<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2295213</hangar_id>
 <dok_id>GK0387</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>87</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:87</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>-Utrikesdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>87</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1997-02-27 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:58:27</systemdatum>
 <publicerad>1997-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Dublinkonventionen</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK0387/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK0387</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK0387</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1996/97:87&lt;/h1&gt;
&lt;h3&gt;Dublinkonventionen&lt;/h3&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0387/prop_199697__87-1.png" style="width:39pt;height:31pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 27 februari 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Utrikesdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att riksdagen godkänner konventionen rörande&lt;br&gt;bestämmandet av den ansvariga staten för prövningen av en ansökan om&lt;br&gt;asyl som framställts i en av medlemsstaterna i Europeiska gemen-&lt;br&gt;skaperna, den s.k. Dublinkonventionen. Den antogs av de dåvarande med-&lt;br&gt;lemsstaterna i europeiska gemenskaperna den 15 juni 1990. Sverige har&lt;br&gt;genom sin anslutning till Europeiska unionen förbundit sig att ansluta sig&lt;br&gt;även till denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen skall garantera att var och en som ansöker om asyl i&lt;br&gt;någon medlemsstat skall fa sin asylansökan prövad och att en asylsökande&lt;br&gt;inte sänds från en medlemsstat till en annan utan att någon stat anser sig&lt;br&gt;ha ansvar för prövningen. Den föranleder smärre ändringar i&lt;br&gt;sekretesslagen och i utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 87&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Lagtext....................................................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529).................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Ärendet och dess beredning...................................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Konventionens innehåll..........................................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Godkännande av konventionen..............................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 De enskilda artiklarna och svenska förhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Författningskommentar........................................................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)..............22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)............22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konventionen i svensk översättning......................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;Sammanfattning av Dublinkonventionen - en inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrikesdepartementet i november 1996 upprättad&lt;br&gt;promemoria............................................................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Promemorians lagförslag........................................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Remissinstanser......................................................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag..................................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande..................................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;br&gt;den 27 februari 1997&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. godkänner konventionen rörande bestämmandet av den ansvariga&lt;br&gt;staten för prövningen av en ansökan om asyl som framställts i en av med-&lt;br&gt;lemsstaterna i de europeiska gemenskaperna, den s.k. Dubhnkonven-&lt;br&gt;tionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Regeringen har följande förslag till lagtext&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 kap 14 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift som rör utlänning, om det kan antas att&lt;br&gt;röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för&lt;br&gt;övergrepp eller annat allvarligt men som föranleds av förhållandet mellan&lt;br&gt;utlänningen och utländsk stat eller myndighet eller organisation av&lt;br&gt;utlänningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som följer av första stycket gäller sekretess i verksamhet för&lt;br&gt;kontroll över utlänningar och i ärende om svenskt medborgarskap för&lt;br&gt;uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att&lt;br&gt;uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående&lt;br&gt;lider men. I verksamhet för kontroll över utlänningar gäller sekretess&lt;br&gt;också för anmälan eller annan utsaga av enskild, om det kan antas att fara&lt;br&gt;uppkommer för att den som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller&lt;br&gt;någon honom närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om&lt;br&gt;uppgiften röjs. Beträffande beslut i ärende som avses i detta stycke gäller&lt;br&gt;sekretessen dock endast för uppgifter i skälen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som följer av första stycket gäller sekretess hos&lt;br&gt;Totalförsvarets pliktverk och Statens invandrarverk i verksamhet som&lt;br&gt;avser mottagande och vidarebefordran av upplysningar m.m. om&lt;br&gt;krigsfångar och andra skyddade personer som avses i Genévekonven-&lt;br&gt;tionema den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella&lt;br&gt;väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna, för uppgift&lt;br&gt;om enskilds vistelseort, hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden,&lt;br&gt;om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller&lt;br&gt;någon honom närstående lider men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller, i den mån&lt;br&gt;riksdagen har godkänt avtal om&lt;br&gt;detta med främmande stat eller&lt;br&gt;mellanfolklig organisation, för&lt;br&gt;uppgifter som avses i första och&lt;br&gt;andra styckena och som en&lt;br&gt;myndighet fatt enligt avtalet.&lt;br&gt;Föreskrifterna i 14 kap. 1 - 3 §§ far&lt;br&gt;i fråga om denna sekretess inte&lt;br&gt;tillämpas i strid med avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:1468.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio Prop. 1996/97:87&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av sekretess enligt första eller tredje stycket eller enligt 2&lt;br&gt;kap. 1 eller 2 § får uppgifter som avses i tredje stycket lämnas till den&lt;br&gt;nationella upplysningsbyrån enligt vad som föreskrivs i 8 kap. 13 § lagen&lt;br&gt;(1994:1720) om civilt försvar och förordningen (1996:1475) om skyl-&lt;br&gt;dighet att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra skyddade&lt;br&gt;personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2. 2 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529)' skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;r&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningar som avses i 2 och 3 §§ har rätt till uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd får dock vägras om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det beträffande flyktingar enligt 2 § och skyddsbehövande enligt 3 §&lt;br&gt;första stycket 2 och 3 av hänsyn till vad som är känt om utlänningens&lt;br&gt;tidigare verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet finns synnerliga&lt;br&gt;skäl att inte bevilja uppehållstillstånd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det beträffande en skyddsbehövande som omfattas av 3 § första&lt;br&gt;stycket 2 på grund av brottslighet eller någon annan omständighet som&lt;br&gt;hänför sig till den skyddsbehövandes person finns särskilda skäl att inte&lt;br&gt;bevilja uppehållstillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utlänningen har rest in från Danmark, Finland, Island eller Norge och&lt;br&gt;kan sändas åter till något av dessa länder i enlighet med en&lt;br&gt;överenskommelse mellan Sverige och det landet, såvida det inte är&lt;br&gt;uppenbart att han inte kommer att beviljas uppehållstillstånd där,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utlänningen i annat fall före&lt;br&gt;ankomsten till Sverige har&lt;br&gt;uppehållit sig i ett annat land än&lt;br&gt;hemlandet och, om han återsänds&lt;br&gt;dit, är skyddad mot förföljelse eller&lt;br&gt;mot att sändas till hemlandet och&lt;br&gt;också mot att sändas vidare till ett&lt;br&gt;annat land där han inte har&lt;br&gt;motsvarande skydd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlänningen har särskild an-&lt;br&gt;knytning till ett annat land och där&lt;br&gt;är skyddad på det sätt som anges i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utlänningen i annat fall före&lt;br&gt;ankomsten till Sverige har uppe-&lt;br&gt;hållit sig i ett annat land än&lt;br&gt;hemlandet och, om han återsänds&lt;br&gt;dit, är skyddad mot förföljelse eller&lt;br&gt;mot att sändas till hemlandet och&lt;br&gt;också mot att sändas vidare till ett&lt;br&gt;annat land där han inte har&lt;br&gt;motsvarande skydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlänningen har särskild an-&lt;br&gt;knytning till ett annat land och där&lt;br&gt;är skyddad på det sätt som anges i&lt;br&gt;4, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utlänningen kan sändas till ett&lt;br&gt;land som tillträtt konventionen rö-&lt;br&gt;rande bestämmandet av den ansva-&lt;br&gt;riga staten för prövningen av en&lt;br&gt;ansökan om asyl som framställts i&lt;br&gt;en av medlemsstaterna i de euro-&lt;br&gt;peiska gemenskaperna och utlän-&lt;br&gt;ningen är skyddad i det landet på&lt;br&gt;det sätt som anges i 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1994:515.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:1379.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har genom sin anslutning till Europeiska unionen förbundit sig att&lt;br&gt;ansluta sig till vissa konventioner som vid tidpunkten för anslutningen var&lt;br&gt;öppna för undertecknande av de dåvarande medlemsstaterna. Enligt&lt;br&gt;artikel 3 i anslutningsfördraget (SFS 1994:1501) gäller det sådana&lt;br&gt;konventioner eller instrument på rättsväsendets och inrikespolitikens&lt;br&gt;område som är oskiljaktigt förbundna med Maastrichtfördragets mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen rörande bestämmandet av den ansvariga staten för&lt;br&gt;prövningen av en ansökan om asyl som framställts i en av medlems-&lt;br&gt;staterna i Europeiska gemenskaperna, den s.k. Dublinkonventionen, är en&lt;br&gt;sådan konvention som avses i artikel 3. Den undertecknades av de&lt;br&gt;dåvarande medlemsstaterna i Dublin den 15 juni 1990. Konventionen har&lt;br&gt;ännu inte trätt i kraft eftersom den inte godkänts av samtliga tolv&lt;br&gt;dåvarande medlemsstater. Den kommer dock sannolikt att träda i kraft&lt;br&gt;under år 1997. Det är angeläget att den för svensk del träder i kraft i nära&lt;br&gt;anslutning till ikraftträdandet såvitt avser övriga medlemsstater. En svensk&lt;br&gt;översättning av konventionen finns i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenserna av en svensk anslutning till konventionen har&lt;br&gt;behandlats i en inom Utrikesdepartementet upprättad promemoria&lt;br&gt;(UD96/1732/MP). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2.&lt;br&gt;Promemorians lagförslag finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss-&lt;br&gt;instanserna finns i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena&lt;br&gt;finns tillgänglig i Utrikesdepartementet (UD96/1732/MP).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 6 februari 1997 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådet har lämnat förslagen utan&lt;br&gt;erinran. En smärre språklig ändring har gjorts i förslaget till lag om&lt;br&gt;ändring i sekretesslagen efter lagrådets granskning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Konventionens innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Konventionen har enligt inledningen tillkommit för att garantera att var&lt;br&gt;och en som ansöker om asyl i någon medlemsstat skall få sin asylansökan&lt;br&gt;prövad och att en asylsökande inte sänds från en medlemsstat till en annan&lt;br&gt;utan att någon stat anser sig ha ansvar för prövningen. Konventionen&lt;br&gt;innehåller också bestämmelser om ömsesidigt utbyte av information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudprincipen skall enligt konventionen vara att den medlemsstat där&lt;br&gt;sökanden först rest in eller har uppehållstillstånd eller visering eller där&lt;br&gt;sökanden har familjeanknytning också skall vara ansvarig för prövningen&lt;br&gt;av en asylansökan även om den gjorts i en annan medlemsstat Denna&lt;br&gt;princip stämmer väl överens med svensk lagstiftning och praxis. På den&lt;br&gt;principen bygger också den nordiska passkontrollöverenskommelsen och&lt;br&gt;de bilaterala återtagandeavtal som Sverige har med några andra länder.&lt;br&gt;Däremot finns det vissa skillnader mellan de olika avtalen när det gäller&lt;br&gt;förutsättningarna för återtagande liksom i fråga om de tidsfrister som skall&lt;br&gt;gälla för olika situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det utbyte av information som tas upp i konventionen gäller såväl&lt;br&gt;information om enskilda asylsökande som information om de politiska&lt;br&gt;förhållandena m.m. i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Godkännande av konventionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Riksdagen godkänner konventionen om&lt;br&gt;fastställelse av vilken stat som är ansvarig för att pröva ansök-&lt;br&gt;ningar om asyl som ges in i en av medlemsstaterna i Europeiska&lt;br&gt;gemenskaperna, den s.k. Dublinkonventionen. Sekretesslagen&lt;br&gt;ändras så att det klart framgår att sekretess gäller för uppgifter&lt;br&gt;som svenska myndigheter tagit emot i enlighet med konventionen.&lt;br&gt;I utlänningslagen förs in en bestämmelse om att asyl får vägras&lt;br&gt;om utlänningen kan sändas till ett land som tillträtt konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag stämmer överens med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Justitiekanslem, Kammarrätten i Jönköping,&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen, Statens invandrarverk, Utlänningsnämnden och&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan&lt;br&gt;erinran&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnen tar inte uttrycklig ställning till förslagen men pekar på ett&lt;br&gt;par frågor rörande familjeåterförening som behandlas under avsnitt 6 i&lt;br&gt;anslutning till de artiklar i konventionen som berörs. Rädda Barnen anför&lt;br&gt;vidare att organisationen har svårt att fa ut handlingar från&lt;br&gt;Invandrarverket i familjeåterföreningsärenden på grund av sekretess-&lt;br&gt;bestämmelserna i 7 kap. 14 § andra stycket sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Kammarrätten i Jönköping tar upp en sekretessfråga, som&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden understryker vikten av att det förs in en&lt;br&gt;bestämmelse i utlänningsförordningen som undanröjer eventuella hinder&lt;br&gt;mot att uppgifter som är sekretessbelagda enligt 7 kap. 14 § sekretess-&lt;br&gt;lagen lämnas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokatsamfundet påpekar att frågor om rättshjälp i samband med&lt;br&gt;återtagande/återsändande bör beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag och bedömning: Som anförts i avsnitt&lt;br&gt;4 stämmer konventionen väl överens med svensk lagstiftning och praxis&lt;br&gt;och med de principer Sverige i olika sammanhang försökt hävda. Det är&lt;br&gt;fråga om dels den s.k. första asyllandsprincipen, som innebär att en&lt;br&gt;asylsökande skall söka asyl i det första land han eller hon kommer till och&lt;br&gt;där det inte finns risk för förföljelse, dels principen att en asylansökan&lt;br&gt;skall prövas i den stat som sökanden har familjeanknytning eller annars&lt;br&gt;särskild anknytning till Att prövning av en asylansökan kan vägras i&lt;br&gt;Sverige med hänvisning till att prövningen borde ankomma på en annan&lt;br&gt;stat innebär dock inte alltid att sökanden kan sändas till den staten. De&lt;br&gt;flesta stater tillämpar snäva tidsgränser för återtagande av en asylsökande&lt;br&gt;såvida det inte är fråga om tillämpning av ett särskilt avtal om&lt;br&gt;återtagande. Konventionen kommer därför att innebära något ökade&lt;br&gt;möjligheter att tillämpa svensk lagstiftning i förhållande till övriga EU-&lt;br&gt;länder som inte ingår i det nordiska passkontrollområdet och med vilka&lt;br&gt;Sverige heller inte har någon bilateral överenskommelse om återtagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan diskuteras om inte den nuvarande lydelsen av 3 kap. 4 §&lt;br&gt;utlänningslagen (1989:529) innebär att asyl skulle kunna vägras i samtliga&lt;br&gt;de fall som anges i konventionen med hänvisning till att prövning av&lt;br&gt;asylansökan i första hand ankommer på en annan stat. För att undvika&lt;br&gt;tveksamhet på denna punkt bör dock paragrafen kompletteras med en&lt;br&gt;bestämmelse av innebörd att asyl får vägras om utlänningen kan sändas&lt;br&gt;till ett land som tillträtt konventionen. En förutsättning måste vara att&lt;br&gt;utlänningen i det land dit verkställighet skall ske är skyddad mot&lt;br&gt;förföljelse och också mot att sändas vidare till ett annat land där han eller&lt;br&gt;hon inte har motsvarande skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretesslagen bör ändras så att det klart framgår att sekretess gäller för&lt;br&gt;uppgifter som svensk myndighet tagit emot i enlighet med konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad Rädda Barnen anfört om sekretessfrågor har inget direkt samband&lt;br&gt;med Dublinkonventionen. Regeringen vill emellertid peka på att sekre-&lt;br&gt;tessbestämmelserna kommit till för att skydda den enskilde och att&lt;br&gt;sekretessen mte gäller om det står klart att en uppgift kan lämnas ut utan&lt;br&gt;att den enskilde lider men. De möjligheter som finns att överklaga&lt;br&gt;Invandrarverkets beslut om att inte lämna ut en handling bör enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning garantera att lagstiftningen tillämpas i enlighet&lt;br&gt;med sitt syfte. Regeringen anser således inte att det krävs någon översyn&lt;br&gt;av sekretesslagen på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokatsamfundet har i sitt yttrande tagit upp rättshjälpsfrågor. Frågor&lt;br&gt;om rättshjälp behandlas emellertid inte i detta lagstiftningsärende.&lt;br&gt;Riksdagen har nyligen beslutat (1996:1647) att de materiella&lt;br&gt;bestämmelserna om rättshjälp i utlänningsärenden skall föras över till&lt;br&gt;utlänningslagen den 1 december 1997. Eventuella ändringar i&lt;br&gt;rättshjälpsbestämmelsema kommer att behandlas i samband med en&lt;br&gt;allmän översyn av utlänningslagen. Regeringen har nyligen beslutat om&lt;br&gt;direktiv (dir. 1997:20) för en sådan översyn.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 De enskilda artiklarna och svenska förhållanden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I artikel 1 finns definitioner av vissa ord och uttryck som förekommer i&lt;br&gt;konventionen och som där skall ha en viss betydelse. Utlänning definieras&lt;br&gt;med &amp;quot;varje person som inte är medborgare i en medlemsstat&amp;quot;. Det innebär&lt;br&gt;att konventionen inte är tillämplig om asylansökan skulle göras av en&lt;br&gt;person som är medborgare i ett annat EU-land. Enligt svenskt språkbruk&lt;br&gt;och svensk lagstiftning avses däremot med utlänning varje person som&lt;br&gt;inte är svensk medborgare. En asylansökan som görs i Sverige måste&lt;br&gt;därför prövas även om sökanden är medborgare i ett annat EU-land. Att&lt;br&gt;så sker strider inte mot konventionen. Av artikel 3 framgår att en stat är&lt;br&gt;oförhindrad att pröva en asylansökan även om den inte är skyldig att göra&lt;br&gt;det enligt konventionen och om asylsökanden går med på det. Staten&lt;br&gt;avstår således då från att kräva att en annan medlemsstat skall ta tillbaka&lt;br&gt;utlänningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De definitioner i övrigt som ges i artikel 1 stämmer i huvudsak helt&lt;br&gt;överens med svenskt språkbruk och lagstiftning. Med &amp;quot;transitvisum&amp;quot; avses&lt;br&gt;dock i Sverige endast visering för direkt resa genom Sverige. Enligt&lt;br&gt;definitionen i artikel 1 skall med transitvisum även avses visering som&lt;br&gt;beviljats för vistelse i transitområde i en hamn eller på en flygplats. I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1996/97. 1 sand. Nr 87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige krävs inte visering för vistelse i transitområde. Konventionen&lt;br&gt;innebär dock inte någon förpliktelse för staterna att införa krav på sådan&lt;br&gt;visering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionens råd har den 4 mars 1996 beslutat om gemensam&lt;br&gt;åtgärd avseende ett system för transiteringar på flygplatser. Systemet&lt;br&gt;skulle för svensk del inte behöva genomföras förrän i slutet av år 1997.&lt;br&gt;Kommissionen har emellertid i maj 1996 väckt talan vid EG-domstolen i&lt;br&gt;syfte att fa rådets beslut ogiltigförklarat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 2 bekräftar staterna sin anslutning till 1951 års Genévekonven-&lt;br&gt;tion angående flyktingars rättsliga ställning och det till konventionen&lt;br&gt;knutna New York-protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 3 förpliktar sig staterna att varje utlänning (med den&lt;br&gt;innebörd ordet har enligt definitionen i artikel 1) skall få en ansökan om&lt;br&gt;asyl eller om inresa prövad. Av punkterna 2 - 6 i artikel 3 framgår vidare&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En asylansökan skall prövas av en enda stat i enlighet med de kriterier&lt;br&gt;som anges i artiklarna 4-8. Kriterierna i artiklarna 4-8 skall tillämpas i&lt;br&gt;den ordning de anges. En ansökan skall prövas i enlighet med den&lt;br&gt;nationella lagstiftningen och statens internationella åtaganden. En stat är&lt;br&gt;oförhindrad att pröva en asylansökan även om den inte är skyldig att göra&lt;br&gt;det enligt konventionen, under förutsättning att den asylsökande går med&lt;br&gt;på det. Hur en asylansökan från en medborgare i en medlemsstat skall&lt;br&gt;behandlas tas inte upp i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat behåller vidare möjligheten att i enlighet med sin&lt;br&gt;nationella lagstiftning och Genévekonventionen tillämpa den s.k. första&lt;br&gt;asyllandsprincipen och sända en asylsökande till ett tredje land där han&lt;br&gt;eller hon inte riskerar någon form av förföljelse och där det heller inte&lt;br&gt;finns risk för vidaresändning till ett land där sökanden riskerar förföljelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet för att fastställa vilken medlemsstat som skall vara ansvarig&lt;br&gt;för prövningen av en asylansökan skall inledas när asylansökan görs&lt;br&gt;första gången i en medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3, punkt 7, innehåller slutligen en förpliktelse för en stat, som&lt;br&gt;har att pröva en asylansökan, att återta en utlänning som under ärendets&lt;br&gt;behandling rest till en annan medlemsstat. Denna skyldighet upphör dock&lt;br&gt;om asylsökanden under tiden lämnat medlemsstaternas territorium under&lt;br&gt;mer än tre månader eller har fatt uppehållstillstånd av en medlemsstat för&lt;br&gt;längre tid än tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De principer som läggs fast i artikel 3 stämmer väl överens med svensk&lt;br&gt;lagstiftning och praxis. Några av punkterna kan dock kräva en närmare&lt;br&gt;kommentar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att kriterierna i artiklarna 4-8 skall tillämpas i den ordning de presen-&lt;br&gt;teras innebär att om sökanden exempelvis har sådan familjeanknytning till&lt;br&gt;ett land att frågan om vilken stat som skall pröva ansökan om asyl kan&lt;br&gt;avgöras enligt artikel 4, skall någon prövning av kriterierna i artiklarna 5 -&lt;br&gt;8 inte ske. Har sökanden inte sådan familjeanknytning, men kan frågan&lt;br&gt;om ansvarig stat avgöras med stöd av artikel 5 punkt 1 skall någon pröv-&lt;br&gt;ning av övriga kriterier i artikel 5 och i artiklarna 6-8 inte ske, etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnen har framhållit att det i utlänningslagen bör finnas ett&lt;br&gt;förbud mot att sända i väg ett barn under 18 år, som kommer till Sverige&lt;br&gt;utan vårdnadshavare eller anhörig, till ett annat land utan att anledningen&lt;br&gt;till ankomsten klarlagts. En sådan bestämmelse bör ges företräde framför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dublinkonventionens regler. Rädda Barnen framför vidare att varje beslut Prop. 1996/97:87&lt;br&gt;om var och hur familjesammanföring skall ske måste föregås av&lt;br&gt;noggranna överväganden av konsekvenserna för det enskilda barnet. Med&lt;br&gt;anledning av vad Rädda Barnen framfört vill regeringen erinra om att&lt;br&gt;utlänningslagen från den 1 januari 1997 ändrats bl.a. på så sätt att lagen&lt;br&gt;numera har en “portalparagraf’ som säger att i fall som rör ett barn&lt;br&gt;särskilt skall beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt&lt;br&gt;barnets bästa i övrigt kräver. Enligt artikel 3 i Dublinkonventionen är&lt;br&gt;vidare som nämnts en stat oförhindrad att pröva en asylansökan även om&lt;br&gt;den inte är skyldig att göra det, under förutsättning att den asylsökande&lt;br&gt;går med på det. Rädda Barnens synpunkter far därför anses vara i allt&lt;br&gt;väsentligt tillgodosedda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna för en medlemsstat att tillämpa den s.k. första&lt;br&gt;asyllandsprincipen avser endast återsändande till en icke-medlemsstat.&lt;br&gt;Möjligheterna till vidaresändning till en medlemsstat regleras&lt;br&gt;uttömmande av konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk lagstiftning anger inte uttryckligen i vilka fall en asylansökan&lt;br&gt;skall prövas här i landet. I 3 kap. 4 § utlänningslagen anges däremot några&lt;br&gt;fall där asyl här i landet kan vägras. Den uppräkningen innehåller både&lt;br&gt;fall där asyl kan vägras på grund av materiella skäl hänförliga till den&lt;br&gt;enskilde utlänningens person, som exempelvis brottslighet, som fall där&lt;br&gt;asyl får vägras på grund av formella skäl, som t. ex. att sökanden före&lt;br&gt;inresan i Sverige har uppehållit sig i ett annat land än hemlandet och där&lt;br&gt;är skyddad mot förföljelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska utlänningslagstiftningen reglerar således inte den&lt;br&gt;skyldighet Sverige har enligt den nordiska passkontrollöverenskommelsen&lt;br&gt;och enligt de ömsesidiga överenskommelser om återtagande som träffats&lt;br&gt;med några andra stater att i vissa fall ta emot en utlänning för att pröva&lt;br&gt;asylansökan här i landet. Denna skyldighet fullföljs enligt praxis och i&lt;br&gt;enlighet med överenskommelserna. Den skyldighet Sverige har i enlighet&lt;br&gt;med internationell praxis att i vissa fall som första asylland ta tillbaka en&lt;br&gt;utlänning för prövning här i landet av asylansökan fullgörs också utan&lt;br&gt;någon uttrycklig lagreglering. Återtagandeskyldigheten enligt artikel 3&lt;br&gt;punkt 7 och undantagen från denna skyldighet torde därför också kunna&lt;br&gt;fullföljas i praxis och i enlighet med konventionens bestämmelser utan&lt;br&gt;någon uttrycklig lagbestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan visserligen ifrågasättas om inte den svenska utlännings-&lt;br&gt;lagstiftningen borde kompletteras med uttryckliga bestämmelser om i&lt;br&gt;vilka fall en asylansökan skall prövas här i landet. Det skulle emellertid&lt;br&gt;kräva mer långtgående ändringar i utlänningslagen och frågan bör därför&lt;br&gt;övervägas 1 ett vidare sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 4-8 reglerar vilken stat som i olika fall skall vara ansvarig&lt;br&gt;för prövningen av en asylansökan. Enligt artikel 4 skall, om en&lt;br&gt;asylsökande har en familjemedlem som erkänts som flykting i enlighet&lt;br&gt;med Genéve-konventionen i en medlemsstat, denna stat vara ansvarig för&lt;br&gt;prövningen av en asylansökan om de berörda så önskar. Som&lt;br&gt;familjemedlem skall i detta sammanhang avses endast sökandens&lt;br&gt;make/maka samt omyndiga, ogifta barn under 18 år eller, om sökanden&lt;br&gt;själv är ett omyndigt, ogift barn under 18 år, hans eller hennes föräldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 3 kap. 4 § utlänningslagen följer att asyl far vägras här i landet bl.a. Prop. 1996/97:87&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-utlänningen före ankomsten till Sverige har uppehållit sig i ett annat&lt;br&gt;land än hemlandet och, om han återsänds dit, är skyddad mot förföljelse&lt;br&gt;eller, i förekommande fall, mot att sändas till en krigsskådeplats eller till&lt;br&gt;hemlandet och också mot att sändas vidare till ett land där han inte har&lt;br&gt;motsvarande skydd, och om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-utlänningen har särskild anknytning till ett annat land och där är&lt;br&gt;skyddad på det sätt som anges i föregående stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förstnämnda bestämmelsen i 3 kap. 4 § utlänningslagen är ett&lt;br&gt;uttryck för den s.k. första asyllandsprincipen. Den sistnämnda bestämmel-&lt;br&gt;sen innebär att asyl kan vägras här i landet om sökanden har särskild&lt;br&gt;anknytning till ett annat land. Särskild anknytning innefattar bl.a. det fall&lt;br&gt;att sökanden har sådan släktanknytning till ett annat land som anges i&lt;br&gt;artikel 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att de ovan citerade bestämmelserna i 3 kap. 4 § utlänningslagen&lt;br&gt;skall kunna tillämpas krävs emellertid också att det andra landet är berett&lt;br&gt;att ta emot utlänningen. Enligt internationell praxis gäller snäva tidsgrän-&lt;br&gt;ser för återsändande. Beroende bl.a. på kommunikationer varierar denna&lt;br&gt;tid mellan någon dag och någon vecka. Enbart särskild anknytning till ett&lt;br&gt;annat land godtas i regel inte ensamt som grund för återtagande - såvida&lt;br&gt;inte anknytningen är sådan att utlänningen på denna grund är berättigad&lt;br&gt;till uppehållstillstånd i det mottagande landet. Konventionen innebär&lt;br&gt;därför på denna punkt en viss vidgning av möjligheterna att vägra asyl här&lt;br&gt;i landet med hänvisning till att ansökan bör prövas i ett annat land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt innebär konventionen en viss inskränkning jämfört med&lt;br&gt;nuvarande förhållanden i Sverige. För det första skall familjemedlemmen&lt;br&gt;i det andra landet där ha erkänts som flykting i enlighet med&lt;br&gt;Genévekonventionen. Enligt svensk lagstiftning och praxis saknar det&lt;br&gt;betydelse på vilken grund familjemedlemmen vistas i det andra landet.&lt;br&gt;När det gäller anknytning till visst land genom släktskap ställer den&lt;br&gt;svenska lagstiftningen vidare till skillnad från konventionen inte upp&lt;br&gt;något krav på att de berörda själva skall ha önskemål om att ansökningen&lt;br&gt;skall prövas i ett visst land. De nu nämnda inskränkningarna i nuvarande&lt;br&gt;möjligheter till återsändande som konventionen innebär torde komma att i&lt;br&gt;praktiken avse endast ett fåtal fall. Av väsentligt större betydelse är den&lt;br&gt;vidgning av möjligheterna som konventionen ger, framför allt genom de&lt;br&gt;längre tidsfrister för återsändande som kommer att gälla och som&lt;br&gt;behandlas närmare i anslutning till artikel 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På en annan punkt innebär den svenska lagstiftningen en något vidare&lt;br&gt;rätt till prövning här i landet än enligt konventionen. Enligt 7 kap. 1 §&lt;br&gt;utlänningsförordmngen (1989:547) gäller att undantag från den s.k.&lt;br&gt;första asyllandsprincipen skall göras bl.a. om den asylsökandes make,&lt;br&gt;barn eller förälder är bosatt här i landet och sökanden saknar lika nära&lt;br&gt;familjeanknytning till det land dit verkställigheten skulle komma att ske. I&lt;br&gt;ett sådant fall kommer asylansökan att prövas här i landet. Vid&lt;br&gt;bedömningen kan även vägas in om sökanden har syskon här i landet. De&lt;br&gt;svenska bestämmelserna är således på denna punkt något vidare än&lt;br&gt;konventionen, bl. a. genom att det inte finns någon åldersgräns när det&lt;br&gt;gäller släktskap mellan föräldrar och barn. Som framgått av redogörelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under artikel 3 hindrar inte konventionen att en stat prövar Prop. 1996/97:87&lt;br&gt;asylansökningar i vidare utsträckning än vad konventionen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 4 står inte i strid mot svensk lagstiftning och&lt;br&gt;någon ändring i utlänningslagstiftningen är inte nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5 reglerar vilket land som skall pröva en asylansökan när&lt;br&gt;sökanden beviljats uppehållstillstånd i eller visering för någon annan&lt;br&gt;medlemsstat. Bestämmelserna innebär i korthet följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Om sökanden har gällande uppehållstillstånd i en medlemsstat är denna&lt;br&gt;stat skyldig att pröva en asylansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Om sökanden har gällande visering för en medlemsstat är denna stat&lt;br&gt;skyldig att pröva asylansökan med undantag för följande situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Om visering beviljats efter skriftligt bemyndigande från en annan&lt;br&gt;medlemsstat är denna stat ansvarig för prövningen av en asylansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Om sökanden har transitvisering för en medlemsstat och gör sin&lt;br&gt;ansökan i en annan stat där han eller hon är viseringsfri är den senare&lt;br&gt;staten ansvarig för prövningen av en asylansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Om sökanden har transitvisering för en medlemsstat som fått skriftlig&lt;br&gt;bekräftelse från de diplomatiska eller konsulära myndigheterna i en annan&lt;br&gt;medlemsstat som är destinationslandet, är den senare staten ansvarig för&lt;br&gt;prövningen av en asylansökan även om ansökan görs i det land som&lt;br&gt;utfärdat transitviseringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Om sökanden har flera gällande uppehållstillstånd eller viseringar är&lt;br&gt;staterna ansvariga i följande ordning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Den stat som har utfärdat det uppehållstillstånd som ger den längsta&lt;br&gt;rätten till vistelse eller, om tillstånden gäller lika lång tid, den stat som har&lt;br&gt;utfärdat det uppehållstillstånd som löper ut senast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Den stat som har utfärdat den visering som löper ut senast när olika&lt;br&gt;viseringar är av samma slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) När olika viseringar är av olika slag, den stat som utfärdat den&lt;br&gt;visering som har den längsta giltighetstiden eller, om flera viseringar har&lt;br&gt;lika lång giltighet, den stat som har utfärdat den visering som löper ut&lt;br&gt;senast. Denna bestämmelse gäller inte om sökanden har en eller flera&lt;br&gt;transitviseringar som utfärdats mot uppvisande av inresevisering i en&lt;br&gt;annan stat. I ett sådant fall är den senare staten ansvarig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Om sökanden har haft ett eller flera uppehållstillstånd som löpt ut incm&lt;br&gt;den senaste tvåårsperioden eller en eller flera viseringar som löpt ut under&lt;br&gt;den senaste sexmånadersperioden och som gett sökanden rätt att resa in i&lt;br&gt;en medlemsstats territorium, tillämpas punkterna ovan så länge sökanden&lt;br&gt;inte lämnat medlemsstaternas territorium. Har sökanden haft uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd som löpt ut mer än två år tillbaka eller visering som löpt ut mer&lt;br&gt;än sex månader tillbaka är den medlemsstat där ansökan görs ansvarig för&lt;br&gt;prövningen av en asylansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna ovan är grundläggande för första asyllandsprincipen. I&lt;br&gt;princip likalydande bestämmelser finns även i den s.k. Schengen-&lt;br&gt;konventionen. Motsvarande svenska bestämmelser finns i 3 kap. 4 §&lt;br&gt;utlänningslagen, för vilka redogjorts under artikel 4. Tillämpningen av de&lt;br&gt;svenska bestämmelserna innebär att grund för att vägra uppehållstillstånd&lt;br&gt;i Sverige finns i de flesta fall som beskrivs i artikel 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har sökanden före ankomsten till Sverige uppehållit sig i den med-&lt;br&gt;lemsstat som beviljat uppehållstillstånd eller visering får uppehållstill-&lt;br&gt;stånd således vägras med tillämpning av 3 kap. 4 § utlänningslagen. Det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller även om uppehållstillståndet eller viseringen i det andra landet inte&lt;br&gt;längre är gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om utlänningen inte före ankomsten till Sverige uppehållit sig i&lt;br&gt;det land som utfärdat uppehållstillståndet eller viseringen, torde 3 kap. 4 §&lt;br&gt;i regel kunna tillämpas förutsatt att tillståndet i det andra landet&lt;br&gt;fortfarande är gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har sökanden däremot haft ett uppehållstillstånd i eller visering för en&lt;br&gt;annan medlemsstat och har tillståndets giltighetstid gått ut, och har&lt;br&gt;sökanden rest in i Sverige från ett annat land än det land som utfärdat&lt;br&gt;tillståndet, är det tveksamt om det finns grund enligt 3 kap. 4 §&lt;br&gt;utlänningslagen för att vägra uppehållstillstånd. Det skulle visserligen&lt;br&gt;kunna hävdas att uppehållstillstånd då skulle kunna vägras med&lt;br&gt;hänvisning till att uppehållstillståndet eller viseringen innebär en sådan&lt;br&gt;särskild anknytning till ett annat land som avses i 3 kap. 4 § andra stycket&lt;br&gt;5. För att undanröja eventuell tveksamhet bör dock uppräkningen i 3 kap.&lt;br&gt;4 § utlänningslagen kompletteras med en bestämmelse av vilken klart&lt;br&gt;framgår att uppehållstillstånd får vägras i nyssnämnda fall Bestämmelsen&lt;br&gt;bör lämpligen utformas så att uppehållstillstånd får vägras om utlänningen&lt;br&gt;kan sändas åter till ett land som tillträtt konventionen och om utlänningen&lt;br&gt;där är skyddad mot förföljelse och mot att sändas vidare till ett annat land&lt;br&gt;där han eller hon inte har motsvarande skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sökanden illegalt rest in i en medlemsstat från en stat som inte är&lt;br&gt;medlem i Europeiska gemenskaperna är enligt artikel 6 den stat där den&lt;br&gt;illegala inresan ägde rum ansvarig för prövningen av en asylansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har sökanden uppehållit sig i den stat där asylansökan görs mer än sex&lt;br&gt;månader från tiden för ansökan är dock denna stat ansvarig för&lt;br&gt;prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av bestämmelserna i artikel 6 gäller att det måste&lt;br&gt;kunna visas var inresan ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också i artikel 6 fråga om tillämpning av första asyllands-&lt;br&gt;rincipen och bestämmelserna stämmer överens med principerna i 3 kap. 4&lt;br&gt;§ utlänningslagen om när uppehållstillstånd får vägras här i landet. Enligt&lt;br&gt;artikel 6 är den första staten inte skyldig att pröva en asylansökan om&lt;br&gt;sökanden vistats mer än sex månader i den andra staten. Tidsfristerna för&lt;br&gt;framställning om mottagande i annat land och för återsändande regleras&lt;br&gt;däremot i artikel 11. De olika tidsfristerna kommenteras närmare i&lt;br&gt;samband med den artikeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 7 stadgas att ansvaret för prövningen av en asylansökan åligger&lt;br&gt;den medlemsstat som har ansvaret för kontrollen av inresa i&lt;br&gt;medlemsstaternas territorium Detta gäller dock inte om utlänningen&lt;br&gt;lagligen rest in i en stat där han eller hon är visenngsfri och därefter gör&lt;br&gt;sin asylansökan i en annan medlemsstat där han eller hon likaledes är&lt;br&gt;viseringsfri. I det fallet är den stat där ansökan görs ansvarig för&lt;br&gt;prövningen av en asylansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett andra stycke i artikel 7 anges att en medlemsstat som ger en&lt;br&gt;utlänning rätt att vistas i transit på en flygplats utan visering inte är att&lt;br&gt;anse som ansvarig för kontrollen av inresan av resenärer som inte lämnar&lt;br&gt;transitområde. Denna bestämmelse gäller tills överenskommelse mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna om yttre gränskontroll kan träffas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlänningen gör asylansökan under vistelse i transit på en flygplats&lt;br&gt;är den medlemsstat där flygplatsen ligger ansvarig för prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även bestämmelserna i artikel 7 stämmer i huvudsak med svensk&lt;br&gt;lagstiftning och praxis. På en punkt innebär de dock en viss inskränkning.&lt;br&gt;Enligt de avtal om återtagande som Sverige träffat med bl.a. de nordiska&lt;br&gt;länderna krävs i princip att utlänningen rest in illegalt i det andra landet&lt;br&gt;för att överenskommelsen skall kunna åberopas. I förhållande till andra&lt;br&gt;länder ställs däremot inte något sådant krav för att återtagandeskyldig-&lt;br&gt;heten skall kunna göras gällande. Dublinkonventionen innebär att&lt;br&gt;motsvarande krav som enligt den nordiska passkontrollöverenskom-&lt;br&gt;melsen och Sveriges bilaterala återtagandeöverenskommelser kommer att&lt;br&gt;gälla i förhållande till alla länder, dvs. det krävs att utlänningen illegalt&lt;br&gt;rest in i det första landet för att någon återtagandeskyldighet skall kunna&lt;br&gt;göras gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den medlemsstat som skall pröva en asylansökan inte kan&lt;br&gt;fastställas på grundval av reglerna i artiklarna 4-7, skall enligt artikel 8&lt;br&gt;den medlemsstat där asylansökan görs vara ansvarig för prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna artikel säkerställs att det alltid finns en stat som är&lt;br&gt;ansvarig för prövningen av en asylansökan. Den innebär inte någon&lt;br&gt;konflikt med svensk lagstiftning eller praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 9 framgår att en stat kan pröva en asylansökan, även om det&lt;br&gt;inte finns någon skyldighet till det enligt artiklarna 4 - 8, om det finns&lt;br&gt;humanitära skäl, särskilt familjeskäl eller kulturella skäl. Det kan ske på&lt;br&gt;begäran av en annan medlemsstat och under förutsättning att asyl-&lt;br&gt;sökanden önskar det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna artikel är det inte fråga om någon skyldighet för en stat att&lt;br&gt;pröva en asylansökan utan om en möjlighet. Bestämmelsen innebär att&lt;br&gt;såväl staterna som sökanden skall vara överens om var prövningen skall&lt;br&gt;ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 10 anges vilka förpliktelser som åvilar den stat som enligt de&lt;br&gt;tidigare artiklarna är ansvarig för prövningen av en asylansökan. De&lt;br&gt;förpliktelser som anges är följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) att i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 11 ta emot en&lt;br&gt;asylsökande som har gjort ansökan i en annan stat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) att slutföra prövningen av asylansökan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) att i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 13 återta en&lt;br&gt;asylsökande vars ansökan är under prövning och som olovligen befinner&lt;br&gt;sig i en annan medlemsstat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) att i enlighet med bestämmelserna i artikel 13 återta en asylsökande&lt;br&gt;som återkallat sin ansökan och som därefter gjort ansökan om asyl i en&lt;br&gt;annan medlemsstat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) att i enlighet med bestämmelserna i artikel 13 återta en asylsökande,&lt;br&gt;vars ansökan har avslagits och som olovligen uppehåller sig i en annan&lt;br&gt;medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en medlemsstat har utfärdat uppehållstillstånd som gäller mer än tre&lt;br&gt;månader går ovanstående skyldigheter över till den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheterna enligt punkterna a) - d) ovan upphör om utlänningen har&lt;br&gt;lämnat medlemsstaternas territorium för en period om minst tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheterna enligt punkterna d) och e) ovan upphör om den stat som&lt;br&gt;är ansvarig för prövningen av en asylansökan har vidtagit erforderliga&lt;br&gt;åtgärder för att sökanden skall kunna återvända till sitt ursprungsland eller&lt;br&gt;till ett annat land som han eller hon lagligen kan resa in i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikeln står inte i konflikt med svensk lagstiftning Prop. 1996/97:87&lt;br&gt;eller praxis. Som framhållits under artikel 3 innehåller svensk lagstiftning&lt;br&gt;inte några bestämmelser om i vilka fall en asylsökande har rätt att få sin&lt;br&gt;asylansökan prövad här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 11 regleras tidsfrister för framställan om återtagande och för&lt;br&gt;återsändande. Tidsfristerna innebär följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Om den stat som tar emot en asylansökan bedömer att en annan stat är&lt;br&gt;ansvarig för prövningen, skall framställan om återtagande göras snarast&lt;br&gt;möjligt och i vart fall inom sex månader från ansökan. Om framställan om&lt;br&gt;återtagande inte görs inom sex månader, blir den stat där ansökan gjorts&lt;br&gt;också ansvarig för prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En framställan om återtagande skall innehålla de uppgifter som krävs&lt;br&gt;för att den stat som tar emot framställan skall kunna bedöma om&lt;br&gt;kriterierna för återtagande är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vilken medlemsstat som har ansvar för prövningen skall bedömas på&lt;br&gt;grundval av de omständigheter som förelåg när asylsökanden första&lt;br&gt;gången gav in sin ansökan i en medlemsstat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Svar på en framställning om återtagande måste lämnas inom tre&lt;br&gt;månader räknat från det den togs emot i en medlemsstat. Har inte något&lt;br&gt;svar lämnats inom den tidsfristen innebär det att framställningen godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Återsändande måste ske inom en månad efter godkännande av&lt;br&gt;framställningen om återtagande eller efter avgörande av talan som&lt;br&gt;sökanden fört mot beslutet om återsändande såvitt en sådan talan innebär&lt;br&gt;att verkställighet av beslutet inte får ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för artikel 18 kan åtgärder vidtas för att mer i detalj ange&lt;br&gt;det ovan beskrivna förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tidsfrister som anges i artikel 11 är för de flesta fall längre än&lt;br&gt;motsvarande frister enligt den nordiska passkontrollöverenskommelsen&lt;br&gt;och de ömsesidiga överenskommelser om återtagande som Sverige träffat&lt;br&gt;med några stater. Endast i undantagsfall är motsatsen fallet. Det gäller&lt;br&gt;exempelvis överenskommelsen mellan Sverige och Förbundsrepubliken&lt;br&gt;Tyskland, där det inte finns någon tidsfrist för själva återsändandet efter&lt;br&gt;det att framställan om återtagande gjorts och bifallits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med Dublinkonventionen är emellertid att uttömmande reglera&lt;br&gt;vilken stat som har ansvaret för prövningen av en asylansökan och vilka&lt;br&gt;förutsättningar som skall gälla för att sända en asylsökande till en annan&lt;br&gt;stat för prövning av asylansökan. Om förutsättningar för vidaresändning&lt;br&gt;av en asylsökande till en annan stat inte föreligger enligt Dublin-&lt;br&gt;konventionen, torde det därför inte vara möjligt att i andra hand åberopa&lt;br&gt;att skyldighet att ta emot en asylsökande skulle finnas för en medlemsstat&lt;br&gt;enligt passkontrollöverenskommelsen eller enligt en ömsesidig överens-&lt;br&gt;kommelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12 tar upp hur man skall förfara om en asylsökande som&lt;br&gt;befinner sig i en medlemsstat ger in ansökan om asyl i en annan stat. Det&lt;br&gt;åligger då den stat där sökanden befinner sig att avgöra vilken stat som&lt;br&gt;skall vara ansvarig för prövningen och principen är att den stat där&lt;br&gt;sökanden vistas skall anses som den medlemsstat där ansökan gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär inte att den stat där ansökan gjorts alltid skall&lt;br&gt;pröva asylansökningen. Innebörden är i stället att det är den stat där&lt;br&gt;ansökan gjorts som enligt artiklarna 4 - 8 har att bedöma var prövningen&lt;br&gt;bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansökan gjorts som enligt artiklarna 4-8 har att bedöma var prövningen Prop. 1996/97:87&lt;br&gt;bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13 reglerar återtagande enligt artikel 3, punkt 7, och enligt&lt;br&gt;artikel 10, dvs. fall där en asylsökande under ärendets prövning i en stat&lt;br&gt;eller efter att ha återkallat sin ansökan beger sig till en annan stat. Det är&lt;br&gt;då den första staten som har ansvaret för prövningen. För återtagande i&lt;br&gt;sådana fall skall följande gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Begäran om återtagande skall innehålla de uppgifter som behövs för&lt;br&gt;att den tillfrågade staten skall kunna konstatera att den har ansvaret för&lt;br&gt;prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den tillfrågade staten måste besvara framställningen inom åtta dagar&lt;br&gt;från det att framställningen görs. Asylsökanden skall återtas snarast och&lt;br&gt;senast inom en månad efter det att framställningen bifölls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för artikel 18 kan åtgärder vidtas för att mer i detalj ange&lt;br&gt;det ovan beskrivna förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För framställning om återtagande och för återsändande enligt denna&lt;br&gt;artikel gäller således väsentligt snävare tidsgränser än enligt artikel 11.&lt;br&gt;Bakgrunden till det är självklart att det är angeläget att inte fördröja den&lt;br&gt;fortsatta prövningen av en asylansökan när prövningen redan inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 14 och 75 handlar om utbyte av information. I artikel 14&lt;br&gt;behandlas den allmänna informationsskyldigheten. Enligt artikeln skall&lt;br&gt;medlemsstaterna informera varandra om dels lagstiftning och praxis inom&lt;br&gt;asylområdet, dels statistik över asylsökande. Statistiken skall utgöras av&lt;br&gt;månadsstatistik över gjorda asylansökningar med fördelning av asylsökan-&lt;br&gt;dena på nationalitet. Spridningen skall ske kvartalsvis med Europeiska&lt;br&gt;unionens råds generalsekretariat som mellanhand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidare kunna ömsesidigt utbyta information av&lt;br&gt;allmän karaktär om nya tendenser när det gäller asylansökningar och om&lt;br&gt;situationen i de asylsökandes ursprungsländer. Om en medlemsstat önskar&lt;br&gt;ge sådan information konfidentiell karaktär, måste detta respekteras av de&lt;br&gt;andra medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utbyte av information i såväl formell som informell form är&lt;br&gt;självfallet av stort värde. Den statistik som nämns i artikeln finns&lt;br&gt;tillgänglig i dag genom den månadsstatistik som Statens invandrarverk&lt;br&gt;publicerar. När det gäller information som tas emot i Sverige gäller att&lt;br&gt;den inte automatiskt blir sekretessbelagd här i landet bara därför att ett&lt;br&gt;annat land begär det, eftersom grundprincipen enligt den svenska&lt;br&gt;sekretesslagstiftningen är att handlingar hos myndigheter är offentliga.&lt;br&gt;Enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) gäller dock sekretess om det&lt;br&gt;kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat&lt;br&gt;sätt skadar landet om uppgiften röjs. Har en annan stat begärt att en&lt;br&gt;uppgift skall behandlas konfidentiellt torde det regelmässigt kunna antas&lt;br&gt;att det skulle störa förbindelserna om Sverige inte respekterade en sådan&lt;br&gt;begäran. Bestämmelserna i artikel 14 om att vissa uppgifter skall&lt;br&gt;behandlas konfidentiellt om en annan stat begär det torde därför inte&lt;br&gt;kunna komma i konflikt med svensk lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 15 behandlas informationsskyldigheten i individuella ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En medlemsstat är skyldig att på begäran delge information som&lt;br&gt;behövs för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- fastställa vilken medlemsstat som är ansvarig för prövningen av en&lt;br&gt;asylansökan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 ** Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- pröva en asylansökan, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- verkställa alla förpliktelser enligt konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den information som avses är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- personuppgifter rörande sökanden och i förekommande fall familje-&lt;br&gt;medlemmar (med personuppgifter avses uppgifter om namn, födelsetid,&lt;br&gt;födelseort och medborgarskap)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppgifter om identitetshandlingar och resehandlingar (datum och plats&lt;br&gt;för utfärdande, utfärdande myndighet, giltighetstid etc ),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- andra uppgifter som kan vara nödvändiga för att fastställa sökandens&lt;br&gt;identitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppehållsort och resväg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppehållstillstånd och viseringar som utfärdats av en medlemsstat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- platsen där asylansökan gjorts, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- datum för tidigare asylansökan, datum för aktuell asylansökan, hur&lt;br&gt;långt handläggningen av ansökan kommit samt eventuellt beslut i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. En medlemsstat kan vidare begära att en annan medlemsstat skall&lt;br&gt;lämna upplysningar om de grunder som asylsökanden åberopat till stöd&lt;br&gt;för sin ansökan och om grunderna för det beslut som kan ha fattats i&lt;br&gt;ärendet. Den medlemsstat som mottagit en sådan begäran avgör själv om&lt;br&gt;den kan tillmötesgå framställan. Upplysningar far lämnas till en annan stat&lt;br&gt;endast om asylsökanden medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Utbyte av information kan bara äga rum mellan de myndigheter som&lt;br&gt;varje medlemsstat har utsett och som anmälts till den kommitté som&lt;br&gt;nämns i artikel 18.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Informationen far bara användas för de ändamål som angetts i punkt&lt;br&gt;1. I varje medlemsstat får informationen lämnas vidare endast till de&lt;br&gt;myndigheter och rättsinstanser som har till uppgift att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för prövningen av en&lt;br&gt;asylansökan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- pröva en asylansökan, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- fullgöra de förpliktelser som följer av konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Den myndighet som lämnar informationen ansvarar för att den är&lt;br&gt;riktig och aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en medlemsstat lämnat uppgifter som inte är riktiga eller som inte&lt;br&gt;borde ha förts över, skall den eller de stater som tagit emot informationen&lt;br&gt;omedelbart underrättas om det. De är då skyldiga att rätta denna&lt;br&gt;information eller att förstöra den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. En asylsökande har rätt att ta del av den information som lämnats&lt;br&gt;rörande honom eller henne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om asylsökanden konstaterar att informationen inte är riktig eller att&lt;br&gt;den inte borde ha förts över, har sökanden rätt att under de villkor som&lt;br&gt;angetts i punkt 6 få informationen rättad eller förstörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. I varje medlemsstat skall lämnande och mottagande av information&lt;br&gt;registreras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Uppgifterna skall inte bevaras under längre tid än som är nödvändig&lt;br&gt;för det ändamål för vilka den har utväxlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Under alla omständigheter skall den utväxlade informationen ha&lt;br&gt;minst samma skydd som den mottagande medlemsstaten ger åt&lt;br&gt;information av liknande karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Om uppgifterna inte behandlas genom elektronisk databehandling&lt;br&gt;utan på något annat sätt, skall varje medlemsstat vidta lämpliga åtgärder&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att genom effektiva kontrollmetoder se till att bestämmelserna i denna&lt;br&gt;artikel följs. Om en medlemsstat har en myndighet som nämns i punkt 12,&lt;br&gt;kan denna myndighet ges ansvaret för att garantera kontrollen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Om en medlemsstat önskar datorisera behandlingen av alla eller en&lt;br&gt;del av uppgifterna som anges i punkterna 2 och 3, far det ske endast om&lt;br&gt;staten har antagit en lagstiftning som är tillämplig på sådan databehand-&lt;br&gt;ling och som följer principerna i Strasbourgkonventionen den 28 februari&lt;br&gt;1981 om skydd för enskilda personer vid automatisk databehandling av&lt;br&gt;personuppgifter. Den fristående kontrollen av behandlingen och nytt-&lt;br&gt;jandet av de överförda uppgifterna skall vidare ha anförtrotts ett lämpligt&lt;br&gt;nationellt organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller mottagande av information enligt artikel 15 gäller samma&lt;br&gt;principer som angetts ovan under artikel 14, dvs. att för uppgifter som&lt;br&gt;tagits emot i Sverige gäller den svenska sekretesslagstiftningen. Det inne-&lt;br&gt;bär att uppgifterna kan omfattas av sekretess enligt t.ex. 7 kap. 14 § första&lt;br&gt;och andra styckena sekretesslagen även om det ofta torde stå klart att&lt;br&gt;uppgifter av den art som avses i artikel 15 kan lämnas ut. Sekretess enligt&lt;br&gt;7 kap. 14 § hindrar inte att uppgifter lämnas ut till regering, riksdag eller&lt;br&gt;myndighet i enlighet med 14 kap. 1 - 3 §§ sekretesslagen. Av artikel 15&lt;br&gt;punkt 5 framgår att uppgifter som Sverige tar emot bara far användas för&lt;br&gt;de ändamål som anges i artikel 15 punkt 1 samt att uppgifterna får lämnas&lt;br&gt;vidare endast till myndigheter och rättsinstanser som i något avseende&lt;br&gt;handlägger utlänningsärenden. 7 kap. 14 § sekretesslagen bör därför&lt;br&gt;kompletteras med en bestämmelse varav framgår att absolut sekretess&lt;br&gt;skall gälla för uppgifter som avses i 14 § första och andra styckena, dvs.&lt;br&gt;uppgifter som rör utlänningar samt uppgifter som förekommer i t.ex.&lt;br&gt;verksamhet för kontroll över utlänningar och som avser enskildas&lt;br&gt;personliga förhållanden. Absolut sekretess skall då gälla om det är en&lt;br&gt;följd av ett av riksdagen träffat avtal med främmande stat eller&lt;br&gt;mellanfolklig organisation (jfr prop. 1987/88:41, 1990/91:42 och&lt;br&gt;1992/93:120 angående ändringar i 9 kap. 3 §, 8 kap. 5 § respektive 8 kap.&lt;br&gt;6 § sekretesslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping har påpekat att den befintliga inskränk-&lt;br&gt;ningen av meddelarffiheten enligt 16 kap. 1 § sekretesslagen endast gäller&lt;br&gt;för uppgifter som avses i 7 kap 14 § första stycket samma lag och att det&lt;br&gt;därför skulle vara möjligt att vissa uppgifter som kommer att sekretess-&lt;br&gt;beläggas enligt det föreslagna fjärde stycket inte skulle komma att&lt;br&gt;omfattas av den inskränkta meddelarfriheten. Någon ändring av medde-&lt;br&gt;larfriheten är inte avsedd. Liksom hittills kommer därför inskränkt&lt;br&gt;meddelarfrihet att gälla för uppgifter som avses i 14 § första stycket&lt;br&gt;medan sådan inskränkning inte kommer att gälla för uppgifter som avses i&lt;br&gt;14 § fjärde stycket. Föreligger sekretess för uppgiften enligt både första&lt;br&gt;och fjärde stycket gäller begränsning av meddelarfriheten i den utsträck-&lt;br&gt;ning det föreskrivs beträffande första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgif-&lt;br&gt;ter till en utländsk myndighet regleras i 1 kap. 3 § tredje stycket sekretess-&lt;br&gt;lagen. Enligt den bestämmelsen far uppgift som är sekretess-belagd enligt&lt;br&gt;sekretesslagen inte lämnas ut till utländsk myndighet eller mellanfolklig&lt;br&gt;organisation i annat fall än om utlämnandet sker i enlighet med särskild&lt;br&gt;föreskrift om det i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande&lt;br&gt;fall skulle få lämnas ut till svensk myndighet och det enligt den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med Prop. 1996/97:87&lt;br&gt;svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten&lt;br&gt;eller mellanfolkliga organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uppgifter som enligt artikel 15 på begäran alltid skall delges en&lt;br&gt;annan medlemsstat är inte av den karaktären att de normalt omfattas av&lt;br&gt;sekretess enligt 7 kap. 14 § sekretesslagen. Det står ofta klart att sådana&lt;br&gt;uppgifter kan lämnas ut utan att den enskilde lider men. Personuppgifter&lt;br&gt;liksom uppgifter om beslut är uppgifter som regelmässigt lämnas ut i dag&lt;br&gt;Uppgift om resväg lämnas likaså ut när det är nödvändigt för att en annan&lt;br&gt;stat skall kunna avgöra om den är skyldig att pröva en ansökan enligt den&lt;br&gt;nordiska passkontrollöverenskommelsen eller enligt någon av de ömse-&lt;br&gt;sidiga överenskommelser om återtagande som Sverige träffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle emellertid i något undantagsfall kunna förekomma att en&lt;br&gt;sekretessprövning leder till att en uppgift av ovan nämnt slag inte bör&lt;br&gt;lämnas ut. För att göra det möjligt att lämna ut en uppgift i ett sådant fall&lt;br&gt;bör en bestämmelse om det föras in utlänningsförordningen. En sådan&lt;br&gt;bestämmelse bör utformas så att den täcker in också den uppgifts-&lt;br&gt;skyldighet som kan komma att föreligga vid en svensk anslutning till det&lt;br&gt;särskilda system för utbyte av asylsökandes fingeravtryck, det s.k.&lt;br&gt;EURODAC, som för närvarande bereds inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om övriga uppgifter, dvs. grunderna för ansökan och för beslut,&lt;br&gt;skall de enligt konventionen lämnas ut endast om sökanden medger det.&lt;br&gt;Eftersom det här rör sig om sekretess till skydd för den enskilde, har den&lt;br&gt;enskilde också alltid möjlighet att själv lämna medgivande till att&lt;br&gt;uppgifter lämnas ut. Utlämnande av sådana uppgifter sker därför helt i&lt;br&gt;enlighet med svensk sekretesslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 16 - 22 behandlar möjligheterna att ändra konventionen, den&lt;br&gt;kommitté som skall inrättas för att pröva frågor om tolkning och tillämp-&lt;br&gt;ning av konventionen, möjligheterna till reservationer samt godkännande&lt;br&gt;och ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 16 kan varje medlemsstat lägga fram förslag som syftar&lt;br&gt;till en ändring av konventionen. Om det konstateras att en ändring av&lt;br&gt;konventionen är nödvändig för att förverkliga de mål som uttalas i artikel&lt;br&gt;8 A i fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen&lt;br&gt;och när detta förverkligande är förknippa*, särskilt med etablerande av en&lt;br&gt;harmoniserad asylpolitik och en gemensam visumpolitik, skall den med-&lt;br&gt;lemsstat som har ordförandeskapet i Europeiska unionens råd organisera&lt;br&gt;ett möte för den kommitté som anges i artikel 18.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar av konventionen antas av den kommitté som anges i artikel&lt;br&gt;18. De träder i kraft i enlighet med bestämmelserna i artikel 22.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8 A, numera artikel 7 A, avser upprättandet av den inre&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 17 stadgas i punkt 1 att en medlemsstat, som stöter på större&lt;br&gt;svårigheter på grund av en väsentlig förändring av de omständigheter som&lt;br&gt;var för handen när konventionen ingicks, kan underrätta den kommitté&lt;br&gt;som anges i artikel 18 om det. Kommittén kan föreslå medlemsstaterna&lt;br&gt;åtgärder för att komma till rätta med den situation som uppstått eller anta&lt;br&gt;de ändringar som den anser nödvändiga i konventionen och som träder i&lt;br&gt;kraft enligt de villkor som anges i artikel 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 2 gäller att, om den situation som beskrivits i punkt 1 är&lt;br&gt;oförändrad efter 6 månader, kommittén i enlighet med artikel 18 punkt 2&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får bemyndiga den medlemsstat som påverkats av förändringen att Prop. 1996/97:87&lt;br&gt;tillfälligt suspendera tillämpningen av konventionens bestämmelser. En&lt;br&gt;sådan suspension får inte hindra förverkligandet av de mål som nämns i&lt;br&gt;artikel 8 A (numera 7 A) i fördraget om upprättande av europeiska&lt;br&gt;ekonomiska gemenskapen eller motverka medlemsstaternas andra inter-&lt;br&gt;nationella åligganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den tid som suspension enligt punkt 2 gäller skall kommittén&lt;br&gt;fortsätta sitt arbete i syfte att ändra konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 18 skall en kommitté inrättas bestående av en företrädare&lt;br&gt;för regeringen i varje medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförandeskapet i kommittén innehas av den medlemsstat som har&lt;br&gt;ordförandeskapet i Europeiska unionens råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har ansvaret för att pröva, på begäran av en eller flera&lt;br&gt;medlemsstater, varje fråga rörande tillämpningen och tolkningen av&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén vidtar åtgärder enligt artikel 11 punkt 6 och artikel 13 punkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 och ger sådant bemyndigande som avses i artikel 17 punkt 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén antar enligt artiklarna 16 och 17 ändringar och tillägg till&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén fattar sina beslut enhälligt utom när det gäller beslut enligt&lt;br&gt;artikel 17 punkt 2 då beslut tas med två tredjedels majoritet av&lt;br&gt;ledamöternas röster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén fastställer procedurregler och kan tillsätta arbetsgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19 innehåller geografiska begränsningar och förtydliganden när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det gäller vissa stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande Danmark gäller konventionen inte Färöarna och Grönland&lt;br&gt;om inte Danmark förklarar motsatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller Frankrike är konventionen tillämplig på Franska&lt;br&gt;republikens territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om Nederländerna är konventionen tillämplig endast på&lt;br&gt;Nederländernas europeiska territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar Storbritannien är konventionen tillämplig endast på&lt;br&gt;Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland. Den är inte&lt;br&gt;tillämplig på de europeiska territorier för vilka Storbritannien är ansvarigt&lt;br&gt;för utr kesförbindelser såvida inte Storbritannien förklarar motsatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 20 är det inte möjligt att avge någon reservation&lt;br&gt;beträffande konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 21 är konventionen öppen för anslutning av varje stat som&lt;br&gt;är medlem av Europeiska gemenskaperna. Den träder i kraft i förhållande&lt;br&gt;till varje stat som ansluter sig den första dagen i den tredje månaden efter&lt;br&gt;deposition av anslutningsinstrumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 22 framgår bl.a. att instrumenten för ratifikation, godtagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller godkännande av konventionen skall deponeras hos Irlands regering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Författningskommentar&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;7.1 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt jjärde stycke har lagts till. Tillägget har utformats med tidigare&lt;br&gt;ändringar i 8 kap. 5 och 6 §§ samt 9 kap. 3 § som förebild. Ändringen har&lt;br&gt;tillkommit för att säkerställa att uppgifter som Sverige tagit emot enligt&lt;br&gt;artikel 15 i Dublinkonventionen endast lämnas vidare till de myndigheter&lt;br&gt;som avses i artikel 15 punkt 5 i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.2 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny punkt 6 har lagts till i andra stycket. Som framhållits i avsnitt 5 kan&lt;br&gt;det diskuteras om inte den nuvarande lydelsen av 3 kap 4 § innebär att&lt;br&gt;asyl skulle kunna vägras i samtliga de fall som anges i konventionen med&lt;br&gt;hänvisning till att prövningen av asylansökan i första hand ankommer på&lt;br&gt;en annan stat. Det står dock inte helt klart att den svenska lagstiftningen i&lt;br&gt;dag ger utrymme för att på sådan grund vägra asyl om det är fråga om att&lt;br&gt;sända sökanden till en stat där han eller hon tidigare inte varit. För att&lt;br&gt;undvika tveksamhet på denna punkt bör därför det föreslagna tillägget&lt;br&gt;göras i 3 kap. 4 § andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KONVENTION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÖRANDE BESTÄMMANDET AV DEN ANSVARIGA STATEN&lt;br&gt;FÖR PRÖVNINGEN AV EN ANSÖKAN OM ASYL SOM FRAM-&lt;br&gt;STÄLLTS I EN AV MEDLEMSSTATERNA I DE EUROPEISKA&lt;br&gt;GEMENSKAPERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ETC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM TAGIT HÄNSYN till målsättningen som sattes upp av Europa-&lt;br&gt;rådet den 8 och 9 december 1989 om en harmomsering av deras&lt;br&gt;asylpolitik;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BESLUTNA, trogna sin gemensamma humanitära tradition, att garantera&lt;br&gt;flyktingar ett lämpligt skydd i enlighet med bestämmelserna i Genéve-&lt;br&gt;konventionen den 28 juli 1951, ändrad genom New York-protokollet den&lt;br&gt;31 januari 1967, rörande flyktingar och hädanefter kallade &amp;quot;Genéve-&lt;br&gt;konventionen&amp;quot; respektive &amp;quot;New York-protokollet&amp;quot;;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM TAGIT HÄNSYN till det gemensamma målet, som är ett område&lt;br&gt;utan inre gränser inom vilket särskilt garanteras den fria rörligheten för&lt;br&gt;personer enligt bestämmelserna i fördraget om den Europeiska&lt;br&gt;Gemenskapen, så som det ändrats av Enhetsakten;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MEDVETNA OM nödvändigheten att vidta åtgärder för att undvika att&lt;br&gt;förverkligandet av detta mål inte skapar situationer som leder till att en&lt;br&gt;sökande alltför lång tid lämnas i ovisshet om den troliga bedömningen&lt;br&gt;som kommer att göras av hans eller hennes ansökan och måna om att ge&lt;br&gt;varje asylsökande en garanti för att hans eller hennes ansökan kommer att&lt;br&gt;prövas av en av medlemsstaterna och att undvika att asylsökanden hän-&lt;br&gt;visas successivt från en medlemsstat till en annan utan att någon av&lt;br&gt;medlemsstaterna erkänner sig behörig pröva ansökan om asyl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MÅNA OM att fortsätta dialogen som inletts med Förenta Nationernas&lt;br&gt;flyktingkommissarie för att nå de mål som anges nedan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BESLUTNA att för tillämpningen av denna konvention genomföra ett&lt;br&gt;nära samarbete på olika sätt, bland annat genom utbyte av information,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR BESLUTAT ATT SLUTA DENNA KONVENTION OCH HAR&lt;br&gt;FÖR DETTA ÄNDAMÅL UTSETT TILL BEFULLMÄKTIGADE:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HANS MAJESTÄT KUNGEN AV BELGIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VILKA, efter att ha utväxlat sina fullmakter som erkänts vara i god och&lt;br&gt;vederbörlig form,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR ENATS OM DE BESTÄMMELSER SOM FÖLJER:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För ändamålen med denna konvention skall följande ord betyda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) utlänning: varje person som inte är hemmahörande i en medlemsstat;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) asylansökan: begäran genom vilken en utlänning anhåller hos en&lt;br&gt;medlemsstat om skydd enligt Genéve-konventionen genom att förklara&lt;br&gt;sig ha flyktingstatus enligt första artikeln i Genéve-konventionen, ändrad&lt;br&gt;genom New York-protokollet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) asylsökande: utlänning som har lagt fram en ansökan om asyl som inte&lt;br&gt;har slutligt avgjorts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) prövning av asylansökan: alla de prövningsåtgärder, beslut eller&lt;br&gt;bedömningar som görs av de behöriga myndigheterna rörande en asyl-&lt;br&gt;ansökan, med undantag för procedurerna för att bestämma den medlems-&lt;br&gt;stat som är ansvarig för att pröva asylansökan i kraft av bestämmelserna i&lt;br&gt;denna konvention;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) uppehållstillstånd: varje bemyndigande som givits av myndigheterna i&lt;br&gt;en medlemsstat och som tillåter en utlänning att vistas på dess territorium,&lt;br&gt;med undantag för viseringar och beviljanden av uppehållstillstånd under&lt;br&gt;behandlingen av en ansökan om uppehållstillstånd eller en asylansökan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) inresevisering: bemyndigande eller beslut från en medlemsstat som&lt;br&gt;tillåter en utlänning att resa in på dess territorium, under förutsättning att&lt;br&gt;de andra villkoren för visering är uppfyllda;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) transitvisering: bemyndigande eller beslut från en medlemsstat som&lt;br&gt;tillåter en utlänning transit genom dess territorium eller i transitzonen i en&lt;br&gt;hamn eller på en flygplats, under förutsättning att de andra villkoren för&lt;br&gt;transit är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Viseringens beskaffenhet avgörs enligt de definitioner som anges i&lt;br&gt;paragraf 1 punkt f) och g).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna bekräftar sina åligganden enligt Genéve-konventionen,&lt;br&gt;som den ändrats i New York-protokollet, utan någon geografisk restrik-&lt;br&gt;tion av faltet för tillämpning av dessa instrument, och sitt engagemang för&lt;br&gt;att samarbeta med Förenta Nationernas flyktingkommissarie vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av dessa instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna förpliktar sig att varje utlänning som ansöker om asyl&lt;br&gt;antingen vid deras gränser eller på deras territorium skall få sin asyl-&lt;br&gt;ansökan prövad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Denna ansökan prövas av en enda medlemsstat i enlighet med de&lt;br&gt;kriterier som anges i denna konvention. De kriterier som uppräknats i&lt;br&gt;artiklarna 4 till 8 är tillämpliga i den ordning de anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Denna ansökan prövas av denna medlemsstat i enlighet med dess natio-&lt;br&gt;nella lagstiftning och internationella åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Varje medlemsstat har rätt att pröva en asylansökan som framställs till&lt;br&gt;den av en utlänning, även om denna prövning inte åligger den i kraft av&lt;br&gt;de kriterier som anges i denna konvention, under förutsättning att den&lt;br&gt;asylsökande samtycker till det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den medlemsstat som är ansvarig för tillämpning av förut nämnda&lt;br&gt;kriterier blir således befriad från sina skyldigheter som överförs till den&lt;br&gt;medlemsstat som önskar pröva asylansökan. Den senare staten skall&lt;br&gt;informera den medlemsstat som är ansvarig enligt nämnda kriterier om&lt;br&gt;den har mottagit denna ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Varje medlemsstat behåller möjligheten att, med tillämpning av sin&lt;br&gt;nationella rätt, skicka en asylsökande till ett tredje land i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i Genéve-konventionen, så som den ändrats genom New&lt;br&gt;York-protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Processen genom vilken det bestäms vilken medlemsstat som, ikraft av&lt;br&gt;denna konvention, är ansvarig för prövningen av asylansökan inleds från&lt;br&gt;det att en asylansökan görs för första gången i en medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Den medlemsstat i vilken asylansökan har gjorts är förpliktad, under de&lt;br&gt;villkor som anges i artikel 13 och för att fullfölja processen for att&lt;br&gt;bestämma den medlemsstat som är ansvarig för prövning av asylansökan,&lt;br&gt;att återta den asylsökande som befinner sig i en annan medlemsstat och&lt;br&gt;som har gjort en asylansökan efter att ha återtagit sin ansökan under&lt;br&gt;gången av processen för bestämmande av ansvarig medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna skyldighet upphör om den asylsökande under tiden har lämnat&lt;br&gt;medlemsstaternas territorium under en period på minst tre månader eller&lt;br&gt;från en medlemsstat har fatt ett uppehållstillstånd som gäller mer än tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en asylsökande har en familjemedlem som har erkänd flyktingstatus&lt;br&gt;enligt Genéve-konventionen, som den ändrats genom New York-&lt;br&gt;protokollet, i en medlemsstat och som lagligen vistas där, är denna stat&lt;br&gt;ansvarig för prövningen av ansökan under förutsättning att de berörda så&lt;br&gt;önskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den berörda familjemedlemmen kan inte vara annan än asylsökandens&lt;br&gt;make eller hans eller hennes omyndiga, ogifta barn som är yngre än 18 år&lt;br&gt;eller hans eller hennes far eller mor om asylsökanden själv är ett&lt;br&gt;omyndigt, ogift barn yngre än 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om asylsökanden är innehavare av ett uppehållstillstånd som är&lt;br&gt;gällande, är den medlemsstat som beviljade detta tillstånd ansvarig för&lt;br&gt;prövningen av asylansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om asylsökanden är innehavare av en visering som är gällande, är den&lt;br&gt;medlemsstat som beviljade denna visering ansvarig för prövningen av&lt;br&gt;asylansökan, med undantag för följande situationer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) om viseringen har utfärdats efter ett skriftligt bemyndigande från en&lt;br&gt;annan medlemsstat är denna stat ansvarig för prövningen av asylansökan.&lt;br&gt;Då en medlemsstat först rådfrågar, bland annat av säkerhetsskäl, den&lt;br&gt;centrala myndigheten i en annan medlemsstat, utgör den senares medgi-&lt;br&gt;vande inte ett skriftligt bemyndigande i denna bestämmelses mening;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) om asylsökanden har en transitvisering och gör sin ansökan i en annan&lt;br&gt;medlemsstat där han inte är underkastad krav på visering, är den senare&lt;br&gt;medlemsstaten ansvarig för prövningen av asylansökan;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) om asylsökanden är innehavare av en transitvisering och gör sin&lt;br&gt;ansökan i den medlemsstat som har beviljat denna visering efter att ha fått&lt;br&gt;skriftlig bekräftelse från de diplomatiska eller konsulära myndigheterna i&lt;br&gt;den medlemsstat som är målet för resan att utlänningen inte behöver&lt;br&gt;visering och uppfyller villkoren för inresa i denna stat, är den senare&lt;br&gt;ansvarig för prövningen av asylansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om den asylsökande är innehavare av flera uppehållstillstånd eller&lt;br&gt;viseringar som är gällande, utfärdade av olika medlemsstater, skall ansva-&lt;br&gt;ret för prövningen åvila medlemsstaterna i följande ordning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) den stat som har utfärdat det uppehållstillstånd som ger den längsta&lt;br&gt;rätten till vistelse eller, för det fall att tillstånden gäller för lika lång tid,&lt;br&gt;den stat som har utfärdat det uppehållstillstånd där förfallodagen är mest&lt;br&gt;avlägsen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) den stat som har utfärdat den visering vars förfallodag är mest avlägsen&lt;br&gt;när de olika viseringama är av samma beskaffenhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) i fall där viseringama är av olika beskaffenhet, den stat som har&lt;br&gt;utfärdat den visering som har den längsta giltighetstiden eller, i fall med&lt;br&gt;lika lång giltighet, den stat som har utfärdat den visering vars förfallodag&lt;br&gt;är mest avlägsen. Denna bestämmelse är inte tillämplig på fall där&lt;br&gt;sökanden är innehavare av en eller flera transitviseringar utfärdade mot&lt;br&gt;uppvisande av en inresevisering i en annan medlemsstat. I detta fall är den&lt;br&gt;medlemsstaten ansvarig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om asylsökanden endast är innehavare av ett eller flera uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd som förfallit inom den senaste tvåårsperioden, eller en eller flera&lt;br&gt;viseringar som förfallit inom den senaste sexmånadersperioden och som&lt;br&gt;gjort det möjligt för honom eller henne att inresa i en medlemsstats&lt;br&gt;territorium, är paragraferna 1, 2 och 3 tillämpliga under den tid som&lt;br&gt;utlänningen inte har lämnat medlemsstaternas territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När asylsökanden är innehavare av ett eller flera uppehållstillstånd som&lt;br&gt;förfallit mer än två år tillbaka eller en eller flera viseringar som förfallit&lt;br&gt;mer än sex månader tillbaka och som gjort det möjligt för honom eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;henne att inresa i en medlemsstats territorium och om utlänningen inte har&lt;br&gt;lämnat det gemensamma territoriet, är den medlemsstat ansvarig i vilken&lt;br&gt;ansökan görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det kan visas att en asylsökande utan tillstånd passerat gränsen till en&lt;br&gt;medlemsstat, landvägen, sjövägen eller luftvägen, efter att ha kommit från&lt;br&gt;en stat som inte är medlem i de Europeiska Gemenskaperna, skall den stat&lt;br&gt;i vilken inresan ägt rum vara ansvarig för prövningen av asylansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna stat upphör emellertid att vara ansvarig om det visas att sökanden&lt;br&gt;har uppehållit sig i den medlemsstat där asylansökan görs minst sex&lt;br&gt;månader före ingivandet av ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ansvaret för prövning av en asylansökan åligger den medlemsstat som&lt;br&gt;ansvarar för kontrollen av utlänningens inresa i medlemsstaternas&lt;br&gt;territorium, utom om utlänningen efter att lagligen ha rest in i en&lt;br&gt;medlemsstat i vilken han eller hon är viseringsfri gör sin asylansökan i en&lt;br&gt;annan medlemsstat i vilken han eller hon likaledes är viseringsfri för&lt;br&gt;inresa i territoriet. I detta fall är den senare medlemsstaten ansvarig för&lt;br&gt;prövningen av asylansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I avvaktan på ikraftträdandet av en överenskommelse mellan medlems-&lt;br&gt;staterna rörande förutsättningarna för passerandet av yttre gränser, är den&lt;br&gt;medlemsstat som bemyndigar transit utan visering i transitzonen på sina&lt;br&gt;flygplatser inte att anse som ansvarig för kontrollen av inresa med&lt;br&gt;avseende på resenärer som inte lämnar transitzonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. När asylansökan gjorts vid tiden för transit på en medlemsstats flyg-&lt;br&gt;plats, är denna stat ansvarig för prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då den medlemsstat som är ansvarig för prövningen av asylansökan inte&lt;br&gt;kan utpekas på basis av andra kriterier som uppräknas i denna konven-&lt;br&gt;tion, är den första medlemsstaten i vilken asylansökan gjorts ansvarig för&lt;br&gt;prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat kan, fastän den inte är ansvarig i enlighet med de&lt;br&gt;kriterier som anges i denna konvention, av humanitära skäl, grundade&lt;br&gt;särskilt på familje- eller kulturskäl, pröva en asylansökan på begäran av&lt;br&gt;en annan medlemsstat och under förutsättningen att den asylsökande så&lt;br&gt;önskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den tillfrågade medlemsstaten bifaller denna begäran, överförs ansva-&lt;br&gt;ret för prövningen av ansökan till den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den medlemsstat som är ansvarig för prövningen av en asylansökan&lt;br&gt;vid tillämpningen av de kriterier som anges i denna konvention är&lt;br&gt;förpliktad att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) omhänderta, under de villkor som anges i artikel 11, en asylsökande&lt;br&gt;som har gjort en ansökan i en annan medlemsstat;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) slutföra prövningen av asylansökan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) åter släppa in eller återtaga, under de villkor som anges i artikel 13, en&lt;br&gt;asylsökande vars ansökan är under prövning och som olovligen befinner&lt;br&gt;sig i en annan medlemsstat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) återtaga, under de villkor som anges i artikel 13, en asylsökande som&lt;br&gt;har återkallat en ansökan som är under prövning och som har gjort en&lt;br&gt;asylansökan i en annan medlemsstat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) återtaga, under de villkor som anges i artikel 13, en utlänning vars&lt;br&gt;ansökan har avslagits och som olovligen befinner sig i en annan&lt;br&gt;medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om en medlemsstat utfärdar uppehållstillstånd till en asylsökande med&lt;br&gt;en varaktighet på över tre månader, överförs skyldigheterna enligt&lt;br&gt;paragraf 1 punkterna a) till e) till den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De skyldigheter som anges i paragraf 1 punkterna a) till d) upphör om&lt;br&gt;utlänningen i fråga har lämnat medlemsstaternas territorium under en&lt;br&gt;period av minst tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. De skyldigheter som anges i paragraf 1 punkterna d) och e) upphör om&lt;br&gt;den stat som är ansvarig för prövningen av asylansökan har vidtagit eller&lt;br&gt;genomfört, som följd av återkallelse av eller avslag på ansökan, de&lt;br&gt;åtgärder som är nödvändiga för att utlänningen skall återvända till sitt&lt;br&gt;ursprungsland eller till ett annat land dit han lagligen kan bege sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om en medlemsstat i vilken en asylansökan har gjorts bedömer att en&lt;br&gt;annan medlemsstat är ansvarig för prövningen av denna ansökan, kan den&lt;br&gt;första staten begära, så snabbt som möjligt och i vart fall inom sex&lt;br&gt;månader från det att asylansökan gjordes, att den senare staten skall överta&lt;br&gt;ansvaret för sökanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om begäran om omhändertagande inte görs inom sex månader, faller&lt;br&gt;ansvaret för prövning av asylansökan på den stat i vilken asylansökan har&lt;br&gt;gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Begäran om omhändertagande skall innehålla de omständigheter som&lt;br&gt;gör det möjligt för myndigheterna i den tillfrågade medlemsstaten att&lt;br&gt;avgöra om den är ansvarig enligt de kriterier som anges i denna&lt;br&gt;konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vilken stat som är ansvarig i enlighet med dessa kriterier skall avgöras&lt;br&gt;på basis av den situation som var för handen när asylsökanden gjorde sin&lt;br&gt;ansökan i en medlemsstat för första gången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Medlemsstaten måste avgöra en begäran om mottagande inom tre&lt;br&gt;månader räknat från när den inkom. Avsaknad av svar vid utgången av&lt;br&gt;denna tidsfrist är detsamma som ett accepterande av begäran om&lt;br&gt;mottagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Överföringen av en asylsökande från den medlemsstat där ansökan om&lt;br&gt;asyl gjordes till den medlemsstat som är ansvarig måste ske senast en&lt;br&gt;månad efter accepterandet av begäran om mottagande eller en månad&lt;br&gt;efter avgörandet av den rättsliga talan som utlänningen eventuellt fört mot&lt;br&gt;beslutet om överföring, om denna process medför att beslutet inte far&lt;br&gt;verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Bestämmelser som fastställs inom ramen för artikel 18 kan senare mer&lt;br&gt;detaljerat lägga fast de särskilda villkoren för mottagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en asylansökan görs till de behöriga myndigheterna i en medlemsstat&lt;br&gt;av en sökande som befinner sig på en annan medlemsstats territorium,&lt;br&gt;åligger det den medlemsstat på vilkens territorium sökanden befinner sig&lt;br&gt;att avgöra vilken medlemsstat som skall vara ansvarig för prövning av&lt;br&gt;asylansökan. Denna medlemsstat skall informeras utan dröjsmål av den&lt;br&gt;medlemsstat där ansökan gjorts och är således vid tillämpningen av denna&lt;br&gt;konvention att anse som den medlemsstat i vilken asylansökan gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En asylsökande skall återtas i de fall som beskrivs i artikel 3 paragraf 7&lt;br&gt;och i artikel 10 enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) begäran om återtagande måste innehålla de omständigheter som gör det&lt;br&gt;möjligt för den tillfrågade staten att konstatera att den är ansvarig i&lt;br&gt;enlighet med artikel 3 paragraf 7 och artikel 10,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) den stat som tillfrågas om återtagande skall svara på begäran inom åtta&lt;br&gt;dagar räknat från det att begäran görs. Om den medger ansvar skall den&lt;br&gt;återta asylsökanden så snart som möjligt och senast inom en månad efter&lt;br&gt;det att den gått med på återtagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De bestämmelser som fastställts inom ramen for artikel 18 kan i detalj&lt;br&gt;precisera de specifika kraven för återtagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall företa ömsesidiga utbyten avseende:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de nationella lagbestämmelser eller förordningar eller den praxis som är&lt;br&gt;tillämpliga inom asylområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de statistiska uppgifter som rör antalet asylsökande per månad och deras&lt;br&gt;fördelning på nationalitet. Sådan information skall vidarebefordras varje&lt;br&gt;kvartal genom de Europeiska Gemenskapernas Råds Generalsekretariat&lt;br&gt;som skall se till att informationen sprids till medlemsstaterna, till de&lt;br&gt;Europeiska Gemenskapernas Kommission och till Förenta Nationernas&lt;br&gt;flyktingkommissarie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna kan företa ömsesidiga utbyten avseende:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- information av allmän karaktär om nya tendenser rörande asyl-&lt;br&gt;ansökningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;information av allmän karaktär om situationen i asylsökandes&lt;br&gt;ursprungsländer eller de länder de kommer ifrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om den medlemsstat som tillhandahåller den information som åsyftas i&lt;br&gt;paragraf 2 önskar ge den konfidentiell karaktär, måste denna önskan&lt;br&gt;respekteras av de andra medlemsstaterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Varje medlemsstat skall kommunicera till varje medlemsstat som så&lt;br&gt;begär den information om enskilda ärenden som är nödvändig för att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avgöra den medlemsstat som är ansvarig för prövningen av asylansökan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- pröva asylansökan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- verkställa alla åligganden som följer av denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Denna information kan endast avse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- personuppgifter rörande sökanden och, i förekommande fall, medlem-&lt;br&gt;mar av hans familj (fullständigt namn - i förekommande fall tidigare&lt;br&gt;namn - smeknamn och pseudonymer - nationalitet - nuvarande och&lt;br&gt;föregående - födelsedatum och födelseort;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- identitets- och resedokument (passnummer, giltighetstid, datum för&lt;br&gt;utfärdande, utfärdande myndighet, plats för utfärdande etc);&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- annan information som är nödvändig för att fastställa sökandens&lt;br&gt;identitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- orter där sökanden uppehållit sig och resvägar;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppehållstillstånd och viseringar som har utfärdats av en medlemsstat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- platsen där ansökan gjorts;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- datum för en eventuell tidigare asylansökan, datum för den aktuella&lt;br&gt;ansökan, hur långt handläggningen framskridit och lydelsen av det beslut&lt;br&gt;som kan ha fattats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Dessutom kan en medlemsstat begära att en annan medlemsstat Prop. 1996/97:87&lt;br&gt;meddelar på vilka skäl asylsökanden grundar sin ansökan och, i Bilaga 1&lt;br&gt;förekommande fall, grunderna för beslut som fattats rörande sökanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den medlemsstat som fått begäran avgör om den kan uppfylla den. Under&lt;br&gt;alla förhållanden är kommunikationen av dessa upplysningar beroende av&lt;br&gt;den asylsökandes samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Detta utbyte av information skall fullgöras på begäran av en&lt;br&gt;medlemsstat och kan bara äga rum mellan de myndigheter som har utsetts&lt;br&gt;av varje medlemsstat och meddelats till den kommitté som anges i arti-&lt;br&gt;kel 18.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Den utväxlade informationen får bara användas för de ändamål som&lt;br&gt;anges i paragraf 1. I varje medlemsstat får informationen bara vidare-&lt;br&gt;befordras till myndigheter och domstolar vars uppdrag är att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för prövningen av&lt;br&gt;asylansökan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- pröva asylansökan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- verkställa alla skyldigheter som följer av denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Den medlemsstat som överför uppgifter ansvarar för att de är riktiga&lt;br&gt;och aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det framgår att denna medlemsstat har lämnat uppgifter som inte är&lt;br&gt;riktiga eller som inte borde ha överförts, skall de mottagande medlems-&lt;br&gt;staterna informeras om det utan dröjsmål. De är förpliktade att rätta denna&lt;br&gt;information eller radera den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. En asylsökande skall ha rätt att, på begäran, ta del av den information&lt;br&gt;som utväxlats och som rör honom eller henne under den tid som den finns&lt;br&gt;tillgänglig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om han eller hon konstaterar att informationen inte är riktig eller inte&lt;br&gt;borde ha överförts, har han eller hon rätt att erhålla rättelse eller radering&lt;br&gt;av den. Denna rätt utövas i enlighet med de villkor som anges i para-&lt;br&gt;graf 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. I varje berörd medlemsstat skall överföringen och mottagandet av&lt;br&gt;utbytt information registreras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Dessa uppgifter skall bevaras under en period som inte är längre än&lt;br&gt;nödvändigt för de ändamål för vilka den har utväxlats. Nödvändigheten&lt;br&gt;av att bevara uppgifterna skall bedömas av den berörda medlemsstaten&lt;br&gt;vid en lämplig tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Under alla omständigheter åtnjuter den utväxlade informationen minst&lt;br&gt;samma skydd som den mottagande staten ger åt information av liknande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;karaktär. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Om uppgifterna inte behandlas maskinellt utan på något annat sätt,&lt;br&gt;skall varje medlemsstat vidta lämpliga åtgärder för att genom effektiva&lt;br&gt;kontrollmetoder garantera att denna artikel åtföljs. Om en medlemsstat&lt;br&gt;har ett övervakningsorgan av den typ som nämns i paragraf 12, kan de ge&lt;br&gt;detta organ ansvaret för att garantera detta kontrollarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Om en eller flera medlemsstater önskar datorisera behandlingen av&lt;br&gt;alla eller en del av de uppgifter som nämnts i paragraferna 2 och 3, är&lt;br&gt;datoriseringen bara möjlig om de berörda staterna har antagit lagstiftning&lt;br&gt;som är tillämplig på denna behandling och som följer principerna i&lt;br&gt;Strasbourg-konventionen den 28 februari 1981 om skyddet av personer&lt;br&gt;vad beträffar databehandling av personuppgifter och om de har anförtrott&lt;br&gt;den oberoende kontrollen av behandlingen och utnyttjandet av de&lt;br&gt;överförda uppgifterna i enlighet med konventionen till ett lämpligt&lt;br&gt;nationellt organ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Varje medlemsstat kan till den kommitté som åsyftas i artikel 18&lt;br&gt;framlägga förslag som syftar till revision av denna konvention och som&lt;br&gt;har som mål att avskaffa svårigheter vid tillämpningen av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om det visar sig nödvändigt att göra ändringar i eller tillägg till denna&lt;br&gt;konvention för att förverkliga målen som uttalats i artikel 8 A i fördraget&lt;br&gt;om den Europeiska Gemenskapen och när detta förverkligande är&lt;br&gt;förknippat särskilt med genomförandet av en harmoniserad asylpolitik och&lt;br&gt;en gemensam viseringspolitik, skall den medlemsstat som har ordförande-&lt;br&gt;skapet i Europeiska Gemenskapens Råd organisera ett möte för den&lt;br&gt;kommitté som åsyftas i artikel 18.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ändringar i eller tillägg till denna konvention antas av kommittén som&lt;br&gt;åsyftas i artikel 18. De träder i kraft i enlighet med bestämmelserna i&lt;br&gt;artikel 22.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om en medlemsstat stöter på större svårigheter på grund av en påtaglig&lt;br&gt;förändring av omständigheter som var rådande vid slutandet av denna&lt;br&gt;konvention, kan denna medlemsstat underrätta den kommitté som nämns i&lt;br&gt;artikel 18 så att den kan föreslå åtgärder till medlemsstaterna för att&lt;br&gt;handskas med denna situation eller anta de ändringar eller tillägg som&lt;br&gt;framstår som nödvändiga att tillföra denna konvention och som träder i&lt;br&gt;kraft i enlighet med vad som anges i artikel 16 paragraf 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om, efter en tid av sex månader, den situation som beskrivits i paragraf&lt;br&gt;1 är likadan, kan kommittén i enlighet med artikel 18 paragraf 2&lt;br&gt;bemyndiga den medlemsstat som påverkas av denna förändring att&lt;br&gt;provisoriskt suspendera tillämpningen av denna konventions bestämmel-&lt;br&gt;ser. En sådan suspension far inte hindra förverkligandet av de mål som&lt;br&gt;nämnts i artikel 8 A i fördraget om den Europeiska Ekonomiska&lt;br&gt;Gemenskapen eller motverka medlemsstaternas andra internationella&lt;br&gt;åligganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Under tiden för sådan suspension som åsyftas i paragraf 2 skall&lt;br&gt;kommittén fortsätta sitt arbete för att revidera bestämmelserna i&lt;br&gt;konventionen om den inte redan har nått fram till en överenskommelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommitté skall inrättas bestående av en representant för regeringen i&lt;br&gt;varje medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförandeskapet i kommittén skall utövas av den medlemsstat som&lt;br&gt;utövar ordförandeskapet i de Europeiska Gemenskapernas Råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De Europeiska Gemenskapernas Kommission kan delta i arbetet i&lt;br&gt;kommittén och de arbetsgrupper som åsyftas i paragraf 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kommittén har ansvaret för att pröva, på begäran av en eller flera&lt;br&gt;medlemsstater, varje fråga av allmän natur rörande tillämpningen och&lt;br&gt;tolkningen av denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén beslutar om åtgärder som åsyftas i artikel 11 paragraf 6 och i&lt;br&gt;artikel 13 paragraf 2 och ger det bemyndigande som åsyftas i artikel 17&lt;br&gt;paragraf 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén antar, i kraft av artiklarna 16 och 17, ändringar i eller tillägg&lt;br&gt;till denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Kommittén fattar sina beslut enhälligt utom när den beslutar enligt&lt;br&gt;artikel 17 paragraf 2, i vilket fall den fattar beslut med en majoritet av två&lt;br&gt;tredjedelar av ledamöternas röster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Kommittén antar sina egna procedurregler och kan skapa arbets-&lt;br&gt;grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretariatet till kommittén och arbetsgrupperna tillhandahålls av de&lt;br&gt;Europeiska Gemenskapernas Råds Generalsekretariat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar Konungariket Danmark är bestämmelserna i denna&lt;br&gt;konvention inte tillämpliga på Färöarna och Grönland om inte&lt;br&gt;Konungariket Danmark förklarar motsatsen. En sådan förklaring kan&lt;br&gt;göras när som helst genom kommunikation till Irlands regering, som&lt;br&gt;informerar de andra medlemsstaternas regeringar om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar republiken Frankrike är bestämmelserna i denna konvention&lt;br&gt;bara tillämpliga på republiken Frankrikes europeiska territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar Konungariket Holland är bestämmelserna i denna&lt;br&gt;konvention bara tillämpliga på Konungariket Hollands europeiska&lt;br&gt;territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar Storbritannien är bestämmelserna i denna konvention bara&lt;br&gt;tillämpliga på Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland. De&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är inte tillämpliga på de europeiska territorier för vilka Förenade&lt;br&gt;Konungariket svarar för de externa relationerna utan en förklaring om&lt;br&gt;motsatsen från Förenade Konungariket. En sådan förklaring kan göras&lt;br&gt;när som helst genom en kommunikation till Irlands regering, som&lt;br&gt;informerar de andra medlemsstaternas regeringar om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna konvention kan inte vara föremål för någon reservation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna konvention är öppen för anslutning av varje stat som blir&lt;br&gt;medlem av de Europeiska Gemenskaperna. Anslutningsinstrumenten&lt;br&gt;deponeras hos Irlands regering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den träder i kraft i förhållande till varje stat som ansluter sig den första&lt;br&gt;dagen i den tredje månaden efter depositionen av anslutnings-&lt;br&gt;instrumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Denna konvention är föremål för ratifikation, accept eller&lt;br&gt;godkännande. Instrumenten för ratifikation, accept eller godkännande&lt;br&gt;skall deponeras hos Irlands regering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Irlands regering underrättar regeringarna i de andra Medlemsstaterna&lt;br&gt;om depositionen av instrumenten för ratifikation, accept eller god-&lt;br&gt;kännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Denna konvention träder i kraft den första dagen i den tredje månaden&lt;br&gt;som följer efter depositionen av instrumenten för ratifikation, accept eller&lt;br&gt;godkännande från den sista stat som vidtar denna åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den stat hos vilken instrumenten för ratifikation, accept eller&lt;br&gt;godkännande deponeras skall underrätta medlemsstaterna om datum för&lt;br&gt;ikraftträdandet av denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av Dublinkonventionen - en inom Utrikesdeparte-&lt;br&gt;mentet i november 1996 upprättad promemoria&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian konstateras att Sverige genom sin anslutning till&lt;br&gt;Europeiska unionen förbundit sig att ansluta sig till vissa konventioner&lt;br&gt;som vid tidpunkten för anslutningen var öppna för undertecknande av de&lt;br&gt;dåvarande medlemsstaterna. Enligt artikel 3 i anslutningsfördraget (SFS&lt;br&gt;1994:1501) gäller det sådana konventioner eller instrument på rätts-&lt;br&gt;väsendets och inrikespolitikens område som är oskiljaktigt förbundna med&lt;br&gt;Maastrichtfördragets mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen om fastställelse av vilken stat som är ansvarig för att pröva&lt;br&gt;ansökningar om asyl som inges i en av medlemsstaterna i Europeiska&lt;br&gt;gemenskaperna, den s.k. Dublinkonventionen, är en sådan konvention&lt;br&gt;som avses i artikel 3. Den undertecknades av de dåvarande medlems-&lt;br&gt;staterna i Dublin den 15 juni 1990. Konventionen har dock ännu inte trätt&lt;br&gt;i kraft eftersom den inte godkänts av samtliga tolv dåvarande medlems-&lt;br&gt;stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen har enligt inledningen tillkommit för att garantera att var&lt;br&gt;och en som ansöker om asyl i någon medlemsstat skall få sin asylansökan&lt;br&gt;prövad och att en asylsökande inte sänds från en medlemsstat till en annan&lt;br&gt;utan att någon stat anser sig ha ansvar för prövningen. Konventionen&lt;br&gt;innehåller också bestämmelser om ömsesidigt utbyte av information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudprincipen skall enligt konventionen vara att den medlemsstat där&lt;br&gt;sökanden först rest in eller har haft uppehållstillstånd eller visering eller&lt;br&gt;där sökanden har familjeanknytning också skall vara ansvarig för&lt;br&gt;prövningen av en asylansökan även om den gjorts i en annan medlems-&lt;br&gt;stat. Denna princip stämmer väl överens med svensk lagstiftning och&lt;br&gt;praxis. På den principen bygger också den nordiska passkontrollöverens-&lt;br&gt;kommelsen och de bilaterala återtagandeavtal som Sverige har med&lt;br&gt;Tyskland och Frankrike. Däremot finns det vissa skillnader mellan de&lt;br&gt;olika avtalen när det gäller förutsättningarna för återtagande liksom i&lt;br&gt;fråga om de tidsfrister som skall gälla för olika situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det utbyte av information som tas upp i konventionen gäller såväl&lt;br&gt;information om enskilda asylsökande som information om de politiska&lt;br&gt;förhållandena m.m. i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att sekretesslagen skall ändras så att det klart&lt;br&gt;framgår att sekretess gäller för uppgifter som svensk myndighet tagit emot&lt;br&gt;som en följd av konventionen. Vidare föreslås att det i utlänningslagen&lt;br&gt;skall föras in en bestämmelse om att asyl får vägras om utlänningen kan&lt;br&gt;sändas till ett land som tillträtt konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 kap. 14 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift som rör utlänning, om det kan antas att&lt;br&gt;röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för&lt;br&gt;övergrepp eller annat allvarligt men som föranleds av förhållandet mellan&lt;br&gt;utlänningen och utländsk stat eller myndighet eller organisation av&lt;br&gt;utlänningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som följer av första stycket gäller sekretess i verksamhet för&lt;br&gt;kontroll över utlänningar och i ärende om svenskt medborgarskap för&lt;br&gt;uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att&lt;br&gt;uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående&lt;br&gt;lider men. I verksamhet för kontroll över utlänningar gäller sekretess&lt;br&gt;också för anmälan eller annan utsaga av enskild, om det kan antas att fara&lt;br&gt;uppkommer för den som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller&lt;br&gt;någon honom närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om&lt;br&gt;uppgiften röjs. Beträffande beslut i ärende som avses i detta stycke gäller&lt;br&gt;sekretessen dock endast för uppgifter i skälen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som följer av första stycket gäller sekretess hos&lt;br&gt;Totalförsvarets pliktverk och Statens invandrarverk i verksamhet som&lt;br&gt;avser mottagande och vidarebefordran av upplysningar m.m. om&lt;br&gt;krigsfångar och andra skyddade personer som avses i Genévekonven-&lt;br&gt;tionema den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella&lt;br&gt;väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna, för uppgift&lt;br&gt;om enskilds vistelseort, hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden,&lt;br&gt;om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller&lt;br&gt;någon honom närstående lider men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller, i den mån&lt;br&gt;riksdagen har godkänt avtal härom&lt;br&gt;med främmande stat eller mellan-&lt;br&gt;folklig organisation, för uppgifter&lt;br&gt;som avses i första och andra&lt;br&gt;styckena och som myndigheten&lt;br&gt;erhållit på grund av avtalet. Före-&lt;br&gt;skrifterna i 14 kap. 1 - 3 §§ far inte&lt;br&gt;i fråga om denna sekretess tilläm-&lt;br&gt;pas i strid med avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;br&gt;Lydelse enligt prop. 1996/97:4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av sekretess enligt första eller tredje stycket eller enligt 2&lt;br&gt;kap. 1 eller 2 § far uppgifter som avses i tredje stycket lämnas till den&lt;br&gt;nationella upplysningsbyrån enligt vad som föreskrivs i 8 kap. 13 § lagen&lt;br&gt;(1994:1720) om civilt försvar och forordningen (1996:xxx) om skyldighet&lt;br&gt;att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra skyddade&lt;br&gt;personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529)' skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;sup&gt;J&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som avses i 1 § har rätt till asyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asyl far dock vägras om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det av hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verk-&lt;br&gt;samhet eller med hänsyn till rikets säkerhet finns synnerliga skäl att inte&lt;br&gt;bevilja asyl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det beträffande en utlänning som omfattas av 1 § 2 eller 3 på grund&lt;br&gt;av brottslighet eller någon annan omständighet finns särskilda skäl att inte&lt;br&gt;bevilja asyl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utlänningen har rest in från Danmark, Finland, Island eller Norge och&lt;br&gt;kan sändas åter till något av dessa länder i enlighet med en överens-&lt;br&gt;kommelse mellan Sverige och det landet, såvida det inte är uppenbart att&lt;br&gt;han inte kommer att beviljas uppehållstillstånd där,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utlänningen i annat fall före ankomsten till Sverige har uppehållit sig&lt;br&gt;i ett annat land än hemlandet och, om han återsänds dit, är skyddad mot&lt;br&gt;förföljelse eller, i förekommande fall, mot att sändas till en krigsskåde-&lt;br&gt;plats eller till hemlandet och också mot att sändas vidare till ett annat land&lt;br&gt;där han inte har motsvarande skydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlänningen har särskild&lt;br&gt;anknytning till ett annat land och&lt;br&gt;där är skyddad på det sätt som&lt;br&gt;anges i 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;utlänningen har särskild&lt;br&gt;anknytning till ett annat land och&lt;br&gt;där är skyddad på det sätt som&lt;br&gt;anges i 4, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utlänningen kan sändas till ett&lt;br&gt;land som tillträtt konventionen om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastställelse av vilken stat som är&lt;br&gt;ansvarig för att pröva ansökningar&lt;br&gt;om asyl som inges i en av med-&lt;br&gt;lemsstaterna i europeiska gemen-&lt;br&gt;skaperna och i det landet är&lt;br&gt;skyddad på det sätt som anges i 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen far föreskriva undantag från andra stycket 4 för de fall då&lt;br&gt;utlänningens anknytning till Sverige är av sådan art att han inte bör nekas&lt;br&gt;att få sin ansökan om asyl prövad här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1994:515.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har yttrat sig över Dublinkonventionen - en&lt;br&gt;inom Utrikesdepartementet i november 1996 upprättad promemoria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;Statens invandrarverk&lt;br&gt;Utlänningsnämnden&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund&lt;br&gt;Rädda Barnens riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 kap. 14 § sekretesslagen (1980:1OO)&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift som rör utlänning, om det kan antas att&lt;br&gt;röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för&lt;br&gt;övergrepp eller annat allvarligt men som föranleds av förhållandet mellan&lt;br&gt;utlänningen och utländsk stat eller myndighet eller organisation av&lt;br&gt;utlänningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som följer av första stycket gäller sekretess i verksamhet för&lt;br&gt;kontroll över utlänningar och i ärende om svenskt medborgarskap för&lt;br&gt;uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att&lt;br&gt;uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående&lt;br&gt;lider men. I verksamhet för kontroll över utlänningar gäller sekretess&lt;br&gt;också för anmälan eller annan utsaga av enskild, om det kan antas att fara&lt;br&gt;uppkommer för att den som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller&lt;br&gt;någon honom närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om&lt;br&gt;uppgiften röjs. Beträffande beslut i ärende som avses i detta stycke gäller&lt;br&gt;sekretessen dock endast för uppgifter i skälen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som följer av första stycket gäller sekretess hos&lt;br&gt;Totalförsvarets pliktverk och Statens invandrarverk i verksamhet som&lt;br&gt;avser mottagande och vidarebefordran av upplysningar m.m. om&lt;br&gt;krigsfångar och andra skyddade personer som avses i Genévekonven-&lt;br&gt;tionema den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella&lt;br&gt;väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna, för uppgift&lt;br&gt;om enskilds vistelseort, hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden,&lt;br&gt;om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller&lt;br&gt;någon honom närstående lider men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller, om riksdagen&lt;br&gt;har godkänt avtal om detta med&lt;br&gt;främmande stat eller mellanfolklig&lt;br&gt;organisation, för uppgifter som&lt;br&gt;avses i första och andra styckena&lt;br&gt;och som myndigheten fatt enligt&lt;br&gt;avtalet. Föreskrifterna i 14 kap. 1 -&lt;br&gt;3 §§ far i fråga om denna sekretess&lt;br&gt;inte tillämpas i strid med avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:1468.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av sekretess enligt första eller tredje stycket eller enligt 2&lt;br&gt;kap. 1 eller 2 § får uppgifter som avses i tredje stycket lämnas till den&lt;br&gt;nationella upplysningsbyrån enligt vad som föreskrivs i 8 kap. 13 § lagen&lt;br&gt;(1994:1720) om civilt försvar och förordningen (1996:1475) om skyl-&lt;br&gt;dighet att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra skyddade&lt;br&gt;personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2. Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529)' skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningar som avses i 2 och 3 §§ har rätt till uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd får dock vägras om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det beträffande flyktingar enligt 2 § och skyddsbehövande enligt 3 §&lt;br&gt;första stycket 2 och 3 av hänsyn till vad som är känt om utlänningens&lt;br&gt;tidigare verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet finns synnerliga&lt;br&gt;skäl att inte bevilja uppehållstillstånd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det beträffande en skyddsbehövande som omfattas av 3 § första&lt;br&gt;stycket 2 på grund av brottslighet eller någon annan omständighet som&lt;br&gt;hänför sig till den skyddsbehövandes person finns särskilda skäl att inte&lt;br&gt;bevilja uppehållstillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utlänningen har rest in från Danmark, Finland, Island eller Norge och&lt;br&gt;kan sändas åter till något av dessa länder i enlighet med en överens-&lt;br&gt;kommelse mellan Sverige och det landet, såvida det inte är uppenbart att&lt;br&gt;han inte kommer att beviljas uppehållstillstånd där,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utlänningen i annat fall före ankomsten till Sverige har uppehållit sig&lt;br&gt;i ett annat land än hemlandet och, om han återsänds dit, är skyddad mot&lt;br&gt;förföljelse eller mot att sändas till hemlandet och också mot att sändas&lt;br&gt;vidare till ett annat land där han inte har motsvarande skydd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;utlänningen har särskild&lt;br&gt;anknytning till ett annat land och&lt;br&gt;där är skyddad på det sätt som&lt;br&gt;anges i 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;utlänningen har särskild&lt;br&gt;anknytning till ett annat land och&lt;br&gt;där är skyddad på det sätt som&lt;br&gt;anges i 4, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utlänningen kan sändas till ett&lt;br&gt;land som tillträtt konventionen om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastställelse av vilken stat som är&lt;br&gt;ansvarig för att pröva ansökningar&lt;br&gt;om asyl som inges i en av med-&lt;br&gt;lemsstaterna i europeiska gemen-&lt;br&gt;skaperna och utlänningen är&lt;br&gt;skyddad i det landet på det sätt&lt;br&gt;som anges i 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1994:515.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:1379.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LAGRÅDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan&lt;br&gt;Munck, regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 6 februari 1997 (Utrikesdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Bengt Ranland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:87&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utrikesdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsminister Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,&lt;br&gt;Peterson, Tham, Blomberg, Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström,&lt;br&gt;Lindh, Klingvall, Åhnberg, Östros&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1996/97:87 Dublinkonventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 53038, Stockholm 1997&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner konventionen rörande bestämmandet av den ansvariga staten för prövningen av en ansökan om asyl som framställts i en av medlemsstaterna i de europeiska gemenskaperna, den s.k. Dublinkonventionen</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner konventionen rörande bestämmandet av den ansvariga staten för prövningen av en ansökan om asyl som framställts i en av medlemsstaterna i de europeiska gemenskaperna, den s.k. Dublinkonventionen</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:SfU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:SfU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1997-03-06 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1997-03-07 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1997-03-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1997-04-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Utrikesdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 06:38:58</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GK0387</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:50</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialförsäkringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 06:38:58</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:SfU16</uppgift>
<ref_dok_id>GK01SfU16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SfU16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Dublinkonventionen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>