<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284947</hangar_id>
 <dok_id>GK0388</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>88</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:88</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>88</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1997-02-20 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:58:27</systemdatum>
 <publicerad>1997-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ett förenklat utlämningsförfarande mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK0388/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK0388</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK0388</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1996/97:88&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Ett förenklat utlämningsförfarande mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna i Europeiska unionen&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0388/prop_199697__88-1.png" style="width:60pt;height:77pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 20 februari 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att Sverige, som har undertecknat konventionen&lt;br&gt;om ett förenklat utlämningsförfarande mellan medlemsstaterna i Euro-&lt;br&gt;peiska unionen, skall ratificera denna. I propositionen föreslås vidare de&lt;br&gt;ändringar i lagen (1957:668) om utlämning för brott som krävs för att&lt;br&gt;Sverige skall kunna ratificera konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den dag regeringen be-&lt;br&gt;stämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 88&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut...................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext ................................. 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .................... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konventionen om ett förenklat förfarande för utlämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan Europeiska unionens medlemsstater........... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund............................ 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Huvudsakligt innehåll.................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sveriges tillträde till konventionen................. 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ändringar i utlämningslagen m.m................. 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning............................ 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledande bestämmelser................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Dokumentation ........................ 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutande myndighet.................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.1 Beslut om utlämning................. 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.2 Avslag och konkurrerande anspråk ....... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förfarandet.......................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5.1 Utredning ....................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5.2 Information till den eftersökte........... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5.3 Samtycke........................ 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5.4 Juridiskt biträde ................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5.5 Återkallelse......................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5.6 Underrättelse om samtycke m.m..........22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialitetsprincipen och vidareutlämning........ 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Underrättelse om beslut .................. 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tidsfrist för verkställighet av beslut............ 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sent samtycke och utlämning av personer&amp;nbsp;som&amp;nbsp;inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är frihetsberövade ...................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.10 &amp;nbsp;Åtgärder vid avslagsbeslut .................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.11 &amp;nbsp;Transitering .......................... 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser ..................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande ............................. 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar ....................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konvention om ett förenklat förfarande&amp;nbsp;för&amp;nbsp;utläm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning mellan Europeiska unionens medlemsstater .... 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Sammanfattning - departementspromemorian Ett &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förenklat utlämningsförfarande inom EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Ds 1996:44) ......................... 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Departementspromemorians lagförslag.......... 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser............. 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag ................ 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande över lagrådsremiss den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 december 1996 ...................... 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997 ...................................... 61&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;godkänner konventionen om ett förenklat förfarande för utlämning&lt;br&gt;mellan Europeiska unionens medlemsstater med de förklaringar&lt;br&gt;beträffande artiklarna 7, 9, 12, 15 och 16 som regeringen förordat samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om&lt;br&gt;utlämning för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning&lt;br&gt;för brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1957:668) om utlämning för brott&lt;br&gt;skall införas tretton nya paragrafer, 28-40 §§, samt närmast före 28 §&lt;br&gt;en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förenklat utlämningsförfarande inom Europeiska unionen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;28 § När någon som är eftersökt för utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen samtycker till att bli utlämnad, får utlämningsfrågan&lt;br&gt;prövas i ett förenklat förfarande med de avvikelser från denna lag som&lt;br&gt;framgår av 29-40 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § En eftersökning skall, för att det förenklade förfarandet skall&lt;br&gt;kunna tillämpas, innehålla uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;den eftersöktes identitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;den myndighet som begärt anhållande, om sådan begäran fram-&lt;br&gt;ställts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;förekomsten av ett sådant beslut eller en sådan dom som avses i 9 §&lt;br&gt;tredje stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;brottets beskaffenhet och rättsliga rubricering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;omständigheterna kring brottet, däribland tidpunkt och plats för&lt;br&gt;brottet och den eftersöktes del i det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;följderna av brottet, om det är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare upplysningar kan begäras om det behövs för att beslut om&lt;br&gt;utlämning skall kunna meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Om eftersökningen innehåller de uppgifter som avses i 29 §,&lt;br&gt;behöver en framställning om utlämning enligt 14 § inte göras. Om en&lt;br&gt;sådan framställning kommit in, kan det förenklade förfarandet ändå&lt;br&gt;tillämpas, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 &amp;nbsp;§ Om någon eftersöks för utlämning, skall allmän åklagare&lt;br&gt;skyndsamt utreda om förutsättningarna för utlämning är uppfyllda.&lt;br&gt;Därvid tillämpas vad som föreskrivs om förundersökning i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Den som eftersöks för utlämning skall så snart det kan ske till-&lt;br&gt;frågas av åklagare om han samtycker till utlämning. I sådant fall skall&lt;br&gt;han också tillfrågas om han medger rätt för den ansökande staten att,&lt;br&gt;utan särskilt medgivande enligt 24 §, ställa honom till ansvar eller&lt;br&gt;straffa honom för annat brott som begåtts före utlämningen än som&lt;br&gt;omfattas av eftersökningen och att utlämna honom till någon annan&lt;br&gt;medlemsstat i Europeiska unionen. Han skall upplysas om innebörden&lt;br&gt;av att samtycke och medgivande lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtycke och medgivande lämnas till åklagaren. Därvid tillämpas Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;samma förfarande som vid utlämning för brott till Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island och Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om ett samtycke&lt;br&gt;eller ett medgivande. Är den eftersökte anhållen eller ålagd reseförbud&lt;br&gt;eller anmälningsskyldighet och samtycker han inte, skall den ansökande&lt;br&gt;staten underrättas om detta inom tio dagar från beslutet om&lt;br&gt;tvångsmedel. Detta hindrar dock inte att det förenklade förfarandet&lt;br&gt;tillämpas även om samtycke lämnas efter denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett samtycke eller medgivande återkallas innan beslut om&lt;br&gt;utlämning har verkställts, skall återkallelsen beaktas. Den ansökande&lt;br&gt;staten skall omedelbart underrättas om återkallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan underrättelse från rätten till chefen för Justitiedepartementet&lt;br&gt;som avses i 23 § andra stycket skall lämnas endast om den eftersökte&lt;br&gt;inte samtycker till att utlämnas eller om han inte inom tio dagar från&lt;br&gt;den dag han anhölls eller ålades reseförbud eller anmälningsskyldighet&lt;br&gt;lämnat sitt samtycke till utlämningen eller om han återkallar ett sådant&lt;br&gt;samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Har samtycke lämnats skall åklagaren skyndsamt lämna över&lt;br&gt;ärendet till Riksåklagaren. Är det uppenbart att utlämning skall ske får&lt;br&gt;Riksåklagaren, om inte sådant fall som anges i 13 § föreligger, besluta&lt;br&gt;om detta. I annat fall skall Riksåklagaren med eget yttrande anmäla&lt;br&gt;ärendet till chefen för Justitiedepartementet för beslut. Ett beslut om&lt;br&gt;utlämning i sådant fall som anges i 13 § eller ett beslut om avslag på&lt;br&gt;den grunden att det finns hinder mot utlämning skall dock fettas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i utlämningsfrågan skall fattas inom tjugo dagar från det att&lt;br&gt;samtycke lämnats. Den ansökande staten skall omedelbart underrättas&lt;br&gt;om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Om det beslutas att den eftersökte skall utlämnas skall beslutet&lt;br&gt;verkställas inom tjugo dagar. Verkställs inte beslutet inom denna tid&lt;br&gt;skall beslut om tvångsmedel enligt 23 § omedelbart upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beslutet på grund av oförutsedda omständigheter inte kan&lt;br&gt;verkställas inom tjugo dagar, skall den ansökande staten underrättas om&lt;br&gt;detta och ny dag för verkställighet bestämmas. Verkställs inte beslutet&lt;br&gt;inom tjugo dagar från den nya dag som bestämts skall beslut om&lt;br&gt;tvångsmedel enligt 23 § omedelbart upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Finner chefen för Justitiedepartementet att utlämning inte kan äga&lt;br&gt;rum med tillämpning av det förenklade förfärandet skall, om det be-&lt;br&gt;hövs, tidsfrist enligt 23 § andra stycket fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Om samtycket återkallas, skall den tid som förflyter mellan&lt;br&gt;underrättelsen om samtycke och återkallelsen inte beaktas vid fest-&lt;br&gt;ställandet av den tidsfrist som anges i 23 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Riksåklagaren beslutar om ersättning till offentlig försvarare i de Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;fall arbete utförts i ett ärende som handlagts där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Beslut av Riksåklagaren om utlämning eller om ersättning till&lt;br&gt;offentlig försvarare får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § I samband med att det beslutas att utlämning skall ske, får chefen&lt;br&gt;för Justitiedepartementet och Riksåklagaren fatta beslut enligt 21 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Framställning om transport genom Sverige av någon som utlämnas&lt;br&gt;enligt det förenklade förfarandet görs till Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får&lt;br&gt;sättas i kraft i förhållande till någon eller några av Europeiska unionens&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian Ett förenklat utlämningsförfarande inom&lt;br&gt;EU (Ds 1996:44) föreslås att Sverige ratificerar en inom Europeiska&lt;br&gt;unionen utarbetad konvention om ett förenklat förfarande för utlämning&lt;br&gt;av dömda eller misstänkta personer mellan medlemsstaterna (konven-&lt;br&gt;tionen). Sverige har undertecknat konventionen. I promemorian föreslås&lt;br&gt;också erforderliga ändringar i lagen (1957:668) om utlämning för brott&lt;br&gt;(utlämningslagen). Konventionstexten i svensk version finns i bilaga 1.&lt;br&gt;En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. De lagförslag som&lt;br&gt;lades fram i promemorian finns i bilaga 3. Förslagen har remiss-&lt;br&gt;behandlats under sommaren 1996. En förteckning över remiss-&lt;br&gt;instanserna finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justi-&lt;br&gt;tiedepartementet (dnr 95/4233).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tar i detta ärende upp frågan om en svensk ratifikation av&lt;br&gt;konventionen och nödvändiga lagändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 19 december 1996 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande&lt;br&gt;finns i bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit att förfarandet även i det förenklade regel-&lt;br&gt;systemet benämns utlämning och inte överlämnande (avsnitt 6.2). Lag-&lt;br&gt;rådet har vidare framhållit att det bör framgå av lagtexten att&lt;br&gt;återkallelse av samtycke kan ske efter det att beslut har fattats i utläm-&lt;br&gt;ningsfrågan (avsnitt 6.5.5). Dessutom har Lagrådet förordat att&lt;br&gt;bestämmelsen om verkställighet av utlämningsbeslut när tillfälliga hin-&lt;br&gt;der uppstått bör utformas i mer direkt överensstämmelse med konven-&lt;br&gt;tionstexten (avsnitt 6.8). De föreslagna justeringarna leder också till&lt;br&gt;följdändringar av främst redaktionell art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag till utformning&lt;br&gt;av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Konventionen om ett förenklat förfarande för&lt;br&gt;utlämning mellan Europeiska unionens medlems-&lt;br&gt;stater&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I september 1993 enades EU:s ministerråd om riktlinjer för att förbättra&lt;br&gt;utlämningsförfarandet mellan Europeiska unionens medlemsstater. En&lt;br&gt;rådsarbetsgrupp tillsattes, som fick till uppgift att utarbeta ett förslag till&lt;br&gt;utlämningskonvention som skulle göra utlämningsförfarandet enklare&lt;br&gt;och smidigare än det som följer av 1957 års europeiska konvention om&lt;br&gt;utlämning (1957 års konvention). Sommaren 1994 enades ministerrådet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om att särskild uppmärksamhet borde ägnas de förfaranden där de Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;berörda personerna samtycker till att bli utlämnade. Ett arbetsdokument&lt;br&gt;lades fram och detta låg sedan till grund för de diskussioner inom&lt;br&gt;arbetsgruppen som så småningom ledde fram till konventionen. Den&lt;br&gt;undertecknades av EU:s justitieministrar den 10 mars 1995. Den har&lt;br&gt;ännu inte trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Huvudsakligt innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Syftet med konventionen, vilken upprättats på grundval av artikel K. 3 i&lt;br&gt;fördraget om Europeiska unionen, är att underlätta tillämpningen av&lt;br&gt;1957 års konvention vad avser förfarandet vid utlämning, samt att&lt;br&gt;komplettera denna konventions bestämmelser i de fall där personer som&lt;br&gt;är eftersökta för utlämning samtycker till att överlämnas enligt ett&lt;br&gt;förenklat förfarande. Detta betyder att 1957 års konvention fortsatt skall&lt;br&gt;tillämpas dels när personen i fråga eller den anmodade staten inte&lt;br&gt;samtycker till överlämnande enligt det förenklade förfarandet, dels i de&lt;br&gt;avseenden den nu aktuella konventionen inte innehåller kompletterande&lt;br&gt;bestämmelser. Konventionen innehåller i princip endast förfarande-&lt;br&gt;regler. Det innebär att de materiella villkor för utlämning som gäller&lt;br&gt;enligt de nuvarande nationella reglerna är fortsatt giltiga även gentemot&lt;br&gt;andra medlemsstater. Enligt artikel 1.2 påverkar inte tillämpningen av&lt;br&gt;konventionen för utlämningssamarbetet mer förmånliga bestämmelser i&lt;br&gt;bilaterala eller multilaterala avtal som är i kraft mellan medlemsstater.&lt;br&gt;Konventionen påverkar heller inte mer förmånliga bestämmelser till&lt;br&gt;följd av likartad lagstiftning som gäller mellan medlemsstater. Exempel&lt;br&gt;på det senare är den samnordiska lagstiftningen som för svensk del&lt;br&gt;kommit till uttryck i den nordiska utlämningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 2 slås konventionens huvudprincip fast, nämligen att med-&lt;br&gt;lemsstaterna förbinder sig att, i enlighet med det förenklade förfarandet,&lt;br&gt;till varandra överlämna personer som är eftersökta för utlämning,&lt;br&gt;förutsatt att de samtycker till detta och att den anmodade staten lämnar&lt;br&gt;sitt godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 3 skall den person som är föremål för en begäran om&lt;br&gt;provisoriskt anhållande enligt 1957 års konvention överlämnas i enlighet&lt;br&gt;med det förenklade förfarandet. Artikeln anger vidare att det förenklade&lt;br&gt;förfarandet inte förutsätter att det görs en sådan framställning som krävs&lt;br&gt;enligt 1957 års konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 anger vilka uppgifter som skall anses innehålla tillräcklig&lt;br&gt;information för att den anhållne och den anmodade staten skall kunna ta&lt;br&gt;ställning till om samtycke respektive godkännande skall ges. Artikeln&lt;br&gt;medger också att ytterligare information undantagsvis får begäras om&lt;br&gt;redan erhållna uppgifter visar sig otillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 5 anger dels att den anhållne skall lämna sitt&lt;br&gt;samtycke i enlighet med artiklarna 6 och 7, dels att den anmodade&lt;br&gt;statens godkännande skall lämnas i enlighet med den nationella lagstift-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 6 skall den anhållne underrättas av behörig myndighet i Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;den anmodade staten om att han är eftersökt för utlämning samt om att&lt;br&gt;han har möjlighet att samtycka till att överlämnas i enlighet med det&lt;br&gt;förenklade förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7 reglerar det sätt på vilket samtycket samt, i förekommande&lt;br&gt;fall, den anhållnes avstående från specialitetsprincipen (skydd mot&lt;br&gt;lagföring eller verkställighet av straff för brott begånget före överläm-&lt;br&gt;nandet och som inte omfattas av eftersökningen) skall lämnas. Dessutom&lt;br&gt;finns bestämmelser om information till den eftersökte angående följ-&lt;br&gt;derna av ett samtycke respektive avstående samt om dessa rättshand-&lt;br&gt;lingars eventuella oåterkallelighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 8 skall den anmodade staten omedelbart, dock senast tio&lt;br&gt;dagar efter anhållandet, underrätta den ansökande staten om den anhåll-&lt;br&gt;ne har samtyckt eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9 behandlar frågan om avstående från tillämpning av specia-&lt;br&gt;litetsprincipen. Enligt bestämmelsen kan varje medlemsstat förklara att&lt;br&gt;specialitetsprincipen enligt 1957 års utlämningskonvention under vissa&lt;br&gt;omständigheter inte skall tillämpas i det förenklade förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10 föreskriver att beslutet om utlämning som fattats i enlighet&lt;br&gt;med det förenklade förfarandet skall kommuniceras direkt mellan de&lt;br&gt;berörda myndigheterna. Underrättelsen om beslutet skall lämnas senast&lt;br&gt;inom 20 dagar från den dag då den anhållne lämnade sitt samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 11 följer att överlämnande av den eftersökte skall äga rum&lt;br&gt;senast inom 20 dagar från den dag då den ansökande staten under-&lt;br&gt;rättades om beslutet enligt artikel 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den anhållne samtycker till överlämnande efter utgången av den&lt;br&gt;tiodagarsfrist som anges i artikel 8, men innan den anmodade staten har&lt;br&gt;mottagit en framställning om utlämning enligt 1957 års konvention,&lt;br&gt;skall det förenklade förfarandet tillämpas enligt artikel 12. Om personen&lt;br&gt;samtycker efter det att en sådan framställning mottagits har den&lt;br&gt;anmodade staten möjlighet att välja att tillämpa det förenklade förfaran-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 13 följer, som huvudregel, att om specialitetsprincipen inte&lt;br&gt;är tillämplig på den som överlämnas, krävs inte den anmodade statens&lt;br&gt;medgivande till vidareutlämning till annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14 behandlar frågan om transitering av den utlämnade från den&lt;br&gt;anmodade staten till den ansökande via en tredje medlemsstats territo-&lt;br&gt;rium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 15 skall varje medlemsstat i en förklaring ange vilka&lt;br&gt;myndigheter som är behöriga enligt artiklarna 4-8, 10 och 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens avslutande bestämmelser, artiklarna 16-17, behandlar&lt;br&gt;ikraftträdande och anslutning till konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Sveriges tillträde till konventionen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sverige skall tillträda konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker att Sverige&lt;br&gt;tillträder konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Huvudavsikten med konventionen är&lt;br&gt;att påskynda utlämningsförfarandet i de fall där den som begärs utläm-&lt;br&gt;nad samtycker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den förklarande rapporten till konventionen (EGT nr. C 375,&lt;br&gt;12/12/96, s. 3 ff.) framhålls att den som begärs utlämnad inte sällan&lt;br&gt;samtycker till utlämning. För 1992 har den andelen angetts vara större&lt;br&gt;är 30 procent. Trots detta tar förfarandet enligt 1957 års konvention&lt;br&gt;ofta avsevärd tid, ibland upp till flera månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är, inte minst av hänsyn till den eftersökte, angeläget att minska&lt;br&gt;handläggningstiden vid utlämning. I de flesta fall är den eftersökte&lt;br&gt;frihetsberövad under förfarandet. Det bör i detta sammanhang beaktas&lt;br&gt;att i de fall framställningen avser utlämning för lagföring, den miss-&lt;br&gt;tänkte ännu inte är dömd för någon gärning. Det är inte heller säkert att&lt;br&gt;den som utlämnas till fullo får avräkna detta frihetsberövande om han&lt;br&gt;efter utlämningen döms till frihetsstraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En process i den begärande staten kan vidare blockeras eller åtminsto-&lt;br&gt;ne fördröjas på grund av att en förmodad gärningsman saknas. Ett&lt;br&gt;snabbare förfarande medför över huvud taget större effektivitet i&lt;br&gt;lagföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det mellanstatliga samarbetet inom Europeiska unionens s.k. tredje&lt;br&gt;pelare bygger på enighet mellan medlemsstaterna. Sverige har deltagit&lt;br&gt;aktivt i arbetet som ledde till den antagna konventionen, vilken träder i&lt;br&gt;kraft endast om samtliga medlemsstater i Europeiska unionen ratificerar&lt;br&gt;den. En naturlig utgångspunkt är därför att Sverige skall tillträda kon-&lt;br&gt;ventionen. Det ligger också i Sveriges intresse att så sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan de nordiska länderna finns ett utvecklat utlämningssamarbete,&lt;br&gt;som bl.a. bygger på direktkontakter mellan myndigheter och, särskilt&lt;br&gt;om den eftersökte samtycker, förenklade beslutsförfaranden. Erfaren-&lt;br&gt;heterna av detta samarbete är goda, och det finns anledning att tro att&lt;br&gt;det till vissa delar liknande förfarande som konventionen föreskriver har&lt;br&gt;stora förutsättningar att förbättra det europeiska utlämningssamarbetet&lt;br&gt;utanför Norden.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ändringar i utlämningslagen m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna om utlämning enligt det&lt;br&gt;förenklade förfarandet placeras i en särskild avdelning, sist i&lt;br&gt;utlämningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i stort med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks i huvudsak. Vissa redak- Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;tionella synpunkter har emellertid framförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Avsikten med konventionen är att&lt;br&gt;skapa ett smidigt och snabbt förfarande med minskade krav på doku-&lt;br&gt;mentation och med direktkontakt mellan myndigheter. I dessa avseenden&lt;br&gt;har förfarandet påtagliga likheter med vad som idag gäller mellan de&lt;br&gt;nordiska länderna. Vid genomförandet av konventionens regler bör där-&lt;br&gt;för erfarenheterna av det nordiska samarbetet tas till vara och, inom de&lt;br&gt;ramar som konventionen ger, lösningar i så stor utsträckning som möj-&lt;br&gt;ligt ansluta till den nordiska strukturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av beskrivningen under avsnitt 4.2, är konventionen till-&lt;br&gt;kommen för att underlätta tillämpningen av 1957 års konvention. Som&lt;br&gt;också framgår reglerar konventionen endast själva förfarandet i sam-&lt;br&gt;band med utlämning. De materiella förutsättningarna, bl.a. kravet på&lt;br&gt;dubbel straffbarhet och på lägsta svårhetsgrad samt förbudet mot&lt;br&gt;utlämning för politiska eller militära brott, berörs inte. De förut-&lt;br&gt;sättningar som anges i utlämningslagen 1-11 §§ kommer således att&lt;br&gt;gälla även om någon utlämnas enligt det förenklade förfarandet efter&lt;br&gt;samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ratifikation av konventionen kan inte ske utan att ändringar görs i&lt;br&gt;utlämningslagens förfaranderegler. I promemorian föreslås att bestäm-&lt;br&gt;melserna om förfarandet efter samtycke i huvudsak placeras under egen&lt;br&gt;rubrik i en särskild avdelning, sist i lagen. Viss remisskritik har fram-&lt;br&gt;förts mot detta. Enligt regeringens mening talar dock starka skäl mot att&lt;br&gt;nu förändra utlämningslagens grundläggande struktur. Om någon skall&lt;br&gt;utlämnas till ett land utanför EU behöver rättstillämpande myndigheter&lt;br&gt;aldrig gå in i den föreslagna nya avdelningen av lagen. Till detta kom-&lt;br&gt;mer att en generell genomgripande översyn av utlämningslagen kommer&lt;br&gt;att bli nödvändig när Sverige skall ratificera den nyligen undertecknade&lt;br&gt;andra EU-konventionen på området, som främst berör annat än förfär-&lt;br&gt;andet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedan anges, artikel för artikel, de förändringar som konventionen&lt;br&gt;föranleder i utlämningslagen. Beträffande den närmare tillämpningen&lt;br&gt;hänvisas till författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Inledande bestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I en inledande bestämmelse anges ramen för&lt;br&gt;tillämpningen av det förenklade utlämningsförfarandet efter sam-&lt;br&gt;tycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i stort med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks i huvudsak. Vissa redaktio-&lt;br&gt;nella synpunkter har emellertid framförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I artikel 2 uttrycks konventionens&lt;br&gt;huvudprincip, nämligen att medlemsstaterna förbinder sig att i enlighet&lt;br&gt;med det förenklade förfarandet överlämna personer som samtyckt till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta, förutsatt att den anmodade staten lämnat sitt godkännande. Kon- Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;ventionen innebär alltså inte en plikt att överlämna när den berörda&lt;br&gt;personen samtycker. I stället kan den anmodade staten pröva huruvida&lt;br&gt;de materiella förutsättningarna för utlämning föreligger. För svensk del&lt;br&gt;innebär detta att en framställning om utlämning som prövas enligt det&lt;br&gt;förenklade förfarandet kan avslås trots att personen samtycker om&lt;br&gt;hinder enligt 1-11 §§ i utlämningslagen anses föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förenklade förfarandet torde normalt initieras genom att någon&lt;br&gt;som är efterlyst inom Europeiska unionen grips eller annars påträffas i&lt;br&gt;Sverige. Enligt artikel 3 är den normala utgångspunkten för förfarandet&lt;br&gt;att den eftersökte är föremål för provisoriskt anhållande. Överlämnandet&lt;br&gt;skall i dessa fall ske på grundval av de uppgifter som finns i begäran&lt;br&gt;om provisoriskt anhållande. Ett överlämnande förutsätter således inte en&lt;br&gt;formell utlämningsframställning enligt 1957 års konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att den nya avdelningen i utlämningslagen&lt;br&gt;inleds med en bestämmelse som anger ramen för det förenklade för-&lt;br&gt;farandet. I den föreslagna bestämmelsen erinras om villkoren för utläm-&lt;br&gt;ning. I lagrådsremissen, liksom i promemorian, föreslogs att förfäran-&lt;br&gt;det, i överensstämmelse med konventionstexten, benämns överläm-&lt;br&gt;nande. Lagrådet har mot detta anfört att skillnaderna mellan det nuva-&lt;br&gt;rande förfärandet enligt utlämningslagen och det förenklade förfarandet&lt;br&gt;vid samtycke inte är så stora att en distinktion dem emellan behöver&lt;br&gt;göras och att termen överlämnande blir missvisande i vissa fall. Liknan-&lt;br&gt;de synpunkter har framförts av Malmö tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan för sin del godta Lagrådets bedömning. Förfärandet&lt;br&gt;bör därför, som Lagrådet förordat, benämnas utlämning. Härigenom&lt;br&gt;behöver någon särskild erinran om att villkoren för utlämning gäller&lt;br&gt;även i det förenklade förfärandet inte göras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Dokumentation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Till grund för tillämpning av det förenklade&lt;br&gt;förfärandet skall ligga uppgifter om den eftersöktes identitet, den&lt;br&gt;myndighet som begärt anhållande, förekomsten av häktningsbeslut&lt;br&gt;eller dom, brottets beskaffenhet samt omständigheterna kring och&lt;br&gt;följderna av brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker i princip för-&lt;br&gt;slaget eller lämnar det utan erinran. Vissa, närmast redaktionella syn-&lt;br&gt;punkter har framförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I artikel 4 i konventionen stadgas&lt;br&gt;vilka uppgifter som skall anses innehålla tillräcklig information för att&lt;br&gt;underrätta den eftersökte (se avsnitt 6.5.2) och för att informera den&lt;br&gt;myndighet som kan besluta om överlämnande enligt det förenklade för-&lt;br&gt;färandet. Dessa uppgifter överensstämmer i stort med vad en Interpol-&lt;br&gt;efterlysning innehåller i dag, samt motsvarar de upplysningar som är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nödvändiga för att registrera en person i Informationssystemet Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;Schengen. Artikeln medger också att ytterligare information får begäras&lt;br&gt;om erhållna uppgifter visar sig otillräckliga. En sådan begäran om&lt;br&gt;komplettering får dock inte strida mot artikel 3, enligt vilken de&lt;br&gt;handlingar som fordras enligt 1957 års konvention inte kan krävas inom&lt;br&gt;ramen för det förenklade förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern och Svea hovrätt har ifrågasatt om det är tillräckligt&lt;br&gt;för bedömningen av om hinder för utlämning föreligger att endast&lt;br&gt;”förekomsten av ett häktningsbeslut”, alltså inte häktningsbeslutet som&lt;br&gt;sådant, redovisas. Konventionen bygger dock på att de uppgifter som&lt;br&gt;krävs enligt artikel 4 utgör tillräckligt underlag för ställningstagandet.&lt;br&gt;Konventionstexten medger således inte att krav ställs på erhållande av&lt;br&gt;själva beslutet eller domen. Med hänsyn till de övriga uppgifter som en-&lt;br&gt;ligt bestämmelsen skall krävas och till de materiella förutsättningar som&lt;br&gt;gäller för utlämning torde vidare ett förevisande av själva häkt-&lt;br&gt;ningsbeslutet sakna praktisk betydelse. Regeringen delar därför bedöm-&lt;br&gt;ningen i promemorian av hur bestämmelsen i utlämningslagen skall ut-&lt;br&gt;formas för att ange vilka uppgifter en eftersökning skall innehålla för att&lt;br&gt;det förenklade förfarandet skall kunna tillämpas. Vissa redaktionella&lt;br&gt;ändringar har dock gjorts efter påpekanden från Lagrådet och remissin-&lt;br&gt;stanserna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Beslutande myndighet&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;6.4.1 Beslut om utlämning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Riksåklagaren ges rätt att besluta om&lt;br&gt;utlämning enligt det förenklade förfarandet. Riksåklagaren skall&lt;br&gt;dessutom ha rätt att besluta om att överlämna föremål som tagits&lt;br&gt;i beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I konventionens artikel 5 sägs att&lt;br&gt;den behöriga myndigheten i den anmodade staten skall lämna sitt&lt;br&gt;godkännande till överlämnande enligt det förenklade förfarandet. Vilken&lt;br&gt;eller vilka myndigheter som skall anförtros denna uppgift är en fråga&lt;br&gt;för varje enskilt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i dag regeringen som beslutar om utlämning enligt utlämnings-&lt;br&gt;lagen, även vid samtycke. Syftet med konventionen, nämligen att få ett&lt;br&gt;så snabbt och enkelt förfarande som möjligt, torde dock medföra att&lt;br&gt;rätten att besluta om utlämning efter samtycke i klara fall bör läggas&lt;br&gt;hos någon annan myndighet än regeringen. Erfarenheterna från de&lt;br&gt;nordiska ärendena visar att sådana ärenden kunnat hanteras på ett&lt;br&gt;effektivt och rättssäkert sätt inom åklagarväsendet. De överväganden&lt;br&gt;som skall ske inom ramen för det nu behandlade förfarandet är inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heller sådana att allmän domstols medverkan framstår som nödvändig.&lt;br&gt;Att lägga besluten i domstol skulle också kunna medföra viss&lt;br&gt;tidsutdräkt och sämre effektivitet i förfarandet. Dessutom måste det bli&lt;br&gt;fråga om att hänskjuta ett tveksamt ärende till regeringen, något som&lt;br&gt;torde te sig främmande för en allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen och åklagarmyndigheten i Göteborg har ifrågasatt&lt;br&gt;om inte beslut om överlämnande borde kunna fattas på lokal eller regio-&lt;br&gt;nal åklagamivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser det dock mindre lämpligt att gå fullt så långt som&lt;br&gt;till vad som gäller vid utlämning till annat nordiskt land och låta den&lt;br&gt;lokale åklagaren besluta om utlämning efter samtycke. Det förfarande&lt;br&gt;som tillämpas mellan de nordiska länderna skall nämligen ses i ljuset av&lt;br&gt;att dessa ärenden dels är tämligen vanligt förekommande, dels att det&lt;br&gt;föreligger en betydande rättslikhet mellan de nordiska länderna. Erfa-&lt;br&gt;renheter och stabila rutiner kan därför byggas upp på lokal nivå. Det&lt;br&gt;kan förväntas att utlämning efter samtycke till andra EU-stater inte&lt;br&gt;kommer att ske i samma omfattning som utlämning till de nordiska&lt;br&gt;länderna, och när det sker berör det rättssystem som vi inte har samma&lt;br&gt;vana att arbeta med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn härtill synes en lämplig lösning vara att låta Riksåkla-&lt;br&gt;garen fatta beslut om utlämning enligt det förenklade förfarandet. Hos&lt;br&gt;Riksåklagarens kansli finns en ingående kännedom om utlämningsrätten.&lt;br&gt;Eftersom Riksåklagaren ändå i det nuvarande systemet kopplas in på&lt;br&gt;ärendena, torde ingen betydande merbelastning uppkomma. Det är&lt;br&gt;också lämpligt att låta en och samma myndighet fatta beslut i flertalet&lt;br&gt;fall, så att kontinuitet och samlad kunskap kan vinnas. Riksåklagarens&lt;br&gt;beslut bör - i enlighet med vad som gäller enligt den nordiska&lt;br&gt;utlämningslagen - inte vara överklagbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom bör Riksåklagaren - i överensstämmelse med vad som&lt;br&gt;gäller i det nordiska förfarandet - ha rätt att besluta om att överlämna&lt;br&gt;föremål som tagits i beslag i de fall denne beslutar om utlämning av den&lt;br&gt;eftersökte. Detsamma gäller om chefen för Justitiedepartementet bes-&lt;br&gt;lutar att utlämning skall ske. En bestämmelse med detta innehåll bör&lt;br&gt;därför införas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.4.2 Avslag och konkurrerande anspråk&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Beslut om avslag och vid konkurrerande&lt;br&gt;anspråk från flera länder fattas av regeringen eller i vissa fall av&lt;br&gt;chefen för Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har lämnats utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det torde endast undantagsvis&lt;br&gt;förekomma att det finns skäl att vägra utlämning, trots att ett samtycke&lt;br&gt;avgivits. Det kommer i sådana fall att röra sig om överväganden som&lt;br&gt;närmast bör ankomma på regeringen. Avslagsbeslut bör därför inte få&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fattas av Riksåklagaren. En sådan ordning stämmer dessutom bättre med&lt;br&gt;det nordiska förfarandet. Av samma skäl bör fall då konkurrerande&lt;br&gt;anspråk från flera länder föreligger undantas från Riksåklagarens pröv-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avslag kan i undantagsfall grundas på att ett absolut hinder mot&lt;br&gt;utlämning föreligger, t.ex. att den eftersökte är svensk medborgare eller&lt;br&gt;att han redan är dömd för brottet. Avgörandet bör i dessa fäll ligga kvar&lt;br&gt;hos regeringen. Detsamma bör gälla vid konkurrerande anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslagsbeslutet kan också grundas på en brist som inte är av definitivt&lt;br&gt;slag. I det fallet skall den ansökande staten ha möjlighet att inkomma&lt;br&gt;med en framställning om utlämning enligt 1957 års konvention. Det&lt;br&gt;synes lämpligt att låta chefen för Justitiedepartementet fatta avslags-&lt;br&gt;beslut i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppkommer tvekan i ett ärende bör sålunda Riksåklagaren ha möjlig-&lt;br&gt;het att överlämna ärendet för att avgöras av chefen för Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet eller regeringen. Beträffande åtgärder vid avslagsbeslut, se av-&lt;br&gt;snitt 6.10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något skäl att koppla in Högsta domstolen i det förenklade förfa-&lt;br&gt;randet efter samtycke torde inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Förfarandet&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;6.5.1 Utredning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lokal åklagare verkställer erforderlig ut-&lt;br&gt;redning i ärenden om utlämning enligt det förenklade förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt för-&lt;br&gt;slaget. Justitiekanslern vill dock ha klarlagt hur och av vem ärenden&lt;br&gt;med tryckfrihetsrättslig anknytning skall utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens fi rslag: Enligt 16 § i utlämningslagen skall&lt;br&gt;Riksåklagaren till grund för sitt yttrande till regeringen verkställa er-&lt;br&gt;forderlig utredning enligt vad som stadgas om förundersökning i brott-&lt;br&gt;mål. Sådan utredning utförs normalt av den lokale åklagare inom vars&lt;br&gt;område den eftersökte finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nordiska förfarandet handläggs ärendet normalt i dess helhet på&lt;br&gt;lokal nivå, i de fall den misstänkte samtycker till utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det förenklade förfarandet enligt konventionen initieras ärendet på&lt;br&gt;lokal nivå, och det är bara själva beslutet om utlämning som enligt vad&lt;br&gt;som föreslås kommer att ligga på Riksåklagaren. Det är naturligt att låta&lt;br&gt;den allmänne åklagaren verkställa den nödvändiga utredningen. Denna&lt;br&gt;utredning skall klarlägga om erforderlig dokumentation finns samt&lt;br&gt;huruvida den eftersökte samtycker till att utlämnas enligt det förenklade&lt;br&gt;förfarandet och om han i så fall medger att ställas till svars eller straffas&lt;br&gt;i den ansökande staten för någon annan före utlämningen begången&lt;br&gt;gärning än den för vilken han utlämnas och därmed vidareutlämnas till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan medlemsstat. Vidare skall utredas om det föreligger sådana&lt;br&gt;förhållanden som enligt 1-11 §§ i utlämningslagen utgör hinder mot&lt;br&gt;utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern har framställt önskemål om en belysning av ansvars-&lt;br&gt;fördelningen mellan Justitiekanslern och allmän åklagare när det&lt;br&gt;aktuella brottet berör det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området. Det&lt;br&gt;har därvid bl.a. framhållits att Justitiekanslern är ensam behörig åkla-&lt;br&gt;gare för dessa brottstyper och att hur långt denna exklusiva behörighet&lt;br&gt;sträcker sig vid gränsöverskridande brottslighet i några fall har föranlett&lt;br&gt;osäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna frågeställning är aktuell även beträffande det nuvarande&lt;br&gt;förfarandet enligt utlämningslagen och alltså inte begränsad till den nu&lt;br&gt;föreslagna regleringen och synes inte heller omedelbart påverkas därav.&lt;br&gt;Frågan bör behandlas i ett sammanhang, och det finns anledning att&lt;br&gt;göra de närmare överväganden som fordras i samband med den översyn&lt;br&gt;av utlämningslagstiftningen som blir aktuell när den nya EU-konven-&lt;br&gt;tionen om utlämning skall ratificeras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.5.2 Information till den eftersökte&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Åklagaren skall informera den eftersökte&lt;br&gt;om möjligheten att samtycka till att utlämnas enligt det förenklade&lt;br&gt;förfarandet samt om möjligheten att medge rätt för den ansökande&lt;br&gt;staten att utan särskilt medgivande ställa honom till ansvar eller&lt;br&gt;straffa honom för annat brott som begåtts före utlämningen än&lt;br&gt;som omfattas av eftersökningen och att utlämna honom till någon&lt;br&gt;annan medlemsstat i Europeiska unionen. Den eftersökte skall&lt;br&gt;också informeras om följderna av samtycke och medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt förslaget&lt;br&gt;eller lämnat det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den eftersökte skall, enligt artikel 6&lt;br&gt;i konventionen, när han anhålls underrättas av den behöriga&lt;br&gt;myndigheten om den begäran som avser honom och om att han har&lt;br&gt;möjlighet att samtycka till att utlämnas till den ansökande staten i&lt;br&gt;enlighet med det förenklade förfarandet. Med den behöriga myndigheten&lt;br&gt;avses den som kan besluta om frihetsberövande, i Sverige den lokale&lt;br&gt;åklagaren. Informationen skall lämnas i omedelbar anslutning till&lt;br&gt;frihetsberövandet. En regel om att åklagaren skall informera den&lt;br&gt;eftersökte om möjligheten att samtycka, liksom om följderna av ett&lt;br&gt;samtycke, bör införas i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås i avsnitt 6.6 att den eftersökte själv skall få disponera&lt;br&gt;över den s.k. specialitetsprincipen, och därmed över förbudet mot&lt;br&gt;vidareutlämning. Den eftersökte bör få erforderlig information även om&lt;br&gt;innebörden av ett avstående från det skydd som specialitetsprincipen&lt;br&gt;ger. Informationen bör lämnas av åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren, Justitiekanslern och Kriminalvårdsstyrelsen har Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;framfört att det finns skäl att i lagtexten särskilt ange att den eftersökte&lt;br&gt;kan medge att vidareutlämnas till ett annat EU-land. Som framgår av&lt;br&gt;avsnitt 6.6 kommer ett avstående från det skydd som specialitets-&lt;br&gt;principen ger att innebära att den svenska regeringens medgivande till&lt;br&gt;vidareutlämning till annan medlemsstat inte krävs. Regeringen delar&lt;br&gt;uppfattningen att detta klart bör framgå av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 6.9 föreslås att det förenklade förfarandet skall kunna&lt;br&gt;tillämpas även om den eftersökte inte är frihetsberövad. Även i denna&lt;br&gt;situation bör den eftersökte informeras om möjligheten att samtycka och&lt;br&gt;avstå.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.5.3 Samtycke&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den lokale åklagaren ges behörighet att ta&lt;br&gt;emot ett samtycke från den eftersökte till att utlämnas enligt det&lt;br&gt;förenklade förfarandet liksom ett medgivande till att ställas till an-&lt;br&gt;svar eller straffas för annat brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan&lt;br&gt;erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Samtycke skall enligt artikel 7 i&lt;br&gt;konventionen lämnas inför de behöriga rättsliga myndigheterna i den an-&lt;br&gt;modade staten i enlighet med dess lagstiftning. Denna myndighet kan&lt;br&gt;vara domstol eller åklagare. Vid utlämning till ett annat nordiskt land är&lt;br&gt;det den lokale åklagaren som är behörig att motta ett samtycke. Prak-&lt;br&gt;tiska skäl talar för att tillämpa samma förfarande i nu aktuella fall. Den&lt;br&gt;eftersökte är i regel frihetsberövad och då placerad i polisarrest eller i&lt;br&gt;häkte, vilket torde göra det lätt för åklagaren att vid besök uppta ett&lt;br&gt;samtycke. I och för sig skulle tingsrätten kunna uppta samtycket, efter-&lt;br&gt;som anhållandet ändå skall prövas av rätten efter förhandling enligt&lt;br&gt;23 §. Emellertid kan den eftersökte vilja samtycka till utlämning efter&lt;br&gt;denna förhandling, och då skulle han behöva transporteras till rätten&lt;br&gt;ytterligare en gång. Det förenklade förfarandets syfte att påskynda&lt;br&gt;hanteringen vore då i viss mån förfelat. Om en eftersökt person som&lt;br&gt;önskar samtycka till att utlämnas inte är frihetsberövad (se avsnitt 6.9),&lt;br&gt;är det också enklare om samtycket kan lämnas till en lokal åklagare.&lt;br&gt;Erfarenheterna från tillämpningen av det nordiska förfarandet ger&lt;br&gt;entydigt vid handen att åklagare kunnat hantera detta ansvar på ett&lt;br&gt;sådant sätt att kraven på rättssäkerhet har uppfyllts. Det föreslås därför&lt;br&gt;att den lokale åklagaren ges behörighet att ta emot ett samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konventionen regleras inte närmare när samtycket skall inhämtas.&lt;br&gt;Av underrättelseskyldigheten som regleras i artikel 6 och av artikel 8&lt;br&gt;som anger att samtycket skall lämnas inom tio dagar från anhållandet,&lt;br&gt;följer att den anhållne skall kunna lämna sitt samtycke redan vid det&lt;br&gt;provisoriska frihetsberövandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 7.2 följer att medlemsstaterna skall vidta nödvändiga&lt;br&gt;åtgärder för att garantera att personen lämnat samtycket under sådana&lt;br&gt;förhållanden att det framgår att han har lämnat det frivilligt och fullt&lt;br&gt;medveten om följderna av det. Såväl samtycke till överlämnande som&lt;br&gt;avstående från tillämpning av specialitetsprincipen (se avsnitt 6.6) skall&lt;br&gt;avges inför den behöriga rättsliga myndigheten och dokumenteras&lt;br&gt;skriftligen i den anmodade staten i enlighet med dess lagstiftning. För&lt;br&gt;att tillgodose rättssäkerhetsaspekterna för den anhållne har i artikeln&lt;br&gt;också tagits in bestämmelser om att samtycket och avståendet skall&lt;br&gt;inhämtas under sådana former att det framgår att det skett frivilligt och&lt;br&gt;att den eftersökte varit fullt medveten om följderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller samtyckets följder, skall den eftersökte informeras bl.a.&lt;br&gt;om att han genom samtycket avstår från de garantier som är förbundna&lt;br&gt;med ett normalt utlämningsförfarande. Dessutom skall vid avstående&lt;br&gt;från specialitetsprincipen den anhållne upplysas om den ansökande&lt;br&gt;statens möjligheter att bl.a. väcka åtal för andra gärningar än de som&lt;br&gt;omfattas av eftersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också i detta avseende bör det nordiska förfarandet kunna vara&lt;br&gt;vägledande. I förordningen (1982:58) om förfarandet vid utlämning för&lt;br&gt;brott till Danmark, Finland, Island och Norge finns närmare bestäm-&lt;br&gt;melser om hur samtycket skall lämnas. I förordningen sägs att&lt;br&gt;samtycket skall lämnas skriftligen på formulär som fastställs av&lt;br&gt;Riksåklagaren. Handlingen där samtycket ges skall om möjligt vara&lt;br&gt;avfattad på det språk som normalt begagnas av den som begärs&lt;br&gt;utlämnad. Om ett annat språk används, skall på handlingen antecknas&lt;br&gt;vilka åtgärder som vidtagits för att kontrollera att den som begärs&lt;br&gt;utlämnad har förstått innebörden av samtycket. Slutligen stadgas att&lt;br&gt;samtycket skall lämnas i närvaro av vittne. Vittnet skall på den handling&lt;br&gt;där samtycket lämnas skriftligen bekräfta att den som begärs utlämnad&lt;br&gt;har undertecknat handlingen frivilligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta förfarande torde väl uppfylla konventionens krav. Förordningen&lt;br&gt;bör därför göras tillämplig också på samtycke och avstående inom&lt;br&gt;ramen för det förenklade förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.5.4 Juridiskt biträde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Rättegångsbalkens regler om offentlig&lt;br&gt;försvarare tillämpas även i det förenklade förfarandet. Riksåkla-&lt;br&gt;garen beslutar om ersättning till offentlig försvarare för arbete&lt;br&gt;som utförts där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt förslaget&lt;br&gt;eller lämnat det utan erinran. Malmö tingsrätt har dock förordat en&lt;br&gt;särskild reglering av rätten till juridiskt biträde och Justitiekanslern har&lt;br&gt;önskat klarlagt huruvida beslut om ersättning till offentlig försvarare vid&lt;br&gt;tvist skall kunna prövas av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Konventionen stadgar i artikel 7.2 Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;att den eftersökte, som en garanti för att hans samtycke lämnas frivilligt&lt;br&gt;och i fullt medvetande om följderna, skall ha rätt till juridiskt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som föreslås skall åklagaren vidta nödvändig utredning i&lt;br&gt;enlighet med vad som föreskrivs om förundersökning i brottmål. Det&lt;br&gt;innebär bl.a. att rättegångsbalkens regler om förordnande av offentlig&lt;br&gt;försvarare blir tillämpliga. Någon särskild bestämmelse om att offentlig&lt;br&gt;försvarare skall förordnas torde därför inte behövas. Detta överensstäm-&lt;br&gt;mer med vad som för närvarande gäller. Försvarare förordnas regel-&lt;br&gt;mässigt direkt vid ett eventuellt beslut om tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö tingsrätt har påpekat att en misstänkt person enligt svenska&lt;br&gt;regler inte har någon ovillkorlig rätt till juridiskt biträde om han inte är&lt;br&gt;frihetsberövad. Tingsrätten har med hänvisning till detta ifrågasatt&lt;br&gt;huruvida de svenska reglerna i detta hänseende motsvarar konventionens&lt;br&gt;krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om den eftersökte inte är frihetsberövad torde man normalt&lt;br&gt;kunna utgå ifrån att det i ett utlämningsärende föreligger skäl att&lt;br&gt;förordna offentlig försvarare för honom. De nuvarande reglerna innebär&lt;br&gt;därför enligt regeringens mening en tillräcklig garanti för att den&lt;br&gt;eftersökte får juridiskt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till försvarare för arbete under den tid ärendet legat hos&lt;br&gt;allmän åklagare bör i enlighet med nu gällande ordning prövas av den&lt;br&gt;tingsrätt som förordnat försvararen. Av 22 § utlämningslagen följer att&lt;br&gt;regeringen eller Justitiedepartementet beslutar om ersättning till&lt;br&gt;offentlig försvarare för arbete hos regeringen. Ett särskilt stadgande&lt;br&gt;fordras om att Riksåklagaren skall besluta om sådan ersättning för&lt;br&gt;arbete som utförts där inom ramen för det förenklade förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern har vidare väckt frågan om inte, mot bakgrund av den&lt;br&gt;Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, Riksåklagarens be-&lt;br&gt;slut om ersättning till offentlig försvarare borde kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ordningen överensstämmer med vad som gäller i dag.&lt;br&gt;Den av Justitiekanslern väckta frågan bör lämpligen tas upp i samband&lt;br&gt;med den kommande totalöversynen av utlämningslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen skall enligt 18 § utlämningslagen i regel stanna på staten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.5.5 Återkallelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett samtycke skall kunna återkallas. Den tid&lt;br&gt;som förflyter mellan ett samtycke och en återkallelse skall inte&lt;br&gt;beaktas vid fastställande av tidsfrist enligt 23 § utlämningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har lämnats utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 7.4 i konventionen är&lt;br&gt;samtycke oåterkalleligt. Tanken bakom denna bestämmelse är att den&lt;br&gt;anhållne inte skall kunna återkalla sitt samtycke och därefter begära att&lt;br&gt;han skall friges på grund av att tidsfristen för inlämnande av en utläm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsframställning enligt 1957 års konvention överskridits. Mot bak- Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;grund av vissa medlemsstaters lagstiftning ges det dock möjlighet för&lt;br&gt;staterna att förklara att samtycket och avståendet kan återkallas. För att&lt;br&gt;undvika att en återkallelse försvårar ett utlämningsförfarande, stadgas&lt;br&gt;vidare att den tid som förflyter mellan underrättelse om samtycket och&lt;br&gt;den eventuella återkallelsen inte skall beaktas vid fastställandet av de&lt;br&gt;tidsfrister för provisoriskt anhållande på 18 till 40 dagar som följer av&lt;br&gt;1957 års konvention. Följden av detta blir att den ansökande staten vid&lt;br&gt;en återkallelse har lika lång tid på sig för att göra en framställning om&lt;br&gt;utlämning enligt 1957 års konvention som denna stat hade vid den tid-&lt;br&gt;punkt den mottog underrättelsen om den anhållnes samtycke. På så vis&lt;br&gt;kan inte den eftersökte sabotera förfarandet genom att först samtycka&lt;br&gt;och sedan återkalla samtycket, vilket kunde medföra att 40-dagarsfristen&lt;br&gt;försattes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervägande skäl talar för att Sverige skall göra det möjligt att åter-&lt;br&gt;kalla ett lämnat samtycke. Det förenklade förfarandet är tillkommet inte&lt;br&gt;minst i den eftersöktes intresse. Det framstår därför som naturligt att&lt;br&gt;han, om han sedan samtycke har lämnats får kännedom om nya om-&lt;br&gt;ständigheter som är ägnade att påverka hans ställningstagande eller om&lt;br&gt;han helt enkelt ångrar sig, skall kunna påkalla tillämpning av det nu-&lt;br&gt;varande förfärandet. Att ge den eftersökte möjlighet att återkalla sam-&lt;br&gt;tycket överensstämmer också med det förfarande som tillämpas mellan&lt;br&gt;de nordiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att det skall vara möjligt att återkalla ett&lt;br&gt;samtycke och att detta regleras genom en bestämmelse om att den&lt;br&gt;ansökande staten skall underrättas om återkallelse sker. En fråga som&lt;br&gt;har uppmärksammats av Riksåklagaren är huruvida en återkallelse av&lt;br&gt;samtycket som sker efter det att beslut har fattats i utlämningsfrågan&lt;br&gt;skall beaktas. Regeringen föreslog i lagrådsremissen att en återkallelse&lt;br&gt;skall beaktas om den sker efter det att beslut har fattats men innan&lt;br&gt;verkställighet av utlämningen har skett. Lagrådet har anfört att det i och&lt;br&gt;för sig inte har någon erinran mot denna lösning. Lagrådet menar&lt;br&gt;emellertid att detta torde innefatta en avvikelse från gängse syn på vid&lt;br&gt;vilken tidpunkt en parts ståndpunkt i ett ärende senast måste anges för&lt;br&gt;att vinna beaktande av beslutsmyndigheten och att den föreslagna&lt;br&gt;lösningen därför bör komma till tydligt uttryck i lagtexten. Regeringen&lt;br&gt;godtar Lagrådets bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om samtycket återkallas skall det förfärande som regleras i lagens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14-22 §§ åter träda in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör således avge en förklaring att samtycke kan återkallas. I&lt;br&gt;lagen bör vidare en bestämmelse införas om att den tid som förflutit&lt;br&gt;mellan ett samtycke och en återkallelse inte skall beaktas vid fast-&lt;br&gt;ställandet av 40-dagarsfristen enligt 23 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5.6 Underrättelse om samtycke m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den ansökande staten skall omedelbart&lt;br&gt;underrättas om ett samtycke eller medgivande. Om den eftersökte&lt;br&gt;inte samtycker skall den ansökande staten underrättas om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har lämnat förslaget&lt;br&gt;utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 8 i konventionen skall&lt;br&gt;den stat som verkställt ett provisoriskt anhållande omedelbart underrätta&lt;br&gt;den ansökande staten om samtycke lämnas. Vidare skall den anmodade&lt;br&gt;staten inom tio dagar från det provisoriska anhållandet underrätta den&lt;br&gt;ansökande staten huruvida samtycke till överlämnande enligt det för-&lt;br&gt;enklade förfarandet har lämnats. Tidsfristen gör det möjligt för den an-&lt;br&gt;sökande staten att göra en eventuell framställning om utlämning inom&lt;br&gt;de 40 dagar som anges i 1957 års konvention, om samtycke skulle&lt;br&gt;vägras. Underrättelse om samtycke skall förmedlas direkt mellan de&lt;br&gt;behöriga myndigheterna som angivits enligt artikel 15. En bestämmelse&lt;br&gt;om att underrättelse skall ske på nämnda sätt bör införas i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtexten bör dessutom, såsom Kriminalvårdsstyrelsen och Riksåklag-&lt;br&gt;aren har påpekat, kompletteras med att den ansökande staten förutom&lt;br&gt;samtycke också skall underrättas om ett avstående från det skydd spe-&lt;br&gt;cialitetsprincipen ger.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.6 Specialitetsprincipen och vidareutlämning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den eftersökte skall kunna disponera över&lt;br&gt;specialitetsprincipen och därmed också över huruvida svenskt till-&lt;br&gt;stånd krävs för vidareutlämning till en annan medlemsstat. Ett av-&lt;br&gt;stående från det skydd specialitetsprincipen ger skall kunna åter-&lt;br&gt;kallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna ställer sig i princip&lt;br&gt;positiva till förslagen. Ett antal remissinstanser har dock efterlyst en&lt;br&gt;precisering av lagtexten så att det klart framgår bl.a. vad som innefattas&lt;br&gt;i ett avstående från specialitetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 9 i konventionen kan&lt;br&gt;medlemsstaterna välja om man vill låta den eftersökte disponera över&lt;br&gt;tillämpningen av den s.k. specialitetsprincipen, dvs. skydd mot lag-&lt;br&gt;föring eller verkställighet av straff för brott begånget före överlämnan-&lt;br&gt;det och som inte omfattas av eftersökningen. Artikelns fakultativa ka-&lt;br&gt;raktär har sin grund i de skillnader som finns mellan medlemsstaternas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftning när det gäller ett samtyckes effekt på den ansökande statens&lt;br&gt;rätt att lagfora den utlämnade för andra gärningar än de som låg till&lt;br&gt;grund för framställningen. Bestämmelsen ger tre handlingsalternativ för&lt;br&gt;medlemsstaterna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Staten avger ingen förklaring. Specialitetsprincipen enligt 1957 års&lt;br&gt;konvention fortsätter då att gälla, dvs. den anmodade statens medgivan-&lt;br&gt;de krävs för ytterligare lagföring eller fortsatt straffverkställighet. Den&lt;br&gt;eftersöktes samtycke till överlämnande påverkar således inte tilllämp-&lt;br&gt;ningen av specialitetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Staten avger en förklaring enligt artikel 9.a. Innebörden av detta blir&lt;br&gt;att specialitetsprincipen enligt 1957 års konvention inte skall tillämpas&lt;br&gt;när den eftersökte samtycker till överlämnande. Samtycket innebär så-&lt;br&gt;ledes ett automatiskt avstående från specialitetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Staten avger en förklaring enligt artikel 9.b. Innebörden av detta blir&lt;br&gt;att specialitetsprincipen inte skall tillämpas om den eftersökte i samband&lt;br&gt;med att han samtycker till överlämnande också uttryckligen avstår från&lt;br&gt;specialitetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialitetsprincipen utgör ett skydd för den som utlämnats mot att bli&lt;br&gt;åtalad eller straffad för mer än vad som omfattas av beslutet om&lt;br&gt;utlämning. Samarbetet inom Europeiska unionen bygger bl.a. på att&lt;br&gt;länderna har en grundläggande tilltro till varandras rättsordningar. En&lt;br&gt;uppmjukning av det skydd som specialitetsprincipen ger torde därför&lt;br&gt;vara acceptabelt i denna krets, liksom för övrigt skett mellan de&lt;br&gt;nordiska länderna. I promemorian förordas därför att låta personen själv&lt;br&gt;bestämma över omfattningen av detta skydd, som upprätthålls huvud-&lt;br&gt;sakligen i hans intresse. En förutsättning är då givetvis att den efter-&lt;br&gt;sökte fått erforderlig information om vad ett avstående innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar denna bedömning. Det bör påpekas att det kan ligga&lt;br&gt;i den eftersöktes eget intresse att avstå från tillämpning av specialitets-&lt;br&gt;principen. Sverige bör således avge en förklaring enligt alternativ 3&lt;br&gt;ovan. Mot bakgrund av de farhågor som bl.a. Lunds universitet uttalat&lt;br&gt;om att det inte alltid kan förväntas att den eftersökte har tillräckligt&lt;br&gt;klart för sig vad ett avstående innebär bör understrykas att det åligger&lt;br&gt;aklagaren att noggrant försäkra sig om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 13 i konventionen innebär ett avstående från specia-&lt;br&gt;litetsprincipen också automatiskt att den anmodade statens medgivande&lt;br&gt;inte längre är nödvändigt för att vidareutlämning skall kunna ske till en&lt;br&gt;annan medlemsstat. Staterna kan emellertid vid ratifikationen inom ra-&lt;br&gt;men för den förklaring som kan avges enligt artikel 9 ange att så inte&lt;br&gt;skall vara fallet, och att sådant medgivande alltså även fortsättningsvis&lt;br&gt;skall krävas, även om den eftersökte avstått från det skydd specialitets-&lt;br&gt;principen ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet mot vidareutlämning är uppställt i samma syfte som speciali-&lt;br&gt;tetsprincipen. Frågorna bör därför behandlas på samma sätt. I konse-&lt;br&gt;kvens härmed bör således ett avstående från specialitetsprincipen också&lt;br&gt;innebära att vidareutlämning utan särskilt medgivande från regeringen&lt;br&gt;kan ske. Det bör understrykas att regeln bara kommer att gälla i&lt;br&gt;förhållande till annat land inom Europeiska unionen. Vidareutlämning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till länder utanför EU kommer fortfarande att kräva medgivande från Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 artikel 7.4 i konventionen anges att ett avstående från det skydd spe-&lt;br&gt;cialitetsprincipen ger skall vara oåterkalleligt, men att medlemsstaterna&lt;br&gt;kan lämna en förklaring om att avståendet kan återkallas. Av samma&lt;br&gt;skäl som anförts i avsnitt 6.5.5 för att ett samtycke skall kunna åter-&lt;br&gt;kallas bör ett avstående kunna återkallas. Justitiekanslern, Riksåklagaren&lt;br&gt;och Malmö tingsrätt har framfört att detta bör framgå av lagtexten.&lt;br&gt;Regeringen delar denna uppfattning. Återkallelse bör kunna ske intill&lt;br&gt;dess att överlämnandet har verkställts. Sverige bör således avge en&lt;br&gt;förklaring enligt artikel 7.4 och en regel med detta innehåll bör införas&lt;br&gt;i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.7 Underrättelse om beslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Beslut i utlämningsfrågan skall fattas och&lt;br&gt;underrättelse om beslutet lämnas till den ansökande staten inom&lt;br&gt;20 dagar från samtycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har lämnats utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 10 i konventionen skall&lt;br&gt;underrättelse om ett beslut om överlämnande enligt det förenklade&lt;br&gt;förfarandet och information i samband därmed lämnas av den&lt;br&gt;beslutande myndigheten inom 20 dagar från det att den eftersökte&lt;br&gt;lämnat sitt samtycke. Underrättelsen skall lämnas till den myndighet i&lt;br&gt;den ansökande staten som begärt det provisoriska anhållandet. Denna&lt;br&gt;bestämmelse avser att förenkla och påskynda förfarandet genom att alla&lt;br&gt;upplysningar lämnas mellan de myndigheter som är direkt berörda av&lt;br&gt;förfärandet. Bestämmelsen innebär också att den beslutande myndig-&lt;br&gt;heten har 20 dagar på sig att fetta beslut. Detta är dock en längsta&lt;br&gt;tidsfrist, och beslutet skall naturligtvis fettas så fort som möjligt. Om&lt;br&gt;beslutet blir ett avslag, har den ansökande staten i alla händelser, genom&lt;br&gt;en sammanläggning av de två tidsfristerna på tio dagar (underrättelse&lt;br&gt;om samtycke) respektive 20 dagar, en minsta tid om tio dagar före&lt;br&gt;utgången av den i 1957 års konvention stadgade tidsfristen om 40 dagar&lt;br&gt;från frihetsberövandet, för att göra en framställning om utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse bör intas i lagen om att beslut skall fattas och under-&lt;br&gt;rättelse om beslutet lämnas inom 20 dagar från samtycket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.8 Tidsfrist för verkställighet av beslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om det beslutas att den eftersökte skall&lt;br&gt;utlämnas, skall beslutet i normalfallet verkställas inom 20 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: I promemorian föreslås att överlämnande av Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;den eftersökte skall ske inom 20 dagar från beslutet. Vid oförutsedda&lt;br&gt;omständigheter som hindrar överlämnande föreslås att rätten ges&lt;br&gt;möjlighet att förlänga ett tvångsmedelsbeslut med högst 20 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har lämnats utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Konventionens artikel 11 stadgar att&lt;br&gt;överlämnande av den eftersökte skall ske inom 20 dagar från den i&lt;br&gt;föregående avsnitt beskrivna underrättelsen om beslutet om utlämning.&lt;br&gt;Har han inte överlämnats inom tidsfristen skall han friges. Emellertid&lt;br&gt;stadgas att om oförutsedda omständigheter inträffar, som hindrar över-&lt;br&gt;lämnande inom tidsfristen, skall den behöriga myndigheten i den andra&lt;br&gt;staten underrättas inom 20 dagar. De båda staternas myndigheter har då&lt;br&gt;möjlighet att komma överens om en ny dag för överlämnande, vilken&lt;br&gt;skall ligga så nära den ursprungliga dagen som möjligt. Har överläm-&lt;br&gt;nande inte skett inom 20 dagar från den nya dag som bestämts, så skall&lt;br&gt;den anhållne friges. Slutligen stadgas att artikeln inte är tillämplig om&lt;br&gt;den eftersökte är åtalad eller skall avtjäna straff för andra gärningar i&lt;br&gt;den anmodade staten och denna stat önskar skjuta upp överlämnandet&lt;br&gt;eller överlämna personen med förbehåll enligt 1957 års konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen anger inte någon tid inom vilken ny överenskommelse&lt;br&gt;skall träffas mellan staterna och heller inte hur långt fram den nya&lt;br&gt;överenskomna tiden får ligga. Vidare behöver det fysiska överläm-&lt;br&gt;nandet inte ske förrän 20 dagar från den dag man kommit överens om.&lt;br&gt;Detta kan få till följd en avsevärd tidsutdräkt, även om det, som&lt;br&gt;Lagrådet påpekat, torde ligga i såväl den ansökande som den anmodade&lt;br&gt;statens intresse att begränsa denna tidsutdräkt. För att begränsa tidsut-&lt;br&gt;dräkten föreslås i promemorian att rätten får medge förlängning av&lt;br&gt;tvångsmedelsbeslutet med högst 20 dagar. Lagrådet anser det tveksamt&lt;br&gt;om detta är förenligt med konventionens syfte och förordar att lagtexten&lt;br&gt;utformas i närmare överensstämmelse med konventionstexten. Rege-&lt;br&gt;ringen godtar Lagrådets bedömning. Någon absolut tidsgräns för ny dag&lt;br&gt;för verkställighet skall således inte utsättas. Det skall i det samman-&lt;br&gt;hanget noteras att den eftersökte enligt 23 § tredje stycket kan begära&lt;br&gt;prövning av ett tvångsmedelsbeslut. Tvångsmedelsbeslut skall upphöra&lt;br&gt;att gälla senast efter 20 dagar efter ny fästställd tid.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.9 Sent samtycke och utlämning av personer som inte är&lt;br&gt;frihetsberövade&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det förenklade förfarandet skall kunna&lt;br&gt;tillämpas även om samtycke lämnas efter tidsfristen på tio dagar&lt;br&gt;eller av någon som inte är frihetsberövad. Den ansökande staten&lt;br&gt;skall även i dessa fall informeras om att samtycke lämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;br&gt;Remissinstanserna: Förslaget har lämnats utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Reglerna i konventionen tar främst Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;sikte på situationer där den eftersökte är föremål för provisoriskt an-&lt;br&gt;hållande. I artikel 12 i konventionen upptas dock bestämmelser som&lt;br&gt;möjliggör tillämpning av det förenklade förfärandet även i andra situa-&lt;br&gt;tioner. Det förenklade förfarandet skall enligt bestämmelsen tillämpas&lt;br&gt;även om samtycke lämnas efter tiodagarsfristen, om den anmodade sta-&lt;br&gt;ten då ännu inte mottagit någon framställning om utlämning enligt 1957&lt;br&gt;års konvention. Den anmodade staten kan även välja att tillämpa det&lt;br&gt;förenklade förfärandet om samtycke lämnas efter tidsfristen, även om&lt;br&gt;en utlämningsframställning då redan har inkommit. Den anmodade&lt;br&gt;staten kan också välja att tillämpa förfarandet om samtycke lämnas&lt;br&gt;sedan en framställning om utlämning gjorts, även om den eftersökte inte&lt;br&gt;är föremål för provisoriskt anhållande. Varje stat skall vid ratifikation&lt;br&gt;av konventionen lämna en förklaring om och i så fall på vilka villkor&lt;br&gt;man avser att tillämpa de två sistnämnda möjligheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ytterligare möjligheter att påskynda förfärandet som regleras i&lt;br&gt;artikel 12 bör tas tillvara. Regler härom bör därför intas i lagen och&lt;br&gt;Sverige bör vid ratifikationen förklara att vi ämnar göra det möjligt att&lt;br&gt;tillämpa det förenklade förfarandet även om samtycke lämnas efter tio-&lt;br&gt;dagarsfristen eller av någon som inte är frihetsberövad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att även den som är föremål för en framställning om utlämning, men&lt;br&gt;inte frihetsberövad, bör informeras om möjligheterna att samtycka till&lt;br&gt;utlämning enligt det förenklade förfarandet har behandlats i avsnitt&lt;br&gt;6.5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse om skyldighet att informera den ansökande staten om&lt;br&gt;att samtycke lämnats även i dessa nu berörda situationer tas in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.10 Åtgärder vid avslagsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I händelse av avslag skall chefen för&lt;br&gt;Justitiedepartementet i normalfället fastställa den frist inom vilken&lt;br&gt;framställning om utlämning skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Om chefen för Justitiedepartementet&lt;br&gt;på grund av att det föreligger ett icke definitivt hinder beslutar att den&lt;br&gt;eftersökte inte skall utlämnas enligt det förenklade förfärandet, skall den&lt;br&gt;ansökande staten ha en möjlighet att ge in en formell framställning om&lt;br&gt;utlämning i enlighet med 1957 års konvention kompletterad med&lt;br&gt;nödvändig information, se avsnitt 6.4.2. Chefen för Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet bör i dessa situationer fastställa tidsfrist enligt 23 § andra stycket&lt;br&gt;utlämningslagen. Om den - i och för sig osannolika - situationen upp-&lt;br&gt;står att samtycke avgivits trots att det föreligger ett absolut hinder mot&lt;br&gt;utlämning, t.ex. om den eftersökte är svensk medborgare eller om han&lt;br&gt;redan är dömd i Sverige för brottet, finns det inga skäl att fastställa&lt;br&gt;någon tidsfrist för den ansökande staten att komma in med en utläm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsffamställning. Bristen kan ändå inte läkas. I dessa situationer bör Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;därför chefen för Justitiedepartementet inte fastställa någon tidsfrist för&lt;br&gt;framställning om utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.11 Transitering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Beslut om medgivande till transport genom&lt;br&gt;Sverige av någon som utlämnas enligt det förenklade förfärandet&lt;br&gt;fattas av chefen för Justitiedepartementet. En särskild regel införs&lt;br&gt;om att en framställning om transitering av en sådan person inte&lt;br&gt;behöver göras på diplomatisk väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan&lt;br&gt;erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 1957 års konvention skall en&lt;br&gt;framställning om befordran av utlämnad genom avtalsslutande parts&lt;br&gt;territorium göras på diplomatisk väg och åtföljas av samma&lt;br&gt;dokumentation som en utlämningsframställning. Vissa särregler gäller&lt;br&gt;för flygtransport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14 i konventionen stadgar vissa undantag som skall gälla vid&lt;br&gt;transitering av en person som överlämnas enligt det förenklade för-&lt;br&gt;farandet. I brådskande fall kan enligt artikeln en begäran om transite-&lt;br&gt;ringstillstånd göras med tillämpning av ett förfarande som innebär att&lt;br&gt;framställningen dokumenteras skriftligen. Detta innebär att t.ex. telefax&lt;br&gt;och elektronisk post kan användas. Den anmodade statens beslut kan&lt;br&gt;tillkännages på motsvarande sätt. Vidare sägs i artikeln att den&lt;br&gt;dokumentation som enligt artikel 4 skall ligga till grund för ett&lt;br&gt;ställningstagande till överlämnande enligt det förenklade förfarandet&lt;br&gt;skall anses utgöra tillräckligt underlag för transiteringstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utlämningslagens tillkomst ansågs att man inte närmare behövde&lt;br&gt;reglera förfarandet vid förfrågningar om transitering, t.ex. genom angi-&lt;br&gt;vande av vilka dokument som skall åtfölja en framställning. Något skäl&lt;br&gt;att i anledning av konventionen infora bestämmelser om hur framställ-&lt;br&gt;ning eller beslut skall dokumenteras, eller om åtföljande dokumentation,&lt;br&gt;torde inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 26 § utlämningslagen är det chefen för Justitiedepartementet&lt;br&gt;som beslutar om transiteringstillstånd för att regeringen inte skall be-&lt;br&gt;lastas med sådana ärenden. Något skäl att för det nu föreslagna för-&lt;br&gt;farandet föreslå någon annan ordning torde inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt samma bestämmelse skall vidare en framställning om transite-&lt;br&gt;ring göras på diplomatisk väg. Något skäl att behålla detta förfaringssätt&lt;br&gt;i det förenklade förfarandet finns inte och en regel bör därför införas&lt;br&gt;om att en framställning om transitering av en person som utlämnas en-&lt;br&gt;ligt detta förfarande kan göras direkt till chefen för Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Tillträde till EU-konventionen och de föreslagna lagändringarna bedöms&lt;br&gt;inte medföra några ökade kostnader för staten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sverige lämnar en förklaring om att vi,&lt;br&gt;gentemot de stater som har lämnat en motsvarande förklaring,&lt;br&gt;avser att tillämpa konventionen innan den har trätt i kraft. Lagen&lt;br&gt;bör därför träda i kraft den dag regeringen bestämmer och&lt;br&gt;regeringen ges möjlighet att sätta den i kraft i förhållande till de&lt;br&gt;stater som har lämnat en motsvarande förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;br&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran.&lt;br&gt;Skälen för regeringens förslag: Konventionen träder enligt artikel 16&lt;br&gt;i kraft 90 dagar efter det att den sista medlemsstaten har deponerat sitt&lt;br&gt;ratifikationsinstrument. Konventionens ikraftträdande är alltså beroende&lt;br&gt;av hur snabbt den sista EU-staten ratificerar den. Detta kan komma att&lt;br&gt;ta ganska lång tid. I artikel 16.3-4 ges därför en möjlighet för varje&lt;br&gt;stat att vid ratifikationen, eller vid varje senare tidpunkt, avge en&lt;br&gt;förklaring i syfte att göra konventionen tillämplig i förhållande till de&lt;br&gt;stater som avgett en motsvarande förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till de skäl som anförts under avsnitt 5 för att Sverige&lt;br&gt;skall ratificera konventionen kan konstateras att det finns anledning att&lt;br&gt;göra det möjligt att tillämpa det förenklade förfarandet så snart som&lt;br&gt;möjligt. Sverige bör därför lämna en förklaring att vi ämnar tillämpa&lt;br&gt;förfarandet även innan konventionen har trätt i kraft gentemot de länder&lt;br&gt;som lämnat en motsvarande förklaring. Lagen bör därför träda i kraft&lt;br&gt;den dag regeringen bestämmer och regeringen ges möjlighet att sätta&lt;br&gt;den i kraft i förhållande till de länder som har gjort en motsvarande för-&lt;br&gt;klaring.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förenklat utlämningsförfarande inom Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § När någon som är eftersökt för utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen samtycker till att bli utlämnad, får utlämningsfrågan&lt;br&gt;prövas i ett förenklat förfarande med de avvikelser från denna lag som&lt;br&gt;framgår av 29-40 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis artikel 2 i konventionen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De materiella förutsättningarna för utlämning påverkas inte av det&lt;br&gt;förenklade förfarandet. Vidare skall de förfaranderegler som inte på-&lt;br&gt;verkas av konventionens bestämmelser tillämpas även vid det förenklade&lt;br&gt;förfarandet, bl.a. reglerna om användning av provisoriska tvångsmedel&lt;br&gt;i 23 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § En eftersökning skall, för att det förenklade förfarandet skall kunna&lt;br&gt;tillämpas, innehålla uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;den eftersöktes identitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;den myndighet som begärt anhållande, om sådan begäran&lt;br&gt;framställts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förekomsten av ett sådant beslut eller en sådan dom som avses i 9 §&lt;br&gt;tredje stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;brottets beskaffenhet och rättsliga rubricering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;omständigheterna kring brottet, däribland tidpunkt och plats för&lt;br&gt;brottet och den eftersöktes del i det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. följderna av brottet, om det är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare upplysningar kan begäras om det behövs för att beslut om&lt;br&gt;utlämning skall kunna meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar artikel 4 i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen stadgas vilka uppgifter som i enlighet med konventionen&lt;br&gt;skall vara tillräckliga för att beslut skall kunna fattas om utlämning&lt;br&gt;enligt det förenklade förförandet efter samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formkrav avseende eftersökning saknas. Det innebär att informa-&lt;br&gt;tionen kan lämnas på olika sätt. I praktiken torde dock med eftersökning&lt;br&gt;normalt avses en begäran om provisoriskt anhållande eller en formell&lt;br&gt;framställning om utlämning enligt 14 § (jfr. 30 §). Tillräckliga uppgifter&lt;br&gt;kan dock i vissa fall finnas redan i en internationell efterlysning eller&lt;br&gt;göras tillgänglig på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 3 anges att det är tillräckligt att uppgift om förekomst av&lt;br&gt;häktningsbeslut eller motsvarande lämnas. Någon kopia av dokumentet&lt;br&gt;behövei således inte företes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överensstämmelse med konventionen har vidare införts en regel att&lt;br&gt;ytterligare upplysningar kan begäras om det anses behövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Om eftersökningen innehåller de uppgifter som avses i 29 §,&lt;br&gt;behöver en framställning om utlämning enligt 14 § inte göras. Om en&lt;br&gt;sådan framställning kommit in, kan det förenklade förfarandet ändå&lt;br&gt;tillämpas, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har delvis sin motsvarighet i artiklarna 3.2 och 12.2 i&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tydlighets skull anges i den första meningen att någon fram-&lt;br&gt;ställning enligt 14 § inte behöver göras. Det innebär att någon begäran&lt;br&gt;inte behöver göras på diplomatisk väg via Utrikesdepartementet, och att&lt;br&gt;man till grund för det fortsatta förförandet kan nöja sig med de &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifter som anges i 29 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare stadgas att det förenklade förfarandet skall kunna tillämpas Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;även om samtycke lämnas efter det att en formell framställning enligt&lt;br&gt;14 § gjorts. Detta innefattar också situationer då den eftersökte inte är&lt;br&gt;frihetsberövad. Med hänsyn till de intressen som ligger bakom in-&lt;br&gt;förandet av det förenklade förfarandet bör detta tillämpas när det finns&lt;br&gt;förutsättningar för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 &amp;nbsp;§ Om någon eftersöks för utlämning, skall allmän åklagare&lt;br&gt;skyndsamt utreda om förutsättningarna för utlämning är uppfyllda.&lt;br&gt;Därvid tillämpas vad som föreskrivs om förundersökning i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar inte någon artikel i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras åklagarens uppgift sedan denne mottagit en&lt;br&gt;eftersökning från en medlemsstat i Europeiska unionen. Beträffande&lt;br&gt;innebörden av begreppet eftersökning, se ovan under 29 §. Uppgifterna&lt;br&gt;i en eftersökning kan komma åklagaren till del antingen direkt eller från&lt;br&gt;polismyndigheten när någon grips. Den polismyndighet som får del av&lt;br&gt;uppgifter av detta slag skall skyndsamt överlämna dem till allmän åk-&lt;br&gt;lagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren skall kontrollera om de uppgifter som anges i 29 § finns&lt;br&gt;tillhanda. Om något saknas, bör kontakt tas med den myndighet i den&lt;br&gt;ansökande stat som verkställt eftersökningen. Om erforderliga upp-&lt;br&gt;lysningar inte inkommer, skall det förenklade förfarandet inte tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren skall också undersöka om det föreligger sådana förhållan-&lt;br&gt;den som enligt 1-11 §§ utlämningslagen kan utgöra hinder mot utläm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen skall utföras i enlighet med vad som föreskrivs om för-&lt;br&gt;undersökning i brottmål, vilket bl.a. medför att offentlig försvarare kan&lt;br&gt;förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om erforderliga uppgifter inte inkommer så skall det förenklade&lt;br&gt;förfarandet inte tillämpas. Ärendet skall då överlämnas till Justitiede-&lt;br&gt;partementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Den som eftersöks för utlämning skall så snart det kan ske&lt;br&gt;tillfrågas av åklagare om han samtycker till utlämning. I sådant fall&lt;br&gt;skall han också tillfrågas om han medger rätt för den ansökande staten&lt;br&gt;att, utan särskilt medgivande enligt 24 §, ställa honom till ansvar eller&lt;br&gt;straffa honom för annat brott som begåtts före utlämningen än som&lt;br&gt;omfattas av eftersökningen och att utlämna honom till någon annan&lt;br&gt;medlemsstat i Europeiska unionen. Han skall upplysas om innebörden av&lt;br&gt;att samtycke och medgivande lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtycke och medgivande lämnas till åklagaren. Därvid tillämpas&lt;br&gt;samma förfarande som vid utlämning för brott till Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island och Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om ett samtycke&lt;br&gt;eller ett medgivande. Är den eftersökte anhållen eller ålagd reseförbud&lt;br&gt;eller anmälningsskyldighet och samtycker han inte, skall den ansökande&lt;br&gt;staten underrättas om detta inom tio dagar från beslutet om tvångs-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medel. Detta hindrar dock inte att det förenklade förfarandet tillämpas Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;även om samtycke lämnas efter denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett samtycke eller medgivande återkallas innan beslut om&lt;br&gt;utlämning har verkställts, skall återkallelsen beaktas. Den ansökande&lt;br&gt;staten skall omedelbart underrättas om återkallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan underrättelse från rätten till chefen för Justitiedepartementet&lt;br&gt;som avses i 23 § andra stycket skall lämnas endast om den eftersökte&lt;br&gt;inte samtycker till att utlämnas eller om han inte inom tio dagar från&lt;br&gt;den dag han anhölls eller ålades .reseförbud eller anmälningsskyldighet&lt;br&gt;lämnat sitt samtycke till utlämningen eller om han återkallar ett sådant&lt;br&gt;samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ingen direkt motsvarighet i konventionen, men mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelser finns delvis i artiklarna 8 och 12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke föreskrivs att åklagaren så snart det är&lt;br&gt;möjligt skall tillfråga den eftersökte om han samtycker till att över-&lt;br&gt;lämnas enligt det förenklade förfarandet och om han avstår från det&lt;br&gt;skydd som specialitetsprincipen ger. Verkan av ett avstående från&lt;br&gt;specialitetsprincipen är att den stat till vilken personen utlämnas inte be-&lt;br&gt;höver den svenska regeringens tillstånd för att ställa personen till svars&lt;br&gt;eller straffa honom för annan gärning eller vidareutlämna honom till&lt;br&gt;annat EU-land. Inför dessa ställningstaganden skall den eftersökte nog-&lt;br&gt;grant informeras av åklagaren om följderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall samtycke lämnas till åklagaren. Även i de&lt;br&gt;fall den eftersökte inte är föremål för tvångsåtgärder skall samtycke&lt;br&gt;lämnas inför den åklagare inom vars område den eftersökte befinner&lt;br&gt;sig. För förfärandet i övrigt skall tillämpas den förordning om avgivan-&lt;br&gt;de av samtycke som gäller i förhållande till de övriga nordiska länderna&lt;br&gt;(se avsnitt 6.5.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket stadgas att den ansökande staten omedelbart skall&lt;br&gt;underrättas om ett samtycke eller ett medgivande. Underrättelsen skall&lt;br&gt;göras av åklagaren direkt till den myndighet som gjort eftersökningen.&lt;br&gt;Om samtycke inte lämnas, skall den ansökande staten underrättas av&lt;br&gt;åklagaren om detta inom tio dagar från tvångsmedelsbeslutet. Om den&lt;br&gt;eftersökte på ett tidigt stadium uttryckligen deklarerar att han inte&lt;br&gt;kommer att samtycka, skall underrättelse om detta ske omedelbart.&lt;br&gt;Vidare stadgas att förfärandet kan tillämpas även om samtycke lämnas&lt;br&gt;efter tiodagarsfristen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fjärde stycket följer att en återkallelse av ett lämnat samtycke eller&lt;br&gt;ett avstående från det skydd specialitetsprincipen skall godtas om detta&lt;br&gt;sker innan beslutet om utlämning verkställts. Bestämmelsen medför att&lt;br&gt;den ansökande staten kan förbereda en formell utlämningsframställning&lt;br&gt;om ett lämnat samtycke återkallas. Underrättelse om en återkallelse&lt;br&gt;skall göras av åklagaren eller, om återkallelsen sker sedan han överläm-&lt;br&gt;nat ärendet till Riksåklagaren, av denne. Om återkallelsen sker sedan&lt;br&gt;personen överlämnats till polismyndigheten för verkställighet, skall poli-&lt;br&gt;sen underrätta den ansökande staten om återkallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 23 § andra stycket första meningen skall rätten, när den &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastställt ett av åklagaren meddelat beslut om tvångsmedel, underrätta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;chefen för Justitiedepartementet. Denne skall då göra en första prövning Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;av om det föreligger hinder mot utlämning och, om så inte befinns vara&lt;br&gt;fallet, fastställa den tid inom vilken framställning om utlämning skall&lt;br&gt;göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förenklade förfarandet bygger på direktkontakt mellan myndig-&lt;br&gt;heter. Varken regeringen eller chefen för Justitiedepartementet skall&lt;br&gt;därför i normalfallet kopplas in på de ärenden där samtycke ges till att&lt;br&gt;utlämnas enligt det förenklade förfarandet. I denna paragrafs femte&lt;br&gt;stycke föreskrivs därför att chefen för Justitiedepartementet skall under-&lt;br&gt;rättas om ett fastställt tvångsmedelsbeslut endast om samtycke inte läm-&lt;br&gt;nas inom den i konventionen stipulerade tiodagarsfristen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall därför, om beslut om fastställande av tvångsmedel&lt;br&gt;fattas innan tiodagarsfristen löpt ut, vänta med att meddela chefen för&lt;br&gt;Justitiedepartementet. Åklagaren, som har att utröna om den eftersökte&lt;br&gt;samtycker, skall underrätta tingsrätten så fort samtycke lämnas. Om&lt;br&gt;rätten inte mottagit något sådant besked sedan tio dagar gått, skall&lt;br&gt;beslutet om fastställande av tvångsmedel meddelas chefen för Justitie-&lt;br&gt;departementet, som då har att göra en bedömning av om utlämningshin-&lt;br&gt;der föreligger och, om så inte befinns vara fallet, fastställa den tid inom&lt;br&gt;vilken framställning om utlämning skall göras. Om rätten däremot får&lt;br&gt;besked om att den eftersökte samtyckt, skall någon underrättelse inte&lt;br&gt;skickas. Om den eftersökte på ett tidigt stadium uttryckligen deklarerar&lt;br&gt;att han inte kommer att samtycka, skall åklagaren omedelbart underrätta&lt;br&gt;tingsrätten om detta. Tingsrätten skall då meddela chefen för Justitiede-&lt;br&gt;partementet sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den eftersökte återkallar ett lämnat samtycke, skall chefen för&lt;br&gt;Justitiedepartementet omedelbart underrättas om det för motsvarande&lt;br&gt;prövning av frågan om frist för ingivande av fullständig utlämnings-&lt;br&gt;ffamställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Har samtycke lämnats skall åklagaren skyndsamt lämna över&lt;br&gt;ärendet till Riksåklagaren. Är det uppenbart att utlämning skall ske får&lt;br&gt;Riksåklagaren, om inte sådant fall som anges i 13 § föreligger, besluta&lt;br&gt;om detta. I annat fall skall Riksåklagaren med eget yttrande anmäla&lt;br&gt;ärendet till chefen för Justitiedepartementet för beslut. Ett beslut om&lt;br&gt;utlämning i sådant fall som anges i 13 § eller ett beslut om avslag på&lt;br&gt;den grunden att det finns hinder mot utlämning skall dock fattas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i utlämningsfrågan skall fattas inom tjugo dagar från det att&lt;br&gt;samtycke lämnats. Den ansökande staten skall omedelbart underrättas&lt;br&gt;om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke har sin motsvarighet i artikel 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om samtycke lämnas skall åklagaren, sedan han verkställt den i 31 §&lt;br&gt;stadgade utredningen, skyndsamt överlämna ärendet till Riksåklagaren&lt;br&gt;för beslut. Riksåklagaren skall pröva om det föreligger förutsättningar&lt;br&gt;för utlämning enligt det förenklade förfarandet samt om något hinder&lt;br&gt;mot utlämning enligt 1-11 §§ föreligger. Riksåklagaren får besluta om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlämning endast om det inte finns några omständigheter som gör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställningstagandet tveksamt och under förutsättning att fråga inte är om Prop.&lt;br&gt;konkurrerande anspråk från två eller flera länder. Är saken inte&lt;br&gt;uppenbar skall Riksåklagaren skyndsamt överlämna ärendet till chefen&lt;br&gt;för Justitiedepartementet tillsammans med eget yttrande. Detsamma&lt;br&gt;gäller vid konkurrerande anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de situationer då det negativa beslutet grundas på ett icke absolut&lt;br&gt;hinder, t.ex. att den ansökande staten på grund av bristfällig utredning&lt;br&gt;inte förmått visa att fråga är om ett utlämningsbart brott, skall den an-&lt;br&gt;sökande staten ha en möjlighet att återkomma med en utlämnings-&lt;br&gt;framställning kompletterad med nödvändig information. I dessa situa-&lt;br&gt;tioner skall chefen för Justitiedepartementet lätta beslut. Om det förelig-&lt;br&gt;ger ett absolut hinder mot utlämning, t.ex. om den eftersökte är svensk&lt;br&gt;medborgare eller om han redan är dömd i Sverige för brottet, skall där-&lt;br&gt;emot avslagsbeslutet fattas av regeringen. Detsamma gäller vid kon-&lt;br&gt;kurrerande anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle emellertid chefen för Justitiedepartementet finna att utlämning&lt;br&gt;skall ske, får denne besluta om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges den tid inom vilken beslut om utlämning skall&lt;br&gt;fattas. Detta är en längsta tidsfrist och beslut skall naturligtvis fettas så&lt;br&gt;snart det är möjligt. Den ansökande staten skall omedelbart underrättas&lt;br&gt;om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Om det beslutas att den eftersökte skall utlämnas skall beslutet&lt;br&gt;verkställas inom tjugo dagar. terkställs inte beslutet inom denna tid&lt;br&gt;skall beslut om tvångsmedel enligt 23 § omedelbart upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beslutet på grund av oförutsedda omständigheter inte kan verk-&lt;br&gt;ställas inom tjugo dagar, skall den ansökande staten underrättas om&lt;br&gt;detta och ny dag för verkställighet bestämmas. yferkställs inte beslutet&lt;br&gt;inom tjugo dagar från den nya dag som bestämts skall beslut om&lt;br&gt;tvångsmedel enligt 23 § omedelbart upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar artikel 11 i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det beslutas att utlämning enligt det förenklade förfärandet skall&lt;br&gt;ske, skall enligt huvudregeln det fysiska överlämnandet av personen ske&lt;br&gt;inom 20 dagar från beslutet. Också beträffande denna frist finns&lt;br&gt;anledning att understryka att överlämnandet givetvis skall ske så snart&lt;br&gt;förutsättningar för detta föreligger. Några skillnader vad avser de&lt;br&gt;praktiska arrangemangen kring verkställigheten mot vad som tillämpas&lt;br&gt;idag torde det inte finnas behov av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att om överlämnande av den eftersökte inte&lt;br&gt;sker inom 20-dagarsffisten så skall ett eventuellt tvångsmedel&lt;br&gt;omedelbart bringas att upphöra. Emellertid medges i andra stycket&lt;br&gt;undantag för det fall omständigheter närmast av force majeurekaraktär&lt;br&gt;hindrar verkställighet. I den situationen kan staterna träffa en&lt;br&gt;överenskommelse om en ny tid för överlämnande. Denna tid bör&lt;br&gt;givetvis ligga så nära den ursprungliga dagen som möjligt. Det kan här&lt;br&gt;erinras om att prövning av ett tvångsmedelsbeslut kan ske enligt 23 §&lt;br&gt;tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet oförutsedda omständigheter skall i detta sammanhang tolkas Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;restriktivt och avser förhållanden som ligger utanför myndigheters kon-&lt;br&gt;troll. Som exempel härpå kan nämnas t.ex. en olycka i samband med&lt;br&gt;transport, en strejk som hindrar användning av ett planerat transportsätt&lt;br&gt;eller allvarlig sjukdom hos den som skall överlämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Finner chefen för Justitiedepartementet att utlämning inte kan äga&lt;br&gt;rum med tillämpning av det förenklade förfarandet skall, om det behövs,&lt;br&gt;tidsfrist enligt 23 § andra stycket fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar inte någon artikel i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar den situationen att beslut fattas om avslag. Om&lt;br&gt;det är regeringen som fattat beslutet, dvs. om det föreligger ett absolut&lt;br&gt;hinder mot utlämning eller om fråga är om konkurrerande anspråk,&lt;br&gt;skall någon tidsfrist inte fastställas. Om däremot chefen för Justitiede-&lt;br&gt;partementet fattat avslagsbeslutet, dvs. om det föreligger ett icke absolut&lt;br&gt;hinder, skall - om inte något särskilt skäl talar däremot - tidsfrist fast-&lt;br&gt;ställas. Den ansökande staten skall nämligen i den situationen ha en&lt;br&gt;möjlighet att återkomma med en utlämningsframställning enligt 14 §&lt;br&gt;kompletterad med nödvändiga uppgifter. Om en utlämningsframställning&lt;br&gt;inkommit, skall det naturligtvis inte fastställas någon tidsfrist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Om samtycket återkallas, skall den tid som förflyter mellan&lt;br&gt;underrättelsen om samtycke och återkallelsen inte beaktas vid faststäl-&lt;br&gt;landet av den tidsfrist som anges i 23 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar artikel 7.4 andra meningen i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen medför att den tid som den ansökande staten har på sig&lt;br&gt;att inkomma med en fullständig utlämningsframställning förlängs i de&lt;br&gt;fäll den eftersökte först samtyckt och därefter återkallat sitt samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Riksåklagaren beslutar om ersättning till offentlig försvarare i de&lt;br&gt;fall arbete utförts i ett ärende som handlagts där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som inte motsvarar någon artikel i konventionen, har&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 6.5.4. Ersättning till försvarare för arbete som&lt;br&gt;utförts under den tid ärendet legat hos allmän åklagare prövas i vanlig&lt;br&gt;ordning av den tingsrätt som förordnat försvararen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Beslut av Riksåklagaren om utlämning eller om ersättning till&lt;br&gt;offentlig försvarare får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som inte motsvarar någon artikel i konventionen, har&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 6.4.1 och 6.5.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § / samband med att det beslutas att utlämning skall ske, får chefen&lt;br&gt;för Justitiedepartementet och Riksåklagaren fatta beslut enligt 21 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som inte motsvarar någon artikel i konventionen, har Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 6.4.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Framställning om transport genom Sverige av någon som utlämnas&lt;br&gt;enligt det förenklade förfarandet görs till Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som inte har någon direkt motsvarighet i konventionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har behandlats i avsnitt 6.11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får&lt;br&gt;sättas i kraft iförhållande till någon eller några av Europeiska unionens&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens ikraftträdande har behandlats i avsnitt 8. För Sveriges&lt;br&gt;del kommer det förenklade förfarandet att kunna tillämpas innan&lt;br&gt;konventionen trätt i kraft. Regeringen får bestämma när lagen skall&lt;br&gt;träda i kraft, eftersom detta är beroende av övriga medlemsstaters&lt;br&gt;ratifikationer. Med hänsyn till att Sverige, under förutsättning av&lt;br&gt;ömsesidighet, skall tillämpa det förenklade förfarandet även innan&lt;br&gt;konventionen trätt i kraft, får regeringen också sätta lagen i kraft i&lt;br&gt;förhållande till någon eller några medlemsstater i Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Konvention om ett förenklat förfarande för&lt;br&gt;utlämning mellan Europeiska unionens med-&lt;br&gt;lemsstater&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;RÅDETS AKT&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;av den 10 mars 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om upprättandet av konventionen om ett förenklat förfarande&lt;br&gt;för utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater&lt;br&gt;(95/C 78/01)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA UNIONENS RÅD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som beaktar fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel K.3 2 c i&lt;br&gt;detta, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som för att uppnå unionens mål betraktar reglerna för det förenklade&lt;br&gt;förfarandet för utlämning mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen&lt;br&gt;som en fråga av gemensamt intresse som utgör en del av det samarbete&lt;br&gt;om vilket stadgas i avdelning VI i fördraget;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BESLUTAR att härmed upprätta den konvention vars text återfinns i&lt;br&gt;bilagan och som denna dag har undertecknats av företrädarna för&lt;br&gt;regeringarna i unionens medlemsstater;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;REKOMMENDERAR att medlemsstaterna antar den i enlighet med&lt;br&gt;sina konstitutionella regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdad i Bryssel den 10 mars 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;br&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KONVENTION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UPPRÄTTAD PÅ GRUNDVAL AV ARTIKEL K. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN&lt;br&gt;OM ETT FÖRENKLAT FÖRFARANDE FÖR UTLÄMNING&lt;br&gt;MELLAN EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA till denna konven-&lt;br&gt;tion, Europeiska unionens medlemsstater,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM HÄNVISAR TILL rådets akt av den 10 mars 1995,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÖNSKAR FÖRBÄTTRA det straffrättsliga samarbetet mellan med-&lt;br&gt;lemsstaterna såvitt avser såväl lagföring som verkställighet av domar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR MEDVETNA OM att utlämning har stor betydelse inom det&lt;br&gt;rättsliga samarbetet för att uppnå dessa mål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR ÖVERTYGADE OM nödvändigheten av att förenkla utläm-&lt;br&gt;ningsförfarandet i den mån detta är förenligt med de grundläggande&lt;br&gt;principerna för deras nationella lagstiftning, däribland principerna i den&lt;br&gt;europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och&lt;br&gt;de grundläggande friheterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM KONSTATERAR att i ett stort antal ärenden om utlämning den&lt;br&gt;som begärts utlämnad samtycker till överlämnande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ANSER att det i sådana fall är önskvärt att till ett minimum be-&lt;br&gt;gränsa den tid som är nödvändig för utlämningsförfarandet och för fri-&lt;br&gt;hetsberövande som görs i sådant syfte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR att tillämpningen av den europeiska utlämnings-&lt;br&gt;konventionen av den 13 december 1957 därför bör underlättas genom&lt;br&gt;att utlämningsförfarandet förenklas och förbättras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR att bestämmelserna i den europeiska utlämnings-&lt;br&gt;konventionen förblir tillämpliga på alla de frågor som inte behandlas i&lt;br&gt;denna konvention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖLJANDE BESTÄMMELSER:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 1&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Denna konvention syftar till att mellan Europeiska unionens&lt;br&gt;medlemsstater underlätta tillämpningen av den europeiska utlämnings-&lt;br&gt;konventionen genom att komplettera bestämmelserna i denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 1 påverkar inte tillämpningen av mer förmånliga bestämmelser&lt;br&gt;i bilaterala eller multilaterala avtal som är i kraft mellan medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 2&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att överlämna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna förbinder sig att, i enlighet med det förenklade för-&lt;br&gt;farande som anges i denna konvention, till varandra överlämna personer&lt;br&gt;som är eftersökta för utlämning, förutsatt att dessa personer samtycker&lt;br&gt;till detta och att den anmodade staten lämnar sitt godkännande i enlighet&lt;br&gt;med denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 3&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Villkor för överlämnande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. I enlighet med artikel 2 skall den, som är föremål för en begäran om&lt;br&gt;provisoriskt anhållande enligt artikel 16 i den europeiska utlämnings-&lt;br&gt;konventionen, överlämnas i enlighet med artiklarna 4-11 och artikel&lt;br&gt;12.1 i denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ett sådant överlämnande som avses i punkt 1 förutsätter inte att det&lt;br&gt;görs en framställning om utlämning eller att det ges in sådana&lt;br&gt;handlingar som fordras enligt artikel 12 i den europeiska&lt;br&gt;utlämningskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 4&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter som skall tillhandahållas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Följande uppgifter från den ansökande staten skall anses innehålla&lt;br&gt;tillräcklig information för att underrätta den anhållne på det sätt som an-&lt;br&gt;ges i artiklarna 6 och 7 och för att informera den behöriga myndighet&lt;br&gt;som avses i artikel 5.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) den eftersöktes identitet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) den myndighet som begär anhållandet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) förekomsten av ett häktningsbeslut eller av andra handlingar med&lt;br&gt;samma rättsliga verkan eller av en dom som kan verkställas;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) brottets beskaffenhet och rättsliga rubricering;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) en beskrivning av omständigheterna kring brottet, däribland tidpunkt&lt;br&gt;och plats samt den eftersöktes del i brottet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) såvitt möjligt, följderna av brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 får ytterligare upplysningar&lt;br&gt;begäras om de uppgifter som avses i nämnda punkt visar sig&lt;br&gt;otillräckliga för att den behöriga myndigheten i den anmodade staten&lt;br&gt;skall kunna medge överlämnandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 5&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Samtycke och godkännande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Den anhållne skall lämna sitt samtycke i enlighet med artiklarna 6&lt;br&gt;och 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Den behöriga myndigheten i den anmodade staten skall lämna sitt&lt;br&gt;godkännande i enlighet med sitt nationella förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 6&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Information till den anhållne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en person som är eftersökt för utlämning anhålls på en annan&lt;br&gt;medlemsstats område skall den behöriga myndigheten i enlighet med sin&lt;br&gt;nationella lagstiftning upplysa honom om den begäran som avser honom&lt;br&gt;och om att han har möjlighet att samtycka till att överlämnas till den an-&lt;br&gt;sökande staten i enlighet med det förenklade förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 7&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inhämtande av samtycke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den anhållnes samtycke och, i förekommande fall, hans uttryckliga&lt;br&gt;avstående från tillämpning av specialitetsprincipen skall avges inför de&lt;br&gt;behöriga rättsliga myndigheterna i den anmodade staten, i enlighet med&lt;br&gt;dennas nationella lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att&lt;br&gt;det samtycke och, i förekommande fali, det avstående som anges i&lt;br&gt;punkt 1 inhämtas under sådana förhållanden att det framgår att personen&lt;br&gt;har lämnat dem frivilligt och fullt medveten om följderna av detta. Den&lt;br&gt;anhållne skall i detta syfte ha rätt till juridiskt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Samtycke och, i förekommande fall, avstående som anges i punkt 1&lt;br&gt;skall protokollföras i enlighet med det förfärande som föreskrivs i den&lt;br&gt;anmodade statens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Samtycke och, i förekommande fäll, avstående som anges i punkt 1&lt;br&gt;är oåterkalleligt. Vid deponeringen av sina ratifikations-, godkännande-,&lt;br&gt;godtagande- eller anslutningsinstrument får medlemsstaterna genom en&lt;br&gt;förklaring ange att samtycket och, i förekommande fall, avståendet i&lt;br&gt;enlighet med deras nationella regler kan återkallas. I sådant fäll skall&lt;br&gt;den tid som förflyter mellan underrättelse om samtycket och&lt;br&gt;återkallelsen inte beaktas vid fästställandet av de tidsfrister som anges i&lt;br&gt;artikel 16.4 i den europeiska utlämningskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 8&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse om samtycke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den anmodade staten skall omedelbart underrätta den ansökande&lt;br&gt;staten om personens samtycke. För att den ansökande staten i&lt;br&gt;förekommande fall skall kunna göra en framställning om utlämning&lt;br&gt;skall den anmodade staten senast tio dagar efter det provisoriska&lt;br&gt;anhållandet meddela om personen har lämnat sitt samtycke eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Sådan underrättelse som anges i punkt 1 skall ske direkt mellan de&lt;br&gt;behöriga myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 9&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avstående från tillämpning av specialitetsprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat kan samtidigt med deponeringen av sitt ratifikations-,&lt;br&gt;godkännande-, godtagande- eller anslutningsinstrument eller vid varje&lt;br&gt;annan tidpunkt förklara att reglerna i artikel 14 i den europeiska utläm-&lt;br&gt;ningskonventionen inte är tillämpliga när personen i enlighet med artikel&lt;br&gt;7 i denna konvention&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) samtycker till utlämning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) samtycker till utlämning och uttryckligen avstår från tillämpning av&lt;br&gt;specialitetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 10&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse om beslutet om utlämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 18.1 i den europeiska&lt;br&gt;utlämningskonventionen skall underrättelse om ett beslut om utlämning&lt;br&gt;som har fettats med fllämpning av det förenklade förfarandet och infor-&lt;br&gt;mation som har samband med det förenklade utlämningsförfarandet&lt;br&gt;lämnas direkt av den behöriga myndigheten i den anmodade staten till&lt;br&gt;den myndighet i den ansökande staten som har begärt provisoriskt&lt;br&gt;anhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den underrättelse om beslutet som avses i punkt 1 skall lämnas&lt;br&gt;senast inom tjugo dagar från den dag då den eftersökte lämnade sitt&lt;br&gt;samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 11&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tidsfrist för överlämnandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Överlämnandet skall äga rum inom tjugo dagar från den dag då&lt;br&gt;underrättelsen om beslutet om utlämning lämnades i enlighet med&lt;br&gt;artikel 10.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om den eftersökte är frihetsberövad när den tidsfrist som avses i&lt;br&gt;punkt 1 går ut skall han försättas på fri fot på den anmodade statens&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Om omständigheter som ligger utanför myndighetens kontroll&lt;br&gt;hindrar att den eftersökte överlämnas inom den tidsfrist som anges i&lt;br&gt;punkt 1 skall den berörda myndighet som anges i artikel 10.1 underrätta&lt;br&gt;den andra myndigheten om detta. De skall komma överens om en ny&lt;br&gt;dag för överlämnandet. I sådant fall skall överlämnandet äga rum inom&lt;br&gt;tjugo dagar från den nya dag som bestämts. Om personen i fråga är&lt;br&gt;frihetsberövad även efter utgången av denna tidsfrist skall han friges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel gäller inte om den anmodade&lt;br&gt;staten önskar tillämpa artikel 19 i den europeiska utlämningskonven-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 12&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Samtycke som lämnas efter utgången av den tidsfrist som anges i&lt;br&gt;artikel 8 eller under andra omständigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om samtycke har lämnats efter utgången av den tidsfrist på tio dagar&lt;br&gt;som anges i artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skall den anmodade staten tillämpa det förenklade förfarandet i&lt;br&gt;enlighet med denna konvention, om den anmodade staten ännu inte har&lt;br&gt;mottagit någon sådan framställning om utlämning som avses i artikel 12&lt;br&gt;i den europeiska utlämningskonventionen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kan den anmodade staten använda det förenklade förfarandet, om den&lt;br&gt;under tiden har mottagit en sådan framställning om utlämning som avses&lt;br&gt;i artikel 12 i den europeiska utlämningskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Den anmodade staten kan använda det förenklade förfarandet på sätt&lt;br&gt;som föreskrivs i denna konvention även om ingen begäran om&lt;br&gt;provisoriskt anhållande har gjorts och då samtycke har lämnats efter det&lt;br&gt;att en framställning om utlämning har mottagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Vid deponeringen av sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande-&lt;br&gt;eller anslutningsinstrument skall varje medlemsstat förklara om och på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilka villkor den avser att tillämpa punkt 1 andra strecksatsen och&lt;br&gt;punkt 2.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 13&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vidareutlämning till en annan medlemsstat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När specialitetsprincipen till följd av en medlemsstats förklaring i&lt;br&gt;enlighet med artikel 9 i denna konvention inte är tillämplig på den&lt;br&gt;utlämnade personen skall, om inte annat angetts i den nämnda&lt;br&gt;förklaringen, inte heller artikel 15 i den europeiska utlämningskonven-&lt;br&gt;tionen gälla vid vidareutlämning av denna person till en annan&lt;br&gt;medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 14&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Transitering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid transitering i enlighet med artikel 21 i den europeiska&lt;br&gt;utlämningskonventionen skall, om det är fråga om utlämning i enlighet&lt;br&gt;med det förenklade förfarandet, följande regler gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) i brådskande fall kan en begäran som innehåller de uppgifter som&lt;br&gt;anges i artikel 4 göras till transiteringsstaten med tillämpning av förfä-&lt;br&gt;rande som innebär att framställningen dokumenteras skriftligen. Transi-&lt;br&gt;teringsstaten får tillkännage sitt beslut på motsvarande sätt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) de uppgifter som lämnas i enlighet med artikel 4 skall vara till-&lt;br&gt;räckliga för att göra det möjligt för transiteringsstatens behöriga&lt;br&gt;myndighet att bedöma att det är fråga om ett förenklat&lt;br&gt;utlämningsförfarande, och för att gentemot den utlämnade kunna vidta&lt;br&gt;nödvändiga tvångsåtgärder för transiteringens genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 15&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Angivande av behöriga myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat skall samtidigt med deponeringen av sitt ratifik-&lt;br&gt;ationsgodkännande-, godtagande- eller anslutningsinstrument i en&lt;br&gt;förklaring ange vilka myndigheter som är behöriga enligt artiklarna&lt;br&gt;4 - 8, 10 och 14.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 16&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna konvention skall ratificeras, godkännas eller godtas.&lt;br&gt;Ratifikations-, godkännande eller godtagandeinstrumenten skall depone-&lt;br&gt;ras vid generalsekretariatet för Europeiska unionens råd. Rådets&lt;br&gt;generalsekreterare skall underrätta samtliga medlemsstater om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Denna konvention skall träda i kraft nittio dagar efter det att den Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;sista medlemsstaten har deponerat sitt ratifikations-, godkännande- eller Bilaga 1&lt;br&gt;godtagandeinstrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Fram till det att konventionen träder i kraft kan varje medlemsstat&lt;br&gt;när den deponerar sitt ratifikations-, godkännande- eller godtagande-&lt;br&gt;instrument eller vid varje senare tidpunkt förklara att konventionen&lt;br&gt;nittio dagar efter det att förklaringen deponerats är tillämplig i&lt;br&gt;förhållande till de medlemsstater som har avgett en likalydande&lt;br&gt;förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Varje förklaring som görs i enlighet med artikel 9 blir gällande&lt;br&gt;trettio dagar efter det att den har deponerats, dock tidigast den dag då&lt;br&gt;denna konvention träder i kraft eller den dag då den blir tillämplig&lt;br&gt;beträffande denna medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Konventionen skall tillämpas endast på sådan begäran som görs&lt;br&gt;efter dagen då den trätt i kraft eller efter dagen då den börjar tillämpas&lt;br&gt;mellan den anmodade staten och den ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 17&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Anslutning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna konvention skall vara öppen för anslutning för varje stat som&lt;br&gt;blir medlem i Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den på den anslutande statens språk genom generalsekretariatets för&lt;br&gt;Europeiska unionens råd försorg upprättade och av alla medlemsstater&lt;br&gt;godtagna texten till denna konvention har samma giltighet som de andra&lt;br&gt;autentiska texterna. Generalsekreteraren skall vidarebefordra en bestyrkt&lt;br&gt;kopia av den texten till varje medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Anslutningsinstrumenten skall deponeras vid generalsekretariatet för&lt;br&gt;Europeiska unionens råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Denna konvention skall för varje stat som ansluter sig till den träda&lt;br&gt;i kraft nittio dagar efter att staten har deponerat sitt anslutningsinstru-&lt;br&gt;ment eller på dagen för denna konventions ikraftträdande, om denna&lt;br&gt;ännu inte har trätt i kraft när nittiodagarsperioden går ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Om denna konvention ännu inte har trätt i kraft när anslutningsin-&lt;br&gt;strumenten deponeras skall artikel 16.3 tillämpas på anslutande med-&lt;br&gt;lemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TILL BEKRÄFTELSE härav har undertecknade befullmäktigade ombud&lt;br&gt;undertecknat denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UTFÄRDAD i Bryssel den tionde mars år nittonhundranittiofem i ett&lt;br&gt;enda exemplar, på danska engelska, finska, franska, grekiska,&lt;br&gt;irländska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och&lt;br&gt;tyska, varvid alla texter är lika giltiga, och deponerad i arkiven vid&lt;br&gt;generalsekretariatet för Europeiska unionens råd. Generalsekreteraren&lt;br&gt;skall vidarebefordra en bestyrkt kopia till varje medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning - departementspromemorian Ett&lt;br&gt;förenklat utlämningsförfarande inom EU&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;(Ds 1996:44)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I promemorian behandlas frågan om Sveriges tillträde till en inom&lt;br&gt;Europeiska unionen utarbetad konvention om ett förenklat förfarande för&lt;br&gt;utlämning av dömda eller misstänkta personer mellan medlemsstaterna.&lt;br&gt;Avsikten med konventionen är att påskynda förfarandet i de fall där den&lt;br&gt;som begärs utlämnad lämnar sitt samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att Sverige, som undertecknat konventionen,&lt;br&gt;ratificerar denna. Promemorian innehåller också förslag till erforderliga&lt;br&gt;ändringar i lagen (1957:668) om utlämning för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Departementspromemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning&lt;br&gt;för brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:668) om utlämning för&lt;br&gt;brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 23 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas tolv nya paragrafer, 28-39 §§, samt&lt;br&gt;närmast före 28 § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;23 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som i främmande stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott,&lt;br&gt;vilket enligt denna lag kan föranleda utlämning, får på begäran av&lt;br&gt;behörig myndighet i den främmande staten eller med anledning av en&lt;br&gt;där utfärdad efterlysning omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud&lt;br&gt;eller anmälningsskyldighet av åklagare enligt vad som i allmänhet gäller&lt;br&gt;om brottmål. Beslag får också ske i sådant fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om användning av tvångsmedel skall utan uppskov anmälas hos&lt;br&gt;rätten, som skyndsamt efter förhandling enligt vad om brottmål är&lt;br&gt;stadgat prövar åtgärden samt, om anhållande eller reseförbud eller&lt;br&gt;anmälningsskyldighet skall bestå, genast underrättar chefen för justitie-&lt;br&gt;departementet därom. Finner denne, att hinder mot utlämning föreligger&lt;br&gt;eller att utlämning eljest ej bör ske, har han att utverka regeringens för-&lt;br&gt;ordnande om upphävande av åtgärden. I annat fall skall den främmande&lt;br&gt;staten genom utrikesdepartementets försorg underrättas om åtgärden.&lt;br&gt;Därvid skall anges viss av chefen för justitiedepartementet bestämd tid,&lt;br&gt;inom vilken framställning om utlämning skall göras. Denna tid får inte&lt;br&gt;vara längre än fyrtio dagar från den dag personen anhölls eller&lt;br&gt;reseförbud eller anmälningsskyldighet meddelades enligt första stycket.&lt;br&gt;När en framställning om utlämning kommer in, skall utrikes-&lt;br&gt;departementet genast underrätta den myndighet som först meddelat&lt;br&gt;beslut om åtgärden. Sådan underrättelse skall även lämnas, om en&lt;br&gt;framställning om utlämning inte kommer in inom utsatt tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser ärendet utlämning till en&lt;br&gt;medlemsstat i Europeiska unionen,&lt;br&gt;skall chefen för Justitiedepar-&lt;br&gt;tementet få underrättelse enligt&lt;br&gt;andra stycket endast om den&lt;br&gt;eftersökte förklarar att han inte&lt;br&gt;samtycker till att överlämnas en-&lt;br&gt;ligt det förenklade förfarandet&lt;br&gt;eller om han inte inom tio dagar&lt;br&gt;från den dag han anhölls eller&lt;br&gt;ålades reseförbud eller anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldighet lämnat sitt sam-&lt;br&gt;tycke till att överlämnas eller om&lt;br&gt;han återkallar ett sådant samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan får inte föras mot rättens beslut. Den som anhållits eller under-&lt;br&gt;kastats reseförbud eller anmälningsskyldighet får dock för prövning, om&lt;br&gt;åtgärden skall bestå, begära ny förhandling inom tre veckor från det&lt;br&gt;beslut senast meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en framställning om utlämning av den som är anhållen eller&lt;br&gt;underkastad reseförbud eller anmälningsskyldighet inte gjorts inom den&lt;br&gt;enligt andra stycket bestämda tiden, skall den anhållne friges eller&lt;br&gt;beslutet om reseförbud eller anmälningsskyldighet hävas. Detsamma&lt;br&gt;gäller när en framställning avslås enligt 15 §. Om den anhållne i annat&lt;br&gt;fall inte friges, skall framställning avlåtas till rätten om hans häktande&lt;br&gt;senast på åttonde dagen efter den, då riksåklagaren fick del av utläm-&lt;br&gt;ningsframställningen. Görs inte framställning som nu har sagts, skall&lt;br&gt;den anhållne omedelbart friges.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överlämnande inom Europeiska unionen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;28 § Den som är eftersökt för utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen får överlämnas till den ansökande staten enligt ett&lt;br&gt;sådant förenklat förfarande som regleras i 29-39 §§ om den eftersökte&lt;br&gt;samtycker till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § En eftersökning skall, för att det förenklade förfarandet skall&lt;br&gt;kunna tillämpas, innehålla uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;den eftersöktes identitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den myndighet som begärt anhållande, om sådan begäran&lt;br&gt;framställts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;förekomsten av ett sådant beslut eller en sådan dom som avses i 9 §&lt;br&gt;3 stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;brottets beskaffenhet och rättsliga rubricering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;en beskrivning av omständigheterna kring brottet, däribland tidpunkt&lt;br&gt;och plats för brottet och den eftersöktes del i brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;om det är möjligt, följderna av brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare upplysningar kan begäras om det behövs för att beslut om Prop. 1996/97:88&lt;br&gt;överlämnande skall kunna meddelas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Om eftersökningen innehåller de uppgifter som avses i 29 §,&lt;br&gt;behöver en framställning om utlämning enligt 14 § inte göras. Om en&lt;br&gt;sådan framställning kommit in, kan det förenklade förfarandet ändå&lt;br&gt;tillämpas, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Allmän åklagare som tagit emot en eftersökning skall skyndsamt&lt;br&gt;utreda om förutsättningarna för ett överlämnande är uppfyllda. Därvid&lt;br&gt;tillämpas vad som föreskrivs om förundersökning i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Den som eftersöks för utlämning skall av åklagare så snart det kan&lt;br&gt;ske tillfrågas om han samtycker till överlämnande och, i sådant fall, om&lt;br&gt;han går med på att ställas till ansvar för någon annan före utlämningen&lt;br&gt;förövad gärning än den som utlämningen avser. Han skall upplysas om&lt;br&gt;innebörden av att samtycke och medgivande lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtycke och medgivande lämnas till åklagaren. Därvid tillämpas&lt;br&gt;samma förfarande som vid utlämning för brott till Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island och Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om ett samtycke.&lt;br&gt;Är den eftersökte anhållen eller ålagd reseförbud eller an-&lt;br&gt;mälningsskyldighet och samtycker han inte, skall den ansökande staten&lt;br&gt;underrättas om detta inom tio dagar från beslutet om tvångsmedel. Detta&lt;br&gt;hindrar dock inte att det förenklade förfarandet tillämpas även om&lt;br&gt;samtycke lämnas efter denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om ett samtycke&lt;br&gt;återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Har samtycke lämnats skall åklagaren skyndsamt lämna över&lt;br&gt;ärendet till riksåklagaren. Är det uppenbart att överlämnande enligt det&lt;br&gt;förenklade förfarandet skall ske, får riksåklagaren, om 13 § inte är&lt;br&gt;tillämplig, besluta om överlämnande. I annat fall skall riksåklagaren&lt;br&gt;med eget yttrande anmäla ärendet till chefen för Justitiedepartementet&lt;br&gt;för beslut. Ett beslut om överlämnande i sådant fall som anges i 13 §&lt;br&gt;eller om avslag på den grunden att det finns hinder mot utlämning&lt;br&gt;föreligger skall dock fattas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i överlämnandefrågan skall fattas inom tjugo dagar från det att&lt;br&gt;samtycke lämnats. Den ansökande staten skall omedelbart underrättas&lt;br&gt;om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beviljas överlämnande skall verkställighet av beslutet ske inom tjugo&lt;br&gt;dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Om det beslutas att den eftersökte inte skall överlämnas enligt det&lt;br&gt;förenklade förfärandet, skall chefen för Justitiedepartementet, om det&lt;br&gt;behövs, fastställa tidsfrist enligt 23 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Om överlämnandet inte sker inom den tidsfrist som anges i 33 §&lt;br&gt;tredje stycket, skall beslut om tvångsmedel enligt 23 § omedelbart&lt;br&gt;upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om överlämnandet på grund av oförutsedda omständigheter inte kan&lt;br&gt;ske inom angiven tidsfrist, får rätten besluta att beslut om tvångsmedel&lt;br&gt;får fortsätta att gälla under ytterligare högst tjugo dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Om samtycket återkallas, skall den tid som förflyter mellan&lt;br&gt;underrättelsen om samtycke och återkallelsen inte beaktas vid&lt;br&gt;fastställandet av den tidsfrist som anges i 23 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Riksåklagaren beslutar om ersättning till offentlig försvarare i de&lt;br&gt;fall arbete utförts i ärende som handlagts där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Framställning om transport genom Sverige av någon som&lt;br&gt;överlämnas enligt det förenklade förfarandet görs till chefen för&lt;br&gt;Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Beslut av riksåklagaren om överlämnande eller om ersättning till&lt;br&gt;offentlig försvarare får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får sättas&lt;br&gt;i kraft i förhållande till någon eller några av Europeiska unionens&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över departementspromemorian (Ds 1996:44)&lt;br&gt;Ett förenklat utlämningsförfarande inom EU avgetts av Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän, Svea hovrätt, Göteborgs tingsrätt, Malmö tingsrätt,&lt;br&gt;Justitiekanslern, Domstolsverket, Statens invandrarverk, Riksåklagaren,&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Juridiska fakultetsnämnden&lt;br&gt;vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds&lt;br&gt;universitet, Sveriges domareförbund och Sveriges advokatsamfund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagaren vid åklagar-&lt;br&gt;myndigheten i Stockholm och överåklagarna vid åklagarmyndigheterna&lt;br&gt;i Göteborg och Malmö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning&lt;br&gt;för brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:668) om utlämning för&lt;br&gt;brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 23 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas tretton nya paragrafer, 28-40 §§, samt&lt;br&gt;närmast före 28 § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;23 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som i främmande stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott,&lt;br&gt;vilket enligt denna lag kan föranleda utlämning, får på begäran av&lt;br&gt;behörig myndighet i den främmande staten eller med anledning av en&lt;br&gt;där utfärdad efterlysning omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud&lt;br&gt;eller anmälningsskyldighet av åklagare enligt vad som i allmänhet gäller&lt;br&gt;om brottmål. Beslag får också ske i sådant fåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om användning av tvångsmedel skall utan uppskov anmälas hos&lt;br&gt;rätten, som skyndsamt efter förhandling enligt vad om brottmål är&lt;br&gt;stadgat prövar åtgärden samt, om anhållande eller reseförbud eller&lt;br&gt;anmälningsskyldighet skall bestå, genast underrättar chefen för Justitie-&lt;br&gt;departementet därom. Finner denne, att hinder mot utlämning föreligger&lt;br&gt;eller att utlämning eljest ej bör ske, har han att utverka regeringens&lt;br&gt;förordnande om upphävande av åtgärden. I annat fall skall den&lt;br&gt;främmande staten genom Utrikesdepartementets försorg underrättas om&lt;br&gt;åtgärden. Därvid skall anges viss av chefen för Justitiedepartementet&lt;br&gt;bestämd tid, inom vilken framställning om utlämning skall göras. Denna&lt;br&gt;tid får inte vara längre än fyrtio dagar från den dag personen anhölls&lt;br&gt;eller reseförbud eller anmälningsskyldighet meddelades enligt första&lt;br&gt;stycket. När en framställning om utlämning kommer in, skall Utrikes-&lt;br&gt;departementet genast underrätta den myndighet som först meddelat&lt;br&gt;beslut om åtgärden. Sådan underrättelse skall även lämnas, om en fram-&lt;br&gt;ställning om utlämning inte kommer in inom utsatt tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser ärendet utlämning till en&lt;br&gt;medlemsstat i Europeiska union-&lt;br&gt;en enligt ett sådant förfarande&lt;br&gt;som regleras i 28-40 §§, skall&lt;br&gt;chefen för Justitiedepartementet&lt;br&gt;få underrättelse enligt andra&lt;br&gt;stycket endast om den eftersökte&lt;br&gt;förklarar att han inte samtycker&lt;br&gt;, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ri/Z att överlämnas enligt det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förenklade förfarandet eller om&lt;br&gt;han inte inom tio dagar från den&lt;br&gt;dag han anhölls eller ålades&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reseförbud eller anmälningsskyl-&lt;br&gt;dighet lämnat sitt samtycke till&lt;br&gt;att överlämnas eller om han&lt;br&gt;återkallar ett sådant samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan får inte föras mot rättens beslut. Den som anhållits eller under-&lt;br&gt;kastats reseförbud eller anmälningsskyldighet får dock för prövning, om&lt;br&gt;åtgärden skall bestå, begära ny förhandling inom tre veckor från det&lt;br&gt;beslut senast meddelats. Har en framställning om utlämning av den som&lt;br&gt;är anhållen eller underkastad reseförbud eller anmälningsskyldighet inte&lt;br&gt;gjorts inom den enligt andra stycket bestämda tiden, skall den anhållne&lt;br&gt;friges eller beslutet om reseförbud eller anmälningsskyldighet hävas.&lt;br&gt;Detsamma gäller när en framställning avslås enligt 15 §. Om den an-&lt;br&gt;hållne i annat fall inte friges, skall framställning avlåtas till rätten om&lt;br&gt;hans häktande senast på åttonde dagen efter den, då riksåklagaren fick&lt;br&gt;del av utlämningsframställningen. Görs inte framställning som nu har&lt;br&gt;sagts, skall den anhållne omedelbart friges.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överlämnande inom Europeiska unionen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;28 § Den som är eftersökt för utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen får, i enlighet med de villkor som anges i 1-2 och&lt;br&gt;4-11 §§, överlämnas till den ansökande staten enligt ett sådant förenklat&lt;br&gt;förfarande som regleras i 29-40 §§ om den eftersökte samtycker till&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § En eftersökning skall, för att det förenklade förfarandet skall&lt;br&gt;kunna tillämpas, innehålla uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;den eftersöktes identitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den myndighet som begärt anhållande, om sådan begäran fram-&lt;br&gt;ställts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;förekomsten av ett sådant beslut eller en sådan dom som avses i 9 §&lt;br&gt;tredje stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;brottets beskaffenhet och rättsliga rubricering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;omständigheterna kring brottet, däribland tidpunkt och plats för&lt;br&gt;brottet och den eftersöktes del i det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;följderna av brottet, om det är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare upplysningar kan begäras om det behövs för att beslut om&lt;br&gt;överlämnande skall kunna meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Om eftersökningen innehåller de uppgifter som avses i 29 §,&lt;br&gt;behöver en framställning om utlämning enligt 14 § inte göras. Om en&lt;br&gt;sådan framställning kommit in, kan det förenklade förfarandet tillämpas,&lt;br&gt;om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Allmän åklagare som mottagit en eftersökning skall skyndsamt&lt;br&gt;utreda om förutsättningarna för ett överlämnande enligt det förenklade&lt;br&gt;förfarandet är uppfyllda. Därvid tillämpas vad som föreskrivs om för-&lt;br&gt;undersökning i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Den som eftersöks för utlämning skall så snart det kan ske till-&lt;br&gt;frågas av åklagare om han samtycker till överlämnande. I sådant fall&lt;br&gt;skall han också tillfrågas om han medger rätt för den ansökande staten&lt;br&gt;att, utan särskilt medgivande enligt 24 §, ställa honom till ansvar eller&lt;br&gt;straffa honom för annat brott som begåtts före överlämnandet än som&lt;br&gt;omfattas av eftersökningen och att utlämna honom till någon annan&lt;br&gt;medlemsstat i Europeiska unionen. Han skall upplysas om innebörden&lt;br&gt;av att samtycke och medgivande lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtycke och medgivande lämnas till åklagaren. Därvid tillämpas&lt;br&gt;samma förfarande som vid utlämning för brott till Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island och Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om ett samtycke&lt;br&gt;eller ett medgivande. Är den eftersökte anhållen eller ålagd reseförbud&lt;br&gt;eller anmälningsskyldighet och samtycker han inte, skall den ansökande&lt;br&gt;staten underrättas om detta inom tio dagar från beslutet om tvångs-&lt;br&gt;medel. Detta hindrar dock inte att det förenklade förfarandet tillämpas&lt;br&gt;även om samtycke lämnas efter denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om ett samtycke&lt;br&gt;eller ett medgivande återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Har samtycke lämnats skall åklagaren skyndsamt lämna över&lt;br&gt;ärendet till Riksåklagaren. Är det uppenbart att överlämnande skall ske&lt;br&gt;får Riksåklagaren, om inte sådant fall som anges i 13 § föreligger,&lt;br&gt;besluta om detta. I annat fall skall Riksåklagaren med eget yttrande&lt;br&gt;anmäla ärendet till chefen för Justitiedepartementet för beslut. Ett beslut&lt;br&gt;om överlämnande i sådant fall som anges i 13 § eller ett beslut om&lt;br&gt;avslag på den grunden att det finns hinder mot utlämning skall dock&lt;br&gt;fattas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i överlämnandefrågan skall fattas inom tjugo dagar från det att&lt;br&gt;samtycke lämnats. Den ansökande staten skall omedelbart underrättas&lt;br&gt;om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Om det beslutas att den eftersökte skall överlämnas skall beslutet&lt;br&gt;verkställas inom tjugo dagar. Verkställs inte beslutet inom denna tid&lt;br&gt;skall beslut om tvångsmedel enligt 23 § omedelbart upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beslutet på grund av oförutsedda omständigheter inte kan verk-&lt;br&gt;ställas inom tjugo dagar, får rätten besluta att tvångsmedlet får fortsätta&lt;br&gt;att gälla under ytterligare högst tjugo dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Om det beslutas att den eftersökte inte skall överlämnas, skall&lt;br&gt;chefen för Justitiedepartementet, om det behövs, fastställa tidsfrist enligt&lt;br&gt;23 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Om samtycket återkallas, skall den tid som förflyter mellan&lt;br&gt;underrättelsen om samtycke och återkallelsen inte beaktas vid fast-&lt;br&gt;ställandet av den tidsfrist som anges i 23 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Riksåklagaren beslutar om ersättning till offentlig försvarare i de&lt;br&gt;fall arbete utförts i ett ärende som handlagts där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Beslut av Riksåklagaren om överlämnande eller om ersättning till&lt;br&gt;offentlig försvarare får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Riksåklagaren får fatta beslut enligt 21 § i de fall denne beslutat&lt;br&gt;om överlämnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Framställning om transport genom Sverige av någon som&lt;br&gt;överlämnas enligt det förenklade förfarandet görs till Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får&lt;br&gt;sättas i kraft i förhållande till någon eller några av Europeiska unionens&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande över lagrådsremiss den 19&lt;br&gt;december 1996&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-01-09&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,&lt;br&gt;regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 19 december 1996 (Justitiedepartementet)&lt;br&gt;har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag&lt;br&gt;om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars&lt;br&gt;Werkström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förenklade förfarande som föreslås i remissen innebär avvikelser&lt;br&gt;från flertalet av bestämmelserna i 14 - 26 §§. I remissen har den&lt;br&gt;lagtekniska lösningen valts att bestämmelserna om det förenklade&lt;br&gt;förfarandet samlats i ett särskilt avsnitt sist i utlämningslagen. Det ter&lt;br&gt;sig då inkonsekvent att just beträffande 23 § infoga en regel om det&lt;br&gt;förenklade förfarandet i en paragraf som tar sikte på den reguljära&lt;br&gt;proceduren. Lagrådet föreslår att det föreslagna nya tredje stycket&lt;br&gt;flyttas till 32 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för den utredning som skall ske i ett utlämningsärende&lt;br&gt;gäller givetvis generellt att den eftersökte måste tillfrågas om sin&lt;br&gt;inställning i utlämningsfrågan. Skulle det visa sig att han samtycker till&lt;br&gt;att bli utlämnad gäller numera enligt 17 § att någon prövning av Högsta&lt;br&gt;domstolen inte äger rum utan att utlämningsfrågan avgörs av regeringen&lt;br&gt;omedelbart på grundval av den utredning som verkställts i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudpunkterna i det förenklade förfarande som i remissen föreslås&lt;br&gt;gälla inom Europeiska unionen vid fall av samtycke är att någon&lt;br&gt;formlig utlämningsframställning inte skall behöva göras och att ärendet&lt;br&gt;i uppenbara fall skall kunna avgöras av Riksåklagaren. Som remiss-&lt;br&gt;förslaget är utformat är det emellertid inte tillfyllest att den eftersökte&lt;br&gt;samtycker till att bli utlämnad; han måste också samtycka till att&lt;br&gt;utlämning sker enligt reglerna för det förenklade förfarandet. Därmed&lt;br&gt;skapas enligt Lagrådets mening en onödig komplikation. Skillnaderna&lt;br&gt;mellan det förenklade förfarandet och den reguljära proceduren är vid&lt;br&gt;fäll av samtycke inte så stora att det av rättssäkerhetsskäl eller andra&lt;br&gt;orsaker ter sig befogat med en distinktion mellan fall då den eftersökte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;explicit samtycker till utlämning enligt de förenklade reglerna och då&lt;br&gt;han endast samtycker till att bli utlämnad. Lagrådet förordar att det&lt;br&gt;förenklade förfarandet blir tillämpligt så snart den eftersökte samtycker&lt;br&gt;till att bli utlämnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förenklade förfarandet benämns i remissen inte utlämning utan&lt;br&gt;överlämnande. För denna terminologi kan vissa skäl anföras, däribland&lt;br&gt;att den motsvarar den som har kommit till uttryck i den bakomliggande&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den valda lösningen är emellertid också förenad med nackdelar.&lt;br&gt;Uttrycket ”överlämnande” för snarast tanken till verkställighet av ett&lt;br&gt;utlämningsbeslut. Ett bifallsbeslut enligt de förenklade reglerna avses&lt;br&gt;emellertid få samma rättsverkningar som ett utlämningsbeslut. Avsikten&lt;br&gt;är uppenbarligen också att samtliga regler i utlämningslagen skall bli&lt;br&gt;tillämpliga i den mån de förenklade reglerna inte innehåller avvikelser.&lt;br&gt;Detta gäller inte bara de materiella förutsättningarna för utlämning&lt;br&gt;enligt 1, 2 och 4-11 §§, som enligt remissförslaget särskilt nämns i&lt;br&gt;förevarande paragraf, utan också vissa förfarandebestämmelser liksom&lt;br&gt;sådana regler i utlämningslagen som tar sikte på situationen när ärendet&lt;br&gt;har avgjorts. Så t.ex. måste antas att bestämmelserna i 20 § andra&lt;br&gt;stycket om verkställighet av ett utlämningsbeslut och i 25 § andra&lt;br&gt;stycket om verkan av ett utlämningsbeslut i en svensk rättegång har&lt;br&gt;avsetts vara tillämpliga även på fall när ärendet avgörs enligt de&lt;br&gt;förenklade reglerna. Detta blir med remissförslagets terminologi inte&lt;br&gt;fullt tydligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det anförda förordar Lagrådet att förfarandet även&lt;br&gt;i det förenklade regelsystemet benämns utlämning. Därmed uppnås&lt;br&gt;också överensstämmelse med terminologin enligt lagen (1959:254) om&lt;br&gt;utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge, som&lt;br&gt;använder termen utlämning för en delvis ännu enklare procedur än den&lt;br&gt;som har kommit till uttryck i de nu föreslagna reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godtas Lagrådets förslag, behöver inte i förevarande paragraf göras&lt;br&gt;någon erinran om de materiella villkoren för utlämning, och paragrafen&lt;br&gt;kan även i andra hänseenden redaktionellt förenklas. Lagrådet föreslår&lt;br&gt;att paragrafen får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”När någon som är eftersökt för utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen samtycker till att bli utlämnad, får utlämningsfrågan&lt;br&gt;prövas i ett förenklat förfarande med de avvikelser från denna lag som&lt;br&gt;framgår av 29-40 §§.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godtas Lagrådets förslag vad avser terminologin, bör rubriken&lt;br&gt;närmast före 28 § få lydelsen: ”Förenklat utlämningsförfarande inom&lt;br&gt;Europeiska unionen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godtas Lagrådets förslag vid 28 §, bör i andra stycket uttrycket&lt;br&gt;”överlämnande” bytas ut mot ”utlämning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godtas Lagrådets förslag vid 28 §, bör orden ”ett överlämnande”&lt;br&gt;bytas ut mot ”utlämning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens fjärde stycke föreskrivs om skyldighet att underrätta den&lt;br&gt;ansökande staten för det fall ett samtycke till överlämnande eller ett&lt;br&gt;medgivande till avstående från skydd enligt den s.k. specialitets-&lt;br&gt;principen återkallas. I författningskommentaren till paragrafen anges att&lt;br&gt;det av fjärde stycket följer att ett sådant samtycke eller medgivande kan&lt;br&gt;återkallas. Vidare nämns att Riksåklagaren uppmärksammat frågan&lt;br&gt;huruvida en återkallelse av samtycke som sker efter det att beslut har&lt;br&gt;fattats i överlämnandefrågan skall beaktas. I författningskommentaren&lt;br&gt;ges svaret att en återkallelse skall beaktas om den sker innan&lt;br&gt;verkställighet av överlämnandet skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har ingen erinran mot den sakliga lösning som sålunda&lt;br&gt;förordas beträffande verkan av en återkallelse som sker efter ärendets&lt;br&gt;avgörande. Emellertid torde denna lösning innefatta en avvikelse från&lt;br&gt;gängse syn på vid vilken tidpunkt en parts ståndpunkt i ett ärende senast&lt;br&gt;måste anges för att kunna vinna beaktande av beslutsmyndigheten. Med&lt;br&gt;hänsyn härtill bör enligt Lagrådets mening remissens ställningstagande&lt;br&gt;i spörsmålet komma till uttryck i lagtexten och inte endast i motiven.&lt;br&gt;Detta kan lämpligen ske genom en komplettering av fjärde stycket, som&lt;br&gt;förslagsvis ges följande lydelse: ”Om ett lämnat samtycke eller&lt;br&gt;medgivande återkallas innan beslut om utlämning har verkställts, skall&lt;br&gt;återkallelsen beaktas. Den ansökande staten skall omedelbart underrättas&lt;br&gt;om återkallelsen. ”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överensstämmelse med vad Lagrådet förordat vid 23 § bör vidare&lt;br&gt;det i remissen föreslagna nya tredje stycket i den paragrafen flyttas till&lt;br&gt;förevarande paragraf, där det lämpligen kan införas som ett sista stycke&lt;br&gt;med följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Sådan underrättelse från rätten till chefen för Justitiedepartementet&lt;br&gt;som avses i 23 § andra stycket skall lämnas endast om den eftersökte&lt;br&gt;inte samtycker till att utlämnas eller om han inte inom tio dagar från&lt;br&gt;den dag han anhölls eller ålades reseförbud eller anmälningsskyldighet&lt;br&gt;lämnat sitt samtycke till utlämningen eller om han återkallar ett sådant&lt;br&gt;samtycke.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godtas Lagrådets förslag vid 28 §, bör i första stycket ”överlämnande&lt;br&gt;bytas ut mot ”utlämning” och i andra stycket ”överlämnandefrågan&lt;br&gt;bytas ut mot ”utlämningsfrågan”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I författningskommentaren sägs att paragrafen motsvarar art. 11 i&lt;br&gt;konventionen. Bestämmelserna i första stycket är också väl förenliga&lt;br&gt;med vad som föreskrivs i artikelns punkter 1 och 2. Det är emellertid&lt;br&gt;enligt Lagrådets mening tveksamt om de i andra stycket reglerade&lt;br&gt;möjligheterna att förlänga tidsfristen fått en utformning som kan anses&lt;br&gt;invändningsffi vid en jämförelse med artikelns punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen medger enligt den punkten en förlängning av tids-&lt;br&gt;fristen, om omständigheter utanför den berörda myndighetens kontroll&lt;br&gt;hindrar att den eftersökte utlämnas inom fristen. Myndigheten i den&lt;br&gt;anmodade staten skall då underrätta myndigheten i den ansökande staten&lt;br&gt;om det hinder som föreligger och de två myndigheterna skall komma&lt;br&gt;överens om en ny dag för verkställighet av utlämningsbeslutet.&lt;br&gt;Verkställigheten skall ske inom tjugo dagar från denna nya dag. Om&lt;br&gt;den eftersökte är frihetsberövad även efter utgången av denna tidsfrist,&lt;br&gt;skall han friges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framhålls i lagrådsremissen (avsnitt 6.8) att konventionen inte&lt;br&gt;anger någon tid inom vilken ny överenskommelse skall träffas och att&lt;br&gt;detta möjliggör en avsevärd tidsutdräkt. För att något begränsa denna&lt;br&gt;tidsutdräkt föreslås i 34 § andra stycket att rätten i de ifrågavarande&lt;br&gt;situationerna får besluta att tvångsmedlet får fortsätta att gälla under&lt;br&gt;högst tjugo dagar. Det ligger närmast till hands att tolka bestämmelsen&lt;br&gt;så att en sådan förlängning av tiden för den eftersöktes frihetsberövande&lt;br&gt;kan ske endast en gång. Om de omständigheter som utgör hinder för&lt;br&gt;verkställighet av utlämningsbeslutet föreligger även efter utgången av&lt;br&gt;den på så sätt förlängda fristen, skall således den eftersökte likväl&lt;br&gt;friges. Han kommer då att befinna sig på fri fot när verkställighetshind-&lt;br&gt;ret upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf har alltså till&lt;br&gt;syfte att förhindra oacceptabelt långvariga frihetsberövanden i&lt;br&gt;utlämningsärenden. Detta är givetvis ett högst vällovligt syfte, även om&lt;br&gt;det torde kunna förutses att det ligger i såväl den ansökande som den&lt;br&gt;anmodade statens intresse att undvika onödig tidsutdräkt i sådana&lt;br&gt;ärenden. Lagrådet anser sig inte på det föreliggande materialet kunna ta&lt;br&gt;ställning i frågan om den lösning som för svensk del föreslås och de&lt;br&gt;konsekvenser som denna kan få är i alla delar förenlig med&lt;br&gt;konventionens syfte. I vart fall måste 34 § andra stycket anses i icke&lt;br&gt;oväsentlig grad avvika från ordalydelsen i konventionens art. 11&lt;br&gt;punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör, liksom i författningskommentaren, betonas att de situationer&lt;br&gt;då en förlängning av tidsfristen kan bli aktuell är typiska force majeure&lt;br&gt;situationer. Kan utlämningen inte ske, t.ex. därför att den eftersökte till&lt;br&gt;följd av sjukdom inte kan förflyttas, torde det finnas anledning att räkna&lt;br&gt;med att de berörda myndigheterna inte förlänger tidsfristen mer än vad&lt;br&gt;de bedömer som absolut nödvändigt. Enligt Lagrådets mening kan de&lt;br&gt;farhågor för avsevärd tidsutdräkt som motiverar remissförslaget i 34 §&lt;br&gt;andra stycket inte anses så välgrundade att de bör leda till ett avsteg &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från konventionstexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar att bestämmelsen i andra stycket utformas i mer&lt;br&gt;direkt överensstämmelse med konventionens art. 11 punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godtas Lagrådets förslag vid 28 §, bör i första stycket ”överlämnas”&lt;br&gt;bytas ut mot ”utlämnas”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Lagrådets förslag vid 28 § godtas, kan paragrafen lämpligen få&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Finner chefen för Justitiedepartementet att utlämning inte kan äga&lt;br&gt;rum med tillämpning av det förenklade förfarandet skall, om det be-&lt;br&gt;hövs, tidsfrist enligt 23 § andra stycket för framställning om utlämning&lt;br&gt;fastställas. ”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 - 40 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godtas Lagrådets förslag vid 28 §, bör i 38 och 39 §§ uttrycket&lt;br&gt;”överlämnande” bytas ut mot ”utlämning” och i 40 § ”överlämnas”&lt;br&gt;bytas ut mot ”utlämnas”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden&lt;br&gt;Peterson, Freivalds, Tham, Åsbrink, Andersson, Winberg, Uusmann,&lt;br&gt;Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Åhnberg, Pagrotsky, Östros,&lt;br&gt;Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1996/97:88 Ett förenklat&lt;br&gt;utlämningsförfarande mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 53003, Stockholm 1997&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner konventionen om ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater med de förklaringar beträffande artiklarna 7, 9, 12, 15 och 16 som regeringen förordat</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:JuU15</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner konventionen om ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater med de förklaringar beträffande artiklarna 7, 9, 12, 15 och 16 som regeringen förordat</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:JuU15</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1997-02-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1997-02-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1997-02-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1997-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 21:38:04</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GK0388</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:50</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 21:38:04</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:JuU15</uppgift>
<ref_dok_id>GK01JuU15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Förenklat utlämningsförfarande</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>