regler om förbud mot vitesföreläggande i vissa situationer begränsas&lt;br&gt;till sådana fall där misstanken om brott har nått sådan styrka att man kan&lt;br&gt;tala om skälig misstanke. Bevisnivån “skälig misstanke” kan visserligen&lt;br&gt;utifrån en rent språklig utgångspunkt te sig lättuppnådd, men uttrycket&lt;br&gt;tolkas i gällande rätt som innebärande att misstanken har en relativt hög&lt;br&gt;styrkegrad. Det är långt ifrån klart att Europakonventionens krav inte&lt;br&gt;sträcker sig längre genom att omfatta även fall med lägre grader av styrka&lt;br&gt;hos misstanken, och det finns inte någon anledning att på den berörda&lt;br&gt;punkten låta reformen ligga på konventionens marginal. Självfallet finns&lt;br&gt;det också ett egenvärde i att man har ett så enkelt system som möjligt när&lt;br&gt;det gäller så svårtillämpade rekvisit som de vilka avser brottsmisstankars&lt;br&gt;styrka. Man bör alltså inte i onödan använda sig av olika styrkegrader.&lt;br&gt;Mot den bakgrunden anser regeringen att ett förbud i vissa situationer mot&lt;br&gt;vitesförelägganden bör inträda vid samma tidpunkt som med nuvarande&lt;br&gt;regler en brottsanmälan bör göras till åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen gör genom en hänvisning till 17 § skattebrottslagen undan-&lt;br&gt;tag från sin reglering for det fallet att det kan antas att det brott för vilket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den skattskyldige misstänks inte kommer att medföra någon påföljd enligt Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;den lagen eller att någon anmälan från skattemyndigheten till åklagaren av&lt;br&gt;någon annan anledning är obehövlig. Emellertid kan det ju vara så att just&lt;br&gt;vitesföreläggandet får fram den utredning som får utredningsläget att väga&lt;br&gt;över så att en påföljd för skattebrott framstår som adekvat. Utrednings-&lt;br&gt;förslaget gör undantag också för det fallet att en åklagare redan fattat be-&lt;br&gt;slut om att inte inleda förundersökning beträffande den aktuella gärningen&lt;br&gt;eller att lägga ned sådan förundersökning. Även efter ett åklagarbeslut kan&lt;br&gt;det dock vara så att just vitesföreläggandet får fram den utredning som får&lt;br&gt;utredningsläget att väga över och åklagarbeslutet kan alltid återtas när det&lt;br&gt;finns skäl för det. Regeringen är därför inte beredd att göra några undan-&lt;br&gt;tag från den nya regleringen i enlighet med vad utredningen föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att nämna att det i 5 § lagen (1994:466) om sär-&lt;br&gt;skilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet finns en bestämmelse om&lt;br&gt;att skattemyndigheten får genomföra en revision i den skattskyldiges verk-&lt;br&gt;samhetslokaler, bl.a. om den skattskyldige inte medverkat på föreskrivet&lt;br&gt;sätt. Bestämmelsen är inte på något sätt avsedd att tvinga den skattskyldi-&lt;br&gt;ge att lägga fram bevisning mot sig själv och det finns därför ingen anled-&lt;br&gt;ning att ändra den av konventionsskäl (jfr RÅ 1996 ref. 97).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill också påpeka att de förslag som regeringen nu lägger&lt;br&gt;fram inte har den betydelse för utredningssituationen i ett skatteärende att&lt;br&gt;de kan få några återverkningar på frågor om bevisbörda och beviskrav i&lt;br&gt;skatteärenden. På den punkten har regeringen samma inställning som&lt;br&gt;utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Några över-&lt;br&gt;gångsbestämmelser föreslås inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skillnader i regleringen av viten så till vida att enligt tullagen&lt;br&gt;kan ett vitesföreläggande överklagas. 1 övrig skattelagstiftning är inte&lt;br&gt;vitesföreläggandet överklagbart. I stället får vid prövning av en ansökan&lt;br&gt;om utdömande av vite även vitets lämplighet bedömas. Lagrådet påpekar&lt;br&gt;att den valda regleringen, såvitt gäller det föreslagna vitesförbudet i&lt;br&gt;tullagen, innebär att de nya bestämmelserna skall tillämpas i fråga om&lt;br&gt;viten som förelagts före ikraftträdandet men som till följd av överklagande&lt;br&gt;prövas efter nämnda tidpunkt. Besvärsinstansen och den instans som med-&lt;br&gt;delade det överklagade beslutet kommer med andra ord att tillämpa skilda&lt;br&gt;regelsystem. En sådan ordning brukar normalt undvikas, men med tanke&lt;br&gt;på angelägenheten av att den åsyftade anpassningen till Europakonven-&lt;br&gt;tionen inte onödigtvis begränsas har dock Lagrådet inget att erinra mot&lt;br&gt;den föreslagna lösningen. I tydlighetens intresse borde dock frågan kom-&lt;br&gt;menteras i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Vad gäller vitesföreläggande&lt;br&gt;som meddelas med stöd av övriga i remissen berörda lagar torde enligt&lt;br&gt;Lagrådet motsvarande övergångsfråga inte uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet påpekar innebär frånvaron av övergångsbestämmelser att&lt;br&gt;de nya bestämmelserna skall tillämpas vid prövning som sker efter ut-&lt;br&gt;gången av år 1997. Detta gäller även vid prövning i högre instans (se RÅ&lt;br&gt;1996 ref. 57 och RÅ 1988 ref. 132). Den av Lagrådet påpekade effekten&lt;br&gt;torde uppkomma även i fråga om annan skattelagstiftning vid prövning&lt;br&gt;efter utgången av år 1997 av en ansökan om utdömande av ett vite som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förelagts före lagens ikraftträdande. Ett vite bör inte dömas ut om det vid Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;tiden för utdömandet kan konstateras att situationen omfattas av vitesför-&lt;br&gt;budet. Vid prövningen skall ju vitets lämplighet bedömas. Det kan också&lt;br&gt;konstateras att Europakonventionen, som det föreslagna vitesförbudet&lt;br&gt;grundar sig på, sedan den 1 januari 1995 är inkorporerad i svensk rätt&lt;br&gt;(SFS 1994:1219). Gällande tolkningsprinciper torde normalt innebära att&lt;br&gt;för det fall skattelagstiftningen strider mot Europakonventionen så har&lt;br&gt;konventionen företräde (jfr RÅ 1997 ref. 6, prop. 1993/94:117 och bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:KU24). Enligt regeringens mening har därför frågan om över-&lt;br&gt;gångsbestämmelser i förevarande fall underordnad betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Skattetillägg vid periodiseringsfel&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Uttagsnivån på skattetillägg vid oriktig uppgift&lt;br&gt;avseende periodiseringsfel eller därmed jämställd fråga halveras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverkets förslag: Skattetillägg vid periodiseringsfel enligt&lt;br&gt;mervärdesskattelagen (1994:200) och lagen (1984:151) om punktskatter&lt;br&gt;och prisregleringsavgifter skall sättas ned till 5 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundets förslag: Skattetillägg vid periodiseringsfel avseen-&lt;br&gt;de mervärdesskatt och punktskatter skall utgå endast i form av en&lt;br&gt;kostnadsränta. Vidare föreslås att eftergiftsgrundema skall mjukas upp och&lt;br&gt;att skattetilläggsinstitutet skall ses över i sin helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig är positiva&lt;br&gt;till en förändring av skattetilläggsreglema vid periodiseringsfel. Flertalet&lt;br&gt;stöder härvid Industriförbundets förslag. Många menar att en översyn av&lt;br&gt;skattetilläggsreglema bör komma till stånd. Ett mindre antal har uttalat sig&lt;br&gt;om förslaget om ändring av eftergiftsgrundema. Utfallet i denna del är&lt;br&gt;blandat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För att skattesystemet skall kunna&lt;br&gt;fungera tillfredsställande är det en nödvändig förutsättning att uppgifts-&lt;br&gt;skyldigheten fullgörs på ett riktigt sätt. Skattemyndigheterna är beroende&lt;br&gt;av att det finns effektiva sanktioner mot dem som lämnar oriktiga uppgif-&lt;br&gt;ter i deklarationer, kontrolluppgifter etc. eller lämnar sådana uppgifter för&lt;br&gt;sent eller inte alls. Förutom skattetillägg och förseningsavgift finns i sank-&lt;br&gt;tionshänseende bestämmelser i skattebrottslagen (1971:69).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden om skattetillägg handläggs av beskattningsmyndighetema vid&lt;br&gt;sidan av det straffrättsliga systemet. Skattetillägg påförs i princip på&lt;br&gt;objektiva grunder, dvs. utan krav på uppsåt eller oaktsamhet. I de flesta&lt;br&gt;fall är skattetillägg den enda reaktionen från samhällets sida. Varje år tas&lt;br&gt;ca 50 000 skattetillägg ut vid inkomsttaxeringen och ungefär lika många&lt;br&gt;på mervärdesskatteområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattetillägg påförs skattskyldiga som lämnat oriktig uppgift i deklara-&lt;br&gt;tion eller annat skriftligt meddelande till ledning för beskattningen. Skatte-&lt;br&gt;tillägget uppgår vid inkomsttaxeringen till 40 % och på mervärdesskatte-&lt;br&gt;och punktskatteområdena till 20 % av det skattebelopp som inte skulle ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påförts den skattskyldige eller som felaktigt skulle ha räknats honom till Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;godo om den oriktiga uppgiften godtagits. Skattetillägget uppgår dock till&lt;br&gt;20 respektive 10 % när den oriktiga uppgiften avser periodisering eller&lt;br&gt;därmed jämställd fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lägre uttagsnivån på skattetillägg vid periodiseringsfel tillkom&lt;br&gt;genom lagstiftning år 1991 (prop. 1991/92:43, bet. 1991/92:SkU7, rskr.&lt;br&gt;1991/92:100, SFS 1991:1902 m.fl.). Frågan om lägre skattetillägg hade då&lt;br&gt;diskuterats under en längre tid mot bakgrund av att det i dessa fall ofta inte&lt;br&gt;är fråga om något egentligt skatteundandragande utan om en förskjutning&lt;br&gt;av beskattningen mellan beskattningsperioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte helt problemfritt att avgränsa de situationer som omfattas av&lt;br&gt;den lägre sanktionen. Genom uttryckssättet “periodisering eller därmed&lt;br&gt;jämställd fråga” understryks att bestämmelsen är tillämplig inte enbart när&lt;br&gt;det är fråga om fel som i redovisningsteknisk mening anses vara periodi-&lt;br&gt;seringsfel utan också i andra fall som i avgiftshänseende bör jämställas&lt;br&gt;med periodiseringsfel (prop. 1991/92:42 s. 110).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattetillägget kan efterges om felaktigheten eller underlåtenheten kan&lt;br&gt;antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bris-&lt;br&gt;tande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig.&lt;br&gt;Detsamma gäller om den framstår som ursäktlig med hänsyn till&lt;br&gt;uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet eller om det&lt;br&gt;framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget. Att fråga är om ett&lt;br&gt;periodiseringsfel är dock inte i sig grund för eftergift. Felets art har redan&lt;br&gt;beaktats genom den lägre uttagsnivån för skattetillägget. I stället får&lt;br&gt;bedömas om det finns grund för eftergift i varje enskilt fall. I rättspraxis&lt;br&gt;har ansetts att enbart det förhållandet att ett skattetillägg uppgår till ett&lt;br&gt;avsevärt belopp inte utgör en sådan omständighet som gör&lt;br&gt;eftergiftsgrunden “uppenbart oskäligt” tillämplig (jfr RÅ 1995 ref 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl Riksskatteverket som Industriförbundet har pekat på att&lt;br&gt;förhållandevis enkla fel i kombination med korta redovisningsperioder kan&lt;br&gt;leda till skattetillägg som knappast framstår som rimliga i förhållande till&lt;br&gt;felens art. Riksskatteverket och Industriförbundet har i sina skrivelser&lt;br&gt;redovisat ett stort antal exempel på fall där bestämmelserna om&lt;br&gt;skattetillägg vid periodiseringsfel slagit på ett olyckligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga remissinstanser ställer sig bakom att reglerna om skattetillägg&lt;br&gt;vid periodiseringsfel ändras. De flesta förordar Industriförbundets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar uppfattningen att något bör göras åt skattetillägget i&lt;br&gt;dessa fall. I valet mellan Riksskatteverkets förslag och det förslag som&lt;br&gt;förts fram av Industriförbundet kan konstateras att Riksskatteverkets&lt;br&gt;förslag är enkelt såväl att genomföra som att tillämpa genom att det enbart&lt;br&gt;utgör en halvering av gällande procentsats. Det bryter inte heller på något&lt;br&gt;avgörande sätt systematiken i nuvarande regelsystem om man bortser från&lt;br&gt;det förhållandet att hanteringen av ytterligare en procentsats i&lt;br&gt;skattetilläggssystemet är en komplikation. Av Industriförbundets skrivelse&lt;br&gt;framgår dock att enbart en halvering av uttagsprocenten enligt förbundet&lt;br&gt;inte löser problemen helt; tilläggen kan även fortsättningsvis bli högre än&lt;br&gt;vad i varje enskilt fall kan ses som motiverat. Industriförbundets förslag&lt;br&gt;att skattetillägget skall utgå i form av en kostnadsränta har den fördelen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sanktionen sätts i relation till den ränteförlust staten åsamkats på grund av&lt;br&gt;den oriktiga uppgiften. Ett sådant synsätt avviker dock helt från&lt;br&gt;skattetilläggssystemet i övrigt och inrymmer också andra komplikationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet knyter i sin framställning an till kostnadsräntan i&lt;br&gt;skattebetalningslagen. Även om själva ränteberäkningen i sig inte är&lt;br&gt;komplicerad skulle för skattetilllägg vid periodiseringsfel krävas ett sys-&lt;br&gt;tem vid sidan av såväl skattekontosystemet - där ju ränta utgår endast vid&lt;br&gt;underskott på kontot - som det nuvarande ADB-stödet vid påföring av&lt;br&gt;skattetillägg. Skatteförvaltningens resurser är ytterligt ansträngda med&lt;br&gt;anledning av den systemutveckling som krävs inför ikraftträdandet av&lt;br&gt;skattekontosystemet den 1 november 1997. Det är därför inte möjligt att&lt;br&gt;nu utveckla ett särskilt system for beräkning av skattetillägg vid periodise-&lt;br&gt;ringsfel. Ett senare ikraftträdande av ändringen i skattetilläggsreglema än&lt;br&gt;den 1 januari 1998 är inte önskvärt. Att utfoma en sanktionsregel med&lt;br&gt;anknytning till ränta är inte heller någon enkel uppgift, särskilt om en&lt;br&gt;sådan regel inte bör begränsas till mervärdesskatt och punktskatter utan&lt;br&gt;omfatta även andra skatteslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att inom kort tillsätta en utredning med uppdrag att se&lt;br&gt;över skattetilläggsinstitutet i sin helhet. Det är emellertid angeläget att i&lt;br&gt;avvaktan på resultatet av utredningens arbete redan nu föreslå ändringar i&lt;br&gt;sanktionssystemet vad avser periodiseringsfel. Mot denna bakgrund anser&lt;br&gt;regeringen att Riksskatteverkets förslag om en halvering av uttagsprocen-&lt;br&gt;ten i fråga om skattetillägg vid periodiseringsfel är att föredra framför&lt;br&gt;Industriförbundets förslag. En eventuell ränteanknytning av skattetillägget&lt;br&gt;vid periodiseringsfel bör utredas inom ramen for den tilltänkta utredning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i såväl Riksskatteverkets som Industriförbundets skrivelser&lt;br&gt;tar sikte endast på periodiseringsfel i mervärdesskatte- och punktskatte-&lt;br&gt;deklarationer. Något förslag avseende periodiseringsfel när mervärdesskatt&lt;br&gt;redovisas i självdeklaration och periodiseringsfel i fråga om andra skatte-&lt;br&gt;slag läggs inte fram i framställningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mervärdesskatt redovisas enligt den nyligen beslutade skattebetalnings-&lt;br&gt;lagen (1997:483) från kommande årsskifte tillsammans med avdragen&lt;br&gt;preliminär skatt och arbetsgivaravgifter i en skattedeklaration. Även om&lt;br&gt;några uttalade problem vad gäller periodiseringsfel avseende arbetsgivar-&lt;br&gt;avgifter inte finns anser regeringen att en skatte- eller avgiftspost i skatte-&lt;br&gt;deklarationen inte bör särbehandlas i sanktionshänseende. Skattetillägget&lt;br&gt;i skattebetalningslagen vad gäller oriktig uppgift avseende periodiserings-&lt;br&gt;fel bör därför halveras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattskyldiga vars beskattningsunderlag för beskattningsåret uppgår till&lt;br&gt;högst 1 miljon kr får redovisa mervärdesskatten i självdeklarationen. För&lt;br&gt;denna grupp skattskyldiga kan som argument for en sänkning av avgifts-&lt;br&gt;uttaget inte åberopas att det är fråga om kortperiodiska redovisningar. Den&lt;br&gt;typ av fel det är fråga om i skattedeklarationer överensstämmer dock i&lt;br&gt;stort med dem som förekommer i självdeklarationer. Det finns enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening inte skäl att behandla periodiseringfelen olika enbart bero-&lt;br&gt;ende på hur skatten redovisas. Regeringen föreslår därför att uttagsnivån&lt;br&gt;sänks till 5 % även i fråga om mervärdesskatt som redovisas i självdekla-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rationen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad slutligen avser inkomsttaxeringen anser regeringen att en halvering&lt;br&gt;av procentsatsen är motiverad även här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder ändringar i 15 kap. 1 § skattebetalningslagen&lt;br&gt;(1997:483), 7 kap. 1 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisreg-&lt;br&gt;leringsavgifter och 5 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet har även föreslagit en ändring i reglerna om eftergift&lt;br&gt;av skattetillägg. Regeringen finner inte skäl att nu gå in på frågan om&lt;br&gt;ändringar i eftergiftsbestämmelsema. Frågan om utformningen av efter-&lt;br&gt;giftsgrundema bör omfattas av den översyn av skattetilläggssystemet som&lt;br&gt;regeringen avser initiera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Några övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser föreslogs inte i lagrådsremissen. Som Lagrådet påpekat&lt;br&gt;innebär en sådan reglering att den föreslagna halveringen av nivån på&lt;br&gt;skattetillägg avseende periodiseringsfel kan komma att tillämpas även på&lt;br&gt;oriktiga uppgifter som lämnats till ledning för tidigare års taxeringar. En&lt;br&gt;annan lösning valdes när bestämmelserna om en lägre procentsats för&lt;br&gt;oriktiga uppgifter avseende periodiseringsfel första gången infördes. I det&lt;br&gt;sammanhanget föreskrevs att de nya bestämmelserna om skattetilägg vid&lt;br&gt;periodiseringsfel skulle träda i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas&lt;br&gt;första gången vid 1992 års taxering. Lagrådet menar att en övergångs-&lt;br&gt;bestämmelse av motsvarande innehåll bör övervägas även nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår, med beaktande av Lagrådets synpunkter, att de&lt;br&gt;nya reglerna om skattetillägg vid periodiseringsfel inte skall vara&lt;br&gt;tillämpliga på förhållanden som är hänförliga till tid före innevarande år. I&lt;br&gt;fråga om taxeringslagen innebär det att de nya bestämmelserna skall&lt;br&gt;tillämpas första gången vid 1997 års taxering. Motsvarande&lt;br&gt;övergångsbestämmelser föreslås beträffande punktskatter. Tillämpningen&lt;br&gt;av de nya bestämmelserna avseende arbetsgivaravgifter och&lt;br&gt;mervärdesskatt för tid före den 1 januari 1998 föreslås reglerad i en ny&lt;br&gt;punkt 11 i övergångsbestämmelserna till skattebetalningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De brottsutredande enheterna inom skattemyndigheterna kommer enligt&lt;br&gt;vårt förslag att biträda åklagaren vid förundersökning och förutredning&lt;br&gt;och självständigt utföra förenklade brottsutredningar i fråga om all slags&lt;br&gt;brottslighet på skatteområdet. De kommer också att bedriva spanings- och&lt;br&gt;underrättelseverksamhet och få vissa brottsförebyggande uppgifter. Vi&lt;br&gt;föreslår att de bestämmelser som krävs för genomförandet skall träda i&lt;br&gt;kraft den 1 januari 1998. Själva genomförandet kommer att ske successivt&lt;br&gt;i takt med att organisation och kompetens byggs upp. Inledningsvis kom-&lt;br&gt;mer det att krävas betydande utbildningsinsatser samtidigt som den opera-&lt;br&gt;tiva verksamheten kommer att vara av begränsad omfattning. Genom att&lt;br&gt;åklagarna kan välja att låta skattemyndigheten eller polisen genomföra&lt;br&gt;förundersökningar säkerställs att övergången kan klaras på ett smidigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet utredningar som kommer att handläggas vid skattemyndig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetema och hur stora resurser som behövs är svårt att beräkna. Detta beror Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;bl.a. på att det statistiska underlaget är osäkert. Vidare kommer, som nyss&lt;br&gt;nämnts, reformen att genomföras successivt i takt med att skattemyndig-&lt;br&gt;heterna bygger upp kompetens och organisation. Till detta kommer att det&lt;br&gt;är svårt att förutse hur brottsligheten kommer att utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt statistik från Riksskatteverket anmälde skattemyndigheterna år&lt;br&gt;1995 omkring 3 700 brott till åklagare. Därav avser omkring 2 200 anmäl-&lt;br&gt;ningar brott mot skattebrottslagen och 1 000 anmälningar brott mot upp-&lt;br&gt;bördslagen eller andra författningar inom skatteområdet, medan återstoden&lt;br&gt;eller omkring 500 anmälningar avser annan brottslighet, främst brotts-&lt;br&gt;balksbrott som bokföringsbrott (ca 200) eller förfalskningsbrott (ca 150).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu redovisade siffrorna ger en uppfattning om den yttre ramen för&lt;br&gt;skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet vid en oförändrad am-&lt;br&gt;bitionsnivå. Antalet brottsanmälningar bör dock minska något eftersom&lt;br&gt;betalbrottet avkriminaliserats från den 1 november 1997. En faktor som&lt;br&gt;påverkar i motsatt riktning är den höjning av ambitionsnivån som refor-&lt;br&gt;men innebär i sig. Inte minst gäller det i fråga om att utreda och lagfora&lt;br&gt;brott som bör kunna avgöras genom strafföreläggande. Enligt vår bedöm-&lt;br&gt;ning är ekobrottsberedningens skattning av antalet sådana fall till 1 000&lt;br&gt;per år rimlig. Uppskattningen får dock mot bakgrund av vad bl.a. Justitie-&lt;br&gt;ombudsmannen och Riksåklagaren angett i sina remissvar bedömas som&lt;br&gt;osäker. Sammantaget innebär det anförda att en fullt utbyggd brotts-&lt;br&gt;utredande verksamhet vid skattemyndigheterna kan beräknas få ett inflöde&lt;br&gt;av omkring 3 000 - 4 000 ärenden per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av resursbehovet är arbetskraftsåtgången för skatte-&lt;br&gt;brottsutredningar i dag av intresse. På ekorotlama tjänstgör i dag enligt&lt;br&gt;uppgifter från Rikspolisstyrelsen omkring 350 - 380 utredare. Därtill&lt;br&gt;kommer en del utredare som arbetar med ekobrottsutredningar lokalt.&lt;br&gt;Enligt uppgifter som inhämtats från ett antal ekorotlar utgör ärenden som&lt;br&gt;avser skattebrottslighet cirka 30 % av antalet ekobrottsutredningar.&lt;br&gt;Arbetskraftsåtgången varierar dock från rotel till rotel. Vidare måste beak-&lt;br&gt;tas att det i dag utförs en del dubbelarbete i så måtto att polisekonomer&lt;br&gt;och sakkunniga revisorer från skattemyndigheterna arbetar jämsides med&lt;br&gt;polisutredama. Vid de brottsutredande enheterna vid skattemyndigheterna&lt;br&gt;kommer däremot utredarna att själva ha en sådan kompetens i skattefrågor&lt;br&gt;att de i regel kommer att kunna handlägga brottsutredningarna utan sådant&lt;br&gt;biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottsberedningen har beräknat att en fullt utbyggd skattekriminal-&lt;br&gt;verksamhet i hela landet enligt den långsiktiga lösningen skulle komma att&lt;br&gt;omfatta totalt 250 personer och kräva en budget på överslagsmässigt 160&lt;br&gt;miljoner kronor. Mot bakgrund av att de brottsutredande enheter vi före-&lt;br&gt;slår inte själva kommer att besluta om eller leda förundersökningar och&lt;br&gt;inte heller utfärda strafförelägganden kommer resursåtgången att bli&lt;br&gt;väsentligt mindre. Till detta kommer att ärendemängdema kan antas min-&lt;br&gt;ska något på grund av avkriminaliseringen av betalbrottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket har i sin fördjupade anslagsframställning för&lt;br&gt;1997-1999 bl.a. behandlat den brottsutredande verksamhet som före-&lt;br&gt;slagits i rapporten Skattemyndigheternas medverkan i en effektivare eko-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottsbekämpning (RSV Rapport 1995:9). Riksskatteverket har bedömt att Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;den i rapporten föreslagna verksamheten kommer att medföra dels en&lt;br&gt;engångsutgift på en miljon kronor, dels en årlig resursåtgång på tio miljo-&lt;br&gt;ner kronor. I budgetunderlaget för perioden 1998-2000 har de totala utgif-&lt;br&gt;terna av engångsnatur for reformen angivits till fem miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att verksamheten under ett inledande&lt;br&gt;skede kan bedrivas utan att skatteförvaltningen tillförs några ytterligare&lt;br&gt;resurser. Därefter ökar medelsförbrukningen i takt med att verksamheten&lt;br&gt;byggs upp. Som framgår av 1998 års budgetproposition anser regeringen&lt;br&gt;att förslagen om en regionalisering av skatteförvaltningen frigör resurser&lt;br&gt;inom förvaltningen som möjliggör att skattebrottsenheter inrättas utan att&lt;br&gt;inkräkta på utrymmet för övrig operativ verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även åklagarna och domstolarna kan i ett längre perspektiv komma att&lt;br&gt;påverkas av den föreslagna reformen bl.a. på den grunden att inrättandet&lt;br&gt;av särskilda brottsutredande enheter inom skatteförvaltningen möjliggör&lt;br&gt;en ambitionsökning när det gäller att utreda och beivra brott inom skatte-&lt;br&gt;området. Det gäller både svårare brott och sådana mindre allvarliga brott&lt;br&gt;som i dag i praktiken lämnas obeivrade. Ekobrottsberedningen har bedömt&lt;br&gt;behovet av åklagarinsatser för en fullt utbyggd skattekriminal till omkring&lt;br&gt;40 årsarbetskrafter. Beredningen har inte uttalat sig om domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ha en bestämd uppfattning om vilket arbete en fullt utbyggd verk-&lt;br&gt;samhet i enlighet med det förslag regeringen nu lägger fram kommer att&lt;br&gt;generera för åklagarnas och domstolarnas del är naturligtvis vanskligt.&lt;br&gt;Regeringen gör den bedömningen att verksamheten vid åklagarmyndig-&lt;br&gt;heter och domstolar under i vart fall ett inledande skede inte kräver några&lt;br&gt;ytterligare resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övriga förslag som läggs fram i propositionen har inte några ekono-&lt;br&gt;miska konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;11.1 Förslaget till lag om skattemyndigheters&lt;br&gt;medverkan i brottsutredningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges vilka brott som skall omfattas av lagen. Det är fråga&lt;br&gt;om ren skattebrottslighet men även brott mot låneförbuden i 12 kap. 7 §&lt;br&gt;aktiebolagslagen (1975:1385) - vilka är straffbelagda enligt 19 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket 4 samma lag - och 11 § tredje stycket lagen (1967:531) om&lt;br&gt;tryggande av pensionsutfästelse m.m. eftersom dessa brott ligger inom&lt;br&gt;skattemyndigheternas kompetensområde. Låneförbuden skall nämligen&lt;br&gt;beaktas i den fiskala verksamheten. Även brott mot folkbokföringslagen&lt;br&gt;,(1991:481) kan handläggas av skattemyndigheterna eftersom&lt;br&gt;folkbokföringen är en uppgift för skatteförvaltningen. Bokföringsbrott bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också falla inom skattemyndigheternas kompetensområde eftersom Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;bokföringsbrott ofta är intimt förknippade med skattebrottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller en regel som gör det möjligt för åklagare att&lt;br&gt;låta en skattemyndighet medverka vid undersökning också i fråga om&lt;br&gt;annat brott än som anges i första stycket, om åklagaren finner att det finns&lt;br&gt;särskilda skäl för detta (se avsnitt 6.1). Med begreppet undersökning avses&lt;br&gt;såväl förundersökning som andra utredningar som omfattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket följer att det alltid är åklagare som skall besluta om och&lt;br&gt;inleda förundersökning inom det område som täcks av lagen. Åklagaren&lt;br&gt;får vid undersökningens verkställande anlita biträde av skattemyndig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom paragrafen endast reglerar skattemyndigheternas medverkan&lt;br&gt;i förundersökning innebär föreskrifterna inte någon begränsning vad gäller&lt;br&gt;polisens befogenheter att utreda brott. Begränsningen till skattemyndig-&lt;br&gt;heternas medverkan innebär också att lagens föreskrifter måste läsas mot&lt;br&gt;den närmare reglering av förundersökningar som ges i 23 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken. Den nu föreslagna lagen kan därför sägas vara accessorisk till&lt;br&gt;rättegångsbalkens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är att skattemyndigheterna efter en inledande uppbyggnadsfas&lt;br&gt;av den brottsutredande verksamheten i princip skall utreda samtliga brott&lt;br&gt;inom sitt område. Även i fortsättningen kan det dock vara lämpligt att&lt;br&gt;polisen utreder brott på det skatterättsliga området där skattefrågan är av&lt;br&gt;underordnad betydelse och där befogenheter och kompetens som ligger&lt;br&gt;inom det rent polisiära området är i förgrunden. Åklagaren kan också i s.k.&lt;br&gt;samverkansärenden låta polisen stå för vissa delar av utredningen medan&lt;br&gt;skattemyndigheten tar andra delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket följer att åklagaren kan begära hjälp av skattemyndig-&lt;br&gt;heten i fråga om utredning av brott innan förundersökning hunnit inledas,&lt;br&gt;s.k. förutredningar (se avsnitt 6.2.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten får inte verkställa beslut om tvångsmedel, vilket&lt;br&gt;anges i tredje stycket. Primärt avses härmed de straffprocessuella tvångs-&lt;br&gt;medel som regleras i 27 och 28 kap. rättegångsbalken. Skattemyndigheten&lt;br&gt;skall dock inte heller få verkställa andra beslut som innefattar tvång, så-&lt;br&gt;som beslut om hämtning till förhör eller åklagares beslut om att anhålla en&lt;br&gt;person i utevaro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon särskild forumregel anser vi inte vara nödvändig. Åklagaren bör&lt;br&gt;i princip få begära biträde från den skattemyndighet han finner lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad brottsutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3#&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten får enligt första stycket göra s.k. förenklade brotts-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredningar, dvs. utreda brott utan att tillämpa reglerna om förundersök- Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;ning. Befogenheten har kopplats till ärenden där åklagaren så småningom&lt;br&gt;kan antas utfärda strafföreläggande och där skattemyndighetens fiskala del&lt;br&gt;skall anmäla brottsmisstankarna till brottsutredande enhet (se avsnitt 6.1,&lt;br&gt;kommentaren till ändringen i 17 § skattebrottslagen [1971:69] samt före-&lt;br&gt;skrifterna i 23 kap. 22 § rättegångsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket följer att föreskrifterna i första stycket endast gäller i&lt;br&gt;ärenden där den misstänkte fyllt tjugoett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spaning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om skattemyndigheternas&lt;br&gt;brottsbekämpande uppgifter utanför en förundersökning. I huvudsak gäller&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser för polisen enligt 2 § polislagen (1984:387).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 1 innehåller ett allmänt stadgande om att skattemyndig-&lt;br&gt;heten får bedriva spaning. De närmare skälen för regeringens förslag i&lt;br&gt;fråga om spaning framgår av avsnitt 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket 2 anges att skattemyndigheterna får bedriva verksamhet&lt;br&gt;som består i att samla och bearbeta information för att kartlägga om&lt;br&gt;brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas. Härmed av-&lt;br&gt;ses underrättelseverksamhet i fråga om brott som faller inom skattebrotts-&lt;br&gt;enhetens område. Definitionen av underrättelseverksamhet är densamma&lt;br&gt;som regeringen föreslår i prop. 1997/98:11 i fråga om register i Tull-&lt;br&gt;verkets brottsbekämpande verksamhet (4 § förslag till lag om register i&lt;br&gt;Tullverkets brottsbekämpande verksamhet). Beträffande regeringens när-&lt;br&gt;mare syn på skattebrottsenhetemas underrättelseverksamhet hänvisas till&lt;br&gt;avsnitt 6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheterna skall också verka för att förebygga brottslighet&lt;br&gt;inom skatteområdet, vilket framgår av andra stycket. Den närmare inne-&lt;br&gt;börden av denna bestämmelse utvecklas i avsnitt 6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att Riksskatteverket har ett övergripande ansvar för&lt;br&gt;skattemyndigheternas verksamhet i landet. Föreskriften om verkets ansvar&lt;br&gt;är nödvändig mot bakgrund av att den brottsutredande verksamheten är&lt;br&gt;skild från verkets ansvar för beskattningen i landet (jfr t.ex. 2 kap. 1 §&lt;br&gt;taxeringslagen, 1990:324).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdandebestämmelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen träder i kraft den 1 januari 1998. De befogenheter som skattemyn-&lt;br&gt;digheten får enligt lagen kommer dock att kunna tas i anspråk först sedan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kompetens och organisation byggts upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69)&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;&lt;sup&gt;77&lt;/sup&gt;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket innebär att skattemyndighet får fullgöra anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldigheten till brottsutredande enhet inom skatteförvaltningen om&lt;br&gt;det inte finns skäl att anta att brottet föranleder annan påföljd än böter och&lt;br&gt;den misstänkte kan antas erkänna gärningen. Avsikten är att brott där man&lt;br&gt;kan anta att åklagare efter en förenklad brottsutredning kan besluta om&lt;br&gt;strafföreläggande skall anmälas till brottsutredande enhet inom skattemyn-&lt;br&gt;digheten. Övriga brott skall anmälas till åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;J&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna innebär att reglerna om s.k. förundersökningssekretess skall&lt;br&gt;gälla i skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet. Sekretessen&lt;br&gt;skall förutom i rena förundersökningar gälla i skattemyndighetens verk-&lt;br&gt;samhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, och i&lt;br&gt;annan verksamhet hos myndighet för att biträda skattemyndighet med att&lt;br&gt;uppdaga, utreda eller beivra brott som angår misstanke om att en gäldenär&lt;br&gt;har begått brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;&lt;sup&gt;77&lt;/sup&gt;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att sekretess kommer att gälla inom den brottsutredan-&lt;br&gt;de verksamheten hos skattemyndigheterna av hänsyn till skyddet för en-&lt;br&gt;skilds förhållanden av såväl personlig som ekonomisk natur. Sekre-&lt;br&gt;tesskyddet gäller, om inte annat följer av 18 §, vid förundersökning i&lt;br&gt;brottmål och i skattemyndighetens verksamhet i övrigt för att förebygga,&lt;br&gt;uppdaga, utreda eller beivra brott. För sekretess krävs att det skall kunna&lt;br&gt;antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men&lt;br&gt;om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.4 Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen&lt;br&gt;(1986:223)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att bestämmelserna i förvaltningslagens 8-30 §§ inte&lt;br&gt;kommer att gälla i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet.&lt;br&gt;Motsvarande ordning gäller redan för t.ex. åklagar- och polismyndighets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottsbekämpande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.5 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen&lt;br&gt;(1990:324)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 och 12 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen innebär att möjligheterna att utfärda vitesförelägganden begrän-&lt;br&gt;sas i det fall det finns anledning att anta att den skattskyldige, eller om den&lt;br&gt;skattskyldige är juridisk person, ställföreträdare för den skattskyldige har&lt;br&gt;begått brott. Motiven till ändringarna utvecklas i avsnitt 8. Förbudet&lt;br&gt;inträder vid samma tidpunkt som en brottsanmälan bör göras till åklagare.&lt;br&gt;Detta innebär att det måste föreligga någon faktisk omständighet som&lt;br&gt;tyder på att brott har begåtts. Bestämmelser om vite finns också i 7 kap. 1&lt;br&gt;och 2 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande ändringar föreslås i skattebetalningslagen, lagen om&lt;br&gt;punktskatter och prisregleringsavgifter och tullagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändringen halveras skattetillägget vid oriktig uppgift avseende&lt;br&gt;periodiseringsfel eller därmed jämställd fråga. Motiven till ändringen&lt;br&gt;framgår av avsnitt 9. Vad som avses med uttrycket oriktig periodisering&lt;br&gt;eller därmed jämställd fråga har utvecklats i prop. 1991/92:43 om vissa&lt;br&gt;ändringar i bestämmelserna om skattetillägg, preliminär B-skatt m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.6 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen&lt;br&gt;(1997:483)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;15 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändringen halveras skattetillägget vid oriktig uppgift avseende&lt;br&gt;periodiseringsfel eller därmed jämställd fråga. Motiven till ändringen&lt;br&gt;framgår av avsnitt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiven till ändringen framgår av avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om&lt;br&gt;punktskatter och prisregleringsavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 och 13 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiven till ändringarna framgår av avsnitt 8. Se också förslagen till änd-&lt;br&gt;ringar i 3 kap. 5 och 12 §§ taxeringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändringen halveras skattetillägget vid oriktig uppgift avseende&lt;br&gt;periodiseringsfel eller därmed jämställd fråga. Motiven till ändringen&lt;br&gt;framgår av avsnitt 9.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.8 Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;74 och 99 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiven till ändringarna framgår av avsnitt 8. Se också förslagen till änd-&lt;br&gt;ringar i 3 kap. 5 och 12 §§ taxeringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ekobrottsberedningens sammanfattning av&lt;br&gt;rapporten Skattekriminal (Ds 1997:23)&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Ny myndighetsstruktur&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ekobrottsberedningen lade i januari 1996 fram rapporten Effektivare eko-&lt;br&gt;brottsbekämpning (Ds 1996:1) med förslag om en ny myndighetsstruktur&lt;br&gt;för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Förslaget består av två delar:&lt;br&gt;ett förslag om inrättande av en ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, och&lt;br&gt;ett principförslag om inrättandet av skattekriminaler vid skattemyndig-&lt;br&gt;heterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att de flesta slag av ekonomisk brottslighet utreds vid&lt;br&gt;Ekobrottsmyndigheten, där åklagare, poliser och olika slag av specialister&lt;br&gt;arbetar tillsammans i åklagarledda arbetsgrupper. När det gäller skattebrott&lt;br&gt;innebär förslaget att åklagarna biträds av brottsutredare som ingår i skatte-&lt;br&gt;myndigheterna (skattekriminal).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1997 års budgetproposition har regeringen tagit ställning för att inrätta&lt;br&gt;Ekobrottsmyndigheten under år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu föreliggande rapporten utgör ett detaljförslag till det princip-&lt;br&gt;förslag om skattekriminalverksamhet som lades fram i rapporten Effekti-&lt;br&gt;vare ekobrottsbekämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Problembilden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag bygger på att skattebrottsutredningar företer flera viktiga&lt;br&gt;särdrag i förhållande till brottsutredningar i allmänhet. I flertalet skatte-&lt;br&gt;brottsutredningar ligger de juridiska svårigheterna främst inom det skatte-&lt;br&gt;rättsliga området. För handläggningen krävs specialistkompetens i skatte-&lt;br&gt;frågor, en kompetens som generellt sett finns inom skatteförvaltningen i&lt;br&gt;högre grad än inom polisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns vidare ett nära sakligt samband mellan skattebrottsutredning-&lt;br&gt;en och den bakomliggande skatteutredningen, dvs. den fiskala utredning&lt;br&gt;som skattemyndigheten har gjort inom ramen för skattekontrollen. Brotts-&lt;br&gt;utredningen bygger i större eller mindre grad på skatteutredningen och i&lt;br&gt;enklare fall utgör den färdigställda skatteutredningen (revisionspromemo-&lt;br&gt;rian) ofta huvudkomponenten i brottsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggningsordningen är normalt att skattemyndigheten anmäler&lt;br&gt;misstänkt brottslighet till åklagaren, som i förekommande fall beslutar om&lt;br&gt;att inleda förundersökning och att uppdra åt polisen att utföra förunder-&lt;br&gt;sökningen. Revisorer och andra befattningshavare vid skattemyndigheten&lt;br&gt;biträder ofta polis och åklagare som sakkunniga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheten har visat på viktiga olägenheter med denna handlägg-&lt;br&gt;ningsordning. Myndigheterna är ”seriekopplade” i förhållande till varan-&lt;br&gt;dra. Olikheter i fråga om skilda myndigheters prioriteringar har ofta ska-&lt;br&gt;pat flaskhalsar, med stora arbetsbalanser som följd. När handläggningen&lt;br&gt;av ett ärende har återupptagits har sammanhanget i utredningsarbetet gått&lt;br&gt;förlorat. De stora arbetsbalansema av skattebrottsutredningar hos polisen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har lett till att skattemyndigheterna i många fall har funnit det gagnlöst att Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;anmäla misstänkta skattebrott. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förebilder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I vårt arbete har vi studerat exempel både i Sverige och utomlands på hur&lt;br&gt;utredning av fiskal brottslighet kan organiseras så att problem med kom-&lt;br&gt;petensunderskott och ”seriekopplade” myndigheter inte uppstår. Det hand-&lt;br&gt;lar i dessa fall om att den fiskala myndigheten svarar för brottsutredande&lt;br&gt;uppgifter i stället för polisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har tullverket sådana uppgifter när det gäller att utreda brott&lt;br&gt;mot varusmugglingslagen och andra brott inom tullområdet (tullkriminal).&lt;br&gt;I Tyskland utreds skattebrott vid särskilda skattekriminalenheter som ingår&lt;br&gt;i skattemyndigheterna. I bägge fallen utövas förundersökningsledningen&lt;br&gt;som huvudregel av åklagare vid de allmänna åklagarmyndigheterna. Både&lt;br&gt;den svenska tullkriminalen och den tyska skattekriminalen har vidare&lt;br&gt;befogenheter när det gäller strafföreläggande. Verksamheten fungerar&lt;br&gt;både effektivt och rättssäkert. En liknande ordning finns också i vissa&lt;br&gt;andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;En skattekriminalreform i två etapper&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det förslag till en skattekriminalreform som vi nu lägger fram bygger i&lt;br&gt;första hand på förebilder från den svenska tullkriminalen. Vi har dock&lt;br&gt;anpassat förslagen till specifika förhållanden inom skatteområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen innebär att skattemyndigheterna får i huvudsak samma upp-&lt;br&gt;gifter när det gäller att utreda brott inom skatteområdet, som tullmyndig-&lt;br&gt;heterna redan har när det gäller att utreda brott inom tullens område. Med&lt;br&gt;den viktiga inskränkningen att skattemyndigheterna inte ges polisiära&lt;br&gt;befogenheter att använda våld i tjänsteutövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommer att ta tid att utveckla en skattekriminalverksamhet med&lt;br&gt;denna ambitiösa inriktning. Vi föreslår därför att reformen genomförs i två&lt;br&gt;etapper. I det korta perspektivet ges skattekriminalen mera begränsade&lt;br&gt;uppgifter och befogenheter. Därigenom får skatteförvaltningen möjlighet&lt;br&gt;att efter hand och i rättssäkra former växa in i rollen som brottsutredande&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Uppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Skattekriminalen skall i första hand utreda brott mot skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69) och andra författningar inom skatteområdet. Också bokförings-&lt;br&gt;brott bör falla inom kompetensområdet, liksom brott mot folkbokförings-&lt;br&gt;lagen (1994:481). I undantagsfall skall åklagaren kunna uppdra åt skatte-&lt;br&gt;kriminalen att utreda också annan brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Regler för brottsutredningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De regler i rättegångsbalken m.m. som reglerar förundersökning i allmän-&lt;br&gt;het skall i princip tillämpas också i fråga om de förundersökningar där&lt;br&gt;skattekriminalen medverkar. Vissa undantag föreslås dock när det gäller&lt;br&gt;skattekriminalens befogenheter att använda tvångsmedel. Enkelt uttryckt&lt;br&gt;skall skattekriminalen kunna använda tvångsåtgärder mot egendom, såsom&lt;br&gt;husrannsakan och beslag. Däremot inte gripande eller andra tvångsåtgär-&lt;br&gt;der mot person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökningen kommer i de flesta fall att ledas av en åklagare vid&lt;br&gt;Ekobrottsmyndigheten. I det långa perspektivet föreslås att skattekrimina-&lt;br&gt;len - i likhet med polisen och tullkriminalen - själv skall få leda förunder-&lt;br&gt;sökningar om saken är av enkel beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattekriminalen föreslås inom sitt område få också andra uppgifter&lt;br&gt;som i dag sköts av polisen, nämligen brottsförebyggande arbete, kriminal-&lt;br&gt;underrättelseverksamhet, spaning och s.k. förutredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisen kommer att ha kvar vissa uppgifter inom det aktuella brotts-&lt;br&gt;området. Det gäller särskilt i det korta perspektivet, där åklagaren från fall&lt;br&gt;till fall skall bestämma om en viss utredning skall handläggas av polisen&lt;br&gt;eller skattekriminalen eller båda i samarbete. I det långa perspektivet&lt;br&gt;förutsätts skattekriminalen i princip utreda alla brott som faller inom dess&lt;br&gt;område. Men också då kommer polisen i vissa fall att behöva kopplas in,&lt;br&gt;nämligen när det gäller att genomföra tvångsåtgärder mot person eller&lt;br&gt;andra åtgärder där skattekriminalen saknar befogenhet. Erfarenheterna&lt;br&gt;från den tyska skattekriminalen tyder på att polisen endast sällan kommer&lt;br&gt;att behöva anlitas för sådana uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När brottsutredningen rör både skattebrott och annan kriminalitet (blan-&lt;br&gt;dad brottslighet) kommer både skattekriminalen och polisen att arbeta med&lt;br&gt;utredningen under samma åklagares ledning. En lämplig form kan vara att&lt;br&gt;använda gemensamma arbetsgrupper där, allt efter omständigheterna,&lt;br&gt;skattebrottsutredare från skattekriminalen, poliser och andra ekobrotts-&lt;br&gt;utredare från Ekobrottsmyndigheten samt narkotikautredare eller andra&lt;br&gt;poliser från länskriminalpolisen eller Rikskriminalpolisen arbetar under&lt;br&gt;ledning exempelvis av en åklagare vid Ekobrottsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Strafföreläggande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I det långa perspektivet föreslås befattningshavare vid skattemyndigheten&lt;br&gt;få befogenheter att utfärda strafföreläggande. Brottsutredningen förutsätts&lt;br&gt;därvid i de flesta fall kunna ske med stöd av regler om ”förenklad brotts-&lt;br&gt;utredning” (jämför 23 kap. 22 § rättegångsbalken). Det innebär att skatte-&lt;br&gt;kriminalen i enkla fall utreder brottet utan medverkan av åklagare och&lt;br&gt;utan att bestämmelserna om förundersökningsförfarande blir tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det korta perspektivet förutsätts att skattekriminalen, efter den förenk-&lt;br&gt;lade brottsutredningen, redovisar också dessa enkla ärenden till åklagaren.&lt;br&gt;Denne kan då utfärda strafföreläggande, om han anser att förutsättningar-&lt;br&gt;na för detta föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ordningen gör det möjligt att, utan stora resursinsatser,&lt;br&gt;beivra sådana enklare brott mot skatteforfattningama som i dag aldrig&lt;br&gt;hinner åtgärdas på grund av arbetsbelastningen inom polisen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Organisation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Skattekriminalverksamheten bör bedrivas vid särskilda enheter som ingår&lt;br&gt;i skattemyndigheterna. Skattekriminalverksamheten kommer på det sättet&lt;br&gt;att utgöra en självständig verksamhetsgren i förhållande till skatteförvalt-&lt;br&gt;ningens övriga verksamhet. Därigenom kommer samma sekretessförhål-&lt;br&gt;landen att gälla mellan skatteförvaltningens fiskala verksamhetsgren och&lt;br&gt;skattekriminalen, som i dag gäller i förhållandet mellan skattemyndigheten&lt;br&gt;och polisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tjänstgöring inom skattekriminalenhetema bör i första hand rekryte-&lt;br&gt;ras skatterevisorer och andra lämpliga befattningshavare inom skatte-&lt;br&gt;förvaltningen. Dessa bör ges en kompletterande utbildning i fråga om&lt;br&gt;brottsutredning. Vi förordar en utbildning på omkring åtta månader, inne-&lt;br&gt;fattande både teori och praktik på polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befogenheten att (i det långa perspektivet) utfärda strafförelägganden&lt;br&gt;bör utövas av högre jurister inom skattemyndigheterna som särskilt for-&lt;br&gt;ordnas av Riksåklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagteknisk lösning m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att skattekriminalverksamheten regleras i en ny lag: lagen om&lt;br&gt;skattemyndigheters medverkan vid förundersökning, m.m. De lagrum som&lt;br&gt;avses gälla först i det långa perspektivet bör sättas i kraft genom beslut av&lt;br&gt;regeringen, när kompetens och organisation hos skattekriminalen har byg-&lt;br&gt;gts upp och verksamheten har nått erforderlig stadga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi förordar att skattemyndigheternas nuvarande, lagreglerade skyldig-&lt;br&gt;het att anmäla misstänkt skattebrottslighet till åklagare modifieras så att&lt;br&gt;anmälan i stället får göras till skattekriminalen när det gäller brott på&lt;br&gt;bötesnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör observeras att en särskild utredare inom kommittéväsendet har&lt;br&gt;tillkallats för att se över bl.a. frågor om register och sekretess i skatte-&lt;br&gt;kriminalens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ekobrottsberedningens förslag till lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;lag om skattemyndigheters medverkan vid&lt;br&gt;förundersökning, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller skattemyndigheters medverkan vid förundersökning&lt;br&gt;och andra åtgärder mot brott inom skatteområdet m.m. (skattekriminal-&lt;br&gt;verksamhet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattekriminalverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Skattemyndigheterna bedriver, inom ramen för skattekriminalverk-&lt;br&gt;samheten, spaning och utredning i fråga om brott som avses i denna lag&lt;br&gt;samt verkar för att förebygga sådana brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skattemyndighet avses också Riksskatteverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisens medverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Föreskrifterna i denna lag innebär inte något hinder för polisen att&lt;br&gt;medverka vid förundersökning i fråga om de brott som avses i 4 § i enlig-&lt;br&gt;het med vad som följer av rättegångsbalken eller andra författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka brott som lagen avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En skattemyndighet får, i de avseenden som anges i denna lag, med-&lt;br&gt;verka vid förundersökning som avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. brott enligt skattebrottslagen (1971:69),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. brott enligt 14 § lagen (1996:598) om kontroll av yrkesmässiga vägtran-&lt;br&gt;sporter av mineraloljeprodukter, alkohol och tobak,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. brott enligt 19 kap. 1 § 4 aktiebolagslagen (1975:1385),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. brott enligt 11 § tredje stycket lagen (1967:531) om tryggande av pen-&lt;br&gt;sionsutfästelse m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. brott enligt folkbokföringslagen (1994:481),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § brottsbalken samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. annat brott om åklagaren finner att det finns särskilda skäl för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § För förundersökningens bedrivande gäller reglerna i rättegångsbalken&lt;br&gt;och andra författningar angående förundersökning i allmänhet, med de&lt;br&gt;skillnader som följer av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledning av förundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Förundersökningen inleds av skattemyndigheten eller åklagaren. Har&lt;br&gt;den inletts av skattemyndigheten och är saken inte av enkel beskaffenhet,&lt;br&gt;skall ledningen övertas av åklagaren, så snart någon skäligen kan miss-&lt;br&gt;tänkas för brottet. Åklagaren skall också annars överta ledningen, när det&lt;br&gt;är påkallat av särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagare som leder förundersökning får vid undersökningens verkstäl-&lt;br&gt;lande anlita biträde av skattemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Skattemyndigheten får besluta om och verkställa beslut om tvångs-&lt;br&gt;medel i samband med förundersökning endast i den mån det följer av&lt;br&gt;8-10 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndighet får inte bruka våld enligt bestämmelsen i 23 § polis-&lt;br&gt;lagen (1984:387) i vidare mån än som framgår av 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Skattemyndigheten får verkställa undersökningsledarens, åklagarens&lt;br&gt;eller rättens beslut om beslag enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken, åtgärd&lt;br&gt;enligt 27 kap. 15 § rättegångsbalken och husrannsakan enligt 28 kap. 1 §&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När skattemyndigheten leder en förundersökning, får den såsom under-&lt;br&gt;sökningsledare besluta om åtgärder som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Vid fara i dröjsmål eller när skattemyndigheten verkställer ett beslut&lt;br&gt;om husrannsakan får myndigheten ta egendom i beslag eller vidta åtgärd&lt;br&gt;enligt 27 kap. 15 § rättegångsbalken utan föregående beslut av undersök-&lt;br&gt;ningsledaren, åklagaren eller rätten. Sådan åtgärd skall skyndsamt anmälas&lt;br&gt;till undersökningsledaren eller åklagare som omedelbart skall pröva om&lt;br&gt;åtgärden skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § När skattemyndigheten verkställer ett beslut om husrannsakan får&lt;br&gt;myndigheten, även utan föregående beslut av undersökningsledaren eller&lt;br&gt;åklagaren, bereda sig tillträde till tillslutet utrymme eller lokal som inte är&lt;br&gt;bostad, om det behövs för att åtgärden skall kunna utföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad brottsutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Skattemyndigheten får, utan tillämpning av reglerna om förundersök-&lt;br&gt;ning, utreda sådan brottslighet som anges i 4 § 1-6 under de förutsättning-&lt;br&gt;ar som följer av 23 kap. 22 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strafföreläggande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § När skattemyndigheten har varit undersökningsledare eller utfört en&lt;br&gt;brottsutredning enligt 11 §, får en av Riksåklagaren utsedd befattnings-&lt;br&gt;havare vid skattemyndighet utfärda strafföreläggande i fråga om brott som&lt;br&gt;avses i 4 § 1-6. Därvid gäller föreskrifterna i 48 kap. rättegångsbalken&lt;br&gt;med följande skillnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vad som sägs i 48 kap. rättegångsbalken om åklagare tillämpas på&lt;br&gt;befattningshavaren vid skattemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Strafföreläggandet får inte avse annat än böter och avgift enligt lagen&lt;br&gt;(1994:419) om brottsofferfond.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om det är tveksamt huruvida den misstänkte har godkänt föreläggandet,&lt;br&gt;skall ärendet överlämnas till åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om klagan enligt 59 kap. rättegångsbalken på strafföreläggande&lt;br&gt;som har utfärdats enligt första stycket är allmän åklagare motpart till den&lt;br&gt;klagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § I ärenden där den misstänkte inte har fyllt tjugoett årgäller inte vad&lt;br&gt;som anges i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 6 § om skattemyndighetens egen ledning av förundersökningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 11 § om förenklade brottsutredningar samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 12 § om utfärdande av strafförelägganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 6 § första stycket, 8 § andra stycket samt 12 § denna lag träder i kraft&lt;br&gt;den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 övrigt träder lagen i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Under tiden till dess lagen har trätt i kraft i sin helhet skall åklagaren,&lt;br&gt;vid beslut om skattemyndighet skall biträda vid förundersökning, särskilt&lt;br&gt;beakta utredningens förutsedda svårighetsgrad och vilken erfarenhet&lt;br&gt;skattemyndigheten har hunnit skaffa i fråga om brottsutredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;lag om ändring i lagen (1964:167) om unga lagöverträdare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1964:167)' om unga lag-&lt;br&gt;överträdare skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag finns särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om handläggning hos&lt;br&gt;polis, åklagare och domstol av&lt;br&gt;mål och ärenden om brott där&lt;br&gt;den misstänkte inte har fyllt&lt;br&gt;tjugoett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag finns särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om handläggning hos&lt;br&gt;polis, skattemyndighet åklagare&lt;br&gt;och domstol av mål och ärenden&lt;br&gt;om brott där den misstänkte inte&lt;br&gt;har fyllt tjugoett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt gäller rättegångsbalkens regler och andra bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökning mot den som inte har fyllt arton år skall, om det inte&lt;br&gt;möter hinder, ledas av en åklagare eller polisman som, med avseende på&lt;br&gt;intresse och fallenhet för arbete med unga lagöverträdare, är särskilt läm-&lt;br&gt;pad för uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den unge tidigare varit&lt;br&gt;föremål för förundersökning eller&lt;br&gt;utredning enligt 31 §, skall om&lt;br&gt;möjligt samma åklagare och&lt;br&gt;polismän anlitas för den nya för-&lt;br&gt;undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den unge tidigare varit före-&lt;br&gt;mål för förundersökning eller&lt;br&gt;utredning enligt 31 §, skall&lt;br&gt;möjligt samma åklagare&lt;br&gt;polismän eller tjänstemän&lt;br&gt;skattemyndighet anlitas för&lt;br&gt;nya förundersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om&lt;br&gt;och&lt;br&gt;vid&lt;br&gt;den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1994.1760.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1760.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1760.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsmyndigheter som&lt;br&gt;handlägger frågor om skatter el-&lt;br&gt;ler avgifter skall göra anmälan&lt;br&gt;till åklagaren så snart det finns&lt;br&gt;anledning att anta att brott enligt&lt;br&gt;denna lag har begåtts. Detta gäl-&lt;br&gt;ler dock inte om det kan antas att&lt;br&gt;brottet inte kommer att medföra&lt;br&gt;påföljd enligt denna lag eller om&lt;br&gt;anmälan av annat skäl inte be-&lt;br&gt;hövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsmyndigheter som&lt;br&gt;handlägger frågor om skatter el-&lt;br&gt;ler avgifter skall göra anmälan&lt;br&gt;till åklagaren så snart det finns&lt;br&gt;anledning att anta att brott enligt&lt;br&gt;denna lag har begåtts. Detta gäl-&lt;br&gt;ler dock inte om det kan antas att&lt;br&gt;brottet inte kommer att medföra&lt;br&gt;påföljd enligt denna lag eller om&lt;br&gt;anmälan av annat skäl inte be-&lt;br&gt;hövs. Skattemyndigheter får full-&lt;br&gt;göra anmälningsskyldigheten till&lt;br&gt;enhet inom skatte förvaltningen&lt;br&gt;som handlägger ärenden om&lt;br&gt;brottsutredning (skattekriminal),&lt;br&gt;om det inte finns skäl att anta att&lt;br&gt;brottet föranleder annan påföljd&lt;br&gt;än böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i lag eller förordning meddelats bestämmelse som avviker från&lt;br&gt;föreskrifterna i första stycket gäller den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:105.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)' skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förundersökning i brottmål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål&lt;br&gt;eller i annan verksamhet för att förebygga brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. åklagarmyndighets, polis-&lt;br&gt;myndighets, tullmyndighets eller&lt;br&gt;kustbevakningens verksamhet i&lt;br&gt;övrigt för att förebygga, upp-&lt;br&gt;daga, utreda eller beivra brott,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. åklagarmyndighets, polismyn-&lt;br&gt;dighets, skattemyndighets, tull-&lt;br&gt;myndighets eller kustbevakning-&lt;br&gt;ens verksamhet i övrigt för att&lt;br&gt;förebygga, uppdaga, utreda eller&lt;br&gt;beivra brott, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt insider-&lt;br&gt;lagen (1990:1342) eller efterlevnaden av 7 kap. 1 § lagen (1991:980) om&lt;br&gt;handel med finansiella instrument,&lt;br&gt;om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motver-&lt;br&gt;kas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande sekretess gäller i annan verksamhet hos myndighet för att&lt;br&gt;biträda åklagarmyndighet, polismyndighet, tullmyndighet eller kustbevak-&lt;br&gt;ningen med att uppdaga, utreda eller beivra brott samt hos tillsynsmyndig-&lt;br&gt;het i konkurs och inom exekutionsväsendet för uppgift som angår miss-&lt;br&gt;tanke om att en gäldenär har begått brott som avses i 11 kap. brottsbalken&lt;br&gt;eller annat brott som har samband med gäldenärens näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande sekretess gäller i&lt;br&gt;annan verksamhet hos myndighet&lt;br&gt;för att biträda åklagarmyndighet,&lt;br&gt;polismyndighet, tullmyndighet&lt;br&gt;eller kustbevakningen med att&lt;br&gt;uppdaga, utreda eller beivra brott&lt;br&gt;samt hos tillsynsmyndighet i&lt;br&gt;konkurs och inom exekutions-&lt;br&gt;väsendet for uppgift som angår&lt;br&gt;misstanke om att en gäldenär har&lt;br&gt;begått brott som avses i 11 kap.&lt;br&gt;brottsbalken eller annat brott som&lt;br&gt;har samband med gäldenärens&lt;br&gt;näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande sekretess gäller i&lt;br&gt;annan verksamhet hos myndighet&lt;br&gt;for att biträda åklagarmyndighet,&lt;br&gt;polismyndighet, skattemyndighet,&lt;br&gt;tullmyndighet eller kustbevak-&lt;br&gt;ningen med att uppdaga, utreda&lt;br&gt;eller beivra brott samt hos till-&lt;br&gt;synsmyndighet i konkurs och&lt;br&gt;inom exekutionsväsendet for&lt;br&gt;uppgift som angår misstanke om&lt;br&gt;att en gäldenär har begått brott&lt;br&gt;som avses i 11 kap. brottsbalken&lt;br&gt;eller annat brott som har sam-&lt;br&gt;band med gäldenärens närings-&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller, om inte annat följer av 18 §, i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål&lt;br&gt;eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller som avser register-&lt;br&gt;kontroll och särskild personutredning enligt säkerhetsskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1996:627),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;åklagarmyndighets,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;polismyndighets, tullmyndighets&lt;br&gt;eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;kustbevakningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet i övrigt for att&lt;br&gt;förebygga, uppdaga, utreda eller&lt;br&gt;beivra brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga eller ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden, om det kan antas&lt;br&gt;att den enskilde eller någon&lt;br&gt;honom närstående lider skada&lt;br&gt;eller men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. åklagarmyndighets,&lt;br&gt;polismyndighets,&lt;br&gt;skattemyndighets, tullmyndighets&lt;br&gt;eller kustbevakningens&lt;br&gt;verksamhet i övrigt för att&lt;br&gt;förebygga, uppdaga, utreda eller&lt;br&gt;beivra brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga eller ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden, om det kan antas&lt;br&gt;att den enskilde eller någon&lt;br&gt;honom närstående lider skada&lt;br&gt;eller men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan&lt;br&gt;eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer for att&lt;br&gt;någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad&lt;br&gt;som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1996:1017.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1996:628.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;lag om ändring i förvaltningslagen (1986:226)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 32 § förvaltningslagen (1986:226) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 8-30 §§ gäl-&lt;br&gt;ler inte kronofogdemyndigheter-&lt;br&gt;nas exekutiva verksamhet och&lt;br&gt;inte heller polis-, åklagar- och&lt;br&gt;tullmyndigheternas eller kust-&lt;br&gt;bevakningens brottsbekämpande&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 8-30 §§ gäller&lt;br&gt;inte kronofogdemyndigheternas&lt;br&gt;exekutiva verksamhet och inte&lt;br&gt;heller polis-, åklagar-, skatte- och&lt;br&gt;tullmyndigheternas eller kust-&lt;br&gt;bevakningens brottsbekämpande&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:449.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser beträffande&lt;br&gt;rapporten Skattekriminal&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har avgett yttrande. Riksdagens ombudsmän,&lt;br&gt;Justitiekanslem, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Hov-&lt;br&gt;rätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Jönköping, Göteborgs&lt;br&gt;tingsrätt, Länsrätten i Stockholms län, Generaltullstyrelsen, Riksskatte-&lt;br&gt;verket, Riksrevisionsverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Älvsborgs län, Föreningen auktoriserade revisorer, Företagarnas Riks-&lt;br&gt;organisation, Sveriges Industriförbund, Sveriges Advokatsamfund, Svens-&lt;br&gt;ka Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige och EBM-ut-&lt;br&gt;redn ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen har&lt;br&gt;avgett ett gemensamt yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Akademikers Centralorganisation har överlämnat ett yttrande&lt;br&gt;från JUSEK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens centralorganisation har överlämnat yttranden från&lt;br&gt;Polisförbundet och Stattjänstemannaförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EBM-utredning har avgett sitt yttrande i rapporten Ekobrottsmyndig-&lt;br&gt;heten och den nya organisationen för bekämpning av ekonomisk brottslig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen har avstått från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Skattekontrollutredningens sammanfattning av&lt;br&gt;delbetänkandet Artikel 6 i Europakonventionen&lt;br&gt;och skatteutredningen (SOU 1996:116)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för&lt;br&gt;de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakon-&lt;br&gt;ventionen) har från och med den 1 januari 1995 inkorporerats i svensk&lt;br&gt;rätt. Utredningen har bl.a. i uppdrag att analysera hur den enskildes upp-&lt;br&gt;giftsskyldighet i skatteutredningar förhåller sig till artikel 6 i Europakon-&lt;br&gt;ventionen samt lägga fram de förslag som motiveras av analysen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med artikel 6 är att tillförsäkra den enskilde en opartisk prövning&lt;br&gt;av rättsliga anspråk. Artikeln omfattar inte alla ärenden utan bara sådana,&lt;br&gt;som avser en tvist om en civil rättighet eller skyldighet eller en anklagelse&lt;br&gt;för brott. I betänkandet redovisas först hur begreppen civila rättigheter och&lt;br&gt;skyldigheter tolkats vid tillämpning av artikeln. Utredningen redogör där-&lt;br&gt;efter kortfattat för de rättssäkerhetsgarantier som omfattas av artikeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattetillägget är en administrativ sanktion vars huvudsakliga syfte är&lt;br&gt;att förmå de skattskyldiga att dels fullgöra deklarationsskyldigheten, dels&lt;br&gt;lämna korrekta uppgifter i övrigt på det sätt som är föreskrivet bl.a. i lagen&lt;br&gt;(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Utredningen har&lt;br&gt;undersökt om det svenska förfarandet vid påförande av skattetillägg kan&lt;br&gt;anses avse en anklagelse för brott enligt artikel 6.1 betänkandet redovisas&lt;br&gt;några avgöranden från Europadomstolen där domstolen tagit ställning till&lt;br&gt;hur olika slag av administrativa sanktioner förhåller sig till artikel 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om en gärning omfattas av artikel 6 tycks Europa-&lt;br&gt;domstolen tillämpa två olika tillvägagångssätt. Domstolen har i fallet Eng-&lt;br&gt;el m.fl. (dom den 8 juni 1976) lyft fram tre rekvisit som den anser vara&lt;br&gt;utmärkande för en kriminell handling vid tillämpning av artikeln, näm-&lt;br&gt;ligen gärningens klassificering i den nationella rätten, gärningens art och&lt;br&gt;straffets natur och svårhetsgrad. När det gäller gärningar som traditionellt&lt;br&gt;är kriminaliserade, såsom t.ex. trafikförseelser, prövar domstolen de tre&lt;br&gt;rekvisit som medför att beivrandet av en gärning innefattar en anklagelse&lt;br&gt;för brott vid tillämpning av artikel 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det åter gäller gärningar som traditionellt inte är kriminaliserade&lt;br&gt;och som hanteras i ett administrativt förfarande gör domstolen en helhets-&lt;br&gt;bedömning av de omständigheter som framkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera konventionsstater tillämpar administrativa sanktionssystem vid&lt;br&gt;överträdelser mot skattelagstiftning. Av dessa har Europadomstolen prövat&lt;br&gt;endast det franska skattetillägget, nämligen i fallet Bendenoun (dom den&lt;br&gt;24 februari 1994). Domstolen fann vid en helhetsbedömning att fyra fak-&lt;br&gt;torer ledde till att det franska skattetilläggsförfarandet var en anklagelse&lt;br&gt;för brott enligt artikel 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att en bedömning av om det svenska skattetilläggs-&lt;br&gt;förfarandet omfattas av artikel 6 i första hand bör göras mot bakgrund av&lt;br&gt;fallet Bendenoun. I betänkandet görs en jämförelse mellan det svenska&lt;br&gt;skattetilläggsförfarandet och det franska. Därvid har framkommit att det&lt;br&gt;svenska skattetilläggsförfarandet i flera väsentliga avseenden avviker från&lt;br&gt;det franska. Utredningen har vid en helhetsbedömning av hittillsvarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;praxis och annat tillgängligt material funnit att övervägande skäl talar för&lt;br&gt;att det svenska skattetilläggsförfarandet inte omfattas av artikeln. Utred-&lt;br&gt;ningens slutsats är att de svenska skattetillläggsreglema för närvarande&lt;br&gt;inte kräver någon åtgärd på grund av att de skulle stå i strid med artikel 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har av samma skäl gjort bedömningen att inte heller reg-&lt;br&gt;lerna om förseningsavgift står i strid med artikel 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämnande av en oriktig uppgift kan också få till följd att den skattskyl-&lt;br&gt;dige blir eftertaxerad eller efiterbeskattad. Eftertaxeringen är ingen sank-&lt;br&gt;tion utan endast en rättelse av taxeringen. Utredningen anser att eftertaxe-&lt;br&gt;ringsförfarandet inte kan anses avse en anklagelse för brott enligt artikel 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämnande av oriktiga uppgifter kan slutligen leda till att den skattskyl-&lt;br&gt;dige blir anklagad för skattebrott. Skattebrottsutredningen genomförs av&lt;br&gt;polisen under ledning av åklagaren. Skattemyndigheten är enligt nuvaran-&lt;br&gt;de 17 § skattebrottslagen (1971:69) skyldig att till åklagaren anmäla miss-&lt;br&gt;tanke om brott när det finns anledning att anta att ett brott har begåtts. Vid&lt;br&gt;anmälan skall myndigheten ange de omständigheter som utgjort grund för&lt;br&gt;brottsmisstanken. Gränsdragningen mellan utredningarna kompliceras av&lt;br&gt;att skatterevisom ofta anlitas som sakkunnig i brottsutredningen och att&lt;br&gt;uppgifter som lämnas i skatteutredningen kan komma att lämnas över till&lt;br&gt;brottsutredningen. I skatteutredningen lämnas uppgifter under straffansvar&lt;br&gt;och uppgifter kan framtvingas genom hot om vite. Vid brottsutredningen&lt;br&gt;har den som skäligen är misstänkt för brott rätt att tiga och behöver inte&lt;br&gt;medverka i utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom myndigheterna samarbetar under utredningen måste artikel 6&lt;br&gt;beaktas i skatteutredningen i sådan utsträckning att skattebrottsutred-&lt;br&gt;ningen inte kommer i konflikt med artikel 6. Utredningen anser att rätten&lt;br&gt;att tiga i skattebrottsutredningen i vissa fall kan kränkas genom skyldig-&lt;br&gt;heten att medverka i skatteutredningen. Av denna anledning föreslår ut-&lt;br&gt;redningen att det i taxeringslagen (1990:324) m.fl. skattelagar införs be-&lt;br&gt;stämmelser som innebär att den skattskyldige inte längre är skyldig att&lt;br&gt;medverka i skatteutredningen när sådana omständigheter framkommit att&lt;br&gt;han skäligen kan misstänkas för skattebrott. Denna rätt att förhålla sig&lt;br&gt;passiv gäller bara när det är fråga om sådana brott som skall anmälas till&lt;br&gt;åklagaren och bara i utredningen av sådana frågor som har samband med&lt;br&gt;den gärning som brottsmisstanken avser. Skyldigheten att medverka åter-&lt;br&gt;inträder om åklagaren beslutar att inte inleda förundersökning eller om&lt;br&gt;den läggs ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är från rättssäkerhetssynpunkt viktigt att skattemyndigheten beaktar&lt;br&gt;den skattskyldiges rätt att tiga om han skäligen kan misstänkas för skatte-&lt;br&gt;brott eller annat brott som myndigheten avser att anmäla till åklagaren.&lt;br&gt;Utredningen har därför funnit att det är naturligt att tidpunkten för anmä-&lt;br&gt;lan av brottet till åklagaren knyts till den tidpunkt då rätten att tiga inträ-&lt;br&gt;der. Utredningen föreslår att anmälningstidpunkten i 17 § skattebrotts-&lt;br&gt;lagen och andra lagar ändras så att anmälan senast skall ske när någon&lt;br&gt;skäligen kan misstänkas för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att tiga inträder enligt förslaget redan vid anmälningstidpunkten&lt;br&gt;om skattemyndigheten anmält brottet vid en lägre grad av misstanke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 betänkandet diskuteras slutligen hur tvångsåtgärderna i lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet förhåller Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;sig till artikel 6. Tvångsåtgärderna förutsätter i sig ingen medverkan från Bilaga 4&lt;br&gt;den skattskyldige och bör av den anledningen inte komma i konflikt med&lt;br&gt;artikel 6. Emellertid är en av grunderna för tillämpning av tvångsåtgärds-&lt;br&gt;lagen tredska. Utredningen anser att det kan ifrågasättas om det är fören-&lt;br&gt;ligt med syftet i artikel 6 att tillämpa tvång på den grunden att den skatt-&lt;br&gt;skyldige inte frivilligt medverkar i en utredning när det skäligen kan miss-&lt;br&gt;tänkas att han gjort sig skyldig till ett brott. Utredningen föreslår därför att&lt;br&gt;grunden tredska inte får tillämpas om den skattskyldige kan misstänkas for&lt;br&gt;skattebrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Skattekontrollutredningens förslag till lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om ändring i&lt;br&gt;skattebrottslagen (1971:69)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsmyndigheter som&lt;br&gt;handlägger frågor om skatter eller&lt;br&gt;avgifter skall göra anmälan till&lt;br&gt;åklagaren så snart det finns anled-&lt;br&gt;ning anta att brott enligt denna lag&lt;br&gt;har begåtts. Detta gäller dock inte&lt;br&gt;om det kan antas att brottet inte&lt;br&gt;kommer att medföra påföljd enligt&lt;br&gt;denna lag eller om anmälan av an-&lt;br&gt;nat skäl inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsmyndigheter som&lt;br&gt;handlägger frågor om skatter eller&lt;br&gt;avgifter skall göra anmälan till&lt;br&gt;åklagaren senast vid den tidpunkt&lt;br&gt;när någon skäligen kan misstänkas&lt;br&gt;för brott enligt denna lag. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte om det kan antas&lt;br&gt;att brottet inte kommer att medföra&lt;br&gt;påföljd enligt denna lag eller om&lt;br&gt;anmälan av annat skäl inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i lag eller i förordning meddelats bestämmelse som avviker från&lt;br&gt;föreskrifterna i första stycket gäller den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse 1985:105.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i&lt;br&gt;taxeringslagen (1990:324)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i taxeringslagen (1990:324) skall införas&lt;br&gt;en ny paragraf, 3 kap. 19 §, samt närmast före 3 kap. 19 § en ny rubrik av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphörande av skyldigheten att&lt;br&gt;medverka i skatteutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har det vid utredningen&lt;br&gt;framkommit omständigheter som&lt;br&gt;medför att den skattskyldige eller,&lt;br&gt;om den skattskyldige är juridisk&lt;br&gt;person, ställföreträdare för den&lt;br&gt;skattskyldige skäligen kan miss-&lt;br&gt;tänkas för brott enligt skattebrotts-&lt;br&gt;lagen (1971:69) eller brott mot 12&lt;br&gt;kap. 7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;£ aktiebolagslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1975:1385), 2 kap. 6 § stiftelsela-&lt;br&gt;gen (1994:1220) eller 11 § tredje&lt;br&gt;stycket lagen (1967:531) om tryg-&lt;br&gt;gande av pensionsutfästelse m.m.&lt;br&gt;eller annat brott som skattemyndig-&lt;br&gt;heten avser att anmäla till åklaga-&lt;br&gt;ren, är den skattskyldige eller&lt;br&gt;ställföreträdaren inte längre skyl-&lt;br&gt;dig att medverka i en utredning av&lt;br&gt;en fråga som har samband med den&lt;br&gt;gärning som omfattas av brotts-&lt;br&gt;misstanken. Har skattemyndigheten&lt;br&gt;redan dessförinnan gjort anmälan&lt;br&gt;om misstanke om brottet till åkla-&lt;br&gt;garen inträder rätten att inte med-&lt;br&gt;verka vid denna tidigare tidpunkt.&lt;br&gt;Skattemyndigheten får i dessa fall&lt;br&gt;begära den skattskyldiges eller&lt;br&gt;ställföreträdarens medverkan en-&lt;br&gt;dast om denne upplysts om sin rätt&lt;br&gt;att inte medverka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;anmälan inte behöver göras enligt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § första stycket skattebrottslagen Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;eller om åklagaren fattat beslut om Bilaga 5&lt;br&gt;att inte inleda förundersökning be-&lt;br&gt;träffande den aktuella gärningen&lt;br&gt;eller att lägga ned sådan förunder-&lt;br&gt;sökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till förordning om ändring i&lt;br&gt;taxeringsförordningen (1990:1236)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 22 § taxeringsförordningen (1990:1236) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten skall göra&lt;br&gt;anmälan till åklagaren så snart det&lt;br&gt;finns anledning att anta att brott&lt;br&gt;enligt skattebrottslagen (1971:69)&lt;br&gt;eller brott mot 12 kap 7 § aktie-&lt;br&gt;bolagslagen (1975:1385) eller 11 §&lt;br&gt;tredje stycket lagen (1967:531) om&lt;br&gt;tryggande av pensionsutfästelse&lt;br&gt;m.m. har begåtts. Detta gäller dock&lt;br&gt;inte om det kan antas att brottet inte&lt;br&gt;kommer att medföra påföljd eller&lt;br&gt;om anmälan av annat skäl inte be-&lt;br&gt;hövs. I anmälan skall anges de om-&lt;br&gt;ständigheter som utgjort grund för&lt;br&gt;misstanken om brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten skall göra&lt;br&gt;anmälan till åklagaren senast vid&lt;br&gt;den tidpunkt när någon skäligen&lt;br&gt;kan misstänkas för brott enligt&lt;br&gt;skattebrotts lagen (1971:69) eller&lt;br&gt;brott mot 12 kap. 7 § aktiebolags-&lt;br&gt;lagen (1975:1385), 2 kap. 6 § stif-&lt;br&gt;telselagen (1994:1220) eller 11 §&lt;br&gt;tredje stycket lagen (1967:531) om&lt;br&gt;tryggande av pensionsutfästelse&lt;br&gt;m.m. Detta gäller dock inte om det&lt;br&gt;kan antas att brottet inte kommer&lt;br&gt;att medföra påföljd eller om an-&lt;br&gt;mälan av annat skäl inte behövs. I&lt;br&gt;anmälan skall anges de omständig-&lt;br&gt;heter som utgjort grund för miss-&lt;br&gt;tanken om brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På akten i taxeringsärendet&lt;br&gt;skall antecknas den tidpunkt då&lt;br&gt;skälig misstanke om brott uppkom-&lt;br&gt;mer eller anmälan enligt första&lt;br&gt;stycket annars görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1941:416) om arvsskatt och&lt;br&gt;gåvoskatt' skall införas en ny paragraf, 68 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68 f&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon skäligen kan miss-&lt;br&gt;tänkas för brott enligt skattebrotts-&lt;br&gt;lagen (1971:69), är han inte längre&lt;br&gt;skyldig att medverka i en utredning&lt;br&gt;av en fråga som har samband med&lt;br&gt;den gärning som omfattas av&lt;br&gt;brottsmisstanken. Har beskatt-&lt;br&gt;ningsmyndigheten redan dessförin-&lt;br&gt;nan gjort anmälan om misstanke&lt;br&gt;om brottet till åklagaren inträder&lt;br&gt;rätten att inte medverka vid denna&lt;br&gt;tidigare tidpunkt. Beskattningsmyn-&lt;br&gt;digheten får i dessa fall begära den&lt;br&gt;enskildes medverkan endast om&lt;br&gt;denne upplysts om sin rätt att inte&lt;br&gt;medverka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;anmälan inte behöver göras enligt&lt;br&gt;17 § första stycket skattebrottslagen&lt;br&gt;eller om åklagaren fattat beslut om&lt;br&gt;att inte inleda förundersökning&lt;br&gt;beträffande den aktuella gärningen&lt;br&gt;eller att lägga ned sådan förunder-&lt;br&gt;sökning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.&lt;br&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Förutvarande 68 § upphävd genom 1971:77.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1984:151) om punktskatter och&lt;br&gt;prisregleringsavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1984:151) om punktskatter och&lt;br&gt;prisregleringsavgifter skall införas en ny paragraf, 3 kap. 17 §, samt när-&lt;br&gt;mast före 3 kap. 17 § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphörande av skyldigheten att&lt;br&gt;medverka i skatteutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har det vid utredningen fram-&lt;br&gt;kommit omständigheter som medför&lt;br&gt;att den skattskyldige eller, om den&lt;br&gt;skattskyldige är juridisk person,&lt;br&gt;ställföreträdare för den skattskyldi-&lt;br&gt;ge skäligen kan misstänkas för&lt;br&gt;brott enligt skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69), är den skattskyldige&lt;br&gt;eller ställföreträdaren inte längre&lt;br&gt;skyldig att medverka i en utredning&lt;br&gt;av en fråga som har samband med&lt;br&gt;den gärning som omfattas av&lt;br&gt;brottsmisstanken. Har beskatt-&lt;br&gt;ningsmyndigheten redan&lt;br&gt;dessförinnan gjort anmälan om&lt;br&gt;misstanke om brottet till åklagaren&lt;br&gt;inträder rätten att inte medverka&lt;br&gt;vid denna tidigare tidpunkt.&lt;br&gt;Beskattningsmyndigheten får /&lt;br&gt;dessa fall begära den skattskyldiges&lt;br&gt;eller ställföreträdarens medverkan&lt;br&gt;endast om denne upplysts om sin&lt;br&gt;rätt att inte medverka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;anmälan inte behöver göras enligt&lt;br&gt;17 § första stycket skattebrottslagen&lt;br&gt;eller om åklagaren fattat beslut om&lt;br&gt;att inte inleda förundersökning&lt;br&gt;beträffande den aktuella gärningen&lt;br&gt;eller att lägga ned sådan förunder-&lt;br&gt;sökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till förordning om ändring i&lt;br&gt;förordningen (1984:247) om punktskatter och&lt;br&gt;prisregleringsavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 23 § förordningen (1984:247) om punkt-&lt;br&gt;skatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det anledning att anta att&lt;br&gt;ett brott enligt författning som&lt;br&gt;nämns i 1 kap. 1 eller 2 § £ lagen&lt;br&gt;(1984:151) om punktskatter och&lt;br&gt;prisregleringsavgifter har begåtts&lt;br&gt;skall beskattningsmyndigheten göra&lt;br&gt;anmälan om detta till åklagaren.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte om det kan&lt;br&gt;antas att brottet inte kommer att&lt;br&gt;medföra påföljd eller om anmälan&lt;br&gt;av annat skäl inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskattningsmyndigheten skall&lt;br&gt;senast vid den tidpunkt när någon&lt;br&gt;skäligen kan misstänkas för brott&lt;br&gt;enligt författning som nämns i 1&lt;br&gt;kap. 1 eller 2 § lagen (1984:151)&lt;br&gt;om punktskatter och prisreglerings-&lt;br&gt;avgifter göra anmälan om detta till&lt;br&gt;åklagaren. Detta gäller dock inte&lt;br&gt;om det kan antas att brottet inte&lt;br&gt;kommer att medföra påföljd eller&lt;br&gt;om anmälan av annat skäl inte be-&lt;br&gt;hövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På akten i ärendet skall anteck-&lt;br&gt;nas den tidpunkt då skälig miss-&lt;br&gt;tanke om brott uppkommer eller&lt;br&gt;anmälan enligt första stycket an-&lt;br&gt;nars görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till lag om ändring i&lt;br&gt;mervärdesskattelagen (1994:200)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i mervärdesskattelagen (1994:200) skall&lt;br&gt;införas en ny paragraf, 17 kap. 8 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har det vid utredningen&lt;br&gt;framkommit omständigheter som&lt;br&gt;medför att den skattskyldige eller,&lt;br&gt;om den skattskyldige är juridisk&lt;br&gt;person, ställföreträdare för den&lt;br&gt;skattskyldige skäligen kan miss-&lt;br&gt;tänkas för brott enligt skattebrotts-&lt;br&gt;lagen (1971:69), är den skatt skyldi-&lt;br&gt;ge eller ställföreträdaren inte läng-&lt;br&gt;re skyldig att medverka i en utred-&lt;br&gt;ning av en fråga som har samband&lt;br&gt;med den gärning som omfattas av&lt;br&gt;brottsmisstanken. Har skattemyn-&lt;br&gt;digheten redan dessförinnan gjort&lt;br&gt;anmälan om misstanke om brottet&lt;br&gt;till åklagaren inträder rätten att&lt;br&gt;inte medverka vid denna tidigare&lt;br&gt;tidpunkt. Skattemyndigheten får i&lt;br&gt;dessa fall begära den skattskyldiges&lt;br&gt;eller ställföreträdarens medverkan&lt;br&gt;endast om denne upplysts om sin&lt;br&gt;rätt att inte medverka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;anmälan inte behöver göras enligt&lt;br&gt;17 § första stycket skattebrottslagen&lt;br&gt;eller om åklagaren fattat beslut om&lt;br&gt;att inte inleda förundersökning&lt;br&gt;beträffande den aktuella gärningen&lt;br&gt;eller att lägga ned sådan förunder-&lt;br&gt;sökning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till förordning om ändring i&lt;br&gt;mervärdesskatteförordningen (1994:223)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 &amp;nbsp;§ mervärdesskatteförordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:223) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så snart det finns anledning att&lt;br&gt;anta att ett brott enligt skatte-&lt;br&gt;brottslagen (1971:69) begåtts, skall&lt;br&gt;skattemyndigheten anmäla detta till&lt;br&gt;åklagaren. Detta gäller dock inte&lt;br&gt;om det kan antas att brottet inte&lt;br&gt;kommer att medföra påföljd eller&lt;br&gt;om anmälan av något annat skäl&lt;br&gt;inte behövs. I anmälan skall anges&lt;br&gt;de omständigheter som utgjort&lt;br&gt;grund för misstanken om brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten skall, senast&lt;br&gt;vid den tidpunkt när någon skäl-&lt;br&gt;igen kan misstänkas för brott enligt&lt;br&gt;skattebrottslagen (1971:69), anmäla&lt;br&gt;detta till åklagaren. Detta gäller&lt;br&gt;dock inte om det kan antas att&lt;br&gt;brottet inte kommer att medföra&lt;br&gt;påföljd eller om anmälan av något&lt;br&gt;annat skäl inte behövs. I anmälan&lt;br&gt;skall anges de omständigheter som&lt;br&gt;utgjort grund för misstanken om&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På akten i ärendet skall&lt;br&gt;antecknas den tidpunkt då skälig&lt;br&gt;misstanke om brott uppkommer&lt;br&gt;eller anmälan enligt första stycket&lt;br&gt;annars görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslag till lag om ändring i lagen&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1958:295) om sjömansskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1958:295) om sjömansskatt' skall&lt;br&gt;införas en ny paragraf, 19 e §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19e§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har det vid utredningen fram-&lt;br&gt;kommit omständigheter som medför&lt;br&gt;att redaren eller, om redaren är&lt;br&gt;juridisk person, ställföreträdare för&lt;br&gt;redaren skäligen kan misstänkas&lt;br&gt;för brott enligt skattebrottslagen&lt;br&gt;(1971:69), är redaren eller ställ-&lt;br&gt;företrädaren inte längre skyldig att&lt;br&gt;medverka i en utredning av en frå-&lt;br&gt;ga som har samband med den gär-&lt;br&gt;ning som omfattas av brottsmiss-&lt;br&gt;tanken. Har skattemyndigheten re-&lt;br&gt;dan dessförinnan gjort anmälan om&lt;br&gt;misstanke om brottet till åklagaren&lt;br&gt;inträder rätten att inte medverka&lt;br&gt;vid denna tidigare tidpunkt. Skatte-&lt;br&gt;myndigheten får i dessa fall begära&lt;br&gt;redarens eller ställföreträdarens&lt;br&gt;medverkan endast om denne&lt;br&gt;upplysts om sin rätt att inte&lt;br&gt;medverka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;anmälan inte behöver göras enligt&lt;br&gt;17 § första stycket skattebrottslagen&lt;br&gt;eller om åklagaren fattat beslut om&lt;br&gt;att inte inleda förundersökning be-&lt;br&gt;träffande den aktuella gärningen&lt;br&gt;eller att lägga ned sådan förunder-&lt;br&gt;sökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Förslag till förordning om ändring i&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;sj ömansskattekungörelsen (1958:301)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 22 § sjömansskattekungörelsen (1958:301)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så snart det finns anledning att&lt;br&gt;anta att brott enligt skattebrotts-&lt;br&gt;lagen (1971:69) eller lagen&lt;br&gt;(1958:295) om sjömansskatt be-&lt;br&gt;gåtts, skall sjömansskattekontoret&lt;br&gt;anmäla detta till åklagaren. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte om det kan antas&lt;br&gt;att brottet inte kommer att medföra&lt;br&gt;påföljd eller om anmälan av något&lt;br&gt;annat skäl inte behövs. 1 anmälan&lt;br&gt;som avses i detta stycke skall anges&lt;br&gt;de omständigheter som utgjort&lt;br&gt;grund för misstanken om brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjömansskattekontoret skall&lt;br&gt;anmäla till Sjömansskattenämnden&lt;br&gt;fall i vilka betalningsskyldighet&lt;br&gt;enligt 17 § 1 mom. tredje stycket&lt;br&gt;lagen om sjömansskatt eller 21 §&lt;br&gt;lagen (1984:668) om uppbörd av&lt;br&gt;socialavgifter från arbetsgivare kan&lt;br&gt;komma ifråga. Kan sådan&lt;br&gt;betalningsskyldighet komma i fråga&lt;br&gt;i samband med ansvar för brott&lt;br&gt;enligt första stycket, skall nämnden&lt;br&gt;anmäla detta till åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten skall, senast&lt;br&gt;vid den tidpunkt när någon&lt;br&gt;skäligen kan misstänkas för brott&lt;br&gt;enligt skattebrottslagen (1971:69)&lt;br&gt;anmäla detta till åklagaren. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte om det kan antas&lt;br&gt;att brottet inte kommer att medföra&lt;br&gt;påföljd eller om anmälan av något&lt;br&gt;annat skäl inte behövs. I anmälan&lt;br&gt;som avses i detta stycke skall anges&lt;br&gt;de omständigheter som utgjort&lt;br&gt;grund för misstanken om brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På akten i ärendet skall anteck-&lt;br&gt;nas tidpunkten för anmälan enligt&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten skall anmäla&lt;br&gt;till Sjömansskattenämnden fall i&lt;br&gt;vilka betalningsskyldighet enligt&lt;br&gt;17 § 1 mom. tredje stycket lagen&lt;br&gt;om sjömansskatt eller 21 § lagen&lt;br&gt;(1984:668) om uppbörd av social-&lt;br&gt;avgifter från arbetsgivare kan&lt;br&gt;komma i fråga. Kan sådan&lt;br&gt;betalningsskyldighet komma i fråga&lt;br&gt;i samband med ansvar för brott&lt;br&gt;enligt första stycket, skall nämnden&lt;br&gt;anmäla detta till åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:950.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Förslag till lag om ändring i&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i uppbördslagen (1953:272)' skall inforas&lt;br&gt;en ny paragraf, 83 a §, och närmast före 83 a § en ny rubrik av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphörande av skyldigheten att&lt;br&gt;medverka i skatteutredning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har det vid utredningen fram-&lt;br&gt;kommit omständigheter som medför&lt;br&gt;att den skattskyldige eller arbets-&lt;br&gt;givaren eller, om den skattskyldige&lt;br&gt;eller arbetsgivaren är juridisk per-&lt;br&gt;son, ställföreträdare för honom&lt;br&gt;skäligen kan misstänkas för brott&lt;br&gt;enligt skattebrottslagen (1971:69),&lt;br&gt;är den skattskyldige, arbetsgivaren&lt;br&gt;eller ställföreträdaren inte skyldig&lt;br&gt;att medverka i en utredning av en&lt;br&gt;fråga som har samband med den&lt;br&gt;gärning som omfattas av brotts-&lt;br&gt;misstanken. Har skattemyndigheten&lt;br&gt;redan dessförinnan gjort anmälan&lt;br&gt;om misstanke om brottet till&lt;br&gt;åklagaren inträder rätten att inte&lt;br&gt;medverka vid denna tidigare tid-&lt;br&gt;punkt. Skattemyndigheten får i&lt;br&gt;dessa fall begära den&lt;br&gt;skattskyldiges, arbetsgivarens eller&lt;br&gt;ställföreträdarens medverkan&lt;br&gt;endast om denne upplysts om sin&lt;br&gt;rätt att inte medverka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;anmälan inte behöver göras enligt&lt;br&gt;17 § första stycket skattebrottslagen&lt;br&gt;eller om åklagaren fattat beslut om&lt;br&gt;att inte inleda förundersökning&lt;br&gt;beträffande den aktuella gärningen&lt;br&gt;eller att lägga ned sådan förunder-&lt;br&gt;sökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Lagen omtryckt 1991:97.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Förslag till förordning om ändring i&lt;br&gt;uppbördsförordningen (1967:626)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 66 § uppbördsförordningen (1967:626)' skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så snart det finns anledning att&lt;br&gt;anta att brott enligt skattebrotts-&lt;br&gt;lagen (1971:69) eller uppbörds-&lt;br&gt;lagen (1953:272) begåtts, skall&lt;br&gt;skattemyndigheten anmäla detta till&lt;br&gt;åklagaren. Detta gäller dock inte&lt;br&gt;om det kan antas att brottet inte&lt;br&gt;kommer att medföra påföljd eller&lt;br&gt;om anmälan av annat skäl inte be-&lt;br&gt;hövs. I anmälan skall anges de om-&lt;br&gt;ständigheter som utgjort grund för&lt;br&gt;misstanken om brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten skall, senast&lt;br&gt;vid den tidpunkt när någon skäli-&lt;br&gt;gen kan misstänkas för brott enligt&lt;br&gt;skattebrottslagen (1971:69) anmäla&lt;br&gt;detta till åklagaren. Detta gäller&lt;br&gt;dock inte om det kan antas att brot-&lt;br&gt;tet inte kommer att medföra påföljd&lt;br&gt;eller om anmälan av annat skäl inte&lt;br&gt;behövs. I anmälan skall anges de&lt;br&gt;omständigheter som utgjort grund&lt;br&gt;för misstanken om brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På akten i ärendet skall an-&lt;br&gt;tecknas den tidpunkt då skälig&lt;br&gt;misstanke om brott uppkommer el-&lt;br&gt;ler anmälan enligt första stycket&lt;br&gt;annars görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse av förordningens rubrik 1984:919. Förordningen om-&lt;br&gt;tryckt 1992:1676.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Förslag till lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1991:586) om särskild inkomstskatt för&lt;br&gt;utomlands bosatta&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1991:586) om särskild inkomst-&lt;br&gt;skatt för utomlands bosatta skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om överflyttning av besluts-&lt;br&gt;behörighet i 2 a §, om anstånd med&lt;br&gt;inbetalning av skatt i 49 och 51 §§,&lt;br&gt;om dröjsmålsavgift i 58 §, om in-&lt;br&gt;drivning i 59 §, om ansvar för skatt&lt;br&gt;som påförts en avliden eller ett&lt;br&gt;dödsbo i 61 §, om central tillsyn&lt;br&gt;m.m. i 72 §, om rätt att ta del av&lt;br&gt;preliminär självdeklaration m.m. i&lt;br&gt;73 §, om arbetsgivares ansvarighet&lt;br&gt;för arbetstagares skatt, m.m. i TI,&lt;br&gt;77 a, 77 c och 78 §§, om vite i 83&lt;br&gt;§, om omprövning m.m. i 84-94 §§,&lt;br&gt;om beslut om särskilda debiterings-&lt;br&gt;åtgärder i 95 § samt om över-&lt;br&gt;klagande m.m. i 96-103 §§ upp-&lt;br&gt;bördslagen (1953:272). Beslut om&lt;br&gt;anstånd som avses i 49 § den lagen&lt;br&gt;meddelas av beskattningsmyndig-&lt;br&gt;heten enligt denna lag. Beslut om&lt;br&gt;anstånd skall skyndsamt meddelas&lt;br&gt;den skattskyldige utan kostnad för&lt;br&gt;denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om överflyttning av besluts-&lt;br&gt;behörighet i 2 a §, om anstånd med&lt;br&gt;inbetalning av skatt i 49 och 51 §§,&lt;br&gt;om dröjsmålsavgift i 58 §, om in-&lt;br&gt;drivning i 59 §, om ansvar för skatt&lt;br&gt;som påförts en avliden eller ett&lt;br&gt;dödsbo i 61 §, om central tillsyn&lt;br&gt;m.m. i 72 §, om rätt att ta del av&lt;br&gt;preliminär självdeklaration m.m. i&lt;br&gt;73 §, om arbetsgivares ansvarighet&lt;br&gt;för arbetstagares skatt, m.m. i TI,&lt;br&gt;TI a, 77 c och 78 §§, om vite i 83&lt;br&gt;§, om upphörande av skyldigheten&lt;br&gt;att medverka i skatteutredning i 83&lt;br&gt;a §, om omprövning m.m. i 84-94&lt;br&gt;§§, om beslut om särskilda debite-&lt;br&gt;ringsåtgärder i 95 § samt om över-&lt;br&gt;klagande m.m. i 96-103 §§ upp-&lt;br&gt;bördslagen (1953:272). Beslut om&lt;br&gt;anstånd som avses i 49 § den lagen&lt;br&gt;meddelas av beskattningsmyndig-&lt;br&gt;heten enligt denna lag. Beslut om&lt;br&gt;anstånd skall skyndsamt meddelas&lt;br&gt;den skattskyldige utan kostnad för&lt;br&gt;denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:678&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 Förslag till lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1991:591) om särskild inkomstskatt för&lt;br&gt;utomlands bosatta artister m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1991:591) om särskild inkomst-&lt;br&gt;skatt for utomlands bosatta artister m.fl. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om anstånd av skatt i 49 och&lt;br&gt;51 §§, om dröjsmålsavgift i 58 §,&lt;br&gt;om indrivning i 59 §, om ansvar för&lt;br&gt;skatt som påförs en avliden eller ett&lt;br&gt;dödsbo i 61 §, om rätt att ta del av&lt;br&gt;preliminär självdeklaration m.m. i&lt;br&gt;73 §, om arbetsgivares ansvarighet&lt;br&gt;för arbetstagares skatt, m.m. i 77,&lt;br&gt;77 a, 77 c och 78 §§, om vite i&lt;br&gt;83 §, om omprövning m.m. i 84-94&lt;br&gt;§§, om beslut om särskilda debite-&lt;br&gt;ringsåtgärder i 95 § samt om över-&lt;br&gt;klagande m.m. i 97, 99, 101 och&lt;br&gt;103 §§ uppbördslagen (1953:272).&lt;br&gt;Vad som där sägs om arbetsgivare&lt;br&gt;skall då gälla den som är redovis-&lt;br&gt;ningsskyldig enligt 14 § denna lag&lt;br&gt;och vad där sägs om skattemyndig-&lt;br&gt;het skall gälla Skattemyndigheten i&lt;br&gt;Dalarnas län. Med uppbörds-&lt;br&gt;deklaration avses enligt denna lag&lt;br&gt;redovisning enligt 14 §. Beslut om&lt;br&gt;anstånd skall skyndsamt meddelas&lt;br&gt;den skattskyldige utan kostnad för&lt;br&gt;denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om anstånd av skatt i 49 och&lt;br&gt;51 §§, om dröjsmålsavgift i 58 §,&lt;br&gt;om indrivning i 59 §, om ansvar för&lt;br&gt;skatt som påförs en avliden eller ett&lt;br&gt;dödsbo i 61 §, om rätt att ta del av&lt;br&gt;preliminär självdeklaration m.m. i&lt;br&gt;73 §, om arbetsgivares ansvarighet&lt;br&gt;för arbetstagares skatt, m.m. i 77,&lt;br&gt;77 a, 77 c och 78 §§, om vite i&lt;br&gt;83 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§, om upphörande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldigheten att medverka i&lt;br&gt;skatteutredning i 83 a §, om&lt;br&gt;omprövning m.m. i 84-94 §§, om&lt;br&gt;beslut om särskilda debite-&lt;br&gt;ringsåtgärder i 95 § samt om över-&lt;br&gt;klagande m.m. i 97, 99, 101 och&lt;br&gt;103 §§ uppbördslagen (1953:272).&lt;br&gt;Vad som där sägs om arbetsgivare&lt;br&gt;skall då gälla den som är redovis-&lt;br&gt;ningsskyldig enligt 14 § denna lag&lt;br&gt;och vad där sägs om skattemyndig-&lt;br&gt;het skall gälla Skattemyndigheten i&lt;br&gt;Dalarnas län. Med uppbörds-&lt;br&gt;deklaration avses enligt denna lag&lt;br&gt;redovisning enligt 14 §. Beslut om&lt;br&gt;anstånd skall skyndsamt meddelas&lt;br&gt;den skattskyldige utan kostnad för&lt;br&gt;denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring finns bestämmelser om&lt;br&gt;skyldighet för arbetsgivare att lämna särskild kontrolluppgift för beräk-&lt;br&gt;ning av pensionsgrundande inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:679 och prop. 1995/96:224.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15 Förslag till lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1984:668) om uppbörd av socialavgifter&lt;br&gt;från arbetsgivare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1984:668)om uppbörd av social-&lt;br&gt;avgifter från arbetsgivare &lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall införas en ny paragraf, 27 c §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har det vid utredningen fram-&lt;br&gt;kommit omständigheter som medför&lt;br&gt;att arbetsgivaren eller ställföre-&lt;br&gt;trädare för arbetsgivaren skäligen&lt;br&gt;kan misstänkas för brott enligt&lt;br&gt;skattebrottslagen (1971:69), är&lt;br&gt;arbetsgivaren eller ställföreträda-&lt;br&gt;ren inte längre skyldig att med-&lt;br&gt;verka i en utredning av en fråga&lt;br&gt;som har samband med den gärning&lt;br&gt;som omfattas av brottsmisstanken.&lt;br&gt;Har skattemyndigheten redan dess-&lt;br&gt;förinnan gjort anmälan om miss-&lt;br&gt;tanke om brottet till åklagaren in-&lt;br&gt;träder rätten att inte medverka vid&lt;br&gt;denna tidigare tidpunkt. Skattemyn-&lt;br&gt;digheten får i dessa fall begära&lt;br&gt;arbetsgivarens eller ställföreträda-&lt;br&gt;rens medverkan endast om denne&lt;br&gt;upplysts om sin rätt att inte med-&lt;br&gt;verka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;anmälan inte behöver göras enligt&lt;br&gt;17 § första stycket skattebrottslagen&lt;br&gt;eller åklagaren fattat beslut om att&lt;br&gt;inte inleda förundersökning beträf-&lt;br&gt;fande den aktuella gärningen eller&lt;br&gt;att lägga ned sådan förundersök-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1991:98.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16 Förslag till lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1990:325) om självdeklaration och&lt;br&gt;kontrolluppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:325) om självdeklaration&lt;br&gt;och kontrolluppgifter skall införas en ny paragraf, 3 kap. 65 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har det vid utredningen fram-&lt;br&gt;kommit omständigheter som medför&lt;br&gt;att den uppgiftsskyldige eller, om&lt;br&gt;den uppgiftsskyldige är juridisk&lt;br&gt;person, ställföreträdare för den&lt;br&gt;uppgiftsskyldige skäligen kan miss-&lt;br&gt;tänkas för brott enligt skattebrotts-&lt;br&gt;lagen (1971:69), är den uppgifts-&lt;br&gt;skyldige eller ställföreträdaren inte&lt;br&gt;skyldig att medverka i en utredning&lt;br&gt;av en fråga som har samband med&lt;br&gt;den gärning som omfattas av&lt;br&gt;brottsmisstanken. Har skattemyn-&lt;br&gt;digheten redan dessförinnan gjort&lt;br&gt;anmälan om misstanke om brottet&lt;br&gt;till åklagaren inträder rätten att&lt;br&gt;inte medverka vid denna tidigare&lt;br&gt;tidpunkt. Skattemyndigheten får i&lt;br&gt;dessa fall begära den uppgiftsskyl-&lt;br&gt;diges eller ställföreträdarens med-&lt;br&gt;verkan endast om denne upplysts&lt;br&gt;om sin rätt att inte medverka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om an-&lt;br&gt;mälan inte behöver göras enligt 17&lt;br&gt;£ första stycket skattebrottslagen&lt;br&gt;eller om åklagaren fattat beslut om&lt;br&gt;att inte inleda förundersökning&lt;br&gt;beträffande den aktuella gärningen&lt;br&gt;eller att lägga ned sådan för-&lt;br&gt;undersökning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i tullagen (1994:1550) skall införas en ny&lt;br&gt;bestämmelse, 80 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har det vid utredningen&lt;br&gt;framkommit omständigheter som&lt;br&gt;medför att den tullskyldige eller,&lt;br&gt;om den tullskyldige är juridisk per-&lt;br&gt;son, ställföreträdare för den tull-&lt;br&gt;skyldige skäligen kan misstänkas&lt;br&gt;för brott enligt denna lag är den&lt;br&gt;tullskyldige eller ställföreträdaren&lt;br&gt;inte skyldig att medverka i en ut-&lt;br&gt;redning av en fråga som har sam-&lt;br&gt;band med den gärning som om-&lt;br&gt;fattas av brottsmisstanken. Tull-&lt;br&gt;myndigheten får i dessa fall begära&lt;br&gt;den tullskyldiges eller ställföre-&lt;br&gt;trädarens medverkan endast om&lt;br&gt;denne upplysts om sin rätt att inte&lt;br&gt;medverka.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18 Förslag till lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1984:404) om stämpelskatt vid&lt;br&gt;inskrivningsmyndigheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid&lt;br&gt;inskrivningsmyndigheter skall införas en ny paragraf, 28 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har det vid utredningen&lt;br&gt;framkommit omständigheter som&lt;br&gt;medför att den skattskyldige eller,&lt;br&gt;om den skattskyldige är juridisk&lt;br&gt;person, ställföreträdare för den&lt;br&gt;skattskyldige skäligen kan miss-&lt;br&gt;tänkas för brott enligt skattebrotts-&lt;br&gt;lagen (1971:69), är den skattskyldi-&lt;br&gt;ge eller ställföreträdaren inte skyl-&lt;br&gt;dig att medverka i en utredning av&lt;br&gt;en fråga som har samband med den&lt;br&gt;gärning som omfattas av brotts-&lt;br&gt;misstanken. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Har&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inskriv-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsmyndigheten redan dessförin-&lt;br&gt;nan gjort anmälan om misstanke&lt;br&gt;om brottet till åklagaren inträder&lt;br&gt;rätten att inte medverka vid denna&lt;br&gt;tidigare tidpunkt. Inskrivningsmyn-&lt;br&gt;digheten får i dessa fall begära den&lt;br&gt;skattskyldiges eller ställföreträda-&lt;br&gt;rens medverkan endast om denne&lt;br&gt;upplysts om sin rätt att inte med-&lt;br&gt;verka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om an-&lt;br&gt;mälan inte behöver göras enligt&lt;br&gt;17 § skattebrottslagen eller om&lt;br&gt;åklagaren fattat beslut om att inte&lt;br&gt;inleda förundersökning beträffande&lt;br&gt;den aktuella gärningen eller att&lt;br&gt;lägga ned sådan förundersökning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;19 Förslag till lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i&lt;br&gt;beskattningsförfarandet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5, 7 och 9 §§ lagen (1994:466) om särskilda&lt;br&gt;tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Revision får genomföras i den&lt;br&gt;reviderades &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;verksamhetslokaler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även om den reviderade inte lämnat&lt;br&gt;sitt medgivande till det, om revisio-&lt;br&gt;nen inte utan svårighet kan&lt;br&gt;genomföras på någon annan plats.&lt;br&gt;Detsamma gäller om den revidera-&lt;br&gt;de inte medverkar på föreskrivet&lt;br&gt;sätt, eller om det finns en påtaglig&lt;br&gt;risk att han kommer att undanhålla&lt;br&gt;eller förvanska det som får gran-&lt;br&gt;skas, inventeras eller besiktigas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Revision får genomföras i den&lt;br&gt;reviderades &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;verksamhetslokaler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även om den reviderade inte lämnat&lt;br&gt;sitt medgivande till det, om revisio-&lt;br&gt;nen inte utan svårighet kan&lt;br&gt;genomföras på någon annan plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den reviderade inte med-&lt;br&gt;verkar på föreskrivet sätt eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det finns en påtaglig risk att&lt;br&gt;han kommer att undanhålla eller&lt;br&gt;förvanska det som får granskas,&lt;br&gt;inventeras eller besiktigas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket 1 gäller inte om&lt;br&gt;den reviderade inte behöver med-&lt;br&gt;verka i utredning av en skattefråga&lt;br&gt;på grund av att denne eller ställ-&lt;br&gt;företrädare för denne skäligen kan&lt;br&gt;misstänkas för brott.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Om det finns en påtaglig risk att den reviderade kommer att undanhålla&lt;br&gt;eller förvanska det som får granskas, inventeras eller besiktigas, får åtgär-&lt;br&gt;den genomföras utan att den reviderade underrättats om att revision skall&lt;br&gt;ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När revision inte genomförs i den reviderades verksamhetslokaler, får&lt;br&gt;handling som omfattas av revisionen eftersökas i verksamhetslokalema&lt;br&gt;och omhändertas för granskning om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föreläggande att lämna ut handlingen inte följts eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det finns en påtaglig risk för att handlingen undanhålls eller för-&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;vanskas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 1 gäller inte om&lt;br&gt;den reviderade inte behöver med-&lt;br&gt;verka i utredning av en skattefråga&lt;br&gt;på grund av att hon eller han skäli-&lt;br&gt;gen kan misstänkas för brott.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förutsättningarna i första stycket 2 är uppfyllda, får åtgärden Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;genomföras utan att den reviderade underrättats om att revision skall ske. Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annat fall än som avses i 7 eller 8 § får handlingar som omfattas av&lt;br&gt;ett föreläggande enligt någon av de i 1 § nämnda lagarna eftersökas och&lt;br&gt;omhändertas för granskning, om föreläggandet inte följts och det finns&lt;br&gt;särskild anledning att anta att den begärda handlingen finns hos den som&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;förelagts.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts gäller inte om den&lt;br&gt;som förelagts inte behöver med-&lt;br&gt;verka i utredning av en skattefråga&lt;br&gt;på grund av att han eller hon skäli-&lt;br&gt;gen kan misstänkas för brott.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning av remissinstanser beträffande&lt;br&gt;delbetänkandet Artikel 6 i Europakonventionen&lt;br&gt;och skatteutredningen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har avgett yttrande. Riksdagens ombudsmän,&lt;br&gt;Justitiekanslem, Domstolsverket, Riksåklagaren, Riksskatteverket, Svea&lt;br&gt;hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Göteborgs tingsrätt, Malmö tingsrätt,&lt;br&gt;Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Jönköpings län, Juridiska&lt;br&gt;fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Föreningen Auktoriserade Revi-&lt;br&gt;sorer FAR, Företagens uppgiftslämnardelegation FUD, Stockholms&lt;br&gt;Handelskammare, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföre-&lt;br&gt;ningen, Svenska Revisorsamfundet SRS, Sveriges Advokatsamfund och&lt;br&gt;Sveriges Industriförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk Industriförening har kommit in med ett yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms Handelskammare, Svenska Arbetsgivareföreningen,&lt;br&gt;Svenska Bankföreningen, Sveriges Industriförbund och Svensk&lt;br&gt;Industriförening har i sina remissvar anslutit sig till ett gemensamt&lt;br&gt;yttrande från Näringslivets skattedelegation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen i Sverige LO, Sveriges Akademikers&lt;br&gt;Centralorganisation och Tjänstemännens Centralorganisation har avstått&lt;br&gt;från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser beträffande&lt;br&gt;Riksskatteverkets och Sveriges Industriförbunds&lt;br&gt;framställningar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har avgett yttrande. Domstolsverket, Riksskatte-&lt;br&gt;verket (såvitt avser framställningen från Sveriges Industriförbund), Hov-&lt;br&gt;rätten för Nedre Norrland, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Uppsala&lt;br&gt;län, Länsrätten i Skåne län, Bokföringsnämnden, Föreningen Auktorisera-&lt;br&gt;de Revisorer FAR, Företagarnas Riksorganisation, Svenska Kommun-&lt;br&gt;förbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen, Svenska Bankföreningen. Svenska revisorsamfundet SRS,&lt;br&gt;Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Industrförbund (såvitt avser fram-&lt;br&gt;ställningen från Riksskatteverket) och Sveriges Redovisningskonsulters&lt;br&gt;förbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän, Sveriges Akademikers Centralorganisation&lt;br&gt;och Tjänstemännens Centralorganisation har antingen meddelat att fram-&lt;br&gt;ställningarna inte föranleder någon kommentar eller avstått från att yttra&lt;br&gt;sig. Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund har inte låtit sig&lt;br&gt;avhöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggentreprenörerna, Svensk Industriförening och Stockholms Han-&lt;br&gt;delskammare har kommit in med yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund, Svensk Industriförening och Stockholms Handels-&lt;br&gt;kammare har i sina remissvar anslutit sig till ett gemensamt remissvar från&lt;br&gt;Näringslivets skattedelegation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om skattemyndigheters medverkan i&lt;br&gt;brottsutredningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Skattemyndigheternas verksamhet enligt denna lag omfattar brott&lt;br&gt;enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skattebrottslagen (1971:69),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 14 § lagen (1996:598) om kontroll av yrkesmässiga vägtransporter&lt;br&gt;av mineraloljeprodukter, alkohol och tobak,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 19 kap. 1 § 4 aktiebolagslagen (1975:1385),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 11 § tredje stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensions-&lt;br&gt;utfästelse m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. folkbokföringslagen (1994:481) samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 11 kap. 5 § brottsbalken (bokföringsbrott).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skattemyndighet får medverka vid undersökning också i fråga om&lt;br&gt;annat brott än som anges i första stycket, om åklagaren finner att det finns&lt;br&gt;särskilda skäl för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Åklagare som leder förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken&lt;br&gt;får vid undersökningens verkställande anlita biträde av skattemyndig-&lt;br&gt;heten. Skattemyndigheten får inte verkställa beslut om tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren får begära biträde av skattemyndigheten också i fråga om&lt;br&gt;utredning av brott innan förundersökning har inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad brottsutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Skattemyndigheten får utreda sådan brottslighet som anges i 1 § första&lt;br&gt;stycket utan att tillämpa reglerna om förundersökning under de förutsätt-&lt;br&gt;ningar som följer av 23 kap. 22 § rättegångsbalken, om det finns skäl att&lt;br&gt;anta att brottet inte föranleder annan påföljd än böter och den misstänkte&lt;br&gt;kan antas erkänna gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som anges i första stycket gäller inte i ärenden där den misstänkte&lt;br&gt;inte har fyllt tjugoett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spaning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En skattemyndighet får bedriva spaning och utredning samt verka för&lt;br&gt;att förebygga sådan brottslighet som avses i 1 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Riksskatteverket har ett övergripande ansvar för skattemyndigheternas&lt;br&gt;verksamhet enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 § skattebrotts lagen (1971:69) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsmyndigheter som&lt;br&gt;handlägger frågor om skatter eller&lt;br&gt;avgifter skall göra anmälan till&lt;br&gt;åklagaren så snart det finns anled-&lt;br&gt;ning att anta att brott enligt denna&lt;br&gt;lag har begåtts. Detta gäller dock&lt;br&gt;inte om det kan antas att brottet inte&lt;br&gt;kommer att medföra påföljd enligt&lt;br&gt;denna lag eller om anmälan av an-&lt;br&gt;nat skäl inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsmyndigheter som&lt;br&gt;handlägger frågor om skatter eller&lt;br&gt;avgifter skall göra anmälan till&lt;br&gt;åklagaren så snart det finns anled-&lt;br&gt;ning att anta att brott enligt denna&lt;br&gt;lag har begåtts. Detta gäller dock&lt;br&gt;inte om det kan antas att brottet inte&lt;br&gt;kommer att medföra påföljd enligt&lt;br&gt;denna lag eller om anmälan av an-&lt;br&gt;nat skäl inte behövs. Skattemyndig-&lt;br&gt;heter får fullgöra anmälnings-&lt;br&gt;skyldigheten till den enhet inom&lt;br&gt;skatteförvaltningen som skall med-&lt;br&gt;verka vid brottsutredning, om det&lt;br&gt;inte finns skal att anta att brottet&lt;br&gt;föranleder annan påföljd än böter&lt;br&gt;och den misstänkte kan antas er-&lt;br&gt;känna gärningen. Detta gäller dock&lt;br&gt;endast om den misstänkte fyllt 21&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i lag eller förordning meddelats bestämmelse som avviker från&lt;br&gt;föreskrifterna i första stycket gäller den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse 1985:105.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)' skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller for uppgift som hänför sig till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förundersökning i brottmål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål&lt;br&gt;eller i annan verksamhet för att förebygga brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verksamhet som rör utredning i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;åklagarmyndighets, polis-&lt;br&gt;myndighets, tullmyndighets eller&lt;br&gt;kustbevakningens verksamhet i&lt;br&gt;övrigt for att förebygga, uppdaga,&lt;br&gt;utreda eller beivra brott, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågor om näringsförbud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. åklagarmyndighets, polis-&lt;br&gt;myndighets, skattemyndighets,&lt;br&gt;tullmyndighets eller kustbevak-&lt;br&gt;ningens verksamhet i övrigt för att&lt;br&gt;förebygga, uppdaga, utreda eller&lt;br&gt;beivra brott, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt&lt;br&gt;insiderlagen (1990:1342) eller efterlevnaden av 7 kap. 1 § lagen&lt;br&gt;(1991:980) om handel med finansiella instrument, om det kan antas att&lt;br&gt;syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den&lt;br&gt;framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande sekretess gäller i&lt;br&gt;annan verksamhet hos myndighet&lt;br&gt;för att biträda åklagarmyndighet,&lt;br&gt;polismyndighet, tullmyndighet eller&lt;br&gt;kustbevakningen med att uppdaga,&lt;br&gt;utreda eller beivra brott samt hos&lt;br&gt;tillsynsmyndighet i konkurs och&lt;br&gt;inom exekutionsväsendet för&lt;br&gt;uppgift som angår misstanke om att&lt;br&gt;en gäldenär har begått brott som&lt;br&gt;avses i 11 kap. brottsbalken eller&lt;br&gt;annat brott som har samband med&lt;br&gt;gäldenärens näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande sekretess gäller i&lt;br&gt;annan verksamhet hos myndighet&lt;br&gt;för att biträda åklagarmyndighet,&lt;br&gt;polismyndighet, skattemyndighet,&lt;br&gt;tullmyndighet eller kustbevak-&lt;br&gt;ningen med att uppdaga, utreda&lt;br&gt;eller beivra brott samt hos&lt;br&gt;tillsynsmyndighet i konkurs och&lt;br&gt;inom exekutionsväsendet för&lt;br&gt;uppgift som angår misstanke om att&lt;br&gt;en gäldenär har begått brott som&lt;br&gt;avses i 11 kap. brottsbalken eller&lt;br&gt;annat brott som har samband med&lt;br&gt;gäldenärens näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller, om inte annat följer av 18 §, i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål&lt;br&gt;eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller som avser register-&lt;br&gt;kontroll och särskild personutredning enligt säkerhetsskyddslagen&lt;br&gt;(1996:627),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;åklagarmyndighets, polis-&lt;br&gt;myndighets, tullmyndighets eller&lt;br&gt;kustbevakningens verksamhet i&lt;br&gt;övrigt för att förebygga, uppdaga,&lt;br&gt;utreda eller beivra brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. åklagarmyndighets, polis-&lt;br&gt;myndighets,&lt;br&gt;tullmyndighets eller kustbevak-&lt;br&gt;ningens verksamhet i övrigt för att&lt;br&gt;förebygga, uppdaga, utreda eller&lt;br&gt;beivra brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattemyndighets,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om&lt;br&gt;det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada&lt;br&gt;eller men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan&lt;br&gt;eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att&lt;br&gt;någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad&lt;br&gt;som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1996:155.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 32 § förvaltningslagen (1986:223) skall ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 8-30 §§ gäller&lt;br&gt;inte kronofogdemyndigheternas&lt;br&gt;exekutiva verksamhet och inte hel-&lt;br&gt;ler polis-, åklagar- och tullmyndig-&lt;br&gt;heternas eller kustbevakningens&lt;br&gt;brottsbekämpande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 8-30 §§ gäller&lt;br&gt;inte kronofogdemyndigheternas&lt;br&gt;exekutiva verksamhet och inte hel-&lt;br&gt;ler polis-, åklagar-, skatte- och tull-&lt;br&gt;myndigheternas eller kustbevak-&lt;br&gt;ningens brottsbekämpande verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1988:449.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;Bilaga 8&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 och 12 §§ samt 5 kap. 1 § taxerings-&lt;br&gt;lagen (1990:324) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara skatt-&lt;br&gt;skyldig att lämna uppgift, visa upp handling elle lämna över kopia av&lt;br&gt;handling som behövs for kontroll av att uppgifterna i hans självdeklaration&lt;br&gt;är riktiga eller annars for hans taxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande får förenas med Ett föreläggande får förenas med&lt;br&gt;vite om det finns anledning att anta vite om det finns anledning att anta&lt;br&gt;att det annars inte följs. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att det annars inte följs. Har det i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärendet kommit fram omständig-&lt;br&gt;heter som medför att den skatt-&lt;br&gt;skyldige eller, om den skattskyldige&lt;br&gt;är juridisk person, ställföreträdare&lt;br&gt;för den skattskyldige kan miss-&lt;br&gt;tänkas för brott, får den skattskyl-&lt;br&gt;dige inte föreläggas vid vite att&lt;br&gt;medverka i utredningen av en fråga&lt;br&gt;som har samband med den gärning&lt;br&gt;som omfattas av brottsmisstanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid taxeringsrevision skall den reviderade tillhandahålla revisorn de&lt;br&gt;handlingar och lämna de upplysningar som behövs for revisionen. Han&lt;br&gt;skall också lämna tillträde till utrymmen som huvudsakligen används i&lt;br&gt;verksamheten för sådan åtgärd som avses i 11 § andra stycket och om&lt;br&gt;möjligt ställa en ändamålsenlig arbetsplats till förfogande. Den reviderade&lt;br&gt;skall i övrigt ge den hjälp som behövs vid revisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda terminal eller&lt;br&gt;annat tekniskt hjälpmedel for att ta del av upptagning som kan uppfattas&lt;br&gt;endast med sådant hjälpmedel, om inte den reviderade i stället tillhanda-&lt;br&gt;håller en kopia av upptagningen och denna utan svårighet kan granskas&lt;br&gt;med annat tillgängligt tekniskt hjälpmedel. Revisorn får kontrollera att&lt;br&gt;kopian stämmer överens med den upptagning som finns hos den revidera-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid granskning av upptagning som avses i andra stycket får endast de&lt;br&gt;tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas, som behövs for att&lt;br&gt;tillgodose ändamålet med revisionen. Granskningen får inte verkställas via&lt;br&gt;telenät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den reviderade inte fullgör&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt första eller&lt;br&gt;andra stycket, får skattemyndig-&lt;br&gt;heten förelägga honom vid vite att&lt;br&gt;fullgöra dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den reviderade inte fullgör&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt första eller&lt;br&gt;andra stycket, får skattemyndig-&lt;br&gt;heten förelägga honom vid vite att&lt;br&gt;fullgöra dem. Har det i ärendet&lt;br&gt;kommit fram omständigheter som&lt;br&gt;medför att den reviderade eller, om&lt;br&gt;den reviderade är juridisk person,&lt;br&gt;ställföreträdare för den reviderade&lt;br&gt;kan misstänkas för brott, får den&lt;br&gt;reviderade inte föreläggas vid vite&lt;br&gt;att medverka i utredningen av en&lt;br&gt;fråga som har samband med den&lt;br&gt;gärning som omfattas av brotts-&lt;br&gt;misstanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet&lt;br&gt;har lämnat en uppgift till ledning för taxeringen och uppgiften befinns&lt;br&gt;oriktig, skall en särskild avgift {skattetillägg') tas ut. Detsamma gäller, om&lt;br&gt;en sådan uppgift har lämnats i ett mål om taxering och uppgiften inte har&lt;br&gt;godtagits efter prövning i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattetillägg enligt första stycket tas ut med tjugo procent av den mer-&lt;br&gt;värdesskatt och med fyrtio procent av sådan skatt som avses i 1 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket 1-6 och 8 som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits,&lt;br&gt;inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, i fråga om&lt;br&gt;förmögenhetsskatt, person som sambeskattas med honom, eller vad gäller&lt;br&gt;mervärdesskatt, felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom. Skulle den&lt;br&gt;oriktiga uppgiften, om den hade godtagits, ha medfört sådant underskott i&lt;br&gt;förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte ut-&lt;br&gt;nyttjas taxeringsåret, skall skattetillägg i stället beräknas på ett underlag&lt;br&gt;som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som rättelsen av&lt;br&gt;den oriktiga uppgiften medfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsberäkning enligt andra&lt;br&gt;stycket sker efter tjugo procent el-&lt;br&gt;ler, vad gäller mervärdesskatt, tio&lt;br&gt;procent av underlaget när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den oriktiga uppgiften har&lt;br&gt;rättats eller hade kunnat rättas med&lt;br&gt;ledning av kontrollmaterial som&lt;br&gt;normalt är tillgängligt för skatte-&lt;br&gt;myndigheten och som varit till-&lt;br&gt;gängligt för myndigheten före ut-&lt;br&gt;gången av november taxeringsåret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsberäkning enligt andra&lt;br&gt;stycket sker efter tjugo procent el-&lt;br&gt;ler, vad gäller mervärdesskatt, tio&lt;br&gt;procent av underlaget när den orik-&lt;br&gt;tiga uppgiften har rättats eller hade&lt;br&gt;kunnat rättas med ledning av&lt;br&gt;kontrollmaterial som normalt är&lt;br&gt;tillgängligt for skattemyndigheten&lt;br&gt;och som varit tillgängligt för myn-&lt;br&gt;digheten före utgången av novem-&lt;br&gt;ber taxeringsåret. Om den oriktiga&lt;br&gt;uppgiften &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jäm-&lt;br&gt;periodisering eller därmed jäm- ställd fråga sker avgiftsberäkningen&lt;br&gt;ställd fråga. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;efter tio procent eller, vad gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mervärdesskatt, fem procent av&lt;br&gt;underlaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1994:467.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:467.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1997:494.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen&lt;br&gt;(1997:483)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 15 kap. 1 § och 23 kap. 2 § skattebetalnings-&lt;br&gt;lagen (1997:483) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet&lt;br&gt;har lämnat en uppgift till ledning för beskattningen och uppgiften befinns&lt;br&gt;oriktig, skall en särskild avgift {skattetillägg') tas ut. Detsamma gäller, om&lt;br&gt;en sådan uppgift lämnats i ett mål om beskattning och uppgiften inte har&lt;br&gt;godtagits efter prövning i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattetillägget är 20 % av den skatt som, om den oriktiga uppgiften&lt;br&gt;hade godtagits, inte skulle ha påförts eller felaktigt skulle ha tillgodo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räknats den skattskyldige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattetillägget är i stället 10 %&lt;br&gt;när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/. skattemyndigheten har rättat&lt;br&gt;eller hade kunnat rätta den oriktiga&lt;br&gt;uppgiften med ledning av kontroll-&lt;br&gt;material som normalt är tillgängligt&lt;br&gt;for myndigheten före utgången av&lt;br&gt;året efter beskattningsåret, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den oriktiga uppgiften avser&lt;br&gt;periodisering eller en därmed jäm-&lt;br&gt;ställd fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattetillägget är i stället 10 %&lt;br&gt;när skattemyndigheten har rättat&lt;br&gt;eller hade kunnat rätta den oriktiga&lt;br&gt;uppgiften med ledning av kontroll-&lt;br&gt;material som normalt är tillgängligt&lt;br&gt;for myndigheten före utgången av&lt;br&gt;året efter beskattningsåret. Om den&lt;br&gt;oriktiga uppgiften avser periodise-&lt;br&gt;ring eller en därmed jämställd fråga&lt;br&gt;är skattetillägget 5 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande enligt denna&lt;br&gt;lag får förenas med vite, om det&lt;br&gt;finns anledning anta att det annars&lt;br&gt;inte följs. Vite får dock inte före-&lt;br&gt;läggas staten, ett landsting, en kom-&lt;br&gt;mun eller en tjänsteman i tjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande enligt denna lag&lt;br&gt;får förenas med vite, om det finns&lt;br&gt;anledning anta att det annars inte&lt;br&gt;följs. Vite får dock inte föreläggas&lt;br&gt;staten, ett landsting, en kommun&lt;br&gt;eller en tjänsteman i tjänsten. Har&lt;br&gt;det i ärendet kommit fram omstän-&lt;br&gt;digheter som medför att den dekla-&lt;br&gt;rationsskyldige eller, om den dekla-&lt;br&gt;rationsskyldige är juridisk person,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställföreträdare för den&lt;br&gt;deklarationsskyldige kan miss-&lt;br&gt;tänkas för brott, får den deklara-&lt;br&gt;tionsskyldige inte föreläggas enligt&lt;br&gt;14 kap. 3 § vid vite att medverka i&lt;br&gt;utredningen av en fråga som har&lt;br&gt;samband med den gärning som om-&lt;br&gt;fattas av brottsmisstanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vite har förelagts också med stöd av en bestämmelse i taxerings-&lt;br&gt;lagen (1990:324) eller lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-&lt;br&gt;uppgifter, prövas frågan om att döma ut vitet av den länsrätt som är behö-&lt;br&gt;rig enligt dessa lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets lämplig-&lt;br&gt;het bedömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om&lt;br&gt;punktskatter och prisregleringsavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 och 13 §§ samt 7 kap. 1 § lagen&lt;br&gt;(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara&lt;br&gt;deklarationsskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över&lt;br&gt;en kopia av handling som behövs för kontroll av att uppgifterna i&lt;br&gt;deklarationen är riktiga eller annars för beskattningen samt prov och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beskrivning på varor som används,&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande får förenas med&lt;br&gt;vite, om det finns anledning att anta&lt;br&gt;att det annars inte följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säljs eller tillhandahålls på annat sätt i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande får förenas med&lt;br&gt;vite, om det finns anledning att anta&lt;br&gt;att det annars inte följs. Har det i&lt;br&gt;ärendet kommit fram&lt;br&gt;omständigheter som medför att den&lt;br&gt;deklarationsskyldige eller, om den&lt;br&gt;deklarationsskyldige är juridisk&lt;br&gt;person, ställföreträdare för den&lt;br&gt;deklarationsskyldige &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;misstänkas för brott, får den&lt;br&gt;deklarationsskyldige &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreläggas vid vite att medverka i&lt;br&gt;utredningen av en fråga som har&lt;br&gt;samband med den gärning som&lt;br&gt;omfattas av brottsmisstanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den reviderade inte fullgör&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt 12 § får&lt;br&gt;beskattningsmyndigheten förelägga&lt;br&gt;honom vid vite att fullgöra dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den reviderade inte fullgör&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt 12 § får&lt;br&gt;beskattningsmyndigheten förelägga&lt;br&gt;honom vid vite att fullgöra dem.&lt;br&gt;Har det i ärendet kommit fram&lt;br&gt;omständigheter som medför att den&lt;br&gt;reviderade eller, om den reviderade&lt;br&gt;är juridisk person, ställföreträdare&lt;br&gt;för den reviderade kan misstänkas&lt;br&gt;för brott, får den reviderade inte&lt;br&gt;föreläggas vid vite att medverka i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredningen av en fråga som har&lt;br&gt;samband med den gärning som om-&lt;br&gt;fattas av brottsmisstanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den skattskyldige på något annat sätt än muntligen under förfaran-&lt;br&gt;det har lämnat en uppgift till ledning for beslut rörande beskattningen och&lt;br&gt;uppgiften befinns oriktig, skall en särskild avgift {skattetillägg) tas ut.&lt;br&gt;Skattetillägget är tjugo procent av det skattebelopp som inte skulle ha&lt;br&gt;påförts om den oriktiga uppgiften hade godtagits. Detsamma gäller, om&lt;br&gt;sådan uppgift har lämnats i mål om skatt och uppgiften inte har godtagits&lt;br&gt;efter prövning i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsberäkning enligt första&lt;br&gt;stycket sker efter tio procent när&lt;br&gt;den oriktiga uppgiften avser perio-&lt;br&gt;disering eller därmed jämställd frå-&lt;br&gt;ga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsberäkning enligt första&lt;br&gt;stycket sker efter fem procent när&lt;br&gt;den oriktiga uppgiften avser perio-&lt;br&gt;disering eller därmed jämställd frå-&lt;br&gt;ga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 13 §, påförs den&lt;br&gt;skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt&lt;br&gt;som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver vad som&lt;br&gt;annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar&lt;br&gt;rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skatte-&lt;br&gt;tillägg enligt första eller andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den skattskyldige inte lämnat deklaration och har skatt beslutats&lt;br&gt;genom uppskattning enligt 4 kap. 13 §, påförs den skattskyldige skatte-&lt;br&gt;tillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av upp-&lt;br&gt;skattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha på-&lt;br&gt;förts enligt uppgifter han på något annat sätt än muntligen kan ha lämnat&lt;br&gt;till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rättel-&lt;br&gt;se av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägg&lt;br&gt;enligt första eller andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlag för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till invändning-&lt;br&gt;ar rörande annan fråga än den som föranlett tillägget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1994:474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;“Senaste lydesle 1994 474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1997:492.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 74 och 99 §§ tullagen (1994:1550) skall ha&lt;br&gt;följande följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid revision skall den reviderade tillhandahålla revisorn de handlingar&lt;br&gt;och lämna de upplysningar som behövs för revisionen. Han skall också&lt;br&gt;lämna tillträde till utrymmen som huvudsakligen används i verksamheten&lt;br&gt;för sådan åtgärd som avses i 73 § och om möjligt ställa en ändamålsenlig&lt;br&gt;arbetsplats till förfogande samt i övrigt ge den hjälp som behövs vid revi-&lt;br&gt;sionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda tekniskt hjälp-&lt;br&gt;medel för att ta del av ipptagning som kan uppfattas endast med sådant&lt;br&gt;hjälpmedel, om inte den reviderade i stället tillhandahåller en kopia av&lt;br&gt;upptagningen och denna utan svårighet kan granskas med annat tillgäng-&lt;br&gt;ligt tekniskt hjälpmedel. Revisorn får kontrollera att kopian stämmer över-&lt;br&gt;ens med den upptagning som finns hos den reviderade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid granskning av upptagning som avses i andra stycket får endast de&lt;br&gt;tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas, som behövs för att till-&lt;br&gt;godose ändamålet med revisionen. Granskningen får inte verkställas via&lt;br&gt;telenät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den reviderade inte fullgör&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt första eller&lt;br&gt;andra stycket får tullmyndigheten&lt;br&gt;förelägga honom vid vite att full-&lt;br&gt;göra dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den reviderade inte fullgör&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt första eller&lt;br&gt;andra stycket får tullmyndigheten&lt;br&gt;förelägga honom vid vite att full-&lt;br&gt;göra dem. Har det i ärendet kommit&lt;br&gt;fram omständigheter som medför&lt;br&gt;att den reviderade eller, om den&lt;br&gt;reviderade är juridisk person, ställ-&lt;br&gt;företrädare för den reviderade kan&lt;br&gt;misstänkas för brott, får den revide-&lt;br&gt;rade inte föreläggas vid vite att&lt;br&gt;medverka i utredningen av en fråga&lt;br&gt;som har samband med den gärning&lt;br&gt;som omfattas av brottsmisstanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en tullmyndighet med stöd&lt;br&gt;av tulllagstiftningen förelägger tull-&lt;br&gt;skyldig eller annan att vidta åtgärd&lt;br&gt;som behövs för förtullning eller&lt;br&gt;annan tullklarering eller för Tull-&lt;br&gt;verkets kontrollverksamhet, kan&lt;br&gt;vite föreläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en tullmyndighet med stöd&lt;br&gt;av tulllagstiftningen förelägger tull-&lt;br&gt;skyldig eller annan att vidta åtgärd&lt;br&gt;som behövs för förtullning eller&lt;br&gt;annan tullklarering eller för Tull-&lt;br&gt;verkets kontrollverksamhet, kan&lt;br&gt;vite föreläggas. Har det /&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärendet kommit fram omständig-&lt;br&gt;heter som medför att den tull-&lt;br&gt;skyldige eller, om den tullskyldige&lt;br&gt;är juridisk person, ställföreträdare&lt;br&gt;för den tullskyldige kan misstänkas&lt;br&gt;för brott, får den tullskyldige inte&lt;br&gt;föreläggas enligt 68 § vid vite att&lt;br&gt;medverka i utredningen av en fråga&lt;br&gt;som har samband med den gärning&lt;br&gt;som omfattas av brottsmisstanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller&lt;br&gt;inge handling enligt föreskrift i tullagstiftningen eller att fullgöra skyldig-&lt;br&gt;het som föreskrivs i 62 § eller med stöd av 65 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller hög-&lt;br&gt;re belopp än femtusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utdömande av vite prövas av Genraltullstyrelsen.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 36 § tillämpas även i fråga om viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt gäller bestämmelserna i lagen (1985:206) om viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-09-23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet&lt;br&gt;Arne Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 11 september 1997 (Finansdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och pris-&lt;br&gt;regleringsavgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i tullagen (1994:1550).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorerna Ulf&lt;br&gt;Rehnberg och Anita Saldén Enérus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslås ändringar på tre olika områden, nämligen i&lt;br&gt;fråga om skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, användan-&lt;br&gt;det av vitesföreläggande i skatteutredningar när det finns brottsmisstanke&lt;br&gt;och skattetillägg vid oriktig uppgift som har sin grund i periodiseringsfel.&lt;br&gt;Lagrådet kommer i det följande att föreslå några mindre ändringar av&lt;br&gt;förslagen på de två sistnämnda områdena. Här redovisas vissa allmänna&lt;br&gt;synpunkter i fråga om förslaget angående vitesföreläggande i skatteutred-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget angående vitesföreläggande grundar sig på resultatet av&lt;br&gt;Skattekontrollutredningens översyn av hur skyldigheten att medverka i&lt;br&gt;skatteutredningar förhåller sig till Europakonventionen angående skydd&lt;br&gt;för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Utred-&lt;br&gt;ningens förslag innebar i princip att beskattningsmyndigheten - efter den&lt;br&gt;tidpunkt då myndigheten funnit att en skattskyldig skäligen kan misstän-&lt;br&gt;kas för skattebrott - inte skall få begära den skattskyldiges medverkan&lt;br&gt;utan att först underrätta honom om misstanken och hans rätt att inte med-&lt;br&gt;verka i skatteutredningen. Enligt utredningens förslag skulle vidare den&lt;br&gt;tidpunkt då skattemyndigheterna skall göra anmälan till åklagare ändras&lt;br&gt;till att avse den tidpunkt då någon skäligen kan misstänkas för brott i stäl-&lt;br&gt;let som f.n. den tidpunkt då det finns anledning anta att brott har begåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen begränsas förslagen på området till att gälla skatte-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheternas rätt att använda vitesförelägganden. Enligt remissen får en&lt;br&gt;skattskyldig som kan misstänkas för brott inte föreläggas vid vite att med-&lt;br&gt;verka i utredningen av en fråga som har samband med den gärning som&lt;br&gt;omfattas av brottsmisstanken. Någon skyldighet att underrätta en brotts-&lt;br&gt;misstänkt om hans rätt att inte medverka i skatteutredningen föreslås inte.&lt;br&gt;Inte heller ändras tidpunkten för skattemyndigheternas brottsanmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europakonventionen har genom lag (SFS 1994:1219) inkorporerats i&lt;br&gt;svensk rätt fr.o.m. den 1 januari 1995. I artikel 6 i konventionen garan-&lt;br&gt;teras enskilda visst skydd och vissa rättigheter i brottmål och vid tvister&lt;br&gt;om civila rättigheter eller skyldigheter. Som har framgått föreslås med&lt;br&gt;anledning härav i lagrådsremissen att reglerna på skatteområdet ändras så&lt;br&gt;att det inte blir tillåtet att använda vitesföreläggande i en utredning sedan&lt;br&gt;brottsmisstanke har uppkommit mot den skattskyldige. Förslagen är såle-&lt;br&gt;des begränsade till skatteområdet. Den konflikt som finns mellan regel-&lt;br&gt;systemen för skatteutredning och skattebrottsutredning torde emellertid ha&lt;br&gt;motsvarigheter på andra rättsområden. Det hade därför varit önskvärt om&lt;br&gt;det i remissen hade redovisats vilka överväganden som legat bakom ställ-&lt;br&gt;ningstagandet att nu föreslå ändringar bara på skatteområdet. Detta gäller&lt;br&gt;inte minst om man - som föreslås i remissen - begränsar förslagen till an-&lt;br&gt;vändandet av vitesförelägganden. Det kan nämligen vid sådant förhållande&lt;br&gt;ifrågasättas om det inte hade varit lämpligt att införa en generell regel i&lt;br&gt;lagen (1985:206) om viten med avseende på vitesförelägganden i fall där&lt;br&gt;brottsmisstanke föreligger. Lagrådet har inte möjlighet att på grundval av&lt;br&gt;den utredning som föreligger avgöra om en generell reglering hade varit&lt;br&gt;att föredra. Lagrådet har ingen anledning att motsätta sig att en reglering&lt;br&gt;nu sker på skatteområdet men vill framhålla att frågan om en generell&lt;br&gt;reglering bör övervägas i ett större sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller frågan om ändringarna av nuvarande regler på&lt;br&gt;skatteområdet kan begränsas till användandet av vitesförelägganden är&lt;br&gt;detta en fråga som ytterst är beroende av den rättspraxis angående&lt;br&gt;Europakonventionen som utbildas inom Europadomstolen i Strasbourg.&lt;br&gt;Regeringen har grundat sitt ställningstagande på en analys av rättsläget&lt;br&gt;mot bakgrund av de rättsfall som finns på området. Lagrådet går inte in på&lt;br&gt;frågan om ytterligare åtgärder behövs med hänsyn till konventionen utan&lt;br&gt;begränsar granskningen till de frågor som har direkt anknytning till de re-&lt;br&gt;mitterade förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som därvid aktualiseras är om remissförslagen täcker alla&lt;br&gt;skatteområden och situationer där ett vitesföreläggande kan tänkas före-&lt;br&gt;komma mot en brottsmisstänkt. En skatt som inte omfattas av förslagen är&lt;br&gt;arvs- och gåvoskatten. I lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt&lt;br&gt;finns bestämmelser om vitesföreläggande i 67 §. Regler om vitesföreläg-&lt;br&gt;gande finns även i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrollupp-&lt;br&gt;gifter. Lagrådet ifrågasätter om inte förbudet att förelägga vid vite borde&lt;br&gt;föras in i dessa lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget avses samtliga ändringar i lagen träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1998. Några övergångsbestämmelser föreslås inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den valda regleringen innebär såvitt Lagrådet kan finna att bestämmel-&lt;br&gt;serna i 5 kap. 1 § om halvering av nivån på skattetillägg avseende periodi-&lt;br&gt;seringsfel kan komma att tillämpas även på oriktiga uppgifter som lämnats&lt;br&gt;till ledning for tidigare års taxeringar (jfr RÅ 1996 ref. 57 med vidare&lt;br&gt;hänvisningar). En oriktig uppgift som lämnats till ledning for exempelvis&lt;br&gt;1996 års taxering (normalt 1995 års inkomst) kommer således att bedömas&lt;br&gt;på ett sätt om skattetilläggets storlek prövas före ingången av år 1998 och&lt;br&gt;på ett annat sätt om prövningen sker efter nämnda tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill erinra om att en annan lösning valdes när bestämmelserna&lt;br&gt;om en lägre procentsats för oriktiga uppgifter avseende periodiseringsfel&lt;br&gt;första gången infördes (prop. 1991/92:43, SkU 7, SFS 1991:1902). I det&lt;br&gt;sammanhanget föreskrevs att de nya bestämmelserna om skattetillägg vid&lt;br&gt;periodiseringsfel skulle träda i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas&lt;br&gt;första gången vid 1992 års taxering. En övergångsbestämmelse av mot-&lt;br&gt;svarande innehåll bör övervägas även nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i den nya tredje meningen att förena ett föreläggande enligt&lt;br&gt;lagen med vite avser endast förelägganden enligt 14 kap. 3 §. Lagrådet&lt;br&gt;ifrågasätter om inte också förelägganden enligt andra bestämmelser i&lt;br&gt;lagen, t.ex. 14 kap. 4 §, kan innebära att den deklarationsskyldige åläggs&lt;br&gt;att medverka i utredningen av en fråga som har samband med den gärning&lt;br&gt;vilken omfattas av en under utredningen uppkommen brottsmisstanke.&lt;br&gt;Enligt Lagrådets mening saknas anledning att begränsa förbudet till före-&lt;br&gt;lägganden enligt 14 kap. 3 §. Förbudet bör ta sikte på alla förelägganden&lt;br&gt;enligt lagen som innefattar en sådan skyldighet. Hänvisningen till nämnda&lt;br&gt;paragraf bör alltså utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget avses samtliga ändringar i lagen träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1998. Lika lite som i fråga om lagen om ändring i taxeringslagen föreslås&lt;br&gt;några övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill erinra om att en annan lösning valdes när bestämmelserna&lt;br&gt;om en lägre procentsats for oriktiga uppgifter avseende periodiseringsfel&lt;br&gt;första gången infördes i den då gällande lagen (1968:430) om mervärde-&lt;br&gt;skatt och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(prop. 1991/92:43, SkU 7, SFS 1991:1905 och 1991:1907). Övergångs- Prop. 1997/98:10&lt;br&gt;bestämmelser av motsvarande innehåll bör övervägas även nu (jfr vad Bilaga 9&lt;br&gt;Lagrådet anfört i anslutning till förslaget om ändring i taxeringslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter&lt;br&gt;och prisregleringsavgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På de skäl Lagrådet redovisat i anslutning till förslagen om ändring i taxe-&lt;br&gt;ringslagen och skattebetalningslagen förordar Lagrådet att behovet av&lt;br&gt;övergångsbestämmelser för den i 7 kap. 1 § föreslagna halveringen av&lt;br&gt;nivån på skattetillägg övervägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överensstämmelse med vad Lagrådet har anfört beträffande den före-&lt;br&gt;slagna ändringen i 23 kap. 2 § skattebetalningslagen förordar Lagrådet att&lt;br&gt;hänvisningen till 68 § i den nya andra meningen i förevarande paragraf&lt;br&gt;utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget avses samtliga ändringar i lagen träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1998. Några övergångsbestämmelser föreslås inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den valda regleringen torde innebära att de nya bestämmelserna skall&lt;br&gt;tillämpas i fråga om viten som förelagts före ikraftträdandet men som till&lt;br&gt;följd av överklaganden prövas efter nämnda tidpunkt (jfr RÅ 1996 ref. 57&lt;br&gt;med vidare hänvisningar). Besvärsinstansen och den instans som med-&lt;br&gt;delade det överklagade beslutet kommer med andra ord att tillämpa skilda&lt;br&gt;regelsystem. En sådan ordning brukar normalt undvikas. Med tanke på&lt;br&gt;angelägenheten av att den åsyftade anpassningen till Europakonventionen&lt;br&gt;inte onödigtvis begränsas har Lagrådet emellertid inget att erinra mot att&lt;br&gt;de föreslagna vitesreglema tillämpas fullt ut efter ikraftträdandet. I tydlig-&lt;br&gt;hetens intresse synes dock frågan böra kommenteras under det fortsatta&lt;br&gt;lagstiftningsarbetet. - Lagrådet vill i sammanhanget nämna att mot-&lt;br&gt;svarande övergångsfråga inte torde uppkomma beträffande vitesföreläg-&lt;br&gt;gande som meddelas med stöd av övriga i remissen berörda lagar. I dessa&lt;br&gt;lagar finns generella förbud mot att överklaga föreläggande vid vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;F inansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 oktober 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: Statsrådet Peterson, ordförande, och statsråden Freivalds,&lt;br&gt;Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Uusmann,&lt;br&gt;Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Ähnberg, Pagrotsky,&lt;br&gt;Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Östros&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1997/98:10 Skattemyndigheternas med-&lt;br&gt;verkan i brottsutredningar, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 55069, Stockholm 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:SkU10</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1997-10-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1997-10-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1997-10-09 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1997-10-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 04:33:54</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL0310</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:05</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Skatteutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 04:33:54</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:SkU10</uppgift>
<ref_dok_id>GL01SkU10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SkU10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:10&lt;br/&gt;
Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:10 Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:10&lt;br/&gt;
Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:10 Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:10&lt;br/&gt;
Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:10 Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:10&lt;br/&gt;
Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:10 Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:10&lt;br/&gt;
Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:10 Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:10&lt;br/&gt;
Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:10 Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Isa Halvarsson  och Karin Pilsäter  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:10&lt;br/&gt;
Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:10 Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Isa Halvarsson  och Karin Pilsäter  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Michael Stjernström  och Rolf Åbjörnsson  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:10&lt;br/&gt;
Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:10 Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Michael Stjernström  och Rolf Åbjörnsson  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Per Rosengren  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:10&lt;br/&gt;
Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:10 Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Per Rosengren  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ronny Korsberg  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:10&lt;br/&gt;
Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:10 Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ronny Korsberg  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>