<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2226914</hangar_id>
 <dok_id>GK039</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>9</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:9</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>9</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1996-09-12 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:57:46</systemdatum>
 <publicerad>1997-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ny rättshjälpslag</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK039/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK039</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK039</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1996/97:9&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Ny rättshjälpslag&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK039/prop_199697__9-1.png" style="width:39pt;height:48pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 12 september 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en ny rättshjälpslag. Det nya systemet innebär&lt;br&gt;förenklingar och en ökad överskådlighet. Det medför också stora&lt;br&gt;besparingar - 200 miljoner kronor per år - samtidigt som rättshjälpens&lt;br&gt;grundläggande syfte bibehålls, dvs. att rättshjälpen skall utgöra ett&lt;br&gt;yttersta skyddsnät för dem som inte kan få rättsligt bistånd på annat&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De viktigaste nyheterna är följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Rättshjälpen blir generellt subsidiär till rättsskyddet. Den som har en&lt;br&gt;rättsskyddsförsäkring som täcker den aktuella angelägenheten skall inte&lt;br&gt;få rättshjälp. Inte heller skall den som med hänsyn till sitt försäk-&lt;br&gt;ringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och personliga förhållanden&lt;br&gt;borde ha haft en rättsskyddsförsäkring kunna få rättshjälp. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl skall dock den som borde ha haft en rättsskyddsförsäkring&lt;br&gt;kunna få rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Rådgivning blir en inledning till rättshjälp. Rådgivningen skall kunna&lt;br&gt;pågå i upp till två timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inkomstgränsen för rätt till rättshjälp sänks till 210 000 kr per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Avgörande för om rättshjälp skall beviljas skall vara om den&lt;br&gt;rättssökande har behov av biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En ny regel införs som innebär att en prövning alltid skall göras av&lt;br&gt;om det är rimligt att staten bidrar till kostnaderna i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- För att näringsidkare skall beviljas rättshjälp i angelägenhet som rör&lt;br&gt;näringsverksamheten skall det krävas att det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En ny form av bistånd - ersättningsgaranti - införs vid bodelning.&lt;br&gt;Biståndet innebär att staten bidrar till kostnaderna for bodelnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;forrättare. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- För att rättshjälp skall beviljas i angelägenheter som rör underhålls- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;bidrag skall det krävas att det finnas särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Genom bättre information och utökade möjligheter till rådgivning&lt;br&gt;minskar behovet av rättshjälp i angelägenheter som rör äktenskaps-&lt;br&gt;skillnad. Rätten till rättshjälp begränsas därför i mindre komplicerade&lt;br&gt;äktenskapsskillnader där någon egentlig tvist inte föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Förmånen av biträde begränsas till att avse högst 100 arbetstimmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under vissa förutsättningar skall taket kunna överskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Bestämmelserna om utredning förenklas och görs enhetliga. Utred-&lt;br&gt;ningskostnader skall i fortsättningen ersättas med sammanlagt högst&lt;br&gt;10 000 kr. I jämförelse med nuvarande förhållanden innebär det en&lt;br&gt;utvidgning i vissa fall och en begränsning i andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Avgiftssystemet förenklas. Rättshjälpsavgiften utgör en viss pro-&lt;br&gt;centuell andel av ersättningen till rättshjälpsbiträdet. Systemet föreslås&lt;br&gt;innehålla sex avgiftsnivåer. Den rättssökandes ekonomiska förhållanden&lt;br&gt;skall vara avgörande för vilken procentuell andel som skall betalas.&lt;br&gt;Avgiften skall betalas till biträdet allteftersom kostnaderna uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den som döms för ett brott skall endast återbetala kostnaderna för&lt;br&gt;offentlig försvarare och målsägandebiträde. Den dömde är dock inte&lt;br&gt;skyldig att betala mer än vad han eller hon skulle fått betala i rätts-&lt;br&gt;hjälpsavgift, dvs. som regel en viss procentuell andel av kostnaderna för&lt;br&gt;den offentliga försvararen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- För den som har små ekonomiska resurser skall staten betala kost-&lt;br&gt;naderna för bevisning och for inställelse till förhandling i allmän dom-&lt;br&gt;stol eller Arbetsdomstolen. Detta slags bistånd kan lämnas oberoende av&lt;br&gt;om rättshjälp beviljas eller inte och faller således utanför rättshjälps-&lt;br&gt;systemet. Den rättssökande behöver inte betala någon avgift för bi-&lt;br&gt;ståndet. Bistånd skall kunna ges i allmän domstol i tvistemål, brottmål&lt;br&gt;och ärenden samt i Arbetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Rätten till offentligt biträde regleras direkt i respektive materiell&lt;br&gt;lagstiftning. Vissa gemensamma bestämmelser tas in i en särskild lag&lt;br&gt;om offentligt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den nya regleringen föranleder följdändringar i ett stort antal&lt;br&gt;författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållsförteckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut...................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext ................................. 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till rättshjälpslag .................. 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om offentligt biträde ...........23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om rätt för Domstolsverket att över-&lt;br&gt;klaga vissa beslut om ersättning m.m...........25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag&amp;nbsp;till lag&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ändring&amp;nbsp;i&amp;nbsp;äktenskapsbalken.....26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag&amp;nbsp;till lag&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ändring&amp;nbsp;i&amp;nbsp;brottsbalken........28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag&amp;nbsp;till lag&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ändring&amp;nbsp;i&amp;nbsp;rättegångsbalken .....29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag&amp;nbsp;till lag&amp;nbsp;om ändring&amp;nbsp;i lagen (1944:133) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kastrering............................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1946:804) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införande av nya rättegångsbalken.............42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1946:817) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bevisupptagning vid utländsk domstol ..........43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlämning för brott......................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om&lt;br&gt;blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap . . 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.12 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1959:254) om&lt;br&gt;utlämning för brott till Danmark, Finland, Island&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och Norge...........................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.13 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i lagen (1963:193) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samarbete med Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge ang. verkställighet av straff m.m..........47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.14 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i lagen (1969:644) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa rättigheter för statslösa personer och politiska&lt;br&gt;flyktingar............................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.15 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i lagen (1970:375) om&lt;br&gt;utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för verkställighet av vård eller behandling........49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.16 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i lagen (1971:289) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänna förvaltningsdomstolar ..............50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.17 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i förvaltningsprocess-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hgen (1971:291)....................... 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.18 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i lagen (1972:260) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationellt samarbete rörande verkställighet av&lt;br&gt;straff m.m............................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.19 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i hgen (1973:188) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrendenämnder och hyresnämnder............55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.20 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i hgen (1976:19) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationellt samarbete rörande lagföring för&lt;br&gt;brott...............................56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.21 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i lagen (1976:839) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statens va-nämnd.......................57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.22 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1977:729) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;patentbesvärsrätten......................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.23 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1978:801) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationellt samarbete rörande kriminalvård i&lt;br&gt;frihet ..............................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.24 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustbevakningens medverkan vid polisiär&lt;br&gt;övervakning..........................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.25 Förslag till hg om ändring i hgen (1988:97) om&lt;br&gt;förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;heterna och domstolarna under krig eller krigsfara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m. m............................... 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.26 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i lagen (1988:609) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;målsägandebiträde ......................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.27 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i hgen (1988:870) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vård av missbrukare i vissa fall .............. 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.28 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i smittskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:1472).......................... 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.29 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i utlänningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1989:529)........................... 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.30 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i hgen (1990:52) med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga ........69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.31 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i lagen (1991:572) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild utlänningskontroll .................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.32 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i lagen (1991:1128) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;psykiatrisk tvångsvård ...................72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.33 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i lagen (1991:1129) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättspsykiatrisk vård .....................73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.34 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i lagen (1993:388) om&lt;br&gt;införande av hgen (1993:387) om stöd och service&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till vissa funktionshindrade ................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.35 &amp;nbsp;Förslag till hg om ändring i lagen (1996:242) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstolsärenden .......................76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning ....................78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett nytt rättshjälpssystem ......................78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund............................78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet av förändringar................... 81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättshjälp och rättsskyddsförsäkring................ 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning............................ 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättsskyddsförsäkringamas utformning.......... 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Spridningen av rättsskydd sförsäkringar i Sverige . . 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;En jämförelse mellan rättshjälp och rättsskydd.....87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättshjälpen skall vara subsidiär till rättsskyddet .... 90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelsernas närmare utformning .......... 98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådgivning.............................. 104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förutsättningar för rättshjälp................... 108 &amp;nbsp;Prop.&amp;nbsp;1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inkomstgränsen....................... 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beräkningen av den rättssökandes ekonomiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhållanden - ekonomiskt underlag .......... 111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behov av biträde ...................... 114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rimlighetsprövning..................... 119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättshjälp&amp;nbsp;för dödsbon....................... 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättshjälp&amp;nbsp;för näringsidkare.................... 125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättshjälp&amp;nbsp;i vissa fåmiljerättsliga angelägenheter....... 129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;Bodelning .......................... 129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 UnderhåU .......................... 135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 &amp;nbsp;Äktenskapsskillnad..................... 137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 &amp;nbsp;Beslut om rättshjälp i fåmiljerättsliga angelägen-&lt;br&gt;heter .............................. 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förmåner&amp;nbsp;inom rättshjälpssystemet ............... 141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 &amp;nbsp;Inledning........................... 141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 &amp;nbsp;Biträde ............................ 141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 &amp;nbsp;Utredning och bevisning ................. 146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4 &amp;nbsp;Kostnad för inställelse vid domstol........... 152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.5 &amp;nbsp;Befrielse från skyldighet att ställa säkerhet...... 153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.6 &amp;nbsp;Övriga förmåner ...................... 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förordnande och byte av biträde................. 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avgiftssystemet ........................... 157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 &amp;nbsp;Rättshjälpsavgift....................... 157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 &amp;nbsp;Återbetalningsskyldighet i brottmål........... 164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Upphörande av rättshjälp ..................... 166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader......... 169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1 &amp;nbsp;Motparts och medparts kostnadsansvar......... 169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2 Kostnadsansvaret vid gemensam ansökan om äkten-&lt;br&gt;skapsskillnad ......................... 172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3 &amp;nbsp;Den rättssökandes och dennes ställföreträdares&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvar för kostnaderna vid vårdslöshet eller&lt;br&gt;försummelse ........................ 173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.4 &amp;nbsp;Förfarandet vid festställande av ersättningsskyldig-&lt;br&gt;het ............................... 174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiskt bistånd utanför rättshjälpssystemet........ 175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1 &amp;nbsp;Tvistemål, förvaltningsprocess,&amp;nbsp;ärenden........ 175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2 &amp;nbsp;Brottmål ........................... 177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättsligt bistånd till brottsoffer.................. 178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.1 &amp;nbsp;Bistånd till offer for sexualbrott utomlands ...... 178 &amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.2 &amp;nbsp;Målsägandebiträde..................... 180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Offentligt biträde .......................... 180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1 &amp;nbsp;Rätten till offentligt biträde frikopplas från rätts-&lt;br&gt;hjälpen ............................ 180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2 &amp;nbsp;Vem skall kunna förordnas till&amp;nbsp;offentligt biträde?&amp;nbsp;&amp;nbsp;..&amp;nbsp;&amp;nbsp;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.3 &amp;nbsp;Förutsättningar för att forordna offentligt biträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m.............................. 183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.4 &amp;nbsp;Instansordningen i frågor om offentligt biträde i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlänningsärenden ..................... 184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättning till rättshjälpsbiträden och&amp;nbsp;offentlig&amp;nbsp;försvarare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.fl................................... 191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Domstolsverkets talerätt m.m................... 194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den framtida organisationen ................... 196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser .................... 200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande ............................ 204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar....................... 204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.1 &amp;nbsp;Förslaget till ny rättshjälpslag&amp;nbsp;&amp;nbsp;.............. 205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.2 &amp;nbsp;Förslaget till lag om offentliga biträden ........ 225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.3 &amp;nbsp;Förslaget till lag om rätt för Domstolsverket att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklaga vissa beslut om ersättning m.m....... 228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.4 &amp;nbsp;Förslaget&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ändring&amp;nbsp;i&amp;nbsp;äktenskapsbalken&amp;nbsp;.&amp;nbsp;.&amp;nbsp;.&amp;nbsp;&amp;nbsp;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.5 &amp;nbsp;Förslaget&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ändring&amp;nbsp;i&amp;nbsp;brottsbalken...... 230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.6 &amp;nbsp;Förslaget&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ändring&amp;nbsp;i&amp;nbsp;rättegångsbalken&amp;nbsp;&amp;nbsp;.&amp;nbsp;.&amp;nbsp;.&amp;nbsp;&amp;nbsp;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.7 &amp;nbsp;Förslaget&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ändring&amp;nbsp;i&amp;nbsp;lagen (1944:133)&amp;nbsp;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kastrering........................... 235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.8 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:804) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införande av nya rättegångsbalken............ 236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.9 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i hgen (1946:817) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bevisupptagning vid utländsk domstol ......... 236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.10 Förslaget till hg om ändring i lagen (1957:668) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlämning för brott..................... 236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.11 Förslaget till hg om ändring i lagen (1958:642) om&lt;br&gt;blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap . 236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.12 Förslaget till hg om ändring i hgen (1959:254) om&lt;br&gt;utlämning för brott till Danmark, Finland, Island&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och Norge .......................... 236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.13 Förslaget till hg om ändring i hgen (1963:193) om&lt;br&gt;samarbete med Danmark, Finland, Island och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norge ang. verkställighet av straff m.m ........ 237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:644) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa rättigheter för statslösa och politiska&lt;br&gt;flyktingar........................... 237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:375) om&lt;br&gt;utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för verkställighet av vård eller behandling....... 237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänna förvaltningsdomstolar ............. 237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.17 Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocess-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1971:291)...................... 237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.18 Förslaget till hg om ändring i lagen (1972:260) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationellt samarbete rörande verkställighet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;straff m.m........................... 237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.19 Förslaget till hg om ändring i lagen (1973:188) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrendenämnder och hyresnämnder........... 238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.20 Förslaget till hg om ändring i lagen (1976:19) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationellt samarbete rörande lagföring för&lt;br&gt;brott.............................. 238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.21 Förslaget till hg om ändring i lagen (1976:839) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statens va-nämnd...................... 238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.22 Förslaget till hg om ändring i lagen (1977:729) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;patentbesvärsrätten .................... 238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.23 Förslaget till hg om ändring i lagen (1978:801) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationellt samarbete rörande kriminalvård i&lt;br&gt;frihet ............................. 239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.24 Förslaget till hg om ändring i lagen (1982:395) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustbevakningens medverkan vid polisiär över-&lt;br&gt;vakning ............................ 239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.25 Förslaget till hg om ändring i lagen (1988:97) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;heterna och domstolarna under krig eller krigsfara&lt;br&gt;m.m.............................. 239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.26 Förslaget till hg om ändring i lagen (1988:609) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;målsägandebiträde ..................... 239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.27 Förslaget till hg om ändring i lagen (1988:870) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vård av missbrukare i vissa fall ............. 240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.28 Förslaget till hg om ändring i smittskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:1472)......................... 240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.29 Förslaget till hg om ändring i utlänningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1989:529).......................... 240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.30 Förslaget till hg om ändring i lagen (1990:52) med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga ....... 241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.31 Förslaget till hg om ändring i hgen (1991:572) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild utlänningskontroll ................ 241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.32 Förslaget till hg om ändring i lagen (1991:1128)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om psykiatrisk tvångsvård ................ 242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.33 Förslaget till hg om ändring i lagen (1991:1129)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om rättspsykhtrisk vård ................. 242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.34 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:388) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införande av lagen (1993:387) om stöd och service&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till vissa fonktionshindrade................ 242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:242) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstolsärenden ...................... 242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Betänkandets lagförslag.................. 244&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;betänkandet Ny rättshjäpslag (SOU 1995:81)..... 282&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättshjälpsavgifter ..................... 283&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag ............... 287&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande ..................... 354&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996 .................................. 366&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rättshjälpslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om offentligt biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om rätt för Domstolsverket att överklaga vissa beslut om&lt;br&gt;ersättning m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i äktenskapsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rätte-&lt;br&gt;gångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid ut-&lt;br&gt;ländsk domstol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m.&lt;br&gt;vid utredning av faderskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1959:254) om utlämning för brott till&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island och Norge,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,&lt;br&gt;Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1969:644) om vissa rättigheter för&lt;br&gt;statslösa personer och politiska flyktingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark,&lt;br&gt;Finland, Island eller Norge för verkställighet av vård eller&lt;br&gt;behandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-&lt;br&gt;domstolar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. &amp;nbsp;lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete&lt;br&gt;rörande verkställighet av straff m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. &amp;nbsp;lag om ändring i hgen (1973:188) om arrendenämnder och&lt;br&gt;hyresnämnder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. &amp;nbsp;hg om ändring i hgen (1976:19) om internationellt samarbete&lt;br&gt;rörande hgföring för brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. &amp;nbsp;hg om ändring i hgen (1976:839) om statens va-nämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. &amp;nbsp;hgen (1977:729) om patentbesvärsrätten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. &amp;nbsp;hg om ändring i hgen (1978:801) om internationellt samarbete&lt;br&gt;rörande kriminalvård i frihet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. &amp;nbsp;hg om ändring i hgen (1982:395) om Kustbevakningens&lt;br&gt;medverkan vid polisiär övervakning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. &amp;nbsp;hg om ändring i hgen (1988:97) om förfarandet hos kom-&lt;br&gt;munerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under&lt;br&gt;krig eller krigsfara m. m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. &amp;nbsp;hg om ändring i hgen (1988:609) om målsägandebiträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. &amp;nbsp;hg om ändring i hgen (1988:870) om vård av missbrukare i&lt;br&gt;vissa fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. &amp;nbsp;lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472),&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. &amp;nbsp;lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om vård av unga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlännings-&lt;br&gt;kontroll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1993:387) om stöd och service till vissa fönktionshindrade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till rättshjälpslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag finns bestämmelser om rättshjälp och rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får beviljas i en rättslig angelägenhet om förutsättningarna i&lt;br&gt;6-8 §§ är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att rättshjälp skall beviljas krävs att rådgivning enligt 4 § har&lt;br&gt;lämnats i angelägenheten i minst en timme, om inte sådan rådgivning är&lt;br&gt;uppenbart obehövlig eller det finns något annat särskilt skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 9 § finns bestämmelser om rättshjälpens förhållande till rättsskydds-&lt;br&gt;försäkringar. I 10-13 §§ finns bestämmelser om när rättshjälp inte får&lt;br&gt;beviljas och när det krävs särskilda skäl för rättshjälp. I 21 och 22 §§&lt;br&gt;finns särskilda bestämmelser om rättshjälp till offer för sexualbrott när&lt;br&gt;angelägenheten skall behandlas utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp beviljas efter ansökan av den rättssökande. Ansökan skall&lt;br&gt;vara skriftlig och innehålla de uppgifter som föreskrivs av regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivning enligt denna lag lämnas i en rättslig angelägenhet av en&lt;br&gt;advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sammanlagt högst två&lt;br&gt;timmar. Rådgivning kan också lämnas av någon annan som kan&lt;br&gt;förordnas som rättshjälpsbiträde enligt 26 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivning lämnas mot en avgift som betalas till den som lämnar&lt;br&gt;rådgivningen. Den som har lämnat rådgivning får sätta ned avgiften till&lt;br&gt;hälften om den rättssökandes ekonomiska förhållanden ger anledning till&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar&lt;br&gt;närmare bestämmelser om rådgivningsavgift och nedsättning av&lt;br&gt;rådgivningsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har lämnat rådgivning har rätt till skälig ersättning av all-&lt;br&gt;männa medel för de kostnader för tolk och översättning som rådgiv-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;il&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen kan ha krävt. Om rådgivning har skett mot nedsatt avgift enligt Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;4 § andra stycket, kan den som har lämnat rådgivning få ersättning av&lt;br&gt;allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar&lt;br&gt;närmare bestämmelser om ersättning enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna förutsättningar för rättshjälp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får beviljas en fysisk person vars ekonomiska underlag enligt&lt;br&gt;38 § inte överstiger 210 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får även beviljas ett dödsbo om det finns synnerliga skäl. I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § finns bestämmelser om övergång av rättshjälp till dödsbo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får beviljas om den rättssökande behöver juridiskt biträde&lt;br&gt;utöver rådgivning och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får inte beviljas i sådana angelägenheter där hjälp genom&lt;br&gt;offentlig försvarare eller offentligt biträde kan komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får beviljas endast om det med hänsyn till angelägenhetens&lt;br&gt;art och betydelse, tvisteforemålets värde och omständigheterna i övrigt&lt;br&gt;är rimligt att staten bidrar till kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får inte beviljas, om den rättssökande har en rättsskydds-&lt;br&gt;försäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar ange-&lt;br&gt;lägenheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den rättssökande saknar rättsskydd enligt första stycket men med&lt;br&gt;hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och&lt;br&gt;personliga förhållanden borde ha haft ett sådant skydd, får rättshjälp&lt;br&gt;beviljas endast om det finns särskilda skäl med hänsyn till angelägen-&lt;br&gt;hetens art och betydelse för den rättssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningar i rätten till rättshjälp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får inte beviljas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för upprättande av självdeklaration, äktenskapsförord, testamente&lt;br&gt;eller gåvohandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för förrättande av bouppteckning enligt 20 kap. ärvdabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i en angelägenhet som rör skuldsanering enligt skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:334),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i inskrivningsärenden enligt jordabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i ärenden om fastighetsdeklaration,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. i mål eller ärenden angående fastighetstaxering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. i registerärenden enligt sjölagen (1994:1009) eller lagen (1979:377)&lt;br&gt;om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. i en angelägenhet som rör bodelning i annat fall än vid klander av&lt;br&gt;bodelning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. om frågan om rättshjälp kan vänta till dess en annan rättslig ange-&lt;br&gt;lägenhet där anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund har&lt;br&gt;avgjorts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. i en angelägenhet som rör trafikskadeersättning enligt trafik-&lt;br&gt;skadelagen (1975:1410) eller som rör skadestånd som skall betalas från&lt;br&gt;en ansvarsförsäkring. Rättshjälp får dock beviljas i en sådan ange-&lt;br&gt;lägenhet om ett mål eller ärende har inletts vid domstol eller enbart rör&lt;br&gt;annan skada än personskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får inte heller beviljas i fråga om anspråk som har över-&lt;br&gt;låtits till den rättssökande, om överlåtelsen kan antas ha skett for att&lt;br&gt;åstadkomma en fördel vid prövning av ansökan om rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får beviljas endast när det finns särskilda skäl i en ange-&lt;br&gt;lägenhet som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rör äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande frågor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. rör underhåll till barn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. rör skatter, tullar, avgifter eller betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i tingsrätt skall avgöras av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d §&lt;br&gt;rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. skall behandlas utomlands, utom i fall som avses i 21 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte är svensk medborgare och som varken är eller tidigare&lt;br&gt;har varit bosatt i Sverige får beviljas rättshjälp endast om angelägen-&lt;br&gt;heten skall behandlas i Sverige och det finns särskilda skäl. I en&lt;br&gt;angelägenhet som skall behandlas utomlands får rättshjälp beviljas&lt;br&gt;endast om den rättssökande är bosatt i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att med-&lt;br&gt;borgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara med-&lt;br&gt;borgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk med-&lt;br&gt;borgare i fråga om rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp till näringsidkare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får inte beviljas den som är eller har varit näringsidkare i en&lt;br&gt;angelägenhet som har uppkommit i näringsverksamheten, om det inte&lt;br&gt;finns särskilda skäl med hänsyn till verksamhetens art och begränsade&lt;br&gt;omfattning, hans eller hennes ekonomiska och personliga förhållanden&lt;br&gt;och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med näringsidkare avses en fysisk person som driver verksamhet av Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;ekonomisk natur som kan betecknas som yrkesmässig eller har ett&lt;br&gt;bestämmande inflytande över en juridisk person som bedriver sådan&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övergäng av rättshjälp till dödsbo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dör den som har beviljats rättshjälp övergår rättshjälpen till dödsboet,&lt;br&gt;om dödsboet begär detta och det med hänsyn till angelägenhetens art&lt;br&gt;och betydelse, dödsboets och dödsbodelägarnas ekonomiska förhållan-&lt;br&gt;den och omständigheterna i övrigt är skäligt att staten fortsätter att bidra&lt;br&gt;till kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmäner som ingär vid rättshjälp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna for rättshjälps-&lt;br&gt;biträde. Förmånen av rättshjälpsbiträde omfattar ersättning för arbete i&lt;br&gt;högst 100 timmar, om inte annat beslutas enligt 34 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättshjälp har beviljats, betalar staten kostnaderna för bevisning vid&lt;br&gt;allmän domstol, Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen. Om annat&lt;br&gt;inte följer av lag eller föreskrifter som lämnats med stöd av lag lämnas&lt;br&gt;ersättning för bevisning med skäligt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna for utredning, som&lt;br&gt;är skäligen påkallad för att ta tillvara den rättssökandes rätt, till en kost-&lt;br&gt;nad om högst 10 000 kr. Utredning i en angelägenhet som skall prövas&lt;br&gt;av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet betalas dock inte om&lt;br&gt;den kan erhållas genom den domstol eller myndighet som skall pröva&lt;br&gt;angelägenheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har medverkat vid en utredning har rätt till ersättning enligt&lt;br&gt;föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för medlare enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 kap. 17 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlaren har rätt till skälig ersättning för det arbete, den tidsspillan&lt;br&gt;och de utlägg som uppdraget krävt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlaren får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har detta skett är förbehållet utan verkan och medlaren skall till&lt;br&gt;parterna betala tillbaka vad han eller hon har tagit emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har beviljats rättshjälp behöver inte betala ansökningsavgift&lt;br&gt;eller expeditionsavgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid&lt;br&gt;de allmänna domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen&lt;br&gt;(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning eller avgift&lt;br&gt;enligt 15 § 1-3 avgiftsförordningen (1992:191).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som lett till ett&lt;br&gt;verkställbart avgörande eller i ett mål om verkställighet behöver inte&lt;br&gt;betala utsökningsavgifter enligt 2 § förordningen (1992:1094) om&lt;br&gt;avgifter vid kronofogdemyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har beviljats rättshjälp behöver inte betala några kostnader&lt;br&gt;för kungörelser i mål eller ärenden vid domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har beviljats rättshjälp behöver inte ställa säkerhet för att få&lt;br&gt;till stånd kvarstad eller annan liknande åtgärd enligt rättegångsbalken&lt;br&gt;eller konkurslagen (1987:672) i den angelägenhet som rättshjälpen&lt;br&gt;avser. Om den rättssökande inte kan betala för den skada som tillfogas&lt;br&gt;motparten, svarar staten gentemot den skadelidande för denna skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tillämpas också i fråga om verkställighet enligt 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 eller 9 § utsökningsbalken, om rättshjälp beviljats i verkställighets-&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om rättshjälp till offer för sexualbrott&lt;br&gt;utomlands&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en angelägenhet som skall behandlas utomlands får rättshjälp beviljas&lt;br&gt;om saken gäller ett brott mot den rättssökande som motsvarar brott&lt;br&gt;enligt 6 kap. brottsbalken och den rättssökande har behov av någon av&lt;br&gt;de förmåner som anges i 22 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om en angelägenhet som avses i första stycket gäller inte 2 §&lt;br&gt;andra stycket och 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättshjälp har beviljats enligt 21 § betalar staten kostnaderna för&lt;br&gt;biträde och sådan bevisning och utredning som varit nödvändig för att&lt;br&gt;ta till vara den rättssökandes rätt samt kostnaderna för resa och&lt;br&gt;uppehälle för den rättssökande eller hans eller hennes ställföreträdare&lt;br&gt;och för vårdare eller annan som måste anlitas i samband med inställelse&lt;br&gt;inför domstol eller annan myndighet i den främmande staten. Detta&lt;br&gt;gäller dock endast i den mån kostnaderna inte täcks genom någon för-&lt;br&gt;säkring eller ersätts av domstol eller annan myndighet i den främmande&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar&lt;br&gt;närmare bestämmelser om ersättning enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsavgift &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har beviljats rättshjälp skall betala en rättshjälpsavgift som&lt;br&gt;bestäms med hänsyn till kostnaderna för rättshjälpsbiträdet och den&lt;br&gt;rättssökandes ekonomiska underlag enligt 38 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsavgiften, som aldrig får överstiga kostnaderna för rätts-&lt;br&gt;hjälpsbiträdet, utgör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. två procent av kostnaderna om det ekonomiska underlaget inte&lt;br&gt;överstiger 20 000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fem procent av kostnaderna, dock minst 500 kr, om det ekono-&lt;br&gt;miska underlaget överstiger 20 000 men inte 40 000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tio procent av kostnaderna, dock minst 1 000 kr, om det ekono-&lt;br&gt;miska underlaget överstiger 40 000 men inte 80 000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. tjugo procent av kostnaderna, dock minst 1 500 kr, om det ekono-&lt;br&gt;miska underlaget överstiger 80 000 men inte 120 000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. trettio procent av kostnaderna, dock minst 2 000 kr, om det ekono-&lt;br&gt;miska underlaget överstiger 120 000 men inte 160 000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. fyrtio procent av kostnaderna, dock minst 5 000 kr, om det ekono-&lt;br&gt;miska underlaget överstiger 160 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift för rådgivning utöver en timme skall avräknas från den lägsta&lt;br&gt;avgift som anges i andra stycket 2-6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften för dödsbo som beviljas rättshjälp bestäms efter vad som är&lt;br&gt;skäligt med hänsyn till dödsboets och dödsbodelägarnas ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden. Om rättshjälp övergår till ett dödsbo beräknas rättshjälps-&lt;br&gt;avgiften med ledning av den avlidnes ekonomiska underlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Procentsatsen för beräkning av rättshjälpsavgiften festställs när rätts-&lt;br&gt;hjälp beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den rättssökandes ekonomiska underlag förändras väsentligt innan&lt;br&gt;rättshjälpsärendet har avslutats, får jämkning ske till annan procentsats&lt;br&gt;som avses i 23 § efter vad som är skäligt. Jämkning får också ske om&lt;br&gt;en väsentlig felbedömning har gjorts när procentsatsen tidigare bestäm-&lt;br&gt;des eller om oriktiga uppgifter har legat till grund för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämkning till en lägre procentsats kan endast avse avgift som ännu&lt;br&gt;inte har betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsavgiften skall fortlöpande betalas till rättshjälpsbiträdet&lt;br&gt;allteftersom kostnader uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar&lt;br&gt;närmare bestämmelser om betalningen av rättshjälpsavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande och byte av rättshjälpsbiträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till rättshjälpsbiträde får förordnas advokat, biträdande jurist på&lt;br&gt;advokatbyrå eller någon annan som är lämplig för uppdraget. Har den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättssökande själv föreslagit någon som är lämplig, skall denne för- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;ordnas, om det inte medför avsevärt ökade kostnader eller det i övrigt&lt;br&gt;finns särskilda skäl mot det. Ett biträde får entledigas om det finns skäl&lt;br&gt;till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byte av biträde får ske efter särskilt tillstånd och bara om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl. Om byte av biträde har skett en gång, får nytt byte ske&lt;br&gt;endast om det finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett biträde får sätta en advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå&lt;br&gt;i sitt ställe (substitution) om det inte medför en beaktansvärd ökning av&lt;br&gt;kostnaderna. I övrigt får substitution endast ske efter särskilt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till rättshjälpsbiträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett rättshjälpsbiträde har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan&lt;br&gt;och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen för arbete skall&lt;br&gt;bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med&lt;br&gt;hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av den&lt;br&gt;timkostnadsnorm som regeringen festställer. Timersättningen får avvika&lt;br&gt;från timkostnad snormen om den skicklighet och den omsorg som upp-&lt;br&gt;draget har utförts med eller andra omständigheter av betydelse ger&lt;br&gt;anledning till det. Ersättning till rättshjälpsbiträde får inte avse kost-&lt;br&gt;nader för anlitande av tekniskt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för arbete före ansökan kan endast avse arbete som varit&lt;br&gt;av mindre omfattning eller av brådskande art. Vid biträdesbyte enligt&lt;br&gt;26 § andra stycket gäller motsvarande i fråga om det nya biträdets rätt&lt;br&gt;till ersättning för arbete som utförts före beslutet om byte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om biträdet genom vårdslöshet eller försummelse har föranlett kost-&lt;br&gt;nad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.&lt;br&gt;Om biträdet missbrukat sin behörighet att besluta om utredning enligt&lt;br&gt;17 § eller om substitution enligt 26 § eller om det annars finns särskilda&lt;br&gt;skäl, får ersättningen sättas ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer festställer&lt;br&gt;taxor som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning i vissa fell&lt;br&gt;samt meddelar föreskrifter om beräkning av ersättningen för tidsspillan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till ett rättshjälpsbiträde festställs i samband med att den&lt;br&gt;rättsliga angelägenheten avgörs genom dom eller beslut eller när rätts-&lt;br&gt;hjälpsärendet avslutas på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett biträde inte begärt ersättning i rätt tid och därigenom förlorat&lt;br&gt;rätten att få ersättningen festställd av domstolen, får Rättshjälpsmyndig-&lt;br&gt;heten fastställa ersättningen under förutsättning att biträdet inte kände&lt;br&gt;till att angelägenheten var anhängig vid domstolen eller att underlåten-&lt;br&gt;heten beror på något annat ursäktligt misstag. Den del av ersättningen&lt;br&gt;som överstiger rättshjälpsavgiften skall då stanna på staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett rättshjälpsbiträde får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av&lt;br&gt;sin huvudman utöver vad som följer av 27 §. Har detta skett är för-&lt;br&gt;behållet utan verkan och biträdet skall till huvudmannen betala tillbaka&lt;br&gt;vad han eller hon har tagit emot för mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motparts ersättningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser i hg om ansvar för motparts kostnader i rättegång eller&lt;br&gt;annat motsvarande förfarande gäller även i fråga om rådgivningsavgift&lt;br&gt;och kostnader för motparts rättshjälpsbiträde. Ränta skall dock inte&lt;br&gt;betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är ersättningsskyldig för rättshjälpskostnader skall till den&lt;br&gt;rättssökande betala ett belopp som motsvarar dennes rådgivnings- och&lt;br&gt;rättshjälpsavgifter. Återstoden skall betalas till staten. Om den&lt;br&gt;ersättningsskyldige har ålagts att ersätta endast en del av rättshjälps-&lt;br&gt;kostnadema, skall ersättningen betalas till den rättssökande och till&lt;br&gt;staten med motsvarande fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medparts ersättningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i ett mål eller ärende vid domstol en kostnad för biträde som är&lt;br&gt;gemensamt för flera medparter ersatts som en rättshjälpskostnad, skall&lt;br&gt;var och en av de medparter som inte har rättshjälp betala den del av&lt;br&gt;kostnaden som hänför sig till medparten. Fördelningen skall göras efter&lt;br&gt;huvudtalet, om inte omständigheterna föranleder annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första stycket skall avdrag göras för den del av&lt;br&gt;kostnaderna som en motpart eller någon annan har ålagts att betala med&lt;br&gt;stöd av 30 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om summan av rättshjälpsavgiften och vad medpartema förpliktas&lt;br&gt;betala enligt första stycket överstiger ersättningen till biträdet, skall&lt;br&gt;medpartema betala det överskjutande beloppet till den som har&lt;br&gt;rättshjälp och återstoden till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphörande av rättshjälp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp skall upphöra om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rättshjälpsavgift inte betalas enligt 25 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den rättssökande har lämnat oriktiga uppgifter och rättshjälp inte&lt;br&gt;skulle ha beviljats om riktiga uppgifter hade lämnats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den rättssökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har lämnat&lt;br&gt;oriktiga uppgifter, som varit ägnade att leda till för låg rättshjälpsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den rättssökandes ekonomiska förhållanden har ändrats så att han&lt;br&gt;eller hon inte längre är berättigad till rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. ett rättshjälpsbiträde entledigas utan att ett annat rättshjälpsbiträde Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;förordnas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. det med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse, tviste-&lt;br&gt;föremålets värde samt omständigheterna i övrigt inte längre är rimligt&lt;br&gt;att staten bidrar till den rättssökandes kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättshjälp har beviljats trots att det föreligger ett sådant fäll som&lt;br&gt;avses i 10 § 9, får det beslutas att rättshjälpen skall upphöra. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte om det är uppenbart oskäligt att rättshjälpen upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp skall upphöra när det arbete som biträdet har rätt till&lt;br&gt;ersättning för enligt 27 § uppgår till 100 timmar, om annat inte beslutas&lt;br&gt;enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsbiträdet skall anmäla till rätten när det arbete som biträdet&lt;br&gt;lagt ned på uppdraget uppgår till eller närmar sig 100 timmar. Rätten&lt;br&gt;skall genast pröva om rättshjälpen skall upphöra. Om rättshjälpen skall&lt;br&gt;fortsätta, bestämmer rätten det antal timmar som förmånen av rätts-&lt;br&gt;hjälpsbiträde därefter får omfatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall Rättshjälpsmyndigheten enligt 39 § beslutar i rättshjälpsfrågor&lt;br&gt;gäller bestämmelserna i andra stycket i stället myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av rättshjälpskostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättshjälpen upphör på någon av de grunder som anges i 32 §, skall&lt;br&gt;den rättssökande i skälig omfattning återbetala kostnaderna för rätts-&lt;br&gt;hjälpen till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättshjälpen upphör på den grund som anges i 33 §, skall de&lt;br&gt;kostnader för rättshjälpen som överstiger rättshjälpsavgiften inte åter-&lt;br&gt;betalas till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut att bevilja rättshjälp upphävs efter överklagande, skall den&lt;br&gt;som haft rättshjälp själv betala kostnaden för rättshjälpen. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl, får dock förordnas att kostnaden inte skall återbetalas till&lt;br&gt;staten eller att den endast delvis skall återbetalas till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den rättssökande genom vårdslöshet eller försummelse har orsakat&lt;br&gt;ökade kostnader för rättshjälpen, skall han eller hon ersätta staten för&lt;br&gt;dessa kostnader oavsett hur ansvaret för rättshjälpskostnadema i övrigt&lt;br&gt;skall fördelas. Motsvarande gäller den rättssökandes ställföreträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiskt underlag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ekonomiskt underlag avses i denna lag den rättssökandes beräk-&lt;br&gt;nade årsinkomst sedan hänsyn tagits till underhållsskyldighet, förmögen-&lt;br&gt;hetsförhållanden och skuldsättning enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrar den rättssökande till underhållet av barn skall den beräknade&lt;br&gt;årsinkomsten minskas med 15 000 kr för vaije barn, dock högst 75 000&lt;br&gt;kr. Ar den rättssökandes betalningsförmåga väsentligen ökad eller&lt;br&gt;nedsatt på grund av förmögenhetsinnehav eller skuldsättning eller annan&lt;br&gt;särskild omständighet, skall den beräknade årsinkomsten jämkas genom&lt;br&gt;att skäligt belopp läggs till eller dras ifrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En underårigs ekonomiska underlag skall bestämmas med hänsyn även&lt;br&gt;till föräldrarnas ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om hur det ekonomiska underlaget skall&lt;br&gt;beräknas meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i rättshjälpsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett mål eller ärende rörande den rättsliga angelägenheten pågår vid&lt;br&gt;domstol, beslutar domstolen i frågor enligt denna lag. I annat fall be-&lt;br&gt;slutar Rättshjälpsmyndigheten i frågorna. Rättshjälpsmyndigheten be-&lt;br&gt;slutar också till vem ersättning enligt 30 § andra stycket och 31 § tredje&lt;br&gt;stycket skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs om domstol i denna lag gäller även arrendenämnd och&lt;br&gt;hyresnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsbiträdet beslutar om att sådan utredning som avses i 17 §&lt;br&gt;första stycket skall utföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsmyndigheten skall slutligt fastställa den rättssökandes rätts-&lt;br&gt;hjälpsavgift när ersättningen till rättshjälpsbiträdet har fastställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen till biträdet skall utbetalas efter avdrag för den slutligt&lt;br&gt;fastställda rättshjälpsavgiften. Om biträdet har tagit emot en högre&lt;br&gt;avgift från den rättssökande än den som slutligt fastställs, skall biträdet&lt;br&gt;återbetala det överskjutande beloppet till den rättssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att handläggningen avslutas i ett mål eller ärende i&lt;br&gt;vilket en part har rättshjälp skall det bestämmas vilka belopp som&lt;br&gt;motparter, medparter och den rättssökande eller dennes ställföreträdare&lt;br&gt;skall betala enligt 30 § första stycket och 31 § första stycket. Beslut om&lt;br&gt;återbetalningsskyldighet enligt 37 § meddelas i samband med att hand-&lt;br&gt;läggningen avslutas i ett mål eller ärende i vilket part har rättshjälp eller&lt;br&gt;i samband med rättshjälpens upphörande. Om beslutet meddelas av&lt;br&gt;någon annan än domstol eller Rättshjälpsmyndigheten, skall betalnings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldigheten bestämmas till att avse kostnaderna i deras helhet eller viss Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;kvotdel utan att ett bestämt belopp anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en borgenär har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som rör&lt;br&gt;försättande i konkurs, skall beslut om ersättningsskyldighet meddelas&lt;br&gt;senast i samband med att utdelningen fastställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om till vem ersättning skall betalas enligt 30 § andra stycket och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § tredje stycket och beslut om rättshjälpsavgift och avräkning med&lt;br&gt;biträde enligt 40 § får fettas av Rättshjälpsmyndigheten genom auto-&lt;br&gt;matisk databehandling av uppgifter i ett av myndigheten fört register&lt;br&gt;över rättshjälpskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt 30 § andra stycket och 31 § tredje stycket får verkställas&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av domstols beslut enligt denna lag tillämpas,&lt;br&gt;utom i fell som avses i andra stycket, vad som i allmänhet gäller om&lt;br&gt;överklaganden av beslut av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens eller kammarrättens beslut i en överklagad fråga angående&lt;br&gt;ersättning till rättshjälpsbiträde får inte överklagas. Hovrätten eller kam-&lt;br&gt;marrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första&lt;br&gt;stycket 1 rättegångsbalken respektive 36 § första stycket 1 förvalt-&lt;br&gt;ningsprocesslagen (1971:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av rättshjälpsbiträde i fråga om utredning enligt 17 § första styc-&lt;br&gt;ket får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsmyndighetens beslut enligt 30 § andra stycket, 31 § tredje&lt;br&gt;stycket och 40 § andra stycket får inte överklagas. Övriga beslut av&lt;br&gt;Rättshjälpsmyndigheten får överklagas till Rättshjälpsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsnämndens beslut får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om rättshjälp får överklagas av den som är enskild part och av&lt;br&gt;Domstolsverket. Räknas tiden för överklagande från den dag en part fått&lt;br&gt;del av beslutet, får Domstolsverket ändå inte överklaga beslutet senare&lt;br&gt;än två månader från dagen för beslutet. Domstolsverket får överklaga&lt;br&gt;ett beslut även till förmån för en enskild part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket får påkalla beslut om att rättshjälp skall upphöra enligt&lt;br&gt;32-34 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett rättshjälpsbiträde som har överklagat ett beslut om ersättning får i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den högre instansen åberopa nya omständigheter till stöd för sitt&lt;br&gt;yrkande endast om det finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsnämnden består av en ordförande, som skall vara eller ha&lt;br&gt;varit ordinarie domare, två ledamöter som skall vara advokater samt två&lt;br&gt;övriga ledamöter. Alla ledamöter skall vara svenska medborgare. De får&lt;br&gt;inte vara underåriga eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldra-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordnar ledamöter och utser ordförande för viss tid. För&lt;br&gt;ordföranden skall finnas en eller flera ersättare. I övrigt får regeringen&lt;br&gt;utse lämpligt antal ersättare. Bestämmelserna om ordförande och leda-&lt;br&gt;möter tillämpas också på ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsnämnden är beslutför med ordföranden och minst två andra&lt;br&gt;ledamöter, av vilka en skall vara advokat och en övrig ledamot. Vid&lt;br&gt;avgörande av ett ärende som är av principiell betydelse eller annars är&lt;br&gt;av särskild vikt, skall dock samtliga ledamöter delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål tillämpas när&lt;br&gt;ärenden avgörs av Rättshjälpsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin&lt;br&gt;mening först.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997 då rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429) skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- allmän rättshjälp eller rättshjälp åt misstänkt i brottmål har beviljats&lt;br&gt;före den 1 december 1997, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ansökan om sådan rättshjälp har lämnats in till domstol, Rättshjälps-&lt;br&gt;myndigheten eller annan myndighet som kan besluta om rättshjälp före&lt;br&gt;den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om offentligt biträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag tillämpas när offentligt biträde skall förordnas i ett mål eller&lt;br&gt;ärende enligt särskild föreskrift i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna hg gäller om inte annat är särskilt före-&lt;br&gt;skrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt denna hg fattas av den domstol eller myndighet som hand-&lt;br&gt;lägger målet eller ärendet utom i fall som avses i 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde förordnas efter ansökan eller när det annars finns&lt;br&gt;anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan kan göras av den som biträde skall förordnas för eller av&lt;br&gt;någon annan som får föra talan i målet eller ärendet. Ansökan skall ges&lt;br&gt;in till den myndighet som handlägger målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighet som inte själv får förordna offentligt biträde skall över-&lt;br&gt;lämna ansökan med ett eget yttrande till behörig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnas offentligt biträde betalar staten kostnader för biträdet samt&lt;br&gt;för utredning som är skäligen påkallad för att ta till vara huvudmannens&lt;br&gt;rätt, om utredningen inte kan erhållas genom den domstol eller myn-&lt;br&gt;dighet som handlägger målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har medverkat vid utredning som anges i första stycket har&lt;br&gt;rätt till ersättning av allmänna medel enligt föreskrifter som regeringen&lt;br&gt;meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 26-29 §§ rättshjälpslagen (1996:000) om förordnande&lt;br&gt;och byte av rättshjälpsbiträde och om ersättning till rättshjälpsbiträde&lt;br&gt;skall tillämpas i fråga om offentligt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde beslutar om att sådan utredning som avses i 4 § första&lt;br&gt;stycket skall utföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstols eller myndighets beslut enligt denna hg överklagas i samma&lt;br&gt;ordning som gäller för överklagande av dom eller beslut i det mål eller&lt;br&gt;ärende i vilket biträdet har förordnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens eller kammarrättens beslut i en överklagad fråga angående&lt;br&gt;ersättning till offentligt biträde får inte överklagas. Hovrätten eller kam-&lt;br&gt;marrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;stycket 1 rättegångsbalken respektive 36 § första stycket 1 förvalt-&lt;br&gt;ningsprocesslagen (1971:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av biträde i fråga om utredning enligt 4 § får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt denna lag får överklagas av den som är enskild part&lt;br&gt;och av Domstolsverket. Räknas tiden för överklagande från den dag en&lt;br&gt;part fått del av beslutet, får Domstolsverket ändå inte överklaga beslutet&lt;br&gt;senare än två månader från dagen från beslutet. Domstolsverket får&lt;br&gt;överklaga ett beslut även till förmån för en enskild part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om rätt för Domstolsverket att&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;överklaga vissa beslut om ersättning m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härmed föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket har rätt att, på samma sätt som en part, överklaga ett&lt;br&gt;beslut av domstol om ersättning av allmänna medel till målsägande,&lt;br&gt;enskild part, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan som inte är part.&lt;br&gt;Detsamma gäller beslut om förordnande eller byte av offentlig&lt;br&gt;försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i fråga om äktenskapsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 18 kap. 4 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas en ny paragraf, 17 kap. 7 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är skäligt med hänsyn&lt;br&gt;till en makes ekonomiska och&lt;br&gt;personliga förhållanden samt&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt, kan&lt;br&gt;domstol pä ansökan av denne&lt;br&gt;besluta att ersättning till bo-&lt;br&gt;delningsförrättare för högst fem&lt;br&gt;timmars arbete skall betalas av&lt;br&gt;allmänna medel pä de villkor&lt;br&gt;som anges i andra stycket&lt;br&gt;(ersättningsgaranti). I fråga om&lt;br&gt;sådan ersättning tillämpas 27 §&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning enligt den be-&lt;br&gt;slutade ersättningsgarantin skall&lt;br&gt;betalas ut, om den make som&lt;br&gt;har utverkat garantin har en&lt;br&gt;andel i boet som efter avdrag&lt;br&gt;för täckning av skulder är värd&lt;br&gt;mindre än 100 000 kr. Ersätt-&lt;br&gt;ningen skall betalas ut till&lt;br&gt;bodelningsförrättaren efter an-&lt;br&gt;sökan. Utbetalt belopp skall vid&lt;br&gt;tillämpningen av 7 § tillgodo-&lt;br&gt;räknas samme make.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan enligt första och&lt;br&gt;andra stycket görs hos den&lt;br&gt;domstol som avses i 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§*&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens dom eller slutliga beslut i mål om underhåll enligt 6 kap. får&lt;br&gt;inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att domen eller beslutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:353.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket första meningen gäller inte, om någon annan del av&lt;br&gt;domen överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut i frågor som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hovrättens beslut i frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i 14 kap. 7, 15 eller 16 § som avses i 14 kap. 7, 15 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får aldrig överklagas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;16 § eller 17 kap. 7 a § får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aldrig överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i brottsbalken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken att det skall införas en&lt;br&gt;ny paragraf, 37 kap. 9 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärende angående förverkan-&lt;br&gt;de av villkorligt medgiven frihet&lt;br&gt;enligt 26 kap. skall offentligt&lt;br&gt;biträde förordnas för den som&lt;br&gt;åtgärden avser, om det inte&lt;br&gt;måste antas att behov av biträde&lt;br&gt;saknas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 17 kap. 14 §, 18 kap. 8 a och 13 §§, 21 kap. 10 §, 23 kap.&lt;br&gt;13, 15 och 19 §§, 30 kap. 12 §, 31 kap. 1, 2 och 11 §§, 33 kap. 5 §,&lt;br&gt;36 kap. 24 §, 48 kap. 2 § samt 49 kap. 5 och 8 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas två nya paragrafer, 11 kap. 6 § och 21 kap.&lt;br&gt;12 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part som har kallats att in-&lt;br&gt;ställa sig till ett sammanträde&lt;br&gt;får tillerkännas ersättning av&lt;br&gt;allmänna medel för kostnad för&lt;br&gt;resa och uppehälle, om parten&lt;br&gt;är en fysisk person och det är&lt;br&gt;skäligt med hänsyn till hans&lt;br&gt;eller hennes ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden, de kostnader som&lt;br&gt;kan uppstå i samband med&lt;br&gt;inställelsen och omständigheter-&lt;br&gt;na i övrigt. Rätten får bevilja&lt;br&gt;förskott på ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning betalas enligt be-&lt;br&gt;stämmelser som regeringen med-&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap.&lt;br&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får, när det finns skäl&lt;br&gt;till det, i dom förordna att den&lt;br&gt;får verkställas utan hinder av att&lt;br&gt;den icke äger laga kraft. När det&lt;br&gt;finns anledning, skall rätten&lt;br&gt;därvid föreskriva att säkerhet&lt;br&gt;skall ställas för skadestånd som&lt;br&gt;parten kan bli skyldig att utge&lt;br&gt;om domen ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut under rättegången, mot&lt;br&gt;vilken talan ej må föras särskilt,&lt;br&gt;skall genast gå i verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får, när det finns skäl&lt;br&gt;till det, i dom förordna att den&lt;br&gt;får verkställas utan hinder av att&lt;br&gt;den inte äger laga kraft. När det&lt;br&gt;finns anledning, skall rätten&lt;br&gt;därvid föreskriva att säkerhet&lt;br&gt;skall ställas för skadestånd som&lt;br&gt;parten kan bli skyldig att utge&lt;br&gt;om domen ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut under rättegången som&lt;br&gt;inte får överklagas särskilt, skall&lt;br&gt;genast gå i verkställighet. Det-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1981:828.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller beslut, vari-&lt;br&gt;genom rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvisat ombud eller biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma gäller beslut, enligt&lt;br&gt;vilket rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ogillat tredje mans yrkande&lt;br&gt;rättegången,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utlåtit sig angående ersätt-&lt;br&gt;ning eller förskott till biträde,&lt;br&gt;vittne, sakkunnig eller annan,&lt;br&gt;som ej är part eller intervenient,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att få som intervenient deltaga i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utlåtit sig angående ersätt-&lt;br&gt;ning eller förskott till biträde,&lt;br&gt;vittne, sakkunnig eller annan,&lt;br&gt;som inte är part eller inter-&lt;br&gt;venient,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förordnat om någons hållande i häkte eller om kvarstad eller annan&lt;br&gt;åtgärd enligt 15 kap. eller upphävande av sådan åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. till biträde utsett någon annan än part föreslagit, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utlåtit sig i annat fall än&lt;br&gt;som avses i 3 eller 5 i fråga&lt;br&gt;som gäller allmän rättshjälp,&lt;br&gt;dock ej beslut om ersättnings-&lt;br&gt;skyldighet enligt 31 § rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beslut, varigenom&lt;br&gt;föreläggande meddelats part&lt;br&gt;eller annan att förete skriftligt&lt;br&gt;bevis eller att tillhandahålla&lt;br&gt;föremål för syn eller besiktning,&lt;br&gt;gäller vad som sägs i första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är särskild föreskrift med-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delad därom, att dom eller&lt;br&gt;beslut, som inte äger laga kraft,&lt;br&gt;må verkställas, vare den&lt;br&gt;gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utlåtit sig i annat fall än&lt;br&gt;som avses i 3 eller 5 i fråga&lt;br&gt;som gäller rättshjälp, dock inte&lt;br&gt;beslut om ersättningsskyldighet&lt;br&gt;enligt 30 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ rättshjälpslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beslut, enligt vilket&lt;br&gt;föreläggande har meddelats part&lt;br&gt;eller annan att lägga fram&lt;br&gt;skriftligt bevis eller att till-&lt;br&gt;handahålla föremål för syn eller&lt;br&gt;besiktning, gäller vad som sägs&lt;br&gt;i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är särskild föreskrift med-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delad om att dom eller beslut,&lt;br&gt;som inte har laga kraft, får&lt;br&gt;verkställas, är den gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 a §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål där 1 kap. 3 d § första stycket tillämpas gäller följande i stället&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för bestämmelserna i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för rättegångskost-&lt;br&gt;nad får inte avse annat än kost-&lt;br&gt;nad för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rådgivning enligt rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429) vid ett&lt;br&gt;tillfälle för varje instans,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för rättegångskost-&lt;br&gt;nad får inte avse annat än kost-&lt;br&gt;nad för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rättslig rådgivning under en&lt;br&gt;timme vid ett tillfälle för varje&lt;br&gt;instans och med belopp som&lt;br&gt;motsvarar högst den ersättning&lt;br&gt;som betalas för rådgivning&lt;br&gt;enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1996:000) under en timme,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:847.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ansökningsavgift,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. resa och uppehälle för part eller ställföreträdare i samband med&lt;br&gt;sammanträde eller, om personlig inställelse inte föreskrivits, resa och&lt;br&gt;uppehälle för ombud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vittnesbevisning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. översättning av handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning utgår endast i den mån kostnaden varit skäligen påkallad&lt;br&gt;för tillvaratagande av partens rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning som anges i andra stycket 3 utgår enligt bestämmelser som&lt;br&gt;regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kostnad som sägs i andra&lt;br&gt;stycket 1 jämställs kostnad för&lt;br&gt;annan rådgivning som lämnas&lt;br&gt;av advokat eller biträdande&lt;br&gt;jurist på advokatbyrå, i den mån&lt;br&gt;den ej överstiger högsta avgift&lt;br&gt;för rådgivning enligt rättshjälps-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har målet till en böijan handlagts i annan ordning än som gäller för&lt;br&gt;mål som aves i denna paragraf, utgår ersättning för kostnad som avses&lt;br&gt;den tidigare handläggningen enligt de kostnadsregler som gäller för&lt;br&gt;denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett mål om betalningsföreläggande eller handräckning över-&lt;br&gt;lämnats till tingsrätt får, om målet därefter avgörs genom tredskodom&lt;br&gt;mot svaranden, ersättning även avse skälig kostnad för en rätte-&lt;br&gt;gångsskrift eller för inställelse vid ett sammanträde inför rätten. Sådan&lt;br&gt;ytterligare ersättning utgår, om inte särskilda skäl föranleder annan&lt;br&gt;bedömning, enligt bestämmelser som regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall kostnad för bevisning&lt;br&gt;eller annan åtgärd enligt rättens&lt;br&gt;beslut utgå av allmänna medel&lt;br&gt;eller utgivas av parterna en för&lt;br&gt;båda och båda för en, gälle i&lt;br&gt;fråga om skyldighet att åter-&lt;br&gt;gälda sådan kostnad vad i detta&lt;br&gt;kapitel stadgas om rättegångs-&lt;br&gt;kostnad. Skola parterna bära var&lt;br&gt;sin rättegångskostnad, må för-&lt;br&gt;ordnas, att kostnaden skall&lt;br&gt;fördelas med hälften å vardera.&lt;br&gt;Har av allmänna medel utgått&lt;br&gt;kostnad för parts hämtande till&lt;br&gt;rätten, skall kostnaden åter-&lt;br&gt;gäldas av parten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall kostnad för bevisning&lt;br&gt;eller annan åtgärd betalas av&lt;br&gt;parterna en för båda och båda&lt;br&gt;för en, gäller i fråga om skyl-&lt;br&gt;dighet att ersätta sådan kostnad&lt;br&gt;vad som föreskrivs i detta ka-&lt;br&gt;pitel om rättegångskostnad. Om&lt;br&gt;parterna skall bära var sin rätte-&lt;br&gt;gångskostnad, får rätten besluta,&lt;br&gt;att kostnaden skall fördelas med&lt;br&gt;hälften på var och en av dem.&lt;br&gt;Har staten haft kostnader för att&lt;br&gt;hämta en part till rätten, skall&lt;br&gt;parten ersätta staten för kost-&lt;br&gt;naden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1972:430.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skyldighet att ersätta&lt;br&gt;statsverket kostnad i anledning&lt;br&gt;av att part åtnjutit rättshjälp är&lt;br&gt;särskilt stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skyldighet att ersätta Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;staten för kostnad i anledning av&lt;br&gt;att part har beviljats rättshjälp&lt;br&gt;är särskilt föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Timersättningen får avvika&lt;br&gt;från timkostnad snormen, om&lt;br&gt;den skicklighet och den omsorg&lt;br&gt;som uppdraget utförts med eller&lt;br&gt;andra omständigheter av bety-&lt;br&gt;delse ger anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel&lt;br&gt;för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen&lt;br&gt;för arbete skall bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är&lt;br&gt;rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med&lt;br&gt;tillämpning av den timkostnadsnorm som regeringen fastställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Timersättningen får avvika&lt;br&gt;från timkostnadsnormen, om&lt;br&gt;den skicklighet och den omsorg&lt;br&gt;som uppdraget utförts med eller&lt;br&gt;andra omständigheter av bety-&lt;br&gt;delse ger anledning till det. Har&lt;br&gt;försvararen lämnat den miss-&lt;br&gt;tänkte rådgivning i saken enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1972:429),&lt;br&gt;skall avdrag göras för den råd-&lt;br&gt;givningsavgift som försvararen&lt;br&gt;uppburit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fästställer&lt;br&gt;den taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättningen i vissa&lt;br&gt;fäll samt meddelar föreskrifter om&lt;br&gt;spillan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlig försvarare får inte&lt;br&gt;förbehålla sig ytterligare ersätt-&lt;br&gt;ning av den misstänkte. Om så&lt;br&gt;ändå har skett är förbehållet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beräkning av ersättningen for tids-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En offentlig försvarare får inte&lt;br&gt;förbehålla sig eller ta emot&lt;br&gt;ersättning av den misstänkte.&lt;br&gt;Har detta skett är förbehållet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan verkan och den offentlige&lt;br&gt;försvararen skall till den miss-&lt;br&gt;tänkte betala tillbaka vad han&lt;br&gt;eller hon uppburit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En misstänkt som har kallats&lt;br&gt;att inställa sig till ett samman-&lt;br&gt;träde får tillerkännas ersättning&lt;br&gt;av allmänna medel för kostnad&lt;br&gt;för resa och uppehälle om det är&lt;br&gt;skäligt med hänsyn till hans&lt;br&gt;eller hennes ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden, de kostnader som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:975.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan uppstå i samband med in- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;ställelsen och omständigheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i övrigt. Rätten får bevilja&lt;br&gt;förskott på ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning betalas enligt be-&lt;br&gt;stämmelser som regeringen med-&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägrar någon vid förhör att&lt;br&gt;yttra sig angående omständighet,&lt;br&gt;som är av vikt för utredningen,&lt;br&gt;och är han, om åtal väckes,&lt;br&gt;skyldig att i målet vittna därom,&lt;br&gt;eller finnes eljest för utred-&lt;br&gt;ningen av synnerlig vikt, att&lt;br&gt;någon, som är skyldig att vittna&lt;br&gt;i målet, redan under förunder-&lt;br&gt;sökningen höres som vittne, må&lt;br&gt;på undersökningsledarens be-&lt;br&gt;gäran vittnesförhör med honom&lt;br&gt;äga rum inför rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhör, som avses i första&lt;br&gt;stycket, må ej äga rum, innan&lt;br&gt;förundersökningen fortskridit så&lt;br&gt;långt, att någon skäligen kan&lt;br&gt;misstänkas för brottet. Om för-&lt;br&gt;höret gälle i tillämpliga delar&lt;br&gt;vad om bevisupptagning utom&lt;br&gt;huvudförhandling är stadgat;&lt;br&gt;den misstänkte skall erhålla till-&lt;br&gt;fälle att närvara vid förhöret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för hans inställelse&lt;br&gt;skall utgå av allmänna medel i&lt;br&gt;enlighet vad som gäller för till-&lt;br&gt;talad som åtnjuter rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är fara, att bevis, som skall&lt;br&gt;åberopas vid huvudförhand-&lt;br&gt;lingen, därförinnan går förlorat&lt;br&gt;eller då endast med svårighet&lt;br&gt;kan föras, må på yrkande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;s&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägrar någon vid förhör att&lt;br&gt;yttra sig angående omständighet,&lt;br&gt;som är av vikt för utredningen,&lt;br&gt;och är han, om åtal väcks,&lt;br&gt;skyldig att i målet vittna därom,&lt;br&gt;eller är det annars av synnerlig&lt;br&gt;vikt för utredningen att någon,&lt;br&gt;som är skyldig att vittna i målet,&lt;br&gt;redan under förundersökningen&lt;br&gt;hörs som vittne, får på under-&lt;br&gt;sökningsledarens begäran vitt-&lt;br&gt;nesförhör med honom äga rum&lt;br&gt;inför rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhör, som avses i första&lt;br&gt;stycket, får inte äga rum, innan&lt;br&gt;förundersökningen fortskridit så&lt;br&gt;långt, att någon skäligen kan&lt;br&gt;misstänkas för brottet. Om för-&lt;br&gt;höret gäller i tillämpliga delar&lt;br&gt;vad som föreskrivs om bevis-&lt;br&gt;upptagning utom huvudförhand-&lt;br&gt;ling. Den misstänkte skall ges&lt;br&gt;tillfälle att närvara vid förhöret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för hans inställelse&lt;br&gt;betalas av allmänna medel enligt&lt;br&gt;föreskrifter som meddelas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är fora, att bevis, som skall&lt;br&gt;åberopas vid huvudförhand-&lt;br&gt;lingen, därförinnan går förlorat&lt;br&gt;eller då endast med svårighet&lt;br&gt;kan föras, får på yrkande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1972:430.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1972:430.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökningsledaren eller den&lt;br&gt;misstänkte rätten genast upptaga&lt;br&gt;beviset. Om beviset gälle i&lt;br&gt;tillämpliga delar vad om bevis,&lt;br&gt;som upptages utom huvud-&lt;br&gt;förhandling, är stadgat. Kost-&lt;br&gt;naden för bevisupptagningen&lt;br&gt;och för den misstänktes in-&lt;br&gt;ställelse vid rätten skall utgå av&lt;br&gt;allmänna medel. Ersättning för&lt;br&gt;den misstänktes inställelse skall&lt;br&gt;utgå i enlighet med vad som&lt;br&gt;gäller för tilltalad som åtnjuter&lt;br&gt;rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökningsledaren eller den&lt;br&gt;misstänkte rätten genast ta upp&lt;br&gt;beviset. Om beviset gäller i&lt;br&gt;tillämpliga delar vad som är&lt;br&gt;föreskrivet om bevis, som tas&lt;br&gt;upp utom huvudförhandling.&lt;br&gt;Kostnaden för bevisupptag-&lt;br&gt;ningen och för den misstänktes&lt;br&gt;inställelse vid rätten skall utgå&lt;br&gt;av allmänna medel. Ersättning&lt;br&gt;för den misstänktes inställelse&lt;br&gt;betalas enligt föreskrifter som&lt;br&gt;meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har undersökningsledaren,&lt;br&gt;ehuru han slutfört den utredning&lt;br&gt;han anser erforderlig, ej bifallit&lt;br&gt;begäran, som avses i 18 § andra&lt;br&gt;stycket, eller förmenar den&lt;br&gt;misstänkte, att annan brist i&lt;br&gt;utredningen föreligger, må han&lt;br&gt;göra anmälan därom till rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då anmälan inkommit till&lt;br&gt;rätten, skall den, så snart ske&lt;br&gt;kan, upptaga anmälan till&lt;br&gt;prövning. När skäl äro därtill,&lt;br&gt;må rätten hålla förhör med den&lt;br&gt;misstänkte eller annan eller&lt;br&gt;vidtaga den åtgärd i övrigt, som&lt;br&gt;finnes påkallad. Ersättning för&lt;br&gt;den misstänktes inställelse skall&lt;br&gt;utgå i enlighet med vad som&lt;br&gt;gäller för tilltalad som åtnjuter&lt;br&gt;rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har undersökningsledaren&lt;br&gt;slutfört den utredning han anser&lt;br&gt;nödvändig utan att bifalla&lt;br&gt;begäran, som avses i 18 § andra&lt;br&gt;stycket, eller anser den miss-&lt;br&gt;tänkte, att det finns annan brist i&lt;br&gt;utredningen kan han anmäla&lt;br&gt;detta till rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall så snart det kan&lt;br&gt;ske pröva anmälan. Om det&lt;br&gt;finns skäl för det får rätten hålla&lt;br&gt;förhör med den misstänkte eller&lt;br&gt;annan eller vidtaga den åtgärd i&lt;br&gt;övrigt, som är påkallad. Ersätt-&lt;br&gt;ning för den misstänktes in-&lt;br&gt;ställelse betalas av allmänna&lt;br&gt;medel enligt föreskrifter som&lt;br&gt;meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut under rättegången, mot&lt;br&gt;vilket talan ej må föras särskilt,&lt;br&gt;skall genast gå i verkställighet.&lt;br&gt;Detsamma gäller beslut varige-&lt;br&gt;nom rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut under rättegången som&lt;br&gt;inte får överklagas särskilt skall&lt;br&gt;genast gå i verkställighet. Det-&lt;br&gt;samma gäller beslut enligt vilket&lt;br&gt;rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1972:430&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1981:828.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvisat ombud, biträde eller försvarare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till&lt;br&gt;målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, för-&lt;br&gt;svarare, vittne, sakkunnig eller annan, som inte är part,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utlåtit sig angående häktning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. till försvarare utsett annan än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlåtit sig i annat fall än&lt;br&gt;som avses i 2 eller 4 i fråga&lt;br&gt;som gäller rättshjälp enligt rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429), dock ej&lt;br&gt;beslut om skyldighet att till&lt;br&gt;statsverket återbetala kostnad för&lt;br&gt;rättshjälpen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får, när det finns skäl&lt;br&gt;till det, i beslut, varigenom&lt;br&gt;föreläggande meddelats part&lt;br&gt;eller annan att förete skriftligt&lt;br&gt;bevis eller att tillhandahålla&lt;br&gt;föremål för syn eller besiktning,&lt;br&gt;förordna att beslutet får verk-&lt;br&gt;ställas utan hinder av att det&lt;br&gt;icke äger laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns anledning, skall&lt;br&gt;skall ställas för skadestånd som&lt;br&gt;beslutet ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är särskild föreskrift med-&lt;br&gt;delad därom, att dom eller be-&lt;br&gt;slut, som icke äger laga kraft,&lt;br&gt;må verkställas, vare den gällan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärd, som avses i 25-28 kap.,&lt;br&gt;part föreslagit, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlåtit sig i annat fall än&lt;br&gt;som avses i 2 eller 4, i fråga&lt;br&gt;som gäller rättshjälp enligt rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1996:000), dock&lt;br&gt;inte beslut om skyldighet att till&lt;br&gt;staten återbetala kostnader för&lt;br&gt;rättshjälpen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får, när det finns skäl&lt;br&gt;till det, i beslut, enligt vilket&lt;br&gt;föreläggande har meddelats part&lt;br&gt;eller annan att lägga fram&lt;br&gt;skriftligt bevis eller att till-&lt;br&gt;handahålla föremål för syn eller&lt;br&gt;besiktning, bestämma att be-&lt;br&gt;slutet får verkställas utan hinder&lt;br&gt;av att det inte har laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätten därvid föreskriva att säkerhet&lt;br&gt;parten kan bli skyldig att utge om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är särskild föreskrift med-&lt;br&gt;delad om, att dom eller beslut,&lt;br&gt;som inte har laga kraft, får&lt;br&gt;verkställas, är den gällande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 kap.&lt;br&gt;1 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den tilltalade för brottet&lt;br&gt;i ett mål där åklagaren för talan,&lt;br&gt;skall den tilltalade ersätta staten&lt;br&gt;vad som enligt rättens beslut&lt;br&gt;betalats av allmänna medel för&lt;br&gt;hans inställelse vid rätten under&lt;br&gt;förundersökningen, för bevisning&lt;br&gt;under förundersökningen eller i&lt;br&gt;rättegången samt i ersättning till&lt;br&gt;försvarare. Han skall också er-&lt;br&gt;sätta staten för kostnaden att&lt;br&gt;hämta honom till rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den tilltalade för brottet&lt;br&gt;i ett mål där åklagaren för talan,&lt;br&gt;skall den tilltalade ersätta staten&lt;br&gt;vad som enligt rättens beslut&lt;br&gt;betalats av allmänna medel i&lt;br&gt;ersättning till försvarare. Han&lt;br&gt;skall också ersätta staten för&lt;br&gt;kostnaden att hämta honom till&lt;br&gt;rätten och för sådan kostnad för&lt;br&gt;blodprovstagning och blod-&lt;br&gt;undersökning som avser den&lt;br&gt;tilltalade och som har gjorts för&lt;br&gt;utredning om brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’ Senaste lydelse 1993:10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsskyldigheten omfattar dock inte kostnader, som inte&lt;br&gt;skäligen varit motiverade för utredningen, eller kostnader, som vållats&lt;br&gt;genom vårdslöshet eller försummelse av någon annan än den tilltalade,&lt;br&gt;hans ombud eller försvarare som utsetts av honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalade är inte i annat&lt;br&gt;fall än som sägs i 4 § första&lt;br&gt;stycket skyldig att betala mera&lt;br&gt;av dessa kostnader än vad som&lt;br&gt;skulle ha utgått i grundavgift&lt;br&gt;och tilläggsavgift vid allmän&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429). Har han haft offent-&lt;br&gt;lig försvarare i målet, skall&lt;br&gt;grundavgiften minskas med vad&lt;br&gt;han har betalat i rådgivnings-&lt;br&gt;avgift till försvararen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad den tilltalade skall betala&lt;br&gt;får jämkas eller efterges, om&lt;br&gt;skäl härtill föreligger med&lt;br&gt;hänsyn till den tilltalades brotts-&lt;br&gt;lighet eller hans personliga och&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det belopp som den tilltalade&lt;br&gt;understiger en viss av regeringen fä&lt;br&gt;skyldighet inte åläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalade är inte i annat&lt;br&gt;fäll än som sägs i 4 § första&lt;br&gt;stycket skyldig att betala mera&lt;br&gt;av kostnaden för försvararen än&lt;br&gt;vad han skulle ha fått betala i&lt;br&gt;rättshjälpsavgift vid rättshjälp&lt;br&gt;enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1996:000). Xbd som sägs i den&lt;br&gt;lagen om kostnad för rättshjälps-&lt;br&gt;biträde gäller i stället kostnad&lt;br&gt;för offentlig försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad den tilltalade skall betala&lt;br&gt;får jämkas eller efterges, om det&lt;br&gt;finns skäl till det med hänsyn till&lt;br&gt;den tilltalades brottslighet eller&lt;br&gt;hans personliga och ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle vara skyldig att ersätta&lt;br&gt;tställd gräns, skall ersättnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frikänns den tilltalade i mål,&lt;br&gt;där åklagaren för talan, eller&lt;br&gt;avvisas eller avskrivs åtal som&lt;br&gt;väckts av åklagaren, kan rätten&lt;br&gt;besluta att den tilltalade skall få&lt;br&gt;ersättning av allmänna medel&lt;br&gt;för sina kostnader för för-&lt;br&gt;svarare, för rådgivning enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1972:429), för&lt;br&gt;bevisning under förundersök-&lt;br&gt;ningen eller i rättegången samt&lt;br&gt;för expeditionsavgifter, om kost-&lt;br&gt;naderna skäligen varit motive-&lt;br&gt;rade för att den tilltalade skulle&lt;br&gt;kunna ta tillvara sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalade kan också få&lt;br&gt;ersättning för inställelse infor&lt;br&gt;rätten. Sådan ersättning utgår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frikänns den tilltalade i mål,&lt;br&gt;där åklagaren for talan, eller&lt;br&gt;avvisas eller avskrivs åtal som&lt;br&gt;väckts av åklagaren, kan rätten&lt;br&gt;besluta att den tilltalade skall få&lt;br&gt;ersättning av allmänna medel&lt;br&gt;för sina kostnader för för-&lt;br&gt;svarare, för rådgivning enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1996:000) och&lt;br&gt;för bevisning under förunder-&lt;br&gt;sökningen eller i rättegången,&lt;br&gt;om kostnaderna skäligen varit&lt;br&gt;motiverade for att den tilltalade&lt;br&gt;skulle kunna ta tillvara sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalade kan också få&lt;br&gt;ersättning för inställelse inför&lt;br&gt;rätten. Sådan ersättning betalas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:443.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt vad som gäller för en enligt föreskrifter som meddelas Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;tilltalad som har rättshjälp. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den tilltalade for brottet, kan han få ersättning av allmänna&lt;br&gt;medel för sådana kostnader som avses i första eller andra stycket och&lt;br&gt;som vållats honom genom fel eller försummelse av åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättegångskostnad i mål&lt;br&gt;där endast målsägande för talan&lt;br&gt;gäller 18&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga&lt;br&gt;skyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kostnad för offentlig försvarare&lt;br&gt;tillämpas dock 1 § andra och&lt;br&gt;tredje styckena detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättegångskostnad i mål,&lt;br&gt;vari allenast målsägande för&lt;br&gt;talan, gälle i tillämpliga delar&lt;br&gt;vad i 18 kap. är stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den tilltalades&lt;br&gt;skyldighet att ersätta staten&lt;br&gt;kostnad för offentlig försvarare&lt;br&gt;och för annan rättshjälp ät&lt;br&gt;honom själv tillämpas dock 1 §&lt;br&gt;andra och tredje styckena detta&lt;br&gt;kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skyldighet för målsägande att i mål, vari han biträtt&lt;br&gt;allmänt åtal eller eljest fört talan jämte åklagaren eller denne fört talan&lt;br&gt;för målsäganden, ersätta rättegångskostnad och om hans rätt till&lt;br&gt;ersättning för sådan kostnad gälle, utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§,&lt;br&gt;vad som i 18 kap. 12 § är stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. i tillämpliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om den tilltalades&lt;br&gt;att ersätta staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 kap.&lt;br&gt;5 §&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredskodom delges genom&lt;br&gt;rättens försorg endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om den innebär att fordran&lt;br&gt;festställs att utgå med särskild&lt;br&gt;förmånsrätt i lös eller fest egen-&lt;br&gt;dom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om den part som yrkat&lt;br&gt;tredskodom begär det, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om part beviljats allmän rätts-&lt;br&gt;hjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredskodom delges genom&lt;br&gt;rättens försorg endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om den innebär att fordran&lt;br&gt;fastställs att utgå med särskild&lt;br&gt;förmånsrätt i lös eller fest egen-&lt;br&gt;dom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om den part som yrkat&lt;br&gt;tredskodom begär det, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om part beviljats rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vittne äger rätt till ersättning&lt;br&gt;enligt vad som sägs nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett vittne har rätt till&lt;br&gt;ersättning enligt vad som sägs&lt;br&gt;nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;11&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:443.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:828.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1974:573.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till vittne, som åbe-&lt;br&gt;ropats av enskild part, skall&lt;br&gt;utgivas av parten. Har rätten&lt;br&gt;självmant inkallat vittne och är&lt;br&gt;saken sådan, att förlikning där-&lt;br&gt;om är tillåten, eller är fråga om&lt;br&gt;ansvar för brott, som ej hör&lt;br&gt;under allmänt åtal, skall ersätt-&lt;br&gt;ningen utgivas av parterna en&lt;br&gt;för båda och båda för en. I&lt;br&gt;annat fall skall ersättningen utgå&lt;br&gt;av allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning, som skall utgivas&lt;br&gt;av part, skall innefatta gott-&lt;br&gt;görelse för nödiga kostnader till&lt;br&gt;resa och uppehälle samt för tids-&lt;br&gt;spillan efter vad rätten prövar&lt;br&gt;skäligt. Ersättning, som skall&lt;br&gt;utgå av allmänna medel, fast-&lt;br&gt;ställes av rätten enligt bestäm-&lt;br&gt;melser som regeringen med-&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till ett vittne, som&lt;br&gt;har åberopats av en enskild part&lt;br&gt;skall betalas av parten. Om det&lt;br&gt;är skäligt med hänsyn till&lt;br&gt;partens ekonomiska förhållanden&lt;br&gt;får dock rätten besluta att&lt;br&gt;ersättningen skall betalas av&lt;br&gt;allmänna medel, ii ar rätten&lt;br&gt;självmant inkallat ett vittne och&lt;br&gt;är saken sådan, att förlikning&lt;br&gt;därom är tillåten, eller är fråga&lt;br&gt;om ansvar för brott, som inte&lt;br&gt;hör under allmänt åtal, skall&lt;br&gt;ersättningen betalas av parterna&lt;br&gt;en för båda och båda för en. I&lt;br&gt;annat fall skall ersättningen&lt;br&gt;betalas av allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning som skall betalas&lt;br&gt;av en part, skall avse nöd-&lt;br&gt;vändiga kostnader för resa,&lt;br&gt;uppehälle och tidsspillan efter&lt;br&gt;vad rätten prövar skäligt. Ersätt-&lt;br&gt;ning, som skall betalas av all-&lt;br&gt;männa medel, fastställs av&lt;br&gt;rätten enligt bestämmelser som&lt;br&gt;regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strafföreläggande enligt detta kapitel innebär att den misstänkte till&lt;br&gt;godkännande omedelbart eller inom viss tid föreläggs ett bötesstraff&lt;br&gt;efter vad åklagaren anser att brottet bör föranleda. Under förutsätt-&lt;br&gt;ningar som anges i 4 § andra stycket får strafföreläggande avse&lt;br&gt;villkorlig dom eller sådan påföljd i förening med böter. Av 5 a § fram-&lt;br&gt;går att ett strafföreläggande också får omfatta ett enskilt anspråk som&lt;br&gt;avser betalningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande av ordningsbot enligt detta kapitel innebär att den&lt;br&gt;misstänkte till godkännande omedelbart eller inom viss tid föreläggs ett&lt;br&gt;bötesstraff efter vad som bestämts enligt 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott förenat med egen-&lt;br&gt;doms förverkande, annan sådan&lt;br&gt;särskild rättsverkan&lt;br&gt;skild rättsverkan i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller sär-&lt;br&gt;form av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott förenat med egen-&lt;br&gt;doms förverkande, annan sådan&lt;br&gt;särskild rättsverkan eller sär-&lt;br&gt;skild rättsverkan i form av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgift enligt lagen (1994:419)&lt;br&gt;om brottsofferfond, skall också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgift enligt lagen (1994:419)&lt;br&gt;om brottsofferfond, skall också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1996/97:8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna föreläggas den misstänkte&lt;br&gt;till godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna föreläggas den misstänkte Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;till godkännande. Detsamma&lt;br&gt;gäller kostnad för blodprovs-&lt;br&gt;tagning och blodundersökning&lt;br&gt;som avser den misstänkte och&lt;br&gt;som har gjorts för utredning om&lt;br&gt;brottet. I fråga om sådan kost-&lt;br&gt;nad tillämpas bestämmelserna&lt;br&gt;om särskild rättsverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;sup&gt;15&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tingsrätts beslut får överklagas särskilt, om tingsrätten i beslutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvisat ett ombud, ett biträde eller en försvarare eller ogillat ett&lt;br&gt;yrkande om detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ogillat ett yrkande av tredje man att få delta i rättegången som&lt;br&gt;intervenient eller målsägande eller prövat fråga enligt 13 kap. 7 § om&lt;br&gt;övertagande av ett käro mål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förelagt en part eller någon annan att lägga fram skriftligt bevis&lt;br&gt;eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid prövning&lt;br&gt;enligt 3 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller&lt;br&gt;2 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det&lt;br&gt;vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnes-&lt;br&gt;förhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. prövat en fråga om utdömande av förelagt vite eller häkte eller om&lt;br&gt;ansvar för förseelse i rättegången eller om skyldighet för någon att&lt;br&gt;ersätta rättegångskostnad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. prövat en fråga om ersätt-&lt;br&gt;ning eller förskott av allmänna&lt;br&gt;medel till målsägande eller om&lt;br&gt;ersättning eller förskott till&lt;br&gt;biträde, försvarare, vittne,&lt;br&gt;sakkunnig eller någon annan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. prövat en fråga om ersätt-&lt;br&gt;ning eller förskott av allmänna&lt;br&gt;medel till målsägande eller en-&lt;br&gt;skild part eller om ersättning&lt;br&gt;eller förskott till biträde, för-&lt;br&gt;svarare, vittne, sakkunnig eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon annan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. prövat en fråga i tvistemål om kvarstad eller annan åtgärd enligt&lt;br&gt;15 kap. eller i brottmål om häktning, restriktioner enligt 24 kap. 5 a §,&lt;br&gt;en åtgärd som avses i 25-28 kap. eller omhändertagande enligt 28 kap.&lt;br&gt;brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. avslagit en begäran om biträde eller försvarare eller till sådant&lt;br&gt;uppdrag utsett någon annan än parten föreslagit,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. prövat en fråga som gäller&lt;br&gt;allmän rättshjälp i annat fall än&lt;br&gt;som avses i 5 eller 7,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;avslagit en begäran om&lt;br&gt;rättshjälp åt misstänkt i brottmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. prövat en fråga som gäller&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1996:000) i annat fall än som&lt;br&gt;avses i 5 eller 7,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. avslagit en begäran om att&lt;br&gt;ersättning till vittne som äbe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1034.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller om ersättning eller förskott &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ropats av en enskild part skall Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ri/Z en part som beviljats sädan utgå av allmänna medel enligt&lt;br&gt;förmän eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;36 kap. 24 § andra stycket eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. prövat en fråga enligt 33 kap. brottsbalken om avräkning av tiden&lt;br&gt;för vissa frihetsberövanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tingsrätten förklarat en&lt;br&gt;domare jävig eller bifallit en&lt;br&gt;begäran om rättshjälp åt miss-&lt;br&gt;tänkt i brottmål eller utsett mäls-&lt;br&gt;ägandebiträde, får tingsrättens&lt;br&gt;beslut inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;sup&gt;16&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tingsrätten förklarat en&lt;br&gt;domare jävig, utsett målsägan-&lt;br&gt;debiträde, beslutat att kostnader&lt;br&gt;för enskild parts inställelse skall&lt;br&gt;betalas av allmänna medel eller&lt;br&gt;bifallit en begäran om att ersätt-&lt;br&gt;ning till vittne som åberopats av&lt;br&gt;enskild part skall betalas av&lt;br&gt;allmänna medel får tingsrättens&lt;br&gt;beslut inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997 då lagen (1946:864) om&lt;br&gt;återgäldande av kostnad för blodundersökning i brottmål skall upphöra&lt;br&gt;att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;16&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1034.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1944:133) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;kastrering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1944:133) om kastrering att&lt;br&gt;det skall införas en ny paragraf, 9 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;*&amp;gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål och ärenden angående&lt;br&gt;kastrering när giltigt samtycke&lt;br&gt;till åtgärden saknas skall&lt;br&gt;offentligt biträde förordnas för&lt;br&gt;den som åtgärden avser, om det&lt;br&gt;inte måste antas att behov av&lt;br&gt;biträde saknas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:804) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;ro&lt;/sub&gt;p. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;införande av nya rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1946:804) om införande av nya&lt;br&gt;rättegångsbalken skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon genom dom, som får verkställas, trots att den inte äger&lt;br&gt;laga kraft, dömts till straff eller annan påföljd för brott och är han för&lt;br&gt;sådan verkställighet intagen i kriminalvårdsanstalt, skall han vid&lt;br&gt;fullföljd av talan i målet anses som häktad för brottet. Detsamma gäller&lt;br&gt;i fråga om den som är omhändertagen enligt 28 kap. 11 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i nya rättegångsbalken är&lt;br&gt;föreskrivet angående brottmål&lt;br&gt;skall, om inte annat är före-&lt;br&gt;skrivet, i tillämpliga delar gälla,&lt;br&gt;då mot någon, som blivit dömd&lt;br&gt;för brott, vid domstol inleds&lt;br&gt;förfarande, som avser undan-&lt;br&gt;röjande av påföljd och ådöman-&lt;br&gt;de av annan påföljd för brott&lt;br&gt;eller som avser annan åtgärd i&lt;br&gt;fråga om ådömd påföljd; är han&lt;br&gt;intagen i anstalt som avses i&lt;br&gt;första stycket, skall han anses&lt;br&gt;som häktad för brottet. Har&lt;br&gt;offentlig försvarare föroidnats&lt;br&gt;för den dömde, skall ersättning&lt;br&gt;till försvararen alltid betalas av&lt;br&gt;staten. Åven kostnad för annan&lt;br&gt;rättshjälp åt den dömde skall&lt;br&gt;betalas av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i nya rättegångsbalken är&lt;br&gt;föreskrivet angående brottmål&lt;br&gt;skall, om inte annat är före-&lt;br&gt;skrivet, i tillämpliga delar gälla,&lt;br&gt;då mot någon, som blivit dömd&lt;br&gt;för brott, vid domstol inleds&lt;br&gt;förfarande, som avser undan-&lt;br&gt;röjande av påföljd och ådöman-&lt;br&gt;de av annan påföljd för brott&lt;br&gt;eller som avser annan åtgärd i&lt;br&gt;fråga om ådömd påföljd; är han&lt;br&gt;intagen i anstalt som avses i&lt;br&gt;första stycket, skall han anses&lt;br&gt;som häktad för brottet. Har&lt;br&gt;offentlig försvarare förordnats&lt;br&gt;för den dömde, skall ersättning&lt;br&gt;till försvararen alltid betalas av&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:763.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:817) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;r&lt;/sub&gt;op. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;bevisupptagning vid utländsk domstol&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1946:817) om bevisupptagning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid utländsk domstol skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskild part som begärt bevis-&lt;br&gt;upptagning eller som eljest en-&lt;br&gt;ligt hg har att utgiva kostnaden&lt;br&gt;därför åligge att inom tid som&lt;br&gt;honom av rätten förelägges&lt;br&gt;antingen till rätten avlämna&lt;br&gt;skriftlig förbindelse av två&lt;br&gt;vederhäftiga, inom riket bosatta&lt;br&gt;personer, vilka en för båda och&lt;br&gt;båda för en borga såsom för&lt;br&gt;egen skuld för den kostnad&lt;br&gt;åtgärden kan medföra, eller ock&lt;br&gt;erlägga det belopp vartill rätten&lt;br&gt;finner kostnaden kunna skäligen&lt;br&gt;beräknas. Försummas det och&lt;br&gt;har bevisupptagningen begärts&lt;br&gt;av part, vare frågan därom&lt;br&gt;förfallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts skall ej äga&lt;br&gt;tillämpning, då kostnad för&lt;br&gt;bevisupptagning skall utgivas av&lt;br&gt;kronan såsom part eller på&lt;br&gt;grund av parten tillkommande&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429) skall utgå av allmän-&lt;br&gt;na medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskild part som begärt bevis-&lt;br&gt;upptagning eller som eljest en-&lt;br&gt;ligt lag har att utgiva kostnaden&lt;br&gt;därför åligge att inom&amp;nbsp;tid som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;honom &amp;nbsp;av&amp;nbsp;&amp;nbsp;rätten&amp;nbsp;&amp;nbsp;förelägges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antingen &amp;nbsp;till&amp;nbsp;&amp;nbsp;rätten&amp;nbsp;&amp;nbsp;avlämna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skriftlig &amp;nbsp;&amp;nbsp;förbindelse&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av två&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vederhäftiga, inom riket bosatta&lt;br&gt;personer, vilka en för båda och&lt;br&gt;båda för en borga såsom för&lt;br&gt;egen skuld för den kostnad&lt;br&gt;åtgärden kan medföra, eller ock&lt;br&gt;erlägga det belopp vartill rätten&lt;br&gt;finner kostnaden kunna skäligen&lt;br&gt;beräknas. Försummas det och&lt;br&gt;har bevisupptagningen begärts&lt;br&gt;av part, vare frågan därom&lt;br&gt;förfallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts skall ej äga&lt;br&gt;tillämpning, då kostnad för&lt;br&gt;bevisupptagning skall utgivas av&lt;br&gt;staten såsom part eller annars&lt;br&gt;skall utgå av allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:943.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om&lt;br&gt;utlämning för brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1957:668) om utlämning för&lt;br&gt;brott skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolen prövar,&lt;br&gt;huruvida utlämning kan lagligen&lt;br&gt;beviljas enligt vad i 1-10 §§&lt;br&gt;sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finnes erforderligt,&lt;br&gt;skall förhandling hållas. För-&lt;br&gt;handling må ej vägras, med&lt;br&gt;mindre tidigare förhandling&lt;br&gt;måste anses tillfyllest eller saken&lt;br&gt;finnes uppenbar. Oaktat ärendet&lt;br&gt;anmälts hos högsta domstolen,&lt;br&gt;skall fråga om tvångsmedel&lt;br&gt;prövas av underrätt, om ej&lt;br&gt;högsta domstolen förordnar&lt;br&gt;annat. I övrigt gäller om&lt;br&gt;ärendets handläggning vad om&lt;br&gt;brottmål i allmänhet är stadgat.&lt;br&gt;Ersättning åt offentlig för-&lt;br&gt;svarare, vittne eller annan som&lt;br&gt;hörts i ärendet samt kostnad för&lt;br&gt;rättshjälp enligt 36 § rättshjälps-&lt;br&gt;lagen (1972:429) skall stanna å&lt;br&gt;statsverket, om ej särskilda skäl&lt;br&gt;äro, att den skall återgäldas av&lt;br&gt;den som begäres utlämnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolen prövar,&lt;br&gt;huruvida utlämning kan lagligen&lt;br&gt;beviljas enligt vad i 1-10 §§&lt;br&gt;sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finnes erforderligt,&lt;br&gt;skall förhandling hållas. För-&lt;br&gt;handling må ej vägras, med&lt;br&gt;mindre tidigare förhandling&lt;br&gt;måste anses tillfyllest eller saken&lt;br&gt;finnes uppenbar. Oaktat ärendet&lt;br&gt;anmälts hos högsta domstolen,&lt;br&gt;skall fråga om tvångsmedel&lt;br&gt;prövas av underrätt, om ej&lt;br&gt;högsta domstolen förordnar&lt;br&gt;annat. I övrigt gäller om&lt;br&gt;ärendets handläggning vad om&lt;br&gt;brottmål i allmänhet är stadgat.&lt;br&gt;Ersättning åt offentlig för-&lt;br&gt;svarare, vittne eller annan som&lt;br&gt;hörts i ärendet skall stanna på&lt;br&gt;staten, om det inte jinns sär-&lt;br&gt;skilda skäl för att den skall&lt;br&gt;återbetalas av den som begärs&lt;br&gt;utlämnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1973:124.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om&lt;br&gt;blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:642) om blodunder-&lt;br&gt;sökning m.m. vid utredning av faderskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4-6 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, efter anmodan av&lt;br&gt;part eller enligt rättens förord-&lt;br&gt;nande, inställer sig för under-&lt;br&gt;sökning som avses i denna lag&lt;br&gt;är, om han ej själv är part i&lt;br&gt;målet, berättigad till ersättning&lt;br&gt;och förskott efter enahanda&lt;br&gt;grunder och i samma ordning&lt;br&gt;som stadgas beträffande vittnes&lt;br&gt;inställelse vid rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parts kostnad gäller vad&lt;br&gt;om rättegångskostnad är före-&lt;br&gt;skrivet. Att viss kostnad är att&lt;br&gt;anse såsom rättshjälpskostnad&lt;br&gt;för part som åtnjuter allmän&lt;br&gt;rättshjälp följer av rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har rätten förordnat om un-&lt;br&gt;dersökning enligt denna lag,&lt;br&gt;skall kostnad för att ta blodprov,&lt;br&gt;kostnad för blodundersökning&lt;br&gt;samt skälig ersättning för annan&lt;br&gt;undersökning betalas av allmän-&lt;br&gt;na medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har undersökningen utförts på&lt;br&gt;anmodan av socialnämnd skall&lt;br&gt;nämnden betala de kostnader&lt;br&gt;som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1982:1060.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:254) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1959:254) om utlämning för&lt;br&gt;brott till Danmark, Finland, Island och Norge skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning åt offentlig för-&lt;br&gt;svarare, vittne eller annan som&lt;br&gt;hörts i ärendet och kostnad för&lt;br&gt;rättshjälp enligt 36 § rättshjälps-&lt;br&gt;lagen (1972:429) skall stanna å&lt;br&gt;statsverket, om ej särskilda skäl&lt;br&gt;äro, att den skall återgäldas av&lt;br&gt;den som begäres utlämnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning åt offentlig för-&lt;br&gt;svarare, vittne eller annan som&lt;br&gt;hörts i ärendet skall stanna på&lt;br&gt;staten, om det inte finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl för att den skall&lt;br&gt;återbetalas av den som begärs&lt;br&gt;utlämnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1973:126.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge ang.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;verkställighet av straff m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1963:193) om samarbete med&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff&lt;br&gt;m.m. skall införas en ny paragraf, 36 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ mål och ärenden angående&lt;br&gt;verkställighet utomlands av fri-&lt;br&gt;hetsberövande påföljd skall&lt;br&gt;offentligt biträde förordnas för&lt;br&gt;den som åtgärden avser, om det&lt;br&gt;inte måste antas att behov av&lt;br&gt;biträde saknas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:644) om vissa p&lt;sub&gt;r&lt;/sub&gt;op. 1996/97:9&lt;br&gt;rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1969:644) om vissa rättigheter for&lt;br&gt;statslösa personer och politiska flyktingar&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar i lag eller annan författning föreskrivet, att viss rättighet till&lt;br&gt;kommer utländsk medborgare under förutsättningar av ömsesidighet i&lt;br&gt;lagstiftningen eller att Konungen får under förutsättning av ömsesidighet&lt;br&gt;förordna att viss rättighet skall tillkomma utländsk medborgare, får&lt;br&gt;Konungen förordna att sådan rättighet skall tillkomma också statslös&lt;br&gt;person eller politisk flykting. Rättighet som tillkommer utländsk&lt;br&gt;medborgare under förutsättning av ömsesidighet i lagstiftningen&lt;br&gt;tillkommer dock utan Konungens förordnande statslös person och&lt;br&gt;politisk flykting som vistats i riket oavbrutet under minst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande enligt första&lt;br&gt;stycket första punkten får avse&lt;br&gt;endast den som stadigvarande&lt;br&gt;vistas i riket, om ej särskilda&lt;br&gt;skäl föranleder annat. Vad som&lt;br&gt;sagts nu gäller ej i fråga om&lt;br&gt;allmän rättshjälp enligt rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429) och ej&lt;br&gt;heller i fråga om annan rättig-&lt;br&gt;het, om den hänför sig till rätte-&lt;br&gt;gång vid svensk domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande enligt första&lt;br&gt;stycket första punkten får avse&lt;br&gt;endast den som stadigvarande&lt;br&gt;vistas i riket, om ej särskilda&lt;br&gt;skäl föranleder annat. Vad som&lt;br&gt;sagts nu gäller ej i fråga om&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1996:000) och ej heller i fråga&lt;br&gt;om annan rättighet, om den hän-&lt;br&gt;för sig till rättegång vid svensk&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1973:131.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:375) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för&lt;br&gt;verkställighet av vård eller behandling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1970:375) om utlämning till&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om&lt;br&gt;vård eller behandling skall införas en ny paragraf, 15 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mål eller ärende angående&lt;br&gt;utlämnande för verkställighet av&lt;br&gt;beslut om vård eller behandling&lt;br&gt;skall offentligt biträde förordnas&lt;br&gt;för den som åtgärden avser, om&lt;br&gt;det inte måste antas att behov&lt;br&gt;av biträde saknas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;r&lt;/sub&gt;op. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;allmänna förvaltningsdomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna&lt;br&gt;förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan&lt;br&gt;länsrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller&lt;br&gt;annat uppenbart förbiseende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkorts-&lt;br&gt;tillstånd eller traktorkort eller om vägran att tills vidare godkänna ett&lt;br&gt;utländskt körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör med-&lt;br&gt;delas eller när omhändertagande beslutas enligt 23 § körkortslagen&lt;br&gt;(1977:477),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft&lt;br&gt;av ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är&lt;br&gt;uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av&lt;br&gt;fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid&lt;br&gt;beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av&lt;br&gt;sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en&lt;br&gt;annan tjänsteman vid länsrätten som har tillräcklig kunskap och&lt;br&gt;erfarenhet. Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål om utdömande av vite,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och&lt;br&gt;avgiftsprocessen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för&lt;br&gt;skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fästighetstaxeringslagen&lt;br&gt;(1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatte-&lt;br&gt;revision, eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att&lt;br&gt;lämna upplysningar eller visa upp handling enligt taxeringslagen&lt;br&gt;(1990:324), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1984:668) om&lt;br&gt;uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller lagen (1984:151) om&lt;br&gt;punktskatter och prisregleringsavgifter samt om befrielse från skyldighet&lt;br&gt;att lämna kontrolluppgift enligt lagen (1990:325) om självdeklaration&lt;br&gt;och kontrolluppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1914.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om tillfälligt flytt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsförbud enligt Z1 § samma lag, mål om omedelbart omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa&lt;br&gt;fall, mål om tillfälligt omhändertagande enligt 37 § smittskyddslagen&lt;br&gt;(1988:1472), mål enligt 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård samt mål enligt 18 § första stycket 2-4 såvitt avser de fall då&lt;br&gt;vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 5 lagen&lt;br&gt;(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. mål om anstånd med att betala skatt eller socialavgifter enligt&lt;br&gt;uppbörds- eller skatteförfättningama och annat mål enligt uppbörds- och&lt;br&gt;folkbokföringsförfattningama med undantag av mål om arbetsgivares&lt;br&gt;ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984:668) om&lt;br&gt;uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 6 §, 28 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § och 35 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 5 000 kr.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningama i vilket beslutet&lt;br&gt;överensstämmer med parternas samstämmiga mening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. mål om rättshjälp genom&lt;br&gt;offentligt biträde i ett ärende&lt;br&gt;hos en annan myndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. mål enligt körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att något&lt;br&gt;körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddelas eller om det&lt;br&gt;är uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort skall&lt;br&gt;återkallas eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. mål enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning meddelas&lt;br&gt;eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller behörighets&lt;br&gt;bevis skall återkallas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. mål i vilket saken är uppenbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. mål om offentligt biträde i&lt;br&gt;ett ärende hos en annan myn-&lt;br&gt;dighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.17 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen p&lt;sub&gt;ro&lt;/sub&gt;p. 1996/97:9&lt;br&gt;(1971:291)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 34 § förvaltningsprocesslagen (1971:291)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot beslut, som ej innebär att målet avgöres, får talan föras endast i&lt;br&gt;samband med talan mot beslut i själva målet. Talan får dock föras&lt;br&gt;särskilt när rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning&lt;br&gt;om att hinder föreligger för talans prövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avvisat ombud eller biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förordnat rörande saken i avvaktan på målets avgörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför&lt;br&gt;rätten och underlåtenhet att iakttaga föreläggandet kan medföra särskild&lt;br&gt;påföljd för honom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iakttaga&lt;br&gt;föreläggande eller ådömt straff for förseelse i förfarandet eller ålagt&lt;br&gt;vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom försum-&lt;br&gt;melse eller tredska,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. förordnat angående undersökning eller omhändertagande av person&lt;br&gt;eller egendom eller om annan liknande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. förordnat angående ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. utlåtit sig i annat fall än&lt;br&gt;som avses i 7 i fråga som gäller&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429) eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för någons medverkan i målet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. utlåtit sig i annat fall än&lt;br&gt;som avses i 7 i fråga som gäller&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1996:000) eller i fråga om&lt;br&gt;offentligt biträde enligt lagen&lt;br&gt;(1996:000) om offentligt biträde&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. beslutat i fråga om förlängning av tidsfrist enligt 7 § första stycket&lt;br&gt;lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot beslut, varigenom mål återförvisas till lägre instans, får talan&lt;br&gt;föras endast om beslutet innefattar avgörande av fråga, som inverkar på&lt;br&gt;målets utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:1001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;internationellt samarbete rörande verkställighet av straff&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:260) om internationellt&lt;br&gt;samarbete rörande verkställighet av straff m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 34 a § och 39 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas en ny paragraf, 27 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mål och ärenden angående&lt;br&gt;verkställighet utomlands av fri-&lt;br&gt;hetsberövande påföljd skall&lt;br&gt;offentligt biträde förordnas för&lt;br&gt;den som åtgärden avser, om det&lt;br&gt;inte måste antas att behov av&lt;br&gt;biträde saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 a §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om verkställighet enligt överförandekonventionen i främmande&lt;br&gt;stat av här i landet ådömd påföljd upptas av Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;eller, i fråga om verkställighet av överlämnande till rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård, av Socialstyrelsen. Framställning om sådan verkställighet får inte&lt;br&gt;göras, om med motsvarande tillämpning av 25 a § första stycket hinder&lt;br&gt;mot verkställighet i den främmande staten kan antas föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om verkställighet enligt första stycket på begäran av främmande&lt;br&gt;stat prövas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av&lt;br&gt;överlämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen med mot-&lt;br&gt;svarande tillämpning av 25 a § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller Socialstyrelsen får, om det föreligger&lt;br&gt;särskilda skäl, med eget yttrande överlämna ett ärende om verkställighet&lt;br&gt;till regeringen för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i denna para- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I fall som avses i denna para-&lt;br&gt;graf gäller 28, 29 och 33 §§ i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;graf gäller 27-29 och 33 §§ i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpliga delar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av allmänna medel utgiven&lt;br&gt;ersättning till offentlig för-&lt;br&gt;svarare samt kostnad för rätts-&lt;br&gt;hjälp enligt 36 § rättshjälps-&lt;br&gt;lagen (1972:429) skall stanna på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:205.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1973:136.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till offentlig för-&lt;br&gt;svarare som betalats av all-&lt;br&gt;männa medel skall stanna på&lt;br&gt;staten, om det inte finns sär-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;statsverket, om icke den dömde&lt;br&gt;av särskilda skäl bör återgälda&lt;br&gt;ersättningen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;skilda skäl för att den dömde Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;skall återbetala ersättningen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;ro&lt;/sub&gt;p. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;arrendenämnder och hyresnämnder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1973:188) om arrendenämnder&lt;br&gt;och hyresnämnder skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i&lt;br&gt;ärende angående bostadsrätt, eller särskild förvaltning eller i ärende&lt;br&gt;enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m., eller&lt;br&gt;lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till&lt;br&gt;bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 § hyres-&lt;br&gt;förhandlingslagen, 11 kap. 3 § bostadsrättslagen (1991:614), 34 §&lt;br&gt;bostadsförvaltningslagen (1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyres-&lt;br&gt;fastighet m. m. samt 15 § lagen om rätt till fastighetsförvärv för&lt;br&gt;ombildning till bostadsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hyresnämndens yttrande enligt 12 a § första stycket får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hyresnämndens beslut får överklagas hos Svea hovrätt, om&lt;br&gt;nämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14-16, 16 a, 16 c eller 16 e §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller avvisat ett överklagande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c eller 16 e §, dock&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ej när ärendet kan återupptagas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta&lt;br&gt;föreläggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlåtit sig i annat fall än&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5. utlåtit sig i annat fall än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avses i 3 i fråga som gäller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som avses i 3 i fråga som gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän rättshjälp. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överklagande som avses i tredje stycket skall ges in till&lt;br&gt;hyresnämnden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I firåga om handläggningen hos hyresnämnden av ett överklagande&lt;br&gt;som avses i första eller tredje stycket tillämpas bestämmelserna i&lt;br&gt;52 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:833.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:19) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;ro&lt;/sub&gt;p. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;internationellt samarbete rörande lagföring för brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1976:19) om internationellt&lt;br&gt;samarbete rörande lagföring för brott skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har annan stat gjort fram-&lt;br&gt;ställning enligt 6 § i fråga om&lt;br&gt;gärning för vilken lagföring här&lt;br&gt;i landet kan ske endast med stöd&lt;br&gt;av denna lag eller gjort fram-&lt;br&gt;ställning om åtgärd enligt 15 §,&lt;br&gt;skall den som avses med fram-&lt;br&gt;ställningen vid behov lämnas&lt;br&gt;rättshjälp enligt vad som gäller&lt;br&gt;för tilltalad i brottmål. Ersätt-&lt;br&gt;ning som har utgivits av allmän-&lt;br&gt;na medel till offentlig försvarare&lt;br&gt;samt kostnad för rättshjälp&lt;br&gt;enligt 36 § rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429) skall alltid stanna på&lt;br&gt;statsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har annan stat gjort fram-&lt;br&gt;ställning enligt 6 § i fråga om&lt;br&gt;gärning för vilken lagföring här&lt;br&gt;i landet kan ske endast med stöd&lt;br&gt;av denna lag eller gjort fram-&lt;br&gt;ställning om åtgärd enligt 15 §,&lt;br&gt;skall den som avses med fram-&lt;br&gt;ställningen vid behov lämnas&lt;br&gt;rättshjälp enligt vad som gäller&lt;br&gt;för tilltalad i brottmål. Ersätt-&lt;br&gt;ning som har utgivits av allmän-&lt;br&gt;na medel till offentlig försvarare&lt;br&gt;skall alltid stanna på staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;statens va-nämnd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1976:839) om statens va-nämnd&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett slutligt beslut av nämnden får överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av nämnden får överklagas särskilt, om beslutet innebär att&lt;br&gt;nämnden prövat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en fråga om ersättning enligt 12 § tredje stycket eller 13 eller 14 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en fråga som gäller allmän&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;2. en fråga som gäller rätts-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättshjälp, eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hjälp, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en fråga som avses i 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut av nämnden får överklagas endast i samband med&lt;br&gt;överklagande av särskilt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av nämnden får verkställas som domstols dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1044.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:729) om&lt;br&gt;patentbesvärsrätten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1977:729) om patentbesvärs-&lt;br&gt;rätten skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av ett slutligt beslut av patentbesvärsrätten&lt;br&gt;finns bestämmelser i patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen&lt;br&gt;(1970:485), varumärkeslagen (1960:644), namnlagen (1982:670) och&lt;br&gt;lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagens områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av patentbesvärsrätten, som inte är slutligt, får överklagas&lt;br&gt;endast i samband med överklagande av beslut i själva målet. Ett beslut&lt;br&gt;får dock överklagas särskilt när rätten har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning&lt;br&gt;om att hinder föreligger för talans prövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avvisat ombud eller biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utdömt vite eller straff för underlåtenhet att iakttaga föreläggande&lt;br&gt;eller ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom&lt;br&gt;försummelse eller tredska,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlåtit sig i annat fall än&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5. utlåtit sig i annat fall än som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avses i 4 i fråga som gäller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avses i 4 i fråga som gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän rättshjälp. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant särskilt överklagande som avses i andra stycket får göras av&lt;br&gt;den som beslutet angår, om det har gått honom emot. Beslutet över-&lt;br&gt;klagas till regeringsrätten genom besvär. Därvid tillämpas bestäm-&lt;br&gt;melserna i 7 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) och i 35-37 §§&lt;br&gt;samma lag om besvär över kammarrättens beslut. Påtentbesvärsrättens&lt;br&gt;beslut skall innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd for&lt;br&gt;prövning av besvär till regeringsrätten och om de grunder på vilka&lt;br&gt;sådant tillstånd meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991:1564.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:801) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 29 § lagen (1978:801) om internationellt&lt;br&gt;samarbete rörande kriminalvård i frihet skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av allmänna medel utgiven&lt;br&gt;ersättning till offentlig för-&lt;br&gt;svarare samt kostnad för rätts-&lt;br&gt;hjälp enligt 36 § rättshjälps-&lt;br&gt;lagen (1972:429) skall stanna på&lt;br&gt;statsverket, om ej den dömde av&lt;br&gt;särskilda skäl bör återgälda&lt;br&gt;ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av allmänna medel utgiven&lt;br&gt;ersättning till offentlig för-&lt;br&gt;svarare skall stanna på staten&lt;br&gt;om det inte finns särskilda skäl&lt;br&gt;för att den dömde skall åter-&lt;br&gt;betala ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1982:395) om Kustbevakningens&lt;br&gt;medverkan vid polisiär övervakning skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om anledning förekommer att brott har förövats mot någon av de&lt;br&gt;föreskrifter som avses il §, har tjänsteman vid kustbevakningen&lt;br&gt;(kustbevakningstjänsteman) samma befogenhet som tillkommer polisman&lt;br&gt;att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hålla förhör och vidtaga&lt;br&gt;annan åtgärd med stöd av 23&lt;br&gt;kap. 3 § fjärde stycket rätte-&lt;br&gt;gångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ta med någon till förhör med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hålla förhör och vidtaga&lt;br&gt;annan åtgärd med stöd av 23&lt;br&gt;kap. 3 § tredje stycket rätte-&lt;br&gt;gångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;öd av 23 kap. 8 § rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. gripa någon med stöd av 24 kap. 7 § första stycket rättegångs-&lt;br&gt;balken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. företa husrannsakan med stöd av 28 kap. 5 § rättegångsbalken, om&lt;br&gt;åtgärden har till syfte att eftersöka den som skall gripas eller att&lt;br&gt;verkställa beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1988:445.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;r&lt;/sub&gt;op. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och&lt;br&gt;domstolarna under krig eller krigsfara m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1988:97) om förfärandet hos&lt;br&gt;kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig&lt;br&gt;eller krigsfara m. m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt ombud har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för&lt;br&gt;arbete, tidsspillan och utlägg. Ersättningen fastställs av rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om kostnaderna för&lt;br&gt;ombudet skall bestämmelserna i&lt;br&gt;lag om parts rättegångskostnad&lt;br&gt;tillämpas utom beträffande&lt;br&gt;ersättning för ränta. Motpart&lt;br&gt;eller annan som är ersättnings-&lt;br&gt;skyldig för sådana kostnader&lt;br&gt;skall åläggas att utge ersätt-&lt;br&gt;ningen till staten. Belopp, som&lt;br&gt;inte annan sålunda förpliktas&lt;br&gt;erlägga, skall återbetalas till&lt;br&gt;staten av den för vilken om-&lt;br&gt;budet har förordnats, dock inte i&lt;br&gt;den mån det överstiger den för&lt;br&gt;honom gällande grundavgiften&lt;br&gt;vid allmän rättshjälp enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om kostnaderna för&lt;br&gt;ombudet skall bestämmelserna i&lt;br&gt;lag om parts rättegångskostnad&lt;br&gt;tillämpas utom beträffande&lt;br&gt;ersättning för ränta. Motpart&lt;br&gt;eller annan som är ersättnings-&lt;br&gt;skyldig för sådana kostnader&lt;br&gt;skall åläggas att utge ersätt-&lt;br&gt;ningen till staten. Belopp, som&lt;br&gt;inte annan sålunda förpliktas&lt;br&gt;betala, skall återbetalas till&lt;br&gt;staten av den för vilken om-&lt;br&gt;budet har förordnats, dock inte&lt;br&gt;mer än vad han skulle ha fått&lt;br&gt;betala i rättshjälpsavgift enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1996:000). \bd&lt;br&gt;som där sägs om rättshjälps-&lt;br&gt;biträde gäller kostnad för om-&lt;br&gt;budet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ersättningen till ombudet understiger ett visst av regeringen&lt;br&gt;föreskrivet belopp, skall återbetalningsskyldighet inte åläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kostnaderna för ett särskilt ombud för en tilltalad i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottmål tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för&lt;br&gt;tilltalad eller annan att till staten återbetala kostnad för offentlig&lt;br&gt;försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:609) om&lt;br&gt;målsägandebiträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4-8 §§ lagen (1988:609) om målsägande-&lt;br&gt;biträde skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträde förordnas&lt;br&gt;på begäran av målsäganden eller&lt;br&gt;när det annars finns anledning&lt;br&gt;till det Vid förordnandet tilläm-&lt;br&gt;pas 21 § första stycket rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om byte av målsägan-&lt;br&gt;debiträde och rätt för sådant&lt;br&gt;biträde att sätta någon annan i&lt;br&gt;sitt ställe tillämpas 21 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena rättshjälps-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet skall entledigas, om det är påkallat med hänsyn&lt;br&gt;till förhållandena i målet eller om det annars finns skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträde förordnas&lt;br&gt;på begäran av målsäganden eller&lt;br&gt;när det annars finns anledning&lt;br&gt;till det. Vid förordnandet tilläm-&lt;br&gt;pas 26 § första stycket rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om byte av målsägan-&lt;br&gt;debiträde och rätt för sådant&lt;br&gt;biträde att sätta någon annan i&lt;br&gt;sitt ställe tillämpas 26 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena rättshjälps-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt tillämpas i fråga om målsägandebiträde rättegångsbalkens&lt;br&gt;regler om rättegångsbiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet har rätt&lt;br&gt;till ersättning i enlighet med vad&lt;br&gt;som enligt 22 § rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429) gäller för biträde vid&lt;br&gt;allmän rättshjälp. I fråga om&lt;br&gt;ersättningen tillämpas även 19,&lt;br&gt;23, 49, 49 a och 49 c §§ rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett målsägandebiträde för-&lt;br&gt;ordnas, ersätts målsägandens&lt;br&gt;därefter uppkommande kost-&lt;br&gt;nader för bevisning och utred-&lt;br&gt;ning med anledning av talan om&lt;br&gt;enskilt anspråk och, i fall där&lt;br&gt;målsägandebiträdets uppgift&lt;br&gt;kvarstår enligt 3 § andra styc-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet har rätt&lt;br&gt;till ersättning i enlighet med vad&lt;br&gt;som enligt 27 § rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1996:000) gäller för biträde vid&lt;br&gt;rättshjälp. I fråga om ersätt-&lt;br&gt;ningen tillämpas även 29, 43,&lt;br&gt;och 47 §§ rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett målsägandebiträde för-&lt;br&gt;ordnas, ersätts målsägandens&lt;br&gt;därefter uppkommande kost-&lt;br&gt;nader för bevisning och utred-&lt;br&gt;ning med anledning av talan om&lt;br&gt;enskilt anspråk i samma ut-&lt;br&gt;sträckning som om målsäganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:59.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ket, för resa och uppehälle i&lt;br&gt;samband med inställelse inför&lt;br&gt;domstol, i samma utsträckning&lt;br&gt;som om målsäganden beviljats&lt;br&gt;allmän rättshjälp med anledning&lt;br&gt;av en sådan talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beviljats rättshjälp med anled- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;ning av en sådan talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fall där målsägandebiträdets&lt;br&gt;uppgift kvarstår enligt 3 § andra&lt;br&gt;stycket har målsäganden rätt till&lt;br&gt;ersättning av allmänna medel&lt;br&gt;för kostnader för resa och uppe-&lt;br&gt;hälle i samband med inställelse&lt;br&gt;inför domstol enligt bestämmel-&lt;br&gt;ser som regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor som avses i&lt;br&gt;denna hg fattas av rätten. I de&lt;br&gt;fall som avses i 6 § får dock&lt;br&gt;målsägandebiträdet själv besluta&lt;br&gt;om utredning i samma utsträck-&lt;br&gt;ning som enligt 24 § rättshjälps-&lt;br&gt;lagen (1972:429) gäller för&lt;br&gt;biträde vid allmän rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor som avses i&lt;br&gt;denna hg fattas av rätten. I de&lt;br&gt;fall som avses i 6 § får dock&lt;br&gt;målsägandebiträdet själv besluta&lt;br&gt;om utredning i samma utsträck-&lt;br&gt;ning som enligt 17 § rättshjälps-&lt;br&gt;lagen (1996:000) gäller for&lt;br&gt;biträde vid rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 31 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken om skyldighet&lt;br&gt;för den tilltalade eller annan att&lt;br&gt;till staten återbetala kostnader&lt;br&gt;som enligt rättens beslut betalats&lt;br&gt;av allmänna medel gäller även i&lt;br&gt;fråga om kostnader enligt denna&lt;br&gt;lag. I mål där målsägande-&lt;br&gt;biträdets uppgifter kvarstår&lt;br&gt;enligt 3 § andra stycket gäller&lt;br&gt;beträffande dessa kostnader&lt;br&gt;bestämmelserna i 18 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om ansvar för mot-&lt;br&gt;parts rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 31 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken om skyldighet&lt;br&gt;för den tilltalade eller annan att&lt;br&gt;till staten återbetala kostnader&lt;br&gt;för försvarare som enligt rättens&lt;br&gt;beslut har betalats av allmänna&lt;br&gt;medel gäller även i fråga om&lt;br&gt;kostnader för målsägande-&lt;br&gt;biträde. I mål där målsägande-&lt;br&gt;biträdets uppgifter kvarstår&lt;br&gt;enligt 3 § andra stycket gäller&lt;br&gt;beträffande dessa kostnader be-&lt;br&gt;stämmelserna i 18 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om ansvar för mot-&lt;br&gt;parts rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna hg träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:59.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande om målsägandebiträde för- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;ordnats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;av missbrukare i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 16 och 42 §§ lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att ett beslut om omedelbart omhändertagande&lt;br&gt;underställs rätten skall den myndighet som fattat beslutet, om det inte&lt;br&gt;möter hinder, låta den omhändertagne få del av handlingarna i ärendet&lt;br&gt;samt underrätta honom om hans rätt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. yttra sig skriftligt till rätten inom en viss angiven tid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. begära muntlig förhandling vid rätten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. av rätten erhålla rättshjälp&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3. av rätten erhålla offentligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom offentligt biträde. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheten skall också upplysa honom om att rätten kan komma att&lt;br&gt;avgöra målet även om yttrande inte lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om offentligt biträde och&lt;br&gt;annan rättshjälp i mål och ären-&lt;br&gt;den enligt denna lag finns be-&lt;br&gt;stämmelser i rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål i allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol angående beredande av&lt;br&gt;vård enligt denna lag eller an-&lt;br&gt;gående omedelbart omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt 13 § skall offent-&lt;br&gt;ligt biträde förordnas för den&lt;br&gt;som åtgärden avser, om det inte&lt;br&gt;måste antas att behov av biträde&lt;br&gt;saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.28 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen&lt;br&gt;(1988:1472)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 59 § smittskyddslagen (1988:1472) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om offentligt biträde och&lt;br&gt;annan rättshjälp i mål och ären-&lt;br&gt;den enligt denna lag finns be-&lt;br&gt;stämmelser i rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål i allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol angående tillfälligt&lt;br&gt;omhändertagande enligt 37 §,&lt;br&gt;tvångsisolering enligt 38, 39&lt;br&gt;eller 41 § eller upphörande av&lt;br&gt;tvångsisolering enligt 42 §, skall&lt;br&gt;offentligt biträde förordnas för&lt;br&gt;den som åtgärden avser, om det&lt;br&gt;inte måste antas att behov av&lt;br&gt;biträde saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.29 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas tre nya paragrafer, 11 kap. 8-10 §§, av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas en ny rubrik närmast före 11 kap. 8 § av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärende angående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvisning, dock inte hos&lt;br&gt;polismyndighet, såvida inte&lt;br&gt;utlänningen enligt 6 kap. 2 eller&lt;br&gt;3 § hålls i förvar sedan mer än&lt;br&gt;tre dagar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utvisning enligt 4 kap. 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppehållstillstånd enligt&lt;br&gt;2 kap. 5 b §, om Utlännings-&lt;br&gt;nämnden meddelat beslut om in-&lt;br&gt;hibition i ärendet om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. verkställighet enligt denna&lt;br&gt;lag om utlänningen hålls i&lt;br&gt;förvar enligt 6 kap. 2 eller 3 §&lt;br&gt;sedan mer än tre dagar, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. hemsändande enligt 12 kap.&lt;br&gt;3§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall offentligt biträde förordnas&lt;br&gt;för den som åtgärden avser, om&lt;br&gt;det inte måste antas att behov&lt;br&gt;av biträde saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärende hos regeringen&lt;br&gt;prövas frågor om offentligt bi-&lt;br&gt;träde av departementstjänsteman&lt;br&gt;som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;het i frågor om offentligt biträde&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;överklagas till Utlännings- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämndens beslut i&lt;br&gt;frågor som rör offentligt biträde&lt;br&gt;får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 10 § tillämpas inte på beslut som meddelats&lt;br&gt;innan lagen har trätt i kraft. För sådana beslut gäller fortfarande&lt;br&gt;föreskrifterna i den upphävda rättshjälpslagen (1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;r&lt;/sub&gt;op. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 36 och 39 §§ lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;36 §&amp;gt;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om den unge har fyllt 15 år, har han rätt att själv föra sin talan i mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och ärenden enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är förordnad enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1972:429) som&lt;br&gt;offentligt biträde för någon som&lt;br&gt;är under 15 år, utan att sam-&lt;br&gt;tidigt vara biträde för vårdnads-&lt;br&gt;havaren, är utan särskilt förord-&lt;br&gt;nande den unges ställföreträdare&lt;br&gt;i det mål eller ärende som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är förordnad som&lt;br&gt;offentligt biträde enligt 39 § för&lt;br&gt;någon som är under 15 år, utan&lt;br&gt;att samtidigt vara biträde för&lt;br&gt;vårdnadshavaren, är utan sär-&lt;br&gt;skilt förordnande den unges&lt;br&gt;ställföreträdare i det mål eller&lt;br&gt;ärende som förordnandet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordnandet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn som är yngre än 15 år bör höras, om det kan vara till nytta för&lt;br&gt;utredningen och det kan antas att barnet inte tar skada av att höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om offentligt biträde och&lt;br&gt;annan rättshjälp i mål och ären-&lt;br&gt;den enligt denna lag finns be-&lt;br&gt;stämmelser i rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål och ärenden angående&lt;br&gt;beredande av vård enligt 2 eller&lt;br&gt;3 §, omedelbart omhändertagan-&lt;br&gt;de enligt 6 §, upphörande av&lt;br&gt;vård enligt 21 §, flyttningsför-&lt;br&gt;bud enligt 24 § eller upphöran-&lt;br&gt;de av fiyttningsförbud enligt&lt;br&gt;26 § eller vid överklagande&lt;br&gt;enligt 41 § första stycket 1 skall&lt;br&gt;offentligt biträde förordnas för&lt;br&gt;den som åtgärden avser samt för&lt;br&gt;dennes vårdnadshavare, om det&lt;br&gt;inte måste antas att behov av&lt;br&gt;biträde saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behövs offentligt biträde både&lt;br&gt;för den unge och för dennes&lt;br&gt;vårdnadshavare, förordnas&lt;br&gt;gemensamt biträde, om det inte&lt;br&gt;finns motstridiga intressen&lt;br&gt;mellan dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:1244.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde förordnas av Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;den domstol som handlägger&lt;br&gt;målet. I ärenden hos social-&lt;br&gt;nämnd eller social distrikts-&lt;br&gt;nämnd förordnas offentligt&lt;br&gt;biträde av länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna hg träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;särskild utlänningskontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1991:572) om särskild utlän-&lt;br&gt;ningskontroll skall införas två nya paragrafer, 27 och 28 §§, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärende angående utvisning&lt;br&gt;eller anmälningsplikt enligt den-&lt;br&gt;na lag samt i ärende hos rege-&lt;br&gt;ringen angående beslut enligt&lt;br&gt;11 § skall offentligt biträde för-&lt;br&gt;ordnas för den som åtgärden&lt;br&gt;avser, om det inte måste antas&lt;br&gt;att behov av biträde saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärende hos regeringen fattas&lt;br&gt;beslut om offentligt biträde av&lt;br&gt;departementstjänsteman som&lt;br&gt;regeringen utser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;het i frågor om offentligt biträde&lt;br&gt;överklagas till Utlännings-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämndens beslut i&lt;br&gt;frågor om offentligt biträde får&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 28 § andra och tredje stycket tillämpas inte på&lt;br&gt;beslut som meddelats innan hgen har trätt i kraft. För sådana beslut&lt;br&gt;gäller fortfarande föreskrifterna i den upphävda rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvångsvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 48 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas en ny paragraf, 38 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål hos allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol angående med-&lt;br&gt;givande till fortsatt tvångsvård&lt;br&gt;enligt 7, 9, 12 eller 14 § och&lt;br&gt;vid överklagande enligt 32 eller&lt;br&gt;33 § av beslut om intagning för&lt;br&gt;tvångsvård eller om avslag på&lt;br&gt;en begäran att tvångsvården&lt;br&gt;skall upphöra, skall offentligt&lt;br&gt;biträde förordnas för den som&lt;br&gt;åtgärden avser, om det inte&lt;br&gt;måste antas att behov av biträde&lt;br&gt;saknas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans&lt;br&gt;tillstånd medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin&lt;br&gt;rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att enligt 32 och 33 §§ överklaga vissa beslut,&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. att anlita ombud eller biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att få rättshjälp genom&lt;br&gt;offentligt biträde enligt rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429), och&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. att enligt 38 a § få offent-&lt;br&gt;ligt biträde, och&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;4. att få hjälp av en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen, väl synlig&lt;br&gt;för patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.33 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om p&lt;sub&gt;ro&lt;/sub&gt;p. 1996/97:9&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1129) om rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 30 § skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det skall införas en ny paragraf, 22 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål hos allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol angående medgivande&lt;br&gt;till fortsatt vård enligt 13 §,&lt;br&gt;angående upphörande av sådan&lt;br&gt;vård enligt 16 §, vid över-&lt;br&gt;klagande av beslut enligt 18 §&lt;br&gt;första stycket 1 eller 2 eller&lt;br&gt;angående tillstånd eller äter-&lt;br&gt;kallelse av tillstånd att vistas&lt;br&gt;utanför vårdinrättningens om-&lt;br&gt;råde för den som genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård med beslut&lt;br&gt;enligt 31 kap. 3 § brottsbalken&lt;br&gt;om särskild utskrivningspröv-&lt;br&gt;ning, skall offentligt biträde&lt;br&gt;förordnas för den som åtgärden&lt;br&gt;avser, om det inte måste antas&lt;br&gt;att behov av biträde saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans till-&lt;br&gt;stånd medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att enligt 18 § överklaga vissa beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att ansöka enligt 16 § andra stycket om att den rättspsykiatriska&lt;br&gt;vården skall upphöra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att ansöka enligt 10 eller 11 § om tillstånd att vistas utanför&lt;br&gt;vårdinrättningens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att anlita ombud eller biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. att få rättshjälp genom&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5. att enligt 22 a § få offent-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;offentligt biträde enligt rätts- ligt biträde och&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429), och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. att få hjälp av en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen eller&lt;br&gt;undersökningsenheten, väl synlig för patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1968.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.34 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:388) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1993:388) om införande av lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialsjukhus och vårdhem&lt;br&gt;får användas för sitt hittills-&lt;br&gt;varande ändamål tills de har&lt;br&gt;avvecklats helt. För innehållet i&lt;br&gt;verksamheten och för verksam-&lt;br&gt;hetens bedrivande i övrigt gäller&lt;br&gt;bestämmelserna i den nya hgen&lt;br&gt;i tillämpliga delar. För avgifter&lt;br&gt;gäller dock 4 § införandehgen&lt;br&gt;till omsorgslagen i stället för 19&lt;br&gt;och 20 §§ nya hgen. För&lt;br&gt;specialsjukhusen tillämpas där-&lt;br&gt;utöver bestämmelserna i 13 och&lt;br&gt;14 §§ och 16 § första stycket&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialsjukhus och vårdhem&lt;br&gt;får användas för sitt hittills-&lt;br&gt;varande ändamål tills de har&lt;br&gt;avvecklats helt. För innehållet i&lt;br&gt;verksamheten och för verksam-&lt;br&gt;hetens bedrivande i övrigt gäller&lt;br&gt;bestämmelserna i den nya hgen&lt;br&gt;i tillämpliga delar. För avgifter&lt;br&gt;gäller dock 4 § införandehgen&lt;br&gt;till omsorgshgen i stället för 19&lt;br&gt;och 20 §§ nya lagen. För&lt;br&gt;specialsjukhusen tillämpas där-&lt;br&gt;utöver bestämmelserna i 16 §&lt;br&gt;första stycket och 27-30 §§&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyintagning i specialsjukhus eller i vårdhem får inte ske i annat fall&lt;br&gt;än när det är fråga om vård oberoende av samtycke. För sådan vård&lt;br&gt;gäller fortfarande i tillämpliga delar 6 och 7 §§ införandehgen till&lt;br&gt;omsorgshgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål i allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol angående inskrivning i&lt;br&gt;eller utskrivning frän vårdhem&lt;br&gt;eller specialsjukhus enligt 35 §&lt;br&gt;lagen (1967:940) angående om-&lt;br&gt;sorger om vissa psykiskt utveck-&lt;br&gt;lingsstörda skall offentligt bi-&lt;br&gt;träde förordnas för den som åt-&lt;br&gt;gärden avser, om det inte måste&lt;br&gt;antas att behov av biträde&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna hg träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:242) om&lt;br&gt;domstolsärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 och 37 §§ lagen (1996:242) om&lt;br&gt;domstolsärenden skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ett sammanträde skall domstolen kalla den som är part. En&lt;br&gt;myndighet som är motpart enligt 11 § behöver dock inte kallas annat än&lt;br&gt;om domstolen finner att myndighetens närvaro behövs för utredningen i&lt;br&gt;ärendet. Myndigheten skall dock alltid underrättas om sammanträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kallelsen skall det tas in en upplysning om betydelsen enligt 20 § av&lt;br&gt;att parten uteblir från sammanträdet. Om domstolen finner att en part&lt;br&gt;bör infinna sig personligen, får domstolen föreskriva vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättning för kost-&lt;br&gt;nader för parts inställelse till-&lt;br&gt;lämpas 11 kap. 6 § rättegångs-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut som inte innebär att ärendet avgörs får överklagas endast i&lt;br&gt;samband med överklagande av ett beslut som innebär att ärendet&lt;br&gt;avgörs. Överklagande får dock ske särskilt, när domstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ogillat en invändning om jäv mot någon ledamot av domstolen eller&lt;br&gt;en invändning om att det finns ett hinder för ärendets prövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avvisat ett ombud eller ett biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beslutat i en fråga om säkerställande av det som ärendet gäller eller&lt;br&gt;beslutat att ett överklagat beslut tills vidare inte får verkställas eller i&lt;br&gt;övrigt beslutat tills vidare rörande saken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför&lt;br&gt;domstolen och en underlåtenhet att följa föreläggandet kan medföra&lt;br&gt;särskild påföljd för honom eller henne,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vid prövning enligt 3 kap. 3 § andra stycket 5 tryckfrihetsför-&lt;br&gt;ordningen eller 2 kap. 3 § andra stycket 5 yttrandefrihetsgrundlagen&lt;br&gt;funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid&lt;br&gt;vittnesförhör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. beslutat i en fråga om undersökning eller omhändertagande av&lt;br&gt;person eller egendom eller om någon annan liknande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. utdömt vite eller någon annan påföljd för underlåtenhet att följa&lt;br&gt;föreläggande eller straff för förseelse i förfarandet eller förklarat att&lt;br&gt;någon skall ersätta en kostnad för förfarandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. beslutat i en fråga som gäller någons medverkan i ärendet eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. beslutat i annat fall än som&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9. beslutat i annat fall än som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i 8 i en fråga som gäller&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i 8 i en fråga som gäller&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut genom vilket ärendet återförvisas till en lägre domstol eller Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;till en förvaltningsmyndighet får överklagas endast om beslutet&lt;br&gt;innefattar avgörande av någon fråga som inverkar på ärendets utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I juni 1993 gav dåvarande chefen för Justitiedepartementet efter rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande en särskild utredare i uppdrag att se över rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (dir. 1993:77). Utredningen antog namnet 1993 års rätts-&lt;br&gt;hjälpsu tred ning. Genom tilläggsdirektiv i augusti 1994 fick utredningen&lt;br&gt;även i uppdrag att särskilt se över ordningen för utseende av offentliga&lt;br&gt;biträden (dir. 1994:81).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen lade i augusti 1995 fram betänkandet Ny rättshjälpslag&lt;br&gt;och andra bestämmelser om rättsligt bistånd (SOU 1995:81). Utred-&lt;br&gt;ningens lagförslag är intaget i bilaga 1. Betänkandet har remissbe-&lt;br&gt;handlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En&lt;br&gt;sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig på Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet (dnr Ju 95/3274). Regeringen tar i detta ärende upp de frågor&lt;br&gt;som behandlas i betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 13 juni 1996 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen men också föreslagit vissa&lt;br&gt;justeringar. Regeringen har på de flesta punkter följt Lagrådets förslag.&lt;br&gt;Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Vi&lt;br&gt;återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitten 5.6, 6, 7.3, 7.4, 8, 9,&lt;br&gt;10.1, 15.1, 19 samt i författningskommentaren. Lagrådets yttrande finns&lt;br&gt;i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Ett nytt rättshjälpssystem&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpslagen (1972:429) trädde i kraft den 1 juli 1973. Dessförinnan&lt;br&gt;lämnades statlig processuell rättshjälp i form av fri rättegång i mål och&lt;br&gt;ärenden vid domstol samt genom offentlig försvarare i brottmål enligt&lt;br&gt;rättegångsbalken. Fri rättegång kunde beviljas den som inte hade ekono-&lt;br&gt;miska förutsättningar att betala de kostnader som kunde uppkomma i&lt;br&gt;rättegång vid domstol. Dessutom kunde rättshjälp lämnas i huvud-&lt;br&gt;sakligen två former. Dels fanns av landsting eller kommun anordnade&lt;br&gt;rättshjälpsanstalter samt en statlig rättshjälpsanstalt, dels fanns rättshjälp&lt;br&gt;enligt den s.k. Jämtlandsmodellen. Jämtlandsmodellen innebar att rätts-&lt;br&gt;hjälp lämnades inom vissa landstingsområden enligt avtal mellan&lt;br&gt;landstinget och Sveriges advokatsamfund. Visst statsbidrag utgick för&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp enligt rättshjälpslagen lämnas i fyra olika former: allmän&lt;br&gt;rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål, rättshjälp genom offentligt&lt;br&gt;biträde samt rådgivning. Dessutom betalas kostnader för offentlig&lt;br&gt;försvarare och målsägandebiträde ftån rättshjälpsanslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens kostnader för rättshjälp uppgick under budgetåret 1994/95 till Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;sammanlagt ca 870 miljoner kronor netto, dvs. när rättshjälpsavgifter,&lt;br&gt;mervärdesskatt och återbetalade medel avräknats. Till kostnaderna skall&lt;br&gt;läggas uteblivna intäkter för bl.a. ansökningsavgifter. Några exakta&lt;br&gt;uppgifter om den sammanlagda storleken av de uteblivna intäkterna&lt;br&gt;finns inte. De största utgiftsposterna utgörs av rättshjälp åt misstänkt i&lt;br&gt;brottmål (ca 364 miljoner kronor) och allmän rättshjälp (ca 342 miljoner&lt;br&gt;kronor).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän rättshjälp kan lämnas till fysisk person samt dödsbon i en&lt;br&gt;rättslig angelägenhet där det föreligger behov av sådant bistånd. Från&lt;br&gt;denna huvudregel finns flera undantag, t.ex. ges inte rättshjälp för&lt;br&gt;upprättande av äktenskapsförord eller i fastighetstvister då den rätts-&lt;br&gt;sökande har eller borde ha haft en rättsskyddsförsäkring. Vidare skall&lt;br&gt;rättshjälp inte beviljas den som inte har ett befogat intresse av att få sin&lt;br&gt;sak behandlad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare begränsning är inkomstgränsen. Den som har en&lt;br&gt;beräknad årsinkomst som överstiger sju basbelopp eller f.n. 249 000&lt;br&gt;kronor kan inte få rättshjälp. Gränsbeloppet kan höjas med hänsyn till&lt;br&gt;den rättssökandes försötjningsbörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna för framför allt&lt;br&gt;juridiskt biträde men även för andra kostnader som t.ex. bevisning.&lt;br&gt;Däremot omfattas inte ersättning för motparts rättegångskostnader som&lt;br&gt;den rättssökande kan tvingas betala om han eller hon förlorar en&lt;br&gt;process. Sådana kostnader får den rättssökande alltså själv betala.&lt;br&gt;Däremot kan sådana kostnader betalas från en rättsskyddsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rättssökande är skyldig att betala en rättshjälpsavgift. Denna&lt;br&gt;består av en grundavgift vars storlek är beroende av den rättssökandes&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden samt av en tilläggsavgift vars storlek beror&lt;br&gt;dels på de ekonomiska förhållandena, dels på kostnaderna för rätts-&lt;br&gt;hjälpen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp genom rådgivning omfattar rådgivning eller därmed&lt;br&gt;jämförlig åtgärd i nästan alla slags rättsliga angelägenheter under högst&lt;br&gt;en timme. Rådgivning är öppen för alla oavsett inkomst och sker mot&lt;br&gt;en fastställd avgift (f.n. 250 kronor for vaije påbörjad femtonminuters&lt;br&gt;period). Avgiften kan i vissa fall sättas ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp åt misstänkt i brottmål utgår dels i form av offentlig&lt;br&gt;försvarare enligt bestämmelserna i 21 kap. rättegångsbalken, dels som&lt;br&gt;annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål enligt rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till offentlig försvarare är inte beroende av den misstänktes&lt;br&gt;ekonomi. Däremot kan annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål komma&lt;br&gt;i fråga bara för tilltalade som hör till de ekonomiskt sämst ställda&lt;br&gt;grupperna. Denna form av rättshjälp ersätter den tilltalades kostnader&lt;br&gt;för bl.a. bevisning och inställelse i domstol. Någon rättshjälpsavgift&lt;br&gt;utgår inte. Däremot kan en tilltalad som fälls till ansvar förpliktas att&lt;br&gt;betala tillbaka kostnader för offentlig försvarare och annan rättshjälp,&lt;br&gt;bevisning och målsägandebiträde. Äterbetalningsskyldigheten får dock&lt;br&gt;inte överstiga vad den dömde skulle ha fått betala i rättshjälpsavgift om&lt;br&gt;han eller hon hade haft allmän rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp genom offentligt biträde lämnas i vissa särskilt angivna Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;typer av mål och ärenden som rör den personliga rörelsefriheten eller&lt;br&gt;den kroppsliga integriteten. I huvudsak rör det sig om mål och ärenden&lt;br&gt;på de psykiatriska och sociala vårdlagstiftningamas samt utlän-&lt;br&gt;ningslagens område. Den enskildes ekonomi saknar betydelse for frågan&lt;br&gt;om offentligt biträde och någon avgift eller återbetalningsskyldighet&lt;br&gt;förekommer inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträde enligt lagen (1988:609) om målsägandebiträde kan&lt;br&gt;förordnas for en målsägande som varit utsatt för vissa angivna brott&lt;br&gt;samt i fäll då målsäganden har ett särskilt starkt behov av biträde.&lt;br&gt;Målsägandens ekonomiska situation saknar betydelse och någon avgift&lt;br&gt;utgår inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpslagen har sedan sin tillkomst ändrats många gånger. En&lt;br&gt;större reform genomfördes år 1980 (prop. 1978/79:90) då domstolar&lt;br&gt;och vissa andra myndigheter fick vidgade befogenheter att besluta i&lt;br&gt;rättshjälpsfrågor samtidigt som de rättshjälpsnämnder som inrättats vid&lt;br&gt;lagens tillkomst minskades från sex till fyra. Åren 1981 och 1982&lt;br&gt;höjdes rättshjälps- och rådgivningsavgiftema (prop. 1980/81:20 och&lt;br&gt;1981/82:28). År 1982 slopades möjligheterna till rättshjälp i vissa typer&lt;br&gt;av ärenden, bl.a. för upprättande av äktenskapsförord och testamente.&lt;br&gt;Samtidigt begränsades möjligheterna att i vissa fall få rättshjälp innan&lt;br&gt;ett annat likartat mål, s.k. pilotfall, avgjorts (prop. 1981/82:28). År&lt;br&gt;1983 gjordes rätten till allmän rättshjälp i vissa fastighetstvister sub-&lt;br&gt;sidiär till rättsskyddsförsäkring och möjligheten till biträde i bodel-&lt;br&gt;ningsärenden begränsades. Vidare infördes en ny avgift, tilläggsavgift,&lt;br&gt;som beräknas med utgångspunkt i kostnaderna för rättshjälpen (prop.&lt;br&gt;1982/83:61).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1988 inskränktes möjligheterna att få allmän rättshjälp i ytterligare&lt;br&gt;typer av tvister där den rättssökande kan få ersättning genom&lt;br&gt;försäkringar av olika slag (prop. 1987/88:73). Samtidigt sänktes rätts-&lt;br&gt;hjälpsavgiftema och den övre inkomstgränsen för rätt till rättshjälp&lt;br&gt;höjdes. Rättshjälpsavgiftemas anknytning till basbeloppet, som tagits&lt;br&gt;bort år 1983, återinfördes samtidigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om målsägandebiträde trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop.&lt;br&gt;1987/88:107). Rätten till målsägandebiträde utvidgades år 1991 (prop.&lt;br&gt;1989/90:158) och år 1994 (prop. 1993/94:26). Vid det senare tillfället&lt;br&gt;utvidgades, genom ändringar i rättshjälpslagen, även det rättsliga&lt;br&gt;biståndet till dem som utsatts för brott utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 juli 1989 ändrades reglerna för allmän rättshjälp i fastighets-&lt;br&gt;tvister och patientskadeärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mars 1993 ändrades avgiftssystemet och de avgifter som den&lt;br&gt;rättssökande skall betala höjdes (prop. 1992/93:109).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 augusti 1995 infördes nya regler för bestämmande av ersättning&lt;br&gt;till biträden enligt rättshjälpslagen och offentliga försvarare (prop.&lt;br&gt;1994/95:150, bilaga 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande organisationen för rättshjälpen infördes den 1 januari&lt;br&gt;1991. Rättshjälpsmyndigheten ersatte då de fyra tidigare rättshjälps-&lt;br&gt;nämndema. Samtidigt upphörde Besvärsnämnden för rättshjälpen och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dess uppgift att pröva överklaganden enligt rättshjälpslagen övertogs av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en ny myndighet, Rättshjälpsnämnden. Rättshjälpsmyndigheten tog Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;genom reformen över en del ekonomiadministrativa uppgifter i rätts-&lt;br&gt;hjälpsärenden från domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för bl.a. Rättshjälps-&lt;br&gt;myndigheten och skall således i administrativt hänseende leda och&lt;br&gt;samordna Rättshjälpsmyndighetens verksamhet. Domstolsverket har&lt;br&gt;vidare det samlade ansvaret för rättshjälpsmedlens användning. Dom-&lt;br&gt;stolsverket har också rätt att föra talan mot beslut om rättshjälp och att&lt;br&gt;begära att beslut om att rättshjälp skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Behovet av förändringar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Dagens rättshjälpssystem är komplicerat och svårtillgängligt. Som vi&lt;br&gt;redovisat i det föregående finns flera lagar som reglerar rättsligt&lt;br&gt;bistånd. I rättshjälpslagen finns flera olika former av rättshjälp, bl.a.&lt;br&gt;allmän rättshjälp och offentligt biträde. Målsägandebiträde är en form&lt;br&gt;av rättsligt bistånd men räknas inte som rättshjälp medan däremot&lt;br&gt;offentlig försvarare som regleras i rättegångsbalken anses vara en form&lt;br&gt;av rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpslagens uppbyggnad är också snårig och medför att det ofta&lt;br&gt;är svårt att hitta rätt i bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat problem är dagens avgiftssystem som är mycket komplicerat&lt;br&gt;och svårt att förstå för den enskilde. Systemet syftar till en långtgående&lt;br&gt;millimeterrättvisa med mycket detaljerade bestämmelser som innebär&lt;br&gt;brister framför allt vad gäller överskådlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan komplikation är att det existerar två parallella system -&lt;br&gt;rättshjälpen och rättsskyddet - och att dessa i vissa fall överlappar&lt;br&gt;varandra. Det sofistikerade avgiftssystemet inom rättshjälpen sätts t.ex.&lt;br&gt;ur spel genom att avgifterna delvis täcks av rättsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet i sin helhet ger inte heller den enskilde tillräckliga incita-&lt;br&gt;ment att hålla nere kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bidragande orsak till att rättshjälpslagen upplevs som komplicerad&lt;br&gt;och svårhanterlig är också att de beloppsgränser som finns i lagen, t.ex.&lt;br&gt;inkomstgränser och gränser när ett biträde själv får besluta om utred-&lt;br&gt;ning, är angivna som ett visst antal eller en viss andel av ett basbelopp&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och att regleringen kräver&lt;br&gt;tillgång till Domstolsverkets årliga broschyr om rättshjälp och taxor.&lt;br&gt;Dessutom är det basbelopp som skall användas det som gällde året&lt;br&gt;innan den rättssökande ansökte om rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra faktorer som komplicerar systemet är den ofta onödiga rund-&lt;br&gt;gång av pengar som systemet medför. I vissa ärenden skall t.ex. med-&lt;br&gt;parter eller andra betala in pengar till staten som sedan skall utbetalas&lt;br&gt;till den rättssökande. I t.ex. ett ärende om äktenskapsskillnad efter&lt;br&gt;gemensam ansökan kan den rättssökandes avgift och vad den rätts-&lt;br&gt;sökandes make skall betala sammantaget överstiga de totala rätts-&lt;br&gt;hjälpskostnadema. Den rättssökande är i sådant fäll berättigad att&lt;br&gt;erhålla den överskjutande delen. Trots att staten i ett sådant ärende över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 9&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvud taget inte lämnat något ekonomiskt bidrag till den rättssökande Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;har en stor mängd beslut och transaktioner fått vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns alltså ett behov av en allmän upprensning i bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgiftsnedskämingar måste göras på alla samhällsområden för att&lt;br&gt;stärka de offentliga finanserna. I budgetpropositionen 1994/95:100&lt;br&gt;anges att utgifterna skall minska redan budgetåret 1995/96. De&lt;br&gt;sammanlagda besparingarna för rättsväsendet är beräknade att uppgå till&lt;br&gt;400 miljoner kronor. Utgifterna skall skäras ned med ytterligare 600&lt;br&gt;miljoner kronor t.o.m. budgetåret 1998. Den största utgiftsnedskär-&lt;br&gt;ningen under detta budgetår drabbar polisväsendet (235 miljoner&lt;br&gt;kronor) medan domstolsväsendet och kriminalvården skall spara 89&lt;br&gt;respektive 50 miljoner kronor. Genom de ändringar i rättshjälpslagen&lt;br&gt;som genomfördes år 1995 beräknades att en besparing på 14 miljoner&lt;br&gt;skulle göras under budgetåret 1995/96. De ytterligare nedskärningar&lt;br&gt;inom rättsväsendet som skall göras t.o.m. budgetåret 1998 är inte&lt;br&gt;fördelade på verksamhetsområden. I kompletteringspropositionen&lt;br&gt;1994/95:150 aviserades att 1993 års rättshjälpsutredning skulle komma&lt;br&gt;att lämna förslag som beräknades leda till betydande besparingar inom&lt;br&gt;rättshjälpsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpen kostar i dag ca 870 miljoner kronor om året. Mot&lt;br&gt;bakgrund av de besparingskrav som redogjorts för ovan måste det&lt;br&gt;övervägas vilka besparingar som kan göras även på rättshjälpens om-&lt;br&gt;råde. Rättshjälpen måste inte bara bli effektivare utan också billigare.&lt;br&gt;Statlig hjälp bör bara ges när det verkligen behövs. Den som har&lt;br&gt;möjlighet att själv klara sig bör inte ges rättshjälp. Systemet måste&lt;br&gt;också utformas så att den enskilde får ett eget intresse av att hålla nere&lt;br&gt;kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna på rättshjälpsområdet bör således reformeras så att de&lt;br&gt;uppfyller kraven på kostnadsbesparingar samtidigt som detta inte får&lt;br&gt;leda till att rättshjälpens grundläggande syfte går förlorat. Rättshjälpen&lt;br&gt;måste även i fortsättningen fungera som ett yttersta skyddsnät som&lt;br&gt;fångar upp dem som inte kan få rättsligt bistånd på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens detaljerade och svårgenomträngliga regler skapar tillämp-&lt;br&gt;ningsproblem. Detta gör i sin tur att kostnaderna för att hantera syste-&lt;br&gt;met blir onödigt höga. Om ett mer överskådligt och begripligt system&lt;br&gt;utformas medför det att sådana kostnader - som inte belastar rätts-&lt;br&gt;hjälpsanslaget - kan minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för att bevilja rättshjälp eller annat bistånd är olika&lt;br&gt;för de olika formerna av hjälp. Detsamma gäller vem som kan få hjälp,&lt;br&gt;behörighet att fetta beslut, avgifter och återbetalning m.m. Mycket&lt;br&gt;talar, som utredningen konstaterar, för att rättshjälpsfrågoma blir lättare&lt;br&gt;att hantera om regelverket delades upp på flera olika lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra överväganden i det följande bygger därför på förutsättningen att&lt;br&gt;1972 års rättshjälpslag skall ersättas av en ny rättshjälpslag som reglerar&lt;br&gt;vad som i dag motsvaras av allmän rättshjälp samt rådgivning.&lt;br&gt;Uttrycket allmän rättshjälp kan i så fall ersättas av uttrycket rättshjälp -&lt;br&gt;vilket också är det vanligaste uttryckssättet i dag. Offentligt biträde bör&lt;br&gt;regleras separat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Rättshjälp och rättsskyddsförsäkring&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med rättsskyddsförsäkring avses en försäkring som ersätter försäk-&lt;br&gt;ringstagarens kostnader för det rättsliga förfarandet i tvister som han&lt;br&gt;eller hon är inblandad i. Rättsskyddsförsäkringar började saluföras i&lt;br&gt;vårt land på 1960-talet. Rättsskyddsförsäkring ingår numera som en&lt;br&gt;obligatorisk del av de hemförsäkringar som säljs i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsskyddsförsäkringar finns i olika former och för olika angelägen-&lt;br&gt;heter, t.ex. för tvister som anknyter till hem, fastighet, bil eller båt.&lt;br&gt;Som regel ingår rättsskyddsförsäkring som en del i en annan försäkring,&lt;br&gt;t.ex. i hem- eller båtförsäkringar. I vissa fall kan en rättsskyddsför-&lt;br&gt;säkring tecknas som ett tillägg till ett försäkringspaket, vilket ofta är&lt;br&gt;fallet vad gäller försäkringar för näringsidkare. Det är inte möjligt att&lt;br&gt;teckna en generell rättsskyddsförsäkring separat. Särskilda rättsskydds-&lt;br&gt;försäkringar finns dock för näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppgifter från försäkringsbolagen uppgår antalet skador&lt;br&gt;(ärenden) avseende rättsskyddsmomentet i hem- och villaförsäkring till&lt;br&gt;drygt 12 000 per år vilket kan jämföras med de knappt 60 000 ärenden&lt;br&gt;per år som Rättshjälpsmyndigheten registrerar vad avser allmän rätts-&lt;br&gt;hjälp. Försäkringsbolagens kostnader för rättsskyddet uppgick under år&lt;br&gt;1993 till ca 140 miljoner kronor vilket avser dels under året betalda&lt;br&gt;ersättningar dels medel reserverade för framtida utbetalningar. Mot-&lt;br&gt;svarande siffra för åren 1990-1992 var 162, 185 respektive 168&lt;br&gt;miljoner kronor. Någon förklaring till varför kostnaderna sjunkit under&lt;br&gt;senare år har inte kunnat erhållas men trenden har varit densamma&lt;br&gt;beträffande alla typer av försäkringsskador under 1990-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättshjälpslagen infördes år 1972 ansågs att rättsskyddet skulle&lt;br&gt;vara subsidiärt till rättshjälpen; rättshjälpen skulle utnyttjas i första hand&lt;br&gt;och rättsskyddet skulle endast utgöra ett komplement till den statliga&lt;br&gt;rättshjälpen. Från denna princip har därefter gjorts vissa undantag.&lt;br&gt;Principen som sådan har också ifrågasatts vid ett flertal tillfällen. Vi&lt;br&gt;återkommer närmare till detta i avsnitt 5.5.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 &amp;nbsp;Rättsskyddsförsäkringamas utformning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om försäkringsverksamhet på rättsskyddsområdet finns i&lt;br&gt;första hand i lagen (1982:713) om försäkringsrörelse, konsument-&lt;br&gt;försäkringslagen (1980:38) och lagen (1993:1303) om vissa avtalsvillkor&lt;br&gt;för rättsskyddsförsäkring. Den sistnämnda lagen infördes som ett led i&lt;br&gt;EU-anpassningen och avser bl.a. att garantera ett fritt val av ombud. På&lt;br&gt;kontinenten hade nämligen tidigare förekommit att försäkringsbolagen&lt;br&gt;anvisat särskilda ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen är tillsynsmyndighet över försäkringsbolagens&lt;br&gt;verksamhet. Konsumentombudsmannen har också en viss tillsyn på&lt;br&gt;området enligt marknadsföringslagen (1995:450) och lagen (1994:1512)&lt;br&gt;om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och kan utfärda förbuds-&lt;br&gt;förelägganden eller föra talan om förbud mot oskäliga avtalsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsbolagens rättsskydd snämnd prövar lämpligheten hos Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;sådana ombud som inte är advokater eller biträdande jurister på&lt;br&gt;advokatbyrå. Prövningen kan avse antingen ombudets lämplighet för&lt;br&gt;viss tvist eller för visst slag av tvister. Även arvodet till dessa ombud&lt;br&gt;kan prövas av nämnden. Huvudman för nämnden är Sveriges&lt;br&gt;Försäkringsförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije bolag ställer upp sina villkor för rättsskyddsförsäkring. Det&lt;br&gt;råder dock en relativt överensstämmande syn på omfattning och villkor.&lt;br&gt;Under slutet av 1970-talet och 1980-talet uppmuntrades bolagen av&lt;br&gt;myndigheter och konsumentföreträdare att utarbeta gemensamma&lt;br&gt;villkor. Motiven till detta var att konsumenten skulle erhålla trygghet i&lt;br&gt;att villkoren var likformiga. Villkoren har därför i huvudsak samma&lt;br&gt;utformning i alla bolagen men de kan avvika i vissa detaljer. De villkor&lt;br&gt;som redovisas i det följande är de vanligast förekommande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamt för de olika försäkringarna är att de gäller i tvistemål om&lt;br&gt;tvisten kan prövas av tingsrätt, hovrätt eller Högsta domstolen. Tvister&lt;br&gt;som kan prövas av fastighetsdomstol, Statens VA-nämnd och vatten-&lt;br&gt;domstol omfettas också. Måste en tvist först prövas av annan instans&lt;br&gt;(t.ex. skiftesman eller arrendenämnd) täcks inte kostnaderna för sådan&lt;br&gt;förberedande prövning av försäkringen. Rättsskyddsförsäkringen gäller&lt;br&gt;inte tvister som endast kan prövas av förvaltningsmyndigheter eller&lt;br&gt;förvaltningsdomstolar, t.ex. festighetsbildningsmyndighet, hyresnämnd,&lt;br&gt;länsstyrelse, länsrätt, kammarrätt eller Regeringsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsskyddet i motorfordons- och båtförsäkring gäller även i vissa&lt;br&gt;brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsskyddet täcker även tvister med det egna försäkringsbolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantagna från försäkringsskyddet är tvister av mindre värden (ett&lt;br&gt;halvt basbelopp). Tvister som rätten beslutat skall handläggas enligt&lt;br&gt;allmänna regler omfettas dock oavsett värde. Detsamma gäller tvister&lt;br&gt;med försäkringsbolaget om själva försäkringsavtalet och tvister som&lt;br&gt;skall handläggas utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsskyddet täcker inte tvister där den rättssökande inte har befogat&lt;br&gt;intresse av att få sin sak behandlad och inte heller tvister som folier&lt;br&gt;under den s.k. pilotfellsregeln i 8 § första stycket 8 rättshjälpslagen,&lt;br&gt;dvs. tvister som kan anstå till dess en annan rättslig angelägenhet, i&lt;br&gt;vilket anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, slutligen har&lt;br&gt;avgjorts. Emellanåt låter försäkringsbolagen ”pilotfallet” ta medel i&lt;br&gt;anspråk från flera försäkringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att rättsskydd skall lämnas måste försäkringen vara i kraft när de&lt;br&gt;händelser eller omständigheter som ligger till grund för anspråket&lt;br&gt;inträffade och det skall därefter inte ha gått längre tid än tio år. Om&lt;br&gt;försäkringen gällt i mer än två år när tvisten uppkommer, lämnas dock&lt;br&gt;alltid rättsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsskyddet i hem-, villa-, och fritidshusförsäkring gäller den&lt;br&gt;försäkrade i egenskap av privatperson och avser skada i privatlivet.&lt;br&gt;Utanför Norden gäller försäkringen endast för den försäkrade i dennes&lt;br&gt;egenskap av resenär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringen gäller inte för tvister som har samband med eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktualiseras vid äktenskapsskillnad eller upplösning av samboförhållan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den eller för tvister som har samband med den försäkrades arbete, Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;annan förvärvsverksamhet eller tjänsteutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringen omfattar inte heller sådana tvister som gäller borgens-&lt;br&gt;åtaganden i samband med andras affärsverksamhet, överlåtna krav eller&lt;br&gt;ekonomiska åtgärder som till sin typ eller omfattning är ovanliga för en&lt;br&gt;privatperson eller tvister som har sin grund i brott som kräver uppsåt&lt;br&gt;för straffbarhet. Undantagna från tillämpningsområdet för dessa för-&lt;br&gt;säkringar är också tvister som gäller den försäkrade i egenskap av ägare&lt;br&gt;till motorfordon eller båt dvs. då det finns möjlighet till särskild&lt;br&gt;försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga försäkringar (båt, bil m.m.) gäller för tvister som angår den&lt;br&gt;försäkrade i dennes egenskap av ägare till det försäkrade föremålet.&lt;br&gt;Vissa undantag finns, t.ex. vid yrkesmässig uthyrning av föremålet i&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsskyddsförsäkringen ersätter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kostnader och arvode till ombud och försvarare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kostnader for nödvändiga utredningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kostnader för bevisning i rättegång och skiljeförfarande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;expeditionskostnader i domstol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;rättegångskostnader som försäkringstagaren har ålagts att betala sin&lt;br&gt;motpart,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kostnader för särskild medlare enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;grundavgift enligt 11 § rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggsavgift enligt rättshjälpslagen ersätts inte genom rättsskydds-&lt;br&gt;försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ersättning skall utgå krävs att kostnaderna är skäliga och nöd-&lt;br&gt;vändiga. Kostnader som hade kunnat ersättas av den allmänna rätts-&lt;br&gt;hjälpen eller av motparten ersätts inte. Vid förlikning ersätts sådana&lt;br&gt;rättegångskostnader som ligger klart under vad som skulle ha dömts ut&lt;br&gt;om tvisten fullföljts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga försäkringsbolag har någon form av begränsning för hur stor&lt;br&gt;ersättning som kan betalas ut. Gränsen ligger vanligen mellan 75 000 kr&lt;br&gt;och 100 000 kr. I vissa fall kan, efter tilläggsfÖrsäkring, beloppet uppgå&lt;br&gt;till ca 140 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den försäkrade får betala en självrisk på vanligtvis 20 % av&lt;br&gt;kostnaderna, dock lägst 1 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombud och ersättning till ombud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den försäkrade har rätt att själv välja advokat eller annan lämplig&lt;br&gt;person som ombud om inte valet skulle medföra avsevärt ökade&lt;br&gt;kostnader. Om personen i fråga inte är advokat eller biträdande jurist på&lt;br&gt;advokatbyrå och inte heller varit förordnad som biträde enligt rätts-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hjälpslagen eller som offentlig försvarare prövas hans eller hennes Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;lämplighet av Försäkringsbolagens rättsskydd snämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en uppskattning från Försäkringsförbundet är ca 90 % av dem&lt;br&gt;som godkänns av nämnden jur. kand, eller motsvarande. Personer utan&lt;br&gt;juridisk skolning godkänns om de har särskilda kunskaper inom något&lt;br&gt;specialområde, t.ex. lantmätare i fastighetsärenden eller personskade-&lt;br&gt;reglerare i ärenden om personskadeersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudens arvoden beräknas enligt högst samma timkostnadsnorm&lt;br&gt;som Domstolsverket använder vid fastställande av taxa i mål om äkten-&lt;br&gt;skapsskillnad efter gemensam ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall ombuds lämplighet prövas av Försäkringsbolagens rätts-&lt;br&gt;skyddsnämnd kan nämnden på begäran också pröva skäligheten av&lt;br&gt;arvodes- och kostnadsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvister mellan den försäkrade och försäkringsbolaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den försäkrade är missnöjd med försäkringsbolagets beslut i något&lt;br&gt;avseende kan han eller hon i första hand vända sig till någon av de&lt;br&gt;interna prövningsnämnder eller kundombudsmän som är knutna till&lt;br&gt;bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om frågan avser en tolkning av försäkringsvillkoren kan försäk-&lt;br&gt;ringstagaren begära att bolaget hänskjuter frågan till Skadeförsäkringens&lt;br&gt;villkorsnämnd. Tidigare var det obligatoriskt för bolaget att hänskjuta&lt;br&gt;en fråga till nämnden när försäkringstagaren påkallade detta. Numera&lt;br&gt;har denna skyldighet tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringstagaren kan också vända sig till Allmänna reklamations-&lt;br&gt;nämnden eller till allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bolagen har skyldighet att informera försäkringstagaren om de nu&lt;br&gt;angivna möjligheterna till prövning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Spridningen av rättsskyddsförsäkringar i Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rättsskyddsförsäkring ingår bl.a. i de nuvarande hem- och villaforsäk-&lt;br&gt;ringama. Spridningen av rättsskyddsförsäkring i kombination med det&lt;br&gt;breda tillämpningsområdet framstår som unikt för Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistiska centralbyrån (SCB) gör regelbundet undersökningar av&lt;br&gt;levnadsförhållandena i Sverige. Enligt en rapport om förhållandena&lt;br&gt;under åren 1992-93 (Offer för vålds- och egendomsbrott 1978-1993,&lt;br&gt;rapport nr 88 i serien Levnadsförhållanden) har 95 % av Sveriges&lt;br&gt;befolkning hemförsäkring. Drygt 4 % saknar sådan försäkring medan ca&lt;br&gt;en halv procent inte känner till om de är försäkrade eller inte. De som&lt;br&gt;inte är försäkrade utgör i absoluta tal omkring 280 000 personer i&lt;br&gt;åldrarna mellan 16 och 84 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som framför allt tycks vara bestämmande för innehavet av&lt;br&gt;hemförsäkring är boende- och upplåtelseform samt bostadens standard&lt;br&gt;och utrustning. Bland dem som bor i villor eller småhus är det bara&lt;br&gt;någon enstaka procent som saknar hemförsäkring. En villaförsäkring är &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så gott som alltid kombinerad med en hemförsäkring. En trolig an-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ledning till att så många som bor i villa är försäkrade är att en försäk- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;ring regelmässigt krävs av kreditinstituten för att lån skall beviljas.&lt;br&gt;Bland boende i flerfamiljshus saknar ca 8 % hemförsäkring. Det är&lt;br&gt;vanligare med försäkring bland dem som bor med ägande- eller bo-&lt;br&gt;stadsrätt (99 resp. 97 %) än bland dem som bor i hyresrätt (89 %).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrymmesstandarden spelar också en viss roll. Ju större bostad desto&lt;br&gt;vanligare är det med försäkring. Av de ca 170 000 personer som bor i&lt;br&gt;lägenhet utan kök saknar 26 % försäkring medan de som bor i minst&lt;br&gt;fem rum och kök så gott som alltid har försäkring (endast en halv&lt;br&gt;procent saknar försäkring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också vanligare att de som stadigvarande bott i sin bostad en&lt;br&gt;längre tid har hemförsäkring för bostaden än de relativt nyetablerade.&lt;br&gt;Bland dem som bott i sin nuvarande bostad under högst två år saknade&lt;br&gt;12 % hemförsäkring, jämfört med 7 % av dem som bott i bostaden&lt;br&gt;under lyra år. Av dem som bott i bostaden mer än fyra år saknar 2-3 %&lt;br&gt;försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ensamstående saknar oftare försäkring än sammanboende. Åldern&lt;br&gt;tycks också ha betydelse. Av ensamstående ungdomar saknar 22 %&lt;br&gt;försäkring och av ensamstående yngre barnlösa (25-44 år) saknar 12 %&lt;br&gt;försäkring. Vidare saknar 14 % procent av de ensamstående små-&lt;br&gt;barnsföräldrarna försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnader mellan könen kan av naturliga skäl bara studeras bland de&lt;br&gt;ensamstående. Bland dessa saknar männen försäkring i större ut-&lt;br&gt;sträckning än kvinnorna. Detta gäller framför allt bland äldre (55-84 år)&lt;br&gt;ensamstående utan barn. I denna grupp saknar 12 % av männen&lt;br&gt;försäkring jämfört med 5 % av kvinnorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vanligare att försäkring saknas i storstadskommunerna där 7-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 % saknar försäkring jämfört med 3-4 % i övriga kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indelning efter nationalitet visar på stora skillnader. Drygt 3 % bland&lt;br&gt;de infödda svenska medborgarna saknar hemförsäkring. Av de&lt;br&gt;naturaliserade invandrama saknar 7 % försäkring medan 19 % av de&lt;br&gt;utländska medborgarna saknar försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under åren 1978 till 1984/85 minskade andelen som saknade för-&lt;br&gt;säkringsskydd från 8 till 4 %. Därefter har andelen legat på i stort sett&lt;br&gt;samma nivå.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 En jämförelse mellan rättshjälp och rättsskydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpen är en social förmån finansierad av skattemedel medan&lt;br&gt;rättsskyddet bygger på ett avtal mellan försäkringsbolaget och försäk-&lt;br&gt;ringstagaren och finansieras av försäkringstagarna som kollektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsskyddsförsäkringens och rättshjälpens tillämpningsområden är&lt;br&gt;delvis desamma, men vissa skillnader finns. Rättshjälp kan beviljas för&lt;br&gt;en rättslig angelägenhet medan det för att rättsskyddet skall gälla krävs&lt;br&gt;att en tvist uppkommit. Det innebär t.ex. att upprättande av avtal kan&lt;br&gt;omfattas av rättshjälp men inte av en rättsskyddsförsäkring. Skillnaden&lt;br&gt;i praktiken är dock inte så stor. Även rättshjälp torde i många fall nekas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om det inte föreligger någon tvist eftersom det måste finnas behov av Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;någon rättshjälpsfÖrmån för att rättshjälp skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några generella undantag för fåmiljerättsliga angelägenheter finns&lt;br&gt;inte inom rättshjälpssystemet utom vad gäller bodelning, där möjlig-&lt;br&gt;heterna till rättshjälp är starkt begränsade. Dessutom undantas uttryck-&lt;br&gt;ligen och undantagslöst upprättande av äktenskapsförord, testamente och&lt;br&gt;gåvohandling. En stor del av kostnaderna för den allmänna rättshjälpen,&lt;br&gt;eller ca 70 %, går till angelägenheter som avser familjerätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsskyddsförsäkringar omfattar däremot som huvudregel inte tvister&lt;br&gt;som har samband med äktenskapsskillnad eller upplösning av&lt;br&gt;samboförhållande. Det gäller såväl tvister som uppstår direkt vid äkten-&lt;br&gt;skapsskillnaden och tvister som uppstår inom ett eller två år därefter&lt;br&gt;och som har anknytning till äktenskapsskillnaden, t.ex. vårdnadstvister.&lt;br&gt;Tvister som rör familjerätt och som uppstått senare än två år efter en&lt;br&gt;skilsmässa omfettas däremot normalt av rättsskyddsförsäkring. Det-&lt;br&gt;samma gäller sådana fåmiljerättsliga tvister som inte har samband med&lt;br&gt;en skilsmässa eller upplösning av ett samboförhållande. Eftersom en&lt;br&gt;rättsskyddsförsäkring endast gäller när en tvist uppstått undantas upp-&lt;br&gt;rättande av äktenskapsförord, testamente och gåvohandling också i rätts-&lt;br&gt;skyddssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är eller har varit näringsidkare kan beviljas rättshjälp i ange-&lt;br&gt;lägenhet som har uppkommit i hans eller hennes näringsverksamhet&lt;br&gt;endast om det finns skäl för rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art&lt;br&gt;och begränsade omfattning, näringsidkarens ekonomiska och personliga&lt;br&gt;förhållanden samt omständigheterna i övrigt. Termen näringsidkare har&lt;br&gt;i rättshjälpslagen en mer vidsträckt innebörd än det skattemässiga&lt;br&gt;näringsidkarbegreppet. Det ställs t.ex inte några krav på vinstsyfte eller&lt;br&gt;att verksamheten skall uppta någon viss större del av arbetstiden. Detta&lt;br&gt;innebär att den rättssökande anses vara näringsidkare i många&lt;br&gt;varierande typer av angelägenheter och därmed faller utanför rätts-&lt;br&gt;hjälpen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsskyddet i villa- och hemförsäkringen gäller endast för den&lt;br&gt;försäkrade i egenskap av privatperson. Det omfettar således inte&lt;br&gt;näringsverksamhet, oavsett omfettningen av verksamheten. Tvister som&lt;br&gt;gäller borgensåtaganden i samband med andras affärsverksamhet om-&lt;br&gt;fettas inte heller av försäkringen. Något motsvarande uttryckligt undan-&lt;br&gt;tag finns inte beträffande rättshjälpen, men som regel anses borgens-&lt;br&gt;åtagandet utgöra ett led i näringsverksamheten. Vidare finns i för-&lt;br&gt;säkringsvillkoren ett särskilt undantag som gäller tvister om ekonomiska&lt;br&gt;åtgärder som till sin typ och omfattning är ovanliga för en privatperson.&lt;br&gt;Detta undantag torde i många fell motsvaras av den vidsträckta&lt;br&gt;tolkningen av näringsidkare i rättshjälpslagen. Varken rättshjälp eller&lt;br&gt;ersättning genom det rättsskydd som ingår i hemförsäkringen torde&lt;br&gt;därför kunna erhållas för sådana angelägenheter. Näringsidkare kan&lt;br&gt;dock som tidigare nämnts teckna en särskild rättsskyddsförsäkring för&lt;br&gt;näringsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon särskild inskränkning av möjligheterna till rättshjälp i arbets-&lt;br&gt;tvister finns inte. Eftersom de som är feckföreningsanslutna många &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gånger kan få hjälp från sin fackförening utnyttjas rättshjälpen främst av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oorganiserade arbetstagare och de arbetstagare som fackföreningen av Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;någon anledning inte bistår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvister som har samband med den försäkrades arbete eller annan&lt;br&gt;förvärvsverksamhet eller tjänsteutövning omfettas däremot inte av&lt;br&gt;försäkringsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpen är inte begränsad till angelägenheter vid viss myndighet&lt;br&gt;eller domstol. Med hänsyn till förvaltningsmyndigheters och förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstolars service- och utredningsskyldighet gentemot den en-&lt;br&gt;skilde anses det dock sällan föreligga behov av rättshjälp i dessa ange-&lt;br&gt;lägenheter. Ett undantag är dock mål vid förvaltningsdomstol angående&lt;br&gt;verkställighet av dom i vårdnads- eller umgängesmål, där rättshjälp som&lt;br&gt;regel beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsskyddsförsäkringen gäller däremot aldrig för tvister som enbart&lt;br&gt;kan prövas av förvaltningsmyndigheter eller förvaltningsdomstolar. Mot&lt;br&gt;bakgrund av den behovsprövning som görs vid rättshjälp blir dock&lt;br&gt;skillnaden i praktiken inte så stor. Varken rättshjälp eller rättsskydd kan&lt;br&gt;alltså normalt erhållas i dessa instanser. Däremot kan rättshjälp genom&lt;br&gt;offentligt biträde beviljas i vissa mål om särskilt ingripande åtgärder&lt;br&gt;gentemot den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förmåner som följer med rättshjälpen respektive rättsskyddet är i&lt;br&gt;huvudsak desamma. Kostnader för bl.a. biträde, utredning och bevis-&lt;br&gt;ning betalas av staten respektive försäkringsbolaget. På några punkter&lt;br&gt;skiljer sig dock systemen åt. En väsentlig skillnad är att försäkrings-&lt;br&gt;bolagen endast betalar kostnader upp till ett viss belopp, vanligen&lt;br&gt;mellan 75 000 kr och 100 000 kr, medan rättshjälpen inte har någon&lt;br&gt;sådan begränsning. Vidare svarar rättsskyddet för den ersättning för&lt;br&gt;motparts rättegångskostnader som den försäkrade åläggs av domstol att&lt;br&gt;betala. Rättsskyddet ersätter inte kostnader för verkställighet av dom&lt;br&gt;eller utslag. Den som beviljas rättshjälp är däremot befriad från att&lt;br&gt;betala avgift för sådana åtgärder hos kronofogdemyndigheten. Den som&lt;br&gt;beviljas rättshjälp behöver inte heller ställa säkerhet vid kvarstad m.m.&lt;br&gt;Någon motsvarighet till detta finns inte inom rättsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 22 § rättshjälpslagen har ett biträde rätt till skälig ersättning för&lt;br&gt;arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Regeringen&lt;br&gt;bestämmer den timkostnadsnorm som skall ligga till grund för ersätt-&lt;br&gt;ningen. Ersättning festställs i mål eller ärende i domstol av domstolen&lt;br&gt;och i övriga fell av Rättshjälpsmyndigheten. Biträdet är enligt 23 §&lt;br&gt;rättshjälpslagen förhindrad att förbehålla sig eller ta emot ersättning av&lt;br&gt;huvudmannen utöver vad som bestämts av domstolen respektive&lt;br&gt;Rättshjälpsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt villkoren i rättsskyddsförsäkringarna beräknas ombuds och&lt;br&gt;försvarares arvoden enligt högst samma timkostnadsnorm som tillämpas&lt;br&gt;inom rättshjälpsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen till ombudet bestäms vanligen av en skadereglerare lokalt&lt;br&gt;hos försäkringsbolaget. Bolaget kan påkalla skiljeförfarande hos&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund angående skäligheten av en advokats arvode&lt;br&gt;och kostnader. Ersättningen till ombud vars lämplighet prövats av&lt;br&gt;Försäkringsbolagens rättsskyddsnämnd kan prövas av samma nämnd om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ombudet eller bolaget påkallar detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsersättningen ges formellt till den försäkrade som ersättning Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;för de kostnader han haft för sitt ombud. Försäkringsvillkoren inne-&lt;br&gt;håller därför inte några bestämmelser om begränsningar i ombudens&lt;br&gt;möjligheter att förbehålla sig eller ta emot ytterligare ersättning utöver&lt;br&gt;vad som utgått ur försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom båda system skall den enskilde bidra med egna medel. Vid&lt;br&gt;rättshjälp skall den rättssökande betala rättshjälpsavgift och vid rätts-&lt;br&gt;skydd en självrisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med rättshjälpsavgift är uppdelat i två delar, grundavgift och&lt;br&gt;tilläggsavgift. Båda beräknas enligt relativt komplicerade och detalje-&lt;br&gt;rade regler. Grundavgiften beräknas med ledning av den rättssökandes&lt;br&gt;ekonomiska förmåga och tilläggsavgiften på grundval av den eko-&lt;br&gt;nomiska förmågan och kostnaderna i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självrisken vid rättsskydd uppgår vanligen till 20 % av kostnaderna i&lt;br&gt;ärendet, dock lägst 1 000 kr och ställs således inte i relation till försäk-&lt;br&gt;ringstagarens ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har nämnts ersätter rättsskyddet kostnaden för grund-&lt;br&gt;avgiften. Tilläggsavgiften täcks inte av rättsskyddet utan den får den&lt;br&gt;rättssökande alltid betala själv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om rättshjälp fettas av tjänstemän på Rättshjälpsmyndigheten,&lt;br&gt;domare i domstolarna samt av advokater eller biträdande jurister på&lt;br&gt;advokatbyråer. Tjänstemännen och domarna är genom regeringsformen&lt;br&gt;skyldiga att uppfylla kravet på saklighet och opartiskhet i verksamheten.&lt;br&gt;Genom offentlighetsprincipen finns också insyn i verksamheten. Enligt&lt;br&gt;9 kap. 10 § sekretesslagen gäller dock sekretess för vissa uppgifter hos&lt;br&gt;Rättshjälpsmyndigheten. Advokater har sina etiska regler och kan&lt;br&gt;dessutom endast fetta gynnande beslut om rättshjälp i förhållande till&lt;br&gt;den rättssökande. Ansökan och beslut blir allmänna handlingar när ären-&lt;br&gt;det går vidare till domstol eller Rättshjälpsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På försäkringssidan finns avtalsrättsliga bestämmelser om hand-&lt;br&gt;läggningen i bl.a. konsumentförsäkringslagen. Dessutom har försäk-&lt;br&gt;ringsbolagen utarbetat gemensamma riktlinjer för skaderegleringen vilka&lt;br&gt;bl.a. innehåller regler om konsekvent, enhetlig och rättvis skade-&lt;br&gt;tillämpning samt skyldighet för bolagen att motivera beslut. Någon&lt;br&gt;offentlighet eller insyn i den enskilde skadereglerarens verksamhet finns&lt;br&gt;inte men Finansinspektionen samt i viss mån även Konsumentombuds-&lt;br&gt;mannen har tillsyn över verksamheten. Vissa beslut inom rättsskyddet&lt;br&gt;fettas som tidigare nämnts av Försäkringsbolagens rättsskyddsnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Rättshjälpen skall vara subsidiär till rättsskyddet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Rättshjälpen skall göras generellt subsidiär&lt;br&gt;till rättsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Ungefär lika mänga&lt;br&gt;remissinstanser tillstyrker som avstyrker förslaget om subsidiaritet. Svea&lt;br&gt;hovrätt, Göta hovrätt, Malmö tingsrätt, Eksjö tingsrätt, Svegs tingsrätt,&lt;br&gt;Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholms län, Justitiekanslem,&lt;br&gt;Domstolsverket Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen, Stats-&lt;br&gt;kontoret, Riksrevisionsverket, Arbetsdomstolen och Sveriges domare-&lt;br&gt;förbund tillstyrker att rättshjälpen görs subsidiär till rätts-&lt;br&gt;skyddsförsäkringar. Hallsbergs tingsrätt, Länsrätten i Norrbottens län,&lt;br&gt;Rättshjälpsmyndigheten, Konsumentverket, Kommunförbundet, Sveriges&lt;br&gt;advokatsamfund, Sveriges försäkringsförbund, JUSEK, TCO, LO,&lt;br&gt;Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer, Hyres-&lt;br&gt;gästernas riksförbund, Institutet för sociala rättsfrågor Riksförbundet för&lt;br&gt;familjers rättigheter och Samfundet for Sveriges juridiska byråer är&lt;br&gt;negativa till förslaget. Några remissinstanser, bl.a. Länsrätten i&lt;br&gt;Kronobergs län, Rättshjälpsnämnden, Jämställdhetsombudsmannen och&lt;br&gt;Finansinspektionen anser att ytterligare utredning krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Rättsskyddsförsäkringar böijade&lt;br&gt;saluföras i Sverige först på 1960-talet. I samband med rättshjälpslagens&lt;br&gt;införande uttalade departementschefen (prop. 1972:4 s. 240) att de&lt;br&gt;frivilliga rättsskyddsförsäkringama borde utformas så att de utgjorde en&lt;br&gt;lämplig komplettering till rättshjälpen, dvs. rättsskyddet skulle vara&lt;br&gt;subsidiärt till rättshjälpen. Bortsett ftån vissa undantag gäller i dag att&lt;br&gt;rättshjälpen tas i anspråk i första hand och att försäkringsersättning&lt;br&gt;endast utnyttjas till sådana kostnader som rättshjälpen inte täcker, t.ex.&lt;br&gt;grundavgift och ersättning för motparts rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1983 infördes det s.k. fastighetsundantaget som innebär att en&lt;br&gt;fastighetsägare (eller innehavare av tomträtt, se NJA 1985 s. 659 eller&lt;br&gt;ägare av byggnad) inte får beviljas rättshjälp i en fåstighetstvist om han&lt;br&gt;eller hon har eller borde ha haft försäkring som omfattar ange-&lt;br&gt;lägenheten (8 § första stycket 9 rättshjälpslagen). Orsaken till inskränk-&lt;br&gt;ningen i rätten till rättshjälp var framför allt statsfinansiella skäl (prop.&lt;br&gt;1982/83:61 s. 32 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpskommittén föreslog år 1984 i betänkandet Den allmänna&lt;br&gt;rättshjälpen (SOU 1984:66) att rättshjälpen skulle göras subsidiär till&lt;br&gt;rättsskyddet i angelägenheter som rörde motordrivna fordon, husvagnar&lt;br&gt;och båtar. Förslaget ledde emellertid inte till lagstiftning på annat sätt&lt;br&gt;än att fastighetsundantaget utvidgades till att avse även tidigare ägare av&lt;br&gt;fastighet eller byggnad (prop. 1987/88:73, SFS 1988:213).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1989 modifierades fastighetsundantaget på så sätt att allmän&lt;br&gt;rättshjälp numera kan beviljas i fastighetstvister när kostnaderna for en&lt;br&gt;tvist överstiger tre basbelopp (prop. 1988/89:117, SFS 1989:360).&lt;br&gt;Utvidgningen motiverades i första hand med hänvisning till fastighets-&lt;br&gt;ärenden med miljörättslig anknytning, bland annat så kallade mögel-&lt;br&gt;husmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat försäkringsrelaterat undantag i rättshjälpslagen infördes år&lt;br&gt;1988. Det innebär att rättshjälp inte får beviljas i angelägenhet enligt&lt;br&gt;trafikskadelagen eller rörande skadestånd som kan betalas från en före-&lt;br&gt;liggande ansvarsförsäkring. Rättshjälp får dock beviljas om angelägen-&lt;br&gt;heten behandlas vid domstol eller enbart rör annan skada än person-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skada (8 § första stycket 10 rättshjälpslagen). Anledningen till detta Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;undantag är att försäkringsbolagen genom ett frivilligt åtagande normalt&lt;br&gt;betalar den skadelidandes kostnader för juridiskt bistånd under skade-&lt;br&gt;reglering av personskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett utkast till lagrådsremiss som utarbetades inom Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet 1992 föreslogs att den allmänna rättshjälpen skulle göras gene-&lt;br&gt;rellt subsidiär till rättsskyddsförsäkringar på så sätt att rättshjälp inte&lt;br&gt;skulle få beviljas i angelägenheter som omfattades av rättsskydds-&lt;br&gt;försäkringar eller liknande rättsskydd. Utkastet var föremål för över-&lt;br&gt;läggningar i Justitiedepartementet den 7 september samma år. Vid&lt;br&gt;överläggningarna riktades kritik mot förslaget, främst när det gällde&lt;br&gt;avsaknaden av analyser om vilka närmare konsekvenser det skulle med-&lt;br&gt;föra. Då det fanns skäl att ytterligare undersöka saken föreslogs inga&lt;br&gt;förändringar i propositionen (prop. 1992/93:109) men departements-&lt;br&gt;chefen anförde (s. 19 f.) att den allmänna rättshjälpen på sikt borde&lt;br&gt;göras generellt subsidiär till rättsskyddsförsäkringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund ingick det i Rättshjälpsutredningens uppdrag att&lt;br&gt;överväga frågan och att lämna förslag till lagändringar. I utredningens&lt;br&gt;betänkandet föreslås en reglering som innebär att rättshjälpen blir sub-&lt;br&gt;sidiär till rättsskyddsförsäkringar. Enligt förslaget skall rättshjälp inte&lt;br&gt;kunna beviljas den som har eller borde ha haft en rättsskyddsförsäkring&lt;br&gt;som täcker den aktuella angelägenheten såvida det inte föreligger&lt;br&gt;synnerliga skäl att bevilja rättshjälp med hänsyn till den rättssökandes&lt;br&gt;persontiga förhållanden och angelägenhetens art och betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissutfallet är blandat. En stor del av kritiken riktar sig mot&lt;br&gt;förslagets utformning. Flera hävdar att ett stort antal rättssökande med&lt;br&gt;utredningens förslag riskerar att ställas utan rättsligt stöd. Vi återkom-&lt;br&gt;mer närmare till den frågan i avsnitt 5.6. Andra remissinstanser framför&lt;br&gt;mer principiella skäl mot förslaget såsom att rättslig hjälp är ett statligt&lt;br&gt;ansvar som inte kan överlåtas på privata subjekt eller att en ordning där&lt;br&gt;statlig rättshjälp är subsidiär till rättsskyddsförsäkringar inte skulle vara&lt;br&gt;förenlig med Europarådets resolutioner om rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan för sin del inte se några principiella hinder mot att&lt;br&gt;rättshjälpen generellt görs subsidiär till rättsskyddsförsäkringar. Tvärt-&lt;br&gt;om är det enligt regeringens mening en högst rimlig ordning att den&lt;br&gt;som genom försäkring redan har ett skydd som täcker den aktuella&lt;br&gt;angelägenheten inte dessutom skall beviljas rättshjälp. Det viktiga är i&lt;br&gt;stället att ett sådant nytt system ges en utformning som ser till att de&lt;br&gt;som behöver rättsligt stöd också får det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna är i dag helt annorlunda än de som rådde vid&lt;br&gt;tidpunkten för rättshjälpslagens tillkomst, inte bara när det gäller det&lt;br&gt;statsfinansiella läget utan även när det gäller försäkringstäckningen; till&lt;br&gt;skillnad från vad som gällde i böljan av 1970-talet har numera en&lt;br&gt;övervägande andel av Sveriges befolkning rättsskyddsförsäkring. Inte&lt;br&gt;heller är ett omvänt förhållande mellan rättshjälp och rättsskydd en&lt;br&gt;principiell nyordning för Sverige. Under årens lopp har - som vi nyss&lt;br&gt;redovisat - undantag gjorts från principen om att rättshjälpen är primär&lt;br&gt;i förhållande till försäkringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europarådets resolution (78) 8 om rättshjälp är allmänt hållen. Den Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;innebär i stora drag att alla skall ha rätt till nödvändigt rättsligt bistånd&lt;br&gt;vid förfaranden i domstol. Den del av kostnaden för det rättsliga&lt;br&gt;biståndet som en rättssökande själv skall stå för får inte överstiga vad&lt;br&gt;denne kan betala utan otillbörliga svårigheter (undue hardship). Staten&lt;br&gt;skall enligt resolutionen ha ansvaret för finansieringen av rättshjälpen.&lt;br&gt;Resolutionen bör naturligtvis beaktas vid utformningen av reglerna om&lt;br&gt;rättshjälp. En regel som innebär att rättsskyddet skall utnyttjas i första&lt;br&gt;hand medför enligt regeringens mening inte att finansieringen av&lt;br&gt;rättshjälpen överlåts, utan att statens ansvar kommer in först när en&lt;br&gt;försäkringslösning inte står den rättssökande till buds. Om de övriga&lt;br&gt;krav som ställs upp i rekommendationen uppfylls beror på hur bestäm-&lt;br&gt;melserna utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europarådets resolution (76) 5 innebär att utlänningar som är bosatta&lt;br&gt;i det land där det rättsliga förfarandet äger rum skall ha samma rätt till&lt;br&gt;rättshjälp som det landets medborgare. Den nuvarande rättshjälpslagen&lt;br&gt;uppfyller dessa krav och vi överväger inga ändringar i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening kan en reglering som innebär att rätts-&lt;br&gt;hjälpen görs subsidiär till rättsskyddet utformas så att den uppfyller&lt;br&gt;Europarådets resolutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skäl som i 1992 års lagstiftningsärende anfördes för att rätts-&lt;br&gt;hjälpen på sikt bör göras subsidiär till rättsskyddet var att det hade&lt;br&gt;beslutats om besparingar på rättshjälpsanslaget med 40 miljoner kronor.&lt;br&gt;Besparingsskälen har under de år som förflutit sedan dess vuxit sig än&lt;br&gt;starkare. Under innevarande mandatperiod skall rättsväsendet spara&lt;br&gt;sammanlagt en miljard kronor varav 600 miljoner kronor skall läggas ut&lt;br&gt;under budgetåren 1997 och 1998. Ett kraftfullt reformarbete som om-&lt;br&gt;fettar hela rättsväsendet pågår för att möta dessa krav på besparingar.&lt;br&gt;Det är en självklarhet att ett sådant reformarbete måste omfetta även&lt;br&gt;rättshjälpsanslaget. Om rättshjälpen görs subsidiär till rättsskyddet kan&lt;br&gt;stora kostnadsbesparingar göras. Enligt utredningens beräkningar skulle&lt;br&gt;ca 175 miljoner kronor årligen kunna sparas på rättshjälpsanslaget. I&lt;br&gt;den andra vågskålen ligger, som vi strax skall återkomma till, att en&lt;br&gt;sådan reform inte skulle förorsaka annat än mycket måttliga premie-&lt;br&gt;höjningar för försäkringstagarna. Enligt regeringens mening är det mot&lt;br&gt;denna bakgrund helt enkelt inte längre försvarligt att bibehålla den&lt;br&gt;gällande ordningen som innebär att rättshjälp utgår oavsett om rätts-&lt;br&gt;skydd finns eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill i detta sammanhang särskilt peka på att rättshjälps- och&lt;br&gt;rättsskyddssystemen är sammanvävda på ett sätt som inte är helt logiskt&lt;br&gt;och som motverkar de syften som ligger bakom rättegångsbalkens regler&lt;br&gt;om ansvar för rättegångskostnader. De två systemen är t.ex. ofta&lt;br&gt;parallellt tillämpliga i ett och samma ärende. Det innebär att rätts-&lt;br&gt;hjälpen kan utnyttjas för att täcka de egna rättegångskostnaderna medan&lt;br&gt;rättsskyddet täcker grundavgiften och eventuell ersättningsskyldighet för&lt;br&gt;motpartens rättegångskostnader. De som har såväl rättshjälp som rätts-&lt;br&gt;skydd har därmed ett mindre incitament för att försöka begränsa&lt;br&gt;kostnaderna i ärendet. Om förhållandet mellan rättshjälpen och rätts- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddet blir det omvända försvinner denna möjlighet till dubbelt skydd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilket i sin tur kan medverka till att den rättssökande blir mer kost- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;nadsmedveten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges försäkringsförbund framhåller i sitt remissvar att det för&lt;br&gt;närvarande på en rad områden övervägs att öka försäkringsbolagens&lt;br&gt;ansvar i angelägenheter som det allmänna i dag ansvarar för. Förbundet&lt;br&gt;menar att om alla förslag genomförs kan det sammantaget leda till&lt;br&gt;påtagliga premiehöjningar med den följden att den enskilde kan få&lt;br&gt;ekonomiska svårigheter att klara av att hålla ett fullgott försäkrings-&lt;br&gt;skydd. Enligt förbundet är det därför viktigt att man för varje rätts-&lt;br&gt;område noga överväger hur det offentligas och de privata försäkrings-&lt;br&gt;lösningama skall hänga samman. Det framhålls också att det finns andra&lt;br&gt;områden som är bättre lämpade för besparingar genom överföring till&lt;br&gt;privat försäkring. Självfallet måste vaije förändring som innebär att&lt;br&gt;försäkringsbolagen får ta över ansvar för områden som staten svarar för&lt;br&gt;föregås av noggranna överväganden. Enligt regeringens mening är&lt;br&gt;emellertid ett ändrat inbördes förhållande mellan rättshjälpen och&lt;br&gt;rättsskyddet en relativt sett liten förändring jämfört med de förändringar&lt;br&gt;som t.ex. diskuteras på hälso- och sjukvårdens område (se bl.a.&lt;br&gt;Ohälsoförsäkring och samhällsekonomi, SOU 1995:59 och Försäkrings-&lt;br&gt;skydd vid sjukdom, SOU 1995:149). Det hänger samman med att det&lt;br&gt;redan finns ett utbyggt rättsskyddssystem och att det - som vi strax&lt;br&gt;skall utveckla närmare - inte handlar om att till försäkringsbolagen&lt;br&gt;överföra ansvar på områden som inte redan täcks av försäkringar.&lt;br&gt;Diskussionen begränsar sig till frågan vilken av de båda systemen -&lt;br&gt;rättshjälpen eller rättsskyddet - som skall tas i anspråk först.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De premiehöjningar som skulle följa med en reform som innebär att&lt;br&gt;rättsskyddet blir primärt i förhållande till rättshjälpen är också så&lt;br&gt;måttliga att det inte finns anledning att befara att försäkringstagarna till&lt;br&gt;följd därav skulle tvingas avstå från sitt försäkringsskydd. Vi åter-&lt;br&gt;kommer som sagt ytterligare till denna fråga i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att det inte nu finns anled-&lt;br&gt;ning att överväga ett obligatoriskt försäkringssystem, vare sig i offentlig&lt;br&gt;eller privat regi. En sådan ordning har förkastats flera gånger tidigare,&lt;br&gt;se t.ex. SOU 1965:13 s. 46 f„ prop. 1972:4 s. 226 och SOU 1984:66&lt;br&gt;s. 61 f. Regeringen är heller inte beredd att överväga en ordning som&lt;br&gt;innebär att rättsskyddet skulle ta över hela den allmänna rättshjälpen,&lt;br&gt;dvs. annat och mer än vad som i dag täcks av försäkringsvillkoren. I&lt;br&gt;likhet med utredningen anser regeringen således att utgångspunkten bör&lt;br&gt;vara de existerande försäkringsvillkoren. Regeringen är angelägen om&lt;br&gt;att understryka det nu sagda. En del av kritiken mot utredningens&lt;br&gt;förslag torde nämligen bygga på missförstånd när det gäller räckvidden&lt;br&gt;av förslaget i denna del. Vi talar i det följande således endast om ett&lt;br&gt;förändrat förhållande mellan rättshjälp och rättsskydd på de områden&lt;br&gt;där det i dag finns ett försäkringsaltemativ. Det innebär t.ex. att den&lt;br&gt;stora grupp rättsliga angelägenheter som har samband med äktenskaps-&lt;br&gt;skillnad inte påverkas av en reform på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är också angelägen om att framhålla att en reform inte får&lt;br&gt;utformas så att svaga grupper drabbas och ställs utan rättsligt stöd. Vad &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det handlar om är att överväga förutsättningarna för att lyfta bort från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättshjälpsområdet den stora andel angelägenheter som i dag täcks av Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;försäkringar - och där den rättssökande har en rättsskyddsförsäkring -&lt;br&gt;och låta rättshjälpen gripa in först där sådant försäkringsskydd saknas.&lt;br&gt;På detta sätt kan rättshjälpslagstiftningens karaktär av social skydds-&lt;br&gt;lagstiftning renodlas. Det gäller här att dra gränsen mellan dem som får&lt;br&gt;rätt till rättshjälp respektive dem som inte får sådan på ett rimligt och&lt;br&gt;rättssäkert sätt så att de som är i behov av samhällets stöd också får det.&lt;br&gt;En stor del av remisskritiken riktar in sig på hur utredningsförslaget&lt;br&gt;utformats i denna del. Enligt regeringens mening finns det visst fog för&lt;br&gt;den kritiken. Vi återkommer närmare till den frågan i avsnitt 5.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor och förmåner i de båda systemen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att göra rättshjälpen subsidiär till rättsskyddet är att&lt;br&gt;förmånerna i de båda systemen är likvärdiga. Som framgår av redo-&lt;br&gt;visningen i avsnitt 5.4 är denna förutsättning på det hela taget uppfylld.&lt;br&gt;Vissa skillnader som i dag finns mellan systemen kommer att jämnas ut&lt;br&gt;genom den nya rättshjälpslag vi föreslår. Vissa andra skillnader innebär&lt;br&gt;att rättsskyddet är mer förmånligt än rättshjälpssystemet. Övriga olik-&lt;br&gt;heter mellan systemen är små och inte av sådan betydelse att de en-&lt;br&gt;samma bör hindra en reform. Vi kommenterar i det följande några av&lt;br&gt;de viktigaste villkoren och förmånerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den viktigaste förmånen i båda systemen är att biträdeskostnader och&lt;br&gt;kostnader för bevisning och utredning ersätts. En viktig skillnad är att&lt;br&gt;rättsskyddet här innehåller ett tak som saknas inom rättshjälpen. Den&lt;br&gt;sammanlagda ersättning som ges genom rättsskydd är begränsad till ett&lt;br&gt;visst högsta belopp, vanligen mellan 75 000 och 100 000 kr. I avsnitt&lt;br&gt;11.2 föreslår vi att förmånen av rättshjälp skall begränsas så att&lt;br&gt;ersättning endast ges för en viss biträdesinsats och i avsnitt 11.3 före-&lt;br&gt;slår vi att den ersättning som enligt rättshjälpslagen skall ges för utred-&lt;br&gt;ningskostnader skall begränsas till högst 10 000 kr. Härigenom minskar&lt;br&gt;skillnaderna mellan de båda systemen högst påtagligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan skillnad är att en försäkringstagare, inom ramen för den&lt;br&gt;totala ersättningen, kan erhålla ersättning även för motparts rättegångs-&lt;br&gt;kostnader som han eller hon ålagts att betala. Någon sådan ersättning&lt;br&gt;ges inte genom rättshjälpssystemet. På denna punkt är således rätts-&lt;br&gt;skyddet mer förmånligt än rättshjälpen. I avsnitt 11.4 föreslår vi dess-&lt;br&gt;utom att kostnader för inställelse till en förhandling inte automatiskt&lt;br&gt;skall ersättas vid rättshjälp. Rättsskyddet kommer därigenom att bli&lt;br&gt;förmånligare även på denna punkt eftersom försäkringsersättning utgår&lt;br&gt;för sådana kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en skillnad mellan systemen är att självrisken i försäk-&lt;br&gt;ringssystemet, till skillnad från vad som gäller vid rättshjälp, endast är&lt;br&gt;beroende av kostnaderna i ärendet och inte alls påverkas av den&lt;br&gt;rättssökandes ekonomiska situation. Det innebär att den som lever under&lt;br&gt;små ekonomiska förhållanden, i en dyrare tvist, kan komma att slutligt&lt;br&gt;få stå för ett relativt högt belopp på grund av bestämmelserna om själv-&lt;br&gt;risk. Beloppet kan i dessa fall bli högre än som skulle varit fallet om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den rättssökande beviljats rättshjälp och endast fått betala rättshjälps- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;avgift. Som regel skall dock kostnaderna inte betalas vid ett enda&lt;br&gt;tillfälle. Den största kostnaden utgörs vanligtvis av arvode till ombud.&lt;br&gt;Många gånger betalas detta arvode löpande medan ett ärende pågår.&lt;br&gt;Försäkringstagaren hinner då arbeta upp betalningsförmåga allt eftersom&lt;br&gt;tiden går. Försäkringstagaren är också medveten om att ett ärende pågår&lt;br&gt;och kan göra avsättningar under denna tid. Den som vinner en tvist kan&lt;br&gt;dessutom som regel få ersättning för sina kostnader av motparten.&lt;br&gt;Situationen kan också jämföras med den svåra ekonomiska situation som&lt;br&gt;den som har rättshjälp, men inget rättsskydd, kan hamna i om han eller&lt;br&gt;hon måste ersätta motparten dennes rättegångskostnader eftersom den&lt;br&gt;kostnaden inte täcks av rättshjälpen. Enligt regeringens mening är själv-&lt;br&gt;risksystemets utformning inte av så avgörande betydelse att det bör&lt;br&gt;hindra en reform. Frågan måste självfallet bevakas noggrant, inte minst&lt;br&gt;från ett jämställdhetsperspektiv. Inte heller den skillnad mellan syste-&lt;br&gt;men som består i att ett ombud kan begära ytterligare ersättning av&lt;br&gt;klienten utöver den ersättning som betalas ur försäkringen medan det&lt;br&gt;för ett rättshjälpsbiträde finns ett uttryckligt förbud att begära ytterligare&lt;br&gt;ersättning utöver vad som betalats enligt rättshjälpslagen bör hindra en&lt;br&gt;reform. Den rättssökande kan inte drabbas av några obehagliga&lt;br&gt;överraskningar i efterhand eftersom det krävs att partema redan när&lt;br&gt;ombudet anlitas uttryckligen kommer överens om att ytterligare&lt;br&gt;ersättning skall utgå utöver den som försäkringen betalar. Bevisbördan&lt;br&gt;för att en sådan överenskommelse har träffats torde också helt vila på&lt;br&gt;ombudet. Inte heller denna skillnad har enligt regeringens mening sådan&lt;br&gt;betydelse att det hindrar en reform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringstäckningen och premiernas storlek&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi redan framhållit är ett av skälen till att det finns förutsättningar&lt;br&gt;för att göra rättsskyddet primärt i förhållande till rättshjälpen att&lt;br&gt;försäkringstäckningen numera är så stor. Som vi redovisat i avsnitt 5.3&lt;br&gt;har enligt utredningens beräkningar över 95 procent av de som bor i&lt;br&gt;Sverige en rättsskyddsförsäkring. I sitt remissvar anför Sveriges advokat-&lt;br&gt;samfund att antalet försäkringstagare sjunkit under de senaste åren och&lt;br&gt;att cirka 20 % av dem som bor i flerfamiljshus numera skulle sakna&lt;br&gt;hemförsäkring. Enligt regeringens mening finns det inga belägg eller&lt;br&gt;tecken i övrigt på att så skulle vara fallet. Inte heller remissvaret från&lt;br&gt;försäkringsbranschen antyder något i den riktningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En angelägen fråga är därför att se till att försäkringsbolagen och&lt;br&gt;försäkringstagarna inte får anledning att ändra sitt beteende i för-&lt;br&gt;säkringshänseende och att en reform på området inte leder till att den&lt;br&gt;95-procentiga försäkringstäckningen blir lägre i framtiden. Några av&lt;br&gt;remissinstanserna har framfört farhågor för att försäkringsbolagen skulle&lt;br&gt;höja premiema för hemförsäkringar som inkluderar rättsskydds-&lt;br&gt;försäkring så att premiema på sikt skulle bli så höga att många av&lt;br&gt;ekonomiska skäl skulle avstå från försäkring. Enligt utredningen - som&lt;br&gt;här bygger på uppgifter från försäkringsbolagen själva - kan reformen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beräknas leda till premiehöjningar på i genomsnitt drygt 5 % eller 45 kr Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;per år för en hemförsäkring respektive 3 % eller 85 kr per år för en&lt;br&gt;hem- och villaförsäkring. En ökning i denna storleksordning måste be-&lt;br&gt;dömas som mycket måttlig i sammanhanget. Även om premiehöjningen,&lt;br&gt;som vissa remissinstanser befarar, inte skulle stanna vid dessa låga&lt;br&gt;siffror ligger höjningen i en storleksordning som enligt regeringens&lt;br&gt;mening får anses fullt acceptabel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En premiehöjning av en helt annan storleksordning skulle däremot&lt;br&gt;kunna uppkomma om rättsskyddet separerades från hemförsäkringen&lt;br&gt;och endast kunde tecknas separat. Ett rimligt antagande är också att&lt;br&gt;väsentligt färre antal personer skulle teckna en sådan försäkring och att&lt;br&gt;de som ändå gjorde det skulle vara de mest tvistbenägna och att det&lt;br&gt;skulle bli fråga om ett s.k. moturval. Detta skulle i sin tur leda till be-&lt;br&gt;tydligt större höjningar av premiema. Några remissinstanser, däribland&lt;br&gt;Rättshjälpsnämnden, Finansinspektionen och Jämställdhetsombudsman-&lt;br&gt;nen tar upp denna fråga och menar att ytterligare utredning krävs bl.a.&lt;br&gt;av konsekvenserna om rättsskyddet skulle separeras från hemförsäk-&lt;br&gt;ringen. Flera av remissinstanserna pekar på att försäkringsbolagen kan&lt;br&gt;komma att separera rättsskyddsforsäkringama från hemförsäkringen och&lt;br&gt;att detta troligen skulle leda till en sämre försäkringstäckning. Sveriges&lt;br&gt;Försäkringsförbund pekar särskilt på att försäkringsbolagen inte kan&lt;br&gt;garantera att rättsskyddet i framtiden kommer att finnas kvar i hem- och&lt;br&gt;villaförsäkringspaketet. Rättsskyddet kan komma att utgå ur paket-&lt;br&gt;försäkringen för att paketet på så sätt skulle bli billigare. Den svenska&lt;br&gt;försäkringsmarknaden är dessutom i högre grad än tidigare utsatt för&lt;br&gt;påverkan av utländska försäkringsbolag som sällan har den typ av&lt;br&gt;paketförsäkringar som inkluderar rättsskydd. I stället får rättsskyddet&lt;br&gt;tecknas separat som ett tillägg till hemförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns all anledning att ta dessa remissynpunkter på allvar. Det kan&lt;br&gt;samtidigt noteras att samma farhågor framfördes i samband med att det&lt;br&gt;s.k. fastighetsundantaget infördes. Dessa farhågor har, som numera kan&lt;br&gt;konstateras, inte besannats. För att en reform av den omfattning som nu&lt;br&gt;diskuteras skall kunna genomföras är det likväl nödvändigt att skapa&lt;br&gt;garantier för en oförändrad - helst förbättrad - försäkringstäckning. En&lt;br&gt;utbredd försäkringstäckning är av stort värde - inte bara vad avser&lt;br&gt;rättsskydd - utan också för den enskildes trygghet i övrigt. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening är det möjligt att utforma reglerna så att bolagen&lt;br&gt;inte får anledning att separera rättsskyddet från paketförsäkringen och&lt;br&gt;så att försäkringstagarna inte frestas att välja bort sitt försäkringsskydd.&lt;br&gt;Vi återkommer till detta i avsnitt 5.6. Där behandlas även Lagrådets&lt;br&gt;synpunkter i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som har berörts under remissbehandlingen gäller&lt;br&gt;försäkringsbolagens möjligheter att bestämma ombudens arvode. Enligt&lt;br&gt;Sveriges Försäkringsförbund har försäkringsbolagen sämre förutsätt-&lt;br&gt;ningar att pröva ombudens arvode än domstolar och Rättshjälps-&lt;br&gt;myndigheten har och att detta kan verka kostnadsdrivande och leda till&lt;br&gt;höjda försäkringspremier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger nog en del i dessa synpunkter även om svårigheterna inte &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall överdrivas. Försäkringsbolagens och Rättshjälpsmyndighetens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 9&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättningar att bedöma kostnadsräkningar är i princip likvärdiga. Till&lt;br&gt;stor del handlar det om vilka krav som bolagen ställer på ombudets&lt;br&gt;kostnadsräkningar. När det gäller ersättning till ombud som inte är&lt;br&gt;advokater eller biträdande jurister finns redan i dag möjligheter till en&lt;br&gt;kvalificerad prövning i Försäkringsbolagens rättsskyddsnämnd. Enligt&lt;br&gt;vad regeringen erfarit har också kontakter tagits mellan försäkrings-&lt;br&gt;branschen och advokatsamfundet för att diskutera inrättandet av en&lt;br&gt;motsvarande nämnd för advokater och biträdande jurister. Regeringen&lt;br&gt;ställer sig positiv till en sådan utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser sammantaget att det finns såväl goda skäl som goda&lt;br&gt;förutsättningar för en reform på detta område. Vi föreslår mot denna&lt;br&gt;bakgrund att rättshjälpen blir subsidiär till rättsskyddet i de fall&lt;br&gt;försäkringsskyddet täcker den aktuella angelägenheten. På de områden&lt;br&gt;där rättsskyddsförsäkringar saknas föreslås ingen ändrad ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi återkommer närmare till i avsnitt 23 är en väl tilltagen&lt;br&gt;övergångstid nödvändig för att försäkringsbolagen skall kunna anpassa&lt;br&gt;sin organisation m.m. till de nya förutsättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.6 Bestämmelsernas närmare utformning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som har en rättsskyddsförsäkring som&lt;br&gt;täcker den aktuella angelägenheten skall inte få rättshjälp. Inte&lt;br&gt;heller skall den som med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt&lt;br&gt;eller sina ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft&lt;br&gt;en rättsskyddsförsäkring kunna få rättshjälp. Om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl skall dock den som borde ha haft en rättsskydds-&lt;br&gt;försäkring kunna få rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen förslag överensstämmer i&lt;br&gt;huvudsak med regeringens förslag. Av utredningens förslag framgår&lt;br&gt;inte vilka omständigheter som skall beaktas vid bedömningen av om den&lt;br&gt;rättssökande borde ha haft rättsskydd. Vidare krävs det enligt utred-&lt;br&gt;ningens förslag synnerliga skäl för att den som borde ha haft rätts-&lt;br&gt;skyddsförsäkring skall kunna erhålla rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. De flesta av de&lt;br&gt;remissinstanser som tillstyrkt subsidiariteten, tillstyrker även förslaget&lt;br&gt;om minskade möjligheter att få rättshjälp för den som borde ha haft en&lt;br&gt;försäkring. Några av dessa instanser anser att det bör vara tillräckligt&lt;br&gt;med särskilda skäl för att de som borde ha haft en försäkring skall få&lt;br&gt;rättshjälp. Flera remissinstanser, bl.a. Rättshjälpsmyndigheten, Kon-&lt;br&gt;sumentverket, Kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, JUSEK,&lt;br&gt;LO och Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer har&lt;br&gt;avstyrkt den borde-regel som utredningen föreslår med hänvisning till&lt;br&gt;att den skulle drabba redan i dag ekonomiskt utsatta grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En reglering som innebär att&lt;br&gt;rättshjälpen görs subsidiär till rättsskyddet bör i första hand träffa dem&lt;br&gt;som faktiskt har en rättsskyddsförsäkring som täcker den aktuella&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angelägenheten. De som har en sådan försäkring skall inte kunna få Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;rättshjälp. Såsom vi redovisat i avsnitt 5.5 är det angeläget att se till att&lt;br&gt;dessa även i fortsättningen försäkrar sig. Detta kräver i sin tur att&lt;br&gt;paketlösningarna inte försvinner. Reformen får inte urholkas genom att&lt;br&gt;försäkringstäckningen minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att säkerställa en fortsatt hög anslutningsgrad till rättsskydds-&lt;br&gt;försäkringama är att utforma bestämmelserna så att rätten till rättshjälp&lt;br&gt;knyter an till den rättssökandes försäkringsskydd i övrigt; den som har&lt;br&gt;en hemförsäkring eller motsvarande försäkringsskydd men väljer bort&lt;br&gt;rättsskyddsmomentet bör inte beviljas rättshjälp. Tanken bakom en&lt;br&gt;sådan regel är att den som faktiskt väljer att försäkra sig mot risker i&lt;br&gt;övrigt bör kunna försäkra sig mot risker för kostnader i samband med&lt;br&gt;rättsliga tvister. Genom en sådan reglering finns det inga skäl för för-&lt;br&gt;säkringsbolagen att lansera nya försäkringar utan rättsskyddsmoment.&lt;br&gt;En sådan lösning bör kunna bidra till en fortsatt hög försäkrings-&lt;br&gt;täckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör rättshjälp inte heller komma i fråga för&lt;br&gt;personer som helt och hållet avstått från försäkringsskydd men som haft&lt;br&gt;möjlighet att skaffa ett sådant. De som lever under sådana ekonomiska&lt;br&gt;och sociala omständigheter att de borde ha kunnat försäkra sig men&lt;br&gt;medvetet valt bort ett försäkringsskydd bör inte kunna få rättshjälp. Det&lt;br&gt;bör alltså inte löna sig att vara oförsäkrad. Detta bör i vart fall gälla&lt;br&gt;dem som närmar sig den övre gränsen för att rättshjälp skall kunna&lt;br&gt;beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även näringsidkare bör som regel kunna försäkra sig mot risker i&lt;br&gt;samband med rättsliga tvister. Dvs. det är rimligt att kostnader för&lt;br&gt;tvister och försäkringar bärs av näringsverksamheten. Denna fråga&lt;br&gt;behandlas utförligare i avsnitt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen föreslår bör alltså den som borde ha haft en rätts-&lt;br&gt;skyddsförsäkring inte kunna få rättshjälp. Flera av remissinstanserna&lt;br&gt;avstyrker borde-regeln med hänvisning till att den skulle drabba redan i&lt;br&gt;dag ekonomiskt utsatta grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system som innebär att rättshjälpen blir subsidiär till rättsskyddet&lt;br&gt;får inte utformas så att det ställer de svagaste grupperna utan något&lt;br&gt;skydd. Många lever under sådana omständigheter att det inte är möjligt&lt;br&gt;att hänvisa dem till försäkringsaltemativ. Som exempel på sådana&lt;br&gt;personer kan nämnas personer som inte har något hem att försäkra,&lt;br&gt;t.ex. efter en äktenskapsskillnad, utlandsvistelse eller vräkning eller vid&lt;br&gt;långvarig vistelse på sjukhus eller anstalt. Andra exempel är ungdomar&lt;br&gt;som nyligen flyttat hemifrån och personer med små ekonomiska&lt;br&gt;resurser, språkproblem eller andra sociala problem. Dessa bör även i&lt;br&gt;fortsättningen kunna få rättshjälp. Detsamma gäller personer som&lt;br&gt;nyligen skaffat sig bostad av annan anledning, t.ex. efter en separation.&lt;br&gt;Självfeillet kan det aldrig bli fråga om att neka rättshjälp till den som&lt;br&gt;avstått från försäkring för att få råd med mat och kläder till sig själv&lt;br&gt;eller sina barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening lider utredningens förslag av den bristen att&lt;br&gt;det inte av lagtexten utan endast motivledes framgår vilka omstän- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;digheter som skall beaktas vid bedömningen av om en rättssökande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;borde ha haft rättsskydd och därmed inte har rätt till rättshjälp. Detta Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;torde också förklara en del av remisskritiken och ha orsakat en del&lt;br&gt;missförstånd när det gäller möjligheterna för svaga grupper att få&lt;br&gt;rättshjälp enligt utredningens förslag. Att i lagtext fånga in den grupp&lt;br&gt;ekonomiskt svaga och i övrigt utsatta personer som enligt vad vi nyss&lt;br&gt;redovisat även i fortsättningen bör ha rätt till rättshjälp och som alltså&lt;br&gt;inte skall fångas in av en ”borde-reger är naturligtvis inte alldeles&lt;br&gt;enkelt. Genom en annorlunda utformad regel som hänvisar till den&lt;br&gt;rättssökandes ekonomiska och personliga förhållanden torde emellertid&lt;br&gt;tydligare än enligt utredningens förslag framgå vilken avgränsning som&lt;br&gt;avses. Därigenom tillgodoses också den kritik som Justitieombuds-&lt;br&gt;mannen riktat mot utredningens förslag; med en naken ”borde-regel”&lt;br&gt;riskerar man att inge föreställningen att det föreligger någon slags&lt;br&gt;allmän förpliktelse att vara försäkrad, vilket naturligtvis inte är&lt;br&gt;avsikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför - utöver en föreskrift om att rättshjälp inte får&lt;br&gt;beviljas den som har rättsskydd - att bestämmelserna utformas så att&lt;br&gt;rättshjälp inte får beviljas den som med hänsyn till sitt försäkringsskydd&lt;br&gt;i övrigt eller sina ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft&lt;br&gt;ett sådant skydd. Därigenom täcker man in dels de som är försäkrade i&lt;br&gt;övrigt men som valt bort rättsskyddsmomentet dels de som lever under&lt;br&gt;så ordnade och goda förhållanden att de har möjlighet att försäkra sig;&lt;br&gt;de skall således inte beviljas rättshjälp. Personer som hör till de mer&lt;br&gt;ekonomiskt svaga och utsatta grupperna som vi beskrivit i det före-&lt;br&gt;gående och som av ekonomiska eller andra orsaker inte haft möjlighet&lt;br&gt;att försäkra sig faller utanför; man kan inte anse att dessa personer&lt;br&gt;”borde” ha försäkrat sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet menar att lagrådsremissens motivuttalanden när det gäller&lt;br&gt;den närmare innebörden av den föreslagna bestämmelsen går ut på att&lt;br&gt;botde-regeln kan och bör få till effekt att rättshjälp oftast inte ges åt&lt;br&gt;personer som inte har skaffat sig rättsskydd; endast undantagsvis skulle&lt;br&gt;botde-regeln anses kunna leda till annat resultat. Regeringen instämmer&lt;br&gt;i Lagrådets tolkning såvitt avser de i lagrådsremissen två först nämnda&lt;br&gt;kategorierna; dvs. de som är försäkrade i övrigt men - för det fall detta&lt;br&gt;skulle bli möjligt - väljer bort rättsskyddsmomentet och de som lever&lt;br&gt;under så ordnade och goda förhållanden att de har möjlighet att försäkra&lt;br&gt;sig. Dessa kategorier skall så gott som alltid anses ha bort försäkra sig&lt;br&gt;och därmed inte kunna få rättshjälp. Däremot skall som tidigare&lt;br&gt;påpekats de som på grund av ekonomiska eller andra orsaker inte haft&lt;br&gt;möjlighet att skaffa sig en försäkring fortfarande kunna få rättshjälp.&lt;br&gt;Hur många som skall beviljas rättshjälp och hur stor del av rätts-&lt;br&gt;hjälpsansökningama som skall avslås med hänvisning till borde-regeln&lt;br&gt;är naturligtvis svårt att sia om. Ett rimligt antagande är att de som i dag&lt;br&gt;inte har en rättsskyddsförsäkring i det stora flertalet fall hör till den&lt;br&gt;kategori som av ekonomiska eller andra orsaker inte haft möjlighet att&lt;br&gt;skaffa försäkring. Dessa personer skall som tidigare angetts även i&lt;br&gt;fortsättningen kunna få rättshjälp. Regeln syftar ju inte till att utestänga&lt;br&gt;de som inte har möjlighet att försäkra sig utan till att förhindra ett &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förändrat försäkringsbeteende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår vidare att rättshjälp skall kunna ges till den som&lt;br&gt;inte har men som borde ha haft en försäkring under förutsättning att det&lt;br&gt;föreligger synnerliga skäl för rättshjälp. Utredningen understryker att&lt;br&gt;det verkligen skall krävas synnerliga skäl för att tillämpa denna undan-&lt;br&gt;tagsregel och att det närmast skall gälla fall där det vid en samlad&lt;br&gt;bedömning skulle vara direkt stötande om inte rättshjälp beviljades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har varit tveksamma till en sådan snävt formule-&lt;br&gt;rad undantagsregel. Bl.a. har Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i&lt;br&gt;Göteborg och Arbetsdomstolen föreslagit att rättshjälp skall kunna&lt;br&gt;beviljas redan om det föreligger särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den regel som regeringen nyss föreslagit medför att de flesta av dem&lt;br&gt;som i dag saknar försäkring kommer att kunna få rättshjälp. Detta&lt;br&gt;minskar naturligtvis behovet av en regel av det slag utredningen&lt;br&gt;föreslagit. Det kan dock finnas situationer när någon blir inblandad i en&lt;br&gt;tvist som är av särskilt stor betydelse för honom då det skulle vara&lt;br&gt;stötande att neka rättshjälp även om han lever under sådana goda&lt;br&gt;förhållanden att han borde ha haft en rättsskyddsförsäkring. För sådana&lt;br&gt;situationer, som alltså främst tar sikte på den rättsliga angelägenhetens&lt;br&gt;art och betydelse, bör det finnas en möjlighet till undantag från&lt;br&gt;huvudregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant exempel är när åklagaren inte kan bistå ett brottsoffer och&lt;br&gt;denne inte heller har rätt till målsägandebiträde. 1 ett sådant fall kan det&lt;br&gt;finnas anledning att staten bidrar till kostnaderna genom att bevilja&lt;br&gt;rättshjälp. Andra situationer är tvister där barn är inblandade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett krav på synnerliga skäl ger enligt vår uppfattning alltför be-&lt;br&gt;gränsade möjligheter till rättshjälp. Enligt regeringens mening bör det&lt;br&gt;därför vara tillräckligt med särskilda skäl för att den som borde ha haft&lt;br&gt;en försäkring skall kunna få rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är hur den föreslagna regeln skall tillämpas om den&lt;br&gt;rättssökande har en försäkring som är av mindre omfattning än de som&lt;br&gt;i övrigt erbjuds på marknaden. Även om rättsskyddsförsäkringama i&lt;br&gt;dag är av i stort sett samma omfattning är en framtida förändring inte&lt;br&gt;utesluten. Sådana villkorsändringar bör naturligtvis inte drabba den&lt;br&gt;enskilde försäkringstagaren. Det bör således inte bli fråga om att annat&lt;br&gt;än i rena undantagsfall avslå en rättshjälpsansökan med motiveringen att&lt;br&gt;den enskilde borde haft en mer omfattande försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för en urholkning av innehållet i försäkringsskyddet torde dock&lt;br&gt;inte vara överhängande. Det finns visserligen inte några bestämmelser i&lt;br&gt;försäkringsavtalsrätten eller i den näringsrättsliga regleringen om hur en&lt;br&gt;rättsskyddsförsäkring skall se ut. Finansinspektionen har dock i sina&lt;br&gt;föreskrifter definierat en rättsskyddsförsäkring som en försäkring för&lt;br&gt;risker för ”rättegångskostnader och andra kostnader i rättsliga ange-&lt;br&gt;lägenheter” (FFFS 1994:1). Några föreskrifter om det närmare ut-&lt;br&gt;seendet på rättsskyddsförsäkringar finns inte men en försäkring kan inte&lt;br&gt;utformas helt fritt. Enligt 19 kap. 1 § försäkringsrörelselagen&lt;br&gt;(1982:713) skall Finansinspektionen verka för en sund utveckling av&lt;br&gt;försäkringsväsendet. Inspektionen skall ingripa mot missförhållanden&lt;br&gt;genom erinringar och vid allvarligare fåll genom förelägganden.&lt;br&gt;Inspektionen kan alltså ingripa om ett bolag erbjuder villkor som strider&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot ”sundhetskravet”. Försäkringsbolagens verksamhet faller dessutom Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;under allmänna bestämmelser i marknadsföringslagen (1995:450) och&lt;br&gt;lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konumentförhållanden. Det innebär&lt;br&gt;bl.a. att Konsumentombudsmannen kan ingripa mot otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning torde försäkringsbolagen genom den&lt;br&gt;föreslagna konstruktionen även i framtiden ha intresse av att, som en&lt;br&gt;del i en paketförsäkring, erbjuda en rättsskyddsförsäkring som täcker i&lt;br&gt;stort sett samma område som idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har anfört följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Genom bestämmelserna i paragrafen föreslås rättshjälpen - på sätt&lt;br&gt;som även rättshjälpsutredningen förordade - bli generellt subsidiär till&lt;br&gt;det rättsskydd som innefattas i bl.a. de på marknaden förekommande&lt;br&gt;hem- och villaförsäkringama. Förslaget innebär en genomgripande&lt;br&gt;och principiellt viktig forändring i förhållande till nuläget. Åtgärden&lt;br&gt;är till stor del förestavad av statsfinansiella skäl och den beräknas&lt;br&gt;enligt lagrådsremissen leda till en betydande årlig besparing på statens&lt;br&gt;utgifter for rättshjälp. Förslaget är betydelsefullt inte minst från rätts-&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt och har också lett till ingående diskussion under&lt;br&gt;remissbehandlingen av utredningsförslaget, varvid vissa instanser har&lt;br&gt;framfört betänkligheter bl.a. med hänsyn till den osäkerhet som&lt;br&gt;bedöms råda om i vilka former, i vilken omfattning och till vilka&lt;br&gt;kostnader rättsskyddsförsäkringar kommer att erbjudas allmänheten&lt;br&gt;framöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissens förslag utgår från att några större förändringar&lt;br&gt;inte kommer att ske i fråga om rättsskyddsförsäkringama på mark-&lt;br&gt;naden. Rättsskydd förväntas framdeles komma att erbjudas under i&lt;br&gt;huvudsak sådana villkor som nu gäller, dock att en mindre kost-&lt;br&gt;nadsökning beräknas uppstå för försäkringstagarna som följd av att&lt;br&gt;ansvaret för rättsskyddet vidgas. Som svar på framförd kritik mot&lt;br&gt;utredningsförslaget framhålls i lagrådsremissen att garantier måste&lt;br&gt;skapas för en oförändrat hög försäkringstäckning avseende rättsskydd.&lt;br&gt;Vidare anges det vara möjligt att utforma lagreglerna så att försäk-&lt;br&gt;ringsbolagen inte får anledning att separera rättsskyddet från hem- och&lt;br&gt;villaförsäkringama och så att försäkringstagarna inte frestas att välja&lt;br&gt;bort sitt försäkringsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de synpunkter som lämnats under remiss-&lt;br&gt;behandlingen t.ex. från företrädare för försäkringsbranschen och från&lt;br&gt;Finansinspektionen framstår det enligt Lagrådets mening som svårt att&lt;br&gt;göra några klara förutsägelser om den framtida utvecklingen på&lt;br&gt;rättsskyddsmarknaden. Att skapa egentliga garantier för en lika god&lt;br&gt;försäkringstäckning inom rättsskyddet som för närvarande lär också&lt;br&gt;möta svårigheter och någon sådan garanti synes i vart fall inte ha&lt;br&gt;uppnåtts genom nu föreslagen reglering. I linje med vad som sägs i&lt;br&gt;lagrådsremissen bör emellertid reglerna kunna utformas så att de&lt;br&gt;bidrar till att främja det angelägna önskemålet om fortsatt hög försäk-&lt;br&gt;ringstäckning, och så långt bedömer Lagrådet att föreslagna bestäm-&lt;br&gt;melser uppfyller rimliga anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen utvecklas den närmare innebörden av de före-&lt;br&gt;slagna bestämmelserna om rättshjälpens subsidiaritet. Dessa motiv-&lt;br&gt;uttalanden går ut på att den kompletterande borde-regeln i paragrafens&lt;br&gt;andra stycke kan och bör få till effekt att rättshjälp oftast inte ges åt&lt;br&gt;personer som inte har skaffat sig rättsskydd; endast undantagsvis&lt;br&gt;avses borde-regeln kunna leda till annat resultat. Enligt Lagrådets me-&lt;br&gt;ning finns, med hänsyn till vad som nämnts i det föregående om rätts-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddsvillkoren, anledning att betona att remissens motivdiskussion Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;bygger på utgångspunkten att förutsättningarna inom rättsskydds-&lt;br&gt;området inte ändras väsentligt framöver. På ett ställe, i författnings-&lt;br&gt;kommentaren, berörs därutöver den situationen att en person har en&lt;br&gt;mindre omfattande rättsskyddsförsäkring, och anförs i anslutning&lt;br&gt;härtill att detta i regel inte bör gå ut över den rättssökande. Med den&lt;br&gt;uppfattning som Lagrådet på grundval av främst remissinstansernas&lt;br&gt;synpunkter har fått om svårigheten att förutsäga rättsskyddets&lt;br&gt;utveckling ter det sig som en brist att motivdiskussionen inte klarare&lt;br&gt;belyser innebörden av borde-regeln för den händelse andra förut-&lt;br&gt;sättningar beträffande rättsskyddet skulle komma att råda än de som&lt;br&gt;lagrådsremissen utgår ifrån. Tydligt är väl dock att, om nuvarande&lt;br&gt;rättsskyddsvillkor inte består, borde-regeln skulle kunna få en&lt;br&gt;avsevärt mer begränsad effekt än som antagits i lagrådsremissen. Om&lt;br&gt;borde-regeln under sådana andra förutsättningar inte skulle kunna&lt;br&gt;tillämpas så som avsetts i remissen, talar starka skäl för att rättshjälp&lt;br&gt;beviljas i en helt annan omfattning än den beräknade. Vad nu sagts&lt;br&gt;leder fram till att tolkningen av borde-regeln blir till stor del direkt&lt;br&gt;beroende av om och i vilken utsträckning försäkringsbolagen väljer att&lt;br&gt;behålla eller förändra rättsskyddets nuvarande omfattning och villkor&lt;br&gt;i övrigt. En flexibel tillämpning för berörda situationer som här&lt;br&gt;antytts torde från rättssäkerhetssynpunkt vara ofrånkomlig, eftersom&lt;br&gt;behoven av juridiskt biträde annars inte skulle tillgodoses i tillräcklig&lt;br&gt;mån vare sig genom rättsskyddet eller genom rättshjälpen.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets uttalanden om den föreslagna borde-regelns tillämpnings-&lt;br&gt;område har redan kommenterats i det föregående. Som Lagrådet anför&lt;br&gt;är det regeringens uppfattning att, med den utformning som bestäm-&lt;br&gt;melserna fått, några större och mer genomgripande förändringar inte&lt;br&gt;kommer att ske i fråga om rättsskyddsforsäkringama på marknaden.&lt;br&gt;Som vi tidigare redovisat är vår bedömning att försäkringsbolagen även&lt;br&gt;i framtiden kommer att ha intresse av att, som en del i en paket-&lt;br&gt;försäkring, erbjuda en rättsskyddsförsäkring som täcker i stort sett&lt;br&gt;samma område som i dag. Självfallet kan några fullständiga garantier&lt;br&gt;för detta aldrig skapas. Utformning av bestämmelserna bör dock som&lt;br&gt;Lagrådet konstaterar bidra till att främja det angelägna önskemålet om&lt;br&gt;fortsatt hög försäkringstäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borde-regeln kan som Lagrådet anför få en mer begränsad effekt om&lt;br&gt;rättsskyddsförsäkringamas utformning förändras väsentligt. I en sådan&lt;br&gt;situation torde som Lagrådet påpekar en flexibel tillämpning av borde-&lt;br&gt;regeln vara ofrånkomlig från rättssäkerhetssynpunkt. Den nu föreslagna&lt;br&gt;konstruktionen av bestämmelsen sammantaget med undantagsbestäm-&lt;br&gt;melsen om särskilda skäl ger enligt regeringens mening tillräckliga&lt;br&gt;garantier för att den enskilde inte skall behöva lida någon rättsförlust till&lt;br&gt;följd av eventuella förändringar på forsäkringsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som många remissinstanser har påpekat är det av stor vikt att utveck-&lt;br&gt;lingen på forsäkringsmarknaden bevakas. Detta är en fråga bl.a. för&lt;br&gt;Finansinspektionen, som har till uppgift att verka för en sund utveckling&lt;br&gt;av försäkringsväsendet, och för Konsumentombudsmannen som kan&lt;br&gt;ingripa mot otillbörlig marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor. Rege-&lt;br&gt;ringen har också för avsikt att följa upp det nya systemet och att göra&lt;br&gt;en utvärdering av bestämmelserna när de varit i kraft en tid. Allmän-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten kommer också att ges utförlig information om de nya reglerna i Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;samband med att den nya lagen träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Rådgivning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Rättshjälp skall föregås av minst en timmes&lt;br&gt;rådgivning. Om rådgivning är uppenbart obehövlig eller om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl kan dock rättshjälp beviljas även om råd-&lt;br&gt;givning inte har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivning enligt rättshjälpslagen skall kunna ges i alla rättsliga&lt;br&gt;angelägenheter och kunna pågå i två timmar. Vid behov skall råd-&lt;br&gt;givningen kunna delas upp på två tillfällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften för en timmes rådgivning, skall liksom nu, i princip&lt;br&gt;motsvara den timkostnadsnorm som gäller för ersättning till rätts-&lt;br&gt;hjälpsbiträden. För dem som har det sämst ställt skall avgiften,&lt;br&gt;liksom nu, kunna sättas ned till hälften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Enligt utredningens förslag skall det dock inte vara möjligt att&lt;br&gt;göra undantag från den obligatoriska rådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker för-&lt;br&gt;slagen eller lämnat dem utan erinran. Sveriges advokatsamfund och&lt;br&gt;Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer avstyrker för-&lt;br&gt;slaget om obligatorisk rådgivning. Kammarrätten i Göteborg har ifråga-&lt;br&gt;satt om det alltid finns behov av rådgivning i sådana mål i förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol där rättshjälp kan bli aktuellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Rådgivning regleras i 46-48 §§&lt;br&gt;rättshjälpslagen. Rättshjälpsformen rådgivning innebär enligt 46 § råd-&lt;br&gt;givning eller annan jämförlig åtgärd i en rättslig angelägenhet under&lt;br&gt;högst en timme. Rådgivning kan lämnas i nästan alla rättsliga ange-&lt;br&gt;lägenheter. Vissa angelägenheter är dock undantagna, t.ex. upprättande&lt;br&gt;av självdeklaration, förrättande av bouppteckning och inskrivnings-&lt;br&gt;ärenden enligt jordabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp genom rådgivning står öppen för såväl fysiska som juri-&lt;br&gt;diska personer oavsett inkomst. Rådgivning sker mot en avgift som för&lt;br&gt;vaije påböijad tidsperiod om femton minuter motsvarar en fjärdedel av&lt;br&gt;grundbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften får sättas ned så att den inte överstiger den grundavgift som&lt;br&gt;skulle ha bestämts om allmän rättshjälp beviljats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivning ges av advokat eller av biträdande jurist på advokatbyrå.&lt;br&gt;Den som meddelar rådgivningen har rätt att sätta ned avgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen till den som har meddelat rådgivning utgörs av rådgiv-&lt;br&gt;ningsavgiften. Om avgiften har satts ned utgår ersättning för mellan-&lt;br&gt;skillnaden av allmänna medel till den som har meddelat rådgivningen.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denne har också rätt till ersättning för kostnader för tolk och för över- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;sättning som uppdraget har krävt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om allmän rättshjälp beviljas efter rådgivning skall kostnaden för&lt;br&gt;rådgivningen anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen.&lt;br&gt;Erläggande av rådgivningsavgift skall anses som en betalning på grund-&lt;br&gt;avgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsformen rådgivning har kommit att utnyttjas i allt mindre&lt;br&gt;omfattning. Under budgetåret 1973/74 uppgick antalet utförda råd-&lt;br&gt;givningar till ca 25 000. Ersättning för nedsatt eller eftergiven råd-&lt;br&gt;givningsavgift begärdes i ungefar hälften av fellen. Av de ca 25 000&lt;br&gt;rådgivningsärendena svarade de allmänna advokatbyråerna för 16 500&lt;br&gt;eller ca 66 %. Tjugo år senare (budgetåret 1993/94) uppgick antalet&lt;br&gt;rådgivningsärenden vid de allmänna advokatbyråerna till 1 987. Någon&lt;br&gt;statistik för enskilda byråer finns inte. Om man antar att förhållandena&lt;br&gt;fortferande är desamma som på 1970-talet skulle det totala antalet&lt;br&gt;rådgivningar uppgå till drygt 3 000. Till detta torde komma de ärenden&lt;br&gt;där rådgivningen övergår i ett rättshjälpsärende och därför inte&lt;br&gt;redovisas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att rådgivning skall vara obligatoriskt och att&lt;br&gt;rättshjälp inte skall lämnas innan rådgivning skett. De flesta av remiss-&lt;br&gt;instanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen för jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer anser att&lt;br&gt;rådgivningsintitutet bör avskaffas eftersom det inte längre fyller någon&lt;br&gt;funktion. Enligt föreningen är det utomordentligt sällan en rådgivning&lt;br&gt;räcker ens för en inledande bedömning av klientens sak och även en&lt;br&gt;rådgivning på högst två timmar skulle i de allra flesta fell vara helt&lt;br&gt;otillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligtvis svårt att göra några säkra uttalanden om varför&lt;br&gt;rådgivning kommit att utnyttjas i allt mindre omfattning. En bidragande&lt;br&gt;orsak till detta kan vara att informationen till allmänheten varit dålig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan orsak kan vara konstruktionen av avgiftssystemet. I dag&lt;br&gt;motsvarar rådgivningsavgiften grundbeloppet. Grundbeloppet motsvarar&lt;br&gt;i sin tur den ersättning som ett biträde får för en timmes arbete.&lt;br&gt;Biträdet får således samma ersättning oavsett om arbetet utförs som&lt;br&gt;allmän rättshjälp eller som rådgivning. Eftersom rådgivningsavgiften får&lt;br&gt;räknas av från grundavgiften blir kostnaden densamma även för den&lt;br&gt;som får allmän rättshjälp. Om den rättssökandes grundavgift är lika&lt;br&gt;med grundbeloppet kan han således, om han ansöker om rättshjälp,&lt;br&gt;erhålla en längre konsultation utan att behöva betala mer än vad han&lt;br&gt;skulle få göra för en timmes rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslog regeringen att rådgivning skulle vara en&lt;br&gt;obligatorisk inledning till ett rättshjälpsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådet synes det inte av det remitterade förslaget framgå om&lt;br&gt;det finns mera allmänt förekommande brister i dagens ordning som&lt;br&gt;förslaget är ägnat att motverka. Det finns enligt Lagrådet en risk för att&lt;br&gt;det system för rådgivning som föreslås i lagrådsremissen och de olika&lt;br&gt;avräkningsreglema i åtskilliga fell kommer att framstå som en kom-&lt;br&gt;plikation i handläggningen, i synnerhet som de i lagförslaget föreskrivna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidsramarna för rådgivning - minst en timme och högst två timmar - är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsedda att tillämpas i alla slags rättsliga angelägenheter. Lagrådet&lt;br&gt;menar att i den mån en naturlig inledande fes i biträdets kontakter med&lt;br&gt;den rättssökande kan urskiljas kommer denna säkert i praktiken -&lt;br&gt;beroende på angelägenhetens art, den rättssökandes förmåga att&lt;br&gt;tillgodogöra sig informationen, tillgången på relevant material och andra&lt;br&gt;fektorer - ibland att bli kortare och ibland längre än som förutsatts i&lt;br&gt;lagen. Till detta kommer enligt Lagrådet att det ibland kan förutsättas&lt;br&gt;vara först i ett senare skede - då man t.ex. fått besked om motpartens&lt;br&gt;inställning - som det är mest angeläget att den rättssökande får infor-&lt;br&gt;mation om vad som kan komma att krävas av honom i bevishänseende&lt;br&gt;och vilka kostnader som kan komma att uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under alla omständigheter bör enligt Lagrådets mening rådgivning&lt;br&gt;inte ens från det remitterade förslagets utgångspunkter föreskrivas som&lt;br&gt;ett undantagslöst obligatorium. Lagrådet pekar på att det kan tänkas&lt;br&gt;förekomma fell då både den rättssökande och biträdet av ett eller annat&lt;br&gt;skäl är väl informerade om förutsättningarna för den rättsliga ange-&lt;br&gt;lägenhetens fortsatta hantering och en formaliserad ytterligare rådgiv-&lt;br&gt;ning enligt lagen till följd härav framstår som uppenbart överflödig. Så&lt;br&gt;t.ex. kan biträdet, i ett läge då behov av rättshjälp inte kunde förutses,&lt;br&gt;ha lämnat information utan tillämpning av rättshjälpslagen eller den&lt;br&gt;rättsliga angelägenheten utgöra en fortsättning av en tidigare procedur,&lt;br&gt;såsom när en skadeståndsfråga särskilts från ett brottmål och den&lt;br&gt;offentlige försvararen skall övergå till att bli rättshjälpsbiträde. Ibland&lt;br&gt;kan situationen också tänkas vara den att den rättssökande inte&lt;br&gt;disponerar över frågan om hur den rättsliga angelägenheten skall drivas&lt;br&gt;vidare och att det till följd härav är svårt att särskilja en inledande fes&lt;br&gt;avsedd att ge den rättssökande beslutsunderlag. Det kan t.ex. gälla vissa&lt;br&gt;fell då den rättssökande är instämd i ett indispositivt mål eller talan förs&lt;br&gt;mot honom eller henne i ett förvaltningsmål. Slutligen erinrar Lagrådet&lt;br&gt;om att behovet av rättshjälp ibland kan vara mycket brådskande, såsom&lt;br&gt;när en tidsfrist är på väg att gå ut eller förhandling skall äga rum.&lt;br&gt;Lagrådet menar också att det kan tänkas uppstå komplikationer i andra&lt;br&gt;fell, såsom när den rättssökande är bosatt utomlands. Lagrådet förordar&lt;br&gt;att ett undantag från kravet på rådgivning föreskrivs för fell då sådan&lt;br&gt;skulle framstå som uppenbart överflödig eller annat särskilt skäl&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening kan rådgivningsinstitutet med den&lt;br&gt;konstruktion som det har i dag möjligen ifrågasättas. Som en inledning&lt;br&gt;till ett rättshjälpsärende kan däremot rådgivning vara meningsfull. Även&lt;br&gt;om rådgivning mera sällan kan komma att helt ersätta rättshjälpen kan&lt;br&gt;det dock finnas skäl att skilja på en inledande fes och en senare&lt;br&gt;handläggning. Om den rättssökande får en första översiktlig information&lt;br&gt;om vad som kan komma att krävas av honom i t.ex. bevishänseende&lt;br&gt;och en ungefärlig uppfattning om kostnaderna har han ett bättre&lt;br&gt;underlag för sitt beslut om hur han skall gå vidare. I en del enklare fell&lt;br&gt;kan rådgivningen vara tillräcklig för att han skall kunna kontakta sin&lt;br&gt;motpart och diskutera en förlikning eller någon annan lösning. Med&lt;br&gt;bättre information och en tydlig blankett for ansökan om äktenskaps-&lt;br&gt;skillnad kan en rådgivning bli ett viktigt komplement för makar som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;själva vill komma överens om sina framtida förhållanden. Om rådgiv-&lt;br&gt;ningen dessutom kan pågå i något längre tid än för närvarande kan den&lt;br&gt;i vissa enklare fell ersätta rättshjälp. Detta skulle innebära kostnads-&lt;br&gt;lättnader för både de rättssökande och för staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund finns det enligt regeringens mening goda skäl att&lt;br&gt;låta rättshjälp föregås av rådgivning. Regeringen ansluter sig till&lt;br&gt;Lagrådets uppfattning att rådgivningen inte bör vara ett undantagslöst&lt;br&gt;obligatorium. Bestämmelsen bör därför kompletteras med ett undantag i&lt;br&gt;enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rådgivning i enklare fell skall kunna utgöra ett verkligt alternativ&lt;br&gt;till rättshjälp är det inte alltid tillräckligt med rådgivning under endast&lt;br&gt;en timme och vid endast ett tillfälle. I vissa ärenden kan t.ex. den rätts-&lt;br&gt;sökande eller biträdet behöva inhämta vissa uppgifter innan något klart&lt;br&gt;råd kan ges. I äktenskapsskillnadsmål med betänketid kan det emellanåt&lt;br&gt;vara av värde att rådgivning även ges inför ansökan om fullföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför - liksom utredningen - att rådgivning i en&lt;br&gt;och samma angelägenhet bör kunna pågå under sammanlagt två timmar&lt;br&gt;och kunna delas upp på två tillfällen. Den närmare bedömningen av&lt;br&gt;rådgivningens omfattning får göras av den som lämnar rådgivningen.&lt;br&gt;Om rådgivningen ges i mer än en timme bör avgiften för den över-&lt;br&gt;skjutande tiden avräknas från den minimiavgift som skall betalas i rätts-&lt;br&gt;hjälpsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som hittills skall rådgivning i första hand ges av advokat eller&lt;br&gt;biträdande jurist på advokatbyrå. Om den rättssökande väljer att vända&lt;br&gt;sig till någon annan som kan förordnas till rättshjälpsbiträde bör dock&lt;br&gt;även en sådan konsultation räknas som rådgivning i rättshjälpslagens&lt;br&gt;mening. Det innebär visserligen att den som inte tidigare förordnats&lt;br&gt;som rättshjälpsbiträde själv får avgöra om han eller hon uppfyller förut-&lt;br&gt;sättningarna för att kunna förordnas till biträde. Det torde dock endast&lt;br&gt;bli fråga om enstaka fell. Den som lämnar rådgivning kommer relativt&lt;br&gt;snart att ha anledning att ansöka om att förordnas som biträde i något&lt;br&gt;ärende där han lämnat rådgivning och får därmed besked om han&lt;br&gt;uppfyller förutsättningarna eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften bör lämpligen motsvara den timkostnadsnorm som gäller vid&lt;br&gt;övrig rättshjälp, f.n. cirka 1 000 kr. För den som har små ekonomiska&lt;br&gt;resurser bör nedsättning av avgiften, liksom nu, kunna ske till halva&lt;br&gt;beloppet eller ca 500 kr. I sådant fell bör mellanskillnaden mellan&lt;br&gt;ordinarie avgift och nedsatt avgift betalas av allmänna medel. Den som&lt;br&gt;meddelar rådgivningen bör också kunna sätta ned avgiften. Om råd-&lt;br&gt;givning lämnats av någon som inte kan godkännas som rättshjälps-&lt;br&gt;biträde bör han självfallet inte erhålla någon sådan ersättning. Den rätts-&lt;br&gt;sökande bör dock i de flesta fell tillgodoräknas även sådan konsultation&lt;br&gt;som rådgivning, dvs. rättshjälp bör kunna beviljas utan ytterligare råd-&lt;br&gt;givning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund menar i sitt remissvar att hela rådgivnings-&lt;br&gt;avgiften bör kunna avräknas från rättshjälpsavgiften. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening är detta inte lämpligt. Tvärtom skulle det kunna motverka de&lt;br&gt;intentioner som ligger bakom lösningen med en mer eller mindre&lt;br&gt;obligatorisk rådgivning. Avgiften for den inledande rådgivningen kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;istället ses som en första grundavgift, lika för alla utom för dem som&lt;br&gt;har det sämst ekonomiskt ställt. För att den rättssökande inte av&lt;br&gt;ekonomiska orsaker skall tveka om att utnyttja den förlängda, frivilliga&lt;br&gt;rådgivningen bör denna beaktas när rättshjälpsavgiften skall fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar också utredningens uppfattning att rådgivning bör&lt;br&gt;kunna ske i alla slags angelägenheter. Den rättssökande betalar ju som&lt;br&gt;regel, genom sin avgift, hela kostnaden för rådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår också att den som vill komma i fråga som rätts-&lt;br&gt;hjälpsbiträde skall vara skyldig att ge rådgivning. Det rådgivnings-&lt;br&gt;system som vi föreslår blir ofta en inledning till rättshjälp. De som vill&lt;br&gt;komma i fråga som rättshjälpbiträden har därmed ett eget intresse av att&lt;br&gt;ge rådgivning så att de senare kan åta sig rättshjälpsuppdraget. Det&lt;br&gt;finns därför inte något behov av en sådan regel som utredningen&lt;br&gt;föreslår. Enligt regeringens uppfattning kommer ändå tillräckligt många&lt;br&gt;att ge rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Förutsättningar för rättshjälp&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Inkomstgränsen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den övre inkomstgränsen för rätt till&lt;br&gt;rättshjälp sänks från nuvarande sju basbelopp (249 000 kr) till&lt;br&gt;210 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att inkomstgränsen sänks till 200 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Konsumentverket,&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund och JUSEK avstyrker en sänkning av den&lt;br&gt;nuvarande inkomstgränsen för rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förlag: Rätten till allmän rättshjälp har allt&lt;br&gt;sedan rättshjälpslagens tillkomst begränsats av att den rättssökandes&lt;br&gt;inkomst inte får överstiga ett visst belopp. Fram till den 1 maj 1983 var&lt;br&gt;inkomstgränsen knuten till basbeloppet enligt lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring. Den som hade en beräknad årsinkomst som översteg&lt;br&gt;åtta gånger basbeloppet kunde då inte komma ifråga för rättshjälp. I&lt;br&gt;samband med 1983 års ändringar i rättshjälpslagen upphävdes kopp-&lt;br&gt;lingen till basbeloppet bland annat av besparingsskäl och inkomst-&lt;br&gt;gränsen bestämdes till ett fest belopp, 110 000 kr. Det förutsattes att&lt;br&gt;inkomstgränsen i stället skulle omprövas allt eftersom förändringar i&lt;br&gt;penningvärdet motiverade det. Någon sådan omprövning skedde dock&lt;br&gt;inte förrän genom 1988 års rättshjälpsreform. Då höjdes inkomstgränsen&lt;br&gt;från 110 000 kr till sju basbelopp (prop. 1987/88:73). Sedan dess ligger&lt;br&gt;gränsen vid sju basbelopp, dvs. 249 000 kr räknat i 1995 års basbelopp&lt;br&gt;(12 § rättshjälpslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslog i en proposition till riksdagen våren 1992 (prop.&lt;br&gt;1991/92:159) att den övre inkomstgränsen för rätt till rättshjälp skulle&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sänkas från sju till fyra basbelopp. Riksdagen avslog propositionen (rskr Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;1991/92:307). Justitieutskottet anförde i sitt betänkande (bet.&lt;br&gt;1991/92:JuU26 s. 9) att en samlad översyn av rättshjälpssystemet borde&lt;br&gt;ske eftersom besparingar och effektiviseringar krävdes inom systemet.&lt;br&gt;Utskottet uttalade också att ett genomförande av förslaget kunde komma&lt;br&gt;att medföra en återgång till den ordning som gällde på den fria rätte-&lt;br&gt;gångens tid, nämligen att enbart de allra sämst ställda och de som har&lt;br&gt;god ekonomi skulle ha möjlighet att ta till vara sina rättsliga intressen.&lt;br&gt;Flertalet vanliga inkomsttagare för vilka ett rättsligt förfarande innebär&lt;br&gt;avsevärda ekonomiska påfrestningar skulle enligt utskottets uppfattning&lt;br&gt;komma att helt utestängas från möjligheten till rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur stor del av befolkningen som varit berättigad att erhålla rättshjälp&lt;br&gt;har varierat över tiden. Statistiska Centralbyrån (SCB) för statistik över&lt;br&gt;inkomstförhållandena i Sverige. På grundval av tillgänglig statistik går&lt;br&gt;det inte att göra några exakta uträkningar av hur många som skulle vara&lt;br&gt;berättigade till rättshjälp vid en viss angiven inkomstgräns. Orsakerna&lt;br&gt;till detta är flera; dels är SCB:s uppgifter framräknade på andra grunder&lt;br&gt;än dem som skall användas vid beräkning av inkomst enligt rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen, dels är försörjningsbördan inte preciserad på samma sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt SCB hade ca 620 000 personer i Sverige år 1993 en inkomst på&lt;br&gt;250 000 kr eller mer. Detta antal motsvarar ca 7 % av befolkningen.&lt;br&gt;Den genomsnittliga löneökningen under åren 1993 till 1996 beräknas&lt;br&gt;enligt regeringens finansplan uppgå till 12,7 %. Grovt räknat skulle&lt;br&gt;därmed ytterligare ca 200 000 personer eller 2 % av befolkningen&lt;br&gt;hamna över gränsen. I praktiken innebär det att över 90 % av Sveriges&lt;br&gt;befolkning kan få rättshjälp. I själva verket torde denna andel vara ännu&lt;br&gt;större eftersom eventuell försörjningsbörda inte har beaktats. Med den&lt;br&gt;av utredningen föreslagna gränsen skulle med motsvarande beräkning ca&lt;br&gt;80 % av befolkningen vara berättigade till rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket angav i rapporten Rättshjälpens effektivitet&lt;br&gt;(F 1992:6) att huvuddelen av dem som erhåller rättshjälp ligger i de&lt;br&gt;lägre inkomstintervallen, vilket också bekräftas av uppgifter från Rätts-&lt;br&gt;hjä&lt;sup&gt;lr&lt;/sup&gt; nyndigheten. Detta betyder inte att det bara är de som behöver&lt;br&gt;rättshjälp. För hög- och medelinkomsttagama är dock rättshjälpsavgiften&lt;br&gt;ofta så hög att det i många fåll inte blir något bidrag från staten, och då&lt;br&gt;avstår man från att krångla med en rättshjälpsansökan. En sänkning av&lt;br&gt;inkomstgränsen skulle således inte medföra några mera betydande&lt;br&gt;besparingar lika lite som 1988 års höjning av inkomstgränsen antogs&lt;br&gt;medföra några stora kostnadsökningar. Å andra sidan innebär det nya&lt;br&gt;avgiftssystem som nu föreslås - se avsnitt 13 - att dessa personer skulle&lt;br&gt;ha större anledning att ansöka om rättshjälp eftersom avgiften enligt det&lt;br&gt;nya systemet endast skall beräknas på biträdeskostnadema. Det innebär&lt;br&gt;alltså att de skulle kunna få kostnader för bevisning och utredning helt&lt;br&gt;ersatta även om de skulle få betala större delen av biträdeskostnaden.&lt;br&gt;En sänkning av inkomstgränsen ligger också i linje med synsättet att&lt;br&gt;den som reder sig själv inte skall belasta statskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att inkomstgränsen bör sänkas till 200 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erinran. Konsumentverket anser dock att gränsen är for snäv. Sveriges&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;advokatsamfund liksom JUSEK menar att en stor grupp ställs utan Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;möjlighet till juridiskt biträde om förslaget genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi framhållit tidigare bör målet för rättshjälpen vara att ge&lt;br&gt;bistånd till den som inte annars skulle ha möjlighet att ta till vara sina&lt;br&gt;rättsliga intressen. Staten bör däremot inte bidra till kostnader som en&lt;br&gt;rättssökande själv har ekonomisk förmåga att stå för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar den uppfattning Justitieutskottet redovisade i 1992&lt;br&gt;års lagstiftningsärenden, att inkomstgränsen inte får sättas så lågt att de&lt;br&gt;flesta utestängs från möjligheterna till rättshjälp. En mindre sänkning av&lt;br&gt;gränsen kan dock göras utan att det får sådana allvarliga konsekvenser.&lt;br&gt;Samtidigt måste det poängteras att gränsen inte får sättas så lågt att&lt;br&gt;rättshjälpen bara kommer att beröra de allra sämst ställda. Någon åter-&lt;br&gt;gång till vad som gällde på den fria rättegångens tid är inte aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är det rimligt att som utredningen föreslår&lt;br&gt;anknyta till bestämmelserna om den s.k. skiktgränsen eller brytpunkten,&lt;br&gt;dvs. den inkomstgräns där en skattskyldig skall betala statlig inkomst-&lt;br&gt;skatt. De som har inkomster som överstiger brytpunkten anses ha&lt;br&gt;förmåga att betala s.k. värnskatt. Dessa personer bör enligt regeringens&lt;br&gt;mening också ha förmåga att stå för sina egna rättsliga kostnader utan&lt;br&gt;bidrag från staten. För att undvika att lagen skulle komma att behöva&lt;br&gt;justeras alltför snart bör gränsen sättas strax över brytpunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gränsen sätts strax över brytpunkten eller vid 210 000 kr skulle,&lt;br&gt;med de beräkningsmetoder som redovisats ovan, fortvarande över 80 %&lt;br&gt;av befolkningen ha möjlighet att erhålla rättshjälp. Det skall då särskilt&lt;br&gt;påpekas att vid denna beräkning har någon hänsyn till försörjnings-&lt;br&gt;bördan inte tagits, vilket innebär att ännu fler hamnar inom det område&lt;br&gt;där rättshjälp kan ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Basbelopp eller siffror&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bidragande orsak till att rättshjälpslagen upplevs som komplicerad&lt;br&gt;och svårhanterlig är att de beloppsgränser som finns i lagen, t.ex.&lt;br&gt;inkomstgränser och gränser när ett biträde själv får besluta om utred-&lt;br&gt;ning, är angivna som ett visst antal eller en viss andel av ett basbelopp&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Dessutom är det bas-&lt;br&gt;belopp som skall användas det som gällde året innan den rättssökande&lt;br&gt;ansökte om rättshjälp. Förutom att det gör texten svårtillgänglig innebär&lt;br&gt;det t.ex. att två parter, vid samma tidpunkt, kan ha olika möjligheter att&lt;br&gt;erhålla en utredning beroende på när de ansökte om rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En praktisk nödvändighet i detta sammanhang är också att ha tillgång&lt;br&gt;till Domstolsverkets årliga broschyr om rättshjälp och taxor. Den ur-&lt;br&gt;sprungliga anledningen till att det basbelopp som skall användas, är det&lt;br&gt;som gällde året innan ansökan om rättshjälp gjordes, var för övrigt att&lt;br&gt;man skulle hinna tillhandahålla dessa tabeller i tid (prop. 1972:4&lt;br&gt;s. 312).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att de gränsvärden som anges i hgen skall&lt;br&gt;uttryckas i siffror. De flesta av remissinstanserna har inte haft några&lt;br&gt;invändningar mot en sådan ordning. Några av remissinstanserna är dock&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kritiska till förslaget och anser att anknytningen till basbeloppet bör Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;bibehållas så att lagen inte behöver justeras för att penningvärdet&lt;br&gt;förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelen med att gränserna anges i basbelopp är naturligtvis just den&lt;br&gt;att lagen inte behöver justeras för att penningvärdet förändras. Frågan&lt;br&gt;är emellertid om denna fördel uppväger de angivna nackdelarna. Det är&lt;br&gt;inte heller givet att gränserna alltid bör följa penningsväldets föränd-&lt;br&gt;ringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att bestämmelserna blir&lt;br&gt;mer lättillgängliga om lagens gränsvärden uttryckas i siffror i stället för&lt;br&gt;ett visst antal basbelopp eller en viss andel av basbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkomstgränsen bör alltså anges i siffror. Självfallet måste det bevakas&lt;br&gt;att beloppet justeras om penningsvärdets förändringar eller andra&lt;br&gt;faktorer ger skäl till detta. Som utredningen påpekar är det inte givet att&lt;br&gt;en sådan justering måste ske vaije år.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Beräkningen av den rättssökandes ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden - ekonomiskt underlag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vid beräkningen av den rättssökandes&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden skall hänsyn tas till i huvudsak samma&lt;br&gt;omständigheter som i dag. Två nyheter är dock att hänsyn skall&lt;br&gt;tas även till föräldrarnas ekonomiska förhållanden när den rätts-&lt;br&gt;sökande är underårig samt att underhållsskyldighet till barn endast&lt;br&gt;skall beaktas upp till ett visst högsta belopp - 75 000 kr. Ett nytt&lt;br&gt;begrepp - ekonomiskt underlag - införs som en samlande beteck-&lt;br&gt;ning för den rättssökandes ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringen förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det&lt;br&gt;utan erinran. Malmö tingsrätt anser att grunderna för beräkning av det&lt;br&gt;ekonomiska underlaget samt att barns underlag skall beräknas på&lt;br&gt;föräldrarnas inkomster bör framgå av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt den nuvarande rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen får som vi redovisat i avsnitt 7.1 allmän rättshjälp beviljas&lt;br&gt;om den rättssökandes beräknade årsinkomst inte överstiger ett belopp&lt;br&gt;som motsvarar sju gånger det basbelopp som gällde året innan rättshjälp&lt;br&gt;begärs (12 § rättshjälpslagen). Årsinkomsten skall, enligt Domstols-&lt;br&gt;verkets föreskrifter, beräknas på grundval av de faktiska inkomster som&lt;br&gt;föreligger när rättshjälp söks samt inkomsterna under tiden närmast före&lt;br&gt;och de sannolika inkomsterna under tiden närmast efter ansökan om&lt;br&gt;rättshjälp. Även kontinuerligt utgående socialbidrag räknas som in-&lt;br&gt;komst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den rättssökande bidrar till underhållet av make, tidigare make,&lt;br&gt;sambo, eget barn eller annat barn som han är underhållsskyldig för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt föräldrabalken, höjs inkomstgränsen med ett halvt basbelopp för Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;var och en av dessa personer (13 § första stycket rättshjälpslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar den rättssökandes förmåga väsentligen ökad eller nedsatt på grund&lt;br&gt;av förmögenhetsinnehav, skuldsättning eller annan särskild omständig-&lt;br&gt;het, skall den beräknade årsinkomsten jämkas med skäligt belopp (13 §&lt;br&gt;andra stycket rättshjälpslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Domstolsverkets föreskrifter anges närmare på vad sätt förmögenhet&lt;br&gt;och skuldsättning skall beaktas. Bl.a. skall förmögenhet eller skuld som&lt;br&gt;hänför sig till fastighet eller bostadsrätt som den rättssökande bor i inte&lt;br&gt;beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att beräkningen även i fortsättningen skall&lt;br&gt;grunda sig på den rättssökandes beräknade årsinkomst, försörjnings-&lt;br&gt;börda och förmögenhetsförhållanden. Enligt utredningen bör ett ekono-&lt;br&gt;miskt underlag fastställas som grundar sig på dessa förhållanden. När-&lt;br&gt;mare bestämmelser om beräkning bör enligt utredningen festställas av&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att endast smärre sakliga&lt;br&gt;ändringar bör göras när det gäller beräkningen av den rättssökandes&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden. Beräkningen bör således även i fortsättningen&lt;br&gt;göras med utgångspunkt i den rättssökandes beräknade årsinkomst och&lt;br&gt;med beaktande av försöijningsbörda, förmögenhet och skuldsättning.&lt;br&gt;Detta bör enligt regeringen uttryckligen framgå av lagen och inte, som&lt;br&gt;utredningen föreslår, helt lämnas till regeringen att bestämma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att en eventuell försörj-&lt;br&gt;ningsbörda inte alltid påverkar betalningsförmågan i så hög grad som&lt;br&gt;motsvaras av de nuvarande bestämmelserna. Det torde vara tillräckligt&lt;br&gt;att den som fektiskt fullgör sin försöijningsbörda gentemot barn får&lt;br&gt;tillgodoräkna sig ett belopp om ca 15 000 kr per barn, dock aldrig mer&lt;br&gt;än ca 75 000 kr. Även detta bör som förordats från vissa remiss-&lt;br&gt;instanser framgå av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig i övrigt till den lagtekniska lösning som utred-&lt;br&gt;ningen föreslår. Det finns enligt vår mening fördelar med att som&lt;br&gt;utredningen föreslår i lagen införa ett särskilt samlande begrepp -&lt;br&gt;ekonomiskt underlag - för resultatet av räkneoperationen. Lagen kan&lt;br&gt;därigenom göras enklare och mer överskådlig om man i olika para-&lt;br&gt;grafer kan hänvisa till den rättssökandes ekonomiska underlag i stället&lt;br&gt;för att som i den nuvarande lagen gång på gång upprepa vilka fektorer&lt;br&gt;som skall beaktas när det gäller den rättssökandes ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden. Konstruktionen med att inkomsten for den som bidrar till&lt;br&gt;barns underhåll, skall minskas istället för som enligt dagens system ökas&lt;br&gt;med visst belopp har också fördelar. Härigenom kan man förenkla&lt;br&gt;tabellerna för beräkning av rättshjälpsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta barn i Sverige torde sakna egna inkomster eller egen&lt;br&gt;förmögenhet av betydelse. Flertalet barn har i stället en ekonomi som är&lt;br&gt;sammanflätad med den eller de föräldrar som barnet bor tillsammans&lt;br&gt;med. När ett barn beviljas rättshjälp är det likafullt bara barnets in-&lt;br&gt;komster som läggs till grund för rättshjälpsavgiftema. Grundavgiften&lt;br&gt;blir ofta den lägsta möjliga, dvs. noll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom föräldrarna enligt 7 kap. 1 § foräldrabalken är skyldiga att Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;försörja barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov&lt;br&gt;och föräldrarnas förmåga är det rimligt att de också ansvarar för&lt;br&gt;kostnader som uppstår i anledning av en process. Om rättshjälps-&lt;br&gt;resursema skall fördelas så att de kommer dem tillgodo som bäst&lt;br&gt;behöver dem är det inte rimligt att ge bidrag till barn som tillhör&lt;br&gt;familjer med god eller mycket god ekonomi. Man bör i stället också i&lt;br&gt;fråga om rättshjälp i första hand utgå från att barn blir försöijda av sina&lt;br&gt;föräldrar. I en angelägenhet som rör underhåll och faderskap ligger ju&lt;br&gt;frågan också i förälderns intresse. En sådan ordning skulle också&lt;br&gt;minska de olikheter som nu finns vid behandlingen av bl.a. rätts-&lt;br&gt;hjälpsfrågor, beroende på om talan om underhåll väcks fristående eller&lt;br&gt;i mål om äktenskapsskillnad eller vårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer därför i utredningens förslag att föräldrarnas&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden skall beaktas när ett barns ekonomiska under-&lt;br&gt;lag beräknas och att detta bör gälla i de fall barnet bor tillsammans med&lt;br&gt;föräldrarna. Remissinstanserna har inte några invändningar mot en&lt;br&gt;sådan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall barnet bor tillsammans med båda föräldrarna och ingen av&lt;br&gt;dem är barnets motpart bör avgiften beräknas på grundval av de&lt;br&gt;ekonomiska förhållandena för den förälder som har det största ekono-&lt;br&gt;miska underlaget. Om den ena föräldern är motpart bör det ekonomiska&lt;br&gt;underlaget alltid beräknas utifrån den andra förälderns förhållanden. Om&lt;br&gt;barnet inte bor hos någon av föräldrarna bör det ekonomiska underlaget&lt;br&gt;beräknas utifrån barnets egna ekonomiska förhållanden. Det sist nämnda&lt;br&gt;bör också gälla om barnet har betydande tillgångar eller inkomster&lt;br&gt;medan föräldrarna har det sämre ekonomiskt ställt. Den nu föreslagna&lt;br&gt;regeln bör gälla när den rättssökande är under 18 år. Det är enligt&lt;br&gt;regeringens mening tillräckligt om det av lagen framgår att föräldrarnas&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden skall beaktas när ett barns ekonomiska&lt;br&gt;underlag beräknas. Mer detaljerade föreskrifter kan ges av regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet regeringen bestämmer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anförts av utredningen måste en ny och mer begriplig ansök-&lt;br&gt;ningsblankett tas fram. Av blanketten bör det klart framgå att upp-&lt;br&gt;gifterna lämnas under straffansvar. Dessutom bör den utformas så att&lt;br&gt;den rättssökande genom sin underskrift ger ett medgivande till att&lt;br&gt;uppgifterna om hans inkomster får kontrolleras hos försäkringskassa och&lt;br&gt;skattemyndighet. Riksrevisionsverket har i sitt remissvar ansett att de&lt;br&gt;ekonomiska förhållandet alltid skall kontrolleras. Regeringen anser dock&lt;br&gt;att det är tillräckligt att det kan ske en kontroll. I vilken omfattning som&lt;br&gt;uppgifterna faktiskt skall kontrolleras är för tidigt att säga. Genom den&lt;br&gt;rättssökande medgivande blir det möjligt att göra en kontroll i de fåll då&lt;br&gt;det finns anledning att misstänka felaktigheter samt att göra stick-&lt;br&gt;provskontroller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Behov av biträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Avgörande för om rättshjälp skall beviljas&lt;br&gt;skall vara om den rättssökande har behov av juridiskt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Rättshjälp skall enligt 6 §&lt;br&gt;rättshjälpslagen beviljas om den rättssökande har behov av sådant&lt;br&gt;bistånd. Behovet skall bedömas med utgångspunkt i hans eller hennes&lt;br&gt;behov av någon eller några av de förmåner som anges i 9, 9 a eller&lt;br&gt;10 §§. De förmåner som finns angivna i dessa bestämmelser är bland&lt;br&gt;annat biträde och bidrag till kostnaderna för bevisning och utredning.&lt;br&gt;Vid behovsprövningen skall någon ekonomisk prövning inte göras&lt;br&gt;utöver den inkomstprövning som anges i 6 §. Även om det i inled-&lt;br&gt;ningen av ett ärende är uppenbart att den rättssökande själv, på grund&lt;br&gt;av reglerna om rättshjälpsavgift, kommer att få betala samtliga kost-&lt;br&gt;nader anses han ändå ha behov av rättshjälp om någon eller några av&lt;br&gt;förmånerna kan komma i fråga. I de allra flesta fell är det den rätts-&lt;br&gt;sökandes behov av biträde det avgörande skälet till att rättshjälp be-&lt;br&gt;viljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att rättshjälp bara skall beviljas om den rätts-&lt;br&gt;sökande har behov av biträde. De flesta remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Hyresgästernas riks-&lt;br&gt;förbund har avstyrkt förslaget om att den rättssökandes behov av biträde&lt;br&gt;skall vara avgörande. Förbundet har anfört att medlemmar i hyres-&lt;br&gt;gästföreningar endast får biträdeshjälp genom föreningen. Om rättshjälp&lt;br&gt;inte kan beviljas för att få täckning för andra kostnader kan det enligt&lt;br&gt;förbundet bli mer lönsamt för medlemmen att inte företrädas av&lt;br&gt;föreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av rättshjälp är naturligtvis störst i sådana fell där det kan&lt;br&gt;uppstå några mer betydande kostnader, nämligen när det behövs&lt;br&gt;biträdeshjälp. Denna förmån är den viktigaste och mest kostsamma&lt;br&gt;förmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regleringen - som innebär att rättshjälp beviljas om&lt;br&gt;den rättssökande har behov av någon av de förmåner som räknas upp i&lt;br&gt;rättshjälpslagen - är mot denna bakgrund inte tillfredsställande. Den&lt;br&gt;naturliga ordningen är i stället att, som utredningen föreslår, fokusera&lt;br&gt;på den rättssökandes behov av biträde och låta detta behov avgöra om&lt;br&gt;rättshjälp skall beviljas eller inte. Utredningens förslag har också fått&lt;br&gt;stöd av en majoritet av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att rättshjälp bara skall beviljas om den&lt;br&gt;rättssökande har behov av biträde. De som har mycket små ekonomiska&lt;br&gt;resurser och därmed kan ha behov av bidrag även till andra, mindre&lt;br&gt;kostnader bör kunna få sådan hjälp oberoende av om rättshjälp beviljas&lt;br&gt;eller inte. Denna fråga behandlas i avsnitt 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ändring är också naturlig, och nödvändig, mot bakgrund av Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;det nya avgiftssystem vi föreslår i avsnitt 13. Rättshjälpsavgiften skall&lt;br&gt;enligt det förslaget beräknas som en viss procentuell andel av bi-&lt;br&gt;trädeskostnadema. Med ett sådant avgiftssystem kan nuvarande ordning&lt;br&gt;för behovsprövning inte behållas bl.a. därför att det skulle medföra en&lt;br&gt;väsentlig ökning av kostnaderna för rättshjälpen. Det skulle nämligen&lt;br&gt;ofta vara lönsamt att få rättshjälp då staten alltid skulle bidra till vissa&lt;br&gt;av kostnaderna. Som exempel kan nämnas att en relativt välbärgad&lt;br&gt;rättssökande som klart skulle kunna bära en mindre kostnad för t.ex.&lt;br&gt;ansökningsavgift och ersättning till ett par vittnen skulle kunna få dessa&lt;br&gt;kostnader betalda av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen framhåller skall rättshjälp inte beviljas om behovet&lt;br&gt;av biträde kan tillgodoses på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regel finns inte behov av biträde om juridiskt hjälp lämnas&lt;br&gt;genom det rättsskydd som ges genom fackliga organisationer eller när&lt;br&gt;intresseorganisationer, t.ex. hyresgästorganisationer, bistår sin medlem-&lt;br&gt;mar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som både Arbetsdomstolen och Hyresgästernas riksförbund påpekat&lt;br&gt;finns ingen i lag föreskriven skyldighet för fackföreningar och andra&lt;br&gt;intresseföreningar att bistå sina medlemmar. Det finns därför anledning&lt;br&gt;att påpeka att den som inte rent faktiskt får biträde av sin förening&lt;br&gt;självklart skall kunna få rättshjälp om förutsättningarna i övrigt är&lt;br&gt;uppfyllda. I enskilda fall kan det finnas skäl att begära besked från den&lt;br&gt;rättssökande om han eller hon har möjlighet att få sådant bistånd. Om&lt;br&gt;en rättssökande har möjlighet att få bistånd från en förening men&lt;br&gt;frivilligt väljer att avstå från detta bör rättshjälp normalt vägras&lt;br&gt;eftersom biträdesbehovet då faktiskt kan tillgodoses på annat sätt än&lt;br&gt;genom rättshjälp. En medlem i en hyresgästförening har med andra ord&lt;br&gt;inte någon sådan valmöjlighet som förbundet för fram i sitt remissvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den rättssökande själv kan ta till vara sina intressen kan han eller&lt;br&gt;hon inte anses ha behov av biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om den rättssökande själv har förmåga att föra&lt;br&gt;sin talan skall ärendets svårighetsgrad ställas mot den rättssökandes&lt;br&gt;personliga kvalifikationer. Av betydelse är bl.a. den rättssökandes&lt;br&gt;fysiska och psykiska tillstånd. Enbart språksvårigheter bör inte medföra&lt;br&gt;att den rättssökande har behov av biträde. I första hand skall möjlig-&lt;br&gt;heten till tolkning utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av biträde är i hög grad beroende av vilken domstol - allmän&lt;br&gt;domstol eller allmän förvaltningsdomstol - som skall handlägga ärendet.&lt;br&gt;Förvaltningsdomstolarnas materiella processledning och utrednings-&lt;br&gt;ansvar enligt förvaltningsprocesslagen gör att biträdesbehovet i dessa&lt;br&gt;domstolar inte är detsamma som i mål vid allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan rättshjälpslagens tillkomst har frågan om en utvidgning av&lt;br&gt;möjligheterna till rättshjälp i mål vid förvaltningsdomstolarna behandlats&lt;br&gt;vid flera tillfällen. Senast togs frågan upp i samband med att justitie-&lt;br&gt;utskottet behandlade regeringens proposition om tvåpartsprocess m.m. i&lt;br&gt;de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utskottet avslog en motion i&lt;br&gt;ärendet med hänvisning till förvaltningsdomstolarnas utredningsskyl- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dighet enligt 8 § förvaltningsprocesslagen och utskottet pekade särskilt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på att denna skyldighet inte påverkas av reformen om tvåpartsprocess Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;(1995/96:JuU7 s. 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen framhölls, något som också påpekats av några&lt;br&gt;remissinstanser, att det dock kan finnas behov av juridiskt biträde i&lt;br&gt;vissa mål i allmän förvaltningsdomstol. I remissen nämndes att sådant&lt;br&gt;behov t.ex. kan finnas i vissa socialförsäkringsmål och andra mål som&lt;br&gt;rör funktionshindrade personer och att det t.ex. kan finnas anledning att&lt;br&gt;bevilja rättshjälp om en förvaltningsmyndighet överklagar ett beslut som&lt;br&gt;har ändrats till den rättssökandes fördel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådet är vad som anfördes i lagrådsremissen härom inte&lt;br&gt;tillräckligt fullständigt eller klarläggande. Lagrådet anför i denna del:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”1 lagrådsremissen framhålls att förvaltningsdomstolarnas materiella&lt;br&gt;processledning och utredningsansvar gör att det liksom hittills normalt&lt;br&gt;inte bör anses föreligga behov av juridiskt biträde i mål och ärenden&lt;br&gt;vid förvaltningsdomstol. Den förändring som skett genom att&lt;br&gt;tvåpartsprocess införts i förvaltningsdomstol uppges inte innebära&lt;br&gt;någon minskad utredningsskyldighet för domstolarna och därmed inte&lt;br&gt;heller något ökat rättshjälpsbehov. I det fortsatta resonemanget&lt;br&gt;behandlas emellertid för vissa mål som rör funktionshindrade personer&lt;br&gt;särskilt situationer som uppstår då en förvaltningsmyndighet - med&lt;br&gt;tillämpning av den genom tvåpartsprocessen införda överklagande-&lt;br&gt;möjligheten - överklagar med yrkande till nackdel för den&lt;br&gt;rättssökande. För sådana fall anges det kunna finnas anledning att&lt;br&gt;bevilja rättshjälp. Enligt Lagrådets mening beaktar dessa uttalanden&lt;br&gt;inte tillfredsställande den utveckling som fortgår på förvalt-&lt;br&gt;ningsprocessens område och som medfört förändringar, vars betydelse&lt;br&gt;för rättshjälpen behöver bli föremål för diskussion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill först erinra om den sedan en längre tid pågående&lt;br&gt;utvecklingen mot att olika frågor med större eller mindre rättslig&lt;br&gt;anknytning inom förvaltningsområdet förs över till avgörande av&lt;br&gt;förvaltningsdomstol, något som ytterligare utökat förvaltnings-&lt;br&gt;domstolarnas rika flora av måltyper. Genom att nedflyttning under de&lt;br&gt;senaste åren skett av åtskilliga måltyper från kammarrätt till länsrätt&lt;br&gt;har alla tre domstolsinstansema numera ett synnerligen brett&lt;br&gt;målområde, inom vilket de mest skiftande frågeställningar kan komma&lt;br&gt;upp till bedömning. Sedan Sverige tillträtt EES-avtalet och därpå&lt;br&gt;blivit medlem i EU har dessutom EG:s omfattande och komplexa&lt;br&gt;regelverk blivit att beakta inte minst i förvaltningsrättskipningen,&lt;br&gt;något som inte sällan medför behov av ingående diskussioner och&lt;br&gt;överväganden utifrån aspekter som tidigare inte krävt uppmärksamhet.&lt;br&gt;En av konsekvenserna av att europarättsliga principer får genomslag i&lt;br&gt;vårt land är för övrigt att handläggningen i förvaltningsmål allt oftare&lt;br&gt;torde få inslag av muntlighet med partsnärvaro. Det etappvis införda&lt;br&gt;systemet med krav på prövningstillstånd i kammarrätt i flertalet mål&lt;br&gt;förtjänar också att nämnas. De förenklingar som därigenom uppnås&lt;br&gt;vid handläggningen bör om möjligt ge utrymme åt ytterligare insatser&lt;br&gt;för kvalitativt högtstående rättskipning i de mål som tas upp till&lt;br&gt;fullständig sakprövning; självfallet bör därvid förbättrad biträdeshjälp&lt;br&gt;i de mer komplicerade målen ses som en positiv faktor. Införandet av&lt;br&gt;tvåpartsprocess har visserligen inte medfört förändring i domstolarnas&lt;br&gt;lagreglerade utredningsskyldighet, men det står väl ändå rätt klart att&lt;br&gt;följden blir att domstolarnas handläggning mer än tidigare blir präglad&lt;br&gt;av förhandlingsprincipen och mindre av officialprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av bl.a. dessa förändringar och tendenser inom &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvaltningsprocessen ligger det enligt Lagrådets bedömning närmast&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till hands att utgå ifrån att behoven av rättsligt biträde i förvalt- Prop.&lt;br&gt;ningsmål kommer att bli i vart fall något större än som återspeglas i&lt;br&gt;hittillsvarande starkt återhållsamma praxis (jfr även vad som anförts i&lt;br&gt;Rättshjälpsutredningens betänkande på s. 209 och under remiss-&lt;br&gt;behandlingen av Rättshjälpsnämnden). Ett ökat biträdesbehov lär&lt;br&gt;framför allt göra sig gällande för sådana angelägenheter där de&lt;br&gt;faktiska omständigheterna är svåröverskådliga och de rättsliga&lt;br&gt;frågeställningarna okända eller svårbedömbara för de rättssökande.&lt;br&gt;Det framstår emellertid knappast som praktikabelt att på förhand&lt;br&gt;urskilja speciella målgrupper som framför allt bör komma i fråga för&lt;br&gt;rättshjälp eller uteslutas från rättshjälp. För detta talar bl.a. att&lt;br&gt;EG-rättsliga problem kan tänkas komma att aktualiseras i mycket&lt;br&gt;skilda sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissen ger motivledes stöd åt den utvidgningen, att&lt;br&gt;rättshjälp i vissa fell skall kunna beviljas personer med sådana&lt;br&gt;funktionshinder som gör det svårt för dem att föra sin egen talan i&lt;br&gt;mål av väsentlig betydelse för dem. Frågan måste ställas om&lt;br&gt;avgränsningen av förslaget till funktionshindrade är den lämpliga.&lt;br&gt;Med uttrycket funktionshinder, som introducerades i lagstiftningen i&lt;br&gt;samband med tillkomsten av 1993 års lag om stöd och service till&lt;br&gt;vissa funktionshindrade (LSS), avses enligt förarbetena till LSS&lt;br&gt;”förvärvade eller medfödda fysiska eller psykiska funktionshinder på&lt;br&gt;grund av sjukdom eller skada” (prop. 1992/93:159 bil. 1 s. 55). Det&lt;br&gt;är således ett föga precist uttryck, som i stort sett endast anger att en&lt;br&gt;person har större eller mindre nedsättning i funktionsförmågan i något&lt;br&gt;avseende, vilket som helst. Den begränsning som inryms i lag-&lt;br&gt;rådsremissens motivuttalande ligger således egentligen i att personen&lt;br&gt;i fråga skall ha svårt att själv föra sin talan i en för honom viktig&lt;br&gt;angelägenhet. Som Lagrådet ser saken är anknytningen till funktions-&lt;br&gt;hinder inte särskilt meningsfylld i förevarande sammanhang. För&lt;br&gt;tillämpningen av rekvisitet om biträdesbehov ger anknytningen inte&lt;br&gt;någon direkt vägledning, utan riskerar snarare att missuppfattas.&lt;br&gt;Enligt Lagrådets mening är det att föredra att den rättsliga ange-&lt;br&gt;lägenhetens art, omfattning och betydelse betonas såsom det grund-&lt;br&gt;läggande när biträdesbehovet skall prövas. Som angetts förut synes&lt;br&gt;därvid inte böra särskiljas speciella målgrupper, utan prövningen&lt;br&gt;torde få ske för vaije uppkommande rättslig angelägenhet för sig&lt;br&gt;gentemot de kvalitativa och andra krav som anses böra gälla. Med&lt;br&gt;utgångspunkt i en sådan bedömning får det göras en samlad prövning&lt;br&gt;av den rättssökandes förmåga att föra sin talan i angelägenheten,&lt;br&gt;oavsett om den rättssökande kan anses funktionshindrad eller ej.&lt;br&gt;Huruvida den rättssökande i angelägenheten intar positionen av&lt;br&gt;klagande eller av motpart till en förvaltningsmyndighet kan givetvis&lt;br&gt;ibland vara av betydelse, men bör inte generellt tillmätas avgörande&lt;br&gt;vikt för bedömningen i rättshjälpsavseende. ”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar som under senare år skett på förvaltningsprocessens&lt;br&gt;område har inte minskat förvaltningsdomstolarnas utredningsskyldighet.&lt;br&gt;Enligt regeringens mening kan det därför inte sägas att biträdesbehovet&lt;br&gt;generellt sett skulle ha ökat i mål vid förvaltningsdomstol. Däremot kan&lt;br&gt;vissa av de förändringar som sker i de materiella reglerna på förvalt-&lt;br&gt;ningsrättens område i övrigt i undantagsfall medföra att behovet av&lt;br&gt;biträde på sikt kan tänkas bli något större än hitintills. Några mer dra-&lt;br&gt;matiska förändringar kan dock inte förutses. Den måltyp som åsyftades&lt;br&gt;i lagrådsremissen - mål där den rättssökande på grund av ett funktions-&lt;br&gt;hinder har svårigheter att själv föra sin talan i mål som avser frågor&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som har sin grund i funktionshindret t.ex. beviljande av assistans- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;ersättning (personlig assistent) - kan enligt regeringens mening tjäna&lt;br&gt;som ett exempel. Den rättsliga angelägenhetens art, omfattning och&lt;br&gt;betydelse för den enskilde skall som Lagrådet anför självfallet alltid&lt;br&gt;vägas in. För att rättshjälp skall beviljas bör som också framhölls i&lt;br&gt;lagrådsremissen krävas att målet avser en fråga som är av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet tar upp ett flertal faktorer som kan påverka behovet av&lt;br&gt;biträde i förvaltningsprocessen. Självfallet bör dessa faktorer vägas in i&lt;br&gt;det enskilda fallet och undantagsvis kunna medföra att rättshjälp skall&lt;br&gt;beviljas. Att vi som medlemmar i Europeiska unionen numera måste&lt;br&gt;beakta det EG-rättsliga regelverket innebär dock inte i sig att behovet av&lt;br&gt;biträde ökar. Det faktum att allt fler ärendetyper skall hanteras av&lt;br&gt;förvaltningsdomstolar och att många måltyper flyttats ned från kam-&lt;br&gt;marrätt till länsrätt medför enligt regeringens mening inte att behovet av&lt;br&gt;biträdeshjälp kan sägas ha ökat generellt. Inte heller det faktum att&lt;br&gt;handläggningen får ett ökat inslag av muntlighet med partsnärvaro&lt;br&gt;medför i sig att behovet av biträde ökar. Många enskilda anser snarare&lt;br&gt;att det underlättar om handläggningen är muntlig i stället för att de skall&lt;br&gt;utveckla sin talan skriftligen. Att processen numera är en tvåparts-&lt;br&gt;process innebär enligt regeringens mening inte att förvaltningsdom-&lt;br&gt;stolarnas utredningsskyldighet minskar och att behovet av rättshjälp&lt;br&gt;därmed generellt sett skulle öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regel får det liksom i dag anses att behov av biträde finns i mål&lt;br&gt;om verkställighet av domar och beslut om vårdnad och umgänge. I&lt;br&gt;vissa mål angående åtgärder som är av mer ingripande karaktär för den&lt;br&gt;enskilde täcks biträdesbehovet däremot av reglerna om offentligt&lt;br&gt;biträde. I övrigt är regeringen benägen att instämma i Lagrådets&lt;br&gt;synpunkter om svårigheterna att på förhand urskilja några speciella&lt;br&gt;målgrupper som bör kunna komma i fråga eller uteslutas från rättshjälp&lt;br&gt;på förvaltningsprocessens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett mål i allmän domstol handläggs enligt reglerna om tvistemål&lt;br&gt;av mindre värden finns sällan något biträdesbehov. Enligt den nu-&lt;br&gt;varande lagen krävs särskilda skäl för att biträde skall förordnas i&lt;br&gt;sådana mål. Som en konsekvens av att biträdesbehovet skall vara&lt;br&gt;avgörande för om rättshjälp skall beviljas eller inte föreslår vi att det i&lt;br&gt;fortsättningen skall krävas särskilda skäl för att rättshjälp skall beviljas&lt;br&gt;i dessa mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regel finns inte heller behov av biträde i ärenden som handläggs&lt;br&gt;av Allmänna reklamationsnämnden eller av Patientskadenämnden. Det-&lt;br&gt;samma gäller i ärenden angående läkemedelsförsäkringen i de fall&lt;br&gt;ärendet inte har hänskjutits till skiljemän för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp skall i vissa fall kunna ges till en målsägande som inte&lt;br&gt;uppfyller förutsättningarna för att få målsägandebiträde. Eftersom åkla-&lt;br&gt;garen är skyldig att bistå målsäganden med enskilda anspråk i brott-&lt;br&gt;målsprocessen torde det dock mera sällan finnas behov av rättshjälp till&lt;br&gt;en målsägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av juridiskt biträde för den som är tilltalad eller i övrigt Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;misstänkt i brottmål tillgodoses helt genom reglerna om offentliga&lt;br&gt;försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Rimlighetsprövning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny regel införs som innebär att en&lt;br&gt;prövning alltid skall göras av om det är rimligt att staten bidrar&lt;br&gt;till kostnaderna i det enskilda fallet. Den nya regeln ersätter&lt;br&gt;nuvarande bestämmelsen om att den som inte har befogat intresse&lt;br&gt;av att få sin sak behandlad inte skall kunna få rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker utred-&lt;br&gt;ningens förslag eller lämnar det utan erinran. Malmö tingsrätt avstyrker&lt;br&gt;förslaget med hänvisning till att den föreslagna lagtexten och motiven är&lt;br&gt;oklara och medför tillämpningssvårigheter. Sveriges advokatsamfund&lt;br&gt;anser att det är tillräckligt med en strängare tillämpning av den nu-&lt;br&gt;varande regeln om befogat intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Allmän rättshjälp får inte beviljas&lt;br&gt;den som inte har befogat intresse av att få sin sak behandlad (8 § första&lt;br&gt;stycket 13 rättshjälpslagen). Denna bestämmelse syftar till att förhindra&lt;br&gt;missbruk av den allmänna rättshjälpen. I förarbetena till rättshjälpslagen&lt;br&gt;(prop. 1972:4 s. 93) anfördes följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den närmare innebörden av intresseprövningen bör&lt;br&gt;utgångspunkten vara att de resurser som ställs till förfogande för&lt;br&gt;rättshjälpen utnyttjas effektivt och inriktas på de områden där behovet&lt;br&gt;av rättsskydd är störst. Det är inte möjligt att uttömmande ange alla&lt;br&gt;situationer där rättshjälp bör vägras på grund av den angivna&lt;br&gt;intresseprövningen. Några typfåll synes dock kunna anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp bör kunna vägras när anspråket grundas på en klar felbe-&lt;br&gt;dömning av gällande regler och en eventuell talan sålunda är helt&lt;br&gt;utsiktslös. Även i sådana fall när bevisläget är sådant att det framstår&lt;br&gt;som utsiktslöst eller mycket osannolikt att anspråket kan drivas med&lt;br&gt;framgång bör rättshjälp kunna vägras. Tvister eller anspråk som avser&lt;br&gt;obetydliga ekonomiska värden jämfört med kostnaderna bör i regel&lt;br&gt;inte få drivas med hänsyn till omständigheterna med stöd av allmänna&lt;br&gt;medel. Frågan måste givetvis bedömas med hänsyn till omständig-&lt;br&gt;heterna i det enskilda fallet, främst sökandens ekonomiska situation.&lt;br&gt;Även i sådana fall när ett i och för sig befogat anspråk inte ens på&lt;br&gt;längre sikt kan realiseras därför att motparten saknar tillgångar bör&lt;br&gt;rättshjälp kunna vägras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i andra fall än när det ekonomiska värdet i ett anspråk är&lt;br&gt;obetydligt bör rättshjälp kunna vägras på den grunden att sökanden&lt;br&gt;inte har befogat intresse av att få saken prövad. Det kan vara fråga&lt;br&gt;om t.ex. en målsägande som vill föra ansvarstalan för ett brott som&lt;br&gt;ligger under allmänt åtal eller i vissa fall när talan avser ansvar för&lt;br&gt;ärekränkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med intresseprövningen är i första hand att hindra missbruk&lt;br&gt;av rättshjälpsförmånema. Bestämmelserna kan givetvis inte medföra&lt;br&gt;några garantier för att rättshjälp endast lämnas i situationer då sökan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dens anspråk är välgrundat och kan väntas vinna bifall. Betydande Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;marginaler måste givetvis finnas for olika uppfattningar vid denna&lt;br&gt;bedömning. En begränsning följer även av att intresseprövningen ofta&lt;br&gt;måste ske på grundval av en summarisk utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fallen kan således delas upp i olika grupper: möjlighet till framgång,&lt;br&gt;möjlighet att realisera anspråket, kostnadsaspekter i förhållande till det&lt;br&gt;omtvistades värde och angelägenhetens art. Det understryks i för-&lt;br&gt;arbetena att vad som anges där är typfall och att de inte skall ses som&lt;br&gt;en uttömmande uppräkning. Frågan om det finns befogat intresse skall&lt;br&gt;alltid bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättshjälpslagens tillkomst var det rättshjälpsnämnder och Besvärs-&lt;br&gt;nämnden för rättshjälpen som prövade rättshjälpsansökningama. Reg-&lt;br&gt;lerna om befogat intresse kom då ganska ofta att tillämpas utifrån en be-&lt;br&gt;dömning av utsikterna till framgång. De ändringar som infördes i&lt;br&gt;rättshjälpslagen år 1980 innebar bl.a. att prövningen av ansökningarna&lt;br&gt;om rättshjälp i vissa fell överfördes till domstolarna. Efter två&lt;br&gt;vägledande rättsfell från Högsta domstolen (NJA 1982 s. 175 I och II)&lt;br&gt;har de allmänna domstolarna varit restriktiva med att göra någon&lt;br&gt;intresseprövning, i vart fell när det varit fråga om bevisvärdering.&lt;br&gt;Högsta domstolen uttalade bl.a. att domstolarna visserligen kan göra en&lt;br&gt;intresseavvägning när det omtvistade beloppet är av obetydligt värde&lt;br&gt;eller när det är uppenbart att talan är utsiktslös på grund av att parten&lt;br&gt;missuppfattat eller felbedömt rättsläget. Däremot torde det enligt Högsta&lt;br&gt;domstolen, endast i undantagsfall kunna komma i fråga att lägga ett för&lt;br&gt;parten ogynnsamt bevisläge till grund för en motsvarande bedömning,&lt;br&gt;eftersom detta regelmässigt skulle förutsätta en sådan förberedande sak-&lt;br&gt;prövning som en domstol måste avhålla sig ifrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är enligt förarbetena att intresseprövningen i första hand&lt;br&gt;skall göras av biträdet (prop. 1972:4 s. 94 f.). När befogat intresse&lt;br&gt;saknas ankommer det på biträdet att se till att klienten avstår från att&lt;br&gt;driva sitt anspråk. Har rättshjälp inte sökts bör biträdet inte medverka&lt;br&gt;till att ansökan görs och har biträdet redan lagt ner visst arbete, bör han&lt;br&gt;eller hon söka förmå klienten att inte driva saken vidare. I regel bör&lt;br&gt;biträdet avstå från att utföra ytterligare arbete åt klienten. Missbruk i nu&lt;br&gt;angivna hänseende kan beaktas när biträdesersättningen bestäms. Enligt&lt;br&gt;ett rättsfell från Högsta domstolen, ligger biträdets ansvar på ett tidigt&lt;br&gt;stadium. När saken kommit under domstols prövning åvilar ansvaret i&lt;br&gt;första hand domstolen (NJA 1983 s. 224).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslag på grund av att anspråket inte kan realiseras sker sällan.&lt;br&gt;Avslagsgrunden har använts i ett fell rörande verkställighet av vårdnad.&lt;br&gt;I det ärendet hade barnet förts till Tunisien. Eftersom barnet var&lt;br&gt;tunisisk medborgare, medverkade inte de tunisiska myndigheterna till att&lt;br&gt;återföra barnet till Sverige. Rättshjälp vägrades med hänvisning till att&lt;br&gt;sökanden inte ansågs ha någon utsikt till framgång i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom möjligheterna till biträde i s.k. småmål begränsades år 1974&lt;br&gt;har jämförelsen av de ekonomiska värden som angelägenheten rör och&lt;br&gt;kostnaderna för att driva saken fått mindre betydelse. Regeln har dock&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sin betydelse om tvisten skall avgöras utanför domstol och i vissa fall Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;av festställelse talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp kan också vägras med hänvisning till angelägenhetens art.&lt;br&gt;Bland annat har, med stöd av denna punkt, rättshjälp inte beviljats i en&lt;br&gt;angelägenhet som gällde återgång av fastighetsköp, där avtalet var ett&lt;br&gt;skenavtal för att skydda säljarens fastighet från utmätning. Däremot har&lt;br&gt;Besvärsnämnden för rättshjälpen i två ärenden fastslagit att det inte&lt;br&gt;finns lagligt utrymme att vägra rättshjälp med hänvisning till regeln om&lt;br&gt;befogat intresse av den anledningen att tvisten rör s.k. lyxkonsumtion&lt;br&gt;(BN 113/81 och 1192/81).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslag på ansökan om rättshjälp sker ofta med hänvisning till&lt;br&gt;angelägenhetens art när det är fråga om enskilt åtal. Enligt praxis är&lt;br&gt;möjligheterna till rättshjälp i sådana angelägenheter mycket begränsade.&lt;br&gt;Så är även fallet i angelägenheter rörande skadestånd på grund av förtal&lt;br&gt;m.m. Rättshjälp har beviljas i något större utsträckning när saken gällt&lt;br&gt;förtal i tryckt skrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att lyfta fram innebörden och poängtera betydelsen av att en&lt;br&gt;prövning verkligen görs föreslår utredningen att regeln om befogat&lt;br&gt;intresse ersätts av en ny bestämmelse. Avsikten är enligt utredningen att&lt;br&gt;en prövning alltid skall göras av om det är rimligt att staten bekostar en&lt;br&gt;tvist. De flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag eller&lt;br&gt;lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redovisats i avsnitt 4.2 är en av utgångspunkterna för en&lt;br&gt;rättshjälpsreform att rättshjälpens resurser skall sättas in där de bäst&lt;br&gt;behövs. För att detta syfte skall uppnås bör rättshjälp bara ges när det&lt;br&gt;är rimligt att staten bidrar till kostnaderna. Den nuvarande regeln om&lt;br&gt;befogat intresse tar inte tillräckligt till vara detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen konstaterar tillämpas den nuvarande bestämmelsen&lt;br&gt;om befogat intresse inte i någon större utsträckning. Rättshjälp kan i&lt;br&gt;dag beviljas i fell där det inte är befogat att det allmänna helt eller&lt;br&gt;delvis skall bekosta tvisten. Enligt regeringens mening finns det här ett&lt;br&gt;klart reformbehov. Den nuvarande bestämmelsen är för snävt formu-&lt;br&gt;lerad och den används heller inte i den utsträckning som förutsattes vid&lt;br&gt;rättshjälpslagens tillkomst. Regeringen delar därför utredningens upp-&lt;br&gt;fattning att den nuvarande regeln bör ersättas av en regel som innebär&lt;br&gt;att en prövning skall göras av om det är rimligt att staten står för&lt;br&gt;kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligtvis svårt att uttömmande redovisa alla de situationer&lt;br&gt;där rättshjälp bör vägras. En självklar utgångspunkt är givetvis de&lt;br&gt;typfell som redovisades i 1972 års lagstiftningsärende och den praxis&lt;br&gt;som utvecklats under årens lopp; vi åsyftar ju ingen utvidgning av&lt;br&gt;rätten till rättshjälp. Syftet är i stället att den nya rimlighetsprövningen&lt;br&gt;skall leda till att ytterligare typer av fell utestängs från rättshjälp. Det är&lt;br&gt;t.ex. inte rimligt att rättshjälp ges för angelägenheter som har samband&lt;br&gt;med större ekonomiska transaktioner som inte kan sägas ha med den&lt;br&gt;rättssökandes vardagliga välfärd att göra. I lagrådsremissen nämndes&lt;br&gt;som exempel tvister om återbetalning av ”svarta pengar” som betalats&lt;br&gt;för en hyresrätt. Vidare anfördes att staten t.ex. inte bör bidra till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kostnaderna i en angelägenheter som rör spekulation med t.ex. aktier&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller konst och angelägenheter som rör skatteplanering eller i ange- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;lägenheter som rör förvärv, innehav eller liknande av mer lyxbetonade&lt;br&gt;föremål som mycket dyrbara bilar, båtar eller smycken. I sådana fall&lt;br&gt;kan man utgå från att den rättssökande har eller har haft stora tillgångar&lt;br&gt;eller andra medel att förvärva egendomen, och det är inte för denna&lt;br&gt;kategori av lyxtvister som rättshjälp är avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har anfört att prövningen blir vansklig vid en sådan mera&lt;br&gt;kvalitativ bedömning av ett rättsanspråks karaktär. Lagrådet anmärker&lt;br&gt;t.ex. att i tvister om återbetalning av ”svarta pengar” som betalats för&lt;br&gt;en hyresrätt har den rättssökande ett anspråk som normalt har karaktär&lt;br&gt;av skadestånd for ett straffbelagt åsidosättande av en social skydds-&lt;br&gt;lagstiftning (12 kap. 65 § jordabalken). När det gäller tvister som har&lt;br&gt;uppkommit i samband med aktiespekulation pekar Lagrådet på att&lt;br&gt;prövningen i vad mån en rättssökande har tillgångar bör ske i samband&lt;br&gt;med den bedömning som görs enligt 6 §, och att den omständigheten att&lt;br&gt;den sökande kan tänkas ha haft tillgångar inte utan vidare bör utestänga&lt;br&gt;honom från rättshjälp. Lagrådet framhåller också att många av de&lt;br&gt;tvister som här avses i praktiken gäller fell då den rättssökande iklätt&lt;br&gt;sig krediter och påstår sig ha blivit vilseledd i ett eller annat avseende.&lt;br&gt;Det måste enligt Lagrådet vara svårt och ofta bli i viss mån godtyckligt,&lt;br&gt;i synnerhet i ett inledande skede, att bedöma om ett aktieförvärv som&lt;br&gt;har gett upphov till en tvist skall karakteriseras som spekulativt eller ej.&lt;br&gt;Lagrådet menar också att liknande svårigheter kan tänkas föreligga när&lt;br&gt;det gäller frågan om en tvist uppkommit i samband med skatteplanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar bedömningen att en prövning enligt den föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen i vissa fell kan vara svår. Givetvis kan förhållandena för&lt;br&gt;den rättssökande i en tvist som rör återbetalning av ”svarta pengar” för&lt;br&gt;en hyresrätt i vissa fell vara sådana att skyddsinslaget är stort och det&lt;br&gt;därmed är rimligt att staten bidrar till kostnaderna. Det kan exempelvis&lt;br&gt;röra sig om fell där den rättssökande varit i en särskilt utsatt eller&lt;br&gt;pressad situation. För de fell situationen inte varit denna bör det dock&lt;br&gt;finnas en möjlighet att med stöd av rimlighetsregeln underlåta att bevilja&lt;br&gt;rättshjälp. Detsamma gäller andra liknande angelägenheter som rör&lt;br&gt;transaktioner i gränstrakterna mellan det tillåtna och otillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tvister i samband med aktiespekulation och skatte-&lt;br&gt;planering delar regeringen i och för sig den syn på bedömningen av den&lt;br&gt;rättssökandes inkomstförhållanden som Lagrådet redovisar. Prövningen&lt;br&gt;av om det är rimligt att det allmänna bidrar till kostnaderna för tvisten&lt;br&gt;skall emellertid göras från en annan utgångspunkt. Oavsett de ekono-&lt;br&gt;miska förhållanden en rättssökande redovisat finns det fell där det inte&lt;br&gt;är rimligt att de begränsade allmänna resurserna fes i anspråk. Detta&lt;br&gt;gäller i hög grad tvister som rör förvärv m.m. av lyxbetonade föremål,&lt;br&gt;men också de som rör aktiespekulation och skatteplanering. Givetvis&lt;br&gt;måste en noggrann och nyanserad bedömning göras, och givetvis kan&lt;br&gt;inte vatje angelägenhet som rör aktiespekulation eller skatteplanering&lt;br&gt;sägas vara sådan att det inte är rimligt att det allmänna bidrar till&lt;br&gt;tvisten. Det exempel Lagrådet nämner, att den rättssökande påstår sig&lt;br&gt;ha blivit vilseledd, torde i vissa fell kunna leda till bedömningen att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättshjälp kan beviljas, liksom andra fell där ömmande omständigheter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förekommer. Regeringen vill här också framhäva den bestämmelse som Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;föreslås i det följande (se avsnitt 14) och som ger möjlighet att i ett&lt;br&gt;senare skede besluta att rättshjälpen skall upphöra, om det inte längre är&lt;br&gt;rimligt att staten bidrar till kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tvisten rör sådan hobbyverksamhet som enligt den nuvarande&lt;br&gt;rättshjälpslagen anses utgöra näringsverksamhet, t.ex. hållande av&lt;br&gt;travhäst och avancerad fotografering finns det inte heller tillräckliga&lt;br&gt;skäl för att staten skall bidra till kostnaderna. Vi återkommer ytterligare&lt;br&gt;till frågan om rättshjälp för näringsidkare (avsnitt 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör vidare normalt vara uteslutet att rättshjälp beviljas för en&lt;br&gt;angelägenhet som redan varit föremål för rättslig prövning. Undantag&lt;br&gt;kan dock finnas, exempelvis när nya väsentliga omständigheter helt har&lt;br&gt;förändrat förutsättningarna för det tidigare avgörandet. Detta kan före-&lt;br&gt;komma firämst i tvister om vårdnad och umgänge då ny rättshjälp i vissa&lt;br&gt;fell kan vara motiverad. Men det händer också att talan i sådana mål&lt;br&gt;inleds på nytt inom en relativt kort tid utan att förhållandena har ändrats&lt;br&gt;i nämnvärd utsträckning. Det kan i ett sådant fell knappast anses rimligt&lt;br&gt;att staten åter går in med rättshjälp. Under alla förhållanden bör krävas&lt;br&gt;att nya omständigheter av betydelse för en ny sakprövning tillkommit&lt;br&gt;för att rättshjälp skall beviljas. Det skall som regel inte vara tillräckligt&lt;br&gt;att hänvisa till enstaka s.k. umgängessabotage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer bör&lt;br&gt;rättshjälp alltid kunna ges i tvister rörande vårdnad och umgänge även&lt;br&gt;om inte särdeles lång tid gått sedan avgörande skett i tidigare&lt;br&gt;rättshjälpsärenden såvitt avser dessa frågor. Föreningen påpekar att det&lt;br&gt;finns tillräckliga remedier för det fell domstolen anser att det föreligger&lt;br&gt;någon form av rättegångsmissbruk. Enligt regeringens mening finns det&lt;br&gt;dock fell när det visserligen inte föreligger ett klart rättegångsmissbruk&lt;br&gt;men det ändå inte är rimligt att staten bidrar till kostnaderna för en&lt;br&gt;tvist. I sådana fell bör rättshjälp inte ges. Ju längre som tid förflutit&lt;br&gt;sedan rättshjälp tidigare beviljats desto mindre sträng bör bedömningen&lt;br&gt;kunna vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några av remissinstanserna kritiserar den föreslagna bestämmelsens&lt;br&gt;utformning och anser att regeln kan medföra tillämpningssvårigheter.&lt;br&gt;Det ligger i sakens natur att en bestämmelse av detta slag måste vara&lt;br&gt;något vag i sin kontur. Avsikten är ju att regeln skall utgöra en&lt;br&gt;möjlighet att inte bevilja rättshjälp - eller besluta att rättshjälp skall&lt;br&gt;upphöra - efter en prövning som inte är bunden till uttryckligen angivna&lt;br&gt;situationer. Jämfört med den nuvarande regeln om befogat intresse har&lt;br&gt;dock den av utredningen föreslagna bestämmelsen enligt regeringens&lt;br&gt;mening klara fördelar genom att den tillför en ny rimlighetsprövning&lt;br&gt;och tydligare lyfter fram att en prövning skall göras. Som Svea hovrätt&lt;br&gt;anför får praxis klara ut den närmare innebörden av bestämmelsens&lt;br&gt;omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet - som inte motsatt sig den föreslagna regeln - har i linje&lt;br&gt;med vad nyssnämnda remissinstanser anfört understrukit att den&lt;br&gt;rimlighetsbedömning som förutsätts ofta måste bli grannlaga och bör&lt;br&gt;ske med försiktighet, i synnerhet om den skall göras av den domstol &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som skall pröva tvisten i sak. Lagrådet anser det tveksamt om den nya&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeln, med hänsyn till de förutsättningar för rättshjälp som i övrigt Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;föreslås, i praktiken kommer att ge något väsentligt ökat utrymme att&lt;br&gt;avslå en rättshjälpsansökan i förhållande till den nuvarande regeln i 8 §&lt;br&gt;första stycket 13 i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar bedömningen att prövningen är grannlaga och bör&lt;br&gt;ske med försiktighet. Vi delar också bedömningen att förutsättningarna&lt;br&gt;för rättshjälp i övrigt påverkar det praktiska tillämpningsområdet. I&lt;br&gt;förhållande till den bestämmelse om befogat intresse som finns i 1972&lt;br&gt;års rättshjälpslag bör dock enligt regeringens mening utrymmet att avslå&lt;br&gt;en rättshjälpsansökan bli väsentligt större. Tillämpningsområdet för&lt;br&gt;regeln om befogat intresse begränsas huvudsakligen av att en domstol&lt;br&gt;måste avhålla sig från att göra en förberedande sakprövning. Någon&lt;br&gt;sådan prövning blir det inte fråga om vid den rimlighetsprövning som&lt;br&gt;skall göras enligt den föreslagna regeln. Visserligen är det fråga om en&lt;br&gt;- som Lagrådet har betecknat det - kvalitativ bedömning av ett rätts-&lt;br&gt;anspråks karaktär i så måtto att en bedömning skall göras med hänsyn&lt;br&gt;till om angelägenheten rör större ekonomiska transaktioner, lyxbetonade&lt;br&gt;föremål eller förhållanden som ligger i gränstrakterna kring det&lt;br&gt;otillåtna. Men, det är inte fråga om att bedöma bevisläget eller på annat&lt;br&gt;sätt förutspå utgången i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som bl.a. Göta hovrätt påpekar är det dock i vissa fåll lämpligt att en&lt;br&gt;annan domare än den som prövar rättshjälpsfrågan avgör själva tvisten.&lt;br&gt;Detta gäller självfallet främst i de fall det är aktuellt att avslå en&lt;br&gt;ansökan om rättshjälp. Någon lagreglering av denna fråga är inte&lt;br&gt;nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Rättshjälp för dödsbon&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett dödsbo skall endast i undantagsfall&lt;br&gt;kunna beviljas rättshjälp. I vissa fall skall ett dödsbo kunna överta&lt;br&gt;redan beviljad rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag innebar att ett dödsbo aldrig skulle kunna&lt;br&gt;beviljas rättshjälp. I övrigt överensstämmer förslaget med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några invändningar mot&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 7 § rättshjälpslagen kan allmän&lt;br&gt;rättshjälp beviljas fysisk person eller dödsbo. Rättshjälp till dödsbon&lt;br&gt;förekommer endast i ett fåtal fell. I förarbetena till rättshjälpslagen&lt;br&gt;(prop. 1972:4) betonades särskilt rättshjälpens karaktär av social skydds-&lt;br&gt;lagstiftning. Utgångspunkten var att rättshjälp i första hand skall ge&lt;br&gt;skydd vid oförutsedda händelser som berör den enskildes personliga och&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att dödsbon i fortsättningen inte skall kunna Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;beviljas rättshjälp men att de i vissa fell skall kunna överta rättshjälp&lt;br&gt;som beviljats den avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpen bör som tidigare konstaterats effektiviseras och&lt;br&gt;resurserna bör koncentreras till de områden där de behövs bäst. I&lt;br&gt;tidigare lagstiftningsarbeten har anförts att starka sociala skäl talar för&lt;br&gt;att ett dödsbo skall kunna beviljas rättshjälp. Som exempel har anförts&lt;br&gt;att ett dödsbo kan ha behov av att föra målsägandetalan för utfående av&lt;br&gt;begravningskostnader m.m. i mål om mord eller vållande till annans&lt;br&gt;död. Mot bakgrund av den skyldighet som numera åligger åklagaren att&lt;br&gt;biträda målsäganden samt den utbredda förekomsten av försäkringar är&lt;br&gt;dessa skäl knappast lika starka i dag. Till saken hör också att talan om&lt;br&gt;förlust av underhåll förs av den underhållsberättigade och inte av&lt;br&gt;dödsboet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den bakgrunden föreslog regeringen i lagrådsremissen att ett&lt;br&gt;dödsbo inte skulle kunna beviljas rättshjälp men att tidigare beviljad&lt;br&gt;rättshjälp i vissa fell skulle kunna övergå till ett dödsbo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening kan det, trots vad som anförs i remissen,&lt;br&gt;inte uteslutas att det kan uppkomma fell av de slag som nämndes i 1972&lt;br&gt;års proposition och där det skulle kunna strida mot grundtankarna i&lt;br&gt;rättshjälpssystemet att utesluta möjligheterna för ett dödsbo att få&lt;br&gt;rättshjälp. Ett dödsbo kan t.ex. behöva föra talan för att utfå&lt;br&gt;begravningskostnader utan samband med ett brottmål. Enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening bör det i vart fell tillskapas en möjlighet att för undvikande av&lt;br&gt;stötande konsekvenser i speciella fell kunna bevilja ett dödsbo&lt;br&gt;rättshjälp. Lagrådet föreslår därför att rättshjälp skall kunna beviljas ett&lt;br&gt;dödsbo, om det finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till Lagrådets förslag. Rättshjälpsavgiften får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i dessa fell festställas efter vad som är skäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en person beviljats rättshjälp innan han avlidit och det är skäligt att&lt;br&gt;staten bidrar till kostnaderna med hänsyn till angelägenhetens art,&lt;br&gt;dödsboets och dödsbodelägarnas ekonomiska förhållanden samt om-&lt;br&gt;ständigheterna i övrigt bör som utredningen föreslagit rättshjälp också&lt;br&gt;kunna övergå till ett dödsbo. Till de omständigheter som bör kunna&lt;br&gt;beaktas här är att tvisten är nära sitt avgörande. Om dödsboet eller&lt;br&gt;dödsbodelägarna utan svårighet kan bära de kostnader som kan för-&lt;br&gt;väntas uppkomma bör rättshjälpen inte övergå. Vid en övergång av&lt;br&gt;rättshjälpen är det lämpligt att rättshjälpsavgiften är densamma som den&lt;br&gt;som tidigare festställts för den avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Rättshjälp för näringsidkare&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Möjligheterna för näringsidkare att få&lt;br&gt;rättshjälp begränsas. En näringsidkare skall som regel inte kunna&lt;br&gt;få rättshjälp. Om det finns särskilda skäl skall rättshjälp dock&lt;br&gt;kunna beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Rättshjälp skall inte beviljas en näringsidkare Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;i angelägenheter som har samband med näringsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Rättshjälpsmyndigheten&lt;br&gt;och Rättshjälpsnämnden tillstyrker utredningens förslag och Föreningen&lt;br&gt;jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer har ingen erinran mot&lt;br&gt;förslaget. Arbetsdomstolen, Sveriges advokatsamfund, JUSEK och&lt;br&gt;Sveriges Köpmannaförbund avstyrker utredningens förslag. Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt och Kammarrätten i Göteborg föreslår att näringsidkare skall&lt;br&gt;kunna få rättshjälp men att de skall omfattas av de allmänna reglerna&lt;br&gt;om rättshjälpens subsidiaritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 8 § första stycket 3&lt;br&gt;rättshjälpslagen får rättshjälp inte beviljas den som är eller har varit&lt;br&gt;näringsidkare i en angelägenhet som uppkommit i hans näringsverk-&lt;br&gt;samhet, om det inte finns skäl för rättshjälp med hänsyn till verksam-&lt;br&gt;hetens art och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga&lt;br&gt;förhållanden och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med näringsidkare avses vanligtvis den som yrkesmässigt bedriver&lt;br&gt;verksamhet av ekonomisk natur. Inom rättshjälpen har emellertid&lt;br&gt;begreppet näringsidkare i praxis kommit att få en mer vidsträckt inne-&lt;br&gt;börd. T.ex. har avancerad amatörfotografering och hållande av travhäst&lt;br&gt;bedömts som näringsverksamhet i rättshjälpslagens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningen i 8 § första stycket 3 rättshjälpslagen gäller enbart i&lt;br&gt;angelägenheter som uppkommit i näringsverksamheten. Angelägenheter&lt;br&gt;som rör näringsidkarens rent personliga förhållanden omfattas alltså inte&lt;br&gt;av begränsningen. Om angelägenheten rör både näringsverksamheten&lt;br&gt;och näringsidkarens personliga förhållanden blir det avgörande var&lt;br&gt;tyngdpunkten i ärendet ligger. En tvist i anledning av en näringsidkares&lt;br&gt;eller någon anhörigs borgensåtagande för näringsverksamheten anses&lt;br&gt;vara en angelägenhet som uppkommit i näringsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om det finns skäl att bevilja rättshjälp i en&lt;br&gt;angelägenhet som rör näringsverksamhet skiljer man som regel på tre&lt;br&gt;olika typfall nämligen huvudsaklig, sidoordnad och tidigare bedriven&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med huvudsaklig verksamhet avses verksamhet som pågår vid tid-&lt;br&gt;punkten för ansökan om rättshjälp och där den rättssökande är beroende&lt;br&gt;av verksamheten för sin försörjning. I sådana fall beviljas rättshjälp om&lt;br&gt;rörelsen är av mindre omfattning och näringsidkaren närmast kan&lt;br&gt;jämställas med en vanlig löntagare. Med en rörelse av mindre om-&lt;br&gt;fattning avses enligt uttalanden i förarbeten (prop 1978/79 s. 161 f. och&lt;br&gt;praxis, en rörelse vars omsättning inte överstiger 200 000 kr räknat&lt;br&gt;1978 års penningvärde. Dessutom bör näringsidkaren inte ha fler än två&lt;br&gt;anställda för att rättshjälp skall beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med sidoordnad verksamhet avses verksamhet som bedrivs vid sidan&lt;br&gt;av det som utgör den rättssökandes huvudsakliga inkomstkälla. Rätts-&lt;br&gt;hjälp beviljas sällan i angelägenheter som rör sådan verksamhet efter-&lt;br&gt;som de sociala skälen anses vara svaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i angelägenheter som rör tidigare bedriven verksamhet beviljas&lt;br&gt;rättshjälp sällan. Avgörande är bl.a. den tidigare bedrivna rörelsen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattning, hur lång tid verksamheten pågått och orsaken till att den Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att näringsidkare aldrig skall beviljas rättshjälp i&lt;br&gt;en angelägenhet som rör näringsverksamheten. Utredningen hänvisar&lt;br&gt;här bl.a. till de försäkringsmöjligheter som finns. Enligt utredningen&lt;br&gt;bör kostnaderna för en process bäras av näringsverksamheten antingen&lt;br&gt;direkt eller i form av en försäkringspremie. Utredningen ifrågasätter om&lt;br&gt;inte konkurrensen mellan näringsidkare påverkas på ett felaktigt sätt om&lt;br&gt;staten bidrar till vissa näringsidkares rättsliga kostnader medan andra&lt;br&gt;själva får stå för dessa kostnader. Remissutfallet är blandat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör huvudregeln även i fortsättningen vara&lt;br&gt;att näringsidkare inte beviljas rättshjälp i angelägenheter som uppkom-&lt;br&gt;mit i näringsverksamheten. Det är normalt sett inte rimligt att staten&lt;br&gt;bidrar till sådana kostnader. Till detta kommer, som utredningen fram-&lt;br&gt;håller, att en näringsidkare normalt bör kunna ombesörja ett eget för-&lt;br&gt;säkringsskydd för kostnader i samband med rättsliga tvister. Som utred-&lt;br&gt;ningen konstaterar, och även Sveriges Köpmannaförbund pekar på i sitt&lt;br&gt;remissvar, har visserligen endast ca 15 % av de som har företags-&lt;br&gt;försäkringar ett inkluderande rättsskydd. Även om försäkringstäck-&lt;br&gt;ningen i dag inte är så hög är det rimligt att den näringsidkare som&lt;br&gt;väljer att inte betala för en försäkring i stället själv får betala&lt;br&gt;kostnaderna för en rättslig process på samma sätt som han får betala&lt;br&gt;andra oväntade kostnader som han inte försäkrat sig mot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill dock inte gå så långt som utredningen och helt&lt;br&gt;utesluta näringsidkare från rättshjälp. Det kan i vissa fall, t.ex. vid en&lt;br&gt;helt nystartad verksamhet vara så att den rättssökande näringsidkaren&lt;br&gt;inte hunnit försäkra sig. I sådant fall bör det inte vara uteslutet att&lt;br&gt;bevilja rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns även andra situationer när det skulle vara stötande att inte&lt;br&gt;bevilja en näringsidkare rättshjälp. Om det är fråga om en näringsidkare&lt;br&gt;som praktiskt sett står en löntagare nära eller när angelägenheten har ett&lt;br&gt;starkt samband med hans personliga förhållanden bör således rättshjälp&lt;br&gt;i vissa fåll kunna beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar därför den uppfattning som Stockholms tingsrätt och&lt;br&gt;Arbetsdomstolen för fram, nämligen att näringsidkare inte helt bör&lt;br&gt;uteslutas från möjligheterna till rättshjälp. En viss skärpning jämfört&lt;br&gt;med den nuvarande regeln är dock motiverad. Enligt regeringen bör det&lt;br&gt;krävas särskilda skäl för att en näringsidkare skall kunna få rättshjälp.&lt;br&gt;En sådan regel knyter också naturligt an till den reglering som nyss&lt;br&gt;(avsnitt 5.6) föreslagits såvitt gäller rättssökande som saknar rättsskydd,&lt;br&gt;men utesluter inte näringsidkare helt från rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av om det finns särskilda skäl att bevilja rättshjälp åt&lt;br&gt;en näringsidkare kan i viss mån tidigare praxis vara av betydelse.&lt;br&gt;Avgörande i dag är verksamhetens omfattning och näringsidkarens&lt;br&gt;ekonomi och personliga förhållanden. Liksom i dag bör rättshjälp&lt;br&gt;främst komma i fråga i angelägenheter som rör pågående, huvudsaklig&lt;br&gt;verksamhet av mindre omfattning. Rättshjälp bör bara beviljas i de fall&lt;br&gt;näringsidkaren kan jämställas med en löntagare i normalt inkomstläge. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lämplig tumregel kan vara att rättshjälp inte skall beviljas om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhetens omsättning överstiger 500 000 kr (1996 års värde) eller Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;om det finns fler än två anställda. I vissa fall bör dock rättshjälp kunna&lt;br&gt;komma i fråga även när det är fråga om sidoordnad verksamhet&lt;br&gt;respektive tidigare bedriven verksamhet. Utrymmet för att bevilja&lt;br&gt;rättshjälp i sådana fall torde dock bli något mer begränsat än hittills.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är om det finns anledning att ändra på innebörden&lt;br&gt;av begreppet näringsidkare i rättshjälpssammanhang. Begreppet har som&lt;br&gt;sagt i praxis givits en mycket vidsträckt innebörd. Även utanför&lt;br&gt;rättshjälpslagen har begreppet näringsidkare en relativt vidsträckt&lt;br&gt;innebörd men det är inte lika vidsträckt som på rättshjälpens område.&lt;br&gt;Det omfattar de allra största företagen likväl som enmansföretagare. Det&lt;br&gt;innefattar även den som jämsides med en anställning driver någon form&lt;br&gt;av näringsverksamhet. Näringsidkare kan även vara den som inte är&lt;br&gt;skyldig att upprätta årsbokslut, jfr 1 § sista stycket bokföringslagen&lt;br&gt;(1976:125). Enligt den konsumenträttsliga lagstiftningen avses med&lt;br&gt;näringsidkare varje fysisk eller juridisk person som driver verksamhet&lt;br&gt;av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan betecknas som&lt;br&gt;yrkesmässig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening finns det goda skäl att i rättshjälps-&lt;br&gt;sammanhang ha samma innebörd av begreppet näringsidkare som det&lt;br&gt;har i den konsumenträttsliga lagstiftningen. Det innebär att närings-&lt;br&gt;idkaren normalt inte bör beviljas rättshjälp om kravet på yrkesmässighet&lt;br&gt;är uppfyllt. Härigenom rensar man från rättshjälpslagstiftningens&lt;br&gt;näringsidkarbegrepp bort sådana aktiviteter som i annan lagstiftning,&lt;br&gt;och i det allmänna språkbruket, faller utanför begreppet näringsidkare.&lt;br&gt;En begränsning av innebörden faller sig också naturlig om man inför&lt;br&gt;den nya rimlighetsprövning vi föreslagit i avsnitt 7.4. Enligt vår mening&lt;br&gt;bör frågan om rättshjälp skall beviljas för en angelägenhet som t.ex.&lt;br&gt;hänför sig till en travhäst avgöras efter prövning av om det är rimligt&lt;br&gt;att staten bekostar tvisten och inte genom en mer eller mindre krystad&lt;br&gt;tolkning av begreppet näringsidkare. Vi syftar inte till att utvidga&lt;br&gt;möjligheterna till rättshjälp för denna typ av tvister; enligt vår bedöm-&lt;br&gt;ning torde rimlighetsprövningen normalt leda till att ansökan avslås när&lt;br&gt;det gäller sådana angelägenheter som i dag vägras rättshjälp därför att&lt;br&gt;de sorteras in under näringsidkarbegreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag innebär inga ändringar när det gäller tvister i anledning&lt;br&gt;av borgensåtaganden till stöd for näringsverksamhet. I den mån sådana&lt;br&gt;borgensåtaganden gjorts av näringsidkaren själv eller någon honom&lt;br&gt;närstående nekas i dag som regel rättshjälp eftersom angelägenheten&lt;br&gt;anses ha samband med näringsverksamheten. Rättshjälp bör således som&lt;br&gt;regel inte heller i fortsättningen kunna beviljas i sådana angelägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den lagtekniska lösningen föreslår vi, särskilt mot&lt;br&gt;bakgrund av det förändrade näringsidkarbegrepp vi förordar, en särskild&lt;br&gt;regel i rättshjälpslagen som tar sikte på näringsidkare. Frågan om den&lt;br&gt;som är näringsidkare skall ha rätt till rättshjälp skulle annars i och för&lt;br&gt;sig kunna prövas med tillämpning av den regel vi föreslagit när det&lt;br&gt;gäller rättshjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar (avsnitt 5.6).&lt;br&gt;Vi vill också framhålla att en ansökan om rättshjälp för angelägenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som uppkommit i näringsverksamhet ofta torde komma att avslås redan&lt;br&gt;därför att det inte är rimligt att staten bekostar tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet påpekar skall även i fortsättningen inte bara bolaget&lt;br&gt;utan också den som har ett bestämmande inflytande över detta betraktas&lt;br&gt;som näringsidkare i rättshjälpslagens mening (jfr Arrfelt, Rättshjälp, 2&lt;br&gt;uppl. s. 50 ff och SOU 1995:81 s. 135 samt NJA 1981 s. 873 I-m och&lt;br&gt;V). Tvister som haft samband med exempelvis en aktieägares borgens-&lt;br&gt;åtagande för bolagets skulder, med det allmännas anspråk på personlig&lt;br&gt;betalningsskyldighet för innehållen preliminärskatt eller mervärdesskatt&lt;br&gt;eller med överlåtelse av aktier i bolaget har således under angivna&lt;br&gt;förutsättning betraktats som tvister som haft samband med den rätts-&lt;br&gt;sökandes näringsverksamhet. Lagrådet förordar därför att bestämmelsen&lt;br&gt;bör utformas så att med näringsidkare även förstås en fysisk person som&lt;br&gt;har ett bestämmande inflytande över en juridisk person som driver&lt;br&gt;verksamheten. Regeringen delar denna uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Rättshjälp i vissa fåmiljerättsliga&lt;br&gt;angelägenheter&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Bodelning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny form av bistånd införs vid bodelning.&lt;br&gt;Biståndet innebär att ersättning till bodelningsförrättare för högst&lt;br&gt;fem timmars arbete kan betalas av allmänna medel. Rättshjälp&lt;br&gt;med rättshjälpsbiträde skall endast beviljas för klander av bo-&lt;br&gt;delning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår att rättshjälp endast skall&lt;br&gt;beviljas vid klander av bodelning. Något bistånd för själva bodelnings-&lt;br&gt;förrättningen föreslås inte. I betänkandet redovisas dock en skiss för ett&lt;br&gt;sådant bistånd. Denna skiss stämmer i väsentliga delar överens med&lt;br&gt;regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig särskilt&lt;br&gt;angående rättshjälp i samband med bodelning. Kritiken är blandad.&lt;br&gt;Rättshjälpsnämnden, Jämställdhetsombudsmannen och Föreningen&lt;br&gt;jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer tillstyrker att den skisse-&lt;br&gt;rade lösningen prövas. Den sist nämnda remissinstansen framhåller att&lt;br&gt;behovet av rättshjälp i denna typ av ärenden är stort. Riksrevisions-&lt;br&gt;verket instämmer i utredningens slutsats att de förslag som beskrivs i&lt;br&gt;skissen inte bör genomföras. Rättshjälpsmyndigheten avstyrker skissen&lt;br&gt;med hänvisning till att den har ett alltför begränsat tillämpningsområde.&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund avstyrker inskränkningarna i möjligheten till&lt;br&gt;rättshjälp vid bodelning. Göta hovrätt och Eksjö tingsrätt förespråkar&lt;br&gt;begränsningar i rätten till rättshjälp vid klander av bodelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1996197. 1 samt. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Bodelning kan enligt Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;äktenskapsbalken äga rum såväl inom äktenskapet som vid äktenskaps-&lt;br&gt;skillnad och dödsfall. Enligt lagen (1994:1117) om registrerat partner-&lt;br&gt;skap gäller detta även registrerade partnerskap. Bodelning mellan sam-&lt;br&gt;bor kan, enligt lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, ske&lt;br&gt;när ett samboförhållande upphör, om någon av samborna begär det eller&lt;br&gt;när en av samborna avlidit. Detsamma gäller enligt lagen (1987:813)&lt;br&gt;om homosexuella sambor även vid upplösning av sådant sambo-&lt;br&gt;förhållande. I detta avsnitt används för enkelhetens skull uttrycket&lt;br&gt;makar när också registrerade partner eller sambor avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om två makar inte kan komma överens om hur boet skall skiftas kan&lt;br&gt;domstol på endera makens begäran utse en bodelningsförrättare. Denne&lt;br&gt;har befogenhet att tvångsskifta egendomen om det blir nödvändigt. En&lt;br&gt;sådan tvångsvis genomförd bodelning kan klandras av makarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bodelningsförrättaren har rätt till skäligt arvode och ersättning för&lt;br&gt;sina kostnader. Makarna svarar gemensamt för betalningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättshjälpslagens tillkomst var det i princip möjligt att bevilja all-&lt;br&gt;män rättshjälp i ärenden om bodelning enligt de allmänna förutsätt-&lt;br&gt;ningarna i lagen. Praxis var dock hela tiden restriktiv i enlighet med&lt;br&gt;uttalanden i förarbetena (prop. 1972:4 s. 337). Enligt dessa torde det i&lt;br&gt;allmänhet inte föreligga något behov av särskild biträdeshjälp vid bo-&lt;br&gt;delning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till bodelningsförrättare ingick ursprungligen inte i för-&lt;br&gt;månerna i rättshjälpslagen. Sådana kostnader fick parterna själva svara&lt;br&gt;för även om rättshjälp beviljats. Genom en lagändring år 1976 infördes&lt;br&gt;en regel om att rättshjälpen skulle omfatta även kostnader för sådan&lt;br&gt;bodelningsförrättare om den rättssökande beviljats allmän rättshjälp i&lt;br&gt;bodelningsärendet (9 § andra stycket 7). Samtidigt infördes en bestäm-&lt;br&gt;melse som innebär att den make som inte hade rättshjälp skulle betala&lt;br&gt;hälften av statens kostnader för bodelningsförrättare (31 b § tredje&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Makars möjlighet att få rättshjälpsbiträde i bodelningsärenden&lt;br&gt;begränsades vid samma tillfälle på så sätt att biträde endast skulle kunna&lt;br&gt;förordnas om det förelåg särskilda skäl med hänsyn till makarnas&lt;br&gt;förhållanden och boets beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en ändring i rättshjälpslagen år 1983 begränsades rätten till&lt;br&gt;biträde i bodelningsärenden på så sätt att rättshjälpsbiträde bara kan&lt;br&gt;förordnas vid klander av bodelning men inte i andra angelägenheter som&lt;br&gt;rör bodelning (20 § andra stycket). Motiveringen var att de begränsade&lt;br&gt;rättshjälpsresursema utnyttjades mest effektivt om rättshjälp avsåg&lt;br&gt;kostnaden för bodelningsförrättaren. Med hänsyn till att större tvister&lt;br&gt;därigenom skulle kunna undvikas skulle dock rättshjälp som beviljats i&lt;br&gt;ett äktenskapsskillnadsmål också i fortsättningen kunna avse vissa&lt;br&gt;bodelningsåtgärder som varit nödvändiga för överenskommelsen i äkten-&lt;br&gt;skapsskillnadsmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1988 infördes den nuvarande regleringen som innebär att rättshjälp&lt;br&gt;endast får beviljas om särskilda skäl kan anses föreligga med hänsyn till&lt;br&gt;boets beskaffenhet och makarnas personliga förhållanden (8 § första&lt;br&gt;stycket 7). Vad gäller boets beskaffenhet skall i första hand boets&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behållning beaktas. Om behållningen - efter skuldtäckning - kan antas&lt;br&gt;räcka för att betala kostnaden för bodelningsförrättare får som regel&lt;br&gt;allmän rättshjälp inte beviljas. Rättshjälp får inte heller beviljas om&lt;br&gt;värdet är lågt eller negativt, om så är fallet på grund av att skuld-&lt;br&gt;täckning skall ske med stora belopp. I prop. 1987/88:73 (s. 97) uttalas&lt;br&gt;att om skuldtäckning skall ske med stora belopp är boet som regel mer&lt;br&gt;omfattande än vanliga löntagares och att det då inte finns skäl att bevilja&lt;br&gt;rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 § andra stycket 7 rättshjälpslagen betalar staten kostnaderna&lt;br&gt;för en bodelningsförrättare endast i de fall denne har förordnats att&lt;br&gt;verkställa bodelning mellan makar i anledning av äktenskapsskillnad&lt;br&gt;eller mellan sambor av annan anledning än att den ene sambon avlidit.&lt;br&gt;Rättshjälp beviljas alltså inte för bodelning under äktenskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De begränsade möjligheterna att få rättshjälp vid bodelning har ofta&lt;br&gt;kritiserats. Kritiken har framför allt gällt att möjligheterna att få bodel-&lt;br&gt;ningsförrättare betald genom rättshjälpen är för begränsade. I samband&lt;br&gt;med att justitieutskottet behandlade regeringens förslag om anslag till&lt;br&gt;rättshjälp m.m. för år 1994/95 behandlade utskottet två motioner i vilka&lt;br&gt;man efterlyste generösare möjligheter till rättshjälp i bodelningsärenden.&lt;br&gt;Utskottet avstyrkte motionerna med hänvisning till Rättshjälpsutred-&lt;br&gt;ningens pågående arbete. I samband därmed uttalade utskottet att den&lt;br&gt;gällande regleringen om rättshjälp vid bodelning har brister och att&lt;br&gt;utskottet utgick från att frågan skulle bli föremål för överväganden inom&lt;br&gt;ramen för Rättshjälpsutredningen. Riksdagen biföll utskottets hemställan&lt;br&gt;(bet. 1993/94:JU20, rskr. 1993/94:230).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag medges rättshjälp med rättshjälpsbiträde i praktiken endast vid&lt;br&gt;klander av bodelning. Bestämmelsen har i praxis (RH 1989:105) tolkats&lt;br&gt;på så sätt att rättshjälp medges vid klander om de allmänna förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för rättshjälp är uppfyllda, utan krav på särskilda skäl (jfr&lt;br&gt;prop. 1982/83:61, prop. 1987/88:73 och SOU 1984:66). Utredningen&lt;br&gt;föreslår inga sakliga ändringar i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt och Eksjö tingsrätt har i sina remissvar ifrågasatt om det&lt;br&gt;inte finns skäl att begränsa rätten till rättshjälp även vid klander av&lt;br&gt;bodelning. Enligt regeringens mening medför dock den allmänna regeln&lt;br&gt;om att det skall vara rimligt att staten bidrar till kostnaderna som vi&lt;br&gt;föreslår (avsnitt 7.4) en tillräcklig begränsning av möjligheterna till&lt;br&gt;rättshjälp. Det finns därför inte anledning att skärpa bestämmelsen&lt;br&gt;genom att införa krav på särskilda skäl när det gäller klander av&lt;br&gt;bodelning. Inte heller finns det skäl att överväga en utvidgning av rätten&lt;br&gt;till rättshjälp med rättshjälpsbiträde i bodelningsärenden. Däremot finns&lt;br&gt;det enligt regeringens mening starka skäl att överväga vidgade möjlig-&lt;br&gt;heter till bistånd när det gäller kostnader för bodelningsförrättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag innebär att rättshjälpslagens regler om att rätts-&lt;br&gt;hjälp kan beviljas för bodelning om det finns särskilda skäl utmönstras.&lt;br&gt;Enligt utredningen bör ekonomisk hjälp till bodelningsförrättare inte&lt;br&gt;vara en rättshjälpsform - detta som en följd av att rättshjälp endast skall&lt;br&gt;beviljas då det finns behov av biträde - utan i stället regleras som en&lt;br&gt;särskild form av bistånd inom ramen för äktenskapsbalken. Utredningen&lt;br&gt;redovisar i betänkandet en skiss för hur ett sådant bistånd skulle kunna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordnas. Utredningen lägger inte fram några förslag med hänvisning till Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;att det nya biståndet skulle leda till ökade kostnader för staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det stora flertalet fell finns det naturligtvis inget behov av statligt&lt;br&gt;bidrag för ersättning till bodelningsförrättare. Antingen har båda&lt;br&gt;makarna tillgångar och kan själva betala bodelningsförrättaren eller så&lt;br&gt;saknar båda tillgångar varför ingen bodelning behövs. Det kan emeller-&lt;br&gt;tid vara så att tillgångarna i ett bo är så ojämnt fördelade att den make&lt;br&gt;som påkallar skiftet är mer eller mindre medellös. Om det finns&lt;br&gt;tillgångar i boet åtar sig visserligen en bodelningsförrättare ofta upp-&lt;br&gt;draget och avvaktar med betalning. I andra fell kan den mindre be-&lt;br&gt;medlade maken krävas på ett förskott som han eller hon inte kan betala.&lt;br&gt;Situationen kan exempelvis vara sådan att den make som sitter i boet&lt;br&gt;vägrar att medverka till bodelningen och den andre maken därför inte&lt;br&gt;kan få ut sina tillhörigheter och inte heller i övrigt har medel att bekosta&lt;br&gt;en bodelning. Är dessutom tillgångarna svåra att realisera framstår ofta&lt;br&gt;ett krav på förskott som naturligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en make i den situationen som nu redovisats skall kunna&lt;br&gt;komma till sin rätt, bör det enligt regeringens mening finnas möjlighet&lt;br&gt;att få någon form av bistånd till bodelningsforrättarens arvode. Dagens&lt;br&gt;system där ett fåtal personer får mycket stora resurser till sitt för-&lt;br&gt;fogande är inte rimligt. I stället bör fler personer kunna få i vart fell ett&lt;br&gt;visst bistånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En reform av innebörd att visst bistånd ges till bodelningsförrättarens&lt;br&gt;arvode kan komma att medföra mycket stora kostnader även om&lt;br&gt;reformen delvis kan finansieras genom att de nuvarande reglerna om&lt;br&gt;ersättning till bodelningsförrättare enligt rättshjälpslagen avskaffas. Det&lt;br&gt;är därför av stor vikt att biståndet utformas på så sätt att kostnaderna&lt;br&gt;begränsas samtidigt som biståndet verkligen kommer dem till godo som&lt;br&gt;bäst behöver det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag är mot denna bakgrund att biståndet skall begränsas till&lt;br&gt;att avse ersättning motsvarande ett visst angivet antal timmar. Genom&lt;br&gt;biståndet kan bodelningsförrättaren erhålla ersättning för dessa timmar&lt;br&gt;enligt samma regler som ett rättshjälpsbiträde, dvs. skälig ersättning,&lt;br&gt;vanligtvis enligt den norm för timersättning som gäller på rättshjälps-&lt;br&gt;området. Utredningen har föreslagit en gräns på fem timmar. Rege-&lt;br&gt;ringen ansluter sig till detta forslag. När förskott begärs uppgår detta&lt;br&gt;enligt uppgift ofta till 5 000 kr vilket motsvarar cirka fem timmars&lt;br&gt;arbete. I det fell det visar sig att tillgångar saknas bör en bodelnings-&lt;br&gt;förrättare kunna slutföra uppdraget under fem timmar. Om det däremot&lt;br&gt;finns tillgångar i boet, bör bodelningsförrättaren därefter ofta kunna ta&lt;br&gt;risken att arbeta vidare. Bistånd bör självfellet inte komma i fråga om&lt;br&gt;maken har möjlighet att själv betala motsvarande summa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anledningen till att bistånd bör ges är framför allt att den make som&lt;br&gt;beviljas biståndet skall kunna komma till sin rätt beträffande egendom&lt;br&gt;som denne inte disponerar. Det är därför rimligt att, för det fell denne&lt;br&gt;make tillskiftas egendom av visst värde, han eller hon själv får stå för&lt;br&gt;hela kostnaden. Biståndet bör därför utformas så att det fungerar som en&lt;br&gt;slags garanti till bodelningsförrättaren att denne får ersättning för sitt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbete om förhållandena i boet skulle vara sådana att den make som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beviljats bistånd inte erhåller egendom av något värde. Bodelnings-&lt;br&gt;förrättaren behöver därmed inte kräva förskott av sin klient.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom kostnaden inte kan bli högre än 5 000 kr delar regeringen&lt;br&gt;utredningens uppfattning att gränsen för när den make som beviljats&lt;br&gt;biståndet själv bör kunna stå för kostnaden lämpligen kan läggas vid&lt;br&gt;100 000 kr. Det innebär att garantin inte skall betalas ut om den make&lt;br&gt;som beviljats biståndet erhåller egendom som, efter avdrag för skulder,&lt;br&gt;uppgår till 100 000 kr eller mer. I sådant fåll skall de vanliga reglerna&lt;br&gt;i 17 kap. 7 § äktenskapsbalken gälla, det vill säga att makarna får&lt;br&gt;betala hälften vardera och att de i förhållande till bodelningsförrättaren&lt;br&gt;är solidariskt ansvariga för ersättningen. Detsamma bör gälla ersättning&lt;br&gt;för arbete utöver de fem timmar som betalas genom biståndet. Som&lt;br&gt;Lagrådet konstaterar skall eventuell enskild egendom inte beaktas. Å&lt;br&gt;andra sidan blir det sällan fråga om att bevilja ersättningsgaranti till den&lt;br&gt;som har enskild egendom eftersom denne då kan förfoga över&lt;br&gt;egendomen och biståndet inte skall ges till den som själv har medel att&lt;br&gt;betala vad som motsvarar garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådet synes regleringen skapa vissa problem. Lagrådet&lt;br&gt;pekar på att den egendom som en make tillskiftas visserligen kan ha ett&lt;br&gt;värde som överstiger 100 000 kr och att garantin därmed inte betalas ut&lt;br&gt;trots att egendomen kan tänkas vara undantagen från utmätning. Vad&lt;br&gt;som i synnerhet kan vara ett praktiskt fall är att den enda egendom av&lt;br&gt;värde som tilldelats maken utgörs av en bostadsrätt, som enligt 5 kap.&lt;br&gt;1 § 6 utsökningsbalken är undantagen från utmätning under i lagrummet&lt;br&gt;angivna förutsättningar (jfr NJA 1989 s. 409 I - IV). Den egendom som&lt;br&gt;tilldelats maken utgör då ingen säkerhet för bodelningsförrättaren, utan&lt;br&gt;denne kan fortfarande ha behov av garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet menar att de angivna komplikationerna kan undvikas, om&lt;br&gt;regleringen i stället får den innebörden att bodelningsförrättaren alltid&lt;br&gt;kan erhålla ersättningen av staten men att staten kan återkräva den av&lt;br&gt;maken, om han eller hon tilldelas egendom till ett värde av 100 000 kr&lt;br&gt;eller mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening torde Lagrådets förslag medföra väsentligt&lt;br&gt;mer administration från inblandade myndigheter med åtföljande kost-&lt;br&gt;nader. En prövning av ersättningen till bodelningsförrättaren skulle&lt;br&gt;alltid behöva göras liksom en prövning av om återbetalningsskyldighet&lt;br&gt;skall festställas. Dessutom torde vissa bestämmelser om den andre&lt;br&gt;makens betalningsskyldighet behövas så att den make som beviljats&lt;br&gt;garantin inte genom sin återbetalningsskyldighet skulle få betala mer än&lt;br&gt;den andre maken. Ett konstruktion med en sådan betalningsskyldighet&lt;br&gt;för den andre maken får vissa likheter med de kritiserade bestäm-&lt;br&gt;melserna om återbetalningsskyldighet vid äktenskapsskillnad efter&lt;br&gt;gemensam ansökan. I detta ärende föreslår vi att dessa bestämmelser&lt;br&gt;skall avskaffas eftersom de med rätta upplevs som både krångliga och i&lt;br&gt;många fell orättvisa (se avsnitt 15.2). Att införa en motsvarande&lt;br&gt;konstruktion vid det nu behar. Ilade biståndet är inte önskvärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Lagrådets uppfattning att garantin får ett något&lt;br&gt;mindre värde om den egendom som maken tillskiftas skulle vara&lt;br&gt;utmätningsfri och denne make inte frivilligt betalar arvodet. Även om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;några bodelningsförrättare även i fortsättningen kommer att kräva Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;förskott torde, enligt regeringens uppfattning, den nu föreslagna möj-&lt;br&gt;ligheten till ersättningsgaranti medföra att de flesta bodelningsförrättare&lt;br&gt;inte kräver något förskott. Därmed har den som vill få till stånd en&lt;br&gt;bodelning alltid möjlighet att få en bodelningsförrättare att åta sig&lt;br&gt;uppdraget. Det skall också erinras om att det är nettovärdet av egen-&lt;br&gt;domen som skall överstiga 100 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådet är en annan komplikation att resultatet av bodelningen&lt;br&gt;med den föreslagna regleringen inte sällan kan få ekonomisk betydelse&lt;br&gt;för bodelningsförrättaren. Tilldelas den make som utverkat beslutet om&lt;br&gt;ersättningsgaranti egendom som till sitt värde understiger 100 000 kr är&lt;br&gt;bodelningsförrättaren tillförsäkrad ersättning av staten, medan han i det&lt;br&gt;fallet att egendomen har högre värde endast får en fordran mot&lt;br&gt;makarna, som kan vara osäker och for vilken han själv får svara för&lt;br&gt;betalningsfestställelse och indrivning. Med hänsyn till att bodelnings-&lt;br&gt;förrättaren har en rättskipningsuppgift är detta förhållande enligt Lag-&lt;br&gt;rådet inte helt tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i att det beskrivna förhållandet inte är helt&lt;br&gt;tillfredsställande. Enligt vår mening är de angivna nackdelarna dock inte&lt;br&gt;så allvarliga att de bör medföra att staten alltid skall betala bodelnings-&lt;br&gt;förrättarens ersättning. Regeringen vidhåller därför sitt förslag om att&lt;br&gt;biståndet bör utformas som en garanti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den skiss som utredningen gjort föreslås att biståndet endast skall ge&lt;br&gt;till äkta makar och registrerade partner. Utredningen menar att sam-&lt;br&gt;boende inte har samma behov av bistånd eftersom det endast är&lt;br&gt;gemensamt förvärvat bohag och gemensamt förvärvad bostad som kan&lt;br&gt;bli föremål för bodelning. Bodelning mellan makar berör däremot mer&lt;br&gt;komplicerade förhållanden som giftorättsproblematiken, andelsberäkning&lt;br&gt;och lottläggning. Dessutom menar utredningen att det bör finnas någon&lt;br&gt;substans i boet för att bistånd skall utgå även om den totala behåll-&lt;br&gt;ningen kan vara negativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsmyndigheten anser att utredningens skiss har ett alltför&lt;br&gt;begränsat tillämpningsområde. Enligt regeringens mening är det väsent-&lt;br&gt;ligt att bistånd bara ges i de fall där det framstår som särskilt viktigt.&lt;br&gt;Mot bakgrund av det statsfinansiella läget och de begränsningar av&lt;br&gt;rättshjälpen som i övrigt föreslås på det fåmiljerättsliga området är det&lt;br&gt;rimligt att hjälpen i första hand riktas in på de fell som utredningen&lt;br&gt;beskrivit. Även en sambo kan dock, på samma sätt som en make, ha&lt;br&gt;behov av bistånd när det föreligger särskilt komplicerade förhållanden&lt;br&gt;vid bodelningen och bör därför kunna få bistånd i sådana situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna bör tas in i 17 kap. äktenskapsbalken som en&lt;br&gt;ny 7 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för en reform som nu beskrivits är svårberäknad. Den är&lt;br&gt;naturligtvis beroende av hur ofta bistånd söks och i vilka fell det sedan&lt;br&gt;behövs utnyttjas. Utredningens uppskattning att en reform skulle kunna&lt;br&gt;kosta 10-20 miljoner kronor synes vara tilltaget något i överkant,&lt;br&gt;särskilt med beaktande av att biståndet endast utgör en form av garanti&lt;br&gt;för bodelningsförrättarens arvode och att en make som tillskiftas egen- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dom ofta själv kommer att få betala arvodet. Enligt vår uppskattning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan kostnaderna beräknas till 5-10 miljoner kronor. Om reformen Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;genomförs är det nödvändigt med en uppföljning av resultatet för att&lt;br&gt;kunna kontrollera de faktiska kostnaderna. Regeringen har därför för&lt;br&gt;avsikt att göra en sådan uppföljning när lagen varit i kraft en tid.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Underhåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Rättshjälp i angelägenhet som rör underhåll&lt;br&gt;till barn skall ges endast när det finns särskilda skäl. Sådana skäl&lt;br&gt;kan t.ex. vara att det underhållsstöd som lämnas av staten inte är&lt;br&gt;tillräckligt, att utländsk rätt skall tillämpas eller att ärendet i&lt;br&gt;övrigt rör internationella förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;förslaget eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I dag finns inga krav utöver de&lt;br&gt;allmänna för att rättshjälp skall kunna beviljas i en angelägenhet som&lt;br&gt;rör underhållsbidrag till barn. Utredningen föreslår att det skall krävas&lt;br&gt;särskilda skäl för rättshjälp i dessa angelägenheter. Detta motiveras av&lt;br&gt;utredningen med att de allmänna försäkringskassorna, enligt ett förslag&lt;br&gt;från Underhållsbidrags- och bidragsförskottsutredningen -93, skulle vara&lt;br&gt;skyldiga att ge rådgivning om underhållsbidrag (se SOU 1995:26). Be-&lt;br&gt;tänkandets förslag har inte lett till lagstiftning. I stället har regeringen&lt;br&gt;den 28 maj 1996 till riksdagen överlämnat en proposition&lt;br&gt;(prop. 1995/96:208) som bygger på en i Socialdepartementet utarbetad&lt;br&gt;promemoria (Ds 1996:2). I propositionen föreslås en ny form av&lt;br&gt;samhällsstöd, kallat underhållsstöd som skall ersätta det nuvarande&lt;br&gt;bidragsförskottet. Riksdagen beräknas ta ställning till förslaget under&lt;br&gt;hösten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget kan underhållsstöd lämnas med 1 173 kr i månaden&lt;br&gt;till barn vars föräldrar inte bor tillsammans. Nivån på underhållsstödet&lt;br&gt;är bestämd så att barnet av det allmänna tillförsäkras medel till sin&lt;br&gt;försöijning med ett belopp som motsvarar halva den normala kostnad&lt;br&gt;som föräldrarna har för barnet. Egna inkomster hos barnet över en viss&lt;br&gt;nivå föreslås reducera underhållsstödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underhållsstöd skall enligt förslaget kunna utgå både när barnet bor&lt;br&gt;hos endast en av föräldrarna och när barnet bor växelvis hos båda&lt;br&gt;föräldrarna. I det senare fallet skall underhållsstöd lämnas som ett ut-&lt;br&gt;fyllnadsbidrag, dvs. ett belopp som bestäms med hänsyn till att båda&lt;br&gt;föräldrarna bidrar till barnets försöijning genom att ha barnet hos sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förälder som barnet inte bor tillsammans med skall vara skyldig&lt;br&gt;att återbetala hela eller en viss del av underhållsstödet till staten. Det&lt;br&gt;belopp som skall återbetalas till staten bestäms med hänsyn till den&lt;br&gt;återbetalningsskyldiga förälderns inkomst och försörjningsbörda. Åter-&lt;br&gt;betalningsbeloppet beräknas som en viss procent av den återbetal-&lt;br&gt;ningsskyldiga förälderns inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås en bestämmelse i föräldrabalken som innebär att en Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;förälder som är återbetalningsskyldig enligt de föreslagna reglerna om&lt;br&gt;underhållsstöd skall anses ha fullgjort sin underhållsskyldighet intill det&lt;br&gt;belopp som lämnas i underhållsstöd till barnet. Enligt förslaget upphävs&lt;br&gt;dessutom föräldrabalkens regler om socialnämnders skyldighet att se till&lt;br&gt;att barn vars föräldrar är ogifta tillförsäkras underhåll samt reglerna om&lt;br&gt;socialnämndernas rätt att föra talan om underhåll i sådana fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagstiftningen om underhållsstöd föreslås träda i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1997 och tillämpas första gången i fråga om underhållsstöd&lt;br&gt;som avser tiden efter den 31 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det nu redovisade förslaget genomförs innebär det att i stort sett&lt;br&gt;alla barn som är bosatta i Sverige och vars föräldrar inte bor tillsam-&lt;br&gt;mans kommer att kunna få underhållsstöd. Underhållsstöd skall enligt&lt;br&gt;förslaget lämnas av försäkringskassan. Beslut om underhållsstöd och&lt;br&gt;återbetalningsskyldighet överklagas till allmän förvaltningsdomstol.&lt;br&gt;Såväl försäkringskassan som domstolen har en omfettande utrednings-&lt;br&gt;skyldighet. Som redovisats i avsnitt 7.3 saknas som regel behov av&lt;br&gt;biträde i angelägenheter som skall behandlas vid förvaltningsmyndighet&lt;br&gt;eller förvaltningsdomstol. Angelägenheter som rör underhållsstöd av-&lt;br&gt;viker i detta hänseende inte från andra angelägenheter som skall be-&lt;br&gt;handlas vid dessa domstolar och myndigheter. Det finns därför inte&lt;br&gt;anledning att ge rättshjälp i angelägenhet rörande underhållsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angelägenheter som rör underhållsbidrag kan även behandlas i annan&lt;br&gt;ordning än den nu beskrivna. Detta kan bero på att barnet har behov av&lt;br&gt;större underhållsbidrag än som ges genom underhållsstödet eller på att&lt;br&gt;barnet inte är berättigat till underhållsstöd. Det kan naturligtvis också&lt;br&gt;vara så att föräldrarna själva vill komma överens om underhållsbidrag.&lt;br&gt;I sådant fell torde biträdesbehovet kunna täckas genom en eller två&lt;br&gt;timmars rådgivning, se avsnitt 6. I andra, mer komplicerade fell kan det&lt;br&gt;däremot finnas behov av biträde och därmed också rättshjälp. Eftersom&lt;br&gt;den som har rätt till underhållsstöd kan få sådant stöd utan biträdeshjälp&lt;br&gt;bör rättshjälp endast komma i fråga om barnet har behov av underhålls-&lt;br&gt;bidrag som överstiger underhållsstödet. Även den som inte är berättigad&lt;br&gt;till underhållsstöd bör kunna få rättshjälp i mer komplicerade fell. Så&lt;br&gt;kan vara fellet om det är fråga om att tillämpa utländsk rätt eller när&lt;br&gt;ärendet i övrigt har internationell anknytning. Mot denna bakgrund&lt;br&gt;föreslår regeringen den ändringen att det skall krävas särskilda skäl för&lt;br&gt;rättshjälp i en angelägenhet som rör underhåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 Äktenskapsskillnad&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Rättshjälp i angelägenheter som rör&lt;br&gt;äktenskapsskillnad skall ges endast när det finns särskilda skäl.&lt;br&gt;Sådana skäl kan vara att förhållandena är mer komplicerade än&lt;br&gt;normalt och att saken därför inte kan lösas med en mindre&lt;br&gt;omfettande biträdesinsats än vad som i dag motsvaras av taxan vid&lt;br&gt;äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan, eller ca tre timmar&lt;br&gt;utöver rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Svegs tingsrätt,&lt;br&gt;Kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, JUSEK och Föreningen&lt;br&gt;jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer avstyrker utredningens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringen förslag: Rättshjälp i angelägenheter som rör&lt;br&gt;äktenskapsskillnad ges i dag oavsett om det föreligger några särskilda&lt;br&gt;omständigheter eller inte. Även när makarna är ense och gemensamt&lt;br&gt;ansöker om äktenskapsskillnad kan rättshjälp ges. I sådana fell ersätts&lt;br&gt;biträdet enligt en särskild taxa som gäller för mål angående äktenskaps-&lt;br&gt;skillnad efter gemensam ansökan. Taxan motsvarar knappt tre timmars&lt;br&gt;arbete i direktdömda mål och knappt fem timmar i mål med betänketid.&lt;br&gt;Om ett mål krävt avsevärt mer arbete än normalt kan taxan frångås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 31 b § rättshjälpslagen gäller särskilda återbetalningsregler när&lt;br&gt;rätten dömer till äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan. Om endast&lt;br&gt;den ene maken har rättshjälp är den andre skyldig att betala hälften av&lt;br&gt;rättshjälpskostnadema till staten. Den andre maken är dock inte skyldig&lt;br&gt;att betala mer än vad som motsvarar den grundavgift som skulle ha gällt&lt;br&gt;för honom om han haft allmän rättshjälp. Ersättningsskyldighet före-&lt;br&gt;ligger inte om den make som inte har haft rättshjälp haft kostnader för&lt;br&gt;eget ombud eller om det annars är oskäligt med hänsyn till omständig-&lt;br&gt;heterna. Om summan av vad en make skall betala enligt denna bestäm-&lt;br&gt;melse och den rättssökandes rättshjälpsavgift överstiger kostnaderna för&lt;br&gt;rättshjälpen skall staten återbetala den överskjutande delen till den&lt;br&gt;rättssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens kostnader för rättshjälp i angelägenheter rörande äktenskaps-&lt;br&gt;skillnad utgör ca 26 % av de totala kostnaderna för den allmänna rätts-&lt;br&gt;hjälpen. Kostnaden för angelägenheter som endast rör äktenskapsskill-&lt;br&gt;nad efter gemensam ansökan utgör ca 9 % av de totala kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpskostnadema i samband med äktenskapsskillnad efter&lt;br&gt;gemensam ansökan utgör således en stor del av statens totala rättshjälps-&lt;br&gt;kostnader. Även makarna får genom avgiftssystemet och bestämmel-&lt;br&gt;serna om återbetalning betala en inte oväsentlig del. Dessutom orsakar&lt;br&gt;bestämmelsen i 31 b § rättshjälpslagen mycket extra arbete såväl för&lt;br&gt;domstolarna som för Rättshjälpsmyndigheten. Den sistnämnda frågan&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 15.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Taxan för mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;konstruerades efter omfettande undersökningar under åren 1972 till&lt;br&gt;1975. Utgångsmaterialet var den ersättning som biträdena fektiskt&lt;br&gt;tillerkänts i mål av denna kategori. Ur materialet uteslöts mål där&lt;br&gt;biträdesersättningen var osedvanligt hög. Taxan baserades sedan på&lt;br&gt;medelarvodet, vilket motsvarade 2,9 respektive 4,81 timmar. Rätts-&lt;br&gt;hjälpsutredningen gör i betänkandet en utvärdering av taxan. Efter&lt;br&gt;avvägning av olika förändringar som skett sedan taxan skapades&lt;br&gt;kommer utredningen fram till att tidsåtgången i dessa ärenden inte&lt;br&gt;förändrats på något avgörande sätt. Den biträdeshjälp som ges i dessa&lt;br&gt;angelägenheter motsvarar alltså även i dag i medeltal ca 3 respektive&lt;br&gt;5 timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om behovet av råd och hjälp vid en äktenskapsskillnad kan tillgodo-&lt;br&gt;ses på annat sätt minskar naturligtvis behovet av rättshjälp. Detta skulle&lt;br&gt;kunna medföra besparingar både för staten och för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att rätten till rättshjälp vid äktenskapsskillnad&lt;br&gt;skall begränsas och endast ges om det finns särskilda skäl för rättshjälp.&lt;br&gt;En majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det&lt;br&gt;utan erinran. Flera instanser är dock kritiska. Sveriges advokatsamfund&lt;br&gt;menar att det är angeläget att inblandade parter på ett tidigt stadium får&lt;br&gt;tillgång till kvalificerat juridiskt bistånd så att de får ett rättsligt&lt;br&gt;underlag för de bedömningar som ska göras. Advokatsamfundet påpekar&lt;br&gt;att de firågor som aktualiseras är bodelning, vårdnad, umgänge, under-&lt;br&gt;håll till barn och make, boenderätt och skatterättsliga frågor samt att det&lt;br&gt;är angeläget att nå en helhetslösning. Eftersom vissa frågor är beroende&lt;br&gt;av hur man löser andra är det enligt advokatsamfundet uteslutet att&lt;br&gt;arbetet kan slutföras inom ramen för två timmars rådgivning.&lt;br&gt;Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer menar att&lt;br&gt;biträdesinsatsema inom ramen för taxan är av konfliktlösande art och att&lt;br&gt;förslaget kommer att medverka till att det blir fler tvister och därmed&lt;br&gt;större kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom bestämmelserna om det nya underhållsstödet som redovisats i&lt;br&gt;avsnitt 10.2 kommer behovet av juridisk hjälp vid beräkning av&lt;br&gt;underhållsbidrag att minska. Möjligheterna till samarbetssamtal genom&lt;br&gt;kommunens försorg medför att många föräldrar kan lösa vårdnads- och&lt;br&gt;umgängesffågor utan juridisk hjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande övervägs också vissa ändringar i bestämmelserna om&lt;br&gt;kommunernas medverkan vid vårdnadskonflikter. Vårdnadstvistutred-&lt;br&gt;ningen föreslår i betänkandet Vårdnad, boende, umgänge (SOU&lt;br&gt;1995:79) att kommunerna skall vara skyldiga att hjälpa föräldrar att&lt;br&gt;träffa överenskommelser om vårdnad och umgänge. Vidare föreslås att&lt;br&gt;socialnämnden skall kunna godkänna ett sådant avtal och att det efter ett&lt;br&gt;godkännande skall gälla på samma sätt som ett lagakraftvunnet dom-&lt;br&gt;stolsavgörande. Regeringen har ännu inte tagit ställning till förslagen&lt;br&gt;men remissinstanserna har varit positiva. Om bestämmelserna ändras på&lt;br&gt;det sätt som Vårdnadstvistutredningen föreslår kommer detta att&lt;br&gt;underlätta för föräldrarna att enas utan att domstol behöver blandas in i&lt;br&gt;vårdnadsfrågan. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 10.1 föreslår vi ändrade regler som innebär att en ny form av Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;rättsligt bistånd skall kunna lämnas i bodelningsärenden och i avsnitt 6&lt;br&gt;föreslår vi att rådgivningsinstitutet skall utvidgas till att omfatta två&lt;br&gt;timmars juridisk rådgivning som kan delas upp på två tillfällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu uppräknade faktorerna bör sammantaget medföra att behovet av&lt;br&gt;rättshjälpsbiträde blir mindre i det stora antal mål om äktenskapsskillnad&lt;br&gt;där någon egentlig tvist inte föreligger och där förhållandena inte är&lt;br&gt;mera komplicerade. Behov av biträdeshjälp kan också minskas genom&lt;br&gt;en förbättrad information. Utredningen föreslår att en klar och tydlig&lt;br&gt;blankett för ansökan om äktenskapsskillnad samt skriftlig information&lt;br&gt;tas fram. Regeringen instämmer i att detta skulle kunna underlätta för&lt;br&gt;makarna att själva kunna göra vissa av de bedömningar som i dag görs&lt;br&gt;av biträdet. Regeringen har därför för avsikt att låta Domstolsverket&lt;br&gt;utarbeta blanketter och skriftlig information. Det återstående behovet av&lt;br&gt;juridisk hjälp bör som regel kunna täckas genom rådgivning under en&lt;br&gt;eller två timmar. Den avgift som makarna får betala för rådgivningen&lt;br&gt;kommer många gånger att bli lägre, eller i vart fell inte större än vad&lt;br&gt;de sammanlagt får betala i dag genom bestämmelserna om rätts-&lt;br&gt;hjälpsavgift och om återbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår utgångspunkt är således att rättshjälp normalt inte skall beviljas i&lt;br&gt;angelägenheter som gäller äktenskapsskillnad. Det gäller framför allt&lt;br&gt;äktenskapsskillnader som inte är tvistiga. Samtidigt finns det naturligtvis&lt;br&gt;många äktenskapsskillnader som är så komplicerade att de inte kan&lt;br&gt;klaras av inom ramen för två timmars rådgivning. Vissa äktenskaps-&lt;br&gt;skillnader kan också kräva omfettande biträdesinsatser även om de&lt;br&gt;senare resulterar i en gemensam ansökan. En äktenskapsskillnad kan&lt;br&gt;också vara komplicerad därför att den innehåller internationella inslag.&lt;br&gt;Bland annat för sådana fell bör rättshjälp kunna beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar således utredningens slutsats att rättshjälp normalt&lt;br&gt;inte bör lämnas i mindre komplicerade mål och framförallt inte i dem&lt;br&gt;som inte är tvistiga. Regeringen delar också utredningens uppfattning att&lt;br&gt;det inte är lämpligt att inskränka möjligheten till rättshjälp endast i de&lt;br&gt;mål där parterna gemensamt ansöker om äktenskapsskillnad, bland&lt;br&gt;annat eftersom det inte alltid är klart i böijan av ett ärende att en&lt;br&gt;gemensam ansökan kommer att ges in. Dessutom är det en fördel om&lt;br&gt;makarna ger in sin ansökan tillsammans efter att ha enats om vårdnad,&lt;br&gt;underhåll osv. Med hänsyn såväl till samhällsekonomiska aspekter i&lt;br&gt;allmänhet som till rättshjälpskostnadema är det positivt om antalet&lt;br&gt;tvister hålls på en låg nivå. Om rättshjälp endast skulle ges när den ena&lt;br&gt;maken ansöker om äktenskapsskillnad skulle det kunna missgynna dem&lt;br&gt;som lyckas komma överens och gemensamt ansöker om äktenskaps-&lt;br&gt;skillnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör avgränsningen i stället göras så att det&lt;br&gt;skall krävas särskilda skäl för att få rättshjälp i angelägenheter som&lt;br&gt;gäller äktenskapsskillnad. Om förhållandena är sådana att saken inte kan&lt;br&gt;lösas med en biträdesinsats som i dag motsvaras av taxan vid äkten-&lt;br&gt;skapsskillnad efter gemensam ansökan bör rättshjälp ofta kunna beviljas.&lt;br&gt;Om målet är tvistigt bör också som regel särskilda skäl anses föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättshjälpen begränsas i enlighet med vårt förslag minskar behovet Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;av den särskilda bestämmelsen i 31 b § rättshjälpslagen om ersättnings-&lt;br&gt;skyldighet för den make som inte har rättshjälp. Denna bestämmelse&lt;br&gt;som har vållat en del praktiska problem, behandlas i avsnitt 15.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns naturligtvis, som några av remissinstanserna påpekat, en&lt;br&gt;risk för att en begränsning av möjligheterna till rättshjälp medför ett&lt;br&gt;visst merarbete för domstolarna. Enligt regeringens bedömning medför&lt;br&gt;en klar och tydlig information att detta arbete inte behöver bli av någon&lt;br&gt;större omfettning. Även om domstolarna alltså bör lämna viss informa-&lt;br&gt;tion bör det som regel vara tillräckligt med en begränsad insats. Om&lt;br&gt;behovet är så stort att en mer omfattande informations- och rådgiv-&lt;br&gt;ningsinsats krävs, utöver en eller två timmars rådgivning, finns det som&lt;br&gt;regel skäl att bevilja rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.4 Beslut om rättshjälp i fåmiljerättsliga angelägenheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Endast domstolar och Rättshjälpsmyn-&lt;br&gt;digheten skall kunna bevilja rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det&lt;br&gt;utan erinran. Svegs tingsrätt anser, mot bakgrund av att tingsrätten&lt;br&gt;anser att möjligheterna till rättshjälp i ärenden om äktenskapsskillnad&lt;br&gt;inte bör inskränkas, att advokater och biträdande jurister på advokatbyrå&lt;br&gt;även i fortsättningen skall kunna bevilja rättshjälp i sådana ange-&lt;br&gt;lägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 16 § rättshjälpslagen får&lt;br&gt;advokat och biträdande jurist på advokatbyrå bevilja rättshjälp i vissa&lt;br&gt;rättsliga angelägenheter om den rättsliga angelägenheten inte är an-&lt;br&gt;hängig vid domstol. Dessa angelägenheter avser äktenskapsskillnad,&lt;br&gt;underhållsbidrag, faderskap till barn, vårdnad och umgänge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon statistik på antalet beslut som meddelas av advokat eller&lt;br&gt;biträdande jurist finns inte förutom de drygt 6 000 ärenden som redo-&lt;br&gt;visas som advokatbeviljade ärenden hos Rättshjälpsmyndigheten. Till&lt;br&gt;detta kommer ärenden som avslutats i domstol efter att advokat eller&lt;br&gt;biträdande jurist har beviljat rättshjälp. Rättshjälp i angelägenhet som&lt;br&gt;rör äktenskapsskillnad eller underhåll till barn torde utgöra merparten&lt;br&gt;av de beslut som fattas av advokat eller biträdande jurist. Om ett krav&lt;br&gt;på särskilda skäl införs för att rättshjälp skall beviljas i angelägenheter&lt;br&gt;som rör äktenskapsskillnad och underhåll bör rätten att besluta om&lt;br&gt;rättshjälp inte ligga hos enskilda. Beslut att bevilja rättshjälp i dessa&lt;br&gt;angelägenheter bör därför enligt regeringens mening fettas av domstol&lt;br&gt;eller av Rättshjälpsmyndigheten. Även när det gäller beslutanderätten&lt;br&gt;såvitt avser övriga fåmiljerättsliga angelägenheter bör beslut fettas av&lt;br&gt;dessa organ. Med de förslag som regeringen lämnar i övrigt i detta&lt;br&gt;ärende kommer rättshjälpsbeslutet i flertalet fell kräva en prövning som&lt;br&gt;inte kan överlåtas till enskilda biträden. Rättshjälp bör därför - som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredningen föreslår endast kunna beviljas av domstol eller Rättshjälps- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Förmåner inom rättshjälpssystemet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;11.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De förmåner som i dag följer med allmän rättshjälp finns angivna i 9-&lt;br&gt;10 §§ rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När allmän rättshjälp beviljats svarar staten för kostnaderna for&lt;br&gt;biträde, bevisning, utredning, resa och uppehälle i samband med&lt;br&gt;inställelse inför domstol eller annan myndighet, ansökningsavgifter och&lt;br&gt;särskilda avgifter, vissa ersättningar som utgått av allmänna medel,&lt;br&gt;bodelningsförrättare samt medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.&lt;br&gt;Den som beviljats allmän rättshjälp är befriad från skyldighet att betala&lt;br&gt;vissa avgifter samt från skyldighet att ställa säkerhet. För angelägen-&lt;br&gt;heter rörande brott som behandlas utom riket finns särskilda&lt;br&gt;bestämmelser i 9 b § rättshjälpslagen. Hur förmånerna ersätts regleras i&lt;br&gt;22-26 §§ rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för rättshjälpen utgörs nästan uteslutande av kostnader&lt;br&gt;för biträde, försvarare och bodelningsförrättare. Av den totala kost-&lt;br&gt;naden för rättshjälp utgör över 98 % kostnad för biträde m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga förmåner svarar således för mindre än 2 % av statens kost-&lt;br&gt;nader för rättshjälp. Till detta kommer uteblivna intäkter for sådana&lt;br&gt;avgifter som den som har rättshjälp inte behöver betala, t.ex. ansök-&lt;br&gt;ningsavgift. Det finns inte några exakta uppgifter om vad dessa intäkter&lt;br&gt;skulle ha uppgått till men det torde inte röra sig om några mera&lt;br&gt;betydande belopp.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Biträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som har beviljats rättshjälp skall ha rätt&lt;br&gt;till biträdeshjälp i högst 100 timmar. I undantagsfall skall gränsen&lt;br&gt;kunna överskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att rättshjälp skall innebära att kostnader för&lt;br&gt;rättshjälpsbiträdet ersätts med högst 100 000 kr och att rättshjälpen skall&lt;br&gt;upphöra när kostnaderna uppgår till detta belopp. Enligt utredningens&lt;br&gt;förslag skall det inte vara möjligt att överskrida taket i något fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Stockholms tingsrätt,&lt;br&gt;Hallsbergs tingsrätt, Malmö tingsrätt och Domstolsverket tillstyrker&lt;br&gt;utredningens förslag om ett tak, men anser att någon form av ventil bör&lt;br&gt;finnas, i vart fell för vissa typer av angelägenheter. Till dem som&lt;br&gt;avstyrker hör bl.a. Svegs tingsrätt, Rättshjälpsnämnden, Rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen, Arbetsdomstolen, Sveriges advokatsamfund, JUSEK, LO&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Rätts- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;hjälpsmyndigheten avstyrker förslaget och förordar alternativet med ett&lt;br&gt;nytt beslut eller omprövning i varje instans. Länsrätten i Norrbottens&lt;br&gt;län, Utlänningsnämnden och Konsumentverket pekar särskilt på behovet&lt;br&gt;av en ventil för det fell en takregel skulle införas. Flera av de instanser&lt;br&gt;som yttrar sig särskilt i frågan om ett tak för biträdeskostnader anser att&lt;br&gt;sådant tak måste kombineras med en möjlighet till undantag i särskilt&lt;br&gt;komplicerade angelägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förlag: Rättshjälp beviljas i dag för hela den&lt;br&gt;rättsliga angelägenheten och är inte begränsad till handläggningen i viss&lt;br&gt;instans eller till viss kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som ofta har prövats är om en angelägenhet avser en eller&lt;br&gt;flera rättstiga angelägenheter, dvs. omfettningen av en rättslig ange-&lt;br&gt;lägenhet. Om det är fråga om flera angelägenheter måste rättshjälp&lt;br&gt;beviljas och avgift betalas för var och en av dem. Som exempel kan&lt;br&gt;nämnas att angelägenhet rörande äktenskapsskillnad anses omfetta även&lt;br&gt;frågor om vårdnad, underhållsbidrag, umgängesrätt och kvarsittanderätt&lt;br&gt;men däremot inte upplösning av samäganderätt eller uppteckning av&lt;br&gt;makarnas bo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellanåt kan fråga uppkomma om den rättsliga angelägenheten är&lt;br&gt;avslutad och de åtgärder som vidtagits därefter avser en ny angelägen-&lt;br&gt;het. När ett ärende behandlas inför domstol eller annan myndighet eller&lt;br&gt;inför skiljemän är ärendet i princip avslutat när det finns ett avgörande&lt;br&gt;som har vunnit laga kraft. I en angelägenhet där förlikning träffas utgör&lt;br&gt;förlikningen slutpunkt för rättshjälpen. Rättshjälp som har beviljats för&lt;br&gt;en angelägenhet som kan leda fram till ett verkställbart avgörande&lt;br&gt;omfettar i princip inte exekutionen av avgörandet (prop. 1972:4 s. 335&lt;br&gt;f.). Den rättssökande är dock befriad från avgifter hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten. Resning (NJA 1976 s. 538) och besvär över domvilla&lt;br&gt;(NJA 1979 s. 99) omfettas inte av det ursprungliga rättshjälpsbeslutet.&lt;br&gt;Däremot har Högsta domstolen funnit att ett sådant beslut omfettar&lt;br&gt;återställande av försutten tid (NJA 1974 s. 506).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge ett lagakraftägande beslut inte föreligger är det fortfarande&lt;br&gt;fråga om en och samma angelägenhet. Något nytt rättshjälpsbeslut&lt;br&gt;behövs således inte vid t.ex. ett överklagande. Det innebär att kost-&lt;br&gt;naderna för rättshjälp i ett ärende i princip kan uppgå till obegränsade&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En metod för att begränsa omfettningen av beviljad rättshjälp, som&lt;br&gt;har övervägts av utredningen och som förespråkas av Rättshjälps-&lt;br&gt;myndigheten, är att ett beslut om rättshjälp endast skall omfetta den in-&lt;br&gt;stans där den beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättsprocessutredningen har i betänkandet Ett reformerat hovrätts-&lt;br&gt;förferande (SOU 1995:124) föreslagit att ett generellt krav på pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd skall införas i hovrätten. Förslaget bereds för närvarande&lt;br&gt;inom Justitiedepartementet. Om ett sådant krav på prövningstillstånd&lt;br&gt;införs finns det inte tillräckliga skäl att kräva en särskild prövning&lt;br&gt;avseende rättshjälpens bestående eller upphörande, utöver den prövning&lt;br&gt;som görs för prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett om den reform som är aktuell när det gäller hovrättsprocessen Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;genomförs eller inte finns det skäl att överväga andra metoder att&lt;br&gt;begränsa rättshjälpens omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpens syfte är bl.a. att ge hjälp till dem som på grund av sina&lt;br&gt;begränsade ekonomiska resurser annars inte skulle kunna komma till sin&lt;br&gt;rätt. En sådan målsättning innebär enligt regeringens mening inte att&lt;br&gt;obegränsade resurser skall ställas till den rättssökandes förfogande. Om&lt;br&gt;rättshjälpsresursema skall fördelas på ett godtagbart sätt och komma&lt;br&gt;dem tillgodo som bäst behöver hjälp är det inte heller rimligt att enstaka&lt;br&gt;personer skall kunna utnyttja oproportionerligt stora delar av de resurser&lt;br&gt;som står till buds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skäl för en begränsning av rättshjälpen är också att det kan&lt;br&gt;medföra besparingar. Den besparing som kan göras på detta sätt skall&lt;br&gt;dock inte överdrivas. Det stora flertalet rättshjälpsärenden håller sig på&lt;br&gt;en nivå som klart understiger det tak utredningen har föreslagit.&lt;br&gt;Eftersom rättshjälpen är en social skyddslagstiftning är det dock, även&lt;br&gt;vid en mindre besparing, rimligt att det finns en gräns för det stöd som&lt;br&gt;skall utgå och därmed för hur stora resurser som staten skall bidra med&lt;br&gt;i varje enskilt ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot nu angiven bakgrund utredningens förslag om att&lt;br&gt;rättshjälpen skall begränsas skall ses. Förslaget innebär att biträdes-&lt;br&gt;kostnader ersätts med högst 100 000 kr och att rättshjälpen därefter&lt;br&gt;skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser avstyrker förslaget och pekar på principiella skäl&lt;br&gt;som talar mot en begränsning. Ett tak, hävdas det, kan innebära att&lt;br&gt;personer av ekonomiska skäl är förhindrade att ta till vara sin rätt. Det&lt;br&gt;framhålls också att en begränsning av rättshjälpens omfattning kan få&lt;br&gt;stötande konsekvenser om motparten har stora ekonomiska resurser och&lt;br&gt;därmed är föga känslig för att rättegångskostnaderna blir höga.&lt;br&gt;Motparten kan t.ex. vara ett företag, vars rättegångskostnader är en&lt;br&gt;avdragsgill rörelsekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den gäller den principiella frågan om vilket stöd det allmänna&lt;br&gt;skall lämna till personer som behöver ekonomiskt stöd för att ta till vara&lt;br&gt;sin rätt menar regeringen att jämförelsen inte kan göras med personer&lt;br&gt;som har obegränsade tillgångar. Det torde vara utomordentligt få&lt;br&gt;personer i Sverige som har obegränsat med resurser att lägga ned på en&lt;br&gt;rättslig angelägenhet. Inte ens en välbärgad medborgare med en inkomst&lt;br&gt;som ligger långt över inkomstgränsen för rättshjälp har ju möjlighet att&lt;br&gt;lägga ned hur stora belopp som helst på en process. Den som behöver&lt;br&gt;rättshjälp bör därför inte jämställas med personer med obegränsade&lt;br&gt;resurser, utan med relativt välbärgade personer i Sverige. En rätts-&lt;br&gt;sökande måste enligt regeringens uppfattning anses kunna ta till vara sin&lt;br&gt;rätt om sådana resurser ställs till hans förfogande att han kan driva en&lt;br&gt;process under liknande förutsättningar som en person med god eko-&lt;br&gt;nomi. Det är ju inte rimligt att den som beviljas rättshjälp skall hamna&lt;br&gt;i ett väsentligt bättre läge än den som har god ekonomi och därför inte&lt;br&gt;kan få sådan hjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av frågan om rättshjälpens omfattning skall be- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gränsas bör vidare en jämförelse göras av vilka förmåner som kan er-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållas vid utnyttjandet av en rättsskyddsförsäkring. Enligt villkoren i Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;dessa försäkringar ersätts endast kostnader upp till ett visst belopp. Om&lt;br&gt;rättshjälpen görs subsidiär till rättsskyddet enligt vårt förslag (avsnitt 5)&lt;br&gt;bör den rimligen inte medföra bättre eller fler förmåner än vad som&lt;br&gt;gäller för rättsskyddet. Även detta talar för en begränsning beträffande&lt;br&gt;rättshjälpen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då hur stora kostnader som skall kunna ersättas inom ramen&lt;br&gt;för rättshjälpen. En rimlig utgångspunkt är enligt regeringens mening de&lt;br&gt;ersättningar som ges inom försäkringssystemet. De vanligaste rätts-&lt;br&gt;skyddsförsäkringama täcker kostnader upp till ett visst belopp, vanligen&lt;br&gt;mellan 75 000 och 100 000 kr. Genom tillägg sförsäkring kan ersätt-&lt;br&gt;ningsbeloppet uppgå till drygt 140 000 kr. En skillnad jämfört med&lt;br&gt;rättshjälpen är att ersättning för motparts rättegångskostnader ingår i de&lt;br&gt;kostnader som rättsskyddet täcker. Den rättssökande kan emellertid&lt;br&gt;välja att använda hela beloppet till att bekosta sina egna biträdeskost-&lt;br&gt;nader ur försäkringen och sedan betala eventuella motpartskostnader&lt;br&gt;själv. I vart fall finns möjligheten att driva ett ärende till dess gränsen&lt;br&gt;nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser regeringen att den nivå för ett tak om&lt;br&gt;100 000 kr som utredningen har föreslagit är rimlig. Under remiss-&lt;br&gt;behandligen har påtalats att rättshjälpen riskerar att med tiden urholkas&lt;br&gt;om taket läggs fest i lagtexten med ett visst belopp. Även annan kritik&lt;br&gt;mot denna konstruktion har förts fram vid remissbehandlingen. Rege-&lt;br&gt;ringen instämmer i att kritik kan riktas mot den föreslagna konstruk-&lt;br&gt;tionen. En annan och enligt regeringens mening lämpligare lösning är&lt;br&gt;att begränsningen bestäms i förhållande till rättshjälpsbiträdets arbets-&lt;br&gt;insats. En rimlig gräns är en arbetsinsats på 100 timmar, vilket i dag&lt;br&gt;motsvarar en ersättning på ca 100 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har övervägt en möjlighet att göra undantag från det&lt;br&gt;föreslagna taket, men stannat för att inte föreslå någon ventil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet av remissinstanserna har förordat att en möjlighet till undan-&lt;br&gt;tag införs. Många har pekat på de praktiska problem som kan uppstå&lt;br&gt;när taket nåtts, hur angelägenheten skall kunna avslutas på ett rimligt&lt;br&gt;sätt när taket har nåtts och hur en fortsatt process i domstol skall kunna&lt;br&gt;skötas när biträdeshjälpen upphör. Flera av remissinstanserna anser att&lt;br&gt;en ventil bör finnas, särskilt i komplicerade angelägenheter, och i vart&lt;br&gt;fell när barn är inblandade. Vissa remissinstanser påpekar också att det&lt;br&gt;kan uppkomma merkostnader när en pågående process måste avslutas&lt;br&gt;för att den rättssökande inte längre kan anlita ett biträde och att det kan&lt;br&gt;sägas vara dålig samhällsekonomi att ha en oavslutad tvist som har&lt;br&gt;kostat 100 000 kr i stället för en avslutad tvist som kostat 125 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har förståelse för dessa synpunkter. Det måste dock&lt;br&gt;framhållas att begränsningen är känd från böljan både av klienten och&lt;br&gt;biträdet. Arbetet måste givetvis planeras med beaktande av de förutsätt-&lt;br&gt;ningar som gäller för rättshjälpen. Det åligger biträdet att fortlöpande&lt;br&gt;informera den rättssökande om vilka kostnader som uppkommit och i&lt;br&gt;god tid varsko när man närmar sig taket. Som tidigare påpekats är det&lt;br&gt;också så att flertalet angelägenheter inte kommer att beröras av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;takregeln, eftersom det hör till ovanlighetema att ett ärende är av en Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;sådan omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I undantagsfall kan en tvist vara av sådan karaktär att det är rimligt&lt;br&gt;att staten bidrar till kostnaderna för ytterligare biträdesinsatser. Det kan&lt;br&gt;t.ex. gälla angelägenheter som rör barns förhållanden och som hand-&lt;br&gt;läggs av utländsk domstol, dvs. komplicerade tvister om vårdnad,&lt;br&gt;umgänge eller fastställande av faderskap med internationell anknytning.&lt;br&gt;Gränsen bör även vara möjlig att överskrida i arbetstvister där den&lt;br&gt;rättssökandes motpart är ett större företag med stora resurser att lägga&lt;br&gt;ned på en process. I en angelägenhet som är av stort intresse från pre-&lt;br&gt;judikatsynpunkt och som av detta skäl prövas i flera instanser kan det&lt;br&gt;också någon gång vara rimligt att staten bekostar ytterligare biträdes-&lt;br&gt;insatser utöver de 100 timmarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även tröskeleffekten och nackdelarna med att en nästan avslutad tvist&lt;br&gt;förblir oavslutad talar mot en absolut och stelt utformad takregel. Vi&lt;br&gt;tänker här t.ex. på den situationen att gränsen på 100 timmar nås inför&lt;br&gt;eller rent av mitt under pågående huvudförhandling eller under förlik-&lt;br&gt;ningsförhandlingar som har goda förutsättningar att bli lyckosamma. I&lt;br&gt;sådana fell kanske det endast krävs några få timmars ytterligare insats&lt;br&gt;från biträdet för att uppdraget skall kunna avslutas. Också i sådana fell&lt;br&gt;bör det enligt regeringens mening finnas möjligheter att låta rättshjälpen&lt;br&gt;omfetta ytterligare timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dessa skäl anser regeringen att en mjuk takregel är att föredra,&lt;br&gt;dvs. en regel som innebär att rättshjälpsförmånen i princip omfettar&lt;br&gt;högst 100 timmars biträdeshjälp men att det skall finnas möjligheter att&lt;br&gt;utöka antalet timmar när det finns goda skäl för det. Som torde ha&lt;br&gt;framgått av våra redovisade exempel åsyftar vi en ventil som blir&lt;br&gt;aktuell att tillämpa endast i ett fåtal undantagsfall. Redan den omstän-&lt;br&gt;digheten att det stora flertalet rättshjälpsärenden håller sig på en nivå&lt;br&gt;som klart understiger 100 arbetstimmar talar för att antalet fell per år&lt;br&gt;där det finns anledning att tillämpa ventilen blir ytterst få. Takregeln får&lt;br&gt;inte urholkas och ventilen får inte bli annat och mer än just en ventil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ventil kan också tillämpas på den situation som någon av&lt;br&gt;remissinstanserna pekat på, att en ekonomiskt stark motpart i utpress-&lt;br&gt;ningssyfte har lyckats förhala en process.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har motparten inte ombud bör det finnas mycket starka skäl för att&lt;br&gt;utöka antalet timmar. Vid bedömningen bör det också beaktas hur stora&lt;br&gt;kostnader som kan uppkomma. Alltför stora kostnader kan det aldrig&lt;br&gt;vara rimligt att staten får bekosta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör det med hänsyn till de skiftande förhållanden&lt;br&gt;som kan föranleda tillämpning av ventilen inte i lagen tas in några&lt;br&gt;preciserade föreskrifter om när den skall kunna användas. Denna fråga&lt;br&gt;bör kunna läggas i domstolens respektive - i utlandsärendena - Rätts-&lt;br&gt;hjälpsmyndighetens hand att avgöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En reglering som innebär att rättshjälpen omfettar förmånen av&lt;br&gt;biträde i ett visst antal timmar innebär att rättshjälpen skall upphöra när&lt;br&gt;denna gräns nåtts. Det får ankomma på domstolen respektive Rätts-&lt;br&gt;hjälpsmyndigheten att pröva om den nedlagda tiden är ersättningsgill &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och skall tillgodoräknas den rättssökande som en förmån. Rent praktiskt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 9&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör frågan hanteras så att rättshjälpsbiträdet till rätten anmäler när 100- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;timmarsgränsen är nådd eller närmar sig och att rätten då beslutar om&lt;br&gt;att rättshjälpen skall upphöra samtidigt som den prövar biträdets kost-&lt;br&gt;nadsräkning. I de fåtal fall en tillämpning av ventilen aktualiseras av&lt;br&gt;biträdet prövar rätten om rättshjälpen skall fortsätta och bestämmer -&lt;br&gt;om prövningen utfaller till den rättssökandes förmån - samtidigt på&lt;br&gt;grundval av de uppgifter biträdet lämnar hur många ytterligare timmar&lt;br&gt;rättshjälpen skall omfetta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten anser att den tidsåtgång biträdet har redovisat för nedlagt&lt;br&gt;arbete inte är rimlig och därför sätter ned antalet ersättningsgilla timmar&lt;br&gt;kan rätten besluta att rättshjälpen skall upphöra, t.ex. om nedsättningen&lt;br&gt;endast avser ett fåtal timmar, eller besluta att rättshjälpen skall fortsätta.&lt;br&gt;I det sistnämnda fallet bör rätten kunna bevilja rättshjälpsbiträdet ett&lt;br&gt;jämkat förskott på den begärda ersättningen. Om rätten efter samråd&lt;br&gt;med biträdet finner att rättshjälpen kan fortsätta, skall rätten också ta&lt;br&gt;ställning till hur många timmar ytterligare som rättshjälpen får omfetta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare anförts bör rättshjälpen inte vara förmånligare än rätts-&lt;br&gt;skyddet. Utvidgad rättshjälp torde dock främst bli aktuellt i sådana ären-&lt;br&gt;den som inte omfettas av rättsskyddsförsäkringama. Någon möjlighet att&lt;br&gt;få rättshjälp för den som har rättsskyddsförsäkring men utnyttjat denna&lt;br&gt;upp till försäkringens maximibelopp behöver därför inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättshjälpen upphör får det som konsekvens att den rättssökande&lt;br&gt;även mister de övriga förmåner som följer med rättshjälp. Vid så stora&lt;br&gt;biträdesinsatser torde oftast ett mål eller ärende ha inletts vid domstol&lt;br&gt;och eventuell utredning redan ha gjorts. För det fell ytterligare utred-&lt;br&gt;ning krävs har den rättssökande alltid möjlighet att begära att rätten&lt;br&gt;förordnar en sakkunnig. Dessutom kommer de som har det sämst eko-&lt;br&gt;nomiskt ställt fortvarande att kunna få bidrag till kostnader för bevis-&lt;br&gt;ning och resor. Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 16.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.3 Utredning och bevisning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nuvarande regler om ersättning för kostnad&lt;br&gt;för bevisning när rättshjälp beviljats förs över till den nya lagen.&lt;br&gt;Rätten till ersättning för utredningskostnader begränsas till högst&lt;br&gt;10 000 kr. Beslut om utredning skall alltid fettas av biträdet.&lt;br&gt;Samma regler skall gälla för utredning oavsett om angelägenheten&lt;br&gt;handläggs vid domstol eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnad för blodundersökning m.m. vid federskapsutredning&lt;br&gt;skall i de fell domstol eller socialnämnd beslutat om undersök-&lt;br&gt;ningen alltid betalas av staten respektive kommunen. Kostnad för&lt;br&gt;inställelse för provtagning skall inte ersättas. Om undersökning&lt;br&gt;sker på den rättssökandes initiativ kan den utgöra en rättshjälps-&lt;br&gt;kostnad enligt bestämmelserna i övrigt om utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna ställer sig positiva till Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;utredningens förslag eller lämnar dem utan erinran. Flera av instanserna&lt;br&gt;har dock motsatt sig att möjligheten att få utredningskostnader ersatta&lt;br&gt;begränsas till ett viss högsta belopp, i vart fåll om det inte går att&lt;br&gt;överskrida beloppet när det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När en rättssökande beviljas&lt;br&gt;rättshjälp betalar staten kostnaden för bevisning vid allmän domstol eller&lt;br&gt;Arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan&lt;br&gt;komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av&lt;br&gt;skiljemän (9 § andra stycket 2 rättshjälpslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare betalar staten utredning i angelägenhet som skall prövas av&lt;br&gt;förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är&lt;br&gt;skäligen påkallad för tillvaratagande av den rättssökandes rätt och inte&lt;br&gt;kan erhållas genom myndigheten (9 § andra stycket 3 rättshjälpslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 24 och 25 §§ rättshjälpslagen finns bestämmelser om ersättning för&lt;br&gt;sådana kostnader och vem som beslutar om ersättning. Vidare regleras&lt;br&gt;i 25 § rättshjälpslagen vem som kan besluta om att utredning skall&lt;br&gt;företas. Skilda ersättningsregler gäller for bevisning och utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 24 § rättshjälpslagen utgår ersättning för bevisning i mål eller&lt;br&gt;ärende vid allmän domstol eller Arbetsdomstolen med skäligt belopp i&lt;br&gt;den mån inte särskilda föreskrifter gäller. De föreskrifter som avses i&lt;br&gt;första hand finns i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna&lt;br&gt;medel till vittnen m.m. För privat sakkunnig kan ersättning därutöver&lt;br&gt;utgå med sammanlagt en tiondel av basbeloppet. Det är domstolen som&lt;br&gt;fattar beslut om ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om bevisning vid domstol är enligt regeringens&lt;br&gt;mening ändamålsenligt utformade och fungerar i stort sett väl. De bör&lt;br&gt;därför med ett undantag föras över till den nya lagen; ersättning till en&lt;br&gt;s.k. privat sakkunnig utöver ersättning för dennes inställelse bör ersättas&lt;br&gt;enligt bestämmelserna om utredningskostnader. Vi återkommer till&lt;br&gt;denna fråga i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika regler gäller för utredning beroende på var angelägenheten skall&lt;br&gt;prövas samt om ett mål eller ärende inletts vid domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om utredning i 9 § andra stycket 2 rättshjälpslagen&lt;br&gt;handlar om utredning i sådana angelägenheter som kan komma att&lt;br&gt;prövas av allmän domstol, Marknadsdomstolen eller Arbetsdomstolen.&lt;br&gt;Den avser s.k. utomprocessuell utredning, dvs. sådant utredningsarbete&lt;br&gt;som utförts innan ett mål eller ärende inletts vid domstol. Det krävs&lt;br&gt;enligt bestämmelsen att utredningen skall vara nödvändig. Med utred-&lt;br&gt;ningskostnad avses sådan kostnad för vilken betalningsansvaret parterna&lt;br&gt;emellan regleras i 18 kap rättegångsbalken och 31 § rättshjälpslagen, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dvs. rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utredningar som företas inom ramen för en process vid dessa Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;domstolar gäller bestämmelserna om privat sakkunnig, dvs. den sak-&lt;br&gt;kunnige ersätts enligt reglerna om vittnesersättning. För privat sak-&lt;br&gt;kunnig kan dock, enligt 24 § rättshjälpslagen, ersättning ges utöver&lt;br&gt;vittnesersättningen med sammanlagt en tiondel av basbeloppet. Om en&lt;br&gt;part med rättshjälp anlitar en privat sakkunnig till en högre kostnad är&lt;br&gt;den sakkunnige oförhindrad att begära ersättning för sitt arbete av&lt;br&gt;parten. Denna kostnad kan parten sedan göra gällande som en rätte-&lt;br&gt;gångskostnad gentemot motparten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 9 § andra stycket 3 rättshjälpslagen handlar om&lt;br&gt;utredning i övriga angelägenheter. Enligt denna punkt är det tillräckligt&lt;br&gt;om utredningen är skäligen påkallad samt att utredningen inte kan er-&lt;br&gt;hållas genom den myndighet som skall pröva angelägenheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 25 § rättshjälpslagen beslutar Rättshjälpsmyndigheten om utred-&lt;br&gt;ning i angelägenhet som inte handläggs vid allmän domstol eller Arbets-&lt;br&gt;domstolen. Biträde och bodelningsförrättare får dock besluta om utred-&lt;br&gt;ning av mindre omfettning. Enligt 23 § rättshjälpsförordningen förstås&lt;br&gt;med utredning av mindre omfattning sådan utredning för vilken kost-&lt;br&gt;naderna inte överstiger hälften av det basbelopp som gällde året innan&lt;br&gt;rättshjälp begärdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen för utredning enligt 25 § rättshjälpslagen festställs av&lt;br&gt;domstol om angelägenheten handläggs där och i annat fell av Rätts-&lt;br&gt;hjälpsmyndigheten. I detta fell avses med domstol alla slag av dom-&lt;br&gt;stolar. Detta innebär att beslut om utredning vid allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol fettas av Rättshjälpsmyndigheten eller biträdet men att ersätt-&lt;br&gt;ningen festställs av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om utredning var i första hand avsedda att tillämpas&lt;br&gt;på utredningar av mindre omfettning såsom läkarintyg, värderingsintyg&lt;br&gt;m.m. Enligt förarbetena till rättshjälpslagen borde det endast i undan-&lt;br&gt;tagsfall komma ifråga att införskaffa mer omfettande utredning (prop.&lt;br&gt;1972:4 s. 259). I praktiken har emellertid bestämmelsen kommit att&lt;br&gt;tillämpas även på mer omfettande och dyrbar utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för utredning är en rättshjälpskostnad. Biträdet kan inte få&lt;br&gt;ersättning för kostnaden som utlägg (NJA 1980 s. 468).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Rättshjälpsmyndigheten förekommer utredningar som beslutats&lt;br&gt;av biträden i ca 300 ärenden per år. Det rör sig i huvudsak om tre kate-&lt;br&gt;gorier av angelägenheter. Den första rör frågor om skadestånd för&lt;br&gt;personskada där processen fors mot det egna försäkringsbolaget. I dessa&lt;br&gt;fell består utredningen oftast av ett eller flera läkarintyg. Den andra&lt;br&gt;kategorin berör också försäkringsbolag. Det rör sig om skador i bostads-&lt;br&gt;rättslägenheter och frågor om skadan skall betalas av bostadsrätts-&lt;br&gt;havarens eller bostadsrättsföreningens försäkringsbolag. Den utredning&lt;br&gt;som utförs avser skadans omfettning och skadeorsak. Den tredje och&lt;br&gt;sista kategorin är federskapsärenden där utredningen består av&lt;br&gt;blodundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för dessa utredningar uppgår till mellan 1 000 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 000 kr. I de flesta fell ligger kostnaden mellan 1 000 och 2 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Rättshjälpsmyndigheten fettar myndigheten beslut om utredning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i en handfull ärenden om året. Det rör sig uteslutande om ärenden där&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättshjälp beviljats enligt tidigare lagstiftning, bl.a. i angelägenheter Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;rörande fastighet. Eftersom rättshjälp inte längre beviljas för denna typ&lt;br&gt;av angelägenhet minskar antalet beslutade utredningar i antal och&lt;br&gt;kommer troligen helt att upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsutiedningen föreslår att samma regler skall gälla för all&lt;br&gt;utredning. Enligt förslaget skall det alltid krävas att utredningen är&lt;br&gt;skäligen påkallad och att utredningen inte kan erhållas genom den dom-&lt;br&gt;stol eller myndighet som skall pröva angelägenheten. Utredningen före-&lt;br&gt;slår också att utredningskostnader skall ersättas med högst 10 000 kr&lt;br&gt;samt att beslut om utredning alltid skall fattas av biträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser som yttrar sig angående utformningen av bestäm-&lt;br&gt;melserna och förslaget om enhetliga regler för utredningskostnader är&lt;br&gt;positiva till förslagen. Några av remissinstanserna är dock negativa till&lt;br&gt;att ersättningen för utredningskostnader skall vara begränsad. Rätts-&lt;br&gt;hjälpmyndigheten, Domstolsverket, Konsumentverket, Sveriges advokat-&lt;br&gt;samfund och Hyresgästernas riksförbund anser att det bör finnas en&lt;br&gt;möjlighet att överskrida gränsen under vissa förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av den lämnade redogörelsen är bestämmelserna om&lt;br&gt;utredning krångliga och skillnaden mellan utomprocessuell och pro-&lt;br&gt;cessuell utredning är svår att motivera. Det kan ifrågasättas om statens&lt;br&gt;bidrag till utredningskostnader skall vara obegränsat i vissa fell medan&lt;br&gt;det i andra fell är begränsat till en tiondel av basbeloppet. Det kan i dag&lt;br&gt;uppstå situationer då staten bekostar utredning för ett obegränsat belopp&lt;br&gt;för en part men till ett mycket begränsat belopp för hans motpart. Som&lt;br&gt;en följd av de nuvarande bestämmelserna kan parts möjligheter att&lt;br&gt;bekosta utredning begränsas om hans motpart inleder ett förfarande vid&lt;br&gt;domstol. Rättshjälpen ersätter ju då bara kostnader för ersättning för en&lt;br&gt;privat sakkunnig med en tiondel av basbeloppet. Detta är naturligtvis&lt;br&gt;inte rimligt. Att olika regler gäller beroende på vilken myndighet som&lt;br&gt;skall behandla angelägenheten och i vilken fes av handläggningen som&lt;br&gt;angelägenheten befinner sig i medför att reglerna blir komplicerade och&lt;br&gt;svåra att tillämpa. Regeringen delar därför utredningens uppfattning att&lt;br&gt;samma regler bör gälla oavsett var i handläggningen ett ärende befinner&lt;br&gt;och oavsett vid vilken domstol eller myndighet angelägenheten skall&lt;br&gt;behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma skäl som talar för att begränsa förmånen av biträde till 100&lt;br&gt;timmar (avsnitt 11.2) talar för att förmånen att få utredningskostnader&lt;br&gt;ersatta av staten bör begränsas och att detta belopp bör anges direkt i&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har inte framförts några invändningar mot den ersättningsgräns&lt;br&gt;som utredningen föreslagit. Regeringen delar utredningens uppfattning&lt;br&gt;att gränsen bör ligga vid 10 000 kr. Detta innebär således en utökad&lt;br&gt;hjälp i förhållande till nuvarande förhållanden i de fell angelägenheten&lt;br&gt;behandlas i domstol och en begränsning i övriga fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av remissinstanserna bl.a. Rättshjälpsmyndigheten, Domstols-&lt;br&gt;verket, Konsumentverket, Sveriges advokatsamfund och Hyresgästernas&lt;br&gt;riksförbund anser att det under vissa omständigheter bör finnas möjlig-&lt;br&gt;heter att bryta igenom beloppsgränsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skäl både för och emot en sådan undantagsmöjlighet. Vad Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;gäller biträdeshjälp föreslår regeringen i avsnitt 11.2 att det under vissa&lt;br&gt;omständigheter skall vara möjligt att få ytterligare hjälp utöver de 100&lt;br&gt;timmars arbete som rättshjälpen i fortsättningen skall innebära. De skäl&lt;br&gt;som talar för ett undantag i det sammanhanget gör sig emellertid inte&lt;br&gt;lika starkt gällande beträffande utredningskostnader. Om det för&lt;br&gt;prövningen av en fråga krävs särskild fackkunskap har ju rätten, i de&lt;br&gt;angelägenheter som handläggs vid domstol, alltid möjlighet att anlita&lt;br&gt;sakkunnig. De angelägenheter där det kan bli aktuellt med ytterligare&lt;br&gt;biträdeshjälp rör bams förhållanden. I sådana angelägenheter har rätten&lt;br&gt;en skyldighet att se till att frågorna blir utredda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det nu sagda anser regeringen att det inte bör finnas&lt;br&gt;möjlighet till undantag för mer kostsamma utredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig även till utredningens förslag att beslut om att&lt;br&gt;en utredning skall göras alltid skall fattas av biträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blodundersökningar i faderskapsärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om ersättning för blodundersökning i utredningar om&lt;br&gt;faderskap är komplicerade och leder emellanåt till något märkliga&lt;br&gt;resultat. Vem som skall betala utredningen, vad som ersätts och vem&lt;br&gt;som slutligen skall stå för kostnaden är beroende av vem som beslutat&lt;br&gt;om undersökningen och om domstol avgjort faderskapsfrågan eller inte.&lt;br&gt;Starkt förenklat innebär reglerna följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domstol beslutat om undersökningen betalas kostnaderna för&lt;br&gt;blodprovstagning, blodundersökning och inställelsekostnad för den som&lt;br&gt;inte är part av allmänna medel. En parts inställelsekostnad kan ersättas&lt;br&gt;som en rättshjälpskostnad. Samtliga kostnader kan förklaras utgöra&lt;br&gt;rättshjälpskostnader och därmed påverka rättshjälpsavgiften (9 § andra&lt;br&gt;stycket 6 rättshjälpslagen). Samtliga kostnader är rättegångskostnader&lt;br&gt;som mannen, om fåderskapstalan mot honom bifålls, kan förpliktas&lt;br&gt;ersätta helt eller, om talan ogillas, till hälften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om socialnämnd beslutat om undersökningen betalar nämnden kost-&lt;br&gt;naden för blodprovstagning och blodundersökning. För det fall ärendet&lt;br&gt;inte förs vidare till domstol stannar kostnaden på kommunen. Om ären-&lt;br&gt;det förs vidare till domstol gäller samma regler som nyss redovisats.&lt;br&gt;Domstolen kan också förklara att kostnaden helt eller till hälften skall&lt;br&gt;utgöra en rättshjälpskostnad. Inställelsekostnader för part kan ersättas&lt;br&gt;som rättshjälpskostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om undersökningen skett efter anmodan av den rättssökande gäller&lt;br&gt;reglerna i rättshjälpslagen. Hur mycket som ersätts blir då bl.a.&lt;br&gt;beroende av om undersökningen beslutats före eller efter det att målet&lt;br&gt;har inletts vid domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Faderskapsundersökningar utförs av Statens rättsserologiska institut.&lt;br&gt;Vaije år utförs ca 2 000 faderskapsundersökningar, vilket motsvarar&lt;br&gt;ca 2 % av alla nyfödda barn i Sverige. I 75 % av faderskapsundersök-&lt;br&gt;ningama ingår endast en man. Av dessa ger var femte undersökning ett&lt;br&gt;sådant resultat att mannen kan uteslutas vara far till barnet. I en mindre&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;del ärenden ingår två män och endast i ett fåtal undersökningar ingår Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;flera män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det stora flertalet fell är det en kommun (80 %) eller en domstol&lt;br&gt;(14 %) som beställt undersökningen. De totala kostnaderna för de&lt;br&gt;undersökningar som domstol eller socialnämnden beslutat om uppgår till&lt;br&gt;knappt 19 miljoner kronor. Som framgår av redovisningen ovan stannar&lt;br&gt;kostnaden på kommunen när socialnämnden beställt undersökningen och&lt;br&gt;ärendet inte går vidare till domstol. Ca 400 ärenden förs vidare till&lt;br&gt;domstol vilket innebär att 1 200 undersökningar utförs helt på kom-&lt;br&gt;munens bekostnad. Kostnaden för dessa undersökningar uppgår till ca&lt;br&gt;12 miljoner kronor. Hur mycket som återbetalas till staten av de&lt;br&gt;resterande ärenden samt av de undersökningar som beslutats av dom-&lt;br&gt;stol, med hänsyn till reglerna om rättshjälpsavgift och rättegångs-&lt;br&gt;kostnader i federskapsmål, går inte att festställa exakt. En uppskattning&lt;br&gt;är att ca en tredjedel av kostnaderna eller drygt två miljoner kronor&lt;br&gt;återbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att kostnaden för blodundersökning m.m. vid&lt;br&gt;federskapsutredning, i de fell domstol eller socialnämnd beslutat om&lt;br&gt;undersökningen, alltid skall betalas av staten respektive kommunen.&lt;br&gt;Vidare föreslår utredningen att kostnad för inställelse för provtagning&lt;br&gt;inte skall ersättas samt att, om en undersökning sker på den rätts-&lt;br&gt;sökandes initiativ, kostnaden för denna skall kunna utgöra en rätts-&lt;br&gt;hjälpskostnad enligt bestämmelserna i övrigt om utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga erinringar emot&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som torde framgå av vad som redovisats ovan är bestämmelserna på&lt;br&gt;detta område mycket komplicerade och medför emellanåt tillämp-&lt;br&gt;ningssvårigheter framför allt i fråga om det slutliga ansvaret för kost-&lt;br&gt;naderna. Det kan knappast vara rimligt att vidmakthålla ett komplicerat&lt;br&gt;system för betalningsskyldighet när det innebär en så ringa inkomst för&lt;br&gt;staten. Systemet kan också emellanåt innebära något märkliga konsek-&lt;br&gt;venser. För det fell en undersökning utförs efter beslut av social-&lt;br&gt;nämnden och ärendet sedan läggs ned behöver den man som undersökts&lt;br&gt;inte betala något för undersökningen. Om socialnämnden för ärendet&lt;br&gt;vidare till domstol och mannen vinner processen får han däremot på&lt;br&gt;grund av reglerna om rättegångskostnadernas fördelning vanligen betala&lt;br&gt;hälften av kostnaderna för undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blodprovstagning och blodundersökning som beslutas av domstol eller&lt;br&gt;socialnämnd bör därför - som utredningen har föreslagit - alltid&lt;br&gt;bekostas av staten respektive kommunen och kostnaderna bör också&lt;br&gt;alltid stanna på dessa. Detta kan ses som en naturlig och rimlig&lt;br&gt;konsekvens av statens och kommunernas i lag fastlagda skyldighet att&lt;br&gt;tillse att faderskapet till barn festställs korrekt och fullständigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blodprov kan som regel lämnas på t.ex. blodcentral eller vårdcentral.&lt;br&gt;Kostnaderna för inställelse blir därmed inte särskilt höga. Regeringen&lt;br&gt;delar utredningens åsikt om att det inte finns någon anledning att det&lt;br&gt;allmänna skall bekosta en sådan inställelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fell den rättssökande själv vill låta utföra en blodundersökning Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;innan ett mål inletts vid domstol kan detta ske enligt de bestämmelser&lt;br&gt;som i övrigt gäller för utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra förslag föranleder ändringar i lagen (1958:642) om blod-&lt;br&gt;undersökning m.m. vid utredning av federskap. Någon motsvarighet till&lt;br&gt;föreskrifterna i 9 § andra stycket 6 rättshjälpslagen om ersättning för&lt;br&gt;blodundersökning m.m. behövs inte i den nya rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.4 Kostnad for inställelse vid domstol&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ersättning för kostnader i samband med&lt;br&gt;inställelse inför domstol eller annan myndighet skall i fortsätt-&lt;br&gt;ningen inte ersättas som en rättshjälpskostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft någon invändning mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Om rättshjälp beviljas betalar staten&lt;br&gt;den rättssökandes kostnad för resa och uppehälle i samband med&lt;br&gt;inställelse inför domstol eller annan myndighet om personlig inställelse&lt;br&gt;ålagts (9 § andra stycket 4 rättshjälpslagen). Staten betalar även sådana&lt;br&gt;kostnader för den rättssökandes ställföreträdare och för vårdare eller&lt;br&gt;annan som måste anlitas i samband med inställelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning utgår enligt bestämmelser som regeringen meddelar och&lt;br&gt;bestäms av den domstol eller annan myndighet inför vilken inställelsen&lt;br&gt;sker (förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till&lt;br&gt;vittnen m.m.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att den rättssökandes m.fl. kostnader för att&lt;br&gt;inställa sig vid en domstol eller annan myndighet inte längre skall ingå&lt;br&gt;automatiskt som en förmån när rättshjälp beviljas. Enligt utredningen&lt;br&gt;skall de som har det sämst ställt ekonomiskt i stället få ersättning för&lt;br&gt;kostnader i samband med inställelse i domstol oberoende av om&lt;br&gt;rättshjälp beviljas eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regel är kostnaderna för att inställa sig vid en domstol eller&lt;br&gt;annan myndighet inte större än att den rättssökande respektive den&lt;br&gt;tilltalade själv kan stå för dem. Det finns därför enligt regeringens&lt;br&gt;mening inte behov av att låta denna förmån följa med automatik när&lt;br&gt;rättshjälp beviljas. Regeringen delar därför utredningens uppfettning att&lt;br&gt;kostnader i samband med inställelse vid domstol eller annan myndighet&lt;br&gt;inte skall vara en rättshjälpsförmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen konstaterat kan det dock finnas situationer när&lt;br&gt;sådana kostnader blir alltför betungande för den enskilde. Denne måste&lt;br&gt;då ha möjlighet att få hjälp med sådana kostnader. Denna fråga&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.5 Befrielse från skyldighet att ställa säkerhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som beviljas rättshjälp skall även i&lt;br&gt;fortsättningen vara befriad från skyldighet att ställa säkerhet för&lt;br&gt;att få till stånd kvarstad eller annan liknande säkerhetsåtgärd. Om&lt;br&gt;en motpart orsakas skada genom säkerhetsåtgärden svarar staten&lt;br&gt;för denna skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från nuvarande ordning skall en kostnad som staten&lt;br&gt;orsakas på grund av sitt åtagande alltid stanna på staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Enligt utredningen skall den rättssökande som huvudregel förpliktas att&lt;br&gt;ersätta den kostnad som staten kan komma att orsakas genom sitt&lt;br&gt;åtagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte några invändningar mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 § rättshjälpslagen är den&lt;br&gt;som har beviljats allmän rättshjälp befriad från skyldighet att ställa&lt;br&gt;säkerhet för att få till stånd kvarstad eller liknande åtgärd. Om mot-&lt;br&gt;parten orsakas skada genom åtgärden svarar staten för denna skada. För&lt;br&gt;det fell rättshjälp beviljas i ett verkställighetsärende gäller motsvarande&lt;br&gt;i fråga om säkerhet enligt 3 kap. 8 eller 9 § utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om staten orsakas någon kostnad för sitt åtagande räknas denna utgift&lt;br&gt;som en rättshjälpskostnad vilket innebär att den rättssökandes rätts-&lt;br&gt;hjälpsavgift kan påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befrielse från skyldighet att ställa säkerhet i de nu angivna fellen är&lt;br&gt;en viktig och ändamålsenlig förmån. Det finns därför anledning att låta&lt;br&gt;denna förmån finnas även i fortsättningen. Såvitt framkommit har denna&lt;br&gt;förmån inte orsakat staten några kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det förändrade avgiftssystem som föreslås, se avsnitt 13, skall rätts-&lt;br&gt;hjälpsavgiften endast beräknas på biträdeskostnadema. Som en följd&lt;br&gt;härav skulle den rättssökande inte behöva betala något även om staten&lt;br&gt;får svara for motpartens skada. Utredningen föreslår därför att den&lt;br&gt;rättssökande som huvudregel skall förpliktas återbetala kostnader som&lt;br&gt;staten orsakas på grund av bestämmelsen men att han eller hon under&lt;br&gt;vissa omständigheter kunna befrias från återbetalningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det förslag som utredningen föreslår krävs särskilda regler om&lt;br&gt;hur en sådan återbetalningsskyldighet skall hanteras. Eftersom några&lt;br&gt;sådana kostnader hittills aldrig uppstått för staten och det inte heller i&lt;br&gt;framtiden torde bli fråga om några betydande belopp sammantaget finns&lt;br&gt;det enligt regeringens mening inte tillräckliga skäl för att skapa sär-&lt;br&gt;skilda regler för denna situation. Om staten skulle orsakas någon kost-&lt;br&gt;nad för sitt åtagande bör denna kostnad i stället stanna på staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.6 Övriga förmåner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Övriga förmåner i det nuvarande systemet&lt;br&gt;förs över till den nya rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot förslaget.&lt;br&gt;Skälen för regeringens förslag: Förutom de förmåner som&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 11.1-11.5 betalar staten enligt 9 § andra stycket 8&lt;br&gt;rättshjälpslagen för medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken och&lt;br&gt;enligt 9 § andra stycket 8 rättshjälpslagen punkt 5 för kostnaderna för&lt;br&gt;vissa ansökningsavgifter och vissa särskilda avgifter. Den rättssökande&lt;br&gt;är också enligt 9 a § rättshjälpslagen befriad från skyldighet att betala&lt;br&gt;vissa avgifter och kostnader. Regeringen delar utredningens åsikt att&lt;br&gt;dessa förmåner även i fortsättningen bör komma de rättssökande till-&lt;br&gt;godo. Regleringen är i huvudsak ändamålsenligt utformad och kan&lt;br&gt;överföras till den nya rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånen av att ersättning till bodelningsförrättare i vissa fell betalas&lt;br&gt;av staten har vi behandlat i avsnitt 10.1.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Förordnande och byte av biträde&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De nuvarande reglerna om vem som skall&lt;br&gt;kunna förordnas till rättshjälpsbiträde behålls. Reglerna om byte&lt;br&gt;av biträde skärps. Byte av biträde skall bara kunna ske när det&lt;br&gt;finns särskilda skäl. Om byte har skett en gång skall det krävas&lt;br&gt;synnerliga skäl för ytterligare byte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att den som förordnas till rättshjälpsbiträde,&lt;br&gt;som huvudregel skall vara advokat eller biträdande jurist på advokat-&lt;br&gt;byrå, och att annan skall kunna förordnas endast när det finns särskilda&lt;br&gt;skäl. Utredningen förslag om när byte av biträde skall kunna ske&lt;br&gt;överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna avstyrker&lt;br&gt;att kraven på rättshjälpsbiträden skärps på det sätt som utredningen&lt;br&gt;föreslår. Utredningens förslag om ändrade förutsättningar för byte av&lt;br&gt;biträde tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta av remiss-&lt;br&gt;instanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande av biträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till rättshjälpsbiträde kan i dag förordnas advokat, biträdande jurist&lt;br&gt;eller annan som är lämplig för uppdraget. Har den rättssökande före-&lt;br&gt;slagit någon som är lämplig skall denne förordnas om det inte skulle&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medföra avsevärt ökade kostnader eller om det annars finns särskilda Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att den som förordnas till rättshjälpsbiträde som&lt;br&gt;huvudregel skall vara advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå.&lt;br&gt;Andra skall endast kunna komma i fråga om de, genom stora kunskaper&lt;br&gt;på något särskilt område, kan medverka till att en angelägenhet be-&lt;br&gt;handlas på ett bättre och mer effektivt sätt än av en allmänpraktiserande&lt;br&gt;advokat. Utredaren anför bl.a. att det beträffande advokater och biträ-&lt;br&gt;dande jurister finns tillsyn, kontroll och ekonomiska garantier som är&lt;br&gt;uppställda till den enskildes skydd och som ytterst återgår på rätte-&lt;br&gt;gångsbalkens regler om advokatverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har under remissbehandlingen mötts av en massiv kritik.&lt;br&gt;Flera av remissinstanserna, däribland Stockholms tingsrätt, Eksjö tings-&lt;br&gt;rätt, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Norrbottens län, Rätts-&lt;br&gt;hjälpsmyndigheten, Statskontoret, Konkurrensverket, JUSEK, LO,&lt;br&gt;Hyresgästernas riksförbund, Samfundet för Sveriges juridiska byråer&lt;br&gt;samt ett flertal jurister med egen verksamhet menar att det avsedda&lt;br&gt;syftet inte uppnås med den föreslagna bestämmelsen och att den i stället&lt;br&gt;kan innebära försämringar för den rättssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet är det även regeringens mening att höga krav måste ställas&lt;br&gt;på den som skall förordnas till rättshjälpsbiträde. Det bör så långt det är&lt;br&gt;möjligt ges garantier för att den rättssökande får ett kvalificerat biträde&lt;br&gt;till en skälig kostnad både för den rättssökande och för det allmänna.&lt;br&gt;Frågan är emellertid hur detta syfte bäst uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det staten lämnar rättshjälp är det självfallet av stor vikt att den&lt;br&gt;lämnade rättshjälpen blir effektiv. En väsentlig förutsättning för detta är&lt;br&gt;uppenbarligen att det biträde som förordnas har nödvändiga kvali-&lt;br&gt;fikationer för uppdraget. Eftersom biträden förordnas av domstolar eller&lt;br&gt;av Rättshjälpsmyndigheten och ersätts av allmänna medel kan i viss mån&lt;br&gt;staten sägas ge biträdet en form av legitimitet. Även detta talar för att&lt;br&gt;höga krav bör ställas på den som skall förordnas till rättshjälpsbiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att höja kvalitén kan - som utredningen föreslår - vara att&lt;br&gt;ställa krav på att rättshjälpsbiträdet är advokat eller biträdande jurist på&lt;br&gt;advokatbyrå. Den som är medlem i Sveriges advokatsamfund är skyldig&lt;br&gt;att följa de etiska regler som gäller för advokater. Samfundet har också&lt;br&gt;möjlighet att ålägga den som gör sig skyldig till brister i detta avseende&lt;br&gt;disciplinpåföljd och att utesluta den som gör sig skyldig till allvarliga&lt;br&gt;förseelser. Justitiekanslem har tillsyn över advokatverksamheten.&lt;br&gt;Advokater är också skyldiga att teckna försäkring för förlust som kan&lt;br&gt;drabba en klient vid eventuell försumlighet. En viss tillsyn finns också&lt;br&gt;beträffande de biträdande juristerna som är verksamma på advokatbyrå&lt;br&gt;via den advokat som anställt dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nackdel med en ordning där vissa formella krav ställs på rätts-&lt;br&gt;hjälpsbiträdet är att den utestänger dem som i och för sig har goda&lt;br&gt;förutsättningar att klara uppdraget men som av en eller annan anledning&lt;br&gt;inte uppfyller de formella kraven. En annan nackdel är att den rätts-&lt;br&gt;sökande får färre personer att välja bland när han eller hon skall anlita&lt;br&gt;ett biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan omständighet som enligt regeringens mening väger tungt är Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;att den som finansierar en tvist genom en rättsskyddsförsäkring kan&lt;br&gt;välja även andra än advokater och biträdande jurister som ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som nu anförts anser regeringen att den av&lt;br&gt;utredningen föreslagna bestämmelsen inte bör införas. Syftet att så långt&lt;br&gt;som möjligt garantera att rättshjälpsbiträden har tillräckliga kvalifika-&lt;br&gt;tioner kan istället uppnås genom att de som förordnar biträden gör en&lt;br&gt;verklig prövning av biträdets kvalifikationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byte av biträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byte av biträde får enligt 21 § andra stycket rättshjälpslagen bara ske&lt;br&gt;efter särskilt tillstånd. Sådant tillstånd lämnas av domstol eller Rätts-&lt;br&gt;hjälpsmyndigheten om djupgående motsättningar har uppstått mellan&lt;br&gt;biträdet och den rättssökande eller om eljest särskilda skäl föreligger.&lt;br&gt;Om ett biträde tidigare har entledigats på begäran av den rättssökande,&lt;br&gt;får nytt biträde förordnas endast om förutsättningar för biträdesbyte&lt;br&gt;förelåg. Ett biträde får enligt tredje stycket sätta annan i sitt ställe om&lt;br&gt;det inte medför en beaktansvärd ökning av kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att kriterierna för byte skärps. Den omständig-&lt;br&gt;heten att djupgående motsättningar uppstått mellan biträdet och dennes&lt;br&gt;klient bör enligt utredningen inte vara tillräckligt för att byte skall&lt;br&gt;tillåtas. Utredningen menar bl.a. att om den rättssökande själv har&lt;br&gt;orsakat motsättningarna skall de inte alltid vara ett skäl för byte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag eller&lt;br&gt;lämnar det utan erinran. Stockholms tingsrätt och Föreningen jurister&lt;br&gt;vid Sveriges allmänna advokatbyråer anser däremot att den nuvarande&lt;br&gt;regleringen fungerar tillfredsställande. Föreningen jurister vid Sveriges&lt;br&gt;allmänna advokatbyråer anser att djupgående motsättningar alltid bör&lt;br&gt;vara ett skäl för byte. Enligt föreningen kan ett biträdesbyte i dessa&lt;br&gt;situationer ofta vara mer kostnadsbesparande än att låta det tidigare&lt;br&gt;biträdet kvarstå mot klientens önskan, eftersom djupa motsättningar&lt;br&gt;mellan klient och ombud alltid gör handläggningen betydligt mera&lt;br&gt;komplicerad och tidsödande än om ett förtroendefullt samarbete före-&lt;br&gt;ligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att byta rättshjälpsbiträde infördes i rättshjälpslagen år&lt;br&gt;1979. Byte av biträde hade dock redan tidigare tillåtits enligt praxis.&lt;br&gt;Vid införandet av den nya bestämmelsen i rättshjälpslagen anförde&lt;br&gt;departementschefen att tidigare restriktiv praxis borde bibehållas av&lt;br&gt;kostnadsskäl, att prövningen om förutsättningarna för byte var uppfyllda&lt;br&gt;måste ske med noggrannhet samt att det åligger den som begär byte att&lt;br&gt;visa att det föreligger skäl för detta (prop. 1978/79:90 s. 175 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byte av biträde får i dag ske om djupgående motsättningar uppstått&lt;br&gt;mellan rättshjälpsbiträdet och den rättssökande eller om det annars finns&lt;br&gt;särskilda skäl. Som regel medför byte av biträde ökade kostnader. Det&lt;br&gt;måste därför finnas starka skäl för att ett byte skall tillåtas. Som&lt;br&gt;Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer påpekat kan&lt;br&gt;det i vissa fall vara ett mindre kostsamt alternativ att tillåta ett byte än&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att låta det tidigare biträdet kvarstå mot klientens önskan. Om djup-&lt;br&gt;gående motsättningar uppstått mellan klient och ombud är detta själv-&lt;br&gt;fallet en omständighet som bör tillmätas stor betydelse vid prövningen&lt;br&gt;av om byte skall tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer dock i utredningens slutsats att denna förut-&lt;br&gt;sättning inte ensam bör vara tillräcklig för att byte skall medges. I&lt;br&gt;stället bör en helhetsbedömning alltid göras av omständigheterna i det&lt;br&gt;enskilda fallet. Om det uppstått djupgående motsättningar mellan klient&lt;br&gt;och ombud bör detta som tidigare anförts tillmätas stor betydelse men&lt;br&gt;även orsaken till motsättningarna bör beaktas. Skälen mot ett biträdes-&lt;br&gt;byte väger också tyngre ju mer kostnaderna därigenom skulle öka.&lt;br&gt;Liksom tidigare bör det åligga den som begär ett byte att visa att det&lt;br&gt;föreligger skäl för detta. Har byte skett en gång bör skälen för att&lt;br&gt;ytterligare byte skall tillåtas vara mycket starka. För att markera detta&lt;br&gt;bör det krävas synnerliga skäl för biträdesbyte mer än en gång.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Avgiftssystemet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;13.1 Rättshjälpsavgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Avgiftssystemet förenklas. Rättshjälps-&lt;br&gt;avgiften skall beräknas som en viss procentuell andel av ersätt-&lt;br&gt;ningen till rättshjälpsbiträdet. Systemet föreslås innehålla sex&lt;br&gt;avgiftsnivåer. Den rättssökandes ekonomiska underlag skall vara&lt;br&gt;avgörande för vilken procentuell andel som skall betalas. Avgiften&lt;br&gt;skall betalas till biträdet allteftersom kostnaderna uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Utredningens förslag innehåller dock endast fyra avgiftsnivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;utredningens förslag till avgiftssystem eller lämnar det utan erinran.&lt;br&gt;Flera av instanserna har dock invändningar mot storleken på avgifterna&lt;br&gt;och att det endast skulle finnas fyra avgiftsnivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Allt sedan rättshjälpslagens tillkomst&lt;br&gt;har den rättssökande fått betala en viss avgift för rättshjälpen. Från&lt;br&gt;början utgjordes denna avgift av ett visst bestämt belopp. Beloppets&lt;br&gt;storlek var beroende av den rättssökandes ekonomiska förhållanden.&lt;br&gt;Numera är avgiften beroende både av den rättssökandes ekonomiska&lt;br&gt;förhållandena och av de kostnader som rättshjälpen för med sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rättssökande skall bidra till kostnaderna för rättshjälpen genom&lt;br&gt;att betala rättshjälpsavgift. Denna består av dels en fast avgift (grund-&lt;br&gt;avgift), dels en rörlig avgift (tilläggsavgift). Grundavgiften beräknas&lt;br&gt;med ledning av den rättssökandes ekonomiska förmåga medan tilläggs-&lt;br&gt;avgiften är beroende av både den rättssökandes ekonomiska förhållan-&lt;br&gt;den och de kostnader som rättshjälpen har föranlett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att rättshjälp beviljas bestäms grundavgiften och den Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;procentsats efter vilken sökanden skall betala tilläggsavgift samt det&lt;br&gt;högsta belopp som tilläggsavgiften kan uppgå till. När kostnaderna för&lt;br&gt;rättshjälpen är slutligt bestämda skall Rättshjälpsmyndigheten slutligt&lt;br&gt;festställa den rättssökandes grundavgift och tilläggsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundavgiften skall betalas så snart rättshjälp har beviljats medan&lt;br&gt;tilläggsavgiften skall betalas när kostnaderna för rättshjälpen har fest-&lt;br&gt;ställts. Är biträde förordnat bör denne ta ut förskott på tilläggsavgiften&lt;br&gt;med skäligt belopp allteftersom kostnader för rättshjälpen uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om rättshjälpsavgift finns i 11-15 §§ och 27-30 §§&lt;br&gt;rättshjälpslagen. Domstolsverket har med stöd av 22 § rättshjälps-&lt;br&gt;förordningen meddelat föreskrifter för beräkningen av grundavgift och&lt;br&gt;tilläggsavgift (DVFS B28). Domstolsverket ger dessutom årligen ut&lt;br&gt;tabeller över grundavgifter och procentsatser efter vilka den rätts-&lt;br&gt;sökande skall betala rättshjälpsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundavgiften beräknas med utgångspunkt i ett visst festställt grund-&lt;br&gt;belopp. Överstiger inte den rättssökandes årsinkomst en och en halv&lt;br&gt;gånger basbeloppet är grundavgiften lika med hälften av grundbeloppet.&lt;br&gt;Om årsinkomsten överstiger ett och ett halvt basbelopp men inte två&lt;br&gt;basbelopp är grundavgiften lika med grundbeloppet. För personer med&lt;br&gt;inkomster därutöver ökas grundavgiften enligt vissa i lagen angivna&lt;br&gt;beräkningar för varje basbelopp som inkomsten stiger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundbeloppet festställs av Domstolsverket och uppgår ff.o.m. den 1&lt;br&gt;juli 1996 till 1004 kr. Den lägsta grundavgiften är således 500 kr (be-&lt;br&gt;loppet avrundas nedåt till närmast lägre tiotal kronor). Den högsta&lt;br&gt;grundavgiften är 12 420 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är uppenbart att den rättssökande saknar möjlighet att betala&lt;br&gt;grundavgift eller tilläggsavgift, får han helt eller delvis befrias från av-&lt;br&gt;gift. Denna bestämmelse är avsedd att tillämpas restriktivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dödsbon bestäms grundavgiften till ett skäligt belopp med hänsyn&lt;br&gt;till boets behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggsavgiften utgörs av en viss procentsats av de rättshjälpskost-&lt;br&gt;nader som överstiger en tiondel av basbeloppet. Den kan dock aldrig&lt;br&gt;överstiga tre gånger grundavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Procentsatsens storlek är beroende av den rättssökandes årsinkomst.&lt;br&gt;Den som har en årsinkomst som är mindre än ett basbelopp behöver&lt;br&gt;inte betala tilläggsavgift. För övriga är procentsatsen 10, 20 eller&lt;br&gt;30 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggsavgift för dödsbon bestäms enligt samma grunder som grund-&lt;br&gt;avgiften festställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den rättssökandes inkomst förändras väsentligt under ett ärendes&lt;br&gt;handläggning skall grundavgiften jämkas efter vad som är skäligt.&lt;br&gt;Jämkning nedåt kan dock aldrig ske av belopp som redan har betalts.&lt;br&gt;Jämkning skall också ske om en väsentlig felbedömning gjorts eller om&lt;br&gt;oriktiga uppgifter legat till grund för beslutet. Har någon befriats från&lt;br&gt;avgift skall detta beslut omprövas om det framkommer att han därefter&lt;br&gt;får möjlighet att betala. Om grundavgiften jämkas skall även procentsat-&lt;br&gt;sen och högsta beloppet för tilläggsavgift jämkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om rättshjälpsavgift används också för att beräkna Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;den tilltalades återbetalningsskyldighet i brottmål. Enligt 31 kap. 1 §&lt;br&gt;rättegångsbalken skall den tilltalade om han döms för ett brott ersätta&lt;br&gt;staten vad som betalats av allmänna medel för bevisning och ersättning&lt;br&gt;till offentlig försvarare och målsägandebiträde. Den tilltalade är dock&lt;br&gt;inte skyldig att betala mer än vad som skulle ha utgått i grundavgift och&lt;br&gt;tilläggsavgift vid allmän rättshjälp. Beloppet kan jämkas eller efterges&lt;br&gt;om det föreligger skäl för detta med hänsyn till den tilltalades brotts-&lt;br&gt;lighet eller hans eller hennes personliga och ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att den rättssökande även i fortsättningen skall&lt;br&gt;betala en avgift för rättshjälpen och att reglerna om rättshjälpsavgift&lt;br&gt;skall förenklas. Enligt utredningen skall rättshjälpsavgiften beräknas&lt;br&gt;som en viss procentuell andel av ersättningen till rättshjälpsbiträdet och&lt;br&gt;att den rättssökandes ekonomiska underlag (se härom avsnitt 7.2) skall&lt;br&gt;vara avgörande för vilken procentuell andel som skall betalas. Vidare&lt;br&gt;föreslås att det skall finnas fyra avgiftsnivåer och att avgiften skall&lt;br&gt;betalas till biträdet allteftersom kostnaderna uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allra flesta av remissinstanserna har tillstyrkt avgiftssystemet som&lt;br&gt;sådant eller lämnat det utan erinran. Flera av instanserna anser dock att&lt;br&gt;avgiftsnivån är för hög och att förslaget innebär alltför höga tröskel-&lt;br&gt;effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera skäl till att den rättssökande bör betala en avgift för&lt;br&gt;rättshjälpen. Framför allt medverkar avgiften till att hålla rättshjälps-&lt;br&gt;kostnadema på en rimlig nivå och att ge partema en likvärdig process-&lt;br&gt;ekonomisk situation. Ett avgiftssystem bör enligt regeringens mening&lt;br&gt;utformas så att den rättssökande blir medveten om vilka kostnader som&lt;br&gt;uppstår i hans ärende och gör honom intresserad av att hålla dessa nere&lt;br&gt;på samma sätt som den som själv betalar sina kostnader. Om den&lt;br&gt;rättssökande betalar samma avgift oavsett vilka kostnader som uppstår&lt;br&gt;får han inte något sådant intresse. Avgiftssystemet bör alltså utformas så&lt;br&gt;att den rättssökande blir kostnadsmedveten. Systemet bör naturligtvis&lt;br&gt;också vara sådant att det inte motverkar de syften som ligger bakom&lt;br&gt;rättegångsbalkens regler om fördelning av rättegångskostnaderna. Det är&lt;br&gt;dessutom viktigt att systemet är någorlunda begripligt och lätt att&lt;br&gt;administrera. Detta får dock inte leda till att avgifterna sätts så högt att&lt;br&gt;de innebär ett hinder för människor att ta till vara sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftssystemets konstruktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande systemet baseras på den rättssökandes ekonomiska&lt;br&gt;förmåga, vilket av rättviseskäl bör vara ett av kriterierna även i&lt;br&gt;fortsättningen. Frågan är emellertid om antalet avgiftsnivåer bör vara så&lt;br&gt;många som de är idag. Fördelen med dagens system är att det nästan&lt;br&gt;inte finns några tröskeleffekter alls vad avser grundavgiften. Det kan&lt;br&gt;därför sägas uppfylla höga krav på rättvisa. Emellertid har systemet -&lt;br&gt;som de flesta system som innebär en åtminstone skenbar millimeter-&lt;br&gt;rättvisa - stora nackdelar. Det är svåröverskådligt och så detaljerat att&lt;br&gt;nästan varje förändring av den rättssökandes inkomst innebär att grund-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgiften inte längre är korrekt. En faktor att beakta är också att i sådana Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;angelägenheter som omfattas av en rättsskyddsförsäkring betalar den&lt;br&gt;rättssökande i praktiken ofta mycket mindre. Ersättning för grundav-&lt;br&gt;giften kan nämligen erhållas från försäkringen. Detta medför att den&lt;br&gt;rättssökande endast betalar självrisken, oftast uppgående till mellan&lt;br&gt;1 000 och 2 000 kr. Trots det nuvarande sofistikerade avgiftssystemet&lt;br&gt;där grundavgiften kan variera från 500 (0) kr till 12 420 kr betalar&lt;br&gt;således de allra flesta ungefar samma avgift i de många ärenden som&lt;br&gt;omfattas av en rättsskyddsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tilläggsavgiften är däremot tröskeleffektema påtagliga.&lt;br&gt;Beroende på inkomst skall ju den rättssökande betala 10, 20 eller 30 %&lt;br&gt;av rättshjälpskostnadema. Ersättning för tilläggsavgift omfattas inte&lt;br&gt;heller av rättsskyddsfÖrsäkringen. Den rättssökande får därför själv stå&lt;br&gt;för hela kostnaden for tilläggsavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system med rättshjälpsavgift verkar kostnadsdämpande genom att&lt;br&gt;den rättssökande rent faktiskt betalar en del av kostnaderna. Om&lt;br&gt;rättshjälpsavgiften helt eller delvis är rörlig är den också kostnads-&lt;br&gt;dämpande genom att den rättssökande får ett intresse av att hålla nere&lt;br&gt;kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättshjälpslagens tillkomst behövde den rättssökande endast betala&lt;br&gt;en fast, inkomstrelaterad avgift. För en egenkostnad på kanske 50 lo-&lt;br&gt;kunde han sedan processa i flera år. Ett sådant system är inte rimligt.&lt;br&gt;Det var därför man år 1983 införde en tilläggsavgift som är beroende&lt;br&gt;av vilka kostnader ärendet medför. Detta ökar kostnadsmedvetandet och&lt;br&gt;ger en högre kostnad för den rättssökande ju mer han utnyttjar&lt;br&gt;rättshjälpsförmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens utgångspunkt är alltså att det inte är tillräckligt med en&lt;br&gt;fast inkomstrelaterad avgift. Om systemet skall göra den rättssökande&lt;br&gt;mer kostnadsmedveten är det emellertid viktigt att systemet inte är&lt;br&gt;alltför svåröverskådligt och krångligt utan på ett enkelt och påtagligt sätt&lt;br&gt;gör den rättssökande medveten om de kostnader som uppstår för hans&lt;br&gt;rättshjälp och gör honom intresserad av att själv hålla dem nere. Den&lt;br&gt;rättssökande måste vara medveten om att hans åtgärder och önskemål&lt;br&gt;faktiskt kan medföra kostnader för honom. Det nuvarande systemet med&lt;br&gt;en tvådelad avgift samt de komplicerade beräkningsgrunderna uppfyller&lt;br&gt;inte dessa krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsavgiften bör i stället bestå av endast en del, som bör vara&lt;br&gt;rörlig. Avgiften kan antingen vara beroende av den tidsrymd inom&lt;br&gt;vilken ärendet pågår eller den kostnad som ärendet för med sig. Det är&lt;br&gt;också tänkbart med en kombination av olika faktorer. Med hänvisning&lt;br&gt;till att systemet inte bör vara alltför komplicerat och svårtillämpat bör&lt;br&gt;dock en kombination av system undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skäl som starkast talar för att avgiften skall vara rörlig i för-&lt;br&gt;hållande till handläggningstiden är att den rättssökande har möjlighet att&lt;br&gt;arbeta upp ny betalningsförmåga allteftersom tiden går. För närvarande&lt;br&gt;räknas avgiften ut på grundval av den rättssökandes årsinkomst. Om ett&lt;br&gt;ärende pågår i flera år torde ny betalningsförmåga ha upparbetats.&lt;br&gt;Avgiften skulle t.ex. då kunna baseras på månadsinkomsten och betalas &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en gång i månaden så länge ett ärende pågår. Detta skulle medföra att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den rättssökande får anledning att se till att ärendet inte fördröjs i&lt;br&gt;onödan. Emellertid ligger inte alltid tidsåtgången under den rätts-&lt;br&gt;sökandes kontroll. Man måste också skilja på tidsutdräkt och tidsåtgång.&lt;br&gt;Om ett mål dröjer behöver detta inte betyda kostnadsökningar i mot-&lt;br&gt;svarande mån. Att ett ärende fördröjs kan bero på en motpart som är&lt;br&gt;svårdelgiven eller som på annat sätt söker förhala processen. Det kan&lt;br&gt;också bero på att en förlikningsförhandling drar ut på tiden av skäl som&lt;br&gt;rättshjälpsparten inte kan lastas för. Vid en domstol med hög arbets-&lt;br&gt;belastning eller lägre effektivitet tar det längre tid innan en huvud-&lt;br&gt;förhandling sätts ut än vid en domstol med lägre belastning eller högre&lt;br&gt;effektivitet. En inställd förhandling på grund av att ett vittne inte&lt;br&gt;infinner sig kan innebära lång tids fördröjning, vilket den rättssökande&lt;br&gt;inte kan påverka. Regeringen drar därför slutsatsen att avgiften inte bör&lt;br&gt;vara rörlig i förhållande till den tid inom vilket ett ärende handläggs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag är tilläggsavgiften beroende av hur höga rättshjälpskostnadema&lt;br&gt;är. Ett sådant system torde vara det mest effektiva för att skapa kost-&lt;br&gt;nadsmedvetande under förutsättning att avgiften är tillräckligt hög och&lt;br&gt;betalas löpande under ärendets gång. Detta förutsätter att rättshjälps-&lt;br&gt;biträdet kontinuerligt kräver in avgiften från klienten och därmed håller&lt;br&gt;kostnadsmedvetandet aktuellt. Som tidigare angetts är det viktigt att den&lt;br&gt;rättssökande verkligen kan se vad en ökning av rättshjälpskostnadema&lt;br&gt;för med sig för honom. Avgiften bör därför vara enkel att räkna ut. Om&lt;br&gt;en viss procentsats fastställs då rättshjälp beviljas kan den rättssökande&lt;br&gt;hela tiden räkna fram avgiften. Rättshjälpsavgiften bör därför bestäm-&lt;br&gt;mas som en viss del av kostnaderna. Hur stor denna del skall vara beror&lt;br&gt;på den rättssökandes ekonomiska förhållanden. För att behålla den kost-&lt;br&gt;nadsdämpande effekten under ärendets handläggning bör det inte finnas&lt;br&gt;någon övre gräns för hur hög avgiften skall vara. Den rättssökande upp-&lt;br&gt;arbetar ju också ytterligare betalningsförmåga allteftersom tiden går.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka kostnader skall beaktas ?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då vilka kostnader som skall beaktas när avgiften skall&lt;br&gt;festställas. I dag beräknas tilläggsavgiften som en viss procent av&lt;br&gt;samtliga rättshjälpskostnader. Detta har medfört ett mycket komplicerat&lt;br&gt;och för de flesta svårbegripligt avräkningssystem. Om avgiften beräknas&lt;br&gt;endast på kostnaderna för biträdet kan den fördelen vinnas att biträdet&lt;br&gt;löpande kan debitera den rättssökande avgiften allteftersom arbetet fort-&lt;br&gt;skrider. Som nyss anförts är att det viktigt att avgiften betalas regel-&lt;br&gt;bundet under ärendets handläggning och inte som nu att tilläggsavgiften&lt;br&gt;regelmässigt betalas först sedan handläggningen avslutats. Det är&lt;br&gt;betydelsefullt för den rättssökandes kostnadsmedvetande, inte bara att&lt;br&gt;han vet vad han skall betala, utan också att han fektiskt måste betala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant system skulle inte innebära några mer betydelsefulla&lt;br&gt;intäktsminskningar för staten. Kostnaderna för rättshjälpen utgörs näm-&lt;br&gt;ligen till största delen av kostnader för biträde, försvarare och boutred-&lt;br&gt;ningsman. Övriga kostnader är utredningskostnader samt kostnad för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 9&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bevisning och parts inställelse. Kostnaderna för utredning och parts Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;inställelsekostnad uppgår i dag endast till ett mindre belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De totala kostnaderna för allmän rättshjälp uppgick under budgetåret&lt;br&gt;1994/95 till 342 miljoner kronor efter att hänsyn tagits till vad som&lt;br&gt;inbetalats på grund av bestämmelserna om återbetalning. Enligt Dom-&lt;br&gt;stolsverket uppgick rättshjälpskostnadema för bevisning i tvistemål till&lt;br&gt;ca 1 miljon kronor. Den intäktsminskning som det skulle bli fråga om&lt;br&gt;för det fell avgiften beräknades på endast biträdeskostnaden torde&lt;br&gt;därmed bli marginell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag beräknas tilläggsavgiften även på ansökningsavgift som staten&lt;br&gt;står för enligt 9 § 5 rättshjälpslagen. Någon uppgift om hur många&lt;br&gt;tvistemål där ansökningsavgift därmed inte betalas av den rättssökande&lt;br&gt;finns inte. Enligt SCB:s statistik var år 1992 andelen mål där någon av&lt;br&gt;parterna hade rättshjälp ca 27 % av det totala antalet mål. Någon upp-&lt;br&gt;gift om det är käranden eller svaranden som hade rättshjälp finns dock&lt;br&gt;inte och inte heller finns uppgift om rättshjälp beviljats sedan avgift&lt;br&gt;redan betalats. En uppskattning av uteblivna intäkter blir således mycket&lt;br&gt;osäker. Om rättshjälpen görs subsidiär till rättsskyddsförsäkringar och&lt;br&gt;om möjligheten att få rättshjälp i enklare ärenden på familjerättens&lt;br&gt;område minskas (se avsnitt 5 respektive 10) kommer många av dessa&lt;br&gt;mål att fella bort. Statens intäkter torde endast minska marginellt om&lt;br&gt;rättshjälpsavgiften beräknas på endast biträdeskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot innebär förslaget en förenkling som, framförallt med hänsyn&lt;br&gt;till avräkningen, enligt regeringens mening medför så stora fördelar att&lt;br&gt;den marginella intäktsminskning som nu redovisats kan godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättshjälpsavgiften beräknas endast på kostnaden for rättshjälps-&lt;br&gt;biträdet blir reglerna betydligt lättare att tillämpa jämfört med vad som&lt;br&gt;gäller idag. Avgiften bör därför beräknas som en viss andel av&lt;br&gt;ersättningen till biträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifternas storlek&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att det skall finnas fyra nivåer där avgiften&lt;br&gt;varierar mellan 5 och 40 % av kostnaderna beroende av den rätts-&lt;br&gt;sökandes ekonomiska underlag. Flera av remissinstanserna, däribland&lt;br&gt;Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, Länsrätten i&lt;br&gt;Norrlands län och Sveriges advokatsamfund pekar på de tröskeleffekter&lt;br&gt;som förslaget medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i att förslaget i vissa fell kan medföra påtagliga&lt;br&gt;tröskeleffekter. Det är emellertid svårt att helt undvika sådana kon-&lt;br&gt;sekvenser. Som tidigare anförts medför en överdriven rättviseprincip att&lt;br&gt;överskådligheten går förlorad och att det uppstår praktiska problem vid&lt;br&gt;tillämpningen av bestämmelserna. Utredningens förslag bör dock kunna&lt;br&gt;modifieras något utan att avkall behöver göras på begriplighet och&lt;br&gt;effektivitet. Ett lämpligt antal avgiftsnivåer som tar hänsyn till att&lt;br&gt;systemet både bör vara rättvist och lätt att tillämpa är enligt regeringens&lt;br&gt;mening sex nivåer. Mindre kostnader är inte så betungande att de flesta&lt;br&gt;rättssökande inte själva skulle kunna stå för dem. Procentregeln bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därför kompletteras med en regel om att en viss minsta avgift alltid Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;skall betalas, på samma sätt som försäkringsbolagen har en viss minsta&lt;br&gt;självrisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket och Sveriges advokatsamfund anser i sina remissvar&lt;br&gt;att den högsta avgiftsnivån - 40 % - bör sänkas. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening finns inte skäl för en sänkning. Den som inte beviljas rättshjälp&lt;br&gt;anses ju själv kunna stå för 100 % av kostnaderna. Det är då rimligt att&lt;br&gt;anse att den som har sådana ekonomiska förhållanden att han närmar sig&lt;br&gt;gränsen för att inte kunna få rättshjälp får betala 40 % av kostnaderna.&lt;br&gt;På så sätt blir också motstående parters processekonomiska situation&lt;br&gt;mer jämbördig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår ett system där avgiften varierar mellan 2 och 40 % av&lt;br&gt;kostnaderna beroende på den rättssökandes ekonomiska situation,&lt;br&gt;kompletterat med en regel om en minimiavgift som kan variera mellan&lt;br&gt;500 och 5 000 kr. För dem som har det sämst ställt behövs inte någon&lt;br&gt;minimiavgift utöver den avgift som skall betalas för den obligatoriska&lt;br&gt;rådgivningen (se härom avsnitt 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämkning av avgiften&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämkning bör på samma sätt som nu kunna ske om den rättssökandes&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden ändras väsentligt innan den rättsliga ange-&lt;br&gt;lägenheten har avslutats. Vi föreslår här att jämkning skall ske på så&lt;br&gt;sätt att procentsatsen sätts ned till någon av de nivåer som anges i&lt;br&gt;hgen. Procentsatsen skall således aldrig kunna understiga 2 %. Jämk-&lt;br&gt;ning nedåt skall aldrig kunna avse redan inbetalade avgifter. I princip&lt;br&gt;bör inte heller jämkning nedåt kunna avse kostnader som redan har upp-&lt;br&gt;kommit. Jämkning skall även, liksom enligt nuvarande bestämmelser,&lt;br&gt;kunna ske om en väsentlig felbedömning gjordes då procentsatsen&lt;br&gt;tidigare fastställdes eller om oriktiga uppgifter legat till grund för&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka besparingar som det nya avgiftssystemet medför är svårt att&lt;br&gt;beräkna. Avsikten är inte heller i första hand att göra besparingar&lt;br&gt;genom att öka intäkterna från avgifterna utan att avgiftssystemet som&lt;br&gt;sådant skall medverka till att kostnaderna för rättshjälpen totalt sett&lt;br&gt;minskar. Genom att den rättssökandes avgift påverkas av hur mycket&lt;br&gt;kostnaderna uppgår till i ett ärende får han ett eget intresse av att&lt;br&gt;försöka hålla dessa kostnader på en så låg nivå som möjligt. Detta får&lt;br&gt;särskild betydelse i mer komplicerade och långdragna ärenden där&lt;br&gt;kostnaderna kan uppgå till stora belopp. I dagens system betalar en&lt;br&gt;rättssökande med låg rättshjälpsavgift i praktiken endast för kostnader i&lt;br&gt;böijan av ett ärende medan kostnader som uppkommer därefter inte&lt;br&gt;påverkar hans avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkningar (se bilaga 3) visar att avgifterna i det stora flertalet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;]g-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärenden kommer att bli ungefär desamma som enligt nuvarande system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mer kostsamma ärenden blir dock avgifterna högre. Förslaget medför Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;därmed inte någon kostnadsökning för staten även om rättshjälps-&lt;br&gt;kostnadema skulle bli oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.2 Återbetalningsskyldighet i brottmål&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En tilltalad som döms för ett brott skall&lt;br&gt;endast återbetala kostnaderna för offentlig försvarare och måls-&lt;br&gt;ägandebiträde. Den tilltalade är dock aldrig skyldig att betala mer&lt;br&gt;än vad han eller hon skulle fått betala i rättshjälpsavgift. Om&lt;br&gt;staten haft kostnader för blodprov och undersökning av sådant&lt;br&gt;prov i samband med utredning av ett brott skall den som döms för&lt;br&gt;brottet alltid återbetala hela kostnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inga invändningar mot förslagen.&lt;br&gt;Åklagarmyndigheten i Göteborg, vars yttrande bifogats Riksåklagarens&lt;br&gt;remissvar, avstyrker dock förslaget om att den tilltalade inte skall&lt;br&gt;ersätta staten för andra kostnader än offentlig försvarare och måls-&lt;br&gt;ägandebiträde och påtalar att det är inkonsekvent att den som döms för&lt;br&gt;brott skall betala kostnader för blodprovstagning och blodundersökning&lt;br&gt;men inte kostnader for andra betydligt dyrare undersökningar såsom&lt;br&gt;DNA-undersökning och rättsintyg m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 31 kap. 1 § skall den&lt;br&gt;tilltalade, som huvudregel, om han döms för ett brott i ett mål där&lt;br&gt;åklagaren för talan, ersätta staten för vad som har betalats av allmänna&lt;br&gt;medel för hans inställelse vid rätten under förundersökningen, för&lt;br&gt;bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt i ersättning&lt;br&gt;till försvarare. Enligt 8 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall&lt;br&gt;den dömde också återbetala kostnaderna för målsägandebiträdet. Den&lt;br&gt;som döms för i första hand trafiknykterhetsbrott skall också enligt lagen&lt;br&gt;(1946:846) om återgäldande av kostnad för blodundersökning i brottmål&lt;br&gt;betala kostnader för att ta blodprov och för blodundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 31 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken är den dömde dock&lt;br&gt;inte skyldig att sammanlagt betala mer än vad han skulle ha fått betala i&lt;br&gt;rättshjälpsavgift om han beviljats allmän rättshjälp. Återbetalnings-&lt;br&gt;skyldigheten kan också enligt fjärde stycket jämkas eller efterges, om&lt;br&gt;det finns skäl för det med hänsyn till den tilltalades personliga och&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag innebär att återbetalningsskyldigheten endast&lt;br&gt;avser kostnaderna för offentlig försvarare och målsägandebiträde. Enligt&lt;br&gt;utredningens förslag skall återbetalningsskyldigheten - liksom nu -&lt;br&gt;begränsas till högst vad den dömde skulle ha fått betala i rättshjälps-&lt;br&gt;avgift om han haft rättshjälp. Dessutom skulle den dömde alltid få&lt;br&gt;betala hela kostnaden för blodprov och blodundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande bestämmelserna om vad den dömde skall återbetala är&lt;br&gt;komplicerade och omfattande beräkningar måste ofta göras innan betal-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsskyldigheten kan festställas. När allmän rättshjälp beviljats räknas Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;rättshjälpsavgiften fram automatiskt med hjälp av datorer. I brottmål&lt;br&gt;finns ingen sådan teknisk hjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 13.1 föreslår vi att rättshjälpsavgiften skall beräknas endast&lt;br&gt;på kostnaderna för rättshjälpsbiträdet. Det finns anledning att överväga&lt;br&gt;om inte denna ordning bör gälla även i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De totala rättshjälpskostnadema för brottmål och kostnaderna för&lt;br&gt;målsägandebiträde uppgick under budgetåret 1994/95 till ca 415&lt;br&gt;miljoner kronor. Enligt uppgift från Domstolsverket uppgick statens&lt;br&gt;kostnader för bevisning i brottmål under samma period till drygt 12&lt;br&gt;miljoner kronor. Av dessa kostnader återbetalades ca 23 miljoner&lt;br&gt;kronor enligt reglerna i 31 kap. rättegångsbalken. Det är alltså fråga om&lt;br&gt;en mindre del - 5 % - av de totala kostnaderna på 427 miljoner kr som&lt;br&gt;återbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några uppgifter om hur stor del av återbetalade medel som avser&lt;br&gt;bevisning finns inte. Om förhållandet mellan återbetalning som hänför&lt;br&gt;sig till bevisning och kostnaderna för bevisningen är detsamma som&lt;br&gt;förhållandet mellan hela det belopp som återbetalas och de totala kost-&lt;br&gt;naderna för rättshjälp och bevisning i brottmål skulle de återbetalade&lt;br&gt;medel som hänför sig till bevisning uppgå till en halv miljon kr. Om&lt;br&gt;utredningens förslag genomförs skulle alltså statens kostnader öka med&lt;br&gt;ett belopp i den storleksordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förenkling som utredningens förslag medför innebär enligt&lt;br&gt;regeringens mening så stora fördelar att en sådan kostnadsökning kan&lt;br&gt;godtas. I stort sett alla remissinstanser tillstyrker också förslagen eller&lt;br&gt;lämnar dem utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att den tilltalades återbetalningsskyldighet&lt;br&gt;skall begränsas till att avse kostnader för offentlig försvarare och&lt;br&gt;målsägandebiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ordning, där ersättning till vittnen och målsägande inte&lt;br&gt;påverkar den tilltalades återbetalningsskyldighet, har också den fördelen&lt;br&gt;att ersättning för inställelse m.m. till dessa kategorier skulle kunna&lt;br&gt;handläggas utanför rättssalen. Det skulle i sin tur innebära både att en&lt;br&gt;huvudförhandling slipper belastas med sådana beslut och att vittnen och&lt;br&gt;målsägande slipper redogöra för sina ekonomiska och andra förhållan-&lt;br&gt;den inför parter och åhörare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder ändringar i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att kostnaderna för blodprov och blodundersök-&lt;br&gt;ning skall återbetalas oberoende av den dömdes ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden. Regeringen instämmer i de överväganden utredningen har&lt;br&gt;gjort. De kostnader som avses uppstår ofta i ärenden om rattonykterhet.&lt;br&gt;Den dömde respektive den som godkänner ett strafföreläggande bör&lt;br&gt;alltid stå för sådana kostnader. De är också ofta de enda kostnaderna i&lt;br&gt;målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag i den här delen innebär att 1946 års lag ersätts av&lt;br&gt;nya regler i 31 och 48 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Upphörande av rättshjälp&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nuvarande regler om när rättshjälp skall&lt;br&gt;upphöra behålls, liksom reglerna om återbetalning av rättshjälps-&lt;br&gt;kostnader när rättshjälpen upphör och överförs till den nya rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen. De nuvarande bestämmelserna om möjlighet att låta&lt;br&gt;rättshjälpen bestå trots att det finns grund för upphörande slopas&lt;br&gt;utom beträffande ”pilot-fellsregeln”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två nya grunder för upphörande införs. Enligt den ena skall&lt;br&gt;rättshjälpen som huvudregel upphöra när biträdet arbetat i 100&lt;br&gt;timmar. Enligt den andra skall rättshjälpen upphöra om ett&lt;br&gt;rättshjälpsbiträde entledigas utan att nytt biträde förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.&lt;br&gt;De remissinstanser som motsatt sig ett tak för biträdeskostnadema&lt;br&gt;avstyrker också att rättshjälpen skall upphöra vid 100 arbetade timmar.&lt;br&gt;Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer motsätter sig&lt;br&gt;också att rättshjälpsbiträdet skall vara skyldigt att bevaka att den&lt;br&gt;rättssökande betalar rättshjälpsavgift samt att rättshjälpen skall upphöra&lt;br&gt;om det inte är rimligt att staten bidrar till kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om upphörande av&lt;br&gt;allmän rättshjälp finns i 34 § rättshjälpslagen. Enligt bestämmelsens&lt;br&gt;första stycke skall allmän rättshjälp upphöra om rättshjälpsavgift inte&lt;br&gt;betalas (1), om den rättssökande lämnat oriktig uppgift och rättshjälp&lt;br&gt;inte skulle ha beviljats om riktig uppgift lämnats (2), om den rätts-&lt;br&gt;sökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift som&lt;br&gt;varit avsedd att leda till befrielse från eller för låg rättshjälpsavgift (3),&lt;br&gt;om den rättssökande inte längre kan anses ha befogat intresse av att få&lt;br&gt;sin sak behandlad (4) eller om de ekonomiska förhållandena ändrats i&lt;br&gt;sådan mån att den rättssökande inte längre är berättigad till rättshjälp&lt;br&gt;(5). Enligt tredje stycket skall rättshjälpen inte upphöra enligt punkt 2&lt;br&gt;om oriktigheten bestått i att den rättssökande underlåtit att lämna en&lt;br&gt;uppgift som han varken visste eller hade skälig anledning att anta var av&lt;br&gt;betydelse för bedömningen av hans ansökan. Tredje punkten om&lt;br&gt;oriktiga uppgifter som lämnats i syfte att få lägre avgift och fjärde&lt;br&gt;punkten om befogat intresse gäller inte om det är uppenbart obilligt att&lt;br&gt;rättshjälpen upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det beslutas att rättshjälpen skall upphöra skall som huvudregel&lt;br&gt;den som haft rättshjälp själv bära kostnaderna för denna. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl kan dock kostnaderna helt eller delvis stanna på staten.&lt;br&gt;Denna bestämmelse har i praxis tolkats så att återbetalningsskyldigheten&lt;br&gt;begränsats till rättshjälpsavgiften när rättshjälpen upphör enligt punkt 1&lt;br&gt;(rättshjälpsavgift ej betald) och punkt 4 (befogat intresse saknas) medan&lt;br&gt;den rättssökande i övriga fell får betala samtliga kostnader om det inte&lt;br&gt;föreligger särskilda skäl (NJA 1983 s. 150 och 221).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 34 § andra stycket rättshjälpslagen får rättshjälpen också upp- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;höra om det visar sig att ”pilotfells-regeln” i 8 § första stycket 8 är&lt;br&gt;tillämplig. Enligt tredje stycket sista meningen gäller detta dock inte om&lt;br&gt;det är uppenbart obilligt att rättshjälpen upphör. Om det i sådant fell&lt;br&gt;beslutas att rättshjälpen skall upphöra skall staten betala kostnaderna.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl kan dock den rättssökande få stå för dessa&lt;br&gt;kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om upphörande av allmän rättshjälp fettas av domstol där&lt;br&gt;angelägenheten behandlas eller av Rättshjälpsmyndigheten. Sådant&lt;br&gt;beslut får också meddelas i samband med besvär enligt 49 § rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen. Även om angelägenheten varit anhängig vid domstol kan&lt;br&gt;Rättshjälpsmyndigheten i samband med avräkningen besluta om&lt;br&gt;upphörande (RN 655/1993).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket har enligt 49 b § rättshjälpslagen befogenhet att på-&lt;br&gt;kalla beslut om rättshjälpens upphörande. Även Justitiekanslem har&lt;br&gt;denna befogenhet. Däremot har motparten till den som beviljats&lt;br&gt;rättshjälp inte möjlighet att påkalla ett sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om upphörande gäller omedelbart (17 kap. 14 § och 30 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § rättegångsbalken samt NJA 1980 s. 786).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att de nuvarande grunderna för rättshjälpens&lt;br&gt;upphörande skall föras över till den nya lagen. Till skillnad från den&lt;br&gt;nuvarande lagen skall rättshjälpen dock alltid upphöra om någon av de&lt;br&gt;angivna grunderna föreligger, oavsett om det skulle vara obilligt. Vad&lt;br&gt;gäller upphörande enligt ”pilotfells-regeln” föreslås ingen ändring. Där&lt;br&gt;kan således enligt utredningens förslag rättshjälpen i vissa fell bestå&lt;br&gt;även om det föreligger ett pilotfell. Utredningen förslår ingen ändring i&lt;br&gt;sak i återbetalningsreglema. I stort sett alla remissinstanser tillstyrker&lt;br&gt;förslaget eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen konstaterar är nuvarande bestämmelserna funktio-&lt;br&gt;nella och stämmer väl överens med de syften som ligger bakom&lt;br&gt;bestämmelserna om rättshjälp. En annan sak är att bestämmelserna&lt;br&gt;framför allt om befogat intresse inte tillämpats i någon större utsträck-&lt;br&gt;ning. Denna fråga behandlas i avsnitt 7.4. Den nya bestämmelsen om&lt;br&gt;att det skall vara rimligt att staten bidrar till kostnaderna kommer&lt;br&gt;förhoppningsvis ge större utrymme för beslut om att rättshjälpen skall&lt;br&gt;upphöra i sådana fell när det inte är rimligt att staten bekostar en tvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör alltså de nuvarande bestämmelserna&lt;br&gt;om grunder för upphörande av rättshjälp föras över till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande bestämmelsen (punkt 2) skall rättshjälpen&lt;br&gt;upphöra om den rättssökande lämnat oriktig uppgift och rättshjälp inte&lt;br&gt;skulle ha beviljats om riktig uppgift lämnats. Detta gäller dock inte om&lt;br&gt;oriktigheten endast bestått i att den rättssökande underlåtit att lämna en&lt;br&gt;uppgift som han varken visste eller hade skälig anledning att anta var av&lt;br&gt;betydelse för bedömningen av hans ansökan (tredje stycket). Utred-&lt;br&gt;ningen föreslår inte något motsvarande undantag för sådana fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättshjälp beviljats på grundval av felaktiga uppgifter finns det&lt;br&gt;enligt regeringen mening inte skäl för att låta den bestå om de riktiga&lt;br&gt;uppgifterna framkommer. Även om den rättssökande inte förstått &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifternas betydelse skulle han ju aldrig ha beviljats rättshjälp om de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varit kända. Regeringen delar därför utredningens uppfattning att rätts- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;hjälpen alltid skall upphöra i sådant fell. Däremot bör den rättssökandes&lt;br&gt;avsikter när han utelämnat uppgiften beaktas när återbetalningsskyldig-&lt;br&gt;heten fastställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket sista meningen skall rättshjälpen inte upphöra om&lt;br&gt;det är uppenbart obilligt även om den rättssökande lämnat oriktiga&lt;br&gt;uppgifter i syfte att minska sin rättshjälpsavgift eller om han saknar&lt;br&gt;befogat intresse av att få sin sak prövad. Enligt utredningen skall inte&lt;br&gt;heller några sådana undantag finnas för dessa situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att rättshjälpen skall upphöra på grund av oriktiga uppgifter krävs&lt;br&gt;att den rättssökande medvetet eller av grov oaktsamhet lämnat felaktiga&lt;br&gt;uppgifter i syfte att få en lägre avgift. Vid ett sådant beteende kan det&lt;br&gt;enligt regeringens mening aldrig vara obilligt att låta rättshjälpen&lt;br&gt;upphöra. Den som medvetet försöker utnyttja systemet på ett sådant sätt&lt;br&gt;skall inte komma i åtnjutande av rättshjälpens förmåner när oriktig-&lt;br&gt;heterna uppdagats. Regeringen delar alltså utredningens uppfettning att&lt;br&gt;något undantag inte bör förekomma i dessa situationer. Detsamma gäller&lt;br&gt;bestämmelsen att det skall vara rimligt att staten bidrar till kostnaderna.&lt;br&gt;Om det inte är rimligt att staten bidrar kan det naturligtvis aldrig vara&lt;br&gt;obilligt att låta rättshjälpen upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättshjälpen skall upphöra skall även i fortsättningen avgöras om&lt;br&gt;den rättssökande, utöver rättshjälpsavgiften, skall betala tillbaka kost-&lt;br&gt;naderna för rättshjälpen. Huvudregeln bör även i fortsättningen vara att&lt;br&gt;den som missbrukat systemet genom att lämna felaktiga uppgifter så&lt;br&gt;gott som alltid bör stå for hela kostnaden, medan den som för en&lt;br&gt;process som det efter en tid visar sig inte vara rimligt att staten bekostar&lt;br&gt;i större utsträckning kan befrias från återbetalningsskyldighet. För den&lt;br&gt;vars ekonomiska förhållanden ändras bör återbetalningsskyldigheten av-&lt;br&gt;göras i förhållande till vilken grad förhållandena förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår också två nya grunder för upphörande. Som en&lt;br&gt;konsekvens av den begränsning av rättshjälpen som föreslås i avsnitt&lt;br&gt;11.2 föreslås att rättshjälpen skall upphöra när rättshjälpsbiträdet arbetat&lt;br&gt;i 100 timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan&lt;br&gt;erinran. De remissinstanser som avstyrker en begränsning av rätts-&lt;br&gt;hjälpen till 100 timmars biträdesarbete avstyrker också som följd härav&lt;br&gt;att rättshjälpen skall upphöra när biträdet arbetat under den angivna&lt;br&gt;tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en konsekvens av den begränsning av rättshjälpen som vi föreslår&lt;br&gt;måste bestämmelserna självfallet kompletteras med en regel om att&lt;br&gt;rättshjälpen skall upphöra när rättshjälpsbiträdet arbetat i 100 timmar.&lt;br&gt;Frågan behandlas utförligare i avsnitt 11.2. Om rättshjälpen upphör på&lt;br&gt;den nu angivna grunden bör den rättssökande endast betala rättshjälps-&lt;br&gt;avgift. Övriga kostnader bör fördelas enligt bestämmelserna om mot-&lt;br&gt;parts och medparts kostnadsansvar eller stanna på staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår också, eftersom rättshjälp enligt den nya lagen&lt;br&gt;endast skall ges om den rättssökande behöver juridiskt biträde (se&lt;br&gt;avsnitt 7.3, att rättshjälpen skall upphöra om ett rättshjälpsbiträde ent-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ledigas utan att nytt rättshjälpsbiträde förordnas. De flesta remiss- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;instanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är den av utredningen förslagna regeln&lt;br&gt;lämplig och bör alltså föras in i den nya lagen. Om den rättssökande på&lt;br&gt;nytt ansöker om rättshjälp torde det som regel inte vara rimligt att åter&lt;br&gt;bevilja rättshjälp (angående denna regel se avsnitt 7.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det viktigaste i detta sammanhang är som utredningen påpekar att&lt;br&gt;bestämmelserna om upphörande verkligen tillämpas. De domstolar och&lt;br&gt;myndigheter som kan fetta beslut om upphörande är skyldiga att göra en&lt;br&gt;officialprövning. Om det finns anledning skall alltså frågan prövas&lt;br&gt;oberoende av yrkande. En korrekt hantering av rättshjälpsfrågoma är&lt;br&gt;som Justitiekanslem tidigare konstaterat (beslut 1995-01-09, dnr. 2024-&lt;br&gt;94-21) av stor betydelse, inte bara för parterna och staten utan ytterst&lt;br&gt;också för allmänhetens förtroende för den verksamhet som bedrivs vid&lt;br&gt;domstolarna. Det ankommer på domstolarna att ta det ansvar som följer&lt;br&gt;med uppgiften och det finns därmed i princip inte något utrymme att ge&lt;br&gt;rättshjälpsfrågor lägre prioritet till förmån för andra viktiga arbets-&lt;br&gt;uppgifter vid domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill alltså särskilt poängtera att det är av stor betydelse att&lt;br&gt;rättshjälpsfrågoma handläggs på ett korrekt sätt. När domstolen får&lt;br&gt;kännedom om förhållanden som kan medföra att rättshjälpen kan&lt;br&gt;komma att upphöra måste detta utredas närmare. Om det efter en sådan&lt;br&gt;prövning uppstår jäv vid den fortsatta handläggningen får det lösas&lt;br&gt;genom att målet därefter handläggs av andra ledamöter. Någon särskild&lt;br&gt;författningsreglering av detta är inte nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;15.1 Motparts och medparts kostnadsansvar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Motparts respektive medparts ersätt-&lt;br&gt;ningsskyldighet skall endast omfetta kostnader som avser ersätt-&lt;br&gt;ning till rättshjälpsbiträdet. Motparts ersättningsskyldighet skall&lt;br&gt;därutöver även omfetta den rättssökandes rådgivningsavgift. I&lt;br&gt;övrigt föreslås inga förändringar i reglerna om ersättningsskyldig-&lt;br&gt;het för motparts rättshjälpskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det&lt;br&gt;utan erinran. Göta hovrätt menar i sitt remissvar att domstolar bör ha&lt;br&gt;möjlighet att pröva rättshjälpskostnademas fördelning vid en förlikning&lt;br&gt;om det framgår av omständigheterna att förlikningen tillkommit i syfte&lt;br&gt;att få staten att stå för kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 31 § rättshjälpslagen gäller&lt;br&gt;bestämmelser i lag om motparts kostnad i rättegång även i fråga om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motparts rättshjälpskostnader. Ersättning för ränta skall dock inte Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om rättegångskostnader och dessas fördelning finns&lt;br&gt;främst i 18 kap. och 31 kap. rättegångsbalken samt i föräldrabalken.&lt;br&gt;Huvudregeln är att förlorande part skall ersätta den vinnande parten&lt;br&gt;dennes rättegångskostnad. Åtskilliga bestämmelser med undantag från&lt;br&gt;denna regel finns dock, speciellt i fåmiljerättsliga mål som rör barn.&lt;br&gt;Undantagen innebär ofta att vardera parten skall stå sin kostnad oavsett&lt;br&gt;utgången i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsskyldighet enligt 31 § rättshjälpslagen skall festställas&lt;br&gt;oberoende av yrkande och oberoende av vad parterna avtalat i kost-&lt;br&gt;nadsfrågan. Någon prövning av kostnadsfrågan i anledning av utgången&lt;br&gt;i målet kan enligt praxis inte göras när parterna anmält att de förlikts&lt;br&gt;(NJA 1976 s. 259).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsbalkens regler om motparts kostnadsansvar sägs ha dels en&lt;br&gt;handlingsdirigerade funktion, dels en reparativ. Detta uppnås genom att&lt;br&gt;den som förlorar en process som huvudregel får ersätta motparten&lt;br&gt;dennes kostnader. Denna princip bör - som utredningen föreslår - gälla&lt;br&gt;på rättshjälpsområdet även i fortsättningen. Det innebär att en för-&lt;br&gt;lorande part skall ersätta motpartens rättshjälpskostnader om inte annat&lt;br&gt;är särskilt stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är medveten om de problem som Göta hovrätt påtalar vad&lt;br&gt;gäller fördelning av rättegångskostnader vid förlikning och att förlik-&lt;br&gt;ningar emellanåt görs i syfte att låta staten få stå för kostnaderna.&lt;br&gt;Frågan är om problemet, med den nya ordning som föreslås, blir så&lt;br&gt;stort att en särreglering är nödvändig. Rättshjälpen kommer ju i fortsätt-&lt;br&gt;ningen i första hand att förekomma i fåmiljerättsliga ärenden eftersom&lt;br&gt;rättsskyddet kommer att träda in för de flesta övriga angelägenheterna.&lt;br&gt;I de flesta fåmiljerättsliga tvister kan förlikning inte ingås. Dessutom&lt;br&gt;gäller ofta särskilda regler om rättegångskostnadernas fördelning. Enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning finns det därför inte skäl att nu införa särskilda&lt;br&gt;regler för rättshjälpskostnademas fördelning vid förlikning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förenkla hanteringen på rättshjälpsområdet föreslås i avsnitt 13&lt;br&gt;att den rättssökandes rättshjälpsavgift skall beräknas endast på ersätt-&lt;br&gt;ningen till rättshjälpsbiträdet. Detta skäl talar för att även en motparts&lt;br&gt;ersättningsskyldighet bör avse endast ersättningen till biträdet. Om&lt;br&gt;rättshjälpen görs subsidiär till rättsskyddsförsäkringar torde rättshjälp i&lt;br&gt;huvudsak beviljas i fåmiljerättsliga angelägenheter där vardera parten&lt;br&gt;ofta skall stå sin kostnad. Ersättningsskyldighet kommer därför att&lt;br&gt;festställas i färre fell än vad som sker i dag. Eftersom biträdets ersätt-&lt;br&gt;ning utgör drygt 98 % av rättshjälpskostnadema blir inkomstbortfållet&lt;br&gt;för staten marginellt jämfört med om ersättningsskyldigheten skulle avse&lt;br&gt;samtliga rättshjälpskostnader. Hanteringen kan underlättas väsentligt om&lt;br&gt;ersättningen endast beräknas på biträdets ersättning. Dessutom kan&lt;br&gt;ersättning till vittnen m.fl. beslutas utanför rättssalen. Enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening överväger dessa fördelar den mindre minskning av&lt;br&gt;intäkterna som det kan bli fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den bakgrunden föreslog regeringen i lagrådsremissen att mot- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;parts ersättningsskyldighet endast skulle avse ersättningen till rätts-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hjälpsbiträdet. Lagrådet har dock uppmärksammat att det skulle kunna Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;medföra vissa komplikationer om den rättssökandes rådgivningsavgift&lt;br&gt;inte beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anför att med den i lagrådsremissens föreslagna regleringen&lt;br&gt;kommer inga särskilda bestämmelser att gälla i fråga om den rådgiv-&lt;br&gt;ningsavgift som den rättssökande har betalat innan rättshjälp beviljades&lt;br&gt;och som inte ingår i rättshjälpskostnadema. Konsekvensen blir att&lt;br&gt;avgiften utgör en rättegångskostnad för den rättssökande, för vilken&lt;br&gt;denne, om han vinner målet, normalt är berättigad till ersättning av&lt;br&gt;motparten enligt reglerna i 18 kap. rättegångsbalken. Ett särskilt&lt;br&gt;yrkande om detta måste då framställas och domstolen måste särbehandla&lt;br&gt;denna kostnad i domen. Detta kommer ofta att behöva ske inte bara i&lt;br&gt;första instans utan också i den händelse att domen överklagas. Eftersom&lt;br&gt;det enligt 42 § ankommer på Rättshjälpsmyndigheten att fatta beslut om&lt;br&gt;återbetalningsskyldighet för motpart med avseende på rättshjälps-&lt;br&gt;avgiften, blir följden vidare att motpartens betalningsskyldighet gent-&lt;br&gt;emot den rättssökande för rättshjälpsavgift och rådgivningsavgift kom-&lt;br&gt;mer att följa av olika exekutionstitlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådet finns två möjligheter att undvika dessa konsekvenser.&lt;br&gt;Antingen kan särskilda bestämmelser införas om att rådgivningsavgift&lt;br&gt;inte skall ersättas som rättegångskostnad eller också kan bestämmelsen&lt;br&gt;om motparts ersättningsskyldighet utvidgas till att också gälla råd-&lt;br&gt;givningsavgift. Lagrådets förordar det senare alternativet. Regeringen&lt;br&gt;delar Lagrådets uppfattning att återbetalningsskyldigheten bör avse även&lt;br&gt;rådgivningsavgift och att det senare alternativet därför är den lämp-&lt;br&gt;ligaste lösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kostnad som har ersatts som en rättshjälpskostnad kan vara gemen-&lt;br&gt;sam för flera medparter. Enligt 31 a § rättshjälpslagen skall var och en&lt;br&gt;av de medparter som inte haft rättshjälp, åläggas att till staten betala&lt;br&gt;den del av kostnaden som kan anses belöpa på honom. Innan betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet enligt 31 a § bestäms skall avdrag göras för vad mot-&lt;br&gt;part eller annan har ålagts att betala enligt 31 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om flera parter i en process anlitar samma ombud, anses de gentemot&lt;br&gt;ombudet vara solidariskt betalningsansvariga för dennes arvode, såvida&lt;br&gt;annat inte har avtalats. Ombudet kan således vända sig till en av dem&lt;br&gt;och kräva ut hela arvodet. Om den personen har rättshjälp betalas hela&lt;br&gt;arvodet av staten. För att de parter som inte har rättshjälp inte skall&lt;br&gt;kunna ”åka snålskjuts” på rättshjälpen infördes år 1988 bestämmelsen i&lt;br&gt;31 a § rättshjälpslagen (se prop. 1987/88:73 s. 72 f. och 106 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har konstruerats så att den skall tillämpas om rätts-&lt;br&gt;hjälpen har betalat kostnader som varit gemensamma för flera med-&lt;br&gt;parter. Det bakomliggande avtalsförhållandet mellan ombudet och&lt;br&gt;parterna om hur kostnaderna skall fördelas inverkar inte på parternas&lt;br&gt;betalningsansvar mot staten. Bestämmelsen kan bara tillämpas vid&lt;br&gt;domstol och betalningsskyldighet kan endast åläggas personer som är&lt;br&gt;parter i en domstolsprocess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelningen skall göras efter huvudtalet om det inte finns skäl som&lt;br&gt;talar mot det. I betänkandet som låg till grund för propositionen (SOU&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1984:66 s. 164) anges att som grund för annan fördelning, ofta bör&lt;br&gt;kunna läggas den andel som parterna har i själva saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som blir betalningsskyldig enligt 31 a § rättshjälpslagen skall&lt;br&gt;alltid betala hela ersättningen till staten. Om den rättssökande med sin&lt;br&gt;rättshjälpsavgift och tilläggsavgift har betalat mer än sin andel av kost-&lt;br&gt;naderna får han enligt 32 § rättshjälpslagen tillbaka den överskjutande&lt;br&gt;delen av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i utredningens slutsats att en regel motsvarande&lt;br&gt;den som finns i dag bör finnas för att hindra att en medpart skall kunna&lt;br&gt;”åka snålskjuts” på den som har rättshjälp. Av samma skäl som angetts&lt;br&gt;beträffande motparts ersättningsskyldighet bör en medparts ersättnings-&lt;br&gt;skyldighet beräknas endast på ersättningen till biträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika en onödig rundgång av pengar bör förfarandet ändras&lt;br&gt;när det gäller de fall där det finns flera medparter. Om den rätts-&lt;br&gt;sökandes rättshjälpsavgift överstiger hans eller hennes andel av kost-&lt;br&gt;naderna bör medpartema betala den överskjutande delen direkt till&lt;br&gt;honom eller henne i stället för att, som i dag, dessa betalar till staten&lt;br&gt;som i sin tur betalar till den som har rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.2 Kostnadsansvaret vid gemensam ansökan om&lt;br&gt;äktenskapsskillnad&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De särskilda bestämmelserna om&lt;br&gt;kostnadsansvar vid gemensam ansökan om äktenskapsskillnad tas&lt;br&gt;bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;br&gt;Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot förslaget.&lt;br&gt;Skälen för regeringens förslag: I mål om äktenskapsskillnad efter&lt;br&gt;gemensam ansökan skall enligt 31 b § rättshjälpslagen, i de fall endast&lt;br&gt;den ene maken har rättshjälp, den andra åläggas att betala hälften av&lt;br&gt;rättshjälpskostnadema. Han eller hon är dock inte skyldig att betala mer&lt;br&gt;än vad som motsvarar den grundavgift som skulle gällt om rättshjälp&lt;br&gt;beviljats. Dessutom är denne make inte ersättningsskyldig om han eller&lt;br&gt;hon haft kostnaderna för eget biträde eller det annars skulle vara&lt;br&gt;oskäligt med hänsyn till omständigheterna. Om summan av vad en make&lt;br&gt;skall betala enligt denna bestämmelse och den rättssökandes rättshjälps-&lt;br&gt;avgift överstiger kostnaderna för rättshjälpen skall den överskjutande&lt;br&gt;delen återbetalas av staten till den rättssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 31 b § rättshjälpslagen har orsakat mycket arbete&lt;br&gt;såväl för domstolarna som för Rättshjälpsmyndigheten. Domstolarna har&lt;br&gt;olika rutiner för att bereda den ersättningsskyldige möjlighet att ange&lt;br&gt;sina ekonomiska förhållanden och uppgift om eventuellt eget biträde.&lt;br&gt;Missförstånd uppstår ofta och maken inser emellanåt inte vikten av att&lt;br&gt;han lämnar dessa uppgifter förrän han får besked om att han ålagts att&lt;br&gt;betala halva kostnaden för rättshjälpen. Många anser sig orättvist&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlade för att de tvingas betala den andra makens biträde. Detta Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;orsakar många telefonsamtal till personalen på domstolarna, Rätts-&lt;br&gt;hjälpsmyndigheten och Domstolsverket. Många överklagar också ersätt-&lt;br&gt;ningsbeslutet till hovrätten. Enligt en undersökning som Hovrätts-&lt;br&gt;processutredningen (JU 1993:04) och Domstolsverket låtit utföra utgörs&lt;br&gt;ca 4 % av alla tvistemål i hovrätt, av mål där fråga endast är om&lt;br&gt;återbetalningsskyldighet för motparts rättshjälpskostnader. Dessa mål&lt;br&gt;toide i huvudsak avse tillämpningen av 31 b § rättshjälpslagen och de&lt;br&gt;avskrivs sällan. De utgör därmed drygt 6 % av alla tvistemål som&lt;br&gt;prövas i sak. Tingsrättens slut ändras i ca 2/3 av målen. Den vanligaste&lt;br&gt;orsaken tycka vara att nya uppgifter lämnas i hovrätten. Resultatet av&lt;br&gt;undersökningen finns redovisat i DV-rapport 1995:3 och SOU&lt;br&gt;1995:124.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon särskild statistik över vilka inkomster som detta kostnadsansvar&lt;br&gt;medför för staten finns inte. Ett rimligt antagande är dock att en inte&lt;br&gt;oväsentlig del av de ca 18 miljoner som betalas in på grund av ålagd&lt;br&gt;återbetalningsskyldighet enligt rättshjälpslagen avser ålagd betalning&lt;br&gt;enligt 31 b § rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta ärende föreslås att rättshjälp i angelägenheter rörande äkten-&lt;br&gt;skapsskillnad endast skall beviljas om det finns särskilda skäl, se avsnitt&lt;br&gt;10.3. Rättshjälp i angelägenhet om äktenskapsskillnad efter gemensam&lt;br&gt;ansökan kommer då att ges endast vid enstaka tillfällen. Mot den&lt;br&gt;bakgrunden och med hänsyn till de nackdelar bestämmelsen i 31 b §&lt;br&gt;rättshjälpslagen fört med sig i form av merarbete för domstolarna och&lt;br&gt;andra myndigheter och onödiga irritationsmoment för parterna finns det&lt;br&gt;- som utredningen konstaterat - inte tillräckliga skäl for att behålla&lt;br&gt;bestämmelsen. Om två makar ansöker gemensamt om äktenskaps-&lt;br&gt;skillnad och den ene har rättshjälp skall alltså i fortsättningen den andre&lt;br&gt;inte åläggas att betala någon del av rättshjälpskostnadema.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.3 Den rättssökandes och dennes ställföreträdares ansvar&lt;br&gt;för kostnaderna vid vårdslöshet eller försummelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Reglerna om att den rättssökande och&lt;br&gt;dennes ställföreträdare skall åläggas att betala för kostnader som&lt;br&gt;uppkommit på grund av deras vårdslöshet eller försummelse fors&lt;br&gt;över till den nya rättshjälpslagen. Kostnadsansvaret skall även i&lt;br&gt;fortsättningen avse samtliga kostnader för rättshjälpen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot utredningens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förlag: Om den rättssökande genom&lt;br&gt;vårdslöshet eller försummelse föranlett ökade kostnader för rättshjälpen,&lt;br&gt;skall han eller hon enligt 31 c § rättshjälpslagen, ersätta staten för dessa&lt;br&gt;kostnader. Detta gäller oavsett hur ansvaret för rättshjälpskostnadema i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övrigt skall fördelas. Motsvarande gäller även den rättssökandes ställ- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;företrädare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen syftar i första hand på vårdslösa och försumliga&lt;br&gt;åtgärder under ett ärendes gång. Ökade kostnader for rättshjälpen kan&lt;br&gt;uppkomma t.ex. genom att den som har rättshjälp uteblir från en&lt;br&gt;förhandling eller framställer påstående eller invändning som han insett&lt;br&gt;eller bort inse saknade fog. Har han eller hon genom vårdslöshet eller&lt;br&gt;försummelse förorsakat onödig utredning kan detta också beaktas.&lt;br&gt;Bestämmelsen omfattar också andra åtgärder än sådana som företagits&lt;br&gt;under ärendets gång. Den är avsedd att tillämpas även i sådana fall där&lt;br&gt;den som har rättshjälp inlett ett ärende trots att han ellr hon insett eller&lt;br&gt;bort inse att hans anspråk saknade fog (prop. 1972:4 s. 333 f. och prop.&lt;br&gt;1988/89:117 s. 33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som varit vårdslös eller försumlig skall förpliktas att betala den&lt;br&gt;extra kostnad som uppkommer genom vårdslösheten respektive&lt;br&gt;försummelsen. Denna kostnad skall därefter inte beaktas när rätts-&lt;br&gt;hjälpsavgift och motparts respektive medparts ersättningsskyldighet skall&lt;br&gt;bestämmas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att den rättssökande och&lt;br&gt;dennes ställföreträdare även i fortsättningen bör åläggas att betala för&lt;br&gt;kostnader som uppkommit på grund av deras vårdslöshet eller för-&lt;br&gt;summelse. Detta kostnadsansvar bör eftersom det är fråga om ett&lt;br&gt;vårdslöst eller försumligt handlande - som utredningen föreslagit - även&lt;br&gt;i fortsättningen avse samtliga kostnader för rättshjälpen, dvs. även&lt;br&gt;utredning och bevisning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.4 Förfarandet vid fastställande av ersättningsskyldighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ersättningsskyldighet för rättshjälps-&lt;br&gt;kostnader skall även i fortsättningen festställas till visst belopp i&lt;br&gt;samband med att handläggningen av ett mål eller ärende avslutas.&lt;br&gt;Frågan hur mycket av detta belopp som skall betalas till staten&lt;br&gt;respektive den rättssökande skall bestämmas vid Rättshjälps-&lt;br&gt;myndighetens avräkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot utredningens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Beslut angående det belopp som&lt;br&gt;skall betalas enligt 31 § första stycket och 31 a-c §§ rättshjälpslagen,&lt;br&gt;meddelas i samband med att handläggningen av ett mål eller ärende&lt;br&gt;avslutas (33 § rättshjälpslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en domstol undanröjer en dom eller ett beslut och återförvisar ett&lt;br&gt;mål till lägre instans åligger det dock den domstol till vilken målet&lt;br&gt;återförvisas att ta ställning till vem som slutligen skall svara för rätts-&lt;br&gt;hjälpskostnadema (18 kap. 15 § tredje stycket rättegångsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En domstol eller en myndighet skall oberoende av yrkande pröva om&lt;br&gt;det föreligger förutsättningar att tillämpa någon av de nu behandlade&lt;br&gt;bestämmelserna (se bl.a. NJA 1987 s. 240). Det innebär bl.a. att&lt;br&gt;överinstansen vid ändring av ett överklagat beslut eller dom skall pröva&lt;br&gt;ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader såväl i underinstansen som&lt;br&gt;i den högre instansen. I vissa fell kan ytterligare ersättningsskyldighet&lt;br&gt;komma att bestämmas i den högre instansen trots att underinstansens&lt;br&gt;beslut om kostnadsfördelning inte överklagats. Om endast biträdes-&lt;br&gt;ersättningen överklagas och ersättningen höjs i överinstansen åligger det&lt;br&gt;denna att i förekommande fell ålägga den förlorande parten i under-&lt;br&gt;instansen den ytterligare ersättningsskyldighet som blir följden av den&lt;br&gt;höjda biträdesersättningen (NJA 1980 s. 343).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att ersättningsskyldighet&lt;br&gt;även i fortsättningen skall festställas i samband med att handläggningen&lt;br&gt;av ett mål eller ärende avslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hanteringen av denna fråga bör dock ändras på så sätt att domstol&lt;br&gt;festställer även medparts ersättningsskyldighet till ett visst belopp&lt;br&gt;medan frågan om hur mycket av detta belopp som skall betalas till&lt;br&gt;staten respektive den rättssökande får bestämmas vid Rättshjälps-&lt;br&gt;myndighetens avräkning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Ekonomiskt bistånd utanför rättshjälpssystemet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;16.1 Tvistemål, förvaltningsprocess, ärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om en rättssökande har små ekonomiska&lt;br&gt;resurser skall staten betala kostnaderna för bevisning och&lt;br&gt;kostnader i samband med inställelse vid förhandling i allmän&lt;br&gt;domstol eller Arbetsdomstolen oberoende av om rättshjälp beviljas&lt;br&gt;eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rättssökande skall inte betala någon avgift för biståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan&lt;br&gt;erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Den som beviljas allmän rättshjälp&lt;br&gt;har bl.a. förmånen av att få bevis- och inställelsekostnader ersatta av&lt;br&gt;staten. Någon möjlighet att få sådana kostnader ersatta utanför rätts-&lt;br&gt;hjälpssystemet finns inte såvitt gäller allmän domstol. Vid förhandling&lt;br&gt;vid allmän förvaltningsdomstol kan en enskild part, som inställt sig till&lt;br&gt;muntlig förhandling tillerkännas ersättning av allmänna medel för resa&lt;br&gt;och uppehälle enligt 15 § förvaltningsprocesslagen (1971:309). Enligt&lt;br&gt;26 § förvaltningsprocesslagen har vittne och sakkunnig i förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol rätt till ersättning av allmänna medel för sin inställelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp beviljas om den rättssökande har behov av någon eller&lt;br&gt;några av förmånerna som anges i 9, 9 a och 10 §§ rättshjälpslagen. Vid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behovsprövningen skall enligt förarbetena till rättshjälpslagen någon Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;annan ekonomisk prövning än den som anges i 6 § rättshjälpslagen inte&lt;br&gt;göras. Även om det är uppenbart att den rättssökande själv på grund av&lt;br&gt;reglerna om rättshjälpsavgift kommer att få betala samtliga kostnader&lt;br&gt;anses han ändå ha behov av rättshjälp om någon eller några av de&lt;br&gt;förmåner som räknas upp i de angivna paragraferna kan komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta fell är behovet av biträde den främsta anledningen till att&lt;br&gt;rättshjälp söks. Emellanåt förekommer det dock, t.ex. i tvistemål om&lt;br&gt;mindre värden att den enda förmån som det finns behov av är bidrag till&lt;br&gt;kostnader för bevisning. Rättshjälp kan i sådant fell beviljas utan att&lt;br&gt;biträde förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att kostnader för bevisning i allmän domstol eller&lt;br&gt;i Arbetsdomstolen skall kunna ersättas utanför rättshjälpssystemet.&lt;br&gt;Detsamma skall enligt utredningens förslag gälla kostnader i samband&lt;br&gt;med inställelse vid förhandling i allmän domstol eller Arbetsdomstolen.&lt;br&gt;Vidare föreslås att den rättssökande inte skall betala någon avgift för&lt;br&gt;biståndet. I stort sett alla remissinstanser tillstyrker förslagen eller&lt;br&gt;lämnar dem utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi föreslår i avsnitt 7.3 skall behovet av biträde i fortsättningen&lt;br&gt;vara avgörande för huruvida rättshjälp skall beviljas eller inte. Det&lt;br&gt;innebär att rättshjälp inte skall kunna beviljas för att bekosta endast&lt;br&gt;någon annan av de förmåner som följer med rättshjälp. De förmåner&lt;br&gt;som vanligen kommer i fråga är ersättning för kostnader som avser&lt;br&gt;inställelse till förhandling och bevisning. Om rättshjälp beviljas skall&lt;br&gt;den rättssökandes kostnader för bevisning även i fortsättningen ersättas&lt;br&gt;inom ramen för rättshjälpen (avsnitt 11.3) medan den rättssökandes&lt;br&gt;kostnader för inställelse i domstol inte längre skall ersättas som en&lt;br&gt;rättshjälpskostnad (avsnitt 11.4). En rättssökande som inte beviljas&lt;br&gt;rättshjälp därför att han eller hon inte har behov av biträde får därför&lt;br&gt;själv stå för sina beviskostnader och alla, oavsett om de har rättshjälp&lt;br&gt;eller inte, får själva stå för kostnader i samband med inställelse till&lt;br&gt;förhandling. Som vi framhållit i avsnitt 7.3 och 11.4 är dessa kostnader&lt;br&gt;vanligtvis inte mer omfettande än att den rättssökande själv kan stå för&lt;br&gt;dem. I vissa fell kan dock sådana kostnader bli alltför betungande för&lt;br&gt;den enskilde. För de ekonomiskt svaga grupperna bör det - som&lt;br&gt;utredningen har föreslagit - vara möjligt att få viss hjälp med kostnader&lt;br&gt;för bevisning och inställelse till förhandling. Vi ansluter oss därför till&lt;br&gt;utredningen och föreslår att dessa kostnader i fortsättningen skall kunna&lt;br&gt;ersättas utanför rättshjälpsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya ersättningsreglerna bör tas in i rättegångsbalken. Genom&lt;br&gt;5 kap. 3 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister blir bestäm-&lt;br&gt;melserna tillämpliga även i mål vid Arbetsdomstolen. Några ändringar&lt;br&gt;krävs därför inte i den lagen. Några ändringar krävs inte heller i&lt;br&gt;förvaltningsprocesslagen. Genom 24 § lagen (1996:242) om dom-&lt;br&gt;stolsärenden är rättegångsbalkens regler om bevisning tillämpliga även&lt;br&gt;på bevisning i ett ärende. Någon ändring krävs därför inte i detta&lt;br&gt;hänseende. Däremot bör 18 § i lagen om domstolsärenden kompletteras&lt;br&gt;med en hänvisning till 11 kap. 6 § rättegångsbalken så att parten kan få &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning även för en inställelse till ett sammanträde i ett ärende. Vi&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återkommer i avsnitt 16.2 till motsvarande frågor när det gäller miss- Prop.&lt;br&gt;tänkt i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att den rätt till ersättning för inställelse vid andra&lt;br&gt;myndigheter än domstolar som finns i dag försvinner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpskostnadema för bevisning uppgår till ca 1 miljon kronor&lt;br&gt;per år, således ett relativt litet belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens bedömning att någon avgift inte bör tas&lt;br&gt;ut för detta slag av bistånd. Det bistånd som nu föreslås skall ges till&lt;br&gt;dem som har det sämst ställt ekonomiskt. Inkomsterna från de avgifter&lt;br&gt;som det skulle kunna bli fråga skulle knappast bli stora. Den admi-&lt;br&gt;nistration och de kostnader som en sådan ordning skulle innebära&lt;br&gt;medför nackdelar som inte uppvägs av dessa ringa inkomster. De&lt;br&gt;fördelar som kan uppnås med det nu beskrivna systemet torde klart&lt;br&gt;överväga de marginellt minskade inkomster som skulle bli följden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom ersättningen till vittnen därmed inte berör någon annans rätt&lt;br&gt;kan dessutom frågan om ersättningarna i fortsättningen behandlas&lt;br&gt;utanför rättssalen. Detta ser regeringen som en fördel. Bestämmelsen i&lt;br&gt;18 kap. 13 § rättegångsbalken om ersättningsskyldighet för vad som&lt;br&gt;utgått av allmänna medel bör därför ändras på det sätt som utredningen&lt;br&gt;föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.2 Brottmål&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Institutet rättshjälp åt misstänkt i brottmål&lt;br&gt;utmönstras ur rättshjälpslagen. Om en misstänkt har små eko-&lt;br&gt;nomiska resurser skall staten betala kostnaderna för bevisning och&lt;br&gt;för den misstänktes resa och uppehälle i samband med inställelse&lt;br&gt;vid domstol. Kostnaderna för sådant bistånd skall alltid stanna på&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inga invändningar mot förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En misstänkt i ett brottmål kan&lt;br&gt;erhålla två former av rättshjälp. En av dessa är offentlig forvarare som&lt;br&gt;regleras i 21 kap. rättegångsbalken. Den andra formen är rättshjälp åt&lt;br&gt;misstänkt i brottmål enligt rättshjälpslagen. Några förslag som rör rätten&lt;br&gt;till offentlig försvarare lämnas inte i detta ärende. Vi går därför inte in&lt;br&gt;på de reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp åt misstänkt i brottmål kan beviljas en tilltalad om hans&lt;br&gt;eller hennes beräknade årsinkomst inte överstiger tre basbelopp, efter&lt;br&gt;att hänsyn tagits till förmögenhetsförhållanden och försöijningsbörda.&lt;br&gt;Om sådan rättshjälp beviljas betalar staten kostnaderna för bl.a. bevis-&lt;br&gt;ning, utredning samt resa och uppehälle för den misstänkte i samband&lt;br&gt;med inställelse inför domstol. De vanligaste förmånerna är ersättning&lt;br&gt;för bevisning samt för resa till huvudförhandling vid domstol. Någon&lt;br&gt;rättshjälpsavgift behöver inte betalas men om den misstänkte döms för&lt;br&gt;brottet kan han bli skyldig att återbetala kostnaderna för rättshjälpen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 9&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt vad som gäller för kostnader för offentlig försvarare och&lt;br&gt;bevisning m.m. enligt 31 kap. rättegångsbalken. Den som frikänns från&lt;br&gt;ett åtal har möjlighet att i efterhand få ersättning för sina egna&lt;br&gt;kostnader enligt bestämmelserna i 31 kap. 2 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i avsnitt 16.1 föreslagit att rättshjälpslagens regler om ersätt-&lt;br&gt;ning för kostnader för bevisning och inställelse vid domstol såvitt gäller&lt;br&gt;tvistemål och ärenden skall ersättas av nya regler i rättegångsbalken&lt;br&gt;som innebär att rättssökande med små ekonomiska resurser skall kunna&lt;br&gt;få ersättning av staten för dessa kostnader vare sig rättshjälp beviljas&lt;br&gt;eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att motsvarande ordning skall gälla för till-&lt;br&gt;talad i brottmål. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av samt-&lt;br&gt;liga remissinstanser. Regeringen ansluter sig till utredningens förslag.&lt;br&gt;Som en konsekvens av detta blir institutet rättshjälp åt misstänkt i brott-&lt;br&gt;mål överflödigt. Förslaget föranleder ändringar i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;17 Rättsligt bistånd till brottsoffer&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;17.1 Bistånd till offer för sexualbrott utomlands&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bistånd till offer för sexualbrott i ange-&lt;br&gt;lägenhet som skall behandlas utomlands skall även i fortsättningen&lt;br&gt;ges i form av rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättshjälp beviljas i en sådan angelägenhet skall staten också&lt;br&gt;i fortsättningen betala kostnaderna för biträde, bevisning, utred-&lt;br&gt;ning samt för resa och uppehälle i anledning av en inställelse vid&lt;br&gt;domstol i den främmande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens.&lt;br&gt;Utredningen föreslår dock att bestämmelserna om rättsligt bistånd till&lt;br&gt;brottsoffer i angelägenheter som skall behandlas utomlands skall&lt;br&gt;regleras i lagen om målsägandebiträde och inte utgå som rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot utredningens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Möjligheten att få rättshjälp i&lt;br&gt;angelägenheter som skall prövas eller på annat sätt behandlas utomlands&lt;br&gt;är starkt begränsad. I sådana fall får rättshjälp endast beviljas om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl. Praxis har här varit mycket restriktiv. Rättshjälp&lt;br&gt;har i huvudsak beviljats dels i ärenden som rör statusfirågor, där det&lt;br&gt;varit fråga om att tillvarata barns intressen och dels i ärenden med&lt;br&gt;humanitära inslag, t.ex. ärenden som gällt skadestånd på grund av&lt;br&gt;nazistisk förföljelse. Från och med den 1 april 1994 har rättshjälp där-&lt;br&gt;utöver kunnat beviljas om den sak som skall behandlas utomlands gäller&lt;br&gt;ett brott mot den rättssökande som motsvarar brott enligt 6 kap.&lt;br&gt;brottsbalken. Bakgrunden till lagändringen var behovet av ett ökat stöd&lt;br&gt;till personer som fellit offer för brott i utlandet. Samtidigt som möjlig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten för offer för sexualbrott att få rättshjälp förbättrades infördes Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;regler om rätt till bistånd av svenska beskickningar eller konsulat för&lt;br&gt;offer för våldsbrott (prop. 1993/94:26, bet. 1993/94:JuU12, rskr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:124, SFS 1994:57-58).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med utredningen menar regeringen att reglerna om rättsligt&lt;br&gt;bistånd till offer for sexualbrott utomlands inte bör ändras i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna nya rättshjälpslagen innebär dock vissa förändringar&lt;br&gt;som påverkar rättshjälpen i nu aktuella fell, och som kräver särskilda&lt;br&gt;överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de större förändringar förslaget till ny rättshjälpslag innebär är&lt;br&gt;att rättshjälpen blir generellt subsidiär till rättsskyddet. Vid den typ av&lt;br&gt;utlandsangelägenheter som vi nu behandlar finns redan i dag en särskild&lt;br&gt;bestämmelse som innebär att rättshjälpen skall tas i anspråk i andra&lt;br&gt;hand. Av 9 b § andra meningen rättshjälpslagen framgår att staten i&lt;br&gt;dessa fell betalar kostnader endast i den mån kostnaderna inte täcks&lt;br&gt;genom någon försäkring eller ersätts av den utländska myndigheten eller&lt;br&gt;domstolen. Bestämmelsen skiljer sig från den föreslagna allmänna&lt;br&gt;regeln om subsidiaritet på det sättet att en försäkring eller möjlighet att&lt;br&gt;få ersättning från annat håll inte utgör ett ovillkorligt hinder mot att&lt;br&gt;rättshjälp beviljas. Bestämmelsen tar huvudsakligen sikte på ett senare&lt;br&gt;skede; när det blir aktuellt att betala för t.ex. en resa. Om det å andra&lt;br&gt;sidan står helt klart att den utländska domstolen står för målsägandens&lt;br&gt;samtliga kostnader, såväl juridiskt ombud som resa m.m., kan det leda&lt;br&gt;till bedömningen att den rättssökande inte skall beviljas rättshjälp därför&lt;br&gt;att det inte finns behov av bistånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillämpning av den generella regeln om subsidiaritet i de ärenden&lt;br&gt;som rör sexualbrott som behandlas utomlands kan beferas komplicera&lt;br&gt;förfarandet. Den nuvarande regeln ger större möjligheter till flexibilitet&lt;br&gt;i tillämpningen, utan att staten förorsakas onödiga kostnader. Mot den&lt;br&gt;bakgrunden anser regeringen att den generella regeln om rättshjälpens&lt;br&gt;förhållande till rättsskyddet inte bör gälla i dessa mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan nyhet i den föreslagna nya rättshjälpslagen är att behovet av&lt;br&gt;biträdeshjälp skall vara avgörande för om rättshjälp skall beviljas&lt;br&gt;(avsnitt 7.3). I nu aktuella angelägenheter bör dock rättshjälp även i&lt;br&gt;fortsättningen kunna beviljas även om den rättssökande har behov av&lt;br&gt;enbart ekonomisk hjälp till resa, uppehälle, bevisning eller utredning.&lt;br&gt;Den förutsättning för rättshjälp som föreslås gälla; att rådgivning har&lt;br&gt;lämnats i minst en timme, bör inte gälla i dessa angelägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förmåner som nu följer med rättshjälp i denna typ av utlands-&lt;br&gt;angelägenheter bör också fortsättningsvis gälla. Den begränsning till&lt;br&gt;100 timmar som enligt vårt förslag i avsnitt 11.2 skall gälla i fråga om&lt;br&gt;biträden bör inte gälla för dessa slags utlandsärenden. Inte heller bör&lt;br&gt;kostnader för utredning begränsas till 10 000 kr (jfr. avsnitt 11.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att reglerna om rättsligt bistånd till offer för&lt;br&gt;sexualbrott utomlands skall brytas ut ur rättshjälpslagen och föras in i&lt;br&gt;lagen om målsägandebiträde. Mot bakgrund särskilt av kopplingen till&lt;br&gt;rättshjälpslagens regler menar regeringen att en bättre lösning är att ta&lt;br&gt;in särskilda bestämmelser om denna form av bistånd i en särskild &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avdelning i rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.2 Målsägandebiträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Inga ändringar i sak görs i lagen (1988:609)&lt;br&gt;om målsägandebiträde. Möjligheten till ersättning för utrednings-&lt;br&gt;kostnader begränsas dock till högst 10 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Utredningen&lt;br&gt;föreslår dock att bestämmelserna om rättsligt bistånd till brottsoffer i en&lt;br&gt;angelägenhet som skall behandlas utomlands skall regleras i lagen om&lt;br&gt;målsägandebiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot utredningens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens Förslag: Som framgått av avsnitt 17.1&lt;br&gt;föreslår regeringen att nuvarande bestämmelser om rättshjälp till offer&lt;br&gt;för sexualbrott utomlands också i fortsättningen skall vara rättshjälp och&lt;br&gt;regleras i rättshjälpslagen och inte som utredningen föreslår tas in i&lt;br&gt;lagen (1988:609) om målsägandebiträde. Några omfattande ändringar i&lt;br&gt;lagen om målsägandebiträde behöver därför inte göras. Lagen är för&lt;br&gt;närvarande föremål för utvärdering av Domstolsverket och Brotts-&lt;br&gt;oflferutredningen (Ju 1995:07; Dir 1995:94). Mot den bakgrunden&lt;br&gt;föreslår regeringen inte nu några andra ändringar i lagen om måls-&lt;br&gt;ägandebiträde än att den begränsning till 10 000 kr som föreslås för&lt;br&gt;utredning enligt den nya rättshjälpslagen bör gälla också för utredning&lt;br&gt;som görs med stöd av bestämmelsen i lagen om målsägandebiträde. Det&lt;br&gt;tak för biträdeskostnader som föreslås i rättshjälpslagen bör således inte&lt;br&gt;utsträckas att gälla även målsägandebiträden.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;18 Offentligt biträde&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;18.1 Rätten till offentligt biträde frikopplas från rättshjälpen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Rätten till offentligt biträde regleras direkt&lt;br&gt;i respektive materiell lagstiftning. Vissa gemensamma bestämmel-&lt;br&gt;ser tas in i en särskild lag om offentligt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker eller&lt;br&gt;har inga invändningar mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En av formerna för rättshjälp i den&lt;br&gt;nuvarande rättshjälpslagen är rättshjälp genom offentligt biträde. Sådan&lt;br&gt;rättshjälp beviljas i de mål och ärenden som anges i 41 § rättshjälps-&lt;br&gt;lagen. Det är fråga om ärenden som rör enskildas personliga rörelse-&lt;br&gt;frihet eller kroppsliga integritet. Bestämmelsen består i dag av 16&lt;br&gt;punkter som berör mål och ärenden enligt sammanlagt 12 olika lagar. I&lt;br&gt;några punkter anges flera situationer då biträde skall förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen måste i flera fell ändras när den materiella lagen ändras. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den största gruppen ärenden där offentligt biträde kan förordnas är&lt;br&gt;awisnings- och utvisningsärenden enligt utlänningslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp genom offentligt biträde är inte inkomstprövat och den&lt;br&gt;enskilde behöver inte betala något för denna hjälp. Kostnaderna för&lt;br&gt;offentligt biträde uppgick under budgetåret 94/95 till ca 130 miljoner&lt;br&gt;kr, varav drygt 82 miljoner kr avsåg utlänningsärenden och drygt&lt;br&gt;47 miljoner kr övriga ärenden. De totala kostnaderna för rättshjälpen&lt;br&gt;uppgick under samma tid till ca 869 miljoner kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har flera gånger tidigare ifrågasatts om det är en lämplig ordning&lt;br&gt;att rätten till offentligt biträde regleras i rättshjälpslagen och att&lt;br&gt;kostnaderna för sådant biträde befelas från rättshjälpsanslaget. I ett&lt;br&gt;utkast till lagrådsremiss som var föremål för överläggningar i Justitie-&lt;br&gt;departementet hösten 1992 föreslogs att den del som hänför sig till&lt;br&gt;Statens Invandrarverk skulle avskiljas från rättshjälpsanslaget och föras&lt;br&gt;över till Invandrarverkets anslag. Den proposition som följde på&lt;br&gt;lagrådsremissen innehöll dock inget sådant förslag eftersom det ansågs&lt;br&gt;tveksamt att gå fram med särskilda lösningar för vissa verksamhets-&lt;br&gt;områden (prop. 1992/93:109). I propositionen påpekades dock bl.a. att&lt;br&gt;sakligt ansvar och kostnadsansvar i möjligaste mån bör följas åt (s. 45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Anslag till rättshjälp m.m. behandlar justitieutskottet&lt;br&gt;den frågan (bet. 1992/93 :Ju26 s. 11 f.). Även enligt utskottets upp-&lt;br&gt;fattning finns det skäl att ifrågasätta om det är lämpligt att kostnaderna&lt;br&gt;för offentligt biträde skall belasta rättshjälpsanslaget. En tänkbar ord-&lt;br&gt;ning är enligt utskottet att kostnaderna belastar respektive myndighets&lt;br&gt;anslag och att rätten till offentligt biträde regleras i den materiella&lt;br&gt;lagstiftningen på olika områden. Härigenom skulle den fördelen uppnås&lt;br&gt;att resurser och verksamhetsansvar följs åt. Justitieutskottet hemställde&lt;br&gt;att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad som&lt;br&gt;anförts. Riksdagen biföll den 22 april 1993 utskottets hemställan (rskr.&lt;br&gt;1992/93:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När de samlade rättshjälpskostnadema stiger i höjden har regelmässigt&lt;br&gt;besparingskrav riktats mot rättshjälpsanslaget. Besparingskraven har&lt;br&gt;särskilt drabbat den allmänna rättshjälpen trots att det är kostnader för&lt;br&gt;andra delar av rättshjälpen som ökat. Detta är inte rimligt. Det över-&lt;br&gt;gripande budgetansvaret och ansvaret för den materiella regleringen bör&lt;br&gt;följas åt. En ordning där rätten till offentligt biträde regleras direkt i&lt;br&gt;den materiella lagstiftningen skulle motverka generella urholkningar på&lt;br&gt;rättshjälpsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna skulle också kunna ges en klarare och bättre utform-&lt;br&gt;ning om de flyttas från rättshjälpslagen till respektive materiell lagstift-&lt;br&gt;ning. Reglerna för bl.a. beviljande och omfettning kan anpassas till de&lt;br&gt;olika behov som finns i skilda ärendekategorier, t.ex. med hänsyn till&lt;br&gt;de skilda handläggningsformer som det kan bli fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordar alltså i likhet med utredningen att rätten till&lt;br&gt;offentligt biträde bör brytas ut från rättshjälpslagstiftningen och inte&lt;br&gt;längre utgöra en form av rättshjälp. Rätten till offentligt biträde bör&lt;br&gt;regleras direkt i den materiella lagstiftningen och kostnaderna för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;offentligt biträde bör inte belasta rättshjälpsanslaget. Åtskilliga bestäm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melser måste emellertid vara gemensamma för de olika mål eller Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;ärenden där offentligt biträde kan forordnas. För att inte i onödan&lt;br&gt;belasta den materiella lagstiftningen är det lämpligt ha gemensamma&lt;br&gt;bestämmelser om bl.a. vem som kan förordnas till biträde, ersättning&lt;br&gt;till biträden samt överklagande samlade i en särskild lag om offentligt&lt;br&gt;biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi återkommer i det följande (avsnitt 18.2-18.4) till frågan om vissa&lt;br&gt;sakliga ändringar i regleringen av offentliga biträden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18.2 Vem skall kunna forordnas till offentligt biträde?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Samma formella krav skall gälla för&lt;br&gt;offentliga biträden som för rättshjälpsbiträden. Till offentligt&lt;br&gt;biträde skall förordnas advokat eller biträdande jurist vid advokat-&lt;br&gt;byrå eller annan som är lämplig for uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår att den som skall&lt;br&gt;förordnas till offentligt biträde eller rättshjälpsbiträde skall vara advokat&lt;br&gt;eller biträdande jurist på advokatbyrå. Endast om särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger skall annan kunna förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna. En klar majoritet av remissinstanserna motsätter&lt;br&gt;sig sådana skärpta krav för offentliga biträden som utredningen föreslår;&lt;br&gt;se här även avsnitt 12 angående kraven på den som skall förordnas till&lt;br&gt;rättshjälpsbiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om vem som kan&lt;br&gt;förordnas till offentligt biträde finns i 44 § rättshjälpslagen. Har den&lt;br&gt;som beviljats rättshjälp genom offentligt biträde själv föreslagit någon&lt;br&gt;som är lämplig till offentligt biträde, skall denne förordnas, om hans&lt;br&gt;anlitande inte skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt&lt;br&gt;särskilda skäl föranleder annat. När det gäller rättshjälpsbiträden skall&lt;br&gt;enligt 21 § rättshjälpslagen advokat, biträdande jurist på advokatbyrå&lt;br&gt;eller annan som är lämplig för uppdraget förordnas. Olika regler gäller&lt;br&gt;således för offentliga biträden och för rättshjälpsbiträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att samma formella krav skall gälla för såväl&lt;br&gt;offentliga biträden som för rättshjälpsbiträden. Enligt utredningen bör&lt;br&gt;som huvudregel endast advokater eller biträdande jurister kunna komma&lt;br&gt;ifråga. I undantagsfall skall även andra kunna förordnas. De som skall&lt;br&gt;kunna komma ifråga i sådana fall bör enligt utredningen i första hand&lt;br&gt;vara personer som besitter stora kunskaper på något särskilt område och&lt;br&gt;som således kan medverka till att en angelägenhet behandlas på ett&lt;br&gt;bättre och mer effektivt sätt än en allmänpraktiserande advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En klar majoritet av remissinstanserna har avstyrkt en sådan&lt;br&gt;skärpning av kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om vilka formella krav som skall gälla for rättshjälpsbiträden&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 12. Där konstateras att det inte finns tillräcklig&lt;br&gt;anledning skärpa kraven för rättshjälpsbiträden. Samma skäl som anförs&lt;br&gt;angående rättshjälpsbiträden kan också göras gällande för offentliga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biträden. Inte heller för dessa bör därför kraven skärpas på det sätt som Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;utredningen föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot kan det ifrågasättas om det bör finnas olika regler för vem&lt;br&gt;som skall kunna förordnas till rättshjälpsbiträde och till offentligt&lt;br&gt;biträde. Kraven på vem som kan förordnas till målsägandebiträde är&lt;br&gt;desamma som för rättshjälpsbiträden. Det finns inte några sakliga skäl&lt;br&gt;till varför det skulle uppställas lägre krav på ett offentligt biträde än på&lt;br&gt;andra biträden. Regeringen föreslår därför att till offentligt biträde skall&lt;br&gt;utses advokat eller biträdande jurist eller annan som är lämplig för&lt;br&gt;uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18.3 Förutsättningar for att förordna offentligt biträde m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Några materiella ändringar i rätten till&lt;br&gt;offentligt biträde föreslås inte för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att få utredningskostnader ersatta begränsas inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår att offentligt biträde&lt;br&gt;endast skall förordnas när det föreligger ett reellt behov av biträde samt&lt;br&gt;att offentligt biträde i utlänningsärenden skall förordnas i ett senare&lt;br&gt;skede av handläggningen än som nu är fallet. Utredningen föreslår&lt;br&gt;också att ersättningen för utredningskostnader skall begränsas till högst&lt;br&gt;5 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remisskritiken är blandad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt 42 § rättshjälpslagen skall&lt;br&gt;rättshjälp genom offentligt biträde beviljas om det inte måste antas att&lt;br&gt;behov av biträde saknas. Utredningen föreslår att biträde endast skall&lt;br&gt;förordnas när det föreligger ett reellt behov av biträde samt att offentligt&lt;br&gt;biträde i utlänningsärenden skall förordnas först i ett senare skede av&lt;br&gt;handläggningen. Dessutom föreslås att ersättning för utredning skall&lt;br&gt;begränsas till högst 5 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av remissinstanserna är kritiska till förslagen. Enligt bl.a. Kam-&lt;br&gt;marrätten i Göteborg är de mål och ärenden där biträde kan förordnas&lt;br&gt;av sådan karaktär att det föreligger en presumtion för att den enskilde&lt;br&gt;har behov av biträde samt att en prövning i det enskilda fallet sällan&lt;br&gt;skulle föranleda någon annan bedömning. Dessutom skulle en behovs-&lt;br&gt;prövning medföra ytterligare arbete och kostnader för domstolar och&lt;br&gt;myndigheter. Flera av remissinstanserna har också pekat på att de&lt;br&gt;uppgifter som en asylsökande lämnar i det inledande skedet som regel&lt;br&gt;tillmäts stor betydelse varför behovet av biträde är stort redan i detta&lt;br&gt;skede.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen beslutat en lagrådsremiss som bl.a. innehåller&lt;br&gt;förslag till vissa ändringar när det gäller handläggningen i utlännings-&lt;br&gt;ärenden. Lagrådsremissen behandlar bl.a. förslag från Flyktingpolitiska&lt;br&gt;kommittén som redovisats i betänkandet Svensk flyktingpolitik i ett&lt;br&gt;globalt perspektiv (SOU 1995:75) och de förslag från Bamkommittén&lt;br&gt;som redovisats i betänkandet Barnkonventionen och utlänningslagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1996:115). Regeringen överlämnade tidigare två betänkanden;&lt;br&gt;Effektivare styrning och rättssäkerhet i asylprocessen (SOU 1995:46)&lt;br&gt;och Ett samlat verksamhetsansvar för asylärenden (SOU 1995:55) till&lt;br&gt;den förts nämnda kommittén för att behandlas i kommitténs arbete.&lt;br&gt;Även förslag i dessa betänkanden behandlas i lagrådsremissen. Bland&lt;br&gt;annat föreslås ett ökat inslag av muntlig handläggning. Om förslagen&lt;br&gt;antas av riksdagen påverkas de slutsatser som Rättshjälpsutredningen&lt;br&gt;redovisat beträffande handläggning och behov av biträde. I de angivna&lt;br&gt;betänkandena finns också förslag som direkt berör rätten till offentligt&lt;br&gt;biträde. Vidare har en parlamentarisk kommitté tillkallats för att ut-&lt;br&gt;värdera lagen om psykiatrisk tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård (Kommittén for vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård S 1995:11,&lt;br&gt;dir. 1995:140). Samtliga dessa lagstiftnings- och utredningsarbeten&lt;br&gt;berör områden där offentligt biträde kan förordnas. Om detta arbete&lt;br&gt;kommer att medföra några förslag till ändringar som påverkar behovet&lt;br&gt;av biträde eller utredning är ännu för tidigt att säga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att den nu aktuella lagstiftningen ses över på flera&lt;br&gt;stora områden är det enligt regeringens mening inte lämpligt att nu&lt;br&gt;föreslå förändringar beträffande förutsättningarna för att förordna&lt;br&gt;offentligt biträde eller att begränsa rätten till utredning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18.4 Instansordningen i frågor om offentligt biträde i&lt;br&gt;utlänningsärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Invandrarverket skall även i fortsättningen&lt;br&gt;fetta beslut i frågor som rör offentligt biträde i ärenden som hand-&lt;br&gt;läggs hos verket. I ärenden hos polismyndighet skall polismyndig-&lt;br&gt;heten besluta om offentligt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverkets och polismyndighets beslut i frågor om offent-&lt;br&gt;ligt biträde i utlänningsärenden skall kunna överklagas till Utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden. Detsamma gäller beslut i frågor om offentligt bi-&lt;br&gt;träde som meddelas i ett utlänningsärende hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämndens beslut i frågor om offentligt biträde skall&lt;br&gt;inte kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningen föreslår dock att polismyndighetens beslut skall&lt;br&gt;överklagas till allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna är positiva till&lt;br&gt;utredningens förslag eller lämnar dem utan erinran. Rättshjälpsmyn-&lt;br&gt;digheten förordar dock att Invandrarverkets beslutanderätt i frågor om&lt;br&gt;offentligt biträde skall tas över av Rättshjälpsmyndigheten och att myn-&lt;br&gt;dighetens beslut skall överklagas till Rättshjälpsnämnden. Sveriges&lt;br&gt;advokatsamfund, Rättshjälpsnämnden och JUSEK avstyrker att Utlän-&lt;br&gt;ningsnämndens beslut inte skall kunna överklagas, i vart fell när&lt;br&gt;Utlänningsnämnden har fettat beslutet som första instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Utlänningslagen (1989:529) reglerar Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;utlänningars inresa, utresa, vistelse och arbete i Sverige samt rätten till&lt;br&gt;asyl här. I lagen anges också under vilka förutsättningar en utlänning&lt;br&gt;kan avvisas eller utvisas ur landet. Utvisning kan också ske enligt lagen&lt;br&gt;(1991:572) om särskild utlänningskontroll. Beslut i utlänningsärenden&lt;br&gt;enligt utlänningslagen och lagen om särskild utlänningskontroll fattas av&lt;br&gt;Statens invandrarverk, Utlänningsnämnden, polismyndigheterna eller&lt;br&gt;regeringen. Utvisning på grund av brott beslutas av allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk är central förvaltningsmyndighet för utlännings-&lt;br&gt;flykting-, invandrar- och medborgarskapsfrågor i den mån de inte skall&lt;br&gt;prövas av annan myndighet. Invandrarverket beslutar som första instans&lt;br&gt;i alla asylfrågor. Vidare beslutar Invandrarverket i frågor om uppehålls-&lt;br&gt;och arbetstillstånd, flyktingförklaring och resedokument. Invandrar-&lt;br&gt;verket har också ansvaret för viseringsfrågor. Dessa har dock i&lt;br&gt;betydande utsträckning delegerats till utlandsmyndigheterna. Invandrar-&lt;br&gt;verket fettar också beslut om utvisning när uppehållstillstånd har upp-&lt;br&gt;hört att gälla och om avvisning när utlänningen varit här mer än tre&lt;br&gt;månader. Dessutom är Invandrarverket besvärsmyndighet i fråga om&lt;br&gt;polismyndigheternas avvisningsbeslut. Uppräkningen är inte uttöm-&lt;br&gt;mande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheterna svarar för den utlänningskontroll som sker vid&lt;br&gt;gränsen samt den s.k. inre utlänningskontrollen samt beslutar normalt i&lt;br&gt;frågor om avvisning i andra fell än då utlänningen sökt asyl. Dessutom&lt;br&gt;svarar polismyndigheterna för verkställighet av avvisnings- och utvis-&lt;br&gt;ningsbeslut. Polismyndigheterna fungerar också som utredningsorgan i&lt;br&gt;utlänningsärenden och svarar för delgivningen av besluten i dessa&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden handlägger ärenden enligt utlänningslagen och&lt;br&gt;medborgarskapslagen som överklagats till nämnden eller överlämnats dit&lt;br&gt;från Invandrarverket eller regeringen för avgörande. Utlännings-&lt;br&gt;nämnden handlägger också ärenden om s.k. ny ansökan om uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd enligt 2 kap. 5 b § utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chef för utlänningsnämnden är en generaldirektör. Enligt nämndens&lt;br&gt;instruktion skall det, utöver generaldirektören, finnas minst två ord-&lt;br&gt;förande, tre ersättare för ordförande samt 15 andra ledamöter. Samtliga&lt;br&gt;tillsätts av regeringen, de sist nämnda ledamöterna efter förslag från de&lt;br&gt;politiska partierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden är beslutför med en ordförande och två övriga ledamöter. I&lt;br&gt;principiellt viktiga ärenden eller i frågor om praxisändring samman-&lt;br&gt;träder nämnden i större sammansättning med minst två ordförande och&lt;br&gt;minst fyra andra ledamöter. Ärenden av enklare slag avgörs av&lt;br&gt;ordföranden ensam. Detsamma gäller frågor som inte avser prövning av&lt;br&gt;ärendet i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisning enligt lagen om särskild utlänningskontroll beslutas av rege-&lt;br&gt;ringen som enda instans. Hos regeringen handläggs även ärenden om&lt;br&gt;upphävande av utvisning på grund av brott (7 kap. 16 § utlännings-&lt;br&gt;lagen). Slutligen kan såväl Invandrarverket som Utlänningsnämnden&lt;br&gt;överlämna ärenden till regeringen bl.a. för vägledande beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med inresa till Sverige, ansökan om uppehållstillstånd eller Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;vid verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslut får det beslutas&lt;br&gt;att en utlänning skall tas i förvar. Om det är tillräckligt kan utlänningen&lt;br&gt;i stället ställas under uppsikt. Beslut om förvar eller uppsikt fattas av&lt;br&gt;den myndighet som handlägger ärendet. Beslut om förvar som fattas av&lt;br&gt;polismyndighet, Invandrarverket eller av Utlänningsnämnden får över-&lt;br&gt;klagas till allmän förvaltningsdomstol. Regeringen får upphäva beslut&lt;br&gt;om förvar eller uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vilka fell offentligt biträde kan förordnas i ett utlänningsärende&lt;br&gt;framgår av 41 § 5-11 rättshjälpslagen. Det rör sig huvudsakligen om&lt;br&gt;ärenden som innebär att en utlänning kan sändas ut ur landet (avvisning,&lt;br&gt;utvisning och hemsändning enligt utlänningslagen samt avvisning enligt&lt;br&gt;lagen om särskild utlänningskontroll). I ett avvisningsärende hos polisen&lt;br&gt;finns rätt till offentligt biträde endast om utlänningen hållits i förvar&lt;br&gt;mer än tre dagar. Offentligt biträde kan vidare förordnas i ärenden&lt;br&gt;rörande anmälningsplikt enligt lagen om särskild utlänningskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i de allra flesta fell Invandrarverket som prövar frågan om för-&lt;br&gt;ordnande av offentligt biträde i utlänningsärenden. Endast i begränsad&lt;br&gt;utsträckning prövas den av andra myndigheter (polismyndighet, Utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden eller regeringen). Däremot prövar Utlänningsnämnden i&lt;br&gt;stor utsträckning kostnadsräkningar, eftersom prövningen såvitt avser&lt;br&gt;arbete i överklagade ärenden ankommer på nämnden. I ärenden hos&lt;br&gt;regeringen prövas ftågor om offentligt biträde av en departements-&lt;br&gt;tjänsteman som regeringen utser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor om offentligt biträde som fettats av polismyndighet,&lt;br&gt;Utlänningsnämnden, Invandrarverket eller regeringen överklagas till&lt;br&gt;Rättshjälpsnämnden. Beslut av allmän förvaltningsdomstol överklagas i&lt;br&gt;den ordning som anges i förvaltningsprocesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anges i avsnitt 18.1 föreslår regeringen att regleringen av&lt;br&gt;offentliga biträden skall frikopplas från rättshjälpen. Detta aktualiserar&lt;br&gt;fiågan om vilka myndigheter som bör ha befogenhet att fetta beslut om&lt;br&gt;offentligt biträde och framförallt om det är lämpligt att Rättshjälps-&lt;br&gt;nämnden även i fortsättningen skall vara besvärsinstans i dessa ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till att bötja med kan konstateras att det inte finns anledning att göra&lt;br&gt;några förändringar beträffande de allmänna förvaltningsdomstolarna.&lt;br&gt;Dessa domstolar bör alltså även i fortsättningen kunna fetta beslut i&lt;br&gt;firågor om ersättning till offentligt biträde i mål som handläggs vid&lt;br&gt;domstolen. Sådana beslut bör även i fortsättningen överklagas i den&lt;br&gt;ordning som anges i förvaltningsprocesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverkets prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta fell är det Invandrarverket som beslutar om offentligt biträde&lt;br&gt;i utlänningsärenden. Beslutanderätten flyttades över till Invandrarverket&lt;br&gt;år 1989. Tidigare var det de dåvarande rättshjälpsnämndema som för-&lt;br&gt;ordnade om offentligt biträde i utlänningsärenden. Det huvudsakliga&lt;br&gt;motivet till den ändrade beslutsordningen var att handläggningstidema i&lt;br&gt;asylärenden skulle förkortas (prop. 1988/89:86 s. 136 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens socialförsäkringsutskott behandlade i betänkandet&lt;br&gt;Invandrar- och flyktingspolitiken (bet. 1993/94:SfU14) några motioner&lt;br&gt;där den nuvarande ordningen för utseende av offentliga biträden i&lt;br&gt;asylärenden kritiserades. Bland annat riktades kritik mot att Invandrar-&lt;br&gt;verket inte förordnar biträde under utredningstiden och att de jurister&lt;br&gt;som förordnas ofta saknar kompetens i flyktingfrågor. Utskottet menade&lt;br&gt;att det fanns skäl att ta kritiken på allvar och att en översyn av det&lt;br&gt;nuvarande systemet borde göra inom ramen för rättshjälpsutredningen&lt;br&gt;uppdrag. Utskottet hemställde att riksdagen skulle ge regeringen detta&lt;br&gt;som sin mening tillkänna. Riksdagen biföll den 27 april 1994 vad&lt;br&gt;utskottet hemställt (rskr. 1993/94:263).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsutredningen behandlar frågan i betänkandet men föreslår&lt;br&gt;inte någon ändring i den nuvarande ordningen. Remissinstanserna har i&lt;br&gt;allmänhet inte några erinringar mot utredningens ställningstagande i&lt;br&gt;denna del. Rättshjälpsmyndigheten anser dock att förordnanden av&lt;br&gt;offentliga biträden bör ske av en fristående myndighet istället för av&lt;br&gt;Invandrarverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde vara oundvikligt att det skulle ta något längre tid om någon&lt;br&gt;annan myndighet än Invandrarverket skall förordna biträde. Invandrar-&lt;br&gt;verket måste först ta ställning till om det är fråga om ett ärende där&lt;br&gt;offentligt biträde kan förordnas. Detta kan ske efter ansökan eller på&lt;br&gt;myndighetens eget initiativ. Ett yttrande måste sedan sändas till den&lt;br&gt;myndighet som skall besluta i ärendet och beslutet måste därefter&lt;br&gt;översändas till Invandrarverket. Utredningen har antagit att ett sådant&lt;br&gt;förfarande skulle medföra en fördröjning av ett ärende med åtminstone&lt;br&gt;två dagar. Eftersom den genomsnittliga s.k. flyktingskostnaden uppgår&lt;br&gt;till ca 200 kr per individ och dygn uppskattar utredningen att kost-&lt;br&gt;nadsökningen blir ca 6 miljoner kr per år. Rättshjälpsmyndigheten&lt;br&gt;menar i sitt remissvar att utredningen har överdrivit kostnad sökningen&lt;br&gt;och att möjligheterna att använda modem informationsteknik inte&lt;br&gt;beaktats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon annan myndighet än Invandrarverket skall förordna&lt;br&gt;offentliga biträden måste flera personer bli inblandade och flera moment&lt;br&gt;utföras, t.ex. registrering av ärenden. Även med modem teknik torde&lt;br&gt;mer resurser gå åt och handläggningstiden bli i vart fall någon dag&lt;br&gt;längre. Det måste därför finnas starka skäl för att låta någon annan&lt;br&gt;myndighet ta över beslutanderätten i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill med anledning av de synpunkter som framförts under&lt;br&gt;remissbehandlingen framhålla att Europakonventionens bestämmelser&lt;br&gt;om rätten till opartisk rättegång inte är tillämplig på förvaltningsbeslut&lt;br&gt;av nu aktuellt slag. Invandrarverket är dessutom inte motpart till&lt;br&gt;utlänningen under Invandrarverkets handläggning av ärendet. Enligt de&lt;br&gt;nya bestämmelserna i 7 a § förvaltningsprocesslagen (SFS 1995:1692)&lt;br&gt;blir Invandrarverket visserligen utlänningens motpart i ett förfarande&lt;br&gt;hos allmän förvaltningsdomstol efter överklagande av ett beslut om&lt;br&gt;förvar. Denna omständighet innebär dock inte att Invandrarverket skulle&lt;br&gt;vara diskvalificerat att pröva frågor om offentligt biträde i ett ärende&lt;br&gt;som handläggs hos verket. Om Invandrarverket avslår en begäran om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;offentligt biträde är Domstolsverket utlänningens motpart vid ett Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;eventuellt överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen anför är den avgörande frågan inte vem som&lt;br&gt;förordnar biträde utan vilka krav som ställs på biträdet. Det finns inte&lt;br&gt;något som talar för att Invandrarverket skulle vara sämre skickat att&lt;br&gt;bedöma biträdets kompetens än någon annan myndighet. Oavsett vem&lt;br&gt;som skall förordna ett biträde måste det självfallet ställas krav på att&lt;br&gt;biträdet har tillräckliga kvalifikationer samt i övrigt är lämplig för&lt;br&gt;uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att det inte, varken med&lt;br&gt;hänsyn till den enskilde utlänningen eller av andra orsaker, finns&lt;br&gt;tillräckliga skäl för att ändra den nuvarande ordningen. Att den myn-&lt;br&gt;dighet som handlägger själva ärendet i sak också beslutar i frågor om&lt;br&gt;offentligt biträde stämmer också överens med den ordning som gemen-&lt;br&gt;samt gäller för offentliga biträden (43 § andra stycket rättshjälpslagen).&lt;br&gt;Invandrarverket bör alltså även i fortsättningen besluta i frågor om&lt;br&gt;offentligt biträde i ärenden som handläggs hos myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag överklagas Invandrarverkets beslut i frågor som rör offentligt&lt;br&gt;biträde till Rättshjälpsnämnden medan övriga beslut av Invandrarverket&lt;br&gt;överklagas till Utlänningsnämnden. De enda undantagen är beslut om&lt;br&gt;förvar och om omhändertagande av biljett, som överklagas till allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När Invandrarverket övertog beslutanderätten i frågor om offentligt&lt;br&gt;biträde var Utlänningsnämnden ännu inte inrättad. Invandrarverkets&lt;br&gt;beslut i sak överklagades då till regeringen. Det var därför naturligt att&lt;br&gt;låta frågor om offentligt biträde överklagas i annan ordning, dvs. till&lt;br&gt;den dåvarande besvärsnämnden. År 1992 övertog Utlänningsnämnden&lt;br&gt;regeringens överprövningsrätt i utlänningsfrågor. Frågan om överpröv-&lt;br&gt;ning av beslut i frågor om offentligt biträde uppmärksammades inte&lt;br&gt;särskilt i samband med detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ordningen att Invandrarverkets beslut i olika frågor&lt;br&gt;överklagas till flera olika myndigheter medför olägenheter. Förutom&lt;br&gt;rent praktiska aspekter, t.ex. att vid ett överklagande av flera frågor&lt;br&gt;måste olika handlingar i samma ärende skickas till respektive myn-&lt;br&gt;dighet, kan det uppkomma situationer när såväl Rättshjälpsnämnden&lt;br&gt;som Utlänningsnämnden prövar samma fråga. Det gäller t.ex. om byte&lt;br&gt;av biträde begärs hos Invandrarverket och sedan också hos Utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden. Utlänningsnämnden kan också i vissa fell tvingas&lt;br&gt;avvakta med sin handläggning till dess Rättshjälpsnämnden avgjort det&lt;br&gt;dit överklagade beslutet. Det skall också påpekas att enligt nuvarande&lt;br&gt;ordning skall t.ex. beslut att avvisa ett ombud eller biträde som inte är&lt;br&gt;offentligt biträde överklagas till Utlänningsnämnden. Utlännings-&lt;br&gt;nämnden är dessutom insatt i de materiella reglerna som gäller på om-&lt;br&gt;rådet och handlägger egna frågor rörande offentliga biträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att det är en lämpligare&lt;br&gt;ordning att låta Invandrarverkets beslut i frågor om offentligt biträde&lt;br&gt;överklagas i samma ordning som gäller för de flesta övriga beslut som&lt;br&gt;fettas av Invandrarverket. En sådan instansordning överensstämmer &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också med vad som allmänt gäller på rättshjälpsområdet; för domstolar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller t.ex. att beslut i rättshjälpsfrågor överklagas i den ordning som Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;gäller för överklagande av dom i det mål som rättshjälpen avser. En&lt;br&gt;ändrad instansordning som innebär att Invandrarverkets beslut i frågor&lt;br&gt;om offentligt biträde förs bort från Rättshjälpsnämnden är också en&lt;br&gt;naturlig konsekvens av vårt förslag att föra bort frågor om offentligt&lt;br&gt;biträde från rättshjälpen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att Invandrarverkets beslut i frågor som&lt;br&gt;rör offentligt biträde skall överklagas till Utlänningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndighetens prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande av offentligt biträde i ett ärende enligt utlänningslagen kan&lt;br&gt;bli aktuellt hos polismyndigheten i två typer av fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 41 § 5 rättshjälpslagen följer att rätt till offentligt biträde före-&lt;br&gt;ligger i ärende hos polismyndighet rörande avvisning enligt utlännings-&lt;br&gt;lagen om utlänningen har hållits i förvar längre än tre dagar. Enligt&lt;br&gt;41 § 9 rättshjälpslagen föreligger rätt till offentligt biträde i ärenden&lt;br&gt;angående verkställighet enligt utlänningslagen, om utlänningen hålls i&lt;br&gt;förvar enligt 6 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen sedan mer än tre dagar.&lt;br&gt;I det först nämnda fellet är det alltså polismyndigheten som beslutat i&lt;br&gt;avvisningsfrågan medan det andra fellet rör verkställighet av avvisning&lt;br&gt;eller utvisning som beslutats av någon annan myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln enligt 43 § rättshjälpslagen är att offentligt biträde för-&lt;br&gt;ordnas av den myndighet som handlägger målet eller ärendet. I ett ären-&lt;br&gt;de enligt 41 § 5 rättshjälpslagen angående avvisning ankommer pröv-&lt;br&gt;ningen dock på Rättshjälpsmyndigheten om ansökan skall avslås. I ett&lt;br&gt;ärende enligt punkt 9 angående verkställighet får polismyndigheten&lt;br&gt;däremot avslå en ansökan om offentligt biträde. Varför en sådan skill-&lt;br&gt;nad finns mellan polismyndighetens beslutanderätt i ärenden enligt&lt;br&gt;punkterna 5 och 9 framgår inte av några förarbeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till utredningen förslag om att polismyndig-&lt;br&gt;heten skall kunna såväl förordna som avslå en begäran om offentligt&lt;br&gt;biträde i båda dessa typer av ärenden. Ingen av remissinstanserna har&lt;br&gt;några invändningar mot utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 49 § rättshjälpslagen följer att en polismyndighets beslut rörande&lt;br&gt;offentligt biträde överklagas till Rättshjälpsnämnden. Utredningen&lt;br&gt;föreslår att polismyndighetens beslut i frågor om offentligt biträde skall&lt;br&gt;överklagas till allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika regler gäller för överklagande av beslut om förvarstagande och&lt;br&gt;avvisning. Det finns därför ingen självklar lösning på var ett överkla-&lt;br&gt;gande av beslut i frågor om offentligt biträde skall ske. Polismyn-&lt;br&gt;dighetens beslut om förvar överklagas till allmän förvaltningsdomstol.&lt;br&gt;Polismyndighetens beslut om avvisning överklagas till Invandrarverket.&lt;br&gt;Beslutad verkställighet kan hindras genom att Invandrarverket, Ut-&lt;br&gt;länningsnämnden eller regeringen fettar beslut om inhibition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfettning bör beslut av polismyndighet om&lt;br&gt;offentligt biträde även i fortsättningen överklagas till en och samma&lt;br&gt;myndighet. Det rör sig om ett mycket litet antal överklaganden. Genom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårt förslag att Invandrarverkets beslut i fortsättningen skall överklagas Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;till Utlänningsnämnden försvinner en stor del av Rättshjälpsnämndens&lt;br&gt;ärenden som rör offentligt biträde. Om polismyndigheternas beslut&lt;br&gt;överklagas till Rättshjälpsnämnden skulle denna nämnd endast komma&lt;br&gt;att pröva något eller några enstaka ärenden om offentligt biträde per år.&lt;br&gt;En sådan ordning innebär på sikt att Rättshjälpsnämndens kompetens i&lt;br&gt;dessa ärenden skulle minska påtagligt. Detta talar enligt regeringens&lt;br&gt;mening för att Utlänningsnämnden bör vara besvärsinstans även när det&lt;br&gt;gäller polismyndighetens beslut som rör offentligt biträde. Regeringen&lt;br&gt;föreslår en ändrad ordning i enlighet med detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett ärende hos regeringen prövas frågor om offentligt biträde av&lt;br&gt;departementstjänsteman som regeringen utser. Vid utövandet av denna&lt;br&gt;beslutsfunktion är tjänstemannen att uppfatta som en förvaltnings-&lt;br&gt;myndighet (prop. 1978/79:90 s. 501).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementstjänstemannens beslut överklagas i samma ordning som&lt;br&gt;gäller för beslut enligt rättshjälpslagen som meddelats av andra förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndigheter. Det innebär att tjänstemannens beslut om offentligt&lt;br&gt;biträde överklagas till Rättshjälpsnämnden. Samma skäl som nyss redo-&lt;br&gt;visats när det gäller överklagande av polismyndighets beslut om offent-&lt;br&gt;ligt biträde talar för att Utlänningsnämnden bör vara besvärsmyndighet&lt;br&gt;i stället för Rättshjälpsnämnden när det gäller ärenden hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämndens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 49 § rättshjälpslagen överklagas beslut av Rättshjälpsmyndigheten&lt;br&gt;eller annan förvaltningsmyndighet till Rättshjälpsnämnden. Denna be-&lt;br&gt;stämmelse innebär att även beslut av Utlänningsnämnden överklagas till&lt;br&gt;Rättshjälpsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att Utlänningsnämndens beslut inte skall kunna&lt;br&gt;överklagas. En majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller&lt;br&gt;lämnar det utan erinran. Rättshjälpsnämnden, Sveriges advokatsamfund&lt;br&gt;och JUSEK avstyrker dock förslaget, i vart fåll vad gäller sådana beslut&lt;br&gt;som Utlänningsnämnden fettar som första instans. Enligt Rättshjälps-&lt;br&gt;nämnden talar starka skäl av principiell natur för att beslut i frågor som&lt;br&gt;rör rättshjälpen skall kunna bringas under prövning i ett fristående&lt;br&gt;organ. JUSEK:s uppfattning är att ett grundläggande krav måste vara att&lt;br&gt;i vart fell beslut som fettas av Utlänningsnämnden i första instans skall&lt;br&gt;kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden har till uppgift att överpröva vissa utlännings-&lt;br&gt;ärenden. Som regel kan Utlänningsnämndens beslut inte överklagas.&lt;br&gt;Detta gäller även frågor som tagits upp först i Utlänningsnämnden. I&lt;br&gt;dag finns endast två undantag från denna regel. Det ena undantaget är&lt;br&gt;Utlänningsnämndens beslut om förvar. Ett sådant beslut får överklagas&lt;br&gt;till allmän förvaltningsdomstol enligt 7 kap. 7 § utlänningslagen. Det &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra undantaget är alltså beslut i frågor som rör offentligt biträde. I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alla andra frågor är Utlänningsnämnden slutinstans. Regeringen kan&lt;br&gt;dock enligt 6 kap. 10 § utlänningslagen upphäva Utlänningsnämndens&lt;br&gt;beslut om förvar eller uppsikt. Utlänningsnämnden kan också själv&lt;br&gt;överlämna ett ärende till regeringen för avgörande. Frågan om över-&lt;br&gt;prövning av Utlänningsnämndens beslut i rättshjälpsfrågor uppmärk-&lt;br&gt;sammades inte särskilt vid nämndens inrättande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämndens befattning med frågor om offentligt biträde in-&lt;br&gt;skränker sig till ersättningsfrågor och frågor om byte av biträde. Endast&lt;br&gt;undantagsvis tar nämnden ställning till frågor som gäller rätt till&lt;br&gt;offentligt biträde. Detta begränsar naturligtvis behovet av överklag-&lt;br&gt;ningsmöjligheter. Det är heller inte någon ovanlig situation att de beslut&lt;br&gt;som fettas av en högsta instans inte kan överklagas även om frågan&lt;br&gt;väckts först i den instansen. Frågor om avvisning av ombud eller&lt;br&gt;biträde som inte är offentligt biträde kan t.ex. inte överklagas även om&lt;br&gt;frågan väckts först i Utlänningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden är slutinstans i själva sakärendet. Det naturliga är&lt;br&gt;då att nämndens övriga beslut, i likhet med beslut i sakfrågan inte skall&lt;br&gt;kunna överklagas. Att ett beslut om förvar kan överklagas till allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol är motiverat på grund av beslutet avser en så&lt;br&gt;ingripande åtgärd som ett frihetsberövande. Några sådana motiv för att&lt;br&gt;Utlänningsnämndens beslut om offentligt biträde, som ju oftast rör&lt;br&gt;ersättningsfrågor eller byte av biträde, skall kunna överklagas finns&lt;br&gt;enligt regeringens mening inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår mot denna bakgrund att Utlänningsnämndens&lt;br&gt;beslut i frågor om offentligt biträde inte skall kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;19 Ersättning till rättshjälpsbiträden och offentlig&lt;br&gt;försvarare m.fl.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna för&lt;br&gt;ersättning till biträden och offentliga försvarare behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tekniskt biträde skall inte ersättas inom ramen för biträdets&lt;br&gt;respektive försvararens ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningen rekommenderar dock att en differentierad timkost-&lt;br&gt;nadsnorm införs för advokater och övriga biträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Flera av remiss-&lt;br&gt;instanserna avstyrker dock en differentierad timkostnadsnorm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om ersättning till&lt;br&gt;rättshjälpsbiträden finns i 22 § rättshjälpslagen. Paragrafen fick sin&lt;br&gt;nuvarande utformning år 1995 (prop. 1994/95:150, bilaga 3). Detsam-&lt;br&gt;ma gäller för bestämmelsen i 21 kap. 10 § rättegångsbalken om ersätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning till offentliga försvarare, som har huvudsakligen samma innehåll Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;som 22 § rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 22 § rättshjälpslagen första stycket har rättshjälpsbiträde,&lt;br&gt;bodelningsförrättare och medlare rätt till skälig ersättning för arbete,&lt;br&gt;tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättning for arbete&lt;br&gt;skall bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med&lt;br&gt;hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av den&lt;br&gt;timkostnadsnorm som regeringen festställer. Timkostnadsnormen är från&lt;br&gt;den 1 juli 1996 803 kr exklusive mervärdesskatt och 1004 kr inklusive&lt;br&gt;mervärdesskatt. Normen gäller till utgången av år 1997. Timersätt-&lt;br&gt;ningen får avvika från timkostnadsnormen om den skicklighet och den&lt;br&gt;omsorg som uppdraget har utförts med eller andra omständigheter av&lt;br&gt;betydelse ger anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen skall alltså bestämmas med tillämpning av den av rege-&lt;br&gt;ringen beslutade timkostnadsnormen, men timersättningen kan sänkas&lt;br&gt;t.ex. på grund av bristande skicklighet, eller höjas därför att uppdraget&lt;br&gt;har utförts med särskilt stor skicklighet. Den av regeringen beslutade&lt;br&gt;timkostnadsnormen blir mot denna bakgrund ett slags ”normalarvode”&lt;br&gt;som domstolarna skall festställa i alla de mål och ärenden som utförts&lt;br&gt;med normal skicklighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsyn skall även tas till tidsåtgången när arvodet bestäms. Det är&lt;br&gt;den tidsåtgång som kan anses rimlig med hänsyn till uppdragets art och&lt;br&gt;omfettning som berättigar till ersättning. Häri ligger att domstolen skall&lt;br&gt;värdera hur många timmar en ”normalskicklig” advokat behöver för ett&lt;br&gt;motsvarande uppdrag och inte ge ersättning för fler timmar. En särskilt&lt;br&gt;skicklig advokat, som t.ex. har betydande erfarenhet på ett visst område&lt;br&gt;och därför arbetat ovanligt snabbt, kan kompenseras genom att han får&lt;br&gt;en timersättning som tigger över timkostnadsnormen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om biträde genom vårdslöshet eller försummelse har föranlett kostnad&lt;br&gt;för rättshjälpen skall detta enligt 22 § tredje stycket rättshjälpslagen&lt;br&gt;beaktas vid ersättningens bestämmande. Ersättningen skall också jämkas&lt;br&gt;om ett biträde har missbrukat sin behörighet att bevilja allmän rättshjälp&lt;br&gt;eller besluta om substitution eller om det annars finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom hänvisning i 44 § rättshjälpslagen och i 5 § lagen om måls-&lt;br&gt;ägandebiträde tillämpas ersättningsreglerna också i fråga om offentliga&lt;br&gt;biträden och målsägandebiträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens slutsats att de nyligen införda bestäm-&lt;br&gt;melserna bör behållas. Ingen av remissinstanserna har haft något att&lt;br&gt;erinra mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningen av rättshjälp till att gälla biträdeshjälp under högst 100&lt;br&gt;timmar (se avsnitt 11.2) föranleder dock vissa överväganden beträffande&lt;br&gt;frågan om ersättning till s.k. tekniskt biträde. Utredningen har, mot&lt;br&gt;bakgrund av att dess förslag innebar att rättshjälpen skulle begränsas till&lt;br&gt;att avse biträdeshjälp till en kostnad om högst 100 000 kr, inte be-&lt;br&gt;handlat denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tekniskt biträde brukar förstås någon som är rättshjälpsbiträdet&lt;br&gt;behjälplig i frågor som rör tolkningen av utredningsresultat, argumente-&lt;br&gt;ring i tekniska frågor och liknande, se t.ex. SOU 1987:32 s. 502 och&lt;br&gt;prop. 1987/88:73 s. 51. Frågan om gränsdragningen mellan sakkunnig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och tekniskt biträde behandlas utförligt av Henrik Edelstam, Sakkunnig- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;beviset, Uppsala 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tekniskt biträde kan i dag i vissa fall ersättas inom ramen för rätts-&lt;br&gt;hjälpsbiträdets ersättning. I dessa sammanhang skall skiljas på ett arbete&lt;br&gt;som utmynnar i ett utlåtande och på arbete som innebär rådgivning till&lt;br&gt;rättshjälpsbiträdet. I det förstnämnda fellet kan ersättning utgå enligt&lt;br&gt;reglerna om utomprocessuell utredning medan det tekniska biträdet i det&lt;br&gt;andra fellet endast kan ersättas inom ramen för rättshjälpsbiträdets&lt;br&gt;ersättning, se NJA 1985 s. 634. Avgörande är bl.a. om kunskaperna är&lt;br&gt;avsedda att tillföras både parterna och rätten eller om avsikten är att&lt;br&gt;sätta in rättshjälpsbiträdet i förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den del som avser t.ex. ett utlåtande kommer även i fortsättningen att&lt;br&gt;kunna ersättas som en utredningskostnad (se avsnitt 11.3). Däremot kan&lt;br&gt;det ifrågasättas om det bör vara möjligt för ett rättshjälpsbiträde att&lt;br&gt;anlita ett tekniskt biträde och få ersättning för detta inom ramen för sitt&lt;br&gt;arvode.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är det inte rimligt att denna möjlighet bi-&lt;br&gt;behålls samtidigt som biträdeshjälpen begränsas i övrigt. Rättshjälps-&lt;br&gt;biträdet bör därför inte kunna få ersättning for tekniskt biträde. Om&lt;br&gt;angelägenheten kräver en viss kunskapsinsats får denna i stället bekostas&lt;br&gt;som en utredningskostnad med den begränsning som detta innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har anfört att det inte kan anses tillräckligt att en sådan&lt;br&gt;ändring av gällande rätt kommer till stånd endast genom uttalanden i&lt;br&gt;förarbetena till den nya rättshjälpslagen. Regeringen delar denna upp-&lt;br&gt;fattning. Som Lagrådet föreslagit bör därför begränsningen anges&lt;br&gt;uttryckligen i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att differentierade timkostnadsnormer skall&lt;br&gt;införas för advokater och andra rättshjälpsbiträden. Utredningen anför&lt;br&gt;bland annat att, även om den oerfeme juristen inte tillerkänns ersättning&lt;br&gt;för mer arbete än ett erferet och skickligt biträde skulle ha haft, kan det&lt;br&gt;ifrågasättas om staten skall betala ”lärpengar” för ett arbete som typiskt&lt;br&gt;sett kan antas vara mindre skickligt utfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget avstyrks av bl.a. Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt,&lt;br&gt;Länsrätten i Kronobergs län och Föreningen jurister vid Sveriges&lt;br&gt;allmänna advokatbyråer med hänvisning till att den biträdande juristen&lt;br&gt;enligt gällande regler ändå inte får mer ersättning för utfört arbete än&lt;br&gt;vad en normalskicklig advokat skulle ha erhållit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den nu gällande ordningen kan ett biträde inte få några ”lär-&lt;br&gt;pengar” eftersom ersättning skall bestämmas med utgångspunkt i den&lt;br&gt;tidsåtgång en ”normalskicklig” advokat behöver för ett motsvarande&lt;br&gt;uppdrag och inte ge ersättning för fler timmar. Vidare skall en&lt;br&gt;avvikelse göras från timersättningsnormen om arbete utförts mindre&lt;br&gt;skickligt. Ett system med differentierade normer skulle också bli mer&lt;br&gt;krångligt att tillämpa än om det endast finns en norm som skall&lt;br&gt;tillämpas när arbetet utförts på ett sätt som överensstämmer med hur&lt;br&gt;den ”normalskicklige” advokaten skulle ha utfört det. Principen bör,&lt;br&gt;som Stockholms tingsrätt påpekat, vara lika lön för lika arbete. Mot&lt;br&gt;denna bakgrund anser regeringen inte att det är lämpligt att införa &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 9&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;differentierade timersättningsnormer för olika kategorier av rätts-&lt;br&gt;hjälpsbiträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 22 § första stycket sista meningen rättshjälpslagen fastställer&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, taxor i vissa&lt;br&gt;mål. Enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken kan regeringen eller den myn-&lt;br&gt;dighet som regeringen bestämmer även fastställa taxa för vissa brottmål.&lt;br&gt;Domstolsverket fastställer, med stöd av 22 § rättshjälpsförordningen&lt;br&gt;dessa taxor på grundval av den timkostnadsnorm som beslutas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har lämnat vissa förslag om utvidgning av den s.k.&lt;br&gt;brottmålstaxan samt om införande av nya taxor. Frågor om taxor kräver&lt;br&gt;inte några lagändringar. Dessa frågor behandlas därför inte i detta&lt;br&gt;ärende. En motsvarighet till bemyndigandet i 22 § rättshjälpslagen om&lt;br&gt;att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;fastställa taxor bör tas in i den nya rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;20 Domstolsverkets talerätt m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Domstolsverket får rätt att för statens&lt;br&gt;räkning överklaga beslut av domstol om ersättning som skall utgå&lt;br&gt;av allmänna medel även i andra fall än vid rättshjälp. Talerätten&lt;br&gt;föreslås gälla såväl beslut av allmän domstol som beslut av&lt;br&gt;förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätts beslut i en överklagad fråga angående ersättning till&lt;br&gt;rättshjälpsbiträde skall, på samma sätt som gäller hovrätts beslut i&lt;br&gt;en sådan fråga, endast kunna överklagas om kammarrätten tillåter&lt;br&gt;det. Detsamma föreslås gälla beträffande beslut om ersättning till&lt;br&gt;offentligt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsmyndighetens beslut i en avräkningsfråga skall inte&lt;br&gt;kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Utredningen förslag innebär dock att Domstolsverkets rätt att överklaga&lt;br&gt;domstols beslut endast skall gälla de allmänna domstolarna samt att&lt;br&gt;förbudet att överklaga vissa beslut om ersättning till rättshjälpsbiträdet&lt;br&gt;endast skall gälla beslut som fattas av hovrätt men däremot inte kam-&lt;br&gt;marrätts beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;utredningens förslag eller lämnar dem utan erinran. Kammarrätten i&lt;br&gt;Göteborg förespråkar att Domstolsverket även skall kunna överklaga&lt;br&gt;beslut av allmän förvaltningsdomstol om ersättning som skall utgå av&lt;br&gt;allmänna medel samt att fullföljdsförbud mot beslut om ersättning till&lt;br&gt;rättshjälpsbiträde i vissa fall bör gälla även beträffande beslut av kam-&lt;br&gt;marrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den myndighet som regeringen Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;bestämmer, för närvarande Domstolsverket, får enligt 49 a § rättshjälps-&lt;br&gt;lagen företräda staten och överklaga beslut om rättshjälp och påkalla&lt;br&gt;beslut om att rättshjälp skall upphöra. Detsamma gäller genom hän-&lt;br&gt;visning i 5 § lagen om målsägandebiträde även beslut i frågor om&lt;br&gt;målsägandebiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av Domstolsverkets rätt att överklaga har i viss mån&lt;br&gt;varit oklar. I praxis har ansetts att Domstolsverket får överklaga beslut&lt;br&gt;om ersättning till offentlig försvarare och beslut om skyldighet att&lt;br&gt;återbetala sådan ersättning (NJA 1989 s. 14 och NJA 1982 s. 112).&lt;br&gt;Domstolsverkets talerätt prövades också i rättsfallet NJA 1993 s. 299,&lt;br&gt;där Högsta domstolen fastställde att Domstolsverket kan överklaga&lt;br&gt;beslut rörande byte av offentlig försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller beslut om ersättning av allmänna medel utanför rätts-&lt;br&gt;hjälpsområdet torde Domstolsverket däremot sakna talerätt. Som&lt;br&gt;exempel kan nämnas ersättning enligt 31 kap. 2 § rättegångsbalken till&lt;br&gt;tilltalad som har frikänts från ansvar och ersättning till sakkunnig eller&lt;br&gt;vittne där det inte är fråga om allmän rättshjälp. Domstolsverket har i&lt;br&gt;en skrivelse till Justitiedepartementet (dnr Ju91/1345) begärt att få&lt;br&gt;parts ställning även i dessa fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning av allmänna medel till privat försvarare vid frikännande&lt;br&gt;dom kan uppgå till betydande belopp. Domstolsverket har möjlighet att&lt;br&gt;överklaga beslut om ersättning till offentliga försvarare. Det finns goda&lt;br&gt;skäl för att Domstolsverket även bör kunna överklaga domstolsbeslut&lt;br&gt;om ersättning av allmänna medel även för andra kostnader i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en reglering för överklagande av domstolsbeslut som&lt;br&gt;angår ersättning av allmänna medel utanför rättshjälpsområdet ökar&lt;br&gt;också med de regler som vi föreslår för bistånd till kostnader för&lt;br&gt;bevisning och inställelse vid domstol (avsnitt 16). Detta bistånd kommer&lt;br&gt;ju inte att vara en form av rättshjälp. Beslut om ersättning i anledning&lt;br&gt;av sådant bistånd bör kunna överklagas av det allmänna. En sådan&lt;br&gt;möjlighet bör dock inte innebära att domstolarna får utökade krav på&lt;br&gt;rapporteringsskyldighet i någon större omfettning. Underrättelseskyldig-&lt;br&gt;heten bör även i fortsättningen begränsas till särskilda undantags-&lt;br&gt;situationer (DVFS 1995:15 B 64:1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg har ifrågasatt om inte Domstolsverket även&lt;br&gt;bör kunna överklaga beslut som fettas av allmän förvaltningsdomstol om&lt;br&gt;ersättning av allmänna medel enligt förvaltningsprocesslagen, t.ex.&lt;br&gt;beslut om ersättning till sakkunnig som förordnats av rätten. Regeringen&lt;br&gt;delar kammarrättens synsätt. Förvaltningsdomstolarna beslutar visser-&lt;br&gt;ligen inte lika ofta om ersättning som de allmänna domstolarna, som ju&lt;br&gt;beslutar om ersättning till vittnen m.m. i betydande utsträckning. Även&lt;br&gt;i förvaltningsdomstolarna kan dock ersättningen till sakkunniga uppgå&lt;br&gt;till betydande belopp. Enligt regeringens mening finns det inte några&lt;br&gt;bärande skäl att i detta hänseende ha olika reglering för de olika&lt;br&gt;domstolarna. Domstolsverket bör således kunna överklaga även beslut&lt;br&gt;som fettas av allmän förvaltningsdomstol om ersättning som skall utgå&lt;br&gt;av allmänna medel enligt förvaltningsprocesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 kap. 4 § regeringsformen skall bestämmelser om rätte- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;gången föreskrivas i lag. Bestämmelserna om Domstolsverkets talerätt i&lt;br&gt;dessa ärenden bör därför som utredningen föreslår regleras i lag. De&lt;br&gt;nya reglerna bör samordnas med Domstolsverkets rätt att överklaga&lt;br&gt;beslut om offentlig försvarare. Rätten till offentliga försvarare kommer&lt;br&gt;i fortsättningen inte att vara en form av rättshjälp som kan överklagas&lt;br&gt;med stöd av bestämmelsen i rättshjälpslagen. Detta talar för att&lt;br&gt;bestämmelserna i enlighet med utredningens förslag tas in i en särskild&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg har även ifrågasatt varför fiillföljdsförbudet&lt;br&gt;mot hovrätts beslut angående ersättning till rättshjälpsbiträde i dit över-&lt;br&gt;klagad fråga inte gäller även kammarrätt. Även på denna punkt delar&lt;br&gt;regeringen kammarrättens åsikt. Fullföljdsförbudet bör alltså utvidgas&lt;br&gt;till att avse även beslut av kammarrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med avräkning avses bl.a. det förfarande då det avgörs till vem betal-&lt;br&gt;ning skall ske. När t.ex. en domstol beslutat att en motpart skall ersätta&lt;br&gt;rättshjälpskostnadema med ett visst belopp beslutar Rättshjälpsmyn-&lt;br&gt;digheten hur mycket av detta som skall betalas till den rättssökande och&lt;br&gt;hur mycket som skall betalas till staten. Ett sådant beslut är alltså ett&lt;br&gt;avräkningsbeslut. Andra avräkningsbeslut är beslut om hur mycket av&lt;br&gt;den ersättning som ett rättshjälpsbiträde tillerkänts som skall betalas ut.&lt;br&gt;Från ersättningen skall ju avräknas vad som utgått i förskott och vad&lt;br&gt;den rättssökande har betalat i rättshjälpsavgift till biträdet. Avräknings-&lt;br&gt;beslut fattas med hjälp av ADB-teknik. Beslut som fattas på detta sätt&lt;br&gt;utgör beslut fattade av Rättshjälpsmyndigheten. Förvaltningslagen&lt;br&gt;(1986:223) är tillämplig på besluten, vilket bland annat innebär att&lt;br&gt;lagens regler om motivering och omprövning skall iakttas. Enligt rege-&lt;br&gt;ringen är det tillräckligt att sådana fordelningsbeslut kan omprövas.&lt;br&gt;Någon möjlighet till överklagande av sådana beslut bör - som utred-&lt;br&gt;ningen har föreslagit - inte finnas. Beslut om slutlig rättshjälpsavgift&lt;br&gt;bör däremot kunna överklagas även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;21 Den framtida organisationen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Slutligt ställningstagande till hur den&lt;br&gt;framtida organisationen kall se ut görs först när den nya rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen varit i kraft under en tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Rättshjälpsmyndigheten och Rättshjälps-&lt;br&gt;nämnden avvecklas på sikt. Uppgiften att bevilja rättshjälp och besluta&lt;br&gt;om ersättning till biträden m.m. tas över av domstolarna. Avräkningen&lt;br&gt;övertas av Domstolsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;utredningens förslag eller lämnar dem utan erinran. Göta hovrätt anser&lt;br&gt;dock att ytterligare utredning krävs innan den föreslagna framtida&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organisationen genomförs. Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt och Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;Umeå tingsrätt menar att förslaget att domstolarna skall överta Rätts-&lt;br&gt;hjälpsmyndighetens uppgifter står i strid med strävan om en renodling&lt;br&gt;av domstolarnas uppgifter. Rättshjälpsmyndigheten tillstyrker förslagen&lt;br&gt;om förändringar i den nuvarande organisationen men är starkt kritisk&lt;br&gt;till förslaget om den framtida organisationen. Rättshjälpsnämnden anser&lt;br&gt;att starka skäl talar för att den nuvarande organisationen i sina huvud-&lt;br&gt;drag bör behållas också i framtiden och att ställningstagandet i dessa&lt;br&gt;frågor bör anstå till dess konsekvenserna av en rättshjälpsreform kan&lt;br&gt;överblickas. JUSEK och TCO anser att Rättshjälpsmyndigheten och&lt;br&gt;Rättshjälpsnämnden inte bör avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om&lt;br&gt;rättshjälpens organisation infördes år 1991. I samband med detta in-&lt;br&gt;rättades Rättshjälpsmyndigheten och Rättshjälpsnämnden. Bestämmel-&lt;br&gt;serna innebär att beslut i rättshjälpsfrågor kan fattas av domstolar, vissa&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheter och i vissa fell av advokat eller biträdande&lt;br&gt;jurist. Vem som beslutar är bl.a. beroende av vilken slags rättshjälp det&lt;br&gt;är fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln är att rättshjälp beviljas av den domstol eller myndighet&lt;br&gt;som handlägger sakfrågan. Som regel skall också den som beslutat om&lt;br&gt;rättshjälp fetta erforderliga beslut i rättshjälpsfrågor under ärendets&lt;br&gt;handläggning samt besluta om ersättning till biträde. Om en angelägen-&lt;br&gt;het inte handläggs vid domstol beviljar Rättshjälpsmyndigheten rätts-&lt;br&gt;hjälp samt fettar beslut under handläggningen. Dessutom kan advokat&lt;br&gt;eller biträdande jurist på advokatbyrå bevilja allmän rättshjälp i vissa&lt;br&gt;femiljerättsliga angelägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsmyndigheten festställer alltid slutlig rättshjälpsavgift och&lt;br&gt;gör avräkning vid allmän rättshjälp. Ersättning till biträden m.fl. betalas&lt;br&gt;ut av bl.a. Domstolsverket och Rättshjälpsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från de nu angivna bestämmelserna finns flera undantag och tillägg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter och taxor enligt rättshjälpslagen och rättegångsbalken&lt;br&gt;beslutas av Domstolsverket. Verket har också rätt att överklaga vissa&lt;br&gt;beslut angående rättshjälp och företräder staten då den rättssökande eller&lt;br&gt;dennes biträde eller offentliga försvarare överklagat ett sådant beslut.&lt;br&gt;Även Justitiekanslem får överklaga vissa beslut i rättshjälpsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsmyndighetens och övriga förvaltningsmyndigheters beslut&lt;br&gt;kan överklagas till Rättshjälpsnämnden. Beslut av domstol överklagas i&lt;br&gt;den ordning som i övrigt gäller för beslut av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsmyndigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet ärenden hos Rättshjälpsmyndigheten uppgår till drygt 80 000&lt;br&gt;årligen. Av dessa utgör domstolsärenden, dvs. ärenden där angelägen-&lt;br&gt;heten behandlats i domstol och där Rättshjälpsmyndigheten sköter&lt;br&gt;avräkningen, den största gruppen eller ca 37 000. Ansökningsärenden,&lt;br&gt;dvs. ärenden där Rättshjälpsmyndigheten beslutar i frågan om rättshjälp&lt;br&gt;skall beviljas eller inte, utgör ca 18 000 per år. Det bör anmärkas att ett&lt;br&gt;ärende som påbörjas som ett ansökningsärende men avslutas i domstol&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;registreras både som domstolsärende och ansökningsärende; där sker Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;alltså en viss dubblering. Ärenden där advokat eller biträdande jurist&lt;br&gt;beviljat rättshjälp uppgår till drygt 6 000 och brottmålsärenden där&lt;br&gt;Rättshjälpsmyndigheten sköter kravhanteringen gentemot den dömde&lt;br&gt;uppgår till ca 20 000 medan övriga ärenden inte överstiger 1 000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningskostnaderna for Rättshjälpsmyndigheten uppgick under&lt;br&gt;budgetåret 1994/95 till drygt 13 miljoner kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den nya organisationen för rättshjälpen planerades, var en av&lt;br&gt;förutsättningarna att verksamheten skulle vara uppbyggd kring ett ADB-&lt;br&gt;system. Detta ADB-system utvecklades under tidspress. De ändringar i&lt;br&gt;rättshjälpslagen som trädde i kraft den 1 mars 1993 medförde stora&lt;br&gt;problem för myndigheten i form av störningar i ADB-driften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheten har fortvarande stora svårigheter att komma tillrätta med&lt;br&gt;uppkomna problem i ADB-systemet. Driften är mycket instabil vilket&lt;br&gt;leder till fördröjda handläggningstider avseende bl.a. kravhanteringen.&lt;br&gt;Systemets säkerhet har också kritiserats av Riksrevisionsverket vid&lt;br&gt;upprepade tillfallen. Den datamaskin som används är sannolikt den enda&lt;br&gt;kvarvarande i sitt slag i landet. Det innebär att det inte går att bygga&lt;br&gt;upp rutiner för alternativ drift med en annan maskin vid ett eventuellt&lt;br&gt;tekniskt haveri eller om maskinen förstörs av annan anledning. Den&lt;br&gt;ADB-baserade handläggningen kommer i sådant fell att upphöra och&lt;br&gt;ärendena får handläggas manuellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett om de förslag som förs fram i detta ärende genomförs eller&lt;br&gt;inte är det, enligt Domstolsverkets anslagsframställning för 1997, nöd-&lt;br&gt;vändigt att ett nytt system skapas för avräkning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förbereda en kommande och nödvändig förnyelse av ADB-&lt;br&gt;systemet har myndigheten anlitat en fristående konsultfirma som gjort&lt;br&gt;en genomgång av myndighetens IT-verksamhet. I konsulternas rapport&lt;br&gt;lämnas förslag till åtgärder för att säkerställa den framtida driften av&lt;br&gt;systemet. Sammanfattningsvis föreslås i anslagsframställningen att ett&lt;br&gt;helt nytt system byggs upp till en kostnad av mellan 4,5 och 6,7&lt;br&gt;miljoner kronor, varav 1,2 miljoner avser teknisk utrustning. Dessutom&lt;br&gt;tillkommer driftskostnader på 500 000 kr per år samt kostnader för&lt;br&gt;ersättningsresurser om 400 000 kr i samband med utvecklingsarbete,&lt;br&gt;test, utbildning och genomförande. Genomförandet beräknas ta mellan&lt;br&gt;ett halvt och ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsnämnden har till uppgift att pröva överklaganden av beslut&lt;br&gt;enligt 49 § tredje stycket rättshjälpslagen. Det är i huvudsak fråga om&lt;br&gt;överprövning av beslut som fettats av Rättshjälpsmyndigheten, In-&lt;br&gt;vandrarverket eller Utlänningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De vanligast förekommande frågorna rör förutsättningarna för att&lt;br&gt;bevilja allmän rättshjälp, biträdesersättning och biträdesbyten. Nämnden&lt;br&gt;handlägger ca 1 400 ärenden per år. Av dessa utgör ungefär hälften&lt;br&gt;överklagade beslut av Rättshjälpsmyndigheten och hälften överklagade&lt;br&gt;beslut av Invandrarverket eller Utlänningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden består av en ordförande och fyra andra ledamöter. Ord- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;föranden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Av de fyra övriga&lt;br&gt;skall två vara advokater varav en anställd på allmän advokatbyrå och en&lt;br&gt;enskilt verksam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsnämnden ändrar Rättshjälpsmyndighetens beslut i ca 25 %&lt;br&gt;av de överklagade ärendena. Motsvarande siffra för Invandrarverkets&lt;br&gt;och Utlänningsnämndens beslut är 43 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den framtida organisationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i det föregående (avsnitt 10.4) föreslagit att advokater och&lt;br&gt;biträdande jurister inte längre skall kunna bevilja rättshjälp i familje-&lt;br&gt;rättsliga angelägenheter. I avsnitt 18.4 föreslår vi att Invandrarverkets,&lt;br&gt;polismyndighets och regeringens beslut i frågor om offentligt biträde i&lt;br&gt;utlänningsärenden skall överklagas till Utlänningsnämnden i stället för&lt;br&gt;till Rättshjälpsnämnden samt att Utlänningsnämndens beslut i dessa&lt;br&gt;frågor inte skall kunna överklagas. I övrigt innehåller våra förslag inte&lt;br&gt;någon förändrad beslutsordning. Däremot får flera av förslagen, och då&lt;br&gt;särskilt att rättshjälpen skall vara subsidiär till rättsskyddet (avsnitt 5.5&lt;br&gt;och 5.6) och att det skall krävas särskilda skäl för att rättshjälp i&lt;br&gt;angelägenheter som gäller äktenskapsskillnader och underhåll till barn&lt;br&gt;(avsnitt 10.3 och 10.4) konsekvenser som möjligen också bör&lt;br&gt;återspeglas i en förändrad beslutsordning och en förändrad organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättshjälpen görs subsidiär till rättsskyddet och ett krav på&lt;br&gt;särskilda skäl införs i ytterligare ärendekategorier kommer det att bli&lt;br&gt;betydligt färre ärenden som kräver någon åtgärd av en myndighet. I dag&lt;br&gt;uppgår antalet rättshjälpsärenden till ca 60 000 årligen. Om rättsskyddet&lt;br&gt;görs primärt kommer försäkringsbolagen att överta handläggningen av&lt;br&gt;en stor del av dessa. Om dessutom ett krav på särskilda skäl införs för&lt;br&gt;att rättshjälp skall kunna beviljas i angelägenheter angående äktenskaps-&lt;br&gt;skillnad eller underhåll till barn kan ytterligare minst 10 000 ärenden&lt;br&gt;räknas bort. Uppskattningsvis torde det bli kvar ca 15 000-20 000&lt;br&gt;ärenden som kräver någon form av beslut eller åtgärd av myndighet&lt;br&gt;eller domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ordningen som innebär att den domstol eller myn-&lt;br&gt;dighet som handlägger sakfrågan också fattar beslut i rättshjälpsfrågor&lt;br&gt;är, som vi redan framhållit i olika avsnitt, ändamålsenlig och medför&lt;br&gt;stora effektivitetsvinster (se bl.a. prop. 1978/79:90 s. 137 ff). Vi över-&lt;br&gt;väger således inga ändringar i denna del. Däremot kan det ifrågasättas&lt;br&gt;om en hantering som för närvarande sker i Rättshjälpsmyndigheten och&lt;br&gt;i Rättshjälpsnämnden kommer att vara ändamålsenlig när ärende-&lt;br&gt;volymen minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen skisserar en framtida organisation där Rättshjälpsmyn-&lt;br&gt;digheten och Rättshjälpsnämnden har avskaffats. Beslut att bevilja rätts-&lt;br&gt;hjälp samt övriga beslut i rättshjälpsfrågor under målets handläggning&lt;br&gt;skall enligt utredningen fattas av domstol, antingen i de mål eller&lt;br&gt;ärenden som redan handläggs vid domstolen eller i annat fall som ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilt domstolsärende. All utbetalning av arvoden samt avräkning skall Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;enligt skissen hanteras av Domstolsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringen talar flera skäl för utredningens förslag. Ett nytt&lt;br&gt;system för hanteringen av avräkning, utbetalning av arvoden och&lt;br&gt;kravverksamheten måste tas fram oavsett om Rättshjälpsmyndigheten,&lt;br&gt;Domstolsverket eller någon annan myndighet skall ansvara för detta. Ett&lt;br&gt;sådant system kräver en hög grad av kompetens på såväl ADB-området&lt;br&gt;som det ekonomiadministrativa området. En sådan kompetens kan vara&lt;br&gt;svårt för en liten myndighet att skapa och upprätthålla. Dessutom har&lt;br&gt;redan i dag Domstolsverket uppgifter på området: verket sköter&lt;br&gt;utbetalningar av arvoden till offentliga försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan är det tveksamt om domstolarna skall åläggas uppgiften&lt;br&gt;att bevilja rättshjälp i ärenden som inte i övrigt behandlas vid domstol&lt;br&gt;och kanske heller aldrig kommer att handläggas där, t.ex. om ange-&lt;br&gt;lägenheten skall behandlas utomlands. Som några av remissinstanserna&lt;br&gt;påpekat strider det mot den renodling av domstolarnas verksamhet som&lt;br&gt;eftersträvas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlig lösning är att låta Domstolsverket ta över avräkningar och&lt;br&gt;utbetalningar men att behålla Rättshjälpsmyndigheten som en egen&lt;br&gt;myndighet för hantering av rättshjälpsfrågor i angelägenheter som inte&lt;br&gt;behandlas vid domstol. Det skulle i sådant fell bli fråga om en myndig-&lt;br&gt;het med endast ett fåtal personer anställda där administrationen skulle få&lt;br&gt;hanteras av någon annan myndighet eller domstol, t.ex. Domstolsverket&lt;br&gt;eller kammarrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen konstaterar kommer effekterna av de förslag som&lt;br&gt;förs fram i detta ärende att visa sig först efter en tid eftersom ärenden&lt;br&gt;där rättshjälp beviljats enligt den nuvarande lagen kommer att kräva&lt;br&gt;viss handläggning under en tid efter ikraftträdandet. Det är inte möjligt&lt;br&gt;att nu göra en säker uppskattning av de ärenden som i framtiden skall&lt;br&gt;hanteras av Rättshjälpsmyndigheten eller någon annan myndighet. Vi&lt;br&gt;föreslår också att den nya rättshjälpslagen skall träda i kraft först den&lt;br&gt;1 december 1997, se avsnitt 23. Det innebär att Rättshjälpsmyndigheten&lt;br&gt;kommer att ha underlag för verksamheten i tre till fyra år framåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är det alltså för tidigt att nu ta slutlig&lt;br&gt;ställning till hur den framtida organisationen skall se ut. Klart är i vart&lt;br&gt;fell att Rättshjälpsmyndigheten inte kommer att finnas kvar i sin&lt;br&gt;nuvarande tappning och att Rättshjälpsnämnden på sikt bör avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;22 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till ny rättshjälpslag med följdändringar innebär i förhållande&lt;br&gt;till det nuvarande systemet stora besparingar för staten. Detta beror&lt;br&gt;framför allt på att rättshjälpen föreslås bli generellt subsidiär till&lt;br&gt;rättsskyddet, dvs. att rättsskyddsförsäkring skall utnyttjas i första hand&lt;br&gt;i de fell en sådan finns och täcker den aktuella angelägenheten. Det&lt;br&gt;beror också på att den enskilde i enklare ärenden kommer att utnyttja&lt;br&gt;rådgivningssystemet i större utsträckning samt att den som beviljas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättshjälp genom det nya avgiftssystemets utformning blir mer Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;kostnadsmed veten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att kraftiga besparingar uppstår är klart. Däremot är det inte möjligt&lt;br&gt;att i varje detalj ange hur stora besparingarna blir. Orsakerna till detta&lt;br&gt;är flera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpslagstiftningen har ändrats vid upprepade tillfallen under&lt;br&gt;senare år. Flertalet av dessa ändringar har syftat till besparingar. De&lt;br&gt;ekonomiska konsekvenserna av de beslutade och genomförda ändring-&lt;br&gt;arna har emellertid sällan visat sig omedelbart. Många gånger har det&lt;br&gt;tvärtom tagit relativt lång tid innan en ändring slagit igenom kostnads-&lt;br&gt;mässigt. Det är därför svårt att få en korrekt jämförelse mellan dagens&lt;br&gt;system och det föreslagna. Detta innebär att många reservationer måste&lt;br&gt;ställas upp när en analys skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan konsekvens av att reglerna förändrats är att det är svårt att&lt;br&gt;jämföra kostnaderna över tiden. Dessutom har redovisningssystemet&lt;br&gt;ändrats. Tidigare fanns knappast någon utförlig eller fullständig&lt;br&gt;statistik. Även dagens system har stora brister vad gäller möjligheterna&lt;br&gt;att få fram statistiska uppgifter. Bland annat har det inte varit möjligt att&lt;br&gt;få fram uppgifter över den närmare fördelningen av kostnaderna inom&lt;br&gt;den allmänna rättshjälpen för någon senare period än den utredningen&lt;br&gt;redovisat, dvs. budgetåret 1993/94.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av de ändringar som föreslås i detta ärende syftar till kost-&lt;br&gt;nadsbesparande attitydförändringar. Således skall avgiftssystemet med-&lt;br&gt;verka till att göra den rättssökande mer kostnadsmedveten. Detta bör på&lt;br&gt;sikt medföra att rättshjälpskostnadema totalt sett minskar. Hur stora be-&lt;br&gt;sparingar denna typ av dynamiska effekter leder till kan naturligtvis inte&lt;br&gt;beräknas exakt utan kan bara ske genom en uppskattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under budgetåret 1994/95 uppgick statens kostnader för den allmänna&lt;br&gt;rättshjälpen till 361 miljoner kronor. Sammanlagt återbetalades 42&lt;br&gt;miljoner kronor. Återbetalningsskyldigheten för detta år har till viss del&lt;br&gt;delats upp på allmän rättshjälp och brottmål. Knappt 14 miljoner av vad&lt;br&gt;som inbetalades till Rättshjälpsmyndigheten avsåg allmän rättshjälp. Till&lt;br&gt;detta skall läggas vad som inbetalades till Riksskatteverket enligt&lt;br&gt;tidigare ålagd betalningsskyldighet. Detta belopp uppgick till knappt 10&lt;br&gt;miljoner kronor men har inte delats upp mellan allmän rättshjälp och&lt;br&gt;brottmål. En uppskattning är att hälften avser vardera kategorin. Det&lt;br&gt;innebär att sammanlagt ca 19 miljoner återbetalades inom den allmänna&lt;br&gt;rättshjälpen. Statens nettokostnader för budgetåret 1994/95 kan mot&lt;br&gt;denna bakgrund beräknas ha uppgått till ca 342 miljoner kronor vilket&lt;br&gt;innebär en ökning med drygt 6 % jämfört med året innan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det inte har gått att få fram några uppgifter om fördelning&lt;br&gt;av kostnaderna mellan olika angelägenheter för budgetåret 1994/95&lt;br&gt;utgår regeringen i det följande från att fördelningen detta år är den-&lt;br&gt;samma som för året innan. Uppgifterna om fördelningen för det året&lt;br&gt;finns redovisade i bilaga 2 i utredningens betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den största besparingen ligger i förslaget att rättsskyddet skall&lt;br&gt;utnyttjas före rättshjälpen (avsnitt 5). Reformen innebär en besparing&lt;br&gt;for staten som kan beräknas uppgå till ca 170 miljoner kronor. Beräk-&lt;br&gt;ningen har gjorts enligt vad som redovisas nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnader för angelägenheter som fortfarande skall bekostas inom Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;rättshjälpen - eftersom de inte omfattas av rättsskyddsförsäkringar -&lt;br&gt;uppgår till ca 148 miljoner kronor med följande fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Angelägenheter som rör äktenskapsskillnad - 25,7 % av de totala&lt;br&gt;kostnaderna eller 88 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Angelägenheter som rör vårdnad om barn - 6,4 % av de totala&lt;br&gt;kostnaderna eller ca 22 miljoner kronor. Vid beräkningen har antagits&lt;br&gt;att ca en tredjedel av de tvister om vårdnad som inte behandlas i&lt;br&gt;samband med äktenskapsskillnad ändå har sådant samband med&lt;br&gt;äktenskapsskillnaden att rättsskydd inte lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Angelägenheter som rör underhållsbidrag - 3,5 % av de totala&lt;br&gt;kostnaderna eller ca 12 miljoner kronor. Vid beräkningen har antagits&lt;br&gt;att ca en fjärdedel av de tvister om underhållsbidrag som inte behandlas&lt;br&gt;i samband med äktenskapsskillnad ändå har sådant samband med&lt;br&gt;äktenskapsskillnaden att rättsskydd inte lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Angelägenheter som rör bodelning - 1,5 % av de totala kost-&lt;br&gt;naderna eller ca 5 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Angelägenheter som rör arbetsrätt - 3,2 % av de totala kost-&lt;br&gt;naderna eller drygt 11 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Angelägenheter som behandlas vid förvaltningsdomstol eller&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet - 2,3 % av de totala kostnaderna eller knappt 8&lt;br&gt;miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Angelägenheter som rör fastighetstvister - 0,6 % av de totala&lt;br&gt;kostnaderna eller knappt 2 miljoner kronor. (De tvister som idag&lt;br&gt;bekostats inom rättshjälpssystemet har innan rättshjälp beviljats redan&lt;br&gt;medfört kostnader som överstiger ersättningen inom rättsskyddet.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De återstående kostnader, som alltså i princip skulle kunna överföras&lt;br&gt;till rättsskyddet uppgår till ca 194 miljoner kronor. Som utredningen&lt;br&gt;konstaterat bortfaller dock ett antal angelägenheter då rättshjälp kommer&lt;br&gt;att lämnas trots att det är fråga om angelägenheter för vilka rätts-&lt;br&gt;skyddsförsäkringar normalt gäller. Utredningen beräknar kostnaderna&lt;br&gt;för dessa angelägenheter till ca 13 miljoner kronor. Med de justeringar&lt;br&gt;som gjorts i förhållande till utredningens förslag (se avsnitt 5.5 och 5.6)&lt;br&gt;och med hänsyn till att regeringen har andra belopp som utgångspunkt&lt;br&gt;torde bortfallet uppgå till ett något större belopp eller uppskattningsvis&lt;br&gt;ca 25 miljoner kronor. Regeringen beräknar därför att den totala&lt;br&gt;besparingen till följs av rättsskyddsregeln torde uppgå till ca 170&lt;br&gt;miljoner kronor årligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare medför förslaget om rättshjälpens subsidiaritet att rättshjälp&lt;br&gt;inte skall kunna ges i angelägenhet som rör en fastighetstvist oavsett om&lt;br&gt;kostnaderna för att driva saken överstiger ett visst belopp. Detta förslag&lt;br&gt;medför en besparing på rättshjälpsanslaget med ca 2 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stora besparingar är begränsningarna av möjligheten till&lt;br&gt;rättshjälp i angelägenhet rörande äktenskapsskillnad och underhåll (se&lt;br&gt;avsnitt 10.2 och 10.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag uppgår kostnaden för angelägenheter rörande äktenskapsskillnad&lt;br&gt;till sammanlagt drygt 88 miljoner kronor. Om ett krav på särskilda skäl&lt;br&gt;införs för dessa angelägenheter torde större delen av kostnaderna för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemensamma ansökningar om äktenskapsskillnad falla bort samt även&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en del av kostnaderna för de tvistiga ärendena. Med hänsyn till att en Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;stor del av de medel som flyter in på grund av ålagd återbetalnings-&lt;br&gt;skyldighet torde avse gemensamma ansökningar i äktenskapsskillnad&lt;br&gt;kan den sammanlagda besparingen uppskattas till ca 25 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för angelägenheter rörande underhållsbidrag uppgår i dag&lt;br&gt;till drygt 46 miljoner kronor. Enligt vad som redovisats ovan torde 34&lt;br&gt;miljoner kronor av dessa föras över till rättsskyddet. Regeringen har&lt;br&gt;nyligen presenterat ett nytt system för statligt underhållsstöd, se prop.&lt;br&gt;1995/96:208. Sammantaget torde de i den propositionen föreslagna reg-&lt;br&gt;lerna och kravet på särskilda skäl som föreslås i detta ärende medföra&lt;br&gt;ytterligare minskade rättshjälpskostnader för dessa angelägenheter.&lt;br&gt;Besparingen torde enligt regeringens bedömning uppgå till ca 8 miljoner&lt;br&gt;kronor. Även om de besparingar som redovisats i samband med sub-&lt;br&gt;sidiaritetsregeln i stället skulle uppstå som en konsekvens av vad som&lt;br&gt;nu redovisas beträffande underhållsstödet blir den totala besparingen&lt;br&gt;ändå densamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 10.1 föreslås en ny form av bistånd till kostnader för&lt;br&gt;bodelningsförrättare. Detta förslag kan förväntas leda till ökade&lt;br&gt;kostnader med ca 5-10 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 13 föreslås ett helt nytt avgiftssystem. Det föreslagna&lt;br&gt;avgiftssystemet torde i sig varken innebära någon besparing eller någon&lt;br&gt;kostnadsökning. Avsikten med det nya systemet är inte att öka statens&lt;br&gt;inkomster genom att höja avgifterna. I stället är syftet att göra den&lt;br&gt;rättssökande mer kostnadsmedveten och därmed förmå honom eller&lt;br&gt;henne att tänka och handla utifrån ett mer processekonomiskt perspek-&lt;br&gt;tiv. Detta bör förhoppningsvis medverka till att rättshjälpskostnadema -&lt;br&gt;och indirekt också den enskildes kostnader - minskar. Den besparing&lt;br&gt;som detta skulle medföra kan dock för närvarande inte uppskattas till&lt;br&gt;något visst belopp. För att ge en uppfattning om hur mycket det kan&lt;br&gt;röra sig om kan dock nämnas att ett beteende som minskar antalet&lt;br&gt;processtimmar med 5 % innebär en kostnadsminskning med ca&lt;br&gt;7 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 21 diskuteras den framtida organisationen. Några större&lt;br&gt;förändringar föreslås inte nu även om det står klart att underlaget för&lt;br&gt;Rättshjälpsmyndighetens verksamhet kommer att minska kraftigt. An-&lt;br&gt;laget till Rättshjälpsmyndigheten och Rättshjälpsnämnden uppgår till&lt;br&gt;drygt 13 miljoner kronor per år. En del av de arbetsuppgifter som i dag&lt;br&gt;utförs av Rättshjälpsmyndigheten kommer att behöva utföras även i en&lt;br&gt;ny organisation. Det gäller framför allt avräkning, utbetalning av&lt;br&gt;ersättning till biträden samt hantering av krav på betalning från dem&lt;br&gt;som ålagts betalningsskyldighet. Oavsett vilken myndighet som skall&lt;br&gt;utföra dessa uppgifter kommer det att krävas en del resurser. Vilken&lt;br&gt;verksamhet som i övrigt kommer att kvarstå är alltså inte klart. Det går&lt;br&gt;därför inte att beräkna hur stora besparingar som kan göras i detta&lt;br&gt;avseende. Besparingarna torde i vart fall överstiga 5 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan alltså sägas att de beräkningsbara bespa-&lt;br&gt;ringarna på rättshjälpsanslaget uppgår till knappt 200 miljoner kronor&lt;br&gt;per år. Eftersom de nya reglerna inte kommer att gälla i ärenden där &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättshjälp beviljats enligt den nuvarande lagen kommer besparingarna att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slå igenom fullt ut först ett par år efter att den nya lagen trätt i kraft. Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;Regeringen beräknar att besparingen det första året torde uppgå till ca&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75 miljoner kr och först året därefter till närmare 200 miljoner kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När de besparingar som följer med de organisatoriska förändringarna&lt;br&gt;inträder och hur stora de kommer att bli går inte nu att beräkna utöver&lt;br&gt;vad som angetts tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom tillkommer andra besparingar som inte är direkt mätbara&lt;br&gt;eller kan anges i siffror. Det nya systemet innehåller bl.a. en del&lt;br&gt;dynamiska effekter, främst till följd av det nya avgiftssystemet, som&lt;br&gt;kommer att hålla kostnaderna nere. Det förtjänar också att nämnas att&lt;br&gt;regelsystemet bör bli enklare och därmed billigare att hantera för bl.a.&lt;br&gt;domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;23 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Det är rimligt med en viss övergångsperiod innan en så omfattande&lt;br&gt;reform som den nu föreslagna träder i kraft. De nya reglerna kräver&lt;br&gt;informations- och utbildningsinsatser. Förslaget att rättshjälpen skall&lt;br&gt;göras subsidiär i förhållande till rättsskyddet kan inte genomföras utan&lt;br&gt;att försäkringsbolagen givits tillräcklig tid att anpassa sin organisation&lt;br&gt;och de nu gällande försäkringsvillkoren. Företrädare för försäkrings-&lt;br&gt;branschen har vid överläggningar med Justitiedepartementet framhållit&lt;br&gt;att eftersom försäkringsvillkoren fastställs årsvis är det en förutsättning&lt;br&gt;för att försäkringsbranschen skall kunna ta över handläggningen av och&lt;br&gt;kostnaderna för de aktuella ärendena, att hgen träder i kraft tidigast ett&lt;br&gt;år efter att riksdagen beslutat i frågan. Regeringen föreslår därför att&lt;br&gt;den nya rättshjälpslagen med följdändringar skall träda i kraft den 1&lt;br&gt;december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;24 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den nya rättshjälpslagen, som omfattar de nuvarande bestämmelserna&lt;br&gt;om allmän rättshjälp och rådgivning i 1972 års rättshjälpslag, kom-&lt;br&gt;menteras i avsnitt 24.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har anfört att det vore av värde att under inledande&lt;br&gt;bestämmelser tas in bestämmelser om att det för handläggning av vissa&lt;br&gt;ärenden om rättshjälp finns en rättshjälpsmyndighet och för prövning av&lt;br&gt;överklaganden i vissa fall finns en rättshjälpsnämnd. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening skulle en sådan bestämmelse kunna ge ett något missvisande&lt;br&gt;intryck eftersom Rättshjälpsmyndigheten och Rättshjälpsnämnden i&lt;br&gt;fortsättningen endast kommer att fatta besluta i rättshjälpsfrågor i&lt;br&gt;begränsad omfattning (jfr bl.a. avsnitt 18.4 och 21). En särskild bestäm-&lt;br&gt;melse som presenterar dessa myndigheter bör därför enligt regeringens&lt;br&gt;mening inte tas in i hgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för att förordna offentligt biträde regleras i Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;respektive materiell lagstiftning (se avsnitt 24.2 vid 1 §). Gemensamma&lt;br&gt;bestämmelser om offentligt biträde har tagits in i en särskild lag om&lt;br&gt;offentligt biträde. Denna lag behandlas i avsnitt 24.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om det nya biståndet till kostnader för bodelnings-&lt;br&gt;förrättare har förts in i äktenskapsbalken som kommenteras i avsnitt&lt;br&gt;24.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om bistånd till kostnader för bevisning och resa och&lt;br&gt;uppehälle i samband med inställelse har införts i rättegångsbalken som&lt;br&gt;kommenteras i avsnitt 24.6. Dessutom har ändringar gjorts i en mängd&lt;br&gt;lagar till följd av det nya rättshjälpssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24.1 Förslaget till ny rättshjälpslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;br&gt;Den nya rättshjälpslagen omfattar i huvudsak vad som i den tidigare&lt;br&gt;lagen motsvarades av allmän rättshjälp och rådgivning. Den tidigare&lt;br&gt;benämningen allmän rättshjälp har ersatts med benämningen rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens första stycke framgår att förutsättningarna för att&lt;br&gt;rättshjälp skall ges finns i 6-8 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 6 § framgår att den rättssökandes beräknade årsinkomst inte får&lt;br&gt;överstiga ett visst belopp. Att behov av juridiskt biträde är en förut-&lt;br&gt;sättning för att bevilja rättshjälp framgår av 7 §. Enligt 8 § får rättshjälp&lt;br&gt;beviljas endast om det är rimligt att staten bidrar till kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ordalydelsen i första stycket följer att förutsättningarna är&lt;br&gt;kumulativa och att de måste vara uppfyllda samtidigt för att rättshjälp&lt;br&gt;skall kunna komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket, som justerats i anledning av Lagrådets yttrande,&lt;br&gt;framgår att det som huvudregel krävs minst en timmes rådgivning för&lt;br&gt;att rättshjälp skall kunna beviljas. Detta är en nyhet och behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 6. Möjligheten till undantag från den obligatoriska rådgivningen&lt;br&gt;skall dock bara tillämpas undantagsfall. Det faktum att den rättssökande&lt;br&gt;befinner sig utomlands är sällan tillräckligt. Rådgivningen kan i sådant&lt;br&gt;fell ges per telefon eller skriftligen. Om motpartens inställning måste&lt;br&gt;avvaktas innan fullständig rådgivning kan ges kan rådgivningen delas&lt;br&gt;upp på två tillfällen. Rådgivning kan i vissa fell underlåtas när den som&lt;br&gt;skall förordnas till rättshjälpsbiträde redan är insatt i angelägenheten,&lt;br&gt;t.ex. om en offentlig försvarare skall förordnas till rättshjälpsbiträde när&lt;br&gt;ett enskilt anspråk avskiljs från ett brottmål. Ett annat exempel då&lt;br&gt;rådgivning bör kunna underlåtas är om en förhandling skall påbörjas så&lt;br&gt;snart att endast en kortare rådgivning hinner ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att rättshjälp inte beviljas i vissa fell och att&lt;br&gt;det ibland krävs särskilda skäl för rättshjälp. En kraftig inskränkning i&lt;br&gt;rätten till rättshjälp följer av 9 § - rättshjälp skall inte ges om ange-&lt;br&gt;lägenheten täcks av en rättsskyddsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 10 § räknas de angelägenheter upp som rättshjälp inte kan beviljas Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;för. I 11 § anges när det krävs särskilda skäl för rättshjälp och i 12 §&lt;br&gt;finns bestämmelser om rättshjälp till personer som inte är bosatta i&lt;br&gt;Sverige. I 13 § finns bestämmelser om rättshjälp till näringsidkare. I 21&lt;br&gt;och 22 §§ finns särskilda bestämmelser om rättshjälp till brottsoffer i&lt;br&gt;angelägenheter som skall behandlas utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;br&gt;Paragrafen som innehåller bestämmelser om ansökan motsvarar 18 a §&lt;br&gt;i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om rådgivning enligt rättshjälps-&lt;br&gt;lagen och formerna för denna rådgivning. Frågan har behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 6. Bestämmelserna i 4 och 5 §§ i den nya lagen ersätter 46-&lt;br&gt;48 §§ i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket lämnas rådgivning av den som är advokat eller&lt;br&gt;biträdande jurist på advokatbyrå. Även annan som uppfyller kraven för&lt;br&gt;att förordnas som rättshjälpsbiträde kan enligt andra meningen lämna&lt;br&gt;rådgivning. En förutsättning for att rättshjälp skall beviljas är att minst&lt;br&gt;en timmes rådgivning har skett såvida rådgivning inte är uppenbart&lt;br&gt;obehövlig eller det finns något annat särskilt skäl, se 2 § andra stycket.&lt;br&gt;Rådgivning kan pågå under sammanlagt två timmar. Det är således&lt;br&gt;möjligt att dela upp rådgivningen på flera tillfällen. Avgiften for rådgiv-&lt;br&gt;ningen fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer. Avgiften betalas direkt till den som lämnar rådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket får avgiften sättas ned om den rättssökandes&lt;br&gt;ekonomiska förhållande ger anledning till det. Beslut om nedsättning&lt;br&gt;fettas av den som lämnar rådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om rådgivningsavgift och om nedsättning av&lt;br&gt;rådgivningsavgift meddelas enligt tredje stycket av regeringen eller&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om rätt till ersättning av allmänna&lt;br&gt;medel för den som lämnat rådgivning. Bestämmelserna i denna och i&lt;br&gt;föregående paragraf ersätter 46-48 §§ i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har lämnat rådgivning har rätt till skälig ersättning för&lt;br&gt;kostnader för tolk m.m. Den som lämnat rådgivning mot nedsatt avgift&lt;br&gt;enligt 4 § andra stycket har som regel rätt till ersättning för mellan-&lt;br&gt;skillnaden mellan full avgift och nedsatt avgift. Om den som lämnat&lt;br&gt;rådgivningen uppsåtligen eller av vårdslöshet felaktigt beslutat om&lt;br&gt;nedsättning av avgiften utgår dock inte någon ersättning. Inte heller kan&lt;br&gt;den som lämnar rådgivning men inte uppfyller förutsättningarna att&lt;br&gt;förordnas till rättshjälpsbiträde få ersättning. Den sist nämnde kan inte&lt;br&gt;heller få ersättning för andra kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om ersättningen meddelas enligt andra stycket&lt;br&gt;av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ersätter 6 § första stycket i 1972 års rättshjälpslag. Till&lt;br&gt;skillnad från den tidigare lagen har gränsbeloppet bestämts i siffror i&lt;br&gt;stället för att relateras till basbeloppet. Bestämmelsen har behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 7.1. Enligt första stycket kan rättshjälp i första hand endast&lt;br&gt;beviljas en fysisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket kan ett dock även ett dödsbo beviljas rättshjälp&lt;br&gt;om det finns synnerliga skäl. Denna fråga har behandlats i avsnitt 8.&lt;br&gt;Vid bedömningen av om det finns synnerliga skäl skall hänsyn tas till&lt;br&gt;dödsboets och dödsbodelägarnas ekonomiska förhållanden, angelägen-&lt;br&gt;hetens art samt omständigheterna i övrigt. Av 14 § framgår att rätts-&lt;br&gt;hjälp som beviljats en rättssökande i vissa fall kan övergå till dödsboet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ersätter delvis 6 § och 20 § första stycket i 1972 års&lt;br&gt;rättshjälpslag. Till skillnad från vad som gäller enligt 1972 års lag skall&lt;br&gt;rättshjälp endast beviljas om den rättssökande har behov av juridiskt&lt;br&gt;biträde. Ett behov av någon av de andra förmånerna som följer med&lt;br&gt;rättshjälp kvalificerar således inte till rättshjälp. Frågan har behandlats&lt;br&gt;i avsnitt 7.3. Där redovisas också hur bedömningen av om den&lt;br&gt;rättssökande har behov av biträde skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att biträde genom offentligt biträde eller&lt;br&gt;offentlig försvarare är exklusiva former av hjälp. Däremot kan det i&lt;br&gt;vissa fall finnas anledning att bevilja rättshjälp i sådana angelägenheter&lt;br&gt;där målsägandebiträde i och för sig skulle kunna förordnas men&lt;br&gt;omständigheterna i det enskilda fellet medför att biträde inte förordnas.&lt;br&gt;Med hänsyn till åklagarens skyldighet att bistå målsäganden torde det&lt;br&gt;dock mera sällan finnas behov av biträde i dessa fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är ny. Den ersätter 8 § första stycket 13 i 1972 års&lt;br&gt;rättshjälpslag om befogat intresse för den rättssökande att få sin sak&lt;br&gt;behandlad, men har andra utgångspunkter och innehåller nya moment.&lt;br&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya bestämmelsen innebär att vid beslut om rättshjälp skall&lt;br&gt;beviljas, skall alltid en prövning göras av det rimliga i att staten&lt;br&gt;bekostar tvisten, med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse,&lt;br&gt;tvisteföremålets värde och omständigheterna i övrigt. Avsikten är att en&lt;br&gt;helhetsbedömning skall göras av samtliga omständigheter av betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen av om det är rimligt att rättshjälp utgår med hänsyn till&lt;br&gt;angelägenhetens art tar sikte på flera situationer, bl.a. möjligheten till&lt;br&gt;framgång och vad tvisten rör. De situationer som feller under&lt;br&gt;bestämmelsen i 1972 år rättshjälpslag om att rättshjälp inte skall beviljas&lt;br&gt;om befogat intresse saknas omfettas också av den nya bestämmelsen.&lt;br&gt;Detta kommenteras utförligt i avsnitt 7.4. Ordalydelsen i den nya&lt;br&gt;bestämmelsen ger större möjligheter än i dag att avslå en begäran om&lt;br&gt;rättshjälp med hänsyn till vad tvisten rör och till hur parten har lagt upp&lt;br&gt;sin talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen av det rimliga i att staten bidrar tar också sikte på ange- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;lägenheter som har samband med ekonomiska transaktioner som ligger&lt;br&gt;utanför det som kan sägas ha samband med en rättssökandes vardagliga&lt;br&gt;välfärd att göra. Rättshjälp skall normalt inte beviljas for angelägenheter&lt;br&gt;som rör spekulation med t.ex aktier eller konst, eller angelägenheter&lt;br&gt;som rör skatteplanering. Detsamma gäller för angelägenheter som rör&lt;br&gt;förvärv, innehav eller liknande av mera lyxbetonade föremål, såsom&lt;br&gt;dyrbara bilar, båtar eller smycken. Givetvis måste en nyanserad bedöm-&lt;br&gt;ning göras, där hänsyn tas till samtliga omständigheter som anförs&lt;br&gt;beträffande angelägenheten och övriga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp skall också kunna vägras efter en rimlighetsprövning i&lt;br&gt;sådana angelägenheter som enligt 1972 års rättshjälpslag anses utgöra&lt;br&gt;näringsverksamhet, men som mera är fråga om dyrbar hobbyverk-&lt;br&gt;samhet, såsom hållande av travhäst eller avancerad fotografering. Dessa&lt;br&gt;frågor kommenteras i avsnitt 7.4 om rimlighetsprövningen och avsnitt 9&lt;br&gt;om näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen av angelägenhetens betydelse skall avgöras med utgångs-&lt;br&gt;punkt i betydelsen för den enskilde, objektivt sett. En tvist som rör&lt;br&gt;placeringen av en brevlåda eller ett staket är exempel på sådana tvister&lt;br&gt;där rättshjälp inte skall ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande tvisteföremålets värde kan sägas att rättshjälp inte skall&lt;br&gt;beviljas om det omtvistades värde är mycket lågt, såväl i absoluta tal&lt;br&gt;som i förhållande till de kostnader som en tvist kan väntas föra med sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra omständigheter än tvisteföremålets värde eller angelägen-&lt;br&gt;hetens art kan medföra att rättshjälp inte skall beviljas. Sådana omstän-&lt;br&gt;digheter kan bl.a. vara den rättssökandes eget agerande, t.ex. vägran att&lt;br&gt;diskutera sakförhållanden eller annat försvårande av utredningen.&lt;br&gt;Normalt skall rättshjälp inte beviljas för en angelägenhet som redan&lt;br&gt;prövats. En redovisning av hur bestämmelsen skall tillämpas i dessa fåll&lt;br&gt;har lämnats i avsnitt 7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;br&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om att rättshjälpen är subsidiär i&lt;br&gt;förhållande till rättsskyddet. Denna fråga har behandlats i avsnitt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får enligt första stycket aldrig beviljas om den rättssökande&lt;br&gt;har en rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som&lt;br&gt;täcker den aktuella angelägenheten (se avsnitt 5.5 och 5.6). För att det&lt;br&gt;skall vara möjligt att kontrollera om den rättssökande har en rätts-&lt;br&gt;skyddsförsäkring skall den som ansöker om rättshjälp i sin ansökan&lt;br&gt;ange om han eller hon har försäkring eller inte. Som underlag för dom-&lt;br&gt;stols eller Rättshjälpsmyndighetens bedömning att en viss angelägenhet&lt;br&gt;inte täcks av en försäkring är det som regel tillräckligt med ett skriftligt&lt;br&gt;besked från försäkringsbolaget. I sådana angelägenheter där rättsskydds-&lt;br&gt;försäkringar i dag inte kan tas i anspråk, t.ex. vid en äktenskaps-&lt;br&gt;skillnad, kan ett sådant besked oftast undvaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall rättshjälp inte heller beviljas om den&lt;br&gt;rättssökande inte har något rättsskydd men, med hänsyn till sitt försäk-&lt;br&gt;ringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och personliga förhållanden,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;borde ha haft ett sådant skydd. Bestämmelsen har kommenterats i Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;avsnitt 5.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som valt att försäkra sig mot risker i andra sammanhang bör&lt;br&gt;kunna försäkra sig även för risker i samband med rättsliga tvister. Det&lt;br&gt;innebär att rättshjälp inte skall beviljas om den rättssökande har en&lt;br&gt;hemförsäkring men, om det är möjligt, har valt bort rättsskyddsdelen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som är relativt välbeställda och lever under ordnade för-&lt;br&gt;hållanden har, med hänsyn till sina ekonomiska och personliga för-&lt;br&gt;hållanden, förutsättningar att försäkra sig. Den som har sådana eko-&lt;br&gt;nomiska förhållanden att inkomsterna ligger nära eller inom övre hälften&lt;br&gt;av den ekonomiska avgränsning som berättigar till rättshjälp skall&lt;br&gt;normalt anses ha förmåga att försäkra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som inte har något hem att försäkra eller nyligen skaffat sig&lt;br&gt;en bostad, t.ex. efter en äktenskapsskillnad, utlandsvistelse, vräkning&lt;br&gt;eller långvarig vistelse på sjukhus eller på anstalt, kan normalt inte&lt;br&gt;anses ha haft förutsättningar att försäkra sig. Inte heller ställs det lika&lt;br&gt;stränga krav på försäkring för ungdomar som nyligen flyttat till egen&lt;br&gt;bostad och ännu inte hunnit ordna sina förhållanden. Någon exakt&lt;br&gt;tidsgräns är svårt att ange. Det får bedömas i det enskilda fellet när en&lt;br&gt;person skall anses ha bort försäkra sig. Även andra personliga för-&lt;br&gt;hållanden skall beaktas. Som exempel kan nämnas språkproblem, eko-&lt;br&gt;nomiska problem eller andra sociala problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fell en person har en mindre omfettande rättsskyddsförsäkring&lt;br&gt;bör detta i regel inte gå ut över den rättssökande; i de flesta sådana fell&lt;br&gt;skall rättshjälp alltså beviljas. Om däremot den rättssökande trots&lt;br&gt;information om alternativ och risker har valt en mindre omfettande&lt;br&gt;försäkring kan bedömningen bli en annan. Så kan t.ex. vara fellet om&lt;br&gt;ett och samma försäkringsbolag tillhandahåller en rättsskyddsförsäkring&lt;br&gt;av normal omfettning och en mer begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 8 § första stycket 9 i 1972 års rättshjälpslag angående&lt;br&gt;rättshjälp i angelägenheter som rör fastigheter m.m. ersätts av regeln i&lt;br&gt;förevarande paragraf. Någon förändrad tillämpning vid prövning av&lt;br&gt;frågan om rättshjälp i sådana angelägenheter är inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det andra stycket framgår också att rättshjälp i vissa fell skall&lt;br&gt;beviljas även om den rättssökande inte har men borde ha haft en&lt;br&gt;försäkring, nämligen om det föreligger särskilda skäl. Vid bedömningen&lt;br&gt;av om det föreligger särskilda skäl skall hänsyn tas till angelägenhetens&lt;br&gt;art och betydelse. Om angelägenheten rör väsentliga och betydande&lt;br&gt;intressen för den rättssökande bör detta påverka bedömningen. En&lt;br&gt;målsägandes talan om skadestånd på grund av brott är exempel på en&lt;br&gt;sådan angelägenhet. Enskilt åtal och skadeståndsanspråk i anledning av&lt;br&gt;enskilt åtal behandlas även i avsnitt 7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra angelägenheter där det kan finnas särskilda skäl att bevilja rätts-&lt;br&gt;hjälp är vårdnads- och umgängestvister. Även i vissa förmögenhets-&lt;br&gt;rättsliga tvister kan det finnas särskilda skäl. Ett exempel är tvister&lt;br&gt;angående skadestånd eller annan ersätttning i anledning av en&lt;br&gt;patientskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen räknas vissa angelägenheter upp för vilka rättshjälp inte&lt;br&gt;kan beviljas. Punkterna 1-7 och 9-10 samt andra stycket motsvarar&lt;br&gt;redan i dag gällande undantag medan punkt 8 har justerats i förhållande&lt;br&gt;till tidigare bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första punkten ersätter 8 § första stycket 5 och 6 i 1972 års rätts-&lt;br&gt;hjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andm punkten ersätter 8 § tredje stycket i 1972 års rättshjälpslag&lt;br&gt;jämfört med 9 § i 1979 års rättshjälpsförordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje punkten ersätter 8 § första stycket 11 i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde till sjunde punkten ersätter 8 § tredje stycket i 1972 års&lt;br&gt;rättshjälpslag jämfört med 9 § i 1979 års rättshjälpsförordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åttonde punkten ersätter 8 § första stycket 7 och 20 § andra stycket&lt;br&gt;sista meningen i 1972 års rättshjälpslag. Bestämmelsen har ändrats så&lt;br&gt;att rättshjälp aldrig skall kunna beviljas för själva bodelningen utan&lt;br&gt;endast i firåga om klander av bodelning. Den som behöver hjälp för att&lt;br&gt;kunna bekosta en bodelningsförrättare har dock möjlighet att erhålla en&lt;br&gt;annan form av ekonomiskt bistånd. Denna fråga behandlas i avsnitt 10.1&lt;br&gt;(jämför lagförslag 2.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nionde punkten ersätter 8 § första stycket 8 i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tionde punkten ersätter 8 § första stycket 10 i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andm stycket ersätter 8 § första stycket 4 i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen anges de angelägenheter for vilka det krävs särskilda skäl&lt;br&gt;för rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första punkten får rättshjälp i angelägenhet rörande äkten-&lt;br&gt;skapsskillnad endast beviljas om det finns särskilda skäl. Bestämmelsen&lt;br&gt;har behandlats i avsnitt 10.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda skäl föreligger när förhållandena är mera komplicerade än&lt;br&gt;normalt och kräver en mer omfattande juridisk hjälp. Rättshjälp skall&lt;br&gt;som regel inte ges om makarna gemensamt ansöker om äktenskaps-&lt;br&gt;skillnad. Denna begränsning gäller oavsett om makarna ger in en&lt;br&gt;gemensam ansökan redan från början eller om någon av dem ger in en&lt;br&gt;stämningsansökan som genast medges av den andre maken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om målet är tvistigt och kräver en mer omfattande biträdesinsats kan&lt;br&gt;rättshjälp som regel beviljas. En hållpunkt vid bedömningen av om&lt;br&gt;insatsen skall anses vara mer omfattande är om det är fråga om en&lt;br&gt;biträdesinsats på mer än någon eller några timmar utöver två timmar&lt;br&gt;rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra punkten, som behandlats i avsnitt 10.2, krävs särskilda&lt;br&gt;skäl för att rättshjälp skall beviljas i en angelägenhet som rör underhåll&lt;br&gt;till barn. För att särskilda skäl skall anses föreligga krävs att för-&lt;br&gt;hållandena är mer komplicerade än normalt. Om den rättssökande har&lt;br&gt;möjlighet att få sitt behov av underhållsbidrag täckt genom samhällets&lt;br&gt;underhållsstöd skall rättshjälp inte beviljas. Om barnet i fråga har behov&lt;br&gt;av ett större underhåll än vad som motsvaras av underhållsstödet kan&lt;br&gt;rättshjälp dock komma i fråga. Detsamma gäller om barnet inte är &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berättigad till underhållsstöd, särskilt i de fåll där det är aktuellt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpa utländsk rätt eller när angelägenheten i övrigt rör inter- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;nationella förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje punkten motsvarar 8 § första stycket 12 i 1972 års rätts-&lt;br&gt;hjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den jjärde punkten avser mål där tvisteföremålets värde inte över-&lt;br&gt;stiger ett halvt basbelopp, s.k. småmål eller tvistemål av mindre värde.&lt;br&gt;Bestämmelsen motsvaras närmast av 20 § andra stycket i 1972 års&lt;br&gt;rättshjälpslag. Enligt den bestämmelsen kunde rättshjälp beviljas utan&lt;br&gt;krav på särskilda skäl. Däremot kunde biträde inte forordnas om det&lt;br&gt;inte förelåg särskilda skäl. Enligt den nya bestämmelsen skall rättshjälp&lt;br&gt;inte beviljas om det inte finns särskilda skäl. Om den rättssökande har&lt;br&gt;behov av bistånd till kostnader för t.ex. bevisning eller resa i samband&lt;br&gt;med en förhandling kan sådant bistånd ges enligt nya bestämmelser i&lt;br&gt;rättegångsbalken. Denna fråga behandlas i avsnitt 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Femte punkten ersätter delvis 8 § första stycket 1 i 1972 års rätts-&lt;br&gt;hjälpslag och behandlar ärenden som inte skall handläggas i Sverige.&lt;br&gt;Frågan har senast behandlats i prop. 1993/94:26. Av 12 § framgår att&lt;br&gt;bestämmelsen endast gäller om den rättssökande är bosatt i Sverige.&lt;br&gt;Kravet på särskilda skäl gäller dock inte om saken gäller ett brott mot&lt;br&gt;den rättssökande som motsvarar brott enligt 6 kap. brottsbalken, se&lt;br&gt;21 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar rättshjälp till personer som inte är bosatta i&lt;br&gt;Sverige. Bestämmelsen motsvaras närmast av 8 § första stycket 1 och 2&lt;br&gt;i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den rättssökande varken är svensk medborgare eller är eller har&lt;br&gt;varit bosatt i Sverige krävs det att det finns särskilda skäl för att&lt;br&gt;rättshjälp skall beviljas. Den som inte är bosatt i Sverige kan aldrig få&lt;br&gt;rättshjälp i angelägenheter som skall behandlas utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket kan regeringen förordna att medborgare i vissa&lt;br&gt;främmande stater - eller de som är bosatta där - skall vara likställda&lt;br&gt;med svenska medborgare. Bestämmelsen ersätter 8 § fjärde stycket i&lt;br&gt;1972 års rättshjälpslag. Någon ändring i förhållande till nuvarande&lt;br&gt;bestämmelser har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga medlemsstater i Europeiska unionen har anslutit sig till&lt;br&gt;konventioner som innebär att medborgare i dessa länder är likställda&lt;br&gt;med svenska medborgare i fråga om rättshjälp. I fråga om Spanien&lt;br&gt;gäller sådan jämställdhet i fråga om den som är bosatt i Spanien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om rättshjälp till näringsidkare som&lt;br&gt;ersätter 8 § första stycket 3 i 1972 års rättshjälpslag. Frågan har be-&lt;br&gt;handlats i avsnitt 9. Möjligheterna för en näringsidkare att få rättshjälp&lt;br&gt;har begränsats jämfört med 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att den som är eller har varit näringsidkare skall få rättshjälp&lt;br&gt;krävs enligt första stycket att det finns särskilda skäl för rättshjälp.&lt;br&gt;Kravet på särskilda skäl gäller utöver de allmänna förutsättningarna som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 6-9 §§ skall vara uppfyllda för att rättshjälp skall beviljas. I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;många fall torde en näringsidkares rättshjälpsansökan avslås redan på Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;den grunden att han eller hon har en rättsskyddsförsäkring, eller att han&lt;br&gt;eller hon borde ha haft en försäkring och det inte finns särskilda skäl att&lt;br&gt;ändå bevilja rättshjälp. Den förutsättning för rättshjälp som anges i 8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att det är rimligt att staten bidrar till kostnaderna - innebär också att&lt;br&gt;en rättshjälpsansökan som avser näringsverksamhet ofta kommer att&lt;br&gt;avslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av om det finns särskilda skäl enligt den nu aktuella&lt;br&gt;bestämmelsen för rättshjälp till näringsidkare är verksamhetens art och&lt;br&gt;begränsade omfattning, näringsidkarens ekonomi och personliga&lt;br&gt;förhållanden samt omständigheterna i övrigt avgörande. I avsnitt 9 har&lt;br&gt;närmare utvecklats vad som kan anses utgöra särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket om vad som avses med näringsidkare&lt;br&gt;knyter an till motsvarande begrepp i den konsumenträttsliga lagstift-&lt;br&gt;ningen. Bestämmelsen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om möjligheterna för ett dödsbo att&lt;br&gt;överta rättshjälp som beviljats en person som därefter avlidit.&lt;br&gt;Bestämmelsen som sammantaget med 6 § andra stycket ersätter 7 § i&lt;br&gt;1972 års rättshjälpslag har behandlats i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid övergång av rättshjälpen skall procentsatsen för rättshjälpsavgiften&lt;br&gt;vara densamma som den som tidigare har fastställts för den avlidne, se&lt;br&gt;23 § fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen innebär rättshjälp normalt att den rättssökande har&lt;br&gt;rätt till hjälp av ett biträde under högst ett hundra arbetstimmar.&lt;br&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 11.2. Se vidare kommentaren till&lt;br&gt;34 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som delvis ersätter 9 § andra stycket 2, 19 § och 24 § i&lt;br&gt;1972 års rättshjälpslag, innebär att staten betalar kostnaderna för&lt;br&gt;bevisning vid allmän domstol, Arbetsdomstolen och Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen. Frågan har behandlats i avsnitt 11.3. En nyhet är att den sär-&lt;br&gt;skilda regleringen om ersättning till sådan privat sakkunnig som avses i&lt;br&gt;40 kap. 19 § rättegångsbalken slopas. Sådan sakkunnig skall istället&lt;br&gt;kunna ersättas enligt 17 §. Däremot kan den sakkunnige - liksom för&lt;br&gt;närvarande - få ersättning för sin inställelse enligt förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar delvis 9 § andra stycket 2 och 3, 19 § och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § i 1972 års rättshjälpslag. En nyhet är att samma regler skall gälla&lt;br&gt;för all utredning med undantag av vad som anges i andra meningen. En&lt;br&gt;annan nyhet är att utredningskostnader ersätts med högst 10 000 kr.&lt;br&gt;Bestämmelsen behandlas i avsnitt 11.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningskostnader ersätts inte med mer än 10 000 kr. Det är den &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanlagda ersättningen för all utredning som skett i en och samma&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsliga angelägenhet som avses. Om den rättssökande vill ha ytter- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;ligare utredning utförd får han eller hon själv stå för kostnaderna för&lt;br&gt;detta. Kostnaderna kan i sådant fåll göras gällande som en rättegångs-&lt;br&gt;kostnad gentemot motparten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen ersätts sådan utredning som är skäligen påkallad.&lt;br&gt;Bestämmelsen avser både muntlig och skriftlig utredning. Som utred-&lt;br&gt;ningskostnad avses kostnader för att ta utredarens särskilda sakkunskap&lt;br&gt;i anspråk. Kostnaden för att t.ex. göra ett objekt tillgängligt för besikt-&lt;br&gt;ning och möjliggöra ett sakkunnigutlåtande är däremot inte en utred-&lt;br&gt;ningskostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra meningen är möjligheterna att få utredningskostnader&lt;br&gt;betalda i viss mån begränsade i sådana angelägenheter som skall prövas&lt;br&gt;av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet. Om utredningen&lt;br&gt;kan erhållas genom domstolens eller myndighetens försorg skall utred-&lt;br&gt;ningen inte betalas med rättshjälpsmedel. Om angelägenheten ännu inte&lt;br&gt;behandlas vid domstol eller myndighet blir det avgörande om utred-&lt;br&gt;ningen på ett senare stadium kan infordras av domstolen eller myndig-&lt;br&gt;heten och om utredningen kan anstå till dess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om utredning fettas av biträdet, se 39 § sista stycket. Det&lt;br&gt;åligger biträdet att ge utredaren nödvändiga instruktioner om uppdragets&lt;br&gt;omfettning och hur stora kostnaderna får bli. Eventuell försummelse i&lt;br&gt;detta avseende kan medföra att biträdets ersättning sätts ned, se 27 §.&lt;br&gt;Detsamma gäller om utredningen inte varit skäligen påkallad eller hade&lt;br&gt;kunnat erhållas genom myndighetens försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har medverkat vid en utredning har rätt till skälig ersättning&lt;br&gt;inom den ram som anges i förevarande paragraf. Den som medverkat i&lt;br&gt;en utredning kan också få ersättning enligt bestämmelserna i 16 § om&lt;br&gt;bevisning om han eller hon åberopas som vittne eller s.k. privat&lt;br&gt;sakkunnig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar 9 § andra stycket 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlare förordnas av rätten och ersättning festställs också av denna.&lt;br&gt;Ersättningen till en medlare avser uppdraget i sin helhet. Kostnaden för&lt;br&gt;medlaren kommer enligt de nya reglerna om rättshjälpsavgift, se avsnitt&lt;br&gt;13, och återbetalningsskyldighet för motpart respektive medpart, se 30&lt;br&gt;och 31 §§, alltid att stanna på staten. Den domstol som förordnar om&lt;br&gt;medling bör därför beakta om det finns anledning att räkna med att&lt;br&gt;kostnaderna på det sättet blir mindre än om målet skulle handläggas i&lt;br&gt;gängse former. Om kostnaderna inte kan antas bli mindre bör medlare&lt;br&gt;som regel inte förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlare har enligt andra stycket rätt till skälig ersättning. Bestäm-&lt;br&gt;melserna om ersättning till biträde enligt 27 § kan tjäna till viss ledning.&lt;br&gt;Den timkostnadsnorm som gäller för rättshjälpsbiträden kan dock inte&lt;br&gt;utan vidare tillämpas för en medlare. Timkostnadsnormen baseras på&lt;br&gt;den genomsnittliga kostnaden per timme vid de allmänna advokatbyrå-&lt;br&gt;erna. I de totala kostnaderna ingår bl.a. lönekostnader för advokater,&lt;br&gt;biträdande jurister och sekreterare m.fl., lokalkostnader och kapital-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kostnader. Om medlaren inte har sådana kostnader bör detta beaktas när Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;ersättningen bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket motsvarar 23 § i 1972 års rättshjälpslag (jämför 29 § i&lt;br&gt;fråga om biträde).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges de avgifter som den som beviljats rättshjälp är&lt;br&gt;befriad från att betala. Bestämmelsen motsvarar 9 § andra stycket 5 och&lt;br&gt;9 a § i 1972 års rättshjälpslag samt 16 § första stycket förordningen&lt;br&gt;(1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket stadgas att den som beviljats rättshjälp inte behöver&lt;br&gt;ställa säkerhet för att få till stånd kvarstad eller annan liknande åtgärd.&lt;br&gt;Bestämmelsen, som motsvarar 10 § i 1972 års rättshjälpslag, behandlas&lt;br&gt;i avsnitt 11.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om motparten tillfogas skada svarar staten gentemot den skadelidande&lt;br&gt;i den mån den rättssökande inte kan ersätta skadan. En nyhet är att en&lt;br&gt;skadelidande först måste vända sig till den rättssökande med kravet. Det&lt;br&gt;är tillräckligt att den skadelidande visar att han krävt den rättssökande&lt;br&gt;på ersättning men inte erhållit betalning för att statens ansvar skall träda&lt;br&gt;in. Staten kan i sin tur alltid åberopa de invändningar mot kravet som&lt;br&gt;den rättssökande är berättigad att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket är den som beviljats rättshjälp i ett verkställig-&lt;br&gt;hetsärende befriad från skyldigheten att ställa säkerhet enligt utsök-&lt;br&gt;ningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen behandlas i avsnitt 17.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar 8 § 1 i 1972 års rättshjälpslag om rättshjälp&lt;br&gt;till offer för sexualbrott i angelägenheter som skall behandlas utom-&lt;br&gt;lands. Någon ändring i sak har inte gjorts. Till skillnad från vad som&lt;br&gt;gäller i övrigt enligt den nya rättshjälpslagen kan alltså rättshjälp&lt;br&gt;beviljas även om det inte finns något behov av biträde (jfr 7 §). Förut-&lt;br&gt;sättningarna enligt 6 § och 8 § måste däremot vara uppfyllda för att&lt;br&gt;rättshjälp skall beviljas i dessa utlandsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att regeln i 2 § andra stycket om rådgivning&lt;br&gt;inte gäller i fråga om denna typ av angelägenheter. Inte heller gäller&lt;br&gt;bestämmelsen i 9 § om rättshjälpens subsidiaritet i förhållande till&lt;br&gt;rättsskyddsförsäkring. Av 11 § 5 framgår att kravet på särskilda skäl i&lt;br&gt;angelägenheter som skall behandlas utomlands inte gäller i dessa fåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar 9 b § i 1972 års rättshjälpslag. Den har&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 17.1. Någon ändring i sak har inte gjorts. Av den&lt;br&gt;första meningens formulering - att staten betalar de kostnader som är&lt;br&gt;nödvändiga för att ta till vara den rättssökandes rätt - följer att&lt;br&gt;begränsningarna till 100 timmars biträdeshjälp och utredning till en &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kostnad om högst 10 000 kr inte gäller i dessa ärenden. Andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meningen - som bland annat föreskriver inskränkningar i rätten till Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;ersättning om kostnaderna täcks av en försäkring - gäller i stället för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §; se vid 21 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket skall den som har beviljats rättshjälp bidra till&lt;br&gt;kostnaderna för rättshjälpsbiträdet. Bestämmelsen har behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket som har justerats i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag utgörs rättshjälpsavgiften av en viss procentuell andel av&lt;br&gt;samtliga kostnader för rättshjälpsbiträdet. Avgiften kan aldrig överstiga&lt;br&gt;kostnaderna för rättshjälpsbiträdet. Vilken procentuell avgift som skall&lt;br&gt;betalas bestäms med utgångspunkt i den rättssökandes ekonomiska&lt;br&gt;situation, det s.k. ekonomiska underlaget, som beräknas enligt 38 §.&lt;br&gt;Avgiften uppgår dock alltid till en viss minsta summa som finns angiven&lt;br&gt;i lagen, förutsatt givetvis att kostnaden i ärendet uppgår till minst detta&lt;br&gt;belopp. Någon minsta avgift finns dock inte för de som har ett&lt;br&gt;ekonomiskt underlag som understiger 20 000 kr. Utöver avgiften enligt&lt;br&gt;förevarande paragraf har den rättssökande enligt 4 § att betala&lt;br&gt;rådgivningsavgift. Rådgivning kan enligt 4 § pågå i sammanlagt högst&lt;br&gt;två timmar. Den som betalat för mer än en timmes rådgivning har&lt;br&gt;enligt tredje stycket rätt att avräkna den överskjutande delen från den&lt;br&gt;minsta avgiften som anges i andra stycket 2-6. Den som har ett&lt;br&gt;ekonomiskt underlag som inte överstiger 20 000 kr betalar inte någon&lt;br&gt;viss minsta avgift. Han eller hon kan därmed inte avräkna eventuell&lt;br&gt;avgift för förlängd rådgivning. Den sammanlagda avgiften blir ändå&lt;br&gt;lägre för dessa personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt fjärde stycket beräknas rättshjälpsavgiften för dödsbo som&lt;br&gt;beviljats rättshjälp efter vad som är skäligt med hänsyn till dödsboets&lt;br&gt;och dödsbodelägarnas ekonomiska förhållanden och for dödsbo som&lt;br&gt;övertagit tidigare beviljad rättshjälp med ledning av den avlidnes&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden (jämför avsnitt 8 och 14 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 15 § i 1972 års rättshjälpslag. Enligt första stycket&lt;br&gt;skall procentsatsen för beräkning av rättshjälpsavgift fastställas när&lt;br&gt;rättshjälp beviljas. Det innebär att ett ekonomiskt underlag alltid skall&lt;br&gt;räknas fram. Slutlig avgift festställs i samband med att kostnaderna för&lt;br&gt;rättshjälpsbiträdet festställts slutligt, se 40 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämkning av procentsatsen får enligt andra stycket ske om den&lt;br&gt;rättssökandes ekonomiska underlag förändras väsentligt under hand-&lt;br&gt;läggningen av den rättsliga angelägenheten. Denna fråga har behandlats&lt;br&gt;i avsnitt 13. En mindre förändring, t.ex en mindre årlig lönehöjning&lt;br&gt;eller ett tillfälligt tillskott eller avdrag i inkomsterna behöver inte&lt;br&gt;medföra att jämkning skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämkning bör även ske om en felräkning eller annan väsentlig fel-&lt;br&gt;bedömning gjordes i samband med att procentsatsen fastställdes.&lt;br&gt;Jämkning skall också ske om oriktiga uppgifter har legat till grund for&lt;br&gt;beslutet. I det sistnämnda fellen skall även frågan om rättshjälpens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upphörande tas upp, se 32 § 3. Jämkning av procentsatsen kan ske såväl Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;uppåt som nedåt till någon av de procentsatser som anges i 23 §. Jämk-&lt;br&gt;ning nedåt skall som regel endast avse kostnader som har upparbetats&lt;br&gt;efter ansökan om jämkning och kan enligt tredje stycket aldrig avse&lt;br&gt;redan betald avgift. Fråga om jämkning tas upp efter ansökan av den&lt;br&gt;rättssökande eller om särskild anledning till jämkning framkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsavgiften skall betalas fortlöpande allteftersom biträdes-&lt;br&gt;kostnadema uppstår enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer. Bestämmelsen motsvarar&lt;br&gt;närmast 27 § i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om avgiften inte betalas på föreskrivet sätt skall rättshjälpen upphöra,&lt;br&gt;se 32 § 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket kan till biträde förordnas advokat eller biträdande&lt;br&gt;jurist vid advokatbyrå eller annan som är lämplig för uppdraget.&lt;br&gt;Bestämmelsen motsvarar 21 § i 1972 års rättshjälpslag. Den har be-&lt;br&gt;handlats i avsnitt 12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna lämplighetskravet avser även den som är advokat eller&lt;br&gt;biträdande jurist vid advokatbyrå. Några formella behörighetskrav finns&lt;br&gt;däremot inte. Som huvudregel skall dock den som förordnas till biträde&lt;br&gt;ha en juristexamen. För att någon annan skall anses lämplig krävs att&lt;br&gt;vederbörande har stora kunskaper på något särskilt område och att detta&lt;br&gt;kan medverka till att angelägenheten behandlas på ett bättre och mer&lt;br&gt;effektivt sätt än vad som annars skulle varit fallet. Som regel skall ett&lt;br&gt;biträde ha en gällande ansvarsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger den som vill förordnas till rättshjälpsbiträde att visa att&lt;br&gt;han eller hon uppfyller lämplighetskraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som den rättssökande föreslår och som uppfyller kraven skall&lt;br&gt;som regel godtas som rättshjälpsbiträde såvida detta inte medför&lt;br&gt;avsevärt ökade kostnader eller det i övrigt finns särskilda skäl mot det.&lt;br&gt;Frågan om när avsevärt ökade kostnader kan antas uppstå är bl.a.&lt;br&gt;beroende av var biträdet normalt har sitt verksamhetsområde. Som&lt;br&gt;huvudregel bör den rättssökande vara bosatt i det område där rätts-&lt;br&gt;hjälpsbiträdet har sin verksamhet. Detta gäller i vart fall om tvisten&lt;br&gt;skall prövas på denna ort, men även i andra fall skall möjligheten att&lt;br&gt;ställa platsombud beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket får byte av biträde bara ske efter särskilt till-&lt;br&gt;stånd. Sådant tillstånd lämnas av domstol eller av Rättshjälpsmyn-&lt;br&gt;digheten (39 §). Byte tillåts endast om det finns särskilda skäl. Ett&lt;br&gt;sådant skäl kan vara att det uppstått djupgående motsättningar mellan&lt;br&gt;biträdet och den rättssökande. Sådana motsättningar är emellertid inte&lt;br&gt;alltid tillräckliga för att byte skall medges om de har uppstått genom&lt;br&gt;den rättssökandes eget agerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om byte har skett en gång tillåts ytterligare byte endast om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl. Regleringen innebär en skärpning i förhållande till 1972 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;års rättshjälpslag (jämför avsnitt 12). För att synnerliga skäl skall anses&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreligga krävs att det skulle vara närmast omöjligt för biträdet att Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;fullgöra sin uppgift. Det kan t.ex vara fråga om att rättshjälpsbiträdet&lt;br&gt;insjuknat eller att en jävssituation uppstått. Om mycket djupgående&lt;br&gt;motsättningar uppstått mellan den rättssökande och biträdet och den&lt;br&gt;först nämnde inte kan lastas för dessa kan det medföra att ytterligare&lt;br&gt;byte tillåts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket behandlar frågor om substitution. Någon saklig ändring&lt;br&gt;har inte gjorts i förhållande till 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;br&gt;Bestämmelsen, som har justerats efter påpekande av Lagrådet,&lt;br&gt;motsvarar 19 § första stycket sista meningen samt 22 § forsta-fjärde&lt;br&gt;stycket i 1972 års rättshjälpslag. Sistnämnda bestämmelse ändrades&lt;br&gt;senast genom SFS 1995:976 (prop. 1994/95:150, bilaga 3). Bestäm-&lt;br&gt;melserna har i sak tagits in helt oförändrade i förevarande paragraf med&lt;br&gt;undantag för vad som anges nedan om ersättning till tekniska biträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen behandlar bedömningen av det arvode ett rättshjälps-&lt;br&gt;biträde begär för sitt uppdrag och innebär att normalnivån på den tim-&lt;br&gt;ersättning ett rättshjälpsbiträde skall tillerkännas bestäms av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket har biträdet rätt till skälig ersättning för det&lt;br&gt;arbete, den tidsspillan och de utlägg som uppdraget krävt. En nyhet är&lt;br&gt;att ersättning till tekniskt biträde enligt sista meningen inte kan ges&lt;br&gt;inom ramen för biträdets arvode. Denna fråga har behandlats i avsnitt&lt;br&gt;19. Ersättningen för arbete skall bestämmas med utgångspunkt i den&lt;br&gt;tidsåtgång som kan anses rimlig med hänsyn till uppdragets art och&lt;br&gt;omfattning med tillämpning av den timkostnadsnorm regeringen fest-&lt;br&gt;ställer. Timersättningen får avvika från normen om den skicklighet och&lt;br&gt;omsorg som har lagts ned på uppdraget ger anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av arvodesyrkanden skall beaktas det arbete som har&lt;br&gt;lagts ned på uppdraget och den tidsåtgång som redovisas. Anser&lt;br&gt;domstolen eller Rättshjälpsmyndigheten att arbetet tagit för lång tid med&lt;br&gt;hänsyn till uppdragets art eller omfettning eller att arbetet delvis inte är&lt;br&gt;ersättningsgillt skall det yrkade beloppet sättas ned med utgångspunkt i&lt;br&gt;den tidsåtgång som bedöms rimlig. Som huvudregel skall den av rege-&lt;br&gt;ringen fastställda timkostnadsnormen betalas för varje ersättningsgill&lt;br&gt;arbetstimme. Timersättningen får dock sättas ned om arbetet har utförts&lt;br&gt;på ett mindre skickligt sätt eller höjas om det har utförts särskilt&lt;br&gt;skickligt. En advokat som är särskilt skicklig, t.ex. genom att han eller&lt;br&gt;hon har en särskild förtrogenhet med det aktuella rättsområdet, och&lt;br&gt;därmed har arbetat snabbare än en ”normalskicklig” advokat bör alltså&lt;br&gt;kunna ersättas med ett timarvode som ligger över timkostnadsnormen.&lt;br&gt;Också andra omständigheter av betydelse i det enskilda fellet kan&lt;br&gt;beaktas, både i sänkande och höjande riktning. I vissa fell kan det t.ex.&lt;br&gt;komma i fråga att både sätta ned begärt belopp för att arbetet har tagit&lt;br&gt;längre tid än som är rimligt och sänka timersättningen, om uppdraget&lt;br&gt;utförts mindre skickligt. Regleringen medger inte att timersättningen&lt;br&gt;höjs på den grunden att en advokat har särskilt höga omkostnader för&lt;br&gt;t.ex. kontor och liknande. Naturligtvis bör inte heller timersättningen i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;217&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det enskilda fallet sänkas for den som har särskilt låga fasta kostnader i Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;sin advokatverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning for tid innan ansökan om rättshjälp getts in ersätts enligt&lt;br&gt;andra stycket första meningen endast i den mån arbetet varit av mindre&lt;br&gt;omfettning eller av brådskande art. Med arbete av mindre omfettning&lt;br&gt;avses enligt praxis arbete motsvarande högst vad en advokat debiterar&lt;br&gt;under en dags arbete (sex timmar). När byte av biträde har skett gäller&lt;br&gt;enligt andra meningen motsvarande för tiden före beslut om byte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen enligt tredje stycket skall göras fristående från den&lt;br&gt;bedömning som skall göras enligt första stycket. Bestämmelserna tar&lt;br&gt;sikte på olika fell. Den prövning som förutsätts i första stycket skall&lt;br&gt;göras i samtliga fell där begärt arvode skall prövas. En prövning enligt&lt;br&gt;fjärde stycket blir däremot bara aktuell om biträdet föranlett kostnader&lt;br&gt;för rättshjälpen genom sitt agerande eller när ett ärende misskötts i så&lt;br&gt;hög grad att bestämmelser om avvisande av ombud kan tillämpas (se&lt;br&gt;prop. 1978/79:90 s. 210). Ersättning kan i sådana fell jämkas till noll,&lt;br&gt;vilket inte är avsett vid en tillämpning av första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt jjärde stycket kan regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer fastställa taxor som skall tillämpas i vissa fell&lt;br&gt;samt meddela föreskrifter om beräkning av ersättning för tidsspillan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om formerna för festställande av ersättning till biträde&lt;br&gt;motsvarar 22 § femte och sjätte stycket i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar 23 § i 1972 års rättshjälpslag och förbjuder&lt;br&gt;biträdet att ta emot ytterligare ersättning utöver ersättning enligt 27 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar med en ändring 31 § i 1972 års rättshjälpslag.&lt;br&gt;Betalningsskyldigheten omfettar endast kostnader för rådgivning och&lt;br&gt;ersättning till rättshjälpsbiträdet och inte, som i 1972 års rättshjälpslag,&lt;br&gt;hela rättshjälpskostnaden. Frågan behandlas i avsnitt 15.1. Bestäm-&lt;br&gt;melsen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges vad som gäller i fråga om motparts ersätt-&lt;br&gt;ningsskyldighet for kostnader for rättshjälpsbiträdet och för rådgivning.&lt;br&gt;Innebörden är - liksom tidigare - att de regler om skyldighet att ersätta&lt;br&gt;kostnader som finns i andra lagar skall tillämpas även i fråga om&lt;br&gt;rättshjälpskostnader när den ena eller båda parterna har rättshjälp. En&lt;br&gt;skillnad är dock att ersättningsskyldigheten enligt förevarande paragraf&lt;br&gt;endast avser kostnader för rättshjälpsbiträdet och för rådgivning.&lt;br&gt;Liksom tidigare skall ränta inte utgå. Ersättningsskyldigheten omfettar&lt;br&gt;samtliga kostnader för rättshjälpsbiträdet oavsett om ersättningen avser&lt;br&gt;arbete, tidsspillan eller utlägg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till vad som sägs i lag om ansvaret för kostnader inne-&lt;br&gt;bär att paragrafen i vissa fell blir tillämplig även på annan än motpart.&lt;br&gt;Så finns till exempel i 18 kap. 7 och 12 §§ rättegångsbalken regler om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att även ställföreträdare, ombud eller intervenient kan förpliktas att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersätta rättegångskostnader. Det är dock endast personer som har Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;uppträtt på samma sida som rättshjälpshavarens motpart som med stöd&lt;br&gt;av förevarande paragraf kan åläggas ersättningsskyldighet för rätts-&lt;br&gt;hjälpskostnader. Att rättshjälpshavaren eller hans ställföreträdare i vissa&lt;br&gt;fell kan få svara för rättshjälpskostnadema framgår av 37 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns bestämmelser om till vem betalningen skall&lt;br&gt;erläggas. Enligt 39 § första stycket sista meningen är det Rättshjälps-&lt;br&gt;myndigheten som fettar dessa beslut. Enligt 42 § får besluten fettas&lt;br&gt;genom automatisk databehandling. Domstolen skall således endast fest-&lt;br&gt;ställa vilket belopp som motparten skall betala (41 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsmyndighetens beslut om betalningen är enligt 42 § andra&lt;br&gt;stycket exigibelt. Den rättssökande får själv låta driva in den summa&lt;br&gt;som tillkommer honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 31 a § i 1972 års rättshjälpslag. Enligt den nya&lt;br&gt;bestämmelsen omfettar betalningsskyldigheten endast kostnader för&lt;br&gt;ersättning till rättshjälpsbiträdet. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket är rättshjälpshavarens medpart skyldig att betala&lt;br&gt;sin del av den gemensamma kostnaden för rättshjälpsbiträdet. Tillämp-&lt;br&gt;ningen förutsätter att domstolen kan bedöma vilka kostnader som är&lt;br&gt;gemensamma för rättshjälpshavaren och hans medparter. Det åvilar&lt;br&gt;domstolen att själv skaffa sig det erforderliga underlaget för denna&lt;br&gt;bedömning. I praktiken torde domstolarna utan närmare undersökning få&lt;br&gt;kännedom om vilka kostnader som är gemensamma. Rätten festställer ju&lt;br&gt;ersättningen till biträdet. Om den part som inte har rättshjälp har betalat&lt;br&gt;någon del av biträdeskostnaden, torde han regelmässigt begära ersätt-&lt;br&gt;ning av motparten för den kostnaden i samband med att målet avslutas.&lt;br&gt;Om han inte framställer något yrkande bör rätten kunna utgå från att&lt;br&gt;biträdets ersättning även omfettar uppdraget för den part som inte har&lt;br&gt;rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När förlikning sker, framställs endast sällan något yrkande om att&lt;br&gt;motparten skall ersätta rättegångskostnaderna. Rätten måste i dessa fell&lt;br&gt;få upplysning om vilka kostnader som är gemensamma för att före-&lt;br&gt;varande paragraf skall kunna tillämpas i alla situationer. Det enklaste är&lt;br&gt;att biträdet i förekommande fell, dvs. när det finns anledning att inte&lt;br&gt;ålägga medparten ersättningsskyldighet för kostnader, lämnar upplys-&lt;br&gt;ningar i samband med att han gör framställning om sin egen ersättning.&lt;br&gt;Bestämmelser om detta bör tas in i förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som huvudregel skall fördelningen ske efter huvudtalet, dvs. de&lt;br&gt;gemensamma kostnaderna fördelas lika på de medparter för vilka&lt;br&gt;kostnaderna varit gemensamma. Domstolen är dock oförhindrad att göra&lt;br&gt;avsteg från huvudregeln, om omständigheterna ger anledning till det. En&lt;br&gt;möjlighet är till exempel att lägga den andel som parterna har i själva&lt;br&gt;saken till grund för fördelningen. I mycket ömmande fell kan betal-&lt;br&gt;ningsskyldigheten jämkas till noll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av lagtexten skall paragrafen bara tillämpas vid domstol &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och betalningsskyldighet bara åläggas den som är part i rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att ersättningsskyldighet inte skall åläggas Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;för den del av rättshjälpskostnadema som motparten eller någon annan&lt;br&gt;ålagts att betala med stöd av 30 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket finns bestämmelser om betalningen av den ersättning&lt;br&gt;som medparten förpliktats att betala. Bestämmelsen är en nyhet&lt;br&gt;gentemot vad som gäller i dag på så sätt att den betalningsskyldige i&lt;br&gt;vissa fall skall betala en del av beloppet till den som haft rättshjälp.&lt;br&gt;Frågan har behandlats i avsnitt 15.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den rättssökande t.ex. har tre medparter som förpliktas att betala&lt;br&gt;en fjärdedel av kostnaderna vardera samtidigt som den rättssökandes&lt;br&gt;rättshjälpsavgift uppgår till 40 % av kostnaderna överstiger det sam-&lt;br&gt;manlagda beloppet kostnaderna. I dag har den rättssökande rätt att få&lt;br&gt;tillbaka det överskjutande beloppet av staten. Enligt den nya bestäm-&lt;br&gt;melsen skall medpartema i stället betala detta belopp direkt till den som&lt;br&gt;haft rättshjälp. Enligt 39 § första stycket sista meningen är det Rätts-&lt;br&gt;hjälpsmyndigheten som fettar beslut om till vem betalning skall er-&lt;br&gt;läggas. Enligt 42 § får beslutet fettas genom automatisk databehandling.&lt;br&gt;Domstolen skall således endast festställa vilket belopp som medpartema&lt;br&gt;skall betala (41 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsmyndighetens beslut om fördelning är enligt 42 § andra&lt;br&gt;stycket exigibelt. Den rättssökande får själv låta driva in den summa&lt;br&gt;som tillkommer honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förevarande paragraf, samt i 33 och 34 §§ finns bestämmelser om&lt;br&gt;rättshjälpens upphörande. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 1-4 motsvaras av 34 § första stycket 1-3 och 5 i 1972 års&lt;br&gt;rättshjälpslag. Den ändring som gjorts på dessa punkter är att&lt;br&gt;möjligheten att underlåta att besluta om rättshjälpens upphörande enligt&lt;br&gt;34 § tredje stycket i 1972 års rättshjälpslag har slopats. Om det&lt;br&gt;föreligger någon grund för rättshjälpens upphörande skall således detta&lt;br&gt;alltid beslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 5 är ny och innehåller en bestämmelse om att rättshjälpen skall&lt;br&gt;upphöra om ett rättshjälpsbiträde entledigas utan att annat rättshjälps-&lt;br&gt;biträde förordnas. Bestämmelsen är en konsekvens av att rättshjälp&lt;br&gt;endast skall ges om den rättssökande har behov av juridiskt biträde, se&lt;br&gt;avsnitt (7.3). Om ett rättshjälpsbiträde entledigas på den rättssökandes&lt;br&gt;begäran skall alltså samtidigt beslutas att rättshjälpen skall upphöra. Om&lt;br&gt;den rättssökande på nytt ansöker om rättshjälp skall ansökan som regel&lt;br&gt;avslås med hänvisning till att det inte är rimligt att staten bidrar till&lt;br&gt;kostnaderna. Detta gäller i vart fell om det inte fenns förutsättningar för&lt;br&gt;biträdesbyte. Bestämmelsen motsvarar i viss mån 21 § andra stycket&lt;br&gt;sista meningen i 1972 års rättshjälpslag enligt vilken nytt biträde, efter&lt;br&gt;att ett tidigare biträde entledigats på den rättssökandes begäran, får&lt;br&gt;förordnas endast om det fenns förutsättningar för byte av biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu föreslagna punkt 6 om att rättshjälpen skall upphöra om det&lt;br&gt;inte är rimligt att staten bidrar till kostnaderna motsvaras av den&lt;br&gt;tidigare punkten 4. Denna punkt har ändrats i anledning av att bestäm- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melsen om befogat intresse har bytts ut mot en bestämmelse om att det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall vara rimligt att staten bidrar till kostnaderna (se avsnitt 7.4 samt Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;författningskommentaren till 8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen reglerar när rättshjälpen skall upphöra i de fell det&lt;br&gt;föreligger ett s.k. pilotfell. Bestämmelsen har motsvarighet i 34 § andra&lt;br&gt;stycket i 1972 års rättshjälpslag. Någon saklig ändring har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är ny och har ett nära samband med 15 §, som innebär&lt;br&gt;att förmånen av rättshjälpsbiträde omfettar ersättning i högst 100&lt;br&gt;timmar, om inte annat beslutas av domstol eller av Rättshjälpsmyndig-&lt;br&gt;heten. Frågan om begränsningen av rättshjälpen har behandlats i avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket innebär att rättshjälpen skall upphöra när rätts-&lt;br&gt;hjälpsbiträdet har arbetat med ärendet i 100 timmar, om inte annat&lt;br&gt;beslutas med stöd av andra stycket. Det är den tid som är ersättningsgill&lt;br&gt;enligt 27 § som skall ligga till grund för domstolens beslut i frågan om&lt;br&gt;rättshjälpen skall upphöra. Att ersättningen sätts ned för att arbetet har&lt;br&gt;utförts på ett mindre skickligt sätt påverkar således inte bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att rättshjälpsbiträdet skall anmäla till rätten&lt;br&gt;när det arbete som har lagts ned uppgår till eller närmar sig 100&lt;br&gt;timmar. Det finns inte någon ovillkorlig rätt för en rättssökande att&lt;br&gt;utnyttja samtliga 100 timmar, även om det är fråga om ett omfettande&lt;br&gt;ärende. Avsikten är att biträdet skall avsluta uppdraget på ett sätt som&lt;br&gt;är lämpligt med hänsyn omständigheterna, t.ex i vilket skede ärendet&lt;br&gt;befinner sig i. Biträdet bör med andra ord kunna göra sin anmälan till&lt;br&gt;rätten, även om det skulle återstå ett tiotal timmar av de 100.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normalt sett skall rätten besluta om rättshjälpens upphörande när an-&lt;br&gt;mälan från biträdet har gjorts. Rätten kan dock förordna att rättshjälpen&lt;br&gt;skall fortsätta, om det finns förutsättningar att inom rimlig tid avsluta&lt;br&gt;ärendet eller om det är fråga om en angelägenhet som är av sådan&lt;br&gt;karaktär att ytterligare rättshjälp är befogad, såsom t.ex. en komplicerad&lt;br&gt;tvist om vårdnad med anknytning till utlandet. Ytterligare exempel har&lt;br&gt;angetts i avsnitt 11.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättshjälpsbiträdet har arbetat i 100 timmar, men inte tillerkänns&lt;br&gt;ersättning för hela denna tid, t.ex. för att tidsåtgången inte är rimlig&lt;br&gt;eller för att viss tid avser arbete som inte var nödvändigt för att ta till&lt;br&gt;vara den rättssökandes rätt, kan rättshjälpen bestå även om det inte är&lt;br&gt;fråga om angelägenheter av den typ som har nämnts ovan. Detta kan&lt;br&gt;t.ex. ske om biträdet på ett bra sätt kan avsluta sitt uppdrag och&lt;br&gt;redovisa detta till den rättssökande, inom ramen för de 100 timmarna&lt;br&gt;eller med en mindre ökning av antalet timmar. Den ersättning biträdet&lt;br&gt;anses ha rätt till får i sådana fell ges i form av förskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättshjälpen skall fortsätta skall rätten enligt andra stycket tredje&lt;br&gt;meningen bestämma det antal timmar som rättshjälpen därefter får om-&lt;br&gt;fetta. Syftet med denna ordning är att ge biträdet och den rättssökande&lt;br&gt;en möjlighet att planera den fortsatta hanteringen av ärendet. Underlaget&lt;br&gt;för rättens beslut i detta avseende kommer i huvudsak av utgöras av de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifter biträdet lämnar. De ställningstaganden rätten skall göra enligt Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;bestämmelsen förutsätter formlösa kontakter med rättshjälpsbiträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt andra stycket torde ofta kunna dokumenteras genom en&lt;br&gt;anteckning i akten, i vart fell om det rör sig om små avvikelser från&lt;br&gt;100-timmars taket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om byte av biträde ägt rum eller platsombud anlitats får den sam-&lt;br&gt;manlagda tiden inte uppgå till mer än 100 timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av allmän domstol om rättshjälpens upphörande gäller&lt;br&gt;omedelbart oavsett om beslutet överklagas eller inte (17 kap. 14 § och&lt;br&gt;30 kap. 12 § rättegångsbalken). Även beslut av övriga domstolar och&lt;br&gt;Rättshjälpsmyndigheten torde gälla omedelbart (NJA 1980 s. 786).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättshjälpen upphör skall Rättshjälpsmyndigheten fastställa den&lt;br&gt;rättssökandes rättshjälpsavgift enligt 40 §. Om den rättsliga ange-&lt;br&gt;lägenheten behandlas av domstol eller genom annat liknande förferande&lt;br&gt;skall kostnaderna sedermera när målet eller ärendet avslutas fördelas&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i 30, 31 och 37 §§. Betalningsskyldighet enligt&lt;br&gt;37 § kan dock åläggas redan vid rättshjälpens upphörande enligt denna&lt;br&gt;paragraf (se 41 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att vad som sägs om rätten i andra stycket&lt;br&gt;gäller Rättshjälpsmyndigheten i de fell myndigheten, enligt 39 §,&lt;br&gt;beslutar i rättshjälpsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar den rättssökandes återbetalningsskyldighet när det&lt;br&gt;beslutas att rättshjälpen skall upphöra. Bestämmelsen motsvarar 34 §&lt;br&gt;fjärde stycket i 1972 års rättshjälpslag. Bestämmelsen behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalningsskyldigheten avser samtliga kostnader, det vill säga&lt;br&gt;även bevis- och utredningskostnader m.m. Någon ändrad tillämpning&lt;br&gt;jämfört med hur de nuvarande bestämmelserna kommat att tillämpas i&lt;br&gt;praktiken är inte avsedd. Om rättshjälpen upphör med stöd av 32 § 1&lt;br&gt;eller 6 punkten skall den rättssökandes återbetalningsskyldighet som&lt;br&gt;regel begränsas till rättshjälpsavgiften. I övriga fell skall den rätts-&lt;br&gt;sökande som huvudregel själv bära kostnaderna. Betalningsskyldigheten&lt;br&gt;kan dock begränsas om det finns särskilda skäl. Ett sådant skäl kan vara&lt;br&gt;att rättshjälp beviljats på grundval av felaktiga uppgifter (punkt 2) men&lt;br&gt;att den rättssökande inte visste eller hade skälig anledning att anta att&lt;br&gt;uppgifterna var av betydelse för bedömningen. Om rättshjälp skall&lt;br&gt;upphöra på grund av bestämmelsen i den nya punkten 5 bör återbetal-&lt;br&gt;ningsskyldigheten som regel begränsas till rättshjäpsavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som handlar om den rättssökandes återbetalnings-&lt;br&gt;skyldighet när beslut rättshjälp upphävs efter överklagande, motsvarar&lt;br&gt;49 a § andra stycket i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 31 c § i 1972 års rättshjälpslag. Paragrafen inne- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;håller bestämmelser om den rättssökandes och dennes ställföreträdares&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kostnadsansvar vid vårdslöshet eller försummelse. Frågan har behand- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;lats i avsnitt 15.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en rättssökande genom vårdslöshet eller försummelse har föranlett&lt;br&gt;ökade kostnader för rättshjälpen skall han ersätta staten dessa kostnader&lt;br&gt;oavsett hur ansvaret för rättshjälpskostnadema i övrigt skall fördelas.&lt;br&gt;Betalningsansvaret enligt förevarande paragraf avser alla rättshjälps-&lt;br&gt;kostnader. Det innebär att den rättssökande kan förpliktas ersätta t.ex.&lt;br&gt;kostnader för bevisning eller utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen syftar i första hand på vårdslösa eller försumliga åt-&lt;br&gt;gärder under ärendets gång. Ökade kostnader kan uppkomma till&lt;br&gt;exempel genom att den som har rättshjälp uteblir från en förhandling&lt;br&gt;eller framställer påstående eller invändning som han insett eller bort&lt;br&gt;inse sakna fog. Bestämmelsen kan emellertid tillämpas även i sådana&lt;br&gt;fall där den som har rättshjälp har inlett ett ärende trots att han insett&lt;br&gt;eller bort inse att hans anspråk saknade fog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättshjälpshavaren eller hans ställföreträdare genom vårdslöshet&lt;br&gt;eller försummelse orsakat kostnader för staten skall de ersätta den extra&lt;br&gt;kostnad som uppstått. Beslut om detta skall enligt 41 § fattas i samband&lt;br&gt;med att handläggningen av målet eller ärendet avslutas. Beslut om&lt;br&gt;återbetalning kan även fettas i samband med att rättshjälpen upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen definieras det nya begreppet ekonomiskt underlag. Frågan&lt;br&gt;har behandlats i avsnitt 7.2. Paragrafen ersätter 6 (delvis), 12 och 13 §§&lt;br&gt;i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att det ekonomiska underlaget skall beräknas&lt;br&gt;med hänsyn till den rättssökandes beräknade årsinkomst med hänsyn&lt;br&gt;tagen till försöijningsbörda och ekonomiska förhållanden i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rättssökandes underhållsbörda skall beaktas på så sätt att&lt;br&gt;underlaget skall minskas med 15 000 kr per barn. Endast underhåll till&lt;br&gt;barn kan beaktas i sammanhanget. Avdrag för underhållsbörda kan ske&lt;br&gt;med sammanlagt högst 75 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beräkning av det ekonomiska underlaget för underåriga skall&lt;br&gt;enligt tredje stycket hänsyn även tas till föräldrarnas ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På vilket sätt föräldrarnas ekonomiska underlag skall beaktas samt&lt;br&gt;närmare bestämmelser om det ekonomiska underlaget meddelas enligt&lt;br&gt;fjärde stycket av regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ersätter 17, 18 och 25 §§ i 1972 års rättshjälpslag och&lt;br&gt;reglerar vem som skall fetta beslut i rättshjälpsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar 28 § i 1972 års rättshjälpslag. Andra stycket&lt;br&gt;motsvarar 30 § första stycket sista meningen i 1972 års rättshjälpslag.&lt;br&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen till biträdet skall alltid utbetalas efter avdrag för den av Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;Rättshjälpsmyndigheten fastställda rättshjälpsavgiften. Om biträdet er-&lt;br&gt;hållit ett större belopp från den rättssökande än vad som motsvarar den&lt;br&gt;slutliga avgiften är biträdet skyldig att återbetala det överskjutande&lt;br&gt;beloppet till den rättssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 33 § i 1972 års rättshjälpslag. Bestämmelsen&lt;br&gt;reglerar förfarandet när ersättningsskyldighet enligt 30 § första stycket,&lt;br&gt;31 § första stycket och 37 § skall fastställas. Bestämmelsen har behand-&lt;br&gt;lats i avsnitt 15.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett mål eller ärende avgörs skall domstolen enligt första stycket&lt;br&gt;fastställa ersättningsskyldighet för motpart enligt 30 § första stycket, för&lt;br&gt;medpart enligt 31 § första stycket och för den rättssökande och dennes&lt;br&gt;ställföreträdare enligt 37 § i samband med att domstolen avslutar&lt;br&gt;handläggningen, dvs. i samband med dom eller slutligt beslut. Beslut&lt;br&gt;enligt 37 § får även fattas i samband med att rättshjälpen skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstol och myndigheter skall - liksom tidigare - självmant under-&lt;br&gt;söka förutsättningarna för att tillämpa bestämmelserna. Ersättnings-&lt;br&gt;skyldighet skall fastställas oberoende av yrkande och oberoende av vad&lt;br&gt;parterna kan ha avtalat i kostnadsfrågan. Det innebär att i de fall målet&lt;br&gt;eller ärendet överklagas, skall överinstansen pröva ersättningsskyldig-&lt;br&gt;heten för kostnaderna i såväl över- som underinstansen. Om endast&lt;br&gt;biträdesersättningen överklagas och ersättningen höjs i överinstansen&lt;br&gt;skall denna instans pröva om den part som förlorat i undersinstansen&lt;br&gt;skall åläggas ytterligare ersättningsskyldighet till följd av den höjda&lt;br&gt;biträdesersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande motparts ersättningsskyldighet skall domstolen liksom&lt;br&gt;tidigare endast besluta vilket belopp som motparten skall betala. Beslut&lt;br&gt;om till vem betalningen skall erläggas enligt 30 § andra stycket fattas&lt;br&gt;senare av Rättshjälpsmyndigheten enligt 39 § första stycket sista me-&lt;br&gt;ningen. Motsvarande ordning har i den nya bestämmelsen inforts även&lt;br&gt;beträffande medparts ersättningsskyldighet enligt 31 §. Ersättning enligt&lt;br&gt;37 § skall alltid betalas till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket behandlar ersättningsskyldighet i angelägenhet som rör&lt;br&gt;konkurs. Det motsvaras av 33 § andra stycket i 1972 års rättshjälpslag.&lt;br&gt;Någon ändring i bestämmelsen har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvaras av 33 a § i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges att beslut om motparts ersättnings-&lt;br&gt;skyldighet enligt 30 § andra stycket, medparts ersättningsskyldighet&lt;br&gt;enligt 31 § tredje stycket samt slutlig rättshjälpsavgift och avräkning&lt;br&gt;med biträdet enligt 40 § får fattas genom automatisk databehandling av&lt;br&gt;uppgifter i ett register fört hos Rättshjälpsmyndigheten. Beslut med-&lt;br&gt;delade på detta sätt utgör beslut fattade av Rättshjälpsmyndigheten.&lt;br&gt;Förvaltningslagen (1986:223) är tillämplig på besluten, vilket bland&lt;br&gt;annat innebär att lagens regler om motivering och omprövning skall &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andm stycket anges att beslut om motparts och medparts Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;ersättningsskyldighet enligt 30 § andra stycket får verkställas enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i utsökningsbalken. Bestämmelsen motsvaras av 33 b §&lt;br&gt;i 1972 års rättshjälpslag men har utvidgats till att avse även beslut om&lt;br&gt;medparts ersättningsskyldighet enligt 31 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 43 och 44 §, som behandlar överklaganden, mot-&lt;br&gt;svarar 49 § i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullföljdsförbudet i andm stycket har utvidgats till att avse även&lt;br&gt;kammarrätts beslut i dit överklagad fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna och i föregående paragraf motsvarar 49 § i&lt;br&gt;1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsmyndighetens beslut i avräkningsfrågor kan enligt andra&lt;br&gt;stycket andra meningen inte överklagas (se avsnitt 20). Förvaltnings-&lt;br&gt;lagen (1986:223) är dock tillämplig på besluten vilket bl.a. innebär att&lt;br&gt;lagens regler om motivering och omprövning skall iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som bl.a. behandlar vem som kan överklaga beslut i&lt;br&gt;rättshjälpsfrågor motsvaras närmast av 49 a § i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som ger Domstolsverket rätt att påkalla beslut om att&lt;br&gt;rättshjälpen skall upphöra, motsvaras närmast av 49 b § i 1972 års&lt;br&gt;rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som behandlar överklaganden om beslut om ersättning,&lt;br&gt;motsvaras av 49 c § i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som handlar om Rättshjälpsnämnden och dess samman-&lt;br&gt;sättning, motsvaras av 4 § i 1972 års rättshjälpslag. Något krav på att&lt;br&gt;en av advokaterna skall vara anställd på allmän advokatbyrå och en&lt;br&gt;enskilt verksam finns inte i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som reglerar ordningen for Rättshjälpsnämndens beslut,&lt;br&gt;motsvaras av 5 § i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24.2 Förslaget till lag om offentliga biträden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som anges i avsnitt 18.1 föreslås att rätten till offentligt biträde skall&lt;br&gt;regleras direkt i respektive materiell lagstiftning samt att vissa&lt;br&gt;gemensamma bestämmelser skall tas in i en särskild lag om offentligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 9&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biträde. I 1972 års rättshjälpslag finns motsvarande reglering i 41- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;45 §§, 49-49 a §§ samt 49 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket kan offentligt biträde bara forordnas i mål eller&lt;br&gt;ärenden där det är särskilt föreskrivet. Bestämmelser om när offentligt&lt;br&gt;biträde kan forordnas finns i 37 kap. 9 § brottsbalken, 9 § lagen&lt;br&gt;(1944:133) om kastrering, 36 § lagen (1963:193) om samarbete med&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m.m.,&lt;br&gt;15 § lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller&lt;br&gt;Norge för verkställighet av vård eller behandling, 27 § lagen&lt;br&gt;(1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av straff&lt;br&gt;m.m., 42 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fell, 59 §&lt;br&gt;smittskyddslagen (1988:1472), 11 kap. 8 § utlänningslagen (1989:529),&lt;br&gt;39 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,&lt;br&gt;27 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, 38 a § lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, 22 a § lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård samt i lagen (1993:388) om införande av lagen&lt;br&gt;(1993:337) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Regle-&lt;br&gt;ringen motsvaras av 41 § i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket gäller att bestämmelser i andra lagar har&lt;br&gt;företräde framför bestämmelserna i lagen om offentligt biträde. Sådana&lt;br&gt;avvikande bestämmelser finns t.ex. i 11 kap 8 § utlänningslagen&lt;br&gt;angående överprövning av vissa beslut samt i 39 § lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga angående vem som förordnar&lt;br&gt;biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som huvudregel forordnas offentligt biträde av den domstol eller&lt;br&gt;myndighet som handlägger målet eller ärendet. Detsamma gäller övriga&lt;br&gt;beslut enligt denna lag. I ärenden hos socialnämnd angående omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av&lt;br&gt;unga skall dock enligt 39 § samma lag länsrätten besluta i frågor om&lt;br&gt;offentligt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om att utredning skall företas fettas enligt 6 § av det offentliga&lt;br&gt;biträdet. Ersättning till den som utfört utredningen skall däremot&lt;br&gt;bestämmas av den domstol eller myndighet som handlägger målet eller&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket förordnas offentligt biträde efter ansökan eller när&lt;br&gt;det annars finns anledning (jfr. 43 § första stycket i 1972 års rätts-&lt;br&gt;hjälpslag). Oavsett om någon ansökan gjorts är således den domstol&lt;br&gt;eller myndighet som handlägger sakärendet skyldig att beakta om&lt;br&gt;offentligt biträde bör förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall en ansökan om offentligt biträde alltid ges&lt;br&gt;in till den myndighet som handlägger sakärendet (jfr. 43 § femte stycket&lt;br&gt;i 1972 års rättshjälpslag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges att en myndighet som inte själv får förordna Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;biträde skall överlämna ansökan tillsammans med ett eget yttrande till&lt;br&gt;den myndighet som skall besluta i frågan (jfr. 43 § sjätte stycket i 1972&lt;br&gt;års rättshjälpslag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om offentligt biträde förordnas betalas kostnader för ersättning till&lt;br&gt;biträdet och för utredning av allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen till ett offentligt biträde bestäms enligt 5 § efter samma&lt;br&gt;regler som gäller för rättshjälpsbiträden (jfr 44 § andra stycket i 1972&lt;br&gt;års rättshjälpslag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om utredning har sin motsvarighet i 43 § i 1972 års&lt;br&gt;rättshjälpslag. Liksom den bestämmelsen är även förevarande bestäm-&lt;br&gt;melse avsedd att tillämpas på mindre utredning såsom läkarintyg eller&lt;br&gt;liknande. Endast undantagsvis bör det komma ifråga att mer omfattande&lt;br&gt;utredning införskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredning får inhämtas endast om det är skäligen påkallat för att ta&lt;br&gt;till vara huvudmannens rätt och om utredningen inte kan erhållas genom&lt;br&gt;den myndighet som handlägger målet eller ärendet. Råder det någon&lt;br&gt;tvekan om vilket utredningsmaterial som myndigheten avser att infordra&lt;br&gt;bör biträdet i första hand vända sig till myndigheten och begära dess&lt;br&gt;medverkan till att utredningen införskaffas. Försumlighet i detta&lt;br&gt;avseende bör beaktas när ersättningen till biträdet bestäms. Detsamma&lt;br&gt;gäller om utredningen varit onödig eller alltför dyrbar och biträdet med-&lt;br&gt;verkat till detta genom försumlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket har den som medverkat vid utredningen rätt till&lt;br&gt;ersättning av allmänna medel enligt förskrifter som meddelas av rege-&lt;br&gt;ringen. Enligt 6 § beslutar biträdet om utredning. Ersättningen till den&lt;br&gt;som medverkat vid utredningen bestäms dock av den domstol eller&lt;br&gt;myndighet som handlägger ärendet. Utredaren har rätt till ersättning&lt;br&gt;även om biträdet varit försumlig när han eller hon beslutade om&lt;br&gt;utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;br&gt;Bestämmelserna om rättshjälpsbiträden och ersättning till sådana&lt;br&gt;biträden tillämpas i fråga om offentliga biträden. Det innebär att det&lt;br&gt;gäller samma formella krav på vilka som kan förordnas till biträden,&lt;br&gt;hur byte respektive substitution skall ske, hur ersättningen till biträden&lt;br&gt;beräknas m.m. Dessutom gäller även för offentliga biträden att de inte&lt;br&gt;får begära ersättning av klienten utöver vad biträdet tillerkänns av&lt;br&gt;domstol eller myndighet. Beträffande den närmare tillämpningen av&lt;br&gt;bestämmelserna hänvisas till författningskommentaren till 26-29 § i&lt;br&gt;avsnitt 24.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen får biträdet besluta om att utredning enligt 4 §&lt;br&gt;skall utföras. Ersättning till den som medverkat vid utredningen bestäms&lt;br&gt;dock av den domstol eller myndighet som handlägger målet eller&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstols eller myndighets beslut i frågor som rör offentligt biträde&lt;br&gt;överklagas i samma ordning som gäller för överklagande av beslut i det&lt;br&gt;mål eller ärende där biträde förordnats (jfr. 49 § i 1972 års rättshjälps-&lt;br&gt;lag). Ill kap. 9 § utlänningslagen finns bestämmelser om avvikelse&lt;br&gt;från denna ordning. Att dessa har företräde följer av 1 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket får hovrättens eller kammarrättens beslut i en dit&lt;br&gt;överklagad fråga om ersättning till biträde som huvudregel inte över-&lt;br&gt;klagas. Hovrätten respektive kammarrätten får dock tillåta att beslutet&lt;br&gt;överklagas om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall&lt;br&gt;ges enligt 54 kap. 10 första stycket 1 rättegångsbalken respektive 36 §&lt;br&gt;första stycket 1 förvaltningsprocesslagen. Motsvarande bestämmelse&lt;br&gt;beträffande ersättning till rättshjälpsbiträden finns i 36 § i 1972 års&lt;br&gt;rättshjälpslag och i 43 § andra stycket i den nya rättshjälpslagen&lt;br&gt;(lagförslag 2.1) och beträffande offentliga försvarare i 54 kap. 3 § rätte-&lt;br&gt;gångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket får ett beslut av offentligt biträde i fråga om&lt;br&gt;utredning inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor om offentligt biträde kan överklagas av den som är&lt;br&gt;enskild part samt av Domstolsverket (jfr. 49 a § i 1972 års rätts-&lt;br&gt;hjälpslag och författningskommentaren avsnitt 24.3).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24.3 Förslaget till lag om rätt för Domstolsverket att&lt;br&gt;överklaga vissa beslut om ersättning m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagen motsvaras delvis av 49 a § första meningen i 1972 års rätts-&lt;br&gt;hjälpslag. Lagen ger Domstolsverket rätt att på samma sätt som en part&lt;br&gt;överklaga beslut som fattas av domstol om ersättning som skall utgå av&lt;br&gt;allmänna medel till målsägande, enskild part, försvarare, vittne, sak-&lt;br&gt;kunnig eller annan som inte är part. Lagen omfattar överklagande av&lt;br&gt;beslut om ersättning till samma personkategori som avses i 30 kap. 12 §&lt;br&gt;2 rättegångsbalken med tillägg for enskilda parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har Domstolsverket enligt lagen rätt att överklaga beslut om&lt;br&gt;förordnade och byte av offentlig försvarare. För närvarande anses&lt;br&gt;offentlig försvarare vara en form av rättshjälp vilket ger Domstolsverket&lt;br&gt;rätt att överklaga besluten med stöd av 49 a § i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket har motsvarande rätt att överklaga beslut enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen (45 § i lagförslag 2.1) och enligt lagen om offentliga&lt;br&gt;biträden (8 § i lagförslag 2.2).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24.4 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17 kap. 7 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns regler om en ny form av ekonomiskt bistånd vid&lt;br&gt;bodelning. Frågan har behandlats i avsnitt 10.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket kan rätten besluta om en s.k. ersättningsgaranti. Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;Ett sådant beslut innebär att ersättning till bodelningsförrättare skall&lt;br&gt;betalas av allmänna medel om den make som har gjort ansökan vid bo-&lt;br&gt;delningen tillskiftas egendom till ett värde som understiger 100 000 kr.&lt;br&gt;Ansökan om att ersättningen skall betalas av allmänna medel kan endast&lt;br&gt;göras av någon av makarna. Ansökan skall bifallas om det är skäligt&lt;br&gt;med hänsyn till makens ekonomiska och personliga förhållanden samt&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt. För bifall krävs att maken inte kan betala&lt;br&gt;den ersättning som biståndet medför, dvs. att han eller hon inte har&lt;br&gt;realiserbara tillgångar till motsvarande värde. Om en makes ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden är sådana att hans inkomster överstiger hälften av det&lt;br&gt;gränsvärde som berättigar till rättshjälp bör ansökan inte heller bifällas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med omständigheterna i övrigt avses framförallt att det föreligger&lt;br&gt;någon form av snedfördelning mellan makarnas resurser. Om båda&lt;br&gt;makarna har stora tillgångar finns naturligtvis ingen anledning for staten&lt;br&gt;att betala för bodelningen och om ingen av makarna har några tillgångar&lt;br&gt;finns inte något att dela. Bestämmelsen är därför i första hand tillämplig&lt;br&gt;när den make som sitter i boet vägrar att medverka till bodelningen och&lt;br&gt;den andra maken därför inte kan få ut sina tillhörigheter och inte heller&lt;br&gt;i övrigt har egna medel att bekosta en bodelning med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom hänvisningar i 3 kap. 1 § lagen (1994:1117) om registrerat&lt;br&gt;partnerskap, 20 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem och&lt;br&gt;lagen (1987:813) om homosexuella sambor är bestämmelsen även&lt;br&gt;tillämplig för registrerade partner och sambor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning utgår för högst fem timmars arbete. Om bodelningsför-&lt;br&gt;rättaren arbetar under längre tid har han rätt till ersättning för över-&lt;br&gt;skjutande tid enligt de regler som gäller i allmänhet vid bodelning.&lt;br&gt;Ersättning till bodelningsförrättaren utgår enligt samma grunder som&lt;br&gt;ersättning till rättshjälpsbiträden. Ersättning av allmänna medel ges&lt;br&gt;dock endast för arbete. I fråga om en ansökan enligt första stycket&lt;br&gt;tillämpas ärendelagen (1996:242).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket betalas inte ersättning av allmänna medel om den&lt;br&gt;make som beviljats ersättningsgarantin har en andel i boet som, efter&lt;br&gt;avdrag för täckning av skulder, överstiger 100 000 kr. I sådant fell har&lt;br&gt;bodelningsförrättaren rätt till ersättning av makarna enligt de regler som&lt;br&gt;gäller i allmänhet vid bodelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom Lagrådet påpekat innebär regleringen att, om bodelnings-&lt;br&gt;förrättaren exempelvis har arbetat med bodelningen under åtta timmar,&lt;br&gt;han under förutsättning att garantin gäller är tillförsäkrad ersättning av&lt;br&gt;staten för fem timmars arbete och att ersättningen till denna del skall&lt;br&gt;tillgodoräknas den make på vars ansökan beslutet om ersättningsgaranti&lt;br&gt;har meddelats. I fråga om ersättningen för återstående tre timmars&lt;br&gt;arbete är makarna solidariskt ansvariga gentemot bodelningsförrättaren,&lt;br&gt;men makarna emellan har den som inte omfettas av garantin att svara&lt;br&gt;för hela ersättningen. Skulle bodelningsförrättaren ha arbetat endast fem&lt;br&gt;timmar, betalar staten hela ersättningen. I avsaknad av någon regel om&lt;br&gt;regressrätt för staten uppkommer i detta fell inte någon betalnings-&lt;br&gt;skyldighet för den andre maken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen betalas ut när bodelningshandlingen är upprättad. Bodel- Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;ningsförrättare som har rätt till ersättning skall då ge in en kostnads-&lt;br&gt;räkning samt en kopia av bodelningshandling till rätten som sedan&lt;br&gt;fastställer ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om att ersättningen skall betalas av allmänna medel kan&lt;br&gt;göras antingen i samband med att bodelningsförrättare forordnas av&lt;br&gt;rätten eller senare under bodelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan enligt andra stycket skall behandlas som ett separat&lt;br&gt;domstolsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 4 §&lt;br&gt;Förbudet mot att överklaga vissa av hovrättens beslut har utvidgats till&lt;br&gt;att avse även beslut enligt den nya 17 kap. 7 a §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24.5 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En ny paragraf - 37 kap. 9 § - har inforts med anledning av den nya&lt;br&gt;lagtekniska lösningen (se avsnitt 18.1 och lagförslag 2.2). Någon&lt;br&gt;materiell ändring i förhållande till 41 § 12 och 42 § i 1972 års&lt;br&gt;rättshjälpslag har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24.6 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;11 kap. 6 §&lt;br&gt;Bestämmelsen är ny och behandlas i avsnitt 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket innebär att en part som är en fysisk person i vissa fall&lt;br&gt;kan få ersättning för resa och uppehälle om han eller hon har kallats&lt;br&gt;och inställt sig till ett sammanträde. Bestämmelsen är även tillämplig&lt;br&gt;för en målsägande som för talan om enskilt åtal eller enskilt anspråk.&lt;br&gt;Till skillnad mot vad som gäller enligt 1972 års rättshjälpslag är det inte&lt;br&gt;en förutsättning för ersättning att parten har kallats att inställa sig&lt;br&gt;personligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning kan betalas om det är skäligt med hänsyn till partens&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden, de kostnader som kan uppstå i samband med&lt;br&gt;inställelsen och omständigheterna i övrigt. Som regel bör ersättning inte&lt;br&gt;ges om partens årsinkomst beräknat enligt bestämmelserna i rättshjälps-&lt;br&gt;lagen överstiger 100 000 kr. Någon utförligare prövning av de ekono-&lt;br&gt;miska förhållandena behöver inte göras. Det bör oftast vara tillräckligt&lt;br&gt;att parten lämnar uppgifter om inkomst och försöijningsbörda och om&lt;br&gt;han eller hon har några särskilda tillgångar. En särskild blankett kom-&lt;br&gt;mer att utarbetas. Uppgifterna skall lämnas på heder och samvete på&lt;br&gt;samma sätt som vid ansökan om rättshjälp. Om parten har beviljats&lt;br&gt;rättshjälp kan uppgifterna istället hämtas från denna ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kostnaderna för partens inställelse såväl absolut som i förhållande&lt;br&gt;till hans eller hennes ekonomiska situation är små, skall ersättning inte&lt;br&gt;ges. En kostnad på några tiotals kronor för buss eller tunnelbaneresa&lt;br&gt;bör parten således alltid själv stå för. En annan sak är att denna kostnad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är en rättegångskostnad som parten vid framgång i processen kan få Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;ersättning för av motparten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall personlig inställelse inte har ålagts parten skall rätten, vid&lt;br&gt;bedömningen av om ersättning skall ges, inte göra någon ytterligare&lt;br&gt;prövning av det befogade i att parten inställer sig. En part som har&lt;br&gt;intresse av att vara närvarande vid förhandlingen, men inte har de eko-&lt;br&gt;nomiska förutsättningarna enligt vad som angetts ovan, bör tillerkännas&lt;br&gt;ersättning. I undantagsfall kan det dock vara så ett kostnaderna för en&lt;br&gt;inställelse skulle stå i orimlig proportion till värdet for parten att vara&lt;br&gt;närvarande. Ersättning av allmänna medel bör i sådana fell inte ges, om&lt;br&gt;parten t.ex. genom ombud eller på annat sätt kan ta till vara sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten kan betala förskott på ersättningen. På sätt som ofta sker i dag&lt;br&gt;kan ett sådant förskott lämnas parten i form av en färdbiljett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att regeringen meddelar närmare bestäm-&lt;br&gt;melser om ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap. 14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har gjorts en språklig justering. I andra stycket har&lt;br&gt;uttrycket allmän rättshjälp justerats till rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 8 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordalydelsen i andra stycket 1 har ändrats som en följd av att råd-&lt;br&gt;givning enligt den nya rättshjälpslagen kan ges vid flera tillfällen i högst&lt;br&gt;två timmar. Den nya lydelsen anger att ersättning kan ges för råd-&lt;br&gt;givning, oavsett om det är rådgivning enligt rättshjälpslagen eller annan&lt;br&gt;juridisk rådgivning, under en timme vid ett tillfälle for vaije instans,&lt;br&gt;med belopp som högst motsvarar den ersättning som betalas för råd-&lt;br&gt;givning enligt rättshjälpslagen (1996:000). Liksom tidigare gäller alltså&lt;br&gt;att ersättning för rättegångskostnad som mest kan avse rådgivning under&lt;br&gt;sammanlagt tre timmar fördelat på tre tillfällen. Att ersättningen är&lt;br&gt;begränsad till det belopp som betalas för rådgivning enligt rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen har tidigare framgått av jjärde stycket, som har upphävts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om ersättningsskyldighet för vad som betalats av&lt;br&gt;allmänna medel for bevisning m.m. i första stycket har upphävts av de&lt;br&gt;skäl som anges i avsnitt 13. I andra stycket har enbart språkliga&lt;br&gt;ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 kap. 10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket om att avgiften skall dras av från den&lt;br&gt;ersättning försvararen har rätt till, har tagits bort med anledning av att&lt;br&gt;avgift för rådgivning enbart avräknas från rättshjälpsavgiften om&lt;br&gt;rådgivning har skett i mer än en timme. Har försvararen lämnat den&lt;br&gt;misstänkte rådgivning i saken gäller givetvis även i fortsättningen att&lt;br&gt;försvararens ersättning enligt 21 kap. 10 § inte kan omfetta denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket har justerats så att lydelsen överensstämmer med 29 §&lt;br&gt;rättshjälpslagen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 kap. 12 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är ny och behandlas i avsnitt 16.2. Första stycket innebär&lt;br&gt;att en misstänkt som har kallats och inställt sig till en förhandling i&lt;br&gt;vissa fäll kan fä ersättning för resa och uppehälle. En motsvarande&lt;br&gt;bestämmelse finns för tvistemålens del i 11 kap. 6 §. Vad som sägs i&lt;br&gt;författningskommentaren till denna paragraf gäller i huvudsak även&lt;br&gt;denna bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om rätten har bedömt att målet kan avgöras även om den&lt;br&gt;tilltalade inte kommer kan ersättning av allmänna medel i vissa fell&lt;br&gt;komma i fråga. Om det är fråga om brott som den tilltalade har erkänt&lt;br&gt;och där det inte är aktuellt att döma till allvarligare påföljd än böter bör&lt;br&gt;dock ersättning av allmänna medel endast undantagsvis komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att regeringen meddelar närmare&lt;br&gt;bestämmelser om ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap. 13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första-tredje styckena har enbart språkliga ändringar gjorts. I jjärde&lt;br&gt;stycket har hänvisningen till vad som gäller för tilltalad som har&lt;br&gt;rättshjälp tagits bort med anledning av att ersättning för inställelse inte&lt;br&gt;längre är en förmån vid rättshjälp (se avsnitt 16.2). I stället hänvisas till&lt;br&gt;föreskrifter som meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap. 15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen i andra stycket sista meningen till vad som gäller för&lt;br&gt;tilltalad som har rättshjälp har tagits bort med anledning av att&lt;br&gt;ersättning för inställelse inte längre är en förmån vid rättshjälp (se&lt;br&gt;avsnitt 16.2). I stället hänvisas till föreskrifter som meddelas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap. 19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har språkliga justeringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har hänvisningen till vad som gäller för tilltalad som har&lt;br&gt;rättshjälp tagits bort med anledning av att ersättning för inställelse inte&lt;br&gt;längre är en förmån vid rättshjälp (se avsnitt 16.2). I stället hänvisas till&lt;br&gt;föreskrifter som meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 kap. 12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har endast språkliga ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har en ändring gjorts i punkt 5 som innehåller en&lt;br&gt;hänvisning till rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen reglerar den tilltalades ersättningsskyldighet för rätte-&lt;br&gt;gångskostnader i mål där åklagaren för talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket skall den tilltalade, om han döms för brottet,&lt;br&gt;ersätta staten för kostnaden för offentlig försvarare, men inte såsom&lt;br&gt;tidigare har gällt, kostnader för bevisning m.m. Ändringen har behand-&lt;br&gt;lats i avsnitt 13.2. Ingen ändring har gjorts när det gäller återbetalning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av kostnader för målsägandebiträde. Av 8 § i förslaget till lag om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde (lagförslag 2.25) Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;framgår att kostnader för sådant biträde skall återbetalas enligt samma&lt;br&gt;regler som gäller för kostnaderna för försvarare. Kostnader för att&lt;br&gt;hämta den tilltalade till rätten skall även i fortsättningen betalas av den&lt;br&gt;som fälls för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillägg har gjorts till första stycket som ersätter lagen (1946:864)&lt;br&gt;om återgäldande av kostnad för blodundersökning i brottmål. Tillägget,&lt;br&gt;som inte utgör någon ändring i sak i förhållande till den lagen, innebär&lt;br&gt;att den som döms för brottet skall betala de kostnader staten har haft för&lt;br&gt;blodprovstagning och blodundersökning som skett för att utreda det&lt;br&gt;brott han har dömts för. Liksom tidigare gäller alltså att blodundersök-&lt;br&gt;ning som görs i samband med läkarundersökning, som någon enligt lag&lt;br&gt;eller författning är skyldig att genomgå, inte omfattas av ersättnings-&lt;br&gt;skyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges att ersättningsskyldigheten för kostnaderna för&lt;br&gt;försvarare är begränsad till vad den tilltalade skulle ha fått betala i rätts-&lt;br&gt;hjälpsavgift enligt 23 § rättshjälpslagen. Den som har sådana ekono-&lt;br&gt;miska förhållanden att han inte kan beviljas rättshjälp är således ersätt-&lt;br&gt;ningsskyldig för hela kostnaden. Samtliga kostnader för försvararen&lt;br&gt;avses: för arbete, tidsspillan och utlägg. I de fall målsägandebiträde&lt;br&gt;förekommit innebär det att återbetalningsskyldighet skall beräknas på&lt;br&gt;den sammanlagda kostnaden för den offentliga försvararen och måls-&lt;br&gt;ägandebiträdet. Om kostnaderna skulle vara mycket höga och åter-&lt;br&gt;betalningsskyldigheten därmed blir alltför betungande för den dömde&lt;br&gt;kan jämkning ske enligt fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ordalydelsen i den nya bestämmelsen framgår att kostnader för&lt;br&gt;hämtning och blodprov inte omfattas av begränsningen. Sådana kost-&lt;br&gt;nader skall alltså den som döms för brottet återbetala i sin helhet om&lt;br&gt;inte skäl för jämkning finns enligt fjärde stycket eller kostnaden under-&lt;br&gt;stiger den gräns som avses i sista stycket. Ändringen får återverkningar&lt;br&gt;på den återbetalningsskyldighet som åläggs i strafföreläggande. Inte&lt;br&gt;heller i dessa fell kommer någon begränsning till rättshjälpsavgiftema&lt;br&gt;att finnas, utöver de som följer av fjärde och femte styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i tredje stycket sista meningen, att avdrag skall göras&lt;br&gt;för vad den dömde kan ha betalat i avgift för rådgivning, har upphävts&lt;br&gt;med anledning av att sådant avdrag inte får göras från rättshjälps-&lt;br&gt;avgiften i andra fell än när rådgivning har skett i mer än en timma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i jjärde stycket är endast språklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen reglerar den tilltalades möjligheter att få ersättning för&lt;br&gt;rättegångskostnader efter en frikännande dom. Hänvisningen till 1972&lt;br&gt;års rättshjälpslag i första stycket har ändrats och avser den nya rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen. Bestämmelsen om ersättning för expeditionsavgifter har&lt;br&gt;tagit bort eftersom några sådana avgifter inte längre förekommer i&lt;br&gt;brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket kan den som frikänns också få ersättning för sin&lt;br&gt;inställelse enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 kap. 11 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har ändrats språkligt. I andra stycket har en hänvisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till annan rättshjälp åt den tilltalade tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 kap. 5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har uttrycket ”allmän rättshjälp” ersätts av det&lt;br&gt;motsvarande, nya begreppet ”rättshjälp”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 kap. 24 §&lt;br&gt;Ändringarna i första stycket är språkliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har ett tillägg gjorts som innebär ett undantag i&lt;br&gt;förhållande till huvudregeln att ersättningen till ett vittne som har&lt;br&gt;åberopats av en enskild part skall betalas av parten. Enligt den nya&lt;br&gt;bestämmelsen får rätten besluta att ersättningen skall betalas av staten,&lt;br&gt;om det är skäligt med hänsyn till partens ekonomiska förhållanden.&lt;br&gt;Ändringen behandlas i avsnitt 16. Bestämmelsen är tillämplig både i&lt;br&gt;brottmål och tvistemål. För den som beviljats rättshjälp ingår förmånen&lt;br&gt;att åberopade vittnen betalas av allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om ersättning enligt den nya bestämmelsen kan bli aktuellt&lt;br&gt;i olika skeden av handläggningen av ett mål. I många fåll torde frågan&lt;br&gt;komma upp när vittnen har fått kallelse till förhandling och begär&lt;br&gt;förskott eller när vittnesförhöret har avslutats. För det fåll frågan om&lt;br&gt;ersättning tas upp i samband med att parten vill åberopa ett vittne, men&lt;br&gt;inte har ekonomiska möjligheter att svara for ersättning för vittnets&lt;br&gt;inställelse, kan rätten besluta att den ersättning som vittnet kan komma&lt;br&gt;att tillerkännas skall betalas av allmänna medel. Av 37 kap. 3 § tredje&lt;br&gt;stycket samt 40 kap. 19 § andra stycket RB följer att bestämmelsen&lt;br&gt;också gäller om part vill åberopa förhör med målsägande eller parts-&lt;br&gt;sakkunnig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regel bör ersättning inte ges om partens årsinkomst med hänsyn&lt;br&gt;tagen till försöijningsbörda och förmögenhetsförhållande överstiger&lt;br&gt;100 000 kr. Någon utförligare prövning av de ekonomiska förhållan-&lt;br&gt;dena behöver dock inte göras. Det bör oftast vara tillräckligt att parten&lt;br&gt;lämnar uppgifter om inkomst och försöijningsbörda samt om han eller&lt;br&gt;hon har några särskilda tillgångar. En särskild blankett kommer att&lt;br&gt;utarbetas. Uppgifterna skall lämnas på heder och samvete på samma sätt&lt;br&gt;som vid ansökan om rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon prövning av hur stora kostnader som kan uppstå skall inte&lt;br&gt;göras. Även mindre kostnader för t.ex. en resa bör kunna ersättas. I de&lt;br&gt;fåll beslut att ersättning skall betalas av allmänna medel fattas innan&lt;br&gt;ersättning begärs kan kostnaderna inte heller bedömas. Ersättning till&lt;br&gt;vittnen m.fl. av allmänna medel kommer också i fortsättningen att&lt;br&gt;bestämmas med stöd av bestämmelser meddelade av regeringen, se&lt;br&gt;fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten är enligt 35 kap. 7 § skyldig att se till att onödig bevisning inte&lt;br&gt;åberopas. Någon särskild prövning utöver denna skall inte göras av om&lt;br&gt;vittnesbevisningen bör tillåtas eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket innehåller endast språkliga ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 kap. 2 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har en bestämmelse lagts till som ersätter bestämmelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i lagen (1946:864) om återgäldande av kostnad för blodundersökning i&lt;br&gt;brottmål såvitt avser strafföreläggande. Bestämmelsen utgör ingen&lt;br&gt;ändring i sak i förhållande till 1946 års lag. Den innebär att den som&lt;br&gt;godkänner ett strafföreläggande skall betala de kostnader staten har haft&lt;br&gt;för blodprovstagning och blodundersökning som skett för att utreda&lt;br&gt;brottet. Liksom tidigare gäller alltså att blodundersökning som görs i&lt;br&gt;samband med läkarundersökning, som någon enligt lag eller författning&lt;br&gt;är skyldig att genomgå, inte omfattas av ersättningsskyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyhet i förhållande till vad som nu gäller är att ersättningsskyldig-&lt;br&gt;heten inte är begränsad till vad som skulle ha betalats i rättshjälpsavgift,&lt;br&gt;se kommentaren till 31 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 kap. 5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har ändrats i flera avseenden. I femte punkten har ett&lt;br&gt;tillägg gjorts som innebär att ett beslut där rätten har prövat en fråga&lt;br&gt;om ersättning till en enskild part enligt de nya bestämmelserna i 11 kap.&lt;br&gt;6 § och 21 kap. 2 a § får överklagas särskilt. I ättonde punkten har&lt;br&gt;hänvisningen till allmän rättshjälp ändrats till den nya motsvarande&lt;br&gt;beteckningen rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nionde punkten, som i sin nuvarande lydelse rör beslut om rättshjälp&lt;br&gt;i brottmål, behandlar den situation som avses i 36 kap. 24 § och som&lt;br&gt;berörts i författningskommentaren, när rätten avslagit en begäran om att&lt;br&gt;den ersättning ett vittne som har åberopats av en enskild part kan&lt;br&gt;komma att begära, skall betalas av allmänna medel. Ett sådant beslut&lt;br&gt;kan möjligen anses omfattas av femte punkten, som avser beslut där&lt;br&gt;rätten prövat en fråga om ersättning till bl.a. ett vittne eller en enskild&lt;br&gt;part. För tydlighetens skull har dock denna särskilda form av beslut&lt;br&gt;reglerats särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 kap. 8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som behandlar beslut som inte får överklagas, har lagts till&lt;br&gt;beslut om att ersättning för parts inställelse skall betalas av allmänna&lt;br&gt;medel och beslut om att ersättning till vittnen skall betalas av allmänna&lt;br&gt;medel enligt 36 kap. 24 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1944:133) om&lt;br&gt;kastrering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En ny paragraf - 9 § - har införts med anledning av den nya lag-&lt;br&gt;tekniska lösningen (se avsnitt 18.1 och lagförslag 2.2). Någon materiell&lt;br&gt;ändring beträffande förutsättningarna att förordna offentligt biträde har&lt;br&gt;inte gjorts i förhållande till 41 § 15 och 42 § i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några särskilda bestämmelser beträffande vem som skall förordna om&lt;br&gt;offentligt biträde finns inte i den nya bestämmelsen. Det innebär att i&lt;br&gt;ärenden hos Socialstyrelsen skall denna myndighet förordna biträde ( se&lt;br&gt;1 § i lagförslag 2.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:804) om&lt;br&gt;införande av nya rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats med anledning av den nya lagkonstruktionen (se&lt;br&gt;avsnitt 16.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:817) om&lt;br&gt;bevisupptagning vid utländsk domstol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats med anledning av den nya lagkonstruktionen (se&lt;br&gt;avsnitt 11.3 och 16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:668)&lt;br&gt;om utlämning för brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats med anledning av den nya lagkonstruktionen (se&lt;br&gt;avsnitt 16.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:642)&lt;br&gt;om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ersätter de tidigare 3-6 §§. Enligt den nya bestämmelsen&lt;br&gt;som har behandlats i avsnitt 11.3, ersätts inte kostnader i samband med&lt;br&gt;inställelse för blodprov eller annan undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket betalas kostnad för blodprov, kostnad för blod-&lt;br&gt;undersökning samt skälig kostnad för annan undersökning av allmänna&lt;br&gt;medel om rätten förordnat om undersökningen. Kostnad för blodprovs-&lt;br&gt;tagning ersätts med det belopp som läkare anställd i stat eller kommun&lt;br&gt;äger betinga sig. Blodundersökningar utförs av Statens rättssereologiska&lt;br&gt;institut och ersätts enligt taxa som beslutas av Rättsmedicinalverket.&lt;br&gt;Andra undersökningar, vilka numera är sällsynt förekommande, ersätt&lt;br&gt;med skäligt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om undersökningen utförts på anmodan av socialnämnd skall enligt&lt;br&gt;andra stycket nämnden betala de kostnader som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnader som avses i förevarande paragraf skall alltid stanna på&lt;br&gt;staten respektive socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:254)&lt;br&gt;om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats med anledning av den nya lagkonstruktionen (se&lt;br&gt;avsnitt 16.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:193) Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge&lt;br&gt;ang. verkställighet av straff m.m&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny paragraf - 36 § - har införts med anledning av den nya&lt;br&gt;lagtekniska lösningen (se avsnitt 18.1 och lagförslag 2.2). Någon&lt;br&gt;materiell ändring har inte gjorts i förhållande till 41 § 13 och 42 § i&lt;br&gt;1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:644)&lt;br&gt;om vissa rättigheter for statslösa och politiska flyktingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen har - som en följd av den nya terminologin - uttrycket allmän&lt;br&gt;rättshjälp ersatts av uttrycket rättshjälp. Någon saklig ändring har inte&lt;br&gt;gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:375)&lt;br&gt;om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för&lt;br&gt;verkställighet av vård eller behandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny paragraf - 25 § - har införts med anledning av den nya&lt;br&gt;lagtekniska lösningen (se avsnitt 18.1 och lagförslag 2.2). Någon saklig&lt;br&gt;ändring i förhållande till 41 § 14 och 42 § i 1972 års rättshjälpslag har&lt;br&gt;inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.16 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289)&lt;br&gt;om allmänna förvaltningsdomstolar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket 8 har som justerats på grund av att offentligt biträde inte&lt;br&gt;längre är en form av rättshjälp. Någon saklig ändring har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.17 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i förvaltnings-&lt;br&gt;processlagen (1971:291)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har justerats så att hänvisningen numera avser den nya&lt;br&gt;rättshjälpslagen. Någon saklig ändring har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.18 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:260)&lt;br&gt;om internationellt samarbete rörande verkställighet av straff&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har införts med anledning av den nya lagtekniska lösningen&lt;br&gt;(se avsnitt 18.1 och lagförslag 2.2). Någon saklig ändring i förhållande&lt;br&gt;till 41 § 13 och 42 § i 1972 års rättshjälpslag har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till paragrafen har fogats en hänvisning till den nya 27 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats i anledning av att institutet rättshjälp till&lt;br&gt;misstänkt i brottmål inte längre finns. Denna fråga har behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 16. Den dömde kan således endast förpliktas att återbetala&lt;br&gt;ersättning till offentlig försvarare (se avsnitt 13.2).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24.19 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188)&lt;br&gt;om arrendenämnder och hyresnämnder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket 5 har - som en följd av den nya terminologin -&lt;br&gt;uttrycket allmän rättshjälp ersatts av uttrycket rättshjälp. Någon saklig&lt;br&gt;ändring har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24.20 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:19)&lt;br&gt;om internationellt samarbete rörande lagföring för brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats i anledning av att institutet rättshjälp till&lt;br&gt;misstänkt i brottmål inte längre finns. Denna fråga har behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 16. Den dömde kan således endast förpliktas att återbetala&lt;br&gt;ersättning till offentlig försvarare (se avsnitt 13.2).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24.21 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:839)&lt;br&gt;om statens va-nämnd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket 2 har - som en följd av den nya terminologin - uttrycket&lt;br&gt;allmän rättshjälp ersatts av uttrycket rättshjälp. Någon saklig ändring&lt;br&gt;har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24.22 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:729)&lt;br&gt;om patentbesvärsrätten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket 5 har - som en följd av den nya terminologin - uttrycket&lt;br&gt;allmän rättshjälp ersatts av uttrycket rättshjälp. Någon saklig ändring&lt;br&gt;har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.23 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:801) Prop. 1996/97:9&lt;br&gt;om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats i anledning av att institutet rättshjälp till&lt;br&gt;misstänkt i brottmål inte längre finns. Denna fråga har behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 16. Den dömde kan således endast förpliktas att återbetala&lt;br&gt;ersättning till offentlig försvarare (se avsnitt 13.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.24 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:395)&lt;br&gt;om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 april 1995 trädde en ändring i kraft avseende rättegångsbalken&lt;br&gt;som innebar att 23 kap. 3 § andra stycket utgick med följd att det&lt;br&gt;tidigare fjärde stycket numera är det tredje (SFS 1994:1412, prop.&lt;br&gt;1994/95:23, bet. 1994/95 JuU2, rskr. 1994/95:40). Hänvisningen i 2 §&lt;br&gt;har därför ändrats till att avse 23 kap. 3 § tredje stycket rättegångs-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.25 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:97)&lt;br&gt;om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna&lt;br&gt;och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats som en följd av de nya avgiftsreglerna i&lt;br&gt;rättshjälpslagen (se avsnitt 13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.26 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:609)&lt;br&gt;om målsägandebiträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens hänvisningar till rättshjälpslagen har justerats med anled-&lt;br&gt;ning av förslaget till ny rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens hänvisningar har justerats med anledning av förslaget till ny&lt;br&gt;rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den begränsning om biträdeshjälp till 100 timmar som föreslås gälla&lt;br&gt;för rättshjälpsbiträde (se avsnitt 11.2) gäller inte for målsägandebiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats med anledning av att ersättning för resa och&lt;br&gt;uppehälle inte utgör en rättshjälpsformån utan i stället ersätts enligt&lt;br&gt;regler i rättegångsbalken (se avsnitt 16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens hänvisning till rättshjälpslagen har justerats med anledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av förslaget till ny rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats med anledning av att tilltalads återbetal-&lt;br&gt;ningsskyldighet har begränsats till att gälla ersättning för försvarare och&lt;br&gt;målsägandebiträde (se avsnitt 13.2).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24.27 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870)&lt;br&gt;om vård av missbrukare i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats med anledning av att rätten till offentligt biträde&lt;br&gt;inte längre är en form av rättshjälp ( se avsnitt 18.2). Någon ändring i&lt;br&gt;sak har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats i anledning av den nya lagtekniska lösningen&lt;br&gt;(se avsnitt 18.2 och lagförslag 2.2). Någon saklig ändring i förhållande&lt;br&gt;till 41 § 4 och 42 § i 1972 års rättshjälpslag har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24.28 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen&lt;br&gt;(1988:1472)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Paragraf 59 § har justerats i anledning av den nya lagtekniska lösningen&lt;br&gt;(se avsnitt 18.2 och lagförslag 2.2). Någon materiell ändring i&lt;br&gt;förhållande till 41 § 16 och 42 § i 1972 års rättshjälpslag har inte&lt;br&gt;gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24.29 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats i anledning av den nya lagtekniska lösningen&lt;br&gt;(se avsnitt 18.2 och lagförslag 2.2). Några sakliga ändringar har inte&lt;br&gt;gjorts i övrigt i förhållande till 41 § 5, 6, 8, 9 och 11 och 42 § i 1972&lt;br&gt;års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar sista punkten i 43 § andra stycket i 1972 års&lt;br&gt;rättshjälpslag. Enligt bestämmelsen prövas frågor om offentligt biträde&lt;br&gt;av departementstjänsteman som utses av regeringen. Vid utövandet av&lt;br&gt;denna funktion är tjänstemannen att uppfatta som en förvaltnings-&lt;br&gt;myndighet (se avsnitt 18.4). Tjänstemannens beslut kan alltså över-&lt;br&gt;klagas enligt bestämmelserna i 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket överklagas alla förvaltningsmyndigheters beslut i&lt;br&gt;frågor som rör offentligt biträde till Utlänningsnämnden. Frågor om&lt;br&gt;överklagande av beslut i utlänningsärenden har behandlats i avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.4. För domstolar gäller huvudregeln i 7 § lagen om offentligt biträde&lt;br&gt;(se lagförslag 2.2). Den innebär att domstols beslut överklagas i samma&lt;br&gt;ordning som gäller överklagande av beslut i det mål där biträdet för-&lt;br&gt;ordnats. De förvaltningsmyndigheter som kan fetta beslut i frågor om&lt;br&gt;offentligt biträde i ärenden enligt utlänningsärenden är Statens In-&lt;br&gt;vandrarverk, polismyndigheter, tjänsteman som anges 9 § samt Utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket får Utlänningsnämndens beslut i frågor som rör&lt;br&gt;offentligt biträde inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24.30 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vård av unga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats i anledning av att rätten till offentligt biträde&lt;br&gt;numera regleras i 39 § i förevarande lag. Någon ändring i sak har inte&lt;br&gt;gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats i anledning av den nya lagtekniska lösningen&lt;br&gt;(se avsnitt 18.1 och lagförslag 2.2). Någon saklig ändring i förhållande&lt;br&gt;till 41 § 3 och 42 § i 1972 års rättshjälpslag har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24.31 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:572)&lt;br&gt;om särskild utlänningskontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har införts med anledning av den nya lagtekniska lösningen&lt;br&gt;(se avsnitt 18.1 och lagförslag 2.2). Någon saklig ändring i förhållande&lt;br&gt;till 41 § 7 och 10 och 42 § i 1972 års rättshjälpslag har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar sista punkten i 43 § andra stycket i 1972 års&lt;br&gt;rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall beslut av förvaltningsmyndighet överklagas&lt;br&gt;till utlänningsnämnden. Detta är en nyhet gentemot tidigare ordning.&lt;br&gt;Frågan behandlas i avsnitt 18.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket får utlänningsnämndens beslut inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även detta är en nyhet som behandlas i avsnitt 18.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.32 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128) p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1996/97:9&lt;br&gt;om psykiatrisk tvångsvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har införts med anledning av den nya lagtekniska lösningen&lt;br&gt;(se avsnitt 18.1 och lagförslag 2.2). Någon saklig ändring i förhållande&lt;br&gt;till 41 § 1 och 42 § i 1972 års rättshjälpslag har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats med anledning av att rätten till offentligt biträde&lt;br&gt;regleras i den nya 38 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.33 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1129)&lt;br&gt;om rättspsykiatrisk vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har införts med anledning av den nya lagtekniska lösningen&lt;br&gt;(se avsnitt 18.1 och lagförslag 2.2). Någon saklig ändring i förhållande&lt;br&gt;till 41 § 1 och 42 § i 1972 års rättshjälpslag har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats med anledning av att rätten till offentligt biträde&lt;br&gt;regleras i den nya 22 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.34 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:388)&lt;br&gt;om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till&lt;br&gt;vissa funktionshindrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har hänvisningarna till hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;anpassats till SFS 1996:787 (prop. 1995/96:176, bet. 1995/96:SoU18,&lt;br&gt;rskr. 281).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt tredje stycket har införts med anledning av den nya&lt;br&gt;lagtekniska lösningen (se avsnitt 18.1 och lagförslag 2.2). Någon saklig&lt;br&gt;ändring i förhållande till 41 § 2 och 42 § i 1972 års rättshjälpslag har&lt;br&gt;inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.35 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:242)&lt;br&gt;om domstolsärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats så att en part som kallats att inställa sig till ett&lt;br&gt;sammanträde kan få bistånd till kostnaderna för sin inställelse under&lt;br&gt;samma förutsättningar som en part i ett mål (se avsnitt 16.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket 5 har hänvisningen till 1972 års rättshjälpslag ändrats till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att avse den nya rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Betänkandets lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till rättshjälpslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Vad omfattar lagen?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag finns bestämmelser om rättshjälp och om rådgivning.&lt;br&gt;Med rättshjälp avses ekonomiskt stöd i en rättslig angelägenhet. Stödet&lt;br&gt;lämnas i form av bidrag till kostnader för juridiskt biträde. Med rådgiv-&lt;br&gt;ning avses kortare juridisk rådgivning i en rättslig angelägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 vilka fall kan rättshjälp beviljas?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 § Rättshjälp får beviljas en fysisk person vars ekonomiska underlag&lt;br&gt;inte överstiger 200 000 kr. Närmare bestämmelser om hur det ekono-&lt;br&gt;miska underlaget skall beräknas meddelas av regeringen eller den myn-&lt;br&gt;dighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Rättshjälp får beviljas om den rättssökande behöver juridiskt biträde&lt;br&gt;utöver rådgivning och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får inte beviljas i sådana angelägenheter där hjälp genom&lt;br&gt;offentlig försvarare eller offentligt biträde kan komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 $ Rättshjälp får endast beviljas i angelägenheter där det med hänsyn&lt;br&gt;till tvisteföremålets värde, angelägenhetens art och betydelse samt&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt framstår som rimligt att staten bidrar till den&lt;br&gt;rättssökandes kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Rättshjälp skall alltid föregås av minst en timmes rådgivning. Om&lt;br&gt;någon annan än en advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå skall&lt;br&gt;förordnas som rättshjälpsbiträde är det tillräckligt om rättshjälpen har&lt;br&gt;föregåtts av motsvarande konsultation av den som skall förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Dör den som har beviljats rättshjälp övergår rättshjälpen till döds-&lt;br&gt;boet, om dödsboet begär detta och det framstår som skäligt att staten&lt;br&gt;fortsätter att bidra till kostnaderna med hänsyn till angelägenhetens art&lt;br&gt;och betydelse, dödsboets och dödsbodelägarnas ekonomiska förhållan-&lt;br&gt;den samt omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Begränsningar av möjligheterna till rättshjälp&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7 § Rättshjälp får aldrig beviljas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för upprättande av självdeklaration, äktenskapsförord, testamente&lt;br&gt;eller gåvohandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för förrättande av bouppteckning enligt 20 kap. ärvdabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i angelägenhet rörande skuldsanering enligt skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:334),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i inskrivningsärenden enligt jordabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i ärenden om fastighetsdeklaration,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. i mål eller ärenden angående fastighetstaxering eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. i registerärenden enligt sjölagen (1994:1009) eller lagen (1979:377)&lt;br&gt;om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Rättshjälp får inte beviljas om den rättssökande har en rättsskydds-&lt;br&gt;försäkring eller annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten.&lt;br&gt;Om den rättssökande inte har men borde ha haft ett sådant rättsskydd&lt;br&gt;får rättshjälp endast beviljas om det föreligger synnerliga skäl med&lt;br&gt;hänsyn till den rättssökandes personliga förhållanden och angelägen-&lt;br&gt;hetens art och betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Rättshjälp får inte beviljas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i en angelägenhet som rör trafikersättning enligt trafikskadelagen&lt;br&gt;eller som rör skadestånd som skall betalas från en ansvarsförsäkring;&lt;br&gt;dock får rättshjälp beviljas i en sådan angelägenhet om ett mål eller&lt;br&gt;ärende inletts vid domstol eller enbart rör annan skada än personskada,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som är eller har varit näringsidkare i en angelägenhet som har&lt;br&gt;uppkommit i eller till följd av näringsverksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i fråga om anspråk som har överlåtits till den rättssökande, om&lt;br&gt;överlåtelsen kan antas ha skett för att åstadkomma fördel vid prövning&lt;br&gt;av ansökan om rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om frågan om rättshjälp kan vänta till dess en annan rättslig&lt;br&gt;angelägenhet där anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund har&lt;br&gt;avgjorts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i en angelägenhet som rör bodelning i annat fall än vid klander av&lt;br&gt;bodelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Rättshjälp får beviljas endast när det föreligger särskilda skäl i en&lt;br&gt;angelägenhet som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skall behandlas utom riket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. rör äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande frågor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. rör underhåll till barn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. rör skatter, tullar, avgifter eller betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. skall avgöras av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § rätte-&lt;br&gt;gångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Den som inte är medborgare i en medlemsstat i Europeiska&lt;br&gt;unionen och som varken är eller tidigare har varit bosatt i Sverige får&lt;br&gt;beviljas rättshjälp endast om angelägenheten skall behandlas här i riket&lt;br&gt;och det finns särskilda skäl. I en angelägenhet som skall behandlas utom&lt;br&gt;riket får rättshjälp beviljas endast om den rättssökande är bosatt i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att&lt;br&gt;medborgare i vissa främmande stater skall vara likställda med svenska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medborgare i fråga om rättshjälp. Detsamma skall gälla den som, utan&lt;br&gt;att vara medborgare i den främmande staten, är bosatt där.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rättshjälpsavgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12 § Den som har beviljats rättshjälp skall bidra till uppkommande&lt;br&gt;kostnader för rättshjälpsbiträdet genom att betala en rättshjälpsavgift.&lt;br&gt;Rättshjälpsavgiften utgör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fem procent av kostnaderna för rättshjälpsbiträdet för den vars&lt;br&gt;ekonomiska underlag inte överstiger 50 000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tio procent av kostnaderna för rättshjälpsbiträdet, dock lägst 1 000&lt;br&gt;kr, för den vars ekonomiska underlag överstiger 50 000 men inte 100&lt;br&gt;000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tjugo procent av kostnaderna för rättshjälpsbiträdet, dock lägst&lt;br&gt;3 000 kr, för den vars ekonomiska underlag överstiger 100 000 men&lt;br&gt;inte 150 000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fyrtio procent av kostnaderna för rättshjälpsbiträdet, dock lägst&lt;br&gt;7 000 kr, för den vars ekonomiska underlag överstiger 150 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättshjälp övergår till ett dödsbo beräknas rättshjälpsavgiften med&lt;br&gt;ledning av den avlidnes ekonomiska underlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift för rådgivning utöver en timme får avräknas från den lägsta&lt;br&gt;avgift som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Procentsats för beräkning av rättshjälpsavgiften festställs när&lt;br&gt;rättshjälp beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den rättssökandes ekonomiska underlag förändras väsentligt innan&lt;br&gt;rättshjälpsärendet har avslutats, får jämkning ske till högre eller lägre&lt;br&gt;procentsats efter vad som är skäligt. Jämkning skall också ske om en&lt;br&gt;väsentlig felbedömning gjorts när procentsatsen tidigare bestämdes eller&lt;br&gt;om oriktiga uppgifter har legat till grund för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Rättshjälpsavgiften skall betalas till rättshjälpsbiträdet. Närmare&lt;br&gt;bestämmelser om rättshjälpsavgift meddelas av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förmåner som ingår vid rättshjälp&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;15 § För den som beviljats rättshjälp betalas kostnaderna för rätts-&lt;br&gt;hjälpsbiträde, bevisning, utredning och särskild medlare enligt 42 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § rättegångsbalken av allmänna medel enligt bestämmelserna i 19&lt;br&gt;och 20 §§ och 22-24 §§. Kostnaderna för rättshjälpsbiträde får inte&lt;br&gt;överstiga 100 000 kr. Kostnaderna för utredning får inte överstiga&lt;br&gt;10 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Den som beviljas rättshjälp behöver inte betala ansökningsavgifter&lt;br&gt;eller expeditionsavgifter enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid&lt;br&gt;de allmänna domstolarna eller avgifter enligt 15 § 1-3 avgiftsförord-&lt;br&gt;ningen (1992:191).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kostnaderna för kungörelser i mål eller ärenden vid domstol&lt;br&gt;belastar den som har beviljats rättshjälp skall dessa kostnader betalas av&lt;br&gt;allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om befrielse från avgifter vid kronofogdemyndigheten finns be-&lt;br&gt;stämmelser i förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogde-&lt;br&gt;myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Den som beviljas rättshjälp behöver inte ställa säkerhet för att få&lt;br&gt;till stånd kvarstad eller annan liknande åtgärd enligt rättegångsbalken&lt;br&gt;eller konkurslagen i den angelägenhet som rättshjälpen avser. Om den&lt;br&gt;rättssökande inte kan betala för den skada som tillfogas motparten&lt;br&gt;svarar staten gentemot den skadelidande for denna skada. Uppkommer&lt;br&gt;härigenom kostnader för staten skall den rättssökande återbetala kost-&lt;br&gt;naden. Återbetalningsskyldigheten får sättas ned om det är oskäligt att&lt;br&gt;den rättssökande återbetalar hela kostnaden. Beslut om nedsättning&lt;br&gt;fettas av allmän domstol efter ansökan av den rättssökande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Om rättshjälpsbiträden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;18 § Till rättshjälpsbiträde får förordnas advokat, biträdande jurist på&lt;br&gt;advokatbyrå eller, när det finns särskilda skäl, annan som är lämplig för&lt;br&gt;uppdraget. Den som sökanden föreslagit och som uppfyller dessa krav&lt;br&gt;skall förordnas, om det inte medför avsevärt ökade kostnader eller det i&lt;br&gt;övrigt finns särskilda skäl emot det. Ett biträde får entledigas om det&lt;br&gt;finns skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byte av biträde får ske efter särskilt tillstånd och bara om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl. Om byte av biträde har skett en gång krävs synnerliga&lt;br&gt;skäl för nytt byte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett biträde får sätta annan advokat eller biträdande jurist på advo-&lt;br&gt;katbyrå i sitt ställe (substitution) om det inte medför avsevärt ökade&lt;br&gt;kostnader. I övrigt får substitution endast ske efter särskilt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Ett rättshjälpsbiträde har, inom den ram som anges i 15 §, rätt till&lt;br&gt;skälig ersättning för det arbete, den tidsspillan och de utlägg som&lt;br&gt;uppdraget har krävt. Ersättning utgår inte för tiden före ansökan om&lt;br&gt;rättshjälp annat än för arbete som varit av mindre omfettning eller av&lt;br&gt;brådskande art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen för arbete skall bestämmas med utgångspunkt i den tids-&lt;br&gt;åtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfettning och&lt;br&gt;med tillämpning av den timkostnadsnorm som regeringen festställer.&lt;br&gt;Timersättningen får avvika från timkostnadsnormen, om den skicklighet&lt;br&gt;och den omsorg som uppdraget har utförts med eller andra&lt;br&gt;omständigheter av betydelse ger anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer festställer&lt;br&gt;taxor som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning i vissa fell&lt;br&gt;samt meddelar föreskrifter om beräkning av ersättningen för tidsspillan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har biträdet genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad&lt;br&gt;för rättshjälpen skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Ersättning till ett rättshjälpsbiträde fastställs i samband med att den&lt;br&gt;rättsliga angelägenheten avgörs genom dom eller beslut eller när&lt;br&gt;rättshjälpsärendet avslutas på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett biträde underlåtit att i rätt tid begära ersättning vid den&lt;br&gt;domstol som haft att besluta om ersättningen och har biträdet därigenom&lt;br&gt;förlorat rätten att få ersättningen fastställd av domstolen, får ersättning&lt;br&gt;festställas i särskild ordning, om biträdet inte kände till att ange-&lt;br&gt;lägenheten var anhängig vid domstolen eller om underlåtenheten be-&lt;br&gt;rodde på något annat ursäktligt misstag. Den del av ersättningen som&lt;br&gt;överstiger rättshjälpsavgiften skall då stanna på staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Ett rättshjälpsbiträde får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning&lt;br&gt;av sin huvudman utöver vad som följer av 19 §. Har detta skett är&lt;br&gt;förbehållet utan verkan och biträdet skall till huvudmannen betala&lt;br&gt;tillbaka vad han eller hon har uppburit för mycket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Om övriga förmåner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;22 § Har rättshjälp beviljats betalar staten kostnaderna för bevisning vid&lt;br&gt;allmän domstol och Arbetsdomstolen. Om inte särskilda föreskrifter&lt;br&gt;gäller utgår ersättning för bevisning med skäligt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Har rättshjälp beviljats betalar staten kostnaderna för utredning&lt;br&gt;som är skäligen påkallad. Den som har medverkat vid en utredning har,&lt;br&gt;inom den ram som anges i 15 §, rätt till skälig ersättning enligt&lt;br&gt;föreskrifter som regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § En medlare enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken har rätt till skälig&lt;br&gt;ersättning för det arbete, den tidsspillan och de utlägg som uppdraget&lt;br&gt;krävt. Ersättningen festställs av den domstol som förordnat medlaren.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rådgivning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;25 § Rådgivning lämnas av en advokat eller biträdande jurist på advo-&lt;br&gt;katbyrå och kan pågå i sammanlagt två timmar. Rådgivning sker mot en&lt;br&gt;avgift som festställs av regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer. Avgiften får sättas ned till hälften om den rättssökandes&lt;br&gt;ekonomiska underlag inte överstiger 50 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har lämnat rådgivning har rätt till skälig ersättning av all-&lt;br&gt;männa medel för de kostnader för tolk och översättning som rådgiv-&lt;br&gt;ningen kan ha krävt. Om rådgivning skett mot nedsatt avgift kan den&lt;br&gt;som har lämnat rådgivning få ersättning av allmänna medel enligt&lt;br&gt;föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå som önskar komma&lt;br&gt;i fråga som rättshjälpsbiträde är skyldig att lämna rådgivning som avses&lt;br&gt;i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Motparts ersättningsskyldighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;26 § Bestämmelser i lag om ansvar för motparts kostnader i rättegång&lt;br&gt;eller annat motsvarande förfarande gäller även i fråga om kostnader för&lt;br&gt;motparts rättshjälpsbiträde. Ränta behöver dock inte betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är ersättningsskyldig för rättshjälpskostnader skall till den&lt;br&gt;rättssökande betala ett belopp som motsvarar dennes rättshjälpsavgift.&lt;br&gt;Återstoden skall betalas till staten. Om den ersättningsskyldige har&lt;br&gt;ålagts att ersätta endast en del av rättshjälpskostnadema, skall han&lt;br&gt;betala ersättning till den rättssökande och till staten med motsvarande&lt;br&gt;fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Medparts ersättningsskyldighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;27 § Har i ett mål eller ärende vid domstol en gemensam biträdeskost-&lt;br&gt;nad för flera medparter ersatts som en rättshjälpskostnad, skall var och&lt;br&gt;en av de medparter som inte har rättshjälp åläggas att till staten betala&lt;br&gt;den del av kostnaden som kan anses belöpa på honom. Fördelningen&lt;br&gt;skall göras efter huvudtalet, om inte omständigheterna föranleder annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första stycket skall avdrag göras för den del av&lt;br&gt;kostnaderna som en motpart har ålagts att betala med stöd av 26 §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Upphörande av rättshjälp och återbetalning av rättshjälpskostnader&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;28 § Rättshjälp skall upphöra om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rättshjälpsavgift inte betalas enligt 14 § och de föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats med stöd av den bestämmelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den rättssökande har lämnat oriktiga uppgifter och rättshjälp inte&lt;br&gt;skulle ha beviljats om riktiga uppgifter hade lämnats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den rättssökande uppsåtligen eller grovt oaktsamt har lämnat&lt;br&gt;oriktiga uppgifter, som varit ägnade att leda till för låg rättshjälpsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. det ekonomiska underlaget har ändrats i sådan mån att den&lt;br&gt;rättssökande inte längre är berättigad till rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om ett rättshjälpsbiträde entledigas utan att annat rättshjälpsbiträde&lt;br&gt;förordnas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. det med hänsyn till tvisteföremålets värde, angelägenhetens art och&lt;br&gt;betydelse samt omständigheterna i övrigt inte längre framstår som&lt;br&gt;rimligt att staten bidrar till den rättssökandes kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det med stöd av första stycket beslutas att rättshjälpen skall&lt;br&gt;upphöra skall den som haft rättshjälp i skälig omfettning betala upp-&lt;br&gt;komna kostnader för rättshjälpen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Om rättshjälp har beviljats trots att det föreligger ett sådant fell&lt;br&gt;som avses i 9 § 4, får det beslutas att rättshjälpen skall upphöra. De&lt;br&gt;kostnader för rättshjälpen som överstiger rättshjälpsavgiften skall då&lt;br&gt;stanna på staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Rättshjälp skall upphöra när den ersättning som rättshjälpsbiträdet&lt;br&gt;är berättigad till enligt 19 § uppgår till 100 000 kr. När den rättsliga&lt;br&gt;angelägenheten avslutas skall kostnaderna för rättshjälpen i ett sådant&lt;br&gt;fell fördelas enligt 26, 27 och 31 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Om den rättssökande genom vårdslöshet eller försummelse har&lt;br&gt;orsakat ökade kostnader för rättshjälpen, skall han ersätta staten dessa&lt;br&gt;kostnader oavsett hur ansvaret för rättshjälpskostnadema i övrigt skall&lt;br&gt;fördelas. Detsamma gäller den rättssökandes ställföreträdare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Beslut i rättshjälpsfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;32 § För handläggning av vissa frågor om rättshjälp finns Rättshjälps-&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Om ett mål eller ärende rörande den rättsliga angelägenheten har&lt;br&gt;inletts vid domstol, beslutar domstolen i frågor enligt denna lag. I annat&lt;br&gt;fell beslutar Rättshjälpsmyndigheten i frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut att en utredning enligt 23 § skall göras fettas av rättshjälps-&lt;br&gt;biträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Rättshjälp beviljas efter ansökan av den rättssökande. Ansökan&lt;br&gt;skall vara skriftlig och innehålla de uppgifter som föreskrivs av rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Rättshjälpsmyndigheten skall fastställa den rättssökandes rätts-&lt;br&gt;hjälpsavgift, när kostnaderna för rättshjälpsbiträdet slutligt har fest-&lt;br&gt;ställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § I samband med att handläggningen i ett mål eller ärende avslutas&lt;br&gt;skall domstolen besluta vilka belopp som skall betalas enligt 26, 27 och&lt;br&gt;31 §§•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Beslut enligt 26 § andra stycket och 35 § fettas av Rättshjälps-&lt;br&gt;myndigheten genom automatisk databehandling av uppgifter i ett av&lt;br&gt;myndigheten fört register över rättshjälpskostnader. Sådana beslut kan&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt 26 § andra stycket får verkställas enligt bestämmelserna&lt;br&gt;i utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Överklaganden m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;38 § I fråga om överklaganden av domstols beslut enligt denna lag&lt;br&gt;tillämpas, utom i fell vad som avses i andra stycket, vad som i allmän-&lt;br&gt;het gäller om överklaganden av beslut av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut i en överklagad fråga angående ersättning till&lt;br&gt;rättshjälpsbiträde får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att&lt;br&gt;beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om&lt;br&gt;tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av rättshjälpsbiträde om utredning enligt 33 § andra stycket får&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av Rättshjälpsmyndigheten får överklagas till Rättshjälps-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsnämndens beslut får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Beslut om rättshjälp får överklagas av den som är part och av den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer. Räknas tiden för överklagande&lt;br&gt;från den dag en part fått del av beslutet, får myndigheten likväl inte&lt;br&gt;överklaga beslutet senare än två månader från dagen från beslutet.&lt;br&gt;Myndigheten får överklaga ett beslut även till förmån för en enskild&lt;br&gt;part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphävs ett beslut om rättshjälp skall den som haft rättshjälp själv&lt;br&gt;bära kostnaden för denna. Om det föreligger särskilda skäl, får dock&lt;br&gt;förordnas att kostnaden helt eller delvis skall betalas av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Den myndighet som regeringen bestämmer får påkalla beslut om&lt;br&gt;att rättshjälp skall upphöra enligt 28-30 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § Ett rättshjälpsbiträde som har överklagat ett beslut om ersättning&lt;br&gt;får i den högre instansen åberopa nya omständigheter till stöd för sitt&lt;br&gt;yrkande endast om det finns särskilda skäl för detta.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rättshjälpsnämnden m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;42 § Rättshjälpsnämnden består av en ordförande, som skall vara eller&lt;br&gt;ha varit ordinarie domare, två ledamöter som är advokater samt två&lt;br&gt;övriga ledamöter. Alla ledamöter skall vara svenska medborgare. De får&lt;br&gt;inte vara underåriga eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldra-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordnar ledamöter och utser ordförande för viss tid. För&lt;br&gt;ordföranden skall finnas en eller flera ersättare. I övrigt får regeringen&lt;br&gt;utse lämpligt antal ersättare. Bestämmelserna om ordförande och&lt;br&gt;ledamöter tillämpas också på ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 § Rättshjälpsnämnden är beslutför med ordföranden och två andra&lt;br&gt;ledamöter, av vilka en skall vara advokat och en övrig ledamot. Vid&lt;br&gt;avgörande av ärende, som är av principiell betydelse eller annars är av&lt;br&gt;särskild vikt, skall dock samtliga ledamöter delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål tillämpas när&lt;br&gt;ärenden avgörs av Rättshjälpsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin&lt;br&gt;mening först.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 § Med domstol avses i denna lag allmän domstol, allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol och Arbetsdomstolen. Vad som sägs om domstol gäller&lt;br&gt;även arrendenämnd och hyresnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förbud&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;45 § Den, som i yrkesmässig verksamhet som inte utövas vid advokat-&lt;br&gt;byrå uppsåtligen använder benämningen rättshjälp på ett sätt som kan&lt;br&gt;leda till att verksamheten förväxlas med den rättshjälpsverksamhet som&lt;br&gt;enligt denna lag kan utövas vid advokatbyrå, döms till böter. Detsamma&lt;br&gt;gäller den som uppsåtligen använder benämningen allmän advokatbyrå&lt;br&gt;eller benämning som är ägnad att leda till förväxling därmed.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom hgen upphävs rättshjälpslagen (1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Har rättshjälp beviljats eller har ansökan om rättshjälp lämnats in&lt;br&gt;till domstol eller Rättshjälpsmyndigheten före ikraftträdandet gäller&lt;br&gt;äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om offentligt biträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Offentligt biträde förordnas om det behövs i sådana mål och ären-&lt;br&gt;den där det är särskilt föreskrivet att så kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Offentligt biträde förordnas efter ansökan eller när det annars finns&lt;br&gt;särskild anledning. Om inte annat är föreskrivet förordnas offentligt&lt;br&gt;biträde av den domstol eller annan myndighet som handlägger målet&lt;br&gt;eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan kan göras av den som biträde skall förordnas för eller av&lt;br&gt;annan som får föra talan i målet eller ärendet. Ansökan ges in till den&lt;br&gt;myndighet som handlägger målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Till offentligt biträde förordnas advokat, biträdande jurist på advo-&lt;br&gt;katbyrå eller, när det finns särskilda skäl, annan som är lämplig för&lt;br&gt;uppdraget. Har den för vilken biträde skall förordnas föreslagit någon&lt;br&gt;som uppfyller dessa krav skall denne förordnas om det inte medför&lt;br&gt;avsevärt ökade kostnader eller det i övrigt finns särskilda skäl emot det.&lt;br&gt;Ett biträde får entledigas om det finns skäl till det. Om ett biträde har&lt;br&gt;entledigats på begäran av den som biträdet förordnats för, får ett nytt&lt;br&gt;biträde förordnas endast om det fanns skäl för byte enligt 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Byte av offentligt biträde får bara ske efter särskilt tillstånd och&lt;br&gt;endast om särskilda skäl föreligger. Om byte av biträde skett en gång&lt;br&gt;krävs synnerliga skäl för nytt byte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett biträde får sätta annan advokat eller biträdande jurist på&lt;br&gt;advokatbyrå i sitt ställe (substitution) endast om detta inte medför avse-&lt;br&gt;värt ökade kostnader. I övrigt får substitution endast äga rum efter&lt;br&gt;särskilt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Förordnas offentligt biträde betalas kostnader för biträdesersättning&lt;br&gt;samt utredning enligt 6 § av allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett offentligt biträde har rätt att besluta om utredning som är&lt;br&gt;skäligen påkallad till en sammanlagd kostnad om högst 5 000 kr om&lt;br&gt;utredningen inte kan erhållas genom den myndighet som handlägger&lt;br&gt;målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som medverkat vid sådan utredning har, inom den ram som&lt;br&gt;anges i första stycket, rätt till skälig ersättning. Ersättningen fastställs&lt;br&gt;av den myndighet som förordnar biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Ett offentligt biträde har rätt till skälig ersättning för det arbete, den&lt;br&gt;tidsspillan och de utlägg som uppdraget har krävt. Ersättning utgår inte&lt;br&gt;för tiden före förordnandet som offentligt biträde annat än för arbete&lt;br&gt;som varit av mindre omfattning eller av brådskande art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen för arbete skall bestämmas med utgångspunkt i den&lt;br&gt;tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning&lt;br&gt;och med tillämpning av den timkostnadsnorm som regeringen&lt;br&gt;festställer. Timersättningen får avvika från timkostnadsnormen, om den&lt;br&gt;skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med eller andra&lt;br&gt;omständigheter av betydelse ger anledning till det. Regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer festställer taxor som skall&lt;br&gt;tillämpas vid bestämmande av ersättningen i vissa fell samt meddelar&lt;br&gt;föreskrifter om beräkning av ersättningen för tidsspillan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett offentligt biträde genom vårdslöshet eller försummelse föran-&lt;br&gt;lett kostnad för staten, skall detta beaktas vid ersättningens bestäm-&lt;br&gt;mande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ersättning till ett offentligt biträde festställs av den domstol eller&lt;br&gt;annan myndighet som handlagt målet eller ärendet, om inte annat är&lt;br&gt;särskilt föreskrivet. Ersättningen fastställs i samband med att den&lt;br&gt;angelägenhet, för vilken biträdet förordnats, avgörs genom dom eller&lt;br&gt;beslut eller avslutas på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Ett offentligt biträde får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning&lt;br&gt;av sin huvudman utöver vad som följer av 7 §. Har det skett är för-&lt;br&gt;behållet utan verkan och biträdet skall till huvudmannen återbetala vad&lt;br&gt;han eller hon uppburit för mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Ett beslut enligt denna lag får överklagas av den som är part och&lt;br&gt;av den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Ett offentligt biträde som har överklagat ett beslut om ersättning&lt;br&gt;får i den högre instansen åberopa nya omständigheter till stöd för sitt&lt;br&gt;anspråk endast om det finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Domstols eller annan myndighets beslut enligt denna lag över-&lt;br&gt;klagas i samma ordning som gäller överklagande av beslut i det mål&lt;br&gt;eller ärende där biträdet har förordnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag trädet i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt&lt;br&gt;biträde förordnats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till lag om ersättningsskyldighet för kostnad&lt;br&gt;för blodundersökning i brottmål&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om staten haft kostnader för blodprov avseende den som misstänks för&lt;br&gt;brott och för undersökning av sådant blodprov skall den misstänkte, om&lt;br&gt;han döms för brottet, ersätta staten för denna kostnad. Detsamma skall&lt;br&gt;gälla den som godkänner ett strafföreläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom lagen upphävs lag (1946:864) om återgäldande av kostnad&lt;br&gt;för blodundersökning i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till lag om rätt för Domstolsverket att över-&lt;br&gt;klaga vissa beslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härmed föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av domstol om ersättning, som enligt rättegångsbalken skall&lt;br&gt;utgå av allmänna medel, får överklagas av Domstolsverket. Detsamma&lt;br&gt;gäller andra beslut enligt 21 kap. rättegångsbalken, som rör offentlig&lt;br&gt;försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till lag om ändring i brottsbalken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken att det skall införas en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ny paragraf, 37 kap. 9 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nämnderna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde kan förord-&lt;br&gt;nas i ärende angående för-&lt;br&gt;verkande av villkorligt medgiven&lt;br&gt;frihet enligt 26 kap.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt&lt;br&gt;biträde förordnats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas två nya paragrafer, 11 kap 6 § och 21 kap.&lt;br&gt;2 a §, av följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 18 kap. 13 §, 31 kap. 1 § och 36 kap. 24 § skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 kap.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;6§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En enskild part som har in-&lt;br&gt;ställt sig till en muntlig förhand-&lt;br&gt;ling får, om det är skäligt med&lt;br&gt;hänsyn till partens ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden och de kostnader&lt;br&gt;som kan uppstå i samband med&lt;br&gt;inställelsen, tillerkännas ersätt-&lt;br&gt;ning av allmänna medel för&lt;br&gt;kostnad för resa och uppehälle.&lt;br&gt;Rätten får bevilja förskott på&lt;br&gt;ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning betalas enligt be-&lt;br&gt;stämmelser som regeringen med-&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18 kap.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall kostnad för bevisning&lt;br&gt;eller annan åtgärd enligt rättens&lt;br&gt;beslut utgå av allmänna medel&lt;br&gt;eller utgivas av parterna en för&lt;br&gt;båda och båda for en, gäller i&lt;br&gt;fråga om skyldighet att åter-&lt;br&gt;gälda sådan kostnad vad i detta&lt;br&gt;kapitel stadgas om rättegångs-&lt;br&gt;kostnad. Skola parterna bära var&lt;br&gt;sin rättegångskostnad, må för-&lt;br&gt;ordnas, att kostnaden skall för-&lt;br&gt;delas med hälften å vardera.&lt;br&gt;Har av allmänna medel utgått&lt;br&gt;kostnad för parts hämtande till&lt;br&gt;rätten, skall kostnaden åter-&lt;br&gt;gäldas av parten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skyldighet att ersätta&lt;br&gt;staten kostnad i anledning av att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall kostnad for bevisning&lt;br&gt;eller annan åtgärd enligt rättens&lt;br&gt;beslut betalas av parterna en för&lt;br&gt;båda och båda för en, gäller i&lt;br&gt;fråga om skyldighet att ersätta&lt;br&gt;sådan kostnad vad som i detta&lt;br&gt;kapitel stadgas om rättegångs-&lt;br&gt;kostnad. Om parterna skall bära&lt;br&gt;var sin rättegångskostnad, får&lt;br&gt;förordnas, att kostnaden skall&lt;br&gt;fördelas med hälften på dem&lt;br&gt;vardera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part skall också, om det&lt;br&gt;inte är oskäligt, ersätta staten&lt;br&gt;för kostnader för att hämta&lt;br&gt;honom till rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;part åtnjutit rättshjälp är särskilt&lt;br&gt;stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tilltalad som inställt sig till&lt;br&gt;en huvudförhandling får, om det&lt;br&gt;är skäligt med hänsyn till hans&lt;br&gt;eller hennes ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden och de kostnader som&lt;br&gt;kan uppstå i samband med in-&lt;br&gt;ställelsen, tillerkännas ersättning&lt;br&gt;av allmänna medel för kostnad&lt;br&gt;för resa och uppehälle. Rätten&lt;br&gt;får bevilja förskott på ersätt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning betalas enligt be-&lt;br&gt;stämmelser som regeringen med-&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;31 kap&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den tilltalade för brottet&lt;br&gt;i ett mål där åklagaren för talan,&lt;br&gt;skall den tilltalade ersätta staten&lt;br&gt;vad som enligt rättens beslut&lt;br&gt;betalats av allmänna medel för&lt;br&gt;hans inställelse vid rätten under&lt;br&gt;förundersökningen, för bevisning&lt;br&gt;under förundersökningen eller i&lt;br&gt;rättegången samt i ersättning till&lt;br&gt;försvarare. Han skall också er-&lt;br&gt;sätta staten för kostnaden att&lt;br&gt;hämta honom till rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsskyldigheten om-&lt;br&gt;fattar dock inte kostnader, som&lt;br&gt;inte skäligen varit motiverade&lt;br&gt;för utredningen, eller kostnader,&lt;br&gt;som vållats genom vårdslöshet&lt;br&gt;eller försummelse av någon&lt;br&gt;annan än den tilltalade, hans&lt;br&gt;ombud eller försvarare som&lt;br&gt;utsetts av honom. Den tilltalade&lt;br&gt;är inte i annat fall än som sägs i&lt;br&gt;4 § första stycket skyldig att&lt;br&gt;betala mera av dessa kostnader&lt;br&gt;än vad som skulle ha utgått i&lt;br&gt;grundavgift och tilläggsavgift&lt;br&gt;vid allmän rättshjälp enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den tilltalade för brottet&lt;br&gt;i ett mål där åklagaren för talan,&lt;br&gt;skall den tilltalade ersätta staten&lt;br&gt;vad som enligt rättens beslut&lt;br&gt;betalats av allmänna medel i&lt;br&gt;ersättning till försvarare och&lt;br&gt;målsägandebiträde som förord-&lt;br&gt;nats enligt lagen (1988:609) om&lt;br&gt;målsägandebiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalade behöver dock&lt;br&gt;inte betala mer än vad han&lt;br&gt;skulle ha fått betala i rätts-&lt;br&gt;hjälpsavgift enligt rättshjälps-&lt;br&gt;lagen (1996:00). Xbd som där&lt;br&gt;sägs om kostnad för rättshjälps-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättshjälpslagen (1972:429). Har&lt;br&gt;han haft offentlig försvarare i&lt;br&gt;målet, skall grundavgiften&lt;br&gt;minskas med vad han har&lt;br&gt;betalat i rådgivningsavgift till&lt;br&gt;försvararen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad den tilltalade skall betala&lt;br&gt;får jämkas eller efterges, om&lt;br&gt;skäl härtill föreligger med hän-&lt;br&gt;syn till den tilltalades brottslig-&lt;br&gt;het eller hans personliga och&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det belopp som den till-&lt;br&gt;talade skulle vara skyldig att er-&lt;br&gt;sätta understiger en viss av&lt;br&gt;regeringen fastställd gräns, skall&lt;br&gt;ersättningsskyldighet inte&lt;br&gt;åläggas.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biträde gäller i stället kostnad&lt;br&gt;för offentlig försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalade skall också, om&lt;br&gt;det inte är oskäligt, ersätta sta-&lt;br&gt;tens kostnader för att hämta&lt;br&gt;honom till rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsskyldigheten om-&lt;br&gt;fattar inte kostnader som inte&lt;br&gt;skäligen varit motiverade för ut-&lt;br&gt;redningen, eller kostnader, som&lt;br&gt;orsakats genom vårdslöshet eller&lt;br&gt;försummelse av någon annan än&lt;br&gt;den tilltalade eller hans ombud&lt;br&gt;eller försvarare som utsetts av&lt;br&gt;honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad den tilltalade skall betala&lt;br&gt;får jämkas eller efterges, om det&lt;br&gt;finns skäl till det med hänsyn till&lt;br&gt;den tilltalades brottslighet eller&lt;br&gt;hans personliga och ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det belopp som den tillta-&lt;br&gt;lade skulle vara skyldig att beta-&lt;br&gt;la understiger en viss av rege-&lt;br&gt;ringen fastställd gräns, skall er-&lt;br&gt;sättningsskyldighet inte åläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;36 kap.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vittne äger rätt till ersättning&lt;br&gt;enligt vad som sägs nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till vittne, som åbe-&lt;br&gt;ropats av enskild part, skall&lt;br&gt;utgivas av parten. Har rätten&lt;br&gt;självmant inkallat vittne och är&lt;br&gt;saken sådan, att förlikning&lt;br&gt;därom är tillåten, eller är fråga&lt;br&gt;om ansvar för brott, som ej hör&lt;br&gt;under allmänt åtal, skall ersätt-&lt;br&gt;ningen utgivas av parterna en&lt;br&gt;för båda och båda för en. I&lt;br&gt;annat fall skall ersättningen utgå&lt;br&gt;av allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett vittne har rätt till ersättning&lt;br&gt;enligt vad som sägs nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till ett vittne, som&lt;br&gt;har åberopats av en part skall&lt;br&gt;betalas av parten. I övriga fåll&lt;br&gt;skall ersättningen betalas av all-&lt;br&gt;männa medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en enskild part skall betala&lt;br&gt;ersättning till ett vittne får&lt;br&gt;rätten, om det är skäligt med&lt;br&gt;hänsyn till partens ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden och de kostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;260&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning, som skall utgivas&lt;br&gt;av part, skall innefatta gott-&lt;br&gt;görelse för nödiga kostnader till&lt;br&gt;resa och uppehälle samt för tids-&lt;br&gt;spillan efter vad rätten prövar&lt;br&gt;skäligt. Ersättning, som skall&lt;br&gt;utgå av allmänna medel, fast-&lt;br&gt;ställes av rätten enligt bestäm-&lt;br&gt;melser som regeringen med-&lt;br&gt;delar.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som kan uppstå för vittnets in-&lt;br&gt;ställelse, besluta att ersättningen&lt;br&gt;i stället skall betalas av allmän-&lt;br&gt;na medel. Sådant beslut får,&lt;br&gt;efter ansökan av parten, fattas i&lt;br&gt;samband med att vittnet åbe-&lt;br&gt;ropas som bevisning. Närmare&lt;br&gt;bestämmelser om förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för att ersättningen&lt;br&gt;skall betalas av allmänna medel&lt;br&gt;meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall ersättningen skall&lt;br&gt;betalas av en part har ett vittne&lt;br&gt;rätt till skälig ersättning för&lt;br&gt;kostnader för resa, uppehälle&lt;br&gt;och tidsspillan. Ersättning, som&lt;br&gt;skall betalas av allmänna medel,&lt;br&gt;fastställs enligt bestämmelser&lt;br&gt;som regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning som har betalats av&lt;br&gt;allmänna medel skall stanna på&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till lag om ändring i lagen (1944:133) om&lt;br&gt;kastrering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om hgen (1944:133) om kastrering att&lt;br&gt;det skall införas en ny paragraf, 9 § av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s&amp;gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde kan fönord-&lt;br&gt;nas i mål och ärenden angående&lt;br&gt;kastrering, om giltigt samtycke&lt;br&gt;till åtgärden inte lämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde förordnas av&lt;br&gt;länsrätten.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;1. Denna hg träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt&lt;br&gt;biträde förordnats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om&lt;br&gt;blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:642) om blodunder-&lt;br&gt;sökning m.m. vid utredning av faderskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 § skall följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att de nuvarande 4-6 §§ skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, efter anmodan av&lt;br&gt;part eller enligt rättens förord-&lt;br&gt;nande, inställer sig för under-&lt;br&gt;sökning som avses i denna lag&lt;br&gt;är, om han ej själv är part i&lt;br&gt;målet, berättigad till ersättning&lt;br&gt;och förskott efter enahanda&lt;br&gt;grunder och i samma ordning&lt;br&gt;som stadgas beträffande vittnes&lt;br&gt;inställelse vid rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parts kostnad gäller vad&lt;br&gt;om rättegångskostnad är före-&lt;br&gt;skrivet. Att viss kostnad är att&lt;br&gt;anse såsom rättshjälpskostnad&lt;br&gt;för part som åtnjuter allmän&lt;br&gt;r ät t s hj ä l p följer av&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har rätten förordnat om un-&lt;br&gt;dersökning enligt denna lag&lt;br&gt;skall kostnad för att ta blodprov&lt;br&gt;samt blodundersökning betalas&lt;br&gt;av allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har undersökningen utförts på&lt;br&gt;anmodan av socialnämnd skall&lt;br&gt;nämnden betala sådana kostna-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning som betalats av all-&lt;br&gt;männa medel skall stanna på&lt;br&gt;staten. Ersättning som betalats&lt;br&gt;av socialnämnden skall stanna&lt;br&gt;på nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förlag till lag om ändring i lagen (1963:193) om&lt;br&gt;samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge ang.&lt;br&gt;verkställighet av straff m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1963:193) om samarbete med&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff&lt;br&gt;m.m. att det skall införas en ny paragraf, 36 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde kan förord-&lt;br&gt;nas i mål och ärenden angående&lt;br&gt;verkställighet utomlands av fri-&lt;br&gt;hetsberövande påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt&lt;br&gt;biträde förordnats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;264&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:375) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;verkställighet av vård eller behandling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:375) om utlämning till&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om&lt;br&gt;vård eller behandling att det skall införas en ny paragraf, 15 §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde kan förord-&lt;br&gt;nas i mål eller ärende angående&lt;br&gt;utlämnande för verkställighet av&lt;br&gt;bmttmålsdom.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;1. Denna hg träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt&lt;br&gt;biträde förordnats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om&lt;br&gt;internationellt samarbete rörande verkställighet av straff&lt;br&gt;m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:260) om internationellt&lt;br&gt;samarbete rörande verkställighet av straff m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas en ny paragraf, 27 §, av följande lydelse&lt;br&gt;dels att 34 a § och 39 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde kan förord-&lt;br&gt;nas i mål och ärenden angående&lt;br&gt;verkställighet utomlands av fri-&lt;br&gt;hetsberövande påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om verkställighet enligt överförandekonventionen i främmande&lt;br&gt;stat av här i landet ådömd påföljd upptas av Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;eller, i fråga om verkställighet av överlämnande till rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård, av Socialstyrelsen. Framställning om sådan verkställighet får inte&lt;br&gt;göras, om med motsvarande tillämpning av 25 a § första stycket hinder&lt;br&gt;mot verkställighet i den främmande staten kan antas föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om verkställighet enligt första stycket på begäran av främmande&lt;br&gt;stat prövas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av&lt;br&gt;över- lämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen med mot-&lt;br&gt;svarande tillämpning av 25 a § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller Socialstyrelsen får, om det föreligger&lt;br&gt;särskilda skäl, med eget yttrande överlämna ett ärende om verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till regeringen för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i denna para-&lt;br&gt;graf gäller 28, 29 och 33 §§ i&lt;br&gt;tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av allmänna medel utgiven&lt;br&gt;ersättning till offentlig försvar-&lt;br&gt;are samt kostnad för rättshjälp&lt;br&gt;enligt 36 § rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429) skall stanna pä stats-&lt;br&gt;verket, om icke den dömde av&lt;br&gt;särskilda skäl bör återgälda&lt;br&gt;ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i denna para-&lt;br&gt;graf gäller 27-29 och 33 §§ i&lt;br&gt;tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till offentlig för-&lt;br&gt;svarare som betalats av allmän-&lt;br&gt;na medel skall stanna på staten,&lt;br&gt;om det inte finns särskilda skäl&lt;br&gt;för att den dömde skall åter-&lt;br&gt;betala ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt&lt;br&gt;biträde förordnats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h3&gt;12 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om&lt;br&gt;rättegången i arbetstvister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:371) om rättegången i&lt;br&gt;arbetstvister att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 4 §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 kap.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part som har inställt sig till&lt;br&gt;en förhandling får, om det är&lt;br&gt;skäligt med hänsyn till hans&lt;br&gt;eller hennes ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden och de kostnader som&lt;br&gt;kan uppstå i samband med&lt;br&gt;inställelsen, tillerkännas ersätt-&lt;br&gt;ning av allmänna medel för&lt;br&gt;kostnad för resa och uppehälle.&lt;br&gt;Rätten får bevilja förskott på&lt;br&gt;ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning betalas enligt be-&lt;br&gt;stämmelser som regeringen med-&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;268&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:609) om&lt;br&gt;målsägandebiträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:609) om målsägande-&lt;br&gt;biträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4-8 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas sju nya paragrafer, 9-15 §§, av följande&lt;br&gt;lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att närmast före 1, 4, 6 och 12 §§ skall införas fyra nya rubriker&lt;br&gt;av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angelägenhet som skall&lt;br&gt;behandlas vid svensk domstol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet skall ta till vara målsägandens intressen i målet&lt;br&gt;samt lämna stöd och hjälp till målsäganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet skall bistå målsäganden med att föra talan om&lt;br&gt;enskilt anspråk i anledning av brottet, om detta inte görs av åklagaren.&lt;br&gt;Målsägandebiträdets uppgift kvarstår även om talan avskilts enligt 22&lt;br&gt;kap. 5 § rätte- gångsbalken for att handläggas som särskilt mål enligt&lt;br&gt;reglerna för tvistemål, såvida inte målet handläggs enligt 1 kap. 3 d §&lt;br&gt;rättegångsbalken. Målsägandebiträdets uppgift kvarstår också om tings-&lt;br&gt;rättens dom överklagas endast i fråga om enskilt anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträde förordnas&lt;br&gt;på begäran av målsäganden&lt;br&gt;eller när det annars finns anled-&lt;br&gt;ning till det. Vid förordnandet&lt;br&gt;tillämpas 21 § första stycket&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om byte av målsägan-&lt;br&gt;debiträde och rätt för sådant&lt;br&gt;biträde att sätta någon annan i&lt;br&gt;sitt ställe tillämpas 21 § andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträde förordnas&lt;br&gt;på begäran av målsäganden&lt;br&gt;eller när det annars finns sär-&lt;br&gt;skild anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angelägenhet som skall&lt;br&gt;behandlas utomlands&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I en angelägenhet som skall&lt;br&gt;prövas eller på annat sätt be-&lt;br&gt;handlas utomlands och som&lt;br&gt;gäller broa som motsvaras av&lt;br&gt;brott enligt 6 kap. brottsbalken&lt;br&gt;kan den som utsatts för brottet&lt;br&gt;(målsäganden), beviljas rättsligt&lt;br&gt;bistånd om han eller hon är&lt;br&gt;bosatt i Sverige och det ekono-&lt;br&gt;miska underlaget inte överstiger&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och tredje styckena rättshjälps-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet skall ent-&lt;br&gt;ledigas, om det är påkallat med&lt;br&gt;hänsyn till förhållandena i målet&lt;br&gt;eller om det annars finns skäl&lt;br&gt;för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt tillämpas i fråga om&lt;br&gt;målsägandebiträde rättegångs-&lt;br&gt;balkens regler om rättegångs-&lt;br&gt;biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet har rätt&lt;br&gt;till ersättning i enlighet med vad&lt;br&gt;som enligt 22 § rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429) gäller för biträde vid&lt;br&gt;allmän rättshjälp. I fråga om&lt;br&gt;ersättningen tillämpas även 19,&lt;br&gt;23, 49, 49 a och 49 c §§ rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200 000 kr. Närmare bestäm-&lt;br&gt;melser om ekonomiskt underlag&lt;br&gt;meddelas av regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsligt bistånd ges i form av&lt;br&gt;ekonomiskt bidrag för juridiskt&lt;br&gt;biträde efter ansökan av den&lt;br&gt;som utsatts för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om rättsligt bi-&lt;br&gt;stånd skall vara skriftlig och&lt;br&gt;innehålla de uppgifter som före-&lt;br&gt;skrivs av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den som har beviljats rättsligt&lt;br&gt;bistånd enligt 4 § skall betala en&lt;br&gt;avgift som beräknas på samma&lt;br&gt;sätt som rättshjälpsavgift enligt&lt;br&gt;12 § rättshjälpslagen (1996:00).&lt;br&gt;Xhd som där sägs om kostnad&lt;br&gt;för rättshjälpsbiträde gäller i&lt;br&gt;stället kostnad för biträde enligt&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Gemensamma bestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om ett målsägandebiträde&lt;br&gt;förordnas, ersätts målsägandens&lt;br&gt;därefter uppkommande kost-&lt;br&gt;nader för bevisning och utred-&lt;br&gt;ning med anledning av talan om&lt;br&gt;enskilt anspråk och, i fall där&lt;br&gt;målsägandebiträdets uppgift&lt;br&gt;kvarstår enligt 3 § andra styc-&lt;br&gt;ket, för resa och uppehälle i&lt;br&gt;samband med inställelse inför&lt;br&gt;domstol, i samma utsträckning&lt;br&gt;som om målsäganden beviljats&lt;br&gt;allmän rättshjälp med anledning&lt;br&gt;av en sådan talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till målsägandebiträde eller&lt;br&gt;biträde enligt 4 § förordnas&lt;br&gt;advokat, biträdande jurist på&lt;br&gt;advokatbyrå eller, när det finns&lt;br&gt;särskilda skäl, annan som är&lt;br&gt;lämplig för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som sökanden har före-&lt;br&gt;slagit och som uppfyller dessa&lt;br&gt;krav skall förordnas, om det inte&lt;br&gt;medför avsevärt ökade kostnader&lt;br&gt;eller i övrigt särskilda skäl talar&lt;br&gt;emot det. Ett biträde skall ent-&lt;br&gt;ledigas, om det är påkallat med&lt;br&gt;hänsyn till förhållandena i målet&lt;br&gt;eller om det annars finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byte av biträde får bara ske&lt;br&gt;efter särskilt tillstånd och om det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;270&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor som avses i&lt;br&gt;denna lag fattas av rätten. I de&lt;br&gt;fall som avses i 6 § får dock&lt;br&gt;målsägandebiträdet själv besluta&lt;br&gt;om utredning i samma utsträck-&lt;br&gt;ning som enligt 24 § rättshjälps-&lt;br&gt;lagen (1972:429) gäller för bi-&lt;br&gt;träde vid allmän rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns särskilda skäl. Om byte av&lt;br&gt;biträde har skett en gång krävs&lt;br&gt;synnerliga skäl för nytt byte.&lt;br&gt;Om ett biträde har entledigats&lt;br&gt;pä begäran av den rättssökande,&lt;br&gt;får ett nytt biträde förordnas&lt;br&gt;endast om det fanns skäl för&lt;br&gt;byte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett biträde får sätta annan&lt;br&gt;advokat eller biträdande jurist&lt;br&gt;på advokatbyrå i sitt ställe&lt;br&gt;(substitution) om det inte medför&lt;br&gt;någon beaktansvärd ökning av&lt;br&gt;kostnaderna. 1 övrigt får sub-&lt;br&gt;stitution endast äga rum efter&lt;br&gt;tillstånd av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 övrigt tillämpas i fråga om&lt;br&gt;biträde enligt denna lag rätte-&lt;br&gt;gångsbalkens regler om rätte-&lt;br&gt;gångsbiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett biträde har rätt till skälig&lt;br&gt;ersättning för det arbete, den&lt;br&gt;tidsspillan och de utlägg som&lt;br&gt;uppdraget har krävt. Ersättning&lt;br&gt;utgår inte för tiden före förord-&lt;br&gt;nandet som biträde annat än för&lt;br&gt;arbete som varit av mindre om-&lt;br&gt;fattning eller av brådskade art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen för arbete skall&lt;br&gt;bestämmas med utgångspunkt i&lt;br&gt;den tidsåtgång som är rimlig&lt;br&gt;med hänsyn till uppdragets art&lt;br&gt;och omfattning och med till-&lt;br&gt;lämpning av den timkostnads-&lt;br&gt;norm som regeringen fastställer.&lt;br&gt;Timersättningen får avvika från&lt;br&gt;timkostnadsnormen, om den&lt;br&gt;skicklighet och den omsorg som&lt;br&gt;uppdraget har utförts med eller&lt;br&gt;andra omständigheter av bety-&lt;br&gt;delse ger anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer&lt;br&gt;fastställer taxor som skall tilläm-&lt;br&gt;pas vid bestämmande av ersätt-&lt;br&gt;ning i vissa fall samt meddelar&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 1&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 31 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om skyldighet för&lt;br&gt;den tilltalade eller annan att till&lt;br&gt;staten återbetala kostnader som&lt;br&gt;enligt rättens beslut betalats av&lt;br&gt;allmänna medel gäller även i&lt;br&gt;fråga om kostnader enligt denna&lt;br&gt;lag. 1 mål där målsägandebi-&lt;br&gt;trädets uppgift kvarstår enligt&lt;br&gt;3 § andra stycket gäller beträff-&lt;br&gt;ande dessa kostnader bestäm-&lt;br&gt;melserna i 18 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken om ansvar för motparts&lt;br&gt;rättegångskostnader.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrifter om beräkning av&lt;br&gt;ersättningen för tidsspillan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har biträdet genom vårdslös-&lt;br&gt;het eller försummelse föranlett&lt;br&gt;kostnad för staten skall detta&lt;br&gt;beaktas när ersättningen be-&lt;br&gt;stäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett biträde får inte förbehålla&lt;br&gt;sig eller ta emot ersättning av&lt;br&gt;sin huvudman utöver vad som&lt;br&gt;följer av 7 §. Har detta skett är&lt;br&gt;förbehållet utan verkan och&lt;br&gt;biträdet skall betala tillbaka vad&lt;br&gt;han eller hon har uppburit för&lt;br&gt;mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S&amp;gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett målsägandebiträde har&lt;br&gt;förordnats eller rättsligt bistånd&lt;br&gt;enligt 4 § har beviljats betalas&lt;br&gt;kostnader för biträde samt kost-&lt;br&gt;nader för bevisning och utred-&lt;br&gt;ning som är nödvändig för att&lt;br&gt;målsäganden skall kunna ta&lt;br&gt;tillvara sin rätt, av allmänna&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har medverkat vid en&lt;br&gt;utredning har rätt till skälig&lt;br&gt;ersättning. Kostnaden för utred-&lt;br&gt;ning får dock inte överstiga&lt;br&gt;10 000 kr. Ersättning för bevis-&lt;br&gt;ning betalas enligt bestämmelser&lt;br&gt;som regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som följer av 9 §&lt;br&gt;ersätts, i angelägenheter som&lt;br&gt;skall behandlas utomlands, även&lt;br&gt;kostnader för resa och in-&lt;br&gt;ställelse för målsäganden och&lt;br&gt;dennes vårdare eller annan som&lt;br&gt;måste anlitas i samband med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;272&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inställelse inför domstol eller&lt;br&gt;annan myndighet om mäls-&lt;br&gt;äganden kallats dit. Ersättning&lt;br&gt;för resa och uppehälle betalas&lt;br&gt;med skäligt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om angelägenheter som&lt;br&gt;skall behandlas utomlands gäller&lt;br&gt;9-10 §§ endast i den utsträck-&lt;br&gt;ning kostnaden inte täcks genom&lt;br&gt;någon försäkring eller ersätts av&lt;br&gt;domstol eller annan myndighet i&lt;br&gt;den främmande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor om målsägan-&lt;br&gt;debiträde fattas av domstol.&lt;br&gt;Beslut om rättsligt bistånd i&lt;br&gt;angelägenhet som skall behand-&lt;br&gt;las utomlands fattas av Rätts-&lt;br&gt;hjälpsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut att utredning enligt 9 §&lt;br&gt;skall göras fattas av biträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om domstols beslut&lt;br&gt;enligt denna lag gäller reglerna&lt;br&gt;i rättegångsbalken om överkla-&lt;br&gt;gande av domstols beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut i en över-&lt;br&gt;klagad fråga får dock endast&lt;br&gt;överklagas om hovrätten tillåtit&lt;br&gt;detta. Sådant tillstånd får ges&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl för&lt;br&gt;en prövning om tillstånd skall&lt;br&gt;ges enligt 54 kap. 10 § första&lt;br&gt;stycket 1 rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av Rättshjälpsmyn-&lt;br&gt;digheten får överklagas till&lt;br&gt;Rättshjälpsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsnämndens beslut får&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av ett biträde om ut-&lt;br&gt;redning enligt 12 &amp;nbsp;§ andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt denna lag får&lt;br&gt;överklagas av den som är part&lt;br&gt;och av den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer. Räknas tiden&lt;br&gt;för överklagande från den dag&lt;br&gt;en part fått del av beslutet, får&lt;br&gt;myndigheten likväl inte över-&lt;br&gt;klaga beslutet senare än två&lt;br&gt;månader från dagen från be-&lt;br&gt;slutet. Myndigheten får över-&lt;br&gt;klaga ett beslut även till förmån&lt;br&gt;för en enskild part.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;75 §&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett biträde som har förordnats&lt;br&gt;enligt denna lag och som har&lt;br&gt;överklagat ett beslut om ersätt-&lt;br&gt;ning får i den högre instansen&lt;br&gt;åberopa nya omständigheter till&lt;br&gt;stöd för sitt yrkande endast om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande om målsägandebiträde&lt;br&gt;förondnats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård&lt;br&gt;av missbrukare i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:870) om vård av miss-&lt;br&gt;brukare i vissa fell att 42 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om offentligt biträde och&lt;br&gt;annan rättshjälp i mål och ären-&lt;br&gt;den enligt denna lag finns be-&lt;br&gt;stämmelser i rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde kan förordnas&lt;br&gt;i mål och ärenden hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol angående&lt;br&gt;beredande av vård enligt denna&lt;br&gt;lag eller angående omedelbart&lt;br&gt;omhändertagande enligt 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde förordnas av&lt;br&gt;den domstol eller annan myndig-&lt;br&gt;het som handlägger målet eller&lt;br&gt;ärendet. I ärenden hos social-&lt;br&gt;nämnd eller social distrikts-&lt;br&gt;nämnd förordnas offentligt&lt;br&gt;biträde dock av länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt&lt;br&gt;biträde förordnats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;275&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen&lt;br&gt;(1988:1472)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om smittskyddslagen (1988:1472) att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om offentligt biträde och&lt;br&gt;annan rättshjälp i mål och ären-&lt;br&gt;den enligt denna lag finns be-&lt;br&gt;stämmelser i rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde kan förord-&lt;br&gt;nas i mål och ärenden hos all-&lt;br&gt;män förvaltningsdomstol angå-&lt;br&gt;ende tillfälligt omhändertagande&lt;br&gt;enligt 37 §, tvångsisolering en-&lt;br&gt;ligt 38, 39 eller 41 § eller upp-&lt;br&gt;hörande av tvångsisolering en-&lt;br&gt;ligt 42 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt&lt;br&gt;biträde förordnats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;276&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;en ny paragraf, 11 kap. 8 §, av följande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas en ny rubrik närmast före 11 kap. 8 § av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde kan förord-&lt;br&gt;nas i ärende angående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvisning, dock inte hos&lt;br&gt;polismyndighet, såvida inte&lt;br&gt;utlänningen enligt 6 kap. 2 eller&lt;br&gt;3 § hålls i förvar sedan mer än&lt;br&gt;72 timmar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utvisning enligt 4 kap. 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppehållstillstånd enligt 2&lt;br&gt;kap. 5 b §, om Utlänningsnämn-&lt;br&gt;den meddelat beslut om in-&lt;br&gt;hibition i ärendet om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. verkställighet enligt denna&lt;br&gt;lag om utlänningen hålls i&lt;br&gt;förvar enligt 6 kap. 2 eller 3 §&lt;br&gt;sedan mer än 72 timmar och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. hemsändande enligt 12 kap.&lt;br&gt;3§.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt&lt;br&gt;biträde förordnats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;277&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om våid av unga att 39 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om offentligt biträde och&lt;br&gt;annan rättshjälp i mål och ären-&lt;br&gt;den enligt denna lag finns be-&lt;br&gt;stämmelser i rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde kan förord-&lt;br&gt;nas för den som åtgärden avser&lt;br&gt;samt för dennes vårdnadshavare&lt;br&gt;i mål och ärenden angående be-&lt;br&gt;redande av vård enligt 2 eller&lt;br&gt;3 §, omedelbart omhändertagan-&lt;br&gt;de enligt 6 §, upphörande av&lt;br&gt;vård enligt 21 §, flyttnings-&lt;br&gt;förbud enligt 24 § eller upp-&lt;br&gt;hörande av flyttningsförbud&lt;br&gt;enligt 26 § samt vid överkla-&lt;br&gt;gande enligt 41 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behövs offentligt biträde både&lt;br&gt;för den unge och för dennes&lt;br&gt;vårdnadshavare, förordnas ge-&lt;br&gt;mensamt biträde, om det inte&lt;br&gt;finns motstridiga intressen&lt;br&gt;mellan dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde förordnas av&lt;br&gt;den domstol eller annan myndig-&lt;br&gt;het som handlägger målet eller&lt;br&gt;ärendet. 1 ärenden hos social-&lt;br&gt;nämnd eller social distrikts-&lt;br&gt;nämnd förordnas offentligt&lt;br&gt;biträde dock av länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt&lt;br&gt;biträde forordnats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;278&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;särskild utlänningskontroll &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1991:572) om särskild utlän-&lt;br&gt;ningskontroll skall införas en ny paragraf, 27 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde kan förord-&lt;br&gt;nas i ärende angående utvisning&lt;br&gt;eller anmälningsplikt enligt den-&lt;br&gt;na lag samt i ärende hos rege-&lt;br&gt;ringen angående beslut enligt&lt;br&gt;n§.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt&lt;br&gt;biträde förordnats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;19 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall inforas en ny paragraf, 38 a §, av följande lydelse&lt;br&gt;dels att 48 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde kan förord-&lt;br&gt;nas i mål och ärenden hos&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol an-&lt;br&gt;gående medgivande till fortsatt&lt;br&gt;tvångsvård enligt 7, 9, 12 eller&lt;br&gt;14 § och vid överklagande enligt&lt;br&gt;32 eller 33 § av beslut om&lt;br&gt;intagning för tvångsvård eller&lt;br&gt;om avslag på en begäran att&lt;br&gt;tvångsvården skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans&lt;br&gt;tillstånd medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin&lt;br&gt;rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att enligt 32 och 33 §§ överklaga vissa beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att anlita ombud eller biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att få rättshjälp genom&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3. att få offentligt biträde för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;offentligt biträde enligt rätts- ordnat enligt 38 a §, och&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429), och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att få hjälp av en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen, väl synlig&lt;br&gt;för patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt&lt;br&gt;biträde förordnats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;20 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1129) om rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas en ny paragraf, 22 a §, av följande lydelse&lt;br&gt;dels att 30 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde kan förord-&lt;br&gt;nas i mål och ärenden hos all-&lt;br&gt;män förvaltningsdomstol angå-&lt;br&gt;ende medgivande till fortsatt&lt;br&gt;vård enligt 13 §, angående upp-&lt;br&gt;hörande av sådan vård enligt&lt;br&gt;16 §, vid överklagande av beslut&lt;br&gt;enligt 18 § första stycket 1 eller&lt;br&gt;2 eller angående tillstånd eller&lt;br&gt;äterkallelse av tillstånd att vistas&lt;br&gt;utanför vårdinrättningens om-&lt;br&gt;råde före den som genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård enligt&lt;br&gt;31 kap. 3 § brottsbalken om sär-&lt;br&gt;skild utskrivningsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans till-&lt;br&gt;stånd medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att enligt 18 § överklaga vissa beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att ansöka enligt 16 § andra stycket om att den rättspsykiatriska&lt;br&gt;vården skall upphöra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att ansöka enligt 10 eller 11 § om tillstånd att vistas utanför&lt;br&gt;vårdinrättningens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att anlita ombud eller biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. att få rättshjälp genom&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5. att få offentligt biträde för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;offentligt biträde enligt rätts- ordnat enligt 22 a §, och&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429), och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. att få hjälp av en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen eller&lt;br&gt;undersökningsenheten, väl synlig för patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt&lt;br&gt;biträde förordnats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;281&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som yttrat sig&lt;br&gt;över betänkandet Ny rättshjälpslag (SOU 1995:81)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt,&lt;br&gt;Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, Eksjö tingsrätt, Hallsbergs tingsrätt,&lt;br&gt;Malmö tingsrätt, Svegs tingsrätt, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i&lt;br&gt;Göteborg, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Norrbottens län,&lt;br&gt;Länsrätten i Kronobergs län, Justitiekanslem, Domstolsverket, Rätts-&lt;br&gt;hjälpsmyndigheten, Rättshjälpsnämnden, Riksåklagaren, Rikspolisstyrel-&lt;br&gt;sen, Socialstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannen, Statskontoret,&lt;br&gt;Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Arbetsdomstolen, Statens&lt;br&gt;Invandrarverk, Utlänningsnämnden, Konkurrensverket, Konsument-&lt;br&gt;ombudsmannen, Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges&lt;br&gt;domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Försäkrings-&lt;br&gt;förbund, JUSEK, TCO, LO, SAF, Föreningen jurister vid Sveriges&lt;br&gt;allmänna advokatbyråer, Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Köp-&lt;br&gt;manna förbund, Svenska flyktingrådet, Sveriges Kristna Råd,&lt;br&gt;Samfundet för Sveriges Juridiska byråer, Bo Karlsson m.fl., Lars&lt;br&gt;Lindstrand och Roland Ekh, Institutet för Sociala Rättsfrågor, Mats El&lt;br&gt;Kott, Riksförbundet för familjers rättigheter, Cirkeldeltagare -&lt;br&gt;Handelsanställdas Förbund avd. 16, Jan Humlekil, Lena Dahlgren, Sven&lt;br&gt;Hamne, Telje Juristerna HB och Karl Potapoff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Norrbottens län har bifogat ett yttrande från 1986-09-23&lt;br&gt;till Finansdepartementet angånde kostnader i mål och ärenden om skatt.&lt;br&gt;Riksåklagaren har bifogat yttranden från åklagarmyndigheterna i&lt;br&gt;Stockholm och Göteborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO har bifogat yttrande från Industrifacket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hyresgästernas riksförbund har bifogat en skrift från Jan Danneman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;282&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rättshjälpsavgifter nu och enligt förslaget&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I tabellen är kostnader för rättshjälpsbiträdet angiven inklusive rådgiv-&lt;br&gt;ningsavgift. I den vänsta kolumnen anges avgift enligt nuvarande be-&lt;br&gt;stämmelser och i den högra avgiften enligt förslaget. Den nuvarande&lt;br&gt;avgiften (vänstra kolumnen) beräknas på alla kostnader i ärendet, t.ex.&lt;br&gt;kostnader för utredning, medan avgiften i det föreslagna systemet&lt;br&gt;(högra kolumnen) beräknas på endast biträdeskostnaden. Det innebär att&lt;br&gt;om några andra kostnader tillkommer ökar avgiften i den vänstra&lt;br&gt;kolumnen men inte i den högre.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Rättshjälpskostnad (=biträdeskostnad) 5 000&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Ekonomiskt&lt;br&gt;underlag&lt;br&gt;(årsinkomst)&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Avgift enligt&lt;br&gt;nuvarande regler&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Avgift enligt&lt;br&gt;förslaget&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0-470&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;580&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;470&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;610&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;610&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 260&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 560&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;120 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 480&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;130 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 860&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;160 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;175 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;210 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;283&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rättshjälpskostnad (=biträdeskostnad) 10 000&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Ekonomiskt&lt;br&gt;underlag&lt;br&gt;(årsinkomst)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt&lt;br&gt;nuvarande regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt&lt;br&gt;förslaget&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0-470&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;680&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;470&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 760&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 960&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;120 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 460&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;130 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 860&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;160 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;175 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;210 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 770&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h3&gt;Rättshjälpskostnad (=biträdeskostnad) 25 000&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiskt&lt;br&gt;underlag&lt;br&gt;(årsinkomst)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt&lt;br&gt;nuvarande regler&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt&lt;br&gt;förslaget&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0-470&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;980&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;470&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 880&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 880&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 260&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 460&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;120 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 460&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;130 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 860&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;160 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;175 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;210 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 760&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;284&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Rättshjälpskostnad (=biträdeskostnad) 50 000&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Ekonomiskt&lt;br&gt;underlag&lt;br&gt;(årsinkomst)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt&lt;br&gt;nuvarande regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt&lt;br&gt;förslaget&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0-470&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 480&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;470&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 950&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 880&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 950&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 880&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 950&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 560&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 950&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 280&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;120 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 720&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;130 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 320&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;160 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 420&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;175 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;210 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21 670&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;285&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rättshjälpskostnad (=biträdeskostnad) 100 000&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiskt&lt;br&gt;underlag&lt;br&gt;(årsinkomst)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt&lt;br&gt;nuvarande regler&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt&lt;br&gt;förslaget&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0-470&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 480&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;470&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 450&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 880&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 450&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 880&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 560&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 280&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;120 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 720&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;130 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 320&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;160 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 480&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;175 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 080&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;210 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;286&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till rättshjälpslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag finns bestämmelser om rättshjälp och rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får beviljas i en rättslig angelägenhet om förutsättningarna i&lt;br&gt;6-8 §§ är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att rättshjälp skall beviljas krävs att rådgivning enligt 4 § har&lt;br&gt;lämnats i angelägenheten i minst en timme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 9 § finns bestämmelser om rättshjälpens förhållande till rättsskydds-&lt;br&gt;försäkringar. I 10-13 §§ finns bestämmelser om när rättshjälp inte får&lt;br&gt;beviljas och när det krävs särskilda skäl för rättshjälp. I 21 och 22 §§&lt;br&gt;finns särskilda bestämmelser om rättshjälp till offer för sexualbrott när&lt;br&gt;angelägenheten skall behandlas utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp beviljas efter ansökan av den rättssökande. Ansökan skall&lt;br&gt;vara skriftlig och innehålla de uppgifter som föreskrivs av regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivning enligt denna lag lämnas i en rättslig angelägenhet av en&lt;br&gt;advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sammanlagt högst två&lt;br&gt;timmar. Rådgivning kan också lämnas av någon annan som kan&lt;br&gt;förordnas som rättshjälpsbiträde enligt 26 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivning lämnas mot en avgift som betalas till den som lämnar&lt;br&gt;rådgivningen. Den som har lämnat rådgivning får sätta ned avgiften till&lt;br&gt;hälften om den rättssökandes ekonomiska förhållanden ger anledning till&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar&lt;br&gt;närmare bestämmelser om rådgivningsavgift och nedsättning av&lt;br&gt;rådgivningsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har lämnat rådgivning har rätt till skälig ersättning av all-&lt;br&gt;männa medel för de kostnader för tolk och översättning som rådgiv-&lt;br&gt;ningen kan ha krävt. Om rådgivning har skett mot nedsatt avgift enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;287&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § andra stycket, kan den som har lämnat rådgivning få ersättning av&lt;br&gt;allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar&lt;br&gt;närmare bestämmelser om ersättning enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna förutsättningar för rättshjälp&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får beviljas en fysisk person vars ekonomiska underlag enligt&lt;br&gt;38 § inte överstiger 210 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får beviljas om den rättssökande behöver juridiskt biträde&lt;br&gt;utöver rådgivning och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får inte beviljas i sådana angelägenheter där hjälp genom&lt;br&gt;genom offentlig försvarare eller offentligt biträde kan komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får beviljas endast om det med hänsyn till angelägenhetens&lt;br&gt;art och betydelse, tvisteföremålets värde och omständigheterna i övrigt&lt;br&gt;är rimligt att staten bidrar till kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får inte beviljas om den rättssökande har en rättsskydds-&lt;br&gt;försäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar&lt;br&gt;angelägenheten. Om den rättssökande saknar rättsskydd enligt första&lt;br&gt;stycket men med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina&lt;br&gt;ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft ett sådant skydd,&lt;br&gt;får rättshjälp beviljas endast om det finns särskilda skäl med hänsyn till&lt;br&gt;angelägenhetens art och betydelse för den rättssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningar i rätten till rättshjälp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får inte beviljas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för upprättande av självdeklaration, äktenskapsförord, testamente&lt;br&gt;eller gåvohandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för förrättande av bouppteckning enligt 20 kap. ärvdabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i en angelägenhet som rör skuldsanering enligt skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:334),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i inskrivningsärenden enligt jordabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i ärenden om fastighetsdeklaration,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. i mål eller ärenden angående fastighetstaxering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. i registerärenden enligt sjölagen (1994:1009) eller lagen (1979:377)&lt;br&gt;om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;288&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. i en angelägenhet som rör bodelning i annat fell än vid klander av&lt;br&gt;bodelning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. om frågan om rättshjälp kan vänta till dess en annan rättslig ange-&lt;br&gt;lägenhet där anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund har&lt;br&gt;avgjorts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. i en angelägenhet som rör trafikskadeersättning enligt trafik-&lt;br&gt;skadelagen (1975:1410) eller som rör skadestånd som skall befelas från&lt;br&gt;en ansvarsförsäkring. Rättshjälp får dock beviljas i en sådan ange-&lt;br&gt;lägenhet om ett mål eller ärende har inletts vid domstol eller enbart rör&lt;br&gt;annan skada än personskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får inte heller beviljas i fråga om anspråk som har över-&lt;br&gt;låtits till den rättssökande, om överlåtelsen kan antas ha skett för att&lt;br&gt;åstadkomma en fördel vid prövning av ansökan om rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får beviljas endast när det finns särskilda skäl i en ange-&lt;br&gt;lägenhet som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rör äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande fiågor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. rör underhåll till barn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. rör skatter, tullar, avgifter eller betalningssäkring för skatter, tullar&lt;br&gt;och avgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i tingsrätt skall avgöras av en lagferen domare enligt 1 kap. 3 d §&lt;br&gt;rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. skall behandlas utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 21 och 22 §§ finns särskilda bestämmelser om rättshjälp till offer för&lt;br&gt;sexualbrott i angelägenheter som skall behandlas utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte är svensk medborgare och som varken är eller tidigare&lt;br&gt;har varit bosatt i Sverige får beviljas rättshjälp endast om angelägen-&lt;br&gt;heten skall behandlas i Sverige och det finns särskilda skäl. I en&lt;br&gt;angelägenhet som skall behandlas utomlands får rättshjälp beviljas&lt;br&gt;endast om den rättssökande är bosatt i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att med-&lt;br&gt;borgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara med-&lt;br&gt;borgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk med-&lt;br&gt;borgare i fråga om rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp till näringsidkare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp får inte beviljas den som är eller har varit näringsidkare i en&lt;br&gt;angelägenhet som har uppkommit i näringsverksamheten, om det inte&lt;br&gt;finns särskilda skäl med hänsyn till verksamhetens art och begränsade&lt;br&gt;omfettning, hans eller hennes ekonomiska och personliga förhållanden&lt;br&gt;och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med näringsidkare avses en fysisk person som driver verksamhet av&lt;br&gt;ekonomisk natur som kan betecknas som yrkesmässig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Riksdagen 1996197. 1 samt. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp till dödsbo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dör den som har beviljats rättshjälp övergår rättshjälpen till dödsboet&lt;br&gt;om dödsboet begär detta och det med hänsyn till angelägenhetens art&lt;br&gt;och betydelse, dödsboets och dödsbodelägarnas ekonomiska förhållan-&lt;br&gt;den och omständigheterna i övrigt är skäligt att staten fortsätter att bidra&lt;br&gt;till kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmåner som ingår vid rättshjälp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för rättshjälps-&lt;br&gt;biträde. Förmånen av rättshjälpsbiträde omfettar ersättning för arbete i&lt;br&gt;högst 100 timmar, om inte annat beslutas enligt 34 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för bevisning vid&lt;br&gt;allmän domstol, Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen. Om inte&lt;br&gt;särskilda föreskrifter gäller lämnas ersättning för bevisning med skäligt&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för utredning, som&lt;br&gt;är skäligen påkallad för att ta tillvara den rättssökandes rätt, till en kost-&lt;br&gt;nad om högst 10 000 kr. Utredning i en angelägenhet som skall prövas&lt;br&gt;av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet betalas dock inte om&lt;br&gt;den kan erhållas genom den domstol eller myndighet som skall pröva&lt;br&gt;angelägenheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har medverkat vid en utredning har rätt till ersättning enligt&lt;br&gt;föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för medlare enligt&lt;br&gt;42 kap. 17 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlaren har rätt till skälig ersättning för det arbete, den tidsspillan&lt;br&gt;och de utlägg som uppdraget krävt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlare får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av parterna&lt;br&gt;utöver vad som följer av andra stycket. Har detta skett är förbehållet&lt;br&gt;utan verkan och medlaren skall till partema betala tillbaka vad han eller&lt;br&gt;hon har tagit emot för mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som beviljas rättshjälp behöver inte betala ansökningsavgift eller&lt;br&gt;expeditionsavgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de&lt;br&gt;allmänna domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen (1990:746)&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om betalningsföreläggande och handräckning eller avgift enligt 15 § 1-3&lt;br&gt;avgiftsförordningen (1992:191).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som lett till ett&lt;br&gt;verkställbart avgörande eller i ett mål om verkställighet behöver inte&lt;br&gt;betala utsökningsavgifter enligt 2 § förordningen (1992:1094) om&lt;br&gt;avgifter vid kronofogdemyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har beviljats rättshjälp behöver inte betala några kostnader&lt;br&gt;för kungörelser i mål eller ärenden vid domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som beviljas rättshjälp behöver inte ställa säkerhet för att få till&lt;br&gt;stånd kvarstad eller annan liknande åtgärd enligt rättegångsbalken eller&lt;br&gt;konkurslagen (1987:672) i den angelägenhet som rättshjälpen avser. Om&lt;br&gt;den rättssökande inte kan betala för den skada som tillfogas motparten&lt;br&gt;svarar staten gentemot den skadelidande för denna skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tillämpas också i fråga om verkställighet enligt 3 kap.&lt;br&gt;8 eller 9 § utsökningsbalken om rättshjälp beviljats i verkställighets-&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om rättshjälp till offer för sexualbrott&lt;br&gt;utomlands&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en angelägenhet som skall behandlas utomlands får rättshjälp beviljas&lt;br&gt;om saken gäller ett brott mot den rättssökande som motsvarar brott&lt;br&gt;enligt 6 kap. brottsbalken och den rättssökande har behov av någon av&lt;br&gt;de förmåner som anges i 22 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om en angelägenhet som avses i första stycket gäller inte 2 §&lt;br&gt;andra stycket, 9 § och 11 § 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättshjälp har beviljats enligt 21 § betalar staten kostnaderna för&lt;br&gt;biträde och sådan bevisning och utredning som varit nödvändig för att&lt;br&gt;ta till vara den rättssökandes rätt, samt kostnaderna för resa och&lt;br&gt;uppehälle för den rättssökande eller hans eller hennes ställföreträdare&lt;br&gt;och för vårdare eller annan som måste anlitas i samband med inställelse&lt;br&gt;inför domstol eller annan myndighet i den främmande staten. Detta&lt;br&gt;gäller dock endast i den mån kostnaderna inte täcks genom någon&lt;br&gt;försäkring eller ersätts av domstol eller annan myndighet i den&lt;br&gt;främmande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar&lt;br&gt;närmare bestämmelser om ersättning enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;291&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har beviljats rättshjälp skall betala en rättshjälpsavgift som&lt;br&gt;bestäms med hänsyn till kostnaderna för rättshjälpsbiträdet och den&lt;br&gt;rättssökandes ekonomiska underlag enligt 38 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsavgiften utgör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. två procent av kostnaderna om det ekonomiska underlaget inte&lt;br&gt;överstiger 20 000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fem procent av kostnaderna, dock minst 500 kr, om det ekono-&lt;br&gt;miska underlaget överstiger 20 000 men inte 40 000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tio procent av kostnaderna, dock minst 1 000 kr, om det ekono-&lt;br&gt;miska underlaget överstiger 40 000 men inte 80 000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. tjugo procent av kostnaderna, dock minst 1 500 kr, om det ekono-&lt;br&gt;miska underlaget överstiger 80 000 men inte 120 000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. trettio procent av kostnaderna, dock minst 2 000 kr, om det ekono-&lt;br&gt;miska underlaget överstiger 120 000 men inte 160 000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. fyrtio procent av kostnaderna, dock minst 5 000 kr, om det ekono-&lt;br&gt;miska underlaget överstiger 160 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift för rådgivning utöver en timme skall avräknas från den lägsta&lt;br&gt;avgift som anges i 2-6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättshjälp övergår till ett dödsbo beräknas rättshjälpsavgiften med&lt;br&gt;ledning av den avlidnes ekonomiska underlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Procentsatsen för beräkning av rättshjälpsavgiften festställs när rätts-&lt;br&gt;hjälp beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den rättssökandes ekonomiska underlag förändras väsentligt innan&lt;br&gt;rättshjälpsärendet har avslutats, får jämkning ske till högre eller lägre&lt;br&gt;procentsats efter vad som är skäligt. Jämkning får också ske om en&lt;br&gt;väsentlig felbedömning har gjorts när procentsatsen tidigare bestämdes&lt;br&gt;eller om oriktiga uppgifter har legat till grund för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämkning till en lägre procentsats kan endast avse avgift som ännu&lt;br&gt;inte betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsavgiften skall fortlöpande betalas till rättshjälpsbiträdet&lt;br&gt;allteftersom kostnader uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar&lt;br&gt;närmare bestämmelser om betalningen av rättshjälpsavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande och byte av rättshjälpsbiträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till rättshjälpsbiträde får förordnas advokat, biträdande jurist på&lt;br&gt;advokatbyrå eller någon annan som är lämplig för uppdraget. Har den&lt;br&gt;rättssökande själv föreslagit någon som är lämplig, skall denne för-&lt;br&gt;ordnas, om det inte medför avsevärt ökade kostnader eller det i övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;292&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns särskilda skäl mot det. Ett biträde får entledigas om det finns skäl&lt;br&gt;till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byte av biträde får ske efter särskilt tillstånd och bara om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl. Om byte av biträde har skett en gång, får nytt byte ske&lt;br&gt;endast om det finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett biträde får sätta en advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå&lt;br&gt;i sitt ställe (substitution) om det inte medför en beaktansvärd ökning av&lt;br&gt;kostnaderna. I övrigt får substitution endast ske efter särskilt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till rättshjälpsbiträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett rättshjälpsbiträde har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan&lt;br&gt;och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen för arbete skall&lt;br&gt;bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med&lt;br&gt;hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av den&lt;br&gt;timkostnadsnorm som regeringen festställer. Timersättningen får avvika&lt;br&gt;från timkostnadsnormen om den skicklighet och den omsorg som upp-&lt;br&gt;draget har utförts med eller andra omständigheter av betydelse ger&lt;br&gt;anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för arbete före ansökan kan endast avse arbete som varit&lt;br&gt;av mindre omfettning eller av brådskande art. Vid biträdesbyte enligt&lt;br&gt;26 § andra stycket gäller motsvarande i fråga om det nya biträdets rätt&lt;br&gt;till ersättning för arbete som utförts före beslutet om byte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om biträdet genom vårdslöshet eller försummelse har föranlett kost-&lt;br&gt;nad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.&lt;br&gt;Om biträdet missbrukat sin behörighet att besluta om utredning enligt&lt;br&gt;17 § eller om substitition eller om det annars finns särskilda skäl, får&lt;br&gt;ersättningen jämkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer festställer&lt;br&gt;taxor som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning i vissa fell&lt;br&gt;samt meddelar föreskrifter om beräkning av ersättningen för tidsspillan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till ett rättshjälpsbiträde festställs i samband med att den&lt;br&gt;rättsliga angelägenheten avgörs genom dom eller beslut eller när&lt;br&gt;rättshjälpsärendet avslutas på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett biträde inte begärt ersättning i rätt tid och därigenom förlorat&lt;br&gt;rätten att få ersättningen festställd av domstolen, får Rättshjälpsmyndig-&lt;br&gt;heten festställa ersättningen under förutsättning att biträdet inte kände&lt;br&gt;till att angelägenheten var anhängig vid domstolen eller att underlåten-&lt;br&gt;heten beror på något annat ursäktligt misstag. Den del av ersättningen&lt;br&gt;som överstiger rättshjälpsavgiften skall då stanna på staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett rättshjälpsbiträde får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av&lt;br&gt;sin huvudman utöver vad som följer av 27 §. Har detta skett är för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;293&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behållet utan verkan och biträdet skall till huvudmannen betala tillbaka&lt;br&gt;vad han eller hon har tagit emot för mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motparts ersättningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser i lag om ansvar för motparts kostnader i rättegång eller&lt;br&gt;annat motsvarande förfarande gäller även i fråga om kostnader för&lt;br&gt;motparts rättshjälpsbiträde. Ränta skall dock inte betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är ersättningsskyldig för rättshjälpskostnader skall till den&lt;br&gt;rättssökande betala ett belopp som motsvarar dennes rättshjälpsavgift.&lt;br&gt;Återstoden skall betalas till staten. Om den ersättningsskyldige har&lt;br&gt;ålagts att ersätta endast en del av rättshjälpskostnadema, skall ersätt-&lt;br&gt;ningen betalas till den rättssökande och till staten med motsvarande&lt;br&gt;fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medparts ersättningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i ett mål eller ärende vid domstol en kostnad för biträde som är&lt;br&gt;gemensamt för flera medparter ersatts som en rättshjälpskostnad, skall&lt;br&gt;var och en av de medparter som inte har rättshjälp betala den del av&lt;br&gt;kostnaden som hänför sig till medparten. Fördelningen skall göras efter&lt;br&gt;huvudtalet, om inte omständigheterna föranleder annat. Vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av första stycket skall avdrag göras för den del av kostnaderna&lt;br&gt;som en motpart har ålagts att betala med stöd av 30 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om summan av rättshjälpsavgiften och vad medpartema förpliktas&lt;br&gt;betala enligt första stycket överstiger ersättningen till biträdet, skall&lt;br&gt;medpartema betala det överskjutande beloppet till den som har&lt;br&gt;rättshjälp och återstoden till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphörande av rättshjälp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp skall upphöra om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rättshjälpsavgift inte betalas enligt 25 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den rättssökande har lämnat oriktiga uppgifter och rättshjälp inte&lt;br&gt;skulle ha beviljats om riktiga uppgifter hade lämnats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den rättssökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har lämnat&lt;br&gt;oriktiga uppgifter, som varit ägnade att leda till för låg rättshjälpsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den rättssökandes ekonomiska förhållanden har ändrats så att han&lt;br&gt;eller hon inte längre är berättigad till rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. ett rättshjälpsbiträde entledigas utan att ett annat rättshjälpsbiträde&lt;br&gt;förordnas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. det med hänsyn till tvisteföremålets värde, angelägenhetens art och&lt;br&gt;betydelse samt omständigheterna i övrigt inte längre är rimligt att staten&lt;br&gt;bidrar till den rättssökandes kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;294&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättshjälp har beviljats trots att det föreligger ett sådant fell som&lt;br&gt;avses i 10 § 10, får det beslutas att rättshjälpen skall upphöra. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte om det är uppenbart oskäligt att rättshjälpen upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp skall upphöra när det arbete som biträdet har rätt till&lt;br&gt;ersättning för enligt 27 § uppgår till 100 timmar, om annat inte beslutas&lt;br&gt;enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsbiträdet skall anmäla till rätten när det arbete som biträdet&lt;br&gt;lagt ned på uppdraget uppgår till eller närmar sig 100 timmar. Rätten&lt;br&gt;skall genast pröva om rättshjälpen skall upphöra. Om rättshjälpen skall&lt;br&gt;fortsätta, bestämmer rätten det antal timmar som förmånen av&lt;br&gt;rättshjälpsbiträde därefter får omfetta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fell Rättshjälpsmyndigheten enligt 39 § beslutar i rättshjälpsfrågor&lt;br&gt;gäller bestämmelserna i andra stycket myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av rättshjälpskostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättshjälpen upphör på någon av de grunder som anges i 32 §, skall&lt;br&gt;den rättssökande i skälig omfettning återbetala kostnaderna för rätts-&lt;br&gt;hjälpen till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättshjälpen upphör på den grund som anges i 33 §, skall de&lt;br&gt;kostnader för rättshjälpen som överstiger rättshjälpsavgiften inte åter-&lt;br&gt;betalas till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut att bevilja rättshjälp undanröjs efter överklagande, skall&lt;br&gt;den som haft rättshjälp själv betala kostnaden för denna. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl, får dock förordnas att kostnaden inte skall återbetalas till&lt;br&gt;staten eller att de endast delvis skall återbetalas till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den rättssökande genom vårdslöshet eller försummelse har orsakat&lt;br&gt;ökade kostnader for rättshjälpen, skall han eller hon ersätta staten för&lt;br&gt;dessa kostnader oavsett hur ansvaret för rättshjälpskostnadema i övrigt&lt;br&gt;skall fördelas. Motsvarande gäller den rättssökandes ställföreträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiskt underlag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ekonomiskt underlag avses i denna lag den rättssökandes beräk-&lt;br&gt;nade årsinkomst sedan hänsyn tagits till underhållsskyldighet, förmögen-&lt;br&gt;hetsförhållanden och skuldsättning enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrar den rättssökande till underhållet av barn skall den beräknade&lt;br&gt;årsinkomsten minskas med 15 000 kr för varje barn, dock högst 75 000&lt;br&gt;kr. Ar den rättssökandes betalningsförmåga väsentligen ökad eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;295&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nedsatt på grund av förmögenhetsinnehav eller skuldsättning eller annan&lt;br&gt;särskild omständighet, skall den beräknade årsinkomsten jämkas genom&lt;br&gt;att skäligt belopp läggs till eller dras ifrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underårigs ekonomiska underlag skall bestämmas med hänsyn till&lt;br&gt;föräldrarnas ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om hur det ekonomiska underlaget skall&lt;br&gt;beräknas meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i rättshjälpsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett mål eller ärende rörande den rättsliga angelägenheten pågår vid&lt;br&gt;domstol, beslutar domstolen i frågor enligt denna hg. I annat fall be-&lt;br&gt;slutar Rättshjälpsmyndigheten i frågorna. Rättshjälpsmyndigheten be-&lt;br&gt;slutar också till vem ersättning enligt 30 § andra stycket och 31 § tredje&lt;br&gt;stycket skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs om domstol i denna hg gäller även arrendenämnd och&lt;br&gt;hyresnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsbiträdet beslutar om att sådan utredning som avses i 17 §&lt;br&gt;första stycket skall utföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsmyndigheten skall slutligt fastställa den rättssökandes rätts-&lt;br&gt;hjälpsavgift när ersättningen till rättshjälpsbiträdet har fastställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen till biträdet skall utbetalas efter avdrag för den slutligt&lt;br&gt;fastställda rättshjälpsavgiften. Om biträdet har tagit emot en högre&lt;br&gt;avgift från den rättssökande än den som slutligt fastställs skall biträdet&lt;br&gt;återbetala det överskjutande beloppet till den rättssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att handläggningen avslutas i ett mål eller ärende i&lt;br&gt;vilket en part har rättshjälp skall det bestämmas vilka belopp som&lt;br&gt;motparter, medparter och den rättssökande eller dennes ställföreträdare&lt;br&gt;skall betala enligt 30 § första stycket och 31 § första stycket. Beslut om&lt;br&gt;återbetalningsskyldighet enligt 37 § meddehs i samband med att&lt;br&gt;handläggningen avslutas i ett mål eller ärende i vilket part har rättshjälp&lt;br&gt;eller i samband med rättshjälpens upphörande. Om beslutet meddehs av&lt;br&gt;någon annan än domstol eller Rättshjälpsmyndigheten, skall betalnings-&lt;br&gt;skyldigheten bestämmas till att avse kostnaderna i dess helhet eller viss&lt;br&gt;kvotdel utan att ett bestämt belopp anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en borgenär har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som rör&lt;br&gt;försättande i konkurs, skall beslut om ersättningsskyldighet meddehs&lt;br&gt;senast i samband med att utdelningen fastställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om till vem ersättning skall betalas enligt 30 § andra stycket och&lt;br&gt;31 § tredje stycket och beslut om rättshjälpsavgift och avräkning med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;296&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biträde enligt 40 § får fettas av Rättshjälpsmyndigheten genom auto-&lt;br&gt;matisk databehandling av uppgifter i ett av myndigheten fört register&lt;br&gt;över rättshjälpskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt 30 § andra stycket och 31 § tredje stycket får verkställas&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av domstols beslut enligt denna lag tillämpas,&lt;br&gt;utom i fell som avses i andra stycket, vad som i allmänhet gäller om&lt;br&gt;överklaganden av beslut av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens eller kammarrättens beslut i en överklagad fråga angående&lt;br&gt;ersättning till rättshjälpsbiträde får inte överklagas. Hovrätten eller&lt;br&gt;kammarrätten får dock tillåta att beslutet överklagas om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 §&lt;br&gt;första stycket 1 rättegångsbalken respektive 36 § första stycket 1 för-&lt;br&gt;valtningsprocesslagen (1971:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av rättshjälpsbiträde om utredning enligt 17 § första stycket får&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av Rättshjälpsmyndigheten får överklagas till Rättshjälps-&lt;br&gt;nämnden. Rättshjälpsmyndighetens beslut enligt 30 § andra stycket,&lt;br&gt;31 § tredje stycket och 39 § andra stycket får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsnämndens beslut får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om rättshjälp får överklagas av den som är enskild part och av&lt;br&gt;Domstolsverket. Räknas tiden för överklagande från den dag en part fått&lt;br&gt;del av beslutet, får Domstolsverket ändå inte överklaga beslutet senare&lt;br&gt;än två månader från dagen för beslutet. Domstolsverket får överklaga&lt;br&gt;ett beslut även till förmån för en enskild part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket får påkalla beslut om att rättshjälp skall upphöra enligt&lt;br&gt;32-34 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett rättshjälpsbiträde som har överklagat ett beslut om ersättning får i&lt;br&gt;den högre instansen åberopa nya omständigheter till stöd för sitt&lt;br&gt;yrkande endast om det finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsnämnden består av en ordförande, som skall vara eller ha&lt;br&gt;varit ordinarie domare, två ledamöter som är advokater samt två övriga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;297&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ledamöter. Alla ledamöter skall vara svenska medborgare. De får inte&lt;br&gt;vara underåriga eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordnar ledamöter och utser ordförande för viss tid. För&lt;br&gt;ordföranden skall finnas en eller flera ersättare. I övrigt får regeringen&lt;br&gt;utse lämpligt antal ersättare. Bestämmelserna om ordförande och&lt;br&gt;ledamöter tillämpas också på ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsnämnden är beslutför med ordföranden och två andra&lt;br&gt;ledamöter, av vilka en skall vara advokat och en övrig ledamot. Vid&lt;br&gt;avgörande av ett ärende som är av principiell betydelse eller annars är&lt;br&gt;av särskild vikt, skall dock samtliga ledamöter delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål tillämpas när&lt;br&gt;ärenden avgörs av Rättshjälpsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin&lt;br&gt;mening först.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997 då rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429) skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- allmän rättshjälp eller rättshjälp åt misstänkt i brottmål har beviljats&lt;br&gt;före den 1 december 1997, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ansökan om sådan rättshjälp har lämnats in till domstol, Rättshjälps-&lt;br&gt;myndigheten eller annan myndighet som kan besluta om rättshjälp före&lt;br&gt;den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;298&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om offentligt biträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag tillämpas när offentligt biträde skall förordnas i ett mål eller&lt;br&gt;ärende enligt särskild föreskrift i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna hg gäller om inte annat är särskilt före-&lt;br&gt;skrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt denna hg fettas av den domstol eller myndighet som hand-&lt;br&gt;lägger målet eller ärendet utom i fell som avses i 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde förordnas efter ansökan eller när det annars finns&lt;br&gt;anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan kan göras av den som biträde skall förordnas för eller av&lt;br&gt;någon annan som får föra talan i målet eller ärendet. Ansökan skall ges&lt;br&gt;in till den myndighet som handlägger målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighet som inte själv får förordna offentligt biträde skall över-&lt;br&gt;lämna ansökan med ett eget yttrande till behörig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnas offentligt biträde betalar staten kostnader för biträdet samt&lt;br&gt;för utredning som är skäligen påkallad för att ta till vara huvudmannens&lt;br&gt;rätt, om utredningen inte kan erhållas genom den domstol eller myn-&lt;br&gt;dighet som handlägger målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har medverkat vid utredning som anges i första stycket har&lt;br&gt;rätt till ersättning av allmänna medel enligt föreskrifter som regeringen&lt;br&gt;meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 26-29 §§ rättshjälpslagen (1996:000) om förordnande&lt;br&gt;och byte av rättshjälpsbiträde och om ersättning till rättshjälpsbiträde&lt;br&gt;skall tillämpas i fråga om offentligt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde beslutar om att sådan utredning som avses i 4 § första&lt;br&gt;stycket skall utföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstols eller myndighets beslut enligt denna hg överklagas i samma&lt;br&gt;ordning som gäller för överklagande av dom eller beslut i det mål eller&lt;br&gt;ärende i vilket biträdet har förordnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens eller kammarrättens beslut i en överklagad firåga angående&lt;br&gt;ersättning till offentligt biträde får inte överklagas. Hovrätten eller&lt;br&gt;kammarrätten får dock tillåta att beslutet överklagas om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 §&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;299&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första stycket 1 rättegångsbalken respektive 36 § första stycket 1 för-&lt;br&gt;valtningsprocesslagen (1971:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av biträde om utredning enligt 4 § får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt denna lag får överklagas av den som är enskild part&lt;br&gt;och av Domstolsverket. Räknas tiden för överklagande från den dag en&lt;br&gt;part fått del av beslutet, får Domstolsverket ändå inte överklaga beslutet&lt;br&gt;senare än två månader från dagen från beslutet. Domstolsverket får&lt;br&gt;överklaga ett beslut även till förmån för en enskild part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till lag om rätt för Domstolsverket att&lt;br&gt;överklaga vissa beslut om ersättning m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härmed föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket har rätt att, på samma sätt som en part, överklaga ett&lt;br&gt;beslut av domstol om ersättning av allmänna medel till målsägande,&lt;br&gt;enskild part, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan som inte är part.&lt;br&gt;Detsamma gäller beslut om förordnande eller byte av offentlig&lt;br&gt;försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;301&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i fråga om äktenskapsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall inforas en ny paragraf, 17 kap. 7 a § av följande&lt;br&gt;lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 18 kap. 4 § i balken skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är skäligt med hänsyn&lt;br&gt;till en makes ekonomiska och&lt;br&gt;personliga förhållanden samt&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt, kan&lt;br&gt;domstol pä ansökan av denne&lt;br&gt;besluta att ersättning till bo-&lt;br&gt;delningsförrättare för högst fem&lt;br&gt;timmars arbete skall betalas av&lt;br&gt;allmänna medel pä de villkor&lt;br&gt;som anges i andra stycket (ersätt-&lt;br&gt;ningsgaranti). I fråga som sådan&lt;br&gt;ersättning tillämpas 27 § rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning som avses i första&lt;br&gt;stycket betalas ut till bodel-&lt;br&gt;ningsförrättaren, efter ansökan,&lt;br&gt;om den make som avses i första&lt;br&gt;stycket enligt den upprättade&lt;br&gt;bodelningshandlingen har till-&lt;br&gt;skiftats egendom till ett värde&lt;br&gt;som understiger 100 000 kr.&lt;br&gt;Utbetalt belopp skall vid&lt;br&gt;tillämpningen av 7 § tillgodo-&lt;br&gt;räknas samme make.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan enligt första och&lt;br&gt;andra stycket görs hos den&lt;br&gt;domstol som avses i 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §‘&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens dom eller slutliga beslut i mål om underhåll enligt 6 kap. får&lt;br&gt;inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att domen eller beslutet&lt;br&gt;överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd&lt;br&gt;skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:353.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;302&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket första meningen&lt;br&gt;domen överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut i frågor som&lt;br&gt;avses i 14 kap. 7, 15 eller 16 §&lt;br&gt;får aldrig överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller inte, om någon annan del av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut i frågor&lt;br&gt;som avses i 14 kap. 7, 15 eller&lt;br&gt;16 § och 17 kap. 7 a § får&lt;br&gt;aldrig överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;303&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till lag om ändring i brottsbalken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken att det skall införas en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ny paragraf, 37 kap. 9 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärende angående förverkan-&lt;br&gt;de av villkorligt medgiven frihet&lt;br&gt;enligt 26 kap. skall offentligt&lt;br&gt;biträde förordnas för den som&lt;br&gt;åtgärden avser, om det inte&lt;br&gt;måste antas att behov av biträde&lt;br&gt;saknas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;304&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas två nya paragrafer, 11 kap. 6 § och 21 kap.&lt;br&gt;12 § av följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 17 kap. 14 §, 18 kap. 8 a § och 13 §, 21 kap. 10 §, 23 kap.&lt;br&gt;13, 15 och 19 §§, 30 kap. 12 §, 31 kap. 1, 2 och 11 §§, 33 kap. 5 §,&lt;br&gt;36 kap. 24 § 48 kap. 2 § samt 49 kap. 5 och 8 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;&amp;lt;5§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En part som har kallats att in-&lt;br&gt;ställa sig till ett sammanträde&lt;br&gt;får tillerkännas ersättning av&lt;br&gt;allmänna medel för kostnad för&lt;br&gt;resa och uppehälle, om parten&lt;br&gt;är en fysisk person och det är&lt;br&gt;skäligt med hänsyn till hans&lt;br&gt;eller hennes ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden, de kostnader som&lt;br&gt;kan uppstå i samband med&lt;br&gt;inställelsen och omständigheter-&lt;br&gt;na i övrigt. Rätten får bevilja&lt;br&gt;förskott på ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning betalas enligt be-&lt;br&gt;stämmelser som regeringen med-&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får, när det finns skäl&lt;br&gt;till det, i dom förordna att den&lt;br&gt;får verkställas utan hinder av att&lt;br&gt;den icke äger laga kraft. När det&lt;br&gt;finns anledning, skall rätten&lt;br&gt;därvid föreskriva att säkerhet&lt;br&gt;skall ställas för skadestånd som&lt;br&gt;parten kan bli skyldig att utge&lt;br&gt;om domen ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut under rättegången, mot&lt;br&gt;vilken talan ej må föras särskilt,&lt;br&gt;skall genast gå i verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får, när det finns skäl&lt;br&gt;till det, i dom forordna att den&lt;br&gt;får verkställas utan hinder av att&lt;br&gt;den inte äger laga kraft. När det&lt;br&gt;finns anledning, skall rätten&lt;br&gt;därvid föreskriva att säkerhet&lt;br&gt;skall ställas för skadestånd som&lt;br&gt;parten kan bli skyldig att utge&lt;br&gt;om domen ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut under rättegången som&lt;br&gt;inte får överklagas särskilt, skall&lt;br&gt;genast gå i verkställighet. Det-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:828.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;305&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller beslut, vari-&lt;br&gt;genom rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvisat ombud eller biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma gäller beslut, enligt&lt;br&gt;vilket rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ogillat tredje mans yrkande&lt;br&gt;rättegången,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utlåtit sig angående ersätt-&lt;br&gt;ning eller förskott till biträde,&lt;br&gt;vittne, sakkunnig eller annan,&lt;br&gt;som ej är part eller intervenient,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att få som intervenient deltaga i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utlåtit sig angående ersätt-&lt;br&gt;ning eller förskott till biträde,&lt;br&gt;vittne, sakkunnig eller annan,&lt;br&gt;som inte är part eller inter-&lt;br&gt;venient,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förordnat om någons hållande i häkte eller om kvarstad eller annan&lt;br&gt;åtgärd enligt 15 kap. eller upphävande av sådan åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. till biträde utsett någon annan än part föreslagit, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utlåtit sig i annat fell än&lt;br&gt;som avses i 3 eller 5 i fråga&lt;br&gt;som gäller allmän rättshjälp,&lt;br&gt;dock ej beslut om ersättnings-&lt;br&gt;skyldighet enligt 31 § rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beslut, varigenom&lt;br&gt;föreläggande meddelats part&lt;br&gt;eller annan att förete skriftligt&lt;br&gt;bevis eller att tillhandahålla&lt;br&gt;föremål för syn eller besiktning,&lt;br&gt;gäller vad som sägs i första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är särskild föreskrift med-&lt;br&gt;delad dämm, att dom eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslut, som inte äger laga kraft,&lt;br&gt;må verkställas, vare den&lt;br&gt;gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utlåtit sig i annat fell än&lt;br&gt;som avses i 3 eller 5 i fråga&lt;br&gt;som gäller rättshjälp, dock inte&lt;br&gt;beslut om ersättningsskyldighet&lt;br&gt;enligt 30 &amp;nbsp;§ rättshjälpslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beslut, enligt vilket&lt;br&gt;föreläggande har meddelats part&lt;br&gt;eller annan att lägga fram&lt;br&gt;skriftligt bevis eller att till-&lt;br&gt;handahålla föremål för syn eller&lt;br&gt;besiktning, gäller vad som sägs&lt;br&gt;i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är särskild föreskrift med-&lt;br&gt;delad om att dom eller beslut,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som inte har laga kraft, får&lt;br&gt;verkställas, är den gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 a §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål där 1 kap. 3 d § första stycket tillämpas gäller följande i stället&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för bestämmelserna i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för rättegångskost-&lt;br&gt;nad får inte avse annat än kost-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för rättegångskost-&lt;br&gt;nad får inte avse annat än kost-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nad för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nad för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rådgivning enligt rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429) vid ett&lt;br&gt;tillfälle för varje instans,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rättslig rådgivning under en&lt;br&gt;timme vid ett tillfälle för varje&lt;br&gt;instans och med belopp som&lt;br&gt;motsvarar högst den ersättning&lt;br&gt;som betalas för rådgivning&lt;br&gt;enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1996:000) under en timme,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:847.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;306&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ansökningsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. resa och uppehälle för part eller ställföreträdare i samband med&lt;br&gt;sammanträde eller, om personlig inställelse inte föreskrivits, resa och&lt;br&gt;uppehälle for ombud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vittnesbevisning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. översättning av handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning utgår endast i den mån kostnaden varit skäligen påkallad&lt;br&gt;för tillvaratagande av partens rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning som anges i andra stycket 3 utgår enligt bestämmelser som&lt;br&gt;regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kostnad som sägs i andra&lt;br&gt;stycket 1 jämställs kostnad för&lt;br&gt;annan rådgivning som lämnas&lt;br&gt;av advokat eller biträdande&lt;br&gt;jurist på advokatbyrå, i den mån&lt;br&gt;den ej överstiger högsta avgift&lt;br&gt;för rådgivning enligt rättshjälps-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har målet till en böljan handlagts i annan ordning än som gäller för&lt;br&gt;mål som aves i denna paragraf, utgår ersättning för kostnad som avses&lt;br&gt;den tidigare handläggningen enligt de kostnadsregler som gäller för&lt;br&gt;denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett mål om betalningsföreläggande eller handräckning över-&lt;br&gt;lämnats till tingsrätt får, om målet därefter avgörs genom tredskodom&lt;br&gt;mot svaranden, ersättning även avse skälig kostnad för en rätte-&lt;br&gt;gångsskrift eller för inställelse vid ett sammanträde inför rätten. Sådan&lt;br&gt;ytterligare ersättning utgår, om inte särskilda skäl föranleder annan&lt;br&gt;bedömning, enligt bestämmelser som regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall kostnad for bevisning&lt;br&gt;eller annan åtgärd enligt rättens&lt;br&gt;beslut utgå av allmänna medel&lt;br&gt;eller utgivas av parterna en för&lt;br&gt;båda och båda för en, gälle i&lt;br&gt;fråga om skyldighet att åter-&lt;br&gt;gälda sådan kostnad vad i detta&lt;br&gt;kapitel stadgas om rättegångs-&lt;br&gt;kostnad. Skola parterna bära var&lt;br&gt;sin rättegångskostnad, må för-&lt;br&gt;ordnas, att kostnaden skall&lt;br&gt;fördelas med hälften ä vardera.&lt;br&gt;Har av allmänna medel utgått&lt;br&gt;kostnad för parts hämtande till&lt;br&gt;rätten, skall kostnaden åter-&lt;br&gt;gäldas av parten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1972:430.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall kostnad för bevisning&lt;br&gt;eller annan åtgärd betalas av&lt;br&gt;parterna en för båda och båda&lt;br&gt;för en, gäller i fråga om&lt;br&gt;skyldighet att ersätta sådan&lt;br&gt;kostnad vad som föreskrivs i&lt;br&gt;detta kapitel om rättegångs-&lt;br&gt;kostnad. Om parterna skall bära&lt;br&gt;var sin rättegångskostnad, får&lt;br&gt;rätten besluta, att kostnaden&lt;br&gt;skall fördelas med hälften pä&lt;br&gt;var och en av dem. Har staten&lt;br&gt;haft kostnader för att hämta en&lt;br&gt;part till rätten, skall parten&lt;br&gt;ersätta staten för kostnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;307&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skyldighet att ersätta&lt;br&gt;statsverket kostnad i anledning&lt;br&gt;av att part åtnjutit rättshjälp är&lt;br&gt;särskilt stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skyldighet att ersätta&lt;br&gt;staten för kostnad i anledning av&lt;br&gt;att part har beviljats rättshjälp&lt;br&gt;är särskilt föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Timersättningen får avvika&lt;br&gt;från timkostnadsnormen, om&lt;br&gt;den skicklighet och den omsorg&lt;br&gt;som uppdraget utförts med eller&lt;br&gt;andra omständigheter av bety-&lt;br&gt;delse ger anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel&lt;br&gt;för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen&lt;br&gt;för arbete skall bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är&lt;br&gt;rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med&lt;br&gt;tillämpning av den timkostnadsnorm som regeringen festställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Timersättningen får avvika&lt;br&gt;från timkostnadsnormen, om&lt;br&gt;den skicklighet och den omsorg&lt;br&gt;som uppdraget utförts med eller&lt;br&gt;andra omständigheter av bety-&lt;br&gt;delse ger anledning till det. Har&lt;br&gt;försvararen lämnat den miss-&lt;br&gt;tänkte rådgivning i saken enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1972:429),&lt;br&gt;skall avdrag göras för den råd-&lt;br&gt;givningsavgift som försvararen&lt;br&gt;uppburit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer festställer&lt;br&gt;den taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättningen i vissa&lt;br&gt;fell samt meddelar föreskrifter om&lt;br&gt;spillan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlig försvarare får inte&lt;br&gt;förbehålla sig ytterligare ersätt-&lt;br&gt;ning av den misstänkte. Om så&lt;br&gt;ändå har skett är förbehållet&lt;br&gt;utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beräkning av ersättningen för tids-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En offentlig försvarare får inte&lt;br&gt;förbehålla sig eller ta emot&lt;br&gt;ersättning av den misstänkte&lt;br&gt;utöver vad som följer av första&lt;br&gt;stycket. Har detta skett är för-&lt;br&gt;behållet utan verkan och den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;offentlige försvararen skall till&lt;br&gt;den misstänkte betala tillbaka&lt;br&gt;vad han eller hon uppburit för&lt;br&gt;mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En misstänkt som har kallats&lt;br&gt;att inställa sig till ett samman-&lt;br&gt;träde får tillerkännas ersättning&lt;br&gt;av allmänna medel för kostnad&lt;br&gt;för resa och uppehälle om det är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:975.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;308&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skäligt med hänsyn till hans&lt;br&gt;eller hennes ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden, de kostnader som&lt;br&gt;kan uppstå i samband med in-&lt;br&gt;ställelsen och omständigheterna&lt;br&gt;i övrigt. Rätten får bevilja&lt;br&gt;förskott på ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning betalas enligt be-&lt;br&gt;stämmelser som regeringen med-&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägrar någon vid förhör att&lt;br&gt;yttra sig angående omständighet,&lt;br&gt;som är av vikt för utredningen,&lt;br&gt;och är han, om åtal väckes,&lt;br&gt;skyldig att i målet vittna därom,&lt;br&gt;eller finnes eljest för utred-&lt;br&gt;ningen av synnerlig vikt, att&lt;br&gt;någon, som är skyldig att vittna&lt;br&gt;i målet, redan under förunder-&lt;br&gt;sökningen höres som vittne, må&lt;br&gt;på undersökningsledarens be-&lt;br&gt;gäran vittnesförhör med honom&lt;br&gt;äga rum inför rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhör, som avses i första&lt;br&gt;stycket, må ej äga rum, innan&lt;br&gt;förundersökningen fortskridit så&lt;br&gt;långt, att någon skäligen kan&lt;br&gt;misstänkas för brottet. Om för-&lt;br&gt;höret gälle i tillämpliga delar&lt;br&gt;vad om bevisupptagning utom&lt;br&gt;huvudförhandling är stadgat;&lt;br&gt;den misstänkte skall erhålla till-&lt;br&gt;fälle att närvara vid förhöret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för hans inställelse&lt;br&gt;skall utgå av allmänna medel i&lt;br&gt;enlighet vad som gäller för till-&lt;br&gt;talad som åtnjuter rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är fåra, att bevis, som skall&lt;br&gt;åberopas vid huvudförhand-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägrar någon vid förhör att&lt;br&gt;yttra sig angående omständighet,&lt;br&gt;som är av vikt för utredningen,&lt;br&gt;och är han, om åtal väcks,&lt;br&gt;skyldig att i målet vittna därom,&lt;br&gt;eller är det annars av synnerlig&lt;br&gt;vikt för utredningen att någon,&lt;br&gt;som är skyldig att vittna i målet,&lt;br&gt;redan under förundersökningen&lt;br&gt;hörs som vittne, får på under-&lt;br&gt;sökningsledarens begäran vitt-&lt;br&gt;nesförhör med honom äga rum&lt;br&gt;inför rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhör, som avses i första&lt;br&gt;stycket, för inte äga rum, innan&lt;br&gt;förundersökningen fortskridit så&lt;br&gt;långt, att någon skäligen kan&lt;br&gt;misstänkas för brottet. Om för-&lt;br&gt;höret gäller i tillämpliga delar&lt;br&gt;vad som föreskrivs om bevis-&lt;br&gt;upptagning utom huvudförhand-&lt;br&gt;ling. Den misstänkte skall ges&lt;br&gt;tillfälle att närvara vid förhöret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för hans inställelse&lt;br&gt;betalas av allmänna medel enligt&lt;br&gt;föreskrifter som meddelas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är fara, att bevis, som skall&lt;br&gt;åberopas vid huvudforhand-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1972:430.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1972:430.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;309&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lingen, därförinnan går förlorat&lt;br&gt;eller då endast med svårighet&lt;br&gt;kan föras, må på yrkande av&lt;br&gt;undersökningsledaren eller den&lt;br&gt;misstänkte rätten genast upptaga&lt;br&gt;beviset. Om beviset gälle i&lt;br&gt;tillämpliga delar vad om bevis,&lt;br&gt;som upptages utom huvud-&lt;br&gt;förhandling, är stadgat. Kost-&lt;br&gt;naden för bevisupptagningen&lt;br&gt;och för den misstänktes in-&lt;br&gt;ställelse vid rätten skall utgå av&lt;br&gt;allmänna medel. Ersättning för&lt;br&gt;den misstänktes inställelse skall&lt;br&gt;utgå i enlighet med vad som&lt;br&gt;gäller för tilltalad som åtnjuter&lt;br&gt;rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har undersökningsledaren,&lt;br&gt;ehuru han slutfört den utredning&lt;br&gt;han anser erforderlig, ej bifallit&lt;br&gt;begäran, som avses i 18 § andra&lt;br&gt;stycket, eller förmenar den&lt;br&gt;misstänkte, att annan brist i&lt;br&gt;utredningen föreligger, må han&lt;br&gt;göra anmälan därom till rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dä anmälan inkommit till&lt;br&gt;rätten, skall den, sä snart ske&lt;br&gt;kan, upptaga anmälan till&lt;br&gt;prövning. När skäl äro därtill,&lt;br&gt;må rätten hålla förhör med den&lt;br&gt;misstänkte eller annan eller&lt;br&gt;vidtaga den åtgärd i övrigt, som&lt;br&gt;finnes påkallad. Ersättning för&lt;br&gt;den misstänktes inställelse skall&lt;br&gt;utgå i enlighet med vad som&lt;br&gt;gäller för tilltalad som åtnjuter&lt;br&gt;rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut under rättegången, mot&lt;br&gt;vilket talan ej må föras särskilt,&lt;br&gt;skall genast gå i verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lingen, därförinnan går förlorat&lt;br&gt;eller då endast med svårighet&lt;br&gt;kan föras, får på yrkande av&lt;br&gt;undersökningsledaren eller den&lt;br&gt;misstänkte rätten genast ta upp&lt;br&gt;beviset. Om beviset gäller i&lt;br&gt;tillämpliga delar vad som är&lt;br&gt;föreskrivet om bevis, som tas&lt;br&gt;upp utom huvudförhandling.&lt;br&gt;Kostnaden för bevisupptag-&lt;br&gt;ningen och för den misstänktes&lt;br&gt;inställelse vid rätten skall utgå&lt;br&gt;av allmänna medel. Ersättning&lt;br&gt;för den misstänktes inställelse&lt;br&gt;betalas enligt föreskrifter som&lt;br&gt;meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har undersökningsledaren&lt;br&gt;slutfört den utredning han anser&lt;br&gt;nödvändig utan att bifalla&lt;br&gt;begäran, som avses i 18 § andra&lt;br&gt;stycket, eller anser den miss-&lt;br&gt;tänkte, att det finns annan brist i&lt;br&gt;utredningen kan han anmäla&lt;br&gt;detta till rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall sä snart det kan&lt;br&gt;ske pröva anmälan. Om det&lt;br&gt;finns skäl för det får rätten hålla&lt;br&gt;förhör med den misstänkte eller&lt;br&gt;annan eller vidtaga den åtgärd i&lt;br&gt;övrigt, som är påkallad. Ersätt-&lt;br&gt;ning för den misstänktes in-&lt;br&gt;ställelse betalas av allmänna&lt;br&gt;medel enligt föreskrifter som&lt;br&gt;meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut under rättegången som&lt;br&gt;inte får överklagas särskilt skall&lt;br&gt;genast gå i verkställighet. Det-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1972:430&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Senaste lydelse 1981:828.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;310&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller beslut varige-&lt;br&gt;nom rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma gäller beslut enligt vilket&lt;br&gt;rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvisat ombud, biträde eller försvarare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till&lt;br&gt;målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, för-&lt;br&gt;svarare, vittne, sakkunnig eller annan, som inte är part,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utlåtit sig angående häktning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. till försvarare utsett annan än part föreslagit, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlåtit sig i annat fell än&lt;br&gt;som avses i 2 eller 4 i fråga&lt;br&gt;som gäller rättshjälp enligt rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429), dock ej&lt;br&gt;beslut om skyldighet att till&lt;br&gt;statsverket återbetala kostnad för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättshjälpen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får, när det finns skäl&lt;br&gt;till det, i beslut, varigenom&lt;br&gt;föreläggande meddelats part&lt;br&gt;eller annan att förete skriftligt&lt;br&gt;bevis eller att tillhandahålla&lt;br&gt;föremål för syn eller besiktning,&lt;br&gt;förordna att beslutet får verk-&lt;br&gt;ställas utan hinder av att det&lt;br&gt;icke äger laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns anledning, skall&lt;br&gt;skall ställas för skadestånd som&lt;br&gt;beslutet ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är särskild föreskrift med-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlåtit sig i annat fell än&lt;br&gt;som avses i 2 eller 4, i fråga&lt;br&gt;som gäller rättshjälp enligt rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1996:000), dock&lt;br&gt;inte beslut om skyldighet att till&lt;br&gt;staten återbetala kostnader för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättshjälpen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får, när det finns skäl till&lt;br&gt;det, i beslut, enligt vilket före-&lt;br&gt;läggande har meddelats part&lt;br&gt;eller annan att lägga fram&lt;br&gt;skriftligt bevis eller att till-&lt;br&gt;handahålla föremål för syn eller&lt;br&gt;besiktning, bestämma att be-&lt;br&gt;slutet får verkställas utan hinder&lt;br&gt;av att det inte har laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätten därvid föreskriva att säkerhet&lt;br&gt;parten kan bli skyldig att utge om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är särskild föreskrift med-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delad därom, att dom eller be-&lt;br&gt;slut, som icke äger laga kraft,&lt;br&gt;må verkställas, vare den gällan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delad om, att dom eller beslut,&lt;br&gt;som inte har laga kraft, får&lt;br&gt;verkställas, är den gällande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 kap.&lt;br&gt;1 §&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den tilltalade för brottet&lt;br&gt;i ett mål där åklagaren för talan,&lt;br&gt;skall den tilltalade ersätta staten&lt;br&gt;vad som enligt rättens beslut&lt;br&gt;betalats av allmänna medel för&lt;br&gt;hans inställelse vid rätten under&lt;br&gt;förundersökningen, för bevisning&lt;br&gt;under förundersökningen eller i&lt;br&gt;rättegången samt i ersättning till&lt;br&gt;försvarare. Han skall också er-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den tilltalade för brottet&lt;br&gt;i ett mål där åklagaren för talan,&lt;br&gt;skall den tilltalade ersätta staten&lt;br&gt;vad som enligt rättens beslut&lt;br&gt;betalats av allmänna medel i&lt;br&gt;ersättning till försvarare. Han&lt;br&gt;skall också ersätta staten för&lt;br&gt;kostnaden att hämta honom till&lt;br&gt;rätten och för sådan kostnad för&lt;br&gt;blodprovstagning och blod-&lt;br&gt;undersökning som avser den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’ Senaste lydelse 1993:10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;311&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätta staten för kostnaden att tilltalade och som har gjorts för&lt;br&gt;hämta honom till rätten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utredning om brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsskyldigheten omfattar dock inte kostnader, som inte&lt;br&gt;skäligen varit motiverade för utredningen, eller kostnader, som vållats&lt;br&gt;genom vårdslöshet eller försummelse av någon annan än den tilltalade,&lt;br&gt;hans ombud eller försvarare som utsetts av honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalade är inte i annat&lt;br&gt;fell än som sägs i 4 § första&lt;br&gt;stycket skyldig att betala mera&lt;br&gt;av dessa kostnader än vad som&lt;br&gt;skulle ha utgått i grundavgift&lt;br&gt;och tilläggsavgift vid allmän&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429). Har han haft offent-&lt;br&gt;lig försvarare i målet, skall&lt;br&gt;grundavgiften minskas med vad&lt;br&gt;han har betalat i rådgivnings-&lt;br&gt;avgift till försvararen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad den tilltalade skall betala&lt;br&gt;får jämkas eller efterges, om&lt;br&gt;skäl härtill föreligger med&lt;br&gt;hänsyn till den tilltalades brotts-&lt;br&gt;lighet eller hans personliga och&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalade är inte i annat&lt;br&gt;fell än som sägs i 4 § första&lt;br&gt;stycket skyldig att betala mera&lt;br&gt;av kostnaden för försvararen än&lt;br&gt;vad han skulle ha fått betala i&lt;br&gt;rättshjälpsavgift vid rättshjälp&lt;br&gt;enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1996:000). \bd som sägs i den&lt;br&gt;lagen om kostnad för rättshjälps-&lt;br&gt;biträde gäller i stället kostnad&lt;br&gt;för offentlig försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad den tilltalade skall betala&lt;br&gt;får jämkas eller efterges, om det&lt;br&gt;finns skäl till det med hänsyn till&lt;br&gt;den tilltalades brottslighet eller&lt;br&gt;hans personliga och ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det belopp som den tilltalade skulle vara skyldig att ersätta&lt;br&gt;understiger en viss av regeringen festställd gräns, skall ersättnings-&lt;br&gt;skyldighet inte åläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sub&gt;2§&lt;/sub&gt;.°&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frikänns den tilltalade i mål,&lt;br&gt;där åklagaren för talan, eller&lt;br&gt;avvisas eller avskrivs åtal som&lt;br&gt;väckts av åklagaren, kan rätten&lt;br&gt;besluta att den tilltalade skall få&lt;br&gt;ersättning av allmänna medel&lt;br&gt;för sina kostnader för för-&lt;br&gt;svarare, för rådgivning enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1972:429), för&lt;br&gt;bevisning under förundersök-&lt;br&gt;ningen eller i rättegången samt&lt;br&gt;för expeditionsavgifter, om kost-&lt;br&gt;naderna skäligen varit motive-&lt;br&gt;rade för att den tilltalade skulle&lt;br&gt;kunna ta tillvara sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalade kan också få&lt;br&gt;ersättning för inställelse inför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frikänns den tilltalade i mål,&lt;br&gt;där åklagaren för talan, eller&lt;br&gt;avvisas eller avskrivs åtal som&lt;br&gt;väckts av åklagaren, kan rätten&lt;br&gt;besluta att den tilltalade skall få&lt;br&gt;ersättning av allmänna medel&lt;br&gt;för sina kostnader för för-&lt;br&gt;svarare, för rådgivning enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1996:000) och&lt;br&gt;för bevisning under förunder-&lt;br&gt;sökningen eller i rättegången,&lt;br&gt;om kostnaderna skäligen varit&lt;br&gt;motiverade för att den tilltalade&lt;br&gt;skulle kunna ta tillvara sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalade kan också få&lt;br&gt;ersättning för inställelse inför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:443.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;312&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätten. Sådan ersättning utgår&lt;br&gt;enligt vad som gäller för en&lt;br&gt;tilltalad som har rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den tilltalade för brottet,&lt;br&gt;medel för sådana kostnader som e&lt;br&gt;som vållats honom genom fel eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätten. Sådan ersättning betalas&lt;br&gt;enligt föreskrifter som meddelas&lt;br&gt;av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan han få ersättning av allmänna&lt;br&gt;ivses i första eller andra stycket och&lt;br&gt;försummelse av åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättegångskostnad i mål,&lt;br&gt;vari allenast målsägande för&lt;br&gt;talan, gälle i tillämpliga delar&lt;br&gt;vad i 18 kap. är stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den tilltalades&lt;br&gt;skyldighet att ersätta staten&lt;br&gt;kostnad för offentlig försvarare&lt;br&gt;och för annan rättshjälp åt&lt;br&gt;honom själv tillämpas dock 1 §&lt;br&gt;andra och tredje styckena detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättegångskostnad i mål&lt;br&gt;där endast målsägande för talan&lt;br&gt;gäller 18 kap. i tillämpliga&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den tilltalades&lt;br&gt;skyldighet att ersätta staten&lt;br&gt;kostnad för offentlig försvarare&lt;br&gt;tillämpas dock 1 § andra och&lt;br&gt;tredje styckena detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skyldighet för målsägande att i mål, vari han biträtt&lt;br&gt;allmänt åtal eller eljest fört talan jämte åklagaren eller denne fört talan&lt;br&gt;för målsäganden, ersätta rättegångskostnad och om hans rätt till&lt;br&gt;ersättning för sådan kostnad gälle, utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§,&lt;br&gt;vad som i 18 kap. 12 § är stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredskodom delges genom&lt;br&gt;rättens försorg endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om den innebär att fordran&lt;br&gt;festställs att utgå med särskild&lt;br&gt;förmånsrätt i lös eller fest&lt;br&gt;egendom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om den part som yrkat&lt;br&gt;tredskodom begär det, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om part beviljats allmän rätts-&lt;br&gt;hjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredskodom delges genom&lt;br&gt;rättens försorg endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om den innebär att fordran&lt;br&gt;festställs att utgå med särskild&lt;br&gt;förmånsrätt i lös eller fest&lt;br&gt;egendom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om den part som yrkat&lt;br&gt;tredskodom begär det, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om part beviljats rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vittne äger rätt till ersättning&lt;br&gt;enligt vad som sägs nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett vittne har rätt till&lt;br&gt;ersättning enligt vad som sägs&lt;br&gt;nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;11&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:443.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:828.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1974:573.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;313&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till vittne, som åbe-&lt;br&gt;ropats av enskild part, skall&lt;br&gt;utgivas av parten. Har rätten&lt;br&gt;självmant inkallat vittne och är&lt;br&gt;saken sådan, att förlikning där-&lt;br&gt;om är tillåten, eller är fråga om&lt;br&gt;ansvar för brott, som ej hör&lt;br&gt;under allmänt åtal, skall ersätt-&lt;br&gt;ningen utgivas av parterna en&lt;br&gt;för båda och båda för en. I&lt;br&gt;annat fall skall ersättningen utgå&lt;br&gt;av allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning, som skall utgivas&lt;br&gt;av part, skall innefatta gott-&lt;br&gt;görelse för nödiga kostnader till&lt;br&gt;resa och uppehälle samt för&lt;br&gt;tidsspillan efter vad rätten&lt;br&gt;prövar skäligt. Ersättning, som&lt;br&gt;skall utgå av allmänna medel,&lt;br&gt;fastställes av rätten enligt&lt;br&gt;bestämmelser som regeringen&lt;br&gt;meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till ett vittne, som&lt;br&gt;har åberopats av en enskild part&lt;br&gt;skall betalas av parten. Om det&lt;br&gt;är skäligt med hänsyn till&lt;br&gt;partens ekonomiska förhållanden&lt;br&gt;får dock rätten besluta att&lt;br&gt;ersättningen skall betalas av&lt;br&gt;allmänna medel. Har rätten&lt;br&gt;självmant inkallat ett vittne och&lt;br&gt;är saken sådan, att förlikning&lt;br&gt;därom är tillåten, eller är fråga&lt;br&gt;om ansvar för brott, som inte&lt;br&gt;hör under allmänt åtal, skall&lt;br&gt;ersättningen betalas av parterna&lt;br&gt;en för båda och båda för en. I&lt;br&gt;annat fall skall ersättningen&lt;br&gt;betalas av allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning som skall betalas&lt;br&gt;av en part, skall avse nöd-&lt;br&gt;vändiga kostnader för resa,&lt;br&gt;uppehälle och tidsspillan efter&lt;br&gt;vad rätten prövar skäligt. Ersätt-&lt;br&gt;ning, som skall betalas av all-&lt;br&gt;männa medel, fastställs av&lt;br&gt;rätten enligt bestämmelser som&lt;br&gt;regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande enligt detta kapitel innebär att den misstänkte till&lt;br&gt;godkännande omedelbart eller inom viss tid föreläggs ett bötesstraff,&lt;br&gt;fastställt vid strafföreläggande efter vad åklagaren anser att brottet bör&lt;br&gt;föranleda och vid föreläggande av ordningsbot efter vad som bestämts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott förenat med egen-&lt;br&gt;doms förverkande, annan sådan&lt;br&gt;särskild rättsverkan eller sär-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott förenat med egen-&lt;br&gt;doms förverkande, annan sådan&lt;br&gt;särskild rättsverkan eller sär-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skild rättsverkan i form av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skild rättsverkan i form av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgift enligt hgen (1994:419)&lt;br&gt;om brottsofferfond, skall också&lt;br&gt;denna föreläggas den misstänkte&lt;br&gt;till godkännande. Av 5 a § fram-&lt;br&gt;går att ett strafföreläggande&lt;br&gt;också får omfatta ett enskilt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgift enligt hgen (1994:419)&lt;br&gt;om brottsofferfond, skall också&lt;br&gt;denna föreläggas den misstänkte&lt;br&gt;till godkännande. Detsamma&lt;br&gt;gäller kostnad för blodprovs-&lt;br&gt;tagning och blodundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1412.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;314&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anspråk som avser betalnings-&lt;br&gt;skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avser den misstänkte och&lt;br&gt;som har gjorts för utredning om&lt;br&gt;brottet. I fråga om sådan kost-&lt;br&gt;nad tillämpas bestämmelserna&lt;br&gt;om särskild rättsverkan. Av 5 a&lt;br&gt;§ framgår att ett strafföre-&lt;br&gt;läggande också får omfetta ett&lt;br&gt;enskilt anspråk som avser betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §*&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tingsrätts beslut får överklagas särskilt, om tingsrätten i beslutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvisat ett ombud, ett biträde eller en försvarare eller ogillat ett&lt;br&gt;yrkande om detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ogillat ett yrkande av tredje man att få delta i rättegången som&lt;br&gt;intervenient eller målsägande eller prövat fråga enligt 13 kap. 7 § om&lt;br&gt;övertagande av ett käromål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förelagt en part eller någon annan att lägga fram skriftligt bevis&lt;br&gt;eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid prövning&lt;br&gt;enligt 3 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller&lt;br&gt;2 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 yttrandeffihetsgrundlagen funnit det&lt;br&gt;vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnes-&lt;br&gt;förhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. prövat en fråga om utdömande av förelagt vite eller häkte eller om&lt;br&gt;ansvar for förseelse i rättegången eller om skyldighet för någon att&lt;br&gt;ersätta rättegångskostnad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. prövat en fråga om ersätt-&lt;br&gt;ning eller förskott av allmänna&lt;br&gt;medel till målsägande eller om&lt;br&gt;ersättning eller förskott till&lt;br&gt;biträde, försvarare, vittne,&lt;br&gt;sakkunnig eller någon annan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. prövat en fråga om ersätt-&lt;br&gt;ning eller förskott av allmänna&lt;br&gt;medel till målsägande eller en-&lt;br&gt;skild part eller om ersättning&lt;br&gt;eller förskott till biträde, för-&lt;br&gt;svarare, vittne, sakkunnig eller&lt;br&gt;någon annan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. prövat en fråga i tvistemål om kvarstad eller annan åtgärd enligt&lt;br&gt;15 kap. eller i brottmål om häktning, restriktioner enligt 24 kap. 5 a §,&lt;br&gt;en åtgärd som avses i 25-28 kap. eller omhändertagande enligt 28 kap.&lt;br&gt;brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. avslagit en begäran om biträde eller försvarare eller till sådant&lt;br&gt;uppdrag utsett någon annan än parten föreslagit,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. prövat en fråga som gäller&lt;br&gt;allmän rättshjälp i annat fell än&lt;br&gt;som avses i 5 eller 7,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;avslagit en begäran om&lt;br&gt;rättshjälp ät misstänkt i brottmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. prövat en fråga som gäller&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1996:000) i annat fell än som&lt;br&gt;avses i 5 eller 7,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. avslagit en begäran om att&lt;br&gt;ersättning till vittne som åbe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;15&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1034.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;315&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller om ersättning eller förskott &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ropats av en enskild part skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till en part som beviljats sådan utgå av allmänna medel enligt&lt;br&gt;förmån eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;36 kap. 24 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. prövat en fråga enligt 33 kap. brottsbalken om avräkning av tiden&lt;br&gt;för vissa frihetsberövanden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tingsrätten förklarat en&lt;br&gt;domare jävig eller bifallit en&lt;br&gt;begäran om rättshjälp åt miss-&lt;br&gt;tänkt i brottmål eller utsett&lt;br&gt;målsägandebiträde, får tings-&lt;br&gt;rättens beslut inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;sup&gt;16&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tingsrätten förklarat en&lt;br&gt;domare jävig, utsett måls-&lt;br&gt;ägandebiträde, beslutat att kost-&lt;br&gt;nader för enskild parts in-&lt;br&gt;ställelse enligt 11 kap. 6 § eller&lt;br&gt;för tilltalads inställelse enligt&lt;br&gt;21 kap. 2 a § skall betalas av&lt;br&gt;allmänna medel eller bifallit en&lt;br&gt;begäran om att ersättning till&lt;br&gt;vittne som åberopats av enskild&lt;br&gt;part skall betalas av allmänna&lt;br&gt;medel får tingsrättens beslut inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna hg träder i kraft den 1 december 1997 då hgen (1946:864)&lt;br&gt;om återgäldande av kostnad för blodundersökning i brottmål skall&lt;br&gt;upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;“ Senaste lydelse 1994:1034.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;316&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till lag om ändring i lagen (1944:133) om&lt;br&gt;kastrering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1944:133) om kastrering att&lt;br&gt;det skall inforas en ny paragraf, 9 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål och ärenden angående&lt;br&gt;kastrering när giltigt samtycke&lt;br&gt;till åtgärden saknas skall&lt;br&gt;offentligt biträde förordnas för&lt;br&gt;den som åtgärden avser, om det&lt;br&gt;inte måste antas att behov av&lt;br&gt;biträde saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;317&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:804) om&lt;br&gt;införande av nya rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1946:804) om införande av nya&lt;br&gt;rättegångsbalken skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon genom dom, som får verkställas, trots att den inte äger&lt;br&gt;laga kraft, dömts till straff eller annan påföljd för brott och är han för&lt;br&gt;sådan verkställighet intagen i kriminalvårdsanstalt, skall han vid&lt;br&gt;fullföljd av talan i målet anses som häktad for brottet. Detsamma gäller&lt;br&gt;i fråga om den som är omhändertagen enligt 28 kap. 11 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i nya rättegångsbalken är&lt;br&gt;föreskrivet angående brottmål&lt;br&gt;skall, om inte annat är före-&lt;br&gt;skrivet, i tillämpliga delar gälla,&lt;br&gt;då mot någon, som blivit dömd&lt;br&gt;för brott, vid domstol inleds&lt;br&gt;förfarande, som avser undan-&lt;br&gt;röjande av påföljd och ådöman-&lt;br&gt;de av annan påföljd för brott&lt;br&gt;eller som avser annan åtgärd i&lt;br&gt;fråga om ådömd påföljd; är han&lt;br&gt;intagen i anstalt som avses i&lt;br&gt;första stycket, skall han anses&lt;br&gt;som häktad för brottet. Har&lt;br&gt;offentlig försvarare förordnats&lt;br&gt;för den dömde, skall ersättning&lt;br&gt;till försvararen alltid betalas av&lt;br&gt;staten. Även kostnad för annan&lt;br&gt;rättshjälp åt den dömde skall&lt;br&gt;betalas av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i nya rättegångsbalken är&lt;br&gt;föreskrivet angående brottmål&lt;br&gt;skall, om inte annat är före-&lt;br&gt;skrivet, i tillämpliga delar gälla,&lt;br&gt;då mot någon, som blivit dömd&lt;br&gt;för brott, vid domstol inleds&lt;br&gt;förferande, som avser undan-&lt;br&gt;röjande av påföljd och ådöman-&lt;br&gt;de av annan påföljd för brott&lt;br&gt;eller som avser annan åtgärd i&lt;br&gt;fråga om ådömd påföljd; är han&lt;br&gt;intagen i anstalt som avses i&lt;br&gt;första stycket, skall han anses&lt;br&gt;som häktad för brottet. Har&lt;br&gt;offentlig försvarare forordnats&lt;br&gt;för den dömde, skall ersättning&lt;br&gt;till försvararen alltid betalas av&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1987:763.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;318&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:817) om&lt;br&gt;bevisupptagning vid utländsk domstol&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1946:817) om bevisupptagning&lt;br&gt;vid utländsk domstol skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskild part som begärt bevis-&lt;br&gt;upptagning eller som eljest en-&lt;br&gt;ligt lag har att utgiva kostnaden&lt;br&gt;därför åligge att inom tid som&lt;br&gt;honom av rätten förelägges&lt;br&gt;antingen till rätten avlämna&lt;br&gt;skriftlig förbindelse av två&lt;br&gt;vederhäftiga, inom riket bosatta&lt;br&gt;personer, vilka en för båda och&lt;br&gt;båda för en borga såsom för&lt;br&gt;egen skuld för den kostnad&lt;br&gt;åtgärden kan medföra, eller ock&lt;br&gt;erlägga det belopp vartill rätten&lt;br&gt;finner kostnaden kunna skäligen&lt;br&gt;beräknas. Försummas det och&lt;br&gt;har bevisupptagningen begärts&lt;br&gt;av part, vare frågan därom&lt;br&gt;förfellen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts skall ej äga&lt;br&gt;tillämpning, då kostnad för&lt;br&gt;bevisupptagning skall utgivas av&lt;br&gt;kronan såsom part eller på&lt;br&gt;grund av parten tillkommande&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429) skall utgå av allmän-&lt;br&gt;na medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskild part som begärt bevis-&lt;br&gt;upptagning eller som eljest en-&lt;br&gt;ligt lag har att utgiva kostnaden&lt;br&gt;därför åligge att inom tid som&lt;br&gt;honom av rätten förelägges&lt;br&gt;antingen till rätten avlämna&lt;br&gt;skriftlig förbindelse av två&lt;br&gt;vederhäftiga, inom riket bosatta&lt;br&gt;personer, vilka en för båda och&lt;br&gt;båda för en borga såsom för&lt;br&gt;egen skuld for den kostnad&lt;br&gt;åtgärden kan medföra, eller ock&lt;br&gt;erlägga det belopp vartill rätten&lt;br&gt;finner kostnaden kunna skäligen&lt;br&gt;beräknas. Försummas det och&lt;br&gt;har bevisupptagningen begärts&lt;br&gt;av part, vare frågan därom&lt;br&gt;förfellen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts skall ej äga&lt;br&gt;tillämpning, då kostnad för&lt;br&gt;bevisupptagning skall utgivas av&lt;br&gt;staten såsom part eller annars&lt;br&gt;skall utgå av allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:943.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;319&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om&lt;br&gt;utlämning for brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1957:668) om utlämning for&lt;br&gt;brott skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolen prövar,&lt;br&gt;huruvida utlämning kan lagligen&lt;br&gt;beviljas enligt vad i 1-10 §§&lt;br&gt;sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finnes erforderligt,&lt;br&gt;skall förhandling hållas. För-&lt;br&gt;handling må ej vägras, med&lt;br&gt;mindre tidigare förhandling&lt;br&gt;måste anses tillfyllest eller saken&lt;br&gt;finnes uppenbar. Oaktat ärendet&lt;br&gt;anmälts hos högsta domstolen,&lt;br&gt;skall fråga om tvångsmedel&lt;br&gt;prövas av underrätt, om ej&lt;br&gt;högsta domstolen förordnar&lt;br&gt;annat. I övrigt gäller om&lt;br&gt;ärendets handläggning vad om&lt;br&gt;brottmål i allmänhet är stadgat.&lt;br&gt;Ersättning åt offentlig för-&lt;br&gt;svarare, vittne eller annan som&lt;br&gt;hörts i ärendet samt kostnad för&lt;br&gt;rättshjälp enligt 36 § rättshjälps-&lt;br&gt;lagen (1972:429) skall stanna å&lt;br&gt;statsverket, om ej särskilda skäl&lt;br&gt;äro, att den skall återgäldas av&lt;br&gt;den som begäres utlämnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolen prövar,&lt;br&gt;huruvida utlämning kan lagligen&lt;br&gt;beviljas enligt vad i 1-10 §§&lt;br&gt;sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finnes erforderligt,&lt;br&gt;skall förhandling hållas. För-&lt;br&gt;handling må ej vägras, med&lt;br&gt;mindre tidigare förhandling&lt;br&gt;måste anses tillfyllest eller saken&lt;br&gt;finnes uppenbar. Oaktat ärendet&lt;br&gt;anmälts hos högsta domstolen,&lt;br&gt;skall fråga om tvångsmedel&lt;br&gt;prövas av underrätt, om ej&lt;br&gt;högsta domstolen förordnar&lt;br&gt;annat. I övrigt gäller om&lt;br&gt;ärendets handläggning vad om&lt;br&gt;brottmål i allmänhet är stadgat.&lt;br&gt;Ersättning åt offentlig för-&lt;br&gt;svarare, vittne eller annan som&lt;br&gt;hörts i ärendet skall stanna pä&lt;br&gt;staten, om det inte finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl för att den skall&lt;br&gt;återbetalas av den som begärs&lt;br&gt;utlämnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna hg träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1973:124.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;320&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om&lt;br&gt;blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:642) om blodunder-&lt;br&gt;sökning m.m. vid utredning av faderskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 § skall följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4-6 §§ skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, efter anmodan av&lt;br&gt;part eller enligt rättens förord-&lt;br&gt;nande, inställer sig för under-&lt;br&gt;sökning som avses i denna lag&lt;br&gt;är, om han ej själv är part i&lt;br&gt;målet, berättigad till ersättning&lt;br&gt;och förskott efter enahanda&lt;br&gt;grunder och i samma ordning&lt;br&gt;som stadgas beträffande vittnes&lt;br&gt;inställelse vid rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parts kostnad gäller vad&lt;br&gt;om rättegångskostnad är före-&lt;br&gt;skrivet. Att viss kostnad är att&lt;br&gt;anse såsom rättshjälpskostnad&lt;br&gt;för part som åtnjuter allmän&lt;br&gt;rättshjälp följer av rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har rätten förordnat om un-&lt;br&gt;dersökning enligt denna lag,&lt;br&gt;skall kostnad för att ta blodprov,&lt;br&gt;kostnad för blodundersökning&lt;br&gt;samt skälig ersättning för annan&lt;br&gt;undersökning betalas av allmän-&lt;br&gt;na medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har undersökningen utförts på&lt;br&gt;anmodan av socialnämnd skall&lt;br&gt;nämnden betala de kostnader&lt;br&gt;som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1982:1060.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;321&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:254) om&lt;br&gt;utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1959:254) om utlämning för&lt;br&gt;brott till Danmark, Finland, Island och Norge skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning åt offentlig för-&lt;br&gt;svarare, vittne eller annan som&lt;br&gt;hörts i ärendet och kostnad för&lt;br&gt;rättshjälp enligt 36 § rättshjälps-&lt;br&gt;lagen (1972:429) skall stanna å&lt;br&gt;statsverket, om ej särskilda skäl&lt;br&gt;äro, att den skall återgäldas av&lt;br&gt;den som begäres utlämnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning åt offentlig för-&lt;br&gt;svarare, vittne eller annan som&lt;br&gt;hörts i ärendet skall stanna på&lt;br&gt;staten, om det inte finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl för att den skall&lt;br&gt;återbetalas av den som begärs&lt;br&gt;utlämnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1973:126.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;322&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge ang. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;verkställighet av straff m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1963:193) om samarbete med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. skall införas en ny paragraf, 36 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål och ärenden angående&lt;br&gt;verkställighet utomlands av fri-&lt;br&gt;hetsberövande påföljd skall&lt;br&gt;offentligt biträde förordnas för&lt;br&gt;den som åtgärden avser, om det&lt;br&gt;inte måste antas att behov av&lt;br&gt;biträde saknas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;323&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:644) om vissa&lt;br&gt;rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att andra stycket lagen (1969:644) om vissa&lt;br&gt;rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar i lag eller annan författning föreskrivet, att viss rättighet till&lt;br&gt;kommer utländsk medborgare under förutsättningar av ömsesidighet i&lt;br&gt;lagstiftningen eller att Konungen får under förutsättning av ömsesidighet&lt;br&gt;förordna att viss rättighet skall tillkomma utländsk medborgare, får&lt;br&gt;Konungen förordna att sådan rättighet skall tillkomma också statslös&lt;br&gt;person eller politisk flykting. Rättighet som tillkommer utländsk&lt;br&gt;medborgare under förutsättning av ömsesidighet i lagstiftningen&lt;br&gt;tillkommer dock utan Konungens förordnande statslös person och&lt;br&gt;politisk flykting som vistats i riket oavbrutet under minst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande enligt första&lt;br&gt;stycket första punkten får avse&lt;br&gt;endast den som stadigvarande&lt;br&gt;vistas i riket, om ej särskilda&lt;br&gt;skäl föranleder annat. Vad som&lt;br&gt;sagts nu gäller ej i fråga om&lt;br&gt;allmän rättshjälp enligt rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429) och ej&lt;br&gt;heller i fråga om annan rättig-&lt;br&gt;het, om den hänför sig till rätte-&lt;br&gt;gång vid svensk domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande enligt första&lt;br&gt;stycket första punkten får avse&lt;br&gt;endast den som stadigvarande&lt;br&gt;vistas i riket, om ej särskilda&lt;br&gt;skäl föranleder annat. Vad som&lt;br&gt;sagts nu gäller ej i fråga om&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1996:000) och ej heller i fråga&lt;br&gt;om annan rättighet, om den hän-&lt;br&gt;för sig till rättegång vid svensk&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1973:131.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;324&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:375) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge for &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;verkställighet av vård eller behandling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1970:375) om utlämning till&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om&lt;br&gt;vård eller behandling skall införas en ny paragraf, 15 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål eller ärende angående&lt;br&gt;utlämnande för verkställighet av&lt;br&gt;beslut om vård eller behandling&lt;br&gt;skall offentligt biträde förordnas&lt;br&gt;för den som åtgärden avser, om&lt;br&gt;det inte måste antas att behov&lt;br&gt;av biträde saknas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om&lt;br&gt;allmänna förvaltningsdomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna&lt;br&gt;förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan&lt;br&gt;länsrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller&lt;br&gt;annat uppenbart förbiseende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkorts-&lt;br&gt;tillstånd eller traktorkort eller om vägran att tills vidare godkänna ett&lt;br&gt;utländskt körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör med-&lt;br&gt;delas eller när omhändertagande beslutas enligt 23 § körkortslagen&lt;br&gt;(1977:477),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft&lt;br&gt;av ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är&lt;br&gt;uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av&lt;br&gt;fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid&lt;br&gt;beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av&lt;br&gt;sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en&lt;br&gt;annan tjänsteman vid länsrätten som har tillräcklig kunskap och&lt;br&gt;erfarenhet. Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål om utdömande av vite,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och&lt;br&gt;avgifitsprocessen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för&lt;br&gt;skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen&lt;br&gt;(1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision,&lt;br&gt;skatterevision, eller annan granskning och om befrielse från skyldighet&lt;br&gt;att lämna upplysningar eller visa upp handling enligt taxeringslagen&lt;br&gt;(1990:324), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1984:668) om&lt;br&gt;uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller lagen (1984:151) om&lt;br&gt;punktskatter och prisregleringsavgifter samt om befrielse från skyldighet&lt;br&gt;att lämna kontrolluppgift enligt lagen (1990:325) om självdeklaration&lt;br&gt;och kontrolluppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:1914.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;326&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om tillfälligt flytt-&lt;br&gt;ningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa&lt;br&gt;fall, mål om tillfälligt omhändertagande enligt 37 § smittskyddslagen&lt;br&gt;(1988:1472), mål enligt 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård samt mål enligt 18 § första stycket 2-4 såvitt avser de fall då&lt;br&gt;vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 5 lagen&lt;br&gt;(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. mål om anstånd med att betala skatt eller socialavgifter enligt&lt;br&gt;uppbörds- eller skatteförfattningama och annat mål enligt uppbörds- och&lt;br&gt;folkbokföringsförfattningama med undantag av mål om arbetsgivares&lt;br&gt;ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligt hgen (1984:668) om&lt;br&gt;uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 6 §, 28 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § och 35 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 5 000 kr.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningama i vilket beslutet&lt;br&gt;överensstämmer med parternas samstämmiga mening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. mål om rättshjälp genom&lt;br&gt;offentligt biträde i ett ärende&lt;br&gt;hos en annan myndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. mål enligt körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att något&lt;br&gt;körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddehs eller om det&lt;br&gt;är uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort skall&lt;br&gt;återkallas eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. mål enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning meddehs&lt;br&gt;eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller behörighets&lt;br&gt;bevis skall återkallas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. mål i vilket saken är uppenbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. mål om offentligt biträde i&lt;br&gt;ett ärende hos en annan myn-&lt;br&gt;dighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna hg träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;327&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen&lt;br&gt;(1971:291)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 34 § förvaltningsprocesslagen (1971:291)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot beslut, som ej innebär att målet avgöres, får talan föras endast i&lt;br&gt;samband med talan mot beslut i själva målet. Talan får dock föras&lt;br&gt;särskilt när rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning&lt;br&gt;om att hinder föreligger för talans prövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avvisat ombud eller biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förordnat rörande saken i avvaktan på målets avgörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför&lt;br&gt;rätten och underlåtenhet att iakttaga föreläggandet kan medföra särskild&lt;br&gt;påföljd för honom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iakttaga&lt;br&gt;föreläggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet eller ålagt&lt;br&gt;vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom försum-&lt;br&gt;melse eller tred ska,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. förordnat angående undersökning eller omhändertagande av person&lt;br&gt;eller egendom eller om annan liknande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. utlåtit sig i annat fell än&lt;br&gt;som avses i 7 i fråga som gäller&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429) eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. utlåtit sig i annat fell än&lt;br&gt;som avses i 7 i fråga som gäller&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1996:000) eller i fråga om&lt;br&gt;offentligt biträde enligt lagen&lt;br&gt;(1996:000) om offentligt biträde&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. beslutat i fråga om förlängning av tidsfrist enligt 7 § första stycket&lt;br&gt;lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot beslut, varigenom mål återförvisas till lägre instans, får talan&lt;br&gt;föras endast om beslutet innefattar avgörande av fråga, som inverkar på&lt;br&gt;målets utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:1001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;328&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om&lt;br&gt;internationellt samarbete rörande verkställighet av straff&lt;br&gt;m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:260) om internationellt&lt;br&gt;samarbete rörande verkställighet av straff m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas en ny paragraf, 27 §, av följande lydelse&lt;br&gt;dels att 34 a § och 39 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål och ärenden angående&lt;br&gt;verkställighet utomlands av fri-&lt;br&gt;hetsberövande påföljd skall&lt;br&gt;offentligt biträde förordnas för&lt;br&gt;den som åtgärden avser.om det&lt;br&gt;inte måste antas att behov av&lt;br&gt;biträde saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 a §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om verkställighet enligt överförandekonventionen i främmande&lt;br&gt;stat av här i landet ådömd påföljd upptas av Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;eller, i fråga om verkställighet av överlämnande till rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård, av Socialstyrelsen. Framställning om sådan verkställighet får inte&lt;br&gt;göras, om med motsvarande tillämpning av 25 a § första stycket hinder&lt;br&gt;mot verkställighet i den främmande staten kan antas föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om verkställighet enligt första stycket på begäran av främmande&lt;br&gt;stat prövas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av&lt;br&gt;över- lämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen med&lt;br&gt;motsvarande tillämpning av 25 a § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller Socialstyrelsen får, om det föreligger&lt;br&gt;särskilda skäl, med eget yttrande överlämna ett ärende om verkställighet&lt;br&gt;till regeringen för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fell som avses i denna para- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I fell som avses i denna para-&lt;br&gt;graf gäller 28, 29 och 33 §§ i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;graf gäller 27-29 och 33 §§ i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpliga delar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av allmänna medel utgiven&lt;br&gt;ersättning till offentlig för-&lt;br&gt;svarare samt kostnad för rätts-&lt;br&gt;hjälp enligt 36 § rättshjälps-&lt;br&gt;lagen (1972:429) skall stanna på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:205.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1973:136.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till offentlig för-&lt;br&gt;svarare som betalats av all-&lt;br&gt;männa medel skall stanna på&lt;br&gt;staten, om det inte finns sär-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;329&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statsverket, om icke den dömde&lt;br&gt;av särskilda skäl bör återgälda&lt;br&gt;ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skilda skäl för att den dömde&lt;br&gt;skall återbetala ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna hg träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;330&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;19 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om&lt;br&gt;arrendenämnder och hyresnämnder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 23 § 5 lagen (1973:188) om arrendenämnder&lt;br&gt;och hyresnämnder skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt&lt;br&gt;12 kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i&lt;br&gt;ärende angående bostadsrätt, eller särskild förvaltning eller i ärende&lt;br&gt;enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m., eller&lt;br&gt;lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till&lt;br&gt;bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 §&lt;br&gt;hyresförhandlingslagen, 11 kap. 3 § bostadsrättslagen (1991:614), 34 §&lt;br&gt;bostadsförvaltningslagen (1977:792), 25 § lagen om förvärv av&lt;br&gt;hyresfastighet m. m. samt 15 § lagen om rätt till fastighetsförvärv för&lt;br&gt;ombildning till bostadsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hyresnämndens yttrande enligt 12 a § första stycket får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hyresnämndens beslut får överklagas hos Svea hovrätt, om&lt;br&gt;nämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14-16, 16 a, 16 c eller 16 e §,&lt;br&gt;eller avvisat ett överklagande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c eller 16 e §, dock&lt;br&gt;ej när ärendet kan återupptagas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;utdömt vite eller annan påföljd for underlåtenhet att iaktta&lt;br&gt;föreläggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlåtit sig i annat fall än&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5. utlåtit sig i annat fall än som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avses i 3 i fråga som gäller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avses i 3 i fråga som gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän rättshjälp. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överklagande som avses i tredje stycket skall ges in till&lt;br&gt;hyresnämnden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om handläggningen hos hyresnämnden av ett överklagande&lt;br&gt;som avses i första eller tredje stycket tillämpas bestämmelserna i&lt;br&gt;52 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:833.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;331&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;20 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:19) om&lt;br&gt;internationellt samarbete rörande lagföring för brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1976:19) om internationellt&lt;br&gt;samarbete rörande lagföring för brott skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har annan stat gjort fram-&lt;br&gt;ställning enligt 6 § i fråga om&lt;br&gt;gärning för vilken lagföring här&lt;br&gt;i landet kan ske endast med stöd&lt;br&gt;av denna lag eller gjort fram-&lt;br&gt;ställning om åtgärd enligt 15 §,&lt;br&gt;skall den som avses med fram-&lt;br&gt;ställningen vid behov lämnas&lt;br&gt;rättshjälp enligt vad som gäller&lt;br&gt;för tilltalad i brottmål. Ersätt-&lt;br&gt;ning som har utgivits av allmän-&lt;br&gt;na medel till offentlig försvarare&lt;br&gt;samt kostnad för rättshjälp&lt;br&gt;enligt 36 § rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429) skall alltid stanna på&lt;br&gt;statsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har annan stat gjort fram-&lt;br&gt;ställning enligt 6 § i fråga om&lt;br&gt;gärning för vilken lagföring här&lt;br&gt;i landet kan ske endast med stöd&lt;br&gt;av denna lag eller gjort fram-&lt;br&gt;ställning om åtgärd enligt 15 §,&lt;br&gt;skall den som avses med fram-&lt;br&gt;ställningen vid behov lämnas&lt;br&gt;rättshjälp enligt vad som gäller&lt;br&gt;för tilltalad i brottmål. Ersätt-&lt;br&gt;ning som har utgivits av allmän-&lt;br&gt;na medel till offentlig försvarare&lt;br&gt;skall alltid stanna på staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;332&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;21 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om&lt;br&gt;statens va-nämnd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1976:839) om statens va-nämnd&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett slutligt beslut av nämnden får överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av nämnden får överklagas särskilt, om beslutet innebär att&lt;br&gt;nämnden prövat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en fråga om ersättning enligt 12 § tredje stycket eller 13 eller 14 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en fråga som gäller allmän&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;2. en fråga som gäller rätts-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättshjälp, eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hjälp, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en fråga som avses i 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut av nämnden får överklagas endast i samband med&lt;br&gt;överklagande av särskilt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av nämnden får verkställas som domstols dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:1044.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;333&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;22 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:729) om&lt;br&gt;patentbesvärsrätten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1977:729) om patentbesvärs-&lt;br&gt;rätten skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av ett slutligt beslut av patentbesvärsrätten&lt;br&gt;finns bestämmelser i patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen&lt;br&gt;(1970:485), varumärkeslagen (1960:644), namnlagen (1982:670) och&lt;br&gt;lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagens områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av patentbesvärsrätten, som inte är slutligt, får överklagas&lt;br&gt;endast i samband med överklagande av beslut i själva målet. Ett beslut&lt;br&gt;får dock överklagas särskilt när rätten har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning&lt;br&gt;om att hinder föreligger för talans prövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avvisat ombud eller biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utdömt vite eller straff för underlåtenhet att iakttaga föreläggande&lt;br&gt;eller ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom&lt;br&gt;försummelse eller tredska,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlåtit sig i annat fall än&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5. utlåtit sig i annat fall än som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avses i 4 i fråga som gäller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avses i 4 i fråga som gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän rättshjälp. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant särskilt överklagande som avses i andra stycket får göras av&lt;br&gt;den som beslutet angår, om det har gått honom emot. Beslutet över-&lt;br&gt;klagas till regeringsrätten genom besvär. Därvid tillämpas bestäm-&lt;br&gt;melserna i 7 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) och i 35-37 §§&lt;br&gt;samma lag om besvär över kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens&lt;br&gt;beslut skall innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för&lt;br&gt;prövning av besvär till regeringsrätten och om de grunder på vilka&lt;br&gt;sådant tillstånd meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1564.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;334&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;23 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:801) om&lt;br&gt;internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 29 § lagen (1978:801) om internationellt&lt;br&gt;samarbete rörande kriminalvård i frihet skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av allmänna medel utgiven&lt;br&gt;ersättning till offentlig för-&lt;br&gt;svarare samt kostnad för rätts-&lt;br&gt;hjälp enligt 36 § rättshjälps-&lt;br&gt;lagen (1972:429) skall stanna på&lt;br&gt;statsverket, om ej den dömde av&lt;br&gt;särskilda skäl bör återgälda&lt;br&gt;ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av allmänna medel utgiven&lt;br&gt;ersättning till offentlig för-&lt;br&gt;svarare skall stanna på staten&lt;br&gt;om det inte finns särskilda skäl&lt;br&gt;för att den dömde skall åter-&lt;br&gt;betala ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;335&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om&lt;br&gt;Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1982:395) om Kustbevakningens&lt;br&gt;medverkan vid polisiär övervakning skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om anledning förekommer att brott har förövats mot någon av de&lt;br&gt;föreskrifter som avses il §, har tjänsteman vid kustbevakningen&lt;br&gt;(kustbevakningstjänsteman) samma befogenhet som tillkommer polisman&lt;br&gt;att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hålla förhör och vidtaga&lt;br&gt;annan åtgärd med stöd av 23&lt;br&gt;kap. 3 § tredje stycket rätte-&lt;br&gt;gångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hålla förhör och vidtaga&lt;br&gt;annan åtgärd med stöd av 23&lt;br&gt;kap. 3 § jjärde stycket rätte-&lt;br&gt;gångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ta med någon till förhör med stöd av 23 kap. 8 § rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. gripa någon med stöd av 24 kap. 7 § första stycket rättegångs-&lt;br&gt;balken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. företa husrannsakan med stöd av 28 kap. 5 § rättegångsbalken, om&lt;br&gt;åtgärden har till syfte att eftersöka den som skall gripas eller att&lt;br&gt;verkställa beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1988:445.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;336&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;25 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om&lt;br&gt;förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och&lt;br&gt;domstolarna under krig eller krigsfara m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1988:97) om förfarandet hos&lt;br&gt;kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig&lt;br&gt;eller krigsfara m. m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt ombud har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för&lt;br&gt;arbete, tidsspillan och utlägg. Ersättningen festställs av rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om kostnaderna för&lt;br&gt;ombudet skall bestämmelserna i&lt;br&gt;lag om parts rättegångskostnad&lt;br&gt;tillämpas utom beträffande&lt;br&gt;ersättning för ränta. Motpart&lt;br&gt;eller annan som är ersättnings-&lt;br&gt;skyldig för sådana kostnader&lt;br&gt;skall åläggas att utge ersätt-&lt;br&gt;ningen till staten. Belopp, som&lt;br&gt;inte annan sålunda förpliktas&lt;br&gt;erlägga, skall återbetalas till&lt;br&gt;staten av den för vilken om-&lt;br&gt;budet har förordnats, dock inte i&lt;br&gt;den mån det överstiger den för&lt;br&gt;honom gällande grundavgiften&lt;br&gt;vid allmän rättshjälp enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ftåga om kostnaderna för&lt;br&gt;ombudet skall bestämmelserna i&lt;br&gt;lag om parts rättegångskostnad&lt;br&gt;tillämpas utom beträffande&lt;br&gt;ersättning för ränta. Motpart&lt;br&gt;eller annan som är ersättnings-&lt;br&gt;skyldig för sådana kostnader&lt;br&gt;skall åläggas att utge ersätt-&lt;br&gt;ningen till staten. Belopp, som&lt;br&gt;inte annan sålunda förpliktas&lt;br&gt;betala, skall återbetalas till&lt;br&gt;staten av den för vilken om-&lt;br&gt;budet har förordnats, dock inte&lt;br&gt;mer än vad han skulle ha fått&lt;br&gt;betala i rättshjälpsavgift enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1996:000). Vhd&lt;br&gt;som där sägs om rättshjälps-&lt;br&gt;biträde gäller kostnad för&lt;br&gt;ombudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ersättningen till ombudet understiger ett visst av regeringen&lt;br&gt;föreskrivet belopp, skall återbetalningsskyldighet inte åläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kostnaderna för ett särskilt ombud för en tilltalad i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottmål tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för&lt;br&gt;tilltalad eller annan att till staten återbetala kostnad för offentlig&lt;br&gt;försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;337&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;26 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:609) om&lt;br&gt;målsägandebiträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4-8 §§ lagen (1988:609) om målsägande-&lt;br&gt;biträde skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträde förordnas&lt;br&gt;på begäran av målsäganden eller&lt;br&gt;när det annars finns anledning&lt;br&gt;till det. Vid förordnandet tilläm-&lt;br&gt;pas 21 § första stycket rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om byte av målsägan-&lt;br&gt;debiträde och rätt för sådant&lt;br&gt;biträde att sätta någon annan i&lt;br&gt;sitt ställe tillämpas 21 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena rättshjälps-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträde förordnas&lt;br&gt;på begäran av målsäganden eller&lt;br&gt;när det annars finns anledning&lt;br&gt;till det. Vid förordnandet tilläm-&lt;br&gt;pas 26 § första stycket rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om byte av målsägan-&lt;br&gt;debiträde och rätt för sådant&lt;br&gt;biträde att sätta någon annan i&lt;br&gt;sitt ställe tillämpas 26 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena rättshjälps-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet skall entledigas, om det är påkallat med hänsyn&lt;br&gt;till förhållandena i målet eller om det annars finns skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt tillämpas i fråga om målsägandebiträde rättegångsbalkens&lt;br&gt;regler om rättegångsbiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet har rätt&lt;br&gt;till ersättning i enlighet med vad&lt;br&gt;som enligt 22 § rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429) gäller för biträde vid&lt;br&gt;allmän rättshjälp. I fråga om&lt;br&gt;ersättningen tillämpas även 19,&lt;br&gt;23, 49, 49 a och 49 c §§ rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett målsägandebiträde för-&lt;br&gt;ordnas, ersätts målsägandens&lt;br&gt;därefter uppkommande kost-&lt;br&gt;nader för bevisning och utred-&lt;br&gt;ning med anledning av talan om&lt;br&gt;enskilt anspråk och, i fall där&lt;br&gt;målsägandebiträdets uppgift&lt;br&gt;kvarstår enligt 3 § andra styc-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet har rätt&lt;br&gt;till ersättning i enlighet med vad&lt;br&gt;som enligt 27 § rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1996:000) gäller för biträde vid&lt;br&gt;rättshjälp. I fråga om ersätt-&lt;br&gt;ningen tillämpas även 29, 43,&lt;br&gt;och 47 §§ rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett målsägandebiträde för-&lt;br&gt;ordnas, ersätts målsägandens&lt;br&gt;därefter uppkommande kost-&lt;br&gt;nader för bevisning och utred-&lt;br&gt;ning med anledning av talan om&lt;br&gt;enskilt anspråk i samma ut-&lt;br&gt;sträckning som om målsäganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:59.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;338&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ket, för resa och uppehälle i&lt;br&gt;samband med inställelse inför&lt;br&gt;domstol, i samma utsträckning&lt;br&gt;som om målsäganden beviljats&lt;br&gt;allmän rättshjälp med anledning&lt;br&gt;av en sådan talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beviljats rättshjälp med anled-&lt;br&gt;ning av en sådan talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor som avses i&lt;br&gt;denna lag fattas av rätten. I de&lt;br&gt;fell som avses i 6 § får dock&lt;br&gt;målsägandebiträdet själv besluta&lt;br&gt;om utredning i samma utsträck-&lt;br&gt;ning som enligt 24 § rättshjälps-&lt;br&gt;lagen (1972:429) gäller för&lt;br&gt;biträde vid allmän rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 31 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken om skyldighet&lt;br&gt;för den tilltalade eller annan att&lt;br&gt;till staten återbetala kostnader&lt;br&gt;som enligt rättens beslut betalats&lt;br&gt;av allmänna medel gäller även i&lt;br&gt;fråga om kostnader enligt denna&lt;br&gt;lag. I mål där målsägande-&lt;br&gt;biträdets uppgifter kvarstår&lt;br&gt;enligt 3 § andra stycket gäller&lt;br&gt;beträffande dessa kostnader&lt;br&gt;bestämmelserna i 18 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om ansvar för mot-&lt;br&gt;parts rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall där målsägandebiträdets&lt;br&gt;uppgift kvarstår enligt 3 § andra&lt;br&gt;stycket har målsäganden rätt till&lt;br&gt;ersättning av allmänna medel&lt;br&gt;för kostnader för resa och&lt;br&gt;uppehälle i samband med in-&lt;br&gt;ställelse inför domstol enligt&lt;br&gt;bestämmelser som regeringen&lt;br&gt;meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor som avses i&lt;br&gt;denna lag fettas av rätten. I de&lt;br&gt;fell som avses i 6 § får dock&lt;br&gt;målsägandebiträdet själv besluta&lt;br&gt;om utredning i samma utsträck-&lt;br&gt;ning som enligt 17 § rättshjälps-&lt;br&gt;lagen (1996:000) gäller för&lt;br&gt;biträde vid rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 31 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken om skyldighet&lt;br&gt;för den tilltalade eller annan att&lt;br&gt;till staten återbetala kostnader&lt;br&gt;för försvarare som enligt rättens&lt;br&gt;beslut har betalats av allmänna&lt;br&gt;medel gäller även i fråga om&lt;br&gt;kostnader för målsägande-&lt;br&gt;biträde. I mål där målsägande-&lt;br&gt;biträdets uppgifter kvarstår&lt;br&gt;enligt 3 § andra stycket gäller&lt;br&gt;beträffande dessa kostnader&lt;br&gt;bestämmelserna i 18 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om ansvar för&lt;br&gt;motparts rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:59.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;339&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande om målsägandebiträde för-&lt;br&gt;ordnats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;340&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;27 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1996/97:9&lt;br&gt;av missbrukare i vissa fall &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 16 och 42 §§ lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fell skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16 §&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I samband med att ett beslut om omedelbart omhändertagande&lt;br&gt;underställs rätten skall den myndighet som fettat beslutet, om det inte&lt;br&gt;möter hinder, låta den omhändertagne få del av handlingarna i ärendet&lt;br&gt;samt underrätta honom om hans rätt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. yttra sig skriftligt till rätten inom en viss angiven tid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. begära muntlig förhandling vid rätten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. av rätten erhålla rättshjälp&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3. av rätten erhålla offentligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom offentligt biträde. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheten skall också upplysa honom om att rätten kan komma att&lt;br&gt;avgöra målet även om yttrande inte lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om offentligt biträde och&lt;br&gt;annan rättshjälp i mål och ären-&lt;br&gt;den enligt denna lag finns be-&lt;br&gt;stämmelser i rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mål i allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol angående beredan-&lt;br&gt;de av värd enligt denna lag eller&lt;br&gt;angående omedelbart omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt 13 § skall offent-&lt;br&gt;ligt biträde förordnas för den&lt;br&gt;som åtgärden avser, om det inte&lt;br&gt;måste antas att behov av biträde&lt;br&gt;saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;341&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;28 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen&lt;br&gt;(1988:1472)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 59 § smittskyddslagen (1988:1472) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om offentligt biträde och&lt;br&gt;annan rättshjälp i mål och ären-&lt;br&gt;den enligt denna lag finns be-&lt;br&gt;stämmelser i rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål i allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol angående tillfölli gt&lt;br&gt;omhändertagande enligt 37 §,&lt;br&gt;tvångsisolering enligt 38, 39&lt;br&gt;eller 41 § eller upphörande av&lt;br&gt;tvångsisolering enligt 42 §, skall&lt;br&gt;offentligt biträde förordnas för&lt;br&gt;den som åtgärden avser, om det&lt;br&gt;inte måste antas att behov av&lt;br&gt;biträde saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;342&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;29 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas en tre nya paragrafer, 11 kap. 8-10 §§, av&lt;br&gt;följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas en ny rubrik närmast före 11 kap. 8 § av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärende angående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvisning, dock inte hos&lt;br&gt;polismyndighet, såvida inte&lt;br&gt;utlänningen enligt 6 kap. 2 eller&lt;br&gt;3 § hålls i förvar sedan mer än&lt;br&gt;tre dagar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utvisning enligt 4 kap. 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppehållstillstånd enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 5 b §, om Utlännings-&lt;br&gt;nämnden meddelat beslut om in-&lt;br&gt;hibition i ärendet om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. verkställighet enligt denna&lt;br&gt;lag om utlänningen hålls i&lt;br&gt;förvar enligt 6 kap. 2 eller 3 §&lt;br&gt;sedan mer än tre dagar, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. hemsändande enligt 12 kap.&lt;br&gt;3§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall offentligt biträde förordnas&lt;br&gt;för den som åtgärden avser, om&lt;br&gt;det inte måste antas att behov&lt;br&gt;av biträde saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärende hos regeringen&lt;br&gt;prövas frågor om offentligt&lt;br&gt;biträde av departementstjänste-&lt;br&gt;man som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;het i frågor om offentligt biträde&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;överklagas till Utlännings-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämndens beslut i&lt;br&gt;frågor som rör offentligt biträde&lt;br&gt;får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 10 § tillämpas inte på beslut som meddelats&lt;br&gt;innan lagen har trätt i kraft. För sådana beslut gäller fortfarande&lt;br&gt;föreskrifterna i den upphävda rättshjälpslagen (1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;344&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;30 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 36 och 39 §§ lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den unge har fyllt 15 år, har han rätt att själv föra sm talan i mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och ärenden enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är förordnad enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1972:429) som&lt;br&gt;offentligt biträde för någon som&lt;br&gt;är under 15 år, utan att sam-&lt;br&gt;tidigt vara biträde för vårdnads-&lt;br&gt;havaren, är utan särskilt förord-&lt;br&gt;nande den unges ställföreträdare&lt;br&gt;i det mål eller ärende som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är förordnad som&lt;br&gt;offentligt biträde enligt 39 § för&lt;br&gt;någon som är under 15 år, utan&lt;br&gt;att samtidigt vara biträde för&lt;br&gt;vårdnadshavaren, är utan sär-&lt;br&gt;skilt förordnande den unges&lt;br&gt;ställföreträdare i det mål eller&lt;br&gt;ärende som förordnandet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordnandet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn som är yngre än 15 år bör höras, om det kan vara till nytta för&lt;br&gt;utredningen och det kan antas att barnet inte tar skada av att höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om offentligt biträde och&lt;br&gt;annan rättshjälp i mål och ären-&lt;br&gt;den enligt denna lag jinns be-&lt;br&gt;stämmelser i rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål och ärenden angående&lt;br&gt;beredande av vård enligt 2 eller&lt;br&gt;3 §, omedelbart omhändertagan-&lt;br&gt;de enligt 6 §, upphörande av&lt;br&gt;vård enligt 21 §, ftyttningsför-&lt;br&gt;bud enligt 24 § eller upphöran-&lt;br&gt;de av flyttningsförbud enligt&lt;br&gt;26 § och vid överklagande enligt&lt;br&gt;41 § första stycket 1 skall&lt;br&gt;offentligt biträde förordnas för&lt;br&gt;den som åtgärden avser samt för&lt;br&gt;dennes vårdnadshavare, om det&lt;br&gt;inte måste antas att behov av&lt;br&gt;biträde saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behövs offentligt biträde både&lt;br&gt;för den unge och för dennes&lt;br&gt;vårdnadshavare, förordnas&lt;br&gt;gemensamt biträde, om det inte&lt;br&gt;finns motstridiga intressen&lt;br&gt;mellan dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:1244.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;345&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt biträde förordnas av&lt;br&gt;den domstol som handlägger&lt;br&gt;målet. I ärenden hos social-&lt;br&gt;nämnd eller social distrikts-&lt;br&gt;nämnd förordnas offentligt&lt;br&gt;biträde av länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;346&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;31 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om&lt;br&gt;särskild utlänningskontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1991:572) om särskild utlän-&lt;br&gt;ningskontroll skall inforas två nya paragrafer, 27 och 28 §§, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärende angående utvisning&lt;br&gt;eller anmälningsplikt enligt den-&lt;br&gt;na lag samt i ärende hos rege-&lt;br&gt;ringen angående beslut enligt&lt;br&gt;77 § skall offentligt biträde för-&lt;br&gt;ordnas för den som åtgärden&lt;br&gt;avser, om det inte måste antas&lt;br&gt;att behov av biträde saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 ärende hos regeringen fattas&lt;br&gt;beslut om offentligt biträde av&lt;br&gt;departementstjänsteman som&lt;br&gt;regeringen utser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av departementstjänste-&lt;br&gt;man i frågor om offentligt bi-&lt;br&gt;träde överklagas till Utlännings-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämndens beslut i&lt;br&gt;frågor om offentligt biträde får&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 28 § andra och tredje stycket tillämpas inte på&lt;br&gt;beslut som meddelats innan lagen har trätt i kraft. För sådana beslut&lt;br&gt;gäller fortfarande föreskrifterna i den upphävda rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;347&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;32 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall inforas en ny paragraf, 38 a §, av följande lydelse&lt;br&gt;dels att 48 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål hos allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol angående med-&lt;br&gt;givande till fortsatt tvångsvård&lt;br&gt;enligt 7, 9, 12 eller 14 § och&lt;br&gt;vid överklagande enligt 32 eller&lt;br&gt;33 § av beslut om intagning för&lt;br&gt;tvångsvård eller om avslag på&lt;br&gt;en begäran att tvångsvården&lt;br&gt;skall upphöra, skall offentligt&lt;br&gt;biträde förordnas för den som&lt;br&gt;åtgärden avser, om det inte&lt;br&gt;måste antas att behov av biträde&lt;br&gt;saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans&lt;br&gt;tillstånd medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin&lt;br&gt;rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att enligt 32 och 33 §§ överklaga vissa beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att anlita ombud eller biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att få rättshjälp genom&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3. att enligt 38 a § få offent-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;offentligt biträde enligt rätts- ligt biträde, och&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429), och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att få hjälp av en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen, väl synlig&lt;br&gt;för patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;348&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;33 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1129) om rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas en ny paragraf, 22 a §, av följande lydelse&lt;br&gt;dels att 30 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål hos allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol angående medgivande&lt;br&gt;till fortsatt vård enligt 13 §,&lt;br&gt;angående upphörande av sådan&lt;br&gt;värd enligt 16 §, vid över-&lt;br&gt;klagande av beslut enligt 18 §&lt;br&gt;första stycket 1 eller 2 eller&lt;br&gt;angående tillstånd eller åter-&lt;br&gt;kallelse av tillstånd att vistas&lt;br&gt;utanför vårdinrättningens om-&lt;br&gt;råde för den som genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård enligt&lt;br&gt;31 kap. 3 § brottsbalken om sär-&lt;br&gt;skild utskrivningsprövning, skall&lt;br&gt;offentligt biträde förordnas för&lt;br&gt;den som åtgärden avser, om det&lt;br&gt;inte måste antas att behov av&lt;br&gt;biträde saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans till-&lt;br&gt;stånd medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att enligt 18 § överklaga vissa beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att ansöka enligt 16 § andra stycket om att den rättspsykiatriska&lt;br&gt;vården skall upphöra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att ansöka enligt 10 eller 11 § om tillstånd att vistas utanför&lt;br&gt;vårdinrättningens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att anlita ombud eller biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. att få rättshjälp genom&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5. att enligt 22 a § få offent-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;offentligt biträde enligt rätts- ligt biträde och&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429), och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. att få hjälp av en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen eller&lt;br&gt;undersökningsenheten, väl synlig för patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1968.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;349&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;350&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;34 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:388) om&lt;br&gt;införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1993:388) om införande av&lt;br&gt;lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialsjuhus och vårdhem får&lt;br&gt;användas för sitt hittillsvarande&lt;br&gt;ändamål tills de har avvecklats&lt;br&gt;helt. För innehållet i verksam-&lt;br&gt;heten och för verksamhetens&lt;br&gt;bedrivande i övrigt gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna i den nya lagen i&lt;br&gt;tillämpliga delar. För avgifter&lt;br&gt;gäller dock 4 § införandelagen&lt;br&gt;till omsorgslagen i stället för 19&lt;br&gt;och 20 §§ nya lagen. För&lt;br&gt;specialsjukhusen tillämpas där-&lt;br&gt;utöver bestämmelserna i 13 och&lt;br&gt;14 §§ och 16 § första stycket&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialsjuhus och vårdhem får&lt;br&gt;användas för sitt hittillsvarande&lt;br&gt;ändamål tills de har avvecklats&lt;br&gt;helt. För innehållet i verksam-&lt;br&gt;heten och för verksamhetens&lt;br&gt;bedrivande i övrigt gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna i den nya lagen i&lt;br&gt;tillämpliga delar. För avgifter&lt;br&gt;gäller dock 4 § införandelagen&lt;br&gt;till omsorgslagen i stället för 19&lt;br&gt;och 20 §§ nya lagen. För&lt;br&gt;specialsjukhusen tillämpas där-&lt;br&gt;utöver bestämmelserna i 16 §&lt;br&gt;första stycket och 27-30 §§&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyintagning i specialsjukhus eller i vårdhem får inte ske i annat fall&lt;br&gt;än när det är fråga om vård oberoende av samtycke. För sådan vård&lt;br&gt;gäller fortfarande i tillämpliga delar 6 och 7 §§ införandelagen till&lt;br&gt;omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål i allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol angående inskriv-&lt;br&gt;ning i eller utskrivning från&lt;br&gt;vårdhem eller specialsjukhus&lt;br&gt;enligt 35 § lagen (1967:940)&lt;br&gt;angående omsorger om vissa&lt;br&gt;psykiskt utvecklingsstörda skall&lt;br&gt;offentligt biträde förordnas för&lt;br&gt;den som åtgärden avser, om det&lt;br&gt;inte måste antas att behov av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biträde saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;351&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;35 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:242) om&lt;br&gt;domstolsärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 och 37 §§ lagen (1996:242) om&lt;br&gt;domstolsärenden skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ett sammanträde skall domstolen kalla den som är part. En&lt;br&gt;myndighet som är motpart enligt 11 § behöver dock inte kallas annat än&lt;br&gt;om domstolen finner att myndighetens närvaro behövs för utredningen i&lt;br&gt;ärendet. Myndigheten skall dock alltid underrättas om sammanträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kallelsen skall det tas in en upplysning om betydelsen enligt 20 § av&lt;br&gt;att parten uteblir från sammanträdet. Om domstolen finner att en part&lt;br&gt;bör infinna sig personligen, får domstolen föreskriva vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättning för kost-&lt;br&gt;nader för parts inställelse till-&lt;br&gt;lämpas 11 kap. 6 § rättegångs-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut som inte innebär att ärendet avgörs får överklagas endast i&lt;br&gt;samband med överklagande av ett beslut som innebär att ärendet&lt;br&gt;avgörs. Överklagande får dock ske särskilt, när domstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ogillat en invändning om jäv mot någon ledamot av domstolen eller&lt;br&gt;en invändning om att det finns ett hinder för ärendets prövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avvisat ett ombud eller ett biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beslutat i en fråga om säkerställande av det som ärendet gäller eller&lt;br&gt;beslutat att ett överklagat beslut tills vidare inte får verkställas eller i&lt;br&gt;övrigt beslutat tills vidare rörande saken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför&lt;br&gt;domstolen och en underlåtenhet att följa föreläggandet kan medföra&lt;br&gt;särskild påföljd för honom eller henne,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vid prövning enligt 3 kap. 3 § andra stycket 5 tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen eller 2 kap. 3 § andra stycket 5 yttrandefrihetsgrundlagen&lt;br&gt;funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid&lt;br&gt;vittnesförhör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. beslutat i en fråga om undersökning eller omhändertagande av&lt;br&gt;person eller egendom eller om någon annan liknande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. utdömt vite eller någon annan påföljd för underlåtenhet att följa&lt;br&gt;föreläggande eller straff för förseelse i förfarandet eller förklarat att&lt;br&gt;någon skall ersätta en kostnad för förfarandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. beslutat i en fråga som gäller någons medverkan i ärendet eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. beslutat i annat fåll än som&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9. beslutat i annat fall än som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i 8 i en fråga som gäller&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i 8 i en fråga som gäller&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;352&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut genom vilket ärendet återförvisas till en lägre domstol eller&lt;br&gt;till en förvaltningsmyndighet får överklagas endast om beslutet&lt;br&gt;innefattar avgörande av någon fråga som inverkar på ärendets utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;353&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-09-03&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,&lt;br&gt;regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 13 juni 1996 (Justitiedepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till hg om&lt;br&gt;rättshjälp, m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ebba&lt;br&gt;Sveme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till rättshjälpslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1972 års rättshjälpslag anges i 3 § under Inledande bestämmelser att&lt;br&gt;det för handläggningen av vissa ärenden om rättshjälp finns en&lt;br&gt;rättshjälpsmyndighet. I 4 § anges att det för prövning av överklaganden&lt;br&gt;i vissa fall enligt hgen finns en rättshjälpsnämnd. En motsvarande&lt;br&gt;presentation av de två organen finns inte i det remitterade förslaget men&lt;br&gt;skulle enligt Lagrådets mening vara av värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att det under Inledande bestämmelser tas in en&lt;br&gt;paragraf av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”För handläggning av vissa ärenden om rättshjälp finns en rättshjälps-&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För prövning av överklaganden i vissa fall enligt denna hg finns en&lt;br&gt;rättshjälpsnämnd. ”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den föreslagna paragrafens andra stycke krävs det för att&lt;br&gt;rättshjälp skall beviljas att rådgivning enligt 4 § har lämnats i den&lt;br&gt;rättsliga angelägenheten under minst en timme. Närmare bestämmelser&lt;br&gt;om rådgivning meddehs i 4 §, där det bl.a. föreskrivs att rådgivning&lt;br&gt;lämnas under sammanlagt högst två timmar mot en avgift som betalas&lt;br&gt;till den som lämnar rådgivningen. Enligt 23 § skall avgiften för råd-&lt;br&gt;givning utöver en timme avräknas från det minsta belopp för rättshjälps-&lt;br&gt;avgiften som anges i paragrafen, medan någon avräkning inte skall ske&lt;br&gt;till den del avgiften motsvarar en timmes rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudskälet för det föreslagna systemet är enligt den allmänna&lt;br&gt;motiveringen (avsnitt 6) intresset av att den rättssökande i en inledande&lt;br&gt;hs skall få översiktlig information om exempelvis bevisläge och&lt;br&gt;kostnader till underlag för sitt beslut om hur han skall gå vidare. Detta&lt;br&gt;är givetvis normalt ett angeläget önskemål, men det synes inte av det&lt;br&gt;remitterade materialet framgå huruvida det i det avseendet finns mera&lt;br&gt;allmänt förekommande brister i dagens ordning som förslaget är ägnat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/96:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;354&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att motverka. Det finns otvivelaktigt en risk för att det system för&lt;br&gt;rådgivning som föreslås och de olika avräkningsreglema i åtskilliga fell&lt;br&gt;kommer att framstå som en komplikation i handläggningen. Detta gäller&lt;br&gt;i synnerhet som de i lagförslaget föreskrivna tidsramarna för rådgivning&lt;br&gt;- minst en timme och högst två timmar - är avsedda att tillämpas i alla&lt;br&gt;slags rättsliga angelägenheter. I den mån en naturlig inledande fes i&lt;br&gt;biträdets kontakter med den rättssökande kan urskiljas kommer denna&lt;br&gt;säkert i praktiken - beroende på angelägenhetens art, den rättssökandes&lt;br&gt;förmåga att tillgodogöra sig informationen, tillgången på relevant&lt;br&gt;material och andra faktorer - ibland att bli kortare och ibland längre än&lt;br&gt;som förutsatts i lagen. Till detta kommer att det ibland kan förutsättas&lt;br&gt;vara först i ett senare skede - då man t.ex. fått besked om motpartens&lt;br&gt;inställning - som det är mest angeläget att den rättssökande får informa-&lt;br&gt;tion om vad som kan komma att krävas av honom i bevishänseende&lt;br&gt;och vilka kostnader som kan komma att uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under alla omständigheter bör enligt Lagrådets mening rådgivning&lt;br&gt;inte ens från det remitterade förslagets utgångspunkter föreskrivas som&lt;br&gt;ett undantagslöst obligatorium. Det kan tänkas förekomma fell då både&lt;br&gt;den rättssökande och biträdet av ett eller annat skäl är väl informerade&lt;br&gt;om förutsättningarna för den rättsliga angelägenhetens fortsatta hante-&lt;br&gt;ring och en formaliserad ytterligare rådgivning enligt lagen till följd&lt;br&gt;härav framstår som uppenbart överflödig. Så t.ex. kan biträdet, i ett&lt;br&gt;läge då behov av rättshjälp inte kunde förutses, ha lämnat information&lt;br&gt;utan tillämpning av rättshjälpslagen eller den rättsliga angelägenheten&lt;br&gt;utgöra en fortsättning av en tidigare procedur, såsom när en skade-&lt;br&gt;ståndsfråga särskilts från ett brottmål och den offentlige försvararen&lt;br&gt;skall övergå till att bli rättshjälpsbiträde. Ibland kan situationen också&lt;br&gt;tänkas vara den att den rättssökande inte disponerar över frågan om hur&lt;br&gt;den rättsliga angelägenheten skall drivas vidare och att det till följd&lt;br&gt;härav är svårt att särskilja en inledande fes avsedd att ge den rätts-&lt;br&gt;sökande beslutsunderlag. Det kan t.ex. gälla vissa fell då den rätts-&lt;br&gt;sökande är instämd i ett indispositivt mål eller talan förs mot honom&lt;br&gt;eller henne i ett förvaltningsmål. Slutligen måste man hålla i minnet att&lt;br&gt;behovet av rättshjälp ibland kan vara mycket brådskande, såsom när en&lt;br&gt;tidsfrist är på väg att gå ut eller förhandling skall äga rum.&lt;br&gt;Komplikationer kan också tänkas uppstå i andra fell, såsom när den&lt;br&gt;rättssökande är bosatt utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar med hänvisning till det anförda att ett undantag från&lt;br&gt;kravet på rådgivning föreskrivs för fell då sådan skulle framstå som&lt;br&gt;uppenbart överflödig eller annat särskilt skäl föreligger. Andra stycket&lt;br&gt;kan med denna utgångspunkt få följande lydelse: ”För att rättshjälp&lt;br&gt;skall beviljas krävs att rådgivning enligt 4 § har lämnats i angelägen-&lt;br&gt;heten i minst en timme, om inte sådan rådgivning är uppenbart obehöv-&lt;br&gt;lig eller det finns något annat särskilt skäl”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna paragraf får rättshjälp endast beviljas en fysisk person,&lt;br&gt;vilket medför att ett dödsbo, i motsats till vad som gäller enligt 7 §&lt;br&gt;1972 års rättshjälpslag, inte kan beviljas rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/96:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;355&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till stöd för nu gällande ordning anfördes i prop. 1972 s. 245 att det&lt;br&gt;kan åberopas starka sociala skäl. Som exempel på när rättshjälp borde&lt;br&gt;kunna lämnas ett dödsbo nämndes det fellet att det i samband med&lt;br&gt;avveckling av ett dödsbo uppkommer tvist angående någon tillgång eller&lt;br&gt;skuld i boet. Ett annat exempel var att dödsboet för talan för att utfå&lt;br&gt;ersättning för begravningskostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissens allmänna motivering (avsnitt 8) sägs att de starka&lt;br&gt;sociala skäl för att ett dödsbo skall kunna beviljas rättshjälp, som&lt;br&gt;anfördes i tidigare lagstiftningsarbete, knappast är lika starka i dag.&lt;br&gt;Därvid hänvisas till den skyldighet som numera åligger åklagare att&lt;br&gt;biträda en målsägande samt den utbredda förekomsten av försäkringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening kan det, trots vad som anförs i remissen,&lt;br&gt;inte uteslutas att det kan uppkomma fell av de slag som nämndes i 1972&lt;br&gt;års proposition och där det skulle kunna strida mot grundtankarna i&lt;br&gt;rättshjälpssystemet att utesluta möjligheterna för ett dödsbo att få rätts-&lt;br&gt;hjälp. Ett dödsbo kan t.ex. behöva föra talan för att utfå begravnings-&lt;br&gt;kostnader utan samband med ett brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av de väsentliga syftena med de föreslagna ändringarna i rätts-&lt;br&gt;hjälpssystemet - att uppnå kostnadsbesparingar - torde inte nämnvärt&lt;br&gt;påverkas om den nuvarande ordningen beträffande dödsbon behålls. I&lt;br&gt;remissens avsnitt Ekonomiska konsekvenser har inte redovisats vilka&lt;br&gt;besparingar förslaget i detta hänseende skulle medföra. Om det ändå&lt;br&gt;anses ofrånkomligt att ändra på denna ordning, bör det enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening i vart fell tillskapas en möjlighet att för undvikande av stötande&lt;br&gt;konsekvenser i speciella fell kunna bevilja ett dödsbo rättshjälp. En&lt;br&gt;bestämmelse i det syftet bör i så fell tas in i paragrafen och ges följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Rättshjälp får även beviljas ett dödsbo, om det finns synnerliga&lt;br&gt;skäl.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger som en allmän förutsättning för rättshjälp att den&lt;br&gt;rättssökande behöver juridiskt biträde utöver rådgivning och att detta&lt;br&gt;behov inte kan tillgodoses på annat sätt. I förhållande till gällande rätt&lt;br&gt;betyder detta främst den ändringen, att prövningen skall koncentreras på&lt;br&gt;biträdesbehovet och inte avse eventuellt behov av andra rättshjälps-&lt;br&gt;förmåner. I den allmänna motiveringen (avsnitt 7.1) redovisas hur&lt;br&gt;bedömningen av om den rättssökande har behov av biträde bör göras.&lt;br&gt;Av vad som sägs där framgår att förslaget inte syftar till någon&lt;br&gt;väsentlig förändring i möjligheterna att få rättshjälp i mål vid&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. För vissa förvaltningsmål som rör funktions-&lt;br&gt;hindrade personer förespråkas dock, som det får förstås, en något&lt;br&gt;liberalare tillämpning än vad nuvarande praxis medger. Det som&lt;br&gt;närmare anförs i dessa frågor ter sig enligt Lagrådets uppfattning&lt;br&gt;knappast som tillräckligt fullständigt eller klarläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen framhålls att förvaltningsdomstolarnas materiella&lt;br&gt;processledning och utredningsansvar gör att det liksom hittills normalt&lt;br&gt;inte bör anses föreligga behov av juridiskt biträde i mål och ärenden vid&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. Den förändring som skett genom att tvåparts-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/96:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;356&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;process inforts i förvaltningsdomstol uppges inte innebära någon Prop. 1996/96:9&lt;br&gt;minskad utredningsskyldighet för domstolarna och därmed inte heller Bilaga 5&lt;br&gt;något ökat rättshjälpsbehov. I det fortsatta resonemanget behandlas&lt;br&gt;emellertid för vissa mål som rör funktionshindrade personer särskilt&lt;br&gt;situationer som uppstår då en förvaltningsmyndighet - med tillämpning&lt;br&gt;av den genom tvåpartsprocessen införda överklagandemöjligheten -&lt;br&gt;överklagar med yrkande till nackdel för den rättssökande. För sådana&lt;br&gt;fell anges det kunna finnas anledning att bevilja rättshjälp. Enligt&lt;br&gt;Lagrådets mening beaktar dessa uttalanden inte tillfredsställande den&lt;br&gt;utveckling som fortgår på förvaltningsprocessens område och som&lt;br&gt;medfört förändringar, vars betydelse för rättshjälpen behöver bli&lt;br&gt;föremål för diskussion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill först erinra om den sedan en längre tid pågående utveck-&lt;br&gt;lingen mot att olika frågor med större eller mindre rättslig anknytning&lt;br&gt;inom förvaltningsområdet förs över till avgörande av förvaltnings-&lt;br&gt;domstol, något som ytterligare utökat förvaltningsdomstolarnas rika&lt;br&gt;flora av måltyper. Genom att nedflyttning under de senaste åren skett av&lt;br&gt;åtskilliga måltyper från kammarrätt till länsrätt har alla tre domstols-&lt;br&gt;instansema numera ett synnerligen brett målområde, inom vilket de&lt;br&gt;mest skiftande frågeställningar kan komma upp till bedömning. Sedan&lt;br&gt;Sverige tillträtt EES-avfelet och därpå blivit medlem i EU har dessutom&lt;br&gt;EG:s omfettande och komplexa regelverk blivit att beakta inte minst i&lt;br&gt;förvaltningsrättskipningen, något som inte sällan medför behov av&lt;br&gt;ingående diskussioner och överväganden utifrån aspekter som tidigare&lt;br&gt;inte krävt uppmärksamhet. En av konsekvenserna av att europarättsliga&lt;br&gt;principer får genomslag i vårt land är för övrigt att handläggningen i&lt;br&gt;förvaltningsmål allt oftare torde få inslag av muntlighet med parts-&lt;br&gt;närvaro. Det etappvis införda systemet med krav på prövningstillstånd i&lt;br&gt;kammarrätt i flertalet mål förtjänar också att nämnas. De förenklingar&lt;br&gt;som därigenom uppnås vid handläggningen bör om möjligt ge utrymme&lt;br&gt;åt ytterligare insatser för kvalitativt högtstående rättskipning i de mål&lt;br&gt;som tas upp till fullständig sakprövning; självfallet bör därvid förbättrad&lt;br&gt;biträdeshjälp i de mer komplicerade målen ses som en positiv fektor.&lt;br&gt;Införandet av tvåpartsprocess har visserligen inte medfört förändring i&lt;br&gt;domstolarnas lagreglerade utredningsskyldighet, men det står väl ändå&lt;br&gt;rätt klart att följden blir att domstolarnas handläggning mer än tidigare&lt;br&gt;blir präglad av förhandlingsprincipen och mindre av officialprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av bl.a. dessa förändringar och tendenser inom förvalt-&lt;br&gt;ningsprocessen ligger det enligt Lagrådets bedömning närmast till hands&lt;br&gt;att utgå ifrån att behoven av rättsligt biträde i förvaltningsmål kommer&lt;br&gt;att bli i vart fell något större än som återspeglas i hittillsvarande starkt&lt;br&gt;återhållsamma praxis (jfr även vad som anförts i Rättshjälpsutred-&lt;br&gt;ningens betänkande på s. 209 och under remissbehandlingen av Rätts-&lt;br&gt;hjälpsnämnden). Ett ökat biträdesbehov lär framför allt göra sig&lt;br&gt;gällande för sådana angelägenheter där de fektiska omständigheterna är&lt;br&gt;svåröverskådliga och de rättsliga frågeställningarna okända eller svår-&lt;br&gt;bedömbara för de rättssökande. Det framstår emellertid knappast som&lt;br&gt;praktikabelt att på förhand urskilja speciella målgrupper som framför &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allt bör komma i fråga för rättshjälp eller uteslutas från rättshjälp. För&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta talar bl.a. att EG-rättsliga problem kan tänkas komma att&lt;br&gt;aktualiseras i mycket skilda sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissen ger motivledes stöd åt den utvidgningen, att rätts-&lt;br&gt;hjälp i vissa fell skall kunna beviljas personer med sådana funktions-&lt;br&gt;hinder som gör det svårt för dem att föra sin egen talan i mål av&lt;br&gt;väsentlig betydelse för dem. Frågan måste ställas om avgränsningen av&lt;br&gt;förslaget till funktionshindrade är den lämpliga. Med uttrycket funk-&lt;br&gt;tionshinder, som introducerades i lagstiftningen i samband med till-&lt;br&gt;komsten av 1993 års lag om stöd och service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade (LSS), avses enligt förarbetena till LSS ”förvärvade eller&lt;br&gt;medfödda fysiska eller psykiska funktionshinder på grund av sjukdom&lt;br&gt;eller skada” (prop. 1992/93:159 bil. 1 s. 55). Det är således ett föga&lt;br&gt;precist uttryck, som i stort sett endast anger att en person har större&lt;br&gt;eller mindre nedsättning i funktionsförmågan i något avseende, vilket&lt;br&gt;som helst. Den begränsning som inryms i lagrådsremissens motiv-&lt;br&gt;uttalande tigger således egentligen i att personen i fråga skall ha svårt&lt;br&gt;att själv föra sin talan i en för honom viktig angelägenhet. Som&lt;br&gt;Lagrådet ser saken är anknytningen till funktionshinder inte särskilt&lt;br&gt;meningsfylld i förevarande sammanhang. För tillämpningen av rek-&lt;br&gt;visitet om biträdesbehov ger anknytningen inte någon direkt vägledning,&lt;br&gt;utan riskerar snarare att missuppfattas. Enligt Lagrådets mening är det&lt;br&gt;att föredra att den rättsliga angelägenhetens art, omfettning och&lt;br&gt;betydelse betonas såsom det grundläggande när biträdesbehovet skall&lt;br&gt;prövas. Som angetts förut synes därvid inte böra särskiljas speciella&lt;br&gt;målgrupper, utan prövningen torde få ske för varje uppkommande&lt;br&gt;rättslig angelägenhet för sig gentemot de kvalitativa och andra krav som&lt;br&gt;anses böra gälla. Med utgångspunkt i en sådan bedömning får det göras&lt;br&gt;en samlad prövning av den rättssökandes förmåga att föra sin talan i&lt;br&gt;angelägenheten, oavsett om den rättssökande kan anses funktionshindrad&lt;br&gt;eller ej. Huruvida den rättssökande i angelägenheten intar positionen av&lt;br&gt;klagande eller av motpart till en förvaltningsmyndighet kan givetvis&lt;br&gt;ibland vara av betydelse, men bör inte generellt tillmätas avgörande vikt&lt;br&gt;för bedömningen i rätts hjälpsavseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 § första stycket 13 i 1972 års rättshjälpslag gäller för&lt;br&gt;närvarande att allmän rättshjälp inte får meddelas den som saknar&lt;br&gt;befogat intresse av att få sin sak behandlad. Denna regel föreslås ersatt&lt;br&gt;av förevarande paragraf, enligt vilken rättshjälp får beviljas endast om&lt;br&gt;det med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse, tvisteföremålets&lt;br&gt;värde och omständigheterna i övrigt är rimligt att staten bidrar till&lt;br&gt;kostnaderna. Den nya regeln avses enligt den allmänna motiveringen&lt;br&gt;(avsnitt 7.4) att inkludera sådana fell som omfattades av den äldre&lt;br&gt;regeln men att därutöver ge möjlighet att utestänga sådana fell från&lt;br&gt;rättshjälp då den rättssökande visserligen har befogat intresse av att få&lt;br&gt;sin sak behandlad men det inte är befogat att det allmänna helt eller&lt;br&gt;delvis skall bekosta tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet instämmer i att den nya regeln bör kunna tillämpas i vissa&lt;br&gt;fell då tvisten rör sådan hobbyverksamhet som ligger nära närings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/96:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;358&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet, särskilt som begreppet näringsverksamhet enligt förslaget&lt;br&gt;begränsas i förhållande till den innebörd begreppet har enligt gällande&lt;br&gt;lag. Likaledes gäller att regeln bör kunna tillämpas i en del situationer&lt;br&gt;då den angelägenhet som är i fråga redan har varit föremål för rättslig&lt;br&gt;prövning; avslag på en rättshjälpsansökan torde dock i dessa fell ha&lt;br&gt;kunnat beslutas även med tillämpning av den nuvarande regeln i 8 §&lt;br&gt;första stycket 13 i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det däremot gäller en sådan mera kvalitativ bedömning av&lt;br&gt;rättsanspråkets karaktär som förefaller åsyftas i motiven blir prövningen&lt;br&gt;långt vanskligare. Detta belyses av vissa av de exempel som lämnas. Ett&lt;br&gt;av dessa utgörs av tvister om återbetalning av ”svarta pengar” som&lt;br&gt;betalats för en hyresrätt. I den situation som måste åsyftas har den&lt;br&gt;rättssökande dock ett anspråk som normalt har karaktär av skadestånd&lt;br&gt;för ett straffbelagt åsidosättande av en social skyddslagstiftning&lt;br&gt;(12 kap. 65 § jordabalken). Enligt vad som uttalas på flera andra ställen&lt;br&gt;i motiven, t.ex. i kommentaren till 9 §, skall målsägandes skadestånds-&lt;br&gt;anspråk anses röra särskilt väsentliga och betydande intressen för den&lt;br&gt;rättssökande, och uttalandena är således något motsägelsefulla. Lagrådet&lt;br&gt;har svårt att se skälen till att tvister av nu avsett slag skall särbehandlas.&lt;br&gt;En annan sak är att målsägandens talan i dessa fell ofta kan föras av&lt;br&gt;åklagare i samband med ett brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat exempel som nämns i motiven gäller tvister som uppkommit&lt;br&gt;i samband med aktiespekulation, varvid bl.a. uttalas att man i sådana&lt;br&gt;fell kan utgå från att den rättssökande har eller har haft stora tillgångar.&lt;br&gt;Prövningen i vad mån den rättssökande har tillgångar bör dock&lt;br&gt;principiellt sett ske i samband med den bedömning som förutsätts i 6 §,&lt;br&gt;där det uppställs som en förutsättning för rättshjälp att den rättssökandes&lt;br&gt;ekonomiska underlag inte överstiger 210 000 kr. Den omständigheten&lt;br&gt;åter att den rättssökande kan tänkas ha haft tillgångar synes enligt&lt;br&gt;Lagrådets mening inte utan vidare böra utestänga honom eller henne&lt;br&gt;från rättshjälp. Med i bilden finns också det förhållandet att många av&lt;br&gt;de tvister som här avses i praktiken gäller fell då den rättssökande iklätt&lt;br&gt;sig krediter och påstår sig ha blivit vilseledd i ett eller annat avseende.&lt;br&gt;Det måste vidare vara svårt och ofta bli i viss mån godtyckligt, i&lt;br&gt;synnerhet i ett inledande skede, att bedöma om ett aktieförvärv som har&lt;br&gt;gett upphov till en tvist skall karakteriseras som spekulativt eller ej.&lt;br&gt;Liknande svårigheter kan tänkas föreligga när det gäller frågan om en&lt;br&gt;tvist uppkommit i samband med skatteplanering, vilket också nämns&lt;br&gt;som exempel på fell när det inte skall anses vara rimligt att det&lt;br&gt;allmänna helt eller delvis bekostar tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det anförda har Lagrådet inte velat motsätta sig den föreslagna&lt;br&gt;regeln utan endast avsett att understryka att den rimlighetsbedömning&lt;br&gt;som förutsätts ofta måste bli mycket grannlaga och bör ske med&lt;br&gt;försiktighet, i synnerhet om den skall göras av den domstol som skall&lt;br&gt;pröva tvisten i sak. Det synes enligt Lagrådets mening tveksamt om,&lt;br&gt;med hänsyn till de förutsättningar för rättshjälp som i övrigt föreslås,&lt;br&gt;den nya regeln i praktiken kommer att ge något väsentligt ökat utrymme&lt;br&gt;att avslå en rättshjälpsansökan i förhållande till den nuvarande regeln i&lt;br&gt;8 § första stycket 13 i 1972 års rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/96:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;359&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom bestämmelserna i paragrafen föreslås rättshjälpen - på sätt som&lt;br&gt;även rättshjälpsutredningen förordade - bli generellt subsidiär till det&lt;br&gt;rättsskydd som innefattas i bl.a. de på marknaden förekommande hem-&lt;br&gt;och villaförsäkringama. Förslaget innebär en genomgripande och&lt;br&gt;principiellt viktig förändring i förhållande till nuläget. Åtgärden är till&lt;br&gt;stor del förestavad av statsfinansiella skäl och den beräknas enligt&lt;br&gt;lagrådsremissen leda till en betydande årlig besparing på statens utgifter&lt;br&gt;för rättshjälp. Förslaget är betydelsefullt inte minst från rättssäker-&lt;br&gt;hetssynpunkt och har också lett till ingående diskussion under remiss-&lt;br&gt;behandlingen av utredningsförslaget, varvid vissa instanser har framfört&lt;br&gt;betänkligheter bl.a. med hänsyn till den osäkerhet som bedöms råda om&lt;br&gt;i vilka former, i vilken omfattning och till vilka kostnader rättsskydds-&lt;br&gt;försäkringar kommer att erbjudas allmänheten framöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissens förslag utgår från att några större förändringar inte&lt;br&gt;kommer att ske i fråga om rättsskyddsförsäkringama på marknaden.&lt;br&gt;Rättsskydd förväntas framdeles komma att erbjudas under i huvudsak&lt;br&gt;sådana villkor som nu gäller, dock att en mindre kostnadsökning be-&lt;br&gt;räknas uppstå för försäkringstagarna som följd av att ansvaret för&lt;br&gt;rättsskyddet vidgas. Som svar på framförd kritik mot utrednings-&lt;br&gt;förslaget framhålls i lagrådsremissen att garantier måste skapas för en&lt;br&gt;oförändrat hög försäkringstäckning avseende rättsskydd. Vidare anges&lt;br&gt;det vara möjligt att utforma lagreglerna så att försäkringsbolagen inte&lt;br&gt;får anledning att separera rättsskyddet från hem- och villaförsäkringama&lt;br&gt;och så att försäkringstagarna inte frestas att välja bort sitt försäkrings-&lt;br&gt;skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de synpunkter som lämnats under remiss-&lt;br&gt;behandlingen t.ex. från företrädare för försäkringsbranschen och från&lt;br&gt;Finansinspektionen framstår det enligt Lagrådets mening som svårt att&lt;br&gt;göra några klara förutsägelser om den framtida utvecklingen på rätts-&lt;br&gt;skydd smarknaden. Att skapa egentliga garantier för en lika god försäk-&lt;br&gt;ringstäckning inom rättsskyddet som för närvarande lär också möta&lt;br&gt;svårigheter och någon sådan garanti synes i vart fall inte ha uppnåtts&lt;br&gt;genom nu föreslagen reglering. I linje med vad som sägs i lagråds-&lt;br&gt;remissen bör emellertid reglerna kunna utformas så att de bidrar till att&lt;br&gt;främja det angelägna önskemålet om fortsatt hög försäkringstäckning,&lt;br&gt;och så långt bedömer Lagrådet att föreslagna bestämmelser uppfyller&lt;br&gt;rimliga anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen utvecklas den närmare innebörden av de föreslagna&lt;br&gt;bestämmelserna om rättshjälpens subsidiaritet. Dessa motivuttalanden&lt;br&gt;går ut på att den kompletterande borde-regeln i paragrafens andra&lt;br&gt;stycke kan och bör få till effekt att rättshjälp oftast inte ges åt personer&lt;br&gt;som inte har skaffat sig rättsskydd; endast undantagsvis avses borde-&lt;br&gt;regeln kunna leda till annat resultat. Enligt Lagrådets mening finns,&lt;br&gt;med hänsyn till vad som nämnts i det föregående om rättsskydds-&lt;br&gt;villkoren, anledning att betona att remissens motivdiskussion bygger på&lt;br&gt;utgångspunkten att förutsättningarna inom rättsskyddsområdet inte&lt;br&gt;ändras väsentligt framöver. På ett ställe, i författningskommentaren,&lt;br&gt;berörs därutöver den situationen att en person har en mindre omfattande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/96:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;360&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsskyddsförsäkring, och anförs i anslutning härtill att detta i regel inte&lt;br&gt;bör gå ut över den rättssökande. Med den uppfattning som Lagrådet på&lt;br&gt;grundval av främst remissinstansernas synpunkter har fått om svårig-&lt;br&gt;heten att förutsäga rättsskyddets utveckling ter det sig som en brist att&lt;br&gt;motivdiskussionen inte klarare belyser innebörden av borde- regeln för&lt;br&gt;den händelse andra förutsättningar beträffande rättsskyddet skulle&lt;br&gt;komina att råda än de som lagrådsremissen utgår ifrån. Tydligt är väl&lt;br&gt;dock att, om nuvarande rättsskyddsvillkor inte består, borde-regeln&lt;br&gt;skulle kunna få en avsevärt mer begränsad effekt än som antagits i&lt;br&gt;lagrådsremissen. Om borde-regeln under sådana andra förutsättningar&lt;br&gt;inte skulle kunna tillämpas så som avsetts i remissen, talar starka skäl&lt;br&gt;för att rättshjälp beviljas i en helt annan omfattning än den beräknade.&lt;br&gt;Vad nu sagts leder fram till att tolkningen av borde-regeln blir till stor&lt;br&gt;del direkt beroende av om och i vilken utsträckning försäkringsbolagen&lt;br&gt;väljer att behålla eller förändra rättsskyddets nuvarande omfattning och&lt;br&gt;villkor i övrigt. En flexibel tillämpning för berörda situationer som här&lt;br&gt;antytts torde från rättssäkerhetssynpunkt vara ofrånkomlig, eftersom&lt;br&gt;behoven av juridiskt biträde annars inte skulle tillgodoses i tillräcklig&lt;br&gt;mån vare sig genom rättsskyddet eller genom rättshjälpen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke ges en definition av näringsidkare. Denna&lt;br&gt;utgår från den konsumenträttsliga lagstiftningens näringsidkarebegrepp&lt;br&gt;men omfettar inte juridiska personer, vilket är en konsekvens av att&lt;br&gt;rättshjälp enligt förslagets 6 § endast kan beviljas en fysisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som uttalas i remissens motiv har begreppet näringsidkare tillagts en&lt;br&gt;mera vidsträckt innebörd vid tillämpning av 1972 års rättshjälpslag än&lt;br&gt;den som i andra sammanhang brukar intolkas i begreppet. När det&lt;br&gt;gäller näringsverksamhet som bedrivs i bolagsform har sålunda inte&lt;br&gt;bara bolaget utan också den som har ett bestämmande inflytande över&lt;br&gt;detta betraktats som näringsidkare i rättshjälpslagens mening (jfr&lt;br&gt;Arrfelt, Rättshjälp, 2 uppl. s. 50 ff och SOU 1995:81 s. 135 samt NJA&lt;br&gt;1981 s. 873 I-m och V). Tvister som haft samband med exempelvis en&lt;br&gt;aktieägares borgensåtagande för bolagets skulder, med det allmännas&lt;br&gt;anspråk på personlig betalningsskyldighet for innehållen preliminärskatt&lt;br&gt;eller mervärdesskatt eller med överlåtelse av aktier i bolaget har således&lt;br&gt;under angivna förutsättning betraktats som tvister som haft samband&lt;br&gt;med den rättssökandes näringsverksamhet. Av remissens motiv framgår&lt;br&gt;att även den nya lagens näringsidkarebegrepp är avsett att tillämpas på&lt;br&gt;detta sätt. Lagrådet har ingen erinran mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den berörda tillämpningen är emellertid svår att förena med den&lt;br&gt;legaldefinition som nu har föreslagits, eftersom denna utgår från att det&lt;br&gt;skall vara den fysiska personen som driver den verksamhet av eko-&lt;br&gt;nomisk natur som kan betecknas som yrkesmässig. Lagrådet förordar&lt;br&gt;med anledning härav att andra stycket i förevarande paragraf får&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Med näringsidkare avses en fysisk person som driver verksamhet av&lt;br&gt;ekonomisk natur som kan betecknas som yrkesmässig eller har ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/96:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;361&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmande inflytande över en juridisk person som bedriver sådan&lt;br&gt;verksamhet.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I författningskommentaren sägs att det av ordalydelsen i förevarande&lt;br&gt;paragraf framgår att avgiften aldrig kan överstiga kostnaderna for&lt;br&gt;rättshjälpsbiträdet. Lagrådet finner dock att lagtexten inte otvetydigt ger&lt;br&gt;vid handen att bestämmelsen har den innebörden. För tydlighetens skull&lt;br&gt;föreslår Lagrådet därför att paragrafens andra stycke inleds på följande&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Rättshjälpsavgiften, som aldrig får överstiga kostnaderna för rätts&lt;br&gt;hjälpsbiträdet, utgör”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett rättshjälpsbiträde har enligt paragrafen rätt till skälig ersättning för&lt;br&gt;det arbete, den tidsspillan och de utlägg som uppdraget krävt. I&lt;br&gt;författningskommentaren sägs att en nyhet är att ersättning till tekniskt&lt;br&gt;biträde inte kan ges inom ramen för biträdets arvode. Detta framgår&lt;br&gt;emellertid inte av lagtexten, som i sak har samma innehåll beträffande&lt;br&gt;biträdesersättning som 22 § 1972 års rättshjälpslag. Gällande rätt i detta&lt;br&gt;hänseende har kommit till uttryck i rättsfallet NJA 1985 s. 634. Högsta&lt;br&gt;domstolen fann i det målet att ersättning för arbete som tekniskt biträde&lt;br&gt;inte kunde utgå enligt rättshjälpslagen men att kostnaderna för det&lt;br&gt;tekniska biträdet skulle ersättas inom ramen för rättshjälpsbiträdets&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen (avsnitt 19) sägs att det inte är rimligt att denna&lt;br&gt;möjlighet för ett rättshjälpsbiträde att få ersättning för kostnaderna för&lt;br&gt;tekniskt biträde behålls samtidigt som biträdeshjälpen begränsas i övrigt.&lt;br&gt;Lagrådet anser sig böra godta det resonemanget. Med hänsyn till&lt;br&gt;rättsläget i detta hänseende, såsom det kommit till uttryck i Högsta&lt;br&gt;domstolens nämnda avgörande, kan det emellertid enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening inte anses tillräckligt att ändringen av gällande rätt kommer till&lt;br&gt;stånd endast genom ett uttalande i förarbetena till den nya rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen. Lagrådet föreslår att i paragrafens första stycke införs en&lt;br&gt;ny andra mening av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Ersättningen får inte avse kostnader för anlitande av tekniskt&lt;br&gt;biträde. ”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket gäller i princip bestämmelser i lag om ansvar för&lt;br&gt;motparts kostnader i rättegång eller annat motsvarande förfarande även&lt;br&gt;i fråga om kostnader för motparts rättshjälpsbiträde. I andra stycket&lt;br&gt;föreskrivs att den som är ersättningsskyldig för rättshjälpskostnader&lt;br&gt;skall till den rättssökande betala ett belopp som motsvarar dennes&lt;br&gt;rättshjälpsavgift medan återstoden skall betalas till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den sålunda föreslagna regleringen kommer inga särskilda&lt;br&gt;bestämmelser att gälla i fråga om den rådgivningsavgift som den rätts-&lt;br&gt;sökande - enligt förslaget undantagslöst - har betalat innan rättshjälp&lt;br&gt;beviljades och som inte ingår i rättshjälpskostnadema. Konsekvensen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/96:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;362&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;blir att avgiften utgör en rättegångskostnad för den rättssökande, för&lt;br&gt;vilken denne, om han vinner målet, normalt är berättigad till ersättning&lt;br&gt;av motparten enligt reglerna i 18 kap. rättegångsbalken. Ett särskilt&lt;br&gt;yrkande om detta måste då framställas och domstolen måste särbehandla&lt;br&gt;denna kostnad i domen. Detta kommer ofta att behöva ske inte bara i&lt;br&gt;första instans utan också i den händelse att domen överklagas. Eftersom&lt;br&gt;det enligt 42 § ankommer på Rättshjälpsmyndigheten att fatta beslut om&lt;br&gt;återbetalningsskyldighet för motpart med avseende på rättshjälps-&lt;br&gt;avgiften, blir följden vidare att motpartens betalningsskyldighet&lt;br&gt;gentemot den rättssökande för rättshjälpsavgift och rådgivningsavgift&lt;br&gt;kommer att följa av olika exekutionstitlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill man undvika dessa konsekvenser, som otvivelaktigt är ägnade att&lt;br&gt;komplicera handläggningen, erbjuder sig två möjligheter. Antingen kan&lt;br&gt;särskilda bestämmelser införas om att rådgivningsavgift inte skall&lt;br&gt;ersättas som rättegångskostnad eller också kan förevarande paragraf&lt;br&gt;utvidgas till att också gälla rådgivningsavgift. Lagrådet förordar det&lt;br&gt;senare alternativet. Med denna lösning bör i första stycket första&lt;br&gt;meningen av förevarande paragraf anges att bestämmelser i lag om&lt;br&gt;ansvar för motparts kostnader i rättegång eller annat motsvarande&lt;br&gt;förfärande gäller även i fråga rådgivningsavgift och kostnader för&lt;br&gt;motparts rättshjälpsbiträde samt andra styckets första mening avfettas så&lt;br&gt;att att den som är ersättningsskyldig för rättshjälpskostnader skall till&lt;br&gt;den rättssökande betala ett belopp som motsvarar dennes rådgivnings-&lt;br&gt;och rättshjälpsavgifter. Om regleringen ändras på angivet sätt upp-&lt;br&gt;kommer visserligen ingen ersättningsskyldighet för motparten gentemot&lt;br&gt;staten i det fellet att rådgivningsavgiften har satts ned och den som&lt;br&gt;lämnat rådgivningen enligt 5 § erhållit ersättning av staten. Från detta&lt;br&gt;fell torde man emellertid i enkelhetens intresse kunna bortse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att domstolen, om det är skäligt, på ansökan av en av&lt;br&gt;makarna skall kunna besluta om s.k. ersättningsgaranti för en bodel-&lt;br&gt;ningsförrättare, vilket innebär att ersättning för högst fem timmars&lt;br&gt;arbete från dennes sida skall betalas av allmänna medel. Enligt andra&lt;br&gt;stycket gäller dock att ersättning av allmänna medel utgår endast om&lt;br&gt;den make på vilkens ansökan beslutet har meddelats har tillskiftats&lt;br&gt;egendom till ett värde som understiger 100 000 kr. Till enskild egen-&lt;br&gt;dom som kan tillhöra den maken och som inte ingått i bodelningen skall&lt;br&gt;tydligen hänsyn inte tas vid denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen i andra stycket synes skapa vissa problem. Den bakom-&lt;br&gt;liggande tanken är uppenbarligen att, om maken tilldelats egendom till&lt;br&gt;ett värde av 100 000 kr eller mer, bodelningsförrättarens anspråk på&lt;br&gt;ersättning kan anses vara säkerställt genom att han har möjlighet att&lt;br&gt;vända sig mot maken och att han alltså inte behöver ta garantin i&lt;br&gt;anspråk. Att märka är emellertid att egendomen kan tänkas vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/96:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;363&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undantagen från utmätning. Vad som i synnerhet kan vara ett praktiskt &amp;nbsp;Prop. 1996/96:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fell är att den enda egendom av värde som tilldelats maken utgörs av &amp;nbsp;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en bostadsrätt, som enligt 5 kap. 1 § 6 utsökningsbalken är undantagen&lt;br&gt;från utmätning under i lagrummet angivna förutsättningar (jfr NJA 1989&lt;br&gt;s. 409 I-IV). Den egendom som tilldelats maken utgör då ingen&lt;br&gt;säkerhet för bodelningsförrättaren, utan denne kan fortfarande ha behov&lt;br&gt;av garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan komplikation är att resultatet av bodelningen med den före-&lt;br&gt;slagna regleringen inte sällan kan få ekonomisk betydelse för bodel-&lt;br&gt;ningsförrättaren. Tilldelas den make som utverkat beslutet om ersätt-&lt;br&gt;ningsgaranti egendom som till sitt värde understiger 100 000 kr är&lt;br&gt;bodelningsförrättaren tillförsäkrad ersättning av staten, medan han i det&lt;br&gt;fellet att egendomen har högre värde endast får en fordran mot&lt;br&gt;makarna, som kan vara osäker och för vilken han själv får svara för&lt;br&gt;betalningsfestställelse och indrivning. Med hänsyn till att bodelnings-&lt;br&gt;förrättaren har en rättskipningsuppgift är detta förhållande inte helt&lt;br&gt;tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De angivna komplikationerna kan undvikas, om regleringen i stället&lt;br&gt;får den innebörden att bodelningsförrättaren alltid kan erhålla ersätt-&lt;br&gt;ningen av staten men att staten kan återkräva den av maken, om han&lt;br&gt;eller hon tilldelas egendom till ett värde av 100 000 kr eller mer. Andra&lt;br&gt;styckets första mening skulle då, med vissa redaktionella ändringar i&lt;br&gt;övrigt, kunna ersättas av två meningar med förslagsvis följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Ersättning som avses i första stycket betalas ut till bodelnings-&lt;br&gt;förrättaren efter ansökan av denne. Om den make som avses i första&lt;br&gt;stycket enligt den upprättade bodelningshandlingen på sin lott har&lt;br&gt;erhållit egendom till ett värde av 100 000 kr eller mer efter avdrag av&lt;br&gt;skulder, skall domstolen förplikta maken att återbetala ersättningen till&lt;br&gt;staten.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra styckets andra mening föreskrivs att utbetalt belopp vid&lt;br&gt;tillämpning av 7 § skall tillgodoräknas den make på vars ansökan&lt;br&gt;beslutet om ersättningsgaranti har meddelats. Eftersom 7 § behandlar&lt;br&gt;såväl kostnadsansvaret makarna emellan som deras solidariska ansvar&lt;br&gt;gentemot bodelningsförrättaren, kan innebörden av föreskriften möjligen&lt;br&gt;ge upphov till viss tvekan. Regleringen får emellertid antas innebära att,&lt;br&gt;om bodelningsförrättaren exempelvis har arbetat med bodelningen under&lt;br&gt;åtta timmar, han under förutsättning att garantin gäller är tillförsäkrad&lt;br&gt;ersättning av staten för fem timmars arbete och att ersättningen till&lt;br&gt;denna del skall tillgodoräknas den make på vars ansökan beslutet om&lt;br&gt;ersättningsgaranti har meddelats. I fråga om ersättningen för återstående&lt;br&gt;tre timmars arbete är makarna solidariskt ansvariga gentemot bodel-&lt;br&gt;ningsförrättaren, men makarna emellan har den andre att svara för hela&lt;br&gt;ersättningen. Skulle bodelningsförrättaren ha arbetat endast fem timmar,&lt;br&gt;betalar staten hela ersättningen. I avsaknad av någon regel om regress-&lt;br&gt;rätt för staten uppkommer i detta fell inte någon betalningsskyldighet&lt;br&gt;för den andre maken. Trots ordalagen av föreskriften torde det vidare&lt;br&gt;stå klart att den make på vars ansökan beslutet om ersättningsgaranti&lt;br&gt;har meddelats inte får regressrätt gentemot den andre till den del &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;364&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättningen har betalats av staten under annan förutsättning än att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslut om återbetalningsskyldighet har meddelats enligt den ovan Prop. 1996/96:9&lt;br&gt;skisserade föreskriften. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 5&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;365&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:9&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wall ström, Tham, Åsbrink,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1996/97:9 Ny rättshjälpslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;366&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 52040, Stockholm 1996&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:JuU3</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1996-09-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1996-09-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1996-09-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1996-10-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 23:50:56</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GK039</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:50</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 23:50:56</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:JuU3</uppgift>
<ref_dok_id>GK01JuU3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ny rättshjälpslag, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:9&lt;br/&gt;
Ny rättshjälpslag</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:9 Ny rättshjälpslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:9&lt;br/&gt;
Ny rättshjälpslag</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:9 Ny rättshjälpslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:9&lt;br/&gt;
Ny rättshjälpslag</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:9 Ny rättshjälpslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:9&lt;br/&gt;
Ny rättshjälpslag</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:9 Ny rättshjälpslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:9&lt;br/&gt;
Ny rättshjälpslag</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:9 Ny rättshjälpslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bengt Harding Olson  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:9&lt;br/&gt;
Ny rättshjälpslag</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:9 Ny rättshjälpslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bengt Harding Olson  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Eva Björne  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:9&lt;br/&gt;
Ny rättshjälpslag</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:9 Ny rättshjälpslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Eva Björne  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:9&lt;br/&gt;
Ny rättshjälpslag</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:9 Ny rättshjälpslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kia Andreasson  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:9&lt;br/&gt;
Ny rättshjälpslag</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:9 Ny rättshjälpslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kia Andreasson  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rolf Åbjörnsson  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:9&lt;br/&gt;
Ny rättshjälpslag</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:9 Ny rättshjälpslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rolf Åbjörnsson  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>