2305107GK03851996/9785propproppropProposition 1996/97:85PropositionPropositionNärings¶ och handelsdepartementet8501997-03-13 00:00:002025-12-19 13:58:271997-01-01 00:00:00Frågor om mätning m.m. på elmarknadendigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GK0385/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GK0385https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK0385
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1996/97:85</h1>
<h2>Frågor om mätning m.m. på elmarknaden</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0385/prop_199697__85-1.png" style="width:39pt;height:49pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:85</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 13 mars 1997</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Anders Sundström</p>
<p>(Närings- och handelsdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen redovisas förslag till åtgärder för att öka möjligheterna för<br>konsumenter med låg elförbrukning att delta i handeln med el.</p>
<p>Systemet med timvis mätning och avräkning behålls för de kunder som<br>köper el från annan än leveranskoncessionären. Det är viktigt för<br>elmarknadens utveckling att sänka kostnaderna för mätning så att fler<br>konsumenter kan delta i elhandeln.</p>
<p>Genom en ny regel i ellagen föreskrivs ett tak på högst 2 500 kronor för<br>de kostnader som nätföretagen far debitera konsumenter med låg<br>elförbrukning för timregisterande mätutrustning och dess installation<br>(takpris).</p>
<p>1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 85</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1996/97:85</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3</p>
<p>2 Lagtext ..................................... 4</p>
<p>2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),</p>
<p>innefattande vissa bestämmelser om elektriska<br>anläggningar............................. 4</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning....................... 6</p>
<p>4 Utvecklingen på elmarknaden...................... 8</p>
<p>4.1 Elreformen.............................. 8</p>
<p>4.2 Utvecklingen år 1996 ....................... 9</p>
<p>5 Åtgärder för att öka möjligheterna för konsumenter med låg</p>
<p>elförbrukning att delta i elhandeln................... 12</p>
<p>5.1 Allmänna förutsättningar för att delta i handeln med</p>
<p>el .................................... 12</p>
<p>5.2 Takpris för timregistrerande mätutrustning m.m..... 16</p>
<p>6 Författningskommentar .......................... 19</p>
<p>6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),<br>innefattande vissa bestämmelser om elektriska<br>anläggningar............................. 19</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av Närings- och<br>teknikutvecklingsverkets och Affärsverket<br>svenska kraftnäts rapport Fri elmarknad för<br>alla................................... 21</p>
<p>Bilaga 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71</p>
<p>s.l), innefattande vissa bestämmelser om<br>elektriska anläggningar...................... 25</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1997 . 26</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om<br>ändring i lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om<br>elektriska anläggningar.</p>
<p>Prop. 1996/97:85</p>
<p>1* Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 85</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<p>Prop. 1996/97:85</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<p>2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),<br>innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 § 10 mom. lagen (1902:71 s. 1), innefattande<br>vissa bestämmelser om elektriska anläggningar<sup>1</sup> skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>2 § 10 mom.</p>
<p>Kostnaden för en mätare med<br>tillhörande insamlingsutrustning<br>och för dess installation i<br>uttagspunkten hos en<br>elkonsument skall av<br>nätkoncessionshavaren debiteras<br>elkonsumenten.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>En elkonsument</p></td><td>
<p>som</p></td><td>
<p>är</p></td></tr>
<tr><td>
<p>lågspänningskund</p></td><td>
<p>har</p></td><td>
<p>vid</p></td></tr>
<tr><td>
<p>flyttning rätt</p></td><td>
<p>att</p></td><td>
<p>av</p></td></tr>
<tr><td colspan="3">
<p>nätkoncessionshavaren få tillbaka</p></td></tr>
</table>
<p>den del av erlagd kostnad som<br>motsvarar värdet av mätaren med<br>tillhörande insamlingsutrustning<br>med beaktande av dess<br>återstående tekniska livslängd.<br>Belopp under 1 000 kronor<br>behöver dock inte återbetalas till<br>elkonsumenten<br></p>
<p>Kostnaden för en mätare med<br>tillhörande insamlingsutrustning<br>och för dess installation i<br>uttagspunkten hos en<br>elkonsument skall av<br>nätkoncessionshavaren debiteras<br>elkonsumenten. Elkonsumenter<br>vars konsumtion mäts genom<br>direktmätning får dock inte<br>debiteras mer än 2 500 kronor.<br>En elkonsument som är<br>lågspänningskund och vars<br>konsumtion inte mäts genom<br>direktmätning har vid flyttning<br>rätt att av nätkoncessionshavaren<br>fa tillbaka den del av erlagd<br>kostnad som motsvarar värdet av<br>mätaren med tillhörande in-<br>samlingsutrustning med<br>beaktande av dess återstående<br>tekniska livslängd. Belopp under<br>1 000 kronor behöver dock inte<br>återbetalas till elkonsumenten.</p>
<p>En elkonsument vars elförbrukning mäts på annat sätt än enligt de<br>föreskrifter som meddelats med stöd av 2 § 4 mom. sjunde stycket skall<br>debiteras merkostnaden för denna mätning och för rapporteringen av<br>mätresultaten.</p>
<p>Andra kostnader för mätning än de som nämns i första och tredje<br>styckena far inte debiteras enskilda elkonsumenter.</p>
<p>Första - tredje styckena gäller inte elkonsumenter som köper sin el från</p>
<p>Lagen omtryckt 1996:79.<br></p>
<p>innehavaren av leveranskoncession enligt 6 § lagen (1994:618) om handel Prop. 1996/97:85<br>med el, m.m.</p>
<p>Frågor om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt detta moment</p>
<p>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>De äldre föreskrifterna i andra stycket tillämpas i de fall en elkonsument<br>har debiterats kostnader enligt första stycket före lagens ikraftträdande.</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Riksdagen beslutade hösten 1995 om ny ellagstiftning (prop. 1994/95:222,<br>bet. 1995/96 :NU 1, rskr. 1995/96:2). Beslutet innebar omfattande ändringar<br>i bl.a. lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska<br>anläggningar, den s.k. ellagen. Genom beslutet infördes vidare en ny lag,<br>lagen (1994:618) om handel med el, m.m. Det nya regelverket trädde i<br>kraft den 1 januari 1996.</p>
<p>Genom den nya lagstiftningen ges alla konsumenter formell möjlighet<br>att välja leverantör av el. I propositionen konstaterades att för<br>konsumenter med låg elförbrukning, främst hushållskonsumenter, kunde<br>möjligheterna att vända sig till annan elleverantör vara begränsade till<br>följd av bl.a. de krav på mätning som då förutsattes. Tillgången till billig<br>mätutrustning bedömdes därför vara en viktig förutsättning för att<br>konsumenter med låg elförbrukning skulle kunna utnyttja de nya villkoren<br>på elmarknaden. Riksdagen informerades om att regeringen avsåg att<br>utreda möjligheterna att sänka kostnaderna för mätutrustning.</p>
<p>Regeringen uppdrog i december 1995 åt Närings- och<br>teknikutvecklinsverket (NUTEK) och Affärsverket svenska kraftnät<br>(Svenska kraftnät) att utreda och föreslå åtgärder för att åstadkomma<br>billiga mätsystem, m.m.</p>
<p>NUTEK och Svenska kraftnät redovisade i maj 1996 sitt uppdrag i<br>rapporten Fri elmarknad för alla. En sammanfattning av rapportens<br>förslag redovisas i bilaga 1. Rapportens lagförslag redovisas i bilaga 2.<br>Rapporten har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena<br>finns tillgänglig i Närings- och handelsdepartementet (dnr. N95/2762).</p>
<p>Vikten av en skärpt uppföljning och övervakning av elmarknadens<br>utveckling i samband med den nya lagens ikraftträdande underströks av<br>Näringsutskottet (bet. 1995/96:NU1) vid behandlingen av regeringens<br>proposition (1994/95:222) Ny ellagstiftning. Regeringen har uppdragit åt<br>NUTEK att i samråd med Konkurrensverket och Svenska kraftnät årligen<br>redovisa sina erfarenheter av utvecklingen på elmarknaden.</p>
<p>NUTEK och Svenska kraftnät har hösten 1996 redovisat sina<br>erfarenheter av reformen i rapporten Utvecklingen på elmarknaden.<br>Konkurrensverket har lämnat en motsvarande uppföljning i rapporten<br>Fungerar elmarknaden?</p>
<p>Svenska kraftnät har i en skrivelse som kom in till Närings- och<br>handelsdepartementet den 29 januari 1997 redovisat sina erfarenheter av<br>arbetet under år 1996 med balansavräkning och angett vissa<br>utgångspunkter för det fortsatta arbetet med schablonavräkning i syfte att<br>ge fler konsumenter möjlighet att delta i en öppen handel.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Den nuvarande lagstiftningen innebär att nätägaren skall debitera<br>elkonsumenten för kostnaderna för en mätare och dess installation i<br>uttagspunkten hos en elkonsument. Det förslag som regeringen nu lägger<br>fram innebär att ett visst maximibelopp för denna debitering fastställs<br>beträffande vissa elkonsumenter. Kostnader som överstiger detta belopp<br></p>
<p>Prop. 1996/97:85</p>
<p>kominer därmed i fortsättningen att ingå i den gemensamma nättariffen Prop. 1996/97:85<br>i stället för att debiteras den enskilde elkonsumenten.</p>
<p>Vidare föreslår regeringen att en föreskrift om återbetalning av vissa<br>belopp till en elkonsument i samband med att han flyttar inte skall<br>omfatta de elkonsumenter som endast far debiteras nyss nämnda<br>maximibelopp.</p>
<p>Förslagen är, enligt regeringens uppfattning, av sådan beskaffenhet att<br>Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande av Lagrådet har därför<br>inte inhämtats.</p>
<p>1 ** Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 85</p>
<h2>4 Utvecklingen på elmarknaden</h2>
<p>4.1 Elreformen</p>
<p>Prop. 1996/97:85</p>
<p>En tryggad elförsörjning förutsätter att regelverket för produktion och<br>överföring av el är utformat så att konsumenternas behov av el kan<br>tillgodoses kostnadseffektivt och till stabila och rimliga priser. Riksdagens<br>beslut om elreformen hösten 1995 har till syfte att säkerställa sådana<br>förutsättningar.</p>
<p>Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1996. Förutom ett<br>nytt regelverk innebär reformen också betydande institutionella<br>förändringar som påverkar såväl elmarknadens funktionssätt som<br>producenter, leverantörer och konsumenter.</p>
<p>Lagstiftningen innebär att konkurrens införs i handeln med el, vilket<br>skapar förutsättningar för en ökad pris- och kostnadspress i<br>elförsörjningen och i princip ökar valfriheten för elkonsumentema.<br>Förbrukare och återförsäljare av el kan välja mellan konkurrerande<br>leverantörer av el. Producenter och andra leverantörer är på samma sätt<br>fria att välja sina kunder. Det är också möjligt för nya aktörer såsom<br>återförsäljare, mäklare m.fl. att etablera sig på marknaden.</p>
<p>En huvudprincip i den nya lagstiftningen är att det skall vara en klar<br>boskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el, och å<br>andra sidan överföring av el (nätverksamhet). Produktionen och<br>försäljningen av el skall ske i konkurrens, medan nätverksamheten, som<br>i praktiken är ett naturligt monopol, också i fortsättningen måste regleras<br>och övervakas. För att dessa två funktioner inte skall blandas samman har<br>i lagstiftningen införts krav på organisation och ekonomisk redovisning<br>av nätverksamhet. En juridisk person som bedriver produktion av och<br>handel med el far inte bedriva nätverksamhet. All nätverksamhet skall<br>ekonomiskt redovisas åtskild från annan verksamhet.</p>
<p>Den som har nätkoncession är skyldig att ansluta alla som önskar det<br>till nätet, och att överföra el på skäliga och icke-diskriminerande villkor.<br>Skäligheten i nättariffer och andra överföringsvillkor kan granskas av<br>nätmyndigheten vid NUTEK (Nätmyndigheten) och slutligen prövas i<br>domstol.</p>
<p>Ellagstiftningens bestämmelser om leveranskoncession syftar till att ge<br>konsumenter med låg elförbrukning ett särskilt skydd. I enlighet med<br>lagstiftningen finns i varje område en leverantör av el som har<br>leveranskoncession. Den som har leveranskoncession är skyldig att<br>leverera el för normala förbrukningsändamål till alla konsumenter inom<br>området som inte väljer en annan leverantör av el. Konsumenten är<br>således garanterad leverans av el till priser som kan prövas av en<br>myndighet (Nätmyndigheten).</p>
<p>Elreformen har medfört en ändrad roll- och ansvarsfördelning inom det<br>nationella elsystemet. Tidigare hade kraftföretagen både kommersiella<br>uppgifter och ansvar för driften av hela elsystemet. Ansvaret för dessa<br>uppgifter i det nationella elsystemet har nu preciserats i enlighet med den<br>nya lagstiftningen.</p>
<p>Svenska kraftnät har som systemansvarig myndighet det övergripande<br></p>
<p>ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert inom landet, Prop. 1996/97:85<br>och att nätet utnyttjas på ett rationellt sätt, så att det kontinuerligt råder<br>balans mellan produktion och förbrukning av el. Det är också en uppgift<br>för Svenska kraftnät att förvalta och driva det svenska stamnätet och<br>utlandsförbindelserna.</p>
<p>Även om Svenska kraftnät ansvarar för att det alltid råder balans mellan<br>tillförsel och uttag av el är det elproducenterna, återförsäljarna och<br>elanvändarna som ekonomiskt är ansvariga för att inte mer el tas ut än<br>vad som tillförs systemet. För varje uttagspunkt finns en s.k.<br>balansansvarig, som i ett avtal med Svenska kraftnät har åtagit sig att det<br>för specifika leveransavtal råder balans mellan tillförsel och uttag av el.<br>Den nationella balansavräkningen, som sköts av Svenska kraftnät, reglerar<br>det ekonomiska förhållandet mellan de cirka 30 företag som för<br>närvarande är balansansvariga på den svenska marknaden.<br>Balansavräkningen är nödvändig för att säkerställa att de balansansvariga<br>fullgör sina skyldigheter.</p>
<p>Vid de nordiska energiminstramas möte i Helsingör sommaren 1995<br>enades ministrarna om vissa principer för den nordiska elhandeln.<br>Principerna syftar till att skapa förutsättningar att ta tillvara de ömsesidiga<br>ekonomiska, energimässiga och miljömässiga fördelar som den nordiska<br>elhandeln innebär. I enlighet med den s.k. Louisianakommunikén, som<br>lämnades vid mötet, etablerades i början av år 1996 den gemensamma<br>svensk-norska elmarknaden, huvudsakligen genom tre åtgärder.<br>Gränsavgifterna på utlandsförbindelserna till Norge har tagits bort. Vidare<br>äger Svenska kraftnät och det norska stamnäts företaget, Statnett S.F.,<br>gemensamt en elbörs för organiserad handel med el, Nord Pool ASA.<br>Svenska kraftnät har också ingått ett avtal med Statnett om<br>systemsamarbete. För energibalanseringen av Sverige kommer Svenska<br>kraftnät också att ingå systemavtal med företag i Finland och Danmark.</p>
<p>I Finland har vissa förändringar skett när det gäller ansvaret för det<br>nationella elsystemet. Staten och de de två kraftföretagen, Imatran Voima<br>och Pohjolan Voima, har bildat ett gemensamt ägt bolag, Finska stamnät<br>AB, med uppgift att förvalta stamnätet och utlandsförbindelserna. Dess<br>verksamhet inleds under år 1997. I bolagets uppgifter ingår vidare att<br>utöva systemansvar för det finska elsystemet och ansvaret för den<br>nationella balanstjänsten.</p>
<p>I Danmark pågår en översyn av ellagstiftningen med syftet att anpassa<br>regelverket till det nyligen antagna direktivet (96/92/EG) om<br>gemensamma regler för den inre marknaden för el, det s.k.<br>elmarknadsdirektivet.</p>
<p>4.2 Utvecklingen år 1996</p>
<p>Det har skett betydande strukturella förändringar på den svenska<br>elmarknaden under år 1996. Inom elproduktionen kan noteras en viss<br>koncentration av ägandet, bl.a. som en följd av ökat korsägande. Fyra<br>företagsgrupper svarar för drygt 80 % av landets totala produktion. Den<br>utländska ägarandelen i svensk kraftindustri har ökat. Samtidigt har några</p>
<p>svenska kraftföretag förvärvat andelar i utländska företag. Prop. 1996/97:85</p>
<p>Detaljdistributionen av elkraft har genomgått stora förändringar. De<br>tidigare eldistributionsföretagen har upphört som en följd av den nya<br>lagstiftningen och branschen kan numera indelas i produktions-, elhandels-<br>och nätföretag. I slutet av år 1996 fanns cirka 250 nätföretag och 230<br>elhandelsföretag registrerade. Majoriteten av dessa företag har sitt<br>ursprung i den tidigare distributionsverksamheten.</p>
<p>De flesta elhandelsföretagen är bolag som bedriver verksamhet med stöd<br>av leveranskoncession. På elmarknaden finns också elhandelsbolag som<br>har bildats gemensamt av exempelvis kommunala företag, industrin eller<br>intresseorganisationer med syftet att säkerställa en effektiv<br>inköpsorganisation. Dessa företag köper el från flera producenter, både för<br>eget behov och för vidareförsäljning.</p>
<p>Handeln med el</p>
<p>Större delen av elleveransema sker fortfarande i enlighet med avtal som<br>ingicks före lagändringarna den 1 januari 1996. Under det första året med<br>det nya regelverket har ungefär 25 % av den svenska elkonsumtionen<br>upphandlats i konkurrens. Dessa inköp har främst genomförts av större<br>elförbrukare, exempelvis industriföretag och återförsäljare av el. Flera<br>industriföretag och företag inom tjänstesektorn har slutit kontrakt om<br>koncemleveranser, vilket innebär att elleveransema sker till skilda<br>uttagspunkter ofta över hela landet.</p>
<p>Industrin och servicenäringen svarar för cirka 75 % av landets<br>elkonsumtion. På denna del av elmarknaden finns därmed ett stort<br>utrymme för ökad elhandel, särskilt när äldre långfristiga leveransavtal har<br>löpt ut. Även konsumenter med låg elförbrukning har visat ett intresse för<br>att kunna att delta i en öppen elhandel. Det gäller exempelvis större<br>fastighetsägare, jordbruksföretag och andra småföretag samt<br>elvärmekunder.</p>
<p>Förutsättningarna för konsumenter med låg elförbrukning att dra nytta<br>av de nya förhållandena i elhandeln är dock begränsade av ekonomiska<br>skäl. För dessa kunder motsvarar kostnaderna för elenergin normalt<br>knappt en tredjedel av de totala elkostnaderna. Nätavgifter och skatter<br>svarar för resterande del. Utrymmet för att göra besparingar på<br>totalkostnaderna är därför mindre för dessa kundgrupper än för<br>konsumenter med större elförbrukning där elenergins andel av<br>totalkostnaderna är större.</p>
<p>Vidare utgör kraven på mätning ett hinder för småkunder att delta i en<br>öppen handel med el. En orsak är att elförbrukningen enligt ellagen måste<br>kunna mätas timvis och rapporteras dygnsvis för de konsumenter som inte<br>köper el från den leverantör som innehar leveranskoncession (prop.<br>1993/94:162). Uppgifterna om uttag av el används bl.a. som ett<br>nödvändigt underlag för den nationella balansavräkningen.</p>
<p>Enligt ellagen skall kostnaden för mätutrustning och dess installation<br>debiteras den enskilda konsumenten. Med dagens mätkostnader är det i<br>allmänhet inte lönsamt för små kunder att upphandla el i konkurrens. 10</p>
<p>Tillgången till billiga mätsystem är därför en förutsättning för att<br></p>
<p>konsumenter med låg elförbrukning skall ha något ekonomiskt utbyte av Prop. 1996/97:85<br>att utnyttja de förutsättningar som ges genom den nya ellagstiftningen.</p>
<p>I propositionen (1994/95:222) Ny ellagstiftning framhölls betydelsen av<br>att tekniken inom mätningsområdet utvecklas och att kostnaderna pressas<br>för att säkerställa en väl fungerande elhandel.</p>
<p>Regeringen uppdrog i december 1995 åt NUTEK och Svenska kraftnät<br>att utreda och föreslå åtgärder för att åstadkomma billiga mätsystem.<br>Myndigheterna redovisade uppdraget våren 1996 i rapporten Fri<br>elmarknad för alla. I rapporten föreslås att avräkningen av elleveranser<br>till hushållskunder och andra konsumenter med låg elförbrukning inte<br>längre skall grundas på timvis mätning. Enligt förslaget skall avräkningen<br>mellan elleverantörerna i stället beräknas med hjälp av s.k. typkurvor<br>(schablonavräkning). Ett liknande system för avräkning till små kunder<br>tillämpas sedan år 1995 i Norge.</p>
<p>Nätmyndigheten och Svenska kraftnät behandlar även frågan om<br>småkundemas situation i rapporten Utvecklingen på elmarknaden.<br>Myndigheterna konstaterar att hushållskonsumentema i praktiken är<br>hänvisade till att köpa el från innehavaren av leveranskoncession även om<br>de har formella möjligheter att byta leverantör. Enligt Konkurrensverkets<br>rapport Fungerar elmarknaden ? skulle lägre kostnader för mätning bidra<br>till ökad konkurrens mellan leverantörerna av el.</p>
<p>Ett annan fråga som enligt Nätmyndighetens rapport har vållat vissa<br>problem vid övergången till det nya regelverket gäller nätföretagens<br>rapportering av mätvärden till den nationella balansavräkningen. Antalet<br>rapporterande företag och informationsmängderna har ökat kraftigt som<br>en följd av omregleringen. Försenad, felaktig eller utebliven rapportering<br>från ett enda av de företag som skall rapportera till Svenska kraftnät<br>medför att det inte kan ske någon korrekt avräkning mellan<br>leverantörerna.</p>
<p>Svenska kraftnät har i januari 1997 i en skrivelse till regeringen<br>redovisat erfarenheterna av arbetet år 1996 med balansavräkning och<br>angett vissa förutsättningar för det fortsatta arbetet med<br>schablonavräkning. I skrivelsen framhålls att det har tagit betydande tid<br>att utveckla den nationella balansavräkningen för den omreglerade<br>elmarknaden.</p>
<p>Många av de nya nätföretagen bildades först vid årsskiftet 1995/96.<br>Även en stor del av de balansansvariga företagen etablerades vid denna<br>tidpunkt. I inledningsskedet fanns därför inte etablerade<br>kommunikationsvägar mellan nätägare, balansansvariga företag och<br>Svenska kraftnät. Det ledde till förseningar i rapporteringen av mätvärden<br>till Svenska kraftnät och balansansvariga företag. Svenska kraftnät<br>rapporterar att avräkningsprocessen har kunnat påskyndas under hösten,<br>och att man nu kunnat reglera 1996 års balansavräkning. Enligt skrivelsen<br>räknar Svenska kraftnät med att tidigt under år 1997 uppnå en<br>stabilisering av balansavräkningen med acceptabel kvalitet för samtliga<br>berörda parter.</p>
<p>11</p>
<h2>5 Åtgärder för att öka möjligheterna för Prop. 1996/97:85</h2>
<h2>konsumenter med låg elförbrukning att delta i<br>elhandeln</h2>
<p>5.1 Allmänna förutsättningar för att delta i handeln med el</p>
<p>Regeringens bedömning: Systemet med timvis mätning och avräkning<br>bör behållas för de kunder som köper el från annan än<br>leveranskoncessionären. Det är viktigt för elmarknadens utveckling att<br>sänka kostnaderna för mätning så att fler konsumenter kan delta i<br>elhandeln.</p>
<p>Kostnaderna för timregisterande mätutrustning har sjunkit de senaste<br>åren, och de bedöms sjunka ytterligare som en följd av bland annat den<br>tekniska utvecklingen. Teknikutvecklingen bör påskyndas genom åtgärder<br>som leder till ökade försäljningsvolymer och ökad konkurrens mellan<br>tillverkare av mätutrustning. NUTEK och Svenska kraftnät bör ges i<br>uppdrag att särskilt följa utvecklingsarbetet inom detta område.</p>
<p>NUTEK:s och Svenska kraftnäts rapport Fri elmarknad för alla-.<br>Överensstämmer delvis med regeringens bedömning. Myndigheterna har<br>föreslagit att ett schablonavräkningssystem införs för konsumenter med<br>låg elförbrukning. Förslaget innebär att dessa kunder skulle kunna köpa<br>el från en annan leverantör än leveranskoncessionären utan krav på timvis<br>mätning. Systemet med schablonavräkning skulle enligt myndigheternas<br>förslag omfatta kunder med ett säkringsabonnemang på högst 25 A. För<br>att undvika en tröskeleffekt och ge kunder med ett säkringsabonnemang<br>över 25 A och upp till 80 A ekonomiska möjligheter att upphandla el i<br>konkurrens har föreslagits att ett takpris införs för timvis mätning.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna är i huvudsak<br>positiva till utredningens förslag. Förslaget om schablonavräkning för<br>småkunder har kritiserats av bl.a. Svenska Kraftverksföreningen,<br>Riksförbundet Energileverantörema (REL), Svenska Elverksföreningen<br>och Storstockholm Energi AB. Som skäl för kritiken anges bland annat<br>att effekterna av schablonavräkning för nätföretagen och för de<br>leverantörer som har leveranskoncession inte har analyserats tillräckligt.<br>Vidare påpekas att ett införande av schablonavräkning riskerar att hämma<br>den tekniska utvecklingen på mätområdet.</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: Omregleringen av elmarknaden är<br>en av efterkrigstidens största energipolitiska reformer. Den innebär en<br>ändrad ansvars- och rollfördelning inom elförsörjningen och påverkar<br>såväl elmarknadens funktionssätt som säljare och köpare av el. Det ligger<br>i sakens natur att det tar det tid innan den nya marknadsorganisationen har<br>funnit sina former. Följaktligen är det ännu för tidigt att göra en samlad<br>utvärdering av reformen.</p>
<p>Ett mål för reformen är att öka valfriheten för elkonsumentema. Detta<br>är grundläggande för att åstadkomma en ökad pris- och kostnadspress<br>inom elförsörjningen. Även om alla konsumenter numera har formella 12<br></p>
<p>möjligheter att fritt välja elleverantör är det ekonomiska värdet av att delta Prop. 1996/97:85<br>i elhandeln fortfarande litet för de flesta konsumenter.</p>
<p>Enligt NUTEK.:s och Svenska kraftnäts rapport är det pris som<br>nätföretagen debiterar kunden för timvis registrerande mätutrustning<br>inklusive installation i genomsnitt cirka 8000 kronor. Prisskillnaderna<br>mellan nätföretagen är dock betydande, särskilt när det gäller<br>installationskostnaden.</p>
<p>Med lägre priser för mätutrustning kan fler konsumenter delta i en<br>öppen elhandel. Det kan bidra till att öka konkurrensen mellan<br>elleverantörerna, främst på den del av lågspänningsmarknaden som utgörs<br>av de något större eller organiserade kunderna. Det är därför viktigt för<br>elmarknadens utveckling att sänka kostnaderna för mätning.</p>
<p>Frågan om småkundemas möjligheter att delta i en öppen elhandel<br>behandlades särskilt inför omregleringen av elmarknaden (prop.<br>1993/94:162, bet. 1993/94:NU22, rskr. 1993/94:358). I propositionen<br>konstaterades att det inledningsvis kommer att finnas konsumenter som<br>varken kan eller vill byta elleverantör, på grund av bl.a. kostnaderna för<br>mätning blir för höga. De mindre elförbrukama kommer i praktiken att<br>vara hänvisade till den leverantör som svarade för leveranserna i området<br>före reformens ikraftträdande. Då leverantören därmed kommer att behålla<br>en monopolliknande ställning, trots att konsumenterna har formella<br>möjligheter att byta leverantör, måste de skyddas genom regler om<br>leveranskoncession. Reglerna innebär att konsumenten är garanterad<br>leverans av el för normala förbrukningsändamål till priser som kan prövas<br>av Nätmyndigheten.</p>
<p>Riksdagen beslöt hösten 1995 att förlänga giltighetstiden för systemet<br>med leveranskoncession från tre till fem år (prop. 1994/95:222, bet.<br>1995/96:NU1, rskr. 1995/96:2).</p>
<p>Näringsutskottet har i sitt betänkande (1995/96:NU20) våren 1996<br>betonat att bästa hushållning och största möjliga effektivitet uppnås i<br>systemet vid mätning av den verkliga förbrukningen. Genom kravet på<br>timvis mätning och dygnsvis rapportering av elförbrukningen skapas<br>förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av elsystemet.</p>
<p>En väl fungerande balansavräkning har central betydelse för elhandeln<br>på den omreglerade marknaden. Den nationella balansavräkningen bygger<br>på att mätning sker timvis.</p>
<p>I rapporten Fri elmarknadför alla framhålls att det pågår ett omfattande<br>tekniskt utvecklingsarbete på kommersiella grunder hos tillverkare av<br>timregistrerande och fjärravläsbar mätutrustning. Tekniken baseras ofta på<br>dubbelriktad kommunikation mellan nätföretaget och kunden, vilket ger<br>möjlighet till bl.a. laststyming och en tariffsättning som ger incitament för<br>kunden att hushålla med energi. Den snabba tekniska utvecklingen inom<br>mätområdet innebär enligt myndigheterna att kostnaderna för<br>timregisterande mätutrustning kan förväntas sjunka inom några års sikt.<br>En relativt stor andel av de mätkostnader som i dag debiteras kunden<br>utgörs av kostnaden för installation. Även installationskostnaden väntas<br>sjunka, bl.a. som en följd av ökad pristransparens mellan nätföretagen.</p>
<p>Att utsätta mätverksamheten för konkurrens stimulerar teknisk 13</p>
<p>utveckling och sänker kostnaden för timvis mätning. Enligt rapporten bör<br></p>
<p>konsumenten ha rätt att vända sig till andra än nätoperatören för att Prop. 1996/97:85<br>inhandla sin mätutrustning och få den installerad i sin uttagspunkt. I<br>rapporten framhålls dock att bristen på standardiserade system för mätning<br>och insamling av mätdata innebär ett hinder för konkurrens. I dag är<br>möjligheterna att kombinera utrustning från skilda tillverkare i ett och<br>samma nätområde begränsade. För att kunderna skall kunna välja mellan<br>utrustning från olika tillverkare krävs enligt rapporten en högre grad av<br>utbytbarhet, särskilt när det gäller systemen för överföring av mätdata från<br>kunden till nätföretaget.</p>
<p>För nätföretag skall upphandling av mätsystem ske i enlighet med<br>bestämmelserna i lagen (1992:1528) om offentlig upphandling. I rapporten<br>konstateras att det upphandlingsunderlag som upprättas i samband med<br>denna lagstiftning bör kunna utgöra underlag för en generell<br>systemspecifikation.</p>
<p>Elbranschens forskningsinstitut ELFORSK. har hösten 1996 i rapporten<br>Åtgärder för att åstadkomma billigare fjärravläsning av elmätare<br>(Rapport 96:25B) redovisat ett projekt om möjligheterna att genom<br>standardisering öka konkurrensen mellan leverantörer av mätterminaler.<br>I rapporten konstateras att standardisering via normarbete är en långsiktig<br>process som kräver internationell harmonisering. För att påskynda<br>utvecklingen och på kort sikt öka utbytbarheten mellan olika fabrikat<br>avser branschen enligt rapporten att genomföra ett antal<br>demonstrationsprojekt där standardiserade lösningar införs på frivillig<br>grund.</p>
<p>Enligt ellagstiffningen är det en uppgift för nätägaren att svara för<br>mätning och rapportering. Denna ordning bör behållas. Enligt ellagen är<br>det fullt möjligt för kunderna att själva välja leverantör av den<br>mätutrustning som skall installeras. Trots att det är nätägaren som har<br>ansvaret för mätning och rapportering är kunderna således inte hänvisade<br>till en enda leverantör. Det är inte heller ett villkor enligt lagstiftningen<br>att nätägaren svarar för installationen av mätutrustningen. För att klara<br>sina skyldigheter enligt lagstiftningen är emellertid ett nödvändigt krav att<br>samtliga elmätare fungerar i det system för mätvärdesrapportering som<br>nätägaren använder.</p>
<p>En förutsättning för en ökad konkurrens mellan tillverkare av<br>mätutrustning är att det finns generella specifikationer av de minimikrav<br>som mätutrustningen skall prestera för att fungera i nätägarens system. På<br>samma sätt är det nödvändigt att specificera kraven för installationen av<br>mätutrustning för att denna skall kunna ske i konkurrens. Det kan<br>konstateras att elbranschen har tagit intitativ till åtgärder för att påskynda<br>utvecklingen av öppna kommunikationssystem med syftet att åstadkomma<br>billigare mät- och avläsningssystem genom att förbättra möjligheterna att<br>kombinera utrustning från skilda tillverkare. Bland annat har en för<br>Norden branschgemensam standard avseende insamlingssystem för<br>mätinformation (EDIEL) införts under år 1996. Förutsättningar har<br>därmed skapats för samverkan mellan insamlingssystemen och för<br>konkurrens mellan tillverkare av olika fabrikat.</p>
<p>En slutsats i NUTEK:s och Svenska kraftnäts rapport, liksom i 14</p>
<p>ELFORSK-studien, är det nu sker en snabb systemutveckling på<br></p>
<p>kommersiella grunder när det gäller teknik för mätning och för Prop. 1996/97:85<br>kommunikation av mätinformation. Systemutvecklingen styrs av bl.a.<br>ökade krav på underlag för driftövervakning i nätverksamhet.<br>Kommunikationstekniken kan också användas i elhandelsföretagens<br>verksamhet för bl.a. laststyming. Detta är således en utveckling som till<br>stor del sker oberoende av kravet på timvis mätning.</p>
<p>Den av NUTEK och Svenska kraftnät föreslagna metoden för<br>schablonavräkning syftar till att snabbt göra den konkurrensutsatta delen<br>av elmarknaden tillgänglig för konsumenter med låg elförbrukning.<br>Förslaget innebär att de kan välja en annan leverantör av el än<br>leveranskoncessionshavaren utan att det skulle ställa krav på timvis<br>mätning och rapportering.</p>
<p>Förslaget påverkar avräkningen mellan de leverantörer som levererar el<br>till små kunder inom ett område. Enligt förslaget skall avräkningen<br>baseras på en typkurva som utvecklas för varje nätområde, och som<br>innebär att alla konsumenter vars förbrukning inte mäts timvis antas ha<br>samma tidsprofil, oavsett de faktiska konsumtionsmönstren. Skillnaderna<br>mellan det i typkurvan beräknade uttaget och den faktiska konsumtionen<br>justeras mellan leverantörerna i efterhand.</p>
<p>Vissa remissinstanser, främst inom elbranschen, har anfört att<br>konsekvenserna av den föreslagna metoden för schablonavräkning bör<br>analyseras ytterligare. Det gäller särskilt de ekonomiska effekterna för de<br>elleverantörer som har leveranskoncession.</p>
<p>I sin skrivelse från januari 1997 om den nationella balansavräkningen<br>har Svenska kraftnät även behandlat vissa frågor rörande förutsättningarna<br>för schablonavräkning. Härvid konstateras att med hänsyn till den korta<br>tid som fanns för utredningsarbetet, bör det förslag till modell för<br>schablonavräkning som redovisades i rapporten Fri elmarknadför alla ses<br>som en skiss snarare än ett färdig utredningsförslag.</p>
<p>Ett system med schablonavräkning kan enligt Svenska kraftnät baseras<br>på flera, principiellt olika metoder. I skrivelsen framhålls att<br>erfarenheterna av arbetet med balansavräkningen under år 1996 visar att<br>införandet av schablonavräkning, oavsett metod, skulle kräva betydligt<br>mer tid och resurser - både hos Svenska kraftnät och samverkande företag<br>i branschen - än vad som angavs i rapporten. Enligt Svenska kraftnäts<br>bedömning krävs det ungefar 20 månader från beslut till dess att ett<br>system med schablonavräkning kan vara i funktion. Vidare betonas vikten<br>av att det pågående arbetet med att kvalitetssäkra balansavräkningen inte<br>störs vid ett införande av schablonavräkning.</p>
<p>De metoder för införande av schablonavräkning som skisseras av<br>Svenska kraftnät bygger på principiellt olika lösningar. Ett<br>ställningstagande till schablonavräkning bör därför övervägas ytterligare.<br>I detta sammanhang bör effekterna för elmarknadens funktionssätt<br>analyseras, bl.a. såvitt avser balansavräkningen och de ekonomiska<br>konsekvenserna för de leverantörer som har leveranskoncession. Viktiga<br>krav vid införande av ett system med schablonavräkning är vidare att man<br>kan säkerställa en effektiv elanvändning, ett effektivt utnyttjande av<br>elsystemet och en väl fungerande handel. 15</p>
<p>Regeringen avser att uppdra åt NUTEK och Svenska kraftnät att i<br></p>
<p>samråd med elbranschen ytterligare utreda förutsättningarna för ett system Prop. 1996/97:85<br>för schablonavräkning vid leverans till konsumenter med låg<br>elförbrukning.</p>
<p>5.2 Takpris för timregistrerande mätutrustning m.m.</p>
<p>Regeringens förslag: Genom en ny lagregel föreskrivs ett tak på<br>högst 2 500 kronor för de kostnader som nätföretagen far debitera<br>konsumenter med låg elförbrukning för timregistrande mätutrustning<br>och dess installation (takpris). Med ett takpris kan kravet på timvis<br>mätning behållas för de konsumenter som väljer annan elleverantör<br>än leveranskoncessionären.</p>
<p>NUTEK:s och Svenska kraftnäts rapport Fri elmarknad för alla'.<br>Överensstämmer delvis med regeringens förslag. 1 rapporten föreslås att<br>ett system med takpris införs som ett komplement till schablonavräkning<br>med syftet att undvika tröskeleffekter för de kunder som ligger strax<br>ovanför gränsen för schablonavräkning.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget om takpris för att begränsa kostnaden för<br>timvis mätning har kommenterats av bl.a. Riksrevisionsverket,<br>Konkurrensverket, Hyresgästernas Riksförbund och Riksbyggen.<br>Remissinstanserna framhåller att ett system med takpris innebär minskade<br>incitament att sänka kostnaden för mätsystem, men att det kan godtas som<br>en temporär lösning - och som ett komplement till schablonavräkning -<br>för att ge fler kunder möjlighet att upphandla el i konkurrens.</p>
<p>Enligt Kommerskollegium kan ett införande av ett takpris medföra att<br>importerade varor inte kan säljas med skälig marginal och kan därmed<br>strida mot EG-rätten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Ett system för schablonavräkning kan<br>införas först på några års sikt. För att på kort sikt ge fler konsumenter<br>möjligheter att delta i handeln med el föreslår regeringen att kostnaden för<br>timregistrerande mätutrustning begränsas för små kunder. Härigenom kan<br>nya grupper av konsumenter utnyttja de förutsättningar för elhandel som<br>ges inom ramen för det nya regelverket.</p>
<p>Enligt ellagens bestämmelse (2 § 10 mom.) skall nätföretagen debitera<br>den enskilde elabonnenten kostnaderna för mätutrustning och dess<br>installation. Syftet med denna regel är att säkerställa att kundspecifika<br>kostnader för mätutrustning och dess installation skall betalas av den<br>enskilde konsumenten. Regeringen föreslår att bestämmelsen ändras så att<br>den kostnad som nätföretagen far debitera konsumenten skall begränsas<br>till ett visst högsta belopp (takpris) för konsumenter med låg<br>elförbrukning. Kostnader som överstiger detta belopp kommer därmed i<br>fortsättningen att ingå i den gemensamma nättariffen i stället för att<br>debiteras den enskilde konsumenten.</p>
<p>Den föreslagna regleringen om takpris omfattar såväl kostnaden för<br>mätutrustning som för dess installation. Det pris som konsumenter med<br>låg elförbrukning far betala för timregistrerande mätutrustning och dess<br></p>
<p>16</p>
<p>installation kommer därigenom att vara förhållandevis enhetligt i hela Prop. 1996/97:85<br>landet. Detta underlättar för den enskilda kunden att bedöma lönsamheten<br>av att upphandla el i konkurrens.</p>
<p>För att säkerställa en fortsatt prispress på mätutrustning bör takpriset<br>bestämmas till en nivå som motsvaras av vad timvis registrerande<br>utrustning kostar att köpa på marknaden i dag vid en effektiv<br>upphandling. Enligt NUTEK:s och Svenska kraftnäts rapport, som<br>redovisades för knappt ett år sedan, bedömdes att nätföretagen kunde<br>erbjuda kunder med låg elförbrukning timvis mätning inklusive<br>installation till en kostnad av cirka 3000 kronor.</p>
<p>Det sker sker nu en snabb utveckling av tekniken för både mätning och<br>kommunikation av mätinformation. Kostnaden för timregistrerande<br>mätutrustning har sjunkit under de senaste åren. Allt talar för att denna<br>utveckling fortsätter som en följd av bl.a. större tillverkningsserier och<br>ökade försäljningsvolymer. Takpriset bör därför kunna sänkas i takt med<br>att den tekniska utvecklingen leder till sänkta kostnader.</p>
<p>Den föreslagna regleringen innebär ett avsteg från principen att<br>kundspecifika kostnader för timregistrerande mätutrustning och dess<br>installation skall betalas av den enskilde kunden. Genom att bestämma<br>takpriset till en nivå som ligger nära marknadspriset för timregistrerande<br>mätutrustning och installation undviks att stora kostnader för<br>mätutrustning övervältras på de konsumenter som inte vill delta i en<br>öppen elhandel.</p>
<p>Regeringen föreslår att det takpris som tills vidare skall gälla sätts till</p>
<p>2 500 kronor. Regeringen avser att uppdra åt NUTEK och Svenska<br>krafnät att följa utvecklingen inom området och att föreslå lämpliga<br>åtgärder för att underlätta för konsumenter med låg elförbrukning att<br>upphandla el. I uppdraget ingår att årligen lämna förslag till modifiering<br>av takpriset för timregistrerande mätutrustning. Vidare ingår att i samråd<br>med elbranschen ytterligare utveckla förutsättningarna för<br>schablonavräkning.</p>
<p>Nätföretagens totala kostnader för mätning och rapportering av<br>elförbrukning ingår i de kostnader som utgör grund för beräkning av<br>nättariffen. Genom en effektiv upphandling av mätutrustning och<br>installationstjänster kan nätföretagen hålla mätkostnadema på en låg nivå.<br>Många gånger bör det också vara möjligt för nätföretaget att upphandla<br>mätutrustning till kostnader som är lägre än takpriset. Det ingår i<br>Nätmyndighetens uppgifter att utöva tillsyn över nätföretagens kostnader<br>för mätning.</p>
<p>Det föreslagna systemet med takpris för timregistrerande mätutrustning<br>innebär inte någon diskriminering av utländska leverantörer av<br>mätutrustning och riskerar därmed inte att snedvrida konkurrensen inom<br>mätteknikområdet. Enligt regeringens bedömning strider inte förslaget mot<br>EG-rätten.</p>
<p>Förslaget syftar till att ge fler lågspänningskunder möjlighet att<br>upphandla el i konkurrens. Mätningen av lågspänningskundemas<br>elleveranser sker vanligtvis genom direktmätning. Mätning kan även ske<br>genom s.k. strömstransformatormätning, vilket förutsätter en mer 17</p>
<p>avancerad och dyrbarare utrustning. Gränsen mellan de två mätprincipema<br></p>
<p>sker normalt vid ett säkringsabonnemang på 63 A eller 80 A. Den Prop. 1996/97:85<br>föreslagna bestämmelsen om takpris bör gälla de kunder där mätningen<br>av elleveransen sker med direktmätning. Regleringen kommer därigenom<br>att omfatta bl.a. hushållskonsumenter, jordbruk och andra småföretag.</p>
<p>Konsumenterna far möjligheter att sänka sina utgifter genom att både<br>förhandla sig till ett lägre pris per kWh och genom en bättre anpassning<br>till prisvariationer. Det skall observeras att avgiften för mätutrustning är<br>en engångsavgift för att delta i den konkurrensutsatta delen av elhandeln.<br>När mätutrustningen väl har installerats kan leverantörsbyte ske utan<br>några ytterligare avgifter för mätutrustning.</p>
<p>Enligt ellagens nuvarande bestämmelse (2 § 10 mom.) föreskrivs att<br>lågspänningskunder har rätt att få tillbaka vissa belopp för<br>mätutrustningen vid flyttning. Belopp som är mindre än 1000 kronor<br>behöver dock inte återbetalas. Enligt regeringens förslag skall kostnaderna<br>för mätutrustning och installation begränsas till högst 2 500 kronor för<br>kunder med låg elförbrukning. De belopp som kan bli aktuella för<br>återbetalning till dessa kunder kommer i de flesta fall att vara ringa. Den<br>nyss nämnda föreskriften om återbetalning bör inte gälla de<br>elkonsumenter som omfattas av förslaget om takpris.</p>
<p>NUTEK och Svenska kraftnät föreslog i rapporten Fri elmarknad för<br>alla att nätföretagen skall få ta ut en särskild avgift för att täcka de<br>administrativa kostnaderna vid leverantörsbyte. Förslaget om en sådan<br>administrationsavgift baserades på förutsättningen att schablonavräkning<br>införs. Det förslag som regeringen nu lägger fram bedöms inte orsaka<br>nätföretagen något merarbete vid leverantörsbyte. Det finns därför inte<br>skäl att införa en särskild admininstrationavgift i enlighet med rapportens<br>förslag.</p>
<p>Regeringens förslag innebär att kravet på timvis mätning behålls för de<br>konsumenter som väljer en annan leverantör än leveranskoncessionären.<br>Införandet av ett takpris är därför en för elsystemet mindre ingripande<br>åtgärd än ett införande av schablonavräkning. I nyss nämnda skrivelse<br>från Svenska kraftnät betonas att ett takprissystem inte kräver någon<br>förändring av nuvarande balansavräkningsmodell. Genom att behålla<br>kravet på timvis mätning tillgodoses också behovet av ett effektivt<br>utnyttjande av elsystemet. En effektiv användning av energi är en<br>förutsättning för ett ekologiskt uthålligt energisystem</p>
<p>Det är angeläget att snabbt ge fler konsumenter möjlighet att delta i<br>elhandeln. Bestämmelsen om takpris bör därför träda i kraft så snart som<br>möjligt. Regeringen föreslår att den skall träda i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>18</p>
<h2>6 Författningskommentar</h2>
<p>Prop. 1996/97:85</p>
<p>6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),<br>innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar</p>
<p>2 § 10 mom. Kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsut-<br>rustning och för dess installation i uttagspunkten hos en elkonsument<br>skall av nätkoncessionshavaren debiteras elkonsumenten.<br>Elkonsumenter vars konsumtion mäts genom direktmätning får dock in-<br>te debiteras mer än 2 500 kronor.</p>
<p>En elkonsument som är lågspänningskund och vars konsumtion inte<br>mäts genom direktmätning har vid flyttning rätt att av nätkoncessions-<br>havaren få tillbaka den del av erlagd kostnad som motsvarar värdet<br>av mätaren med tillhörande insamlingsutrustning med beaktande av<br>dess återstående tekniska livslängd. Belopp under 1 000 kronor<br>behöver dock inte återbetalas till elkonsumenten.</p>
<p>En elkonsument vars elförbrukning mäts på annat sätt än enligt de<br>föreskrifter som meddelats med stöd av 2 § 4 mom. sjunde stycket<br>skall debiteras merkostnaden för denna mätning och för<br>rapporteringen av mätresultaten.</p>
<p>Andra kostnader för mätning än de som nämns i första och tredje<br>styckena får inte debiteras enskilda elkonsumenter.</p>
<p>Första - tredje styckena gäller inte elkonsumenter som köper sin el<br>från innehavaren av leveranskoncession enligt 6 § lagen (1994:618)<br>om handel med el, m.m.</p>
<p>Frågor om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt detta<br>moment prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Enligt 2 § 4 mom. sjunde stycket är innehavaren av nätkoncession skyldig<br>att utföra mätning av överförd el på sitt nät samt att rapportera resultaten<br>av dessa mätningar i enlighet med de närmare föreskrifter som regeringen<br>eller nätmyndigheten meddelar. För att kunna fullgöra detta måste<br>koncessionshavaren installera mätare i relevanta mätpunkter på sitt nät.<br>Dessa mätare bekostas initialt av koncessionshavaren och blir också hans<br>egendom. Mätningen ingår i nätverksamheten. Koncessionshavaren har<br>därför enligt ellagens bestämmelser rätt att låta kostnaderna för<br>mätningen, dvs. kostnaderna för mätaren och dess installation samt för<br>insamlingen och rapporteringen av mätresultaten omfattas av nättariffen.</p>
<p>I förevarande moment regleras de fall där dessa kostnader i stället skall<br>debiteras den enskilde konsumenten och således inte far slås ut på den för<br>kundkollektivet gemensamma nättariffen.</p>
<p>I anslutning till en mätare finns alltid en särskild insamlingsutrustning<br>anbringad. Denna behövs för att mätaren skall kunna fullgöra den mätning<br>som krävs. Regleringen i detta moment beträffande mätare omfattar också<br>denna insamlingsutrustning.</p>
<p>Stadgandet i första stycket behandlar kostnaden för mätaren och dess<br>installation och innebär att koncessionshavaren skall debitera den enskilde<br>elkonsumenten kostnaden för konsumentens mätare inklusive dess<br></p>
<p>19</p>
<p>installation. Dessa kostnader far alltså inte slås ut på den gemensamma Prop. 1996/97:85<br>nättariffen.</p>
<p>I en ny mening anges nu att elkonsumenter vars konsumtion mäts<br>genom direktmätning inte får debiteras mer än 2 500 kronor. Om kost-<br>naden for en mätare och dess installation överstiger detta belopp far alltså<br>den överstigande delen inte debiteras den enskilde elkonsumenten. Den<br>delen av kostnaden får koncessionshavaren i stället ta ut via den gemen-<br>samma nättariffen. Det angivna beloppet är bara en övre gräns. Högre<br>belopp än kostnaden för mätaren och dess installation far naturligtvis<br>aldrig debiteras. Begreppet direktmätning har berörts i avsnitt 5.2.</p>
<p>I andra stycket finns vissa föreskrifter om rätt till återbetalning av<br>erlagda mätarkostnader i samband med att en elkonsument flyttar. Genom<br>ett tillägg i detta stycke kommer dessa föreskrifter inte att omfatta de<br>elkonsumenter vars konsumtion mäts genom direktmätning. Skälen för<br>detta har behandlats i avsnitt 5.2.</p>
<p>20</p>
<p>Sammanfattning av Närings- och teknik-<br>utvecklingsverkets och Affärsverket svenska<br>kraftnäts rapport Fri elmarknad för alla</p>
<p>Elmarknadsreformen är genomgripande för elmarknadens funktionssätt<br>och för de som är aktörer på den. Grundläggande är att produktion av och<br>handel med el ska ske i konkurrens.</p>
<p>För att delta i öppen handel med el fordras timvis mätning och<br>rapportering. Kostnaden för mätare, tillhörande insamlingsutrustning och<br>dess installation skall betalas av elkunden. För att alla kunder ska kunna<br>finna lönsamhet i att agera på den fria elmarknaden är det viktigt att<br>sänka kostnaden för timvis mätning.</p>
<p>Den höga kostnaden för att erhålla timvis mätning har medfört att stora<br>kundgruppers förväntningar på den reformerade elmarknaden inte kunnat<br>infrias. Totalt torde genom den höga kostnaden för timvis mätning över<br>4 miljoner av Sveriges totalt 5 miljoner elkunder vara utestängda från den<br>fria elmarknaden. En annan negativ effekt härav är att konkurrenstrycket<br>på aktörerna på den fria elmarknaden i viss mån har begränsats.</p>
<p>Regeringen uppdrog därför åt NUTEK och Svenska Kraftnät att<br>redovisa möjligheter och lämna förslag till åtgärder för att sänka kostnader<br>för mätning och rapportering av överförd el. I uppdraget ingick att ge<br>förslag till, om det befanns lämpligt, alternativa lösningar som leder till<br>lägre kostnader för kunder med låg elförbrukning. En sådan lösning kan<br>vara att tillämpa schabloner eller typkurvor i stället för timvis mätning.<br>Vidare skulle de åtgärder redovisas som behövdes för att kunna tillgodose<br>kundernas, leverantörernas samt andra aktörers behov av marknads-<br>information.</p>
<p>Del I Billigare mätning</p>
<p>Kostnader för timvis mätning</p>
<p>Inom ramen för uppdraget har en enkätundersökning genomförts för att<br>kartlägga de kostnader för timvis mätning som nätföretagen debiterar de<br>kunder som vill handla el på den fria elmarknaden. Resultaten av<br>undersökningen visar att medelvärdet av den sammanlagda kostnaden som<br>debiteras kund är 7 874 kr exklusive moms, men också att det föreligger<br>en betydande variation mellan olika nätföretags principer för prissättning.</p>
<p>Vi konstaterar att dagens kostnader för timvis mätning utgör ett totalt<br>hinder för kunder med låg elförbrukning, t.ex. hushållskunder och mindre<br>näringsidkare, att kunna utnyttja den fria elmarknaden.</p>
<p>Kostnaden för timvis mätning som ska debiteras elkunden kan förväntas<br>sjunka till följd av bl.a. teknisk utveckling. Att förutsäga hur snabbt detta<br>kommer ske är förenat med stor osäkerhet. Vi gör bedömningen att<br>elkunder med låg förbrukning på några års sikt bör kunna erbjudas timvis<br>mätning till en kostnad av 2 000 kr eller strax däröver.</p>
<p>En åtgärd för att stimulera teknisk utveckling och sänka kostnaden för<br>timvis mätning är att utsätta mätverksamheten för konkurrens. Vi föreslår</p>
<p>Prop. 1996/97:85</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>21</p>
<p>att kunden ska ha rätt att vända sig till andra foretag än nätföretaget för<br>att handla upp sin mätutrustning och att få den installerad i sin<br>uttagspunkt.</p>
<p>Kommunikationen mellan mätterminalen hos kunden och den centrala<br>utrustningen för mätvärdesinsamling utförs enligt tillverkarspecifika<br>kommunikationsprotokoll och gränssnitt. Det är därför svårt eller omöjligt<br>att använda mätterminaler från olika tillverkare i samma system. Detta<br>medför att konkurrensen mellan olika mätterminalstillverkare begränsas.</p>
<p>Att standardisera kommunikationsprotokoll och gränssnitt är lösningen<br>på detta problem. För att skapa öppna system har NUTEK tagit initiativ<br>för att påskynda en sådan standardisering.</p>
<p>Oklarhet beträffande tolkningen av bestämmelser om vilka kostnader för<br>timvis mätning som ska debiteras den enskilde elkunden har lett till<br>varierande tillämpning hos olika nätföretag. Vi ser det därför som<br>önskvärt att lagstiftaren t.ex. genom förnyat motivuttalande bringar klarhet<br>i frågan om hur bestämmelsen ska tolkas.</p>
<p>Schablonavräkningsmetod</p>
<p>Motivet till att kravet för att installera timregistrerande finns i dagens<br>regelsystem är att kostnaden för produktion och distribution av elenergi<br>varierar mer eller mindre mellan dygnets timmar, samt att<br>förbrukningsmönstret är unikt för varje kund. Det har därför bedömts som<br>önskvärt att kraftleveranser prissätts på timbasis. De timmätta värdena har<br>störst betydelse för avräkningen mellan olika leverantörer och<br>producenter. För att erhålla en riktig prissättning av el skulle ett system<br>med timvis mätning av samtliga kunder vara att föredra. Kostnaden för<br>timvis mätning är dock idag alltför hög för att kunder med låg<br>elförbrukning ska kunna agera på den fria elmarknaden.</p>
<p>För att öppna upp elmarknaden för kunder med låg elförbrukning är<br>åtgärder för att sänka kostnaden för timvis mätning inte tillräckliga. Vi<br>har därför utifrån norska erfarenheter övervägt möjligheten att införa ett<br>schablonavräkningssystem, som ej erfordrar att befintliga elmätare byts ut<br>mot timregistrerande mätare hos dessa kunder.</p>
<p>Vid en sammanvägning av argumenten för och emot införande av en<br>schablonmetod tar vi särskilt fasta på önskemålet om att snabbt göra den<br>fria elmarknaden tillgänglig för alla kunder. Vi förordar därför att en<br>metod för schablonavräkning införs.</p>
<p>Vi föreslår att den övre gränsen för de elkunder som tillåts att använda<br>schablonavräkning för att köpa el på den fria elmarknaden sätts vid ett<br>säkringsabonnemang av maximalt 25 A. Dessa kundkategorier har<br>likartade uttagsmönster och utgör ca 95% av de kunder som har<br>säkringsabonnemang. Deras förbrukning utgör ca 70-80 % av den totala<br>elförbrukningen för de som har säkringsabonnemang.</p>
<p>För att undvika en tröskeleffekt och ge kunder med<br>säkringsabonnemang över 25 A lönsamhet i att agera på den fria<br>elmarknaden föreslår vi att det införs ett takpris för timvis mätning.<br>Takpriset föreslås bli beroende av abonnemangets säkringsstorlek. En<br>justering av takpriset bör ske med avseende på marknadens prisutveckling</p>
<p>Prop. 1996/97:85</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>för timvis mätning.</p>
<p>För införande av en schablonmetod enligt vårt förslag krävs en<br>detaljutformning av regelverk och avräkningssystem. Ett formellt<br>införande av en schablonmetod kan ske den 1 april 1997. Liksom enligt<br>nuvarande regelverk bör det krävas sex månaders anmälningstid till<br>leveranskoncessionären innan kunden far lämna denne. Detta innebär att<br>det tidigast den 1 oktober 1997 blir möjligt för kunder att använda<br>metoden för schablonavräkning vid upphandling av el på en fri<br>elmarknad.</p>
<p>Av de förslag som framförts torde endast förslaget om att införa takpris<br>för timvis mätning kräva lagändringar. Utöver detta krävs ändringar i<br>förordningar och föreskrifter. Med en schablonmetod i kombination med<br>ett takpris för timvis mätning erhålls en fri elmarknad för alla.</p>
<p>Del II Marknadsinformation</p>
<p>Del två av rapporten behandlar de åtgärder som kan behöva vidtas för att<br>tillgodose elmarknadens aktörers behov av marknadsinformation.<br>Informationens syfte är främst att underlätta rörlighet på elmarknaden.</p>
<p>Den 1 januari 1996 bildades den gemensamma norsk-svenska<br>elmarknaden. Det är ur konkurrenshänseende viktigt att svenska och<br>norska aktörer vid varje givet tillfälle far tillgång till samma eller samma<br>slags information.</p>
<p>Behovet av marknadsinformation styrs till stor del av vilken roll<br>respektive aktör spelar på elmarknaden. Marknadsinformationen kan delas<br>upp i tre kategorier, allmän marknadsinformation, teknisk information<br>samt elhandelsinformation.</p>
<p>Det finns ett stort behov av allmän pedagogisk marknadsinformation för<br>att alla aktörer ska kunna dra fördelar av en öppen elmarknad. Detta<br>märks bl.a. på det ökade antalet förfrågningar av allmän karaktär efter<br>elmarknadsreformens ikraftträdande som inkommit till såväl<br>Nätmyndigheten som Svenska Kraftnät.</p>
<p>En naturlig källa till information är den räkning abonnenten erhåller från<br>nätföretaget/elleverantören. Många räkningar saknar idag en enkel och<br>lättfattlig struktur vad gäller uppdelning på fasta och rörliga avgifter,<br>nätkostnad/energikostnad, skatter och avgifter m.m. Enkla räkningar som<br>underlättar för kunderna att kartlägga dagens energisituation, ger också<br>möjlighet att bedöma offerter från presumtiva nya elleverantörer.</p>
<p>Med den norska elmarknaden som förebild, och med tanke på behovet<br>av harmonisering av informationsflödet i den gemensamma norsk-svenska<br>elmarknaden, föreslås följande: Pedagogisk information om den nya<br>lagstiftningen, elmarknadens struktur (aktörer m.m.), nättariffer m.m. tas<br>fram av t.ex. Nätmyndigheten. Pedagogiska beskrivningar av balansansvar<br>och balanstjänst tas fram av Svenska Kraftnät. För elbörsen tillhandahåller<br>Statnett Marked motsvarande beskrivningar på svenska av såväl<br>spotmarknaden som prissäkringsmarknaden. Minimikrav införs vad gäller<br>information som ska förmedlas via elräkningen. Riktlinjer bör tas fram av<br>t.ex. Nätmyndigheten, i samråd med bransch- och<br>intresseorganisationerna.</p>
<p>Prop. 1996/97:85</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Vad gäller den detaljerade tekniska och ekonomiska informationen finns<br>det sådan som bör vara av allmänt intresse för marknaden och sådan som<br>är främst avsedd för att sköta elsystemets tekniska drift och som normalt<br>inte bör behöva spridas.</p>
<p>Det bör vara självklart att anläggningsägare utan dröjsmål offentliggör<br>sådan information som kan påverka elbörspriset eller priset på balanskraft,<br>t.ex. information om planerade eller akuta avbrott på viktiga<br>kraftledningar eller stora produktionsanläggningar. Det kan dock behövas<br>tydliga signaler från myndigheterna, om inte företagen lever upp till detta.<br>Om det skulle visa sig att detta inte är tillräckligt kan det som en sista<br>utväg bli nödvändigt att aktualisera lagstiftningsåtgärder.</p>
<p>Prop. 1996/97:85</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>24</p>
<h2>Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),<br>innefattande vissa bestämmelser om elektriska<br>anläggningar</h2>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa<br>bestämmelser om elektriska anläggningar att 2 § 10 mom. skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Antagen lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>2 § 10 mom. Kostnaden för en mätare med tillhörande</p>
<p>insamlingsutrustning och för dess installation i uttagspunkten hos en<br>elkonsument skall av nätkoncessionshavaren debiteras elkonsumenten.</p>
<p>En elkonsument som är lågspänningskund har vid flyttning rätt att av<br>nätkoncessionshavaren få tillbaka den del av erlagd kostnad som<br>motsvarar värdet av mätaren med tillhörande insamlingsutrustning med<br>beaktande av dess återstående tekniska livslängd. Belopp under 1 000<br>kronor behöver dock inte återbetalas till elkonsumenten.</p>
<p>En elkonsument vars elförbrukning mäts på annat sätt än enligt de<br>föreskrifter som meddelats med stöd av 2 § 4 mom. sjunde stycket skall<br>debiteras merkostnaden för denna mätning och för rapporteringen av<br>mätresultaten.</p>
<p>Andra kostnader för mätning än de som nämns i första och tredje<br>styckena far inte debiteras enskilda elkonsumenter.</p>
<p>Första-tredje styckena gäller inte elkonsumenter som köper sin el från<br>innehavaren av leveranskoncession enligt 6 § lagen (1994:618) om handel<br>med el, m.m.</p>
<p>Regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande,<br>nätmyndigheten far meddela<br>föreskrifter om att kostnad som<br>enligt första stycket skall tas ut<br>av elkonsument skall för en viss<br>kundkategori begränsas till ett<br>visst högsta belopp.</p>
<p>Frågor om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt detta moment<br>prövas av nätmyndigheten</p>
<p>Prop. 1996/97:85</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>25</p>
<h2>NÄRINGS- OCH HANDELSDEPARTEMENTET</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1997</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden</p>
<p>Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,<br>Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,<br>Johansson, Klingvall, Östros, Messing</p>
<p>Föredragande: statsrådet Sundström</p>
<p>Prop. 1996/97:85</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1996/97:85 Frågor om mätning m.m. på<br>elmarknaden</p>
<p>26</p>
<p>gotab 53112, Stockholm 1997</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1902:71) s.1), innefattande vissa besätmmelser om elektriska anläggningar.bifall= utskottet1996/97:NU11?11att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1902:71) s.1), innefattande vissa besätmmelser om elektriska anläggningar.?BBordläggning1997-03-14 00:00:00inträffat2INLInlämning1997-03-14 00:00:00inträffat60HÄNHänvisning1997-03-18 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1997-04-03 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avNäringsdepartementet2014-11-21 21:01:59statustextstatustextÄrendet är avslutatGK03852019-05-22 17:21:50tilldelatTilldelatNäringsutskottet2014-11-21 21:01:59behandlas_i1996/97:NU11GK01NU11bet1996/97NU11Frågor om mätning m.m. på elmarknadenBetänkande