<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2222671</hangar_id>
 <dok_id>GK0392</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>92</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:92</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Kommunikationsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>92</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1997-02-20 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:58:37</systemdatum>
 <publicerad>1997-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Enskilda vägar</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK0392/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK0392</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK0392</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1996/97:92&lt;/h1&gt;
&lt;h3&gt;Enskilda vägar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 20 februari 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ines Uusmann&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Kommunikationsdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att lagen (1939:608) om enskilda vägar (EVL)&lt;br&gt;upphävs genom en särskild lag. Enligt förslaget kommer EVL inte att&lt;br&gt;leva kvar övergångsvis utom i några fa specifika undantagsfall. Vid in-&lt;br&gt;rättande och förvaltning av enskilda vägar blir därmed i fortsättningen&lt;br&gt;enbart anläggningslagen (1973:1149, AL) och lagen (1973:1150) om&lt;br&gt;förvaltning av samfälligheter (SFL) tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i 3 kap. EVL beträffande områdesavgränsning, obligatorisk&lt;br&gt;anslutning och bestämmande av andelstal med utgångspunkt i taxerings-&lt;br&gt;värdet får ingen motsvarighet i förslaget i propositionen. Länsstyrelsens&lt;br&gt;nuvarande uppgifter att förordna om förrättningar m.m. far inte heller&lt;br&gt;någon motsvarighet i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot föreslås vissa ändringar i AL för att göra tillämpningen&lt;br&gt;smidigare. Under vissa förhållanden skall en fastighets andelstal kunna&lt;br&gt;förändras utan att ny förrättning behöver ske. Lantmäterimyndigheten&lt;br&gt;skall kunna förordna syssloman för att genomföra ett lagakraftvunnet&lt;br&gt;anläggningsbeslut. Samfallighetsförening föreslås kunna företräda del-&lt;br&gt;ägarna vid omprövningsförrättningar avseende frågor av enklare be-&lt;br&gt;skaffenhet om fastighets delaktighet i samfällighet eller ändring av&lt;br&gt;andelstal. I samband med fastighetsbildningsförrättning skall en ny- eller&lt;br&gt;ombildad fastighet kunna anslutas till befintlig gemensamhetsanläggning.&lt;br&gt;Vid användande av väg i väsentligt större omfattning än som far anses&lt;br&gt;svara mot fastighetens andelstal för driftkostnaderna föreslås fastighets-&lt;br&gt;ägaren bli skyldig att utge s.k. slitageersättning till föreningen. För att&lt;br&gt;tillgodose fastighets behov av väg skall i vissa fall en rättighet kunna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upplåtas i stället for att man bildar en anläggning eller ansluter fastig-&lt;br&gt;heten till en befintlig anläggning. Rätt att använda befintlig väg föreslås&lt;br&gt;också kunna upplåtas till förmån för samfällighetsförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens nuvarande ansvar för trafiksäkerhetsbestämmelsema&lt;br&gt;för enskilda vägar föreslås överflyttas till statlig väghållningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att de nya bestämmelserna träder i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Författningsförslag.................................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:608) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enskilda vägar.....................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:609) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om enskilda&lt;br&gt;vägar....................................................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150)&lt;br&gt;om förvaltning av samfalligheter........................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149).... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10).... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i jordabalken..................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Ärendet och dess beredning..................................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Bakgrund..............................................................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Gällande rätt.........................................................................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Lagen (1939:608) om enskilda vägar........................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Anläggningslagen (1973:1149).................................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Lagen om förvaltning av samfålligheter (1973:1150)...............39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Plan- och bygglagen (1987:10).................................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 Fastighetsbildningslagen...........................................................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 Väglagen (1971:948).................................................................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.7 Bestämmelser om bidrag till enskild väghållning.....................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.8 Förmånsrätt................................................................................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.9 Omedelbar verkställighet..........................................................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.10 Rätt för allmänheten att använda enskild väg.........................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Utgångspunkter för en ny författningsreglering av enskilda vägar......52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Anslutnings principen............................................................................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Principen för kostnadsfördelning.........................................................57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Ändrade förhållanden...........................................................................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 Allmänt......................................................................................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 Anpassning av andelstal............................................................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 Slitageersättning vid tillfälligt ökad användning......................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 Omprövning vid fastighetsbildning...........................................65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Rättighetsupplåtelser..........................................................................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 Allmänt....................................................................................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 Rätt att använda befintlig väg för stadigvarande behov..........68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 Rättighetsupplåtelse till samfallighetsförening.......................69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Verkställighet av förrättningsbeslut...................................................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Trafiksäkerhetsbestämmelser.............................................................74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 Allmänt....................................................................................74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 Behovet av trafiksäkerhetsbestämmelser för enskilda vägar .. 75 Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 Ansvarig myndighet för trafiksäkerhetsfrågor rörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enskilda vägar...................................................................77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 Ersättning för inskränkningar..................................................78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.5 Lagtekniska överväganden......................................................78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Samfällighetsföreningens ställning vid omprövningsförrättning.......78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Ekonomisk reglering..........................................................................80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.......................................83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1 Lagen (1939:608) om enskilda vägar......................................83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2 Lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av&lt;br&gt;samfalligheter (ALp)........................................................86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Konsekvenser.....................................................................................87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Författningskommentarer...................................................................91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.1 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1939:608) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enskilda vägar...................................................................91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.2 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1939:609) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om enskilda&lt;br&gt;vägar..................................................................................94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.3 Förslaget om ändring i lagen (1973:1151) om införandet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150)&lt;br&gt;om förvaltning av samfalligheter......................................94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.4 Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1973:1149).......................................................................94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.5 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1987:10).........................................................................103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.6 Övriga lagförslag...................................................................104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utredningens lagförslag..................................................105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser...................................125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag...........................................126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande..........................................................143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokollet vid regeringssammanträde den 20 februari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997........................................................................................................157&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l.lag om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa&lt;br&gt;fordringar enligt lagen om enskilda vägar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggnings-&lt;br&gt;lagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av&lt;br&gt;samfalligheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.lag om ändring i jordabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.lag om ändring i kyrkolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Författningsförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.1 Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:608) om&lt;br&gt;enskilda vägar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Lagen (1939:608) om enskilda vägar skall, med de begränsningar som&lt;br&gt;följer av denna lag, upphöra att gälla vid utgången av år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vägar och andra anläggningar som omfattas av en samfällighets väg-&lt;br&gt;hållning enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar eller motsvarande äldre&lt;br&gt;bestämmelser skall anses utgöra en gemensamhetsanläggning bildad vid&lt;br&gt;förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149). Som deltagande fastigheter&lt;br&gt;skall anses de fastigheter som ingick i samfalligheten vid utgången av år&lt;br&gt;1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om samfalligheter som avses i första stycket skall dock bestämmel-&lt;br&gt;serna om beräkning av andelstal i lagen om enskilda vägar gälla till dess nya&lt;br&gt;grunder för fördelning av kostnaderna för gemensamhetsanläggningen har&lt;br&gt;fastställts enligt anläggningslagen. Sådana nya grunder skall fastställas med&lt;br&gt;verkan senast från och med den 1 januari 2003.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om ett ärende som avser bildande av vägförening har anhängiggjorts&lt;br&gt;hos länsstyrelsen före utgången av år 1997 men förrättningsman då inte har&lt;br&gt;förordnats, skall länsstyrelsen överlämna ärendet till lantmäterimyndigheten&lt;br&gt;för fortsatt handläggning enligt anläggningslagen (1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förrättningsman i ett ärende som anges i första stycket har förordnats&lt;br&gt;före utgången av år 1997 men en vägförening då inte har bildats, skall den&lt;br&gt;vidare handläggningen av ärendet ske med tillämpning av bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen (1939:608) om enskilda vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om ett ärende som avser förnyad prövning enligt 85 § lagen (1939:608)&lt;br&gt;om enskilda vägar har anhängiggjorts hos länsstyrelsen före utgången av år&lt;br&gt;1997 men förrättningsman då inte har förordnats, skall länsstyrelsen över-&lt;br&gt;lämna ärendet till lantmäterimyndigheten för fortsatt handläggning enligt&lt;br&gt;anläggningslagen (1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förrättningsman i ett ärende som anges i första stycket har förordnats&lt;br&gt;före utgången av år 1997 men ärendet då inte har slutförts, skall den vidare&lt;br&gt;handläggningen av ärendet ske med tillämpning av bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;om enskilda vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Har en vägförening bildats före utgången av år 1997 men har sådana&lt;br&gt;frågor om ersättning som avses i 75 § lagen (1939:608) om enskilda vägar&lt;br&gt;då inte blivit slutligt avgjorda, skall ersättningsfrågorna avgöras med till-&lt;br&gt;lämpning av bestämmelserna i lagen om enskilda vägar. Detsamma gäller i&lt;br&gt;fall då en vägförening i enlighet med 3 § andra stycket bildats efter utgången&lt;br&gt;av år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om det i utlåtande enligt 80 § lagen (1939:608) om enskilda vägar har&lt;br&gt;bestämts att en väg skall anläggas eller övertas till väghållning men detta&lt;br&gt;inte har skett senast vid utgången av år 2002, förfaller utlåtandet i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Har en fastighet före utgången av år 1997 fatt rätt att använda väg enligt&lt;br&gt;77 § lagen (1939:608) om enskilda vägar, skall det i fortsättningen anses&lt;br&gt;föreligga en upplåtelse enligt 49 § första stycket anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Förordnande som har meddelats enligt 100 § lagen (1939:608) om en-&lt;br&gt;skilda vägar skall efter utgången av år 1997 anses som ett förordnande med&lt;br&gt;motsvarande innehåll enligt 56 § anläggningslagen (1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En vägsamfällighet eller vägförening som har bildats enligt lagen&lt;br&gt;(1939:608) om enskilda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser och&lt;br&gt;som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter skall efter utgången&lt;br&gt;av år 1997 anses som en samfallighetsförening enligt lagen (1973:1150) om&lt;br&gt;förvaltning av samfalligheter. Stadgar som har fastställts för samfalligheten&lt;br&gt;eller föreningen får fortfarande tillämpas i den mån de inte strider mot lagen&lt;br&gt;om förvaltning av samfalligheter. Samfalligheten eller föreningen far be-&lt;br&gt;hålla den firma den har vid utgången av år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om vägsamfällighet som har bildats enligt äldre bestämmelser och&lt;br&gt;som inte kan förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter gäller efter&lt;br&gt;utgången av år 1997 bestämmelserna om delägarförvaltning i lagen om för-&lt;br&gt;valtning av samfälligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Styrelseledamot i vägförening som har utsetts av länsstyrelsen enligt&lt;br&gt;88 § femte stycket lagen (1939:608) om enskilda vägar kvarstår i styrelsen&lt;br&gt;till dess första ordinarie föreningssammanträde hålls efter utgången av år&lt;br&gt;1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2 Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:609) om&lt;br&gt;förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om enskilda vägar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om&lt;br&gt;enskilda vägar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om förmånsrätt som har&lt;br&gt;uppkommit före upphävandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1151) om in-&lt;br&gt;förande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen&lt;br&gt;(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:1151) om införande av&lt;br&gt;anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av&lt;br&gt;samfälligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 7, 9 och 13-15 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 10, 12 och 19 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 35 och 37-&lt;br&gt;40 §§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anläggningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1973:1149) om omprövning av&lt;br&gt;förrättning enligt nämnda lag äger&lt;br&gt;motsvarande tillämpning i fråga&lt;br&gt;om annan förrättning enligt lagen&lt;br&gt;(1966:700) om vissa gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggningar än som avses i&lt;br&gt;8 § samt i fråga om förrättning&lt;br&gt;enligt 2 eller 4 kap. lagen&lt;br&gt;(1939:608) om enskilda vägar&lt;br&gt;eller motsvarande äldre be-&lt;br&gt;stämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 35 och 37-&lt;br&gt;40 §§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anläggningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1973:1149) om omprövning av&lt;br&gt;förrättning enligt nämnda lag äger&lt;br&gt;motsvarande tillämpning i fråga&lt;br&gt;om annan förrättning enligt lagen&lt;br&gt;(1966:700) om vissa gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggningar än som avses i&lt;br&gt;8§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 41-43 §§ an-&lt;br&gt;läggningslagen (1973:1149) äger&lt;br&gt;motsvarande tillämpning när&lt;br&gt;fastighetsbildningsåtgärd eller&lt;br&gt;annan åtgärd som där avses rör&lt;br&gt;fastighet som är ansluten till&lt;br&gt;gemensam anläggning vilken&lt;br&gt;tillkommit vid förrättning enligt&lt;br&gt;lagen (1966:700) om vissa&lt;br&gt;gemensamhetsanläggningar. Med&lt;br&gt;fastighets skyldighet gentemot&lt;br&gt;delägare i samfallighet jämställes&lt;br&gt;därvid ansvar för samfällighets&lt;br&gt;gäld som åvilar fastigheten samt&lt;br&gt;förmånsrätt som fastställts i&lt;br&gt;fastigheten med stöd av 7 § andra&lt;br&gt;stycket lagen om vissa&lt;br&gt;gemensamhetsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 41-43 §§ an-&lt;br&gt;läggningslagen (1973:1149) äger&lt;br&gt;motsvarande tillämpning när&lt;br&gt;fastighetsbildningsåtgärd som där&lt;br&gt;avses rör fastighet som är ansluten&lt;br&gt;till gemensam anläggning vilken&lt;br&gt;tillkommit vid förrättning enligt&lt;br&gt;lagen (1966:700) om vissa&lt;br&gt;gemensamhetsanläggningar eller&lt;br&gt;enligt 2 eller 4 kap. lagen&lt;br&gt;(1939:608) om enskilda vägar&lt;br&gt;eller motsvarande äldre bestäm-&lt;br&gt;melser. Med fastighets skyldighet&lt;br&gt;gentemot delägare i samfallighet&lt;br&gt;jämställes därvid ansvar för sam-&lt;br&gt;fallighets gäld som åvilar&lt;br&gt;fastigheten samt förmånsrätt som&lt;br&gt;fastställts i fastigheten med stöd&lt;br&gt;av 7 § andra stycket lagen om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa gemensamhetsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtes tomträtt i fastighet som avses i första stycket, gäller 44 § an-&lt;br&gt;läggningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 51 och 52 §§ anlägg-&lt;br&gt;ningslagen föreskrives för det fall&lt;br&gt;att fastighet ålagts skyldighet eller&lt;br&gt;tillerkänts rättighet enligt nämnda&lt;br&gt;lag äger motsvarande tillämpning&lt;br&gt;när skyldigheten eller rättigheten&lt;br&gt;tillkommit enligt 2 eller 4 kap.&lt;br&gt;lagen om enskilda vägar eller&lt;br&gt;motsvarande äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samfällighetsstämma i samfällighet som avses i 17 § kan beslutas&lt;br&gt;att samfalligheten skall ombildas till samfällighetsförening. Beslutas&lt;br&gt;sådan ombildning, skall stämman vid tillämpningen av lagen&lt;br&gt;(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter anses som sammanträde&lt;br&gt;enligt 20 § i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller icke samfällighet som åtnjuter förmånsrätt enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1966:701) om förmånsrätt&lt;br&gt;gemensamhetsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket äger motsvarande&lt;br&gt;tillämpning i fråga om vägsam-&lt;br&gt;fällighet enligt lagen (1939:608)&lt;br&gt;om enskilda vägar eller motsva-&lt;br&gt;rande äldre lagstiftning samt i&lt;br&gt;fråga om sådana företag enligt 3,&lt;br&gt;7 eller 8 kap. vattenlagen&lt;br&gt;(1918:523) eller motsvarande&lt;br&gt;äldre lagstiftning som kan för-&lt;br&gt;värva rättigheter och ikläda sig&lt;br&gt;skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för fordringar enligt lagen om vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket äger motsvarande&lt;br&gt;tillämpning i fråga om sådana&lt;br&gt;företag enligt 3, 7 eller 8 kap.&lt;br&gt;vattenlagen (1918:523) eller mot-&lt;br&gt;svarande äldre lagstiftning som&lt;br&gt;kan förvärva rättigheter och ikläda&lt;br&gt;sig skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 30, 33, 35, 38, 45, 49, 53 och 54 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 24 a, 33 a, 42 a,&lt;br&gt;48 a, 50 a, 56 och 57 §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantmäterimyndigheten kan i&lt;br&gt;anläggningsbeslutet bestämma att&lt;br&gt;styrelsen för en samfällighetsföre-&lt;br&gt;ning får besluta om ändring av an-&lt;br&gt;delstal på grund av att en fastighets&lt;br&gt;användningssätt ändras stadig-&lt;br&gt;varande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen skall genast under-&lt;br&gt;rätta berörd fastighetsägare om&lt;br&gt;beslut enligt första stycket.&lt;br&gt;Styrelsen skall vidare snarast&lt;br&gt;möjligt anmäla beslutet för införing&lt;br&gt;i fastighetsregistret. Beslutet får&lt;br&gt;tillämpas först sedan sådan&lt;br&gt;införing har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsens beslut om ändring av&lt;br&gt;andelstal får inte överklagas. Den&lt;br&gt;som är missnöjd med beslutet får&lt;br&gt;väcka talan mot föreningen enligt&lt;br&gt;vad som sägs i 46 § lagen&lt;br&gt;(1973:1150) om firvaltning av&lt;br&gt;samfälligheter angående rättelse av&lt;br&gt;uttaxering.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fullföljd av talan mot beslut eller åtgärd av lantmäteri-&lt;br&gt;myndigheten enligt denna lag äger 15 kap. fastighetsbildningslagen&lt;br&gt;(1970:988) motsvarande tillämpning. Bestämmelserna om fastighetsbild-&lt;br&gt;ningsbeslut skall därvid tillämpas på anläggningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot anläggningsbeslut eller beslut om inställande av förrättning som&lt;br&gt;begärts av hyresgästorganisation får organisationen föra talan i likhet&lt;br&gt;med vad som gäller för sakägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot lantmäterimyndighetens be- Mot lantmäterimyndighetens be-&lt;br&gt;slut enligt 4 § andra stycket denna slut enligt 4 § andra stycket och&lt;br&gt;lag föres talan särskilt på sätt och 33 a § denna lag förs talan särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom tid som anges i 15 kap. 2 § på sätt och inom tid som anges i&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15 kap. 2 § fastighetsbildnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av 15 kap. 6 § fastighetsbildningslagen i ärende om&lt;br&gt;godkännande enligt 43 § denna lag räknas besvärstiden från dagen för&lt;br&gt;lantmäterimyndighetens beslut. Mot beslut om sådant godkännande får&lt;br&gt;en sådan nämnd som avses i 23 § och länsstyrelsen föra talan såsom mot&lt;br&gt;anläggningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har inom ett år efter det att&lt;br&gt;ersättningsbeslutet vann laga kraft&lt;br&gt;ersättning enligt 13 § ej till fullo&lt;br&gt;betalats i föreskriven ordning och&lt;br&gt;ej heller någon som i beslutet till-&lt;br&gt;erkänts sådan ersättning begärt&lt;br&gt;verkställighet av beslutet i denna&lt;br&gt;del, är anläggningsbeslutet för-&lt;br&gt;fallet. Anläggningsbeslutet är&lt;br&gt;även förfallet, om anläggningen ej&lt;br&gt;utförts inom den tid som bestämts&lt;br&gt;i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har inom ett år efter det att&lt;br&gt;ersättningsbeslutet vann laga kraft&lt;br&gt;ersättning enligt 13 § ej till fullo&lt;br&gt;betalats i föreskriven ordning och&lt;br&gt;ej heller någon som i beslutet till-&lt;br&gt;erkänts sådan ersättning begärt&lt;br&gt;verkställighet av beslutet i denna&lt;br&gt;del, är anläggningsbeslutet för-&lt;br&gt;fallet. Anläggningsbeslutet är&lt;br&gt;även förfallet, om anläggningen ej&lt;br&gt;utförts inom den tid som bestämts&lt;br&gt;i beslutet, såvida inte ansökan om&lt;br&gt;förordnande av syssloman gjorts&lt;br&gt;inom samma tid enligt vad som&lt;br&gt;sägs i 33 a §. Har en sådan an-&lt;br&gt;sökan avslagits, förfaller anlägg-&lt;br&gt;ningsbeslutet när avslagsbeslutet&lt;br&gt;har vunnit laga kraft och tiden för&lt;br&gt;genomförandet har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall enligt anläggningsbeslutet fastighet eller del därav inlösas, gäller&lt;br&gt;beslutet i denna del utan hinder av bestämmelserna i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om särskilda skäl föreligger, får lantmäterimyndigheten besluta om&lt;br&gt;förlängning av tid som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning som betalats far ej återkrävas på grund av att anläggnings-&lt;br&gt;beslutet förfallit enligt denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket första meningen gäller inte ersättning&lt;br&gt;som fastställts vid särskild förrättning enligt 13 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det skäligen kan befaras att&lt;br&gt;anläggningen inte kommer att&lt;br&gt;utföras inom den tid som anges i&lt;br&gt;anläggningsbeslutet eller i ett be-&lt;br&gt;slut om förlängd tid, får&lt;br&gt;lantmäterimyndigheten på an-&lt;br&gt;sökan av någon som enligt 18 §&lt;br&gt;har rätt att begära förrättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordna syssloman för genom-&lt;br&gt;förande av anläggningsbeslutet.&lt;br&gt;En sådan syssloman har de be-&lt;br&gt;fogenheter som annars tillkommer&lt;br&gt;delägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordnandet för sysslo-&lt;br&gt;mannen skall lantmäterimyndig-&lt;br&gt;heten ange den tid inom vilken&lt;br&gt;sysslomannen skall ha genomfört&lt;br&gt;anläggningsbeslutet. Om sär-&lt;br&gt;skilda skäl föreligger, får&lt;br&gt;lantmäterimyndigheten besluta om&lt;br&gt;förlängning av denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantmäterimyndigheten be-&lt;br&gt;slutar om ersättning till sysslo-&lt;br&gt;mannen och om fördelning mellan&lt;br&gt;delägarna av ersättningsbeloppet.&lt;br&gt;Har detta inte betalats inom den&lt;br&gt;tid som lantmäterimyndigheten&lt;br&gt;bestämt, får myndighetens beslut&lt;br&gt;verkställas enligt utsöknings-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inträder, sedan fråga som behandlats vid forrättning enligt denna lag&lt;br&gt;slutligt avgjorts, ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på frågan,&lt;br&gt;kan denna prövas vid ny förrättning. Även utan att sådana förhållanden&lt;br&gt;inträtt, far ny förrättning äga rum, om i det tidigare avgörandet före-&lt;br&gt;skrivits att frågan far omprövas efter viss tid och denna tid utgått eller om&lt;br&gt;i annat fall ett klart behov av omprövning framkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den nya förrättningen får ej beslutas sådan ändring i fråga om kret-&lt;br&gt;sen av fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eller fastig-&lt;br&gt;hets andelstal att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller&lt;br&gt;enskild synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är vid den nya förrättningen fråga endast om ändring som icke på-&lt;br&gt;verkar bebyggelsens utformning eller markanvändningen i övrigt, be-&lt;br&gt;höver medgivande enligt 23 § inte inhämtas från en sådan nämnd som&lt;br&gt;avses i den paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den nya förrättningen&lt;br&gt;gäller fråga av enklare&lt;br&gt;beskaffenhet om en fastighets&lt;br&gt;delaktighet i samfällighet eller om&lt;br&gt;ändring av en fastighets andelstal,&lt;br&gt;och samfälligheten förvaltas av en&lt;br&gt;samfällighetsförening, företräder&lt;br&gt;föreningen de delägare som inte&lt;br&gt;har begärt utträde eller vars an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delstal inte föreslås ändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utträder fastighet ur bestående&lt;br&gt;samfällighet, skall ägaren tillerkän-&lt;br&gt;nas ersättning för den andel i ett&lt;br&gt;enligt 39 § beräknat överskott som&lt;br&gt;han förlorar genom utträdet. Före-&lt;br&gt;ligger enligt samma paragraf&lt;br&gt;underskott, skall han förpliktas utge&lt;br&gt;ersättning för sin andel däri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utträder fastighet ur bestående&lt;br&gt;samfällighet, skall ägaren tillerkän-&lt;br&gt;nas ersättning för den andel i ett&lt;br&gt;enligt 39 § beräknat överskott som&lt;br&gt;han förlorar genom utträdet. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte i fråga om gemen-&lt;br&gt;samhetsanläggningar som avser&lt;br&gt;vägar. Föreligger enligt 39 § under-&lt;br&gt;skott, skall ägaren förpliktas utge&lt;br&gt;ersättning för sin andel däri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket äger motsvarande tillämpning när fastighets andelstal&lt;br&gt;minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantmäterimyndigheten får i&lt;br&gt;samband med fastighetsbild-&lt;br&gt;ningsförrättning besluta att en&lt;br&gt;nybildad eller ombildad fastighet&lt;br&gt;skall anslutas till en befintlig&lt;br&gt;gemensamhetsanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutar lantmäterimyndigheten&lt;br&gt;om anslutning, skall myndigheten&lt;br&gt;också bestämma andelstal för&lt;br&gt;fastigheten och pröva frågan om&lt;br&gt;ersättning enligt 37 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gemensamhetsanlägg-&lt;br&gt;ningen förvaltas av en samfällig-&lt;br&gt;hetsförening, företräder före-&lt;br&gt;ningen delägarna vid förrätt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om fördelning enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § eller om godkännande enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 § införes i fastighetsregistret&lt;br&gt;snarast möjligt sedan fördelningen&lt;br&gt;eller godkännandet vunnit laga&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om fördelning enligt&lt;br&gt;42 §, om anslutning enligt 42 a §&lt;br&gt;och om godkännande enligt 43 §&lt;br&gt;skall införas i fastighetsregistret&lt;br&gt;snarast möjligt sedan fördel-&lt;br&gt;ningen, anslutningen eller god-&lt;br&gt;kännandet har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en fastighet som deltar i en&lt;br&gt;gemensamhetsanläggning som&lt;br&gt;avser väg tillfälligt använder an-&lt;br&gt;läggningen i väsentligt större&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det av väsentlig betydelse&lt;br&gt;för att tillgodose fastighets behov&lt;br&gt;av väg, kan upplåtas rätt för&lt;br&gt;fastigheten att bygga väg över&lt;br&gt;annan fastighet, om det icke med-&lt;br&gt;för synnerligt men för sistnämnda&lt;br&gt;fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättning för upp-&lt;br&gt;låtelse enligt första stycket gäller&lt;br&gt;bestämmelserna i 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattning än som far anses svara&lt;br&gt;mot fastighetens andelstal för&lt;br&gt;driftkostnaderna, är fastighetens&lt;br&gt;ägare skyldig att till samfällig-&lt;br&gt;heten utge skälig ersättning för de&lt;br&gt;kostnader som uppkommer till&lt;br&gt;foljd av den ändrade använd-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tvist angående fråga som&lt;br&gt;avses i första stycket skall talan&lt;br&gt;väckas hos fastighetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;49&lt;/sup&gt; §..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det av väsentlig betydelse&lt;br&gt;för att tillgodose fastighets behov&lt;br&gt;av väg, kan upplåtas rätt för&lt;br&gt;fastighet att bygga väg över annan&lt;br&gt;fastighet eller att använda befint-&lt;br&gt;lig väg. Upplåtelse av rätt att&lt;br&gt;bygga väg över annan fastighet&lt;br&gt;eller att använda befintlig väg får&lt;br&gt;ske endast om sådan upplåtelse av&lt;br&gt;särskilda skäl är lämpligare än att&lt;br&gt;bilda en gemensamhetsanläggning&lt;br&gt;eller att ansluta fastigheten till en&lt;br&gt;redan bildad anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse enligt första stycket&lt;br&gt;får inte ske om det medför syn-&lt;br&gt;nerligt men för den upplåtande&lt;br&gt;fastigheten eller för annan fastig-&lt;br&gt;het som har rätt att använda&lt;br&gt;vägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättning för upp-&lt;br&gt;låtelse av rätt att bygga väg över&lt;br&gt;annan fastighet tillämpas 13 §. I&lt;br&gt;fråga om ersättning för annan&lt;br&gt;upplåtelse enligt första stycket&lt;br&gt;tillämpas 50 a § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en gemensamhetsanlägg-&lt;br&gt;ning som avser vägar förvaltas av&lt;br&gt;en samfällighetsförening och det&lt;br&gt;är av väsentlig betydelse för del-&lt;br&gt;ägarfastigheterna att använda en&lt;br&gt;väg som ingår i en annan gemen-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhetsanläggning, får rätt att&lt;br&gt;använda vägen upplåtas till sam-&lt;br&gt;fällighetsföreningen. Detta gäller&lt;br&gt;endast om en sådan upplåtelse av&lt;br&gt;särskilda skäl är lämpligare än att&lt;br&gt;ansluta fastigheterna till den&lt;br&gt;andra anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För upplåtelse enligt första&lt;br&gt;stycket skall ersättning betalas&lt;br&gt;efter vad som är skäligt främst&lt;br&gt;med hänsyn till den slitning av&lt;br&gt;vägbanan som beräknas upp-&lt;br&gt;komma genom vägens an-&lt;br&gt;vändande. Sådan ersättning skall&lt;br&gt;bestämmas att betalas på en gång&lt;br&gt;eller årligen i förskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om rättighet som avses i&lt;br&gt;49-52 §§ prövas vid förrättning&lt;br&gt;enligt denna lag. Har frågan sam-&lt;br&gt;band med anläggningsfråga, far&lt;br&gt;den upptagas utan ansökan. I&lt;br&gt;annat fall upptages den på an-&lt;br&gt;sökan av ägaren av den fastighet&lt;br&gt;till vars förmån rättigheten skall&lt;br&gt;gälla. Frågan far prövas gemen-&lt;br&gt;samt med anläggningsfråga eller&lt;br&gt;fastighetsbildningsåtgärd vid en&lt;br&gt;förrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förrättningsprövningen äger&lt;br&gt;8-11 §§, 12 § tredje stycket och&lt;br&gt;16 § motsvarande tillämpning.&lt;br&gt;Hänvisningen i 16 § till 12 §&lt;br&gt;första stycket skall därvid avse&lt;br&gt;bestämmelserna i 49-52 §§ om&lt;br&gt;villkoren för upplåtelse av rättig-&lt;br&gt;heten och hänvisningen till 13 §&lt;br&gt;bestämmelserna i samma para-&lt;br&gt;grafer om ersättning för upplåtel-&lt;br&gt;sen. 16 § andra stycket gäller dock&lt;br&gt;endast i fråga om ersättning för&lt;br&gt;upplåtelse enligt 49 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om rättighet som avses i&lt;br&gt;49-52 §§ prövas vid förrättning&lt;br&gt;enligt denna lag. Har frågan sam-&lt;br&gt;band med anläggningsfråga, far&lt;br&gt;den upptagas utan ansökan. I&lt;br&gt;annat fall upptages den på an-&lt;br&gt;sökan av ägaren av den fastighet&lt;br&gt;eller, beträffande rättighet enligt&lt;br&gt;50 a den samfällighetsförening&lt;br&gt;till vars förmån rättigheten skall&lt;br&gt;gälla. Frågan far prövas gemen-&lt;br&gt;samt med anläggningsfråga eller&lt;br&gt;fastighetsbildningsåtgärd vid en&lt;br&gt;förrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förrättningsprövningen äger&lt;br&gt;8-11 §§, 12 § tredje stycket och&lt;br&gt;16 § motsvarande tillämpning.&lt;br&gt;Hänvisningen i 16 § till 12 §&lt;br&gt;första stycket skall därvid avse&lt;br&gt;bestämmelserna i 49-52 §§ om&lt;br&gt;villkoren för upplåtelse av rättig-&lt;br&gt;heten och hänvisningen till 13 §&lt;br&gt;bestämmelserna i samma para-&lt;br&gt;grafer om ersättning för upplåtel-&lt;br&gt;sen. 16 § andra stycket gäller dock&lt;br&gt;endast i fråga om ersättning för&lt;br&gt;upplåtelse enligt 49 § som avser&lt;br&gt;rätt att bygga väg över annan&lt;br&gt;fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om upplåtelse enligt&lt;br&gt;49 § äger 32 och 33 §§&lt;br&gt;motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har engångsersättning bestämts&lt;br&gt;för rättighet enligt 50, 51 eller&lt;br&gt;52 §, skall ersättningen erläggas&lt;br&gt;inom tre månader efter det att er-&lt;br&gt;sättningsbeslutet vann laga kraft.&lt;br&gt;Rättigheten far icke tagas i bruk&lt;br&gt;innan betalning skett. I fråga om&lt;br&gt;verkan av underlåtenhet att betala&lt;br&gt;ersättningen äger 33 § första&lt;br&gt;stycket motsvarande tillämpning.&lt;br&gt;Har ersättning enligt 50 eller 51 §&lt;br&gt;bestämts att utgå med visst årligt&lt;br&gt;belopp, far rättigheten icke under&lt;br&gt;något år tagas i bruk innan be-&lt;br&gt;loppet för samma år betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om upplåtelse enligt&lt;br&gt;49 § som avser rätt att bygga väg&lt;br&gt;över annan fastighet äger 32 och&lt;br&gt;33 §§ motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har engångsersättning bestämts&lt;br&gt;för rättighet enligt 49-52 §§ skall&lt;br&gt;ersättningen erläggas inom tre&lt;br&gt;månader efter det att ersättnings-&lt;br&gt;beslutet vann laga kraft. Rättig-&lt;br&gt;heten far icke tagas i bruk innan&lt;br&gt;betalning skett. I fråga om verkan&lt;br&gt;av underlåtenhet att betala ersätt-&lt;br&gt;ningen äger 33 § första stycket&lt;br&gt;motsvarande tillämpning. Har er-&lt;br&gt;sättning enligt 49-51 §§ bestämts&lt;br&gt;att utgå med visst årligt belopp,&lt;br&gt;får rättigheten icke under något år&lt;br&gt;tagas i bruk innan beloppet för&lt;br&gt;samma år betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för trafiksäker-&lt;br&gt;heten i fråga om en viss enskild&lt;br&gt;väg eller del av enskild väg, får&lt;br&gt;statlig väghållningsmyndighet&lt;br&gt;förordna att bestämmelserna i 43,&lt;br&gt;45-47, 51-53, 61, 64-69, och&lt;br&gt;72 §§ väglagen (1971:948) skall&lt;br&gt;gälla i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 45-47, 52, 53, 64 och&lt;br&gt;72 §§ väglagen sägs om läns-&lt;br&gt;styrelsen skall i stället avse väg-&lt;br&gt;hållningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i väglagen sägs om&lt;br&gt;väghållare i 61 §, i 63 § andra&lt;br&gt;stycket såvitt avser föreläggande&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;52 §, i 65 § såvitt avser ersättning&lt;br&gt;enligt 61 § samt i 66 och 69 §§&lt;br&gt;skall i stället avse staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som väghållningsmyn-&lt;br&gt;digheten fattat enligt 56 § får&lt;br&gt;överklagas hos allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid&lt;br&gt;överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av väghållningsmyndig-&lt;br&gt;heten gäller omedelbart, såvida&lt;br&gt;inte något annat bestäms i be-&lt;br&gt;slutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 kap. 30 § och 14 kap. 1 § skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall svara för underhållet av gator och sådana andra all-&lt;br&gt;männa platser som kommunen är huvudman för. Denna underhållsskyl-&lt;br&gt;dighet består även om detaljplanen för området upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är staten väghållare inom område med detaljplan, skall, med den be-&lt;br&gt;gränsning som anges i 29 § andra stycket, staten svara för underhållet av&lt;br&gt;allmän väg i enlighet med föreskrifterna i väglagen (1971:948).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om underhåll av vägar och&lt;br&gt;andra allmänna platser med&lt;br&gt;enskilda väghållare finns&lt;br&gt;bestämmelser i lagen (1939:608)&lt;br&gt;om enskilda vägar och&lt;br&gt;anläggningslagen (1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om underhåll av vägar och&lt;br&gt;andra allmänna platser med&lt;br&gt;enskilda väghållare finns&lt;br&gt;bestämmelser i anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark som enligt en detaljplan&lt;br&gt;skall användas för allmänna plat-&lt;br&gt;ser för vilka kommunen är&lt;br&gt;huvudman samt annan mark som&lt;br&gt;enligt planen skall användas för&lt;br&gt;annat än enskilt bebyggande är&lt;br&gt;kommunen skyldig att lösa, om&lt;br&gt;fastighetsägaren begär det. Mark&lt;br&gt;som enligt planen skall användas&lt;br&gt;för allmänna platser för vilka&lt;br&gt;någon annan än kommunen är&lt;br&gt;huvudman, är väghållaren skyldig&lt;br&gt;att förvärva med äganderätt,&lt;br&gt;nyttjanderätt eller annan särskild&lt;br&gt;rätt, om fastighetsägaren begär&lt;br&gt;det. Väghållaren far bestämma&lt;br&gt;om förvärvet skall avse ägande-&lt;br&gt;rätt, nyttjanderätt eller annan sär-&lt;br&gt;skild rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark som enligt en detaljplan&lt;br&gt;skall användas för allmänna plat-&lt;br&gt;ser för vilka kommunen är&lt;br&gt;huvudman samt annan mark som&lt;br&gt;enligt planen skall användas för&lt;br&gt;annat än enskilt bebyggande är&lt;br&gt;kommunen skyldig att lösa, om&lt;br&gt;fastighetsägaren begär det. Mark&lt;br&gt;som enligt planen skall användas&lt;br&gt;för allmänna platser för vilka&lt;br&gt;någon annan än kommunen är&lt;br&gt;huvudman, är den samfällighet&lt;br&gt;som finns eller skall bildas för&lt;br&gt;ändamålet skyldig att förvärva&lt;br&gt;med äganderätt, nyttjanderätt eller&lt;br&gt;annan särskild rätt, om fastighets-&lt;br&gt;ägaren begär det. Motsvarande&lt;br&gt;skyldighet gäller för staten eller&lt;br&gt;kommunen som väghållare enligt&lt;br&gt;väglagen (1971:948). Samfällig-&lt;br&gt;heten eller väghållaren far be-&lt;br&gt;stämma om förvärvet skall avse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;äganderätt, nyttjanderätt eller Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;annan särskild rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om detaljplanen medger tillfällig användning av mark, skall första&lt;br&gt;stycket inte tillämpas beträffande marken under den tid då sådan använd-&lt;br&gt;ning far pågå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om mark som är belägen inom ett samverkansområde enligt&lt;br&gt;lagen (1987:11) om exploateringssamverkan gäller särskilda bestämmel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i jordabalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 kap. 33 § jordabalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har jordägaren utgivit&lt;br&gt;ersättning för markavvattning&lt;br&gt;enligt vattenlagen (1983:291) eller&lt;br&gt;för byggande av enskild väg enligt&lt;br&gt;anläggningslagen (1973:1149), far&lt;br&gt;jordägaren uppsäga avtalet, om&lt;br&gt;arrendatom icke medger skälig&lt;br&gt;höjning av arrendeavgiften. Upp-&lt;br&gt;sägning skall ske inom ett år från&lt;br&gt;det företaget fullbordades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har jordägaren utgivit&lt;br&gt;ersättning för markavvattning&lt;br&gt;enligt vattenlagen (1983:291) eller&lt;br&gt;för byggande av enskild väg enligt&lt;br&gt;lagen (1939:608) om enskilda&lt;br&gt;vägar eller anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149), får jordägaren upp-&lt;br&gt;säga avtalet, om arrendatom icke&lt;br&gt;medger skälig höjning av arrende-&lt;br&gt;avgiften. Uppsägning skall ske&lt;br&gt;inom ett år från det företaget full-&lt;br&gt;bordades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 9 kap. 33 § i dess äldre lydelse skall fortfarande gälla i fall då en&lt;br&gt;jordägare har utgivit ersättning för byggande av enskild väg enligt lagen&lt;br&gt;(1939:608) om enskilda vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 42 kap. 13 § kyrkolagen (1992:300) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur kyrkofonden far lån lämnas&lt;br&gt;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtgärder som syftar till att&lt;br&gt;rationalisera driften av prästlöne-&lt;br&gt;fastigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förvärv av jordbruksfastighet&lt;br&gt;som prästlönefastighet, om för-&lt;br&gt;värvet syftar till en rationalisering&lt;br&gt;av det kyrkliga jordinnehavet i&lt;br&gt;stiftet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. kostnader till följd av fastig-&lt;br&gt;hetsbildningsförrättning eller&lt;br&gt;företag enligt lagen (1939:608)&lt;br&gt;om enskilda vägar, anläggnings-&lt;br&gt;lagen (1973:1149) eller vatten-&lt;br&gt;lagen (1983:291) som en präst-&lt;br&gt;lönefastighet skall belastas med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur kyrkofonden far lån lämnas&lt;br&gt;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtgärder som syftar till att&lt;br&gt;rationalisera driften av prästlöne-&lt;br&gt;fastigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förvärv av jordbruksfastighet&lt;br&gt;som prästlönefastighet, om för-&lt;br&gt;värvet syftar till en rationalisering&lt;br&gt;av det kyrkliga jordinnehavet i&lt;br&gt;stiftet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. kostnader till följd av fastig-&lt;br&gt;hetsbildningsförrättning eller&lt;br&gt;företag enligt anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149) eller vattenlagen&lt;br&gt;(1983:291) som en prästlöne-&lt;br&gt;fastighet skall belastas med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om lån ur kyrkofonden meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den 24 mars 1994 beslöt regeringen att en särskild utredare skulle göra&lt;br&gt;en översyn av lagstiftningen om enskilda vägar och utarbeta förslag till&lt;br&gt;den författningsreglering som behövs. Departementschefen förordnade&lt;br&gt;den 18 maj 1994 hovrättslagmannen Peter Löfmarck till särskild ut-&lt;br&gt;redare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen antog namnet EVL-utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen överlämnade i mars 1996 sitt betänkande (SOU 1996:46)&lt;br&gt;Enskilda vägar. Betänkandets lagforslag finns i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissin-&lt;br&gt;stanserna finns i bilaga 2. Remissyttrandena och en sammanställning av&lt;br&gt;dem finns tillgängliga i Kommunikationsdepartementets ärende&lt;br&gt;K96/1188/RS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 16 januari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har lämnat ett antal synpunkter på utformningen av lagtexten,&lt;br&gt;framför allt beträffande utformningen av den föreslagna lagen om upp-&lt;br&gt;hävande av lagen om enskilda vägar. Regeringen har i propositionen följt&lt;br&gt;Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det svenska vägnätet består av dels allmänna vägar, för vilka staten eller&lt;br&gt;en kommun är väghållare, dels enskilda vägar beträffande vilka väghåll-&lt;br&gt;ningsskyldigheten i princip ligger på de fastigheter som har nytta av&lt;br&gt;vägen. Statsbidrag kan lämnas för byggande och drift av enskilda vägar.&lt;br&gt;Dessutom brukar kommunerna engagera sig såväl praktiskt som ekono-&lt;br&gt;miskt i väghållningen beträffande de enskilda vägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före år 1974 fanns den rättsliga regleringen av det enskilda vägnätet i&lt;br&gt;sin helhet i lagen (1939:608) om enskilda vägar (EVL). I samband med&lt;br&gt;tillkomsten av anläggningslagen (1973:1149, AL) och lagen (1973:1150)&lt;br&gt;om förvaltning av samfälligheter (SFL) infördes emellertid den begräns-&lt;br&gt;ningen att förrättningar av inrättningar av landsbygdsvägar och skogs-&lt;br&gt;vägar enligt EVL (2 och 4 kap.) inte fick påbörjas efter utgången av juni&lt;br&gt;1974. Inrättandet av sådana vägar skulle i fortsättningen ske enligt AL.&lt;br&gt;EVL:s bestämmelser om förvaltningen av vägar som inrättats enligt den&lt;br&gt;lagen gäller dock fortfarande, med möjlighet till övergång till det system&lt;br&gt;som anvisas i SFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tätortsvägar (3 kap. EVL) skedde inte någon mot- Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;svarande förändring. Sådana vägar kan därför inrättas såväl enligt EVL&lt;br&gt;som AL. Beträffande tätortsvägar gäller således dubbla regelsystem såväl&lt;br&gt;beträffande inrättande som förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen om enskilda vägar har setts över tidigare. En anledning&lt;br&gt;till att inte EVL i sin helhet arbetades in i AL vid den lagens tillkomst var&lt;br&gt;att EVL var föremål för översyn av 1969 års vägutredning. I sitt slutbe-&lt;br&gt;tänkande Kommunal och enskild väghållning (SOU 1977:12) föreslog&lt;br&gt;vägutredningen bl.a. att kommunerna skulle ta över en del av den en-&lt;br&gt;skilda väghållningen, att bestämmelserna i 3 kap. EVL med vissa änd-&lt;br&gt;ringar skulle föras över till AL och SFL och att nya ordnings- och säker-&lt;br&gt;hetsföreskrifter motsvarande de i väglagen (1971:948) skulle tas upp i&lt;br&gt;AL. Vägutredningens förslag genomfördes inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt förslag om hur EVL skulle inarbetas i AL och SFL lades fram&lt;br&gt;av 1986 års väghållningsutredning i bilagan Enskilda vägar (SOU&lt;br&gt;1987:26). Enligt förslaget skulle EVL upphävas. En motsvarighet till&lt;br&gt;vägförening enligt 3 kap. EVL med dess obligatoriska anslutning inom&lt;br&gt;ett visst geografiskt område skulle tas upp i AL under benämningen&lt;br&gt;områdesanläggning. Befintliga vägföreningar skulle anses inrättade som&lt;br&gt;områdesanläggningar. Enligt förslaget överfördes vidare bestämmelserna&lt;br&gt;om trafiksäkerhet i 5 kap. EVL till AL med i huvudsak redaktionella&lt;br&gt;ändringar. Inte heller väghållningsutredningens förslag ledde till lagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsuppdraget till EVL-utredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktiven till utredningen om översyn av lagstiftningen om en-&lt;br&gt;skilda vägar (dir. 1994:22) skulle utredningen, mot bakgrund av vissa&lt;br&gt;redovisade problem, utarbeta de förslag till bestämmelser rörande en-&lt;br&gt;skilda vägar som kan behövas. Utredningen skulle därvid inte vara&lt;br&gt;bunden av någon särskild lösning rörande den lagtekniska utformningen&lt;br&gt;på annat sätt än att förslaget skulle innebära att EVL upphävs i de delar&lt;br&gt;så inte redan har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De problem med nuvarande ordning som redovisas i direktiven är i&lt;br&gt;huvudsak följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- EVL är i jämförelse med annan lagstiftning som reglerar samma eller&lt;br&gt;närliggande frågor, t.ex. AL och fastighetsbildningslagen (1970:988,&lt;br&gt;FBL), både föråldrad och svårtillgänglig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom tätbebyggda områden tillämpas i stor utsträckning AL och SFL,&lt;br&gt;trots att 3 kap. EVL i och för sig är tillämpligt. Orsaken till detta anges&lt;br&gt;vara att EVL inte ger möjlighet att ansluta andra gemensamma an-&lt;br&gt;läggningar, såsom vatten- och avloppsanläggningar, TV-antenner etc.&lt;br&gt;Inom områden där EVL redan gäller eller där man valt att lösa den en-&lt;br&gt;skilda väghållningen enligt EVL och det finns behov av annan gemen-&lt;br&gt;sam fastighetssamverkan, medför gällande ordning behov av två&lt;br&gt;skilda förvaltningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Olägenheterna med dubbla regelsystem är påtagliga såväl för enskilda&lt;br&gt;fastighetsägare som för berörda myndigheter, bl.a. därför att de sist-&lt;br&gt;nämnda måste upprätthålla dubbla kompetenser med ökade kostnader&lt;br&gt;som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Enligt EVL bildas en vägförening i två steg, det första genom förrätt-&lt;br&gt;ning där verksamhet, verksamhetsområde och föreningsbildning be-&lt;br&gt;slutas och det andra genom reglering av ersättningsfrågor. Att ersätt-&lt;br&gt;ningsfrågan enligt EVL inte, till skillnad mot vad som gäller enligt&lt;br&gt;AL, kan prövas vid förrättningen har visat sig olyckligt i många fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det finns ofta behov av att samordna förvaltningen av olika typer av&lt;br&gt;gemensamma anläggningar. Det finns emellertid inte någon legal&lt;br&gt;möjlighet att upplösa en existerande vägförening för att i stället låta&lt;br&gt;förvaltningen av vägen ske på samma sätt som för andra gemensamma&lt;br&gt;anläggningar. Visserligen kan förvaltningen ändå i en del fall skötas&lt;br&gt;gemensamt, men detta går bra bara så länge man är överens. Uppstår&lt;br&gt;oenighet måste verksamheten delas upp i två delar, en vägförening&lt;br&gt;enligt EVL och en samfällighetsförening enligt SFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Besvärsordningen inom de båda systemen är olika och innebär i&lt;br&gt;princip att talan enligt EVL förs hos länsstyrelsen medan fastighets-&lt;br&gt;domstolen är rätt besvärsinstans enligt AL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de nyss redovisade nackdelarna med nuvarande ordning tar&lt;br&gt;direktiven också upp en del särskilda frågor som utredningen har att&lt;br&gt;överväga. Dit hör länsstyrelsens roll enligt EVL. Dit hör också frågan om&lt;br&gt;den obligatoriska anslutning av alla fastigheter inom ett visst avgränsat&lt;br&gt;område som EVL utgår från. AL har i detta hänseende en annan lösning&lt;br&gt;och lägger i stället den individuella nyttan för varje fastighet till grund&lt;br&gt;för anslutning. Utredningen skulle därför särskilt uppmärksamma om&lt;br&gt;anslutning genom områdesavgränsning bör förekomma även fortsätt-&lt;br&gt;n ngsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Gällande rätt&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;5.1 Lagen (1939:608) om enskilda vägar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1939:608) om enskilda vägar (EVL) inleds med bestämmelser&lt;br&gt;om tillämpningsområdet och vissa definitioner (1 kap.). Lagen avser&lt;br&gt;sålunda enskilda vägar som är till nytta for en eller flera fastigheter. Med&lt;br&gt;fastighet jämställs gruva och vissa industriella anläggningar på ofri grund&lt;br&gt;(1 §). Någon definition av begreppet enskild väg finns inte. Därmed torde&lt;br&gt;emellertid avses alla vägar som inte enligt 1 § väglagen (1971:948) är att&lt;br&gt;anse som allmänna, dvs. i praktiken vägar for vilka inte staten eller en&lt;br&gt;kommun är väghållare. I övrigt anges i 1 kap. vad som skall anses höra&lt;br&gt;till väg (2 §). Dit hör sålunda vägbanan och de områden intill som&lt;br&gt;stadigvarande behövs för vägens bestånd och underhåll och anordningar&lt;br&gt;som utförts för vägens bestånd eller brukande. Med väg jämställs till&lt;br&gt;vägen ansluten brygga, bro eller färja med färjläge. Vidare anges i 1 kap.&lt;br&gt;vad som förstås med väghållning (3 §) och riktlinjer för hur en väg skall&lt;br&gt;byggas (4 §). Utmärkande är att rättigheter och skyldigheter tillkommer&lt;br&gt;fastigheter, inte enskilda personer. Det har därför särskilt reglerats vem&lt;br&gt;som svarar för fullgörande av väghållningsskyldighet eller annan för-&lt;br&gt;pliktelse som åvilar fastighet (5 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1 kap. EVL är tillämpliga på alla enskilda vägar&lt;br&gt;oavsett om de tillkommit genom förrättning eller på annat sätt. Tre typer&lt;br&gt;av enskilda vägar regleras särskilt i lagen, nämligen enskilda vägar i all-&lt;br&gt;mänhet (landsbygdsvägar, 2 kap.), vissa vägar inom områden med tätare&lt;br&gt;bebyggelse (tätortsvägar, 3 kap.) och skogsvägar (4 kap.). Vad som&lt;br&gt;regleras är främst rätten att ta i anspråk annans mark för vägen, väghåll-&lt;br&gt;ningen och hur denna skall finansieras samt förvaltningen av vägen. Be-&lt;br&gt;stämmelser finns sålunda om förrättning för inrättande av den enskilda&lt;br&gt;vägen, vilka frågor som skall prövas vid förrättningen och hur denna&lt;br&gt;skall gå till. Förvaltningen av den enskilda vägen handhas av en juridisk&lt;br&gt;person. Denna benämns beträffande vägar som inrättats enligt 2 eller&lt;br&gt;4 kap. vägsamfällighet och beträffande vägar enligt 3 kap. vägförening. -&lt;br&gt;I 5 kap. EVL finns bestämmelser till främjande av trafiksäkerheten,&lt;br&gt;såsom förbud mot att uppföra byggnader och anordningar nära vägen om&lt;br&gt;de kan medföra fara för trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom områden med detaljplan där kommunen är huvudman för all-&lt;br&gt;männa platser gäller inte 2^4 kap. (1 § 3 st.). 5 kap., som i likhet med&lt;br&gt;1 kap. i princip är tillämpligt beträffande alla enskilda vägar, gäller inte&lt;br&gt;inom områden med detaljplan (1 § 4 st.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter ikraftträdandet av anläggningslagen (1973:1149, AL) den 1 juli Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;1974 får, med visst undantag som här kan bortses från, förrättningar&lt;br&gt;enligt 2 och 4 kap. EVL inte längre påbörjas, 9 § lagen (1973:1151) om&lt;br&gt;införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om&lt;br&gt;förvaltning av samfälligheter (ALp). Nya enskilda vägar av den typ som&lt;br&gt;avses i 2 och 4 kap. EVL inrättas i stället enligt AL. Bestämmelserna i 2&lt;br&gt;och 4 kap. EVL har därför numera begränsad betydelse. De gäller dock i&lt;br&gt;princip fortfarande i fråga om förvaltningen av vägsamfalligheten. En&lt;br&gt;vägsamfällighet kan emellertid besluta att samfälligheten skall ombildas&lt;br&gt;till en samfallighetsförening enligt lagen (1974:1150) om förvaltning av&lt;br&gt;samfälligheter (SFL), se 19 § första och tredje stycket ALp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsbygdsvägar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande de bestämmelser om landsbygdsvägar i EVL (2 kap.) som&lt;br&gt;fortfarande har betydelse kan anmärkas följande. Väghållningsskyldig-&lt;br&gt;heten fördelas mellan fastigheterna med hänsyn till den omfattning vari&lt;br&gt;de beräknas komma att använda vägen. Ingen fastighet far åläggas större&lt;br&gt;andel än som svarar mot fastighetens nytta av vägen (11 §). Arbetet med&lt;br&gt;byggande av väg, vägunderhåll och vinterväghållning kan utföras gemen-&lt;br&gt;samt eller efter vägdelning (12 §). Vägdelning, som numera är ovanligt,&lt;br&gt;innebär att en eller flera fastigheter svarar för en viss vägsträcka, en&lt;br&gt;väglott. I andra fall bestäms visst andelstal efter vilket fastigheten skall&lt;br&gt;delta i kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 § andra stycket kan ägare till fastighet som får rätt att använda&lt;br&gt;befintlig väg under vissa förutsättningar bli ersättningsskyldig för kost-&lt;br&gt;nader som lagts ned på vägen de senaste fem åren. Av motiven (prop.&lt;br&gt;1939:250 s. 123) framgår att bestämmelsen är avsedd att förhindra att&lt;br&gt;den, som redan när en väg byggdes hade ett så stort intresse av vägbygget&lt;br&gt;att han egentligen borde ha bidragit till kostnaderna, senare skall kunna&lt;br&gt;dra nytta av vägen. Av 9 § tredje stycket följer att en fastighet som har&lt;br&gt;rätt att använda väg utan att behöva delta med viss andel i väghållningen&lt;br&gt;skall betala ersättning för det slitage som fastighetens användning av&lt;br&gt;vägen medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har det genom förrättning eller dom bestämts att väghållning skall ut-&lt;br&gt;föras gemensamt, utgör de deltagande fastigheterna en vägsamfällighet&lt;br&gt;(50 §). Vägsamfälligheten skall anta stadgar och utse styrelse. Stadgarna&lt;br&gt;skall granskas och fastställas av länsstyrelsen. Detsamma gäller vid änd-&lt;br&gt;ring av stadgarna (51 § sista st.). Styrelsen företräder samfälligheten och&lt;br&gt;förvaltar dess angelägenheter (54 §). Delägarnas rätt att besluta i sam-&lt;br&gt;fällighetens angelägenheter utövas på sammanträde (50 § 2 st.). Vägsam-&lt;br&gt;fällighetens medelsbehov skall, om det inte täcks på annat sätt t.ex.&lt;br&gt;genom statliga eller kommunala bidrag, täckas genom uttaxering på&lt;br&gt;grundval av en upprättad debiteringslängd (60 och 63 §§). Debiterings-&lt;br&gt;längden får verkställas av kronofogdemyndigheten såsom laga-&lt;br&gt;kraftägande dom även om den klandras. Tingsrätten kan emellertid för-&lt;br&gt;ordna om inhibition. - Vad som har bestämts vid förrättning kan om-&lt;br&gt;prövas vid ändrade förhållanden. Därvid gäller emellertid bestämmel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;serna i 35 och 37—40 §§ AL (10 § ALp). Beslutas vid omprövning änd- Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;ring av vad som tidigare bestämts, anses vägen därefter inrättad enligt&lt;br&gt;AL (11 § ALp).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tätortsvägar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principiella skillnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. EVL innehåller en specialreglering för vägar i områden där tätare&lt;br&gt;bebyggelse har uppkommit eller kan väntas uppkomma inom nära före-&lt;br&gt;stående tid. Medan regleringen i 2 och 4 kap. bygger på principen att&lt;br&gt;fastigheterna far ordna väghållningen efter bästa förmåga, grundar sig&lt;br&gt;bestämmelserna i 3 kap. på uppfattningen att det vid tätare bebyggelse&lt;br&gt;finns ett allmänt intresse av att ordna väghållningen på ett ändamålsenligt&lt;br&gt;sätt, kopplat till själva samhällsbildningen och bebyggelseplaneringen.&lt;br&gt;Länsstyrelsen har tillagts ett stort inflytande över dessa vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områdesavgränsning och obligatorisk anslutning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förrättning av inrättning av tätortsväg enligt 3 kap. EVL bestäms att&lt;br&gt;väghållningen inom ett visst geografiskt område skall skötas av en annan&lt;br&gt;typ av samfällighet än den vägsamfällighet som regleras i 2 kap. och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. De grundläggande reglerna om denna samfallighet, som benämns&lt;br&gt;vägförening, finns i 71 och 72 §§ EVL. Alla fastigheter som helt eller&lt;br&gt;delvis ingår i vägområdet är skyldiga att delta i vägföreningen. Undantag&lt;br&gt;finns för fastigheter som helt och hållet är avsedda för kommunikations-&lt;br&gt;ändamål. Den obligatoriska anslutningen bygger på antagandet att det&lt;br&gt;enskilda vägnätet inom tätbebyggda områden medför nytta för alla&lt;br&gt;fastigheterna på grund av att vägnätets utbyggnad och underhåll leder till&lt;br&gt;värdestegring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väghållningen inom vägföreningens område omfattar enligt 71 § andra&lt;br&gt;stycket även iordningsställande och underhåll av mark som i detaljplan&lt;br&gt;där kommunen inte är huvudman för allmänna platser har avsatts till&lt;br&gt;annan allmän plats än väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägföreningen skall i princip hålla de vägar som krävs för utfart från&lt;br&gt;området och för trafiken mellan olika delar av detta (73 §). En befintlig&lt;br&gt;väg får i princip inte ingå i föreningens område, om vägen inte kan anses&lt;br&gt;lämplig för områdets ändamålsenliga ordnande och bebyggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markåtkomst och ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det slutligen har blivit avgjort att en väg skall byggas eller tas i an-&lt;br&gt;språk som föreningens väg, far föreningen mot ersättning för markupp-&lt;br&gt;låtelsen lösa till sig rätten att använda marken för vägändamål (75 §).&lt;br&gt;Rätten att ta i anspråk marken inträder först när förrättningsutlåtandet har&lt;br&gt;vunnit laga kraft. Innan marken tas i anspråk skall ersättningsfrågan vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klar. I princip skall expropriationslagens grunder användas när ersätt-&lt;br&gt;ningen bestäms. 75 § EVL innehåller emellertid en särskild bestämmelse&lt;br&gt;om att hänsyn skall tas till den nytta som den ersättningsberättigade har&lt;br&gt;av att vägföreningen anlägger eller tar över vägen. Ett övertagande av en&lt;br&gt;befintlig väg anses så gott som alltid innebära nytta för medlem i väg-&lt;br&gt;föreningen som tidigare skött vägunderhållet. Ersättning för markupp-&lt;br&gt;låtelsen skall då inte utgå annat än om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om inrättande av tätortsvägar (3 kap. EVL) utgår från&lt;br&gt;att parterna skall träffa överenskommelser om eventuell ersättning vid&lt;br&gt;upplåtelse eller annat intrång. Kan överenskommelse inte träffas, prövas&lt;br&gt;enligt 86 § ersättningsfrågan av fastighetsdomstolen. Upplåtelse- och&lt;br&gt;ersättningsfrågorna är alltså skilda från varandra. Skälet till detta är att en&lt;br&gt;vägförenings verksamhet har karaktären av långtidsprojekt inom de&lt;br&gt;ramar som förättningsutlåtandet ger. Såväl planläggning som genom-&lt;br&gt;förande kan ta lång tid. Viss mark behöver kanske inte tas i anspråk&lt;br&gt;förrän flera år efter det att vägföreningen bildades. En värdering vid bil-&lt;br&gt;dandet skulle innebära att hänsyn inte kan tas till de förhållanden som&lt;br&gt;gäller när marken kommer att tas i anspråk och ersättningen skall betalas,&lt;br&gt;se prop. 1954:76 s. 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsfördelningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fastigheter som ingår i vägföreningen skall enligt huvudregeln i 76 §&lt;br&gt;bidra till föreningens utgifter i förhållande till senast fastställda taxe-&lt;br&gt;ringsvärden. Det finns emellertid en bestämmelse som ger möjlighet att&lt;br&gt;ersätta taxeringsvärdena med annan lämplig norm, om det med hänsyn&lt;br&gt;till fastighetens nytta och bärkraft är mindre lämpligt att lägga taxerings-&lt;br&gt;värdet till grund för beräkningen av andelstalet (76 § andra stycket). Den&lt;br&gt;norm som sätts i stället för taxeringsvärdena skall vara rörlig och auto-&lt;br&gt;matiskt verkande. Enligt 76 § tredje stycket far under särskilda omstän-&lt;br&gt;digheter andelstalet sänkas eller höjas i förhållande till vad som följer av&lt;br&gt;huvudregeln, t.ex. om en betydande del av en fastighets ägor faller utan-&lt;br&gt;för området eller trafiken för en fastighets räkning i särskilt hög grad&lt;br&gt;föranleder ökade väghållningskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot vad som gäller enligt 2 och 4 kap. EVL saknas möj-&lt;br&gt;ligheter att beträffande vägar enligt 3 kap. EVL bestämma olika fördel-&lt;br&gt;ningsnormer för olika delar av området eller grenar av verksamheten.&lt;br&gt;Undantag gäller dock enligt 76 § fjärde stycket vid avstyckning från en&lt;br&gt;fastighet som ligger inom vägföreningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slitageersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 77 § finns en legal rätt för fastigheter som inte deltar i vägföreningen&lt;br&gt;men som har nytta av en väg som hör till föreningen att använda vägen&lt;br&gt;mot avgift, s.k. slitageersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet vid bildandet av en vägförening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bildande av vägföreningar är det länsstyrelsen som tar initiativ till&lt;br&gt;och förordnar förrättningsman. I 79 § EVL finns detaljerade bestämmel-&lt;br&gt;ser om förrättningsmannens utredningsskyldighet och om samråd. Sam-&lt;br&gt;råd skall i erforderlig omfattning ske med vägförvaltningen i länet samt&lt;br&gt;med övriga myndigheter, lokala organ och sammanslutningar som har ett&lt;br&gt;väsentligt intresse av hur vägfrågoma skall lösas. Vid forrättningen be-&lt;br&gt;stäms standarden på vägarna, dvs. bredd, beläggning m.m. Förrättningen&lt;br&gt;avslutas med att ett förrättningsutlåtande läggs fram för sakägarna. I 80 §&lt;br&gt;anges vad utlåtandet skall innehålla. Utlåtandet och övriga handlingar&lt;br&gt;skall ställas ut för granskning. Innan förrättningen avslutas skall kun-&lt;br&gt;görelse ske om tid och plats där utlåtandet hålls tillgängligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förrättningskostnaderna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 78 § sjätte stycket EVL framgår att förrättningskostnaderna skall&lt;br&gt;betalas av vägföreningen eller, om en vägförening inte bildas, av staten.&lt;br&gt;Undantagsvis kan en sakägare bli skyldig att betala kostnad som ute-&lt;br&gt;slutande föranletts av dennes yrkanden eller bestridanden. Enligt 80 §&lt;br&gt;första stycket EVL prövas frågan om vem som skall betala förrättnings-&lt;br&gt;kostnadema vid förrättningen och anges i förrättningsutlåtandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen kan med stöd av 81 § första stycket under vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar bestämma att utlåtandet skall underställas länsstyrelsens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning vid ändrade förhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ändrade förhållanden inträtt far fråga som prövats i förrättningen tas&lt;br&gt;upp till prövning i ny förrättning enligt 8.' § första stycket. Om behovet&lt;br&gt;av att ordna vägförhållandena enligt föreskrifterna i 3 kap. har upphört,&lt;br&gt;far vägföreningen upplösas. Vid omprövningsförrättning tillämpas i&lt;br&gt;princip bestämmelserna om förfarandet i 78-84 §§. Om utredningens&lt;br&gt;omfattning tillåter kan länsstyrelsen själv avgöra frågan utan förrättning.&lt;br&gt;Vid omprövningsförrättning liksom vid det förenklade förfarandet hos&lt;br&gt;länsstyrelsen enligt 85 § andra stycket EVL, finns det möjlighet enligt&lt;br&gt;samma paragrafs tredje stycke att använda en förenklad ordning vid del-&lt;br&gt;givning av kallelser och annat meddelande till fastighetsägaren eller&lt;br&gt;fasti ghetsinnehavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en vägförening underlåter att bygga eller underhålla någon av före-&lt;br&gt;ningens vägar eller fullgöra vinterväghållning kan länsstyrelsen enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87 § första stycket förelägga föreningen att inom viss tid vidta erforder-&lt;br&gt;liga åtgärder. Följer inte vägföreningen föreläggandet, kan länsstyrelsen&lt;br&gt;verkställa åtgärderna på vägföreningens bekostnad. Föreläggande kan&lt;br&gt;även avse sådan åtgärd som utgör förutsättning för rätten att tillträda&lt;br&gt;marken eller vägen och som ankommer på vägföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisation och förvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88-92 §§ innehåller regler om vägföreningens organisation och förvalt-&lt;br&gt;ning. Av 88 § framgår att en vägförening skall ha stadgar och styrelse&lt;br&gt;och att de väghållningsskyldigas beslutanderätt skall utövas på samman-&lt;br&gt;träde. I likhet med vad som gäller för en vägsamfällighet skall stadgarna&lt;br&gt;granskas och fastställas av länsstyrelsen för att bli gällande. Detsamma&lt;br&gt;gäller vid ändring av stadgarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen i en vägförening skall bestå av tre eller fem ledamöter som är&lt;br&gt;bosatta i riket. Styrelsen skall ha sitt säte i den kommun där föreningens&lt;br&gt;område i sin helhet eller till största delen är beläget. Länsstyrelsen skall&lt;br&gt;alltid utse en av styrelseledamöterna i en vägförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På föreningssammanträdet kan medlemmarna fatta beslut som är&lt;br&gt;bindande för minoriteten. Enligt 88 § sjunde stycket EVL skall omröst-&lt;br&gt;ning ske efter det andelstal som gäller för fastigheten. Ingen far dock&lt;br&gt;utöva rösträtt för mer än en tiondel av de vid stämman deltagande med-&lt;br&gt;lemmarnas sammanlagda andelstal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De medel som behövs för att täcka vägföreningens verksamhet skall&lt;br&gt;uttaxeras av medlemmarna. Styrelsen gör för varje år upp en utgifts- och&lt;br&gt;inkomststat. Uttaxeringen sker enligt det andelstal som bestämts för&lt;br&gt;fastigheten. Styrelsen skall även upprätta och vid föreningssammanträdet&lt;br&gt;lägga fram en debiteringslängd till granskning. I debiteringslängden skall&lt;br&gt;det uttaxerade beloppet, hur det skall fördelas på varje fastighet och be-&lt;br&gt;talningstiden anges. Styrelsen har ansvaret för att medel till klar och för-&lt;br&gt;fallen fordran uttaxeras utan dröjsmål. Om styrelsen gör sig skyldig till&lt;br&gt;försumlighet i detta avseende, blir styrelseledamöterna solidariskt betal-&lt;br&gt;ningsskyldiga. Är försumligheten uppenbar, kan länsstyrelsen på ansökan&lt;br&gt;av borgenär förordna syssloman att uttaxera och indriva erforderligt be-&lt;br&gt;lopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sakägare och kommunal nämnd kan klaga över ett förrättningsutlåtande&lt;br&gt;vid bildande av vägförening. Överklagande skall enligt 81 § andra&lt;br&gt;stycket EVL ske hos länsstyrelsen inom 30 dagar från den dag då förrätt-&lt;br&gt;ningen avslutades. Länsstyrelsens beslut far enligt 93 § andra stycket i&lt;br&gt;vissa angivna fall överklagas till allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annat beslut av länsstyrelsen som är överklagbart får enligt 93 § tredje&lt;br&gt;stycket överklagas hos regeringen. Vissa handläggningsbeslut är inte&lt;br&gt;överklagbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om ersättning för upplåtelse eller annat intrång som avses i 75 §&lt;br&gt;första eller tredje stycket samt tvist om rätt att använda vägförenings väg&lt;br&gt;eller om beloppet av slitageersättningsavgifiten enligt 77 § prövas av&lt;br&gt;fastighetsdomstolen. Överklagande i fastighetsmål skall göras i den för&lt;br&gt;tvistemål stadgade ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 88 § nionde stycket kan medlem av vägförening föra talan mot&lt;br&gt;sammanträdesbeslut som inte tillkommit i behörig ordning eller eljest&lt;br&gt;strider mot lag eller författning eller mot stadgarna eller kränker hans rätt&lt;br&gt;såsom medlem av föreningen hos länsstyrelsen inom trettio dagar från&lt;br&gt;beslutets dag. Även om beslutet överklagas får det verkställas, såvida inte&lt;br&gt;länsstyrelsen förordnar om inhibition. Den som anser att verkställd ut-&lt;br&gt;taxering eller fördelning av uttaxerat belopp inte överensstämmer med&lt;br&gt;lag, kan enligt 89 § andra stycket söka rättelse hos länsstyrelsen. Över-&lt;br&gt;klagandet skall ha kommit in till länsstyrelsen inom trettio dagar från det&lt;br&gt;sammanträde på vilket debiteringslängden lades fram för granskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsvägar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip gäller bestämmelserna i 2 kap. även skogsvägar, men 4 kap.&lt;br&gt;innehåller vissa särbestämmelser. Med skogsväg avses enligt 94 § väg&lt;br&gt;som huvudsakligen är avsedd för utforsling av skogsprodukter från skog.&lt;br&gt;Särbestämmelserna gäller fördelningen av väghållningsskyldigheten&lt;br&gt;mellan fastigheterna och uttaxeringen av bidragen. I syfte att främja en&lt;br&gt;god skogshushållning ger 95 § under vissa förutsättningar möjlighet att&lt;br&gt;jämka huvudregeln för kostnadsfördelning i 11 § med hänsyn till vad&lt;br&gt;som är skäligt. Bestämmelserna i 96 och 97 §§ innebär att uttaxering av&lt;br&gt;bidrag till väghållningen helt eller delvis kan ske genom att vägavgifter&lt;br&gt;tas ut på de skogsprodukter som transporteras på vägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafiksäkerhetsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 kap. EVL finns bestämmelser till främjande av trafiksäkerheten. Be-&lt;br&gt;stämmelserna gäller i princip samtliga enskilda vägar, även sådana som&lt;br&gt;tillkommit enligt AL, dock inte inom områden med detaljplan, 1 § fjärde&lt;br&gt;stycket EVL. Till skillnad från motsvarande bestämmelser i väglagen&lt;br&gt;(1971:948, VägL), som gäller samtliga allmänna vägar, gäller bestäm-&lt;br&gt;melserna i EVL endast om länsstyrelsen förordnar härom för viss enskild&lt;br&gt;väg.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.2 Anläggningslagen (1973:1149)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt anläggningslagen (1973:1149), AL, kan en anläggning som är&lt;br&gt;gemensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varande betydelse for dem inrättas. Undantag från kravet att anlägg-&lt;br&gt;ningen skall vara gemensam för flera fastigheter gäller enligt 49 § beträf-&lt;br&gt;fande väg. AL innehåller ingen uppräkning av godtagbara typer av an-&lt;br&gt;läggningar. Till de vanligaste anläggningarna hör vägar, va-ledningar,&lt;br&gt;grönområden, parkeringsområden, centralantenn, belysning samt vatten-&lt;br&gt;och reningsanläggning. Fråga om inrättande av en gemensamhetsan-&lt;br&gt;läggning prövas vid anläggningsförrättning, som handläggs av lantmäte-&lt;br&gt;rimyndigheten. Enligt 1 § andra stycket AL gäller den lagen inte när&lt;br&gt;enligt bestämmelse i annan lag än fastighetsbildningslagen (1970:988,&lt;br&gt;FBL) fråga om inrättande av en gemensamhetsanläggning kan prövas av&lt;br&gt;domstol eller annan myndighet. Den specialreglering som finns i 3 kap.&lt;br&gt;EVL hindrar dock inte att AL tillämpas i fråga om inrättande av väg&lt;br&gt;inom område där vägförening bildats eller kan bildas, se 13 § ALp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de delar EVL inte längre skall tillämpas, dvs. förrättningar av-&lt;br&gt;seende landsbygds- och skogsvägar, har den ersatts av AL och SFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet för enskilda och allmänna intressen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gemensamhetsanläggning far inrättas endast om fördelarna med an-&lt;br&gt;läggningen överväger de kostnader och olägenheter som anläggningen&lt;br&gt;medför. Bestämmelser om detta s.k. båtnadskrav finns i 6 §. Till skydd&lt;br&gt;för fastighetsägarna uppställs i 5 och 7 §§ vissa andra krav, de s.k.&lt;br&gt;väsentlighets- och opinionsvillkoren. I 8 § finns bestämmelser om hur en&lt;br&gt;gemensamhetsanläggning skall lokaliseras och utföras som avser att&lt;br&gt;skydda både enskilda och allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skydd för allmänna intressen gäller enligt 9 § att en gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggning inom område med detaljplan, fastighetsplan eller om-&lt;br&gt;rådesbestämmelser inte far inrättas i strid mot planen eller bestämmel-&lt;br&gt;serna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, far&lt;br&gt;dock mindre avvikelser göras. Enligt 10 § skall plansynpunkter beaktas&lt;br&gt;även när det gäller att inrätta en gemensamhetsanläggning utom detalj-&lt;br&gt;planeområde. I 11 § finns en generell bestämmelse om skydd för allmänt&lt;br&gt;intresse. En gemensamhetsanläggning far inte inrättas, om olägenhet av&lt;br&gt;någon betydelse uppkommer för allmänt intresse, såvida inte anlägg-&lt;br&gt;ningen är till övervägande nytta från allmän synpunkt. Bevakningen av&lt;br&gt;de allmänna intressena ligger, till skillnad från vad som gäller enligt&lt;br&gt;EVL, i första hand på lantmäterimyndigheten, som enligt 21 § första&lt;br&gt;stycket har skyldighet att samråda med andra myndigheter. I vissa fall&lt;br&gt;krävs ett särskilt medgivande från den eller de kommunala nämnder som&lt;br&gt;fullgör uppgifter inom plan- och byggväsendet för att fa inrätta en&lt;br&gt;gemensamhetsanläggning (en närmare beskrivning av de aktuella be-&lt;br&gt;stämmelserna i AL redovisas i avsnitt 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markåtkomst och ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark eller annat utrymme på fastighet kan enligt AL tas i anspråk av&lt;br&gt;fastighet som deltar i anläggningen eller av annan fastighet, om det inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;orsakar synnerligt men för fastigheten. Även om upplåtelse av utrymmet&lt;br&gt;skulle orsaka synnerligt men är enligt en undantagsregel i 12 § andra&lt;br&gt;stycket fastigheten skyldig att avstå utrymmet, om anläggningen behövs&lt;br&gt;för ett större antal fastigheter eller av annan orsak är av väsentlig be-&lt;br&gt;tydelse från allmän synpunkt. Fastighetsägaren kan i detta fall begära&lt;br&gt;inlösen av fastigheten eller del av denna. - Upplåtelsen av rätt till ut-&lt;br&gt;rymme innefattar rätt att vidta alla de åtgärder som behövs för anlägg-&lt;br&gt;ningens utförande, underhåll och drift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från vad som gäller för vägföreningar handläggs upp-&lt;br&gt;låtelse- och ersättningsfrågan tillsammans vid anläggningsförrättningen.&lt;br&gt;Ersättning för upplåtelse av utrymme i fastighet eller inlösen skall enligt&lt;br&gt;13 § AL utgå till fastighetens ägare. Lantmäterimyndigheten bestämmer&lt;br&gt;när tillträde av utrymme som tagits i anspråk eller av den lösta marken&lt;br&gt;skall ske. Beslutet om tillträde ingår inte i anläggningsbeslutet utan inne-&lt;br&gt;bär ett förordnande om hur anläggningsbeslutet skall verkställas. Som&lt;br&gt;huvudregel för tillträde gäller enligt 26 § att anläggningsbeslutet har&lt;br&gt;vunnit laga kraft och att ersättning enligt 13 § har betalts. 27 § AL före-&lt;br&gt;skriver två undantag, dels när sakägarna medger tillträde, dels när lant-&lt;br&gt;mäterimyndigheten bestämt förskott på den ersättning som slutligen fast-&lt;br&gt;ställts och, om det inte rör sig om ett obetydligt belopp, förskottet betalts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättning för upplåtelse och inlösen hänvisas i 13 § AL till&lt;br&gt;5 kap. 10-12 §§ FBL. Detta innebär att ersättningen bestäms enligt&lt;br&gt;reglerna i 4 kap. expropriationslagen (1972:719), med vissa särskilt&lt;br&gt;angivna undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet samfällighet och den sakrättsliga anknytningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamhetsanläggningen och utrymmet för denna är enligt 14 § första&lt;br&gt;stycket AL samfälld för de fastigheter som deltar i gemensamhetsanlägg-&lt;br&gt;ningen. I begreppet fastighet ingår tomträtt och byggnad eller annan an-&lt;br&gt;läggning på ofri grund. Samfalligheten är sakrättsligt knuten till delägar-&lt;br&gt;fastighetema och inte till de enskilda fastighetsägarna. Av 14 § andra&lt;br&gt;stycket fr; mgår att de deltagande fastigheterna utgör en samfällighet för&lt;br&gt;anläggningens utförande och drift. Begreppet samfällighet används här i&lt;br&gt;sin associationsrättsliga betydelse av fastighetssammanslutning, prop.&lt;br&gt;1973:160 s. 213.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsfördelningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förrättningen skall enligt 15 § andelstal bestämmas för både ut-&lt;br&gt;förande och drift. Grunderna för fördelning av kostnaderna för anlägg-&lt;br&gt;ningens utförande bestäms i princip efter vad som är skäligt med hänsyn&lt;br&gt;främst till den nytta fastigheten har av anläggningen. Med nytta avses&lt;br&gt;den värdehöjning som anläggningen medför, minskad med enskilda full-&lt;br&gt;följ dskostnader, omställningskostnader och anpassningsförluster, prop.&lt;br&gt;1973:160 s. 154. Möjlighet finns att ta hänsyn till andra faktorer än&lt;br&gt;nyttan eftersom denna i vissa fall kan vara svår att fastställa. Bedöm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningama kan sålunda baseras på i vilken utsträckning en anläggning&lt;br&gt;faktiskt används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kostnaderna för anläggningens drift och underhåll skall&lt;br&gt;enligt 15 § andra stycket grunden för fördelningen i princip bestämmas&lt;br&gt;efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den omfattning i vilken&lt;br&gt;fastigheterna beräknas komma att använda anläggningen. Även för dessa&lt;br&gt;kostnader finns det alltså utrymme för att beakta andra faktorer än den&lt;br&gt;beräknade användningen. Hänsyn skall enligt förarbetena endast tas till&lt;br&gt;stadigvarande förhållanden som hänger samman med fastighetens ut-&lt;br&gt;nyttjande för sitt ändamål. Till skillnad från vad som gäller enligt EVL,&lt;br&gt;kan enligt AL kostnaderna för driften fördelas genom att avgifter tas ut&lt;br&gt;för det faktiska utnyttjandet av anläggningen i stället för genom&lt;br&gt;andelstal, om detta bedöms lämpligt. Grunderna för denna beräkning&lt;br&gt;måste bestämmas vid förrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inget hinder i AL mot att bestämma särskilda andelstal för&lt;br&gt;olika delar av en anläggning, s.k. sektionsindelning. Enligt departe-&lt;br&gt;mentschefen borde visserligen sektionsindelning i allmänhet undvikas&lt;br&gt;inte minst med hänsyn till de komplikationer i fråga om förvaltningen&lt;br&gt;som kunde uppkomma. När det gällde vägföretag kunde det dock i prak-&lt;br&gt;tiken förekomma fall då det framstod som rimligt eller t.o.m. nödvändigt&lt;br&gt;att en fastighet eller en grupp av fastigheter ensam svarade för byggandet&lt;br&gt;av en viss del av anläggningen medan samtliga tog del i driften, prop.&lt;br&gt;1973:160 s. 218.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från andelstalen enligt 3 kap. EVL är andelstal enligt 15 §&lt;br&gt;AL alltid fasta. Detta har betydelse framför allt vid ändrade förhållanden.&lt;br&gt;Enligt 16 § första stycket 3 AL kan avsteg göras från reglerna i 15 §, om&lt;br&gt;den fastighetsägare som åläggs större betalningsskyldighet än som annars&lt;br&gt;skulle utgå medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att påkalla förrättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 18 § AL tillkommer rätten att påkalla förrättning i första hand&lt;br&gt;fastighetsägare som skall delta i anläggningen, kommun och hyres-&lt;br&gt;gästorganisation samt under vissa förutsättningar länsstyrelsen. Väg-&lt;br&gt;hållare, den som bygger eller innehar järnväg, en exproprierande eller&lt;br&gt;liknande tvångsförvärvare, lantmäterimyndigheten och en samfällighets-&lt;br&gt;förening har i vissa fall initiativrätt. Med fastighetsägare jämställs inne-&lt;br&gt;havare av tomträtt eller annan lös egendom som enligt 2 § skall behand-&lt;br&gt;las som fastighet. Även den som enligt 3 § anses som fastighetsägare har&lt;br&gt;rätt att ansöka om förrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förrättningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om gemensamhetsanläggning skall inrättas prövas vid förrättning,&lt;br&gt;som normalt handläggs av lantmäterimyndigheten. I fråga om förfarandet&lt;br&gt;vid förrättningen hänvisar 19 § AL till 4 kap. 1-24, 27-40 samt 6 kap. 6&lt;br&gt;och 7 §§ FBL. Förrättningshandläggningen upphör enligt 4 kap. 29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FBL genom att lantmäterimyndigheten i ett avslutningsbeslut förklarar&lt;br&gt;att förrättningen är avslutad. Innan dess skall ersättningsfrågorna ha av-&lt;br&gt;gjorts och allt annat som hör till handläggningen ha utförts. Hur förrätt-&lt;br&gt;ningskostnadema skall fördelas skall beslutas senast när förrättningen&lt;br&gt;avslutas eller ställs in. Avslutningsbeslutet skall meddelas på samman-&lt;br&gt;träde eller på tid och plats som tillkännagivits för sakägarna och annan&lt;br&gt;som får överklaga beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anläggningsbeslutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte föreligger hinder mot att bilda gemensamhetsanläggningen,&lt;br&gt;skall lantmäterimyndigheten meddela ett anläggningsbeslut. I detta skall&lt;br&gt;enligt 24 § anges bl.a. anläggningens ändamål, läge och huvudsakliga&lt;br&gt;beskaffenhet, kretsen av deltagande fastigheter, upplåtet utrymme för&lt;br&gt;anläggningen, tid för anläggningens bestånd och tid för utförande. Vidare&lt;br&gt;får i anläggningsbeslutet anges behövliga föreskrifter i fråga om anlägg-&lt;br&gt;ningens utförande samt deltagande fastigheters andelstal för utförande&lt;br&gt;och drift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anläggningsbeslutet utgör, på motsvarande sätt som ett förrättnings-&lt;br&gt;utlåtande enligt EVL, ramen för samfällighetens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 33 § AL framgår att om en gemensamhetsanläggning inte utförts&lt;br&gt;inom den tid som bestämts i beslutet är anläggningsbeslutet förfallet.&lt;br&gt;Anläggningsbeslutet förfaller också om ersättning för upplåtet utrymme&lt;br&gt;eller inlöst område inte betalts till fullo inom viss tid. Lantmäterimyndig-&lt;br&gt;heten kan besluta om förlängning av tidsfristerna om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändrade förhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inträder ändrade förhållanden kan enligt 35 § första stycket fråga som&lt;br&gt;prövats vid förrättning enligt AL omprövas vid ny förrättning. Även utan&lt;br&gt;att sådana förhållanden inträtt far ny förrättning äga rum, om det vid&lt;br&gt;tidigare avgörande föreskrivits att frågan skall omprövas efter viss tid&lt;br&gt;eller om i annat fall ett klart behov av omprövning framkommit. I 35 §&lt;br&gt;andra stycket föreskrivs att det vid omprövning inte far beslutas om&lt;br&gt;sådan ändring i delägarkretsen att väsentlig olägenhet uppkommer från&lt;br&gt;allmän eller enskild synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 36-40 §§ AL regleras följderna av beslutad omprövning. Vid en änd-&lt;br&gt;ring i fråga om de fastigheter som skall vara anslutna till en gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggning som förvaltas av en samfallighetsförening skall det&lt;br&gt;prövas om föreningen skall upplösas eller om en ekonomisk reglering&lt;br&gt;skall göras mellan medlemmarna. Om en fastighet tvångsansluts till en&lt;br&gt;anläggning som visar underskott, bör upplösning alltid ske, prop&lt;br&gt;1973:160 s. 257. Vid ändring i delaktighetsförhållandena skall ett even-&lt;br&gt;tuellt under- eller överskott i samfälligheten beräknas och ställning tas&lt;br&gt;till om ny delägare skall köpa in sig i anläggningen eller en utträdande&lt;br&gt;delägare skall få tillbaka en del av sina investeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sammanläggning av en fastighet som ingår i en gemensamhetsan- Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;läggning med en annan fastighet överfors enligt 41 § första stycket&lt;br&gt;andelstalet automatiskt på den nybildade fastigheten. Den tidigare fastig-&lt;br&gt;hetens skyldigheter mot övriga delägare övergår på den nybildade fastig-&lt;br&gt;heten. Motsvarande gäller enligt paragrafens andra stycke för en fastighet&lt;br&gt;som i sin helhet överförs till annan fastighet genom fastighetsreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid delning av en fastighet och när del av fastighet genom fastighets-&lt;br&gt;reglering överförs till annan fastighet far lantmäterimyndigheten besluta&lt;br&gt;provisoriskt om fördelning av den anslutna fastighetens skyldigheter&lt;br&gt;gentemot övriga delägare, 42 § AL. Förutsättningen är att avstycknings-&lt;br&gt;eller klyvningslotten har rätt att delta i gemensamhetsanläggningen. Be-&lt;br&gt;stämmelserna i 42 § AL reglerar endast fördelning av gällande andelstal&lt;br&gt;och är inte tillämpliga när det gäller att bestämma ett nytt andelstal för en&lt;br&gt;ny fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall ändrade förhållanden uppkommer genom en fastighetsbild-&lt;br&gt;ningsåtgärd som berör en fastighet som inte är ansluten till gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggning och den nybildade eller ombildade fastigheten har behov&lt;br&gt;av anläggningen hänvisas i förarbetena till möjligheten att samordna om-&lt;br&gt;prövningsförrättningen enligt AL med fastighetsbildningsförrättningen,&lt;br&gt;prop. 1973:160 s. 135. Enligt 17 § andra stycket får en anläggningsfråga&lt;br&gt;prövas med annan anläggningsfråga eller med fastighetsbildningsåtgärd&lt;br&gt;vid en förrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 § AL ger möjlighet för delägarna att träffa överenskommelse om att&lt;br&gt;fastighet skall inträda i eller utträda ur samfälligheten eller att en fastig-&lt;br&gt;hets andelstal skall ändras. En sådan överenskommelse skall godkännas&lt;br&gt;av lantmäterimyndigheten om den skall ha samma verkan som beslut vid&lt;br&gt;en ny förrättning. Godkännandet far bara lämnas om det är uppenbart att&lt;br&gt;överenskommelsen inte strider mot AL. De som har träffat överenskom-&lt;br&gt;melsen torde ha bevisbördan för att överensstämmelse med AL före-&lt;br&gt;ligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om enskilda vägar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillkomsten av AL ansågs det nödvändigt med vissa särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser för enskilda vägar, se 46-55 §§. Förebilderna för dessa finns&lt;br&gt;i 2 kap. EVL. I 46 § definieras vad som är väg och väganordning. Be-&lt;br&gt;greppet ansluter i stort till motsvarande definition i 2 § VägL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande vägar innehåller AL vissa undantag från de huvud-&lt;br&gt;principer som lagen bygger på. Till gemensamhetsanläggning som avser&lt;br&gt;väg kan sålunda enligt 47 § fastighet anslutas även för att tillgodose ett&lt;br&gt;tillfälligt behov, om det finns särskilda skäl. Enligt förarbetena kan sär-&lt;br&gt;skilda skäl vara att fastigheten är huvudintressent i vägen eller att vägen&lt;br&gt;skall gå fram över fastigheten. Andra särskilda skäl kan vara att den till-&lt;br&gt;fälliga vågrätten skall bestå en längre tid eller att samtliga intressenters&lt;br&gt;behov är tidsbegränsat, prop. 1973:160 s. 267.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 49 § regleras rätten att bygga väg över annans fastighet. Detta far ske&lt;br&gt;om det är av väsentlig betydelse för att tillgodose en enstaka fastighets&lt;br&gt;behov av väg, om det inte medför synnerligt men för den andra fastig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten. 50 § AL ger fastighet rätt att tillfälligt använda befintlig väg på&lt;br&gt;annan fastighet, om det är av väsentlig betydelse for fastighetens ända-&lt;br&gt;målsenliga användning och det inte förorsakar synnerligt men för annan&lt;br&gt;fastighet som har rätt att använda vägen eller för fastighet över vilken&lt;br&gt;vägen går fram. Upplåtelse enligt 50 § kan avse såväl en befintlig väg&lt;br&gt;som en väg som skall byggas som gemensamhetsanläggning, prop.&lt;br&gt;1973:160 s. 267.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för rätt att tillfälligt använda väg skall utgå efter vad som är&lt;br&gt;skäligt främst med hänsyn till den slitning av vägbanan som den ersätt-&lt;br&gt;ningsskyldiges trafik beräknas åstadkomma. Ersättningens storlek skall&lt;br&gt;bestämmas vid förrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 51 § AL finns bestämmelser om rättighetsupplåtelse för fastighet som&lt;br&gt;enligt AL är skyldig att bidra till kostnaderna för utförande eller drift av&lt;br&gt;väg att ta väghållningsämnen, att hugga bort eller kvista växtlighet och&lt;br&gt;sätta upp snöskärmar. Behövs det med hänsyn till trafiksäkerheten kan&lt;br&gt;rätt att röja växtlighet upplåtas även för fastighet som enligt AL har rätt&lt;br&gt;att använda vägen. I 52 § finns en bestämmelse om grindförbud över väg&lt;br&gt;till förmån för fastighet som enligt AL erhållit rätt att bygga eller&lt;br&gt;använda väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 och 54 §§ reglerar förfarandet och frågor om ersättning vid rättig-&lt;br&gt;hetsupplåtelser enligt 49-52 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 55 § finns ordnings- och säkerhetsföreskrifter för det fallet att en en-&lt;br&gt;skild väg skall byggas så att den korsar eller på annat sätt berör allmän&lt;br&gt;väg, järnväg, spårväg, kanal eller flottled. Förvaltningen av denna andra&lt;br&gt;trafikled har då rätt att ombesörja eller övervaka arbetet med de anord-&lt;br&gt;ningar som föranleds av vägbygget. Om anordningarna inte utförs på ett&lt;br&gt;för trafiken betryggande sätt, skall förvaltningen i god tid anmäla för-&lt;br&gt;hållandet hos vederbörande myndighet, som får meddela de föreskrifter&lt;br&gt;som behövs. Paragrafen är överförd från 41 § EVL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av lantmäterimyndighetens beslut eller åtgärder enligt AL&lt;br&gt;skall enligt 30 § AL, som hänvisar till 15 kap. FBL, göras hos fastighets-&lt;br&gt;domstolen. Därvid skall bestämmelserna om fastighetsbildningsbeslut&lt;br&gt;tillämpas på anläggningsbeslut. Behöriga att överklaga är sakägare. När&lt;br&gt;det gäller anläggningsbeslut och beslut om inställande av förrättning som&lt;br&gt;begärts av hyresgästorganisation, far organisationen föra talan i likhet&lt;br&gt;med vad som gäller för sakägare. 15 kap. 2 § andra stycket och 15 kap.&lt;br&gt;6 § tredje stycket FBL innehåller ytterligare bestämmelser om vem som&lt;br&gt;utöver sakägare får överklaga vissa beslut. Mot beslut att förordna sär-&lt;br&gt;skild förrättningsman enligt 4 § andra stycket AL skall talan föras särskilt&lt;br&gt;på sätt och inom tid som anges i 15 kap. 2 § FBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 31 § AL framgår att bestämmelserna i 16-18 kap. FBL om rätte-&lt;br&gt;gången i fastighetsbildningsmål äger motsvarande tillämpning på mål&lt;br&gt;som fullföljts enligt 30 § AL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.3 Lagen om förvaltning av samfalligheter (1973:1150)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från EVL innehåller AL inga regler om förvaltning. I stället&lt;br&gt;tillämpas bestämmelserna i lagen (1973:1150) om förvaltning av sam-&lt;br&gt;fälligheter (SFL) på en gemensamhetsanläggning som är inrättad enligt&lt;br&gt;AL. SFL anvisar två olika förvaltningsformer, delägarförvaltning och&lt;br&gt;föreningsförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delägarförvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delägarförvaltning är den förvaltningsform som gäller om inte en sam-&lt;br&gt;fällighetsförening bildas. Vid delägarförvaltning beslutar delägarna&lt;br&gt;gemensamt. Kan delägarna inte enas i fråga om viss förvaltningsåtgärd,&lt;br&gt;skall fastighetsdomstolen efter ansökan förordna någon att hålla&lt;br&gt;sammanträde med delägarna för att avgöra frågan genom majoritetsbe-&lt;br&gt;slut, se vidare 6-10 §§ SFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningsförvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om föreningsförvaltning finns i 17-65 §§ SFL. Vid före-&lt;br&gt;ningsförvaltning bildas en sammanslutning, samfällighetsförening, som&lt;br&gt;kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter och vars medlemmar&lt;br&gt;utgörs av delägarna. Föreningens ändamål är att förvalta den samfällighet&lt;br&gt;för vilken den bildats. Ändamålet utgör i princip ramen för samfällighets-&lt;br&gt;föreningens befogenheter. Huvudprincipen för föreningsförvaltningen är&lt;br&gt;enligt 19 § att den skall bedrivas på ett sådant sätt att den tillgodoser&lt;br&gt;medlemmarnas gemensamma bästa men också varje medlems enskilda&lt;br&gt;intresse i skälig omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Initiativ till en samfällighetsförening kan tas av delägare eller av lant-&lt;br&gt;mäterimyndigheten i samband med en förrättning, om det är av väsentlig&lt;br&gt;betydelse från allmän synpunkt att en samfällighetsförening bildas. En&lt;br&gt;samfällighetsförening bildas vid sammanträde genom att delägarna antar&lt;br&gt;stadgar och utser styrelse. Enligt 27 § blir föreningen en juridisk person&lt;br&gt;när den registreras hos lantmäterimyndigheten i det län styrelsen har sitt&lt;br&gt;säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningsstämman&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande förvaltningsbesluten som rör samfälligheten fattas på&lt;br&gt;föreningsstämman av medlemmarna. Föreningsstämman skall enligt 41 §&lt;br&gt;godkänna inkomst- och utgiftsstaten. Däremot behöver inte förenings-&lt;br&gt;stämman godkänna den framlagda debiteringslängden för att den skall fa&lt;br&gt;rättsverkan mot medlemmarna. Föreningsstämman kan fatta beslut som&lt;br&gt;är bindande för minoriteten. Omröstning sker enligt 49 § i första hand&lt;br&gt;efter huvudtalet. Vid avgörande av en fråga som har ekonomisk be-&lt;br&gt;tydelse skall emellertid omröstning ske efter delägarfastighetemas an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delstal. om någon delägare begär det. Enligt en spärregel far en medlems&lt;br&gt;röstetal inte överstiga en femtedel av det sammanlagda röstetalet för&lt;br&gt;samtliga närvarande röstberättigade medlemmar. I vissa fall krävs kvali-&lt;br&gt;ficerad majoritet, dvs. två tredjedelar av de avgivna rösterna, 51 och&lt;br&gt;52 §§. I övrigt fattas beslut med enkel majoritet. Enligt 49 § andra&lt;br&gt;stycket får ett ombud inte företräda mer än en medlem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen skall bestå av en eller flera ledamöter. När det finns skäl till det&lt;br&gt;får länsstyrelsen enligt 31 § förordna att styrelsen skall bestå av flera&lt;br&gt;ledamöter än som anges i stadgarna. Länsstyrelsen får utse en ledamot&lt;br&gt;eller, om synnerliga skäl föreligger, flera ledamöter i styrelsen. Om en&lt;br&gt;styrelseledamots uppdrag gått ut eller en styrelseledamot är förhindrad att&lt;br&gt;utöva uppdraget, får länsstyrelsen enligt 33 § utse syssloman i ledamots&lt;br&gt;ställe. Finns ingen styrelseledamot att tillgå får sysslomannen ensam&lt;br&gt;företräda föreningen som styrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsens uppgift är att verkställa de beslut som fattas på förenings-&lt;br&gt;stämman samt att ha hand om den löpande förvaltningen. Styrelsen är&lt;br&gt;skyldig att följa SFL, stadgarna och föreningsstämmobeslut såvida inte&lt;br&gt;beslutet strider mot SFL, annan lag eller stadgarna, 35 § SFL. Styrelsen&lt;br&gt;får i princip anses skyldig att även följa anläggningsbeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen är - liksom firmatecknaren - enligt 37 § behörig att företräda&lt;br&gt;föreningen i förhållande till tredje man. Vissa särskilt betydelsefulla&lt;br&gt;rättshandlingar såsom överlåtelse av fast egendom, ansökan om in-&lt;br&gt;teckning i fast egendom eller upplåtelse med nyttjanderätt av sådan&lt;br&gt;egendom för längre tid än fem år har undantagits från styrelsens behörig-&lt;br&gt;het, såvida inte stadgarna eller föreningsstämmobeslut ger ett sådant be-&lt;br&gt;myndigande. Styrelsen har vidare behörighet att ingå överenskommelser&lt;br&gt;enligt 43 § AL med fastighet som inträder i eller utträder ur gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggningen eller får sitt andelstal ändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen skall upprätta inkomst- och utgiffsstat för föreningen och&lt;br&gt;lägga fram den för föreningsstämman för godkännande. Om inte annat&lt;br&gt;föreskrivs i stadgarna skall styrelsen upprätta en debiteringslängd, som&lt;br&gt;visar det belopp som skall uttaxeras, vad varje medlem skall betala och&lt;br&gt;när betalning skall ske. Styrelsen är enligt 43 § skyldig att upprätta och&lt;br&gt;lägga fram särskild debiteringslängd om inte det finns tillgängliga medel&lt;br&gt;för att betala klar och förfallen skuld som föreningen svarar för. Gör inte&lt;br&gt;styrelsen detta blir styrelseledamöterna solidariskt ansvariga för skulden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltning av flera samfälligheter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 55 § finns en bestämmelse som gör det möjligt att bilda en samfällig-&lt;br&gt;hetsförening för att ha hand om förvaltningen av flera samfälligheter.&lt;br&gt;Reglerna har i första hand kommit till för att skapa en rationell förvalt-&lt;br&gt;ning när samma fastigheter ingår i ett flertal associationer. Gäller olikhet&lt;br&gt;i fråga om delaktigheten i samfållighetema, finns särskilda bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för den gemensamma förvaltningen. 57 § innehåller en bestämmelse om&lt;br&gt;att samfallighetsföreningar kan avtala om fusion och 58-59 §§ innehåller&lt;br&gt;regler om detta förfarande. Enligt 19 § ALp kan äldre typer av samfällig-&lt;br&gt;heter under vissa förutsättningar gå över till förvaltning enligt SFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut att förordna och entlediga styrelseledamot i sam-&lt;br&gt;fallighetsförening enligt 31 § första stycket första och tredje punkten och&lt;br&gt;32 §, att förordna syssloman enligt 33 § första stycket, att upplösa sam-&lt;br&gt;fällighetsförening eller avveckla samfällighets verksamhetsgren enligt 61&lt;br&gt;och 64 §§ får överklagas hos regeringen, vilket framgår av 67 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i övrigt får enligt 67 § tredje stycket överklagas&lt;br&gt;hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs numera vid&lt;br&gt;överklagande till kammarrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan huruvida samfällighetsförening skall bildas eller inte kan inte&lt;br&gt;göras till föremål för omröstning bland delägarna. Föreningsbildning&lt;br&gt;skall alltid ske om initiativ därtill tas av delägare eller av lantmäterimyn-&lt;br&gt;digheten i den ordning som anges i 20 §. I övrigt gäller enligt 53 § att&lt;br&gt;styrelseledamot, medlem eller innehavare av rättighet i delägarfastighet&lt;br&gt;vars rätt berörs kan klandra sammanträdesbeslut genom att väcka talan&lt;br&gt;mot övriga delägare hos fastighetsdomstolen. Grunder för klander är att&lt;br&gt;beslutet inte tillkommit i behörig ordning eller att det strider mot SFL&lt;br&gt;eller annan författning eller mot stadgarna. Grundas talan på att beslutet&lt;br&gt;inte tillkommit i behörig ordning eller att det eljest kränker endast med-&lt;br&gt;lems eller rättighetshavares rätt skall talan väckas inom fyra veckor från&lt;br&gt;beslutets dag vid påföljd att beslutet annars är gällande. När talan väckts&lt;br&gt;kan fastighetsdomstolen förordna om inhibition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser medlem att uttaxering inte överensstämmer med SFL, stadgarna&lt;br&gt;eller föreningsstämmobeslut får han enligt 46 § väcka talan mot före-&lt;br&gt;ningen om rättelse hos fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den&lt;br&gt;dag då debiteringslängden lades fram på föreningsstämma.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.4 Plan- och bygglagen (1987:10)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Planläggning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10, PBL) är det en kom-&lt;br&gt;munal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten.&lt;br&gt;Planmonopolet ger kommunerna möjlighet att med hjälp av olika plan-&lt;br&gt;former styra bebyggelseutvecklingen, något som i sin tur har betydelse&lt;br&gt;för hur väghållningen organiseras. Av 1 kap. 3 § framgår plansystemet&lt;br&gt;samt skyldigheten för varje kommun att ha en aktuell översiktsplan.&lt;br&gt;Översiktsplanen, som inte är bindande för genomförandefrågor, skall i&lt;br&gt;stort ange hur mark- och vattenområden är avsedda att användas och hur&lt;br&gt;bebyggelseutvecklingen bör ske. Regleringen av markens användning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och bebyggelsen inom kommunen sker genom detaljplaner. För be-&lt;br&gt;gränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan far&lt;br&gt;områdesbestämmelser antas, om det behövs för att syftet med översikts-&lt;br&gt;planen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt lagen&lt;br&gt;(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillgodoses. Fastig-&lt;br&gt;hetsplaner får antas för att underlätta genomförandet av detaljplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid planläggningen och vid tillämpningen av PBL i övrigt skall&lt;br&gt;kommunen enligt 1 kap. 5 § beakta både allmänna och enskilda intressen&lt;br&gt;om inte annat är föreskrivet. I 2 kap. finns bestämmelser om de allmänna&lt;br&gt;intressen som skall beaktas vid planläggning och lokalisering av be-&lt;br&gt;byggelse. Av 2 kap. 1 § framgår att planläggningen skall ske så att den&lt;br&gt;främjar en från allmän synpunkt lämplig utveckling och ger förutsätt-&lt;br&gt;ningar för en från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik- och&lt;br&gt;fritidsmiljö. Enligt 2 kap. 4 § andra stycket skall det inom eller i nära&lt;br&gt;anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse finnas lämpliga&lt;br&gt;platser för lek, motion och annan utevistelse samt möjligheter att anordna&lt;br&gt;en rimlig samhällsservice och kommersiell service. Det är alltså med&lt;br&gt;utgångspunkt i dessa bestämmelser som t.ex. grönområden och lekplatser&lt;br&gt;planeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. PBL finns regler om egenskapskrav vid åtgärder på byggnader,&lt;br&gt;andra anläggningar, tomter och allmänna platser. Vissa regler tar särskilt&lt;br&gt;sikte på trafiksäkerheten. I 3 kap. 2 § anges att byggnader skall placeras&lt;br&gt;och utformas så att de eller deras avsedda användning bl.a. inte inverkar&lt;br&gt;menligt på trafiksäkerheten, jfr 47 § VägL. I 3 kap. 15-18 §§ finns be-&lt;br&gt;stämmelser om hur tomter och allmänna platser skall anordnas och vilka&lt;br&gt;krav som kan ställas på skötsel och underhåll bl.a. för att olägenheter för&lt;br&gt;trafiken inte skall uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän plats och vissa andra begrepp i PBL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med allmän plats avses i PBL gator, vägar, torg, parker och övriga&lt;br&gt;områden som är allmänt tillgängliga och avsedda för gemensamt behov&lt;br&gt;inom planområdet eller inom ett större område. Med gata avses områden&lt;br&gt;i en detaljplan avsedda för fordons- och gångtrafik, om kommunen enligt&lt;br&gt;planen skall vara huvudman för allmänna platser. Med väg avses mot-&lt;br&gt;svarande områden om kommunen inte är huvudman för allmänna platser.&lt;br&gt;Detta kan gälla både allmänna och enskilda vägar. Kvartersmark är all&lt;br&gt;mark inom ett planområde som inte är allmän plats eller vattenområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detaljplanen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en detaljplan skall enligt 5 kap. 3 § PBL redovisas och till gränserna&lt;br&gt;anges allmänna platser, kvartersmark och vattenområden. Om kom-&lt;br&gt;munen är huvudman för allmänna platser, vilket enligt 6 kap. 26 § är&lt;br&gt;huvudregeln, skall användning och utformning av dessa anges i planen.&lt;br&gt;Om kommunen inte skall vara huvudman, skall detta enligt 5 kap. 4 §&lt;br&gt;anges i detaljplanen. Enligt 5 kap. 7 § 12 får i detaljplanen meddelas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om principerna för fastighetsindelningen och för inrättande Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;av gemensamhetsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detaljplanens rättsverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detaljplanen har rättsverkan i olika avseenden, t.ex. när det gäller kom-&lt;br&gt;munens rätt att lösa mark för gator och allmänna platser samt expropria-&lt;br&gt;tiva effekter när detaljplaner skall genomföras i exploateringssamverkan.&lt;br&gt;Detaljplanen är bindande för kommunens prövning av lovansökningar.&lt;br&gt;Planen kan sägas vara negativt bindande vid inrättande av en gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggning enligt AL eller byggandet av en väg enligt EVL. En&lt;br&gt;sådan anläggning far inte inrättas i strid mot planen, såvida det inte är&lt;br&gt;fråga om en mindre avvikelse. Detaljplanen är däremot inte positivt&lt;br&gt;bindande, dvs. den kan inte i sig tvinga fram inrättandet av en anlägg-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plangenomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I PBL finns grundläggande regler för plangenomförande i fall då kom-&lt;br&gt;munen är huvudman för allmänna platser. Om kommunen inte är&lt;br&gt;huvudman finns egentligen ingen reglering i PBL utan plangenomföran-&lt;br&gt;det förutsätts ske genom annan lagstiftning. I PBL finns emellertid på-&lt;br&gt;tryckningsmedel i form av t.ex. bestämmelser om förbud mot bygglov i&lt;br&gt;vissa fall enligt 5 kap. 8 § och krav för bygglov enligt 8 kap. 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 kap. 10 § skall till detaljplan fogas planbeskrivning och&lt;br&gt;genomförandebeskrivning. Genomförandebeskrivningen skall enligt&lt;br&gt;6 kap. 1 § redovisa de organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastig-&lt;br&gt;hetsrättsliga åtgärder som behövs för ett samordnat och ändamålsenligt&lt;br&gt;genomförande av detaljplanen. Gemensamhetsanläggningar eller väg-&lt;br&gt;föreningar som finns eller som kommunen planerar skall inrättas bör&lt;br&gt;anges i genomförandebeskrivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandebeskrivningen har ingen självständig rättsverkan utan&lt;br&gt;talar om hur kommunen anser att genomförandefrågoma bör lösas. Den&lt;br&gt;är endast vägledande för förrättningsmyndighetens beslut. Även inom&lt;br&gt;områden utan detaljplan kan det naturligtvis vara aktuellt för kommunen&lt;br&gt;att utreda genomförandefrågor, men någon lagreglering om detta finns&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områdesbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områdesbestämmelser kan antas för begränsade områden som inte är&lt;br&gt;detaljplanelagda. Med områdesbestämmelser far regleras bl.a. grund-&lt;br&gt;dragen för användningen av mark- och vattenområden för bebyggelse&lt;br&gt;eller för fritidsanläggningar, kommunikationsleder och andra jämförliga&lt;br&gt;ändamål samt användning och utformning av allmänna platser. Områ-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;desbestämmelsema är negativt bindande vid inrättandet av en gemen-&lt;br&gt;samhetsanläggning och byggandet av en väg enligt EVL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsplanen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsplanen kan sägas vara ett medel att genomföra detaljplaner.&lt;br&gt;Om kommunen vill att vissa delar av genomförandebeskrivningen skall&lt;br&gt;få rättsverkan, kan en fastighetsplan antas. Vanligtvis upprättas fastig-&lt;br&gt;hetsplanen först när kommunen i samrådsförfarandet märker att det finns&lt;br&gt;problem med genomförandefrågoma. Men det finns också kommuner&lt;br&gt;som mer regelmässigt upprättar fastighetsplaner. I fastighetsplanen kan&lt;br&gt;enligt 6 kap. 3 § meddelas bestämmelser om fastighetsindelningen och&lt;br&gt;om servitut, ledningsrätt och liknande särskilda rättigheter samt om&lt;br&gt;gemensamhetsanläggningar. Frågor om fastighetssamverkan kan alltså&lt;br&gt;prövas i planen. Om fastighetsplanen reglerar inrättandet av en gemen-&lt;br&gt;samhetsanläggning skall enligt 6 kap. 4 § tredje stycket PBL 5 och 6 §§&lt;br&gt;AL tillämpas, dvs. väsentlighets- och båtnadsvillkoren. Dessa villkor&lt;br&gt;skall prövas i planärendet och måste vara uppfyllda for att bestämmelser&lt;br&gt;om gemensamhetsanläggningar skall få meddelas i fastighetsplanen. Vid&lt;br&gt;en förrättning enligt AL skall därför inte dessa villkor prövas på nytt, så&lt;br&gt;länge den bedömning som gjorts i fastighetsplanen kan anses aktuell och&lt;br&gt;förrättningen görs före utgången av genomförandetiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 6 kap. 5 § får en fastighetsplan inte strida mot detaljplanen.&lt;br&gt;Mindre avvikelser får dock göras om syftet med detaljplanen inte mot-&lt;br&gt;verkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 kap. 6 § anges att det i den mån det behövs med hänsyn till syftet&lt;br&gt;med fastighetsplanen i planen skall anges bl.a. de anläggningar som skall&lt;br&gt;utgöra gemensamhetsanläggningar, de fastigheter som skall delta i&lt;br&gt;gemensamhetsanläggningama och de utrymmen som skall tas i anspråk&lt;br&gt;för dessa. I motiven till paragrafen anfördes bl.a. att fastighetsbildnings-&lt;br&gt;myndigheten inte är helt bunden till vad som anges i fastighetsplanen.&lt;br&gt;Om det vid en förrättning t.ex. visar sig att fler fastigheter bör anslutas&lt;br&gt;till en anläggning än vad som anges är det förrättningsmannens sak att&lt;br&gt;göra en självständig bedömning enligt AL, prop. 1985/86:1 s. 641. Om&lt;br&gt;det däremot är fråga om att ansluta färre fastigheter torde möjligheterna&lt;br&gt;till avsteg vara mer begränsade eftersom det kan påverka den bedömning&lt;br&gt;av båtnadsvillkoret som har gjorts i fastighetsplaneärendet, se Didon&lt;br&gt;m.fl., Plan- och bygglagen En kommentar, s. 350.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exploatörsreglerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 kap. 18 § PBL regleras skyldigheten för fastighetsägare som äger&lt;br&gt;obebyggd mark som enligt detaljplanen är avsedd för allmän plats, att&lt;br&gt;utan ersättning upplåta marken. Förutsättningarna är dels att marken be-&lt;br&gt;hövs för att kvartersmark som tillhörde fastighetsägaren när planen an-&lt;br&gt;togs skall kunna användas för avsett ändamål, dels att kommunen inte&lt;br&gt;skall vara huvudman för allmänna platser. Enligt 6 kap. 19 § får läns-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrelsen på ansökan av kommunen forordna att mark, som för områdets&lt;br&gt;ändamålsenliga användning enligt upprättat förslag till detaljplan behövs&lt;br&gt;för sådana allmänna platser för vilka kommunen är huvudman, utan er-&lt;br&gt;sättning skall avstås till kommunen. Även när kommunen inte är huvud-&lt;br&gt;man kan länsstyrelsen på ansökan av kommunen förordna att mark skall&lt;br&gt;upplåtas utan ersättning. Förordnande enligt paragrafen får meddelas&lt;br&gt;endast i den mån det kan anses skäligt med hänsyn till den nytta markens&lt;br&gt;ägare kan väntas få av planen och till övriga omständigheter. Marken far&lt;br&gt;inte tas i anspråk förrän den behöver användas för avsett ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåts marken, ligger äganderätten kvar hos den ursprunglige ägaren.&lt;br&gt;Det finns inte heller någon skyldighet att ställa i ordning och upplåta all-&lt;br&gt;männa platser till allmän användning, vilket är fallet då kommunen är&lt;br&gt;huvudman. Visserligen kan en vägförening eller en anläggningssam-&lt;br&gt;fällighet inrättas, men det är inte en förutsättning för att detaljplanen skall&lt;br&gt;antas (Didön m.fl. a.a. s. 361). Den praktiska innebörden av ett förord-&lt;br&gt;nande när det gäller annan huvudman än kommunen torde normalt vara&lt;br&gt;att en upplåtelse säkerställs enligt den lag som tillämpas för markens ian-&lt;br&gt;språktagande, t.ex. AL, jämför SOU 1979:66 s. 762. Förordnandet far i&lt;br&gt;första hand sin betydelse när ersättning för utrymme enligt AL skall be-&lt;br&gt;stämmas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannaskapet för allmänna platser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts skall enligt 6 kap. 26 § första stycket PBL kommunen vara&lt;br&gt;huvudman för allmänna platser inom områden med detaljplan, om det&lt;br&gt;inte finns särskilda skäl till annat. Annan än kommunen kan alltså vara&lt;br&gt;huvudman. Kommunens möjlighet att avsäga sig huvudmannaskapet&lt;br&gt;skall i princip användas endast inom områden där man tidigare använde&lt;br&gt;byggnadsplan, t.ex. områden med fritidsbebyggelse. I förarbetena (prop.&lt;br&gt;1985/86:1 s. 566) angavs att kommunen i en och samma plan måste be-&lt;br&gt;stämma sig för att antingen vara eller inte vara huvudman för allmänna&lt;br&gt;platser. Kommunen betraktas som huvudman även för gatumark som är&lt;br&gt;allmän väg och där staten är väghållare. Om staten inte länj re skall vara&lt;br&gt;väghållare innebär detta att huvudmannaansvaret faller tillbaka på kom-&lt;br&gt;munen. Vidare angavs att delat huvudmannaskap inte kan förekomma&lt;br&gt;inom en och samma plan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lösen av mark som skall användas till allmänna platser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 kap. 17 § har kommunen tillagts rätt att lösa mark som enligt en&lt;br&gt;detaljplan skall användas för allmänna platser för vilka kommunen är&lt;br&gt;huvudman. Motsvarande bestämmelser för det fall att annan än kom-&lt;br&gt;munen är huvudman finns inte i PBL utan i AL och EVL. Kommunen&lt;br&gt;har inte någon liknande rätt till mark inom områden som inte är detalj-&lt;br&gt;planelagda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt PBL har fastighetsägaren en ovillkorlig rätt att påkalla inlösen&lt;br&gt;av mark som skall användas för annat än enskilt byggande. Enligt 14 kap.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § första stycket gäller sålunda att mark, som enligt en detaljplan skall&lt;br&gt;användas för allmänna platser för vilka kommunen är huvudman samt&lt;br&gt;annan mark som enligt planen skall användas för annat än enskilt be-&lt;br&gt;byggande, är kommunen skyldig att lösa, om fastighetsägaren begär det.&lt;br&gt;Mark som enligt en detaljplan skall användas för allmänna platser för&lt;br&gt;vilka någon annan än kommunen är huvudman, är väghållaren skyldig att&lt;br&gt;förvärva med äganderätt, nyttjanderätt eller annan särskild rätt, om&lt;br&gt;fastighetsägaren begär det. Väghållaren får bestämma med vilken rätt&lt;br&gt;förvärvet skall ske. Det finns inget som hindrar väghållaren från att i&lt;br&gt;stället för inlösen försöka få marken upplåten enligt AL eller EVL. För&lt;br&gt;enskilda vägar och övriga allmänna platser kan det vara en vägförening&lt;br&gt;eller en samfällighet enligt AL som är väghållare. Finns det ingen väg-&lt;br&gt;förening eller samfällighet som kan lösa marken har fastighetsägaren&lt;br&gt;initiativrätt till bildandet av sådana enligt 78 § första stycket EVL resp.&lt;br&gt;18 § första stycket 2 AL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om detaljplanen medger tillfällig användning av mark gäller&lt;br&gt;lösenskyldigheten avseende den marken inte under den tid som den till-&lt;br&gt;fälliga markanvändningen far pågå, 14 kap. 1 § andra stycket PBL.&lt;br&gt;Undantaget är motiverat bl.a. av att olägenheterna för fastighetsägaren&lt;br&gt;har mildrats av att denne kan använda marken på annat sätt än vad som är&lt;br&gt;tänkt på längre sikt. Väghållaren skulle annars riskera att få lösa in ett&lt;br&gt;markområde som på längre sikt är reserverat för ett vägområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingripanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggnadsnämnden har möjlighet att ingripa enligt 10 kap. 15 § när&lt;br&gt;skyldighet att utföra arbete eller vidta åtgärd på grund av bestämmelser i&lt;br&gt;PBL eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen har underlåtits.&lt;br&gt;Enligt 10 kap. 17 § PBL far byggnadsnämnden, med vissa begränsningar,&lt;br&gt;inom område med detaljplan förelägga ägaren av en byggnad eller annan&lt;br&gt;anläggning att ta bort eller vidta annan åtgärd med den, om den på grund&lt;br&gt;av ändrade förhållanden har kommit att medföra stora olägenheter for&lt;br&gt;trafiksäkerheten. Ägaren av en fastighet eller byggnad far också före-&lt;br&gt;läggas att anordna stängsel eller ändra utfart eller annan utgång mot gator&lt;br&gt;och vägar om det behövs med hänsyn till trafiksäkerheten. Ägaren har i&lt;br&gt;allmänhet rätt till ersättning for den skada som han lider, 14 kap. 3 §.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 10 kap. 17 § har samordnats med 40 och 52 §§ VägL&lt;br&gt;for att undvika kompetenskonflikter och dubbelprövning. VägL:s trafik-&lt;br&gt;säkerhetsbestämmelser gäller endast utom detaljplan medan bestämmel-&lt;br&gt;serna i PBL gäller inom detaljplan. Någon motsvarande samordning finns&lt;br&gt;inte med trafiksäkerhetsbestämmelsema i 5 kap. EVL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordningen mellan PBL och AL resp. EVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 36 § tredje stycket PBL innehåller en erinran om att beslut enligt&lt;br&gt;vissa andra författningar än PBL inte får meddelas i strid mot detaljplan&lt;br&gt;och områdesbestämmelser, jfr 9 § första stycket och 10 § AL och 4 §&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra stycket EVL. I samband med att PBL infördes gjordes vidare följd-&lt;br&gt;ändringar i 6 a och 18 §§ AL. 6 a § AL anger när undantag från väsent-&lt;br&gt;lighets- och båtnadsvillkoren i 5 och 6 §§ AL gäller, nämligen om det i&lt;br&gt;en fastighetsplan har meddelats bestämmelser om en gemensamhetsan-&lt;br&gt;läggning och anläggningsbeslut meddelas under detaljplanens genom-&lt;br&gt;förandetid. I 18 § infördes en rätt för ägare av fastighet som enligt en&lt;br&gt;detaljplan helt eller till viss del skall användas till allmän plats för vilken&lt;br&gt;kommunen inte är huvudman att påkalla förrättning. Anledningen är att&lt;br&gt;fastighetsägarna skall kunna se till att en huvudman som kan lösa marken&lt;br&gt;utses genom att en förrättning enligt AL kommer till stånd. En liknande&lt;br&gt;bestämmelse finns i 78 § första stycket EVL.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.5 Fastighetsbildningslagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänt om fastighetsbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med begreppet fastighetsbildning avses alla de åtgärder i fastighetsbild-&lt;br&gt;ningslagen (1970:988, FBL) som gör att fastighetsindelningen ändras&lt;br&gt;eller servitut bildas, ändras eller upphävs. Enligt 2 kap. 1 § kan fastig-&lt;br&gt;hetsbildning ske såsom fastighetsreglering, om den avser ombildning av&lt;br&gt;fastigheter, och såsom avstyckning, klyvning eller sammanläggning om&lt;br&gt;den avser nybildning av fastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 1 § föreskrivs att fastighetsbildning skall ske så att varje fastighet&lt;br&gt;som nybildas eller ombildas blir varaktigt lämpad för sitt ändamål, varvid&lt;br&gt;särskilt skall beaktas bl.a. att fastigheten far tillgång till erforderliga&lt;br&gt;vägar utanför sitt område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsbildningens effekt på delaktighet i en&lt;br&gt;gemensamhetsanläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avstyckning från fastighet till vilken hör andel i samfällighet eller&lt;br&gt;servitut eller annan särskild rättighet kan lantmäterimyndigheten be-&lt;br&gt;stämma att andelen eller rättigheten i sin helhet eller till viss del läggs till&lt;br&gt;styckningslotten, 10 kap. 4 § FBL. Undantagsvis far en rättighet som inte&lt;br&gt;är lämplig att dela upp läggas till styckningsdelama gemensamt. Rätt att&lt;br&gt;för utfart använda viss väg är ett exempel på en sådan rättighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt huvudregeln i 10 kap. 4 § andra stycket hör andel och rättighet&lt;br&gt;som avses i första stycket automatiskt till stamfastigheten i den mån inte&lt;br&gt;annat bestämts vid avstyckningen eller följer av 2 kap. 5 § eller särskilda&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 11 kap. 5 § första stycket finns fördelningsbestämmelser liknande de&lt;br&gt;i 10 kap. 4 § för klyvningsfallet. Dessa innebär att rättigheten skall i sin&lt;br&gt;helhet läggas till en av lotterna eller fördelas mellan lotterna eller vissa&lt;br&gt;av dem. Rättighet som inte är lämplig att fördela får läggas till flera lotter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemensamt. Enligt en bestämmelse i andra stycket gäller att rättighet som&lt;br&gt;avses i första stycket hör till klyvningslottema gemensamt om inte annat&lt;br&gt;bestämts vid klyvningen eller följer av 2 kap. 5 § eller särskilda före-&lt;br&gt;skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 kap. 12 § FBL far lantmäterimyndigheten vid överföring av&lt;br&gt;mark från en fastighet till vilken hör servitut eller annan särskild rättighet&lt;br&gt;förordna att rättigheten skall tillhöra båda de fastigheter som berörs av&lt;br&gt;fastighetsregleringen eller en av dem. Meddelas inte något förordnande&lt;br&gt;gäller den automatiskt verkande regeln i 2 kap. 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till särskilda rättigheter som avses med nu nämnda bestämmelser räk-&lt;br&gt;nas servitutsliknande rättigheter som är knutna till fastigheter. Bestäm-&lt;br&gt;melserna gäller alltså rätt till anläggning enligt AL och 2 och 4 kap.&lt;br&gt;EVL.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.6 Väglagen (1971:948)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Väglagen (1971:948, VägL) gäller allmän väg. Vad som är allmän väg&lt;br&gt;definieras i 1 §. Som allmän väg räknas väg som anläggs enligt VägL&lt;br&gt;eller enligt lagen förändras till allmän, sådan för allmän samfärdsel upp-&lt;br&gt;låten väg som av ålder ansetts som allmän eller enligt äldre bestämmelser&lt;br&gt;anlagts som eller förändrats till allmän väg, och som vid VägL:s ikraft-&lt;br&gt;trädande hölls av staten eller kommun. Till väg hör vägbana och övriga&lt;br&gt;väganordningar. Anordning, som stadigvarande behövs för vägens be-&lt;br&gt;stånd, drift eller brukande och som kommit till stånd genom väghållarens&lt;br&gt;försorg eller övertagits av denne är väganordning. Den mark, som tagits i&lt;br&gt;anspråk för väganordning, utgör vägområde. Enligt 4 § omfattar väghåll-&lt;br&gt;ning såväl byggande av väg som drift av väg. Väghållningen ankommer&lt;br&gt;på staten såvida det inte förordnats att kommun i stället för staten skall&lt;br&gt;vara väghållare inom sitt område eller del därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om anslutning av enskild väg till allmän väg finns i .79—42 §§.&lt;br&gt;Enskild körväg får enligt 39 § första stycket inte anslutas till aiimän väg&lt;br&gt;eller anslutningen ändras utan väghållningsmyndighetens tillstånd. Väg-&lt;br&gt;hållningsmyndigheten kan vidare enligt 40 § förordna att enskild vägs&lt;br&gt;anslutning till allmän väg skall spärras av eller ändras och verkställa för-&lt;br&gt;ordnandet, om det är nödvändigt med hänsyn till trafiksäkerheten och&lt;br&gt;framkomligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 41 § kan väghållningsmyndigheten i samband med tillstånd en-&lt;br&gt;ligt 39 § eller i stället för förordnande enligt 40 § eller i samband med&lt;br&gt;förordnande enligt sistnämnda paragraf meddela trafikföreskrifter som&lt;br&gt;förbjuder eller inskränker trafik med motordrivna fordon på den enskilda&lt;br&gt;vägen eller del av denna. Om det finns särskilda skäl kan väghållnings-&lt;br&gt;myndigheten medge undantag från sådana trafikföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 42 § framgår att bestämmelserna i 39—41 §§ inte gäller enskilda&lt;br&gt;vägar som är redovisade i detaljplan eller förutsatta i områdesbestämmel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 43 och 44 §§ får inom vägområde inte utan väghållningsmyn-&lt;br&gt;dighetens tillstånd vidtas byggnadsåtgärder och andra åtgärder som kan&lt;br&gt;inverka menligt på trafiksäkerheten eller vara till olägenhet for vägens&lt;br&gt;bestånd, drift, eller brukande m.m. Det krävs länsstyrelsens tillstånd for&lt;br&gt;att intill ett vägområde vidta byggnadsåtgärder och andra åtgärder som&lt;br&gt;kan vara till olägenhet för vägens bestånd, drift eller brukande eller att&lt;br&gt;sätta upp ljusanordningar som försämrar ljusförhållandena för trafiken på&lt;br&gt;vägen. Bestämmelserna gäller inte inom områden med detaljplan och inte&lt;br&gt;heller i fråga om åtgärder för vilka bygglov krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vissa undantag far enligt 46 § inte skyltar eller därmed jämförliga&lt;br&gt;anordningar sättas upp utomhus inom ett avstånd av 50 meter från&lt;br&gt;vägområdet utan länsstyrelsens tillstånd. I 47 § finns en bestämmelse om&lt;br&gt;&amp;quot;byggnadsfritt avstånd&amp;quot; intill vägområde, dvs. att inom ett avstånd av tolv&lt;br&gt;meter från vägområde får inte utan länsstyrelsens tillstånd vidtas bygg-&lt;br&gt;nadsåtgärder eller andra åtgärder som kan inverka menligt på trafik-&lt;br&gt;säkerheten. Länsstyrelsen kan, om det är nödvändigt med hänsyn till&lt;br&gt;trafiksäkerheten, föreskriva att avståndet ökas, dock högst till femtio&lt;br&gt;meter. I samma paragraf regleras förhållandena vid korsning i samma&lt;br&gt;plan mellan bl.a. allmän väg och enskild väg som i större utsträckning&lt;br&gt;används av allmänheten för trafik. Länsstyrelsens tillstånd krävs för åt-&lt;br&gt;gärder som inverkar menligt på trafiksäkerheten. Krav på tillstånd gäller&lt;br&gt;inte inom område med detaljplan eller i fråga om åtgärd som kräver&lt;br&gt;bygglov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 51 § gäller inte förbud enligt 45^48 §§ i fråga om byggnader,&lt;br&gt;andra anläggningar eller anordningar eller åtgärder som lagligen har på-&lt;br&gt;börjats innan förbudet började gälla. Med undantag för område inom&lt;br&gt;detaljplan gäller enligt 52 § att om en byggnad, annan anläggning eller&lt;br&gt;anordning som är belägen inom område som avses i 45-47 §§ på grund&lt;br&gt;av ändrade förhållanden eller av annan anledning har kommit att medföra&lt;br&gt;sådana olägenheter att begäran om tillstånd skulle ha avslagits, får läns-&lt;br&gt;styrelsen meddela föreläggande att ta bort den eller vidta någon åtgärd&lt;br&gt;med den. I fråga om byggnader gäller bestämmelserna bara om byggna-&lt;br&gt;den kan flyttas utan svårighet eller är av ringa värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare finns det i 53 § en bestämmelse som reglerar borttagande av&lt;br&gt;träd eller buskar intill vägområde om dessa medför olägenheter för&lt;br&gt;trafiksäkerheten. Länsstyrelsen kan besluta att träden eller buskarna skall&lt;br&gt;avlägsnas eller kvistas genom väghållningsmyndighetens försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om ersättnings- och inlösenskyldighet för väghållaren, dvs.&lt;br&gt;staten eller kommunal nämnd, och andra frågor som hänger samman med&lt;br&gt;trafiksäkerhetsbestämmelsema finns i 55-70 §§ VägL.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.7 Bestämmelser om bidrag till enskild väghållning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förordningen (1989:891) om statsbidrag till enskild väghållning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga bidragsgivningen till enskild väghållning regleras i förord-&lt;br&gt;ningen (1989:891) om statsbidrag till enskild väghållning. Vägverket har&lt;br&gt;bemyndigats att meddela verkställighetsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 § i förordningen kan bidrag lämnas till såväl byggande som&lt;br&gt;drift av enskilda vägar. Av bestämmelsen i 2 § framgår att bidrag lämnas&lt;br&gt;för enskilda vägar som inte är av obetydlig längd och som tillgodoser&lt;br&gt;kommunikationsbehov för fast boende, näringslivet eller det rörliga fri-&lt;br&gt;luftslivet. Bidrag lämnas också för vägar som är av väsentlig betydelse&lt;br&gt;som genomfartsvägar eller som uppsamlingsvägar för fritidsbebyggelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägverket har ansvaret för hur statsbidraget skall fördelas mellan&lt;br&gt;byggande och drift samt mellan länen. Det är vidare Vägverket som&lt;br&gt;betalar ut bidragen och som har tillsynsansvar för att de utbetalda bi-&lt;br&gt;dragen används på lämpligt sätt och för avsedda ändamål. Enligt 5 § är&lt;br&gt;det länsstyrelsen som är ansvarig för prövningen om bidrag skall utgå&lt;br&gt;och som upprättar och fastställer en femårsplan för byggande av enskilda&lt;br&gt;vägar inom länet för vilka statsbidrag kan lämnas. Planen upprättas på&lt;br&gt;grundval av inkomna ansökningar om bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en väg skall fa statsbidrag måste denna uppfylla vissa krav en-&lt;br&gt;ligt förordningen och de föreskrifter som Vägverket meddelat. Dessa&lt;br&gt;krav är bl.a. att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vägen skall ha en viss längd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vägen är ändamålsenlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vägen kan klassas in i någon vägkategori&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- väghållningskostnadema är rimliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- väghållningen är ordnad i någon form av organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag kan lämnas som byggnadsbidrag och som driftbidrag med högst&lt;br&gt;vissa procentsatser av kostnaderna i mån av tillgång på medel. Bygg-&lt;br&gt;nadsbidrag kan lämnas med högst 85 procent av byggnadskostnadema&lt;br&gt;om särskilda skäl finns och annars med högst 70 procent. Driftbidrag för&lt;br&gt;vägar kan utgå beroende på vägens funktion, med högst 40-80 procent av&lt;br&gt;kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 27 § bidragsförordningen skall vägar till vilka årliga driftbidrag&lt;br&gt;lämnas hållas öppna för trafik och underhållas väl. Om en väg stängts av&lt;br&gt;för trafik utan Vägverkets väg- och trafikregions medgivande eller om&lt;br&gt;underhållet eftersatts far väg- och trafikregionen besluta att beviljat årligt&lt;br&gt;driftbidrag inte skall betalas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunala bidrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även kommunerna lämnar bidrag till enskild väghållning. Varje enskild&lt;br&gt;kommun avgör om bidrag skall lämnas och villkoren för dessa. Reglerna&lt;br&gt;för denna bidragsgivning varierar därför mellan kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.8 Förmånsrätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;När vägar och andra gemensamhetsanläggningar av större omfattning&lt;br&gt;skall anläggas eller iordningställas i egen regi av en samfallighet kan det&lt;br&gt;bli aktuellt med lånefinansiering. Långivarens fordran säkerställs genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att samfalligheten har förmånsrätt för sina fordringar. Om t.ex. en väg-&lt;br&gt;förening är låntagare behöver långivaren endast kräva föreningen på&lt;br&gt;betalningen, som i sin tur kan ta ut beloppet ur de deltagande fastig-&lt;br&gt;heterna med förmånsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om detta finns i lagen (1939:609) om förmånsrätt för&lt;br&gt;vissa fordringar enligt lagen om enskilda vägar och lagen (1973:1152)&lt;br&gt;om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av&lt;br&gt;samfälligheter. Förmånsrätten gäller enligt 6 § 1 förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979), vilket innebär förmånsrätt närmast före den förmånsrätt som&lt;br&gt;tillkommer inteckningar i fastigheten. Den avser i vederbörlig ordning&lt;br&gt;uttaxerat bidrag till samfallighetens eller vägföreningens utgifter. Belop-&lt;br&gt;pet får inte ha varit obetalt längre tid än ett år.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.9 Omedelbar verkställighet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 kap. 1 § första stycket 7 utsökningsbalken (UB) får verkställig-&lt;br&gt;het ske på grund av handling som enligt särskild föreskrift far läggas till&lt;br&gt;grund för verkställighet. Av 3 kap. 20 § andra stycket UB framgår, att i&lt;br&gt;fråga om verkställighet på grund av sådan handling gäller vad som är&lt;br&gt;särskilt föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana särskilda föreskrifter som gör att en handling kan läggas till&lt;br&gt;grund för verkställighet utan föregående prövning av en domstol eller&lt;br&gt;motsvarande finns för debiteringslängd som upprättats för en vägsam-&lt;br&gt;fallighet i 63 § andra stycket och för en vägförening i 89 § andra stycket&lt;br&gt;EVL. Belopp som uttaxerats i debiteringslängden kan, trots att klander-&lt;br&gt;talan väckts enligt 63 § eller rättelse av debiteringen begärts enligt 89 §,&lt;br&gt;verkställas omedelbart såsom lagakraftägande dom, om inte rätten resp,&lt;br&gt;länsstyrelsen förordnar om inhibition. Motsvarande bestämmelser för&lt;br&gt;samfälligheter som förvaltas av en samfällighetsförening finns i 46 §&lt;br&gt;andra stycket SFL. Den omedelbara verkställigheten på grund av debite-&lt;br&gt;ringslängd kan enligt NJA 1987 s. 46 inte omfatta indrivningskostnader&lt;br&gt;och dröjsmålsränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kronofogdemyndighetens roll ligger att självmant pröva om exeku-&lt;br&gt;tionstiteln är giltig (Walin m.fl. Utsökningsbalken 2 uppl. s. 90 f.). I&lt;br&gt;fråga om en vägförenings debiteringslängd innebär det att kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten kontrollerar att längden kommit till i den ordning som EVL&lt;br&gt;eller samfallighetens stadgar anger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra enskilda handlingar än debiteringslängder kan verkställas&lt;br&gt;som lagakraftägande dom, t.ex. utlåtande av synemän enligt 32 § lagen&lt;br&gt;(1933:269) om ägofred och enligt 40 § EVL samt beträffande ersättning&lt;br&gt;och avträdande av mark enligt 32 a § AL. Debiteringslängder enligt EVL&lt;br&gt;och SFL torde dock utgöra merparten av de enskilda exekutionstitlarna&lt;br&gt;enligt 3 kap. 1 § första stycket 7 UB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.10 Rätt för allmänheten att använda enskild väg&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 151 § första stycket vägtrafikkungörelsen (1972:603, VTK) är det&lt;br&gt;ägaren av en enskild väg som avgör om den får användas for trafik med&lt;br&gt;motorfordon. Ändamålet med bestämmelsen är att skydda ägaren från att&lt;br&gt;vägen slits eller skadas. Den som utan medgivande tillfälligt använder&lt;br&gt;vägen kan bli skyldig att ersätta slitage på vägen och annan skada som&lt;br&gt;trafiken medfört. Om ett förbud att använda en väg utmärkts med väg-&lt;br&gt;märke eller på annat tydligt sätt, kan den som bryter mot förbudet att an-&lt;br&gt;vända vägen straffas med böter enligt 164 § första stycket VTK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot har allmänheten med stöd av allemansrätten i princip rätt att&lt;br&gt;gå, cykla, åka skidor, rida samt köra med häst och vagn på enskilda&lt;br&gt;vägar. Beträffande ridning och köming med häst och vagn påpekar&lt;br&gt;Bonde-Tejler (Allemansrätten s. 20) att det anses att ägaren till enskild&lt;br&gt;väg kan förbjuda sådan användning, om vägen tar allvarlig skada av det&lt;br&gt;och att ägaren har rätt till skadestånd om skada uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om statsbidrag utgår till väghållningen gäller enligt 27 § förordningen&lt;br&gt;om statsbidrag till enskild väghållning (1989:891), och för skogsvägar i&lt;br&gt;vissa fall enligt 20 § förordningen om statligt stöd till skogsbruket&lt;br&gt;(1972:792), att väghållaren måste hålla vägen öppen for motortrafik.&lt;br&gt;Motsvarande regler gäller om väghållaren far kommunala bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Utgångspunkter för en ny författningsreglering&lt;br&gt;av enskilda vägar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten for regeringens förslag är att lagen (1939:608) om en-&lt;br&gt;skilda vägar (EVL) skall avskaffas i de delar den alltjämt far tillämpas&lt;br&gt;och att enskilda vägar i fortsättningen helt skall inrättas enligt anlägg-&lt;br&gt;ningslagen (1973:1149, AL) samt förvaltas enligt reglerna i lagen&lt;br&gt;(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (SFL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EVL-utredningen konstaterade att AL och SFL fungerar tillfreds-&lt;br&gt;ställande även inom områden med tätare bebyggelse och inriktade sitt&lt;br&gt;arbete på att undersöka dels om det ändå finns bestämmelser om tätorts-&lt;br&gt;vägar i EVL som lämpligen borde föras över till AL eller till SFL, dels&lt;br&gt;om det i övrigt fanns behov av att komplettera dessa lagar med bestäm-&lt;br&gt;melser som gör dem mer lämpade för gemensamhetsanläggningar som&lt;br&gt;avser vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan hur kostnader för väghållningen bör fördelas mellan stat, kom-&lt;br&gt;mun och enskilda, en fråga som har betydelse inte minst för vägnätets&lt;br&gt;tillgänglighet, berörs inte i denna proposition. Här framlagda förslag är&lt;br&gt;neutrala i förhållande till sådana frågor som statlig och kommunal&lt;br&gt;bidrags givning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller berörs i detta sammanhang frågan om kommunen eller&lt;br&gt;någon annan skall vara huvudman för allmän platsmark, t.ex. gatu- och&lt;br&gt;vägnätet inom kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet (SOU 1996:46 s. 137) har frågan om debiteringslängders&lt;br&gt;omedelbara verkställighet tagits upp. EVL-utredningen har konstaterat&lt;br&gt;det finns nackdelar med nuvarande ordning men att ett slopande av möj-&lt;br&gt;ligheten till direkt verkställighet i sin tur skulle medföra olika olägen-&lt;br&gt;heter för samfällighetema. Utredningen har stannat för att i nuläget inte&lt;br&gt;föreslå några ändringar av gällande regler. Regeringen delar denna be-&lt;br&gt;dömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EVL-utredningen berör också i betänkandet (s. 74 och s. 85) att det&lt;br&gt;numera, efter en ändring av 2 kap. 18 § regeringsformen, finns ett skydd&lt;br&gt;mot expropriation och liknande tvångsingripanden i andra fall än när det&lt;br&gt;krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Utredningen&lt;br&gt;konstaterar att man säkert kan ifrågasätta om de möjligheter till tvångs-&lt;br&gt;upplåtelser som AL innehåller i alla lägen kan anses förenliga med&lt;br&gt;grundlagen, men att vägar praktiskt taget alltid tillgodoser ett angeläget&lt;br&gt;allmänt intresse och detta även i fall då vägen tillgodoser en enstaka&lt;br&gt;fastighets behov. Utredningen påpekar särskilt behovet av att fastigheter&lt;br&gt;är tillgängliga för social service av olika slag, räddningstjänst m.m.&lt;br&gt;Regeringen instämmer i denna bedömning, varför frågan om grundlags-&lt;br&gt;enlighet inte behandlas vidare i propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Anslutningsprincipen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nuvarande anslutningsprinciper i anläggnings-&lt;br&gt;lagen skall gälla även för vägföreningar. Systemet med områdesavgräns-&lt;br&gt;ning försvinner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte yttrat sig&lt;br&gt;särskilt i frågan. Lantmäteriverket stöder det resonemang som utred-&lt;br&gt;ningen för och som leder fram till slutsatsen att den nuvarande anslut-&lt;br&gt;ningsprincipen i AL bör räcka för att tillgodose de allmänna intressena av&lt;br&gt;att kunna fa till stånd nödvändiga gemensamhetsanläggningar avseende&lt;br&gt;vägar. Halmstads kommun anser att möjligheten till områdesvisa av-&lt;br&gt;gränsningar för enskild väghållning i tätorter bör övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande system i EVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslutningsprincipen för vägföreningar enligt lagen (1939:608) om en-&lt;br&gt;skilda vägar (EVL) bygger på dels en områdesavgränsning, dels obliga-&lt;br&gt;torisk anslutning. Detta innebär att alla fastigheter som är belägna inom&lt;br&gt;ett geografiskt bestämt område är skyldiga att ingå i vägföreningen.&lt;br&gt;Tanken bakom detta är att vägnätet inom tätbebyggda områden är av be-&lt;br&gt;tydelse för alla fastigheter inom området som utfartsvägar eller för-&lt;br&gt;bindelseleder mellan olika delar inom området. Ett utbyggt enskilt vägnät&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medför vidare nytta for alla fastigheter inom området, oavsett om dessa Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;använder vägarna eller inte, genom att utbyggnad och underhåll i sig&lt;br&gt;leder till en värdestegring för fastigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om anslutningsprincipen enligt 3 kap. EVL bör behållas eller&lt;br&gt;inte har tidigare behandlats av bl.a. väghållningsutredningen i bilagan&lt;br&gt;Enskilda vägar (SOU 1987:26). Man hänvisade då till den ställning som&lt;br&gt;1969 års vägutredning tagit i betänkandet Kommunal och enskild väg-&lt;br&gt;hållning (SOU 1977:12), nämligen att det inte var tillräckligt att låta en-&lt;br&gt;bart väsentlighets- och båtnadsvillkoren enligt anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149, AL) reglera frågan om inrättande av en vägförening eller att&lt;br&gt;anknyta bestämmelserna om en vägförenings omfattning till plansituatio-&lt;br&gt;nen. Väghållningsutredningen delade i huvudsak vägutredningens upp-&lt;br&gt;fattning men framhöll att AL:s regler i de flesta fall var tillräckligt effek-&lt;br&gt;tiva för att tillgodose behovet av en reglering av enskilda vägar. Utred-&lt;br&gt;ningen kunde emellertid inte utesluta att förhållandena ibland var sådana&lt;br&gt;att det fanns fördelar med obligatoriskt deltagande för de fastigheter som&lt;br&gt;ligger inom en gemensamhetsanläggnings verksamhetsområde. Utred-&lt;br&gt;ningen föreslog därför att en motsvarighet till vägföreningsinstitutet&lt;br&gt;skulle föras in i AL under beteckningen områdesanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar, i likhet med EVL-utredningen, att numera&lt;br&gt;endast få vägföreningar nybildas. AL:s regler har fungerat i huvudsak väl&lt;br&gt;i drygt tjugo år för vägar i såväl tätort som glesbygd. Om de dubbla&lt;br&gt;regelsystemen försvinner när EVL upphävs skapas större möjligheter till&lt;br&gt;en rationell hantering för de handläggande myndigheterna och större be-&lt;br&gt;griplighet för fastighetsägarna. En rimlig utgångspunkt för lagstiftning&lt;br&gt;om fastighetssamverkan bör även vara att ändamålet skall tillgodoses&lt;br&gt;med så lite tvångsinslag som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot detta talar att anslutningsprincipen enligt 3 kap. EVL har varit&lt;br&gt;effektiv. Den är enkel att tillämpa för de handläggande myndigheterna&lt;br&gt;även i fall då ett stort antal fastigheter är inblandade eftersom man und-&lt;br&gt;viker avvägningar av den individuella nyttan. Områdesavgränsningen&lt;br&gt;medför att nybildade fastigheter inom vägföreningsområdet automatiskt&lt;br&gt;ansluts till vägföreningen, något som givetvis också gör det enklare för&lt;br&gt;handläggande myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för samhällsbildning och bebyggelseplanering har&lt;br&gt;otvivelaktigt förändrats sedan EVL tillkom. Det handlar numera mindre&lt;br&gt;om framväxt av nya tätorter och mer om utbyggnad och förtätning av&lt;br&gt;dem som redan finns. Utbyggnad och förtätning sker relativt sällan inom&lt;br&gt;en vägförenings område utan det är vanligare att randområdet exploa-&lt;br&gt;teras. Vid fastighetsbildning måste man därför ändå ta ställning till vilka&lt;br&gt;vägar som vägföreningsområdet skall utökas med och hur frågor om&lt;br&gt;iordningställandet av behövliga vägar skall lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det automatiska medlemskapet kan vidare medföra problem när ett&lt;br&gt;färre antal fastigheter skall anslutas till en befintlig vägförening och de&lt;br&gt;nytillträdande vill ha en ny väganslutning. Det blir diskussioner huruvida&lt;br&gt;det är rättvist att alla är med och svarar för kostnaderna för en sådan an-&lt;br&gt;slutning. De gamla medlemmarna brukar inte vara intresserade av att&lt;br&gt;dela på sådana kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat förhållande som i viss mån förtar den positiva effekten av att&lt;br&gt;nybildade fastigheter ansluts med automatik är att det trots allt krävs att&lt;br&gt;vägföreningama på eget initiativ håller sig å jour med förändringar i&lt;br&gt;fastighetsindelningen. Vägföreningama underrättas inte om ändringar i&lt;br&gt;fastighetsindelningen och de flesta är heller inte särskilt aktiva i sin för-&lt;br&gt;valtning. Lämnas dessutom bidrag till väghållningen, har automatiken&lt;br&gt;inte så stor praktisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områdesavgränsning med obligatorisk anslutning har ansetts som en&lt;br&gt;fördel vid en långsam eller successiv exploatering. Enskilda vägar är&lt;br&gt;dock numera inte i större utsträckning än andra anläggningar långtids-&lt;br&gt;projekt. Detta har samband dels med utvecklingen mot detaljplaner för&lt;br&gt;allt mindre områden, dels med att det är vanligt att det vid exploatering&lt;br&gt;upprättas särskilda exploateringsavtal, som effektivt ser till att det nöd-&lt;br&gt;vändiga vägnätet byggs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslutningsprincipen i AL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för inrättande av en gemensamhetsanläggning enligt AL&lt;br&gt;är att sakägarna är överens. Det är den individuella nyttan för varje&lt;br&gt;fastighet som är grunden för deltagande i en gemensamhetsanläggning.&lt;br&gt;Även enligt AL finns emellertid regler om tvångsanslutning, men vissa&lt;br&gt;villkor till skydd för den enskilde måste vara uppfyllda för att en fastig-&lt;br&gt;hetsägare skall bli skyldig att delta i en gemensamhetsanläggning. Dessa&lt;br&gt;villkor är båtnadsvillkoret, opinionsvillkoret och väsentlighetsvillkoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Båtnadsvillkoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 6 § AL far en gemensamhetsanläggning inrättas endast om förde-&lt;br&gt;larna av anläggningen överväger de kostnader och olägenheter som an-&lt;br&gt;läggningen medför. Detta båtnadsvillkor innebär alltså ett krav på att för-&lt;br&gt;bättringar uppnås med anläggningen. Syftet med villkoret är att skydda&lt;br&gt;sakägarna mot ofördelaktiga inve: teringar. Någon typ av kalkyl över an-&lt;br&gt;läggningens lönsamhet måste därför göras. Som fördel räknas varje för-&lt;br&gt;bättring av möjligheterna att använda de fastigheter som deltar i anlägg-&lt;br&gt;ningen. Hänsyn skall däremot inte tas till fastighetsägarens rent person-&lt;br&gt;liga intressen. I allmänhet ökar fastighetsvärdena till följd av sådana för-&lt;br&gt;bättringar som avses. Det är emellertid ingen förutsättning att förbätt-&lt;br&gt;ringen slår igenom på fastighetsvärdet. Fördelar av social natur för såväl&lt;br&gt;fastighetsägare som hyresgäster eller andra brukare skall beaktas. I&lt;br&gt;kalkylens utgiftssida inräknas endast sådant som belastar fastighets-&lt;br&gt;ägaren. Som utgifter räknas inte bara kostnader för utan också arbete till&lt;br&gt;följd av utförande, underhåll och drift. Även förrättningskostnader och&lt;br&gt;fullföljdskostnader skall räknas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Opinionsvillkoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att syftet med att inrätta en gemensamhetsanläggning inte skall mot-&lt;br&gt;verkas har det ansetts olämpligt att inrätta en sådan i strid mot en mer&lt;br&gt;allmän fastighetsägaropinion. 7 § AL innehåller ett opinionsvillkor som&lt;br&gt;innebär att en gemensamhetsanläggning inte får inrättas om fastighets-&lt;br&gt;ägarna och hyresgästerna i de fastigheter som skall delta mera allmänt&lt;br&gt;motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid&lt;br&gt;opinionsprövningen skall deras mening beaktas som har störst nytta av&lt;br&gt;anläggningen. I 7 § andra stycket föreskrivs ett undantag från opinions-&lt;br&gt;villkoret om behovet av en gemensamhetsanläggning är synnerligen&lt;br&gt;angeläget. Ytterst är det det allmänna intresset av en ändamålsenlig&lt;br&gt;markanvändning som motiverar detta undantag (prop. 1973:160 s. 193).&lt;br&gt;Det kan bli aktuellt att tillämpa undantagsbestämmelsen i fråga om en&lt;br&gt;gemensamhetsanläggning som är förutsatt i plan eller som har samband&lt;br&gt;med saneringsföretag. Planmyndighetens uppfattning i fråga om behovet&lt;br&gt;av anläggningen bör tillmätas stor och, som regel, avgörande betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väsentlighetsvillkoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väsentlighetsvillkoret enligt 5 § AL innebär att en gemensamhetsanlägg-&lt;br&gt;ning inte får inrättas for annan fastighet än sådan för vilken det är av&lt;br&gt;väsentlig betydelse att ha del i anläggningen. Med väsentlig betydelse&lt;br&gt;förstås att det avgörande i princip bör vara om det föreligger ett påtagligt&lt;br&gt;behov för fastigheten av att ha tillgång till den nyttighet som gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggningen avser, se prop 1973:160 s. 151 och 152. Kan nyttig-&lt;br&gt;heten inte med samma fordel för fastighetsägaren tillgodoses med en&lt;br&gt;separat anläggning bör det räcka med att konstatera detta för att ett sådant&lt;br&gt;behov skall anses föreligga. Endast om fastighetsägaren kan göra sanno-&lt;br&gt;likt att den separata anläggningen är fördelaktigare för honom och att det&lt;br&gt;finns ekonomiska, tekniska och rättsliga förutsättningar för inrättande av&lt;br&gt;en sådan bör fastigheten lämnas utanför gemensamhetsanläggningen.&lt;br&gt;Enligt 16 § första stycket AL kan fastighetsägaren medge anslutning trots&lt;br&gt;att väsentlighetsvillkoret inte är uppfyllt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beaktandet av allmänna intressen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områdesavgränsning med obligatorisk anslutning anses ge möjlighet att i&lt;br&gt;större utsträckning beakta allmänna intressen än vad AL:s anslutnings-&lt;br&gt;princip gör. Som nyss framhållits finns det emellertid tvångsinslag även i&lt;br&gt;AL. I praktiken torde skillnaden mellan de två systemen inte vara särskilt&lt;br&gt;stor. När områdesavgränsningen för en vägförening skall göras ligger i&lt;br&gt;allmänhet en bedömning av fastigheternas individuella nytta till grund&lt;br&gt;för denna. Omvänt görs vid en anläggningsförrättning normalt en båt-&lt;br&gt;nadsavgränsning som underlag för en bedömning av den individuella&lt;br&gt;nyttan, varvid anläggningen anses vara av väsentlig betydelse för de&lt;br&gt;fastigheter som ligger innanför båtnadsgränsen. Det bör också påpekas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att möjligheten att beakta allmänna intressen vid prövningen av gemen- Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;samhetsanläggningar har ökat genom de ändringar som gjordes i AL i&lt;br&gt;samband med tillkomsten av PBL. Särskilt gäller detta om de allmänna&lt;br&gt;intressena har kommit till uttryck i planer. Vid prövningen av båtnads-&lt;br&gt;villkoret skall större hänsyn tas till den sociala båtnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten till sektionsindelning gör att även med AL:s anslutnings-&lt;br&gt;princip gemensamhetsanläggningar kan inrättas på ett flexibelt sätt så att&lt;br&gt;vägarna inom området har förbindelse med varandra även om behovet av&lt;br&gt;kommunikation mellan vägarna i normala fall inte är stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att de allmänna intressena i tillräcklig utsträckning är&lt;br&gt;tillgodosedda genom anslutningsprincipen i AL. Väsentlighetsvillkoret&lt;br&gt;utgör knappast något reellt hinder mot att inrätta nödvändiga gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggningar avseende vägar. Även om man inte helt kan bortse från&lt;br&gt;de svårigheter som kan vara förenade med prövningen av varje fastighets&lt;br&gt;individuella nytta av en väganläggning överväger enligt regeringens upp-&lt;br&gt;fattning de förenklingsmöjligheter som det innebär att ha endast en an-&lt;br&gt;slutningsprincip. Nuvarande anslutningsprinciper i AL bör därför lämnas&lt;br&gt;oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan systemet med områdesavgränsningen går det inte att ha auto-&lt;br&gt;matiskt verkande regler om anslutning vid ändringar i fastighetsin-&lt;br&gt;delningen, vilket innebär en viss nackdel. Detta behandlas i avsnitt 9.4.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Principen för kostnadsfördelning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Andelstal skall även beträffande enskilda vägar&lt;br&gt;bestämmas enligt den nyttoprincip som kostnadsfördelningen i anlägg-&lt;br&gt;ningslagen bygger på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm, Lantmäteriverket,&lt;br&gt;Kommunförbundet och Skogsägarnas Riksförbund har tillstyrkt utred-&lt;br&gt;ningens förslag. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att regler om auto-&lt;br&gt;matisk verkan på andelstalen vid förändring i deltagande fastighets nytta&lt;br&gt;av vägförenings väg är så betydelsefulla att möjligheterna att bibehålla&lt;br&gt;en sådan automatik bör studeras ytterligare. Halmstads kommun av-&lt;br&gt;styrker utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vägföreningar fördelas kostnaderna normalt efter fastigheternas taxe-&lt;br&gt;ringsvärden. Andelstalen är alltså rörliga genom att de påverkas av änd-&lt;br&gt;ringar i taxeringsvärdena. En undantagsregel, som är tänkt att användas&lt;br&gt;restriktivt, medger att taxeringsvärdena ersätts med en annan norm om&lt;br&gt;den innebär en lämpligare fördelning av kostnaderna. Normen måste&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna tillämpas under växlande förhållanden med avseende på fastig- Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;hetsindelningen och bebyggelsen inom området, dvs. den skall vara&lt;br&gt;automatiskt verkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna för kostnadsfördelning har utformats mot bakgrund av att det&lt;br&gt;som regel ingår ett stort antal fastigheter i en vägförening och i avsikt att&lt;br&gt;undvika ständig upprepning av förrättningsförfarandet. Uppskattningen&lt;br&gt;av den omfattning som fastigheterna använder vägnätet skulle bli osäker.&lt;br&gt;Trafikintensiteten anses inte ha samma betydelse i ett tätbebebyggt sam-&lt;br&gt;hälle eftersom vägnätet där är en nödvändig förutsättning för samhälls-&lt;br&gt;bildningen. Vägnätet anses medföra en allmän värdehöjning för alla&lt;br&gt;fastigheter inom vägföreningsområdet. Tankarna bakom kostnadsfördel-&lt;br&gt;ningen är således desamma som bakom anslutningsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta vägföreningar används taxeringsvärdet som norm för an-&lt;br&gt;delstalen och generellt sett har möjligheten till avvikelser utnyttjats så&lt;br&gt;restriktivt som förarbetena förutsatte. Utredningsarbetet har dock visat att&lt;br&gt;det finns regionala skillnader. När fasta andelstal används innebär det&lt;br&gt;ofta att andelstalet sätts lika för samtliga fastigheter i vägföreningen. Det&lt;br&gt;förekommer också att fasta andelstal för småhus baserar sig på fastig-&lt;br&gt;hetens användningssätt, fritids- eller permanentboende. En annan metod&lt;br&gt;som används är att grunden för beräkning av andelstalen bestäms utifrån&lt;br&gt;en sammanvägning med en fast del i botten och i övrigt en rörlig del som&lt;br&gt;har anknytning till taxeringsvärdet. Ett exempel kan vara att 80 procent&lt;br&gt;av kostnaderna för föreningens väghållning fördelas lika mellan fastig-&lt;br&gt;heterna. Detta utgör grundandelama. Resterande 20 procent av kostna-&lt;br&gt;derna fördelas efter fastigheternas taxeringsvärden. För att inte&lt;br&gt;proportionen mellan den fasta och den rörliga delen skall ändras på grund&lt;br&gt;av inflation och höjda taxeringsvärden kan grundandelen beräknas med&lt;br&gt;utgångspunkt i det genomsnittliga taxeringsvärdet. Hur bra en sådan&lt;br&gt;sammanvägning fungerar beror på förhållandet mellan den fasta och den&lt;br&gt;rörliga delen. Det går dessvärre knappast att dra några generella slut-&lt;br&gt;satser utan normen måste anpassas till omständigheterna i det enskilda&lt;br&gt;fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att använda taxeringsvärdet som norm för andelstal anses som relativt&lt;br&gt;enkelt. Med taxeringsvärdet som hu\ udregel blir förrättningskostnaderna&lt;br&gt;vid bildandet av en anläggning lägre än om grunderna för fördelning&lt;br&gt;skall bestämmas vid förrättningen. När sådana ändrade förhållanden in-&lt;br&gt;träffar som påverkar taxeringsvärdet sker en automatisk anpassning av&lt;br&gt;andelstalen, t.ex. om en obebyggd fastighet blir bebyggd. Taxerings-&lt;br&gt;värdet för ett småhus påverkas emellertid även av andra, för kostnadsför-&lt;br&gt;delningen ganska irrelevanta faktorer, t.ex. storlek, ålder och standard.&lt;br&gt;Taxeringsvärdena tar vidare i stor utsträckning hänsyn till åldem på be-&lt;br&gt;byggelsen. Nybyggda mindre permanentbostäder kan fa dubbelt så höga&lt;br&gt;vägavgifter som den äldre bebyggelsen och detta upplevs inte som rätt-&lt;br&gt;vist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Taxeringsvärdena kan även orsaka andra skevheter i kostnadsfördel-&lt;br&gt;ningen. Ett ofta förbisett problem i vägföreningama är att taxeringsen-&lt;br&gt;heten kan vara större än den fastighet eller den del av fastigheten som&lt;br&gt;ingår i vägföreningen och för detta förhållande görs det långt ifrån alltid&lt;br&gt;nödvändi ga j usteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen för kostnadsfördelning i anläggningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anläggningslagen (1973:1149, AL) skiljer man på kostnadsfördelning&lt;br&gt;för anläggningens utförande och för dess underhåll och drift. Grunderna&lt;br&gt;för anläggningens utförande skall enligt 15 § första stycket i princip be-&lt;br&gt;stämmas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta fastig-&lt;br&gt;heten har av anläggningen. Till skillnad från andelstalen i 3 kap. lagen&lt;br&gt;(1939:608) om enskilda vägar (EVL) fördelas kostnaderna efter andelstal&lt;br&gt;som bestäms vid anläggningsförrättning och inte förändras annat än&lt;br&gt;genom nytt beslut, s.k. fasta andelstal. Det har betydelse framför allt vid&lt;br&gt;ändrade förhållanden. Fördelningsgrunden i AL utgår från att antalet an-&lt;br&gt;slutna fastigheter inte är så stort och att det inte ofta sker förändringar&lt;br&gt;som innebär att det krävs en ny förrättning för att bestämma andelstalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta fall är det möjligt att bestämma nyttan med en enkel båt-&lt;br&gt;nadskalkyl. Dörren har dock lämnats öppen för att ta hänsyn till andra&lt;br&gt;faktorer när det är svårt att fastställa nyttan. Bedömningen kan t.ex. base-&lt;br&gt;ras på i vilken utsträckning en anläggning faktiskt används eller den be-&lt;br&gt;räknade användningen. I det senare fallet blir det ju fråga om samma an-&lt;br&gt;delstal för utförande och drift. Inget hindrar i och för sig att de taxerings-&lt;br&gt;värden som gällde vid förrättningen används som norm i de fall nyttan av&lt;br&gt;anläggningen anses på ett rättvisande sätt svara mot dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för anläggningens drift och underhåll skall enligt 15 §&lt;br&gt;andra stycket AL i princip bestämmas efter vad som är skäligt med hän-&lt;br&gt;syn främst till den omfattning i vilken fastigheterna beräknas använda&lt;br&gt;anläggningen. Även för driftkostnaderna finns det alltså utrymme att&lt;br&gt;beakta andra faktorer än den beräknade användningen. Den vanligaste&lt;br&gt;metoden att bestämma den beräknade användningen utgår från trafik-&lt;br&gt;mängden och väglängden, den kallas tonkilometermetoden. Metoden&lt;br&gt;innebär att trafikmängden i ton multipliceras med väglängden uttryckt i&lt;br&gt;kilometer. Trafikmängden bestäms efter schablonvärden för permanent-&lt;br&gt;bostad, fritidsbostad, interna jordbrukstransporter, företagsutfart från&lt;br&gt;jordbruk osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De normer för andelstal som tillämpas enligt AL tar vanligen hänsyn&lt;br&gt;ti 1 den tradition som finns på platsen även om nyttoaspekten alltid ligger&lt;br&gt;i botten. Det tas stor hänsyn till trafikbelastningen när andelstalen för&lt;br&gt;kommunala fastigheter, såsom daghem och sportanläggningar, skall be-&lt;br&gt;stämmas. När nyttan och den beräknade användningen bestäms skall&lt;br&gt;endast stadigvarande förhållanden som hänger samman med fastighetens&lt;br&gt;utnyttjande för sitt ändamål beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 AL finns möjlighet till s.k. sektionsindelning. Det uppfattas ofta som&lt;br&gt;orättvist att fastighetsägare som redan bekostat utbyggnaden av sitt väg-&lt;br&gt;nät skall behöva delta i utbyggnaden av andra vägar som har lägre stan-&lt;br&gt;dard. I vägföreningar har man ansett det vara nödvändigt att utesluta&lt;br&gt;vissa vägar tills vidare i avvaktan på att upprustning sker. Genom möj-&lt;br&gt;ligheten till sektionsindelning kan andelstalen varieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens överväganden angående taxeringsvärdena som andelstal Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om kostnaden för enskild väghållning relativt sett är liten i jäm-&lt;br&gt;förelse med t.ex. fastighetsskatten är det viktigt att grunden för kostnads-&lt;br&gt;fördelningen bygger på en lämplig avvägning mellan rättvisa och enkel-&lt;br&gt;het. Annars finns det risk för att systemet med enskild väghållning inte&lt;br&gt;fungerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte något egentligt belägg för det grundläggande antagandet&lt;br&gt;att nyttan i betydelsen värdeökningen är proportionell mot taxerings-&lt;br&gt;värdena. Det kan likaväl förhålla sig så att väganläggningen ökar varje&lt;br&gt;fastighets värde med ungefär lika stort belopp. Förutsatt att det inte anses&lt;br&gt;lämpligt att kostnadsfördelningen i en gemensamhetsanläggning fungerar&lt;br&gt;som en skatt försvinner därmed den teoretiska grunden för att använda&lt;br&gt;taxeringsvärdena som norm för andelstalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser det inte heller av andra skäl motiverat att använda&lt;br&gt;taxeringsvärdena som norm. För stora exploateringsområden som har en&lt;br&gt;blandad fasti ghetssammansättning av småhus, industrier och övriga&lt;br&gt;fastigheter innebär användningen av taxeringsvärdena visserligen att ny-&lt;br&gt;tillkommande fastigheter automatiskt far ett andelstal men någon bra&lt;br&gt;mätare av nyttan eller ens den ekonomiska bärkraften är taxeringsvärdet&lt;br&gt;sällan under dessa förhållanden. Industrifastigheter kan vara stora arbets-&lt;br&gt;platser men ha låga taxeringsvärden. Fastigheter som bedriver särskild&lt;br&gt;näringsverksamhet t.ex. buss- eller taxirörelse kan ha större nytta av&lt;br&gt;vägarna än vad taxeringsvärdena motsvarar. Ett annat problem är att&lt;br&gt;taxeringsvärdet för kommunens fastigheter i allmänhet inte är jämförbara&lt;br&gt;med andra fastigheter. Normalt alstrar de mer trafik än andra fastigheter&lt;br&gt;och över huvud taget tar inte taxeringsvärdena hänsyn till att en fastighet&lt;br&gt;på grund av näringsverksamhet kan alstra mer och tyngre trafik. En&lt;br&gt;annan svaghet är att för fastigheter som saknar taxeringsvärde, t.ex.&lt;br&gt;skolor och daghem, särskilda andelstal ändå måste bestämmas. Dessa&lt;br&gt;andelstal bör helst bestämmas så att de följer framtida förändringar i&lt;br&gt;taxeringsvärdenivån, annars krävs det ett nytt beslut när ändring inträffar.&lt;br&gt;Införandet av rullande fastighetstaxeringar kommer dessutom innebära&lt;br&gt;att det blir administrativt krångligare att använda taxeringsvärdet som&lt;br&gt;andelstal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principerna för kostnadsfördelning i AL är naturliga från teoretiska ut-&lt;br&gt;gångspunkter. I typiska småhusområden såsom områden med fritidsbe-&lt;br&gt;byggelse eller permanentbebyggelse av enfamiljshus är det vanligt att&lt;br&gt;majoriteten vill ha fast och lika kostnadsfördelning för samtliga fastig-&lt;br&gt;heter. Utredningsarbetet har bekräftat att inga större olägenheter uppstår&lt;br&gt;när sådana andelstal tillämpats för enskilda vägar inom tätare bebyggelse.&lt;br&gt;I många fall har dessa upplevts som mer rättvisa än andelstal som baserar&lt;br&gt;sig på taxeringsvärden. Fasta och lika andelstal ger enklare administra-&lt;br&gt;tiva rutiner, samtliga fastigheter kan debiteras ett och samma belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tätorter skulle det i princip vara tänkbart vid inrättande av en gemen-&lt;br&gt;samhetsanläggning för vägar att ta som utgångspunkt att vägnätet ger lika&lt;br&gt;stor nytta för samtliga fastigheter som ingår i väganläggningen, i varje&lt;br&gt;fall om fastigheterna är ungefär lika stora och har likartad användning.&lt;br&gt;Den individuella prövningen bör emellertid behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är bebyggelsen differentierad måste hänsyn tas till dessa förhållanden&lt;br&gt;när andelstalen bestäms. Det går inte att bortse från att det föreligger&lt;br&gt;skillnader mellan att uppskatta nytta eller användningen i en samfällighet&lt;br&gt;där det ingår få fastigheter och i en stor samfällighet inom tätbebebyggt&lt;br&gt;område. Det är självklart lättare i det förra fallet att bestämma nyttan med&lt;br&gt;hjälp av t.ex. väglängd och trafikmängd. I ett tätbebyggt område kan det&lt;br&gt;vara svårt att göra individuella beräkningar av vilka vägar eller&lt;br&gt;vägsträckor och vilken mängd trafik och av vilken typ som varje enskild&lt;br&gt;fastighet alstrar. Även med de förenklade metoder som finns kan dock&lt;br&gt;andelstalet bestämmas på ett mer nyanserat sätt med&lt;br&gt;kostnadsfördelningsprincipen i AL än med hjälp av taxeringsvärdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fungerande system bör inte vara alltför starkt kopplat till ett behov&lt;br&gt;av omprövningsforrättningar. Om samfällighetema inte vill eller anser&lt;br&gt;sig ha råd att betala förrättningskostnaderna finns risken att de underlåter&lt;br&gt;att låta justera andelstalen trots att ändrade förhållanden inträffar. Följden&lt;br&gt;kan bli fler oregistrerade överenskommelser eller minskad rättvisa vid&lt;br&gt;kostnadsfördelningen. Däremot bör vissa möjligheter att på annat sätt&lt;br&gt;ändra andelstalen med viss automatik införas så att systemet blir flexib-&lt;br&gt;lare när ändrade förhållanden med avseende på bebyggelsens använd-&lt;br&gt;ningssätt inträffar. Frågan behandlas i avsnitt 9.2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Ändrade förhållanden&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;9.1 Allmänt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för en gemensamhetsanläggning enligt lagen&lt;br&gt;(1939:608) om enskilda vägar (EVL) eller anläggningslagen (1973:1149,&lt;br&gt;AL) kan ha ändrats sedan den inrättades. Fastighetsindelningen kan ha&lt;br&gt;ändrats liksom en fastighets användningssätt, t.ex. när fritidsboende&lt;br&gt;övergår till permanentboende eller när industriell verksamhet eller jord-&lt;br&gt;bruksdrift inrättas. Nya bostadsområden kan tillkomma i anslutning till&lt;br&gt;gemensamhetsanläggningen med önskemål från de boende om del-&lt;br&gt;tagande. Nya intressenter kan naturligtvis ha andra krav på hur anlägg-&lt;br&gt;ningen skall vara inrättad, t.ex. i fråga om anläggningens standard.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln enligt såväl EVL som AL är att anpassning av en anlägg-&lt;br&gt;ning till ändrade förhållanden kräver ny förrättning. För vägföreningar&lt;br&gt;finns emellertid en särskild reglering som innebär en automatisk anpass-&lt;br&gt;ning till ändrad fastighetsindelning. Nybildade fastigheter inom vägföre-&lt;br&gt;ningens område ansluts automatiskt till föreningen. Och om andelstalen&lt;br&gt;enligt huvudregeln i 76 § EVL är knutna till taxeringsvärdena, medför&lt;br&gt;sådana ändrade förhållanden som avspeglar sig i taxeringsvärdet auto-&lt;br&gt;matiskt att andelstalen ändras. I övrigt gäller enligt 85 § första stycket&lt;br&gt;EVL att en särskild omprövning kan ske vid ändrade förhållanden, i all-&lt;br&gt;mänhet vid en ny förrättning. Om det inte krävs någon omfattande utred-&lt;br&gt;ning kan länsstyrelsen avgöra frågan utan förrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även enligt AL finns möjlighet till ändring av vad som tidigare be-&lt;br&gt;stämts om ändrade förhållanden har inträtt. Vid ändringar i fastighetsin-&lt;br&gt;delningen sker sådana ändringar med viss automatik. Om en fastighet&lt;br&gt;som ingår i en gemensamhetsanläggning sammanläggs med en annan&lt;br&gt;fastighet kommer enligt 41 § AL andelstalet automatiskt att överföras på&lt;br&gt;den nybildade fastigheten. Den tidigare fastighetens skyldigheter mot&lt;br&gt;övriga delägare övergår på den nybildade fastigheten. Vidare kan del-&lt;br&gt;ägarna enligt 43 § AL träffa överenskommelse i saken. En sådan över-&lt;br&gt;enskommelse skall godkännas av lantmäterimyndigheten och far då&lt;br&gt;samma verkan som beslut vid en ny förrättning. Godkännande far lämnas&lt;br&gt;bara om det är uppenbart att överenskommelsen inte strider mot AL. I&lt;br&gt;övrigt finns enligt AL för närvarande inga lagliga möjligheter att t.ex.&lt;br&gt;ansluta en ny fastighet eller ändra andelstal annat än efter en ny förrätt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 35 § AL kan omprövning ske endast om de ändrade förhållan-&lt;br&gt;dena väsentligt inverkar på anläggningsfrågan eller om vid den ur-&lt;br&gt;sprungliga förrättningen bestämts att frågan far omprövas efter en viss tid&lt;br&gt;eller om det i annat fall framkommit ett klart behov av omprövning. Vid&lt;br&gt;omprövning far inte beslutas om sådan ändring i delägarkretsen att&lt;br&gt;väsentlig olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den automatik med vilken ändrade förhållanden i vissa fall beaktas&lt;br&gt;enligt 3 kap. EVL är till stor del en funktion av hur verksamhetsområde&lt;br&gt;och andelstal bestämts enligt den lagen. De regler i AL som är avsedda&lt;br&gt;att klara av förändringsbehov är i praktiken inte tillräckliga. Många av de&lt;br&gt;anpassningar som skulle behöva göras till följd av ändrade förhållanden&lt;br&gt;kommer inte till stånd. Förrättningskostnaderna utgör sannolikt det&lt;br&gt;största hindret mot i och för sig befogade omprövningar. Resultatet kan&lt;br&gt;bli att det med tiden uppkommer orättvisa mellan fastighetsägarna eller&lt;br&gt;att man tillgriper olika former av privata lösningar som avviker från för-&lt;br&gt;rättningsbesluten. Det bör därför övervägas om det inte skulle kunna gå&lt;br&gt;att möta ändrade förhållanden på ett enklare sätt än vad som för när-&lt;br&gt;varande är fallet enligt AL.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.2 Anpassning av andelstal&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vid stadigvarande förändringar i fastighets an-&lt;br&gt;vändningssätt skall andelstalet kunna anpassas i enlighet med föreskrifter&lt;br&gt;som angivits i anläggningsbeslutet. När de ändrade förhållandena in-&lt;br&gt;träffat skall styrelsen för samfallighetsföreningen besluta att det nya an-&lt;br&gt;delstalet skall tillämpas. Uppgift om styrelsens beslut skall införas i&lt;br&gt;fastighetsregistret. Styrelsens beslut far ej överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens med det&lt;br&gt;undantaget att utredningen föreslagit att styrelsens beslut om nytt an-&lt;br&gt;delstal får tillämpas oberoende av om registrering i fastighetsregistret&lt;br&gt;skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Fastighetsdomstolen vid Falu tingsrätt anser att&lt;br&gt;styrelsens beslut om nytt andelstal inte bör fa registreras innan tiden för&lt;br&gt;att väcka talan mot föreningen gått ut eller lagakraftägande dom före-&lt;br&gt;ligger. Fastighetsdomstolen vid Vänersborgs tingsrätt avstyrker av rätts-&lt;br&gt;säkerhetsskäl utredningens forslag. I andra hand bör en ordning väljas&lt;br&gt;där beslut om ändring av andelstal fattas av föreningsstämman. Fastig-&lt;br&gt;hetsdomstolen vid Härnösands tingsrätt tillstyrker utredningens förslag&lt;br&gt;med de undantagen att beslutet om ändring av andelstalet bör fattas av&lt;br&gt;föreningsstämman och att de ändrade andelstalen inte far tillämpas förrän&lt;br&gt;registrering skett. Skogsstyrelsen påpekar bl.a. att det i mer komplicerade&lt;br&gt;fall föreligger stor risk för godtyckliga bedömningar när samfallighetens&lt;br&gt;styrelse skall tolka och tillämpa de i anläggningsbeslutet angivna före-&lt;br&gt;skrifterna. Lantmäterimyndigheten i Värmlands län och Riksförbundet&lt;br&gt;för enskild väghållning tillhör de remissinstanser som anser att styrelsens&lt;br&gt;beslut om ändrat andelstal inte bör fa tillämpas innan registrering skett.&lt;br&gt;Villaägarnas Riksförbund anser att lantmäterimyndighetens registrering&lt;br&gt;bör betraktas som beslutet om ändring av andelstal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Automatisk anpassning av andels-&lt;br&gt;talen bygger på en i förväg bestämd norm som kan tillämpas vid&lt;br&gt;växlande förhållanden med avseende på fastighetsindelning och be-&lt;br&gt;byggelse. Behovet av automatisk anpassning av andelstalen för enskilda&lt;br&gt;vägar torde vara störst i tätbebyggda områden med ett stort antal fastig-&lt;br&gt;heter med heterogen sammansättning, t.ex. i småhusområden med&lt;br&gt;blandad åldersstruktur eller vid blandning av en- och flerfamiljshus. I&lt;br&gt;området kan vidare finnas insprängda fastigheter som används för&lt;br&gt;industri- eller handelsändamål eller små skogsskiften i yttergränsen av&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken används vissa normer for andelstal. Som exempel kan&lt;br&gt;nämnas att andelstalet för obebyggda fastigheter höjs från t.ex. 0,3 till&lt;br&gt;1 fr.o.m. det år då fastigheten blir bebyggd. Enligt en liknande modell&lt;br&gt;som ofta används vid vägforrättningar klassificeras fastigheterna med&lt;br&gt;hänsyn till användningssätt. För varje användningssätt bestäms olika&lt;br&gt;normtal för permanentbostäder, fritidsbostäder, jordbruks- resp,&lt;br&gt;skogsfastigheter. Normtalet kombinerat med en väglängd ger andelstalet.&lt;br&gt;Det finns alltså modeller for olika förhållanden som har visat sig fungera&lt;br&gt;bra och har stor acceptans hos delägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De andelstal som bestäms vid förrättningen är en funktion av flera&lt;br&gt;olika förhållanden. Ofta är det möjligt att vid en anläggningsforrättning&lt;br&gt;konstatera hur andelstalet for en fastighet skall ändras t.ex. när ett hus&lt;br&gt;uppförs på en obebyggd tomt eller vid övergång från fritidsboende till&lt;br&gt;åretruntboende. Om det redan i anläggningsbeslutet ges föreskrifter om&lt;br&gt;vilket andelstal som skall gälla om förhållandena ändras på visst sätt kan&lt;br&gt;regeringen inte se något hinder mot att, när förändringen inträffar, sam-&lt;br&gt;falligheten får möjlighet att fatta beslut i saken utan att någon ompröv-&lt;br&gt;ningsförrättning behöver hållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En modell som den skisserade måste bygga på att det skall vara fråga&lt;br&gt;om förändringar anknutna till fastighetens användningssätt oberoende av&lt;br&gt;ägarförhållande. Det måste vidare vara fråga om stadigvarande föränd-&lt;br&gt;ringar. Dessutom bör gälla att anläggningen förvaltas av en samfällig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetsförening. Befogenheten att pröva om förhållandena har ändrats på det&lt;br&gt;sätt som anges i anläggningsbeslutet innebär i praktiken endast verk-&lt;br&gt;ställighet av lantmäterimyndighetens tidigare meddelade föreskrifter.&lt;br&gt;Tillräckliga skäl att underställa beslutet föreningsstämman kan därför&lt;br&gt;inte anses föreligga utan beslutet bör kunna fattas av styrelsen för sam-&lt;br&gt;fallighetsföreningen. Ändringen genomförs då genom att styrelsen till-&lt;br&gt;lämpar det nya andelstalet vid upprättandet av debiteringslängden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen skall underrätta berörda fastighetsägare och lantmäterimyn-&lt;br&gt;digheten om beslutet. Genom registrering av beslutet hos myndigheten&lt;br&gt;kan intressenter, t.ex. spekulanter på fastigheten, få upplysning om att ett&lt;br&gt;ändrat andelstal kommer att tillämpas vid nästa uttaxering. Registrering&lt;br&gt;bör vara en förutsättning för att beslutet skall fa tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär att förvaltningsuppgift överlämnas till styrel-&lt;br&gt;sen. Såsom redan tidigare påpekats inskränker sig styrelsens befogenhet&lt;br&gt;härvidlag i princip enbart till ett konstaterande av att de ändrade för-&lt;br&gt;hållanden som angetts i anläggningsbeslutet inträffat. Det finns därför&lt;br&gt;inte tillräcklig anledning att medge att beslutet far överklagas. Den som&lt;br&gt;är missnöjd med det nya andelstalet och den därav föranledda ändrade&lt;br&gt;uttaxeringen bör i stället få väcka talan mot föreningen hos fastighets-&lt;br&gt;domstolen enligt 46 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfallig-&lt;br&gt;heter (SFL), dvs. på samma sätt som annars gäller när någon är missnöjd&lt;br&gt;med uttaxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att bestämmelser enligt det anförda införs i en ny&lt;br&gt;24a§.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.3 Slitageersättning vid tillfälligt ökad användning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ägare av fastighet som deltar i en gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggning som avser väg och som tillfälligt använder anläggningen i&lt;br&gt;väsentligt större omfattning än som får anses svara mot fastighetens an-&lt;br&gt;delstal för driftkostnaderna, skall utge skälig ersättning till samfällig-&lt;br&gt;heten för uppkomna merkostnader i anledning av den ökade använd-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Fastighetsdomstolen vid Falu tingsrätt, Fastig-&lt;br&gt;hetsdomstolen vid Vänersborgs tingsrätt och Fastighetsdomstolen vid&lt;br&gt;Härnösands tingsrätt anser att det bör anges att den föreslagna ersätt-&lt;br&gt;ningsskyldigheten skall bestämmas till skäliga merkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det förekommer att en fastighet som&lt;br&gt;ingår i en vägförening eller en gemensamhetsanläggning för vägar har&lt;br&gt;behov av att tillfälligt använda vägen i större utsträckning än som svarar&lt;br&gt;mot fastighetens andelstal. Som exempel kan nämnas pågående bygg-&lt;br&gt;nadsarbeten på fastigheten eller ett vägbygge som medför behov av tunga&lt;br&gt;transporter. En större skogsavverkning kan tillfälligt belasta vägarna i&lt;br&gt;avsevärt större omfattning än normalt. Tillfällig uthyrning av en jord-&lt;br&gt;bruksfastighets ekonomibyggnader som lager- eller industrilokaler före-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer. Frågan kan också bli aktuell när en ny näringsverksamhet&lt;br&gt;startar, t.ex. en verkstad, affär eller restaurant som genererar ökad trafik,&lt;br&gt;och man inte kan säga säkert hur varaktig den nya verksamheten blir.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varken EVL, bortsett från skogsvägar, eller AL ger möjlighet att ta ut&lt;br&gt;ersättning av de fastigheter som deltar i väganläggningen och tillfälligt&lt;br&gt;använder vägen i större omfattning än som svarar mot fastighetens an-&lt;br&gt;delstal. Frågan om denna form av slitageersättning bör kunna tas ut eller&lt;br&gt;inte har behandlats tidigare. Vägutredningen föreslog som komplement&lt;br&gt;till bestämmelserna om kostnadsfördelningen en bestämmelse om sär-&lt;br&gt;skild ersättning i vissa fall för fastighet som ingår i en vägförening. Av-&lt;br&gt;sikten var att öppna en möjlighet att genom särskild ersättning täcka&lt;br&gt;merkostnader när en fastighet tillfälligt har ett ökat behov av vägarna&lt;br&gt;(SOU 1977:12 s. 33, 198 och 199). Även Väghållningsutredningen före-&lt;br&gt;slog en liknande bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken kan det i vissa fall vara svårt att exakt avgöra när en väg&lt;br&gt;används i större omfattning än som svarar mot fastighets andelstal för&lt;br&gt;driftkostnaderna, eftersom beräkningsunderlaget för bestämmandet av&lt;br&gt;andelstalet sällan redovisas. Dessutom ligger det i sakens natur att den&lt;br&gt;faktiska användningen varierar i tiden i jämförelse med den beräknade&lt;br&gt;användningen. Regeringen anser ändå att det i vissa fall, såsom t.ex. i&lt;br&gt;ovan angivna situationer, är rimligt att ersättning skall kunna utgå utöver&lt;br&gt;det fastställda andelstalet. Ersättningen bör dock begränsas till fall där&lt;br&gt;vägen används i väsentligt större omfattning än som får anses svara mot&lt;br&gt;fastighetens andel av driftkostnaderna. En sådan bestämmelse bör skapa&lt;br&gt;förutsättningar för att komma till rätta med de problem som uppkommer&lt;br&gt;när den tillfälligt ändrade användningen leder till ett onormalt slitage&lt;br&gt;eller skador på vägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att en ny bestämmelse införs i AL som&lt;br&gt;innebär att om en fastighet som deltar i en gemensamhetsanläggning till-&lt;br&gt;fälligt använder vägen i väsentligt större omfattning än vad som far anses&lt;br&gt;svara mot fastighetens andelstal, är fastighetens ägare skyldig att ersätta&lt;br&gt;samfälligheten de kostnader som uppkommer till följd av den ändrade&lt;br&gt;användningen. Ersättningsskyldigheten är således begränsad till mer-&lt;br&gt;kostnads ma och den bör bestämmas efter en skälighetsbedömning i varje&lt;br&gt;enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.4 Omprövning vid fastighetsbildning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lantmäterimyndigheten ges befogenhet att i sam-&lt;br&gt;band med fastighetsbildningsförrättning besluta att en nybildad eller om-&lt;br&gt;bildad fastighet skall anslutas till befintlig gemensamhetsanläggning .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna som yttrat sig över&lt;br&gt;frågan har motsatt sig förslaget. Vissa, såsom Vägverket, efterlyser vid-&lt;br&gt;gade möjligheter att träffa överenskommelser vid ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En anläggningsfråga kan prövas&lt;br&gt;gemensamt med en fastighetsbildningsåtgärd. Anläggningsbeslutet far då&lt;br&gt;tas upp i fastighetsbildningsbeslutet, 24 § tredje stycket AL. I vissa fall&lt;br&gt;får lantmäterimyndigheten i samband med en fastighetsbildningsförrätt-&lt;br&gt;ning förordna om prövning enligt AL, 9 kap. 1 § tredje stycket och 7 §&lt;br&gt;andra stycket fastighetsbildningslagen (1970:988, FBL). Någon bestäm-&lt;br&gt;melse om att även omprövning far ske i motsvarande situationer finns&lt;br&gt;emellertid inte, bortsett från det fallet att en fastighet som är ansluten till&lt;br&gt;en gemensamhetsanläggning delas. Fastighetens skyldigheter mot övriga&lt;br&gt;delägare får då enligt 42 § fördelas genom beslut vid fastighetsbildnings-&lt;br&gt;förrättningen. Fördelningen har karaktär av provisorium och skall inte&lt;br&gt;räknas med vid prövningen av om ändrade förhållanden inträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avstyckning av en fastighet kan det visa sig att den avstyckade&lt;br&gt;delen har behov av att delta i en gemensamhetsanläggning som&lt;br&gt;stamfastigheten inte varit ansluten till. Motsvarande behov kan visa sig i&lt;br&gt;samband med klyvning eller fastighetsreglering. Anslutning av den nya&lt;br&gt;fastigheten kan då ske antingen efter överenskommelse enligt 43 § AL&lt;br&gt;eller, om en sådan inte träffas, efter en särskild omprövningsförrättning&lt;br&gt;om någon begär en sådan. I praktiken händer tämligen ofta att frågan om&lt;br&gt;fastighetens anslutning inte blir föremål för vare sig godkänd överens-&lt;br&gt;kommelse eller beslut. Formellt har då den nya fastigheten inte någon rätt&lt;br&gt;att använda anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl från handläggningssynpunkt som från synpunkten av ordning&lt;br&gt;och reda i fastighetsförhållandena skulle det vara en fördel, om lantmäte-&lt;br&gt;rimyndigheten var skyldig att i samband med fastighetsbildningsförrätt-&lt;br&gt;ningen också ta upp frågan om anslutning till prövning. Anslutningen i&lt;br&gt;och för sig innebär i allmänhet inte någon ökad belastning på övriga del-&lt;br&gt;ägare, varför dessa kan representeras av samfällighetsföreningen genom&lt;br&gt;dess styrelse (jfr avsnitt 13). Finner lantmäterimyndigheten att fastig-&lt;br&gt;heten skall anslutas skall den också bestämma andelstal och eventuell&lt;br&gt;ersättning enligt 37 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problem kan emellertid uppkomma när det gäller att bestämma an-&lt;br&gt;delstal. Föreningen kanske inte har något väl fungerande system för an-&lt;br&gt;delstalen och det kan visa sig att det av den anledningen inte går att sätta&lt;br&gt;ett rättvist andelstal för den nytillträdande fastigheten. Kan andelstal inte&lt;br&gt;bestämmas i samband med fastighetsbildningsförrättningen, bör beslut&lt;br&gt;om anslutning inte heller meddelas i det sammanhanget. Kan inte någon&lt;br&gt;överenskommelse träffas och godkännas, far i stället delägarna eller&lt;br&gt;någon av dem ta initiativ till en omprövning av andelstalen. Beslut om&lt;br&gt;anslutning och andelstal för den nya fastigheten kan då fattas i samband&lt;br&gt;med omprövningsförrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet härmed föreslår regeringen att en ny bestämmelse, om rätt&lt;br&gt;för lantmäterimyndigheten att i samband med fastighetsbildningsförrätt-&lt;br&gt;ning besluta om anslutning m.m., tas upp i AL. Som framgått bör be-&lt;br&gt;stämmelsen innefatta en befogenhet, inte en skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Rättighetsupplåtelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.1 Allmänt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1939:608) om enskilda vägar (EVL) reglerar frågor om rätt till&lt;br&gt;väg och väghållning avseende sådana enskilda vägar som är till nytta för&lt;br&gt;en eller flera fastigheter oavsett om vägbehovet är av stadigvarande eller&lt;br&gt;tillfällig karaktär. Anläggningslagen (1973:1149, AL) däremot reglerar&lt;br&gt;frågor om inrättande av anläggningar som är gemensamma för flera&lt;br&gt;fastigheter och för ändamål av stadigvarande betydelse. Om särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger kan emellertid en fastighet anslutas till en gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggning som avser väg utan hinder av att anläggningen tillgodoser&lt;br&gt;endast ett tillfälligt behov, 47 § AL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 77 § EVL har en fastighet som inte ingår i en vägförening men&lt;br&gt;ändå har nytta av en vägförenings väg rätt att använda vägen mot att den&lt;br&gt;betalar en årlig avgift i förskott, s.k. slitageersättning. Någon mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelse finns inte i AL. Den lagen utgår från att rätt för&lt;br&gt;enstaka fastigheter att använda annans fastighet för väg eller annan an-&lt;br&gt;läggning i första hand bör upplåtas enligt reglerna om bildande av servi-&lt;br&gt;tut i 14 kap. jordabalken och 7 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988,&lt;br&gt;FBL) (prop. 1973:160 s. 143). Servitut kan inte upplåtas för tillfälliga&lt;br&gt;behov. AL innehåller därför i 50 § en särbestämmelse som medger att&lt;br&gt;rätt kan upplåtas för fastighet att använda väg som inte tillhör fastigheten,&lt;br&gt;dock endast för tillfälliga behov. Stadigvarande vägbehov för en enstaka&lt;br&gt;fastighet kan i viss utsträckning tillgodoses genom upplåtelse av rätt att&lt;br&gt;bygga väg över annan fastighet, 49 § AL. I övrigt utgår AL från att väg-&lt;br&gt;behovet skall tillgodoses genom bildandet av eller anslutning till en&lt;br&gt;gemensamhetsanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uppfattning är att rättighetsupplåtelser enligt 77 § EVL mot slitage-&lt;br&gt;ersättning är vanligast i de situationer där t.ex. en jordbruksfastighet som&lt;br&gt;inte ingår i vägföreningen har behov av att an 'ända vägföreningens väg&lt;br&gt;för transporter vid tillfällig skogsavverkning eller när en byggnads-&lt;br&gt;entreprenör schaktar stora massor eller i övrigt har omfattande trans-&lt;br&gt;porter under en begränsad tid. Vägföreningen och den ersättnings-&lt;br&gt;skyldige kommer överens om att vägen skall avsynas av en utomstående&lt;br&gt;bedömare både före och efter användandet. Först därefter betalas slitage-&lt;br&gt;ersättningen eller återställs vägen i det skick den var när den togs i&lt;br&gt;anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väghållningsutredningen ansåg att de situationer som omfattades av&lt;br&gt;77 § EVL i allmänhet kunde klaras genom anslutning och fastställande&lt;br&gt;av andelstal enligt 15 § andra stycket AL, under förutsättning att fastig-&lt;br&gt;heten ligger inom båtnadsområdet för den aktuella vägen (SOU 1987:26&lt;br&gt;s. 51).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När nu EVL skall upphävas finns det anledning att på nytt överväga&lt;br&gt;om rättighetsupplåtelser för vägar i större utsträckning än nu skulle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna vara ett alternativ till anslutning och därmed om de möjligheter till Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;sådana upplåtelser som AL medger svarar mot de aktuella behoven.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.2 Rätt att använda befintlig väg för stadigvarande behov&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: AL kompletteras med en bestämmelse inne-&lt;br&gt;bärande att det i vissa fall, för att tillgodose fastighets behov av väg, kan&lt;br&gt;upplåtas en rätt för fastigheten att även använda befintlig väg, oavsett om&lt;br&gt;den går över annans fastighet eller ingår i en gemensamhetsanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Lantmäteriverket ifrågasätter om inte ersätt-&lt;br&gt;ningen bör bestämmas med stöd av 13 § AL i fråga om alla upplåtelser&lt;br&gt;enligt 49 § AL. Lantmäterimyndigheten i Ålvsborgs län och Lantmäte-&lt;br&gt;rimyndigheten i Värmlands län tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Upplåtelse enligt 49 § AL för såväl&lt;br&gt;tillfälliga som stadigvarande behov avser rätten att bygga väg över annan&lt;br&gt;fastighet när vägen är av betydelse för en enstaka fastighet och vägbe-&lt;br&gt;hovet därför inte kan tillgodoses genom en gemensamhetsanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgränsningen mellan servitutsreglema och 49 § AL är tänkt att&lt;br&gt;fungera så att servitut enligt 7 kap. 2 § FBL används för att upplåta rätt&lt;br&gt;att bygga väg när det sker i samband med en fastighetsbildningsåtgärd,&lt;br&gt;t.ex. en avstyckning, och 49 § AL när det redan finns en tomt och det&lt;br&gt;behövs en väg. I praktiken är det vanligast att rättighetsupplåtelser av-&lt;br&gt;seende redan befintliga vägar upplåts med servitut enligt FBL. 49 § AL&lt;br&gt;används inte särskilt ofta i sådana fall som den avser att reglera utan för&lt;br&gt;rättighetsupplåtelser avseende befintlig väg, som av någon anledning&lt;br&gt;saknar betydelse för annan fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svaghet med 49 § AL är att den rätt som upplåts i princip utesluter&lt;br&gt;att ägaren till den belastade fastigheten eller andra som kan ha intresse av&lt;br&gt;det använder den väg som den härskande fastigheten bygger. Det kan&lt;br&gt;vidare diskuteras om den begränsning som ligger i att en upplåtelse enligt&lt;br&gt;50 § endast Ir avse tillfälliga behov är motiverad i alla situationer. Del-&lt;br&gt;tagande i en gemensamLetsanläggning bör visserligen vara huvudregel&lt;br&gt;för att lösa flera fastigheters gemensamma vägbehov. Det kan emellertid&lt;br&gt;ifrågasättas om det alltid är mest ändamålsenligt att bilda en gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggning när två eller flera fastigheter har behov av gemensam&lt;br&gt;väg. Praktiska erfarenheter visar att skyldigheter mellan fastigheterna i&lt;br&gt;enklare fall inte alltid behöver regleras. I förrättningsbeslut bör sålunda&lt;br&gt;inte regleras mer än vad förhållandena kräver och parterna begär. Skulle&lt;br&gt;problem uppstå kan ju parterna alltid komma tillbaka och få frågan&lt;br&gt;reglerad efter en ny förrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra särskilda skäl kan göra det lämpligare att en rätt till väg&lt;br&gt;upplåts i stället för att en fastighet ansluts till en gemensamhetsanlägg-&lt;br&gt;ning, bl.a. i det fallet när behovet är stadigvarande men av mindre om-&lt;br&gt;fattning eller sporadiskt. Med detta avses att behovet gäller en mycket&lt;br&gt;kort vägsträcka eller en enstaka väg i ett större vägsystem resp, när väg-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behovet uppstår sällan, kanske bara ett fåtal gånger om året. För en Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;fastighet som ligger helt nära allmän väg och endast använder några&lt;br&gt;meter av en viss väg kan, om förhållandena i övrigt inte motiverar att&lt;br&gt;fastigheten skall anslutas, det vara lämpligare att rätt till vägen upplåts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sporadisk användning kan exemplifieras med att en jordbruksfastighet&lt;br&gt;har behov av att använda vägen en kortare tid varje år, t.ex. i samband&lt;br&gt;med skörden. Även i det fallet kan det vara lämpligare med en rättighets-&lt;br&gt;upplåtelse än att fastigheten ansluts. Regeringen föreslår därför att 49 §&lt;br&gt;kompletteras med bestämmelser som genom rättighetsupplåtelse gör det&lt;br&gt;möjligt inte bara att bygga väg över annans fastighet utan också att an-&lt;br&gt;vända befintlig väg, oavsett om den går över annans fastighet eller ingår i&lt;br&gt;en gemensamhetsanläggning. Förutsättningen bör vara att en sådan upp-&lt;br&gt;låtelse av särskilda skäl är lämpligare än att bilda en gemensamhetsan-&lt;br&gt;läggning eller att ansluta fastigheten till en redan bildad gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En begränsning bör vara att upplåtelse inte far ske om den medför&lt;br&gt;synnerligt men, t.ex. genom att näringsverksamhet allvarligt försvåras,&lt;br&gt;för den upplåtande fastigheten eller för annan fastighet som har rätt att&lt;br&gt;använda vägen. Normalt sett torde en rättighetsupplåtelse inte innebära&lt;br&gt;en påtagligt försämrad situation, men det kan inte uteslutas att det någon&lt;br&gt;gång blir så.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nu gällande bestämmelse i 49 § AL, om upplåtelse av rätt att&lt;br&gt;bygga väg över annans fastighet, bestäms ersättningen med utgångs-&lt;br&gt;punkt från det utrymme som upplåts. Vid upplåtelse av rätt att använda&lt;br&gt;befintlig väg bör ersättningen i stället bestämmas efter vad som är skäligt&lt;br&gt;med hänsyn till det slitage av vägbanan som beräknas uppkomma, se&lt;br&gt;vidare avsnitt 10.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till AL uttalas att det bör vara möjligt att vid fristående&lt;br&gt;fastighetsreglering bilda servitut till förmån för flera fastigheter om det&lt;br&gt;inte föreligger något aktuellt behov av att samtidigt lösa frågan om ut-&lt;br&gt;förande och drift av anläggningen på servitutsområdet (prop. 1973:160&lt;br&gt;s. 207). Med regeringens förslag blir det möjligt att upplåta rätt att an-&lt;br&gt;vända en befintlig väg för fler än en fastighet om det inte finns ett behov&lt;br&gt;att reglera skyldigheter. 7 kap. 2 § FBL och 49 § AL kommer därför att&lt;br&gt;kunna användas parallellt. Dubbla regelsystem bör normalt undvikas men&lt;br&gt;fördelarna med att samtidigt som en gemensamhetsanläggning bildas&lt;br&gt;kunna lösa t.ex. en utfartsfråga med samma regelsystem överväger enligt&lt;br&gt;vår uppfattning nackdelarna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.3 Rättighetsupplåtelse till samfällighetsförening&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I vissa fall skall rätt att använda väg kunna upp-&lt;br&gt;låtas till förmån för samfällighetsförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Fastighetsdomstolen vid Falu tingsrätt och&lt;br&gt;Fastighetsdomstolen vid Vänersborgs tingsrätt påpekar bl.a. att frågan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om sakägarkretsen i vissa fall kan komma att framstå som oklar. Väg-&lt;br&gt;verket tillstyrker förslaget. Även Lantmäteriverket tillstyrker förslaget&lt;br&gt;men påpekar att det av motiven bör framgå att om årlig ersättning be-&lt;br&gt;slutas beloppen kan värdesäkras genom uppräkning med konsument-&lt;br&gt;prisindex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Förutsättningarna för en rättighets-&lt;br&gt;upplåtelse till en samfällighetsförening bör vara att det är av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för delägarfastighetema att använda vägen och att det av sär-&lt;br&gt;skilda skäl är lämpligare med en rättighetsupplåtelse än med en anslut-&lt;br&gt;ning till den gemensamhetsanläggning som vägen ingår i. En sådan&lt;br&gt;rättighetsupplåtelse som nu avses lär i de flesta fall komma upp i sam-&lt;br&gt;band med inrättandet av gemensamhetsanläggningen och bildandet av&lt;br&gt;den samfällighetsförening som rättigheten skall tillkomma. Rättigheten&lt;br&gt;upplåts inte till de enskilda fastigheterna i gemensamhetsanläggningen&lt;br&gt;utan till den samfällighetsförening som förvaltar anläggningen. Det är&lt;br&gt;alltså endast vid föreningsförvaltning som saken kan bli aktuell. I de fall&lt;br&gt;frågan kommer upp vid annan tidpunkt än vid bildandet bör samfällig-&lt;br&gt;hetsföreningen vara sakägare och företrädas av föreningens styrelse vid&lt;br&gt;den förrättning där frågan om rättigheten prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse till en samfällighetsförening av rätt till väg bör som angetts&lt;br&gt;tidigare ske endast om det av särskilda skäl är lämpligare än att ansluta&lt;br&gt;fastigheterna till den gemensamhetsanläggning som vägen ingår i. Det&lt;br&gt;förhållandet att det till äventyrs är krångligare att i stället ansluta fastig-&lt;br&gt;heterna - vid en förrättning eller genom överenskommelse enligt 43 § —&lt;br&gt;bör inte ses som särskilda skäl att välja rättighetsupplåtelse framför&lt;br&gt;anslutning. Som ett sådant skäl bör inte heller ses att det blir mer kom-&lt;br&gt;plicerat att förvalta gemensamhetsanläggningen. Alternativet med rättig-&lt;br&gt;hetsupplåtelse bör väljas när fastigheternas behov visserligen är stadig-&lt;br&gt;varande men avser endast en liten del av den andra anläggningen. I den&lt;br&gt;situationen kan man utgå från att den aktuella vägdelen kommer att till-&lt;br&gt;godose behovet utan att fastigheterna har något inflytande på&lt;br&gt;väghållningen i den upplåtande föreningen. Det blir i sista hand en fråga&lt;br&gt;för rättstillämpningen att avgöra när särskilda skäl föreligger som gör det&lt;br&gt;lämpligare att upplåta en rätt till samfällighetsföreningen än att ansluta&lt;br&gt;fastigheterna till den gemensamhetsanläggning som vägen ingår i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är fråga om ett onormalt stort slitage innebär rättighets-&lt;br&gt;upplåtelsen ingen ytterligare belastning för de fastigheter som ingår i den&lt;br&gt;upplåtande samfalligheten. I normalfallet bör därför fastigheterna i den&lt;br&gt;upplåtande samfälligheten kunna företrädas av samfällighetsföreningen&lt;br&gt;vid förrättningen (jfr avsnitt 13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen bör bestämmas efter en skälighetsbedömning främst med&lt;br&gt;utgångspunkt från det slitage av vägbanan som beräknas uppkomma. Den&lt;br&gt;ersättning som skall utgå för rättighetsupplåtelsen liksom hur ersätt-&lt;br&gt;ningen skall betalas, på en gång eller årligen i förskott, bör bestämmas&lt;br&gt;vid förrättningen. Om det tillkommer fastigheter blir dessa automatiskt&lt;br&gt;delaktiga i den upplåtna rättigheten. Vid större ändringar kan ersätt-&lt;br&gt;ningen för upplåtelsen behöva omprövas enligt 35 § AL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfällighetsföreningen svarar för betalningen av ersättningen till den&lt;br&gt;upplåtande samfälligheten. Ersättningen blir en kostnad bland andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kostnader för förstnämnda förening och fördelas mellan medlemmarna i Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;förhållande till andelstalen för drift.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Verkställighet av förrättningsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lantmäterimyndigheten skall kunna förordna&lt;br&gt;syssloman för att genomföra ett anläggningsbeslut när styrelsen eller del-&lt;br&gt;ägarna inte vidtar åtgärder för att anläggning kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Regeringens förslag innehåller en bestämmelse&lt;br&gt;om att det i förordnandet för sysslomannen skall anges den tid inom&lt;br&gt;vilken denne skall genomföra anläggningsbeslutet. I övrigt överens-&lt;br&gt;stämmer utredningens förslag med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Fastighetsdomstolen vid Falu tingsrätt, Fastig-&lt;br&gt;hetsdomstolen vid Härnösands tingsrätt och Riksförbundet för enskild&lt;br&gt;väghållning påpekar att en anledning till att en anläggning inte genom-&lt;br&gt;förs kan vara att den på grund av ändrade förutsättningar mist sin ur-&lt;br&gt;sprungliga betydelse och efterlyser därför en bestämmelse om att det vid&lt;br&gt;prövning av frågan även skall göras en tillåtlighets- och aktualitetsbe-&lt;br&gt;dömning. Lantmäteriverket tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Om en vägförening underlåter att&lt;br&gt;bygga eller underhålla någon av föreningens vägar eller fullgöra vinter-&lt;br&gt;väghållning kan länsstyrelsen enligt 87 § första stycket lagen (1939:608)&lt;br&gt;om enskilda vägar (EVL) förelägga föreningen att inom viss tid vidta&lt;br&gt;erforderliga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följer inte vägföreningen föreläggandet, kan länsstyrelsen verkställa&lt;br&gt;åtgärderna på föreningens bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anläggningslagen (1973:1149, AL) innehåller inte några bestämmelser&lt;br&gt;motsvarande de i 87 § EVL. Av 33 § AL framgår att om en gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggning inte utförts inom den tid som bestämts i beslutet är an-&lt;br&gt;läggningsbeslutet förfallet. Detsamma gäller om ersättning för upplåtelse&lt;br&gt;eller inlösen ii te har betalats inom ett år från det att ersättningsbeslutet&lt;br&gt;vann laga kraft och ingen som tillerkänts ersättning har begärt verk-&lt;br&gt;ställighet av beslutet. Lantmäterimyndigheten kan dock, om särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger, besluta om förlängning av tiden. Avsikten med den be-&lt;br&gt;fogenheten är i första hand att undvika problem när ett anläggningsbeslut&lt;br&gt;och ett fastighetsbildningsbeslut har samband med varandra. Myndig-&lt;br&gt;heten anses ha befogenhet att självmant besluta om förlängning, jfr prop.&lt;br&gt;1973:160 s. 251.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 31 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (SFL)&lt;br&gt;får länsstyrelsen, om skäl därtill föreligger, förordna att styrelsen för en&lt;br&gt;samfällighetsförening skall bestå av fler ledamöter än som anges i stad-&lt;br&gt;garna. Vidare får länsstyrelsen i föreningsstämmans ställe utse en, eller&lt;br&gt;om det finns synnerliga skäl, flera ledamöter. Dessa befogenheter bör&lt;br&gt;enligt förarbetena utövas i fall då samfallighetens förvaltning berör&lt;br&gt;väsentliga allmänna intressen och det kan befaras att dessa inte i till-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räcklig mån blir beaktade. Länsstyrelsen bör inte ingripa av hänsyn till&lt;br&gt;enskilda intressen annat än undantagsvis, t.ex. då en behörig styrelse&lt;br&gt;finns men denna på grund av djupgående och stadigvarande menings-&lt;br&gt;skiljaktigheter eller av annan anledning saknar förmåga att effektivt till-&lt;br&gt;varata medlemmarnas angelägenheter, prop. 1973:160 s. 426 och 427.&lt;br&gt;Synnerliga skäl att utse flera styrelseledamöter kan vara att gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggningen inrättats mot en enig sakägaropinion enligt 7 § andra&lt;br&gt;stycket AL och verkställigheten av beslutet måste kunna tryggas genom&lt;br&gt;att en handlingskraftig styrelse tillsätts, jämför nämnda prop. s. 573, 574&lt;br&gt;och 604.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör i sammanhanget också nämnas att länsstyrelsen enligt 33 §&lt;br&gt;SFL kan förordna syssloman om föreningens styrelse inte är beslutför.&lt;br&gt;Om det inte finns några andra styrelseledamöter, handhar sysslomannen&lt;br&gt;ensam föreningens angelägenheter och företräder föreningen som&lt;br&gt;styrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan alltså konstateras att SFL ger vissa möjligheter att framtvinga&lt;br&gt;verkställighet av ett anläggningsbeslut genom ändrade majoritetsför-&lt;br&gt;hållanden i styrelsen men att dessa möjligheter inte anses böra tillgripas&lt;br&gt;annat än om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget. Detta&lt;br&gt;anses vara fallet om anläggningen är förutsatt i en plan eller har samband&lt;br&gt;med ett saneringsföretag. Planmyndighetemas uppfattning om behovet av&lt;br&gt;anläggningen bör tillmätas stor och som regel avgörande betydelse, prop.&lt;br&gt;1973:160 s. 194. I andra fall än då allmänna intressen berörs torde till-&lt;br&gt;sättandet av flera styrelseledamöter i en samfällighetsförening inte vara&lt;br&gt;en framkomlig väg för att åstadkomma verkställighet av ett anläggnings-&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning är möjligheterna att genomföra ett an-&lt;br&gt;läggningsbeslut i fall då föreningens styrelse är ovillig alltför begränsade.&lt;br&gt;Visserligen finns det anledning till försiktighet när det gäller att tvinga&lt;br&gt;fram verkställighet av beslut på ett område som i princip är föremål för&lt;br&gt;avtalsfrihet. Man måste emellertid utgå från att anläggningsbeslutet har&lt;br&gt;tillkommit därför att delägarna har behov av anläggningen, låt vara i&lt;br&gt;varierande grad. I förhållande till de delägare som har ett starkt intresse&lt;br&gt;av anläggningen ter det sig obilligt att anläggningsbeslutet i praktiken&lt;br&gt;kan komma att förfalla därför att en majoritet av delägarna är emot. Varje&lt;br&gt;delägare bör kunna kräva att ett beslut som fattats efter en prövning av de&lt;br&gt;i AL angivna kriterierna och i ett förfarande där alla intressenter fått&lt;br&gt;komma till tals också blir genomfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att det i AL införs bestämmelser som inne-&lt;br&gt;bär att en syssloman kan förordnas för att genomföra anläggningsbeslutet&lt;br&gt;när styrelsen eller delägarna inte vidtar tillräckliga åtgärder för genom-&lt;br&gt;förande och det följaktligen finns risk för att anläggningsbeslutet&lt;br&gt;kommer att förfalla. Förutsättningen för ett förordnande bör sålunda vara&lt;br&gt;att det skäligen kan befaras att anläggningen inte kommer att utföras&lt;br&gt;inom den tid som bestämts i beslutet eller i beslut om förlängd tid enligt&lt;br&gt;33 § tredje stycket AL. I förordnandet till sysslomannen skall anges den&lt;br&gt;tid inom vilken anläggningsbeslutet skall vara genomfört. Denna tid bör,&lt;br&gt;om särskilda skäl föreligger, kunna förlängas. Däremot anser regeringen&lt;br&gt;att det saknas skäl att införa någon bestämmelse motsvarande den möj-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lighet som finns enligt 87 § EVL att forordna syssloman om anlägg-&lt;br&gt;ningen inte drivs eller underhålls på ett tillfredsställande sätt. Är del-&lt;br&gt;ägarna missnöjda med hur styrelsen fullgör den uppgiften, får möjlig-&lt;br&gt;heten att på årsstämman byta ut styrelsen anses tillräcklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda tar närmast sikte på föreningsförvaltning enligt SFL. Om vid&lt;br&gt;delägarförvaltning delägarna inte är överens om att genomföra anlägg-&lt;br&gt;ningsbeslutet, torde en övergång till föreningsförvaltning ligga närmast&lt;br&gt;till hands. Det kan emellertid inte uteslutas att det någon gång räcker med&lt;br&gt;att syssloman förordnas, t.ex. om delägarna anser sig kunna komma&lt;br&gt;överens i fortsättningen sedan väl huvudfrågan är avklarad. Möjligheten&lt;br&gt;att begära syssloman bör därför inte reserveras till fall av föreningsför-&lt;br&gt;valtning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att begära förordnande av syssloman bör tillkomma samma&lt;br&gt;krets som enligt 18 § AL har rätt att begära förrättning. Det innebär att&lt;br&gt;inte bara enskilda fastighetsägare utan även t.ex. kommunen och&lt;br&gt;länsstyrelsen i vissa fall kan begära syssloman. När det gäller allmänna&lt;br&gt;intressen kommer alltså möjligheten att begära syssloman att stå till buds&lt;br&gt;vid sidan av möjligheten att säkra styrelsemajoritet enligt 31 § SFL.&lt;br&gt;Sysslomannens uppgift är emellertid begränsad till genomförande av an-&lt;br&gt;läggningsbeslutet medan 31 § SFL även täcker förvaltningen av anlägg-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan vem som skall utse syssloman står valet mellan&lt;br&gt;länsstyrelsen och lantmäterimyndigheten. Mot länsstyrelsen talar dels att&lt;br&gt;uppgifter av det slaget alltmer kommit att frångå länsstyrelsen och att,&lt;br&gt;sedan överlantmätarmyndigheten avskaffats, någon egentlig kompetens i&lt;br&gt;lantmäteri- och fastighetsbildningsfrågor inte längre finns kvar där. Mot&lt;br&gt;lantmäterimyndigheten talar i någon mån att det kan uppfattas som&lt;br&gt;olämpligt att samma myndighet som har meddelat anläggningsbeslutet&lt;br&gt;även får med verkställigheten att göra. För lantmäterimyndigheten talar&lt;br&gt;främst fördelen med att sysslomannen förordnas av en myndighet som&lt;br&gt;vet vari svårigheterna består och vilka hinder som skall övervinnas. Den&lt;br&gt;myndigheten torde därför vara bäst lämpad att avgöra vilka kvalifikatio-&lt;br&gt;ner sysslomannen bör ha för att kunna lösa sin uppgift i det enskilda&lt;br&gt;fallet. Regeringen föreslår därför att sysslomannen i iessa fall förordnas&lt;br&gt;av lantmäterimyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En begäran om syssloman som framställts i rätt tid av någon som är&lt;br&gt;behörig bör få den verkan att anläggningsbeslutet tills vidare inte för-&lt;br&gt;faller. Avslås framställningen, bör detta medföra att anläggningsbeslutet&lt;br&gt;förfaller när tiden för utförande av anläggningen har gått ut. Ett beslut&lt;br&gt;om avslag bör emellertid kunna överklagas till fastighetsdomstolen. För&lt;br&gt;att inte möjligheten till överklagande skall bli illusorisk bör anläggnings-&lt;br&gt;beslutet förfalla först när avslagsbeslutet har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande sysslomannens kvalifikationer kan förutses att uppgifterna&lt;br&gt;i första hand torde komma att avse frågor om upphandling och ekonomi.&lt;br&gt;Han eller hon bör därför vara förtrogen med sådana frågor och bör också&lt;br&gt;ha kunskaper om den typ av anläggning som det är fråga om. Behovet av&lt;br&gt;viss kompetens torde emellertid komma att växla från fall till fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen till sysslomannen bör bestämmas av lantmäterimyndig-&lt;br&gt;heten för fördelning mellan delägarna. Andelstalen för anläggningens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utförande bör vara vägledande. Betalas inte ersättning enligt vad myn-&lt;br&gt;digheten bestämt, bör beloppet kunna tas ut hos delägarna enligt be-&lt;br&gt;stämmelserna i utsökningsbalken (jfr 3 kap. 1 § första stycket 7 nämnda&lt;br&gt;balk).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;T rafiksäkerhetsbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Väghållningsmyndighet får förordna att trafik-&lt;br&gt;säkerhetsbestämmelserna i väglagen i tillämpliga delar skall gälla även&lt;br&gt;beträffande enskilda vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Ut-&lt;br&gt;redningen har emellertid till skillnad från regeringens förslag föreslagit&lt;br&gt;att aktuella trafiksäkerhetsbestämmelser tas upp i anläggningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Hovrätten för Nedre Norrland, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Västernorrlands län, Lantmäteriverket och Plan- och Byggutredningen&lt;br&gt;anser att det är mindre lämpligt att ta upp trafiksäkerhetsbestämmelsema&lt;br&gt;i anläggningslagen och föreslår i stället att en hänvisning görs till väg-&lt;br&gt;lagens bestämmelser. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser bl.a. att det&lt;br&gt;inte kan vara rimligt att staten skall engageras i frågor om siktröjning&lt;br&gt;m.m. och dessutom tvingas stå för kostnaderna. Vägverket har tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget. Länsstyrelserna i Skaraborgs-, Jämtlands- och Norrbottens län&lt;br&gt;har avstyrkt förslaget såvitt avser överflyttningen av ansvaret för regler-&lt;br&gt;nas tillämpning från länsstyrelserna till Vägverkets väg- och trafikregio-&lt;br&gt;ner.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.1 Allmänt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser til främjande av trafiksäkerheten finns i 5 kap. lagen&lt;br&gt;(1939:608) om enskilda vägar (EVL). Enligt 100 och 101 §§ EVL kan&lt;br&gt;länsstyrelsen förordna om förbud mot trafikfarliga anläggningar inom en&lt;br&gt;tolvmeterszon från vägbanans mitt resp, ge föreläggande om att ta bort&lt;br&gt;befintliga trafikfarliga anordningar. Trafiksäkerhetsbestämmelsema&lt;br&gt;gäller enligt 1 § fjärde stycket EVL inte inom områden med detaljplan.&lt;br&gt;Det bör observeras att till skillnad från regleringen i väglagen (1971:948,&lt;br&gt;VägL) bestämmelserna inte är generellt tillämpliga utan det krävs att&lt;br&gt;länsstyrelsen förordnar att de skall gälla för en viss enskild väg eller del&lt;br&gt;av en sådan väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid anläggningslagens (1973:1149, AL) tillkomst lämnades trafik-&lt;br&gt;säkerhetsbestämmelsema i 5 kap. EVL orubbade. I förarbetena till AL&lt;br&gt;angavs att dessa hade en så utpräglat offentligrättslig karaktär att de&lt;br&gt;knappast hade sin rätta plats i den aktuella lagstiftningen och att bestäm-&lt;br&gt;melserna torde gälla oberoende av på vilket sätt den enskilda vägen hade&lt;br&gt;tillkommit (prop. 1973:160 s. 62 och 607). Ett par bestämmelser med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;karaktär av ordnings- och säkerhetsföreskrifter infördes, nämligen 51 och&lt;br&gt;55 §§. I förarbetena uttrycktes dock en viss tveksamhet till bestämmel-&lt;br&gt;serna och deras placering. Bestämmelserna i 51 § AL om rätt att kvista&lt;br&gt;eller hugga bort träd och buskar torde i första hand syfta till att tillgodose&lt;br&gt;kravet på trafiksäkerhet och det kan därför göras gällande att frågan om&lt;br&gt;sådana rättigheter bör regleras i anslutning till de andra trafiksäkerhets-&lt;br&gt;frågor som rör enskilda vägar (prop. 1973:160 s. 285). 55 § AL reglerar&lt;br&gt;när enskild väg byggs så att den korsar annan trafikled. Bestämmelsen är&lt;br&gt;direkt överförd från 41 § EVL och infördes efter påpekanden från en&lt;br&gt;remissinstans om att fastighetsbildningsmyndigheten inte utan stöd av&lt;br&gt;lag eller författning torde kunna föreskriva i anläggningsbeslut att väg-&lt;br&gt;arbetet till viss del skall omhändertas av trafikleds förvaltning eller stå&lt;br&gt;under dess kontroll. I förarbetena förutsattes att frågan om den slutliga&lt;br&gt;utformningen och placeringen av behövliga föreskrifter närmare skulle&lt;br&gt;övervägas (prop. 1973:160 s. 278).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägutredningen ansåg att reglerna i 5 kap. EVL till skydd för trafik-&lt;br&gt;säkerheten skulle upphävas och föreslog att länsstyrelsen skulle få rätt att&lt;br&gt;förordna att vissa ordnings- och säkerhetsföreskrifter samt ersättnings-&lt;br&gt;regler liknande de i VägL blev tillämpliga på enskilda vägar med någor-&lt;br&gt;lunda betydande trafik. Därmed avsågs dels vägar med statsbidrag därför&lt;br&gt;att de är av betydelse för allmän samfärdsel, dels andra vägar av likartad&lt;br&gt;natur, t.ex vägar som får kommunala bidrag. Förslaget innebar en ut-&lt;br&gt;vidgning i förhållande till gällande bestämmelser i EVL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väghållningsutredningen ansåg det inte vara meningsfullt att göra&lt;br&gt;några sakliga ändringar i trafiksäkerhetsbestämmelsema innan en reform&lt;br&gt;av de materiella reglerna om enskilda vägar genomförts och föreslog där-&lt;br&gt;för att bestämmelserna i 5 kap. EVL skulle föras över till AL med enbart&lt;br&gt;redaktionella ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.2 Behovet av trafiksäkerhetsbestämmeiser för enskilda&lt;br&gt;vägar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 3 kap. plan- och bygglagen (1987:10, PBL) finns de materiella reglerna&lt;br&gt;om egenskapskrav vid åtgärder på byggnader och andra anläggningar,&lt;br&gt;tomter, och allmänna platser som särskilt tar sikte på trafiksäkerheten. I&lt;br&gt;3 kap. 2 § anges att byggnader skall placeras och utformas så att de eller&lt;br&gt;deras avsedda användning bl.a. inte inverkar menligt på trafiksäkerheten.&lt;br&gt;Denna bestämmelse skall beaktas såväl vid utformningen av detaljplaner&lt;br&gt;som när bygglovpliktiga åtgärder prövas. Bestämmelsen reglerar ungefär&lt;br&gt;samma sak som 47 § VägL gör, varför den paragrafen har undantagits&lt;br&gt;från tillämpning inom områden med detaljplan och i fråga om åtgärder&lt;br&gt;för vilka bygglov krävs. Genom 3 kap. 14 § blir bl.a. föreskriften i 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § tillämplig i fråga om sådana andra anläggningar än byggnader som&lt;br&gt;anges i 8 kap. 2 § första stycket. De fyra sista paragraferna i 3 kap. är&lt;br&gt;också av intresse i detta sammanhang. För tomter som tas i anspråk för&lt;br&gt;bebyggelse skall enligt 3 kap. 15 § första stycket 3 och 4 tillses att be-&lt;br&gt;tydande olägenheter för trafiken inte uppkommer och att det finns en&lt;br&gt;lämplig belägen utfart eller annan utgång från tomten samt anordningar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som medger nödvändiga transporter och tillgodoser kravet på framkom-&lt;br&gt;lighet for utryckningsfordon. I 3 kap. 17 § finns en kompletterande be-&lt;br&gt;stämmelse som innebär krav på att tomter, oavsett om de är bebyggda&lt;br&gt;eller inte, skall skötas så att betydande olägenheter inte uppkommer för&lt;br&gt;omgivningen och för trafiken och så att risken för olycksfall begränsas.&lt;br&gt;Med tomt avses mark som utgör en för bebyggelse avsedd enhet. Till&lt;br&gt;tomt hör den mark som upptas av bebyggelsen och sådan mark som&lt;br&gt;ligger i direkt anslutning till denna och som används eller behövs för att&lt;br&gt;bebyggelsen skall kunna användas för avsett ändamål (se prop. 1985/86:1&lt;br&gt;s. 517). Av 3 kap. 18 § framgår att i fråga om allmänna platser och om-&lt;br&gt;råden för andra anläggningar än byggnader skall vad som föreskrivs om&lt;br&gt;tomter i 15-17 §§ tillämpas i skälig utsträckning. Därmed avses att vissa&lt;br&gt;grundkrav, bl.a. de som gäller trafiksäkerheten, skall iakttas. Hänvis-&lt;br&gt;ningen till 17 § innebär att det kan ställas krav på skötsel och underhåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggnadsnämnden kan enligt 10 kap. 15 § PBL ingripa mot den som&lt;br&gt;underlåter att vidta sådana åtgärder som åligger honom enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i 3 kap. PBL eller enligt någon föreskrift som meddelats med&lt;br&gt;stöd av lagen. 10 kap. 17 § PBL ger dessutom byggnadsnämnden rätt att&lt;br&gt;inom område med detaljplan ingripa med föreläggande mot ägaren att ta&lt;br&gt;bort eller vidta annan åtgärd om en byggnad eller annan anläggning har&lt;br&gt;kommit att medföra stora olägenheter för trafiksäkerheten på grund av att&lt;br&gt;förhållandena har ändrats. Beträffande byggnader far föreläggande&lt;br&gt;meddelas endast om byggnaden kan flyttas utan svårighet eller är av&lt;br&gt;ringa värde. Byggnadsnämnden får också förelägga ägaren av en fastig-&lt;br&gt;het eller byggnad att anordna stängsel eller ändra utfart eller annan ut-&lt;br&gt;gång mot gator och vägar om det behövs med hänsyn till trafiksäker-&lt;br&gt;heten. Bestämmelserna i 10 kap. 17 § första och andra styckena har sam-&lt;br&gt;ordnats med 52 § resp. 40 § VägL för att undvika kompetenskonflikter&lt;br&gt;och dubbelprövning (se 52 § andra stycket och 42 § VägL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av trafiksäkerhetsbestämmelsema i PBL och avgräns-&lt;br&gt;ningen i förhållande till VägL:s bestämmelser är inte enbart knuten till att&lt;br&gt;det finns detaljplan utan även till om det krävs bygglov för den aktuella&lt;br&gt;åtgärden. I 8 kap. 1 och 2 §§ PBL finns generella bestämmelser om&lt;br&gt;bygglov för uppförande m.m. av byggnader resp, andrt anläggningar. I&lt;br&gt;8 kap. 3 § finns särskilda bestämmelser för områden med detaljplan.&lt;br&gt;Enligt punkten 2 i paragrafen krävs bygglov bl.a. för att sätta upp eller&lt;br&gt;väsentligt ändra skyltar eller ljusanordningar. 45, 46 och 47 §§ VägL och&lt;br&gt;100 § EVL reglerar i huvudsak motsvarande åtgärder. VägL:s bestäm-&lt;br&gt;melser är samordnade med PBL såtillvida att de gäller endast utanför&lt;br&gt;område med detaljplan och för byggnader, andra anläggningar, anord-&lt;br&gt;ningar eller åtgärder för vilka bygglov inte krävs. En del av de brister i&lt;br&gt;trafiksäkerhetshänseende som fanns i den äldre byggnadslagstiftningen är&lt;br&gt;numera åtgärdade genom bestämmelser i PBL. Bestämmelserna ger&lt;br&gt;emellertid fortfarande bättre skydd inom område med detaljplan än utan-&lt;br&gt;för sådant område. Möjligheten att se till att sikthindrande växtlighet röjs&lt;br&gt;torde vara begränsad i fråga om mark som inte faller in under tomtbe-&lt;br&gt;greppet, såvida det inte är fråga om allmän platsmark, dvs. område inom&lt;br&gt;plan. Regeringens uppfattning är därför att det nuvarande regelsystemet i&lt;br&gt;PBL inte i tillräcklig utsträckning tillgodoser trafiksäkerheten särskilt när&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det gäller områden utanför detaljplan. Man bör ha i stort sett samma Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;regler för åtgärder som främjar trafiksäkerheten för enskilda vägar som&lt;br&gt;för allmänna vägar när förhållandena är jämförbara med avseende på&lt;br&gt;vägens beskaffenhet och trafikens karaktär. Någon skarp gräns från&lt;br&gt;trafiksäkerhetssynpunkt mellan allmänna vägar och enskilda vägar kan&lt;br&gt;inte alltid dras. På vissa enskilda vägar är trafiken av större omfattning än&lt;br&gt;på det minst trafikerade allmänna vägnätet. Trafiksäkerheten är ett ange-&lt;br&gt;läget allmänt intresse och vem som är väghållare bör inte vara avgörande&lt;br&gt;för vilka trafiksäkerhetsbestämmelser som skall gälla. På grund av att&lt;br&gt;enskilda vägar har så olika karaktär och fyller så vitt skilda syften är det&lt;br&gt;inte rimligt att för enskilda vägar ha generella regler på samma sätt som&lt;br&gt;för allmänna vägar. Regeringen anser därför att reglerna liksom för när-&lt;br&gt;varande i 5 kap. EVL måste utgå från det faktiska behovet och att syste-&lt;br&gt;met med &amp;quot;klassning&amp;quot; av vägar måste finnas kvar även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.3 Ansvarig myndighet för trafiksäkerhetsfrågor rörande&lt;br&gt;enskilda vägar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt EVL är det länsstyrelsen som formellt ansvarar för frågor som rör&lt;br&gt;trafiksäkerheten. När staten är väghållare för allmän väg enligt VägL är&lt;br&gt;det den till Vägverket hörande regionala förvaltning som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer som är väghållningsmyndighet. Enligt 7 § vägkungörelsen&lt;br&gt;(1971:954) är Vägverkets väg- och trafikregion statlig väghållningsmyn-&lt;br&gt;dighet. Är kommunen väghållare för allmän väg är väghållningsmyndig-&lt;br&gt;het i stället den kommunala nämnd som kommunfullmäktige utser, t.ex.&lt;br&gt;gatu- eller tekniska nämnden. I andra fall är det kommunen genom bygg-&lt;br&gt;nadsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret i VägL för tillstånd till anslutning av enskild väg och till åt-&lt;br&gt;gärder inom vägområdet ligger på väghållningsmyndigheten. Däremot är&lt;br&gt;det länsstyrelsen som beträffande allmänna vägar ger tillstånd, meddelar&lt;br&gt;föreskrifter och förelägganden rörande åtgärder utanför vägområdet som&lt;br&gt;rör trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken är det Vägverkets väg- och trafikregioner som har kun-&lt;br&gt;skapen om trafiksäkerhetsfrågor avseende EVL. Länsstyrelsens formella&lt;br&gt;ansvar överensstämmer inte med det faktiska ansvaret och med hur läns-&lt;br&gt;styrelsens roll har utvecklats. Regeringen anser att det är viktigt att den&lt;br&gt;myndighet som skall besluta om vilka enskilda vägar som bör omfattas&lt;br&gt;av trafiksäkerhetsbestämmelsema har lokalkännedom men också för-&lt;br&gt;måga att tillämpa bestämmelserna på ett enhetligt sätt. Vägverket har&lt;br&gt;sektorsansvaret för trafiksäkerheten för såväl allmänna som enskilda&lt;br&gt;vägar. De regionala förvaltningarna har kunskap om vägnätet genom att&lt;br&gt;de handlägger den statliga bidragsgivningen. Regeringen anser att de&lt;br&gt;statliga väghållningsmyndighetema, dvs. Vägverkets väg- och&lt;br&gt;trafikregioner, är mest lämpade att besluta om trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4 Ersättning för inskränkningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I VägL svarar staten - om inte kommunen är väghållare - för den er-&lt;br&gt;sättning som kan bli aktuell när en fastighet drabbas av inskränkningar&lt;br&gt;till följd av trafiksäkerhetsbestämmelsema. Detsamma gäller enligt EVL.&lt;br&gt;Regeringen anser att den nuvarande ordningen bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.5 Lagtekniska överväganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har diskuterat frågan om var trafiksäkerhetsbestämmelsema&lt;br&gt;för enskilda vägar lämpligen bör placeras och slutligen förordat att be-&lt;br&gt;stämmelserna tas upp i AL. Enligt utredningen skulle en lösning som&lt;br&gt;innebär att man i AL enbart hänvisar till att trafiksäkerhetsbestämmel-&lt;br&gt;sema i väglagen skall gälla i tillämpliga delar sannolikt göra tillämp-&lt;br&gt;ningen mer komplicerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser dock, i likhet med flera av remissinstanserna, att&lt;br&gt;övervägande skäl talar emot att ta upp bestämmelserna i AL. AL är i&lt;br&gt;första hand en lagstiftning för samverkan mellan fastigheter. Utredning-&lt;br&gt;ens förslag skulle innebära att ett ganska omfattande regelsystem skulle&lt;br&gt;tillföras AL, vilket ger AL en viss slagsida mot andra regler än sådana&lt;br&gt;som avser fastighetssamverkan, särskilt som det kan förutses att bestäm-&lt;br&gt;melserna inte kommer att tillämpas så ofta. Regeringen föreslår därför i&lt;br&gt;stället att det i AL införs en bestämmelse som hänvisar till de relevanta&lt;br&gt;trafiksäkerhetsbestämmelsema i väglagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Samfällighetsföreningens ställning vid ompröv-&lt;br&gt;ningsförrättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vid omprövningsförrättning av enklare beskaffen-&lt;br&gt;het som avser fastighets delaktighet i samfällighet eller ändring av&lt;br&gt;fastighets andelstal företräder föreningen de övriga delägarna vid för-&lt;br&gt;rättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Regeringens förslag innefattar i motsats till ut-&lt;br&gt;redningens förslag ingen rätt för delägare att överklaga förrättning när&lt;br&gt;delägarna företrätts av samfällighetsföreningen vid förrättningen. Rege-&lt;br&gt;ringens förslag är också begränsat till förrättningar av enklare beskaffen-&lt;br&gt;het. I övrigt överensstämmer utredningens förslag med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Fastighetsdomstolen vid Vänersborgs tingsrätt&lt;br&gt;och Fastighetsdomstolen vid Härnösands tingsrätt motsätter sig att sam-&lt;br&gt;fallighetsförening far företräda delägarna vid förrättningar som avser&lt;br&gt;större förändringar av andelstal. De avstyrker också förslaget att delägare&lt;br&gt;skall ha rätt att överklaga förrättning i de fall där delägarna företräds av&lt;br&gt;föreningen vid förrättningen. Vägverket tillstyrker förslaget. Vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;remissinstanser, bl.a. Sveriges Lantmätareförening, anser att förslaget&lt;br&gt;bör utvidgas till att även avse även mindre ändringar i t.ex. anlägg-&lt;br&gt;ningens omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Samfällighetsföreningens befogen-&lt;br&gt;heter har utvidgats sedan tillkomsten av anläggningslagen (1973:1149,&lt;br&gt;AL) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (SFL).&lt;br&gt;Som en följd av fastighetsbildningsutredningens förslag (SOU 1986:29)&lt;br&gt;gjordes ändringar i 4 kap. 11 § fastighetsbildningslagen (1970:988, FBL)&lt;br&gt;(SFS 1989:724) som innebär att en samfällighetsförening är sakägare i&lt;br&gt;stället för delägarna om en förrättning angår samfälld mark som förvaltas&lt;br&gt;av föreningen. Vidare utvidgades samfällighetsföreningars möjligheter&lt;br&gt;till att ta initiativ till förrättning dels vid fastighetsreglering enligt 5 kap.&lt;br&gt;3 § FBL, dels vid anläggningsförrättning enligt 18 § AL. En samfällig-&lt;br&gt;hetsförening får efter beslut av föreningsstämman begära fastighetsregle-&lt;br&gt;ring som berör samfälld mark under föreningens förvaltning resp, begära&lt;br&gt;en förrättning som angår gemensamhetsanläggning under föreningens&lt;br&gt;förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsbildningutredningen ansåg (SOU 1986:29 s. 72 ff. och&lt;br&gt;204 ff.) att praktiska skäl talade för att samfällighetsföreningen fick ställ-&lt;br&gt;ning av sakägare i stället för de enskilda delägarna vid omprövningsför-&lt;br&gt;rättning enligt 35 § AL som gäller ändring i fråga om kretsen av fastig-&lt;br&gt;heter som deltar i anläggningen. Förslaget genomfördes inte med motive-&lt;br&gt;ringen att det inte var helt invändningsfritt ur rättssäkerhetssynpunkt och&lt;br&gt;att rationaliseringseffekten var liten (prop. 1988/89:77 s. 76).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att upphävandet av EVL motiverar att frågan på nytt&lt;br&gt;övervägs. Många befintliga vägföreningar har ett stort antal delägare.&lt;br&gt;Kallelseförfarandet blir därmed förhållandevis komplicerat och dyrbart.&lt;br&gt;När vägföreningsinstitutet försvinner kommer det vid omprövningsför-&lt;br&gt;rättningar med större styrka än tidigare att framstå som befogat ur&lt;br&gt;förenklingssynpunkt att samfällighetsföreningen kan representera del-&lt;br&gt;ägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid omprövningsförrättning som rör fråga om en fastighet skall inträda&lt;br&gt;i eller utträda ur samfällighet eller om andelstal skall ändras, får väl&lt;br&gt;medlemmarna i en samfällighetsförening i allmänhet anses ha ett&lt;br&gt;gemensamt intresse att bevaka i förhållande till den fastighet som direkt&lt;br&gt;berörs. Mot detta kan invändas t.ex. att fastigheternas olika andelstal kan&lt;br&gt;göra att medlemmarna har olika syn på frågor om ändringar i delägar-&lt;br&gt;kretsen och att det därför borde krävas antingen ett beslut av förenings-&lt;br&gt;stämman för att föreningens styrelse skall få företräda medlemmarna&lt;br&gt;eller att någon form av begränsning av styrelsens befogenheter införs. 1&lt;br&gt;de flesta fall berörs emellertid medlemmarna i relativt begränsad omfatt-&lt;br&gt;ning och ändringarna medför ingen påtaglig ny belastning. Det är i&lt;br&gt;sammanhanget viktigt att påpeka att lantmäterimyndigheten har att&lt;br&gt;självmant beakta 35 § andra stycket AL, dvs. ändring får inte beslutas så&lt;br&gt;att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt.&lt;br&gt;Vidare gäller enligt 36 § SFL att en styrelseledamot inte får ta befattning&lt;br&gt;med en angelägenhet i vilken han har ett väsentligt intresse som strider&lt;br&gt;mot föreningens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det skulle innebära en avsevärd förenkling att ge&lt;br&gt;samfällighetsföreningen, på motsvarande sätt som vid överenskommel-&lt;br&gt;ser, befogenhet att företräda övriga delägare vid omprövningsförrättning&lt;br&gt;som gäller fastighets in- eller utträde eller ändring av andelstal. I vissa&lt;br&gt;fall framstår emellertid den föreslagna ordningen som mindre lämplig.&lt;br&gt;Detta gäller framför allt förrättningar som avser större förändringar av&lt;br&gt;andelstal, t.ex. beräkning av andelstal efter andra normer än de som an-&lt;br&gt;vändes i den grundläggande förrättningen. Styrelsens befogenhet att&lt;br&gt;företräda delägarna bör därför begränsas till förrättningar som avser&lt;br&gt;frågor av enklare beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför i enlighet med det anförda en ny bestäm-&lt;br&gt;melse som gör samfällighetsföreningen behörig att företräda delägarna&lt;br&gt;vid omprövningsförrättning som gäller ändring i deltagarkretsen eller&lt;br&gt;fråga om ändring av fastighets andelstal. Bestämmelsen bör inte begrän-&lt;br&gt;sas till att gälla gemensamhetsanläggningar för vägar utan bör gälla alla&lt;br&gt;gemensamhetsanläggningar. I avsnitt 9.4 har redogjorts för att samma&lt;br&gt;synsätt bör anläggas vid omprövning i samband med fastighetsbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom ett antal remissinstanser påpekat medför utredningens förslag&lt;br&gt;om rätt även för delägare att i dessa fall överklaga förrättning, att oklar-&lt;br&gt;heter kan uppstå beträffande frågan vem som företräder en fastighet. För-&lt;br&gt;slaget innebär att både styrelsen och den enskilde fastighetsägaren kan&lt;br&gt;komma att företräda den enskildes fastighet i olika skeden av pröv-&lt;br&gt;ningen. Regeringen anser därför att utredningens förslag i denna del inte&lt;br&gt;bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 Ekonomisk reglering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelsen i anläggningslagen om att ägare till&lt;br&gt;fastighet som utträder ur bestående samfällighet skall tillerkännas ersätt-&lt;br&gt;ning för andel i beräknat överskott skall inte tillämpas på gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggningar som avser vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte särskilt&lt;br&gt;kommenterat denna fråga. Hovrätten för Nedre Norrland anser att möj-&lt;br&gt;ligheten att vid utträde fa ersättning för nedlagda kostnader bör finnas&lt;br&gt;kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. lagen (1939:608) om&lt;br&gt;enskilda vägar (EVL) sker ingen ekonomisk reglering vid ändringar i&lt;br&gt;delaktighetsförhållandena eftersom fastigheterna ansluts automatiskt till&lt;br&gt;vägföreningen. Ansvaret för föreningens skulder ligger på de fastigheter&lt;br&gt;som ingår i föreningen när ansvaret aktualiseras. Att någon ekonomisk&lt;br&gt;reglering inte sker kan medföra problem t.ex. om medlemmarna i väg-&lt;br&gt;föreningen inte accepterar att en ny fastighet med väg som har sämre&lt;br&gt;standard än det befintliga vägnätet tas in i föreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 anläggningslagen (1973:1149, AL) finns bestämmelser om ekono-&lt;br&gt;misk reglering i 36—40 §§. Vid en ändring av delaktighetsförhållandena i&lt;br&gt;en gemensamhetsanläggning som förvaltas av en samfällighetsförening&lt;br&gt;skall det prövas om föreningen skall upplösas eller om en ekonomisk&lt;br&gt;reglering skall göras mellan medlemmarna. Upplösning skall ske bara när&lt;br&gt;det inte går att få till stånd en ekonomisk uppgörelse. Som tänkbara&lt;br&gt;exempel när upplösning kan vara aktuell nämns genomgripande föränd-&lt;br&gt;ringar i fastighetsunderlaget eller när föreningens skulder överstiger&lt;br&gt;värdet av anläggningen och tillgångarna. När en fastighet tvångsansluts&lt;br&gt;till en anläggning som förvaltas av en förening som visar underskott bör&lt;br&gt;upplösning alltid ske (prop. 1973:160 s. 257). Skall föreningen inte upp-&lt;br&gt;lösas skall det göras en beräkning om det finns ett över- eller underskott i&lt;br&gt;samfälligheten. Detta görs genom en jämförelse mellan anläggningens&lt;br&gt;värde och föreningens tillgångar å ena sidan och föreningens skulder å&lt;br&gt;andra sidan. Anläggningens värde skall uppskattas efter vad som är&lt;br&gt;skäligt med hänsyn till investeringskostnaderna, anläggningens ålder och&lt;br&gt;fortsatta användbarhet. Värderingen går ut på att fastställa om det är rätt-&lt;br&gt;vist och rimligt att en ny delägare får köpa in sig i anläggningen eller att&lt;br&gt;en utträdande delägare får tillbaka en del av sina investeringar. Om olika&lt;br&gt;andelstal gäller för utförande och drift, skall beräkning av om överskott&lt;br&gt;eller underskott uppkommer göras för var för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en fastighet inträder i en samfallighet som visar överskott, eller en&lt;br&gt;fastighets andelstal höjs, skall fastighetsägaren betala ersättning till&lt;br&gt;övriga delägare. Om däremot en fastighet utträder eller andelstalen sänks&lt;br&gt;finns inga föreskrifter om vem som skall svara för betalningen. Förvaltas&lt;br&gt;samfalligheten av en samfällighetsförening, framgår av förarbetena till&lt;br&gt;AL att det ankommer på föreningen att svara för betalningen (prop.&lt;br&gt;1973:160 s. 259). Vid delägarförvaltning åvilar betalningsskyldigheten&lt;br&gt;kvarvarande delägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teoretiskt sett kan det bli ett omfattande arbete att träffa ekonomiska&lt;br&gt;uppgörelser mellan delägare och medlemmar som inträder i eller utträder&lt;br&gt;ur gemensamhetsanläggningen. Frågor om ersättning vid utträde före-&lt;br&gt;kommer emellertid sällan i praktiken. Om det händer rör det sig nästan&lt;br&gt;uteslutande om jordbruksfastigheter som utträder. Inträdesersättning är&lt;br&gt;vanlig t.ex. när man nyligen byggt en väg eller rustat upp den till stora&lt;br&gt;kostnader men förekommer knappast i ett gammalt vägnät. Över huvud&lt;br&gt;taget prövas inte ersättningsfrågorna så ofta i förrättningar utan det&lt;br&gt;vanligaste är att man träffar överenskommelser enligt 43 § om ersättning&lt;br&gt;vid ändringar i delägarkretsen. Det finns emellertid en tendens till att&lt;br&gt;frågor som rör ersättning allt oftare kommer på tal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder delade meningar om hur en anläggnings värde skall upp-&lt;br&gt;skattas vid en ekonomisk reglering. Detta diskuterades redan i förarbe-&lt;br&gt;tena till AL, varvid det anfördes att det inte sällan framstår som obilligt&lt;br&gt;att låta en ny delägare ersätta investeringskostnader som ligger långt till-&lt;br&gt;baka i tiden (prop. 1973:160 s. 177). Det påpekades att den femårsgräns&lt;br&gt;som finns i 9 § andra stycket EVL kunde användas som vägledning. Be-&lt;br&gt;stämmelsen, som handlar om retroaktiv bidragsskyldighet, innebär att&lt;br&gt;ägare till fastighet som får rätt att använda befintlig väg blir ersättnings-&lt;br&gt;skyldig för kostnader som lagts ned på vägen de senaste fem åren. Den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 92&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillkom i huvudsak för att förhindra att den som redan när en väg byggdes&lt;br&gt;hade ett så stort intresse av vägbygget att han egentligen borde ha bidra-&lt;br&gt;git till kostnaderna, men antingen på grund av en ren tillfällighet eller av&lt;br&gt;illojalt förfarande undgick att betala, senare skall kunna dra nytta av&lt;br&gt;vägen. Femårsgränsen motiverades med att det var osannolikt att sådana&lt;br&gt;fall kunde bli aktuella efter längre tid och att skälighetsbedömningen då&lt;br&gt;blev osäkrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag byggs vägar i en helt annan standard och med längre livslängd än&lt;br&gt;när EVL tillkom. Det går därför inte att slå fast någon tidsgräns för vilka&lt;br&gt;investeringar i en väg som skall beaktas vid beräkningen av anläggning-&lt;br&gt;ens värde. Liksom för närvarande bör en bedömning göras från fall till&lt;br&gt;fall. Genom möjligheten till sektionsindelning i AL torde frågan dess-&lt;br&gt;utom inte längre ha lika stor betydelse. Det finns alltså inte skäl att före-&lt;br&gt;slå särbestämmelser för hur värderingen av gemensamhetsanläggningar&lt;br&gt;för vägar bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer tveksamt är däremot om det finns anledning att en fastighet som&lt;br&gt;utträder ur en gemensamhetsanläggning för vägar skall kunna få tillbaka&lt;br&gt;sina investeringar när en beräkning visar överskott. Utträdesersättningar&lt;br&gt;förekommer sällan. Det beror naturligtvis på att utträde i sig inte är sär-&lt;br&gt;skilt vanligt, men sannolikt också på att det vid överslagsberäkningar&lt;br&gt;visar sig att någon större ersättning inte kan komma att utgå. Det kan&lt;br&gt;vidare antas att den som utträder nöjer sig med detta och inte väcker&lt;br&gt;frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en fastighet utträder ökar inte nyttan för de kvarvarande. Kostna-&lt;br&gt;derna skall fördelas på ett färre antal delägare. Om rätten till utträdeser-&lt;br&gt;sättning tas bort, far den enskilde fastighetsägaren överväga vad som ger&lt;br&gt;honom mest nytta, att lämna gemensamhetsanläggningen och då ta i be-&lt;br&gt;räkning att det inte går att ta med sig ett eventuellt överskott eller att vara&lt;br&gt;kvar. Regeringen anser att förenklingssynpukter talar för att möjligheten&lt;br&gt;till ersättning i fortsättningen bör undantas beträffande gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggningar som avser vägar. En sådan bestämmelse innebär ingen&lt;br&gt;avgörande förändring i jämförelse med vad som i praktiken redan gäller&lt;br&gt;men den kan komma att ha en viss betydelse när vägföreningama förs in&lt;br&gt;under AL:s system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det däremot vid beräkningen skulle visa sig att det uppkommer ett&lt;br&gt;underskott, finns inte något skäl varför den utträdande skulle befrias från&lt;br&gt;ansvar för detta. Inte minst borgenärsintresset talar mot en sådan befri-&lt;br&gt;else.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att en ny bestämmelse inarbetas i 38 § med&lt;br&gt;innebörd att rätten för fastighetsägare till ersättning för överskott vid ut-&lt;br&gt;träde inte skall tillämpas på gemensamhetsanläggningar som avser vägar.&lt;br&gt;Till följd av andra stycket i 38 § kommer detsamma att gälla när en&lt;br&gt;fastighets andelstal minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.1 Lagen (1939:608) om enskilda vägar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Lagen föreslås upphöra att gälla vid utgången av&lt;br&gt;år 1997. Vägföreningar enligt 3 kap. lagen (1939:608) om enskilda vägar&lt;br&gt;(EVL) och vägsamfälligheter som tillkommit enligt äldre bestämmelser&lt;br&gt;skall föras in under det förvaltningssystem som lagen (1973:1150) om&lt;br&gt;förvaltning av samfälligheter (SFL) anvisar. Vad som bestämts vid för-&lt;br&gt;rättning om vägförenings område skall inte längre gälla. När det gäller&lt;br&gt;samfälligheter som har taxeringsvärdet som andelstal skall ändringar i&lt;br&gt;taxeringsvärdet tillåtas att påverka andelstalet under en övergångsperiod&lt;br&gt;av fem år. Dessa samfalligheter måste anpassa grunderna för kostnads-&lt;br&gt;fördelningen i enlighet med anläggningslagens (1973:1149, AL) regler&lt;br&gt;med verkan senast från övergångsperiodens slut. Stadgar som fastställts&lt;br&gt;för vägförening eller vägsamfällighet skall kunna tillämpas även i fort-&lt;br&gt;sättningen om de inte strider mot SFL, de skall även få behålla sin nu-&lt;br&gt;varande firma. Ärenden om bildande av vägförening som är under be-&lt;br&gt;handling hos länsstyrelsen vid EVL:s upphörande, och där förrättnings-&lt;br&gt;man har hunnit förordnas, skall handläggas enligt EVL:s bestämmelser. I&lt;br&gt;annat fall skall ärendet överlämnas till lantmäterimyndigheten för hand-&lt;br&gt;läggning enligt anläggningslagen. Utlåtanden enligt 80 § EVL far&lt;br&gt;genomföras under en övergångsperiod om fem år efter EVL:s&lt;br&gt;upphävande. Bestämmelserna om ersättning för markupplåtelse och&lt;br&gt;annat intrång i EVL skall fortfarande tillämpas då utlåtanden genomförs&lt;br&gt;efter EVL:s upphävande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit en övergångsregle-&lt;br&gt;ring som bl.a. innebär att ärenden om bildande av vägförening som&lt;br&gt;handläggs hos länsstyrelsen vid EVL:s upphävande, och där handlägg-&lt;br&gt;ningen inte hunnit så långt att skriftligt utlåtande framlagts, skall över-&lt;br&gt;lämnas till lantmäterimyndigheten för handläggning enligt AL. I övrigt&lt;br&gt;överensstämmer utredningens förslag i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft några av-&lt;br&gt;görande invändningar mot förslaget. Lantmäteriverket, Örnsköldsviks&lt;br&gt;kommun samt Riksförbundet för enskild väghållning motsätter sig att&lt;br&gt;vägföreningar och vägsamfälligheter tillåts att behålla sin nuvarande&lt;br&gt;firma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: EVL bör upphävas vid utgången av&lt;br&gt;1997 genom en särskild lag. I den lagen bör också tas upp den behövliga&lt;br&gt;övergångsregleringen. Upphävandet medför vidare behov av ändringar i&lt;br&gt;några andra lagar som innehåller hänvisningar till EVL. Regeringen åter-&lt;br&gt;kommer till dessa i författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande vägsamfälligheter upphörde möjligheten till förrättningar&lt;br&gt;enligt 2 och 4 kap. EVL i samband med införandet av anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149, AL) och SFL. EVL:s bestämmelser i övrigt, främst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angående förvaltningen, förblev emellertid gällande. Omprövning av vad&lt;br&gt;som bestämts vid förrättningar enligt 2 och 4 kap. EVL skall ske enligt&lt;br&gt;AL:s regler, varefter vägsamfalligheten anses inrättad enligt AL.&lt;br&gt;Vägsamfalligheten som förvaltningsorgan skall då upplösas och vid be-&lt;br&gt;hov ersättas med en samfällighetsförening enligt SFL, se vidare 10-12&lt;br&gt;och 19 §§ lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter&lt;br&gt;(ALp).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombildning av vägsamfälligheter till samfallighetsföreningar har inte&lt;br&gt;skett i den takt som man vid 1973 års lagstiftning hade anledning att&lt;br&gt;räkna med. Till undvikande av dubbla system bör när EVL nu upphävs&lt;br&gt;samtliga vägsamfälligheter föras in under det förvaltningssystem som&lt;br&gt;SFL anvisar. Detsamma gäller sådana vägsamfälligheter som tillkommit&lt;br&gt;enligt föregångarna till EVL, nämligen lagen (1907:48) om enskilda&lt;br&gt;vägar och lagen (1926:352) om enskilda vägar. Rättigheter och skyldig-&lt;br&gt;heter som bestämts enligt EVL eller motsvarande äldre lagstiftning bör&lt;br&gt;emellertid, i enlighet med principen bakom 10 § ALp, gälla till dess om-&lt;br&gt;prövning sker enligt bestämmelserna i AL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande synsätt bör anläggas i fråga om vägföreningar enligt&lt;br&gt;3 kap. EVL. Vägföreningama bör sålunda automatiskt föras in under&lt;br&gt;systemet i SFL, medan vad som bestämts vid förrättning i princip skall&lt;br&gt;gälla till dess omprövning sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är huruvida vad som bestämts om vägförenings&lt;br&gt;område fortfarande skall tillämpas eller inte. Övervägande skäl talar för&lt;br&gt;att så inte skall vara fallet. Det blir annars fråga om dubbla system som&lt;br&gt;kan komma att bestå under lång tid. Vad som vid förrättningen bestämts&lt;br&gt;om vägföreningens område bör alltså inte längre gälla. De fastigheter&lt;br&gt;som vid upphävandet ingick i vägföreningens område hör naturligtvis&lt;br&gt;fortfarande till samfälligheten, men vid ändringar i fastighetsindelningen&lt;br&gt;blir det inte längre fråga om automatisk anslutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om vägföreningar som i enlighet med nuvarande huvudregel i&lt;br&gt;76 § EVL har taxeringsvärdet som andelstal uppkommer frågan om det&lt;br&gt;taxeringsvärde som gällde som andelstal vid upphävandet av EVL skall&lt;br&gt;låsas till den tidpunkten eller om ändringar i taxeringsvärdet skall tillåtas&lt;br&gt;påverka andelstalet åtminstone under viss övergångstid. Regeringen för-&lt;br&gt;ordar den sistnämnda lösningen, bl.a. för att ge föreningen och dess&lt;br&gt;medlemmar tid att överväga vilket system för andelstal som är det lämp-&lt;br&gt;liga för framtiden. Med låsta andelstal finns vidare en risk för att&lt;br&gt;andelstal, som upplevs som orättvisa och som normalt skulle undanröjas&lt;br&gt;vid nästa taxering, blir bestående under alltför lång tid. Fem år utgör en&lt;br&gt;lämplig övergångsperiod. De aktuella samfällighetema bör åläggas en&lt;br&gt;skyldighet att anpassa grunderna för kostnadsfördelningen i enlighet med&lt;br&gt;AL:s regler med verkan senast från övergångsperiodens slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadgar som fastställts för en vägsamfällighet eller en vägförening bör&lt;br&gt;kunna tillämpas även i fortsättningen, med den begränsningen att stad-&lt;br&gt;garna inte får strida mot SFL. Det är knappast troligt att stadgar som inte&lt;br&gt;är förenliga med SFL finns i någon större utsträckning men det kan&lt;br&gt;naturligtvis inte uteslutas att en del skillnader förekommer. Det blir en&lt;br&gt;uppgift för de nya samfällighetsföreningama att bevaka att bestämmelser&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i stadgarna som eventuellt strider mot SFL inte tillämpas. Någon särskild&lt;br&gt;kontroll från lantmäterimyndighetens sida av att stadgarna överensstäm-&lt;br&gt;mer med SFL skall alltså inte göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 51 och 88 §§ EVL gäller att stadgarna for en vägsamfällighet&lt;br&gt;och en vägförening skall innehålla samfallighetens resp, föreningens be-&lt;br&gt;nämning, i vilken ordet vägsamfällighet resp, vägförening skall ingå. Det&lt;br&gt;har sålunda ansetts angeläget att det redan av firman skall framgå vilket&lt;br&gt;regelsystem som gäller. När nu såväl vägsamfälligheter som vägföre-&lt;br&gt;ningar inordnas i ett enhetligt system enligt SFL har den frågan knappast&lt;br&gt;längre någon betydelse. Regeringen anser att det inte finns något hinder&lt;br&gt;mot att de gamla vägsamfällighetema och vägföreningama behåller sin&lt;br&gt;firma så länge de själva vill. Det är ändå direkt på grund av lagen klart att&lt;br&gt;det är SFL som gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 88 § femte stycket EVL skall en av styrelseledamöterna i en&lt;br&gt;vägförening utses av länsstyrelsen och åtnjuter för detta uppdrag arvode&lt;br&gt;av föreningen. Förordnandet för en sådan ledamot bör upphöra att gälla.&lt;br&gt;För att undvika problem beträffande beslutförheten bör denne styrelse-&lt;br&gt;ledamot kvarstå till och med nästa ordinarie föreningsstämma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ikraftträdandet upphör i princip möjligheten till förrättning enligt&lt;br&gt;3 kap. EVL. Utredningen har föreslagit en övergångsreglering som&lt;br&gt;innebär att ärenden om bildande av vägförening som är under behandling&lt;br&gt;hos länsstyrelsen vid EVL:s upphävande skall överlämnas till lantmäte-&lt;br&gt;rimyndigheten för handläggning enligt AL, såvida inte handläggningen&lt;br&gt;nått så långt att skriftligt utlåtande framlagts. I sistnämnda fall skall&lt;br&gt;EVL:s bestämmelser tillämpas. Lagrådet har i sitt yttrande pekat på ett&lt;br&gt;antal svårigheter av såväl praktisk som författningsteknisk art med den&lt;br&gt;angivna regleringen och i stället föreslagit en enklare övergångsreglering.&lt;br&gt;Regeringen har följt Lagrådets förslag innebärande i princip att ärenden&lt;br&gt;där förrättningsman har hunnit förordnas skall handläggas enligt EVL:s&lt;br&gt;bestämmelser till dess att en vägförening har hunnit bildas. Om förrätt-&lt;br&gt;ningsman inte förordnats skall ärendet överlämnas till lantmäterimyndig-&lt;br&gt;heten för handläggning. Om i enlighet med det anförda en vägförening&lt;br&gt;kommit att bildas efter ikrafträdandet bör givetvis detsamma gälla som i&lt;br&gt;fråga om äldre vägföreningar. Förvaltningen skall sålunda ske enligt&lt;br&gt;SFL, omprövning skall ske enligt AL, vad som bestämts om vägföre-&lt;br&gt;ningens område skall inte längre gälla och grunderna för beräkning av&lt;br&gt;andelstalen måste anpassas till AL:s regler med verkan senast från år&lt;br&gt;2003.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan dröja åtskillig tid innan utlåtanden enligt 80 § EVL genomförs&lt;br&gt;beroende på att utbyggnaden av föreningens vägar sker i en takt som&lt;br&gt;svarar mot behoven. En yttersta gräns för genomförandetiden bör&lt;br&gt;emellertid fastställas. Enligt regeringen är fem år från upphävandet av&lt;br&gt;EVL en rimlig övergångsperiod. Enligt EVL fastställs ersättning för&lt;br&gt;markupplåtelse och annat intrång i särskild ordning efter det att utlåtan-&lt;br&gt;det vunnit laga kraft. Dessa frågor prövas alltså inte vid förrättningen.&lt;br&gt;För att en förrättning enligt AL beträffande ersättningsfrågan inte skall&lt;br&gt;bli nödvändig bör EVL:s reglering om bestämmande av ersättning gälla&lt;br&gt;då utlåtanden genomförs efter EVL:s upphävande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna och förrättningsmännen bör i möjligaste mån beakta&lt;br&gt;den nya lagstiftningen redan före ikraftträdandet så att tillämpnings-&lt;br&gt;problem i samband med ikraftträdandet kan undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.2 Lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av sam-&lt;br&gt;fälligheter (ALp)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Förslaget att upphäva lagen (1939:608) om en-&lt;br&gt;skilda vägar fr.o.m. den 1 januari 1998 kommer att innebära att vissa av&lt;br&gt;de nuvarande bestämmelserna i ALp förlorar sin betydelse. Dessa, lik-&lt;br&gt;som vissa andra bestämmelser som numera också kommit att sakna bety-&lt;br&gt;delse, föreslås upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: ALp reglerar bl.a. övergången mellan&lt;br&gt;AL och SFL å ena sidan samt vissa äldre lagar å den andra, däribland den&lt;br&gt;behövliga regleringen med anledning av att förrättningar enligt 2 och&lt;br&gt;4 kap. EVL inte far äga rum efter ikraftträdandet av AL och SFL. ALp&lt;br&gt;bör finnas kvar i den utsträckning som den alltjämt har betydelse. En del&lt;br&gt;av bestämmelserna där bör i stället få en motsvarighet i förevarande lag&lt;br&gt;om upphävande av EVL och kan därför utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ALp innehåller i 1-3 §§ sedvanliga ikraftträdande- och övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelser, av vilka de senare reglerar övergången mellan äldre lag och&lt;br&gt;AL resp. SFL. Dessa bestämmelser bör inte ändras. I 4-6 §§ ALp finns&lt;br&gt;vissa bestämmelser som inte är av ren övergångskaraktär. Det rör sig här&lt;br&gt;om bestämmelser hänförliga till rättsinstitut som finns kvar övergångs-&lt;br&gt;vis. De bör stå kvar i ALp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 7 § ALp enligt vilken lagen (1966:700) om vissa&lt;br&gt;gemensamhetsanläggningar (LGA) fortfarande skall tillämpas i vissa&lt;br&gt;situationer torde numera ha spelat ut sin roll och bör upphävas. När det&lt;br&gt;gäller 8 § ALp däremot kan förmånsrättsbelopp fortfarande kvarstå, var-&lt;br&gt;för bestämmelsen bör finnas k’ ar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § ALp bör i sin helhet upphävas. 10 § ersätts i vårt förslag delvis av&lt;br&gt;2 § lagen om upphävande av EVL och bör upphävas i motsvarande mån.&lt;br&gt;Paragrafen måste dock finnas kvar såvitt den reglerar förhållandet mellan&lt;br&gt;AL och LGA. Till följd av ändringen i 10 § ALp blir 11 § tillämplig&lt;br&gt;endast i fråga om gemensamhetsanläggningar enligt LGA. Någon änd-&lt;br&gt;ring av 11 § behöver då inte göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande 12 § ALp gäller detsamma som i fråga om 10 §. 12 § skall&lt;br&gt;sålunda i fortsättningen gälla endast i fråga om fastighet ansluten till en&lt;br&gt;gemensamhetsanläggning enligt LGA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter upphävandet av EVL saknar 13 § ALp betydelse. Även 14 och&lt;br&gt;15 §§ ALp torde numera ha spelat ut sin roll. Dessa tre paragrafer bör&lt;br&gt;därför upphävas i sin helhet. 16-18 §§ ALp har fortfarande betydelse och&lt;br&gt;måste finnas kvar. Även beträffande 19 § bör hänvisningen till EVL eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsvarande äldre bestämmelser tas bort. Paragrafen i övrigt har fort-&lt;br&gt;farande betydelse. Någon ändring behöver inte göras i 20 eller 21 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16 Konsekvenser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett enhetligt regelsystem för enskilda vägar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande finns det möjlighet att tillämpa två olika regelsystem vid&lt;br&gt;inrättandet av enskilda vägar, antingen lagen (1939:608) om enskilda&lt;br&gt;vägar (EVL) eller anläggningslagen (1973:1149, AL) och lagen&lt;br&gt;(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (SFL), i situationer där&lt;br&gt;förhållandena kan vara likartade. Det är ofta traditionen i orten som av-&lt;br&gt;gör vilket regelsystem som tillämpas. Genom att EVL upphävs blir kvar&lt;br&gt;ett enda regelsystem som kan tillämpas på samtliga enskilda vägar. Detta&lt;br&gt;leder till ökad förutsägbarhet och begriplighet för såväl enskilda fastig-&lt;br&gt;hetsägare som allmänheten. Regleringen för enskilda vägar kommer i&lt;br&gt;huvudsak att stämma överens med vad som gäller för andra gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några nya särbestämmelser föreslås beträffande gemensamhetsanlägg-&lt;br&gt;ningar som avser vägar. Särbestämmelserna, som inte är begränsade till&lt;br&gt;enskilda vägar inom tätbebyggda områden, gäller framför allt möjligheter&lt;br&gt;att upplåta rätt att använda befintliga vägar som ett alternativ till del-&lt;br&gt;tagande i en gemensamhetsanläggning. Huvudprincipen att fastighets-&lt;br&gt;samverkan skall ske genom inrättande av gemensamhetsanläggningar&lt;br&gt;rubbas dock inte. Särbestämmelserna bör ses mot bakgrund av att vägar&lt;br&gt;ingår som en nyttighet i majoriteten av samtliga gemensamhetsanlägg-&lt;br&gt;ningar. Genom att de befintliga vägföreningama och vägsamfällighetema&lt;br&gt;enligt EVL övergår till att vara gemensamhetsanläggningar kommer&lt;br&gt;tyngdpunkten i AL att ytterligare förskjutas mot enskilda vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens roll minskar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens formella engagemang enligt EVL är betydande. För när-&lt;br&gt;varande handlägger länsstyrelsen ett tjugotal olika typer av ärenden bort-&lt;br&gt;sett från trafiksäkerhetsbestämmelsema. En stor del av länsstyrelsens&lt;br&gt;uppgifter gäller bevakning av allmänna intressen. Länsstyrelsens upp-&lt;br&gt;gifter är inte av samma omfattning enligt AL eller SFL och regeringens&lt;br&gt;förslag innebär inte någon ändring på den punkten. I flera fall fullgör&lt;br&gt;lantmäterimyndigheterna eller domstolarna de uppgifter i AL och SFL&lt;br&gt;som länsstyrelserna nu har i EVL. Vissa uppgifter försvinner helt, t.ex.&lt;br&gt;obligatoriskt utseende av styrelseledamot i vägförening. Detsamma gäller&lt;br&gt;möjligheten till underställning. Vidare har länsstyrelsen enligt EVL upp-&lt;br&gt;gifter som avser att skydda enskilda intressen och minoritetsintressen,&lt;br&gt;såsom handläggning av överklaganden rörande vägförenings samman-&lt;br&gt;trädesbeslut eller uttaxering eller tillstånd till att ta upp lån. Några mot-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svarande uppgifter har inte länsstyrelsen enligt AL och SFL. En konsek-&lt;br&gt;vens av utredningsförslaget är att länsstyrelsens roll avseende enskilda&lt;br&gt;vägar kommer att reduceras till förmån för framför allt lantmäterimyn-&lt;br&gt;digheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa ärendetyper som länsstyrelsen handlägger är vanliga, t.ex. ut-&lt;br&gt;seende av styrelseledamöter, överklaganden av stämmobeslut och debite-&lt;br&gt;ringslängder. Andra förekommer tämligen sällan på grund av att så få&lt;br&gt;vägföreningar har nybildats sedan AL trädde i kraft eller på grund av att&lt;br&gt;de inte tillämpas ofta i praktiken, t.ex. ärenden om tillstånd till lån och&lt;br&gt;ärenden som rör trafiksäkerhetsbestämmelsema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marginellt kan vissa resurser komma att frigöras hos länsstyrelserna&lt;br&gt;när EVL upphävs. De personella förändringarna torde bli obetydliga&lt;br&gt;eftersom de flesta länsstyrelser i stor utsträckning använt den kompetens&lt;br&gt;som finns i lantmäteriorganisationen. Tidigare har överlantmätaren varit&lt;br&gt;föredragande eller på annat sätt deltagit i länsstyrelsens handläggning av&lt;br&gt;enskilda vägfrågor. Genom omorganisationen av fastighetsbildnings-&lt;br&gt;myndighetema, fastighetsregistermyndighetema och överlantmätarmyn-&lt;br&gt;dighetema till en statlig lantmäterimyndighet for varje län, från och med&lt;br&gt;den 1 januari 1996, har förutsättningarna för detta samarbete förändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande handlägger länsstyrelserna frågor om förordnande av&lt;br&gt;förrättningsman och andra ärenden enligt 3 kap. EVL kostnadsfritt for&lt;br&gt;vägföreningama. För motsvarande handläggning enligt AL kan lantmäte-&lt;br&gt;rimyndigheterna ta ut avgifter. Länsstyrelsernas minskade kostnader&lt;br&gt;kommer således inte att föranleda ett ökat ekonomiskt åtagande hos&lt;br&gt;lantmäterimyndigheterna. Det offentliga åtagandet blir därför mindre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang skall nämnas att länsstyrelsen har en relativt om-&lt;br&gt;fattande rådgivningsverksamhet till vägföreningama. Den kommer på&lt;br&gt;sikt att begränsas till de föreningsrättsliga frågor som länsstyrelserna&lt;br&gt;handlägger enligt SFL. Detta torde inte innebära några olägenheter for de&lt;br&gt;enskilda väghållama. Såväl lantmäterimyndigheterna som Vägverket och&lt;br&gt;dess väg- och trafikregioner bistår med rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan nämnas att en konsekvens av de föreslagna övergångsbestäm-&lt;br&gt;melserna är att endast vägsamfälligheter eller vägföreningar enligt EVL&lt;br&gt;med fastställda stadgar kommer att anses som samfällighetsförenin jar&lt;br&gt;enligt SFL. Det är inte helt ovanligt att samfällighetema har underlåtit att&lt;br&gt;fastställa stadgar. Det kan därför förväntas bli en ökad tillströmning av&lt;br&gt;denna ärendetyp till länsstyrelserna innan lagstiftningen träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektivare förrättnings- och ärendehandläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I jämförelse med en vägföreningsförrättning kan en förrättning enligt AL&lt;br&gt;med prövning av den individuella nyttan för varje fastighet och fast-&lt;br&gt;ställande av andelstal och eventuella föreskrifter beträffande andelstalen&lt;br&gt;möjligen bli dyrare. Naturligtvis växlar förutsättningarna från fall till fall&lt;br&gt;beroende på om lika andelstal kan fastställas osv. En viss fördyring kom-&lt;br&gt;penseras emellertid av att systemkostnadema sjunker med ett enhetligt&lt;br&gt;regelsystem. Man slipper att upprätthålla dubbla kompetenser, vilket gör&lt;br&gt;det enklare for lantmäterimyndigheterna att åstadkomma en rationell&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hantering av förrättningar och ärenden som rör enskilda vägar. Det&lt;br&gt;kommer att innebära ekonomiska vinster att upplåtelse- och ersättning-&lt;br&gt;frågorna alltid kan avgöras av samma myndighet och i ett sammanhang&lt;br&gt;när parterna inte är överens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklade förvaltningsmöjligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningen av gemensamhetsanläggningar kommer att underlättas av&lt;br&gt;att i huvudsak samma regler gäller for enskilda vägar som för andra&lt;br&gt;gemensamma anläggningar. Befintliga vägsamfälligheter och vägföre-&lt;br&gt;ningar förs in under SFL:s förvaltningssystem. Det kommer därmed att&lt;br&gt;bli möjligt att låta en samfällighetsförening förvalta olika gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggningar när detta bedöms vara effektivt. I områden där det nu&lt;br&gt;samtidigt förekommer vägföreningar och gemensamhetsanläggningar&lt;br&gt;som avser andra behov än vägar, t.ex. va-anläggningar med i princip&lt;br&gt;samma delägarkrets, kan förvaltningen underlättas påtagligt och förvalt-&lt;br&gt;ningskostnaderna sänkas. Även den förenklingsmöjlighet som rättighets-&lt;br&gt;upplåtelser direkt till en samfällighetsförening innebär och den nya möj-&lt;br&gt;ligheten att på ett enkelt sätt anpassa andelstalen till ändrade förhållanden&lt;br&gt;kommer att påverka förvaltningskostnaderna. Ajourhållningen av an-&lt;br&gt;delstalen kommer att förbättras utan att förvaltningskostnaderna ökar&lt;br&gt;nämnvärt. Detta ger rättvisare kostnadsfördelning och mer ordning och&lt;br&gt;reda i registren. Det senare är en bra grund om man vill gå vidare med&lt;br&gt;tankarna på att redovisa andelstalen i fastighetsregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tydligare förutsättningar vid plangenomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att det skall bli möjligt för lantmäterimyndigheterna att för-&lt;br&gt;ordna syssloman för att utföra en gemensamhetsanläggning påverkar&lt;br&gt;både enskilda och allmänna intressena. För den enskilde som som har&lt;br&gt;intresse av anläggningen förstärks skyddet. De ökade möjligheterna till&lt;br&gt;verkställighet får även anses inneb; ra ett förstärkt skydd för de allmänna&lt;br&gt;intressena genom att möjligheterna till plangenomförande påverkas. För&lt;br&gt;kommunerna innebär övergången till ett enhetligt regelsystem att förut-&lt;br&gt;sättningarna för plangenomförandet blir tydligare vid planläggning av&lt;br&gt;bebyggelse och vägar, f dag orsakar de dubbla regelsystemen ibland&lt;br&gt;oklarheter. Tänkbara konsekvenser för en del kommuner är att man i&lt;br&gt;större utsträckning blir motiverad att reda ut vad som gäller i gamla&lt;br&gt;detalj planeområden, att vägfrågor ägnas större uppmärksamhet innan&lt;br&gt;bebyggelse tillåts och att man mer aktivt utvecklar en genomtänkt&lt;br&gt;strategi för väghållningen. En ekonomisk bedömning av sådana konsek-&lt;br&gt;venser låter sig dock knappast göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökat ansvar för samfällighetsföreningarnas styrelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa av de nya generella bestämmelser som vi föreslår i AL innebär att&lt;br&gt;ett ökat ansvar läggs på samfällighetsföreningen, i praktiken styrelsen.&lt;br&gt;Det kommer att bli avsevärda förenklingsvinster med att låta samfallig-&lt;br&gt;hetsföreningen företräda delägarna i förrättningar som rör ändringar i&lt;br&gt;delägarkretsen och andelstalen. Förrättningskostnaderna bör kunna&lt;br&gt;pressas ned. Möjligheten att ändra andelstalen på ett i förväg bestämt sätt&lt;br&gt;kommer som tidigare nämnts att förenkla ajourhållningen av andelstalen&lt;br&gt;vid ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad domstolsprövning vid överklaganden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna för överklagande i EVL präglas liksom lagstiftningen i övrigt i&lt;br&gt;hög grad av administrativ prövning till skillnad från AL. Förrättningsut-&lt;br&gt;låtande enligt 81 § första stycket, sammanträdesbeslut enligt 89 § nionde&lt;br&gt;stycket och debiteringslängd enligt 89 § andra stycket EVL överklagas&lt;br&gt;till länsstyrelsen. De beslut av länsstyrelsen som anges i 70 § andra&lt;br&gt;stycket och 93 § andra stycket liksom länsstyrelsens beslut enligt 100 och&lt;br&gt;101 §§ samt föreläggande enligt 106 § far överklagas till allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol från och med den 1 maj 1996. Annat beslut av länsstyrel-&lt;br&gt;sen som anges i 70 § tredje stycket, 93 § tredje stycket och 107 § andra&lt;br&gt;stycket överklagas hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om ersättning för upplåtelse eller annat intrång som avses i 75 §&lt;br&gt;första eller tredje stycket EVL och tvist om rätt att använda vägförenings&lt;br&gt;väg eller om beloppet av slitageersättningsavgiften prövas genom att&lt;br&gt;talan väcks hos fastighetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att EVL upphävs kommer ärenden som avser enskilda vägar att&lt;br&gt;bedömas efter enhetliga regler. Överklagande av beslut eller åtgärd enligt&lt;br&gt;AL av lantmäterimyndigheten far enligt 30 § AL göras hos&lt;br&gt;fastighetsdomstolen. Klander av sammanträdesbeslut enligt 53 § SFL och&lt;br&gt;talan om rättelse av uttaxering enligt 46 § SFL prövas av fastighetsdom-&lt;br&gt;stolen. Beslut av lantmäterimyndigheten som anges i 67 § första stycket&lt;br&gt;SFL och beslut av länsstyrelsen som anges i 67 § tredje stycket SFL får&lt;br&gt;överklagas hos allmän förvaltningsdomstol från och med den 1 maj 1996.&lt;br&gt;Beslut av länsstyrelsen som anges i 67 § andra stycket SFL får över-&lt;br&gt;klagas hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens förslag till nya bestämmelser gäller som tidigare nämnts&lt;br&gt;att den som är missnöjd med styrelsens beslut om ändrat andelstal enligt&lt;br&gt;24 a § AL får väcka talan hos fastighetsdomstolen. Detsamma gäller vid&lt;br&gt;tvist enligt 48 a § AL. Lantmäterimyndighetens beslut avseende sysslo-&lt;br&gt;man enligt 33 a § AL får överklagas hos fastighetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följd av de föreslagna förändringarna är att ärendetillströmningen&lt;br&gt;till fastighetsdomstolarna kommer att öka. Samtidigt minskar arbetsbe-&lt;br&gt;lastningen för länsstyrelserna och de allmänna förvaltningsdomstolarna i&lt;br&gt;motsvarande mån. Såvitt regeringen nu kan bedöma kommer förslaget&lt;br&gt;inte att innebära någon större merbelastning för fastighetsdomstolarna.&lt;br&gt;En närmare utvärdering av hur förslaget påverkar fastighetsdomstolarnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsbelastning och kostnader bör emellertid utföras, lämpligen efter det&lt;br&gt;att de nya bestämmelserna tillämpats i två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väghållningsmyndighetens beslut avseende trafiksäkerhetsbestämmel-&lt;br&gt;sema får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Utredningsförslaget&lt;br&gt;bidrar därmed till att avlasta regeringen förvaltningsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17 Författningskommentarer&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;17.1 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1939:608)&lt;br&gt;om enskilda vägar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Samtliga paragrafer har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Lagen (1939:608) om enskilda vägar skall, med de begränsningar som följer&lt;br&gt;av denna lag, upphöra att gälla vid utgången av år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vägar och andra anläggningar som omfattas av en samfällighets väghållning&lt;br&gt;enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser&lt;br&gt;skall anses utgöra en gemensamhetsanläggning bildad vid förrättning enligt an-&lt;br&gt;läggningslagen (1973:1149). Som deltagande fastigheter skall anses de fastigheter&lt;br&gt;som ingick i samfälligheten vid utgången av år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om samfälligheter som avses i första stycket skall dock bestämmelserna&lt;br&gt;om beräkning av andelstal i lagen om enskilda vägar gälla till dess nya grunder&lt;br&gt;för fördelning av kostnaderna för gemensamhetsanläggningen har fastställts enligt&lt;br&gt;anläggningslagen. Sådana nya grunder skall fastställas med verkan senast från&lt;br&gt;och med den 1 januari 2003.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När lagen (1939:608) om enskilda vägar (EVL) upphävs skall den sam-&lt;br&gt;fallighet som bildats enligt EVL i fortsättningen följa reglerna i anlägg-&lt;br&gt;ningslagen (1973:1149, AL) och lagen (1973:1150) om förvaltning av&lt;br&gt;samfälligheter (SFL). Vad som bestämts vid förrättning enligt EVL skall&lt;br&gt;dock i princip fortfarande gälla till dess att en omprövning sker enligt&lt;br&gt;reglerna i AL. Detta följer av bestämmelsen i 2 § att den enligt EVL bil-&lt;br&gt;dade samfalligheten skall anses som en gemensamhetsanläggning bildad&lt;br&gt;enligt AL. Därigenom blir även SFL tillämplig i fråga om förvaltningen&lt;br&gt;av samfälligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har införts en övergångsregel beträffande andelstal som&lt;br&gt;i första hand avser de fall där dessa bestämts med utgångspunkt från&lt;br&gt;senast fastställda taxeringsvärde enligt huvudregeln i EVL. Som framgår&lt;br&gt;av avsnitt 8 bör andelstalen inte längre bygga på den rörliga norm som&lt;br&gt;taxeringsvärdet utgör. Av skäl som an getts i avsnitt 15.1 bör emellertid&lt;br&gt;taxeringsvärdet tillåtas att påverka andelstalet under en övergångsperiod&lt;br&gt;om fem år. Detta skall självfallet inte gälla om före utgången av den tiden&lt;br&gt;omprövning sker eller överenskommelse träffas enligt anläggningslagens&lt;br&gt;regler. I sista meningen har föreskrivits en uttrycklig skyldighet för sam-&lt;br&gt;falligheter att fastställa nya grunder för fördelning av kostnader som är i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överensstämmelse med AL:s regler med verkan senast från övergångs-&lt;br&gt;periodens slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om ett ärende som avser bildande av vägförening har anhängiggjorts hos&lt;br&gt;länsstyrelsen före utgången av år 1997 men förrättningsman då inte har förord-&lt;br&gt;nats, skall länsstyrelsen överlämna ärendet till lantmäterimyndigheten för fortsatt&lt;br&gt;handläggning enligt anläggningslagen (1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förrättningsman i ett ärende som anges i första stycket har förordnats före&lt;br&gt;utgången av år 1997 men en vägförening då inte har bildats, skall den vidare&lt;br&gt;handläggningen av ärendet ske med tillämpning av bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1939:608) om enskilda vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om ett ärende som avser förnyad prövning enligt 85 § lagen (1939:608) om&lt;br&gt;enskilda vägar har anhängiggjorts hos länsstyrelsen före utgången av år 1997 men&lt;br&gt;förrättningsman då inte har förordnats, skall länsstyrelsen överlämna ärendet till&lt;br&gt;lantmäterimyndigheten för fortsatt handläggning enligt anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förrättningsman i ett ärende som anges i första stycket har förordnats före&lt;br&gt;utgången av år 1997 men ärendet då inte har slutförts, skall den vidare handlägg-&lt;br&gt;ningen av ärendet ske med tillämpning av bestämmelserna i lagen om enskilda&lt;br&gt;vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna reglerar handläggningen av ärenden som är under behand-&lt;br&gt;ling hos länsstyrelsen vid tiden för EVL:s upphävande. Bestämmelserna&lt;br&gt;har motiverats i avsnitt 15.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Har en vägförening bildats före utgången av år 1997 men har sådana frågor&lt;br&gt;om ersättning som avses i 75 § lagen (1939:608) om enskilda vägar då inte blivit&lt;br&gt;slutligt avgjorda, skall ersättningsfrågorna avgöras med tillämpning av bestäm-&lt;br&gt;melserna i lagen om enskilda vägar. Detsamma gäller i fall då en vägförening i&lt;br&gt;enlighet med 3 § andra stycket bildats efter utgången av år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EVL och AL reglerar frågan om ersättning för markupplåtelse och annat&lt;br&gt;intrång på skilda sätt. Enligt AL regleras frågan i samband med förrätt-&lt;br&gt;ningen medan EVL anvisar en mer formlös ordning med möjlighet till&lt;br&gt;domstolsprövning. Såsom angetts i avsnitt 15.1 dröjer det ofta innan ut-&lt;br&gt;låtanden eller delar av utlåtanden gei omförs. Av praktiska skäl bör be-&lt;br&gt;stämmelserna i EVL om sådan ersättning fortsätta att gälla beträffande&lt;br&gt;utlåtanden som genomförs efter upphävandet. I 6 § denna lag finns regler&lt;br&gt;om en yttersta tidsgräns för genomförande av utlåtanden efter EVL:s&lt;br&gt;upphävande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om det i utlåtande enligt 80 § lagen (1939:608) om enskilda vägar har be-&lt;br&gt;stämts att en väg skall anläggas eller övertas till väghållning men detta inte har&lt;br&gt;skett senast vid utgången av år 2002, förfaller utlåtandet i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har motiverats i avsnitt 15.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Har en fastighet före utgången av år 1997fått rätt att använda väg enligt 77 §&lt;br&gt;lagen (1939:608) om enskilda vägar, skall det i fortsättningen anses föreligga en&lt;br&gt;upplåtelse enligt 49 § första stycket anläggningslagen (1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har föreslagit att det i 49 § AL tas upp en motsvarighet till Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;rättighetsupplåtelse enligt 77 § EVL, dvs. upplåtelse under vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar av en rätt för fastighet som inte deltar i en gemensamhetsanläggning&lt;br&gt;för vägar att använda befintlig väg. En rättighetsupplåtelse enligt 77 § EVL&lt;br&gt;skall i fortsättningen anses vara en upplåtelse enligt 49 § AL, varav också&lt;br&gt;följer att ersättning för upplåtelsen skall utgå främst med hänsyn till det&lt;br&gt;slitage som beräknas uppkomma enligt nya bestämmelser i 50 a § andra&lt;br&gt;stycket AL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Förordnande som har meddelats enligt 100 § lagen (1939:608) om enskilda&lt;br&gt;vägar skall efter utgången av år 1997 anses som ett förordnande med motsvarande&lt;br&gt;innehåll enligt 56 § anläggningslagen (1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har föreslagit att regleringen av trafiksäkerhetsbestämmelsema&lt;br&gt;för enskilda vägar sker genom en hänvisning i en ny 56 § i AL till mot-&lt;br&gt;svarande regler i väglagen. Förordnanden som meddelats av länsstyrelsen&lt;br&gt;enligt 100 § EVL bör efter utgången av år 1997 anses som ett förordnande&lt;br&gt;med motsvarande innehåll enligt 56 § AL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En vägsamfällighet eller vägförening som har bildats enligt lagen (1939:608)&lt;br&gt;om enskilda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser och som kan förvärva&lt;br&gt;rättigheter och ikläda sig skyldigheter skall efter utgången av år 1997 anses som&lt;br&gt;en samfällighetsförening enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfällig-&lt;br&gt;heter. Stadgar som har fastställts för samfälligheten eller föreningen får fort-&lt;br&gt;farande tillämpas i den mån de inte strider mot lagen om förvaltning av samfällig-&lt;br&gt;heter. Samfälligheten eller föreningen får behålla den firma den har vid utgången&lt;br&gt;av år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om vägsamfällighet som har bildats enligt äldre bestämmelser och som&lt;br&gt;inte kan förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter gäller efter utgången av&lt;br&gt;år 1997 bestämmelserna om delägarförvaltning i lagen om förvaltning av sam-&lt;br&gt;fälligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att vägsamfälligheter och vägföreningar i fort-&lt;br&gt;sättningen skall anses som samfallighetsforeningar enligt SFL. Det-&lt;br&gt;samma gäller i fråga om äldre vägsamfälligheter som utgör juridiska&lt;br&gt;personer. Stadgar som fastställts för samfälligheten far tillämpas även i&lt;br&gt;fortsättningen i den mån de inte strider mot SFL, se avsnitt 15.1. Det an-&lt;br&gt;kommer på den nya samfällighetsföreningen, närmast styrelsen, att se till&lt;br&gt;att bestämmelser i stadgarna som är oförenliga med SFL inte tillämpas&lt;br&gt;och att stadgarna vid behov ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sista meningen i första stycket upptar en bestämmelse om att en sam-&lt;br&gt;fallighet far behålla sin gamla firma trots att ordet samfällighetsförening&lt;br&gt;inte ingår. Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 15.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har tagits upp en bestämmelse om att reglerna i SFL om&lt;br&gt;delägarförvaltning gäller för äldre samfalligheter som inte är juridiska&lt;br&gt;personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Styrelseledamot i vägförening som har utsetts av länsstyrelsen enligt 88 §&lt;br&gt;femte stycket lagen (1939:608) om enskilda vägar kvarstår i styrelsen till dess&lt;br&gt;första ordinarie föreningssammanträde hålls efter utgången av år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 15.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.2 &amp;nbsp;Förslaget till lag om upphävande av lagen (1939:609)&lt;br&gt;om förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om enskilda&lt;br&gt;vägar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om enskilda&lt;br&gt;vägar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om förmånsrätt som har upp-&lt;br&gt;kommit före upphävandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om&lt;br&gt;enskilda vägar skall upphävas samtidigt med EVL. Förmånsrätt enligt&lt;br&gt;den lagen tillkommer vägsamfalligheten eller vägföreningen och avser&lt;br&gt;fordran på bidrag som uttaxerats av fastigheten. Bidraget får dock inte ha&lt;br&gt;stått ute obetalt mer än ett år från förfallodagen. 1 en övergångsbestäm-&lt;br&gt;melse sägs att lagen fortfarande gäller i fråga om förmånsrätt som har&lt;br&gt;uppkommit före upphävandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.3 &amp;nbsp;Förslaget om ändring i lagen (1973:1151) om införandet&lt;br&gt;av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om&lt;br&gt;förvaltning av samfalligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har motiverats i avsnitt 15.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.4 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 a §. Lantmäterimyndigheten kan i anläggningsbeslutet bestämma att styrelsen&lt;br&gt;för en samfällighetsförening får besluta om ändring av andelstal på grund av att&lt;br&gt;en fastighets användningssätt ändras stadigvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen skall genast underrätta berörd fastighetsägare om beslut enligt första&lt;br&gt;stycket. Styrelsen skall vidare snarast möjligt anmäla beslutet för införing i fastig-&lt;br&gt;hetsregistret. Beslutet får tillämpas först sedan sådan införing har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsens beslut om ändring av andelstal får inte överklagas. Den som är miss-&lt;br&gt;nöjd med beslutet får väcka talan mot föreningen enligt vad som sägs i 46 § lagen&lt;br&gt;(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter angående rättelse av uttaxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen som är ny och som har utformats i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag innehåller regler om ändring av andelstal på i förväg bestämt sätt.&lt;br&gt;Bestämmelserna har motiverats i avsnitt 9.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten för lantmäterimyndigheten att meddela föreskrifter är av-&lt;br&gt;sedd att tillämpas om det redan vid den förrättning då gemensamhetsan-&lt;br&gt;läggningen inrättas eller vid omprövningsförrättning enligt 35 § går att&lt;br&gt;förutse vissa ändringar av stadigvarande natur i fastighetens använd-&lt;br&gt;ningssätt som skall påverka andelstalet. Med att användningssättet ändras&lt;br&gt;avses även att fastigheten ändras från obebyggd till bebyggd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är lantmäterimyndigheten som beslutar vilket andelstal som skall&lt;br&gt;tillämpas när förhållandena ändras på det sätt som myndigheten angivit i&lt;br&gt;föreskrifterna. Styrelsens befogenheter inskränker sig i praktiken till ett&lt;br&gt;konstaterande av att ändrade förhållanden inträtt och att föreskrifterna till&lt;br&gt;följd därav skall börja tillämpas. I föreskrifterna måste klart och entydigt&lt;br&gt;anges hur andelstalet skall ändras. Det är också lämpligt att föreskrifterna&lt;br&gt;innehåller kriterier som kan användas av styrelsen för att konstatera när&lt;br&gt;sådana ändringar har inträffat som skall föranleda att ett nytt andelstal&lt;br&gt;skall tillämpas. Ett exempel kan vara att fastighetens typkod i fastig-&lt;br&gt;hetstaxeringslängden ändras, t.ex. från fritidsboende till permanentbo-&lt;br&gt;ende. Något godkännande av styrelsens beslut motsvarande vad som&lt;br&gt;krävs vid en överenskommelse enligt 43 § behövs inte. På Lagrådets&lt;br&gt;inrådan har bestämmelserna om styrelsens underrättelseskyldighet till&lt;br&gt;fastighetsägare och skyldighet att anmäla beslut för införing i fastighets-&lt;br&gt;registret inarbetats i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har tagits upp en bestämmelse om förbud mot att över-&lt;br&gt;klaga styrelsens beslut. Detta överensstämmer med principen i SFL att&lt;br&gt;styrelsebeslut inte kan överklagas. Den som är missnöjd med beslutet&lt;br&gt;hänvisas i stället till att väcka talan mot föreningen enligt 46 § nämnda&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § I fråga om fullföljd av talan mot beslut eller åtgärd av lantmäterimyndigheten&lt;br&gt;enligt denna lag äger 15 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande&lt;br&gt;tillämpning. Bestämmelserna om fastighetsbildningsbeslut skall därvid&lt;br&gt;tillämpas på anläggningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot anläggningsbeslut eller beslut om inställande av förrättning som begärts av&lt;br&gt;hyresgästorganisation far organisationen föra talan i likhet med vad som gäller för&lt;br&gt;sakägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot lantmäterimyndighetens beslut enligt 4 § andra stycket och 33 a § denna lag&lt;br&gt;förs talan särskilt på sätt och inom tid som anges i 15 kap. 2 § fastighetsbild-&lt;br&gt;ningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av 15 kap. 6 § fastighetsbildningslagen i ärende om god-&lt;br&gt;kännande enligt 43 § denna lag räknas besvärstiden från dagen för lantmäterimyn-&lt;br&gt;dighetens beslut. Mot beslut om sådant godkännande får en sådan nämnd som&lt;br&gt;avses i 23 § och länsstyrelsen föra talan såsom mot anläggningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Lagrådets förslag har regleringen av överklagande i anledning av beslut i&lt;br&gt;ärende om förordnande av syssloman enligt 33 a § arbetats in i denna para-&lt;br&gt;graf. I tredje stycket har gjorts ett tillägg innebärande att paragrafen blir till-&lt;br&gt;lämplig även i fråga om talan mot beslut om förordnande av syssloman&lt;br&gt;enligt 33 a § AL . Bestämmelsen är tillämplig såväl när en ansökan om för-&lt;br&gt;ordnande av syssloman avslagits som när den har bifallits liksom när&lt;br&gt;klaganden anser att lantmäterimyndigheten borde ha förordnat en annan&lt;br&gt;person. Den avser vidare beslut om ersättning till sysslomannen och skyl-&lt;br&gt;dighet att betala ersättningen samt fråga om sysslomannens uppdragstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Har inom ett år efter det att ersättningsbeslutet vann laga kraft ersättning&lt;br&gt;enligt 13 § ej till fullo betalats i föreskriven ordning och ej heller någon som i be-&lt;br&gt;slutet tillerkänts sådan ersättning begärt verkställighet av beslutet i denna del är&lt;br&gt;anläggningsbeslutet förfallet. Anläggningsbeslutet är även förfallet, om anlägg-&lt;br&gt;ningen ej utförts inom den tid som bestämts i beslutet, såvida inte ansökan om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordnande av syssloman gjorts inom samma tid enligt vad som sägs i 33 a §. Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;Har en sådan ansökan avslagits, förfaller anläggningsbeslutet när avslagsbeslutet&lt;br&gt;har vunnit laga kraft och tiden för genomförandet har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall enligt anläggningsbeslutet fastighet eller del därav inlösas, gäller beslutet i&lt;br&gt;denna del utan hinder av bestämmelserna i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om särskilda skäl föreligger, får lantmäterimyndigheten besluta om förlängning&lt;br&gt;av tid som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning som betalats får ej återkrävas på grund av att anläggningsbeslutet för-&lt;br&gt;fallit enligt denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket första meningen gäller inte ersättning som fast-&lt;br&gt;ställts vid särskild förrättning enligt 13 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om när anläggningsbeslutet förfaller och&lt;br&gt;därmed sammanhängande frågor. Tilläggen i paragrafens första stycke är&lt;br&gt;föranledda av de föreslagna bestämmelserna i 33 a §, enligt vilka&lt;br&gt;lantmäterimyndigheten kan förordna syssloman för att genomföra ett&lt;br&gt;anläggningsbeslut, se avsnitt 11. Enligt förslaget i förevarande paragraf&lt;br&gt;medför en ansökan om förordnande av syssloman som gjorts före&lt;br&gt;utgången av gällande frister att anläggningsbeslutet inte förfaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantmäterimyndighetens beslut med anledning av en ansökan får&lt;br&gt;överklagas till fastighetsdomstolen enligt 30 § AL. Vare sig en ansökan&lt;br&gt;avslagits eller inte, inträder rättsverkningarna av beslutet först när detta&lt;br&gt;har vunnit laga kraft. Avslås en ansökan om syssloman, förfaller anlägg-&lt;br&gt;ningsbeslutet först när avslagsbeslutet vunnit laga kraft, förutsatt att tiden&lt;br&gt;för genomförandet då har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 a § Om det skäligen kan befaras att anläggningen inte kommer att utföras inom&lt;br&gt;den tid som anges i anläggningsbeslutet eller i ett beslut om förlängd tid, får lant-&lt;br&gt;mäterimyndigheten på ansökan av någon som enligt 18 § har rätt att begära för-&lt;br&gt;rättning förordna syssloman för genomförande av anläggningsbeslutet. En sådan&lt;br&gt;syssloman har de befogenheter som annars tillkommer delägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordnandet för sysslomannen skall lantmäterimyndigheten ange den tid inom&lt;br&gt;vilken sysslomannen skall ha genomfört anläggningsbeslutet. Om särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger, får lantmäterimyndigheten besluta om förlängning av denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantmäterimyndigheten beslutar om ersättning till sysslomannen och om fördel-&lt;br&gt;ning mellan delägarna av ersättningsbeloppet. Har detta inte betalats inom den tid&lt;br&gt;som le itmäterimyndigheten bestämt, får myndighetens beslut verkställas enligt&lt;br&gt;utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna nya paragraf finns bestämmelser om verkställighet av anlägg-&lt;br&gt;ningsbeslut. Motiven för bestämmelserna framgår av avsnitt 11. Förut-&lt;br&gt;sättningen för att en syssloman skall fa förordnas är enligt första stycket&lt;br&gt;att det skäligen kan befaras att anläggningen inte kommer att utföras&lt;br&gt;inom den tid för utförande som har angetts i anläggningsbeslutet eller i&lt;br&gt;beslut om förlängd tid för utförande enligt 33 § tredje stycket. Uttrycket&lt;br&gt;&amp;quot;skäligen kan befaras&amp;quot; innebär att det inte krävs att det är klarlagt att an-&lt;br&gt;läggningen inte kommer att utföras i tid. Det måste emellertid föreligga&lt;br&gt;en betydande risk för detta och detta antagande måste stödas av faktiska&lt;br&gt;omständigheter. Det ankommer i första hand på den som ansöker om&lt;br&gt;förordnande att visa att omständigheterna är sådana att en syssloman bör&lt;br&gt;förordnas. Görs ansökningen kort tid före genomförandetidens utgång&lt;br&gt;kan det naturligtvis räcka med ett konstaterande av att några åtgärder för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utförande av anläggningen inte vidtagits. I övrigt kan omständigheter&lt;br&gt;som ger stöd för antagande att anläggningen inte kommer att utföras&lt;br&gt;inom den bestämda tiden vara att en majoritet av delägarna är emot an-&lt;br&gt;läggningen, att medel inte anslås eller att ett upphandlingsförfarande inte&lt;br&gt;har inletts i tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett dröjsmål kan bero på omständigheter som inte tagits med i beräk-&lt;br&gt;ningen när genomförandetiden bestämdes. Det kan röra sig om oförut-&lt;br&gt;sedda svårigheter av rättslig eller teknisk art, t.ex. att anläggningsförrätt-&lt;br&gt;ningen har samband med ett fastighetsbildningsbeslut som blir fördröjt,&lt;br&gt;kreditsvårigheter eller tekniska problem vid utförandet. Vid prövningen&lt;br&gt;av en ansökan måste sådana omständigheter beaktas. Prövningen bör&lt;br&gt;därför i princip innefatta en prövning av om det inte i stället föreligger&lt;br&gt;särskilda skäl för att förlänga tiden för anläggningens genomförande.&lt;br&gt;Föreligger sådana skäl skall detta givetvis påverka bedömningen av om&lt;br&gt;förutsättningarna för förordnande är uppfyllda eller inte. Ibland torde det&lt;br&gt;vara uppenbart att en syssloman inte kan åstadkomma mer än styrelsen&lt;br&gt;för att utföra anläggningen. - Det kan i sammanhanget erinras om att&lt;br&gt;lantmäterimyndigheten har skyldighet att hålla sig underrättad huruvida&lt;br&gt;en anläggning utförts inom föreskriven tid (se prop. 1973:160 s. 251 samt&lt;br&gt;7 § anläggningskungörelsen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighet att ansöka om förordnande av syssloman tillkommer&lt;br&gt;samma krets som har rätt att ansöka om förrättning. En ansökan kan&lt;br&gt;göras när som helst inom genomförandetiden men det ligger i sakens&lt;br&gt;natur att lantmäterimyndigheten kan pröva saken först sedan anlägg-&lt;br&gt;ningsbeslutet har vunnit laga kraft. Ju närmare genomförandetidens ut-&lt;br&gt;gång frågan om förordnande av syssloman aktualiseras, desto säkrare&lt;br&gt;antaganden kan givetvis göras av om anläggningen kommer att utföras i&lt;br&gt;tid eller inte. Mot detta skall vägas att utförandet av anläggningen kan ta&lt;br&gt;lång tid och att det är önskvärt att utförandet inte fördröjs. Om det redan i&lt;br&gt;ett tidigt skede står klart att förutsättningarna för förordnande är upp-&lt;br&gt;fyllda, t.ex. om det på det första föreningssammanträdet visar sig att&lt;br&gt;majoriteten av delägarna vägrar att godkänna budgeten så att uttaxering&lt;br&gt;av nödvändiga medel för anläggningens utförande inte kan ske, bör den&lt;br&gt;omständigheten att lång tid återstår av den bestämda genomförandetiden&lt;br&gt;inte hindra att syssloman förordnas. På förslag av Lagrådet har para-&lt;br&gt;grafen kompletterats med en bestämmelse om att det i förordnandet skall&lt;br&gt;anges inom vilken tid sysslomannen skall ha genomfört anläggningsbe-&lt;br&gt;slutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnitt 11 sammanfaller tillämpningsområdet för 31 §&lt;br&gt;SFL och den nya möjligheten att förordna syssloman i vissa avseenden.&lt;br&gt;Om lantmäterimyndigheten vid sin bedömning kommer fram till att för-&lt;br&gt;utsättningar inte föreligger för att förordna syssloman, kan det i stället&lt;br&gt;finnas skäl till förordnande av ledamöter i styrelsen enligt 31 § SFL.&lt;br&gt;Lantmäterimyndigheten har därvid möjlighet att förlänga genomförande-&lt;br&gt;tiden. Ett förlängningsbeslut förutsätter inte ansökan från sakägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en syssloman har förordnats har han eller hon de befogenheter som&lt;br&gt;annars tillkommer delägarna. Vid föreningsförvaltning tar sysslomannen&lt;br&gt;över föreningsstämmans och styrelsens funktioner såvitt gäller uppgiften&lt;br&gt;att genomföra anläggningsbeslutet. Sysslomannen kan t.ex. upprätta in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komst- och utgiftsstat, debiteringslängd samt ombesörja uttaxering av&lt;br&gt;medel. Sysslomannens befogenheter gör att föreningsstämmans godkän-&lt;br&gt;nande av inkomst- och utgiftsstaten inte behövs för att debitering och&lt;br&gt;uttaxering skall kunna ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande sysslomannens kvalifikationer hänvisas till motiveringen i&lt;br&gt;avsnitt 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke regleras frågor om ersättning till sysslo-&lt;br&gt;mannen och vem som skall betala kostnaderna när ansökan bifalls. Vid&lt;br&gt;fördelningen av kostnaderna bör tillämpas de andelstal som gäller för&lt;br&gt;fördelning av kostnaderna för anläggningens utförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om överklagande finns i 30 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Inträder, sedan fråga som behandlats vid förrättning enligt denna lag slutligt&lt;br&gt;avgjorts, ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på frågan, kan denna prövas&lt;br&gt;vid ny förrättning. Även utan att sådana förhållanden inträtt, får ny förrättning äga&lt;br&gt;rum, om i det tidigare avgörandet föreskrivits att frågan far omprövas efter viss tid&lt;br&gt;och denna tid utgått eller om i annat fall ett klart behov av omprövning framkom-&lt;br&gt;mit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den nya förrättningen far ej beslutas sådan ändring i fråga om kretsen av&lt;br&gt;fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eller fastighets andelstal att&lt;br&gt;avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är vid den nya förrättningen fråga endast om ändring som icke påverkar be-&lt;br&gt;byggelsens utformning eller markanvändningen i övrigt, behöver medgivande&lt;br&gt;enligt 23 § inte inhämtas från en sådan nämnd som avses i den paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den nya förrättningen gäller fråga av enklare beskaffenhet om en fastighets&lt;br&gt;delaktighet i samfällighet eller om ändring av en fastighets andelstal, och sam-&lt;br&gt;fälligheten förvaltas av en samfällighetsförening. företräder föreningen de del-&lt;br&gt;ägare som inte har begärt utträde eller vars andelstal inte föreslås ändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger förutsättningarna för omprövning av&lt;br&gt;anläggningsförrättning. I ett nytt fjärde stycke har tagits upp&lt;br&gt;bestämmelser som innebär att en samfällighetsförening som förvaltar en&lt;br&gt;samfallighet vid omprövningsförrättning i fråga av enklare beskaffenhet&lt;br&gt;om ändring i delägarkretsen eller ändring av fastighets andelstal&lt;br&gt;företräder övriga delägare. Bestämmelserna har motiverats i avsnitt 13.&lt;br&gt;Föreningen företräder alltså delägarna i motsvarande fall som då&lt;br&gt;överenskommelser träffas enligt 43 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantmäterimyndigheten behöver i nu avsedda fall bara kalla närmast&lt;br&gt;berörd sakägare, dvs. den in- eller utträdande fastigheten eller den vars&lt;br&gt;andelstal skall ändras, samt samfällighetsföreningen till förrättningen.&lt;br&gt;Det ankommer på samfällighetsföreningens styrelse att ta tillvara övriga&lt;br&gt;delägares intressen. Dessa berörs i allmänhet inte av att en ny fastighet&lt;br&gt;inträder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Utträder fastighet ur bestående samfällighet, skall ägaren tillerkännas ersätt-&lt;br&gt;ning för den andel i ett enligt 39 § beräknat överskott som han förlorar genom&lt;br&gt;utträdet. Detta gäller dock inte i fråga om gemensamhetsanläggningar som avser&lt;br&gt;vägar. Föreligger enligt 39 § underskott, skall ägaren förpliktas utge ersättning för&lt;br&gt;sin andel däri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket äger motsvarande tillämpning när fastighets andelstal minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmelsen&lt;br&gt;har motiverats i avsnitt 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 a § Lantmäterimyndigheten får i samband med fastighetsbildningsförrättning&lt;br&gt;besluta att en nybildad eller ombildad fastighet skall anslutas till en befintlig&lt;br&gt;gemensamhetsanläggning. Beslutar lantmäterimyndigheten om anslutning, skall&lt;br&gt;myndigheten också bestämma andelstal för fastigheten och pröva frågan om er-&lt;br&gt;sättning enligt 37 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gemensamhetsanläggningen förvaltas av en samfällighetsförening, före-&lt;br&gt;träder föreningen delägarna vidförrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och ger lantmäterimyndigheten befogenhet att i&lt;br&gt;samband med fastighetsbildningsförrättning besluta att en nybildad eller&lt;br&gt;ombildad fastighet skall anslutas till en befintlig&lt;br&gt;gemensamhetsanläggning. Paragrafen har motiverats i avsnitt 9.4. Med&lt;br&gt;nybildning avses avstyckning och klyvning och med ombildning&lt;br&gt;fastighetsreglering. Beträffande sammanläggning, se 41 § AL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen slås fast att lantmäterimyndigheten när anslutning skall&lt;br&gt;ske också skall besluta om andelstal och ersättning enligt 37 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke klargörs också att föreningen företräder del-&lt;br&gt;ägarna vid prövning av frågor som avses i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 § Uppgift om fördelning enligt 42 §, om anslutning enligt 42 a § och om god-&lt;br&gt;kännande enligt 43 § skall införas i fastighetsregistret snarast möjligt sedan fördel-&lt;br&gt;ningen, anslutningen eller godkännandet har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag. I paragrafen har gjorts&lt;br&gt;ett tillägg i anledning av den nya bestämmelsen i 42 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 a § Om en fastighet som deltar i en gemensamhetsanläggning som avser väg&lt;br&gt;tillfälligt använder anläggningen i väsentligt större omfattning än som får anses&lt;br&gt;svara mot fastighetens andelstal för driftkostnaderna, är fastighetens ägare skyldig&lt;br&gt;att till samfälligheten utge skälig ersättning för de kostnader som uppkommer till&lt;br&gt;följd av den ändrade användningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tvist angående fråga som avses i första stycket skall talan väckas hos fastig-&lt;br&gt;hetsdomstc len.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf, som är ny, innehåller bestämmelser om särskild ersätt-&lt;br&gt;ningsskyldighet för delägare vid tillfälligt ändrad användning av gemen-&lt;br&gt;samhetsanläggning för vägar. Bestämmelserna har motiverats i avsnitt&lt;br&gt;9.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningen för ersättningsskyldighet är enligt första stycket att&lt;br&gt;fastigheten använder väganläggningen i väsentligt större omfattning än&lt;br&gt;som får anses vara förutsatt vid bestämmandet av fastighetens andelstal&lt;br&gt;för driftkostnaderna. Ersättningsskyldigheten ger möjlighet att täcka&lt;br&gt;eventuella merkostnader som uppkommer när en fastighet tillfälligt&lt;br&gt;ändrar användningen på ett sådant sätt att det ger upphov till ett onormalt&lt;br&gt;stort slitage eller skador på vägen. Det kan t.ex. röra sig om pågående&lt;br&gt;byggnation, som tillfälligt medför en väsentlig ökning av tung trafik. 1&lt;br&gt;avsnitt 9.3 har redogjorts för att det i det enskilda fallet kan vara svårt att&lt;br&gt;fastslå exakt vilket utnyttjande av vägen som motsvarar åsatt andelstal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ersättning skall utgå och i vilken omfattning skall därför be-&lt;br&gt;stämmas efter en skälighetsbedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador på en väg kan grunda rätt till skadestånd enligt allmänna skade-&lt;br&gt;ståndsrättsliga regler. Att dra en klar gräns mellan vad som är onormalt&lt;br&gt;stort slitage resp, skada torde inte alltid vara så lätt att göra och det blir&lt;br&gt;heller inte nödvändigt eftersom bestämmelsen täcker båda fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall tvister om ersättningsskyldighet prövas av&lt;br&gt;fastighetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 § Är det av väsentlig betydelse för att tillgodose fastighets behov av väg, kan&lt;br&gt;upplåtas rätt för fastigheten att bygga väg över annan fastighet eller att använda&lt;br&gt;befintlig väg. Upplåtelse av rätt att bygga väg över annan fastighet eller att&lt;br&gt;använda befintlig väg får ske endast om en sådan upplåtelse av särskilda skäl är&lt;br&gt;lämpligare än att bilda en gemensamhetsanläggning eller att ansluta fastigheten&lt;br&gt;till en redan bildad anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse enligt första stycket får inte ske om det medför synnerligt men för den&lt;br&gt;upplåtande fastigheten eller för annan fastighet som har rätt att använda vägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättning för upplåtelse av rätt att bygga väg över annan fastighet&lt;br&gt;tillämpas 13 §. I fråga om ersättning för annan upplåtelse enligt första stycket&lt;br&gt;tillämpas 50 a § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som för närvarande behandlar rätt att bygga väg över annan&lt;br&gt;fastighet för att tillgodose en enstaka fastighets vägbehov, har i första&lt;br&gt;stycket kompletterats med bestämmelser om rätt att använda befintlig&lt;br&gt;väg. Bestämmelserna har motiverats i avsnitt 10.2. Liksom när det gäller&lt;br&gt;rätten att bygga väg är det för upplåtelse av rätt att använda befintlig väg&lt;br&gt;ett villkor att det är av väsentlig betydelse för att tillgodose fastighets&lt;br&gt;behov av väg. Dessutom krävs att det av särskilda skäl är lämpligare att&lt;br&gt;upplåtelse sker än att en gemensamhetsanläggning bildas eller att fastig-&lt;br&gt;heten ansluts till en redan bildad anläggning. På Lagrådets inrådan har i&lt;br&gt;paragrafen uttryckligen angetts att sistnämnda villkor även gäller vid rätt&lt;br&gt;att bygga väg över annan fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande begränsning att rättighetsupplåtelse inte får ske om den&lt;br&gt;medför synnerligt men för den fastighet över vilken vägen går fram har i&lt;br&gt;ett nytt andra stycke utvidgats till att gälla inte bara den upplåtande&lt;br&gt;fastigheten utan även annan fastighet som har rätt att använda vägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket är nytt och innehåller ersättningsbestämmelser. Till följd&lt;br&gt;av de nya bestämmelserna i paragrafens första stycke har ersättningsbe-&lt;br&gt;stämmelserna delats upp i två fall. I det första fallet som gäller rätt att&lt;br&gt;bygga väg har ingen ändring gjorts i sak utan 13 § AL skall tillämpas. I&lt;br&gt;det andra fallet som gäller upplåtelse av rätt att använda befintlig väg&lt;br&gt;skall ersättning inte utgå för det upplåtna utrymmet utan bestämmelsen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 a § andra stycket om s.k. slitageersättning skall tillämpas i stället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 a § Om en gemensamhetsanläggning som avser vägar förvaltas av en sam-&lt;br&gt;fällighetsförening och det är av väsentlig betydelse för delägarfastigheterna att&lt;br&gt;använda en väg som ingår i en annan gemensamhetsanläggning, får rätt att an-&lt;br&gt;vända vägen upplåtas till samfällighetsföreningen. Detta gäller endast om en&lt;br&gt;sådan upplåtelse av särskilda skäl är lämpligare än att ansluta fastigheterna till&lt;br&gt;den andra anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För upplåtelse enligt första stycket skall ersättning betalas efter vad som är Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;skäligt främst med hänsyn till den slitning av vägbanan som beräknas uppkomma&lt;br&gt;genom vägens användande. Sådan ersättning skall bestämmas att betalas på en&lt;br&gt;gång eller årligen i förskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf är ny och innehåller bestämmelser om rätt för medlem-&lt;br&gt;marna i en samfällighetsförening att använda väg som ingår i en annan&lt;br&gt;gemensamhetsanläggning. Bestämmelserna har motiverats i avsnitt 10.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att rättigheten inte upplåts till de enskilda&lt;br&gt;fastigheterna i gemensamhetsanläggningen utan till den samfällighets-&lt;br&gt;förening som förvaltar anläggningen. Det är alltså endast vid förenings-&lt;br&gt;förvaltning som bestämmelsen är tillämplig. Samfällighetsföreningen&lt;br&gt;kommer att vara sakägare och företrädas av föreningens styrelse vid&lt;br&gt;upplåtelseförrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett villkor för upplåtelsen är att det är av väsentlig betydelse för del-&lt;br&gt;ägarfastighetema att använda vägen. Med delägarfastighet avses enligt&lt;br&gt;1 § andra stycket SFL fastighet som har del i samfällighet. Motsvarande&lt;br&gt;villkor för enstaka fastighets behov finns i 49 §. Ett ytterligare villkor är&lt;br&gt;att det av särskilda skäl är lämpligare att upplåta rätten till samfällighets-&lt;br&gt;föreningen än att ansluta de enskilda fastigheterna till den gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggning som vägen ingår i. Exempel på vad som skall anses som&lt;br&gt;särskilda skäl har redovisats i den allmänna motiveringen. Ett typiskt fall&lt;br&gt;är att fastigheterna har behov av att använda endast en kort sträcka av den&lt;br&gt;upplåtande samfällighetens vägar. En upplåtelse enligt paragrafen kan&lt;br&gt;också avse ett tillfälligt behov, t.ex. i avvaktan på att en ny utfartsväg för&lt;br&gt;den första samfälligheten anläggs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke regleras den ersättning som skall utgå för&lt;br&gt;upplåtelsen. Ersättningen skall bestämmas efter en skälighetsbedömning,&lt;br&gt;där hänsyn främst tas till den slitning av vägbanan som beräknas upp-&lt;br&gt;komma. Om förbättring behövs skall även kostnaderna för denna kunna&lt;br&gt;påverka ersättningen. Även andra omständigheter kan beaktas. Ersätt-&lt;br&gt;ningsbestämmelsen har sin motsvarighet i 50 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 § Fråga om rättighet som avses i 49-52 §§ prövas vid förrättning enligt denna&lt;br&gt;lag. Har frågan samband med anläggningsfråga, far den upptagas utan ansökan. I&lt;br&gt;annat fall upptages den på ansökan av ägaren av den fastighet, eller beträffande&lt;br&gt;rättighet enligt 50 a §, den samfällighetsförening till vars förmån rättigheten skall&lt;br&gt;gälla. Frågan får prövas gemensamt med anläggningsfråga eller fastighetsbild-&lt;br&gt;ningsåtgärd vid en förrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förrättningsprövningen äger 8-11 §§, 12 § tredje stycket och 16 § mot-&lt;br&gt;svarande tillämpning. Hänvisningen i 16 § till 12 § första stycket skall därvid avse&lt;br&gt;bestämmelserna i 49-52 §§ om villkoren för upplåtelse av rättigheten och hänvis-&lt;br&gt;ningen till 13 § bestämmelserna i samma paragrafer om ersättning för upplåtelsen.&lt;br&gt;16 § andra stycket gäller dock endast i fråga om ersättning för upplåtelse enligt&lt;br&gt;49 § som avser rätt att bygga väg över annan fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser rörande prövningen av fråga om&lt;br&gt;rättighet enligt 49-52 §§. I paragrafens första stycke har gjorts ett tillägg&lt;br&gt;med anledning av den nya bestämmelsen i 50 a §. I den bestämmelsen&lt;br&gt;upplåts rättigheten inte till de enskilda fastigheterna utan till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samfällighetsföreningen. Beträffande sådan rättighet far fråga tas upp på&lt;br&gt;ansökan av samfällighetsföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 § har kompletterats med bestämmelser som gäller rätt att använda&lt;br&gt;befintlig väg. På grund härav har i andra stycket sista meningen gjorts ett&lt;br&gt;tillägg som klargör att 16 § andra stycket endast gäller upplåtelse som&lt;br&gt;avser rätt att bygga väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54 § 1 fråga om upplåtelse enligt 49 § som avser rätt att bygga väg över annan&lt;br&gt;fastighet äger 32 och 33 §§ motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har engångsersättning bestämts för rättighet enligt 49-52 §§, skall ersättningen&lt;br&gt;erläggas inom tre månader efter det att ersättningsbeslutet vann laga kraft. Rättig-&lt;br&gt;heten får icke tagas i bruk innan betalning skett. 1 fråga om verkan av underlåten-&lt;br&gt;het att betala ersättningen äger 33 § första stycket motsvarande tillämpning. Har&lt;br&gt;ersättning enligt 49-51§§ bestämts att utgå med visst årligt belopp, får rättigheten&lt;br&gt;icke under något år tagas i bruk innan beloppet for samma år betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om när ersättning skall betalas och&lt;br&gt;om verkan av att ersättning inte betalas i rätt tid. Med anledning av att&lt;br&gt;49 § har fått ett ändrat innehåll har i paragrafens första stycke gjorts ett&lt;br&gt;tillägg som klargör att 32 och 33 §§ endast gäller upplåtelse som avser&lt;br&gt;rätt att bygga väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke skiljs mellan fallen när ersättningen betalas&lt;br&gt;som engångsersättning och när ersättning utgår med visst belopp varje år.&lt;br&gt;Ersättning för upplåtelse att använda befintlig väg enligt de nya bestäm-&lt;br&gt;melserna i 49 § eller 50 a § kan utgå på en gång eller årligen i förskott. 1&lt;br&gt;första och fjärde meningarna har därför följdändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 § Om det behövs för trafiksäkerheten i fråga om en viss enskild väg eller del av&lt;br&gt;enskild väg, får statlig väghållningsmyndighet förordna att bestämmelserna i 43,&lt;br&gt;45-47, 51-53, 61, 64-69 och 72 §§ väglagen (1971:948) skall gälla i tillämpliga&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 45-47, 52 ,53, 64 och 72 §§ väglagen sägs om länsstyrelsen skall i&lt;br&gt;stället avse väghållningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i väglagen sägs om väghållare i 61 §, i 63 § andra stycket såvitt avser&lt;br&gt;föreläggande som har meddelats med stöd av 52 §, i 65 § såvitt avser ersättning&lt;br&gt;enligt 61 § samt i 66 och 69 §§ skall i stället avse staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen som är ny har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Be-&lt;br&gt;stämmelserna har motiverats i avsnitt 12. Statlig väghållningsmyndighet&lt;br&gt;är enligt 7 § vägkungörelsen (1971:954) Vägverkets väg- och trafik-&lt;br&gt;region. De bestämmelser i väglagen som hänvisning sker till är alltså inte&lt;br&gt;generellt tillämpliga utan gäller endast efter väghållningsmyndighets för-&lt;br&gt;ordnande. Innan ett förordnande meddelas bör väghållaren och andra&lt;br&gt;berörda ges tillfälle att yttra sig. Vidare bör ett förordnande ges publicitet&lt;br&gt;på lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57§ Beslut som väghållningsmyndigheten fattat enligt 56 § får överklagas hos&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av väghållningsmyndigheten gäller omedelbart, såvida inte något annat&lt;br&gt;bestäms i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nu gällande regler i EVL får länsstyrelsens beslut i frågor om&lt;br&gt;trafiksäkerheten överklagas hos allmän förvaltningsdomstol eller hos&lt;br&gt;regeringen. Regeringen anser att ifrågavarande beslut är av sådan karak-&lt;br&gt;tär att de bör överprövas av allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket gäller beslut av väghållningsmyndigheten&lt;br&gt;omedelbart, såvida inte något annat förordnats i beslutet eller av domstol&lt;br&gt;efter överklagande. Bestämmelsen motsvarar närmast 107 § tredje&lt;br&gt;stycket EVL, frånsett att den beslutande myndigheten är en annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17.5 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 kap. 30 § tredje stycket har hänvisningen till EVL tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark som enligt en detaljplan skall användas för allmänna platser för vilka kom-&lt;br&gt;munen är huvudman samt annan mark som enligt planen skall användas för annat&lt;br&gt;än enskilt bebyggande är kommunen skyldig att lösa, om fastighetsägaren begär&lt;br&gt;det. Mark som enligt planen skall användas för allmänna platser för vilka någon&lt;br&gt;annan än kommunen är huvudman, är den samfällighet som finns eller skall bildas&lt;br&gt;för ändamålet skyldig att förvärva med äganderätt, nyttjanderätt eller annan sär-&lt;br&gt;skild rätt, om fastighetsägaren begär det. Motsvarande skyldighet gäller för staten&lt;br&gt;eller kommunen som väghållare enligt väglagen (1971:948). Samfälligheten eller&lt;br&gt;väghållaren får bestämma om förvärvet skall avse äganderätt, nyttjanderätt eller&lt;br&gt;annan särskild rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om detaljplanen medger tillfällig användning av mark, skall första stycket inte&lt;br&gt;tillämpas beträffande marken under den tid då sådan användning får pågå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om mark som är belägen inom ett samverkansområde enligt lagen&lt;br&gt;(1987:11) om exploateringssamverkan gäller särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i paragrafens första stycke är föranledd av det synsättet att det&lt;br&gt;inte finns en automatisk koppling mellan väghållning och&lt;br&gt;iordningsställandet och skötseln av annan allmän platsmark, om någon&lt;br&gt;annan än kommunen skall vara huvudman för allmänna platser. Genom&lt;br&gt;ändringen tydliggörs att det är en befintlig samfällighet eller en&lt;br&gt;samfällighet som bildas för ändamålet som har skyldighet att lösa&lt;br&gt;marken, givetvis under förutsättning att en sådan skyldighet föreligger&lt;br&gt;enligt anläggningsbeslutet. Undantag gäller om staten eller kommunen är&lt;br&gt;väghållare i det detaljplanelagda området. Lösenskyldigheten åvilar i så&lt;br&gt;fall staten eller kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17.6 Övriga lagförslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 9 kap. 33 § JB och 42 kap. 13 § kyrkolagen (1992:300) har hänvis-&lt;br&gt;ningen till EVL tagits bort. På Lagrådets inrådan har förslaget till lag om&lt;br&gt;ändring i 9 kap. 33 § JB försetts med en övergångsbestämmelse för det&lt;br&gt;fall en jordägare utgett ersättning för byggande av enskild väg enligt&lt;br&gt;EVL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utredningens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:608) om&lt;br&gt;enskilda vägar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Lagen (1939:608) om enskilda vägar skall, med de begränsningar&lt;br&gt;som följer av denna lag, upphöra att gälla när denna lag träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vägar och andra anläggningar som ingår i en samfällighet som&lt;br&gt;bildats enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar eller motsvarande&lt;br&gt;äldre bestämmelser skall anses som en gemensamhetsanläggning bildad&lt;br&gt;vid förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149). Som deltagande&lt;br&gt;fastigheter skall anses de fastigheter som vid ikrafträdandet hade del i&lt;br&gt;samfälligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om vid denna lags ikraftträdande fråga om bildande av en vägföre-&lt;br&gt;ning eller ärende avseende omprövning av vad som tidigare bestämts är&lt;br&gt;under behandling hos länsstyrelsen, skall ärendet överlämnas till lant-&lt;br&gt;mäterimyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla när en förrättning har av-&lt;br&gt;slutats före ikraftträdandet av denna lag, om inte annat följer av 6 och&lt;br&gt;9§§-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Har i utlåtande enligt 80 § lagen (1939:608) om enskilda vägar be-&lt;br&gt;stämts att en väg skall anläggas eller övertas till väghållning men har så&lt;br&gt;ej skett senast fem år från ikraftträdandet av denna lag, förfaller utlåtan-&lt;br&gt;det i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Andelstal som har fastställts enligt lagen (1939:608) om enskilda&lt;br&gt;vägar skall tillämpas till dess att andelstalen omprövas enligt 35 § eller&lt;br&gt;överenskommelse träffas enligt 43 § anläggningslagen (1973:1149). Om&lt;br&gt;taxeringsvärdet utgör grund för andelstal och omprövning inte skett eller&lt;br&gt;överenskommelse inte träffats inom fem år från denna lags ikraft-&lt;br&gt;trädande, skall ändringar i taxeringsvärdet inte därefter påverka an-&lt;br&gt;delstalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Rätt att använda väg enligt 77 § lagen (1939:608) om enskilda vägar&lt;br&gt;skall fortfarande gälla. I fråga om ersättningen tillämpas 50 a § andra&lt;br&gt;stycket anläggningslagen (1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Förordnande till främjande av trafiksäkerheten som meddelats enligt&lt;br&gt;100 § lagen (1939:608) om enskilda vägar skall anses som förordnande&lt;br&gt;enligt 57 § anläggningslagen (1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En vägsamfällighet eller vägförening enligt lagen (1939:608) om&lt;br&gt;enskilda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser som kan förvärva&lt;br&gt;rättigheter och ikläda sig skyldigheter skall efter ikraftträdandet av denna&lt;br&gt;lag anses som en samfällighetsförening enligt lagen (1973:1150) om för-&lt;br&gt;valtning av samfalligheter. Stadgar som fastställts för samfalligheten far&lt;br&gt;fortfarande tillämpas i den mån de inte strider mot lagen om förvaltning&lt;br&gt;av samfalligheter. Trots vad som sägs i 29 § nämnda lag får samfallig-&lt;br&gt;heten behålla den firma den har vid ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om vägsamfällighet enligt äldre lagstiftning som inte kan för-&lt;br&gt;värva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter gäller bestämmelserna om&lt;br&gt;delägarförvaltning i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Förordnande av styrelseledamot enligt 88 § femte stycket lagen&lt;br&gt;(1939:608) om enskilda vägar skall upphöra att gälla efter första&lt;br&gt;ordinarie föreningssammanträde efter denna lags ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:609) om&lt;br&gt;förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om enskilda&lt;br&gt;vägar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om&lt;br&gt;enskilda vägar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller fortfarande i fråga om förmånsrätt som har uppkommit&lt;br&gt;före upphävandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1151) om in-&lt;br&gt;förande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen&lt;br&gt;(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:1151) om införande av&lt;br&gt;anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av&lt;br&gt;samfalligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 7, 9 och 13-15 §§ skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att 10, 12 och 19 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 35 och 37-&lt;br&gt;40 §§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anläggningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1973:1149) om omprövning av&lt;br&gt;förrättning enligt nämnda lag äger&lt;br&gt;motsvarande tillämpning i fråga&lt;br&gt;om annan förrättning enligt lagen&lt;br&gt;(1966:700) om vissa gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggningar än som avses i&lt;br&gt;8 § samt i fråga om förrättning&lt;br&gt;enligt 2 eller 4 kap. lagen&lt;br&gt;(1939:608) om enskilda vägar&lt;br&gt;eller motsvarande äldre bestäm-&lt;br&gt;melser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 35 och 37-&lt;br&gt;40 §§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anläggningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1973:1149) om omprövning av&lt;br&gt;förrättning enligt nämnda lag äger&lt;br&gt;motsvarande tillämpning i fråga&lt;br&gt;om annan förrättning enligt lagen&lt;br&gt;(1966:700) om vissa gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggningar än som avses i&lt;br&gt;8§-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 41-43 §§ an-&lt;br&gt;läggningslagen (1973:1149) äger&lt;br&gt;motsvarande tillämpning när&lt;br&gt;fastighetsbildningsåtgärd som där&lt;br&gt;avses rör fastighet som är ansluten&lt;br&gt;till gemensam anläggning vilken&lt;br&gt;tillkommit vid förrättning enligt&lt;br&gt;lagen (1966:700) eller lagen&lt;br&gt;(1939:608) om enskilda vägar&lt;br&gt;eller motsvarande äldre bestäm-&lt;br&gt;melser. Med fastighets skyldighet&lt;br&gt;gentemot delägare i samfällighet&lt;br&gt;jämställes därvid ansvar för sam-&lt;br&gt;fällighets gäld som åvilar fastig-&lt;br&gt;heten samt förmånsrätt som fast-&lt;br&gt;ställts i fastigheten med stöd av&lt;br&gt;7 § andra stycket lagen om vissa&lt;br&gt;gemensamhetsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 41-43 §§ an-&lt;br&gt;läggningslagen (1973:1149) äger&lt;br&gt;motsvarande tillämpning när&lt;br&gt;fastighetsbildningsåtgärd eller&lt;br&gt;annan åtgärd som där avses rör&lt;br&gt;fastighet som är ansluten till&lt;br&gt;gemensam anläggning vilken till-&lt;br&gt;kommit vid förrättning enligt&lt;br&gt;lagen (1966:700) om vissa&lt;br&gt;gemensamhetsanläggningar. Med&lt;br&gt;fastighets skyldighet gentemot&lt;br&gt;delägare i samfällighet jämställes&lt;br&gt;därvid ansvar för samfällighets&lt;br&gt;gäld som åvilar fastigheten samt&lt;br&gt;förmånsrätt som fastställts i&lt;br&gt;fastigheten med stöd av 7 § andra&lt;br&gt;stycket lagen om vissa&lt;br&gt;gemensamhetsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtes tomträtt&lt;br&gt;läggningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 51 och 52 §§ anlägg-&lt;br&gt;ningslagen föreskrives för det fall&lt;br&gt;att fastighet ålagts skyldighet eller&lt;br&gt;tillerkänts rättighet enligt nämnda&lt;br&gt;lag äger motsvarande tillämpning&lt;br&gt;när skyldigheten eller rättigheten&lt;br&gt;tillkommit enligt 2 eller 4 kap.&lt;br&gt;lagen om enskilda vägar eller&lt;br&gt;motsvarande äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fastighet som avses i första stycket, gäller 44 § an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 51 och 52 §§ anlägg-&lt;br&gt;ningslagen föreskrives för det fall&lt;br&gt;att fastighet ålagts skyldighet eller&lt;br&gt;tillerkänts rättighet enligt nämnda&lt;br&gt;lag äger motsvarande tillämpning&lt;br&gt;när skyldigheten eller rättigheten&lt;br&gt;tillkommit enligt lagen om en-&lt;br&gt;skilda vägar eller motsvarande&lt;br&gt;äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samfällighetsstämma i samfällighet som avses i 17 § kan beslutas&lt;br&gt;att samfälligheten skall ombildas till samfällighetsförening. Beslutas&lt;br&gt;sådan ombildning, skall stämman vid tillämpningen av lagen&lt;br&gt;(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter anses som sammanträde&lt;br&gt;enligt 20 § i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller icke samfallighet som åtnjuter förmånsrätt enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1966:701) om förmånsrätt&lt;br&gt;gemensamhetsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket äger motsvarande&lt;br&gt;tillämpning i fråga om vägsam-&lt;br&gt;fällighet enligt lagen (1939:608)&lt;br&gt;om enskilda vägar eller mot-&lt;br&gt;svarande äldre lagstiftning samt i&lt;br&gt;fråga om sådana företag enligt 3,&lt;br&gt;7 eller 8 kap. vattenlagen&lt;br&gt;(1918:523) eller motsvarande&lt;br&gt;äldre lagstiftning som kan för-&lt;br&gt;värva rättigheter och ikläda sig&lt;br&gt;skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för fordringar enligt lagen om vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket äger motsvarande&lt;br&gt;tillämpning i fråga om sådana&lt;br&gt;företag enligt 3, 7 eller 8 kap.&lt;br&gt;vattenlagen (1918:523) eller mot-&lt;br&gt;svarande äldre lagstiftning som&lt;br&gt;kan förvärva rättigheter och ikläda&lt;br&gt;sig skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 24, 33, 35, 45, 46, 49, 53 och 54 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas tolv nya paragrafer, 33 a, 42 a, 48 a,&lt;br&gt;48 b, 50 a och 56-62 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om hinder icke möter mot anläggningen, skall fastighetsbildningsmyn-&lt;br&gt;digheten meddela anläggningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anläggningsbeslut anges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anläggningens ändamål, läge, storlek och huvudsakliga beskaffenhet i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övrigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de fastigheter som skall deltaga i anläggningen,&lt;br&gt;utrymme som upplåtes för anläggningen,&lt;br&gt;fastighet eller del därav som inlöses,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. tiden för anläggningens bestånd, om sådan anses böra bestämmas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. den tid inom vilken anläggningen skall vara utförd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. behövliga föreskrifter i fråga om anläggningens utförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anläggningsbeslutet far också&lt;br&gt;anges de i anläggningen delta-&lt;br&gt;gande fastigheternas andelstal i&lt;br&gt;fråga om kostnaderna för anlägg-&lt;br&gt;ningens utförande och drift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anläggningsbeslutet far också&lt;br&gt;anges de i anläggningen del-&lt;br&gt;tagande fastigheternas andelstal i&lt;br&gt;fråga om kostnaderna för anlägg-&lt;br&gt;ningens utförande och drift. Där-&lt;br&gt;vidfar föreskrivas att styrelsen för&lt;br&gt;en samfällighetsförening får på&lt;br&gt;närmare angivet sätt besluta om&lt;br&gt;den ändring av andelstal för en&lt;br&gt;fastighet som påkallas av att&lt;br&gt;fastighetens användningssätt&lt;br&gt;ändras stadigvarande. Styrelsens&lt;br&gt;beslut om ändring av andelstal&lt;br&gt;skall tillämpas vid nästkommande&lt;br&gt;uttaxering. Styrelsens beslut om&lt;br&gt;ändring av andelstal får inte&lt;br&gt;överklagas. Den som är missnöjd&lt;br&gt;med beslutet får väcka talan mot&lt;br&gt;föreningen enligt vad som sägs i&lt;br&gt;46 § lagen (1973:1150) om för-&lt;br&gt;valtning av samfälligheter&lt;br&gt;angående rättelse av uttaxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövas anläggningsfråga gemensamt med fastighetsbildningsåtgärd vid&lt;br&gt;en förrättning, får anläggningsbeslutet upptagas i fastighetsbildningsbe-&lt;br&gt;slutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har inom ett år efter det att&lt;br&gt;ersättningsbeslutet vann laga kraft&lt;br&gt;ersättning enligt 13 § ej till fullo&lt;br&gt;betalats i föreskriven ordning och&lt;br&gt;ej heller någon som i beslutet till-&lt;br&gt;erkänts sådan ersättning begärt&lt;br&gt;verkställighet av beslutet i denna&lt;br&gt;del, är anläggningsbeslutet for-&lt;br&gt;fallet. Anläggningsbeslutet är&lt;br&gt;även forfallet, om anläggningen ej&lt;br&gt;utförts inom den tid som be-&lt;br&gt;stämts i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har inom ett år efter det att&lt;br&gt;ersättningsbeslutet vann laga kraft&lt;br&gt;ersättning enligt 13 § ej till fullo&lt;br&gt;betalats i föreskriven ordning och&lt;br&gt;ej heller någon som i beslutet till-&lt;br&gt;erkänts sådan ersättning begärt&lt;br&gt;verkställighet av beslutet i denna&lt;br&gt;del är anläggningsbeslutet for-&lt;br&gt;fallet. Anläggningsbeslutet är&lt;br&gt;även forfallet, om anläggningen ej&lt;br&gt;utförts inom den tid som be-&lt;br&gt;stämts i beslutet, såvida ej inom&lt;br&gt;samma tid eller den förlängda tid&lt;br&gt;som beslutats enligt tredje stycket&lt;br&gt;ansökan gjorts om förordnande av&lt;br&gt;syssloman enligt vad som sägs i&lt;br&gt;33 a §. Har en ansökan om för-&lt;br&gt;ordnande av syssloman avslagits,&lt;br&gt;förfaller anläggningsbeslutet när&lt;br&gt;avslagsbeslutet har vunnit laga&lt;br&gt;kraft och tiden för genomförandet&lt;br&gt;har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall enligt anläggningsbeslutet fastighet eller del därav inlösas, gäller&lt;br&gt;beslutet i denna del utan hinder av bestämmelserna i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om särskilda skäl föreligger, far lantmäterimyndigheten besluta om&lt;br&gt;förlängning av tid som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning som betalats får ej återkrävas på grund av att anläggnings-&lt;br&gt;beslutet förfallit enligt denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket första meningen gäller inte ersättning&lt;br&gt;som fastställts vid särskild förrättning enligt 13 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det skäligen kan befaras att&lt;br&gt;anläggningen inte kommer att&lt;br&gt;utföras inom tid som anges i an-&lt;br&gt;läggningsbeslutet eller i beslut om&lt;br&gt;förlängd tid får lantmäterimyn-&lt;br&gt;digheten på ansökan av någon&lt;br&gt;som enligt 18 § har rätt att begära&lt;br&gt;förrättning förordna syssloman&lt;br&gt;för genomförande av anlägg-&lt;br&gt;ningsbeslutet. En sådan sysslo-&lt;br&gt;man har de befogenheter som an-&lt;br&gt;nars tillkommer delägarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantmäterimyndigheten be-&lt;br&gt;slutar om ersättning till sysslo-&lt;br&gt;mannen och om fördelning mellan&lt;br&gt;delägarna av ersättningsbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har detta ej betalats inom tid som&lt;br&gt;lantmäterimyndigheten bestämt,&lt;br&gt;får myndighetens beslut verk-&lt;br&gt;ställas enligt vad som sägs i ut-&lt;br&gt;sökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantmäterimyndighetens beslut&lt;br&gt;med anledning av en ansökan om&lt;br&gt;förordnande av syssloman, om&lt;br&gt;ersättning till sysslomannen och&lt;br&gt;om skyldighet att betala ersätt-&lt;br&gt;ningen får överklagas enligt vad&lt;br&gt;som sägs i 15 kap. 2 § fastighets-&lt;br&gt;bildningslagen (1970:988). Beslut&lt;br&gt;som nu sagts går i verkställighet&lt;br&gt;när beslutet har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inträder, sedan fråga som behandlats vid förrättning enligt denna lag&lt;br&gt;slutligt avgjorts, ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på frågan,&lt;br&gt;kan denna prövas vid ny förrättning. Även utan att sådana förhållanden&lt;br&gt;inträtt, får ny förrättning äga rum, om i det tidigare avgörandet före-&lt;br&gt;skrivits att frågan far omprövas efter viss tid och denna tid utgått eller om&lt;br&gt;i annat fall ett klart behov av omprövning framkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den nya förrättningen får ej beslutas sådan ändring i fråga om kret-&lt;br&gt;sen av fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eller fastig-&lt;br&gt;hets andelstal att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller en-&lt;br&gt;skild synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är vid den nya förrättningen fråga endast om ändring som icke på-&lt;br&gt;verkar bebyggelsens utformning eller markanvändningen i övrigt, be-&lt;br&gt;höver medgivande enligt 23 § inte inhämtas från en sådan nämnd som&lt;br&gt;avses i den paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den nya förrättningen&lt;br&gt;gäller fråga om fastighet skall&lt;br&gt;inträda i eller utträda ur&lt;br&gt;samfällighet eller om fastighets&lt;br&gt;andelstal skall ändras, och&lt;br&gt;samfälligheten förvaltas av en&lt;br&gt;samfällighetsförening, företräder&lt;br&gt;föreningen de övriga delägarna.&lt;br&gt;Vad som nu sagts utgör inte&lt;br&gt;hinder mot att delägarna för talan&lt;br&gt;mot förrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om befogenhet för styrelsen att&lt;br&gt;i vissa fall besluta om ändring av&lt;br&gt;andelstal m.m. finns föreskrifter i&lt;br&gt;24 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om fördelning enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § eller om godkännande enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 § införes i fastighetsregistret&lt;br&gt;snarast möjligt sedan fördelningen&lt;br&gt;eller godkännandet vunnit laga&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantmäterimyndigheten får z&lt;br&gt;samband med fastighetsbild-&lt;br&gt;ningsförättning besluta att en ny-&lt;br&gt;bildad eller ombildad fastighet&lt;br&gt;skall anslutas till en befintlig&lt;br&gt;gemensamhetsanläggning. Be-&lt;br&gt;slutar lantmäterimyndigheten om&lt;br&gt;anslutning, skall myndigheten&lt;br&gt;också bestämma andelstal för fas-&lt;br&gt;tigheten och pröva frågan om er-&lt;br&gt;sättning enligt 37 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av frågor som&lt;br&gt;avses i denna paragraf tillämpas&lt;br&gt;35 § fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om fördelning enligt&lt;br&gt;42 §, om anslutning enligt 42 a §&lt;br&gt;och om godkännande enligt 43 §&lt;br&gt;införes i fastighetsregistret snarast&lt;br&gt;möjligt sedan besluten vunnit laga&lt;br&gt;kraft. Uppgift om styrelsens beslut&lt;br&gt;om ändring av andelstal enligt&lt;br&gt;24 § tredje stycket skall snarast&lt;br&gt;möjligt införas i fastighetsre-&lt;br&gt;gistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till väg hör vägbana och övriga väganordningar. Anordning, som&lt;br&gt;behövs för vägens bestånd, drift eller brukande är väganordning.&lt;br&gt;Väganordning är också till väg ansluten brygga eller farja med farjeläge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägområde utgörs av den mark&lt;br&gt;som tagits i anspråk för väg-&lt;br&gt;anordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en fastighet som deltar i en&lt;br&gt;gemensamhetsanläggning som&lt;br&gt;avser väg tillfälligt använder an-&lt;br&gt;läggningen i väsentligt större&lt;br&gt;omfattning eller för ett annat&lt;br&gt;ändamål än som förutsattes vid&lt;br&gt;bestämmandet av fastighetens&lt;br&gt;andelstal för driftkostnaderna, är&lt;br&gt;fastighetens ägare skyldig att er-&lt;br&gt;sätta samfälligheten de kostnader&lt;br&gt;som uppkommer till följd av den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändrade användningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tvist angående fråga som&lt;br&gt;avses i första stycket skall talan&lt;br&gt;väckas hos fastighetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § första stycket första me-&lt;br&gt;ningen skall inte tillämpas på&lt;br&gt;gemensamhetsanläggning som&lt;br&gt;avser vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det av väsentlig betydelse&lt;br&gt;for att tillgodose fastighets behov&lt;br&gt;av väg, kan upplåtas rätt för&lt;br&gt;fastig-heten bygga väg över annan&lt;br&gt;fastighet, om det icke medför&lt;br&gt;synnerligt men för sistnämnda&lt;br&gt;fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om ersättning for upp-&lt;br&gt;låtelse enligt första stycket gäller&lt;br&gt;bestämmelserna i 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;49&lt;/sup&gt; §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det av väsentlig betydelse&lt;br&gt;för att tillgodose fastighets behov&lt;br&gt;av väg, kan upplåtas rätt för&lt;br&gt;fastig-heten att bygga väg över&lt;br&gt;annan fastighet eller att använda&lt;br&gt;befintlig väg. Upplåtelse att&lt;br&gt;använda befintlig väg får ske&lt;br&gt;endast om sådan upplåtelse av&lt;br&gt;särskilda skäl är lämpligare än att&lt;br&gt;bilda en gemensamhetsanläggning&lt;br&gt;eller att ansluta fastigheten till en&lt;br&gt;redan bildad anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse enligt första stycket&lt;br&gt;far inte ske om det medför syn-&lt;br&gt;nerligt men för den upplåtande -&lt;br&gt;fastigheten eller för annan fastig-&lt;br&gt;het som har rätt att använda&lt;br&gt;vägen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättning för upp-&lt;br&gt;låtelse av rätt att bygga väg till-&lt;br&gt;lämpas 13 §. Beträffande ersätt-&lt;br&gt;ning för annan upplåtelse enligt&lt;br&gt;första stycket tillämpas 50 a §&lt;br&gt;andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en gemensamhets-&lt;br&gt;anläggning förvaltas av en&lt;br&gt;samfällighetsförening och det är&lt;br&gt;av väsentlig betydelse för&lt;br&gt;delägarfastigheterna att använda&lt;br&gt;väg som ingår i en annan&lt;br&gt;gemensamhetsanläggning, får rätt&lt;br&gt;att använda vägen upplåtas till&lt;br&gt;samfällighetsföreningen. Detta&lt;br&gt;gäller endast om det av särskilda&lt;br&gt;skäl är lämpligare än att ansluta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastigheterna till den andra&lt;br&gt;anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För upplåtelse enligt första&lt;br&gt;stycket skall ersättning utgå efter&lt;br&gt;vad som är skäligt främst med&lt;br&gt;hänsyn till den slitning av väg-&lt;br&gt;banan som beräknas uppkomma&lt;br&gt;genom vägens användande. Sådan&lt;br&gt;ersättning skall bestämmas att&lt;br&gt;utgå på en gång eller årligen i&lt;br&gt;förskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om rättighet som avses i&lt;br&gt;49-52 §§ prövas vid förrättning&lt;br&gt;enligt denna lag. Har frågan sam-&lt;br&gt;band med anläggningsfråga, far&lt;br&gt;den upptagas utan ansökan. I&lt;br&gt;annat fall upptages den på an-&lt;br&gt;sökan av ägaren av den fastighet&lt;br&gt;till vars förmån rättigheten skall&lt;br&gt;gälla. Frågan far prövas gemen-&lt;br&gt;samt med anläggningsfråga eller&lt;br&gt;fastighetsbildningsåtgärd vid en&lt;br&gt;förrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förrättningsprövningen äger&lt;br&gt;8-11 §§, 12 § tredje stycket och&lt;br&gt;16 § motsvarande tillämpning.&lt;br&gt;Hänvisningen i 16 § till 12 §&lt;br&gt;första stycket skall därvid avse&lt;br&gt;bestämmelserna i 49-52 §§ om&lt;br&gt;villkoren för upplåtelse av rättig-&lt;br&gt;heten och hänvisningen till 13 §&lt;br&gt;bestämmelserna i samma para-&lt;br&gt;grafer om ersättning för upplåtel-&lt;br&gt;sen. 16 § andra stycket gäller dock&lt;br&gt;endast i fråga om ersättning för&lt;br&gt;upplåtelse enligt 49 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om rättighet som avses i&lt;br&gt;49-52 §§ prövas vid förrättning&lt;br&gt;enligt denna lag. Har frågan sam-&lt;br&gt;band med anläggningsfråga, far&lt;br&gt;den upptagas utan ansökan. I&lt;br&gt;annat fall upptages den på an-&lt;br&gt;sökan av ägaren av den fastighet&lt;br&gt;eller beträffande rättighet enligt&lt;br&gt;50 a § den samfällighetsförening&lt;br&gt;till vars förmån rättigheten skall&lt;br&gt;gälla. Frågan far prövas gemen-&lt;br&gt;samt med anläggningsfråga eller&lt;br&gt;fastighetsbildningsåtgärd vid en&lt;br&gt;förrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förrättningsprövningen äger&lt;br&gt;8-11 §§, 12 § tredje stycket och&lt;br&gt;16 § motsvarande tillämpning.&lt;br&gt;Hänvisningen i 16 § till 12 §&lt;br&gt;första stycket skall därvid avse&lt;br&gt;bestämmelserna i 49-52 §§ om&lt;br&gt;villkoren för upplåtelse av rättig-&lt;br&gt;heten och hänvisningen till 13 §&lt;br&gt;bestämmelserna i samma para-&lt;br&gt;grafer om ersättning för upplåtel-&lt;br&gt;sen. 16 § andra stycket gäller dock&lt;br&gt;endast i fråga om ersättning för&lt;br&gt;upplåtelse enligt 49 § som avser&lt;br&gt;rätt att bygga väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om upplåtelse enligt I fråga om upplåtelse enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 § äger 32 och &amp;nbsp;&amp;nbsp;33 §§ 49 § som avser rätt att bygga väg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsvarande tillämpning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;äger 32 och 33 §§ motsvarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har engångsersättning bestämts&lt;br&gt;för rättighet enligt 50, 51 eller&lt;br&gt;52 §, skall ersättningen erläggas&lt;br&gt;inom tre månader efter det att er-&lt;br&gt;sättningsbeslutet vann laga kraft.&lt;br&gt;Rättigheten far icke tagas i bruk&lt;br&gt;innan betalning skett. I fråga om&lt;br&gt;verkan av underlåtenhet att betala&lt;br&gt;ersättningen äger 33 § första&lt;br&gt;stycket motsvarande tillämpning.&lt;br&gt;Har ersättning enligt 50 eller 51 §&lt;br&gt;bestämts att utgå med visst årligt&lt;br&gt;belopp, far rättigheten icke under&lt;br&gt;något år tagas i bruk innan be-&lt;br&gt;loppet för samma år betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har engångsersättning bestämts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;för rättighet enligt 49, 50, 50 a, 51&lt;br&gt;; eller 52 §, skall ersättningen er-&lt;br&gt;läggas inom tre månader efter det&lt;br&gt;att ersättningsbeslutet vann laga&lt;br&gt;kraft. Rättigheten far icke tagas i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i bruk innan betalning skett. I fråga&lt;br&gt;i om verkan av underlåtenhet att&lt;br&gt;i betala ersättningen äger 33 §&lt;br&gt;första stycket motsvarande till-&lt;br&gt;i lämpning. Har ersättning enligt&lt;br&gt;49, 50, 50 a eller 51 § bestämts att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;utgå med visst årligt belopp, far&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■ rättigheten icke under något år&lt;br&gt;tagas i bruk innan beloppet för&lt;br&gt;samma år betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om träd, buskar eller annan&lt;br&gt;växtlighet intill ett vägområde&lt;br&gt;medför olägenheter för trafiksä-&lt;br&gt;kerheten, får väghållningsmyn-&lt;br&gt;digheten besluta att växtligheten&lt;br&gt;skall tas bort eller kvistas genom&lt;br&gt;myndighetens försorg. Om det&lt;br&gt;med hänsyn till omständigheterna&lt;br&gt;är lämpligt, får väghållnings-&lt;br&gt;myndigheten besluta att åtgärden&lt;br&gt;skall utföras av väghållaren. I&lt;br&gt;samband med att beslut fattas kan&lt;br&gt;väghållningsmyndigheten med-&lt;br&gt;delade föreskrifter som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med väghållningsmyndighet av-&lt;br&gt;ses i denna lag den statliga väg-&lt;br&gt;hållningsmyndigheten enligt 6 §&lt;br&gt;andra stycket väglagen&lt;br&gt;(1971:948).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för att tillgodo-&lt;br&gt;se trafiksäkerheten får väghåll-&lt;br&gt;ningsmyndigheten i fråga om en&lt;br&gt;viss väg eller en del av en väg&lt;br&gt;förordna att det inte utan myndig-&lt;br&gt;hetens tillstånd får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inom vägområdet eller högst&lt;br&gt;tolv meter därifrån uppföras&lt;br&gt;byggnader, göras tillbyggnader,&lt;br&gt;utföras andra anläggningar eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidtas andra sådana åtgärder som&lt;br&gt;kan inverka menligt på trafiksä-&lt;br&gt;kerheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. intill vägområdet sättas upp&lt;br&gt;ljusanordningar som försämrar&lt;br&gt;ljusförhållandena för trafiken på&lt;br&gt;vägen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inom ett avstånd av högst&lt;br&gt;50 meter från vägområdet sättas&lt;br&gt;upp skyltar eller därmed jämför-&lt;br&gt;liga anordningar för reklam, pro-&lt;br&gt;paganda eller liknande ändamål&lt;br&gt;utomhus samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vid korsning i samma plan&lt;br&gt;mellan enskilda vägar eller mel-&lt;br&gt;lan en enskild väg och en järnväg&lt;br&gt;eller spårväg uppföras byggna-&lt;br&gt;der, göras tillbyggnader, utföras&lt;br&gt;andra anläggningar eller vidtas&lt;br&gt;andra åtgärder som kan inverka&lt;br&gt;menligt på trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket&lt;br&gt;gäller inte inom områden med&lt;br&gt;detaljplan och ej heller be-&lt;br&gt;träffande åtgärder för vilka&lt;br&gt;bygglov krävs. Bestämmelserna i&lt;br&gt;första stycket 3 gäller heller inte&lt;br&gt;för sådana anordningar som är&lt;br&gt;uppsatta på byggnader för upp-&lt;br&gt;lysning om affärsrörelse eller&lt;br&gt;annan verksamhet på stället eller&lt;br&gt;för anslagstavlor för meddelanden&lt;br&gt;som rör kommunala angelägen-&lt;br&gt;heter, föreningssammanträde i,&lt;br&gt;auktioner eller dylikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att ett tillstånd&lt;br&gt;lämnas kan väghållningsmyndig-&lt;br&gt;heten meddela de föreskrifter som&lt;br&gt;behövs för trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inom område&lt;br&gt;beträffande vilket meddelats&lt;br&gt;förordnande enligt 57 § finns en&lt;br&gt;anordning som innebär fara för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trafiken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;väghållningsmyndigheten före-&lt;br&gt;lägga den som svarar för anord-&lt;br&gt;ningen att ta bort den eller vidta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder så att faran undanröjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande får förenas med&lt;br&gt;vite eller med föreskrift att åt-&lt;br&gt;gärden, om föreläggandet inte&lt;br&gt;följs, kan komma att utföras&lt;br&gt;genom väghållningsmyndighetens&lt;br&gt;försorg på den försumliges be-&lt;br&gt;kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten skall ersätta skador till&lt;br&gt;följd av ett föreläggande som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av första&lt;br&gt;stycket såvida det inte har av-&lt;br&gt;talats eller uppenbarligen förut-&lt;br&gt;satts att ersättning inte skall&lt;br&gt;lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägras tillstånd till en sådan&lt;br&gt;åt-gärd som avses i 57 § första&lt;br&gt;stycket 1 eller 4 och medför detta&lt;br&gt;att pågående markanvändning av-&lt;br&gt;sevärt försvåras, är fastighets-&lt;br&gt;ägaren och innehavare av nytt-&lt;br&gt;janderätt eller annan särskild rätt&lt;br&gt;till fastigheten berättigade till&lt;br&gt;ersättning av staten för den skada&lt;br&gt;som de lider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som har avtalats eller upp-&lt;br&gt;enbarligen förutsatts gälla mellan&lt;br&gt;staten och fastighetens ägare eller&lt;br&gt;annan sakägare i fråga om er-&lt;br&gt;sättning enligt 58 § eller enligt&lt;br&gt;första stycket gäller även mot den&lt;br&gt;som efter det att rätten till ersätt-&lt;br&gt;ning uppkom har förvärvat sak-&lt;br&gt;ägarens rätt till fastigheten eller&lt;br&gt;anordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning om ersättning&lt;br&gt;enligt 58 § tredje stycket eller&lt;br&gt;59 § första stycket görs hos väg-&lt;br&gt;hållningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om förfarandet i mål om&lt;br&gt;ersättning, nedsättning av vissa&lt;br&gt;ersättningar, fördelning och ut-&lt;br&gt;betalning av nedsatta belopp samt&lt;br&gt;om gottgörelse till borgenär i&lt;br&gt;vissa fall gäller i tillämpliga delar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelserna i 66-69 §§ väg-&lt;br&gt;lagen (1971:948). Vad som i 66&lt;br&gt;och 69 §§ väglagen sägs om väg-&lt;br&gt;hållaren skall i stället avse staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidtas åtgärder som avses i&lt;br&gt;57 § utan tillstånd eller i strid mot&lt;br&gt;meddelade föreskrifter får väg-&lt;br&gt;hållningsmyndigheten vid vite&lt;br&gt;förelägga den som vidtagit åtgär-&lt;br&gt;den att undanröja eller ändra det&lt;br&gt;utförda. Kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;får meddela särskild handräck-&lt;br&gt;ning för att åstadkomma rättelse.&lt;br&gt;Ansökan om handräckning får&lt;br&gt;göras av väghållningsmyndig-&lt;br&gt;heten och av en sådan nämnd som&lt;br&gt;avses i 23 § första stycket. Be-&lt;br&gt;stämmelser om handräckning&lt;br&gt;finns i lagen (1990:746) om be-&lt;br&gt;talningsföreläggande och hand-&lt;br&gt;räckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följs inte ett föreläggande som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av 58 §,&lt;br&gt;skall kronofogdemyndigheten på&lt;br&gt;begäran av väghållningsmyndig-&lt;br&gt;heten föranstalta om att åtgärden&lt;br&gt;vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens och väghåll-&lt;br&gt;ningsmyndighetens beslut får&lt;br&gt;överklagas hos allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol. Prövningstillstånd&lt;br&gt;krävs vid överklagande till&lt;br&gt;kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av väghållningsmyndig-&lt;br&gt;heten gäller omedelbart,&lt;br&gt;såvida inte något annat förordnas&lt;br&gt;i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om för-&lt;br&gt;valtning av samfalligheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i lagen (1973:1150) om förvaltning av sam&lt;br&gt;fälligheter skall 39 § ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sker ändring i fråga om sådant&lt;br&gt;förhållande som anges i 26 §&lt;br&gt;tredje stycket, skall detta genom&lt;br&gt;styrelsens försorg genast anmälas&lt;br&gt;för registrering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sker ändring i fråga om sådant&lt;br&gt;förhållande som anges i 26 §&lt;br&gt;tredje stycket, skall detta genom&lt;br&gt;styrelsens försorg genast anmälas&lt;br&gt;för registrering. Detsamma gäller&lt;br&gt;z fråga &lt;sup&gt;om&lt;/sup&gt; beslut om ändring av&lt;br&gt;andelstal enligt 24 § tredje stycket&lt;br&gt;anläggningslagen (1973:1149).&lt;br&gt;Styrelsen skall genast underrätta&lt;br&gt;fastighetsägaren om ett sådant&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 kap. 30 § och 14 kap. 1 § skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om underhåll av vägar och&lt;br&gt;andra allmänna platser med en-&lt;br&gt;skilda väghållare finns bestäm-&lt;br&gt;melser i anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall svara för underhållet av gator och sådana andra all-&lt;br&gt;männa platser som kommunen är huvudman för. Denna underhålls-&lt;br&gt;skyldighet består även om detaljplanen för området upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är staten väghållare inom område med detaljplan, skall, med den be-&lt;br&gt;gränsning som anges i 29 § andra stycket, staten svara för underhållet av&lt;br&gt;allmän väg i enlighet med föreskrifterna i väglagen (1971:948).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om underhåll av vägar och&lt;br&gt;andra allmänna platser med en-&lt;br&gt;skilda väghållare finns bestäm-&lt;br&gt;melser i lagen (1939:608) om en-&lt;br&gt;skilda vägar och anläggnings-&lt;br&gt;lagen (1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark som enligt en detaljplan&lt;br&gt;skall användas för allmänna plat-&lt;br&gt;ser för vilka kommunen är&lt;br&gt;huvudman samt annan mark som&lt;br&gt;enligt planen skall användas för&lt;br&gt;annat än enskilt bebyggande är&lt;br&gt;kommunen skyldig att lösa, om&lt;br&gt;fastighetsägaren begär det. Mark&lt;br&gt;som enligt planen skall användas&lt;br&gt;för allmänna platser för vilka&lt;br&gt;någon annan än kommunen är&lt;br&gt;huvudman, är väghållaren skyldig&lt;br&gt;att förvärva med äganderätt,&lt;br&gt;nyttjanderätt eller annan särskild&lt;br&gt;rätt, om fastighetsägaren begär&lt;br&gt;det. Väghållaren far bestämma&lt;br&gt;om förvärvet skall avse ägande-&lt;br&gt;rätt, nyttjanderätt eller annan sär-&lt;br&gt;skild rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark som enligt en detaljplan&lt;br&gt;skall användas för allmänna plat-&lt;br&gt;ser för vilka kommunen är&lt;br&gt;huvudman samt annan mark som&lt;br&gt;enligt planen skall användas för&lt;br&gt;annat än enskilt bebyggande är&lt;br&gt;kommunen skyldig att lösa, om&lt;br&gt;fastighetsägaren begär det. Mark&lt;br&gt;som enligt planen skall användas&lt;br&gt;för allmänna platser för vilka&lt;br&gt;någon annan än kommunen är&lt;br&gt;huvudman, är den samfällighet&lt;br&gt;som finns eller skall bildas för&lt;br&gt;ändamålet skyldig att förvärva&lt;br&gt;med äganderätt, nyttjanderätt eller&lt;br&gt;annan särskild rätt, om fastighets-&lt;br&gt;ägaren begär det. Motsvarande&lt;br&gt;skyldighet gäller för staten som&lt;br&gt;väghållare. Samfalligheten eller&lt;br&gt;staten far bestämma om förvärvet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall avse äganderätt, nyttjanderätt Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller annan särskild rätt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om detaljplanen medger tillfällig användning av mark, skall första&lt;br&gt;stycket inte tillämpas beträffande marken under den tid då sådan använd-&lt;br&gt;ning får pågå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om mark som är belägen inom ett samverkansområde enligt&lt;br&gt;lagen (1987:11) om exploateringssamverkan gäller särskilda bestämmel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i jordabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 kap. 33 § jordabalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har jordägaren utgivit ersätt-&lt;br&gt;ning för markavvattning enligt&lt;br&gt;vattenlagen (1983:291) eller för&lt;br&gt;byggande av enskild väg enligt&lt;br&gt;lagen (1939:608) om enskilda&lt;br&gt;vägar eller anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149), far jordägaren upp-&lt;br&gt;säga avtalet, om arrendatom icke&lt;br&gt;medger skälig höjning av arrende-&lt;br&gt;avgiften. Uppsägning skall ske&lt;br&gt;inom ett år från det företaget full-&lt;br&gt;bordades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har jordägaren utgivit ersätt-&lt;br&gt;ning för markavvattning enligt&lt;br&gt;vattenlagen (1983:291) eller för&lt;br&gt;byggande av enskild väg enligt&lt;br&gt;anläggningslagen (1973:1149), far&lt;br&gt;jordägaren uppsäga avtalet, om&lt;br&gt;arrendatom icke medger skälig&lt;br&gt;höjning av arrendeavgiften. Upp-&lt;br&gt;sägning skall ske inom ett år från&lt;br&gt;det företaget fullbordades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 42 kap. 13 § kyrkolagen (1992:300) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur kyrkofonden far lån lämnas&lt;br&gt;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtgärder som syftar till att&lt;br&gt;rationalisera driften av präst-&lt;br&gt;lönefastigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förvärv av jordbruksfastighet&lt;br&gt;som prästlönefastighet, om för-&lt;br&gt;värvet syftar till en rationalise-&lt;br&gt;ring av det kyrkliga jordinne-&lt;br&gt;havet i stiftet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. kostnader till följd av fastig-&lt;br&gt;hetsbildningsförrättning eller&lt;br&gt;företag enligt lagen (1939:608)&lt;br&gt;om enskilda vägar, anlägg-&lt;br&gt;ningslagen (1973:1149) eller&lt;br&gt;vattenlagen (1983:291) som en&lt;br&gt;prästlönefastighet skall belastas&lt;br&gt;med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur kyrkofonden far lån lämnas&lt;br&gt;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtgärder som syftar till att&lt;br&gt;rationalisera driften av präst-&lt;br&gt;lönefastigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förvärv av jordbruksfastighet&lt;br&gt;som prästlönefastighet, om för-&lt;br&gt;värvet syftar till en rationalise-&lt;br&gt;ring av det kyrkliga jordinne-&lt;br&gt;havet i stiftet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. kostnader till följd av fastig-&lt;br&gt;hetsbildningsförrättning eller&lt;br&gt;företag enligt anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149) eller vattenlagen&lt;br&gt;(1983:291) som en prästlöne-&lt;br&gt;fastighet skall belastas med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om lån ur kyrkofonden meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har avgivit yttrande över betänkandet&lt;br&gt;ENSKILDA VÄGAR (SOU 1996:46). Hovrätten för Nedre Norrland,&lt;br&gt;Kammarrätten i Stockholm, Fastighetsdomstolen vid Falu tingsrätt,&lt;br&gt;Fastighetsdomstolen vid Vänersborgs tingsrätt, Fastighetsdomstolen vid&lt;br&gt;Härnösands tingsrätt, Vägverket, Boverket, Lantmäteriverket, Skogs-&lt;br&gt;styrelsen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Kronobergs&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Länsstyrelsen i Västemorrlands län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Lantmäte-&lt;br&gt;rimyndigheten i Älvsborgs län, Lantmäterimyndigheten i Värmlands län,&lt;br&gt;Lantmäterimyndigheten i Gävleborgs län, Hallsbergs kommun, Halm-&lt;br&gt;stads kommun, Kalmars kommun, Kils kommun, Kungsbacka kommun,&lt;br&gt;Norrtälje kommun, Ockelbo kommun, Orust kommun, Vellinge kom-&lt;br&gt;mun, Ömsköldsviks kommun, Österåkers kommun, Svenska Kommun-&lt;br&gt;förbundet, Riksförbundet för Enskild Väghållning, Lantbrukarnas Riks-&lt;br&gt;förbund, Skogsägarnas Riksförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund,&lt;br&gt;Svenska Vägföreningen, Plan- och Byggutredningen (M 1992:03), Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Västmanlands län och Folkrörelserådet Låt hela Sverige leva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1. Lag om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Lagen (1939:608) om enskilda vägar skall, med de begränsningar som&lt;br&gt;följer av denna lag, upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vägar och andra anläggningar som ingår i en samfällighet som bildats&lt;br&gt;enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar eller motsvarande äldre bestäm-&lt;br&gt;melser skall anses som en gemensamhetsanläggning bildad vid förrättning&lt;br&gt;enligt anläggningslagen (1973:1149). Som deltagande fastigheter skall anses&lt;br&gt;de fastigheter som vid ikraftträdandet hade del i samfalligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om ett ärende avseende bildande av en vägförening eller omprövning av&lt;br&gt;vad som tidigare bestämts beträffande denna är under behandling hos&lt;br&gt;länsstyrelsen vid denna lags ikraftträdande, skall ärendet överlämnas till&lt;br&gt;lantmäterimyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla när en förrättning har avslu-&lt;br&gt;tats före ikraftträdandet av denna lag, om inte annat följer av 6 och 9 § §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det i utlåtande enligt 80 § lagen (1939:608) om enskilda vägar har&lt;br&gt;bestämts att en väg skall anläggas eller övertas till väghållning men detta&lt;br&gt;inte har hänt senast fem år från ikraftträdandet av denna lag, förfaller ut-&lt;br&gt;låtandet i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Andelstal som har fastställts enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar&lt;br&gt;skall tillämpas till dess att andelstalen omprövas enligt 35 § anläggnings-&lt;br&gt;lagen (1973:1149) eller överenskommelse träffas enligt 43 § nämnda lag.&lt;br&gt;Om taxeringsvärdet utgör grund för andelstal och omprövning inte skett&lt;br&gt;eller överenskommelse inte träffats inom fem år från denna lags ikraft-&lt;br&gt;trädande, skall ändringar i taxeringsvärdet inte därefter påverka andelstalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Rätt att använda väg enligt 77 § lagen (1939:608) om enskilda vägar&lt;br&gt;skall fortfarande gälla. I fråga om ersättningen tillämpas 50 a § andra stycket&lt;br&gt;anläggningslagen (1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Förordnande som meddelats enligt 100 § lagen (1939:608) om enskilda&lt;br&gt;vägar skall alltjämt gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Stadgar som fastställts för en vägsamfällighet eller vägförening bildad&lt;br&gt;enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar eller enligt motsvarande äldre&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser far fortfarande tillämpas i den mån de inte strider mot lagen&lt;br&gt;(1973:1150) om förvaltning av samfalligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfälligheten får behålla den firma den har vid ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Förordnande av styrelseledamot enligt 88 § femte stycket lagen&lt;br&gt;(1939:608) om enskilda vägar skall upphöra att gälla efter första ordinarie&lt;br&gt;föreningssammanträde efter denna lags ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2. Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:609) om för-&lt;br&gt;månsrätt för vissa fordringar enligt lagen om enskilda vägar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om&lt;br&gt;enskilda vägar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller fortfarande i fråga om förmånsrätt som har uppkommit&lt;br&gt;före upphävandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande&lt;br&gt;av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om&lt;br&gt;förvaltning av samfälligheter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:1151) om införande av&lt;br&gt;anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av&lt;br&gt;samfalligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 7, 9 och 13-15 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 10, 12 och 19 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 35 och 37-&lt;br&gt;40 §§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anläggningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1973:1149) om omprövning av&lt;br&gt;förrättning enligt nämnda lag äger&lt;br&gt;motsvarande tillämpning i fråga&lt;br&gt;om annan förrättning enligt lagen&lt;br&gt;(1966:700) om vissa gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggningar än som avses i&lt;br&gt;8 § samt i fråga om förrättning&lt;br&gt;enligt 2 eller 4 kap. lagen&lt;br&gt;(1939:608) om enskilda vägar&lt;br&gt;eller motsvarande äldre be-&lt;br&gt;stämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 41-43 §§ an-&lt;br&gt;läggningslagen (1973:1149) äger&lt;br&gt;motsvarande tillämpning när&lt;br&gt;fastighetsbildningsåtgärd som där&lt;br&gt;avses rör fastighet som är ansluten&lt;br&gt;till gemensam anläggning vilken&lt;br&gt;tillkommit vid förrättning enligt&lt;br&gt;lagen (1966:700) eller lagen&lt;br&gt;(1939:608) om enskilda vägar&lt;br&gt;eller motsvarande äldre bestäm-&lt;br&gt;melser. Med fastighets skyldighet&lt;br&gt;gentemot delägare i samfallighet&lt;br&gt;jämställes därvid ansvar för sam-&lt;br&gt;fallighets gäld som åvilar&lt;br&gt;fastigheten samt förmånsrätt som&lt;br&gt;fastställts i fastigheten med stöd&lt;br&gt;av 7 § andra stycket lagen om&lt;br&gt;vissa gemensamhetsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 35 och 37-&lt;br&gt;40 §§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anläggningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1973:1149) om omprövning av&lt;br&gt;förrättning enligt nämnda lag äger&lt;br&gt;motsvarande tillämpning i fråga&lt;br&gt;om annan förrättning enligt lagen&lt;br&gt;(1966:700) om vissa gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggningar än som avses i&lt;br&gt;8§-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 41^13 §§ an-&lt;br&gt;läggningslagen (1973:1149) äger&lt;br&gt;motsvarande tillämpning när&lt;br&gt;fastighetsbildningsåtgärd eller&lt;br&gt;annan åtgärd som där avses rör&lt;br&gt;fastighet som är ansluten till&lt;br&gt;gemensam anläggning vilken&lt;br&gt;tillkommit vid förrättning enligt&lt;br&gt;lagen (1966:700) om vissa&lt;br&gt;gemensamhetsanläggningar. Med&lt;br&gt;fastighets skyldighet gentemot&lt;br&gt;delägare i samfällighet jämställes&lt;br&gt;därvid ansvar för samfallighets&lt;br&gt;gäld som åvilar fastigheten samt&lt;br&gt;förmånsrätt som fastställts i&lt;br&gt;fastigheten med stöd av 7 § andra&lt;br&gt;stycket lagen om vissa&lt;br&gt;gemensamhetsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtes tomträtt i fastighet som avses i första stycket, gäller 44 § an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läggningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 51 och 52 §§ anlägg-&lt;br&gt;ningslagen föreskrives för det fall&lt;br&gt;att fastighet ålagts skyldighet eller&lt;br&gt;tillerkänts rättighet enligt nämnda&lt;br&gt;lag äger motsvarande tillämpning&lt;br&gt;när skyldigheten eller rättigheten&lt;br&gt;tillkommit enligt 2 eller 4 kap.&lt;br&gt;lagen (1939:608) om enskilda&lt;br&gt;vägar eller motsvarande äldre&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 51 och 52 §§ anlägg-&lt;br&gt;ningslagen föreskrives för det fall&lt;br&gt;att fastighet ålagts skyldighet eller&lt;br&gt;tillerkänts rättighet enligt nämnda&lt;br&gt;lag äger motsvarande tillämpning&lt;br&gt;när skyldigheten eller rättigheten&lt;br&gt;tillkommit enligt lagen (1939:608)&lt;br&gt;om enskilda vägar eller&lt;br&gt;motsvarande äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samfallighetsstämma i samfallighet som avses i 17 § kan beslutas&lt;br&gt;att samfalligheten skall ombildas till samfällighetsförening. Beslutas&lt;br&gt;sådan ombildning, skall stämman vid tillämpningen av lagen&lt;br&gt;(1973:1150) om förvaltning av samfalligheter anses som sammanträde&lt;br&gt;enligt 20 § i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller icke samfällighet som åtnjuter förmånsrätt enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1966:701) om förmånsrätt&lt;br&gt;gemensamhetsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket äger motsvarande&lt;br&gt;tillämpning i fråga om vägsam-&lt;br&gt;fällighet enligt lagen (1939:608)&lt;br&gt;om enskilda vägar eller motsva-&lt;br&gt;rande äldre lagstiftning samt i&lt;br&gt;fråga om sådana företag enligt 3,&lt;br&gt;7 eller 8 kap. vattenlagen&lt;br&gt;(1918:523) eller motsvarande&lt;br&gt;äldre lagstiftning som kan för-&lt;br&gt;värva rättigheter och ikläda sig&lt;br&gt;skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för fordringar enligt lagen om vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket äger motsvarande&lt;br&gt;tillämpning i fråga om sådana&lt;br&gt;företag enligt 3, 7 eller 8 kap.&lt;br&gt;vattenlagen (1918:523) eller mot-&lt;br&gt;svarande äldre lagstiftning som&lt;br&gt;kan förvärva rättigheter och ikläda&lt;br&gt;sig skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4. Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 33, 35, 38, 45, 46, 49, 53 och 54 §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 24 a, 33 a, 42 a,&lt;br&gt;48 a, 50 a, 56 och 57 §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 a 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har inom ett år efter det att&lt;br&gt;ersättning: beslutet vann laga kraft&lt;br&gt;ersättning enligt 13 § ej till fullo&lt;br&gt;betalats i föreskriven ordning och&lt;br&gt;ej heller någon som i beslutet till-&lt;br&gt;erkänts sådan ersättning begärt&lt;br&gt;verkställighet av beslutet i denna&lt;br&gt;del, är anläggningsbeslutet för-&lt;br&gt;fallet. Anläggningsbeslutet är&lt;br&gt;även förfallet, om anläggningen ej&lt;br&gt;utförts inom den tid som bestämts&lt;br&gt;i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantmäterimyndigheten kan i&lt;br&gt;anläggningsbeslutet bestämma att&lt;br&gt;styrelsen för en samfällighetsföre-&lt;br&gt;ning får besluta om ändring av an-&lt;br&gt;delstal på grund av att en fastighets&lt;br&gt;användningssätt ändras stadig-&lt;br&gt;varande. Styrelsens beslut om änd-&lt;br&gt;ring av andelstal får tillämpas&lt;br&gt;sedan det införts i fastighetsregist-&lt;br&gt;ret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsens beslut om ändring av&lt;br&gt;andelstal får inte överklagas. Den&lt;br&gt;som är missnöjd med beslutet får&lt;br&gt;väcka talan mot föreningen enligt&lt;br&gt;vad som sägs i 46 § lagen&lt;br&gt;(1973:1150) om förvaltning av&lt;br&gt;samfälligheter angående rättelse av&lt;br&gt;uttaxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har inom ett år efter det att&lt;br&gt;ersättningsbeslutet vann laga kraft&lt;br&gt;ersättning enligt 13 § ej till fullo&lt;br&gt;betalats i föreskriven ordning och&lt;br&gt;ej heller någon som i beslutet till-&lt;br&gt;erkänts sådan ersättning begärt&lt;br&gt;verkställighet av beslutet i denna&lt;br&gt;del är anläggningsbeslutet för-&lt;br&gt;fallet. Anläggningsbeslutet är&lt;br&gt;även förfallet, om anläggningen ej&lt;br&gt;utförts inom den tid som bestämts&lt;br&gt;i beslutet, såvida inte ansökan om&lt;br&gt;förordnande av syssloman gjorts&lt;br&gt;inom samma tid enligt vad som&lt;br&gt;sägs i 33 a §. Har en sådan an-&lt;br&gt;sökan avslagits, förfaller anlägg-&lt;br&gt;ningsbeslutet när avslagsbeslutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har vunnit laga kraft och tiden för&lt;br&gt;genomförandet har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall enligt anläggningsbeslutet fastighet eller del därav inlösas, gäller&lt;br&gt;beslutet i denna del utan hinder av bestämmelserna i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om särskilda skäl föreligger, far lantmäterimyndigheten besluta om&lt;br&gt;förlängning av tid som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning som betalats far ej återkrävas på grund av att anläggnings-&lt;br&gt;beslutet förfallit enligt denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket första meningen gäller inte ersättning&lt;br&gt;som fastställts vid särskild förrättning enligt 13 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det skäligen kan befaras att&lt;br&gt;anläggningen inte kommer att&lt;br&gt;utföras inom den tid som anges i&lt;br&gt;anläggningsbeslutet eller i ett be-&lt;br&gt;slut om förlängd tid, får lantmäte-&lt;br&gt;rimyndigheten på ansökan av&lt;br&gt;någon som enligt 18 § har rätt att&lt;br&gt;begära förrättning förordna&lt;br&gt;syssloman för genomförande av&lt;br&gt;anläggningsbeslutet. En sådan&lt;br&gt;syssloman har de befogenheter&lt;br&gt;som annars tillkommer delägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantmäterimyndigheten be-&lt;br&gt;slutar om ersättning till sysslo-&lt;br&gt;mannen och om fördelning mellan&lt;br&gt;delägarna av ersättningsbeloppet.&lt;br&gt;Har detta inte betalats inom den&lt;br&gt;tid som lantmäterimyndigheten&lt;br&gt;bestämt, får myndighetens beslut&lt;br&gt;verkställas enligt utsöknings-&lt;br&gt;bclken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt denna paragraf får&lt;br&gt;överklagas enligt bestämmelserna&lt;br&gt;i 15 kap. 2 8 fastighetsbildnings-&lt;br&gt;lagen (1970:988).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inträder, sedan fråga som behandlats vid förrättning enligt denna lag&lt;br&gt;slutligt avgjorts, ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på frågan,&lt;br&gt;kan denna prövas vid ny förrättning. Även utan att sådana förhållanden&lt;br&gt;inträtt, får ny förrättning äga rum, om i det tidigare avgörandet före-&lt;br&gt;skrivits att frågan far omprövas efter viss tid och denna tid utgått eller om&lt;br&gt;i annat fall ett klart behov av omprövning framkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den nya förrättningen får ej beslutas sådan ändring i fråga om kret-&lt;br&gt;sen av fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eller fastig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hets andelstal att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller&lt;br&gt;enskild synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är vid den nya förrättningen fråga endast om ändring som icke på-&lt;br&gt;verkar bebyggelsens utformning eller markanvändningen i övrigt, be-&lt;br&gt;höver medgivande enligt 23 § inte inhämtas från en sådan nämnd som&lt;br&gt;avses i den paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den nya förrättningen gäl-&lt;br&gt;ler fråga av enklare beskaffenhet&lt;br&gt;om en fastighets delaktighet i&lt;br&gt;samfällighet eller om ändring av&lt;br&gt;en fastighets andelstal, och sam-&lt;br&gt;fälligheten förvaltas av en sam-&lt;br&gt;fällighetsförening, företräder&lt;br&gt;föreningen de delägare som inte&lt;br&gt;har begärt utträde eller vars an-&lt;br&gt;delstal inte föreslås ändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utträder fastighet ur bestående samfällighet, skall ägaren tillerkännas&lt;br&gt;ersättning för den andel i ett enligt 39 § beräknat överskott som han för-&lt;br&gt;lorar genom utträdet. Föreligger enligt samma paragraf underskott, skall&lt;br&gt;han förpliktas utge ersättning för sin andel däri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket äger motsvarande tillämpning när fastighets andelstal&lt;br&gt;minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket första meningen&lt;br&gt;skall inte tillämpas på gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggning som avser vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantmäterimyndigheten får i&lt;br&gt;samband med fastighetsbild-&lt;br&gt;ningsförrättning besluta att en&lt;br&gt;nybildad eller ombildad fastighet&lt;br&gt;skall anslutas till en befintlig&lt;br&gt;gemensamhetsanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutar lantmäterimyndig-&lt;br&gt;heten om anslutning, skall myn-&lt;br&gt;digheten också bestämma an-&lt;br&gt;delstal för fastigheten och pröva&lt;br&gt;frågan om ersättning enligt 37 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gemensamhetsanlägg-&lt;br&gt;ningen förvaltas av en samfällig-&lt;br&gt;hetsförening, företräder före-&lt;br&gt;ningen delägarna vid förrätt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om fordelning enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § eller om godkännande enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 § införes i fastighetsregistret&lt;br&gt;snarast möjligt sedan fördelningen&lt;br&gt;eller godkännandet vunnit laga&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om fördelning enligt&lt;br&gt;42 §, om anslutning enligt 42 a §&lt;br&gt;och om godkännande enligt 43 §&lt;br&gt;införs i fastighetsregistret snarast&lt;br&gt;möjligt sedan besluten vunnit laga&lt;br&gt;kraft. Uppgift om styrelsens beslut&lt;br&gt;om ändring av andelstal enligt&lt;br&gt;24 a § skall snarast möjligt in-&lt;br&gt;föras i fastighetsregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till väg hör vägbana och övriga väganordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anordning, som behövs för vägens bestånd, drift eller brukande är&lt;br&gt;väganordning. Väganordning är också till väg ansluten brygga eller färja&lt;br&gt;med färjeläge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägområde utgörs av den mark&lt;br&gt;som tagits i anspråk för&lt;br&gt;väganordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en fastighet som deltar i en&lt;br&gt;gemensamhetsanläggning som&lt;br&gt;avser väg tillfälligt använder an-&lt;br&gt;läggningen i väsentligt större&lt;br&gt;omfattning än som får anses svara&lt;br&gt;mot fastighetens andelstal för&lt;br&gt;driftkostnaderna, är fastighetens&lt;br&gt;ägare skyldig att till samfällig-&lt;br&gt;heten utge skälig ersättning för de&lt;br&gt;kostnader som uppkommer till&lt;br&gt;följd av den ändrade använd-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tvist angående fråga som&lt;br&gt;avses i första stycket skall talan&lt;br&gt;väckas hos fastighetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det av väsentlig betydelse&lt;br&gt;för att tillgodose fastighetsbehov&lt;br&gt;av väg, kan upplåtas rätt for&lt;br&gt;fastigheten att bygga väg över&lt;br&gt;annan fastighet om det icke med-&lt;br&gt;för synnerligt men för sistnämnda&lt;br&gt;fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det av väsentlig betydelse&lt;br&gt;för att tillgodose fastighets behov&lt;br&gt;av väg, kan upplåtas rätt för&lt;br&gt;fastighet att bygga väg över annan&lt;br&gt;fastighet eller att använda befint-&lt;br&gt;lig väg. Upplåtelse att använda&lt;br&gt;befintlig väg får ske endast om&lt;br&gt;sådan upplåtelse av särskilda skäl&lt;br&gt;är lämpligare än att bilda en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;gemensamhetsanläggning eller att Prop. 1996/97:92&lt;br&gt;ansluta fastigheten till en redan Bilaga 3&lt;br&gt;bildad anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse enligt första stycket&lt;br&gt;får inte ske om det medför&lt;br&gt;synnerligt men för den upplåtande&lt;br&gt;fastigheten eller för annan fastig-&lt;br&gt;het som har rätt att använda&lt;br&gt;vägen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättning för upp-&lt;br&gt;låtelse enligt första stycket gäller&lt;br&gt;bestämmelserna i 13 §.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättning för upp-&lt;br&gt;låtelse av rätt att bygga väg till-&lt;br&gt;lämpas 13 §. I fråga om ersätt-&lt;br&gt;ning för annan upplåtelse enligt&lt;br&gt;första stycket tillämpas 50 a §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;50 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en gemensamhetsanlägg-&lt;br&gt;ning förvaltas av en samfällig-&lt;br&gt;hetsförening och det är av väsent-&lt;br&gt;lig betydelse för delägarfastig-&lt;br&gt;heterna att använda en väg som&lt;br&gt;ingår i en annan gemensam-&lt;br&gt;hetsanläggning, får rätt att an-&lt;br&gt;vända vägen upplåtas till sam-&lt;br&gt;fällighetsföreningen. Detta gäller&lt;br&gt;endast om en sådan upplåtelse av&lt;br&gt;särskilda skäl är lämpligare än att&lt;br&gt;ansluta fastigheterna till den&lt;br&gt;andra anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För upplåtelse enligt första&lt;br&gt;stycket skall ersättning betalas&lt;br&gt;efter vad som är skäligt främst&lt;br&gt;med hänsyn till den slitning av&lt;br&gt;vägbanan som beräknas upp-&lt;br&gt;komma genom vägens an-&lt;br&gt;vändande. Sådan ersättning skall&lt;br&gt;bestämmas att betalas på en gång&lt;br&gt;eller årligen i förskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om rättighet som avses i&lt;br&gt;49-52 §§ prövas vid förrättning&lt;br&gt;enligt denna lag. Har frågan sam-&lt;br&gt;band med anläggningsfråga, får&lt;br&gt;den upptagas utan ansökan. I&lt;br&gt;annat fall upptages den på an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om rättighet som avses i&lt;br&gt;49-52 §§ prövas vid förrättning&lt;br&gt;enligt denna lag. Har frågan sam-&lt;br&gt;band med anläggningsfråga, får&lt;br&gt;den upptagas utan ansökan. I&lt;br&gt;annat fall upptages den på an-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sökan av ägaren av den fastighet&lt;br&gt;till vars formån rättigheten skall&lt;br&gt;gälla. Frågan får prövas gemen-&lt;br&gt;samt med anläggningsfråga eller&lt;br&gt;fastighetsbildningsåtgärd vid en&lt;br&gt;förrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förrättningsprövningen äger&lt;br&gt;8-11 §§, 12 § tredje stycket och&lt;br&gt;16 § motsvarande tillämpning.&lt;br&gt;Hänvisningen i 16 § till 12 §&lt;br&gt;första stycket skall därvid avse&lt;br&gt;bestämmelserna i 49-52 §§ om&lt;br&gt;villkoren för upplåtelse av rättig-&lt;br&gt;heten och hänvisningen till 13 §&lt;br&gt;bestämmelserna i samma para-&lt;br&gt;grafer om ersättning för upplåtel-&lt;br&gt;sen. 16 § andra stycket gäller dock&lt;br&gt;endast i fråga om ersättning för&lt;br&gt;upplåtelse enligt 49 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om upplåtelse enligt&lt;br&gt;49 § äger 32 och 33 §§&lt;br&gt;motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har engångsersättning bestämts&lt;br&gt;för rättighet enligt 50, 51 eller&lt;br&gt;52 §, skall ersättningen erläggas&lt;br&gt;inom tre månader efter det att er-&lt;br&gt;sättningsbeslutet vann laga kraft.&lt;br&gt;Rättigheten får icke tagas i bruk&lt;br&gt;innan betalning skett. I fråga om&lt;br&gt;verkan av underlåtenhet att betala&lt;br&gt;ersättningen äger 33 § första&lt;br&gt;stycket motsvarande tillämpning.&lt;br&gt;Har ersättning enligt 50 eller 51 §&lt;br&gt;bestämts att utgå med visst årligt&lt;br&gt;belopp, får rättigheten icke under&lt;br&gt;något år tagas i bruk innan be-&lt;br&gt;loppet för samma år betalats.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sökan av ägaren av den fastighet&lt;br&gt;eller, beträffande rättighet enligt&lt;br&gt;50 a §, den samfällighetsförening&lt;br&gt;till vars förmån rättigheten skall&lt;br&gt;gälla. Frågan får prövas gemen-&lt;br&gt;samt med anläggningsfråga eller&lt;br&gt;fastighetsbildningsåtgärd vid en&lt;br&gt;förrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förrättningsprövningen äger&lt;br&gt;8-11 §§, 12 § tredje stycket och&lt;br&gt;16 § motsvarande tillämpning.&lt;br&gt;Hänvisningen i 16 § till 12 §&lt;br&gt;första stycket skall därvid avse&lt;br&gt;bestämmelserna i 49-52 §§ om&lt;br&gt;villkoren för upplåtelse av rättig-&lt;br&gt;heten och hänvisningen till 13 §&lt;br&gt;bestämmelserna i samma para-&lt;br&gt;grafer om ersättning för upplåtel-&lt;br&gt;sen. 16 § andra stycket gäller dock&lt;br&gt;endast i fråga om ersättning för&lt;br&gt;upplåtelse enligt 49 § som avser&lt;br&gt;rätt att bygga väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om upplåtelse enligt&lt;br&gt;49 § som avser rätt att bygga väg&lt;br&gt;äger 32 och 33 §§ motsvarande&lt;br&gt;tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har engångsersättning bestämts&lt;br&gt;för rättighet enligt 49-52 §§ skall&lt;br&gt;ersättningen erläggas inom tre&lt;br&gt;månader efter det att ersättnings-&lt;br&gt;beslutet vann laga kraft. Rättig-&lt;br&gt;heten får icke 'agas i bruk innan&lt;br&gt;betalning skett. I fråga om verkan&lt;br&gt;av underlåtenhet att betala ersätt-&lt;br&gt;ningen äger 33 § första stycket&lt;br&gt;motsvarande tillämpning. Har er-&lt;br&gt;sättning enligt 49-51 §§ bestämts&lt;br&gt;att utgå med visst årligt belopp,&lt;br&gt;får rättigheten icke under något år&lt;br&gt;tagas i bruk innan beloppet för&lt;br&gt;samma år betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för trafiksäker-&lt;br&gt;heten i fråga om en viss enskild&lt;br&gt;väg eller del av väg, får statlig&lt;br&gt;väghållningsmyndighet förordna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att bestämmelserna i 43, 45—47,&lt;br&gt;51-53, 61-62, 64-69 §§, och 72 §&lt;br&gt;första - tredje styckena väglagen&lt;br&gt;(1971:948) skall gälla i till-&lt;br&gt;lämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vadsom i 45-47, 52-53, 64 och&lt;br&gt;72 §§ väglagen (1971:948) sägs&lt;br&gt;om länsstyrelsen skall i stället i&lt;br&gt;tillämpliga delar avse väghåll-&lt;br&gt;ningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 61, 62, 65, 66 och&lt;br&gt;69 §§ väglagen (1971:948) sägs&lt;br&gt;om väghållaren skall i stället avse&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som väghållningsmyn-&lt;br&gt;digheten fattat enligt 56 § får&lt;br&gt;överklagas hos allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid&lt;br&gt;överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av väghållningsmyndig-&lt;br&gt;heten gäller omedelbart, såvida&lt;br&gt;inte något annat bestäms i be-&lt;br&gt;slutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvalt-&lt;br&gt;ning av samfalligheter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i lagen (1973:1150) om förvaltning av sam-&lt;br&gt;falligheter skall 39 § ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sker ändring i fråga om sådant&lt;br&gt;förhållande som anges i 26 §&lt;br&gt;tredje stycket, skall detta genom&lt;br&gt;styrelsens försorg genast anmälas&lt;br&gt;för registrering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sker ändring i fråga om sådant&lt;br&gt;förhållande som anges i 26 §&lt;br&gt;tredje stycket, skall detta genom&lt;br&gt;styrelsens försorg genast anmälas&lt;br&gt;för registrering. Detsamma gäller&lt;br&gt;i fråga om beslut om ändring av&lt;br&gt;andelstal enligt 24 a § anlägg-&lt;br&gt;ningslagen (1973:1149). Styrelsen&lt;br&gt;skall genast underrätta fastighets-&lt;br&gt;ägaren om ett sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 kap. 30 § och 14 kap. 1 § skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall svara för underhållet av gator och sådana andra all-&lt;br&gt;männa platser som kommunen är huvudman for. Denna underhålls-&lt;br&gt;skyldighet består även om detaljplanen för området upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är staten väghållare inom område med detaljplan, skall, med den be-&lt;br&gt;gränsning som anges i 29 § andra stycket, staten svara för underhållet av&lt;br&gt;allmän väg i enlighet med föreskrifterna i väglagen (1971:948).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om underhåll av vägar och Om underhåll av vägar och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra allmänna platser med&lt;br&gt;enskilda väghållare finns&lt;br&gt;bestämmelser i lagen (1939:608)&lt;br&gt;om enskilda vägar och&lt;br&gt;anläggningslagen (1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark som enligt en detaljplan&lt;br&gt;skall användas för allmänna plat-&lt;br&gt;ser för vilka kommunen är&lt;br&gt;huvudman samt annan mark som&lt;br&gt;enligt planen skall användas för&lt;br&gt;annat än enskilt bebyggande är&lt;br&gt;kommunen skyldig att lösa, om&lt;br&gt;fastighetsägaren begär det. Mark&lt;br&gt;som enligt planen skall användas&lt;br&gt;för allmänna platser för vilka&lt;br&gt;någon annan än kommunen är&lt;br&gt;huvudman, är väghållaren skyldig&lt;br&gt;att förvärva med äganderätt,&lt;br&gt;nyttjanderätt eller annan särskild&lt;br&gt;rätt, om fastighetsägaren begär&lt;br&gt;det. Väghållaren får bestämma&lt;br&gt;om förvärvet skall avse ägande-&lt;br&gt;rätt. nyttjanderätt eller annan sär-&lt;br&gt;skild rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra allmänna platser med&lt;br&gt;enskilda väghållare finns&lt;br&gt;bestämmelser i anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap.&lt;br&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark som enligt en detaljplan&lt;br&gt;skall användas för allmänna plat-&lt;br&gt;ser för vilka kommunen är&lt;br&gt;huvudman samt annan mark som&lt;br&gt;enligt planen skall användas för&lt;br&gt;annat än enskilt bebyggande är&lt;br&gt;kommunen skyldig att lösa, om&lt;br&gt;fastighetsägaren begär det. Mark&lt;br&gt;som enligt planer, skall användas&lt;br&gt;för allmänna platser för vilka&lt;br&gt;någon annan än kommunen är&lt;br&gt;huvudman, är den samfällighet&lt;br&gt;som finns eller skall bildas för&lt;br&gt;ändamålet skyldig att förvärva&lt;br&gt;med äganderätt, nyttjanderätt eller&lt;br&gt;annan särskild rätt, om fastighets-&lt;br&gt;ägaren begär det. Motsvarande&lt;br&gt;skyldighet gäller för staten eller&lt;br&gt;kommunen som väghållare enligt&lt;br&gt;väglagen (1971:948). Samfällig-&lt;br&gt;heten eller väghållaren får be-&lt;br&gt;stämma om förvärvet skall avse&lt;br&gt;äganderätt, nyttjanderätt eller&lt;br&gt;annan särskild rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om detaljplanen medger tillfällig användning av mark, skall första&lt;br&gt;stycket inte tillämpas beträffande marken under den tid då sådan använd-&lt;br&gt;ning får pågå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om mark som är belägen inom ett samverkansområde enligt&lt;br&gt;lagen (1987:11) om exploateringssamverkan gäller särskilda bestämmel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7. Förslag till lag om ändring i jordabalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 kap. 33 § jordabalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har jordägaren utgivit&lt;br&gt;ersättning för markavvattning&lt;br&gt;enligt vattenlagen (1983:291) eller&lt;br&gt;för byggande av enskild väg enligt&lt;br&gt;lagen (1939:608) om enskilda&lt;br&gt;vägar eller anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149), får jordägaren upp-&lt;br&gt;säga avtalet, om arrendatom icke&lt;br&gt;medger skälig höjning av arrende-&lt;br&gt;avgiften. Uppsägning skall ske&lt;br&gt;inom ett år från det företaget full-&lt;br&gt;bordades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har jordägaren utgivit&lt;br&gt;ersättning för markavvattning&lt;br&gt;enligt vattenlagen (1983:291) eller&lt;br&gt;för byggande av enskild väg enligt&lt;br&gt;anläggningslagen (1973:1149), får&lt;br&gt;jordägaren uppsäga avtalet, om&lt;br&gt;arrendatom icke medger skälig&lt;br&gt;höjning av arrendeavgiften. Upp-&lt;br&gt;sägning skall ske inom ett år från&lt;br&gt;det företaget fullbordades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8. Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 42 kap. 13 § kyrkolagen (1992:300) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur kyrkofonden får lån lämnas&lt;br&gt;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtgärder som syftar till att ra-&lt;br&gt;tionalisera driften av prästlöne-&lt;br&gt;fastigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förvärv av jordbruksfastighet&lt;br&gt;som prästlönefastighet, om för-&lt;br&gt;värvet syftar till en rationalisering&lt;br&gt;av det kyrkliga jordinnehavet i&lt;br&gt;stiftet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. kostnader till följd av fastig-&lt;br&gt;hetsbildningsförrättning eller&lt;br&gt;företag enligt lagen (1939:608)&lt;br&gt;om enskilda vägar, anläggnings-&lt;br&gt;lagen (1973:1149) eller vatten-&lt;br&gt;lagen (1983:291) som en präst-&lt;br&gt;lönefastighet skall belastas med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur kyrkofonden får lån lämnas&lt;br&gt;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtgärder som syftar till att&lt;br&gt;rationalisera driften av prästlöne-&lt;br&gt;fastigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förvärv av jordbruksfastighet&lt;br&gt;som prästlönefastighet, om för-&lt;br&gt;värvet syftar till en rationalisering&lt;br&gt;av det kyrkliga jordinnehavet i&lt;br&gt;stiftet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. kostnader till följd av fastig-&lt;br&gt;hetsbildningsförrättning eller&lt;br&gt;företag enligt anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149) eller vattenlagen&lt;br&gt;(1983:291) som en prästlöne-&lt;br&gt;fastighet skall belastas med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om lån ur kyrkofonden meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-01-29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten&lt;br&gt;i Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet&lt;br&gt;Leif Lindstam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 16 januari 1997 (Kommunikations-&lt;br&gt;departementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över&lt;br&gt;förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa&lt;br&gt;fordringar enligt lagen om enskilda vägar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i jordabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn&lt;br&gt;Sakari Alander.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 remissen föreslås att lagen (1939:608) om enskilda vägar skall upphöra&lt;br&gt;att gälla vid utgången av år 1997 och att enskilda vägar därefter skall&lt;br&gt;kunna inrättas endast enligt anläggningslagen (1973:1149). När det gäller&lt;br&gt;förvaltningen av enskilda vägar blir lagen (1973:1150) om förvaltning av&lt;br&gt;samfälligheter tillämpli g.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som har att göra med upphävandet av lagen om enskilda&lt;br&gt;vägar har tagits in i en särskild lag. Förutom en föreskrift om att lagen&lt;br&gt;om enskilda vägar skall upphöra att gälla innehåller den särskilda lagen&lt;br&gt;en rad övergångsbestämmelser. Huvudprincipen är att anläggningslagen&lt;br&gt;och lagen om förvaltning av samfälligheter så långt möjligt skall tilläm-&lt;br&gt;pas även på vägföreningar och vägsamfälligheter som har kommit till&lt;br&gt;stånd enligt lagen om enskilda vägar eller motsvarande äldre bestämmel-&lt;br&gt;ser. På några punkter skall dock lagen om enskilda vägar gälla under en&lt;br&gt;övergångstid. Vidare föreslås särskilda regler beträffande fall då ett&lt;br&gt;ärende om bildande av vägförening har inletts före upphävandet av lagen&lt;br&gt;om enskilda vägar men inte har blivit slutfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har inte något att erinra mot att lagen om enskilda vägar upp-&lt;br&gt;hävs och att frågor om inrättande och förvaltning av enskilda vägar i fort-&lt;br&gt;sättningen skall regleras uteslutande av anläggningslagen och lagen om&lt;br&gt;förvaltning av samfalligheter. Den föreslagna övergångsregleringen för-&lt;br&gt;anleder emellertid åtskilliga invändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i och för sig haft begränsade möjligheter att analysera&lt;br&gt;vilka övergångsproblem som kan tänkas uppkomma och att pröva vilka&lt;br&gt;lösningar som bör väljas. Till svårigheterna bidrar det förhållandet att&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen om enskilda vägar inte bara är föråldrade utan&lt;br&gt;också komplicerade och lagtekniskt svårtillgängliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även med de reservationer som alltså måste göras anser Lagrådet att&lt;br&gt;den föreslagna övergångsregleringen är mindre tillfredsställande. Mot&lt;br&gt;bestämmelserna kan till en början invändas att de på flera punkter är&lt;br&gt;oklara. Vid en jämförelse med vad som sägs i motiven kan det konstate-&lt;br&gt;ras att den avsedda innebörden av bestämmelserna inte alltid har kommit&lt;br&gt;till uttryck i lagtexten. Enligt Lagrådets mening har regleringen också i&lt;br&gt;vissa avseenden utformats på ett sätt som kan medföra praktiska svårig-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som nu har anförts anser Lagrådet att den före-&lt;br&gt;slagna lagen om upphävande av lagen om enskilda vägar bör omarbetas.&lt;br&gt;Även när det gäller en del av de övriga lagförslagen, främst förslaget till&lt;br&gt;lag om ändring i anläggningslagen, finns det skäl att vidta justeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda&lt;br&gt;vägar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen sägs att lagen om enskilda vägar skall, med de begräns-&lt;br&gt;ningar som följer av upphävandelagen, upphöra att gälla. Vid vilken tid-&lt;br&gt;punkt lagen om enskilda vägar skall upphöra att gälla anges inte i para-&lt;br&gt;grafen. Tidpunkten framgår i stället av en ikraftträdandebestärr melse, där&lt;br&gt;det sägs att upphävandelagen träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening är det lagtekniskt bättre att direkt i 1 § ange&lt;br&gt;att lagen om enskilda vägar upphör att gälla vid utgången av år 1997.&lt;br&gt;Upphävandelagen behöver då inte förses med någon särskild ikraft-&lt;br&gt;trädandebestämmelse. I lagrådsremissen har en sådan teknik valts be-&lt;br&gt;träffande ett annat av de remitterade lagförslagen, nämligen förslaget till&lt;br&gt;lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa ford-&lt;br&gt;ringar enligt lagen om enskilda vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de följande paragraferna i förslaget till lag om upphävande av lagen&lt;br&gt;om enskilda vägar används på åtskilliga ställen uttryck som &amp;quot;vid ikraft-&lt;br&gt;trädandet&amp;quot;. Som en följd av vad Lagrådet nyss har föreslagit bör detta&lt;br&gt;och liknande uttryck ersättas med uttrycket &amp;quot;vid utgången av år 1997&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 och 6§§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 2 § föreskrivs bl.a. att vägar och andra anläggningar som ingår i en&lt;br&gt;samfällighet som bildats enligt lagen om enskilda vägar eller mot-&lt;br&gt;svararande äldre bestämmelser skall anses som en gemensamhetsanlägg-&lt;br&gt;ning bildad vid forrättning enligt anläggningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 6 § kan ses som en modifiering av vad som sägs i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §. Enligt 6 § skall andelstal som har fastställts enligt lagen om enskilda&lt;br&gt;vägar tillämpas till dess andelstalen omprövas enligt 35 § anläggnings-&lt;br&gt;lagen eller överenskommelse träffas enligt 43 § samma lag. Det före-&lt;br&gt;skrivs vidare i 6 § att om taxeringsvärdet utgör grund för andelstal och&lt;br&gt;omprövning inte har skett eller överenskommelse inte har träffats inom&lt;br&gt;fem år från ikraftträdandet av upphävandelagen, så skall ändringar i taxe-&lt;br&gt;ringsvärdet inte därefter påverka andelstalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller 2 § har Lagrådet inte någon invändning mot den princip&lt;br&gt;som har kommit till uttryck där. Lagtexten bör emellertid anpassas bättre&lt;br&gt;till den terminologi som förekommer i lagen om enskilda vägar och i&lt;br&gt;anläggningslagen. Det bör sålunda anges att vägar och andra anlägg-&lt;br&gt;ningar som &amp;quot;omfattas av en samfallighets väghållning&amp;quot; enligt lagen om&lt;br&gt;enskilda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser skall anses &amp;quot;utgöra&amp;quot;&lt;br&gt;en gemensamhetsanläggning bildad vid förrättning enligt anläggnings-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 76 § lagen om enskilda vägar skall de fastigheter som ingår i en&lt;br&gt;vägförening i princip bidra till föreningens utgifter i förhållande till&lt;br&gt;fastigheternas senast fastställda taxeringsvärden. Under vissa angivna&lt;br&gt;förutsättningar kan emellertid en annan grund för delaktigheten fast-&lt;br&gt;ställas. Vidare kan för en fastighet bestämmas ett visst lägre eller högre&lt;br&gt;andelstal än som skulle följa av den allmänna grunden for delaktigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § i den föreslagna upphävandelagen far tolkas så att de nu berörda&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen om enskilda vägar skall fortsätta att gälla under&lt;br&gt;en övergångstid beträffande vägföreningar som har bildats enligt den&lt;br&gt;lagen. Om det emellertid uppstår anledning att ompröva vad som har be-&lt;br&gt;stämts om kostnadsfördelningen, skall bestämmelserna i anläggnings-&lt;br&gt;lagen tillämpas. Enligt den lagen kan nya andelstal fastställas antingen&lt;br&gt;vid en förrättning (35 §) eller efter överenskommelse (43 §). Vid be-&lt;br&gt;stämmande av andelstal enligt anläggningslagen är det inte fastigheternas&lt;br&gt;taxeringsvärden som i första hand skall vara avgörande utan andelstalen&lt;br&gt;skall bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta&lt;br&gt;fastigheten har av gemensamhetsanläggningen (15 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av 6 § i upphävandelagen skall principerna for bestäm-&lt;br&gt;mande av andelstal enligt lagen om enskilda vägar inte gälla längre än till&lt;br&gt;dess fem år har gått från det att lagen har upphört att gälla, dvs. till den&lt;br&gt;1 januari 2003. Det innebär att det måste göras en omprövning enligt an-&lt;br&gt;läggningslagen som har verkan senast från den tidpunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening bör bestämmelserna i 6 § formuleras om, så&lt;br&gt;att innebörden framgår klarare. Med hänsyn till att bestämmelserna utgör&lt;br&gt;ett undantag från huvudregeln i 2 § bör de lämpligen tas in som ett andra&lt;br&gt;stycke i den paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 och 4 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna innehåller bestämmelser för sådana fall då ett ärende som&lt;br&gt;avser bildande av en vägförening eller omprövning av vad som har be-&lt;br&gt;stämts beträffande en vägförening har inletts före upphävandet av lagen&lt;br&gt;om enskilda vägar men inte hunnit slutföras vid den tidpunkten. I 3 §&lt;br&gt;behandlas den situationen att ett ärende är under behandling hos läns-&lt;br&gt;styrelsen, medan 4 § reglerar fall då en förrättning enligt lagen om&lt;br&gt;enskilda vägar har avslutats före lagens upphävande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådets uppfattning finns det anledning att till en böljan skilja&lt;br&gt;ut sådana fall då ett ärende om bildande av en vägförening har blivit an-&lt;br&gt;hängigt hos länsstyrelsen enligt 78 § första stycket lagen om enskilda&lt;br&gt;vägar, t.ex. genom att en fastighetsägare har begärt att en vägförening&lt;br&gt;skall komma till stånd, men ärendet inte har avancerat så långt att läns-&lt;br&gt;styrelsen har förordnat förrättningsman. 1 sådana fall far det anses lämp-&lt;br&gt;ligt att tillämpa en sådan ordning som har anvisats i 3 § i upphävande-&lt;br&gt;lagen. Det bör sålunda, i och med att lagen om enskilda vägar upphör att&lt;br&gt;gälla, åligga länsstyrelsen att överlämna ärendet till lantmäterimyndig-&lt;br&gt;heten för fortsatt handläggning enligt anläggningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det remitterade förslaget är avsikten att samma ordning skall&lt;br&gt;tillämpas när en förrättning för bildande av vägförening har inletts före&lt;br&gt;upphävandet av lagen om enskilda vägar men då inte har hunnit avslutas.&lt;br&gt;I och med att ärendet, så länge förrättning pågår, kan sägas vara under&lt;br&gt;behandling hos länsstyrelsen är den föreslagna 3 § tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets åsikt kan det på denna punkt resas flera invändningar&lt;br&gt;mot det remitterade förslaget. För det första kan det uppstå tvekan om när&lt;br&gt;en förrättning är att anse som avslutad (se härom 80-83 §§ lagen om&lt;br&gt;enskilda vägar). Viktigare är att det i många fall måste vara opraktiskt att,&lt;br&gt;när en förrättning har inletts, låta lantmäterimyndigheten ta över ärendet&lt;br&gt;för vidare behandling enligt anläggningslagen. I princip måste då den&lt;br&gt;inledda förrättningen avbrytas och en ny förrättning i enlighet med an-&lt;br&gt;läggningslagens regler sättas i gång. Eventuellt kan då en ny förrätt-&lt;br&gt;ningsman behöva ta över arbetet. Om så blir fallet, uppstår frågan hur&lt;br&gt;den tidigare förrättningsmannen skall ersättas för sitt arbete och vem som&lt;br&gt;skall stå för ersättningen. Bestämmelser om ersättning till förrättnings-&lt;br&gt;man finns i 78 § femte och sjätte styckena lagen om enskilda vägar, och&lt;br&gt;det skulle i och för sig kunna föreskrivas att dessa bestämmelser gäller&lt;br&gt;även efter upphävandet av den lagen. Bestämmelserna skulle emellertid&lt;br&gt;behöva justeras för att passa i den uppkomna situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bättre ordning är enligt Lagrådets mening att, så snart en förrätt-&lt;br&gt;ningsman har förordnats, låta förrättningen slutföras med tillämpning av&lt;br&gt;de hittillsvarande bestämmelserna i lagen om enskilda vägar. Det blir&lt;br&gt;alltså fråga om att tillämpa en ordning motsvarande den som har anvisats&lt;br&gt;i 4 § i upphävandelagen. Även om den paragrafen har fatt en utformning&lt;br&gt;som inte är helt klar, skall den enligt författningskommentaren förstås så,&lt;br&gt;att om en förrättning har avslutats före upphävandet av lagen om enskilda&lt;br&gt;vägar men då inte har vunnit laga kraft, så skall bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;om enskilda vägar fortfarande tillämpas. Till dessa bestämmelser hör&lt;br&gt;enligt författningskommentaren 81-84 §§ samt bestämmelserna i 86 §&lt;br&gt;om behandlingen av ersättningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar alltså att det i 3 § i upphävandelagen tas in en be-&lt;br&gt;stämmelse som innebär att, om ett ärende som avser bildande av väg-&lt;br&gt;förening har anhängiggjorts hos länsstyrelsen före upphävandet av lagen&lt;br&gt;om enskilda vägar men förrättningsman då inte har förordnats, så skall&lt;br&gt;länsstyrelsen överlämna ärendet till lantmäterimyndigheten för fortsatt&lt;br&gt;handläggning enligt anläggningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett andra stycke i samma paragraf bör föreskrivas att, om förrätt-&lt;br&gt;ningsman har förordnats före upphävandet av lagen om enskilda vägar&lt;br&gt;men en vägförening då inte har bildats, så skall den vidare handlägg-&lt;br&gt;ningen av ärendet ske med tillämpning av bestämmelserna i lagen om&lt;br&gt;enskilda vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 § i förslaget till upphävandelag skall bestämmelsen om över-&lt;br&gt;lämnande till lantmäterimyndigheten gälla även i fall då det vid upp-&lt;br&gt;hävandet av lagen om enskilda vägar finns ett ärende hos länsstyrelsen&lt;br&gt;som gäller omprövning av vad som tidigare har bestämts beträffande en&lt;br&gt;vägförening (se härom 85 § lagen om enskilda vägar). På motsvarande&lt;br&gt;sätt torde 4 § avses bli tillämplig i fall då omprövningsfrågan har&lt;br&gt;handlagts vid en förrättning och förrättningen har avslutats före&lt;br&gt;upphävandet av lagen om enskilda vägar men då inte har vunnit laga&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening bör hanteringen av pågående omprövnings-&lt;br&gt;ärenden regleras i en särskild paragraf, 4 §. I sak bör samma ordning&lt;br&gt;gälla som när det är fråga om ett ärende som avser bildande av en&lt;br&gt;vägförening. Om alltså omprövningsärendet är anhängigt hos&lt;br&gt;länsstyrelsen utan att en förrättningsman har förordnats, bör länsstyrelsen&lt;br&gt;överlämna ärendet till lantmäterimyndigheten for fortsatt handläggning&lt;br&gt;enligt anläggningslagen. Om däremot förrättningsman har förordnats före&lt;br&gt;upphävandet av lagen om enskilda vägar men omprövningsärendet då&lt;br&gt;inte har slutförts, bör den vidare handläggningen ske med tillämpning av&lt;br&gt;lagen om enskilda vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regelsystemet i lagen om enskilda vägar innebär att ersättning för&lt;br&gt;markupplåtelse och annat intrång inte fastställs förrän vägföreningen har&lt;br&gt;bildats. Bestämmelser härom finns i 75 och 86 §§. Enligt vad som har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upplysts vid lagrådsföredragningen (jfr författningskommentaren under&lt;br&gt;4 §) är avsikten att dessa bestämmelser skall fortsätta att tillämpas efter&lt;br&gt;upphävandet av lagen om enskilda vägar dels beträffande sådana väg-&lt;br&gt;föreningar som har hunnit bildas före upphävandet utan att ersättnings-&lt;br&gt;frågorna då har blivit slutligt avgjorda, dels beträffande vägföreningar&lt;br&gt;som bildas efter upphävandet av lagen om enskilda vägar med tillämp-&lt;br&gt;ning av bestämmelserna i den lagen (fall som enligt Lagrådets förslag&lt;br&gt;skall regleras i 3 § andra stycket i upphävandelagen). Lagrådet anser att&lt;br&gt;uttryckliga regler om vad som nu har sagts bör tas in i upphävandelagen.&lt;br&gt;Reglerna bör lämpligen bilda en ny 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5#&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissförslaget behandlar denna paragraf fall då det i ett utlåtande&lt;br&gt;enligt 80 § lagen om enskilda vägar har bestämts att en väg skall an-&lt;br&gt;läggas eller övertas till väghållning men detta inte har hänt senast fem år&lt;br&gt;från ikraftträdandet av upphävandelagen. Utlåtandet skall då vara för-&lt;br&gt;fallet i den berörda delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sak inte någon invändning mot paragrafen. I lagtexten&lt;br&gt;bör emellertid, som förutsättning för att utlåtandet skall förfalla, anges att&lt;br&gt;anläggningen av vägen eller övertagandet av väghållningen inte har skett&lt;br&gt;senast vid utgången av år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som följd av vad Lagrådet tidigare har föreslagit bör den nu diskute-&lt;br&gt;rade bestämmelsen bilda en 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen sägs att rätt att använda väg enligt 77 § lagen om enskilda&lt;br&gt;vägar fortfarande skall gälla och att 50 a § andra stycket anläggnings-&lt;br&gt;lagen skall tillämpas i fråga om ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser att paragrafens bestämmelser bör formuleras om, så att&lt;br&gt;lagtexten blir tydligare och enklare. Det kan lämpligen föreskrivas att,&lt;br&gt;om en fastighet före utgången av år 1997 har fatt rätt att använda väg&lt;br&gt;enligt 77 § lagen om enskilda vägar, så skall det i fortsättningen anses&lt;br&gt;föreligga en upplåtelse enligt 49 § första stycket anläggningslagen. Detta&lt;br&gt;lagrum skall enligt remissförslaget byggas ut, så att det kommer att inne-&lt;br&gt;hålla en bestämmelse om upplåtelse av rätt för en fastighet att använda&lt;br&gt;befintlig väg. Lagrådet återkommer till denna bestämmelse i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som sägs i 49 § tredje stycket anläggningslagen i det&lt;br&gt;remitterade förslaget skall 50 a § andra stycket tillämpas i fråga om er-&lt;br&gt;sättning för upplåtelse av rätt att använda väg. Det innebär att, om det i&lt;br&gt;7 § upphävandelagen görs en hänvisning till 49 § första stycket anlägg-&lt;br&gt;ningslagen i enlighet med vad Lagrådet nyss har förordat, så behöver 7 §&lt;br&gt;inte innehålla någon bestämmelse i fråga om ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna paragraf skall ett förordnande som meddelats enligt 100 §&lt;br&gt;lagen om enskilda vägar alltjämt gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening leder den föreslagna utformningen av lag-&lt;br&gt;texten till att det är oklart om och på vilket sätt ett meddelat förordnande&lt;br&gt;kan ändras eller upphävas. Ett beslut om ändring eller upphävande kan&lt;br&gt;inte grundas på den upphävda lagen om enskilda vägar. I det utrednings-&lt;br&gt;förslag som ligger till grund för lagförslaget (SOU 1996:46) har bestäm-&lt;br&gt;melsen (8 §) utformats på annat sätt. Lagrådet förordar att bestämmelsen&lt;br&gt;utformas efter modell av utredningsförslaget. Det bör anges att det äldre&lt;br&gt;förordnandet skall anses som ett förordnande &amp;quot;med motsvarande inne-&lt;br&gt;håll&amp;quot; enligt 56 § anläggningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har tagits in vissa bestämmelser om stadgar och firma be-&lt;br&gt;träffande vägsamfälligheter och vägföreningar som har bildats enligt&lt;br&gt;lagen om enskilda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser. I linje&lt;br&gt;med vad som har föreslagits i det betänkande som ligger till grund för&lt;br&gt;remissförslaget (SOU 1996:46 s. 16) bör paragrafen inledas med en be-&lt;br&gt;stämmelse om att en vägsamfällighet eller vägförening som har bildats&lt;br&gt;enligt lagen om enskilda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser och&lt;br&gt;som utgör en juridisk person skall efter utgången av år 1997 anses som&lt;br&gt;en samfällighetsförening enligt lagen om förvaltning av samfälligheter.&lt;br&gt;Därefter bör följa de bestämmelser om stadgar och firma som finns i det&lt;br&gt;remitterade lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om vägsamfälligheter som har bildats enligt äldre bestämmelser&lt;br&gt;och som inte är att anse som juridiska personer (se SOU 1996:46 s. 154)&lt;br&gt;bör i ett andra stycke i förevarande paragraf föreskrivas att bestämmel-&lt;br&gt;serna om delägarförvaltning i lagen om förvaltning om samfälligheter&lt;br&gt;skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har tagits in en föreskrift om att förordnande av styrelse-&lt;br&gt;ledamot enligt 88 § femte stycket lagen om enskilda vägar skall upphöra&lt;br&gt;att gälla efter första ordinarie föreningssammanträde efter ikraftträdandet&lt;br&gt;av upphävandelagen. Av författningskommentaren framgår att para-&lt;br&gt;grafen tar sikte endast på sådana styrelseledamöter som har utsetts av&lt;br&gt;länsstyrelsen. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. Vidare bör para-&lt;br&gt;grafen utformas positivt som en föreskrift om att styrelseledamoten kvar-&lt;br&gt;står i styrelsen till dess första ordinarie föreningssammanträde hålls efter&lt;br&gt;utgången av år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets förslag till lagtext, såvitt gäller lagen om upphävande av&lt;br&gt;lagen om enskilda vägar, framgår i dess helhet av en bilaga till lagråds-&lt;br&gt;yttrandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen och förslaget till lag&lt;br&gt;om ändring i lagen om förvaltning av samfalligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 24 a § anläggningslagen infors en möjlighet att anpassa de an-&lt;br&gt;delstal som gäller för de i en gemensamhetsanläggning ingående fastig-&lt;br&gt;heterna efter ändrade förhållanden utan att någon omprövningsförrättning&lt;br&gt;behöver hållas. En grundläggande förutsättning är enligt författnings-&lt;br&gt;kommentaren att lantmäterimyndigheten redan i anläggningsbeslutet har&lt;br&gt;föreskrivit hur ändrade förhållanden i en fastighets användningssätt skall&lt;br&gt;påverka andelstalet. En annan förutsättning är att de ändrade förhållan-&lt;br&gt;dena är av stadigvarande natur. I anläggningsbeslutet kan lantmäte-&lt;br&gt;rimyndigheten uppdra åt styrelsen för en samfällighetsförening att be-&lt;br&gt;sluta om ändrade andelstal. I 24 a § första stycket föreskrivs vidare att&lt;br&gt;styrelsens beslut far tillämpas först sedan det införts i fastighetsregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som följd av förslaget i 24 a § anläggningslagen föreslås i remissen&lt;br&gt;vissa ändringar dels i 39 § lagen om förvaltning av samfälligheter, dels i&lt;br&gt;45 § anläggningslagen. I 39 § lagen om förvaltning av samfalligheter&lt;br&gt;föreslås att styrelsen för samfälligheten genast skall anmäla ett beslut&lt;br&gt;angående ändring av andelstal för registrering samt att styrelsen genast&lt;br&gt;skall underrätta berörd fastighetsägare om beslutet. I 45 § anläggnings-&lt;br&gt;lagen föreslås att uppgift om beslutet snarast möjligt skall införas i fas-&lt;br&gt;tighetsregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening är den föreslagna regleringen onödigt splitt-&lt;br&gt;rad och svåröverskådlig. Tillämpningen av bestämmelserna underlättas&lt;br&gt;om dessa koncentreras till ett lagrum. Lagrådet föreslår att 24 a § anlägg-&lt;br&gt;ningslagen byggs ut och ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Lantmäterimyndigheten kan i anläggningsbeslutet bestämma att styrelsen för en&lt;br&gt;samfällighetsförening far besluta om ändring av andelstal på grund av att en fastig-&lt;br&gt;hets användningssätt ändras stadigvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen skall genast underrätta berörd fastighetsägare om beslut enligt första&lt;br&gt;stycket. Styrelsen skall vidare snarast möjligt anmäla beslutet för införing i fastig-&lt;br&gt;hetsregistret. Beslutet far tillämpas först sedan sådan införing har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsens beslut om ändring av andelstal far inte överklagas. Den som är miss-&lt;br&gt;nöjd med beslutet far väcka talan mot föreningen enligt vad som sägs i 46 § lagen&lt;br&gt;(1973:1150) om förvaltning av samfalligheter angående rättelse av uttaxering.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som följd av vad Lagrådet sålunda förordat kan det i lagrådsremissen&lt;br&gt;intagna förslaget till lag om ändring i lagen om förvaltning av samfällig-&lt;br&gt;heter - som endast avser 39 § - i sin helhet utgå och 45 § anläggnings-&lt;br&gt;lagen efter vissa språkliga förtydliganden formuleras enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Uppgift om fördelning enligt 42 §, om anslutning enligt 42 a § och om god-&lt;br&gt;kännande enligt 43 § skall införas i fastighetsregistret snarast möjligt sedan fördel-&lt;br&gt;ningen, anslutningen eller godkännandet har vunnit laga kraft.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 33 a § första stycket anläggningslagen ges lantmäterimyndigheten&lt;br&gt;möjlighet att under vissa angivna förutsättningar på ansökan förordna en&lt;br&gt;syssloman för att verkställa ett anläggningsbeslut. Har ett sådant förord-&lt;br&gt;nande meddelats och beslutet därom vunnit laga kraft, följer av 33 § i&lt;br&gt;dess i remissen föreslagna lydelse att anläggningsbeslutet oavsett hur&lt;br&gt;länge verkställigheten drar ut på tiden inte blir förfallet. Någon närmare&lt;br&gt;motivering till sistnämnda ordning redovisas inte i remissprotokollet.&lt;br&gt;Anledningen till förslaget torde emellertid vara att det kan förutsättas att&lt;br&gt;varje ärende där en syssloman förordnas kommer att leda till att den&lt;br&gt;aktuella anläggningen genomförs utan onödigt dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening kan det ifrågasättas huruvida det är lämpligt&lt;br&gt;att helt avhända lantmäterimyndigheten möjlighet att påverka den tid som&lt;br&gt;sysslomannens arbete rimligen bör få ta. Lagrådet förordar att för-&lt;br&gt;ordnandet för sysslomannen kombineras med angivande av den tid som&lt;br&gt;sysslomannen har till sitt förfogande för genomförande av uppdraget.&lt;br&gt;Om särskilda skäl föranleder det, bör en sådan tid genom ett senare be-&lt;br&gt;slut av lantmäterimyndigheten kunna förlängas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det anförda föreslår Lagrådet att det i 33 a § efter&lt;br&gt;första stycket förs in ett nytt stycke av följande lydelse: &amp;quot;I förordnandet&lt;br&gt;för sysslomannen skall lantmäterimyndigheten ange den tid inom vilken&lt;br&gt;sysslomannen skall ha genomfört anläggningsbeslutet. Om särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger, får lantmäterimyndigheten besluta om förlängning av denna&lt;br&gt;tid.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 33 a § sista stycket anläggningslagen föreslås att beslut enligt para-&lt;br&gt;grafen får överklagas enligt bestämmelserna i 15 kap. 2 § fastighetsbild-&lt;br&gt;ningslagen (1970:988). Bestämmelsen tar enligt författningskommen-&lt;br&gt;taren sikte på beslut att förordna eller inte förordna en syssloman, på&lt;br&gt;valet av syssloman samt på ersättning till syssloman och skyldighet att&lt;br&gt;betala ersättningen. Bestämmelsen har enligt Lagrådets mening en bättre&lt;br&gt;placering i 30 § anläggningslagen, som innehåller liknande regler om&lt;br&gt;överklagande av beslut. Lagrådet föreslår att sista stycket i 33 a § utgår&lt;br&gt;och att 30 § tredje stycket får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Mot lantmäterimyndighetens beslut enligt 4 § andra stycket och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 a § denna lag föres talan särskilt på sätt och inom tid som anges i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 kap. 2 § fastighetsbildninglagen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med denna skrivning blir det möjligt att klaga också på ett beslut av&lt;br&gt;lantmäterimyndigheten angående sysslomannens uppdragstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 38 § anläggningslagen har gjorts en ändring som går ut på att&lt;br&gt;bestämmelsen i 39 § anläggningslagen - enligt vilken ägare av fastighet&lt;br&gt;som utträder ur bestående samfällighet skall tillerkännas ersättning för&lt;br&gt;andel i beräknat överskott - inte skall tillämpas på gemensamhetsan-&lt;br&gt;läggningar som avser vägar. Lagtekniskt framgår detta genom ett nytt&lt;br&gt;tredje stycke i 38 §. Denna paragraf vinner i klarhet, om regleringen i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stället sker genom ett tillägg till första stycket. Lagrådet föreslår att det&lt;br&gt;föreslagna tredje stycket utgår och att första stycket formuleras enligt&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Utträder fastighet ur bestående samfällighet, skall ägaren tillerkännas ersättning&lt;br&gt;för den andel i ett enligt 39 § beräknat överskott som han förlorar genom utträdet.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte i fråga om gemensamhetsanläggningar som avser vägar.&lt;br&gt;Föreligger enligt 39 § underskott, skall ägaren förpliktas utge ersättning för sin&lt;br&gt;andel däri.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 § anläggningslagen har i remissförslaget kompletterats med be-&lt;br&gt;stämmelser om upplåtelse av rätt att använda befintlig väg. För att sådan&lt;br&gt;upplåtelse skall fa ske krävs bl.a. att upplåtelsen av särskilda skäl är&lt;br&gt;lämpligare än att bilda en gemensamhetsanläggning eller att ansluta fas-&lt;br&gt;tigheten till en redan bildad anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av författningskommentaren framgår att den nyss angivna förutsätt-&lt;br&gt;ningen också skall gälla som ett villkor för upplåtelse av rätt att bygga&lt;br&gt;väg över annan fastighet. Detta bör framgå av lagtexten. Första stycket&lt;br&gt;andra meningen i förevarande paragraf bör således inledas med orden:&lt;br&gt;&amp;quot;Upplåtelse av rätt att bygga väg över annan fastighet eller att använda&lt;br&gt;befintlig väg...&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den föreslagna lydelsen av 56 § anläggningslagen skall statlig&lt;br&gt;väghållningsmyndighet, om det behövs för trafiksäkerheten, ha rätt att&lt;br&gt;förordna att vissa angivna bestämmelser i väglagen skall gälla i fråga om&lt;br&gt;en viss enskild väg eller del av väg. Trafiksäkerhetsbestämmelser finns&lt;br&gt;för närvarande i 5 kap. lagen om enskilda vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de bestämmelser i väglagen som genom förordnande av statlig&lt;br&gt;väghållningsmyndighet kan göras tillämpliga på en enskild väg eller del&lt;br&gt;av väg hör 61 och 62 §§. Dessa bestämmelser avser fall då trafiksäker-&lt;br&gt;hetsbestämmelser avsevärt försvårar pågående markanvändning och de&lt;br&gt;innebär att väghållaren är skyldig att utge ersättning till en skadelidande&lt;br&gt;(61 §) eller att lösa visst markområde (62 §). När det gäller enskilda&lt;br&gt;vägar finns ersättningsbestämmelser i 102 § lagen om enskilda vägar.&lt;br&gt;Dessa bestämmelser omfattar dock inte någon skyldighet att lösa in&lt;br&gt;markområden. Av remissprotokollet kan inte utläsas att avsikten är att nu&lt;br&gt;införa en sådan lösenskyldighet (jfr avsnitt 12.5). Hänvisningen i 56 §&lt;br&gt;första och tredje styckena anläggningslagen till 62 § väglagen bör därför&lt;br&gt;utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket i 56 § anläggningslagen finns en hänvisning till 72 §&lt;br&gt;första-tredje styckena väglagen. I 72 § fjärde stycket anges att polismyn-&lt;br&gt;digheten skall lämna väghållningsmyndigheten det biträde som behövs&lt;br&gt;för att åtgärder enligt bl.a. 43, 45 eller 53 § väglagen skall kunna vidtas.&lt;br&gt;Enligt Lagrådets mening kan det ifrågasättas om inte detta borde gälla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även då det är fråga om en enskild väg. Hänvisningen till 72 § väglagen&lt;br&gt;skall i så fall avse hela paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det föreslagna 56 § tredje stycket anläggningslagen skall vad&lt;br&gt;som sägs om väghållaren i 61, 62, 65, 66 och 69 §§ väglagen i stället&lt;br&gt;avse staten. Lagrådet har ovan föreslagit att hänvisningen till 62 § skall&lt;br&gt;utgå. I 65 § föreskrivs att vad som har avtalats eller uppenbarligen förut-&lt;br&gt;satts mellan väghållaren och fastighetens ägare eller annan sakägare i&lt;br&gt;fråga om ersättning enligt 55, 58, 61 eller 63 § väglagen gäller även mot&lt;br&gt;den som har förvärvat sakägarens rätt. En motsvarighet till 65 § väglagen&lt;br&gt;finns för närvarande i 102 § tredje stycket lagen om enskilda vägar, men&lt;br&gt;här avses endast sådan ersättning som kan utgå enligt den lagen, dvs.&lt;br&gt;ersättning enligt 102 § första stycket för avsevärt försvårad pågående&lt;br&gt;markanvändning. Genom hänvisningen till 55, 58 och 63 §§ väglagen&lt;br&gt;utvidgas bestämmelsens tillämpningsområde till att omfatta också in-&lt;br&gt;trångsersättning m.m. (55 §), ersättning för kostnader för utfart m.m.&lt;br&gt;(58 §) och skador till följd av att väghållaren förvärvat rätt att inrätta&lt;br&gt;särskild vinterväg m.m. (63 §). Om avsikten inte är att åstadkomma en&lt;br&gt;sådan utvidgning, bör 56 § tredje stycket anläggningslagen utformas på&lt;br&gt;annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 § tredje stycket synes vidare böra kompletteras med en hänvisning&lt;br&gt;till 63 § andra stycket väglagen, såvitt avser föreläggande som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 52 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar att 56 § ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Om det behövs för trafiksäkerheten i fråga om en viss enskild väg eller del av&lt;br&gt;enskild väg, får statlig väghållningsmyndighet förordna att bestämmelserna i 43,&lt;br&gt;45-47, 51-53, 61, 64-69 och 72 §§ väglagen (1971:948) skall gälla i tillämpliga&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 45—47, 52, 53, 64 och 72 §§ väglagen sägs om länsstyrelsen skall i&lt;br&gt;stället avse väghållningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i väglagen sägs om väghållare i 61 §, i 63 § andra stycket såvitt avser&lt;br&gt;föreläggande som har meddelats med stöd av 52 §, i 65 § såvitt avser ersättning&lt;br&gt;enligt 61 § samt i 66 och 69 §§ skall i stället avse staten.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Förslaget till lag om ändring i jordabalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 9 kap. 33 § jordabalken i nuvarande lydelse före-&lt;br&gt;skriver bl.a. att en jordägare som utgivit ersättning för byggande av&lt;br&gt;enskild väg enligt lagen om enskilda vägar eller enligt anläggningslagen&lt;br&gt;har rätt att säga upp ett arrendeavtal, om arrendatom inte medger skälig&lt;br&gt;höjning av arrendeavgiften. Den föreslagna ändringen av paragrafen&lt;br&gt;innebär att denna rätt upphävs, såvitt gäller byggande av enskild väg&lt;br&gt;enligt lagen om enskilda vägar. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1998 utan några övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde kunna förekomma att en jordägare har utgivit ersättning för&lt;br&gt;byggande av en enskild väg enligt lagen om enskilda vägar men inte före&lt;br&gt;utgången av år 1997 nått någon överenskommelse med arrendatom om&lt;br&gt;en höjning av arrendeavgiften. Utan övergångsbestämmelser synes jord-&lt;br&gt;ägaren i det fallet inte ha rätt att efter utgången av år 1997 säga upp&lt;br&gt;avtalet. Lagrådet anser att en sådan möjlighet bör finnas och föreslår att&lt;br&gt;lagen om ändring i jordabalken förses med en övergångsbestämmelse av&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;9 kap. 33 § i dess äldre lydelse skall fortfarande gälla i fall då en jordägare har&lt;br&gt;utgivit ersättning för byggande av enskild väg enligt lagen (1939:698) om enskilda&lt;br&gt;vägar.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1939:608) om enskilda vägar skall, med de begränsningar som&lt;br&gt;följer av denna lag, upphöra att gälla vid utgången av år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägar och andra anläggningar som omfattas av en samfällighets väg-&lt;br&gt;hållning enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar eller motsvarande&lt;br&gt;äldre bestämmelser skall anses utgöra en gemensamhetsanläggning bil-&lt;br&gt;dad vid förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149). Som deltagande&lt;br&gt;fastigheter skall anses de fastigheter som ingick i samfälligheten vid ut-&lt;br&gt;gången av år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om samfälligheter som avses i första stycket skall dock be-&lt;br&gt;stämmelserna om beräkning av andelstal i lagen om enskilda vägar gälla&lt;br&gt;till dess nya grunder för fördelning av kostnaderna för gemensamhetsan-&lt;br&gt;läggningen har fastställts enligt anläggningslagen. Sådana nya grunder&lt;br&gt;skall fastställas med verkan senast från och med den 1 januari 2003.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett ärende som avser bildande av vägförening har anhängiggjorts hos&lt;br&gt;länsstyrelsen före utgången av år 1997 men förrättningsman då inte har&lt;br&gt;förordnats, skall länsstyrelsen överlämna ärendet till lantmäterimyn-&lt;br&gt;digheten för fortsatt handläggning enligt anläggningslagen (1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förrättningsman i ett ärende som anges i första stycket har förord-&lt;br&gt;nats före utgången av år 1997 men en vägförening då inte har bildats,&lt;br&gt;skall den vidare handläggningen av ärendet ske med tillämpning av be-&lt;br&gt;stämmelserna i lagen om enskilda vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett ärende som avser förnyad prövning enligt 85 § (1939:608) om&lt;br&gt;enskilda vägar har anhängiggjorts hos länsstyrelsen före utgången av år&lt;br&gt;1997 men förrättningsman då inte har förordnats, skall länsstyrelsen&lt;br&gt;överlämna ärendet till lantmäterimyndigheten för fortsatt handläggning&lt;br&gt;enligt anläggningslagen (1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förrättningsman i ett ärende som anges i första stycket har förord-&lt;br&gt;nats före utgången av år 1997 men ärendet då inte har slutförts, skall den&lt;br&gt;vidare handläggningen av ärendet ske med tillämpning av bestämmel-&lt;br&gt;serna i lagen om enskilda vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en vägförening bildats före utgången av år 1997 men har sådana&lt;br&gt;frågor om ersättning som avses i 75 § lagen om enskilda vägar då inte&lt;br&gt;blivit slutligt avgjorda, skall ersättningsfrågorna avgöras med tillämpning&lt;br&gt;av bestämmelserna i lagen om enskilda vägar. Detsamma gäller i fall då&lt;br&gt;en vägförening i enlighet med 3 § andra stycket bildas efter utgången av&lt;br&gt;år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i utlåtande enligt 80 § lagen (1939:608) om enskilda vägar har&lt;br&gt;bestämts att en väg skall anläggas eller övertas till väghållning men detta&lt;br&gt;inte har skett senast vid utgången av år 2002, förfaller utlåtandet i den&lt;br&gt;delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en fastighet före utgången av år 1997 fått rätt att använda väg enligt&lt;br&gt;77 § lagen (1939:608) om enskilda vägar, skall det i fortsättningen anses&lt;br&gt;fö'eligga en upplåtelse enligt 49 § första stycket anläggningslagen&lt;br&gt;(1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande som har meddelats enligt 100 § lagen (1939:608) om&lt;br&gt;enskilda vägar skall efter utgången av 1997 anses som ett förordnande&lt;br&gt;med motsvarande innehåll enligt 56 § anläggningslagen (1973:1149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En vägsamfällighet eller vägförening som har bildats enligt lagen&lt;br&gt;(1939:608) om enskilda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser och&lt;br&gt;som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter skall efter&lt;br&gt;utgången av år 1997 anses som en samfällighetsförening enligt lagen&lt;br&gt;(1973:1150) om förvaltning av samfalligheter. Stadgar som har fastställts&lt;br&gt;för samfalligheten eller föreningen far fortfarande tillämpas i den mån de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte strider mot lagen om förvaltning av samfalligheter. Samfälligheten&lt;br&gt;eller föreningen får behålla den firma den har vid utgången av år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om vägsamfällighet som har bildats enligt äldre bestämmelser&lt;br&gt;och som inte kan förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter gäller&lt;br&gt;efter utgången av år 1997 bestämmelserna om delägarförvaltning i lagen&lt;br&gt;om förvaltning av samfållligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;W&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelseledamot i vägförening som har utsetts av länsstyrelsen enligt 88 §&lt;br&gt;femte stycket lagen (1939:608) om enskilda vägar kvarstår i styrelsen till&lt;br&gt;dess första ordinarie föreningssammanträde hålls efter utgången av år&lt;br&gt;1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Kommunikationsdepartementet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peterson,&lt;br&gt;Freivalds, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann,&lt;br&gt;Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Åhnberg, Pagrotsky, Östros,&lt;br&gt;Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Uusmann&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1996/97:92 Enskilda vägar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 52872, Stockholm 1997&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:TU8</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:TU8</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:TU8</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:TU8</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:TU8</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:TU8</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:TU8</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag i propositionen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1997-02-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1997-02-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1997-03-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1997-03-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Moderaterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 09:07:14</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GK0392</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:50</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Trafikutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 09:07:14</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:TU8</uppgift>
<ref_dok_id>GK01TU8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>TU8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Enskilda vägar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:92&lt;br/&gt;
Enskilda vägar</uppgift>
<ref_dok_id>GK02T53</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T53</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:92 Enskilda vägar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:92&lt;br/&gt;
Enskilda vägar</uppgift>
<ref_dok_id>GK02T54</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T54</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:92 Enskilda vägar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Klockare  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:92&lt;br/&gt;
Enskilda vägar</uppgift>
<ref_dok_id>GK02T54</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T54</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:92 Enskilda vägar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Klockare  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Per Westerberg  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:92&lt;br/&gt;
Enskilda vägar</uppgift>
<ref_dok_id>GK02T53</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T53</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:92 Enskilda vägar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Per Westerberg  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>