<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2245821</hangar_id>
 <dok_id>GK0342</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>42</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:42</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>42</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1996-10-10 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:58:07</systemdatum>
 <publicerad>1997-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Tilläggssäkerheter vid handel med finansiella instrument och valuta </titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK0342/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK0342</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK0342</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1996/97:42&lt;/h1&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0342/prop_199697__42-1.png" style="width:41pt;height:70pt;"/&gt;
&lt;h2&gt;Tilläggssäkerheter vid handel med finansiella&lt;br&gt;instrument och valuta&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 10 oktober 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Thage G Peterson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Thomas Östros&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Finansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att tilläggssäkerhet som ställs vid handel med&lt;br&gt;finansiella instrument eller valuta normalt inte skall kunna återvinnas enligt&lt;br&gt;4 kap. 12 § konkurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse: S. 1 rad 7 och 8 Står: Göran Persson Erik Åsbrink Rättat till: Thage G&lt;br&gt;Peterson Thomas Östros&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut ............................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext ........................................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning.......................  5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund .......................................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regler om återvinning och clearingverksamhet ............ 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Återvinning av tilläggssäkerhet......................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska effekter av förslaget ....................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar............................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Promemorians lagförslag....................... 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Remissammanställning ........................ 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................... 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande............................ 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om änd-&lt;br&gt;ring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel&lt;br&gt;med finansiella instrument&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med&lt;br&gt;finansiella instrument&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken till 5 kap. skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 5 kap. 2 §, av följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. Avtal om avräkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 kap. Avtal om avräkning och&lt;br&gt;tilläggssäkerh et&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tilläggssäkerhet som har över-&lt;br&gt;lämnats i enlighet med avtalade&lt;br&gt;regler för deltagande i sådan clear-&lt;br&gt;ingverksamhet som anordnas av en&lt;br&gt;centralbank eller en svensk eller ut-&lt;br&gt;ländsk clearingorganisation får inte&lt;br&gt;återvinnas enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;4 kap. 12 &amp;nbsp;§ konkurslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1987:672).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvinning enligt samma be-&lt;br&gt;stämmelser får inte heller ske om&lt;br&gt;parter vid handel med finansiella&lt;br&gt;instrument, med andra liknande&lt;br&gt;rättigheter eller åtaganden eller&lt;br&gt;med valuta, i enlighet med avtals-&lt;br&gt;villkor som allmänt tillämpas vid&lt;br&gt;sådan handel, har kommit överens&lt;br&gt;om att tilläggssäkerhet skall ställas&lt;br&gt;och säkerheten har överlämnats i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1992:558.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enlighet med överenskommelsen. Prop. 1996/97:42&lt;br&gt;Återvinning av en tilläggssäker-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het får dock ske om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den inte har överlämnats utan&lt;br&gt;dröjsmål efter det att säkerhetsbrist&lt;br&gt;uppkommit enligt de avtalade reg-&lt;br&gt;lerna vid clearingverksamheten&lt;br&gt;eller överenskommelsen mellan&lt;br&gt;parterna, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den har överlämnats under&lt;br&gt;sådana omständigheter att åtgärd-&lt;br&gt;en inte kan anses som ordinär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken inkom i oktober 1995 till Finansdepartementet med en begäran&lt;br&gt;om ändring i konkurslagen (dnr Fi 95/5147). Till framställningen bifogade&lt;br&gt;Riksbanken en promemoria om säkerheter ställda i samband med clearing&lt;br&gt;och avveckling på de finansiella marknaderna. Enligt Riksbanken föreskrivs&lt;br&gt;ofta i avtalet om clearingverksamhet i samband med att medlemmen träder in&lt;br&gt;i verksamheten att denne skall ställa säkerhet för sin skuld till clearing-&lt;br&gt;organisationen. Storleken av denna skuld kan variera och clearingorgani-&lt;br&gt;sationen kräver dessutom med stöd av avtal i vissa fall att ytterligare säker-&lt;br&gt;heter överlämnas. Så kan vara fallet om de ursprungliga säkerheterna, initial-&lt;br&gt;säkerheterna, inte täcker värdeförändringar över tiden. Dessa ytterligare&lt;br&gt;säkerheter som ställs kallas i Riksbankens promemoria för marginalsäker-&lt;br&gt;heter. Här har i stället valts begreppet tilläggssäkerheter. I promemorian&lt;br&gt;konstaterar Riksbanken att hållbarheten av sådana tilläggssäkerheter enligt&lt;br&gt;svensk rätt har kommit att ifrågasättas. I Riksbankens promemoria presen-&lt;br&gt;teras ett lagförslag om skydd för tilläggssäkerheter som ställs vid deltagande&lt;br&gt;i clearingverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under beredningen av ärendet höll Justitie- och Finansdepartementen i&lt;br&gt;november 1995 en hearing. De närvarande gavs vid hearingen tillfälle att&lt;br&gt;även komma in med skriftliga synpunkter i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens framställning och promemoria samt minnesanteckningar&lt;br&gt;förda vid hearingen och en sammanställning av skriftliga synpunkter som&lt;br&gt;lämnats i anslutning till hearingen finns tillgängliga i Finansdepartementet&lt;br&gt;(dnrFi 95/5147).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser ifrågasatte vid hearingen och i skriftliga yttranden&lt;br&gt;den avgränsning av lagförslaget till clearingverksamhet som gjorts i&lt;br&gt;Riksbankens framställning. En lagstiftning till skydd för tilläggssäkerheter&lt;br&gt;borde enligt dessa omfatta även sådan handel med finansiella instrument eller&lt;br&gt;valuta som avvecklas direkt mellan partema (s.k. OTC-handel).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av bl.a. remissynpunkterna på Riksbankens framställning&lt;br&gt;upprättades inom Finansdepartementet en promemoria med förslag till lag-&lt;br&gt;stiftning som omfattar även säkerheter ställda vid OTC-handeln. Finans-&lt;br&gt;departementets promemoria har remissbehandlats. Lagförslaget i Finans-&lt;br&gt;departementets promemoria finns i bilaga 1. En sammanställning av remiss-&lt;br&gt;yttrandena finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 19 september 1996 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över det lagförslag som finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Handeln på de finansiella marknaderna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handeln med finansiella instrument och valuta i Sverige och utomlands&lt;br&gt;omsätts dagligen mycket stora belopp. 1 Sverige är valutamarknaden samt&lt;br&gt;penning- och obligationsmarknaden (nedan penningmarknaden) de omsätt-&lt;br&gt;ningsmässigt klart största. Den dagliga genomsnittliga omsättningen i&lt;br&gt;Sverige våren 1995 var 150 miljarder kronor på valutamarknaden och&lt;br&gt;105 miljarder kronor på penningmarknaden. Av denna omsättning utgjorde&lt;br&gt;andelen derivatinstrument 58 % på valutamarknaden och 41 % på&lt;br&gt;penningmarknaden. Den dagliga omsättningen på aktiemarknaden är betyd-&lt;br&gt;ligt lägre, 4-5 miljarder kronor inkl, derivatinstrument. Ett annat sätt att be-&lt;br&gt;skriva omfattningen av handeln är att sätta omsättningen i relation till brutto-&lt;br&gt;nationalprodukten (BNP). För år 1995 var årsomsättningen på värdepappers-&lt;br&gt;marknaden och valutamarknaden i Sverige 45 gånger större än BNP&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Figur 1 Dagsomsättningen på de finansiella marknaderna i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljarder kr&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0342/prop_199697__42-2.png" style="width:274pt;height:187pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Källa: Riksbanken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med derivatinstrument avses i vid mening finansiella avtal vars värde&lt;br&gt;beror på en eller flera underliggande tillgångar eller på ett index av sådana&lt;br&gt;tillgångar. Vanliga underliggande tillgångar är valuta, räntebärande papper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* De uppgifter om omsättningen som redovisas är hämtade från Den svenska derivatmarknaden&lt;br&gt;- omfattning och systemrisker, Sveriges Riksbank, juli 1994 (nedan Riksbankens derivatunders-&lt;br&gt;ökning) och den redovisning av förhållandena på derivatmarknaden våren 1995 som finns i&lt;br&gt;Sveriges Riksbanks tidskrift Penning-och valutapolitik 1996:1 (s.45-51).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(såsom obligationer och statsskuldväxlar), aktier och råvaror. De i Sverige&lt;br&gt;vanligaste derivatinstrumenten är terminer, optioner och svappar. Handeln&lt;br&gt;med derivat på en marknad brukar jämföras med den s.k. avistahandeln.&lt;br&gt;Avistahandeln avser de tillgångar som förekommer som underliggande till-&lt;br&gt;gångar vid handeln med derivat. Avvecklingen av avistaaffärer sker vanligen&lt;br&gt;kort tid efter avslut, vanligen 2-5 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omsättningen i Sverige är betydande men den framstår ändå som relativt&lt;br&gt;ringa vid en jämförelse med den omsättning som sker dagligen på den&lt;br&gt;internationella finansmarknaden. Samarbetsorganet för centralbanker, Bank&lt;br&gt;for International Settlements (BIS), har för år 1995 uppskattat den dagliga&lt;br&gt;omsättningen på den internationella valutamarknaden till 1 230 miljarder&lt;br&gt;amerikanska dollar (USD). Som en jämförelse kan nämnas att motsvarande&lt;br&gt;siffra för år 1989 var 590 miljarder USD och för år 1992 820 miljarder&lt;br&gt;USD.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Figur 2 Omsättningen på den internationella valutamarknaden, per dag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljarder USD&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0342/prop_199697__42-3.png" style="width:276pt;height:175pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Källa: BIS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ännu större ökning kan registreras vad avser derivatinstrument. Det&lt;br&gt;utestående värdet på derivatinstrument har ökat från 5 740 miljarder USD år&lt;br&gt;1990 till 20 000 miljarder USD år 1994. Värdet på de derivatinstrument som&lt;br&gt;handlas direkt mellan parterna var år 1994 12 000 miljarder USD. Det&lt;br&gt;sammanlagda värdet samma år på börshandlade derivatinstrument var 8 000&lt;br&gt;miljarder USD. En undersökning av BIS redovisar per den 1 april 1995&lt;br&gt;högre belopp, nämligen 40 000 miljarder USD för OTC-handeln och 17&lt;br&gt;000 miljarder USD för börshandeln. I undersökningen anges dock att en&lt;br&gt;jämförelse mellan OTC-handlat och börshandlat inte är relevant, eftersom&lt;br&gt;man inte har tagit hänsyn till dubbelredovisning av börshandeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Figur 3 Derivatinstrument, utestående värde (mdr USD)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljarder USD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5000&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0342/prop_199697__42-4.png" style="width:251pt;height:134pt;"/&gt;
&lt;p&gt;0-^2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: BIS och The Economist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även den gränsöverskridande handeln med värdepapper har ökat de sen-&lt;br&gt;aste åren. Någon utförlig statistik över denna handel existerar inte, men av&lt;br&gt;studien Cross-Border Securities Settlement&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; framgår att den dagliga avveck-&lt;br&gt;lingen av gränsöverskridande värdepapperstransaktioner i de båda inter-&lt;br&gt;nationella clearingorganisationema Euroclear och Cedel har ökat från&lt;br&gt;25 miljarder USD år 1990 till 112 miljarder USD år 1994.1 studien konsta-&lt;br&gt;teras vidare att den gränsöverskridande handeln med statspapper, t. ex. stats-&lt;br&gt;obligationer och statsskuldväxlar, utgivna av stater i Europa har ökat kraftigt&lt;br&gt;och att stora volymer av sådana papper numera avvecklas i Euroclear och&lt;br&gt;Cedel. Studien visar också att olika former av säkerhetstransaktioner,&lt;br&gt;exempelvis repor, omvända repor och värdepapper som ställs som säkerhet&lt;br&gt;för kredit- och motpartsexponeringar samt värdepapperslån, står för den&lt;br&gt;största ökningen. En repa (repurchase agreement) är ett avtal om försäljning&lt;br&gt;av ett värdepapper där säljaren samtidigt förbinder sig att återköpa papperet&lt;br&gt;en viss tid därefter till ett överenskommet pris. Repan kan vara omvänd, dvs.&lt;br&gt;ett avtal om köp i kombination med framtida försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handeln med finansiella instrument och valuta skiljer man traditionellt&lt;br&gt;mellan sådan handel som sker på en börs eller annan marknadsplats och den&lt;br&gt;s.k. OTC-handeln som sker direkt mellan partema eller deras ombud. En&lt;br&gt;viktig utgångspunkt för bedömningen av riskerna vid handeln och hur dessa&lt;br&gt;risker är fördelade, är om handeln på en viss delmarknad är clearad eller inte.&lt;br&gt;Denna distinktion gäller främst derivathandeln men kan med fördel användas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Studien Cross-Border Securities Settlement, Basel, 1995, finns beskriven i propositionen om&lt;br&gt;clearingverksamhet (prop. 1995/96:50 s. 53-55).&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även för avistahandeln. Med clearad handel avses därvid de affärer som Prop. 1996/97:42&lt;br&gt;avvecklas genom en clearingorganisation. Den icke clearade eller oclearade&lt;br&gt;handeln är sådan som inte är föremål för central clearing. Vid oclearad&lt;br&gt;handel sköter i stället parterna eller deras ombud såväl clearing som avveck-&lt;br&gt;ling (se prop. 1995/96:50 s. 41).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar derivathandeln brukar även en annan skiljelinje dras,&lt;br&gt;nämligen om instrumenten är standardiserade eller inte. Med standardiserade&lt;br&gt;derivatinstrument avses instrument som är enhetliga, t.ex. vad avser löptid,&lt;br&gt;kontraktsstorlek och villkoren för avvecklingen. Syftet med standardiseringen&lt;br&gt;är att förenkla handeln. Derivatinstrument som handlas på en börs är stand-&lt;br&gt;ardiserade. Vid OTC-handeln kan däremot derivatinstrumenten vara&lt;br&gt;skräddarsydda för en parts särskilda behov och avse tillgångar som inte är&lt;br&gt;föremål för börshandel. OTC-handeln med derivatinstrument omfattar dels&lt;br&gt;icke-standardiserade instrument med villkor som partema i detalj har kommit&lt;br&gt;överens om, dels instrument som i hög grad är standardiserade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På aktiemarknaden är det dominerande förhållandet i Sverige och utom-&lt;br&gt;lands att avistahandeln sker på en börs, eller i vart fall att affärerna regi-&lt;br&gt;streras vid en börs. Det vanliga är också att aktiehandeln är föremål för&lt;br&gt;clearingverksamhet och kontoföring. I Sverige sker handeln med aktier på&lt;br&gt;Stockholms Fondbörs AB. Det förekommer även en betydande handel med&lt;br&gt;svenska aktier vid Londonbörsen och vid börser i USA. Clearing och konto-&lt;br&gt;föring av aktier och aktierelaterade instrument sker hos Värdepappers-&lt;br&gt;centralen VPC AB (VPC). Denna del av VPC:s verksamhet kallas garanti-&lt;br&gt;delen eftersom de kontoförande instituten ställer garanti för likvidavveck-&lt;br&gt;lingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den huvudsakliga derivathandeln med svenska aktier som underliggande&lt;br&gt;tillgång äger rum hos OM Stockholm AB (OM) som också sköter clearing-&lt;br&gt;verksamheten av denna handel. Handeln med aktiederivat är i Sverige av&lt;br&gt;relativt begränsad omfattning. Enligt Riksbankens derivatundersökning&lt;br&gt;uppgick den genomsnittliga månadsomsättningen för år 1993 till 6 miljarder&lt;br&gt;kronor, varav 78 % utgjorde clearad handel och resterande 22 % var&lt;br&gt;oclearad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På penningmarknaden äger den dominerande handeln rum direkt mellan&lt;br&gt;parterna eller deras ombud på en telefonmarknad. Handeln på penning-&lt;br&gt;marknaden kan betecknas som OTC-handel. Avsluten på penningmarknaden&lt;br&gt;registreras och offentliggörs dock av PMX (Penningmarknadsinformation&lt;br&gt;PMI AB:s börs). Clearing, avveckling och kontoföring av avistaaffärema på&lt;br&gt;penningmarknaden, dvs. obligationer och korta papper såsom statsskuld-&lt;br&gt;växlar, sker hos VPC. För penningmarknaden har VPC byggt upp en särskild&lt;br&gt;funktion, VP-konton med avtal. OTC-handeln dominerar även handeln med&lt;br&gt;derivatinstrument på penningmarknaden. Av denna handel clearas ungefär&lt;br&gt;hälften av OM. På den svenska penningmarknaden sker en betydande del av&lt;br&gt;handeln interbank, dvs. mellan banker. Interbankhandel utgör ungefär 50 %&lt;br&gt;av avistahandeln och 65 % av derivathandeln. Penningmarknadshandeln är&lt;br&gt;mycket starkt kopplad till utlandet. Särskilt gäller detta i fråga om denvat-&lt;br&gt;handeln. Ungefär 65 % av handeln med räntederivat sker mellan en svensk&lt;br&gt;aktör och en utländsk motpart. Handeln på penningmarknaden karakteriseras&lt;br&gt;av att den är relativt koncentrerad. De fyra största aktörernas marknadsandel&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av handeln var år 1993, enligt Riksbankens derivatundersökning, nästan Prop. 1996/97:42&lt;br&gt;50 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en jämförelse med andra länders penningmarknader kan konstateras&lt;br&gt;att det utomlands är relativt vanligt att handeln med avistainstrument och&lt;br&gt;derivatinstrument äger rum på en marknadsplats. Det är dock inte något&lt;br&gt;ovanligt att handeln med penningmarknadsinstrument även i andra länder&lt;br&gt;sker på ett liknande sätt som i Sverige, dvs. direkt mellan parterna på en&lt;br&gt;telefonmarknad. Förfarandet på den svenska marknaden, att en betydande del&lt;br&gt;av OTC-handeln med räntederivat clearas hos en clearingorganisation, är&lt;br&gt;dock unikt. Det kan här nämnas att clearing, avveckling och kontoföring av&lt;br&gt;statspapper i utlandet relativt ofta sköts av centralbanker. Så sker t.ex. i&lt;br&gt;Storbritannien och USA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller valutamarknaden blir bilden emellertid annorlunda. Någon&lt;br&gt;central marknadsplats eller börs för valutaaffärer av betydelse finns för&lt;br&gt;närvarande inte i Sverige. Inte heller är valutaaftarema föremål för central&lt;br&gt;clearing. Valutahandeln och den efterföljande clearingen och avvecklingen&lt;br&gt;sker i stället direkt mellan partema eller deras ombud. Den svenska&lt;br&gt;valutamarknaden är mycket starkt kopplad till utlandet. Riksbankens&lt;br&gt;undersökningar visar att en utländsk motpart förekommer vid över 70 % av&lt;br&gt;affärerna vid denna handel. Valutahandeln i Sverige är dessutom i mycket&lt;br&gt;hög grad koncentrerad till de fyra största aktörerna som tillsammans har en&lt;br&gt;marknadsandel på över 80 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Figur 4 Den svenska derivatmarknaden 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalt 7 97 miljarder kr&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0342/prop_199697__42-5.png" style="width:233pt;height:179pt;"/&gt;
&lt;p&gt;[jLktiederivaMX3J^_j&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: Riksbanken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centra för den världsomspännande valutahandeln är London, New York&lt;br&gt;och Tokyo. Utomlands förekommer det en betydande handel med valuta-&lt;br&gt;derivat på derivatbörser. Denna handel clearas också av derivatbörsen eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en till börsen knuten clearingorganisation. Som exempel kan nämnas derivat-&lt;br&gt;börsen i London, Liffe med clearingorganisationen London Clearing House&lt;br&gt;(LCH) och derivatbörsema i Chicago, Chicago Mercantile Exchange (CME)&lt;br&gt;och Chicago Board of Trade (CBT) samt clearingorganisationen för optioner,&lt;br&gt;Options Clearing Corporation (OCC).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon central clearing av avistahandeln av valuta har tidigare inte heller&lt;br&gt;funnits i utlandet utan denna handel har liksom handeln i Sverige varit&lt;br&gt;oclearad. Under de senaste åren har emellertid betydande ansträngningar&lt;br&gt;gjorts för att genom bilaterala och multilaterala arrangemang för nettning och&lt;br&gt;avveckling minska riskerna vid den gränsöverskridande valutahandeln.&lt;br&gt;Nettning eller avräkning har behandlats utförligt i prop. 1994/95:130 Avtal&lt;br&gt;om avräkning (nettning) vid handel med finansiella instrument och valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FXNET är ett bolag med säte i London som driver ett system för bilateral&lt;br&gt;nettning av valutaaffärer, såväl avista som derivat, mellan deltagande banker.&lt;br&gt;Nettningen i FXNET sker genom s.k. nettning genom novation. Vid sådan&lt;br&gt;nettning medför vaije ny affär att det gamla avtalet ersätts med ett nytt.&lt;br&gt;Exchange Clearing House (ECHO) är en i London baserad clearingorgani-&lt;br&gt;sation för nettning och avveckling av valutaaffärer mellan i första hand stora,&lt;br&gt;internationella banker. ECHO ägs av ett antal stora banker, bl.a. SE-Banken&lt;br&gt;och Sparbanken Sverige. Bank of England, som tillsammans med central-&lt;br&gt;bankerna i de aktuella länderna har tillsyn över ECHO, gav i augusti 1995&lt;br&gt;ECHO tillstånd att starta sin verksamhet. De svenska bankerna, SE-Banken&lt;br&gt;och Sparbanken Sverige, har emellertid inte fått möjlighet att delta i&lt;br&gt;nettningen och avvecklingen i ECHO. Skälet härtill, är att det vid&lt;br&gt;bedömningen om dessa banker skulle få delta i clearingverksamheten hos&lt;br&gt;ECHO har ansetts osäkert om tilläggssäkerheter ställda av de svenska&lt;br&gt;bankerna till ECHO, enligt svensk rätt, är skyddade mot återvinning. Ett&lt;br&gt;liknande system, Multinet, som är baserat i Nordamerika, är för närvarande&lt;br&gt;föremål för myndigheternas granskning. Vidare arbetar en grupp större&lt;br&gt;internationella banker inom ramen för den s.k. G 20-gruppen (Group of&lt;br&gt;Twenty) på olika lösningar i syfte att åstadkomma en avveckling som kan&lt;br&gt;möjliggöra “Payment versus Payment” (PVP eller betalning mot betalning).&lt;br&gt;En sådan mekanism skulle kunna eliminera den motpartsrisk som&lt;br&gt;uppkommer vid valutahandeln då betalning av den ena valutan och leverans&lt;br&gt;av den andra valutan inte sker samtidigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid OTC-handeln görs affärerna som tidigare nämnts upp direkt mellan&lt;br&gt;partema eller deras ombud, vanligen per telefon eller telefax. För att förenkla&lt;br&gt;och harmonisera de avtalsmässiga rutinerna vid OTC-handeln har standard-&lt;br&gt;iserade ramavtal (nedan standardavtal) tagits fram. Dessa standardavtal är&lt;br&gt;avsedda att reglera samtliga transaktioner mellan två parter avseende ett visst&lt;br&gt;finansiellt instrument eller en viss valuta. Det finns även standardavtal som&lt;br&gt;omfattar transaktioner med flera typer av finansiella instrument eller flera&lt;br&gt;valutor. (Se vidare beträffande standardavtalen Ame Tjaum Valuta- og&lt;br&gt;renteswaper, Oslo 1996 s. 123 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till den dominerande ställning standardavtalen har fått vid&lt;br&gt;OTC-handeln är följande. Handeln är global med aktörer från olika länder&lt;br&gt;och jurisdiktioner. Affärerna görs som nämnts upp per telefon och partema&lt;br&gt;har ofta ett stor antal affärer med varandra avseende finansiella instrument&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller valuta. Det finns därför ett behov av att förenkla uppgörelsen vid den Prop. 1996/97:42&lt;br&gt;enskilda transaktionen. Standardavtalen kan ha olika konstruktion. En variant&lt;br&gt;är att avtalet föreskriver att alla transaktioner mellan partema med ett visst&lt;br&gt;instrument skall regleras av standardavtalet. En annan variant är att partema&lt;br&gt;träffar ett standardavtal men att det krävs för att den enskilda transaktionen&lt;br&gt;skall knytas till standardavtalet att partema bekräftar att vaije enskild trans-&lt;br&gt;aktion är knuten till det mellan dem ingångna standardavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Standardavtalen innehåller de generella villkoren om partemas rättigheter&lt;br&gt;och skyldigheter, riskfördelning, uppsägningsanledningar, avräkningsför-&lt;br&gt;farande etc. Därutöver kan partema i en bilaga till standardavtalet komma&lt;br&gt;överens om att säkerheter skall ställas och om villkoren för ett sådant säker-&lt;br&gt;ställande. Eftersom de generella villkoren är fastställda i standardavtalet be-&lt;br&gt;höver partema vid den enskilda transaktionen bara komma överens om be-&lt;br&gt;lopp, förfallodagar, räntevillkor, valuta och valutakurs etc. Dessa villkor&lt;br&gt;kommer partema ofta överens om per telefon varefter innehållet i den munt-&lt;br&gt;liga överenskommelsen dokumenteras genom skriftliga bekräftelser. Genom&lt;br&gt;standardavtalen knyts de enskilda transaktionerna ihop till ett avtals- och&lt;br&gt;rättsförhållande mellan partema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Båda de ovan nämnda avtalstyperna är avsedda att hindra att en transak-&lt;br&gt;tion skall kunna ses som ett enskilt, separat avtal. Om vaije transaktion utgör&lt;br&gt;ett enskilt avtal skulle en konkursförvaltare, för att tillvarata övriga borge-&lt;br&gt;närers intresse, nämligen kunna välja att slutföra det eller de avtal som han&lt;br&gt;bedömer vara gynnsamma för konkursboet men annullera övriga avtal (s.k.&lt;br&gt;cherry-picking eller “körsbärsplockning”, se prop. 1994/95:50 s. 16-18).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De standardavtal som har blivit dominerande för den globala OTC-&lt;br&gt;handeln med derivatinstrument har tagits fram av International Swaps and&lt;br&gt;Derivatives Association (ISDA). Det första standardavtalet från ISDA kom&lt;br&gt;år 1987. ISDA gav år 1992 ut två nya standardavtal som bl.a. är anpassade&lt;br&gt;så att de kan utnyttjas för transaktioner med flera typer av derivatinstrument.&lt;br&gt;Ett av avtalen, 1992 ISDA Master Agreement (Multicurrency - Cross-&lt;br&gt;Border), är avsett för transaktioner mellan parter som har säte i skilda&lt;br&gt;jurisdiktioner och omfattar transaktioner i vilken valuta som helst eller i flera&lt;br&gt;valutor. Det andra avtalet, 1992 ISDA Master Agreement (Local Currency -&lt;br&gt;Single Jurisdictiori), är avsett för transaktioner med en valuta mellan parter&lt;br&gt;med säte i samma jurisdiktion. ISDA:s avtal kompletteras av ett&lt;br&gt;standardiserat tillägg (“Schedule”) som parterna kan utnyttja för att anpassa&lt;br&gt;standardavtalet efter deras egna önskemål. Vidare har ISDA gett ut samlingar&lt;br&gt;av definitioner, t.ex. 1992 ISDA FX and Currency Option Definitions, som&lt;br&gt;parterna kan utnyttja tillsammans med standardavtalet. Att säkerheter krävs&lt;br&gt;och ställs även vid OTC-handeln har blivit allt vanligare. ISDA har därför&lt;br&gt;tagit fram en särskilt standardavtal, ISDA Credit Support Annex, i vilket&lt;br&gt;parterna kan reglera formerna för ställande av säkerheter och då även&lt;br&gt;tilläggssäkerheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vid värdepapperslån förekommer ställande av initialsäkerhet och&lt;br&gt;tilläggssäkerhet. Vid sådana transaktioner med utländska motparter är i&lt;br&gt;princip sådant säkerställande obligatoriskt. Enligt Overseas Securities&lt;br&gt;Lending Agreement, det dominerande standardavtalet på området, skall&lt;br&gt;säkerheten bestå av värdepapper, kontanta medel eller bankgaranti eller mot-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svarande. Värderelationen mellan lånade värdepapper och ställda säkerheter&lt;br&gt;skall bibehållas dag för dag under lånets löptid. Detta innebär att ytterligare&lt;br&gt;säkerhet, tilläggssäkerhet, skall ställas i takt med värdeförändringar på ut-&lt;br&gt;lånade värdepapper. För den svenska marknaden har Svenska Fond-&lt;br&gt;handlareföreningen utarbetat ett motsvarande ramavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den tidigare berörda studien, Cross-Border Securities Settlement,&lt;br&gt;står olika former av säkerhetstransaktioner, bl.a. repor och omvända repor,&lt;br&gt;för den största ökningen vid den gränsöverskridande handeln med värde-&lt;br&gt;papper. De svenska aktörernas volym av repor gentemot utländska motparter&lt;br&gt;är betydande. Enligt Riksbankens statistik var under september 1995 hela&lt;br&gt;52 % eller knappt 330 miljarder kronor av svenska aktörers repor i statsobli-&lt;br&gt;gationer hänförliga till utlandet. Global Master Repurchase Agreement, det&lt;br&gt;internationella standardavtalet för repor, förutsätter att värdepapper eller&lt;br&gt;kontanta medel fortlöpande överlämnas mellan parterna i takt med föränd-&lt;br&gt;ringar av marknadsvärdena för det värdepapper repan avser. Ett vanligt&lt;br&gt;standardavtal vid den internationella valutahandeln är International Foreign&lt;br&gt;Exchange Master Agreement (IFEMA'). Detta avtal bygger på erfarenheter&lt;br&gt;från valutahandeln i London och New York.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riskerna vid handeln med finansiella instrument och valuta, särskilt&lt;br&gt;kapitalrisken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den snabbt växande handeln med valuta och derivatinstrument och de risker&lt;br&gt;som kan vara förenade med en sådan handel har de senaste åren tilldragit sig&lt;br&gt;ett betydande intresse både i Sverige och utomlands. Bakgrunden till detta&lt;br&gt;intresse är bl.a. det förhållandet att störningar på dessa marknader och därvid&lt;br&gt;särskilt vid clearing och avveckling kan sprida sig till andra aktörer och&lt;br&gt;marknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riskerna vid avveckling av affärer med finansiella instrument och valuta&lt;br&gt;kan delas in på olika sätt. En indelningsgrund är motpartsrisker, som är&lt;br&gt;kopplade till brister hos motparten, och andra risker. Med andra risker avses&lt;br&gt;främst operativa, administrativa och legala risker. Motpartsriskema kan i sin&lt;br&gt;tur delas in efter flera kriterier. Kreditrisken innebär risken att motparten inte&lt;br&gt;kan stå för sina förpliktelser. Likviditetsrisken innebär att fullgörandet av&lt;br&gt;förpliktelsen inte sker i rätt tid. Med en annan infallsvinkel kan man skilja&lt;br&gt;mellan kapitalrisk, som innebär risken att förlora hela det värde som affären&lt;br&gt;gällt, och ersättningskostnadsrisk (marknadsrisk). Den senare innebär att den&lt;br&gt;drabbade inte behöver fullgöra sin del av affären men kanske tvingas att göra&lt;br&gt;en ersättningsaffär med ett annat, sämre utfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditrisken kan, såvida inte leverans sker endast om motprestationen&lt;br&gt;samtidigt fullgörs, innebära en kapitalrisk. Det är därför en strävan vid&lt;br&gt;avvecklingen av värdepappersaffarer att tillämpa ett system med samtidig&lt;br&gt;leverans mot betalning (Delivery Versus Payment eller DVP) och därmed&lt;br&gt;reducera risken vid avvecklingen till en ersättningskostnadsrisk. Även när det&lt;br&gt;gäller betalningssystem utgör ett samtidigt utbyte av prestationer, dvs. betal-&lt;br&gt;ning mot betalning (Payment Versus Payment eller P VP), ett eftersträvans-&lt;br&gt;värt mål. Enligt centralbankerna inom EU skall avvecklingen mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;clearingdeltagama (främst banker) ske brutto i realtid (RTGS eller Real&lt;br&gt;Time Gross Settlement) vid sådan clearingverksamhet av betalningar som&lt;br&gt;bedrivs av en centralbank. Bruttoavveckling i realtid har därvid bedömts som&lt;br&gt;det säkraste sättet att avveckla betalningsförpliktelser. Deltagarna vid betal-&lt;br&gt;ningsawecklingen i centralbankssystem skall också ställa säkerheter för&lt;br&gt;eventuella krediter eller exponeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid valutahandeln föreligger betydande svårigheter att få till stånd en&lt;br&gt;samtidig avveckling av partemas förpliktelser. Det sammanhänger med att&lt;br&gt;transaktionerna i de enskilda valutorna avvecklas i de nationella betalnings-&lt;br&gt;systemen där tidszonskillnadema mellan exempelvis Sverige och USA gör&lt;br&gt;att det ena ledet, leveransen av svenska kronor, inte avvecklas samtidigt som&lt;br&gt;det andra ledet, leveransen av USD. Om fullgörandet av prestationer inte&lt;br&gt;sker samtidigt innebär det att en av partema, nämligen den som har fullgjort&lt;br&gt;sin förpliktelse men inte erhållit motprestationen, är utsatt för en kapitalrisk.&lt;br&gt;Om motparten på grund av obestånd inte kan eller får leverera är den som&lt;br&gt;har fullgjort sin prestation exponerad för risken att förlora hela eller delar av&lt;br&gt;värdet av den levererade valutan. Kapitalrisken vid valutahandeln benämns&lt;br&gt;ofta cross-currency settlement risk eller “Herstatt-risk”. Den sistnämnda&lt;br&gt;benämningen refererar till de problem som uppstod år 1974 när en aktör på&lt;br&gt;valutamarknaden, Bankhaus Herstatt, ställde in betalningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu behandlade risken, som föreligger när det vid en affär inte sker ett&lt;br&gt;samtidigt utbyte av prestationer, är inte någon unik risk för de finansiella&lt;br&gt;marknaderna. I grunden är denna risk något som alla företag och hushåll&lt;br&gt;möter och hanterar dagligdags. Den väsentliga skillnaden mellan den&lt;br&gt;finansiella och den reala delen av ekonomin är att ett utlösande av denna risk&lt;br&gt;när en bank eller annan stor aktör på de finansiella marknaderna fallerar får&lt;br&gt;mycket mer omfattande verkningar och ett snabbare förlopp än vad som&lt;br&gt;gäller exempelvis vid ett industriföretags konkurs. Detta beror, för det första,&lt;br&gt;på de stora exponeringar, sett i relation till det egna kapitalet, som föreligger&lt;br&gt;vid denna handel för t.ex. de banker som är aktiva på valutamarknaden. För&lt;br&gt;det andra finns det en högre grad av finansiellt ömsesidigt beroende mellan&lt;br&gt;dessa banker i jämförelse med företagen inom en industribransch. En betal-&lt;br&gt;ningsinställelse av en större bank innebär därför en betydande risk för&lt;br&gt;dominoeffekter som kan hota betalningssystemet och den finansiella infra-&lt;br&gt;strukturen i stort i ekonomin, såväl nationellt som globalt. Med dominoeffekt&lt;br&gt;avses att en aktörs oförmåga att fullfölja sina åtaganden vid rätt tidpunkt&lt;br&gt;medför att andra aktörer inte heller kan fullfölja sina åtaganden vid rätt&lt;br&gt;tidpunkt (se bl.a. Riksbankens tidskrift Penning- och valutapolitik 1996:1&lt;br&gt;s. 53).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sist behandlade risken, nämligen att en aktörs fallissemang får sådana&lt;br&gt;dominoeffekter att det finansiella systemet hotas, brukar kallas systemrisken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har riskerna vid clearing och avveckling av affärer med finans-&lt;br&gt;iella instrument och valuta behandlats i propositionen Clearingverksamhet&lt;br&gt;m.m. (prop. 1995/96:50 s. 41-51). Möjligheten att minska riskerna genom&lt;br&gt;väl fungerande nettningsarrangemang finns utförligt redovisad i proposi-&lt;br&gt;tionen Avtal om avräkning (nettning) vid handel med finansiella instrument&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och valuta (prop. 1994/95:130 s. 6-20). Riksbanken har dessutom som tidi-&lt;br&gt;gare nämnts analyserat systemriskema på den svenska derivatmarknaden,&lt;br&gt;varvid bl.a. framkommit att risken för systemstömingar är mest påtaglig&lt;br&gt;inom den icke clearade handeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att störningar vid clearing och avveckling kan sprida sig&lt;br&gt;till betalningssystemet medför att centralbankerna har ett betydande intresse&lt;br&gt;av dessa funktioners tillförlitlighet. Inom ramen för den betalningssystem-&lt;br&gt;kommitté som bildades år 1989 av centralbankerna i G 10-ländema har&lt;br&gt;riskerna och riskhanteringen på de finansiella marknaderna de senaste åren&lt;br&gt;analyserats ur olika aspekter. I Angel-rapporten och Lamfalussy-rapporten&lt;br&gt;analyseras nettning vid gränsöverskridande valutaaffarer och stora betal-&lt;br&gt;ningar (se prop. 1994/95:130 s. 8). Den s.k. DVP-rapporten behandlar&lt;br&gt;riskerna vid clearing och avveckling i nationella värdepapperssystem och den&lt;br&gt;efterföljande studien Cross-Border Securities Settlement tar upp avveck-&lt;br&gt;lingen av gränsöverskridande värdepappersaffärer (se prop. 1995/96:50&lt;br&gt;s. 45 och 53-55). I en nyligen avlämnad rapport, Settlement Risk in Foreign&lt;br&gt;Exchange Transactions (i fortsättningen Herstatt-rapporten), publicerad av&lt;br&gt;BIS i april 1996, analyseras riskerna vid avvecklingen av valutaaffärer,&lt;br&gt;särskilt “Herstatt-risken”. En översiktlig beskrivning av Herstatt-rapporten&lt;br&gt;finns i Riksbankens tidskrift Penning- och valutapolitik 1996:1 s. 52-59.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Herstatt-rapporten har “Herstatt-risken” materialiserats flera gånger&lt;br&gt;sedan år 1974. Som exempel nämns i Herstatt-rapporten Drexel Bumham&lt;br&gt;Lamberts kollaps år 1990, BCCI:s fallissemang år 1991, den oro på&lt;br&gt;marknaderna som försöket till statskupp i Sovjetunionen år 1991 medförde&lt;br&gt;samt Baring-kraschen år 1995. Effekterna har dock inte blivit så allvarliga,&lt;br&gt;bl.a. beroende på att det handlat om relativt små aktörer på valutamarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bedöma den faktiska kreditrisken vid en valutaaffär måste man,&lt;br&gt;enligt Herstatt-rapporten, utgå från den tidpunkt betalningsordern sänds i väg&lt;br&gt;till motparten eller korrespondentbanken, utan möjlighet att återkalla&lt;br&gt;betalningsordern, intill dess att man fått bekräftat att den köpta valutan&lt;br&gt;slutgiltigt levererats (se figur 5). Summerar man värdet av de olika affärer&lt;br&gt;som befinner sig i olika faser far man en samlad bild av exponeringen vid&lt;br&gt;varje given tidpunkt. Vid valutahandeln är enligt rapporten både av-&lt;br&gt;vecklingstiden längre, två till tre dagar, och exponeringarna större än man&lt;br&gt;tidigare antagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Figur 5 Awecklingscykeln vid valutahandeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Status R&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Status I&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Status U&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Status F/S&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Avslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sista tidpunkt&lt;br&gt;för återkallande&lt;br&gt;av betalning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalad&lt;br&gt;leverans-&lt;br&gt;tidpunkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Leverans&lt;br&gt;bekräftad&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0342/prop_199697__42-6.png" style="width:35pt;height:32pt;"/&gt;
&lt;h4&gt;■ Status R (Revocable)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Betalningen kan fortfarande&lt;br&gt;återkallas ensidigt - ingen&lt;br&gt;awecklingsrisk föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■ Status U (Uncertain)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banken vet ännu inte med säkerhet&lt;br&gt;om den köpta valutan levererats.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;■ Status I (Irrevocable)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Betalningen kan inte återkallas&lt;br&gt;(efter bara på &amp;quot;best effort&amp;quot; basis).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;■ Status F (Fail)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Leverans har, av något skäl, inte skett.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;■ Status S (Settled)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avvecklingen klar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: Riksbanken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatserna i Herstatt-rapporten är bl.a. följande. Riskexponeringen vid&lt;br&gt;valutaaffärer är betydligt längre - två till tre dagar - och därmed större än&lt;br&gt;vad man tidigare antagit. Det handlar vidare vid valutahandeln om väsentliga&lt;br&gt;kreditexponeringar. Dessa exponeringar överskrider ofta värdet av bankens&lt;br&gt;totala egna kapital. Bilden kan variera mellan olika aktörer men trots detta är&lt;br&gt;de grundläggande dragen i hög grad desamma för praktiskt taget alla banker&lt;br&gt;som deltar i handeln. Exponeringarna kan emellertid minskas till godtagbara&lt;br&gt;nivåer genom bankernas egna åtgärder, enskilt och kollektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En första förutsättning för en reducering av riskerna vid handeln på de&lt;br&gt;finansiella marknaderna är enligt Herstatt-rapporten att banker och andra&lt;br&gt;aktörer definierar, mäter och följer de egna exponeringarna vid denna handel&lt;br&gt;noga. Nästa steg är att aktörerna hanterar och reducerar sina exponeringar&lt;br&gt;vid handeln dels genom åtgärder som minskar tidspannet mellan betalning&lt;br&gt;och leverans, dels genom åtgärder som reducerar de utestående beloppen.&lt;br&gt;Tidsglappet kan minskas genom att de interna rutinerna förändras och att&lt;br&gt;arrangemangen mellan bankerna för avveckling av förpliktelser förbättras.&lt;br&gt;Bilaterala och multilaterala nettningsarrangemang kan bidra till att&lt;br&gt;exponeringarna minskar. Clearingorganisationer såsom ECHO, Multinet och&lt;br&gt;FXNET kan genom nettning reducera exponeringarna och även förbättra&lt;br&gt;säkerheten genom att koordinera avvecklingen av förpliktelser i olika valutor.&lt;br&gt;Nu beskrivna system och åtgärder måste emellertid vara juridiskt hållbara för&lt;br&gt;att en verklig riskreducering skall uppnås. I Herstatt-rapporten konstateras&lt;br&gt;också att en utveckling mot en säkrare handel är på väg. Centralbankerna bör&lt;br&gt;enligt rapporten på olika sätt underlätta en förbättring av bankernas risk-&lt;br&gt;hantering på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den globala OTC-handeln med finansiella instrument och valuta domi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;neras som nämnts av stora, internationellt verksamma banker. Dessa upp- Prop. 1996/97:42&lt;br&gt;träder både som mellanhänder och som handlare för egen räkning. Förutom&lt;br&gt;bankerna är ett fåtal kapitalstarka värdepappersbolag aktörer på denna mark-&lt;br&gt;nad. Aktiva för egen räkning är försäkringsbolag, pensionsfonder, värde-&lt;br&gt;pappersfonder och större icke-finansiella företag. I sammanhanget förtjänar&lt;br&gt;att nämnas att flera av de mer omtalade förlusterna vid derivathandeln har&lt;br&gt;drabbat icke-finansiella företag och organisationer. Som exempel kan&lt;br&gt;nämnas Metallgesellschafts förlust på 1,4 miljarder USD och Kashima Oils&lt;br&gt;på 1,5 miljarder USD samt den förlust som drabbade Orange County på 1,7&lt;br&gt;miljarder USD. För svensk del kan nämnas att Skanska, Stockholms Stad&lt;br&gt;och Sandvik alla har drabbats av stora förluster vid handel med valuta eller&lt;br&gt;derivatinstrument. En orsak till dessa förluster har varit brister i de interna&lt;br&gt;kontrollsystemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att reducera risknivån på de finansiella marknaderna krävs att&lt;br&gt;aktörerna i ökad omfattning utnyttjar tillgängliga system för att reducera&lt;br&gt;riskerna. Det är, för det första, väsentligt att aktörerna har de interna&lt;br&gt;kontrollsystem som krävs. Kontrollsystemen skall kunna definiera, mäta och&lt;br&gt;följa de egna exponeringarna vid denna handel. Vidare kan system som&lt;br&gt;minskar aktörernas exponeringar, såsom väl fungerande nettningssystem och&lt;br&gt;centraliserad clearing genom en clearingorganisation, reducera risknivån.&lt;br&gt;Dessa system kan också bidra till att minska riskerna för de icke-finansiella&lt;br&gt;företagen. Detta kan ske genom att även de icke-finansiella företagen har de&lt;br&gt;kontrollsystem som behövs för att bevaka sina egna affärer. Därtill kommer&lt;br&gt;att nämnda system reducerar riskerna för de icke-finansiella företagen i&lt;br&gt;förhållandet till den bank eller det värdepappersbolag som agerar motpart&lt;br&gt;eller mellanhand vid det icke-finansiella företagets affärer. Dessutom bör&lt;br&gt;tilläggas att ställande av säkerheter på ett väsentligt sätt kan bidra till en&lt;br&gt;säkrare handel.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Regler om återvinning och clearingverksamhet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;När en part i en affär gentemot sin motpart betingar sig viss säkerhet för den&lt;br&gt;senares rätta fullgörande av sin förpliktelse, krävs det att parten erhåller en&lt;br&gt;sakrättsligt skyddad säkerhet, dvs. en säkerhet som parten själv kan till-&lt;br&gt;godogöra sig, utan att behöva riskera att konkurrera med anspråk på den från&lt;br&gt;motpartens övriga borgenärer. Det avgörande momentet, det s.k. sak-&lt;br&gt;rättsmomentet, för erhållandet av sakrättsligt skydd är antingen att säkerheten&lt;br&gt;överlämnas rent fysiskt till säkerhetsinnehavaren (traditionsprincipen) eller&lt;br&gt;att underrättelse sker i någon form (denuntiationsprincipen), eventuellt i&lt;br&gt;kombination med någon registreringsåtgärd. Det väsentliga i sammanhanget&lt;br&gt;- oavsett vilket sakrättsmoment som krävs - anses vara att den som ställer&lt;br&gt;säkerhet avhänds dispositionsrätten beträffande den tillgång som utgör&lt;br&gt;säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en part som handlar med finansiella instrument eller valuta har&lt;br&gt;fått en sakrättsligt skyddad rätt till säkerheten för sin fordran på leverans eller&lt;br&gt;betalning gentemot motparten, är det inte säkert att han kan tillgodogöra sig&lt;br&gt;säkerheten framför andra borgenärer om motparten försätts i konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerheten kan nämligen under vissa förutsättningar återvinnas vid konkurs.&lt;br&gt;Atervinningsreglema i 4 kap. konkurslagen (1987:672) har ytterst samma&lt;br&gt;syfte som konkursinstitutet i sig, nämligen att tillförsäkra borgenärerna en&lt;br&gt;likabehandling och att motverka en kapplöpning mellan dem för att&lt;br&gt;säkerställa betalningar från en gäldenär som börjar få problem att fullgöra&lt;br&gt;sina skyldigheter. Genom återvinningsreglema kan en konkurs sägas få en&lt;br&gt;viss retroaktiv effekt. Utformningen av dessa regler bygger på en avvägning&lt;br&gt;mellan principen om likabehandling av borgenärerna och vad som är&lt;br&gt;nödvändigt för ett effektivt och väl fungerande affärsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ställd säkerhet kan återvinnas enligt den generella regeln i 4 kap. 5 §&lt;br&gt;konkurslagen om återgång av rättshandlingar. För att en säkerhet skall kunna&lt;br&gt;återvinnas enligt den bestämmelsen krävs att viss borgenär har gynnats&lt;br&gt;framför andra eller att gäldenärens egendom har undandragits borgenärerna&lt;br&gt;eller att gäldenärens skulder har ökat, allt under förutsättning att det skett på&lt;br&gt;ett otillbörligt sätt. Vidare skall gäldenären ha varit eller genom över-&lt;br&gt;lämnandet av säkerheten blivit insolvent. Dessutom skall mottagaren av&lt;br&gt;säkerheten ha känt till eller bort känna till insolvensen och de omständigheter&lt;br&gt;som gjorde överlämnandet otillbörligt. Närstående presumeras ha haft sådan&lt;br&gt;vetskap. Om säkerställandet har skett mer än fem år före fristdagen, dvs.&lt;br&gt;dagen för konkursansökan, kan återvinning ske endast om säkerheten ställts&lt;br&gt;till närstående (se angående närstående 4 kap. 3 § konkurslagen). Möjlig-&lt;br&gt;heten till återvinning av säkerheter enligt 4 kap. 5 § konkurslagen får&lt;br&gt;emellertid främst betydelse när en säkerhet har lämnats tre månader eller&lt;br&gt;tidigare före fristdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sådan säkerhet som överlämnats senare än tre månader före fristdagen&lt;br&gt;innehåller konkurslagen en särskild återvinningsregel i 4 kap. 12 §.&lt;br&gt;Bestämmelsen säger att säkerhet som gäldenären har överlämnat senare än&lt;br&gt;tre månader före fristdagen skall gå åter till konkursboet, om den inte var&lt;br&gt;betingad (avtalad) vid skuldens tillkomst eller inte har överlämnats utan&lt;br&gt;dröjsmål efter skuldens tillkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion trädde i kraft den&lt;br&gt;1 september 1996, då ackordslagen upphävdes (prop. 1995/96:5 bet.&lt;br&gt;1995/96:LU 11, rskr. 1995/96:279). Enligt 3 kap. 5 § i den nya lagen till-&lt;br&gt;ämpas, sedan beslut om företagsrekonstruktion meddelats, bestämmelserna i&lt;br&gt;konkurslagen om återvinning vid konkurs, om offentligt ackord fastställs.&lt;br&gt;Berättigad att väcka talan om återvinning är enligt 3 kap. 6 § lagen om&lt;br&gt;företagsrekonstruktion rekonstruktören eller en borgenär vars fordran skulle&lt;br&gt;omfattas av ett offentligt ackord. Från lagen om företagsrekonstruktions&lt;br&gt;tillämpningsområde har enligt 1 kap. 3 § i den lagen undantagits bl.a. banker,&lt;br&gt;värdepappersbolag, clearingorganisationer och VPC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till bestämmelserna i konkurslagen och lagen om före-&lt;br&gt;tagsrekonstruktion bör 11 kap. 4 § första stycket brottsbalken beröras i&lt;br&gt;korthet. Enligt denna bestämmelse skall den som, då han är på obestånd,&lt;br&gt;gynnar viss borgenär genom att överlämna säkerhet som inte var betingad vid&lt;br&gt;skuldens tillkomst, dömas för mannamån mot borgenärer, om åtgärden&lt;br&gt;medför påtaglig fara för att andra borgenärers rätt skall förringas avsevärt.&lt;br&gt;Detsamma gäller den som gynnar viss borgenär genom att vidta annan sådan&lt;br&gt;åtgärd. Bestämmelsen torde emellertid inte anses omfatta ett sådant försenat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överlämnande av en redan vid skuldens tillkomst betingad säkerhet som kan&lt;br&gt;föranleda återvinning enligt 4 kap. 12 § konkurslagen. (Se t.ex. Brottsbalks-&lt;br&gt;kommentaren del 1,6 uppl. s. 606 och Löfmarck, Gäldenärsbrotten, 2 uppl.&lt;br&gt;s. 283. Jfr också borgenärsbrottsutredningens slutbetänkande Borgenärs-&lt;br&gt;brotten [SOU 1996:30] s. 45 £, 99 f. och 154 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär som i fall som avses i nämnda straffbestämmelse tar eller&lt;br&gt;låter sig utlova säkerhet kan göra sig skyldig till medverkan till brottet enligt&lt;br&gt;11 kap. 7 § andra stycket brottsbalken, om han brukar otillbörligt hot eller&lt;br&gt;otillbörligt löfte om förmån eller handlar i menligt samförstånd med&lt;br&gt;gärningsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet får yrkesmässig&lt;br&gt;clearingverksamhet bedrivas, förutom av Riksbanken, endast av företag som&lt;br&gt;fått tillstånd som clearingorganisation enligt nämnda lag. Med clearingverk-&lt;br&gt;samhet avses följande förfaranden;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att på clearingmedlemmamas vägnar göra avräkningar (nettning) be-&lt;br&gt;träffande deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala&lt;br&gt;i svensk eller utländsk valuta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att genom inträdande som part eller som garant ta över ansvaret för för-&lt;br&gt;pliktelsernas fullgörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att på annat väsentligt sätt sörja för att förpliktelserna avvecklas genom&lt;br&gt;överförande av likvid eller instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan sägas att lagens tillståndsplikt har begränsats till&lt;br&gt;sådan verksamhet som har en påtaglig betydelse för stabiliteten i det finans-&lt;br&gt;iella systemet. Det bör understrykas att det tillståndspliktiga området inte&lt;br&gt;bara omfattar finansiella instrument utan också clearingverksamhet avseende&lt;br&gt;betalningar och avistaaffärer med valuta (prop. 1995/96:50 s. 73-77, bet.&lt;br&gt;1995/96:NU11 s. 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om säkerheter återfinns i 9 kap. 2 § lagen om börs- och clearing-&lt;br&gt;verksamhet. Enligt den bestämmelsen skall en clearingorganisation som&lt;br&gt;inträder som part eller garant se till att det vid clearingverksamheten ställs&lt;br&gt;betryggande säkerhet för gjorda åtaganden och att sådan säkerhet vid-&lt;br&gt;makthålls så länge åtagandet består. Vid annan clearingverksamhet än den nu&lt;br&gt;nämnda skall säkerheter ställas i den utsträckning det behövs. Enligt be-&lt;br&gt;stämmelsens andra stycke skall säkerhet anses bebyggande om det kan antas&lt;br&gt;att åtagandet kan avvecklas utan att ytterligare kapital behöver skjutas till. I&lt;br&gt;9 kap. 3 § anges att en clearingorganisation får besluta att efterge kravet på&lt;br&gt;säkerhet i den mån det är uppenbart att säkerhet inte behövs. Ett sådant&lt;br&gt;undantag får inte tillämpas innan det har godkänts av Finansinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens allmänna bestämmelser om säkerhet måste givetvis utfyllas av de&lt;br&gt;avtal och regler som gäller för clearingverksamheten. Närmast åligger det&lt;br&gt;clearingorganisationen att utforma säkerhetskraven och därvid t.ex. ange när&lt;br&gt;initialsäkerhet och eventuell tilläggssäkerhet skall vara ställd och vilka till-&lt;br&gt;gångar organisationen godtar som säkerhet. Reglerna för clearingverksam-&lt;br&gt;heten bör även ange vilka sanktioner som kan komma i fråga om kravet på&lt;br&gt;säkerhet inte uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fortsatta framställningen behandlar den riskreducering som sker&lt;br&gt;genom att aktörerna ställer säkerhet för sina förpliktelser vid handeln med&lt;br&gt;finansiella instrument och valuta och då närmast den speciella form av säker-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heter som utgörs av tilläggssäkerheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att säkerhet skall ställas vid deltagande i clearingverksamhet följer som&lt;br&gt;nämnts regelmässigt av avtal mellan clearingorganisationen och clearing-&lt;br&gt;medlemmen. Enligt avtalen är medlemmen skyldig att ställa säkerhet eller att&lt;br&gt;komplettera ställd säkerhet när vissa förutsättningar är för handen. I avtalen&lt;br&gt;anges också dels vid vilken tidpunkt tilläggssäkerhet skall ställas (vanligtvis&lt;br&gt;senast nästa dag), dels vilka säkerheter organisationen godtar. Som säker-&lt;br&gt;heter godtas vanligen värdepapper och kontanta medel. För värdepapper görs&lt;br&gt;dock ett avdrag från marknadsvärdet vid bedömningen av säkerhetsvärdet.&lt;br&gt;Hur stort avdraget är beror på vilken typ av värdepapper det är fråga om.&lt;br&gt;Exempelvis görs ett större avdrag för aktier än för statsobligationer. Värde-&lt;br&gt;papper som ställts som säkerhet kan minska i värde så att marknadsvärdet&lt;br&gt;vid en viss tidpunkt inte uppgår till beräknat säkerhetsvärde efter avdrag. I&lt;br&gt;sådana fall krävs ofta att kompletterande säkerhet överlämnas. Vanligen&lt;br&gt;föreligger skyldighet att ställa tilläggssäkerhet även när medlemmens totala&lt;br&gt;position visavi clearingorganisationen har ett negativt värde enligt en mark-&lt;br&gt;nadsvärdering av utestående förpliktelser. Annorlunda uttryckt kan sägas att&lt;br&gt;säkerhetskravet i detta fall ökat, främst på grund av att det inträffat värde-&lt;br&gt;förändringar på löpande kontrakt. Clearingorganisationens krav på säkerhet&lt;br&gt;kan vara riktat mot clearingmedlemmama men också direkt mot slutkunden.&lt;br&gt;Det vanliga är dock att kunden ställer säkerhet till clearingmedlemmen som i&lt;br&gt;sm tur ställer säkerhet till clearingorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av redogörelsen för konkurslagens återvinningsregler är det&lt;br&gt;i första hand bestämmelsen i 4 kap. 12 § konkurslagen som kan bli tillämplig&lt;br&gt;på ställda tilläggssäkerheter. Den första förutsättningen för att återvinning av&lt;br&gt;tilläggssäkerhet inte skall kunna komma i fråga är att säkerheten har avtalats&lt;br&gt;vid skuldens tillkomst. Som framgått av det nyss anförda träffas det vid&lt;br&gt;clearingverksamhet regelmässigt avtal om ställande av säkerheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra förutsättningen för att en överlämnad säkerhet skall vara&lt;br&gt;skyddad mot återvinning är att den har överlämnats utan dröjsmål efter&lt;br&gt;skuldens tillkomst. Det krav som ligger i detta får antas vara uppfyllt&lt;br&gt;beträffande sådana säkerheter som ställs och överlämnas initialt eller i&lt;br&gt;omedelbar anslutning till att en ny affär görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det däremot gäller kompletterande säkerheter, tilläggssäkerheter, som&lt;br&gt;enligt avtalet skall överlämnas vid såväl positionsförändringar i negativ rikt-&lt;br&gt;ning som då tidigare överlämnad säkerhet minskat i värde kan bedömningen&lt;br&gt;vara svårare. Vilka förändringar som avses anges utförligt i avtalen. Frågan&lt;br&gt;blir då om aktörerna kan förlita sig på att en sådan säkerhet är fredad mot&lt;br&gt;återvinning. Ett avgörande spörsmål blir här hur man ser på frågan om&lt;br&gt;tidpunkten för förpliktelsers (skulders) uppkomst. Anses säkerheten vara&lt;br&gt;överlämnad för en “ny” skuld är den fredad mot återvinning, medan det&lt;br&gt;motsatta gäller om den anses överlämnad för en “gammal” skuld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt motiven till 4 kap. 12 § konkurslagen uppkommer gäldenärens&lt;br&gt;skuld i det avseende som där avses när lånesumman lämnas över till&lt;br&gt;kredittagaren (Se NJA II 1976 s. 196). Fram till dess har en kreditgivare&lt;br&gt;skydd genom möjligheten att hålla inne sin prestation (detentionsrätt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handel med finansiella instrument lämnas emellertid normalt inte&lt;br&gt;någon lånesumma över. En medlems konto och saldo hos en clearing-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organisation kan vara föremål för dagliga förändringar på grund av nya&lt;br&gt;transaktioner men också till följd av värdeförändringar (kursförändringar) på&lt;br&gt;löpande kontrakt, debiteringar av avgifter m.m. Om man i ett kreditför-&lt;br&gt;hållande accepterar att skulden anses uppkommen när lånesumman betalas ut&lt;br&gt;kan det ligga nära till hands att anse att tilläggssäkerheter ställda för&lt;br&gt;värdeförändringar på utestående förpliktelser är skyddade mot återvinning,&lt;br&gt;eftersom de i dessa fall överlämnas senast dagen efter det att en “reell” skuld&lt;br&gt;första gången uppkommit. Detta synsätt är dock inte invändningsffitt.&lt;br&gt;Skulden, eller med andra ord, borgenärens fordran, kan också anses upp-&lt;br&gt;kommen när avtalet ingås. I avsaknad av ett klargörande avgörande från&lt;br&gt;Högsta domstolen får det anses föreligga osäkerhet om vad som gäller i fråga&lt;br&gt;om återvinning av tilläggssäkerheter som ställs på grund av värdeföränd-&lt;br&gt;ringar på utestående affärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan angetts är ett vanligt förekommande avtalsvillkor att tilläggs-&lt;br&gt;säkerheter skall överlämnas även när befintlig säkerhet minskat i värde. Att&lt;br&gt;sådana kompletterande säkerheter är återvinningsbara torde stå klart,&lt;br&gt;eftersom de överlämnas just för en “gammal” skuld. Se t.ex. NJA 1995 s.&lt;br&gt;688 som gällde återvinning av förtida betalning, där delbetalning skett på&lt;br&gt;grund av att pantsatt egendom sjunkit i värde. I domskälen uttalar Högsta&lt;br&gt;domstolen att om gäldenären i stället för att betala i förtid hade ställt&lt;br&gt;kompletterande säkerhet, hade säkerställandet kunnat återvinnas enligt 4 kap.&lt;br&gt;12 § konkurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer också avtalsvillkor om att tilläggssäkerhet skall&lt;br&gt;överlämnas på grund av andra orsaker än rena värdeförändringar. Oro på en&lt;br&gt;marknad kan medföra att kravet på säkerheter ökar. Vidare kan avtalen&lt;br&gt;föreskriva att kompletterande säkerheter skall överlämnas när en viss gräns&lt;br&gt;(limit) har nåtts eller överskridits för handeln med ett visst instrument eller&lt;br&gt;valuta. I tider av oro på en marknad kan avtalen även föreskriva att en sådan&lt;br&gt;gräns skall sänkas, vilket kan resultera i ett krav på att ytterligare säkerheter&lt;br&gt;överlämnas. En annan faktor som enligt avtal kan utlösa krav på ytterligare&lt;br&gt;säkerheter är bristande likviditet. Ett ytterligare exempel är att en&lt;br&gt;clearingorganisation - i enlighet med organisationens regler - på grund av&lt;br&gt;marknadsförhållandena genomför en s.k. extraordinär avveckling. Det senare&lt;br&gt;kan ske genom att deltagarnas affärer avvecklas vid en annan, tidigare&lt;br&gt;tidpunkt än normalt. En sådan avveckling kan medföra en efterföljande&lt;br&gt;justering av säkerhetskraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som hittills behandlats är sådant säkerställande som sker vid del-&lt;br&gt;tagande i central clearingverksamhet. Under senare år har det emellertid som&lt;br&gt;nämnts blivit allt vanligare att två parter som handlar med finansiella&lt;br&gt;instrument eller valuta och själva ombesörjer clearing och avveckling ställer&lt;br&gt;säkerheter efter samma mönster som vid clearingverksamhet genom en&lt;br&gt;clearingorganisation. Detta gäller framför allt vid den internationella handeln,&lt;br&gt;eftersom de standardavtal som normalt används i sådana sammanhang i allt&lt;br&gt;större omfattning kompletteras med åtaganden om att säkerheter skall ställas&lt;br&gt;för partemas förpliktelser. Även när säkerheter ställs direkt mellan två parter&lt;br&gt;uppkommer i stort sett samma frågeställningar rörande återvinning av&lt;br&gt;tilläggssäkerheter som ovan har diskuterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om hållbarheten av tilläggssäkerheter aktualiserar två viktiga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;faktorer vid den gränsöverskridande handeln med finansiella instrument eller&lt;br&gt;valuta. Den första är betydelsen av central clearing för reducering av riskerna&lt;br&gt;vid denna handel. Den andra faktorn är de legala problemen som uppstår vid&lt;br&gt;avvecklingen av gränsöverskridande affärer. Vid gränsöverskridande affärer&lt;br&gt;med finansiella instrument och valuta föreligger det betydande legala risker.&lt;br&gt;Avvecklingen av gränsöverskridande affärer innebär regelmässigt att flera&lt;br&gt;rättssystem kan vara tillämpliga. Besvärliga lagvals- och lagkonfliktsfrågor&lt;br&gt;kan därvid uppstå som komplicerar analysen av den legala risken. För&lt;br&gt;deltagarna i dessa affärer är det av vikt att de med tillräcklig säkerhet kan&lt;br&gt;avgöra vilket lands rättsordning som skall tillämpas på ett rättsförhållande&lt;br&gt;och att affären samt de säkerhetsarrangemang som affären medför kommer&lt;br&gt;att godtas av domstolar i detta land. I många fall går det emellertid inte vid&lt;br&gt;gränsöverskridande affärer att i förväg med säkerhet avgöra vilket lands&lt;br&gt;rättsordning som kan komma att tillämpas. Detta gäller särskilt sådana frågor&lt;br&gt;som sammanhänger med en parts insolvens. För att försäkra sig om&lt;br&gt;tillräcklig säkerhet vid en affär ställs därför upp krav på att t.ex.&lt;br&gt;nettmngsarrangemang skall komma att godtas i alla berörda junsdiktioner.&lt;br&gt;Det innebär att nettningen skall vara rättsligt hållbar i de länder där parterna&lt;br&gt;har sina resp, säten och för en filial även i det land där filialen är etablerad.&lt;br&gt;Nettningen skall vidare vara hållbar både enligt tillämplig rättsordning för&lt;br&gt;den enskilda affären och enligt den rättsordning som reglerar kontraktet eller&lt;br&gt;avtalet om nettning (prop. 1994/95:130 s. 9).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Återvinning av tilläggssäkerhet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tilläggssäkerhet som ställs vid handel med&lt;br&gt;finansiella instrument eller med valuta skall under vissa förutsättningar&lt;br&gt;vara skyddad mot återvinning som görs gällande med stöd av 4 kap.&lt;br&gt;12 § konkurslagen. Ställs sådan säkerhet vid deltagande i clearing-&lt;br&gt;verksamhet anordnad av centralbank eller av svensk eller utländsk&lt;br&gt;clearingorganisation skall säkerheten vara fredad från återvinning, om&lt;br&gt;den överlämnats enligt avtalade regler för verksamheten. Ställs&lt;br&gt;tilläggssäkerhet direkt mellan två parter i enlighet med avtalsvillkor som&lt;br&gt;allmänt tillämpas vid handel med finansiella instrument eller valuta,&lt;br&gt;gäller detsamma om säkerheten har överlämnats i enlighet med&lt;br&gt;överenskommelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvinning får dock ske om säkerheten inte har överlämnats utan&lt;br&gt;dröjsmål efter säkerhetsbristens uppkomst eller om den har överlämnats&lt;br&gt;under sådana omständigheter att åtgärden inte kan anses ordinär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse med den angivna innebörden tas in i lagen&lt;br&gt;(1991:980) om handel med finansiella instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller&lt;br&gt;lämnar det utan erinran. Uppsala universitet, Finansbolagens förening och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Advokatsamfund motsätter sig lagstiftning till skydd för tilläggs-&lt;br&gt;säkerheter som ställs på de finansiella marknaderna. OM Stockholm AB till-&lt;br&gt;styrker förslaget avseende tilläggssäkerhet som ställs vid clearingverksamhet&lt;br&gt;men avstyrker att sådana säkerheter skyddas när de ställs direkt mellan&lt;br&gt;partema. Sveriges Aktiesparares Riksförbund tillstyrker förslaget under för-&lt;br&gt;utsättning att lagtexten kompletteras med ytterligare villkor samt att tilläggs-&lt;br&gt;säkerheter ställda vid handel med finansiella instrument eller valuta till för-&lt;br&gt;mån för t.ex. en bank behandlas på samma sätt som tilläggssäkerheter ställda&lt;br&gt;till förmån för en clearingorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, bl.a. Finansinspektionen, Konkurrensverket,&lt;br&gt;Uppsala universitet, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlare-&lt;br&gt;föreningen och Sveriges Advokatsamfund, betonar behovet av en förändrad&lt;br&gt;generell lagstiftning rörande återvinning av säkerheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt, Finansinspektionen, Sveriges Ackordscentral,&lt;br&gt;Konkursförvaltarkollegiemas förening och Stockholms Fondbörs AB före-&lt;br&gt;slår att det förs in en hänvisning till den föreslagna bestämmelsen i lagen om&lt;br&gt;handel med finansiella instrument i konkurslagen. Riksrevisionsverket önskar&lt;br&gt;en hänvisning i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningsbehovet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De finansiella marknaderna fyller en viktig samhällsfunktion genom att skaffa&lt;br&gt;fram riskkapital och lånekapital samt effektivt fördela sparandet i ekonomin.&lt;br&gt;Det finns därför ett betydande allmänt intresse av att dessa marknader&lt;br&gt;fungerar väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har redogjorts för i föregående avsnitt är kraven på stabilitet -&lt;br&gt;juridiskt, ekonomiskt och operativt - mycket stora vad gäller de finansiella&lt;br&gt;marknaderna. De regler som gäller på området återspeglar detta på flera sätt.&lt;br&gt;Ett exempel är det krav som ställs på ställandet av säkerhet för en clearing-&lt;br&gt;medlems förpliktelser till en clearingorganisation. Vikten av att sådana&lt;br&gt;säkerheter i normala fall inte kan angripas t.ex. genom återvinning har vi in-&lt;br&gt;gående redogjort för. Regeringen anser att förhållandena på de finansiella&lt;br&gt;marknader det nu är fråga om med styrka talar för att lagstiftning genomförs&lt;br&gt;i enlighet med de riktlinjer som har angetts i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggssäkerheter som ställts och överlämnats under de förutsättningar&lt;br&gt;som redogjorts för här kan allmänt sett inte anses vara befogade att återvinna.&lt;br&gt;Atervinningsinstitutets syfte är ju att korrigera rättshandlingar som företagits&lt;br&gt;viss kortare tid före en konkurs i syfte att undandra konkursboet tillgångar.&lt;br&gt;Ett överlämnande av tilläggssäkerheter på de finansiella marknaderna är&lt;br&gt;normalt sett inte att betrakta som en sådan - återvinningsvärd - rättshandling.&lt;br&gt;I stället får ett sådant handlande betraktas som ett normalt och t.o.m.&lt;br&gt;vällovligt inslag vid dessa transaktioner, som inte är föranlett av en hotande&lt;br&gt;insolvenssituation för någon av de inblandade aktörerna. Enligt regeringen&lt;br&gt;talar även det nu sagda för en lagstiftning av nu diskuterat slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Val av lösning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom frågan om ställda tilläggssäkerheter är återvinningsbara eller inte&lt;br&gt;har bedömts som osäker finns det, enligt regeringens mening, anledning att&lt;br&gt;undanröja denna osäkerhet. Ett sätt att åstadkomma detta vore att justera 4&lt;br&gt;kap. 12 § konkurslagen så att ett säkerställande som kan betraktas som&lt;br&gt;ordinärt inte kan återvinnas. En sådan justering skulle också närma be-&lt;br&gt;stämmelsen om återvinning av säkerheter i 4 kap. 12 § konkurslagen till&lt;br&gt;bestämmelsen om återvinning av betalningar enligt 4 kap. 10 § samma lag.&lt;br&gt;En sådan generell lösning av problemet innefattande bl.a. den ökade överens-&lt;br&gt;stämmelsen mellan de båda nämnda bestämmelserna har också förordats av&lt;br&gt;ett flertal remissinstanser. Som angavs i promemorian kräver dock en sådan&lt;br&gt;lösning ytterligare utredning för att få fram ett bredare underlag. Regeringen&lt;br&gt;avser därför att utreda frågan ytterligare. Det är därför inte möjligt att nu&lt;br&gt;genomföra en generellt inriktad förändring av konkurslagens bestämmelser&lt;br&gt;om återvinning av ställda säkerheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då om det finns tillräckligt starka skäl för att nu genomföra en&lt;br&gt;särlösning. En temporär särlösning i enlighet med de riktlinjer som har&lt;br&gt;angetts i promemorian har tillstyrkts av en stor majoritet bland remissinstan-&lt;br&gt;serna. Några instanser har dock avstyrkt bl.a. med hänvisning till att den&lt;br&gt;insolvensrättsliga likabehandlingsprincipen sätts ur spel. Det har även&lt;br&gt;framförts att en särreglering snedvrider konkurrensen mellan olika kategorier&lt;br&gt;av borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa invändningar är i högsta grad beaktansvärda och går inte att bortse&lt;br&gt;från. Den insolvensrättsliga likabehandlingsprincipen och principen om&lt;br&gt;konkurrensneutralitet bör enligt regeringens mening skyddas så långt det är&lt;br&gt;möjligt. Regeringen gör dock samtidigt den bedömningen att det är viktigt att&lt;br&gt;frågan får en snar lösning vad gäller just ställandet av tilläggssäkerhet i de&lt;br&gt;sammanhang som här redogjorts för. Den osäkerhet i återvinningshänseende&lt;br&gt;som för närvarande råder beträffande behandlingen av ställda tilläggssäker-&lt;br&gt;heter är, som vi har framhållit, inte acceptabel. Saken kan, i avvaktan på att&lt;br&gt;frågan om en generell lösning utreds vidare, lösas genom en ändring i lagen&lt;br&gt;(1991:980) om handel med finansiella instrument. Denna ändring kan&lt;br&gt;utformas i huvudsaklig överenstämmelse med det förslag som finns i&lt;br&gt;promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggssäkerheter vid clearingverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En clearingorganisation har en mycket central ställning på de finansiella&lt;br&gt;marknaderna och en väl fungerande clearingorganisation kan bidra till att&lt;br&gt;väsentligt minska riskerna vid handeln med finansiella instrument och valuta.&lt;br&gt;Enbart frågan om hållbarheten av ställda tilläggssäkerheter kan i och för sig&lt;br&gt;inte anses vara av avgörande betydelse för det finansiella systemets stabilitet.&lt;br&gt;Det föreligger dock en uppenbar risk för att osäkerheten om ställda tilläggs-&lt;br&gt;säkerheters hållbarhet kan leda till att handeln på de finansiella marknaderna&lt;br&gt;inte söker sig mot säkrare lösningar, t.ex. clearing och avveckling genom en&lt;br&gt;clearingorganisation. Nämnda osäkerhet har redan medfört att svenska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktörer inte fått möjlighet att medverka i clearingverksamhet bedriven i&lt;br&gt;utlandet. Osäkerheten rörande tilläggssäkerheter som ställs vid deltagande i&lt;br&gt;clearingverksamhet kan således försvåra arbetet med att reducera riskerna&lt;br&gt;vid handel med finansiella instrument och valuta samt hindra en angelägen&lt;br&gt;utveckling mot att sådan handel blir föremål för central clearingverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skydd för tilläggssäkerheter vid clearingverksamhet stöder således&lt;br&gt;arbetet med att reducera riskerna vid handeln med finansiella instrument och&lt;br&gt;valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala universitet har som alternativ förordat ett system där tilläggs-&lt;br&gt;säkerheter generellt ställs av tredje man. En sådan ordning skulle innebära&lt;br&gt;väsentliga ändringar av de säkerhetssystem som tillämpas vid clearingverk-&lt;br&gt;samhet, med kostnader och praktiska komplikationer som följd. Därtill&lt;br&gt;kommer, som universitet har påpekat, att den som ställer garantin eller säker-&lt;br&gt;heten kan få svårt att få en icke-återvinningsbar säkerhet för en motför-&lt;br&gt;bmdelse. Med hänsyn härtill och till vad som ovan anförts är skälen för ett&lt;br&gt;undanröjande av den osäkerhet som uppkommit rörande tilläggssäkerheter&lt;br&gt;ställda vid clearingverksamhet enligt regeringens mening så starka att en&lt;br&gt;särreglering bör införas i lagen (1991:980) om handel med finansiella&lt;br&gt;instrument trots de invändningar som framförts av vissa remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggssäkerheter vid OTC-handeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka skäl finns att låta en skyddslagstiftning omfatta även säkerställande vid&lt;br&gt;handel direkt mellan två parter, s.k. OTC-handel? Av det ovan anförda&lt;br&gt;framgår att frågor om hållbarheten av tilläggssäkerheter vid OTC-handeln&lt;br&gt;mte kan betraktas som en rent svensk fråga utan måste bedömas i ett&lt;br&gt;internationellt perspektiv. För aktörerna vid den internationella handeln med&lt;br&gt;finansiella instrument och valuta är det av stor, för att inte säga avgörande&lt;br&gt;vikt, att de med tillräcklig grad av säkerhet kan bedöma om en viss åtgärd&lt;br&gt;eller transaktion är förenlig med rättsordningen i motpartens hemland. En&lt;br&gt;reglering till skydd för säkerställande endast vid deltagande i&lt;br&gt;clearingverksamhet kan komma att tolkas motsatsvis så att tilläggssäkerheter&lt;br&gt;som ställs av svenska institut vid OTC-handeln bedöms som&lt;br&gt;återvinningsbara. OTC-handeln skulle också, som framhållits av flera remiss-&lt;br&gt;instanser, missgynnas i förhållande till den clearade handeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har hävdats att det inte skulle godtas av utländska&lt;br&gt;motparter att svenska institut vid deltagande i denna handel ställer säkerhet&lt;br&gt;på ett sätt som avviker från vad som är internationellt accepterat. Enligt&lt;br&gt;Uppsala universitet är detta påstående inte trovärdigt. Universitetet före-&lt;br&gt;språkar en lösning som går ut på att säkerheter vid denna handel - för&lt;br&gt;svenska institut - skall ställas av tredje man. Denna typ av säkerställande är&lt;br&gt;inte särskilt vanligt förekommande vid den globala handeln med finansiella&lt;br&gt;instrument och valuta. Redan detta förhållande inger viss tveksamhet om att&lt;br&gt;ett sådant säkerställande skulle godtas av de svenska institutens utländska&lt;br&gt;motparter. Svenska institut kan säkerligen arrangera så att en tredje man&lt;br&gt;ställer säkerhet eller garanti för enstaka affärer eller lån. Med hänsyn till&lt;br&gt;riskerna vid denna handel och antalet affärer framstår det emellertid som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;osannolikt att en tredje man - i vart fall inte utan betydande ersättning -&lt;br&gt;skulle vara villig att åta sig att lämna en generell säkerhet eller garanti för ett&lt;br&gt;instituts affärer med en viss motpart eller vissa motparter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom en försening av infriandet av ställd säkerhet eller garanti kan&lt;br&gt;försämra situationen vid en kris på de finansiella marknaderna bör ställda&lt;br&gt;säkerheter eller garantier vara snabbt tillgängliga för borgenären för att fylla&lt;br&gt;sin funktion. Det är tveksamt om ett säkerställande av tredje man, särskilt vid&lt;br&gt;en gränsöverskridande affär, kan arrangeras på ett sådant sätt att borgenärens&lt;br&gt;legala rätt att tillgodogöra sig säkerheten eller erhålla garanterade medel står&lt;br&gt;utom allt tvivel. Ett säkerställande av tredje man skulle dessutom innebära att&lt;br&gt;de svenska aktörerna - på en marknad med ett begränsat antal aktörer - i&lt;br&gt;många fall skulle vara tvungna att redovisa planerade affärer för en konkur-&lt;br&gt;rerande aktör för att komma i åtnjutande av en säkerhet eller garanti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har ovan konstaterats att en ordning med säkerställande av en tredje&lt;br&gt;man skulle medföra kostnader och praktiska komplikationer vid clearing-&lt;br&gt;verksamhet. För OTC-handeln skulle en sådan ordning, om den över huvud&lt;br&gt;taget godtogs, väsentligt försvåra och fördyra för svenska institut att delta i&lt;br&gt;denna handel. Därtill kommer, som Uppsala universitet påpekat, att den&lt;br&gt;tredje mannen som tillhandahåller garantin eller säkerheten skulle ha svårig-&lt;br&gt;heter att få en icke-återvinningsbar säkerhet ställd av gäldenären för en mot-&lt;br&gt;förbindelse, om gäldenärens säkerhet inte behöver överlämnas förrän&lt;br&gt;positionsförändringen har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan svenska institut inte ställa säkerheter i enlighet med vad som&lt;br&gt;tillämpas internationellt finns det en beaktansvärd risk för att deras möjlig-&lt;br&gt;heter att delta på den internationella marknaden kraftigt försämras. Det finns&lt;br&gt;således risk för att svenska institut skulle hindras från att ingå transaktioner&lt;br&gt;som är finansiellt fördelaktiga eller riskreducerande. Det föreligger dessutom&lt;br&gt;en uppenbar risk för att antalet aktörer på den svenska marknaden på sikt&lt;br&gt;skulle minska, vilket kan få negativa följder för handeln i svenska kronor och&lt;br&gt;handeln med svenska räntebärande instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som ovan anförts utgör beaktansvärda skäl för att undanröja event-&lt;br&gt;uella tveksamheter om att de svenska instituten kan delta i den gränsöver-&lt;br&gt;skridande handeln med valuta och finansiella instrument i enlighet med vad&lt;br&gt;som är accepterat internationellt. Ett undanröjande av denna osäkerhet skulle&lt;br&gt;skapa konkurrensneutralitet mellan den clearade handeln och OTC-handeln.&lt;br&gt;Ett ökat användande av säkerheter vid OTC-handeln kan bidra till att minska&lt;br&gt;riskerna och även bidra till ett stabilt finansiellt system. Att de finansiella&lt;br&gt;marknaderna kan fylla sina uppgifter - skaffa fram aktie- och lånekapital,&lt;br&gt;effektivt fördela sparandet i ekonomin och hantera risker - utan allvarliga&lt;br&gt;störningar utgör emellertid också ett viktigt samhällsintresse. En väl&lt;br&gt;fungerande och stabil finansiell marknad är av stor betydelse inte bara för de&lt;br&gt;direkt deltagande aktörerna, utan även för t.ex. de icke-finansiella företagen&lt;br&gt;och samhället i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening är en utveckling mot att det i allt högre grad ställs&lt;br&gt;säkerheter på de finansiella marknaderna ett steg i rätt riktning i arbetet för&lt;br&gt;ökad stabilitet och trygghet i det finansiella systemet. Ett införande av ett&lt;br&gt;skydd för tilläggssäkerheter medför emellertid att övriga borgenärers ställ-&lt;br&gt;ning i en konkurs påverkas. Exempelvis kan företag med medel på konto i en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bank eller innehavare av skuldförbindelser utgivna av den banken få ett Prop. 1996/97:42&lt;br&gt;sämre utfall i händelse av bankens konkurs. Vid en avvägning mellan för-&lt;br&gt;och nackdelar med att föra in regler till skydd för tilläggssäkerheter vid OTC-&lt;br&gt;handeln får dock fördelarna anses överstiga nackdelarna. Sammanfatt-&lt;br&gt;ningsvis delar vi därför den i promemorian framförda uppfattningen att en&lt;br&gt;lagstiftning till skydd för tilläggssäkerheter bör omfatta även sådant säker-&lt;br&gt;ställande som sker vid OTC-handeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare om regleringens utformning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör således i lagen om handel med finansiella instrument föras in en be-&lt;br&gt;stämmelse som skyddar tilläggssäkerheter från återvinning som görs gällande&lt;br&gt;med stöd av 4 kap. 12 § konkurslagen när de ställs vid deltagande i clearing-&lt;br&gt;verksamhet som anordnas av centralbank eller av svensk eller utländsk&lt;br&gt;clearingorganisation. Detsamma bör också gälla vid OTC-handeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala universitet anser att det i promemorian valda kriteriet, att&lt;br&gt;tilläggssäkerheten ställs i enlighet med avtalade regler för verksamheten, för&lt;br&gt;att en tilläggssäkerhet skall vara skyddad från återvinning är olämpligt. Enligt&lt;br&gt;universitet kan detta uttryck medföra att en tilläggssäkerhet som ställs med&lt;br&gt;dröjsmål efter det att värdeförändringen inträtt skulle kunna klara sig från&lt;br&gt;återvinning enligt 4 kap. 12 § konkurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 kap. 12 § konkurslagen krävs att en ställd säkerhet har över-&lt;br&gt;lämnats utan dröjsmål efter skuldens tillkomst för att den skall vara fredad&lt;br&gt;från återvinning. Avtalen vid clearingverksamhet föreskriver regelmässigt ett&lt;br&gt;omedelbart överlämnande av säkerheter när en brist på säkerheter upp-&lt;br&gt;kommer. För sådan verksamhet bör ställas upp ett krav på att säkerheten&lt;br&gt;måste överlämnas utan dröjsmål efter säkerhetsbristens uppkomst. Även om&lt;br&gt;detta, som sagts, regelmässigt följer av de avtalade reglerna vid clearingverk-&lt;br&gt;samhet bör kravet uttryckligen framgå av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vanliga är att en clearingorganisation endast har avtal med de direkta&lt;br&gt;deltagarna i clearingverksamheten (clearingmedlemmar). En clearingmedlem&lt;br&gt;kan agera för egen räkning gentemot clearingorganisationen men också för&lt;br&gt;s.k. indirekta clearingmedlemmars räkning. De sistnämnda kan vara finans-&lt;br&gt;iella institut som av en eller annan orsak inte deltar direkt i clearing-&lt;br&gt;verksamheten. Ett exempel på en sådan relation är betalningsledet vid VPC:s&lt;br&gt;clearingverksamhet. Betalningsledet avvecklas i Riksbankens RD&amp;lt;-system.&lt;br&gt;Clearingmedlemmar hos VPC som inte deltar i RlX-systemet ställer därvid&lt;br&gt;säkerhet till den likvidbank som företräder clearingmedlemmen i RIX-&lt;br&gt;systemet. Även ett sådant säkerställande bör omfattas, om skyldigheten att&lt;br&gt;ställa säkerhet för förpliktelsen vid clearingverksamhet framgår direkt av&lt;br&gt;avtal mellan den indirekta clearingmedlemmen och clearingorganisationen&lt;br&gt;eller centralbanken. Därtill bör sådant säkerställande som sker till den direkta&lt;br&gt;clearingmedlemmen och är en direkt följd av dennes skyldigheter vid&lt;br&gt;clearingverksamheten omfattas av skyddet för tilläggssäkerheter vid clearing-&lt;br&gt;verksamhet. Dessutom bör sådan säkerhet som i exempelvis OM:s system&lt;br&gt;ställs direkt till OM av en slutkund omfattas liksom den säkerhet slutkunden&lt;br&gt;ställer till clearingmedlemmen, om sistnämnda säkerställande är en direkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följd av clearingmedlemmens skyldigheter vid clearingverksamheten enligt&lt;br&gt;avtalade regler. Den enda begränsning vad gäller det nu sagda är att säker-&lt;br&gt;heten skall vara ställd vid deltagande i clearingverksamhet. Säkerheter som&lt;br&gt;ställs utanför sådan verksamhet omfattas givetvis inte av särregleringen&lt;br&gt;beträffande clearingverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Aktiesparares Riksförbund har förordat att regeln om tilläggs-&lt;br&gt;säkerheter vid clearingverksamhet villkoras av att clearingorganisationen&lt;br&gt;kräver säkerheter av samtliga deltagare utan undantag. Enligt lagen om börs-&lt;br&gt;och clearingverksamhet skall clearingorganisationer i sin verksamhet upp-&lt;br&gt;rätthålla principen om neutralitet vid behandlingen av med-&lt;br&gt;lemmar/slutkunder. Inga medlemmar får således särbehandlas (prop.&lt;br&gt;1991/92:113 s. 60 och 61). Nämnda lag innehåller dessutom stränga regler&lt;br&gt;om en clearingorganisations skyldighet att kräva säkerheter (se 9 kap.). Det&lt;br&gt;finns inte anledning att i detta sammanhang utvidga dessa regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser tilläggssäkerheter som ställs vid OTC-handeln anser flera&lt;br&gt;remissinstanser att det bör klargöras att det med allmänna avtalsvillkor inte&lt;br&gt;avses standardavtal i den meningen att hela avtalet måste utgöra ett standard-&lt;br&gt;avtal. Enligt bl.a. Finansinspektionen måste parterna ges möjlighet att fylla ut&lt;br&gt;avtalet med individuellt utformade avtalsvillkor. Som framgått av redo-&lt;br&gt;görelsen om standardavtalen träffas vanligen överenskommelse om säker-&lt;br&gt;heter i ett tilläggsavtal eller en bilaga till standardavtalet. För att en regel om&lt;br&gt;tilläggssäkerhet skall fylla sitt syfte bör den givetvis omfatta avtal som träffats&lt;br&gt;på detta sätt. Avtalet om tilläggssäkerheter skall dock överensstämma med&lt;br&gt;avtalsvillkor som allmänt tillämpas vid OTC-handeln med finansiella instru-&lt;br&gt;ment och valuta, dvs. överensstämma med branschstandard.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala universitet har förordat att undantaget i lagtexten för tilläggs-&lt;br&gt;säkerheter ställda vid OTC-handeln begränsas till fall där säkerheten i&lt;br&gt;enlighet med avtalade villkor ställs utan dröjsmål efter värdeförändringen och&lt;br&gt;säkerställandet dessutom är ordinärt, dvs. skulle ha ägt rum även om&lt;br&gt;gäldenären varit solvent. Om lagtexten ges en sådan utformning åstadkoms,&lt;br&gt;enligt universitetet, en önskvärd utjämning av rekvisiten i 4 kap. 10 § och 4&lt;br&gt;kap. 12 § konkurslagen. Regeringen, som i denna del delar universitetets&lt;br&gt;uppfattning, anser att kravet på att säkerställandet skall vara ordinärt även&lt;br&gt;bör omfatta tilläggssäkerheter som ställs vid clearingverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Aktiesparares Riksförbund menar att det bör framgå av lagtexten&lt;br&gt;att avtalet måste innefatta en oåterkallelig skyldighet för part att ställa&lt;br&gt;säkerhet för sina förpliktelser på ett likvärdigt sätt som gäller för clearade&lt;br&gt;produkter. Dessutom bör det enligt riksförbundet framgå av lagtexten att den&lt;br&gt;part som önskar åberopa undantaget från konkurslagens regler om åter-&lt;br&gt;vinning skall visa att han på ett likvärdigt sätt som gäller för clearing-&lt;br&gt;organisationer, utan undantag, kontinuerligt tillämpat avtalet och krävt in och&lt;br&gt;erhållit säkerheter från berörd part på föreskrivet sätt. Reglerna om tilläggs-&lt;br&gt;säkerheter vid OTC-handeln är i jämförelse med reglerna för tilläggssäkerhet&lt;br&gt;vid clearingverksamhet inte utformade på samma sätt. Syftet med ett skydd&lt;br&gt;för tilläggssäkerhet tar till betydande del sikte på den handel som sker mellan&lt;br&gt;ett svenskt och ett utländskt institut. Ett införande av exakt samma krav som&lt;br&gt;de som gäller vid clearingverksamhet skulle kunna innebära att det efter-&lt;br&gt;strävansvärda skyddet för tilläggssäkerheter vid den gränsöverskridande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handeln inte uppnås. Med hänsyn härtill och att ett krav på att säkerställ-&lt;br&gt;andet skall vara ordinärt har ställts upp anser vi att de föreslagna villkoren&lt;br&gt;mte bör föras in i bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Aktiesparares Riksförbund har även föreslagit att skyddsområdet&lt;br&gt;för tilläggsäkerheter utvidgas till att omfatta sådan clearingverksamhet som&lt;br&gt;bedrivs av t.ex. en bank. Tillräckliga skäl att låta bestämmelsen få ett så vitt&lt;br&gt;tillämpningsområde saknas enligt regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerheter som ställs vid OTC-handeln skall således vara skyddade från&lt;br&gt;återvinning, om de har ställts i enlighet med avtalsvillkor som är allmänt&lt;br&gt;tillämpade vid OTC-handeln och överlämnats utan dröjsmål efter säkerhets-&lt;br&gt;bristens uppkomst. Säkerställandet skall dessutom vara ordinärt. Genom den&lt;br&gt;föreslagna bestämmelsen kommer alltså sådant säkerställande som sker i&lt;br&gt;enlighet med i bestämmelsen angivna förutsättningar inte att kunna åter-&lt;br&gt;vinnas med stöd av 4 kap. 12 § konkurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare påpekats är det angeläget att skyddet mot återvinning av&lt;br&gt;tilläggssäkerheter vid handel med finansiella instrument och valuta med det&lt;br&gt;snaraste stärks. Lagändringen bör därför genomföras redan den 1 januari&lt;br&gt;1997.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ekonomiska effekter av förslaget&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utländska institut är mycket betydelsefulla aktörer på de svenska finansiella&lt;br&gt;marknaderna. Det är därför viktigt att utländska institut har förtroende för de&lt;br&gt;svenska marknaderna. Den föreslagna lagändringen avser att stärka detta&lt;br&gt;förtroende. En förbättring av de svenska finansiella marknadernas och de&lt;br&gt;svenska institutens förutsättningar kan, liksom att lagstiftningen bidrar till att&lt;br&gt;reducera riskerna på dessa marknader, förväntas medföra positiva effekter -&lt;br&gt;om än svåra att mäta - för den svenska ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några direkta statsfinansiella kostnader i anledning av förslaget kan inte&lt;br&gt;förutses. Enligt Riksskatteverket finns det dessutom inte inom den exe-&lt;br&gt;kutionsrättsliga verksamheten några erfarenheter som ger anledning att tro att&lt;br&gt;den föreslagna lagändringen skulle menligt påverka det allmännas rätt. För&lt;br&gt;Finansinspektionen kan lagändringen bl.a. underlätta inspektionens prövning&lt;br&gt;av clearingorganisationers säkerhetssystem.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel&lt;br&gt;med finansiella instrument&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och har utförligt behandlats i avsnitt 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom bestämmelsen undantas - under vissa förutsättningar - tilläggs-&lt;br&gt;säkerheter som ställs vid handel med finansiella instrument och valuta från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningsområdet för 4 kap. 12 § konkurslagen. Med uttrycket tilläggs- Prop. 1996/97:42&lt;br&gt;säkerhet avses i första hand sådan säkerhet som ställs på grund av värde-&lt;br&gt;förändringar på utestående förpliktelser eller värdeförändringar av tidigare&lt;br&gt;ställd säkerhet vid deltagande i clearingverksamhet eller vid handel mellan&lt;br&gt;två parter. Begreppet tilläggssäkerheter omfattar emellertid även sådana&lt;br&gt;säkerheter som ställs av andra orsaker än rena värdeförändringar. Den ut-&lt;br&gt;lösande faktorn kan vara en generell höjning av säkerhetskraven på grund av&lt;br&gt;ändrade marknadsförhållanden, t.ex. vid oro på en marknad. Vidare kan en&lt;br&gt;aktör ha nått en viss gräns (limit) för sina affärer, vilket utlöser krav på att&lt;br&gt;säkerheter skall ställas. Som framgår nedan måste skyldigheten att ställa&lt;br&gt;säkerhet framgå av de avtalade reglerna vid clearingverksamheten eller av&lt;br&gt;avtalsvillkoren vid OTC-handeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkningen av kravet på tilläggssäkerheter kan utgå från aktörens&lt;br&gt;position i handeln med ett instrument eller den sammanlagda positionen&lt;br&gt;beträffande flera liknande instrument t.ex., optioner och terminer, på en&lt;br&gt;marknadsplats. Detta förekommer även vid OTC-handeln. Om kravet på&lt;br&gt;tilläggssäkerheter beräknas på aktörens sammanlagda position och denna&lt;br&gt;beräkning sker i enlighet med de avtalade reglerna för clearingverksamheten&lt;br&gt;eller med avtalet vid OTC-handeln är sådana säkerheter skyddade mot&lt;br&gt;återvinning, under förutsättning att de har överlämnats utan dröjsmål efter det&lt;br&gt;att det förhållandet som utlöst kravet på tilläggssäkerhet har inträffat. Termen&lt;br&gt;överlämnande täcker givetvis sådant säkerställande som fullbordas genom en&lt;br&gt;registrering i ett register, t.ex. i enlighet med aktiekontolagens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet för tilläggssäkerheter avser endast sådana säkerheter som har&lt;br&gt;ställts vid clearingverksamhet eller vid OTC-handel med finansiella&lt;br&gt;instrument och valuta. Det kan inträffa att den säkerhet som ställts även om-&lt;br&gt;fattar en helt annan förpliktelse än den som utlöst kravet på tilläggssäkerhet,&lt;br&gt;exempelvis en gammal skuld med anledning av en fastighetsaffar. I för-&lt;br&gt;hållande till en sådan förpliktelse är den ställda säkerheten inte att anse som&lt;br&gt;en tilläggssäkerhet enligt nu aktuell bestämmelse och är således inte fredad&lt;br&gt;från återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket omfattar tilläggssäkerheter som ställs vid deltagande i&lt;br&gt;clearingverksamhet anordnad av centralbank eller av svensk eller utländsk&lt;br&gt;clearingorganisation. Med clearingverksamhet avses detsamma som i lagen&lt;br&gt;(1992:543) om börs- och clearingverksamhet. Det innebär att inte bara&lt;br&gt;clearingverksamhet avseende finansiella instrument omfattas utan också&lt;br&gt;sådan verksamhet avseende betalningar och avistaaffärer med valuta (prop.&lt;br&gt;1995/96:50 s. 73-77, bet. 1995/96:NU11 s. 7). Med svensk clearingorgani-&lt;br&gt;sation avses företag som bedriver sådan verksamhet som är tillståndspliktig&lt;br&gt;enligt nämnda lag. Exempel på sådana företag är Bankgirocentralen BGC&lt;br&gt;AB, OM Stockholm AB och Värdepapperscentralen VPC AB. I uttrycket&lt;br&gt;svensk clearingorganisation innefattas också ett utländskt företag som fått&lt;br&gt;tillstånd av Finansinspektionen enligt lagen om börs- och clearingverksamhet&lt;br&gt;att driva clearingverksamhet från avdelningskontor med självständig för-&lt;br&gt;valtning (filial). Med utländsk clearingorganisation avses sådana företag som&lt;br&gt;i utlandet bedriver motsvarande verksamhet och som står under betryggande&lt;br&gt;tillsyn. Som exempel på utländska clearingorganisationer kan nämnas Värde-&lt;br&gt;papperscentralema i Danmark och Norge, London Clearing House, ECHO,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Euroclear och Cedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket centralbank omfattar utöver Riksbanken även utländska central-&lt;br&gt;banker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från 4 kap. 12 § konkurslagen har vid clearingverksamhet gjorts undantag&lt;br&gt;för tilläggssäkerheter som ställs enligt avtalade regler för verksamheten.&lt;br&gt;Rekvisitet avtalade regler har behandlats i avsnitt 6. Detta vida undantag har&lt;br&gt;gjorts mot bakgrund av att sådan clearingverksamhet som här avses regel-&lt;br&gt;mässigt är föremål för offentlig kontroll och övervakning, vanligen av&lt;br&gt;tillsynsmyndighet och centralbank. Därtill kommer att verksamheten styrs av&lt;br&gt;en ingående reglering. Det torde därför kunna uteslutas att otillbörliga för-&lt;br&gt;faranden skulle komma att skyddas genom bestämmelsen. Skulle ett säker-&lt;br&gt;ställande enligt en clearingorganisations regler i det enskilda fallet kunna an-&lt;br&gt;ses som otillbörligt kan återvinning emellertid ske enligt 4 kap. 5 § konkurs-&lt;br&gt;lagen, om förutsättningarna i övrigt är för handen. Utrymmet för en sådan&lt;br&gt;tillämpning torde dock i praktiken vara begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet för tilläggssäkerheter omfattar sådana säkerheter som ställs vid&lt;br&gt;deltagande i clearingverksamhet. Det innebär att skyddet utöver&lt;br&gt;tilläggssäkerheter som ställs direkt till clearingorganisationen eller central-&lt;br&gt;banken även omfattar sådana säkerheter som ställs direkt till en clearing-&lt;br&gt;medlem av en annan clearingmedlem, om dessa säkerheter ställs enligt&lt;br&gt;avtalade regler vid deltagande i clearingverksamhet. Av avsnitt 6 framgår att&lt;br&gt;skyddet i vissa fall omfattar säkerheter som ställs av s.k. indirekta&lt;br&gt;clearingmedlemmar och slutkunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller sådant säkerställande som sker direkt mellan två parter&lt;br&gt;följer av paragrafens andra stycke att tilläggssäkerhet inte kan återvinnas&lt;br&gt;enligt 4 kap. 12 § konkurslagen om skyldigheten att ställa tilläggssäkerhet&lt;br&gt;följer av avtalsvillkor och säkerheten har överlämnats i enlighet med dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som avses med finansiella instrument har utförligt behandlats i prop.&lt;br&gt;1994/95:130 s. 21.1 likhet med nämnda proposition har ett tillägg i lagtexten&lt;br&gt;gjorts för “liknande rättigheter eller åtaganden”. Tillägget avser att klargöra&lt;br&gt;att även särskilda typer av instrument som handlas direkt mellan två parter&lt;br&gt;omfattas av bestämmelsen, se nämnda prop. s. 21 och 22. I bestämmelsen&lt;br&gt;har uttryckligen angetts att även handel med valuta omfattas av paragrafens&lt;br&gt;skydd. Även förfaranden med repor, dvs. avtal om försäljning och återköp,&lt;br&gt;omfattas av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tilläggssäkerheter som ställs vid OTC-handeln skall omfattas av&lt;br&gt;bestämmelsen krävs att den överenskomna skyldigheten följer av&lt;br&gt;avtalsvillkor som är allmänt tillämpade vid denna handel och att säkerheten&lt;br&gt;ställs och överlämnas i enlighet med vad som överenskommits mellan&lt;br&gt;parterna. Uttrycket avtalsvillkor som allmänt tillämpas vid denna handel&lt;br&gt;innebär att avtalsregler för säkerställande mellan två parter skall vara i&lt;br&gt;enlighet med villkor som är allmänt accepterade vid OTC-handeln, dvs. i&lt;br&gt;enlighet med branschstandarden. Av avtalsvillkoren skall givetvis framgå i&lt;br&gt;vilka situationer en tilläggssäkerhet skall ställas och överlämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller för tilläggssäkerheter som ställs vid del-&lt;br&gt;tagande i clearingverksamhet kan även tilläggssäkerheter vid OTC-handeln&lt;br&gt;bli föremål för återvinning enligt 4 kap. 5 § konkurslagen, om ställandet av&lt;br&gt;tilläggssäkerhet är otillbörligt i det enskilda fallet och övriga förutsättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i den bestämmelsen föreligger. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att en tilläggssäkerhet kan återvinnas om&lt;br&gt;säkerheten inte har överlämnats utan dröjsmål efter det att säkerhetsbrist har&lt;br&gt;uppkommit enligt de avtalade reglerna vid clearingverksamhet eller&lt;br&gt;överenskommelse mellan partema eller överlämnats under sådana om-&lt;br&gt;ständigheter att åtgärden inte kan anses ordinär. För att en säkerhet skall vara&lt;br&gt;fredad från återvinning skall för det första avtal enligt första eller andra&lt;br&gt;styckena ha träffats om att tilläggsäkerhet kan komma att krävas och om vilka&lt;br&gt;omständigheter som föranleder skyldighet att ställa säkerhet, dvs. när en&lt;br&gt;säkerhetsbrist enligt avtalet skall anses föreligga. Därefter krävs enligt&lt;br&gt;förevarande stycke att säkerheten dessutom har överlämnats utan dröjsmål&lt;br&gt;efter säkerhetsbristens uppkomst. Ett överlämnande som sker någon eller&lt;br&gt;några bankdagar efter det att en sådan brist har uppkommit bör i regel anses&lt;br&gt;ha skett i tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet att säkerställandet skall vara ordinärt tar i detta sammanhang&lt;br&gt;främst sikte på sådant säkerställande som utlöses av en gäldenärs betal-&lt;br&gt;ningssvårigheter eller förestående konkurs. I sådana fall skall sålunda&lt;br&gt;återvinning kunna ske även om säkerställandet baseras på avtal. Normala fall&lt;br&gt;av säkerställande är således skyddade mot återvinning. Av avsnitt 6 framgår&lt;br&gt;att clearingorganisationer i sin verksamhet skall upprätthålla principen om&lt;br&gt;neutralitet vid behandlingen av medlemmarna. Reglema för säkerställande&lt;br&gt;vid clearingverksamhet är vanligen så utformade att något utrymme inte&lt;br&gt;föreligger för särbehandling av en medlem, t.ex. vid betalningssvårigheter. I&lt;br&gt;stället för att kräva ytterligare säkerheter av en sådan medlem utesluts denne&lt;br&gt;vanligen från clearingverksamheten av clearingorganisationen. Utrymmet för&lt;br&gt;en tillämpning av tredje stycket vid clearingverksamhet är i praktiken således&lt;br&gt;begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal remissinstanser har föreslagit att en hänvisning till lagen om&lt;br&gt;handel med finansiella instrument förs in i konkurslagen. Något särskilt&lt;br&gt;framträdande behov av att erinra om förekomsten av nu aktuella undantag&lt;br&gt;synes, som Hovrätten över Skåne och Blekinge har påpekat, inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 6 § konkurslagen är den lagen subsidiär till annan lag-&lt;br&gt;stiftning. Genom den aktuella bestämmelsen inskränks således tillämp-&lt;br&gt;ningsområdet för 4 kap. 12 § konkurslagen avseende sådana tilläggssäker-&lt;br&gt;heter som nu är i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion trädde i kraft den&lt;br&gt;1 september 1996. Från tillämpningsområdet av den lagen har undantagits&lt;br&gt;bl.a. bankinstitut, värdepappersbolag, clearingorganisationer och Värde-&lt;br&gt;papperscentralen VPC AB (1 kap. 3 §). Enligt 3 kap. 5 § lagen om företags-&lt;br&gt;rekonstruktion skall, sedan beslut om företagsrekonstruktion meddelats,&lt;br&gt;bestämmelserna i konkurslagen om återvinning vid konkurs tillämpas, om ett&lt;br&gt;offentligt ackord fastställs. Sistnämnda bestämmelse i lagen om företags-&lt;br&gt;rekonstruktion medför emellertid inte att 4 kap. 12 § konkurslagen skulle&lt;br&gt;kunna bli tillämplig beträffande tilläggssäkerheter som ställts av exempelvis&lt;br&gt;icke-finansiella företag utan även sådana tilläggssäkerheter fredas från åter-&lt;br&gt;vinning av nu aktuell bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anförts i avsnitt 5 finns i 11 kap. 4 § brottsbalken en straffbe-&lt;br&gt;stämmelse av intresse i sammanhanget. Enligt denna bestämmelse gör den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som överlämnar en säkerhet som inte var betingad (i praktiken avtalad) vid Prop. 1996/97:42&lt;br&gt;skuldens tillkomst sig skyldig till mannamån mot borgenärer. Av den&lt;br&gt;förevarande bestämmelsen följer dock att avtalet mellan partema måste ha&lt;br&gt;träffats innan säkerheten ställs, dvs. före den tidpunkt då säkerhetsbnsten har&lt;br&gt;uppkommit. I de fall som nu är av intresse och som typiskt sett omfattas av&lt;br&gt;straffbestämmelsens tillämpning torde därför inte kravet på betingande&lt;br&gt;medföra några problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon särskild övergångsbestämmelse är inte nödvändig. Har partema&lt;br&gt;ingått ett avtal före ikraftträdandet där de träffat överenskommelse om&lt;br&gt;tilläggssäkerheter, är bestämmelsen tillämplig även beträffande denna&lt;br&gt;överenskommelse (jfr prop. 1994/95:130 s. 24).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:42&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel&lt;br&gt;med finansiella instrument&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med finans-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iella instrument&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken till 5 kap. skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 5 kap. 2 §, av följande&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;lydelse,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. Avtal om avräkning man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvinning av tilläggssäkerhet, som&lt;br&gt;ställs vid deltagande i clearingverk-&lt;br&gt;samhet som anordnas av centralbank&lt;br&gt;eller av svensk eller utländsk&lt;br&gt;clearingorganisation, får mte ske en-&lt;br&gt;ligt 4 kap. 12 § konkurslagen&lt;br&gt;(1987:672), om sådan säkerhet ställs&lt;br&gt;enligt avtalade regler för verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om parter vid&lt;br&gt;handel med finansiella instrument,&lt;br&gt;andra liknande rättigheter eller åtag-&lt;br&gt;anden eller med valuta, i enlighet&lt;br&gt;med allmänna avtalsvillkor som&lt;br&gt;tillämpas vid sådan handel, har&lt;br&gt;kommit överens om att ställa&lt;br&gt;tilläggssäkerhet för förpliktelse att&lt;br&gt;leverera eller att betala, om säker-&lt;br&gt;heten därefter ställs i enlighet med&lt;br&gt;avtalet och överlämnas utan dröjs-&lt;br&gt;mål efter värdeförändring på ute-&lt;br&gt;stående förpliktelser eller tidigare&lt;br&gt;ställd säkerhet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1992:558.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;Finansdepartementets promemoria om&lt;br&gt;tilläggssäkerheter vid handel med finansiella&lt;br&gt;instrument och valuta&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Remissinstanserna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden avgetts av Sveriges riksbank, Hovrätten över&lt;br&gt;Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Riksgälds-&lt;br&gt;kontoret, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Uppsala&lt;br&gt;Universitet, Stockholms universitet, Konkurrensverket, Allmänna Pensions-&lt;br&gt;fonden första-tredje fondstyrelserna, Sveriges Ackordscentral, Finans-&lt;br&gt;bolagens Förening, Konkursförvaltarkollegiemas förening, OM Stockholm&lt;br&gt;AB, Penningmarknadsinformation PMI AB, Stockholms Fondbörs AB,&lt;br&gt;Stockholms Handelskammare, Svenska Bankföreningen, Svenska Fond-&lt;br&gt;handlareföreningen, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riks-&lt;br&gt;förbund, Sveriges Försäkringsförbund och Sveriges Industriförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Grossistförbundet Svensk&lt;br&gt;Handel och Värdepapperscentralen VPC AB har förklarat sig avstå från att&lt;br&gt;yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken har i ffamställan till Finansdepartementet i oktober 1995&lt;br&gt;(dnr 95/5147) begärt att tilläggssäkerheter vilka ställts vid deltagande i&lt;br&gt;clearingverksamhet inte skall kunna återvinnas enligt 4 kap. 12 § konkurs-&lt;br&gt;lagen. I de remissvar som inkom på denna framställan framkom flera önske-&lt;br&gt;mål om att lagändringen även skulle omfatta OTC-handeln. Dessutom före-&lt;br&gt;slogs att undantaget från återvinningsreglema i stället skall placeras i den&lt;br&gt;näringsrättsliga lagstiftningen, eftersom innehållet i den föreslagna lagänd-&lt;br&gt;ringen har en näringspolitisk karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås därför att förbudet mot återvinning även skall om-&lt;br&gt;fatta säkerhet som ställs direkt mellan två parter i enlighet med allmänna&lt;br&gt;avtalsvillkor, samt att det införs i lagen (1991:980) om handel med finans-&lt;br&gt;iella instrument. Riksbanksfullmäktige delar uppfattningen att förbudet mot&lt;br&gt;återvinning bör få föreslagen omfattning på de skäl som redovisas i prome-&lt;br&gt;morian. Det finns heller inget att invända mot valet av lagrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige anser att förslaget innebär att förbudet mot återvinning av&lt;br&gt;tilläggssäkerheter har fått ett ändamålsenligt omfång och att det därför bör&lt;br&gt;läggas till grund för lagstiftning i sin nuvarande omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten, som begränsat sin granskning till att väsentligen avse utformning-&lt;br&gt;en av lagförslaget, godtar med nedanstående synpunkter införandet av den&lt;br&gt;föreslagna bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som hovrätten uttalat i sitt yttrande över Riksbankens framställning är de&lt;br&gt;skäl som anförs för det önskade undantaget från återvinmngsbestämmelsen i&lt;br&gt;4 kap. 12 § konkurslagen (KL) av näringspolitisk art. De tar sålunda inte&lt;br&gt;sikte på återvinningsinstitutets innehåll och funktion. Det hade i och för sig&lt;br&gt;varit önskvärt om man i lagstiftningsärendet undersökt förutsättningarna för&lt;br&gt;en generell reglering av återvinning av säkerhet i belysning av de motiv som&lt;br&gt;åberopats beträffande undantaget för tilläggssäkerhet vid handel med finans-&lt;br&gt;iella instrument och valuta. Hovrätten godtar emellertid att så inte kunnat ske&lt;br&gt;f.n. och förordar att den vidare frågan uppmärksammas i lämpligt samman-&lt;br&gt;hang. Med hänsyn till det anförda inskränker sig hovrätten till att i det följ-&lt;br&gt;ande anlägga några synpunkter på utformningen av lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten har ingen erinran mot att det föreslagna undantaget införs i&lt;br&gt;lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Något behov av att&lt;br&gt;i 4 kap. 1 § KL erinra om förekomsten av detta undantag synes inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande första stycket i den föreslagna nya paragrafen ifrågasätter&lt;br&gt;hovrätten om inte innehållet i detta kommer fram tydligare med exempelvis&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;“Bestämmelserna i 4 kap. 12 § konskurslagen (1987:672) om återvinning&lt;br&gt;till konkursbo av säkerhet tillämpas inte på tilläggssäkerhet, som ställts&lt;br&gt;vid deltagande i clearingverksamhet som anordnas av centralbank eller av&lt;br&gt;svensk eller utländsk clearingorganisation, om sådan säkerhet ställts enligt&lt;br&gt;de regler som avtalats för verksamheten.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som hovrätten ser det skulle man kunna göra andra styckets innehåll&lt;br&gt;något tydligare, om det formulerades på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;“Detsamma gäller tilläggssäkerhet som en part 1 ett avtal har åtagit sig att&lt;br&gt;ställa, om säkerheten har ställts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vid handel med finansiella instrument, andra liknande rättigheter eller&lt;br&gt;åtaganden eller med valuta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i enlighet med allmänna avtalsvillkor som tillämpas vid sådan handel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i enlighet med avtalet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utan dröjsmål efter värdeförändring på utestående förpliktelser eller&lt;br&gt;tidigare ställd säkerhet.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även med denna förändring inställer sig frågan om det inte krävs ytter-&lt;br&gt;ligare klargöranden av bestämmelsens räckvidd. Antag att den tilläggssäker-&lt;br&gt;het som ställts avviker från vad som avtalats, t.ex. genom att säkerheten är&lt;br&gt;större än som behövts. Omfattar i så fall undantaget hela säkerheten eller en-&lt;br&gt;dast del därav? Eller är säkerheten inte skyddad alls? Kan vilken förändring&lt;br&gt;som helst medföra att undantagsbestämmelsen blir tillämplig? Eller förutsätts&lt;br&gt;värdeförändringen har preciserats i de allmänna avtalsvillkoren eller det en-&lt;br&gt;skilda avtalet?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsaknad av tillräckligt underlag inskränker sig hovrätten till att peka på&lt;br&gt;de tillämpningsfrågor som kan inställa sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Stockholm tingsrätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten, som i remiss den 13 juni 1996 (Fi95/5147) anmodats att yttra&lt;br&gt;sig över rubricerade promemoria, får härmed avge följande yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att tilläggssäkerheter undantas från tillämpningen&lt;br&gt;av 4 kap. 12 § konkurslagen. Förslaget innebär att tilläggssäkerheter som&lt;br&gt;ställts vid deltagande i såväl clearingverksamhet som OTC-handel undantas&lt;br&gt;från återvinning enligt 4 kap. 12 § konkurslagen. Tingsrätten ser det inte som&lt;br&gt;sin uppgift att närmare överväga frågorna huruvida ett sådant undantag skall&lt;br&gt;införas och vilken omfattning i så fall undantaget skall ha. Dock skall fram-&lt;br&gt;föras att tingsrätten inte förutser några särskilda svårigheter i rättstillämp-&lt;br&gt;ningen om förslaget genomförs. Detta yttrande begränsas därför till några&lt;br&gt;frågor av huvudsakligen lagteknisk natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om undantag för tilläggssäkerheter föreslås att införas i lagen&lt;br&gt;(1991:980) om handel med finansiella instrument. Det hade enligt tings-&lt;br&gt;rättens mening vant naturligt att - i likhet med det ursprungliga förslaget -&lt;br&gt;införa sådana föreskrifter i konkurslagen. Som skäl för att placera den nya&lt;br&gt;bestämmelsen i lagen om handel med finansiella instrument har anförts att&lt;br&gt;undantaget är av näringspolitisk art och inte av samma karaktär som undan-&lt;br&gt;tagen i 4 kap. 1 § konkurslagen. Det har även aviserats att regeringen har för&lt;br&gt;avsikt att göra en mer genomgripande översyn beträffande återvinning av&lt;br&gt;säkerheter. Mot bakgrund härav har tingsrätten inget att erinra mot att&lt;br&gt;bestämmelsen tills vidare placeras på sätt som föreslagits i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 1 kap. 6 § konkurslagen framgår att den lagen är subsidiär till annan&lt;br&gt;lagstiftning. Genom det undantag som föreslås i 5 kap. 2 § lagen om handel&lt;br&gt;med finansiella instrument inskränks tillämpningsområdet för 4 kap. 12 §&lt;br&gt;konkurslagen. Detta bör för tydlighets skull anges i konkurslagen genom en&lt;br&gt;hänvisning i 4 kap. 12 § konkurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den föreslagna bestämmelsen kommer begreppen cleanngverk-&lt;br&gt;samhet och clearingorganisation att för första gången nämnas i lagen om&lt;br&gt;handel med finansiella instrument. Det bör övervägas att i I kap. 1 § införa&lt;br&gt;en definition av begreppen clearingverksamhet och clearingorganisation mot-&lt;br&gt;svarande dem som finns i 1 kap. 4 § lagen (1992:543) om börs- och&lt;br&gt;clearingverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den närmare placeringen av bestämmelsen i lagen om finans-&lt;br&gt;iella instrument anser tingsrätten att det finns visst fog för att placera be-&lt;br&gt;stämmelsen i 5 kap. som nu enligt rubriken innehåller “Avtal om avräkning”.&lt;br&gt;Dock bör för tydlighets skull kapitelrubriken få lydelsen “Avtal om avräk-&lt;br&gt;ning och återvinning av tilläggssäkerhet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna nya paragrafen är enligt vad tingsrätten kan finna i sak&lt;br&gt;korrekt. Det vore dock önskvärt om lagtexten kunde göras enklare och tyd-&lt;br&gt;ligare. I fråga om paragrafens första stycke föreslår tingsrätten följande ut-&lt;br&gt;formning: En tilläggssäkerhet som ställs enligt avtalade regler vid deltagande&lt;br&gt;i clearingverksamhet, vilken anordnas av en centralbank eller en svensk eller&lt;br&gt;utländsk clearingorganisation, far inte återvinnas enligt 4 kap. 12 § konkurs-&lt;br&gt;lagen (1987:672).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även hänvisningen i andra stycket borde kunna göras något mera preg-&lt;br&gt;nant. Exempelvis kan stycket inledas med följande fras: Återvinning enligt&lt;br&gt;4 kap. 12 § konkurslagen får inte heller ske om parter ...osv.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Göteborgs tingsrätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten har, utifrån de synpunkter som tingsrätten har att beakta, inget att&lt;br&gt;erinra mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Riksgäldskontoret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret tillstyrker förslaget om att tilläggssäkerhet som ställs vid&lt;br&gt;handel med finansiella instrument och valuta för förpliktelser att leverera&lt;br&gt;instrument eller att betala inte skall kunna återvinnas enligt 4 kap. 12 §&lt;br&gt;konkurslagen i händelse av en parts insolvens och att lagen (1991:980) om&lt;br&gt;handel med finansiella instrument ändras på sätt som föreslås i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Finansinspektionen&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Sammanfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen tillstyrker i huvudsak förslaget till nya bestämmelser an-&lt;br&gt;gående återvinning av tilläggssäkerhet. Inspektionen förordar att gränsen för&lt;br&gt;“deltagande i clearingverksamhet” klargörs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1. Bestämmelsens omfattning och placering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen välkomnar att frågan om återvinning av tilläggssäkerheter före-&lt;br&gt;slås bli reglerad och att detta skall ske snarast möjligt. Särskilt positivt är att&lt;br&gt;området för det återvinningsskyddande området föreslås omfatta även handel&lt;br&gt;på OTC-marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen delar uppfattningen att det är nödvändigt med en snabb&lt;br&gt;reglering av frågan. Det är emellertid beklagligt att tidsbrist lett till att regle-&lt;br&gt;ringen inte kunnat ske genom införande i 4 kap. 12 § konkurslagen av undan-&lt;br&gt;tag för ordinärt säkerställande. Det hade varit önskvärt att frågan om undan-&lt;br&gt;taget även bort omfatta annat ställande av säkerhet utretts. När nu be-&lt;br&gt;stämmelsen i stället förs in i lagen om handel med finansiella instrument kan,&lt;br&gt;för tydlighetens skull, en hänvisning till denna lag införas vid 4 kap. 12 §&lt;br&gt;konkurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För undanröjande av tolkningsproblem vid tillämpningen av bestämmel-&lt;br&gt;sen är det viktigt att den föreslagna bestämmelsen appliceras på de förhållan-&lt;br&gt;den som råder på marknaden. Det framgår inte av promemorian var gränsen&lt;br&gt;för “deltagande i clearmgverksamhef ’ går. Inte heller exemplifieras i vilka&lt;br&gt;fall säkerheten skall anses vara en tilläggssäkerhet eller säkerhet ställd p.g.a.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nytt avtal. Till belysning av dessa frågeställningar bör i propositionen be-&lt;br&gt;stämmelsens tillämplighet därför diskuteras utifrån ställande av säkerhet för&lt;br&gt;likvidutväxlingen i VP-systemet och för tagna positioner i OM:s system.&lt;br&gt;Säkerhet ställs av clearingmedlem i VP-systemet inte direkt till VPC utan till&lt;br&gt;likvidbanken. På motsatt sätt ställs i OM:s system säkerhet i vissa fall direkt&lt;br&gt;till OM av slutkund och inte clearingmedlem. I andra fall ställs säkerhet av&lt;br&gt;slutkund till clearingmedlem som i sin tur ställer säkerhet till OM.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör noteras gränsdragningen mot lagen om företags-&lt;br&gt;rekonstruktion (SFS 1996:764) som i vissa delar träder i kraft den&lt;br&gt;1 september 1996. Om ett offentligt ackord fastställs efter beslut om före-&lt;br&gt;tagsrekonstruktion skall bestämmelserna i konkurslagen om återvinning i&lt;br&gt;konkurs tillämpas. Enligt 1 kap. 3 § lagen om företagsrekonstruktion gäller&lt;br&gt;bestämmelserna om gäldenär i den lagen bl.a. inte banker, värdepappers-&lt;br&gt;bolag, clearingorganisationer eller VPC. Hur skall man i detta sammanhang&lt;br&gt;se på de tilläggssäkerheter som ställs av ovannämnda slutkunder? Skall i&lt;br&gt;detta fall konkurslagens bestämmelser om återvinning tillämpas eller skall&lt;br&gt;säkerheterna ses som ställda vid deltagande i clearingverksamhet och därmed&lt;br&gt;ej kunna återvinnas på grund av den föreslagna lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2. Synpunkter på lagtexten och specialmotiveringen till denna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges att det är clearingverksamhet som anordnas&lt;br&gt;av “centralbank eller av svensk eller utländsk clearingorganisation” som&lt;br&gt;omfattas av bestämmelsen. För att texten skall bli konsekvent bör det endast&lt;br&gt;stå centralbank eller clearingorganisation. I annat fall bör noteras att även&lt;br&gt;clearingverksamhet vid utländska centralbanker omfattas av stadgandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke stadgas att återvinning inte får ske om parter&lt;br&gt;vid handel med finansiella instrument i enlighet med allmänna avtalsvillkor&lt;br&gt;som tillämpas vid sådan handel har kommit överens om att ställa tilläggs-&lt;br&gt;säkerhet osv. Bestämmelsens utformning ger intryck av att på marknaden ut-&lt;br&gt;formade branschavtal gäller oavsett om dessa tagits in i individuellt framför-&lt;br&gt;handlade avtal eller ej. Dessutom ger ordalydelsen intryck av att det endast är&lt;br&gt;denna typ av avtal som kan åberopas till stöd för att återvinning inte får ske.&lt;br&gt;Det bör klargöras att man med allmänna avtalsvillkor inte avser standard-&lt;br&gt;avtal i den meningen att hela avtalet måste utgöra ett standardavtal. Partema&lt;br&gt;måste ges möjlighet att fylla ut avtalet med individuellt utformade avtals-&lt;br&gt;villkor. Inte heller bör för tillämpningen av bestämmelsen krävas att samtliga&lt;br&gt;de villkor som ingår standardavtalen och deras bilagor måste ingå. Para-&lt;br&gt;grafen skulle vinna i klarhet om den inskjutna bisatsen “i enlighet med all-&lt;br&gt;männa avtalsvillkor som tillämpas vid sådan handel,” bröts ur meningen&lt;br&gt;och att orden “har kommit överens” ersattes med ordet “avtalat”. Kravet på&lt;br&gt;att villkor i det individuellt utformade avtalet måste ha ett avtalsinnehåll som&lt;br&gt;tillämpas allmänt vid handeln på den aktuella marknaden kan ges i en andra&lt;br&gt;mening i stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i specialmotiveringen s. 40 andra stycket i promemorian uttalas krav&lt;br&gt;på att den överenskomna skyldigheten att ställa säkerhet följer av allmänna&lt;br&gt;avtalsvillkor. Som ovan påtalats följer inte den överenskomna skyldigheten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av allmänna avtalsvillkor utan av vad parterna i det enskilda fallet har avtalat.&lt;br&gt;Det är en annan sak att lagstiftaren ställer krav på vilket avtal sinnehåll som&lt;br&gt;kan godkännas för att regeln skall tillämpas. Detta bör klart framgå av&lt;br&gt;specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan oklarhet som bör rättas till i specialmotiveringen är definitionen&lt;br&gt;av tilläggssäkerhet på s. 38. Där uttalas att med tilläggssäkerhet avses sådan&lt;br&gt;säkerhet som överlämnas på grund av positionsförändringar vid deltagande i&lt;br&gt;cleanngverksamhet eller vid handel mellan två parter för att komplettera tidi-&lt;br&gt;gare ställd säkerhet. Emellertid framgår på andra ställen i promemorian&lt;br&gt;(ex. s. 39) att även vid clearingverksamhet skall med tilläggssäkerhet avses&lt;br&gt;sådan säkerhet som överlämnas för att komplettera tidigare ställd säkerhet.&lt;br&gt;Förstnämnda uttalande skulle kunna uppfattas som en inskränkning av be-&lt;br&gt;stämmelsens tillämpningsområde i förhållande till det sistnämnda uttalandet.&lt;br&gt;För tydlighetens skull bör anges att tilläggssäkerhet kan ställas av två skäl,&lt;br&gt;antingen p.g.a. en negativ förändring av positionens värde eller för att ställd&lt;br&gt;säkerhet nedgått i värde.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3. Övriga synpunkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;På s. 32 i promemorian sägs att enligt EG:s kapitalkravsdirektiv överens-&lt;br&gt;stämmer kravet på kapitaltäckning avseende börshandlade ränte- och valuta-&lt;br&gt;kursrelaterade instrument med de säkerhetskrav som clearingorganisationen&lt;br&gt;ställer. Det påpekas vidare att detta direktiv har införlivats i svensk lag. Det&lt;br&gt;är emellertid dispositivt för medlemsstaterna att implementera den refererade&lt;br&gt;bestämmelsen i direktivet. Sverige har inte införlivat den. Andra stycket på&lt;br&gt;s. 32 kanske helt kan utgå ur promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Riksrevisionsverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket (RRV) har inga erinringar emot förslaget i rubricerade&lt;br&gt;promemoria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillägget bör följas upp med en hänvisning till stadgandet i fråga i Lag&lt;br&gt;(1992:543) om börs- och clearingverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rikskatteverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket har anmodats avge yttrande över rubricerade promemoria&lt;br&gt;och verket får anföra följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikskatteverket har inte något att erinra mot förslaget i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den internationella handeln med valuta, värdepapper och finansiella&lt;br&gt;instrument är omfattande och involverar många svenska aktörer. I prome-&lt;br&gt;morian framhålls att det är angeläget att det rättsliga systemet i Sverige är&lt;br&gt;sådant att det underlättar denna handel. F.n. finns i det svenska regelsystemet&lt;br&gt;en möjlighet till återvinning av ställda säkerheter i den händelse en aktör&lt;br&gt;skulle komma på obestånd och gå i konkurs, vilket innebär en risk i handeln.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna risk bedöms försvåra för svenska aktörer att göra sig gällande&lt;br&gt;internationellt och bedöms kunna minska intresset hos utländska aktörer att&lt;br&gt;handla med svenska kunder. Riksskatteverket har ingen anledning att ifråga-&lt;br&gt;sätta bedömningen i promemorian på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns såvitt Riksskatteverket vet inte mom den exekutionsrättsliga&lt;br&gt;verksamheten några erfarenheter som ger anledning tro att den begränsning&lt;br&gt;av återvinning i konkurs som föreslås menligt skulle påverka det allmännas&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Uppsala Universitet, Juridiska fakultetsnämnden&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Sammanfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsnämnden avstyrker det i PM:n framlagda lagförslaget. Svensk rätt&lt;br&gt;möjliggör att tilläggssäkerheter ställs utan risk för återvinning enligt 4:12 KL&lt;br&gt;om säkerheten tillhandahålls av tredje man. Detta borde med lätthet kunna&lt;br&gt;klargöras för utländska clearingorganisationer och andra motparter. Knäck-&lt;br&gt;frågan blir därmed om det finns något som utesluter att tredje man kommer&lt;br&gt;att erbjuda säkerheter eller om det finns särskilda skäl för att handel med&lt;br&gt;finansiella instrument sakrättsligt skall subventioneras av annan ekonomisk&lt;br&gt;verksamhet (andra borgenärer). Härom innehåller PM:et intet. Ifrågavarande&lt;br&gt;säkerhetskostnader borde uppkomma vare sig svensk eller utländsk mellan-&lt;br&gt;hand anlitas av svensk slutkund. Skulle tilläggssäkerheter nu ändock undan-&lt;br&gt;tas från återvinning, bör undantaget göras snävare än 1 förslaget och dess&lt;br&gt;rekvisit framgå direkt av lag. Regleringen bör bli sådan att det är naturligt att&lt;br&gt;göra den i konkurslagen och samtidigt åstadkomma en samordning mellan&lt;br&gt;4:10 och 4:12 KL.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrund&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det nu föreslagna avskaffandet av möjligheten till återvinning enligt 4:12 KL&lt;br&gt;vid handel med finansiella instrument är en fortsättning på den lagändring&lt;br&gt;som gjordes i 5:1 lagen om finansiella instrument våren 1995. Genom denna&lt;br&gt;lagändring blev avtal om slutavräkning mellan alla utestående förpliktelser&lt;br&gt;vid handel med finansiella instrument, andra liknande rättigheter eller åtagan-&lt;br&gt;den eller med valuta, för det fall ena parten går i konkurs eller förhandlar om&lt;br&gt;offentligt ackord, bindande för den insolventa partens borgenärer. Det inne-&lt;br&gt;bär att kravet på de prestationer som skall avräknas skall duga till uppfyllelse&lt;br&gt;av varandra har eftergivits (utan att prestationerna behöver ha gjorts av-&lt;br&gt;hängiga av varandra redan under säkerhetsstadiet, så att avräkning är möjlig&lt;br&gt;med stöd av pantregler). Lagen innebär vidare att det blir omöjligt för ena&lt;br&gt;partens konkursbo att inträda i konkursgäldenärens föipliktelser med massa-&lt;br&gt;ansvar, även om inträdet avser alla konkursgäldenärens förpliktelser, dvs.&lt;br&gt;något mycket mer långtgående än ett förhindrande av s.k. cherry-picking,&lt;br&gt;som förslaget påstods syfta till att förhindra (prop. 1994/95:130 s 22 y och&lt;br&gt;24 ö). Lagstiftarens mening var dessutom att slutavräkningen inte skall kunna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;störas av återvinningsregler (prop. s 22 n och 24 y), fastän lagtexten inte alls&lt;br&gt;berör återvinningsproblemet och fastän själva lagtexten, liksom 5:15 KL, i&lt;br&gt;och för sig kan läsas med reservation för återvinning. Följer man motiven i&lt;br&gt;denna del betyder det att förpliktelser, som uppkommit under den sista&lt;br&gt;tremånadersperioden före fristdagen under omständigheter som är att jäm-&lt;br&gt;ställa med betalning med andra än vanliga betalningsmedel, trots 5:16 st&lt;br&gt;2 KL kan kvittas och att därmed avräkningar som gjorts före den kritiska&lt;br&gt;dagen i motsvarande mån inte kan återvinnas (se 4:10 st 2 KL); inte heller&lt;br&gt;kan återvinning enligt 4:10 st 1 KL bli aktuell, om part med negativt saldo&lt;br&gt;t.ex. lånar ut aktier under omständigheter som inte är ordinära (jfr annars&lt;br&gt;NJA 1988 s 149). Motiven synes t.o.m. innebära att en skuldsättning gjord i&lt;br&gt;direkt syfte att gynna motparten och med dennes vetskap inte kan hindra&lt;br&gt;kvittning; endast avräkningsavtal som otillbörligt gynnar den andra parten&lt;br&gt;skulle nämligen kunna återvinnas (prop. s 22 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den redan genomförda lagändringen reduceras effekterna av mot-&lt;br&gt;partens insolvens högst betydligt. Endast nettot av motstående förpliktelser&lt;br&gt;behöver beaktas, vilket naturligtvis påverkar risken för s.k. dominokon-&lt;br&gt;kurser. Dessutom sänks aktörernas kostnader påtagligt genom att säkerheter&lt;br&gt;bara behöver ställas för ett negativt saldo och genom att soliditetskraven kan&lt;br&gt;sänkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PM:n utgår från att parts skyldighet att redovisa för mottagen pant till&lt;br&gt;motparten inte innefattas i den slutavräkning som täcks av 5:1 lagen om&lt;br&gt;finansiella instrument. Annars vore ju det framlagda förslaget antagligen obe-&lt;br&gt;hövligt. Frågan hade varit värd en kommentar i PM:n.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I PM:n anförs att tilläggssäkerhet (fakultetsnämnden noterar förbättringen&lt;br&gt;av terminologin), ställd när den initiala säkerheten minskat i värde, kan åter-&lt;br&gt;vinnas (se NJA 1995 s 688) och att det är möjligt att tilläggssäkerhet, ställd&lt;br&gt;sedan förpliktelsen ökat i värde, också kan återvinnas. Det sista är ett under-&lt;br&gt;statement. I PM:n hävdas att NJA 1988 s 149 kan leda till motsatt slutsats,&lt;br&gt;nämligen att en ny skuld uppkommer när värdet på skulden ökar och att åter-&lt;br&gt;vinning enligt 4:12 KL därför är utesluten när säkerheten ställs utan dröjsmål&lt;br&gt;från värdeändringen. Av rättsfallet framgår emellertid inte annat än att&lt;br&gt;naturaleverans i ett kontokurantförhållande med saldo leverantören till last är&lt;br&gt;att jämställa med betalning (varigenom återvinningsmöjigheten blir större än&lt;br&gt;eljest vore fallet, eftersom 4:10 st 1 KL och inte 5:16 st 2 KL blir tillämplig)&lt;br&gt;om leveransen gjorts för dess egen skull. I målet prövades därefter om&lt;br&gt;“betalningen” var återvinningsbar, men HD kom fram till att så inte var&lt;br&gt;fallet, eftersom “betalningen” ansågs ha varit ordinär. Av rättsfallet framgår&lt;br&gt;inte att en naturaleverans skall betraktas som en betalning, om leveransen&lt;br&gt;gjorts för att ställa säkerhet för det negativa saldot och ännu mindre att en&lt;br&gt;sådan leverans inte skulle vara återvinningsbar enligt 4:12 KL. I stället visar&lt;br&gt;NJA 1985 s 185, som rörde just 4:12 KL, samt NJA 1916 s 154 och 1994&lt;br&gt;s 292 liksom 5:15 KL och 12 § ackordslagen (se numera 3 kap, FRekL) att&lt;br&gt;en fordran i konkursrättslig mening uppkommer när avtalet ingås, oavsett om&lt;br&gt;part givit ut sin prestation eller haft säkerhet i en skuld till motparten. Den&lt;br&gt;som handlar med finansiella instrument etc. bör således utgå från att 4:12 KL&lt;br&gt;innebär att säkerheter ställda efter värdeförändringar men efter avtalets in-&lt;br&gt;gående generellt innebär ställande av säkerhet för gammal skuld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändamålet med 4:12 KL&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna tanken bakom 4:12 KL är att gäldenären strax före sin konkurs&lt;br&gt;inte skall kunna gynna en viss borgenär genom att ställa säkerhet för gammal&lt;br&gt;skuld. Om borgenären givit ut sin prestation utan att samtidigt motta säker-&lt;br&gt;het, skall han behandlas som en oprioriterad borgenär. Det räcker inte att&lt;br&gt;säkerheten från böljan betingats och därefter ställts utan dröjsmål efter en&lt;br&gt;värdeförändring (t.ex. prishöjning på den beställda varan eller sänkning av&lt;br&gt;värdet på fastighetspant). Regeln har inte utsatts för någon allmän kritik utan&lt;br&gt;synes väl förankrad, även om det är tydligt att ett gränsdragningsproblem och&lt;br&gt;en spänning föreligger i förhållande till 4:10 KL, med dess undantag för&lt;br&gt;ordinära transaktioner, när amortering och säkerställande är alternativa (jfr&lt;br&gt;NJA 1995 s 688).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Grunden för förslaget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I PM påstås 4:12 KL utgöra ett hot mot stabiliteten i det finansiella systemet,&lt;br&gt;ett hinder för svenska aktörers deltagande vid internationell handel och i vart&lt;br&gt;fall ett väsentligt fördyrande element.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Risken för dominoeffekt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Även i den nu framlagda PM:n återkommer påstående om att de svenska&lt;br&gt;rättsreglerna kan leda till dominoeffekter som hotar det finansiella systemet.&lt;br&gt;Fakultetsnämnden har inte kompetens att självständigt bedöma denna risk.&lt;br&gt;Nämnden noterar emellertid att till stöd åberopas utredningar, vilka lades&lt;br&gt;fram på ett stadium då avtal om avräkning i konkurs mellan prestationer, som&lt;br&gt;inte dög till uppfyllelse av varandra, betvivlades vara giltigt mot konkurs-&lt;br&gt;borgenärerna. Därefter har netting tillåtits genom särskild lagstiftning så att&lt;br&gt;bruttoexponeringar minskats till nettoexponeringar. Inget försök görs i PM:n&lt;br&gt;att utreda i vad mån återvinning av tilläggssäkerheter kan hota det finansiella&lt;br&gt;systemet eller är blott ett marginellt problem. Jämför att flera remissinstanser&lt;br&gt;hösten 1995 ansåg sig kunna avstyrka det av Riksbanken framförda förslaget&lt;br&gt;om uteslutande av återvinning, om reformen skulle omfatta bara clearing-&lt;br&gt;organisationer. Trovärdigheten i påstående om att det finansiella systemet&lt;br&gt;hotas, ifall tilläggssäkerheter kan återvinnas, minskas också av att ingen&lt;br&gt;diskussion förs om införande av bästa allmänna förmånsrätt för fordringar&lt;br&gt;från handel med finansiella instrument och liknande. Det kan ju tänkas att ett&lt;br&gt;flertal gäldenärer till en borgenär, när deras positioner drastiskt försämrats,&lt;br&gt;finner det hederligast att gå i konkurs i stället för att ställa begärd tilläggs-&lt;br&gt;säkerhet, även om detta varit möjligt för dem. Då är väl risken för finansiell&lt;br&gt;instabilitet lika stor som om säkerheten ställts men kunnat återvinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligt är att förslaget lika väl hade kunnat motiveras med att det som&lt;br&gt;föreslås är en marginell följdändring till den ekonomiskt synnerligen&lt;br&gt;betydelsefulla särbehandling som redan genomförts i 5:1 lagen om handel&lt;br&gt;med finansiella instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Svenska aktörers möjlighet att delta vid internationell handel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I PM:n hävdas att det må vara riktigt att säkerheter kan återvinningsfritt&lt;br&gt;ställas av tredje man (vilket fakultetsnämnden framhöll hösten 1995) med att&lt;br&gt;det är tvivelaktigt att utländska motparter skulle godta säkerheter ställda på&lt;br&gt;detta sätt (s 35). Invändningen är inte trovärdig. Om en svensk storbank vid&lt;br&gt;handel i eget namn förpliktar sig att ställa tilläggssäkerhet, får banken säkert&lt;br&gt;sluta avtal om säkerheten anses skyddad mot återvinning enligt 4:12 KL.&lt;br&gt;Annars vore ju hela det nu framlagda förslaget meningslöst. Härav följer att,&lt;br&gt;om vilken part som helst kan presentera ett löfte från en svensk storbank att&lt;br&gt;ställa tilläggssäkerhet vid positionsförändring, parten kommer att få handla&lt;br&gt;med utländska clearingorganisationer etc., eftersom det av NJA 1985 s 177&lt;br&gt;framgår att säkerhet ställd av tredje man inte kan återvinnas enligt 4:12 KL.&lt;br&gt;Man far tyvärr intrycket att det ansetts angelägnare att utnyttja ECHO:s tvek-&lt;br&gt;samhet till ett svenskt deltagande som påtryckning mot den svenske lag-&lt;br&gt;stiftaren än att förklara för ECHO att säkerheter ställda av tredje man mte&lt;br&gt;kan återvinnas enligt 4:12 KL och att den möjligheten bör föranleda de&lt;br&gt;utländska aktörernas ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle det klargöras för svenska intressenter att säkerheter måste ställas&lt;br&gt;med hjälp av tredje man, kan man anta att sådana säkerheter kommer att er-&lt;br&gt;bjudas till priser som är konkurrensutsatta. Visserligen skulle den tredje man&lt;br&gt;som tillhandahåller säkerheten ha svårigheter att få en icke återvinningsbar&lt;br&gt;säkerhet ställd av gäldenären för en motförbindelse, om gäldenärens säkerhet&lt;br&gt;inte behöver ställas förrän positionsförändringen skett. Men varför skulle&lt;br&gt;detta inte kunna bemästras med prisökning på garantin och riskspridning av&lt;br&gt;återförsäkringskaraktär med inslag av ömsesidighet mellan garantema-åter-&lt;br&gt;försäkrama. Bristande uppslagsrikedom synes inte ha kännetecknat de&lt;br&gt;finansiella marknaderna, när något behöver göras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;En fråga om lönsamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med det senast anförda har fakultetsnämnden möjligen nått pudelns kärna.&lt;br&gt;Ytterst förefaller det handla om lönsamhet. Med en omsättning på ca&lt;br&gt;200 miljarder kronor om dagen finns naturligvis mycket pengar att tjäna på&lt;br&gt;att slippa sakrättsliga kostnader (avstående av egendom som pant med bred&lt;br&gt;marginal eller kostnader till garant), även om dessa kostnader kommer att bli&lt;br&gt;mycket låga procentuellt sett. Därmed är emellertid inte förklarat varför&lt;br&gt;övriga ekonomiska aktiviteter genom minskad utdelning i konkurs skall&lt;br&gt;behöva subventionera handel med finansiella instrument, lån av aktier etc.&lt;br&gt;Den finansiella handelns nytta skulle fullt ut styrkas först om den tog på sig&lt;br&gt;normala sakrättsliga transaktionskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelse tillmäts kanske också att nuvarande modell, där tilläggssäkerhet&lt;br&gt;ställs, ökar efterfrågan på svenska statsobligationer, medan en övergång till&lt;br&gt;ett system med bakgarantier och återförsäkring skulle försvåra finansieringen&lt;br&gt;av den svenska statsskulden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kommer svenska aktörer i underläge konkurrensmässigt?&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om svenska slutkunder måste belasta affären med en säkerhetskostnad till&lt;br&gt;tredje man, blir handeln med finansiella instrument mindre lönsam för slut-&lt;br&gt;kunden och eventuellt också för andra inblandade. Därmed är det inte sagt att&lt;br&gt;aftarema flyttar utomlands. Även en utländsk bank eller fondkommissionär är&lt;br&gt;beroende av den svenska konkurslagen, om en svensk slutkund skall ställa&lt;br&gt;säkerhet med tillgångar som finns i Sverige. En mellanhand - svensk eller&lt;br&gt;utländsk - borde kunna återpantsätta slutkundens säkerhet utan risk för&lt;br&gt;återvinning enligt 4:12 KL, eftersom det då blir fråga om tredjemanspant (se&lt;br&gt;NJA 1985 s 117); vet slutkunden om att återpantsättning skett, finns&lt;br&gt;knappast någon risk att slutkunden kan befria panten hos åteipanthavaren&lt;br&gt;genom betalning till återpantsättaren.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utländsk rätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I fakultetsnämndens remissyttrande i november 1995 över Riksbankens för-&lt;br&gt;slag efterlyses en genomgång av utländsk rätt, vartill svepande hänvisningar&lt;br&gt;hade gjorts. Av PM:n framgår nu att England har särlagstiftning för handel&lt;br&gt;med finansiella instrument och att Frankrike aldrig tillåter återvinning av be-&lt;br&gt;tingad säkerhet, hur sent den än må ha ställts. I övrigt sägs i största korthet&lt;br&gt;att det system för tilläggssäkerheter som ECHO tillämpar befunnits hållbart i&lt;br&gt;en rad länder (s 24) utan att upplysning ges om hållbarheten grundar sig på&lt;br&gt;lag, rättsfall eller utlåtanden till ECHO. Därmed vet vi inte heller om bedöm-&lt;br&gt;ningen har ett bättre underlag än förekommande påståenden att i svensk rätt&lt;br&gt;NJA 1988 s 149 utesluter återvinning av tilläggssäkerhet. En mer ingående&lt;br&gt;redovisning borde ha gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Likabehandling av olika borgenärer med fordringar från finansiell&lt;br&gt;handel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I PM:n berörs inte situationen att en gäldenär, som har förpliktelser mot två&lt;br&gt;motparter avseende finansiella instrument och vars skulder ökar i värde till&lt;br&gt;båda genom en kursförändring, väljer att utnyttja alla likvida tillgångar till att&lt;br&gt;ställa säkerhet hos den ena av borgenärerna (som är i god tro om insol-&lt;br&gt;vensen, varigenom en tillämpning av 4:5 KL är utesluten). Ett sådant för-&lt;br&gt;farande kan bli synnerligen betungande för den drabbade finansielle borge-&lt;br&gt;nären, jämfört med att gäldenären hade fördelat sina säkerheter proportio-&lt;br&gt;nellt. Med traditionell utgångspunkt förefaller åtgärden i högsta grad värd att&lt;br&gt;återvinna. Exemplet kan varieras så att gäldenärens förpliktelser till motpart&lt;br&gt;A ökar drastiskt dag 1 med följd att alla gäldenärens likvida medel dag 2&lt;br&gt;ställs som kompletterande säkerhet hos A, varefter hans förpliktelser till mot-&lt;br&gt;part B ökar drastiskt dag 3 när inga likvida medel återstår. PM-författarens&lt;br&gt;inställning är förmodligen att dessa undandraganden av egendom från borge-&lt;br&gt;närskollektivet är av mindre vikt, så länge det finansiella systemet inte hotas,&lt;br&gt;och att en återvinning från den gynnade finansiella borgenären inte skulle&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnvärt förbättra ställningen för den andre eftersom denne är oprioriterad&lt;br&gt;och endast får obetydlig utdelning i konkursen. Påpekandet belyser emellertid&lt;br&gt;det inre samband som bör råda mellan förmånsrätt och återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Detaljer i förslaget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förslaget baseras på att svenska clearingorganisationer är tillståndspliktiga&lt;br&gt;och att motsvarande utländska clearingorganisationer är underkastade be-&lt;br&gt;tryggande tillsyn (ehuru det sista inte framgår av lagen). I övrigt baseras för-&lt;br&gt;slaget på att säkerheten skall ställas i enlighet med standardavtal utarbetade&lt;br&gt;av branschorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om återvinning är allför central för att lämnas åt Finansinspek-&lt;br&gt;tionen och branschorganisationer. Finansinspektionen har att värna om det&lt;br&gt;finansiella systemets stabilitet, men här gäller problemet också en fördelning&lt;br&gt;av tillgångar i konkurs. Bankernas och fondhandlamas branschorganisationer&lt;br&gt;har partsintressen och bör inte heller anförtros denna avvägning. Lagen bör&lt;br&gt;direkt ange de kriterier som skall vara uppfyllda för eventuella undantag från&lt;br&gt;återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förefaller synnerligen olämpligt att en tilläggssäkerhet som ställs med&lt;br&gt;dröjsmål, efter det att värdeförändring inträtt (och då troligen därför att&lt;br&gt;gäldenären misstänks vara insolvent ehuru detta kan vara svårt att styrka),&lt;br&gt;skulle kunna klara sig från återvinning enligt 4:12 KL. Om säkerheten ställs&lt;br&gt;till en clearingorganisation är detta emellertid följden av förslaget. Enda rek-&lt;br&gt;visitet är att säkerheten skall lämnas enligt avtalade regler. Det betyder att,&lt;br&gt;om reglerna innehåller att säkerheten skall ställas vid anfordran, säkerheten&lt;br&gt;inte är återvinningsbar om den ställs vid anfordran men med dröjsmål från&lt;br&gt;positionsförändringen. Jämför i sammanhanget s 25 x, varav framgår att&lt;br&gt;säkerheten inte ens alltid är betingad vid clearinghandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller OTC-handel skall enligt förslaget säkerheten vara ställd i&lt;br&gt;enlighet med allmänna villkor och utan dröjsmål efter värdeförändringen.&lt;br&gt;Antag att det i de allmänna villkoren står att säkerheten skall ställas vid&lt;br&gt;anfordran och att i ett enskilt fall sådan anfordran görs utan dröjsmål efter en&lt;br&gt;värdeförändring, fastän kunden tidigare alltid fått dispens från kravet på&lt;br&gt;säkerhet. Anledningen kan vara att borgenären misstänkt att gäldenärens&lt;br&gt;solvens sviktar, men det kan kanske inte styrkas. I sådant fall bör återvinning&lt;br&gt;ändå ske redan enligt 4:12 KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall ett undantag från 4:12 göras beträffande tilläggssäkerheter, bör&lt;br&gt;undantaget i lagtexten begränsas till fall där säkerheten i enlighet med av-&lt;br&gt;talade villkor ställts utan dröjsmål efter värdeförändringen och säkerställ-&lt;br&gt;andet dessutom var ordinärt, dvs. skulle ha ägt rum även om gäldenären varit&lt;br&gt;betryggande solvent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om lagtexten ges en sådan utformning, åstadkommes tillika en utjämning&lt;br&gt;av rekvisiten i 4:10 och 4:12 KL. En sådan utjämning vore i sig en fördel vid&lt;br&gt;värdeförändringar, eftersom amortering enligt många avtal är ett alternativ&lt;br&gt;till säkerställande (jfr NJA 1995 s 688).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en lagändring genomförs, bör den som arbetshypotes vara generell&lt;br&gt;och göras i 4:12 KL. Det är nämligen fråga om ett allmänt problem. Exem-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pelvis är det ingen ovanlighet att aktier i en fastighet ställs som säkerhet för&lt;br&gt;ett vanligt lån, varefter säkerheten minskar i värde och låntagaren enligt&lt;br&gt;avtalet har att välja mellan amortering och tilläggssäkerhet. Det vore mot-&lt;br&gt;bjudande om en borgenär vid ett avtal om finansiella instrument skulle vara&lt;br&gt;skyddad mot återvinning av tilläggssäkerhet som han själv tagit emot men få&lt;br&gt;vara med och dela på tilläggssäkerhet som kunnat återvinnas från annan.&lt;br&gt;Frågan tarvar dock en kompletterande utredning, eftersom PM:n förbigår det&lt;br&gt;generella problemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en inskränkning av undantaget från återvinning av tilläggssäkerheter&lt;br&gt;på sätt som här förespråkats, vore det naturligt att ånyo överväga om 5:1&lt;br&gt;lagen om finansiella instrument verkligen skall gälla utan något förbehåll för&lt;br&gt;återvinning, inte ens när kvittningssituationen skapats i syfte att gynna viss&lt;br&gt;borgenär och denne varit medveten om detta.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Stockholms universitet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden som har anmodats att yttra sig över rubricerade&lt;br&gt;promemoria får härmed anföra att fakultetsnämnden inte har några särskilda&lt;br&gt;synpunkter att framföra.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Konkurrensverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I rubricerade promemoria föreslås att tilläggssäkerhet, som ställs vid handel&lt;br&gt;med finansiella instrument och valuta för förpliktelser att leverera instrument&lt;br&gt;eller att betala, inte skall kunna återvinnas enligt 4 kap. 12 § konkurslagen i&lt;br&gt;händelse av parts insolvens. Det nu framlagda förslaget omfattar såväl&lt;br&gt;tilläggssäkerheter som ställs vid deltagande i clearingverksamhet, som&lt;br&gt;tilläggssäkerheter som ställs mellan parter vid OTC-handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär en harmonisering som gynnar den gränsöverskridande&lt;br&gt;handeln. Dessutom synes konkurrensneutralitet skapas dels mellan de två&lt;br&gt;nämnda formerna för handel med finansiella instrument och valutor, dels&lt;br&gt;mellan aktörerna på den svenska marknaden. Sammantaget främjas&lt;br&gt;härigenom konkurrensen vid handel med finansiella instrument och valutor,&lt;br&gt;vilket Konkurrensverket finner positivt. Samtidigt vill verket framhålla det&lt;br&gt;angelägna i att statsmaktema verkar för tillkomsten av enhetliga regler om-&lt;br&gt;fattande allt säkerställande för att därigenom uppnå konkurrensneutralitet i&lt;br&gt;återvinningshänseende mellan borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Allmänna Pensionsfonden, första-tredje fondstyrelserna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Till grund för förslagen i promemorian ligger Riksbankens framställning&lt;br&gt;från oktober 1995 om förslag till undantag från bestämmelsen om åter-&lt;br&gt;vinning av säkerheter vilka överlämnats i enlighet med avtalade regler för&lt;br&gt;clearingverksamhet (clearingsäkerhet). Undantaget föreslogs ingå i konkurs-&lt;br&gt;lagen. I sitt remissvar på Riksbankens framställning ställde sig fondstyrel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;serna bakom kravet på att en lagstiftningsåtgärd var nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nu föreliggande promemorian har undantaget från bestämmelsen om&lt;br&gt;återvinning kommit att utökas till att också omfatta tilläggssäkerheter som&lt;br&gt;ställs direkt mellan två parter i enlighet med allmänna avtalsvillkor.&lt;br&gt;Undantagsreglerna föreslås ingå i lagen om handel med finansiella instru-&lt;br&gt;ment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondstyrelserna har inget att erinra mot det i promemorian framförda för-&lt;br&gt;slaget om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sveriges Ackordscentral&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rubricerade promemoria har remitterats till envar av Ackordscentralen&lt;br&gt;Göteborg, Ackordscentralen Malmö och Ackordscentralen Stockholm för&lt;br&gt;yttrande. Remissen har överlämnats till Sveriges Ackordscentral som är ett&lt;br&gt;samarbetsorgan för Ackordscentralen Stockholm och Ackordscentralen&lt;br&gt;Göteborg/Malmö. Med anledning av remissen får Sveriges Ackordscentral&lt;br&gt;anföra följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningsärendet har sin upprinnelse i en framställning från Riks-&lt;br&gt;banken. Denna har varit ute på en begränsad remiss och har dessutom legat&lt;br&gt;till grund för en hearing den 15 november 1995. Någon erinran har därvid&lt;br&gt;inte framkommit mot Riksbankens uppfattning att tillläggssäkerheter som&lt;br&gt;ställs vid handel med finansiella instrument och valuta eventuellt kan åter-&lt;br&gt;vinnas i händelse av pantsättarens konkurs eller offentliga ackordsför-&lt;br&gt;handling. Med tilläggssäkerheter förstås säkerheter som avtalsenligt ställs när&lt;br&gt;de ursprungliga säkerheterna, initialsäkerhetema, visat sig inte täcka värde-&lt;br&gt;förändringar över tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den remitterade promemorian föreslås i syfte att avhjälpa rådande rätts-&lt;br&gt;liga osäkerheter särskilda bestämmelser för den finansiella marknaden mot&lt;br&gt;återvinning av tilläggssäkerheter. Det medges emellertid att en generell&lt;br&gt;reglering som omfattar allt säkerställande, även utanför den finansiella mark-&lt;br&gt;naden, i princip varit att föredra. En sådan reglering kräver dock, sägs det,&lt;br&gt;tidsödande undersökningar och överväganden. Dessa kan inte avvaktas efter-&lt;br&gt;som frågan om tilläggssäkerheter som ställs vid handel med finansiella&lt;br&gt;instrument och valuta påstås vara brådskande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Ackordscentral kan inte bedöma påståendet att det brådskar med&lt;br&gt;de framlagda lagförslagen. Det är emellertid beklagligt att man inte ansett sig&lt;br&gt;ha tid för överväganden om en generell och branschneutral reglering. Såvitt&lt;br&gt;avser det i konkurslagen aktuella stadgandet, 4 kap. 12 §, har nämligen be-&lt;br&gt;hovet av en översyn sedan länge varit framträdande. Stadgandet har kriti-&lt;br&gt;serats särskilt med hänsyn till att det i sin utformning i så motto avviker från&lt;br&gt;bestämmelsen i 4 kap. 10 § Konkl om återvinning av betalning att det inte&lt;br&gt;låter “ordinär” pantsättning stå sig mot återvinning (jmf s 18 i pm:s bil. 4).&lt;br&gt;Det är under dessa förhållanden positivt att regeringen i promemorian utlovar&lt;br&gt;en undersökning av förutsättningarna för en generell reglering (pm s 34).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningen borde lämpligen göras i samband med beredningen av&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1996:30) Borgenärsbrotten - en översyn av 11 kap BrB.&lt;br&gt;I det betänkandet övervägs nämligen på ett intressant sätt frågan om manna-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;månsbrottet bör utformas så att ordinära åtgärder alltid faller utanför det&lt;br&gt;straffbara området (bet s 108-110). Härvid görs jämförelser med konkurs-&lt;br&gt;lagens rekvisit för återvinning men - fortfarande - anses det inte tillfreds-&lt;br&gt;ställande att låta straffansvaret avgöras utifrån en bedömning av om den aktu-&lt;br&gt;ella åtgärden var ordinär eller inte. Skrivningen i betänkandet tyder emeller-&lt;br&gt;tid på ett behov av att överväga problemet samtidigt ur konkursrättslig och&lt;br&gt;straffrättslig synvinkel. Sveriges Ackordscentral vill därför föreslå att den&lt;br&gt;planerade undersökningen breddas till att också gälla straffrättsliga frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot de framlagda förslagens placering i lagen (1991:980) om handel med&lt;br&gt;finansiella instrument har Sveriges Ackordscentral inte något att erinra. Med&lt;br&gt;hänsyn till sin karaktär av särlagstiffning hör de inte hemma i konkurslagen.&lt;br&gt;Men Sveriges Ackordscentral anser att en erinran om betämmelsema på&lt;br&gt;gängse sätt bör tas upp i 4 kap. 12 § Konkl.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Finansbolagens Förening&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Sammanfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Finansbolagens förening avstyrker förslaget att de i promemorian avsedda&lt;br&gt;tilläggssäkerhetema inte skall kunna återvinnas enligt 4 kap. 12 § konkurs-&lt;br&gt;lagen. Om förslaget ändå genomförs anser föreningen att lagtexten bör ut-&lt;br&gt;formas något annorlunda.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Föreningens bedömningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Föreningen är naturligtvis mycket mån om det finansiella systemets stabilitet.&lt;br&gt;Redan de farhågor som uttrycks för att den stabiliteten kan ruckas vid&lt;br&gt;återvinning av tilläggssäkerheter enligt ovan utgör enligt föreningens för-&lt;br&gt;menande tillräckligt skäl för statsmakten att ingripa till skydd för det finans-&lt;br&gt;iella systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen anser dock att den föreslagna regleringen är orättvis och att&lt;br&gt;Sverige bör iaktta återhållsamhet beträffande införande av ny lagstifting i&lt;br&gt;frågor som förbereds inom EU. Dessutom synes promemorian enligt före-&lt;br&gt;ningens bedömning inte belysa de aktuella frågeställningarna på ett uttömm-&lt;br&gt;ande sätt. Dessa aspekter behandlas nedan var för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orättvis reglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med lagförslaget synes i första hand vara att stärka det finansiella&lt;br&gt;systemets stabilitet. Föreningen delar uppfattningen att detta är ett vitalt sam-&lt;br&gt;hällsintresse. Då framstår det närmast som självklart att kostnaderna i&lt;br&gt;sammanhanget också bärs av statsmakten i den mån de inte bärs av aktörerna&lt;br&gt;inom det finansiella systemet. Förslaget innebär dock att de som råkar vara&lt;br&gt;borgenärer 1 till exempel ett värdepappersinstituts konkurs just på denna&lt;br&gt;grund kan få bidra till det finansiella systemets stabilitet genom att de inte får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 42&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betalt för sina fordringar. Det kommer att vara rena tillfälligheter som avgör&lt;br&gt;vilka dessa borgenärer är. Föreningen kan inte finna en sådan ordning annat&lt;br&gt;än orättvis och menar att det saknas grund för att på det sättet träda andra&lt;br&gt;borgenärers rätt för när.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra lösningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian diskuterar inte i vilken mån andra lösningar av den aktuella&lt;br&gt;frågeställningen kan finnas. Föreningen kan inte anvisa vilka sådana alter-&lt;br&gt;nativa lösningar skulle vara men en förändring av det generella återvinnings-&lt;br&gt;institutet och en statlig garanti finansierad av de aktuella marknadsaktörerna&lt;br&gt;kan vara två vägar som skulle kunna prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagets motiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen har förståelse för att den i promemorian beskrivna dominoeffek-&lt;br&gt;ten skulle kunna inträda under olyckliga omständigheter. Föreningen finner&lt;br&gt;det däremot mindre sannolikt att en sådan effekt skulle kunna uppstå som en&lt;br&gt;följd av att tilläggssäkerheter återvanns. I lagstiftningen om värdepappers-&lt;br&gt;bolag och andra företag som handlar med finansiella instrument och valutor&lt;br&gt;uppställs betydande kapitalkrav för både kreditrisker och marknadsrisker och&lt;br&gt;sådana företag ställs däri under en långtgående tillsyn av Finansinspektionen,&lt;br&gt;allt i enlighet med EG-direktiv. Därmed avses tillförsäkrat att sådana företag&lt;br&gt;inte skall behöva bli insolventa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Således fordras dels extraordinära händelser och dels att förlusten är högst&lt;br&gt;betydande för att ett sådant företag ändå skall bli insolvent. I sådant fall före-&lt;br&gt;faller det ingalunda säkert att företaget ens kan ställa de aktuella tilläggs-&lt;br&gt;säkerhetema. Sålunda får förmodas att föreskrifter om ställande av tilläggs-&lt;br&gt;säkerheter inte är någon garanti mot det finansiella systemets sammanbrott.&lt;br&gt;Ett sådant sammanbrott måste istället förhindras på annat sätt. Vid sådant&lt;br&gt;förhållande förefaller det inte logiskt att låta frågan om tilläggssäkerheter&lt;br&gt;motivera ett väsentligt avsteg från etablerade och i övrigt generellt tillämp-&lt;br&gt;liga sakrättsliga principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare innebär inte återvinning av aktuella tilläggssäkerheter enligt&lt;br&gt;gällande regler att säkerhetshavaren skulle gå helt miste om motsvarande ut-&lt;br&gt;delning i konkursen utan endast att han fick konkurrera med övriga borge-&lt;br&gt;närer om betalning ur säkerheterna. I betraktande av att endast högst be-&lt;br&gt;tydande belopp skulle kunna utlösa en dominoeffekt torde en sådan säker-&lt;br&gt;hetshavare typiskt sett vara en betydande borgenär i konkursen och därmed&lt;br&gt;som normal utdelning ändå erhålla en betydande andel av säkerhetens värde.&lt;br&gt;Den förlust säkerhetshavaren skulle kunna tänkas göra till följd av åter-&lt;br&gt;vinning torde således normalt vara begränsad och borde rymmas inom det&lt;br&gt;riskkapital som säkerhetshavaren är skyldig att ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagets effekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen anser att förslagets effekter inte är tillräckligt väl utredda. Detta&lt;br&gt;gäller inte endast vad ovan sagts i fråga om hållbarheten i motiven för för-&lt;br&gt;slaget utan också om effekter på den säkerhetsställande aktören och dennes&lt;br&gt;övriga avtalspartners. Då denne efterfrågar sedvanlig kredit eller andra&lt;br&gt;tjänster med betalning i efterskott skulle dess kreditgivare och andra leve-&lt;br&gt;rantörer aldrig kunna förlita sig på dennes finansiella ställning. Kredit-&lt;br&gt;givarna, andra finansiärer och leverantörer skulle i stället bli fullt och direkt&lt;br&gt;exponerade för sin kunds risktagande på värdepappers och valutamarknad-&lt;br&gt;erna. Hur skulle den kunna bedömas kreditvärdig som med ett pennstreck&lt;br&gt;inte endast kan göra samtliga sina tillgångar oåtkomliga för borgenärerna&lt;br&gt;utan också i avtal med tredje man förpliktat sig att under vissa omständig-&lt;br&gt;heter göra det? Skulle det då vara förenligt med banklagstiftningen att lämna&lt;br&gt;kredit till ett sådant företag, särskilt om värdepappers- eller valutamarknaden&lt;br&gt;i det enskilda fallet samtidigt är orolig? Det finns således anledning att ställa&lt;br&gt;frågan hur säkerhetsställamas normala kreditbehov vid sidan av de aktuella&lt;br&gt;handelskrediterna skulle tillgodoses och vilka risker sådana andra kredit-&lt;br&gt;givare skulle ställas inför. Möjligen skulle följdändringar i lagen om kapital-&lt;br&gt;täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag bli&lt;br&gt;nödvändiga. Skulle sådana ändringar vara förenliga med gällande EG-&lt;br&gt;direktiv?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågans hantering i andra länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en gäldenärs åtgärder kort före ett konkursutbrott till skada för&lt;br&gt;borgenärskollektivet är naturligtvis lika aktuellt i andra länder som i Sverige.&lt;br&gt;Promemorian redovisar dock endast helt ytligt hur den frågan lösts i andra&lt;br&gt;länder. Detta gäller såväl generellt som med avseende på den aktuella fråge-&lt;br&gt;ställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian synes särskilt hävda att den engelska lösningen utgör stöd&lt;br&gt;för förslaget. Ändå går det aktuella förslaget utan vidare kommentar betydligt&lt;br&gt;längre än den engelska lösningen i vilken ju pantsatta fastigheter sägs får&lt;br&gt;återvinnas. De överväganden som ligger bakom den engelska lösningen och&lt;br&gt;dess undantag redovisas ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU-reglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det antyds i promemorian och dess bilagor att arbete pågår inom EU såväl&lt;br&gt;avseende insolvensförfaranden i allmänhet som beträffande clearingverksam-&lt;br&gt;het. Vidare framgår av minnesanteckningarna från hearingen den&lt;br&gt;15 november 1995 att “samtliga länder är representerade” inom såväl EU&lt;br&gt;som EMI. Det lämnas dock inga upplysningar i vilken utsträckning sam-&lt;br&gt;arbetet berör den aktuella frågan och hur det arbetet i så fall fortskrider.&lt;br&gt;Föreningen är av den bestämda uppfattningen att Sverige inte bör lagstifta i&lt;br&gt;en fråga som är föremål för utredning inom EU. Undantag från en sådan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;princip skulle dock kunna tänkas om saken vore mycket brådskande för&lt;br&gt;svenskt vidkommande. Om det antas att den aktuella frågeställningen är akut&lt;br&gt;just för Sveriges del och motsvarande problem inte finns i andra länder kan&lt;br&gt;det måhända vara befogat att betrakta den aktuella frågan om det finansiella&lt;br&gt;systemets stabilitet som särskilt brådskande för Sveriges del. Den bör då&lt;br&gt;lösas omgående. Men detta förhållande utgör ju inget motiv för att välja en&lt;br&gt;orättvis lösning om det finns andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtexten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagtexten synes innebära en risk för illojala förfaranden. Utan&lt;br&gt;att peka på vilka metoder som skulle kunna tillämpas därför torde det vara&lt;br&gt;uppenbart att prissättnings- och avtalsmetoder i samband med förestående&lt;br&gt;konkurs i första hand kan komma i fråga. Det förefaller föreningen olämpligt&lt;br&gt;att aktörerna på värdepappers- och valutamarknaderna själva skall få avgöra&lt;br&gt;om tredje man skall kunna ha rätt till återvinning. Detta blir ju följden av att&lt;br&gt;återvinningsrätten föreslås beroende av hur avtal mellan nämnda aktörer ut-&lt;br&gt;formas, dock utan att lagtexten anger några rekvisit rörande avtalsinnehållet.&lt;br&gt;Föreningen anser därför att de omständigheter som skall vara för handen för&lt;br&gt;att återvinning inte skall få ske specificeras på ett uttömmande och kon-&lt;br&gt;trollerbart sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen anser också att uttrycket “allmänna avtalsvillkor” är mindre&lt;br&gt;väl valt. De ifrågavarande villkoren torde inte vara särskilt allmänna utan i&lt;br&gt;hög grad tämligen speciella. Däremot kan möjligen de avsedda villkoren vara&lt;br&gt;“allmänt tillämpade” av berörda aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Konkursförvaltarkollegiernas förening&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Föreningen instämmer med motiven för förslaget och tillstyrker den lag-&lt;br&gt;tekniska utformningen. Föreningen menar emellertid att lagtexten i 4 kap&lt;br&gt;12 § konkurslagen bör kompletteras med att beträffande återvinning av&lt;br&gt;tilläggssäkerheter som ställts vid handel med finansiella instrument och&lt;br&gt;valuta särskild reglering finns i 5 kap 2 § lagen (1991:980) om handel med&lt;br&gt;finansiella instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen är av den uppfattningen att de nu föreslagna bestämmelserna&lt;br&gt;är så speciella och berör så få näringsidkare att en reglering i konkurslagen&lt;br&gt;inte är motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;OM Stockholm AB&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Första stycket förslaget till ny paragraf i lagen (1991:980) om handel med&lt;br&gt;finansiella instrument (lagförslaget) är enligt OM:s mening väl underbyggt.&lt;br&gt;Den centrala position som clearingorganisationer intar i handeln med finans-&lt;br&gt;iella instrument och valuta jämte det faktum att verksamheten är lagreglerad&lt;br&gt;och står under tillsyn, motiverar att tilläggssäkerheter som avtalsenligt ställts&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid deltagande i central clearingverksamhet explicit fredas från återvinning&lt;br&gt;jämlikt 4 kap. 12 § konkurslagen. Nu ifrågavarande förslag till lagstiftning&lt;br&gt;harmoniserar även med gällande rätt i Storbritannien. Det kan tilläggas, att&lt;br&gt;undanröjandet av den osäkerhet beträffande rättsläget som för närvarande&lt;br&gt;råder i ifrågavarande avseende torde ha ett egenvärde. OM tillstyrker således&lt;br&gt;lagförslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i promemorian anförda skälen för att även låta undantaget från 4 kap.&lt;br&gt;12 § konkurslagen omfatta tilläggssäkerheter ställda vid OTC-handeln är&lt;br&gt;delvis av annat slag. Bland annat åberopas risken för att svenska instituts&lt;br&gt;möjlighet att delta på den internationella OTC-marknaden kan komma att&lt;br&gt;försämras. Enligt OM:s förmenande är risken härför avhängig vilket skydd&lt;br&gt;nu ifrågavarande säkerställande har i de för svenska OTC-aktörer relevanta&lt;br&gt;rättssystemen. Promemorian lämnar i detta avseende ringa vägledning, och&lt;br&gt;lagstiftningsbehovet framstår därför i denna del som mycket oklart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM önskar även fästa uppmärksamhet på vissa avgränsningsproblem&lt;br&gt;förknippade med rekvisitet allmänna avtalsvillkor i lagförslagets andra&lt;br&gt;stycke. Mot bakgrund av vad som i författningskommentaren (promemorian&lt;br&gt;s. 40) anförs beträffande rekvisitets avsedda innebörd, bör det framhållas att&lt;br&gt;många av de nu aktuella standardavtalen i praktiken ofta används som en ram&lt;br&gt;inom vilken parterna överenskommer om individuellt framförhandlade vill-&lt;br&gt;kor. Härmed avses inte villkor avseende pris, löptid etc. vilka vid OTC-&lt;br&gt;handeln naturligen är kontraktsspecifika, utan istället villkor gällande&lt;br&gt;exempelvis uppsägningsgrunder och säkerställande. Såväl omfattande som&lt;br&gt;mycket begränsade ändringar av klausulernas ursprungliga, standardiserade&lt;br&gt;lydelse förekommer. Det bör understrykas att detta bruk är väl förankrat&lt;br&gt;internationellt. Härtill kommer att det vid OTC-handeln nyttjas standard-&lt;br&gt;iserade avtal vilka inte tillkommit under medverkan av branschorgani-&lt;br&gt;sationer. Under ovan beskrivna förhållanden finner OM troligt att skydds-&lt;br&gt;verkan av lagförslagets andra stycke blir begränsad liksom att osäkerheten&lt;br&gt;beträffande rättsläget kommer att kvarstå. Med anledning härav samt med&lt;br&gt;hänsyn till att lagstiftningsbehovet, såsom ovan framhållits, framstår som&lt;br&gt;mycket oklart, kan OM inte tillstyrka lagförslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avgränsningsproblem som vidlåter lagförslagets andra stycke tydliggör&lt;br&gt;enligt OM det önskvärda i att skyndsamt få till stånd en generell reglering&lt;br&gt;omfattande allt ordinärt säkerställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM anser att en specialbestämmelse avseende tilläggssäkerheter ställda&lt;br&gt;vid deltagande i central clearingverksamhet lämpligen placeras i lagen&lt;br&gt;(1992:543) om börs- och clearingverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Penningmarknadsinformation PMI AB&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Penningmarknadsinformation PMI AB har inget ytterligare att anföra i detta&lt;br&gt;ärende utöver vad vi tidigare anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 42&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Stockholms Fondbörs&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Stockholms Fondbörs AB, som inbjudits att lämna synpunkter på ovan an-&lt;br&gt;givna promemoria, tillstyrker att det förslag som framförs i promemorian&lt;br&gt;läggs till grund för lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondbörsen vill dock framföra följande synpunkter på promemorians&lt;br&gt;innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vore av vikt om begreppet deltagande i clearingverksamhet kunde&lt;br&gt;närmare definieras och avgränsas. Skall med deltagande i clearingverksamhet&lt;br&gt;avses även slutkunds ställande av säkerhet till clearingmedlem och slutkunds&lt;br&gt;ställande av säkerhet till clearingorganisation eller avses endast det direkta&lt;br&gt;ställande av säkerhet som sker av clearingmedlem till clearingorganisation.&lt;br&gt;Hur begreppet avgränsas kan även få betydelse vid tillämpningen av lagen&lt;br&gt;(1996:764) om företagsrekonstruktion, som träder i kraft den 1 september&lt;br&gt;1996 och ersätter ackordslagen. Enligt nyss nämnda lag skall bestämmel-&lt;br&gt;serna i konkurslagen om återvinning äga motsvarande tillämpning, om ett&lt;br&gt;ackord fastställts. Enligt 1 kap. 3 § nämnda lag gäller bestämmelserna om&lt;br&gt;gäldenär inte bl.a. banker, värdepappersbolag, clearingorganisation och&lt;br&gt;VPC. Kan detta i så fall innebära att enbart konkurslagens återvinningsregler&lt;br&gt;skall vara tillämpliga på en tilläggssäkerhet som ställts av någon som om-&lt;br&gt;fattas av lagen om företagsrekonstruktion, dvs. att nu föreslagen lagregel i&lt;br&gt;lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument inte skulle kunna&lt;br&gt;tilllämpas för dessa företag? För undvikande av tillämpningssvårigheter i&lt;br&gt;detta och andra sammanhang vore det, trots vad som stadgas i 1 kap. 6 §&lt;br&gt;första stycket konkurslagen, att föredra att det i 4 kap. 12 § konkurslagen&lt;br&gt;görs ett tillägg med hänvisning till lagen om handel med finansiella instru-&lt;br&gt;ment och återvinning av tilläggssäkerhet (jfr. 4 kap. 9 § sista stycket konkurs-&lt;br&gt;lagen med hänvisning till 117 § lagen (1927: 77) om försäkringsavtal). Oav-&lt;br&gt;sett hur begreppet deltagande i clearingverksamhet närmare skall bestämmas&lt;br&gt;är det möjligt för andra företag än de som anges i 1 kap. 3 § lagen om före-&lt;br&gt;tagsrekonstruktion att vara clearingmedlem (se 8 kap. 6 § lagen (1992:543)&lt;br&gt;om börs- och clearingverksamhet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På s. 38 anges att med uttrycket tilläggssäkerhet i förslaget till lag om änd-&lt;br&gt;ring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument avses sådan&lt;br&gt;säkerhet som överlämnas på grund av positionsförändringar vid deltagande i&lt;br&gt;clearingverksamhet eller vid handel mellan två parter för att komplettera&lt;br&gt;tidigare ställd säkerhet. Frågan är därvid om med tilläggssäkerhet när det&lt;br&gt;gäller clearingverksamhet endast skall avses sådana som ställs vid positions-&lt;br&gt;förändringar. Samtidigt sägs på s. 39 andra stycket att undantaget från 4 kap.&lt;br&gt;12 § konkurslagen för tilläggssäkerheter omfattar såväl säkerställande på&lt;br&gt;grund av positionsförändringar som fall då kompletterande säkerhet ställs&lt;br&gt;därför att en säkerhet som ställts tidigare minskat. Således bör definitionen&lt;br&gt;av uttrycket tilläggsäkerhet, på s. 38 justeras till att avse även säkerhet som&lt;br&gt;ställs då tidigare ställd säkerhet minskat i värde, vilket rätteligen torde vara&lt;br&gt;avsikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På s. 40 fjärde stycket behandlas tillämpligheten av 4 kap. 5 § konkurs-&lt;br&gt;lagen vad gäller tilläggssäkerheter vid OTC-handel. Härvid påpekas att ett&lt;br&gt;ställande av tilläggssäkerhet inte kan anses otillbörligt enbart på den grunden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att överlämnandet har skett i anslutning till en inträffad positionsförändring.&lt;br&gt;I detta sammanhang bör också anges att detta påpekande även gäller i fall då&lt;br&gt;överlämnandet sker i anslutning till en inträffad värdeförändring på tidigare&lt;br&gt;ställd säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Stockholms Handelskammare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att tilläggssäkerhet som ställs vid handel med finans-&lt;br&gt;iella instrument och valuta för förpliktelser att leverera instrument eller att&lt;br&gt;betala inte skall kunna återvinnas enligt 4 kap 12 § konkurslagen i händelse&lt;br&gt;av en parts insolvens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I jämförelse med föregående förslag föreslås i nu föreliggande PM en&lt;br&gt;vidgad lagstiftning som även omfattar säkerheter ställda vid OTC-handeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms Handelskammare delar den i PM:n framförda uppfattningen&lt;br&gt;att generell reglering som omfattar allt säkerställande, även utanför den&lt;br&gt;finansiella marknaden, är principiellt att föredra framför speciallagstiftning.&lt;br&gt;En sådan reglering innebär inte några ingrepp i den princip om likabehand-&lt;br&gt;ling som givetvis bör råda inom konkurslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att Riksbanken m.fl. anser att en reglering av frågan om&lt;br&gt;tilläggssäkerheter som ställs vid handel med finansiella instrument och valuta&lt;br&gt;är brådskande på grund av de problem som uppkommit för svenska institut&lt;br&gt;att delta i clearingverksamhet anordnad i utlandet, synes det dock rimligt att&lt;br&gt;en speciallagstiftning enligt förslaget införes per kommande årsskifte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt vill Handelskammaren framföra att det är väsentligt att rege-&lt;br&gt;ringen såsom aviseras i PM:n snarast möjligt återkommer med lagförslag&lt;br&gt;beträffande en generell reglering i fråga om återvinning av säkerhet med&lt;br&gt;samma inriktning som nu läggs fram.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sammanfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handelskammaren tillstyrker att det i lagen om handel med finansiella instru-&lt;br&gt;ment förs in föreslagen bestämmelse till skydd mot återvinning av tilläggs-&lt;br&gt;säkerheter och att, under angivna förutsättningar, även säkerheter som ställs&lt;br&gt;vid OTC-handeln skall vara skyddade från återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Svenska Fondhandlareföreningen och&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Svenska Bankföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det lagstiftningsbehov som påvisats i den framställning&lt;br&gt;om lagändring som ligger till grund för nu framlagt förslag hälsar förening-&lt;br&gt;arna med tillfredsställelse att frågan får en lösning, som tillgodoser de syn-&lt;br&gt;punkter föreningarna tidigare framfört och som säkrar en likabehandling av&lt;br&gt;olika delar av derivatmarknaden. Föreningarna ställer sig således positiva till&lt;br&gt;det framlagda förslaget. Samtidigt vill föreningarna ställa sig bakom det ut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talande som görs på sidan 34 i promemorian om att det i senare skede bör&lt;br&gt;prövas om möjligheter föreligger att åstadkomma en generell lösning på&lt;br&gt;problemet genom ändringar i konkurslagen. I avvaktan på att så sker har&lt;br&gt;föreningarna f.n. inget att erinra mot den huvudsakliga uppbyggnaden av i&lt;br&gt;promemorian framlagt förslag eller mot förslaget om att sätta in den nya be-&lt;br&gt;stämmelsen i lagen om handel med finansiella instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till det nu sagda vill föreningarna lägga följande synpunkter på enskild-&lt;br&gt;heter i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen vill först peka på att det skulle kunna vara tjänligt att i en defi-&lt;br&gt;nition eller liknande i lagen precisera vad som menas med tilläggssäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket i lagförslaget används ordet överlämnas. Även om detta&lt;br&gt;inte torde kunna missförstås, bör på lämpligt sätt klargöras att det inte alltid&lt;br&gt;är fråga om ett formellt överlämnande, exempelvis inte när säkerställandet&lt;br&gt;sker genom registrering. Ett klargörande kan ske antingen genom att ett annat&lt;br&gt;ord än “överlämnas” används i lagtexten eller genom att saken förklaras i&lt;br&gt;motiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I slutet av andra stycket i lagförslaget talas om att säkerheten skall ha&lt;br&gt;överlämnats (eller motsvarande enligt ovan) utan dröjsmål efter värdeför-&lt;br&gt;ändring på utestående förpliktelser eller tidigare ställd säkerhet. Vaije värde-&lt;br&gt;förändring behöver dock givetvis inte föranleda att tilläggssäkerhet ställs,&lt;br&gt;utan endast sådana värdeförändringar som föranleder att säkerhetskravet inte&lt;br&gt;längre uppfylls. Detta kan också uppkomma på andra sätt än genom rena&lt;br&gt;värdeförändringar. För att tydliggöra vad som bör gälla, föreslår föreningarna&lt;br&gt;att andra stycket i paragrafen avslutas efter orden: “utan dröjsmål”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I författningskommentaren, på sidan 38 fjärde stycket, talas om “tilläggs-&lt;br&gt;säkerhet... på grund av positionsförändringar”, vilket rätteligen skall vara” ...&lt;br&gt;på grund av värdeförändringar på utestående förpliktelser eller tidigare ställd&lt;br&gt;säkerhet.” Frågan om grunden för ställande av tilläggssäkerhet - på grund av&lt;br&gt;värdeförändring på utestående förpliktelser eller på grund av värdeförändring&lt;br&gt;av tidigare ställd säkerhet - torde över huvud taget inte vara beroende på om&lt;br&gt;deltagande sker i clearingverksamhet eller handel sker direkt mellan två&lt;br&gt;parter. Således bör meningen avslutas med orden: ... på grund av värdeför-&lt;br&gt;ändring på utestående förpliktelser eller tidigare ställd säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningarna vill avslutningsvis peka på den begränsning som anförs på&lt;br&gt;sidan 40, där det sägs att en förutsättning för att ett villkor om ställande av&lt;br&gt;tilläggssäkerhet skall kunna anses uppfylla lagens krav är att det tillkommit&lt;br&gt;under medverkan av någon branschorganisation eller liknande. Innebörden&lt;br&gt;av uttrycket “eller liknande” är därvid tämligen oklar. Man får utgå från att&lt;br&gt;det kommer att förekomma villkor tillkomna inom ramen för branschorgani-&lt;br&gt;sationssamverkan, såsom sägs. Vid sidan därom får man emellertid också&lt;br&gt;räkna med avtal som är föremål för allmänt utnyttjande utan att ha tillkommit&lt;br&gt;i sådan samverkan. Individuellt träffade avtal, vilka i allt väsentligt ligger&lt;br&gt;inom ramen för sådana standardavtal, bör anses omfattade av lagregeln, lik-&lt;br&gt;som sådana tillkomna med branschorganisationers medverkan. Det är givet-&lt;br&gt;vis just avtalsbestämmelserna om tilläggssäkerhet som skall överensstämma&lt;br&gt;med branschstandard. Vad som nu sagts bör tydliggöras exempelvis så att&lt;br&gt;vad som på sidan 40 sägs anges som ett viktigt exempel eller typfall, men&lt;br&gt;inte som en förutsättning. Det är enligt föreningarnas uppfattning angeläget&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att denna praktiska innebörd kommer till uttryck i motiveringen till lag-&lt;br&gt;rummet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall noteras att det till avtal av standardkaraktär ofta knyts bilagor,&lt;br&gt;vilka är individuellt utformade. Dessa måste täckas av den nu föreslagna be-&lt;br&gt;stämmelsen, vilket bör anges i motiven.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sveriges Advokatsamfund&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Sammanfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Advokatsamfundet avstyrker Finansdepartementets förslag till lag om änd-&lt;br&gt;ring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Advokatsam-&lt;br&gt;fundet förordar att eventuellt behov av skydd för återvinning löses genom en&lt;br&gt;generell reglering som omfattar allt säkerställande. Det bör övervägas om&lt;br&gt;inte en sådan generell reglering kan åstadkommas genom att från återvinning&lt;br&gt;undanta säkerställanden som kan anses såsom ordinära. Härigenom skulle&lt;br&gt;4 kap. 12 § och 4 kap. 10 § konkurslagen få en bättre samordning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom Finansdepartementets förslag undantas från återvinning enligt 4 kap.&lt;br&gt;12 § konkurslagen tilläggssäkerhet som ställs vid handel med finansiella&lt;br&gt;instrument eller med valuta för förpliktelser att leverera instrument eller att&lt;br&gt;betala under förutsättning att säkerheten ställs enligt de regler eller allmänna&lt;br&gt;avtalsvillkor som gäller för sådan handel. Syftet med den föreslagna be-&lt;br&gt;stämmelsen är ej att undanta otillbörligt säkerställande. Sådant säkerställande&lt;br&gt;skall alltså även fortsättningsvis kunna återvinnas enligt 4 kap. 5 § konkurs-&lt;br&gt;lagen om förutsättningarna i den bestämmelsen i övrigt är för handen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Samfundets inställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har en generell utformning och lämnar i princip åt marknadens&lt;br&gt;parter att genom avtal bestämma behovet och omfattningen av tilläggs-&lt;br&gt;säkerheter. Undantaget för återvinning gäller inte bara säkerställande på&lt;br&gt;grund av positionsförändringar utan även fall då säkerställande bedöms er-&lt;br&gt;forderligt därför att en tidigare ställd säkerhet, initialsäkerhet, minskat i&lt;br&gt;värde. Undantaget synes vidare omfatta fall då en säkerhet ställs generellt för&lt;br&gt;utestående förpliktelser, vilket kan leda till att säkerheten även gäller för&lt;br&gt;annan förpliktelse än den som motiverat tilläggssäkerheten. Undantaget&lt;br&gt;kommer sålunda att inbegripa situationer då säkerställandet enligt nuvarande&lt;br&gt;återvinningsregler är klart angripbart. Advokatsamfundet vill i detta samman-&lt;br&gt;hang anmärka att möjligheten att i återvinningshänseende tillämpa 4 kap. 5 §&lt;br&gt;konkurslagen synes vara mycket begränsad. Ett uttrycklig undantag för&lt;br&gt;tillämpligheten av 4 kap. 12 § konkurslagen torde medföra att sådant säker-&lt;br&gt;ställande som undantaget omfattar endast i mycket sällsynt förekommande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undantagsfall kan anses otillbörligt. Vissa säkerställanden, som enligt nuvar-&lt;br&gt;ande lagstiftning kan anses otillbörliga, skulle således inte kunna angripas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har bl.a. motiverats utifrån riskerna vid handeln med finansiella&lt;br&gt;instrument och valuta, behovet att tillse att riskreducering kan ske genom&lt;br&gt;säkerställande för betalnings- och leveransskyldighet och att detta säker-&lt;br&gt;ställande i ett internationellt perspektiv kan anses tillförlitligt. Osäkerhet om&lt;br&gt;den juridiska hållbarheten av ställda säkerheter kan enligt utredningen utgöra&lt;br&gt;ett hot mot en clearingorganisations stabilitet. Ett materialiserande av ett&lt;br&gt;sådant hot skulle kunna leda till mycket allvarliga konsekvenser inte bara för&lt;br&gt;berörda deltagare utan även för hela det finansiella systemets stabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet anser inte att utredningen visat att frågan om just tilläggs-&lt;br&gt;säkerhet kan ha betydelse för det finansiella systemets stabilitet. Samfundet&lt;br&gt;anser vidare att utredningens beskrivning av hur utländsk rätt 1 återvinnmgs-&lt;br&gt;hänseende reglerat tilläggssäkerheter inte ger tillräcklig grund för bedöm-&lt;br&gt;ande av behovet av speciallagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser de risker som uppkommer vid handeln med finansiella instru-&lt;br&gt;ment och valuta är en central fråga för ställningstagande till förslaget vilken&lt;br&gt;borgenärskategori som bör stå för och finansiera ifrågavarande risker. Sam-&lt;br&gt;fundets uppfattning är härvid att det ligger närmast till hands att ifråga-&lt;br&gt;varande risker bör bäras av de parter som deltar i handeln och/eller har för-&lt;br&gt;mån av verksamheten. Dessa bör kunna reducera riskerna genom förbättrade&lt;br&gt;kontroll- och säkerhetssystem samt genom återförsäkringar. Vad gäller den i&lt;br&gt;utredningen beskrivna systemrisken, dvs. att en aktörs fallissemang får&lt;br&gt;sådana dominoeffekter att det finansiella systemet hotas, bör övervägas om&lt;br&gt;inte denna risk, med hänsyn till den allmänna samhällseffekten, kan mötas&lt;br&gt;genom statliga garantier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkursinstitutet baseras på en balans mellan olika parters intressen. Med&lt;br&gt;denna balans som grund är en central funktion för konkursinstitutet att borge-&lt;br&gt;närer skall behandlas lika. Reglema om återvinning har som huvudsakligt&lt;br&gt;syfte att skydda borgenärskollektivet och sålunda att medverka till att kon-&lt;br&gt;kursinstitutets funktion att främja en lika behandling av borgenärerna upp-&lt;br&gt;rätthålles. Endast då mycket starka skäl visats föreligga bör det komma ifråga&lt;br&gt;att genom speciallagstiftning bryta denna centrala funktion. Enligt sam-&lt;br&gt;fundets uppfattning har inte Finansdepartementets promemoria visat att till-&lt;br&gt;räckliga skäl föreligger för införande av föreslagen speciallagstiftning och att&lt;br&gt;därigenom, på sätt som blir följden med förslaget, frångå den för konkurs-&lt;br&gt;institutet grundläggande pnncipen om likabehandling av borgenärerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet anser istället att en generell och borgenärsneutral reglering av&lt;br&gt;allt säkerställande, som inte bryter principen om lika behandling av borge-&lt;br&gt;närerna, är att föredra. 1 likhet med vad flera remissinstanser anfört i yttrand-&lt;br&gt;en över Riksbankens förslag till ändring i aktuellt avseende anser samfundet&lt;br&gt;att det bör övervägas att införa ett undantag för säkerställanden som kan&lt;br&gt;anses ordinära. Härigenom skulle återvinning enligt 4 kap. 12 § konkurs-&lt;br&gt;lagen begränsas till säkerställanden som framstår som avvikande från det&lt;br&gt;normala och skulle 4 kap. 10 och 12 §§ få en bättre samordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sveriges Aktiesparares Riksförbund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Aktiesparares Riksförbund (SARF) har beretts möjlighet att avge&lt;br&gt;yttrande på rubricerad promemoria och önskar med anledning härav anföra&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den belysning av gällande rätt och de förslag till lösning av problemet&lt;br&gt;med så kallade tilläggssäkerheter som lämnades av olika deltagare vid&lt;br&gt;hearingen i november 1995 talar enligt SARF:s mening entydigt för att kon-&lt;br&gt;kurslagens 4 kap 12 § bör förändras och anpassas till 10 § bestämmelserna&lt;br&gt;om ordinäritet för betalningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SARF har förordat en sådan lösning som sannolikt skulle ha kunnat utar-&lt;br&gt;betats under den tid som förflutits sedan hearingen. SARF anser emellertid&lt;br&gt;att det är angeläget att undanröja rådande problem med tilläggssäkerheter&lt;br&gt;och kommenterar därför nedan de förslag till speciallagstiftning som före-&lt;br&gt;slagits från Finansdepartementet i avvaktan på att konkurslagen omarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riskerna vid värdepappershandeln, i handeln med olika derivatprodukter&lt;br&gt;och i valutahandeln har under senare år varit föremål för ett flertal utred-&lt;br&gt;ningar. Genom dessa utredningar måste det anses klarlagt att det föreligger&lt;br&gt;en uppenbar risk för det finansiella systemets stabilitet om inte effektiva och&lt;br&gt;riskbegränsande åtgärder vidtas. Självklart ankommer det i första hand på&lt;br&gt;aktörerna själva att vidta de riskbegränsande åtgärder som de anser nöd-&lt;br&gt;vändiga för att reducera riskerna i sin verksamhet eller vid sitt deltagande på&lt;br&gt;finansmarknaden. Därvidlag föreligger ingen, och bör heller inte föreligga&lt;br&gt;någon, skillnad mellan aktörer på den finansiella marknaden och aktörer på&lt;br&gt;andra marknader. Finansiella marknader uppvisar emellertid ett flertal&lt;br&gt;särdrag som försvårar eller omöjliggör att riskerna enbart kan begränsas på&lt;br&gt;individuell basis. Som exempel kan nämnas transaktionsintensitet, transak-&lt;br&gt;tionshastighet, integreringen med de olika delmarknaderna och inte minst&lt;br&gt;handelns beloppsmässiga storlek. För att stärka det finansiella systemets&lt;br&gt;stabilitet har under senare år ett flertal lagregler införts som på olika sätt skall&lt;br&gt;tvinga aktörerna att organisera och genomföra sin handel på ett mindre risk-&lt;br&gt;fyllt sätt än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1. Ciearade finansiella instrument och valutor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En lagstiftning som syftar till att reducera riskerna när det gäller så kallade&lt;br&gt;“ciearade instrument” är lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet&lt;br&gt;med de tillägg som gjorts under senare tid. I denna lag stadgas bland annat att&lt;br&gt;en clearingorganisation som genom inträde som part eller som garant tar över&lt;br&gt;ansvaret för förpliktelsemas fullgörande är skyldig att tillse att betryggande&lt;br&gt;säkerheter ställs och vidmakthålls så länge åtagandet består. En annan viktig&lt;br&gt;bestämmelse i samma lag är att en clearingorganisation är skyldig att lika-&lt;br&gt;behandla deltagarna i clearingen vilket naturligtvis även gäller kraven på&lt;br&gt;säkerheter. Två viktiga regler som SARF helt ställer sig bakom och som&lt;br&gt;tveklöst reducerar riskerna på värdepappers- och derivatmarknaden för&lt;br&gt;ciearade produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändringen i 5 kap 1 § i lagen (1991:980) om handel medfinans-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iella instrument har även legalt stöd för kvittning (netting) införts som både&lt;br&gt;effektiviserar clearingen och reducerar kraven på de säkerheter, som t.ex. en&lt;br&gt;clearingorganisation är skyldig att ställa på deltagande aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Finansdepartementets promemoria föreslås att 5 kap lagen (1991:980)&lt;br&gt;om handel med finansiella instrument ändras på så sätt att en ny paragraf 2&lt;br&gt;införs varigenom återvinning av tilläggssäkerheter som ställts av deltagare i&lt;br&gt;clearingverksamhet inte skall kunna ske enligt konkurslagen 4 kap 12 § om&lt;br&gt;sådan säkerhet ställs enligt avtalade regler för verksamheten. Något klar-&lt;br&gt;görande om vad dessa avtalade regler skall innefatta anges däremot inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå syftet med de förändringar som genomförts i lagen&lt;br&gt;(1992:543) om börs- och clearingverksamhet när det gäller “ciearade instru-&lt;br&gt;ment” är det enligt SARF nödvändigt att de tilläggssäkerheter, som en&lt;br&gt;clearingorganisation utan undantag enligt denna lag är skyldig att kräva&lt;br&gt;av samtliga delagare, inte skall kunna återvinnas enligt konkurslagen 4 kap&lt;br&gt;12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SARF tillstyrker därför det föreslagna tillägget vad gäller “ciearade&lt;br&gt;instrument &amp;quot;förutsatt att det i 5 kap 2 § första stycket anges att de avtalade&lt;br&gt;reglerna måste innefatta bestämmelser om att säkerheter avkrävs av samt-&lt;br&gt;liga deltagare utan undantag. Detta kan förslagvis ske genom följande&lt;br&gt;ändring av lagtexten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;“..........om sådan säkerhet avkrävs och ställs av samtliga deltagare enligt&lt;br&gt;avtalade regler för verksamheten ”.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2. Icke ciearade finansiella instrument och valutor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Även om vissa delar av handeln i valutor under senare år blivit föremål för&lt;br&gt;clearing i interbankledet genom t.ex. FXNET och ECHO är det väl känt att&lt;br&gt;den helt övervägande delen av handeln i valutor och olika derivatprodukter&lt;br&gt;sker OTC utan någon central clearing. Det bilaterala standardavtal som allt&lt;br&gt;mer kommit att stå i förgrunden för att reglera merparten av dessa finansiella&lt;br&gt;affärer som parterna ingår med varandra är ISDA-avtalet (International&lt;br&gt;Swaps och Derivatives Association, Inc.). ISDA:s Master Agreement är ett&lt;br&gt;ramavtal till vilket enskilda transaktioner (av definierat slag “Specified&lt;br&gt;Transaction”) knyts genom referens på affärsbekräftelsema s.k. Confir-&lt;br&gt;mation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ISDA-avtalet har ett flertal fördelar framför den tidigare rika flora av&lt;br&gt;individuella avtal som utformades av olika bankerna för olika typer av&lt;br&gt;finansiella affärer. Genom att allt fler aktörer övergått eller är på väg att&lt;br&gt;övergå till att dokumentera merparten av de affärer de ingår på valuta och&lt;br&gt;derivatmarknaden under ISDA-avtalet har en ur administrativ och juridiskt&lt;br&gt;hänseende väsentligt stabilare grund för marknaden etablerats genom ISDA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sannolikt viktigaste funktionen med ISDA-avtalet är att avtalet i&lt;br&gt;grunden är utformat som ett s.k. close-out netting agreement. Härigenom och&lt;br&gt;genom de lagstöd för kvittning/netting som införts i Sverige och i ett flertal&lt;br&gt;andra länder under 1990-talet har det blivit möjligt för aktörerna att beräkna&lt;br&gt;och behandla motpartrisken i varje sådant avtal på nettobasis. Något som inte&lt;br&gt;minst har varit väsentligt för banker m.fl. som är underkastad kapitaltäck-&lt;br&gt;ningskrav på såväl kredit- som marknadsrisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan om den grundläggande avtalstexten i ISDA:s ramavtal måste&lt;br&gt;emellertid parterna för varje enskilt ISD A-avtal, träffa överenskommelse om&lt;br&gt;ett stort antal, och för avtalet helt avgörande bestämmelser, som förtecknas i&lt;br&gt;en bilaga s.k. “Schedule” till avtalet. Beroende på avtalsparternas relativa&lt;br&gt;finansiella styrka, kompetens på avtalsområdet och naturligtvis konkurrens-&lt;br&gt;förhållande på marknaden etc. kan resultatet av de bestämmelser som&lt;br&gt;parterna har att ange i Schedulen bli ett ömsesidigt välbalanserat avtal eller&lt;br&gt;ett avtal där en av parterna erhåller fördelaktigare villkor jämfört med mot-&lt;br&gt;parten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under ISDA-avtalet dokumenteras ofta transaktioner på nominellt sätt&lt;br&gt;betydande belopp där partema inte sällan har att fullgöra sina ömsesidiga&lt;br&gt;betalningsförpliktelser under en lång tidsperiod 1-10 år. De enskilda transak-&lt;br&gt;tionerna ingås naturligtvis på marknadsmässiga villkor men i takt med att&lt;br&gt;t.ex. valutakurser och räntenivåer förändras under avtalsperioden, förändras&lt;br&gt;även partemas riskexponering på varandra. Att riskexponeringen på så&lt;br&gt;kallade OTC-handlade derivater ingångna mellan större aktörer kan växa till&lt;br&gt;100-tals miljoner och även överstiga miljardbelopp p.g.a. sådana värdeför-&lt;br&gt;ändringar är i dag allmänt känt inte minst genom ett antal i pressen väl-&lt;br&gt;dokumenterade förlustfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsparterna i ett ISDA-avtal är därför i grunden utsatt för samma typ&lt;br&gt;av exponeringsrisker till följd av förändringar av marknadspriset som en&lt;br&gt;clearingorganisation är som t.ex. svarar för clearing av derivatprodukter. I en&lt;br&gt;första anblick talar detta för att de säkerheter som eventuellt ställs av part i&lt;br&gt;ett OTC-avtal också bör omfattas av det undantag från återvinning enligt&lt;br&gt;konkurslagen 4 kap 12 § som föreslagits för clearingorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det då något som talar för det motsatta. Som framgått ovan är&lt;br&gt;clearingorganisationer, som tar ett juridiskt förpliktande ansvar för clearing&lt;br&gt;och avveckling av affärer mellan partema, enligt lagen (1992:543) om börs-&lt;br&gt;och clearingverksamhet skyldig att tillse att betryggande säkerheter ställs av&lt;br&gt;samtliga parter för deras åtaganden och vidare att dessa säkerheter&lt;br&gt;vidmakthålls så länge åtagandet består. Någon motsvarande bestämmelse för&lt;br&gt;icke ciearade instrument existerar inte i t.ex. ISDA:s ramavtal och är inte&lt;br&gt;heller praxis på marknaden. På OTC-marknaden och på marknaden för icke&lt;br&gt;ciearade instrument är det istället upp till partema själva att träffa överens-&lt;br&gt;kommelser om och hur de vill begränsa de potentiella exponeringsrisker som&lt;br&gt;kan uppkomma under avtalsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett undantag från konkurslagens regler om återvinning skall införas&lt;br&gt;för säkerheter ställda enligt avtal för icke ciearade instrument i likhet med&lt;br&gt;vad som föreslagits för ciearade instrument måste lagförslaget enligt SARF:s&lt;br&gt;uppfattning förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått ovan går det inte som föreslagits att hänvisa till “i enlighet&lt;br&gt;med allmänna avtalsvillkor som tillämpas vid sådan handel” eftersom&lt;br&gt;överenskommelser om eventuella säkerheter vid OTC-handeln träffas indivi-&lt;br&gt;duellt mellan partema. Vidare behöver lagtexten förtydligas och kopplas&lt;br&gt;samman med de villkor som SARF anser behöver uppställas för att motivera&lt;br&gt;undantaget från konkurslagens regler om återvinning på ciearade instrument&lt;br&gt;(se punkt 1 ovan). Således bör det av lagtexten framgå att avtalet måste inne-&lt;br&gt;fatta en oåterkallelig skyldighet för part(ema) att ställa säkerhet för sina för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pliktelser på ett likvärdigt sätt som gäller för ciearade produkter. För det&lt;br&gt;andra bör det av lagtexten framgå att part som önskar åberopa undantaget&lt;br&gt;från konkurslagens regler om återvinning har att visa att han på ett likvärdigt&lt;br&gt;sätt som gäller för clearingorganisationer, utan undantag, kontinuerligt&lt;br&gt;tillämpat avtalet och krävt in och erhållit säkerheter från berörd part på före-&lt;br&gt;skrivet sätt. Härigenom uppnås nödvändig konkurrensneutralitet mellan&lt;br&gt;ciearade och icke ciearade instrument vad gäller tilläggssäkerheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om dessa förtydligande och förändringar genomförs i andra stycket av&lt;br&gt;förslaget till 5 kap 2 § i lagen (1991:980) om handel med finansiella&lt;br&gt;instrument är SARF för sin del berett att även tillstyrka denna del av det&lt;br&gt;föreslagna undantaget frän konkurslagens regler om återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3. Clearing av värdepappersaffärer m.m. via ombud eller så kallade&lt;br&gt;Custodians&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;SARF har i sitt yttrande på Riksbankens hemställan om undantag från kon-&lt;br&gt;kurslagens regler om återvinning för tilläggssäkerheter som ställs till en&lt;br&gt;clearingorganisation, påpekat och försökt uppmärksamma arkitekterna bak-&lt;br&gt;om lagförslaget på förhållandet att en väsentlig del av clearingen på mark-&lt;br&gt;naden sker vid sidan om clearingorganisationer genom ombud eller så&lt;br&gt;kallade Custodians som vanligtvis är banker eller värdepappersinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen om börs- och clearingverksamhet har det införts ett undantag från&lt;br&gt;kravet på tillstånd från Finansinspektionen för att yrkesmässigt bedriva&lt;br&gt;clearingverksamhet. Undantaget gäller clearingverksamhet som bedrivs av&lt;br&gt;företag inom ramen för erhållet tillstånd enligt bank- eller värdepappers-&lt;br&gt;rörelselagen i form av handel i kommission, förmedling eller förvaltning av&lt;br&gt;någon annans finansiella instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som SARF har uppfattat sakläget har begreppet clearingorganisation för-&lt;br&gt;behållits företag som erhållit tillstånd att bedriva clearingverksamhet enligt&lt;br&gt;1 kap 4 § punkt 5 i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet.&lt;br&gt;Eftersom något sådant tillstånd inte krävs från så kallade Custodians som be-&lt;br&gt;driver sin clearingverksamhet inom ramen för annat tillstånd, kan de enligt&lt;br&gt;vår uppfattning inte klassificeras som clearingorganisationer enligt nämnda&lt;br&gt;lagrum. Detta medför samtidigt att s.k. Custodians inte heller kommer att&lt;br&gt;omfattas av det föreslagna undantaget från regler om återvinning för tilläggs-&lt;br&gt;säkerheter som åsyftas genom första stycket i förslaget till 5 kap 2 § i lagen&lt;br&gt;(1991:980) om handel med finansiella instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom andra stycker i samma paragraf tar sikte på den handel i&lt;br&gt;finansiella instrument och valutor som sker OTC direkt mellan parterna utan&lt;br&gt;någon clearing är det mycket tveksamt om den clearingverksamhet som&lt;br&gt;bedrivs av Custodians, utan att själv vara part i affärsavtalet, kan intolkas av&lt;br&gt;denna del av den föreslagna paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt SARF föreligger det en uppenbar risk att de tilläggssäkerheter som&lt;br&gt;en s.k. Custodian, på samma sätt som en clearingorganisation, regelmässigt&lt;br&gt;kräver av de parter vars affärer han åtagit sig att ombesörja clearingen för,&lt;br&gt;inte kommer att omfattas av de föreslagna undantagen från konkurslagens&lt;br&gt;regler om återvinning. Mot bakgrund av att en väsentlig del av clearingen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;affärer på värdepappersmarknaden sker via olika Custodians vore det mycket&lt;br&gt;olyckligt om en sådan situation skulle uppstå. SARF vill därför ånyo fästa&lt;br&gt;uppmärksamhet på ovanstående förhållande och utgår från att Finans-&lt;br&gt;departementet i den fortsatta beredningen av lagförslaget vidtar erforder-&lt;br&gt;liga åtgärder för att eliminera risken för att tilläggssäkerheter ställda till en&lt;br&gt;Custodian får en annan behandling än tilläggssäkerheter ställda direkt till&lt;br&gt;en clearingorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sveriges Försäkringsförbund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsförbundet har inga invändningar mot de förslag som framläggs i&lt;br&gt;promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sveriges industriförbund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Industriförbund har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerade&lt;br&gt;promemoria. Genom promemorians förslag särbehandlas tilläggssäkerheter&lt;br&gt;som ställts vid handel med finansiella instrument och valuta i jämförelse med&lt;br&gt;säkerheter som kan förekomma inom andra branscher. Från principiella ut-&lt;br&gt;gångspunkter har förbundet anledning att resa allvarliga tvivel om huruvida&lt;br&gt;detta är en lämplig ordning. Rent allmänt sett måste motiven vara synnerligen&lt;br&gt;starka för att en viss bransch skall få fördelar framför andra samtidigt som&lt;br&gt;vissa borgenärer gynnas på bekostnad av andra. Grundprincipen bör vara att&lt;br&gt;alla behandlas lika och sålunda inte några särskilda fördelar skall ges till&lt;br&gt;vissa marknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet vill dock inte motsätta sig att det nu remitterade förslaget läggs&lt;br&gt;till grund för lagstiftning. Skälen för förbundets ställning är att transak-&lt;br&gt;tionerna på den finansiella markanden rör enorma summor, där fallissemang&lt;br&gt;och andra osäkerheter kan leda till stora skador för samhällets alla aktörer.&lt;br&gt;Det är därför viktigt att transaktioner på den finansiella marknaden vilar på&lt;br&gt;en stabil juridisk grund. Då så nu inte tycks vara fallet kan förbundet&lt;br&gt;acceptera att de åtgärder som föreslås i promemorian vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med&lt;br&gt;finansiella instrument&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. Avtal om avräkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 kap. Avtal om avräkning och&lt;br&gt;tiUäggssäkerh et&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tilläggssäkerhet som har över-&lt;br&gt;lämnats i enlighet med avtalade&lt;br&gt;regler för deltagande i sådan clear-&lt;br&gt;ingverksamhet som anordnas av en&lt;br&gt;centralbank eller en svensk eller ut-&lt;br&gt;ländsk clearingorganisation får inte&lt;br&gt;återvinnas enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;4 kap. 12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ konkurslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1987:672).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvinning enligt samma be-&lt;br&gt;stämmelser får inte heller ske om&lt;br&gt;parter vid handel med finansiella&lt;br&gt;instrument, med andra liknande&lt;br&gt;rättigheter eller åtaganden eller med&lt;br&gt;valuta, i enlighet med avtalsvillkor&lt;br&gt;som allmänt tillämpas vid sådan&lt;br&gt;handel, har kommit överens om att&lt;br&gt;tilläggssäkerhet skall ställas och&lt;br&gt;säkerheten har överlämnats i enlig-&lt;br&gt;het med överenskommelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvinning av en tilläggssäkerhet&lt;br&gt;får dock ske om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den inte har överlämnats utan&lt;br&gt;dröjsmål efter det att säkerhetsbrist&lt;br&gt;uppkommit enligt de avtalade regler-&lt;br&gt;na vid clearingverksamheten eller&lt;br&gt;överenskommelsen mellan parterna,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den har överlämnats under&lt;br&gt;sådana omständigheter att åtgärden&lt;br&gt;inte kan anses som ordinär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-09-27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,&lt;br&gt;regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 19 september 1996 (Finansdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om änd-&lt;br&gt;ring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Lars Affell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Munck och Rundqvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Voss&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissens förslag innebär ett undantag från återvinningsreglema i&lt;br&gt;4 kap. 12 § konkurslagen vad gäller handel med finansiella instrument och&lt;br&gt;valuta. Vid remissbehandlingen av Finansdepartementets promemoria i&lt;br&gt;ämnet betonade flera remissinstanser behovet av en förändrad generell lag-&lt;br&gt;stiftning rörande återvinning av säkerheter. I lagrådsremissen anförs (av-&lt;br&gt;snitt 6) att regeringen avser att utreda den frågan ytterligare och att det därför&lt;br&gt;inte är möjligt att nu genomföra en generellt inriktad förändring av konkurs-&lt;br&gt;lagens bestämmelser om återvinning av ställda säkerheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det inte tillfredsställande att ett undantag från den in-&lt;br&gt;solvensrättsliga likabehandlingsprincipen och principen om konkurrens-&lt;br&gt;neutralitet behandlas i en från konkurslagen fristående författning. Regler om&lt;br&gt;ett sådant undantag har sin naturliga plats i 4 kap. konkurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälet till att undantagsreglerna beträffande återvinning vad gäller&lt;br&gt;tilläggssäkerheter i handeln med finansiella instrument och valuta inte anses&lt;br&gt;böra avvakta en översyn av konkurslagens återvinningsregler anges i lag-&lt;br&gt;rådsremissen vara att frågan om ställda tilläggssäkerheter är återvinningsbara&lt;br&gt;eller inte har bedömts som osäker. I vilken utsträckning en sådan osäkerhet&lt;br&gt;har eller kan tänkas komma att ha en negativ inverkan på svenska aktörers&lt;br&gt;agerande på de finansiella marknaderna har inte närmare utvecklats i lagråds-&lt;br&gt;remissen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon tvekan om att skydd för tilläggssäkerheter vid clearingverksamhet&lt;br&gt;är ägnad att reducera riskerna vid handeln på den finansiella marknaden torde&lt;br&gt;dock inte råda. På grund härav och då det finns anledning utgå ifrån att den&lt;br&gt;aviserade utredningen om konkurslagens återvinningsregler kommer till&lt;br&gt;stånd snarast anser jag mig inte böra avstyrka att det remitterade förslaget&lt;br&gt;genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Finansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 oktober 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Asbrink, Schori, Blomberg,&lt;br&gt;Andersson, Winberg, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, Klingvall,&lt;br&gt;Ahnberg, Pagrotsky, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Asbrink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1996/97:42 Tilläggssäkerheter vid handel&lt;br&gt;med finansiella instrument och valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 52153, Stockholm 1996&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:FiU13</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1996-10-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1996-10-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1996-10-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1996-11-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 03:45:19</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GK0342</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:45</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Finansutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 03:45:19</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:FiU13</uppgift>
<ref_dok_id>GK01FiU13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>FiU13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Tilläggssäkerheter vid handel med finansiella instrument och valuta</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>