2228088GK03751996/9775propproppropProposition 1996/97:75PropositionPropositionMiljödepartementet7501997-03-20 00:00:002025-12-19 13:58:271997-01-01 00:00:00Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfald digitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GK0375/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GK0375https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK0375
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1996/97:75</h1>
<h2>Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för<br>biologisk mångfald</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0375/prop_199697__75-1.png" style="width:41pt;height:70pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:75</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 20 mars 1997</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Anna Lindh</p>
<p>(Mi lj ödepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen (1994:1818) om<br>åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter. Förslaget<br>innebär att lagens bestämmelser om tillsyn, straff och förverkande även<br>blir tillämpliga vid genomförandet av EU:s nya förordning om skyddet<br>av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem.<br>Vidare föreslås att lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan<br>vid polisiär övervakning ändras så att Kustbevakningen far polisiära<br>befogenheter när myndigheten bedriver verksamhet för att bekämpa brott<br>mot författningar som gäller åtgärder beträffande djur och växter som<br>tillhör skyddade arter.</p>
<p>Vidare föreslås i propositionen vissa ändringar i naturvårdslagen<br>(1964:822), fastighetsbildningslagen (1970:988), ledningsrättslagen<br>(1973:1144), anläggningslagen (1973:1149) och jaktlagen (1987:259).<br>Dessa ändringsförslag är ett led i genomförandet i Sverige av<br>bestämmelser om artskydd och områdesskydd i EU:s naturvårds-<br>rättsakter.</p>
<p>I propositionen föreslås vidare en ändring i lagen (1982:395) om<br>Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning av innebörd att<br>lagens tillämpning även skall omfatta brott mot lagen (1992:1140) om<br>Sveriges ekonomiska zon.</p>
<p>Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>I propositionen redovisas även regeringens ställningstaganden till de<br>åtgärder och åtgärdsförslag som Naturvårdsverket och Boverket<br>presenterat i sina aktionsplaner för att bevara den biologiska mångfalden</p>
<p>1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 75</p>
<p>och hållbart nyttja biologiska resurser. Nya åtgärder skall genomföras.<br>En nationell inventering av sjöar och vattendrag skall utföras. Arbetet<br>med s.k. rödlistor utvidgas till att också omfatta livsmiljöer. Arbetet med<br>att upprätta och fastställa rödlistor för hotade arter fortsätter.<br>Inventeringar av hotade arter prioriteras. Riskbedömningar om införsel<br>och spridning av främmande arter och genetiskt material skall utredas.<br>Ett program för den genetiska variationens betydelse för vissa arter som<br>är av särskilt intresse från nyttjande- eller bevarandesynpunkt skall<br>upprättas. Underlag till en sammanhållen rovdjurspolitik skall utarbetas.<br>Informations- och utbildningsinsatser om biologisk mångfald och<br>hållbart nyttjande görs med tonvikt på olika frivilligorganisationers<br>medverkan. Myndigheterna inom energi- och trafiksektorerna skall i<br>ökad utsträckning beakta den biologiska mångfalden vid planering och<br>genomförande av sin verksamhet. Naturvårdslagens förbud mot<br>markavvattning utökas att gälla i ytterligare områden i Götaland.<br>Naturvårdsverkets arbete som central tillsynsmyndighet för<br>tillämpningen av lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och<br>växter som tillhör skyddade arter och annan artskyddslagstiftning<br>intensifieras.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................6</p>
<p>2 Lagförslag..........................................................................................7</p>
<p>2.1 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822).. 7</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen</p>
<p>(1970:988)...........................................................................9</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen</p>
<p>(1973:1144).......................................................................10</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen</p>
<p>(1973:1149).......................................................................11</p>
<p>2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om<br>Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning.. 12</p>
<p>2.6 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)........... 14</p>
<p>2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1818) om</p>
<p>åtgärder beträffande djur och växter som tillhör<br>skyddade arter...................................................................16</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................20</p>
<p>4 Bakgrund.........................................................................................22</p>
<p>4.1 Konventionen om internationell handel med</p>
<p>utrotningshotade arter av vilda djur och växter och dess<br>uppföljning........................................... 22</p>
<p>4.1.1 EU:s nya CITES-fÖrordning...........................23</p>
<p>4.1.2 1994 års lagstiftning om åtgärder beträffande</p>
<p>djur och växter som tillhör skyddade arter.....25</p>
<p>4.1.3 PåfÖlj dsbestämmelser som avser åtgärder</p>
<p>med hotade djur- och växtarter.......................26</p>
<p>4.1.4 Tillsyn och kontroll över hanteringen med</p>
<p>hotade djur och växter....................................26</p>
<p>4.2 Konventionen om biologisk mångfald och dess</p>
<p>uppföljning........................................................................28</p>
<p>5 Förstärkt skydd for hotade växter och djur m.m.............................29</p>
<p>5.1 Insatser mot fauna- och florakriminalitet.........................29</p>
<p>5.2 Naturvårdslagen, fastighetsbildningslagen,</p>
<p>ledningsrättslagen och anläggningslagen.........................31</p>
<p>5.2.1 Undantag från naturvårdsfÖreskrifter.............31</p>
<p>5.2.2 Övergångsbestämmelse i naturvårdslagen.....33</p>
<p>5.3 Lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär</p>
<p>övervakning......................................................................34</p>
<p>5.4 Jaktlagen...........................................................................38</p>
<p>5.5 Lagen om åtgärder beträffande djur och växter som</p>
<p>tillhör skyddade arter........................................................40</p>
<p>5.6 Lagförslagens effekter på myndigheternas</p>
<p>arbetsbelastning................................................................41</p>
<p>6 Aktionsplanerna for biologisk mångfald.........................................41</p>
<p>6.1 Några viktiga utgångspunkter för arbetet med biologisk</p>
<p>mångfald...........................................................................41</p>
<p>6.2 Generella åtgärdsförslag...................................................45</p>
<p>6.2.1 Mål och program för bevarande och hållbart</p>
<p>nyttjande av biologisk mångfald.....................45</p>
<p>6.2.2 Utvecklat ansvar för biologisk mångfald för</p>
<p>fler sektorer.....................................................47</p>
<p>6.2.3 Kompensationsbiotoper..................................49</p>
<p>6.3 Åtgärder på ekosystemnivån.............................................50</p>
<p>6.3.1 Åtgärder i jordbrukslandskapet......................50</p>
<p>6.3.2 Nationell bevarandeplan för</p>
<p>odlingslandskapet...........................................51</p>
<p>6.3.3 Bevarandefrågor i skogsbruket.......................52</p>
<p>6.3.4 Utvidgning av förbudet mot markavvattning. 53</p>
<p>6.3.5 Skydd och skötsel av våtmarker.....................56</p>
<p>6.3.6 Naturreservat i fjällnära skog.........................57</p>
<p>6.3.7 Nationell inventering av sjöar och vattendrag 58</p>
<p>6.3.8 Vidgat skydd enligt naturresurslagen för</p>
<p>vattenområden och vattendrag........................58</p>
<p>6.3.9 Kalkning och biologisk mångfald...................59</p>
<p>6.3.10 Marina reservat och inventering av marina</p>
<p>miljöer.............................................................60</p>
<p>6.3.11 Åtgärder mot introduktion av främmande</p>
<p>arter i havsmiljön............................................61</p>
<p>6.3.12 Förorening genom olja och kemikalier...........62</p>
<p>6.4 Åtgärder för att bevara arter och genetisk variation.........64</p>
<p>6.4.1 Rödlistade arter och livsmiljöer......................64</p>
<p>6.4.2 Särskilda bevarandeinsatser............................65</p>
<p>6.4.3 Riskbedömning vid införsel av främmande</p>
<p>arter och genetiskt material.............................66</p>
<p>6.4.4 Översyn av fridlysning av arter......................67</p>
<p>6.4.5 Sammanhållen rovdjurspolitik........................68</p>
<p>6.4.6 Småviltsjakten och fisket i fjällen..................69</p>
<p>6.4.7 Analys av den genetiska variationen..............69</p>
<p>6.5 Övervakning och uppföljning...........................................70</p>
<p>6.5.1 Miljöövervakning...........................................70</p>
<p>6.5.2 Miljöindikatorer och miljöindex.....................71</p>
<p>6.5.3 Insamling, hantering och presentation av</p>
<p>data..................................................................71</p>
<p>6.6 Taxonomisk forskning......................................................73</p>
<p>6.7 Styrmedel..........................................................................73</p>
<p>6.7.1 Lagstiftning.....................................................73</p>
<p>6.7.2 Miljöpåverkande subventioner.......................74</p>
<p>6.7.3 Monetär värdering..........................................74</p>
<p>6.7.4 Utbildning och information............................75</p>
<p>6.8 Kommunerna och biologisk mångfald..............................75</p>
<p>6.9 Det internationella samarbetet..........................................76</p>
<p>6.9.1 Konventionen om biologisk mångfald...........76</p>
<p>6.9.2 Östeuropasamarbetet......................................77</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>6.9.3 Luftkonventionsarbetet...................................79</p>
<p>6.10 EU-samarbetet..................................................................79</p>
<p>6.10.1 Uppföljning i Sverige av EU:s</p>
<p>naturvårdsdirektiv...........................................79</p>
<p>6.10.2 Övrigt EU-samarbete......................................82</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>7 F örfattningskommentar...................................................................84</p>
<p>7.1 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) 84</p>
<p>7.2 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen</p>
<p>(1970:988).........................................................................85</p>
<p>7.3 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen</p>
<p>(1973:1144).......................................................................86</p>
<p>7.4 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen</p>
<p>(1973:1149).......................................................................86</p>
<p>7.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om<br>Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning.. 86</p>
<p>7.6 Förslag till lagom ändring i jaktlagen (1987:259)...........87</p>
<p>7.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1818) om</p>
<p>åtgärder beträffande djur och växter som tillhör<br>skyddade arter...................................................................88</p>
<p>Bilaga 1 Rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996<br>om skyddet av arter av vilda djur och växter genom<br>kontroll av handeln med dem...........................................91</p>
<p>Bilaga 2 Promemorians lagförslag...............................................121</p>
<p>Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag..........................................126</p>
<p>Bilaga 4 Lagrådets yttrande..........................................................138</p>
<p>Bilaga 5 Remissinstanser rörande aktionsplanerna......................140</p>
<p>Bilaga 6 Remissinstanser rörande förslag till förbud mot.................</p>
<p>markavvattning..............................................................142</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde<br>den 20 mars 1997.........................................................................143</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),</p>
<p>2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),</p>
<p>3. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),</p>
<p>4. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),</p>
<p>5. lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan<br>vid polisiär övervakning,</p>
<p>6. lag om ändring i jaktlagen (1987:259) och</p>
<p>7. lag om ändring i lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och<br>växter som tillhör skyddade arter</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h2>2 Lagförslag</h2>
<h3>2.1 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)</p>
<p>dels att 12 och 19 c §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 49 §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>12 §'</p>
<p>Länsstyrelsen far i särskilda fall<br>medge undantag från meddelade<br>reservatföreskrifter. Om det finns<br>synnerliga skäl, far den myndighet<br>som meddelade beslut enligt 7-10<br>§§ helt eller delvis upphäva<br>beslutet</p>
<p>Länsstyrelsen far i särskilda fall<br>medge undantag från meddelade<br>reservatföreskrifter. Om det finns<br>synnerliga skäl, får den myndighet<br>som meddelade beslut enligt 7-10<br>§§ helt eller delvis upphäva<br>beslutet. Att därvid regeringens<br>tillåtelse behövs i vissa fall följer<br>av 19 c §.</p>
<p>Meddelas beslut enligt första stycket för att lämna rum för<br>arbetsföretag, far länsstyrelsen föreskriva att företaget skall bekosta en<br>särskild undersökning av naturreservatet eller särskilda åtgärder för att<br>bevara det eller på annat sätt gottgöra intrånget i naturvårdsintresset.</p>
<p>Ett beslut enligt första stycket som avser en skyddad våtmark far<br>meddelas endast om intrånget i naturvårdsintresset i skälig utsträckning<br>gottgörs.</p>
<p>19 c §<sup>2</sup></p>
<p>För ett område som förklarats<br>som särskilt skyddsområde eller<br>som särskilt bevarandeområde<br>enligt 19 b § får beslut enligt 7, 8,<br>10, 14 b, 19 eller 20 § helt eller<br>delvis upphävas endast efter</p>
<p>För ett område som förklarats<br>som särskilt skyddsområde eller<br>som särskilt bevarandeområde<br>enligt 19 b § får beslut enligt 7, 8,<br>10, 14 b, 19 eller 20 § inte<br>upphävas helt eller delvis utan</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1994:1821.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1994:1821.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>tillstånd av regeringen.</p></td><td>
<p>regeringens tillåtelse. Detsamma Prop. 1996/97:75<br>gäller i fråga om undantag från<br>nämnda skyddsföreskrifter.</p>
<p>Första stycket gäller inte beslut<br>om undantag, om det är<br>uppenbart att den verksamhet som<br>prövas kommer att orsaka endast<br>obetydlig skada på områdets<br>naturvärden.</p>
<p>49 §</p>
<p>Förbud eller föreskrifter som<br>har meddelats med stöd av 14 § i<br>dess lydelse före den 1 januari<br>1995 skall vid tillämpning av 37<br>och 37 b §§ anses vara meddelade<br>med stöd av 14, 14 a eller 14 b §.<br>Detta gäller dock endast gärning<br>som begåtts efter den 30 juni<br>1997.</p></td></tr>
</table>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen<br>(1970:988)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>3 kap.</p>
<p>2 §’</p>
<p>Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller<br>områdesbestämmelser far fastighetsbildning inte ske i strid mot planen<br>eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte<br>motverkas, får dock mindre avvikelser göras.</p>
<p>Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för<br>marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall<br>fastighetsbildning ske så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.<br>Får på grund av särskilt medgivande byggnad uppföras eller annan<br>därmed jämförlig åtgärd företagas i strid mot sådan bestämmelse, utgör<br>vad nu har sagts ej hinder mot fastighetsbildning som behövs för att</p>
<p>medgivandet skall kunna utnyttjas.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, får<br>länsstyrelsen eller efter dess<br>förordnande kommunal myndighet<br>på begäran av lantmäteri-<br>myndigheten medge undantag<br>från bestämmelser som avses i<br>andra stycket.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, far<br>undantag medges från bestämmel-<br>ser som avses i andra stycket.<br>Frågor om undantag prövas på<br>begäran av lantmäterimyndig-<br>heten av länsstyrelsen eller efter<br>dess förordnande av kommunal<br>myndighet. Att därvid regeringens<br>tillåtelse behövs i vissa fall följer<br>av 19 c § naturvårdslagen<br>(1964:822).</p>
<p>En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket får<br>överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.</p>
<p>Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket får överklagas<br>genom besvär hos regeringen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>Senaste lydelse 1995:1394.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen<br>(1973:1144)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 8 § i ledningsrättslagen (1973:1144) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>8§'</p>
<p>Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller<br>områdesbestämmelser far en ledningsrätt inte upplåtas i strid mot planen<br>eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte<br>motverkas, far dock mindre avvikelser göras.</p>
<p>Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för<br>marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall<br>ledningsrätt upplåtas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, far<br>länsstyrelsen eller efter dess<br>förordnande kommunal myndighet<br>på begäran av lantmäteri-<br>myndigheten medge undantag<br>från bestämmelser som avses i<br>andra stycket.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl,<br>far på begäran av lantmäteri-<br>myndigheten medges undantag<br>från bestämmelser som avses i<br>andra stycket. Frågor om<br>undantag prövas av länsstyrelsen<br>eller efter dess förordnande av<br>kommunal myndighet. Att därvid<br>regeringens tillåtelse behövs i<br>vissa fall följer av 19 c §<br>naturvårdslagen (1964:822).</p>
<p>En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket far<br>överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.</p>
<p>Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket far överklagas<br>genom besvär hos regeringen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>Senaste lydelse 1995:1404.</p>
<p>10</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen<br>(1973:1149)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 § i anläggningslagen (1973:1149) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>9 §'</p>
<p>Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller<br>områdesbestämmelser far en gemensamhetsanläggning inte inrättas i<br>strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller<br>bestämmelserna inte motverkas, far dock mindre avvikelser göras.</p>
<p>Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för<br>marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall<br>anläggning inrättas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, far<br>länsstyrelsen eller efter dess<br>förordnande kommunal myndighet<br>på begäran av lantmäteri-<br>myndigheten medge undantag<br>från bestämmelser som avses i<br>andra stycket.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, får<br>på begäran av lantmäteri-<br>myndigheten medges undantag<br>från bestämmelser som avses i<br>andra stycket. Frågor om<br>undantag prövas av länsstyrelsen<br>eller efter dess förordnande av<br>kommunal myndighet. Att därvid<br>regeringens tillåtelse behövs i<br>vissa fall följer av 19 c §<br>naturvårdslagen (1964:822).</p>
<p>En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket far<br>överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.</p>
<p>Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket far överklagas<br>genom besvär hos regeringen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>Senaste lydelse 1995:1405.</p>
<p>11</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h3>2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om<br>Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:395) om<br>Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning att 1 § skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>1 §'</p>
<p>Denna lag tillämpas när Kustbevakningen bedriver övervakning till<br>havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att hindra brott mot<br>föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller</p>
<p>1. skyddsobjekt och militära skyddsområden,</p>
<p>2. jakt,</p>
<p>3. fiske,</p>
<p>4. bevarande av den marina miljön och annan naturvård,</p>
<p>5. trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken,</p>
<p>6. åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg,</p>
<p>7. dumpning av avfall i vatten,</p>
<p>8. kontinentalsockeln,</p>
<p>9. fornminnen och sjöfynd,</p>
<p>10. fartygs registrering och identifiering,</p>
<p>11. skydd för den marina miljön mot andra förorenande åtgärder än<br>sådana som avses i 6 och 7,</p>
<p>12. märkning och användning av oljeprodukter,</p>
<p>13. utlänningars inresa till och<br>utresa från Sverige.</p>
<p>Lagen tillämpas i fråga om<br>övervakning enligt punkterna 2-8<br>och 10-12 även inom Sveriges<br>ekonomiska zon.</p>
<p>13. utlänningars inresa till och<br>utresa från Sverige,</p>
<p>14. åtgärder beträffande djur<br>och växter som tillhör skyddade<br>arter.</p>
<p>Lagen tillämpas i fråga om<br>övervakning enligt punkterna 2-8,<br>10-12 och 14 även inom Sveriges<br>ekonomiska zon.</p>
<p>Lagen tillämpas även när<br>Kustbevakningen till havs och i<br>kustvattnen, i Vänern och<br>Mälaren samt inom den<br>ekonomiska zonen bedriver<br>övervakning för att hindra brott<br>mot lagen (1992:1140) om<br></p>
<p>Senaste lydelse 1996:411.</p>
<p>12</p>
<p>Sveriges ekonomiska zon eller<br>föreskrifter som meddelats med<br>stöd av den lagen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>13</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h3>2.6 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 4, 5, 9 och 10 a §§ i jaktlagen (1987:259)<br>skall ha följande lydelse'.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Viltet skall vårdas i syfte att<br>bevara de viltarter som tillhör<br>landets viltbestånd och att främja<br>en med hänsyn till allmänna och<br>enskilda intressen lämplig<br>utveckling av viltstammarna.</p>
<p>4§</p>
<p>Viltet skall vårdas i syfte att</p>
<p>- bevara de viltarter som tillhör<br>landets viltbestånd och de<br>fågelarter som tillfälligt<br>förekommer naturligt i landet, och</p>
<p>- främja en med hänsyn till<br>allmänna och enskilda intressen<br>lämplig utveckling av<br>viltstammarna.</p>
<p>I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet far<br>skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. För att<br>åtgärderna utförs och anpassningen sker svarar markägaren och<br>jakträttshavaren.</p>
<p>5§</p>
<p>Var och en skall visa viltet hänsyn. Idrottstävlingar och annan liknande<br>friluftsverksamhet i marker där det finns vilt skall genomföras så att<br>viltet störs i så liten utsträckning som möjligt.</p>
<p>Viltet far inte ofredas och inte<br>heller förföljas annat än vid jakt.<br>Förbudet hindrar dock inte att<br>lämpliga åtgärder vidtas av<br>markinnehavaren i syfte att<br>motverka skador av vilt.</p>
<p>Om ett vilt djur orsakar<br>avsevärd skada eller om det kan<br>antas vara farligt för människors</p>
<p>Viltet far inte ofredas och inte<br>heller förföljas annat än vid jakt.<br>Förbudet hindrar dock inte att<br>lämpliga åtgärder vidtas av<br>markinnehavaren i syfte att<br>motverka skador av vilt, om<br>sådana skador inte kan motverkas<br>på annat tillfredsställande sätt.</p>
<p>9§</p>
<p>Om ett vilt djur orsakar<br>avsevärd skada eller om det kan<br>antas vara farligt för människors</p>
<p><sup>1</sup> Jfr. rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT nr<br>L 103, 25.4.1979, s.l, CELEX 379L0409) och rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj<br>1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT nr L 206, 22.7.1992,<br>s.7, CELEX 392L0042)</p>
<p>14</p>
<p>säkerhet, får polismyndigheten säkerhet, får polismyndigheten</p>
<p>låta avliva djuret. låta avliva djuret, om det inte finns</p>
<p>någon annan tillfredsställande<br>lösning.</p>
<p>Regeringen får meddela föreskrifter om att polismyndigheten får låta<br>avliva eller fanga vilt, när detta är befogat från djurskyddssynpunkt.</p>
<p>10 a §’</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Staten har jakträtten på den<br>mark som vid utgången av juni<br>1992 ingick i kronoparken<br>Fjällveden i Södermanlands län,<br>kronoparken Tullgam och<br>angränsande kronoegendomar<br>ävensom kronoegendomama på<br>Eriksö i Södermanlands län,<br>kronoparken Karlsby i Öster-<br>götlands län, kronoegendomen<br>Ottenby kungsladugård i Kalmar<br>län, kronoparken Halle- och<br>Hunneberg i Älvsborgs och<br>Skaraborgs län, kronoparken<br>Haddebo i Örebro län, krono-<br>parken Grönbo i Örebro och<br>Västmanlands län samt krono-<br>parken Kloten i Örebro, Västman-<br>lands och Dalamas län.</p>
<p>Staten har jakträtten på den<br>mark som vid utgången av juni<br>1992 ingick i kronoparken<br>Fjällveden i Södermanlands län,<br>kronoparken Tull gam och an-<br>gränsande kronoegendomar även<br>som kronoegendomama på Eriksö<br>i Stockholms och Södermanlands<br>län, kronoparken Karlsby i<br>Östergötlands län, kronoegendom-<br>en Ottenby kungsladugård i<br>Kalmar län, kronoparken Halle-<br>och Hunneberg i Älvsborgs och<br>Skaraborgs län, kronoparken<br>Haddebo i Örebro län, krono-<br>parken Grönbo i Örebro och<br>Västmanlands län samt krono-<br>parken Kloten i Örebro, Västman-<br>lands och Dalamas län.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>Senaste lydelse 1996:954.</p>
<p>15</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h3>2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1818) om<br>åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1818) om åtgärder<br>beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter</p>
<p>dels att 3, 5, 8, 9, 11 och 12 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 8 a, 8 b och 9 a §§,<br>av följande lydelse.<sup>1</sup></p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Tillsyn över efterlevnaden av<br>föreskrifter som meddelats med<br>stöd av denna lag och av villkor<br>som meddelats med stöd av<br>sådana föreskrifter skall utövas av<br>den eller de myndigheter som<br>regeringen bestämmer. Detta<br>gäller också i fråga om tillsyn<br>över efterlevnaden av rådets<br>förordning (EEG) nr 3626/82 av<br>den 3 december 1982 om<br>genomförande z gemenskapen<br>av konventionen om internationell<br>handel med utrotningshotade<br>arter av vilda djur och växter.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>3§</p>
<p>Tillsyn över efterlevnaden av<br>föreskrifter som meddelats med<br>stöd av denna lag och av villkor<br>som meddelats med stöd av<br>sådana föreskrifter skall utövas av<br>den eller de myndigheter som<br>regeringen bestämmer. Detta<br>gäller också i fråga om tillsyn<br>över efterlevnaden av rådets<br>förordning (EG) nr 338/97 av den<br>9 december 1996 om skyddet av<br>arter av vilda djur och växter<br>genom kontroll av handeln med<br>dem.</p>
<p>En tillsynsmyndighet far<br>meddela de förelägganden och<br>förbud som behövs för<br>efterlevnaden av föreskrifter som<br>meddelats med stöd av denna lag<br>och av villkor som meddelats med<br>stöd av sådana föreskrifter samt<br>för efterlevnaden av rådets<br>förordning (EEG) nr 3626/82.</p>
<p>5§</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>En</p></td><td>
<p>tillsynsmyndighet</p></td><td>
<p>far</p></td></tr>
<tr><td>
<p>meddela</p></td><td>
<p>de förelägganden</p></td><td>
<p>och</p></td></tr>
<tr><td>
<p>förbud</p></td><td>
<p>som behövs</p></td><td>
<p>för</p></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>efterlevnaden av</p></td><td></td></tr>
</table>
<p>1. föreskrifter som meddelats<br>med stöd av denna lag,</p>
<p>2. villkor som meddelats med<br>stöd av sådana föreskrifter som<br>avses i 1 samt</p>
<p>3. rådets förordning (EG) nr<br>338/97.</p>
<p>' Jfr. Rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av<br>vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (EGT nr L 61, 3.3.1997, s.l,<br>CELEX 397R0338)</p>
<p>16</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite.</p>
<p>Underlåter någon att fullgöra sina skyldigheter enligt föreskrifter eller<br>villkor som avses i första stycket eller enligt villkor som meddelats i<br>samband med föreläggande, får myndigheten förordna om rättelse. Ett<br>sådant beslut får verkställas enligt utsökningsbalken. Verkställigheten<br>sker på den försumliges bekostnad.</p>
<p>Till böter eller fängelse i högst<br>sex månader döms den som med<br>uppsåt eller av oaktsamhet tar<br>sådan befattning med djur, växter,<br>ägg, rom, bon eller produkter av<br>djur eller växter</p>
<p>1. som strider mot en föreskrift<br>som har meddelats med stöd av 1<br>§ eller mot ett villkor som har<br>uppställts i samband med att ett<br>tillstånd meddelats eller i annat<br>beslut i enskilt fall,</p>
<p>2. som strider mot en<br>bestämmelse om in- och utförsel,<br>transport, handel och förevisning<br>i rådets förordning (EEG) nr<br>3626/82.</p>
<p>Om ett brott enligt första stycket<br>är att anse som grovt, döms till<br>fängelse z högst två år. Vid<br>bedömande av om brottet är grovt<br>skall särskilt beaktas om<br>gärningen avsett exemplar av<br>hotad, sällsynt eller värdefull art<br>eller om den utförts vanemässigt<br>eller i större omfattning.</p>
<p>I ringa fall skall inte dömas till<br>ansvar.</p>
<p>Till ansvar enligt denna<br>paragraf döms inte om gärningen<br>är belagd med straff i<br>brottsbalken eller i lagen<br>(1960:418) om straff för<br>varusmuggling.</p>
<p>8§</p>
<p>Till böter eller fängelse i högst<br>sex månader döms den som i<br>annat fall än som anges i 8 a §<br>med uppsåt eller av oaktsamhet<br>tar sådan befattning med djur,<br>växter, ägg, rom, bon eller<br>produkter av djur eller växter som<br>strider mot en föreskrift som har<br>meddelats med stöd av 1 § eller<br>mot ett villkor i beslut i enskilt<br>fall.</p>
<p>I ringa fall skall inte dömas till<br>ansvar.</p>
<p>17</p>
<p>2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 75</p>
<p>8a§</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>777/ böter eller fängelse i högst<br>sex månader döms den som med<br>uppsåt eller av oaktsamhet bryter<br>mot rådets förordning (EG) nr<br>338/97 eller mot villkor i beslut i<br>enskilt fall som har meddelats<br>med stöd av förordningen, såvitt<br>avser</p>
<p>1. import till Sverige,</p>
<p>2. export och reexport från<br>Sverige,</p>
<p>3. handel med artificiellt<br>förökade växter,</p>
<p>4. transport och transitering,<br>eller</p>
<p>5. köp, försäljning och annan<br>kommersiell åtgärd.</p>
<p>I ringa fall skall inte dömas till<br>ansvar.</p>
<p>8b§</p>
<p>Om ett brott enligt 8 eller 8 a §<br>är att anse som grovt, döms till<br>fängelse i högst två år. Vid<br>bedömande av om brottet är grovt<br>skall särskilt beaktas om<br>gärningen avsett exemplar av<br>hotad, sällsynt eller värdefull art<br>eller om den utförts vanemässigt<br>eller i större omfattning.</p>
<p>9§</p>
<p>Till böter döms den som i en<br>ansökan eller annan handling som<br>ges in enligt denna lag eller<br>föreskrift som meddelats med stöd<br>av lagen eller enligt rådets<br>förordning (EEG) nr 3626/82,<br>med uppsåt eller av oaktsamhet<br>underlåter att lämna en uppgift<br>eller lämnar en oriktig uppgift om<br>förhållanden av betydelse för<br>tillstånd eller tillsyn.</p>
<p>Till böter döms den som i en<br>ansökan eller annan handling som<br>ges in enligt denna lag eller<br>föreskrift som meddelats med stöd<br>av lagen eller enligt rådets<br>förordning nr 338/97, med<br>uppsåt eller av oaktsamhet<br>underlåter att lämna en uppgift<br>eller lämnar en oriktig uppgift om<br>förhållanden av betydelse för<br>tillstånd eller tillsyn.</p>
<p>18</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>9a§</p>
<p>Till ansvar enligt denna lag<br>döms inte om gärningen är belagd<br>med straff i brottsbalken eller<br>lagen (1960:418) om straff för<br>varusmuggling.</p>
<p>Om någon har begått brott som<br>avses i 8 §, skall egendom som<br>nämns i 1 § och som</p>
<p>gärningsmannen tagit befattning<br>med, förklaras förverkad, om det<br>inte är uppenbart oskäligt.</p>
<p>H §</p>
<p>Om någon har begått brott som<br>avses i 8, 8 a eller 8b §, skall<br>egendom som nämns i 1 § och<br>som gärningsmannen tagit<br>befattning med, förklaras<br>förverkad, om det inte är<br>uppenbart oskäligt.</p>
<p>I stället för egendomen kan dess värde helt eller delvis förklaras<br>förverkat.</p>
<p>Fortskaffningsmedel och andra<br>hjälpmedel som har använts eller<br>medförts vid brott som avses i 8 §<br>far förklaras förverkade, om det<br>behövs for att förebygga brott<br>eller om det annars finns särskilda<br>skäl.</p>
<p>12 §</p>
<p>Fortskaffningsmedel och andra<br>hjälpmedel som har använts eller<br>medförts vid brott som avses i 8,<br>8 a eller 8 b § far förklaras<br>förverkade, om det behövs for att<br>förebygga brott eller om det<br>annars finns särskilda skäl.</p>
<p>I stället för hjälpmedlet kan dess värde helt eller delvis förklaras<br>förverkat.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>19</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av<br>vilda djur och växter (CITES) har undertecknats av 134 stater bl.a.<br>Sverige och 13 andra medlemsstater i EU. Sedan början av 1990-talet har<br>EU arbetat med en ny förordning på CITES-området som skall ersätta<br>den nu gällande förordningen från år 1982. EU:s miljöministrar har i<br>december 1996 antagit en förordning om skyddet av arter av vilda djur<br>och växter genom kontroll av handeln med dem. Förordningen innebär en<br>skärpning av bestämmelserna i 1982 års förordning. Den nya<br>förordningen skall träda i kraft den 1 juni 1997. Förordningen, förutom<br>artbilagoma, finns i bilaga 1.</p>
<p>Den 19 januari 1995 fick Statens naturvårdsverk i uppdrag av<br>regeringen att utreda och till regeringen lämna förslag till den reglering<br>av befattningen med djur och växter som behövs för att skydda vilt<br>levande djur- och växtarter. I uppdraget ingick också att utreda och<br>lämna förslag till den reglering av yrkesmässig eller annars i<br>förvärvssyfte bedriven handel, förevisning och preparering av exemplar<br>av vilt levande djur- och växtarter som behövs för att skydda sådana<br>arter. Den 18 december 1995 redovisade Naturvårdsverket uppdraget till<br>regeringen.</p>
<p>Miljödepartementet har med dessa utgångspunkter upprättat en<br>promemoria med förslag till ändring i lagen (1994:1818) om åtgärder<br>beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter samt lagen<br>(1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning.<br>Denna promemoria har remissbehandlats. Promemorians lagförslag finns<br>i bilaga 2. Remissinstanser har varit Kustbevakningen,<br>Generaltullstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Statens<br>naturvårdsverket, Statens jordbruksverk, Naturhistoriska riksmuseet,<br>Kommerskollegium, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden,<br>Zoobranschens riksförbund och Göteborgs tingsrätt. En sammanställning<br>av remissvaren finns i Miljödepartementet (Dnr M96/4632/1).</p>
<p>Utöver det nu nämnda bör vissa ändringar införas i den svenska<br>lagstiftningen för att det tydligare skall framgå hur direktiv 79/409/EEG<br>om bevarande av vilda fåglar (fageldirektivet) och direktiv 92/43/EEG<br>om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och<br>habitatdirektivet) har genomförts i Sverige. Av den anledningen föreslås<br>nu vissa ändringar i jaktlagen (1987:259). De föreslagna ändringarna i<br>naturvårdslagen (1964:822), fastighetsbildningslagen (1970:988),<br>ledningsrättslagen (1973:1144) och anläggningslagen (1973:1149) är i<br>huvudsak föranledda av behovet av att säkerställa att EG-kommissionen<br>blir tillfrågad och att nödvändiga kompensationsåtgärder fastställs, innan<br>skyddet försämras för områden som beretts skydd enligt fageldirektivet<br>eller art- och habitatdirektivet, s.k. Natura 2000-områden.</p>
<p>Regeringen behandlar i denna proposition även en skrivelse från<br>Kustbevakningen (Dnr M96/4632/1) där det begärs en ändring i lagen om<br></p>
<p>20</p>
<p>Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning av innebörd att<br>lagens tillämpning även skall omfatta brott mot lagen (1992:1140) om<br>Sveriges ekonomiska zon och föreskrifter som meddelats med stöd av<br>lagen. Rikspolisstyrelsen har under hand hörts över skrivelsen.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 27 februari 1997 att inhämta Lagrådets<br>yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådet har yttrat sig<br>över dessa förslag. Yttrandet finns i bilaga 4. Regeringen har helt<br>anslutit sig till vad Lagrådet har anfört. Vissa redaktionella ändringar har<br>dessutom gjorts i lagtexterna.</p>
<p>Den 23 juni 1994 beslutade regeringen att uppdra åt Naturvårdsverket att<br>utarbeta en aktionsplan för biologisk mångfald med åtgärder som syftar<br>till bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Regeringen<br>gav även Statens jordbruksverk. Skogsstyrelsen, Fiskeriverket och<br>Boverket i uppdrag att utarbeta motsvarande aktionsplaner med<br>utgångspunkt i sina respektive sektorer.</p>
<p>I Naturvårdsverkets uppdrag ingick att utveckla mål för arbetet med att<br>bevara biologisk mångfald och hållbart nyttja biologiska resurser, bl.a.<br>som ledning för andra sektorers arbete. Verket skulle dessutom utifrån en<br>helhetsbedömning göra en utvärdering av de sektorsvisa aktionsplanerna.</p>
<p>Naturvårdsverket lämnade i december 1995 sin redovisning i Rapport<br>4463 Aktionsplan för biologisk mångfald. Boverket har i rapporten<br>Aktionsplan för biologisk mångfald vid byggd miljö den 14 juli 1995<br>redovisat sina förslag. Även Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och<br>Fiskeriverket har redovisat sina uppdrag. Aktionsplanerna har<br>remissbehandlats i ett sammanhang. Förteckningar över<br>remissinstanserna redovisas i bilaga 5. Sammanställningar av<br>remissyttrandena vad avser Naturvårdsverkets aktionsplan och Boverkets<br>aktionsplan finns tillgängliga i Miljödepartementet (Dnr M95/5058/4).</p>
<p>I regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 för Statens naturvårdsverk<br>gavs verket i uppdrag att utarbeta en nationell bevarandeplan för<br>odlingslandskapet. Naturvårdsverket redovisade uppdraget den 23 maj<br>1996. Planen omfattar dels de mest värdefulla ängs- och hagmarkema,<br>dels ett representativt urval av hela odlingslandskap. Uppdraget har<br>utförts i samarbete med länsstyrelserna och efter samråd med<br>Riksantikvarieämbetet (Miljödepartementet, Dnr M96/2298/4).</p>
<p>Naturskyddsföreningarna i Kronobergs län, i Södra Älvsborg och i<br>Hylte samt i Jönköpings län har i skrivelse till regeringen den 26 januari<br>1996 begärt att förbudet mot markavvattning enligt bestämmelserna i<br>naturvårdslagen utökas till att omfatta hela södra Sverige. Kronobergs<br>Omitologiska Förening har i skrivelse till regeringen den 18 mars 1996<br>anfört att nydikning i Kronobergs län bör förbjudas. Skrivelserna har<br>remissbehandlats. Förteckning över remissinstanserna redovisas i bilaga</p>
<p>6. Remissyttrandena finns tillgängliga i Miljödepartementet (Dnr<br>M96/429/4 och Dnr M96/1375/4)</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>21</p>
<h2>4 Bakgrund</h2>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h3>4.1 Konventionen om internationell handel med<br>utrotningshotade arter av vilda djur och växter och dess<br>uppföljning</h3>
<p>Det förekommer en omfattande internationell handel med vilda djur<br>och växter av vilka en del är hotade till sin existens eller utbredning.<br>Handeln med dessa regleras i konventionen om internationell handel med<br>utrotningshotade arter av vilda djur och växter (CITES, SÖ 1974:41 och<br>SÖ 1980:72). Genom konventionen finns mycket stränga regler för den<br>internationella handeln med de mest hotade artema. Handeln med dessa<br>arter är i praktiken nästan totalförbjuden. Gränskontroller är en viktig del<br>i CITES-arbetet.</p>
<p>Utöver CITES finns det ett stort antal globala, regionala och nationella<br>bestämmelser beträffande hanteringen med hotade vilda djur och växter.<br>Bland dessa bestämmelser bör särskilt framhållas 1979 års konvention<br>om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö<br>(Bemkonventionen, SÖ 1983:30).</p>
<p>I den svenska lagstiftningen har av tradition artskydd beträffande vilda<br>djur och växter huvudsakligen behandlats i lagstiftning om naturvård,<br>jakt och fiske varvid huvudvikten lagts vid reglering av tagandet av<br>exemplar från naturen. Vidare finns reglering med delvis artskyddssyfie;<br>bl.a. i de veterinära in- och utförselreglema, djur- och hälsoskydds-<br>lagstiftningama samt växtskyddslagstiftningen.</p>
<p>Sedan den 1 januari 1995 omfattas Sverige av EU:s lagstiftning. För att<br>kunna avskaffa CITES-kontrollema vid de inre gränserna har EU:s<br>ministerråd år 1982 antagit förordning (EEG) nr 3626/82 om tillämpning<br>inom gemenskapen av CITES, den s.k. CITES-förordningen. Genom<br>förordningen infördes bl.a en för EU-ländema gemensam CITES-<br>kontroll vid gemenskapens gräns mot tredje land. Vidare regleras genom<br>förordningen viss handel med och transporter av hotade djur och växter<br>inom unionen. Svenska regler med utgångspunkt i CITES-förordningen<br>tillkom genom lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och<br>växter som tillhör skyddade arter (prop. 1994/95:117, bet. 1994/95:JoU<br>10, rskr. 1994/95:94) och förordningen (1994:2027) med samma namn.</p>
<p>Handel och transporter inom EU har dessutom reglerats i fageldirekti-<br>vet och i art- och habitatdirektivet. Direktivsbestämmelsema innebär bl.a.<br>en skyldighet för medlemsstaterna att strängt reglera handel och transport<br>inom EU av hotade europeiska arter av vilda djur och växter.</p>
<p>I propositionen 1994/95:117 och i departementspromemorian (Ds<br>1993:64) Regler om handel med skyddade djur- och växtarter m.m. har<br>huvuddelen av de bestämmelser som berör skyddet av arter<br>sammanställts. I det följande skall därför inledningsvis endast närmare<br>redogöras för EU:s nya CITES-förordning samt 1994 års lagstiftning om<br>åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter. Vidare<br></p>
<p>22</p>
<p>redogörs särskilt för nu gällande påföljdsbestämmelser och för kontrollen Prop. 1996/97:75<br>av efterlevnaden av artskyddsreglema.</p>
<h4>4.1.1 EU:s nya CITES-förordning</h4>
<p>Gemenskapens kontroll av CITES-reglerade varor vid unionens gräns<br>mot tredje land har utsatts för både internationell och intern kritik för<br>bristande effektivitet. Sedan början av 1990-talet har EU därför arbetat<br>med att utarbeta en ny förordning på CITES-området. EU:s<br>miljöministrar har vid rådsmötet i december 1996 antagit förordning<br>(EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom<br>kontroll av handeln med dem. Förordningen (exklusive artlistor) bifogas<br>som bilaga 1. Den nya förordningen skall den 1 juni 1997 ersätta 1982<br>års CITES-förordning.</p>
<p>Av förordningen (EG) nr 338/97 framgår inledningsvis att<br>medlemsstaterna har möjlighet att vidta strängare skyddsåtgärder än som<br>följer av förordningen. Dessa åtgärder far emellertid inte innebära<br>handelshinder i strid med Romfördraget. I förordningen påpekas särskilt<br>möjligheten för medlemsstaterna att reglera innehav av levande exemplar<br>av vilda arter.</p>
<p>Vissa djur och växter, som inte omfattas av CITES eller har ett<br>begränsat skydd enligt konventionen, kommer trots detta att omfattas av<br>den nya förordningens strängaste skyddsregler. Detta gäller bl.a. de<br>europeiska CITES-arter som inte omfattas av konventionens strängaste<br>skyddsregler men som omfattas av de strängaste skyddsreglema i<br>fageldirektivet eller art- och habitatdirektivet. Vidare införs en möjlighet<br>att på gemenskapsnivå förbjuda eller på annat sätt reglera handel med<br>utomeuropeiska djur och växter som utgör ett ekologiskt hot mot de<br>europeiska arterna.</p>
<p>Till den nya förordningen hör fyra bilagor, bilagorna A-D, med<br>förteckningar över djur och växter. Beträffande somliga arter på CITES-<br>listoma har EU:s medlemsstater av gett reservationer. Dessa arter har då<br>flyttats från den lista i förordningen (EG) nr 338/97 som korresponderar<br>mot artens listning i CITES till en lista som innebär mindre strängt skydd<br>enligt förordningen.</p>
<p>I bilaga A förtecknas de djur och växter som omfattas av förordningens<br>strängaste skyddsåtgärder. Det rör sig bl.a om arter med vilka<br>internationell handel är i det närmaste totalförbjuden. I bilaga A, som i<br>huvudsak motsvaras av CITES bilaga I, förtecknas också ett antal övriga<br>arter som av EU anses utrotningshotade eller särskilt sårbara vid handel.</p>
<p>Bilaga B svarar mot CITES bilaga II. Därtill innehåller bilaga B en<br>förteckning över arter som anses vara föremål för så omfattande handel<br>att dess överlevnad eller naturliga förekomst hotas. Här återfinns även<br>bilaga I-arter som EU:s medlemsstater har reserverat sig emot.</p>
<p>Bilaga C motsvarar CITES bilaga III. Därtill innehåller bilaga C arter i<br>bilaga II som är föremål för reservation.</p>
<p>23</p>
<p>Bilaga D innefattar arter som är föremål för import i sådan omfattning<br>att övervakning är befogad samt CITES bilaga III-arter som är föremål<br>för reservation.</p>
<p>I förordningen (EG) nr 338/97, liksom i den tidigare förordningen,<br>regleras passerandet av EU:s yttre gräns samt handel och transporter<br>inom unionen. Den gemensamma gränskontrollen förstärks liksom<br>skyldigheten för medlemstatema att samarbeta med och informera andra<br>medlemsstater och kommissionen om tillämpningen av förordningen.</p>
<p>Vid införsel till och utförsel från gemenskapen av de aktuella arterna<br>erfordras i allmänhet tillstånd. Men även den interna handeln med hotade<br>arter regleras. Det kommer således att vara förbjudet inom gemenskapen<br>att köpa, att erbjuda sig att köpa, att för kommersiella ändamål förvärva<br>eller för allmänheten förevisa, att använda i vinstsyfte, att försälja eller<br>inneha för försäljning, att saluföra eller transportera för försäljning<br>exemplar av arter som upptagits i bilaga A. Den administrativa CITES-<br>myndigheten i en medlemsstat kan i enskilda fall medge undantag från<br>förbuden. Vidare kan kommissionen, i samråd med medlemsstaterna,<br>medge allmänna undantag. De ovannämnda förbuden gäller även<br>exemplar av arter som upptagits i bilaga B, om det inte kan visas att<br>exemplaret förvärvats inom eller införts till EU i enlighet med gällande<br>lagstiftning för bevarande av vilda djur och växter.</p>
<p>Även transporter inom unionen är i vissa fall detalj reglerade genom<br>den nya förordningen. Således skall varje förflyttning inom gemenskapen<br>av ett levande exemplar av en art som upptagits i bilaga A, från den plats<br>som anges i införseltillståndet eller i något intyg som utfärdats i enlighet<br>med förordningen, godkännas av den administrativa myndigheten.<br>Godkännandet skall bekräftas genom att myndigheten utfärdar ett<br>transportintyg. I andra fall av förflyttning av levande exemplar av en art<br>som upptagits i bilaga A krävs att den för transporten ansvarige kan visa<br>att exemplaret är lagligt åtkommet.</p>
<p>Överlag innebär den nya förordningen att medlemsstaten och dess<br>tillsynsorgan på ett tydligare sätt åläggs att bevaka att intentionerna med<br>CITES förverkligas. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall<br>kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna i förordningen. Om<br>behöriga myndigheter får anledning att misstänka att förordningens<br>bestämmelser inte efterlevs, skall de vidta nödvändiga åtgärder för att<br>säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna eller anhängiggöra en<br>rättslig talan.</p>
<p>Den nu gällande förordningen saknar direkta regler om att dess<br>förbudsbestämmelser skall sanktioneras. I förordning (EG) nr 338/97<br>däremot anges de överträdelser av förordningen som medlemsstaterna är<br>skyldiga att straffbelägga eller på annat sätt vidta sanktioner mot. De<br>åtgärder som medlemsstaten vidtar skall anpassas efter karaktären på och<br>graden av överträdelse och omfatta bestämmelser om beslag och<br>förverkande av exemplar.</p>
<p>Kommissionen har vidare under våren 1996 presenterat ett utkast till<br>tillämpningsförordning till den nya CITES-förordningen. Förordningen<br>skall ersätta kommissionsförordningen (EEG) nr 3418/83. Den nya<br>tillämpningsförordningen innehåller bl.a. bestämmelser om utformning<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>24</p>
<p>av handlingar, märkning m.m. samt även generella undantag från Prop. 1996/97:75<br>förbudet mot kommersiella aktiviteter i EU:s nya CITES-förordning.<br>Arbetet med den nya kommissionsförordningen är i sitt slutskede. Ett<br>slutligt förslag har presenteras av kommissionen i mars år 1997.</p>
<h4>4.1.2 1994 års lagstiftning om åtgärder beträffande djur och växter<br>som tillhör skyddade arter</h4>
<p>Lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör<br>skyddade arter trädde i kraft den 1 januari 1995 tillsammmans med en<br>därtill hörande förordning (1994:2027) om åtgärder beträffande djur och<br>växter som tillhör skyddade arter. Samtidigt trädde vissa ändringar i<br>jaktlagen (1987:259) och naturvårdslagen (1964:822) i kraft. Genom<br>lagen om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter<br>bemyndigas regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, att<br>meddela de föreskrifter angående in- och utförsel, transport, handel,<br>preparering och förevisning avseende djur och växter som behövs för att<br>uppfylla Sveriges internationella åtaganden på området eller av andra<br>skäl.</p>
<p>I lagen straffbeläggs, förutom befattning med djur och växter i strid<br>mot föreskrift m.m. som meddelats med stöd av lagen, även sådan<br>befattning i strid mot bestämmelserna i EG:s nuvarande CITES-<br>förordning. Vissa av de förfaranden med djur och växter som kan<br>straffbeläggas genom föreskrifter meddelade med stöd av lagen uppfyller<br>också rekvisiten för jakthäleri enligt 46 § jaktlagen (1987:259) eller den<br>motsvarande bestämmelsen i 37 b § naturvårdslagen (1964:822). För att<br>undvika konkurrens föreskrivs i jakt- och naturvårdslagarna att dessa<br>bestämmelser inte skall tillämpas när förutsättningar att tillämpa<br>ansvarsbestämmelserna i lagen om åtgärder beträffande djur och växter<br>som tillhör skyddade arter föreligger. Ansvarsbestämmelser i sistnämnda<br>lag skall dock inte tillämpas om gärningen är belagd med straff i<br>brottsbalken eller i lagen om straff för varusmuggling.</p>
<p>I lagen om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade<br>arter finns också bestämmelser om tillsyn, avgifter och förverkande.</p>
<p>I förordning (1994:2027) om åtgärder beträffande djur och växter som<br>tillhör skyddade arter meddelas for närvarande huvudsakligen<br>kompletterande föreskrifter for tillämpning av EG:s CITES-förordning<br>och kommissionens därtill hörande tillämpningsforordning. Vidare har i<br>förordningen inforts ett forbud mot import av skinn från ungar av<br>grönlandssäl och klappmyts i enlighet med direktiv 83/129/EEG om<br>import till medlemsstaterna av skinn från vissa sälungar och produkter av<br>sådana skinn.</p>
<p>Enligt den svenska förordningen är Statens jordbruksverk svensk<br>administrativ och behörig myndighet och Statens naturvårdsverk svensk<br>vetenskaplig myndighet. Naturvårdsverket har också den centrala<br>tillsynen över att transport, handel, förvaring, preparering och<br>förevisning i Sverige sker i överensstämmelse med bestämmelserna i den<br>svenska lagstiftningen och EU:s förordningar. Motsvarande regionala<br></p>
<p>25</p>
<p>tillsyn handhas av länsstyrelserna. Tillsynen av att handel med tredje<br>land sker i enlighet med ovannämnda svenska författningar och EU:s<br>förordningar på området handhas av tullmyndigheten.</p>
<p>I Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1995:48) om åtgärder<br>beträffande djur som tillhör skyddade arter (ändrad genom SJVFS<br>1996:27) samt (SJVFS 1996:28) om åtgärder beträffande växter som<br>tillhör skyddade arter, finns ytterligare tillämpningsföreskrifter på<br>området.</p>
<h4>4.1.3 Påföljdsbestämmelser som avser åtgärder med hotade djur-<br>och växtarter</h4>
<p>Enligt CITES skall konventionsstatema straffbelägga handel med eller<br>besittning av djur eller växter i strid mot konventionen (artikel VIII.l).<br>EU:s nuvarande CITES-förordning innefattar ingen särskild<br>sanktionsbestämmelse. För svenskt vidkommande finns dock redan en<br>straffrättslig reglering i dessa frågor.</p>
<p>Enligt 8 § lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter<br>som tillhör skyddade arter döms således den till ansvar som med uppsåt<br>eller av oaktsamhet tar sådan befattning med djur och växter m.m. som<br>strider mot en föreskrift som meddelats angående in- och utförsel,<br>transport, handel, förvaring, preparering och förevisning. Detsamma<br>gäller den som bryter mot ett villkor som uppställts i samband med att<br>tillstånd meddelats eller mot annat beslut i enskilt fall. Även den som<br>handlar i strid med en bestämmelse i 1982 års CITES-förordning om in-<br>och utförsel, transport, handel och förevisning kan bestraffas.<br>Strafflatituden för brott av normalgraden är böter eller fängelse i högst<br>sex månader. Om brottet är grovt, är straffet fängelse i högst två år. Om<br>gärningen är att bedöma som ringa, skall dock ansvar inte dömas ut.<br>Slutligen föreskrivs i paragrafen att ansvar enligt den bestämmelsen inte<br>heller skall utdömas för det fall gärningen är belagd med straff enligt<br>brottsbalken eller lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.</p>
<p>Enligt 9 § i lagen 1994:1818 döms den till böter som i ansökan eller<br>annan handling, som ges in enligt lagen, enligt föreskrift som meddelats<br>med stöd av lagen eller enligt 1982 års CITES-förordning, med uppsåt<br>eller oaktsamhet underlåter att lämna en uppgift eller lämnar en oriktig<br>uppgift.</p>
<h4>4.1.4 Tillsyn och kontroll över hanteringen med hotade djur och<br>växter</h4>
<p>Tillsyn</p>
<p>Tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om hotade arters<br>skydd handhas av Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Dessa<br>myndigheter har genom lagen 1994:1818 erhållit befogenheter att begära<br>upplysningar om verksamheter med hotade arter som bedrivs i<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>26</p>
<p>förvärvssyfte, att meddela förelägganden och förbud och äger rätt till<br>tillträde till vissa lokaler. Polisen har ålagts att biträda i<br>tillsynsverksamheten.</p>
<p>Kontroll av handel med tredje land</p>
<p>Tullagstiftningen bygger på en skyldighet att till en tullmyndighet för<br>förtullning anmäla in- och utförsel av vissa varor. Tullmyndigheten<br>kontrollerar om varan får införas respektive utföras och fastställer i<br>förekommande fall tull och annan skatt samt avgift.</p>
<p>Tullmyndighetens kontroller är - såvitt gäller gräns mot tredje land -<br>dels slumpmässiga, dels baserade på konkreta misstankar.<br>Gränskontrollen mot tredje land upprätthålls även av Kustbevakningen<br>och polisen. Även anställda vid Statens Järnvägar eller lots- och fyrstaten<br>har att fullgöra viss gränskontroll.</p>
<p>Tullverkets sedvanliga kontrollverksamhet i förhållande till tredje land<br>regleras främst i tullagen (1994:1550) och tullförordningen (1994:1558).<br>De befogenheter som följer av dessa föreskrifter kan tillämpas utan att<br>brottsmisstanke föreligger. Skulle sådan misstanke uppkomma tillämpas<br>varusmugglingslagen. Enligt den lagen är det straffbart att, utan att ge det<br>till känna hos vederbörlig myndighet, uppsåtligen föra sådant gods in i<br>eller ut från landet som enligt lag eller annan författning erfordrar<br>tillstånd. Det är också straffbart att lämna oriktig uppgift i tulldeklaration<br>eller på annat sätt vilseleda myndighet i samband med tullbehandling av<br>gods. Som varusmuggling anses också bl.a. om någon uppsåtligen<br>förfogar över gods som är belagt med in- eller utförselförbud på sådant<br>sätt att bestämmelse härom överträds.</p>
<p>Beträffande införsel av djur finns dessutom särskilda bestämmelser i<br>förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m. samt genom<br>Jordbruksverkets föreskrifter (1996:24) om införsel av djur, sperma, ägg<br>och embryo. Vid införsel från tredje land erfordras i regel<br>införseltillstånd, hälsointyg, registrering av importören samt anmälan till<br>tullmyndighet. Beträffande införsel av växter finns bestämmelser bl.a. i<br>förordningen (1995:681) om växtskydd.</p>
<p>Kontroll av handel inom EU</p>
<p>Den fria inre marknaden utan kvantitativa importrestriktioner eller<br>andra åtgärder med motsvarande verkan är en av EG-rättens<br>grundläggande målsättningar. Den ovan nämnda tullagstiftningen<br>tillämpas därför inte beträffande handel med gemenskapsvaror mellan<br>Sverige och andra EU-länder. Restriktioner vid import och export far<br>dock i viss utsträckning alltjämt förekomma. En förutsättning härför är<br>att restriktionerna baseras på vissa i artikel 36 i Romfördraget närmare<br>angivna skyddsbehov, bl.a. det för artskyddet mest relevanta - skyddet<br>för djur och växter. Restriktioner far dock inte innebära en godtycklig<br>diskriminering eller innefatta en förtäckt handelsbegränsning. För det fall<br>skyddsintresset har blivit fullt tillgodosett genom gemenskapsrättsliga<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>27</p>
<p>regler finns inte utrymme för ytterligare nationella begränsningar av<br>passagen över den inre gränsen.</p>
<p>CITES-förordningens bestämmelser om handel och transport inom<br>gemenskapen utgör kompensatoriska åtgärder. Även de i fågeldirektivet<br>och art- och habitatdirektivet föreskrivna reglerna om transport och<br>handel inom EU utgör sådana åtgärder. Om dessa åtgärder visar sig<br>otillräckliga för att skydda djur och växter i den svenska naturen kan det<br>bli aktuellt att införa nationell reglering av passagen över den inre<br>gränsen med exemplar av hotade arter, i den utsträckning<br>lagstiftningsområdet inte är harmoniserat inom unionen.</p>
<p>Enligt lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges<br>gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (prop. 1995/96:166)<br>far kontroller ske beträffande vissa angivna varor såsom vapen och<br>narkotika, men dessa kontroller far inte ske slumpmässigt utan ett urval<br>av kontrollobjekt måste ske med hjälp av tullpersonalens erfarenhet av<br>smuggling. Lagen ger dock inte Tullverket befogenhet att kontrollera<br>efterlevnaden av bestämmelserna i EU:s CITES-förordning om transport<br>och handel inom unionen.</p>
<h3>4.2 Konventionen om biologisk mångfald och dess<br>uppföljning</h3>
<p>I juni 1992 undertecknades konventionen om biologisk mångfald.<br>Konventionen som trädde i kraft den 29 december 1993 har genom sin<br>breda ansats möjligheter att fa en samordnande roll inom det<br>internationella naturvårdsarbetet.</p>
<p>Konventionen syftar till att bevara den biologiska mångfalden, till ett<br>långsiktigt hållbart nyttjande av mångfaldens beståndsdelar och till en<br>rättvis fördelning av de nyttigheter som kan vinnas ur genetiska resurser.<br>Det sistnämnda avser förhållanden mellan länder som tillhandahåller<br>genetiska resurser och länder som med hjälp av teknik och kunskaper<br>utvecklar produkter ur dessa resurser.</p>
<p>I konventionen finns bestämmelser om inrättande av skyddade<br>områden, om utveckling av långsiktigt hållbara brukningsmetoder, om<br>miljöansvaret inom olika samhällssektorer samt om utbildning och<br>forskning. Rätten för varje land att självt bestämma över användningen<br>av inhemska genetiska resurser slås fast och rekommendationer utfärdas<br>om ekonomiskt stöd till utvecklingsländernas arbete med att tillämpa<br>konventionen.</p>
<p>Vidare bör staterna enligt konventionen ta fram nationella<br>aktionsplaner eller handlingsprogram för mångfaldens bevarande och<br>nyttjande. Konventionens struktur är likväl så flexibel att den ger<br>utrymme för varje land att utforma en självständig politik på detta<br>område. Sveriges anslutning till konventionen godkändes av riksdagen<br>hösten 1993 (prop. 1992/93:227, bet. 1993/94:JoU4, rskr. 1993/94:27).</p>
<p>Våren 1994 antog riksdagen propositionen En strategi för biologisk<br>mångfald (prop. 1993/94:30, bet. 1993/94:JoU9, rskr. 1993/94:87). I<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>28</p>
<p>propositionen läggs en strategi fast for arbetet med biologisk mångfald. Prop. 1996/97:75<br>Bl.a. anförs att olika myndigheter bör få i uppdrag att utarbeta<br>aktionsplaner för biologisk mångfald. Uppdrag om aktionsplaner gavs av<br>regeringen till fem centrala myndigheter. I uppdragen anges att som<br>grund för arbetet skulle bl.a. ligga den en av riksdagen antagna strategin<br>om biologisk mångfald och den landstudie om den biologiska<br>mångfalden som Naturvårdsverket utfört i samarbete med bl.a. flera<br>andra statliga myndigheter, forskningsinstitutioner och organisationer. I<br>landstudien ges en objektiv beskrivning av kunskaperna om mångfaldens<br>tillstånd och förändringar, hotfaktorer, nyttjande av biologiska resurser,<br>ekonomiska värderingar m.m.</p>
<p>I budgetpropositionen 1996/97:1 anges att skyddet av den biologiska<br>mångfalden är en prioriterad del av miljöpolitiken. Regeringen anför att<br>utrymme för att genomföra en aktionsplan för biologisk mångfald bör<br>skapas genom omprioriteringar av befintliga resurser.</p>
<p>I propositionens avsnitt 6 redovisas regeringens ställningstaganden till<br>Naturvårdsverkets och Boverkets aktionsplaner.</p>
<p>Såvitt avser Skogsstyrelsens, Jordbruksverkets och Fiskeristyrelsens<br>aktionsplaner avser regeringen senare att återkomma med en redovisning<br>av sina ställningstaganden till förslagen i dessa planer.</p>
<h2>5 Förstärkt skydd för hotade växter och djur m.m.</h2>
<h3>5.1 Insatser mot fauna- och florakriminalitet</h3>
<p>Regeringens bedömning: Naturvårdsverkets arbete som central<br>tillsynsmyndighet för tillämpningen av lagen (1994:1818) om åtgärder<br>beträffade djur och växter som tillhör skyddade arter och annan<br>artskyddslagstiftning bör intensifieras och ingå som en del i arbetet<br>med att genomföra en aktionsplan för biologisk mångfald. I detta<br>arbete bör ingå att delta i särskilda utbildningsinsatser för personal vid<br>de brottsbekämpande myndigheterna samt att vägleda länsstyrelserna i<br>deras tillsynsarbete, bl.a. genom att utfärda föreskrifter om<br>tillsynsarbetet och anordna utbildning av länsstyrelsernas personal.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag i aktionsplanen: Fauna- och flora-<br>kriminalitet är nästan undantagsvis ett så speciellt problemområde att det<br>inte ryms inom den allmänna verksamhet som exempelvis polisen och<br>tullen bedriver. Specialsatsningar är därför nödvändiga. Naturvårds-<br>förvaltningen, polis, åklagarmyndigheter och tull bör därför ges utökade<br>resurser för övervakning, utredningar och utbildning inom området.<br>Naturvårdsverket anser att om ett positivt resultat skall nås är tillsyn och<br>övervakning, liksom ökade utbildnings- och informationsinsatser</p>
<p>29<br></p>
<p>nödvändiga inom ovan nämnda myndigheter. Samarbete med ideella Prop. 1996/97:75<br>föreningar bör även fortsättningsvis tas tillvara.</p>
<p>Remissinstanserna: Fiskeriverket anser att under rubriken fauna- och<br>florakriminalitet borde också illegala introduktioner i naturen av<br>främmande arter ha berörts. Sådan är i vissa fall ett stort problem som<br>kan ha förödande konsekvenser för den biologiska mångfalden.<br>Rikspolisstyrelsen anser att det är angeläget att bekämpa olika former av<br>fauna- och florakriminalitet, men påpekar att utrymmet för ytterligare<br>polisiära insatser är begränsat eftersom även sådana insatser måste<br>rymmas inom ramen för tillgängliga resurser. Det ankommer enligt<br>Rikspolisstyrelsen i första hand på polismyndigheterna att själva<br>prioritera sin verksamhet. Rikspolisstyrelsen framför också att det kan<br>finnas anledning att överväga en ändring av straffsatserna på<br>miljöområdet eftersom det annars finns en risk för att Sverige blir ett<br>transitland för bl.a. fauna- och florakriminalitet. Svenska<br>Jägareförbundet framhåller att Naturvårdsverkets förslag kräver<br>avsevärda penningmedel om inte förslaget enbart skall bli en<br>”pappersprodukt”. Förbundet anser bl.a. att erforderliga resurser måste<br>ges polisen och då främst inom björn- och vargområdena.</p>
<p>Regeringens överväganden: Regeringen delar Fiskeriverkets<br>inställning att illegala introduktioner i naturen av främmande arter bör<br>räknas till fauna- och florakriminaliteten. Frågan har, med utgångspunkt i<br>Sveriges internationella åtaganden på naturvårdsområdet, behandlats i<br>proposition 1994/95:117 Lag om åtgärder beträffande djur och växter<br>som tillhör skyddade arter, m.m. Av propositionen framgår bl.a. att<br>Sverige som part i konventionen om skydd av flyttande vilda djur<br>(Bonnkonventionen), konventionen om skydd av europeiska vilda djur<br>och växter samt deras naturliga miljö (Bemkonventionen) och<br>konventionen om biologisk mångfald åtagit sig att strängt kontrollera<br>utsättningen i naturen av främmande arter. Som medlem i EU har Sverige<br>också ett motsvarande åtagande enligt bestämmelserna i direktiv<br>79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet) och direktiv<br>92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art-<br>och habitatdirektivet). Ändamålet från naturvårdssynpunkt med en<br>utsättningskontroll är att skydda inhemska vilda djur- och växtarter samt<br>naturmiljön. I den svenska lagstiftningen finns särskilda regler om<br>utsättning av fiskar, växter, vilda däggdjur och fåglar samt om spridning<br>av biologiska bekämpningsmedel. Därutöver har regeringen genom 14 c<br>§ i naturvårdslagen (1964:822) fatt ett generellt bemyndigande att<br>meddela föreskrifter om förbud mot eller särskilda villkor för att sätta ut<br>exemplar av en vilt levande djur- eller växtart i naturmiljön. Om det<br>eftersträvade skyddet för djur, växter eller naturmiljön skall upprätthållas<br>med stöd av speciallagstiftning så skall dock sådan reglering alltid<br>tillämpas.</p>
<p>Av förordningen (1994:2027) om åtgärder beträffande djur och växter<br>som tillhör skyddade arter framgår bl.a. att Naturvårdsverket och<br>länsstyrelserna skall utöva tillsyn över efterlevnaden av<br>artskyddsföreskrifter avseende transport, handel, förvaring, preparering<br>och förevisning av vilda djur och växter. Naturvårdsverket har den<br></p>
<p>30</p>
<p>centrala tillsynen, samordnar tillsynsverksamheten och lämnar vid behov Prop. 1996/97:75<br>bistånd i denna verksamhet. Länsstyrelserna utövar tillsyn inom<br>respektive län. Tillsynsmyndigheterna skall samarbeta med varandra<br>samt med statliga och kommunala organ som fullgör uppgifter av<br>betydelse för tillsynsverksamheten. De skall också verka för att<br>överträdelser av artskyddsföreskriftema beivras. Enligt lagen<br>(1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör<br>skyddade arter skall polismyndigheten lämna det biträde som behövs for<br>tillsynen.</p>
<p>En viktig uppgift för Naturvårdsverket som central tillsynsmyndighet<br>är att informera de andra tillsynsmyndigheterna samt de<br>brottsbekämpande myndigheterna och allmänheten om<br>artskyddslagstiftningen. I detta arbete bör ingå att delta i särskilda<br>utbildningsinsatser för personal vid de brottsbekämpande myndigheterna<br>samt att vägleda länsstyrelserna i deras tillsynsarbete, bl.a. genom att<br>meddela föreskrifter för arbetet och anordna utbildning av<br>länsstyrelsernas personal.</p>
<p>Som Naturvårdsverket föreslår bör de berörda myndigheterna<br>samarbeta bl.a. med de ideella föreningar som arbetar för att bevarar de<br>vilda djuren och växterna. En viktig del av arbetet med att förebygga och<br>utreda fauna- och florakriminalitet är inhämtande av information från<br>allmänheten och förmedling av information till denna. Speciellt i denna<br>del kan de ideella föreningarna lämna värdefulla bidrag bl.a. genom att<br>informera sina medlemmar om artskyddsbestämmelsema och syftet med<br>dessa samt hjälpa till med att förmedla information till myndigheterna<br>om fauna- och florakriminalitet.</p>
<p>Övervakningen av efterlevnaden av artskyddsbestämmelsema samt<br>kompetensutvecklingen inom de brottsbekämpande myndigheterna<br>behandlas i avsnitt 5.3 Lagen om Kustbevakningens medverkan vid<br>polisiär övervakning. Frågan om ändring av straffsatserna för brott mot<br>artskyddslagstiftningen behandlas i avsnitt 5.5 Lagen om åtgärder<br>beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter.</p>
<h3>5.2 Naturvårdslagen, fastighetsbildningslagen,<br>ledningsrättslagen och anläggningslagen</h3>
<h4>5.2.1 Undantag från naturvårdsföreskrifter</h4>
<p>Regeringens förslag: 12 och 19 c §§ naturvårdslagen<br>(1964:822), 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988), 8 §<br>ledningsrättslagen (1973:1144) och 9 § anläggningslagen<br>(1973:1149) ändras så att det klart framgår att vissa beslut om<br>undantag från naturvårdsföreskrift kräver tillåtelse av regeringen,<br>om beslutet avser ett särskilt skyddsområde eller ett särskilt<br>bevarandeområde.</p>
<p>31</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: I samband med att Sverige blev<br>medlem i EU den 1 januari 1995 infördes nya regler i naturvårdslagen<br>om områdesskydd. Dessa regler återfinns i 19 a-c §§. För att Sverige<br>skall uppfylla sina förpliktelser enligt fageldirektivet skall värdefulla<br>livsmiljöer för fåglarna skyddas och förklaras som särskilda<br>skyddsområden för fåglar. Vidare skall Sverige, i enlighet med art- och<br>habitatdirektivet, till kommissionen lämna förslag på naturområden i<br>Sverige av intresse för gemenskapen. Om kommissionen delar den<br>svenska bedömningen att skyddet av de föreslagna områdena är av<br>intresse för gemenskapen, skall Sverige inom sex år förklara områdena<br>som särskilda bevarandeområden och bereda dem nödvändigt skydd. De<br>områden som förklaras som särskilda skyddsområden eller särskilda<br>bevarandeområden skyddas eller skall skyddas med stöd av någon av<br>naturvårdslagens olika områdesskyddsbestämmelser. Områdena kan<br>således skyddas som nationalpark, naturreservat, naturvårdsområden<br>eller i enlighet med 14 b § (djur-eller växtskyddsområde) eller 20 §<br>(samrådsområde).</p>
<p>De särskilda skyddsområdena och de särskilda bevarandeområdena<br>skall ingå i ett europeiskt ekologiskt nätverk - Natura 2000.</p>
<p>Enligt fageldirektivet och art- och habitatdirektivet föreligger<br>skyldighet för medlemsstaterna att bereda dessa områden nödvändigt<br>skydd samt att bibehålla skyddet. Det är bara under vissa i sistnämnda<br>direktivet angivna förutsättningar, som undantag från eller helt eller<br>delvis upphävande av skyddsföreskrifter eller områdesskydd får ske. En<br>sådan förutsättning är att om skyddet försämras på ett betydande sätt<br>måste nödvändiga kompensationsåtgärder vidtas för att skydda det<br>övergripande sammanhanget av Natura 2000. I vissa sådana fall skall<br>också kommissionens åsikt i frågan först inhämtas. Med hänsyn till detta<br>föreskrivs i 19 c § naturvårdslagen att ett helt eller delvis upphävande av<br>områdesskyddet för ett särskilt skyddsområde eller ett särskilt<br>bevarandeområde far ske endast efter att regeringen lämnat tillstånd<br>därtill.</p>
<p>Det är länsstyrelsen, och i vissa fall en kommunal myndighet, som i<br>enlighet med de särskilda reglerna därom i naturvårdslagen skall pröva<br>alla frågor om upphävande av områdesskydd, om undantag från<br>skyddsföreskrifter och om tillstånd enligt sådana föreskrifter. De krav på<br>tillåtelse från regeringen som föreskrivs i 19 c § ersätter därför inte<br>myndigheternas prövning. De tillstånd regeringen enligt 19 c § lämnar<br>skall endast avse frågan om det aktuella beslutet är tillåtet enligt EG:s<br>rättsordning. Regeringen kan dock villkora ett bifallsbeslut, om detta<br>krävs för att uppfylla en EG-bestämmelse. Om regeringen finner att ett<br>bifallsbeslut skulle strida mot EG:s rättsordning, är myndighet som skall<br>pröva den aktuella frågan om upphävande eller undantag bunden av<br>regeringens bedömning i den delen. Med hänsyn till att regeringens<br>prövning enligt 19 c § således inte ersätter ett myndighetstillstånd bör<br>orden "helt eller delvis upphävas endast efter tillstånd från regeringen" i<br>paragrafen bytas ut mot" inte upphävas helt eller delvis utan regeringens<br>tillåtelse".</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>32</p>
<p>Det har med hänvisning till lydelsen av 19 c § ifrågasatts om kravet på Prop. 1996/97:75<br>tillstånd av regeringen även omfattar vissa beslut som formellt betecknas<br>som undantag från naturvårdsföreskrifter. Sådana beslut innebär ofta i<br>praktiken att delar av ett skyddat område far tas i anspråk för annat<br>ändamål och att områdesskyddet i praktiken delvis upphävs. Regeringen<br>anser att dessa beslut redan nu omfattas av kravet i 19 c § på tillstånd<br>från regeringen. För att detta förhållande klart skall framgå direkt av<br>lagtexten bör 19 c § ändras i enlighet härmed. Det är dock inte alla av<br>dessa undantagsbeslut som innebär en sådan risk för skada på områdets<br>naturvärden att en särskild regeringsprövning är motiverad. De<br>undantagsbeslut beträffande vilka det är uppenbart att den verksamhet<br>som prövas inte kommer att orsaka mer än obetydlig skada på områdets<br>naturvärden bör således undantas från kravet på regeringens förprövning.</p>
<p>I 19 c § bör därför ändras i enlighet med vad som ovan anförts.</p>
<p>Enligt 12 och 19 §§ i naturvårdslagen får länsstyrelsen i särskilda fall<br>medge undantag från meddelade reservatsföreskrifter. Vidare far enligt<br>dessa paragrafer den myndighet som meddelat beslut om naturreservat<br>eller naturvårdsområde helt eller delvis upphäva beslutet om det finns<br>synnerliga skäl. Om ett naturreservat eller ett naturvårdsområde även är<br>ett särskilt skyddsområde eller ett särskilt bevarandeområde, krävs enligt<br>19 c § naturvårdslagen i vissa fall tillåtelse från regeringen, innan sådana<br>beslut om undantag eller upphävande far meddelas. För att tydliggöra<br>detta bör i 12 § hänvisas till 19 c §.</p>
<p>I 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen, 8 § ledningsrättslagen och 9 §<br>anläggningslagen föreskrivs att om det finns särskilda skäl far<br>länsstyrelsen eller i vissa fall en kommunal myndighet på begäran av<br>lantmäterimyndigheten, medge undantag från bl.a. naturvårdsföreskrifter.<br>Sådana beslut innebär att ett enligt naturvårdslagen skyddat område far<br>tas i anspråk för annat ändamål. Om beslutet avser ett särskilt<br>skyddsområde eller särskilt bevarandeområde krävs enligt 19 c § i<br>naturvårdslagen i vissa fall tillåtelse från regeringen innan ett sådant<br>beslut om undantag får meddelas. För att tydliggöra detta bör i de<br>angivna paragraferna hänvisas till 19 c § i naturvårdslagen.</p>
<h4>5.2.2 Övergångsbestämmelse i naturvårdslagen</h4>
<p>Regeringens förslag: I naturvårdslagen införs en<br>övergångsbestämmelse som klarlägger att beslut om att fridlysa ett<br>djur eller en växt och beslut om att inrätta ett djurskyddsområde<br>eller växtskyddsområde som meddelats med stöd av 14 § i dess<br>lydelse före 1 januari 1995 skall anses som meddelade med stöd av<br>14 § eller 14 a-b § i dess nuvarande lydelse.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den 1 januari 1995 trädde vissa<br>ändringar i naturvårdslagen ikraft (SFS 1994:1821). Syftet var att<br>Sverige skulle uppfylla sina internationella åtaganden på<br>naturvårdsområdet. Lagändringen innebar bl.a. att 14 § delades upp i tre</p>
<p>33</p>
<p>3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 75<br></p>
<p>paragrafer, 14 och 14 a—b §§. Vid domstols bedömning av överträdelser<br>av äldre beslut har det ansetts att hänvisningen i nuvarande<br>straffbestämmelser inte innefattar beslut enligt den äldre formuleringen<br>av 14 §. Regeringen föreslår därför att en bestämmelse infors i<br>naturvårdslagen som innebär att förbud eller föreskrifter som meddelats<br>före lagändringen den 1 januari 1995, skall vid tillämpningen av<br>straffbestämmelserna i 37 och 37 b §§ anses som om de meddelats enligt<br>14 § respektive 14 a-b §§. Bestämmelsen avser endast överträdelser som<br>sker efter den 30 juni 1997. Det är således inte fråga om någon retroaktiv<br>reglering.</p>
<h3>5.3 Lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär<br>övervakning</h3>
<p>Regeringens förslag: Lagen (1982:395) om Kustbevakningens<br>medverkan vid polisiär övervakning ändras så att Kustbevakningen<br>far polisiära befogenheter även när myndigheten bedriver<br>verksamhet för att hindra brott mot föreskrifter i författningar som<br>gäller åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade<br>arter.</p>
<p>Lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär<br>övervakning ändras även så att Kustbevakningen far polisiära<br>befogenheter också när myndigheten bedriver verksamhet för att<br>hindra brott mot lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon<br>och med stöd av den lagen meddelade föreskrifter.</p>
<p>Promemorians förslag:: Överensstämmer med regeringens förslag i<br>den del förslaget ger Kustbevakningen polisiär befogenheter för att<br>hindra brott mot föreskrifter i författningar som gäller åtgärder<br>beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter.</p>
<p>Kustbevakningens förslag: Kustbevakningen har föreslagit att<br>Kustbevakningen skall fa polisiära befogenheter när myndigheten<br>bedriver verksamhet för att hindra brott mot lagen (1992:1140) om<br>Sveriges ekonomiska zon och med stöd av lagen meddelade föreskrifter.<br>I den delen överensstämmer Kustbevakningens förslag med regeringens.<br>Rikspolisstyrelsen har hörts under hand över förslaget och har inte haft<br>något att erinra mot det.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser är i princip positiva till<br>att Kustbevakningen far utökade uppgifter i kampen mot fauna- och<br>florabrottslighet. Kustbevakningen påpekar dock att det till den större<br>delen blir fråga om att tillämpa tullagstiftning även i förhållande till<br>trafik inom EU då sjögräns i EU-sammanhang alltid betraktas som<br>tredjelandsgräns. Vidare anför Kustbevakningen att det är obehövligt att<br>införa ytterligare en punkt i lagens 1 §, utan att de föreslagna<br>arbetsuppgifterna kan inrymmas i uttrycket "annan naturvård" som redan<br>idag ingår i Kustbevakningens bemyndiganden enligt lagen (1 § p. 4).<br>Slutligen anser Kustbevakningen att det bör framgå av förarbetena att 12<br>§ lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör<br>skyddade arter om förverkande av fortskaffningsmedel även avser fartyg.<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>34</p>
<p>Generaltullstyrelsen uppger att det efter Sveriges inträde i EU uppstått<br>svårigheter att beivra handeln med hotade arter, särskilt som<br>tullpersonalens begränsade ingripandemöjligheter medfört att samarbetet<br>med andra tullmyndigheter rörande transporter inom EU omöjliggörs.<br>Styrelsen anser vidare att det är synnerligen anmärkningsvärt att kontroll<br>såvitt gäller utrotningshotade arter inte skall kunna utföras i samband<br>med annan kontroll i EU-sammanhang, när sådan kontroll far göras såvitt<br>avser överträdelser av de veterinära bestämmelserna. Styrelsen anför att<br>Tullverket borde fa samma befogenhet som Kustbevakningen föreslås fa<br>och att Tullverket därigenom blir en del av den nationella yttäckande<br>kontrollverksamheten. Kontrollerna ska då inte ses som riktade mot<br>trafiken därför att den är gränsöverskridande utan som kontroller i de<br>naturliga knutpunkter i trafiken som exempelvis färjeläger utgör. De<br>harmoniserande reglerna skulle då inte utgöra något hinder. Även Statens<br>naturvårdsverk, Kommerskollegium, Naturskyddsföreningen och<br>Världsnaturfonden anser att Tullverket bör tilldelas befogenheter att<br>kontrollera transporter inom unionen. Världsnaturfonden påpekar särskilt<br>att det är mycket svårt att stävja handeln över gränsen i norra Sverige<br>eftersom antalet polismän där är litet. Naturhistoriska riksmuseet påpekar<br>att landets polisiära resurser för fauna- och floraövervakning måste<br>förstärkas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Beträffande gränsen mot tredje land<br>är nuvarande gränskontroll tillfyllest såvitt gäller de legala möjligheterna<br>att kontrollera varor som förs över gränsen. Således har tullmyndigheten<br>rätt att kontrollera att införsel och utförsel av djur och växter anmäls på<br>rätt sätt och att erforderligt tillstånd föreligger. Om misstanke om brott<br>föreligger far tvångsåtgärder tillgripas enligt varusmugglingslagen.<br>Någon ny reglering vad gäller kontrollen gentemot tredje land föreslås<br>därför inte.</p>
<p>Vad härefter gäller gränsen mot annat EU-land har situationen ändrats<br>radikalt sedan Sverige blev medlem i unionen. Gränskontrollen såvitt<br>avser hotade arter har som nämnts ovan ersatts av en EU-intem<br>handelsreglering i form av bl.a. CITES-förordningen. Vid beredningen<br>av lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns<br>mot ett annat land inom Europeiska unionen, fann regeringen (prop.<br>1995/96:166) att det saknades möjlighet att införa gränskontroll med<br>tullmyndighet mot andra medlemsstater såvitt gäller hotade arter. Det<br>angavs dock att frågan bör återupptas i framtiden för ytterligare<br>prövning. Eftersom EU:s CITES-förordning med förbud mot bl.a. vissa<br>transporter av hotade arter utgör en s.k. kompensatorisk åtgärd, som<br>omnämnts ovan, måste dessa åtgärder anses vara otillräckliga för att<br>gränsskydd skall kunna motiveras. Den nya CITES-förordningen som<br>ytterligare stärker hotade arters skydd har ännu inte trätt i kraft. Det är<br>således för tidigt att nu bedöma om gränskontroller av trafik mot andra<br>medlemsstater bör och far sättas in. Regeringen avser att följa<br>utvecklingen på området och utvärdera effekten av EU-förordningen<br>sedan den tillämpats en tid. Om det vid en sådan utvärdering visar sig att<br>det skyddssystem som byggs upp inom unionen inte är effektivt för att<br>skydda hotade arter i Sverige, kan det dock vara möjligt enligt EG-rätten<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>35</p>
<p>att återinföra ett nationellt gränsskydd såvitt gäller transporter, Prop. 1996/97:75<br>framförallt export, av hotade arter.</p>
<p>Kontrollen av handelsreglernas efterlevnad får enligt EG-rätten inte<br>koncentreras till gränsen utan måste avse hela landet. Detta är en polisiär<br>kontrolluppgift. Enligt regeringens bedömning är det med nuvarande<br>artskyddslagstiftning inte möjligt att med hjälp av tullen vid landets<br>gränser mot annan EU-stat kontrollera att transporter av vilda djur etc.<br>sker i enlighet med reglerna i EU:s CITES-förordning, om inte<br>tulltjänstemännen också bemyndigas utföra sådana polisiära uppgifter.<br>Detta är för närvarande inte aktuellt. Det kan befaras att utebliven<br>tullkontroll inte helt kan ersättas av polismyndighetens arbete; i vart fall<br>inte med de resurser som för närvarande står till polisens förfogande. Av<br>Rikspolisstyrelsens rapport 1996:6 Illegal hantering av djur och växter,<br>framgår att Danmark, Norge och Storbritannien satsat resurser på<br>bekämpning av fauna- och florakriminalitet. Det föreslås i rapporten att<br>för Sveriges del kompetensen bör ökas såväl vid polis- som<br>åklagarmyndigheten samt resurserna inom polisen samordnas på lämpligt<br>sätt. Det framstår som klart att effektiva insatser från rättsväsendets sida<br>är avgörande for om brottsligheten på området skall kunna stävjas. Detta<br>är särskilt tydligt eftersom andra länder i unionen ofta synes vara<br>destinationen för hotade fåglar och andra djur som tas från svensk natur.</p>
<p>Mot bakgrund av den ovan beskrivna situationen är det angeläget att<br>övriga tillgängliga bevakningsresurser sätts in i arbetet med att bekämpa<br>fauna- och florarelaterad kriminalitet. Kustbevakningens resurser bör<br>därför tas i anspråk. Det föreslås således att Kustbevakningens polisiära<br>befogenheter utvidgas till att även avse övervakning för att hindra brott<br>mot föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller åtgärder<br>beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter.</p>
<p>Enligt regeringens förslag skall Kustbevakningen fullgöra polisiära<br>uppgifter relaterade till fauna- och florabrottsligheten inom dess<br>övervakningsområde. Arbetsuppgiften är inte helt ny för<br>Kustbevakningen som redan utför gränsbevakning såvitt gäller bl.a. in-<br>och utförsel av skyddade djur och växter. Vidare arbetar<br>Kustbevakningen redan nu med att förhindra brott mot<br>naturvårdsförfattningama. Regeringen anser inte att de nu aktuella<br>befogenheterna lagtekniskt helt kan inrymmas i de befogenheter som<br>Kustbevakningen redan nu har enligt lagen om Kustbevakningens<br>medverkan vid polisiär övervakning. Ett direkt bemyndigande avseende<br>de hotade arterna är nödvändigt då bestämmelserna om handel med dessa<br>även avser sådant som svårligen kan inordnas under det allmänna<br>begreppet naturvård. Kommersiell handel med livsmedel eller smycken<br>som framställts av skyddade arter omfattas t.ex. av de här aktuella<br>bestämmelserna vilket inte utan problem kan anses innefattas i<br>naturvårdsbegreppet. Det är väsentligt att det klart framgår av lagtexten<br>att övervakningen av tillämpningen av samtliga forfattningsföreskrifter,<br>som gäller åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade<br>arter, omfattas av Kustbevakningens befogenhet.</p>
<p>Beträffande den av Kustbevakningen uppmärksammade frågan om<br>förverkande enligt 12 § även avser fartyg, framgår det av bestämmelsens<br></p>
<p>36</p>
<p>allmänna ordalag - "fortskaffningsmedel" - att även fartyg omfattas av<br>regeln.</p>
<p>Sammanfattningsvis har Sverige att i enlighet med EG:s rättsregler<br>bekämpa fauna- och florakriminaliteten inom EU med medel som inte<br>innefattar ren gränskontroll. Sådana ingripanden mot enskild som det är<br>fråga om här är det lämpligast att polismyndigheten och<br>Kustbevakningen handhar.</p>
<p>En viktig förutsättning för ett gott resultat är att underrättelser om<br>misstänkt verksamhet kommer rätt befattningshavare till del. Det är<br>därför angeläget dels att myndigheterna utvecklar sitt<br>informationsinsamlande på området, dels att polisen, Kustbevakningen<br>och tullen samarbetar. Det är också av stor vikt att utbildning av personal<br>sker. Detta på grund av att det för en effektiv bekämpning av denna<br>speciella brottslighet är viktigt att känna till hur gärningsmännen går till<br>väga samt att ha en grundläggande kunskap beträffande de arter som<br>omfattas av lagstiftningens skydd. Fullständig artkännedom kan<br>naturligtvis inte krävas utan i den delen får experter anlitas.</p>
<p>Som framgår av Rikspolisstyrelsens rapport utvecklas polisens<br>kompetens på området. En speciell utbildning planeras och en handbok<br>innehållande bl.a. metodfrågor har tagits fram. Många polismyndigheter<br>har kontaktmän som utgör ett viktigt kontaktnät för</p>
<p>underrättelseverksamheten. Vid Rikspolisstyrelsen finns en</p>
<p>befattningshavare som enbart handhar frågor med anknytning till den<br>illegala handeln med hotade växter och djur och vid</p>
<p>Rikskriminalpolisens underrättelseenhet har en befattningshavare det<br>nationella och internationella samordningsansvaret för dessa frågor. Av<br>särskilt intresse är utvecklingen av ett europeiskt polissamarbete. Enligt<br>Rikspolisstyrelsens rapport omsätter den internationella fauna- och<br>florabrottsligheten 30 miljarder kr årligen.</p>
<p>Genom lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon (prop.<br>1992/93:54, bet. 1992/93:UU 10, rskr. 1992/93:54), som trädde i kraft den<br>1 januari 1993, inrättade Sverige en ekonomisk zon utanför<br>territorialhavsgränsen. Med stöd av lagen utfärdade regeringen<br>förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon, som trädde i<br>kraft samma dag. Genom en ändring i förordningen (SFS 1995:951, som<br>trädde i kraft den 30 juli 1995) fick Kustbevakningen en allmän<br>tillsynsskyldighet för all sådan verksamhet som bedrivs i den<br>ekonomiska zonen med stöd av 5 och 9 §§ nämnda lag, bl.a. utländska<br>medborgares bedrivande av marinvetenskaplig forskning.</p>
<p>Utöver tillsynsuppgifter i den ekonomiska zonen har Kustbevakningen<br>där även uppgifter av polisiär natur. Detta framgår av lagen (1982:395)<br>om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning och<br>förordningen (1983:124) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär<br>övervakning, och avser bl.a. lagstiftning om fiske och<br>kontinentalsockeln.</p>
<p>Lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning har<br>tillkommit för att göra det möjligt för kustbevakningstjänstemän att göra<br>snabba ingripanden till sjöss i de fall polisen inte finns tillgänglig.<br>Tjänstemännen vid Kustbevakningen har enligt nämnda lag samma<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>37</p>
<p>befogenheter som en polisman att hålla forhör och använda vissa<br>straffprocessuella tvångsmedel vid övervakning för att hindra brott.<br>Lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning<br>ändrades bl.a. i samband med att Sverige inrättade den ekonomiska<br>zonen. Lagen gjordes då tillämplig även inom den ekonomiska zonen<br>enligt särskild i lagen angivna punkter.</p>
<p>I 5 § lagen om Sveriges ekonomiska zon finns regler om tillståndsplikt<br>inom lagens tillämpningsområde. Ett tillståndsbeslut skall ange den<br>verksamhet som tillståndet avser och de villkor som skall gälla för<br>verksamheten. Enligt 9 § nämnda lag jämförd med 7 § i förordningen<br>krävs en anmälan till Kustbevakningen när utländska medborgare skall<br>bedriva marinvetenskaplig forskning i zonen. I 16 § lagen finns<br>straffbestämmelser för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet<br>underlåter att iaktta föreskrifter enligt 2 eller 7 § eller bedriver<br>verksamhet eller forskning utan tillstånd respektive anmälan eller<br>åsidosätter villkor som har meddelats med stöd av 5 och 9 §§. Detsamma<br>gäller den som fortsätter att bedriva en verksamhet efter det att<br>tillståndsmyndigheten har förbjudit verksamheten.</p>
<p>I lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning<br>anges ett flertal lagområden som ingår i Kustbevakningens polisiära<br>övervakningsverksamhet i Sveriges ekonomiska zon, däribland fisket och<br>kontinentalsockeln. Däremot finns inte i nämnda lag någon motsvarande<br>hänvisning avseende brott mot föreskrifter i själva lagen om Sveriges<br>ekonomiska zon och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Detta<br>innebär att Kustbevakningen inte har rätt att utöva polisiära befogenheter<br>vid misstanke om brott mot lagen om Sveriges ekonomiska zon.<br>Eftersom Kustbevakningen har en tillsynsskyldighet för verksamhet som<br>bedrivs i den ekonomiska zonen bör Kustbevakningen även tilldelas<br>polisiära befogenheter för att effektivt kunna utöva sin tillsynsskyldighet.</p>
<h3>5.4 Jaktlagen</h3>
<p>Regeringens förslag: Jaktlagen (1987:259) ändras så att det<br>framgår tydligare att fageldirektivets samt art- och<br>habitatdirektivets bestämmelser har genomförts i landet. 4 § ändras<br>till att viltet skall vårdas även i syfte att bevara de fågelarter som<br>inte tillhör landets viltbestånd utan endast tillfälligt förekommer i<br>landet. I 5 och 9 §§ görs ett tillägg som förtydligar att<br>skadeförebyggande åtgärder som kan leda till störning eller<br>resultera i avlivning endast får vidtas om det inte finns någon annan<br>tillfredsställande lösning.</p>
<p>Därutöver görs en teknisk komplettering i lagens 10 a § där<br>områden uppräknas som omfattas av statens jakträtt.</p>
<p>Skäl för regeringens förslag: Enligt artikel 1 i fågeldirektivet</p>
<p>omfattas alla i EU-statema vilt levande fågelarter av direktivets<br>bestämmelser. I artikel 2 i direktivet föreskrivs att åtgärder skall vidtas<br>för att bibehålla populationen "på en nivå som svarar särskilt mot</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>38</p>
<p>ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov" eller för att anpassa<br>populationema till den nivån.</p>
<p>Det kan ifrågasättas om målsättningen i artikel 2 i fageldirektivet<br>avspeglas helt och hållet i den svenska lagstiftningen. Det bör således<br>göras klart att nödvändiga åtgärder som en medlemsstat skall vidta inte<br>skall begränsas till endast inhemska arter utan även gälla "samtliga<br>fågelarter som naturligt förekommer inom medlemsstaternas europeiska<br>territorium på vilket fördraget tillämpas".</p>
<p>Enligt 4 § jaktlagen föreligger en skyldighet för markägare och<br>jakträttshavare att vårda viltet i syfte att bevara de viltarter som tillhör<br>landets viltbestånd och att främja en lämplig utveckling av<br>viltstammarna. Åtgärder som vidtas för att skydda och vårda inhemska<br>vilda fåglar kommer också automatiskt att stärka skyddet för de<br>flyttfåglar och andra fåglar som bara tillfälligtvis finns i Sverige. Genom<br>denna bestämmelser har Sverige således i praktiken infört ett sådant<br>skydd som krävs enligt direktivet. För att Sverige också formellt skall<br>uppfylla direktivskraven bör ett tillägg göras i 4 § jaktlagen varigenom<br>"de fågelarter som tillfälligt förekommer naturligt i landet" jämställs med<br>"de viltarter som tillhör landets viltbestånd".</p>
<p>I artikel 9 i fågeldirektivet och i artikel 16 i art- och habitatdirektivet<br>anges bl.a de villkor som måste vara uppfyllda för att undantag från<br>direktivens förbud mot jakt eller annan störning av vilt får ske. Ett av de<br>grundläggande villkoren är att undantag inte får medges om det finns<br>någon annan tillfredsställande lösning. En sådan lösning kan vara att<br>genom inhägnad eller andra skyddsåtgärder begränsa skadorna. I detta<br>avseende kan noteras att 5 § jaktlagen innehåller förbud mot att störa vilt,<br>även fåglar, men att det är tillåtet för markinnehavaren att vidta "lämpliga<br>åtgärder" för att motverka skador av vilt. Vidare konstateras att enligt 9 §<br>i samma lag får polismyndighet besluta om avlivning av vilda djur som<br>orsakar avsevärd skada eller som kan antas vara farliga för människors<br>säkerhet. Dessa bestämmelser innebär undantag från störnings- och<br>jaktförbuden i fågeldirektivets artikel 5 och i art- och habitatdirektivets<br>artikel 12. Villkoren i artikel 9 i fågeldirektivet respektive i artikel 16 i<br>art- och habitatdirektivet måste därför överföras till de aktuella<br>bestämmelserna i jaktlagen eller en hänvisning till artiklarna göras i<br>lagen.</p>
<p>För att kopplingen till undantagsartiklama i direktiven skall framgå<br>klart bör därför 5 och 9 §§ jaktlagen kompletteras så att det direkt av<br>lagtexten framgår att störningen eller jakten endast får äga rum om det<br>inte finns någon annan tillfredsställande lösning.</p>
<p>Slutligen bör en mindre teknisk justering göras i 10 a § jaktlagen vari<br>uppräknas mark som staten harjakträtten på. I paragrafen upptas nu bl.a.<br>"kronoegendomama på Eriksö i Södermanlands län". Vissa av<br>kronoegendomama på Eriksö är belägna i Stockholms län varför<br>paragrafen bör ändras så att detta förhållande framgår.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>39</p>
<h3>5.5 Lagen om åtgärder beträffande djur och växter som<br>tillhör skyddade arter</h3>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Regeringens förslag: Tillsyns-, ansvars- och</p>
<p>förverkandebestämmelserna i lagen (1994:1818) om åtgärder<br>beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter utvidgas till<br>att innefatta även motsvarande bestämmelser i EU:s nya CITES-<br>förordning. Ändringarna innebär också en precisering av vilka<br>överträdelser av förordningens bestämmelser som omfattas av<br>straffansvar.</p>
<p>Promemorians forslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Den helt övervägande delen av remissinstanserna<br>är positiva till de föreslagna ändringarna eller lämnar dem utan<br>invändning. Rikspolisstyrelsen ifrågasätter om inte de nu föreslagna<br>bestämmelserna bör harmoniseras i större utsträckning med förslaget till<br>Miljöbalk (SOU 1996:103).</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: I lagen om åtgärder beträffande djur<br>och växter som tillhör skyddade arter straffbeläggs, förutom befattning<br>med djur och växter i strid mot föreskrift m.m. som meddelats med stöd<br>av lagen, även sådan befattning i strid mot bestämmelserna i EG:s<br>nuvarande CITES-förordning. Enligt EU:s nya CITES-förordning skall<br>medlemsländerna ålägga sanktioner mot ett antal överträdelser av<br>bestämmelserna i förordningen på sätt som närmare anges i<br>förordningens artikel 16. Vidare finns i förordningens artikel 9 ett förbud<br>mot att utan föreskrivet intyg transportera levande exemplar av de mest<br>hotade djur- och växtarterna. Under författningskommentaren nedan<br>genomgås dessa bestämmelser i detalj.</p>
<p>Den nuvarande utformningen av ansvarsbestämmelserna i 8 och 9 §§ i<br>lagen om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter<br>innefattar åtgärder i strid med lagen eller föreskrifter eller beslut som<br>meddelats med stöd av lagen samt förfaranden i strid med bestämmelser i<br>1982 års CITES-förordning, med undantag för ringa överträdelser. Med<br>anledning av föreskriften i den nya CITES-förordningens artikel 16 att<br>ålägga sanktioner mot vissa överträdelser och då det kan befaras att ett<br>alltför allmänt hållet straffstadgande kan leda till tillämpningssvårigheter,<br>bör lagens ansvarsbestämmelser i den delen omformuleras till att<br>närmare ange de gärningar som omfattas av straffansvaret. Åtskilliga av<br>de gärningar som upptagits i artikel 16 sanktioneras dock genom annan<br>lagstiftning såsom brottsbalken och varusmugglingslagen.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen har framfört att det vore önskvärt att det nu<br>föreliggande lagförslaget harmoniseras ytterligare till<br>Miljöbalksutredningens förslag till nya allmänna straffbestämmelser för<br>miljöbrott. Det är regeringens uppfattning att eftersom de långtgående<br>förändringar som föreslås i den utredningen avser en mycket stor del av<br>miljöområdet bör dessa ändringar, bl.a. frågan om en generell höjning av<br>miljöbrottens straffvärde, behandlas samlat i Miljöbalksarbetet, med den<br>möjlighet till överblick och lagharmonisering som där ges.</p>
<p>40</p>
<h3>5.6 Lagförslagens effekter på myndigheternas<br>arbetsbelastning</h3>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Regeringens bedömning: De föreslagna lagändringarna kommer<br>endast marginellt att påverka arbetsbelastningen för de<br>brottsbekämpande och rättsvårdande myndigheterna.</p>
<p>Remissinstanserna: Kustbevakningen anser att utökning av dess<br>arbetsuppgifter kommer att kräva vissa resursinsatser bland annat i form<br>av utbildning av tjänstemän.</p>
<p>Regeringens överväganden: I avsnitt 5.3 Lagen om<br>Kustbevakningens medverkan vi polisiär övervakning föreslår regeringen<br>att Kustbevakningen får ytterligare polisiära befogenheter vad gäller<br>bekämpning av fauna- och florakriminalitet. Eftersom dessa nya<br>befogenheter skall utföras inom Kustbevakningens ordinarie<br>övervakningsverksamhet bör de inte medföra några direkta<br>kostnadsökningar för myndigheten, utöver de utbildningskostnader som<br>införandet av en ny lagstiftning regelmässigt medför.</p>
<p>Den föreslagna ändringen av lagen (1994:1818) om åtgärder<br>beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter innebär i huvudsak<br>att hänvisningarna i lagen till EU:s förordning (EEG) nr 3626/82 byts ut<br>mot hänvisningar till EU:s förordning (EG) nr 338/97. De gärningar som<br>därigenom straffsanktioneras är i huvudsak samma gärningar som före<br>lagändringen sanktioneras via EU:s förordning från 1982. Genom att<br>tillstånds- eller intygskravet för befattning med exemplar av vilda djur<br>utökas något, bl.a vad gäller transport inom Sverige av levande exemplar<br>av de mest hotade arterna (bilaga A-arter), så kommer en viss<br>nykriminalisering att ske. Regeringen bedömer dock att<br>nykriminaliseringen, i förhållande till nuvarande motsvarande<br>kriminalisering, endast marginellt kommer att påverka arbetsbelastningen<br>för de brottsbekämpande och rättsvårdande myndigheter. Denna<br>bedömning gäller även de föreslagna ändringarna i naturvårdslagen.</p>
<p>De föreslagna ändringarna i fastighetsbildningslagen,<br>ledningsrättslagen, anläggningslagen och jaktlagen förväntas inte komma<br>att påverka arbetsbelastningen för myndigheterna.</p>
<h2>6 Aktionsplanerna för biologisk mångfald</h2>
<h3>6.1 Några viktiga utgångspunkter för arbetet med biologisk<br>mångfald</h3>
<p>Regeringens bedömning: Naturvårdsverkets och Boverkets<br>aktionsplaner utgör värdefulla bidrag i arbetet med att bevara den<br>biologiska mångfalden</p>
<p>41</p>
<p>Boverkets aktionsplan: Boverket har i sin aktionsplan behandlat<br>biologisk mångfald knuten till tätorter och olika infrastruktur-<br>anläggningar såsom vägar, järnvägar, kraftledningar med koppling till<br>fysisk planering. Verket har utifrån angivna mål föreslagit olika åtgärder<br>omfattande bl.a. biologisk mångfald i naturresurslagen och plan- och<br>bygglagen, ekologisk kompetens, kommunala naturdatabanker,<br>kunskapsunderlag för fysisk planering, infrastrukturanläggningar, frågor<br>knutna till förvaltning, skötsel och underhåll, behov av forskning och<br>information samt förslag om att utreda kompensationsbiotoper. Verket<br>har gjort en prioritering av redovisade förslag till åtgärder och redovisat<br>behovet av resurser för att genomföra åtgärderna samt tid för<br>genomförande.</p>
<p>Naturvårdsverkets aktionsplan: I enlighet med sitt särskilda<br>uppdrag redovisar har Naturvårdsverket redovisat några viktiga<br>utgångspunkter för arbetet bl.a. vad avser motiven för att bevara den<br>biologiska mångfalden, innebörden av det nationella åtagandet att bevara<br>mångfalden, viktiga principer för bevarande och hållbart nyttjande av<br>mångfalden liksom uppläggningen av arbetet. I enlighet med uppdraget<br>har Naturvårdsverket utvecklat mätbara mål som ledning för såväl den<br>egna verksamheten som för sektorsmyndighetens arbete med mål och<br>åtgärder. Verket har vidare föreslagit åtgärder inom det egna<br>ansvarsområdet, i likhet med övriga berörda myndigheter, men dessutom<br>gjort en utvärdering av de övriga sektorsvisa aktionsplanerna.<br>Naturvårdsverket har angett prioritering av de olika åtgärderna med<br>uppskattat tid och kostnad för genomförande. Naturvårdsverket har i sin<br>utvärdering av Boverkets aktionsplan angett att verket delar den analys<br>som görs i planen beträffande den roll som natur och grönområden har i<br>och kring tätorter. Liksom Boverket betonar Naturvårdsverket den<br>biologiska mångfaldens betydelse för stadsmänniskornas möjlighet till<br>upplevelser och rekreation i tätorter och i tätortsnära områden.</p>
<p>Remissinstanserna: De redovisade aktionsplanerna har fatt ett i<br>huvudsak positivt mottagande av remissinstanserna. Huvuddragen i<br>planerna tillstyrks av remissinstanserna. Aktionsplanerna anses av<br>flertalet remissinstanser på ett ambitiöst sätt ha sökt precisera det<br>utomordentligt vida spektrum av åtgärder som bevarande och uthålligt<br>nyttjande av den biologiska mångfalden kräver. Den allmänna policyn<br>om sektorsansvar och sektorsintegrering stöds starkt av<br>remissinstanserna.</p>
<p>Regeringens överväganden: Boverkets och Naturvårdsverkets förslag<br>till åtgärder är av betydande omfattning.och illustrerar därigenom väl att<br>frågor om biologisk mångfald griper in i och berör en rad olika<br>verksamheter. Flera av förslagen anknyter naturligt nog till verksamhet<br>som redan är etablerad inom respektive myndighet och följaktligen utgör<br>en del i myndigheternas löpande verksamhet eller avser åtgärder som<br>befinner sig ett avslutande skede. Regeringen finner därför inte anledning<br>att i propositionen kommentera alla åtgärdsförslag. Regeringen delar i<br>huvudsak den prioritering av åtgärder som verken har angett i sina<br>aktionsplaner. Regeringen begränsar sina ställningstaganden beträffande<br>förslagen i Boverkets aktionsplan till sådana åtgärdsförslag som<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>42</p>
<p>Boverket särskilt framhållit och som regeringen finner anledning att nu<br>behandla.</p>
<p>Den biologiska mångfaldens betydelse för att upprätthålla fungerande<br>ekosystem framhålls alltmer som en viktig aspekt. Med nuvarande<br>kunskaper är det inte möjligt att ange vilka konsekvenser för<br>ekosystemens funktion som en generell minskning av mångfalden<br>kommer att föra med sig. En helhetssyn på den biologiska mångfalden<br>bör därför vara utgångspunkten, i vilken innefattas såväl ekosystemens<br>organismer som dess funktioner och processer. Regeringen anser i likhet<br>med Naturvårdsverket, Boverket och remissinstanserna att tyngdpunkten<br>i det praktiska arbetet med den biologiska mångfalden bör läggas på<br>ekosystemnivån och olika naturtyper (biotoper) och landskapsavsnitt.<br>Men insatser på artnivå och genetisk nivå är också nödvändiga. På<br>artnivå bör insatserna i huvudsak vara riktade mot arternas livsmiljöer<br>(habitat), vilket leder till att insatserna i det avseendet koncentreras mot<br>vissa särskilt intressanta och värdefulla habitat. Vissa arter kräver<br>specifika åtgärder vid sidan av skydd och vård av livsmiljöerna. Målet<br>för säkerställande av arternas genetiska variation far av praktiska skäl<br>jämställas med att bevara arterna i livskraftiga populationer inom deras<br>naturliga utbredningsområden.</p>
<p>I praktiken blir det ofta fråga om insatser som inriktas på att<br>upprätthålla förutsättningarna för biologisk mångfald. Härmed förstås<br>t.ex. att använda traditionella brukningsmetoder i odlingslandskapet och<br>att bevara ålderdomliga element i kulturlandskapet så som stenmurar,<br>odlingsrösen och öppna diken. Vidare kan det gälla, att bevara gamla träd<br>eller hålla en viss andel lövträd i skogslandskapet samt att planera den<br>tätbebyggda miljön så att gröna stråk och områden har naturlig kontakt.</p>
<p>Generellt sett är kunskaperna bäst på artnivån framför allt gäller detta<br>vissa högre djur- och växtarter. I synnerhet de s.k. rödlistade arterna har<br>fått stor uppmärksamhet. Med rödlistade arter avses sådan arter som<br>placerats in i ett klassificeringssystem som anger hotsituationen för arten.<br>Internationellt, och så även i Sverige, används vanligen den femgradiga<br>skala som utarbetats av Internationella naturvårdsunionen (IUCN).<br>Rödlistning av arter är framför allt viktigt eftersom sådana arter utgör<br>indikatorer på att situationen sammantaget i olika ekosystem och för<br>grupper av organismer är otillfredsställande. Att rödlistoma används som<br>ett viktigt underlag i hot- och problemanalysen innebär således inte att de<br>rödlistade arterna är de viktigaste i biologisk mångfaldssammanhang.</p>
<p>De flesta ekosystemen är påverkade av människan. Somliga är det i så<br>hög grad att de inte skulle existera utan mänsklig påverkan. Åtgärder för<br>att behålla mångfalden kan också gälla att efterlikna störningar som inte<br>förekommer så ofta längre på grund av människans ingrepp i<br>ekosystemen, såsom brand och översvämningar.</p>
<p>Varje land har ett grundläggande ansvar för de egna biologiska<br>resurserna. I diskussionen om prioriteringar, som i praktiken alltid<br>kommer att finnas, finns det anledning att ibland överväga hur insatserna<br>bäst bör prioriteras i ett perspektiv som sträcker sig utanför landets<br>gränser. Sådana prioriteringar får dock inte innebära att Sverige släpper</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>43</p>
<p>ansvaret för biotoper, arter eller genetisk variation som otvetydigt tillhör<br>Sveriges biologiska mångfald.</p>
<p>Det föreligger ett stort behov att göra biologisk mångfaldsbegreppet<br>hanterbart i en process som omfattar mål, åtgärd och uppföljning.</p>
<p>Ett grundläggande arbete består i att ta fram bedömningsgrunder för<br>olika ekosystem. Härmed förstås en "mall" för tolkning av data om<br>miljötillståndet. Bedömningsgrunder är även viktiga som underlag vid<br>precisering av miljökvalitetsmål och vid arbete med<br>miljökonsekvensbedömningar. Då arbetet med bedömningsgrunder är<br>långsiktigt far det ske parallellt med att utveckla mål och åtgärder.</p>
<p>Den ansats som redovisas i Naturvårdsverkets aktionsplan hur arbetet<br>med biologisk mångfald bör läggas upp stöds av remissinstanserna i stor<br>utsträckning. Tillvägagångssättet belyses i fyra steg. Det första steget<br>avser analys av vilka faktorer som är viktiga som förutsättningar för den<br>biologiska mångfalden. Med faktorer avses företeelser i naturmiljön som<br>går att kvantifiera på något sätt. Analysen sker ekosystemvis uppdelat på<br>de stora ekosystemen i Sverige.</p>
<p>Det andra steget är att försöka ange mål för dessa faktorer. Sådana är<br>en grundförutsättning för att på sikt kunna utvärdera om situationen för<br>den biologiska mångfalden förbättrats eller försämrats.<br>Målutvecklingsarbetet måste fortsätta på andra geografiska nivåer och i<br>sektorerna. Målen måste då anpassas till de förhållanden som råder i det<br>aktuella geografiska området.</p>
<p>Det tredje steget gäller att utforma strategier samt åtgärdsförslag och<br>åtgärdsprogram vars genomförande syftar till att se till att målen nås.<br>Även sådant arbete måste utvecklas av en rad aktörer, på skilda nivåer.<br>Denna del av aktionsplanen kräver i hög utsträckning medverkan av<br>aktörer på det lokala planet inte minst av enskilda brukare och ägare.</p>
<p>Det fjärde steget gäller att utforma ett system för att följa upp<br>tillståndet i miljön. Miljöövervakningen som med fastlagd metodik<br>återkommande följer tillståndet i naturmiljön är en viktig del i ett sådant<br>system. I uppföljningsarbetet ingår också att utveckla mätmetoder.<br>Parallellt med dessa moment måste en fortsatt kunskapsuppbyggnad ske i<br>form av inventeringar, forskning m.m.</p>
<p>Geografisk skala - gränser</p>
<p>Regeringen bedömer i likhet med Naturvårdsverket och<br>remissinstanserna att varje län och kommun bör överväga sin del av<br>ansvaret för att upprätthålla den biologiska mångfalden. En utgångspunkt<br>bör vara den mångfald som finns i det egna länet eller den egna<br>kommunen, eftersom det ger möjlighet att anknyta till befintliga<br>administrativa strukturer och regelverk. Arbetet med att sätta upp<br>mätbara mål bör dock så långt som möjligt relateras till naturgeografiska<br>regioner. Det blir därför i praktiken fråga om en parallell ansats. Genom<br>det samarbete som redan sker mellan länsstyrelser och mellan kommuner<br>som gränsar till varandra, bl.a. inom ramen för STRAM-arbetet, samt<br>genom samarbete mellan sektorsmyndighetema och näringarna, skapas<br>också förutsättningar att beakta de mer naturanknutna gränserna.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>44</p>
<p>Val av geografisk skala handlar också mycket om ambitionsnivån.<br>Åtagandet i konventionen om biologisk mångfald har gjorts av Sverige<br>men likväl är det nödvändigt att många aktörer engagerar sig. För att<br>konventionen skall genomföras och tillämpas framgångsrikt i Sverige<br>måste en stor del av genomförandet ske på lokal nivå. Målsättningen vid<br>genomförande av konventionens åtagandena i län och kommuner bör<br>vara att så långt möjligt anknyta till pågående arbete.</p>
<h3>6.2 Generella åtgärdsförslag</h3>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h4>6.2.1 Mål och program för bevarande och hållbart nyttjande av<br>biologisk mångfald</h4>
<p>Regeringens bedömning: Arbetet med att utveckla<br>uppföljningsbara mål och åtgärdsprogram för biologisk mångfald på<br>nationell, regional och lokal nivå bör fortsätta och bör kunna ta stöd i<br>den systematik som beskrivs i Naturvårdsverkets aktionsplan.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens<br>bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stöder förslagen till mål<br>allmänt sett. Många remissinstanser har kommenterat enskilda mål.<br>Svenska Kommunförbundet delar uppfattningen att det behövs<br>uppföljningsbara mål för biologisk mångfald även på lokal nivå. Enligt<br>förbundet är det viktigt att länsstyrelserna inom ramen för STRAM-<br>arbetet för en dialog med kommunala företrädare så att de lokala målen<br>blir en av utgångspunkterna för de regionala målen. Boverket anser att<br>mål för den biologiska mångfalden kan hanteras inom ramen för den<br>kommunala översiktliga planeringen. Vetenskapliga rådet för biologisk<br>mångfald anser att särskilt miljökvalitetsmålen ännu är ofullständiga,<br>men att det är bättre med ofullständiga mål än inga alls. Länsstyrelsen i<br>Stockholms län anser att det vore av stort värde med dokumentation om<br>hur man kommit fram till målen, inte minst i de fall en regional<br>anpassning av mål kan bli aktuellt. Kristianstads kommun anser att det är<br>angeläget att ytterligare förtydliga och konkretisera målarbetet.<br>Statskontoret anser att de diffusa övergripande politiska målen gör det<br>svårt att formulera mål på lägre nivå så att de blir operationella.<br>Skogsägarnas riksförbund och Skogsindustrierna kan inte acceptera att<br>miljökvalitetsmål och åtgärdsmål för skogsbruket formuleras av<br>Naturvårdsverket, länsstyrelser och kommuner. Enligt dessa<br>remissinstanser har det inte ingått i regeringens uppdrag att<br>Naturvårdsverket skall ifrågasätta sektorspolitiken som sådan. Det måste<br>enligt dessa remissinstanser falla på sektorsmyndigheten att transformera<br>de övergripande miljömålen till eventuella delmål för skogsbruket.<br>Lantbrukarnas riksförbund (LRF) framhåller att det vid den fortsatta<br>utvecklingen av mål och åtgärdsprogram på nationell, regional och lokal<br>nivå ställs stora krav på samverkan med näringen, eftersom</p>
<p>45</p>
<p>Naturvårdsverkets aktionsplan enligt LRF utarbetades utan nämnvärd<br>kontakt med näringen.</p>
<p>Regeringens överväganden: I propositionen En strategi för biologisk<br>mångfald uttalades att de av riksdagen fastlagda övergripande målen för<br>naturvårdsarbetet bör omsättas i mätbara mål. Vissa grundläggande<br>kriterier bör enligt strategin gälla för mätbara mål. Målen bör vara<br>relevanta och måste medföra en verklig förbättring av situationen. De<br>måste också vara kvantifierbara och preciserade i tid och rum. Målen<br>måste ge utrymme för prioriteringar av skyddsåtgärder och olika metoder<br>för brukande.</p>
<p>En viktig del i regeringens uppdrag till verken var att utveckla mål för<br>arbetet med att bevara biologisk mångfald och hållbart nyttjande.<br>Naturvårdsverkets aktionsplan skulle enligt uppdraget koncentreras på att<br>utveckla mål bl.a. som ledning för sektorsmyndighetemas arbete med<br>mål och åtgärder. Företrädare för näringarna har framfört kritik mot att<br>utformningen av mål inom sektorerna, utifrån de övergripande politiska<br>målen, sker av Naturvårdsverket, länsstyrelserna och kommunerna<br>istället för av berörda sektorsmyndigheter i samråd med näringarna.<br>Regeringen vill i anledning av denna kritik särskilt påpeka att den<br>ansvarsfördelning som i stort skall gälla mellan miljömyndigheterna och<br>sektorsmyndighetema beträffande arbetet med den biologiska<br>mångfalden har av riksdagen lagts fast genom dess ställningstagande till<br>propositionen om En strategi för biologisk mångfald. Regeringen finner<br>inte anledning att göra någon annan bedömning än vad som anges i den<br>propositionen. Vissa förtydliganden vad avser sektorsansvaret anges<br>emellertid i avsnitt 6.2.2.</p>
<p>Regeringen anser att aktionsplanerna innehåller redovisningar som på<br>ett förtjänstfullt sätt har utvecklat konkretiserade och preciserade mål<br>liksom att de anger olika åtgärder för att uppnå målen.</p>
<p>I Naturvårdsverkets aktionsplan finns en på många sätt klargörande<br>beskrivning av målformuleringsarbete för bevarande och hållbart<br>nyttjande av biologisk mångfald. I aktionsplanen redovisas olika<br>kategorier av mål, uppdelat i övergripande mål, miljökvalitetsmål, mål<br>beträffande belastning eller fysisk påverkan respektive åtgärdsmål.<br>Naturvårdsverket har härigenom på ett systematiskt och bra sätt<br>åstadkommit en ändamålsenlig indelning av olika typer av mål för arbetet<br>med biologisk mångfald.</p>
<p>Som verket, och flera remissinstanser, påpekar finns det betydande<br>svårigheter att formulera uppföljningsbara mål samtidigt som det är en<br>nödvändighet och en styrka för det fortsatta arbetet. Naturvårdsverket<br>redovisar i aktionsplanen ett betydande antal miljökvalitetsmål. I flera<br>fall har verket dock inte ansett det möjligt att nu precisera målen. Ett<br>hinder härför är att det saknas nödvändiga grundläggande kunskaper för<br>att kunna göra en rimlig precisering. För att successivt överbrygga detta<br>hinder är det viktigt med nära kontakter mellan miljöforskningen och<br>miljö- och sektorsmyndighetema.</p>
<p>Regeringen vill framhålla att det är angeläget att arbetet med att<br>utveckla uppföljningsbara mål och åtgärdsprogram för biologisk<br>mångfald fortsätter. Regeringen finner i likhet med flera remissinstanser</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>46</p>
<p>att verket trots de svårigheter som finns har utvecklat och belyst<br>målbeskrivningarna på ett sådant sätt att de utgör en god utgångspunkt<br>för fortsatt arbete med målformuleringar. Regeringen anser att de olika<br>sektorerna också bör kunna arbeta med denna systematik och att det<br>sektorsvisa arbetet bör bedrivas i samarbete med Naturvårdsverket så att<br>ett enhetligt system för målformuleringar utformas och tillämpas.<br>Regeringen finner dock mot bakgrund av de föreslagna målens karaktär<br>och detaljeringsgrad, inte anledning att ta ställning till de enskilda<br>förslagen till mål.</p>
<p>Ett betydande arbete är redan igång på såväl nationell, regional som<br>lokal nivå. Naturvårdsverket kommer även i framtiden att ha en mycket<br>viktig roll som samordnare i detta arbete. På regional nivå har<br>länsstyrelserna en nyckelroll. På lokal nivå är det i första hand<br>kommunerna som bör vara ledande i arbetet. Arbetet med Agenda 21<br>visar att det lokalt finns ett betydande intresse för detta.</p>
<p>I detta sammanhang bör även nämnas att regeringen, med hänsyn till<br>miljöarbetet i vid bemärkelse, i regleringsbrevet för budgetåret 1997 har<br>gett Naturvårdsverket i uppdrag att presentera slutsatser från verkets<br>målanalys och föreslå nya nationella och övergripande miljömål. I<br>uppdraget iftgår även att biträda berörda myndigheter och aktörer för att<br>inom ramen för verkets roll som central miljömyndighet samordna<br>sektormyndighetemas förslag till nya miljömål. I beslut den 27 februari<br>1997 har regeringen närmare specificerat uppdragets innehåll. Uppdraget<br>skall i huvudsak avrapporteras senast den 15 augusti 1997.</p>
<h4>6.2.2 Utvecklat ansvar för biologisk mångfald för fler sektorer</h4>
<p>Regeringens bedömning: Arbetet med biologisk mångfald bör<br>successivt utvidgas till att omfatta fler sektorer och<br>sektorsmyndigheter. Inom energi- och trafiksektorerna bör arbetet<br>med biologisk mångfald ingå som en naturlig del vid berörda<br>myndigheters planering och genomförande av verksamheten.<br>Uppföljningen av detta arbetet bör tydliggöras.</p>
<p>Genom den beslutade ändringen i verksinstruktionen för<br>Turistdelegationen har delegationen ett ansvar för att efter samråd med<br>bl.a. Naturvårdsverket utveckla kriterier, policy och strategi för en<br>hållbar utveckling av turismen</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Sektorsansvaret för biologisk mångfald<br>utvidgas till att omfatta trafiksektorn, energisektorn, försvaret och<br>utbildningssektom. Sektoransvaret bör förtydligas och preciseras.<br>Kriterier, policy och strategi för en hållbar turism bör utvecklas.</p>
<p>Boverkets förslag: Regeringen föreslås ge Sjöfartsverket, Vägverket<br>och Banverket i uppdrag att ta fram handlingsplaner som anger hur<br>respektive verk skall uppfylla sitt sektorsansvar.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser bl.a. länsstyrelserna i<br>Blekinge, Örebro och Väst ernorr lands län instämmer i verkens förslag<br>att fler sektorer skall omfattas av ansvaret för den biologiska mångfalden.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>47</p>
<p>Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) ställer sig i huvudsak<br>positivt till att integrera arbetet med den biologiska mångfalden i sitt<br>sektorsansvar for energipolitiken. Sjöfartsverket anser att det inte behövs<br>någon precisering eller förtydligande av sektorsansvaret då sjöfartens<br>påverkan på den biologiska mångfalden bör omfattas av det<br>sektorsansvar som gäller idag. Flera remissinstanser tillstyrker<br>Naturvårdsverkets förslag rörande hållbar utveckling av turismen bl.a.<br>länsstyrelserna i Blekinge, Jönköpings och f.d. Kristianstads län.<br>Fiskeriverket påpekar att eftersom sportfisket utgör en mycket väsentlig<br>grund för turism borde en koppling till övriga åtgärder och förslag som<br>rör detta område göras. Svenska Jägareförbundet anser att även<br>förbundet bör beredas möjlighet att medverka vad gäller frågor angående<br>högre fauna.</p>
<p>Regeringens överväganden: I propositionen En strategi för biologisk<br>mångfald anges sektorsansvarets innebörd vad avser relationerna mellan<br>näringen och myndigheterna liksom förhållandena mellan<br>miljömyndigheterna och sektorsmyndighetema. För sektorer som direkt<br>är beroende av de biologiska resurserna, som de areella näringarna, har<br>det varit naturligt att arbeta med handlingsprogram och aktionsplaner<br>rörande den biologiska mångfalden. Men betydligt fler sektorer berörs<br>genom att de genom sin verksamhet påverkar den biologiska mångfalden.<br>Näringar och verksamheter som direkt eller indirekt berör stora arealer<br>eller som utnyttjar specifika naturresurser far ofta betydelse för den<br>biologiska mångfalden. Sådana sektorer är t.ex. trafik- och energisektorn.<br>Vägverket har bl.a. uppmärksammat vägkanternas betydelse för den<br>biologiska mångfalden. Vägars och järnvägars barriäreffekter har<br>behandlats i ett samarbetsprojekt mellan sektorsmyndighetema,<br>miljömyndigheter och forskningsinstitutioner. Sjöfartsverket arbetar bl.a.<br>med ballastvattnets betydelse för spridning av främmande organismer.<br>Energiproduktion baserad på biomassa kommer att bli ett ökande inslag i<br>energiförsörjningen. Regeringen finner det mot den bakgrunden naturligt<br>att myndigheterna inom energi- och trafiksektorerna vid planering och<br>genomförande av sin verksamhet verkar för att säkerställa den biologiska<br>mångfalden. Myndigheterna bör även förtydliga och utveckla sin<br>redovisning och återrapportering till regeringen av detta arbetet. Härvid<br>är det naturligt att det sker ett samarbete med de myndigheter som har ett<br>överordnat ansvar beträffande den biologiska mångfalden. Vid den årliga<br>rapporteringen till regeringen skall verken redovisa hur den biologiska<br>mångfalden beaktats i sektorns verksamhet. I regeringens proposition<br>(prop. 1995/96:226, bet. 1996/97:JoU5, rskr. 1996/97:63) Hållbar<br>utveckling i landets fjällområden anges att instruktionen för<br>Turistdelegationen skall ändras så att myndighetens sektorsansvar för<br>miljön framgår. En sådan ändring har nyligen skett. Inom ramen för detta<br>ansvar för miljön anser regeringen att Turistdelegationen bör utveckla en<br>strategi och kriterier för en hållbar utveckling av turismen som även<br>innefattar hänsyn till den biologiska mångfalden.</p>
<p>Inom ramen för det inledda arbetet med att förtydliga myndigheterna<br>miljöansvar i ett bredare perspektiv har Miljövårdsberedningen redovisat<br>betänkandet (SOU 1996:112) Integrering av miljöhänsyn inom den<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>48</p>
<p>statliga förvaltningen. I betänkandet redovisas förslag till hur Prop. 1996/97:75<br>miljöhänsyn kan integreras i myndigheters verksamhet och hur<br>myndigheters miljöarbete kan göras tydligt, konkretiseras och följas upp<br>genom att införa miljöledningssystem.</p>
<p>Inom pilotprojektet "Miljöledningssystem i statlig förvaltning" sker en<br>vidareutveckling och realisering av utredningens förslag. Regeringen har<br>i beslut den 19 december 1996 utsett 25 myndigheter att medverka i<br>projektet. Myndigheterna har fatt i uppdrag att påbörja utvecklingen av<br>miljöledningssystem. Detta innebär att göra en miljöutredning, ta fram<br>förslag på miljöpolicy och miljömål, samt formulera ett<br>handlingsprogram för fortsatt integration av miljöhänsyn i myndighetens<br>verksamhet. Myndigheterna skall redovisa sitt arbete i samband med<br>årsredovisningen för budgetåret 1997 till regeringen.</p>
<p>Genom integration av miljöhänsyn i sektormyndighetemas planering,<br>beslut och myndighetsutövning samt genom att ta fram miljömål för<br>sektorerna utifrån de nationella och sektorsövergripande målen, bl.a.<br>skyddet av biologisk mångfald, kan sektorsansvaret för biologisk<br>mångfald tydliggöras. Regeringen vill framhålla att det är väsentligt att<br>arbetet med biologisk mångfald är en angelägenhet för hela sektorn och<br>inte enbart en myndighetsuppgift</p>
<h4>6.2.3 Kompensationsbiotoper</h4>
<p>Regeringens bedömning:Frågan om behovet av<br>kompensationsbiotoper bör utredas. Inom Miljödepartementet pågår<br>därför ett arbete med att utreda och lämna förslag till ett regelsystem<br>med kompensationsbiotoper och regelmässig naturvärdesinventering.</p>
<p>Boverkets förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning om<br>behovet av att utreda frågan om kompensationsbiotoper.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker Boverkets<br>förslag att kompensationsbiotoper bör utredas. Huvuddelen av<br>instanserna anser att utredningen inte far leda till att kompensation blir<br>ett argument för exploatering av värdefulla områden och att av<br>människan skapade biotoperna anses som fullvärdiga alternativ till<br>naturliga biotoper.</p>
<p>Regeringens överväganden: Utgångspunkten vid nyttjande av<br>naturresuser bör alltid vara att i första hand undvika skada eller negativ<br>påverkan. När så inte är möjligt bör det kunna bli fråga om att<br>kompensera för ett intrång. Frågan om gottgörelse vid intrång är en viktig<br>fråga. I naturvårdslagen finns t.ex. bestämmelser om gottgörelse vid<br>intrång i naturreservat. Det finns även bestämmelser om gottgörelse vid<br>intrång i naturvårdsintresset i samband med beslut om tillstånd till<br>bebyggelse, täkt eller annat arbetsföretag. Miljöbalksutredningen<br>(M1993:04) har i sitt huvudbetänkande (SOU1996:103) Miljöbalken - En<br>skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling<br>föreslagit att motsvarande generellt tillämpliga bestämmelser om<br>kompensationsåtgärder skall ingå i miljöbalken. Bestämmelserna kan</p>
<p>49</p>
<p>4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 75<br></p>
<p>sägas uttrycka en kompensationsprincip, dvs. den som orsakar ett intrång<br>måste i vissa situationer kompensera intrånget. Metoden har kommit till<br>en alltmer omfattande användning i länder med begränsade natur- och<br>grönområden. Syftet med ett system för kompensationskrav är dels att<br>förhindra gradvis utarmning av naturmiljön, dels att införliva en del av de<br>kostnader som följer av biotopförluster i exploatörens verksamhet.</p>
<p>Ett system med kompensationsbiotoper får emellertid inte användas<br>som intäkt för att regelmässigt ge tillstånd till exploatering av värdefulla<br>naturområden utan det bör betraktas som en sista utväg efter en<br>omsorgsfull planerings- och beslutsprocess. En grundläggande<br>förutsättning för att ett sådant system skall fungera är god kunskap om<br>naturtillståndet i de områden som är aktuella för exploatering. Mot den<br>bakgrunden har Miljödepartementet beslutat om ett uppdrag för att<br>närmare belysa förutsättningarna för att införa ett system för<br>kompensationsbiotoper anpassat till svenska förhållanden samt krav på<br>regelmässig naturvärdesinventering vid exploateringsföretag. Uppdraget<br>skall redovisas senast den 1 juli 1997.</p>
<h3>6.3 Åtgärder på ekosystemnivån</h3>
<h4>6.3.1 Åtgärder i jordbrukslandskapet</h4>
<p>Regeringens bedömning: Arbetet med att fasa in de natur- och<br>kulturmiljövårdsåtgärder i odlingslandskapet som ingick i det tidigare<br>stödet enligt NOLA och Landskapsvården, i det nya<br>miljöersättningsprogrammet för jordbruket är i huvudsak genomfört.<br>Vidare åtgärder bör avvakta den samlade utvärderingen av<br>miljöersättningsprogrammet för jordbruket som utförs av<br>Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet.<br>Genomförande av biotopskyddet får ske i takt med tillgängliga<br>resurser.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Fasa in NOLA och Landskapsvården i<br>det nationella miljöersättningsprogrammet och i samband därmed bör<br>länsstyrelserna genomföra biotopskyddet i jordbrukslandskapet.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget har kommenterats av ett stort antal<br>länsstyrelser, främst vad avser biotopskyddet. Flera länsstyrelser anser<br>det orimligt och även mindre lämpligt att genomföra biotopskyddet i<br>jordbrukslandskapet inom de tidsramar Naturvårdsverket angett.</p>
<p>Beträffande miljöersättningsprogrammet anser Länsstyrelsen i<br>Norrbottens län att en omedelbar översyn av de bevarandeinriktade<br>delarna av programmet är påkallad.</p>
<p>Regeringens överväganden: För att upprätthålla odlingslandskapets<br>biologiska mångfald är det av grundläggande betydelse att trygga fortsatt<br>hävd av särskilt värdefulla marker framför allt ängar och<br>naturbetesmarker och att säkerställa odlingslandskapets variation av<br>markslag, landskapselement, vegetationstyper etc. Den biologiska</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>50</p>
<p>mångfalden är dock inte knuten endast till dessa marker. Åtgärdsförslag<br>som är direkt relaterade till jordbruket återfinns i Jordbruksverkets<br>aktionsplan. Till dessa förslag återkommer regeringen senare under året.</p>
<p>Ett miljöprogram för jordbruket har utarbetats i enlighet med<br>riksdagens beslut (prop. 1994/95:75, bet,1994/:95JoU7, rskr.</p>
<p>1994/95:126) och verkar i full omfattning från år 1996. Inom<br>programmet erbjuds jordbrukare att vidta miljöåtgärder för vilka de<br>kompenseras motsvarande den kostnad eller det inkomstbortfall som<br>åtagandet innebär. Ersättning som tidigare utgick enligt program för<br>landskapsvård och NOLA ingår numera i miljöersättningssystemet.<br>Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet skall till<br>den 1 april 1997 göra en samlad utvärdering och översyn av<br>miljöersättningsprogrammet. Vid regeringens behandling av verkens<br>redovisning är det naturligt att behandla jordbrukslandskapet biologiska<br>mångfald med avseende på såväl ekosystem och arter som genetisk<br>variation.</p>
<p>I propositionen om En strategi för biologisk mångfald har regeringen<br>föreslagit hur biotopskyddet i jordbrukslandskapet skall genomföras.<br>Riksdagen har ställt sig bakom regeringens förslag. Regeringen finner<br>inte anledning att nu göra några andra ställningstaganden. Biotopskyddet<br>i odlingslandskapet bör genomföras i den takt som tillgängliga resurser<br>medger.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h4>6.3.2 Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet</h4>
<p>Regeringens bedömning: Arbetet med en nationell bevarandeplan<br>för odlingslandskapet bör fortsätta i enlighet med förslagen i<br>Naturvårdsverkets särskilda redovisning.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket har i skrivelse den 23<br>maj 1996 lämnat en redovisning beträffande en nationell bevarandeplan<br>för odlingslandskapet. Arbetet har utförts i samarbete med<br>länsstyrelserna och efter samråd med Riksantikvarieämbetet.</p>
<p>Planen omfattar dels de mest värdefulla ängs- och hagmarkema, dels<br>ett representativt urval av gårdar, byar eller bygder som kan anses typiska<br>inom olika naturgeografiska regioner. De senare benämns i planen hela<br>odlingslandskap. Planen redovisar även nationella kvalitetsmål och<br>åtgärdsmål för bevarande av odlingslandskapet samt en strategi för<br>långsiktigt bevarande av värdefulla områden. Arbete pågår med en<br>utförligare rapport med bl.a. närmare beskrivning av de områden som<br>ingår i planen.</p>
<p>Enligt Naturvårdsverket är planen inte komplett vad avser urvalet av<br>de s.k. hela odlingslandskapen med hänsyn till att en sammanvägning<br>med kulturmiljöintressena inte kunnat ske. Detta bl.a. för att<br>kulturmiljövården saknar tillräcklig kunskap för att kunna genomföra ett<br>sådant urval. Riksantikvarieämbetet har påbörjat en<br>landskapsinventering. Resultatet kan enligt verkens bedömning ge en</p>
<p>51</p>
<p>grund till en för naturvård och kulturmiljövård gemensam bevarandeplan<br>för odlingslandskapet.</p>
<p>Naturvårdsverket avser att under år 1997 tillsammans med<br>länsstyrelserna upprätta ett åtgärdsinriktat program för genomförande av<br>den hittills redovisade planen.</p>
<p>Planen skall bl.a. ligga till grund för olika säkerställandeåtgärder. De<br>objekt som presenteras skall ha så höga värden att ett säkerställande med<br>stöd av naturvårdslagen skall vara befogat om andra styrmedel inte är<br>tillräckliga för att nå kvalitetsmålen.</p>
<p>Regeringens överväganden: Naturvårdsverkets redovisning är ett<br>viktigt led i arbete med att skydda de mest värdefulla ängs- och<br>hagmarkema samt helhetsmiljöema i odlingslandskapet. Regeringen<br>konstaterar i likhet med Naturvårdsverket att den lämnade rapporteringen<br>är ett inledande steg i detta arbete. Regeringen finner det värdefullt att<br>planen har arbetat med målbeskrivningar, på ett likartat sätt som<br>redovisas i aktionsplanen, bl.a. med att ange olika mätbara mål.<br>Härigenom har skapats en god grund för det fortsatta arbetet med att<br>utforma ett åtgärdsinriktat program för genomförande av planen.<br>Regeringen vill framhålla att det är angeläget att föreslagna åtgärder<br>inom programmet far en sådan inriktning att naturvårdslagens<br>ersättningsbestämmelser endast i undantagsfall skall användas för att<br>bevara områdenas värden och då för att skydda de mest värdefulla<br>kämobjekten. I den utredning som utförts på regeringens uppdrag<br>(Ku96/1653/Ka) om att utveckla samarbetet mellan naturvården och<br>kulturmiljövården uppmärksammas särskilt sektorernas gemensamma<br>möjligheter när det gäller att ta till vara odlingslandskapets mångsidiga<br>värden. Regeringen vill därför understryka betydelsen av att<br>Riksantikvarieämbetes arbete genomförs så att kulturmiljövårdens värden<br>kan inarbetas i planen.</p>
<h4>6.3.3 Bevarandefrågor i skogsbruket</h4>
<p>Regeringens bedömning: Regeringen avser att återkomma vad avser<br>skogsbrukets bevarandefrågor sedan givna uppdrag slutredovisats till<br>regeringen.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: En ny strategi för skogsreservat bör tas<br>fram samt genomföras genom att nya skogsreservat bildas.</p>
<p>Remissinstanserna: Ett förhållandevis stort antal remissinstanser,<br>bl.a. ett flertal länsstyrelser, har lämnat synpunkter beträffande förslaget.<br>Flera remissinstanser anser att åtgärden är angelägen men anför också ett<br>stort antal invändningar.</p>
<p>Regeringens överväganden: Statens naturvårdverk och</p>
<p>Skogsstyrelsen skall enligt regeringens uppdrag fortlöpande utvärdera<br>den nya skogspolitikens effekter på den biologiska mångfalden.<br>Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag i december 1996 redovisat<br>utvecklingen när det gäller avsättningen av skogsreservat. I<br>redovisningen har verket också bedömt hur EG:s direktiv (92/43/EEG)</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>52</p>
<p>om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och Prop. 1996/97:75<br>habitatdirektivet) påverkat ställningstagandena i fråga om former för<br>skydd av den biologiska mångfalden i skogsekosystemen. Vidare har<br>Skogsstyrelsen på regeringens uppdrag i december 1996 redovisat<br>omfattningen och innebörden av biotopskydd, naturvårdsavtal och<br>frivilliga avsättningar av mark. I redovisningen lämnas bl.a. en<br>bedömning av hur stor areal skogsmark som enligt</p>
<p>skogsvårdslagstiftningen skall undantas från avverkning av</p>
<p>naturvårdsskäl men även av andra skäl.</p>
<p>Genom tilläggsdirektiv den 21 december 1995 har<br>Miljövårdsberedningen regeringens uppdrag att med Naturvårdsverkets<br>och Skogsstyrelsens redovisningar som grund yttra sig över i vilken<br>omfattning arealen skyddad produktiv skogsmark behöver utökas och<br>föreslå olika möjligheter och former att åstadkomma detta.<br>Miljövårdsberedningen skall senast den 1 juli 1997 redovisa uppdraget.<br>Mot bakgrund härav avser regeringen att senare återkomma med sina<br>ställningstaganden i denna fråga.</p>
<h4>6.3.4 Utvidgning av förbudet mot markawattning</h4>
<p>Regeringens bedömning: Skyddet för våtmarker stärks genom att<br>förbudet mot markawattning utökas till att gälla delar av Jönköpings<br>och Älvsborgs län samt i Kronobergs län. Regeringen avser att ge<br>länsstyrelserna i Jönköpings och Hallands län i uppdrag att närmare<br>utreda situationen beträffande våtmarkerna i de områden där förbud<br>inte råder. Såvitt avser utvidgning i det kustnära området längs<br>Norrlandskusten avser regeringen att senare ta ställning till förslaget.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Skyddet för våtmarker stärks genom att<br>förbudet mot markawattning utökas till att omfatta det kustnära området<br>längs Norrlandskusten.</p>
<p>Miljöorganisationernas förslag: Naturskyddsföreningarna i<br>Kronobergs län, i Södra Älvsborg och i Hylte samt Jönköpings<br>länsförbund har i skrivelse till Miljödepartementet yrkat att förbudet mot<br>markawattning enligt 18 d § naturvårdslagen (1964:822) skall utvidgas<br>till att omfatta hela södra Sverige. Kronobergs Omitologiska Förening<br>har i skrivelse till Miljödepartementet yrkat att all nydikning skall<br>förbjudas i Kronobergs län.</p>
<p>Bakgrund: Regeringen beslutade den 23 september 1993 om<br>ändringar i naturvårdsförordningen och angav därvid de områden inom<br>vilka förbud mot markawattning skulle gälla enligt 18 d §<br>naturvårdslagen. Förbudet omfattar hela Götaland med undantag för<br>Kronobergs län och delar av Jönköpings, Hallands och Älvsborgs län I<br>Jönköpings län gäller förbud i Jönköpings och Tranås kommuner. I<br>Hallands län omfattas inte Hylte kommun av förbudet och i Älvsborgs<br>län omfattas inte Ulricehamns, Tranemo och Svenljunga kommuner.</p>
<p>Förbudet omfattar dessutom de våtmarker som Sverige anmält som<br>särskilt skyddsvärda inom ramen för konventionen om våtmarker av</p>
<p>53<br></p>
<p>internationell betydelse i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar,<br>den s.k. Ramsarkonventionen.</p>
<p>Remissinstanserna:: Naturvårdsverket, Länsstyrelserna i</p>
<p>Kronobergs, Hallands och Älvsborgs län samt flertalet kommuner<br>tillstyrker miljöorganisationernas förslag. Företrädare för skogsbruks-<br>och jordbruksintressena anser att förbudet är onödigt och avstyrker<br>förslaget liksom Länsstyrelsen i Jönköpings län. Skogsvårdsstyrelsen i<br>Ålvsborgs län tillstyrker ett förbud, Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs<br>län anser att ett förbud mot nydikning är befogat i länet.<br>Skogsvårdsstyrelserna i Jönköpings och Hallands län avstyrker ett<br>förbud. Skogsstyrelsen anser att nuvarande förbudsområden är<br>omfattande i förhållande till vad som framfördes i prop. 1990/91:90 En<br>god livsmiljö vid införandet av 18 d § i naturvårdslagen. En utökning är<br>enligt Skogsstyrelsens mening därför inte förenlig med ovannämnda<br>förarbeten.</p>
<p>Naturvårdsverket, som i samband med arbetet med aktionsplanen<br>bedömt att 18 c § naturvårdslagen skulle vara tillräcklig i de nu aktuella<br>delarna av Götaland, anser att nya fakta nu motiverar ett förbud mot<br>markawattning i hela södra Sverige. Verket anför att en bibehållen<br>hydrologi är en grundläggande förutsättning för att upprätthålla den<br>biologiska mångfald som är knuten till våtmarker. Våtmarkernas<br>betydelse som kvävefålla är särskilt väsentligt i södra Sverige. Verket<br>anser att skogsbruket inte försvåras genom ett förbud mot<br>markawattning. Skogsbruket räknar vanligen inte med dikning i sina<br>skogsbruksplaner. Enligt verket är det bland de små våtmarkerna (mindre<br>än 10 ha) som det finns orörda objekt av någon betydelse. Länsstyrelsen i<br>Kronobergs län påpekar att de ansökningar som omfattar orörda<br>våtmarker ofta innehåller så knapphändiga uppgifter att länsstyrelsen inte<br>utan omfattande utredningsarbete och fältbesiktning kan avgöra<br>ärendena.</p>
<p>Regeringens bedömning: I 1991 års proposition om miljöpolitiken<br>(prop. 1990/91:90, bet. 1990/9l:JoU30, rskr. 1990/91:338) anförde<br>regeringen att förbud mot markawattning bör kunna införas i begränsade<br>områden där antalet kvarvarande våtmarker är litet och där behovet av att<br>bevara våtmarkerna är särskilt stort från naturvårdssynpunkt. Förbudet<br>utformades som ett bemyndigande till regeringen att fatta beslut om vilka<br>områden i landet som skulle omfattas av ett sådant förbud. I proposition<br>1993/94:30 om en strategi för biologisk mångfald anmäldes vilka<br>områden som skulle omfattas av det generella förbudet.</p>
<p>Sedan förbudet infördes har antalet ansökningar om markawattning<br>sjunkit högst betydligt i samtliga län utom Kronobergs i län.<br>Miljöhänsynen utvecklas inom sektorerna och på många håll räknar<br>skogsbruket numera inte med dikning i sina skogsskötselprogram.<br>Utvecklingen går dock inte entydigt i den riktningen.</p>
<p>Restaurering och återskapande av våtmarker aktualiseras och<br>genomförs på flera håll. Sådana åtgärder är emellertid ofta både<br>kostsamma och ett sämre alternativ än att vara restriktiv med<br>markavvattningsåtgärder. Belastningen på berörda vattendrag av redan<br>utförda markavvattningsföretag visar också en betydande långtidseffekt.<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>54</p>
<p>Det finns därför skäl till stor restriktivitet beträffande markawattning.<br>Nuvarande förbudsområden är därför enligt regeringens bedömning väl<br>motiverade. Våtmarkernas betydelse har under senare år stärkts på olika<br>sätt. En bibehållen hydrologi är en grundläggande förutsättning för att<br>upprätthålla den biologiska mångfald som är knuten till våtmarker.<br>Opåverkade våtmarker utgör särskilt viktiga områden.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag om utvidgning av förbudet mot<br>markawattning till att omfatta det kustnära området längs<br>Norrlandskusten bereds inom regeringskansliet. Berörda kommuner har<br>beretts möjlighet att inkomma till Miljödepartemetet med yttrande till i<br>början av maj 1997. Därefter avser regeringen att ta ställning till om<br>förslaget skall föranleda några ändringar i naturvårdsförordningen.</p>
<p>Det är numera främst små våtmarker som dikas. De små<br>våtmarksområdena, mindre än 10 ha, har inte ingått i den<br>landsomfattande våtmarksinventeringen. De ingår oftast inte heller<br>systematiskt i länens egna naturvårdsprogram. De små våtmarkerna<br>ligger ofta i en mosaik av fastmark och kan därför vara svåra att<br>avgränsa. Det är vidare bland de små våtmarkerna som det finns orörda<br>objekt av någon betydelse. Våtmarkernas betydelse som kvävefällor har<br>alltmer uppmärksammats genom årens lopp och deras betydelse som<br>kvävefällor är särskilt väsentligt i de södra delarna av landet. På flera håll<br>pågår arbete för att restaurera och återskapa våtmarker i detta syfte. På<br>många håll sker även en betydande belastning på vattendrag genom<br>tidigare utdikningar och torvtäkter. Det är angeläget att denna belastning<br>inte ytterligare förstärks.</p>
<p>Det pågår ett omfattande arbete för att finna skonsammare metoder i<br>skogsbruket. Denna utveckling av skonsammare metoder visar på ett<br>minskat behov av dikning som skogsbruksmetod. Bl.a. har<br>skogsbruksplaner utarbetats i vilka markawattning normalt inte ingår.</p>
<p>De nu aktuella områdena i Götaland har en högre andel våtmarker än<br>andra delar av Götaland men andelen opåverkade våtmarker är ändå liten.<br>Av våtmarker i Kronobergs län större än 10 ha är 99 % hydrologiskt<br>påverkade genom mänskliga ingrepp. Andelen våtmarker över 10 ha som<br>är påverkade på motsvarande sätt är i Älvsborgs län 95 %, i Jönköpings<br>län 98 % och i Hallands län 97 %. För de mindre våtmarkerna finns inte<br>samma länstäckande inventeringar och värderingar. De<br>delområdesstudier som genomförts i Kronobergs och Älvsborgs län, och<br>som även omfattar de mindre våtmarkerna, visar att även de mindre<br>våtmarkerna i betydande omfattning är skadade av bl.a. markawattning.<br>I Kronobergs län beräknas 80 % av samtliga våtmarker i studerade delar<br>av länet vara påverkade av torvtäkter och markawattning. I Älvsborgs<br>län har studier av våtmarker som är mellan 1 och 10 ha och av rikkärr<br>visat att 60 - 80 % av dessa miljöer är skadade av dikning. I Jönköpings<br>län finns betydande skillnader mellan den västra och den östra länsdelen<br>vad avser våtmarker. I den västra delen finns ungefar 2/3 av länets större<br>våtmarker. Eftersom andelen skadade våtmarker är ungefär lika sett över<br>länet finns det väsentligt färre opåverkade våtmarker i den östra<br>länsdelen. I länets östligaste kommuner finns betydande likheter med<br>förhållandena i angränsande kommuner i Kalmar och Östergötlands län</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>55</p>
<p>som nu omfattas av förbud mot markawattning. Vad avser de västra<br>delarna i Jönköpings län och Hylte kommun i Hallands län finner<br>regeringen att underlaget behöver förbättras för att göra det möjligt att<br>bedöma omfattningen av påverkan på våtmarkerna av markawattning..</p>
<p>Sammantaget finner regeringen att det finns skäl att nu, med stöd av 18<br>d § naturvårdslagen, utvidga förbudet mot markawattning till att omfatta<br>även Kronobergs län, Aneby, Eksjö och Vetlanda kommuner i<br>Jönköpings län samt Ulricehamns, Tranemo och Svenljunga kommuner i<br>Älvsborgs län. Regeringen avser att ge Länsstyrelsen i Jönköpings län i<br>uppdrag att utreda påverkan vad avser våtmarker i de kommuner som<br>därefter inte omfattas av förbudet mot markawattning. Motsvarande<br>uppdrag kommer att ges till Länsstyrelsen i Hallands län vad avser Hylte<br>kommun. Uppdragen skall utföras efter samråd med<br>skogssvårdsstyrelsema och berörda kommuner.</p>
<p>Regeringen avser att inom kort besluta om de ändringar i<br>naturvårdsförordningen som föranleds härav.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h4>6.3.5 Skydd och skötsel av våtmarker</h4>
<p>Regeringens bedömning: Sumpskogar, mader och rikkärr bör särskilt<br>uppmärksammas i naturvårdsarbetet med våtmarker. Skyddet för<br>våtmarker i myrskyddsplan för Sverige far ske inom befintliga<br>resurser och i enlighet med gällande ansvarsfördelning.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer vad avser huvuddragen<br>med regeringens bedömning men innehåller flera detaljförslag rörande<br>våtmarker.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet helt<br>eller delvis de förslagna åtgärderna. Kungliga vetenskapsakademien<br>anser att samtliga åtgärder bör genomföras och att det leder till ett utökat<br>skydd av värdefulla våtmarker. Riksantikvarieämbetet anser att<br>kunskapsuppbyggnaden om våtmarker även bör omfatta kulturhistoriska<br>inventeringar. Svenska Jägarförbundet påpekar att<br>länsjaktvårdsföreningama har tämligen kompletta våtmarksinventeringar<br>med klassificering av objekten.</p>
<p>Regeringens överväganden: Inventeringen av större våtmarker i<br>Sverige är i det närmaste genomförd. Endast vissa delar i nordligaste<br>Sverige återstår. Det finns därför ett jämförelsevis gott underlag för att<br>genomföra ett systematiskt upplagt arbete att skydda myrområden i<br>landet. Naturvårdsverket har med inventeringen som bas tagit fram en<br>myrskyddsplan som omfattar större delen av landet. En genomförd<br>myrskyddsplan skulle innebära att ytterligare 210 000 ha våtmarker<br>skyddas.</p>
<p>I allmänhet är kostnaderna för skyddet av våtmarker förhållandevis<br>blygsamma. Våtmarkernas karaktär och utveckling är emellertid i många<br>fall i hög grad beroende av omgivande marker. För en bedömning av<br>skyddet och kostnader för detta behövs en bedömning av naturvärdena</p>
<p>56</p>
<p>även i sådana omgivande områden. I de fall det finns fastmarksskog<br>krävs en noggrann värdering för vaije aktuellt objekt. Kostnaderna för<br>skyddet skall rymmas inom det nuvarande markförvärvsanslaget så vitt<br>avser det statliga ansvaret att skydda våtmarkerna. Till viss del kommer<br>dock kostnaderna att finansieras via EU:s LIFE-fond.</p>
<p>Våtmarker har vidare fått en ökad internationell uppmärksamhet. Inom<br>EU har skyddet och det förnuftiga nyttjandet av våtmarker varit föremål<br>för särskilda initiativ från rådets sida. Inom ramen för<br>våtmarkskonventionen kommer nya typer av våtmarker att<br>uppmärksammas, bl.a. sådana våtmarker som är rikt företrädda i Sverige.<br>I det samarbete som sker mellan i första hand Naturvårdsverket och<br>länsstyrelserna är det naturligt att uppmärksamma och på lämpligt sätt<br>beakta konventionens rekommendationer vid val av skyddsobjekt.</p>
<p>Arbetet med inventering av sumpskogar beräknas vara avslutat under<br>år 1998. Vid inventeringen av sjöar och vattendrag (se avsnitt 6.3.7) är<br>det naturligt att beakta anslutande våtmarksområden och därmed få en<br>total bedömning av naturvärdena, på sådant sätt som Naturvårdsverket<br>anger i aktionsplanen. Därigenom finns ett gott underlag för att utforma<br>skyddsplaner m.m.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h4>6.3.6 Naturreservat i fjällnära skog</h4>
<p>Regeringens bedömning: Bildandet av naturreservat av<br>domänreservat i fjällnära skogsområden sker i överensstämmelse med<br>överenskommelsen mellan Statens naturvårdsverk och Statens<br>fastighetsverk.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i sak med regeringens<br>bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget har inte uttryckligen kommenterats av<br>remissinstanserna. Flera instanser har dock framhållit skydd och<br>bevarande av skogsmark bland de mest angelägna åtgärderna.</p>
<p>Regeringens överväganden: Genom överenskommelsen mellan<br>Statens naturvårdsverk och Statens fastighetsverk i oktober 1995<br>bestämdes att det åttiotal fjällnära domänreservat som ligger kvar i<br>Fastighetsverkets förvaltning skall skyddas som naturreservat. Enligt<br>överenskommelsen skall erforderliga förordnanden om naturreservat vara<br>genomförda senast den 31 december 1998. Regeringen tillsatte under<br>våren 1995 en arbetsgrupp med uppgift att närmare utreda en<br>avgränsning av mark med särskilt stora naturvärden som vid<br>bolagiseringen av Domänverket kvarstod i statlig ägo och som kunde<br>komma att överföras till Naturvårdsverket. Gruppen redovisade sina<br>ståndpunkter i rapporten (Ds 1995:72), Överföring av mark med särskilt<br>stora naturvårdsvärden till Naturvårdsverket. Gruppen anser att den<br>överenskommelse som nåtts mellan Naturvårdsverket och<br>Fastighetsverket löser de arbetsuppgifter som gruppen haft i uppdrag att<br>utreda. Regeringen har i beslut den 21 december 1995 fastställt<br>överenskommelsen.</p>
<p>57</p>
<h4>6.3.7 Nationell inventering av sjöar och vattendrag</h4>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Regeringens bedömning: En nationell inventering av sjöar och<br>vattendrag skall genomföras. I arbetet skall ingå att göra en<br>naturvärdesbedömning samt att ta fram en plan för områdesskydd.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens<br>bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. ett stort antal<br>länsstyrelser, anser det mycket angeläget att den föreslagna<br>inventeringen kommer till stånd och att den far en motsvarande<br>uppläggning som ängs- och hagmarksinventeringen och<br>våtmarksinventeringen. Länsstyrelsen i Jönköpings län påpekar bl.a. att<br>inför de nya översiktsplanerna som kommunerna skall ta fram kommer<br>inventeringsmaterialet att vara ett viktigt underlag.</p>
<p>Regeringens överväganden: Sverige är rikt på sjöar och vattendrag.<br>Trots att de utgör viktiga miljöer i vår natur är de biologiska värdena i<br>sjöar och vattendrag förhållandevis dåligt kända då det saknas en samlad<br>inventering och värdering av dessa naturtyper.</p>
<p>Inom ramen för Naturvårdsverkets arbete med "System aqua" pågår<br>utveckling av ett system med biologiska bedömningsgrunder och<br>värderingsmallar. Systemet omfattar både sjöar och vattendrag och<br>beskriver en modell för hur man väger samman information. Genom<br>detta arbete finns en god utgångspunkt för inventeringsverksamheten.<br>Regeringen anser i likhet med Naturvårdsverket och remissinstanserna att<br>inventeringen av sjöar och vattendrag tillhör ett av de angelägnaste<br>förslagen till åtgärder i aktionsplanen.</p>
<p>I jämförelse med landmiljöer är skyddet av framför allt sjöar eftersatt<br>och bör öka. En plan med prioriteringar för hur ett utökat skydd av sjöar<br>och vattendrag skall kunna åstadkommas bör därför tas fram i samarbete<br>mellan berörda centrala verk och länsstyrelser. Samråd med företrädare<br>för kommunerna skall också ingå i arbetet. I enlighet med vad som<br>påpekats under avsnitt 6.3.5 Skydd och skötsel av våtmarker bör<br>anslutande våtmarker beaktas i detta sammanhang. Inventeringen far<br>bekostas genom omprioriteringar inom ramen för tilldelade resurser i<br>enlighet med vad regeringen angivit i budgetpropositionen 1996/19^7:1.<br>Arbetet får bedrivas i den takt som sådana omprioriteringar medger.</p>
<h4>6.3.8 Vidgat skydd enligt naturresurslagen for vattenområden och<br>vattendrag</h4>
<p>Regeringens bedömning: Regeringen avser att senare under år<br>1997 redovisa sina ställningstaganden beträffande skydd från<br>vattenkraftsutbyggnad för ytterligare vattenområden. Beträffande<br>ändring av bestämmelser i naturresurslagen för att införa ett skydd<br>från annan verksamhet än vattenkraftrelaterade företag har förslaget<br>överlämnats till Miljöbalksutredningen.</p>
<p>58</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Frågan om utvidgat skydd för undantagna<br>vattenområden och älvsträckor bör utredas vidare.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet<br>förslaget.</p>
<p>Regeringens överväganden: Vattendragsutredningen har i sitt<br>slutbetänkande (SOU 1996:155) Om tankar om vattendrag - ett nytt<br>angreppssätt redovisat förslag om att undanta ytterligare 20<br>vattenområden från vattenkraftsutbyggnad. Remissbehandling av<br>betänkandet pågår. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under<br>våren 1997 i denna fråga. Vattendragsutredningen har vidare i sitt<br>slutbetänkande föreslagit att de intentioner för skyddet av vattendrag från<br>annan verksamhet än vattenkraftsutbyggnad, som utredningen förordar,<br>genomförs i samband med en allmän översyn av naturresurslagen. Mot<br>bakgrund härav har betänkandet överlämnats till Miljöbalksutredningen i<br>denna del.</p>
<h4>6.3.9 Kalkning och biologisk mångfald</h4>
<p>Regeringens bedömning: Frågor om precisering av<br>försumingshotade områden med stora bevarandevärden liksom frågor<br>om kalkning och biologisk återställning bör beaktas inom ramen för<br>uppdraget om en nationell plan för den statligt finansierade<br>kalkningsverksamheten i sjöar och vattendrag.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens bedömning. Verket anger även flera detaljförslag kopplade<br>till åtgärden.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna stöder förslaget vad avser<br>kalkning bl.a. länsstyrelserna i Blekinge och Sportfiskarna. Vissa<br>remissinstanser, bl.a. Göteborgs universitet, ställer sig tveksamma till<br>vissa återställningsåtgärder, såsom ökad näringstillgång, som<br>Naturvårdsverket anser bör kunna kopplas till kalkningen.</p>
<p>Regeringens överväganden: Ambitionen med det statligt<br>finansierade kalkningsprogrammet är att kalka vatten med höga<br>biologiska värden men också vatten där intresset är av mer lokal karaktär,<br>t.ex. med avseende på fisket.</p>
<p>Medlen till kalkning täcker inte de totala behoven för att både återställa<br>försurade områden och underhållskalka vattenområden. Det är därför<br>angeläget att de medel som står till förfogande används på ett optimalt<br>sätt. Kalkning kan i vissa lägen medföra skador på biologisk mångfald.<br>Det är viktigt att nettoeffekterna av kalkning på den biologiska<br>mångfalden är positiv, dvs. de positiva effekterna i vattnet måste vara<br>större än de eventuella negativa på land. Naturvårdsverket ansvarar i<br>samarbete med länsstyrelserna, för att kalkningsverksamheten bedrivs så<br>att den biologiska mångfalden bevaras och helst återskapas. Regeringen<br>har i beslut den 31 oktober 1996 givit Statens naturvårdsverk i uppdrag<br>att utarbeta en nationell plan för den statligt finansierade<br>kalkningsverksamheten. Den nationella planen skall utgå från de förslag</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>59</p>
<p>som Kalkningsutredningen presenterade i sitt betänkande (SOU Prop. 1996/97:75<br>1996:53). I regeringens uppdrag anges att utgångspunkten for arbetet<br>skall vara det nationella intresset att bevara den biologiska mångfalden<br>och att bibehålla förutsättningarna för utnyttjandet av naturresurserna i<br>sjöar och vattendrag. Vidare anges att en prioritering av olika<br>kalkningsprojekt skall göras och att vid prioriteringen bör hänsyn tas till<br>hur försumingssituationen ser ut i landet. Planeringen av<br>kalkningsprojekt bör utgå från avrinningsområden i syfte att öka den<br>ekologiska nyttan av medlen för kalkning. Med utgångspunkt i<br>Skogsstyrelsens planer för skogskalkningen skall Naturvårdsverket<br>överväga möjligheterna att samordna kalkningen av sjöar och vattendrag<br>med skogskalkningen. Målet att främja den biologiska mångfalden på<br>nationell nivå kräver en övergripande organisation. Kriterier för<br>prioritering och en nationell prioritering av olika kalkningsprojekt skall<br>redovisas av Naturvårdsverket senast den 21 mars 1997 och en slutlig<br>redovisning av uppdraget i sin helhet senast den 1 september 1997.</p>
<h4>6.3.10 Marina reservat och inventering av marina miljöer</h4>
<p>Regeringens bedömning: Arbetet med att bilda fler marina reservat<br>far ske i enlighet med gällande ansvarsfördelning mellan centrala och<br>regionala myndigheter. Aktualisering och komplettering av<br>utredningen Marina reservat i Sverige beträffande skyddsvärda marina<br>områden bör hanteras av Naturvårdsverket i samråd med Fiskeriverket<br>och berörda länsstyrelser. Skyddet för grunda kustvatten, framför allt<br>mjukbottnar, bör prioriteras.</p>
<p>Utveckling och utvärdering av lämpliga metoder och tekniker för<br>inventering av marina miljöer, liksom en plan för naturinventeringar i<br>havsområden får utarbetas i den mån omprioriteringar kan göras av<br>givna medel. Samverkan med länderna kring Östersjön är viktigt i<br>arbetet.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens<br>bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser bl.a.</p>
<p>Naturskyddsföreningen, Naturhistoriska riksmuseet, Länsstyrelserna i<br>Kalmar och Västernorrlands län samt Sportfiskarna anser att det är<br>angeläget att bilda fler marina reservat. Fiskeriverket anser att denna<br>åtgärd är ytterst viktig för bevarande av den biologiska mångfalden</p>
<p>Förslaget om utveckling av inventeringsmetoder stöds av<br>remissinstanserna, bl.a. Fiskeriverket, Göteborgs universitet och<br>Länsstyrelserna i Blekinge och Västernorrlands län.</p>
<p>Regeringens överväganden: I Sveriges handlingsplan med anledning<br>av OECD:s miljögranskning av Sverige anges att 6-7 marina reservat<br>planeras i den svenska delen av Östersjön. Med hänsyn till att<br>fiskeintressena regelmässigt berörs av åtgärderna är det angeläget att<br>utveckla ett väl fungerande samråd rörande bevarande och<br>resursutnyttjande verksamhet. Beroende på motiven för att skydda ett</p>
<p>60<br></p>
<p>område bör i varje enskilt fall övervägas om skyddet enligt Prop. 1996/97:75<br>naturvårdslagen är den lämpligaste eller om beslut med stöd av<br>fiskelagen är bättre lämpat. Regeringen bedömer i likhet med<br>Naturvårdsverket och flera remissinstanser att grundområdena särskilt<br>bör uppmärksammas i detta arbete eftersom de är av stor betydelse för<br>såväl bevarandet som nyttjandet av den biologiska mångfalden och att de<br>samtidigt också är särskilt utsatta för exploatering genom olika<br>verksamheter. Förutom att arbeta med områdesskydd, såsom anges i<br>aktionsplanen, anser regeringen det är viktigt att kommunerna i sin<br>fysiska planering beaktar de grunda kustvattenområdenas betydelse för<br>såväl bevarandet av den biologiska mångfalden som för det hållbara<br>nyttjandet av marina resurser och miljöer.</p>
<p>Metoder och tekniker för systematiska inventeringar av marina områden<br>behöver utvecklas för att kunna hanteras i mer omfattande skala.</p>
<p>Regeringen bedömer i likhet med Naturvårdsverket att i den mån resurser<br>kan frigöras för åtgärden genom omprioriteringar av verkets givna<br>resurser bör förslaget genomföras. I det sammanhanget är det viktigt att<br>samordning sker med programmen för miljöövervakning liksom att<br>samarbete sker med andra länder kring Östersjön.</p>
<h4>6.3.11 Åtgärder mot introduktion av främmande arter i havsmiljön</h4>
<p>Regeringens bedömning: Åtgärder mot introduktion av nya arter i<br>havsmiljön bör bedrivas inom ramen för pågående internationell<br>verksamhet med den biologiska mångfalden. Den internationella<br>sjöfartens hantering av ballastvatten bör även fortsättningsvis<br>uppmärksammas.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Regeringen bör ta initiativ som bidrar till<br>att utarbeta internationellt bindande överenskommelser som syftar till att<br>förebygga oönskad introduktion av främmande organismer till Sveriges<br>havsområden. Tekniska metoder bör utvecklas för att kontrollera<br>oavsiktlig introduktion via sjöfarten, såsom metoder för hantering av<br>ballastvatten.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget stöds av bl.a. Sjöfartsverket,<br>Fiskeriverket och Göteborgs universitets marina forskningscentrum.</p>
<p>Regeringens överväganden: Många av de arter som genom<br>människans försorg etablerats i svenska havsområden har introducerats<br>via den internationella sjöfarten. Hanteringen av ballastvatten är i det<br>sammanhanget av stor betydelse. Introduktionen av främmande arter<br>börjar fa en allt större uppmärksamhet i det internationella arbetet, bl.a.<br>har FN:s organ för sjösäkerhets- och havsmiljöfrågor, IMO, tagit fram<br>frivilliga riktlinjer för hantering av ballastvatten. För att arbetet skall<br>resultera i konkreta åtgärder krävs dock att någon driver på. Frågor om<br>ballastvattnets betydelse i detta sammanhang prioriteras av<br>Sjöfartsverket.</p>
<p>61</p>
<p>Sverige bör därför inom ramen för det internationella samarbetet i<br>olika konventioner spela en aktiv roll i arbetet. Inom ramen för det<br>internationella samarbetet inom IMO, HELCOM<br>(Helsingforskonventionen) och OSPARCOM (Oslo Pariskonventionen)<br>kommer Sverige att verka för att internationella bindande<br>överenskommelser kommer till stånd, vilka syftar till att förebygga<br>oönskade introduktioner av främmande organismer till havsområden runt<br>Sverige.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h4>6.3.12 Förorening genom olja och kemikalier</h4>
<p>Regeringens bedömning: Den diffusa tillförseln av oljehaltiga<br>substanser till Östersjön och Västerhavet och dess effekter på miljön<br>utreds inom ramen för samarbetet mellan Naturvårdsverket och<br>Institutet för vatten- och luftvårdsforskning.</p>
<p>Regeringen har tillkallat en särskild utredare med uppgift att göra en<br>utvärdering av gällande regler för de ingripanden som kan bli aktuella<br>när ett oljeutsläpp har skett till havs. Utredaren skall göra en översyn<br>av de författningar som finns på området samt föreslå åtgärder för att<br>effektivisera det rättsliga beivrandet av dessa utsläpp. Frågor om<br>mottagningsanläggningar i land för oljehaltigt vatten utreds av<br>Sjöfartsverket.</p>
<p>Beredskapsplaner för åtgärder vid olje- och kemikalieolyckor till<br>havs och i de stora sjöarna bör på sikt tas fram för alla regioner.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens<br>bedömning när det gäller diffus tillförsel av oljehaltiga substanser och<br>beredskapsplaner vid olje-och kemikalieolyckor. Vad gäller ingripanden<br>mot oljeutsläpp föreslår verket att kontroll och uppföljning av<br>oljeskyddet till havs bör förbättras genom mellanstatligt arbete och<br>nationella åtgärder.</p>
<p>Remissinstanserna: Naturhistoriska Riksmuseet anser att förslaget att<br>utreda den diffusa tillförseln av oljehaltiga substanser till Östersjön och<br>Västerhavet är utmärkt och föreslår att en motsvarande utredning bör<br>göras för PCB. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att det skulle vara<br>intressant att komplettera den centrala inventeringen av oljetillförsel med<br>en analys av organismers innehåll av petroleumkolväten på några<br>stationer. Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Fiskeriverket, Kungliga<br>vetenskapsakademien och Svenska Jägareförbundet stöder förslaget Vad<br>gäller ingripande mot oljeutsläpp. Kungliga vetenskapsakademien anser<br>att de nordiska länderna bör intensifiera kraven på en ökad internationell<br>övervakning, analysverksamhet samt juridiska åtgärder och sanktioner<br>avseende oljeutsläpp. Kustbevakningen stöder förslaget att ta fram<br>beredskapsplaner.</p>
<p>62</p>
<p>Regeringens överväganden: Klarhet behöver skapas om den diffusa<br>tillförseln av oljeföroreningar till våra havsområden beträffande såväl<br>oljeföroreningamas källor och omfattning som deras effekter på marina<br>organismer. Genomförandet bör ske inom ramen för det samarbete som<br>sker mellan Naturvårdsverket och Institutet för vatten- och<br>luftvårdsforskning.</p>
<p>Regeringen vill framhålla att prövningen enligt miljöskyddlagen av<br>landbaserad verksamhet och anläggningar är en viktig del i arbetet att<br>begränsa tillförseln av oljeföroreningar till havet. Genom det pågående<br>omprövningsprogrammet kan strängare åtgärdskrav ställas på<br>verksamheter som orsakar denna typ av föroreningar. Det är angeläget att<br>arbetet med att ompröva tillstånd enligt miljöskyddslagen sker i planerad<br>takt.</p>
<p>Mot bakgrund av att antalet olagliga oljeutsläpp i Östersjön har ökat<br>under de senaste åren har regeringen tillkallat en särskild utredare (dir<br>1996:82) för att belysa frågorna kring ingripande mot oljeutsläpp till<br>sjöss. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31<br>december 1997. En viktig åtgärd mot utsläpp av oljehaltigt vatten till<br>havs är att det finns ett fungerande system för omhändertagande av<br>sådant vatten i vid hamnanläggningar. Mot bakgrund härav har<br>regeringen vidare gett Sjöfartsverket i uppdrag att undersöka hur<br>systemet med mottagningsanordningar för oljehaltigt avfall från fartyg<br>fungerar. Uppdraget skall avrapporteras senast den 30 juni 1997. I<br>regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 fick Naturvårdsverket i uppdrag<br>att inventera hotbilden för oljeutsläpp i Östersjön och att göra en<br>bedömning av den framtida utvecklingen av oljeutsläpp samt att föreslå<br>åtgärder nationellt och internationellt för att minska utsläppen till havs.<br>Naturvårdsverket lämnade i april 1996 i redovisningen Oljeutsläpp i<br>Östersjön, Miljöspaning, sina förslag bl.a. vad avser effektivare<br>övervakning av olja till havs. Regeringen finner det naturligt att den<br>särskilde utredaren vid det samråd som enligt direktiven skall ske beaktar<br>vad som är relevant beträffande övervakningsverksamheten. Regeringen<br>konstaterar vidare att inom ramen för samarbetet i<br>Helsingforskonventionen, HELCOM, sker en gemensam inventering av<br>oljeutsläppen i Östersjön.</p>
<p>Det är viktigt att ha god beredskap för hur en olyckssituation med olja<br>eller kemikalier skall hanteras från miljöskyddssynpunkt. Regionvisa s.k.<br>miljöatlaser utgör ett viktigt underlag för att lämpliga åtgärder vidtas i<br>både förebyggande syfte och vid uppkomna olyckor. I atlasema anges<br>bl.a. särskilt känsliga områden. Miljöatlas saknas ännu för delar av<br>Sveriges kust. På sikt bör miljöatlaser och beredskapsplaner tas fram för<br>hela Sveriges kust och ,de stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och<br>Hjälmaren i samarbetet mellan berörda länsstyrelser och ansvariga<br>centrala myndigheter.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>63</p>
<h3>6.4 Åtgärder för att bevara arter och genetisk variation</h3>
<h4>6.4.1 Rödlistade arter och livsmiljöer</h4>
<p>Regeringens bedömning: Följande åtgärder beträffande bevarande av<br>arter, populationer och den genetiska variationen i arbetet med<br>biologisk mångfald skall genomföras genom omprioriteringar av<br>Naturvårdsverkets resurser:</p>
<p>- En rödlista över livsmiljöer skall upprättas.</p>
<p>- Rödlistor för marina växter och djur samt vissa grupper av<br>ryggradslösa djur skall upprättas sedan behovet närmare analyserats.</p>
<p>- De rödlistade arternas krav på livsmiljö och behov av åtgärder skall<br>utredas och analyseras vidare.</p>
<p>- Kompletterande inventeringar när det gäller lokaler för rödlistade<br>arter skall utföras.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens<br>bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna, stöder i allmänhet förslagen.<br>Naturhistoriska riksmuseet påpekar att det planerade arbetet i många fall<br>kommer att kräva grundläggande taxonomiskt arbete och att<br>möjligheterna att täcka upp alla taxonomiska grupper är begränsade.<br>Museet vill samtidigt poängtera att rödlistoma bör användas med viss<br>försiktighet. De flesta arter är inte rödlistade. Rödlistade arter är ofta<br>sällsynta och geografiskt begränsade och kan därför vara besvärliga att<br>använda som indikatorarter. En förekomst av de sällsyntaste arterna kan<br>vara till stor del slumpmässig. Fiskeriverket anser att rödlistor ibland<br>tenderar att vara en funktion av inventeringsverksamheten.<br>Länsstyrelserna bedömer att inventeringsverksamheten är angelägen men<br>ser problem med att klara av den.</p>
<p>Regeringens överväganden: En rödlista är en lista över arter som<br>bedömts löpa risk att försvinna från vårt land inom en snar eller relativt<br>snar framtid. Beroende på hur stor denna risk bedöms vara placeras<br>arterna i olika hotkategorier. I Sverige används ett system med fem<br>kategorier. Rödlistningen utgör sålunda i sig inte någon bedömning av<br>behovet eller omfattningen av insatser för att bevara de enskilda arterna.<br>Detta avgörs genom ett särskilt prioriteringssystem för åtgärder, vilket<br>behandlas närmare i nästföljande avsnitt</p>
<p>I Sverige finns uppskattningsvis ca 50 000 arter av djur, växter och<br>svampar. Av dessa har ca 3 500 placerats på rödlistor. Fortlevanden av<br>den helt dominerande delen av dessa arter måste tryggas genom<br>mestadels generella insatser inriktade på ekosystem och biotoper. För en<br>del arter är dock tillståndet så kritiskt eller de har så specifika krav att det<br>är nödvändigt med mer riktade åtgärder. Vissa typer av livsmiljöer är av<br>särskild betydelse när det gäller bevarande av de mest utsatta arterna.<br>Vissa slag av miljöer är dessutom sällsynta eller starkt utsatta för<br>miljöpåverkan. Av det skälet bör rödlistor byggas ut till att också omfatta<br>livsmiljöer och inte som fallet är idag enbart avse arter. Det är därför</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>64</p>
<p>angeläget att en "rödlista" upprättas över sådana särskilt skyddsvärda Prop. 1996/97:75<br>livsmiljöer.</p>
<p>Beträffande marina organismer bör behovet av rödlistning analyseras<br>närmare. Beträffande fiskar finns rödlistor men dessa är i behov av<br>revidering. För landlevande ryggradslösa djur behövs komplettering av<br>rödlistor. Ett sådant arbete pågår.</p>
<p>Arbetet med rödlistor ställer krav på taxonomiskt kunnande och<br>expertisresurser. Detta behandlas vidare i avsnitt 6.6 Taxonomisk<br>forskning. En översiktlig analys av de rödlistade arternas behov av<br>åtgärder har genomförts av Artdatabanken. Det finns ett behov av att gå<br>vidare i detta analysarbete och på ett enhetligt sätt analysera varje arts<br>behov av livsmiljö för att bl.a. analysera behovet av åtgärder och vilka<br>krav på hänsyn arterna kräver. I detta sammanhang finner regeringen det<br>naturligt att rödlistomas utformning och användning som<br>arbetsinstrument successivt övervägs bl.a. med hänsyn till vad<br>Fiskeriverket och Naturhistoriska riksmuseet anfört. Det finns vidare ett<br>behov av bättre kunskaper om de rödlistade arternas förekomst. Olika<br>typer av inventeringsinsatser kan härvid behövas. Ofta finns ett stort<br>lokalt engagemang för denna typ av arbeten liksom ett stort kunnande<br>bland intresserade privatpersoner även utan professionell utbildning.<br>Inventeringsverksamheten sker naturligen genom länsstyrelserna,<br>kommunerna, skogsvårdsstyrelser eller ideella organisationer i samråd<br>med centrala myndigheter.</p>
<h4>6.4.2 Särskilda bevarandeinsatser</h4>
<p>Regeringens bedömning: Naturvårdsverket och Artdatabanken bör i<br>samarbete ta fram prioriteringssystem för urval av arter där särskilda<br>bevarandeinsatser behöver vidtas, utreda begreppet om ansvarsarter<br>som en del i ett prioriteringssystem samt ta fram en särskild lista över<br>arter som bör komma ifråga för åtgärdsprogram.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens<br>bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna stöder i allmänhet förslagen.<br>Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL) anser att det vore bra<br>att tydligt identifiera ansvarsarter och fördela dessa på olika sektorer och<br>aktörer så att en klar rollfördelning uppstår.</p>
<p>Enligt Länsstyrelsen i Gotlands län finns det starka skäl att arbeta med<br>sådana arter i de fall den svenska andelen av världspopulationen utgör en<br>betydande del. Länsstyrelsen i Hallands län anser att en förteckning över<br>svenska ansvarsarter bör upprättas.</p>
<p>Naturhistoriska Riksmuseet tror att betydligt fler än 30 arter kan<br>komma att behöva artvisa åtgärdsprogram. Naturskyddsföreningen anser<br>att arbetet med att producera åtgärdsprogram för hotade arter måste<br>påskyndas.</p>
<p>Regeringens överväganden: Åtgärdsprogram för vissa rödlistade arter<br>har redan fastställts av Naturvårdsverket. Utveckling av ttt</p>
<p>65</p>
<p>5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 75</p>
<p>prioriteringssystem för det fortsatta arbetet är lämpligt för att utnyttja de<br>centrala myndigheternas och länsstyrelsernas resurser på ett optimalt sätt,<br>liksom också det omfattande frivilliga arbete som bedrivs för att följa<br>arternas status. Regeringen delar Naturvårdsverkets och<br>remissinstansernas uppfattning att det är angeläget att utreda begreppet<br>ansvarsart. Detta bör också vara värdefullt i det internationella arbete<br>rörande den biologiska mångfalden. Naturvårdsverket har redovisat att<br>åtgärdsprogram för de enskilda arterna kan innefatta åtgärder som<br>avsättning av naturreservat, restaureringsåtgärder, övervakning och<br>utbildningsverksamhet. Regeringen finner mot denna bakgrund att<br>Naturvårdsverket i samarbete med Artdatabanken bör ta fram ett<br>prioriteringssystem för urval av arter för vilka särskilda bevarande-<br>insatser behöver vidtas, utreda begreppet ansvarsart samt utarbeta en<br>särskild lista över arter som bör komma i fråga för åtgärdsprogram.</p>
<h4>6.4.3 Riskbedömning vid införsel av främmande arter och genetiskt<br>material</h4>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Regeringens bedömning: Centrum för biologisk mångfald bör ges i<br>uppdrag att ta fram underlag och rutiner för riskbedömning i samband<br>med införsel av främmande arter och gener. Berörda myndigheter och<br>organisationer bör genomföra informationsinsatser.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens<br>förslag. Dessutom föreslås att den nuvarande situationen kartläggs för<br>redan inträffad introduktion liksom ekologiska och ekonomiska<br>konsekvenser härav.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget.</p>
<p>Utvidgning av uppdraget föreslås av några remissinstanser. Fiskeriverket<br>anser att hänsyn borde tas även till omflyttning av arter inom landet.<br>Enligt Göteborgs marina centrum gäller detta inte minst havsmiljöer.</p>
<p>Länsstyrelsen i Kalmar län påpekar att det behövs en policy även för<br>återinplantering inom landet. Naturhistoriska Riksmuseet anser att<br>förslaget bör utökas till att gälla även för biologiska bekämpningsmedel.</p>
<p>Regeringens överväganden: Införsel och spridning av främmande<br>arter och genetiskt material är ett mångfacetterat problemområde. De<br>nationella gränserna är sällan biologiskt relevanta. Möjligheterna till<br>nationella särbestämmelser för införsel begränsas genom EU-<br>medlemskapet och avtal som rör frihandel.</p>
<p>Detta problemområde bör i första hand hanteras genom bättre<br>riskvärderingar. Man bör så tidigt som möjligt ta reda på vilka<br>främmande arter och gener som kan inverka menligt på ekosystemen och<br>naturmiljön. Även spridningen inom landet kan behöva värderas. Detta<br>problemområde bör vara en prioriterad del i det fortsatta arbetet med den<br>biologiska mångfalden.</p>
<p>Naturvårdsverket har nyligen remitterat ett förslag till en policy för<br>introduktion och spridning av främmande organismer och gener med<br></p>
<p>66</p>
<p>inriktning på det egna verksamhetsområdet. Policyn behandlar främst Prop. 1996/97:75<br>riskerna med introduktion. Såväl främmande arter och populationer som<br>genetiskt modifierade organismer behandlas. Enligt Naturvårdsverket<br>syftar policyn till att förebygga och förhindra negativa effekter av<br>främmande organismer och gener på såväl den biologiska mångfalden<br>och den yttre miljön i övrigt, som på människors hälsa. Som ett led i<br>genomförandet av åtgärdsförslaget i aktionsplanen har verket tagit fram<br>tre rapporter som belyser omfattningen och konsekvenserna av<br>introduktion av främmande arter i havsmiljön, i landmiljöer och i<br>sötvattensmiljöer</p>
<p>I ett internationellt perspektiv är introduktion och spridning av<br>främmande arter och gener ett av de främsta skälen till att inhemska arter<br>utrotas. Problemen tenderar också att öka. Regeringen anser mot<br>bakgrund härav att det är angeläget att problemområdet prioriteras.<br>Regeringen anser att Naturvårdsverkets policyarbete är ett viktigt steg i<br>arbetet men det är angeläget att arbete sker inom skilda sektorer och av<br>såväl myndigheter som näringsutövare.</p>
<p>Mot bakgrund härav bör Centrum för biologisk mångfald ges i uppdrag<br>att arbeta fram ett förbättrat underlag och rutiner för riskbedömning<br>beträffande införsel av främmande arter och genetiskt material.<br>Uppdraget bör genomföras i samarbete med Naturvårdsverket och<br>berörda sektorsmyndigheter.</p>
<p>Ett viktigt styrmedel är information om problemen med introduktion<br>av främmande biologiskt material. Informationsinsatser behövs av flera<br>aktörer. Det är angeläget att såväl miljömyndigheter som<br>sektorsmyndigheter och olika organisationer genomför olika<br>informationsinsatser inom området.</p>
<p>Frågan om illegal utsättning av främmande arter behandlas också i</p>
<p>avsnitt 5.1. Insatser mot fauna- och florakriminalitet</p>
<h4>6.4.4 Översyn av fridlysning av arter</h4>
<p>Regeringens bedömning: Naturvårdsverket bör genomföra en<br>översyn av befintliga nationella och regionala fridlysningar samt de<br>frågeställningar som har relevans i ett sådant arbete. Därvid skall<br>skyddsbestämmelserna i bl.a. direktiv 92/43/EEG om bevarande av<br>livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatadirektivet)<br>särskilt beaktas. Införandet av ett artskydd som ger ett skydd för arters<br>livsmiljö (habitat) övervägs i arbetet med den nya miljöbalken.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget.</p>
<p>Naturhistoriska Riksmuseet delar synpunkten att fridlysning av arter<br>också borde innebära någon form av skydd för områden. Detta är enligt<br>museet helt i linje med t ex Bemkonventionen och EG:s direktiv för dess<br>livsmiljöer. Liknande synpunkter framförs av bl.a Länsstyrelsen i<br>Kalmar län. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att det är angeläget att</p>
<p>67</p>
<p>utreda och klarlägga jaktens betydelse för i synnerhet de fyra stora<br>rovdjuren.</p>
<p>Regeringens överväganden: Bestämmelserna om fridlysning<br>innefattar idag endast förbud mot att skada eller döda exemplar av den<br>fridlysta arten. Inga eller fa restriktioner finns mot förstörelse av artens<br>livsmiljö. Denna brist i bestämmelserna medför att en art trots att den är<br>fridlyst kan försvinna från lokal efter lokal på grund av att dess<br>livsmiljöer exploateras. Införande av ett områdesskydd som ger skydd<br>för en arts livsmiljö övervägs i arbetet med den nya miljöbalken.</p>
<p>I Naturvårdsverkets arbete med skydd av arter ingår att anpassa<br>arturvalet till dagens förhållanden liksom att samordna tillämpningen av<br>fridlysningar mellan länen. I detta arbete ingår även att införa<br>fridlysningar som uppfyller Sveriges internationella åtaganden med<br>hänsyn till medlemskapet i EU samt de åtaganden som följer av de<br>konventioner på naturvårdsområdet som Sverige är anslutet till.<br>Regeringen bedömer att det inte behövs något särskilt initiativ från<br>regeringens sida i detta avseende</p>
<h4>6.4.5 Sammanhållen rovdjurspolitik</h4>
<p>Regeringens bedömning: Regeringen avser att ge en särskild<br>utredare i uppdrag, att utarbeta förslag till en sammanhållen<br>rovdjurspolitik med avseende på biologiska, jaktliga och<br>näringsmässiga frågor.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Verket bör ta fram en jakt- och<br>viltvårdspolicy.</p>
<p>Remissinstanserna: Skogsstyrelsen och Svenska Jägareförbundet<br>välkomnar initiativet till en jakt- och viltvårdspolicy och förutsätter att<br>framtagandet av en sådan policy sker i nära samarbete med berörda<br>myndigheter samt jägare- och markägarorganisationer. Naturhistoriska<br>Riksmuseet anser att skötseln av våra populationer av stora rovdjur, inte<br>främst är en jaktfråga. Bedömning om önskvärda populationsstorlekar,<br>med avseende på genetiska och demografiska aspekter, liksom<br>bedömningar om populationers sårbarhet och livskraft, skall göras av<br>populationsekologer och populationsgenetiker. Länsstyrelsen i Hallands<br>län och Stockholms universitet anser att det är en angelägen uppgift att ta<br>fram en jakt- och viltpolicy med bevarande av den biologiska<br>mångfalden som mål.</p>
<p>Regeringens överväganden: Riksdagen har vid behandlingen av<br>budgetpropositionen såvitt avser utgiftsområde 23 (prop. 1996/97:1, bet.<br>1996/97:JoUl, rskr. 1996/97:113, 1996/97:114) uttalat att regeringen bör<br>utarbeta en sammanhållen rovdjurspolitik som möjliggör en helhetssyn<br>på de biologiska, jaktliga och näringsmässiga frågorna.<br>Jordbruksutskottet anförde att ett lämpligt tillfälle för redovisning av<br>regeringens förslag är i samband med budgetpropositionen för år 1998.<br>Utskottet anförde vidare att regeringen i samband härmed bör undersöka<br>hur de fortsatta rovdjursinventeringama skall utformas och finansieras</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>68</p>
<p>samt pröva möjligheterna att utvidga rätten till statlig ersättning för<br>rovdjursskador på andra tamdjur än renar.</p>
<p>Regeringen avser att ge en särskild utredare i uppdrag att utarbeta ett<br>förslag till en sammanhållen rovdjurspolitik. Uppdraget bör utföras efter<br>samråd med berörda myndigheter och intressenter och med forskare<br>inom området. Inom ramen för detta uppdrag bör de förslag som<br>redovisas i aktionsplanen liksom vad riksdagen anfört beträffande<br>inventeringsverksamhet och ersättningsfrågor behandlas.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h4>6.4.6 Småviltsjakten och fisket i fjällen</h4>
<p>Regeringens bedömning: Regeringen kommer inom kort att redovisa<br>sina ställningstaganden beträffande den framtida utformningen av och<br>administrativa regler kring småviltsjakten och fisket på statens mark<br>ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Utvärdera effekterna på den biologiska<br>mångfalden av småviltsjakten och fisket på statens mark ovanför<br>odlingsgränsen och på renbetesfjällen.</p>
<p>Remissinstanserna: Få remissinstanser har kommenterat förslaget<br>men Stockholms universitet betonar vikten av åtgärden.</p>
<p>Regeringens överväganden: Jordbruksverket, Sametinget och<br>Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag redovisat småviltjaktens<br>och fiskets påverkan på renskötselrätten, viltvården, fiskevården,<br>naturvården samt verksamheternas allmänna påverkan på miljön på<br>statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Rapporten<br>"Utvärderingen av småviltsjakten och handredskapsfisket ovan<br>odlingsgränsen och på renbetesfjällen" avlämnades i april 1996 till<br>regeringen. Redovisningen bereds för närvarande i regeringskansliet.<br>Regeringen avser att inom kort redovisa sina ställningstaganden i frågan.</p>
<h4>6.4.7 Analys av den genetiska variationen</h4>
<p>Regeringens bedömning: Ett program för analys av den genetiska<br>variationen inom och mellan populationer av vissa arter skall tas fram<br>av Naturvårdsverket i samarbete med berörda forskningsinstitutioner.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens<br>bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna bl.a Naturhistoriska</p>
<p>Riksmuseet påpekar att de genetiska aspekterna är underrepresenterade i<br>såväl Naturvårdsverkets som i de övriga myndigheternas aktionsplaner.<br>Naturhistoriska Riksmuseet anser att de åtgärder som föreslås om<br>genetisk variation syftar till att ta fram kunskap, istället för konkreta<br>insatser. Enligt museet är detta en underskattning av de kunskaper som<br>finns vid universitet och forskningsinstitutioner.</p>
<p>Regeringens överväganden: En av grundsatserna i bevarande av den<br>biologiska mångfalden är att bevara variationen inom arter, dvs. att</p>
<p>69</p>
<p>bevara en genetisk variation. Bevarande av den genetiska variationen hos<br>en art kan vara avgörande för att arten skall kunna anpassa sig till<br>förändrade miljöförhållanden och därmed också för artens långsiktiga<br>överlevnad. För det stora flertalet av arter får man anta att den genetiska<br>variationen bevaras genom att livskraftiga populationer bevaras inom<br>större delen av arternas naturliga utbredningsområden. För några arter<br>har dock den genetiska variationen särskild betydelse som t.ex. hos<br>östersjölaxen. Genetisk variation kan emellertid vara svår att mäta och<br>kan medföra både tids- och kostnadskrävande analyser. Det är naturligt<br>att arbetet med den genetiska variationen koncentreras till arter som är av<br>särskilt intresse från bevarande- eller nyttj andesynpunkt.<br>Naturvårdsverket skall, som en av sina prioriterade uppgifter, i<br>samverkan med forskningsinsitutioner och övriga berörda myndigheter,<br>arbeta fram ett program med denna inriktning.</p>
<h3>6.5 Övervakning och uppföljning</h3>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h4>6.5.1 Miljöövervakning</h4>
<p>Regeringens bedömning: Inom ramen för regeringens<br>ställningstagande till det nyligen lämnade förslaget om den framtida<br>miljöövervakningens inriktning omfattning, struktur och finansiering<br>behandlas även frågan om övervakning av den biologiska mångfalden.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Anpassa och bygg ut det svenska<br>miljöövervakningssystemet för att kunna beskriva tillståndet i och<br>förändringar av den biologiska mångfalden; speciellt följa upp hot mot,<br>och åtgärder till skydd för den biologiska mångfalden, samt följa upp<br>olika miljömål.</p>
<p>Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser har lämnat<br>synpunkter beträffande miljöövervakningen och flertalet framhåller<br>miljövervakningens viktiga roll för uppföljning av uppsatta mål, liksom<br>för att kunna bedöma effekterna av olika åtgärder.</p>
<p>Regeringens överväganden: Regeringen delar Naturvårdsverkets och<br>remissinstansernas uppfattning att miljöövervakningen är en av de<br>viktigaste delarna i arbetet med den biologiska mångfalden. Behovet av<br>miljöövervakningen har ökat under senare tid bl.a till följd av krav på<br>bättre kunskaper om miljösituationen från både myndigheter och<br>verksamhetsutövare. En kraftigt ökad internationell rapportering har följt<br>av medlemskapet i EU och ratificering av internationella konventioner<br>bl.a. konventionen om biologisk mångfald. Med hänsyn till de många<br>frågor som är knutna till miljöövervakningen - varav frågor beträffande<br>den biologiska mångfalden bara är en del - har regeringen låtit en särskild<br>utredare granska dagens miljöövervakning och utarbeta förslag till<br>verksamhetens fortsatta inriktning, omfattning, struktur och finansiering.<br>Utredaren har nyligen lämnat sitt betänkande (SOU 1997:34</p>
<p>70</p>
<p>Övervakning av miljön). Betänkandet är nu föremål för Prop. 1996/97:75<br>remissbehandling.</p>
<h4>6.5.2 Miljöindikatorer och miljöindex</h4>
<p>Regeringens bedömning:. Arbetet med att skaffa mått för att följa<br>miljötillstånd och förändringar i miljön bör närmast koncentreras på<br>olika miljöindikatorer.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Utarbeta miljöindex för den biologiska<br>mångfalden i Sverige.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissutfallet är splittrat. Somliga</p>
<p>remissinstanser framhåller vikten av att fa ett någorlunda enhetligt och<br>praktiskt arbetsinstrument medan andra instanser anser att miljöindex<br>inte visat sig vara varken ett rättvisande eller bra arbetsinstrument.<br>Uttalat positiv är Länsstyrelsen i Uppsala län. Kritiska är Länsstyrelsen i<br>f.d. Malmöhus län och Lantbrukarnas riksförbund. Flera remissinstanser<br>anser att utvecklingsarbetet närmast bör koncentreras på miljöindikatorer.</p>
<p>Regeringens överväganden: Användningen av miljöindex har tidigare<br>redovisats av Naturvårdsverket. Ett index utformas utifrån en<br>sammanvägning av olika indikatorer som mått på en miljösituation<br>Betydande svårigheter finns med att göra en lämplig sådan avvägning<br>varför index hittills inte visat sig vara generellt användbara och också<br>mötts av en betydande skepsis på flera håll. Så som flera remissinstanser<br>påpekar anser regeringen emellertid att det är angeläget att fortsätta ett<br>utvecklingsarbete beträffande miljöindikatorer för att skaffa mått att följa<br>miljötillstånd och förändringar. Det är härvid viktigt att<br>miljömyndigheterna och sektorsmyndighetema överlägger om vilka<br>indikatorer som är lämpliga som gemensamma uppföljningsbara mått<br>beträffande den biologiska mångfalden. På sikt kan det eventuellt vara<br>moget att även miljöindex kan komma till god användning. Med hänsyn<br>till de många arbetsuppgifter som är knutna till bevarandet och nyttjande<br>av biologisk mångfald och att resurser för arbetet måste tillskapas genom<br>omprioriteringar av befintliga resurser bör arbete med den typ av<br>aggregerade mått som index utgör stå tillbaka.</p>
<h4>6.5.3 Insamling, hantering och presentation av data</h4>
<p>Regeringens bedömning: Insamling, hanteringen och presentationen<br>av data samt bedömning av behovet av och möjligheterna att tillskapa<br>en marin resursdatabas far klaras av inom ramen för samarbetet<br>mellan berörda myndigheter och forskningsorgan. En av regeringen<br>tillsatt arbetsgrupp (REGGIT) skall arbeta fram ett handlingsprogram<br>med finansieringsförslag beträffande uppbyggnad av nationell<br>vegetationsinformation inkluderande försörjning med IR-bilder.</p>
<p>71</p>
<p>Naturvårdsverkets forslag: Utveckla former och rutiner kring Prop. 1996/97:75<br>insamling, hantering och presentation av data som rör biologisk<br>mångfald. Bl.a. bör varje länsstyrelse infora Databas Natur. En rad<br>detaljförslag om åtgärder anges. Behovet av och möjligheterna till att<br>tillskapa en marin resursdatabas för svenska kust- och havsområden bör<br>utredas. Omdrevsfotografering med IR-bilder bör genomföras under åren<br>1996-2005.</p>
<p>Boverkets förslag: En samordning mellan kommunala<br>naturdatabanker och Databas Natur bör utredas.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar en rad synpunkter på<br>databehandling och samarbete mellan olika nivåer i samhället rörande<br>datatillgänglighet och datautbyte. Umeå kommun anser att en väl<br>fungerande databashantering för arbetet med biologisk mångfald är<br>angelägen och att den bör vara dubbelinriktad, dvs. att både länsstyrelser<br>och kommuner lätt kan använda databasen. Ett fatal remissinstanser har<br>kommenterat förslaget om en marin resursdatabas. Göteborgs<br>universitets Marina Forskningscentrum (GMF) har sagt sig berett att<br>medverka vid skapandet av en sådan databas. Ett stort antal<br>remissinstanser, bl.a. Riksantikvarieämbetet, Lantmäteriverket och flera<br>länsstyrelser, har uttalat intresse för och vikten av en<br>omdrevsfotografering med IR-bilder bl.a. för inventeringsverksamhet<br>och miljöövervakning. Göteborgs universitets Marina<br>Forskningscentrum (GMF) påpekar emellertid att den föreslagna<br>rikstäckande IR-fotograferingen inte är användbar för att dokumentera<br>det nuvarande tillståndet i marina system.</p>
<p>Regeringens överväganden: En väl fungerande insamling, hantering<br>och presentation av data är en förutsättning för att det skall vara möjligt<br>att följa upp åtgärder och kunna utvärdera uppsatta mål. Moderna<br>tekniker ger stora möjligheter till snabb åtkomlighet av information men<br>förutsätter också ett väl fungerande samarbete mellan olika parter och<br>utnyttjare för att dessa fördelar skall kunna uppnås och onödiga hinder<br>inte skall byggas in. Behovet av information om förekomsten av marina<br>biotoper, arter och deras utbredning m.m. har särskilt framhållits av<br>Naturvårdsverket. Sådan information är bl.a. viktig för identifiering av<br>marina ekosystem och biotoper som bör skyddas.</p>
<p>Regeringen finner att åtgärdsförslagen rymmer ett stort antal frågor<br>som närmast är av löpande karaktär och som ligger inom de centrala,<br>regionala och lokala myndigheternas normala ansvar att hantera.<br>Regeringen delar Naturvårdsverkets uppfattning att innan en marin<br>resursdatabas tillskapas bör närmare överväganden göras av<br>Naturvårdsverket, de marina forskningscentra, Artdatabanken,<br>Naturhistoriska riksmuseet och länsstyrelserna om behovet av och<br>möjligheterna att tillskapa en marin resursdatabas. Vid dessa<br>överväganden bör bl.a. beaktas kopplingen till andra svenska databaser<br>med marina data såsom t.ex. databasen Ballerina som för närvarande<br>byggs upp i samarbete mellan UNEP, Grid Arendal och Stockholms<br>marina forskningscentrum.</p>
<p>Regeringen har tillsatt en särskild arbetsgrupp (REGGIT) för ökad<br>samverkan kring geografiska data och geografiska informationssystem.</p>
<p>72</p>
<p>Det ingår i gruppens uppdrag att klarlägga förutsättningarna för att<br>åstadkomma en mera samordnad övergång till databaser med syfte att<br>uppnå en heltäckande geografisk inforrnationsinfrastruktur. I en<br>delrapport, avlämnad i januari 1997, har gruppen föreslagit att<br>vegetationsinformation skall ingå bland samhällets geografiskt inriktade<br>grunddatabaser Under våren skall berörda producenter och viktiga<br>användare arbeta fram ett handlingsprogram med finansieringsförslag<br>beträffande uppbyggnad av nationell vegetationsinformation<br>inkluderande försörjning med IR-bilder.</p>
<h3>6.6 Taxonomisk forskning</h3>
<p>Regeringens bedömning: Den taxonomiska forskningen bör stärkas<br>inom arbetet med den biologiska mångfalden.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens<br>bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna stöder förslaget. Bl.a. noterar<br>Naturhistoriska Riksmuseet med glädje och stolthet att taxonomins<br>ställning stärks. Några forskningsorgan bl.a. Naturvetenskapliga<br>forskningsrådet påpekar att förslaget bör uppfattas som en satsning vad<br>avser systematik inom vilken taxonomin är en del. Rådet anser vidare att<br>det är önskvärt att ange vilka organismgrupper som skall prioriteras.</p>
<p>Regeringens överväganden: Regeringen har i den forskningspolitiska<br>propositionen (prop. 1996/97:5, bet,1996/97:UbU03, rskr. 1996/97:99)<br>angivit att en ökad inriktning mot tvärdiciplinära insatser behövs inom<br>forskning kring biologisk mångfald i syfte att öka våra kunskaper om hur<br>de biologiska systemen fungerar och de biologiska resurserna skall kunna<br>nyttjas hållbart. Forskningen bör fokuseras på några huvudområden, bl.a.<br>taxonomisk forskning med det dubbla syftet att både öka våra kunskaper<br>om organismvärlden och söka efter potentiellt värdefulla genetiska<br>resurser. Denna forskning måste också knytas till den ekologiska och<br>tekniska forskningen på ett tydligare sätt.</p>
<h3>6.7 Styrmedel</h3>
<h4>6.7.1 Lagstiftning</h4>
<p>Naturvårdsverkets och Boverkets förslag vad avser ändrad lagstiftning,<br>innefattande bl.a. frågor om vilka principer som skall beaktas när<br>verksamheter som kan påverka miljön bedrivs, berör frågor som hanteras<br>inom ramen för arbetet med den nya miljöbalken. Regeringen har mot<br>bakgrund härav överlämnat dessa förslag till Miljöbalksutredningen. En<br>proposition om en miljöbalk överlämnas till riksdagen senare under år<br>1997.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>73</p>
<h4>6.7.2 Miljöpåverkande subventioner</h4>
<p>Regeringens bedömning: Miljöpåverkande subventioner skall<br>utredas av Riksrevisionsverket och Naturvårdsverket</p>
<p>Naturvårdsverkets forslag: Utred hur principbeslutet om att ta bort<br>miljöskadliga subventioner har genomförts. Behov av ändringar eller<br>tillägg i verksförordningen eller andra delar av regelverket bör<br>övervägas.</p>
<p>Remissinstanserna: Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)<br>anser att det är oklart vilka som berörs av åtgärdsförslaget.</p>
<p>Regeringens överväganden: I kompletteringspropositionen för<br>budgetåret 1992/93 (prop 1991/92:150, bilaga 1:12, bet. 1991/92:JoU24,<br>rskr. 1991/92:355) anges att subventioner till näringsliv, kommuner och<br>hushåll bör ses över med hänsyn till miljöeffekter. Regeringen<br>konstaterar att detta ännu inte utförts på ett systematiskt sätt. Olika stöd<br>till företag har nyligen behandlats i företagsutredningens betänkande<br>(SOU 1996:69). Miljöaspekter berörs i betänkandet i begränsad<br>omfattning. Mot bakgrund härav kommer Riksrevisionsverket och<br>Naturvårdsverket att fa regeringens uppdrag att kartlägga de statliga<br>subventioner som kan förmodas ge miljöstörande effekter. För de<br>subventioner som ger störst sådana effekter skall flera frågeställningar<br>belysas. Vidare skall vid behov förslag lämnas om förändrade regler<br>m.m. Uppdraget skall slutredovisas till regeringen senast den 1 december<br>1997.</p>
<h4>6.7.3 Monetär värdering</h4>
<p>Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att nu tillsätta en<br>utredning för att belysa hur olika metoder för monetär värdering av<br>biologisk mångfald kan tillämpas i olika situationer i syfte att<br>intemalisera miljökostnader.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Regeringen bör ge ett särskilt<br>utredningsuppdrag om metoder för monetär värdering av biologisk<br>mångfald.</p>
<p>Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Stockholms län har uttryckt<br>tveksamhet mot den föreslagna utredningen. Länsstyrelsen i Kalmar län<br>tillstyrker Naturvårdsverkets förslag.</p>
<p>Regeringens överväganden: Det har visat sig finnas betydande<br>svårigheter att göra monetära värderingar av biologisk mångfald. Ännu<br>kvarstår problem som närmast är av forskningskaraktär innan det kan<br>bedömas moget att närmare ange operativa former för monetär värdering.<br>Arbete pågår dessutom på en rad olika håll av både grundläggande<br>karaktär och mera tillämpad art bl.a. hos Beijerinstitutet för ekologisk<br>ekonomi. Regeringen finner det därför inte nu lämpligt att tillsätta en<br>utredning för monetär värdering.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>74</p>
<h4>6.7.4 Utbildning och information</h4>
<p>Regeringens bedömning: Information och utbildning kring biologisk<br>mångfald bör genomföras i bred samverkan mellan bl.a. berörda<br>miljömyndigheter, skolor och universitet samt näringslivet och<br>frivilligorganisationer.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens<br>bedömning.</p>
<p>Boverkets förslag: Ett samarbete behövs särskilt mellan kommunerna<br>och Lantbruksuniversitet för att bredda informationen om de biologiska<br>mångfaldsvärdena i tätorter och tätortsnära miljöer.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna stöder förslaget och flera<br>anser att det bör ges hög prioritet.</p>
<p>Regeringens bedömning: I likhet med Naturvårdsverket, Boverket<br>och remissinstanserna vill regeringen understryka betydelsen av<br>utbildning och information för att arbetet med biologisk mångfald skall<br>fa brett genomslag i samhället. Sådan utbildning och information bör<br>genomföras i bred samverkan mellan bl.a. närmast berörda myndigheter,<br>skolor och universitet samt näringslivet och frivilligorganisationer.</p>
<p>Information till och utbildning av personer verksamma inom<br>skogsbruket och jordbruket är exempel på sektorsvisa insatser som<br>genomförts under senare år och som fatt ett brett genomslag.</p>
<p>Regeringen anser att utbildnings- och informationsverksamheten skall<br>vara en prioriterad del i Naturvårdsverkets arbete med den biologiska<br>mångfalden. Verkets insatser bör koncentreras till sådana aspekter på<br>biologisk mångfald som inte behandlas i de olika sektorernas<br>informations- och utbildningsverksamhet. Olika frivilligorganisationer<br>bör ges möjlighet att delta i uppläggningen och genomförandet av<br>arbetet.</p>
<h3>6.8 Kommunerna och biologisk mångfald</h3>
<p>Regeringens bedömning: Inom ramen för det kommunala arbetet,<br>bl.a. med Agenda 21, har kommunerna goda förutsättningar att<br>utarbeta mål och åtgärdsförslag beträffande biologisk mångfald.<br>Biologisk mångfald kan även göras till en integrerad del i den<br>kommunala fysiska planeringen .</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens bedömning.</p>
<p>Boverkets förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.<br>Verket föreslår dessutom flera åtgärder med inriktning på tätorter och<br>den tätortsnära naturen.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna stöder förslaget. Flera<br>kommuner uttalar sig positivt om det lokala ansvaret för biologisk<br>mångfald. Svenska kommunförbundet anser att förslaget har mycket hög<br>angelägenhetsgrad. Kommunförbundet delar verkens uppfattning att<br>kommunerna skall ha ett ansvar för den biologiska mångfalden genom att<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>75</p>
<p>ta fram underlag, uttrycka en viljeinriktning och genomfora olika typer<br>av åtgärder för säkerställande. Det är emellertid viktigt att arbetet sker<br>utifrån respektive kommuns lokala förutsättningar.</p>
<p>Regeringens överväganden: En stor del av arbetet med att<br>upprätthålla den biologiska mångfalden måste ske på den lokala nivån. I<br>detta arbete har kommunerna ett viktigt och ledande ansvar.<br>Kommunerna utgör sammantaget en stor potential för det framtida<br>naturvårdsarbetet. Regeringen anser det värdefullt att Boverket i verkets<br>handböcker för den översiktliga planeringen kommer att behandla den<br>biologiska mångfalden, liksom i sin rådgivning kommer att lägga<br>särskild tyngd vid tätorternas grönstrukturer. I likhet med<br>Naturvårdsverket och Boverket vill regeringen understryka att det på<br>lokal nivå finns en lång rad andra viktiga aktörer utöver kommunerna.<br>Arbetet med Agenda 21 har tydligt visat det breda engagemang som<br>finns hos organisationer och enskilda individer.</p>
<h3>6.9 Det internationella samarbetet</h3>
<p>Internationellt samarbete är viktigt för att bevara den biologiska<br>mångfalden i Sverige liksom i den övriga världen. I likhet med de<br>nationella åtgärderna omfattar det internationella arbetet ett brett<br>spektrum av insatser för att bevara den biologiska mångfalden. I avsnittet<br>redovisas de åtgärdsförslag som ligger inom ramen för fortsatt<br>internationell samverkan och då framför allt vad som krävs ytterligare i<br>olika internationella fora.</p>
<h4>6.9.1 Konventionen om biologisk mångfald</h4>
<p>Regeringens bedömning: Sverige bör fortsätta att i olika<br>internationella fora driva frågor som är av stor betydelse för arbetet<br>med biologisk mångfald. Det är särskilt viktigt att agera för att ökad<br>vikt läggs vid ett synsätt som innebär sektorsintegrering och<br>sektorsansvar.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens<br>bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte närmare kommenterat<br>förslaget.</p>
<p>Regeringens överväganden: Sverige arbetar redan mycket aktivt i<br>olika internationella fora för att få gehör för frågor om sektorsintegrering<br>och sektorsansvar.</p>
<p>Konventionen om biologisk mångfald förhandlades fram till FN:s<br>konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992. Idag har över<br>160 stater, samt EU, ratificerat konventionen. Elittills har tre partsmöten<br>hållits sedan konventionen trädde ikraft år 1993.</p>
<p>Sverige bedriver ett mycket aktivt arbete inom konventionens ram<br>beträffande såväl vetenskapligt underlag som olika initiativ i utvecklings-<br>och förhandlingsarbetet. Flera svenska initiativ och Sveriges aktiva roll</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>76</p>
<p>har resulterat i beslut som innebär en fördjupning och vidareutveckling<br>av konventionen.</p>
<p>Det första partsmötet omfattade i huvudsak frågor som var nödvändiga<br>för att sjösätta konventionen. Vid det andra partsmötet fattades beslut om<br>ett handlingsprogram för den marina biologiska mångfalden. Vid mötet<br>beslutade också konventionens parter att inleda förhandlingar om ett<br>protokoll om säker hantering av genetiskt modifierade organismer. Ett<br>första förhandlingsmöte har hållits sommaren 1996 och förhandlingarna<br>intensifieras nu genom att två möten skall hållas under 1997.</p>
<p>Vid det senaste partsmötet, som avhölls i november 1996, togs beslut<br>om ett handlingsprogram rörande den biologiska mångfald som är knuten<br>till jordbruket. I programmet behandlas bl.a. mångfaldens betydelse för<br>jordbruket och de moderna högteknologiska jordbruksmetodernas<br>negativa inverkan på mångfalden. Sverige spelade en mycket aktiv roll i<br>arbetet för att lägga fast ett flerårigt, brett arbetsprogram som skall<br>genomföras i nära samarbete med FAO. Vidare har en process startats<br>om ursprungsbefolkningar och deras roll när det gäller kunskaper och<br>traditioner som rör bevarande och nyttjande av biologisk mångfald. Ett<br>första möte skall hållas under hösten 1997. Beslut togs också om att ta<br>fram ett arbetsprogram för biologisk mångfald knuten till skogen.<br>Sverige har i detta sammanhang verkat för en harmonisering mellan<br>konventionen och FAO:s internationella åtagande vad avser de<br>växtgenetiska resurserna.</p>
<p>Till det fjärde partsmötet under våren 1998 skall varje land presentera<br>en nationell rapport med tyngdpunkt på vad som gjorts beträffande s.k.<br>landstudier och nationella strategier, planer och program. Mot bakgrund<br>härav har regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att under år 1997<br>arbeta fram ett förslag till en svensk rapport.</p>
<p>En viktig del i arbetet beträffande biologisk mångfald är relationen<br>mellan konventionen om biologisk mångfald och en rad andra<br>konventioner. Inom ramen för HELCOM, OSPARCOM och MARPOL<br>driver Sverige främst genom olika centrala myndigheter frågor med<br>koppling till biologisk mångfald. Vid det senaste partsmötet beslutades<br>också att konventionen om biologisk mångfald skall utveckla ett närmare<br>samarbete med övriga naturvårdskonventioner, såsom Bonn-, Bern- och<br>Ramsarkonventionema genom att studera möjligheterna för ekonomiskt<br>stöd till projekt relaterade till dessa konventioner via den biologiska<br>mångfaldskonventionens finansiella mekanism.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>77</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h4>6.9.2 Östeuropasamarbetet</h4>
<p>Regeringens bedömning: I den svenska biståndsverksamheten i<br>Östeuropa bör inom jordbruket ökad vikt läggas vid aspekter om<br>biologisk mångfald. Beträffande skyddsinsatser för skogen bör en<br>samordning med främst de finska insatserna, men även andra<br>internationella aktörers insatser, eftersträvas. Vidare bör en<br>anpassning till EU:s ekologiska nätverk Natura 2000 stimuleras i det<br>kommande paneuropeiska nätverket for skyddade områden.<br>Miljökonsekvenserna av en utvidgning av EU analyseras.</p>
<p>Regeringens överväganden: Genom biståndsverksamheten stöder<br>Sverige flera pilotprojekt med anknytning till biologisk mångfald i<br>Östeuropa och särskilt i de baltiska länderna. I Estland har ett omfattande<br>arbetet gällt våtmarksområdet Maatsalu. I Lettland går arbetet med ta<br>fram skötselplaner och att anpassa Engure naturreservat till Natura 2000-<br>systemet in i en andra fas. I Litauen har naturvårdsarbete inriktat på<br>ersättningsfrågor och tekniska problem erhållit svenskt bistånd. I ryska<br>Karelen stöds ett projekt som syftar till att stimulera ekoturism i<br>Vodlozerski nationalpark.</p>
<p>Även olika ideella organisationer bedriver ett betydelsefullt arbetet<br>med inriktning på miljöfrågor som är väsentliga for staterna runt<br>Östersjön. Organisationen Coalition Clean Baltic fungerar som ett<br>nätverk for ett antal mindre miljöorganisationer som i samarbete med<br>HELCOM särskilt uppmärksammar miljöutbildning och allmän<br>medvetenhet om miljöfrågor bl.a. beträffande biologisk mångfald.<br>Världsnaturfonden har särskilt arbetat med kustområdenas betydelse med<br>tyngdpunkt i de baltiska staterna.</p>
<p>Svenskt bistånd omfattar emellertid flera andra områden.</p>
<p>I det framtida arbetet anser regeringen att det är viktigt att de<br>strävanden mot sektorsansvar som är en av de viktigaste frågorna i<br>arbetet med biologisk mångfald även kommer till uttryck i det svenska<br>biståndssamarbetet med Östeuropa. Regeringen anser att särskilt tre<br>områden bör prioriteras i detta sammanhang. Frågor om biologisk<br>mångfald bör fa en större tonvikt i arbetet rörande jordbruket.<br>Samordnade insatser bör ske med andra bilaterala givare, framfor allt<br>Finland, vad avser skydd av skog. Samordning mellan EU:s ekologiska<br>nätverk Natura 2000 och det kommande paneuropeiska nätverket for<br>skyddade områden bör stimuleras.</p>
<p>Regeringen har också givit en särskild utredare i uppdrag att analysera<br>miljökonsekvenserna av en utvidgning av EU med fler länder.<br>Utredningen skall redovisa utvidgningens effekter på miljösituationen i<br>Sverige och i Östersjöregionen men också effekterna för utvecklingen av<br>det gemensamma miljöarbetet inom EU. EU:s regelverk skall ligga till<br>grund for bedömningen. En anpassning till EU:s miljöregler i de länder<br>som kan omfattas av en utvidgning kan antas ge stora miljöfördelar och</p>
<p>78<br></p>
<p>bidra till att säkra den biologiska mångfalden även i vårt land. Prop. 1996/97:75<br>Utredningsarbetet skall redovisas senast den 31 oktober 1997.</p>
<h4>6.9.3 Luftkonventionsarbetet</h4>
<p>Regeringens bedömning: Sverige bör fortsätta att vara pådrivande i<br>förhandlingarna inom ramen för konventionen om långväga<br>gränsöverskridande luftföroreningar (LRTAP) om ett nytt protokoll<br>om minskning av utsläpp av kväveoxider. Sverige bör också verka för<br>att förhandlingar om ett protokoll beträffande persistenta organiska<br>ämnen (POP) och ett protokoll om tungmetallerna kvicksilver,<br>kadmium och bly kommer tillstånd inom LRTAP.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens<br>bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Lantbrukarnas riksförbund (LRF) anser att det är<br>av allra största vikt att Sverige internationellt agerar för en minskning av<br>luftföroreningarna och att detta arbete ges mycket hög prioritet.</p>
<p>Regeringens överväganden: Det försurande nedfallet i Sverige<br>förorsakas till ca 80 % av luftföroreningar från utsläpp i andra länder.<br>Nuvarande avtal om minskning av utsläppen av kväveoxider har endast<br>inneburit en marginell minskning av sådana i Europa. Det är därför<br>mycket angeläget att begränsningar av utsläppen sker i en rad länder.<br>Nedfallet i Sverige av de persistenta organiska ämnen som diskuteras<br>inom LRTAP och UNEP härrör numera uteslutande från långväga<br>lufttransport från andra länder då användning av dessa ämnen är<br>förbjuden sedan många år i Sverige. En stor del av nedfallet av<br>tungmetaller härrör också från långväga transport. Mot denna bakgrund<br>anser regeringen att det är mycket angeläget att arbetet med att begränsa<br>utsläppen sker i olika internationella fora.</p>
<h3>6.10 EU-samarbetet</h3>
<h4>6.10.1 Uppföljning i Sverige av EU:s naturvårdsdirektiv</h4>
<p>Regeringens bedömning: Uppföljningen i Sverige av EU:s direktiv<br>79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet) och<br>direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och<br>växter (art- och habitatdirektivet) pågår planenligt. Detsamma gäller<br>det arbete som Sverige tillsammans med Finland inlett för att få<br>direktiven bättre anpassade till nordiska naturtyper, livsmiljöer och<br>arter.</p>
<p>79</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Sverige skall följa upp de åtaganden som<br>följer med anslutningen till EU vad gäller art- och habitatdirektivet.</p>
<p>Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Blekinge län påpekar att<br>uppföljningen av de åtgärder som följer av fageldirektivet och art- och<br>habitatdirektivet kommer att kräva omfattande resurser för inventering,<br>planering och genomförande. Örebro kommun anser att Naturvårdsverket<br>snarast bör informera om tillämpningen av direktiven. Lantbrukarnas<br>Riksförbund (LRF) stöder Naturvårdsverkets förslag men anför samtidigt<br>att erfarenheterna från myndigheternas hantering av arbetet med att<br>skydda områden i enlighet med direktivens bestämmelser, dvs. arbetet<br>med det europeiska ekologiska nätverket Natura 2000, ger anledning till<br>eftertanke inför det fortsatta arbetet.</p>
<p>Bakgrund: Enligt Romfördraget är varje medlemsstat skyldig att vidta<br>de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå det resultat som föreskrivs i<br>ett direktiv. Det är dock medlemsstaten som väljer vilken form och vilket<br>tillvägagångssätt som skall användas för att uppnå resultatet.</p>
<p>När det gäller fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet skall<br>medlemsstaterna skapa ett skyddssystem som uppfyller direktivens krav<br>samt tillämpa systemet på de naturtyper, livsmiljöer och arter som<br>uppräknas i direktiven.</p>
<p>I regeringens proposition 1994/95:117 Lag om åtgärder beträffande<br>djur och växter som tillhör skyddade arter, m.m., finns en genomgång av<br>Sveriges förpliktelser enligt direktiven. I propositionen lämnades också<br>förslag till de lagändringar som fordrades för att i Sverige införa ett<br>sådant skyddssystem som krävs enligt direktiven. Riksdagen biföll<br>propositionen och antog lämnade lagförslag. När det gäller direktivens<br>krav på skydd av arter så konstaterades i propositionen att<br>naturvårdslagens fridlysningsbestämmelser, efter en mindre ändring,<br>jaktlagens fredandebestämmelser och den i propositionen föreslagna<br>lagen om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter<br>tillsammans skapade, eller möjliggjorde för regeringen och<br>myndigheterna att skapa, ett sådant skyddssystem som föreskrivs i<br>direktiven.</p>
<p>När det sedan gäller skydd för naturtyper och för livsmiljöer som är<br>viktiga för olika arter så konstaterades i propositionen att<br>naturvårdslagens bestämmelser om områdesskydd kunde användas som<br>utgångspunkt för att skapa ett sådant skyddssystem som föreskrivs i<br>direktiven. I propositionen föreslogs att de direkta<br>områdesskyddsbestämmelsema borde kompletteras med en möjlighet för<br>regeringen att förklara områden, som skyddats eller skulle skyddas enligt<br>naturvårdslagen, som särskilda skyddsområden (enligt fageldirektivet)<br>eller som särskilda bevarandeområden (enligt art-och habitatdirektivet).<br>En sådan förklaring medför att området ingår i det europeiska ekologiska<br>nätverket, Natura 2000, som skapas i enlighet med art- och<br>habitatdirektivet.</p>
<p>Naturvårdsverket har när verket behandlade EU:s naturvårdsdirektiv i<br>sin aktionsplan i huvudsak koncentrerat sig på arbetet i Sverige med<br>Natura 2000. Även remissorganen har koncentrerat sig på detta. Det är<br>också i den delen av EU-arbetet på naturvårdsområdet som det har<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>80</p>
<p>uppstått problem i Sverige. En del av de områden som har sådana<br>naturvärden att de borde ingå i Natura 2000 är ännu inte skyddade enligt<br>naturvårdslagen. Innan regeringen beslutar (enligt fågeldirektivet) eller<br>lämnar förslag till EU (enligt art- och habitatdirektivet) om att ett sådant<br>område bör ingå i Natura 2000 och därmed beredas skydd enligt<br>naturvårdslagen, skall berörda markägare tillfrågas. Vidare måste det<br>finnas ekonomiska resurser för att betala eventuell intrångsersättning<br>eller för markköp. För att bedöma behovet av resurser måste det vara<br>klart vilka restriktioner som krävs i området för att ge det nödvändigt<br>skydd.. Regeringen beslöt därför i december 1995 att till EU endast<br>vidarebefordra 563 av de 1273 förslag till särskilda bevarandeområden<br>som Naturvårdsverket, i samarbete med länsstyrelserna, utarbetat. I mars<br>1996 anmälde regeringen också 75 särskilda skyddsområden under<br>fageldirektivet. Dessa områden är alla skyddade enligt naturvårdslagen.</p>
<p>Regeringen har därefter haft överläggningar med EG-kommissionen<br>om det fortsatta arbetet i Sverige med Natura 2000. Den 18 april 1996<br>uppdrog regeringen åt Naturvårdsverket att i samarbete med<br>länsstyrelserna, och efter samråd med Jordbruksverket, Skogsstyrelsen<br>och Fiskeriverket, till regeringen lämna förslag på områden som det är<br>lämpligt att förklara som särskilda skyddsområden eller som särskilda<br>bevarandeområden. Enligt uppdraget skall områden som saknar<br>nödvändigt skydd enligt naturvårdslagen eller annan lagstiftning ingå i<br>Naturvårdsverkets förslag till regeringen endast om området ingår i<br>verkets bevarandeplanering för de närmaste åren samt nödvändigt skydd<br>av området kan inrymmas inom budgetramarna och är förankrat hos<br>berörda markägare. Vidare skall enligt uppdraget Banverkets och<br>Vägverkets regionala organisationer samt berörda kommuner ges<br>möjlighet att lämna synpunkter innan förslaget lämnas till regeringen.<br>Regeringsuppdraget delredovisades i maj, oktober och november 1996<br>samt skall slutredovisas i november 1997.</p>
<p>Som en följd av uppdraget har regeringen till EU hittills anmält<br>sammanlagt 225 särskilda skyddsområden enligt fageldirektivet och<br>lämnat förslag på sammanlagt 1041 områden lämpliga som särskilda<br>bevarandeområden enligt art- och habitatdirektivet. Arbetet med Natura<br>2000, som varit omfattande, fortsätter i enlighet med regeringens<br>uppdrag. Naturvårdsverket har lämnat ekonomiskt bidrag till<br>länsstyrelsernas arbete med Natura 2000.</p>
<p>Både fageldirektivet och art-och habitatdirektivet utarbetades innan<br>Sverige blev medlem i EU. I direktiven saknas därför flera för bevarandet<br>av den biologiska mångfalden i Norden viktiga naturtyper, livsmiljöer<br>och arter. I samband med Sveriges och Finlands<br>medlemskapsförhandlingar kompletterades direktiven med vissa nordiska<br>typer och arter. Fortfarande saknas dock många naturtyper, livsmiljöer<br>och arter som är viktiga för den biologiska mångfalden i Norden.<br>Naturvårdsverket har därför tillsammans med finska myndigheter<br>utarbetat ett förslag till komplettering av direktivens naturtyps-,<br>livsmiljö- och artbilagor samt överlämnat förslaget till regeringen. Den<br>23 maj 1996 beslutade regeringen att till EG-kommissionen överlämna</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>81</p>
<p>6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 75</p>
<p>förslag till komplettering av direktivens naturtyps-, livsmiljö- och<br>artbilagor.</p>
<p>Regeringens överväganden: Sverige skall som EU-medlemsstat<br>genomföra de åtaganden som framgår av Romfördraget. Bland dessa<br>åtaganden är genomförandet av EU:s direktiv en viktig del. För<br>närvarande pågår uppföljningen i Sverige, och i hela EU, av<br>fageldirektivet och art- och habitatdirektivet. När det gäller arbetet med<br>Natura 2000 så är Sverige bland de medlemsstater som kommit längst.<br>Fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet omfattar för närvarande<br>endast en del specifikt nordiska naturtyper, livsmiljöer och arter. Ett<br>arbete med att komplettera art- och habitatdirektivet pågår för närvarande<br>inom EG-kommissionen. Utgångspunkten för arbetet är de förslag till<br>kompletteringar som lämnats från Sverige och Finland. Motsvarande<br>arbete med komplettering av fågeldirektivet enligt ländernas förslag har<br>dock ännu inte påbörjats inom kommissionen. Arbete pågår inom<br>regeringskansliet för att förtydliga och komplettera regleringen av bl.a.<br>transport eller förevisning av eller handel med exemplar av arter som<br>skall skyddas enligt direktiven.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h4>6.10.2 Övrigt EU-samarbete</h4>
<p>Regeringens bedömning: Frågor som är av stor betydelse för den<br>biologiska mångfalden bör drivas av Sverige inom EU. Sådana viktiga<br>frågor är t.ex. EU:s planerade strategi för biologisk mångfald,<br>revideringen av EUs gemensamma jordbrukspolitik och en planerad<br>EU strategi mot försurning.</p>
<p>Naturvårdsverkets förslag: Bland de frågor som verket anger bör<br>drivas inom EU, eftersom de har stor betydelse för den biologiska<br>mångfalden, anges försurning, klimatfrågor, kväveoxidprotokoll,<br>program för miljöanpassat transportsystem, en snabb reformering av den<br>gemensamma jordbrukspolitiken, spridning av främmande organismer<br>och gener samt Östersjöns miljö.</p>
<p>Remissinstanserna: Angående en snabb reformering av den<br>gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, påtalar Jordbruksverket att en<br>parlamentarisk kommitté tillsattes av regeringen under hösten 1995. Dess<br>uppgift är att från svensk utgångspunkt utarbeta ett samlat förslag till<br>reformer av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och en strategi för<br>reformernas genomförande. Miljöaspekterna på CAP är väsentliga i det<br>arbetet. Jordbruksverket anser att denna kommittés arbete bör avvaktas<br>innan principiella beslut tas om ändringar av CAP.</p>
<p>Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) tillstyrker förslaget att<br>driva frågor som rör den biologiska mångfalden och som sammanfaller<br>med NUTEK:s ansvarsområde, t ex försurning, klimatfrågor,<br>miljöanpassat transportsystem och Östersjöns miljö. NUTEK anser att<br>det är viktigt att sträva mot en samsyn inom EU vad gäller styrmedel för<br>att främja miljövänliga energikällor så att konkurrenssituationen blir lika<br>för alla medlemsländer.</p>
<p>82</p>
<p>Skogsägarnas riksförbund och Skogsindustrierna delar<br>Naturvårdsverkets målsättning att inom EU driva frågor av stor betydelse<br>för mångfalden i Sverige.</p>
<p>Lantbrukarnas riksförbund (LRF) vill understryka behovet av åtgärder<br>mot försurning, klimatförändringar och annan miljöpåverkan. När det<br>gäller ändringar i CAP delar LRF uppfattningen att det är viktigt att<br>jordbruksstödet inte har negativa konsekvenser för miljön men anser att<br>kritiken mot CAP är överdriven på den punkten.</p>
<p>Regeringens överväganden: Riktlinjerna för Sverige miljöarbete<br>inom EU har lagts fast i regeringens skrivelse 1994/95:167.Det svenska<br>miljöarbetet i EU - Inriktning och genomförande. Biologisk mångfald<br>och naturvård är ett av fyra områden som prioriteras. Andra prioriterade<br>områden för Sveriges miljöarbete inom EU som har betydelse för den<br>biologiska mångfalden är försurning, klimatpåverkan, kemikalier och<br>bekämpningsmedel. Under våren väntas kommissionen presentera ett<br>förslag om en EU-strategi om biologisk mångfald. I de hittills förda<br>diskussionerna inom EU har medlemsstaterna enats om att basen för<br>strategin skall vara sektorsintegrering och sektorsansvar. I det<br>sammanhanget har bl.a. Sverige understrukit betydelsen av att berörda<br>direktorat aktivt bör delta och arbeta fram delar i strategin. Beträffande<br>den gemensamma jordbrukspolitiken pågår ett mycket omfattande<br>utredningsarbete inom ramen för kommittén (dir 1995:109) för en<br>reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik den s.k. KOMiCAP-<br>kommittén. Kommittén skall avlämna sitt slutbetänkande den 4 juli 1997.<br>Sedan kommittén avlämnat sina förslag avser regeringen att återkomma<br>med sina ställningstaganden.</p>
<p>Kommissionen har nyligen presenterat ett förslag till ramdirektiv för<br>EU:s vattenpolitik. Förslaget innebär bl.a. att god ekologisk<br>vattenkvalitet skall vara uppnådd till år 2010. Beslut rörande förslaget<br>kan väntas tidigast under år 1998.</p>
<p>Vad gäller försurning pågår ett arbete som intierats av Sverige med en<br>särskild EU-strategi. Kommissionen har i mars 1997 antagit ett<br>meddelande om detta till Europaparlamentet och rådet. Målet för<br>strategin är att de försurande utsläppen inom unionen skall minska till en<br>nivå så att den kritiska belastningsgränsen för vad naturen tål inte<br>överskrids. Under året kommer också de viktiga direktivförslagen om<br>nya fordons- och bränslekrav att behandlas i rådet. Beträffande<br>klimatpåverkan är Sverige drivande i det arbete som pågår med att ta<br>fram en EU-position till förhandlingarna om ett protokoll till FN:s<br>klimatkonvention om utsläpp av växthusgaser.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>83</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h2>7 Författningskommentar</h2>
<h3>7.1 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)</h3>
<h4>12 §</h4>
<p>Enligt paragrafens första stycke får under vissa angivna förutsättningar<br>undantag medges från reservatsföreskrifter samt reservatsbeslut och<br>föreskrifter upphävas. Sådana beslut innebär att ett enligt naturvårdslagen<br>skyddat område far tas i anspråk för annat ändamål. Enligt 19 c §<br>naturvårdslagens skall regeringen i vissa fall förpröva om beslutet är<br>tillåtet enligt EG:s rättsordning, förutsatt att beslutet avser ett område<br>som enligt 19 b § förklarats som särskilt skyddsområde eller särskilt<br>bevarandeområde. Första stycket i paragrafen har därför kompletterats<br>med en hänvisning till 19 c §. Paragrafen har utformats i enlighet med<br>Lagrådets förslag.</p>
<h4>19 c §</h4>
<p>Beslut om att förklara ett område som särskilt skyddsområde eller<br>särskilt bevarandeområde enligt 19 b § meddelas av regeringen.</p>
<p>Det är länsstyrelsen, och i vissa fall en kommunal myndighet, som i<br>enlighet med reglerna om områdesskydd i naturvårdslagen skall pröva<br>bl.a. alla frågor om upphävande av områdesskydd och undantag från<br>skyddsföreskrifter inom dessa områden.</p>
<p>I paragrafen föreskrivs i dess nuvarande lydelse att ett helt eller delvis<br>upphävande av områdesskyddet enligt naturvårdslagen för ett särskilt<br>skyddsområde eller ett särskilt bevarandeområde far ske endast efter<br>tillstånd från regeringen. Den prövning av regeringen som föreskrivs i<br>paragrafen ersätter inte länsstyrelsens eller den kommunala<br>myndighetens prövning. Regeringens prövning avser endast frågan om<br>förändringen av områdesskyddet är tillåtet enligt EG:s rättsordning. Om<br>regeringen finner att ett beslut om upphävande av områdesskydd eller<br>undantag från skyddsföreskrifter inom ifrågavarande område strider mot<br>EG:s rättsordning, är länsstyrelsen eller den kommunala myndigheten vid<br>sin prövning bunden av regeringens bedömning i den delen. För att<br>tydliggöra att regeringens prövning inte ersätter myndighetens beslut har<br>orden ”helt eller delvis upphäva endast efter tillstånd från regeringen”<br>bytts ut mot ”inte upphäva helt eller delvis utan regeringens tillåtelse”.</p>
<p>I den gällande lydelsen används lokutionen ”helt eller delvis<br>upphävas”. Av allmänmotiveringen och författningskommentaren i<br>propositionen 1994/95:117 Lag om åtgärder beträffande djur och växter<br>som tillhör skyddade arter, m.m, framgår att alla typer av åtgärder som<br></p>
<p>84</p>
<p>anges i föregående stycke anses omfattas av regeringsprövningen. Beslut<br>om undantag från naturvårdsföreskrifter innebär ofta att delar av ett<br>skyddat område far tas i anspråk för ett annat ändamål och att<br>områdesskyddet därigenom i praktiken upphävs. För att tydliggöra att<br>regeringens förprövning även avser undantag från naturvårdsföreskrifter<br>har i lagtexten tillagts en andra mening att detsamma gäller vid beslut om<br>undantag.</p>
<p>Andra stycket är nytt. Om det är uppenbart att den verksamhet som<br>prövas kommer att orsaka endast obetydlig skada på områdets<br>naturvärden undantas i paragrafens andra stycke beslut om undantag från<br>förprövningskravet. En sådan prövning kan undvikas eftersom det i<br>sådana fall inte behövs några kompensationsåtgärder för att skydda det<br>övergripande sammanhanget av Natura 2 000 och att det därmed inte är<br>aktuellt att inhämta kommissionens åsikt i frågan. Även i dessa fall skall<br>dock myndighetsprövningen ske i enlighet med naturvårdslagens regler.<br>Beslut varigenom ett områdesskydd däremot formellt helt eller delvis<br>upphävs skall alltid tillåtlighetsprövas av regeringen om det avser ett<br>särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde.</p>
<p>En myndighet får alltid meddela avslag på en ansökan om upphävande,<br>undantag eller tillstånd utan att ärendet underställs regeringen.</p>
<h4>49 §</h4>
<p>Genom övergångsbestämmelsen skall det vid tillämpning av<br>straffbestämmelserna i 37 och 37 b §§, anses som om förbud och<br>föreskrifter som meddelats med stöd av 14 § före den 1 januari 1995 har<br>meddelats enligt de paragrafer som från och med den 1 januari 1995<br>ersatt 14 §, dvs. 14 § i dess nuvarande lydelse och 14 a-b §§.</p>
<h3>7.2 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen<br>(1970:988)</h3>
<h4>3 kap. 2 §</h4>
<p>I 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen, 8 § ledningsrättslagen och 9 §<br>anläggningslagen föreskrivs bl.a. att om det finns särskilda skäl far<br>länsstyrelsen eller i vissa fall kommunal myndighet på begäran av<br>lantmäterimyndigheten medge undantag från bl.a. naturvårdsföreskrifter.<br>Sådana beslut innebär att ett enligt naturvårdslagen skyddat område far<br>tas i anspråk för annat ändamål. Enligt 19 c § i naturvårdslagen skall<br>regeringen i vissa fall förpröva om ett sådant beslut är tillåtet enligt EG:s<br>rättsordning, om beslutet avser ett område som enligt 19 b § förklarats<br>som särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde. Tredje<br>stycket i de aktuella paragraferna har därför kompletterats med en<br>hänvisning till 19 c § i naturvårdslagen.</p>
<p>Därutöver har tredje stycket i de aktuella paragraferna omformulerats.<br>Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>85</p>
<h3>7.3 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen<br>(1973:1144)</h3>
<h4>8§</h4>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Ändringen kommenteras ovan i kommentaren till 3 kap. 2 §<br>fastighetsbildningslagen.</p>
<h3>7.4 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen<br>(1973:1149)</h3>
<p>Ändringen kommenteras ovan i kommentaren till 3 kap. 2 §<br>fastighetsbildningslagen.</p>
<h3>7.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om<br>Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning</h3>
<h4>1§</h4>
<p>Ett tillägg har gjorts i första stycket genom en ny punkt 14. De<br>författningar som skall vara föremål för övervakning är lagen<br>(1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör<br>skyddade arter och förordningen (1994:2027) med samma namn samt<br>EU:s CITES-förordning samt övriga föreskrifter på området.</p>
<p>Paragrafens andra stycke har utvidgats i konsekvens med förslaget i<br>första stycket i avsikt att möjliggöra övervakning enligt punkt 14 även<br>inom Sveriges ekonomiska zon.</p>
<p>Tredje stycket är nytt. Kustbevakningen skall ha befogenhet att utöva<br>polisiär övervakning i samband med dess tillsynsuppgifter enligt lagen<br>(1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon eller föreskrifter som<br>meddelats med stöd av den lagen. Kustbevakningen har till uppgift att<br>utöva tillsyn över bestämmelser som rör tillståndsplikt och liknande för<br>verksamheter av olika slag inom den ekonomiska zonen. Tredje stycket<br>innebär alltså att Kustbevakningen far de fullmakter som behövs för att<br>kunna göra ingripanden i de fall tillsynen påkallar sådant. Att beakta är<br>dock att för brott mot lagen om Sveriges ekonomiska zon ingår endast<br>böter i straffskalan. Eftersom lagen om Kustbevakningens medverkan i<br>polisiär övervakning såvitt avser användning av straffprocessuella<br>tvångsmedel i huvudsak hänvisar till rättegångsbalkens regler, innebär<br>detta att inte samtliga de tvångsåtgärder som anges i lagen om<br>Kustbevakningens medverkan i polisiär övervakning kan tillämpas. Rätt<br>föreligger dock för Kustbevakningens tjänstemän att vid brott mot lagen<br>om Sveriges ekonomiska zon stoppa, visitera och inbringa fartyg, hålla<br>förhör och vidta annan åtgärd med stöd av 23 kap. 3 § tredje stycket<br>rättegångsbalken samt att med stöd av 23 kap. 8 § rättegångsbalken ta<br>med någon till förhör.</p>
<p>86</p>
<p>Även om tredje stycket är begränsat till brott mot regler om den<br>ekonomiska zonen kan det bli aktuellt att ingripa mot fartyg som<br>förflyttar sig från eller till zonen. Av det skälet har bestämmelsen<br>utformats till att omfatta samma geografiska område som paragrafen i<br>övrigt.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<h3>7.6 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)</h3>
<p>Bakgrunden till ändringarna har redovisats ovan i avsnittet 5.4<br>Jaktlagen.</p>
<h4>4§</h4>
<p>Stadgandet i paragrafen har förtydligats så att det klart framgår att<br>viltvården även skall omfatta vård av alla i Sverige naturligt<br>förekommande vilda fåglar även om de inte tillhör "landets viltbestånd".<br>Det gäller således framförallt flyttfåglar som endast passerar Sverige<br>under höst- eller vårflyttning. Förtydligandet har skett for att det direkt<br>av lagtexten skall framgår att jaktlagstiftningen uppfyller<br>bestämmelserna i EG:s direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda<br>fåglar (fågeldirektivet) om att viltvården skall omfatta samtliga fågelarter<br>som naturligt förekommer inom medlemsstaternas europeiska territorium<br>på vilket Romfördraget tillämpas.</p>
<h4>5§</h4>
<p>I paragrafens andra stycke anges att viltet inte får ofredas och inte<br>heller förföljas annat än vid jakt. Enligt andra meningen i det stycket kan<br>dock lämpliga åtgärder vidtas for att motverka skador av vilt. Med<br>hänsyn till fågeldirektivet och EG:s direktiv 92/43/EEG om bevarande av<br>livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet) har<br>lagtexten förtydligats på så sätt att det klart framgår att åtgärder mot vilt<br>får företas om de skador som viltet förorsakar inte kan motverkas på<br>annat tillfredsställande sätt.</p>
<p>87</p>
<h4>9§</h4>
<p>Ändringarna är föranledda av samma direktiv som angetts vid 5 §.<br>Polismyndigheten får låta avliva djuret, om det inte finns någon annan<br>tillfredsställande lösning.</p>
<h4>10 a §</h4>
<p>Paragrafen, vari uppräknas mark som staten harjakträtten på, ändras så<br>att det framgår att kronoegendomama på Eriksö är belägna i Stockholms<br>och Södermanlands län.</p>
<h3>7.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1818) om<br>åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter</h3>
<h4>3 och 5 §§</h4>
<p>I paragraferna ändras hänvisningarna till EU:s nuvarande CITES-<br>förordning till att i stället avse den nya CITES-förordningen, förordning<br>(EG) nr 338/97.</p>
<h4>8§</h4>
<p>De åtgärder som straffbeläggs med den nya bestämmelsen är desamma<br>som avsetts med nuvarande lydelse av paragrafens första stycke t.o.m.<br>första punkten. Således all befattning som strider mot föreskrifter som<br>utfärdas med stöd av lagen eller som strider mot tillstånd och övriga<br>beslut i de enskilda fallen. Överträdelse av föreskrifter och beslut som<br>meddelats med stöd av CITES-förordningen sanktioneras av 8 a §.</p>
<p>Bestämmelser om grovt brott och om lagkonkurrens har av<br>redaktionella skäl flyttats till 8 b och 9 a §.</p>
<h4>8a§</h4>
<p>Överträdelser av nationell lagstiftning sanktioneras i 8 § och<br>överträdelser av EU:s regler sanktionerats med en särskild bestämmelse i<br>8 a §. Därutöver sanktioneras viss brottslighet mot nationella<br>bestämmelser och EU-bestämmelser i 9 §. I avsikt att underlätta för<br>rättstillämpningen samt som ett led i anpassningen till den nya<br>CITES-förordningen, har 8 a § utformats som en katalog med en<br>uttömmande uppräkning av de åtgärder som är straffbara.<br>Utgångspunkten är den nya CITES-förordningens artikel 16 enligt vilken<br>medlemsländerna har att införa sanktioner mot ett antal omnämnda<br>överträdelser. De flesta av dessa sanktioneras av andra bestämmelser<br>såsom 9 §, brottsbalken och lagen (1960:418) om straff för<br>varusmuggling.</p>
<p>Enligt första och andra punkterna straffbeläggs import, export eller<br>reexport av exemplar utan vederbörligt tillstånd eller intyg. I paragrafen<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>88</p>
<p>avses med "import" införsel till Sverige från ett område utanför unionen<br>och med "export" och "reexport" utförsel respektive återutförsel från<br>Sverige till en plats utanför unionen. Förfarandet kan dessutom vara<br>straffbart enligt varusmugglingslagen som då, enligt 9 a §, blir tillämplig<br>före denna lag.</p>
<p>Den tredje punkten avser handel med artificiellt förökade växter (dvs.<br>växter förökade med vävnadsodlingsteknik) i strid mot de bestämmelser<br>som antagits i enlighet med artikel 7.1 .b i CITES-förordningen.</p>
<p>Bestämmelsen i fjärde punkten syftar på reglerna om transport och<br>transitering och inte själva in- eller utförseln i sig som omfattas av första<br>punkten. Det bör särskilt anmärkas att det i den nya EU-förordningen för<br>närvarande inte finns någon bestämmelse som föreskriver krav på<br>tillstånd eller intyg för transport av exemplar till eller från gemenskapen,<br>utöver sådana tillstånd och intyg som krävs i samband med impo.t,<br>export eller reexport. I artikel 9.5 i förordningen finns dock<br>bestämmelser om att levande växter och djur skall hanteras och förvaras<br>varsamt och djurvänligt vid transport till, från eller inom gemenskapen.</p>
<p>I artikel 9.1 första meningen, förbjuds vissa förflyttningar inom EU av<br>levande djur eller växter av de mest skyddsvärda arterna dvs. de arter<br>som förtecknats på förordningens bilaga A. De förflyttningar som<br>omfattas är sådana som innebär att ett exemplar som enligt<br>importtillstånd eller intyg skall förvaras på viss plats, förflyttas från den<br>platsen utan att förflyttningen godkänts av den administrativa CITES-<br>myndigheten. Detta förflyttningsförbud har inte upptagits bland de<br>överträdelser av bestämmelserna i förordningen som medlemsstaterna<br>enligt förordningens artikel 16 är skyldiga att ålägga sanktioner mot. Av<br>Romfördragets artikel 5 och allmänna EG-rättsliga principer följer dock<br>att överträdelser av gemenskapsrätten skall behandlas på samma sätt som<br>överträdelser av nationell rätt av samma slag. Det nämnda<br>förflyttningsförbudet skall därför sanktioneras på samma sätt som övriga<br>överträdelser.</p>
<p>Gärningar som strider mot fjärde punkten kan dessutom vara transport<br>av levande exemplar som inte tillräckligt har förberetts så att riskerna för<br>skador, sjukdom eller grym behandling minimerats. En sådan behandling<br>kan även vara straffbar enligt djurskyddslagen (1988:534). I det fallet att<br>en brottslig gärning täcks både av djurskyddslagens straffbestämmelser<br>och av straffbestämmelserna i denna lag skall vanliga regler om<br>brottkonkurrens tillämpas.</p>
<p>Femte punkten avser köp, anbud om köp, förvärv för kommersiella<br>ändamål, användning för kommersiella ändamål, förevisande för<br>allmänheten i kommersiellt syfte, försäljning, innehav för försäljning,<br>saluförande och transport i försäljningssyfte av exemplar i strid med<br>artikel 8.</p>
<h4>8b§</h4>
<p>Bestämmelserna om grovt brott har i oförändrat skick flyttats från 8 § i<br>dess nuvarande lydelse till 8 b §.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>89</p>
<h4>9§</h4>
<p>Paragrafen har endast ändrats såvitt avser hänvisningen till CITES-<br>förordningen.</p>
<h4>9a§</h4>
<p>Bestämmelsen om lagkonkurrens har flyttats från 8 § till 9 a §.</p>
<h4>11 och 12 §§</h4>
<p>Paragraferna har ändrats till följd av att ansvarsbestämmelserna<br>rörande överträdelser av EU:s CITES-regler och bestämmelserna om<br>grovt brott flyttats från 8 § i paragrafens nuvarande lydelse till 8 a och 8<br>b§§.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>90</p>
<p>RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 338/97<br>av den 9 december 1996</p>
<p>om skyddet av arter av vilda djur och växter<br>genom kontroll av handeln med dem</p>
<p>EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA<br>FÖRORDNING</p>
<p>med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska<br>gemenskapen, särskilt artikel 130s. 1 i detta,</p>
<p>med beaktande av kommissionens förslag<sup>1</sup>,</p>
<p>med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande <sup>2</sup>,</p>
<p>i enlighet med det i artikel 189c i fördraget angivna förfarandet<sup>3</sup> och</p>
<p>med beaktande av följande:</p>
<p>'EGT nr C 26,3.2.1992, s. 1 och EGTnrC 131, 12.5.1994, s.l</p>
<p><sup>2</sup> EGT nr C 223, 31.8.1994, s. 19.</p>
<p><sup>3</sup> Europaparlamentets yttrande av den 15 december 1995 (EGT nr C 17,<br>22.1.1996, s. 430), rådets gemensamma ståndpunkt av den 26 februari 1996<br>(EGT nr C 196,6.7.1996, s.58) och Europaparlamentets beslut av den 18<br>september 1996 (EGT nr C 320, 28.10.1996).</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>91</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>1.</p></td><td>
<p>Genom förordning (EEG) nr 3626/82/EEG<sup>1</sup> tillämpas<br>konventionen om internationell handel med</p>
<p>utrotningshotade arter av vilda djur och växter sedan den 1<br>januari 1984 inom gemenskapen. Syftet med konventionen<br>är att skydda utrotningshotade arter av djur och växter<br>genom att kontrollera den internationella handeln med<br>exemplar av dessa arter.</p></td><td>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2.</p></td><td>
<p>Förordning (EEG) nr 3626/82 måste ersättas av en ny<br>förordning för att de vilda djur- eller växtarter som hotas<br>eller sannolikt kan komma att hotas av handel skall kunna<br>få ett bättre skydd på ett sådant sätt att hänsyn tas till den<br>vetenskapliga kunskap som förvärvats sedan förordningen<br>antogs samt till handelns nuvarande struktur. Avskaffandet<br>av kontroller vid de inre gränserna som är ett resultat av<br>den inre marknaden gör det dessutom nödvändigt att vidta<br>strängare åtgärder för kontroll av handeln vid<br>gemenskapens yttre gränser genom att dokument och varor<br>kontrolleras vid tullstationen vid den gräns där införsel<br>äger rum.</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>3.</p></td><td>
<p>Bestämmelserna i denna förordning påverkar inte<br>medlemsstaternas möjligheter att vidta eller upprätthålla<br>strängare åtgärder i enlighet med fördraget, särskilt<br>beträffande innehav av exemplar av de arter som omfattas<br>av denna förordning.</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>4.</p></td><td>
<p>Det är nödvändigt att fastställa objektiva kriterier för vilka<br>arter av vilda djur och växter som bör tas med i bilagorna<br>till denna förordning.</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>5.</p></td><td>
<p>För genomförandet av denna förordning är det nödvändigt<br>att gemensamma villkor gäller för utfärdande, användning<br>och uppvisande av dokument avseende tillstånd för införsel<br>till och export eller reexport från gemenskapen av<br>exemplar av de arter som omfattas av denna förordning.<br>Det är nödvändigt att särskilda bestämmelser fastställs för<br>transitering av exemplar genom gemenskapen.</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>6.</p></td><td>
<p>Det är en administrativ myndighet i den medlemsstat som<br>är bestämmelsemedlemsstat som, med bistånd av den<br>medlemsstatens vetenskapliga myndighet och efter att vid</p></td><td></td></tr>
</table>
<p>'EGT nr L 384, 31.12.1982, s. 1. Förordningen senast ändrad<br>genom kommissionens förordning (EG) nr 558/95 (EGT nr L 57,<br>15.3.1995, s. 1).</p>
<p>92</p>
<p>behov ha beaktat eventuella synpunkter från gruppen för<br>vetenskapliga undersökningar, beslutar om ansökningar om<br>införsel av exemplar till gemenskapen.</p>
<p>7. Det är nödvändigt att bestämmelserna om reexport<br>kompletteras med ett samrådsförfarande för att minska<br>risken för överträdelser.</p>
<p>8. För att säkerställa ett effektivt skydd av arter av vilda djur<br>och växter kan ytterligare restriktioner fastställas för<br>införsel till och export från gemenskapen av exemplar.<br>Dessa restriktioner kan, såvitt avses levande exemplar,<br>kompletteras med restriktioner på gemenskapsnivå om<br>förvaring eller transport av sådana exemplar inom<br>gemenskapen.</p>
<p>9. Det är nödvändigt att särskilda bestämmelser fastställs för</p>
<p>exemplar som har fötts och fötts upp i fångenskap eller<br>förökats artificiellt, för exemplar som utgör personliga<br>tillhörigheter eller hushållsföremål samt för icke-<br>kommersiella lån, donationer eller utbyte mellan</p>
<p>registrerade vetenskapsmän och forskningsinstitutioner.</p>
<p>10. För att säkerställa bästa möjliga skydd för de arter som<br>omfattas av denna förordning finns det ett behov av att<br>bestämmelser fastställs för kontroll av handel med,<br>transport av och förvaringsvillkor för sådana exemplar<br>inom gemenskapen. Enhetliga regler måste gälla för<br>utfärdande, giltighet och användning av de intyg som<br>bidrar till kontrollen av dessa aktiviteter och som utfärdas<br>med stöd av denna förordning.</p>
<p>11. Åtgärder bör vidtas för att levande exemplar skall påverkas<br>så lite som möjligt av transporter till bestämmelseorten,<br>från eller inom gemenskapen.</p>
<p>12. För att säkerställa effektiva kontroller och underlätta<br>tullförfaranden bör tullstationer med utbildad personal<br>utses för att genomföra nödvändiga formaliteter och<br>kontroller när exemplar förs in i gemenskapen, för att<br>åstadkomma ett förfarande för tullgodkännande eller<br>användning i enlighet med vad som anges i rådets<br>förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992<sup>1</sup> om<br>inrättandet av en tullkodex för</p>
<p><sup>1</sup> EGT nr L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad<br>genom 1994 års anslutningsakt.<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>93</p>
<p>gemenskapen eller när exemplar exporteras eller<br>reexporteras från gemenskapen. Det bör också finnas<br>inrättningar som säkerställer att levande exemplar blir<br>förvarade och omhändertagna på ett riktigt sätt.</p>
<p>13. För genomförandet av denna förordning är det vidare<br>nödvändigt att medlemsstaterna utser administrativa och<br>vetenskapliga myndigheter.</p>
<p>14. Information till och upplysning av allmänheten, särskilt vid<br>gränsövergångarna, om bestämmelserna i denna<br>förordning, bör främja efterlevnaden av bestämmelserna.</p>
<p>15. För att säkerställa en effektiv tillämpning av förordningen<br>bör medlemsstaterna noga övervaka efterlevnaden av<br>förordningens bestämmelser och i detta syfte samarbeta<br>nära med varandra och med kommissionen. För detta krävs<br>att information lämnas om förordningens genomförande.</p>
<p>16. En övervakning av omfattningen av handeln med de arter<br>av vilda djur och växter som omfattas av denna förordning<br>är av avgörande betydelse för att handelns inverkan på<br>arternas bevarandestatus skall kunna bedömas. Detaljerade<br>årsrapporter bör utarbetas i ett enhetligt format.</p>
<p>17. För att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning<br>efterlevs är det viktigt att medlemsstaterna ålägger<br>sanktioner mot överträdelser i tillräcklig omfattning och på<br>ett lämpligt sätt med hänsyn till överträdelsens art och<br>svårhetsgrad.</p>
<p>18. Det är viktigt att ett gemenskapsförfarande införs som gör<br>det möjligt att inom en rimlig tidsfrist införa genom-<br>förandebestämmelser och ändringar till bilagorna till denna<br>förordning. En kommitté som möjliggör ett nära och<br>effektivt samarbete mellan medlemsstaterna och<br>kommissionen på detta område måste inrättas.</p>
<p>19. Med hänsyn till det stora antal biologiska och ekologiska<br>aspekter som måste tas i beaktande vid genomförandet av<br>denna förordning är det nödvändigt att inrätta en grupp för<br>vetenskapliga undersökningar, vars synpunkter<br>kommissionen kommer att vidarebefordra till kommittén<br>och till de administrativa myndigheterna i<br>medlemsstaterna, för att bistå dem i beslutsfattandet.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>94</p>
<h4>HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE</h4>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Artikel 1</p>
<p>Syfte</p>
<p>Syftet med denna förordning är att skydda arter av vilda djur och växter<br>och säkerställa deras bevarande genom kontroll av handeln med dem, i<br>enlighet med de bestämmelser som fastställs i följande artiklar.</p>
<p>Denna förordning skall tillämpas under iakttagande av de mål, principer<br>och bestämmelser som återfinns i den konvention som definieras i<br>artikel 2.</p>
<p>Artikel 2</p>
<p>Definitioner</p>
<p>I denna förordning avses med:</p>
<p>a) kommittén-, den kommitté för handel med vilda djur och växter som<br>upprättas i enlighet med artikel 18,</p>
<p>b) konventionen: konventionen om internationell handel med<br>utrotningshotade arter av vilda djur och växter (CITES),</p>
<p>c) ursprungsland: det land i vilket ett exemplar har fångats eller tagits<br>från sin naturliga miljö, uppfötts i fångenskap eller förökats artificiellt,</p>
<p>d) anmälan om import: anmälan från importören, dennes ombud eller<br>företrädare, vid tiden för införsel till gemenskapen av ett exemplar av<br>en art som upptagits i bilaga C eller D i denna förordning, på en<br>blankett som föreskrivs av kommissionen i enlighet med förfarandet i<br>artikel 18,</p>
<p>e) införsel från havet: direkt införande till gemenskapen av varje<br>exemplar som tagits från en marin miljö som inte faller under någon<br>stats jurisdiktion, inklusive luftrummet ovanför havet samt havsbottnen,</p>
<p>f) utfärdande: genomförandet av alla de förfaranden som är nödvändiga<br>för förberedelse och godkännande av ett tillstånd eller ett intyg och<br>utlämnande av detta till den sökande,</p>
<p>g) administrativ myndighet: en administrativ nationell myndighet som i<br>en medlemsstat utses i enlighet med artikel 13.1 a) eller, om det är<br>fråga om ett tredje land som är konventionsslutande part, i enlighet med<br>artikel IX i konventionen,</p>
<p>95</p>
<p>h) bestämmelsemedlemsstat: den bestämmelsemedlemsstat som nämns i<br>dokumentet för export eller reexport av ett exemplar, och om det är</p>
<p>fråga om införsel från havet, den medlemsstat som ett exemplars<br>bestämmelseort ligger i,</p>
<p>i) saluförande: saluförandet av och varje handling som rimligtvis kan<br>tolkas som saluförande, inklusive annonsering av försäljning och<br>anstiftan av sådan annonsering samt inbjudan till förhandlingar,</p>
<p>j) personliga tillhörigheter eller tillhörigheter som ingår i hushåll: döda<br>exemplar, delar av eller derivat av exemplar som tillhör en privatperson<br>och utgör en del eller kommer att utgöra en del av vederbörandes<br>normala egendom och tillhörigheter,</p>
<p>k) bestämmelseort: den plats där exemplaren, efter införsel till<br>gemenskapen, normalt skall förvaras; för levande exemplar handlar det<br>om den första plats där exemplaren avses att förvaras efter eventuell<br>karantän eller period av isolering för hälsoundersökningar och<br>kontroller,</p>
<p>l) population: en grupp av individer, som är biologiskt eller geografiskt<br>åtskilda från andra sådan grupper,</p>
<p>m) huvudsakligen kommersiella ändamål: alla ändamål beträffande<br>vilka icke-kommersiella aspekter inte klart överväger</p>
<p>n) reexport från gemenskapen: export från gemenskapen av varje<br>exemplar som tidigare har införts,</p>
<p>o) återinförande till gemenskapen: införsel till gemenskapen av varje<br>exemplar som tidigare exporterats eller reexporterats,</p>
<p>p) försäljning: varje form av försäljning. I denna förordning likställs<br>uthyrning, byte eller utbyte med försäljning, och likvärdiga uttryck<br>skall tolkas på samma sätt,</p>
<p>q) vetenskaplig myndighet: en vetenskaplig myndighet som skall utses<br>av en medlemsstat i enlighet med bestämmelserna i artikel 13.1 b eller,<br>när det gäller ett tredje land som är konventionsslutande part, i enlighet<br>med artikel IX i konventionen,</p>
<p>r) grupp för vetenskapliga undersökningar: det rådgivande organ som<br>skall upprättas i enlighet med artikel 17,</p>
<p>s) art: en art, en underart eller någon av deras populationer,</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>96</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>t) exemplar: varje levande eller dött djur eller levande eller död växt av Bilaga 1<br>de arter som upptagits i bilagorna A-D, eller varje del eller derivat</p>
<p>därav, som ingår i andra varor eller inte, och varje annan vara<br>beträffande vilken det av medföljande dokument, förpackningen,</p>
<p>märkningen eller etiketten eller av någon annan omständighet framgår<br>att det är fråga om delar eller derivat av djur eller växter av dessa arter,<br>utom om dessa delar eller produkter särskilt har undantagits från<br>tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning eller<br>bestämmelserna i den bilaga där den berörda arten har upptagits genom<br>en hänvisning till detta i de berörda bilagorna.</p>
<p>Som exemplar betraktas ett exemplar av en art som upptagits i<br>bilagorna A-D om exemplaret är ett djur eller en växt, eller utgör en<br>del av eller ett derivat av ett djur eller en växt och vars åtminstone ena<br>"förälder" tillhör en art som upptagits i bilagorna. Om "föräldrarna"<br>upptagits i olika bilagor, eller om bara den ena arten upptagits i en<br>bilaga, skall bestämmelserna i den mest restriktiva bilagan tillämpas.<br>När det är fråga om hybridväxter skall, om den ena "föräldern"<br>upptagits i bilaga A, bestämmelserna i den mest restriktiva bilagan<br>tillämpas endast om detta särskilt angivits vid artnamnet i bilagan;</p>
<p>u) handel: införsel till gemenskapen, inklusive införsel från havet,<br>export och reexport från gemenskapen, och användning, omflyttning<br>och överlåtelse inom gemenskapens utbredningsområde, inklusive inom<br>en medlemsstat, av de arter som omfattas av bestämmelserna i denna<br>förordning,</p>
<p>v) transitering: transport av exemplar mellan två punkter belägna<br>utanför gemenskapen, genom gemenskapens territorium till en angiven<br>mottagare, där de enda avbrotten i förflyttningen är de som förorsakas<br>av sådana åtgärder som är nödvändiga vid detta slag av transport,</p>
<p>w) bearbetade exemplar som förvärvats för mer än femtio år sedan:<br>exemplar vilkas obearbetade naturliga utseendet på ett påtagligt sätt har<br>förändrats för att utgöra smycken, prydnads-, konst - eller<br>nyttoföremål, eller musikinstrument, mer än femtio år innan denna<br>förordning trädde i kraft och för vilka den administrativa myndigheten i<br>medlemsstaten i fråga har kunnat försäkra sig om att de förvärvats<br>under sådana villkor. Sådana exemplar kan emellertid bara anses som<br>bearbetade exemplar om de utan tvekan hör till någon av de nämnda<br>kategorierna och kan användas utan att skulpteras, bearbetas eller<br>förändras ytterligare,</p>
<p>x) kontroll vid införande, export, reexport och transitering: den kontroll<br>av intyg, tillstånd och anmälningar som föreskrivs i denna förordning</p>
<p>7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 75<br></p>
<p>och - när gemenskapsbestämmelsema så föreskriver eller, i annat fall,<br>beträffande ett lämpligt urval av försändelserna - undersökningen av<br>exemplar, som när så är lämpligt kombineras med provtagning för<br>analys eller en fördjupad kontroll.</p>
<p>Artikel 3</p>
<p>Tillämpningsområde</p>
<p>1. Bilaga A innehåller</p>
<p>a) de arter som upptagits i bilaga I till konventionen och beträffande<br>vilka medlemsstaterna inte har avgivit någon reservation,</p>
<p>b) varje art,</p>
<p>i) som är eller kan bli föremål för efterfrågan för användning<br>inom gemenskapen eller för den internationella handeln<br>och som antingen hotas av utrotning eller är så sällsynt att<br>all handel, även i lägsta tänkbara omfattning, skulle<br>äventyra artens överlevnad,</p>
<p>eller</p>
<p>ii) som tillhör ett släkte beträffande vilket de flesta av arterna,<br>eller som utgör en art beträffande vilken de flesta<br>underarterna, upptagits i bilaga A i enlighet med de<br>kriterier som fastställs under punkterna a) eller b) i) och<br>beträffande vilka upptagandet i bilagan är nödvändigt för<br>för att garantera ett effektivt skydd av dessa taxa.</p>
<p>2. Bilaga B innehåller</p>
<p>a) de arter som upptagits i bilaga II till konventionen, förutom de<br>som upptagits i bilaga A, och för vilka medlemsstaterna inte har<br>avgivit någon reservation,</p>
<p>bilaga A, och för vilka medlemsstaterna inte har avgivit någon<br>reservation,</p>
<p>b) de arter som upptagits i bilaga I till konventionen och som har<br>blivit föremål för en reservation,</p>
<p>c) varje annan art som inte upptagits i bilaga I ellert II till<br>konventionen</p>
<p>i) som är föremål för internationell handel av sådan<br>omfattning att den kan äventyra<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>98</p>
<p>dess överlevnad eller överlevnaden av populationer i vissa<br>länder, eller</p>
<p>bevarandet av den totala populationen på en nivå som<br>överensstämmer med dess roll i de ekosystem den tillhör,</p>
<p>eller</p>
<p>ii) där det för att kunna garantera en effektiv kontroll av<br>handel med exemplar av sådana arter är nödvändigt att den<br>återfinns i bilagan på grund av likheten med andra arter<br>som är upptagna i bilagorna A och B,</p>
<p>d) arter beträffande vilka det har fastställts att införandet av levande<br>exemplar till gemenskapens naturliga miljö utgör ett ekologiskt<br>hot mot gemenskapens inhemska arter av vilda djur och växter.</p>
<p>3. Bilaga C innehåller</p>
<p>a) arter som upptagits i bilaga III till konventionen, förutom de som<br>återfinns i bilaga A eller B, och för vilka medlemsstaterna inte<br>har avgett någon reservation,</p>
<p>b) arter som upptagits i bilaga II till konventionen och som har blivit<br>föremål för en reservation.</p>
<p>4. Bilaga D innehåller</p>
<p>a) arter som inte upptagits i bilaga A-C och som importeras till<br>gemenskapen i sådan omfattning att övervakning är befogad,</p>
<p>b) arter som upptagits i bilaga III till konventionen och som har<br>blivit föremål för en reservation.</p>
<p>5. När bevarandestatusen för arter som omfattas av denna<br>förordning gör det berättigat att låta dem upptas i någon av bilagorna<br>till konventionen, skall medlemsstaterna bidra till de nödvändiga<br>ändringarna.</p>
<p>Artikel 4</p>
<p>Införsel i gemenskapen</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>1. Införsel till gemeskapen av exemplar av arter som upptagits i<br>bilaga A får ske under förutsättning att de nödvändiga kontrollerna har<br>genomförts och att ett av en administrativ myndighet i</p>
<p>99</p>
<p>bestämmelsemedlemsstaten utfärdat importtillstånd dessförinnan har<br>uppvisats vid det tullkontor vid gränsen där införseln skall göras.</p>
<p>Importtillståndet får endast utfärdas om det inte strider mot de<br>restriktioner som fastställts i enlighet med punkt 6 och om följande<br>villkor är uppfyllda.</p>
<p>a) den behöriga vetenskapliga myndigheten skall, med beaktande av<br>yttranden från gruppen för vetenskapliga undersökningar, ha<br>uttalat att införsel till gemenskapen</p>
<p>i) inte försämrar artens bevarandestatus eller minskar<br>utbredningsområdet för den berörda populationen</p>
<p>ii) genomförs:</p>
<p>för något av de ändamål som anges i artikel 8.3 e, f och g,<br>eller</p>
<p>i andra syften som inte hotar den berörda artens<br>överlevnad,</p>
<p>b) i) sökanden kan förete skriftlig bevisning för att exemplaren</p>
<p>har förvärvats i enlighet med lagstiftningen om skyddet av<br>den berörda arten vilket, när det gäller import från tredje<br>land av exemplar av en art som upptagits i bilagorna till<br>konventionen, skall vara ett exporttillstånd eller ett intyg<br>för reexport, eller en kopia av ett sådant tillstånd eller<br>intyg, utfärdat i enlighet med konventionen av en behörig<br>myndighet i det exporterande eller reexporterande landet,</p>
<p>ii) för utfärdandet av ett importtillstånd för de arter som<br>upptagits i bilaga A i enlighet med bestämmelserna i<br>artikel 3.1 a, krävs det dock inte att sådan skriftlig<br>bevisning företes, men originalet till importtillstånd av<br>denna typ skall inte lämnas ut av myndigheterna förrän<br>sökanden har uppvisat ett exporttillstånd eller ett intyg för<br>reexport,</p>
<p>c) den behöriga vetenskapliga myndigheten är övertygad om att den<br>planerade förvaringsplatsen för ett levande exemplar på<br>bestämmelseorten är lämpligt utrustad, så att exemplaret kan<br>skyddas och vårdas på ett riktigt sätt,</p>
<p>d) den administrativa myndigheten är övertygad om att exemplaret<br>inte kommer att användas för huvudsakligen kommersiella<br>ändamål,</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>100</p>
<p>e) den administrativa myndigheten, efter att ha konsulterat den<br>behöriga vetenskapliga myndigheten, är övertygad om att inga</p>
<p>andra faktorer med inverkan på artens bevarande talar emot<br>utfärdandet av importtillståndet, och</p>
<p>f) när det gäller införsel från havet, den administrativa myndigheten<br>är övertygad om att alla levande exemplar kommer att förberedas<br>för transport och behandlas på ett sådant sätt att riskerna för<br>skada, sjukdom eller grym behandling minimeras.</p>
<p>2. Införsel till gemenskapen av exemplar av arter som upptagits i<br>bilaga B får ske under förutsättning att de nödvändiga kontrollerna har<br>genomförts och att ett av en administrativ myndighet i<br>bestämmelsemedlemsstaten utfärdat importtillstånd dessförinnan<br>uppvisats vid det tullkontor vid gränsen där införseln skall göras.</p>
<p>Importtillståndet får endast utfärdas om detta inte strider mot de<br>restriktioner som fastställs enligt punkt 6 och när</p>
<p>a) den behöriga vetenskapliga myndigheten, efter att ha granskat<br>tillgängliga uppgifter och med beaktande av yttranden från<br>gruppen för vetenskapliga undersökningar, anser att införsel till<br>gemenskapen inte skulle försämra artens bevarandestatus, eller<br>minska omfattningen av utbredningsområdet för den berörda<br>populationen av arten, med hänsyn tagen till nuvarande eller<br>förväntad omfattning av handeln. Yttrandet gäller även för de<br>senare importerna så länge de ovan nämnda förhållandena inte<br>ändras i påtaglig omfattning,</p>
<p>b) sökanden lägger fram skriftlig bevisning för att förvaringsplatsen<br>på bestämmelseorten är lämpligt utrustad så att ett levande<br>exemplar kan skyddas och vårdas på ett riktigt sätt,</p>
<p>c) de villkor som anges i punkt 1 b i, e och f uppfylls.</p>
<p>3. Införsel till gemenskapen av exemplar av arter som upptagits i<br>bilaga C får ske under förutsättning att de nödvändiga kontrollerna har<br>genomförts och att en anmälan om import dessförinnan har uppvisats<br>vid det tullkontor vid gränsen där införseln skall göras och</p>
<p>a) när det gäller export från ett land som nämns i samband med den<br>berörda arten i bilaga C, sökanden lägger fram skriftlig bevisning<br>b, i form av ett exporttillstånd som utfärdats av behörig<br>myndighet i det landet i enlighet med konventionen, för att<br>exemplaren har förvärvats i enlighet med den nationella<br>lagstiftningen om skydd av den berörda arten, eller</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>101</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>b) när det gäller export från ett land som inte nämns i samband med<br>den berörda arten i bilaga C eller reexport från vilket land som<br>helst, sökanden visar upp ett exporttillstånd, ett intyg för reexport<br>eller ett ursprungsintyg som utfärdats av en behörig myndighet i<br>export- eller reexportlandet i enlighet med konventionen.</p>
<p>4. Införsel till gemenskapen av exemplar av arter som upptagits i<br>bilaga D till denna förordning får ske under förutsättning att de<br>nödvändiga kontrollerna har genomförts och att en anmälan om import<br>dessförinnan har uppvisats vid det tullkontor vid gränsen där införseln<br>skall göras.</p>
<p>5. De villkor för utfärdande av ett importtillstånd som anges i punkt 1 a<br>och d och i punkt 2 a, b och c är inte tillämpliga på exemplar för vilka<br>sökanden företer skriftlig bevisning för att</p>
<p>a) exemplaren tidigare lagligen har införts till eller förvärvats från<br>gemenskapen och att de återinförs till gemenskapen obearbetade<br>eller bearbetade, eller</p>
<p>b) att det rör sig om bearbetade exemplar som har förvärvats för<br>mer än femtio år sedan.</p>
<p>6. Kommissionen kan efter samråd med de berörda ursprungs-<br>länderna, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel<br>18 och med beaktande av alla yttranden från gruppen för<br>vetenskapliga undersökningar, för införsel till gemenskapen<br>fastställa allmänna restriktioner, eller restriktioner som enbart<br>gäller för vissa ursprungsländer,</p>
<p>a) avseende exemplar av arter som upptagits i bilaga A på grundval<br>av de villkor som fastställs i punkt 1 a i, eller e,</p>
<p>b) avseende exemplar av arter som upptagits i bilaga B på grundval<br>av de villkor som fastställs i punkt 1 e eller i punkt 2 a, samt</p>
<p>c) avseende levande exemplar av arter som upptagits i bilaga B<br>beträffande vilka dödligheten under transport är hög eller<br>beträffande vilka det har konstaterats att det är osannolikt att de<br>kommer att överleva i fångenskap under en avsevärd del av sin<br>möjliga livstid, eller</p>
<p>d) avseende levande exemplar av arter beträffande vilka det har<br>konstaterats att deras införande i gemenskapens naturliga miljö<br></p>
<p>102<br></p>
<p>utgör ett ekologiskt hot mot de inhemska vilda arterna av djur<br>och växter i gemenskapen.</p>
<p>Var tredje månad skall förteckningen över eventuella beslut<br>offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.</p>
<p>7. När särskild omlastning vid sjö-, luft- eller järnvägstransport sker<br>efter införseln till gemenskapen, kan undantag från kravet att<br>genomföra kontroller och uppvisa importdokument för tullkontoret vid<br>gränsen där införseln görs i enlighet med vad som föreskrivs i punkt 1-<br>4, medges i enlighet med det förfarande som anges i artikel 18, detta<br>för att göra det möjligt att genomföra kontrollerna och visa upp<br>dokumenten vid ett annat tullkontor, som utses i enlighet med artikel<br>12.1.</p>
<p>Artikel 5</p>
<p>Export eller reexport från gemenskapen</p>
<p>1. Export eller reexport från gemenskapen av exemplar av arter som<br>upptagits i bilaga A till denna förordning får ske under förutsättning att<br>de nödvändiga kontrollerna genomförts och att ett av en administrativ<br>myndighet i den medlemsstat där exemplaret befinner sig utfärdat<br>exporttillstånd eller intyg om reexport har uppvisats vid det tullkontor<br>där exportformalitetema fullgörs.</p>
<p>2. Ett exporttillstånd för exemplar av de arter som upptagits i bilaga A<br>får bara utfärdas om följande villkor är uppfyllda:</p>
<p>a) Den behöriga vetenskapliga myndigheten skall ha avgett ett<br>skriftligt yttrande om att infångandet eller insamlandet av<br>exemplar eller export av dem inte försämrar artens bevarandet-<br>status eller minskar omfattningen av utbredningsområdet för<br>populationen av arten.</p>
<p>b) Sökanden skall lägga fram skriftlig bevisning för att exemplaren<br>har förvärvats i enlighet med gällande lagstiftning om skydd av<br>den ifrågavarande arten. När ansökan görs till någon annan<br>medlemsstat än ursprungsstaten, skall den skriftliga bevisningen<br>bestå av ett intyg om att exemplaret har tagits från sin naturliga<br>miljö, i enlighet med gällande lagstiftning på dess territorium</p>
<p>c) Den administrativa myndigheten skall vara övertygad om att</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>i) varje levande exemplar kommer att förberedas för<br>transport och transporteras på ett sådant sätt att riskerna<br>för skador, sjukdom eller grym behandling minimeras och</p>
<p>103</p>
<p>ii) - att exemplar av arter som inte förteccknats i bilaga I<br>till konventionen inte kommer att användas för<br>huvudsakligen kommersiella ändamål, eller</p>
<p>att när det är fråga om export av exemplar av arter<br>som anges i artikel 3.1 a, i denna förordning, till en<br>stat som är part till konventionen, ett importtillstånd<br>har utfärdats,</p>
<p>och</p>
<p>d) Den administrativa myndigheten i medlemsstaten skall, efter<br>samråd med den behöriga vetenskapliga myndigheten, vara<br>övertygad om att inga andra faktorer som påverkar artens<br>bevarandestatus talar mot ett utfärdande av exporttillstånd.</p>
<p>3. Ett intyg för reexport kan bara utfärdas om de villkor som anges i</p>
<p>punkt 2 c och d är uppfyllda och sökanden företer skriftlig</p>
<p>bevisning för att exemplaren</p>
<p>a) har införts till gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i<br>denna förordning,</p>
<p>eller</p>
<p>b) om de har införts till gemenskapen före denna förordnings<br>ikraftträdande, att de har införts i enlighet med bestämmelserna i<br>förordning (EEG) nr 3626/82,</p>
<p>eller</p>
<p>c) om de har införts till gemenskapen före 1984, att de har släppts<br>ut på den internationella marknaden i enlighet med<br>bestämmelserna i konventionen,</p>
<p>eller</p>
<p>d) har införts på ett lagligt sätt till en medlemsstat innan<br>bestämmelserna i de förordningar som åsyftas i a och b eller i<br>konventionen blev tillämpliga för dessa exemplar eller i den<br>berörda medlemsstaten.</p>
<p>4. Export eller reexport från gemenskapen av exemplar som<br>upptagits i bilagorna B och C till denna förordning får ske under<br>förutsättning att de nödvändiga kontrollerna genomförts och att ett av<br>en administrativ myndighet i den medlemsstat där exemplaret befinner<br>sig utfärdat exporttillstånd eller intyg om reexport har uppvisats vid det<br>tullkontor där exportformalitetema fullgörs.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>104</p>
<p>Ett exporttillstånd kan bara utfärdas om de villkor som anges i punkt 2</p>
<p>а, b, c i och d är uppfyllda.</p>
<p>Ett intyg för reexport får bara utfärdas om de villkor som anges i punkt<br>2 c i och d och i punkt 3 a till d är uppfyllda.</p>
<p>5. När en begäran om intyg för reexport rör exemplar som införts i<br>gemenskapen med hjälp av ett importtillstånd som utfärdats i en annan<br>medlemsstat, skall den administrativa myndigheten först samråda med<br>den administrativa myndighet som har utfärdat importtillståndet.<br>Samrådsförfarandet och de fall i vilka ett sådant samråd är nödvändigt,<br>skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 18.</p>
<p>б. De villkor för utfärdande av ett exporttillstånd eller ett intyg om<br>reexport som anges i punkt 2 a, och c ii gäller inte</p>
<p>i) bearbetade exemplar som har förvärvats för mer än 50 år sedan,<br>eller</p>
<p>ii) döda exemplar, delar av och derivat av exemplar för vilka<br>sökanden kan förete skriftlig bevisning för att de lagligen har<br>förvärvats innan bestämmelserna i denna förordning eller i<br>förordning (EEG) nr 3626/82 eller konventionen blev tillämpliga<br>på dem.</p>
<p>7. a) Den behöriga vetenskapliga myndigheten i varje<br>medlemsstat övervakar utfärdandet av exporttillstånd i<br>medlemstaten för exemplar av arter som upptagits i bilaga<br>B och faktisk export av sådana exemplar. När en sådan<br>vetenskaplig myndighet anser att export av exemplar av<br>någon av dessa arter bör begränsas för att arten i hela dess<br>utbredningsområde skall kunna bevaras på en nivå som<br>överensstämmer med dess roll i de ekosystem den tillhör<br>och som ligger väl över den nivå vid vilken arten skulle<br>behöva överföras till bilaga A enligt artikel 3.1 a eller b i,<br>skall den skriftligen informera behöriga administrativa<br>myndigheten om lämpliga åtgärder för att begränsa<br>utfärdandet av exporttillstånd för exemplar av arten.</p>
<p>b) När en administrativ myndighet informeras om åtgärderna<br>enligt a skall den informera kommissionen och översända<br>kommentarer som, när det är lämpligt, förordar<br>restriktioner för exporten av de berörda arterna i enlighet<br>med förfarandet i artikel 18.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>105</p>
<p>Artikel 6</p>
<p>Avslag på ansökan om de tillstånd och intyg<br>som anges i artiklarna 4, 5 och 10</p>
<p>1. När en medlemsstat avslår en ansökan om tillstånd eller intyg och<br>fråga är om ett fall som är betydelsefullt i förhållande till syftet med<br>denna förordning, skall den omedelbart informera kommissionen om<br>avslaget med angivande av skälen härför.</p>
<p>2. Kommissionen skall till andra medlemsstater översända den<br>information som den har mottagit enligt punkt 1 för att säkerställa en<br>enhetlig tillämpning av denna förordning.</p>
<p>3. När en ansökan om tillstånd eller intyg rör exemplar för vilka en<br>dylik begäran tidigare har avslagits, skall sökanden informera den<br>behöriga myndighet till vilken ansökan ställs om det tidigare avslaget.</p>
<p>4. a) Medlemsstaterna skall respektera de avslag som görs av</p>
<p>behöriga myndigheter i andra medlemsstater, när avslagen<br>grundas på bestämmelserna i denna förordning.</p>
<p>b) Denna bestämmelse skall dock inte tillämpas när<br>omständigheterna har förändrats väsentligt eller när nya<br>uppgifter till stöd för ansökan har blivit tillgängliga. När<br>sådana omständigheter föreligger skall, om en<br>administrativ myndighet utfärdar ett tillstånd eller ett<br>intyg, myndigheten informera kommissionen om detta och<br>om skälen till utfärdandet.</p>
<p>Artikel 7</p>
<p>Undantag</p>
<p>1. Exemplar som fötts och fötts upp i fångenskap eller förökats<br>artificiellt</p>
<p>a) Med undantag för fall då bestämmelserna i artikel 8 är tillämpliga<br>skall exemplar av de arter som upptagits i bilaga A som har fötts<br>och uppfötts i fångenskap eller förökats artificiellt behandlas i<br>enlighet med de bestämmelser som är tillämpliga på exemplar av<br>arter som upptagits i bilaga B.</p>
<p>b) När det gäller växter som har förökats artificiellt kan undantag<br>göras från bestämmelserna i artiklarna 4 och 5 under särskilda av<br>kommissionen fastställda förutsättningar som rör</p>
<p>i) användningen av fytosanitära intyg,</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>106</p>
<p>ii) den handel som bedrivs av registrerade kommersiella<br>handelsföretag och de vetenskapliga institutioner som<br>anges i punkt 4 i denna artikel, och</p>
<p>iii) handel med hybrider.</p>
<p>c) De kriterier som skall användas för att avgöra om ett exemplar<br>har fötts och fötts upp i fångenskap eller förökats artificiellt och<br>huruvida det har varit i kommersiellt syfte eller inte, liksom de<br>särskilda villkor som anges i b, skall fastställas av kommissionen<br>i enlighet med förfarandet i artikel 18.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>2. Transitering</p>
<p>a) Trots vad som sägs i artikel 4 krävs det inte att de föreskrivna<br>kontrollerna och de föreskrivna tillstånden, intygen och<br>anmälningarna uppvisas för och kontrolleras vid tullkontoret vid<br>gränsen där införsel skall göras när det är fråga om exemplar som<br>transiteras genom gemenskapen.</p>
<p>b) När det gäller de arter som har upptagits i bilagorna i enlighet<br>med artikel 3.1 och 3.2 a och b, skall det undantag som anges i a<br>gälla endast då ett sådant giltigt dokument för export- eller<br>reexport som föreskrivs i konventionen, som avser medföljande<br>exemplar och i vilket bestämmelseorten anges, har utfärdats av<br>behöriga myndigheter i det tredje land som är export- eller<br>reexportland.</p>
<p>c) Om ett sådant dokument inte utfärdats före exporten eller<br>reexporten, skall exemplaret beslagtas och, när så är lämpligt,<br>förverkas, om inte dokumentet läggs fram i efterhand på de<br>villkor som skall fastställas av kommissionen i enlighet med<br>förfarandet i artikel 18.</p>
<p>3. Personliga tillhörigheter eller hushållsföremål</p>
<p>Trots vad som sägs i artiklarna 4 och 5, är bestämmelserna där inte<br>tillämpliga på döda exemplar eller på delar eller derivat av exemplar av<br>arter som upptagits i bilagorna A-D i denna förordning, när det handlar<br>om personliga tillhörigheter eller hushållsföremål som införts till<br>gemenskapen eller exporterats eller reexporterats från gemenskapen i</p>
<p>enlighet med de bestämmelser som skall fastställas av kommissionen i<br>enlighet med förfarandet i artikel 18.</p>
<p>4. Forskningsinstitutioner</p>
<p>107</p>
<p>De dokument som anges i artiklarna 4, 5, 8 och 9 är inte nödvändiga<br>när det rör sig om icke-kommersiella lån, gåvor eller donationer och<br>utbyte mellan forskare och forskningsinstitutioner som registrerats av<br>de administrativa myndigheterna i de stater där de finns, av<br>herbarieexemplar eller andra konserverade, torkade eller inkapslade<br>museiexemplar och levande växter som försetts med en sådan etikett<br>vars förlaga bestämts enligt förfarandet i artikel 18, eller en liknade<br>etikett som är utfärdad eller godkänd av en administrativ myndighet i<br>ett tredje land.</p>
<p>Artikel 8</p>
<p>Bestämmelser rörande kontrollen av kommersiella aktiviteter</p>
<p>1. Det är förbjudet att köpa, att erbjuda sig att köpa, att förvärva för<br>kommersiella ändamål, att för kommersiella ändamål för allmänheten<br>förevisa, att använda i vinstsyfte och att försälja, att inneha för<br>försäljning, att saluföra eller att för försäljning transportera exemplar<br>av de arter som upptagits i bilaga A.</p>
<p>2. Medlemsstaterna kan förbjuda innehav av exemplar särskilt vad<br>gäller levande djur av de arter som anges i bilaga A.</p>
<p>3. I enlighet med kraven i annan gemenskapslagstiftning kan<br>undantag från de förbud som anges i punkt 1 i enskilda fall medges<br>under förutsättning att ett intyg om detta utfärdas av den administrativa<br>myndigheten i den medlemsstat där exemplaren finns då exemplaren</p>
<p>a) har förvärvats i eller införts till gemenskapen innan<br>bestämmelserna om de arter som finns upptagna i bilaga I till<br>konventionen, i bilaga C 1 till förordning (EEG) nr 3626/82 eller<br>i bilaga A till denna förordning, blev tillämpliga på exemplaren i<br>fråga, eller</p>
<p>b) är bearbetade exemplar som förvärvats för mer än femtio år<br>sedan, eller</p>
<p>c) har införts i gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i denna<br>förordning och är avsedda att användas på ett sätt som inte hotar<br>artens överlevnad, eller</p>
<p>d) är av en djurart och är exemplar som fötts och fötts upp i<br>fångenskap eller är av en växtart och är exemplar som förökats<br>artificiellt, eller en del eller ett derivat av ett sådant djur eller en<br>sådan växt, eller</p>
<p>e) är nödvändiga, under exceptionella omständigheter, för den<br>vetenskapliga utvecklingen eller för viktiga biomedicinska<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>108</p>
<p>ändamål, med hänsyn tagen till bestämmelserna i direktiv<br>86/609/EEG av den 24 november 1986 om tillämpning av<br>medlemsstaternas lagar och bestämmelser om skydd av djur som<br>används fär experimentella och andra vetenskapliga syften<sup>1</sup>, när<br>det är visat att den ifrågavarande arten är den enda som är<br>lämplig för detta syfte och det inte finns exemplar av denna art<br>som fötts eller fötts upp i fångenskap, eller</p>
<p>f) som är avsedda för avel eller förökning och på så sätt kan bidra<br>till att bevarad de berörda arterna, eller</p>
<p>g) som är avsedda för forskning eller undervisning som syftar till att<br>skydda eller bevara arten, eller</p>
<p>h) har sitt ursprung i en medlemsstat och har tagits ur sin naturliga<br>miljö i enlighet med gällande lagstiftning i den medlemsstaten.</p>
<p>4. Kommissionen kan, i enlighet med förfarandet i artikel 18,<br>fastställa allmänna undantag från de förbud som anges i punkt 1, på<br>grundval av vad som föreskrivs i punkt 3, liksom allmänna undantag<br>för de arter som upptagits i bilaga A, i enlighet med bestämmelserna i<br>artikel 3.1 b ii. Alla sådana undantag måste vara i överensstämmelse<br>med kraven i annan gemenskapslagstiftning om bevarande av vilda djur<br>och växter.</p>
<p>5. De förbud som anges i punkt 1 skall också tillämpas på exemplar<br>av de arter som upptagits i bilaga B, utom då den behöriga<br>myndigheten i den berörda medlemsstaten har övertygats om att<br>exemplaren har förvärvats och, om de har sitt ursprung utanför<br>gemenskapen, att de har införts i enlighet med gällande lagstiftning för<br>bevarande av vilda djur och växter.</p>
<p>6. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har rätt att sälja de<br>exemplar som upptagits i bilagorna B-D och som har förverkats med<br>stöd av denna förordning, under förutsättning att exemplaren inte på<br>detta sätt direkt återställs till den fysiska eller juridiska person från</p>
<p>vilken de förklarades förverkade, eller som deltog i överträdelsen.<br>Dessa exemplar får då behandlas som om de hade förvärvats lagligen.</p>
<p>Artikel 9</p>
<p>Förflyttning av levande exemplar</p>
<p>1. Varje förflyttning inom gemenskapen av ett levande exemplar av<br>en art som upptagits i bilaga A från den plats som anges på</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>EGT nr L 358, 18.12.1986, s. 1.<br></p>
<p>109</p>
<p>importtillståndet eller i något intyg som utfärdats i enlighet med denna<br>förordning, måste föregås av ett godkännande från en administrativ<br>myndighet i den medlemsstat där exemplaret befinner sig. I andra fall<br>av förflyttning skall den person som ansvarar för förflyttningen vid<br>behov kunna förete bevis på exemplarets lagliga ursprung.</p>
<p>2. Ett sådant godkännande</p>
<p>a) kan bara ges om den behöriga vetenskapliga myndigheten i<br>medlemsstaten, eller, när förflyttningen görs till en annan<br>medlemsstat, den behöriga vetenskapliga myndigheten i denna<br>stat, har försäkrat sig om att den förvaringsplats som avses för ett<br>levande exemplar på bestämmelseorten är lämpligt utrustat så att<br>exemplaret kan skyddas och vårdas på ett riktigt sätt.</p>
<p>b) måste bekräftas genom utfärdandet av ett intyg, och</p>
<p>c) skall, när det är lämpligt, omedelbart översändas till en<br>administrativ myndighet i den medlemsstat där exemplaret skall<br>placeras.</p>
<p>3. Det krävs dock inte något sådant godkännade när ett levande djur<br>måste förflyttas för att få akut behandling av en veterinär och djuret<br>omedelbart återförs till sin godkända placering.</p>
<p>4. När ett levande exemplar av en art som upptagits i bilaga B<br>förflyttats inom gemenskapen, kan innehavaren av exemplaret lämna<br>det ifrån sig endast om den tilltänkta mottagaren har informerats på ett<br>riktigt sätt om vilken förvaring, utrustning och skötsel som krävs för<br>rätt vård av exemplaret.</p>
<p>5. När levande exemplar transporteras till, från eller inom<br>gemenskapen eller hålls kvar där under en period av transitering eller<br>omlastning, skall de förberedas för transporten, förflyttas och behandlas<br>på ett sådant sätt att risken för skada, sjukdom eller gryni behandling<br>blir så liten som möjligt samt, när det gäller djur, i enlighet med<br>gällande gemenskapslagstiftning om skydd av djur under transport.</p>
<p>6. I enlighet med förfarandet i artikel 18, kan kommissionen införa<br>restriktioner för innehav eller förflyttning av levande exemplar av arter<br>vilkas införsel till gemenskapen begränsas av vissa restriktioner i<br>enlighet med artikel 4.6.</p>
<p>Artikel 10</p>
<p>Utfärdande av intyg</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>När en administrativ myndighet i en medlemsstat mottar en ansökan<br>från den person som berörs och det till ansökan är fogat alla de<br></p>
<p>110</p>
<p>nödvändiga dokument som krävs och alla villkor för utfärdandet är<br>uppfyllda, har myndigheten rätt att utfärda ett intyg för de syften som<br>anges i artiklarna 5.2 b, 5.3, 5.4, 8.3 och 9.2 b.</p>
<p>Artikel 11</p>
<p>Giltighet och särskilda villkor för tillstånd och intyg</p>
<p>1. Utan att det påverkar strängare bestämmelser som<br>medlemsstaterna kan anta eller upprätthålla, är de tillstånd och intyg<br>som utfärdas av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i<br>enlighet med denna förordning giltiga i hela gemenskapen.</p>
<p>2. a) Varje sådant tillstånd eller intyg, liksom varje tillstånd</p>
<p>eller intyg som utfärdas på grundval av ett sådant<br>dokument, skall emellertid anses som ogiltigt om en<br>behörig myndighet eller kommissionen, i samråd med den<br>behöriga myndighet som har utfärdat detta tillstånd eller<br>intyg, kan bevisa att det har utfärdats under den felaktiga<br>föreställningen att villkoren för dess utfärdande uppfylldes.</p>
<p>b) Exemplar som befinner sig på en medlemsstats territorium<br>och som omfattas av ett sådant dokument, skall tas i beslag<br>av den behöriga myndigheten i medlemsstaten och får<br>förklaras förverkade.</p>
<p>3. Varje tillstånd eller intyg som utfärdas av en myndighet i enlighet<br>med denna förordning, kan innehålla villkor och krav som myndigheten<br>föreskriver för att garantera efterlevnaden av förordningens<br>bestämmelser. När sådana villkor eller krav skall framgå av<br>utformningen av tillstånd och intyg skall medlemsstaterna informera<br>kommissionen om detta.</p>
<p>4. Varje importtillstånd som utfärdas på grundval av en kopia av ett<br>motsvarande exporttillstånd eller intyg för reexport är giltigt endast för</p>
<p>införsel av exemplar i gemenskapen om det åtföljs av det giltiga<br>exporttillståndet eller intyget för reexport i original.</p>
<p>5. Kommissionen skall fastställa vilka tidsfrister som skall iakttas<br>för utfärdande av tillstånd och intyg, i enlighet med det i artikel 18<br>angivna förfarandet.</p>
<p>Artikel 12</p>
<p>Plats för införsel och export</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>1. Medlemsstaterna skall utse de tullkontor där kontroll av och<br>formaliteter för införsel till och export från gemenskapen och godkänd<br>tullbehandling skall utföras i enlighet med rådets förordning (EEG)</p>
<p>111</p>
<p>2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, av exemplar<br>av arter som omfattas av denna förordning, och medlemsstaterna skall<br>även ange vilka tullkontor som är speciellt utsedda för att hantera<br>levande exemplar.</p>
<p>2. Alla de kontor som utsetts i enlighet med punkt 1 skall förses<br>med tillräcklig personal med lämplig utbildning. Medlemsstaterna skall<br>försäkra sig om att förvaringsplatsen är utrustad i enlighet med<br>bestämmelserna i den gemenskapslagstiftning som är relevant för<br>transport och förvaring av levande djur och, när så krävs, att lämpliga<br>åtgärder har vidtagits för levande växter.</p>
<p>3. Alla de kontor som utsetts i enlighet med punkt 1 skall anmälas<br>till kommissionen som offentliggör en lista över dem i Europeiska<br>gemenskapernas officiella tidning.</p>
<p>4. I undantagsfall och i enlighet med de kriterier som fastställs i<br>enlighet med förfarandet i artikel 18, kan en administrativ myndighet<br>godkänna införsel till gemenskapen, eller export eller reexport vid ett<br>annat tullkontor än ett som utsetts i enlighet med punkt 1.</p>
<p>5. Medlemsstaterna skall se till att allmänheten vid gränspassagema<br>informeras om tillämpningsbestämmelsema i denna förordning.</p>
<p>Artikel 13</p>
<p>Administrativa myndigheter, vetenskapliga myndigheter<br>och andra behöriga myndigheter</p>
<p>1. a) Varje medlemsstat skall utse en huvudansvarig</p>
<p>administrativ myndighet med uppgift att genomföra denna<br>förordning och kommunicera med kommissionen.</p>
<p>b) Varje medlemsstat kan likaledes utse ytterligare<br>administrativa myndigheter och andra behöriga<br>myndigheter med uppgift att biträda den huvudansvariga<br>myndigheten med genomförandet. Då skall den<br>huvudansvariga myndigheten förse de biträdande<br>myndigheterna med all den information som är nödvändig<br>för en riktig tillämpning av förordningen.</p>
<p>2. Varje medlemsstat skall utse en eller flera vetenskaplig(a)<br>myndighet(er) med lämpliga kvalifikationer vilkas funktioner skall vara<br>åtskilda från alla de utsedda administrativa myndigheternas funktioner.</p>
<p>3. a) Medlemsstaterna skall senast tre månader innan denna</p>
<p>förordning börjar tillämpas meddela kommissionen<br>namnen på och adresserna till de administrativa<br>myndigheterna, de andra behöriga myndigheterna som har</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>112</p>
<p>Prop. 1996/97:75<br>bemyndigats att utfärda tillstånd och intyg samt de Bilaga 1<br>vetenskapliga myndigheterna. Kommissionen skall<br>offentliggöra dessa uppgifter i Europeiska gemenskaperna<br>officiella tidning inom en månad.</p>
<p>b) Varje administrativ myndighet som anges i punkt 1 a)<br>skall, om kommissionen begär det, inom två månader<br>meddela den namnen på och översända namnteckningsprov<br>avseende de personer som har befogenhet att underteckna<br>tillstånd och intyg, liksom ett exempel på stämplar,<br>förseglingar, eller andra märken som används för att göra<br>tillstånd eller intyg autentiska.</p>
<p>c) Medlemsstaterna skall till kommissionen meddela varje<br>ändring av de uppgifter som redan översänts inom en tid<br>av två månader från och med genomförandet av ändringen.</p>
<p>Artikel 14</p>
<p>Kontroll av efterlevnaden och<br>undersökningar av överträdelser</p>
<p>1. a) De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall</p>
<p>kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna i denna<br>förordning.</p>
<p>b) Om de behöriga myndigheterna har anledning att<br>misstänka att dessa bestämmelser inte efterlevs skall de<br>vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa efterlevnaden<br>av bestämmelserna, eller vidta rättsliga åtgärder.</p>
<p>c) Medlemsstaterna skall informera kommissionen och, med<br>avseende på arter som förtecknats i bilagorna till<br>konventionen, konventionens sekretariat om alla åtgärder,<br>inklusive beslag och förverkande, som genomförs av de<br>behöriga myndigheterna när fråga är om allvarliga<br>överträdelser av denna förordning.</p>
<p>2. Kommissionen skall göra medlemsstaternas behöriga myndigheter<br>uppmärksamma på de frågor som den anser det vara nödvändigt att<br>undersöka i enlighet med denna förordning. Medlemsstaterna skall<br>därefter informera kommissionen och, med avseende på de arter som<br>upptagits i bilagorna till konventionen, konventionens sekretariat om<br>resultatet av undersökningarna.</p>
<p>3. a) En efterlevnadsgrupp som består av företrädare för de</p>
<p>myndigheter i varje medlemsstat som ansvarar för att<br>säkerställa genomförandet av bestämmelserna i den här</p>
<p>113</p>
<p>8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 75<br></p>
<p>förordningen skall inrättas. Gruppen skall ha<br>kommissionens företrädare som ordförande.</p>
<p>b) Efterlevnadsgruppen skall granska alla tekniska frågor som<br>har samband med efterlevnaden av den här förordningen<br>och som tas upp av ordföranden, antingen på dennes eget<br>initiativ eller på begäran av medlemmar i gruppen eller<br>kommittén.</p>
<p>c) Kommissionen skall till kommittén överlämna de yttranden<br>som görs i eftrlevnadsgruppen.</p>
<p>Artikel 15</p>
<p>Överföring av information</p>
<p>1. Medlemsstaterna och kommissionen skall ge varandra den<br>information som är nödvändig för genomförandet av denna förordning.</p>
<p>Medlemsstaterna och kommissionen skall se till att nödvändiga åtgärder<br>vidtas för att göra allmänheten medveten om och informera den om<br>tillämpningsbestämmelsema för konventionen och denna förordning och<br>om åtgärder för genomförande av den senare.</p>
<p>2. Kommissionen skall hålla kontakt med konventionens sekretariat<br>för att säkerställa ett effektivt genomförande av konventionen över hela<br>det territorium som denna förordning skall tillämpas på.</p>
<p>3. Kommissionen skall omedelbart översända alla yttranden från<br>gruppen för vetenskapliga undersökningar till de administrativa<br>myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.</p>
<p>4. a) De administrativa myndigheterna i medlemsstaterna skall</p>
<p>varje år före den 15 juni översända all den information om<br>föregående år som är nödvändig för att upprätta de<br>rapporter som föreskrivs i artikel VIII.7 a i konventionen</p>
<p>och likvärdig information om den internationella handeln<br>med alla exemplar av de arter som upptagits i bilaga A, B<br>och C samt om införsel till gemenskapen av exemplar av<br>arter som upptagits i bilaga D. Vilken information som<br>skall översändas och sättet att lägga fram denna skall<br>bestämmas av kommissionen i enlighet med förfarandet i<br>artikel 18.</p>
<p>b) På grundval av den information som anges i a skall<br>kommissionen varje år före den 31 oktober offentliggöra<br>en statistikrapport om införsel till gemenskapen samt<br>export och reexport från gemenskapen av exemplar av<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>114</p>
<p>arter som omfattas av denna förordning och till<br>sekretariatet för konventionen översända information om<br>arter som omfattas av konventionen.</p>
<p>c) Utan att det påverkar artikel 20 skall de administrativa<br>myndigheterna i medlemsstaterna före den 15 juni<br>vartannat år, med början 1999, till kommissionen<br>överlämna all information rörande de två föregående åren<br>som krävs för att utarbeta de rapporter till vilka hänvisning<br>sker i artikel VIII.7 b i konventionen och likvärdig<br>information rörande de bestämmelser i den här<br>förordningen som faller utanför konventionens räckvidd.<br>Vilken information som skall överlämnas och hur denna<br>skall vara utformad skall anges av kommissionen i enlighet<br>med det förfarande som anges i artikel 18.</p>
<p>d) på grundval av den under c angivna informationen skall<br>kommissionen före den 31 oktober vartannat år, med<br>början 1999, utarbeta en rapport om genomförande och<br>säkerställande av efterlevnaden av den här förordningen.</p>
<p>5. För att kunna förbereda ändringar i bilagorna skall de behöriga<br>myndigheterna i medlemsstaterna till kommissionen översända alla<br>relevanta uppgifter. Kommissionen skall precisera vilka uppgifter som<br>krävs, i enlighet med förfarandet i artikel 18.</p>
<p>6. I enlighet med rådets direktiv 90/313/EEG av den 7 juni 1990 om<br>rätt att ta del av miljöinformation ’, skall kommissionen vidta lämpliga<br>åtgärder för att skydda konfidentiell information som den mottagit vid<br>tillämpningen av denna förordning.</p>
<p>Artikel 16<br>Sanktioner</p>
<p>1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att ålägga<br>sanktioner åtminstone mot följande överträdelser av bestämmelserna i<br>denna förordning:</p>
<p>a) Införsel till gemenskapen eller export eller reexport från<br>gemenskapen av exemplar utan vederbörligt tillstånd eller intyg,<br>eller med ett tillstånd eller intyg som är felaktigt, förfalskat,<br>ogiltigt eller ändrat utan godkännande från den ansvariga<br>myndigheten.</p>
<p>EGT nr L158, 23-6.1990.s56</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>115</p>
<p>b) Åsidosättande av de villkor som föreskrivs i ett tillstånd eller<br>intyg som utfärdats i enlighet med denna förordning.</p>
<p>c) Lämnande av en osann förklaring eller avsiktligt lämnande av en<br>oriktig uppgift för att erhålla ett tillstånd eller ett intyg.</p>
<p>d) Användande av ett tillstånd eller intyg som är felaktigt, förfalskat<br>eller ogiltigt, eller som har ändrats utan godkännande, för att<br>erhålla ett inom gemenskapen utfärdat tillstånd eller intyg eller<br>för varje annat officiellt syfte som har samband med denna<br>förordning.</p>
<p>e) Underlåtenhet att anmäla import eller avgivande av en osann<br>importanmälan.</p>
<p>f) Transport av levande exemplar som inte tillräckligt har förberetts<br>så att riskerna för skador, sjukdom eller grym behandling<br>minimeras.</p>
<p>g) Användandet av exemplar av arter som upptagits i bilaga A för<br>andra ändamål än de som anges i det godkännande som lämnades<br>vid utfärdandet av importtillståndet eller senare.</p>
<p>h) Handel med artificiellt förökade växter i strid mot de<br>bestämmelser som antagits i enlighet med artikel 7.1 b.</p>
<p>i) Transport av exemplar till eller från gemenskapen och<br>transitering av exemplar via gemenskapen utan vederbörligt<br>tillstånd eller intyg utfärdat i enlighet med bestämmelserna i<br>denna förordning och, vid export eller reexport från ett tredje<br>land som är konventionspart, i enlighet med bestämmelserna i<br>konventionen, eller utan tillfredsställande bevis på att det finns ett<br>sådant tillstånd eller intyg.</p>
<p>j) Köp, anbud om köp, förvärv för kommersiella ändamål,<br>användning för kommersiella ändamål, förevisande för<br>allmänheten i kommersiellt syfte, försäljning, innehav för<br>försäljning, saluförande och transport i försäljningssyfte av<br>exemplar i strid med artikel 8.</p>
<p>k) Användandet av ett tillstånd eller intyg för ett annat exemplar än<br>det för vilket det har utfärdats.</p>
<p>l) Förfalskning eller ändring av ett tillstånd eller intyg som utfärdats<br>i enlighet med denna förordning</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>116</p>
<p>m) Underlåtenhet att informera om avslag på ansökningar om<br>införsel till gemenskapen, export och reexport, i enlighet med<br>artikel 6.3.</p>
<p>2. De åtgärder som anges i punkt 1 skall anpassas efter<br>överträdelsens art och svårhetsgrad och omfattar bestämmelser om<br>beslag av och, när så är lämpligt, förverkande av exemplar.</p>
<p>3. När ett exemplar har förklarats förverkat, skall det anförtros en<br>behörig myndighet i den medlemsstat som har genomfört förverkandet,<br>vilken</p>
<p>a) efter samråd med en vetenskaplig myndighet i denna medlemsstat<br>skall placera ut eller överlämna exemplaret under sådana<br>förhållanden som den anser lämpliga och förenliga med syftet för<br>och bestämmelserna i konventionen och denna förordning, och</p>
<p>b) när ett levande exemplar har införts till gemenskapen, efter<br>samråd med det exporterande landet, kan återsända exemplaret<br>till detta land på bekostnad av den person som dömts för<br>införseln.</p>
<p>4. När ett levande exemplar av en art som upptagits i bilagorna B<br>eller C anländer till platsen för införsel till gemenskapen och<br>erforderligt gällande tillstånd eller intyg saknas, skall exemplaret tas i<br>beslag och får det förklaras förverkat eller också, om mottagaren inte<br>vill kännas vid exemplaret, kan de behöriga myndigheterna i den<br>medlemsstat som är ansvarig för införselplatsen vägra att ta emot<br>försändelsen och kräva att transportören återsänder exemplaret till<br>avsändningsorten.</p>
<p>Artikel 17</p>
<p>Gruppen för vetenskapliga undersökningar</p>
<p>1. Härmed inrättas en grupp för vetenskapliga undersökningar,<br>bestående av representanter för den eller de vetenskaplig(a)</p>
<p>myndighet(ema) i varje medlemsstat, och med en företrädare för<br>kommissionen som ordförande.</p>
<p>2. a) Gruppen för vetenskapliga undersökningar skall utreda alla</p>
<p>vetenskapliga frågor som rör tillämpningen av denna<br>förordning, särskilt de som rör artikel 4.1 a, 4.2 a och 4.6<br>- frågor som har tagits upp av ordföranden, antingen på<br>dennes eget initiativ eller på begäran av medlemmarna i<br>gruppen, eller av kommittén.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>117</p>
<p>b) Kommissionen skall överlämna yttrandet från gruppen för<br>vetenskapliga undersökningar till kommittén.</p>
<p>Artikel 18<br>Kommittén</p>
<p>1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté som består av<br>företrädare för medlemsstaterna och har en företrädare för<br>kommissionen som ordförande.</p>
<p>Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till<br>åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som<br>ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den<br>skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i<br>fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av<br>kommissionen. Medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets<br>artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.</p>
<p>Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med<br>kommitténs yttrande.</p>
<p>Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget<br>yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka<br>åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad<br>majoritet.</p>
<p>2. När det gäller de uppgifter som ankommer på kommittén i<br>enlighet med artikel 19.1 och 19.2 skall, om rådet inte har fattat något<br>beslut inom tre månader från det att förslaget mottagits, kommissionen<br>själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.</p>
<p>3. När det gäller de uppgifter som ankommer på kommittén i<br>enlighet med artikel 19.3 och 19.4 skall, om rådet inte har fattat något<br>beslut inom tre månader från det att förslaget mottagits, kommissionen</p>
<p>själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas, såvida inte rådet<br>med enkel majoritet har avvisat förslaget.</p>
<p>Artikel 19</p>
<p>I enlighet med förfarandet i artikel 18 skall kommissionen</p>
<p>1. anta bestämmelser och enhetliga kriterier om</p>
<p>i) utfärdandet, giltigheten och användningen av de dokument<br>som anges i artiklarna 4, 5, 7.4 och 10 och bestämma hur<br>de skall utformas,</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>118</p>
<p>ii) användningen av fytosanitära intyg, och</p>
<p>iii) upprättandet, när så är nödvändigt, av förfaranden för<br>märkning av exemplar för att underlätta identifikationen av<br>dem och säkerställa respekten för bestämmelserna,</p>
<p>2. besluta om åtgärderna i artikel 4.6, 4.7, 5.5, 5.7 b, 7.1 c, 7.2 c,<br>7.3, 8.4, 9.6, 11.5, 15.4 a och c, 15.5 och 21.3,</p>
<p>3. genomföra ändringar i bilagorna A-D, med undantag av<br>ändringar i bilaga A som inte är beslutade av konferensen för<br>konventionens parter,</p>
<p>4. när det är nödvändigt att besluta om ytterligare åtgärder för att</p>
<p>kunna genomföra resolutioner från konferensen för</p>
<p>konventionspartema, beslut och rekommendationer från<br>konventionens ständiga kommitté och rekommendationer från<br>konventionens sekretariat.</p>
<p>Artikel 20</p>
<p>Slutbestämmelser</p>
<p>Varje medlemsstat skall meddela kommissionen och konventionens<br>sekretariat vilka särskilda bestämmelser som den antar för att kunna<br>genomföra denna förordning, och vilka rättsliga instrument som skall<br>användas och vilka åtgärder som skall vidtas för genomförandet och<br>tillämpningen.</p>
<p>Kommissionen skall översända denna information till de andra<br>medlemsstaterna.</p>
<p>Artikel 21</p>
<p>1. Förordning (EEG) nr 3626/82 upphävs härmed.</p>
<p>2. Så länge som de åtgärder som föreskrivs i artikel 19.1 och 19.2<br>inte har antagits, kan medlemsstaterna upprätthålla eller fortsätta att<br>tillämpa åtgärder som antagits i enlighet med förordningarna (EEG) nr<br>3626/82 och kommissionens förordning (EEG) nr 3418/83 av den 28<br>november 1983 om fastställande av ett enhetligt förfarande för<br>utfärdande och användning av de handlingar som krävs för<br>genomförandet i gemenskapen av konventionen om internationell<br>handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter<sup>1</sup>.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>EGT nr L 344, 7.12.1983, s. 1.</p>
<p>119</p>
<p>3. Enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 18 skall<br>kommissionen i samråd med gruppen för vetenskapliga undersökningar<br>två månader före genomförandet av den här förordningen</p>
<p>a) kontrollera att det inte finns skäl för restriktioner för införsel till<br>gemenskapen av de arter i bilaga Cl till förordning (EEG) nr<br>3626/82 vilka inte ingår i bilaga A i den här förordningen.</p>
<p>b) anta en förordning om ändring av bilaga D så att den utgör en<br>representativ förteckning över arter som uppfyller de kriterier<br>som anges i artikel 3.4 a.</p>
<p>Artikel 22</p>
<p>Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i<br>Europeiska gemenskapernas officiella tidning.</p>
<p>Den skall tillämpas från och med 1 juni 1997.</p>
<p>Artiklarna 12, 13, 14.3, 16, 17, 18, 19 och 21.3 skall tillämpas från<br>och med den dag då denna förordning träder i kraft.</p>
<p>Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla<br>medlemsstater.</p>
<p>Utfärdad i Bryssel den 9 december 1996</p>
<p>På rådets vägnar</p>
<p>B. HOWLIN</p>
<p>Ordförande</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>120</p>
<h3>Promemorians lagförslag</h3>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1818) om åtgärder<br>beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1818) om åtgärder<br>beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter<br>dels att 3, 5, 8, 9, 11 och 12 § skall ha följande lydelse,<br>dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 8 a och 8 b §§, av<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Tillsyn över efterlevnaden av<br>föreskrifter som meddelats med<br>stöd av denna lag och av villkor<br>som meddelats med stöd av sådana<br>föreskrifter skall utövas av den eller<br>de myndigheter som regeringen<br>bestämmer. Detta gäller också i<br>fråga om tillsyn över efterlevnaden<br>av rådets förordning (EEG) nr<br>3626/82 av den 3 december 1982<br>om genomförande i gemenskapen<br>av konventionen om internationell<br>handel med utrotningshotade arter<br>av vilda djur och växter.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>3§</p>
<p>Tillsyn över efterlevnaden av<br>föreskrifter som meddelats med<br>stöd av denna lag och av villkor<br>som meddelats med stöd av sådana<br>föreskrifter skall utövas av den eller<br>de myndigheter som regeringen<br>bestämmer. Detta gäller också i<br>fråga om tillsyn över efterlevnaden<br>av rådets förordning (EG) nr<br>0000/96 av den..... 1996 om</p>
<p>skyddet av arter av vilda djur och<br>växter genom kontroll av handeln<br>med dem.</p>
<p>En tillsynsmyndighet far meddela<br>de förelägganden och förbud som<br>behövs för efterlevnaden av<br>föreskrifter som meddelats med stöd<br>av denna lag och av villkor som<br>meddelats med stöd av sådana<br>föreskrifter samt för efterlevnaden<br>av rådets förordning (EEG) nr<br>3626/82.</p>
<p>5§</p>
<p>En tillsynsmyndighet far meddela<br>de förelägganden och förbud som<br>behövs för efterlevnaden av<br>föreskrifter som meddelats med stöd<br>av denna lag och av villkor som<br>meddelats med stöd av sådana<br>föreskrifter samt för efterlevnaden<br>av rådets förordning (EG) nr<br>0000/96.</p>
<p>Ett föreläggande eller förbud far förenas med vite.</p>
<p>Underlåter någon att fullgöra sina skyldigheter enligt föreskrifter eller<br>villkor som avses i första stycket eller enligt villkor som meddelats i samband<br>med föreläggande, far myndigheten förordna om rättelse. Ett sådant beslut far<br>verkställas enligt utsökningsbalken. Verkställigheten sker på den<br>försumliges bekostnad.</p>
<p>121</p>
<p>Till böter eller fängelse i högst sex<br>månader döms den som med uppsåt<br>eller av oaktsamhet tar sådan<br>befattning med djur, växter, ägg,<br>rom, bon eller produkter av djur<br>eller växter 1. som strider mot en<br>föreskrift som har meddelats med<br>stöd av 1 § eller mot ett villkor som<br>har uppställts i samband med att ett<br>tillstånd meddelats eller i annat<br>beslut i enskilt fall, 2. som strider<br>mot en bestämmelse om in- och<br>utförsel, transport, handel och<br>förevisning i rådets förordning<br>(EEG) nr 3626/82.</p>
<p>Om ett brott enligt första stycket<br>är att anse som grovt, döms till<br>fängelse i högst två år. Vid<br>bedömande av om brottet är grovt<br>skall särskilt beaktas om gärningen<br>avsett exemplar av hotad, sällsynt<br>eller värdefull art eller om den<br>utförts vanemässigt eller i större<br>omfattning.</p>
<p>I ringa fall skall inte dömas till<br>ansvar.</p>
<p>Till ansvar enligt denna paragraf<br>döms inte om gärningen är belagd<br>med straff i brottsbalken eller i<br>lagen(1960:418) om straff för<br>varusmuggling.</p>
<p>§</p>
<p>Till böter eller fängelse i högst<br>sex månader döms den som med<br>uppsåt eller av oaktsamhet tar sådan<br>befattning med djur, växter, ägg,<br>rom, bon eller produkter av djur<br>eller växter som strider mot<br>föreskrift eller mot villkor i beslut i<br>enskilt fall som har meddelats med<br>stöd av 1 §.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>8a§</p>
<p>Till böter eller fängelse i högst<br>sex månader döms den som med<br>uppsåt eller av oaktsamhet bryter<br>mot rådets förordning (EG) nr<br>0000/96 eller mot villkor som har<br>meddelats med stöd av för-<br>ordningen i ett enskilt ärende, såvitt<br>avser</p>
<p>1. införsel till gemenskapen,<br>export och reexport från<br>gemenskapen,</p>
<p>2. handel med artificiellt förökade<br>växter,</p>
<p>3. transport till, från och inom<br>gemenskapen och transitering,och</p>
<p>122</p>
<p>4. köp, försäljning och annan<br>kommersiell åtgärd.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>8b§</p>
<p>Till böter döms den som med<br>uppsåt eller av oaktsamhet, vid<br>fullgörande av föreskrift i denna<br>lag, föreskrift som meddelats med<br>stöd av lagen, rådets förordning<br>(EG) nr 0000/96 eller föreskrift i<br>beslut som meddelats med stöd av<br>nämnda författningar,</p>
<p>1. underlåter att lämna uppgift<br>eller lämnar oriktig uppgift om<br>förhållande som har betydelse för<br>tillstånd eller tillsyn, eller</p>
<p>2. åberopar ett tillstånd eller<br>intyg som är förfalskat, avser</p>
<p>ett annat exemplar eller på annat<br>sätt är felaktigt i väsentligt<br>hänseende</p>
<p>Till böter döms den som i en<br>ansökan eller annan handling som<br>ges in enligt denna lag eller<br>föreskrift som meddelats med stöd<br>av lagen eller enligt rådets<br>förordning (EEG) nr 3626/82, med<br>uppsåt eller av oaktsamhet<br>underlåter att lämna en uppgift<br>eller lämnar en oriktig uppgift om<br>förhållanden av betydelse för<br>tillstånd eller tillsyn.</p>
<p>Om någon har begått brott som<br>avses i 8 §, skall egendom som<br>nämns i 1 § och som</p>
<p>gärningsmannen tagit befattning<br>med, förklaras förverkad, om det<br>inte är uppenbart oskäligt.</p>
<p>?§</p>
<p>Om ett brott enligt 8 eller 8 a §§<br>är att anse som grovt, döms till<br>fängelse i högst två år. Vid<br>bedömande av om brottet är grovt<br>skall särskilt beaktas om gärningen<br>avsett exemplar av hotad, sällsynt<br>eller värdefull art eller om den<br>utförts vanemässigt eller i större<br>omfattning. 1 ringa fall skall inte<br>dömas till ansvar.</p>
<p>Till ansvar enligt denna lag döms<br>inte om gärningen är belagd med<br>samma eller strängare straff i<br>brottsbalken eller i lagen<br>(1960:418) om straff för<br>varusmuggling.</p>
<p>1 §</p>
<p>Om någon har begått brott som<br>avses i 8 och 8 a §§, skall egendom<br>som nämns i 1 § och som</p>
<p>gärningsmannen tagit befattning<br>med, förklaras förverkad, om det<br>inte är uppenbart oskäligt.</p>
<p>123</p>
<p>I stället för egendomen kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat.</p>
<p>12 8</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Fortskaffningsmedel och andra<br>hjälpmedel som har använts eller<br>medförts vid brott som avses i 8 §<br>får förklaras förverkade, om det<br>behövs för att förebygga brott eller<br>om det annars finns särskilda skäl.</p>
<p>Fortskaffningsmedel och andra<br>hjälpmedel som har använts eller<br>medförts vid brott som avses i 8<br>och 8 a §§ far förklaras förverkade,<br>om det behövs för att förebygga<br>brott eller om det annars finns<br>särskilda skäl.</p>
<p>1 stället för hjälpmedlet kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den x juni 1997.</p>
<p>124</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om<br>Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:395) om Kustbevakningens<br>medverkan vid polisiär övervakning att 1 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna lag tillämpas när Kust-<br>bevakningen bedriver övervakning<br>till havs och i kustvattnen samt i<br>Vänern och Mälaren för att hindra<br>brott mot föreskrifter i lagar och<br>andra författningar som gäller</p>
<p>1. skyddsobjekt och militära<br>skyddsområden,</p>
<p>2. jakt,</p>
<p>3. fiske,</p>
<p>4. bevarande av den marina<br>miljön och annan naturvård,</p>
<p>5. trafikregler och säkerhets-<br>anordningar för sjötrafiken,</p>
<p>6. åtgärder mot vatten-<br>föroreningar från fartyg,</p>
<p>7. dumpning av avfall i vatten,</p>
<p>8. kontinentalsockeln,</p>
<p>9. fornminnen och sjöfynd,</p>
<p>10. fartygs registrering och<br>identifiering,</p>
<p>11. skydd för den marina miljön<br>mot andra förorenande åtgärder än<br>sådana som avses i 6 och 7,</p>
<p>12. märkning och användning av<br>oljeprodukter,</p>
<p>13. utlänningars inresa till och<br>utresa från Sverige.</p>
<p>Lagen tillämpas i fråga om<br>övervakning enligt punkterna 2-8<br>och 10-12 även inom Sveriges<br>ekonomiska zon.</p>
<p>1 §</p>
<p>Denna lag tillämpas när Kust-<br>bevakningen bedriver övervakning<br>till havs och i kustvattnen samt i<br>Vänern och Mälaren för att hindra<br>brott mot föreskrifter i lagar och<br>andra författningar som gäller</p>
<p>1. skyddsobjekt och militära<br>skyddsområden,</p>
<p>2. jakt,</p>
<p>3. fiske,</p>
<p>4. bevarande av den marina<br>miljön och annan naturvård,</p>
<p>5. trafikregler och säkerhets-<br>anordningar för sjötrafiken,</p>
<p>6. åtgärder mot vatten-<br>föroreningar från fartyg,</p>
<p>7. dumpning av avfall i vatten,</p>
<p>8. kontinentalsockeln,</p>
<p>9. fornminnen och sjöfynd,</p>
<p>10. fartygs registrering och<br>identifiering,</p>
<p>11. skydd för den marina miljön<br>mot andra förorenande åtgärder än<br>sådana som avses i 6 och 7,</p>
<p>12. märkning och användning av<br>oljeprodukter,</p>
<p>13. utlänningars inresa till och<br>utresa från Sverige,</p>
<p>14. åtgärder beträffande djur och<br>växter som tillhör skyddade arter.</p>
<p>Lagen tillämpas i fråga om<br>övervakning enligt punkterna 2-8,<br>10-12 och 14 även inom Sveriges<br>ekonomiska zon.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den x juni 1997.</p>
<p>125</p>
<h3>Lagrådsremissens lagförslag</h3>
<h4>Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)</p>
<p>dels att 12 och 19 c §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 49 §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Länsstyrelsen far i särskilda fall<br>medge undantag från meddelade<br>reservatföreskrifter. Om det finns<br>synnerliga skäl, far den myndighet<br>som meddelade beslut enligt 7-10<br>§§ helt eller delvis upphäva<br>beslutet.</p>
<p>12 §'</p>
<p>Länsstyrelsen far i särskilda fall<br>medge undantag från meddelade<br>reservatföreskrifter. Om det finns<br>synnerliga skäl, far den myndighet<br>som meddelade beslut enligt 7-10<br>§§ helt eller delvis upphäva<br>beslutet. För beslut om ett område<br>som omfattas av bestämmelserna i<br>19 b § krävs dock regeringens<br>tillåtelse, om inte annat följer av<br>19 c § andra stycket.</p>
<p>Meddelas beslut enligt första stycket för att lämna rum för<br>arbetsföretag, far länsstyrelsen föreskriva att företaget skall bekosta en<br>särskild undersökning av naturreservatet eller särskilda åtgärder för att<br>bevara det eller på annat sätt gottgöra intrånget i naturvårdsintresset.</p>
<p>Ett beslut enligt första stycket som avser en skyddad våtmark far<br>meddelas endast om intrånget i naturvårdsintresset i skälig utsträckning<br>gottgörs.</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1821.</p>
<p>126</p>
<p>För ett område som förklarats<br>som särskilt skyddsområde eller<br>som särskilt bevarandeområde<br>enligt 19 b § far beslut enligt 7, 8,<br>10, 14 b, 19 eller 20 § helt eller<br>delvis upphävas endast efter<br>tillstånd av regeringen.</p>
<p>19 c §</p>
<p>För ett område som förklarats<br>som särskilt skyddsområde eller<br>som särskilt bevarandeområde<br>enligt 19 b § far beslut enligt 7, 8,<br>10, 14 b, 19 eller 20 § inte<br>upphävas helt eller delvis utan<br>regeringens tillåtelse. Detsamma<br>gäller även vid beslut om<br>undantag från skyddsföreskrifter.<br>Första stycket gäller inte beslut<br>om undantag, om det är<br>uppenbart att den verksamhet som<br>prövas kommer att orsaka endast<br>obetydlig skada på områdets<br>naturvärden.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>49 §</p>
<p>Förbud eller föreskrifler som<br>har meddelats med stöd av 14 § i<br>dess lydelse före den 1 januari<br>1995 skall vid tillämpning av 37<br>och 37 b §§ anses vara meddelade<br>med stöd av 14, 14 a och 14 b §§.<br>Detta gäller dock endast gärning<br>som begåtts efter den 30 juni<br>1997.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1821.</p>
<p>127</p>
<h4>Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>3 kap.</p>
<p>2§'</p>
<p>Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser<br>far fastighetsbildning inte ske i strid mot planen eller bestämmelserna.<br>Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock<br>mindre avvikelser göras.</p>
<p>Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för<br>marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall<br>fastighetsbildning ske så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.<br>Får på grund av särskilt medgivande byggnad uppföras eller annan<br>därmed jämförlig åtgärd företagas i strid mot sådan bestämmelse, utgör<br>vad nu har sagts ej hinder mot fastighetsbildning som behövs för att</p>
<p>medgivandet skall kunna utnyttjas.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, får<br>länsstyrelsen eller efter dess<br>förordnande kommunal myndighet<br>på begäran av lantmäteri-<br>myndigheten medge undantag<br>från bestämmelser som avses i<br>andra stycket.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, får<br>undantag medges från<br>bestämmelser som avses i andra<br>stycket. Frågor om undantag<br>prövas på begäran av lantmäteri-<br>myndigheten av länsstyrelsen eller<br>efter dess förordnande av<br>kommunal myndighet.Om beslutet<br>avser ett område som omfattas av<br>en förklaring enligt 19 b §<br>naturvårdslagen (1964:822) krävs<br>dock regeringens tillåtelse, om<br>inte annat följer av 19 c § andra<br>stycket samma lag.</p>
<p>En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket får<br>överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.</p>
<p>Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket får överklagas<br>genom besvär hos regeringen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997</p>
<p>Senaste lydelse 1995:1394.</p>
<p>128</p>
<h4>Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)</h4>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 8 § i ledningsrättslagen (1973:1144) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser<br>far en ledningsrätt inte upplåtas i strid mot planen eller bestämmelserna.<br>Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, far dock<br>mindre avvikelser göras.</p>
<p>Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för<br>marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall<br>ledningsrätt upplåtas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, får<br>länsstyrelsen eller efter dess<br>förordnande kommunal myndighet<br>på begäran av lantmäteri-<br>myndigheten medge undantag<br>från bestämmelser som avses i<br>andra stycket.</p>
<p>Om det finns särkilda skäl, får<br>på begäran av lantmäteri-<br>myndigheten medges undantag<br>från bestämmelser som avses i<br>andra stycket. Frågor om<br>undantag prövas av länsstyrelsen<br>eller efter dess förordnande<br>kommunal myndighet. Om beslutet<br>avser ett område som omfattas av<br>en förklaring enligt 19 b §<br>naturvårdslagen (1964:822) krävs<br>dock regeringens tillåtelse, om<br>inte annat följer av 19 c § andra<br>stycket samma lag.</p>
<p>En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket får<br>överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.</p>
<p>Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket far överklagas<br>genom besvär hos regeringen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>' Senaste lydelse 1995:1404.</p>
<p>129</p>
<p>9 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 75</p>
<h4>Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 § i anläggningslagen (1973:1149) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser<br>far en gemensamhetsanläggning inte inrättas i strid mot planen eller<br>bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte<br>motverkas, far dock mindre avvikelser göras.</p>
<p>Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för<br>marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall<br>anläggning inrättas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, far<br>länsstyrelsen eller efter dess<br>förordnande kommunal myndighet<br>på begäran av lantmäteri-<br>myndigheten medge undantag<br>från bestämmelser som avses i<br>andra stycket.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, får<br>på begäran av lantmäteri-<br>myndigheten medges undantag<br>från bestämmelser som avses i<br>andra stycket. Frågor om<br>undantag prövas av länsstyrelsen<br>eller efter dess förordnande<br>kommunal myndighet.Om beslutet<br>avser ett område som omfattas av<br>en förklaring enligt 19 b §<br>naturvårdslagen (1964:822) krävs<br>dock regeringens tillåtelse, om<br>inte annat följer av 19 c § andra<br>stycket samma lag.</p>
<p>En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket far<br>överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.</p>
<p>Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket far överklagas<br>genom besvär hos regeringen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>Senaste lydelse 1995:1405.</p>
<p>130</p>
<h4>Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens<br>medverkan vid polisiär övervakning</h4>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:395) om Kustbevakningens<br>medverkan vid polisiär övervakning att 1 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>1 §’</p>
<p>Denna lag tillämpas när Kustbevakningen bedriver övervakning till<br>havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att hindra brott mot<br>föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller</p>
<p>1. skyddsobjekt och militära skyddsområden,</p>
<p>2. jakt,</p>
<p>3. fiske,</p>
<p>4. bevarande av den marina miljön och annan naturvård,</p>
<p>5. trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken,</p>
<p>6. åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg,</p>
<p>7. dumpning av avfall i vatten,</p>
<p>8. kontinentalsockeln,</p>
<p>9. fornminnen och sjöfynd,</p>
<p>10. fartygs registrering och identifiering,</p>
<p>11. skydd för den marina miljön mot andra förorenande åtgärder än<br>sådana som avses i 6 och 7,</p>
<p>12. märkning och användning av oljeprodukter,</p>
<p>13. utlänningars inresa till och<br>utresa från Sverige.</p>
<p>Lagen tillämpas i fråga om<br>övervakning enligt punkterna 2-8<br>och 10-12 även inom Sveriges<br>ekonomiska zon.</p>
<p>13. utlänningars inresa till och<br>utresa från Sverige</p>
<p>14. åtgärder beträffande djur och<br>växter som tillhör skyddade arter.</p>
<p>Lagen tillämpas i fråga om<br>övervakning enligt punkterna 2-8,<br>10-12 och 14 även inom Sveriges<br>ekonomiska zon.</p>
<p>Lagen tillämpas även när<br>Kustbevakningen till havs och i<br>kustvattnen, i Vänern och</p>
<p>Mälaren samt inom den<br>ekonomiska zonen bedriver</p>
<p>övervakning för att hindra brott<br>mot lagen (1992:1140) om</p>
<p>Sveriges ekonomiska zon eller<br>föreskrifter som meddelats med<br>stöd av den lagen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>Senaste lydelse 1996:411.</p>
<p>131</p>
<h4>Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 4, 5, 9 och 10 a §§ i jaktlagen (1987:259) skall</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>ha följande lydelse<sup>1</sup>.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Viltet skall vårdas i syfte att<br>bevara de viltarter som tillhör<br>landets viltbestånd och att främja<br>en med hänsyn till allmänna och<br>enskilda intressen lämplig<br>utveckling av viltstammarna.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Viltet skall vårdas i syfte att</p>
<p>- bevara de viltarter som tillhör<br>landets viltbestånd och de<br>fågelarter som tillfälligt<br>förekommer naturligt i landet, och</p>
<p>-främja en med hänsyn till<br>allmänna och enskilda intressen<br>lämplig utveckling av vilt-<br>stammarna</p>
<p>I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet far<br>skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. För att<br>åtgärderna utförs och anpassningen sker svarar markägaren och<br>jakträttshavaren.</p>
<p>Var och en skall visa viltet hänsyn. Idrottstävlingar och annan liknande<br>friluftsverksamhet i marker där det finns vilt skall genomföras så att<br>viltet störs i så liten utsträckning som möjligt.</p>
<p>Viltet får inte ofredas och inte<br>heller förföljas annat än vid jakt.<br>Förbudet hindrar dock inte att<br>lämpliga åtgärder vidtas av<br>markinnehavaren i syfte att<br>motverka skador av vilt.</p>
<p>Viltet far inte ofredas och inte<br>heller förföljas annat än vid jakt.<br>Förbudet hindrar dock inte att<br>lämpliga åtgärder vidtas av<br>markinnehavaren i syfte att<br>motverka skador av vilt, om<br>sådana skador inte kan motverkas<br>på annat tillfredsställande sätt.</p>
<p>9§</p>
<p>Om ett vilt djur orsakar Om ett vilt djur orsakar</p>
<p><sup>1</sup> Jfr. rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT nr<br>L 103, 25.4.1979, s.l, CELEX 379L0409) och rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj<br>1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT nr L 206, 22.7.1992,<br>s.7, CELEX 392L0042)</p>
<p>132</p>
<p>avsevärd skada eller om det kan<br>antas vara farligt för människors<br>säkerhet, far polismyndigheten<br>låta avliva djuret.</p>
<p>avsevärd skada eller om det kan<br>antas vara farligt för människors<br>säkerhet, far polismyndigheten<br>låta avliva djuret, om det inte finns<br>någon annan tillfredsställande<br>lösning.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Regeringen far meddela föreskrifter om att polismyndigheten far låta<br>avliva eller fånga vilt, när detta är befogat från djurskyddssynpunkt.</p>
<p>10 a §</p>
<p>Staten har jakträtten på den<br>mark som vid utgången av juni<br>1992 ingick i kronoparken<br>Fjällveden i Södermanlands län,<br>kronoparken Tullgam och<br>angränsande kronoegendomar<br>ävensom kronoegendomama på<br>Eriksö i Södermanlands län,<br>kronoparken Karlsby i</p>
<p>Östergötlands län, krono-</p>
<p>egendomen Ottenby kungs-<br>ladugård i Kalmar län, krono-<br>parken Halle- och Hunneberg i<br>Älvsborgs och Skaraborgs län,<br>kronoparken Haddebo i Örebro<br>län, kronoparken Grönbo i Örebro<br>och Västmanlands län samt<br>kronoparken Kloten i Örebro,<br>Västmanlands och Dalarnas län.</p>
<p>Staten har jakträtten på den<br>mark som vid utgången av juni<br>1992 ingick i kronoparken<br>Fjällveden i Södermanlands län,<br>kronoparken Tullgam och<br>angränsande kronoegendomar<br>ävensom kronoegendomama på<br>Eriksö i Stockholms och<br>Södermanlands län, kronoparken<br>Karlsby i Östergötlands län,<br>kronoegendomen Ottenby kungs-<br>ladugård i Kalmar län, krono-<br>parken Halle- och Hunneberg i<br>Älvsborgs och Skaraborgs län,<br>kronoparken Haddebo i Örebro<br>län, kronoparken Grönbo i Örebro<br>och Västmanlands län samt<br>kronoparken Kloten i Örebro,<br>Västmanlands och Dalamas län.</p>
<p>Denna lag jäder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1996:954.</p>
<p>133</p>
<h4>Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1818) om åtgärder<br>beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter</h4>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1818) om åtgärder<br>beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter</p>
<p>dels att 3, 5, 8, 9, 11 och 12 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 8 a, 8 b och 9 a §§, av<br>följande lydelse.<sup>1</sup></p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>3§</p>
<p>Tillsyn över efterlevnaden av<br>föreskrifter som meddelats med<br>stöd av denna lag och av villkor<br>som meddelats med stöd av<br>sådana föreskrifter skall utövas av<br>den eller de myndigheter som<br>regeringen bestämmer. Detta<br>gäller också i fråga om tillsyn<br>över efterlevnaden av rådets<br>förordning (EEG) nr 3626/82 av<br>den 3 december 1982 om<br>genomförande i gemenskapen<br>av konventionen om internationell<br>handel med utrotningshotade<br>arter av vilda djur och växter</p>
<p>Tillsyn över efterlevnaden av<br>föreskrifter som meddelats med<br>stöd av denna lag och av villkor<br>som meddelats med stöd av<br>sådana föreskrifter skall utövas av<br>den eller de myndigheter som<br>regeringen bestämmer. Detta<br>gäller också i fråga om tillsyn<br>över efterlevnaden av rådets<br>förordning (EG) nr 0000/96 av<br>den - — 1996 om skyddet av<br>arter av vilda djur och växter<br>genom kontroll av handeln med<br>dem.</p>
<p>En tillsynsmyndighet far<br>meddela de förelägganden och<br>förbud som behövs för<br>efterlevnaden av föreskrifter som<br>meddelats med stöd av denna lag<br>och av villkor som meddelats med<br>stöd av sådana föreskrifter samt<br>för efterlevnaden av rådets<br>förordning (EEG) nr 3626/82.</p>
<p>5§</p>
<p>En tillsynsmyndighet far<br>meddela de förelägganden och<br>förbud som behövs för<br>efterlevnaden av</p>
<p>1. föreskrifter som meddelats<br>med stöd av denna lag,</p>
<p>2. villkor som meddelats med<br>stöd av sådana föreskrifter som<br>avses i 1 samt</p>
<p>3. rådets förordning (EG) nr<br>0000/96.</p>
<p>' Jfr. Förordning (EG) nr /96 om skyddet av arter med vilda djur och växter genom<br>kontroll av handeln med dem (EGT nr xxxx, CELEXxxxxx)</p>
<p>134</p>
<p>Ett föreläggande eller förbud far förenas med vite.</p>
<p>Underlåter någon att fullgöra sina skyldigheter enligt föreskrifter eller<br>villkor som avses i första stycket eller enligt villkor som meddelats i<br>samband med föreläggande, far myndigheten forordna om rättelse. Ett<br>sådant beslut far verkställas enligt utsökningsbalken. Verkställigheten</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>sker på den försumliges bekostnad.</p>
<p>Till böter eller fängelse i högst<br>sex månader döms den som med<br>uppsåt eller av oaktsamhet tar<br>sådan befattning med djur, växter,<br>ägg, rom, bon eller produkter av<br>djur eller växter</p>
<p>1. som strider mot en föreskrift<br>som har meddelats med stöd av 1<br>§ eller mot ett villkor som har<br>uppställts i samband med att ett<br>tillstånd meddelats eller i annat<br>beslut i enskilt fall,</p>
<p>2. som strider mot en<br>bestämmelse om in- och utförsel,<br>transport, handel och förevisning<br>i rådets förordning (EEG) nr<br>3626/82.</p>
<p>Om ett brott enligt första<br>stycket är att anse som grovt,<br>döms till fängelse i högst två år.<br>Vid bedömande av om brottet är<br>grovt skall särskilt beaktas om<br>gärningen avsett exemplar av<br>hotad, sällsynt eller värdefull art<br>eller om den utförts vanemässigt<br>eller i större omfattning.</p>
<p>1 ringa fall skall inte dömas till<br>ansvar.</p>
<p>Till ansvar enligt denna<br>paragraf döms inte om gärningen<br>är belagd med straff z<br>brottsbalken eller i lagen<br>(1960:418) om straff för<br>varusmuggling.</p>
<p>§</p>
<p>Till böter eller fängelse i högst sex<br>månader döms den som i annat<br>fall än som anges i 8 a § med<br>uppsåt eller av oaktsamhet tar<br>sådan befattning med djur, växter,<br>ägg, rom, bon eller produkter av<br>djur eller växter som strider mot<br>en föreskrift som har meddelats<br>med stöd av 1 § eller mot ett<br>villkor i beslut i enskilt fall.</p>
<p>I ringa fall skall inte dömas<br>till ansvar.</p>
<p>8a§</p>
<p>Till böter eller fängelse i högst sex<br>månader döms den som med<br>uppsåt eller av oaktsamhet bryter<br></p>
<p>135</p>
<p>mot rådets förordning (EG) nr Prop. 1996/97:75<br>0000/96 eller mot villkor i beslut i Bilaga 3<br>enskilt fall som har meddelats<br>med stöd av förordningen, såvitt<br>avser</p>
<p>1. import till Sverige,</p>
<p>2. export och reexport från</p>
<p>Sverige,</p>
<p>3. handel med artificiellt<br>förökade växter,</p>
<p>4. transport och transitering,</p>
<p>eller</p>
<p>5. köp, försäljning och annan<br>kommersiell åtgärd.</p>
<p>1 ringa fall skall inte dömas</p>
<p>till ansvar.</p>
<p>8b§</p>
<p>Om ett brott enligt 8 eller 8 a §<br>är att anse som grovt, döms till<br>fängelse i högst två år. Vid<br>bedömande av om brottet är grovt<br>skall särskilt beaktas om<br>gärningen avsett exemplar av<br>hotad, sällsynt eller värdefull art<br>eller om den utförts vanemässigt<br>eller i större omfattning.</p>
<p>Till böter döms den som i en<br>ansökan eller annan handling som<br>ges in enligt denna lag eller<br>föreskrift som meddelats med stöd<br>av lagen eller enligt rådets<br>förordning (EEG) nr 3626/82,<br>med uppsåt eller av oaktsamhet<br>underlåter att lämna en uppgift<br>eller lämnar en oriktig uppgift om<br>förhållanden av betydelse för<br>tillstånd eller tillsyn.</p>
<p>9§</p>
<p>Till böter döms den som i en<br>ansökan eller annan handling som<br>ges in enligt denna lag eller<br>föreskrift som meddelats med stöd<br>av lagen eller enligt rådets<br>förordning (EG) nr 0000/96, med<br>uppsåt eller av oaktsamhet<br>underlåter att lämna en uppgift<br>eller lämnar en oriktig uppgift om<br>förhållanden av betydelse för<br>tillstånd eller tillsyn.</p>
<p>9a§</p>
<p>Till ansvar enligt denna lag<br>döms inte om gärningen är belagd<br>med straff i brottsbalken, lagen</p>
<p>136</p>
<p>(1960:418) om straff för Prop. 1996/97:75</p>
<p>varusmuggling eller djurskydds- Bilaga 3</p>
<p>lagen (1988:534).</p>
<p>Om någon har begått brott som<br>avses i 8 §, skall egendom som<br>nämns i 1 § och som</p>
<p>gärningsmannen tagit befattning<br>med, förklaras förverkad, om det<br>inte är uppenbart oskäligt.</p>
<p>11 §</p>
<p>Om någon har begått brott som<br>avses i 8 eller 8 a §§, skall<br>egendom som nämns i 1 § och<br>som gärningsmannen tagit<br>befattning med, förklaras<br>förverkad, om det inte är<br>uppenbart oskäligt.</p>
<p>I stället för egendomen<br>förverkat.</p>
<p>kan dess värde helt eller delvis förklaras</p>
<p>Fortskaffningsmedel och andra<br>hjälpmedel som har använts eller<br>medförts vid brott som avses i 8 §<br>far förklaras förverkade, om det<br>behövs för att förebygga brott<br>eller om det annars finns särskilda<br>skäl.</p>
<p>12 §</p>
<p>Fortskaffningsmedel och andra<br>hjälpmedel som har använts eller<br>medförts vid brott som avses i 8<br>eller 8 a §§ far förklaras<br>förverkade, om det behövs för att<br>förebygga brott eller om det<br>annars finns särskilda skäl.</p>
<p>I stället för hjälpmedlet kan dess värde helt eller delvis förklaras<br>förverkat.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>137</p>
<p>Lagrådets yttrande</p>
<p>Prop. 1996/97:</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-03-04</p>
<p>Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,<br>regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 27 februari 1997 (Miljödepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),</p>
<p>2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),</p>
<p>3. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),</p>
<p>4. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),</p>
<p>5. lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens med-</p>
<p>verkan vid polisiär övervakning,</p>
<p>6. lag om ändring i jaktlagen (1987:259) och</p>
<p>7. lag om ändring i lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande<br>djur och växter som tillhör skyddade arter.</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn<br>Mikael Hagelroth.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)</p>
<p>12 §</p>
<p>Första stycket i denna paragraf behandlar länsstyrelsens befogenhet att<br>medge undantag från meddelade reservatföreskrifter samt att helt eller<br>delvis upphäva beslut som avses i 7 - 10 §§. I den nya tredje meningen<br>föreskrivs enligt förslaget att det för beslut om ett område som omfattas av<br>bestämmelserna i 19 b § krävs regeringens tillåtelse, om inte annat följer<br>av 19 c § andra stycket. Enligt motiven synes avsikten endast vara att ge<br>en erinran om bestämmelserna i 19 c §, men den föreslagna meningen har<br>avfattats på ett sådant sätt som om tillägget till stycket skulle fa konstitutiv<br>betydelse. Därtill kommer att den nya meningen har formulerats så att<br>regeringens tillåtelse skulle komma att krävas även för undantag eller upp-<br>hävande beträffande ett beslut enligt 9 §, något som inte följer av 19 c §<br>vare sig i nuvarande eller föreslagen lydelse och således inte förefaller<br>vara avsett.</p>
<p>Med hänvisning till det anförda förordar Lagrådet att den nya tredje<br>meningen far följande lydelse: "Att därvid regeringens tillåtelse behövs i<br>vissa fall följer av 19 c §."</p>
<p>138</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)<br></p>
<p>Prop. 1996/97:</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>3 kap.</p>
<p>2§</p>
<p>Med hänvisning till vad Lagrådet har anfört vid 12 § naturvårdslagen<br>föreslår Lagrådet att tredje styckets tredje mening far följande lydelse: "<br>Att därvid regeringens tillåtelse behövs i vissa fall följer av 19 c §<br>naturvårdslagen (1964:822)."</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)</p>
<p>8§</p>
<p>Lagrådet föreslår att tredje styckets tredje mening far samma lydelse som<br>Lagrådet har föreslagit vid 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen.</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)</p>
<p>9§</p>
<p>Lagrådet föreslår att tredje styckets tredje mening far samma lydelse som<br>Lagrådet har föreslagit vid 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen.</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1818) om åtgärder<br>beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter</p>
<p>9a§</p>
<p>Till skillnad från vad som hittills har gällt enligt 8 § fjärde stycket innebär<br>förslaget att inte bara straffbestämmelserna i brottsbalken och lagen<br>(1960:418) om straff för varusmuggling utan också straffbestämmelsen i<br>djurskyddslagen (1988:534) far företräde framför straffbestämmelserna i<br>förevarande lag. Förslaget kan möjligen vålla vissa komplikationer, dels<br>eftersom förevarande lag till skillnad från djurskyddslagen innehåller en<br>bestämmelse om förverkande och dels med hänsyn till att det i lagen finns<br>en särskild straffskala för grovt brott som omfattar strängare straff än<br>djurskyddslagens straffbestämmelse. Det kan därför ifrågasättas om det är<br>nödvändigt att ge företräde åt sistnämnda straffbestämmelse på sätt som<br>föreslagits och om inte i stället vanliga konkurrensbestämmelser borde<br>kunna tillämpas i det fallet att en brottslig gärning täcks både av<br>djurskyddslagens och av den nu aktuella lagens straffbestämmelser.</p>
<p>Övriga lagförslag</p>
<p>Förslagen lämnas utan erinran.</p>
<p>139</p>
<p>Förteckning över remissinstanserna till Statens naturvårdsverks<br>Rapport 4463, Aktionsplan för biologisk mångfald respektive<br>Boverkets rapport Aktionsplan för biologisk mångfald vid byggd<br>miljö.</p>
<p>Yttrande över Naturvårdsverkets rapport har lämnats av<br>Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Kustbevakningen, Sjöfartsverket,<br>Statskontoret, Statistiska Centralbyrån, Boverket, Statens jordbruksverk,<br>Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet, Naturhistoriska<br>Riksmuseet, Närings- och teknikutvecklingsverket, Kammarkollegiet,<br>Koncessionsnämden för miljöskydd, Kemikalieinspektionen,<br>Lantmäteriverket, Institutet för Vatten och Luftvårdsforskning, Sveriges<br>lantbruksuniversitet, Uppsala universitetet, Göteborgs universitet,</p>
<p>Stockholms universitet, Lunds universitetet, Linköpings universitet,<br>Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län,</p>
<p>Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län,</p>
<p>Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Kalmar län,</p>
<p>Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen<br>i Kristianstads län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i<br>Hallands län, Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Länsstyrelsen i Skaraborgs<br>län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län,<br>Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Dalarna, Länsstyrelsen<br>i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i<br>Jämtlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i<br>Norrbottens län, Göteborgs kommun, Helsingborgs kommun, Karlskrona<br>kommun, Kristianstads kommun, Lidköpings kommun, Lycksele<br>kommun, Skövde kommun, Strömstads kommun, Södertälje kommun,<br>Torsby kommun, Uppsala kommun, Umeå kommun, Örebro kommun,<br>Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, Kungliga<br>Vetenskapsakademien, Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald,<br>Forskningsrådsnämnden, Skogs- och jordbrukets forskningsråd,<br>Naturvetenskapliga forskningsrådet, Svenska Kommunförbundet,<br>Skogsägarnas riksförbund, Skogsindustrierna, Naturskyddsföreningen,<br>Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges fiskares riksförbund, Sportfiskarna,<br>Världsnaturfonden och Svenska Jägareförbundet.</p>
<p>Yttrande över Boverkets rapport har lämnats av Statskontoret,<br>Jordbruksverket, Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen,<br>Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län,<br>Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Kronobergs län,<br>Länsstyrelsen i Gotlands län, Länssstyrelsen i Malmöhus län,<br>Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen<br>i Gävelborgs län, Göteborgs kommun, Helsingborgs kommun, Södertälje<br>kommun, Umeå kommun, Uppsala kommun, Örebro kommun, Sveriges<br>Lantbruksuniversitet, Uppsala universitet, Stockholms universitet,<br>Göteborgs universitet, Lunds universitet, Kungliga Skogs- och<br>Lantbruksakademien, Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald,<br></p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>140</p>
<p>Naturhistoriska Riksmuseet, Skogs- och jordbrukets forskningsråd,<br>Svenska Kommunförbundet och Värdsnaturfonden.</p>
<p>Skrivelser i ärendet har inkommit från Nordiska förbundet för<br>kulturlandskap, Naturhistoriska museers samarbetsorganisation, Grönt<br>Nätverk samt Vilhelmina södra och norra sameby.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>141</p>
<p>Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över skrivelsen<br>från Naturskyddsföreningarna i Kronobergs län, i Södra Älvsborg<br>och i Hylte samt Jönköpings län. och skrivelsen från Kronobergs<br>Omitologiska Förening om utökat förbud mot markawattning<br>(Dnr M96/429/4 respektive Dnr M96/1375/4).</p>
<p>Yttranden över föreningarnas skrivelser har lämnats av Statens<br>naturvårdsverk, Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk, Länsstyrelsen i<br>Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Hallands<br>län, Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Alvesta kommun, Eksjö kommun,<br>Gislaveds kommun, Lessebo kommun, Markaryds kommun, Nässjö<br>kommun, Svenljunga kommun, Tingsryds kommun, Tranemo kommun,<br>Ulricehamns kommun, Växjö kommun, Vetlanda kommun,<br>Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund och<br>Skogsindustrierna.</p>
<p>Länsstyrelsen i Jönköpings län har bifogat skrivelser från<br>Skogsvårdsstyrelsen i länet, Jönköpings läns Jaktvårdsförening och<br>Lantbrukarnas Länsförbund i Jönköping. Länsstyrelsen i Hallands län har<br>bifogat skrivelser från Falkenbergs kommun. Skogsägarnas Riksförbund<br>har bifogat skrivelse från Södra Skogsägarna.</p>
<p>Skrivelser i ärendena har inkommit från Föreningen Smålands Flora och<br>Ingvar Christoffersson.</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>142</p>
<h2>MILJÖDEPARTEMENTET</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 mars 1997</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,<br>Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,<br>Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing</p>
<p>Föredragande: statsrådet Lindh</p>
<p>Prop. 1996/97:75</p>
<p>Regeringen beslutar propositionen 1996/97:75 Skydd av hotade arter<br>samt aktionsplaner för biologisk mångfald.</p>
<p>143</p>
<p>gotab 53133, Stockholm 1997</p>
11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen tillbifall= utskottet1996/97:JoU15?11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till?BBordläggning1997-03-21 00:00:00inträffat2INLInlämning1997-03-21 00:00:00inträffat60HÄNHänvisning1997-04-07 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1997-04-07 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avMiljödepartementet2014-11-22 04:32:38statustextstatustextÄrendet är avslutatGK03752019-05-22 17:21:49tilldelatTilldelatJordbruksutskottet2014-11-22 04:32:38behandlas_i1996/97:JoU15GK01JoU15bet1996/97JoU15Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfaldBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:75<br/>
Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfaldGK02Jo22mot1996/97Jo22med anledning av prop. 1996/97:75 Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfaldMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:75<br/>
Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfaldGK02Jo23mot1996/97Jo23med anledning av prop. 1996/97:75 Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfaldMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:75<br/>
Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfaldGK02Jo24mot1996/97Jo24med anledning av prop. 1996/97:75 Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfaldMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:75<br/>
Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfaldGK02Jo25mot1996/97Jo25med anledning av prop. 1996/97:75 Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfaldMotionföljdmotionav Dan Ericsson m.fl. (KD)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:75<br/>
Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfaldGK02Jo22mot1996/97Jo22med anledning av prop. 1996/97:75 Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfaldav Dan Ericsson m.fl. (KD)Motionföljdmotionav Gudrun Lindvall m.fl. (MP)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:75<br/>
Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfaldGK02Jo25mot1996/97Jo25med anledning av prop. 1996/97:75 Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfaldav Gudrun Lindvall m.fl. (MP)Motionföljdmotionav Lennart Brunander m.fl. (C)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:75<br/>
Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfaldGK02Jo24mot1996/97Jo24med anledning av prop. 1996/97:75 Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfaldav Lennart Brunander m.fl. (C)Motionföljdmotionav Maggi Mikaelsson och Hanna Zetterberg (V)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:75<br/>
Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfaldGK02Jo23mot1996/97Jo23med anledning av prop. 1996/97:75 Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfaldav Maggi Mikaelsson och Hanna Zetterberg (V)Motion