<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2242382</hangar_id>
 <dok_id>GK0363</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>63</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:63</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>63</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1997-04-10 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:58:17</systemdatum>
 <publicerad>1997-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåeroch administration, m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK0363/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK0363</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK0363</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1996/97:63&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer&lt;br&gt;och administration, m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0363/prop_199697__63-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 10 april 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maj-Inger Klingvall&lt;br&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs, i enlighet med riksdagens tidigare fattade princip-&lt;br&gt;beslut om en enhetlig ersättningsnivå om 80 procent av formånsgrundan-&lt;br&gt;de inkomst, fram förslag till lagändringar inom sjukersättnings- och sjuk-&lt;br&gt;lönesystemen samt i föräldraförsäkringen, havandeskapspenning, närstå-&lt;br&gt;endepenning och statligt personskadeskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår vidare att den minskningsregel som finns inom&lt;br&gt;sjukpenningförsäkringen ändras så att kompletterande ersättning får ges&lt;br&gt;även efter den 90:e dagen i en sjukperiod utan att sjukpenningen mins-&lt;br&gt;kas. Möjligheten att komplettera ersättningen från den allmänna försäk-&lt;br&gt;ringen begränsas dock till en sammanlagd kompensationsnivå om&lt;br&gt;90 procent av vad den försäkrade skulle haft i lön om han eller hon varit&lt;br&gt;i arbete. Vidare föreslås att ersättning från all kollektivavtalad grupp-&lt;br&gt;sjukförsäkring, och inte enbart sådan som fastställs genom avtal mellan&lt;br&gt;arbetsmarknadens huvudorganisationer, skall likställas med lön från&lt;br&gt;arbetsgivaren under sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av förslaget att sjuklönen höjs till 80 procent av den&lt;br&gt;formånsgrundande inkomsten föreslås att arbetsgivarkollektivet bör kom-&lt;br&gt;penseras for kostnadsökningen genom en justering av avgiftsuttaget till&lt;br&gt;sjukförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår också att försäkrad som uppbär tre fjärdedels&lt;br&gt;förtidspension eller sjukbidrag vid arbetslöshet skall vara berättigad till&lt;br&gt;arbetslöshetsersättning om vissa förutsättningar är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 6J&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås i propositionen att riksdagen godkänner regeringens&lt;br&gt;förslag till inriktningen av samverkansformer inom rehabiliteringsom-&lt;br&gt;rådet. Regeringen föreslår att samverkansprojekt skall ha en gemensam&lt;br&gt;ram for åtgärder och insatser men att de ekonomiska besluten skall fattas&lt;br&gt;av respektive myndighet/förvaltning. Detta måste dock kombineras med&lt;br&gt;en systematisk resultatuppföljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen innehåller även förslag om ett utökat särskilt högrisk-&lt;br&gt;skydd i sjuklönesystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås att försäkringskassan ges möjlighet att under vissa&lt;br&gt;omständigheter fastställa en sjukpenninggrundande inkomst i efterhand.&lt;br&gt;För en person vars förtidspension eller sjukbidrag har upphört eller min-&lt;br&gt;skat föreslås att den sjukpenninggrundande inkomsten i princip fastställs&lt;br&gt;till det belopp som utgjorde den försäkrades årsinkomst innan respektive&lt;br&gt;förmån började utges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lägsta inkomst som kan grunda rätt till sjukpenning föreslås höjas&lt;br&gt;till 24 procent av basbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 janu-&lt;br&gt;ari 1998. Vissa ändringar såvitt avser sjukpenninggrundande inkomst&lt;br&gt;föreslås dock träda i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås slutligen att riksdagen godkänner regeringens&lt;br&gt;förslag till riktlinjer för förändringar av den nuvarande organisationen&lt;br&gt;avseende socialförsäkringsadministrationen, for att garantera den statliga&lt;br&gt;styrningen av verksamheten samtidigt som de allmänna försäkringskas-&lt;br&gt;sornas självständiga ställning fördjupas och utvecklas. Vidare föreslås en&lt;br&gt;översyn av formerna för socialförsäkringsadministrationens ADB-verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut ...........................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;Lagtext .......................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän försäkring&amp;nbsp;&amp;nbsp;............................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1395) om ändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i lagen (1962:381)&amp;nbsp;om allmän försäkring ........... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjuklön................................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personskadeskydd ........................... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning till smittbärare ...................... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skadeförsäkring............................. 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om arbets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;löshetsförsäkring ........................... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Ärendet och dess beredning.........................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Principer för en allmän försäkring vid sjukdom och rehabili-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tering ........................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;En enhetlig ersättningsnivå om 80 procent&amp;nbsp;inom&amp;nbsp;sjuk- och för-&lt;br&gt;äldraförsäkringen samt vissa andra ersättningsslag......... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sjuk- och rehabiliteringsersättning................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Föräldraförsäkringen och havandeskapspenningen ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa övriga ersättningsslag ....................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Minskningsregeln inom sjukpenningförsäkringen......28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ändring av socialavgifter......................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Tjugofem procents restarbetsförmåga vid&amp;nbsp;förtidspension och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukbidrag.....................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Rehabiliterings- och samverkansfrågor .................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänt ..................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetsgivarens åtgärds- och kostnadsansvar vid rehabilite-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring .....................................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskild kostnadsersättning vid arbetslivsinriktad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rehabilitering...............................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Yrkesinspektionen...........................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetsförmedlingens rehabiliteringsansvar ..........50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Samverkan inom rehabiliteringsområdet............52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Försäkringsmedicin i läkarnas utbildning och fortbildning&amp;nbsp;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;Sjuklön.......................................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Fackliga stipendier vid studier...................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utökat särskilt högriskskydd för vissa arbetstagare ....&amp;nbsp;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;Sjukpenninggrundande inkomst ......................68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Anmälan om sjukpenninggrundande inkomst ........68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sjukpenninggrundande inkomst efter tid med förtids-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pension eller sjukbidrag.......................69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 Beloppsgränser för sjukpenningrundande inkomst och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänna egenavgifter ........................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Information om kort sjukfrånvaro och arbetsskador ........72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Försäkring vid arbetsskada .........................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Socialförsäkringens administration ....................80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;Inledning .................................80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 Försäkringskassornas associationsform ............87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 &amp;nbsp;Riksförsäkringsverkets roll.....................90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 Försäkringskassans roll .......................94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.1 &amp;nbsp;Försäkringskassans styrelse ...............94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.2 Uppgifter för försäkringskassans styrelse och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kassadirektören .......................96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4.3 Ikraftträdande och kostnader ............. 103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Författningskommentar..................... 104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet En allmän och aktiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäkring vid sjukdom och rehabilitering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1996:113) ........................... 109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över inkomna remissvar på Sjuk- och arbets-&lt;br&gt;skadekommitténs slutbetänkande En allmän och aktiv&lt;br&gt;försäkring vid sjukdom och rehabilitering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1996:113) .......................... 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet EGON JÖNSSON - en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kartläggning av lokala samverkansprojekt inom&lt;br&gt;ehabiliteringsområdet (SOU 1996:85)............. 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Förteckning över inkomna remissvar på betänkandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGON JÖNSSON - en kartläggning av lokala&lt;br&gt;samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1996:85) ........................... 121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Sammanfattning av betänkandet Försäkringskassan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige - Översyn av socialförsäkringens administration&lt;br&gt;(SOU 1996:64) ........................... 122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Förteckning över inkomna remissvar på Försäkringskassan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige - Översyn av socialförsäkringens administration&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1996:64)............................ 126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 april 1997 . 127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lag om ändring i lagen (1996:1395) om ändring i lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lag om ändring i lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. godkänner vad regeringen föreslår om inriktningen av samverkan&lt;br&gt;inom rehabiliteringsområdet (avsnitt 7.6),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. godkänner de föreslagna riktlinjerna för reformeringen av socialför-&lt;br&gt;säkringsadministrationen (avsnitt 12).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-&lt;br&gt;ring&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 kap. 1, 4, 4 a, 4 b, 7 b, 9 a, 10 a och 16 §§, 4 kap. 9 och&lt;br&gt;14 §§ samt 22 kap. 8 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 5 c §, av följan-&lt;br&gt;de lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Hos allmän försäkringskassa in-&lt;br&gt;skriven försäkrad äger enligt vad&lt;br&gt;nedan sägs rätt till sjukpenning,&lt;br&gt;om hans sjukpenninggrundande in-&lt;br&gt;komst uppgår till minst sextusen&lt;br&gt;kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos allmän försäkringskassa in-&lt;br&gt;skriven försäkrad har enligt vad&lt;br&gt;nedan sägs rätt till sjukpenning,&lt;br&gt;om hans sjukpenninggrundande in-&lt;br&gt;komst uppgår till minst 24 procent&lt;br&gt;av basbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkoret om inskrivning hos försäkringskassan för rätt till sjukpenning&lt;br&gt;anses uppfyllt om det har berott på åldersregeln i 1 kap. 4 § att villkoret&lt;br&gt;inte har kunnat uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till sjukpenning enligt detta kapitel föreligger inte på grundval av&lt;br&gt;anställningsförmåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod, under vilken&lt;br&gt;den försäkrades arbetsgivare har att svara för sjuklön enligt lagen&lt;br&gt;(1991:1047) om sjuklön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Lagen omtryckt 1982:120.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1702.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För dagar i en sjukperiod gäller, om inte annat följer av 10 - 10 b §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att sjukpenning inte utges för den första dagen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att hel sjukpenning för de där-&lt;br&gt;på följande dagarna utgör för dag&lt;br&gt;75 procent av den fastställda sjuk-&lt;br&gt;penninggrundande inkomsten, de-&lt;br&gt;lad med 365. Sjukpenningen av-&lt;br&gt;rundas till närmaste hela krontal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att hel sjukpenning för de där-&lt;br&gt;på följande dagarna utgör för dag&lt;br&gt;80 procent av den fastställda sjuk-&lt;br&gt;penninggrundande inkomsten, de-&lt;br&gt;lad med 365. Sjukpenningen av-&lt;br&gt;rundas till närmaste hela krontal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i oavbruten följd&lt;br&gt;lider av sjukdom som avses i 7 § eller har rätt till sjukpenning enligt&lt;br&gt;7 b § eller rehabiliteringspenning enligt 22 kap. 7 §. Uppkommer för&lt;br&gt;den försäkrade rätt till sjukpenning enligt kapitlet i omedelbar anslutning&lt;br&gt;till en sjuklöneperiod enligt lagen (1991:1047) om sjuklön, skall sjuk-&lt;br&gt;perioden enligt denna lag anses omfatta också sjuklöneperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det en tidigare sjukpe-&lt;br&gt;riod avslutats skall bestämmelserna i första stycket samt 4 a och 10 a §§&lt;br&gt;tillämpas som om den senare sjukperioden utgör en fortsättning på den&lt;br&gt;tidigare sjukperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den försäkrade gått miste&lt;br&gt;om sjukpenning till följd av be-&lt;br&gt;stämmelserna i första stycket 1&lt;br&gt;eller 10 a § första stycket 1 för&lt;br&gt;sammanlagt tio dagar under de&lt;br&gt;senaste tolv månaderna utges sjuk-&lt;br&gt;penning för dag som avses i första&lt;br&gt;stycket 1 med 75 procent av den&lt;br&gt;sjukpenninggrundande inkomsten,&lt;br&gt;delad med 365.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om den försäkrade av arbets-&lt;br&gt;givaren erhåller lön under sjuk-&lt;br&gt;dom för samma tid som sjukpen-&lt;br&gt;ningen avser, skall sjukpenning&lt;br&gt;som utges till och med den nittion-&lt;br&gt;de dagen i sjukperioden minskas&lt;br&gt;med det belopp som lönen under&lt;br&gt;sjukdom överstiger 10 procent av&lt;br&gt;vad den försäkrade skulle ha fått i&lt;br&gt;lön om han varit i arbete och sjuk-&lt;br&gt;penning som utges för tid därefter&lt;br&gt;minskas med hela lönen under&lt;br&gt;sjukdom. Till den del lönen under&lt;br&gt;sjukdom utges i förhållande till&lt;br&gt;lön i arbete som för år räknat&lt;br&gt;överstiger den högsta sjukpenning-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den försäkrade gått miste&lt;br&gt;om sjukpenning till följd av be-&lt;br&gt;stämmelserna i första stycket 1&lt;br&gt;eller 10 a § första stycket 1 för&lt;br&gt;sammanlagt tio dagar under de&lt;br&gt;senaste tolv månaderna utges sjuk-&lt;br&gt;penning för dag som avses i första&lt;br&gt;stycket 1 med 80 procent av den&lt;br&gt;sjukpenninggrundande inkomsten,&lt;br&gt;delad med 365.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;a§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om den försäkrade av arbetsgi-&lt;br&gt;varen erhåller lön under sjukdom&lt;br&gt;för samma tid som sjukpenningen&lt;br&gt;avser, skall sjukpenning minskas&lt;br&gt;med det belopp som lönen under&lt;br&gt;sjukdom överstiger 10 procent av&lt;br&gt;vad den försäkrade skulle ha fått i&lt;br&gt;lön om han varit i arbete. Till den&lt;br&gt;del lönen under sjukdom utges i&lt;br&gt;förhållande till lön i arbete som&lt;br&gt;för år räknat överstiger den högsta&lt;br&gt;sjukpenninggrundande inkomst&lt;br&gt;som kan beräknas enligt 2 § skall&lt;br&gt;minskning dock endast ske med&lt;br&gt;belopp som överstiger 90 procent&lt;br&gt;av lönen i arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:1478.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:1063.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundande inkomst som kan be-&lt;br&gt;räknas enligt 2 § skall minskning&lt;br&gt;dock endast ske med belopp som&lt;br&gt;överstiger 85 procent av lönen i&lt;br&gt;arbete när sjukpenning utges från&lt;br&gt;och med den andra till och med&lt;br&gt;den nittionde dagen och 75 pro-&lt;br&gt;cent av lönen i arbete för tid där-&lt;br&gt;efter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av bestämmel-&lt;br&gt;serna i första stycket skall ersätt-&lt;br&gt;ning som utges på grund av för-&lt;br&gt;mån av fri gruppsjukförsäkring&lt;br&gt;som åtnjuts enligt grunder som&lt;br&gt;fastställs i kollektivavtal mellan&lt;br&gt;arbetsmarknadens huvudorganisa-&lt;br&gt;tioner anses som lön under sjuk-&lt;br&gt;dom från arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av bestämmel-&lt;br&gt;serna i första stycket skall ersätt-&lt;br&gt;ning som utges på grund av för-&lt;br&gt;mån av fri gruppsjukförsäkring&lt;br&gt;som åtnjuts enligt grunder som&lt;br&gt;fastställs i kollektivavtal anses&lt;br&gt;som lön under sjukdom från ar-&lt;br&gt;betsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det belopp varmed minskning skall göras avrundas till närmast lägre&lt;br&gt;hela krontal. Avräkning skall i första hand göras vid utbetalning av sjuk-&lt;br&gt;penning som avser samma tid som den lön under sjukdom som föranlett&lt;br&gt;minskningen men får också göras vid närmast följande utbetalning av&lt;br&gt;sjukpenning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 b&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna försäkringskassan&lt;br&gt;kan efter skriftlig ansökan av den&lt;br&gt;försäkrade besluta att hel sjukpen-&lt;br&gt;ning för dag skall utges med 75&lt;br&gt;procent av den försäkrades sjuk-&lt;br&gt;penninggrundande inkomst delad&lt;br&gt;med 365 eller, vid sjukpenningbe-&lt;br&gt;räkning enligt 10 a §, med mot-&lt;br&gt;svarande arbetstidsfaktor, även for&lt;br&gt;dag som avses i 4 § första stycket&lt;br&gt;1 och 10 a § första stycket 1. Ett&lt;br&gt;sådant beslut får meddelas endast&lt;br&gt;om den försäkrade lider av sjuk-&lt;br&gt;dom som kan antas medföra ett&lt;br&gt;större antal sjukperioder med rätt&lt;br&gt;till sjukpenning under en tolv-&lt;br&gt;månadersperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna försäkringskassan&lt;br&gt;kan efter skriftlig ansökan av den&lt;br&gt;försäkrade besluta att hel sjukpen-&lt;br&gt;ning för dag skall utges med 80&lt;br&gt;procent av den försäkrades sjuk-&lt;br&gt;penninggrundande inkomst delad&lt;br&gt;med 365 eller, vid sjukpenningbe-&lt;br&gt;räkning enligt 10 a §, med mot-&lt;br&gt;svarande arbetstidsfaktor, även för&lt;br&gt;dag som avses i 4 § första stycket&lt;br&gt;1 och 10 a § första stycket 1. Ett&lt;br&gt;sådant beslut får meddelas endast&lt;br&gt;om den försäkrade lider av sjuk-&lt;br&gt;dom som kan antas medföra ett&lt;br&gt;större antal sjukperioder med rätt&lt;br&gt;till sjukpenning under en tolv-&lt;br&gt;månadersperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första stycket gäller från och med den kalendermånad&lt;br&gt;då ansökan gjordes hos försäkringskassan, om inte annat sägs i beslutet.&lt;br&gt;Beslutet skall gälla för viss tid som anges i beslutet eller, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl, tills vidare. Beslutet skall upphävas om villkoret enligt&lt;br&gt;första stycket andra meningen inte längre är uppfyllt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En försäkrad som har gjort ansökan enligt första stycket är skyldig att&lt;br&gt;genomgå undersökning av läkare eller tandläkare och att ge in utlåtande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:1478.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över undersökningen, om försäkringskassan finner att det behövs för&lt;br&gt;ärendets bedömning. För den försäkrades utgifter för undersökningen&lt;br&gt;och för utlåtande över undersökningen lämnas ersättning i enlighet med&lt;br&gt;vad regeringen förordnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 c § Vid utgången av en period&lt;br&gt;då en försäkrad helt eller delvis&lt;br&gt;har haft förtidspension enligt den-&lt;br&gt;na lag skall den sjukpenninggrun-&lt;br&gt;dande inkomsten motsvara den&lt;br&gt;sjukpenninggrundande inkomst&lt;br&gt;som den försäkrade skulle ha varit&lt;br&gt;berättigad till omedelbart före en&lt;br&gt;eller flera sådana perioder eller&lt;br&gt;vad som löneutvecklingen inom&lt;br&gt;yrkesområdet därefter föranleder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket&lt;br&gt;gäller endast för tid före 65 års&lt;br&gt;ålder och till den del den försäk-&lt;br&gt;rade är arbetslös och beredd att&lt;br&gt;anta erbjudet arbete i en omfatt-&lt;br&gt;ning som svarar mot närmast&lt;br&gt;föregående förvärvsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7b§&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sjukpenning enligt 7 § utges även när den försäkrade genomgår en&lt;br&gt;medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att&lt;br&gt;förebygga sjukdom eller att förkorta sjukdomstid eller att helt eller del-&lt;br&gt;vis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. Som villkor&lt;br&gt;gäller att behandlingen eller rehabiliteringen har ordinerats av läkare och&lt;br&gt;ingår i en av försäkringskassan godkänd plan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsförmågan skall anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund&lt;br&gt;av behandlingen eller rehabiliteringen är förhindrad att förvärvsarbeta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukpenning enligt denna para-&lt;br&gt;graf utges med 75 procent av den&lt;br&gt;försäkrades sjukpenninggrundande&lt;br&gt;inkomst delad med 365 eller, vid&lt;br&gt;sjukpenningberäkning enligt 10 a §,&lt;br&gt;med motsvarande arbetstidsfaktor&lt;br&gt;även för dag som avses i 4 §&lt;br&gt;första stycket 1 och 10 a § första&lt;br&gt;stycket 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukpenning enligt denna para-&lt;br&gt;graf utges med 80 procent av den&lt;br&gt;försäkrades sjukpenninggrundande&lt;br&gt;inkomst delad med 365 eller, vid&lt;br&gt;sjukpenningberäkning enligt 10 a §,&lt;br&gt;med motsvarande arbetstidsfaktor&lt;br&gt;även för dag som avses i 4 §&lt;br&gt;första stycket 1 och 10 a § första&lt;br&gt;stycket 1.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 a §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En kvinna som önskar erhålla havandeskapspenning skall göra ansökan&lt;br&gt;därom. Den allmänna försäkringskassan får påfordra att kvinnan till stöd&lt;br&gt;för sin rätt till havandeskapspenning inger utlåtande av sin arbetsgivare&lt;br&gt;samt läkarutlåtande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslutet om havandeskapspenning skall anges under vilken tid ersätt-&lt;br&gt;ning kan utges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:1478.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:1478.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i lag eller annan författning&lt;br&gt;föreskrivs om sjukpenning gäller i&lt;br&gt;fråga om havandeskapspenning&lt;br&gt;med undantag av bestämmelserna&lt;br&gt;om ersättning för merutgifter i&lt;br&gt;7 a § och om karenstid i 11 §.&lt;br&gt;Vidare skall havandeskapspen-&lt;br&gt;ningen, med avvikelse från vad&lt;br&gt;som anges i 4 § första stycket och&lt;br&gt;10 a §, utges med 75 procent även&lt;br&gt;för den första dagen. Havande-&lt;br&gt;skapspenning utges inte i den mån&lt;br&gt;kvinnan för samma tid uppbär&lt;br&gt;sjukpenning eller sjuklön eller an-&lt;br&gt;nan ersättning enligt lagen&lt;br&gt;(1991:1047) om sjuklön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i lag eller annan författning&lt;br&gt;föreskrivs om sjukpenning gäller i&lt;br&gt;fråga om havandeskapspenning&lt;br&gt;med undantag av bestämmelserna&lt;br&gt;om ersättning för merutgifter i&lt;br&gt;7 a § och om karenstid i 11 §.&lt;br&gt;Vidare skall havandeskapspen-&lt;br&gt;ningen, med avvikelse från vad&lt;br&gt;som anges i 4 § första stycket och&lt;br&gt;10 a §, utges med 80 procent även&lt;br&gt;för den första dagen. Havande-&lt;br&gt;skapspenning utges inte i den mån&lt;br&gt;kvinnan för samma tid uppbär&lt;br&gt;sjukpenning eller sjuklön eller an-&lt;br&gt;nan ersättning enligt lagen&lt;br&gt;(1991:1047) om sjuklön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 a §&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 10 § svarar mot&lt;br&gt;sjukpenninggrundande inkomst av enbart anställning, gäller för dagar i&lt;br&gt;sjukperioden som den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han&lt;br&gt;inte hade varit sjuk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att sjukpenning inte utges för den första dagen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att hel sjukpenning för de där-&lt;br&gt;på följande dagarna utgör 75 pro-&lt;br&gt;cent av den sjukpenninggrundande&lt;br&gt;inkomsten och beräknas enligt&lt;br&gt;andra och tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att hel sjukpenning för de där-&lt;br&gt;på följande dagarna utgör 80 pro-&lt;br&gt;cent av den sjukpenninggrundande&lt;br&gt;inkomsten och beräknas enligt&lt;br&gt;andra och tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall sjukpenning utges för endast en dag skall till grund för beräk-&lt;br&gt;ningen läggas det tal som erhålls när angiven procentandel av den sjuk-&lt;br&gt;penninggrundande inkomsten delas med årsarbetstiden. Talet avrundas&lt;br&gt;till närmaste hela krontal. Det multipliceras därefter med antalet timmar&lt;br&gt;av ordinarie arbetstid eller däremot svarande normal arbetstid. Produkten&lt;br&gt;utgör hel sjukpenning för dagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall sjukpenning utges för mer än en dag med samma procentandel&lt;br&gt;skall, vid beräkning av sjukpenning för dessa dagar, det tal som erhållits&lt;br&gt;enligt andra stycket andra meningen multipliceras med det sammanlagda&lt;br&gt;antalet timmar av ordinarie arbetstid eller däremot svarande normal ar-&lt;br&gt;betstid som belöper på dagarna. Det tal som därvid erhålls delas med&lt;br&gt;antalet dagar med sjukpenning. Kvoten utgör beloppet av hel sjukpen-&lt;br&gt;ning för dag. Skall sjukpenning utges efter olika grader av nedsatt ar-&lt;br&gt;betsförmåga sammanläggs dock de timmar som avser samma grad för&lt;br&gt;sig. Sjukpenning beräknas för varje sådan period för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om antalet timmar eller det sammanlagda antalet timmar enligt andra&lt;br&gt;och tredje styckena inte uppgår till ett helt timtal skall avrundning ske&lt;br&gt;till närmaste hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt. Sjukpenning&lt;br&gt;avrundas till närmaste hela krontal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den försäkrade gått miste Om den försäkrade gått miste&lt;br&gt;om sjukpenning till följd av be- om sjukpenning till följd av be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:1478.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelsema i första stycket 1&lt;br&gt;eller 4 § första stycket 1 för sam-&lt;br&gt;manlagt tio dagar under de senaste&lt;br&gt;tolv månaderna, utges sjukpenning&lt;br&gt;för dag som avses i första stycket&lt;br&gt;1 med 75 procent av den sjukpen-&lt;br&gt;ninggrundande inkomsten och be-&lt;br&gt;räknas enligt andra och tredje&lt;br&gt;styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelsema i första stycket 1&lt;br&gt;eller 4 § första stycket 1 för sam-&lt;br&gt;manlagt tio dagar under de senaste&lt;br&gt;tolv månaderna, utges sjukpenning&lt;br&gt;för dag som avses i första stycket&lt;br&gt;1 med 80 procent av den sjukpen-&lt;br&gt;ninggrundande inkomsten och be-&lt;br&gt;räknas enligt andra och tredje&lt;br&gt;styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkrings-&lt;br&gt;verket får meddela föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie ar-&lt;br&gt;betstid och däremot svarande normal arbetstid.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16 §’&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt statliga, kom-&lt;br&gt;munala eller landstingskommunala bestämmelser, kan regeringen före-&lt;br&gt;skriva undantag helt eller delvis från bestämmelserna om rätt till sjuk-&lt;br&gt;penning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån sådant undantag inte har föreskrivits får arbetsgivaren i den&lt;br&gt;ordning regeringen bestämmer uppbära arbetstagarens sjukpenning till&lt;br&gt;den del den inte överstiger den utbetalda lönen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En överenskommelse, som innebär att en arbetsgivare som har utgivit&lt;br&gt;lön till en arbetstagare under sjukdom har rätt att uppbära dennes sjuk-&lt;br&gt;penning, är bindande för försäkringskassan om den har form av kollek-&lt;br&gt;tivavtal och på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisa-&lt;br&gt;tion som är att anse som huvudorganisation. Ett sådant kollektivavtal får&lt;br&gt;en arbetsgivare som är bunden av avtalet efter överenskommelse åberopa&lt;br&gt;även i fråga om arbetstagare som inte omfattas av avtalet men syssel-&lt;br&gt;sätts i arbete som avses i det. Regeringen får meddela föreskrifter om&lt;br&gt;sjukpenningberäkning och handläggning av sjukfall för arbetstagare hos&lt;br&gt;staten som omfattas av sådant avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får även meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning för&lt;br&gt;arbetstagare med statligt reglerad anställning som är anställda hos en&lt;br&gt;annan arbetsgivare än staten och som omfattas av sådant kollektivavtal&lt;br&gt;som anges i tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid erhållit&lt;br&gt;underhåll genom utrikesförvaltningens försorg får förvaltningen i den&lt;br&gt;ordning regeringen bestämmer från försäkringskassan erhålla den&lt;br&gt;försäkrades sjukpenning, i den mån den inte överstiger vad som har ut-&lt;br&gt;givits i underhåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukpenning som betalas ut en-&lt;br&gt;ligt denna paragraf till en arbets-&lt;br&gt;givare skall minskas med lön un-&lt;br&gt;der sjukdom som arbetsgivaren&lt;br&gt;utger till arbetstagaren för samma&lt;br&gt;tid som sjukpenningen avser, dock&lt;br&gt;endast med den del av lönen&lt;br&gt;under sjukdom som överstiger 85&lt;br&gt;procent av lönen i arbete när sjuk-&lt;br&gt;penning utges från och med den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukpenning som betalas ut en-&lt;br&gt;ligt denna paragraf till en arbets-&lt;br&gt;givare skall minskas med lön un-&lt;br&gt;der sjukdom som arbetsgivaren&lt;br&gt;utger till arbetstagaren för samma&lt;br&gt;tid som sjukpenningen avser, dock&lt;br&gt;endast med den del av lönen un-&lt;br&gt;der sjukdom som överstiger 90&lt;br&gt;procent av lönen i arbete. Härvid&lt;br&gt;har bestämmelserna i 4 a § andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:1063.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra till och med den nittionde och tredje styckena motsvarande&lt;br&gt;dagen och 75 procent av lönen i tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbete för tid därefter. Härvid har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelserna i 4 a § andra och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tredje styckena motsvarande till-&lt;br&gt;lämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 §'°&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för rätt till föräldrapenning gäller att föräldern har varit&lt;br&gt;inskriven hos allmän försäkringskassa under minst 180 dagar i följd&lt;br&gt;närmast före den dag för vilken föräldrapenningen skall utbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkoret om inskrivning hos försäkringskassa eller om försäkring för&lt;br&gt;viss sjukpenning enligt 6 § andra stycket anses uppfyllt om det har be-&lt;br&gt;rott på åldersregeln i 1 kap. 4 § att villkoret inte har kunnat uppfyllas.&lt;br&gt;Motsvarande gäller om föräldern inte har varit inskriven eller inte har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varit försäkrad för viss sjukpenning,&lt;br&gt;känt till samtliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det skall bestämmas om&lt;br&gt;villkoret om inskrivning hos för-&lt;br&gt;säkringskassa eller om försäkring&lt;br&gt;för viss sjukpenning enligt 6 §&lt;br&gt;andra stycket är uppfyllt för en&lt;br&gt;försäkrad som avses i 3 kap.&lt;br&gt;5 b §, får bortses från tiden för ut-&lt;br&gt;landsvistelsen under förutsättning&lt;br&gt;att den varat högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;men skulle ha varit det om kassan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det skall bestämmas om&lt;br&gt;villkoret om inskrivning hos för-&lt;br&gt;säkringskassa eller om försäkring&lt;br&gt;för viss sjukpenning enligt 6 §&lt;br&gt;andra stycket är uppfyllt för en&lt;br&gt;försäkrad som avses i 3 kap.&lt;br&gt;5 b §, får bortses från tiden för ut-&lt;br&gt;landsvistelsen under förutsättning&lt;br&gt;att den varat högst tre år och för&lt;br&gt;en förälder som uppburit förtids-&lt;br&gt;pension skall sjukpenninggrun-&lt;br&gt;dande inkomst beräknad enligt&lt;br&gt;3 kap. 5 c § anses ha gällt hela&lt;br&gt;den tid som föräldern uppburit&lt;br&gt;förtidspension.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14 §&amp;quot;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Hel tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som avstår från&lt;br&gt;förvärvsarbete. Tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels tillfällig föräldra-&lt;br&gt;penning utges till en förälder som arbetar högst en fjärdedel, hälften&lt;br&gt;respektive tre fjärdedelar av den tid han skulle ha arbetat om han inte&lt;br&gt;vårdat barnet. Bestämmelserna i 7 § andra stycket gäller i tillämpliga&lt;br&gt;delar även i fråga om tillfällig föräldrapenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av tredje&lt;br&gt;eller fjärde stycket eller 14 a §&lt;br&gt;skall till grund för beräkningen av&lt;br&gt;beloppet för hel tillfällig föräldra-&lt;br&gt;penning för dag läggas det tal som&lt;br&gt;erhålls när 75 procent av den sjuk-&lt;br&gt;penninggrundande inkomsten av&lt;br&gt;anställning delas med årsarbets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av tredje&lt;br&gt;eller fjärde stycket eller 14 a §&lt;br&gt;skall till grund för beräkningen av&lt;br&gt;beloppet för hel tillfällig föräldra-&lt;br&gt;penning för dag läggas det tal som&lt;br&gt;erhålls när 80 procent av den sjuk-&lt;br&gt;penninggrundande inkomsten av&lt;br&gt;anställning delas med årsarbets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:355.&lt;br&gt;&amp;quot; Senaste lydelse 1996:1544.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tiden. Vid beräkningen tillämpas&lt;br&gt;3 kap. 10 a § andra - ijärde styck-&lt;br&gt;ena på motsvarande sätt för den&lt;br&gt;tid som förmånen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall tillfällig föräldrapenning&lt;br&gt;utges på grundval av inkomst av&lt;br&gt;annat förvärvsarbete beräknas hel&lt;br&gt;förmån för dag efter 75 procent av&lt;br&gt;den fastställda sjukpenninggrun-&lt;br&gt;dande inkomsten, delad med 365.&lt;br&gt;Beloppet avrundas till närmaste&lt;br&gt;hela krontal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tiden. Vid beräkningen tillämpas&lt;br&gt;3 kap. 10 a § andra - fjärde styck-&lt;br&gt;ena på motsvarande sätt för den&lt;br&gt;tid som förmånen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall tillfällig föräldrapenning&lt;br&gt;utges på grundval av inkomst av&lt;br&gt;annat förvärvsarbete beräknas hel&lt;br&gt;förmån för dag efter 80 procent av&lt;br&gt;den fastställda sjukpenninggrun-&lt;br&gt;dande inkomsten, delad med 365.&lt;br&gt;Beloppet avrundas till närmaste&lt;br&gt;hela krontal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall tillfällig föräldrapenning utges på grundval av sjukpenninggrun-&lt;br&gt;dande inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas&lt;br&gt;den del av förmånen som svarar mot inkomst av anställning enligt andra&lt;br&gt;stycket medan den del av förmånen som svarar mot inkomst av annat&lt;br&gt;förvärvsarbete beräknas enligt tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Hel rehabiliteringspenning utgör&lt;br&gt;för dag 75 procent av den fast-&lt;br&gt;ställda sjukpenninggrundande in-&lt;br&gt;komsten, delad med 365. Rehabi-&lt;br&gt;literingspenningen avrundas till&lt;br&gt;närmaste hela krontal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hel rehabiliteringspenning utgör&lt;br&gt;för dag 80 procent av den fast-&lt;br&gt;ställda sjukpenninggrundande in-&lt;br&gt;komsten, delad med 365. Rehabi-&lt;br&gt;literingspenningen avrundas till&lt;br&gt;närmaste hela krontal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 3 kap. 5 c § och 4 kap. 9 § den&lt;br&gt;1 juli 1997 och i övrigt den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på ersättning som avser tid&lt;br&gt;före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:1478.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1395) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän för-&lt;br&gt;säkring i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1395) om ändring i&lt;br&gt;nämnda lag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap.&lt;br&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en&lt;br&gt;försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäk-&lt;br&gt;ringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall&lt;br&gt;kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande in-&lt;br&gt;komst. Sådan fastställelse skall också ske för försäkrad som avses i 1 §&lt;br&gt;andra stycket så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos&lt;br&gt;kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande&lt;br&gt;inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete.&lt;br&gt;Sjukpenningförsäkringen skall omprövas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållan-&lt;br&gt;den eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för&lt;br&gt;rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag&lt;br&gt;beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med&lt;br&gt;hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild&lt;br&gt;efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst&lt;br&gt;genom arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan&lt;br&gt;utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades&lt;br&gt;arbets- eller inkomstförhållanden, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändring som avses i första&lt;br&gt;stycket a skall gälla från och med&lt;br&gt;den dag då försäkringskassan fått&lt;br&gt;kännedom om de ändrade om-&lt;br&gt;ständigheterna. Om anmälan om&lt;br&gt;ändrade omständigheter görs i&lt;br&gt;anslutning till en period med&lt;br&gt;sjukpenning eller annan ersättning&lt;br&gt;som beräknas per dag och betalas&lt;br&gt;ut av försäkringskassan, skall änd-&lt;br&gt;ringen i stället gälla från och med&lt;br&gt;första dagen med ersättningen.&lt;br&gt;Ändring får dock inte gälla från&lt;br&gt;och med en tidigare dag än den&lt;br&gt;då de omständigheter som för-&lt;br&gt;anlett ändringen inträffade. Änd-&lt;br&gt;ring skall i annat fall än som av-&lt;br&gt;ses i första stycket a gälla från&lt;br&gt;och med den dag då anledning till&lt;br&gt;ändringen uppkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändring som avses i första&lt;br&gt;stycket skall gälla från och med&lt;br&gt;den dag då anledningen till änd-&lt;br&gt;ringen uppkommit. Den sjukpen-&lt;br&gt;ninggrundande inkomst som änd-&lt;br&gt;rats enligt första stycket a får&lt;br&gt;dock läggas till grund för ersätt-&lt;br&gt;ning tidigast från och med första&lt;br&gt;dagen i den ersättningsperiod som&lt;br&gt;inträffar i anslutning till att för-&lt;br&gt;säkringskassan fått kännedom om&lt;br&gt;inkomständringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under tid som anges under 1 - 6 får, om inte första stycket b, c eller d&lt;br&gt;är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkrings-&lt;br&gt;kassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäk-&lt;br&gt;rade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bedriver studier, för vilka hon eller han uppbär studiehjälp, studie-&lt;br&gt;medel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349),&lt;br&gt;studiestöd enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för ar-&lt;br&gt;betslösa, bidrag enligt förordningen (1995:938) om utbildningsbidrag för&lt;br&gt;doktorander eller särskilt utbildningsbidrag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. genomgår vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) eller&lt;br&gt;svenskundervisning för invandrare (sfi) och uppbär timersättning för&lt;br&gt;studierna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetsmark-&lt;br&gt;nadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast&lt;br&gt;sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om&lt;br&gt;den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt&lt;br&gt;1 § föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år.&lt;br&gt;Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid&lt;br&gt;mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år&lt;br&gt;har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkrings-&lt;br&gt;kassan, vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på&lt;br&gt;en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av&lt;br&gt;enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få&lt;br&gt;under denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt&lt;br&gt;eller delvis är att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på&lt;br&gt;grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas&lt;br&gt;ha i ifrågavarande förvärvsarbete under utbildningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som&lt;br&gt;avses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta&lt;br&gt;enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande&lt;br&gt;ersättning enligt en annan författning skall försäkringskassan, vid sjuk-&lt;br&gt;dom under den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en&lt;br&gt;sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart&lt;br&gt;den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock&lt;br&gt;under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte&lt;br&gt;uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen&lt;br&gt;beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första-&lt;br&gt;tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad&lt;br&gt;på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6&lt;br&gt;när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om&lt;br&gt;sjuklön&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6, 13, 15 och 23 §§ samt rubriken närmast&lt;br&gt;före 13 § lagen (1991:1047) om sjuklön skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§'&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För dagar i en sjuklöneperiod enligt 7 § som arbetstagaren gått miste&lt;br&gt;om lön och andra anställningsförmåner till följd av nedsättningen i ar-&lt;br&gt;betsförmågan gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att sjuklön inte utges för den&lt;br&gt;utges enligt 8 § första stycket, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att sjuklönen för de därpå föl-&lt;br&gt;jande dagarna utgör 75 procent av&lt;br&gt;anställningsförmånerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstagaren under de&lt;br&gt;senaste tolv månaderna till följd&lt;br&gt;av bestämmelserna i första styck-&lt;br&gt;et 1 gått miste om sjuklön från ar-&lt;br&gt;betsgivaren för sammanlagt tio&lt;br&gt;dagar, utgör sjuklönen för dag&lt;br&gt;som avses i denna punkt 75 pro-&lt;br&gt;cent av den lön och andra anställ-&lt;br&gt;ningsförmåner som arbetstagaren&lt;br&gt;gått miste om till följd av nedsätt-&lt;br&gt;ningen i arbetsförmågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om avvikelse från vad som följer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första dagen för vilken sjuklön kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att sjuklönen för de därpå föl-&lt;br&gt;jande dagarna utgör 80 procent av&lt;br&gt;anställningsförmånerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstagaren under de&lt;br&gt;senaste tolv månaderna till följd&lt;br&gt;av bestämmelserna i första styck-&lt;br&gt;et 1 gått miste om sjuklön från ar-&lt;br&gt;betsgivaren för sammanlagt tio&lt;br&gt;dagar, utgör sjuklönen för dag&lt;br&gt;som avses i denna punkt 80 pro-&lt;br&gt;cent av den lön och andra anställ-&lt;br&gt;ningsförmåner som arbetstagaren&lt;br&gt;gått miste om till följd av nedsätt-&lt;br&gt;ningen i arbetsförmågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av första stycket 1 föreskrivs i 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser i fråga&lt;br&gt;om arbetstagare med omfattande&lt;br&gt;korttidsfrån var o&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna försäkringskassan&lt;br&gt;kan, efter skriftlig ansökan av en&lt;br&gt;arbetstagare som är inskriven hos&lt;br&gt;kassan, besluta att 15 och 16 §§&lt;br&gt;skall tillämpas på arbetstagaren&lt;br&gt;och dennes arbetsgivare. Ett så-&lt;br&gt;dant beslut får meddelas endast&lt;br&gt;om arbetstagaren lider av sjuk-&lt;br&gt;dom som kan antas medföra ett&lt;br&gt;större antal sjukperioder med rätt&lt;br&gt;till sjuklön under en tolv-&lt;br&gt;månadersperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt högriskskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:102.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna försäkringskassan&lt;br&gt;kan, efter skriftlig ansökan, be-&lt;br&gt;sluta om särskilt högriskskydd. Ett&lt;br&gt;sådant beslut får meddelas endast&lt;br&gt;om den sökande har en sjukdom&lt;br&gt;som under en tolvmånadersperiod&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. kan antas medföra ett större&lt;br&gt;antal sjukperioder, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. medför risk för en eller flera&lt;br&gt;längre sjukperioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som avses i första&lt;br&gt;stycket 1 skall 15 och 16 §§ till-&lt;br&gt;lämpas på sökanden och dennes&lt;br&gt;arbetsgivare. För den som avses i&lt;br&gt;första stycket 2 skall endast 16 §&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första stycket&lt;br&gt;avser arbetstagarens samtliga an-&lt;br&gt;ställningar och gäller från och&lt;br&gt;med den kalendermånad då ar-&lt;br&gt;betsgivaren delgavs beslutet eller&lt;br&gt;från och med den senare kalender-&lt;br&gt;månad som anges i det. Om ar-&lt;br&gt;betstagaren har flera anställning-&lt;br&gt;ar skall vad som sägs i första me-&lt;br&gt;ningen gälla hos varje arbetsgiva-&lt;br&gt;re för sig. Beslutet gäller till och&lt;br&gt;med den dag som anges i beslutet.&lt;br&gt;Beslutet skall upphävas om villko-&lt;br&gt;ret enligt första stycket andra me-&lt;br&gt;ningen inte längre är uppfyllt. Om&lt;br&gt;beslutet upphävs skall försäkrings-&lt;br&gt;kassan på lämpligt sätt underrätta&lt;br&gt;arbetsgivaren om detta.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut enligt 13 § gäller&lt;br&gt;för arbetsgivaren utges sjuklön till&lt;br&gt;arbetstagaren även för dag som&lt;br&gt;avses i 6 § första stycket 1.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;23&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ersättning enligt 20 § lämnas&lt;br&gt;med skäligt belopp, dock med&lt;br&gt;högst ett belopp som för dag utgör&lt;br&gt;en trehundrasextiofemtedel av 75&lt;br&gt;procent av en sjukpenninggrun-&lt;br&gt;dande inkomst som uppgår till sju&lt;br&gt;och en halv gånger basbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första stycket&lt;br&gt;skall meddelas av den försäkrings-&lt;br&gt;kassa där sökanden är inskriven&lt;br&gt;och avse den sökandes samtliga&lt;br&gt;anställningar samt gälla från och&lt;br&gt;med den kalendermånad då an-&lt;br&gt;sökan gjordes hos försäkringskas-&lt;br&gt;san eller från och med den senare&lt;br&gt;kalendermånad som anges i be-&lt;br&gt;slutet. Beslutet gäller till och med&lt;br&gt;den dag som anges i beslutet eller,&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl, tills&lt;br&gt;vidare. Beslutet skall upphävas&lt;br&gt;om villkoret enligt första stycket&lt;br&gt;andra meningen 1 eller 2 inte&lt;br&gt;längre är uppfyllt. Om beslutet&lt;br&gt;upphävs skall försäkringskassan på&lt;br&gt;lämpligt sätt underrätta arbets-&lt;br&gt;givaren om detta.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut enligt 13 § första&lt;br&gt;stycket l gäller för arbetsgivaren&lt;br&gt;utges sjuklön till arbetstagaren&lt;br&gt;även för dag som avses i 6 §&lt;br&gt;första stycket 1.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;§’&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ersättning enligt 20 § lämnas&lt;br&gt;med skäligt belopp, dock med&lt;br&gt;högst ett belopp som för dag utgör&lt;br&gt;en trehundrasextiofemtedel av 80&lt;br&gt;procent av en sjukpenninggrun-&lt;br&gt;dande inkomst som uppgår till sju&lt;br&gt;och en halv gånger basbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser till-&lt;br&gt;lämpas fortfarande på ersättning som avser tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:102.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’ Senaste lydelse 1995:1480.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om&lt;br&gt;statligt personskadeskydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1977:265) om statligt person-&lt;br&gt;skadeskydd skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 §'&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som avses i 1 § första stycket 1 har rätt till särskild sjukpenning,&lt;br&gt;om han under grundutbildning som är längre än 60 dagar har ådragit sig&lt;br&gt;sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans förmåga att skaffa&lt;br&gt;sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel. Detta gäller även vid&lt;br&gt;sjukdom som har ådragits under utryckningsmånaden eller månaden efter&lt;br&gt;denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild sjukpenning beräknas på ersättningsunderlag som sägs i 4 kap.&lt;br&gt;10 § andra stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hel särskild sjukpenning utgör&lt;br&gt;för dag 75 procent av ersättnings-&lt;br&gt;underlaget, delat med 365.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hel särskild sjukpenning utgör&lt;br&gt;för dag 80 procent av ersättnings-&lt;br&gt;underlaget, delat med 365.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som har rätt till särskild sjukpenning samtidigt har rätt till&lt;br&gt;annan ersättning enligt denna lag, sjukpenning enligt lagen om arbets-&lt;br&gt;skadeförsäkring eller sjukpenning enligt 3 kap. lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring, utges den särskilda sjukpenningen endast i den mån&lt;br&gt;den är högre. För den period sjukpenning har beräknats med tillämpning&lt;br&gt;av 3 kap. 10 - 10 b §§ lagen om allmän försäkring utges den särskilda&lt;br&gt;sjukpenningen endast i den mån den är högre för sådan period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser till-&lt;br&gt;lämpas fortfarande på ersättning som avser tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:1481.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om&lt;br&gt;ersättning till smittbärare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1989:225) om ersättning till smitt-&lt;br&gt;bärare skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Smittbärarpenning utges med ett&lt;br&gt;belopp som motsvarar smittbära-&lt;br&gt;rens sjukpenning och sjukpen-&lt;br&gt;ningtillägg enligt lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring, dock att&lt;br&gt;smittbärarpenning med avvikelse&lt;br&gt;från vad som anges i 3 kap. 4 §&lt;br&gt;första stycket 1 och 2 och 10 a §&lt;br&gt;första stycket 1 och 2 utges med&lt;br&gt;80 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om smittbäraren inte är sjukpen-&lt;br&gt;ningförsäkrad enligt lagen om all-&lt;br&gt;män försäkring och inte heller&lt;br&gt;skulle ha varit det om försäk-&lt;br&gt;ringskassan känt till samtliga för-&lt;br&gt;hållanden, bestäms smittbärarpen-&lt;br&gt;ningen till det belopp sjukpen-&lt;br&gt;ningen skulle ha utgjort om den&lt;br&gt;hade beräknats enligt föreskrifter-&lt;br&gt;na i den lagen, dock att smitt-&lt;br&gt;bärarpenningen, med avvikelse&lt;br&gt;från vad som anges i 3 kap. 4 §&lt;br&gt;första stycket 1 och 2, utges med&lt;br&gt;80 procent. Smittbärarpenning&lt;br&gt;enligt detta stycke beräknas alltid&lt;br&gt;utan hänsyn till föreskrifterna i 3&lt;br&gt;kap. 10 - 10 b §§ nämnda lag.&lt;br&gt;Som inkomst av anställning får i&lt;br&gt;fall som avses nu räknas även er-&lt;br&gt;sättning för eget arbete från en ar-&lt;br&gt;betsgivare som är bosatt utom-&lt;br&gt;lands eller som är en utländsk&lt;br&gt;juridisk person, när arbetet har&lt;br&gt;utförts i arbetsgivarens verksamhet&lt;br&gt;utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Smittbärarpenning utges med ett&lt;br&gt;belopp som motsvarar smittbära-&lt;br&gt;rens sjukpenning och sjukpen-&lt;br&gt;ningtillägg enligt lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring. Vid tillämp-&lt;br&gt;ning av 3 kap. 4 § första stycket&lt;br&gt;och 10 a § första stycket nämnda&lt;br&gt;lag skall dock gälla att smitt-&lt;br&gt;bärarpenning utges även för den&lt;br&gt;första dagen i ersättningsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om smittbäraren inte är sjukpen-&lt;br&gt;ningfÖrsäkrad enligt lagen om all-&lt;br&gt;män försäkring och inte heller&lt;br&gt;skulle ha varit det om försäk-&lt;br&gt;ringskassan känt till samtliga för-&lt;br&gt;hållanden, bestäms smittbärarpen-&lt;br&gt;ningen till det belopp sjukpen-&lt;br&gt;ningen skulle ha utgjort om den&lt;br&gt;hade beräknats enligt föreskrifter-&lt;br&gt;na i den lagen. Vid tillämpning av&lt;br&gt;3 kap. 4 § första stycket lagen om&lt;br&gt;allmän försäkring skall dock gälla&lt;br&gt;att smittbärarpenning utges även&lt;br&gt;för den första dagen i er-&lt;br&gt;sättningsperioden. Smittbärarpen-&lt;br&gt;ning enligt detta stycke beräknas&lt;br&gt;alltid utan hänsyn till föreskrifter-&lt;br&gt;na i 3 kap. 10 - 10 b §§ nämnda&lt;br&gt;lag. Som inkomst av anställning&lt;br&gt;får i fall som avses nu räknas&lt;br&gt;även ersättning för eget arbete&lt;br&gt;från en arbetsgivare som är bosatt&lt;br&gt;utomlands eller som är en ut-&lt;br&gt;ländsk juridisk person, när arbetet&lt;br&gt;har utförts i arbetsgivarens verk-&lt;br&gt;samhet utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse 1995:1483.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om&lt;br&gt;arbetsskadeförsäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6 § lagen (1976:380) om arbetsskade-&lt;br&gt;försäkring&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0363/prop_199697__63-2.png" style="width:30pt;height:16pt;"/&gt;
&lt;p&gt;För den som inte är sjukpen-&lt;br&gt;ningförsäkrad enligt 3 kap. lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring&lt;br&gt;men likväl har inkomst av för-&lt;br&gt;värvsarbete utgörs 1 i vrän teunder-&lt;br&gt;laget av den inkomst som med&lt;br&gt;tillämpning av 5 § skulle ha be-&lt;br&gt;räknats för honom om han hade&lt;br&gt;varit sjukpenningförsäkrad, dock&lt;br&gt;lägst 6 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som inte är sjukpen-&lt;br&gt;ningförsäkrad enligt 3 kap. lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring&lt;br&gt;men likväl har inkomst av för-&lt;br&gt;värvsarbete utgörs livränteunder-&lt;br&gt;laget av den inkomst som med&lt;br&gt;tillämpning av 5 § skulle ha be-&lt;br&gt;räknats för honom om han hade&lt;br&gt;varit sjukpenningförsäkrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser till-&lt;br&gt;lämpas fortfarande på livränta som avser tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1993:357.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:1064.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om&lt;br&gt;arbetslöshetsförsäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäk-&lt;br&gt;ring skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till ersättning vid arbetslöshet har sökande som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är arbetsföra och oförhindrade&lt;br&gt;att åta sig arbete för en arbetsgiva-&lt;br&gt;res räkning minst tre timmar varje&lt;br&gt;arbetsdag och i genomsnitt minst&lt;br&gt;17 timmar i veckan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. med undantag för vad som&lt;br&gt;anges i andra stycket är arbetsföra&lt;br&gt;och oförhindrade att åta sig arbete&lt;br&gt;för en arbetsgivares räkning minst&lt;br&gt;tre timmar varje arbetsdag och i&lt;br&gt;genomsnitt minst 17 timmar i&lt;br&gt;veckan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. är beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under tid for vilken de&lt;br&gt;inte anmält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. är anmälda som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen&lt;br&gt;i den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. inte kan få lämpligt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökande som uppbär tre fjärde-&lt;br&gt;dels förtidspension har rätt till&lt;br&gt;ersättning om de är arbetsföra&lt;br&gt;och oförhindrade att åta sig ett&lt;br&gt;arbete för en arbetsgivares räk-&lt;br&gt;ning som i arbetstid motsvarar en&lt;br&gt;fjärdedel av det som betecknas&lt;br&gt;som heltidsarbete enligt tillämpligt&lt;br&gt;kollektivavtal inom den bransch&lt;br&gt;där de tidigare har varit an-&lt;br&gt;ställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I 1995 års budgetproposition föreslog regeringen att en enhetlig ersätt-&lt;br&gt;ningsnivå om 75 procent av den förmånsgrundande inkomsten skulle&lt;br&gt;inforas i sjukersättningssystemen och i föräldraförsäkringen fr.o.m. den&lt;br&gt;1 januari 1997. Samtidigt som förslaget ingick i besparingsprogrammet,&lt;br&gt;var det ett ställningstagande för att en allmän ohälsoförsäkring också i&lt;br&gt;fortsättningen skall stå för merparten av försäkringsskyddet vid inkomst-&lt;br&gt;bortfall orsakat av sjukdom och skada. Som ett led i strävandena att&lt;br&gt;skapa en både rättvis och effektiv försäkring föreslog regeringen i bud-&lt;br&gt;getpropositionen att den enhetliga ersättningen skulle utges från den&lt;br&gt;första dagen i ett sjukfall, dvs. att karensdagen skulle avskaffas. Det&lt;br&gt;ingick också i regeringens förslag att den mer precisa utformningen av&lt;br&gt;försäkringsskyddet vid ohälsa skulle utredas vidare av Sjuk- och arbets-&lt;br&gt;skadeberedningen (S 1993:07).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till fortsatt osäkerhet angående det ekonomiska och stats-&lt;br&gt;finansiella läget ansåg regeringen i 1995 års kompletteringsproposition&lt;br&gt;det motiverat att precisera ett mer långtgående förslag. I syfte att minska&lt;br&gt;kostnaderna för försäkringarna och samtidigt ge ett försvarligt skydd mot&lt;br&gt;inkomstbortfall föreslog regeringen därför att det redan ff.o.rn. den&lt;br&gt;1 januari 1996 borde införas en enhetlig ersättningsnivå om 75 procent&lt;br&gt;av den förmånsgrundande inkomsten i såväl sjuk- som föräldraförsäk-&lt;br&gt;ringarna. Vidare föreslogs att denna nivå också borde införas i sjuklöne-&lt;br&gt;systemet. Med anledning av det ansträngda budgetläget gjorde regering-&lt;br&gt;en även den bedömningen att karensdagen skulle bibehållas i sjukförsäk-&lt;br&gt;ringen och sjuklönesystemet. Riksdagen beslutade i enlighet med kom-&lt;br&gt;pletteringspropositionen (prop. 1994/95:147, bet. 1994/95 :FiU20, rskr.&lt;br&gt;1994/95:448).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom regeringens beslut den 20 april 1995 fick Sjuk- och arbetsska-&lt;br&gt;deberedningen nya direktiv (S 1995:54). Beredningen ombildades där-&lt;br&gt;med till en parlamentarisk kommitté som antog namnet Sjuk- och arbets-&lt;br&gt;skadekommittén. Enligt de nya direktiven skulle kommittén bl.a. lämna&lt;br&gt;förslag till ersättningsregler i den allmänna ohälsoförsäkringen respektive&lt;br&gt;lagen (1991:1047) om sjuklön. Utgångspunkten var att ersättningsnivån&lt;br&gt;vid kort eller medellång frånvaro skall uppgå till 75 procent av den&lt;br&gt;förmånsgrundande inkomsten och att det skall finnas en karensdag i&lt;br&gt;försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därefter har aviserats en höjning av ersättningsnivåerna inom bl.a.&lt;br&gt;sjuk- och föräldraförsäkringen till 80 procent från och med den 1 januari&lt;br&gt;1998 (prop. 1995/96:150, bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304 och&lt;br&gt;prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiU2, rskr. 1996/97:135).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sjuk- och arbetsskadekommitténs uppdrag ingick även att analysera&lt;br&gt;och föreslå åtgärder som ger drivkrafter för arbetsgivare att förebygga&lt;br&gt;sjukdom och skador. Kommittén har vidare haft till uppgift att lämna&lt;br&gt;förslag till hur ansvarsfördelningen för rehabiliteringsarbetet kan göras&lt;br&gt;tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommittén överlämnade sitt delbetänkande För-&lt;br&gt;säkringsskydd vid sjukdom (SOU 1995:149) i december 1995. Slutbe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tänkandet En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering&lt;br&gt;(SOU 1996:113) överlämnades till regeringen i juni 1996. Sammanfatt-&lt;br&gt;ning av slutbetänkandet finns i bilaga 1. I betänkandet presenteras för-&lt;br&gt;slag till uppläggning av en allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och&lt;br&gt;rehabilitering. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna finns i bilaga 2. En remissammanställning finns till-&lt;br&gt;gänglig hos Socialdepartementet (S96/4492/F). Arbetsmarknadspolitiska&lt;br&gt;kommittén (A 1994:01) har tillsammans med Sjuk- och arbetsskadekom-&lt;br&gt;mittén haft i uppdrag att se över hur arbetsmarknadspolitiken bättre kan&lt;br&gt;stödja svaga grupper på arbetsmarknaden. En gemensam uppgift för&lt;br&gt;Sjuk- och arbetsskadekommittén och Arbetsmarknadspolitiska kommittén&lt;br&gt;har även varit att undersöka hur en bättre samverkan kan uppnås mellan&lt;br&gt;olika inblandade parter vad gäller förebyggande insatser och rehabilite-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komplettera pågående utredningar tillkallade regeringen i febru-&lt;br&gt;ari 1996 en särskild utredare som fick i uppdrag att kartlägga olika loka-&lt;br&gt;la samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet mellan huvudmän som&lt;br&gt;har näraliggande verksamheter. Studien syftade till att få fram ett för-&lt;br&gt;djupat kunskapsunderlag som svarar mot behovet att hitta rationella&lt;br&gt;former för samverkan och finna en struktur som fungerar för utsatta&lt;br&gt;grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilde utredaren lämnade sitt betänkande EGON JÖNSSON -&lt;br&gt;en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet&lt;br&gt;(SOU 1996:85) till regeringen i maj 1996. Sammanfattning av betänkan-&lt;br&gt;det finns i bilaga 3. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning&lt;br&gt;över remissinstanserna finns i bilaga 4. En remissammanställning finns&lt;br&gt;tillgänglig hos Socialdepartementet (S96/4198/F).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom regeringens beslut den 13 juli 1995 utsågs en särskild utredare&lt;br&gt;med uppdrag att göra en översyn av socialförsäkringsadministratio-&lt;br&gt;nens organisationsstruktur (dir. 1995:110). Utredaren skulle därvid bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kartlägga Riksförsäkringsverkets (RFV) och de allmänna försäkrings-&lt;br&gt;kassornas hittillsvarande roll- och ansvarsfördelning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- analysera på vilket sätt organisationsstrukturen inom socialförsäk-&lt;br&gt;ringsadministrationen inklusive försäkringskassornas särskilda ställ-&lt;br&gt;ning innebär begränsningar och möjligheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- beskriva och analysera försäkringskassornas samverkan inom ramen&lt;br&gt;för Försäkringskasseförbundet (FKF) och de olika uppgifter som FKF&lt;br&gt;utför för försäkringskassornas räkning såsom intresse-, service- och&lt;br&gt;arbetsgivarorganisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lämna förslag till förändringar som tydliggör försäkringskassans orga-&lt;br&gt;nisatoriska ställning samt den roll RFV som central myndighet skall&lt;br&gt;inta i förhållande till försäkringskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren överlämnade betänkandet Försäkringskassan Sverige - Över-&lt;br&gt;syn av socialförsäkringens administration (SOU 1996:64) den 30 april&lt;br&gt;1996. I betänkandet presenterar utredaren förslag till att inordna de&lt;br&gt;allmänna försäkringskassorna i den statliga förvaltningsstrukturen samti-&lt;br&gt;digt som kassornas befogenheter utvidgas i vissa avseenden. Betänkandet&lt;br&gt;har remissbehandlats under tiden 1 juni - 30 september 1996, remissva-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ren och remissammanställningen finns tillgängliga på Socialdepartemen-&lt;br&gt;tet (S96/3272/F).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av betänkandet Försäkringskassan Sverige - Översyn&lt;br&gt;av socialförsäkringens administration (SOU 1996:64) finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Principer för en allmän försäkring vid sjukdom&lt;br&gt;och rehabilitering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för de principer och förslag som nu läggs fram är att&lt;br&gt;det grundläggande försäkringsskyddet vid sjukdom och rehabilitering&lt;br&gt;skall tillgodoses inom ramen för en offentlig försäkring. Den skall bygga&lt;br&gt;på principen om standardtrygghet och ge ersättning för inkomstbortfall.&lt;br&gt;Den allmänna försäkringen bör så långt möjligt innehålla drivkrafter till&lt;br&gt;arbete. Försäkringssystemen skall utformas så att den enskilde stimuleras&lt;br&gt;att arbeta framför att uppbära försäkringsförmåner. Passiva utbetalningar&lt;br&gt;av ersättningar som ersätter arbete bör i möjligaste mån undvikas. För-&lt;br&gt;säkringens utformning bör präglas av arbetslinjen och rehabiliterande&lt;br&gt;arbete bör ingå som viktiga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten skall alltså vara en allmän försäkring som är baserad&lt;br&gt;på inkomstbortfallsprincipen och som uppfyller kraven på trygghet, rätt-&lt;br&gt;visa och effektivitet. Den allmänna försäkringen skall även i framtiden&lt;br&gt;administreras av de allmänna försäkringskassorna och Riksförsäk-&lt;br&gt;ringsverket för att garantera de uppställda kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den offentliga försäkringen står för merparten av standardskyddet&lt;br&gt;för alla försäkrade får den också en bred legitimitet. När en majoritet av&lt;br&gt;medborgarna omfattas av samma försäkringssystem får det en förank-&lt;br&gt;ring i samhället som garanterar dess stabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på rättvisa innebär att ersättning skall ges på lika villkor till alla&lt;br&gt;försäkrade. Det innebär också att försäkringsskyddet skall innehålla ett&lt;br&gt;betydande mått av utjämning mellan grupper som löper olika risk att&lt;br&gt;drabbas av sjukdom. Kostnaden för att ge ett visst försäkringsskydd&lt;br&gt;varierar mellan olika grupper. 1 en rättvis försäkring får dessa skillnader&lt;br&gt;endast i begränsad omfattning slå igenom i försäkringsvillkoren för den&lt;br&gt;enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektivitet i den allmänna försäkringen är en förutsättning för att väl-&lt;br&gt;färden i samhället långsiktigt skall kunna upprätthållas. Möjligheter att&lt;br&gt;kontrollera och begränsa samhällets kostnader för försäkringen måste&lt;br&gt;därför finnas. Genom att stödja ett återupprättande av den försäkrades&lt;br&gt;arbetsförmåga kan ersättningsperioder förkortas. Genom att stödja före-&lt;br&gt;byggande insatser kan inflödet till försäkringen minska. Effektivitet upp-&lt;br&gt;nås genom att verksamheten bedrivs målinriktat och planmässigt samt&lt;br&gt;följs upp och utvärderas. Vidare kan effektiviteten ökas genom bättre&lt;br&gt;samverkan mellan myndigheter. De allmänna försäkringskassorna kom-&lt;br&gt;mer att få en viktig roll för att utveckla samverkan mellan samhällets&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samlade resurser för att bättre kunna tillgodose enskilda människors&lt;br&gt;behov av stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten och möjligheten för alla att själva försörja sig genom arbete är&lt;br&gt;en grundsten för svensk arbetsmarknads- och socialpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig uppgift för samhällets insatser är att förbättra förutsättningar-&lt;br&gt;na att förena arbetslivets krav med de enskildas arbetsförmåga och däri-&lt;br&gt;genom stärka arbetslinjen. Utgångspunkten är att var och en skall kunna&lt;br&gt;finna sin huvudsakliga försörjning genom eget arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna sjukförsäkringen har som två viktiga syften att dels&lt;br&gt;medverka till ett effektivt förebyggande arbetsmiljöarbete, dels bedriva&lt;br&gt;tidiga, aktiva och samordnande rehabiliteringsåtgärder. Genom att arbets-&lt;br&gt;linjen under senare år förts in som ett viktigt mål i sjuk- och arbetsska-&lt;br&gt;deförsäkringama har rehabiliteringsfrågan fått en mer framskjuten roll.&lt;br&gt;En stark betoning har därmed lagts på en tidig, aktiv och samordnad&lt;br&gt;rehabilitering samt arbetsanpassning och andra förebyggande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När arbetsförmågan är nedsatt, skall åtgärder i första hand inriktas på&lt;br&gt;rehabilitering i syfte att uppnå en snabb återgång till arbetslivet. Alla&lt;br&gt;möjligheter att återge den försäkrade arbetsförmågan bör prövas. Syste-&lt;br&gt;met bör också syfta till att underlätta för den försäkrade att trots sjuk-&lt;br&gt;dom vara kvar i förvärvsarbete t.ex. i de fall det finns en partiell arbets-&lt;br&gt;förmåga. Detta är ett led i strävandena att stärka arbetslinjen. Därför bör&lt;br&gt;vikten av en tidig, aktiv och samordnad rehabilitering betonas. I princip&lt;br&gt;skall ingen vara passivt sjukskriven. Man bör fokusera på det friska hos&lt;br&gt;var och en. Här har arbetsgivarna en viktig roll när det gäller att ta till-&lt;br&gt;vara restarbetsförmågan hos de anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väsentligt att försäkringen innehåller en väl avvägd balans mel-&lt;br&gt;lan målen att ge ekonomisk trygghet och att upprätthålla arbetslinjen.&lt;br&gt;Den som på grund av sjukdom, skada eller funktionshinder har en ned-&lt;br&gt;satt arbetsförmåga och av det skälet inte kan försörja sig skall ha rätt till&lt;br&gt;ersättning. Samtidigt kräver arbetslinjen att tidiga och aktiva åtgärder&lt;br&gt;vidtas för att individen snarast möjligt skall kunna återgå i arbete. Ett&lt;br&gt;grundläggande syfte med arbetslinjen är att så många som möjligt ge-&lt;br&gt;nom eget arbete skall kunna försörja sig och bidra till den gemensamma&lt;br&gt;välfärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att försäkringssystemen anpassas till morgondagens sam-&lt;br&gt;hälle. Den framtida miljö som de allmänna försäkringarna kommer att&lt;br&gt;verka i antas innebära att de kunskapsintensiva delarna av näringslivet&lt;br&gt;kommer att stå för en stor del av tillväxten. Det gäller sannolikt framför&lt;br&gt;allt den privata tjänstesektorn. Småföretagen kommer att få ökad bety-&lt;br&gt;delse för sysselsättningen. Vidare antas tillfälliga anställningar öka i&lt;br&gt;antal även om arbetsgivarna även i fortsättningen kommer att ha behov&lt;br&gt;av tillsvidareanställningar. Likaså bedöms distansarbete öka i omfattning&lt;br&gt;och långa pendlingsavstånd till arbetsplatsen bli allt vanligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På sikt måste vi skapa socialförsäkringssystem som är finansiellt och&lt;br&gt;politiskt stabila. Detta förutsätter bl.a. en administration som känneteck-&lt;br&gt;nas av effektivitet och en rättssäker och likformig tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund kommer i det följande principer att anges för hur&lt;br&gt;försäkring vid sjukdom och rehabilitering bör utformas. Riktlinjer för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reformering av administrationen kommer att presenteras, vilka skall&lt;br&gt;medverka till att utveckla och fördjupa försäkringskassornas självständi-&lt;br&gt;ga ställning samtidigt som den statliga styrningen garanteras. Vissa för-&lt;br&gt;ändringar kan genomföras redan under innevarande år och andra från&lt;br&gt;och med den 1 januari respektive 1 juli 1998. Delar av försäkringen är&lt;br&gt;emellertid för närvarande föremål för ytterligare utredning. Det gäller&lt;br&gt;t.ex. ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförsmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På flera andra områden krävs ytterligare utredning innan slutliga för-&lt;br&gt;slag kan läggas fram, bl.a. vad gäller arbetsgivarnas åtgärds- och kost-&lt;br&gt;nadsansvar vid rehabilitering samt arbetsskadeförsäkringen. Det är stora&lt;br&gt;och principiella avvägningar som måste göras för att finna lösningar&lt;br&gt;som är långsiktigt stabila.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 En enhetlig ersättningsnivå om 80 procent inom&lt;br&gt;sjuk- och föräldraförsäkringen samt vissa andra&lt;br&gt;ersättningsslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Sjuk- och rehabiliteringsersättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lagändringar görs så att ersättningsnivån för&lt;br&gt;sjuk- och rehabiliteringspenning samt sjuklön blir 80 procent av för-&lt;br&gt;månsgrundande inkomst fr.o.m. den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För sjukpenningförsäkringen och&lt;br&gt;sjuklön gäller sedan den 1 januari 1996 att kompensationsgraden är&lt;br&gt;75 procent av den förmånsgrundande inkomsten. Sedan den 1 april 1993&lt;br&gt;är den första dagen karensdag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rehabiliteringspenning kan betalas ut under tid som försäkrad deltar i&lt;br&gt;arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd. Sedan den 1 januari 1996 är&lt;br&gt;kompensationsnivån för rehabiliteringspenningen 75 procent av SGI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön och lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring (AFL) är antalet karensdagar begränsat till högst tio under en&lt;br&gt;tolvmånadersperiod, s.k. allmänt högriskskydd. Det allmänna högrisk-&lt;br&gt;skyddet gäller för sjuklön från varje arbetsgivare för sig eller för sjuk-&lt;br&gt;penning från försäkringskassan. Någon sammanläggning av karensdagar&lt;br&gt;enligt lagen om sjuklön och AFL sker inte. Syftet med det allmänna&lt;br&gt;högriskskyddet i samband med sjukersättning är att skydda individen&lt;br&gt;från ett alltför omfattande inkomstbortfall till följd av karensdagsregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En återinsjuknanderegel finns i lagen om sjuklön och AFL för den som&lt;br&gt;insjuknar på nytt inom fem kalenderdagar. I sådana fall räknas den nya&lt;br&gt;sjukperioden som en fortsättning på den tidigare vad avser karensdag&lt;br&gt;och sjukperiodens eller sjuklöneperiodens längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen om sjuklön kan en arbetstagare ansöka hos försäkringskas-&lt;br&gt;san om att få sjuklön med 75 procent av lönen redan från den första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dagen i varje sjuklöneperiod och att arbetsgivaren skall få sina kostnader&lt;br&gt;för sjuklön inklusive sociala avgifter ersatta av försäkringskassan, s.k.&lt;br&gt;särskilt högriskskydd. Ett sådant beslut kan fattas endast om arbetstaga-&lt;br&gt;ren lider av sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder&lt;br&gt;med rätt till sjuklön under en tolvmånadersperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För arbetstagare med risk för särskilt omfattande sjukfrånvaro bör en&lt;br&gt;ändring göras i AFL så att sjukpenning respektive sjuklön skall utges&lt;br&gt;med 80 procent även för den första dagen (karensdagen) i en sjukperiod&lt;br&gt;respektive sjuklöneperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om riksdagen beslutar enligt regeringens förslag att höja ersättningen&lt;br&gt;enligt AFL och lagen om sjuklön till 80 procent enligt AFL och lagen&lt;br&gt;om sjuklön avser regeringen att senare anpassa ersättningen till sjömän-&lt;br&gt;nens arbetsgivare i förordningen (1982:842) om vissa sjukförsäkringser-&lt;br&gt;sättningar för sjömän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Föräldraförsäkringen och havandeskapspenningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lagändringar görs så att ersättningsnivån höjs&lt;br&gt;fr.o.m. den 1 januari 1998 till 80 procent av den sjukpenninggrun-&lt;br&gt;dande inkomsten avseende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;föräldrapenningen för de dagar med föräldrapenning som ersätts&lt;br&gt;med sjukpenningbelopp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;den tillfälliga föräldrapenningen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- havandeskapspenningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändrade ersättningsnivåerna skall avse samtliga som får del av&lt;br&gt;föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning&lt;br&gt;avseende tid fr.o.m. den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Föräldraförsäkringen, som regleras i&lt;br&gt;4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) består av två hu-&lt;br&gt;vudförmåner, föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. Havande-&lt;br&gt;skapspenningen regleras i 3 kap. 9 § AFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrapenning med anledning av barns födelse eller ett adoptivbarns&lt;br&gt;ankomst utges under högst 450 dagar sammanlagt för föräldrarna. Om&lt;br&gt;föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet, har vardera föräldern&lt;br&gt;rätt till föräldrapenning under minst 225 dagar. En förälder har dock rätt&lt;br&gt;att avstå från att uppbära föräldrapenning till förmån för den andre för-&lt;br&gt;äldern. För barn födda efter den 1 januari 1995 gäller att överlåtelse kan&lt;br&gt;ske med undantag för föräldrapenning motsvarande förälderns sjukpen-&lt;br&gt;ning såvitt avser en tid om 30 dagar för varje barn, s.k. pappa- och&lt;br&gt;mammamånad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För 360 av de 450 dagarna betalas föräldrapenning ut med belopp&lt;br&gt;motsvarande förälderns sjukpenning, dock lägst 60 kronor per dag (den&lt;br&gt;s.k. garantinivån). Ersättningen är för närvarande 75 procent av den&lt;br&gt;sjukpenninggrundande inkomsten för 360 dagar. För återstående 90 da-&lt;br&gt;gar utges föräldrapenning med belopp enligt garantinivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som behöver avstå från Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år till följd av sjukdom eller&lt;br&gt;smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare eller vid besök i samhäl-&lt;br&gt;lets förebyggande barnhälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning kan också utges för vård av barn som har&lt;br&gt;fyllt tolv men inte 16 år i de fall barnet på grund av sjukdom, utveck-&lt;br&gt;lingsstörning eller annat funktionshinder är i behov av särskild tillsyn&lt;br&gt;eller vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning utges under 60 dagar per barn och år. När de&lt;br&gt;60 dagarna är uttagna kan ersättning betalas ut under ytterligare högst&lt;br&gt;60 dagar per barn och år. De ytterligare 60 dagarna kan inte utges vid&lt;br&gt;ordinarie vårdares sjukdom eller smitta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning utges även till fader som avstår från förvärvs-&lt;br&gt;arbete i samband med barns födelse för att närvara vid förlossningen,&lt;br&gt;hjälpa till i hemmet eller vårda annat barn. Sådana s.k. pappadagar utges&lt;br&gt;med högst tio dagar per barn och utges inte för tid efter 60:e dagen efter&lt;br&gt;barnets hemkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrar med barn som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktionshindrade kan få ersättning för 10 kontaktdagar&lt;br&gt;per barn och år. Dagarna kan tas ut från barnets födelse till dess barnet&lt;br&gt;fyller 16 år. Dessa kontaktdagar kan bl.a. användas vid föräldrautbild-&lt;br&gt;ning, invänjning i skola, daghem eller vid besök i skola eller daghem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den höjda ersättningsnivån till 80 procent föranleder ändringar i 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § AFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Havandeskapspenning kan utges till blivande mödrar, som under gravi-&lt;br&gt;ditetens senare del på grund av arbetets art inte kan fortsätta sitt vanliga&lt;br&gt;arbete och inte kan omplaceras. Denna utges tidigast fr.o.m. den 60:e&lt;br&gt;dagen före den beräknade förlossningen och längst t.o.m den 11 :e dagen&lt;br&gt;före denna tidpunkt. Har kvinnan blivit avstängd från sitt arbete därför&lt;br&gt;att arbetsmiljön kan medföra risk för fosterskador utges ersättning redan&lt;br&gt;fr.o.m. dagen för avstängningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen vid havandeskapspenning är för närvarande 75 procent.&lt;br&gt;Den förhöjda ersättningsnivån till 80 procent föranleder ändringar i&lt;br&gt;3 kap. 9 a § AFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeländringarna föreslås avse samtliga som får del av föräldrapen-&lt;br&gt;ning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning avseende tid&lt;br&gt;fr.o.m. den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Vissa övriga ersättningsslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lagändringar görs så att ersättningsnivån för&lt;br&gt;närståendepenning och statligt personskadeskydd blir 80 procent av&lt;br&gt;den sjukpenninggrundande inkomsten ff.o m. den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ersättning i form av närståendepen-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning utges till närstående som avstår från förvärvsarbete för att vårda en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svårt sjuk person. Ersättningen kan fr.o.m. år 1992 utges även vid vård&lt;br&gt;på sjukvårdsinrättning. Närståendepenning utges för närvarande med&lt;br&gt;belopp motsvarande sjukpenningen för samtliga dagar i ersättningsperio-&lt;br&gt;den. Rätten till ledighet är knuten till ersättningsrätten. Fr.o.m. den 1 juli&lt;br&gt;1994 utökades antalet ersättningsdagar från 30 till högst 60 dagar för&lt;br&gt;varje person som vårdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fr.o.m. den 1 juni 1993 kan närståendepenning även utges med högst&lt;br&gt;240 dagar för vård av en person som blivit HIV-smittad vid användning&lt;br&gt;av blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården eller, i vissa&lt;br&gt;fall, fått infektion av HIV genom smitta av en sådan person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det statliga personskadeskyddet omfattar bl.a. den som tjänstgör inom&lt;br&gt;totalförsvaret eller medverkar i räddningstjänst samt den som är häktad&lt;br&gt;eller intagen på kriminalvårdsanstalt, annan anstalt eller på speciella&lt;br&gt;hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med riksdagens tidigare beslut om att ersättningsnivån skall&lt;br&gt;vara 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten föreslås att&lt;br&gt;lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd ändras i enlighet därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en smittbärare avses enligt lagen (1989:225) om ersättning till&lt;br&gt;smittbärare den som har eller kan antas ha en smittsam sjukdom utan att&lt;br&gt;ha förlorat sin arbetsförmåga till följd av sjukdom. Smittsamma sjuk-&lt;br&gt;domar indelas enligt smittskyddslagen i samhällsfarliga sjukdomar och&lt;br&gt;övriga smittsamma sjukdomar. Rätt till smittbärarpenning föreligger för&lt;br&gt;den som måste avstå från förvärvsarbete på grund av beslut enligt smitt-&lt;br&gt;skyddslagen eller livsmedelslagen eller föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av sistnämnda lag. Rätt till smittbärarpenning föreligger även&lt;br&gt;när någon självmant genomgår en läkarundersökning eller en hälsokon-&lt;br&gt;troll som syftar till att utröna om han är smittad av en samhällsfarlig&lt;br&gt;sjukdom eller har en sjukdom, en smitta, ett sår eller en annan skada&lt;br&gt;som kan göra livsmedel som han hanterar otjänligt till människoföda.&lt;br&gt;Med hänsyn till smittbärarpenningens särskilda syfte utges för närvaran-&lt;br&gt;de 80 procent av den förmånsgrundande inkomsten. En redaktionell änd-&lt;br&gt;ring i 4 § lagen om ersättning till smittbärare behöver dock göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Minskningsregeln inom sjukpenningförsäkringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den minskningsregel som finns inom sjukpen-&lt;br&gt;ningförsäkringen skall ändras så att kompletterande ersättning far ges&lt;br&gt;även efter den 90:e dagen i en sjukperiod utan att sjukpenningen&lt;br&gt;minskas. Möjligheten att komplettera ersättningen från den allmänna&lt;br&gt;försäkringen skall dock begränsas till en sammanlagd kompensations-&lt;br&gt;nivå om 90 procent av vad den försäkrade skulle haft i lön om han&lt;br&gt;eller hon varit i arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås att ersättning från all kollektivavtalad gruppsjukför-&lt;br&gt;säkring, och inte enbart sådan som fastställts mellan arbetsmarkna-&lt;br&gt;dens huvudorganisationer, skall likställas med lön från arbetsgivaren&lt;br&gt;under sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag överenstsämmer med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Arbetsgivarverket instämmer i kommitténs förslag&lt;br&gt;att ändra minskningsregeln så att arbetsmarknadens parter ges möjlighet&lt;br&gt;att avtala om försäkringsskydd även efter den 90:e dagen i en sjuk-&lt;br&gt;period. Verket vill dock understryka att den föreslagna förändringen i&lt;br&gt;minskningsregeln inte innebär att kraven på kompletterande försäkrings-&lt;br&gt;skydd under framförallt långvarig arbetsoförmåga kommer att kunna&lt;br&gt;tillgodoses av arbetsgivaren. Försäkringsanställdas förbund avstyrker&lt;br&gt;kommitténs förslag att sjuklön skall kunna utges även efter 90 dagars&lt;br&gt;sjukskrivning och att sjuklön skall kunna komplettera sjukpenning upp&lt;br&gt;till 90 procent av inkomstunderlaget utan att sjukpenningen reduceras.&lt;br&gt;Förbundet anser att den generella nivån i den allmänna försäkringen&lt;br&gt;skall ligga på 90 procent Försäkringskassan i Stockholms län anser att&lt;br&gt;förslaget stärker de anställdas möjligheter att behålla ett bra försäkrings-&lt;br&gt;skydd men att det riskerar att vidga gapet till dem som inte har anställ-&lt;br&gt;ning. Försäkringskasseförbundet (FKF) delar kommitténs uppfattning.&lt;br&gt;FKF anser att det är angeläget att sätta ersättningsnivåerna till en sådan&lt;br&gt;nivå att behovet av påbyggnadsförsäkringar minimeras. Förbundet ser en&lt;br&gt;fara i att enbart begränsa kompensationsnivån för kollektiva avtal men&lt;br&gt;inte för privata försäkringar. Trots detta kommer förbundet fram till&lt;br&gt;samma slutsats som kommittén. Legitimerade sjukgymnasters riksför-&lt;br&gt;bund anser att sjuklön utöver miniminivån bör regleras i kollektivavtal&lt;br&gt;även om den överstiger det föreslagna taket. Landsorganisationen i Sve-&lt;br&gt;rige anser att begränsningen är acceptabel av fördelningsmässiga skäl&lt;br&gt;under förutsättning att detta, i enlighet med kommitténs förslag, också&lt;br&gt;gäller privata försäkringar. Riksförsäkringsverket tillstyrker de av kom-&lt;br&gt;mittén föreslagna ändringarna i den s.k. minskningsregeln i AFL. Minsk-&lt;br&gt;ningsregeln kan med nuvarande utformning inte medföra att förmåner&lt;br&gt;från privata försäkringar frånräknas sjukpenningen. Sveriges Akademi-&lt;br&gt;kers centralorganisation (SACO) finner det principiellt felaktigt att i lag&lt;br&gt;begränsa parternas avtalsfrihet, vilket den föreslagna sammanlagda kom-&lt;br&gt;pensationsnivån på 90 procent de facto skulle innebära. I sak finner dock&lt;br&gt;SACO det vara givet att den totala sjukersättningen inte skall överstiga&lt;br&gt;eller jämställas med arbetsinkomst. Tjänstemännens centralorganisation&lt;br&gt;(TCO) anser att alla former av minskningsregler kränker den fria för-&lt;br&gt;handlingsrätten och avvisar kommitténs förslag. TCO riktar också kritik&lt;br&gt;mot att kommittén inte har tagit ställning till det indirekta avtalsförbud&lt;br&gt;som finns under sjuklöneperioden. Enligt TCO:s uppfattning måste den&lt;br&gt;fördelning mellan kontant lön och andra anställningsvillkor som beslutas&lt;br&gt;av parterna i fria förhandlingar respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För att motverka att vissa arbetstaga-&lt;br&gt;re via avtal tillförsäkras en högre kompensationsnivå vid sjukdom än&lt;br&gt;andra grupper i samhället finns det särskilda regler i lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring (AFL) om minskning av sjukpenning i vissa fall.&lt;br&gt;Det gäller i de fall den försäkrade under sjukdom får lön från arbetsgiva-&lt;br&gt;ren eller ersättning från avtalsförsäkring eller att lönen/ersättningen över-&lt;br&gt;stiger en viss nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med minskningsregeln är att kompensationen for försäkrade vid&lt;br&gt;sjukfrånvaro for närvarande inte skall bli högre än 85 procent av för-&lt;br&gt;värvsinkomsten for de dagar som följer efter karensdagen i en sjukperiod&lt;br&gt;och t.o.m. dag 90. Från och med den 91 :a dagen är den högsta kompen-&lt;br&gt;sationen för närvarande 75 procent av förvärvsinkomsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill inledningsvis poängtera att kompletterande försäkringar&lt;br&gt;kan fylla ett viktigt behov av ekonomiskt skydd vid arbetsoförmåga till&lt;br&gt;följd av sjukdom eller skada. Detta gäller t.ex. fortidskapitalet inom&lt;br&gt;grupplivförsäkringen och premiebefrielseforsäkringen. Det samlade för-&lt;br&gt;säkringsskyddet bör inte bli sådant att det stimulerar till ett överutnytt-&lt;br&gt;jande av den allmänna försäkringen eller att det försämrar den allmänna&lt;br&gt;försäkringens effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I huvudsak fanns två motiv bakom införandet av reglerna om minsk-&lt;br&gt;ning av sjukpenning i vissa fall. Det ena var att de kompletterande er-&lt;br&gt;sättningarna skulle kunna motverka syftet med nivåsänkningen i den&lt;br&gt;allmänna försäkringen, nämligen att uppnå en samhällsekonomisk be-&lt;br&gt;sparing. Det andra var att sänkningarna av nivåerna skulle gälla lika för&lt;br&gt;alla försäkrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att lagstiftaren år 1991 valde att begränsa möjligheten att komplettera&lt;br&gt;sjukpenningen genom bl.a. kollektivavtalade ersättningar förklaras sär-&lt;br&gt;skilt av det faktum att den på kollektivavtal grundade rätten till ersätt-&lt;br&gt;ning omfattar i stort sett hela arbetsmarknaden. Sådana överenskommel-&lt;br&gt;ser har alltså ett mycket stort genomslag. Sedan marknaden for privat&lt;br&gt;sjukförsäkring, främst i form av gruppsjukförsäkring, snabbt har expan-&lt;br&gt;derat har förhållandena dock förändrats. Frågan om sänkta ersättnings-&lt;br&gt;nivåer ger de önskade drivkrafterna för arbete eller om nivåerna gäller&lt;br&gt;lika för alla försäkrade är alltså inte längre enbart avhängigt om den&lt;br&gt;försäkrade omfattas av avtalskompletteringar eller ej. Samma svårighet&lt;br&gt;att upprätthålla drivkrafter och att skapa rättvisa ifråga om den samman-&lt;br&gt;lagda ersättningsnivån har nu istället uppkommit till följd av de privata&lt;br&gt;försäkringsaltemativen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har funnit det svårt att finna bärande skäl för att låta en&lt;br&gt;minskningsregel missgynna den kollektivavtalade formen att lösa beho-&lt;br&gt;vet av kompletterande ersättningar. Enligt regeringens uppfattning är det&lt;br&gt;rimligt att låta olika försäkringslösningar konkurrera på i princip lika&lt;br&gt;villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan likställdhet mellan olika alternativ kan på ett enkelt sätt&lt;br&gt;åstadkommas genom att den ovan beskrivna &amp;quot;väggen&amp;quot; i minskningsre-&lt;br&gt;geln i AFL tas bort. Detta skulle lämna ett utrymme för arbetsmarkna-&lt;br&gt;dens parter att komma överens om huruvida en förlängning skall ske av&lt;br&gt;den tid under vilken komplettering via avtal skall utges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande frågan om en översta gräns för kompensationsnivån i det&lt;br&gt;kollektivavtalade skyddet gör regeringen följande överväganden. Nivån&lt;br&gt;för sådana eventuella kompletteringar fastställs efter förhandling mellan&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter på respektive avtalsområde. Vid en sådan för-&lt;br&gt;handling får arbetsgivarna förväntas hålla tillbaka alltför höga kompensa-&lt;br&gt;tionsnivåer eftersom dessa är kostnadskrävande, samtidigt som de också&lt;br&gt;kan påverka drivkrafterna för arbete. För arbetstagarsidan gäller det att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prioritera det tillgängliga löneutrymmet, valet står mellan ökad kontant&lt;br&gt;lön och förbättrade trygghetslösningar. Det finns således anledning att&lt;br&gt;tro att kompensationsnivåema i det kollektivavtalade skyddet, vid en fri&lt;br&gt;förhandling mellan parterna, skulle hamna på en rimlig nivå. Sådana&lt;br&gt;åsikter kom också till uttryck bland arbetstagarnas företrädare i den&lt;br&gt;referensgrupp med arbetsmarknadens parter i Sjuk- och arbetsskadekom-&lt;br&gt;mittén som hade till uppgift att analysera förutsättningarna för tilläggs-&lt;br&gt;försäkringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har dock förståelse för om det kan uppstå tveksamhet om&lt;br&gt;den ordning som nu diskuteras verkligen kan leda till rimliga kompensa-&lt;br&gt;tionsnivåer, eller till rättvisa resultat mellan olika grupper. Av den an-&lt;br&gt;ledningen föreslår regeringen att minskningsregeln i sjukpenningförsäk-&lt;br&gt;ringen bibehålies. Genom en sådan lösning kan lagstiftaren påverka den&lt;br&gt;totala kompensationsnivån. Tidigare erfarenheter beträffande minsknings-&lt;br&gt;regeln visar också att kollektivavtalen anpassats till de i AFL angivna&lt;br&gt;nivåerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår således att arbetsmarknadens parter skall ges möj-&lt;br&gt;lighet att träffa avtal om förmåner vid sjukdom som komplement till&lt;br&gt;sjukpenningen även för tid efter den 90:e dagen i ett sjukfall. För att&lt;br&gt;säkerställa att ersättningen vid sjukdom inte blir så hög att den ökar&lt;br&gt;kostnaderna i den allmänna försäkringen eller att villkoren för olika&lt;br&gt;grupper på arbetsmarknaden i allt för hög grad kommer att skilja sig åt&lt;br&gt;föreslår regeringen dock en begränsning av den sammanlagda kompensa-&lt;br&gt;tionsnivån. Regeringen föreslår att om den försäkrade av arbetsgivaren&lt;br&gt;erhåller lön under sjukdom för samma tid som sjukpenningen avser,&lt;br&gt;skall sjukpenning som utges minskas med det belopp som den samman-&lt;br&gt;lagda ersättningen överstiger 90 procent av vad den försäkrade skulle&lt;br&gt;haft i lön om han eller hon varit i arbete. Till den del lönen under sjuk-&lt;br&gt;dom utges i förhållande till lön i arbete som för år räknat överstiger den&lt;br&gt;högsta sjukpenninggrundande inkomsten skall minskning dock endast&lt;br&gt;ske med belopp som överstiger 90 procent av lönen i arbete. Genom att&lt;br&gt;föreslå en sammanlagd kompensationsnivå om 90 procent vill regeringen&lt;br&gt;markera att det är rimligt att den ersättning som kan lämnas enligt över-&lt;br&gt;enskommelser i kollektivavtal blir densamma som rekommenderas för&lt;br&gt;privat försäkring i Försäkringsförbundets maximitabeller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 kap. 4 a § andra stycket AFL skall ersättning som utges på&lt;br&gt;grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder&lt;br&gt;som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisa-&lt;br&gt;tioner anses som lön under sjukdom från arbetsgivare. Dagens minsk-&lt;br&gt;ningsregel gör alltså i princip ingen skillnad på ersättning som utbetalas&lt;br&gt;i form av sjuklön från arbetsgivaren och ersättning som utges från en&lt;br&gt;kollektivavtalad gruppsjukförsäkring. I denna del föreslår regeringen&lt;br&gt;ingen annan ändring än att ersättningen från all kollektivavtalad grupp-&lt;br&gt;sjukförsäkring, och inte enbart sådan som fastställts mellan arbetsmark-&lt;br&gt;nadens huvudorganisationer, skall likställas med lön från arbetsgivaren&lt;br&gt;under sjukdom. Det finns enligt regeringens uppfattning inga skäl att un-&lt;br&gt;danta ersättningen från en fri gruppsjukförsäkring som vilar på ett lokalt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kollektivavtal från den minskningsregel som träffar såväl lön från arbets-&lt;br&gt;givaren, som en av huvudorganisationerna avtalad gruppsjukförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En minskningsregel även for privat sjukförsäkring skulle leda till ett&lt;br&gt;mycket omfattande administrativt merarbete. Försäkringskassan skulle&lt;br&gt;nödgas utreda en lång rad ersättningsfall och kompletterande utredning&lt;br&gt;skulle behöva införskaffas från de privata försäkringsgivarna. I de fall en&lt;br&gt;&amp;quot;otillåten&amp;quot; hög kompensation skulle ha betalats ut måste försäkringskas-&lt;br&gt;san, ofta kanske långt i efterhand, återkräva ersättning från den försäkra-&lt;br&gt;de. Det är vidare osäkert om en sådan minskningsregel skulle få en&lt;br&gt;sådan räckvidd att den även kom att omfatta utländska försäkringsgivare.&lt;br&gt;Om en sådan minskningsregel endast skulle bli tillämplig på försäkring&lt;br&gt;som marknadsförs i Sverige skulle det kunna medföra en snedvridning&lt;br&gt;som ger svenska försäkringsbolag en konkurrensnackdel. På grundval av&lt;br&gt;dessa skäl anser regeringen det olämpligt att föreslå en minskningsregel&lt;br&gt;för privat sjukpenningförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Ändring av socialavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den kostnadsökning som uppkommer för arbetsgivarna med anledning&lt;br&gt;av höjningen från 75 procent till 80 procent under dag två till 28 i en&lt;br&gt;sjuklöneperiod bör kompenseras. För att kostnadsneutralitet skall uppnås&lt;br&gt;bör arbetsgivarna kompenseras för kostnadsökningen på 624 miljoner&lt;br&gt;kronor genom en justering av avgiftsuttaget till sjukförsäkringen. Rege-&lt;br&gt;ringen har för avsikt att återkomma med förslag till lagändring av sjuk-&lt;br&gt;försäkringsavgiften enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i en propo-&lt;br&gt;sition under september månad 1997.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Tjugofem procents restarbetsförmåga vid&lt;br&gt;förtidspension och sjukbidrag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Försäkrad som uppbär tre fjärdedels förtids-&lt;br&gt;pension eller sjukbidrag skall vid arbetslöshet vara berättigad till&lt;br&gt;arbetslöshetsersättning om han eller hon är arbetsför och oförhindrad&lt;br&gt;att åta sig ett arbete för en arbetsgivares räkning som i arbetstid&lt;br&gt;motsvarar en fjärdedel av det som betecknas som heltidsarbete enligt&lt;br&gt;tillämpligt kollektivavtal inom den bransch där den sökande tidigare&lt;br&gt;varit anställd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den 1 juli 1993 infördes två nya&lt;br&gt;nivåer inom förtidspensioneringen, en fjärdedels och tre fjärdedels för-&lt;br&gt;tidspension/sjukbidrag (prop. 1992/93:31, bet. 1992/93:SfU9, rskr.&lt;br&gt;1992/93:157). Nivån två tredjedels pension upphörde, men finns kvar&lt;br&gt;övergångsvis. För att rätt till hel pensionsförmån skall föreligga krävs&lt;br&gt;sedan den 1 juli 1993 att arbetsförmågan på grund av sjukdom är helt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nedsatt. Före detta datum var det tillräckligt att arbetsförmågan var ned-&lt;br&gt;satt med fem sjättedelar för att rätt till hel pensionsförmån skulle förelig-&lt;br&gt;ga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med förändringarna inom förtidspensioneringen var framför&lt;br&gt;allt att anpassa pensionsnivåema till ersättningsnivåerna för sjukpenning.&lt;br&gt;Den 1 juli 1990 ändrades ersättningsnivåerna för sjukpenning till hel, tre&lt;br&gt;ljärdedels, halv samt en fjärdedel. Tidigare utgavs sjukpenning på nivå-&lt;br&gt;erna hel eller halv. De skilda nivåerna för sjukpenning och förtidspen-&lt;br&gt;sion innebar att den som hade en varaktig nedsättning av arbetsförmågan&lt;br&gt;i skiktet 25 till 49 procent inte var berättigad till förtidspension samtidigt&lt;br&gt;som en sådan nedsättning kunde berättiga till en ljärdedels sjukpenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen anfördes bl.a. att samordningen mellan sjukpenning och&lt;br&gt;förtidspension skulle medföra fördelar ur rehabiliteringssynpunkt. För-&lt;br&gt;ändringarna skulle få stor betydelse för de människor som enligt de äldre&lt;br&gt;reglerna uppbar halv förtidspension och som hade möjlighet att öka sin&lt;br&gt;arbetstid, dock ej till heltid. De tidigare nivåerna försvårade detta då en&lt;br&gt;ökad arbetstid ledde till att kravet på arbetsförmågans nedsättning med&lt;br&gt;minst hälften inte var uppfyllt. Enligt de äldre reglerna drogs förtidspen-&lt;br&gt;sionen in i sin helhet. Enligt den dåvarande regeringen skulle de nya&lt;br&gt;nivåerna ge väsentligt förbättrade möjligheter att anpassa arbetsinsatsen&lt;br&gt;till den enskildes förmåga och innebära större möjligheter för den enskil-&lt;br&gt;de att erhålla inkomstbortfallsskydd som motsvarade den faktiska ned-&lt;br&gt;sättningen av arbetsförmågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att de nya nivåerna infördes har problem med bristande&lt;br&gt;överensstämmelse med reglerna på arbetsmarknadsområdet uppmärksam-&lt;br&gt;mats i olika sammanhang. Enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsför-&lt;br&gt;säkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd kan ersätt-&lt;br&gt;ning lämnas till den som har ett arbetsutbud på minst 17 timmar per&lt;br&gt;vecka. Detta krav på arbetsutbud har lett till att den som uppbär tre&lt;br&gt;fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag inte är berättigad till arbetslös-&lt;br&gt;hetsersättning vid arbetslöshet. 25 procent av en normal heltidsarbetstid&lt;br&gt;motsvarar ett arbetsutbud på cirka 8-10 timmar per vecka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från den 1 januari 1997 gäller nya kriterier för rätt till ersättning i&lt;br&gt;form av sjukpenning och förtidspension (prop. 1996/97:28, bet.&lt;br&gt;1996/97:SfU6, rskr. 1996/97:125). Sjukpenning och förtidpension skall&lt;br&gt;mer uttalat än tidigare vara ett skydd vid medicinskt nedsatt arbetsförmå-&lt;br&gt;ga. En utgångspunkt för regelförändringarna har varit att samhällets&lt;br&gt;trygghetssystem bör renodlas i förhållande till behovet av insats. En&lt;br&gt;renodling av kriterierna för rätt till sjukpenning och förtidspension ger&lt;br&gt;underlag för en mer rättvisande bild av samhällets kostnader inom olika&lt;br&gt;områden och underlättar därmed framtida beslut om åtgärder för att&lt;br&gt;komma tillrätta med problem och prioriteringar mellan välfärdspolitikens&lt;br&gt;olika områden. En renodling av försäkringssystemen är positiv också för&lt;br&gt;att den ger möjlighet att hänvisa människor till de samhällsorgan som är&lt;br&gt;bäst lämpade att ta sig an deras problem. Det är också viktigt att stärka&lt;br&gt;arbetslinjen. I de fall det finns en partiell arbetsförmåga bör den tas till&lt;br&gt;vara. De nya kriterierna innebär att det blir fler personer som kommer&lt;br&gt;att bedömas ha en restarbetsförmåga. Regeringen framförde i proposi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionen att det är viktigt att effekterna av den pågående renodlingen av de&lt;br&gt;olika trygghetssystemen följs upp och avsåg att ge Riksförsäkringsver-&lt;br&gt;ket, Arbetsmarknadsstyrelsen och Socialstyrelsen i uppdrag att noggrant&lt;br&gt;följa utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandlingen i riksdagen påtalade arbetsmarknadsutskottet i sitt&lt;br&gt;yttrande till socialförsäkringsutskottet - som tillstyrkte regeringens för-&lt;br&gt;slag - att personer som uppbär tre fjärdedels förtidspension inte är be-&lt;br&gt;rättigade till arbetslöshetsersättning. Socialförsäkringsutskottet utgick&lt;br&gt;från att denna fråga skulle uppmärksammas i samband med behandling-&lt;br&gt;en av förslagen från Sjuk- och arbetsskadekommittén (SOU 1996:113)&lt;br&gt;respektive Utredningen om ersättning vid arbetslöshet och omställning,&lt;br&gt;ARBOM (SOU 1996:150).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En statssekreterargrupp med representanter från berörda departement&lt;br&gt;har haft i uppdrag att kartlägga eventuella systemskillnader mellan de&lt;br&gt;olika trygghetssystemen och effekterna av dessa i form av brister i för-&lt;br&gt;säkringsskyddet om någon hamnar mellan systemen liksom risken för att&lt;br&gt;olikheter kan skapa incitament för den enskilde att röra sig mellan syste-&lt;br&gt;men eller välja system utifrån ersättningsreglernas utformning. I detta&lt;br&gt;sammanhang har frågan om möjligheten att uppbära arbetslöshetsersätt-&lt;br&gt;ning under tid med tre fjärdedels förtidspension och sjukbidrag behand-&lt;br&gt;lats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är viktigt att reglerna inom socialförsäkringen&lt;br&gt;och arbetslöshetsförsäkringen är samordnade så långt som möjligt. Det&lt;br&gt;är inte rimligt att en person som bedöms ha en restarbetsförmåga på&lt;br&gt;25 procent blir ställd utan försörjning på denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en person som har en anställning är rätten att behålla denna så&lt;br&gt;länge han eller hon inte uppbär hel förtidspension en viktig del i möjlig-&lt;br&gt;heten att rehabiliteras och att ta tillvara restarbetsförmågan. Regeringen&lt;br&gt;anser att det är viktigt att restarbetsförmågan tillvaratas såväl för den&lt;br&gt;enskilde som för arbetslivet. Cirka 75 procent av alla sjukskrivna har en&lt;br&gt;arbetsgivare vilket innebär att de allra flesta har en möjlighet att komma&lt;br&gt;tillbaka till en invand miljö och den trygghet detta kan innebära. Samti-&lt;br&gt;digt tillvaratas en kunskap och restarbetsförmåga som kan vara ovärder-&lt;br&gt;lig för många arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att för en person som är arbetslös, och som av den&lt;br&gt;anledningen har svårigheter att ta tillvara sin restarbetsförmåga på&lt;br&gt;arbetsmarknaden, bör det i likhet med vad som i dag gäller vid sjukpen-&lt;br&gt;ning finnas en rätt att uppbära 25 procent arbetslöshetsersättning i kom-&lt;br&gt;bination med förtidspension och sjukbidrag under tid då han eller hon&lt;br&gt;söker sådant arbete, även om arbetsutbudet understiger 17 timmar i vec-&lt;br&gt;kan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund föreslår regeringen att det skall vara möjligt att&lt;br&gt;utge arbetslöshetsersättning även under tid då tre fjärdedels förtidspen-&lt;br&gt;sion eller sjukbidrag utgår. Ett arbetsutbud som i arbetstid motsvarar en&lt;br&gt;fjärdedel av det som betecknas som heltidsarbete enligt tillämpligt kol-&lt;br&gt;lektivavtal inom den bransch där den sökande tidigare varit anställd, bör&lt;br&gt;för denna grupp ge rätt till ersättning vid arbetslöshet under förutsättning&lt;br&gt;att de i övrigt uppfyller kraven för rätt till ersättning. Härav följer att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsförmedlingen såväl som den enskilde aktivt skall verka för att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finna en anställning som motsvarar arbetsutbudet. Någon ändring av&lt;br&gt;hittillsvarande tillämpning - att tid med tre fjärdedels förtidspension eller&lt;br&gt;sjukpenning skall vara överhoppningsbar vid beräkningen av ramtiden -&lt;br&gt;är inte avsedd. Däremot kommer den deltidsarbetande med tre fjärdedels&lt;br&gt;förtidspension normalt inte kunna kvalificera sig för ytterligare ersätt-&lt;br&gt;ningsperioder baserade på detta arbete. Ersättningsdagama i den första&lt;br&gt;ersättningsperioden bör dock räcka i knappt sex år. För att detta skall&lt;br&gt;vara möjligt krävs att ersättningen beräknas utifrån den normalarbetstid&lt;br&gt;den förtidspensionerade hade före pensioneringstillfället jämfört med den&lt;br&gt;förlorade arbetstiden. Ett exempel. A har tidigare arbetat heltid, 40 tim-&lt;br&gt;mar per vecka, men förtidspensioneras till tre fjärdedelar. Därefter blir A&lt;br&gt;arbetslös från sitt arbete som omfattar 10 timmar per vecka. Normalar-&lt;br&gt;betstiden fastställs till 40 timmar, vilket medför att A får rätt till en&lt;br&gt;ersättningsdag per vecka. Ersättningens storlek bör dock beräknas på det&lt;br&gt;förlorade arbetet, dvs. 10 timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som frivilligt lämnar sin anställning skall dock inte anses stå till&lt;br&gt;arbetsmarknadens förfogande och därmed inte få någon arbetslöshetser-&lt;br&gt;sättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som nu föreslås beräknas innebära ökade kostnader för anslaget&lt;br&gt;Bidrag till arbetslöshetsersättning (Uo 13, anslag Al.) motsvarande&lt;br&gt;31 miljoner kronor brutto. Netto efter skatt motsvarar detta 18 miljoner&lt;br&gt;kronor. Förslaget föranleder ändring i förslaget till lag om arbetslös-&lt;br&gt;hetsförsäkring enligt prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen&lt;br&gt;arbetslöshetsförsäkring. Denna ändring bör gälla fr.o.m. den 1 januari&lt;br&gt;1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär att incitamenten till arbete förstärks. Även&lt;br&gt;en restarbetsförmåga på 25 procent medför att man står till arbetsmark-&lt;br&gt;nadens förfogande på denna del. Det blir tydligt att det är betydelsefullt&lt;br&gt;att restarbetsförmågan tas tillvara även om den försäkrade för tillfället är&lt;br&gt;arbetslös. Regeringen anser att det är viktigt att systemen samspelar med&lt;br&gt;varandra och att ingen enskild hamnar i en gråzon mellan regelverken då&lt;br&gt;han eller hon utan egen förskyllan står utan försäkring för en inkomst-&lt;br&gt;förlust som uppstått i samband med sjukdom/arbetslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Rehabiliterings- och samverkansfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Arbetslinjen innebär att aktiva åtgärder för att stärka den enskilde skall&lt;br&gt;prioriteras före passiva kontantstöd till försörjning. Det synsätt som ar-&lt;br&gt;betslinjen innebär har allt mer kommit att prägla sjuk- och arbetsskade-&lt;br&gt;försäkringama och de senaste åren har rehabiliteringsfrågan fått en allt-&lt;br&gt;mer framskjuten roll. Stora förändringar inom rehabiliteringsområdet har&lt;br&gt;skett efter 1992. Riksdagen beslutade våren 1991 att reformera rehabili-&lt;br&gt;teringsverksamheten enligt de förslag som lagts fram i prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:141 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning (bet. Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;1990/9 l:SfU 16, rskr. 1990/91:303) Syftet var att genom förebyggande&lt;br&gt;insatser motverka utslagningen från arbetsmarknaden samt bryta kost-&lt;br&gt;nadsutvecklingen för långtidsjukskrivningar och förtidspensioner. Försäk-&lt;br&gt;ringskassan fick ett mer aktivt ansvar för att samordna övriga rehabilite-&lt;br&gt;ringsaktörers uppgifter. Arbetsgivaren fick större ansvar för arbetsan-&lt;br&gt;passning och rehabilitering. Arbetslinjens betydelse underströks nu även&lt;br&gt;inom socialförsäkringen. Målet med insatserna är att individen skall&lt;br&gt;försörja sig genom förvärvsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1995 redovisade Arbetslivsfonden sin verksamhet som bedrivits&lt;br&gt;under tiden 1 juli 1990 - 30 juni 1995. Av rapporten framgår att Arbets-&lt;br&gt;livsfonden visade goda resultat av verksamheten under de fem år den&lt;br&gt;verkade. Av bidragsmedlen - sammanlagt ca 11 miljarder kronor - för-&lt;br&gt;delades drygt en femtedel till åtgärder för att förbättra den fysiska ar-&lt;br&gt;betsmiljön, dvs. mer traditionella arbetsmiljöinsatser. Något under en&lt;br&gt;femtedel användes till arbets livs inriktad rehabilitering och drygt hälften&lt;br&gt;gick till förändrad arbetsorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hårdare krav på arbetsmarknaden och de senaste årens ekonomiska&lt;br&gt;kris har förvärrat situationen för grupper som av olika skäl är mindre&lt;br&gt;efterfrågade på arbetsmarknaden. Vissa grupper är särskilt utsatta och&lt;br&gt;ofta i behov av särskilda rehabiliteringsinsatser t.ex. människor med&lt;br&gt;funktionshinder eller psykiska eller psykosociala problem. De återfinns&lt;br&gt;ofta bland de arbetslösa sjukskrivna. Förutsättningarna för att bedriva en&lt;br&gt;effektiv rehabilitering för dessa grupper har givetvis förändrats med det&lt;br&gt;arbetsmarknadsläge som råder idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rehabilitering är ett samlingsbegrepp för alla åtgärder av medicinsk,&lt;br&gt;social, psykologisk och arbetslivsinriktad art och har som mål att hjälpa&lt;br&gt;sjuka och skadade personer att återvinna bästa möjliga funktionsförmåga&lt;br&gt;och förutsättningar för ett normalt liv. Rehabilitering är ingen tydlig&lt;br&gt;verksamhet utan bedrivs i någon form av olika aktörer inom ramen för&lt;br&gt;olika myndigheters ansvarsområden: socialtjänsten, arbetsförmedlingen,&lt;br&gt;Arbetslivsinstitutet, försäkringskassan samt hälso- och sjukvården. Van-&lt;br&gt;ligtvis behöver en person olika former av rehabilitering. Olika slag av&lt;br&gt;rehabiliterande insatser flyter ofta in i varandra och alla delar måste&lt;br&gt;fungera och samspela för ett lyckat resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassan har till uppgift att samordna och se till att de rehabili-&lt;br&gt;teringsåtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. Kassans&lt;br&gt;övergripande samordningsansvar för samhällets rehabiliteringsinsatser&lt;br&gt;gäller personer som är inskrivna hos försäkringskassan och har rätt till&lt;br&gt;sjukpenning. I samordningsansvaret ligger att organisera ett effektivt&lt;br&gt;samarbete mellan olika myndigheter och organ med uppgifter inom reha-&lt;br&gt;biliteringsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren har förstahandsansvaret att uppmärksamma och utreda&lt;br&gt;behov av arbetslivsinriktad rehabilitering, se till att åtgärderna kommer&lt;br&gt;till stånd och finansiera dem. Ansvaret för finansieringen begränsas dock&lt;br&gt;till åtgärder som kan vidtas inom eller i anslutning till den egna verk-&lt;br&gt;samheten eller för att den anställde skall kunna vara kvar inom verksam-&lt;br&gt;heten. Vad som är rimligt att kräva av arbetsgivaren i fråga om åtgärder&lt;br&gt;avgörs efter en prövning av omständigheterna i det enskilda fallet där&lt;br&gt;såväl den anställdes som arbetsgivarnas förutsättningar vägs in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 1 januari 1997 har sjuklöneperioden förlängts från&lt;br&gt;14 till totalt 28 dagar. Regeringen konstaterade i propositionen&lt;br&gt;1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom m.m. att det rehabiliterings-&lt;br&gt;ansvar som infördes för arbetsgivarna den 1 januari 1992 inte fungerat&lt;br&gt;på det sätt som avsetts och att det därför fanns skäl att ge arbetsgivarna&lt;br&gt;starkare drivkrafter att fullgöra sin rehabiliteringsskyldighet. Även ar-&lt;br&gt;betsgivarnas förebyggande arbete borde kunna utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare innebar en förlängning av sjuklöneperioden att arbetsgivarens&lt;br&gt;kostnader för sjukfrånvaro i högre grad skulle bli rörliga och därmed&lt;br&gt;mer påverkbara. Detta torde stärka incitamenten att vidta åtgärder och&lt;br&gt;därmed bidra till en snabbare rehabilitering. Arbetsgivaren skulle på&lt;br&gt;detta sätt också få starkare drivkrafter att hålla nere kostnaderna för&lt;br&gt;sjuklön genom ett mer effektivt förebyggande arbete. Riksdagen besluta-&lt;br&gt;de i enlighet med regeringens förslag (bet. 1996/97:SfU4, rskr.&lt;br&gt;1996/97:22).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både från statsmakternas sida och av arbetsmarknadens parter betonas&lt;br&gt;att företagshälsovården bör ha överblick över och en helhetssyn på ar-&lt;br&gt;betsmiljö- och rehabiliteringsfrågor. Företagshälsovården har en samlad&lt;br&gt;kompetens som gör det möjligt att identifiera och beskriva för uppdrags-&lt;br&gt;givaren de samband som finns mellan arbetsmiljö, organisation, produk-&lt;br&gt;tivitet och hälsa, dvs. förklara arbetsmiljöns påverkan på medarbetarnas&lt;br&gt;hälsa och företagens ekonomi. Företagshälsovården erbjuder i dag ofta&lt;br&gt;kompetens inom områdena beteendevetenskap, medicin och teknik. På&lt;br&gt;grundval av ett helhetsperspektiv lämnar företagshälsovården förslag till&lt;br&gt;åtgärder och verkar för att föreslagna åtgärder genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagarorganisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I individfall kan de fackliga organisationerna vara en viktig samarbets-&lt;br&gt;partner i rehabiliteringsarbetet på arbetsplatsen. För att öka motivationen&lt;br&gt;i rehabiliteringen bör därför den anställdes fackliga organisationer ha en&lt;br&gt;aktiv del i rehabiliteringsarbetet, om den anställde begär det. En tidig&lt;br&gt;rehabilitering innebär att rehabiliteringsåtgärder som inte är omfattande&lt;br&gt;kan sättas in direkt &amp;quot;i linjen&amp;quot; genom insatser av arbetsledare och arbets-&lt;br&gt;kamrater. Det innebär i praktiken att samverkan mellan parterna är nöd-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vändig på arbetsplatsen och att fackliga företrädares kunskaper och erfa- Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;renheter bör tas tillvara i rehabiliteringsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsmyndigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hörnsten i den svenska arbetsmarknadspolitiken är arbets- och kom-&lt;br&gt;petenslinjen. Mot bakgrund av arbetsmarknadspolitikens uppgifter och&lt;br&gt;läget på arbetsmarknaden så är Arbetsmarknadsverkets (AMV) övergri-&lt;br&gt;pande mål att hålla vakanstidema nere, minska långtidsarbetslösheten&lt;br&gt;och motverka långa tider utan arbete. Arbetsmarknadsmyndigheternas&lt;br&gt;verksamhet innefattar platsförmedling, arbetsförberedande åtgärder i&lt;br&gt;form av vägledning, utbildning, yrkesinriktad rehabilitering samt syssel-&lt;br&gt;sättningsskapande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer med en svagare ställning på arbetsmarknaden såsom vissa&lt;br&gt;ungdomar, långtidsarbetslösa, äldre, arbetshandikappade och utomnordis-&lt;br&gt;ka medborgare skall prioriteras i AMV:s arbete. Den yrkesinriktade&lt;br&gt;rehabiliteringen är vid sidan av platsförmedling, vägledning och de ar-&lt;br&gt;betsmarknadspolitiska åtgärderna ett av de viktigaste instrumenten for att&lt;br&gt;hävda arbetslinjen, verka för en effektiv arbetsmarknad och värna om&lt;br&gt;utsatta gruppers ställning på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den yrkesinriktade rehabiliteringen är en del av de arbetsförberedande&lt;br&gt;insatser som skall underlätta för dem som vill arbeta att få ett lämpligt&lt;br&gt;arbete. Verksamheten är huvudsakligen organiserad inom ramen for&lt;br&gt;arbetsmarknadsinstitutens (Ami) verksamhet. Institutens uppgift är att ta&lt;br&gt;sig an arbetssökande som behöver yrkesinriktad rehabilitering och för-&lt;br&gt;djupad vägledning och som annars inte kan finna, få eller behålla ett&lt;br&gt;arbete. Instituten har ett med arbetsförmedlingen gemensamt uppdrag att&lt;br&gt;finna lämpliga lösningar på arbetsmarknaden for sökande med arbets-&lt;br&gt;handikapp och andra svårigheter. Instituten har tillgång till särskild kom-&lt;br&gt;petens - bl.a. psykologer och andra specialister - som endast finns inom&lt;br&gt;Ami och arbetsmetodik som är avsedd for service till arbetssökande med&lt;br&gt;särskilda svårigheter och arbetshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMV tilldelas särskilda forvaltningsmedel for yrkesinriktad rehabilite-&lt;br&gt;ring samt åtgärdsmedel i form av utbildningsbidrag for dem som deltar&lt;br&gt;i yrkesinriktad rehabilitering vid Ami. Dessutom finns en uppdragsfi-&lt;br&gt;nansierad verksamhet inom den yrkesinriktade rehabiliteringen (Arbets-&lt;br&gt;livstjänster) som är riktad till företag och förvaltningar, som for sin per-&lt;br&gt;sonal vill använda sig av AMV:s kunskaper och erfarenheter inom om-&lt;br&gt;rådet yrkesinriktad rehabilitering. Även försäkringskassorna köper denna&lt;br&gt;kompetens från Arbetslivstjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMV:s verksamhetsidé for Arbetslivstjänster är att hjälpa personer att&lt;br&gt;återgå till arbete och att förhindra utslagning i arbetslivet. Arbetslivstjän-&lt;br&gt;ster svarar för ca 25 procent av försäkringskassans köp av sådana tjäns-&lt;br&gt;ter. I syfte att svara mot försäkringskassans behov av rehabilite-&lt;br&gt;ringskompetens har AMV för perioden den 1 juli 1996 till 31 december&lt;br&gt;1997 träffat en överenskommelse med Riksförsäkringsverket att mot&lt;br&gt;avgift, inom ramen för Arbetslivstjänster, erbjuda yrkesinriktad rehabili-&lt;br&gt;teringskompetens for sjukskrivna arbetslösa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvården ger hälso- och sjukvårdshuvudmännen ett ansvar&lt;br&gt;för befolkningens hälsa men också en stor frihet att utforma vården efter&lt;br&gt;lokala och regionala förutsättningar och behov. Målet för hälso- och&lt;br&gt;sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor. I hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmannens ansvar ingår att erbjuda medicinsk behandling&lt;br&gt;och medicinsk rehabilitering. Sjukvårdens rehabiliteringsmål är att så&lt;br&gt;långt som möjligt återställa funktionsförmågan. Rehabiliteringen kan&lt;br&gt;också syfta till att förbättra en nedsatt funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen har ansvaret för den sociala rehabiliteringen. Övergripande&lt;br&gt;mål för socialtjänsten är att skapa ekonomisk och social trygghet, jäm-&lt;br&gt;likhet i levnadsvillkor och aktivt deltagande i samhället. Socialtjänstens&lt;br&gt;mål kan mer konkret sägas vara att ta reda på vilka hjälpbehov som&lt;br&gt;finns hos kommunens invånare och att informera om de möjligheter till&lt;br&gt;stöd och hjälp som står till buds. Ytterligare mål är att vid behov för-&lt;br&gt;medla kontakter och insatser från andra myndigheter och att ta sig an&lt;br&gt;och göra något åt de behov av stöd och hjälp som inte tillgodoses av&lt;br&gt;någon annan myndighet. Kommunen har också ansvar för vård av alko-&lt;br&gt;hol- och narkotikamissbrukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesinspektionen är regional tillsynsmyndighet på arbetsmiljö- och&lt;br&gt;arbetstidsområdet. Yrkesinspektionen bedriver inspektionsverksamhet&lt;br&gt;gentemot arbetsplatserna och får enligt 7 kap. 7 § arbetsmiljölagen&lt;br&gt;(1977:1160) (AML) meddela de förelägganden och förbud som behövs&lt;br&gt;för att arbetsmiljölagen eller föreskrifter som kan meddelas med stöd av&lt;br&gt;lagen skall efterlevas. Inspektionen vidtar även i övrigt de åtgärder som&lt;br&gt;tillsynen ger anledning till. Yrkesinspektionen följer och bevakar således&lt;br&gt;arbetsmiljön och arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna och ser till att&lt;br&gt;arbetsgivaren följer de regler som gäller beträffande arbetsmiljön och&lt;br&gt;rehabiliteringsverksamheten. Yrkesinspektionen arbetar i första hand&lt;br&gt;förebyggande så att arbetsmiljörisker upptäcks och avhjälps innan några&lt;br&gt;skador har inträffat. Yrkesinspektionen kan ingripa om arbetsmiljön&lt;br&gt;behöver åtgärdas för att, enligt kraven i AML, anpassas efter en enskild&lt;br&gt;arbetstagares behov. När det gäller rehabiliteringsverksamheten är det&lt;br&gt;Yrkesinspektionens uppgift att se till att arbetsgivaren uppfyller kraven i&lt;br&gt;AML så att det i dennes verksamhet finns en på lämpligt sätt organise-&lt;br&gt;rad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet, vilket innebär att&lt;br&gt;det måste finnas bl.a. rutiner, resurser m.m. för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhall AB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhallskoncemen skall ge ett meningsfullt och utvecklande arbete till&lt;br&gt;arbetslösa personer som söker arbete genom arbetsförmedling-&lt;br&gt;en/arbetsmarknadsinstitutet och på grund av fysiska, psykiska, intellektu-&lt;br&gt;ella eller socialmedicinska handikapp inte kan få arbete på den reguljära&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom affärsområdet Rehabtjänster säljer och utvecklar de regionala&lt;br&gt;dotterbolagen rehabilitering genom praktisk arbetsträning i reell arbets-&lt;br&gt;miljö. Rehabtjänster vänder sig till personer som är långtidssjuka. Vidare&lt;br&gt;säljs konsulttjänster inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Den domine-&lt;br&gt;rande kunden är försäkringskassan. Övriga kunder är privata och offent-&lt;br&gt;liga arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av förändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommittén (1993:7) har bl.a. haft till uppgift att&lt;br&gt;analysera och föreslå åtgärder som ger drivkrafter för arbetsgivare att&lt;br&gt;förebygga sjukdom och skador. Kommittén har vidare haft till uppgift att&lt;br&gt;lämna förslag till hur ansvarsfördelningen för rehabiliteringsarbetet kan&lt;br&gt;göras tydligare. Arbetmarknadspolitiska kommittén (A 1994:01) har&lt;br&gt;tillsammans med Sjuk- och arbetsskadekommittén haft i uppdrag att se&lt;br&gt;över hur arbetsmarknadspolitiken bättre kan stödja svaga grupper på&lt;br&gt;arbetsmarknaden. En gemensam uppgift för Sjuk- och arbetsskadekom-&lt;br&gt;mittén och Arbetsmarknadspolitiska kommittén har även varit att under-&lt;br&gt;söka hur en bättre samverkan kan uppnås mellan olika inblandade parter&lt;br&gt;vad gäller förebyggande insatser och rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översynen har dels gällt rehabilitering av sjukskrivna anställda som&lt;br&gt;sker ute på arbetsplatsen, dels rehabilitering av utsatta grupper som sak-&lt;br&gt;nar förankring på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommittén har i sitt slutbetänkande (SOU&lt;br&gt;1996:113) funnit att rehabiliteringsreformens intentioner har fått ett allt-&lt;br&gt;för litet genomslag. Trots att rehabiliteringsarbetet länge inriktats mot att&lt;br&gt;få till stånd insatser så tidigt som möjligt har detta inte skett. Arbets-&lt;br&gt;givaransvaret är inte tillräckligt preciserat. Den ekonomiska ansvarsför-&lt;br&gt;delningen samt ansvaret för rehabiliteringsutredningarna mellan arbetsgi-&lt;br&gt;varen och försäkringskassan är i dag oklar, vilket ger en dålig drivkraft&lt;br&gt;för tidiga insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den kartläggning och probleminventering som kommittén gjort&lt;br&gt;framgår att det endast i mindre utsträckning finns behov av regeländring-&lt;br&gt;ar. Det huvudsakliga problemet är snarare att det saknas en mer konse-&lt;br&gt;kvent genomförd metodik i rehabiliteringsarbetet. Försäkringskassorna&lt;br&gt;bör i större utsträckning arbeta offensivt och arbetsplatsinriktat för att&lt;br&gt;tidigt fånga upp behov av rehabilitering. En satsning på förebyggande&lt;br&gt;arbetsmiljöinsatser, arbetsanpassning och tidiga rehabiliteringsåtgärder är&lt;br&gt;företagsekonomiskt lönsam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av gemensamma mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rehabilitering är som tidigare angetts ett samlingsbegrepp för alla åt-&lt;br&gt;gärder av medicinsk, psykologisk, social, arbetslivsinriktad samt yrkesin-&lt;br&gt;riktad art som skall hjälpa personer att återgå till ett normalt liv. De&lt;br&gt;olika rehabiliteringsinsatserna flyter ofta in i varandra, samtidigt som&lt;br&gt;varje myndighet har egna infallsvinklar på och sin egen begreppsapparat&lt;br&gt;om rehabilitering. Erfarenheterna av de senaste årens rehabiliteringsarbe-&lt;br&gt;te pekar just på bristen på samsyn vad gäller verksamhetsmålen. De&lt;br&gt;olika myndigheterna har sina egna mål. Ofta drar de inte åt samma håll&lt;br&gt;vilket leder till motstridiga prioriteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordning av resurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nödvändigheten av att samordna resurser for att förbättra rehabiliterings-&lt;br&gt;arbetet har tagits upp i olika sammanhang under senare år. Det finns ett&lt;br&gt;behov av att mer effektivt uttnyttja de samlade resurserna för att bättre&lt;br&gt;kunna tillgodose enskilda människors behov av stödåtgärder. Människor&lt;br&gt;med långvarig arbetslöshet, psykosociala eller hälsomässiga problem kan&lt;br&gt;lätt hamna i en gråzon mellan de olika systemen eftersom de inte renod-&lt;br&gt;lat faller inom någon viss myndighets ansvarsområde. Detta kan ofta&lt;br&gt;leda till en rundgång mellan socialtjänsten, försäkringskassan, arbetsför-&lt;br&gt;medlingen och hälso- och sjukvården med många gånger kortsiktiga och&lt;br&gt;ineffektiva insatser som följd. Genom bättre samverkan kan man för-&lt;br&gt;korta de tider då människor står utanför arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grupper av individer med behov av särskilt stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall orsakas nedsatt arbetsförmåga av en blandning av medicin-&lt;br&gt;ska, psykologiska, sociala och arbetsmarknadsrelaterade problem. Sam-&lt;br&gt;spelet mellan de olika ersättningssystemen är därför särskilt viktig. En&lt;br&gt;tydligare avgränsning av socialförsäkringen kan medföra att kraven på&lt;br&gt;arbetsmarknadpolitik, arbetslöshetsförsäkring och socialbidrag ökar.&lt;br&gt;Samtidigt som gränsdragningen mellan olika försäkringsgrenar görs&lt;br&gt;tydlig är det viktigt att upprätthålla en helhetssyn på individens situation&lt;br&gt;och att regelsystem samspelar så att en arbetslivsinriktad rehabilitering&lt;br&gt;kommer till stånd. De grupper som kan antas ha behov av särskilt stöd&lt;br&gt;är enligt Sjuk- och arbetsskadekommitténs bedömning arbetslösa sjuk-&lt;br&gt;skrivna, personer med funktionshinder/arbetshandikapp, unga handikap-&lt;br&gt;pade, psykiskt störda och personer med psykosocial ohälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslösa sjukskrivna är en växande grupp som ofta har andra psy-&lt;br&gt;kiska, sociala eller missbruksrelaterade problem. En effektivitetsgransk-&lt;br&gt;ning som genomförts av Riksrevisionsverket (RRV) &amp;quot;Rehabilitering av&lt;br&gt;arbetslösa sjukskrivna&amp;quot; (1996--02-07) visar att de långsiktiga resultaten&lt;br&gt;vad gäller gruppen arbetslösa sjukskrivna ligger långt ifrån vad man&lt;br&gt;hoppades på vid reformeringen av rehabiliteringsverksamheten. Det dela-&lt;br&gt;de huvudmannaskapet mellan försäkringskassan och arbetsförmedling-&lt;br&gt;en/Ami innebär problem i rehabiliteringen av denna grupp. RRV anser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att alternativa lösningar när det gäller huvudmannaskapet bör prövas och Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;pekar på en rad effektivitetsproblem som rör verksamhetsmålen, incita-&lt;br&gt;ment och ersättningsnivåer, tydligare styrning av kassornas arbete, för-&lt;br&gt;tydligande av försäkringskassans samordnande roll, behovet av priorite-&lt;br&gt;ring, förändrad organisation, behov av rehabiliteringsplaner samt oklar-&lt;br&gt;heter vad gäller finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV har i sin rapport Långvarigt sjukskrivna - Arbetslöshet och sam-&lt;br&gt;mansatta riskfaktorer (RFV REDOVISAR 1996:14) funnit att de som är&lt;br&gt;arbetslösa, långvarigt sjukskrivna och dessutom har andra problem som&lt;br&gt;social isolering, missbruk och psykiska problem behöver ha samordnad&lt;br&gt;hjälp. RFV konstaterar att for att gruppen med sammansatta problem&lt;br&gt;inte skall öka är det viktigt att försäkringskassan tillsammans med ar-&lt;br&gt;betsförmedlingen tidigt identifierar behoven av rehabilitering hos arbets-&lt;br&gt;lösa sjukskrivna. Rapporten visar att det är viktigt att se den samlade&lt;br&gt;problembilden och att sjukskrivna med sammansatta problem behöver ha&lt;br&gt;samordnad hjälp från försäkringskassan, sjukvården, socialtjänsten och&lt;br&gt;arbetsförmedlingen på orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag om samordnad rehabilitering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommittén föreslår att försäkringskassan, arbetsför-&lt;br&gt;medlingen och kommunen bildar en samverkansorganisation på lokal&lt;br&gt;nivå for planering och beställning av rehabiliterings- och andra arbetsför-&lt;br&gt;beredande insatser for personer som är aktuella hos olika rehabiliterings-&lt;br&gt;aktörer eller som till följd av förändrade regler for ohälsoforsäkring och&lt;br&gt;arbetslöshetsersättning inte längre uppfyller villkoren for dessa ersätt-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten är att de myndigheter som har forsörjningsansvar har&lt;br&gt;ett intresse av att samverka för att få till stånd effektivare rehabiliterings-&lt;br&gt;insatser och lägre kostnader. Varje myndighet har i grunden sitt sektors-&lt;br&gt;ansvar. Förslaget rör endast samverkan kring de grupper av individer&lt;br&gt;som riskerar att befinna sig i gränslandet mellan myndigheterna och&lt;br&gt;deras ersättningssystem. Organisationen föreslås finansieras genom att de&lt;br&gt;samverkande myndigheterna skjuter till medel i förhållande till i vilken&lt;br&gt;omfattning de beräknar att använda organisationen. Samverkansorganisa-&lt;br&gt;tionen skall vara en lokal planerings- och beställarorganisation som dis-&lt;br&gt;ponerar resurser för försörjning samt rehabiliterings- och sysselsättnings-&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGON JÖNSSON — en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom&lt;br&gt;rehabiliteringsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komplettera pågående utredningar tillkallade regeringen som&lt;br&gt;tidigare nämnts en särskild utredare som fick i uppdrag att kartlägga&lt;br&gt;olika lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet mellan hu-&lt;br&gt;vudmän som har näraliggande verksamheter. Studien syftade till att få&lt;br&gt;fram ett fördjupat kunskapsunderlag som svarar mot behovet att hitta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rationella former for samverkan och finna en struktur som fungerar för&lt;br&gt;utsatta grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilde utredaren lämnade sitt betänkande EGON JÖNSSON -&lt;br&gt;en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet&lt;br&gt;(SOU 1996:85 ) till regeringen i maj 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen konstaterar bl.a. att det inte är brist på pengar som är det&lt;br&gt;största problemet. Det är i stället de regelverk som styr vem som får&lt;br&gt;disponera medlen och för vilka ändamål dessa medel får användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare finner utredningen att det finns risker med att blanda och ge&lt;br&gt;från olika kassor, som har olika syften och skilda finansiärer. Att utveck-&lt;br&gt;la en friare mål- och resultatstyrd användning av medel avsedda för&lt;br&gt;samverkansprojekt är därför av stor betydelse. Detta måste dock kom-&lt;br&gt;bineras med en systematisk resultatuppföljning. Utredningens slutsats är&lt;br&gt;att det går att uppnå betydande samverkanseffekter utan att sammanlägg-&lt;br&gt;ning av olika medel är nödvändig. Den lösning som förordas innebär att&lt;br&gt;samverkansprojekt bör ha en gemensam ram för åtgärder och insatser,&lt;br&gt;men att de ekonomiska besluten fattas av respektive myndighet/förvalt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga pågående utredningar och försöksverksamheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har på flera sätt uppmärksammat behovet av förbättrad sam-&lt;br&gt;verkan mellan huvudmän med näraliggande verksamheter. Frågan har&lt;br&gt;varit och är aktuell i flera utredningar. Alkoholpolitiska kommissionen&lt;br&gt;efterlyste en översyn som tydliggör var gränslinjen går för hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens, socialtjänstens, arbetslivets och försäkringskassornas rehabi-&lt;br&gt;literingsansvar (SOU 1994:24 och 27). Sedan år 1993 pågår konkreta&lt;br&gt;försök på lokal nivå med finansiell samordning mellan hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård och socialförsäkring. Försökstiden har förlängts till utgången av år&lt;br&gt;1997. Syftet med försöksverksamheten är att skapa drivkrafter inom&lt;br&gt;systemen för socialförsäkring och för hälso- och sjukvård för ett bättre&lt;br&gt;utnyttjande av de gemensamma resurserna. Riksförsäkringsverket och&lt;br&gt;Socialstyrelsen har överlämnat en gemensam utvärderingsrapport till&lt;br&gt;regeringen den 28 februari 1997 (Finansiell samordning 1997:1) . Av&lt;br&gt;rapporten framgår bl.a. att samarbetet mellan de deltagande organisa-&lt;br&gt;tionerna påtagligt har förbättrats och att viktiga insatser har kunnat göras&lt;br&gt;i försöket för att skapa insikt och medvetenhet om vilka fördelar som&lt;br&gt;kan utvinnas för patienter och försäkrade av gemensamma insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ytterligare en försöksverksamhet ingår också socialtjänsten. Sådan&lt;br&gt;försöksverksamhet får bedrivas under tiden den 1 juli 1994 - 31 decem-&lt;br&gt;ber 2000 inom tio lokala områden. Godkännande finns för närvarande&lt;br&gt;för fyra kommuner, medan ytterligare ett antal ansökningar behandlas.&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen har i ytterligare en lägesrap-&lt;br&gt;port lämnat en översikt och analys av de utvärderingar som utförs inom&lt;br&gt;försöksområdet Stenungssund (Finansiell samordning 1997:2) .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett underlag för Sjuk- och arbetsskadekommitténs arbete är erfaren-&lt;br&gt;heterna från de projekt som finansierats inom ramen för de s.k. Dagmar-&lt;br&gt;pengama. Från och med år 1991 har särskilda medel avsatts inom ramen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för ersättningarna från sjukförsäkringen for rehabiliterings- och behand-&lt;br&gt;lingsinsatser inom hälso- och sjukvården. Det övergripande målet med&lt;br&gt;medlen är att öka kapaciteten inom den medicinska rehabiliteringen for&lt;br&gt;att snabbare återföra människor till arbetslivet eller till ett aktivt liv i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om samverkan mellan myndigheter har även uppmärksammats&lt;br&gt;i ESO-rapporten En social försäkring (1994:81) samt i Socialtjänstkom-&lt;br&gt;mitténs slutbetänkande (SOU 1994:139 ). I uppdraget till Storstadskom-&lt;br&gt;mittén (dir 1995:35) ingår att lämna förslag till hur bostadsområdena&lt;br&gt;bättre skall ta tillvara sina totala resurser utan hinder av traditionella&lt;br&gt;uppgiftsgränser. Kommittén skall föreslå behövliga förändringar av lag-&lt;br&gt;teknisk, finansiell och organisatorisk natur för att man skall kunna uppnå&lt;br&gt;en bättre samverkan mellan myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också Storstadsutredningen behandlade frågor om samverkan och pe-&lt;br&gt;kade på framgångsrika samarbetsprojekt där personal från socialtjänsten,&lt;br&gt;försäkringskassan och arbetsförmedlingen kunnat ge effektivare stöd till&lt;br&gt;grupper med svårigheter på arbetsmarknaden (SOU 1990:36). De resur-&lt;br&gt;ser som finns i bostadsområdena ansågs vara tillräckliga men kunde&lt;br&gt;användas effektivare genom ökad samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. CESAR-gruppen bestående av representanter for Socialstyrel-&lt;br&gt;sen, Riksförsäkringsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddssty-&lt;br&gt;relsen och dåvarande Arbetslivsfonden redovisade i juni 1994 en rapport&lt;br&gt;om gemensamma insatser för arbetsrehabilitering. Gruppen uppmärksam-&lt;br&gt;made i sin rapport vikten av tydliga samverkanssignaler från centrala&lt;br&gt;myndigheter samt gemensamma målformuleringar for samverkansarbetet&lt;br&gt;på lokal nivå. CESAR-gruppen framhöll den lokala utvecklingen av&lt;br&gt;samverkansformer och betonade möjligheten till lokala försök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har i oktober 1996 lämnat en lägesrapport (1996:5) om&lt;br&gt;försöken med kommunal primärvård. Den slutliga utvärderingen presen-&lt;br&gt;teras under hösten 1997. Primärvårdsforsöket, som avsåg perioden 1992&lt;br&gt;- 1996, har förlängts till och med utgången av år 1998. Av de sju för-&lt;br&gt;söksområdena fortsätter endast tre efter år 1996. Av rapporten framgår&lt;br&gt;bl.a. att tidigare gränsdragningsproblem mellan huvudmännen tycks ha&lt;br&gt;förskjutits till problem mellan olika verksamhetsområden inom huvud-&lt;br&gt;mannaskapet. Goda kontakter och stort engagemang synes viktigare än&lt;br&gt;verksamhetens organisation och huvudmannaskap. Socialstyrelsen faster&lt;br&gt;i rapporten uppmärksamhet på den idédebatt och de samhällsexperiment&lt;br&gt;som pågår om finansiering, organisering och samordning av samhällets&lt;br&gt;välfärdsanordningar. Primärvårdens framtida finansiering, organisation&lt;br&gt;och innehåll bör därför bedömas i förhållande till de sammantagna erfa-&lt;br&gt;renheter som pågår med finansiell samordning mellan socialförsäkring&lt;br&gt;och hälso- och sjukvård samt mellan socialförsäkring, hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård och socialtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialförsäkringsutskottet tog i sitt betänkande 1994/95:SfU17 bl.a.&lt;br&gt;upp frågan om fyrpartssamverkan. Mot bakgrund av tilläggsdirektiven&lt;br&gt;till Sjuk- och arbetsskadekommittén samt resultatet av en förstudie i det&lt;br&gt;s.k. Finspångsprojektet ansåg socialförsäkringsutskottet att det var dags&lt;br&gt;att ta ytterligare ett steg i utvidgningen av försöksverksamheten med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finansiell samordning mellan socialtjänsten, försäkringskassan och hälso-&lt;br&gt;och sjukvården och inlemma även arbetsmarknadsmyndigheterna i för-&lt;br&gt;söken. Utskottet föreslog ett tillkännagivande om att regeringen borde&lt;br&gt;bereda frågan och återkomma till riksdagen med ett förslag. Riksdagen&lt;br&gt;följde utskottets förslag (rskr. 1994/95:344).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1995/96:148, bet.&lt;br&gt;1995/96:AU13, rskr. 1995/96:223) håller en arbetsmarknadspolitisk för-&lt;br&gt;söksverksamhet på att byggas upp i ett stort antal kommuner. Syftet är&lt;br&gt;att finna former för lokal samverkan inom det arbetsmarknadspolitiska&lt;br&gt;området mellan staten - i form av arbetsförmedlingar - och kommuner&lt;br&gt;för att effektivisera användningen av offentliga medel.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Arbetsgivarens åtgärds- och kostnadsansvar vid&lt;br&gt;rehabilitering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Någon ändring bör inte göras av de nuva-&lt;br&gt;rande reglerna. En utredning bör tillsättas med uppgift att utreda ar-&lt;br&gt;betsgivarens åtgärds- och kostnadsansvar samt gränsdragningsproble-&lt;br&gt;matiken mot andra rehabiliteringsaktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag: Arbetsgivaren bör inom&lt;br&gt;4 veckor ha kontakt med en anställd som drabbats av sjukdom för att&lt;br&gt;göra en prövning av behovet av rehabiliteringsinsatser samt vid behov ha&lt;br&gt;kontakt med försäkringskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter 4 veckor innebär ansvaret att arbetsgivaren bör genomföra de&lt;br&gt;åtgärder som behövs för att den anställde skall kunna återgå eller vara&lt;br&gt;kvar i sitt arbete samt fortlöpande informera försäkringskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar bör innefatta även ett ekonomiskt&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna instämmer i att&lt;br&gt;arbetsgivarens ansvar måste förtydligas, men anser inte att kommitténs&lt;br&gt;förslag bidrar till att undanröja nuvarande gränsdragningsproblematik.&lt;br&gt;Dessa instanser är bl.a. Arbetsgivarverket, Riksförsäkringsverket och&lt;br&gt;Försäkringsanställdas förbund. Landsorganisationen i Sverige (LO) och&lt;br&gt;Tjänstemännens centralorganisation saknar precisering av hur långt det&lt;br&gt;ekonomiska ansvaret sträcker sig. LO påpekar dessutom att det saknas&lt;br&gt;effektiva sanktioner mot arbetsgivaren. Försäkringsförbundet anser att&lt;br&gt;incitamenten för ett arbetsgivarengagemang efter sjuklöneperioden är allt&lt;br&gt;för svaga. Sveriges Akademikers centralorganisation, Samhall AB, Han-&lt;br&gt;dikappförbundens centralorganisation, Synskadades riksförbund, Hörsel-&lt;br&gt;skadades riksförbund, Förbundet Blödarsjuka i Sverige, Handikappom-&lt;br&gt;budsmannen m.fl. befarar att ett utökat arbetsgivaransvar för sjuklön och&lt;br&gt;rehabilitering kan medverka till att utestänga funktionshindrade från&lt;br&gt;arbetslivet. Flera av de remissinstanser som avstyrker kommitténs för-&lt;br&gt;slag, bl.a. Riksrevisionsverket, Socialstyrelsen, Svenska Kommunförbun-&lt;br&gt;det och Svenska arbetsgivarföreningen ifrågasätter rimligheten i att ar-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betsgivaren ska stå för rehabiliteringsåtgärder som ligger utanför arbets-&lt;br&gt;platsen. Några remissinstanser är positiva till föreslagna åtgärder, bl.a.&lt;br&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen, Statskontoret och Försäkringskasseförbundet.&lt;br&gt;Föreningen svensk företagshälsovård stöder kommitténs grundidé men&lt;br&gt;anser att företagshälsovården bör få en mer framträdande roll vid intygs-&lt;br&gt;skrivning och utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Arbetsgivaren har, som framgått&lt;br&gt;av föregående avsnitt, ett förstahandsansvar för den arbetslivsinriktade&lt;br&gt;rehabiliteringen. Detta rehabiliteringsansvar syftar till att återställa den&lt;br&gt;enskildes arbetsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 22 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) skall&lt;br&gt;den försäkrades arbetsgivare, i samråd med den anställde, svara för att&lt;br&gt;behov av rehabilitering snarast klarläggs - oavsett om orsaken till att&lt;br&gt;behov uppstått är arbetsrelaterad eller inte - och för att åtgärder vidtas.&lt;br&gt;Arbetsgivare skall, om det inte framstår som obehövligt, påbörja en&lt;br&gt;rehabiliteringsutredning när den anställde varit helt eller delvis frånvar-&lt;br&gt;ande från arbetet längre tid än fyra veckor i följd. En sådan rehabilite-&lt;br&gt;ringsutredning skall även påbörjas när den försäkrades arbete ofta har&lt;br&gt;avbrutits av kortare sjukperioder eller när den anställde begär det. Hu-&lt;br&gt;vudregeln är att utredningen skall tillställas försäkringskassan inom åtta&lt;br&gt;veckor från dagen för sjukanmälan. Om den försäkrade så medger, skall&lt;br&gt;utredningen genomföras i samråd med den försäkrades arbetstagarorgani-&lt;br&gt;sation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motiven till dessa bestämmelser uttalas att försäkringskassan bör ha&lt;br&gt;ansvar för att följa upp och utvärdera hur rehabiliteringsverksamheten i&lt;br&gt;stort fungerar i området. Försäkringskassan bör även se till att arbets-&lt;br&gt;givarna fullgör vad som faller inom deras ansvar (prop. 1990/91:141 s.&lt;br&gt;50).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 AFL finns inga bestämmelser om sanktioner som är möjliga att rikta&lt;br&gt;mot en arbetsgivare som inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen. En-&lt;br&gt;ligt förarbetena kommer det att finnas en lämplig ordning för bevakning&lt;br&gt;av att åliggandena i lagstiftningen efterlevs genom arbetsmiljölagens&lt;br&gt;(1977:1160) (AML) tillsyns- och sanktionssystem. Om det framkommer&lt;br&gt;att arbetsgivaren försummar sitt ansvar enligt AFL för rehabilitering i&lt;br&gt;enskilda fall kan det vara skäl att väcka frågan om arbetsgivarens orga-&lt;br&gt;nisation för arbetsanpassning och rehabilitering är tillfredsställande. En-&lt;br&gt;ligt förarbetena (prop. 1990/91:140 s. 50 f) bör Yrkesinspektionen i&lt;br&gt;sådana situationer kunna överväga lämpliga åtgärder enligt AML. För-&lt;br&gt;säkringskassan har således ett tillsynsansvar utan att vara tillsynsmyndig-&lt;br&gt;het. Tillsynsansvaret kan endast utövas indirekt genom AML:s bestäm-&lt;br&gt;melser och av Yrkesinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Sjuk- och arbetsskadekommittén har rehabiliteringsreformens in-&lt;br&gt;tentioner fått alltför litet genomslag. Trots att rehabiliteringsarbetet länge&lt;br&gt;inriktats mot att få till stånd insatser så tidigt som möjligt har detta inte&lt;br&gt;skett. Arbetsgivaransvaret är inte tillräckligt preciserat. Den ekonomiska&lt;br&gt;ansvarsfördelningen mellan arbetsgivaren och försäkringskassan är i dag&lt;br&gt;oklar. Det råder också oklarheter i regelverket när det gäller ansvaret för&lt;br&gt;rehabiliteringsutredningarna. I sin probleminventering konstaterar kom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mittén att merparten av problemen avser brister i arbetsmiljö- och reha-&lt;br&gt;biliteringsarbetet på arbetsplatserna samt i relationerna mellan å ena&lt;br&gt;sidan försäkringskassan och arbetsplatserna och å andra sidan försäk-&lt;br&gt;ringskassan och Yrkesinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser vidare att dagens problem bara till en mindre del har&lt;br&gt;sin grund i ett behov av regeländringar. Det huvudsakliga problemet&lt;br&gt;tycks vara att det saknas en mera konsekvent genomförd metodik i reha-&lt;br&gt;biliteringsarbetet. Det finns därför enligt kommittén inte någon anledning&lt;br&gt;att förändra de grundläggande linjerna i dagens lagstiftning. Tidig, aktiv&lt;br&gt;och samordnad rehabilitering bör även fortsättningsvis vara den fastslag-&lt;br&gt;na inriktningen. Däremot finns det skäl att förstärka, och till en del om-&lt;br&gt;pröva, de förutsättningar som ligger till grund för dagens insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har i sitt resonemang berört de skilda förutsättningarna för&lt;br&gt;små och stora företag att uppfylla rehabiliteringsansvaret. Kommittén&lt;br&gt;konstaterar i samband därmed att de små företagen har sämre förutsätt-&lt;br&gt;ningar i de flesta avseenden, t.ex. kostnader för åtgärder på arbetsplat-&lt;br&gt;sen, kompetensen att göra rehabiliteringsutredningar, kunskapen om sina&lt;br&gt;skyldigheter i olika avseenden, möjligheten att göra omplaceringar, per-&lt;br&gt;sonalekonomiska kunskaper m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som inledningsvis nämnts har den allmänna sjukförsäkringen som två&lt;br&gt;viktiga syften att dels medverka till ett effektivt förebyggande arbets-&lt;br&gt;miljöarbete, dels bedriva tidiga, aktiva och samordnade rehabiliteringsåt-&lt;br&gt;gärder. Arbetsplatserna är därmed en viktig utgångspunkt för sjukförsäk-&lt;br&gt;ringens verksamhet. Arbetsgivarnas roll och ansvar blir en betydelsefull&lt;br&gt;faktor för hur verksamheten kan bedrivas och utvecklas. Regeringen&lt;br&gt;delar således Sjuk- och arbetsskadekommitténs uppfattning om arbets-&lt;br&gt;givarens betydelse för rehabilitering av den enskilde. Regeringen kan&lt;br&gt;även instämma i flertalet av kommitténs slutsatser när det gäller proble-&lt;br&gt;matiken med nuvarande regelverk. Arbetsgivaransvaret är inte tillräckligt&lt;br&gt;preciserat. Det råder också oklarheter i regelverket när det gäller den&lt;br&gt;ekonomiska ansvarsfördelningen mellan arbetsgivaren och försäkrings-&lt;br&gt;kassan samt ansvaret för rehabiliteringsutredningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag bidrar emellertid enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening inte till att undanröja nuvarande oklarheter vad gäller&lt;br&gt;bl.a. gränsdragningsproblematiken mellan arbetsgivaren och försäkrings-&lt;br&gt;kassa. Kommittén har t.ex. inte närmare preciserat hur långt arbetsgiva-&lt;br&gt;rens kostnadsansvar skall sträcka sig eller vilka rehabiliteringsåtgärder&lt;br&gt;som skall ingå i ansvaret. En annan fråga som inte har fått sin lösning är&lt;br&gt;om detta ansvar skall omfatta samtliga arbetsgivare, dvs. även småföre-&lt;br&gt;tagare. Visserligen berör kommittén de skilda förutsättningar som små&lt;br&gt;och stora företag har att uppfylla rehabiliteringsansvaret. Några slutsatser&lt;br&gt;dras emellertid inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot denna bakgrund, i likhet med flertalet remissin-&lt;br&gt;stanser, att föreliggande underlag inte räcker för att ändra nuvarande&lt;br&gt;regler om arbetsgivarens åtgärds- och kostnadsansvar. Regeringen har&lt;br&gt;emellertid för avsikt att tillsätta en utredning med uppgift att utreda&lt;br&gt;denna fråga. En sådan utredning bör bl.a. utreda när arbetsgivarens kost-&lt;br&gt;nadsansvar skall inträda och hur långt det skall sträcka sig. Utredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör även belysa små och stora företags skilda förutsättningar att fullgöra Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;det rehabiliteringsansvar som ålagts dem. Vidare bör utredas gränsdrag-&lt;br&gt;ningsproblematiken gentemot övriga rehabiliteringsaktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommittén har även berört företagshälsovårdens&lt;br&gt;betydelse för enskilda arbetsgivare när det gäller rehabilitering. Genom&lt;br&gt;beslut i maj 1996 lämnade regeringen ett förnyat uppdrag avseende före-&lt;br&gt;tagshälsovården till Statskontoret. I uppdraget har bl.a. ingått att belysa&lt;br&gt;och analysera företagshälsovårdens tjänsteutbud samt arbetssätt i förhål-&lt;br&gt;lande till företag, förvaltning och deras anställda. I uppdraget har vidare&lt;br&gt;ingått att göra en lägesbeskrivning beträffande branschens arbete med att&lt;br&gt;införa en kvalitetssäkringsmodell för företagshälsovården. Statskontoret&lt;br&gt;har i januari 1997 överlämnat sin rapport Företagshälsovården i dag&lt;br&gt;(1997:2) till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom regeringskansliet bereds för närvarande frågan om vilka åtgärder&lt;br&gt;som behöver vidtas för att bygga vidare på och upprätthålla en bra före-&lt;br&gt;tagshälsovård&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Särskild kostnadsersättning vid arbetslivsinriktad&lt;br&gt;rehabilitering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Någon ändring bör inte göras av de nuva-&lt;br&gt;rande reglerna för ersättning vid deltagande i arbetslivsinriktad reha-&lt;br&gt;bilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag: Den som deltar i arbets-&lt;br&gt;livsinriktade rehabiliteringsinsatser bör erhålla en särskild kostnadsersätt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frå-&lt;br&gt;gan instämmer i kommitténs förslag. Landsorganisationen i Sverige, De&lt;br&gt;handikappades riksförbund och Synskadades riksförbund tillägger att&lt;br&gt;ersättningen bör vara högre än det föreslagna schablonbeloppet. Riks-&lt;br&gt;försäkringsverket och Företagarnas riksorganisation avstyrker förslaget&lt;br&gt;och åberopar bl.a. administrativ- och rättviseskäl. Även Svenska läkar-&lt;br&gt;sällskapet befarar att förslaget kan uppfattas som orättvist av t.ex. de&lt;br&gt;grupper som på grund av pågående behandling inte kan delta i arbets-&lt;br&gt;livsinriktad rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt nuvarande regler kan en&lt;br&gt;försäkrad som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering under vissa förut-&lt;br&gt;sättningar erhålla rehabiliteringsersättning. En sådan ersättning består av&lt;br&gt;dels rehabiliteringspenning, dels särskilt bidrag. Rehabiliteringspenning-&lt;br&gt;en, som regleras i 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall&lt;br&gt;täcka den inkomstförlust som uppstår för den försäkrade då han eller&lt;br&gt;hon deltar i rehabiliteringen, medan det särskilda bidraget skall täcka&lt;br&gt;vissa kostnader i samband med rehabiliteringen. Särskilt bidrag lämnas&lt;br&gt;enligt förordningen (1991:1321) om rehabiliteringsersättning för vissa&lt;br&gt;kursavgifter, kostnader för punktskriftsböcker, läromedel, resekostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och traktamenten. Om en funktionshindrad försäkrad genomgår rehabili-&lt;br&gt;tering och det är nödvändigt att han eller hon åtföljs av ledsagare i sam-&lt;br&gt;band med rehabiliteringen lämnas även ersättning till ledsagaren för resa,&lt;br&gt;uppehälle och förlorad arbetsförtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag innebär att det utöver befint-&lt;br&gt;liga ersättningsmöjligheter även skall införas en s.k. särskild kostnadser-&lt;br&gt;sättning vid arbetslivsinriktad rehabilitering. Denna ersättning bör enligt&lt;br&gt;kommittén utgå i form av ett schablonbelopp om 40 kronor per dag.&lt;br&gt;Kommittén konstaterar att ett schablonbelopp är lämpligt eftersom de&lt;br&gt;försäkrades merkostnader i flertalet fall huvudsakligen kommer att vara&lt;br&gt;kostnader för resor till och från arbetsplatsen samt även i viss mån högre&lt;br&gt;matkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En försäkrad som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering ersätts enligt&lt;br&gt;nuvarande regler om särskilt bidrag för vissa faktiska merkostnader som&lt;br&gt;han eller hon har i samband med rehabiliteringen. En sådan ordning är&lt;br&gt;enligt regeringens mening att föredra framför en konstruktion med scha-&lt;br&gt;blonbelopp. Regeringen är inte heller beredd att föreslå ett schablonbe-&lt;br&gt;lopp utöver befintliga ersättningsmöjligheter. Regeringen delar mot den-&lt;br&gt;na bakgrund inte Sjuk- och arbetsskadekommitténs uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Yrkesinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Yrkesinspektionen bör inte få ett tillsyns-&lt;br&gt;ansvar för enskilda individers rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag: Arbetsmiljölagen bör&lt;br&gt;kompletteras så att Yrkesinspektionen får ett tillsynsansvar även för&lt;br&gt;enskilda individers rehabilitering. Detta skulle innebära att försäkrings-&lt;br&gt;kassan efter utredning och en beredning i socialförsäkringsnämnden&lt;br&gt;överlämnade fall till Yrkesinspektionen för bedömning och åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En del remissinstanser, bl.a. Landsorganisationen&lt;br&gt;i Sverige, är positiva till kommitténs förslag. Några av dessa remissin-&lt;br&gt;stanser påpekar emellertid att Yrkesinspektionen inte har tillräckliga&lt;br&gt;resurser för detta. Kammarrätten i Göteborg anser att förslaget är vällov-&lt;br&gt;ligt men att det är tveksamt i vad mån den föreslagna lagkonstruktionen&lt;br&gt;kommer att ha någon praktisk effekt, bl.a. eftersom det enligt gällande&lt;br&gt;lagstiftning föreligger en osäkerhet beträffande vilken typ av åtgärder&lt;br&gt;som arbetsgivaren skall vidta och vilka krav som skall kunna ställas på&lt;br&gt;arbetsgivaren. Arbetarskyddsstyrelsen avstyrker förslaget. Styrelsen, som&lt;br&gt;anger att kommittén inte har analyserat konsekvenserna av förslaget,&lt;br&gt;framhåller att den tillsyn som utövas av Yrkesinspektionen är ett organi-&lt;br&gt;sations- och systeminriktat arbete gentemot arbetsplatserna. Den tillsynen&lt;br&gt;är inte inriktad på enskilda rehabiliteringsärenden. En förklaring till detta&lt;br&gt;är att den enskilda rehabiliteringen kan avse en rad olika åtgärder som&lt;br&gt;inte har med arbetsplatsen att göra. Riksförsäkringsverket framhåller bl.a.&lt;br&gt;att det finns anledning att noga överväga fördelar och nackdelar med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 63&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslaget. Ett övertagande av tillsynsansvaret för enskilda individer torde Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;kräva ökade resurser och annan kompetens. Sveriges Akademikers cent-&lt;br&gt;ralorganisation avvisar helt kommitténs förslag. Riksrevisionsverket an-&lt;br&gt;ser att föreliggande förslag inte gör ansvarsfördelningen tydligare i fråga&lt;br&gt;om förebyggande insatser och rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skäl för regeringens bedömning: Yrkesinspektionens tillsyn avser&lt;br&gt;arbetsmiljön och rehabiliteringsverksamheten i sin helhet på arbetsplat-&lt;br&gt;serna, inte enskilda rehabiliteringsärenden. Inspektionen kan dock ingripa&lt;br&gt;om arbetsmiljön behöver åtgärdas för att, enligt kraven i arbetsmil-&lt;br&gt;jölagen (1977:1160), anpassas efter en enskild arbetstagares behov. Vid&lt;br&gt;tillsynen av rehabiliteringsarbetet är det Yrkesinspektionens uppgift att&lt;br&gt;se till att det finns ett organiserat arbete, rutiner, resurser m.m. på ar-&lt;br&gt;betsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassan har till uppgift att i de enskilda fallen se till att&lt;br&gt;arbetsgivaren uppfyller sitt åtgärdsansvar i anpassnings- och rehabilite-&lt;br&gt;ringsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommittén har ansett att det finns goda förutsätt-&lt;br&gt;ningar att skapa en effektivare samverkan mellan försäkringskassan och&lt;br&gt;Yrkesinspektionen, bl.a. i syfte att öka kraven på de arbetsgivare som&lt;br&gt;mera konsekvent brister i sitt rehabiliteringsansvar. Kommittén har vid-&lt;br&gt;are ansett att det finns ett behov av att inom ramen för ett mer organise-&lt;br&gt;rat samarbete mellan försäkringskassan och inspektionen utöka inspektio-&lt;br&gt;nens tillsynsansvar till att omfatta även enskilda rehabiliteringsärenden.&lt;br&gt;Kommittén har emellertid samtidigt framhållit att det kan finnas vissa&lt;br&gt;betänkligheter mot sitt förslag i den delen, bl.a. med motiveringen att&lt;br&gt;Yrkesinspektionen inte har personella resurser for detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rehabiliteringsåtgärder har inte bara med arbetsplatsen att göra. Ge-&lt;br&gt;nom de svårigheter som därigenom kan finnas att i varje enskilt rehabili-&lt;br&gt;teringsfall definiera och bedöma vilka krav som kan riktas mot arbetsgi-&lt;br&gt;varen anser regeringen att det är mycket tveksamt om kommitténs för-&lt;br&gt;slag skulle ge önskvärt stöd i rehabiliteringen av redan anställda. Det&lt;br&gt;skulle också i praktiken kunna ge upphov till gränsdragningsproblem och&lt;br&gt;oklarheter både i fråga om myndigheternas ansvarsfördelning och interna&lt;br&gt;arbete. Mot bakgrund av detta anser regeringen inte att arbetsmiljölagen&lt;br&gt;bör kompletteras så att Yrkesinspektionen får ett tillsynsansvar även för&lt;br&gt;enskilda individers rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.5 Arbetsförmedlingens rehabiliteringsansvar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Någon ändring bör inte göras av nuvaran-&lt;br&gt;de regler såvitt avser arbetsförmedlingens rehabiliteringsansvar for&lt;br&gt;arbetslösa sjukskrivna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag: Arbetsförmedlingen bör&lt;br&gt;ha samma roll for de arbetslösa sjukskrivna som arbetsgivaren har för de&lt;br&gt;anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i&lt;br&gt;frågan avstyrker förslaget. Försäkringskasseförbundet och Tjänstemän-&lt;br&gt;nens centralorganisation påpekar att förslaget innebär behov av väsent-&lt;br&gt;liga förändringar av arbetsförmedlingens organisation, uppdrag och re-&lt;br&gt;surser. Riksförsäkringsverket (RFF) och Statskontoret är i princip positi-&lt;br&gt;va till förslaget. Enligt RFV kan rehabiliteringsåtgärdema för en arbets-&lt;br&gt;lös sjukskriven vara mer långtgående än för den som har en arbetsgiva-&lt;br&gt;re. För att undvika diskussioner i ersättningsfrågan är det viktigt att det&lt;br&gt;klart framgår vad som skall ingå i arbetsförmedlingens ansvar. Arbets-&lt;br&gt;marknadsstyrelsen (AMS) ser fördelar i att arbetsförmedlingar och ar-&lt;br&gt;betsmarknadsinstitut genomför en första kartläggning av alla arbetslösa&lt;br&gt;sjukskrivna. Initiativet bör dock ligga hos försäkringskassan. AMS på-&lt;br&gt;pekar att ett sådant huvudansvar förutsätter att Arbetsmarknadsverket får&lt;br&gt;extra resurser för genomförandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Rehabiliteringsansvaret för ar-&lt;br&gt;betslösa sjukskrivna ligger hos Arbetsmarknadsverket och försäkrings-&lt;br&gt;kassan. Undersökningar som gjorts på senare tid visar att det delade&lt;br&gt;huvudmannaskapet innebär ett problem i rehabiliteringen av arbetslösa&lt;br&gt;sjukskrivna. Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag innebär att reha-&lt;br&gt;biliteringsansvaret skall övergå till arbetsförmedlingen, som därmed&lt;br&gt;skulle få samma roll för denna grupp som arbetsgivaren har för de an-&lt;br&gt;ställda. Arbetsförmedlingen skall i enlighet härmed ha tidiga kontakter&lt;br&gt;med den arbetslöse för att göra en prövning av behovet av rehabilitering&lt;br&gt;samt ha kontakt med försäkringskassan. Enligt kommittén är det vidare&lt;br&gt;önskvärt att arbetsförmedlingen lämnar en dokumentation till försäk-&lt;br&gt;ringskassan med bl.a. en bedömning av den arbetslöses behov av och&lt;br&gt;förutsättningar för rehabilitering. För att detta skall fungera behöver&lt;br&gt;försäkringskassan enligt kommittén upprätta ett nära och organiserat&lt;br&gt;samarbete med arbetsförmedlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslösa sjukskrivna är en växande grupp som ofta har sammansatta&lt;br&gt;problem. För att denna grupp inte skall öka är det viktigt att försäkrings-&lt;br&gt;kassan tillsammans med arbetsförmedlingen tidigt identifierar behoven&lt;br&gt;av rehabilitering. Regeringen delar således Sjuk- och arbetsskadekom-&lt;br&gt;mitténs uppfattning att insatserna för de arbetslösa sjukskrivna bör bli&lt;br&gt;bättre med ett sådant utökat samarbete. Regeringen anser emellertid inte&lt;br&gt;att det är lämpligt att arbetsförmedlingen får ett sådant rehabiliteringsan-&lt;br&gt;svar som kommittén föreslår. Såsom flera remissinstanser har påpekat&lt;br&gt;innebär förslaget behov av väsentliga förändringar av arbetsförmedling-&lt;br&gt;ens organisation, uppdrag och resurser. Arbetsförmedlingen har i dag&lt;br&gt;inte heller kännedom om de individer som är arbetslösa och samtidigt&lt;br&gt;sjukskrivna. Förslaget torde därför innebära att försäkringskassan får&lt;br&gt;anmälningsskyldighet till arbetsförmedlingen. Kommittén har inte preci-&lt;br&gt;serat hur förslaget rent praktiskt skall utformas. Inte heller har beräk-&lt;br&gt;ningar gjorts av arbetsförmedlingens behov av finansiella och personella&lt;br&gt;resurser. Regeringen anser mot denna bakgrund att kommitténs förslag&lt;br&gt;inte kan läggas till grund för förändringar av nuvarande regler. Däremot&lt;br&gt;bör såsom angetts ett utökat samarbete förstärkas och utvecklas mellan&lt;br&gt;försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Regeringen föreslår att detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;löses inom ramen för de s.k. särskilda medlen som försäkringskassan får Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;till sitt förfogande (avsnitt 7.6).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.6 Samverkan inom rehabiliteringsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Följande riktlinjer bör gälla för samverkan&lt;br&gt;inom rehabiliteringsområdet fr.o.m. år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma verksamhets- och handlingsplaner bör upprättas på&lt;br&gt;central myndighets- och regionnivå liksom program för gemensam&lt;br&gt;utbildning. Vidare bör försäkringskassorna inom ramen för särskilda&lt;br&gt;medel ges möjlighet att bedriva olika projekt i syfte att bl.a. uppnå&lt;br&gt;samverkansvinster. Samverkansprojekt ges en gemensam ram för&lt;br&gt;åtgärder och insatser men de ekonomiska besluten fattas av respekti-&lt;br&gt;ve myndighet/förvaltning. En förutsättning är att alla inblandade par-&lt;br&gt;ter bidrar med medel som står i proportion till deras ansvar för åtgär-&lt;br&gt;der för den grupp som samverkansprojektet riktar sig till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultaten av samverkansprojekten skall systematiskt följas upp.&lt;br&gt;Användningen av medel avsedda för samverkansprojekt skall gemen-&lt;br&gt;samt utvärderas av Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen och Arbets-&lt;br&gt;marknadsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag: Kommittén föreslår att&lt;br&gt;försäkringskassan, arbetsförmedlingen och kommunen utvecklar en fi-&lt;br&gt;nansiell samverkan på lokal nivå för planering och beställning av rehabi-&lt;br&gt;literings- och andra arbetsförberedande insatser för personer som är&lt;br&gt;aktuella hos olika rehabiliteringsaktörer eller som till följd av förändrade&lt;br&gt;regler för ohälsoförsäkring och arbetslöshetsersättning inte längre upp-&lt;br&gt;fyller villkoren för dessa ersättningar. Försäkringskassans och arbetsför-&lt;br&gt;medlingens resurser för samverkan regleras genom föreskrifter i regle-&lt;br&gt;ringsbreven där vissa resurser anvisas för samverkan. Kommunen till-&lt;br&gt;delas resurser för samverkan genom den vanliga budgetprocessen. Någon&lt;br&gt;särskild lagreglerad organisation för samverkan föreslås däremot inte.&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen och Socialstyrelsen bör&lt;br&gt;i samråd med Svenska Kommunförbundet få i uppdrag att genomföra,&lt;br&gt;följa upp och utvärdera samverkan. Samordningen skall inte var någon&lt;br&gt;försöksverksamhet och regeringen skall inte behöva godkänna varje&lt;br&gt;överenskommelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Försäkringsanställdasförbund, Försäkringskassan&lt;br&gt;i Södermanlands län, Försäkringskasseförbundet, Socialstyrelsen, Stats-&lt;br&gt;kontoret m.fl. är positiva till kommitténs förslag. Riksförsäkringsverket&lt;br&gt;anför att man inte bör ha någon särskilt reglerad organisation innan&lt;br&gt;försöksverksamheten enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksam-&lt;br&gt;het med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård och socialtjänst har utvärderats. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)&lt;br&gt;anser att en effektiv samverkan kan ske utan gemensam penningpåse&lt;br&gt;men att det krävs gemensam planering. Vidare anser AMS att samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte kan ske efter konforma modeller samt att det på lokal nivå sedan&lt;br&gt;länge finns etablerade arbetsförmedlingsnämnder som är uppbyggda efter&lt;br&gt;lokala förutsättningar och som till fullo svarar mot de krav på organisa-&lt;br&gt;tion för samverkan som kommittén efterlyser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGON JÖNSSON - en kartläggning av lokala samverkansprojekt&lt;br&gt;inom rehabiliteringsområdet: Den särskilde utredarens slutsats är att&lt;br&gt;det går att uppnå betydande samverkansvinster utan att sammanläggning&lt;br&gt;av olika medel är nödvändig. Den lösning som förordas innebär att sam-&lt;br&gt;verkansprojekt bör ha en gemensam ram for åtgärder och insatser men&lt;br&gt;att de ekonomiska besluten fattas av respektive myndighet/förvaltning.&lt;br&gt;Den samverkan i projekt som nu pågår på många håll bör ges större&lt;br&gt;legitimitet så att ett nytt arbetssätt kan få växa fram i hela landet. Sam-&lt;br&gt;verkan bör vidare övergå och utvidgas till att ingå i den ordinarie verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till den sär-&lt;br&gt;skilde utredarens förslag. Riksrevisionsverket anser att en större grad av&lt;br&gt;förutsättningslöshet borde fått råda i de av utredningen angivna lösnings-&lt;br&gt;förslagen. Socialstyrelsen anser att ytterligare problemgrupper borde ha&lt;br&gt;redovisats och Nämnden för vårdartjänster (fr.o.m. år 1997 Statens&lt;br&gt;institut för särskilt utbildnings stöd SISUS) anser att utredningen borde ha&lt;br&gt;vidgat urvalet till att också gälla projekt där människor med olika funk-&lt;br&gt;tionshinder ingår. Arbetsgivarverket och Arbetarskyddsstyrelsen anser att&lt;br&gt;den samverkan som berör arbetsgivaren inte tagits upp. Svenska Kom-&lt;br&gt;munförbundet och Samhall AB anser att utredningen borde ha fokuserat&lt;br&gt;även på nödvändiga strukturella förändringar. Statens institut för psyko-&lt;br&gt;social miljömedicin anser bl.a. att en fundamental lösning är samman-&lt;br&gt;slagning och inte samverkan och att det behövs en minister för bidrags-&lt;br&gt;samordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver betänkandena från Sjuk- och arbetsskadekommittén och den&lt;br&gt;särskilde utredaren har det till bl.a. Social- och Arbetsmarknadsdeparte-&lt;br&gt;menten inkommit ett stort antal ärenden med förslag och önskemål om&lt;br&gt;nya samverkansformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det finns ett stort behov av att mer&lt;br&gt;effektivt utnyttja samhällets samlade resurser för att bättre kunna till-&lt;br&gt;godose enskilda människors behov av olika stödåtgärder. Många männi-&lt;br&gt;skor med långvarig arbetslöshet, psykosociala eller hälsomässiga pro-&lt;br&gt;blem kan lätt hamna i en gråzon mellan de olika ersättningsssystemen&lt;br&gt;eftersom problembilden inte renodlat faller inom någon viss myndighets&lt;br&gt;ansvarsområde. Detta kan leda till en rundgång mellan socialtjänsten,&lt;br&gt;försäkringskassan, arbetsförmedlingen och landstingets primärvård, med&lt;br&gt;många gånger kortsiktiga och ineffektiva insatser som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns därför starka skäl att utveckla bra och ändamålsenliga sam-&lt;br&gt;verkansmodeller som ger bättre förutsättningar för rehabiliteringsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är särskilt angeläget att en bättre samordning kommer till stånd i&lt;br&gt;arbetet med rehabilitering av personer i de utsatta grupperna. Det hand-&lt;br&gt;lar om personer som är aktuella hos olika rehabiliteringsaktörer samtidigt&lt;br&gt;eller som vandrar mellan dem. De har det gemensamt att de behöver&lt;br&gt;omfattande stödinsatser, ofta under lång tid och av olika instanser. In-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;satserna skall syfta till att öka dessa gruppers konkurrensförmåga på Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det nu är dags att införa en möjlighet till frivillig&lt;br&gt;samverkan for berörda myndigheter i syfte att stödja alla som är i behov&lt;br&gt;av särskilda insatser. Arbetet bör därför inriktas på generella lösningar.&lt;br&gt;De lokala samverkansprojekt som kommer att utvecklas skall inte be-&lt;br&gt;höva något särskilt godkännande av regeringen eller respektive myndig-&lt;br&gt;heter, utan det är de enskilda aktörerna själva som bör besluta om att&lt;br&gt;bedriva samverkan utifrån lokala förutsättningar och behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anser regeringen att det inte föreligger behov av ytterligare&lt;br&gt;försöksverksamhet vad avser olika samverkansmodeller inom rehabilite-&lt;br&gt;ringsområdet utöver dem som for närvarande bedrivs. Nya strukturella&lt;br&gt;samverkansmodeller bör därför övervägas först när utvärdering av för-&lt;br&gt;söksverksamheterna med finansiell samordning mellan socialförsäkring,&lt;br&gt;hälso- och sjukvård och socialtjänst redovisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig fråga är hur resurser kan skapas på lokal nivå så att de täck-&lt;br&gt;er behovet av såväl försörjning som rehabiliterings- och sysselsättnings-&lt;br&gt;åtgärder. Kostnadsövervältringar mellan olika myndighetsområden måste&lt;br&gt;undvikas och utgångspunkten bör vara att varje myndighet i grunden har&lt;br&gt;som uppgift att sköta sitt sektorsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En strävan måste vara att de samlade resurserna skall utnyttjas både&lt;br&gt;kvantitativt och kvalitativt bättre i syfte att vid behov samverka om de&lt;br&gt;individer som riskerar att befinna sig i gränslandet mellan myndigheterna&lt;br&gt;och deras ersättningssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att inriktningen skall vara att utforma ett&lt;br&gt;system där försäkringskassorna fr.o.m. år 1998 får möjlighet att dispone-&lt;br&gt;ra vissa medel i syfte att förbättra samverkansformema och därmed&lt;br&gt;effektivisera rehabiliteringen för framför allt utsatta grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål- och resultatstyrning blir allt vanligare inom hela den offentliga&lt;br&gt;sektorn. För att till fullo nyttja effekterna av målstyrningen är det av stor&lt;br&gt;vikt att budgetansvaret, inom givna yttre ramar, decentraliseras. Målstyr-&lt;br&gt;ning måste gälla även för den lokala nivån. Först när lokala lösningar&lt;br&gt;tillåts kan lokala problem lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lokala arbetet skulle underlättas avsevärt genom klara signaler från&lt;br&gt;de övre nivåerna i hierarkierna. I dag saknas t.ex. gemensamma mål för&lt;br&gt;sådant som flera myndigheter har ett gemensamt ansvar för. Målen kan&lt;br&gt;också vara så utformade att de delvis strider mot varandra. Samtidigt&lt;br&gt;som krav ställs på snabba anpassningar till en föränderlig verklighet&lt;br&gt;krävs också fastare spelregler. Mindre regelstyrning och flexiblare an-&lt;br&gt;slagssystem kan tillfredsställa båda dessa krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att signalerna är olika och otydliga i samverkanshänseende framgår av&lt;br&gt;Socialstyrelsens, Arbetsmarknadsverkets och socialförsäkringsadminist-&lt;br&gt;rationens övergripande mål som angivits i regleringsbreven för år&lt;br&gt;1995/96.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande målet för Socialstyrelsen är att verka för en god&lt;br&gt;hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika&lt;br&gt;villkor för hela befolkningen. Socialstyrelsen skall bidra till dessa mål&lt;br&gt;genom att bedriva tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmed-&lt;br&gt;ling inom hälso- och sjukvården, miljö- och hälsoskyddet och social-&lt;br&gt;tjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övergripande målen för Arbetsmarknadsverket är att till fullo ut-&lt;br&gt;nyttja platsförmedlingens möjligheter och att rundgången skall brytas för&lt;br&gt;de långtidsarbetslösa och de utsatta grupperna. Vidare skall de arbetslösa&lt;br&gt;mobiliseras genom kompetensuppbyggnad och ökade krav på aktivt&lt;br&gt;arbetssökande. Jämställdheten på arbetsmarknaden skall öka och medels-&lt;br&gt;användningen skall effektiviseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialförsäkringsadministrationen skall aktivt administrera och verka&lt;br&gt;för en allmän socialförsäkring som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom,&lt;br&gt;handikapp, ålderdom och vård av barn. Vidare skall man verka för att&lt;br&gt;förebygga och minska ohälsa samt genom att offensivt arbeta med och&lt;br&gt;samordna rehabiliteringen bidra till att ge sjuka och funktionshindrade&lt;br&gt;personer möjlighet att åter kunna arbeta. Likformighet och kvalitet i&lt;br&gt;handläggningen av försäkrings- och bidragsärenden skall säkerställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är nödvändigt att vissa gemensamma över-&lt;br&gt;gripande mål formuleras. Regeringen bör vara tydlig i sitt uppdrag till&lt;br&gt;myndigheterna så att varje berörd myndighet/förvaltning genomsyras av&lt;br&gt;att på varje nivå ta sitt ansvar för verksamhetsplanering och genomföran-&lt;br&gt;de av samverkan för den berörda målgruppen. Uppdraget bör göras lika-&lt;br&gt;lydande för de berörda myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringsbreven till myndigheterna bör innehålla både myndighetsspe-&lt;br&gt;cifika och myndighetsgemensamma mål, uppdrag, och redovisningskrav.&lt;br&gt;Resultatuppföljningen bör också ske gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta synsätt ligger också väl i linje med tankegången bakom den nya&lt;br&gt;budgetprocessen och övergången till utgiftsramar för utgiftsområden. Det&lt;br&gt;är fullt rimligt att fastställa mål för ett visst utgiftsområde som samtidigt&lt;br&gt;bör gälla för flera myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppgift har t.ex. Arbetarskyddsstyrelsen bedrivit ett centralt&lt;br&gt;samverkansprojekt tillsammans med sju yrkesinspektionsdistrikt med&lt;br&gt;inriktning på att finna samverkansformer mellan Yrkesinspektionen och&lt;br&gt;försäkringskassan. Projektet påbörjades år 1994 och avslutades vid års-&lt;br&gt;skiftet 1996/97. Samtliga medverkande distrikt är mycket positiva till&lt;br&gt;detta arbete och som ett reslutat av projektet har i flera län/distrikt skrift-&lt;br&gt;lig överenskommelse träffats mellan Yrkesinspektionen och försäkrings-&lt;br&gt;kassan i syfte att bl.a. tydliggöra formerna för fortsatt samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser det viktigt att gemensamma verksamhets- och hand-&lt;br&gt;lingsplaner på central myndighets- och på regionnivå upprättas liksom&lt;br&gt;program för gemensam utbildning. Av erfarenhet från kartläggningen&lt;br&gt;som gjorts av den särskilde utredaren framgår att just gemensamma ut-&lt;br&gt;bildningsaktiviteter är en utmärkt metod för att få till stånd ökad kun-&lt;br&gt;skap om och respekt för varandras kompetensområden. Gemensam ut-&lt;br&gt;bildning underlättar en gemensam utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det gemensamma målet för de samverkande myn- Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;digheterna är att personer i t.ex. utsatta grupper som saknar fast föran-&lt;br&gt;kring på arbetsmarknaden, i så stor utsträckning som möjligt, skall be-&lt;br&gt;finna sig i aktiva åtgärder i syfte att få arbete. Målet för verksamheten&lt;br&gt;kan också vara att inom en överblickbar framtid uppnå resultat i form av&lt;br&gt;t.ex. kortare sjukskrivningstider, minskade kostnader för sjukpenning och&lt;br&gt;förtisdspension/sjukbidrag samt färre socialbidragstagare. Folkhälsofrågor&lt;br&gt;kan givetvis också beaktas men bör inte utgöra ett självständigt mål i&lt;br&gt;detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När gemensamma mål formuleras skall det samtidigt innebära att det&lt;br&gt;ställs krav på samordnad resultatredovisning. Därmed kommer behovet&lt;br&gt;av sektorsövergripande information att öka och intresset för gemensam-&lt;br&gt;ma kunskapsbaser att växa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också angeläget att nationella &amp;quot;arenor&amp;quot; för dialog och erfaren-&lt;br&gt;hetsutbyte skapas. Uppföljning och utvärdering måste ges hög prioritet&lt;br&gt;för mål- och resultatstyrd rehabiliteringsverksamhet. De centrala myndig-&lt;br&gt;heterna har ett stort ansvar för att detta sker. Regeringen avser att ge&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsen i&lt;br&gt;uppdrag att utvärdera denna verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensam ram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den särskilde utredarens bedömning och vad regeringen i övrigt&lt;br&gt;har erfarit behövs inte i första hand ytterligare resurser till samverkans-&lt;br&gt;området. En ökad och bättre samverkan innebär att mer kan fås ut av&lt;br&gt;varje satsad krona. Diskussionerna om resurser skulle dessutom enligt&lt;br&gt;den särskilde utredaren underlättas om handläggarna på respektive kon-&lt;br&gt;tor fick bättre information inte bara om vilka begränsningar som gäller&lt;br&gt;för vissa anslag utan också om hur flexibelt de kan användas. Möjligen&lt;br&gt;är det så att tjänstemännen ofta inte ser de möjligheter de faktiskt har att&lt;br&gt;agera och vilka resurser de faktiskt har tillgång till. Det gäller att mobili-&lt;br&gt;sera organisationernas egna resurser och möjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också en viktig princip att varje huvudman skall finansiera sina&lt;br&gt;kostnader med de medel som myndigheten har till sitt förfogande. Skat-&lt;br&gt;temedel skall användas till det som de är avsedda för och inte till att&lt;br&gt;finansiera andra myndigheters verksamheter. För att kunna åstadkomma&lt;br&gt;bra resultat är det inte heller nödvändigt med sammanslagningar av re-&lt;br&gt;surser som innebär att samverkansprojektet har förfogande över gemen-&lt;br&gt;samma medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det går att komma långt med att medelsramar&lt;br&gt;sätts upp inom respektive myndighet/förvaltning för användning i sam-&lt;br&gt;verkansprojekt. Besluten fattas formellt inom respektive myndighet på&lt;br&gt;förslag från dem som arbetar med projektet. Engagemanget i samverkan&lt;br&gt;från varje myndighet borgar för att beslut och åtgärd kommer vid rätt&lt;br&gt;tidpunkt. Det är dock viktigt att det för varje projekt klart anges vad&lt;br&gt;projektet skall syfta till och vad som ingår i den ekonomiska ramen med&lt;br&gt;avseende på projektets egna kostnader, försörjningsmedel och åtgärdsme-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;del. I den överenskommelse som görs kan mycket väl även kostnader for Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;försörjning ingå utan att medlen for den skull blir gemensamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot den här redovisade bakgrunden att samverkans-&lt;br&gt;projekt bör ha en gemensam ram för åtgärder och insatser men att de&lt;br&gt;ekonomiska besluten fattas av respektive myndighet eller förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har därför i sin ekonomiska vårproposition föreslagit riks-&lt;br&gt;dagen att försäkringskassorna fr.o.m. år 1998 inom ramen för särskilda&lt;br&gt;medel ges möjlighet att bedriva olika projekt bl.a. i syfte att uppnå sam-&lt;br&gt;verkansvinster. Dessa särskilda medel ställs till försäkringskassornas&lt;br&gt;förfogande genom en sammanläggning av medel som för närvarande är&lt;br&gt;avsatta för köp av arbets livs inriktade rehabiliteringstjänster, arbetsteknis-&lt;br&gt;ka hjälpmedel, läkarutlåtanden och läkarundersökningar. Dessutom till-&lt;br&gt;förs vissa ytterligare medel för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För arbetsmarknadsmyndigheternas vidkommande finns redan i dag&lt;br&gt;medel som kan användas för otraditionella insatser inom arbetsmark-&lt;br&gt;nads- och rehabiliteringsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning är att alla inblandade parter bidrar med medel som&lt;br&gt;står i proportion till deras ansvar för åtgärder för den grupp som sam-&lt;br&gt;verkansprojektet riktar sig till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvärdering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att en fortsatt och intensifierad utvärdering av sam-&lt;br&gt;verkansinsatser bör göras för att bättre dokumentera resultat samt för att&lt;br&gt;utveckla och sprida framgångsrika metoder inom rehabiliteringsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkansinsatsema måste således följas upp och utvärderas. Det har&lt;br&gt;framkommit att uppföljningsaspektema eller formen för resultatredovis-&lt;br&gt;ningen sällan har diskuterats vid planeringen av projekt. Instrumenten&lt;br&gt;för uppföljning och resultatmätning har konstaterats vara få och trubbiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Projektens dokumentationer och resultatredovisningar måste ha en&lt;br&gt;sådan kvalitet att det är möjligt för beställaren/ uppdragsgivaren att be-&lt;br&gt;döma om uppdraget har utförts till belåtenhet och om inte vad det i så&lt;br&gt;fall beror på. Resultatredovisningen kan vara en utgångspunkt för dis-&lt;br&gt;kussioner om uppdraget behöver modifieras eller preciseras i något av-&lt;br&gt;seende inför den fortsatta samverkan. Uppföljning och utvärdering är&lt;br&gt;dessutom två mycket användbara verktyg för att ge personalen återkopp-&lt;br&gt;ling på utfört arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rent allmänt sett är det svårt att studera effekterna av samverkansinsat-&lt;br&gt;ser. Det ställer dels stora krav på kunskap om kvalitativa analysmetoder&lt;br&gt;för att kunna bedöma effekterna av ett nytt arbetssätt, dels möjlighet att&lt;br&gt;kunna studera undersökningsgruppen under flera år för att de långsiktiga&lt;br&gt;effekterna skall kunna bedömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilde utredaren har i sin kartläggning i några fa fall funnit pro-&lt;br&gt;jekt där man valt att anlita oberoende konsulter eller forskare för att&lt;br&gt;utvärdera projektet. Det är av stor betydelse att sådan utvärdering görs&lt;br&gt;så att den integreras i verksamheten och ny kunskap därmed kan utveck-&lt;br&gt;las inom projektet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på de senaste årens satsningar inom rehabiliteringsområdet&lt;br&gt;är enligt den särskilde utredaren de samhällsekonomiska utvärderingarna&lt;br&gt;av området förvånansvärt få. Det saknas till exempel vedertagna metoder&lt;br&gt;och modeller för att göra samhällsekonomiska analyser inom rehabilite-&lt;br&gt;ringsområdet. Myndigheterna har här en viktig uppgift att utveckla och&lt;br&gt;sprida framgångsrika metoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett första steg mot bättre uppföljning och utvärdering av samverkans-&lt;br&gt;projekten är att dokumentationen förbättras så att det är möjligt att få&lt;br&gt;reda på vilka resurser som avsatts och till vad de har använts. Det är&lt;br&gt;också av stor vikt att även individens upplevelser av resultatet redovisas&lt;br&gt;i dessa uppföljningar och utvärderingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför enligt regeringens uppfattning viktigt att en fortsatt och&lt;br&gt;intensifierad utvärdering av samverkansinsatser görs för att bättre doku-&lt;br&gt;mentera resultat samt för att utveckla och sprida framgångsrika metoder.&lt;br&gt;Regeringen anser det därför betydelsefullt att samverkanspartema redan&lt;br&gt;vid starten av projekt har tillförsäkrat sig tillgång till utvärderingskompe-&lt;br&gt;tens och reserverat medel för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på könsperspektiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fortsatt och permanentad lokal samverkan blir effektivare om ett&lt;br&gt;genomtänkt könsperspektiv präglar verksamheterna. Det innebär att hän-&lt;br&gt;syn tas till att kvinnor och män ofta har olika livserfarenheter och olika&lt;br&gt;villkor och attityder i t.ex. arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Könsperspektiv innebär att olikheterna bejakas och att kunskaperna om&lt;br&gt;detta används för att anpassa verksamheten och åtgärderna så att både&lt;br&gt;kvinnor och män på ett likvärdigt sätt kan rehabiliteras tillbaka till egen&lt;br&gt;försörjning. Det kan t.ex. vara nödvändigt att använda olika metoder för&lt;br&gt;kvinnor och män för att skapa goda rehabiliteringsmöjligheter för alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uppdragen till de samverkande myndigheterna och förvaltningarna&lt;br&gt;bör kravet på att ett könsperspektiv skall prägla arbetet särskilt framgå.&lt;br&gt;I utbildningar och exempelspridning bör könsperspektivet ges särskilt&lt;br&gt;utrymme. Det är även viktigt att de olika rehabiliteringsinsatserna redo-&lt;br&gt;visas separerade för män och kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnors och mäns förhållningssätt till sjukdom och ohälsa skiljer sig&lt;br&gt;ofta åt. Insikten härom är liten, liksom vilka krav detta ställer på en&lt;br&gt;arbetslivsinriktad rehabilitering som skall utformas utifrån kvinnors och&lt;br&gt;mäns olika behov och förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den särskilde utredarens slutsatser saknas så gott som helt ett&lt;br&gt;genomtänkt könsperspektiv i de projekt som utredningen studerat.&lt;br&gt;Många områden i dagens samhälle och särskilt i arbetslivet är i hög grad&lt;br&gt;utformat utifrån manliga förutsättningar. Många åtgärder inom rehabilite-&lt;br&gt;ringsområdet har sina utgångspunkter i de problem som främst drabbat&lt;br&gt;männen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel på detta är att rehabiliteringsinstitut tidigt etablerades inom&lt;br&gt;branscher som skogsbruk och byggnadsverksamhet medan motsvarande&lt;br&gt;institutioner för t.ex. de kvinnodominerade tunga jobben inom vård och&lt;br&gt;omsorg inte föranlett sådana särskilda insatser även om det varit minst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lika befogat. Det bör emellertid nämnas att rygginstituten numera är&lt;br&gt;öppna för alla yrkesgrupper och att andelen kvinnor har ökat markant de&lt;br&gt;senaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte förrän de allra senaste åren som man har börjat ägna sär-&lt;br&gt;skild uppmärksamhet åt och fått ny kunskap om bakomliggande orsaker&lt;br&gt;till ohälsa hos kvinnor t.ex. vad gäller hjärtinfarkt, fibromyalgi, lång-&lt;br&gt;variga smärttillstånd etc. Kvinnor har således till stor del hänvisats till&lt;br&gt;behandlingscentra och behandlingar som bygger på och präglas av den&lt;br&gt;kunskap som finns om mäns rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den gemensamma slutrapporten (Finansiell samordning 1997:1) om&lt;br&gt;lokal finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård (FINSAM) som nyligen lämnats av Riksförsäkringsverket och&lt;br&gt;Socialstyrelsen framgår bl.a. att en kraftig systematisk ökning av kvin-&lt;br&gt;nors sjukskrivning har skett under senare år. Kvinnor i FINSAM- och&lt;br&gt;kontrollområden hade 2,5 fler sjukdagar än män år 1991, 2,8 fler år&lt;br&gt;1994, 3,2 fler år 1995 och 5,3 fler sjukdagar än män år 1996, med kon-&lt;br&gt;troll för ålder och inkomst. Könssambandet visas också vara starkare i&lt;br&gt;kommuner med hög sjukskrivning. Vidare framkommer att rehabilite-&lt;br&gt;ringens effekter är mindre påtagliga för kvinnor än för män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det i samverkansprojekt finns betydligt större&lt;br&gt;förutsättningar att anlägga ett könsperspektiv på rehabiliteringen än om&lt;br&gt;man arbetar sektorsvis. Ett viktigt syfte med en ökad och bättre sam-&lt;br&gt;verkan skall därför vara att finna åtgärder som är mer ändamålsenliga&lt;br&gt;utifrån kvinnors och mäns olika önskemål, möjligheter, behov och förut-&lt;br&gt;sättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fortsatta lagstiftningsarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) får en kommun eller ett&lt;br&gt;landsting inte ha hand om sådana angelägenheter som enbart skall hand-&lt;br&gt;has av staten eller av någon annan. För att kommuner och landsting&lt;br&gt;skall kunna delta i samverkansprojekt som innebär att kommunala medel&lt;br&gt;används t.ex. i rehabiliteringsverksamhet för sjuka eller arbetslösa, måste&lt;br&gt;en sådan möjlighet föreskrivas i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de skrivelser, uppvaktningar m.m. som förekommit hos regeringen&lt;br&gt;i denna fråga förefaller det som om det i första hand är inom social-&lt;br&gt;tjänsten och hälso- och sjukvården som behovet finns av att kunna sam-&lt;br&gt;verka med t.ex. försäkringskassan. Erforderliga lagändringar bör därför&lt;br&gt;göras i socialtjänstlagen (1980:620) resp, hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763). Skulle det senare visa sig att det finns ett motsvarande be-&lt;br&gt;hov av samverkan även för andra delar av kommunens och landstingets&lt;br&gt;verksamhet får det utredas närmare vilka lagändringar som i så fall bör&lt;br&gt;ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de allmänna försäkringskassorna gäller att de inte utan stöd av lag&lt;br&gt;får utöva arman verksamhet än som anges i lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring (AFL) eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den-&lt;br&gt;samma (jfr. 18 kap 5 § nämnda lag). I 22 kap. 5 § AFL finns regler om&lt;br&gt;att försäkringskassan i rehabiliteringsarbetet, om den försäkrade medger&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det, skall samverka med bl.a. hälso- och sjukvården, socialtjänsten och&lt;br&gt;arbetsmarknadsmyndigheterna och att försäkringskassan skall verka for&lt;br&gt;att var och en inom sitt verksamhetsområde vidtar de åtgärder som be-&lt;br&gt;hövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade. Däremot finns det&lt;br&gt;inte några regler i AFL om samverkan med andra myndigheter när sam-&lt;br&gt;verkan inte direkt syftar till rehabilitering av en viss person. För att&lt;br&gt;försäkringskassan även i sådana fall skall kunna medverka på områden&lt;br&gt;som närmast berör t.ex. hälso- och sjukvården eller socialtjänsten be-&lt;br&gt;höver AFL kompletteras med en bestämmelse som ger försäkringskas-&lt;br&gt;sorna denna möjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller arbetsmarknadsmyndigheterna finns det ingen särskild&lt;br&gt;begränsning vad gäller möjligheten att samverka med andra myndighe-&lt;br&gt;ter. Redan i dag finns möjligheten att bekosta otraditionella insatser som&lt;br&gt;motiveras av arbetsmarknadsskäl och som inte ryms inom ordinarie&lt;br&gt;regelverk och inte heller berättigar till andra statliga stöd. För budgetåret&lt;br&gt;1997 avsattes 450 miljoner kronor till detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den lagstiftning som sålunda behöver införas bör det också framgå&lt;br&gt;att en förutsättning för denna form av samverkan är att andra som med-&lt;br&gt;verkar i projektet också bidrar till finansieringen av projektet. Ett sam-&lt;br&gt;verkansprojekt som ensidigt finansieras av en av de medverkande blir&lt;br&gt;därmed inte förenligt med de regler som föreslås. Det bör däremot inte&lt;br&gt;vara nödvändigt att alla parter bidrar med lika stor andel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl arbetsmarknadsmyndigheterna som försäkringskassorna omfattas&lt;br&gt;av Riksrevisionsverkets (RRV) granskningsverksamhet. RRV bör även&lt;br&gt;ges möjlighet att granska sådan verksamhet som bedrivs i samverkan&lt;br&gt;inom rehabiliteringsområdet mellan dessa myndigheter samt med kom-&lt;br&gt;muner och landsting. Om arbetsmarknadsmyndigheten eller försäkrings-&lt;br&gt;kassan t.ex. har medverkat i ett projekt som bedrivits i kommunens eller&lt;br&gt;landstingets regi kan RRV vid sin granskning ha behov av att även ta&lt;br&gt;del av kommunens och landstingets redovisning beträffande det gemen-&lt;br&gt;samma projektet. Det bör därför också införas regler som ger RRV rätt&lt;br&gt;att ta del av kommuners och landstings redovisning som avser sådan&lt;br&gt;verksamhet inom rehabiliteringsområdet som bedrivits och delvis fi-&lt;br&gt;nansierats i samverkan med statliga myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att i 1998 års budgetproposition återkomma med lag-&lt;br&gt;förslag i ovannämnda delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande sekretesslagen (1980:100) behövs däremot inga förändring-&lt;br&gt;ar. Vad som gäller i fråga om sekretess har tidigare behandlats i prop.&lt;br&gt;1993/94:205 Lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan&lt;br&gt;socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst (s. 32-34), i Sjuk-&lt;br&gt;och arbetsskadekommitténs betänkande (s. 216-219) och i den särskilde&lt;br&gt;utredarens betänkande (s. 49). För sådan samverkan som sker t.ex. i&lt;br&gt;form av gemensamma utbildningar och dylikt krävs inte tillgång till upp-&lt;br&gt;gifter om enskilda. När flera myndigheter samverkar i ett individuellt&lt;br&gt;ärende måste den enskilde själv få ge sitt samtycke till att uppgifter om&lt;br&gt;honom eller henne inhämtas från de berörda myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de regelförändringar som behövs för att möjliggöra en utökad&lt;br&gt;samverkan bör det också nämnas att det inom bl.a. Arbetsmark-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nadsdepartementet pågår ett arbete med översyn av reglerna for att min-&lt;br&gt;ska antalet förordningar och därigenom uppnå en harmonisering av re-&lt;br&gt;gelverket. Detta torde också få betydelse för att underlätta arbetet på det&lt;br&gt;lokala planet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän slutsats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av stor betydelse att gemensamma policydokument på stadsdels-,&lt;br&gt;kommun, eller nationell nivå upprättas vilket kan underlätta arbetet med&lt;br&gt;att ge samverkansprojekt den förankring och legitimitet som är nödvän-&lt;br&gt;digt för att det skall lyckas. Till exempel genom att dokumentet också&lt;br&gt;får tjäna som underlag för vilka resursprioriteringar man gör i exempel-&lt;br&gt;vis kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att den samverkan som nu bedrivs i form av projekt&lt;br&gt;på många håll bör övergå och utvidgas till att ingå i den ordinarie verk-&lt;br&gt;samheten i hela landet. Tvärsektoriell samverkan är nödvändigt för att&lt;br&gt;effektivare få människor med sammansatta problem till egen försörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan försörjning kan åstadkommas helt, delvis eller inte lyckas&lt;br&gt;alls. Även ett konstaterande att en egen försörjning inte kan uppnås kan&lt;br&gt;vara ett bra resultat både för individen och samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan bygger på gemensamt ansvar. Det kräver ett annat arbets-&lt;br&gt;sätt än vad många är vana vid. Ett sätt att främja samverkan är att arbeta&lt;br&gt;i projektform. Om projektformen väljs bör förutsättningarna från början&lt;br&gt;vara så fasta att osäkerheten inte blir ett hinder i arbetet. Om tidsbe-&lt;br&gt;gränsning väljs är det väsentligt att perioden blir så lång att det blir&lt;br&gt;utrymme för att lära av sig själv inom tidsramen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att skilja på samverkan för att samordna kartläggning,&lt;br&gt;göra handlingsprogram, utnyttja och utveckla den professionalitet som&lt;br&gt;finns hos ingående huvudmän från sådan som innebär att nya organisa-&lt;br&gt;tioner tar över &amp;quot;samverkan&amp;quot; från huvudmännen. Det senare riskerar att&lt;br&gt;leda till att huvudmän köper sig fria från sitt ansvar, att ytterligare en&lt;br&gt;aktör tillkommer som försvårar en reell samverkan. Att de utvecklar en&lt;br&gt;&amp;quot;tvärsektoriell&amp;quot; professionalitet som ändå blir för smal och sist men inte&lt;br&gt;minst hindrar att professionaliteten breddas inom sektorsorganisationer-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya former för samarbete kan dock behöva vissa stödstrukturer som&lt;br&gt;legitimerar och underlättar det professionella arbetet. Det kan t.ex. gälla&lt;br&gt;gemensamma ledningsgrupper där både politiker och förvaltningschefer&lt;br&gt;ingår. Det behövs således en mångfald aktörer som är genomförare. Men&lt;br&gt;själva samverkan måste göras av dem som har ansvaret och resurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning bör samverkansmedel bl.a. användas för&lt;br&gt;gemensamma konferenser och utbildningar. Målsättningen är därvid att&lt;br&gt;öka deltagarnas kunskap om övriga aktörers ansvarsområden och sätt att&lt;br&gt;arbeta samt ge ny gemensam kunskap. Det är därvid viktigt att mål och&lt;br&gt;därmed arbetsuppgifter, ansvar, befogenheter och prioritering av olika&lt;br&gt;målgrupper tydliggörs i samband med nya samverkansprojekt. Även det&lt;br&gt;som i dagligt tal brukar benämnas som kulturskillnader mellan verksam-&lt;br&gt;heter bör uppmärksammas i termer av olikheter i organisationers mål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regelsystem, formell och informell kompetens. Medlen bör vidare kunna Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;användas till probleminventeringar och utvärderingsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkansmedlen bör även kunna användas i lokala samverkanspro-&lt;br&gt;jekt som riktar sin verksamhet till en väldefinierad grupp människor som&lt;br&gt;har behov av åtgärder från flera myndigheter. Gemensamma samverk-&lt;br&gt;ansmedel kan således underlätta arbetet med att göra upp individuella&lt;br&gt;handlingsplaner där åtgärder av olika slag, som utförs inom olika an-&lt;br&gt;svarsområden, ingår. En förutsättning är dock att alla inblandade parter&lt;br&gt;bidrar med medel som står i proportion till deras ansvar for åtgärder för&lt;br&gt;den grupp som samverkansprojektet riktar sig till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att samverkansprojekt som är en del av ordinarie&lt;br&gt;verksamhet och som involverar personal på olika nivåer och flera av de&lt;br&gt;anställda inom respektive myndighet eller organisation har goda möjlig-&lt;br&gt;heter att göra rehabiliteringen av människor med komplex problematik&lt;br&gt;effektiv genom den breddning av kompetens och resurser som samver-&lt;br&gt;kan ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilde utredarens kartläggning visar tillsammans med tidigare&lt;br&gt;utvärderingar att samverkan kan ge ett värdigare liv för människor som&lt;br&gt;hamnat i utsatta situationer. Dessutom innebär det en effektivare resurs-&lt;br&gt;användning och bidrar till att utveckla professionaliteten i berörda orga-&lt;br&gt;nisationer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.7 Försäkringsmedicin i läkarnas utbildning och&lt;br&gt;fortbildning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Socialstyrelsen bör överväga att se över&lt;br&gt;sina föreskrifter i syfte att förstärka ämnet försäkringsmedicin när det&lt;br&gt;gäller läkarnas allmäntjänstgöring och specialistkompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag: Ämnet försäkringsmedicin&lt;br&gt;bör ingå i läkarnas grundutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga läkare som i sin yrkesutövning utfärdar intyg och utlåtanden&lt;br&gt;till försäkringen bör regelbundet genomgå, av försäkringskassorna anord-&lt;br&gt;nad, utbildning i försäkringsmedicin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I stort sett samtliga av de remissinstanserna som&lt;br&gt;yttrat sig är positiva till kommitténs förslag. Sveriges Akademikers cen-&lt;br&gt;tralorganisation och Svenska läkarsällskapet påpekar att även utbild-&lt;br&gt;ningen för försäkringskassans personal behöver förstärkas. Landsorgani-&lt;br&gt;sationen i Sverige understryker att enbart medicinsk kompetens inte&lt;br&gt;räcker när det gäller fastställande av om arbetsförmåga föreligger. I&lt;br&gt;stället krävs ökade kunskaper om arbetsrelaterad ohälsa. Socialstyrelsen&lt;br&gt;påpekar att ämnet försäkringsmedicin redan finns med i läkarnas grund-&lt;br&gt;utbildning på de flesta håll. Ämnet kan dock förbättras. Socialstyrelsen&lt;br&gt;föreslår bl.a. att genomgången utbildning i försäkringsmedicin och ge-&lt;br&gt;nomförandet av fortlöpande kvalitetssäkring i sjukskrivning skulle kunna&lt;br&gt;vara ett av kraven för att uppnå specialistkompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Läkarexamen uppnås efter full-&lt;br&gt;gjorda kursfordringar om sammanlagt 220 poäng. För att erhålla läkarex-&lt;br&gt;amen krävs bl.a. att studenten dels uppfyller de allmänna mål som med-&lt;br&gt;delas av regeringen i högskoleförordningen (1993:100), dels uppfyller de&lt;br&gt;övriga mål som respektive högskola bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 2 § lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården m.m. framgår bl.a. att det för läkarlegitimation krävs dels&lt;br&gt;läkarexamen, dels att den enskilde fullgjort av regeringen föreskriven&lt;br&gt;praktisk tjänstgöring (allmäntjänstgöring). Allmäntjänstgöring skall full-&lt;br&gt;göras under ett år och nio månader och fördelas på ett visst sätt som&lt;br&gt;framgår av 2 § förordningen (1984:545) om behörighet att utöva yrke&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården m.m. Socialstyrelsen skall meddela ytterliga-&lt;br&gt;re föreskrifter om allmäntjänstgöringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den legitimerade läkaren som vill uppnå specialistkompetens skall ge-&lt;br&gt;nomgå vidareutbildning under minst fem år. Socialstyrelsen meddelar&lt;br&gt;föreskrifter om vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som&lt;br&gt;skall gälla for varje specialistkompetens (målbeskrivningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukvårdens uppgift att ta fram underlag for bedömning av rätten till&lt;br&gt;olika slags ersättningar är avgörande för såväl forsäkringstillämpningen&lt;br&gt;som rehabiliteringen. Sjuk- och arbetsskadekommittén konstaterar att ett&lt;br&gt;beslut om utgivande av sjukpenning på basis av ett läkarintyg ofta med-&lt;br&gt;för en forsäkringsutgift på ca 10 000 kronor, dvs. en månads ersättning.&lt;br&gt;Ett utlåtande för förtidspension kan leda till utbetalning av ett par miljo-&lt;br&gt;ner kronor. Detta belyser bl.a. hur viktiga handlingar intyg och utlåtan-&lt;br&gt;den är for både den enskilde och samhället. Den utbildning som läkare&lt;br&gt;och annan sjukvårdspersonal får i forsäkringsmedicinska frågor står inte&lt;br&gt;alltid i relation till de konsekvenser intygsskrivandet har. Regeringen&lt;br&gt;delar därför kommitténs uppfattning att ämnet försäkringsmedicin bör&lt;br&gt;förstärkas i läkarnas utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intygsutredningen (S 1993:04) har haft i uppdrag att se över bestäm-&lt;br&gt;melserna for hälso- och sjukvårdspersonal att i tjänsten utfärda intyg och&lt;br&gt;utlåtanden. Utredningen föreslog bl.a. att läkarna i sin grund- och vidare-&lt;br&gt;utbildning och i det dagliga arbetet borde få bättre information om de&lt;br&gt;krav som måste ställas på intyg och utlåtanden och om de konsekvenser&lt;br&gt;som bristfälliga intyg och utlåtanden kan få for såväl patienten som&lt;br&gt;samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller läkarnas grundutbildning så är det respektive högskola&lt;br&gt;som i hög grad själv bestämmer utbildningens närmare innehåll. Rege-&lt;br&gt;ringen saknar därför möjlighet att föreskriva att ämnet försäkringsmedi-&lt;br&gt;cin skall ingå i läkarnas grundutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen skall som ovan framgått meddela närmare föreskrifter&lt;br&gt;om allmäntjänstgöringen. Regeringen anser att Socialstyrelsen bör över-&lt;br&gt;väga att se över sina föreskrifter i syfte att förstärka kursavsnittet i för-&lt;br&gt;säkringsmedicin. Socialstyrelsen bör även i samma syfte överväga vilka&lt;br&gt;krav som skall gälla for specialistkompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommittén har vidare föreslagit att läkarna även&lt;br&gt;bör genomgå regelbunden utbildning som anordnas av försäkringskas-&lt;br&gt;sorna. Regeringen konstaterar att ansvaret for en sådan fortbildning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läkarna ligger i första hand hos arbetsgivarna dvs. som regel sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen. Regeringen har emellertid erfarit att de allmänna försäk-&lt;br&gt;ringskassorna i stor utsträckning redan anordnar kurser för läkarna med&lt;br&gt;sådant innehåll som kommittén efterfrågar. Denna form av samverkan är&lt;br&gt;enligt regeringens mening angelägen att uppmuntra och utveckla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör Riksförsäkringsverket ansvara för en&lt;br&gt;sådan utbildnings programinnehåll och utformning. Självfallet bör detta&lt;br&gt;ske i nära samarbete med Socialstyrelsen och läkarnas organisationer.&lt;br&gt;Socialförsäkringsadministrationen bör även ansvara för utbildningens&lt;br&gt;kostnader. Regeringen föreslår att kostnadsfrågan löses inom ramen för&lt;br&gt;de s.k. särskilda medlen som avses i avsnitt 7.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Sjuklön&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Fackliga stipendier vid studier&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Reglerna för rätt till sjuklön respektive&lt;br&gt;sjukpenning under ledighet för studier bör inte vidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommitténs bedömning överenstämmer med&lt;br&gt;regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte berört frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I betänkandet 1991 /92:SfU8&lt;br&gt;behandlade socialförsäkringsutskottet med anledning av två motioner&lt;br&gt;frågan om sjukersättning till den som är tjänstledig för fackliga studier&lt;br&gt;eller för tillfälliga fackliga uppdrag. Utskottet konstaterade att det kan&lt;br&gt;uppstå situationer då en person som tillfälligt bedriver studier och har&lt;br&gt;ersättning i form av t.ex. fackligt stipendium inte har rätt till vare sig&lt;br&gt;sjuklön eller sjukpenning för de första 14 dagarna av ett sjukfall. Enligt&lt;br&gt;utskottet var det viktigt att man så snart som möjligt finner en lösning&lt;br&gt;på dessa problem så att den studerande som blir sjuk inte blir utan er-&lt;br&gt;sättning under 14 dagar. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin&lt;br&gt;mening regeringen till känna (rskr. 1991/92:232).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktiven till Sjuk- och arbetsskadekommittén skulle kommittén&lt;br&gt;vid utformningen av förslagen beakta bl.a. vad riksdagen uttalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 6 § lagen (1991:1047) om sjuklön utgör sjuklönen viss andel av&lt;br&gt;lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om till&lt;br&gt;följd av nedsättningen av arbetsförmågan under sjuklöneperioden. I spe-&lt;br&gt;cialmotiveringen till denna paragraf angavs i proposition 1990/91:181 att&lt;br&gt;sjukdom under ledighet ger rätt till sjuklön endast i den omfattning som&lt;br&gt;ledigheten är förenad med rätt till lön, t.ex. ledighet för ett fackligt upp-&lt;br&gt;drag enligt föreskrifter därom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det s.k. timsjukpenningssystemet inom sjukförsäkringen skall&lt;br&gt;sjukpenning under de första 14 dagarna av en sjukperiod utges enbart för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de dagar då den försäkrade avstår från förvärvsarbete. Med förvärvsarbe-&lt;br&gt;te jämställs härvid bl.a. ledighet för semester om sjukdagen inte skall&lt;br&gt;räknas som semesterdag, ledighet under studietid för vilken oavkortade&lt;br&gt;löneförmåner utges och vid ledighet för invandrare som genomgår&lt;br&gt;svenskundervisning och uppbär timersättning för studierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RFV:s allmänna råd 1995:6 anges att sjukdom under ledighet ger rätt&lt;br&gt;till sjuklön endast i den omfattning som ledigheten är förenad med rätt&lt;br&gt;till lön. Arbetstagare som är tjänstledig utan lön för fackliga studier med&lt;br&gt;stipendium har därför inte rätt till sjuklön. Någon sjukpenning kan inte&lt;br&gt;heller utges för de första 14 dagarna i sjukperioden, då ledighet för stu-&lt;br&gt;dier med ersättning i form av stipendium enligt lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring inte jämställs med förvärvsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I socialförsäkringsutskottets betänkande 1991/92:SfU8 angavs att man&lt;br&gt;inom det statliga området tillämpade bestämmelser om att den som be-&lt;br&gt;viljats tjänstledighet för högst en månad hade rätt att byta ut tjänstledig-&lt;br&gt;heten mot tjänstledighet för sjukdom. Vidare angavs att flertalet av de&lt;br&gt;kurser som fackförbunden inom LO gav stipendier för var på en vecka&lt;br&gt;medan ett mindre antal kurser var på tre-fyra veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de 14 första dagarna av ett sjukdomsfall gäller enligt huvud-&lt;br&gt;regeln att sjukpenning utges till den som inte har rätt till sjuklön endast&lt;br&gt;om personen skulle ha förvärvsarbetat om han eller hon inte varit sjuk.&lt;br&gt;Från denna huvudregel har gjorts undantag i särskilt angivna fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att undantagen för vissa studerandes rätt till sjukpen-&lt;br&gt;ning inte bör vidgas. Frågan om ersättning vid sjukdom för studerande&lt;br&gt;med fackliga studier bör kunna lösas på annat sätt t.ex. genom ändrade&lt;br&gt;tjänstledighetsbestämmelser eller genom att stipendiet får uppbäras även&lt;br&gt;under sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Utökat särskilt högriskskydd för vissa arbetstagare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En allmän försäkringskassa skall på ansökan av&lt;br&gt;en person som är inskriven hos försäkringskassan kunna besluta om&lt;br&gt;ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för kostnader för sjuk-&lt;br&gt;lön som utges till arbetstagaren. Ett sådant beslut skall kunna med-&lt;br&gt;delas om den sökande har en sådan sjukdom som medför risk för en&lt;br&gt;eller flera längre sjukperioder under en tolvmånadersperiod. Beslutet&lt;br&gt;skall avse arbetstagarens samtliga anställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare som har haft kostnader för sjuklön för en arbets-&lt;br&gt;tagare som omfattas av ett sådant beslut skall efter ansökan kunna få&lt;br&gt;ersättning från försäkringskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Sjuklöneperioden har sedan den&lt;br&gt;1 januari 1997 förlängts från 14 till 28 dagar. Vid behandlingen i riksda-&lt;br&gt;gen framhöll socialförsäkringsutskottet - som tillstyrkte förslaget om för-&lt;br&gt;längd sjuklöneperiod - med anledning av motioner rörande det särskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 63&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;högriskskyddet att det är viktigt att en förlängd sjuklöneperiod inte med-&lt;br&gt;för att människor med omfattande sjukfrånvaro får svårigheter att göra&lt;br&gt;sig gällande på arbetsmarknaden. Eftersom det särskilda högriskskyddet&lt;br&gt;är förbehållet personer med många korta sjukfall ansåg utskottet att ett&lt;br&gt;motsvarande skydd bör införas för personer med återkommande längre&lt;br&gt;sjukperioder. Utskottet ansåg att regeringen snarast bör återkomma till&lt;br&gt;riksdagen med lagförslag om ett utökat särskilt högriskskydd och till-&lt;br&gt;styrkte bifall till motionerna. Riksdagen biföll utskottets hemställan&lt;br&gt;(prop. 1996/97:209, bet. 1996/97:SfU4, rskr. 1996/97:22).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande regler om särskilt högriskskydd återfinns i lagen (1991:1047)&lt;br&gt;om sjuklön och lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). En ar-&lt;br&gt;betstagare kan till följd av regler om särskilt högriskskydd i lagen om&lt;br&gt;sjuklön få sjuklön redan från den första dagen i en sjukperiod och ar-&lt;br&gt;betsgivaren kan få kostnader for sjuklön för arbetstagaren ersatta från&lt;br&gt;försäkringskassan. Reglerna gäller personer som lider av sjukdom som&lt;br&gt;kan antas medföra ett större antal sjukperioder med rätt till sjuklön resp,&lt;br&gt;sjukpenning under en tolvmånadersperiod. Enligt bestämmelser i AFL&lt;br&gt;kan en sådan försäkrad också ansöka hos försäkringskassan om att få&lt;br&gt;sjukpenning redan från den första dagen i en sjukperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med det särskilda högriskskyddet är att skydda personer med&lt;br&gt;hög sjuklighet eller arbetshandikapp. I regeringens proposition om sjuk-&lt;br&gt;lön (prop. 1990/91:181, bet. 1990/9 l:SfU 18, rskr. 1990/91:372) anför-&lt;br&gt;des att situationen på arbetsmarknaden för den som lider av hög sjuklig-&lt;br&gt;het eller arbetshandikapp kan vara besvärlig och att införandet av en&lt;br&gt;sjuklöneperiod inte får leda till att situationen förvärras för dessa perso-&lt;br&gt;ner. Mot den bakgrunden infördes reglerna om en särskild ersättning&lt;br&gt;som innebär att personer i denna kategori i väsentligt mindre grad än&lt;br&gt;annars belastar den enskilde arbetsgivaren kostnadsmässigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det gällande särskilda högriskskyddet kan som ovan nämnts bara be-&lt;br&gt;viljas om personen lider av sjukdom eller ett därmed jämställt följdtill-&lt;br&gt;stånd efter sjukdom som kan antas medföra betydligt fler kortvariga&lt;br&gt;sjukdomsfall under en tolvmånadersperiod än vad som är normalt. Med&lt;br&gt;uttrycket &amp;quot;större antal&amp;quot; avses att antalet avslutade sjukdomsfall under en&lt;br&gt;tolvmånadersperiod kan bedömas överstiga tio stycken (prop.&lt;br&gt;1990/91:181 s. 79). För personer som lider eller har lidit av en sjukdom&lt;br&gt;som kan antas medföra återkommande längre sjukperioder, dock inte&lt;br&gt;tillräckligt många för att omfattas av det särskilda högriskskyddet, kan&lt;br&gt;svårigheterna att få ett arbete ha ökat på grund av den förlängda sjuk-&lt;br&gt;löneperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialförsäkringsutskottet anförde i sitt betänkande att det är viktigt att&lt;br&gt;en förlängd sjuklöneperiod inte medför att människor med omfattande&lt;br&gt;sjukfrånvaro kan få svårigheter att göra sig gällande på arbetsmarknaden.&lt;br&gt;Eftersom det särskilda högriskskyddet är förbehållet personer med&lt;br&gt;många korta sjukfall ansåg utskottet att ett motsvarande skydd bör inför-&lt;br&gt;as för personer med återkommande längre sjukperioder. Enligt utskottets&lt;br&gt;mening kan det utökade skyddet utformas så att det omfattar personer&lt;br&gt;med motsvarande antal sjukfall men där bedömningsperioden förlängs.&lt;br&gt;Ett alternativ är att bedömningsperioden förblir densamma men att prog-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nosen angående den framtida sjukfrånvaron avser farre men längre sjuk-&lt;br&gt;perioder än enligt det nuvarande skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att syftet med ett utökat högriskskydd bör vara&lt;br&gt;att ge trygghet åt den enskilde som riskerar att insjukna under en eller&lt;br&gt;flera längre perioder. En forlängd sjuklöneperiod får inte medföra att&lt;br&gt;situationen på arbetsmarknaden for dessa personer forsvåras. För denna&lt;br&gt;grupp föreslår regeringen nu en särskild lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I diskussionerna om vilka grupper ett utökat särskilt högriskskydd bör&lt;br&gt;omfatta har bl.a. framförts att det bör röra sig om personer som har eller&lt;br&gt;har haft sjukdomar som medför en risk for att personen åter insjuknar&lt;br&gt;under längre perioder eller får foljdsjukdomar. Det kan t.ex. röra sig om&lt;br&gt;en person som har reumatoid artrit och som därmed riskerar att återkom-&lt;br&gt;mande insjukna under längre perioder. I nu nämnda exempel kanske det&lt;br&gt;inte alltid kan hävdas att sjukdomen kan antas utlösa akuta sjuk-&lt;br&gt;domstillstånd som under en tolvmånadersperiod överstiger tio stycken.&lt;br&gt;Däremot kan personen riskera insjukna under en längre period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser regeringen att den som har eller har haft en&lt;br&gt;fastställd sjukdom, tex. reumatism eller cancer, där sjukfrånvaron inte är&lt;br&gt;frekvent men som enligt medicinsk vetenskap medför en uppenbar risk&lt;br&gt;för en eller flera längre sjukperioder alternativt återfall bör omfattas av&lt;br&gt;ett utökat högriskskydd. Dessa personer bör ges möjlighet att ansöka hos&lt;br&gt;försäkringskassan om att ersättning skall kunna utges från sjukförsäk-&lt;br&gt;ringen for kostnader för sjuklön som utges för dem. Mot bakgrund av att&lt;br&gt;sjuklöneperioden har förlängts till 28 dagar bör här med längre sjukpe-&lt;br&gt;rioder avses att sjukdomen medför en uppenbar risk för fler än 28 dagars&lt;br&gt;sjukfrånvaro i en följd under en tolvmånadersperiod. En person som&lt;br&gt;under en tolvmånadersperiod har flera sjukperioder vilka inte överstiger&lt;br&gt;tio och ingen av perioderna riskerar omfatta minst 28 dagar kommer inte&lt;br&gt;att omfattas av det särskilda högriskskyddet eller det utökade särskilda&lt;br&gt;högriskskyddet, t.ex. en person som har tre sjukperioder om vardera tio&lt;br&gt;dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt bör samma regler gälla som för nuvarande högriskskydd, näm-&lt;br&gt;ligen att försäkringskassans bedömning om sökanden har en sjukdom&lt;br&gt;som riskerar medföra nu nämnda sjukfrånvaro måste grunda sig på sann-&lt;br&gt;olika effekter av den sjukdom den sökande lider eller har lidit av. Av&lt;br&gt;betydelse för bedömningen bör då kunna vara hur den försäkrades sjuk-&lt;br&gt;frånvaro sett ut i förfluten tid och naturligtvis vilken den angivna diag-&lt;br&gt;nosen är eller var. Det som framhållits i förarbetena till nu gällande&lt;br&gt;högriskskydd bör även gälla det utökade högriskskyddet, nämligen att&lt;br&gt;man bör vara restriktiv vid tillämpningen och avgränsa den grupp som&lt;br&gt;kan beviljas högriskskyddet så att endast personer med medicinskt väl&lt;br&gt;dokumenterade sjukdomstillstånd kommer i fråga. Det skulle också lik-&lt;br&gt;som för nu gällande högriskskydd i regel krävas att den sökandes upp-&lt;br&gt;gifter styrks med läkarintyg, såvida inte försäkringskassan ändå har god&lt;br&gt;kännedom om sjukdomsforhållandena i det enskilda fallet. Beslutet bör&lt;br&gt;vara tidsbegränsat och bör gälla till och med den dag som anges i be-&lt;br&gt;slutet eller, om särskilda skäl finns, tills vidare. Med särskilda skäl avses&lt;br&gt;t.ex. att det är fråga om ett kroniskt sjukdomstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon uppfyller kraven för såväl det gällande högriskskyddet som&lt;br&gt;för det utökade högriskskyddet bör det för den sökande mest förmånliga&lt;br&gt;beslutet gälla, dvs. det nu gällande högriskskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den allmänna försäkringskassan har meddelat ett angivet beslut&lt;br&gt;avses detta få den verkan, att arbetsgivaren kan ansöka hos försäkrings-&lt;br&gt;kassan om ersättning för kostnader for utgiven sjuklön (sjuklön och&lt;br&gt;socialavgifter). Ett beslut bör gälla till förmån för samtliga arbetstaga-&lt;br&gt;rens arbetsgivare och avse alla sjukperioder under beslutets giltighetstid.&lt;br&gt;Liksom enligt gällande regler bör det endast vara personen själv som&lt;br&gt;kan ansöka om att försäkringskassan skall fatta ett dylikt beslut. För den&lt;br&gt;som beviljas utökat särskilt högriskskydd bör ersättning dock inte utges&lt;br&gt;för den första dagen i en sjukperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget medför en marginell kostnadsökning. Kostnaden är svår att&lt;br&gt;beräkna då det är svårt att förutse hur många beslut det kommer att röra&lt;br&gt;sig om. I dag omfattas ca 7 000 personer av det särskilda högriskskyd-&lt;br&gt;det. Kostnaden uppgår till ca 80 miljoner kronor per år. Det kan antas&lt;br&gt;att antalet personer som kommer att omfattas av ett utökat högriskskydd&lt;br&gt;kommer att vara betydligt färre till antalet. Kostnaden for det som nu&lt;br&gt;föreslås beräknas till ca 40 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket har framfört att förslaget kräver visst förberedel-&lt;br&gt;searbete såsom utveckling av ADB-system, information och utbildning&lt;br&gt;av handläggarna vid försäkringskassorna m.m. Förslaget bör därför inte&lt;br&gt;träda i kraft förrän den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Sjukpenninggrundande inkomst&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Anmälan om sjukpenninggrundande inkomst&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om den försäkrade skulle varit försäkrad for&lt;br&gt;sjukpenning på en viss nivå om försäkringskassan känt till samtliga&lt;br&gt;förhållanden, skall försäkringskassan i efterhand fastställa en sådan&lt;br&gt;sjukpenninggrundande inkomst i samband med ersättningsärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringen förslag: Före den 1 juli 1994 gällde enligt&lt;br&gt;3 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) att en försäk-&lt;br&gt;rad var skyldig att så snart det kunde ske och senast inom två veckor till&lt;br&gt;den allmänna försäkringskassan anmäla sådan ändring i sina inkomst-&lt;br&gt;forhållanden eller av sin arbetstid eller andra omständigheter som på-&lt;br&gt;verkade rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:59, bet. 1993/94:SfU20,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:370) ändrades bestämmelserna så att en försäkrad skall när&lt;br&gt;han eller hon gör anspråk på sjukpenning till den allmänna försäkrings-&lt;br&gt;kassan anmäla sådan ändring av sina inkomstförhållanden eller andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omständigheter som påverkar rätten till sjukpenning eller sjukpenningens&lt;br&gt;storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen angavs att det även fortsättningsvis borde finnas möj-&lt;br&gt;lighet för försäkrade att få beslut om sjukpenninggrundande inkomst&lt;br&gt;trots att något ersättningsärende inte är aktuellt. Sådana situationer skulle&lt;br&gt;exempelvis kunna föreligga när den försäkrade skall börja studera eller&lt;br&gt;fullgöra värnpliktstjänstgöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket (RFV) tar i sitt remissvar över Sjuk- och arbets-&lt;br&gt;skadekommitténs betänkande upp effekterna av den aktuella regelförän-&lt;br&gt;dringen. RFV anser att det föreligger oklarhet i regelsystemet för t.ex. en&lt;br&gt;försäkrad som är arbetslös och som inte anmält sin inkomst till försäk-&lt;br&gt;ringskassan under period då han eller hon hade en anställning. RFV&lt;br&gt;anser att en sådan person vid sjukdom under arbetslöshet med nuvarande&lt;br&gt;bestämmelser inte kan få någon sjukpenninggrundande inkomst fastställd&lt;br&gt;i efterhand för sin anställningsinkomst. Vid en sådan ersättningsperiod&lt;br&gt;kan ersättningsnivån grundas på sjukpenninggrundande inkomst från en&lt;br&gt;tidigare anställning och ligga på en betydligt lägre nivå än senaste an-&lt;br&gt;ställningsinkomsten. Om den försäkrade överhuvudtaget inte är sjukpen-&lt;br&gt;ningplacerad tidigare får denne följaktligen inget försäkringsskydd under&lt;br&gt;arbetslöshet. RFV anser att denna situation är orimlig och föreslår i sitt&lt;br&gt;remissvar att 3 kap. 5 § AFL kompletteras med en bestämmelse som&lt;br&gt;innebär att om en försäkrad skulle varit försäkrad för sjukpenning om&lt;br&gt;försäkringskassan känt till samtliga förhållanden så skall försäkringskas-&lt;br&gt;san i samband med ersättningsärendet i efterhand kunna fastställa en&lt;br&gt;sjukpenninggrundande inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar RFV:s synpunkter och föreslår därför att ett förtydli-&lt;br&gt;gande införs i AFL fr.o.m. den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Sjukpenninggrundande inkomst efter tid med&lt;br&gt;förtidspension eller sjukbidrag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För en person vars förtidspension eller sjuk-&lt;br&gt;bidrag upphört eller minskat skall den sjukpenningrundande inkom-&lt;br&gt;sten fastställas till lägst det belopp som utgjorde den försäkrades&lt;br&gt;årsinkomst innan respektive förmån började utges. Den sjukpenning-&lt;br&gt;grundande inkomsten skall anpassas till löneutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag överensstämmer med rege-&lt;br&gt;ringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Försäkringskasseförbundet, Landsorganisationen&lt;br&gt;i Sverige, Svenska kommunalarbetareförbundet och Försäkringsan-&lt;br&gt;ställdas förbund tillstyrker kommitténs förslag. Riksförsäkringsverket&lt;br&gt;anser att sjukpenning och föräldrapenning bör utges med motsvarande&lt;br&gt;belopp som den förtidspension eller sjukbidrag som utgått under den se-&lt;br&gt;naste månaden. Detta belopp, som i princip bygger på den genomsnittli-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ga inkomst som vederbörande har haft, är enkelt att beräkna och admini-&lt;br&gt;strera samt lätt att förklara for den försäkrade. Kammarrätten i Göteborg&lt;br&gt;ifrågasätter om det inte vore enklare att beräkna den sjukpenninggrun-&lt;br&gt;dande inkomsten med utgångspunkt i pensionen i stället for i tidigare&lt;br&gt;inkomstförhållanden då dessa kan ligga långt tillbaka i tiden och kanske&lt;br&gt;avspeglar arbetsförhållanden som inte har något samband med den aktu-&lt;br&gt;ella situtionen. Riksrevisionsverket anser att nuvarande regler bör gälla&lt;br&gt;tills en ny ohälsoförsäkring kan träda i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande regler har en för-&lt;br&gt;säkrad under tid då han eller hon har rätt till sjukpenning eller rehabilite-&lt;br&gt;ringspenning eller annan jämförbar förmån rätt att ha kvar sin tidigare&lt;br&gt;sjukpenningrundande inkomst. Den sjukpenninggrundande inkomsten&lt;br&gt;skall dessutom anpassas till löneutvecklingen inom den försäkrades yr-&lt;br&gt;kesområde. Om den försäkrade beviljas helt sjukbidrag eller förtidspen-&lt;br&gt;sion har han eller hon inte rätt att behålla den sjukpenninggrundande&lt;br&gt;inkomsten. Vid partiell förtidspension eller sjukbidrag kan den sjukpen-&lt;br&gt;ninggrundande inkomsten däremot fastställas på det förvärvsarbete den&lt;br&gt;försäkrade har vid sidan om pensionen. Detta innebär att den som har&lt;br&gt;haft helt sjukbidrag under en period och därefter är arbetslös inte har&lt;br&gt;något inkomstskydd vid händelse av sjukdom. Detta gäller även om&lt;br&gt;personen skulle ha rätt till arbetslöshetsersättning, t.ex. på grund av att&lt;br&gt;han eller hon genom förvärvsarbete tidigare kvalificerat sig för sådan&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommittén pekar i sitt delbetänkande på att det&lt;br&gt;kan försvåra en rehabilitering om den som har sjukbidrag riskerar att,&lt;br&gt;när sjukbidraget upphör, stå utan inkomsttrygghet i händelse av ny sjuk-&lt;br&gt;dom (SOU 1995:149). Det kan också enligt kommittén synas orättvist att&lt;br&gt;den som på ett tidigt stadium erhållit sjukbidrag, för att prognosen då&lt;br&gt;visat att arbetsförmågan var nedsatt för avsevärd tid, skall komma i en&lt;br&gt;sämre och osäkrare situation än den som under samma tid i stället upp-&lt;br&gt;burit sjukpenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lösning som kommittén pekar på är att sjukpenningen skulle utgöra&lt;br&gt;samma nivå som sjukbidraget. Detta skulle dock inte undanröja skill-&lt;br&gt;naderna mot den som under tiden uppburit sjukpenning i stället för sjuk-&lt;br&gt;bidrag. Det skulle också kunna komma att omfatta personer som inte&lt;br&gt;tidigare varit förvärvsverksamma. Kommittén föreslår i stället att den&lt;br&gt;sjukpenninggrundande inkomsten efter en period med sjukbidrag skall&lt;br&gt;grundas på tidigare förvärvsinkomster. Kommittén anser att det härige-&lt;br&gt;nom tydligare markeras att den försäkrade har lämnat pensionssituatio-&lt;br&gt;nen och åter står till arbetsmarknadens förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är angeläget att hitta en lösning på problemet.&lt;br&gt;Det är viktigt mot bakgrund av de nya kriterier för rätt till sjukpenning&lt;br&gt;och förtidspension som gäller sedan årsskiftet (prop. 1996/97:28) men&lt;br&gt;framför allt är det angeläget att främja arbetslinjen. Det bör finnas in-&lt;br&gt;citament för den enskilde att våga bryta en pensionsperiod. Om den som&lt;br&gt;har sjukbidrag riskerar att, när sjukbidraget upphör, stå utan inkomst-&lt;br&gt;trygghet i händelse av ny sjukdom finns det inte några incitament för&lt;br&gt;den enskilde att bryta pensionssituationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar kommitténs uppfattning att den sjukpenninggrundan-&lt;br&gt;de inkomsten efter en period med sjukbidrag bör grundas på tidigare för-&lt;br&gt;värvsinkomster. En förutsättning för att fastställa en sådan sjukpenning-&lt;br&gt;grundande inkomst efter en period med förtidspension eller sjukbidrag&lt;br&gt;bör naturligtvis vara att den försäkrade därefter står till arbetsmarkna-&lt;br&gt;dens förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som nu föreslås kommer att leda till en marginell ökning av ut-&lt;br&gt;gifterna från sjukförsäkringen. Kostnaderna beräknas till ca 3 miljoner&lt;br&gt;kronor per år. Nettokostnaden för förslaget antas dock bli betydligt lägre.&lt;br&gt;Det bör t.ex. påpekas att kommunerna, till följd av det som nu föreslås,&lt;br&gt;slipper utgifter för socialbidrag till den som står utan sjukpenningskydd&lt;br&gt;i en sådan situation. Regelförändringen kommer att främja rehabilitering-&lt;br&gt;en av personer med förtidspension eller sjukbidrag och därmed kommer&lt;br&gt;även kostnaderna for dessa att minska. Incitamenten for att våga bryta&lt;br&gt;en pensionssituation förstärks om den försäkrade inte ställs utan in-&lt;br&gt;komsttrygghet efter en sjukbidragsperiod. Förslaget föreslås finansieras&lt;br&gt;av den besparing på motsvarande belopp som beräknas uppnås genom&lt;br&gt;att den lägsta gränsen for rätt till sjukersättning höjs till 24 procent av&lt;br&gt;basbeloppet. Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Beloppsgränser för sjukpenninggrundande inkomst och&lt;br&gt;allmänna egenavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den lägsta gränsen för rätt till sjukersättning&lt;br&gt;höjs till 24 procent av basbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag överensstämmer med rege-&lt;br&gt;ringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig i&lt;br&gt;frågan tillstyrker förslaget, bl.a. Sveriges Akademikers centralorganisa-&lt;br&gt;tion, Riksförsäkringsverket, Stockholms läns allmänna försäkringskassa,&lt;br&gt;Bohusläns allmänna försäkringskassa och Södermanlands läns allmänna&lt;br&gt;försäkringskassa. Socialstyrelsen avstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den lägsta försäkrade inkomsten är i&lt;br&gt;dag 6 000 kronor per år. Detta motsvarar en månadsinkomst på&lt;br&gt;500 kronor for den som är helårsanställd. Denna lägsta nivå fastställdes&lt;br&gt;år 1980 och har inte ändrats sedan dess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 § lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter stadgas att&lt;br&gt;sjukförsäkringsavgiften inte skall betalas av den som har inkomst av&lt;br&gt;anställning eller annat förvärvsarbete om inkomsterna understiger&lt;br&gt;24 procent av det vid årets ingång gällande basbeloppet. För år 1997 är&lt;br&gt;denna gräns ca 8 700 kronor. Samma gräns gäller for skyldigheten att&lt;br&gt;upprätta självdeklaration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan anmärkas att även pensionsgrundande in-&lt;br&gt;komst, enligt de antagna riktlinjerna för det reformerade pensionssyste-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;met, skall fastställas endast under förutsättning att den försäkrades in-&lt;br&gt;komst av anställning och annat förvärvsarbete uppgått till minst ett be-&lt;br&gt;lopp som motsvarar gränsen for skyldighet att avge självdeklaration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fördel med att knyta minimigränsen till basbeloppet är enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening att det automatiskt sker en viss årlig uppräkning av ni-&lt;br&gt;vån. På detta sätt undviker man att gränsen, så som har blivit fallet med&lt;br&gt;den nuvarande minimigränsen, efter ett antal år framstår som alltför låg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot denna bakgrund att den lägsta gränsen för rätt&lt;br&gt;till sjukersättning bör höjas till 24 procent av basbeloppet, for närvaran-&lt;br&gt;de 8 700 kronor per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förmåner och allmänna egenavgifter över 7,5 basbelopp&lt;br&gt;föreslås denna fråga beredas vidare inom regeringskansliet i samband&lt;br&gt;med löneindexering av taket inom det nya ålderspensionssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Information om kort sjukfrånvaro och&lt;br&gt;arbetsskador&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Riksförsäkringsverket och Arbetarskydds-&lt;br&gt;styrelsen bör ges i uppdrag att i samråd med Statistiska Centralbyrån&lt;br&gt;arbeta fram ett system som täcker samhällets behov av information&lt;br&gt;om dels den korta sjukfrånvaron under sjuklöneperioden, dels ar-&lt;br&gt;betsskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag: Arbetsgivarens skyldighet&lt;br&gt;att lämna uppgift om sjukfall som givit rätt till sjuklön kompletteras med&lt;br&gt;en skyldighet att lämna uppgift om sjukfallet orsakats av en arbetsskada.&lt;br&gt;Tidpunkten för arbetsgivarens anmälan om arbetsskada ändras till den&lt;br&gt;tidpunkt när sjukfallet överlämnas till försäkringskassan enligt lagen&lt;br&gt;(1991:1047) om sjuklön. De fördjupade läkarintygen efter 28 dagars&lt;br&gt;sjukfrånvaro kompletteras med arbetsskadeinformation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Arbetsmarknadsstyrelsen, Försäkringskasseför-&lt;br&gt;bundet, Bohusläns allmänna försäkringskassa, Tjänstemännens Central-&lt;br&gt;organisation och Försäkringsanställdas förbund tillstyrker förslagen.&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) anser att förslaget innebär inskränkningar&lt;br&gt;i anmälningsplikten som försämrar förutsättningarna for styrelsens arbe-&lt;br&gt;te. ASS tillstyrker förslagen om ett fördjupat läkarintyg med en arbets-&lt;br&gt;skadedel. Landsorganisationen i Sverige (LO) tillstyrker förslaget om att&lt;br&gt;det fördjupade läkarintyget skall kompletteras med arbetsska-&lt;br&gt;deinformation. LO kan dock inte acceptera en övergång till urvalssystem&lt;br&gt;for arbetsskadestatistik for småföretag. Försäkringskassan i Stockholms&lt;br&gt;län är tveksam till om förslagen förbättrar den enskildes ställning.&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket (RFV) förordar att dagens system för&lt;br&gt;sjuklöneavisering bibehålls. RFV har inget att invända mot att uppgifter&lt;br&gt;om sjuklön kompletteras med en skyldighet att lämna uppgift om arbets-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skada men påpekar att det innebär kostnadsökningar för arbetsgivarna då&lt;br&gt;de blir tvungna att komplettera sina lönesystem och rapporteringsrutiner&lt;br&gt;med uppgift om huruvida sjukfallet orsakats av arbetsskada. RFV av-&lt;br&gt;styrker att det särskilda läkarintyget kompletteras med arbetsskadeinfor-&lt;br&gt;mation på grund av administrativt merarbete för försäkringskassorna.&lt;br&gt;Statistiska Centralbyrån (SCB) anser att en obligatorisk rapportering om&lt;br&gt;sjukfrånvaro och arbetsskador är mycket kostnadskrävande för staten och&lt;br&gt;uppgiftslämnama och att man därför bör pröva möjligheten att göra&lt;br&gt;statistiska urvalsundersökningar. SCB redovisar ett förslag till ny statis-&lt;br&gt;tik över sjukfrånvaro och arbetsskador. Svenska arbetsgivareföreningen,&lt;br&gt;Företagarnas riksorganisation och Företagens Uppgiftslämnardelegation&lt;br&gt;anser att det är nödvändigt att begränsa skyldigheten att lämna uppgifter&lt;br&gt;och anser att nuvarande system bör ersättas med urvalsundersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Kommittén presenterar två alter-&lt;br&gt;nativ vad gäller information om den korta sjukfrånvaron under sjuklöne-&lt;br&gt;perioden. Det första avser en förbättring av dagens system och det andra&lt;br&gt;är en kombination av dagens system och ett urvalssystem, som utarbetats&lt;br&gt;av Statistiska Centralbyrån. Kommittén pekar på att en totalrapportering&lt;br&gt;enligt nuvarande RFV/FK-system hittills inte har visat sig fungera till-&lt;br&gt;fredsställande. Kommittén har dock noterat att RFV och försäkringskas-&lt;br&gt;san nu gör kraftiga insatser för att få till stånd ett bättre fungerande&lt;br&gt;system. Kommittén har därför inte lagt något förslag i denna fråga. I&lt;br&gt;stället konstaterar kommittén att om inte dagens system kan fås att fun-&lt;br&gt;gera tillfredsställande har regeringen möjlighet att välja det av kommit-&lt;br&gt;tén redovisade kombinationssystemet. Oavsett vilket av alternativen som&lt;br&gt;väljs föreslår kommittén att en fråga om sjukfallet orsakats av arbets-&lt;br&gt;skada läggs in i sjuklöneaviseringama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i likhet med Sjuk- och arbetsskadekommittén konsta-&lt;br&gt;terat att den totalrapportering som skett enligt nuvarande system inte har&lt;br&gt;fungerat på ett tillfredsställande sätt. Av regeringens proposition&lt;br&gt;1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom framgår att rapporteringen&lt;br&gt;till försäkringskassorna inte fungerar tillfredsställande. Samhällets in-&lt;br&gt;formation om kort sjukfrånvaro har avsevärt försämrats sedan sjuklöne-&lt;br&gt;perioden infördes år 1992. Den rapportering som skall ske enligt lagen&lt;br&gt;(1991:1047) om sjuklön fungerar inte tillfredsställande då rapporterings-&lt;br&gt;benägenheten inte är tillräckligt stor, speciellt bland små företag. Det&lt;br&gt;kan befaras att förlängningen av sjuklöneperioden förstärker denna nega-&lt;br&gt;tiva utveckling. Regeringen har redan tidigare uppmärksammat att RFV&lt;br&gt;arbetar med att förbättra dagens system. Detta förbättringsarbete består&lt;br&gt;huvudsakligen av två typer av åtgärder. Den ena är att förbättra rappor-&lt;br&gt;teringsbenägenheten t.ex. genom uppsökande verksamhet. Den andra är&lt;br&gt;metodutveckling för att kunna göra bortfallsuppföljningar och justering-&lt;br&gt;ar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan konstatera att rapporteringen från de flesta stora före-&lt;br&gt;tag och organisationer fungerar i dag. Det nuvarande systemet upplevs&lt;br&gt;inte som särskilt betungande av dessa och det finns ingen anledning att&lt;br&gt;övergå till urvalsundersökningar för denna grupp. Detta skulle sannolikt&lt;br&gt;heller inte upplevas som någon lättnad avseende uppgiftslämnandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristen i rapportering är för närvarande störst bland små företag och&lt;br&gt;organisationer. Uppgiftsskyldigheten upplevs som betungande och kost-&lt;br&gt;sam av dessa. Ett krav på en förbättring av rapporteringsbenägenheten&lt;br&gt;skulle innebära stora kostnadsökningar framför allt för de små företagen.&lt;br&gt;Att i stället övergå till ett urvalssystem för små företag och organisa-&lt;br&gt;tioner skulle innebära en kraftig minskning av uppgiftslämnarbördan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande kravet på en totalrapportering om sjukfrånvaron är kost-&lt;br&gt;nadskrävande även för staten. Detta gäller speciellt då rapporteringsbe-&lt;br&gt;nägenheten är bristfällig och det krävs insatser för att förbättra denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser regeringen att ett systemskifte bör övervä-&lt;br&gt;gas vad gäller sjuklöneaviseringama. Regeringen avser att inom kort ge&lt;br&gt;RFV och ASS i uppdrag att i samråd med SCB arbeta fram ett system&lt;br&gt;som täcker samhällets behov av information om den korta sjukfrånvaron&lt;br&gt;under sjuklöneperioden. En utgångspunkt bör vara det system som ut-&lt;br&gt;arbetats av SCB och som bygger på en kombination av dagens system&lt;br&gt;och ett urvalssystem. De sammanlagda kostnaderna för såväl staten som&lt;br&gt;uppgiftslämnama torde bli lägre med ett system som delvis bygger på&lt;br&gt;urval. Vidare skulle uppgiftslämnarbördan minska kraftigt för de små&lt;br&gt;företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förbättra uppföljningsmöjlighetema inom arbetsskadeområdet&lt;br&gt;anser Sjuk- och arbetsskadekommittén att, oavsett vilket av alternativen&lt;br&gt;för sjuklöneavisering som regeringen väljer, en fråga om sjukfallet orsa-&lt;br&gt;kats av en arbetsskada bör tas med i aviseringen. Kommittén föreslår&lt;br&gt;vidare att det särskilda läkarutlåtandet efter 28 dagars sjukfrånvaro kom-&lt;br&gt;pletteras med arbetsskadeinformation för att man skall få den detaljerade&lt;br&gt;information som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande regler, 8 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeför-&lt;br&gt;säkring (LAF), är arbetsgivarna skyldiga att till försäkringskassan an-&lt;br&gt;mäla arbetsskada. Därutöver skall arbetsgivarna enligt 2 § arbets-&lt;br&gt;miljöförordningen (1977:1166) utan dröjsmål underrätta Yrkesinspektio-&lt;br&gt;nen om olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet föranlett döds-&lt;br&gt;fall eller svårare personskada eller samtidigt drabbat flera arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad regeringen erfarit är det ett känt faktum att anmälningsbenä-&lt;br&gt;genheten successivt minskar. Genom att arbetsskadeförsäkringen under&lt;br&gt;senare år kraftigt förändrats har drivkraften att anmäla arbetsskada för-&lt;br&gt;sämrats. Införandet av reglerna om sjuklön har också inneburit att för-&lt;br&gt;säkringskassan saknar kännedom om korta sjukfall. Kommittén anser att&lt;br&gt;det därför finns skäl att överväga en ändring av den tidpunkt när arbets-&lt;br&gt;skadeanmälan skall lämnas till försäkringskassan. Kommittén anser att&lt;br&gt;arbetsgivarnas generella anmälningsplikt avseende arbetsskador bör be-&lt;br&gt;hållas. Kommittén föreslår dock att 8 kap. 1 § LAF ändras så att arbets-&lt;br&gt;skadeanmälan skall göras senast när sjukfall som följer på skadan över-&lt;br&gt;lämnas till försäkringskassan enligt 12 § första stycket lagen om sjuklön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är viktigt att informationen om arbetsskador är&lt;br&gt;god. Arbetsskadeanmälan och den statistik som bygger på denna anmä-&lt;br&gt;lan är av stor betydelse för det förebyggande arbetsmiljöarbetet, inte&lt;br&gt;minst för Yrkesinspektionens tillsyn. Anmälningsbenägenheten har som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommittén konstaterar successivt minskat. Detta minskar naturligtvis kun Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;skapema om arbetsskador och möjligheterna att förebygga dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser regeringen att det aviserade uppdraget även&lt;br&gt;bör omfatta att utarbeta ett förslag som ger bättre statistik över arbets-&lt;br&gt;skador.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Försäkring vid arbetsskada&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Nuvarande regler för arbetsskadeforsäk-&lt;br&gt;ringen bör behållas tills vidare i avvaktan på en översyn av försäk-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag: Vid skada till följd av&lt;br&gt;olycksfall i arbetet eller s.k. färdolycksfall skall ersättning under den&lt;br&gt;akuta tiden lämnas i form av en arbetsskadesjukpenning som tillsam-&lt;br&gt;mans med sjukpenningen från den allmänna försäkringen skall motsvara&lt;br&gt;98 procent av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Samord-&lt;br&gt;ningstiden föreslås vara 90 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör klargöras i lagtext att rätten till livränta vid arbetsskada inträ-&lt;br&gt;der vid den tidpunkt då den försäkrade fått sin förmåga att skaffa in-&lt;br&gt;komst genom arbete bestående nedsatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna avstyrker kom-&lt;br&gt;miténs förslag vad gäller ersättning vid olycksfall med den huvudsakliga&lt;br&gt;motiveringen att arbetsolycksfall och arbetssjukdomar bör behandlas&lt;br&gt;lika. Arbetarskyddsstyrelsen ställer sig bakom motiven till förslaget men&lt;br&gt;tar inte ställning till sakfrågan. Reumatikerförbundet tillstyrker förslaget&lt;br&gt;om en utvidgad offentlig försäkring. Landsorganisationen i Sverige (LO)&lt;br&gt;och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser att förslaget är en&lt;br&gt;viktig men otillräcklig markering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bohusläns allmänna försäkringskassa, Försäkringsanställdas förbund,&lt;br&gt;Stockholms läns allmänna försäkringskassa, Försäkringskasseförbundet&lt;br&gt;(FKF), Socialstyrelsen (SoS), Riksförbundet för Social och Mental hälsa,&lt;br&gt;Hörselskadades Riksförbund, Statskontoret, Legitimerade Sjukgymnasters&lt;br&gt;Riksförbund, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och Svens-&lt;br&gt;ka läkareförbundet anser att arbetsolycksfall och arbetssjukdomar skall&lt;br&gt;behandlas lika. FKF, SoS, Jämställdhetsombudsmannen och Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet anser att förslaget inte är könsneutralt. Södermanlands&lt;br&gt;läns allmänna försäkringskassa och Riksförsäkringsverket (RFV) pekar&lt;br&gt;på administrativa problem. RFV och Länsrätten i Uppsala pekar på att&lt;br&gt;ett återinförande av arbetsskadesjukpenningen innebär att man får till-&lt;br&gt;baka de problem som man hade i det tidigare systemet. Statens löne-&lt;br&gt;och pensionsverk pekar på gränsdragningsproblem mellan olika grupper&lt;br&gt;av försäkrade. Sveriges Akademikers centralorganisation (SACO) avvisar&lt;br&gt;bestämt förslaget om att återinföra arbetsskadesjukpenning. Arbetsgivar-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verket, Kammarrätten i Göteborg och Sveriges Läkarförbund avstyrker&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över kommitténs bedöm-&lt;br&gt;ning att försäkringen skall vara offentlig även i fortsättningen. LO, TCO,&lt;br&gt;Statskontoret och Reumatikerförbundet anser att arbetsskadeförsäkringen&lt;br&gt;skall vara offentlig även i fortsättningen. Arbetsgivarverket anser att&lt;br&gt;försäkringen skall finansieras i form av en mellan parterna avtalad för-&lt;br&gt;säkringslösning. SACO delar inte kommitténs bedömning att en offentlig&lt;br&gt;försäkring har sådana fördelar att en privatiserad arbetsskadeförsäkring&lt;br&gt;kan uteslutas. Sveriges Försäkringsförbund anser att försäkringen bör&lt;br&gt;bedrivas i privat regi. En konkurrensutsatt försäkring för arbetsskade-&lt;br&gt;olycksfallen bör vara ett första steg i riktningen mot ökad försäkrings-&lt;br&gt;mässighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de remissinstanser som yttrat sig om när rätten till livränta inträder&lt;br&gt;anser flertalet att frågan bör genomarbetas ytterligare. Stockholms läns&lt;br&gt;allmänna försäkringskassa är positiv till förslaget. SACO och TCO till-&lt;br&gt;styrker förslaget om livränta. Bohusläns allmänna försäkringskassa och&lt;br&gt;Södermanlands läns allmänna försäkringskassa är positiva till förslaget&lt;br&gt;men anser att flera frågor måste klarläggas. Länsrätten i Uppsala anser&lt;br&gt;att det är bra med ett klargörande vid vilken tidpunkt som rätten till&lt;br&gt;livränta inträder. Länsrätten anser dock att kommitténs förslag inte &amp;quot;räc-&lt;br&gt;ker ända fram&amp;quot;. RFV anser att förslaget bör utvecklas och genomarbetas.&lt;br&gt;Förslaget leder enligt RFV till såväl ökade administrativa kostnader som&lt;br&gt;till ökade kostnader för försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Lagen (1976:380) om arbetsska-&lt;br&gt;deförsäkring (LAF) omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretaga-&lt;br&gt;re och ger ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i&lt;br&gt;sitt arbete. LAF omfattar skador enligt ett generellt arbetsskadebegrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet arbetsskada är i LAF definierat som skada till följd av&lt;br&gt;olycksfall eller annan skadlig inverkan. Med annan skadlig inverkan av-&lt;br&gt;ses i princip varje i arbetsmiljön förekommande faktor som kan påverka&lt;br&gt;den fysiska eller psykiska hälsan ogynnsamt. Från och med den 1 janua-&lt;br&gt;ri 1993 höjdes kravet på skadlighet hos en arbetsmiljöfaktor från sanno-&lt;br&gt;likhet till hög grad av sannolikhet. Samtidigt skärptes kravet på orsaks-&lt;br&gt;samband mellan skadlig inverkan i arbetet och den försäkrades skada så&lt;br&gt;att samband skall anses föreligga om övervägande skäl talar för det.&lt;br&gt;Före den 1 januari 1993 skulle samband anses föreligga om inte betyd-&lt;br&gt;ligt starkare skäl talar emot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en lagändring den 1 juli 1993 slopades den särskilda arbets-&lt;br&gt;skadesjukpenningen för den som är sjukförsäkrad enligt lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring (AFL). Vidare lämnas från samma&lt;br&gt;tidpunkt inte längre ersättning från arbetsskadeförsäkringen för andra&lt;br&gt;kostnader än för sjukvård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel.&lt;br&gt;Numera föreligger i princip från arbetsskadeförsäkringen endast rätt till&lt;br&gt;ersättning i form av livränta för den som ådrar sig en arbetsskada. Vid&lt;br&gt;bestående nedsättning av arbetsförmågan med minst en femtondel har&lt;br&gt;den försäkrade rätt till livränta för den inkomstförlust som uppkommer.&lt;br&gt;Livräntan motsvarar skillnaden mellan den inkomst den försäkrade skulle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha haft om skadan inte hade inträffat och den inkomst den försäkrade&lt;br&gt;trots skadan kan beräknas komma att få.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeförsäkringen finansieras genom socialavgifter och avkast-&lt;br&gt;ning från arbetsskadefonden. Den utveckling som skedde under 1980-&lt;br&gt;talet, med ett ökat antal ärenden och en liberalisering av praxis, kom att&lt;br&gt;leda till att försäkringens utgifter ökade kraftigt. Eftersom någon höjning&lt;br&gt;av avgiften då inte vidtogs hamnade försäkringens ekonomi i obalans.&lt;br&gt;Arbetsskadefonden uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Socialavgiften&lt;br&gt;höjdes dock från 0,9 procent till 1,20 procent den 1 juli 1992 och den&lt;br&gt;1 januari 1993 till 1,38 procent (socialavgiften for egenföretagare är&lt;br&gt;1,4 procent). Arbetsskadefonden tillfördes dessutom 8 300 miljoner kro-&lt;br&gt;nor från delpensionsfonden under första halvåret 1993. Vid utgången av&lt;br&gt;år 1996 var det ackumulerade underskottet ca 15 900 miljoner kronor.&lt;br&gt;De löpande underskotten har finansierats över statsbudgeten. Sedan bud-&lt;br&gt;getåret 1994/95 är utgifterna lägre än inkomsterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommittén anförde i sitt delbetänkande Försäk-&lt;br&gt;ringsskydd vid sjukdom (SOU 1995:149) att direktivens förstahandsalter-&lt;br&gt;nativ for tilläggsförsäkringen vid arbetsskada inte var en framkomlig väg&lt;br&gt;på grund av att samsyn mellan representanter for arbetsmarknadens par-&lt;br&gt;ter saknades. Detta alternativ innebar att en lagstadgad skyldighet att&lt;br&gt;teckna tilläggsforsäkring borde införas. Tilläggsförsäkringen skulle fi-&lt;br&gt;nansieras och handhas av arbetsmarknadens parter. Inriktningen enligt&lt;br&gt;direktiven var att de grundläggande försäkringsvillkoren for arbetsskade-&lt;br&gt;försäkringen samt formerna för finansiering skulle läggas fast i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anförde i delbetänkandet att den avsåg att pröva huruvida&lt;br&gt;det särskilda skyddet vid arbetsskada bör bibehållas som en av staten&lt;br&gt;organiserad försäkring eller huruvida en obligatorisk försäkring som&lt;br&gt;tecknas av arbetsgivare hos konkurrerande försäkringsgivare är att före-&lt;br&gt;dra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I slutbetänkandet har kommittén granskat förutsättningarna for en pri-&lt;br&gt;vatisering av försäkringen. Utgångspunkten har därvid varit att skapa en&lt;br&gt;försäkring som vilar på en lagstadgad skyldighet for arbetsgivare att hos&lt;br&gt;valfri försäkringsgivare teckna arbetsskadeforsäkring till förmån for sina&lt;br&gt;anställda. Kommittén har belyst en rad olika frågor infor sitt slutliga&lt;br&gt;ställningstagande. Vid en samlad bedömning har kommittén kommit&lt;br&gt;fram till att en arbetsskadeforsäkring i form av en offentlig forsäkring&lt;br&gt;har sådana fordelar att något förslag om en privatisering inte läggs fram.&lt;br&gt;Sjuk- och arbetsskadekommittén har vidare granskat möjligheten att&lt;br&gt;förbättra den ekonomiska ersättningen till de arbetsskadade. De diskus-&lt;br&gt;sioner kommittén fort i denna fråga har i första hand avsett skador till&lt;br&gt;följd av olycksfall i arbete. Bakom kommitténs diskussioner står det fak-&lt;br&gt;tum att den som drabbas av en arbetsskada får vidkännas påtagliga in-&lt;br&gt;komstförluster, även om den ekonomiska skadan till viss del lindras av&lt;br&gt;överenskommelser i kollektivavtal. Nedskärningar i socialförsäkrings-&lt;br&gt;systemen har påverkat alla försäkrade, men i fråga om inkomstförlust till&lt;br&gt;följd av arbetsskada kan en rad skäl åberopas for att ge en ersättning&lt;br&gt;som, så långt som möjligt, håller de drabbade ekonomiskt skadeslösa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén framhåller arbetsskadeförsäkringens reparativa och preven-&lt;br&gt;tiva roll. En förbättring av den ekonomiska ersättningen till den som&lt;br&gt;drabbas av olycksfall i arbetet skulle enligt kommitténs uppfattning för-&lt;br&gt;stärka försäkringens reparativa och preventiva roll. Kommittén konstate-&lt;br&gt;rar att det for närvarande inte är möjligt att höja ersättningsnivåerna i&lt;br&gt;alla typer av arbetsskador. Att på nytt införa en arbetsskadesjukpenning&lt;br&gt;för skador till följd av annan skadlig inverkan (dvs. arbetssjukdomar)&lt;br&gt;skulle riskera att driva upp kostnaderna i försäkringen, samtidigt som&lt;br&gt;utredningen av anmälningar skulle komma att ta betydande administrati-&lt;br&gt;va resurser i anspråk. Kommittén anser att en höjning av ersättningsni-&lt;br&gt;vån i första hand bör avse skador till följd av olycksfall i arbete på&lt;br&gt;grund av att det sällan är svårt att fastställa vare sig olycksfallsmoment&lt;br&gt;eller samband mellan olycksfallet eller den skada som uppkommit. Sam-&lt;br&gt;mantaget skulle kostnaderna i arbetsskadeförsäkringen komma att öka&lt;br&gt;med ca 400 miljoner kronor, brutto, till följd av kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av remissinstanserna avstyrker kommitténs förslag i denna&lt;br&gt;del med den huvudsakliga motiveringen att arbetsolycksfall och arbets-&lt;br&gt;sjukdomar bör behandlas lika samt att förslaget inte är könsneutralt.&lt;br&gt;Regeringen delar remissinstansernas uppfattning och vill framhålla vik-&lt;br&gt;ten av att arbetsolycksfall och arbetssjukdomar i möjligaste mån behand-&lt;br&gt;las lika inte minst på grund av det s.k. genderperspektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan konstatera att försäkringskostnaden för de arbetsskador&lt;br&gt;som inträffar i dag är låg. Detta beror dels på att någon sjukpenning inte&lt;br&gt;utges från LAF, dels på att bedömningsreglema skärpts. Resultatet har&lt;br&gt;blivit att arbetsskadeförsäkringen nu ger ett visst överskott. För år 1995&lt;br&gt;blev överskottet ca 2 000 miljoner kronor, att jämföra med att det sam-&lt;br&gt;lade underskottet i arbetsskadefonden vid utgången av det året var drygt&lt;br&gt;19 000 miljoner kronor. För år 1996 blev överskottet ca 3 400 miljoner&lt;br&gt;kronor och det ackumulerade underskottet uppgick till ca 15 900 miljo-&lt;br&gt;ner kronor den 31 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 1 januari 1997 gäller lagen (1996:1053) om stats-&lt;br&gt;budgeten. I budgetlagen fastställs principen att statens inkomster och&lt;br&gt;utgifter skall bruttoredovisas. Dessutom gäller att statsbudgeten, med&lt;br&gt;vissa undantag, skall omfatta alla inkomster och utgifter samt andra&lt;br&gt;betalningar som påverkar statens lånebehov. Mot bakgrund härav skall&lt;br&gt;en översyn göras av nuvarande fonder inom respektive departementsom-&lt;br&gt;råde. Förslag till förändring, vilket kräver riksdagsbeslut, skall läggas i&lt;br&gt;budgetpropositionen for år 1998. Detta får till konsekvens att alla ofi-&lt;br&gt;nansierade utgiftsökningar försvagar statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund avser regeringen inte att föreslå någon höjning av&lt;br&gt;ersättningsnivån i form av arbetsskadesjukpenning vid skada till följd av&lt;br&gt;olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan den särskilda arbetsskadesjukpenningen slopades har det upp-&lt;br&gt;kommit vissa oklarheter i fråga om rätten till ersättning från arbetsskade-&lt;br&gt;försäkringen. Dessa oklarheter gäller bl.a. frågan om vid vilken tidpunkt&lt;br&gt;rätt till livränta inträder. Genom att den särskilda arbetsskadesjukpen-&lt;br&gt;ningen slopades har livräntans betydelse som ersättningsform kommit att&lt;br&gt;öka. Eftersom den tidigare LAF-sjukpenningen kompenserade inkomst-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bortfallet med 100 procent av den försäkrades sjukpenninggrundande&lt;br&gt;inkomst hade tidpunkten för övergång från LAF-sjukpenning till LAF-&lt;br&gt;livränta i flertalet fall inte någon större betydelse. Då den försäkrade&lt;br&gt;numera uppbär sjukpenning eller rehabiliteringsersättning under sjuk-&lt;br&gt;domstiden har tidpunkten för övergången blivit central.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommittén anser att det bör klargöras att rätten&lt;br&gt;till livränta vid arbetsskada inträder vid den tidpunkt då den försäkrade&lt;br&gt;fått sin förmåga att skaffa inkomst genom arbete bestående nedsatt.&lt;br&gt;Kommittén föreslår därför att eventuella oklarheter i fråga om när liv-&lt;br&gt;ränta kan utges och de skillnader i tillämpningen som kan uppkomma&lt;br&gt;som ett resultat av sådana oklarheter, åtgärdas genom vissa redaktionella&lt;br&gt;ändringar i lagtexten. Av den anledningen föreslår kommittén att 4 kap.&lt;br&gt;1 § LAF ges en lydelse som anknyter till kapitlets rubrik, så att det&lt;br&gt;framgår att rätten till livränta inträder vid den tidpunkt då nedsättningen&lt;br&gt;av arbetsförmågan kan bedömas vara bestående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar visserligen kommitténs uppfattning att oklarheter&lt;br&gt;föreligger i fråga om när rätten till livränta inträder. Syftet med att före-&lt;br&gt;slå en lagändring måste därför vara att klargöra reglerna. Kommittén för-&lt;br&gt;slag bidrar emellertid inte till att klargöra problemen vilket också på-&lt;br&gt;pekats av flera remissinstanser. RFV påpekar t.ex. att det fortfarande&lt;br&gt;återstår att avgöra när en skada får förvärvsmässiga effekter för fram-&lt;br&gt;tiden. Utredningen har inte heller belyst de ekonomiska effekterna som&lt;br&gt;ett klargörande av reglerna kan få för såväl försäkringen som admini-&lt;br&gt;strationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av kommitténs förslag framgår att livränta skulle kunna utges även om&lt;br&gt;den skadade ges läkarvård eller någon annan medicinsk vård eller medi-&lt;br&gt;cinsk rehabilitering. Enligt regeringens mening bör det dock vara svårt&lt;br&gt;att bedöma om arbetsförmågan är bestående nedsatt så länge den försäk-&lt;br&gt;rade är i medicinsk rehabilitering. För att kunna göra en bedömning av&lt;br&gt;hur en skada påverkat en försäkrads möjlighet att arbeta måste i många&lt;br&gt;fall resultatet av medicinsk utredning och behandling avvaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar vidare att kommitténs förslag i denna del san-&lt;br&gt;nolikt skulle innebära att vissa arbetsskadade beviljas livränta från en&lt;br&gt;tidigare tidpunkt. Detta skulle i sin tur öka arbetsskadeförsäkringens&lt;br&gt;kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund är regeringen för närvarande inte beredd att före-&lt;br&gt;slå någon ändring av nuvarande regler. Frågan bör bli föremål för ytter-&lt;br&gt;ligare genomarbetning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regering har för avsikt att se över reglerna för arbetsskadeförsäkringen.&lt;br&gt;I översynen bör bl.a. ingå frågan om när rätt till livränta inträder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Socialförsäkringens administration&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;12.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens situation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialförsäkringsadministrationens uppgift är att administrera den all-&lt;br&gt;männa socialförsäkringen samt ett antal bidragssystem. Härvid skall&lt;br&gt;likformighet och kvalitet i handläggningen av försäkrings- och bidrags-&lt;br&gt;ärenden säkerställas. Enligt de övergripande målen som finns angivna i&lt;br&gt;regleringsbrev avseende budgetåret 1997 skall socialförsäkringsadmini-&lt;br&gt;strationen aktivt verka för att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;administrera och verka för en allmän socialförsäkring som ger eko-&lt;br&gt;nomisk trygghet vid sjukdom, handikapp, ålderdom och vård av&lt;br&gt;barn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;förebygga och minska ohälsa samt genom att offensivt arbeta med&lt;br&gt;och samordna rehabiliteringen bidra till att ge sjuka och funktions-&lt;br&gt;hindrade personer möjlighet att åter kunna arbeta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;säkerställa likformighet och rättsäkerhet samt kvalitet i handlägg-&lt;br&gt;ningen av försäkrings- och bidragsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom administrationen fattas årligen över 40 miljoner beslut inom ca&lt;br&gt;48 olika ärendeslag. Verksamheten är organiserad med en central, en&lt;br&gt;regional och en lokal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den centrala nivån utgörs av Riksförsäkringsverket (RFV). Den regio-&lt;br&gt;nala nivån består för närvarande av 25 allmänna försäkringskassor. Det&lt;br&gt;finns i princip en försäkringskassa för varje län samt en för Göteborgs&lt;br&gt;kommun. Försäkringskassorna är organiserade i ett centralkontor och ett&lt;br&gt;varierande antal lokalkontor. I slutet av år 1996 fanns det ca 350 lokal-&lt;br&gt;kontor och ett trettiotal mindre servicepunkter. Ca 16 400 personer arbe-&lt;br&gt;tade vid kassorna i slutet av år 1996. Försäkringskassorna har i Försäk-&lt;br&gt;ringskasseförbundet (FKF) en gemensam intresse-, service och arbets-&lt;br&gt;givarorganisation. Arbetsgivarfunktionen på central nivå utövar FKF ge-&lt;br&gt;mensamt med Arbetsgivarverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller transfereringar till hushållen hanterar socialförsäkrings-&lt;br&gt;administrationen i huvudsak två verksamhetsfält - handläggning, beslut&lt;br&gt;och utbetalning av bidrag och försäkringsersättningar respektive aktiva&lt;br&gt;insatser för att personer som uppbär ersättning till följd av ohälsa så&lt;br&gt;snart som möjligt skall kunna återgå i arbete. Dessa två verksamhetsom-&lt;br&gt;råden ställer olika krav på organisationen. Samtidigt är det viktigt att un-&lt;br&gt;derstryka det nära sambandet mellan verksamhetsområdena. Kvalifice-&lt;br&gt;rade bedömningar och utredningar präglar arbetet inom båda områdena,&lt;br&gt;liksom personliga kontakter och hög servicegrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalningsverksamheten kännetecknas av att den är regelstyrd och&lt;br&gt;avser en mängd olika ersättningar. Administrationens viktigaste uppgift&lt;br&gt;inom detta fält är att besluta om och betala ut de ersättningar den enskil-&lt;br&gt;de har rätt till, till så låga kostnader som möjligt och med god kvalitet.&lt;br&gt;Verksamhetsfältet kännetecknas vidare av krav på hög kompetens i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handläggningen, i den meningen att bedömningar och beslut ofta är&lt;br&gt;grannlaga och avser stora belopp, samtidigt som arbetet innehåller en&lt;br&gt;stor volym repetitiva uppgifter som rör utbetalning och redovisning. Till&lt;br&gt;följd härav har funktioner och rutiner forsetts med centralt ADB-stöd i&lt;br&gt;varierande utsträckning. I vissa viktiga avseenden är denna verksamhets-&lt;br&gt;gren helt automatiserad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande egenskapen att forsäkringen är nationell i kombina-&lt;br&gt;tion med hög grad av regelstyrning ger i princip inte något utrymme for&lt;br&gt;lokala/regionala variationer i tillämpningen. Typiskt for verksamhetsom-&lt;br&gt;rådet är kraven på produktivitet, likformighet, kvalitet och kontroll av att&lt;br&gt;rätt ersättning utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna är dock skilda för olika ersättningsslag. Administra-&lt;br&gt;tionen av vissa försäkrings- och bidragsområden är i princip helt auto-&lt;br&gt;matiserad. För barnbidragen är normalt hela handläggningskedjan&lt;br&gt;maskinell. Aviseringar sker automatiskt från folkbokföringen och leder&lt;br&gt;till utbetalningar på i lagen angivna tidpunkter och till fastställt belopp.&lt;br&gt;Motsvarande gäller i dag i hög grad inom ålderspensionssystemet. Här&lt;br&gt;kan dock behovet av information och personliga kontakter väntas öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningsutrymmet är väsentligt större då det gäller ersättning vid&lt;br&gt;sjukdom och handikapp. Här gäller det att ta ställning till arbetsförmåga&lt;br&gt;m.m. på flera olika underlag, ofta efter omfattande utredning. Handläg-&lt;br&gt;garna gör således kvalificerade bedömningar. I vissa fall då beslutet&lt;br&gt;innehåller stort inslag av skälighetsbedömning skall enligt lagen beslutet&lt;br&gt;fattas av förtroendevalda i socialförsäkringsnämndema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser mot ohälsa - det andra stora verksamhetsområdet - har andra&lt;br&gt;verksamhetsförutsättningar skilda från det nyss nämnda. Socialförsäk-&lt;br&gt;ringsadministrationens samordningsansvar for rehabilitering har tillkom-&lt;br&gt;mit under senare år. Genom åtgärder for rehabilitering m.m. skall sjuk-&lt;br&gt;perioder kortas, förtidspensioner undvikas och människor komma i arbe-&lt;br&gt;te varigenom samhällets kostnader for ohälsa kan nedbringas. Sådana&lt;br&gt;insatser görs med inriktning på den enskilde försäkrades situation.&lt;br&gt;Socialförsäkringsadministrationen skall dessutom vidta åtgärder i syfte&lt;br&gt;att åstadkomma bättre samverkan med arbetsgivare, arbetsmarknadsmyn-&lt;br&gt;digheter, landsting och kommuner för att stimulera till ökade satsningar&lt;br&gt;hos dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det regionala/lokala behovet av handlingsutrymme är skiftande och i&lt;br&gt;vissa avseenden stort. Mål- och resultatstyrningens möjligheter till lokalt&lt;br&gt;anpassade arbetsformer får här stort spelrum. Förutsättningarna för ett&lt;br&gt;gott resultat beror av en rad faktorer som t.ex. lokal arbetsmarknad och&lt;br&gt;näringslivsstruktur, geografiska och demografiska förhållanden, hälso-&lt;br&gt;och sjukvård samt hur samverkansorganisationen ser ut. Kännetecknande&lt;br&gt;är således att administrationens insatser inte kan följa på förhand upp-&lt;br&gt;gjorda generella rutiner utan får anpassas till lokala förhållanden och de&lt;br&gt;omständigheter, som råder i varje särskilt fall. Härtill kommer att verk-&lt;br&gt;samhetsgrenen är relativt ny för administrationen, att kunskaper saknas&lt;br&gt;om vilka åtgärder som, i olika sammanhang, leder till det bästa resultatet&lt;br&gt;kort- eller långsiktigt. Behovet av att pröva olika lösningar är därför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 63&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stort. Likaså är behovet av uppföljning och utvärdering, i syfte att bygga Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;upp ny kunskap och få ökad erfarenhet, mycket stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de två verksamhetsgrenarna utbetalning av ersättning och&lt;br&gt;åtgärder mot ohälsa återfinns ytterligare en verksamhetsgren - samlade&lt;br&gt;insatser för analys och kvalitetssäkring. Denna verksamhetsgren syftar&lt;br&gt;till att säkerställa de särskilda krav på resultatuppföljning som mål- och&lt;br&gt;resultatstyrningen ställer. Årsredovisning och olika resultatmått har blivit&lt;br&gt;viktiga styrinstrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhetsgrenen är av annan karaktär än de övriga två. Här är in-&lt;br&gt;satser för likformighet och kvalitet i ärendehandläggningen prioriterade&lt;br&gt;liksom utvecklingsinsatser for att förbättra analys av resultat, kostnader&lt;br&gt;och kvalitet. De löpande insatserna som avser analys och kvalitetsarbete&lt;br&gt;hanteras däremot där de hör hemma inom någon av de först beskrivna&lt;br&gt;verksamhetsgrenarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Historik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen till det som i dag är socialförsäkringarna började under&lt;br&gt;andra hälften av 1800-talet. När Sverige industrialiserades och urbanise-&lt;br&gt;rades, sönderföll de skyddsnät som funnits inom familje- och bygemen-&lt;br&gt;skapen i det agrara samhället. Den gamla fattigvården var otillräcklig&lt;br&gt;som skydd for städernas växande befolkning i ett snabbt expanderande&lt;br&gt;industrisamhälle. Vid sjukdom, ålderdom, arbetsskada och arbetslöshet&lt;br&gt;behövdes ett bättre socialt skyddsnät än vad den tidens kommunala&lt;br&gt;fattigvård kunde ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika försäkringsslag började ta form inom skilda organisatoriska lös-&lt;br&gt;ningar. Pensionsförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen tillkom på&lt;br&gt;statligt initiativ, medan sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen&lt;br&gt;växte fram på frivillig basis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesskadeförsäkringen var den första obligatoriska socialförsäkringen&lt;br&gt;och infördes år 1903. Den allmänna pensionsförsäkringen infördes ge-&lt;br&gt;nom riksdagsbeslut år 1913 efter flera decenniers utredningsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukförsäkringen är den socialförsäkring som har de äldsta anorna. Den&lt;br&gt;växte fram utifrån spontana initiativ ur de breda folklagren. På frivillig&lt;br&gt;basis bildades under senare delen av 1800-talet olika understödskassor.&lt;br&gt;Det var sjuk- och begravningskassor, s.k. hundramannaforeningar, fack-&lt;br&gt;förbunds- och yrkesskadekassor, bruks- och fabrikskassor etc. Kassorna&lt;br&gt;organiserades dels av de tre stora folkrörelserna arbetarrörelsen, nykter-&lt;br&gt;hetsrörelsen och frikyrkorörelsen, dels av de liberala arbetarföreningarna,&lt;br&gt;dels också av arbetsgivare och arbetstagare vid olika industrier och bruk,&lt;br&gt;som själva tog initiativ till bildandet av understödskassor for dem som&lt;br&gt;var verksamma vid en gemensam arbetsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kännetecknande för alla dessa understödskassor var att de byggde på&lt;br&gt;medlemskap i en förening. Medlemmarna valde inom sig föreningens&lt;br&gt;styrelse. Man beslöt själv om de avgifter och förmåner som skulle gälla,&lt;br&gt;och man utförde själv kontrollen av att försäkringen utnyttjades på ett&lt;br&gt;riktigt sätt. På så vis var det folkliga inflytandet och lekmannakontrollen&lt;br&gt;i högsta grad något reellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gradvis utvecklades organisationsformerna för sjukförsäkringen i rikt-&lt;br&gt;ning mot att täcka allt större grupper samtidigt som försäkringsvillkoren&lt;br&gt;gick mot ökad likformighet och enhetlighet för alla försäkrade. Ett vik-&lt;br&gt;tigt instrument för att befrämja dessa utvecklingstendenser var att det&lt;br&gt;statliga ansvarstagandet ökades successivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den första rikstäckande organisationen, Sveriges allmänna sjukkas-&lt;br&gt;seförbund, hade bildats år 1907, blev målsättningen snart att åstadkom-&lt;br&gt;ma ett statligt finansierat och statligt reglerat sjukförsäkringssystem.&lt;br&gt;Opinionsbildning var en viktig del av verksamheten. Man eftersträvade&lt;br&gt;rättvisa och likformiga villkor för alla medborgare, en spridning av ris-&lt;br&gt;kerna över så stora kollektiv som möjligt och högsta möjliga garanti för&lt;br&gt;att förmånerna skulle utbetalas när de behövdes. Efter ett halvsekel, år&lt;br&gt;1955, hade man nått målet om en allmän sjukförsäkring garanterad av&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslöshetsförsäkringen är en annan del i socialförsäkringen, en del&lt;br&gt;som inte har förstatligats. Fackförbunden bildade de första arbetslös-&lt;br&gt;hetskassorna, som var knutna till respektive förbund och endast öppna&lt;br&gt;för förbundets medlemmar. Denna försäkring administreras av arbetslös-&lt;br&gt;hetskassorna, vilka fortfarande är egna ekonomiska föreningar. Alltsedan&lt;br&gt;år 1937 utgår dock statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och staten&lt;br&gt;utövar genom Arbetsmarknadsverket tillsyn över försäkringen och dess&lt;br&gt;tillämpning. De som inte är medlemmar i en arbetslöshetskasssa kan få&lt;br&gt;s.k. kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Detta stöd utbetalas av de all-&lt;br&gt;männa försäkringskassorna. Regeringen har nyligen föreslagit att det&lt;br&gt;införs en sammanhållen arbetslöshetsförsäkring, som består av både en&lt;br&gt;grundförsäkring och en inkomstbortfallsförsäkring, vilken skall admini-&lt;br&gt;streras av arbetslöshetskassorna (prop. 1996/97:107).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukkasserörelsens stora betydelse i framväxten av det moderna väl-&lt;br&gt;färds-Sverige - både som organisatör och som opinionsbildare - har&lt;br&gt;motiverat ett bibehållande av den särskilda konstruktionen med formellt&lt;br&gt;fristående försäkringskassor. Även när sjukförsäkringen förstatligades år&lt;br&gt;1955 valde man att bevara denna unika organisationsform för admini-&lt;br&gt;strationen av försäkringen. De uttalade motiven var att man ville försäk-&lt;br&gt;ra sig om att den ideella folkrörelsetradition, som hade varit en ledstjär-&lt;br&gt;na under sjukförsäkringens och organisationens framväxt, skulle bevaras&lt;br&gt;och även i fortsättningen fungera som garant för det särskilda engage-&lt;br&gt;mang som följde av just denna form av lokalt förtroendemannainflytan-&lt;br&gt;de. Man konstaterade att sjukkassorna fungerade väl och att de hade&lt;br&gt;visat prov på stor flexibilitet och genomförandekraft. Detta var också&lt;br&gt;nödvändigt att ta vara på inför de stora reformprogram som genomfördes&lt;br&gt;under 1950- och 1960-talen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från 1950-talet och framåt samordnades allt fler av försäkringarna.&lt;br&gt;Försäkringskassorna fick samtidigt till uppgift att, utöver sjukförsäk-&lt;br&gt;ringen, administrera ett antal statliga försäkringar och förmåner, bl.a. den&lt;br&gt;allmänna pensioneringen. Den centrala tillsynsmyndigheten och de fristå-&lt;br&gt;ende försäkringskassorna fick således dela ansvaret för en stadigt växan-&lt;br&gt;de och alltmer omfattande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1962 blev försäkringen reglerad i lagen (1962:381) om allmän för-&lt;br&gt;säkring (AFL). Även försäkringskassans verksamhet, behörigheter och&lt;br&gt;befogenheter reglerades i denna lag (18 kap.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1970-talet innebar utvidgningar av socialförsäkringen. Administrationen&lt;br&gt;av barnbidragen och bidragsförskotten överfördes från kommunerna till&lt;br&gt;försäkringskassorna år 1974 respektive år 1977. År 1974 kom också&lt;br&gt;föräldrapenningen och den tillfälliga föräldrapenningen. Under det år-&lt;br&gt;tiondet förstärktes barnbidraget kraftigt och havandeskapspenningen&lt;br&gt;tillkom. Pensionsförmånerna byggdes ut. Speciella förmåner som handi-&lt;br&gt;kappersättning och vårdbidrag infördes, vilka några år senare komplette-&lt;br&gt;rades med bilstöd till handikappade. Under 1970-talet kom även tand-&lt;br&gt;vårdsförsäkringen och en ny arbetsskadeförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1980-talet präglades mer av administrativa förändringar. Så t.ex. pre-&lt;br&gt;senterades nya principer för styrning och hantering av försäkringskassor-&lt;br&gt;nas adminstrationskostnader. Försäkringskassornas centralkontor, som&lt;br&gt;dittills i hög grad hanterat och ansvarat för handläggning av socialför-&lt;br&gt;säkringsärendena, fick en mer samordnande och styrande funktion på&lt;br&gt;länsnivå, medan handläggning av enskilda ärenden alltmer decentralise-&lt;br&gt;rades till lokalkontoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väsentlig förändring och utvidgning av försäkringskassornas verk-&lt;br&gt;samhet följde av riksdagens beslut i anledning av propositionerna&lt;br&gt;1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering respektive 1990/91:141 Re-&lt;br&gt;habilitering och rehabiliteringsersättning (bet. 1990/91 :AU22, rskr.&lt;br&gt;1990/91:302 och bet. 1990/9l:SfU 16, rskr. 1990/91:303). Försäkrings-&lt;br&gt;kassorna gavs nu en ny roll med att samordna och driva på utvecklingen&lt;br&gt;inom rehabiliteringsområdet samt att arbeta med förebyggande arbetsmil-&lt;br&gt;jöarbete. Tyngdpunkten i rehabiliteringsprocessen försköts mot arbets-&lt;br&gt;livet. Nya bestämmelser om rehabilitering fördes in i 22 kap. AFL vilka&lt;br&gt;trädde i kraft år 1992. Rehabiliteringsarbetet innebär en väsentlig utvidg-&lt;br&gt;ning av administrationens ansvar för försäkringskostnadernas utveckling&lt;br&gt;inom ohälsoområdet. Av tidsredovisningen för 1994/95 framgår att reha-&lt;br&gt;biliteringsverksamheten står för 24 procent av lönekostnaderna i admini-&lt;br&gt;strationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare utredningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1979 tillsattes en kommitté som fick namnet RFV-översynen. Upp-&lt;br&gt;draget var att se över RFV:s organisation och behandla frågor rörande de&lt;br&gt;allmänna försäkringskassornas organisation och förvaltningskost-&lt;br&gt;nader. Kommittén lämnade ett delbetänkande (Ds S 1980:7) samt ett&lt;br&gt;slutbetänkade (Ds S 1981:13). Utredningen resulterade i propositionen&lt;br&gt;1980/81:135 om former för styrning av försäkringskassornas förvalt-&lt;br&gt;ningsutgifter m.m. och propositionen 1982/83:127 om vissa administrati-&lt;br&gt;va frågor inom den allmänna försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med detta förändrades hanteringen av försäkringskassornas för-&lt;br&gt;valtningskostnader. I propositionen 1980/81:135 föreslogs att det skulle&lt;br&gt;ske en prövning av försäkringskassornas förvaltningsutgifter inom ramen&lt;br&gt;för det allmänna budgetsystemet på samma sätt som för statlig verksam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het. Förändringen trädde i kraft 1 juli 1982 och var ett led i att markera&lt;br&gt;försäkringskassornas självständiga ansvar för förvaltningen inom givna&lt;br&gt;regler och anslagsramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna förändring skapades också förutsättningarna för att för-&lt;br&gt;ändra styrningen av försäkringskassorna från styrning genom detaljerade&lt;br&gt;anvisningar och regler till styrning genom ekonomiska ramar. Detta för&lt;br&gt;att åstadkomma en effektiv och ändamålsenlig styrning av de ekono-&lt;br&gt;miska resurserna och öka möjligheterna till decentralisering av admini-&lt;br&gt;strativa beslutsbefogenheter till försäkringskassorna. Därutöver angavs&lt;br&gt;att RFV på grundval av uppgifter från försäkringskassorna och efter&lt;br&gt;samråd med FKF skulle göra en framställning om den totala ramen för&lt;br&gt;försäkringskassornas förvaltningsutgifter. RFV skulle även disponera&lt;br&gt;anslaget till försäkringskassorna och efter samråd med FKF svara för&lt;br&gt;fördelning av medlen mellan försäkringskassorna. En huvudidé var att&lt;br&gt;administrationen skulle effektiviseras genom att beslut fattades närmare&lt;br&gt;den försäkrade. I propositionen 1982/83:127 markerades samtidigt RFV:s&lt;br&gt;lednings- och tillsynsfunktion och dess betydelse för att statsmakternas&lt;br&gt;beslut och intentioner skulle uppfyllas. Regeringen betonade behovet av&lt;br&gt;insatser för att tillse att ersättningsregler m.m. tillämpades likformigt och&lt;br&gt;rättvist, att allmänheten skulle få en så långt möjligt likvärdig service&lt;br&gt;och information oavsett bostadsort och att en rationell och effektiv re-&lt;br&gt;sursanvändning säkerställdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt föredragande statsrådets mening var det inte möjligt att i för-&lt;br&gt;fattning eller i annan ordning i detalj ange ansvars- och befogenhetsför-&lt;br&gt;delningen mellan RFV och försäkringskassorna. I verkets uppgifter skul-&lt;br&gt;le ligga en generell befogenhet att - inom ramen för gällande författ-&lt;br&gt;ningsregler - närmare bestämma vilka uppgifter som skulle ankomma på&lt;br&gt;RFV respektive kassorna. Därutöver betonades i propositionen vikten av&lt;br&gt;att alla möjligheter till decentralisering tas till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt inslag i de allmänna försäkringskassornas verksamhet är för-&lt;br&gt;troendemannainflytandet. Genom AFL tillskapades i de allmänna försäk-&lt;br&gt;ringskassorna en styrelse för kassan, en eller flera pensionsdelegationer&lt;br&gt;samt en försäkringsnämnd för varje kommun inom försäkringskassans&lt;br&gt;verksamhetsområde. Efter en utredning (SOU 1985:21) beslutade riks-&lt;br&gt;dagen (prop. 1985/86:73, bet. 1985/86 SfU12, rskr. 1985/86:142) att för-&lt;br&gt;troendemannainflytandet skulle stärkas och göras tydligare. Argumentet&lt;br&gt;för detta var att försäkringskassan skulle utnyttja de förtroendevaldas&lt;br&gt;praktiska erfarenheter och kunskaper inom olika områden som komple-&lt;br&gt;ment till tjänstemännens kunskaper om försäkringsregler m.m. De för-&lt;br&gt;troendevaldas kännedom om specifika lokala och regionala förhållanden&lt;br&gt;skulle tas till vara vid bedömningen av enskilda ärenden. Ett ytterligare&lt;br&gt;motiv var att öka allmänhetens insyn i verksamheten och beslutsproces-&lt;br&gt;sen. Reformen innebar att försäkringsnämndema och pensionsdelegatio-&lt;br&gt;nema avskaffades och i stället inrättades ett antal socialförsäkringsnämn-&lt;br&gt;der vid varje kassa. Det gjordes en arbetsfördelning mellan de förtroen-&lt;br&gt;devalda inom administrationen. Försäkringskassornas styrelser skulle ha&lt;br&gt;det övergripande ansvaret för verksamheten och besluta i administrativa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågor medan socialförsäkringsnämndema skulle besluta i vissa enskilda&lt;br&gt;försäkringsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under slutet av 1980-talet samt under 1990-talet har statsförvaltningen&lt;br&gt;strävat mot att decentralisera verksamheter och minska detaljstyrningen,&lt;br&gt;se t.ex. propositionen 1986/87:99, om ledning av den statliga förvalt-&lt;br&gt;ningen. Förändringar i denna riktning har även skett inom socialförsäk-&lt;br&gt;ringsadministrationen. Inom försäkringskassorna har en omfattande&lt;br&gt;decentralisering av arbetsuppgifter genomförts från de regionala central-&lt;br&gt;kontoren till lokalkontoren. Samtidigt har man under denna period&lt;br&gt;miskat antalet lokalkontor i syfte att åstadkomma rationaliseringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen i den offentliga förvaltningen mot decentralisering och&lt;br&gt;avreglering innebar dock inte att staten gjorde avkall på sina styrambitio-&lt;br&gt;ner. Den traditionella regelbaserade styrningen skulle ersättas av en mål-&lt;br&gt;och resultatorienterad styrning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktuella utredningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket (RRV) har till regeringen överlämnat rapporten&lt;br&gt;Effektiv ledning Förutsättningar för styrning och uppföljning inom&lt;br&gt;socialförsäkrings- och arbetsmarknadsområdet (RRV 1996:60).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV anför i rapporten att försäkringskassornas verksamhet präglas av&lt;br&gt;att utformningen av skilda förmåns- och bidragssystem varierar. Regel-&lt;br&gt;systemen är mer eller mindre detaljreglerade och den enskilda handläg-&lt;br&gt;garens handlingsfrihet är därmed olika stor beroende på vilket ersätt-&lt;br&gt;ningssystem som handläggs. Detta medför att de krav som ställs på&lt;br&gt;bedömning i olika typer av ärenden varierar. En dylik verksamhet fodrar&lt;br&gt;en väl genomtänkt arbetsorganisation, styrning och uppföljning såväl&lt;br&gt;centralt som lokalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV har vidare funnit att socialförsäkringsadministrationens organisa-&lt;br&gt;tionsform och ansvarsfördelning är otydlig, vilket medför att diskussio-&lt;br&gt;nen tenderar att fokuseras på dylika frågor på bekostnad av mer väsent-&lt;br&gt;liga frågor. För att få till stånd en väl fungerande styrning och uppfölj-&lt;br&gt;ning krävs dock även andra minst lika väsentliga förändringar som att&lt;br&gt;finna former för kommunikation och erfarenhetsutbyte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten föreslår RRV bl.a. följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;att olika åtgärder vidtas för att klargöra ansvarsfördelningen inom&lt;br&gt;socialförsäkringsadministrationen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;att kassorna inordnas i den statliga myndighetsstrukturen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;att RFV som central myndighet ges ett samlat ansvar för övergri-&lt;br&gt;pande verksamhetsfrågor, ekonomi och arbetsgivarfrågor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;att regeringen klargör innebörd och konsekvenser av RFV:s tillsyns-&lt;br&gt;roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa och angränsande frågor tas också upp i RRV:s remissyttrande&lt;br&gt;över betänkandet Försäkringskassan Sverige (SOU 1996:64).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver ändrad organisation anser RRV att ytterligare förutsättningar&lt;br&gt;bör skapas för att få till stånd en väl fungerande styrning och uppfölj-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommittén (SAK), som är en parlamentarisk kom-&lt;br&gt;mitté, behandlar i sitt slutbetänkande En allmän och aktiv försäkring vid&lt;br&gt;sjukdom och rehabilitering (SOU 1996:113) vissa frågor som rör social-&lt;br&gt;försäkringsadministrationen. Förslagen från den utredningen behandlas&lt;br&gt;utförligare i avsnitt 7 i denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningen fors det fram förslag angående styrning och ledning av&lt;br&gt;den allmänna sjukförsäkringen. SAK anser att försäkringen skall admini-&lt;br&gt;streras av försäkringskassor som arbetar med stor självständighet och&lt;br&gt;eget ansvar. Ledningen skall präglas av mål- och resultatstyrning liksom&lt;br&gt;ett starkt förtroendemannainflytande. För kassornas samordning och&lt;br&gt;behovet av stöd- och serviceinsatser på nationell nivå skall det finnas en&lt;br&gt;styrelse och ledningsfunktion. Denna funktion skall bl.a. i nära samver-&lt;br&gt;kan med kassorna ta ansvaret för dialogen med riksdagen och regeringen&lt;br&gt;om riktlinjer och ramar for verksamheten. Tillsynsfunktionen skall i&lt;br&gt;huvudsak finnas utanför försäkringsorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I juli 1995 beslutade regeringen om direktiv för en särskild utredare att&lt;br&gt;göra en översyn av socialförsäkringens administration&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren överlämnade betänkandet Försäkringskassan Sverige&lt;br&gt;- Översyn av socialförsäkringens administration (SOU 1996:64) den 30&lt;br&gt;april 1996. I betänkandet presenterar utredaren förslag till att inordna de&lt;br&gt;allmänna försäkringskassorna i den statliga förvaltningsstrukturen samti-&lt;br&gt;digt som kassornas befogenheter utvidgas i vissa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till att utredningen tillsattes var bl.a. att frågor vad gäller&lt;br&gt;roll- och ansvarsfördelningen mellan RFV och de allmänna försäkrings-&lt;br&gt;kassorna aktualiserats under senare år. Riksdagen hade med anledning av&lt;br&gt;detta funnit det påkallat med en översyn avseende de krav som bör stäl-&lt;br&gt;las på försäkringskassornas lokalkontorsnät och vilket inflytande försäk-&lt;br&gt;ringskassorna själva skall ha på utformningen av detta respektive vilken&lt;br&gt;styrande roll RFV skall ha (bet. 1994/95:SfU7, rskr. 1994/95:118). I&lt;br&gt;samband med detta uttalade riksdagen att översynen också bör se över&lt;br&gt;formerna för RFV:s tillsyn av försäkringskassornas organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer för förändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen lämnar i det följande förslag till riktlinjer för förändringar av&lt;br&gt;socialförsäkringsadministrationen. Under förutsättning av riksdagens god-&lt;br&gt;kännande kommer dessa senare att genomföras dels genom förord-&lt;br&gt;ningsändringar, dels genom att regeringen förelägger riksdagen förslag&lt;br&gt;till lagändringar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Försäkringskassornas associationsform&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De allmänna försäkringskassorna skall bibe-&lt;br&gt;hålla nuvarande associationsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Försäkringskassorna inordnas i den statliga för-&lt;br&gt;valtningsstrukturen genom att organisationen anpassas till den gängse&lt;br&gt;ordning som gäller för regionala myndigheter i staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet instanser som inkommit med remissyn-&lt;br&gt;punkter har berört frågan om försäkringskassornas associationsform. En&lt;br&gt;majoritet av remissinstanserna avstyrker utredarens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till dem som avstyrkt förslaget hör de allmänna försäkringskassorna,&lt;br&gt;med undantag för en försäkringskassa som tillstyrkt och en som inte&lt;br&gt;tagit ställning. Även Svenska kommunförbundet, FKF och Landstingsför-&lt;br&gt;bundet avstyrker förslaget. Försäkringsanställdas förbund (FF) anförde&lt;br&gt;i sitt remissvar att de för närvarande inte såg något bättre alternativ än&lt;br&gt;det utredningen föreslagit. FF har efter att de lämnat sitt remissvar gjort&lt;br&gt;ett gemensamt uttalande med Försäkringskasseförbundet som överläm-&lt;br&gt;nats till regeringen (S97/1161/F). Av uttalandet framgår att FF avstyrker&lt;br&gt;utredarens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till dem som tillstyrkt utredarens förslag hör flera statliga myndigheter&lt;br&gt;såsom bl.a. Statskontoret, RRV och Riksskatteverket (RSV). Även Kam-&lt;br&gt;marrätten i Sundsvall och Justitieombudsmannen (JO) tillstyrker, liksom&lt;br&gt;Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers&lt;br&gt;centralorganisation (SACO). RRV anför att det inte finns skäl att göra&lt;br&gt;avsteg från den renodlade statliga myndighetsstrukturen i syfte att stärka&lt;br&gt;den regionala nivåns inflytande. RRV hänvisar också till rapporten &amp;quot;Ef-&lt;br&gt;fektiv ledning - förutsättningar för styrning och uppföljning inom social-&lt;br&gt;försäkrings- och arbetsmarknadsområdet&amp;quot; (RRV 1996:60). Flera av re-&lt;br&gt;missinstanserna har inte tagit ställning till frågan om huvudmannaskap,&lt;br&gt;däribland RFV, Landsorganisationen i Sverige (LO) och Arbetsmark-&lt;br&gt;nadsstyrelsen (AMS). RFV anför i sitt svar att ett enhetligt statligt hu-&lt;br&gt;vudmannaskap skulle göra det enklare att åtgärda ett flertal av de pro-&lt;br&gt;blem som tas upp av utredaren, men framhåller att ett enhetligt huvud-&lt;br&gt;mannaskap inte löser alla problem och att det är möjligt att lösa en hel&lt;br&gt;del problem med fortsatt självständiga kassor. LO anser att oavsett vil-&lt;br&gt;ken associationsform som väljs kan rättssäkerheten tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Socialförsäkringsadministrationen är&lt;br&gt;reglerad dels i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), dels i för-&lt;br&gt;ordningen (1988:1204) med instruktion för Riksförsäkringsverket. De all-&lt;br&gt;männa försäkringskassorna är från staten fristående offentligrättsliga&lt;br&gt;organ men kan vid myndighetsutövning betraktas som förvaltningsmyn-&lt;br&gt;digheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande organisationen som kombinerar en central statlig myn-&lt;br&gt;dighet med formellt fristående regionala organ har fördelar i form av en&lt;br&gt;lokal förankring och ett lokalt engagemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dock begränsningar och problem inom den nuvarande organi-&lt;br&gt;sationen och dessa hör samman med avsaknaden av en tydlig ansvarsför-&lt;br&gt;delning mellan RFV och de allmänna försäkringskassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Otydligheten framgår av bestämmelserna i AFL och i förordningen&lt;br&gt;(1988:1204) med instruktion för Riksförsäkringsverket. RFV har i in-&lt;br&gt;struktionen tilldelats rollen att svara för den centrala ledningen och till-&lt;br&gt;synen av de allmänna försäkringskassornas verksamhet. Med hänsyn till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att försäkringskassorna formellt är självständiga och utgör särskilda&lt;br&gt;offentligrättsliga organ skiljer sig RFV:s roll som central förvaltnings-&lt;br&gt;myndighet från jämförbara myndigheters med en regional organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV har i motsats till dessa inte givits den formella rollen som chefs-&lt;br&gt;myndighet for kassorna utan socialförsäkringsadministrationen består i&lt;br&gt;dagsläget av 26 självständiga och formellt åtskilda organisationer. Samti-&lt;br&gt;digt innebär kraven på en likformig och rättvis tillämpning av försäk-&lt;br&gt;ringen och likvärdig behandling av de försäkrade att hela administratio-&lt;br&gt;nen skall samverka och fungera som om den vore en organisation. För&lt;br&gt;detta krävs en mycket tydlig uppdelning av ansvar och befogenheter&lt;br&gt;mellan de olika delarna av organisationen. Någon sådan kan inte sägas&lt;br&gt;finnas med dagens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 18 kap. AFL, där kassornas ställning och ansvar regleras bl.a. i för-&lt;br&gt;hållande till RFV, stadgas det i 2 § att RFV utövar tillsyn över de all-&lt;br&gt;männa försäkringskassorna och att dessa har att ställa sig verkets anvis-&lt;br&gt;ningar till efterrättelse. I samma kapitel finns emellertid en utförlig&lt;br&gt;reglering av försäkringskassornas organisation och förvaltning vilken kan&lt;br&gt;uppfattas - och har uppfattats - som ett uttryck for en så uttalad auto-&lt;br&gt;nomi att regelverket framstår som motsägelsefullt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De områden där utredaren funnit att det särskilt har uppstått problem&lt;br&gt;på grund av oklarheter avser bl.a. kassadirektörens ansvarsförhållanden,&lt;br&gt;samrådsförfarandet, komplicerade beslutsprocesser i strategiska frågor&lt;br&gt;t.ex. i budgetprocessen, lokalkontorsnätet och ADB-verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förändring av associationsformen, som utredaren föreslår, genom ett&lt;br&gt;förstatligande av kassorna skulle bidra till att tydliggöra rollfördelningen&lt;br&gt;inom socialförsäkringsadministrationen. Den gängse statliga förvaltnings-&lt;br&gt;modellen med ett centralt verk som chefsmyndighet skulle då införas.&lt;br&gt;Statens legitima behov av att kunna styra verksamheten inom givna eko-&lt;br&gt;nomiska ramar och mot uppsatta mål skulle på det sättet kunna tillgodo-&lt;br&gt;ses i vedertagen form. Men ett förstatligande löser inte i sig alla problem&lt;br&gt;och otydligheter. I en sådan organisationsstruktur kan det dessutom vara&lt;br&gt;svårt att bibehålla och stärka det regionala och lokala inflytandet. Det är&lt;br&gt;därför för regeringen angeläget att med bibehållen associationsform for&lt;br&gt;försäkringskassorna öka tydligheten inom socialförsäkringsadministratio-&lt;br&gt;nen bl.a. avseende ansvaret för olika uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialförsäkringsadministrationen måste tillgodose krav på tydlighet i&lt;br&gt;ledningsansvar med ett bevarat och stärkt regionalt/lokalt inflytande samt&lt;br&gt;säkerställa en fungerande dialog mellan olika delar av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialförsäkringen bör även i framtiden vara nationellt enhetlig och&lt;br&gt;finansierad av egen- och socialavgifter. Det innebär att organisa-&lt;br&gt;tionsstrukturen måste tillgodose kraven på en likformig och rättssäker&lt;br&gt;tillämpning av socialförsäkringarna och övriga förmåner som handhas&lt;br&gt;inom socialförsäkringsadministrationen. Organisationen måste också&lt;br&gt;kunna hantera tidens krav med snabba reformer och de förändringar i&lt;br&gt;form av ny teknik, arbetslivets förändringar och annat som kan förvän-&lt;br&gt;tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassornas självständiga ställning bör därför stärkas och&lt;br&gt;RFV:s roll klargöras. För tillämpningen av socialförsäkringarna och för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förmåner där kraven på likformighet är höga finns ett berättigat krav på&lt;br&gt;ett starkt centralt inflytande i form av normgivning, tillsyn och uppfölj-&lt;br&gt;ning. Inom arbetet med insatser mot ohälsa finns det skäl att låta verk-&lt;br&gt;samheten utvecklas med stor regional/lokal frihet där man kan söka den&lt;br&gt;mest rationella och effektiva lösningen. Ett sådant synsätt stämmer också&lt;br&gt;väl överens med mål- och resultatstyrning som numera är en stymings-&lt;br&gt;form som tas i bruk i allt större utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har också i avsnitt 7 framfört som sin uppfattning att det är&lt;br&gt;av stor betydelse att utveckla friare mål- och resultatstyrd användning av&lt;br&gt;medel avsedda för samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet. Det&lt;br&gt;finns ett stort behov av att mer effektivt kunna utnyttja samhällets sam-&lt;br&gt;lade resurser för att bättre kunna tillgodose enskilda människors behov&lt;br&gt;av stödåtgärder. Inom detta område - insatser mot ohälsa - finns det&lt;br&gt;skäl att låta verksamheten utvecklas med stor frihet för att man skall&lt;br&gt;kunna finna den mest rationella och effektiva lösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen redovisar i det följande ett antal förslag till riktlinjer för&lt;br&gt;förändringar av uppgifter och funktioner för RFV och de allmänna för-&lt;br&gt;säkringskassorna i syfte att tydliggöra ansvaret och skapa goda förut-&lt;br&gt;sättningar för en bättre fungerande socialförsäkringsadministration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.3 Riksförsäkringsverkets roll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Riksförsäkringsverkets ledningsroll inom&lt;br&gt;socialförsäkringen skall tydliggöras genom ytterligare preciseringar av&lt;br&gt;uppgifterna i verkets instruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV skall även i fortsättningen ansvara som systemägare för de&lt;br&gt;centrala ADB-systemen och för att de utvecklas i överensstämmelse&lt;br&gt;med regelverket för socialförsäkringarna. Formerna för hur ADB-&lt;br&gt;verksamheten skall organiseras skall ses över med syfte att effekti-&lt;br&gt;visera verksamheten och att pröva i vilken utsträckning det är möjligt&lt;br&gt;att konkurrensutsätta den samt att förbättra de allmänna försäkrings-&lt;br&gt;kassornas möjlighet till ett reellt inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Utredarens förslag utgår från att RFV skulle få&lt;br&gt;rollen som chefsmyndighet för försäkringskassorna med därtill hörande&lt;br&gt;ansvar och befogenheter, dock med vissa undantag. Därtill lämnar ut-&lt;br&gt;redaren ett antal synpunkter och förslag när det gäller RFV:s arbetsfor-&lt;br&gt;mer och organisation. Därutöver föreslås när det gäller produktion och&lt;br&gt;utformning av information att dessa delar skall ligga fristående och vara&lt;br&gt;uppdragsfinansierade. Detsamma föreslås beträffande drift och förvalt-&lt;br&gt;ning av ADB-systemen där formerna för detta föreslås utredas i särskild&lt;br&gt;ordning inom organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att markera att det är en ny myndighet med delvis nytt ansvar&lt;br&gt;föreslår utredaren en namnändring för Riksförsäkringsverket till Social-&lt;br&gt;försäkringsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstansernas ställningstagande till RFV:s&lt;br&gt;roll tar sin utgångspunkt i utredningens förslag att RFV skulle bli chefs-&lt;br&gt;myndighet för försäkringskassorna och är avhängigt av deras syn på ett&lt;br&gt;förstatligande av kassorna. De remissinstanser som avstyrker ett förstat-&lt;br&gt;ligande accepterar ändå i stort den uppgiftsfördelning mellan RFV och&lt;br&gt;försäkringskassorna som förslaget innebär. De remissinstanser som till-&lt;br&gt;styrker ett förstatligande gör det ofta med utgångspunkt i att RFV då ges&lt;br&gt;en tydlig ledningsroll. Bland dessa remissinstanser poängterar RRV vik-&lt;br&gt;ten av ett tydligt och sammanhållet ledningsansvar för verksamhets- och&lt;br&gt;resursfrågor. RRV liksom även Statskontoret avstyrker därför de avsteg&lt;br&gt;som görs från den statliga förvaltningsmodellen i utredarens förslag.&lt;br&gt;Båda understryker också att det bör vara den nya myndighetens ansvar&lt;br&gt;att själv besluta om sin interna organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV anser - oavsett de allmänna försäkringskassornas associationsform&lt;br&gt;- att den principiella utgångspunkten för gränsdragningen mellan RFV:s&lt;br&gt;och försäkringskassornas ansvarsområden bör vara att RFV på statens&lt;br&gt;vägnar fastställer vad som ska åstadkommas när det gäller försäkringens&lt;br&gt;utfall. I princip kan sedan försäkringskassorna välja hur detta skall&lt;br&gt;göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de remissinstanser som berört förslaget om ADB-frågoma tillstyr-&lt;br&gt;ker flera förslaget, bl.a. RRV, Statskontoret och FKF. Statistiska central-&lt;br&gt;byrån (SCB) framhåller att enhetliga ADB-lösningar och öppna standar-&lt;br&gt;diserade gränssnitt där uppgifterna kan tillhandahållas SCB kostnadsfritt&lt;br&gt;utgör förutsättningar för en rationell statistikproduktion. Datainspektio-&lt;br&gt;nen pekar i sitt remissyttrande på vikten av att man redan från början&lt;br&gt;beaktar den reglering som finns i fråga om ADB-hantering av person-&lt;br&gt;uppgifter för att åstadkomma en framgångsrik ADB-utveckling. RFV&lt;br&gt;framhåller att arbete har påbörjats tillsammans med försäkringskassorna&lt;br&gt;för att komma fram till en modell för samverkan inom ADB-området i&lt;br&gt;linje med utredarens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En viktig utgångspunkt för diskussio-&lt;br&gt;nen om rollfördelningen mellan RFV och försäkringskassorna är att&lt;br&gt;socialförsäkringen är ett nationellt system med staten som försäkrings-&lt;br&gt;givare. Socialförsäkringarna styrs av lagar och förordningar beslutade av&lt;br&gt;riksdag och regering. De är dessutom helt finansierade genom statliga&lt;br&gt;skatter och avgifter. Staten har således ett legitimt behov av att kunna&lt;br&gt;styra verksamheten för att garantera att försäkringen tillämpas likformigt&lt;br&gt;och rättvist över hela landet och med samhällsekonomisk effektivitet.&lt;br&gt;Alla medborgare oavsett bostadsort har rätt att förvänta sig en likvärdig&lt;br&gt;behandling, tillfredsställande service och information i handläggningen&lt;br&gt;av sina ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den organisationsstruktur som gäller för socialförsäkringsadministra-&lt;br&gt;tionen skall RFV tolka och förtydliga de mål och krav på förväntat utfall&lt;br&gt;av försäkringarna som riksdag och regering ställer. Genom kravet på&lt;br&gt;nationell enhetlighet ligger det således i RFV:s uppdrag att svara för den&lt;br&gt;normgivning som skall vara styrande för försäkringskassornas tillämp-&lt;br&gt;ning av lagstiftningen på socialförsäkringsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De instrument som står till RFV:s förfogande för normgivning är&lt;br&gt;främst bindande föreskrifter och allmänna råd som komplettering till&lt;br&gt;statsmakternas författningar. RFV har också möjlighet att föra talan i&lt;br&gt;domstol mot beslut som fattats av försäkringskassorna och förvaltnings-&lt;br&gt;domstolarna för att få fram rättspraxis för regeltillämpningen. Hit hör&lt;br&gt;också praxisspridning genom rättslägesanalyser, information till kassor-&lt;br&gt;nas handläggare samt andra åtgärder som syftar till att tillämpningen av&lt;br&gt;försäkringsreglema blir korrekt, likformig och rättvis. Det innebär också&lt;br&gt;krav på att det måste finnas vissa enhetliga rutiner och administrativa&lt;br&gt;system för hanteringen av försäkringarna t.ex. för ansökningsförfarande,&lt;br&gt;beslut, utbetalning, ekonomisk redovisning och uppföljning. Detta gäller&lt;br&gt;såväl blanketter och information till de försäkrade som ADB-system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV skall vara ansvarig systemägare vilket innebär att RFV skall&lt;br&gt;ställa krav på och utveckla de generella ADB-systemen så att de över-&lt;br&gt;ensstämmer med regelverket. Med hänsyn till att det ofta görs ändringar&lt;br&gt;i regelverket för socialförsäkringarna är det viktigt att RFV har ett sam-&lt;br&gt;manhållet ansvar för att garantera ett säkert genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RFV:s uppdrag ingår också att utöva tillsyn över försäkringskassornas&lt;br&gt;handläggning och tillämpning av trygghetssystemen. Denna uppgift om-&lt;br&gt;fattar att följa upp och återrapportera utfallet till regeringen både när det&lt;br&gt;gäller måluppfyllelsen och beträffande hur regelverket efterlevs. Men det&lt;br&gt;ligger också i RFV:s tillsynsansvar att vid behov vidta åtgärder så att&lt;br&gt;förutsättningarna för en likformig och rättvis tillämpning av försäkringen&lt;br&gt;i försäkringskassorna säkerställs. Regeringen anser att denna del av&lt;br&gt;RFV:s verksamhet behöver utvecklas till att omfatta en systematisk och&lt;br&gt;kontinuerlig uppföljning av kvalitén i tillämpningen inom samtliga för-&lt;br&gt;säkringsområden. Tillsynen kommer på så sätt också att utgöra ett vik-&lt;br&gt;tigt led i erfarenhetsåterföringen till verket av hur regelverket går att&lt;br&gt;tillämpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten finansierar hela kostnaden för försäkringskassornas administra-&lt;br&gt;tion, därför har riksdag och regering ett intresse av och ansvar för att&lt;br&gt;verksamheten drivs effektivt. Medelstilldelningen till kassorna sker sedan&lt;br&gt;1982 inom ramen för det budgetsystem som gäller allmänt för statlig&lt;br&gt;verksamhet. RFV har som central förvaltningsmyndighet det samlade&lt;br&gt;ansvaret för ekonomistyrningen av hela socialförsäkringsadministratio-&lt;br&gt;nen. På grundval av uppgifter från försäkringskassorna och efter samråd&lt;br&gt;med FKF svarar RFV för framställningen i budgetunderlaget om den&lt;br&gt;totala ramen för försäkringskassornas förvaltningsutgifter. RFV dispone-&lt;br&gt;rar anslaget och svarar efter samråd med FKF för fördelning av medlen&lt;br&gt;mellan kassorna. Fördelningen anges i RFV:s regleringsbrev till försäk-&lt;br&gt;ringskassorna. Likaså ligger det i RFV:s ansvar att följa upp kassornas&lt;br&gt;ekonomiredovisning och begära in underlag till och ta fram en konsoli-&lt;br&gt;derad årsredovisning för hela socialförsäkringsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom det statliga budgetsystemet har det skett en successiv övergång&lt;br&gt;till mål- och resultatstyrning. Det har minskat behovet av detaljregle-&lt;br&gt;ringar och möjliggjort en betydande decentralisering av beslutsbefogen-&lt;br&gt;heter från RFV till försäkringskassorna. Det är angeläget att utveck-&lt;br&gt;lingen i denna riktning fortsätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål- och resultatstyrningen ställer krav på att tydliga mål och riktlinjer Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;formuleras. Riksdag och regering formulerar de övergripande målen for&lt;br&gt;verksamheten och ställer upp villkor och krav i övrigt för medlens dis-&lt;br&gt;position. RFV:s uppgift är att svara för uttolkning av mål- och resultat-&lt;br&gt;kraven samt att förmedla dem till kassorna. I RFV:s regleringsbrev till&lt;br&gt;försäkringskassorna bör anges vilka mål och riktlinjer som skall gälla för&lt;br&gt;försäkringskassorna när det gäller såväl försäkringstillämpningen som&lt;br&gt;kraven på kvalitet och effektivitet i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV bör ha ansvar för att följa upp att kassorna efterlever kraven som&lt;br&gt;ställs på dem och att återrapportera utfallet såväl till den enskilda försäk-&lt;br&gt;ringskassan som till regeringen. Utifrån sitt uppdrag bör RFV påtala för&lt;br&gt;kassan om det förekommer brister i tillämpningen och ställa krav på att&lt;br&gt;åtgärder vidtas. Om försäkringskassan inte skulle vidta rättelse bör RFV&lt;br&gt;påtala detta för regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationen om socialförsäkringarna till allmänheten måste vara&lt;br&gt;korrekt och utformas på ett sådant sätt att de försäkrade får tillräcklig&lt;br&gt;kännedom om trygghetssystemen för att kunna ta till vara sina rättigheter&lt;br&gt;och fullgöra sina skyldigheter. Att försäkringen är ett nationellt system&lt;br&gt;medför att det finns behov av enhetlig och centralt framtagen informa-&lt;br&gt;tion. Det bör vara RFV:s uppgift att ansvara för att innehållet i sådan in-&lt;br&gt;formation är korrekt. Hur informationen produceras och vilka vägar och&lt;br&gt;kanaler som används för att sprida informationen påverkar dock i hög&lt;br&gt;grad både vad de allmänna försäkringskassorna behöver göra och hur det&lt;br&gt;bäst görs. Det är viktigt att försäkringskassorna garanteras ett reellt in-&lt;br&gt;flytande i dessa frågor. Regeringen anser - liksom utredaren - att FKF&lt;br&gt;har en väsentlig roll att fylla i detta sammanhang, när det gäller informa-&lt;br&gt;tionens utformning, produktion och spridning. Enligt regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning hanteras detta bäst inom organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning av riksdagens godkännande avser regeringen att&lt;br&gt;göra erfoderliga ändringar i RFV:s instruktion i överensstämmelse med&lt;br&gt;det som nu har sagts om verkets ansvar och befogenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser inte att de förestående förändringarna är av så&lt;br&gt;genomgripande natur eller att det av andra orsaker finns skäl att låta&lt;br&gt;RFV byta namn. En namnändring skulle dessutom medföra ökade ut-&lt;br&gt;gifter i samband med genomförandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ADB-frågorna inom socialförsäkringsadministrationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i dag RFV:s uppgift att svara för socialförsäkringsadministratio-&lt;br&gt;nens gemensamma ADB-stöd. RFV:s ADB-central i Sundsvall fungerar&lt;br&gt;som informationscentral för hela socialförsäkringen. Här förvaltas i stort&lt;br&gt;sett all den information som försäkringskassorna använder sig av för att&lt;br&gt;betjäna de försäkrade. Härifrån görs alla utbetalningar av socialförsäk-&lt;br&gt;ringens olika ersättningar efter beslut av försäkringskassorna. Varje dag&lt;br&gt;görs över en miljon transaktioner i de centrala ADB-systemen. För detta&lt;br&gt;används ca 7 500 olika dataprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datalagen (1973:289), lagen (1993:747) om sjukförsäkringsregister hos&lt;br&gt;de allmänna försäkringskassorna, sekretesslagen (1980:100) liksom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagarna (1994:1517) om socialförsäkringsregister och (1995:606) om&lt;br&gt;vissa personregister för officiell statistik sätter på olika sätt restriktioner&lt;br&gt;for möjligheterna att utveckla ett effektivt ADB-stöd inom socialförsäk-&lt;br&gt;ringsadministrationen. De problem som härrör ur lagstiftningen och som&lt;br&gt;gäller möjligheterna att få registrera personuppgifter avser regeringen att&lt;br&gt;behandla i den propositon om en ny registerlag som är planerad senare&lt;br&gt;under våren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ADB-centralen utgör en resultatenhet inom RFV och arbetar på upp-&lt;br&gt;drag av RFV och de allmänna försäkringskassorna. RFV disponerar i&lt;br&gt;dag anslagen för utveckling, drift och förvaltning av de stora ADB-&lt;br&gt;systemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ADB-frågoma har stor tyngd i organisationen. ADB påverkar verksam-&lt;br&gt;heten på alla nivåer och har stor betydelse i det dagliga arbetet ute på&lt;br&gt;försäkringskassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag utgick från att RFV skulle bli chefsmyndighet för&lt;br&gt;kassorna. Utredaren föreslog att ADB-frågoma skulle delas upp i två&lt;br&gt;delar, en del for teknisk förvaltning och drift samt en del för utveckling.&lt;br&gt;Förslaget ger emellertid inte tillräcklig vägledning for hur rollför-&lt;br&gt;delningen på ADB-området bör lösas inom ramen för den nu föreslagna&lt;br&gt;organisationsstrukturen. Regeringen bedömer därför att formerna för&lt;br&gt;socialförsäkringens ADB-verksamhet mer samlat bör ses över. Översy-&lt;br&gt;nen bör avse frågan om hur en effektiv ADB-verksamhet kan åstadkom-&lt;br&gt;mas där RFV:s systemägaransvar for de gemensamma systemen bibe-&lt;br&gt;hålls samtidigt som de allmänna försäkringskassorna ges ett reellt in-&lt;br&gt;flytande. Det bör i detta sammanhang också prövas i vilken utsträckning&lt;br&gt;det är lämpligt att konkurrensutsätta verksamheten. Efter att dessa frågor&lt;br&gt;har belysts får ställning tas till formerna for socialförsäkringens ADB-&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.4 Försäkringskassans roll&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;12.4.1 Försäkringskassans styrelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Försäkringskassans styrelse skall utses av rege-&lt;br&gt;ringen. Antalet ledamöter i styrelsen skall bestämmas av regeringen&lt;br&gt;och vara beroende av invånarantalet inom kassans verksamhetsområ-&lt;br&gt;de. Antalet ledamöter skall bestämmas till maximalt nio utöver ord-&lt;br&gt;förande och vice ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Utreda-&lt;br&gt;ren har dock inte berört frågan om antalet ledamöter i styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenterat förslaget har&lt;br&gt;tillstyrkt, med undantag for Värmlands läns allmänna försäkringskassa&lt;br&gt;som anser att dagens ordning bör fortsätta att gälla. LO anser att arbets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadens parter bör få ökat inflytande i de styrelser och nämnder som&lt;br&gt;inrättas inom försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Varje försäkringskassa leds i dag av&lt;br&gt;en styrelse. Ordförande och vice ordförande utses i dag av regeringen,&lt;br&gt;övriga ledamöter och suppleanter utses av landstingsfullmäktige eller,&lt;br&gt;om kassans verksamhetsområde utgörs av en kommun, av kommunfull-&lt;br&gt;mäktige. Om en försäkringskassas verksamhetområde bestäms av rege-&lt;br&gt;ringen enligt 18 kap. 1 § AFL beslutar regeringen om fördelningen mel-&lt;br&gt;lan landsting respektive kommun när det gäller val av övriga sex leda-&lt;br&gt;möter. Landstingets eller kommunfullmäktiges val av ledamöter skall&lt;br&gt;vara proportionellt i förhållande till de olika politiska partiernas valresul-&lt;br&gt;tat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens ordning vid val av styrelse innebär således att två valkorpora-&lt;br&gt;tioner är involverade i processen. Detta kan medföra att det mandat som&lt;br&gt;styrelsen har kan förefalla oklart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om reglerna för utseende av styrelse ändras genom att hela styrelsen&lt;br&gt;utses av regeringen tydliggörs det nationella ansvaret för verksamheten&lt;br&gt;och uppdraget ges en ökad betoning. Styrelseledamöterna bör nomineras&lt;br&gt;på motsvarande sätt som i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kassastyrelsemas nuvarande mandatperiod går ut den 31 december&lt;br&gt;1997. Mot bakgrund av att det sker allmänna val till riksdagen, kommu-&lt;br&gt;nerna och landstingen under hösten 1998 samt att förslagen i denna&lt;br&gt;proposition bör träda i kraft fullt ut först i samband med kommande&lt;br&gt;mandatperiod, bör nuvarande ordning för utseende av styrelser fortsätta&lt;br&gt;att gälla t.o.m. den 31 december 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har godkänt förslag om ändrad länsindelning i Skåne (prop.&lt;br&gt;1995/96:38, bet. 1995/96:BoU9, rskr. 1995/96:206). Länen i Kristianstad&lt;br&gt;samt Malmöhus har slagits samman till ett län den 1 januari 1997. En&lt;br&gt;organisationskommitté har tillsatts för att förberereda och genomföra&lt;br&gt;bildandet av Skåne läns allmänna försäkringskassa från och med den&lt;br&gt;1 januari 1999 (dir. 1997:4). Förberedelsearbete pågår med att föra sam-&lt;br&gt;man försäkringskassorna i Bohuslän, Älvsborgs län, Skaraborgs län och&lt;br&gt;Göteborg till en gemensam allmän försäkringskassa i Västra Götaland.&lt;br&gt;Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att i samråd med RFV&lt;br&gt;och de berörda allmänna försäkringskassorna samt FKF förbereda en&lt;br&gt;sådan sammanslagning (dir 1996:118).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fmns mot denna bakgrund skäl som talar för att ändra bestämmel-&lt;br&gt;serna angående antalet ledamöter i styrelserna. Ändrade länsindelningar&lt;br&gt;med oförändrat antal ledamöter kan innebära att det demokratiska och&lt;br&gt;lokalt förankrade inslaget minskar. Antalet ledamöter bör vara beroende&lt;br&gt;av invånarantalet i respektive län. Antalet ledamöter i varje styrelse bör&lt;br&gt;också vara ojämnt för att underlätta bildandet av tydliga majoriteter.&lt;br&gt;Antalet ledamöter i styrelsen föreslås därför bli beroende av invånaranta-&lt;br&gt;let inom försäkringskassans verksamhetsområde, dock maximalt nio&lt;br&gt;ledamöter. Utöver detta antal skall det också finnas en ordförande och&lt;br&gt;en vice ordförande. Reglerna avseende suppleanterna i styrelsen bör vara&lt;br&gt;oförändrade. Härutöver får, liksom i dag, två personalföreträdare delta i&lt;br&gt;styrelsearbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De län som har fler än 1 miljon invånare bör ha nio ledamöter i för-&lt;br&gt;säkringskassans styrelse, utöver ordförande och vice ordförande. Detta&lt;br&gt;innebär att styrelserna for Stockholms läns allmänna försäkringskassa&lt;br&gt;och försäkringskassorna i de ombildade länen i Skåne och Västra Göta-&lt;br&gt;land bör ha nio ledamöter. De län som har färre än 100 000 invånare&lt;br&gt;bör ha tre ledamöter i försäkringskassans styrelse, utöver ordförande och&lt;br&gt;vice ordförande. Detta skulle enligt förslaget bli fallet for försäkringskas-&lt;br&gt;san på Gotland. Län som har ett invånarantal från 100 000 men färre än&lt;br&gt;400 000 bör ha fem ledamöter i försäkringskassans styrelse utöver ord-&lt;br&gt;förande och vice ordförande. Län som har ett invånarantal från 400 000&lt;br&gt;men färre än 1 000 000 bör ha sju ledamöter i styrelsen, utöver ordför-&lt;br&gt;ande och vice ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4.2 Uppgifter för försäkringskassans styrelse och&lt;br&gt;kassadirektören&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regelverket skall förtydligas i fråga om vad&lt;br&gt;försäkringskassan har ansvar för, vad styrelsen skall besluta om och&lt;br&gt;direktörens uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen skall bl.a. besluta om inrättande av socialforsäkringsnämn-&lt;br&gt;der och utseende av ledamöter i dessa och lokalkontorsnätets utform-&lt;br&gt;ning. Styrelsen skall efter hörande av RFV lämna förslag om anställ-&lt;br&gt;ning av direktören till regeringen. Beslut fattas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med&lt;br&gt;undantag för direktörstillsättningen, förslaget om en aktivare roll för sty-&lt;br&gt;relsen som &amp;quot;förtroendemän för de försäkrade&amp;quot;, vissa undantag avseende&lt;br&gt;styrelsens och direktörens uppgifter samt den författningsmässiga regle-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som berört frågan om lo-&lt;br&gt;kalkontorsnätets utformning och servicepunkter tillstyrker flertalet ut-&lt;br&gt;redarens förslag. Statskontoret anser att frågan om lokalkontorsnät bör&lt;br&gt;behandlas i budgetdialogen mellan central och lokal nivå. Statskontoret&lt;br&gt;anser vidare att frågan kan få stor ekonomisk betydelse och måste vägas&lt;br&gt;mot andra angelägna åtgärder inom koncernen och därför avgöras i bud-&lt;br&gt;getprocessen. Gävleborgs allmänna försäkringskassa anser förslaget vara&lt;br&gt;tveksamt med hänvisning till att styrelsen enligt utredarens förslag inte&lt;br&gt;får bära det ekonomiska ansvaret för sådana beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de remissinstanser som berört frågan om socialförsäkringsnämnder&lt;br&gt;har flertalet tillstyrkt utredarens förslag. Länsstyrelsen i Örebro län är&lt;br&gt;tveksam och anför att styrelsens inflytande knappast kan bedömas förrän&lt;br&gt;såväl principerna for inrättande av nämnderna som dessas kompetens&lt;br&gt;blir känd. JO anser att en precisering av nämndens uppgifter är av stort&lt;br&gt;värde. Gävleborgs allmänna försäkringskassa anser förslaget vara tvek-&lt;br&gt;samt med hänvisning till att styrelsen enligt utredarens förslag inte får&lt;br&gt;bära det ekonomiska ansvaret for sådana beslut. Stockholms läns allmän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na försäkringskassa anser att ledamöterna inte bör utses av styrelsen och&lt;br&gt;att man även bör se över nämndernas representation. LO anser att arbets-&lt;br&gt;marknadens parter bör få ett större inflytande i de styrelser och nämnder&lt;br&gt;som inrättas inom försäkringen, både centralt och regionalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de remissinstanser som kommenterat förslaget om direktörens an-&lt;br&gt;ställande, entledigande och lönesättning har RFV, Statskontoret och&lt;br&gt;Bohusläns allmänna försäkringskassa tillstyrkt utredarens förslag. Ar-&lt;br&gt;betsgivarverket anser att kassadirektörens lön bör beslutas av den som&lt;br&gt;har arbetsgivaransvaret. De allmänna försäkringskassorna i Blekinge län,&lt;br&gt;Göteborg, Malmöhus, Stockholms län, Värmlands län, Västernorrlands&lt;br&gt;län, Västmanlands län och Älvsborgs län liksom FKF har avstyrkt för-&lt;br&gt;slaget och anfört bl.a. att direktören bör tillsättas, entledigas och lönesät-&lt;br&gt;tas av styrelsen. FF anser att kassadirektören bör utses på ett tidsbegrän-&lt;br&gt;sat förordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser som berört förslaget om att styrelserna ges en&lt;br&gt;aktivare roll som &amp;quot;förtroendemän för de försäkrade&amp;quot; avstyrker eller är&lt;br&gt;tveksamma till förslaget. Kammarrätten i Sundsvall anför bl.a. att för-&lt;br&gt;slaget mot bakgrund av de strikt reglerade förfarandena vid omprövning&lt;br&gt;och överklagande av försäkringskassans beslut förefaller kunna medföra&lt;br&gt;en risk för dubbla budskap. FKF anför att uppgiften redan i dag är en&lt;br&gt;självklar del av styrelseuppdraget, men att det vore högst olämpligt att&lt;br&gt;göra den jämförbar med den roll som sjukvårdens förtroendemän har.&lt;br&gt;RFV, som tillstyrker förslaget, anför att kontakten mellan styrelsen och&lt;br&gt;den enskilda medborgaren inte kan gälla försäkringstillämpningen, men&lt;br&gt;ser för övrigt positivt på den utveckling som utredaren föreslår. FF, som&lt;br&gt;tillstyrker, anser att förslaget innebär att styrelsens roll som mottagare av&lt;br&gt;krav och andra synpunkter i verksamheten tydliggörs. Klagomål drabbar&lt;br&gt;i dag personalen som lojalt försöker leva upp till statsmakternas föränd-&lt;br&gt;rade regler och krav på resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I dag föreskrivs i 18 kap. 6 § AFL&lt;br&gt;att kassastyrelsen skall besluta i angelägenheter som försäkringskassan&lt;br&gt;har att befatta sig med. Denna formulering i AFL bör utvecklas och de&lt;br&gt;allmänna försäkringskassornas befogenheter klargöras. Det är viktigt att&lt;br&gt;försäkringskassornas ansvar och roll gentemot RFV, regering och riks-&lt;br&gt;dag preciseras. Mot bakgrund av att verksamheten helt finansieras av&lt;br&gt;statliga medel är det viktigt att garantera den statliga styrningen av verk-&lt;br&gt;samheten samtidigt som det lokala och regionala inflytandet ges ökade&lt;br&gt;utvecklingsmöjligheter. Verksförordningen (1995:1322), som tilllämpas&lt;br&gt;på myndigheter under regeringen i den omfattning som föreskrivs i myn-&lt;br&gt;dighetens instruktion eller i annan förordning, bör delvis kunna utgöra&lt;br&gt;förebild för hur de allmänna försäkringskassorna skall styras från stats-&lt;br&gt;maktens sida. I AFL bör det därför föras in ett antal klargöranden om&lt;br&gt;försäkringskassans uppgifter och ansvar, om kassans ledning och styrel-&lt;br&gt;sens ansvar och uppgifter. Utifrån socialförsäkringsadministrationens&lt;br&gt;särskilda förhållanden och verksförordningens innehåll kan behovet av&lt;br&gt;reglering i stort anges enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- svara för att socialförsäkrings- och bidragssystemet tillämpas likfor-&lt;br&gt;migt och rättvist samt att aktiva åtgärder vidtas för att förebygga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 63&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skada och sjukdom och för att minska behovet av långa sjukskriv- Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;ningar och förtidspensioneringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;ansvara för att verksamheten bedrivs författningsenligt, effektivt och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i överensstämmelse med syftet för verksamheten samt hushålla väl&lt;br&gt;med statens medel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;utreda och besluta i ärenden som enligt lag eller annan författning&lt;br&gt;ankommer på försäkringskassan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;följa RFV:s föreskrifter och de mål och riktlinjer som anges i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV:s regleringsbrev till försäkringskassorna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;verka för samarbete med andra offentliga myndigheter och på annat&lt;br&gt;sätt ta till vara de fördelar som kan vinnas för staten och samhället&lt;br&gt;som helhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;fortlöpande följa upp och pröva den egna verksamheten och konse-&lt;br&gt;kvenserna av de författningsföreskrifter och särskilda beslut som rör&lt;br&gt;verksamheten samt vidta de åtgärder som behövs. Liksom statliga&lt;br&gt;myndigheter bör försäkringskassan även beakta de krav som ställs&lt;br&gt;på verksamheten av hänsyn till totalförsvaret, regionalpolitiken och&lt;br&gt;miljöpolitiken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;se till att allmänhetens och andras kontakter med försäkringskassan&lt;br&gt;underlättas genom en god service och tillgänglighet, genom infor-&lt;br&gt;mation och genom ett klart och begripligt språk i försäkringskas-&lt;br&gt;sans skrivelser och beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbeta för att de anställda är väl förtrogna med målen för verksam-&lt;br&gt;heten samt skapa goda arbetsförhållanden och ta till vara och ut-&lt;br&gt;veckla de anställdas kompetens och erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid försäkringskassan bör det liksom i dag finnas en direktör som är&lt;br&gt;chef för verksamheten vid försäkringskassan. Direktören bör handha den&lt;br&gt;löpande förvaltningen enligt riktlinjer som meddelas av styrelsen. Det är&lt;br&gt;viktigt att rollfördelningen mellan kassadirektör och styrelsen är klar och&lt;br&gt;tydlig så att det inte råder någon tvekan om hur ansvaret i organisa-&lt;br&gt;tionen är fördelat. Kassadirektören bör vara den som helt ansvarar för&lt;br&gt;den löpande förvaltningen och leder det dagliga arbetet. Direktören bör&lt;br&gt;också representera försäkringskassan vid t.ex. kontakterna med RFV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen skall i en arbetsordning fastställa organisation och den&lt;br&gt;ansvars- samt beslutsordning som anger formerna för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalkontor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen bör besluta om att inrätta lokalkontor eller motsvarande servi-&lt;br&gt;cepunkter i den omfattning som behövs för att ge de försäkrade en god&lt;br&gt;service och med beaktande av att tillgängliga medel utnyttjas effektivt. I&lt;br&gt;det följande används begreppet lokalkontor för alla typer av sådana orga-&lt;br&gt;nisatoriska enheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt AFL skall det i princip finnas en allmän försäkringskassa för&lt;br&gt;varje län samt en för Göteborgs kommun. En försäkringskassas verksam-&lt;br&gt;hetsområde får också, om regeringen i ett särskilt fall bestämmer det,&lt;br&gt;omfatta två landsting eller ett landsting och sådan kommun som inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillhör något landsting. Det anges vidare att en allmän försäkringskassa&lt;br&gt;skall inrätta lokalkontor i erfoderlig omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föreskrifter som är beslutade av RFV regleras de allmänna försäk-&lt;br&gt;ringskassornas organisation (RFFS 1987:6). Där stadgas bl.a. att det vid&lt;br&gt;varje allmän försäkringskassa skall finnas minst ett centralkontor och att&lt;br&gt;det i varje kommun skall finnas minst ett lokalkontor. RFV kan medge&lt;br&gt;undantag från denna regel om särskilda skäl föreligger. RFV har i bud-&lt;br&gt;getunderlaget for år 1998 anmält sin avsikt att avskaffa nuvarande regle-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns 25 försäkringskassor i landet och i slutet av år 1996 fanns&lt;br&gt;det ca 350 lokalkontor och ett trettiotal mindre servicepunkter. Ca&lt;br&gt;16 400 personer arbetade vid kassorna i slutet av år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har tidigare vid ett antal tillfällen uttalat sig om försäkrings-&lt;br&gt;kassornas lokalkontorsnät. År 1992 framhölls att det var viktigt att kas-&lt;br&gt;sornas väl utbyggda kontorsnät bibehålls samt att principen om att det&lt;br&gt;skall finnas ett lokalkontor i varje kommun bör ligga fast men att RFV&lt;br&gt;i samband med planering av resursneddragningar skall kunna över-&lt;br&gt;väga vissa uppmjukningar i synnerhet for storstadsområden (bet.&lt;br&gt;1991/92:SfU8, rskr. 1991/92:232).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1994 anfördes att de uttalanden om lokalkontorsnätet som rikdagen&lt;br&gt;tidigare gjort behöver anpassas till den situation som nu råder hos för-&lt;br&gt;säkringskassorna. Det ställs allt större krav på försäkringskassornas kom-&lt;br&gt;petens, inte minst beroende på det komplicerade regelverket.&lt;br&gt;Teknikutvecklingen har också fortskridit. Dessutom har försäkringskas-&lt;br&gt;sorna, liksom flertalet andra organisationer i samhället, allt mindre resur-&lt;br&gt;ser att förfoga över. Med hänsyn härtill är det angeläget att en översyn&lt;br&gt;kommer till stånd om vilka krav som bör ställas på lokalkontorsnätet&lt;br&gt;och vilket inflytande försäkringskassorna själva skall ha på nätets ut-&lt;br&gt;formning respektive vilken styrande roll verket skall ha (bet.&lt;br&gt;1994/95:SfU7, rskr. 1994/95:118).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utredning om lokalkontorsnätet har under år 1995 gjorts av en&lt;br&gt;arbetsgrupp med företrädare for RFV och försäkringskassorna. Arbets-&lt;br&gt;gruppens slutsatser presenteras i &amp;quot;Rapport från kontorsgrupp -95 över&lt;br&gt;försäkringskassornas kontorsorganisation&amp;quot; 1995-12-06. Arbetsgruppen&lt;br&gt;föreslår att försäkringskassorna får ansvaret för att besluta om lokalkon-&lt;br&gt;torsnätet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anför i sin rapport att det finns flera skäl till att försäk-&lt;br&gt;ringskassorna har behov av att se över sin verksamhet och organisation.&lt;br&gt;Sannolikt finns det anledning att även under kommande år räkna med&lt;br&gt;ökade krav på en effektivare handläggning och styrning av verksam-&lt;br&gt;heten. Den genomgripande decentraliseringen av ärendehandläggningen&lt;br&gt;som skett till lokalkontoren har medfört att lågfrekventa ärendetyper vid&lt;br&gt;många kontor är svåra att handlägga med god kvalitet och till rimlig&lt;br&gt;kostnad. Kostnaden för att behålla och utveckla kompentens blir ofta&lt;br&gt;hög. Det framgår vidare i rapporten att kassornas ambition att ge god&lt;br&gt;service till sina kunder är hög, men att tillgänglighet och service inte&lt;br&gt;behöver vara liktydigt med geografisk närhet. God service handlar mer&lt;br&gt;om att den enskilde möter rättsenlig tillämpning, professionellt arbetssätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hög kompetens, att man håller överenskommelser och att service ges på&lt;br&gt;tider som efterfrågas. Utökade telefontider och telefontjänster i kombina-&lt;br&gt;tion med hem- och arbetsplatsbesök är sätt att möta kundens behov av&lt;br&gt;tillgänglighet och service. Det är vidare också viktigt att försäkringskas-&lt;br&gt;san är väl tillgänglig för allmänheten och sina samverkanspartners såsom&lt;br&gt;arbetsgivare, vårdgivare, arbetsförmedling och andra myndigheter. För&lt;br&gt;att upprätthålla service på orter där underlaget annars är för litet kan&lt;br&gt;sambruk av lokaler, viss utrustning och utförande av tjänster vid med-&lt;br&gt;borgarkontor vara ett alternativ eller komplement till traditionellt lokal-&lt;br&gt;kontor. Det kan också finnas behov av att samordna ledningsansvaret for&lt;br&gt;flera kontor, genom att samordna detta till områden eller regioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är på den regionala nivån som den bästa kän-&lt;br&gt;nedomen om förhållandena inom regionen finns. Därför har de regionala&lt;br&gt;kassastyrelsema goda förutsättningar att bedöma uppbyggnaden av kon-&lt;br&gt;torsnät och servicegrad. Lokalkontorsorganisationen och servicegraden&lt;br&gt;bör grundas på kassornas ställningstagande efter en verksamhetsanalys&lt;br&gt;av de dominerande ansvarsområdena. Kassastyrelsema skall vid beslut&lt;br&gt;om lokalkontorsnät beakta krav på tillgänglighet, kvalitet, geografiska&lt;br&gt;förhållanden samt effektivitet i resursutnyttjandet. Det är dock väsentligt&lt;br&gt;att stategisk information på nationell nivå tas till vara vid dessa beslut&lt;br&gt;och med hänsyn till verksamhetens beroende av ADB-stöd bör besluten&lt;br&gt;föregås av ett samråd med RFV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fortsatta arbetet med lagregleringen på registerområdet inom&lt;br&gt;socialförsäkringen bör bedrivas på sådant sätt att det inte binder admini-&lt;br&gt;strationen till vissa organisatoriska lösningar. 1 en promemoria som ut-&lt;br&gt;arbetats inom regeringskansliet redovisas en översyn av registerlagarna&lt;br&gt;inom socialförsäkringsadministrationen (Ds 1996:70). I promemorian&lt;br&gt;föreslås att de båda nuvarande registerlagarna for socialförsäkringsom-&lt;br&gt;rådet slås samman till en ny registerlag. Promemorian bereds för närva-&lt;br&gt;rande inom Socialdepartementet och regeringen har för avsikt att föreslå&lt;br&gt;en ny registerlag under våren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialförsäkringsnämnder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att försäkringskassans styrelse bör besluta om&lt;br&gt;inrättande av socialförsäkringsnämnder och utseende av ledamöter i&lt;br&gt;dessa. Motiven till detta är delvis likartade dem som gäller for att för-&lt;br&gt;säkringskassorna skall besluta om lokalkontorsnätet. Vid en allmän för-&lt;br&gt;säkringskassa skall det, enligt 18 kap. 6 § AFL, finnas en eller flera&lt;br&gt;socialförsäkringsnämnder. Regeringen beslutar om det totala antalet&lt;br&gt;socialförsäkringsnämnder i landet och RFV beslutar om fördelningen. I&lt;br&gt;dag finns det 165 nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En socialförsäkringsnämnd består i dag av sju ledamöter. Ordförande i&lt;br&gt;nämnden utses av regeringen. Nämnden utser inom sig en vice ordföran-&lt;br&gt;de. RFV utser tre och landstinget eller i förekommande fall kommunen&lt;br&gt;utser tre ledamöter samt lika många suppleanter. Om en kassas verksam-&lt;br&gt;hetsområde bestämts av regeringen enligt 18 kap. 1 § AFL beslutar&lt;br&gt;regeringen om fördelningen mellan landsting respektive mellan landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och kommun när det gäller val av de tre sistnämnda ledamöterna. De Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;ledamöter och suppleanter som utses av landstinget eller kommunen&lt;br&gt;utses enligt samma principer som gäller för val av ledamot till försäk-&lt;br&gt;ringskassans styrelse. Av de ledamöter som utses av RFV skulle före&lt;br&gt;den 1 juli 1992 två ledamöter utses efter förslag från arbetstagarsidan&lt;br&gt;och en från den icke offentliga arbetsgivar- och egenföretagarsidan för&lt;br&gt;att tillgodose behovet av kunskap om arbetsmarknadsmässiga förhållan-&lt;br&gt;den. Arbetsgivarsidan har dragit sig tillbaka från nämnderna och därför&lt;br&gt;har RFV fått rätt att utse ledamöter i socialförsäkringsnämndema utan att&lt;br&gt;behöva inhämta förslag från organisationerna. Kraven på ledamöternas&lt;br&gt;kompetens är dock oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En socialförsäkringsnämnd skall enligt 18 kap. 21 § AFL besluta om&lt;br&gt;frågor om rätt till bl.a. förtidspension, särskild efterlevandepension, han-&lt;br&gt;dikappersättning och vårdbidrag. Dessutom beslutar en socialförsäkrings-&lt;br&gt;nämnd om arbetskadelivränta (enligt 8 kap. 4 § lagen 1976:380 om ar-&lt;br&gt;betsskadeförsäkring), bilstöd (enligt 3 § lagen 1988:360 om handlägg-&lt;br&gt;ning av ärenden om bilstöd till handikappade) och assistansersättning&lt;br&gt;(enligt 13 § lagen 1993:389 om assistansersättning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnderna sammanträder normalt en gång per månad och ärende-&lt;br&gt;mängden är i normalfallet mellan 40-50 ärenden per sammanträde. På&lt;br&gt;en del håll har ärendemängden varit betydligt större, upp till ca 75 per&lt;br&gt;sammanträde. Rutinerna för hur ärenden föredras varierar också. Ärende-&lt;br&gt;na föredras vanligen i nämnderna av särskilda föredragande. Vid vissa&lt;br&gt;försäkringskassor föredrar dock handläggare själva sina ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser liksom utredaren att varje kassastyrelse skall besluta&lt;br&gt;om att inrätta socialförsäkringsnämnder inom sitt verksamhetsområde.&lt;br&gt;Det är därför viktigt att de principer som skall vara styrande för antalet&lt;br&gt;nämnder inom ett verksamhetsområde finns fastlagda. Även när det&lt;br&gt;gäller nomineringsförfarandet till socialförsäkringsnämndema bör dessa&lt;br&gt;ses över. Det är viktigt att nämnderna har en bred och allsidig samman-&lt;br&gt;sättning samtidigt som den lokala förankringen bibehålls. De beslutsbe-&lt;br&gt;fogenheter en socialförsäkringsnämnd har i dag enligt AFL och vissa&lt;br&gt;andra författningar bör också ses över i samband med de föreslagna&lt;br&gt;ändringarna av nämnderna. Nämndernas nuvarande mandatperiod gäller&lt;br&gt;fram till 31 december 1998. Regeringen avser att återkomma till riks-&lt;br&gt;dagen med förslag till preciseringar avseende socialförsäkringsnämnder-&lt;br&gt;na med målsättningen att nya regler kan träda i kraft i samband med att&lt;br&gt;reformen genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktören&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens situation med att RFV beslutar om att utse direktör, efter förslag&lt;br&gt;från styrelsen, har medfört att direktörens roll varit otydlig. De lojalitets-&lt;br&gt;konfliker som detta medfört för direktörerna har framförts som hinder&lt;br&gt;för en effektiv verksamhet. Att arbeta åt styrelsen men samtidigt vara ut-&lt;br&gt;sedd av RFV innebär i praktiken att kassadirektören har två uppdrags-&lt;br&gt;givare. Förfarandet har också begränsat RFV:s möjligheter att utöva en&lt;br&gt;fristående tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det nationella ansvaret för socialförsäkringen bör Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;betonas även när det gäller direktörens arbete. Detta ansvar tydliggörs&lt;br&gt;genom att styrelsen efter hörande av RFV lämnar förslag om anställning&lt;br&gt;av direktör till regeringen. Beslut fattas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassans styrelse har därefter det löpande arbetsgivaransvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för direktören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i dag möjlighet att utkräva ansvar av styrelsen genom&lt;br&gt;att t.ex. entlediga ordförande och vice ordförande. Regeringens möjlig-&lt;br&gt;heter att utkräva ansvar kommer att utvidgas med förslagen i denna&lt;br&gt;proposition eftersom det föreslås att regeringen skall tillsätta hela styrel-&lt;br&gt;sen. Regeringen skall därför utkräva ansvar av styrelsen och inte av&lt;br&gt;direktören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årsredovisning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen bör besluta om att till RFV avge årsredovisning och delårs-&lt;br&gt;rapport samt underlag för budgetunderlag. I nuvarande organisation upp-&lt;br&gt;rättar varje försäkringskassa i enlighet med AFL en årsredovisning. Det&lt;br&gt;finns dock ingen formell mottagare av årsredovisningarna. Det bör anges&lt;br&gt;att RFV skall vara mottagare av årsredovisning och delårsrapport samt&lt;br&gt;underlag för budgetunderlag. Därmed får detta ekonomiska underlag en&lt;br&gt;avsändare och RFV får en central roll avseende ekonomistyrning av hela&lt;br&gt;socialförsäkringsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsrapporter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen bör besluta om att vidta åtgärder med anledning av RFV:s till-&lt;br&gt;synsrapporter och RRV:S revisionsrapporter. Om tillsynsrapporten eller&lt;br&gt;revisionsberättelsen innehåller någon invändning, bör försäkringskassans&lt;br&gt;styrelse, inom en månad efter rapportens/berättelsens överlämnande, till&lt;br&gt;RFV respektive RRV redovisa de åtgärder försäkringskassan har vidtagit&lt;br&gt;eller avser att vidta med anledning av invändningen. Skyldigheten för&lt;br&gt;försäkringskassans styrelse att snabbt agera om det framkommer brister&lt;br&gt;i verksamheten innebär att RFV:s och RRV:s tillsyn av försäk-&lt;br&gt;ringskassornas verksamhet förbättras och blir mer effektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förtroendemannar ollen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har föreslagit att kassastyrelsen tilldelas en aktivare roll som&lt;br&gt;medborgarnas förtroendemän inom socialförsäkringen. Genom att ge&lt;br&gt;kassastyrelsema denna aktivare roll ser utredaren möjligheter att uppnå&lt;br&gt;en kontaktform liknande den som sjukvårdens förtroendemän har. Ut-&lt;br&gt;redaren har poängterat styrelseledamöternas roll som länkar mellan de&lt;br&gt;försäkrade, socialförsäkringen och administrationen. De försäkrade&lt;br&gt;önskar många gånger få förklaringar till olika beslut och en möjlighet att&lt;br&gt;framföra frågor och klagomål. Utredaren anför att styrelsen inte skall gå&lt;br&gt;in i prövningen av enskilda ärenden, utan utnyttja sin befogenhet att ge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;råd till direktören om verksamheten och på detta sätt stärka lekmannain- Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;synen och medborgarinflytandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är den beskrivna uppgiften i grunden natur-&lt;br&gt;lig och självklar for en förtroendevald inom försäkringskassan. Den&lt;br&gt;jämförelse som utredaren gör med sjukvårdens förtroendenämnder är&lt;br&gt;emellertid inte fullt relevant och någon formalisering av en sådan funk-&lt;br&gt;tion anser regeringen inte kan komma i fråga. Något sådant skulle kan-&lt;br&gt;ske också göra det omöjligt att förena uppdrag i styrelse och socialför-&lt;br&gt;säkringsnämnd, en kombination som kan innebära stora fördelar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4.3 Ikraftträdande och kostnader&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förslagen avseende socialförsäkringens administration bör genomföras&lt;br&gt;den 1 juli 1998. Regeringen avser, under förutsättning att riksdagen&lt;br&gt;godkänner riktlinjerna i denna proposition, att till riksdagen senare under&lt;br&gt;detta år återkomma med lagförslag samt ytterligare preciseringar på&lt;br&gt;några områden. Tidpunkten är lämplig mot bakgrund av att en ny man-&lt;br&gt;datperiod för bl.a. försäkringsskassomas styrelser påbörjas den 1 januari&lt;br&gt;1999. Styrelserna kan därmed infor kommande mandatperiod utses enligt&lt;br&gt;reformerade regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen avseende socialförsäkringsadministrationen anses vara kost-&lt;br&gt;nadsneutrala for administrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att den lägsta inkomst som kan ge rätt till ersättning&lt;br&gt;höjs från 6 000 kronor till 24 procent av basbeloppet. En person som vid&lt;br&gt;utgången av ett kalenderår uppbär sjukpenning som är beräknad på en&lt;br&gt;sjukpenninggrundande inkomst som understiger 24 procent av basbe-&lt;br&gt;loppet för följande år kommer därvid inte ha rätt till fortsatt sjukpen-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 - 4 b §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragraferna har gjorts de ändringar som föranleds av höjningen av&lt;br&gt;ersättningsnivån från 75 till 80 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minskningsregeln i 4 a § första stycket har också ändrats så att lön&lt;br&gt;från arbetsgivaren eller ersättning från avtalsförsäkring som komplement&lt;br&gt;till sjukpenningen kan utges även efter den nittionde dagen i ett sjukfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har gjorts en ändring i 4 a § andra stycket som innebär att all&lt;br&gt;kollektivavtalad gruppsjukförsäkring och inte enbart sådan som fastställts&lt;br&gt;i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer skall anses&lt;br&gt;som lön under sjukdom från arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5c§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I denna nya paragraf anges att den som har haft förtidspension skall, vid&lt;br&gt;sjukfall som inträffar sedan pensionen minskat eller upphört, kunna få&lt;br&gt;sjukpenning beräknad på tidigare förvärvsinkomster. Någon längsta tid&lt;br&gt;för uppehållet anges inte. Bestämmelsen gäller alltså generellt. Däremot&lt;br&gt;krävs att de olika perioder som kan föreligga mellan det faktiska för-&lt;br&gt;värvsarbetet och sjukfallet skall avse tid under vilken den försäkrade&lt;br&gt;uppburit förtidspension eller avse s.k. SGI-skyddade tider. Den som inte&lt;br&gt;tidigare har förvärvsarbetat eller som gjort ett varaktigt avbrott i för-&lt;br&gt;värvsarbete av annan anledning är inte enligt denna bestämmelse be-&lt;br&gt;rättigad till sjukpenninggrundande inkomst efter förtidspensionstiden. I&lt;br&gt;den utsträckning den tidigare sjukpenninggrundande inkomsten grundar&lt;br&gt;sig på ett förvärvsarbete av större omfattning än som kan anses motsvara&lt;br&gt;den försäkrades arbetsutbud när förtidspensionen upphör skall den&lt;br&gt;sjukpenninggrundande inkomsten anpassas härtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukbidrag likställs vid tillämpning av lagen om allmän försäkring med&lt;br&gt;förtidspension. Vad som nu sagts om förtidspension gäller därför även&lt;br&gt;sjukbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 b, 9 a och 10 a §§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragraferna har gjorts de ändringar som föranleds av höjningen av&lt;br&gt;ersättningsnivån från 75 till 80 procent.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i denna paragraf motsvarar de som gjorts i 4 a §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen ändring i paragrafens tredje stycke innebär att den tid som en&lt;br&gt;förälder uppburit förtidspension eller sjukbidrag får räknas in i den i 6 §&lt;br&gt;andra stycket angivna tiden om 240 dagar varunder en förälder måste ha&lt;br&gt;uppfyllt kvalifikationsvillkoret för att föräldrapenning skall utges med&lt;br&gt;belopp motsvarande förälderns sjukpenning under de första 180 dagarna.&lt;br&gt;För att få räkna in tiden måste föräldern omedelbart före tiden med&lt;br&gt;förtidspension ha varit eller - om försäkringskassan hade känt till&lt;br&gt;samtliga förhållanden - skulle ha varit berättigad till en sjukpenning-&lt;br&gt;grundande inkomst motsvarande en sjukpenning överstigande garantini-&lt;br&gt;vån på 60 kronor. Var föräldern inte försäkrad för en sjukpenning&lt;br&gt;överstigande 60 kronor omedelbart före tiden med förtidspension, men&lt;br&gt;får ett arbete efter denna tid med en inkomst överstigande garantinivån&lt;br&gt;kan förtidspensionstiden inte räknas med vid bedömande om föräldern&lt;br&gt;uppfyller kvalifikationsvillkoren för föräldrapenning motsvarande sjuk-&lt;br&gt;penning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är en följd av höjningen av ersättningsnivån från 75 till&lt;br&gt;80 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Även denna ändring är en följd av höjningen av ersättningsnivån från 75&lt;br&gt;till 80 procent.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1395) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En försäkrad är enligt 3 kap. 6 § inte skyldig att anmäla ändrade in-&lt;br&gt;komstförhållanden förrän han eller hon gör anspråk på sjukpenning&lt;br&gt;vilket kan innebära att den sjukpenninggrundande inkomst som senast är&lt;br&gt;fastställd är inaktuell. Försäkringskassan skall enligt första stycket i nu&lt;br&gt;aktuell paragraf ompröva sjukpenningförsäkringen när kassan får&lt;br&gt;kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden eller andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omständigheter har undergått förändring av betydelse för rätten till Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;sjukpenning eller sjukpenningens storlek. I paragrafens andra stycke&lt;br&gt;föreslås att ändring enligt första stycket skall gälla från och med den dag&lt;br&gt;då anledning till ändringen uppkommit. Vidare anges att den sjukpen-&lt;br&gt;ninggrundande inkomst som ändrats enligt första stycket a får läggas till&lt;br&gt;grund for ersättning tidigast från och med den första dagen i den ersätt-&lt;br&gt;ningsperiod som inträffar i anslutning till att försäkringskassan får&lt;br&gt;kännedom om förändringen. Detta innebär att försäkringskassan retroak-&lt;br&gt;tivt skall beräkna den sjukpenninggrundande inkomst som en försäkrad&lt;br&gt;skulle ha haft om försäkringskassan vid tidpunkten for förändringen hade&lt;br&gt;känt till samtliga omständigheter men att sjukpenning eller annan dager-&lt;br&gt;sättning grundad på den nya sjukpenninggrundande inkomsten däremot&lt;br&gt;inte kan utges for tidigare ersättningsperiod än den varunder anmälan om&lt;br&gt;inkomstförändringen gjordes.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1047) om&lt;br&gt;sjuklön&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är en följd av höjningen av ersättningsnivån från 75 till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80 procent.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förutom nedan angivna ändringar har i paragrafen gjorts redaktionella&lt;br&gt;ändringar. I första stycket anges nu att försäkringskassan, efter skriftlig&lt;br&gt;ansökan, kan besluta om särskilt högriskskydd. Ett sådant beslut får&lt;br&gt;enligt hittills gällande regler meddelas om den sökande har en sjukdom&lt;br&gt;som under en tolvmånadersperiod kan antas medföra ett större antal&lt;br&gt;sjukperioder. I första stycket 2 utökas högriskskyddet till att även omfat-&lt;br&gt;ta personer som har en sjukdom som medför risk för en eller flera&lt;br&gt;längre sjukperioder. Innebörden av den nya bestämmelsen har redovisats&lt;br&gt;i avsnitt 8.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagare har bytts ut mot sökande. Detta innebär endast en marke-&lt;br&gt;ring att även en arbetssökande kan ansöka hos försäkringskassan om&lt;br&gt;särskilt högriskskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra meningen i andra stycket är ny. Där anges att för sökande som&lt;br&gt;avses i första stycket 2 skall 16 § tillämpas. För sökande som avses i&lt;br&gt;första stycket 1 skall såsom tidigare även 15 § tillämpas på sökanden&lt;br&gt;och dennes arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket har ändrats på så sätt att försäkringskassans beslut skall&lt;br&gt;gälla från och med den kalendermånad då ansökan gjordes hos försäk-&lt;br&gt;ringskassan eller från och med den senare månad som anges i beslutet.&lt;br&gt;Beslutet gäller från och med den dag som anges i beslutet. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl, t.ex. vid kroniska sjukdomstillstånd, får beslutet gälla tills&lt;br&gt;vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen i denna paragraf till första stycket 1 innebär att sjuklön för&lt;br&gt;den första dagen i en sjukperiod (karensdagen) skall utges endast till&lt;br&gt;arbetstagare som har en sjukdom som kan antas medföra ett större antal&lt;br&gt;sjukperioder och inte till arbetstagare som omfattas av det nu införda&lt;br&gt;högriskskyddet i första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;&lt;sup&gt;23 §&lt;/sup&gt;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är en följd av höjningen av ersättningsnivån från 75 till 80&lt;br&gt;procent.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:265) om&lt;br&gt;statligt personskadeskydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;13 §&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är en följd av höjningen av ersättningsnivån från 75 till 80&lt;br&gt;procent.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:225) om&lt;br&gt;ersättning till smittbärare&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i denna paragraf är endast av redaktionell art.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om&lt;br&gt;arbetsskadeforsäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Minimigränsen 6 000 kronor har tagits bort då denna genom basbe-&lt;br&gt;loppets utveckling numera saknar betydelse. Enligt 1 § utges inte livrän-&lt;br&gt;ta om inkomstförlusten understiger en fjärdedel av det basbelopp som&lt;br&gt;gällde vid början av det år då livräntan skulle börja utgå.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:000) om&lt;br&gt;arbetslöshetsförsäkring&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt andra stycke anges att sökande som uppbär tre fjärdedels&lt;br&gt;förtidspension har rätt till ersättning vid arbetslöshet om de är arbetsföra&lt;br&gt;och oförhindrade att åta sig ett arbete för en arbetsgivares räkning.&lt;br&gt;Arbetsutbudet skall i arbetstid motsvara en fjärdedel av det som be-&lt;br&gt;tecknas som heltidsarbete enligt tillämpligt kollektivavtal inom den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bransch där den sökande tidigare varit anställd. En förutsättning för Prop. 1996/97:63&lt;br&gt;ersättning är att sökanden i övrigt uppfyller kraven för rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förtidspension avses här även sjukbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följdändring har gjorts i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet En allmän och&lt;br&gt;aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering&lt;br&gt;(SOU 1996:113).&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattningen är hämtad ur SOU 1996:113 och återges&lt;br&gt;här i sin helhet.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sjuk- och arbetsskadekommittén presenterar genom detta betänkande&lt;br&gt;förslag till uppläggning av och innehåll i en allmän och aktiv försäkring&lt;br&gt;vid sjukdom och rehabilitering. Betänkandet har givits en struktur, som&lt;br&gt;enligt kommitténs uppfattning bör kunna utgöra en grund för hur en&lt;br&gt;framtida lagstiftning skall kunna läggas upp. Kommittén redovisar i&lt;br&gt;bilagedelen en skiss till en sådan lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet inleds i kapitel 1 med en kort genomgång av direktiven&lt;br&gt;samt hur utredningsarbetet bedrivits. Därefter görs i kapitel 2 en åter-&lt;br&gt;blick på utvecklingen under 1980- och 1990-talen. Härvid konstateras att&lt;br&gt;sjukfrånvaron påtagligt ökade under 1980-talet. Summan av antal perso-&lt;br&gt;ner med förtidspension/sjukbidrag och sjukfall längre än ett år ökade&lt;br&gt;mellan 1980 och 1990 från 311 000 till 436 000. Sjukfrånvarons ut-&lt;br&gt;veckling resulterade i en kraftig kostnadsökning. Kostnaderna för sjuk-&lt;br&gt;penning, arbetsskadeersättning och förtidspension/sjukbidrag ökade i&lt;br&gt;1995 års penningvärde från 60,6 miljarder kronor 1980 till 88,9 miljar-&lt;br&gt;der kronor 1990. Utvecklingen skall ses mot bakgrund av dels en kraftig&lt;br&gt;högkonjunktur dels regel- och praxisförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I början av 1990-talet vidtogs en rad åtgärder i syfte att få bättre&lt;br&gt;kontroll över försäkringskostnaderna och för att skapa effektivare försäk-&lt;br&gt;ringar. Under 1990-talets första hälft sjönk sjukfrånvaron. De korta och&lt;br&gt;medellånga ersättningsfallen minskade. Den kraftiga ökningstrenden av&lt;br&gt;långvariga fall bröts och under 1995 inträffade även en nedgång. Kost-&lt;br&gt;naderna minskade i 1995 års penningvärde från 88,9 miljarder kronor&lt;br&gt;1990 till 63,7 miljarder kronor 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 3 redovisas en internationell utblick. Utgångspunkten är en&lt;br&gt;genomgång av fyra grundläggande socialförsäkringsmodeller nämligen&lt;br&gt;den behovsprövade, grundskyddsmodellen, den korporativa modellen&lt;br&gt;samt standardskyddsmodellen. Därefter diskuteras erfarenher från olika&lt;br&gt;länder vad avser sjukpenningförsäkring, arbetsskadeförsäkring samt&lt;br&gt;förtidspension/sjukbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4 ägnas åt en beskrivning av den framtida miljö, som en ny&lt;br&gt;försäkring skall verka i. Vad gäller näringsliv och offentlig förvaltning&lt;br&gt;konstaterar kommittén att enligt långtidsutredningen 1995 (LU95)&lt;br&gt;förväntas de industriella näringarna fortfarande vara starka och betydel-&lt;br&gt;sefulla för svensk arbetsmarknad och ekonomi. Enligt de bedömningar&lt;br&gt;som gjordes av LU 95 är det inom de kunskapsintensiva delarna av&lt;br&gt;näringslivet som sysselsättningstillväxten kommer att finnas. Speciellt&lt;br&gt;gäller detta den kunskapsintensiva delen av den privata tjänstesektorn.&lt;br&gt;Även den arbetsintensiva tjänsteproduktionen förväntas öka. Produk-&lt;br&gt;tionen kommer vidare att i allt större utsträckning bedrivas på små och&lt;br&gt;medelstora arbetsplatser varför småföretagens roll kommer att få en ökad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydelse för sysselsättningen. Slutligen noterar kommittén att den&lt;br&gt;offentliga sysselsättningen beräknas minska sin relativa andel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ifråga om utvecklingen på arbetsmarknaden konstaterar kommittén att&lt;br&gt;enligt den arbetsmarknadspolitiska kommittén är det svårt att ge belägg&lt;br&gt;for en utveckling präglad av snabba byten av arbete, tillfälliga anställ-&lt;br&gt;ningar och korta anställningskontrakt. Det är vidare svårt att påvisa&lt;br&gt;några nya drag i arbetsmarknadens utveckling. Närvaromönstret, deltid,&lt;br&gt;övertid, frånvaro mm har ändrat sig en del men knappast på något&lt;br&gt;överraskande sätt med hänsyn till konjunkturutvecklingen och ändrade&lt;br&gt;ekonomiska incitament. Arbetsgivarna har alltjämt ett starkt behov av&lt;br&gt;långsiktiga kontrakt dvs. tillsvidareanställningar. En sammanfattning kan&lt;br&gt;vara att tillfälliga anställningar inte synes ha ökat men att det finns en&lt;br&gt;vilja hos arbetsgivarna att ha fler tillfälliga anställningar i syfte att&lt;br&gt;senare ingå fasta kontrakt med flertalet. Den framtida flexibla arbets-&lt;br&gt;marknaden kan mycket väl visa sig vara en arbetsmarknad med en hög&lt;br&gt;andel fasta kontrakt med krav på flexibla löner och arbetsinsatser. Den&lt;br&gt;kommer också att präglas av att s.k. distansarbete ökar i omfattning och&lt;br&gt;att långa dagliga pendlingsavstånd till arbetsplatsen eller veckopendling&lt;br&gt;blir allt vanligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta kapitel tar kommittén vidare upp frågor om arbetslöshetens och&lt;br&gt;samhällsekonomins utveckling, den allt större internationaliseringen samt&lt;br&gt;hälsoutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 5 redovisar kommittén forslag till portalparagraf i en ny lag&lt;br&gt;om en allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering. I&lt;br&gt;inledningen av en ny lag bör enligt kommitténs uppfattning försäk-&lt;br&gt;ringens omfattning, syfte och mål anges. Försäkringen skall omfatta alla&lt;br&gt;ersättningfall oberoende av orsak och varaktighet där arbetsförmågan är&lt;br&gt;nedsatt till följd av sjukdom, skada eller funktionshinder. Dess syften är&lt;br&gt;att ge ersättning vid inkomstbortfall, aktivt verka för att den försäkrades&lt;br&gt;arbetsförmåga skall återupprättas samt understödja förebyggande in-&lt;br&gt;satser. Försäkringens mål är rättvisa och effektivitet. Dess administration&lt;br&gt;skall präglas av ömsesdigt förtroende, helhetssyn, rättssäkerhet och andra&lt;br&gt;vägledande principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 6 handlar om förebyggande insatser och rehabilitering. Här tar&lt;br&gt;kommittén inledningsvis upp nuvarande regler, vissa definitioner samt&lt;br&gt;erfarenheter och problem. Arbetsgivarens oprecisa ansvar, skilda förut-&lt;br&gt;sättningar för stora och små arbetsgivare liksom bristande kunskaper om&lt;br&gt;personalekonomi diskuteras. Vidare pekas på att gemensamma mål&lt;br&gt;saknas för de samverkande myndigheterna liksom att det föreligger&lt;br&gt;problem rörande sjukskrivna arbetslösa. Frågor om individens ansvar,&lt;br&gt;samhällets behov av information inom ohälsoområdet samt företagshäl-&lt;br&gt;sovårdens roll behandlas. Kommitténs slutsats är att redovisade erfaren-&lt;br&gt;heter och problem avser i huvudsak brister i arbetsmiljö- och rehabilite-&lt;br&gt;ringsarbetet ute på arbetsplatserna samt relationer mellan å ena sidan&lt;br&gt;försäkringskassan och arbetsplatserna och å andra sidan försäkringskas-&lt;br&gt;san och yrkesinspektionen. Det gäller alltså samspelet mellan arbets-&lt;br&gt;miljölagen och lagen om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslinjens viktiga roll markeras. Kommittén anser inte att det finns&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anledning att förändra de grundläggande riktlinjer, som finns i dagens&lt;br&gt;lagstiftning. Tidig, aktiv och samordnad rehabilitering bör även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis vara den fastlagda inriktningen. Däremot finns det skäl att&lt;br&gt;förstärka och till en del ompröva de förutsättningar, som ligger till grund&lt;br&gt;för dagens insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller arbetsgivarens roll och ansvar föreslår kommittén att&lt;br&gt;arbetsgivaren inom fyra veckor skall ha haft tidig kontakt med den&lt;br&gt;anställde, göra en prövning av behovet av rehabiliteringsinsatser samt&lt;br&gt;vid behov ha kontakt med försäkringskassan. Den anmälan om pågående&lt;br&gt;sjukfall som arbetsgivaren skall göra till försäkringskassan efter fyra&lt;br&gt;veckor skall även omfatta en dokumentation av vidtagna och/eller&lt;br&gt;planerade rehabiliteringsinsatser. Ansvaret efter fyra veckor innebär att&lt;br&gt;arbetsgivaren skall genomföra de åtgärder som behövs för att den&lt;br&gt;anställde skall kunna återgå eller vara kvar i sitt arbete samt fortlöpande&lt;br&gt;informera försäkringskassan. Slutligen preciseras att arbetsgivarens&lt;br&gt;rehabiliteringsansvar även skall innefatta ett ekonomiskt ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ifråga om försäkringskassornas roll och ansvar föreslås att försäkrings-&lt;br&gt;kassan åläggs ett ansvar för att en rehabiliteringsbedömning genomförs&lt;br&gt;och en åtgärdsplan upprättas omgående efter fyra veckor eller när den&lt;br&gt;enskilde begär det. Möjligheter bör skapas för att vidga perspektivet till&lt;br&gt;att ur ett helhetsperspektiv betrakta alla individer på en arbetsplats, som&lt;br&gt;är i behov av insater och sammanföra dessa i ett arbetsmiljö- och&lt;br&gt;rehabiliteringsprogram. Möjligheter bör också skapas för försäkringskas-&lt;br&gt;san att delfinansiera de små företagens kostnader för att såväl skapa&lt;br&gt;rutiner som att genomföra förebyggande åtgärder och rehabilitering i ett&lt;br&gt;program. Slutligen föreslås att möjligheter skapas för försäkringskassan&lt;br&gt;att delfinansiera åtgärder även för personer, som har dokumenterade&lt;br&gt;besvär med risk för återkommande sjukskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att personalekonomisk redovisning och användning&lt;br&gt;av personalekonomiska nyckeltal är väsentligt för att påverka företagens&lt;br&gt;uppmärksamhet på ekonomiska konsekvenser av olika personalåtgärder&lt;br&gt;varför Redovisningskommittén bör uppmärksammas på denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagen bör kompletteras så att yrkesinspektionen får till-&lt;br&gt;synsansvaret även för enskilda individers rehabilitering, vilket innebär att&lt;br&gt;försäkringskassan efter utredning via en beredning i socialförsäkrings-&lt;br&gt;nämnden kan överlämna fall till yrkesinspektionen för bedömning och&lt;br&gt;åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller sjukskrivna som är arbetslösa anser kommittén att samarbe-&lt;br&gt;tet mellan arbetsförmedling och försäkringskassa måste förstärkas.&lt;br&gt;Kommittén anser att arbetsförmedlingen bör ha motsvarande roll för de&lt;br&gt;sjukskrivna arbetslösa som arbetsgivaren har för de anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individens roll bör stärkas genom att denne aktivt skall medverka i att&lt;br&gt;tidigt uppmärksamma hälsoproblem och att tidiga och aktiva rehabilite-&lt;br&gt;ringsinsatser vid behov påbörjas. I detta avsnitt föreslår kommittén att ett&lt;br&gt;schablonbelopp om 40 kr/dag skall utges som kostnadsersättning vid&lt;br&gt;arbetslivsinriktad rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen föreslås i detta kapitel att arbetsgivarens skyldighet att lämna&lt;br&gt;uppgift om sjukfall som givit rätt till sjuklön kompletteras med en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldighet att lämna uppgift om sjukfallet orsakats av en arbetsskada.&lt;br&gt;Arbetsgivarens generella anmälningsplikt avseende arbetsskador i lagen&lt;br&gt;om arbetsskadeförsäkring ändras. Anmälan skall göras senast i samband&lt;br&gt;med att sjukfallet efter sjuklöneperiodens slut skall överlämnas till&lt;br&gt;försäkringskassan. De fördjupade läkarintygen efter 28 dagars sjukfrån-&lt;br&gt;varo skall kunna kompletteras med arbetsskadeinformation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förbättra samhällets information om kort sjukfrånvaro och&lt;br&gt;arbetsskador konstaterar kommittén att om inte dagens system med&lt;br&gt;totalrapportering kan fås att fungera tillffedställande så har regeringen&lt;br&gt;möjlighet att välja det av kommittén redovisade kombinerade systemet&lt;br&gt;med totalrapportering för stora och medelstora företag och förvaltningar&lt;br&gt;samt ett urvalssystem för de små företagen. Oavsett vilket av ovan-&lt;br&gt;stående alternativ som slutligen väljs föreslår kommittén, som ovan&lt;br&gt;redovisats, att en fråga om sjukfallet orsakats av arbetsskada läggs in i&lt;br&gt;rapporteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 7 behandlar samordnad rehabilitering for utsatta grupper och&lt;br&gt;har utarbetats i samråd med Arbetsmarknadspolitiska kommittén, som&lt;br&gt;delar den grundsyn som återges i kapitlet. Kommittén föreslår att försäk-&lt;br&gt;ringskassan, arbetsförmedlingen och kommunen utvecklar en finansiell&lt;br&gt;samverkan på lokal nivå for planering och genomförande av rehabilite-&lt;br&gt;ringsinsatser och andra arbetsförberedande åtgärder. Kommittén föreslår&lt;br&gt;vidare att en särskild ersättning skall kunna ges under aktiva åtgärder till&lt;br&gt;dem som omfattas av rehabiliteringsinsatserna. För att dels förtydliga&lt;br&gt;arbetsmarknadsinstitutens och arbetsförmedlingens roller som producent&lt;br&gt;respektive beställare dels göra Ami tillgänglig som resurs for övriga&lt;br&gt;aktörer som arbetar med yrkesinriktad rehabilitering föreslår kommittén&lt;br&gt;en försöksverksamhet i två län där Ami-verksamheten inom ramen for&lt;br&gt;arbetsmarknadsverkets organisation bildar en egen uppdragsorganisation.&lt;br&gt;En ändring bör vidare ske i sekretesslagen så att de strängare sekretess-&lt;br&gt;reglerna tillämpas även inom socialförsäkringen for ärenden inom&lt;br&gt;samverkansformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 8 rör sjukförsäkringens samverkan med hälso- och sjukvården.&lt;br&gt;Erfarenheter och problem ifråga om hälso- och sjukvårdens arbetssätt,&lt;br&gt;dagens samverkanssformer, målkonflikter och resursfrågor tas upp till&lt;br&gt;diskussion. Frågorna diskuteras dels ur ett organisatoriskt perspektiv dels&lt;br&gt;ur ett finansiellt perspektiv. Kommittén föreslår att försäkringskassorna&lt;br&gt;skall få använda forsäkringsresurser for att finansiellt kunna stärka&lt;br&gt;sjukvården inom sådana områden som är viktiga for försäkringen. Vidare&lt;br&gt;föreslås att försäkringen skall kunna ersätta sjukvårdshuvudmännen för&lt;br&gt;vissa intyg och utlåtanden på samma sätt som idag sker gentemot&lt;br&gt;privatpraktiserande läkare. Kommittén föreslår även att ämnet försäk-&lt;br&gt;ringsmedicin bör ingå i läkarnas grundutbildning och att samtliga läkare,&lt;br&gt;som i sin yrkesutövning utfärdar intyg och utlåtanden till försäkringen,&lt;br&gt;regelbundet bör genomgå av försäkringskassorna anordnad utbildning i&lt;br&gt;försäkringsmedicin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 9 behandlar kriterierna for rätt till ersättning. Här hänvisar&lt;br&gt;kommittén till kapitel 12 i sitt delbetänkande (SOU 1995:149). Kom-&lt;br&gt;mittén tar dock upp en kompletterande fråga rörande den praktiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningen av rätten till hel förtidspension/sjukbidrag. Kommittén&lt;br&gt;pekar på följande tre områden där svårigheter anses föreligga nämligen&lt;br&gt;arbete i hemmet, oavlönat arbete exemplevis i ideella organisationer&lt;br&gt;samt arbete med viss inkomst. Kommittén konsterar att den första frågan&lt;br&gt;bör få sin lösning genom den praxisutveckling som för närvarande&lt;br&gt;pågår, genom att vissa principelit viktiga ärenden behandlas av rättsin-&lt;br&gt;stanserna. Beträffande den andra frågan om oavlönat arbete konstaterar&lt;br&gt;kommittén att problemet snarare verkar vara av informationskaraktär än&lt;br&gt;alltför stor restriktivitet i tillämpningen. Vad gäller den tredje frågan om&lt;br&gt;arbete med viss inkomst föreslår kommittén att nuvarande gräns på 6&lt;br&gt;000 kronor höjs till 24 procent av basbeloppet. Detta förslag korrespon-&lt;br&gt;derar med förslaget om höjd SGI-gräns i kapitel 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 10 handlar om beräkning av inkomstunderlag i kort och&lt;br&gt;medellångt perspektiv. Inledningsvis redovisas några grundläggande&lt;br&gt;förutsättningar, som kommittén anser bör föreligga för en allmän och&lt;br&gt;obligatorisk sjukförsäkring. Därefter görs en mer ingående analys av två&lt;br&gt;beräkningsmodeller, vilka båda har inslag av historisk inkomst. Kommit-&lt;br&gt;tén konstaterar att ett system byggt på historisk inkomst skulle få relativt&lt;br&gt;sett omfattande problem och kommittén har därför funnit att det be-&lt;br&gt;räkningsunderlag, som skall utgöra grunden för sjukersättningen skall&lt;br&gt;baseras sig på aktuell inkomst med bortseende från tillfälliga ökningar&lt;br&gt;eller minskningar av inkomsten. Beräkningsunderlaget bör i möjligaste&lt;br&gt;mån motsvara det faktiska inkomstbortfallet och endast beräknas på&lt;br&gt;kontantlön men inte på andra skattepliktiga förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 10.5 presenteras förslag till förändringar av nuvarande regel-&lt;br&gt;system beträffande egenföretagare. Kommittén har härvid funnit att&lt;br&gt;reglerna om jämförelseinkomst och möjligheten att vid stor skuldbe-&lt;br&gt;lastning bestämma beräkningsunderlaget till annat högre belopp än den&lt;br&gt;skatterättsliga nettointäkten skall tas bort med hänsyn till de idag gällan-&lt;br&gt;de skattereglerna. Vidare föreslår kommittén att den särbehandling, som&lt;br&gt;idag sker av egen företagare vars verksamhet befinner sig i ett uppbygg-&lt;br&gt;nadsskede eller är föremål för ändrade förvärvsförhållanden, bör slopas&lt;br&gt;och ersättas med ett system innehållande en grundnivå motsvarande&lt;br&gt;KAS-ersättningen. Grundnivån skall utgöra det lägsta ersättningsunderla-&lt;br&gt;get under tre år räknat från verksamhetens början. Om sjukfallet inträffar&lt;br&gt;strax före treårsperiodens utgång utges ersättning på lägst samma nivå&lt;br&gt;under resten av sjukpenningperioden. I avsnitt 10.6 föreslår kommittén&lt;br&gt;en höjd minimigräns avseende SGI från ett fast belopp motsvarande en&lt;br&gt;årsinkomst på 6 000 kronor till ett rörligt belopp motsvarande 24 procent&lt;br&gt;av basbeloppet, vilket motsvarar gränsen för skydighet att upprätta&lt;br&gt;självdeklaration och betala egenavgifter. Kommittén föreslår också en&lt;br&gt;mer redaktionell ändring rörande SGI-skyddet vid barnledighet där denna&lt;br&gt;tid utsträcks till 18 månader, vilket motsvarar den lagstadgade rätten för&lt;br&gt;en förälder att vara föräldraledig enligt föräldraledighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 11 rör frågor om månadsersättning dvs. den ersättningsform,&lt;br&gt;som skall utges istället för dagens förtidspension och sjukbidrag. In-&lt;br&gt;ledningsvis tecknas en bakgrund där dagens regelsystem vid förtids-&lt;br&gt;pension och sjukbidrag beskrivs. Därefter redovisas de synpunkter och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Ritsdagen 1996/97. 1 samt. Nr 63&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag som framkommit genom andra utredningar liksom de erfaren-&lt;br&gt;heter och problem som finns med dagens system. Kommitténs över-&lt;br&gt;väganden utmynnar i förslag , som innebär att när en person under en&lt;br&gt;period om 450 dagar haft sjukperioder som omfattat sammanlagt&lt;br&gt;365 dagar skall övergång ske från sjukpenning till månadsersättning.&lt;br&gt;Månadsersättningen skall enligt huvudregeln beräknas på medeltalet av&lt;br&gt;förvärvsinkomsterna under fyra av de sex senaste åren. Det år med högst&lt;br&gt;och det år med lägst inkomst skall härvid inte beaktas. Månadsersättning&lt;br&gt;skall även kunna utges efter särskild ansökan. Kompensationsnivån skall&lt;br&gt;vara 65 procent. Det skall vidare finnas en garantinivå motsvarande&lt;br&gt;2,1 basbelopp. Den lägsta gränsen för att få månadsersättning skall vara&lt;br&gt;18 år. Kapitlet avslutas med ett avsnitt om regler for skydd for migre-&lt;br&gt;rande arbetstagare samt ett avsnitt om behovet av ytterligare utrednings-&lt;br&gt;insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 12 behandlas frågan om arbete som ett medel i rehabilite-&lt;br&gt;ringen. Förutom en genomgång av kriterierna for rätt till förtidspension&lt;br&gt;redovisas vilka möjligheter dagens regler ger att i rehabiliterande syfte&lt;br&gt;pröva ett arbete. Därefter redovisas några studier angående erfarenheter&lt;br&gt;av indragning och minskning av förtidspension och sjukbidrag. Kommit-&lt;br&gt;téns övervägande leder fram till förslag om att en försäkrad som uppbär&lt;br&gt;månadsersättning skall kunna pröva ett arbete i rehabiliterande syfte. För&lt;br&gt;försäkrade med månadsersättning, som under gynnsamma förhållanden&lt;br&gt;har möjlighet att arbeta i viss begränsad utsträckning, föreslår kommittén&lt;br&gt;regler som gör det möjligt for dessa försäkrade att utnyttja denna arbets-&lt;br&gt;förmåga. Månadsersättningen kommer i vissa fall att minskas med del av&lt;br&gt;inkomsten från sådana tidsbegränsade eller oregelbundet återkommande&lt;br&gt;arbeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 13 tas frågan om försäkring vid arbetsskada upp. Inlednings-&lt;br&gt;vis hänvisar kommittén till sitt delbetänkande Försäkringskydd vid&lt;br&gt;sjukdom (SOU 1995:149) och konstaterar härvid, att en forsäkringslös-&lt;br&gt;ning med tilläggsförsäkringar där arbetsmarknadens parter skulle bära&lt;br&gt;det ekonomiska ansvaret, inte visat sig vara en framkomlig väg. Därefter&lt;br&gt;görs en genomgång av motiven till ett försäkringsskydd vid arbetsskada,&lt;br&gt;en historisk återblick på arbetsskadeförsäkringens framväxt och utveck-&lt;br&gt;ling samt en redovisning av nuvarande regler. Kommitténs överväganden&lt;br&gt;leder fram till förslag om att till den som skadas vid ett olycksfall i&lt;br&gt;arbetet skall ersättning utges i form av sjukpenning från arbetsskadeför-&lt;br&gt;säkringen som tillsammans med sjukpenningen från den allmänna&lt;br&gt;försäkringen skall motsvara 98 procent av den sjukpenninggrundande&lt;br&gt;inkomsten. Samordningstiden skall vara 90 dagar. Vidare klargör kom-&lt;br&gt;mittén vid vilken tidpunkt rätten till arbetsskadelivränta inträder och&lt;br&gt;kommittén lämnar också ett förslag till ny utformning av reglerna för&lt;br&gt;rätt till livränta under rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén finner ingen anledning att förändra färdolycksfallens&lt;br&gt;ställning. Inte heller beträffande skador till följd av annan skadlig&lt;br&gt;inverkan än olycksfall dvs. arbetssjukdomar föreslås någon ändring. För&lt;br&gt;arbetssjukdomar kommer därför, som idag att gälla att rätt till ersättning&lt;br&gt;i form av livränta föreligger då skadan givit upphov till en bestående&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nedsättning av arbetsförmågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 14 handlar om ramar för annat försäkringsskydd. I kapitlet&lt;br&gt;redovisas något om de kompletterande ersättningar vid sjukdom, som&lt;br&gt;kan utges på grundval av överenskommelser mellan arbetsmarknadens&lt;br&gt;parter och genom privat tecknad försäkring. I kapitlet lämnas en redogö-&lt;br&gt;relse för den regel i AFL som begränsar möjligheten att lämna kollektiv-&lt;br&gt;avtalad ersättning samt de begränsningar som gäller för kompensations-&lt;br&gt;nivåema i privat försäkring. Eventuella tankar på att sätta ytterligare&lt;br&gt;ramar för den ersättning som kan lämnas från privat försäkring avvisas.&lt;br&gt;Kapitlet avslutas med ett förslag om att arbetsmarknadens parter skall&lt;br&gt;ges möjlighet att träffa avtal om kompletterande ersättning även efter&lt;br&gt;den 90:e dagen i ett sjukfall. Den sammanlagda ersättningsnivån skall i&lt;br&gt;sådant fall dock inte få överstiga 90 procent, vilket i princip även skall&lt;br&gt;gälla privata försäkringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 15 lägger kommittén ett principförslag om att basbeloppstaket&lt;br&gt;vad gäller förmåner skall höjas från 7,5 till 10,0 basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 16 redovisas frågor om kostnadsutveckling och finansiering.&lt;br&gt;Inledningsvis beskrivs kostnadsutvecklingen för tiden 1980 - 1995.&lt;br&gt;Därefter redovisas RFV:s prognos för tiden fram till år 2000. Kommittén&lt;br&gt;tar sedan upp kostnadseffekterna av dels kommitténs förslag i delbe-&lt;br&gt;tänkandet, dels förslag i detta huvudbetänkande. Sistnämnda förslag&lt;br&gt;kommer enligt kommitténs bedömning på 5-7 års sikt minska kost-&lt;br&gt;naderna med ca 6 miljarder kronor, vilket motsvarar ca 10 procent av&lt;br&gt;försäkringskostnaderna. Vidare redovisas beräknade effekter av det&lt;br&gt;reformerade ålderspensionssystemet, förlängd sjuklöneperiod och höjd&lt;br&gt;kompensationsnivå från 75 till 80 procent. Kommittén gör också en&lt;br&gt;sammanvägning av alla effekter och redovisar en bedömning av försäk-&lt;br&gt;ringarnas kostnadsutveckling fram till år 2000. Slutligen tas frågor om&lt;br&gt;finansiering upp och kommittén redovisar några alternativa sätt att&lt;br&gt;finansiera försäkringarna. Kommittén lägger här fram ett principförslag&lt;br&gt;om att basbeloppstaket på 7,5 basbelopp avseende den allmänna egenav-&lt;br&gt;giften helt skall tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 17 rör den ekonomiska redovisningen av försäkringen. In-&lt;br&gt;ledningsvis beskriver kommittén nuvarande redovisningsprinciper samt&lt;br&gt;ger en bild av den ekonomiska utvecklingen under 1980- och 1990-talen&lt;br&gt;avseende sjuk- och arbetsskadeförsäkringama. Med utgångspunkt från en&lt;br&gt;diskussion om behovet av kostnadskontroll behandlas därefter alternativa&lt;br&gt;redovisningsmodeller. Avslutningsvis redovisar kommittén sina över-&lt;br&gt;väganden, vilka utmynnar i ett förslag om en sammanhållen redovis-&lt;br&gt;ningsmodell med en fond och som har en koppling till statsbudgeten.&lt;br&gt;Överskott skall kunna placeras av ansvarig organisation och vid under-&lt;br&gt;skott skall lån kunna tas hos Riksgäldskontoret eller på kapitalmarkna-&lt;br&gt;den i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 18 ger kommittén sin syn på frågor om styrning och ledning&lt;br&gt;av en ny och allmän sjukförsäkring. Inledningsvis ges en bakgrund&lt;br&gt;genom att beskriva utvecklingen inom försäkringskassorna under 1980-&lt;br&gt;och 1990-talen. Därefter pekas på de krav på styrning, ledning och starkt&lt;br&gt;förtroendemannainflytande, som en ny försäkring har. Avslutningsvis&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redovisar kommittén ett alternativ med en försäkring, som ges en mer&lt;br&gt;fristående ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 19 behandlar kommittén kraven på administrationen. Efter en&lt;br&gt;inledande bakgrundsbeskrivning redovisar kommittén sina överväganden&lt;br&gt;genom att diskutera försäkringsadministrationens roll i tre perspektiv&lt;br&gt;nämligen individ, arbetsplats och samhälle. Inom ramen för varje pers-&lt;br&gt;pektiv behandlas frågor om verksamhetsmål, arbetsorganisation, kompe-&lt;br&gt;tens och befogenheter. Avslutningsvis redovisar kommittén sin syn på&lt;br&gt;behovet av en mål- och resultatstyrd organisation samt lämnar förslag&lt;br&gt;om finansiering av aktiva insatser för att förebygga och rehabilitera.&lt;br&gt;Kommittén föreslår i detta kapitel att försäkringskassan av den allmänna&lt;br&gt;försäkringens resurser och inom en angiven totalram, skall kunna&lt;br&gt;finansiera aktiva insatser för köp av rehabiliteringstjänster, finansiell&lt;br&gt;samverkan med hälso- och sjukvården, finansiell samverkan med social-&lt;br&gt;tjänsten och arbetsförmedling samt arbetsmiljö- och rehabiliteringspro-&lt;br&gt;gram på små företag. Vidare anser kommittén att statsmakterna samt&lt;br&gt;berörda myndigheter och organisationer snarast skall vidta åtgärder för&lt;br&gt;att höja kompetens, effektivitet och status vad gäller arbetslivsinriktad&lt;br&gt;rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 20 behandlas kommitténs förslag i perspektivet kvinna -&lt;br&gt;man. Härvid konstateras att vissa förslag är mer gynnsamma för kvinnor&lt;br&gt;medan andra förslag gynnar männen. Bedömningen är att samlade&lt;br&gt;effekten i stor utsträckning blir beroende av vilken genomslagskraft&lt;br&gt;förslagen rörande förebyggande insatser och rehabilitering kommer att&lt;br&gt;få.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser som avgivit&lt;br&gt;yttrande över Sjuk- och arbetsskadekommitténs&lt;br&gt;slutbetänkande En allmän och aktiv försäkring vid&lt;br&gt;sjukdom och rehabilitering (SOU 1996:113)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har inkommit med yttrande: Riksförsäkringsver-&lt;br&gt;ket, Arbetsdomstolen, Justitiekanslem, Kammarrätten i Göteborg, Läns-&lt;br&gt;rätten i Uppsala län, Statens löne- och pensionsverk, Arbetsgivarverket,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Statskontoret, Centrala studiestödsnämnden, Ung-&lt;br&gt;domsstyrelsen, Statens invandrarverk, Handikappombudsmannen, Jäm-&lt;br&gt;ställdhetsombudsmannen, Sociologiska institutionen vid Umeå universi-&lt;br&gt;tet, Försäkringskasseförbundet, Svenska kommunförbundet, Landstings-&lt;br&gt;förbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Företagarnas riksorganisa-&lt;br&gt;tion, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,&lt;br&gt;Sveriges Akademikers centralorganisation, Försäkringsanställdas förbund,&lt;br&gt;Svenska läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund, Föreningen Svensk&lt;br&gt;företagshälsovård, SAMHALL AB, Arbetslöshetskassornas samorganisa-&lt;br&gt;tion, Sveriges dövas riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan,&lt;br&gt;De handikappades riksförbund, Synskadades riksförbund, Neurologiskt&lt;br&gt;handikappades riksförbund, Hörselskadades riksförbund, Reumatikerför-&lt;br&gt;bundet, Riksförbundet för social och mental hälsa, SIOS - Samarbetsor-&lt;br&gt;gan för invandrar- och flyktingorgansationer i Sverige, Lantbrukarnas&lt;br&gt;Riksförbund, Pensionärernas riksorganisation och Riksförbundet Pensio-&lt;br&gt;närsGemenskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver ovannämnda svar från remissinstanser har ytterligare ett antal&lt;br&gt;yttranden kommit in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet EGON JÖNSSON&lt;br&gt;- en kartläggning av lokala samverkansprojekt&lt;br&gt;inom rehabiliteringsområdet (SOU 1996:85).&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattningen är hämtad ur missivskrivelsen till&lt;br&gt;SOU 1996:85).&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Betänkandets innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet består av fyra delar. Efter Prologen om Egon Jönsson ges i&lt;br&gt;Del I en beskrivning av nuvarande organisation. I Del II skissas på en&lt;br&gt;ny bild for hur samverkan kan gestalta sig. Här redovisas även hinder&lt;br&gt;och motiv for samverkan. I Del III redovisas vad som kännetecknar&lt;br&gt;samverkansprojekt i bemärkelsen ett nytt arbetssätt. Här ges även en&lt;br&gt;lista på framgångsfaktorer för samverkansprojekt. Avsnittet avslutas med&lt;br&gt;slutsatser och förslag på förändringar för att underlätta och stimulera&lt;br&gt;samverkan på lokal nivå. Slutligen i Del IV redovisas analysen från&lt;br&gt;intervjustudien med 14 lokala samverkansprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har utarbetats i samförstånd med expertgruppen (Del I -&lt;br&gt;III). Kommunförbundets expert har anfört att de strukturella förutsätt-&lt;br&gt;ningarna for samverkan inte tillräckligt lyfts fram. Behovet av regelför-&lt;br&gt;ändringar, större lokal handlingsfrihet och försöksverksamhet med större&lt;br&gt;finansiell samordning borde enligt honom ha betonats mer i betänkandet.&lt;br&gt;För övrigt instämmer expertgruppen i slutsatserna och förslagen även om&lt;br&gt;det är jag, i egenskap av utredare som är ansvarig för dessa. Del IV&lt;br&gt;svarar forskarna Rafael Lindqvist och Ove Grape vid Umeå Universitet&lt;br&gt;för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens sektoriserade organisation har brister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet riktas stark kritik mot dagens sektoriserade organisation&lt;br&gt;och dess bristande förmåga att tillgodose svaga gruppers behov av&lt;br&gt;försörjning och stöd. Själva sektoriseringen och dess konsekvenser på&lt;br&gt;det lokala planet på handläggamivå är ett av de största hindren for&lt;br&gt;samverkan. Det som ibland kallas for kulturskillnader kan i själva verket&lt;br&gt;handla om målkonflikter mellan sektorer - som i sig är fullt rimliga och&lt;br&gt;legitima. Men målkonflikter som måste hanteras och redas ut när man är&lt;br&gt;överens om det gemensamma målet; att rehabilitera Egon Jönsson&lt;br&gt;tillbaka till egen försörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiv för samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiven for att samverka är många. Det vanligaste är kanske att alla har&lt;br&gt;en så ansträngd ekonomi att det gäller att samverka för att kunna klara&lt;br&gt;besparingsbeting o.dyl. Ett annat är ambitionen att höja kvaliteten inom&lt;br&gt;den arbetslivsinriktade rehabiliteringen i syfte att uppnå bättre resultat&lt;br&gt;och bättre kostnadseffektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lönar sig att samverka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vinsterna med att samverka är flera. Det viktigaste är förstås att indivi-&lt;br&gt;den snabbare får rätt rehabilitering i rätt tid och därmed ett värdigare liv.&lt;br&gt;Ett annat är att samverkan innebär ett ständigt lärande och ett utvecklan-&lt;br&gt;de av så kallad T-kompetens, fördjupad inom det egna området och ökad&lt;br&gt;omvärldskunskap. På så sätt utvecklas kompetens och den professionali-&lt;br&gt;tet som finns tas tillvara istället för att ersättas, vilket ofta blir fallet när&lt;br&gt;man vill skapa nya organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokala samverkansprojekt finns överallt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kartläggningen ger bland annat vid handen att det dels förekommer en&lt;br&gt;rad samverkansprojekt runt om i landet, dels att antalet svaga och utsatta&lt;br&gt;i samhället tenderar att bli både fler och med allt mer komplexa problem&lt;br&gt;vilket gör att behovet av samverkan ökar. Positivt och möjligen något&lt;br&gt;överraskande är att tre- och fyrpartssamverkan sker i en sådan omfatt-&lt;br&gt;ning trots alla de hinder som brukar åberopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Positivt är också att man på så många håll i landet har uppmärksam-&lt;br&gt;mat de särskilda behov som t.ex. vissa långtidsarbetslösa eller socialt&lt;br&gt;funktionshindrade kan ha. Bekymmersamt är att det för många samver-&lt;br&gt;kansprojekt tycks vara osäkert om projektet skall få fortsätta och än&lt;br&gt;mindre ingå i den ordinarie verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatser och förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att utredningsuppdraget i första hand avsåg att vara en kartlägg-&lt;br&gt;ning har utredningen valt att lämna vissa förslag. Förslagen förutsätter&lt;br&gt;vare sig en ny organisation eller finansiell samman-läggning utan bygger&lt;br&gt;snarast på ett alternativt synsätt. Kartläggningen visar att mycket går att&lt;br&gt;göra inom de ramar som finns. Samverkansprojekten bör ges större legi-&lt;br&gt;timitet så att ett nytt arbetssätt kan få växa fram i hela Sverige. Sam-&lt;br&gt;verkan bör självklart utgå från individens behov och förutsättningar och&lt;br&gt;kommer därmed att se olika ut från fall till fall. De lokala förutsättning-&lt;br&gt;arna ser också olika ut varför samverkan gärna kan organiseras på olika&lt;br&gt;sätt och gärna i tidsbegränsade projekt som arbetsform. Hinder för sam-&lt;br&gt;verkan i regelsystemen bör successivt arbetas bort.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Slutsatser och förslag i korthet:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;O Dokumentera och utvärdera resultat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsatt och intensifierad utvärdering av samverkansinsatser bör göras&lt;br&gt;för att bättre dokumentera resultat samt för att utveckla och sprida&lt;br&gt;framgångsrika metoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O Samverkansprojekt - permanent inslag i välfärdspolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den samverkan i projekt som nu pågår på många håll bör övergå och&lt;br&gt;utvidgas till att ingå i den ordinarie verksamheten i hela landet. Tvärsek-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;toriell samverkan är nödvändigt för att effektivare fä människor med&lt;br&gt;sammansatta problem till egen försörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O Olika är fint&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan på lokal nivå måste kunna ske på olika sätt och etableras&lt;br&gt;utifrån de olika behov och förutsättningar som finns lokalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O Samverkan som projekt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan kan med fördel organiseras i projekt som kan vara tidsbe-&lt;br&gt;gränsade till sin uppläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O Utveckla professionaliteten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att samverka för att samordna kartläggning, göra handlingsprogram etc.&lt;br&gt;är ett sätt att utnyttja och utveckla den professionalitet som finns hos&lt;br&gt;ingående huvudmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O I samverkan räcker resurserna längre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det behövs inte i första hand ytterligare resurser till området. En ökad&lt;br&gt;och bättre samverkan innebär att mer kan fås ut av varje satsad krona.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O Gemensamma mål och redovisningskrav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdag och regering bör vara tydliga i sina uppdrag till myndigheterna&lt;br&gt;så att varje berörd myndighet/förvaltning genomsyras av att på varje&lt;br&gt;nivå ta sitt ansvar för verksamhetsplanering och genomförande av sam-&lt;br&gt;verkan för den berörda målgruppen. Resultatuppföljningen bör ske ge-&lt;br&gt;mensamt. Vartefter erfarenheter vinns bör regelsystem, anslagsstrukturer&lt;br&gt;och möjligheter till ytterligare decentraliseringar prövas och genomföras&lt;br&gt;för att underlätta och legitimera den lokala samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O Krav på könsperspektiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uppdragen till de samverkande myndighetema/förvaltningama bör kra-&lt;br&gt;vet på att ett könsperspektiv ska prägla arbetet särskilt framgå. I utbild-&lt;br&gt;ningar och exempelspridning bör könsperspektivet ges särskilt utrymme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O Gemensam ram i stället för gemensam påse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det går att komma långt med att medelsramar sätts upp inom respektive&lt;br&gt;myndighet/förvaltning för användning i projektet. Besluten tas formellt&lt;br&gt;inom respektive myndighet på förslag från projektet. Engagemanget i&lt;br&gt;samverkan från varje myndighet ska kunna borga för att beslut och åt-&lt;br&gt;gärd kommer vid rätt tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O Förstärkt arbetslinje och fler jobb&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En politik som ökar sysselsättningen och minskar arbetslösheten ökar&lt;br&gt;rörligheten på arbetsmarknaden vilket ger större &amp;quot;inkilningsmöjligheter&amp;quot;&lt;br&gt;för de som hamnat vid sidan om. En fortsatt arbetslinje kombinerad med&lt;br&gt;en effektivare lokal samverkan ger i alla sysselsättningssituationer ett&lt;br&gt;bättre resultat än utan samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser som avgivit&lt;br&gt;yttrande över betänkandet EGON JÖNSSON - en&lt;br&gt;kartläggning av lokala samverkansprojekt inom&lt;br&gt;rehabiliteringsområdet (SOU 1996:85)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har inkommit med yttrande: Datainspektionen,&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen,&lt;br&gt;Nämnden för vårdartjänst, Jämställdhetsombudsmannen, Statskontoret,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Arbetsgivarverket, Centrala studiestödsnämnden,&lt;br&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen, Statens invandrarverk,&lt;br&gt;Länsarbetsnämnden i Malmöhus län, Länsarbetsnämnden i Stockholms&lt;br&gt;län, Arbetsförmedlingen i Timrå, Länsstyrelsen i Stockholms län, Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Malmöhus län, Stockholms läns allmänna försäkringskassa,&lt;br&gt;Göteborgs allmänna försäkringskassa, Norrbottens läns allmänna försäk-&lt;br&gt;ringskassa, Älvsborgs läns allmänna försäkringskassa, Malmöhus läns&lt;br&gt;landsting, Bohuslandstinget, Stockholms läns landsting, Stockholms&lt;br&gt;kommun, Botkyrka kommun, Haninge kommun, Södertälje kommun,&lt;br&gt;Helsingborgs kommun, Nacka kommun, Uppsala kommun, Försäkrings-&lt;br&gt;kasseförbundet, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svens-&lt;br&gt;ka arbetsgivareföreningen, Företagarnas riksorganisation, Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens central-&lt;br&gt;organisation, Sveriges Akademikers centralorganisation, Svenska kom-&lt;br&gt;munalarbetarförbundet, Sveriges läkarförbund, Föreningen Svensk&lt;br&gt;företagshälsovård, SAMHALL AB, Handikappförbundens samarbets-&lt;br&gt;organ, Neurologiskt handikappades riksförbund, Reumatikerförbundet&lt;br&gt;och Riksförbundet för social och mental hälsa och IPM - statens institut&lt;br&gt;för psykosocial miljömedicin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet Försäkringskassan&lt;br&gt;Sverige - Översyn av socialförsäkringens&lt;br&gt;administration (SOU 1996:64).&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattningen är hämtad ur SOU 1996:64 och återges&lt;br&gt;här i sin helhet.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Socialförsäkringarna och anslutande förmåner är det samlade trygghets-&lt;br&gt;system som skall ge medborgarna i vårt land ekonomisk trygghet vid&lt;br&gt;sjukdom, handikapp, ålderdom och föräldraskap och som skall under-&lt;br&gt;stödja rehabilitering och åtgärder för att underlätta återgång till arbets-&lt;br&gt;livet. Utbetalningarna från de olika försäkrings- och förmånsslagen har&lt;br&gt;stor ekonomisk betydelse såväl för samhället som för hushållen. År 1995&lt;br&gt;uppgick de totala utgifterna till 315 miljarder kronor, vilket motsvarar&lt;br&gt;omkring 17 procent av bruttonationalprodukten och närmare 30 procent&lt;br&gt;av den totala privata konsumtionen i landet. Med socialförsäkringens&lt;br&gt;ekonomiska tyngd och viktiga roll för människors sociala trygghet och&lt;br&gt;välfärd är det nödvändigt att socialförsäkringsadministrationen fungerar&lt;br&gt;väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialförsäkringsadministrationen består av den statliga centrala myn-&lt;br&gt;digheten Riksförsäkringsverket och de 25 formellt fristående allmänna&lt;br&gt;försäkringskassorna. Det finns en försäkringskassa för varje län samt en&lt;br&gt;kassa för Göteborgs kommun. I enlighet med regeringens direktiv (Dir.&lt;br&gt;1995:110) har en särskild utredare givits i uppdrag att göra en översyn&lt;br&gt;av denna organisationsstruktur. I detta betänkande redovisas resultatet av&lt;br&gt;uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har enligt sina direktiv bl.a. haft till uppgift att analysera&lt;br&gt;den nuvarande organisationens möjligheter och begränsningar. Denna&lt;br&gt;analys visar att en av de mer framträdande styrkorna i den nuvarande&lt;br&gt;organisationen är dess starka lokala förankring. De förtroendevaldas&lt;br&gt;medverkan och engagemang tillsammans med kassornas decentraliserade&lt;br&gt;arbetsformer har bidragit till att stärka samverkan med olika aktörer på&lt;br&gt;lokal nivå samt till att öka verksamhetens flexibilitet och legitimitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt framgår av analysen att de begränsningar och problem som&lt;br&gt;finns inom den nuvarande organisationen främst hör samman med av-&lt;br&gt;saknaden av en tydlig ansvarsfördelning mellan den centrala myndig-&lt;br&gt;heten och de formellt fristående försäkringskassorna. Utvecklingen under&lt;br&gt;senare år har förstärkt dessa problem så att det dubblerade ledningsan-&lt;br&gt;svar som följer av försäkringskassornas formellt fristående ställning har&lt;br&gt;blivit svårare att hantera. Kompetenstvister och ifrågasättande av besluts-&lt;br&gt;befogenheter har blivit vanliga och fått märkbara effekter för organisa-&lt;br&gt;tionens förmåga att fatta strategiska ledningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vägledning av denna analys kan urskiljas fyra grundläggande krav&lt;br&gt;som bör tillgodoses i den framtida organisationen. En ny organisation&lt;br&gt;bör utformas så att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- dagens problem med otydlighet i ledningsansvaret försvinner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den regionala/lokala nivåns inflytande bevaras och förstärks&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en fungerande dialog mellan central och regional/lokal nivå utvecklas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en likformig, rättssäker och effektiv tillämpning av förmånsreglema&lt;br&gt;säkerställs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utformningen av en ny roll- och ansvarsfördelning och nya former&lt;br&gt;för samverkan inom socialförsäkringsadministrationen måste hänsyn&lt;br&gt;också tas till att verksamheten under överskådlig framtid kommer att&lt;br&gt;fortsätta vara utsatt för ett hårt omvandlingstryck. Organisationen måste&lt;br&gt;klara av ett omfattande förändringsarbete i högt tempo och kunna leva&lt;br&gt;upp till fortsatta krav på besparingar och rationaliseringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komma till rätta med problemen med det dubblerade lednings-&lt;br&gt;ansvaret föreslås att det formella huvudmannaskapet för försäkrings-&lt;br&gt;kassorna ändras. Den verksamhet som skall administreras - socialförsäk-&lt;br&gt;ringen och anslutande förmåner - är i sin helhet statligt reglerad och den&lt;br&gt;finansieras av statligt beslutade avgifter och allmänna skattemedel. De&lt;br&gt;olika förmånsslagen utgör nationellt enhetliga system som ska tillämpas&lt;br&gt;likformigt och rättvist över hela landet. Med hänsyn tagen till dessa&lt;br&gt;förutsättningar har utredningen studerat två alternativa organisatoriska&lt;br&gt;modeller. Jämförelsen visar att det naturliga är att kassorna inordnas i&lt;br&gt;den statliga förvaltningsstrukturen genom att försäkringskassornas hu-&lt;br&gt;vudmannaskap ändras från formellt fristående organ till statliga förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndigheter på regional nivå. Förslaget innebär att försäkringskas-&lt;br&gt;sornas i realiteten starkt begränsade självständighet byts mot det ansvar&lt;br&gt;och de befogenheter som följer av att de blir egna länsmyndigheter med&lt;br&gt;egna regionala styrelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig utgångspunkt för förslagen är att ansvaret i administrativa&lt;br&gt;frågor bör läggas så nära verksamheten som möjligt. Förslagen i detta&lt;br&gt;betänkande ger därför de regionala myndigheterna på flera punkter ett&lt;br&gt;större ansvar än vad som följer av den gängse ordningen i svensk stats-&lt;br&gt;förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ta till vara och förstärka de förtroendevaldas inflytande och för&lt;br&gt;att ytterligare decentralisera ansvar föreslås att kassornas befogenheter&lt;br&gt;utvidgas i fyra avseenden. Försäkringskassorna föreslås&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. få rätt att besluta om lokalkontorsnät och servicepunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. få rätt att besluta om inrättande av socialförsäkringsnämnder samt&lt;br&gt;utse ledamöter till dessa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. genom sin styrelse få en aktivare roll som förtroendemän för de för-&lt;br&gt;säkrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. få budgetansvar för driften av gemensamma ADB-system samt ett&lt;br&gt;förstärkt inflytande för utveckling av befintliga och nya system&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaransvaret bör knytas så nära verksamhetsansvaret som möjligt.&lt;br&gt;Därför föreslås ett nytt sätt att lösa ansvarsfördelningen mellan den cen-&lt;br&gt;trala och regionala nivån så att kassorna direkt tilldelas arbetsgivar- och&lt;br&gt;personalansvaret för den regionalt anställda personalen. Detta bör klar-&lt;br&gt;göras i en gemensam instruktion för socialförsäkringsförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beträffar ansvarsfördelningen på den regionala nivån mellan styrel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;se och direktör föreslås att det operativa ansvaret för den löpande verk-&lt;br&gt;samheten läggs på direktören, vilket bl.a. innebär att denne bör ansvara&lt;br&gt;för arbetsgivarfrågorna. Styrelsens roll bör utgå från behovet av lek-&lt;br&gt;mannainsyn och medborgarinflytande. Styrelsen skall generellt biträda&lt;br&gt;direktören i hennes/hans arbete samt fatta beslut i frågor som har stor&lt;br&gt;betydelse för medborgarna och där kunskaper om de lokala förhållande-&lt;br&gt;na har särskild betydelse. Sådana frågor är beslut om lokalkontorsnätets&lt;br&gt;utformning och socialförsäkringsnämndema samt den utvecklade för-&lt;br&gt;troendemannarollen för de försäkrade. I övrigt ingår det även i kassasty-&lt;br&gt;relsens uppdrag att pröva om försäkringskassans verksamhet bedrivs&lt;br&gt;effektivt och i överensstämmelse med verksamhetens syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller ekonomifrågor föreslås att kassorna i instruktionen ges ett&lt;br&gt;uttalat ansvar för sin ekonomiska redovisning. En sådan ordning skulle&lt;br&gt;dels överensstämma med kassastyrelsemas hittillsvarande ansvar, dels&lt;br&gt;ansluta till den ordning som gäller för centrala myndigheters styrelser.&lt;br&gt;Denna ordning innebär att kassastyrelsen skall fastställa årsredovisning,&lt;br&gt;delårsrapport och underlag för anslagsframställning. Kassastyrelsen skall&lt;br&gt;vidare besluta om åtgärder med anledning av Riksrevisionsverkets revi-&lt;br&gt;sionsrapporter, revisionsplan och vissa åtgärder rörande intem revision.&lt;br&gt;En sådan lösning är motiverad med hänsyn till den omfattande verksam-&lt;br&gt;het och de synnerligen stora betalningsströmmar som varje kassa ansva-&lt;br&gt;rar för. Vid varje kassa är i genomsnitt omkring 700 personer anställda,&lt;br&gt;och den genomsnittliga utbetalningen per kassaområde är omkring 12&lt;br&gt;miljarder kronor, varför det vore olämpligt att centralisera detta ekono-&lt;br&gt;miska redovisningsansvar till den centrala myndighetens styrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för kompetensförsörjning och utveckling föreslås också vara&lt;br&gt;decentraliserat. Övergripande policies och strategier tas fram i samver-&lt;br&gt;kan mellan den centrala och regionala nivån, varefter de fastställs av den&lt;br&gt;centrala myndigheten. Kassorna ansvarar för att kompetensutvecklingsåt-&lt;br&gt;gärdema kommer till stånd och för det praktiska genomförandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nödvändig förutsättning för att uppnå samsyn i värderingar, gemen-&lt;br&gt;samt ansvarstagande för hela verksamheten och en effektiv resursan-&lt;br&gt;vändning är att komma till rätta med bristen på &amp;quot;vi-anda&amp;quot;. Detta kräver&lt;br&gt;bl.a. att den centrala myndigheten utvecklar nya former för dialogen med&lt;br&gt;kassorna. Individuella verksamhetsöverenskommelser mellan central och&lt;br&gt;regional nivå bör arbetas fram årligen i anslutning till beslut om fördel-&lt;br&gt;ningen av budgetmedlen. I detta arbete utvecklas en gemensam syn på&lt;br&gt;innebörden av de olika verksamhetsmålen, vilka resultat som ska uppnås&lt;br&gt;och vilka prioriteringar som ska göras. Kvalitets- och kompetenskrav&lt;br&gt;stäms av. Uppföljningar och utvärderingar preciseras. Ett led i denna&lt;br&gt;samverkan kan vara att den centrala myndigheten gör årliga väl förbe-&lt;br&gt;redda länsbesök. Väsentligt är att de verksamhetsöverenskommelser som&lt;br&gt;då görs utformas så att de kan följas upp i planeringssamtal och uppfölj-&lt;br&gt;ningsmöten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationen av funktionerna på central nivå, inklusive den centrala&lt;br&gt;myndigheten, kommer att behöva justeras. Det har inte varit utredning-&lt;br&gt;ens uppgift att gå in på detta i detalj. Översiktligt redovisas i betänkan-&lt;br&gt;det fem organisatoriska delar som verksamheten på den centrala nivån&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan delas in i. Dessa är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ett litet effektivt sekretariat för hela organisationens administrativa&lt;br&gt;frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en del för frågor som hör samman med den s.k. föregripande tillsynen&lt;br&gt;såsom föreskrifter, allmänna råd, praxisspridning och andra aktiviteter&lt;br&gt;som krävs för att tillämpningen av försäkrings- och förmånsregler blir&lt;br&gt;korrekt, likformig, rättvis och rättssäker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en del för frågor om efterföljande tillsyn, uppföljning och utvärdering.&lt;br&gt;Denna del bör vara väl avskild och avgränsad från de övriga delarna,&lt;br&gt;vars resultat och effektivitet ju är föremål för granskningen. Denna&lt;br&gt;del behöver sannolikt förstärkas med tanke på det starka omvandling-&lt;br&gt;stryck som f.n. gäller inom socialförsäkringsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en del för gemensamma ADB/IT-frågor. Denna del bör ligga friståen-&lt;br&gt;de och vara uppdragsfmansierad. Det strategiska utvecklingsansvaret&lt;br&gt;bör dock hållas samman på central nivå med ett förstärkt reellt infly-&lt;br&gt;tande för ledningarna på den regionala nivån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en del för produktion och utformning av informations- och utbild-&lt;br&gt;ningsinsatser. Även denna del bör ligga fristående och vara upp-&lt;br&gt;dragsfmansierad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en första men inte oviktig förändring föreslås att namnet på den&lt;br&gt;centrala myndigheten ändras från Riksförsäkringsverket till Socialförsäk-&lt;br&gt;ringsverket. Detta innebär en markering av att det är en ny myndighet&lt;br&gt;som ska arbeta i nya former med delvis nytt ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innebär förslagen i detta betänkande att det skapas&lt;br&gt;en sammanhållen organisation med ett entydigt statligt huvudmannaskap&lt;br&gt;som gör det möjligt att utveckla starkt decentraliserade lösningar för&lt;br&gt;ansvarsfördelningen inom administrationen. Ansvar och befogenheter&lt;br&gt;läggs hos den regionala myndigheten i en omfattning som går längre än&lt;br&gt;som traditionellt återfinns inom statsförvaltningen. Förslagen innebär&lt;br&gt;också en administrativ förenkling genom att behovet av särlagstiftning&lt;br&gt;för försäkringskassornas administration försvinner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skapas bättre förutsättningar för en effektiv verksamhet och för&lt;br&gt;framtida rationaliseringar, eftersom organisationens ledningskraft kom-&lt;br&gt;mer att kunna koncentreras på de utmaningar som väntar socialförsäk-&lt;br&gt;ringsadministrationen i tider av stora reformer, förenklingar och rationa-&lt;br&gt;liseringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med den nya organisation som föreslås i betänkandet är att ska-&lt;br&gt;pa förutsättningar för en väl fungerande dialog, en återupprättad vi-anda&lt;br&gt;och ett tydligt ledningsansvar i hela organisationen. Idén om en gemen-&lt;br&gt;sam &amp;quot;Försäkringskassa Sverige&amp;quot; kommer att kunna förverkligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser som avgivit&lt;br&gt;yttrande över betänkandet Försäkringskassan&lt;br&gt;Sverige - Översyn av socialförsäkringens&lt;br&gt;administration (SOU 1996:64)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har inkommit med yttrande: Kammarrätten i&lt;br&gt;Sundsvall, Länsrätten i Kalmar län, Domstolsverket, Riksförsäkringsver-&lt;br&gt;ket, Pliktverket, Statistiska centralbyrån, Datainspektionen, Statskontoret,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Finansinspektionen, Arbetsgivar-&lt;br&gt;verket, Statens löne- och pensionsverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, Centra-&lt;br&gt;la studiestödsnämnden, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Jämtlands län, Riksdagens ombudsmän Landstingsförbundet, Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet, Försäkringskasseförbundet, Blekinge läns allmänna&lt;br&gt;försäkringskassa, Bohusläns allmänna försäkringskassa, Gotlands läns&lt;br&gt;allmänna försäkringskassa, Gävleborgs läns allmänna försäkringskassa,&lt;br&gt;Göteborgs allmänna försäkringskassa, Hallands läns allmänna försäk-&lt;br&gt;ringskassa, Jämtlands läns allmänna försäkringskassa, Jönköpings läns&lt;br&gt;allmänna försäkringskassa, Kalmar läns allmänna försäkringskassa,&lt;br&gt;Kopparbergs läns allmänna försäkringskassa, Kristianstads läns allmänna&lt;br&gt;försäkringskassa, Kronobergs läns allmänna försäkringskassa, Malmöhus&lt;br&gt;läns allmänna försäkringskassa, Norrbottens läns allmänna försäkrings-&lt;br&gt;kassa, Skaraborgs läns allmänna försäkringskassa, Stockholms läns&lt;br&gt;allmänna försäkringskassa, Södermanlands läns allmänna försäkringskas-&lt;br&gt;sa, Uppsala läns allmänna försäkringskassa, Värmland läns allmänna&lt;br&gt;försäkringskassa, Västerbottens läns allmänna försäkringskassa, Väster-&lt;br&gt;norrlands läns allmänna försäkringskassa, Västmanlands läns allmänna&lt;br&gt;försäkringskassa, Älvsborgs läns allmänna försäkringskassa, Örebro läns&lt;br&gt;allmänna försäkringskassa, Östergötlands läns allmänna försäkringskassa,&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige, Försäkringsanställdas förbund, Tjänste-&lt;br&gt;männens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation,&lt;br&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen, Företagarnas Riksorganisation, Industri-&lt;br&gt;förbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Pensionärernas Riksorganisation,&lt;br&gt;Sveriges Pensionärsförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan, De&lt;br&gt;handikappades riksförbund, Handelsanställdas förbund och Svenska&lt;br&gt;Kommunalarbetarförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 april 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden&lt;br&gt;Hjelm-Wallén, Peterson, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson,&lt;br&gt;Winberg, Uusmann, Ulvskog, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg,&lt;br&gt;Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Klingvall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1996/97:63 Samverkan,&lt;br&gt;socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 53169. Stockholm 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:SfU12</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om inriktningen av samverkan inom rehabiliteringsområdet (avsnitt 7.6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om inriktningen av samverkan inom rehabiliteringsområdet (avsnitt 7.6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:SfU12</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för reformeringen av socialförsäkringsadministrationen (avsitt 12).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:SfU12</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för reformeringen av socialförsäkringsadministrationen (avsitt 12).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>avslag</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:SfU11</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1997-04-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1997-04-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1997-04-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1997-05-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 07:20:58</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GK0363</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:48</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialförsäkringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 07:20:58</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:SfU12</uppgift>
<ref_dok_id>GK01SfU12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SfU12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:SfU11</uppgift>
<ref_dok_id>GL01SfU11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SfU11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Reformerad förtidspension, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:63&lt;br/&gt;
Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration,  m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:63&lt;br/&gt;
Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration,  m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:63&lt;br/&gt;
Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration,  m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:63&lt;br/&gt;
Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration,  m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:63&lt;br/&gt;
Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration,  m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:63&lt;br/&gt;
Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration,  m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gullan Lindblad  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:63&lt;br/&gt;
Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration,  m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gullan Lindblad  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Monica Widnemark  och Marianne Carlström  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:63&lt;br/&gt;
Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration,  m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Monica Widnemark  och Marianne Carlström  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ragnhild Pohanka  och Thomas Julin  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:63&lt;br/&gt;
Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration,  m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ragnhild Pohanka  och Thomas Julin  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rose-Marie Frebran  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:63&lt;br/&gt;
Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration,  m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rose-Marie Frebran  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sigge Godin  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:63&lt;br/&gt;
Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration,  m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sigge Godin  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ulla Hoffmann  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:63&lt;br/&gt;
Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration,  m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ulla Hoffmann  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>