<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2265263</hangar_id>
 <dok_id>GK0399</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>99</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:99</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Kulturdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>99</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1997-03-06 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:58:37</systemdatum>
 <publicerad>1997-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Uppdragsarkeologi</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK0399/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK0399</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK0399</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Uppdragsarkeologi m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Prop.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1996/97:99&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 6 mars 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm- Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marita Ulvskog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Kulturdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås förtydliganden i lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m. (kulturminneslagen) för att klargöra vad länsstyrelsen&lt;br&gt;skall beakta när den bestämmer vem som skall utföra en arkeologisk&lt;br&gt;utredning eller undersökning enligt bestämmelserna i 2 kap. 11 och 13 §§&lt;br&gt;kulturminneslagen. Vidare förelås att den som utför ett arbetsföretag&lt;br&gt;skall svara för kostnaderna för att ta till vara fornfynd som framkommer&lt;br&gt;vid särskild undersökning enligt bestämmelsen i 2 kap. 13 § första&lt;br&gt;stycket kulturminneslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 99&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut..................................................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;Lagtext................................................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om kulturminnen m.m...............................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Ärendet...............................................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Bakgrund.............................................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Uppdragsarkeologi....................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;Företagarens kostnadsansvar.....................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Nuvarande förhållanden......................................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;Skyddet för fasta fomlämningar................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;Lagen om offentlig upphandling.............................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;Berörda myndigheter m.m.......................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.1 &amp;nbsp;Riksantikvarieämbetet..................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2 &amp;nbsp;Länsstyrelserna.............................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.3 &amp;nbsp;Länsmuseer och kommunala museer...........................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.4 &amp;nbsp;Övriga undersökande institutioner...............................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.5 &amp;nbsp;Förhållandet mellan de olika aktörerna.......................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;Förhållandet mellan vetenskapliga ambitionsnivåer och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökningskostnader..........................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;Kostnadsansvaret för arkeologiska&amp;nbsp;undersökningar................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Är lagen om offentlig upphandling tillämplig&amp;nbsp;vid beslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arkeologiska undersökningar?..........................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;Allmänt om myndighetsutövning............................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;Är länsstyrelsens beslut myndighetsutövning?.......................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Förfarandereglemas utformning.......................................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;Utökat kostnadsansvar för företagaren.............................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;Författningskommentar....................................................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av promemorian.......................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Promemorians författningsförslag......................................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanställning av remissyttranden över promemorian... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av Riksantikvarieämbetets förslag...........35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Riksantikvarieämbetets författningsförslag........................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanställning av remissyttranden över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetets förslag...........................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag...............................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande...............................................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997...........45&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 11 och 13 §§ lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs en särskild utredning för att ta reda på om en fast&lt;br&gt;fomlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett större&lt;br&gt;markområde tas i anspråk, skall kostnaden för utredningen betalas av&lt;br&gt;företagaren. Som sådan exploatering räknas t.ex. anläggande av allmän&lt;br&gt;väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energiförsörj-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning, större vattenföretag och mer&lt;br&gt;industri- eller handelsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om särskild utredning&lt;br&gt;fattas av länsstyrelsen. Länssty-&lt;br&gt;relsen skall i beslutet ange vem&lt;br&gt;som skall utföra utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattande byggande för bostads-,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om särskild utredning&lt;br&gt;fattas av länsstyrelsen. Läns-&lt;br&gt;styrelsen skall i beslutet ange&lt;br&gt;vem som skall utföra utred-&lt;br&gt;ningen. Därvid gäller inte lagen&lt;br&gt;(1992:1528) om offentlig upp-&lt;br&gt;handling. Länsstyrelsen skall&lt;br&gt;beakta att utredningen skall&lt;br&gt;vara av vetenskapligt god kval-&lt;br&gt;itet och genomföras till en kost-&lt;br&gt;nad som inte är högre än vad&lt;br&gt;som är motiverat med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för tillstånd&lt;br&gt;enligt 12 § får länsstyrelsen&lt;br&gt;ställa upp skäliga krav på sär-&lt;br&gt;skild undersökning för att&lt;br&gt;dokumentera fomlämningen&lt;br&gt;eller särskilda åtgärder för att&lt;br&gt;bevara den. I beslutet om till-&lt;br&gt;stånd skall såvitt möjligt anges&lt;br&gt;den kostnad som åtgärderna&lt;br&gt;beräknas medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för tillstånd&lt;br&gt;enligt 12 § far länsstyrelsen&lt;br&gt;ställa skäliga krav på särskild&lt;br&gt;undersökning för att dokume-&lt;br&gt;ntera fomlämningen och ta till&lt;br&gt;vara fornfynd eller på särskilda&lt;br&gt;åtgärder för att bevara forn-&lt;br&gt;lämningen. I beslutet om till-&lt;br&gt;stånd skall såvitt möjligt anges&lt;br&gt;den kostnad som åtgärderna&lt;br&gt;beräknas medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, får den besluta om&lt;br&gt;en arkeologisk förundersökning av fomlämningen, om det behövs för att&lt;br&gt;fa ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedöma&lt;br&gt;behovet av att ställa krav på särskild undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall i beslutet&lt;br&gt;om arkeologisk förundersökning&lt;br&gt;eller särskild undersökning ange&lt;br&gt;vem som skall utföra undersök-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall i beslutet&lt;br&gt;om arkeologisk förundersökning&lt;br&gt;eller särskild undersökning ange&lt;br&gt;vem som skall utföra undersök-&lt;br&gt;ningen. Därvid gäller inte lagen&lt;br&gt;(1992:1528) om offentlig upp-&lt;br&gt;handling. Länsstyrelsen skall&lt;br&gt;beakta att undersökningen skall&lt;br&gt;vara av vetenskapligt god kval-&lt;br&gt;itet och genomföras till en kost-&lt;br&gt;nad som inte är högre än vad&lt;br&gt;som är motiverat med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I en departementspromemoria som upprättats inom Kulturdepartementet,&lt;br&gt;Uppdragsarkeologi (Ds 1996:48), prövas förhållandet mellan lagen&lt;br&gt;(1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen) och lagen&lt;br&gt;(1992:1528) om offentlig upphandling och föreslås preciseringar i fråga&lt;br&gt;om vad länsstyrelsen skall beakta när den beslutar om vem som skall&lt;br&gt;utföra en arkeologisk utredning eller undersökning. Promemorian har&lt;br&gt;remissbehandlats. En sammanfattning av promemorian och prome-&lt;br&gt;morians lagförslag finns i bilaga 1 respektive bilaga 2. En förteckning av&lt;br&gt;remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena finns i&lt;br&gt;bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog den 24 november 1994 åt Riksantikvarieämbetet&lt;br&gt;och statens historiska museer (Riksantikvarieämbetet) att utreda lämplig-&lt;br&gt;heten och följderna av att den som far tillstånd att göra ingrepp i en fom-&lt;br&gt;lämning även skall svara för kostnaderna för fyndhantering, konser-&lt;br&gt;vering, långsiktig förvaring och vård av fynden. Riksantikvarieämbetet&lt;br&gt;redovisade uppdraget i maj 1995. Riksantikvarieämbetets förslag har&lt;br&gt;remissbehandlats. En sammanfattning av förslaget med lagförslag finns i&lt;br&gt;bilaga 4 respektive bilaga 5. En förteckning av remissinstanserna och en&lt;br&gt;sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 13 februari 1997 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har haft synpunkter på lagtextens utformning. Regeringen har&lt;br&gt;i propositionen följt Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;4.1 Uppdragsarkeologi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I december 1991 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för&lt;br&gt;Kulturdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att bl.a.&lt;br&gt;se över organisationen och huvudmannaskapet för Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetets undersökningsverksamhet. Utredaren skulle bl.a. lämna förslag&lt;br&gt;till utgångspunkter och riktlinjer för hur länsstyrelserna skulle tillämpa&lt;br&gt;och integrera ett system med anbudskonkurrens i den arkeologiska&lt;br&gt;undersökningsverksamheten (dir. 1991:112).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren, som antog namnet HUR-utredningen, lämnade i december&lt;br&gt;1992 betänkandet Arkeologi och exploatering (SOU 1992:137).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslog bl.a. att Riksantikvarieämbetets undersöknings-&lt;br&gt;verksamhet skulle skiljas från myndigheten och bilda ett fristående&lt;br&gt;helstatligt aktiebolag, med uppgift att bedriva extemfinansierad arke-&lt;br&gt;ologisk uppdragsverksamhet. Vidare föreslogs att ett system med an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;budskonkurrens skulle inforas, där länsstyrelsen skulle sköta upp-&lt;br&gt;handlingen som en avgiftsbelagd tjänst åt exploatören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens forslag möttes av hård kritik vid remissbehandlingen.&lt;br&gt;Bland annat motsatte sig institutionerna på kulturmiljöområdet att ett&lt;br&gt;system med anbud och upphandling skulle tillämpas eftersom det ansågs&lt;br&gt;strida mot bevarandefilosofm i kulturminneslagen. Arkeologiska under-&lt;br&gt;sökningar i icke-offentlig regi uppfattades som ett hot mot undersök-&lt;br&gt;ningarnas kvalitet. De offentliga huvudmännens kulturpolitiska engage-&lt;br&gt;mang och målsättningar sågs som den långsiktiga garanten för att&lt;br&gt;undersökningarna utförs med kulturmiljövårdens och den arkeologiska&lt;br&gt;forskningens bästa för ögonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland remissinstanserna fanns vidare en utbredd uppfattning om att ett&lt;br&gt;system med anbudskonkurrens skulle slå sönder samarbetet och informa-&lt;br&gt;tionsutbytet mellan Riksantikvarieämbetets undersökningsverksamhet,&lt;br&gt;länsstyrelserna och museerna samt att förtydligade ansvarsgränser skulle&lt;br&gt;ge upphov till en fragmentisering av den sammanhållna arkeologi-&lt;br&gt;processen inom institutionernas ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen 1994 (prop. 1993/94:100 bil. 12 s. 80 f.) anförde&lt;br&gt;den dåvarande regeringen, mot bakgrund av HUR-utredningens förslag,&lt;br&gt;bl.a. att länsstyrelsen borde använda sig av anbud och upphandling för att&lt;br&gt;kunna välja mellan olika undersökningsaltemativ. Det framhölls att&lt;br&gt;upphandling borde ses som ett instrument för att skapa undersökningar&lt;br&gt;av god kvalitet och samtidigt undvika att kostnaderna blir högre än vad&lt;br&gt;som är motiverat. Vidare framhölls att upphandlingen skulle betraktas&lt;br&gt;som ett led i den process som leder fram till ett beslut enligt&lt;br&gt;kulturminneslagen. Regeringen betonade att ordet upphandling i&lt;br&gt;sammanhanget användes i en snävare betydelse än definitionen enligt&lt;br&gt;lagen om offentlig upphandling och att den lagen inte torde vara aktuell&lt;br&gt;eftersom det &amp;quot;närmast är fråga om att länsstyrelsen använder sig av en&lt;br&gt;upphandlingsteknik för att fastställa kostnaden för en undersökning som&lt;br&gt;sedan en annan part, dvs. företagaren, åläggs att bekosta&amp;quot; (s. 81). Vidare&lt;br&gt;anfördes att länsstyrelsens agerande dessutom torde vara att betrakta som&lt;br&gt;ett led i dess myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av ökade krav på länsstyrelsernas arbete inom kultur-&lt;br&gt;miljövården föreslog regeringen samtidigt en resursförstärkning till&lt;br&gt;länsstyrelserna (prop. 1993/94:100 bil 14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutskottet anförde i sitt betänkande (1993/94:KrU25) att det fanns&lt;br&gt;starka skäl för den kritik som framförts mot HUR-utredningens förslag&lt;br&gt;samt att utskottet inte kunde ansluta sig till den bedömning som på&lt;br&gt;grundval av utredningens förslag gjordes i propositionen då det gällde&lt;br&gt;upphandling av arkeologiska uppdrag. Utskottet anförde vidare att man i&lt;br&gt;konsekvens med detta i yttrande till bostadsutskottet motsatt sig en&lt;br&gt;resursförstärkning av den omfattning som föreslagits i propositionen.&lt;br&gt;Riksdagen beslutade i enlighet med vad kulturutskottet hade hemställt&lt;br&gt;(rskr. 1993/94:195).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsutskottet anförde i sitt betänkande (1993/94:BoU13) att resurs-&lt;br&gt;ökningen till länsstyrelserna - på de skäl som kulturutskottet anfört - inte&lt;br&gt;borde ges den omfattning som föreslagits i propositionen. Riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biföll vad bostadsutskottet hade hemställt angående minskad resursför-&lt;br&gt;stärkning (rskr. 1993/94:211).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetet har i en framställning den 12 maj 1995 hem-&lt;br&gt;ställt att regeringen dels prövar behovet av reglering av de kommersiella&lt;br&gt;aspekterna på uppdragsarkeologin, dels prövar behovet av en reglering av&lt;br&gt;förhållandet mellan kulturminneslagen och lagen om offentlig upphand-&lt;br&gt;ling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om länsstyrelsen skall tillämpa lagen om offentlig upphandling&lt;br&gt;vid beslut om arkeologiska tjänster har därefter tagits upp bl.a. i motion&lt;br&gt;1994/95:Kr275. Nämnden för offentlig upphandling har på anmodan av&lt;br&gt;kulturutskottet yttrat sig över motionen. Den har i ett yttrande den 30&lt;br&gt;augusti 1995 uttalat som sin mening bl.a. att länsstyrelsens beslut om&lt;br&gt;leverantör och fastställande av kostnad för den arkeologiska&lt;br&gt;undersökningen bör föregås av ett upphandlingsförfarande enligt lagen&lt;br&gt;om offentlig upphandling. Kulturminneslagen utgör enligt nämndens&lt;br&gt;bedömning inte något hinder mot att länsstyrelsen genomför upphand-&lt;br&gt;ling. Med hänvisning till det pågående arbetet inom Kulturdepartementet&lt;br&gt;hemställde kulturutskottet i betänkande 1995/96:KrU5 att riksdagen&lt;br&gt;skulle avslå motionen. Riksdagen anslöt sig till detta (prot. 1995/96:23).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Företagarens kostnadsansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HUR-utredningen föreslog i betänkandet Arkeologi och exploatering&lt;br&gt;(SOU 1992:137) också att den som utför ett arbetsföretag som berör en&lt;br&gt;fast fomlämning skulle ha kostnadsansvaret även för nykonservering och&lt;br&gt;registrering av fynden från den arkeologiska undersökningen. Kostnaden&lt;br&gt;för företagaren skulle dock inte tillåtas att öka. Det utökade kostnads-&lt;br&gt;ansvaret skulle i stället motsvaras av en minskad omfattning av det&lt;br&gt;arkeologiska fältarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna var i huvudsak positiva till förslaget om ett utökat&lt;br&gt;kostnadsansvar. Utredningens förslag om hur detta skulle finansieras&lt;br&gt;mötte däremot stark kritik från remissinstanserna på kulturmiljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen 1994 (prop. 1993/94:100 bil. 12 s. 80 f.) före-&lt;br&gt;slog den dåvarande regeringen att utredningens förslag i allt väsentligt&lt;br&gt;skulle genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutskottet ansåg emellertid att förslaget skulle avslås och åbe-&lt;br&gt;ropade bl.a. den tveksamhet som kulturmiljövårdande remissinstanser&lt;br&gt;uttryckt i fråga om förslaget (bet. 1993/94:KrU25). Riksdagen beslutade i&lt;br&gt;enlighet med vad kulturutskottet hade hemställt (rskr. 1993/94:195).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Nuvarande förhållanden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;5.1 Skyddet för fasta fomlämningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. kulturminneslagen finns regler bl.a. om skydd och vård av fasta&lt;br&gt;fomlämningar samt om fornfynd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 § stadgas att det är förbjudet att ändra eller skada en fast fom-&lt;br&gt;lämning. Den som avser att uppfora en byggnad eller en anläggning eller&lt;br&gt;genomföra ett annat arbetsföretag bör enligt 10 § i god tid ta reda på om&lt;br&gt;någon fast fomlämning kan beröras av arbetsföretaget. När det är fråga&lt;br&gt;om en planerad exploatering av ett större markområde kan länsstyrelsen&lt;br&gt;besluta om en särskild utredning på företagarens bekostnad för att ta reda&lt;br&gt;på om någon fast fomlämning berörs av arbetsföretaget (11 § första&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12 § föreskrivs att den som vill rubba, ändra eller ta bort en fast&lt;br&gt;fomlämning skall ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen. Tillstånd till ett&lt;br&gt;ingrepp far lämnas endast om fomlämningen medför hinder eller&lt;br&gt;olägenhet som inte står i rimligt förhållande till dess betydelse. Vid&lt;br&gt;prövningen skall länsstyrelsen göra en avvägning mellan intresset av att&lt;br&gt;bevara fomlämningen och intresset av att utföra ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 13 § första stycket far länsstyrelsen som villkor för ett tillstånd&lt;br&gt;ställa skäliga krav på särskild undersökning för att dokumentera&lt;br&gt;fomlämningen eller särskilda åtgärder för att bevara den. Länsstyrelsen&lt;br&gt;har vidare möjlighet att inför en prövning i tillståndsfrågan besluta om en&lt;br&gt;arkeologisk förundersökning för att fastställa en redan känd fomlämnings&lt;br&gt;art och beskaffenhet (13 § andra stycket). I beslut om särskild under-&lt;br&gt;sökning eller arkeologisk förundersökning skall anges vem som skall&lt;br&gt;utföra undersökningen. Vidare skall länsstyrelsen i beslut om särskild&lt;br&gt;undersökning såvitt möjligt ange den kostnad som åtgärderna beräknas&lt;br&gt;medföra (13 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 11 § framgår att kostnadsansvaret för en särskild utredning åvilar&lt;br&gt;företagaren. I 14 § första stycket anges som huvudregel att den som utför&lt;br&gt;ett arbetsföretag som berör en fast fomlämning svarar för kostnaderna för&lt;br&gt;en särskild undersökning och arkeologisk förundersökning. Företagaren&lt;br&gt;svarar dock inte för kostnad som hänför sig till en fomlämning som inte&lt;br&gt;tidigare varit känd, som väsentligt överstiger vad länsstyrelsen har angett&lt;br&gt;i sitt beslut om tillstånd, som hänför sig till arkeologisk förundersökning&lt;br&gt;om länsstyrelsen sedan inte lämnar tillstånd till ingrepp i fomlämningen&lt;br&gt;eller som hänför sig till arkeologisk förundersökning eller särskild&lt;br&gt;undersökning om det visar sig att någon fast fomlämning inte berörs av&lt;br&gt;arbetsföretaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver kostnadsbefrielse enligt 2 kap. 14 § kulturminneslagen har en&lt;br&gt;företagare vissa möjligheter att - i mån av tillgång på medel - fa stats-&lt;br&gt;bidrag för vissa arkeologiska undersökningar. Bestämmelser om det finns&lt;br&gt;i förordningen (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård. Enligt 10 §&lt;br&gt;förordningen får bidrag lämnas till åtgärder enligt 2 kap. 13 § kultur-&lt;br&gt;minneslagen som skall bekostas av företagaren dels om arbetsföretaget&lt;br&gt;föranleds av myndighets beslut eller någon annan tvingande omständig-&lt;br&gt;het och dels om arbetsföretaget är av begränsad omfattning och det är&lt;br&gt;skäligt att företagaren avlastas kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 * Riksdagen 1996/97. 1 sand. Nr 99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Lagen om offentlig upphandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling tillkom som en följd av&lt;br&gt;EES-avtalet och trädde i kraft den 1 januari 1994. Genom lagen inför-&lt;br&gt;livades ett antal EG-direktiv om offentlig upphandling - bl.a. rådets&lt;br&gt;direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om tjänsteupphandling - med&lt;br&gt;svensk rätt. Lagen om offentlig upphandling innehåller även bestämmel-&lt;br&gt;ser om upphandlingar som inte täcks av EG:s direktiv om upphandling.&lt;br&gt;Utgångspunkten i lagen - liksom i den upphävda upphandlings-&lt;br&gt;förordningen (1986:366) - är att upphandling skall ske affärsmässigt, i&lt;br&gt;konkurrens och på ett icke-diskriminerande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna omfattar de institutioner som i lagen definieras som&lt;br&gt;s.k. upphandlande enheter. Som upphandlande enhet anses bl.a. statliga&lt;br&gt;myndigheter, kommuner, landsting och kyrkliga kommuner (1 kap. 5 §).&lt;br&gt;Vidare omfattas bl.a. vissa bolag, föreningar och stiftelser (1 kap. 6 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om offentlig upphandling innehåller bl.a. bestämmelser om&lt;br&gt;upphandling av varor, byggentreprenader och tjänster. När det gäller&lt;br&gt;tjänster görs åtskillnad mellan A-tjänster och B-tjänster, vilka specifi-&lt;br&gt;ceras i en bilaga till lagen; indelningen grundar sig på det ovan nämnda&lt;br&gt;direktivet. Det finns för upphandling av varor, byggentreprenader&lt;br&gt;respektive tjänster särskilt angivna tröskelvärden. Olika regler gäller dels&lt;br&gt;för de olika typerna av upphandling, dels för upphandlingar över&lt;br&gt;respektive under tröskelvärdena. Direktivet omfattar endast upphand-&lt;br&gt;lingar över tröskelvärdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhet som består av myndighetsutövning torde inte omfattas av&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen om offentlig upphandling. Av artikel 66 och 55 i&lt;br&gt;Romfördraget framgår nämligen att bestämmelserna om tjänster i för-&lt;br&gt;draget inte skall omfatta verksamhet som hos medlemsstaten är förenad&lt;br&gt;med utövandet av offentlig makt. I inledningen till rådets direktiv&lt;br&gt;92/50/EEG av den 18 juni 1992 om tjänsteupphandling sägs att direktivet&lt;br&gt;inte hindrar tillämpningen av bl.a. artiklarna 55 och 66 i Romfördraget.&lt;br&gt;Eftersom lagen enligt 1 kap. 1 § andra stycket innehåller bestämmelser&lt;br&gt;till uppfyllande av de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i&lt;br&gt;EU torde av detta följa att inte heller den omfattar verksamhet som&lt;br&gt;innebär myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 1 kap. 2 § lagen om offentlig upphandling framgår att lagen är&lt;br&gt;tillämplig vid upphandling som görs av en upphandlande enhet. En&lt;br&gt;förutsättning torde härvid vara att den upphandlande enheten för egen del&lt;br&gt;skall köpa en vara eller tjänst. EG:s direktiv tar nämligen sikte på&lt;br&gt;situationer där myndigheter m.fl. ingår skriftliga avtal med fysisk eller&lt;br&gt;juridisk person (prop. 1993/94:35 s. 12). Kammarrätten i Stockholm har i&lt;br&gt;ett beslut år 1995, som det närmare redogörs för i promemorian Upp-&lt;br&gt;dragsarkeologi (s. 30), gjort bedömningen att lagen om offentlig upp-&lt;br&gt;handling är tillämplig endast om det är fråga om anskaffning för egen&lt;br&gt;räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om länsstyrelsen skall tillämpa lagen om offentlig upphandling&lt;br&gt;inför utpekandet av vem som skall genomföra en undersökning har&lt;br&gt;prövats av domstol vid ett flertal tillfällen. En närmare redogörelse för&lt;br&gt;dessa avgöranden finns i den ovan nämnda promemorian (s. 28-30).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolarna har gjort olika bedömningar. Avgörandena har inte prövats&lt;br&gt;av högre instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Berörda myndigheter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat sägs används i det följande begreppet undersökning som en&lt;br&gt;gemensam benämning för särskild utredning, arkeologisk förundersökning&lt;br&gt;och särskild undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Riksantikvarieämbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 § förordningen (1988:1131) med instruktion för Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet och statens historiska museer är Riksantikvarieämbetet central&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet för frågor om kulturmiljövård. I 1 kap. 2 § tredje&lt;br&gt;stycket kulturminneslagen föreskrivs att Riksantikvarieämbetet har&lt;br&gt;överinseende över kulturminnesvården i landet. Detta omfattar bl.a.&lt;br&gt;tillämpningen av kulturminneslagen samt den arkeologiska undersök-&lt;br&gt;ningsverksamheten, vilket inbegriper att bearbeta och utnyttja under-&lt;br&gt;sökningsresultaten. I uppgifterna ingår att följa upp och utvärdera arbetet&lt;br&gt;på det regionala planet. Riksantikvarieämbetet skall vidare svara för&lt;br&gt;rådgivning, samordning, information och utbildning samt för verksamhet&lt;br&gt;med forskning, utveckling och kunskapsförsörjning. Till kunskaps-&lt;br&gt;försörjningen hör att föra och vidareutveckla de centrala arkeologiska&lt;br&gt;registren samt att göra dessa register tillgängliga såväl för allmänheten&lt;br&gt;som för forskningsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 1 § förordningen (1988:1188) om kulturminnen m.m. (kultur-&lt;br&gt;minnesförordningen) framgår bl.a. att länsstyrelsen inför ett beslut som&lt;br&gt;är av större vikt skall samråda med Riksantikvarieämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 26 § kulturminnesförordningen far Riksantikvarieämbetet åta&lt;br&gt;sig att utföra undersökningar, utredningar och andra uppdrag åt myndig-&lt;br&gt;heter och enskilda. För denna uppdragsverksamhet inom myndigheten&lt;br&gt;svarar avdelningen för arkeologiska undersökningar (UV). UV består av&lt;br&gt;ett huvudkontor och fem regionkontor. Den arkeologiska verksamheten&lt;br&gt;bedrivs vid regionkontoren. Verksamheten skall bedrivas med föll&lt;br&gt;kostnadstäckning. Den undersökningstaxa som tillämpas inkluderar i&lt;br&gt;princip samtliga kostnader som är förenade med en undersökning, dock&lt;br&gt;inte kostnader för fyndhantering och konservering. Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet fastställer taxan varje år efter samråd med Riksrevisionsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Länsstyrelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har enligt 1 kap. 2 § kulturminneslagen tillsyn över kultur-&lt;br&gt;minnesvården i länet. I 3 § förordningen (1990:1510) med länsstyrelse-&lt;br&gt;instruktion anges att länsstyrelsen bland annat svarar för frågor om&lt;br&gt;kulturmiljön. Till länsstyrelsens uppgifter hör att handlägga ärenden om&lt;br&gt;ingrepp i fasta fomlämningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu aktuella undersökningarna är en del i skyddet av fomlämningar.&lt;br&gt;Även om det primära syftet med en undersökning kan sägas vara att lösa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det &amp;quot;statliga servitut&amp;quot; som en fomlämning i praktiken innebär för en före-&lt;br&gt;tagare är undersökningarna givetvis inte ett självändamål. Såväl särskild&lt;br&gt;utredning som arkeologisk förundersökning och särskild undersökning är&lt;br&gt;en kunskapsuppbyggande verksamhet, vars resultat skall användas dels i&lt;br&gt;kulturmiljövårdens löpande arbete, dels som underlag för vetenskaplig&lt;br&gt;forskning och utveckling. Det är av avgörande betydelse att undersök-&lt;br&gt;ningarna genomförs på ett vetenskapligt meningsfullt sätt samt att de&lt;br&gt;kunskaper och erfarenheter som erhålls dokumenteras och redovisas.&lt;br&gt;Länsstyrelsen har härvid som beslutande och uppföljande myndighet ett&lt;br&gt;stort ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avgör genom sitt beslut undersökningens innehåll,&lt;br&gt;ambitionsnivå och omfattning. Utgångspunkten vid bedömningen är den&lt;br&gt;aktuella fomlämningens art och beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller vem som skall utföra en undersökning finns det inte&lt;br&gt;några bestämmelser om hur länsstyrelsen skall gå tillväga eller vilka krav&lt;br&gt;som skall ställas. I 7 § kulturminnesförordningen föreskrivs att&lt;br&gt;länsstyrelsen, innan den ger någon i uppdrag att vidtaga åtgärder enligt&lt;br&gt;2 kap. 7 eller 8 § kulturminneslagen, skall förvissa sig om att denne har&lt;br&gt;tillräcklig kunskap att genomföra åtgärderna på ett tillfredsställande sätt.&lt;br&gt;Även om någon motsvarande bestämmelse inte finns när det gäller sär-&lt;br&gt;skild utredning, förundersökning eller särskild undersökning, måste&lt;br&gt;utgångspunkten vara densamma. Målet är att de undersökningar som&lt;br&gt;utförs skall vara av god vetenskaplig kvalitet. Av avgörande betydelse är&lt;br&gt;härvid att relevanta krav på kompetens och kvalifikationer ställs på den&lt;br&gt;som skall utföra uppdraget. Det är av stor vikt att länsstyrelsen formu-&lt;br&gt;lerar tydliga krav utifrån förutsättningarna i varje enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens ansvar upphör inte i och med beslutet om under-&lt;br&gt;sökning. Länsstyrelsen har det yttersta ansvaret för att en undersökning&lt;br&gt;genomförs i enlighet med vad som anges i beslutet och att uppställda&lt;br&gt;kvalitetskrav upprätthålls. Därför skall länsstyrelsen öva tillsyn över och&lt;br&gt;följa upp verksamheten. Det kan bestå i kontroll under pågående&lt;br&gt;fältarbete, t.ex. i form av besök på undersökningsplatsen. En viktig&lt;br&gt;uppgift för länsstyrelsen är vidare att se till att resultatet av undersök-&lt;br&gt;ningen redovisas och görs tillgängligt samt att granska materialet och i&lt;br&gt;förekommande fall agera om uppdraget inte genomförts på ett tillfreds-&lt;br&gt;ställande sätt. Detta är en förutsättning för att kunskaper och erfarenheter&lt;br&gt;kan tas tillvara och användas i det kulturmiljövårdande arbetet och&lt;br&gt;forskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.3 Länsmuseer och kommunala museer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 2 § kulturminnesförordningen framgår att länsstyrelsen vid sin tillsyn&lt;br&gt;över kulturminnesvården skall samverka med kulturminnesvårdande&lt;br&gt;organ inom länet, särskilt länsmuseerna och motsvarande museer. Läns-&lt;br&gt;styrelsen och länsmuseet eller motsvarande museum, bildar tillsammans&lt;br&gt;kulturmiljösektoms regionala organisation. Länsmuseerna uppbär stats-&lt;br&gt;bidrag för kulturmiljöarbetet enligt förordningen (1996:1598) om&lt;br&gt;statsbidrag till regional kulturverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet av länsmuseerna bedriver arkeologisk uppdragsverksamhet i&lt;br&gt;egen regi. Även vissa kommunala museer utför arkeologiska uppdrags-&lt;br&gt;undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Övriga undersökande institutioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom UV, länsmuseerna och vissa kommunala museer finns det något&lt;br&gt;enskilt arkeologiföretag som utför arkeologiska uppdragsundersökningar.&lt;br&gt;Under senare år har även några universitet - i relativt begränsad&lt;br&gt;omfattning - deltagit i undersökningsverksamheten. Universiteten spelar&lt;br&gt;dock en betydelsefull roll i sammanhanget, eftersom deras uppgift är att&lt;br&gt;svara för grund- och forskarutbildning på området samt att bedriva veten-&lt;br&gt;skaplig forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UV svarar för närvarande för huvuddelen av de arkeologiska upp-&lt;br&gt;dragsundersökningama. Vid sidan av UV utförs undersökningarna i&lt;br&gt;störst utsträckning av museerna. I de fall såväl UV som länsmuseet och&lt;br&gt;eventuella kommunala museer bedriver arkeologisk uppdragsverksamhet&lt;br&gt;i ett län, har vanligtvis en uppdelning gjorts utifrån bl.a. undersökning-&lt;br&gt;arnas art, storlek och lokalisering samt institutionernas kompetens,&lt;br&gt;specialisering och resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förhållandet mellan de olika aktörerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet mellan dem som medverkar i samband med en arkeologisk&lt;br&gt;uppdragsundersökning kan beskrivas som ett trepartsförhållande mellan&lt;br&gt;de kulturmiljövårdande myndigheterna, den som skall utföra ett&lt;br&gt;arbetsföretag och den undersökande institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsen meddelar beslut om en arkeologisk undersökning&lt;br&gt;skall företagaren träffa avtal med den institution som angivits i beslutet.&lt;br&gt;Länsstyrelsens beslut innebär inte att någon undersökning verkligen&lt;br&gt;kommer till utförande. Det är företagaren som avgör om undersökningen&lt;br&gt;skall genomföras. Denne blir uppdragsgivare och svarar i de flesta fall&lt;br&gt;för kostnaderna för en undersökning. Om en undersökning inte utförs i&lt;br&gt;enlighet med länsstyrelsens beslut innebär detta att det planerade mark-&lt;br&gt;ingreppet inte far göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdragstagaren, dvs. den undersökande institutionen, svarar för att&lt;br&gt;undersökningen genomförs på ett godtagbart sätt ur såväl kulturmiljö-&lt;br&gt;synpunkt som vetenskaplig synpunkt. Institutionen är anlitad av företaga-&lt;br&gt;ren, men har även ett ansvar i förhållande till de kulturmiljövårdande&lt;br&gt;myndigheterna. Detta ligger i de i lagen angivna syftena med de olika&lt;br&gt;slagen av undersökningar. För företagaren torde ärendet anses som&lt;br&gt;avslutat när länsstyrelsen, efter det att uppdragstagaren genomfört fält-&lt;br&gt;arbetet, lämnar besked antingen om att antikvariska hinder inte föreligger&lt;br&gt;för vidare arbete eller om att markingrepp inte kan tillåtas. För den&lt;br&gt;undersökande institutionen återstår dock efterarbete som dokumentation&lt;br&gt;och rapportskrivning. Resultatet skall därefter redovisas, bl.a. skall&lt;br&gt;rapporten sändas till Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen samt de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eventuella fornfynd som tillfaller staten överföras till Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet eller den institution som myndigheten bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regionala museernas samverkan med länsstyrelsen utgör grund-&lt;br&gt;valen för det regionala kulturmiljöarbetet. Vid sidan av denna funktion&lt;br&gt;bedriver flertalet av museerna egen arkeologisk uppdragsverksamhet. De&lt;br&gt;kan således i ett ärende ha medverkat dels som remissinstans, dels som&lt;br&gt;undersökande institution. Till skillnad mot vad som gäller för Riks-&lt;br&gt;antikvarieämbetet är museerna dock inte kontroll- och tillsynsinstanser&lt;br&gt;för undersökningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Förhållandet mellan vetenskapliga ambitionsnivåer och&lt;br&gt;undersökningskostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något som skiljer arkeologiska undersökningar från huvuddelen av&lt;br&gt;sedvanliga entreprenaduppdrag eller konsulttjänster inom andra områden&lt;br&gt;är att tjänsten sällan kan beställas enligt en på förhand uppgjord och&lt;br&gt;standardiserad mall. Därför kan inte heller på förhand några alltför&lt;br&gt;specifika kompetenskrav på undersökningen användas. Jämte treparts-&lt;br&gt;förhållandet länsstyrelse - arbetsföretag - undersökande institution, torde&lt;br&gt;denna omständighet erbjuda de största svårigheterna för att använda ett&lt;br&gt;enkelt upphandlingsförfarande för arkeologiska tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med en arkeologisk undersökning är som redovisats att doku-&lt;br&gt;mentera den fomlämning som kommer att förstöras, dvs. att registrera&lt;br&gt;fakta om dess innehåll och uppbyggnad samt att ge en meningsfull&lt;br&gt;kunskap om det samhälle som fomlämningen representerar. Så länge det&lt;br&gt;rör sig om mindre och enklare fomlämningar ter sig denna uppgift&lt;br&gt;förhållandevis okomplicerad. Undersökningen av t.ex. en gravanläggning&lt;br&gt;från järnåldern utförs idag på ungefar samma sätt av alla undersökande&lt;br&gt;institutioner. Om länsstyrelsen vill använda sig av ett anbudsförfarande&lt;br&gt;för att välja institution för en sådan fomlämning kommer den sannolikt&lt;br&gt;att fa tämligen likartade förslag på hur undersökningen skall utföras.&lt;br&gt;Förekommande skillnader i institutionernas kostnadsberäkningar torde då&lt;br&gt;i hög grad kunna hänföras till skillnader i institutionernas effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så snart undersökningen avser mer sammansatta typer av fomläm-&lt;br&gt;ningar, såsom boplatslämningar, medeltida kulturlager eller komplex av&lt;br&gt;olika fomlämningar som kan finnas lagrade ovanpå varandra, blir det&lt;br&gt;dock allt mer en öppen fråga vilken inriktning undersökningen skall ges.&lt;br&gt;Här skall den undersökande institutionen först och främst anpassa sig&lt;br&gt;efter vad man redan vet om de aktuella typerna av fomlämningar så att&lt;br&gt;undersökningen inte enbart innebär ett konstaterande av redan kända&lt;br&gt;fakta. Modem faltarkeologi är emellertid så tekniskt utvecklad att det&lt;br&gt;t.ex. med stöd av naturvetenskapliga analysmetoder knappast finns någon&lt;br&gt;övre gräns för det antal data eller observationer som kan samlas in under&lt;br&gt;en undersökning. Undersökningen måste därför avgränsas och inriktas&lt;br&gt;mot de vetenskapliga frågeställningar som den kan vara ägnad att bidra&lt;br&gt;till lösningen av. Det kan annars bli en anhopning av insamlade fakta&lt;br&gt;som arkeologerna inte förmår att utvinna någon meningsfull kunskap ur.&lt;br&gt;Ju mer omfattande fomlämningskomplex som berörs av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökning, desto fler är möjligheterna att välja inriktning och desto&lt;br&gt;mer komplicerat kan det vara att bestämma den rimliga ambitionsnivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om de särskilda utredningarna och förundersökningar används&lt;br&gt;för att ge arkeologerna en så god uppfattning som möjligt om den eller de&lt;br&gt;fomlämningar som berörs av en exploatering, går det aldrig att komma&lt;br&gt;ifrån att det finns ett betydande mått av osäkerhet om vilka lämningar&lt;br&gt;som slutligt visar sig ligga dolda under marken - ju större fomlämning&lt;br&gt;till ytan, desto större osäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär att en upphandling av arkeologiska tjänster endast sällan&lt;br&gt;kan ske på basis av en specifikation från länsstyrelsen där denna på&lt;br&gt;förhand anger uppdragets omfattning, volym och inriktning. I stället blir&lt;br&gt;det fråga om att de undersökande institutionerna för länsstyrelsen far&lt;br&gt;redovisa sina förslag till vilken typ av undersökning som är motiverad.&lt;br&gt;Det kan också bli aktuellt att de far redovisa olika förslag i relation till&lt;br&gt;alternativa ambitionsnivåer och kostnadsramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan hävdas att den bästa arkeologiska undersökningen är den som&lt;br&gt;ger ett maximalt kunskapsutbyte i förhållande till en jämviktskostnad.&lt;br&gt;Undersökningen bör alltså inte göras så liten att den lämnar en stor&lt;br&gt;kunskapspotential outnyttjad eller till förstörelse, men heller inte så&lt;br&gt;omfattande att en sjunkande vetenskaplig marginalavkastning kan iakttas&lt;br&gt;vartefter grävningen fortskrider. Att klara denna avvägning förutsätter att&lt;br&gt;länsstyrelsen har ett gott underlag till sitt förfogande och möjligheter att&lt;br&gt;jämföra med liknande undersökningar. I fråga om de större undersök-&lt;br&gt;ningarna torde man också i högre grad än vad som nu är vanligt behöva&lt;br&gt;arbeta med kontrollstationer och avstämningar av ambitionsnivåerna&lt;br&gt;under projektets genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 Kostnadsansvaret för arkeologiska undersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts föreskrivs det i 2 kap. 13 § kulturminneslagen att&lt;br&gt;länsstyrelsen som villkor för tillstånd till ingrepp i en fast fomlämning&lt;br&gt;far ställa skäliga krav på särskild undersökning för att dokumentera&lt;br&gt;fomlämningen eller särskilda villkor för att bevara den. Enligt 2 kap.&lt;br&gt;14 § svarar den som utfor arbetsföretaget - utom i vissa undantagsfall -&lt;br&gt;för kostnaden för en särskild undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetet har utvecklat en praxis som innebär att före-&lt;br&gt;tagarens kostnadsansvar avser kostnaderna för fältarbete och rapport.&lt;br&gt;Kostnaderna för nykonservering, fyndhantering, långsiktig förvaring och&lt;br&gt;levandegörande av fynden bekostas däremot av allmänna medel. Arbets-&lt;br&gt;foretagaren har dock betalat hela eller del av kostnaden för nykonser-&lt;br&gt;vering och fyndregistrering bl.a. när det gäller undersökningar som&lt;br&gt;utförts av vissa länsmuseer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fyndhanteringen består av registrering, dokumentation och signering&lt;br&gt;och sker dels i samband med den arkeologiska undersökningen och dels&lt;br&gt;vid det museum till vilket fynden fördelats. Riksantikvarieämbetet&lt;br&gt;beslutar vilket museum som fynden skall föras till. Cirka 70 procent av&lt;br&gt;dem förs till regionala museer på deras begäran. Övriga fynd tas om hand&lt;br&gt;av Statens historiska museer. Det museum som tagit hand om fynden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svarar för att de vårdas på ett tillfredsställande sätt. Det innebär bl.a. att&lt;br&gt;museet skall bekosta konservering och fyndhantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sammanlagda kostnaderna för nykonservering, dvs. den konser-&lt;br&gt;vering som görs av nya fornfynd, och hantering av arkeologiska fynd har&lt;br&gt;ökat kraftigt under senare år. Ökningen beror på de omfattande arkeolo-&lt;br&gt;giska undersökningar som utförts i samband med upprustningen och&lt;br&gt;utbyggnaden av väg- och järnvägsnätet. Undersökningarna har resulterat&lt;br&gt;i stora mängder fyndmaterial. De museer vars samlingar fynden tillförts&lt;br&gt;har inte alltid haft tillräckliga resurser för att bekosta den nödvändiga&lt;br&gt;fyndhanteringen och nykonserveringen. Det har lett till att väntetiden&lt;br&gt;från fältarbete till nykonservering och magasinering kan uppgå till flera&lt;br&gt;år. Detta hotar föremålens värde och kan leda till svårigheter att&lt;br&gt;långsiktigt bevara dem.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Är lagen om offentlig upphandling tillämplig vid&lt;br&gt;beslut om arkeologiska undersökningar ?&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;6.1 Allmänt om myndighetsutövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnitt 5.2 talar övervägande skäl för att lagen om&lt;br&gt;offentlig upphandling inte är tillämplig på verksamhet som utgörs av&lt;br&gt;myndighetsutövning. För att bedöma om lagen om offentlig upphandling&lt;br&gt;är tillämplig vid utpekandet av vem som skall utföra en arkeologisk&lt;br&gt;undersökning är det således av avgörande betydelse i vilken omfattning&lt;br&gt;länsstyrelsens beslutsfattande är att anse som myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utmärkande för all myndighetsutövning är att det rör sig om beslut&lt;br&gt;eller andra åtgärder som ytterst är ett uttryck för samhällets makt-&lt;br&gt;befogenheter i förhållande till medborgarna. Förutsättningarna skall vara&lt;br&gt;fastlagda i offentligrättsliga regler. Myndigheten skall grunda sin&lt;br&gt;befogenhet att bestämma på en författning eller något annat beslut av&lt;br&gt;regeringen eller riksdagen. Det förhållandet att en myndighet har tillagts&lt;br&gt;bestämmanderätt i ett visst avseende är dock inte alltid liktydigt med att&lt;br&gt;det är fråga om myndighetsutövning. Det kan exempelvis vara att anse&lt;br&gt;som led i en affärsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befogenheten skall utövas mot en enskild. En myndighet kan dock i ett&lt;br&gt;ärende hos en annan myndighet inta samma ställning som en enskild,&lt;br&gt;t.ex. när en myndighet företräder det allmänna som fastighetsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet myndighetsutövning innefattar enbart sådana ärenden där&lt;br&gt;saken avgörs ensidigt genom beslut av en myndighet. Till myndighets-&lt;br&gt;utövning räknas med andra ord inte sådan verksamhet som staten utövar i&lt;br&gt;privaträttsliga former. Ytterligare ett kriterium som uppställs på myndig-&lt;br&gt;hetsutövning är att det skall vara fråga om bindande beslut. Detta innebär&lt;br&gt;att råd, upplysningar eller andra oförbindande besked samt sådan faktisk&lt;br&gt;verksamhet som inte innebär tvång mot den enskilde inte innefattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetsutövning omfattar inte enbart beslut som innebär för-&lt;br&gt;pliktelser för den enskilde. Karakteristiskt för myndighetsutövning kan&lt;br&gt;nämligen sägas vara att den enskilde befinner sig i någon form av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beroendeförhållande till myndigheten. Detta innebär att även ett gynnan-&lt;br&gt;de beslut kan utgöra ett resultat av myndighetsutövning, nämligen i fall&lt;br&gt;då den enskilde är beroende av myndighetens medverkan. Som exempel&lt;br&gt;kan nämnas tillstånd att vidta en viss åtgärd, befrielse från en lagstadgad&lt;br&gt;förpliktelse eller beviljande av en social förmån. Till myndighetsut-&lt;br&gt;övning kan hänföras inte bara beslut som innehåller direkta handlings-&lt;br&gt;mönster i förhållande till den enskilda. Även beslut som har indirekta&lt;br&gt;rättsverkningar, t.ex. registreringsbeslut, kan höra till myndighets-&lt;br&gt;utövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Är länsstyrelsens beslut myndighetsutövning ?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Länsstyrelsens beslut om vem som skall&lt;br&gt;utföra en särskild utredning, särskild undersökning eller arkeologisk&lt;br&gt;förundersökning enligt 2 kap. 11 och 13 §§ lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m. utgör myndighetsutövning. Därför är lagen&lt;br&gt;(1992:1528) om offentlig upphandling inte tillämplig på länsstyrelsens&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning överenstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län, Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Uppsala universitet, Länsstyrelsen i Uppsala län och Läns-&lt;br&gt;museet Gävleborg delar promemorians bedömning. Kammarrätten i&lt;br&gt;Sundsvall anser att det finns skäl som talar för att länsstyrelsens förfarande i&lt;br&gt;sin helhet är att bedöma som myndighetsutövning. Den frågan och frågan&lt;br&gt;om lagen om offentlig upphandling är tillämplig kan dock, enligt kammar-&lt;br&gt;rätten, besvaras först efter en domstolsprövning och möjligtvis först efter&lt;br&gt;prövning i EG-domstolen. Kammarrätten menar att det går att undvika att&lt;br&gt;saken avgörs av domstolarna antingen genom att i kulturminneslagen ange&lt;br&gt;att det inte är fråga om någon upphandling eller genom att skapa ett&lt;br&gt;upphandlingssystem som är anpassat direkt med tanke på lagen om offentlig&lt;br&gt;upphandling. Kammarrätten i Jönköping menar att det är öppen fråga om&lt;br&gt;lagen om offentlig upphandling är tillämplig och att enda sättet att skapa&lt;br&gt;klarhet i frågan är att lagstifta. Nämnden för offentlig upphandling anser att&lt;br&gt;länsstyrelsens angivande av vem som skall utföra undersökningen inte utgör&lt;br&gt;myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Det har tidigare redovisats att det&lt;br&gt;såvitt gäller de arkeologiska undersökningarna, kan vara fråga om tre olika&lt;br&gt;slags beslut från länsstyrelsens sida, nämligen beslut om särskild utredning,&lt;br&gt;arkeologisk förundersökning resp, särskild undersökning. Förutsättningarna&lt;br&gt;för och rättsverkningarna av dessa beslut skiljer sig i vissa avseenden åt, och&lt;br&gt;fråga uppkommer i vad mån detta inverkar på bedömningen om läns-&lt;br&gt;styrelsens beslutsfattande utgör myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen grundar i samtliga fall sin befogenhet att meddela beslut på&lt;br&gt;en författning, kulturminneslagen. Ett ingrepp förutsätter tillstånd från&lt;br&gt;länsstyrelsen och sådant tillstånd skall lämnas endast om tungt vägande skäl&lt;br&gt;föreligger. Länsstyrelsens befogenhet utövas mot enskild. När arbets-&lt;br&gt;företagaren är en myndighet, t.ex. Vägverket, intar den samma ställning som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 ** Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en enskild i förhållande till länsstyrelsen. Länsstyrelsens tillstånd är ju en&lt;br&gt;förutsättning for ingreppet, oberoende av om arbetsföretagaren är en&lt;br&gt;myndighet eller ett privat rättssubjekt. Gemensamt är vidare att länsstyrelsen&lt;br&gt;ensidigt fattar beslut och att den enskilde därför kan sägas befinna sig i ett&lt;br&gt;slags beroendeförhållande till det allmänna eftersom arbetsföretaget inte far&lt;br&gt;genomföras utan tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts kan länsstyrelsen i ett beslut om tillstånd till ingrepp&lt;br&gt;i fast fomlämning föreskriva att arbetsföretagaren skall låta genomföra och&lt;br&gt;bekosta en särskild undersökning för att dokumentera fomlämningen. Till-&lt;br&gt;ståndet till ingrepp gäller i dessa fall endast under förutsättning att under-&lt;br&gt;sökningen utförs. Undersökningen är alltså ett villkor for att ingreppet skall&lt;br&gt;fa göras. Någon möjlighet att fa tillstånd på annat sätt eller av en annan&lt;br&gt;myndighet finns inte. Det torde inte råda någon tvekan om att såväl till-&lt;br&gt;ståndsbeslutet som sådant, som beslutet om villkor, skall anses vara&lt;br&gt;myndighetsutövning (jfr. RÅ 1993 Ref. 38).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall i beslutet om undersökningen ange vem som skall&lt;br&gt;utföra undersökningen. Företagaren är bunden att anlita den som&lt;br&gt;länsstyrelsen har utsett. Mot bakgrund härav torde även denna del av&lt;br&gt;beslutet utgöra myndighetsutövning. Det förhållandet att den undersökande&lt;br&gt;institutionens medverkan i sin tur förutsätter ett avtal mellan&lt;br&gt;arbetsföretagaren och institutionen leder inte till någon annan bedömning.&lt;br&gt;Det är visserligen i det ledet fråga om ett avtal mellan två, från den&lt;br&gt;beslutande myndigheten fristående parter. Länsstyrelsen har dock i sitt&lt;br&gt;beslut begränsat avtalsfriheten. Avtalet är således endast en bekräftelse på&lt;br&gt;att arbetsföretagaren önskar att undersökningen skall genomföras. Möjlig-&lt;br&gt;heten att reglera de närmare avtalsvillkoren är begränsad, eftersom vill-&lt;br&gt;korens innehåll är beroende av vad som fastställts i länsstyrelsens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har som tidigare redovisats möjlighet att inför en planerad&lt;br&gt;exploatering av ett större markområde besluta om en särskild utredning.&lt;br&gt;Beslutet har rättsverkan for den enskilde såtillvida att utredningen utgör en&lt;br&gt;förutsättning for att en eventuell tillståndsansökan skall prövas. Eftersom det&lt;br&gt;inte finns möjlighet att fa tillstånd till ingreppet av någon annan myndighet&lt;br&gt;är arbetsföretagaren i ett beroendeförhållande till länsstyrelsen. Det kan&lt;br&gt;noteras att arbetsföretagaren är ansvarig för kostnaderna för utredningen.&lt;br&gt;Mot bakgrund av vad som nu redovisats måste även länsstyrelsens beslut&lt;br&gt;om särskild utredning anses utgöra myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beslut om arkeologisk förundersökning kan samma resone-&lt;br&gt;mang föras. Ett beslut om förundersökning aktualiseras först sedan en&lt;br&gt;ansökan lämnats och är en förutsättning för att ansökan skall prövas. Även&lt;br&gt;länsstyrelsens beslut om arkeologisk förundersökning torde således vara att&lt;br&gt;betrakta som myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller vem som skall utföra en särskild utredning respektive en&lt;br&gt;förundersökning har tidigare konstaterats att länsstyrelsens beslut även i&lt;br&gt;denna del torde vara att anse som myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis talar övervägande skäl för att länsstyrelsens beslut&lt;br&gt;om särskild utredning, arkeologisk förundersökning respektive särskild&lt;br&gt;undersökning i alla dess delar är att anse som myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom lagen om offentlig upphandling inte torde vara tillämplig i de&lt;br&gt;fall det är fråga om myndighetsutövning blir således slutsatsen att&lt;br&gt;länsstyrelserna inte är skyldiga att företa upphandling innan det bestäms&lt;br&gt;vem som skall utföra uppdraget. Till detta kommer att det inte är fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anskaffning för länsstyrelsens egen räkning (jfr avsnitt 5.2). Också av den&lt;br&gt;anledningen torde lagen om offentlig upphandling inte vara tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden för offentlig upphandling har i sitt remissyttrande menat att&lt;br&gt;beslutet om vem som skall utföra den arkeologiska undersökningen inte&lt;br&gt;utgör myndighetsutövning, eftersom länsstyrelsen inte har befogenhet att&lt;br&gt;ålägga denne att utföra ett visst arbete. Detta kan dock inte vara av&lt;br&gt;avgörande betydelse. Det väsentliga torde vara att länsstyrelsen kan ålägga&lt;br&gt;arbetsföretagaren att anlita en viss institution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Förfarandereglemas utformning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Länsstyrelsen skall när den bestämmer vem som&lt;br&gt;skall utföra särskild utredning, särskild undersökning eller arkeologisk&lt;br&gt;förundersökning enligt 2 kap. 11 och 13 §§ lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m. beakta att undersökningen skall vara av veten-&lt;br&gt;skapligt god kvalitet. Därutöver skall länsstyrelsen se till att kostnaden&lt;br&gt;inte blir högre än vad som är motiverat. När det är lämpligt skall&lt;br&gt;länsstyrelsen låta flera institutioner lämna förslag på utredningens eller&lt;br&gt;undersökningens närmare utformning och kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall och Kammarrätten i&lt;br&gt;Jönköping anser att det bör framgå av lag när och hur ett anbuds-&lt;br&gt;förfarande skall tillämpas. Länsstyrelsen i Stockholms län och Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Uppsala län anser att det bör klart framgå av kulturminnes-&lt;br&gt;lagen om lagen om offentlig upphandling är tillämplig. Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Stockholms län och Sveriges Akademikers Centralorganisation menar att&lt;br&gt;formerna för ett anbudsliknande förfarande bör klargöras och regleras.&lt;br&gt;Sveriges Akademikers Centralorganisation anser dock att det bör&lt;br&gt;anförtros åt Riksantikvarieämbetet att utfarda närmare föreskrifter för&lt;br&gt;förfarandet. Länsrätten i Stockholms län betonar vikten av en tydlig&lt;br&gt;gränsdragning mellan det upphandlingsliknande föi farande som föreslås&lt;br&gt;och upphandling enligt lagen om offentlig upphandling. Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet menar att ett bättre system vore&lt;br&gt;att länsstyrelsen godkände vissa institutioner, vilka kunde anlitas av&lt;br&gt;exploatörer. Riksantikvarieämbetet tillstyrker i huvudsak promemorians&lt;br&gt;förslag. Riksantikvarieämbetet anser dock att ett renodlat konkurrens-&lt;br&gt;förfarande bör begränsas till sådana arbetsföretag som kräver mer&lt;br&gt;omfattande arkeologiska insatser, såsom utbyggnad av infrastruktur. När&lt;br&gt;det övriga arbetsföretag menar ämbetet att länsstyrelsen - efter ett upp-&lt;br&gt;handlingsliknande förfarande - bör kunna låta en arkeologisk institution&lt;br&gt;under viss tid fa utföra alla undersökningar av visst slag i ett område. En&lt;br&gt;följd av förslaget är, enligt Riksantikvarieämbetet att länsstyrelserna&lt;br&gt;behöver en resursförstärkning. Banverket och Vägverket menar att upp-&lt;br&gt;handling i normalfallet bör tillämpas inför länsstyrelsens beslut om&lt;br&gt;arkeologiska undersökningar. Nämnden för offentlig upphandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket, Företagarnas Riksorganisation och Arkeologikonsult&lt;br&gt;AB anser att länsstyrelsens beslut bör föregås av upphandling enligt lagen&lt;br&gt;om offentlig upphandling. Svenska arbetsgivareföreningen synes ha&lt;br&gt;samma åsikt. Konkurrensverket menar vidare att det bör likställas med en&lt;br&gt;upphandling enligt lagen om offentlig upphandling när länsstyrelsen&lt;br&gt;anger att en statlig myndighet skall utföra en arkeologisk undersökning.&lt;br&gt;Arkeologikonsult AB menar att upphandling inte behöver göras när&lt;br&gt;exploatören är en enskild samt att tyngdpunkten i förfrågningsunderlaget&lt;br&gt;bör ligga på det metodiska planet. Länsmuseet Gävleborg, Länsmuseer-&lt;br&gt;nas samarbetsråd, Föreningen Sveriges landsantikvarier, Stockholms&lt;br&gt;läns museum, Stiftelsen Örebro läns museum, Sveriges hembygds-&lt;br&gt;förbund, Svenska museiföreningen och Stockholms Stadsmuseum&lt;br&gt;avstyrker förslaget om ett upphandlingsliknande förfarande och menar att&lt;br&gt;privata aktörer inte bör få bedriva arkeologisk undersökningsverksamhet.&lt;br&gt;Värmlands museum avstyrker också förslaget och menar att det är fel att&lt;br&gt;ställa kvalitet och kostnader mot varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: I avsnitt 6.2 har konstaterats att&lt;br&gt;övervägande skäl talar för att lagen om offentlig upphandling inte är&lt;br&gt;tillämplig vid arkeologiska undersökningar enligt kulturminneslagen.&lt;br&gt;Den oklarhet som hittills rått i den frågan har skapat problem och det&lt;br&gt;finns flera domstolsavgöranden som strider mot varandra. Bestämmel-&lt;br&gt;serna i kulturminneslagen bör därför förtydligas. Ställning måste då&lt;br&gt;också tas till vad som är en lämplig ordning. Även om lagen om offentlig&lt;br&gt;upphandling inte är tillämplig hindrar det inte att ett förfarande liknande&lt;br&gt;det som gäller enligt den lagen i vissa fall skulle kunna tillämpas inför&lt;br&gt;beslut om vem som skall utföra arkeologiska undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det väsentliga är att undersökningarna genomförs på ett sakkunnigt&lt;br&gt;sätt som tillgodoser kulturmiljövårdens krav samt att resultatet håller en&lt;br&gt;hög vetenskaplig kvalitet och kan användas av myndigheter, forskningen&lt;br&gt;och allmänheten. Av stor betydelse är således att den undersökande&lt;br&gt;institutionen har erforderlig kompetens. Det är därutöver angeläget att&lt;br&gt;arbetsföretagarens kostnad inte blir högre än vad som är motiverat. Att&lt;br&gt;denna kostnad upplevs som rimlig - och att resultatet av undersökningen&lt;br&gt;redovisas och görs tillgängligt för arbetsföretagaren - är av stor betydelse&lt;br&gt;för tilltron och inställningen till kulturmiljövården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid även ur samhällsekonomisk synvinkel av intresse att&lt;br&gt;kostnaden för undersökningarna inte är högre än vad som är motiverat.&lt;br&gt;Kostnadsaspekten skall beaktas av länsstyrelsen såväl när undersök-&lt;br&gt;ningens omfattning och ambitionsnivå anges, som när den undersökande&lt;br&gt;institutionen skall utses. Detta får dock inte ske på bekostnad av det&lt;br&gt;grundläggande kravet på kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen måste först besluta om undersökningens omfattning och&lt;br&gt;ambitionsnivå. Mot bakgrund därav skall länsstyrelsen formulera de krav&lt;br&gt;som skall ställas på den undersökande institutionen. När det gäller kraven&lt;br&gt;på kompetens måste bl.a. fomlämningens art och beskaffenhet samt&lt;br&gt;aktuell undersökningsmetod beaktas. Det kan t.ex. behövas specialkun-&lt;br&gt;skaper inom ett visst sakområde inom arkeologin eller fördjupade kun-&lt;br&gt;skaper om ett geografiskt område. Av betydelse är även att den&lt;br&gt;undersökande institutionen har tillgång till relevant utrustning. Vidare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör hänsyn tas till att en undersökning förutom det faktiska fältarbetet&lt;br&gt;innefattar flera led, t.ex. arkiv- och litteraturgenomgångar, vetenskapliga&lt;br&gt;analyser och bearbetningar samt rapportering. Det kan dock vara svårt att&lt;br&gt;på förhand avgränsa och ange förutsättningarna för en undersökning;&lt;br&gt;under undersökningens gång kan det t.ex. visa sig att undersökningen&lt;br&gt;måste utvidgas eller att ytterligare specialistkompetens erfordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt från de krav som sålunda ställts skall länsstyrelsen&lt;br&gt;ange vem som skall utföra undersökningen. Som tidigare redovisats&lt;br&gt;svarar för närvarande de offentliga institutionerna, i första hand Riks-&lt;br&gt;antikvarieämbetets avdelning för arkeologiska undersökningar, för&lt;br&gt;huvuddelen av uppdragsundersökningama. Det finns dock rättsligt inte&lt;br&gt;något hinder mot att ett undersökningsuppdrag anförtros åt en enskild&lt;br&gt;institution. Det har också skett i flera fall. Frågan om undersökningar i&lt;br&gt;icke-offentlig regi har diskuterats i olika sammanhang under de senaste&lt;br&gt;åren, bl.a. vid remissbehandlingen av HUR-utredningen (se avsnitt 4.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser på kulturmiljöområdet har motsatt sig att&lt;br&gt;arkeologiska undersökningar anförtros åt privata aktörer. Det väsentliga&lt;br&gt;är dock, enligt regeringens mening, inte vem som genomför en undersök-&lt;br&gt;ning, utan hur undersökningen genomförs samt vilka möjligheter som&lt;br&gt;finns att ta tillvara den erfarenhet och den kunskap som erhålls.&lt;br&gt;Avgörande för vem som skall utföra undersökningen bör därför vara vad&lt;br&gt;som är mest lämpligt med hänsyn till samtliga omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgörande av vem som är bäst lämpad skall länsstyrelsen, som&lt;br&gt;tidigare nämnts, utgå från de krav som ställs på den undersökande&lt;br&gt;institutionen. Länsstyrelsen skall dock även beakta andra faktorer, t.ex.&lt;br&gt;nödvändigheten av kunskaps- och erfarenhetsöverföring samt möjlig-&lt;br&gt;heten att göra materialet tillgängligt och användbart. Vidare bör beaktas&lt;br&gt;att undersökningen inte utgör en isolerad företeelse, utan är en del i ett&lt;br&gt;större sammanhang. Länsstyrelsen måste se till helheten. En utveckling&lt;br&gt;måste undvikas som medför att privata intressenter far utföra de mer&lt;br&gt;omfattande undersökningarna medan de mindre utförs av övriga institu-&lt;br&gt;tioner. Det är av betydelse att t.ex. länsmuseer och vissa kommunala&lt;br&gt;museer bibehåller sin kompetens på det arkeologiska området. Detta kan&lt;br&gt;vara svårt om museet inte kan förutse omfattningen av kommande&lt;br&gt;uppdrag eller om det bara far utföra vissa slags undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande regelsystem ger som tidigare framgått inte någon vägledning&lt;br&gt;om hur länsstyrelsen skall gå tillväga när det finns flera institutioner som&lt;br&gt;kan vara aktuella. Det föreligger inte något hinder mot att länsstyrelsen i&lt;br&gt;sådana fall använder sig av ett anbuds- eller förfrågningsförfarande.&lt;br&gt;Institutionerna skulle härvid ges möjlighet att - med utgångspunkt från&lt;br&gt;vad länsstyrelsen angett om undersökningens omfattning och ambitions-&lt;br&gt;nivå - lämna förslag om undersökningens närmare utformning och&lt;br&gt;kostnad. Det föreligger inte heller hinder mot att länsstyrelsen, när detta&lt;br&gt;bedöms vara lämpligt, samråder med företagaren i samband med ett&lt;br&gt;anbuds- eller förfrågningsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konkurrenssituation stimulerar utvecklingen av metoder och&lt;br&gt;tekniker samt ger incitament till att effektivisera utförandet av&lt;br&gt;undersökningarna. Ett upphandlingsliknande förfarande kan således öka&lt;br&gt;mångfalden i den arkeologiska verksamheten och bidra till att skapa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökningar av god kvalitet till en kostnad som inte är högre än vad&lt;br&gt;som är motiverat. Länsstyrelsen bör därför när det finns mer än en&lt;br&gt;undersökande institution överväga om det är lämpligt och ändamålsenligt&lt;br&gt;att infordra förslag från flera av dem. Härvid far fördelarna vägas mot&lt;br&gt;bl.a. det förhållandet att förfarandet är resurs- och tidskrävande. Ofta kan&lt;br&gt;ett projekt inte påbörjas eller fortsätta förrän den arkeologiska&lt;br&gt;undersökningen har genomförts. En tidsfördröjning kan således fa&lt;br&gt;ekonomiska konsekvenser för arbetsföretagaren. Därför är det mindre&lt;br&gt;lämpligt att begära in förslag från flera institutioner när det t.ex. rör sig&lt;br&gt;om mindre undersökningar eller när en undersökning måste genomföras&lt;br&gt;med kort varsel. Det kan då vara bättre att länsstyrelsen direkt kontaktar&lt;br&gt;en institution, efter samråd med arbetsföretagaren. I de fall en särskild&lt;br&gt;undersökning föregåtts av arkeologisk förundersökning kan det i vissa&lt;br&gt;fall vara lämpligt att samma institution anförtros uppdragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsen finner det lämpligt att låta flera institutioner lämna&lt;br&gt;förslag på undersökningens närmare utformning och kostnad är, som&lt;br&gt;tidigare nämnts, utgångspunkten de villkor och krav som länsstyrelsen&lt;br&gt;har uppställt. Länsstyrelsen far inte överlämna till institutionerna att&lt;br&gt;bestämma undersökningens omfattning och ambitionsnivå. Det måste&lt;br&gt;vidare förutsättas att länsstyrelsen granskar och värderar de förslag som&lt;br&gt;lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall vid bedömningen av de förslag som lämnas bl.a.&lt;br&gt;beakta kostnadsaspekten. Som tidigare nämnts far det dock inte ske på&lt;br&gt;bekostnad av kvaliteten. Målet är att undersökningarna skall vara av hög&lt;br&gt;vetenskaplig kvalitet till en kostnad som inte är högre än vad som är&lt;br&gt;motiverat. I detta ligger att en prisjämförelse är aktuell endast mellan de&lt;br&gt;institutioner som uppfyller de krav i övrigt som har uppställts. Tillämp-&lt;br&gt;ningen av ett system med konkurrens måste ske med utgångspunkt från&lt;br&gt;den arkeologiska processens särskilda förutsättningar (se avsnitt 5.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redovisats i avsnitt 5.4.2 skall länsstyrelsen öva tillsyn över och&lt;br&gt;följa upp uppdragsverksamheten. I detta ligger bl.a. kontroll av att en&lt;br&gt;undersökning genomförs på ett vetenskapligt korrekt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att systemet skall fungera tillfredsställande är en&lt;br&gt;utvidgad kontroll över och uppföljning av uppdragsverksamheten. Detta&lt;br&gt;ställer ökade krav på länsstyrelsen, men även på Riksantikvarieämbetet&lt;br&gt;som har det övergripande tillsynsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av vad som sagts följer att det är svårt att i bestämmelser generellt&lt;br&gt;ange hur länsstyrelsen skall gå tillväga inför ett beslut om vem som skall&lt;br&gt;genomföra en särskild utredning, arkeologisk förundersökning eller&lt;br&gt;särskild undersökning. De aktuella bestämmelserna i kulturminneslagen&lt;br&gt;bör dock förtydligas. Detta bör ske genom ett tillägg i 2 kap. 11 och&lt;br&gt;13 §§ med innebörd att länsstyrelsen när den anger vem som skall utföra&lt;br&gt;en undersökning skall beakta att undersökningen skall vara av veten-&lt;br&gt;skapligt god kvalitet, till en kostnad som inte är högre än vad som kan&lt;br&gt;anses motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det behövs tydliga regler för hur länsstyrelsen skall gå tillväga inför&lt;br&gt;beslut om uppdragsundersökningar samt för hur tillsyn över och&lt;br&gt;uppföljning av uppdragsverksamheten skall bedrivas. Inte minst avväg-&lt;br&gt;ningen mellan olika kvalitetsaspekter i relation till kostnader kan inne-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bära svåra avvägningar för länsstyrelserna. Regeringen avser därför att&lt;br&gt;bemyndiga Riksantikvarieämbetet att utfarda verkställighetsföreskrifter&lt;br&gt;till 2 kap. 10-13 §§ kulturminneslagen. Härvid bör beaktas betydelsen av&lt;br&gt;tillgänglighet till det arkeologiska källmaterialet och användbarheten av&lt;br&gt;redovisningarna, vari inbegrips frågor om offentlighet och upphovsrätt.&lt;br&gt;Vidare bör vikt läggas vid frågan om garantier för att den undersökande&lt;br&gt;institutionen fullgör sina skyldigheter. Riksantikvarieämbetet bör också&lt;br&gt;se till att information och utbildning kommer till stånd och ha ett&lt;br&gt;fortlöpande samråd med länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har menat att Riksantikvarieämbetets avdelning&lt;br&gt;för arkeologiska undersökningar (UV) bör skiljas från Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet eller i vart fall från myndighetens anslagsfinansierade verksam-&lt;br&gt;het. Frågan om UV:s ställning berördes i propositionen Kulturpolitik&lt;br&gt;(prop. 1996/97:3). I propositionen anförde regeringen att det inte utförts&lt;br&gt;någon mer genomförd konsekvensbeskrivning och att mot en åtskillnad&lt;br&gt;talar sambandet mellan produktion, kompetens och metodutveckling.&lt;br&gt;Mot den bakgrunden och i avvaktan på erfarenheterna av Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetets nya organisation var regeringen inte beredd att föreslå någon&lt;br&gt;förändring av UV:s ställning. Kulturutskottet förklarade sig i sitt&lt;br&gt;betänkande (bet. 1996/97:KrUl) inte vara berett att föregripa regeringens&lt;br&gt;kommande överväganden i frågan. Riksdagen biföll vad utskottet hem-&lt;br&gt;ställt (rskr. 1996/97:129). De skäl som regeringen angav i propositionen&lt;br&gt;kvarstår. Regeringen är därför inte heller nu beredd att föreslå någon&lt;br&gt;ändring av UV:s ställning. Som tidigare nämnts (se avsnitt. 5.4.1) är&lt;br&gt;UV :s verksamhet helt finansierad av avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Utökat kostnadsansvar för företagaren&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kostnadsansvaret för nykonservering och&lt;br&gt;fyndhantering skall bäras av den som utför ett arbetsföretag som berör&lt;br&gt;en fast fomlämning. De eventuella kostnadsökningar detta kan&lt;br&gt;medföra skall i viss mån kunna kompenseras genom ökade möjligheter&lt;br&gt;till bidrag enligt förordningen (1993:379) om statsbidrag till&lt;br&gt;kulturmiljövård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetets förslag överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens. Riksantikvarieämbetet utgår dock från att förslaget leder till&lt;br&gt;en kostnadsökning för arbetsföretagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser på kulturmiljöområdet&lt;br&gt;har tillstyrkt förslaget. Banverket, Svenska kommunförbundet Landstings-&lt;br&gt;förbundet, Sveriges fastighetsägareförbund och Byggentreprenörerna&lt;br&gt;har avstyrkt förslaget och menar att staten bör svara för kostnaderna för&lt;br&gt;arkeologiska undersökningar. Vägverket, Länsstyrelsen i Stockholms län&lt;br&gt;och HSB biträder i huvudsak förslaget, men avstyrker den del som&lt;br&gt;innebär att kostnaderna för arbetsföretagama ökar. Länsstyrelsen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Västernorrlands län, Länsmuseet i Stockholms län, Länsmuseet i&lt;br&gt;Halland, Halmstad Varberg och Malmö museum menar att den arkeolo-&lt;br&gt;giska processen som helhet kan effektiviseras och att förslaget bör leda&lt;br&gt;till rationaliseringsvinster. Nordiska konservatorförbundet varnar for att&lt;br&gt;en konkurrenssituation kan uppstå mellan kostnaden för fältarbetet och&lt;br&gt;kostnaderna för konserveringen. Om förslaget genomförs föreslår för-&lt;br&gt;bundet att det finansieras genom ett generellt kostnadspåslag med 15&lt;br&gt;procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som tidigare nämnts har de senaste&lt;br&gt;årens ökade arkeologiska undersökningsvolymer lett till ett ökat behov&lt;br&gt;av insatser för fyndhantering och konservering. Detta har skapat problem&lt;br&gt;för de museer, som inte haft tillräckliga resurser för att ta hand om&lt;br&gt;fynden. De eftersläpningar som har uppkommit påverkar negativt beva-&lt;br&gt;randet av fynden och undersökningarnas resultat i allmänhet. På några av&lt;br&gt;landets museer håller eftersläpningarna på att åtgärdas med hjälp av de&lt;br&gt;medel som anvisats inom ramen för det s.k. SESAM-projektet. Proble-&lt;br&gt;met måste dock få en långsiktig lösning, eftersom det är av kultur-&lt;br&gt;politiskt intresse att de arkeologiska undersökningarnas resultat snarast&lt;br&gt;möjligt blir tillgängliga för forskning och för allmänheten, t.ex. genom&lt;br&gt;utställningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arkeologisk undersökning består av flera av varandra beroende&lt;br&gt;moment som utgör en sammanhängande process. Planering, fältarbete,&lt;br&gt;rapportsammanställning, registrering och nykonservering av fynden&lt;br&gt;utgör de viktigaste inslagen i denna process. Undersökningen syftar till&lt;br&gt;att säkra arkeologiska data och fynd på ett sådant sätt att fomlämningens&lt;br&gt;vetenskapliga innehåll blir tillgängligt för forskare och allmänhet. Syftet&lt;br&gt;med en arkeologisk undersökning kan därför inte anses vara uppnått&lt;br&gt;förrän en undersökningsrapport föreligger samt fynden registrerats,&lt;br&gt;konserverats och är färdiga för magasinering och utställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om hur kostnaderna för den arkeologiska undersökningen skall&lt;br&gt;fördelas bör ses mot bakgrund av synen på undersökningsprocessen. Om&lt;br&gt;en arkeologisk undersökning ses som en sammanhängande process från&lt;br&gt;planeringen av fältarbetet till nykonservering och magasinering av&lt;br&gt;fynden är det också naturligt att kostnadsansvaret för denna process är&lt;br&gt;odelat. Nuvarande ordning har lett till risk för att ändamålet med de&lt;br&gt;arkeologiska undersökningarna omintetgörs genom att fynden inte tas om&lt;br&gt;hand i tid. Mot denna bakgrund bör arbetsföretagarens kostnadsansvar&lt;br&gt;även avse fyndhantering samt nykonservering. Företagaren bör dock inte&lt;br&gt;bekosta de delar av fyndhanteringen som kan hänföras till myndighets-&lt;br&gt;utövning, t.ex. förberedelser för Riksantikvarieämbetets fyndfördelnings-&lt;br&gt;beslut. Inte heller bör företagaren bekosta föremålens långsiktiga vård -&lt;br&gt;vari kan ingå bl.a. omkonservering - och förvaring samt utställnings-&lt;br&gt;verksamheten. De kostnaderna bör, liksom nu, de museer som fynden&lt;br&gt;fördelas till svara för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet av de remissinstanser som är kritiska till att arbetsföretagarens&lt;br&gt;kostnadsansvar skall avse även fyndhantering och nykonservering har&lt;br&gt;som utgångspunkt att arkeologiska undersökningar är ett riksintresse som&lt;br&gt;bör bekostas av staten. Det finns dock inte skäl att ompröva de grund-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läggande principerna för kostnadsansvaret för arkeologiska undersök-&lt;br&gt;ningar. Den som vill exploatera mark med fasta fomlämningar bör även&lt;br&gt;fortsättningsvis svara för kostnaderna för de arkeologiska undersökning-&lt;br&gt;arna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Riksantikvarieämbetets förslag uppkommer en ökning av&lt;br&gt;kostnaderna för arbetsföretagama med cirka 3-7 procent beroende på&lt;br&gt;typen av fomlämning. Denna kostnad bedöms på sikt kunna minska&lt;br&gt;genom ökade insatser för att rationalisera verksamheten. Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet har som exempel på möjliga rationaliseringar nämnt ökat ADB-&lt;br&gt;stöd och att konserveringsinsatser i större utsträckning görs redan i falt.&lt;br&gt;Flera remissinstanser har menat att den arkeologiska processen som&lt;br&gt;helhet kan effektiviseras och att förslaget bör leda till rationaliserings-&lt;br&gt;vinster. Regeringen anser att det finns fog för den ståndpunkten.&lt;br&gt;Utgångspunkten bör därför vara att det utökade kostnadsansvaret inte&lt;br&gt;skall leda till annat än marginella kostnadsökningar. Det kan dock vara&lt;br&gt;svårt att exakt ange vilka kostnader som hänför sig till fyndhantering och&lt;br&gt;nykonservering. Regeringen avser därför att ge Riksantikvarieämbetet i&lt;br&gt;uppdrag att noga följa kostnadsutvecklingen och att vid behov åter-&lt;br&gt;komma med förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det ändå uppkommer kostnadsökningar bör det finnas vissa&lt;br&gt;möjligheter att genom bidrag kompensera det. Det kan åstadkommas&lt;br&gt;genom en utvidgning av utrymmet för bidragsgivning enligt 10 § förord-&lt;br&gt;ningen om bidrag till kulturmiljövård (en närmare redogörelse för&lt;br&gt;bestämmelsen finns i avsnitt 5.1). Utöver de i den bestämmelsen angivna&lt;br&gt;situationerna bör det vara möjligt att lämna bidrag för att täcka kostnader&lt;br&gt;för att ta tillvara fornfynd om det finns särskilda skäl. Regeringen avser&lt;br&gt;att bemyndiga Riksantikvarieämbetet att i verkställighetsföreskrifter&lt;br&gt;närmare ange i vilka situationer bidrag skall kunna utgå.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;2 kap. n §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 andra stycket görs ett tillägg som klargör att lagen (1992:1528) om&lt;br&gt;offentlig upphandling inte är tillämplig på länsstyrelsens beslut om vem&lt;br&gt;som skall utföra en särskild utredning. Vidare anges vilka omständig-&lt;br&gt;heter som länsstyrelsen skall beakta när den bestämmer vem som skall&lt;br&gt;utföra en särskild utredning. Länsstyrelsen skall se till att att utredningen&lt;br&gt;blir av vetenskapligt god kvalitet. Dock skall även beaktas att&lt;br&gt;kostnaderna inte blir högre än vad som är motiverat i det enskilda fallet. I&lt;br&gt;avsnitt 7 redogörs närmare för vad länsstyrelsen skall beakta och hur den&lt;br&gt;skall förfara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket görs ett tillägg som innebär att en särskild undersökning&lt;br&gt;även omfattar att ta till vara fornfynd. Med att ta tillvara avses&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fyndhantering och nykonservering, dvs. den konservering som görs av&lt;br&gt;nya fornfynd. Detta påverkar i sin tur kostnadsansvaret enligt 2 kap. 14 §&lt;br&gt;för den som utför ett arbetsföretag. En närmare redogörelse finns i avsnitt&lt;br&gt;8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket görs samma ändring som i 2 kap. 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av promemorians förslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer har i en fram-&lt;br&gt;ställning den 12 maj 1995 hemställt att regeringen dels prövar behovet av&lt;br&gt;reglering av de kommersiella aspekterna på uppdragsarkeologin, dels&lt;br&gt;prövar behovet av reglering av förhållandet mellan lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m. och lagen (1992:1528) om offentlig upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till framställningen är den oklarhet som uppstått om hur&lt;br&gt;vissa bestämmelser i kulturminneslagen skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 11 och 13 §§ kulturminneslagen skall länsstyrelsen under&lt;br&gt;vissa förhållanden fatta beslut om en särskild utredning om det behövs&lt;br&gt;för att ta reda på om en fast fomlämning berörs av ett planerat arbets-&lt;br&gt;företag respektive en särskild undersökning för att dokumentera fom-&lt;br&gt;lämningen. Länsstyrelsen har vidare möjlighet att - inför en prövning i&lt;br&gt;tillståndsfrågan - besluta om en arkeologisk förundersökning för att&lt;br&gt;fastställa en redan känd fomlämnings art och beskaffenhet. I samband&lt;br&gt;med ett sådant beslut skall länsstyrelsen ange vem som skall genomföra&lt;br&gt;utredningen, undersökningen respektive förundersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga har uppstått om länsstyrelsen innan den fattar ett sådant beslut är&lt;br&gt;skyldig att genomföra en upphandling med tillämpning av bestämmel-&lt;br&gt;serna i lagen om offentlig upphandling. Frågan har varit föremål för flera&lt;br&gt;domstolsavgöranden och domstolarna har kommit till olika resultat.&lt;br&gt;Även Nämnden för offentlig upphandling har prövat frågan och då ansett&lt;br&gt;att lagen om offentlig upphandling bör tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen i promemorian är att övervägande skäl talar för att lagen om&lt;br&gt;offentlig upphandling inte är tillämplig på den aktuella typen av ärenden.&lt;br&gt;Detta hindrar dock inte att beslut om vem som skall genomföra en&lt;br&gt;utredning eller undersökning i vissa fall kan fattas på grundval av ett&lt;br&gt;förfrågningsunderlag och att såväl offentliga som enskilda institutioner&lt;br&gt;kan anförtros sådana uppdrag. Det väsentliga är att undersökningarna&lt;br&gt;genomförs på ett sakkunnigt sätt som tillgodoser kulturmiljövårdens krav&lt;br&gt;samt att resultatet är av hög vetenskaplig kvalitet och görs tillgängligt för&lt;br&gt;myndigheter, forskningen och allmänheten. Kostnadsaspekterna betonas&lt;br&gt;också. Det föreslås att bestämmelserna i kulturminneslagen förtydligas i&lt;br&gt;enlighet med detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians författningsförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 11 och 13 §§ lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m. att skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs en särskild utredning för att ta reda på om en fast&lt;br&gt;fomlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett större&lt;br&gt;markområde tas i anspråk, skall kostnaden för utredningen betalas av&lt;br&gt;företagaren. Som sådan exploatering räknas t.ex. anläggande av allmän&lt;br&gt;väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energiförsörj-&lt;br&gt;ning, större vattenföretag och mer omfattande byggande för bostads-,&lt;br&gt;industri- eller handelsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om särskild utredning&lt;br&gt;fattas av länsstyrelsen. Länssty-&lt;br&gt;relsen skall i beslutet ange vem&lt;br&gt;som skall utföra utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om särskild utredning&lt;br&gt;fattas av länsstyrelsen. Länssty-&lt;br&gt;relsen skall i beslutet ange vem&lt;br&gt;som skall utföra utredningen.&lt;br&gt;Länsstyrelsen skall därvid be-&lt;br&gt;akta att utredningen skall vara&lt;br&gt;av vetenskapligt god kvalitet och&lt;br&gt;genomföras till en kostnad som&lt;br&gt;inte är högre än vad som är&lt;br&gt;motiverat med hänsyn till om-&lt;br&gt;ständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för tillstånd enligt 12 § far länsstyrelsen ställa upp skäliga&lt;br&gt;krav på särskild undersökning för att dokumentera fomlämningen eller&lt;br&gt;särskilda åtgärder för att bevara den. I beslutet om tillstånd skall såvitt&lt;br&gt;möjligt anges den kostnad som åtgärderna beräknas medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, far den besluta om&lt;br&gt;en arkeologisk förundersökning av fomlämningen, om det behövs för att&lt;br&gt;fa ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedöma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behovet av att ställa krav på särskild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall i beslutet&lt;br&gt;om arkeologisk förundersökning&lt;br&gt;eller särskild undersökning ange&lt;br&gt;vem som skall utföra undersök-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall i beslutet&lt;br&gt;om arkeologisk förundersökning&lt;br&gt;eller särskild undersökning ange&lt;br&gt;vem som skall utföra undersök-&lt;br&gt;ningen. Länsstyrelsen skall där-&lt;br&gt;vid beakta att undersökningen&lt;br&gt;skall vara av vetenskapligt god&lt;br&gt;kvalitet och genomföras till en&lt;br&gt;kostnad som inte är högre än&lt;br&gt;vad som är motiverat med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0399/prop_199697__99-1.png" style="width:14pt;height:11pt;"/&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till förordning om ändring i&lt;br&gt;förordningen (1988:1188) om kulturminnen m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreskriver att i fråga om förordningen (1988:1188) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 7 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i förordningen skall införas en ny bestämmelse, 10 §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan länsstyrelsen ger någon tillstånd att vidta åtgärder enligt 2 kap. 7&lt;br&gt;eller 8 §§ enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. skall&lt;br&gt;länsstyrelsen förvissa sig om att denne har tillräcklig kunskap för att&lt;br&gt;utföra åtgärderna på ett tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan länsstyrelsen fattar&lt;br&gt;beslut enligt 2 kap. 11 och 13 §§&lt;br&gt;lagen (1988:950) om kultur-&lt;br&gt;minnen m.m. skall länsstyrelsen&lt;br&gt;förvissa sig om att den som&lt;br&gt;anges har tillräcklig kunskap för&lt;br&gt;att genomföra utredningen eller&lt;br&gt;undersökningen på ett tillfreds-&lt;br&gt;ställande sätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter för&lt;br&gt;verkställighet av 2 kap.&lt;br&gt;10-13 §§ lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m. meddelas av&lt;br&gt;Riksantikvarieämbetet och&lt;br&gt;statens historiska museer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutvarande 10 § upphävd genom 1991:475&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;departementspromemorian Uppdragsarkeologi&lt;br&gt;(Ds 1996:48).&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av&lt;br&gt;Kammarrätten i Sundsvall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping&lt;br&gt;Länsrätten i Stockholms län&lt;br&gt;Banverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägverket&lt;br&gt;Nämnden för offentlig upphandling&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet&lt;br&gt;Institutionen för arkeologi vid Uppsala universitetet&lt;br&gt;Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer&lt;br&gt;Konkurrensverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län&lt;br&gt;Länsstyrelsen Dalarna&lt;br&gt;Länsmuseet Gävleborg&lt;br&gt;Stockholms Stadsmuseum&lt;br&gt;Företagarnas Riksorganisation&lt;br&gt;Sveriges Akademikers Centralorganisation&lt;br&gt;Svenska arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;Arkeologikonsult AB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutionen för arkeologi vid Umeå universitet&lt;br&gt;Länsmuseernas samarbetsråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Sveriges landsantikvarier&lt;br&gt;Stockholms läns museum&lt;br&gt;Stiftelsen Örebro läns museum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värmlands museum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges hembygdsförbund&lt;br&gt;Svenska museiföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorians bedömning: Länsstyrelsens beslut om&lt;br&gt;vem som skall utföra en arkeologisk undersökning utgör myndig-&lt;br&gt;hetsutövning. Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling är därför inte&lt;br&gt;tillämplig på dessa beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län, Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Länsstyrelsen i Uppsala län&lt;br&gt;och Länsmuseet Gävleborg delar promemorians bedömning. Kammar-&lt;br&gt;rätten i Sundsvall anser att det finns skäl som talar för att länsstyrelsens&lt;br&gt;förfarande i sin helhet är att bedöma som myndighetsutövning. Den&lt;br&gt;frågan och frågan om lagen om offentlig upphandling är tillämplig kan&lt;br&gt;dock, enligt kammarrätten, besvaras först efter en domstolsprövning och&lt;br&gt;möjligtvis först efter prövning i EG-domstolen. Kammarrätten menar att&lt;br&gt;det går att undvika att saken avgörs av domstolarna antingen genom att i&lt;br&gt;lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen) ange att&lt;br&gt;det inte är fråga om någon upphandling eller genom att skapa ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upphandiingssystem som är anpassat direkt med tanke på lagen om&lt;br&gt;offentlig upphandling. Kammarrätten i Jönköping menar att det är öppen&lt;br&gt;fråga om lagen om offentlig upphandling är tillämplig och att enda sättet&lt;br&gt;att skapa klarhet i frågan är att lagstifta. Nämnden för offentlig&lt;br&gt;upphandling anser att länsstyrelsens angivande av vem som skall utföra&lt;br&gt;undersökningen inte utgör myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorians förslag: Länsstyrelsen skall när det är&lt;br&gt;lämpligt - genom ett upphandlingsliknande förfarande - ge flera institu-&lt;br&gt;tioner möjlighet att lämna förslag på undersökningens utformning och&lt;br&gt;kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksantikvarieämbetet tillstyrker i huvudsak&lt;br&gt;promemorians förslag. Ämbetet anser dock att ett renodlat konkurrens-&lt;br&gt;förfarande bör begränsas till sådana arbetsföretag som kräver mer&lt;br&gt;omfattande arkeologiska insatser såsom utbyggnad av infrastruktur. När&lt;br&gt;det gäller övriga arbetsföretag menar ämbetet att länsstyrelsen - efter ett&lt;br&gt;upphandlingsliknande förfarande - bör kunna låta en arkeologisk institu-&lt;br&gt;tion under viss tid få utföra alla undersökningar av visst slag i ett område.&lt;br&gt;Riksantikvarieämbetet anmärker att en följd av förslaget är att länsstyrel-&lt;br&gt;sen måste utöva en mera aktiv tillsyn, vilket kräver resursförstärkningar.&lt;br&gt;Kammarrätten i Sundsvall anser att det bör framgå under vilka förutsätt-&lt;br&gt;ningar ett upphandlingsförfarande skall tillämpas och hur länsstyrelsen&lt;br&gt;skall gå tillväga. Kammarrätten i Jönköping menar att upphandlings-&lt;br&gt;regler bör fastställas i lag. Länsrätten i Stockholms län betonar vikten av&lt;br&gt;en tydlig gränsdragning mellan det upphandlingsliknande förfarande som&lt;br&gt;föreslås och upphandling enligt lagen om offentlig upphandling. Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Stockholms län och Sveriges Akademikers Central-&lt;br&gt;organisation anser att formerna för ett anbudsliknande förfarande bör&lt;br&gt;klargöras och regleras. Banverket anser att förslaget inte är tillräckligt&lt;br&gt;långtgående och förordar att upphandling i normalfallet tillämpas inför&lt;br&gt;länsstyrelsens beslut om arkeologiska undersökningar. Vägverket anser&lt;br&gt;att länsstyrelsens beslut skall föregås av upphandling. Om lagen om&lt;br&gt;offentlig upphandling inte är tillämplig bör, enligt Vägverket, ett upp-&lt;br&gt;handlingsliknande förfarande tillämpas. Nämnden för offentlig upphand-&lt;br&gt;ling, Konkurrensverket, Företagarnas Riksorganisation och Arkeologi-&lt;br&gt;konsult AB anser att länsstyrelsens beslut bör föregås av upphandling&lt;br&gt;enligt lagen om offentlig upphandling. Svenska Arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;synes ha samma åsikt. Arkeologikonsult AB menar dock att upphandling&lt;br&gt;inte behöver göras när exploatören är en enskild. Konkurrensverket&lt;br&gt;menar vidare att bör likställas med en upphandling enligt lagen om&lt;br&gt;offentlig upphandling när länsstyrelsen anger att en statlig myndighet&lt;br&gt;skall utföra en arkeologiska undersökningen. Vidare menar Konkurrens-&lt;br&gt;verket att det bör vara förbjudet för en offentlig aktör att subventionera&lt;br&gt;priset för arkeologiska undersökningar. Juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Uppsala universitet menar att ett annat system kanske bör övervägas.&lt;br&gt;Enligt fakultetsnämnden kunde i stället länsstyrelsen godkänna vissa&lt;br&gt;institutioner, vilka således kan anlitas av exploatörer. Följden av detta&lt;br&gt;skulle, enligt fakultetsnämnden, vara att lagen om offentlig upphandling&lt;br&gt;blir tillämplig om exploatören är en myndighet. Institutionen för&lt;br&gt;Arkeologi vid Uppsala universitet anser att uppdragsarkeologin bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;präglas av pluralism och betonar vikten av att länsstyrelsen förstärks&lt;br&gt;både vetenskapligt och personellt. Länsmuseet Gävleborg, Länsmuseer-&lt;br&gt;nas samarbetsråd, Föreningen Sveriges landsantikvarier, Stockholms&lt;br&gt;läns museum, Stiftelsen Örebro läns museum, Sveriges hembygdsförbund&lt;br&gt;och Svenska museiföreningen avstyrker förslaget och menar att det inte&lt;br&gt;bör vara möjligt för privata aktörer att bedriva arkeologisk under-&lt;br&gt;sökningsverksamhet. Stockholms Stadsmuseum avstyrker förslaget och&lt;br&gt;menar att starka skäl talar för att det inte bör vara tillåtet för privata&lt;br&gt;aktörer att bedriva arkeologisk uppdragsverksamhet. Värmlands museum&lt;br&gt;avstyrker förslaget och menar att det är fel att ställa kvalitet och&lt;br&gt;kostnader mot varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorians förslag: Bestämmelserna i kultur-&lt;br&gt;minneslagen och förordningen (1988:1188) om kulturminnen m.m.&lt;br&gt;(kulturminnesförordningen) bör förtydligas så att det framgår att läns-&lt;br&gt;styrelse skall se till att undersökningarna är av god vetenskaplig kvalitet&lt;br&gt;och att kostnaderna inte blir högre än motiverat. Riksantikvarieämbetet&lt;br&gt;bör ges ett bemyndigande att meddela verkställighetsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län, Vägverket, Riks-&lt;br&gt;antikvarieämbetet, Stockholms stadsmuseum, Länsmuseernas sam-&lt;br&gt;arbetsråd, Föreningen Sveriges landsantikvarier, Stockholms läns&lt;br&gt;museum, Stiftelsen Örebro läns museum, Sveriges hembygdsförbund och&lt;br&gt;Svenska museiföreningen tillstyrker förslaget. Riksantikvarieämbetet&lt;br&gt;uppger sig berett att utveckla former och villkor för uppdragsfördelning,&lt;br&gt;att utveckla stödformer för kostnadsjämförelser och att utveckla metoder&lt;br&gt;för avvägning mellan olika kvalitetsaspekter. Länsstyrelsen i Stockholms&lt;br&gt;län anser att det bör klart framgå av kulturminneslagen om lagen om&lt;br&gt;offentlig upphandling är tillämplig. Länsstyrelsen i Uppsala län till-&lt;br&gt;styrker förslaget men anser att det bör klart framgå av kulturminneslagen&lt;br&gt;att lagen om offentlig upphandling inte är tillämplig. Länsstyrelsen&lt;br&gt;Dalarna anser att det bör framgå av kulturminnesförordningen att&lt;br&gt;kvalitetskravet på undersökningarna även avser rapporterna. Sveriges&lt;br&gt;Akademikers Centralorganisation anser att det av kulturminneslagen bör&lt;br&gt;framgå att hur upphandlingen skall göras på ett sätt liknande det i lagen&lt;br&gt;om offentlig upphandling och att det bör anförtros åt Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet att utfärda närmare föreskrifter för upphandlingsförfarandet.&lt;br&gt;Arkeologikonsult AB menar att tyngdpunkten i förfrågningsunderlaget&lt;br&gt;bör ligga på det metodiska planet och att det bör avspeglas i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorians bedömning: Det finns möjligheter att&lt;br&gt;inom ramen för nuvarande regelverk tillgodose berättigade krav på&lt;br&gt;sekretess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall och Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet delar promemorians bedömning. Riksantikvarieämbetet under-&lt;br&gt;stryker dock vikten av att den allmänna insynen och tillgängligheten för&lt;br&gt;forskningen inte hämmas. Arkeologikonsult AB anser att resultaten av&lt;br&gt;arkeologiska undersökningar skall vara offentliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstansernas övriga synpunkter: Banverket anser att kultur-&lt;br&gt;minneslagen bör förtydligas så att det klart framgår att begreppet&lt;br&gt;dokumentera inte avser sådana insatser för analys och tolkning av&lt;br&gt;undersökningsresultaten som närmast är av forskningskaraktär. Institu-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionen för Arkeologi vid Uppsala universitet anser det väsentligt att&lt;br&gt;ansvarsfördelningen mellan de olika parterna - länsstyrelsen, Riks-&lt;br&gt;antikvarieämbetet och uppdragsaktörema - tydliggörs. Konkurrens-&lt;br&gt;verket, Sveriges Akademikers Centralorganisation och Arkeologikonsult&lt;br&gt;AB anser att Riksantikvarieämbetets uppdragsverksamhet bör skiljas från&lt;br&gt;myndighetens anslagsfinansierade uppgifter. Svenska arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen synes ha samma åsikt. Länsstyrelsen i Stockholms län och&lt;br&gt;Kammarrätten i Sundsvall sätter också i fråga om inte Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetets avdelning för arkeologiska undersökningar (UV) bör skiljas&lt;br&gt;från Riksantikvarieämbetet. Riksantikvarieämbetet uppger att myndig-&lt;br&gt;heten avser att ge UV en fristående ställning i förhållande till&lt;br&gt;myndighetens ansvarsområde enligt kulturminneslagen. Institutionen för&lt;br&gt;arkeologi vid Umeå universitet föreslår att regionala vetenskapliga&lt;br&gt;samrådsgrupper inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Riksantikvarieämbetets förslag&lt;br&gt;till ansvar för kostnader i samband med arkeologisk&lt;br&gt;fyndhantering och konservering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsansvaret för fyndhantering och konservering bör bäras av det&lt;br&gt;arbetsföretag som förorsakar en arkeologisk undersökning. Däremot bör&lt;br&gt;de museer som tilldelas fornfynd svara för fyndens långsiktiga bevaran-&lt;br&gt;de, underhållskonservering, magasinering och levandegörande. Förslaget&lt;br&gt;innebär en relativt begränsad förändring i förhållande till nuvarande&lt;br&gt;ordning. Detta beror dels på att kostnadsansvaret regionalt redan&lt;br&gt;tillämpas olika, dels på att kostnaden för fyndhantering och konservering&lt;br&gt;är relativt begränsad i förhållande till undersökningskostnaden. För de&lt;br&gt;museer som tilldelats fynden har den rådande situationen emellertid&lt;br&gt;inneburit en belastning som bl.a. fört med sig en besvärlig ärendebalans.&lt;br&gt;Möjligheten att fa bidrag till undersökningskostnadema enligt förord-&lt;br&gt;ningen (1993:379) om bidrag till kulturmijövård bör utvidgas något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Riksantikvarieämbetets författningsförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 13 § lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för tillstånd&lt;br&gt;enligt 12 § får länsstyrelsen&lt;br&gt;ställa upp skäliga krav på sär-&lt;br&gt;skild undersökning för att doku-&lt;br&gt;mentera fomlämningen eller&lt;br&gt;särskilda åtgärder för att bevara&lt;br&gt;den. I beslutet om tillstånd skall&lt;br&gt;såvitt möjligt anges den kostnad&lt;br&gt;som åtgärderna beräknas med-&lt;br&gt;föra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för tillstånd&lt;br&gt;enligt 12 § far länsstyrelsen&lt;br&gt;ställa upp skäliga krav på sär-&lt;br&gt;skild undersökning för att doku-&lt;br&gt;mentera fomlämningen eller&lt;br&gt;särskilda åtgärder för att bevara&lt;br&gt;den. En särskild undersökning&lt;br&gt;omfattar även vad som krävs för&lt;br&gt;att ta till vara fornfynd som där-&lt;br&gt;vid påträffas. I beslutet om till-&lt;br&gt;stånd skall såvitt möjligt anges&lt;br&gt;den kostnad som åtgärderna&lt;br&gt;beräknas medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, far den besluta om&lt;br&gt;en arkeologisk förundersökning av fomlämningen, om det behövs för att&lt;br&gt;fa ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedöma&lt;br&gt;behovet av att ställa krav på särskild undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall i beslutet om arkeologisk förundersökning eller&lt;br&gt;särskild undersökning ange vem som skall utföra undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till förordning om ändring i förordningen&lt;br&gt;(1993:379) om bidrag till kulturmiljövård.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10 § förordningen (1993:379) om bidrag till&lt;br&gt;kulturmiljövård skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag far lämnas till undersökning och övriga åtgärder enligt 2 kap.&lt;br&gt;13 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. som enligt lagen skall&lt;br&gt;betalas av företagaren, om företaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föranleds av en myndighets beslut eller någon annan tvingande&lt;br&gt;omständighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. är av begränsad omfattning och det med hänsyn till omständig-&lt;br&gt;heterna framstår som skäligt att företagaren avlastas kostnaderna för de&lt;br&gt;arkeologiska åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som arbetsföretag av begränsad omfattning far anses bl.a. företag som&lt;br&gt;innebär mindre förändringar i nyttjandet av en byggnad, en anläggning&lt;br&gt;eller ett markområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag till omhändertagande av&lt;br&gt;fornfynd enligt 2 kap. 13 § första&lt;br&gt;stycket andra punkten lagen&lt;br&gt;(1988:950) om kulturminnen m.m.&lt;br&gt;får lämnas även om arbets-&lt;br&gt;företaget inte är av det slag som&lt;br&gt;anges i 10 § första stycket 1 och 2,&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;Riksantikvarieämbetets förslag till ansvar för&lt;br&gt;kostnader i samband med arkeologisk fyndhantering&lt;br&gt;och konservering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över utredningsförslaget avgetts av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banverket&lt;br&gt;Vägverket&lt;br&gt;Arkeologiska institutionen vid Lunds universitet&lt;br&gt;Arkeologiska institutionen vid Umeå universitet&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Hallands län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Västemorrlands län&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet&lt;br&gt;Stockholms läns museum&lt;br&gt;Jönköpings läns museum&lt;br&gt;Kalmar läns museum&lt;br&gt;Malmö museer&lt;br&gt;Hallands länsmuseer&lt;br&gt;Nordiska konservatorförbundet&lt;br&gt;Sveriges fastighetsägareförbund&lt;br&gt;Byggentreprenörerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HSB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet av remissinstanserna delar uppfattningen att fyndhantering&lt;br&gt;och konservering ingår som integrerade delar i den arkeologiska under-&lt;br&gt;sökningsprocessen och att kostnaderna även för dessa undersök-&lt;br&gt;ningsmoment skall bäras av exploatören. Likaså ställer sig flertalet&lt;br&gt;positiva till att statliga bidrag skall kunna utgå även till fyndhanterings-&lt;br&gt;och konserveringskostnader och att detta om särskilda skäl föreligger&lt;br&gt;även skall kunna gälla arbetsföretag av något större omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fem av remissinstanserna är direkt kritiska mot förslaget. Banverket,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges fastighets-&lt;br&gt;ägareförbund och Byggentreprenörerna argumenterar samtliga emot&lt;br&gt;förslaget, från sin gemensamma principiella utgångspunkt att ansvaret för&lt;br&gt;arkeologikostnader bör åvila staten. Banverket menar vidare att dagens&lt;br&gt;höga investeringsnivå på väg- och järnvägsnätet, med åtföljande höga&lt;br&gt;arkeologikostnader, inte kan betraktas som ett normaltillstånd och därför&lt;br&gt;inte bör ligga till grund för en ändrad ansvarsfördelning av kostnaderna.&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet pekar för sin del på att olika delar av landet&lt;br&gt;har olika mängd fomlämningar och därmed också drabbas olika av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslagets konsekvenser. Även förhållandet med ett faktiskt statligt&lt;br&gt;fyndhanterings- och konserveringsmonopol lyfts fram som skäl för&lt;br&gt;varför förslaget inte bör genomföras. Förbundet föreslår en bred översyn&lt;br&gt;av kulturminneslagens bestämmelser om fomlämningsskydd med&lt;br&gt;inriktning på en ökad flexibilitet när det gäller värderingar av fom-&lt;br&gt;lämningar och därmed också kraven på arkeologiska undersökningar vid&lt;br&gt;exploatering. Sveriges fastighetsägareförbund och Byggentreprenörerna&lt;br&gt;menar att förslaget leder till ökat krångel och onödig administrativ&lt;br&gt;belastning för fastighetsägare och arbetsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägverket, Länsstyrelsen i Stockholms län och HSB biträder i huvud-&lt;br&gt;sak förslaget, men avstyrker den del som innebär en direkt ökning av&lt;br&gt;arkeologikostnadema. Vägverket och Länsstyrelsen i Stockholms län&lt;br&gt;hänvisar till HUR-utredningens (SOU 1992:137) förslag att kostnaden&lt;br&gt;för fyndhantering och konservering kan täckas genom omprioritering och&lt;br&gt;effektivisering av det arkeologiska fältarbetet. Vägverket vill dessutom,&lt;br&gt;på liknande sätt som Kommunförbundet, minska arkeologikostnadema&lt;br&gt;genom att länsstyrelserna skall tillåtas besluta om mera &amp;quot;översiktliga&amp;quot;&lt;br&gt;undersökningar när tidigare väl kända och undersökta fomlämnings-&lt;br&gt;kategorier berörs av exploateringsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HSB förutsätter för sin del att statliga bidrag även fortsättningsvis utgår&lt;br&gt;till arkeologikostnader i samband med bostadsbyggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Hallands län, Arkeolo-&lt;br&gt;giska institutionen vid Lunds universitet, Arkeologiska institutionen vid&lt;br&gt;Umeå universitet, Landstingsförbundet och Nordiska konservator-&lt;br&gt;förbundet är samtliga kritiska till förslaget om en schablonmässig&lt;br&gt;kostnadsökning med 7 procent för att täcka fyndhanterings- och&lt;br&gt;konserveringskostnader. Länsstyrelsen i Stockholms län och Landstings-&lt;br&gt;förbundet anser att kostnaden skall preciseras i varje enskilt fall.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Hallands län och Arkeologiska institutionen vid Umeå&lt;br&gt;universitet pekar på svårigheten att i förväg bedöma kostnaderna och&lt;br&gt;framhåller vikten av att hålla en beredskap för kostnader som inte kunnat&lt;br&gt;förutses. Arkeologiska institutionen vid Lunds universitet poängterar de&lt;br&gt;betydande skillnaderna i arkeologisk fynd- och bevaringsmiljö i olika&lt;br&gt;delar av landet och de därmed sammanhängande skillnaderna i fynd-&lt;br&gt;hanterings- och konserveringskostnader. Nordiska konservatorförbundet&lt;br&gt;anser att de nyckeltal som föreslås som generella påslag är alltför lågt&lt;br&gt;satta och påpekar att motsvarande påslag i Norge är 15 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Hallands län,&lt;br&gt;Hallands länsmuseer och Kommunförbundet lyfter fram frågan om de&lt;br&gt;oftast mycket höga kostnaderna för fyndhantering och konservering i&lt;br&gt;samband med undersökningar av kulturlager i medeltida stadskärnor.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar att det kan bli fråga om helt&lt;br&gt;orealistiska kostnader för vissa exploatörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län räknar med en ökning med 3&lt;br&gt;procent av undersökningskostnaden för flertalet av länets boplatsunder-&lt;br&gt;sökningar och bedömer att den av utredningen beräknade snittkostnaden&lt;br&gt;på 7 procent är realistisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket och Hallands länsmuseer understryker särskilt&lt;br&gt;vikten av att ett tillförlitligt underlag för upprättande av kostnadskalkyler&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utarbetas. Hallands länsmuseer och Länsstyrelsen i Västmanlands län&lt;br&gt;föreslår dessutom att motsvarande underlag tas fram för hela den&lt;br&gt;arkeologiska undersökningsprocessen. Institutionen för arkeologi vid&lt;br&gt;Lunds universitet och Kalmar läns museum framhåller som nödvändigt&lt;br&gt;att regional expertis deltar vid framtagandet av sådant underlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län och Nordiska konservatorförbundet&lt;br&gt;påpekar att dagens resurser för konservering är helt otillräckliga och de&lt;br&gt;förutsätter därför att förslaget även innebär att resurserna stärks.&lt;br&gt;Nordiska konservatorförbundet och Länsstyrelsen i Västmanlands län är&lt;br&gt;dock tveksamma till att detta sker genom att privata konservatorer tillåts&lt;br&gt;ta hand om arkeologiska fynd, medan Vägverket tvärtom förutser&lt;br&gt;effektivitets- och kostnadsvinster om konserveringsverksamheten&lt;br&gt;konkurrensutsättes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägverket, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Göteborgs&lt;br&gt;och Bohus län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Stockholms läns&lt;br&gt;museum, Malmö museer och Hallands länsmuseer pekar från olika&lt;br&gt;utgångspunkter på möjligheter att uppnå rationaliseringseffekter av&lt;br&gt;förslaget. Vägverket föreslår att modem mätteknik i största möjliga&lt;br&gt;utsträckning används i undersökningsverksamheten. Stockholms läns&lt;br&gt;museum föreslår att det arbetas fram ett modernt databaserat registre-&lt;br&gt;ringssystem för arkeologisk fyndhantering som är tillgängligt för alla&lt;br&gt;undersökande institutioner. Malmö museer och Hallands länsmuseer&lt;br&gt;understryker att klarläggandet av kostnadsansvaret kan leda till en&lt;br&gt;effektivare och bättre planerad arbetsprocess. Nordiska konservator-&lt;br&gt;förbundet bedömer att rationaliseringsvinsterna blir mindre än vad som&lt;br&gt;beräknas i förslaget och varnar för att en konkurrenssituation kan uppstå&lt;br&gt;mellan kostnaderna för det arkeologiska fältarbetet och kostnaderna för&lt;br&gt;konserveringsarbetet om de senare skall täckas genom sänkningar av&lt;br&gt;ambitionsnivån för de förra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 11 och 13 §§ lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs en särskild utredning för att ta reda på om en fast&lt;br&gt;fomlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett större&lt;br&gt;markområde tas i anspråk, skall kostnaden för utredningen betalas av&lt;br&gt;företagaren. Som sådan exploatering räknas t.ex. anläggande av allmän&lt;br&gt;väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energiförsörj-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning, större vattenföretag och mer&lt;br&gt;industri- eller handelsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om särskild utredning&lt;br&gt;fattas av länsstyrelsen. Länssty-&lt;br&gt;relsen skall i beslutet ange vem&lt;br&gt;som skall utföra utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattande byggande för bostads-,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om särskild utredning&lt;br&gt;fattas av länsstyrelsen. Läns-&lt;br&gt;styrelsen skall i beslutet ange&lt;br&gt;vem som skall utföra utred-&lt;br&gt;ningen. Länsstyrelsen skall där-&lt;br&gt;vid beakta att utredningen skall&lt;br&gt;vara av vetenskapligt god kvali-&lt;br&gt;tet och genomföras till en kost-&lt;br&gt;nad som inte är högre än vad&lt;br&gt;som är motiverat med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för tillstånd&lt;br&gt;enligt 12 § far länsstyrelsen&lt;br&gt;ställa upp skäliga krav på sär-&lt;br&gt;skild undersökning för att doku-&lt;br&gt;mentera fomlämningen eller&lt;br&gt;särskilda åtgärder för att bevara&lt;br&gt;den. I beslutet om tillstånd skall&lt;br&gt;såvitt möjligt anges den kostnad&lt;br&gt;som åtgärderna beräknas med-&lt;br&gt;föra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för tillstånd&lt;br&gt;enligt 12 § far länsstyrelsen&lt;br&gt;ställa skäliga krav på särskild&lt;br&gt;undersökning för att dokumen-&lt;br&gt;tera fomlämningen och ta till&lt;br&gt;vara fornfynd eller på särskilda&lt;br&gt;åtgärder för att bevara forn-&lt;br&gt;lämningen. I beslutet om till-&lt;br&gt;stånd skall såvitt möjligt anges&lt;br&gt;den kostnad som åtgärderna be-&lt;br&gt;räknas medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, far den besluta om&lt;br&gt;en arkeologisk förundersökning av fomlämningen, om det behövs för att&lt;br&gt;fl ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedöma&lt;br&gt;behovet av att ställa krav på särskild undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall i beslutet&lt;br&gt;om arkeologisk förundersökning&lt;br&gt;eller särskild undersökning ange&lt;br&gt;vem som skall utföra undersök-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall i beslutet&lt;br&gt;om arkeologisk förundersökning&lt;br&gt;eller särskild undersökning ange&lt;br&gt;vem som skall utföra undersök-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen. Länsstyrelsen skall där-&lt;br&gt;vid beakta att undersökningen&lt;br&gt;skall vara av vetenskapligt god&lt;br&gt;kvalitet och genomföras till en&lt;br&gt;kostnad som inte är högre än&lt;br&gt;vad som är motiverat med hän-&lt;br&gt;syn till omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet&lt;br&gt;Johan Munck, regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 13 februari 1997 (Kulturdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn&lt;br&gt;Knut Weibull.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av remissen framgår att det har varit föremål för diskussion om en&lt;br&gt;länsstyrelse är skyldig att tillämpa lagen (1992:1528) om offentlig upp-&lt;br&gt;handling innan länsstyrelsen bestämmer vem som skall utföra en sådan&lt;br&gt;särskild utredning som avses i förevarande paragraf. Detsamma gäller i&lt;br&gt;fråga om sådan arkeologisk förundersökning eller särskild undersökning&lt;br&gt;som avses i 13 §. Den oklarhet som rått i frågan sägs ha skapat problem,&lt;br&gt;och av den departementspromemoria som ligger till grund för remissen&lt;br&gt;framgår att det finns delvis motstridiga domstolsavgöranden i frågan. I&lt;br&gt;remissen dras den slutsatsen att bestämmelserna i kulturminneslagen bör&lt;br&gt;förtydligas, något som överensstämmer med en uppfattning som fram-&lt;br&gt;kommit från flera håll vid remissbehandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som föreslås i förevarande paragraf och i 13 § kan&lt;br&gt;emellertid inte uppfattas som ett förtydligande när det gäller den fråga&lt;br&gt;som enligt det anförda har bedömts som oklar. I remissens allmänna&lt;br&gt;motivering har visserligen anförts goda skäl till stöd för uppfattningen att&lt;br&gt;upphandlingslagen inte bör anses tillämplig i de fall som här avses, men&lt;br&gt;det är svårt att överblicka i vilken utsträckning de resonemang som ligger&lt;br&gt;till grund för denna slutsats kan åberopas på andra liknande områden.&lt;br&gt;Med hänsyn härtill och till att en tillämpningsfråga av förevarande slag&lt;br&gt;enligt Lagrådets mening bör lösas genom en uttrycklig reglering och inte&lt;br&gt;endast behandlas i lagmotiven, förordar Lagrådet att paragrafen ändras så&lt;br&gt;att det uttryckligen framgår att upphandlingslagen inte är tillämplig.&lt;br&gt;Detta hindrar inte att, på sätt som anges i remissen, ett förfarande&lt;br&gt;liknande det som föreskrivs i upphandlingslagen kan tillämpas i vissa fall&lt;br&gt;inför ett beslut om vem som skall utföra en utredning eller undersökning.&lt;br&gt;Även med en uttrycklig reglering gäller självfallet att frågan i sista hand&lt;br&gt;kan komma att bli föremål för prövning av EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar med hänvisning till det anförda att andra stycket far&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Beslut om särskild utredning fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen&lt;br&gt;skall i beslutet ange vem som skall utföra utredningen. Därvid gäller inte&lt;br&gt;lagen (1992:1528) om offentlig upphandling. Länsstyrelsen skall beakta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att utredningen skall vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras&lt;br&gt;till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sammanhanget uppmärksammat att länsstyrelsen enligt&lt;br&gt;2 kap. 7 § andra stycket far uppdra åt arman att vidta sådana åtgärder som&lt;br&gt;avses i första stycket nämnda paragraf. Såvitt Lagrådet kan bedöma på&lt;br&gt;den föreliggande utredningen kan det här inte råda någon tvekan om att&lt;br&gt;frågan om tillämpning av upphandlingslagen inte kan aktualiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad Lagrådet har anfört vid 11 § förordar Lagrådet&lt;br&gt;att tredje stycket får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Länsstyrelsen skall i beslutet om arkeologisk förundersökning eller&lt;br&gt;särskild undersökning ange vem som skall utföra undersökningen.&lt;br&gt;Därvid gäller inte lagen (1992:1528) om offentlig upphandling.&lt;br&gt;Länsstyrelsen skall beakta att undersökningen skall vara av vetenskapligt&lt;br&gt;god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som&lt;br&gt;är motiverat med hänsyn till omständigheterna.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Kulturdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsråden Hjelm-Wallén, ordförande, och Peterson,&lt;br&gt;Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Winberg,&lt;br&gt;Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg,&lt;br&gt;Pagrotsky, Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Ulvskog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1996/97:99 Uppdragsarkeologi m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 53071, Stockholm 1997&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse> att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU12</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1997-03-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1997-03-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1997-03-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1997-04-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Moderaterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 04:20:51</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GK0399</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:51</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Kulturutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 04:20:51</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:KrU12</uppgift>
<ref_dok_id>GK01KrU12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KrU12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Uppdragsarkeologi m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:99&lt;br/&gt;
Uppdragsarkeologi</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:99 Uppdragsarkeologi m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:99&lt;br/&gt;
Uppdragsarkeologi</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:99 Uppdragsarkeologi m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elisabeth Fleetwood  m.fl. (M, KD, C, FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:99&lt;br/&gt;
Uppdragsarkeologi</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:99 Uppdragsarkeologi m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elisabeth Fleetwood  m.fl. (M, KD, C, FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Nils Fredrik Aurelius  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:99&lt;br/&gt;
Uppdragsarkeologi</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:99 Uppdragsarkeologi m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Nils Fredrik Aurelius  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>