<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2230501</hangar_id>
 <dok_id>GK033</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>3</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:3</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Kulturdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>3</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1996-09-12 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:57:46</systemdatum>
 <publicerad>1997-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>KulturpolitikProp.1996/97:3</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK033/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK033</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK033</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1996/97:3&lt;/h1&gt;
&lt;h3&gt;Kulturpolitik&lt;/h3&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK033/prop_199697__3-1.png" style="width:48pt;height:54pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 12 september 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marita Ulvskog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Kulturdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen lägger regeringen fram förslag till en fortsatt långsiktig&lt;br&gt;kulturpolitik. De kulturpolitiska målen förändras. Fokuseringen på yttrande-&lt;br&gt;frihet, kulturell jämlikhet och mångfald består. Regeringen lyfter fram littera-&lt;br&gt;turen och läsfrämjandet samt konstnärernas villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bibliotekslag föreslås bli införd. En ny stödform erbjuds kommunerna&lt;br&gt;för inköp av litteratur till folk- och skolbiblioteken. En bokutredning kommer&lt;br&gt;att tillsättas som skall analysera förhållandena på bokmarknaden och komma&lt;br&gt;med förslag till ytterligare åtgärder på området som kan initieras under&lt;br&gt;mandatperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstnärernas villkor förbättras. Flera stödformer förstärks. Fortsatta&lt;br&gt;åtgärder när det gäller bl.a. egenavgiftsproblematiken samt relationen mellan&lt;br&gt;arbetsmarknadspolitiken och kulturpolitiken aviseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal åtgärder för att förbättra förhållandena inom områdena dans,&lt;br&gt;teater, musik, film, bildkonst samt arkitektur och formgivning föreslås.&lt;br&gt;Genomgående betonas tillgängligheten för medborgarna. En särskild satsning&lt;br&gt;på Norrlands Musik- och Dansteater görs samt på regionala resurscentrum för&lt;br&gt;film och video, på länskonstnärer och regionala dansensembler. Regeringen&lt;br&gt;avger för första gången en arkitekturpolitisk programförklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande grundbeloppssystem till regionala och lokala kulturinstitutioner&lt;br&gt;reformeras och utvidgas. Systemet skall ge ökad flexibilitet. Inom ramen för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;existerande anslag görs en omfördelning till riktade bidrag för t.ex. publik-&lt;br&gt;arbete och konstnärlig utveckling. En nyhet när det gäller regionala satsningar&lt;br&gt;är tidsbegränsade nationella uppdrag för utveckling av utvalda verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1998 blir kulturens år. Särskilda medel avsätts för Kulturhuvud-&lt;br&gt;stadsåret samt för Kultur i hela landet 1998 som skall komplettera kultur-&lt;br&gt;huvudstadsprojektet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Museernas roll när det gäller att motverka främlingsfientlighet och rasism&lt;br&gt;markeras. Samtidskonsten lyfts fram genom satsningar på Moderna museet i&lt;br&gt;Stockholm, Rooseum i Malmö och Bildmuseet i Umeå samt ett särskilt&lt;br&gt;nationellt uppdrag till Malmö Konsthall. Ett samlat etnografiskt central-&lt;br&gt;museum bildas i Göteborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medierna är bland de viktigaste kulturbärarna. I propositionen förtydligas&lt;br&gt;dagstidningsbegreppet. Distributionsstödet förstärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut........................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext ....................................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till bibliotekslag....................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1992:318) om över-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämnande av förvaltningsuppgifter inom Kultur-&lt;br&gt;departementets verksamhetsområde................ 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning.......................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kulturutredningen........................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Teaterutredningen, Museiutredningen och Internationella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kulturutredningen............................ 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Andra utredningar och underlag av betydelse för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;propositionen.............................. 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Relation till budgetpropositionen 1997 .............. 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utvärdering och inriktning .......................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tjugo års kulturpolitik ........................ 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ta till vara och utveckla........................ 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Mål för en nationell kulturpolitik.......................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Konstnärernas villkor.............................. 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inriktningen på de framtida insatserna för konstnärerna.. .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Visningsersättning........................... 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bidrag till konstnärer......................... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inkomstgarantier och långtidsstipendier............. 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konstnärsnämndens organisation................. 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslagsrätt till styrelser................. 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inrättande av ett internationellt ateljécentrum ... .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Länskonstnärer............................. 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Litteraturen och språket............................. 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inriktningen på de framtida insatserna för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;litteratur och språk........................... 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Biblioteksverksamheten regleras i lag .............. 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ny stödform för inköp av litteratur till folk- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skolbibliotek............................... 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Läsfrämjande verksamhet för barn och unga.......... 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;En bok för alla.............................. 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Regeringens övriga förslag på litteraturområdet........ 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Teater........................................ 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inriktningen på de framtida insatserna för teater........ 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Nationalscenema Operan och Dramaten............. 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Nationellt uppdrag för barn- och ungdomsteater....... 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Satsning på ungdomars eget skapande.............. 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Nationellt uppdrag inom området ungdomskultur....... 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Regional teater.............................. 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Svenska riksteatern .......................... 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Fria teatergrupper............................ 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Samisk teater............................... 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.10 &amp;nbsp;Regeringens övriga förslag på teaterområdet.......... 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Dans......................................... 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inriktningen på de framtida insatserna för danskonsten ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Dansen i regionerna.......................... 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Fria dansgrupper............................ 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Musik........................................ 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;Inriktningen på de framtida insatserna för musiken...... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;Regional musikverksamhet..................... 80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 &amp;nbsp;Svenska rikskonserter......................... 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 &amp;nbsp;Ett förstärkt lokalt arrangörsled................... 87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5 &amp;nbsp;Nationellt uppdrag inom området musik............. 89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6 &amp;nbsp;Regeringens övriga förslag på musikområdet......... 90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Film......................................... 91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 &amp;nbsp;Inriktningen på de framtida insatserna för filmen....... 93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 &amp;nbsp;Stöd till svensk&amp;nbsp;filmproduktion&amp;nbsp;m.m............... 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 &amp;nbsp;Stöd till filmkulturell&amp;nbsp;verksamhet m.m.............. 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4 &amp;nbsp;Stöd till regionala resurscentrum för film och video..... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.5 &amp;nbsp;Nationellt uppdrag till regional och lokal filmverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med tyngdpunkt på barn och ungdom.............. 102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;Arkitektur och formgivning.......................... 103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;Inriktningen på de framtida insatserna för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arkitektur och formgivning ..................... 104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 &amp;nbsp;Arkitekturmuseet............................ 109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 &amp;nbsp;Röhsska museet............................. 110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 &amp;nbsp;Övriga frågor på arkitektur- och formgivningsområdet ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;Bild-och formkonst............................... 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 &amp;nbsp;Inriktningen på de framtida insatserna för bild-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och formkonsten............................ 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 &amp;nbsp;Utställningsersättning......................... 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.3 &amp;nbsp;Statens konstråd ............................ 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.4 &amp;nbsp;En bredare insats för konstnärlig gestaltning av den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemensamma miljön........................... 121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.5 &amp;nbsp;Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(NUNSKU)............................... 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.6 &amp;nbsp;Nationellt uppdrag inom samtidskonsten............ 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.7 &amp;nbsp;Slöjd för barn och ungdomar.................... 125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;Kulturarvet..................................... 126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 &amp;nbsp;Inriktningen på de framtida insatserna för kulturarvet ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.2 &amp;nbsp;Handlingsprogram om kulturarv och främlingsfientlighet .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.3 &amp;nbsp;SESAM - öppna museisamlingarna................ 130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4 Museer och utställningar.......................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.1 Inriktningen på de framtida insatserna för&lt;br&gt;museiområdet........................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133 Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.2 &amp;nbsp;Strukturen på museiområdet .............. 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.3 &amp;nbsp;Nationellt uppdrag till museiområdet......... 137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.4 &amp;nbsp;Riksantikvarieämbetet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens historiska museer................ 138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.5 &amp;nbsp;Statens sjöhistoriska museer.............. 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.6 &amp;nbsp;Statens försvarshistoriska museer........... 141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.7 &amp;nbsp;Ett samlat etnografiskt centralmuseum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Göteborg.......................... 142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.8 &amp;nbsp;Satsning på samtidskonsten - Moderna museet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bildmuseet i Umeå och Rooseum i Malmö..... &amp;nbsp;&amp;nbsp;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.9 &amp;nbsp;Riksutställningar...................... 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.10 Statliga utställningsgarantier .............. 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.11 Icke-statliga kulturlokaler................ 150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.12 Regeringens övriga förslag på museiområdet ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.13 Kulturutredningens förslag om tidsbegränsade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationella uppdrag till museerna............ 151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.5 &amp;nbsp;Arkiv.................................... 152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.5.1 &amp;nbsp;Inriktningen på de framtida insatserna för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arkivområdet......................... 153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.6 &amp;nbsp;Kulturmiljö................................ 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.6.1 &amp;nbsp;Inriktningen på de framtida insatserna för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kulturmiljöområdet..................... 156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.6.2 &amp;nbsp;Ansvarsfördelningen inom kulturmiljöarbetet .. .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.6.3 &amp;nbsp;Bygghyttor, sysselsättning och utbildning..... &amp;nbsp;&amp;nbsp;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.6.4 &amp;nbsp;Industriminnen....................... 161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Massmedier.................................... 162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1 &amp;nbsp;Dagspress och taltidningar...................... 164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.1 &amp;nbsp;Inriktningen på de framtida insatserna för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dagspressen......................... 165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.2 &amp;nbsp;Förändringar av dagstidningsbegreppet samt hu&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stödberättigade dagstidningar skall särskiljas ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.3 &amp;nbsp;Driftsstöd till dagspressen................ 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.4 &amp;nbsp;Utvecklingsstöd till dagspressen............ 171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.5 &amp;nbsp;Distributionsstöd till dagspressen........... 172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.6 &amp;nbsp;Pressutredningen -94:s övriga förslag........ 177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.7 &amp;nbsp;Regeringens övriga förslag på dagspress- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;taltidningsområdet..................... 177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2 &amp;nbsp;Radio och TV.............................. 178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.1 &amp;nbsp;Statens insatser inom radio- och TV-området&amp;nbsp;...&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.2 &amp;nbsp;Kulturutredningens förslag om radio och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;television........................... 179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.3 &amp;nbsp;Svensk TV-produktion.................. 180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.4 &amp;nbsp;Digital radio och TV.................... 181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 &amp;nbsp;Vissa övergripande frågor........................... 182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1 Mångkultur och internationellt samarbete............ 182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2 Informationssamhället och utredningen om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Kulturnät Sverige&amp;quot;.......................... 186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3. Funktionshindrades kulturella möjligheter........... 188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.1 &amp;nbsp;Handlingsprogram för ökat deltagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i kulturlivet ......................... 189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 &amp;nbsp;Kulturåret 1998 .................................. 191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 &amp;nbsp;Reformerat system för stöd till&amp;nbsp;regional kulturverksamhet m.m.. .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1 &amp;nbsp;Reformerat system för stöd till regional kulturverksamhet..&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.1 &amp;nbsp;Nuvarande bidragssystem................ 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.2 &amp;nbsp;Reformerat bidrag till regional kulturverksamhet .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2 &amp;nbsp;Fortsatt utveckling av mål och resultatdialogen........ 200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.3 &amp;nbsp;Statens kulturråd............................ 203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Författningskommentar............................. 206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av Kulturutredningen.............. 211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde................ 229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;bibliotekslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1992:318) om överlämnande av förvalt-&lt;br&gt;ningsuppgifter inom Kulturdepartementets verksamhetsområde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;godkänner det som regeringen förordar om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de nationella kulturpolitiska målen,&lt;br&gt;individuell visningsersättning (avsnitt 6.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;utökat uppdrag för Konstnärsnämnden vad gäller det internatio-&lt;br&gt;nella konstnärsutbytet (avsnitt 6.5.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inrättandet av ett statligt stöd för verksamhet med länskonstnärer&lt;br&gt;(avsnitt 6.6),&lt;br&gt;grunderna för ett nytt statligt stöd för inköp av litteratur till folk-&lt;br&gt;och skolbiblioteken (avsnitt 7.3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;tidsbegränsat nationellt uppdrag till barn- och ungdomsteater&lt;br&gt;(avsnitt 8.2.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;inriktningen på Svenska Rikskonserters verksamhet (avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3) ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;tidsbegränsat nationellt uppdrag inom området musik (avsnitt&lt;br&gt;10.5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;tidsbegränsat nationellt uppdrag inom området ungdomskultur&lt;br&gt;(avsnitt 10.6),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inrättande av ett bidrag till regionala resurscentrum för film och&lt;br&gt;video (avsnitt 11.4),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidsbegränsat nationellt uppdrag till regional och lokal filmverk-&lt;br&gt;samhet med tyngdpunkt på barn och ungdom (avsnitt 11.5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att Röhsska museet skall få ett nätverksansvar för nutida konst-&lt;br&gt;hantverk och formgivning (avsnitt 12.4),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;en vidgad uppgift för Statens konstråd (avsnitt 13.3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet&lt;br&gt;skall upphöra och att uppgifterna skall övertas av Statens konst-&lt;br&gt;museer, Moderna museet (avsnitt 13.5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;tidsbegränsat nationellt uppdrag inom området samtidskonst (av-&lt;br&gt;snitt 13.6),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;tidsbegränsat nationellt uppdrag inom museiområdet (avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.3) ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;skiljande av Statens historiska museer från Riksantikvarieämbetet&lt;br&gt;och inrättande som en egen ny myndighet (avsnitt 14.4.4),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;sammanläggning av Marinmuseum i Karlskrona med Statens sjö-&lt;br&gt;historiska museer (avsnitt 14.4.5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;statligt övertagande av huvudmannaskapet för Etnografiska&lt;br&gt;museet i Göteborg och inrättande av en samlad etnografisk musei-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighet förlagd till Göteborg innefattande även Folkens Prop. 1996/97:3&lt;br&gt;museum-etnografiska, Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet&lt;br&gt;(avsnitt 14.4.7),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;inrättande av en ny myndighet som tar över Stiftelsen Riksutställ-&lt;br&gt;ningars verksamhet (avsnitt 14.4.9),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förändringar av dagstidningsbegreppet samt hur stödberättigade&lt;br&gt;dagstidningar skall särskiljas (avsnitt 15.1.2),&lt;br&gt;övergångsregler för driftsstöd till dagspressen (avsnitt 15.1.3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;avveckling av utvecklingsstödet till dagspressen (avsnitt 15.1.4),&lt;br&gt;förändringar av reglerna för distributionsstöd till dagspressen (av-&lt;br&gt;snitt 15.1.5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riktlinjerna för ett enhetligt utformat bidragssystem för regionala&lt;br&gt;och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, regionala mu-&lt;br&gt;seer, länsbibliotek, länskonstnärer samt regionala resurscentrum&lt;br&gt;för film och video (avsnitt 18.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;godkänner de ekonomiska förpliktelser för staten som följer av avtalet&lt;br&gt;mellan staten och En Bok För Alla AB för perioden 1997-1999&lt;br&gt;(avsnitt 7.5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;medger att det allmänna bemyndigande att lämna utställningsgarantier&lt;br&gt;som riksdagen tidigare har meddelat regeringen utvidgas i enlighet&lt;br&gt;med förslaget (avsnitt 14.4.10).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Lagtext&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.1 Förslag till bibliotekslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om det allmänna biblioteksväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Till främjande av intresse för läsning och litteratur, information, upplys-&lt;br&gt;ning och utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt skall alla medborgare&lt;br&gt;ha tillgång till ett folkbibliotek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbiblioteken skall verka för att databaserad information görs tillgänglig&lt;br&gt;för alla medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun skall ha folkbibliotek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § På folkbiblioteken skall allmänheten avgiftsfritt få låna litteratur för viss&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen hindrar inte att ersättning tas ut för kostnader för foto-&lt;br&gt;kopiering, porto och andra liknande tjänster. Inte heller hindrar den att en av-&lt;br&gt;gift tas ut i de fall låntagare inte inom avtalad tid lämnar tillbaka det som de&lt;br&gt;har lånat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett länsbibliotek bör finnas i varje län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsbiblioteket skall bistå folkbiblioteken i länet med kompletterande&lt;br&gt;medieförsörjning och andra regionala biblioteksuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den kompletterande medieförsörj ningen skall också finnas en eller&lt;br&gt;flera lånecentraler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Inom grundskolan och gymnasieskolan skall det finnas lämpligt för-&lt;br&gt;delade skolbibliotek för att stimulera skolelevernas intresse för läsning och&lt;br&gt;litteratur samt för att tillgodose deras behov av material för utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Det skall finnas tillgång till högskolebibliotek vid alla högskolor. Dessa&lt;br&gt;bibliotek skall inom de områden som anknyter till utbildning och forskning&lt;br&gt;vid högskolan svara för biblioteksservice inom högskolan och i samverkan&lt;br&gt;med landets biblioteksväsen i övrigt ge biblioteksservice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Kommunerna ansvarar för folk- och skolbiblioteksverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen ansvarar för länsbiblioteken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten ansvarar för högskolebiblioteken och lånecentralerna samt för sådan&lt;br&gt;biblioteksverksamhet som enligt särskilda bestämmelser ankommer på staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Folk- och skolbiblioteken skall ägna särskild uppmärksamhet åt funk-&lt;br&gt;tionshindrade samt invandrare och andra minoriteter bl.a. genom att erbjuda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;litteratur på andra språk än svenska och i former särskilt anpassade till dessa&lt;br&gt;gruppers behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Folk- och skolbiblioteken skall ägna särskild uppmärksamhet åt barn&lt;br&gt;och ungdomar genom att erbjuda böcker, informationsteknik och andra&lt;br&gt;medier anpassade till deras behov för att främja språkutveckling och stimulera&lt;br&gt;till läsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Länsbibliotek, lånecentraler, högskolebibliotek och andra statliga&lt;br&gt;forskningsbibliotek m.m. skall avgiftsfritt ställa litteratur ur de egna sam-&lt;br&gt;lingarna till folkbibliotekens förfogande samt i övrigt samverka med folk- och&lt;br&gt;skolbiblioteken och bistå dem i deras strävan att erbjuda låntagarna en god&lt;br&gt;biblioteksservice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:318) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:3&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;överlämnande av förvaltningsuppgifter inom&lt;br&gt;Kulturdepartementets verksamhetsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:318) om överlämnande av för-&lt;br&gt;valtningsuppgifter inom Kulturdepartementets verksamhetsområde skall in-&lt;br&gt;föras en ny paragraf, 3 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §■ Föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS) prövar frågor om&lt;br&gt;individuell fördelning av statliga medel till bild- och formkonstnärer för att&lt;br&gt;deras verk i offentliga institutioners ägo visas för allmänheten eller används&lt;br&gt;på något annat allmännyttigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Förutvarande 3 § upphävd genom 1994:305.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;3.1 &amp;nbsp;Kulturutredningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Våren 1992 uttalade riksdagen att en kulturpolitisk utredning med&lt;br&gt;parlamentarisk sammansättning borde tillsättas med huvuduppgift att&lt;br&gt;utvärdera i vilken utsträckning 1974 års kulturpolitiska mål har uppfyllts&lt;br&gt;(bet. 1991/92:KrU18, rskr. 1991/92:204).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I februari 1993 bemyndigade den dåvarande regeringen chefen för Kultur-&lt;br&gt;departementet att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att utvär-&lt;br&gt;dera kulturpolitikens inriktning med utgångspunkt i 1974 års kulturpolitiska&lt;br&gt;mål. Utredningen fick också i uppdrag att göra en samlad bedömning av vilka&lt;br&gt;krav och utmaningar kulturpolitiken har att möta på längre sikt och att lämna&lt;br&gt;förslag om mål för kulturpolitiken och åtgärder för att främja kulturlivet.&lt;br&gt;Kommittén antog namnet Kulturutredningen (Ku 1993:03). Genom beslut&lt;br&gt;den 15 december 1994 gav regeringen tilläggsdirektiv till Kulturutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen överlämnade i augusti 1995 sitt slutbetänkande Kultur-&lt;br&gt;politikens inriktning (SOU 1995:84). Utredningens sammanfattning av betän-&lt;br&gt;kandet finns i bilaga 1. I november 1995 lämnades även utvärderings-&lt;br&gt;rapporten Tjugo års kulturpolitik (SOU 1995:85) med en tabellbilaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissinstan-&lt;br&gt;sernas synpunkter finns publicerad i departementspromemorian Remissvar på&lt;br&gt;Kulturutredningen (Ds 1996:23). Kulturdepartementet genomförde under&lt;br&gt;perioden november 1995 - februari 1996 även en resande remiss till landets&lt;br&gt;samtliga län. Departementet besökte gruppvis länen för diskussioner med&lt;br&gt;företrädare för kommuner, landsting, kulturinstitutioner, fria konstutövare&lt;br&gt;m.fl. Dokumentationen från de resande remisserna finns tillgänglig i Kultur-&lt;br&gt;departementet (dnr Ku95/2303/ESU).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens slutbetänkande innehåller ett stort antal förslag.&lt;br&gt;Kommittén betonar dessutom olika förhållanden inom kulturlivet utan att&lt;br&gt;direkt koppla dessa till några konkreta förslag. Under beredningen av denna&lt;br&gt;proposition har regeringen enbart behandlat de uttryckliga förslagen från&lt;br&gt;utredningen. Förslagen är av varierande karaktär. I många fall avser de&lt;br&gt;åtgärder som regeringen kan ta ställning till utan riksdagens särskilda&lt;br&gt;prövning. I de fall regeringen redan har genomfört eller avser att genomföra&lt;br&gt;sådana förslag lämnas uppgift om detta för riksdagens information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av utredningens förslag bör enligt regeringen inte genomföras.&lt;br&gt;Vissa av dessa kommenteras i anslutning till berörda områden i proposi-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2 &amp;nbsp;Teaterutredningen, Museiutredningen och&lt;br&gt;Internationella kulturutredningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I februari 1993 bemyndigade den dåvarande regeringen chefen för Kultur-&lt;br&gt;departementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn&lt;br&gt;av Riksteaterns betydelse för teaterlivet och ansvarsfördelningen mellan Riks-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;teatern och länsteatrarna (Ku 1993:04). Mot bakgrund av riksdagens senare&lt;br&gt;uttalande vid behandlingen av övergripande kulturfrågor (bet. 1992/93:&lt;br&gt;KrU17, rskr. 1992/93:249) beslutade regeringen att utredningen skulle arbeta&lt;br&gt;som en kommitté med parlamentarisk sammansättning. Kommittén, som&lt;br&gt;antog namnet Teaterutredningen, överlämnade i april 1994 betänkandet&lt;br&gt;Teaterns roller (SOU 1994:52). Betänkandet har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I februari 1993 bemyndigades chefen för Kulturdepartementet även att&lt;br&gt;tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av mål- och&lt;br&gt;strukturfrågor m.m. inom det statliga och statsunderstödda museiväsendet&lt;br&gt;(Ku 1993:05). Mot bakgrund av riksdagens senare uttalande vid behand-&lt;br&gt;lingen av övergripande kulturfrågor (bet. 1992/93:KrU17, rskr. 1992/93:&lt;br&gt;249) beslutade regeringen att utredningen skulle arbeta som en kommitté med&lt;br&gt;parlamentarisk sammansättning. Kommittén, som antog namnet Museiutred-&lt;br&gt;ningen, överlämnade i april 1994 betänkandet Minne.och bildning. Museer-&lt;br&gt;nas uppdrag och organisation (SOU 1994:51). Betänkandet har remiss-&lt;br&gt;behandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I maj 1993 bemyndigades chefen för Kulturdepartementet att tillkalla en&lt;br&gt;kommitté med uppgift att göra en samlad bedömning av vilka följder som den&lt;br&gt;ökade internationaliseringen, främst Europaintegrationen kan medföra inom&lt;br&gt;kulturpolitiken (Ku 1993:07). Kommittén, som antog namnet Internationella&lt;br&gt;kulturutredningen, överlämnade i februari 1994 betänkandet Vår andes&lt;br&gt;stämma - och andras. Internationalisering och kulturpolitik (SOU 1994:35).&lt;br&gt;Betänkandet har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I december 1994 överlämnade regeringen betänkandena från Teaterutred-&lt;br&gt;ningen, Museiutredningen och Internationella kulturutredningen till Kultur-&lt;br&gt;utredningen. Till betänkandena hade då fogats remissvar och samman-&lt;br&gt;ställningar av dessa. Betänkandena och remissvaren skulle enligt direktiven&lt;br&gt;bilda underlag för Kulturutredningens fortsatta överväganden. Remiss-&lt;br&gt;sammanställningarna finns tillgängliga i Kulturdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.3 Andra utredningar och underlag av betydelse för&lt;br&gt;propositionen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Följande ärenden har, utöver tidigare nämnda utredningar, utgjort underlag&lt;br&gt;för propositionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga utställningsgarantier (Ds 1995:79) utreder museernas försäkrings-&lt;br&gt;frågor. Betänkandet har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt dagliga blad - stöd till svensk dagspress (SOU 1995:37), Pressutred-&lt;br&gt;ningen -94 berör den framtida presspolitiken. Betänkandet har remiss-&lt;br&gt;behandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Distributionsstödet till dagspressen (Ds 1996:5) var resultatet av en&lt;br&gt;utredning inom Kulturdepartementet, efter att Presstödsnämnden hemställt&lt;br&gt;hos regeringen att distributionsstödet till dagspressen skyndsamt skulle&lt;br&gt;utredas ytterligare. Rapporten har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konst i offentlig miljö (SOU 1995:18) handlar om inriktning och&lt;br&gt;organisation av statens insatser för konst i offentlig miljö m.m. Betänkandet&lt;br&gt;har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstnärens villkor (SOU 1990:39) utreder de statliga insatserna för att&lt;br&gt;förbättra konstnärsskapets villkor. Betänkandet har remissbehandlats.&lt;br&gt;Remissammanställningen finns tillgänglig i Riksdagens protokoll&lt;br&gt;1990/91:100, bil. 10.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regional framtid (SOU 1995:27) diskuterar förslag om den offentliga&lt;br&gt;verksamhetens uppbyggnad och indelning på regional nivå. Betänkandet har&lt;br&gt;remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning av statliga åtaganden (SOU 1995:93) utreder lämplig form&lt;br&gt;för finansiering av framtida verksamheter som fortlöpande är beroende av&lt;br&gt;statligt stöd men som inte bör bedrivas i myndighetsform. Några av de frågor&lt;br&gt;i betänkandet som berör Kulturdepartementets ansvarsområde tas upp i denna&lt;br&gt;proposition, övriga frågor bereds vidare inom departementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporter från Riksantikvarieämbetet (RAÄ) diskuterar fördjupade&lt;br&gt;riktlinjer för ansvarsfördelningen inom kulturmiljövården (dnr Ku 94/3458/K&lt;br&gt;och dnr Ku 95/772/Ka). Rapporterna har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens särskilda delbetänkande (Ku 95/908/Ka) lämnar för-&lt;br&gt;slag om Sjöhistoriska museets lokalisering. Betänkandet har remissbehand-&lt;br&gt;lats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggningen av stödet till icke-statliga kulturlokaler (dnr Ku 95/1636/&lt;br&gt;Ka) är en utredning inom Kulturdepartementet om icke-statliga kulturlokaler.&lt;br&gt;Utredningen har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunala kulturutgifter i Stockholms-, Göteborgs- och Malmö-&lt;br&gt;regionerna (dnr Ku 95/2106/Ko) är en rapport som har utarbetats inom&lt;br&gt;Kulturdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skrivelse från riksdagens revisorer (dnr Ku 96/308/ESU) berör&lt;br&gt;Kulturutredningens förslag angående museer och teatrar .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför ett svenskt kulturnät. IT och framtiden inom kulturområdet (SOU&lt;br&gt;1996:110) är ett delbetänkande från Kulturnät Sverige - IT-utredningen som&lt;br&gt;innefattar en kartläggning av kulturinstitutionernas IT-användning och&lt;br&gt;planerade IT-projekt samt förslag till en övergripande IT-strategi för kultur-&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statligt stöd för inköp av litteratur till folk- och skolbibliotek&lt;br&gt;(Ku96/1221/Ko) är en promemoria som bildade underlag för en hearing i&lt;br&gt;ämnet den 20 augusti 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga remissammanställningar finns tillgängliga i Kulturdepartementet,&lt;br&gt;utom där annat anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som underlag för denna proposition behandlar regeringen även de för-&lt;br&gt;djupade anslagsframställningarna (FAF) och årsredovisningarna (AR) från&lt;br&gt;myndigheter och institutioner inom Kulturdepartementets ansvarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.4 Relation till budgetpropositionen 1997&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens samlade förslag till statsbudget för budgetåret 1997 presenteras i&lt;br&gt;budgetpropositionen (prop. 1996/97:1). Där behandlas samtliga anslag under&lt;br&gt;Kulturdepartementet inom utgiftsområdena 1 och 17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna proposition lämnar regeringen förslag om mål för en nationell&lt;br&gt;kulturpolitik och inriktning för olika verksamheter inom kulturpolitikens&lt;br&gt;område samt förslag om vissa nya stödformer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Utvärdering och inriktning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.1 Tjugo års kulturpolitik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med införandet av 1974 års kulturpolitik blev kulturen i högre grad än&lt;br&gt;tidigare en gemensam angelägenhet för hela landet. Genom att sätta upp mål&lt;br&gt;för kulturpolitiken visade staten sin viljeinriktning. Målen kom också att&lt;br&gt;snabbt anammas på alla nivåer i samhället och utgöra grunden för ett konkret&lt;br&gt;reformarbete. De åtta målen sammanfattades i följande punkter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Kulturpolitiken skall medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa&lt;br&gt;reella förutsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kulturpolitiken skall ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet&lt;br&gt;och främja kontakt mellan människor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kulturpolitiken skall motverka kommersialismens negativa verkningar&lt;br&gt;inom kulturområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kulturpolitiken skall främja en decentralisering av verksamhet och&lt;br&gt;beslutsfunktioner inom kulturområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kulturpolitiken skall i ökad utsträckning utformas med hänsyn till efter-&lt;br&gt;satta gruppers erfarenheter och behov,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kulturpolitiken skall möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kulturpolitiken skall garantera att äldre tiders kultur tas till vara och&lt;br&gt;levandegörs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kulturpolitiken skall främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom&lt;br&gt;kulturområdet över språk- och nationsgränserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1974 års reform innebar att synen på kultur vidgades. De kulturpolitiska&lt;br&gt;ambitionerna riktades också mot skolan, arbetslivet, boendemiljön, förskolan&lt;br&gt;och vården. Även regionalpolitiken har efter hand fått ett tydligare kultur-&lt;br&gt;innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av inslagen i 1974 års kulturpolitiska beslut var att precisera ansvars-&lt;br&gt;fördelningen mellan staten, landstingen och kommunerna. Grundvalen för&lt;br&gt;samhällets kulturpolitiska insatser skulle vara primärkommunernas stöd till&lt;br&gt;kulturverksamhet. Verksamheter som var för stora för en enskild kommun&lt;br&gt;och som i stället lyfts upp på länsplanet skulle landstingen, inte staten, an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svara för. Statens insatser skulle inrikta sig på att stimulera kulturverksam-&lt;br&gt;heten i landet och inte att reglera den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom delar av massmedieområdet, framför allt radion och televisionen, har&lt;br&gt;styrmedlen utgjorts av lagar och tillståndsvillkor. Huvuddelen av de statliga&lt;br&gt;anslagen och bidragen inom kulturområdet har lämnats som årliga verksam-&lt;br&gt;hetsbidrag till regionala och lokala kulturinstitutioner, fria grupper och en-&lt;br&gt;skilda konstnärer, stöd inom vissa branscher, folkbildning, kulturmiljövård&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens uppgift skulle också vara att svara för kunskapsutveckling,&lt;br&gt;information och opinionsbildning. Den centrala rollen i detta arbete har cen-&lt;br&gt;trala myndigheter som Statens kulturråd, Riksantikvarieämbetet och Riks-&lt;br&gt;arkivet haft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterst handlar medborgarnas deltagande i kulturlivet om individens val. Men&lt;br&gt;det är det offentligas ansvar att bidra till att medborgarna har reella möjligheter&lt;br&gt;att vara kulturellt aktiva. Hur väl de gångna tjugo årens kulturpolitik levt upp&lt;br&gt;till målen är svårt att exakt fastställa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Kulturutredningens utvärderingsrapport har nätet av regionalt&lt;br&gt;verkande kulturinstitutioner stärkts sedan år 1974. Det har t.ex. tillkommit 12&lt;br&gt;regionala teatrar och 4 kammarorkestrar. Den dåvarande regionmusiken har&lt;br&gt;fått en regional styrning. Sammanlagt finns det i dag regionalt verkande&lt;br&gt;kulturinstitutioner på 37 orter. Majoriteten av dessa ligger i residensstäder&lt;br&gt;som ofta har mer än en kulturinstitution. Många har fått närmare till en eller&lt;br&gt;flera kulturinstitutioner. Ar 1973 hade 1,3 miljoner medborgare utanför stor-&lt;br&gt;städerna en teaterinstitution i sin kommun. Tjugo år senare är det drygt 1,8&lt;br&gt;miljoner. Antalet medborgare utanför storstadsområdena som har en symfoni-&lt;br&gt;eller kammarorkester på nära håll har ökat från 550 000 till närmare 1 miljon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nätet av lokala kulturinstitutioner - folkbibliotek, lokala museer, konst-&lt;br&gt;hallar samt den kommunala musikskolan - har också stärkts betydligt under&lt;br&gt;perioden, inom ramen för kommunernas ansvar. De senaste åren har dock in-&lt;br&gt;skränkningar gjorts i bl.a. bibliotekens bokbussverksamhet och uppsökande&lt;br&gt;verksamhet. Likaså har vissa inskränkningar skett i den kommunala musik-&lt;br&gt;skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De konstarter och genrer som saknar institutioner eller har svag institu-&lt;br&gt;tionell förankring har i allmänhet fått arbeta med betydligt mindre resurser än&lt;br&gt;de institutionsstarka konstarterna. Det gäller bild- och formkonst, dans, jazz,&lt;br&gt;folkmusik, kammarmusik och körmusik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den geografiska spridningen av teater- och dansföreställningar, konserter&lt;br&gt;och utställningar-genom turnéer respektive vandringsutställningar har för-&lt;br&gt;ändrats sedan år 1974. Riksteaterns utbud har halverats, delvis på grund av&lt;br&gt;att teaterns fyra regionala ensembler fått regionala huvudmän. De regionala&lt;br&gt;och lokala teatrarnas turnéverksamhet har ökat, men inte alls i samma&lt;br&gt;omfattning. De fria teater- och dansgrupperna har blivit fler och ökat utbudet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;• • a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;:gfi&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;»• »1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JM &amp;nbsp;MM flMM&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;.............1.....1.....1.....1......&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1*1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;K&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;* « ö&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;t&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;«W&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;f «t«*&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;em&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;n&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;rtni&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;•«* *99&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;av turnéföreställningar. Länsmusiken har tagit över turnéansvaret från Riks-&lt;br&gt;konserter. Riksutställningars utställningsdagar har halverats sedan slutet av&lt;br&gt;1970-talet samtidigt som de regionala museerna har fått bättre förutsättningar&lt;br&gt;att också arbeta med vandringsutställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet konstnärer inom alla konstarter har ökat med ca 40 procent. De&lt;br&gt;konstnärliga utbildningarna har också utvecklats liksom andra utbildningar&lt;br&gt;inom kulturområdet som t.ex. kulturmiljövården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På radio- och TV-området fanns år 1974 tre radiokanaler och två TV-&lt;br&gt;kanaler, alla inom ramen för den TV-avgiftsfinansierade public service-verk-&lt;br&gt;samheten. Nu finns fyra rikstäckande kanaler inom Sveriges Radio men&lt;br&gt;också ett stort antal reklamfinansierade lokalradiostationer samt förenings-&lt;br&gt;driven närradio. Det finns fortfarande två public service-kanaler inom&lt;br&gt;Sveriges Television men också en svensk reklamfinansierad TV-kanal som&lt;br&gt;når i stort sett hela den svenska publiken. Vidare finns det ett tiotal TV-&lt;br&gt;kanaler som kan tas emot via kabelnät eller parabol och som är särskilt riktade&lt;br&gt;till den svenska marknaden, ett stort antal utländska TV-kanaler samt ett antal&lt;br&gt;lokal-TV-kanaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1973 fanns det 20 orter i landet med dubbel utgivning av dagspress.&lt;br&gt;Tjugo år senare har det minskat till 18 orter. Den periodiska pressen,&lt;br&gt;inklusive kulturtidskrifterna, är dock mycket mångsidig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under perioden har det skett en viss ökning av bokutgivningen. Bok-&lt;br&gt;klubbsverksamheten har expanderat medan antalet boklådor minskade under&lt;br&gt;periodens första del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fonogramutgivningen har tiodubblats. Antalet premiärvisade filmer på&lt;br&gt;biograf har minskat något. Det totala antalet biografer är i stort sett oföränd-&lt;br&gt;rat, däremot är fler koncentrerade till de större orterna genom multibio-&lt;br&gt;graferna. Utbudet av film på video är spritt över hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningsarbetet och amatörverksamheten stärktes ekonomiskt under&lt;br&gt;periodens första del. Under senare år har bidragen från stat och kommun&lt;br&gt;totalt sett minskat. Andelen studiecirklar i estetiska ämnen har ökat, liksom&lt;br&gt;antalet kulturprogram. Studieförbunden och deras kulturprogramverksamhet&lt;br&gt;svarar ofta för en stor del av det totala kulturutbudet i små och medelstora&lt;br&gt;kommuner. Verksamheten har ökat kraftigt i omfattning. Många mindre&lt;br&gt;kommuner har utformat sin kulturpolitik utifrån samarbetet med studieför-&lt;br&gt;bunden och väljer att ge stöd till dem i stället för att driva egen program-&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturverksamhet har blivit vanligare i flera miljöer: på arbetsplatser, i&lt;br&gt;boendemiljöer och inom vården. Kulturverksamheten är inte längre så tydligt&lt;br&gt;bunden till institutioner och evenemang. Genom de fria teater-, dans- och&lt;br&gt;musikgruppernas verksamhet har kulturen i högre grad etablerats utanför&lt;br&gt;institutionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangörsledet har utvecklats. Det gäller som tidigare nämnts studie-&lt;br&gt;förbundens arrangörsverksamhet, men också Riksteaterns lokalföreningar,&lt;br&gt;konstföreningsrörelsen och andra kulturföreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Publikarbetet har däremot inte varit prioriterat eller framgångsrikt. Statens&lt;br&gt;Kulturråd har påpekat att framför allt institutionernas publikarbete i hög grad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inriktats på de aktiva och välmotiverade medborgarna. Institutionerna avsätter&lt;br&gt;i allmänhet mycket begränsade resurser för sitt publikarbete. Litteratur-&lt;br&gt;främjandet har lagts ned. Konstfrämjandet har upphört men rekonstruerats i&lt;br&gt;Folkrörelsernas Konstfrämjande. Också skådebanerörelsen har brottats med&lt;br&gt;stora svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intresset för historia och kulturmiljövård har ökat och bl.a. tagit sig uttryck&lt;br&gt;i &amp;quot;Gräv-där-du-står&amp;quot;-verksamhet, samling kring arbetslivsmuseer och enga-&lt;br&gt;gemang i hembygdsrörelsen och i olika opinionsgrupper. Kulturmiljöns roll&lt;br&gt;som resurs i samhället och för den enskilde har blivit tydligare. Frågorna har&lt;br&gt;också integrerats i samhällsplaneringen och i miljö-, regional-, arbetsmark-&lt;br&gt;nads- och jordbrukspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På en del områden har den kulturella verksamheten ökat utan stöd från det&lt;br&gt;offentliga. Det gäller framför allt det breda utbudet av musik i alla former. Det&lt;br&gt;har även under perioden växt fram en hel flora av specialtidskrifter. Video-&lt;br&gt;marknaden har också expanderat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungefär tre miljoner svenskar deltar varje år i någon form av skapande&lt;br&gt;verksamhet, i studiecirklar eller annan bildningsverksamhet. Sammanlagt blir&lt;br&gt;det ca 20-30 miljoner besök i folkbildningens regi. Ungefär 6 miljoner&lt;br&gt;människor besöker minst en gång om året någon kulturinstitution eller något&lt;br&gt;kulturevenemang som konsert, teaterföreställning eller biobesök. Många av&lt;br&gt;dem är regelbundna besökare. Nästan alla tar del av massmedieutbudet, de&lt;br&gt;flesta dagligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella jämförelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt sett ligger Sverige på en hög nivå när det gäller delaktighet i&lt;br&gt;kulturlivet. Några exempel från Kulturutredningens utvärderingsrapport:&lt;br&gt;Cirka 60 procent av befolkningen besöker under ett år bibliotek. Motsvarande&lt;br&gt;siffra för Frankrike är 23 procent, för Nederländerna 20 procent och för&lt;br&gt;Storbritannien 52 procent. Danmark har lika höga besökssiffror som Sverige,&lt;br&gt;medan Finland ligger högre, eftersom två tredjedelar av befolkningen besöker&lt;br&gt;bibliotek någon gång under ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare 45 procent av den svenska befolkningen har varit på teater minst&lt;br&gt;en gång under det gångna året. Motsvarande siffra för Island är 50 procent,&lt;br&gt;för Finland 45 procent, för Danmark 31 procent och för Norge 26 procent. I&lt;br&gt;Frankrike är siffran 14 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kulturinstitutioner har en hög kvalitet och hävdar sig väl vid&lt;br&gt;internationella jämförelser. På folkbiblioteksområdet tillhör vi de ledande&lt;br&gt;nationerna. Teatertätheten är totalt sett hög, särskilt i förhållande till&lt;br&gt;befolkningsstorleken. Svensk teater, särskilt barnteatern, och svenska&lt;br&gt;orkestrar hävdar sig väl i internationella sammanhang. Vi har ett antal museer&lt;br&gt;av hög internationell klass. Våra långa traditioner på arkivens och kulturmiljö-&lt;br&gt;vårdens område och deras utveckling med bl.a. ett brett kulturmiljöperspek-&lt;br&gt;tiv, gör att Sverige också där ligger på en hög internationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97: 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen är unik för Norden och bredden på föreningsverksamheten&lt;br&gt;i övrigt saknar motsvarighet i många andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur svensk kulturpolitik och kulturverksamhet värderas internationellt&lt;br&gt;framgår av Europarådets studie från år 1989 (Kulturpolitik i Europa 2:2, Stat-&lt;br&gt;lig kulturpolitik i Sverige, Rapport från en europeisk expertgrupp). I kapitlet&lt;br&gt;Slutsatser säger examinatorerna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;För en utomstående iakttagare är kanske det mest betydelsefulla&lt;br&gt;som uppnåtts kulturlivets enastående sociala bredd. I det avseendet kan&lt;br&gt;Sverige nog ligga 10 procentenheter framför den stora klungan andra&lt;br&gt;länder. Den starka betoningen av barns tillgång till kultur hänger&lt;br&gt;samman med detta. Genom övertygande och samarbete med&lt;br&gt;kommuner och landsting har en större omvandling av de regionala&lt;br&gt;kulturinstitutionernas struktur genomförts. Kostsamma ansträngningar&lt;br&gt;har gjorts att ge ekonomiskt stöd till yrkesverksamma konstnärer. Den&lt;br&gt;professionella verksamheten ligger på en mycket hög nivå. Sverige&lt;br&gt;ligger nära toppen i den europeiska ligan vad gäller antal teatrar och&lt;br&gt;orkestrar i förhållande till befolkningens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kanske inte kommer som en överraskning att examinatorerna&lt;br&gt;lägger särskild vikt vid den möjlighet som skapas för Sverige på&lt;br&gt;kulturområdet genom utvecklingen i Europa i ett vidare perspektiv. Vi&lt;br&gt;är medvetna om att statsmakterna redan tagit itu med frågan. För att&lt;br&gt;möta den utmaningen, måste konsten få en viktigare roll, utan att den&lt;br&gt;särskilda omsorgen om de breda sociala målsättningarna överges.&lt;br&gt;Inför denna stora uppgift bör statsmakterna inleda en omfattande&lt;br&gt;dialog med kulturlivet och uppmana till större uppslutning kring&lt;br&gt;kulturen över hela landet. Liknande möjligheter öppnas för många&lt;br&gt;länder. Mycket resurser har redan satsats av Sverige och mycket har&lt;br&gt;redan uppnåtts. Strävan att fördjupa svenskarnas upplevelser av kultur&lt;br&gt;kommer att innebära flera risker och mer osäkerhet, men&lt;br&gt;examinatörerna är övertygade att utbytet i längden blir bestående.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2 Ta till vara och utveckla&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens utvärderingsrapport ger en kort sammanfattning av&lt;br&gt;omvärldsfaktorer som påverkat människors liv. Familjebilden har förändrats.&lt;br&gt;Kvinnorna har gått ut i arbetslivet. Ensamhushållen har blivit flera samtidigt&lt;br&gt;som ungdomar bor kvar hos sina föräldrar längre än tidigare. 13 procent av&lt;br&gt;alla landets hushåll är idag invandrarhushåll. Arbetsmarknaden är under&lt;br&gt;omvandling. Informationstekniken har förändrat arbetsvillkoren och skapat&lt;br&gt;nya förutsättningar men också problem. Arbetslösheten är hög. Sverige har&lt;br&gt;blivit medlem av EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur människors kulturvanor påverkats av samhällsförändringarna är svårt&lt;br&gt;att fastställa, likaså vad kulturpolitiken betytt. Kulturutredningens utvärde-&lt;br&gt;ringsrapport konstaterar dock att totalintrycket av de analyser som gjorts är att&lt;br&gt;aktivitetsnivån på kulturområdet generellt är hög i Sverige. Samtidigt påpekas&lt;br&gt;att de skillnader i kulturvanor som finns mellan olika befolkningsgrupper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tycks bestå, med ett undantag. Vi får fler kulturaktiva äldre och medelålders.&lt;br&gt;Ett annat tydligt resultat från utvärderingsrapporten är att människors&lt;br&gt;utbildningsnivå är den viktigaste enskilda grunden för deras deltagande i&lt;br&gt;kulturlivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för regeringens överväganden i denna kulturproposition&lt;br&gt;är att grundtankarna från 1974 års proposition fortfarande står sig. Däremot&lt;br&gt;behöver kulturpolitiken utvecklas på vissa områden för att effektivare nå de&lt;br&gt;uppsatta målen, och i vissa fall anpassas till en förändrad verklighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kultur i hela landet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga insatsen för att bredda kulturutbudet har hittills bestått i att fördela&lt;br&gt;statliga resurser över landet. I första hand har stödet gått till kulturinstitutioner&lt;br&gt;på regional nivå och till kulturverksamhet inom studieförbunden. På det sättet&lt;br&gt;har regionala kulturcentrum kunnat skapas i ett antal större städer, men även i&lt;br&gt;många mindre samhällen har kulturlivet blivit mer mångsidigt och rikare.&lt;br&gt;Detta har skett genom ett succesivt uppbyggnadsarbete i samspel mellan stat,&lt;br&gt;landsting och kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna proposition föreslås förändringar i syfte att göra stödsystemet&lt;br&gt;smidigare. Dessutom föreslås generella insatser av nytt slag för att främja hela&lt;br&gt;landet. Det statliga stödet till regional verksamhet utsträcks till filmområdet&lt;br&gt;och till dansområdet, biblioteksstödet förstärks väsentligt och verksamhet&lt;br&gt;med länskonstnärer införs i stor skala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När kulturlivet betraktas ur ett lokalt perspektiv kommer ofta nya fråge-&lt;br&gt;ställningar i centrum. Hittills har kulturpolitiken oftast diskuterats sektorsvis.&lt;br&gt;Också denna kulturproposition presenterar sina förslag sektorsvis. Det be-&lt;br&gt;hövs självfallet en kulturpolitik som tar hänsyn till såväl de olika konst-&lt;br&gt;arternas som kulturarvsområdets speciella behov. Men detta får inte innebära&lt;br&gt;en isolering mellan olika konstområden eller kulturarvsverksamheter. Kultur-&lt;br&gt;politiken måste också anpassas till att behoven skiftar mellan storstäder,&lt;br&gt;huvudorter i regionerna, småstäder och landsbygdssamhällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lokala kulturlivet är i dag betydligt mer mångfacetterat än för tjugo år&lt;br&gt;sedan. I kommunerna finns mångåriga erfarenheter av att stödja, stimulera&lt;br&gt;och organisera kulturaktiviteter. På många håll finns vilja och kraft att ge sig i&lt;br&gt;kast med både riskabla och innovativa projekt. Mångfalden och valmöjlig-&lt;br&gt;heterna har ökat. Kvalificerad kultur kan nås på många olika vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten, landsting och kommuner har dock i dag begränsade möjligheter att&lt;br&gt;öka de ekonomiska insatserna för att initiera utveckling och förändring. I&lt;br&gt;stället krävs det nya arbetsformer som bättre utnyttjar befintliga resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Massmedierna förmedlar ett nästan oöverskådligt utbud av underhållning,&lt;br&gt;kultur, information m.m. och konkurrerar med det traditionella kulturlivet om&lt;br&gt;människors uppmärksamhet. Men detta medieutbud kan aldrig ersätta ett&lt;br&gt;lokalt kulturliv där människor deltar och själva skapar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsnivån har generellt höjts. Vi har heller aldrig tidigare haft så&lt;br&gt;många unga människor med gedigen konstnärlig utbildning som idag, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aldrig så många framstående unga artister. Vi har en mångfald av invandrare&lt;br&gt;som bär med sig olika kulturer. Människor är dessutom mer kompetenta i&lt;br&gt;samhällsfrågor än någonsin tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men det finns också en hotbild. De ekonomiska klyftorna har ökat,&lt;br&gt;arbetslösheten och segregationen passiviserar människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturpolitiken måste inrikta sig på att både bejaka människors nya krav&lt;br&gt;på kulturen och verka för att ingen ställs utanför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i den lokala miljön som idéer och initiativ skall födas. Det offentliga&lt;br&gt;ansvaret för att stimulera en utveckling bygger främst på kommunerna, men&lt;br&gt;även staten har ett ansvar. Det statliga kulturstödet består till övervägande del&lt;br&gt;av medel som skall användas lokalt. Därför är det naturligt att staten ägnar&lt;br&gt;intresse åt vad som sker, hur resurserna används, vad som är utvecklingsbart&lt;br&gt;och vad som kan behöva mönstras ut för att en utveckling skall främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är inte att öka den statliga styrningen över det lokala kulturlivet.&lt;br&gt;Tvärtom måste statens ambitioner vara att främja ett kulturliv som i allt&lt;br&gt;väsentligt utformas under lokalt ansvar. Det krävs emellertid ett engagemang&lt;br&gt;från centralt håll för den lokala utvecklingen. Under Kulturåret 1998 kommer&lt;br&gt;regeringen att stödja ett projektarbete vars syfte är att hävda kulturen i hela&lt;br&gt;landet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flertalet kommuner är studieförbunden, tillsammans med föreningslivet och&lt;br&gt;folkbiblioteken, de viktigaste arrangörerna av kulturprogram. Det är regering-&lt;br&gt;ens uppfattning att folkbildningen och särskilt studieförbunden med sin breda&lt;br&gt;verksamhet behöver spela en än mer aktiv och förnyande roll i kulturpoli-&lt;br&gt;tiken. Genom sin estetiska verksamhet bidrar folkbildningen till att förverk-&lt;br&gt;liga målet att ge alla möjlighet till eget skapande. Det gäller inte minst inom&lt;br&gt;musik, scenisk konst, bild- och formkonst, slöjd och konsthantverk. Folk-&lt;br&gt;bildningen når bättre än många andra kulturaktörer ungdomar, funktions-&lt;br&gt;hindrade, invandrare och kortutbildade. Ofta är det inom folkbildningen som&lt;br&gt;människor får den första kontakten med kulturen, som ger upphov till ett&lt;br&gt;intresse för att söka fördjupad kontakt med kulturverksamheter inom andra&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningens verksamhet är mycket omfattande. Under 1994/95&lt;br&gt;genomfördes ca 142 000 kulturprogram via studieförbunden som samlade ca&lt;br&gt;14 miljoner besökare och engagerade ca 833 000 medverkande kultur-&lt;br&gt;arbetare. Folkbildningen som arrangör och beställare är därmed också en&lt;br&gt;betydelsefull försörjningskälla för professionella kulturutövare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringens uppfattning att folkbildningen bör kunna spela en&lt;br&gt;central roll i arbetet med att hävda kulturens plats i hela landet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sex nationella uppdrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen föreslår i sitt betänkande att regeringen ger nationella&lt;br&gt;uppdrag till vissa institutioner eller verksamheter som har metoder för utveck-&lt;br&gt;ling och förnyelse inom en konstriktning, genre eller verksamhetsform.&lt;br&gt;Regeringen har tagit fasta på detta och avser att ge nationella uppdrag till&lt;br&gt;Malmö konsthall, Backa barn- och ungdomsteater i Göteborg, Film i Väst i&lt;br&gt;Alingsås, Stiftelsen Falun Folkmusikfestival, Rosteriet i Luleå och Arbetets&lt;br&gt;Museum Norrköping.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det konkreta innehållet i varje uppdrag beskrivs närmare under respektive&lt;br&gt;verksamhetsområde. Grundtanken med de nationella uppdragen är att ta&lt;br&gt;tillvara kunnande och idéer från hela landet som kan ge vitalitet åt kulturlivet i&lt;br&gt;stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella uppdragen är tidsbegränsade till tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn och unga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna proposition är barns och ungas rätt till både eget skapande och&lt;br&gt;deltagande i kulturlivet ett genomgående tema. Det är av stor vikt att alla&lt;br&gt;kulturinstitutioner och kulturverksamheter tar denna rätt på allvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn och unga är inte någon enhetlig grupp. De har olika uppväxtvillkor,&lt;br&gt;föräldrar med olika intressen och olika ekonomiska förutsättningar. Också&lt;br&gt;barn och unga skapar sin egen kultur som vuxenvärlden måste respektera och&lt;br&gt;kommunicera med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn och ungdomar har olika behov. Barn måste tidigt få ta del av ett brett&lt;br&gt;kulturutbud och stifta bekantskap med litteratur, konst, musik och historia&lt;br&gt;med stöd av engagerade vuxna. Kulturen blir på det sättet ett viktigt redskap i&lt;br&gt;barnets utveckling. Ungdomar däremot har redan skaffat sig kulturella prefe-&lt;br&gt;renser där de ofta inte bara vill vara kulturkonsumenter utan också&lt;br&gt;kulturproducenter. En kulturpolitik för unga människor måste därför också ta&lt;br&gt;sin utgångspunkt i deras eget skapande och kreativa förmåga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Språket är av stor betydelse för barn och unga. Satsningar på litteratur och&lt;br&gt;läsande för dessa grupper är också ett av de prioriterade områdena i denna&lt;br&gt;proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det mångkulturella samhället&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kort tid har den svenska befolkningens etniska sammansättning föränd-&lt;br&gt;rats. På senare tid har dock en ökande social segregering med etniska inslag&lt;br&gt;konstaterats. Ett utanförskap på arbetsmarknaden och permanent bidrags-&lt;br&gt;beroende är en problematisk verklighet för många. Den höga arbetslösheten i&lt;br&gt;landet är en orsak till detta, men inte den enda. Diskriminering, okunskap och&lt;br&gt;främlingsfientlighet möter invandrade människor när de söker kontakt med&lt;br&gt;det svenska samhället. Invandrarpolitiska kommittén konstaterar att negativa&lt;br&gt;attityder till invandrare främjas av en rad i sig påverkbara faktorer. Till dessa&lt;br&gt;hör bristande kontakter över etniska gränser, låg utbildning, lågt förtroende&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för politiker och för invandringspolitiken, begränsade erfarenheter av andra Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;länder, upplevd maktlöshet och bristande självkänsla. Kulturen och kultur-&lt;br&gt;politikens betydelse för ett genuint mångkulturellt samhälle, där människor&lt;br&gt;med olika kulturell bakgrund kan leva tillsammans och ge impulser åt varand-&lt;br&gt;ra, kan aldrig överskattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idag lever en knapp miljon människor i Sverige som är invandrade från&lt;br&gt;andra kulturer och 700 000 personer som är födda i Sverige men har minst en&lt;br&gt;förälder som är invandrad. Majoriteten bor i de tre storstadsområdena samt i&lt;br&gt;Västmanland och Södermanland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa människor besitter en mångfald av både religiösa och kulturella&lt;br&gt;erfarenheter och kunskaper som är alltför litet synliga i kulturlivet i Sverige.&lt;br&gt;Det är få kulturinstitutioner som lämnar plats för och lyckas synliggöra den&lt;br&gt;mångfald av kulturarv och uttryck som idag finns samlad i landet. Invandrade&lt;br&gt;kulturarbetare har svårt att hävda sig i det svenska kulturlivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens avsikt att utreda organisationsform och verksamhetsinriktning&lt;br&gt;för etablering av ett Världskulturhus på Södra Teatern i Stockholm från och&lt;br&gt;med Kulturåret 1998 är ett initiativ som skall ge invandrarkulturen en egen&lt;br&gt;arena. Regeringen avsätter också vissa medel i 1997 års budget, att fördelas&lt;br&gt;till kulturinstitutioner som vill arbeta aktivt med frågor som rör kulturarv och&lt;br&gt;främlingsfientlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturen och arbetsmarknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturen har ett egenvärde och bör i första hand inte betraktas ur ett&lt;br&gt;nyttoperspektiv. Men det hindrar inte att kulturen förvisso kan vara nyttig. De&lt;br&gt;sysselsättningsinsatser som gjorts under de senaste åren inom kulturområdet&lt;br&gt;är ännu inte utvärderade. Flera tecken tyder dock på att kultur har en strate-&lt;br&gt;gisk betydelse för övergången från industrisamhälle till informationssamhälle.&lt;br&gt;Det finns därför skäl att anta att kulturarbetsmarknaden rymmer flera&lt;br&gt;expansiva framtidsbranscher. Erfarenheter från andra länder är också mycket&lt;br&gt;positiva; där industrin tappar mark har medvetna satsningar på kultur inne-&lt;br&gt;burit många nya arbetstillfällen. Insatser för att uppmuntra och utveckla&lt;br&gt;kulturellt skapande bland t.ex. unga människor kan också bidra till att fler&lt;br&gt;jobb skapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturområdet påverkas i hög grad av arbetsmarknadspolitiken. De arbets-&lt;br&gt;marknadspolitiska insatser som gjorts genom åren, riktade särskilt till kultur-&lt;br&gt;området, har givit många och goda resultat. Det gäller inte minst de regional-&lt;br&gt;politiska effekterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturen är sysselsättningsintensiv och verkar över hela landet. Den är&lt;br&gt;initiativskapande och ger stora effekter vid sidan av att den ger arbetstillfällen.&lt;br&gt;Kulturområdets arbetsmarknad engagerar också i hög grad kvinnor och&lt;br&gt;ungdomar. Regional utveckling, särskilda insatser för kvinnor, glesbygds-&lt;br&gt;utveckling, småföretagssatsningar och kvalificerad turism använder ofta&lt;br&gt;kultur och kulturarvet som instrument. I många fall finns också en koppling&lt;br&gt;till god miljöhushållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom delar av kulturområdet har det sedan länge etablerats ett bra sam-&lt;br&gt;arbete mellan arbetsmarknadsföreträdare och kulturinstitutioner. Sysselsätt-&lt;br&gt;ningsinsatsen SESAM, som syftar till att ge unga akademiker fotfäste i&lt;br&gt;museivärlden och arkiven är ett exempel. I byggnadsvården har arbetslösa&lt;br&gt;byggnadsarbetare och hantverkare kunnat vidareutbilda sig för en bygg-&lt;br&gt;marknad som i dag i hög grad handlar om att varsamt ta hand om äldre bygg-&lt;br&gt;nader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag har kommunerna en stor frihet att forma en arbetsmarknadspolitik&lt;br&gt;som är anpassad efter lokala behov och resurser. Då finns det också möjlig-&lt;br&gt;heter att, på ett helt annat sätt än tidigare, integrera kulturen i utvecklings-&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har länge varit en kulturpolitisk ambition att samhällets åtgärder i första&lt;br&gt;hand skulle inriktas mot att öka arbetstillfällena för konstnärer, och att öka&lt;br&gt;användningen av konstnärliga verk. Regeringens ambition är att utreda förut-&lt;br&gt;sättningarna för en omställning av konstnärspolitiken så att möjligheten till&lt;br&gt;arbete och ersättning för utfört arbete stärks. Regeringen föreslår också att&lt;br&gt;konstnärernas villkor skall förbättras genom förstärkning av existerande stöd-&lt;br&gt;former&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har regeringen för avsikt att utreda förhållandena på den&lt;br&gt;konstnärliga arbetsmarknaden med syfte att finna former för att bättre anpassa&lt;br&gt;de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna till kulturpolitiska målsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Massmedier och ny informationsteknik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Massmedierna kan inte ersätta levande kulturevenemang, men de kan göra&lt;br&gt;kulturupplevelser tillgängliga för människor oberoende av tid och rum. Även&lt;br&gt;den som aldrig besöker en teater eller konsertsal kan få del av föreställningar&lt;br&gt;via radio och TV, eller genom högklassiga musikinspelningar. Genom mass-&lt;br&gt;medierna kan publiken överallt få uppleva de yppersta artisterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition (1995/96:161) En radio och TV i allmänhetens&lt;br&gt;tjänst, som nyligen antogs av riksdagen (bet. 1995/96:KrU 12, rskr&lt;br&gt;1995/96:297) understryks vikten av att programföretagen i sin roll som bärare&lt;br&gt;av det nationella kulturarvet vidgar och fördjupar sitt kulturansvar. Program-&lt;br&gt;företagen skall stimulera till debatt kring viktigare samhälls- och kulturfrågor,&lt;br&gt;bevaka och granska händelser och utveckling på kulturlivets olika områden&lt;br&gt;och i samspel med det övriga kulturlivet stimulera och förmedla olika&lt;br&gt;kulturaktiviteter. Programmen skall spegla kulturlivet i olika delar av landet.&lt;br&gt;Programföretagen skall också öka samarbetet med kulturinstitutionerna i syfte&lt;br&gt;att öka antalet utsändningar av föreställningar och evenemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill också i denna proposition understryka kulturinstitu-&lt;br&gt;tionernas ansvar att finna samarbetsformer med televisionen och radion som&lt;br&gt;möjliggör överföring av kulturevenemang från hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tekniska utvecklingen har påverkat förutsättningarna för både kulturell&lt;br&gt;delaktighet och konstnärligt skapande. Med förbättrade lagringsmetoder och&lt;br&gt;distributionssätt kommer stora mängder information att kunna göras till-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gängligt på folkbibliotek eller i enskilda hem. Datorteknik och förenklad Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;inspelningsteknik förenklar arbetsprocessen inom t.ex. musikskapande. Ny&lt;br&gt;teknik ger också förutsättningar för helt nya konstarter, t.ex. verk som sprids&lt;br&gt;i form av cd-rom eller via Internet. Likaså ger ny teknik nya grupper möjlig-&lt;br&gt;het att vara kulturellt aktiva, samtidigt som det finns risk för nya klyftor&lt;br&gt;mellan äldre och yngre, mellan män och kvinnor eller mellan olika yrkes-&lt;br&gt;grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1,&lt;br&gt;utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning) att ett särskilt anslag&lt;br&gt;anvisas universitetsdatanätet SUNET. Förslaget innebär att SUNET skall få&lt;br&gt;en vidgad roll som möjliggör anslutning för statliga museer, länsmuseer och&lt;br&gt;biblioteksområdet. Vad gäller den nya tekniken och kulturen har regeringen&lt;br&gt;en pågående utredning, Kulturnät Sverige - IT-utredningen (Dir. 1995:129),&lt;br&gt;som lämnar sitt betänkande under hösten 1996. Efter sedvanlig remiss-&lt;br&gt;behandling avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens kulturutgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens utgifter för kulturområdet under utgiftsområde 17. Kultur, medier,&lt;br&gt;trossamfund och fritid föreslås uppgå till totalt 3 996 miljoner kronor under år&lt;br&gt;1997. Därutöver föreslås under utgiftsområde 1. Rikets styrelse medel för&lt;br&gt;presstöd samt radio- och TV-frågor på 685 miljoner kronor. Sammanlagt&lt;br&gt;finns för hela kulturområdet 4 681 miljoner kronor för år 1997. Av detta är&lt;br&gt;132 miljoner kronor medel för varaktiga reformer samt 94 miljoner kronor för&lt;br&gt;engångssatsningar. För åren 1998 och 1999 beräknar regeringen att den&lt;br&gt;sammanlagda budgeten för kulturområdet kommer att uppgå till 4 752 mil-&lt;br&gt;joner kronor resp. 4 851 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Procentuell fördelning på verksamhetsområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän&lt;br&gt;kulturverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mediefrågor 15 %&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trossamfund 1 %&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Film och TV 4 %&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Museer och&lt;br&gt;utställningar 18 %&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK033/prop_199697__3-2.png" style="width:214pt;height:215pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Konstnärer 5 %&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturmiljö 8 %&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arkiv 5 %&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teater, dans och&lt;br&gt;musik 31 %&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning 1 %&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bibi., litteratur,&lt;br&gt;tidskrifter 5 %&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering av radio och TV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av de ändamål som finansieras över statsbudgeten finansieras radio&lt;br&gt;och TV i allmänhetens tjänst med TV-avgiftsmedel. För kalenderåret 1997&lt;br&gt;föreslås att ca 4,8 miljarder kronor (1994 års prisläge) anvisas för&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Mål för en nationell kulturpolitik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av 1974 års mål för den statliga kulturpolitiken har varit&lt;br&gt;positiva. Målen har haft stor betydelse för utvecklingen på såväl nationell som&lt;br&gt;regional och lokal nivå. De har fungerat som gemensamma referensramar för&lt;br&gt;statens, landstingens och kommunernas insatser och givit kulturpolitiken&lt;br&gt;styrka. För att hävda kulturen och kulturens behov av resurser också i&lt;br&gt;framtiden föreslår regeringen mål för en nationell kulturpolitik även fort-&lt;br&gt;sättningsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Målen för kulturpolitiken skall vara att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att&lt;br&gt;använda den,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;verka för allas möjlighet till kulturupplevelser och eget skapande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;motverka kommersialismens negativa verkningar och främja&lt;br&gt;kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;bevara och bruka kulturarvet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;främja internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer&lt;br&gt;inom landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Kulturutredningen föreslår följande mål&lt;br&gt;för kulturpolitiken: Kulturen ger människan glädje, insikter, många uttrycks-&lt;br&gt;möjligheter och ett rikare liv. Kulturpolitiken skall därför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;värna yttrandefriheten och ge reella yttrandemöjligheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;verka för delaktighet och stimulera till eget skapande, främja konstnärlig&lt;br&gt;och kulturell förnyelse och kvalitet, ta ansvar för kulturarven och främja&lt;br&gt;ett positivt bruk av dem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden&lt;br&gt;kraft i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissopinionen är blandad. Många stödjer&lt;br&gt;kulturutredningens förslag medan andra föreslår kompletteringar. Statens&lt;br&gt;kulturråd vill att ett internationaliseringsmål och ett bildningsmål kompletterar&lt;br&gt;utredningens förslag. Riksantikvarieämbetet föreslår att utredningens förslag&lt;br&gt;till mål relateras till politikområdena konstarterna, kulturarvet och mass-&lt;br&gt;medierna. Flera remissinstanser anser att 1974 års mål om att motverka&lt;br&gt;kommersialismens negativa verkningar, samt att kulturpolitiken i ökad&lt;br&gt;utsträckning skall utformas med hänsyn till eftersatta grupper, bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I det följande utvecklas vissa skäl&lt;br&gt;för vart och ett av förslagen till mål för en nationell kulturpolitik:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrandefrihetsmålet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1974 års kulturpolitiska mål hade värnandet av yttrandefriheten en central&lt;br&gt;roll. I regeringens nya förslag till mål för en nationell kulturpolitik sätts&lt;br&gt;yttrandefriheten i främsta rummet. Skälen är uppenbara. En mångfald röster&lt;br&gt;och en fri debatt är inte bara en förutsättning för en levande demokrati utan&lt;br&gt;också för ett rikt kulturliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige är yttrandefriheten grundlagsfäst. Varje medborgare är fri att&lt;br&gt;meddela upplysningar eller uttrycka tankar, åsikter och känslor. Det är en&lt;br&gt;central kulturpolitisk uppgift att värna denna frihet och skapa reella&lt;br&gt;förutsättningar för alla att använda den. Den konstnärliga friheten skall&lt;br&gt;garanteras genom en kulturpolitik som stödjer utan att styra det konstnärliga&lt;br&gt;innehållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En reell yttrandefrihet kräver att alla har tillgång till ett språk, till kunskaper&lt;br&gt;och information. Den kräver också att det finns en mångfald arenor som är&lt;br&gt;lättillgängliga för människor oberoende av social tillhörighet, kön, yrke,&lt;br&gt;geografisk belägenhet, etniskt ursprung eller funktionshinder. För att den rätt&lt;br&gt;till kulturell yttrandefrihet som slås fast i FN:s barnkonvention skall kunna&lt;br&gt;realiseras krävs att också barn och unga har tillgång till språkliga och&lt;br&gt;kulturella verktyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan 1974 har människors faktiska yttrandemöjligheter ökat genom bl.a.&lt;br&gt;en höjd utbildningsnivå och en snabb utveckling inom massmedieområdet. I&lt;br&gt;denna utveckling finns också risker för att yttrandefriheten hotas genom&lt;br&gt;maktkoncentration och ökat kommersiellt beroende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kulturpolitisk uppgift av betydande vikt är att på nationell och&lt;br&gt;internationell nivå verka för att teknik- och medieutvecklingens möjligheter till&lt;br&gt;kunskapsspridning, idéutbyte och konstnärlig utveckling tas till vara. Skadlig&lt;br&gt;maktkoncentration skall motverkas och distributionskanalerna skall vara&lt;br&gt;öppna. Den nya informationstekniken skall göras tillgänglig för så många&lt;br&gt;som möjligt och säkras för fritt meningsutbyte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett snabbt föränderligt massmedielandskap är det av vitalt kulturpolitiskt&lt;br&gt;intresse att det finns en stark dagspress där olika åsikter är företrädda, liksom&lt;br&gt;att det allmänna tar ansvar för en självständig och kvalitetsinriktad radio och&lt;br&gt;television i allmänhetens tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämlikhetsmålet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturpolitiken skall verka för alla människors möjlighet och lust att vara en&lt;br&gt;del av kulturlivet, att uppleva kultur och ägna sig åt eget skapande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De hinder som gör att många människor och grupper fortfarande står&lt;br&gt;främmande för kulturlivet måste brytas ned. Kulturinstitutionernas arbete&lt;br&gt;måste breddas och i större utsträckning utgå från ovana deltagares villkor.&lt;br&gt;Samverkan med folkbildning, föreningsliv, amatörorganisationer, nätverk&lt;br&gt;och eldsjälar måste utvecklas. Erfarenhetsutbytet mellan professionella och&lt;br&gt;amatörer bör stimuleras ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningen för kulturell jämlikhet skapas hos den unga människan. Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;Kulturpolitiken skall bidra till att den kulturella stimulansen i förskola och&lt;br&gt;skola stärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturpolitiken skall främja ett rikt kulturutbud i hela landet och skapa&lt;br&gt;möjligheter för kulturutbyte mellan olika regioner. Alla skall ha möjlighet att&lt;br&gt;uppleva kultur och ägna sig åt eget skapande oberoende av var de bor.&lt;br&gt;Statliga kulturinstitutioner med nationella åtagande måste bli tillgängliga för&lt;br&gt;människor i hela landet. Kulturarbetare skall ha arbetsmöjligheter över hela&lt;br&gt;landet. I uppgiften att nå många människor, individer och grupper som i dag&lt;br&gt;inte har tillgång till ett brett kulturutbud, har radio och TV i allmänhetens&lt;br&gt;tjänst en viktig roll som kulturbärare. Den nya informationstekniken bör&lt;br&gt;utnyttjas för att göra kulturen tillgänglig oberoende av avstånd i tid och rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mångfaldsmålet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturell mångfald är en förutstättning för ett rikt kulturliv. Genom att&lt;br&gt;undanröja hinder för skapande och stödja och stimulera kulturutövare och&lt;br&gt;kulturella uttryck över ett brett fält skall kulturpolitiken verka för mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsvillkoren för yrkesverksamma konstnärer påverkar vitaliteten och&lt;br&gt;mångfalden inom hela kulturlivet. Den kulturpolitiska uppgiften är att skapa&lt;br&gt;bästa möjliga förutsättningar för det yrkesmässiga konstnärliga arbetet.&lt;br&gt;Experimentell och nydanande konst är, i likhet med grundforskning,&lt;br&gt;avgörande för framtida expansion och kvalitet, men sällan kommersiellt&lt;br&gt;lönsam. Därför skall även nya kulturella uttryck och mindre etablerade&lt;br&gt;kulturutövare stimuleras och stödjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan 1974 års kulturpolitiska mål formulerades har förutsättningarna för&lt;br&gt;kommersiell kulturverksamhet förändrats, framför allt på grund av utveck-&lt;br&gt;lingen inom massmedieområdet. Kommersialismens negativa verkningar av-&lt;br&gt;speglar sig i likriktning, förytligande och centralisering, men också i växande&lt;br&gt;klyftor mellan olika människor och grupper. Kulturpolitikens uppgift är att&lt;br&gt;motverka dessa negativa verkningar på kulturens alla områden, Det är av&lt;br&gt;särskild vikt att barn och unga har alternativ till det kommersiella kultur-&lt;br&gt;utbudet. Ungdomars egna mötesplatser och skapande bör sättas främst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvalitet, särskild konstnärlig kvalitet, är inget statiskt. Konstnärlig för-&lt;br&gt;nyelse bygger ofta på att nyskapande konstnärer bryter mot rådande&lt;br&gt;kvalitetsuppfattningar. I strävan efter kvalitet är gediget kunnande liksom&lt;br&gt;alternativ till slentrianmässig och schablonartad kulturproduktion av särskild&lt;br&gt;vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturarvsmålet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt historiska arv är en del av vår samtid. Kulturarvet omfattar den fysiska&lt;br&gt;kulturmiljön liksom de konstnärliga uttrycksformerna och språket. Staten har,&lt;br&gt;tillsammans med bl.a. kommuner, kulturinstitutioner, folkbildning, före-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsliv och enskilda, ett ansvar för att spåren efter tidigare generationer tas&lt;br&gt;till vara, vårdas och visas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Historisk kontinuitet bidrar till människors identitet och trygghet. I tider av&lt;br&gt;snabba samhällsförändringar är tillgången till kunskap om kulturarvet av sär-&lt;br&gt;skild betydelse. Muséerna skall inte bara bevara utan också aktivt medverka&lt;br&gt;till att människor engageras att utnyttja sitt kulturarv. Det gäller i hög grad&lt;br&gt;barn och unga vars öppenhet inför intryck från olika delar av världen stimu-&lt;br&gt;leras om de äger en egen historisk identitet. Det gäller också dem med&lt;br&gt;flykting- och invandrarbakgrund som skall kunna bära med sig sitt kulturarv&lt;br&gt;och infoga det i sina liv i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturarvet är inte neutralt. Det är ett kulturpolitiskt ansvar att synliggöra&lt;br&gt;såväl klasskillnader som könsskillnader och skillnader mellan stad och land.&lt;br&gt;Det är också ett kulturpolitiskt ansvar att motverka försök att utnyttja&lt;br&gt;kulturarvet i diskriminerande syften och att i internationella sammanhang delta&lt;br&gt;i arbetet för att skydda det gemensamma kulturarvet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intemationaliseringsmålet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationaliseringen ställer nya krav på kulturpolitiken. Det är en självklar&lt;br&gt;kulturpolitisk uppgift att bidra till att människor med olika etnisk och kulturell&lt;br&gt;bakgrund kan mötas och ge impulser åt varandra. Integration skall stimuleras,&lt;br&gt;främlingsfientlighet och rasism bekämpas. Det är också en viktig uppgift att&lt;br&gt;skapa utrymme för den mångetniska och mångkulturella generation som inte&lt;br&gt;passar in i traditionell kategorisering av kulturell och etnisk identitet. I bland-&lt;br&gt;ningen av olika kulturella bakgrunder och uttrycksformer finns förutsättning-&lt;br&gt;ar för nytt skapande och ny kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige behöver ett intensivare kulturutbyte, då det vidgar möjligheten till&lt;br&gt;kulturell förnyelse. Samtidigt kräver det särskilda insatser för att kulturella&lt;br&gt;uttryck förankrade i svensk verklighet och svenska värderingar på ett effektivt&lt;br&gt;sätt skall kunna konkurrera med det massiva kulturutbudet från andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nordiska kultursamarbetet är fortsatt av hög prioritet. Nya samarbets-&lt;br&gt;områden som Östersjöområdet, Barentsområdet m.fl. blir allt viktigare även&lt;br&gt;kulturpolitiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kulturpolitiska uppgiften i EU är att arbeta för det gemensamma, men&lt;br&gt;också för det genuint svenska som språket och offentlighetsfrågorna.&lt;br&gt;Unionsfördragets stadgande av att kulturdimensionen skall beaktas inom&lt;br&gt;unionens alla verksamhetsområden är en kulturpolitisk uppgift att förverkliga&lt;br&gt;både i Sverige och inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiften på global nivå är bl.a. att hävda kulturens roll i världssamhället,&lt;br&gt;framhäva kulturens betydelse för människors välstånd och frihet och under-&lt;br&gt;lätta kulturkontakter över alla gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Konstnärernas villkor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstnärerna och medborgarna är ömsesidigt beroende av varandra. Utan&lt;br&gt;fritt skapande och självständiga konstnärer förtvinar ett samhälle. Utan publik&lt;br&gt;blir konstnärens uttryck den ropandes röst i öknen. Men mötet mellan konst-&lt;br&gt;verk och publik är sällan ett möte som kan inordnas under marknadens lagar&lt;br&gt;om tillgång och efterfrågan och mycket få konstnärer kan leva av sitt arbete på&lt;br&gt;marknadens villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De konstnärpolitiska ambitioner som formulerades för tjugo år sedan hade&lt;br&gt;som mål att så långt möjligt åstadkomma samma ekonomiska villkor för&lt;br&gt;konstnärer som för andra jämförbara grupper i samhället. Detta uttrycktes i&lt;br&gt;fyra huvudprinciper:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De offentliga insatserna skulle inriktas på att öka antalet arbetstillfällen för&lt;br&gt;konstnärer och öka efterfrågan på konstnärliga verk. Konstnärernas försörj-&lt;br&gt;ning skulle i största möjliga utsträckning baseras på ersättning i direkt anslut-&lt;br&gt;ning till deras arbete. Staten skulle gå in med direkta insatser för att stödja och&lt;br&gt;stimulera konstnärlig verksamhet. Utformningen av konstnärspolitiken skulle&lt;br&gt;ske i samråd med konstnärernas organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa konstnärspolitiska principer har tillämpats ända sedan dess. Hur&lt;br&gt;effektiva de varit är svårt att exakt fastställa. Det kraftigt ökade intresset för&lt;br&gt;konstnärliga utbildningar är dock en tydlig signal om att kulturpolitiken&lt;br&gt;lyckats stimulera det konstnärliga skapandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många konstnärer lever under ytterst knappa ekonomiska villkor. Det&lt;br&gt;gäller alla kategorier. Arbetslösheten är stor i många konstnärsgrupper, även&lt;br&gt;om det gängse arbetslöshetsbegreppet inte alltid går att tillämpa i detta&lt;br&gt;sammanhang. Vid slutet av 1980-talet hade arbetslösheten på femton år, mer&lt;br&gt;än fördubblats bland teateranställda och musiker, trots att de sista åren av&lt;br&gt;detta decennium präglades av högkonjunktur. Under 1990-talet har arbetslös-&lt;br&gt;heten bland dessa konstnärsgrupper ökat ytterligare för att 1995 uppgå till&lt;br&gt;över 20 procent. För de konstnärer som är fria yrkesutövare, som t.ex. bild-&lt;br&gt;och formkonstnärer och tonsättare, innebär minskningen av uppdrag eller&lt;br&gt;beställningar en allt svårare inkomst- och arbetssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att förbättra de yrkesverksamma konstnärernas ekonomiska villkor är av&lt;br&gt;vital betydelse för att det kulturpolitiska målet om mångfald skall kunna upp-&lt;br&gt;fyllas. Konstnärlig mångfald, förnyelse och kvalitet förutsätter professionella&lt;br&gt;kulturutövare som kan leva på sitt arbete och fullt ut ägna sig åt fritt och själv-&lt;br&gt;ständigt skapande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ambitionen är att ta konstnärernas kunnande i anspråk inom hela samhälls-&lt;br&gt;livet. Principen om att konstnärernas försörjning i största möjliga utsträck-&lt;br&gt;ning skall baseras på ersättning i direkt anslutning till deras arbete skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta betyder dock inte att de direkta stödinsatserna har spelat ut sin roll.&lt;br&gt;Behovet av längre sammanhängande arbetsperioder är en förutsättning för&lt;br&gt;konstnärligt skapande. Selektiva stödformer bör på sikt kompletteras med och&lt;br&gt;växlas mot fler generella former. Principen om samråd med konstnärernas&lt;br&gt;organisationer vid utformning och utveckling av konstnärspolitiken kvarstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatserna för att stärka de professionella konstnärerna skall också i fram- Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;tiden vila på de två huvudprinciperna: ersättning för utfört arbete och direkta&lt;br&gt;stödinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.1 Inriktningen på de framtida insatserna för&lt;br&gt;konstnärerna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statens insatser bör syfta till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;skapa förutsättningar för ett aktivt kulturliv som ger arbete och för-&lt;br&gt;sörjning åt konstnärerna och rika kulturupplevelser för medborgarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;skapa sådana villkor för de professionella konstnärerna att de kan&lt;br&gt;basera sin försörjning på ersättning för utfört konstnärligt arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;anpassa regelverken på alla politikområden så att rimlig hänsyn tas&lt;br&gt;till konstnärernas speciella förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ge möjlighet till konstnärligt förnyelse och utvecklingsarbete&lt;br&gt;genom olika former av direkt konstnärsstöd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;förbättra möjligheterna till internationellt konstnärligt utbyte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen lägger fram ett antal&lt;br&gt;förslag som förbättrar konstnärernas villkor. Flera stöd- och ersättningsfor-&lt;br&gt;mer förstärks. Bl.a. föreslår regeringen att en individuell visningsersättning&lt;br&gt;för bild- och formkonstnärer införs samt att möjligheterna att erhålla utställ-&lt;br&gt;ningsersättning ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt vill regeringen betona att huvudlinjen måste vara att&lt;br&gt;konstnärerna skall kunna leva på ersättningen för sitt arbete och att bidragen&lt;br&gt;endast skall ses som ett komplement. Fortsatta åtgärder krävs därför för att&lt;br&gt;uppnå denna målsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De upphovsrättsliga och offentligrättsliga ersättningsformerna kommer att&lt;br&gt;utvecklas och utformas så att konstnärerna i högre grad verkligen kan försörja&lt;br&gt;sig på det egna arbetet. Det är också nödvändigt att egenavgiftsproblematiken&lt;br&gt;samt problem som har sin grund i relationen mellan arbetsmarknadspolitiken&lt;br&gt;och kulturpolitiken får sin lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild utredare kommer att analysera möjligheterna att korrigera de&lt;br&gt;ekonomiska belastningar som berör egenföretagande konstnärer. Uppdraget&lt;br&gt;skall vara avslutat under år 1997 så att förslag kan föreläggas riksdagen under&lt;br&gt;våren 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kommer förhållandena på den konstnärliga arbetsmarknaden att&lt;br&gt;utredas. Syftet är att finna former för att bättre anpassa de arbetsmarknads-&lt;br&gt;politiska åtgärderna till de kulturpolitiska målsättningarna. Också detta upp-&lt;br&gt;drag skall vara slutfört under år 1997 så att förslag kan lämnas till riksdagen&lt;br&gt;under våren 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har, i avvaktan på att utredningarna lägger fram sina förslag,&lt;br&gt;avsatt särskilda medel för ytterligare reformer för att förbättra konstnärernas&lt;br&gt;villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkande åtgärder för konstnärerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadspolitiska, skattepolitiska och socialpolitiska åtgärder kan få&lt;br&gt;oväntade och drastiska konsekvenser för konstnärerna. Det bör därför vara ett&lt;br&gt;övergripande konstnärspolitiskt mål att rimlig hänsyn tas till konstnärernas&lt;br&gt;speciella förhållanden inom varje politikområde innan man väljer att lösa&lt;br&gt;problemen inom kulturpolitikens ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den upphovsrättsliga lagstiftningen är av grundläggande betydelse för&lt;br&gt;konstnärerna. Dels handlar den om konstnärers rätt att få ekonomisk&lt;br&gt;kompensation när deras verk nyttjas av andra, dels handlar den om&lt;br&gt;konstnärens rätt att motsätta sig kränkande användning eller förändring av&lt;br&gt;verket sedan det övergått i annans ägo. Upphovsrätten har således både en&lt;br&gt;ekonomisk och ideell betydelse för konstnären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvecklad upphovsrättslig lagstiftning ökar konstnärernas möjlighet till&lt;br&gt;försörjning och stimulerar därmed konstnärligt skapande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den digitala tekniken innebär både nya och ökade möjligheter till utnytt-&lt;br&gt;jande av konstverk. Regeringen ser det som mycket viktigt att noggrant följa&lt;br&gt;den tekniska utvecklingen ur ett upphovsrättsligt perspektiv och kontinuerligt&lt;br&gt;överväga en anpassning av den upphovsrättsliga lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphovsmännens rättigheter har nyligen stärkts. Den 1 januari 1996 inför-&lt;br&gt;des ersättning till konstnären vid vidareförsäljning av konstverk s.k. följerätt&lt;br&gt;(droit de suite). Samtidigt förlängdes den upphovsrättsliga skyddstiden från&lt;br&gt;femtio till sjuttio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande pågår ett arbete inom regeringskansliet med förslag om&lt;br&gt;upphovsrättslig ersättning vid spridning av tomband för att i viss mån kom-&lt;br&gt;pensera upphovsmännen för tillåten privatkopiering av deras verk. Vidare på-&lt;br&gt;går arbete med att införa regler om ändring av bestämmelserna för avbildande&lt;br&gt;av konstverk som är permanent placerade på eller vid allmän plats. Resultatet&lt;br&gt;av dessa arbeten presenteras under innevarande år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser också tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda&lt;br&gt;huruvida följerätten (droit de suite) bör kombineras med en offentligrättslig&lt;br&gt;avgift på vidareförsäljning av konstverk som saknar upphovsrättsligt skydd.&lt;br&gt;Utredaren skall även överväga former för ersättning för biblioteksutlåning av&lt;br&gt;ljudupptagningar av litterära och musikaliska verk. Utredaren skall arbeta&lt;br&gt;snabbt så att förslag kan föreläggas riksdagen våren 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudlinjen måste vara att som redan har framhållits professionella&lt;br&gt;konstnärer kan grunda sin försörjning på ersättning för utfört arbete. En&lt;br&gt;vidareutveckling av de upphovsrättsliga ersättningarna är därför mycket&lt;br&gt;angelägna. Ytterligare förändringar av konstnärernas villkor erfordras dock&lt;br&gt;om de mål regeringen har för konstnärspolitiken skall kunna uppnås. Förslag&lt;br&gt;till system som ger generella förbättringar av konstnärerenas villkor har lagts&lt;br&gt;fram vid flera tillfällen. I betänkandet Konstnärernas villkor (SOU 1990:39)&lt;br&gt;presenterades bl.a. ett förslag om inrättandet av en egenavgiftsfond som var&lt;br&gt;inriktat på att korrigera vissa negativa skattekonsekvenser för konstnärer som&lt;br&gt;var egenföretagare och därigenom ge dem bättre möjligheter att försörja sig på&lt;br&gt;sitt arbete. Denna fråga har även behandlats av Kulturutredningen.&lt;br&gt;Regeringen lägger i denna proposition fram förslag som innebär att de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;selektiva bidragen till konstnärerna förstärks. Samtidigt anser regeringen att&lt;br&gt;ytterligare ansträngningar måste göras för att hitta system som generellt&lt;br&gt;förbättrar konstnärerenas villkor och som gör det möjligt för dem att ha&lt;br&gt;kontinuitet i det konstnärliga skapandet. En särskild utredare kommer därför&lt;br&gt;att tillkallas med uppgift att analysera hur konstnärerna missgynnas av olika&lt;br&gt;regelverk samt lämna förslag till hur problemen kan lösas. Ett viktigt underlag&lt;br&gt;för utredarens arbete är det utredningsarbete som redan har gjorts. Uppdraget&lt;br&gt;skall vara avslutat under år 1997 så att förslag kan föreläggas riksdagen våren&lt;br&gt;1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadspolitiken har efterhand kommit att bli allt viktigare ur&lt;br&gt;kulturpolitisk synpunkt. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för konst-&lt;br&gt;närer bör därför anpassas till de kulturpolitiska målen så långt det är möjligt. I&lt;br&gt;dag finns det särskilt inrättade kulturarbetsförmedlingar vars uppgift är att&lt;br&gt;lösa de speciella frågor som är förknippade med de särskilda förhållanden och&lt;br&gt;villkor som råder för konstnärerna på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att studera de arbetsmarknadspolitiska stödens förhållande till och&lt;br&gt;betydelse för de konstnärspolitiska målsättningarna avser regeringen att&lt;br&gt;tillsätta en utredning. Utredningen skall dels studera hur det arbetsmarknads-&lt;br&gt;politiska stöd- och bidragssystemet påverkar kulturområdet i dag, dels lämna&lt;br&gt;förslag till hur systemet kan effektiviseras och bättre anpassas till de särskilda&lt;br&gt;förhållanden som gäller för konstnärernas arbetsmarknad och till de kultur-&lt;br&gt;politiska målen. Uppdraget skall redovisas under 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De konstnärliga utbildningarnas kvalitet och omfattning är av betydelse för&lt;br&gt;konstnärernas arbete och utvecklingsmöjligheter. Regeringen föreslår i&lt;br&gt;budgetpropositionen för år 1997, utgiftsområde 16, bl.a. ökade utbildnings-&lt;br&gt;insatser för design- och arkitekturområdena, elektronisk musikkomposition,&lt;br&gt;skådespelare samt förstärkning av medlen till konstnärligt utvecklingsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningar till konstnärer bör även i fortsättningen kompletteras med stöd&lt;br&gt;till det konstnärliga skapandet i form av bidrag och stipendier. I den konst-&lt;br&gt;närliga processen är nyskapande och experimentlust grundläggande, liksom&lt;br&gt;möjligheten att utveckla smala genrer eller uttrycksformer. Genom bidrag och&lt;br&gt;stipendier får konstnärer möjlighet att under viss tid och med ekonomisk&lt;br&gt;trygghet ägna sig uteslutande åt det konstnärliga skapandet, oavsett om efter-&lt;br&gt;frågan är säkrad. Det är en självklar uppgift för Konstnärsnämnden att i sin&lt;br&gt;bidragsgivning vara lyhörd för nya konstnärliga strömningar och uttryck.&lt;br&gt;Regeringen vill dessutom betona att Konstnärsnämnden i likhet med övriga&lt;br&gt;myndigheter skall uppmärksamma jämställdhetsaspekter i sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens avsikt är att avsevärt förstärka och utveckla stödinsatserna i&lt;br&gt;nuvarande former för att skapa förutsättningar för utveckling och nyskapande&lt;br&gt;av hög konstnärlig kvalitet. Regeringen lägger i det följande och i budget-&lt;br&gt;propositionen för år 1997 bl.a. förslag om mer än en fördubbling av antalet&lt;br&gt;långtidsstipendier, samt vissa förstärkningar av övriga selektiva bidrags-&lt;br&gt;former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt utbyte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige behöver synas i världen och våra konstnärer är viktiga ambassadörer.&lt;br&gt;Det finns i dag en internationell arbetsmarknad inom flertalet konstarter. Det&lt;br&gt;är viktigt att öka konstnärernas möjligheter till kontakt och utbyte med det&lt;br&gt;internationella konstlivet och dess konstnärer. Det vidgar den enskilde konst-&lt;br&gt;närens arbetsmarknad, det är utvecklande för svenskt konstliv och det ger&lt;br&gt;Sverige en starkare ställning som kulturnation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att konstnärsområdet&lt;br&gt;förstärks med 30 miljoner kronor år 1997. Därutöver ökas författarnas&lt;br&gt;ersättning för utlåning av deras verk genom bibliotek med 2 öre till 96 öre per&lt;br&gt;lån. För år 1999 beräknar regeringen en ökning med 34 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.2 Visningsersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Viss del av visningsersättningen åt bild- och&lt;br&gt;formkonstnärer skall fördelas individuellt till ersättningsberättigade&lt;br&gt;konstnärer. Mottagare av denna del av ersättningen utses av Bildkonst&lt;br&gt;Upphovsrätt i Sverige (BUS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att visnings-&lt;br&gt;ersättningen åt bild- och formkonstnärer förstärks med 5 miljoner&lt;br&gt;kronor samt att 10 miljoner kronor avskiljs för individuell visnings-&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Opinionen är i huvudsak positiv. Konstnärs-&lt;br&gt;nämnden instämmer i förslaget och framhåller vikten av att man tydligare än&lt;br&gt;hittills skiljer mellan statliga ersättningar och statliga bidrag. Nämndens&lt;br&gt;uppgift bör vara att fördela bidrag, BUS bör fördela den individuella delen av&lt;br&gt;visningsersättningen. BUS anser sig vara väl lämpat att hantera ersättningen&lt;br&gt;både praktiskt och administrativt. Konstnärernas Riksorganisation (KRO)&lt;br&gt;och Centrum för konst och hantverk anser att beloppets storlek bör fastställas&lt;br&gt;genom förhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Frågan om visningsersättning&lt;br&gt;till konstnärer, för offentligt exponerade verk som inte längre är i konstnärens&lt;br&gt;ägo, behandlades i prop. 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3. Där&lt;br&gt;konstaterades att ett eventuellt framtida system delvis skulle komma att likna&lt;br&gt;biblioteksersättningen. Staten skulle avsätta medel till en fond, som skulle&lt;br&gt;utgöra ersättning för nyttjande av konstverk som konstnärerna sålt till offent-&lt;br&gt;liga organ och institutioner. Bildkonstnärerna skulle själva ha ett avgörande&lt;br&gt;inflytande över fondens användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagens behandling av denna punkt i propositionen framhölls de&lt;br&gt;praktiska svårigheterna att konstruera ett beräkningssystem (bet. KrU,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75/76:35, rskr. 1975/76:335). Riksdagen fann det önskvärt att frågan stude-&lt;br&gt;rades ingående, för att så snart som möjligt finna ett lämpligt system. Det&lt;br&gt;förslag som sedermera antogs av riksdagen (prop. 1981/82:100 bil. 12, prop.&lt;br&gt;1981/82:128, bet. KrU 1981/82:30, rskr. 1981/82:360) innebar att vis-&lt;br&gt;ningsersättning fr.o.m. budgetåret 1982/83 skulle lämnas som en klump-&lt;br&gt;summa till konstnärskollektivet. Medlen skulle tillföras en fond, kallad&lt;br&gt;Sveriges bildkonstnärsfond, knuten till Konstnärsnämnden med uppgift att&lt;br&gt;fördela visningsersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våren 1995 väcktes ett antal motioner om en prövning av möjligheten att&lt;br&gt;införa individuell visningsersättning via BUS. Med anledning av motionerna&lt;br&gt;uttalade riksdagen (bet. 1994/95:KrU21, rskr. 1994/95:285) att regeringen&lt;br&gt;borde se över reglerna om visningsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Visningsersättningen utgör en er-&lt;br&gt;sättning till bild- och formkonstnärer för att deras verk i offentlig ägo visas&lt;br&gt;för allmänheten eller används på annat allmännyttigt sätt. Ersättningen anvisas&lt;br&gt;i form av ett fast årligt belopp som tillförs Sveriges bildkonstnärsfond. Vis-&lt;br&gt;ningsersättningen får användas dels till ändamål som syftar till att ge yrkes-&lt;br&gt;verksamma konstnärer ekonomisk och arbetsmässig trygghet, dels för andra&lt;br&gt;ändamål som berör verksamhet inom bildkonstens område. Bildkonstnärs-&lt;br&gt;fonden och dess styrelse, som ingår i myndigheten Konstnärsnämnden,&lt;br&gt;beslutar om medlens fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetåren 1987/88-1992/93 fördelade styrelsen för Sveriges bildkonst-&lt;br&gt;närsfond en del av visningsersättningen som en standardiserad ersättning till&lt;br&gt;alla konstnärer med ett visst antal verk i offentlig ägo. Ersättningen uppgick&lt;br&gt;budgetåret 1992/93 till 3 000 kr per år och konstnär. Styrelsen valde dock att&lt;br&gt;på följande budgetår avskaffa denna individuella visningsersättning med&lt;br&gt;hänvisning till att ersättningsnivån var låg. Ertsättningen ansågs därför sakna&lt;br&gt;ekonomisk betydelse för konstnären samtidigt som det var dyrt att admini-&lt;br&gt;strera utbetalningarna. Dessutom fanns ingen kvalitetsbedömning kopplad till&lt;br&gt;ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstnärerna och konstnärsorganisationerna har varit kritiska till att den&lt;br&gt;individuella visningsersättningen avskaffades. De har menat att den indivi-&lt;br&gt;duella visningsersättningen fungerade som ett erkännande av den enskilde&lt;br&gt;konstnärens konstnärskap. Dessutom anser konstnärsorganisationerna att en&lt;br&gt;individuell visningsersättning är i linje med den ersättningsprincip som ligger&lt;br&gt;till grund för medelstilldelningen till konstnärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner att konstnärernas krav på individuell ersättning är&lt;br&gt;berättigat. Dessutom innebär den årliga ersättningen ett inte oväsentligt ekon-&lt;br&gt;omiskt tillskott för många konstnärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller kvalitetsbedömningen är det rimligt att utgå från att en offentlig&lt;br&gt;institution gör en sådan bedömning när den köper sitt konstverk. De admini-&lt;br&gt;strativa kostnaderna bör kunna minska genom effektivisering av hanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillstyrker Kulturutredningens förslag att en del av den nuvar-&lt;br&gt;ande visningsersättningen fr.o.m. budgetåret 1997 fördelas individuellt till&lt;br&gt;konstnärer inom bild- och formområdet. Regeringen anser det lämpligt att&lt;br&gt;mottagare av den individuella visningsersättningen utses av den ideella före-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS) som utgör bildkonstnärernas&lt;br&gt;upphovsrättsliga serviceorganisation. Medlen för den individuella visnings-&lt;br&gt;ersättningen betalas ut av Konstnärsnämnden eller annan lämplig myndighet.&lt;br&gt;Det ankommer på regeringen att meddela nödvändiga föreskrifter om medlens&lt;br&gt;utbetalning och fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag om medelsfördelning är en förvaltningsuppgift som&lt;br&gt;innebär myndighetsutövning. På grund härav har ett förslag till lag om änd-&lt;br&gt;ring i lagen (1992:318) om överlämnande av förvaltningsuppgift inom&lt;br&gt;Kulturdepartementets verksamhetsområde upprättats. Innebörden av ändring-&lt;br&gt;en är sådan att ett yttrande av lagrådet skulle sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att visningsersätt-&lt;br&gt;ningen ökas med 5 miljoner kronor samt att 10 miljoner kronor avskiljs för&lt;br&gt;individuell fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.3 Bidrag till konstnärer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I budgetpropositionen för år 1997 föreslår&lt;br&gt;regeringen att bidragen till konstnärer förstärks med 6 miljoner kronor&lt;br&gt;för att ge fler yrkesverksamma konstnärer möjlighet att utveckla sitt&lt;br&gt;konstnärskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna är positiva&lt;br&gt;till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden : Konstnärsnämnden inrättades&lt;br&gt;år 1976 (prop. 1975/76:135, bet. 1975/76:KrU35, rskr. 1975/76:355) med&lt;br&gt;uppgift att handha ärenden om bidrag till konstnärer. Bidragen har efter hand&lt;br&gt;utökats och kompletterats med riktade insatser för vissa konstnärsgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningens&lt;br&gt;uppfattning att de individuellt riktade stöden är verkningsfulla instrument för&lt;br&gt;att förbättra villkoren för konstnärligt arbete. Regeringen anser att Konstnärs-&lt;br&gt;nämndens nuvarande bidragsgivning bör behållas och att bidragen förstärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande stödordningar skall stöd ges till yrkesverksamma konst-&lt;br&gt;närer som dokumenterat arbete av god konstnärlig kvalitet. Vid fördelningen&lt;br&gt;skall hänsyn tas också till de sökandes ekonomiska förhållanden. Bidragen&lt;br&gt;skall vara tillräckligt stora för att ge mottagaren möjlighet att ägna sig åt sin&lt;br&gt;konst. Både unga och mer etablerade konstnärer skall stödjas. Bidrag skall&lt;br&gt;utgå till konstnärer som är bosatta i olika delar av landet och som företräder&lt;br&gt;olika genrer, stilar och tekniker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, liksom utredningen, att de selektiva bidragen skall an-&lt;br&gt;passas och utformas på ett sådant sätt att de kan möta sådana förändringar i&lt;br&gt;samhällsutvecklingen som påverkar konstnärernas villkor. Det ankommer i&lt;br&gt;första hand på den bidragsgivande myndigheten, Konstnärsnämnden, att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvara för den fortlöpande anpassningen av bidragsformer och belopp till de&lt;br&gt;aktuella behoven inom olika konstarter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Snabba omvärldsförändringar kan drabba vissa utsatta konstnärsgrupper&lt;br&gt;särskilt hårt. Detta bör särskilt beaktas i Konstnärsnämndens avvägning&lt;br&gt;mellan skilda konstnärsgruppers behov. Regeringen noterar i detta samman-&lt;br&gt;hang en av Konstnärsnämnden nyligen presenterad rapport om svenska ton-&lt;br&gt;sättares under senare tid kraftigt försämrade inkomstmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1)&lt;br&gt;att Konstnärsnämnden tillförs 6 miljoner kronor för ökad bidragsgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.4 Inkomstgarantier och långtidsstipendier&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I budgetpropositionen för år 1997 föreslår&lt;br&gt;regeringen en förstärkning av stödet till långtidsstipendier med 7&lt;br&gt;miljoner kronor. Antalet långtidsstipendier ökas därmed till 102 vilket&lt;br&gt;är mer än en fördubbling. Inkomstgarantiema behålls i nuvarande form&lt;br&gt;och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens förslag. Kulturutredningen föreslår dock en kraftigare förstärk-&lt;br&gt;ning av långtidsstipendierna än regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En stor majoritet av de remissinstanser som har&lt;br&gt;uttalat sig i frågan är positiva till förslagen. Av dem som ger förslagen sitt&lt;br&gt;stöd framhåller Konstnärsnämnden att stipendierna och garantierna skall ses&lt;br&gt;som kompletterande bidragsformer och inte som alternativa. Konstnärliga och&lt;br&gt;Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) föreslår att en utvidgning&lt;br&gt;av inkomstgarantisystemet utreds, där en eventuell övergång från erhållande&lt;br&gt;av långtidsstipendier till erhållande av inkomstgaranti prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Riksdagen fattade beslut om att&lt;br&gt;inrätta statliga inkomstgarantier för konstnärer år 1976 (prop. 1975/76:135,&lt;br&gt;bet. 1975/76:KrU35, rskr. 1975/76:355). Dessa ersatte de s.k. konstnärs-&lt;br&gt;belöningar som införts 1964 (prop. 1964:1 bil. 10, bet. 1964:SU8, rskr.&lt;br&gt;1964:8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten var att tydliggöra bidragets primära syfte att skapa ekonomisk&lt;br&gt;trygghet i det konstnärliga arbetet och att tona ner bidragets karaktär av&lt;br&gt;hedersbevisning. Inkomstgarantin betalas ut med maximalt fem basbelopp per&lt;br&gt;år, bidraget minskas dock med innehavarens årsinkomst upp till ett basbelopp&lt;br&gt;och med 75 procent av årsinkomsten i övrigt vilket gör att bidraget garanterar&lt;br&gt;en lägsta inkomstnivå. Inkomstgarantin beviljas konstnärer som står för&lt;br&gt;konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kultur-&lt;br&gt;liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tioåriga långtidsstipendierna kom till år 1991 som ett komplement till&lt;br&gt;inkomstgarantierna (prop. 1990/91:100 bil 10, bet. 1990/91:KrU21, rskr.&lt;br&gt;1990/91:230). Långtidsstipendier lämnas, till skillnad från inkomstgaran-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tierna, som ett årligt fast belopp (tre basbelopp) under högst tio år. I dag finns&lt;br&gt;45 långtidsstipendier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I likhet med Kulturutredningen&lt;br&gt;anser regeringen att inkomstgarantierna bör fortsätta att ges i nuvarande form&lt;br&gt;och omfattning. Inkomstgarantiens lämplighet som stödform har tidigare&lt;br&gt;ifrågasatts. Garantin har ansetts binda bidragsmedel på ett hårdare sätt än&lt;br&gt;andra insatser. Dessutom bygger kriterierna för tilldelning på tidigare konst-&lt;br&gt;närliga prestationer, vilket försvårar en utvärdering och uppföljning av&lt;br&gt;bidragsgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett framstående konstnärskap innebär inte automatiskt en tryggad eko-&lt;br&gt;nomi. Också de mest etablerade konstnärerna har ojämna och tidvis mycket&lt;br&gt;låga inkomster. Regeringen anser därför att inkomstgarantin innebär både ett&lt;br&gt;erkännande av ett betydelsefullt och framstående konstnärskap, och en eko-&lt;br&gt;nomisk grund för att upprätthålla ett konstnärskap av hög kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långtidsstipendier och inkomstgarantier är delar i ett samverkande stöd-&lt;br&gt;system. Regeringen har, utifrån Konstnärsnämndens utvärderingar, kon-&lt;br&gt;staterat att långtidsstipendierna väl fyller sitt syfte. De ger aktiva konstnärer&lt;br&gt;som dokumenterat konstnärlig verksamhet av god kvalitet en ekonomisk och&lt;br&gt;arbetsmässig trygghet. Konstnärernas organisationer framhåller det betydel-&lt;br&gt;sefulla i att stipendierna är långsiktiga och därmed ger konstnärerna arbetsro.&lt;br&gt;Stipendieformen möjliggör en löpande utvärdering av hur stipendiet använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att långtidsstipendi-&lt;br&gt;ernas antal ökas med 57 till sammanlagt 102 stipendier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.5 Konstnärsnämndens organisation&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6.5.1 Förslagsrätt till styrelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Konstnärliga och litterära yrkesutövares&lt;br&gt;samarbetsnämnd (KLYS) bör få förslagsrätt beträffande fem ledamöter&lt;br&gt;i Konstnärsnämndens styrelse. Vidare bör bildkonstnärsorganisatio-&lt;br&gt;nerna få förslagsrätt beträffande sju ledamöter i Sveriges bildkonst-&lt;br&gt;närsfonds styrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Utredningen har inga förslag om Konst-&lt;br&gt;närsnämndens organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Konstnärsnämnden motsätter sig en direkt repre-&lt;br&gt;sentation av konstnärsorganisationerna. Nämnden anser att synpunkter kan&lt;br&gt;inhämtas på annat sätt, t.ex. genom kontakt med enskilda konstnärer och&lt;br&gt;organisationer. Ett flertal konstnärsorganisationer vill återfå den representa-&lt;br&gt;tion de tidigare haft i nämndens beslutande organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare övervägande: Konstnärsnämnden inrättades år&lt;br&gt;1976 (prop. 1975/76:135, bet. 1975/76:KrU35, rskr. 1975/76:355) med&lt;br&gt;uppgift att handha ärenden om bidrag till konstnärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstnärsnämndens inre organisation har ändrats ett antal gånger sedan&lt;br&gt;1976. Nuvarande organisation gäller sedan år 1988. Konstnärsorganisa-&lt;br&gt;tionernas inflytande har varit en central fråga vid de omorganisationer som&lt;br&gt;gjorts. Senast i samband med budgetbehandlingen våren 1995 uttalade sig&lt;br&gt;riksdagen i denna fråga (prop. 1994/95:100 bil. 12, bet. 1994/95:KrU21,&lt;br&gt;rskr. 1994/95:285).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: För närvarande leds Konst-&lt;br&gt;närsnämnden av en styrelse med tretton ledamöter. Dessutom finns fyra&lt;br&gt;handläggande organ nämligen Styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond,&lt;br&gt;Arbetsgruppen för upphovsmän på musikområdet, Arbetsgruppen för&lt;br&gt;musiker och sångare samt Arbetsgruppen för scen- och filmkonstnärer.&lt;br&gt;Ledamöterna i såväl styrelsen som i de handläggande organen utses av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen redogjorde i prop. 1994/95:100 bil.12 för sin avsikt att minska&lt;br&gt;detaljstyrningen av Konstnärsnämndens arbete genom att överlåta åt nämnden&lt;br&gt;att ordna sin inre organisation. I fortsättningen skulle enbart Konstnärs-&lt;br&gt;nämndens styrelse utses av regeringen. Riksdagen hade ingenting att invända&lt;br&gt;häremot men menade att det fanns anledning att, innan beslut togs, se över&lt;br&gt;reglerna om hur ledamöterna i Konstnärsnämndens styrelse utses och - om&lt;br&gt;resultatet av översynen så föranleder - återkomma till riksdagen i frågan (bet.&lt;br&gt;1994/95:KrU21 rskr. 1994/95:285).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom anfördes i föregående budgetproposition anser regeringen att en&lt;br&gt;minskad detaljstyrning av organisationen ökar Konstnärsnämndens möjlighet&lt;br&gt;att bedriva och utveckla en rörlig och effektiv stödverksamhet. Regeringen&lt;br&gt;finner därför att det bör överlåtas på Konstnärsnämndens styrelse att be-&lt;br&gt;stämma vilka bidragsfördelande organ som förutom Sveriges bildkonst-&lt;br&gt;närsfond skall finnas inom nämnden och hur dessa organ skall vara samman-&lt;br&gt;satta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser det dock angeläget att fördelningen av ersättningar och&lt;br&gt;bidrag till konstnärer vilar på ett samförstånd mellan nämnden och de konst-&lt;br&gt;närliga yrkesutövarnas organisationer. Genom den avsedda omorganisationen&lt;br&gt;utvidgas Konstnärsnämndens handlingsfrihet. Det är därför rimligt att konst-&lt;br&gt;närsorganisationerna har inflytande över sammansättningen av Konstnärs-&lt;br&gt;nämndens styrelse. Styrelsen bör i fortsättningen bestå av elva ledamöter som&lt;br&gt;utses av regeringen. Av dessa utses fem efter förslag av KLYS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond anser regeringen&lt;br&gt;att det finns principiella motiv för att behålla dess särställning inom Konst-&lt;br&gt;närsnämnden. Regeringen bör därför även i fortsättningen utse ledamöterna i&lt;br&gt;fondstyrelsen. Denna bör, som hittills, bestå av tretton ledamöter. För att ge&lt;br&gt;konstnärsorganisationerna ett medinflytande bör dock organisationerna ges&lt;br&gt;förslagsrätt beträffande sju ledamöter. Sålunda bör tre ledamöter utses efter&lt;br&gt;förslag av KRO, två efter förslag av Sveriges Konsthantverkare och&lt;br&gt;Industriformgivare (KIF), en efter förslag av Svenska tecknare och en efter&lt;br&gt;förslag från Svenska Fotografernas förbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på regeringen att i förordning meddela föreskrifter om&lt;br&gt;Konstnärsnämndens och Sveriges bildkonstnärsfonds organisation. De nya&lt;br&gt;föreskrifterna avses börja gälla den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5.2 Inrättande av ett internationellt ateljécentrum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Konstnärsnämnden får ett utökat uppdrag&lt;br&gt;inom det internationella konstnärsutbytet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att Konstnärs-&lt;br&gt;nämndens förvaltningsanslag förstärks med 3 miljoner kronor för att&lt;br&gt;utveckla det internationella ateljécentrumet i Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer till stora delar med&lt;br&gt;regeringens förslag. Utredningen föreslår dessutom att Nämnden för&lt;br&gt;Utställningar av Nutida Svensk Konst i Utlandets (NUNSKU) verksamhet&lt;br&gt;övertas av Konstnärsnämndens internationella ateljécentrum IASPIS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna&lt;br&gt;ställer sig positiva till en utveckling av det internationella konstnärsutbytet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Konstnärsnämnden har tagit initiativ&lt;br&gt;till inrättandet av ett internationellt ateljécentrum IASPIS (International&lt;br&gt;Artists' Studio Program in Stockholm). Verksamheten startar hösten 1996 i&lt;br&gt;Konstakademiens lokaler i Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IASPIS skall utveckla ett utbyte med de internationella ateljécentrum som&lt;br&gt;står öppna för svenska konstnärer i andra länder. IASPIS skall också erbjuda&lt;br&gt;ateljéstipendier till utländska bildkonstnärer samt administrera Bildkonstnärs-&lt;br&gt;fondens ateljéprogram utomlands. Verksamheten skall både tillhandahålla&lt;br&gt;ateljéer och hålla utställningar, organisera föreläsningar och seminarier. Inom&lt;br&gt;IASPIS ställs ateljéer till förfogande också för svenska konstnärer. Konst-&lt;br&gt;närsnämnden har i sin fördjupade anslagsframställning begärt att medel anslås&lt;br&gt;för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen har föreslagit att myndigheten NUNSKU:s verksamhet&lt;br&gt;införlivas i IASPIS. Regeringen förordar under avsnittet Bild och form att&lt;br&gt;NUNSKU:s verksamhet övertas av Moderna Museet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att etableringen av IASPIS är väl ägnat att vitalisera det&lt;br&gt;internationella utbytet på bildkonstområdet. Samtidigt tillskapas en vital&lt;br&gt;mötesplats för svenskt och internationellt konstliv i Sverige. Regeringen&lt;br&gt;finner att inrättandet av IASPIS innebär en delvis ny inriktning på Konstnärs-&lt;br&gt;nämndens verksamhet. Regeringen tillstyrker den nya inriktningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att Konstnärsnämndens förvaltningsanslag ökas med&lt;br&gt;3 miljoner kronor med anledning av att IASPIS inrättas. Regeringens förslag&lt;br&gt;till medelsanvisning redovisas i budgetpropositionen för år 1997 (prop.&lt;br&gt;1996/97:1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.6 Länskonstnärer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett statligt stöd inrättas för verksamhet med&lt;br&gt;länskonstnärer i syfte att höja kvaliteten inom amatörkulturen och&lt;br&gt;stimulera barns och ungdomars intresse för konst och kultur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att stödet&lt;br&gt;tillförs 5miljoner kronor, motsvarande 20 nya länskonstnärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer till övervägande del&lt;br&gt;med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett stort antal instanser ser positivt på förslaget.&lt;br&gt;Remissinstanserna framför dock skilda uppfattningar om tjänsternas funk-&lt;br&gt;tion, kompetensprofil och beteckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Efter förslag i 1990 års budget-&lt;br&gt;proposition beslöt riksdagen att inleda en försöksverksamhet med länskonst-&lt;br&gt;närer (prop. 1989/90:100, bet. 1989/90:KrU17, rskr., 1989/90:219). Av-&lt;br&gt;sikten var att låta professionella konstnärer verka som inspiratörer och hand-&lt;br&gt;ledare för att förstärka kvaliteten inom amatörkulturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten skulle ges möjlighet till stor variation i fråga om ämnes-&lt;br&gt;områden och organisatoriska lösningar. En prövning av huvudmännens&lt;br&gt;projekt skulle ske i varje enskilt fall. Utifrån dessa riktlinjer gavs Kulturrådet&lt;br&gt;uppgiften att närmare utforma verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Sedan budgetåret 1990/91 har&lt;br&gt;Statens kulturråd lämnat bidrag till ett antal treåriga försöksprojekt med&lt;br&gt;länskonstnärer. Syftet med verksamheten har varit att höja kvaliteten inom&lt;br&gt;amatörkulturen och att ge konstnärer en utvecklingsmöjlighet genom att arbeta&lt;br&gt;som pedagoger och inspiratörer. Projekten har fungerat särskilt väl inom&lt;br&gt;dansområdet, där regionala och lokala resurser kunnat samordnas, vilket lett&lt;br&gt;till en positiv utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dagsläget bedrivs verksamhet i sju län med stöd från Kulturrådet. I&lt;br&gt;Norrbottens län har huvudmännen för en länsdanskonsulent nyligen beslutat&lt;br&gt;att fortsätta verksamheten utan statligt stöd efter den treåriga försöksperioden.&lt;br&gt;Regeringen anser att erfarenheterna från den hittills bedrivna verksamheten&lt;br&gt;med länsdanskonsulenter är så goda att den bör permanentas och utökas till&lt;br&gt;fler konstområden. Länskonstnärernas arbete bör även i fortsättningen vara&lt;br&gt;att sprida, stimulera och öka kunskapen om konst och kultur. Den peda-&lt;br&gt;gogiska delen av arbetet bör företrädesvis inriktas mot barn och ungdom i&lt;br&gt;skolor och på fritidsgårdar samt till amatörorganisationer och föreningsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten bör ha som övergripande mål att utveckla kontakten mellan&lt;br&gt;konstnärer, beslutsfattare, organisationer m.m. Särskilt betydelsefull är upp-&lt;br&gt;byggnaden av sådana kontaktnät för konstområden med svagt utvecklade&lt;br&gt;regionala strukturer, t.ex. dans- och bild- och formkonstområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med utredningen anser regeringen att det vore värdefullt om&lt;br&gt;länskonstnärsbefattningar med denna inriktning kunde få ökad spridning i&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens kulturråd bör därför tillföras medel för stöd till ytterligare 20 Prop.&lt;br&gt;länskonstnärsbefattningar. Tillsammans med de medel som Kulturrådet redan&lt;br&gt;disponerar för sådana ändamål under sitt utvecklingsanslag beräknar rege-&lt;br&gt;ringen ett totalt stödbelopp om 6,7 miljoner kronor för totalt 27 tjänster.&lt;br&gt;Tjänsterna skall tillsättas på högst tre år. Huvudmännen bör tillskjuta ett lika&lt;br&gt;stort belopp. Statens kulturråd bör även i fortsättningen ansvara för bedöm-&lt;br&gt;ningen av lämpliga projekt, som kan initieras av olika huvudmän. Det statliga&lt;br&gt;stödet bör permanentas och ingå i det nya enhetliga stödsystemet för regional&lt;br&gt;kulturverksamhet som redovisas i kapitel 18.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till medelsanvisning redovisas i budgetpropositionen för&lt;br&gt;år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Litteraturen och språket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den svenska litteraturpolitiken har sedan lång tid byggt på att avgiftsfritt göra&lt;br&gt;litteraturen tillgänglig för hela befolkningen via biblioteken och att ersätta&lt;br&gt;författarna för detta via den s.k. biblioteksersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska folkbiblioteken expanderade kraftigt under 1970-talet. Biblio-&lt;br&gt;teken har aktivt arbetat med att göra boken tillgänglig för så många som&lt;br&gt;möjligt genom uppsökande verksamhet på daghem, arbetsplatsbibliotek,&lt;br&gt;sjukhusbibliotek och satsning på bokbussar. Det är i huvudsak kommunerna&lt;br&gt;själva som finansierar sina folkbibliotek. I dag finns det också ett läns-&lt;br&gt;bibliotek i varje län som finansieras av landstingen, med ekonomiskt stöd&lt;br&gt;från staten. Den senaste 20-årsperioden har staten också systematiskt stött&lt;br&gt;folkbibliotekens utvecklingsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten ansvarar även för ett antal forskningsbibliotek och tre lånecentraler,&lt;br&gt;ett depåbibliotek och en invandrarlånecentral.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika biblioteken ingår i ett nätverk som samverkar för att kostnadsfritt&lt;br&gt;ge medborgarna ökad tillgång till böcker och information. Bibliotekens inköp&lt;br&gt;av böcker svarar för ungefär fem procent av bokförlagens totala försäljning&lt;br&gt;av allmänlitteratur. Övriga nittiofem procent säljs framför allt via bokhandel&lt;br&gt;och bokklubbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1970-talet infördes statliga bidrag till förlag och bokhandel. Till för-&lt;br&gt;lagen utgår utgivningsstöd för enskilda boktitlar och Statens kulturråd prövar&lt;br&gt;och fördelar utgivningsstödet. Kulturtidskrifter har möjlighet att söka både&lt;br&gt;produktionsstöd och utvecklingsstöd från Statens kulturråd. Stöd till bok-&lt;br&gt;handeln fördelas av Bokbranschens Finansieringsinstitut AB och utgår i form&lt;br&gt;av lån till investeringar (kreditstöd), sortimentsstöd, stöd till rådgivning samt&lt;br&gt;katalogdatorstöd. En Bok För Alla AB får verksamhetsbidrag för att föra ut&lt;br&gt;kvalitetslitteratur till ett lågt pris och samtidigt arbeta med läsfrämjande in-&lt;br&gt;satser för barn och ungdom. Staten lämnar också bidrag för utgivning av en&lt;br&gt;klassikerserie för skolbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Talboks- och punktskriftsbiblioteket samt Stiftelsen för lättläst&lt;br&gt;nyhetsinformation och litteratur har staten tagit ett ansvar för att litteratur och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;information för funktionshindrade utvecklas, produceras och förmedlas. Stat-&lt;br&gt;ligt stöd utgår även till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av video-&lt;br&gt;gram på teckenspråk i syfte att göra kultur och nyheter tillgängliga för döva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den litteraturpolitiska ambitionen år 1974 var att sprida kvalitetsboken till&lt;br&gt;alla, inte minst till eftersatta grupper. För att stimulera en bred utgivning av&lt;br&gt;svensk litteratur och debatt infördes också stöd till produktion av kvalitets-&lt;br&gt;litteratur och kulturtidskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Litteraturpolitiken har varit framgångsrik. Sverige har i dag en bred årlig&lt;br&gt;utgivning av allmänlitteratur och kulturtidskrifter, ca 5 000 boktitlar och ca&lt;br&gt;1 000 tidskrifter. Bokbranschen har dock förändrats. År 1970 avreglerades&lt;br&gt;bokmarknaden genom att systemet med fasta bokpriser avskaffades och fri&lt;br&gt;prissättning på böcker började tillämpas. I samband med avregleringen slöts&lt;br&gt;ett s.k. fackbokhandelsavtal som innebar att fackbokhandeln i hela landet&lt;br&gt;tillförsäkrades ett brett sortiment av böcker genom ett system med abonne-&lt;br&gt;mang och rabatter. År 1992 upphörde detta avtal och de statligt stödda titlarna&lt;br&gt;har inte längre samma automatiska distribution ut till fackbokhandeln som&lt;br&gt;tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste tjugo åren har också ett antal bokklubbar växt fram,&lt;br&gt;framförallt inom de stora bokförlagen. Bokklubbarna har i dag nästan en&lt;br&gt;fjärdedel av bokmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlåningen av böcker visade en vikande kurva under 1980-talet. Idag lånas&lt;br&gt;det 10 miljoner färre volymer än för tio år sedan, trots att antalet besökare på&lt;br&gt;biblioteken ökat. Det senaste året har dock kurvan vänt och utlåningen ökar&lt;br&gt;igen, med några oroande undantag. Utlåningen av barnböcker har minskat&lt;br&gt;kraftigt, samtidigt som försäljningen av barnböcker minskade med en fjärde-&lt;br&gt;del under perioden 1990-1994, och denna minskning fortsätter. Både ung-&lt;br&gt;domslitteraturen och kvalitetslitteraturen för vuxna visar minskade försälj-&lt;br&gt;ningssiffror. Många kulturtidskrifter har ekonomiska problem och svårigheter&lt;br&gt;att nå ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990-talet har inneburit ekonomiska problem för kommunerna. Bibliote-&lt;br&gt;ken har tvingats spara. Inköp av böcker och kulturtidskrifter har minskat. De&lt;br&gt;avgiftsfria lånen har ifrågasatts. Öppettiderna har minskat. Under den senaste&lt;br&gt;treårsperioden har närmare 100 mindre biblioteksenheter och bokbussar lagts&lt;br&gt;ned. Den uppsökande verksamheten har i många kommuner helt eller delvis&lt;br&gt;upphört. Daghem och föräldrar tar i minskad utsträckning med barnen till&lt;br&gt;biblioteken. Idag gör 3-9-åringar färre besök på ett bibliotek än motsvarande&lt;br&gt;åldersgrupp för tio år sedan. Många skolbibliotek har försämrats i kvalitet,&lt;br&gt;både vad gäller bokbestånd och tillgänglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1990-talet har informationstekniken utvecklats snabbt. Det är av&lt;br&gt;stor betydelse att folkbiblioteken satsar både resurser och engagemang på att&lt;br&gt;bygga ut den delen av sin verksamhet. Teknikskifte och ekonomisk knapphet&lt;br&gt;har dock drabbat biblioteken samtidigt och detta har ibland förskjutit fokus&lt;br&gt;från litteraturen och läsandet till annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Litteraturpolitiken under de gångna tjugo åren har sannolikt bidragit till att&lt;br&gt;Sverige har en läsande befolkning. Men varje ny generation måste vinnas för&lt;br&gt;litteraturen. Språk är makt och de ungas möjligheter att vara med och forma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-i —'K&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;blir kvar i ljus runt börcjfft&lt;br&gt;et feta blänket ljuset&lt;br&gt;mer över^ån i&amp;gt;&lt;sup&gt;n&lt;/sup&gt;o&lt;sup&gt;i&lt;/sup&gt;r&amp;amp;el&lt;sup&gt;k&lt;/sup&gt;^^&lt;sup&gt;a&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;åa roda ansiktshaLvqr &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;H&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tn mot Kakelvatt^rjt snétt&lt;br&gt;gon böje&lt;sub&gt;WaW&lt;/sub&gt;t^^&lt;br&gt;mbågsvectofeR^BffiglukeS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;^CD&lt;br&gt;&amp;lt;duksliusdbdxril&lt;br&gt;v aiui xija&lt;br&gt;uka munre®&lt;br&gt;&amp;amp; ip uios na&lt;br&gt;gon' viker %WSfe&lt;br&gt;PA JSAO-Ptöm&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK033/prop_199697__3-3.png" style="width:438pt;height:674pt;"/&gt;
&lt;p&gt;det framtida samhället förutsätter att de har tillgång till ett levande språk. Att&lt;br&gt;tillförsäkra barn och ungdomar rätten till språkliga och kulturella verktyg är&lt;br&gt;ett av de föreslagna övergripande kulturpolitiska målen. För att kunna åstad-&lt;br&gt;komma detta krävs det ytterligare satsningar inom litteraturpolitikens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.1 Inriktningen på de framtida insatserna för litteratur&lt;br&gt;och språk&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statens insatser bör syfta till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;stimulera en bred utgivning av kvalitetslitteratur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;öka tillgången till och intresset för litteratur i hela landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;medverka till att barn och ungdom har tillgång till litteraturen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;på kulturens område stödja en informationsteknik i allmänhetens&lt;br&gt;tjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;värna kulturtidskriften,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;värna det svenska språket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: När det statliga litteraturstödet in-&lt;br&gt;fördes år 1975 var det i en tid av ökande bokpriser, minskat antal publicerade&lt;br&gt;debutanter och svårare villkor på bokmarknaden för en bred utgivning av&lt;br&gt;kvalitetslitteratur. Litteraturstödet är ett produktionsstöd, som betalas ut först&lt;br&gt;när boken är utgiven. Stödets införande resulterade ganska snart i både en&lt;br&gt;breddad utgivning och att antalet små och mellanstora förlag ökade. Det är&lt;br&gt;framförallt inom områden som lyrik, svenska debutantverk och utländsk&lt;br&gt;skönlitteratur utanför det engelska språkområdet som de mindre förlagen har&lt;br&gt;vidgat den svenska bokutgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillförsäkra allmänheten tillgång till aktuell kvalitetslitteratur är den&lt;br&gt;mindre bokhandeln av stor betydelse. På mindre orter är den ofta det enda&lt;br&gt;bokförsäljningsstället. De undersökningar Bokbranschens Finansieringsinsti-&lt;br&gt;tut AB (BFI) har gjort visar att sortimentstödet som infördes år 1985 och&lt;br&gt;katalogdatorstödet från år 1992 varit betydelsefulla för mindre bokhandlare.&lt;br&gt;De har med stödets hjälp kunnat erbjuda sin kundkrets ett brett boksortiment&lt;br&gt;och en fullständig beställningsservice. BFI konstaterar också att utan kredit-&lt;br&gt;stödet hade bokhandelsbeståndet varit betydligt mindre än idag. 200 lån till&lt;br&gt;investeringar under de arton år kreditstödet funnits har förhindrat ned-&lt;br&gt;läggningar, underlättat överlåtelser och nyetableringar samt möjliggjort nöd-&lt;br&gt;vändiga flyttningar och renoveringar av butiker. BFI har samtidigt noterat att&lt;br&gt;det finns tecken på ökande ekonomiska svårigheter för de minsta service-&lt;br&gt;bokhandlarna under senare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom En bok för alla har kvalitetslitteratur till lågt pris nått nya läsar-&lt;br&gt;grupper som inte vanligen utnyttjar de traditionella försäljningskanalerna (se&lt;br&gt;vidare avsnitt 7.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för litteraturstödet har Statens kulturråd gett ut en serie&lt;br&gt;klassisk litteratur för skolans behov. Denna har totalt, sedan starten år 1985, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;45&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 3&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sålts till skolorna i ca 835 000 exemplar. Serien kommer sammanlagt att upp-&lt;br&gt;gå till 100 titlar under år 1996. Regeringen bedömer att klassikerserien har&lt;br&gt;stor betydelse för tillgången till kvalitetslitteratur i skolan och att det är ange-&lt;br&gt;läget att serien kan lagerhållas och marknadsföras under ännu en period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör i likhet med Kulturutredningen, BFI och Statens kulturråd&lt;br&gt;bedömningen att utgivningsstödet och bokhandelsstödet haft stor betydelse&lt;br&gt;för tillgången till och bredden på kvalitetslitteraturen. Dessa stöd är dock inte&lt;br&gt;tillräckliga för att nå de litteraturpolitiska målen. Regeringen ser med oro på&lt;br&gt;det minskade läsandet bland barn och ungdomar. För att unga människor&lt;br&gt;skall kunna erövra litteraturens värld och förstå språkets möjligheter krävs ett&lt;br&gt;utökat engagemang. Samtidigt är det angeläget att inte bara staten främjar ut-&lt;br&gt;vecklingen på området. Regeringen har därför med tillfredsställelse noterat att&lt;br&gt;det finns ett intresse såväl hos bokbranschen som författarna att bidra med&lt;br&gt;ökade insatser för att stimulera till läsande och ökat intresse för litteraturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bibliotekslag och nytt stöd för inköp av litteratur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För många människor är tillgången till litteratur och information helt beroende&lt;br&gt;av om det finns bibliotek. Skol- och folkbibliotekens roll kan därför inte nog&lt;br&gt;betonas. Biblioteken fungerar, utöver låneverksamheten, också som lokalt&lt;br&gt;viktiga kulturinstitutioner. Där erbjuds ett forum för debatt och möten med&lt;br&gt;författare och andra kulturellt aktiva. Det statliga bidraget till den regionala&lt;br&gt;biblioteksverksamheten (länsbibliotek och lånecentraler) har bidragit till en väl&lt;br&gt;utbyggd fjärrlånekedja. Varje medborgare kan därmed ha en god tillgång till&lt;br&gt;böcker och information oavsett bostadsort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår en förändring av bidragen till regionala kulturinstitu-&lt;br&gt;tioner fr.o.m. år 1997 (se avsnitt 18). Den framtida bidragsgivningen till&lt;br&gt;regional biblioteksverksamhet bör utformas enligt de nya reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biblioteksverksamheten är av central kulturpolitisk betydelse. Samhällets&lt;br&gt;ansvar för biblioteken måste tydliggöras. Regeringen anser därför att biblio-&lt;br&gt;teksverksamheten bör lagregleras (se avsnitt 7.2). I det sammanhanget vill&lt;br&gt;regeringen betona vikten av att biblioteken kan erbjuda medborgarna ett rikt&lt;br&gt;utbud av kvalitetslitteratur i hela landet. Regeringen avser därför att introdu-&lt;br&gt;cera ett nytt stöd till skol- och folkbiblioteken för inköp av litteratur (se avsnitt&lt;br&gt;7.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturtidskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturtidskrifternas karaktär är experimentell och nyskapande. Ofta är upp-&lt;br&gt;lagorna små, men till skillnad från boken behövs inget betydande kapital för&lt;br&gt;att starta en tidskrift. Det innebär också att utgivare av kulturtidskrifter i&lt;br&gt;huvudsak är enskilda eller grupper. Utseendet kan variera från en enkel&lt;br&gt;stenciltidskrift till etablerade tidskrifter med avancerad formgivning, kvalifi-&lt;br&gt;cerad essäistik och ett brett bevakningsområde. Alla nivåer och kombinationer&lt;br&gt;finns representerade, vilket innebär att alla kan vara delaktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturtidskrifterna fyller en viktig funktion för yttrandefriheten och demo-&lt;br&gt;kratin. Det är också i kulturtidskrifternas hägn som skribenter, författare,&lt;br&gt;illustratörer, fotografer och formgivare skaffar sig ett namn. Där får de chan-&lt;br&gt;sen att publicera sig. Kulturtidskrifterna är på det sättet en plantskola för unga&lt;br&gt;kulturarbetare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att det statliga stödet i form av produktionsstöd och&lt;br&gt;utvecklingsstöd har stor betydelse för mångfalden i utbudet. Det finns idag ca&lt;br&gt;1 000 kulturtidskrifter i Sverige. Drygt 200 är rikstäckande och marknads-&lt;br&gt;förs genom en årlig kulturtidskriftskatalog som finansieras huvudsakligen&lt;br&gt;med statliga bidrag. Katalogen distribueras bl.a. till landets folkbibliotek. Den&lt;br&gt;är ryggraden i alla strävandena att nå en större läsekrets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen visar att tidskrifterna utnyttjas allt mer i bibliotekens upp-&lt;br&gt;lysnings- och informationsarbete och i skolundervisningen. Bibliotekens&lt;br&gt;prenumerationer har dock efter år 1994 minskat. Det innebär att kulturtid-&lt;br&gt;skrifternas redan små upplagor minskar ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många kulturtidskrifter har i dag stora ekonomiska problem och det finns&lt;br&gt;en rik flora av kulturtidskrifter som av olika skäl står utanför det statliga stöd-&lt;br&gt;systemet. Kulturtidskrifterna har svårigheter att nå sin läsekrets och passar&lt;br&gt;inte in i etablerade distributionsnät. Portokostnadema är höga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att kulturtidskrifternas situation närmare bör kart-&lt;br&gt;läggas. En kartläggning bör särskilt ta hänsyn till kulturtidskrifternas särart&lt;br&gt;och inkludera en redogörelse för problem och tänkbara lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utredning om boken och kulturtidskriften&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen har bl.a. föreslagit att regeringen skall överväga införande&lt;br&gt;av kulturmoms på litteraturområdet och överväga åtgärder om bredden i bok-&lt;br&gt;utgivningen minskar. Kulturutredningen pekar i detta sammanhang på en rad&lt;br&gt;olika problem för boken, exempelvis förändringar i förlagsstruktur och bok-&lt;br&gt;distribution. Utredningen betonar att förändringarna kan påverka den en-&lt;br&gt;skildes möjligheter att ta del av ett brett utbud av litteratur. Remissopinionen&lt;br&gt;är splittrad och från bokbranschens parter finns olika syn på bokmarknadens&lt;br&gt;tillstånd och vilka åtgärder som bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det finns en bred kvalitetsutgivning av litteratur tyder mycket på&lt;br&gt;att den inte når ut till människor på det sätt som är önskvärt. Den statliga&lt;br&gt;litteraturpolitiken etablerades i en tid då situationen på den svenska bokmark-&lt;br&gt;naden såg annorlunda ut än i dag. Sedan dess har de statliga åtgärderna i stort&lt;br&gt;sett varit oförändrade. Flera skäl talar för att en översyn behöver göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För riksdagens information kan nämnas att regeringen har för avsikt att&lt;br&gt;tillsätta en utredning, där förhållandena på bokmarknaden kartläggs och de&lt;br&gt;statliga insatserna prövas. I denna skall även kulturtidskrifternas situation&lt;br&gt;belysas. Uppdraget skall redovisas sommaren 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Litteratur anpassad för funktionshindrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tekniska utvecklingen har inneburit att de funktionshindrade på ett helt&lt;br&gt;annat sätt än för tjugo år sedan har tillgång till litteratur. Arbetet med att öka&lt;br&gt;och förbättra produktionen av ett specialanpassat medieutbud för funktions-&lt;br&gt;hindrade har fungerat väl. Talboks- och punktskriftsbibliotekets (TPB) och&lt;br&gt;Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteraturs (LL-stiftelsen) produkt-&lt;br&gt;och metodutveckling innebär att tillgången till litteratur förbättrats avsevärt&lt;br&gt;och att nya läsare nås. Regeringen anser i likhet med Kulturutredningen att de&lt;br&gt;statliga insatserna är väl motiverade. TPB är den största kulturinstitutionen&lt;br&gt;för funktionshindrade. Bibliotekets arbete har bl.a. resulterat i att man är först&lt;br&gt;i världen med att presentera en digitial talbok. Detta utvecklingsarbete kan&lt;br&gt;leda till att det runt om i världen införs ett nytt talboksmedium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LL-stiftelsen har veckoutgivning av en nyhetstidning, 8 SIDOR. Stiftelsen&lt;br&gt;ger också ut ca 25 lättlästa böcker per år. Genom den läsombudsverksamhet&lt;br&gt;som LL-stiftelsen utvecklat tillsammans med Riksförbundet för utvecklings-&lt;br&gt;störda barn och ungdomar når nyheter och information i allt större utsträck-&lt;br&gt;ning nya läsare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom medieverksamheten vid Sveriges Dövas Riksförbund (Dövas TV)&lt;br&gt;sker en programproduktion av kultur och nyheter på teckenspråk för döva.&lt;br&gt;Programmen sänds i Sveriges Television samt distribueras på videokassett.&lt;br&gt;Utbudet av program på teckenspråk har under 1990-talet avsevärt utökats och&lt;br&gt;kvalitetsmässigt förbättrats. Regeringen bedömer att verksamheten har stor&lt;br&gt;betydelse för dövas tillgång till kultur och nyhetsinformation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska språket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska språknämndens uppgift är att främja gott språkbruk. Nämndens&lt;br&gt;språkforskning och gratis rådgivning till skolor, myndigheter och allmänhet&lt;br&gt;är av stor vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska språknämnden och Svenska Akademien m.fl. har uttryckt en oro&lt;br&gt;för vad som kan hända med språket i framtiden. Oron gäller framför allt hur&lt;br&gt;medie- och IT-samhället kan komma att förändra villkoren för det skrivna&lt;br&gt;ordet och för språkbruket. De ställer sig också frågan vad det ökade europa-&lt;br&gt;samarbetet innebär för svenska språket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska språkets ställning är en viktig kulturfråga. Regeringen bedömer&lt;br&gt;att åtgärder bör vidtas för att stärka dess ställning. För riksdagens information&lt;br&gt;vill regeringen redovisa sin avsikt att ge Svenska språknämnden i uppdrag att&lt;br&gt;utarbeta förslag till ett handlingsprogram för att främja språket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att litteraturområdet&lt;br&gt;förstärks med 30 miljoner kronor, varav 5 miljoner kronor som engångs-&lt;br&gt;anvisning. För år 1999 beräknar regeringen ytterligare en ökning med 30&lt;br&gt;miljoner kronor. Detta reformutrymme avsätts i avvaktan på resultatet av&lt;br&gt;aviserat utredningsarbete på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.2 Biblioteksverksamheten regleras i lag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En bibliotekslag införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget.&lt;br&gt;Många remissinstanser har dock synpunkter på utformningen av de olika&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Frågan om en bibliotekslag har dis-&lt;br&gt;kuterats under hela 1900-talet. Senast frågan behandlades utförligt var i prop.&lt;br&gt;1984/85:141 om litteratur och folkbibliotek. Regeringen avvisade då tanken&lt;br&gt;på en bibliotekslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla remissinstanser, med ett fåtal undantag, har nu tillstyrkt förslaget till&lt;br&gt;en bibliotekslag. De som avstyrker förslaget anser att frågorna inte behöver&lt;br&gt;göras till föremål för lagstiftning och att förslaget strider mot principen om&lt;br&gt;den kommunala självstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste åren har allmänhetens biblioteksservice förändrats på&lt;br&gt;många håll i landet. Folkbibliotekens bokanslag har minskats. Den uppsö-&lt;br&gt;kande verksamheten har reducerats, vilket i första hand drabbat barn, äldre&lt;br&gt;och funktionshindrade. Många kommuner har ändrat organisationen av&lt;br&gt;biblioteksväsendet. Några har prövat alternativa driftsformer. Grundläggande&lt;br&gt;principer, som rätten till avgiftsfria lån, tillgänglighet för alla och kommunalt&lt;br&gt;driftsansvar, har ifrågasatts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser det angeläget att vissa bärande principer inom biblio-&lt;br&gt;teksområdet lagfästs. Regeringen föreslår därför att en bibliotekslag införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen syftar främst till att garantera avgiftsfria boklån och ett väl funge-&lt;br&gt;rande nationellt nätverk som binder ihop de olika biblioteken. I lagen anges&lt;br&gt;även att varje kommun skall ha folkbibliotek. Likaså anges målen för biblio-&lt;br&gt;teksverksamheten. För att tydliggöra kommunernas ansvar för en bra biblio-&lt;br&gt;teksservice åt barn och ungdomar lyfts detta ansvar fram särskilt i lagen. Det&lt;br&gt;nationella nätverket berör både den statliga och den kommunala verksam-&lt;br&gt;heten. I lagen anges även ansvarsfördelningen mellan den biblioteksverk-&lt;br&gt;samhet som staten, landstingen och kommunerna driver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall även i fortsättningen vara en kommunal angelägenhet att lägga&lt;br&gt;fast omfattningen av folkbiblioteksverksamheten. Någon statlig detaljstyrning&lt;br&gt;skall inte förekomma. Regeringen anser därför inte att förslaget till biblioteks-&lt;br&gt;lag innebär ett ingrepp i det kommunala självstyret. Däremot innebär förslaget&lt;br&gt;ett skydd för folkbiblioteken, och en garanti för att medborgarna kostnadsfritt&lt;br&gt;för den enskilde och oavsett bostadsort får god tillgång till kultur och in-&lt;br&gt;formation. Regeringen vill i detta sammanhang framhålla att det är naturligt att&lt;br&gt;kommunerna med skäliga tidsmellanrum utvärderar folk- och skolbibliote-&lt;br&gt;kens verksamhet och därvid följer upp om målen för verksamheten uppnåtts.&lt;br&gt;Det ankommer på kommunerna att själva bestämma i vilken form detta skall&lt;br&gt;ske. Regeringen anser det värdefullt om modellen för denna uppföljning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvärdering tas fram i en dialog mellan staten och företrädare för kommuner-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbiblioteken fungerar som lokala kulturtinstitutioner och erbjuder vid&lt;br&gt;sidan av den traditionella biblioteksverksamheten även en allmän kultur-&lt;br&gt;verksamhet. Det är viktigt att påpeka att kommunernas ansvar för folkbiblio-&lt;br&gt;tekens uppgifter och deras roll i det lokala kulturlivet inte minskar därför att&lt;br&gt;en lag införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omfattar hela det offentliga biblioteksväsendet. Flera remissinstan-&lt;br&gt;ser, bl.a. Sveriges allmänna biblioteksförening och några länsbibliotek, har&lt;br&gt;påpekat att bibliotekslagen även bör gälla för sjukhusbiblioteken. Ett sjukhus-&lt;br&gt;bibliotek är dock inte ett enhetligt begrepp. De offentliga sjukhusbiblioteken&lt;br&gt;drivs av olika huvudmän. Ett stort antal sjukhusbibliotek, framför allt de som&lt;br&gt;vänder sig till patienter, är filialer till folkbiblioteken. Vid vissa sjukhus finns&lt;br&gt;forskningsbibliotek som är filialer till högskolebiblioteken. I vissa fall drivs&lt;br&gt;sjukhusbiblioteken av landstinget. Detta innebär att sjukhusbiblioteken ingår i&lt;br&gt;det offentliga biblioteksväsendet och alltså omfattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera länsbibliotek har påpekat att Kulturutredningens förslag bör komplet-&lt;br&gt;teras med en bestämmelse där det framgår att varje kommun skall ha ett folk-&lt;br&gt;bibliotek med fackutbildad personal. Regeringen anser naturligtvis att det är&lt;br&gt;angeläget att det finns biblioteksutbildad personal på folkbiblioteken. Detta är&lt;br&gt;också nödvändigt för att uppfylla målen i bibliotekslagen. En sådan fråga bör&lt;br&gt;dock inte regleras i lag. En allmän lagregel om att verksamheten skall hålla&lt;br&gt;hög kvalitet fyller inte heller någon funktion. Kommunerna bör själva få&lt;br&gt;bestämma i sådana frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna bestämmelsen om avgiftsfrihet tar endast sikte på litteratur.&lt;br&gt;Informationssökning i databaser m.m. regleras inte i lagen. Många har syn-&lt;br&gt;punkter på att avgiftsfriheten endast skall omfatta boklån. De menar att&lt;br&gt;avgiftsfriheten också bör omfatta utnyttjandet av medier och informations-&lt;br&gt;tjänster på biblioteken. Att begränsa avgiftsfriheten till enbart litteratur är&lt;br&gt;enligt många ett föråldrat synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka vikten av åtgärder som främjar tillgängligheten&lt;br&gt;till databaser och nätverk inom biblioteksverksamheten. Samtidigt är detta en&lt;br&gt;komplicerad och ekonomiskt svåröverblickbar fråga som det i nuvarande läge&lt;br&gt;inte är lämpligt att lagstifta om. I regeringens proposition 1995/96:125,&lt;br&gt;angående åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informa-&lt;br&gt;tionsteknik, fäster regeringen stor vikt vid läns-, folk- och skolbibliotekens&lt;br&gt;utveckling. Regeringen påpekar att risken för informationsklyftor ökar i sam-&lt;br&gt;band med utvecklingen av IT. Det behövs därför insatser som ger alla med-&lt;br&gt;borgare möjlighet att använda IT. I det sammanhanget menar regeringen att&lt;br&gt;läns- och folkbiblioteken bör ges förutsättningar att vara informationscentraler&lt;br&gt;och förmedlare av IT-kunskap. Regeringen framhåller också det nationella&lt;br&gt;intresset i att läns- och folkbiblioteken får tillgång till Internet t.ex. genom&lt;br&gt;SUNET. SUNET är ett datornät som i första hand betjänar universiteten och&lt;br&gt;högskolorna. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 under&lt;br&gt;utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning att det övergångsvis&lt;br&gt;skall finnas ett särskilt utvecklingsstöd för anslutning till SUNET av huvud-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bibliotek och länsbibliotek. Syftet är att ge dessa bibliotek bättre tillgång till&lt;br&gt;nätverk och databaser för att på det sättet erbjuda biblioteksbesökarna&lt;br&gt;möjlighet att söka information. En uppgradering av SUNET kommer att ske&lt;br&gt;och ett nytt anslag förs upp i statsbudgeten för budgetåret 1997. Enligt&lt;br&gt;förslaget skall staten genom Högskoleverket i samarbete med Kungliga&lt;br&gt;Biblioteket och Statens kulturråd erbjuda berörda kommuner normalt högst en&lt;br&gt;2 Mbit/s-anslutning till SUNET av huvudbibliotek och länsbibliotek men&lt;br&gt;också länsmuseerna. Staten satsar engångsvis sammanlagt 62 miljoner&lt;br&gt;kronor. Högskoleverket skall bekosta anslutningen samt svara för alla&lt;br&gt;förbindelser och all behövlig utrustning inom SUNET. Detta statliga&lt;br&gt;erbjudande förutsätter att berörda kommuner åtar sig att själva svara för alla&lt;br&gt;kostnader som är förenade med deras deltagande när statens stöd upphör efter&lt;br&gt;två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beräknar i budgetpropositionen medel till Kungliga Biblioteket&lt;br&gt;för utveckling av LIBRIS, som är Kungliga Bibliotekets administrativa&lt;br&gt;biblioteksinformationssystem, till att bli ett modernare bibliotekssystem.&lt;br&gt;Databaserna i detta system skall kunna användas avgiftsfritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller frågan om avgiftsfrihet för informationsteknik på biblioteken&lt;br&gt;avvaktar regeringen slutbetänkande från utredningen Kulturnät Sverige hös-&lt;br&gt;ten 1997 (se avsnitt 16.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungliga Biblioteket anser att avgiftsfriheten för boklån skall avse hela det&lt;br&gt;offentliga biblioteksväsendet. Ett av skälen till regeringens förslag om en&lt;br&gt;bibliotekslag är att garantera avgiftsfria boklån i kommunerna. Det har inte&lt;br&gt;framkommit något motsvarande behov av lagstiftning för andra bibliotek. När&lt;br&gt;det gäller statliga bibliotek behöver inte en sådan fråga regleras i lag eftersom&lt;br&gt;avgiftsfrihet kan regleras i instruktioner m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan om folkbiblioteken finns det länsbibliotek som skall hjälpa bib-&lt;br&gt;lioteken i länet med bl.a. fjärrlån. Av praktiska skäl var alla länsbiblioteken&lt;br&gt;ursprungligen inordnade under värdkommunens huvudmannaskap. Under&lt;br&gt;senare år har man på många håll gått ifrån den ordningen. Numera drivs&lt;br&gt;hälften av länsbiblioteken direkt av respektive landsting. På andra håll regle-&lt;br&gt;ras den regionala biblioteksverksamheten i avtal mellan landsting och värd-&lt;br&gt;kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturrådet och ett flertal länsbibliotek har påpekat att länsbiblioteken bi-&lt;br&gt;står folkbiblioteken i länet med både kompletterande medieförsörjning, utbild-&lt;br&gt;ning, rådgivning och utvecklingsstöd. De menar att detta bör framgå av&lt;br&gt;lagtexten. Riksdagen beslutade år 1985 (prop. 1984/85:141, bet.&lt;br&gt;1984/85:KrU21, rskr. 1984/85:392) att länsbiblioteken skulle ges möjlighet&lt;br&gt;att ta ett större ansvar för sina huvuduppgifter. I dessa ingår att för kommu-&lt;br&gt;nernas räkning tillhandahålla kompletterande medieförsörjning, rådgivning,&lt;br&gt;information och fortbildning samt specialtjänster. Det statliga stödet till läns-&lt;br&gt;biblioteken ökade samtidigt kraftigt. Regeringen föreslår, i enlighet med&lt;br&gt;remissinstansernas synpunkter, att bibliotekslagen kompletteras med en be-&lt;br&gt;stämmelse som anger att länsbiblioteken skall bistå folkbiblioteken. Biståndet&lt;br&gt;skall inte bara vara kompletterande medieförsörjning utan även andra&lt;br&gt;regionala biblioteksuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser anser att regeln om den s.k. lånekedjan bör vara&lt;br&gt;ömsesidig. Den borde inte bara omfatta lån till folkbiblioteken utan också&lt;br&gt;mellan biblioteken. De anser dessutom att avgiftsfriheten bör omfatta lån&lt;br&gt;mellan alla bibliotek, och inte bara fjärrlån till folkbiblioteken. Lagen syftar&lt;br&gt;emellertid, i första hand, till att garantera avgiftsfria lån av böcker på folk-&lt;br&gt;biblioteken. Förslaget syftar inte till att reglera andra ekonomiska förhållan-&lt;br&gt;den inom biblioteksväsendet. Vidare kan en kommun inte genom sitt folk-&lt;br&gt;bibliotek åläggas att arbeta utanför kommunens gränser. Det finns därför,&lt;br&gt;enligt regeringens mening, inte tillräckliga skäl att bygga ut regleringen av&lt;br&gt;lånekedjan på det sätt som föreslagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget redovisas närmare i kapitel 19 Författningskommentar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3 Ny stödform för inköp av litteratur till folk- och&lt;br&gt;skolbibliotek&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under våren 1996 utarbetades en promemoria på Kulturdepartementet med&lt;br&gt;förslag om en ny stödform för inköp av litteratur till folk- och skolbibliotek.&lt;br&gt;En hearing om förslaget hölls den 20 augusti 1996. Promemorian och syn-&lt;br&gt;punkterna vid hearingen ligger till grund för förslagen i detta avsnitt och finns&lt;br&gt;tillgänglig på Kulturdepartementet (dnr Ku96/1221/Ko).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsbidrag skall, enligt promemorians förslag, kunna ges till landets alla&lt;br&gt;kommuner för inköp av litteratur till folk- och skolbibliotek. Syftet med stats-&lt;br&gt;bidraget är att bidra till att tillgången på litteratur vid folk- och skolbiblioteken&lt;br&gt;förbättras till främjande av intresset för läsning och litteratur. Statsbidraget&lt;br&gt;skall i första hand användas för inköp av utgivna titlar som erhållit statligt&lt;br&gt;litteraturstöd. Statens kulturråd föreslås få i uppgift att pröva frågor om stats-&lt;br&gt;bidraget. Till ansökan om statsbidrag föreslås kommunen foga en skriftlig&lt;br&gt;plan i vilken fastställts hur kommunen skall stimulera barns och ungdomars&lt;br&gt;intresse för att läsa böcker. En annan förutsättning för statsbidrag skall vara&lt;br&gt;att kommunen, under det år som bidraget betalats ut, av egna medel ökat sina&lt;br&gt;bokanslag med en fjärdedel av det belopp som kommunen erhållit som stats-&lt;br&gt;bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett statligt stöd införs fr.o.m. år 1997 för&lt;br&gt;inköp av litteratur till folk- och skolbibliotek. Målgruppen skall vara&lt;br&gt;barn och unga. I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen&lt;br&gt;att 25 miljoner kronor anvisas för det nya stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i stort med regeringens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på promemorians förslag: Flertalet deltagare vid&lt;br&gt;hearingen gav sitt stöd för regeringens förslag om ny stödform för inköp av&lt;br&gt;litteratur till folk- och skolbiblioteken. Kritik mot förslaget framfördes dock&lt;br&gt;på två punkter. Flera deltagare hade invändningar mot att bidraget skulle vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bundet till litteratur som erhåller statligt utgivningsstöd. Vidare fanns invänd-&lt;br&gt;ningar mot kravet att kommunen skulle tvingas öka sina bokanslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Sverige har en barnlitteratur i världs-&lt;br&gt;klass. Men trots att utgivningen av bra barn- och ungdomsböcker är god,&lt;br&gt;läser barn och ungdomar allt mindre. Hösten 1995 gav regeringen Statens&lt;br&gt;kulturråd i uppdrag att se över barnbokens ställning. Kulturrådets rapport&lt;br&gt;visar att försäljningen av barn- och ungdomsböcker minskade med en&lt;br&gt;fjärdedel mellan åren 1990-1994. Samtidigt minskade utlåningen av barn-&lt;br&gt;och ungdomsböcker vid landets bibliotek. Minskningen är mest framträdande&lt;br&gt;bland de yngsta barnen och bland barn till lågutbildade föräldrar. År 1990&lt;br&gt;nådde bibliotekens uppsökande verksamhet drygt 70 procent av förskolorna&lt;br&gt;och fritidshemmen. År 1993 nåddes bara 54 procent och i 20 kommuner hade&lt;br&gt;den uppsökande verksamheten helt lagts ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många barn och ungdomar har fått en försämrad tillgång till böcker. Or-&lt;br&gt;sakerna är flera, bl.a. hushållens och den offentliga verksamhetens knappare&lt;br&gt;ekonomiska resurser. Vi vet att läsande och läsförståelse är intimt kopplade&lt;br&gt;till social bakgrund. Vi vet att föräldrars intresse och stimulans, tillgång till&lt;br&gt;böcker i hemmet och läsning för nöjes skull, har starka samband med barns&lt;br&gt;läsförmåga. Samtidigt köper folk- och skolbiblioteken i dag in allt färre&lt;br&gt;böcker. För fem år sedan köpte biblioteken in 980 000 volymer barn- och&lt;br&gt;ungdomsböcker. Förra året var de nere i 680 000 volymer. Bibliotekens&lt;br&gt;öppethållande och programverksamhet har också minskat. Dessutom står hela&lt;br&gt;biblioteksväsendet mitt uppe i en förändringsprocess och förväntas inom en&lt;br&gt;snar framtid också att fungera som viktiga informationscentrum. Det finns&lt;br&gt;ingen motsättning mellan boken och den nya tekniken. Läskunnighet och läs-&lt;br&gt;förståelse är däremot en förutsättning för att barnen skall kunna tillgodogöra&lt;br&gt;sig de nya medierna och den nya tekniken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots svårigheterna finns det många eldsjälar på enskilda skolor och&lt;br&gt;bibliotek som hittar vägar att arbeta med barn och böcker. Åtskilliga kom-&lt;br&gt;muner har också klarat att hävda biblioteksverksamheten. Ändå är utveck-&lt;br&gt;lingen oroande. En utveckling med sjunkande litteraturförsäljning och ut-&lt;br&gt;låning hotar dessutom både den breda utgivningen av kvalitetslitteratur och på&lt;br&gt;sikt det svenska språket och yttrandefrihetens reella innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att en bibliotekslag införs bör staten göra särskilda insatser&lt;br&gt;för att öka tillgången till litteratur vid folk- och skolbiblioteken och i samband&lt;br&gt;med detta stimulera till läsaktiviteter i ökad utsträckning. Målgruppen skall&lt;br&gt;vara barn och unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att ett nytt statsbidrag införs fr.o.m år 1997 för inköp&lt;br&gt;av litteratur till folk- och skolbiblioteken. Statsbidraget erbjuds alla kommu-&lt;br&gt;ner, dock med vissa villkor. Bidraget skall användas för inköp av litteratur&lt;br&gt;för barn och ungdomar. Tyngdpunkten skall följaktligen ligga på barn och&lt;br&gt;ungdomstitlar. Det utesluter dock inte att viss litteratur för vuxna kan ingå,&lt;br&gt;bl.a. av det skälet att ungdomar också läser vuxenlitteratur. Regeringen gör&lt;br&gt;bedömningen att det bör stå varje kommun fritt att bestämma vilka titlar som&lt;br&gt;skall köpas in. Ett villkor för bidrag skall vara att kommunen inte minskar&lt;br&gt;sina egna bokanslag. Promemorians förslag i denna del bör alltså inte följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall till ansökan foga en skriftlig redogörelse där det framgår&lt;br&gt;hur kommunen skall stimulera barns och ungdomars intresse för att läsa&lt;br&gt;böcker. Kommunerna bör i ansökan visa på olika former för läsaktiviteter och&lt;br&gt;hur samhällets olika verksamheter på litteraturområdet kan samverka. Det&lt;br&gt;kan, utöver samarbetet mellan bibliotek, skola och barnomsorg, innebära att&lt;br&gt;exempelvis den lokala bokhandeln, folkrörelserna, föreningsliv, föräldrar-&lt;br&gt;grupper m.fl. engageras. Skälen till det senare villkoret är att få fler barn och&lt;br&gt;ungdomar att läsa böcker. Dessutom kan redogörelsen från kommunerna bli&lt;br&gt;ett gott instrument vid utvärderingen av stödets effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens kulturråd fördelar, efter ansökan, stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att 25 miljoner&lt;br&gt;kronor anvisas för inköp av litteratur till folk- och skolbibliotek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.4 Läsfrämjande verksamhet för barn och unga&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I budgetpropositionen för år 1997 föreslår&lt;br&gt;regeringen att 5 miljoner kronor anvisas engångsvis för läsfrämjande&lt;br&gt;verksamheter för barn och unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I det föregående har regeringen&lt;br&gt;redovisat förslag om att ett nytt statligt stöd för inköp av litteratur till folk- och&lt;br&gt;skolbibliotek införs fr.o.m. år 1997. Målgruppen är barn och unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens kulturråd ansvarar för de statliga insatserna inom litteraturområdet i&lt;br&gt;dess helhet. Deras arbete berör dock i första hand förlag, kulturtidskrifter och&lt;br&gt;folkbibliotek. Därutöver fördelar rådet efter ansökan projektbidrag m.m. till&lt;br&gt;en rad skilda ändamål på kulturområdet. (Jfr budgetpropositionen för år&lt;br&gt;1997, anslaget A 2. Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt&lt;br&gt;internationellt kulturutbyte och samarbete.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att statligt stöd för inköp av litteratur till folk- och&lt;br&gt;skolbibliotek införs bör staten göra särskilda insatser för att främja läsning&lt;br&gt;bland barn och ungdomar. Särskilda medel bör därför finnas tillgängliga för&lt;br&gt;Kulturrådet att disponeras för bidrag till litterära ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidragen skall avse läs- och skri vfrämjande projekt/kampanjer eller en-&lt;br&gt;staka arrangemang som t.ex. litteraturläger m.m. för barn och unga. För att få&lt;br&gt;ett så stort genomslag som möjligt krävs också ett brett engagemang från&lt;br&gt;föreningslivet. Folkbildningsförbund och föräldraföreningar, folkrörelser&lt;br&gt;som t.ex. fackföreningsrörelsen, ungdomsorganisationer, idrottsrörelsen och&lt;br&gt;de konstnärliga centrumbildningarna, kooperativ och kulturföreningar m.fl.&lt;br&gt;ideella föreningar skall kunna söka bidrag för aktiviteter vars mål är att&lt;br&gt;förmedla litteraturen och språket till barn och unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör nämnas att regeringen erfarit att författare,&lt;br&gt;förläggare och bokhandel planerar ett flertal aktiviteter som skall främja barns&lt;br&gt;och ungdomars läsande. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997 att ett engångsbelopp på 5 miljoner kronor ställs till Kulturrådets Prop. 1996/97:3&lt;br&gt;disposition för läsfrämjande verksamheter för barn och ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.5 En bok för alla&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten med utgivning och spridning av kvalitetslitteratur till lågpris&lt;br&gt;för barn och ungdomar regleras genom ett avtal mellan staten och företaget En&lt;br&gt;Bok För Alla AB. Regeringen uppdrog i maj 1995 åt Statens kulturråd att&lt;br&gt;genomföra en fördjupad prövning av verksamheten med En bok för alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturrådets prövning, som redovisades i rådets anslagsframställning för&lt;br&gt;1997-1999 bil. 8, En bok för alla, ligger till grund för regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En Bok För Alla AB skall under perioden&lt;br&gt;1997-1999 erhålla statliga medel. I budgetpropositionen för år 1997&lt;br&gt;föreslår regeringen att 8,2 miljoner kronor anvisas för verksamheten&lt;br&gt;med En bok för alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens kulturråds förslag: Överensstämmer i stort med regeringens&lt;br&gt;förslag. Inriktningen bör enligt Kulturrådets förslag ändras så att läs-&lt;br&gt;främjande verksamhet till barn och ungdomar betonas starkare. Därutöver att&lt;br&gt;en omfördelning mellan barnboks- och ungdomsboksutgivningen sker så att&lt;br&gt;barnboksutgivningen ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Staten stödjer utgivningen av En&lt;br&gt;bok för alla sedan år 1976. År 1979 utökades den med en serie för barn och&lt;br&gt;ungdomar. Den årliga utgivningen omfattar 20 vuxenböcker, 10 böcker för&lt;br&gt;barn och lika många för ungdomar. En bok för alla ger också ut egen-&lt;br&gt;producerade antologier. Flera sagosamlingar och lyrikantologier för barn och&lt;br&gt;ungdomar har kommit ut i stora upplagor. I statens uppdrag till En Bok För&lt;br&gt;Alla AB ingår också att arbeta läsfrämjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bok för alla sprids via bokombud på arbetsplatser och i föreningar. En&lt;br&gt;bok för alla går också att prenumerera på. Till skillnad från andra bokklubbar&lt;br&gt;har den en stor geografisk spridning. Den högsta siffran för antalet&lt;br&gt;prenumeranter redovisas för regioner utanför storstadsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer, i likhet med Statens kulturråd, att verksamheten är&lt;br&gt;av stor betydelse för spridningen av litteraturen. Det låga priset, titelbredden,&lt;br&gt;utgivningens kvalitet och det etablerade varumärket har samverkat till en bred&lt;br&gt;och väl förankrad läsfrämjande verksamhet. Priset innebär att skolor har råd&lt;br&gt;att köpa klassuppsättningar och att även människor med låga inkomster kan&lt;br&gt;inhandla egen litteratur. Kvaliteten i bokutgivningen innebär att böckerna&lt;br&gt;finner köpare också bland dem som inte behöver se till priset. Det finns där-&lt;br&gt;för starka skäl att ge fortsatt statligt stöd till förlaget för produktion och läs-&lt;br&gt;främjande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten En bok för alla regleras genom avtal mellan staten och&lt;br&gt;förlaget. Nuvarande avtal löper ut den 31 december 1996. För att ge bolaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nödvändiga planeringsförutsättningar har ett nytt avtal för tiden den 1 januari&lt;br&gt;1997 - den 31 december 1999 träffats mellan staten och och En Bok För Alla&lt;br&gt;AB. Det nya avtalet innebär inga förändringar för verksamhetens inriktning.&lt;br&gt;Riktlinjerna skall således även fortsättningsvis vara att utgivningen skall avse&lt;br&gt;tidigare utgiven svensk och till svenska översatt barn- och ungdomslitteratur&lt;br&gt;samt skönlitteratur för vuxna. Dessutom skall bolaget åta sig att sprida En&lt;br&gt;bok för alla i stora upplagor till ett lågt pris och till en omfattning av lägst&lt;br&gt;femton och högst tjugo titlar per år inom vardera kategorin utgivning för&lt;br&gt;vuxna och utgivning för barn och ungdomar. Avgörande för utgivningen&lt;br&gt;skall i första hand vara kvaliteten. Avtalet innebär att verksamheten för&lt;br&gt;budgetåret 1997 tilldelas ett anslag på 8,2 miljoner kronor på statsbudgeten,&lt;br&gt;med förbehåll för riksdagens godkännande, och att bidraget för de följande&lt;br&gt;åren beräknas enligt den praxis som gäller för statliga bidragsanslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.6 Regeringens övriga förslag på litteraturområdet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med ledning av ingivna årsredovisningar och anslagsframställningar har&lt;br&gt;regeringen gjort en samlad resultatbedömning av de olika stödformerna på&lt;br&gt;litteraturområdet. Dessa bedömningar har sammanvägts med den utvärdering&lt;br&gt;som Kulturutredningen har gjort och de synpunkter som har lämnats av&lt;br&gt;remissinstanserna. Regeringen har gjort den bedömningen att det statliga&lt;br&gt;stödet på litteraturområdet har haft god effekt. Ytterligare insatser är dock&lt;br&gt;motiverade. Förslag om införandet av en bibliotekslag, ett nytt statsbidrag för&lt;br&gt;inköp av litteratur på bibliotek, att särskilt utveckla läsfrämjande verksamhet&lt;br&gt;för barn och unga och en fortsatt utgivning av En bok för alla har redovisats i&lt;br&gt;det föregående. I övrigt gör regeringen bedömningen att oförändrade bidrag&lt;br&gt;bör utgå för litteraturstöd, stödet till kulturtidskrifter och bokhandel i av-&lt;br&gt;vaktan på den aviserade litteraturutredningen. Anslag till regional biblioteks-&lt;br&gt;verksamhet, Talboks- och punktskriftbiblioteken, Stiftelsen för lättläst&lt;br&gt;nyhetsinformation och litteratur samt till Sveriges Dövas Riksförbund för&lt;br&gt;produktion av videogram skall utgå i stort sett oförändrat. Oförändrade medel&lt;br&gt;skall vidare utgå till Svenska språknämnden och Sverigefinska språk-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens slutsats är att insatserna bör förstärkas för att säkerställa tillgång&lt;br&gt;till litteratur på biblioteken och främja läsning bland barn och ungdomar. I&lt;br&gt;övrigt bör de statliga stödformerna förbli i stort sett oförändrade. Regeringens&lt;br&gt;förslag till medelsanvisningar redovisas i budgetpropositionen för år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Teater&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1960- och 1970-talen stod teatern i centrum för den kulturpolitiska&lt;br&gt;debatten. Många unga teaterarbetare var kritiska mot institutionsteatrarna. De&lt;br&gt;ansågs för hierarkiska, för isolerade från samhället och en bredare publik&lt;br&gt;samt fast i gamla speltraditioner och mönster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskussionen på teaterområdet banade väg för en ny kulturpolitik. Teatern&lt;br&gt;skulle spridas i hela landet och vara en angelägenhet för alla. Riksdagen&lt;br&gt;beslutade också utifrån 1974 års kulturpolitiska mål att regionala teatrar skulle&lt;br&gt;skapas. Syftet var att göra teatern tillgänglig för alla. Riksteatern var den kraft&lt;br&gt;med vars hjälp teatern skulle nå ut i regionerna och där etablera sig som&lt;br&gt;region- eller länsteatrar. Teaterföreningar, bildningsförbund, m.fl. var de&lt;br&gt;kanaler som skulle användas för att aktivt engagera publiken. Målet var att&lt;br&gt;alla medborgare skulle ha tillgång till teater av hög kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idag uppgår statens bidrag till teater till cirka en miljard kronor per år,&lt;br&gt;vilket motsvarar ungefär en fjärdedel av den statliga kulturbudgeten. Antalet&lt;br&gt;teatrar har i det närmaste femdubblats och regionala teatrar finns i de flesta&lt;br&gt;län. Teaterutbudet har fått en betydligt större bredd än tidigare. Sverige har en&lt;br&gt;tätposition i världen när det gäller barn- och ungdomsteater, både till kvalitet&lt;br&gt;och kvantitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen har varit gynnsam men även problematisk. Antalet besökare&lt;br&gt;per år har minskat för all teater inklusive den kommersiella teatern. Teater-&lt;br&gt;besöken utanför storstadslänen har gått ned med cirka 40 procent sedan år&lt;br&gt;1970. Samtidigt går fler människor i dag på teater än för tjugo år sedan, men&lt;br&gt;inte lika ofta. Det innebär att teatern, trots allt, har breddat sin publik.&lt;br&gt;Siffrorna visar också stora regionala variationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella jämförelser visar att problemen med vikande publiksiffror&lt;br&gt;är desamma i andra jämförbara länder. Teatern konkurrerar i dag på en under-&lt;br&gt;hållningsmarknad som har växt lavinartat de senaste decennierna. Att teatern&lt;br&gt;finns som en möjlighet till kreativt tänkande, skaparglädje och gestaltning av&lt;br&gt;livserfarenheter hos många människor visar dock inte minst det faktum att&lt;br&gt;antalet människor som engagerar sig i amatörteaterverksamheten är fler i dag&lt;br&gt;än för tjugo år sedan. Amatörteatern visar också en kontinuerligt ökande&lt;br&gt;publik. Många professionella teatrar har också i ökad utsträckning vidgat sitt&lt;br&gt;verksamhetsfält och arbetar aktivt tillsammans med amatörteatern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att teatern har en potentiell publik som inte kommer till föreställningarna i&lt;br&gt;dag visar även tittarsiffrorna för Sveriges Televisions dramasändningar. Trots&lt;br&gt;sjunkande tittarsiffror kan SvT:s teater visa en intresserad och avsevärt&lt;br&gt;bredare publik än den som besöker teatrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionaliseringen av teatern är ett faktum, men teatern har ännu inte blivit&lt;br&gt;en teater för alla. I enlighet med de mål som regeringen föreslagit för kultur-&lt;br&gt;politiken bör arbetet nu föras vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.1 Inriktningen på de framtida insatserna för teater&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statens insatser bör syfta till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;efterfrågan på teater ökar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;spridningen på teater ökar och tillgängligheten förbättras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;teaterutbudet är allsidigt och håller hög kvalitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;barn och ungdomar får tillgång till teater av hög kvalitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;regional teater utvecklas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;nationalscenemas ställning i hela landet stärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Under de senaste 20 åren har&lt;br&gt;antalet besök på statsunderstödda institutionsteatrar och vid fria teater-&lt;br&gt;gruppers föreställningar minskat från knappt fyra miljoner besök per år till ca&lt;br&gt;2,8 miljoner besök per år. Statens insatser skall inriktas på att öka männi-&lt;br&gt;skors intresse för och tillgång till teater. Staten skall, tillsammans med&lt;br&gt;regionerna, verka för en utveckling av arrangörsledet vilket bl.a. innebär att&lt;br&gt;stimulera nya arrangörsstrukturer och stödja arbetet med att öka människors&lt;br&gt;delaktighet i och tillgång till teatern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fortsatt huvudsyfte med statens insatser skall vara att nå så många&lt;br&gt;människor som möjligt med teater, oavsett var de bor, oavsett ubildnings-&lt;br&gt;bakgrund, oavsett personlig ekonomi. För att nå de grupper som i dag inte&lt;br&gt;har tillgång till teater, inte vågar sig till teatern eller inte har möjlighet att ta sig&lt;br&gt;till teatern krävs ett nytänkande både från statens, regionernas och teatrarnas&lt;br&gt;sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste tydligt markeras att det är en uppgift för teaterinstitutionerna,&lt;br&gt;inklusive nationalscenerna, att turnera. Men det är också angeläget att teat-&lt;br&gt;rarna utvecklar samarbetsformer med resenäringen, med arbetsplatser, med&lt;br&gt;folkbildningen, med skolor och andra som kan medverka till att människor&lt;br&gt;får ökade möjligheter att se teater i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten skall också medverka till att det finns förutsättningar för att&lt;br&gt;teaterproduktionen sprids via radio och TV. I enlighet med 1996 års riksdags-&lt;br&gt;beslut (bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297), skall Sveriges Television,&lt;br&gt;Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio öka samarbetet med kultur-&lt;br&gt;institutionerna i syfte att öka antalet utsändningar av föreställningar och&lt;br&gt;evenemang. Ett viktigt kulturförmedlande uppdrag för televisionen och radion&lt;br&gt;är att öka antalet samarbetsprojekt med kultur- och musikinsitutioner i hela&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statlig och annan offentlig finansiering skall vidare bidra till att biljett-&lt;br&gt;priserna hålls på en rimlig nivå. Även människor med låga inkomster skall ha&lt;br&gt;råd att gå på teater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att teatern skall kunna upprätthålla allsidighet och hög kvalitet behöver&lt;br&gt;den, liksom alla konstarter, ständigt förnyas och utsättas för utmaningar och&lt;br&gt;provokationer. Kvalitet är ett subjektivt begrepp, men diskussioner och&lt;br&gt;ifrågasättanden är en viktig del i konstarternas förnyelse. Statens insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall främja en förnyelse inom teatern genom att stödja utvecklingsarbete och&lt;br&gt;experiment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om teaterns förnyelse är nära förbunden med frågan om anställ-&lt;br&gt;ningsformer inom teatern. Det finns en konflikt mellan arbetsgivarnas behov&lt;br&gt;av en rörlig teaterarbetarkår och de anställdas behov av trygghet och rimliga&lt;br&gt;arbetsförhållanden. Ansvaret för denna fråga ligger hos arbetsmarknadens&lt;br&gt;parter. Staten skall dock, via bl.a. utredningsinsatser, medverka till att finna&lt;br&gt;lösningar som tillmötesgår såväl teaterledningarnas krav på flexibilitet som de&lt;br&gt;anställdas krav på trygghet. Regeringen kommer inom kort att tillsätta en&lt;br&gt;utredning som skall se över de arbetsmarknadspolitiska medlen inom&lt;br&gt;kultursektorn. Inriktningen på detta utredningsarbete redovisas närmare i&lt;br&gt;avsnittet om konstnärernas villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturrådets barnteaterstatistik visar stadigt sjunkande besökssiffror de&lt;br&gt;senaste åren. Detta betyder inte att det spelas mindre barnteater i landet än&lt;br&gt;tidigare. Kulturrådets statistik är beräknad på institutionsteatrarna samt de&lt;br&gt;grupper som haft någon form av statligt stöd under spelåret. För att få detta&lt;br&gt;stöd är kvalitet ett kriterium. Statistiken tyder på att den kvalitativa barnteatern&lt;br&gt;är på stark nedgång. Förskolan och skolan beställer nu allt mer av lokala&lt;br&gt;amatörteatergrupper. Skälen är ofta bristande ekonomiska resurser, men&lt;br&gt;också brist på kunskap hos bl.a. många av de enskilda förskolor och skolor&lt;br&gt;som numera själva skall ta ansvar för att barn och ungdom får ta del av&lt;br&gt;teaterupplevelser i skolan. Barn väljer inte själva att gå på teater. Det är&lt;br&gt;vuxnas initiativ och val som styr den erfarenhet de får av teatern. Om barn&lt;br&gt;inte får möta engagerande teater av hög kvalitet i förskolan och skolan väcks&lt;br&gt;inte den unga generationens teaterintresse vilket kan skada teaterlivet på&lt;br&gt;längre sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomar däremot väljer själva sin kulturkonsumtion. Positiva teaterupp-&lt;br&gt;levelser från skolan är viktigt. Men lika viktigt är, att i ungdomars liv kon-&lt;br&gt;kurrerar teatern med en kommersiell marknad med ett mycket stort utbud av&lt;br&gt;varierande kvalitet. Därför måste ungdomar engageras och entusiasmeras sär-&lt;br&gt;skilt. Teatern måste angå dem, annars kommer de inte dit. Det är en central&lt;br&gt;uppgift för teaterinstitutionerna och teaterarbetarna att förmedla teaterkonstens&lt;br&gt;uttrycksmöjligheter till den unga generationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten skall medverka till att stärka sådan barn- och ungdomsteater som&lt;br&gt;har kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens insatser för teatern i regionerna skall, liksom hittills, stödja regio-&lt;br&gt;nernas egna initiativ. Regeringen lämnar i kapitel 18 i denna proposition ett&lt;br&gt;förslag till nytt regionalt bidragssystem. De regionala bidragen skall syfta till&lt;br&gt;att utveckla den teater som etablerats i regionerna. Regeringen kommer bl.a&lt;br&gt;att förstärka stödet till de regionteatrar som turnerar. Regionalt förstärks även&lt;br&gt;skådespelarutbildningen genom ett ökat stöd för skådespelarutbildning vid&lt;br&gt;Högskolan i Luleå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landets nationalscener, Operan och Dramaten, är en angelägenhet för hela&lt;br&gt;nationen. Staten har ett ansvar för att dessa scener kan fungera som nationella&lt;br&gt;och internationella föredömen inom teater, musikteater och dans. Staten har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också ett ansvar för att dessa scener i ökad utsträckning blir tillgängliga för Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;hela svenska folket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens satsningar på bl.a. regional teater innebär sammantaget att det&lt;br&gt;ekonomiska stödet till teatersektorn ökar något under den kommande treårs-&lt;br&gt;perioden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.2 Nationalscenerna Operan och Dramaten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Uppdraget till nationalscenerna Operan&lt;br&gt;och Dramaten står fast. Det innebär bl.a. att Operan och Dramaten bör&lt;br&gt;vara de i Sverige ledande institutionerna inom sina konstområden, vara&lt;br&gt;föredömen för andra scener, vårda och främja det nationella kulturarvet&lt;br&gt;inom sina konstområden, nå en stor och bred publik, ha en bred reper-&lt;br&gt;toar samt kunna hävda sig i jämförelse med de främsta scenerna utom-&lt;br&gt;lands. Inom ramen för sitt uppdrag bör nationalscenerna verka för att i&lt;br&gt;ökad utsträckning bli tillgängliga för hela svenska folket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Utredningen diskuterar inte national-&lt;br&gt;scenernas uppdrag. Däremot föreslår utredningen att stockholmsregionen&lt;br&gt;skall finansiera en del av nationalscenernas verksamhet. Utredningen menar&lt;br&gt;vidare att nationalscenerna skall öka antalet nationella turnéer och höja sina&lt;br&gt;biljettpriser. Utredningen föreslår också att Operan övertar huvudmanna-&lt;br&gt;skapet för Södra teatern i Stockholm från Riksteatern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Operan och Dramaten har i sina remissvar redo-&lt;br&gt;gjort för sin syn på nationalscensbegreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser, däribland Kulturrådet, Stockholms stad, Riks-&lt;br&gt;revisionsverket och Statskontoret är kritiska till Kulturutredningens förslag&lt;br&gt;vad gäller Operans och Dramatens finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dramaten är negativ till att höja biljettpriserna. Det motverkar ambitionen&lt;br&gt;att fler människor skall ha möjlighet att delta i kulturlivet. Enligt Dramaten är&lt;br&gt;det främst som basresurs på hemmaplan och genom täta kontakter med publik&lt;br&gt;och ensembler i regionerna som man bäst sköter sitt uppdrag som national-&lt;br&gt;scen. Inte heller Operan vill höja sina biljettpriser, eftersom risken för publik-&lt;br&gt;bortfall ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Genom 1993 års riksdagsbeslut&lt;br&gt;fastställdes mål för Operans och Dramatens verksamheter (bet. 1992/93&lt;br&gt;KrU:20, rskr. 1992/93:315). De mål som nu föreslås för nationalscenerna&lt;br&gt;ansluter i allt väsentligt till de tidigare förslag som behandlats i riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen behandlar i det&lt;br&gt;följande Operans och Dramatens uppdrag samt vissa frågor om deras finansi-&lt;br&gt;ering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationalscenemas uppdrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdraget till Operan och Dramaten som nationalscener bör i allt väsentligt&lt;br&gt;stå fast. Regeringen redogör nedan för innebörden av detta uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationalscenerna är hela nationens angelägenhet. De skall vara föredömen&lt;br&gt;för andra teatrar i Sverige när det gäller förnyelse, utveckling och konstnärlig&lt;br&gt;kvalitet inom sina respektive områden, vilket för Operan innebär konst-&lt;br&gt;områdena opera och balett och för Dramaten dramatisk teater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationalscenerna skall ha en bred repertoar. De skall gestalta både svenska&lt;br&gt;och utländska klassiker och modern svensk och utländsk dramatik, opera och&lt;br&gt;balett. Nationalscenerna har viktiga uppgifter både som kulturbärare och som&lt;br&gt;nyskapare. Det skall synas också på våra nationalscener att vi lever i ett&lt;br&gt;mångkulturellt samhälle. Scenerna skall vara öppna för nya impulser och ta&lt;br&gt;upp ämnen som är angelägna för många människor. I det sammanhanget har&lt;br&gt;scenerna också ett ansvar för att både beställa och spela ny svensk dramatik,&lt;br&gt;opera och dans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nationella kulturarvet inom drama, dans och musikteater är inte en&lt;br&gt;gång för alla givet. Forskningen synliggör oavbrutet bortglömd dramatik,&lt;br&gt;t.ex. dramatik skriven av kvinnor, och andra verk inom teaterns område som&lt;br&gt;speglar andra erfarenheter än de som i dag presenteras som vårt kulturarv på&lt;br&gt;teaterns område. Våra nationalscener, som skall vårda och främja det natio-&lt;br&gt;nella kulturarvet inom sina områden, skall också vara öppna för den nya kun-&lt;br&gt;skap som forskningen tillför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom nationalscenemas uppdrag ligger att bevara och utveckla de hant-&lt;br&gt;verkstraditioner som ryms inom ramen för en nationalteater. I Dramatens&lt;br&gt;uppdrag ingår även att vårda och främja det svenska språket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationalscenerna skall nå en stor och bred publik. Både Operan och&lt;br&gt;Dramaten hade under spelåret 1994/95 en publikökning med 23 000 respek-&lt;br&gt;tive 69 000 besök. Det är en positiv utveckling. Hittills gjorda undersökning-&lt;br&gt;ar visar dock att nationalscenemas publik i stor utsträckning utgörs av&lt;br&gt;välutbildade människor från Storstockholmsområdet. Enligt regeringen bör&lt;br&gt;publikarbetet inriktas på såväl social som geografisk spridning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt arbete med att bredda publiken och nå ut med nationalscenemas konst&lt;br&gt;i hela landet behöver teatrarna arbeta med många olika metoder - samarbete&lt;br&gt;med teaterföreningar, researrangörer, turistnäring, arbetsplatser, skolor, folk-&lt;br&gt;rörelser, folkbildningen, regionala och lokala arrangörer och särskilt radion&lt;br&gt;och televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den nationella finansieringen och den stora efterfrågan&lt;br&gt;som finns på Operans och Dramatens uppsättningar ute i landet, är det en&lt;br&gt;självklar uppgift för nationalscenerna att, i rimlig omfattning, genomföra&lt;br&gt;turnéer och gästspel. Fler TV- och radiosändningar skapar också möjligheter&lt;br&gt;för de boende utanför Stockholm att ta del av nationalscenemas uppsätt-&lt;br&gt;ningar. Antalet televisionsproduktioner - transmitteringar eller studioöver-&lt;br&gt;föringar - bör öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationalscenerna skall genom hög kvalitet och bevarad nationell egenart&lt;br&gt;kunna hävda sig i jämförelse med de främsta scenerna utomlands och i det&lt;br&gt;internationella samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Kulturutredningens förslag skall Operan överta huvudmannaskapet&lt;br&gt;för Södra teatern i Stockholm från Riksteatern. Regeringen är emellertid inte&lt;br&gt;beredd att föreslå en sådan lösning. Av Operans fördjupade anslagsfram-&lt;br&gt;ställning framgår att ett sådant övertagande kräver att Södra teatern byggs om&lt;br&gt;för att passa Operans verksamhet och att en sådan ombyggnad inte ryms inom&lt;br&gt;ramen för Operans nuvarande anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansieringen av Operan och Dramaten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Kulturutredningen bör Stockholmsregionen bidra med en del av&lt;br&gt;finansieringen av nationalscenerna Operan och Dramaten. I den debatt som&lt;br&gt;följde på avlämnandet av Kulturutredningens slutbetänkande ifrågasattes&lt;br&gt;vissa statistiska uppgifter som utredningen använde för att belysa kultur-&lt;br&gt;satsningarna i storstadsregionerna och som ligger till grund för förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund fann Kulturdepartementet det angeläget att närmare&lt;br&gt;granska sakuppgifterna i utredningsbetänkandet och tillsatte i november 1995&lt;br&gt;en arbetsgrupp med uppgift att utreda kultursatsningarna i Stockholm, Göte-&lt;br&gt;borg och Malmö. Enligt arbetsgruppens rapport Kommunala kulturutgifter i&lt;br&gt;Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna (dnr Ku95/2106/KO) satsar&lt;br&gt;Stockholms stad mindre på kultur än de båda andra storstadskommunerna,&lt;br&gt;även om mönstret är väsentligt mer likartat mellan de nämnda städerna jämfört&lt;br&gt;med den statistik som Kulturutredningen använde. Regeringen anser dock att&lt;br&gt;Stockholms lägre kulturutgifter inte skall tas till intäkt för att staten skall vidta&lt;br&gt;just en sådan åtgärd som att minska det statliga stödet till landets gemen-&lt;br&gt;samma nationalscener och kräva att staden skall delfinansiera dem. För de&lt;br&gt;båda nationalscenerna ställer riksdag och regering upp övergripande mål som&lt;br&gt;har sin utgångspunkt i att scenerna skall vara hela nationens angelägenhet.&lt;br&gt;Regeringen är därför inte beredd att föreslå en regional medfinansiering av de&lt;br&gt;båda nationalscenerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen föreslår också att Operan och Dramaten skall höja sina&lt;br&gt;biljettpriser. Det finns inga breda undersökningar vad gäller publikens pris-&lt;br&gt;känslighet. Dramaten har dock gjort egna undersökningar som pekar på att&lt;br&gt;ökade intäkter via höjda biljettpriser motverkas av ökade kostnader för mark-&lt;br&gt;nadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutionerna bör kontinuerligt följa publikintresset och med detta som&lt;br&gt;bas bedöma om prisökningar är möjliga. Ett alltför högt biljettpris i tider när&lt;br&gt;många människor har en ytterst ansträngd ekonomi motverkar också ambi-&lt;br&gt;tionen att våra nationalscener skall vara tillgängliga för alla oavsett inkomst.&lt;br&gt;Operan och Dramaten skall, utifrån de kulturpolitiska mål som satts upp för&lt;br&gt;deras verksamhet, självständigt bedöma när det finns möjlighet att höja&lt;br&gt;biljettpriserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med diskussionen om biljettpriser förtjänar det att nämnas att&lt;br&gt;nationalscenerna begagnar sig av andra möjligheter att finansiera sin verk-&lt;br&gt;samhet utöver statsanslagen. Samarbetsprojekt med andra kulturinstitutioner&lt;br&gt;och med företag är exempel på detta. Regeringen är positiv till detta och ser&lt;br&gt;det som en möjlighet för institutionerna att finansiera sådant som normalt inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ryms inom ramen för statsanslagen, exempelvis gästspel från utlandet och Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;utlands turnéer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag till Operan och Dramaten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till medelstilldelning avseende bidrag till Operan och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dramaten, liksom övergripande mål för teatrarna, redovisas i budgetproposi-&lt;br&gt;tionen för år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.3 Nationellt uppdrag för barn- och ungdomsteater&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett tidsbegränsat nationellt uppdrag för barn-&lt;br&gt;och ungdomsteater inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att för perioden 1997-1999 ge uppdraget till&lt;br&gt;Backa teater i Göteborg. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås att&lt;br&gt;1 miljon kronor anvisas för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En övervägande del av de remissinstanser som&lt;br&gt;kommenterat frågan, bl.a. Kulturrådet, ett flertal kommuner och länsteater-&lt;br&gt;föreningar stödjer utredningens förslag om att ett nationellt uppdrag för barn-&lt;br&gt;och ungdomsteater bör inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Trots den stora satsning som staten,&lt;br&gt;landsting och kommuner gör på teatern i Sverige har teater för barn och&lt;br&gt;ungdomar en relativt låg prioritet och status inom teaterområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför ett rullande nationellt uppdrag för att stärka&lt;br&gt;barn- och ungdomsteaterns ställning i teaterlivet. Det nationella uppdraget&lt;br&gt;skall vara att värna om hög konstnärlig kvalitet och åstadkomma förnyelse&lt;br&gt;både vad gäller form och innehåll. Det finns ett betydande behov av&lt;br&gt;kunskapsutveckling inom detta område och det finns ett stort intresse för att&lt;br&gt;förnya teaterns former med genreröverskridande verk, där man arbetar med&lt;br&gt;allt från tal, dans och musik till multimedia. Med stöd i det nationella&lt;br&gt;uppdraget skall teatern kunna svara för seminarier och utbildning och på olika&lt;br&gt;sätt inspirera både andra teatrar och kulturansvariga i skolan och förskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nationella uppdraget skall tilldelas en teater för en treårsperiod och&lt;br&gt;skall därefter föras vidare. Uppdraget kopplas till en befintlig teater vars&lt;br&gt;huvudman ser ett sådant uppdrag som en tillgång för verksamheten i sin&lt;br&gt;helhet och som står för hög konstnärlig kvalitet och förnyelse när det gäller&lt;br&gt;teater för unga människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör ankomma på regeringen att utse innehavare av uppdraget. Kultur-&lt;br&gt;rådet får till uppgift att följa upp och utvärdera uppdraget samt lämna förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till regeringen om vilken institution som skall få överta uppdraget inför en ny&lt;br&gt;treårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För perioden 1997-1999 föreslår regeringen, i likhet med Kulturutred-&lt;br&gt;ningen, att det nationella uppdraget ges till Backa Teater i Göteborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att ett årligt bidrag&lt;br&gt;på 1 miljon kronor anvisas för genomförandet av det nationella uppdraget för&lt;br&gt;barn- och ungdomsteater.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.4 Satsning på ungdomars eget skapande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statens kulturråd disponerar 3 miljoner&lt;br&gt;kronor under en treårsperiod för insatser som främjar ungdomars eget&lt;br&gt;skapande. Denna verksamhet bör fortsätta. Medel för att främja&lt;br&gt;ungdomars eget skapande kommer under år 1998 att finnas inom&lt;br&gt;ramen för Kultur i hela landet-projektet. Vidare har regeringen i&lt;br&gt;budgetpropositionen för år 1999 för avsikt att föreslå att Kulturrådets&lt;br&gt;medelsram för detta ändamål ökas med 9,4 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Genom skolan, kyrkans&lt;br&gt;ungdomsverksamhet, studieförbunden och stödet till det övriga föreningslivet&lt;br&gt;gör samhället betydande insatser för att utveckla ungdomars kulturella&lt;br&gt;intressen. Många ungdomar nås dock inte av dessa insatser eller anser inte att&lt;br&gt;den organiserade verksamheten tillgodoser deras intressen och behov. För&lt;br&gt;dem är det viktigt med alternativa mötesplatser, där deras spontana&lt;br&gt;skaparbehov kan utvecklas i nya banor på deras egna villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att ungdomar får samhällets stöd för att skapa egna&lt;br&gt;kreativa miljöer och utveckla nya konstnärliga uttrycksformer. Sedan budget-&lt;br&gt;året 1993/94 disponerar Kulturrådet ett utvecklingsanslag på 3 miljoner&lt;br&gt;kronor för att under en treårsperiod göra insatser som främjar ungdomars eget&lt;br&gt;skapande. Stöd skall framför allt lämnas till verksamhet som genomförs&lt;br&gt;direkt i ungdomarnas vardagsmiljö. Kulturrådet kommer att i sin anslags-&lt;br&gt;framställning för år 1998 att lämna en samlad redovisning av tre års arbete.&lt;br&gt;Efter vad regeringen har erfarit är erfarenheterna så goda att Kulturrådet bör&lt;br&gt;få fortsätta med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en central kulturpolitisk uppgift att ta vara på och utveckla ung-&lt;br&gt;domars skaparintresse. Eftersom skaparbehovet oftast tar sig uttryck i experi-&lt;br&gt;ment med musik är detta ett område som särskilt bör uppmärksammas. Även&lt;br&gt;inom andra konstformer, bl.a. teater och dans, är det viktigt att fånga upp och&lt;br&gt;utveckla ungdomars lust att skapa och uttrycka sig. Det gäller att etablera&lt;br&gt;kontakter över hela landet för att hitta bra projekt och locka fram nya initiativ.&lt;br&gt;Det gäller att stimulera kommunernas intresse och engagemang. Framför allt&lt;br&gt;bör kommunerna se som sin uppgift att ställa lämpliga lokaler till ungdomar-&lt;br&gt;nas förfogande. Det gäller också att få ideella organisationer och studie-&lt;br&gt;förbund att göra nya insatser. Regeringen vill i detta sammanhang också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK033/prop_199697__3-4.png" style="width:556pt;height:743pt;"/&gt;
&lt;p&gt;hänvisa till vad som anförs under avsnitt 17 om en särskild satsning på ung-&lt;br&gt;domars eget skapande under Kulturåret 1998. Inom ramen för projektet&lt;br&gt;Kultur i hela landet kommer frågorna att lyftas fram under år 1997 och 1998.&lt;br&gt;Regeringen är vidare för sin del beredd att förorda en kraftig förstärkning av&lt;br&gt;Kulturrådets medelsram för stöd till ungdomars kulturskapande fr.o.m. år&lt;br&gt;1999. Preliminärt räknar regeringen med en utgiftsökning på 9,4 miljoner år&lt;br&gt;1999 för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.5 Nationellt uppdrag inom området ungdomskultur&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett tidsbegränsat nationellt uppdrag inrättas&lt;br&gt;inom området ungdomskultur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att för perioden 1997-1999 ge uppdraget till&lt;br&gt;Kulturskolan Rosteriet i Luleå. I budgetpropositionen för år 1997 före-&lt;br&gt;slås att 1 miljon kronor anvisas för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i föregående avsnitt&lt;br&gt;förordat en kraftigt ökad insats i syfte att främja ungdomars eget skapande.&lt;br&gt;På några håll i landet bedrivs kulturverksamhet - i form av kulturskolor eller&lt;br&gt;liknande - där ungdomar får genomföra kulturprojekt efter egna idéer under&lt;br&gt;professionell ledning. Där arbetar man med sång, musik, dans, talteater, bild,&lt;br&gt;film och video, ibland renodlat men ofta i ovanliga kombinationer. Med&lt;br&gt;ungdomarnas egen idérikedom som grund åstadkoms inte sällan produktioner&lt;br&gt;av hög konstnärlig halt. Genom att var och en i en grupp får en uppgift under&lt;br&gt;eget ansvar lockas det fram talanger som var dolda både för omgivningen och&lt;br&gt;den unga människan själv. Samtidigt som ny spännande kultur skapas får ett&lt;br&gt;antal ungdomar ett tidigare inte upplevt självförtroende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturrådets stödjande arbete på detta område skulle sannolikt få större&lt;br&gt;effekt om det bedrevs utifrån ett antal goda exempel. Regeringen föreslår&lt;br&gt;därför att Kulturrådets bidragsgivning kompletteras med ett rullande nationellt&lt;br&gt;uppdrag för ungdomskultur av samma karaktär som de som i denna&lt;br&gt;proposition föreslagits för bl.a. barn- och ungdomsteater. Uppdraget skall&lt;br&gt;tilldelas en institution för en treårsperiod och därefter föras vidare. I upp-&lt;br&gt;draget skall ingå att sprida kunskaper och erfarenheter och därigenom&lt;br&gt;inspirera till att liknande verksamhet startar på andra håll. Detta kan ske t.ex.&lt;br&gt;genom turnerande eller genom att institutionen tar emot studiebesök för längre&lt;br&gt;eller kortare tid. Uppdraget skall även ge möjlighet att genomföra särskilda&lt;br&gt;utvecklingsprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör ankomma på regeringen att utse innehavare av uppdraget.&lt;br&gt;Kulturrådet får till uppgift att följa upp och utvärdera uppdraget samt lämna&lt;br&gt;förslag till regeringen om vilken institution som skall få överta uppdraget&lt;br&gt;inför en ny treårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För perioden 1997-1999 avser regeringen att ge det nationella uppdraget&lt;br&gt;inom ungdomskultur till Kulturskolan Rosteriet i Luleå. Kulturskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rosteriet är en ideell förening, vars verksamhet är inriktad på ungdomar med&lt;br&gt;särskilda behov. Rosteriet har ett nära samarbete med Norrbottensteatern.&lt;br&gt;Regeringen anser att Rosteriets speciella filosofi att utgå från ungdomars&lt;br&gt;personliga känslor och erfarenheter i verksamheten är värd att utveckla och&lt;br&gt;sprida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att ett årligt bidrag&lt;br&gt;på 1 miljon kronor anvisas för genomförandet av det nationella uppdraget för&lt;br&gt;ungdomskultur.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.6 Regional teater&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det statliga stödet till regional teaterverk-&lt;br&gt;samhet förstärks. Detta möjliggör för staten att stödja uppbyggnaden av&lt;br&gt;Norrlands Musik och Dansteater från och med år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för stödet till regionala och lokala teater-, dans- och&lt;br&gt;musikinstitutioner skall en viss del av stödet avsättas för riktade tids-&lt;br&gt;begränsade insatser i syfte att bl.a. öka antalet regionala turnéer och för&lt;br&gt;att intensifiera teatrarnas publikarbete. De särskilda medlen skall vid&lt;br&gt;ingången av år 1999 motsvara sex procent av anslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Vad gäller omfördelningen inom ramen&lt;br&gt;för anslaget till regionala teater- dans-, och musikinstitutioner överenstämmer&lt;br&gt;Kulturutredningens förslag delvis med regeringens förslag. Kulturutredning-&lt;br&gt;en föreslår att tjugo procent av de fasta bidragen till länsteatrarna görs om till&lt;br&gt;rörliga grundbidrag som efter prövning fördelas av Statens kulturråd till bl.a.&lt;br&gt;de länsteatrar som turnerar och till regional musikteater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissopinionen är delad när det gäller förslaget&lt;br&gt;om turnerande regional teater. En del instanser är positiva till förslaget om ett&lt;br&gt;ökat antal turneér i sig men anser i likhet med bl.a Kulturrådet att ett ökat stöd&lt;br&gt;till regionteatrar som turnerar inte skall ske på bekostnad av det grundstöd&lt;br&gt;som finns i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liknande synpunkter om att ett ökat stöd inte får ske på bekostnad av det&lt;br&gt;befintliga stödet framförs vad gäller förslaget till ökad satsning på regional&lt;br&gt;musikteater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare ställningstaganden: År 1974 beslutade riks-&lt;br&gt;dagen att införa ett stödsystem för regionala teater- och dansinstitutioner&lt;br&gt;(prop. 1974:28, bet. 1974: KrU15, rskr. 1974:248). Sedan dess har inga&lt;br&gt;större förändringar gjorts i det sk. grundbeloppsystemet. Efterhand har&lt;br&gt;riksdagen fattat beslut om att ansluta fler teatrar till grundbeloppssystemet.&lt;br&gt;Under de senaste tre åren har ett flertal motioner framförts om en stärkning av&lt;br&gt;den regionala musikteatern. Utskottet har avstyrkt dessa med hänvisning till&lt;br&gt;det då pågående arbetet med Teaterutredningen och Kulturutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag innebär att det&lt;br&gt;statliga stödet till regional teater skall öka. Vidare förordar regeringen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omprioriteringar inom ramen för statens stöd till regional teater. Nedan Prop. 1996/97:3&lt;br&gt;redovisas dessutom regeringens förslag till hur länsteatrarna skall integreras i&lt;br&gt;det nya regionala bidragssystemet och de särskilda utvecklingsmedel som&lt;br&gt;skall avsättas inom detta system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökat stöd till regionala teaterinstitutioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kulturpolitiska mål som regeringen föreslår motiverar en ökad satsning på&lt;br&gt;regionala teaterinstitutioner. Ett huvudsyfte med statens insatser på teater-&lt;br&gt;området skall vara att sprida teatern i landet och nå nya grupper utanför&lt;br&gt;storstäderna. Än så länge är musikteatern och dansteatern i stor utsträckning&lt;br&gt;storstadsföreteelser. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997&lt;br&gt;mot denna bakgrund en ökning av det statliga stödet till regionala teater-&lt;br&gt;institutioner. Regeringen kommer också fortsatt att uppmärksamma frågan&lt;br&gt;om regional balans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökningen av det statliga bidraget till regionala teaterinstitutioner skall ses&lt;br&gt;som ett led i regeringens målsättning att sprida kulturen ytterligare i landet.&lt;br&gt;Av de reformmedel som frigörs har regeringen beräknat 6 miljoner kronor för&lt;br&gt;uppbyggnaden av Norrlands Musik och Dansteater (NMD). I kapitel 9 nedan&lt;br&gt;återkommer regeringen även när det gäller ökat bidrag till vissa regionala&lt;br&gt;dansinstitutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NMD representerar ett nytänkande när det gäller samarbete mellan kultur-&lt;br&gt;institutioner. I det förslag till verksamhet som presenterats av interimstyrelsen&lt;br&gt;för NMD ingår Norrlandsoperan i Umeå, Norrdans i Härnösand, en planerad&lt;br&gt;kyrkoopera i Piteå och en planerad barnopera i Östersund. Verksamheten vid&lt;br&gt;institutionerna kommer att planeras och turnéläggas gemensamt. Hela&lt;br&gt;Norrland kommer på sikt att få tillgång till kvalificerad opera och dans till en&lt;br&gt;sannolikt lägre kostnad än om institutionerna administrerades separat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inrättandet av NMD är angeläget, inte minst för att uppnå en bättre regional&lt;br&gt;spridning av musikteater och dans. Därför bör staten medverka till att upp-&lt;br&gt;byggnaden av NMD kan påbörjas från och med år 1997. Regeringen ser dock&lt;br&gt;i första hand NMD som ett regionalt åtagande. Ett statligt stöd bör därför&lt;br&gt;lämnas inom ramen för det ordinarie bidragssystem som kommer att gälla för&lt;br&gt;regionala teater-, dans- och musikinstitutioner fr.o.m. år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktade insatser inom ramen för det nya regionala bidragssystemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen redovisar i kapitel 18 i denna proposition sitt förslag till refor-&lt;br&gt;merat system för stöd till regional kulturverksamhet. Enligt förslaget skall det&lt;br&gt;statliga bidraget, liksom i det nuvarande bidragssystemet, vara förenat med&lt;br&gt;krav på ekonomisk motprestation från de regionala huvudmännens sida.&lt;br&gt;Andelen statligt stöd varierar mellan olika regionala teatrar. I genomsnitt är&lt;br&gt;statens bidrag cirka 25 procent av den regionala teaterns totala omslutning.&lt;br&gt;Även om en viss flexibilitet bör kunna medges i kravet på motprestation i det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya bidragssystemet, förutsätter regeringen att huvudmännens insats mot-&lt;br&gt;svarar merparten av de totala offentliga bidragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för detta reformerade stödsystem skall, enligt förslaget, medel&lt;br&gt;avsättas för riktade tidsbegränsade insatser. Nedan redovisar regeringen sin&lt;br&gt;syn på hur de riktade bidragen bör användas för att utveckla den regionala&lt;br&gt;teatern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har de regionala teatrarna ökat antalet föreställningar&lt;br&gt;utanför hemorten. Antalet föreställningar utanför hemlänet har också ökat.&lt;br&gt;Regeringen ser självfallet detta som en positiv utveckling. För att ytterligare&lt;br&gt;öka länsteatrarnas regionala ansvarstagande kan det, i synnerhet för teatrar i&lt;br&gt;län med långa avstånd, behövas ett ökat stöd för turnéer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet teaterbesök har minskat under en följd av år, mycket beroende på&lt;br&gt;ett sviktande publikintresse. Teaterns uppsökande verksamhet har minskat.&lt;br&gt;Både den uppsökande verksamheten och andra insatser från teaterns sida för&lt;br&gt;att fånga in en publik bör öka. Ett sätt att långsiktigt utveckla nya publik-&lt;br&gt;grupper är bl.a. att ge större möjligheter för barn och ungdomar att delta i&lt;br&gt;teaterverksamhet. Även teaterföreningarnas och Skådebanans verksamheter&lt;br&gt;för kulturovana grupper bör kunna förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Publikarbetet har hittills i första hand riktats till de aktiva och välmo-&lt;br&gt;tiverade grupperna. För att nå mindre teatervana människor behöver både&lt;br&gt;teaterföreningar och teaterarbetare tänka i nya banor. Samarbetet mellan de&lt;br&gt;fasta teatrarna och Skådebanorna kan utvecklas, likaså samspelet mellan&lt;br&gt;Skådebanorna och Riksteaterns regionala och lokala föreningar. Grunden för&lt;br&gt;ett ökat samarbete har nyligen lagts genom en överenskommelse mellan&lt;br&gt;Riksskådebanan och Riksteatern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teatrarna behöver också satsa mer på att inspirera och utbilda de lokala&lt;br&gt;arrangörerna och ge dem ett ökat stöd i publikarbetet. Särskild omsorg bör&lt;br&gt;läggas vid att vinna de unga, både genom samverkan med förskola och skola&lt;br&gt;och genom att uppsöka ungdomar i den miljö de känner sig hemma i.&lt;br&gt;Researrangemang som är inriktade på kulturaktiviteter är en resurs som bör&lt;br&gt;kunna utvecklas ytterligare. Enligt en enkät från bussresearrangörsföreningen&lt;br&gt;(BRA) arrangerade olika bussföretag paketresor där ca 300 000 besök på&lt;br&gt;teatern förmedlades. Institutionsteatrarna och researrangörerna bör kunna&lt;br&gt;finna former för att utveckla detta samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver att stödja regionala turnéer och ett intensifierat publikarbete bör de&lt;br&gt;riktade bidragen kunna användas för att öka de regionala teatrarnas samarbete&lt;br&gt;med andra konstområden, fria grupper och med amatörteatern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med år 1997 skall Statens Kulturråd årligen avsätta två procent&lt;br&gt;av anslaget så att de särskilda medlen vid ingången av år 1999 motsvarar sex&lt;br&gt;procent av anslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens kulturråd fördelar, efter ansökan, de särskilda medlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka att de riktade bidragen inte befriar teatrarna&lt;br&gt;från det turné- och publikansvar som de har inom ramen för sina ordinarie&lt;br&gt;anslag. Bidragen skall ses som en extra stimulans för de teatrar som uträttar&lt;br&gt;ett turné- och publikarbete utöver det normala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till medelsanvisning avseende bidrag till regionala&lt;br&gt;teater- och dansinstitutioner redovisas i budgetpropositionen för år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.7 Svenska riksteatern&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statens uppdrag till Riksteatern står fast.&lt;br&gt;Inom ramen för detta uppdrag bör dock Riksteatern ytterligare utveckla&lt;br&gt;och förstärka sin arrangörs- och publikorganisation samt ge större&lt;br&gt;utrymme för samarbete med andra producenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer delvis med rege-&lt;br&gt;ringens. Kulturutredningen föreslår att Riksteatern skall minska omfattningen&lt;br&gt;av egenproducerad teater i de tre storstadsområdena och produktionen av&lt;br&gt;musikteater. Kulturutredningen förordar vidare en utveckling av Riksteaterns&lt;br&gt;specialensembler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Vad gäller Kulturutredningens förslag är remiss-&lt;br&gt;opinionen delad. Riksteatern anser inte att det finns några besparingar att&lt;br&gt;hämta genom att minska utbudet av teaterföreställningar i storstäderna&lt;br&gt;eftersom dessa produktioner också sprids i resten av landet. Föreställningarna&lt;br&gt;i storstäderna görs för att använda ledig kapacitet i en specifik produktion&lt;br&gt;som annars skulle blivit outnyttjad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag om en minskad produktion av musikteater,&lt;br&gt;bemöts av Kulturrådet med att Riksteaterns produktion av talteater och&lt;br&gt;musikteater bör minska i takt med att dess roll som arrangör och publik-&lt;br&gt;organisation blir starkare. Än så länge behövs dock Riksteaterns insatser,&lt;br&gt;både som ett komplement till regional musikteater och som en garant för&lt;br&gt;regional spridning. Riksteatern menar att en utbyggnad av regional musik-&lt;br&gt;teater inte skulle innebära en minskning av Riksteaterns utbud, utan snarare&lt;br&gt;en förändring. Svenska teaterförbundet anser att Riksteaterns kulturpolitiska&lt;br&gt;uppgift är viktig. Riksteaterns produktioner kan inte ersättas av andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En majoritet av remissinstanserna är positiva till Kulturutredningens för-&lt;br&gt;slag om Riksteaterns specialensembler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Riksteaterns verksamhet har&lt;br&gt;behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen under senare år (jfr prop.&lt;br&gt;1994/95:100 bil. 12, bet. 1994/95:KrU22, rskr. 1994/95:286).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Riksteaterns roll håller på att för-&lt;br&gt;ändras i länen. De lokala arrangörernas beställningar av teaterns föreställ-&lt;br&gt;ningar har minskat under senare år. Publiktillströmningen till Riksteaterns&lt;br&gt;föreställningar varierar över åren. Den senaste säsongen har publiken ökat&lt;br&gt;men i ett längre perspektiv har Riksteatern tappat publik. En förklaring till&lt;br&gt;denna utveckling är att teaterföreningar och andra arrangörer har mindre&lt;br&gt;pengar att röra sig med. Ett annat skäl kan vara att Riksteatern medvetet sökt&lt;br&gt;sig till mindre orter och mindre föreställningslokaler. En del av förklaringen&lt;br&gt;är dock att den regionala teaterverksamheten successivt byggts ut och att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra teaterinstitutioner därmed - i enlighet med intentionerna i den nationella&lt;br&gt;kulturpolitik som fasställdes 1974 - tagit över en del av Riksteaterns publik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändrade förutsättningarna för Riksteatern motiverar, enligt rege-&lt;br&gt;ringens uppfattning, en viss tyngdpunktsförskjutning i villkoren för statens&lt;br&gt;stöd till teaterns verksamhet. Det grundläggande uppdraget kvarstår. Men&lt;br&gt;Riksteatern bör i framtiden ytterligare utveckla och förstärka arrangörs- och&lt;br&gt;publikorganisationen. På samma sätt bör Riksteatern i större utsträckning ge&lt;br&gt;utrymme för samarbete med andra producenter. Riksteaterns effektiva&lt;br&gt;turnéorganisation och kontaktnät ute i landet bör vara en tillgång för bl.a fria&lt;br&gt;grupper liksom för Operan och Dramaten när det gäller samarbete och&lt;br&gt;turnéer. Riksteatern har också inlett ett visst sådant samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör Riksteatern ytterligare utveckla och förstärka sitt teater-&lt;br&gt;främjande arbete i syfte att finna nya vägar att nå människor som vanligen inte&lt;br&gt;besöker teaterföreställningar och för att öka efterfrågan på teater. Det är en&lt;br&gt;utveckling som bör drivas vidare. När det gäller Riksteaterns föreställningar i&lt;br&gt;storstadslänen får de, med undantag för de specialinriktade verksamheterna&lt;br&gt;(t.ex. Cullbergbaletten och Tyst Teater), inte ske på bekostnad av turnéföre-&lt;br&gt;ställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i det här sammanhanget gärna betona att Riksteatern redan&lt;br&gt;delvis anpassat sig till de förändrade förutsättningar i regionerna som&lt;br&gt;beskrivits ovan. En minskad efterfrågan på Riksteaterns föreställningar har&lt;br&gt;bl.a. mötts med en utvidgning av antalet arrangörsföreningar knutna till&lt;br&gt;Riksteatern, en satsning på framträdanden på mindre orter, samt på den s.k.&lt;br&gt;teatermobilen. Allt i syfte att nå ut till en ny publik. I takt med förändringarna&lt;br&gt;i samhället har Riksteatern också startat nya specialinriktade verksamheter&lt;br&gt;t.ex. det mångkulturella projektet Shikasta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tyngdpunktsförskjutning i Riksteaterns verksamhet som regeringen&lt;br&gt;föreslår är således redan delvis påbörjad. Graden och takten i det förändrings-&lt;br&gt;arbetet bör till stor del kunna avgöras i fortlöpande diskussioner mellan Riks-&lt;br&gt;teatern och dess föreningar å ena sidan och mellan Riksteatern och regeringen&lt;br&gt;å den andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksteaterns specialinriktade verksamheter (Cullbergbaletten, Unga Riks,&lt;br&gt;Tyst Teater, mångkulturella projekt m.m.) uträttar ett värdefullt arbete. Dessa&lt;br&gt;verksamheter har ett nationellt intresse. Regeringen lägger särskild vikt vid att&lt;br&gt;satsningar gjorts för att olika invandrare skall få ta del av och medverka i&lt;br&gt;Riksteaterns utbud, genom olika mångkulturella teater- och dansprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redovisats i avsnitt 8.2 ovan är regeringen inte beredd att föreslå en&lt;br&gt;lösning som innebär att Operan tar över huvudmannaskapet för Södra teatern&lt;br&gt;i Stockholm från Riksteatern. Regeringen har i stället för avsikt att ge en&lt;br&gt;utredning i uppdrag att se över vissa frågor i samband med inrättandet av ett&lt;br&gt;Världskulturhus (se avsnitt 16 i denna proposition). En utgångspunkt för&lt;br&gt;utredaren är att Världskulturhuset lokaliseras till Södra Teatern och att det&lt;br&gt;statliga bidrag som i dag lämnas till Riksteatern för verksamheten vid Södra&lt;br&gt;Teatern, i stället överförs till Världskulturhuset som en del av finansieringen&lt;br&gt;för dess verksamhet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag i frågan under våren 1997. Tills vidare bör huvudmannaskapet för Prop. 1996/97:3&lt;br&gt;Södra teatern kvarstå hos Riksteatern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till medelsanvisning avseende bidrag till Riksteatern,&lt;br&gt;liksom övergripande mål för teatern, redovisas i budgetpropositionen för år&lt;br&gt;1997.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.8 Fria teatergrupper&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I budgetpropositionen för år 1997 föreslår&lt;br&gt;regeringen att stödet till fria teatergrupper förstärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Riksdagen har på förslag av&lt;br&gt;regeringen ökat det statliga stödet till fria teatergrupper varje år sedan 1992,&lt;br&gt;med undantag för innevarande budgetår (jfr prop. 1994/95:100 bil. 12, bet.&lt;br&gt;1994/95:KrU22, rskr. 1994/95:286).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer i förslaget.&lt;br&gt;Kulturrådet m.fl. menar att stödet inte skall ersätta arrangörernas ansvar.&lt;br&gt;Några remissinstanser menar vidare att landsting och kommuner bör ta ett&lt;br&gt;större ekonomiskt ansvar för de fria teatergrupperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De fria teatergrupperna spelar en&lt;br&gt;stor roll i det svenska teaterlivet. Många av dem turnerar över hela landet och&lt;br&gt;medverkar till ett levande teaterutbud utanför regionhuvudorterna. De fria&lt;br&gt;grupperna svarar för mer än hälften av det totala utbudet av den statligt stödda&lt;br&gt;barn- och ungdomsteatern i landet. Under spelåret 1994/95 spelade 58 stats-&lt;br&gt;bidragsbeviljade fria teatergrupper för sammanlagt 629 000 besökare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fria grupperna fungerar också som konstnärliga alternativ till teater-&lt;br&gt;institutionerna. Samhället får mycket teater i förhållande till de bidrag som&lt;br&gt;betalas ut. En ökning och koncentration av de statliga bidragen ger bättre&lt;br&gt;överlevnads- och utvecklingsmöjligheter åt de fria teatergrupperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de fria teatergrupperna är möjligheterna att turnera med vuxenteater i&lt;br&gt;det större formatet begränsade. Grupperna saknar i många fall pengar och&lt;br&gt;arrangörernas kännedom om utbudet är litet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De statliga teaterinsatserna bör syfta till ett brett och mångsidigt utbud av&lt;br&gt;teater av hög kvalitet. En ökad satsning på fria grupper, som ger dem bättre&lt;br&gt;möjligheter att turnera och marknadsföra sig, ser regeringen som en viktig del&lt;br&gt;av insatserna på teaterområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturrådet har redovisat sina planerar på att ta fram en modell för hur ett&lt;br&gt;särskilt turnéstöd till fria grupper med inriktning på barn- och ungdomsteater&lt;br&gt;skulle kunna organiseras. Regeringen ser positivt på detta. Samtidigt vill&lt;br&gt;regeringen understryka vikten av att regionala och lokala arrangörer tar sin del&lt;br&gt;av det ekonomiska ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att möjliggöra en satsning på de fria teatergrupperna föreslår rege- Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;ringen i budgetpropositionen för år 1997 att anslaget Bidrag till vissa teater-,&lt;br&gt;dans- och musikändamål ökas med 5 miljoner kronor. Medlen skall även&lt;br&gt;användas för satsningar på fria dansgrupper (se även avsnitt 9.3).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.9 &amp;nbsp;Samisk teater&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen föreslår att en samisk teaterinstitution inrättas. Planer på att&lt;br&gt;bilda en fast samisk teaterinstitution har funnits allt sedan den första samiska&lt;br&gt;teatern, Dålvådis, lades ner år 1990. Från statens sida anvisas årligen ett&lt;br&gt;samlat anslag för kulturella ändamål till Sametinget, som i sin tur fördelar&lt;br&gt;anslaget. För innevarande år bidrar Sametinget med ca 1,5 miljoner kronor till&lt;br&gt;samisk teaterverksamhet. Beslut har även fattats att medel skall utbetalas via&lt;br&gt;EU:s strukturfonder Mål 6 för uppbyggnad av en samisk teater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer, i likhet med Kulturutredningen, att en etablering av&lt;br&gt;en fast samisk teaterinstitution är av stort intresse. I dagsläget är regeringen&lt;br&gt;emellertid inte beredd att förorda en ökning av det statliga bidrag som redan&lt;br&gt;ges via Sametinget till en samisk teaterverksamhet. En förutsättning för&lt;br&gt;ytterligare statligt engagemang är bl.a. att frågan om en regional eller lokal&lt;br&gt;huvudman för den samiska teatern kan klargöras. Enligt vad regeringen har&lt;br&gt;erfarit har flera olika kommuner och län i Norrland uttryck intresse för att,&lt;br&gt;inom sina respektive kommuner och län, etablera en samisk teater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För riksdagens information kan nämnas att regeringen, mot denna bak-&lt;br&gt;grund, avser att ge Sametinget i uppdrag att undersöka förutsättningarna för&lt;br&gt;att etablera en fast samisk teaterinstitution.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.10 Regeringens övriga förslag på teaterområdet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med ledning av ingivna årsredovisningar och anslagsframställningar har rege-&lt;br&gt;ringen gjort en samlad bedömning av institutionerna och de olika stöd-&lt;br&gt;formerna på teaterområdet. Dessa bedömningar har sammanvägts med den&lt;br&gt;utvärdering som Kulturutredningen har gjort och de synpunkter som lämnats&lt;br&gt;av remissinstanserna. Förslag om förändring av institutionernas verksamhet&lt;br&gt;och vissa stödformers inriktning har redovisats i det föregående. I övrigt har&lt;br&gt;regeringen gjort den bedömningen att det statliga stödet på teaterområdet&lt;br&gt;fyller en viktig funktion och har haft goda effekter på utvecklingen. Staten&lt;br&gt;bör lämna fortsatt stöd till bl.a. Vadstena-akademien, Drottningholms slotts-&lt;br&gt;teater, Marionetteatern, Skådebanan och till centrala teaterorganisationer.&lt;br&gt;Statens kulturråd bör även fortsättningsvis disponera medel för projektstöd&lt;br&gt;och andra utvecklingsinsatser på teaterområdet. Regeringens slutsats är att&lt;br&gt;insatserna i denna del bör förbli i huvudsak oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till medelsanvisningar redovisas i budgetproposi-&lt;br&gt;tionen för år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Dans&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I början av 1970-talet, när den nya kulturpolitiken initierades, var dansen ett&lt;br&gt;relativt litet konstområde i Sverige. Dans kunde i princip bara ses i våra tre&lt;br&gt;storstäder och det innebar att majoriteten av svenska folket då aldrig hade sett&lt;br&gt;en dansföreställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens satsning på dansen under den senaste tjugoårsperioden har varit&lt;br&gt;relativt begränsad. En exakt beräkning är svår att göra eftersom dansen inte&lt;br&gt;tidigare redovisats som ett självständigt konstområde i förhållande till musik-&lt;br&gt;teatrarnas övriga verksamhet. För de poster som går att särskilja uppgick det&lt;br&gt;statliga stödet till 37 miljoner kronor budgetåret 1994/95. Operan uppskattar&lt;br&gt;sin kostnad för dansen till 115,6 miljoner kronor under budgetåret 1994/95.&lt;br&gt;En uppskattning, som tar hänsyn till osäkerheten i sifferunderlaget vad gäller&lt;br&gt;övriga regionala dansinstitutioner visar att statens stöd till dans inte överstiger&lt;br&gt;200 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dansen blev aldrig en del av den regionalisering av kulturpolitiken som&lt;br&gt;påbörjades år 1974. I dag finns det sex fasta dansensembler som har någon&lt;br&gt;form av institutionsanknytning; Operabaletten i Stockholm, balettensemblen&lt;br&gt;vid GöteborgsOperan, Cullbergbaletten inom Riksteatern och Östgötabaletten&lt;br&gt;samt danskompanierna Skånens Dansteater och Norrdans i Härnösand som&lt;br&gt;nyligen har etablerats. Dessutom turnerar Riksteatern, förutom Cullberg-&lt;br&gt;baletten, ett antal dansföreställningar varje år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal fria dansgrupper finns också. De spelar ungefär 30 procent av&lt;br&gt;sina föreställningar ute i landet och resten i storstäderna. Dansens Hus i&lt;br&gt;Stockholm och ett par mindre scener i Göteborg, Malmö och Stockholm ger&lt;br&gt;kontinuerligt dansföreställningar av såväl svenska som utländska grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dansen har haft små möjligheter att få fotfäste i hela Sverige. Trots de&lt;br&gt;begränsade resurser som existerat för dansen har den dock utvecklats till en&lt;br&gt;spännande konstform, där Cullbergbaletten är det mest påtagliga exemplet&lt;br&gt;med sina stora internationella framgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens insatser är en förutsättning för mycket av danskonsten i Sverige.&lt;br&gt;Det gäller särskilt de fria grupperna och de regionala institutionernas dans-&lt;br&gt;ensembler. 60 procent av de fria gruppernas intäkter är statligt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dansens Hus har betytt mycket för danslivet. Som gästspelsscen har den&lt;br&gt;skapat möjligheter för fria dansgrupper och regionala ensembler att spela&lt;br&gt;inför en stor och kräsen publik. Dansens Hus har också tagit emot många&lt;br&gt;internationella gästspel av hög klass.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Operan är den enda institution i Sverige som har kapacitet att sätta upp&lt;br&gt;klassiska baletter i full skala. Utan statligt stöd skulle många av de klassiska&lt;br&gt;baletterna försvinna ur repertoaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dans som kommunikation och som fysiskt uttrycksbehov är en grund-&lt;br&gt;läggande del av människors liv. Över 70 procent av svenska folket anger att&lt;br&gt;de tycker om att dansa. Folkdansen har en bred förankring hos befolkningen.&lt;br&gt;Avståndet till klassisk balett kan tyckas långt, men i framför allt den unga&lt;br&gt;generationen finns ett starkt intresse för nya dansformer, från jazzdans till fri&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dans. Dansen är en konstform som fått en ny publik, nya utövare och former Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;via popmusiken, och den moderna ungdomskulturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför, inte minst med tanke på de nya dansformernas betydelse för&lt;br&gt;de unga generationerna, nödvändigt att, också i den statliga kulturpolitiken,&lt;br&gt;markera dansen som en självständig konstform och göra dansen tillgänglig i&lt;br&gt;hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.1 Inriktningen på de framtida insatserna för&lt;br&gt;danskonsten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statens insatser bör syfta till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ge danskonsten en regional förankring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;utveckla intresset för dansen som konstform&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;stödja ett brett dansutbud av hög kvalitet samt främja dansens&lt;br&gt;förnyelse och utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;_&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Dansen har en liten publik i&lt;br&gt;förhållande till övrig scenkonst. Sedan början av 1980-talet har dock publiken&lt;br&gt;ökat från ca 180 000 till 250 000 besökare per år vid de fem teater- och&lt;br&gt;dansinstitutionerna i landet (Norrdans hade inte etablerats vid mättillfället).&lt;br&gt;Nitton fria dansgrupper hade 1994/95 47 000 betalande åskådare. Av de&lt;br&gt;drygt 500 föreställningar som genomfördes kunde 247 ses i Stockholm, 49 i&lt;br&gt;Malmö och 93 i Göteborg. De län utanför storstadsområdena som kunde visa&lt;br&gt;upp flest antal dansföreställningar med de fria dansgrupperna var Kalmar län&lt;br&gt;med 26 föreställningar och Örebro län med 18 föreställningar. I fyra län&lt;br&gt;visades ingen professionell dansföreställning alls av dessa fria utövare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av orsakerna till att den professionella dansen har en liten publik, är att&lt;br&gt;spelplatserna är få och koncentrerade till storstäderna. Dessutom är arrangörs-&lt;br&gt;ledet på dansområdet svagt utvecklat i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen på statens framtida insatser skall vara att tillvarata, utveckla&lt;br&gt;och stödja den växtkraft som kännetecknar dansen i dag. Staten skall under&lt;br&gt;de närmaste åren öka sitt stöd till dansområdet, framför allt gentemot&lt;br&gt;regionerna. Sammantaget beräknas stödet till regionala dansensembler öka&lt;br&gt;med 7 miljoner kronor fr.o.m. år 1997. Vidare ökas stödet till fria dans-&lt;br&gt;grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danskonsten skall tillförsäkras en regional förankring. Platser utanför&lt;br&gt;Stockholmsområdet, där det finns en institutionsstruktur och där dansen är på&lt;br&gt;frammarsch, skall stärkas. Avsikten är att dessa regionala centrum dels skall&lt;br&gt;sprida dansen i sina egna regioner, dels ta emot gästspel från andra regioner&lt;br&gt;och från fria dansgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangörsledet utanför storstadsregionerna behöver stärkas. Likaså be-&lt;br&gt;höver möten uppmuntras mellan professionella dansutövare/koreografer och&lt;br&gt;den stora grupp ungdomar, framför allt flickor, som vill använda dansen som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uttrycksmedel i amatörsammanhang. Den professionella dansutbildningen&lt;br&gt;skall stärkas genom ökade resurser till Danshögskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten skall, tillsammans med andra offentliga och privata finansiärer,&lt;br&gt;bidra till ett brett utbud av dans av hög konstnärlig kvalitet. Kvaliteten säkras&lt;br&gt;bäst genom att en diskussion om dansen hålls levande och att vitaliteten och&lt;br&gt;förnyelsekraften i dansen kan utvecklas. Staten skall därför främja förnyelse&lt;br&gt;genom att också stödja nytänkande och experiment inom dansområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.2 Dansen i regionerna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I budgetpropositionen för år 1997 föreslår&lt;br&gt;regeringen en förstärkning av stödet till regionala dansensembler med&lt;br&gt;7 miljoner kronor för att förbättra förutsättningarna för kontinuerlig&lt;br&gt;dansverksamhet i regionerna. Dansens Hus föreslås få ett visst ökat&lt;br&gt;stöd för att kunna ge regionala danskompanier fler speltillfällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De medel som avsätts för riktade, tidsbegränsade insatser inom&lt;br&gt;ramen för stödet till regionala och lokala teater-, dans- och musik-&lt;br&gt;institutioner skall även kunna användas för att bl.a. öka antalet&lt;br&gt;regionala dansturnéer och för att intensifiera danskompaniernas&lt;br&gt;publikarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser som har uttalat&lt;br&gt;sig i frågan stödjer förslaget om en ökad satsning på regionala dansensemb-&lt;br&gt;ler, däribland Kulturrådet, Danscentrum och Dansens Hus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturrådet är, i likhet med majoriteten av de remissinstanser som kom-&lt;br&gt;menterat förslaget, positiva till en ökning av antalet länsdanskonsulenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget att ge Riksteatern ett&lt;br&gt;uppdrag att sprida danskonsten i landet. Riksteatern och Teatrarnas riksför-&lt;br&gt;bund menar att ett sådant uppdrag inte får gå ut över Riksteaterns ordinarie&lt;br&gt;produktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag innebär att det&lt;br&gt;statliga stödet till regionala dansinstitutioner skall öka. En förstärkning av de&lt;br&gt;regionala institutionerna är särskilt angelägen när det gäller dansen. Jämfört&lt;br&gt;med teatern är dansens infrastruktur otillräckligt utbyggd. Antalet spelplatser&lt;br&gt;är få och arbetsmarknaden är liten. Arrangörsnätet är outvecklat och turné-&lt;br&gt;kostnaderna är höga. Det är en viktig statlig, regional och kommunal uppgift&lt;br&gt;att medverka till att dansens produktions- och arrangörsled förstärks utanför&lt;br&gt;storstadsområdena. Därför föreslår regeringen i budgetpropositionen för år&lt;br&gt;1997 att stödet till regionala dansensembler ökar med 7 miljoner kronor från&lt;br&gt;och med år 1997. Dessa medel skall under år 1997 användas för engångs-&lt;br&gt;satsningar för Östgötabaletten (3 mkr.), Skånes Dansteater (1,3 mkr.) och&lt;br&gt;Norrdans (2,7 mkr.). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;75&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna profilera de regionala dansensemblerna i Stockholmsområdet&lt;br&gt;och därmed ge dem större möjligheter till en ökad publik, såväl på hemma-&lt;br&gt;scenen som på turné, bör Dansens Hus medverka till att regionala dans-&lt;br&gt;kompanier får fler speltillfällen på Dansens Hus. För att kunna genomföra&lt;br&gt;detta bör Dansens hus få ett visst ökat bidrag. I budgetpropositionen för år&lt;br&gt;1997 föreslår regeringen att anslaget till Dansens Hus ökar med&lt;br&gt;250 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för det nya regionala bidragssystemet skall vidare medel av-&lt;br&gt;sättas för olika riktade, tidsbegränsade insatser. Syftet med de riktade&lt;br&gt;insatserna, liksom villkoren vad gäller den regionala delfinansieringen av&lt;br&gt;dansinstitutionerna, är densamma som för regional teater (se avsnitt 8.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksverksamheten med länsdanskonsulenter är, enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning, en framgång. Treåriga konsulenttjänster har inrättats i sju län.&lt;br&gt;Staten bidrar med hälften av kostnaderna (löner, vissa verksamhetsmedel&lt;br&gt;m.m.). Länsdanskonsulenterna har samordnat regionala och lokala initiativ&lt;br&gt;och fått igång projekt både bland amatörer och de professionella. Läns-&lt;br&gt;danskonsulenterna har i sina län ökat intresset för dans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att länsdanskonsulenterna har professionell bakgrund inom&lt;br&gt;dans. Det räcker inte med ett allmänt intresse och erfarenhet av amatör-&lt;br&gt;verksamhet. Bäst är om konsulenten har kunskap om både det professionella&lt;br&gt;och amatörverksamhet. Det är väsentligt att regionens särdrag och traditioner&lt;br&gt;inom dansen uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under avsnittet Konstnärernas villkor föreslår regeringen en breddad verk-&lt;br&gt;samhet med länskonsulenter inom olika konstområden, däribland dans. I&lt;br&gt;budgetpropositionen för år 1997 lämnar regeringen närmare förslag till&lt;br&gt;medelsanvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen har föreslagit att Riksteatern ges ett särskilt uppdrag att&lt;br&gt;främja dans. Regeringen är för närvarande inte beredd att förorda ett sådant&lt;br&gt;uppdrag. De satsningar som görs på regionala danskompanier samt det&lt;br&gt;utökade stödet till länsdanskonsulenter bör i ett första steg vara tillräckliga för&lt;br&gt;att tillförsäkra en ökad regional spridning av danskonsten. Till detta skall&lt;br&gt;läggas att Riksteatern redan idag organiserar turnéer med Cullbergbaletten och&lt;br&gt;andra dansensembler i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.3 Fria dansgrupper&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I budgetpropositionen för år 1997 föreslår&lt;br&gt;regeringen en förstärkning av stödet till fria dansgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Riksdagen har på förslag av&lt;br&gt;regeringen varje år sedan 1992 ökat bidragen, med undantag för innevarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;budgetår (jfr prop. 1994/95:100 bil. 12, bet. 1994/95:KrU22, rskr.&lt;br&gt;1994/95:286).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser instämmer med&lt;br&gt;förslaget. Kulturrådet menar att staten inledningsvis skall ta ett stort ansvar&lt;br&gt;för fria grupper, men att regionerna efterhand förutsätts ta ett betydande&lt;br&gt;ekonomiskt ansvar. Kulturrådet efterlyser också ett ökat samarbete mellan fria&lt;br&gt;grupper och institutionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det fria danslivet står för en viktig&lt;br&gt;del av den konstnärliga utvecklingen inom dansen. Där finns möjlighet till&lt;br&gt;nytänkande, både för unga och mer etablerade dansare och koreografer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetåret 1994/95 fördelade Statens kulturråd drygt åtta miljoner kronor&lt;br&gt;till det fria danslivet. Stödet gick till 20 koreografer i form av projektstöd,&lt;br&gt;turnéstöd eller årligt stöd. I många fall beviljas bara en mindre del av sökta&lt;br&gt;belopp. Detta gör det svårt för grupperna att genomföra projekten såsom de&lt;br&gt;var tänkta från början. För att möjliggöra en satsning på de fria dans-&lt;br&gt;grupperna föreslår regeringen i budgetpropositionen för år 1997 att anslagset&lt;br&gt;Bidrag till vissa teater-, dans och musikändamål ökas med 5 miljoner kronor.&lt;br&gt;De utökade medlen skall även kunna användas för satsningar på fria&lt;br&gt;teatergrupper (se även avsnitt 8.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Musik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Till följd av den tekniska utvecklingen och utvecklingen på massmedie-&lt;br&gt;området har tillgången till musik ökat påtagligt under de senaste tjugo åren.&lt;br&gt;Genom radio, TV, skivor och band finns numera näst intill obegränsade&lt;br&gt;möjligheter att lyssna på musik var helst man bor. Att ta del av ett varierat&lt;br&gt;utbud av direkt framförd musik är dock alltjämt svårt, om man inte bor i en&lt;br&gt;större stad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots konkurrensen från andra fritidsaktiviteter har amatörmusicerandet i&lt;br&gt;grupp fortfarande en i internationell jämförelse unik bredd. Att utveckla nya&lt;br&gt;former av musik är en viktig del av dagens ungdomskultur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det professionella musiklivet är numera väl förgrenat. Större orkestrar&lt;br&gt;med statliga och kommunala bidrag finns i de flesta län. I likhet med teatrarna&lt;br&gt;har orkestrarna dock fått känna av konkurrensen från medieutbudet genom&lt;br&gt;vikande publiksiffror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen inom musiklivets kommersiella del präglas av en ökad&lt;br&gt;mångfald i utbudet samtidigt som genrer med smalt publikunderlag har fått&lt;br&gt;allt hårdare villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet frilansmusiker har vuxit starkt sedan 1970-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fonogrammarknaden genomgick stora förändringar under 1970- och&lt;br&gt;1980-talen. Utgivningen domineras i dag av en handfull multinationella före-&lt;br&gt;tag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den statliga kulturbudgeten avsätts ca 435 miljoner kronor till&lt;br&gt;musikändamål. Medlen går till 11 regionala symfoni- och kammarorkestrar,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 länsmusikinstitutioner och den centrala musikinstitutionen Svenska riks-&lt;br&gt;konserter. Musikaliska akademien får ett årligt stöd till verksamheten. Under&lt;br&gt;ett antal år har akademien disponerat särskilda medel för utgivning av den&lt;br&gt;musikhistoriska fonogramantologin Musica Svecia. Härutöver ges bidrag till&lt;br&gt;fria musikgrupper, arrrangerande musikföreningar, musiklivets intresse-&lt;br&gt;organisationer och till centrumbildningar. Produktions- och distributionsstöd&lt;br&gt;lämnas till mindre skivbolag. Projektbidrag ges till festivaler, gästspel och&lt;br&gt;utvecklingsverksamhet. Inom museiområdet finns Statens musiksamlingar,&lt;br&gt;vars verksamhet har stor betydelse för musiklivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan mitten av 1970-talet har insatserna främst inriktats på att stödja&lt;br&gt;uppbyggnaden av musiklivets regionala struktur. Staten har medverkat till att&lt;br&gt;symfoni- och kammarorkestrar av hög professionell klass nu finns på många&lt;br&gt;orter i landet. År 1988 bildades 20 länsmusikorganisationer med landstingen&lt;br&gt;som huvudmän men med staten som huvudsaklig finansiär. Över hälften av&lt;br&gt;de statliga musikanslagen går till länsmusiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget har länsmusiken utvecklats långsammare och mer ojämnt än&lt;br&gt;väntat. Regeringen anser likväl att den har förutsättningar att på sikt bli den&lt;br&gt;dynamiska kraft i det regionala musiklivet som avsågs med reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt riksdagens beslut skulle länsmusiken fungera i samspel med den&lt;br&gt;centrala musikinstitutionen Svenska rikskonserter, vars roll skulle vara&lt;br&gt;samordnande och kompletterande. Samarbetet har inledningsvis haft svårt att&lt;br&gt;finna de rätta formerna, men det finns nu tecken på att utvecklingen är på rätt&lt;br&gt;väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens stöd till det fria musiklivet kompletterar de insatser som görs på&lt;br&gt;regional och lokal nivå. Genom de samlade offentliga bidragen får fria&lt;br&gt;musikgrupper och enskilda frilansmusiker lättare att klara sig på en allt&lt;br&gt;kärvare marknad. De lokala arrangörsföreningar som vuxit fram med statligt&lt;br&gt;och kommunalt stöd har bidragit till att bredda musikutbudet på mindre orter.&lt;br&gt;Kulturrådets projektbidrag har medverkat till att utvecklingsprojekt och&lt;br&gt;musikproduktion inom s.k. smala genrer kunnat komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att bedöma hur det svenska musiklivet skulle ha sett ut utan&lt;br&gt;samhällets stöd. De insatser som görs bidrar otvetydigt till mångfald och&lt;br&gt;stimulerar till utveckling. Resurserna måste nu organiseras på ett bättre sätt,&lt;br&gt;så att det starka musikintresse som finns i hela landet kan beredas möjligheter&lt;br&gt;att utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.1 Inriktningen på de framtida insatserna för musiken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: För att alla skall få del av ett varierat&lt;br&gt;musikutbud av hög kvalitet och möjligheter till eget musikutövande bör&lt;br&gt;statens insatser syfta till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ett vitalt lokalt musikliv utvecklas i hela landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;regionala musikinstitutioner blir en resurs i det lokala musiklivet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;lokal arrangörsverksamhet stimuleras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ökad samverkan kommer till stånd mellan musikinstitutioner och&lt;br&gt;musiklivet i övrigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;statsunderstödda musikinstitutioner håller en hög professionell&lt;br&gt;nivå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;goda arbetsbetingelser skapas för professionella musiker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;mångfalden i musikutbudet vidmakthålls,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- barns och ungdomars musikutövande och musikskapande&lt;br&gt;stimuleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Statens insatser på musik-&lt;br&gt;området bör ytterst syfta till att ge alla samma möjlighet att utöva, skapa och&lt;br&gt;lyssna till musik, oavsett bostadsort, oavsett livsbetingelser eller utbildnings-&lt;br&gt;bakgrund. Musikintresset skall stimuleras och utvecklas både genom ett rikt&lt;br&gt;professionellt musikutbud och genom att förutsättningar skapas för&lt;br&gt;amatörmusicerande av god kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I strävandena att utveckla det lokala musiklivet är de tjugo länsmusik-&lt;br&gt;institutionerna samt de professionella symfoni- och kammarorkestrarna en&lt;br&gt;viktig resurs. I dessa institutioner finns en utvecklingspotential både när det&lt;br&gt;gäller att vidga verksamhetsradien i det egna länet och att finna nya&lt;br&gt;samverkansformer över länsgränserna. Staten bör i samverkan med huvud-&lt;br&gt;männen verka för att så sker. De fria musikgrupperna inom olika genrer utgör&lt;br&gt;ett viktigt komplement till institutionerna. Det är angeläget att även frilans-&lt;br&gt;musiker och fria grupper ses som en resurs i den regionala musikplaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fungerande arrangörsled är en annan förutsättning för ett mångsidigt&lt;br&gt;musikutbud. Utanför de större städerna svarar främst kyrkan, studie-&lt;br&gt;förbunden och andra folkrörelseorganisationer för utbudet av musikprogram.&lt;br&gt;Även om folkrörelsernas program är av stor betydelse för det lokala musik-&lt;br&gt;livet är det för mångfalden viktigt att det på mindre orter finns även andra&lt;br&gt;arrangörer som svarar för ett kvalitetsutbud, t.ex. jazzklubbar och kammar-&lt;br&gt;musikföreningar. Insatserna för att stärka det lokala arrangörsledet bör öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvalitet i musikutbudet kräver att en hög professionell nivå upprätthålls&lt;br&gt;inom institutionerna och av enskilda musiker. Staten bör inom ramen för&lt;br&gt;konstnärspolitiken verka för att musiker och tonsättare ges goda arbets-&lt;br&gt;betingelser och möjligheter till konstnärlig utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett musikutbud för alla förutsätter mångfald. Staten bör verka för att skilda&lt;br&gt;musikformer, musikkulturer och musik med särskilda funktioner för indivi-&lt;br&gt;der och grupper kan komma till uttryck. Särskilda insatser kan t.ex. behövas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att sprida nyskapad musik inom s.k. smala genrer eller främja bruket av&lt;br&gt;det musikaliska arvet i form av äldre svensk musik, folkmusik och&lt;br&gt;musiktraditioner som förts hit från andra länder och kulturer. Sådana insatser&lt;br&gt;är också ägnade att uppväga den västerländska konstmusikens dominans i&lt;br&gt;stora delar av musiklivet. Att få till stånd korsbefruktande möten mellan&lt;br&gt;musiklivets olika delar är en viktig uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många ungdomar ägnar sig i dag åt nya former av musik, där olika genrer&lt;br&gt;och olika länders musik blandas på ett ofta ganska respektlöst sätt.&lt;br&gt;Musikinstitutionerna bör ta fasta på ungdomars spontana intresse för eget&lt;br&gt;musikskapande men också stimulera till ännu större bredd och öppenhet för&lt;br&gt;olika sorters musik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett i förhållande till regionernas egna satsningar gör staten en större&lt;br&gt;regional insats på musikområdet än på något annat konstområde. Statens&lt;br&gt;insats bör även i fortsättningen ligga på en hög nivå, men regeringen anser&lt;br&gt;det rimligt med en viss omfördelning av resurser till andra konstområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen räknar med att totalt ca 410 miljoner kronor skall finnas&lt;br&gt;disponibelt för musikändamål i statsbudgeten år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.2 Regional musikverksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen kommer att överlägga med&lt;br&gt;Landstingsförbundet om att införliva bidraget till länsmusiken i ett&lt;br&gt;reformerat bidragssystem för regional kulturverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att i budgetpropositionerna för åren 1998 och&lt;br&gt;1999 föreslå att bidraget till länsmusiken minskar med 30 miljoner&lt;br&gt;kronor för år 1998 och med ytterligare 30 miljoner kronor för år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens&lt;br&gt;bedömning. Utredningen föreslår att bidraget till länsmusiken successivt&lt;br&gt;minskas till hälften av nuvarande stöd. En betydande del av de frigjorda&lt;br&gt;medlen återförs till länsmusiken i form av selektiva bidrag som fördelas av&lt;br&gt;Statens kulturråd. Bidraget till symfoni- och kammarorkestrarna skall ligga&lt;br&gt;kvar på ungefär nuvarande nivå. Ett enhetligt stödsystem skall gälla för&lt;br&gt;länsmusiken och symfoni- och kammarorkestrarna. Stödet skall utformas&lt;br&gt;enligt nya regler för stöd till regional kulturverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Statens kulturråd m.fl. instanser är positiva till ett&lt;br&gt;enhetligt stödsystem för regional musikverksamhet, medan bl.a. vissa kom-&lt;br&gt;muner, orkesterinstitutioner och fackliga organisationer har invändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanser som uttalat sig i frågan motsätter sig en minsk-&lt;br&gt;ning av bidraget till länsmusiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturrådet, Göteborgs kommun m.fl. understryker vikten av en fortsatt&lt;br&gt;utbyggnad av orkesterinstitutionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Den statliga regionmusiken&lt;br&gt;tillkom år 1971 genom en omorganisation av militärmusiken (prop. 1970:31,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bet. 1970:SU21, rskr. 1970:282). År 1984 fattade riksdagen principbeslut Prop. 1996/97:3&lt;br&gt;om att överföra huvudmannaskapet för regionmusiken till landstingen (prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1984/85:1, bet. 1984/85:KrU7, rskr. 1984/85:53). Våren 1986 godkände&lt;br&gt;riksdagen de ekonomiska förpliktelserna i en mellan staten och Landstings-&lt;br&gt;förbundet träffad överenskommelse om det ändrade huvudmannaskapet&lt;br&gt;(prop. 1985/86:114, bet. 1985/86:KrU22, rskr. 1985/86:330). I överens-&lt;br&gt;kommelsen ingick att statens bidrag till länsmusiken skulle fastställas genom&lt;br&gt;årliga överläggningar mellan staten och Landstingsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande grundbeloppsbaserade statsbidrag till symfoni- och kammar-&lt;br&gt;orkestrar inrättades efter förslag i 1974 års kulturproposition (prop. 1974:28,&lt;br&gt;bet. 1974:KrU15, rskr. 1974:248).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Statens bidrag till regional&lt;br&gt;musikverksamhet lämnas dels i form av länsmusikbidrag till 23 landsting och&lt;br&gt;Gotlands kommun, vilka årligen förhandlas med Landstingsförbundet, dels i&lt;br&gt;form av grundbelopp som Kulturrådet fördelar till för närvarande elva&lt;br&gt;symfoni- eller kammarorkestrar. Sammanlagt uppgår statens stöd till de&lt;br&gt;regionala musikinstitutionerna till ca 326 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsmusiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det organisatoriska och arbetsmässiga sambandet mellan den regionala&lt;br&gt;musikverksamhetens olika delar är numera på många håll så stort, att det inte&lt;br&gt;längre kan anses motiverat med två bidragsformer. Kulturutredningen har&lt;br&gt;därför förordat att den statliga bidragsgivningen till regional musikverksamhet&lt;br&gt;i framtiden lämnas inom ramen för ett enhetligt system. Remissinstanserna är&lt;br&gt;till övervägande del för förslaget. Även regeringen finner att såväl praktiska&lt;br&gt;som principiella skäl talar för en enhetlig bidragsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 18 av denna proposition föreslår regeringen en förändring av&lt;br&gt;systemet för bidragen till regionala kulturinstitutioner. En enhetligt utformad&lt;br&gt;bidragsgivning till den regionala musikverksamheten bör enligt regeringens&lt;br&gt;mening ingå i det reformerade stödsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande formen för stödet till länsmusiken tillkom år 1986 efter&lt;br&gt;förhandlingar med Landstingsförbundet om ändrat huvudmannaskap för&lt;br&gt;dåvarande regionmusiken. Frågan om en ny stödform bör därför bli föremål&lt;br&gt;för överläggningar med Landstingsförbundet innan frågan föreläggs riks-&lt;br&gt;dagen. Regeringen kommer inom kort att inleda sådana överläggningar med&lt;br&gt;förbundet och återkommer till riksdagen med förslag i nästa års budget-&lt;br&gt;proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten gör en större regional insats på musikområdet än på något annat&lt;br&gt;konstområde. Regeringen anser att det bör skapas en jämnare balans mellan&lt;br&gt;de insatser som staten gör regionalt på olika konstområden. Ett förstärkt stöd&lt;br&gt;bör därför lämnas till sådana konstformer som har en svag eller ojämn&lt;br&gt;geografisk spridning. I denna proposition föreslås bl.a. regionala satsningar&lt;br&gt;på konstformer som tangerar musikområdet, nämligen musikteater och dans.&lt;br&gt;Regeringen finner också starka motiv för en ökad satsning på musikens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lokala arrangörsled och på särskilda åtgärder för att främja ungdomars eget&lt;br&gt;skapande. Enligt regeringens mening bör den avsedda jämnare fördelningen&lt;br&gt;av de statliga insatserna åstadkommas bl.a. genom en omfördelning av&lt;br&gt;resurser från länsmusikstödet. Stödet till länsmusiken bör därför minska med&lt;br&gt;60 miljoner kronor, vilket motsvarar knappt 25 procent av det samlade stats-&lt;br&gt;bidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1986 års överenskommelse medger en minskning av statsbidraget, men&lt;br&gt;huvudmännen har rätt att anpassa verksamheten efter detta. Regeringen är&lt;br&gt;således medveten om att det minskade bidraget kan leda till att verksamhet&lt;br&gt;dras ner. Samtidigt vill regeringen betona att de övriga förslagen i denna&lt;br&gt;proposition innebär att den samlade statliga satsningen på regional och lokal&lt;br&gt;kulturverksamhet får en betydligt större bredd än hittills.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ge huvudmännen planeringsutrymme bör anslagsminskningen ske&lt;br&gt;först fr. o. m. år 1998 och ske i två steg. Anslagsminskning bör således ske&lt;br&gt;med 30 miljoner kronor år 1998 och med ytterligare 30 miljoner kronor år&lt;br&gt;1999. Förslag om detta kommer att föreläggas riksdagen i budgetproposi-&lt;br&gt;tionerna för åren 1998 och 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser också att en viss omfördelning av stödet bör ske mellan&lt;br&gt;landstingen. Sedan överläggningarna mellan regeringen och Landstings-&lt;br&gt;förbundet avslutats kommer Statens kulturråd att få i uppdrag att överlägga&lt;br&gt;med de enskilda landstingen i syfte att kartlägga verksamhetens omfattning&lt;br&gt;och inriktning. Kulturrådet bör under arbetets gång samråda med bl.a.&lt;br&gt;Landstingsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturrådets kartläggning samt resultatet av regeringens överläggningar&lt;br&gt;med Landstingsförbundet om länsmusikstödets utformning kommer att ligga&lt;br&gt;till grund för regeringens förslag till riksdagen inför år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidraget till länsmusiken för år 1997 fastställs enligt nu gällande ordning.&lt;br&gt;Regeringen har den 27 juni 1996 - under förutsättning att riksdagen anvisar&lt;br&gt;erforderliga medel - godkänt en överenskommelse med Landstingsförbundet&lt;br&gt;om att statsbidraget till länsmusiken för år 1997 skall vara sammanlagt&lt;br&gt;252 920 000 kr. Fördelningen av totalbeloppet mellan enskilda landsting är i&lt;br&gt;stort sett densamma som tidigare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionala och lokala symfoni- och kammarorkestrar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturrådet har i sitt remissvar över Kulturutredningen och i sin fördjupade&lt;br&gt;anslagsframställning för åren 1997-1999 förordat en viss utbyggnad av&lt;br&gt;stödet till de regionala och lokala symfoni- och kammarorkestrarna. Rege-&lt;br&gt;ringen är för närvarande inte beredd att ge prioritet åt en ökning av detta stöd.&lt;br&gt;I budgetpropositionen för år 1997 föreslås således en reellt oförändrad&lt;br&gt;bidragsnivå. Den nyordning som i kapitel 18 föreslås för stödet till regionala&lt;br&gt;kulturinstitutioner fr.o.m. år 1997 innebär bl.a. att pris- och löneomräk-&lt;br&gt;ningen schabloniseras. Detta påverkar dock inte den totala bidragsnivån annat&lt;br&gt;än marginellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande symfoni- och kammarorkestrarna har Statens kulturråd i sin&lt;br&gt;årsredovisning pekat på en viss minskning av antalet genomförda konserter&lt;br&gt;och en låg turnéfrekvens inom landet. Däremot uppvisas en genomgående&lt;br&gt;hög andel barn- och ungdomskonserter, även om andelen varierar stort&lt;br&gt;mellan orkestrarna. Regeringen anser att det finns skäl att ställa större krav på&lt;br&gt;orkestrarna vad gäller bl.a. konsertverksamhet utanför hemorten och sam-&lt;br&gt;verkan med det övriga musiklivet. Det ankommer på Statens kulturråd att&lt;br&gt;beakta detta vid utformningen av bidragsvillkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ge symfoni- och kammarorkestrarna ytterligare incitament till att&lt;br&gt;öka sin tillgänglighet anser regeringen att en viss andel av bidraget bör&lt;br&gt;avsättas för riktade, tidsbegränsade insatser. Denna andel bör vara 2 procent&lt;br&gt;år 1997 och öka till 4 procent år 1998 och 6 procent år 1999. De avsatta&lt;br&gt;medlen bör fördelas av Kulturrådet efter särskild ansökan. Som framgår av&lt;br&gt;kapitel 18 och av kapitlet för respektive område föreslår regeringen att&lt;br&gt;motsvarande avsättning görs inom ramen för stöden till regionala och lokala&lt;br&gt;teater- och dansinstitutioner samt till regionala museer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till medelsanvisningar för år 1997 redovisas i&lt;br&gt;budgetpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.3 Svenska rikskonserter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Svenska rikskonserters produktionsverk-&lt;br&gt;samhet skall inte minska. Rikskonserter skall planera sin produktion i&lt;br&gt;samråd med länsmusiken. Rikskonserter skall inte ha någon ensemble&lt;br&gt;för biåsmusik. Rikskonserters fonogramverksamhet fortsätter i oför-&lt;br&gt;ändrad omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förslag endast vad gäller ansvaret för biåsmusiken. Rikskonserters produk-&lt;br&gt;tionsmedel skall minskas och till väsentlig del disponeras av en inom Riks-&lt;br&gt;konserter upprättad arbetsgrupp, som fördelar medlen efter ansökan från&lt;br&gt;länsmusiken och andra arrangörer. Rikskonserters huvudmannaskap för&lt;br&gt;Stockholms blåsarsymfoniker upphör. Fortsatt statligt stöd till orkestern&lt;br&gt;förutsätter att Landstinget i Stockholms län tar över huvudmannaskapet. Sär-&lt;br&gt;skilt stöd till Rikskonserters fonogramutgivning (Caprice) skall inte lämnas.&lt;br&gt;Medlen förs samman med det allmänna stöd som Statens kulturråd fördelar&lt;br&gt;till fonogramproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget att Rikskonserters produktionsmedel&lt;br&gt;delvis skall fördelas som bidrag till musikproduktion i länen avvisas av ett&lt;br&gt;stort antal remissinstanser, bl.a. flera länsmusikinstitutioner. Dock anser&lt;br&gt;Statens kulturråd m.fl. att Rikskonserters uppgifter bör få en tydligare av-&lt;br&gt;gränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller förslaget om Stockholms blåsarsymfoniker är remissopinionen&lt;br&gt;splittrad. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uredningens förslag vad gäller Caprice kritiseras av många med motive- Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;ringen att det skulle innebära nedläggning av en för musiklivet mycket värde-&lt;br&gt;full skivutgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: I 1984 års principbeslut om&lt;br&gt;ändrat huvudmannaskap för regionmusiken ingick att en ny central musik-&lt;br&gt;institution skulle ersätta det tidigare verksamma Institutet för rikskonserter&lt;br&gt;(prop. 1984/85:1, bet. 1984/85:KrU7, rskr. 1984/85:53). I anslutning till&lt;br&gt;den ekonomiska uppgörelsen om regionmusiken beslöt riksdagen (prop.&lt;br&gt;1985/86:114, bet. 1985/86: KrU22, rskr. 1985/85:330) att stiftelsen Svenska&lt;br&gt;rikskonserter skulle inrättas fr.o.m. den 1 januari 1988. Efter en organisa-&lt;br&gt;tionsutredning angavs närmare riktlinjer för verksamheten i 1987 års budget-&lt;br&gt;proposition (prop. 1986/87:100 bil. 10) och lämnades av riksdagen utan&lt;br&gt;erinran (bet. 1986/87:KrU14, rskr. 1986/87:208).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen behandlar i det följande&lt;br&gt;frågor om Rikskonserters roll i musiklivet, blåsmusikverksamheten och&lt;br&gt;fonogram verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska rikskonserters roll i musiklivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den roll Svenska rikskonserter tilldelades i samband med länsmusikreformen&lt;br&gt;byggde på ett nära och omfattande samarbete med de 20 länsmusik-&lt;br&gt;organisationerna. När landstingen år 1988 övertog den statliga regionmusiken&lt;br&gt;hade denna ännu inte funnit sin form som civil musikinstitution. Under de&lt;br&gt;åtta år som gått har länsmusikorganisationerna var för sig utvecklat sin verk-&lt;br&gt;samhet såväl organisatoriskt som innehållsmässigt. I dag har länsmusiken på&lt;br&gt;de flesta håll hittat verksamhetsformer och en musikalisk inriktning som&lt;br&gt;svarar mot regionens behov och särart. I denna utvecklingsprocess har&lt;br&gt;Svenska rikskonserters uppgift som samarbetspartner inte varit problemfri.&lt;br&gt;Rikskonserter har t. ex. haft svårt att tydliggöra sin samordnande och&lt;br&gt;kompletterande roll. Dess utbud av musikproduktioner har på många håll i&lt;br&gt;stället uppfattats som konkurrerande. Länsmusikens företrädare i olika delar&lt;br&gt;av landet har dock under hand till regeringen framhållit att samarbetet förbätt-&lt;br&gt;rats under senare tid. Många remissvar ger samma intryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen hävdar att länsmusikens önskvärda roll som motor i det&lt;br&gt;regionala musiklivet förstärks om väsentliga delar av Rikskonserters produk-&lt;br&gt;tions- och utvecklingsverksamhet i fortsättningen bedrivs ute i länen. Huvud-&lt;br&gt;delen av de medel som Rikskonserter disponerar för musikproduktion och&lt;br&gt;utvecklingsarbete bör därför enligt utredningen fördelas efter ansökan från&lt;br&gt;länsmusiken och andra arrangörer. Rikskonserters egenverksamhet skulle i&lt;br&gt;fortsättningen väsentligen inriktas på det internationella musikutbytet och på&lt;br&gt;service till föreningslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad remissinstanserna anfört i dessa frågor drar&lt;br&gt;regeringen dock den slutsatsen att vissa produktionsuppdrag inte rimligen kan&lt;br&gt;åläggas de regionala musikinstitutionerna och att Rikskonserter därför har en&lt;br&gt;viktig kompletterande uppgift att fylla som musikförmedlare på den svenska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknaden. Det står emellertid klart att Rikskonserters uppgifter måste preci-&lt;br&gt;seras så att det framtida samarbetet med framför allt länsmusiken grundas på&lt;br&gt;en tydlig ansvarsfördelning. Det ankommer på regeringen att i stadgar och&lt;br&gt;verksamhetsmål noga markera att Rikskonserters roll är samordnande och&lt;br&gt;kompletterande. Den konkreta innebörden av detta är att Rikskonserter svarar&lt;br&gt;för produktioner som är angelägna men som inte naturligt kan anses falla&lt;br&gt;inom länsmusikens uppdrag som regional musikproducent. Det kan gälla&lt;br&gt;orkesterturnéer som omfattar flera län, gästspel i utlandet, produktioner av&lt;br&gt;experimentell karaktär och lansering av oetablerade musiker eller tonsättare.&lt;br&gt;Det kan också gälla satsningar inom musikgenrer som av olika anledning har&lt;br&gt;svårt att beredas utrymme i länens musikplanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikskonserter har hittills bedrivit delar av sin produktionsverksamhet&lt;br&gt;genom egna ensembler. En angelägen uppgift för Rikskonserter är att bereda&lt;br&gt;frilansmusiker arbetstillfällen. Som framgår av det följande förordar regering-&lt;br&gt;en att Rikskonserters uppdrag att driva en egen blåsmusikensemble upphör.&lt;br&gt;En målsättning för Rikskonserter bör vara att driva sin verksamhet utan fasta&lt;br&gt;ensembler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av sin musikförmedlande uppgift bör Rikskonserter liksom&lt;br&gt;hittills ge stöd och service till rikstäckande intresseorganisationer inom olika&lt;br&gt;genrer. En annan uppgift som väl lämpar sig för Rikskonserter är samordnad&lt;br&gt;marknadsföring av svenska musikfestivaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens kulturråd har i sitt remissyttrande över Kulturutredningens be-&lt;br&gt;tänkande föreslagit att Rikskonserter får ett särskilt ansvar på kammar-&lt;br&gt;musikområdet. Av skäl som kommer att redovisas i det följande avstyrker&lt;br&gt;regeringen Kulturutredningens förslag om ett stöd till genreprofilerade centra.&lt;br&gt;Inte heller Rikskonserters verksamhet bör låsas vid ett genreinriktat uppdrag.&lt;br&gt;Rikskonserter bör själv få bedöma i vilken mån insatser skall göras utifrån&lt;br&gt;olika genrers behov. En viktig uppgift för Rikskonserter är dock att stödja&lt;br&gt;tillkomsten av ny svensk musik genom kompositionsbeställningar, konsert-&lt;br&gt;produktioner och informationsinsatser. I det sammanhanget kan det finnas&lt;br&gt;anledning för Rikskonserter att göra särskilda insatser för kammarmusiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl Kulturutredningen som Statens kulturråd har förordat en minskning&lt;br&gt;av Rikskonserters anslag mot bakgrund av att en del av Rikskonserters&lt;br&gt;hittillsvarande musikutbud i fortsättningen bör kunna produceras ute i länen.&lt;br&gt;Regeringen har i det föregående angivit vad den anser vara en rimlig statlig&lt;br&gt;insats på den regionala nivån och är följaktligen inte beredd att härutöver&lt;br&gt;förorda en överföring av medel från Rikskonserter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ytterst angeläget att det framtida samarbetet mellan Rikskonserter&lt;br&gt;och länsmusiken grundas på en klar rollfördelning och en samsyn i dessa&lt;br&gt;frågor. Därför räcker det inte med att precisera parternas respektive uppgifter i&lt;br&gt;stadgar och målformuleringar. Rikskonserter och länsmusiken måste också&lt;br&gt;finna former för en systematisk samplanering av sin årsproduktion. Rege-&lt;br&gt;ringen har erfarit att ett fortlöpande samråd mellan Rikskonserter och läns-&lt;br&gt;musiken håller på att etableras bl.a. inom ramen för en referensgrupp.&lt;br&gt;Regeringen kommer att noga följa hur samarbetsformerna utvecklas och fort-&lt;br&gt;löpande meddela Rikskonserter sin syn på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blåsmusikverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslutet om att inrätta stiftelsen Svenska rikskonserter ingick att dåvarande&lt;br&gt;Stockholms blåsarmusik skulle vara en enhet inom stiftelsen. Beslutet, som&lt;br&gt;innebar att orkestern blev kvar under statligt huvudmannaskap, byggde bl.a.&lt;br&gt;på förutsättningen att denna skulle utnyttjas av försvaret och för andra&lt;br&gt;statsceremoniella behov samt att försvarsmakten skulle ta del i verksamhetens&lt;br&gt;finansiering. Vidare förutsattes att orkestern skulle utnyttjas för musiklivet i&lt;br&gt;Stockholms län och att den även skulle turnera i hela landet med symfonisk&lt;br&gt;biåsmusik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fr.o.m. budgetåret 1994/95 tillgodoser försvarsmakten sitt behov av&lt;br&gt;tjänstemusik på annat sätt. Behovet av musik i övriga statsceremoniella&lt;br&gt;sammanhang är enligt regeringens bedömning för oregelbundet för att&lt;br&gt;motivera en fast orkester enbart för detta ändamål. Orkestern har under senare&lt;br&gt;år utvecklat en symfonisk repertoar under namnet Stockholms blåsar-&lt;br&gt;symfoniker. Det allmänna musiklivets efterfrågan på symfonisk biåsmusik&lt;br&gt;har visat sig begränsad. Det gäller särskilt ute i landet, där länens eget musik-&lt;br&gt;utbud numera är omfattande och varierat. Regeringen finner således inte&lt;br&gt;några vägande skäl för att behålla en av staten helfinansierad civil blås-&lt;br&gt;orkester. Regeringen föreslår att Rikskonserter befrias från uppdraget att&lt;br&gt;svara för ceremoniell och civil biåsmusik genom en egen ensemble.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fonogramverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska rikskonserters fonogramutgivning på märket Caprice går tillbaka till&lt;br&gt;1960-talet, då stiftelsens föregångare Institutet för rikskonserter fick särskilda&lt;br&gt;medel för fonogramverksamhet. Under 30 års tid har Caprice-utgivningen&lt;br&gt;fyllt en viktig funktion som komplement till annan fonogramutgivning främst&lt;br&gt;vad gäller ny musik, jazz, folkmusik och musik för barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1982 (prop. 1981/82:128, bet. 1981/82:KrU30, rskr. 1981/82:.&lt;br&gt;360) disponerar också Statens kulturråd ett anslag för stöd till fonogram-&lt;br&gt;utgivning. Stödet ger möjlighet till fortsatt närvaro på marknaden för mindre&lt;br&gt;svenska fonogrambolag med konstnärligt värdefull produktion. Till utgiv-&lt;br&gt;ningsstödet är kopplat ett särskilt distributionsstöd, som huvudsakligen&lt;br&gt;lämnas till distributionsföretaget Compact Distribution AB (CDA).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våren 1994 beslöt riksdagen (prop. 1993/94:100 bil. 12. s. 127 f.f., bet.&lt;br&gt;1993/94:KrU86, rskr. 1993/94:286) om en ökad samordning mellan Svenska&lt;br&gt;rikskonserters fonogramverksamhet och det övriga fonogramstödet. Riks-&lt;br&gt;konserters Caprice-utgivning skulle i huvudsak avse ny svensk musik och&lt;br&gt;fonogram med i Sverige verksamma men oetablerade artister. Kulturrådet&lt;br&gt;skulle svara för stöd även till annan utgivning av kvalitetsfonogram. Till följd&lt;br&gt;härav överfördes 1,5 miljoner kronor från Rikskonserters anslag till Kultur-&lt;br&gt;rådets fonogramstöd. Detta stöd uppgår i dag till ca 7,5 miljoner kronor,&lt;br&gt;medan Rikskonserters anslag till Caprice är på drygt 4 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen på fonogrammarknaden präglas av en allt större företags-&lt;br&gt;koncentration. Mot den bakgrunden har Kulturutredningen sett det som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angeläget att staten i första hand bidrar till att bevara och öka antalet fria Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;fonogramproducenter och till att bredda utgivningen. Utredningen har före-&lt;br&gt;slagit att Rikskonserters fonogramutgivning i fortsättningen sker på samma&lt;br&gt;villkor som gäller för övriga fonogramproducenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bred remissopinion har dock invänt mot förslaget med hänvisning till&lt;br&gt;att det i praktiken innebär nedläggning av Caprice. Ett antal remissinstanser,&lt;br&gt;varav några med direkt anknytning till fonogrambranschen, framhåller att det&lt;br&gt;för de små bolagen så viktiga distributionsbolaget CDA, där Caprice är en&lt;br&gt;stor kund, skulle drabbas hårt om Caprice lades ner. Andra instanser pekar på&lt;br&gt;att Caprice-utgivningen ger viktiga arbetstillfällen för tonsättare och frilans-&lt;br&gt;musiker. Statens kulturråd förordar att Rikskonserter får fortsätta med sin&lt;br&gt;fonogramutgivning, men att verksamheten begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar i grunden utredningens uppfattning om betydelsen av att&lt;br&gt;ett större antal fonogramproducenter ges möjlighet att verka på marknaden.&lt;br&gt;Detta talar för att de statliga medel som ges till Rikskonserter för Caprice&lt;br&gt;skulle fördelas på flera mottagare. Det är dock inte realistiskt att räkna med att&lt;br&gt;Caprice skall kunna drivas vidare under väsentligt ändrade ekonomiska&lt;br&gt;förutsättningar. Remissinstansernas farhågor att Caprice kommer att&lt;br&gt;försvinna från marknaden, med en rad negativa följdverkningar, är därför inte&lt;br&gt;ogrundade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner därför att Rikskonserter även i fortsättningen bör&lt;br&gt;förfoga över särskilda medel för fonogramverksamhet. Rikskonserter bör&lt;br&gt;dock sträva efter att på ett ännu tydligare sätt än förut anpassa fonogram-&lt;br&gt;utgivningen till inriktningen på sin övriga verksamhet. Regeringen förutsätter&lt;br&gt;också att Rikskonserter och Statens kulturråd aktivt arbetar för att samordna&lt;br&gt;sina insatser på fonogramområdet. Kulturrådet bör som hittills inrikta sin&lt;br&gt;bidragsgivning på små svenska bolags utgivning av kulturpolitiskt angelägna&lt;br&gt;fonogram inom ett brett fält av genrer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag till Svenska rikskonserter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till medelsanvisning avseende bidrag till Svenska riks-&lt;br&gt;konserter redovisas i budgetpropositionen för år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.4 Ett förstärkt lokalt arrangörsled&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: I stället för att inrätta genreinriktade&lt;br&gt;stödformer bör staten lägga ökad vikt vid insatser ägnade att förstärka&lt;br&gt;musiklivets arrangörsled. I budgetpropositionerna för år 1998 och år&lt;br&gt;1999 har regeringen för avsikt att föreslå att ytterligare 4,8 miljoner&lt;br&gt;kronor anvisas vardera året för ökat stöd till arrangerande musik-&lt;br&gt;föreningar och förstärkta insatser i övrigt för det fria musiklivet.&lt;br&gt;Därmed nästan fördubblas det nuvarande arrangörsstödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens&lt;br&gt;bedömning. Länsmusiken tillförs ett särskilt genreprofilerat stöd, som&lt;br&gt;fördelas av Statens kulturråd. Stöd bör också kunna ges till profilerade centra&lt;br&gt;inom vissa genrer. Ett starkare arrangörsled behövs för att bidragen till&lt;br&gt;orkestrar och fria musikgrupper skall få full effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad i frågan om genre-&lt;br&gt;inriktade stöd. Eftersom förslagen är kopplade till en neddragning av bidra-&lt;br&gt;gen till länsmusiken har Landstingsförbundet, de flesta av länsmusik-&lt;br&gt;stiftelserna samt många kommuner och landsting haft invändningar. Statens&lt;br&gt;kulturråd m.fl. ställer sig tveksamma till administrativa överbyggnader i form&lt;br&gt;av genreprofilerade centra. Invändningar på andra grunder framförs av&lt;br&gt;Musikaliska akademien. Positiva till förslagen är bl.a. Svenska Jazzriks-&lt;br&gt;förbundet, Sveriges Körförbund, Sveriges spelmäns riksförbund, Musik i&lt;br&gt;Väst och Östgötamusiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelsen av ett förstärkt arrangörsled för svaga musikgenrer bekräftas&lt;br&gt;av ett stort antal remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Utredningens tankar om riktade&lt;br&gt;stödinsatser för att främja utvecklingen inom olika genrer har mötts av&lt;br&gt;blandade reaktioner från remissinstansernas sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening finns redan i dag goda möjligheter att med&lt;br&gt;befintlig statlig bidragsgivning tillgodose olika genrers behov. Inom ramen&lt;br&gt;för det samlade stödet till regional musikverksamhet bör t.ex. ett län eller flera&lt;br&gt;län i samverkan kunna utveckla en genreprofil utifrån lokala musiktraditioner&lt;br&gt;och andra särskilda förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare anförts är det en viktig del av Rikskonserters uppdrag att&lt;br&gt;göra kompletterande insatser för genrer som inte ges tillräckligt utrymme i&lt;br&gt;länsmusikens utbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företrädare för jazzmusiken, kammarmusiken, folkmusiken och körlivet&lt;br&gt;har hos Kulturutredningen framfört önskemål om stöd för att främja utveck-&lt;br&gt;lingen inom respektive genre. I remissvar och under beredningen av denna&lt;br&gt;proposition har liknande önskemål och synpunkter framförts till regeringen,&lt;br&gt;bl.a. har ett flertal konkreta åtgärdsförslag kommit från företrädare för blås-&lt;br&gt;musiken i skilda delar av landet. Regeringen anser att det är en naturlig&lt;br&gt;uppgift för Statens kulturråd att uppmärksamma skilda genrefrågor i samband&lt;br&gt;med fördelningen av bidrag på musikområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 10.5 föreslår regeringen att ett tidsbegränsat nationellt uppdrag&lt;br&gt;införs på musikområdet. Detta uppdrag är allmänt formulerat. Beroende på&lt;br&gt;hur uppdraget fördelas kan det givetvis också få en gynnsam effekt på&lt;br&gt;utvecklingen inom en viss musikgenre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bidragsfördelningen till musiklivets arrangörs- och intresseorganisa-&lt;br&gt;tioner har Kulturrådet särskild anledning att pröva behoven inom skilda&lt;br&gt;genrer. I sitt remissvar framhåller Kulturrådet att det svenska musiklivet över-&lt;br&gt;lag är väl organiserat och att det inom vissa genrer, t.ex jazzen och körlivet,&lt;br&gt;finns en rad rikstäckande organisationer som tar till vara sina medlemmars&lt;br&gt;intressen. Det är alltså inte bristande organisation som är orsaken till svårig-&lt;br&gt;heterna inom vissa genrer. Däremot har flera genrer en svag ställning inom de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stora musikinstitutionerna, vilket gör att de är särskilt beroende av ett funge-&lt;br&gt;rande lokalt arrangörsled för att hävda sig på musikens arbetsmarknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturrådet ger för närvarande ett årligt stöd till arrangerande musik-&lt;br&gt;föreningar på sammanlagt ca 11 miljoner kronor. Detta är ett obetydligt&lt;br&gt;belopp i jämförelse med statens satsningar på de stora musikinstitutionerna.&lt;br&gt;De arrangerande musikföreningarna spelar en viktig roll för att ett varierat&lt;br&gt;musikutbud av god kvalitet skall kunna erbjudas på mindre orter. Det är&lt;br&gt;främst tack var dessa föreningar som musikens s.k. smala genrer kan göra&lt;br&gt;sig gällande även där. Stödet till arrangerande musikföreningar bör följakt-&lt;br&gt;ligen öka. Härutöver bör Kulturrådet ges viss möjlighet att i andra former&lt;br&gt;stödja det fria musiklivet. Regeringen utgår från att den kommunala insatsen&lt;br&gt;på dessa områden även i fortsättningen är omfattande. För ökade statliga&lt;br&gt;insatser avser regeringen att beräkna ett utrymme i statsbudgeten för åren&lt;br&gt;1998 och 1999 på sammanlagt 9,6 miljoner kronor. Detta är nära en fördubb-&lt;br&gt;ling av det nuvarande arrangörsstödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.5 Nationellt uppdrag inom området musik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett tidsbegränsat nationellt uppdrag inrättas&lt;br&gt;inom området musik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att för perioden 1997-1999 ge uppdraget till&lt;br&gt;Stiftelsen Falun Folkmusik Festival. I budgetpropositionen för år 1997&lt;br&gt;föreslås att 1 miljon kronor anvisas för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Såväl inom musikinstitutioner som&lt;br&gt;inom det fria musiklivet pågår det på många håll i landet en intressant och&lt;br&gt;angelägen utvecklingsverksamhet. Det kan gälla rent musikaliska experiment,&lt;br&gt;men det kan också vara fråga om utåtriktad verksamhet såsom publikarbete i&lt;br&gt;nya former eller tvärkulturell samverkan. Mycket av det som pågår är av så&lt;br&gt;stort kulturpolitiskt värde att erfarenheterna bör få en bred spridning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för de utvecklingsmedel som Statens kulturråd disponerar&lt;br&gt;finns möjlighet att fånga upp och stödja angelägna initiativ. För att ge ytter-&lt;br&gt;ligare stimulans till såväl konstnärligt utvecklingsarbete som kulturspridande&lt;br&gt;verksamhet i olika former föreslår regeringen att ett tidsbegränsat uppdrag&lt;br&gt;införs inom området musik. I likhet med övriga nationella uppdrag som&lt;br&gt;föreslås i denna proposition bör uppdraget ges för tre år, varefter det förs&lt;br&gt;vidare till en ny innehavare. Det bör ankomma på regeringen att utse&lt;br&gt;innehavare av uppdraget. Statens kulturråd bör som i övriga fall svara för&lt;br&gt;uppföljning och utvärdering av uppdraget samt föreslå nya innehavare. Vissa&lt;br&gt;av de andra nationella uppdrag som föreslagits har fått en särskild inriktning.&lt;br&gt;Regeringen finner att mångfalden inom musikområdet bäst gynnas om&lt;br&gt;uppdragets inriktning kan omprövas i samband med att ny innehavare utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i det föregående betonat vikten av att i kulturlivet ta till vara&lt;br&gt;och utveckla de möjligheter som det mångkulturella samhället erbjuder.&lt;br&gt;Musiken har en särskild betydelse i mötet mellan olika kulturer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stiftelsen Falun Folkmusik Festival är landets för närvarande mest&lt;br&gt;betydande centrum för etnisk musik från hela världen. Vid sidan av den årliga&lt;br&gt;festivalen driver stiftelsen en löpande verksamhet med kurser, konferenser&lt;br&gt;och musikläger för ungdom. Enligt regeringens bedömning bidrar verksam-&lt;br&gt;heten i hög grad till en ökad medvetenhet om det mångkulturella samhällets&lt;br&gt;positiva sidor. Regeringen avser därför att ge Stiftelsen Falun Folkmusik&lt;br&gt;Festival ett nationellt uppdrag att utveckla sin verksamhet under perioden&lt;br&gt;1997-1999. Stiftelsen skall under denna tid särskilt inrikta sig på att sprida&lt;br&gt;kunskap och erfarenheter till institutioner och organisationer med en bred för-&lt;br&gt;ankring i samhället, t.ex. skolor, amatörorganisationer, länsmusikinstitu-&lt;br&gt;tioner, studieförbund och invandrarorganisationer. Stiftelsen bör samverka&lt;br&gt;med bl.a. Svenska rikskonserter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att 1 miljon kronor&lt;br&gt;per år anvisas för uppdragets genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.6 Regeringens övriga förslag på musikområdet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med ledning av ingivna årsredovisningar och anslagsframställningar har&lt;br&gt;regeringen gjort en samlad resultatbedömning av de olika stödformerna på&lt;br&gt;musikområdet. Dessa bedömningar har sammanvägts med den utvärdering&lt;br&gt;som Kulturutredningen har gjort och de synpunkter som lämnats av remiss-&lt;br&gt;instanserna. Förslag om förändring av vissa stödformers inriktning eller&lt;br&gt;omfattning har redovisats i det föregående. I övrigt har regeringen gjort den&lt;br&gt;bedömningen att det statliga stödet på musikområdet fyller en viktig funktion&lt;br&gt;och har haft goda effekter på utvecklingen. Staten bör därför lämna fortsatt&lt;br&gt;stöd till bl.a. fria musikgrupper, utgivning och spridning av fonogram och&lt;br&gt;noter samt till Musikaliska akademien. Statens kulturråd bör även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis disponera medel för projektstöd och andra utvecklingsinsatser på&lt;br&gt;musikområdet. Regeringens slutsats är att insatserna bör förbli i huvudsak&lt;br&gt;oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till medelsanvisningar redovisas i budgetproposi-&lt;br&gt;tionen för år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Film&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med drygt ett sekel bakom sig är filmen ännu en jämförelsevis ung konst-&lt;br&gt;form. Filmen skiljer sig från övriga konstarter genom att samtidigt vara både&lt;br&gt;en konstform och - per definition - ett massmedium. Filmkonsten har på ett&lt;br&gt;unikt sätt vuxit fram i ett nära, ibland konfliktfyllt, samspel med en kommer-&lt;br&gt;siell medieindustri. Mer än vad som gäller för någon annan konstform har&lt;br&gt;filmkonstens villkor och utveckling varit direkt beroende av ekonomiska&lt;br&gt;faktorer och av den tekniska och mediala utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har under den senaste tjugoårsperioden i jämförelse med övriga&lt;br&gt;europeiska länder upprätthållit en hög nationell filmproduktion. Mellan 20&lt;br&gt;och 25 långfilmer produceras i Sverige varje år. Den svenska filmen har&lt;br&gt;också en stor andel av hemmamarknaden, en av de största i Europa. Film-&lt;br&gt;produktion, distribution och visning av film på biograf domineras av två&lt;br&gt;helintegrerade medieföretag, Svensk Filmindustri och Sandrews. TV-före-&lt;br&gt;tagen - främst Sveriges Television och TV4 - har fått en allt viktigare roll&lt;br&gt;som filmproducenter eller finansiärer. Flertalet filmer görs numera i form av&lt;br&gt;samproduktioner, ofta över nationsgränserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbudet av film har totalt sett ökat kraftigt. Filmen är numera den konst-&lt;br&gt;form som näst musiken når flest människor. Istället för att gå på bio ser dock&lt;br&gt;flertalet människor film på video och framförallt på TV. Från det att televi-&lt;br&gt;sionen introducerades i Sverige minskade antalet biografbesök per år mar-&lt;br&gt;kant, från ca 80 miljoner år 1956 till drygt 20 miljoner år 1973. De senaste&lt;br&gt;åren har biopubliken stabiliserats runt ca 15 miljoner besök per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet biografsalonger har halverats sedan televisionens inträde. Sedan&lt;br&gt;mitten av 1980-talet har minskningen hejdats. I dag finns det drygt 1 100&lt;br&gt;salonger i landet. Biografsalongerna har dock koncentrerats till flerduks-&lt;br&gt;biografer i tätorter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ideella engagemanget kring filmen är starkt i Sverige. Mycket tack vare&lt;br&gt;ideella visningsorganisationer och filmstudioföreningar kan kvalitetsfilm ses&lt;br&gt;på duk även utanför tätorterna. Tillgången till aktuell film på biograf, i&lt;br&gt;synnerhet kvalitetsfilm med osäkra kommersiella förutsättningar, är ändå ofta&lt;br&gt;otillfredställande utanför större tätorter. Även tillgången till kvalitetsfilm på&lt;br&gt;video är ofta bristfällig, främst utanför större tätorter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biobesöken har minskat mest bland de unga, även om de alltjämt går mer&lt;br&gt;på bio än vuxna. För ungdomar fungerar biografen även som en social&lt;br&gt;mötesplats. För de små barnen är dock dagens utbud begränsat till ett fåtal&lt;br&gt;US A-producerade animerade filmer per år. Bland såväl barn som ungdomar&lt;br&gt;växer intresset för eget skapande med rörliga bilder. Möjligheterna att själv&lt;br&gt;göra film har ökat tack vare enkel och billig videoteknik. Sedan mitten av&lt;br&gt;1980-talet har landsting och kommuner på flera ställen i landet, i samarbete&lt;br&gt;med Svenska Filminstitutet, i varierande grad utvecklat nätverk med lokala&lt;br&gt;videoverkstäder och regionala resurscentrum för film och video.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid de filmvetenskapliga utbildningarna på högskolor och universitet ökar&lt;br&gt;tillströmningen av studenter. Intresset växer både för filmens historia och för&lt;br&gt;filmen som konstform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De statliga insatserna på filmområdet har sitt ursprung i 1963 års&lt;br&gt;filmreform och bildandet av Svenska Filminstitutet. Statens insatser kan delas&lt;br&gt;in i två delar, nämligen stöd till svensk filmproduktion och stöd till olika&lt;br&gt;filmkulturella verksamheter. Medlen disponeras av Filminstitutet, som är en&lt;br&gt;stiftelse. Det statliga stödet till filmområdet ökade mellan budgetåren 1973/74&lt;br&gt;och 1993/94 från ca 10 miljoner kronor till nära 130 miljoner kronor (1994&lt;br&gt;års penningvärde). Sedan budgetåret 1993/94 har statens stöd till filmområdet&lt;br&gt;minskat något, för att i dag uppgå till drygt 120 miljoner kronor. Av dessa&lt;br&gt;medel utgörs omkring hälften av filmproduktionsstöd, hälften av film-&lt;br&gt;kulturellt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filmproduktionsstödet finansieras gemensamt av staten, film- och video-&lt;br&gt;branschen samt Sveriges Television AB och TV4 AB genom ett särskilt avtal.&lt;br&gt;Genom avtalet finansieras även vissa övriga branschrelaterade stöd. Avtalet&lt;br&gt;genererade under budgetåret 1994/95 nära 200 miljoner kronor, varav drygt&lt;br&gt;160 miljoner kronor utgick som stöd till svensk filmproduktion. Det nu&lt;br&gt;gällande film- och videoavtalet trädde i kraft den 1 januari 1993 och gäller&lt;br&gt;t.o.m. den 31 december 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av film- och videoavtalet fördelar även Konstnärsnämnden&lt;br&gt;statliga medel för stöd till produktion av kortfilm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av avtalsfinansierade medel disponerar dessutom Filminstitutet&lt;br&gt;statliga medel till filmkulturell verksamhet. I det filmkulturella uppdraget&lt;br&gt;ingår att främja spridning och visning av värdefull film, att stödja regional&lt;br&gt;och lokal filmverksamhet med tyngdpunkt på barn och ungdom, att bevara&lt;br&gt;och tillgängliggöra filmer och material av film- och kulturhistoriskt intresse&lt;br&gt;för forskning och allmänhet och att verka för internationellt samarbete på&lt;br&gt;filmområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1974 års kulturpolitiska beslut kom i praktiken inte att omfatta filmen. Det&lt;br&gt;bidrog till en oklar hållning till filmen som konstform och till filmkulturen,&lt;br&gt;även i den regionala och lokala kulturpolitiken. Betydelsen av det regionala&lt;br&gt;och lokala engagemanget har under senare år blivit alltmer uppenbar. Sam-&lt;br&gt;hällets intresse av att upprätthålla och utveckla svensk filmkultur har gjort&lt;br&gt;ökade statliga insatser nödvändiga. I framtiden bör stat, landsting och&lt;br&gt;kommuner i ökad utsträckning samverka på filmområdet, liksom man gjort på&lt;br&gt;övriga konstområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.1 Inriktningen på de framtida insatserna för filmen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statens insatser bör syfta till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;upprätthålla och utveckla värdefull svensk filmproduktion i sam-&lt;br&gt;verkan med berörda branscher,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;säkerställa tillgången till ett brett utbud av värdefull film i olika&lt;br&gt;visningsformer i hela landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;upprätthålla och utveckla biografens roll som kulturell mötesplats i&lt;br&gt;hela landet och medverka till att biopubliken långsiktigt ökar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ge fler, främst barn och ungdomar, möjlighet till eget skapande&lt;br&gt;med film och andra medier för rörliga bilder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;regionalt och lokalt stärka filmens roll i kulturlivet, särskilt med&lt;br&gt;tanke på barn och ungdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;bevara filmer och material av film- och kulturhistoriskt intresse och&lt;br&gt;i ökad utsträckning tillgängliggöra dem för forskning och all-&lt;br&gt;mänhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;upprätthålla och utveckla det internationella utbytet och samarbetet&lt;br&gt;på filmområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Svensk film har filmhistoriskt&lt;br&gt;en mycket framträdande position. Sverige har i dag en förhållandevis hög&lt;br&gt;nationell filmproduktion och svensk film har en stark ställning på hemma-&lt;br&gt;marknaden. Samtidigt har statliga insatser sedan länge varit en förutsättning&lt;br&gt;för att en nationell filmproduktion skall upprätthållas. Det gäller för Sverige&lt;br&gt;liksom för många andra länder inom små språkområden. Det ligger såväl i&lt;br&gt;allmänhetens som i berörda branschers intresse att ny film görs i Sverige, och&lt;br&gt;att det finns utrymme för mångfald och förnyelse inom svensk film. Det är&lt;br&gt;därför naturligt och nödvändigt att staten samverkar med berörda branscher&lt;br&gt;för att upprätthålla och utveckla en värdefull svensk filmproduktion. I denna&lt;br&gt;strävan är det samtidigt angeläget att utvärdera stödformer och de övriga&lt;br&gt;villkor som råder för berörda på filmområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att människor i hela landet får tillgång till filmutbudet.&lt;br&gt;Utbudet av film är totalt sett större än någonsin tidigare. Tillgången till&lt;br&gt;biograffilm utanför större tätorter har dock minskat. I synnerhet kvalitetsfilm&lt;br&gt;och icke amerikansk film med osäkra kommersiella förutsättningar har svårt&lt;br&gt;att nå ut i hela landet. Även på video är utbudet av kvalitetsfilm utanför större&lt;br&gt;tätorter begränsat. Statens insatser bör syfta till att stödja de initiativ som ökar&lt;br&gt;utbudet av värdefull film i olika visningsformer i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom televisionen och videon ges fler människor möjlighet till fler film-&lt;br&gt;upplevelser. Att se film på biograf har dock ett särskilt värde, inte bara i den&lt;br&gt;större bild- och ljudupplevelsen, utan också i att denna filmupplevelse delas&lt;br&gt;gemensamt med en publik. Den stora filmduken är en viktig förutsättning för&lt;br&gt;filmens utveckling som konstform. Biografen utgör också en offentlig&lt;br&gt;mötesplats. Statens insatser bör syfta till att upprätthålla och utveckla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biografen som kulturell mötesplats och till att skapa förutsättningar för att fler&lt;br&gt;människor får del av bioupplevelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom enkel och billig videoteknik och genom utvecklingen av multi-&lt;br&gt;medieteknik ökar möjligheterna till eget skapande med rörliga bilder. Barns&lt;br&gt;och ungdomars intresse för att utforska dessa mediers möjligheter är mycket&lt;br&gt;stort. Statens insatser bör syfta till att fånga upp och uppmuntra barns och&lt;br&gt;ungdomars skaparlust. Genom eget skapande tillägnar sig barn och ung-&lt;br&gt;domar den rörliga bildens språk. På så vis främjas även en kritisk medveten-&lt;br&gt;het hos barn och ungdomar gentemot filmmediet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga filmpolitiken generellt bör syfta till att upprätthålla och ut-&lt;br&gt;veckla filmkulturen i hela landet. För att åstadkomma en långsiktig och håll-&lt;br&gt;bar utveckling är det nödvändigt att stärka filmens roll i det lokala och&lt;br&gt;regionala kulturlivet. För detta krävs ett ökat samarbete mellan stat, landsting&lt;br&gt;och kommuner. För att främja filmkulturens utveckling generellt är det sär-&lt;br&gt;skilt viktigt att fånga upp och uppmuntra filmintresset hos barn och ung-&lt;br&gt;domar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filmarvet är av såväl kulturhistoriskt som filmhistoriskt intresse. Filmer är&lt;br&gt;både dokument och konstnärliga uttryck. Statens insatser bör syfta till att&lt;br&gt;bevara filmer och filmrelaterat material. För att bevarandet skall vara&lt;br&gt;meningsfullt måste statens insatser även inriktas på att öka tillgängligheten av&lt;br&gt;filmer och filmrelaterat material för såväl forskning som allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt samarbete och utbyte har alltid varit en förutsättning för&lt;br&gt;filmkonsten och filmlivet, men har på senare år blivit om möjligt än viktigare.&lt;br&gt;Utvecklingen har varit särskilt markant vad gäller filmproduktion, men gäller&lt;br&gt;även för distribution och det filmkulturella området i övrigt. Statens insatser&lt;br&gt;bör syfta till att upprätthålla och utveckla det internationella samarbetet och&lt;br&gt;utbytet. Genom samarbete och utbyte ges svenskt filmliv impulser utifrån.&lt;br&gt;Samtidigt är det viktigt att, i takt med det ökade internationella samarbetet,&lt;br&gt;sträva efter att utveckla svensk film och stärka dess ställning utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att filmområdet år&lt;br&gt;1997 förstärks med 2,5 miljoner kronor, för att möjliggöra satsningar på&lt;br&gt;regionala resurscentrum för film och video. Därutöver föreslår regeringen att&lt;br&gt;1 miljon kronor anvisas för ett nationellt uppdrag till regional och lokal&lt;br&gt;filmverksamhet med tyngdpunkt på barn och ungdom. För åren 1998 och&lt;br&gt;1999 beräknar regeringen en ökning av filmstödet med 4,5 miljoner kronor&lt;br&gt;vardera åren, för utökade satsningar på regionala resurscentrum för film och&lt;br&gt;video. Regeringen föreslår även under utgiftsområde 16. Utbildning och&lt;br&gt;universitetsforskning i budgetpropositionen för år 1997 att medel skall&lt;br&gt;avsättas för en ny filmprofessur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.2 Stöd till svensk filmproduktion m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Avtalsmodellen för finansiering av stödet&lt;br&gt;till svensk filmproduktion bör bestå även efter det att nuvarande&lt;br&gt;avtalsperiod löpt ut den 31 december 1998. Inför en ny avtalsperiod&lt;br&gt;bör bl.a. de olika stödformerna utvärderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Statens stöd till svensk film-&lt;br&gt;produktion m.m. regleras i 1993 års film- och videoavtal mellan staten, film-&lt;br&gt;och videobranschen, Sveriges Television AB och TV4 AB. Nuvarande avtal&lt;br&gt;gäller t.o.m. utgången av år 1998. Regeringen ser det som angeläget att&lt;br&gt;avtalsmodellen för finansiering av stödet till svensk filmproduktion kan bestå&lt;br&gt;även efter det att nuvarande avtalsperiod löpt ut. Avtalsmodellen speglar det&lt;br&gt;ömsesidiga beroende som råder på filmområdet mellan staten och berörda&lt;br&gt;branscher. Avtalet har på ett effektivt sätt skapat goda ekonomiska förutsätt-&lt;br&gt;ningar för svensk filmproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt har den nuvarande stödordningen varit föremål för diskussion.&lt;br&gt;Med 1993 års film- och videoavtal infördes två olika stödformer: förhands-&lt;br&gt;stöd och efterhandsstöd. Förhandsstödet grundas på en konstnärlig bedöm-&lt;br&gt;ning av filmprojekt. Efterhandsstödet är enbart kopplat till, och ökar med,&lt;br&gt;antalet enskilt betalande besökare. Avtalets syfte är att främja värdefull svensk&lt;br&gt;filmproduktion. Många har ifrågasatt om efterhandsstödet främjar syftet med&lt;br&gt;avtalet. Från branschhåll har man dock påpekat att efterhandsstödet innebär&lt;br&gt;att film- och biografbranschen uppmuntras att försöka nå en större publik&lt;br&gt;genom att tiden för biografvisning förlängs. En diskussion har även uppstått&lt;br&gt;kring hur avtalet bör tillämpas vad gäller det totala produktionsstödets&lt;br&gt;fördelning mellan för- och efterhandsstöd. Även de begränsningar som gäller&lt;br&gt;för utbetalning av förhandsstöd till enskilda filmer har ifrågasatts med hänsyn&lt;br&gt;till avtalets syfte. Frågan om de oberoende filmarnas situation, bl.a. i för-&lt;br&gt;hållande till film- och videoavtalet, har också diskuterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser det som angeläget att utvärdera både stödformer och de&lt;br&gt;övriga villkor som råder på filmområdet inför ett nytt finansieringsavtal.&lt;br&gt;Regeringen har för avsikt att i dialog med berörda på filmområdet noga pröva&lt;br&gt;dessa frågor. För riksdagens information kan nämnas att regeringen har för&lt;br&gt;avsikt att bl.a. uppdra åt Svenska Filminstitutet att arbeta fram ett underlag&lt;br&gt;inför kommande avtalsöverläggningar. Som framgår i det följande (avsnitt&lt;br&gt;15.2.3) avser regeringen även att tillsätta en utredning med uppdraget att&lt;br&gt;analysera möjligheterna att öka den inhemska produktionen av program för&lt;br&gt;distribution i alla TV-kanaler samt lägga fram förslag i detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Film- och videoavtalet finansierar utöver stöd till svensk filmproduktion&lt;br&gt;även vissa övriga branschrelaterade stöd. Till dessa hör stöd till biograf- och&lt;br&gt;videoverksamhet på små och medelstora orter. Medel avsätts för stöd till&lt;br&gt;upprustning av biografer, stöd till parallelldistribution av kopior av aktuella&lt;br&gt;biograffilmer och stöd till sevärd film på video. Parallelldistributionsstödet&lt;br&gt;innebär att extra kopior tas fram så att spridningen av aktuella filmer till små&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och medelstora orter påskyndas. Trots stödet händer det ofta att en film&lt;br&gt;presenteras på video innan den hunnit visas på biografer i hela landet. Genom&lt;br&gt;videodistribution får filmer ökad livslängd och bredare spridning. Det har&lt;br&gt;dock ifrågasatts om stödet till sevärd film på video är tillräckligt effektivt när&lt;br&gt;det gäller att sprida kvalitetsfilm även på video. För riksdagens information&lt;br&gt;kan nämnas att regeringen avser att från Filminstitutet begära in en redovis-&lt;br&gt;ning av spridningen i hela landet av aktuell biograffilm och kvalitetsfilm för&lt;br&gt;biografer och på video, för att få en bild av hur de föreslagna kulturpolitiska&lt;br&gt;målen uppfylls på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det europeiska samarbetet har vid sidan av det nordiska fått en allt större&lt;br&gt;betydelse för filmproduktionen på senare år. Europarådets EURIMAGES-&lt;br&gt;fond stödjer filmproduktion. Inom ramen för EU:s MEDIA Il-program utgår&lt;br&gt;stöd till utbildning, utveckling av projekt samt distribution på film- och TV-&lt;br&gt;området. I Sverige ansvarar Svenska Filminstitutet för information om&lt;br&gt;internationella program och fonder på filmområdet. Andelen ansökningar om&lt;br&gt;MEDIA Il-stöd från svenska produktionsbolag, distributörer m.fl. har hittills&lt;br&gt;varit förhållandevis låg. De berörda påpekar vissa brister i systemet, bl.a. det&lt;br&gt;komplicerade ansökningsförfarandet. Regeringen finner det angeläget att den&lt;br&gt;svenska andelen av MEDIA Il-stödet ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medel för stöd till svensk filmproduktion anvisas i regeringens budget-&lt;br&gt;proposition för år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.3 Stöd till filmkulturell verksamhet m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statens stöd till regional och lokal film-&lt;br&gt;och videoverksamhet bör i huvudsak ges i form av ett särskilt bidrag. I&lt;br&gt;övrigt bör stödet till filmkulturell verksamhet förbli oförändrat. Även&lt;br&gt;Konstnärsnämndens stöd till produktion av kortfilm bör förbli oför-&lt;br&gt;ändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Utöver att fördela det avtals-&lt;br&gt;finansierade stödet till värdefull svensk filmproduktion skall Filminstutet i&lt;br&gt;enlighet med stiftelseförordnandet utföra uppdrag åt staten på det film-&lt;br&gt;kulturella området. I enlighet med riktlinjerna i 1993 års film- och videoavtal&lt;br&gt;finansieras den filmkulturella verksamheten helt av statliga medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filminstitutets ansvar för den av staten finansierade filmkulturella verk-&lt;br&gt;samheten förutsätter att styrningen och planeringen av de filmkulturella&lt;br&gt;insatserna motsvarar de krav staten ställer på myndigheter inom andra delar&lt;br&gt;av kulturområdet. Filminstitutets filmkulturella verksamhet har successivt&lt;br&gt;renodlats och effektiviserats under senare år, dels som en följd av riktlinjerna&lt;br&gt;i 1993 års avtal, dels som en följd av de besparingar som framtvingats av&lt;br&gt;statsbudgetskäl. Filminstitutet befinner sig mitt i en process där den film-&lt;br&gt;kulturella verksamhetens mål och institutets roll i det statliga engagemanget&lt;br&gt;efterhand preciseras. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Filminstitutets filmkulturella uppdrag ingår att främja spridning och&lt;br&gt;visning av värdefull film. Genom film- och videoavtalet finansieras stöd till&lt;br&gt;upprustning av biografer, stöd till parallelldistribution av filmkopior och stöd&lt;br&gt;till sevärd film på video. Filminstitutet bedriver även viss egen distribution&lt;br&gt;och fördelar statliga medel till biografer på små och medelstora orter, för att&lt;br&gt;möjliggöra en breddning av filmrepertoaren, samt stöd till distributörer,&lt;br&gt;visningsorganisationer, filmstudioföreningar och filmfestivaler. Filminstitutet&lt;br&gt;har ingått särskilda samarbetsavtal med filmfestivalerna i Göteborg, Malmö&lt;br&gt;och Umeå. Stödet till dessa festivaler skall årligen diskuteras samtidigt som&lt;br&gt;verksamheten utvärderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan mitten av 1980-talet har statliga medel avsatts för satsningar på film-&lt;br&gt;verksamhet särskilt riktade till barn och ungdom. I samarbete med bl.a.&lt;br&gt;skolor och kommuner stödjer Filminstitutet skolbioprojekt och video-&lt;br&gt;verkstäder för barn och ungdom. Satsningarna har väckt ett stort gensvar.&lt;br&gt;Behovet av en större regional samordning och starkare regional struktur för&lt;br&gt;att åstadkomma en varaktig utveckling har under senare år blivit allt tydligare.&lt;br&gt;Under 1990-talet har Filminstitutet i samarbete med landsting och kommuner&lt;br&gt;stött utvecklingen av regionala resurscentrum för film och video på flera håll i&lt;br&gt;landet. Resurscentrumen samordnar i sin tur lokala videoverkstäder och skol-&lt;br&gt;bioprojekt. Resurscentrumen har även fått en ökad betydelse för distribution&lt;br&gt;av kvalitetsfilm på biograf. De har även på vissa håll stött samordning av&lt;br&gt;filmare och filmarbetare i länen och engagerat sig i produktion av i första&lt;br&gt;hand kort- och dokumentärfilm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filminstitutet skall vidare bevara och tillgängliggöra filmer och film-&lt;br&gt;relaterat material av film- och kulturhistoriskt intresse för forskning och all-&lt;br&gt;mänhet. När det gäller bevarandet av filmer har ett särskilt arbete just på-&lt;br&gt;börjats. Mot bakgrund av ett tidigare riksdagsbeslut (bet. 1994/95 KrU:18,&lt;br&gt;rskr. 1994/95:251) skall inom ramen för det s.k. SESAM-projektet svenska&lt;br&gt;färgfilmer som är producerade mellan åren 1953-1979 restaureras. Ett projekt&lt;br&gt;för att rädda de svårast skadade filmerna påbörjades vid halvårsskiftet 1996&lt;br&gt;och kommer att pågå t.o.m. utgången av år 1998. Omkopiering av brand-&lt;br&gt;farlig nitratfilm, producerad före år 1953, sker fortlöpande och beräknas vara&lt;br&gt;avslutad i och med utgången av år 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intresset för högre studier i filmvetenskap har ökat kraftigt på senare år.&lt;br&gt;Regeringen föreslår under utgiftsområde 16. Utbildning och universitets-&lt;br&gt;forskning i 1997 års budgetproposition att medel skall avsättas för en ny&lt;br&gt;filmprofessur. Filminstitutet har med sitt filmarkiv, bibliotek och övriga arkiv&lt;br&gt;ett särskilt ansvar när det gäller att tillgodose forskningens behov av tillgång&lt;br&gt;till biograffilm, filmlitteratur och filmtidskrifter, affischer, fotografier, manus&lt;br&gt;m.m. En dialog mellan Filminstitutet och Stockholms universitet har inletts&lt;br&gt;för att finna former för ett närmare samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cinemateket, med visningar i Stockholm och Göteborg och Malmö, fyller&lt;br&gt;en viktig funktion som den &amp;quot;nationalduk&amp;quot; där filmer ur filmhistorien såväl&lt;br&gt;som ny intressant film visas. Genom Filminstitutets egen distribution av&lt;br&gt;biograffilmer och videofilmer kan även filmintresserade utanför de stora tät-&lt;br&gt;orterna få tillgång till ett urval gamla och nya filmklassiker. Filminstitutet till-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;satte våren 1995 en nationalkommitté med uppgiften att undersöka möjlig-&lt;br&gt;heterna att skapa ett svenskt filmmuseum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filminstitutet skall vidare främja internationellt samarbete. Utöver att an-&lt;br&gt;svara för information i Sverige om internationella program och fonder på&lt;br&gt;filmområdet bedriver Filminstitutet arbete för att sprida svensk film och&lt;br&gt;filmkultur utomlands. Filminstitutet ansvarar för festivaldeltagande, film-&lt;br&gt;veckor, informationsmaterial, hjälp till filmare med export av kort- och&lt;br&gt;dokumentärfilm och visst övrigt internationellt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filminstitutets verksamhetsberättelse och fördjupade anslagsframställning&lt;br&gt;jämte Kulturutredningens utvärdering och de synpunkter på denna som&lt;br&gt;lämnats av remissinstanserna ligger till grund för regeringens samlade be-&lt;br&gt;dömning av det statliga filmkulturella stödet. Regeringen bedömer att statens&lt;br&gt;stöd till filmkulturell verksamhet fyller en viktig funktion för filmkulturen i&lt;br&gt;Sverige och för utbytet med omvärlden på det filmkulturella området.&lt;br&gt;Regeringens slutsats är att stödet till filmkulturell verksamhet bör förbli i&lt;br&gt;huvudsak oförändrat. Den regionala strukturen på filmområdet bör dock&lt;br&gt;stärkas. För detta krävs ökade statliga insatser. Ett särskilt stöd till regionala&lt;br&gt;resurscentrum för film och video bör därför införas. En del av de medel som i&lt;br&gt;dag används för motsvarande ändamål inom stödet till filmkulturell&lt;br&gt;verksamhet bör tillsammans med nya statliga medel avsättas för ett sådant&lt;br&gt;stöd. Regeringens förslag till hur ett sådant stöd bör utformas redovisas i det&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att Konstnärsnämndens stöd till produktion av&lt;br&gt;kortfilm utgör ett värdefullt komplement till det avtalsfinansierade stödet till&lt;br&gt;svensk filmproduktion. Regeringens slutsats är att Konstnärsnämndens stöd&lt;br&gt;bör förbli oförändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medel för stöd till filmkulturell verksamhet samt Konstnärsnämndens stöd&lt;br&gt;till produktion av kortfilm anvisas i regeringens budgetproposition för år&lt;br&gt;1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.4 Stöd till regionala resurscentrum för film och video&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett särskilt stöd till regionala resurscentrum&lt;br&gt;för film och video införs fr.o.m. år 1997. Stödet skall ingå i ett nytt&lt;br&gt;förenklat bidragssystem för regionala kulturinstitutioner. Filminstitutet&lt;br&gt;skall fördela stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att det totala&lt;br&gt;stödet till filmområdet förstärks med 2,5 miljoner kronor för att möjlig-&lt;br&gt;göra dessa satsningar. Till det nya stödet till regionala resurscentrum&lt;br&gt;för film och video överförs 2 miljoner kronor av de medel som i dag&lt;br&gt;används för motsvarande ändamål inom det filmkulturella stödet. Rege-&lt;br&gt;ringen beräknar i budgetpropositionen för år 1997 att totalt 4,5 miljoner&lt;br&gt;kronor skall anvisas för det nya stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: I 1998 respektive 1999 års budget-&lt;br&gt;proposition har regeringen för avsikt att föreslå en ökning av stödet till&lt;br&gt;filmområdet med ytterligare 4,5 miljoner kronor för år 1998 och där-&lt;br&gt;efter ytterligare 4,5 miljoner kronor för år 1999 till de regionala resurs-&lt;br&gt;centrumen för film och video.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överenstämmer i stort med regeringens&lt;br&gt;förslag. Kulturutredningen föreslår dock till skillnad från regeringen att stödet&lt;br&gt;skall fördelas även till regionala filmproduktionsfonder särskilt avsedda att&lt;br&gt;stödja professionell filmproduktion. Härutöver föreslår Kulturutredningen att&lt;br&gt;Statens kulturråd tillförs statliga medel för kraftfulla satsningar på multi-&lt;br&gt;medieverkstäder med ett regionalt ansvar. I anslutning till förslaget om stöd&lt;br&gt;till regional och lokal filmverksamhet föreslår Kulturutredningen även att&lt;br&gt;Filminstitutet tillsammans med centrala organ som Dramatiska Institutet och&lt;br&gt;Skolverket ges i uppdrag att främja kvaliteten i arbetet med rörliga bilder i&lt;br&gt;dessa verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till Kultur-&lt;br&gt;utredningens förslag om stöd till regional och lokal filmverksamhet. Även&lt;br&gt;förslaget om satsningar på regionala multimedieverkstäder får bifall från&lt;br&gt;flertalet instanser. Filminstitutet, Nätverket för regionala resurscentra påfilm-&lt;br&gt;och videoområdet och ett antal landsting pekar dock på gemensamma&lt;br&gt;beröringspunkter mellan film- och multimedieverksamhet. De betonar vidare&lt;br&gt;att man bör utgå från regionala och lokala initiativ och bygga vidare på&lt;br&gt;befintliga verksamheter och nätverk. Filminstitutet är positivt till uppdraget att&lt;br&gt;främja kvaliteten i arbetet med rörliga bilder i dessa verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Riksdagen har under åren 1992&lt;br&gt;och 1995 avslagit motioner om stöd till regional filmproduktion (se senast&lt;br&gt;bet. 1994/95: KrU25, rskr. 1994/95:289), med hänvisning till att det i&lt;br&gt;enlighet med film- och videoavtalet ankommer på Filminstitutet att avgöra hur&lt;br&gt;det nuvarande produktionsstödet skall fördelas. I kulturutskottets betänkande&lt;br&gt;framhölls att - vid fördelningen av stödet - hänsyn inte skall tas till produk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionsorten. Kulturutskottet underströk dock vikten av att det finns goda&lt;br&gt;förutsättningar för filmproduktion även i regionerna utanför Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En utgångspunkt för Kulturut-&lt;br&gt;redningens olika förslag är att framför allt barn och ungdomar bör få ökade&lt;br&gt;möjligheter att skapa med film och andra ljud-, bild- och textmedier.&lt;br&gt;Regeringen delar Kulturutredningens uppfattning. Regeringen anser dock att&lt;br&gt;statens insatser bör inriktas på att stimulera utbyggnaden av de regionala&lt;br&gt;resurscentrum för film och video som redan har etablerats eller är på väg att&lt;br&gt;etableras i landet. Något särskilt stöd för att upprätta nya multimedie-&lt;br&gt;verkstäder bör inte införas parallellt med stödet till filmverksamhet. Istället&lt;br&gt;bör man följa utvecklingen på filmområdet och vara öppen för att regionala&lt;br&gt;resurscentrum för film och video på olika håll på sikt kan komma att&lt;br&gt;inbegripa även multimedia. Detta bör dock styras av de verksammas egna&lt;br&gt;önskemål och inte av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig utgångspunkt för Kulturutredningens förslag på film-&lt;br&gt;området är att insatserna bör stimulera utvecklingen av filmverksamhet över&lt;br&gt;hela landet. Regeringen delar Kulturutredningens uppfattning. Filminstitutet&lt;br&gt;har sedan mitten av 1980-talet givit stöd till skolbio och lokalt arbete med&lt;br&gt;video för barn och ungdom. Erfarenheterna har visat att den bästa strategin&lt;br&gt;för att åstadkomma en långsiktig utveckling lokalt är att engagera även en&lt;br&gt;regional nivå. Under 1990-talet har Filminstitutet tillsammans med landsting&lt;br&gt;och kommuner på flera håll i landet stött uppbyggnaden av regionala&lt;br&gt;resurscentrum för film och video. Resurscentrumen stödjer och samordnar i&lt;br&gt;sin tur videoverkstäder och skolbioprojekt och utbildar lärare, personal på&lt;br&gt;fritidsgårdar och andra som engagerar sig i filmverksamhet. Resurscentrumen&lt;br&gt;stödjer även distribution av kvalitetsfilm på biograf. De har även på vissa håll&lt;br&gt;stött samordning av filmare och filmarbetare i länen och engagerat sig i&lt;br&gt;produktion av i första hand kort- och dokumentärfilm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande finns sju resurscentrum för film och video i landet. Dessa&lt;br&gt;är Filmpool Nord, Filmpool Jämtland, Film i Dalarna, Film i Värmland, Film&lt;br&gt;i Väst, Filmpool Sydost samt Film i Skåne. Några av dessa har bedrivit sin&lt;br&gt;verksamhet under längre tid medan andra är under utveckling. De sju resurs-&lt;br&gt;centrumen omfattar för närvarande åtta län. Fler län kan på vissa håll komma&lt;br&gt;att ansluta sig till befintliga resurscentrum. Ytterligare resurscentrum för film&lt;br&gt;och video planeras på andra håll i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordar att ett särskilt stöd till regionala resurscentrum för&lt;br&gt;film och video införs fr.o.m. år 1997. Det statliga stödet skall enligt förslaget&lt;br&gt;ingå i det nya enhetliga stödsystem för regionala kulturinstitutioner som&lt;br&gt;regeringen föreslår (avsnitt 18.1). Filminstitutet bör svara för bidragsgivning-&lt;br&gt;en. Följande riktlinjer föreslås gälla för stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att stöd skall ges krävs en regional och lokal motprestation minst mot-&lt;br&gt;svarande det statliga stödbeloppet. Detta kan ske i form av finansiellt stöd&lt;br&gt;eller genom att regionen tillhandahåller andra resurser som är viktiga för&lt;br&gt;verksamheten, såsom lokaler, utrustning, personal m.m. Det statliga stödet&lt;br&gt;till regionala resurscentrum för film och video bör användas främst för&lt;br&gt;verksamheter på filmområdet av och för barn och ungdom, såsom videoverk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;städer, skolbio och liknande, samt andra verksamheter på det filmkulturella&lt;br&gt;området, såsom åtgärder för att främja spridning och visning av kvalitetsfilm.&lt;br&gt;Till verksamheter för barn och ungdom bör även räknas fortbildning av lärare&lt;br&gt;och annan personal som arbetar med barn och ungdom. Verksamheternas&lt;br&gt;inriktning och profil bör i övrigt anpassas till de förutsättningar och intressen&lt;br&gt;som finns lokalt. Det gäller att finna olika former för samarbete med olika&lt;br&gt;filmaktiva, med biografer, distributörer, skolor, kulturskolor, barnkultur-&lt;br&gt;centrum, fritidsgårdar, ungdomshus m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filminstitutet bör kunna stödja såväl uppbyggande av ny verksamhet som&lt;br&gt;utveckling av befintlig verksamhet. Målet på sikt bör vara att etablera&lt;br&gt;regionala resurscentrum över hela landet. Tills vidare, beroende på den&lt;br&gt;regionala utvecklingen, bör Filminstitutet inom ramen för stödet till film-&lt;br&gt;kulturell verksamhet alltjämt kunna fördela stöd även direkt till lokala verk-&lt;br&gt;samheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen föreslår att det statliga stödet skall kunna utgå även till&lt;br&gt;regionala fonder för filmproduktion på professionell nivå. Regeringen delar&lt;br&gt;Kulturutredningens uppfattning att den geografiska spridningen av film-&lt;br&gt;produktionen bör öka. Regeringen bedömer att de regionala resurscentrumen&lt;br&gt;för film och video på sikt bör spela en roll i en sådan utveckling. Vissa&lt;br&gt;resurscentrum har också engagerat sig i produktion på professionell nivå av i&lt;br&gt;första hand kort- och dokumentärfilm. Professionell filmproduktion, i&lt;br&gt;synnerhet produktion av långfilm, är dock synnerligen kostsam. Det statliga&lt;br&gt;stödet till de regionala resurscentrumen skall därför inte användas som stöd&lt;br&gt;till professionell långfilmproduktion. Visst begränsat stöd till produktion och&lt;br&gt;distribution av kort- och dokumentärfilm bör dock kunna ges. Stödet till&lt;br&gt;regionala resurscentrum för film och video syftar till att främja ungas&lt;br&gt;skapande med rörliga bilder och till att stärka den regionala strukturen och&lt;br&gt;samordningen på filmområdet generellt. Dessa syften bör på sikt även främja&lt;br&gt;den regionala spridningen av professionell filmproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Kulturutredningens uppfattning att Filminstitutet bör&lt;br&gt;främja kvaliteten i arbetet med rörliga bilder i berörda verksamheter. I denna&lt;br&gt;strävan kan det vara fruktbart med ett samarbete med centrala organ som&lt;br&gt;Dramatiska Institutet och Skolverket. Filminstitutet bör vara öppet för&lt;br&gt;filmmediets tekniska utveckling mot t.ex. multimedieteknik. Erfarenheterna&lt;br&gt;har dock visat att det för att främja kvaliteten är bättre att satsa på de verk-&lt;br&gt;sammas filmkunnande än på dyrbar avancerad teknisk utrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filminstitutet får i uppdrag att till regeringen årligen redovisa till vilka&lt;br&gt;verksamheter stödet fördelats. Stödet bör utvärderas kontinuerligt i treårs-&lt;br&gt;intervaller. En första prövning av stödet bör kunna ske i samband med Film-&lt;br&gt;institutets anslagsframställning för år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att det totala stödet&lt;br&gt;till filmområdet förstärks med 2,5 miljoner kronor för att möjliggöra dessa&lt;br&gt;satsningar. Till det nya stödet till regionala resurscentrum för film och video&lt;br&gt;överförs 2 miljoner kronor av de medel som i dag används för stöd till lokalt&lt;br&gt;arbete med video och lokal filmkulturell verksamhet för barn och ungdom&lt;br&gt;inom stödet till filmkulturell verksamhet. Regeringen beräknar i budget-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;propositionen för år 1997 att totalt 4,5 miljoner kronor skall anvisas för det&lt;br&gt;nya stödet. Stödet motsvarar 45 stödenheter enligt det nya enhetliga stöd-&lt;br&gt;systemet för regionala kulturinstitutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att i 1998 respektive 1999 års budgetproposition lämna&lt;br&gt;förslag om ytterligare ökning av stödet till filmområdet med 4,5 miljoner&lt;br&gt;kronor för år 1998 och med 4,5 miljoner kronor för år 1999 till följd av&lt;br&gt;utökade satsningar på de regionala resurscentrumen för film och video.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.5 Nationellt uppdrag till regional och lokal&lt;br&gt;filmverksamhet med tyngdpunkt på barn och&lt;br&gt;ungdom&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett tidsbegränsat nationellt uppdrag till&lt;br&gt;regional och lokal filmverksamhet med tyngdpunkt på barn och ung-&lt;br&gt;dom inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att för perioden 1997-1999 ge uppdraget till Film&lt;br&gt;i Väst i Alingsås. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås att 1&lt;br&gt;miljon kronor anvisas för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i föregående avsnitt&lt;br&gt;föreslagit att ett särskilt stöd till regionala resurscentrum för film och video&lt;br&gt;inrättas fr.o.m. 1997. Syftet med det statliga stödet är att stärka filmens roll i&lt;br&gt;det regionala och lokala kulturlivet, särskilt med tanke på barn och ungdom.&lt;br&gt;Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag som innebär en&lt;br&gt;stegvis ökning av stödet för år 1998 och år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den regionala och lokala utvecklingen på filmområdet har skett i olika takt&lt;br&gt;och omfattning i olika delar av landet. Utvecklingen i landet som helhet skulle&lt;br&gt;sannolikt gynnas om Filminstitutets stödjande arbete kunde bedrivas utifrån&lt;br&gt;ett antal goda exempel. Regeringen föreslår därför att stödet till regionala&lt;br&gt;resurscentrum för film och video kompletteras med ett rullande nationellt&lt;br&gt;uppdrag av samma karaktär som de som i denna proposition föreslagits för&lt;br&gt;bl.a. barn- och ungdomsteater. Uppdraget skall gå till regional och lokal&lt;br&gt;filmverksamhet med tyngdpunkt på barn och ungdom. Uppdraget skall&lt;br&gt;tilldelas en institution eller motsvarande för en treårsperiod och därefter föras&lt;br&gt;vidare. I uppdraget skall ingå att sprida kunskaper och erfarenheter och på så&lt;br&gt;sätt inspirera verksamheter på andra håll i landet. Detta kan ske t.ex. genom&lt;br&gt;anordnande av seminarier och studiedagar, eller genom olika gemensamma&lt;br&gt;projekt, t.ex. videoverkstadsprojekt eller filmfestivaler. Uppdraget skall även&lt;br&gt;ge möjlighet att genomföra särskilda utvecklingsprojekt. Filminstitutet får till&lt;br&gt;uppgift att följa upp och utvärdera uppdraget samt lämna förslag till&lt;br&gt;regeringen om vilken institution eller motsvarande som skall få överta&lt;br&gt;uppdraget inför en ny treårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För perioden 1997-1999 avser regeringen att ge det nationella uppdraget&lt;br&gt;till Film i Väst, ett regionalt resurscentrum för film och video beläget i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alingsås och omfattande Älvsborgs och Göteborgs och Bohus län. Film i Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;Väst har varit framgångsrika i sin strävan att stärka filmens roll i kulturlivet&lt;br&gt;regionalt och lokalt. Med stöd och samordning av Film i Väst har eget&lt;br&gt;filmskapande i videoverkstäder blivit en snabbt växande ungdomsrörelse i&lt;br&gt;regionen. Film i Väst har även i samarbete med lokala biografer funnit&lt;br&gt;lösningar när det gäller att öka distributionen av kvalitetsfilm och att locka&lt;br&gt;filmpubliken tillbaka till biograferna. När det gäller kunskaper och erfaren-&lt;br&gt;heter inom bl.a. dessa områden kan Film i Väst tjäna som ett resurscentrum&lt;br&gt;för hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att ett årligt bidrag&lt;br&gt;på 1 miljon kronor anvisas för genomförandet av det nationella uppdraget för&lt;br&gt;regional och lokal film verksamhet med tyngdpunkt på barn och ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Arkitektur och formgivning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Människans gestaltning av den byggda, anlagda och formade miljön spänner&lt;br&gt;över verksamheter som direkt eller indirekt berör de flesta politikområden.&lt;br&gt;Statliga insatser med betydelse för områdena omfattar bl.a. industri och&lt;br&gt;handel, infrastruktur och kommunikationer, miljö, utbildning, forskning,&lt;br&gt;kultur, bostadsbyggande samt skatter. Plan- och bygglagen (1987:10), lagen&lt;br&gt;(1987:12) om hushålllning med naturresurser m.m., lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m., lagen (1992:1528) om offentlig upphandling och förord-&lt;br&gt;ningen (1993:528) om statliga myndigheters lokalförsörjning är exempel på&lt;br&gt;författningar som reglerar och påverkar villkoren för verksamheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ekonomiska stöd som ges från Kulturdepartementets budget, som&lt;br&gt;berör utformningen av städer, parker, byggnader och bruksföremål, är medel&lt;br&gt;till museer och arkiv med samlingar inom områdena, medel till kulturmiljö-&lt;br&gt;vård, bidrag till bild- och formkonstnärer, bidrag till olika organisationer&lt;br&gt;inom bild- och formkonstområdet, bidrag till förvärv av konst för statens&lt;br&gt;byggnader m.m., bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden och&lt;br&gt;stöd till icke-statliga kulturlokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har stadsbyggnad, landskapsplanering, arkitektur och formgiv-&lt;br&gt;ning dock aldrig behandlats som sammanhängande och ur kulturpolitisk syn-&lt;br&gt;vinkel betydelsefulla områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För enkelhets skull används här begreppen arkitektur och formgivning. De&lt;br&gt;sammanfattar i detta sammanhang planering och gestaltning av miljön i vid&lt;br&gt;bemärkelse, från stadsbyggnadskonst, landskapsarkitektur och byggnads-&lt;br&gt;konst till inredning och utformning av föremål. Med ordet formgivning avses&lt;br&gt;det som Kulturutredningen kallar formgivning och design.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.1 Inriktningen på de framtida insatserna för arkitektur&lt;br&gt;och formgivning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sverige bör utarbeta ett handlings-&lt;br&gt;program för arkitektur och formgivning. Handlingsprogrammet bör&lt;br&gt;inriktas på att statens insatser inom områdena arkitektur och formgiv-&lt;br&gt;ning skall medverka till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;arkitektur och formgivning ges goda förutsättningar för sin utveck-&lt;br&gt;ling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kvalitet och skönhetsaspekter inte underställs kortsiktiga ekono-&lt;br&gt;miska överväganden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga miljöer tas tillvara&lt;br&gt;och förstärks,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;intresset för hög kvalitet inom arkitektur och formgivning stärks&lt;br&gt;och breddas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;offentligt och offentligt stött byggande, inredande och upphandling&lt;br&gt;blir förebildligt i sina kvalitetskrav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;svensk arkitektur och formgivning utvecklas i ett fruktbart&lt;br&gt;internationellt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens betoning av arkitektur och form-&lt;br&gt;givning som kulturpolitiskt angelägna områden får starkt stöd av de remiss-&lt;br&gt;instanser som har yttrat sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Riksdagen har inte tidigare tagit&lt;br&gt;ställning till ett samlat kulturpolitiskt område som innehåller arkitektur och&lt;br&gt;formgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Utformningen av den byggda&lt;br&gt;och formade miljön, dvs. hur städerna och landsbygden, byggnaderna och&lt;br&gt;bruksföremålen ser ut och fungerar, påverkar våra liv till det bättre eller det&lt;br&gt;sämre. Arkitektur och formgivning är kulturyttringar som vi ständigt och&lt;br&gt;oundvikligen kommer i kontakt med. Det är en angelägen kulturpolitisk&lt;br&gt;uppgift att säkerställa hög kvalitet i den byggda och formade miljön med&lt;br&gt;utgångspunkt i människans behov av väl fungerande, konstnärligt genom-&lt;br&gt;arbetade och stimulerande omgivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av miljön är en integrerad del av vår kultur och dess utveck-&lt;br&gt;ling. Den är ett resultat av människors bemödanden att påverka och definiera&lt;br&gt;sina livsvillkor och valmöjligheter. Arkitektur och formgivning påverkar oss&lt;br&gt;medvetet eller omedvetet. En omsorgsfullt gestaltad miljö är av betydelse för&lt;br&gt;vårt välbefinnande. Hög kvalitet i arkitektur och formgivning innefattar en väl&lt;br&gt;sammanvägd helhet av funktionella, tekniska, ekonomiska, miljömässiga,&lt;br&gt;sociala och estetiska krav. Arkitektur och formgivning rör också medmänsk-&lt;br&gt;ligt ansvar, brukbarhet, uthållighet och ekologi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har, till skillnad från flera andra länder i vår närmaste omgivning,&lt;br&gt;inte någon uttalad arkitektur- och formgivningspolitik. I bl.a. Nederländerna,&lt;br&gt;Danmark och Norge har politiska handlingsprogram för dessa områden&lt;br&gt;arbetats fram. Den gemensamma bakgrunden till programmen är ett missnöje&lt;br&gt;med det som åstadkommits i respektive land under senare år med hänsyn till&lt;br&gt;estetik och kvalitet. Liksom i Sverige kan vi i dessa länder se resultatet av ett&lt;br&gt;samhällsbygge som av andra och tungt vägande skäl, dock alltför ensidigt,&lt;br&gt;baserades på teknik, ekonomi och social omsorg. Kvaliteten blev ojämn,&lt;br&gt;ibland riktigt bra, men lika ofta fattig och enformig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamt för handlingsprogrammen är också att de utgår från att staten&lt;br&gt;bör vara förebildlig i sitt eget förhållande till området samt samordna sina&lt;br&gt;insatser. Programmen tar vidare upp insatser för att stärka information och&lt;br&gt;opinionsbildning samt utbildning och forskning som bedöms leda till påtag-&lt;br&gt;liga förbättringar av den estetiska kvaliteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har ofta sagts att utformningen av t.ex. städer, byggnader och bruks-&lt;br&gt;föremål, dvs. vår materiella miljö, speglar sin tid och sitt samhälle. Så är det&lt;br&gt;naturligtvis. Knappast någon annan företeelse säger så mycket om samhällets&lt;br&gt;resurser och resursfördelning, om beslutsstrukturer, verkliga prioriteringar,&lt;br&gt;värderingar och smakföreställningar, kort sagt om vår kultur. Men arkitektur&lt;br&gt;och formgivning är inte bara en spegelbild av befintliga förhållanden. Miljön&lt;br&gt;ger ramar och möjligheter och kan skapa förutsättningar för bättre livskvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många miljöer i Sverige vittnar om bristande medvetenhet om och intresse&lt;br&gt;för estetisk kvalitet. Färg, byggnadsmaterial, skyltar och andra arrangemang&lt;br&gt;ger ofta förvirrande intryck av visuell oordning. Vägar och väganslutningar,&lt;br&gt;bostadsområden, serviceanläggningar, industrimiljöer etc. tillkommer utan&lt;br&gt;tillräckliga överväganden kring platsens förutsättningar eller strävan efter&lt;br&gt;skönhet i gestaltningen. Kulturmiljöer ödeläggs eller förnyas utan känsla för&lt;br&gt;platsens karaktär. Dessa tillkortakommanden påverkar många människor&lt;br&gt;negativt. Det är en därför en angelägen uppgift att vända denna utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett politiskt program för dessa områden motiveras av att arkitektur och&lt;br&gt;formgivning är något mer än byggande och tillverkning av bruksföremål.&lt;br&gt;God arkitektur och formgivning är något som är till glädje för oss i dag, som&lt;br&gt;berikar våra liv och som vi vill behålla, utveckla och lämna över till efter-&lt;br&gt;världen. Men arkitektur och formgivning är samtidigt brukskonst som inte&lt;br&gt;endast hör till konstens värld utan också till teknikens och ekonomins och&lt;br&gt;som aldrig kan isoleras från den sociala dimensionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De myndigheter som skall företräda det gemensamma intresset av en god&lt;br&gt;miljö i samband med prövningen av byggfrågor saknar i dag tillräckligt in-&lt;br&gt;flytande, och ibland också kompetens, för att påverka den arkitektoniska&lt;br&gt;kvaliteten. Betoningen av tekniska och ekonomiska överväganden har bi-&lt;br&gt;dragit till gestaltningsfrågans svaga ställning. Sakkunskapen inom arkitektur-&lt;br&gt;området, som skall biträda byggnadsnämnderna, har i många kommuner för-&lt;br&gt;svagats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något stort nybyggnadsprogram kan för Sveriges del inte förväntas inom&lt;br&gt;överskådlig tid. Detta bör ge oss tid och goda möjligheter att föra in en ny&lt;br&gt;humanistisk dimension i brukandet och utformningen av kulturlandskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;städer, byggnader och föremål, som kan genomsyra verksamheten även när&lt;br&gt;nybyggandet åter ökar. Den stora uppgiften framöver blir därför att ta hand&lt;br&gt;om den bebyggelsemiljö vi redan skapat. Det som byggts under de senaste&lt;br&gt;femtio åren kommer att kräva särskilda insatser. Detta arbete måste bygga på&lt;br&gt;både förnyelse och tradition. Ekologins, ekonomins, den sociala hänsynens,&lt;br&gt;det kreativa samspelet med befintlig miljö och den goda arkitekturens och&lt;br&gt;formgivningens krav kommer att vara utmaningar som ett handlingsprogram&lt;br&gt;skall ha beredskap att möta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också ett nyvaknat intresse för arkitektur och formgivning. Detta&lt;br&gt;bör kunna leda till ett ökat aktivt engagemang i gestaltningsfrågor. Den ökade&lt;br&gt;medvetenheten bör också kunna avspeglas i en vilja från näringslivet att satsa&lt;br&gt;på god formgivning av sina produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samspelet i hela byggprocessen måste fungera bättre. För att komma dit&lt;br&gt;krävs ett målmedvetet arbete som delas av många aktörer inom den privata&lt;br&gt;och den offentliga sektorn, av beställare, byggherrar och arkitekter och form-&lt;br&gt;givare. Utan byggherrar med höga ambitioner är det svårt att skapa god&lt;br&gt;arkitektur. Utan producenter och konsumenter med kunskap och intresse för&lt;br&gt;produktens form och gestaltning kommer den bästa formgivare till korta. Det&lt;br&gt;är byggherren och producenten som väljer arkitekt och formgivare och som&lt;br&gt;bestämmer de ramar som de kan arbeta inom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arkitektutbildningen är kortare (4,5 år) i Sverige än i övriga länder inom&lt;br&gt;den Europeiska unionen, där utbildningens längd varierar mellan fem och sex&lt;br&gt;år. Många hävdar att en förlängning av utbildningen skulle ge möjlighet till&lt;br&gt;fördjupning i såväl gestaltningsfrågor som arkitektens roll i plan- och bygg-&lt;br&gt;processen. Som särskilt viktigt framstår dock att olika i byggprocessen invol-&lt;br&gt;verade yrkesgrupper i vidareutbildning gemensamt tillägnar sig och utvecklar&lt;br&gt;kunskap och värderingar som rör den byggda miljöns kvalitet. Här har exem-&lt;br&gt;pelvis Tessinskolan vid Kungl. Konsthögskolan visat hur gränsöver-&lt;br&gt;skridande utbildning för olika professioner kan åstadkomma stora förbätt-&lt;br&gt;ringar. Samverkan mellan konstnärer, arkitekter, formgivare och tekniker -&lt;br&gt;med sina sinsemellan olika förhållningssätt till byggandet - är av stor&lt;br&gt;betydelse när det gäller att höja den gestaltade miljöns kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller formgivning har Sverige, till skillnad från t.ex. Finland och&lt;br&gt;Danmark, länge avstått från medvetna och kraftfulla insatser på olika plan för&lt;br&gt;att främja inhemsk formgivning. I dag kan vi se en positiv utveckling mot ett&lt;br&gt;ökat intresse och internationella framgångar för svensk formgivning. Trots&lt;br&gt;det är Sveriges anseende som formgivningsnation ännu långt ifrån vad det var&lt;br&gt;under storhetstiden på 1950- och 60-talen. Särskilt exportlanseringen är svag.&lt;br&gt;Det yrkeskunnande och den talang som finns i Sverige kommer inte till full-&lt;br&gt;god användning. Tillverkningen inom många formgivningsberoende områden&lt;br&gt;har i stället lämnat Sverige. Betydelsen av god formgivning av våra bruks-&lt;br&gt;föremål har underskattats, trots att en omsorgsfull formgivning är värdefull&lt;br&gt;från såväl kommersiell som estetisk och ekologisk synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten har ett stort ansvar att stimulera en mer kvalitativt inriktad arkitektur&lt;br&gt;och formgivning. Staten är byggherre, normgivare, utbildare och borde också&lt;br&gt;vara den som stimulerar utvecklingen. Ett reformprogram för arkitektur och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formgivning måste därför börja hemmavid, med statens egna insatser där Prop.&lt;br&gt;staten uppträder i rollen som byggare och förvaltare, som beställare, brukare,&lt;br&gt;normgivare, utbildare, inspiratör och föregångare. Staten subventionerar&lt;br&gt;också en del byggande i icke-statlig regi. Även här bör kvaliteten på den&lt;br&gt;gestaltade miljön kunna höjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot denna bakgrund som regeringen anser att staten bör bedriva en&lt;br&gt;integrerad kulturpolitik för arkitektur och formgivning. Ett handlingsprogram&lt;br&gt;bör ha följande utgångspunkter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arkitektur och formgivning bör ges goda förutsättningar för sin utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bra formgivning och arkitektur utgår från goda förutsättningar. Lagstiftning&lt;br&gt;och regelverk måste på ett tydligt sätt bidra till att utformningen, förvaltningen&lt;br&gt;och skötseln av den byggda och formade miljön leder till resultat som är i hela&lt;br&gt;samhällets långsiktiga intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till stor del vilar byggande och fastighetsförvaltning på ekonomiska hän-&lt;br&gt;syn. Inom byggandet och lagregleringen av byggandet tar sig detta uttryck&lt;br&gt;bl.a. i en utveckling mot ökad rationalisering och liberalisering samt mot&lt;br&gt;marknadsanpassning. Det är dock viktigt att denna utveckling inte leder till att&lt;br&gt;viktiga gemensamma kulturmiljövärden och estetiska kvaliteter förfuskas eller&lt;br&gt;skingras eller att den ekologiska balansen skadas. Utformningen av städer,&lt;br&gt;parker och byggnader angår alla - inte bara dem som är direkt inblandade i&lt;br&gt;byggprocessen - och fortsätter att påverka sin omgivning långt efter det att de&lt;br&gt;ansvariga lämnat fältet. Det långa perspektivet gör också förvaltningsskedet&lt;br&gt;för bebyggelsen viktigt. God kunskap om den befintliga bebyggelsens&lt;br&gt;egenskaper - i deras kvaliteter och brister - är därför av stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tillväxten och kvaliteten på formgivningsområdet är det&lt;br&gt;viktigt att målmedvetet stimulera olika delar av samhället att i ökad utsträck-&lt;br&gt;ning efterfråga god formgivning samt att därvid satsa på produktutveckling,&lt;br&gt;information och marknadsföring såväl nationellt som internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvalitet och skönhetsaspekter bör inte underställas kortsiktiga ekonomiska&lt;br&gt;överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggande och produktion av bruksföremål skall i första hand tillgodose&lt;br&gt;praktiska vardagsbehov. När tekniska och kortsiktigt ekonomiska aspekter tar&lt;br&gt;över andra hänsyn riskerar vi dock att få miljöer och föremål av låg bruk-&lt;br&gt;barhet och med begränsad överlevnadsförmåga. Ingenting är nämligen i ett&lt;br&gt;större perspektiv så ändamålsenligt som omsorgsfullt gestaltad arkitektur och&lt;br&gt;formgivning. De utgår från kravet på långsiktig användbarhet, från material-&lt;br&gt;tillgång, teknik, produktions- och distributionsvillkor samt från hushållning&lt;br&gt;med ekonomiska resurser och naturresurser. Arkitektur och formgivning är&lt;br&gt;problemlösning - en kreativ process i formgivningen av produkter, bygg-&lt;br&gt;nader och platser. God arkitektur och formgivning är en optimal kombination&lt;br&gt;av kvalificerat arkitekt- eller formgivningsarbete och gediget och högkvali-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 3&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ficerat utförande där arkitekters och formgivares, teknikers och hantverkares Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;skicklighet och materialkännedom utnyttjas och får komma till sin rätt. Den&lt;br&gt;byggda miljöns livslängd gör drift- och underhållsaspekten särskilt viktig. I&lt;br&gt;bra planering paras dessa kunskaper med hög social medvetenhet och insikt i&lt;br&gt;människors behov av en god livsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i dag en större medvetenhet om att gränserna för vår verksamhet&lt;br&gt;måste sättas av vad miljön tål av resursuttag och deponering - av ett produkt-&lt;br&gt;cykelperspektiv. Detta perspektiv gör det än mer angeläget att förlänga livs-&lt;br&gt;längden på våra investeringar. Ett bra sätt att göra detta är att ge våra produk-&lt;br&gt;ter en hög kvalitet - inte minst estetiskt. Estetiska och andra immateriella&lt;br&gt;värden höjer dessutom bruksvärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga miljöer börfias tillvara och&lt;br&gt;förstärkas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;God formgivning och arkitektur stämmer med sin miljö. En god ny arkitektur&lt;br&gt;skall berika och förnya den befintliga miljön men samtidigt utgå från den&lt;br&gt;äldre bebyggelsens värden, de naturgivna förutsättningarna och helhets-&lt;br&gt;miljön. Samspelet mellan det kulturhistoriska bevarandearbetet, naturmiljön&lt;br&gt;och den nyskapande arkitekturen är av stor betydelse för kvaliteten i den miljö&lt;br&gt;vi lever i. Betydelsen av vardagslandskapets värden bör lyftas fram och ges&lt;br&gt;tyngd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intresset för hög kvalitet inom arkitektur, formgivning och offentlig miljö bör&lt;br&gt;stärkas och breddas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Goda resultat förutsätter en bred medverkan från alla dem som deltar i&lt;br&gt;skapandet av vår miljö och ett levande intresse hos en bred allmänhet. För att&lt;br&gt;stimulera ett ökat intresse krävs en intensifierad offentlig debatt. Stat, kom-&lt;br&gt;muner, landsting, utbildningsväsendet, folkbildningen, näringslivet, enskilda&lt;br&gt;och institutioner med ansvar inom områdena bör alla kunna spela en viktig&lt;br&gt;roll i att stimulera till att frågorna debatteras och att intresset och kunskapen&lt;br&gt;ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt och offenltigt stött byggande, inredande och upphandling bör bli&lt;br&gt;förebildligt i sina kvalitetskrav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur staten, landstingen och kommunerna och deras olika bolag bygger och&lt;br&gt;förvaltar sina egna byggnader och miljöer liksom hur inredningar och bruks-&lt;br&gt;föremål väljs är speciellt betydelsefullt. Här framgår tydligt vilka priorite-&lt;br&gt;ringar som offentliga instanser gör samt deras inställning till kvalitetsfrågor.&lt;br&gt;Det gäller inte bara utformningen och förvaltningen av offentliga byggnader&lt;br&gt;av högt symbolvärde som riksdags- och regeringsbyggnader, kommunalhus,&lt;br&gt;domstolsbyggnader, universitet, museer och liknande utan också de vardag-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK033/prop_199697__3-5.png" style="width:376pt;height:344pt;"/&gt;
&lt;p&gt;liga arbetsmiljöerna, sjukhusen, trafikmiljöerna och inte minst skolorna. Att Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;ställa krav på och stimulera till en höjning av kompetensen och kvalitets-&lt;br&gt;medvetandet hos de offentliga beställarna är en viktig fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk arkitektur och formgivning bör utvecklas i ett fruktbart internationellt&lt;br&gt;samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges ökade internationella kontakter och förpliktelser gör det nödvändigt&lt;br&gt;att delta i, påverka och inspireras av vad som händer utomlands också inom&lt;br&gt;arkitektur- och formgivningsområdet. Historien visar att svensk arkitektur&lt;br&gt;och formgivning när den varit som bäst haft en förmåga att ta till sig och&lt;br&gt;vidareutveckla internationella impulser och att i sin tur inspirera andra länder.&lt;br&gt;En levande nationell kultur för en öppen dialog med utländska erfarenheter&lt;br&gt;och experiment. Att se den egna arkitekturen och formgivningen i ljuset av&lt;br&gt;andra länders arbete ger ovärderliga insikter om självvalda begränsningar och&lt;br&gt;icke anade möjligheter. Sverige har dessutom en lång tradition i att bygga och&lt;br&gt;gestalta med socialt ansvar och hög kvalitet i standard och utförande, en&lt;br&gt;tradition som är viktig att föra vidare i det internationella arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.2 Arkitekturmuseet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Arkitekturmuseet i Stockholm föreslås till-&lt;br&gt;föras särskilda medel om två miljoner kronor för produktion av en bas-&lt;br&gt;utställning som gör kunskapen om arkitekturens och byggandets&lt;br&gt;historiska, konstnärliga och tekniska utveckling tillgänglig för en bred&lt;br&gt;allmänhet. Anslaget för Arkitekturmuseum ökas dessutom med&lt;br&gt;1 325 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1997 föreslås museet tillföras&lt;br&gt;3 325 000 kronor för sin utökade verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenterar frågan om&lt;br&gt;Arkitekturmuseets roll är positiva till utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Kunskapen om arkitekturområdet,&lt;br&gt;däribland dess konstnärliga villkor, behöver breddas och fördjupas för att&lt;br&gt;möjliggöra ett ökat deltagande i debatt och beslutsfattande om vår byggda&lt;br&gt;miljö. Arkitekturmuseet bör spela en central roll i detta arbete. Museet&lt;br&gt;kommer att år 1998 flytta in i nya lokaler med stora utställningsytor. Det är&lt;br&gt;angeläget att museet får möjligheter att bedriva en verksamhet som svarar mot&lt;br&gt;de nya lokalernas möjligheter och som kan bidra till att tillgodose behovet av&lt;br&gt;en ökad kunskapsspridning bland allmänheten inom arkitekturområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ökning av anslaget till Arkitekturmuseum bör därför ske. Regeringen&lt;br&gt;föreslår i budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) att museet tillförs&lt;br&gt;en engångsanvisning på två miljoner kronor samt att anslaget ökas med&lt;br&gt;1 325 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.3 Röhsska museet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Röhsska museet i Göteborg får ett nätverks-&lt;br&gt;ansvar för konsthantverk och formgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att Röhsska&lt;br&gt;museet för första gången tilldelas särskilda medel på 500 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de instanser som kommenterar frågan&lt;br&gt;är positiva till utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Möjligheterna att kontinuerligt visa&lt;br&gt;det bästa av såväl inhemsk som utländsk formgivning och konsthantverk är&lt;br&gt;angelägna för formgivningsområdets utveckling i landet. Ökade aktiviteter&lt;br&gt;bör utgå från befintliga institutioner, såväl museer som andra. Ett nätverk för&lt;br&gt;samverkan mellan dessa institutioner bör byggas upp. Ökad samverkan kan&lt;br&gt;leda till gemensamma satsningar, samordning av utställningar, vandrings-&lt;br&gt;utställningar m.m., vilket bör kunna bidra till att stärka intresset för formgiv-&lt;br&gt;ning och konsthantverk hos en bredare allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Röhsska museet i Göteborg är landets enda specialmuseum för konst-&lt;br&gt;hantverk och formgivning. Regeringen delar Kulturutredningens uppfattning&lt;br&gt;att Röhsska museet bör anförtros nätverksansvaret. Regeringen föreslår i&lt;br&gt;budgetpropositionen för år 1997 att Röhsska museet får ett särskilt bidrag på&lt;br&gt;500 000 kronor (prop. 1996/97:1) för att kunna fullgöra detta uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4 Övriga frågor på arkitektur- och&lt;br&gt;formgivningsområdet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den inriktning och de förslag som här redovisats är enligt regeringens mening&lt;br&gt;en nödvändig start på ett konstruktivt arkitektur- och formgivningsprogram.&lt;br&gt;Regeringen avser att föra arbetet med den närmare utformningen av detta&lt;br&gt;program vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interdepartemental samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill för riksdagens information upplysa om att en interdeparte-&lt;br&gt;mental tjänstemannagrupp med uppgift att bevaka och initiera regerings-&lt;br&gt;kansliets frågor med anknytning till arkitektur och formgivning har inrättats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därmed ges förutsättningar för att frågorna skall få en samlad och kraftfull Prop 1996/97’ 3&lt;br&gt;behandling inom regeringskansliet. Behov av översyn av de lagar och&lt;br&gt;förordningar som påverkar arkitekturområdet, t.ex. plan- och bygglagen och&lt;br&gt;lagen om offentlig upphandling, särskilda uppdrag till olika myndigheter att&lt;br&gt;redovisa hur de verkar eller avser verka för att främja kraven på en kvalitativt&lt;br&gt;god och konstnärligt stimulerande miljö, konsekvensbedömningar av olika&lt;br&gt;statliga bidrag och stimulansåtgärder liksom informationssatsningar av olika&lt;br&gt;slag är exempel på frågor som bör behandlas. Internationellt samarbete och&lt;br&gt;erfarenhetsutbyte mellan i första hand de nordiska länderna skall eftersträvas.&lt;br&gt;Resultatet av arbetet kommer fortlöpande att rapporteras till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett statligt designråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen föreslår att staten inrättar ett designråd för att främja nutida&lt;br&gt;svensk formgivning såväl nationellt som internationellt. Rådet skulle enligt&lt;br&gt;utredningen bl.a. ha till uppgift att initiera framåtsyftande projekt och&lt;br&gt;förmedla erfarenheter, fånga upp idéer och bidra ekonomiskt till att de kan&lt;br&gt;genomföras, löpande publicera skrifter och på olika sätt utveckla, presentera&lt;br&gt;och marknadsföra svensk formgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att det är viktigt att staten&lt;br&gt;markerar formgivningsområdets betydelse för både kultur och näringsliv och&lt;br&gt;stärker viljan att få till stånd långsiktiga satsningar. På formgivningsområdet&lt;br&gt;verkar i dag ett antal institutioner. Frågan om behovet av ett statligt designråd&lt;br&gt;samt dess relation till redan existerande intressenter på området kommer att&lt;br&gt;behandlas i samband med regeringens vidare arbete med handlingsprogram-&lt;br&gt;met för arkitektur och formgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdrag till Boverket om arkitektonisk kvalitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För riksdagens kännedom kan nämnas att Boverket fått i uppdrag att&lt;br&gt;analysera vilken roll plan- och bygglagen (1987:10) har spelat avseende&lt;br&gt;bristande arkitektonisk kvalitet i den byggda och anlagda miljön. Om&lt;br&gt;Boverket finner att lagen eller dess tillämpning har påverkat kvaliteten i nega-&lt;br&gt;tiv riktning skall förslag lämnas till åtgärder som kan leda till att ökad hänsyn&lt;br&gt;tas till arkitektonisk kvalitet. Boverket skall bl.a. titta på hur erfarenheter från&lt;br&gt;Norge, där en s.k. skönhetsparagraf införts i bygglagstiftningen, kan tilläm-&lt;br&gt;pas på svenska förhållanden. I uppdraget skall Boverket samråda med Riks-&lt;br&gt;antikvarieämbetet, Svenska arkitekters riksförbund, Landskapsarkitekternas&lt;br&gt;riksförbund och Sveriges arkitekt- och ingenjörsföretags förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadsmiljörådets ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadsmiljörådet är ett rådgivande organ inom Boverket som har till uppgift att&lt;br&gt;verka för att bebyggelsemiljön utvecklas så att den främjar en god livskvalitet.&lt;br&gt;Rådet skall följa den svenska och internationella bebyggelseutvecklingen samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stimulera till debatt om bebyggelsemiljön. Vid Stadsmiljörådets tillkomst år&lt;br&gt;1988 diskuterades en mera fristående ställning för rådet, vilket skulle stå i&lt;br&gt;samklang med rådets debatterande uppgift. Regeringen vill i detta samman-&lt;br&gt;hang redovisa sin avsikt att se över och precisera vilken roll och status Stads-&lt;br&gt;miljörådet skall ha i framtiden. Översynen kommer att göras inom ramen för&lt;br&gt;den analys av Boverkets verksamhet som aviseras i budgetpropositionen för&lt;br&gt;år 1997 (1996/97:1), utgiftsområde 18. Samhällsplanering, bostadsförsörj-&lt;br&gt;ning och byggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om offentlig upphandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling har kritiserats, bl.a. av arkitek-&lt;br&gt;ter och ingenjörer. Kritiken handlar främst om att EG:s tjänsteupphandlings-&lt;br&gt;direktiv på ett ofullständigt sätt införlivats i den svenska lagen. I jämförelse&lt;br&gt;med EG-direktivet har i den svenska lagen bl.a. kvalitetsaspekter och este-&lt;br&gt;tiska kriterier för bedömning nedtonats. Många hävdar att detta leder till&lt;br&gt;upphandlingar i vilka kriteriet lägsta pris överbetonas på bekostnad av över-&lt;br&gt;väganden om långsiktig kvalitet och ekonomi. Regeringen avser att noga följa&lt;br&gt;frågorna och överväga behov av åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kultur i skolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill informera riksdagen om att den interdepartementala arbets-&lt;br&gt;gruppen Kultur i skolan som tillsattes 1995, bl.a. har till uppgift att arbeta&lt;br&gt;med frågor som rör skolan som kulturmiljö. Hur landets skolbyggnader och&lt;br&gt;skolgårdar är utformade påverkar barns och ungdomars livskvalitet, liksom&lt;br&gt;deras inställning till betydelsen av en omsorgsfull utformning av den fysiska&lt;br&gt;miljön. Det är därför viktigt att lyfta fram goda exempel på skolor som satsat&lt;br&gt;på utveckling av arbetsmiljön vad gäller såväl funktion som estetisk kvalitet&lt;br&gt;liksom att uppmärksamma de processer som lett fram till sådana förbättringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningssatsningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan nämnts är utbildningfrågorna en viktig del i statliga satsningar på&lt;br&gt;arkitektur och formgivning. I budgetpropositionen för år 1997 (prop.&lt;br&gt;1996/97:1) under utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning&lt;br&gt;föreslår regeringen ökade satsningar på design och arkitektur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en förlängning av arkitektutbildningen behandlas i ovan&lt;br&gt;nämnda utgiftsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universiteten i Lund, Göteborg och Umeå samt Konstfack föreslås till-&lt;br&gt;föras resurser för ytterligare 50 nya helårsstudenter inom området design.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samma proposition föreslås Kungl. Konsthögskolan tilldelas medel för&lt;br&gt;en påbyggnadsutbildning om 40 poäng för fem helårsstudenter för arkitekter,&lt;br&gt;konstnärer och tekniker för konstnärlig gestaltning av vägar, broar och övriga&lt;br&gt;trafikmiljöer. Denna utbildning är en fortsättning på utbildningsidén bakom &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;112&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den s.k. Tessinskolan, som Kungl. Konsthögskolan i samarbete med Väg- Prop 1996/97’ 3&lt;br&gt;verket och Konstakademien startade år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För samarbetsprojekt inom designområdet mellan de konstnärliga och de&lt;br&gt;tekniska utbildningarna och näringslivet föreslås vidare att 5 miljoner kronor&lt;br&gt;per år anslås för de kommande tre budgetåren. En särskild utredare skall till-&lt;br&gt;kallas med uppgift att lämna förslag till hur medlen skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Bild- och formkonst&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De senaste tjugo åren har konstens uttrycksformer och roll i samhället&lt;br&gt;befunnit sig i ständig förändring. Konsten medverkar till att formulera de&lt;br&gt;viktiga samtidsfrågorna. Idag är bildkonsten kanske den mest nyskapande&lt;br&gt;konstformen, genom sitt respektlösa gränsöverskridande och blandningen av&lt;br&gt;genrer och uttryck. Under senare år har också fotografiet tagits allt mer i&lt;br&gt;anspråk som medium för konstnärliga uttryck. Bildspråket har fått en allt&lt;br&gt;större betydelse som kommunikationsmedel under de senaste decennierna.&lt;br&gt;Genom massmedierna, i synnerhet TV, har bilden blivit den stora förmed-&lt;br&gt;laren av information och budskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bildkonsten är den konstart som berörts minst av kulturlivets regiona-&lt;br&gt;lisering. Utanför de större städerna är det ont om offentliga lokaler där det går&lt;br&gt;att se utställningar, möta konstnärer i arbete och ta del av visningar och annan&lt;br&gt;konstbildande verksamhet. Bara en knapp tredjedel av landets kommuner har&lt;br&gt;en egen konsthall eller ett konstmuseum med fackutbildad personal. Kultur-&lt;br&gt;utredningens utvärdering visar också att det är få länsmuseer som har axlat&lt;br&gt;rollen som regionala kulturinstitutioner för bildkonsten. I några fall har det&lt;br&gt;kommunala konstmuseet eller konsthallen i realiteten den regionala funk-&lt;br&gt;tionen. När staten i början av 1990-talet utökade stödet till länsmuseerna var&lt;br&gt;det med ett särskilt påpekande att verksamheter inom bildkonsten skulle&lt;br&gt;utvecklas. De ökade resurserna har dock haft liten effekt. Under den senaste&lt;br&gt;tioårsperioden har antalet konstutställningar varit förhållandevis konstant.&lt;br&gt;Samtidigt har Riksutställningar, till följd av en förändrad verksamhetsinrikt-&lt;br&gt;ning, nästan halverat antalet utställningar under de senaste tre åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1974 års kulturpolitiska beslut sammanföll med en lång period av om-&lt;br&gt;fattande byggande av bostäder och lokaler för privat och offentlig verksam-&lt;br&gt;het. Statens konstråd, landstingen och kommunala och enskilda bostads-&lt;br&gt;företag har i de sammanhangen gjort betydande konstsatsningar. Bildkonsten&lt;br&gt;har därmed blivit ett vanligt inslag i dessa miljöer, som t.ex. den konstnärliga&lt;br&gt;utsmyckningen av Stockholms tunnelbana. Ett minskat byggande och den&lt;br&gt;ekonomiska åtstramningen av offentlig verksamhet har dock sammantaget&lt;br&gt;inneburit minskade satsningar på den offentliga konsten. Bolagisering och&lt;br&gt;nya ägarförhållanden av offentliga miljöer har också medfört att princip-&lt;br&gt;besluten i många kommuner och landsting om att satsa en procent av bygg-&lt;br&gt;kostnaderna på konst inte längre genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens stöd till den offentliga konsten har ökat under den senaste tjugo-&lt;br&gt;årsperioden. Sedan tio år tillbaka omfattar den i stort sett samtliga nybygg-&lt;br&gt;nadsprojekt som är avsedda för statligt lokalbruk. Statens konstråd har också&lt;br&gt;tillhandahållit konst vid statliga myndigheter som hyr befintliga lokaler.&lt;br&gt;Sammantaget har utvecklingen för den offentliga konsten i statliga miljöer&lt;br&gt;varit positiv. Den statliga verksamheten har kunnat tjäna som föredöme för&lt;br&gt;kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar 1987 infördes ett särskilt bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostads-&lt;br&gt;områden. Sammanlagt har bidraget utnyttjats till ett drygt tusental bostads-&lt;br&gt;miljöer. Bidraget kompletterar den stödmöjlighet inom statlig bostadsfinan-&lt;br&gt;siering som sedan år 1962 funnits för att finansiera konstnärlig utsmyckning i&lt;br&gt;bostadsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befolkningens intresse för bildkonst är, enligt statistiska undersökningar,&lt;br&gt;lika stort som intresset för litteratur och större än intresset för teater. Mer än&lt;br&gt;40 procent av befolkningen besöker en konst- eller konsthantverksutställning&lt;br&gt;under ett år. Mer än en femtedel ägnar sig också någon gång under året åt&lt;br&gt;målning eller teckning. Kurser i eget bild- och formskapande arrangeras&lt;br&gt;framför allt av studieförbunden över hela landet. Bildverkstäder och bild-&lt;br&gt;konstskolor finns på många orter. På en del håll är verksamheten förlagd till&lt;br&gt;museer eller konsthallar. Antalet kursdeltagare i bild- och formskapande har&lt;br&gt;minskat något under senare år, samtidigt som allt fler ungdomar söker till&lt;br&gt;gymnasieskolans linjer med inriktning på bild och form och till förberedande&lt;br&gt;konstskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstföreningsrörelsen har växt sedan 1974. Vid 1970-talets slut beräkna-&lt;br&gt;des det totala antalet konstföreningar i landet vara ca 1 350 stycken. Sedan&lt;br&gt;dess har antalet ökat till ungefär 2 500. Av dessa är ca 2 150 arbetsplats-&lt;br&gt;föreningar. Sammanlagt beräknas ca 700 000 personer vara medlemmar i en&lt;br&gt;konstförening, varav 15 000 är ideellt verksamma som funktionärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det växande intresset för bild- och formkonsten, inte&lt;br&gt;minst i den unga generationen, är det av stor vikt att det skapas möjligheter&lt;br&gt;för människor över hela landet att få möta samtidskonsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens insatser på bild- och formområdet omfattar - förutom de direkta&lt;br&gt;insatserna för bildkonstnärerna - stöd till de statliga konstmuseerna, Riks-&lt;br&gt;utställningar, länsmuseerna och några specialmuseer för utställningar och&lt;br&gt;konstbildning. Staten lämnar vidare årliga stöd till konstbildningsrörelsen,&lt;br&gt;andra konstfrämjande organisationer, Akademien för de fria konsterna samt&lt;br&gt;till konsthantverkskooperativ och kollektivverkstäder. Tillfälliga bidrag läm-&lt;br&gt;nas till olika konstprojekt. Omfattande statliga insatser för den offentliga&lt;br&gt;konsten görs främst genom Statens konstråd. Nämnden för hemslöjdsfrågor&lt;br&gt;har också en viktig funktion inom bild- och formområdet. Statens totala stöd&lt;br&gt;till området uppgår till ca 285 miljoner kronor, inbegripet konstmuseer samt&lt;br&gt;ersättningar och bidrag till bildkonstnärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.1 Inriktningen på de framtida insatserna för bild- och&lt;br&gt;formkonsten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statens insatser bör syfta till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;fler får ta del av bild- och formkonst av god kvalitet oavsett var de&lt;br&gt;bor i landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;fler, särskilt barn och ungdomar, får möjlighet till eget skapande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;verksamheter inom samtidskonsten utvecklas och stärks,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konstnärlig kvalitet, mångfald och utveckling främjas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konstbildningens roll stärks, särskilt i regionerna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;bildkonsten intar en naturlig och framträdande plats i den gemen-&lt;br&gt;samma miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Utbudet av kvalificerad bildkonst&lt;br&gt;är koncentrerat till landets tre storstadsområden. I storstäderna finns också&lt;br&gt;huvuddelen av konstutbildningarna och mer än hälften av landets yrkesverk-&lt;br&gt;samma bildkonstnärer är bosatta i storstadsområdena. De statliga konst-&lt;br&gt;museerna, som ligger i huvudstaden, har ett stort antal besökare. Under&lt;br&gt;senare tid har Malmöregionen intagit något av en särställning när det gäller&lt;br&gt;den samtida och internationella konsten. Där finns Malmö konsthall,&lt;br&gt;Rooseum, Malmö museer, Form Design Center och Lunds konsthall. Inom&lt;br&gt;Lunds universitet finns institutioner som Skissernas museum och en&lt;br&gt;nyinrättad konsthögskola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter nyåret 1998 flyttar Moderna museet in i en ny byggnad på Skepps-&lt;br&gt;holmen i Stockholm. Det betydande konsthistoriska värdet av museets sam-&lt;br&gt;ling är välkänt och var en viktig anledning till beslutet om en ny byggnad. Det&lt;br&gt;finns därför också anledning att erinra om museets uppgifter inom samtids-&lt;br&gt;konsten. Det är angeläget att museet, vid sidan av sina museala uppgifter,&lt;br&gt;återfinner sin tidigare roll som vägröjare, introduktör, debattforum och arena&lt;br&gt;för den samtida konsten. Moderna museet har en nationell uppgift att bidra till&lt;br&gt;samtidskonstens utveckling och förnyelse i samverkan med institutioner och&lt;br&gt;konstnärer inom och utanför landet. Regeringen utvecklar sin syn på&lt;br&gt;Moderna museets uppgifter i avsnitt 14.4 Museer och utställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att möta nya strömningar inom bildkonsten, genom utställ-&lt;br&gt;ningar eller andra konstnärsaktiviteter, bör öka i hela landet. För att uppnå&lt;br&gt;detta måste bild- och formkonstens ställning stärkas i landets regioner och på&lt;br&gt;lokal nivå. Det gäller särskilt den nyskapande, samtida konsten som ännu har&lt;br&gt;alltför få stödjepunkter i landet utanför de tre storstadsområdena. Statens stöd&lt;br&gt;till denna utveckling bör anta flera olika former, med en regional bild- och&lt;br&gt;formkonstplanering som grund. Länsmuseerna spelar därvid en viktig roll.&lt;br&gt;Regeringens syn på länsmuseernas uppgifter redovisas i avsnitt 14.4 Museer&lt;br&gt;och utställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstnärlig utveckling och mångfald&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen inom samtidskonsten har inneburit att nya tekniker och&lt;br&gt;uttrycksformer har tillkommit, men de mer traditionella formerna - måleriet,&lt;br&gt;skulpturen, grafiken och konsthantverket - står fortfarande för det breda&lt;br&gt;utbudet av bildkonst. Staten stödjer utvecklingen inom bild- och formkonsten&lt;br&gt;genom att avsätta medel för utbildning, inköp, ersättningar, stipendier och&lt;br&gt;bidrag. Det är på lång sikt avgörande för bildkonstens utveckling att staten&lt;br&gt;även i framtiden främjar både mångfalden av uttrycksformer och konst-&lt;br&gt;närernas möjligheter till experimenterande och fritt sökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många och bra tillfällen att ställa ut har särskilt stor betydelse för den&lt;br&gt;nyskapande konsten. Det behövs utställningsarrangörer som inte främst ser&lt;br&gt;till konstverkens kommersiella möjligheter utan som med kompetens och&lt;br&gt;uthållighet visar nya eller svåra konstnärliga uttryck innan de blivit gångbara i&lt;br&gt;ett större sammanhang. Det behövs också utställningsarrangörer som har&lt;br&gt;förmågan att göra detta utanför storstäderna. Ansvaret för att stimulera till en&lt;br&gt;mångfacetterad och nyskapande utställningsverksamhet faller ytterst på de&lt;br&gt;offentligt stödda institutionerna och i särskilt hög grad på det statliga Moderna&lt;br&gt;museet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ideellt uppburet utställningsliv och konstbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ideella konstbildande organisationernas verksamhet fungerar delvis som&lt;br&gt;ett komplement till museernas och galleriernas utställningar. Organisationerna&lt;br&gt;inriktar sig i första hand på aktiviteter på arbetsplatser och i samlingslokaler.&lt;br&gt;Det innebär att de ofta når människor som inte annars besöker konstutställ-&lt;br&gt;ningar. Regeringen bedömer att statens stöd till konstbildningsrörelsen har&lt;br&gt;lett till ett breddat konstintresse och en kvalitetshöjning av lokala konstutställ-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens insatser bör inriktas på en fortsatt kvalitetshöjning av den lokala&lt;br&gt;utställningsverksamheten. De resurser som staten ställer till de konstbildande&lt;br&gt;organisationernas förfogande bör medverka till att de nya konstnärliga ut-&lt;br&gt;trycken sprids till nya platser. Utställningsarrangörer och konstbildare bör&lt;br&gt;utveckla former för att introducera konsten för nya grupper. Statistiken ger&lt;br&gt;tydliga besked om var behovet av inbrytningar är störst. Det ökande intresse&lt;br&gt;ungdomar visar att själva uttrycka sig inom bildkonsten, vilket visas bl.a. i&lt;br&gt;Kulturutredningens utvärderingsrapport, borde uppfattas som en tydlig ut-&lt;br&gt;maning för utställningsansvariga att utveckla former som lockar de unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konst i offentlig miljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den offentliga miljön tillförs konst genom satsningar av staten, landstingen&lt;br&gt;och kommunerna. Insatserna görs i samverkan med myndigheter, affärs-&lt;br&gt;drivande verk, fastighetsförvaltande bolag och andra lokalbrukare. Både bild-&lt;br&gt;konsten och arkitekturen ställer krav på stora kunskaper hos de som har&lt;br&gt;ansvar för den offentliga miljön. Frågan om den offentliga miljöns estetik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlas senare i detta avsnitt, men också i avsnitt 12 Arkitektur och form-&lt;br&gt;givning, där inriktningen på ett kommande förslag till ett arkitekturpolitiskt&lt;br&gt;program presenteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens insatser för den offentliga konsten bör inte bara gälla de miljöer&lt;br&gt;som brukas av staten utan ges en vidare syftning. Konsten i den offentliga&lt;br&gt;miljön och i vår gemensamma vardagsmiljö är den konst som tillhör oss alla.&lt;br&gt;Genom besparingar i offentlig förvaltning, bolagiseringar av statliga och&lt;br&gt;kommunala fastighetsförvaltningar och genom det kraftigt minskade&lt;br&gt;byggandet har satsningarna på den offentliga konsten minskat. Samtidigt&lt;br&gt;finns det många torftiga miljöer i vår omgivning. Det är särskilt viktigt att&lt;br&gt;även miljöer som barn och ungdomar vistas i behandlas med omsorg och ger&lt;br&gt;möjlighet till möten med god samtidskonst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag i denna proposition innebär att området bildkonst och&lt;br&gt;konsthantverk tillförs ytterligare medel. Tillsammans med de ökade medel&lt;br&gt;som beräknas för det nya Moderna museet och vissa andra museiändamål&lt;br&gt;samt förstärkta insatser för bildkonstnärer beräknas området tillföras ca 70&lt;br&gt;miljoner kronor under åren 1997-1999.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.2 Utställningsersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I budgetpropositionen för år 1997 föreslår&lt;br&gt;regeringen att stödet till det konstbildande arbete som bedrivs inom&lt;br&gt;bl.a. Sveriges konstföreningars riksförbund och Folkrörelsernas&lt;br&gt;konstfrämjande ökar med 4 miljoner kronor. Ökningen skall fördelas&lt;br&gt;som utställningsersättning till konstnärer inom bild- och formområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens be-&lt;br&gt;dömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna ställer sig posi-&lt;br&gt;tiva till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Riksdagen har vid skilda till-&lt;br&gt;fällen uttalat sig för principen att konstnärer bör ersättas för sin medverkan&lt;br&gt;vid utställningar, och att kravet på ersättning skall riktas mot den som anord-&lt;br&gt;nar utställningen (prop. 1975/76:135 s. 227-228, bet. 1975/76:KrU35, rskr.&lt;br&gt;1975/76:355, prop. 1986/87:100 bil. 10 s. 340-341, bet 1986/87:KrU12,&lt;br&gt;rskr. 1986/87:161). Utifrån denna princip har staten för egen del tagit ställ-&lt;br&gt;ning i frågan genom att sluta avtal med bildkonstnärernas organisationer. År&lt;br&gt;1991 ökade staten sitt bidrag till konstföreningsrörelsen för att den skulle få&lt;br&gt;viss ekonomisk möjlighet att ersätta konstnärer som ställer ut i föreningsregi&lt;br&gt;(prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 22, 25-26 och 247, bet. 1990/9l:KrU20, rskr.&lt;br&gt;1990/91:229).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Genom utställningen möter konst-&lt;br&gt;nären sin publik. Utställningen har som regel föregåtts av långa förberedel-&lt;br&gt;ser. Förutom det konstnärliga arbetet medför utställningen arbete med en&lt;br&gt;mängd praktiska arrangemang som ramning, transporter, produktion av&lt;br&gt;kataloger och informationsmaterial m.m. Allt detta är förknippat med kost-&lt;br&gt;nader vilka oftast betalas av konstnären. Konstnären producerar till stor del&lt;br&gt;utställningen och visar sin konst utan att på något sätt garanteras en intäkt.&lt;br&gt;Enligt Konstnärernas riksorganisation går i dagsläget över 2/3 av alla utställ-&lt;br&gt;ningar med förlust för konstnären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förstärkning av bidraget till de konstbildande organisationerna som&lt;br&gt;tillkom år 1991 innebar att organisationerna fick möjlighet att erbjuda konst-&lt;br&gt;närer utställningsersättning på samma sätt som statliga utställningsarrangörer.&lt;br&gt;Försöksverksamhet med utställningsersättning har bedrivits av Konst-&lt;br&gt;föreningarnas riksförbund vid utställningar i Norrbottens, Blekinge och&lt;br&gt;Gävleborgs län samt i Malmöregionen. Sådan ersättning har också utgått vid&lt;br&gt;vissa av Konstfrämjandets utställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att utställningsersättningen, förutom att den förbättrar&lt;br&gt;konstnärernas ekonomiska situation, stimulerar spridningen av kvalitativ&lt;br&gt;konst. Genom ersättningen kan framstående konstnärer lockas till utställ-&lt;br&gt;ningsplatser som ur försäljningssynpunkt är mindre attraktiva. Härigenom&lt;br&gt;kan t.ex. konstföreningar på mindre orter höja den konstnärliga kvaliteten på&lt;br&gt;sina utställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund finner regeringen det lämpligt att öka stödet till&lt;br&gt;Sveriges konstföreningars riksförbund och Folkrörelsernas konstfrämjande&lt;br&gt;för att de skall kunna erbjuda utställningsersättning till fler konstnärer och vid&lt;br&gt;utställningar på fler platser i landet. Det bör dock ankomma på Statens&lt;br&gt;kulturråd att bedöma i vilken mån ökat bidrag för sådant ändamål skall till-&lt;br&gt;delas även andra konstfämjande organisationer med utställningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att ytterligare&lt;br&gt;4 miljoner kronor anvisas för konstbildande organisationers utställnings-&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.3 Statens konstråd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Statens konstråd skall medverka till att även&lt;br&gt;andra gemensamma miljöer än sådana som ägs av staten tillförs konst,&lt;br&gt;när det bedöms som särskilt betydelsefullt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anförts i inledningen till denna proposition har en särskild utredare&lt;br&gt;redovisat förslag om inriktning och organisation av statens insatser för konst i&lt;br&gt;offentlig miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag.&lt;br&gt;Utredaren föreslår en ändrad ansvarsfördelning mellan Statens konstråd och&lt;br&gt;Statens konstmuseer. Ansvaret för förvärv av lös konst överflyttas till Statens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konstmuseer. Statens konstråd har kvar ansvaret för att lokaler som brukas Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;av staten förses med fast konst, samtidigt som rådet utökar sin informations-&lt;br&gt;verksamhet. Vidare får Konstrådet i uppdrag att bidra till att även andra sam-&lt;br&gt;hällsmiljöer än de statliga tillförs konst. För att möta de nya arbetsuppgifterna&lt;br&gt;föreslår utredaren organisationsförändringar för både Statens konstmuseer&lt;br&gt;och Statens konstråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad. Reaktionen är i&lt;br&gt;huvudsak positiv till vad utredaren anför om bl.a. mål och utgångspunkter&lt;br&gt;för de statliga konstinsatserna och förslaget till omorganisation av Statens&lt;br&gt;konstråd. Flertalet remissinstanser har invändningar mot att ansvaret för&lt;br&gt;förvärv och utplacering av lös konst överförs till Statens konstmuseer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Riksdagen har vid ett flertal&lt;br&gt;tillfällen under senare år angivit riktlinjer vad gäller statens insatser för konst i&lt;br&gt;offentlig miljö. Förutsättningarna för Statens konstråds verksamhet efter&lt;br&gt;bolagiseringen av den statliga fastighetsförvaltningen diskuterades i 1993 års&lt;br&gt;budgetproposition (1992/93:100 bil. 12 s. 93-94, bet. 1992/93:KrU21, rskr.&lt;br&gt;1992/93:252). År 1994 redovisade regering och riksdag senast sin hållning&lt;br&gt;till den s.k. enprocentregeln (prop. 1993/94:100 bil. 12 s. 59, bet.&lt;br&gt;1993/94:KrU22, rskr. 1993/94:242).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Statens insatser för konst i den&lt;br&gt;offentliga miljön gavs en mer regelmässig form år 1937 då Statens konstråd&lt;br&gt;inrättades, med uppgift att utsmycka statens byggnader med konst. Detta har&lt;br&gt;genom åren skett i nära samverkan med statens två byggnadsförvaltande&lt;br&gt;myndigheter, Byggnadsstyrelsen och Fortifikationsförvaltningen. Förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för Konstrådets verksamhet förändrades i samband med den nya&lt;br&gt;statliga lokalförsörjningsordningen samt avvecklingen av Byggnadsstyrelsen&lt;br&gt;och Fortifikationsförvaltningen år 1993, då huvuddelen av statens fastigheter&lt;br&gt;överfördes till statliga fastighetsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konst i lokaler för statlig verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omfattande bolagiseringen av den statliga fastighetsförvaltningen och av&lt;br&gt;annan statlig verksamhet har skapat oklarhet om Statens konstråds roll och&lt;br&gt;ansvar när det gäller att förse lokaler för statlig verksamhet med lös och fast&lt;br&gt;konst. Utredaren anser att staten bör bekosta fast konst endast om man kan&lt;br&gt;räkna med att statlig verksamhet kommer att bedrivas i lokalerna under lång&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredarens uppfattning vad gäller omfattningen och&lt;br&gt;avgränsningen av ansvaret för förvärv av fast konst i statligt förhyrda miljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tidigare fokuseringen på ägandeförhållanden i samband med konst-&lt;br&gt;satsningarna bör ersättas med ett vidare synsätt som betonar bruket av miljön.&lt;br&gt;Detta innebär att Statens konstråd skall kunna finansiera förvärv av fast konst&lt;br&gt;som överlåts till bolag om lokalerna är avsedda för ett långsiktigt bruk av&lt;br&gt;staten. Samtidigt är det angeläget att Konstrådet söker skapa garantier för den&lt;br&gt;överlämnade konstens fortsatta skötsel och vård som i möjligaste mån är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jämförbara med vad som gäller för den statligt ägda konsten. Utredaren&lt;br&gt;föreslår vissa bestämda nivåer i fördelningen av kostnaderna för fast konst&lt;br&gt;mellan Konstrådet och fastighetsägaren. Regeringen finner att sådana bedöm-&lt;br&gt;ningar bör överlämnas till Konstrådet. Rådet bör dock sträva efter att finna&lt;br&gt;principer för en rimlig kostnadsfördelning mellan staten och fastighetsägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för inköp och utplacering av av lös konst föreslås av utredaren&lt;br&gt;bli överflyttat från Statens konstråd till Statens konstmuseer som skall redo-&lt;br&gt;visa inköpen genom egna utställningar och vandringsutställningar som er-&lt;br&gt;bjuds till bl.a. regionala museer innan de placeras på de statliga myndig-&lt;br&gt;heterna. Regeringen anser att ansvaret för förvärv och utplacering av den lösa&lt;br&gt;konsten bör kvarstå hos Statens konstråd. Denna uppfattning delas av flertalet&lt;br&gt;remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enprocentregeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har berört frågan om hur en enprocentregel skulle kunna tillämpas i&lt;br&gt;samband med Statens konstråds verksamhet. Regeringen delar utredarens&lt;br&gt;uppfattning att den årliga anslagsberäkningen bör grundas på en kulturpolitisk&lt;br&gt;bedömning snarare än att kopplas till nivån på det statliga byggandet vid en&lt;br&gt;given tidpunkt. Regeringen finner dock att en procent av den totala bygg-&lt;br&gt;kostnaden är ett rimligt riktmärke för konstnärliga insatser i enskilda bygg-&lt;br&gt;projekt. Satsningens omfattning bör självfallet även bedömas efter den&lt;br&gt;aktuella byggnadens och miljöns förutsättningar och efter vad som krävs för&lt;br&gt;att åstadkomma konstnärligt tillfredsställande resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konst i icke-statliga miljöer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens konstråd skall enligt regeringens mening även kunna göra insatser i&lt;br&gt;andra gemensamma miljöer än sådana som är avsedda för statlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har föreslagit att det bidrag som finns för konstnärlig utsmyck-&lt;br&gt;ning av bostadsområden skall ges en vidare syftning samt att medlen förs från&lt;br&gt;Boverket till Statens konstråd. Bidraget skall kunna avse andra gemensamma&lt;br&gt;miljöer i samhället än bostadsområden och även kunna användas i projekt&lt;br&gt;som har karaktär av konstnärligt utvecklingsarbete inom den offentliga&lt;br&gt;konstens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens ställningstagande redovisas i avsnitt 13.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beställningar från textila ateljéer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Handarbetets Vänner har ända sedan sin tillkomst år 1874 haft&lt;br&gt;statligt stöd för sin verksamhet. Föreningen bedriver dels utbildnings- och&lt;br&gt;kursverksamhet, dels en ateljé med textil produktion i olika tekniker. Statens&lt;br&gt;kulturråd beslutar om bidrag till ateljéverksamheten inom ramen för sin&lt;br&gt;bidragsgivning till organisationer inom bild- och formkonstområdet. För&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närvarande uppgår bidraget till 324 000 kr. För att säkra en kontinuerlig Prop. 1996/97:3&lt;br&gt;produktion hos Handarbetets Vänner disponerar Statens konstråd en årlig&lt;br&gt;medelsram på för närvarande 600 000 kr för inköp och beställningar hos&lt;br&gt;föreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att upphandlingen av verk från textila ateljéer i fortsätt-&lt;br&gt;ningen inte enbart skall riktas mot Handarbetets Vänner. Samtidigt bör&lt;br&gt;medelsramen för dessa förvärv höjas till 700 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att åtgärden inte skall få alltför kännbara effekter för Handarbetets&lt;br&gt;Vänner bör Kulturrådet ges möjlighet att under en övergångsperiod förstärka&lt;br&gt;sitt stöd. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen att 100 000 kr förs&lt;br&gt;från Konstrådets förvärvsanslag till Kulturrådets medelsram för stöd till&lt;br&gt;organisationer inom bild- och formkonstområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren föreslår vissa förändringar när det gäller Statens konstråds&lt;br&gt;organisation. Enligt förslaget skall antalet ledamöter i rådet minskas. Vidare&lt;br&gt;föreslås att den som är ledamot i rådet inte skall kunna vara ledare för ett&lt;br&gt;utsmyckningsprojekt. Rådets kanslichef föreslås vara ledamot i rådet men inte&lt;br&gt;dess ordförande. Regeringen avser att följa utredarens förslag i dessa delar.&lt;br&gt;Större delen av rådets ledamöter skall även i fortsättningen vara yrkes-&lt;br&gt;verksamma konstnärer. Det skall vara rådets uppgift att tillsätta projektledare&lt;br&gt;för en tidsbegränsad period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatbedömning och resurstilldelning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens resultatbedömning och förslag till medelsanvisning avseende&lt;br&gt;Statens konstråd redovisas i budgetpropositionen för år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.4 En bredare insats för konstnärlig gestaltning av den&lt;br&gt;gemensamma miljön&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I budgetpropositionen för år 1997 föreslår&lt;br&gt;regeringen att det bidrag som Boverket disponerar för konstnärlig&lt;br&gt;utsmyckning i bostadsområden upphör och att Statens konstråd tillförs&lt;br&gt;15 miljoner kronor för medverkan vid konstnärlig gestaltning av olika&lt;br&gt;slags samhällsmiljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag.&lt;br&gt;Utredaren föreslår att ett nytt bidrag inrättas, som fördelas av Statens konst-&lt;br&gt;råd. Bidraget skall inriktas på nyskapande inom miljögestaltningens område&lt;br&gt;och kunna sökas av kommuner, landsting, bostadsföretag m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Några instanser mot-&lt;br&gt;sätter sig förändringar. Andra vill behålla nuvarande bidrag, men anser att&lt;br&gt;Statens konstråd och inte Boverket skall disponera medlen. Många är dock&lt;br&gt;odelat positiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Den 1 januari 1962 infördes ett&lt;br&gt;statligt stöd till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden, vilket fick formen&lt;br&gt;av ett tillägg i underlaget för beräkning av statliga lån för uppförande av&lt;br&gt;bostäder med hyres- eller bostadsrätt. Den utvidgade lånemöjligheten utnytt-&lt;br&gt;jades endast i liten utsträckning och kompletterades därför den 1 juli 1987&lt;br&gt;med ett bidrag (prop. 1986/87:48, bet. 1986/87:BoU10, rskr. 1986/87:248).&lt;br&gt;Bidragsramen sattes till 15 miljoner kronor. Bidraget drogs in budgetåret&lt;br&gt;1992/93 i samband med en översyn av det statliga stödet till bostads-&lt;br&gt;finansieringen (prop. 1991/92:100 bil. 12 s. 61-62, bet. 1991/92:BoUl 1,&lt;br&gt;rskr. 1991/92:152), men återinfördes påföljande budgetår i anslutning till ett&lt;br&gt;tidsbegränsat s.k. ROT-program (bet. 1992/93:BoU16, rskr. 1992/93:282).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den ekonomiska åtstramningen har&lt;br&gt;tillsammans med bolagiseringar av verksamhet inneburit att kommuner och&lt;br&gt;landsting avsatt allt mindre resurser till konstnärlig utsmyckning och&lt;br&gt;gestaltning av gemensamma miljöer. Bostadsbyggandet är sedan ett par år&lt;br&gt;mycket lågt och tyngdpunkten inom byggandet har förskjutits till ombygg-&lt;br&gt;nader, större underhållsinsatser och förbättring av den yttre miljön. Ett stort&lt;br&gt;upprustningsbehov finns i det s.k. miljonprogrammets bostadsområden. De&lt;br&gt;storskaliga boendemiljöerna kräver idag särskilda insatser för att konstnärliga&lt;br&gt;värden som saknats i den ursprungliga planeringen skall tillföras miljön.&lt;br&gt;Därtill finns det många andra gemensamma miljöer som idag är torftiga, t.ex.&lt;br&gt;skolor och fritidslokaler, torg- och gaturum, lokala service- och affärscentra,&lt;br&gt;trafik- och industrimiljöer. Här har kommunerna ett primärt ansvar, men en&lt;br&gt;väl avvägd statlig insats och goda samverkansformer bör kunna stimulera&lt;br&gt;såväl kommuner som företag och fastighetsbolag att satsa på en konstnärlig&lt;br&gt;gestaltning som annars inte skulle ha kommit till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande bidraget till konst i bostadsområden fyller en viktig funk-&lt;br&gt;tion, men regeringen anser att medlen kan utnyttjas effektivare om de används&lt;br&gt;för ett bredare syfte. Regeringen delar således utredarens syn på medlens&lt;br&gt;framtida användning. Däremot anser inte regeringen att ett nytt särskilt bidrag&lt;br&gt;skall inrättas. Regeringen anser i stället att Statens konstråd bör göra insatser i&lt;br&gt;olika gemensamma miljöer på ungefär samma sätt som nu sker i statliga&lt;br&gt;miljöer. Insatserna bör vara riktade mot bostadsföretag, kommuner, landsting&lt;br&gt;och fastighetsbolag vilkas byggnader och anläggningar är en del av den&lt;br&gt;gemensamma miljön. Stor vikt skall även i fortsättningen läggas vid bostads-&lt;br&gt;miljöer, liksom vid miljöer där barn och ungdomar vistas. Konstrådet skall&lt;br&gt;också kunna använda medel för utvecklingsändamål, bl. a. i samverkan med&lt;br&gt;konsthögskolorna, Konstnärsnämnden m.fl., samt bedriva informationsverk-&lt;br&gt;samhet. Insatserna bör få stor spännvidd, men med huvudinriktning på&lt;br&gt;miljöer inom tättbebyggda områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av den gemensamma miljön blir en prioriterad fråga för det Prop.&lt;br&gt;arkitekturpolitiska program som regeringen avser att ta initiativ till och som&lt;br&gt;närmare beskrivs i avsnitt 12 Arkitektur och formgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att bidraget till&lt;br&gt;konstnärlig utsmyckning i bostadsområden upphör och att ytterligare&lt;br&gt;15 miljoner kronor ställs till Statens konstråds disposition för att möjliggöra&lt;br&gt;insatser i enlighet med vad som nyss anförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.5 Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i&lt;br&gt;utlandet (NUNSKU)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nämnden för utställningar av nutida svensk&lt;br&gt;konst i utlandet (NUNSKU) avvecklas. Uppgifterna övertas av Statens&lt;br&gt;konstmuseer, Moderna museet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Överensstämmer delvis med&lt;br&gt;regeringens förslag. Utredningen föreslår att NUNSKU:s uppgifter&lt;br&gt;överflyttas till Konstnärsnämnden för att ingå som en del i den planerade&lt;br&gt;internationella ateljéutbytesverksamheten IASPIS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: NUNSKU instiftades år 1965&lt;br&gt;som en del av dåvarande Nationalmuseet. NUNSKU blev en självständig&lt;br&gt;myndighet år 1976 i samband med att Statens konstmuseer bildades (prop.&lt;br&gt;1975/76:135 s. 308-310, bet. 1975/76:KrU35, rskr. 1975/76:355).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett flertal av remissinstanserna anser det rimligt att&lt;br&gt;myndigheten avvecklas. Samtliga betonar samtidigt vikten av att behålla och&lt;br&gt;utveckla den internationella verksamhet som bedrivits inom ramen för&lt;br&gt;myndigheten. När det gäller frågan om vilken instans som bör överta ansvaret&lt;br&gt;för NUNSKU:s uppgifter förordar en majoritet Moderna museet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: NUNSKU har till huvuduppgift att&lt;br&gt;presentera svensk samtidskonst vid de internationella biennalerna i Venedig,&lt;br&gt;Sao Paulo, Sidney, Johannesburg och Istanbul. I den mån ekonomin tillåtit&lt;br&gt;har även andra utställningsprojekt genomförts. Styrelsen för NUNSKU&lt;br&gt;består av sex ledamöter. Moderna museets chef är självskriven vice ord-&lt;br&gt;förande. NUNSKU:s kansli handhas av en anställd vid Statens konstmuseer.&lt;br&gt;Verksamheten är inrymd i Moderna museets lokaler. Det årliga anslaget&lt;br&gt;uppgår för närvarande till drygt 1,5 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Kulturutredningens uppfattning att NUNSKU:s upp-&lt;br&gt;gifter bör fullgöras inom ramen för annan verksamhet. Därigenom kan&lt;br&gt;administration samt uppföljning och utvärdering bedrivas på ett effektivare&lt;br&gt;sätt och resurser frigöras för biennal- och utställningsverksamheten. Rege-&lt;br&gt;ringen anser att de sedan lång tid upparbetade samarbetsformerna mellan&lt;br&gt;Moderna museet och NUNSKU är av sådan grundläggande betydelse för&lt;br&gt;biennalarbetet att de bör tas tillvara och utvecklas som en viktig del av&lt;br&gt;Moderna museets internationella arbete. Regeringen föreslår därför att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NUNSKU upphör som egen myndighet och att Statens konstmuseer övertar&lt;br&gt;verksamheten fr.o.m. år 1997. Regeringen vill i detta sammanhang betona&lt;br&gt;vikten av att ett löpande och aktivt utbyte av erfarenheter, kontakter och kun-&lt;br&gt;skaper sker mellan Moderna museet och Konstnärsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1997 föreslås att medel för fullgörande av&lt;br&gt;NUNSKU:s nuvarande uppgifter tillförs Statens konstmuseer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.6 Nationellt uppdrag inom samtidskonsten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett tidsbegränsat nationellt uppdrag inrättas&lt;br&gt;inom området samtidskonst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att för perioden 1997-1999 ge uppdraget till&lt;br&gt;Malmö Konsthall. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås att&lt;br&gt;1 miljon kronor anvisas för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i det föregående&lt;br&gt;betonat vikten av att det lokala konstlivet vitaliseras och får kontakt med nya&lt;br&gt;strömningar inom samtidskonsten. Moderna museet har ett självklart na-&lt;br&gt;tionellt utvecklingsansvar i detta sammanhang. Det är av stor vikt att denna&lt;br&gt;uppgift fullgörs i nära samverkan med institutioner och konstnärer i och&lt;br&gt;utanför landet. Det är framför allt angeläget att ett långsiktigt och systematiskt&lt;br&gt;samarbete etableras mellan Moderna museet och regionala institutioner med&lt;br&gt;hög kompetens inom området samtidskonst. I syfte att främja utvecklingen av&lt;br&gt;ett sådant kvalificerat samarbete bör tidsbegränsade nationella uppdrag ges till&lt;br&gt;institutioner som är naturliga samarbetsparter till Moderna museet. Rege-&lt;br&gt;ringen föreslår därför att ett sådant uppdrag inrättas inom området samtids-&lt;br&gt;konst. I likhet med övriga nationella uppdrag som föreslås i denna proposi-&lt;br&gt;tion bör uppdraget ges på tre år, varefter en omprövning sker. Även om ett&lt;br&gt;förnyat uppdrag inte skall uteslutas bör utgångspunkten vara att det skall&lt;br&gt;föras vidare efter treårsperiodens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör ankomma på regeringen att utse innehavare av uppdraget. Statens&lt;br&gt;kulturråd bör få i uppgift att svara för uppföljning och utvärdering av&lt;br&gt;uppdraget samt föreslå nya innehavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den svenska samtidskonsten är det viktigt att kontakterna med det&lt;br&gt;internationella konstlivet utvecklas. Ett internationellt ateljécentrum (IASPIS)&lt;br&gt;har inrättats inom Konstnärsnämnden. Vidare får Moderna museet en ny&lt;br&gt;internationellt inriktad uppgift genom att museet övertar NUNSKU:s arbete&lt;br&gt;med att introducera svenska konstnärer vid de stora konstbiennalerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har tidigare pekat på Malmöregionens särställning när det&lt;br&gt;gäller den samtida och internationella konsten. Där finns ett stort antal&lt;br&gt;konstinstitutioner med intressant verksamhet och ett väl uppbyggt kontaktnät.&lt;br&gt;Bland dessa institutioner har Malmö Konsthall upparbetat ett internationellt&lt;br&gt;renommé av stort värde för svenskt konstliv. Regeringen bedömer att det&lt;br&gt;finns stora utvecklingsmöjligheter i ett systematiskt samarbete mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderna museet och Malmöregionens konstinstitutioner med Malmö Konst-&lt;br&gt;hall som samordnare. I detta samarbete är även Konstnärsnämnden med&lt;br&gt;IASPIS en naturlig partner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens avser att ge Malmö Konsthall det nationella uppdraget inom&lt;br&gt;samtidskonsten för perioden 1997-1999. En huvuduppgift blir att verka för&lt;br&gt;att internationella konstutställningar av hög kvalitet förs till Sverige och visas&lt;br&gt;på så många platser som möjligt i landet. En annan viktig uppgift är att&lt;br&gt;vidareutveckla de redan goda kontakterna i Öresundsregionen i syfte att göra&lt;br&gt;regionen till ett kraftcentrum i det europeiska konstlivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att ett årligt bidrag&lt;br&gt;på 1 miljon kronor anvisas för genomförande av uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.7 Slöjd för barn och ungdomar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det statliga stödet till rikskonsulenten i hem-&lt;br&gt;slöjd för barn och ungdom görs permanent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att verksam-&lt;br&gt;heten fortsätter med de medel som anvisats under försöksperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: I behandlingen av förra årets&lt;br&gt;budgetproposition beslutade riksdagen att projektet med en rikskonsulent i&lt;br&gt;hemslöjd för barn och ungdom skulle förlängas med ytterligare ett budgetår&lt;br&gt;(bet. 1994/95:KrU18, rskr. 1994/95:251).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Slöjden i dess olika former enga-&lt;br&gt;gerar ett stort antal människor i hela landet. I hemslöjdsverksamheten förenas&lt;br&gt;kulturarvets traditioner med nyskapande. Gamla former, mönster, symboler,&lt;br&gt;material och hantverkstekniker lever kvar, samtidigt som de utvecklas och&lt;br&gt;förnyas i det att de fortfarande brukas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden för hemslöjdsfrågor har till uppgift att ta inititiativ till, planera,&lt;br&gt;samordna och göra insatser för att främja hemslöjd. Nämnden fördelar statligt&lt;br&gt;stöd till hemslöjdsfrämjande verksamhet. Stöd utgår bland annat till två hem-&lt;br&gt;slöjdskonsulenter i varje län och fyra rikskonsulenter, varav tre är verksamma&lt;br&gt;som sameslöjdskonsulenter och en som spetskonsulent. Sedan år 1992 har&lt;br&gt;nämnden dessutom stött en försöksverksamhet med en rikskonsulent för barn&lt;br&gt;och ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikskonsulenten för barn och ungdom arbetar med olika metoder för att&lt;br&gt;sprida hemslöjdskunnandet till barn och ungdomar genom lärare, förskole-&lt;br&gt;personal och hemslöjdskonsulenter. I början var projektet koncentrerat på&lt;br&gt;barn i förskoleåldern, men under det sista projektåret har också olika projekt&lt;br&gt;riktade mot ungdomar prövats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av försöksverksamheten med rikskonsulenten för barn och&lt;br&gt;ungdom har varit positiva. Satsningar på dessa grupper, utifrån deras olika&lt;br&gt;behov, måste bedrivas målmedvetet och långsiktigt. För att arbetet skall&lt;br&gt;kunna fortsätta föreslår därför regeringen att det statliga stödet till rikskonsu-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lenten för barn och ungdom på 500 000 kronor görs permanent. Förslag till Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;medelsanvisning redovisas i budgetpropostionen för år 1997 (1996/97:1).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 Kulturarvet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De genomgripande förändringar som präglat samhället de senaste decennierna&lt;br&gt;har föranlett staten att genomföra satsningar för att kulturarvet i större&lt;br&gt;utsträckning skall kunna bevaras och förmedlas. Detta har bl.a. skett genom&lt;br&gt;lagstiftning och nya medel till olika typer av verksamheter samt genom stöd&lt;br&gt;till den professionalisering av sektorn, som bl.a. det ökade samarbetet med&lt;br&gt;andra delar av samhället krävt. Kulturarvets ställning i samhället har därför&lt;br&gt;stärkts och medvetenheten om dess betydelse ökat. Vad som bl.a. bidragit till&lt;br&gt;detta är att det har blivit mer tillgängligt för medborgarna, traditionella&lt;br&gt;verksamheter har kunnat förstärkas och nya tekniska hjälpmedel har kommit i&lt;br&gt;bruk. Samtidigt har medborgarnas intresse och engagemang för kulturarvet&lt;br&gt;blivit större.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.1 Inriktningen på de framtida insatserna för kulturarvet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statens insatser bör syfta till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- jämna ut de skillnader som finns mellan olika grupper av människor&lt;br&gt;när det gäller bevarandet av och tillgången till kulturarvet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;stärka intresset för kulturarvet och medvetenheten om dess betydel-&lt;br&gt;se för samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Alla människor har ett kulturarv&lt;br&gt;och vi har alla rätt att få detta uppmärksammat och erkänt. Detta gäller inte&lt;br&gt;minst de röst- och resurssvaga grupperna. Denna inriktning skall gälla som&lt;br&gt;utgångspunkt för regeringens bedömning av verksamhetsområdena museer&lt;br&gt;och utställningar, kulturmiljö och arkiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En definition av kulturarvet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturarvet är inte bara en omistlig utan också en ofrånkomlig del av vår&lt;br&gt;kulturella helhet och identitet. Det speglar samhället och människors historia i&lt;br&gt;en mångfald av uttrycksformer och spår. Även naturen kan bli en del av&lt;br&gt;kulturarvet, genom människans namngivning, klassificering och insamling av&lt;br&gt;djur, växter, mineraler m.m. Alla människor har del i tillkomsten av kultur-&lt;br&gt;arvet oavsett kön, ålder, härkomst, social ställning, utbildning, talang eller&lt;br&gt;sysselsättning. Kulturarvet är både det materiella och det immateriella, det&lt;br&gt;skolat konstnärliga och det folkliga, det unika och det vanliga. Det bevaras i&lt;br&gt;institutioner som arkiv, bibliotek och museer och i utvalda kulturmiljöer, men&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det finns också runt om oss i vardagslandskapet, hemmen och på arbets- Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;platserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I begreppet &amp;quot;arv&amp;quot; ligger att det är något som redan finns och som vi som&lt;br&gt;lever i dag fått av tidigare generationer. Men kulturarvet har inte några&lt;br&gt;bestämda tidsgränser och redan i vår livstid deltar vi i skapandet av både vårt&lt;br&gt;eget och morgondagens kulturarv. Det går därför inte att ange när en före-&lt;br&gt;teelse blir en del av kulturarvet - somligt uppmärksammas nästan genast, för&lt;br&gt;annat kan det dröja länge. När nya delar av kulturarvet lyfts fram glöms andra&lt;br&gt;bort, medan vissa blir &amp;quot;klassiker&amp;quot;, som ständigt kan upptäckas och nytolkas.&lt;br&gt;Vi har ett ansvar för att bevara och berika kulturarvets mångfald och att lämna&lt;br&gt;vidare till nästa generation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots denna vida definition finns praktiska begränsningar av det som avses&lt;br&gt;med kulturarvet. Det är bara delar av kulturarvet som bevaras och hålls&lt;br&gt;levande av offentliga institutioner eller av enskilda människor och föreningar,&lt;br&gt;medan annat efter hand försvinner. Var tid bildar sig sin egen uppfattning om&lt;br&gt;kulturarvets betydelse och om vilka delar av det som är av särskilt värde. Vad&lt;br&gt;kulturarvet är avgörs mellan kulturinstitutionerna, medborgarna och samhället&lt;br&gt;i stort. Kulturarvet är inte oföränderligt och avslutat, utan statt i ständig&lt;br&gt;förändring, samtidigt representerar det kontinuitet, förankring och tradition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturarvet kan - och måste - definieras både &amp;quot;inifrån&amp;quot; och &amp;quot;utifrån&amp;quot;. Från&lt;br&gt;ett inhemskt perspektiv kan man urskilja både regionala och lokala särdrag,&lt;br&gt;vilket ger oss möjlighet att uppfatta mångfalden och rikedomen i landet och&lt;br&gt;inte enbart ett enhetligt svenskt kulturarv. Vårt kulturarv kan inte begränsas&lt;br&gt;till enbart det som skapats av människor som levt inom Sveriges gränser.&lt;br&gt;Import och impulser från andra länder och världsdelar har alltid påverkat och&lt;br&gt;format det vi kallar &amp;quot;svenskt&amp;quot;. Det svenska kulturarvet är tillika en del av&lt;br&gt;mänsklighetens kulturarv och som sådant ett svenskt ansvar gentemot det&lt;br&gt;internationella samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturarvets betydelse hör samman med den kulturella identiteten.&lt;br&gt;Identiteten är sammansatt och kan t.ex. bottna i etniska och sociala&lt;br&gt;förhållanden, ett geografiskt område eller en religion. Dagens människor har&lt;br&gt;dessutom möjlighet att lära känna kultur och kulturarv såväl i olika delar av&lt;br&gt;landet som i andra länder. Den kulturella identiteten skapas sålunda både av&lt;br&gt;det ärvda och det förvärvade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturarvets roll i samhället&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att bevara och förmedla är de centrala uppgifterna i arbetet med kulturarvet&lt;br&gt;och de inrymmer i sin tur en rad olika verksamheter. De är beroende av&lt;br&gt;varandra - om inte något har bevarats finns ingenting att förmedla och om det&lt;br&gt;bevarade inte förmedlas är det svårt att uppbåda stöd för bevarande. Denna&lt;br&gt;del av kulturpolitiken måste därför skapa intresse för och delaktighet i&lt;br&gt;kulturarvet genom en dialog med medborgarna. Under de senaste decennierna&lt;br&gt;har de professionellt verksamma inom sektorn blivit fler. Stöd i den allmänna&lt;br&gt;opinionen och engagemang hos föreningar och enskilda kommer dock alltid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att behövas, oavsett hur väl organiserad och rustad sektorn är. Samarbetet&lt;br&gt;mellan sektorn och allmänheten måste därför ständigt vidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett bevarande skall vara meningsfullt krävs ett genomtänkt och&lt;br&gt;professionellt förmedlande. Då förs välgrundade kunskaper och åsikter om&lt;br&gt;kulturarvet fram, liksom attityder och värderingar med ursprung i dagens&lt;br&gt;samhälle. Uppenbara missbruk och vantolkningar kan inte accepteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inträdet i EU har medfört att samarbetet och kontakterna över nations-&lt;br&gt;gränserna förändrats. Trygghet och förankring i en egen nationell kulturell&lt;br&gt;identitet kan vara en viktig förutsättning för givande möten med människor i&lt;br&gt;andra länder. Lika viktig är den kulturella identiteten på regional och lokal&lt;br&gt;nivå. Kulturarvets mångfald och variation inom landet skall lyftas fram.&lt;br&gt;Kunskap om mångfalden kan ge ökad tolerans och förståelse för de&lt;br&gt;människor som bosatt sig i Sverige och deras respektive kulturarv. Det finns&lt;br&gt;inget som säger att stolthet över det svenska skulle behöva stå emot det&lt;br&gt;främmande. Kulturarvspolitiken skall ta ansvar både för kunskapen om och&lt;br&gt;tolkningen av kulturarvet och härigenom medverka till ett ansvarsfullt&lt;br&gt;användande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur angrepp på kulturarvet kan användas för att skada människor och&lt;br&gt;samhällen har kommit till uttryck i den etniska krigföringen i det forna&lt;br&gt;Jugoslavien. Där har den medvetna förstörelsen av kulturarvet varit ett tydligt&lt;br&gt;inslag. Dessa händelser manar till aktiva insatser i länder där kulturarvet&lt;br&gt;förstörs av krig och katastrofer eller hotas av kortsiktig exploatering samt&lt;br&gt;även till förståelse för behovet av grundläggande kunskaper genom&lt;br&gt;inventerings- och insamlingsinsatser m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltandet av kulturarvet berikas och förnyas genom forskningen.&lt;br&gt;Forskningen kan visa på nya sidor hos välkända företeelser och ge kunskap&lt;br&gt;om tidigare okända eller förbisedda. T.ex. kan forskning om könsroller och&lt;br&gt;etnicitet ge perspektiv på hur kulturarvet används och förmedlas samt på vad&lt;br&gt;som blir bevarat. Forskningen engagerar och stimulerar till debatt och bidrar&lt;br&gt;därigenom till det ansvarsfulla användandet av kulturarvet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturarvet är vårt kollektiva minne. Det är därför viktigt vad som&lt;br&gt;bevaras, då det i hög grad kommer att påverka vad människor kan få kunskap&lt;br&gt;om. Bredast möjliga urval av texter, föremål och andra vittnesbörd om kultur&lt;br&gt;och natur måste därför bevaras, såväl enstaka lämningar som hela miljöer,&lt;br&gt;ålderdomliga traditioner och minnen liksom sådant som präglats av vår tid.&lt;br&gt;Såväl det exklusiva och specifikt intressanta som det vardagliga måste&lt;br&gt;bevaras. Människor utan erkänt kulturarv och dokumenterad historia står&lt;br&gt;sämre rustade när de skall delta i formandet av samhället och hävda sina krav&lt;br&gt;på lika rättigheter och möjligheter. Det kan hävdas att kvinnornas och den&lt;br&gt;unga generationens kulturarv idag är underrepresenterat och att de vuxnas,&lt;br&gt;och framför allt männens, kulturarv utgör normen. Frågan om vems kulturarv&lt;br&gt;som bevaras och förmedlas är av betydelse, t.ex. för hur könsroller och&lt;br&gt;generationsfrågor kan uppfattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten har en formande roll för kulturarvet genom bl.a. den lagstiftning&lt;br&gt;som finns för kulturmiljön och myndighetsarkiven och det insamlingsarbete&lt;br&gt;som de statliga och statsfinansierade museerna utför. Verksamheterna måste&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK033/prop_199697__3-6.png" style="width:60pt;height:46pt;"/&gt;
&lt;p&gt;bedrivas på ett ännu mer medvetet sätt än i dag. Sektorn skall sprida de&lt;br&gt;särskilda kunskaper och perspektiv som kulturarvet möjliggör. Den skall ta&lt;br&gt;aktiv del i samhällsdebatten och bidra till en långsiktigt hållbar utveckling.&lt;br&gt;Skolan har härvid en viktig roll, både som användare och som idégivare till&lt;br&gt;ny verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En samlad behandling av kulturarvssektom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationen av kulturarvssektom i arkiv, museer och utställningar samt&lt;br&gt;kulturmiljö utgår i huvudsak från de olika typer av fysiska företeelser som&lt;br&gt;bevaras. Vad kulturarvet ytterst handlar om är dock att möjliggöra sådana&lt;br&gt;perspektiv på historien som kan ge nya kunskaper och insikter om människan&lt;br&gt;och hennes miljö. För att göra detta möjligt och för att kunna utnyttja&lt;br&gt;resurserna på bästa sätt krävs en överblick och en samlad politik. Genom&lt;br&gt;detta kan kulturarvet få en tydligare identitet i kulturpolitiken. Det motsvarar&lt;br&gt;det intresse kulturarvet röner bland medborgarna. Samhällsuppgiften kan&lt;br&gt;formuleras på ett klarare sätt och institutioner, myndigheter och andra aktörer&lt;br&gt;får lättare att samarbeta och finna gemensamma arbetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på fördelar med en samlad behandling kan tas äldre industri-&lt;br&gt;och boendemiljöer, som ingår i kulturarvet. För att de skall &amp;quot;hållas vid liv&amp;quot;&lt;br&gt;måste de användas. I kulturmiljön finns de platser där möten kan uppstå och i&lt;br&gt;arkiv och museer förvaras handlingar och föremål som kan berätta om&lt;br&gt;människoöden och platsens ekonomiska och sociala historia, liksom om de&lt;br&gt;förutsättningar den omgivande naturens resurser har givit för utvecklingen.&lt;br&gt;Platsers historia kan bilda utgångspunkt för skådespel uppförda i autentisk&lt;br&gt;miljö med både professionella skådespelare och amatörer. Här finns en&lt;br&gt;koppling till konstarterna och lyckade satsningar bygger i allmänhet på en&lt;br&gt;bred samverkan mellan olika parter. Detta skapar inte sällan en grund för&lt;br&gt;kulturturism. Kulturarvsfrågor är ofta en utmärkt utgångspunkt när det t.ex.&lt;br&gt;gäller insatser för att främja regional utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.2 Handlingsprogram om kulturarv och&lt;br&gt;främlingsfientlighet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I budgetpropositionen för år 1997 föreslår&lt;br&gt;regeringen att 1 miljon kronor anvisas för bidrag till institutioner som&lt;br&gt;vill arbeta aktivt med frågor som rör kulturarv och främlingsfientlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I 1974 års kulturpolitiska propo-&lt;br&gt;sition användes begreppet kulturarvet sparsamt. Den behandlingen kan&lt;br&gt;kanske bäst förstås mot bakgrund av efterkrigstidens utvecklingsoptimism då&lt;br&gt;kulturarv och traditioner ibland förknippades med tillbakablickande eller&lt;br&gt;t.o.m. bakåtsträvande. I dagens mångetniska och medieintensiva samhälle&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan det finnas skäl att tydligare uppmärksamma det samhälleliga värde som Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;ligger i ett insiktsfullt nyttjande av kulturarvet. De institutioner som värnar om&lt;br&gt;kulturarvet bör därför medvetet verka för att det inte oemotsagt skall kunna&lt;br&gt;användas av enskilda eller organisationer för att underblåsa rädsla och&lt;br&gt;främlingsfientlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav i regleringsbrevet för år 1995/96 Statens historiska museer&lt;br&gt;i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram för att motverka bruket av forntida&lt;br&gt;symboler i främlingsfientliga och antidemokratiska sammanhang. Det av&lt;br&gt;museet upprättade förslaget Kunskap som kraft. Handlingsprogrammet för&lt;br&gt;hur museerna med sitt arbete kan motverka främlingsfientlighet och rasism,&lt;br&gt;vilket regeringen har för avsikt att publicera i särskild ordning, består bl.a. av&lt;br&gt;utställningar med anslutande programverksamheter som produceras vid&lt;br&gt;centrala och regionala museer. Dessa i sin tur samverkar med skolor, studie-&lt;br&gt;förbund, invandrarorganisationer m.fl. runt om i landet. Verksamheterna&lt;br&gt;samordnas centralt och åtgärderna riktar sig till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med ett handlingsprogram är bl.a. att motverka bruket av forntida&lt;br&gt;kultur och symboler i främlingsfientliga och rasistiska sammanhang. Enstaka&lt;br&gt;grupper i samhället skall inte kunna lägga beslag på det kulturarv som tillhör&lt;br&gt;oss alla. Det är en angelägen uppgift för kulturarvssektom att med sin&lt;br&gt;samlade sakkunskap bemöta vantolkningar och missbruk. Framför allt är det&lt;br&gt;viktigt att nå unga människor med motbilder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett på lång sikt framgångsrikt arbete med dessa frågor kräver emellertid att&lt;br&gt;även förmedlingens villkor diskuteras. Lika angeläget som det är att främja ett&lt;br&gt;mångsidigt och allmänt bruk av kulturarvet, lika viktigt är det att det sker med&lt;br&gt;eftertanke och insiktsfullhet. Kulturarvssektorns institutioner har möjlighet att&lt;br&gt;utvecklas till mer betydelsefulla samhällsinstitutioner än vad de är i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att möjliggöra ett vidare arbete med dessa frågor lämnar regeringen&lt;br&gt;förslag i budgetpropositionen (prop. 1996/97:1) om att ett belopp om 1&lt;br&gt;miljon kronor skall anvisas för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.3 SESAM - öppna museisamlingarna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För riksdagens kännedom vill regeringen lämna följande rapport om SESAM-&lt;br&gt;projektet. För sysselsättningsinsatser på kulturområdet beviljade riksdagen&lt;br&gt;våren 1995 sammanlagt 235 miljoner kronor att användas till att bevara och&lt;br&gt;öppna kulturskatterna i främst de statligt stödda museerna (prop.&lt;br&gt;1994/95:100, bil. 12, bet. 1994/95:KrU18, rskr. 1994/95:251). I de statliga&lt;br&gt;museernas och länsmuseernas samlingar finns cirka 38 miljoner föremål.&lt;br&gt;Många är i dåligt skick och behöver registreras, vårdas och konserveras för&lt;br&gt;att göras tillgängliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Räddningsaktionen men kunde även omfatta andra samlingar, exempelvis&lt;br&gt;arkivalier vid de statligt stödda arkiven eller föremål, uppteckningar och&lt;br&gt;ritningar inom hemslöjdens område. Även andra angelägna sysselsätt-&lt;br&gt;ningsinsatser inom kultur- och kulturmiljöområdena kunde komma ifråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag från SESAM har fördelats vid två tillfällen, ett under senhösten Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;1995 och ett under försommaren 1996. Bidrag har lämnats för 100 procent av&lt;br&gt;lönekostnaderna för personer som anställs med anledning av projektet, under&lt;br&gt;förutsättning att de egna insatserna för projektets totalkostnad uppgår till&lt;br&gt;minst 30 procent för statliga museer och arkiv, 40 procent för statsunder-&lt;br&gt;stödda museer samt 50 procent för övriga institutioner m.m. Till ansökan&lt;br&gt;skulle institutionerna presentera en plan för sitt mål med samlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanlagt inkom ansökningar för cirka 700 miljoner kronor från ett&lt;br&gt;hundratal institutioner. Av de beviljade medlen tilldelades centrala museer och&lt;br&gt;arkiv cirka 63 procent, regionala museer med statsbidrag (inklusive&lt;br&gt;hembygdsrörelsen) cirka 28 procent samt övriga institutioner cirka 9 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fördelningen har sådana projekt prioriterats som innebär ökad&lt;br&gt;tillgänglighet för allmänheten eller forskningen, liksom projekt som innebär&lt;br&gt;samordning eller främjande av nätverk mellan flera institutioner. Bidrag har i&lt;br&gt;första hand lämnats till registrering och digitalisering samt förbättring av&lt;br&gt;förutsättningarna för föremålsförvaring och där projekten också innebär för-&lt;br&gt;ändrade och förbättrade magasin. Bidrag har också lämnats till projekt som&lt;br&gt;främjar barn- och ungdomsverksamhet. Vid fördelningen har kvalitets-&lt;br&gt;aspekterna beaktats. Sysselsättningsintensiva projekt har prioriterats, liksom&lt;br&gt;en regional fördelning över landet. Bidragen har i huvudsak avsett löner till&lt;br&gt;tillfälligt anställda. I den andra fördelningen av medel gjordes en särskild&lt;br&gt;satsning på hembygdsrörelsen genom att länsmuseerna får möjlighet att an-&lt;br&gt;ställa minst en person under cirka två år för att ta hand om hembygds-&lt;br&gt;föreningarnas samlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga projekt som tilldelats medel skall vara avslutade senast utgången&lt;br&gt;av år 1998. Sammanlagt bör SESAM då ha skapat sysselsättning åt cirka 400&lt;br&gt;unga, arbetslösa akademiker och hantverkare. Projektet har dessutom gjort&lt;br&gt;det möjligt för bl.a Svensk arkivinformation inom Riksarkivet att anställa&lt;br&gt;cirka 100 personer på ALU-tjänster. Regeringen erfar att SESAM dessutom&lt;br&gt;har genererat ytterligare sysselsättning genom att andra finansiärer gått in och&lt;br&gt;stöttat vissa av projekten. Regeringen avser att följa och utvärdera projektet&lt;br&gt;både ur sysselsättningssynpunkt och vad gäller samlingarnas långsiktiga&lt;br&gt;bevarande liksom tillgängliggörandet av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analys av museisamlingarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SESAM-projektet aktualiserar inte bara frågor om samlingarnas fysiska&lt;br&gt;status, utan också deras innehåll - vad de består av. Under de senaste de-&lt;br&gt;cennierna har medvetenheten ökat om att bevarandet och förmedlandet av&lt;br&gt;olika gruppers kulturarv har varit orättvist fördelat. Kulturarvssektom liksom&lt;br&gt;forskningen och historieböckerna har i det förflutna skildrat kulturarvet ur ett&lt;br&gt;begränsat perspektiv. I den traditionella historieskrivningen har t.ex.&lt;br&gt;kvinnornas historia ofta fått stå tillbaka till förmån för männens. Samma sak&lt;br&gt;har påtalats vad gäller andra resurs- och röstsvaga grupper i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa urvalskriterier är djupt rotade och ofta omedvetna. Om vi inte i&lt;br&gt;högre grad uppmärksammar frågor kring vems kulturarv som bevaras och&lt;br&gt;förmedlas riskerar vi att få liknande luckor i framtidens minnesbank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har på sina håll en livlig diskussion om könsperspektivet&lt;br&gt;förts inom kulturarvssektom. Sektorn har också i ökad utsträckning strävat&lt;br&gt;efter att inkludera kvinnornas historia i sina samlingar, utställningar, register&lt;br&gt;m.m. Ändå är det många som menar att kvinnan, även om hon är mera synlig&lt;br&gt;än tidigare, fortfarande behandlas som komplement till den traditionella&lt;br&gt;hisotrieskrivningen. Genom att historien inte på djupet analyseras och&lt;br&gt;problematiseras bekräftas i stället den rådande könsuppdelningen och den&lt;br&gt;patriarkala ordningen. Det är hög tid att också kulturarvssektom tar frågor om&lt;br&gt;kön och jämställdhet på allvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även svenskar med olika etnisk bakgrund måste få ges ökad uppmärk-&lt;br&gt;samhet. Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle där en stor del av befolk-&lt;br&gt;ningen har invandrarbakgrund. Invandringen liksom det mångetniska Sverige&lt;br&gt;är en del av det svenska kulturarvet och får inte glömmas bort när vi står inför&lt;br&gt;uppgiften att samla in och dokumentera 1900-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot bakgrund av detta väsentligt att fundera kring själva samlandet&lt;br&gt;och dokumentationen. Vad är det för utgångspunkter som har styrt och ännu&lt;br&gt;styr detta arbete? Vilka gruppers kulturarv är det man valt att bevara i det för-&lt;br&gt;flutna? Vilka gruppers kulturarv lyfts fram i utställningar och annan program-&lt;br&gt;verksamhet i dag? Hur ser luckorna i samlingarna ut?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av stor vikt att arbetet med kulturarvet kopplas till en analys ur olika&lt;br&gt;sociala perspektiv (t.ex. med utgångspunkt i teman som klass, kön, kulturell&lt;br&gt;bakgrund och generation) så att olika gruppers kulturarv dokumenteras,&lt;br&gt;bevaras och förmedlas till allmänheten, detta bl.a. som en del i arbetet med att&lt;br&gt;höja kvaliteten på museisamlingarna som helhet. En analys ur något av dessa&lt;br&gt;perspektiv kan dels bidra till kulturarvssektorns arbete med att utveckla planer&lt;br&gt;för den fortsatta insamlingen och dokumentationen, dels leda till intressanta&lt;br&gt;utställningar och annan programverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av nationellt intresse att de statliga och statsfmansierade museernas&lt;br&gt;samlingar har en så optimal sammansättning som möjligt, dvs. att de består&lt;br&gt;av såväl rätt sorts som rätt antal föremål. För att de gemensamma resurserna&lt;br&gt;skall användas effektivt krävs ansvarsfördelning och samarbete inom&lt;br&gt;museiväsendet, riktlinjer för urval vid egen insamling samt gallring i&lt;br&gt;befintliga samlingar. Det är nödvändigt att varje enskilt museum upprättar en&lt;br&gt;tydlig insamlingsplan och att överenskommelser museer emellan kommer till&lt;br&gt;stånd så att inte vare sig onödiga dubbleringar eller ödesdigra luckor i&lt;br&gt;samlingarna uppstår. För att bidra till att göra det möjligt för museerna att på&lt;br&gt;detta sätt upprätta en insamlingsplan, samordna och arbeta aktivt med sam-&lt;br&gt;lingarna som helhet pågår för närvarande inom Kulturdepartementet arbete&lt;br&gt;med att ta fram ett förslag som skall ge museerna möjlighet att också avföra&lt;br&gt;föremål ur samlingarna. Regeringen har för avsikt att lägga särskilda uppdrag&lt;br&gt;med anknytning till samlingarna till de centrala museerna. I avsnitt 18.1.2 om&lt;br&gt;reformerat bidrag till regional kulturverksamhet föreslås att två procent av&lt;br&gt;bidraget till de regionala institutionerna skall kunna avse riktade, tids-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsade insatser under år 1997. För de regionala museerna bör dessa Prop. 1996/97:3&lt;br&gt;insatser bl.a. gälla granskningar av samlingarna med utgångspunkt i teman&lt;br&gt;som klass, kön, kulturell bakgrund och generation.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.4 Museer och utställningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I dag finns över 200 museer enligt definitionen i museistatistiken. Med ett&lt;br&gt;vidare synsätt är de avsevärt fler. En fjärdedel av dessa ligger i storstads-&lt;br&gt;kommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö. För finansieringen svarar&lt;br&gt;staten, landsting, kommuner och enskilda i varierande form och omfattning.&lt;br&gt;Ett antal samarbetsorgan har efterhand etablerats för t.ex. samtidsdokumenta-&lt;br&gt;tion (SAMDOK), informationssystem (INSAM) och marknadsföring&lt;br&gt;(Svenskt Kulturarv).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vården av kulturarvet och kunskapsuppbyggnaden i form av insamling,&lt;br&gt;dokumentation, föremålsvård, förvaring och registrering kräver avsevärda&lt;br&gt;basresurser. Cirka tre fjärdedelar av centralmuseernas och hälften av läns-&lt;br&gt;museernas kostnader kan hänföras till dessa funktioner. Häri ligger också&lt;br&gt;länsmuseernas grundläggande uppgifter i kulturmiljöarbetet. Återstående del&lt;br&gt;av resurserna läggs nästan helt på publikarbetet i form av produktion av ut-&lt;br&gt;ställningar, visningar, föredrag, aktiviteter, publikationer, forskarservice&lt;br&gt;m.m. Några få procent av museernas reguljära kostnader används till egen&lt;br&gt;forskning. Ett undantag utgör Naturhistoriska riksmuseet, vars kostnader till&lt;br&gt;över hälften avser forskning. Denna verksamhet är i övrigt väsentligen&lt;br&gt;beroende av externa projektmedel eller andra typer av särfinansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Inför ett svenskt kulturnät - IT och framtiden inom kultur-&lt;br&gt;området (SOU 1996:110) konstateras att IT-utvecklingen på många håll inom&lt;br&gt;museiområdet är snabb men att en övergripande IT-strategi behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet centrala statliga museer under Kulturdepartementet uppgick år&lt;br&gt;1995 till arton, samlade i åtta myndigheter och två stiftelser. Härtill kommer&lt;br&gt;med liknande inriktning Stiftelsen Skansen. Statens försvarshistoriska&lt;br&gt;museer, bestående av Armémuseum, Flygvapenmuseum och Marinmuseum,&lt;br&gt;fördes den 1 juli 1996 över från Försvarsdepartementet till Kulturdeparte-&lt;br&gt;mentet. Fem av centralmuseerna är s.k. ansvarsmuseer inom olika områden.&lt;br&gt;Genom Stiftelsen Riksutställningar bidrar staten till produktion och spridning&lt;br&gt;av vandringsutställningar samt till metodutveckling. Museiområdet ingår i&lt;br&gt;uppdraget till Statens kulturråd. Riksantikvarieämbetet har det övergripande&lt;br&gt;ansvaret för kulturmiljövården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under medverkan i olika former från bl.a. Statens kulturråd och Riksanti-&lt;br&gt;kvarieämbetet ges driftsbidrag till icke-statliga museer, bl.a. länsmuseer och&lt;br&gt;vissa specialmuseer, samt fördelas projektmedel till forskning och utveckling&lt;br&gt;inom området. Därtill kommer större engångssatsningar i likhet med det av&lt;br&gt;riksdagen 1995 beslutade SESAM-projektet för bevarande och tillgänglig-&lt;br&gt;görande av kulturarvet. De medel som ställts till förfogande som resultat av&lt;br&gt;de särskilda propositionerna om forskning har på senare år givit betydande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiska tillskott. Medel fördelas också via Stiftelsen Framtidens kultur Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;och Stiftelsen för kunskap och kompetensutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.1 Inriktningen på de framtida insatserna för museiområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statens framtida insatser bör syfta till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;stärka museernas förankring i samhällslivet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;inrikta museernas inre verksamhet mot förbättrad vård och registre-&lt;br&gt;ring av föremålsbestånden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;inrikta museernas yttre verksamhet mot större spridning och del-&lt;br&gt;aktighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;koncentrera redovisningen av verksamheten till kvalitet och om-&lt;br&gt;världseffekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Av 1974 års kulturpolitiska mål&lt;br&gt;är främst målet att &amp;quot;garantera att äldre tiders kultur tas tillvara och levande-&lt;br&gt;görs&amp;quot; orienterat mot den kombination av bevarande och tillgängliggörande&lt;br&gt;som präglar museer, arkiv och bibliotek. På denna grundval har utvecklingen&lt;br&gt;gått vidare över åttiotalets fastare etablering av länsmuseer och centralmuseer&lt;br&gt;(grundbeloppssystemet, museikoncerner, ansvarsmuseer m.m.) till olika&lt;br&gt;samverkansformer och en fokusering mot kvalitets- och yrkesutvecklings-&lt;br&gt;frågor (fackutbildning, föremålsvård, tillgänglighet, forskningsanknytning&lt;br&gt;m.m.). Resursmässigt har museerna stärkts sett över den senaste tjugoårs-&lt;br&gt;perioden, särskilt genom ökade statliga insatser. Till driftsbidragen har i&lt;br&gt;ökande omfattning kommit finansiering med projektmedel och externa in-&lt;br&gt;täkter av annat slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet museer har sin huvudinriktning mot kulturhistoria i vid mening&lt;br&gt;samt konst och hantverk. Naturvetenskaperna är företrädda vid Natur-&lt;br&gt;historiska riksmuseet, ett antal universitetsmuseer och kommunala museer&lt;br&gt;m.fl. Områden som naturvetenskap, teknik, industrihistoria m.m. är emeller-&lt;br&gt;tid generellt sett fortfarande mindre väl representerade, även om nya typer av&lt;br&gt;institutioner som arbetslivsmuseer och ekomuseer har tillkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med teknikens nya möjligheter har museernas publika uppgifter alltmer&lt;br&gt;utvecklats i riktning mot bruk av IT, etablering av externt tillgängliga fakta-&lt;br&gt;banker och användning av bildmedier. Denna process är överlag snabb men&lt;br&gt;ojämnt fördelad mellan olika museer. Efter en svacka under 1980-talet är&lt;br&gt;andelen av befolkningen som under det senaste året besökt ett museum&lt;br&gt;numera närmare 50 procent jämfört med drygt 30 procent år 1988. Ökningen&lt;br&gt;under 1990-talet har varit mest uttalad vid de statliga museerna, i storstads-&lt;br&gt;områdena och i yrkesaktiva åldrar. Ungdomsgruppen är fortfarande sämst&lt;br&gt;representerad i besöksstatistiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan, utbildning och forskningsanknytning har utvecklats, speciellt&lt;br&gt;under periodens senare del, men mycket återstår att göra. Vad gäller registre-&lt;br&gt;ring och vård av samlingarna finns fortfarande stora eftersläpningar, även om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IT-utvecklingen nu skapar nya förutsättningar för överblick och därmed&lt;br&gt;möjliggör en effektivare prioritering av insatserna. Utredningen om en&lt;br&gt;strategi för kulturinstitutionernas användning av informationsteknik (Ku&lt;br&gt;1995:03) har till uppgift att bl.a. finna öppna tekniska system för systematise-&lt;br&gt;ring och katalogisering av information på ett sätt som sätter användar-&lt;br&gt;vänligheten i centrum. Informationens geografiska placering blir därmed&lt;br&gt;också mindre viktig för användarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i budgetpropositionen (prop. 1996/97:1, utgifts-&lt;br&gt;område 16 Utbildning och universitetsforskning) att ett särskilt anslag förs&lt;br&gt;upp i statsbudgeten för universitetsdatanätet SUNET. Förslaget innebär att&lt;br&gt;SUNET uppgraderas och får en vidgad roll som möjliggör anslutning för&lt;br&gt;statliga museer, länsmuseer och biblioteksområdet. För de statliga museerna&lt;br&gt;skall driften bekostas från anslaget. Genom att SUNET kan användas vid&lt;br&gt;bibliotek ökar åtkomsten av museernas information för många användare&lt;br&gt;under förutsättning att bl.a. användarvänliga sökverktyg utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av museernas inre verksamhet bör framför allt präglas av&lt;br&gt;kvalitetstänkande. Häri ligger t.ex. nödvändigheten av ett snävare urvals-&lt;br&gt;förfarande på sikt i förening med bättre vård och tillgänglighet, vilket också är&lt;br&gt;kärnan i den av riksdagen år 1995 beslutade räddningsaktionen för kultur-&lt;br&gt;arvet (SESAM). Gallringsfrågan bör belysas närmare. Bredare kompetens-&lt;br&gt;försörjning än nu liksom förstärkt vidareutbildning är andra kvalitetsfaktorer,&lt;br&gt;som efterhand bör medverka även till en bättre ämnesmässig täckning. Forsk-&lt;br&gt;ning skall naturligt anses ingå i museiuppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den yttre verksamheten bör framför allt spridning och delaktighet vara&lt;br&gt;ledstjärnor. I detta syfte måste man utnyttja den nya teknikens alla möjligheter&lt;br&gt;i form av IT-nätverk med digitaliserad information, multimediaprodukter,&lt;br&gt;effektivare föremålsregistrering m.m. men också generösare låneförfaranden&lt;br&gt;med stöd av ett breddat och förenklat system för statliga utställningsgarantier&lt;br&gt;(kap. 14.4.10). Av publikgrupperna bör framför allt ungdom prioriteras. Att&lt;br&gt;museerna ges ännu bättre möjligheter att öppna sig och samverka skapar&lt;br&gt;större dynamik och långsiktigt bättre spridningseffekter än uppdelning av&lt;br&gt;befintliga samlingar eller organisatoriska åtgärder av annat slag. Samtidigt&lt;br&gt;ställs den museipedagogiska uppgiften i centrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pendelrörelsen mellan bevarande och bildning bör inte uppfattas som ut-&lt;br&gt;tryck för konkurrerande ambitioner utan speglar snarare en helhet vars delar&lt;br&gt;förutsätter varandra. Varje museum måste inom sitt ansvarsområde ha till&lt;br&gt;uppgift att avväga medlen på det mest ändamålsenliga sättet. Form och&lt;br&gt;innehåll i verksamhetsredovisningen behöver emellertid utvecklas för att ge&lt;br&gt;tydligare uttryck åt såväl prestationernas kvalitet som effekterna i omvärlden.&lt;br&gt;Den fortsatta utvecklingen av mål- och resultatdialogen på kulturområdet&lt;br&gt;behandlas särskilt i avsnitt 18.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett reformerat bidragssystem för regional kulturverksamhet (avsnitt&lt;br&gt;18.1.2) kommer, vad avser länsmuseerna, att förenas med en förstärkt&lt;br&gt;utvärdering av effekterna av museernas arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det värdefulla arbete inom området som bedrivs av ideella krafter med&lt;br&gt;begränsade resurser ger många människor ytterligare möjlighet till upplevelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 3&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och delaktighet, samtidigt som viktiga materiella bidrag lämnas till vården av&lt;br&gt;särskilt det lokalt förankrade kulturarvet. Initiativ av typen Svenskt Kulturarv&lt;br&gt;med Riksantikvarieämbetet, Statens fastighetsverk och Penninglotteriet som&lt;br&gt;huvudmän är ett annat positivt sätt att effektivare marknadsföra museer och&lt;br&gt;fasta kulturmiljöer till den breda allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Museernas verksamhet skall betraktas som en integrerad del av det&lt;br&gt;omgivande samhället. Det Kulturutredningen upplever som obalanser i&lt;br&gt;museernas inriktning - framför allt en slagsida åt traditionell kulturhistoria på&lt;br&gt;bekostnad av natur-, teknik- och miljöfrågor samt en för stark prioritering av&lt;br&gt;föremålsvård i förhållande till det publika arbetet - bör därför i första hand&lt;br&gt;hanteras i samspel med de berörda samhällssektorerna. Dessa rymmer alla sin&lt;br&gt;historiska dimension. För museernas fortsatta utveckling är det avgörande att&lt;br&gt;ha levande kontakter med sitt ämnesområde och inte enbart i museimiljön som&lt;br&gt;sådan. I detta sammanhang spelar friluftsmuseerna en viktig roll. Största&lt;br&gt;möjliga förankring i samhällslivet bör vara det främsta instrumentet för att nå&lt;br&gt;god balans i insatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag på musei- och utställningsområdet har genomgående&lt;br&gt;de utgångspunkter som redovisats. I budgetpropositionen för år 1997 (prop.&lt;br&gt;1996/97:1) föreslår regeringen att musei- och utställningsområdet förstärks&lt;br&gt;med 21 miljoner kronor. För åren 1998 och 1999 beräknar regeringen en&lt;br&gt;förstärkning med 8,8 respektive 29 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.2 Strukturen på museiområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Strukturen på museiområdet bör utveck-&lt;br&gt;las så att regeringen får bättre underlag för överblick och styrning.&lt;br&gt;Regeringen kommer att överväga frågan ytterligare i ett vidare samman-&lt;br&gt;hang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Utredningen föreslår etablerandet av ett&lt;br&gt;museiråd, som förutsätts medverka i den centrala mål- och resultatstyrnings-&lt;br&gt;processen samt bidragsfördelningen. Centralmuseerna föreslås även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen vara direkt underställda regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ansluter sig till utredning-&lt;br&gt;ens förslag men i vissa fall med reservationer kring museirådets sammansätt-&lt;br&gt;ning och uppgifter. Kulturrådet anser att ett museiråd enbart bör vara råd-&lt;br&gt;givande till myndighetens styrelse. Riksantikvarieämbetet (RAA) betonar att&lt;br&gt;myndighetsstrukturen på museiområdet bör utgå från en samlad syn på&lt;br&gt;kulturarvet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en särskild skrivelse den 24 januari 1996 har Riksdagens revisorer fram-&lt;br&gt;hållit att museiområdet organisatoriskt bör uppdelas i en vårdande och en&lt;br&gt;publik del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar utredningens&lt;br&gt;uppfattning om behovet av bättre kompetens och kunskapsunderlag för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;centrala beslut inom museiområdet. Stödet till regeringen behöver stärkas vad&lt;br&gt;gäller såväl bidragsfördelning som utvärdering. Fötutsättningarna att aktivt&lt;br&gt;initiera utveckling, främja samverkan och utföra särskilda uppdrag från rege-&lt;br&gt;ringen behöver förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att överväga Kulturrådets uppgifter nu och i ett längre&lt;br&gt;perspektiv i förhållande till museiområdet mot bakgrund av de brister som&lt;br&gt;kunnat konstateras. Ökad vikt bör inom rådet läggas på dessa frågor samt&lt;br&gt;samspelet med RAÄ i avvaktan på att regeringen under 1997 tar ställning till&lt;br&gt;en mer långsiktig lösning, som också måste beakta de uppgifter som ligger på&lt;br&gt;ansvarsmuseer och olika samverkansorgan. Därvid är det viktigt att undvika&lt;br&gt;de oklarheter i ställning och kompetens som var skälet till att museinämnden&lt;br&gt;och övriga särskilda facknämnder inom Kulturrådet avvecklades år 1987&lt;br&gt;(prop. 1986/87:100 bil. 10 s. 333). Utöver Kulturutredningens förslag om ett&lt;br&gt;museiråd har vidare framförts olika förslag till sammanförande av museerna i&lt;br&gt;ett museiverk (Omprövning av statliga åtaganden, SOU 1995:93, s. 51-53)&lt;br&gt;eller i större myndighetsgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om den framtida myndighetsstrukturen på kulturområdet i stort&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 18.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.3 Nationellt uppdrag till museiområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett tidsbegränsat nationellt uppdrag inrättas&lt;br&gt;inom museiområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att för perioden 1997-1999 ge uppdraget till Stif-&lt;br&gt;telsen Arbetets museum. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås att&lt;br&gt;1 miljon kronor anvisas för ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I denna propositions avsnitt 4.2 har&lt;br&gt;regeringen förordat att nationella uppdrag ges till vissa icke-statliga institu-&lt;br&gt;tioner eller verksamheter som står för utveckling och förnyelse inom en&lt;br&gt;konstriktning eller verksamhetsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har bedömt att ett nationellt uppdrag bör läggas på musei-&lt;br&gt;området för att utveckla och förstärka museernas ansvar för arbetslivet och&lt;br&gt;det industrihistoriska arvet. Uppdraget bör inriktas på en förnyelse av musei-&lt;br&gt;verksamheten och på att nå sådana grupper i samhället som annars inte&lt;br&gt;vanligtvis tar del av museernas arbete. För perioden 1997-1999 avser&lt;br&gt;regeringen att tilldela Stiftelsen Arbetets museum i Norrköping detta uppdrag.&lt;br&gt;Arbetets museum har som mål att vetenskapligt dokumentera samtida arbets-&lt;br&gt;liv, att levandegöra arbetets historia och att konstnärligt gestalta kvinnors och&lt;br&gt;mäns arbetsvillkor. Museet kan närmast karakteriseras som ett samtids-&lt;br&gt;museum med historiskt djup och med ett särskilt ansvar för dokumentation av&lt;br&gt;det industriella kulturarvet. Tyngdpunkten ligger på kvinnans och mannens&lt;br&gt;roll i industrisamhället och i ett vardagsperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå målen samlar Arbetets museum yrkesminnen, dokumenterar,&lt;br&gt;bedriver och stödjer forskning kring yrkesroller, yrkeskunskaper, facklig-&lt;br&gt;politisk verksamhet, makt och identitet, familjeliv och fritid. Arbetets&lt;br&gt;museum genomför fortlöpande samtidsdokumentationer och förutom antolo-&lt;br&gt;gier och forskningsrapporter produceras utställningar med utgångspunkt i det&lt;br&gt;insamlade materialet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Museet är därutöver ett forum för debatt och gestaltning av kvinnors och&lt;br&gt;mäns arbetsliv och arbetsförhållanden. Till skillnad från de flesta andra&lt;br&gt;museer saknar museet egna föremålssamlingar. I stället står ord och bild i&lt;br&gt;centrum. Genom sitt sätt att bedriva museiverksamhet utvecklar Arbetets&lt;br&gt;museum frågan om museernas förhållande till sin egen samtid. Museet är&lt;br&gt;därmed ett bra exempel på en ny form av museiverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdraget till Stiftelsen Arbetets museum bör bestå i att utveckla den&lt;br&gt;nuvarande verksamheten inom museets område arbete och arbetsliv samt de&lt;br&gt;former i vilka denna verksamhet bedrivs. Regeringen lägger härvid särskild&lt;br&gt;vikt vid museets angelägna dokumentation av industrisamhällets framväxt och&lt;br&gt;att museet lyfter fram kvinnornas betydelse. Museet bör kunna utgöra en vik-&lt;br&gt;tig resurs och inspiration i andra museers arbete med dessa frågor. Arbetets&lt;br&gt;museum bör vidare inom sitt område aktivt verka för och utveckla redan&lt;br&gt;befintligt samarbete med andra museer, folkbildningsorganisationer m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beräknar i budgetpropositionen för år 1997 att ett årligt bidrag&lt;br&gt;på 1 miljon kronor anvisas för det nationella uppdraget inom museiområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.4 Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Statens historiska museer skiljs från Riksanti-&lt;br&gt;kvarieämbetet och inrättas som en egen ny myndighet. Förändringen&lt;br&gt;genomförs den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Regeringens förslag överensstämmer i&lt;br&gt;huvudfrågan om Statens historiska museers ställning med Kulturutred-&lt;br&gt;ningens. Utredningen föreslår emellertid att samma åtskillnad av principiella&lt;br&gt;skäl, främst för att separera utförande och tillsyn, även skall genomföras för&lt;br&gt;den arkeologiska uppdragsverksamheten (UV). Vad avser institutionen för&lt;br&gt;konservering (RIK) bör en motsvarande utredning göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En i huvudsak enig remissopinion tillstyrker en&lt;br&gt;åtskillnad mellan Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Statens historiska&lt;br&gt;museer. Vad gäller UV och RIK förordas i allmänhet en boskillnad från&lt;br&gt;RAÄ. RAA förordar en delning men anser däremot att UV och RIK inte bör&lt;br&gt;avskiljas från myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: 1965 års musei- och utställ-&lt;br&gt;ningssakkunniga (MUS 65) föreslog att Vitterhetsakademiens huvudmanna-&lt;br&gt;skap över RAÄ skulle upphöra samt att Statens historiska museum, med&lt;br&gt;hänsyn till behovet av att renodla de kulturminnesvårdande och museala &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifterna, skulle bli en fristående institution. Regeringen delade i princip&lt;br&gt;utredningens resonemang men var i sitt förslag till riksdagen (prop. 1974:28&lt;br&gt;s. 382-384) inte beredd att förorda en upplösning av sambandet mellan RAÄ&lt;br&gt;och Historiska museet. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag&lt;br&gt;(bet. 1974: KrU15, rskr. 1974:248). Historiska museets och fyra andra&lt;br&gt;centralmuseers särskilda uppgift som ansvarsmuseer tillkom år 1987 (prop.&lt;br&gt;1986/87:97 s. 9-11, bet. 1986/87:KrU21, rskr. 1986/87:342).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För att renodla RAÄ:s uppgifter&lt;br&gt;som centralt verk med övergripande ansvar för tillsyn och utveckling av&lt;br&gt;kulturmiljövården bör Statens historiska museer (Historiska museet, Kungl.&lt;br&gt;myntkabinettet och Medelhavsmuseet) nu skiljas från RAÄ och bilda en egen&lt;br&gt;ny myndighet. Samtliga tre museer har uppgifter motsvarande övriga central-&lt;br&gt;museers och Historiska museet dessutom ansvarsmuseirollen för svensk&lt;br&gt;kulturhistoria före år 1520. För Historiska museet innebär detta ingen&lt;br&gt;egentlig verksamhetsförändring och genom den fortsatta samlokaliseringen&lt;br&gt;med RAÄ blir det möjligt att i praktiken ändå samordna de båda myndig-&lt;br&gt;heternas gemensamma kompetens på arkeologiområdet. En samlad kultur-&lt;br&gt;arvspolitik underlättas av att RAÄ inte står i annat förhållande till Statens&lt;br&gt;historiska museer än till övriga centralmuseer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RAÄ bör starkare koncentreras till sin uppgift som centralt verk med&lt;br&gt;helhetsansvar och tillsynsuppgifter på kulturmiljöområdet i samspel med&lt;br&gt;länsstyrelser och regionala museer på det sätt som redovisats i myndighetens&lt;br&gt;rapport om ansvarsfördelningen inom kulturmiljövården. Denna behandlas&lt;br&gt;närmare i avsnittet om kulturmiljö (kap. 14.6.2). Ansvaret som centralt verk&lt;br&gt;skall innefatta medverkan i beslutsprocessen rörande bidrag till länsmuseerna&lt;br&gt;samt utvärdering av hur de utför sina lagreglerade uppgifter i kulturmiljö-&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RAÄ har en metodutvecklande, kunskapsuppbyggande och utvärderande&lt;br&gt;uppgift inom den arkeologiska verksamheten i landet men utför också i stor&lt;br&gt;omfattning exploateringsundersökningar och andra arkeologiska uppdrag,&lt;br&gt;väsentligen genom UV:s regionala organisation. Verksamheten utgör en helt&lt;br&gt;intäktsfinansierad del av myndigheten. Uppdragsvolymen har särskilt under&lt;br&gt;senare år varit beroende av växlingar i de infrastrukturella satsningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att skilja UV från RAÄ, som också går tillbaka till den s.k.&lt;br&gt;HUR-utredningens betänkande Arkeologi och exploatering (SOU 1992:137),&lt;br&gt;baseras väsentligen på principiella skäl och en önskan att skilja på tillsyns-&lt;br&gt;och utförandeuppgifterna. Samma principfråga gäller också konserverings-&lt;br&gt;verksamheten. Någon mer genomförd konsekvensbeskrivning har emellertid&lt;br&gt;inte utförts, och mot en åtskillnad talar sambandet mellan produktion,&lt;br&gt;kompetens och metodutveckling. Regeringen är därför, i avvaktan på erfaren-&lt;br&gt;heterna av RAÄ:s nya organisation, inte beredd att föreslå förändringar i&lt;br&gt;UV:s och konserverings verksamhetens ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringen avseende Statens historiska museer bör genomföras den&lt;br&gt;1 januari 1998 och medför inga budgetkonsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.5 Statens sjöhistoriska museer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Marinmuseum i Karlskrona inom Statens&lt;br&gt;försvarshistoriska museer läggs samman med Statens sjöhistoriska&lt;br&gt;museer. Förändringen genomförs den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Kulturutredningen behandlar i sitt sär-&lt;br&gt;skilda delbetänkande den 10 maj 1995 om Sjöhistoriska museets lokalisering&lt;br&gt;även behovet av ett förstärkt samarbete inom den sjöhistoriska musei-&lt;br&gt;verksamheten. I betänkandet förutsätts att överenskommelse snarast kan&lt;br&gt;träffas om att i någon form överföra vissa föremål av betydelse för&lt;br&gt;belysningen av Karlskrona som örlogsstation från Sjöhistoriska museet, som&lt;br&gt;ingår i Statens sjöhistoriska museer (SSHM), till Marinmuseum i Karlskrona&lt;br&gt;inom Statens försvarshistoriska museer (SFHM).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser är positiva.&lt;br&gt;Statens försvarshistoriska museer föreslår även en tidsmässig uppdelning av&lt;br&gt;museernas ansvarsområden. Försvarsmakten framhåller att Sjöhistoriska&lt;br&gt;museet bör ha ett helhetsansvar för den samlade maritima museiverksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Både Sjöhistoriska museet och&lt;br&gt;Marinmuseum i Karlskrona har uppdraget att belysa det svenska sjöförsvarets&lt;br&gt;utveckling. På grundval av Kulturutredningens överväganden, yttranden samt&lt;br&gt;kontakter med berörda myndigheter konstaterar regeringen att åtskilliga&lt;br&gt;föremål hos såväl Sjöhistoriska museet som Marinmuseum faller inom ramen&lt;br&gt;för ett gemensamt ansvarsområde. En diskussion om överföringar och&lt;br&gt;inriktning har förts sedan år 1992 utan att några positiva resultat kunnat nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen utgår från samma målsättning att underlätta samverkan som&lt;br&gt;Kulturutredningen men förordar en annan lösning. Att undanröja organisa-&lt;br&gt;toriska hinder för tillfälliga eller permanenta överföringar av föremål, fram-&lt;br&gt;tidsplanering m.m. bedömer regeringen som den mest konstruktiva och&lt;br&gt;långsiktigt hållbara helhetslösningen. Marinmuseum i Karlskrona bör därför&lt;br&gt;läggas samman med SSHM. Förutsättningarna för en rationell fördelning av&lt;br&gt;samlingar, arbetsuppgifter och sakansvar förbättras avsevärt inom ramen för&lt;br&gt;en mer samlad sjöhistorisk museiverksamhet. Särskild vikt bör därvid fästas&lt;br&gt;vid vidareutvecklingen av Marinmuseum, som under våren 1997 tar i bruk&lt;br&gt;nya lokaler och basutställningar. Marinmuseum bör inom myndigheten ges&lt;br&gt;största möjliga ansvar för insatserna inom sitt område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förutsätter att ett aktivt samarbete etableras mellan SFHM och&lt;br&gt;SSHM, som gör att såväl försvar som sjöfart kan dokumenteras och skildras&lt;br&gt;på ett heltäckande sätt. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna behandlas&lt;br&gt;i övrigt under kap. 14.4.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringen avseende Marinmuseum bör genomföras den 1 juli 1997.&lt;br&gt;Regeringen avser att, i avvaktan på riksdagens beslut, utse en organisations-&lt;br&gt;kommitté för att förbereda sammanläggningen och lämna förslag till ekono-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;misk reglering mellan de berörda myndigheterna. Kommittén skall därvid&lt;br&gt;särskilt beakta synpunkter från Försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att återkomma till riksdagen vad gäller Kulturutred-&lt;br&gt;ningens förslag om lokaliseringen av Sjöhistoriska museet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.6 Statens försvarshistoriska museer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statens försvarshistoriska museer bör&lt;br&gt;fortsatt ha ett huvudansvar för övergripande militära museifrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Kulturutredningen förordar att Statens&lt;br&gt;försvarshistoriska museer (SFHM) kvarstår under Försvarsdepartementet&lt;br&gt;men behandlar inte andra frågor om myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanser som uttalat sig biträder i allmänhet&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar i huvudsak de&lt;br&gt;bedömningar rörande SFHM som Statskontoret på regeringens uppdrag&lt;br&gt;redovisat i betänkandet Försvarshistoriska museer - en översyn (1994:21).&lt;br&gt;Statskontoret ger ett försteg åt anknytningen till övriga museer samt fram-&lt;br&gt;håller att den marina museiverksamhet som bedrivs på nationell nivå bör ligga&lt;br&gt;inom samma organisation. Till skillnad från Kulturutredningen anser rege-&lt;br&gt;ringen att övervägande kulturpolitiska skäl talar för sambandet med de övriga&lt;br&gt;statliga centralmuseerna. Den 1 juli 1996 har myndigheten, som består av&lt;br&gt;enheterna Armémuseum, Flygvapenmuseum, Marinmuseum och Försvarets&lt;br&gt;traditionsnämnd, därför förts över från Försvarsdepartementet till Kultur-&lt;br&gt;departementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund, motiv och genomförande vad avser förslaget att lägga samman&lt;br&gt;Marinmuseum med Statens sjöhistoriska museer redovisas i avsnitt 14.4.5.&lt;br&gt;Även därefter är det emellertid för SFHM av stor betydelse att kunna arbeta&lt;br&gt;med ett samlat perspektiv på försvarets historiska utveckling samt vidmakt-&lt;br&gt;hålla förankring och legitimitet i förhållande till Försvarsmakten i dess helhet.&lt;br&gt;Myndigheten skall därför fortsatt ha ett huvudansvar för övergripande militära&lt;br&gt;museifrågor. I mån av resurser skall SFHM som nu utföra tillsyn och råd-&lt;br&gt;givning gentemot förbands- och vapenslagsmuseer samt specialsamlingar&lt;br&gt;inom Försvarsmakten, vad gäller marinen dock i samråd med SSHM. För-&lt;br&gt;svarets traditionsnämnd förblir knuten till SFHM men förutsätts innehålla en&lt;br&gt;representant utsedd av SSHM.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver den nämnda utredningen har Statskontoret även avgivit be-&lt;br&gt;tänkandet Försvarstekniskt museum i Karlsborg? (1994:25). Chefen för&lt;br&gt;marinen har år 1991 föreslagit att Vaxholms fästnings museum överförs till&lt;br&gt;SFHM, vilket även SFHM aktualiserat senast i anslagsframställningen för&lt;br&gt;budgetåret 1997. Vidare har SFHM lyft fram den långsiktiga problematiken&lt;br&gt;kring förbandsmuseerna (motsv.) med särskild hänsyn till den pågående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omstruktureringen inom Försvarsmakten. Regeringen är för närvarande inte Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;beredd att ta ställning i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.7 Ett samlat etnografiskt centralmuseum i Göteborg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Etnografiska museet i Göteborg får statligt&lt;br&gt;huvudmannaskap den 1 januari 1999 och sammanförs samtidigt med&lt;br&gt;Folkens museum - etnografiska, Medelhavsmuseet och Östasiatiska&lt;br&gt;museet till ett samlat etnografiskt centralmuseum. Den nya&lt;br&gt;myndigheten förläggs till Göteborg. I budgetpropositionen för år 1997&lt;br&gt;anvisas ett bidrag till Etnografiska museet i Göteborg på 3 750 000&lt;br&gt;kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen avser att under år 1997&lt;br&gt;återkomma till riksdagen med närmare förslag rörande den nya&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Utredningen betonar - utöver betydelsen&lt;br&gt;av kultur i hela landet - en bred kulturarvssyn, ett mångkulturellt perspektiv&lt;br&gt;och invandrargruppernas möjligheter till identifikation med sin kulturella&lt;br&gt;bakgrund. Utredningen lämnar emellertid inget uttryckligt förslag rörande den&lt;br&gt;etnografiska museiverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Invandrarkulturerna har fått en allt&lt;br&gt;större betydelse i dagens samhälle, och regeringen har i många fall givit be-&lt;br&gt;rörda museer som Folkens museum - etnografiska, Östasiatiska museet och&lt;br&gt;Medelhavsmuseet särskilda uppdrag i syfte att närmare knyta an till invand-&lt;br&gt;rargruppernas behov. Museer med helt eller delvis etnografisk inriktning bör i&lt;br&gt;ännu större omfattning än nu ha en viktig uppgift i att främja kontakterna&lt;br&gt;mellan svenska och utomsvenska kulturer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs stad har föreslagit en samlad förläggning av nationell etno-&lt;br&gt;grafisk museiverksamhet till Göteborg. Folkens museum - etnografiska har&lt;br&gt;bl.a. aktualiserat en breddning av statens ansvar till även Etnografiska museet&lt;br&gt;i Göteborg. Detta museum, som ingår i den kommunala förvaltningen Göte-&lt;br&gt;borgs museer, har samlingar i vetenskaplig paritet med Folkens museum -&lt;br&gt;etnografiska i Stockholm. I praktiken utgör samlingarna komplement till&lt;br&gt;varandra. Så har t.ex. Folkens museum - etnografiska bättre täckning av&lt;br&gt;Nordamerika, Etnografiska museet i Göteborg av Latinamerika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Göteborg är de nuvarande möjligheterna till god förvaring och aktiv&lt;br&gt;verksamhet av ekonomiska och andra skäl begränsade. Samtidigt är det ange-&lt;br&gt;läget att förutsättningarna att arbeta i förhållande till både forskning och in-&lt;br&gt;vandrargrupper förbättras även utanför Stockholm. Att staten övertar huvud-&lt;br&gt;mannaskapet för Etnografiska museet i Göteborg och lägger samman detta&lt;br&gt;med Folkens museum - etnografiska skapar enligt regeringens bedömning en&lt;br&gt;mycket slagkraftig helhet. Till denna förstärkta museimyndighet bör också&lt;br&gt;föras Medelhavsmuseet (inom Statens historiska museer) och Östasiatiska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;museet (inom Statens konstmuseer), eventuellt också de östasiatiska samling-&lt;br&gt;arna vid Röhsska museet i Göteborg. Den nya samlade museiorganisationen&lt;br&gt;förblir ett statligt ansvarsmuseum med centrum förlagt till Göteborg. Även i&lt;br&gt;Göteborg föreligger den vetenskapliga miljön inom ämnesområdena social-&lt;br&gt;antropologi, antikens kultur och samhällsliv och konstvetenskap samt ett&lt;br&gt;betydande publikt underlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att en nyetablering i denna form möjliggör&lt;br&gt;ytterligare samordningsvinster och breddning av kompetensen. Dessutom kan&lt;br&gt;den nya museiorganisationen i förening med en ny lokallösning skapa förut-&lt;br&gt;sättningar för oprövade former för exponering, publikkontakter och andra&lt;br&gt;aktiviteter. Förslaget bör inom museiområdet ses som en viktig del i rege-&lt;br&gt;ringens satsning på kultur i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Etnografiska museet i Göteborg bör redan fr o m år 1997 ges ett bidrag på&lt;br&gt;3 750 000 kronor för driftskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att förändringen organisatoriskt bör kunna genomföras&lt;br&gt;till den 1 januari 1999, lokalmässigt under år 1999. Regeringen avser därför&lt;br&gt;att snarast utse en organisationskommitté som, i avvaktan på riksdagens&lt;br&gt;beslut, kan förbereda förändringen och i övrigt lämna mer preciserade förslag&lt;br&gt;och vidta nödvändiga verkställighetsåtgärder. Därvid bör bl.a. studeras&lt;br&gt;närmare om det finns omständigheter förknippade med delar av samlingarna&lt;br&gt;som kan påverka en förflyttning från Stockholm. Regeringen avser att under&lt;br&gt;år 1997 återkomma till riksdagen med närmare förslag rörande den nya&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.8 Satsning på samtidskonsten - Moderna museet,&lt;br&gt;Bildmuseet i Umeå och Rooseum i Malmö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Samtidskonsten och konstbildningen be-&lt;br&gt;höver lyftas fram och få även uttalade regionala stödjepunkter. Sär-&lt;br&gt;skilda satsningar bör därför fullföljas på det nya Moderna museet men&lt;br&gt;också göras på Bildmuseet i Umeå och Rooseum i Malmö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1997 anvisas Statens konstmuseer en&lt;br&gt;förstärkning för Moderna museet med 11 545 000 kronor. Till Bild-&lt;br&gt;museet anvisas 750 000 kronor och till Rooseum en miljon kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Kulturutredningens och rege-&lt;br&gt;ringens samstämmiga syn på bildkonstens och konstnärernas ställning redo-&lt;br&gt;visas på annan plats i denna proposition (avsnitt 6, 13). Regeringen gör&lt;br&gt;bedömningen att samtidskonsten är ett område som bör stärkas. Förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för konstutövande bör förbättras, mångfald och kvalitet bör främjas&lt;br&gt;och tillgången till konstmiljöer bör ökas i hela landet. Konstbildningen måste&lt;br&gt;vara ett centralt inslag i ett levande kulturliv. Detta helhetsperspektiv ger&lt;br&gt;starka skäl till särskilda markeringar av museernas arbete med bildkonsten&lt;br&gt;och behovet av regionala stödjepunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderna museet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en bekräftelse på Moderna museets betydelse anslogs år 1993 medel för&lt;br&gt;en ny museibyggnad på Skeppsholmen. Denna kommer att stå klar för&lt;br&gt;inflyttning i början av år 1998. I årets budgetproposition (prop. 1996/97:1)&lt;br&gt;föreslår regeringen därtill utökade resurser för Moderna museet i samband&lt;br&gt;med återflyttningen till Skeppsholmen. Vidare föreslår regeringen i denna&lt;br&gt;proposition (kap. 13.5) att Nämnden för utställningar av nutida svensk konst&lt;br&gt;i utlandet (NUNSKU) upphör och att nämndens uppgifter och anslagsmedel&lt;br&gt;överförs till Statens konstmuseer (Moderna museet) fr.o.m. den 1 januari&lt;br&gt;1997. Inför en situation som ur flera synpunkter är att betrakta som en nystart&lt;br&gt;för Moderna museet anser regeringen att det finns skäl att - utöver vad som&lt;br&gt;anförts i kap. 13.1 Inriktning på de framtida insatserna inom bild- och form-&lt;br&gt;konstens område - precisera museets uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderna museet har haft som sin huvuduppgift att belysa den moderna&lt;br&gt;konstens utveckling. Därmed har också samtidskonsten haft en särskilt vital&lt;br&gt;roll i museets verksamhet. Det är regeringens uppfattning att Moderna museet&lt;br&gt;även i fortsättningen skall ha till uppgift att introducera den nyskapande&lt;br&gt;konsten för såväl en smal som en bredare publik och vara det ledande museet&lt;br&gt;i landet på detta område. Moderna museets konstsamling utgör en väsentlig&lt;br&gt;plattform för denna verksamhet och måste fullödigt spegla samtida bild- och&lt;br&gt;formkonst i dess egenskap av kulturarv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya byggnaden skapar avsevärt förbättrade möjligheter i båda dessa&lt;br&gt;avseenden, men museet bör även ta ett särskilt ansvar för att utveckla sam-&lt;br&gt;verkan med andra konstinstitutioner inom landet och driva på utvecklingen&lt;br&gt;inom det regionala konstlivet. Genom att NUNSKU:s verksamhet förs över&lt;br&gt;till Moderna museet får museet dessutom en ny uppgift i sina internationella&lt;br&gt;kontakter genom att anordna utställningar av nutida svensk konst i utlandet.&lt;br&gt;Den tilltagande internationaliseringen, bl.a. genom Sveriges anslutning till&lt;br&gt;EU, gör en aktiv extern verksamhet särskilt angelägen. Museets del av&lt;br&gt;ansvarsmuseiuppgiften på konstområdet får med dessa nya förutsättningar en&lt;br&gt;särskild tyngd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bildmuseet och Rooseum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bildmuseet i Umeå tillkom år 1981 som ett annex till Västerbottens museum&lt;br&gt;men med Umeå universitet som huvudman. Ett samverkansavtal finns sedan&lt;br&gt;år 1993 mellan Statens konstmuseer och Bildmuseet av innebörden att&lt;br&gt;Bildmuseet skall utvecklas till ett regionalt konstcentrum och därmed aktivt&lt;br&gt;främja övre Norrlands konstliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmöregionen har på senare år aktivt utvecklat en allt starkare position&lt;br&gt;vad gäller svensk och internationell samtidskonst. I denna miljö intar&lt;br&gt;Rooseum, som bildades på privat initiativ år 1988, en central plats. Rooseum&lt;br&gt;är numera en stiftelse med Malmö stad som en av huvudmännen. Frågan har&lt;br&gt;varit aktuell att utveckla samarbetet mellan Bildmuseet och Rooseum utifrån&lt;br&gt;deras speciella ställning i norra respektive södra delen av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Båda museerna är av största regionala betydelse för samtidskonsten och&lt;br&gt;konstbildningen. I budgetpropositionen (1996/97:1) föreslås därför ökade&lt;br&gt;resurser till deras verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsmuseerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den uppbyggnad av regionala kulturinstitutioner som skett med statligt&lt;br&gt;stöd sedan år 1974 har ansvaret på denna nivå för bild- och formkonsten&lt;br&gt;mestadels lagts på länsmuseerna. Utredningen Kultur i hela landet (Ds&lt;br&gt;1989:36) konstaterade att bildkonsten hade en svag ställning på många håll.&lt;br&gt;Utredningen lyfte fram de svårigheter många länsmuseer haft att utveckla en&lt;br&gt;kontinuerlig bildkonstverksamhet. I början av 1990-talet tillfördes läns-&lt;br&gt;museerna ett utökat antal grundbelopp, till vilka knöts önskemål från statens&lt;br&gt;sida om en förstärkning av kompetens och aktivitet inom bl.a. bildkonst- och&lt;br&gt;konstbildningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad regeringen erfarit har de tillförda medlen på vissa håll medfört&lt;br&gt;en uppryckning för bildkonsten i form av att ny kompetens tillförts och&lt;br&gt;verksamheten fått en mer framträdande plats. Några museer vidareförmedlar&lt;br&gt;ett visst antal grundbelopp till annan och mer lämpad institution i länet. Enligt&lt;br&gt;museistatistiken har dock antalet konstutställningar inte ökat, och flertalet&lt;br&gt;museer förefaller inte ha påverkats i någon större omfattning av de statliga&lt;br&gt;önskemålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under avsnitt 6.6 Länskonstnärer har regeringen föreslagit ett stöd på&lt;br&gt;totalt 6 700 000 kronor till verksamhet med länskonstnärer inom olika om-&lt;br&gt;råden. I regioner där länskonstnärer för bildkonsten blir verksamma med&lt;br&gt;statligt stöd är det lämpligt att dessa knyts till länsmuseet eller annan verk-&lt;br&gt;samhet med ett samlat regionalt ansvar för bild- och formkonsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.9 Riksutställningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny myndighet inrättas som tar över&lt;br&gt;Stiftelsen Riksutställningars verksamhet. Förändringen genomförs den&lt;br&gt;1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Kulturutredningen föreslår att Riks-&lt;br&gt;utställningar kvarstår som ett i huvudsak förmedlande och metodutvecklande&lt;br&gt;organ, vars uppgifter att producera utställningar i egen regi reduceras starkt.&lt;br&gt;Verksamheten bör bli mer efterfrågestyrd och större delen av anslaget öppet&lt;br&gt;för ansökan från andra utställningsproducenter, även utanför museiområdet.&lt;br&gt;Utredningen behandlar inte frågan om Riksutställningars formella status.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den övervägande delen av remissopinionen an-&lt;br&gt;sluter sig till Kulturutredningens förslag. Riksutställningar anser sig emeller-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tid behöva en bred produktionskapacitet för att i praktiken kunna fullgöra sitt&lt;br&gt;uppdrag som utvecklande och rådgivande organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Efter en längre försöksverk-&lt;br&gt;samhet lämnade 1965 års musei- och utställningssakkunniga (MUS 65) i&lt;br&gt;betänkandet Utställningar (SOU 1974:43) vissa förslag rörande Riksutställ-&lt;br&gt;ningars fortsatta verksamhet. Regeringen föreslog att Riksutställningar skulle&lt;br&gt;få en permanent organisation som statlig stiftelse med uppgift att producera&lt;br&gt;och distribuera utställningar i egen regi och i samverkan, utveckla ut-&lt;br&gt;ställningsmediet samt bedriva konsultverksamhet i olika former (prop.&lt;br&gt;1975/76:135 s. 290). Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag&lt;br&gt;(bet. 1975/76:KrU35, rskr. 1975/76:355). Riksdagen har nyligen (prop.&lt;br&gt;1995/96:61, bet. 1995/96:LU7, rskr. 1995/96:79) tagit ställning i frågor om&lt;br&gt;former för verksamhet som är beroende av statligt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I en särskild skrivelse den 6 februari&lt;br&gt;1995 samt i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1997-1999&lt;br&gt;har stiftelsens styrelse föreslagit en omvandling till myndighetsform. Rege-&lt;br&gt;ringen delar denna bedömning och avser att bifalla en framställning från&lt;br&gt;stiftelsen om permutation, eftersom inga egentliga skäl längre talar för att&lt;br&gt;Riksutställningar skall utgöra en stiftelse. Av riksdagens ställningstagande år&lt;br&gt;1995 till stiftelser som princip och efterföljande ändring (1995:1460) i lagen&lt;br&gt;(1994:1221) om införande av stiftelselagen (1994:1220) följer också att&lt;br&gt;statlig verksamhet normalt bör bedrivas i myndighetsform. I Riksutställning-&lt;br&gt;ars verksamhet täcks närmare 90 procent av kostnaderna av anslag, och inte&lt;br&gt;heller för förankring och kontaktnät har stiftelseformen eller annan enskild&lt;br&gt;associationsform i detta fall någon egentlig betydelse. Inga tillräckligt vägan-&lt;br&gt;de skäl talar heller för att Riksutställningar avvecklas som självständigt organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar vidare att verksamheten alltmer kommit att be-&lt;br&gt;drivas i samarbete med och ofta på initiativ från utställningshuvudmän i hela&lt;br&gt;landet. Det helt övervägande antalet utställningsförslag kommer från externa&lt;br&gt;intressenter, och av tolv nya produktioner budgetåret 1994/95 var fem före-&lt;br&gt;slagna utifrån och fyra övertagande av turnéansvar. Avtalsreglerad samfinan-&lt;br&gt;siering har också efterhand blivit vanligare, och under samma period stod&lt;br&gt;Riksutställningar för 87 procent av kostnaderna för utifrån föreslagna utställ-&lt;br&gt;ningar och för 70 procent av kostnaderna för samtliga kategorier. Denna&lt;br&gt;utveckling mot en i praktiken dominerande efterfrågestyrning bör fortsätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ca 80 procent av de totala resurserna går till produktion av vandrings-&lt;br&gt;utställningar, ca 20 procent till kunskapsförmedling och teknisk hjälp. En&lt;br&gt;koncentration har på senare år skett mot färre utställningar men av en kvalitet&lt;br&gt;och med en inriktning som är svår att nå i andra former. En kraftig begräns-&lt;br&gt;ning av Riksutställningars producentroll skulle snarast motverka uppgiften att&lt;br&gt;vidareutveckla kunskaper och metoder på området. Regeringen gör bedöm-&lt;br&gt;ningen att ytterligare förstärkt samverkan vad gäller idéskapande, finansiering&lt;br&gt;och distribution bör ses som ett mer konstruktivt medel för att nå både större&lt;br&gt;spridning och högre kvalitet. Riksutställningar bör emellertid även studera&lt;br&gt;alternativa möjligheter att bidra till finansieringen av sådana externa produk-&lt;br&gt;tioner som bedöms vara särskilt nyskapande metodiskt eller genom sitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ämnesval. Speciellt bör därvid prioriteras motverkande av främlingsfientlighet&lt;br&gt;samt, i enlighet med tidigare uppdrag, en inriktning mot barn och ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att stiftelsen kommer att upphöra och en ny myndighet föreslås&lt;br&gt;bli inrättad i dess ställe kommer uppgifterna för denna nya myndighet att&lt;br&gt;övervägas från bl.a. de utgångspunkter som angivits ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringen bör genomföras den 1 januari 1998 och medför inga budget-&lt;br&gt;konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.10 Statliga utställningsgarantier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringens bemyndigande att lämna utställ-&lt;br&gt;ningsgarantier vidgas. Garantier skall även kunna omfatta föremål i&lt;br&gt;svensk ägo och lämnas till andra icke-kommersiella utställare än statliga&lt;br&gt;museer. Garantin skall som regel inte avse lån mellan statliga institu-&lt;br&gt;tioner eller föremål som avses ingå i permanenta utställningar hos den&lt;br&gt;mottagande institutionen. Garanti skall inte heller lämnas om före-&lt;br&gt;målens värde är litet. För utställningsanordnaren skall gälla en själv-&lt;br&gt;risk. Omfattningen av garantin skall närmare anpassas till internationell&lt;br&gt;praxis. Beslut om garantier skall fattas av regeringen eller den myndig-&lt;br&gt;het regeringen bestämmer. Verksamheten skall avgiftsfinansieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Departementspromemorian Statliga utställ-&lt;br&gt;ningsgarantier (Ds 1995:79) överensstämmer i allt väsentligt med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissopinionen välkomnar till helt övervägande&lt;br&gt;delen förslagen i promemorian. Riksrevisionsverket anser emellertid att de&lt;br&gt;faktiska garantiutgifterna inte bör finansieras från anslaget Oförutsedda&lt;br&gt;utgifter utan att även dessa bör kalkyleras in i ansökningsavgifterna eller på&lt;br&gt;annat sätt budgeteras inom berört utgiftsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Modellen med statlig utställ-&lt;br&gt;ningsgaranti tillämpades första gången år 1974 i samband med en utställning&lt;br&gt;från Kina i Sverige (prop. 1973:170 s. 26-27, bet. 1973:KrU44, rskr.&lt;br&gt;1973:348). Regeringen begärde därefter (prop. 1975/76:125 s. 24-26) ett&lt;br&gt;allmänt bemyndigande att vid behov på motsvarande sätt få ställa statlig ga-&lt;br&gt;ranti. Riksdagen lämnade det begärda bemyndigandet (bet. 1975/76: KrU39,&lt;br&gt;rskr. 1975/76:305). Ar 1978 utsträckte riksdagen sitt bemyndigande till att&lt;br&gt;även avse sådana depositioner av enstaka konstföremål som under lång tid&lt;br&gt;skulle finnas i landet (prop. 1977/78:125 s. 35-36, bet. 1977/78: KrU26,&lt;br&gt;rskr. 1977/78:322). Vidare är det statliga riskfinansieringssystemet under&lt;br&gt;utveckling (prop. 1995/96:105, avsnitt 5 s. 12-13, bet. 1995/96:FiUl 1,&lt;br&gt;rskr. 1995/96:191).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För statlig egendom och statlig&lt;br&gt;verksamhet råder sedan länge i princip försäkringsförbud, senast reglerat i&lt;br&gt;förordningen om statliga myndigheters riskhantering (1995:1300). Kammar- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;147&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kollegiet får dock vid särskilda skäl besluta om undantag eller, efter överens-&lt;br&gt;kommelse med myndigheten, överta ansvaret för skaderisker. Kammar-&lt;br&gt;kollegiet har också regeringens uppdrag att vidareutveckla det riskfinansi-&lt;br&gt;eringssystem för statliga myndigheter som nyligen etablerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har som framgått sedan länge bemyndigande att lämna garan-&lt;br&gt;tier för lån av föremål i utländsk ägo som antingen ingår i utländska vand-&lt;br&gt;ringsutställningar eller utställningar som de statliga museerna sätter upp&lt;br&gt;själva. Garantin har endast avsett de statliga museerna. För att låna ut ett&lt;br&gt;föremål till utställningar kräver ägaren som regel att föremålet försäkras eller&lt;br&gt;att en garanti ställs för att ersättning betalas om föremålet skadas eller för-&lt;br&gt;loras. Med tanke på försäkringsförbudet har det därför varit en förutsättning&lt;br&gt;för att kunna låna föremål från utlandet att staten lämnat en utställnings-&lt;br&gt;garanti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det faktum att det inte kan ställas garantier för föremål i svensk ägo har lett&lt;br&gt;till att statliga museer i vissa fall, i strid med gällande regler, försäkrat föremål&lt;br&gt;som de lånat in från icke-statliga ägare. Begränsningen av garantin till att&lt;br&gt;endast gälla statliga museer har också medfört betungande försäkrings-&lt;br&gt;kostnader för mindre museer som länsmuseer. Ofta har de inte ansett sig ha&lt;br&gt;råd att betala en försäkring och därför fått avstå från att ta emot utställningen&lt;br&gt;eller föremålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från kulturpolitiska utgångspunkter är förbättrade möjligheter att få utställ-&lt;br&gt;ningsgaranti angelägna, främst för att öka tillgängligheten av museisamling-&lt;br&gt;arna över hela landet. En sådan utveckling har hittills hämmats av de om-&lt;br&gt;ständigheter som redovisats. Ett mer flexibelt system skulle också ligga väl i&lt;br&gt;linje med SESAM-projektet, vars grundtanke är att genom ökade vård- och&lt;br&gt;registreringsinsatser göra samlingarna fysiskt lättare åtkomliga. Högre kvali-&lt;br&gt;tet i föremålsbestånden gör tillgängliggörandet effektivare och medverkar&lt;br&gt;dessutom till ett ökat samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund ansluter sig regeringen i allt väsentligt till de förslag&lt;br&gt;som lämnats i promemorian. En utvidgning av systemet med statliga utställ-&lt;br&gt;ningsgarantier skulle göra det möjligt att ställa ut föremål i större utsträckning&lt;br&gt;och därmed främja utställningsverksamhet i hela landet. Statliga garantier bör&lt;br&gt;därför inte endast kunna lämnas för utländska föremål utan även för svenska.&lt;br&gt;Det saknas, enligt regeringens mening, vägande skäl för att ha olika regler&lt;br&gt;beroende på ägarens nationalitet. För att ytterligare främja syftet med åtgärden&lt;br&gt;bör garanti kunna meddelas inte bara för statliga museer utan även för andra&lt;br&gt;icke-kommersiella anordnare, som bedriver reguljär utställningsverksamhet.&lt;br&gt;Detta är särskilt angeläget när det gäller museer vilkas verksamhet helt eller&lt;br&gt;delvis finansieras med statliga medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantier bör också kunna lämnas för svenska kulturmanifestationer&lt;br&gt;utomlands. En sådan garanti lämnades för utställningen Solen och Nord-&lt;br&gt;stjärnan om de svensk-franska kulturförbindelserna under 1700-talet, som år&lt;br&gt;1994 visades på Grand Palais i Paris (bet. 1991/92:KrU9, rskr. 1991/92:86).&lt;br&gt;Garantin avsåg då de föremål som lånats in från icke-statliga ägare. Bak-&lt;br&gt;grunden var att riksdagen ansåg det önskvärt med denna kulturmanifestation&lt;br&gt;medan värdlandet inte var berett att stå för försäkringskostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garanti bör i princip inte lämnas när statliga institutioner lånar föremål av&lt;br&gt;varandra. Dock bör undantag kunna göras för t.ex. vandringsutställningar. I&lt;br&gt;sådana kan ingå föremål med olika ägare. Mottagare kan också vara av&lt;br&gt;varierande slag. För att undvika onödigt krångel bör vid vandringsutställ-&lt;br&gt;ningar garantin gälla oavsett mottagare och alltså även när både långivaren&lt;br&gt;och utställningsarrangören är statliga institutioner. Normalt bör garanti inte&lt;br&gt;heller lämnas för föremål som är avsedda att ingå i permanenta utställningar&lt;br&gt;hos mottagaren och inte heller för depositioner. Det bör dock vara möjligt att&lt;br&gt;göra undantag om det finns särskilda skäl, t.ex. när det gäller deposition av&lt;br&gt;ett föremål som på ett värdefullt sätt kompletterar ett museums basutställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika onödiga administrativa kostnader bör garanti inte lämnas&lt;br&gt;om det sammanlagda värdet på föremålen är lågt. Av samma skäl bör en&lt;br&gt;självrisk införas för utställningsanordnaren. De värdegränser som föreslagits&lt;br&gt;i promemorian är 20 000 kronor i allmänhet och 200 000 kronor för vand-&lt;br&gt;ringsutställningar. Vidare har föreslagits en självrisk om 20 000 kronor.&lt;br&gt;Dessa belopp framstår som rimliga och bör gälla, i vart fall inledningsvis.&lt;br&gt;Eftersom förhållandena kan förändras, bör det dock överlämnas till rege-&lt;br&gt;ringen att bestämma beloppen. Om det finns särskilda skäl, skall det vara&lt;br&gt;möjligt att lämna garanti även om värdegränsen inte uppnås. Som förutsätt-&lt;br&gt;ning för utställningsgaranti bör gälla att utställningen har ett väsentligt kultu-&lt;br&gt;rellt värde, att anordnaren kan uppfylla rimliga säkerhetskrav i samband med&lt;br&gt;transport och i utställningslokalerna och att anordnaren i övrigt är villig att&lt;br&gt;rätta sig efter de villkor som lämnas för garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan en längre tid har både riksdag och regering betonat vikten av att&lt;br&gt;regeringen avlastas ärenden som inte är av den karaktären att de behöver&lt;br&gt;handläggas på den nivån. Antalet ersättningsfall med hänvisning till garantin&lt;br&gt;har hittills varit utomordentligt litet, samtidigt som säkerhetsfrågorna numera&lt;br&gt;prioriteras högre i museernas lokalprogram. I promemorian föreslås att en&lt;br&gt;särskild nämnd inrättas för ändamålet. Regeringen har ännu inte tagit slutlig&lt;br&gt;ställning till frågan om myndighetsstrukturen på kulturområdet. I avvaktan på&lt;br&gt;att så sker avser regeringen att som nu handlägga frågor om utställnings-&lt;br&gt;garantier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de garantier som hittills lämnats har föreskrivits att ersättningen reduceras&lt;br&gt;till 50 procent vid force majeure, dvs. exceptionella förhållanden som krig&lt;br&gt;och omfattande naturkatastrofer. Enligt promemorian är Sverige ensamt om&lt;br&gt;att använda det generella begreppet force majeure. I andra länder anges i&lt;br&gt;stället i klartext vilka situationer som inte omfattas av garantin. Sverige bör&lt;br&gt;inte skilja ut sig i detta avseende, eftersom det kan motverka syftet med&lt;br&gt;garantin. Villkoren för garantin bör därför så långt möjligt anpassas till&lt;br&gt;internationell praxis. De närmare villkoren om garantins omfattning och vilka&lt;br&gt;övriga krav som kan ställas för garanti bör överlämnas till regeringen att&lt;br&gt;fastställa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggningen av garantiärenden bör vara avgiftsfinansierad och avgifts-&lt;br&gt;systemet skall i princip även täcka eventuella fall av skada eller förlust. Det&lt;br&gt;bör ankomma på regeringen att närmare besluta om avgiftssystemets kon-&lt;br&gt;struktion samt storleken på avgifterna. Täckningen av eventuella utfallande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utställningsgarantier behandlas i budgetpropositionen för år 1997 (prop. Prop. 1996/97:3&lt;br&gt;1996/97:1, G 3 Utställningsgarantier och inköp av vissa kulturföremål).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.11 Icke-statliga kulturlokaler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Verksamheten med stöd till icke-statliga&lt;br&gt;kulturlokaler ger ett gott resultat och bör bedrivas med nuvarande&lt;br&gt;inriktning. Det är regeringens uppgift att närmare utforma villkoren för&lt;br&gt;stöd till icke-statliga kulturlokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Kulturutredningen betonar vikten av&lt;br&gt;ändamålsenliga lokaler för att skapa en grund för mångsidig kulturverksamhet&lt;br&gt;i hela landet samt understryker att kulturpolitiska bedömningar skall vara&lt;br&gt;centrala vid fördelningen av stöd till icke-statliga kulturlokaler. Utredningen&lt;br&gt;föreslår att förordningen som styr detta stöd skall ändras så att den även&lt;br&gt;omfattar biograflokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturdepartementets utredning: En utredning om de icke-statliga&lt;br&gt;kulturlokalerna har gjorts inom Kulturdepartementet under våren 1995. Den&lt;br&gt;benämns Handläggningen av stödet till icke-statliga kulturlokaler&lt;br&gt;(Ku95/1636/Ka). Utredningsförslaget har remissbehandlats. Utredningen&lt;br&gt;föreslår i huvudsak att stödet delas i två olika anslagstyper och att Riks-&lt;br&gt;antikvarieämbetet får det övergripande ansvaret för hanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till Kultur-&lt;br&gt;utredningens förslag. Statens kulturråd och Boverket anser att biograflokaler&lt;br&gt;är viktiga men att det med nuvarande bidragsram inte är rimligt att prioritera&lt;br&gt;ytterligare lokalkategorier. Det finns en klar majoritet bland remissvaren som&lt;br&gt;förordar nuvarande inriktning av stödet. De remissinstanser som yttrat sig&lt;br&gt;över Kulturdepartementets utredning är negativa till de framförda förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Riksdagen har vid flera tillfällen&lt;br&gt;behandlat frågan om stödet till icke-statliga kulturlokaler, särskilt huruvida&lt;br&gt;handläggningen bör överflyttas från Boverkets samlingslokaldelegation till&lt;br&gt;Kulturrådet. Riksdagen har senast 1995 (bet. 1994/95:BoU10, rskr.&lt;br&gt;1994/95:211) vidhållit uppfattningen att nuvarande beslutsordning inte skall&lt;br&gt;förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ovanligt många museer och&lt;br&gt;andra kulturlokaler har byggts eller moderniserats under 1990-talet. De allra&lt;br&gt;flesta av dem har fått statligt stöd enligt förordningen (1990:573) om stöd till&lt;br&gt;vissa icke-statliga kulturlokaler. Sammantaget innebär det att olika slags&lt;br&gt;kulturverksamheter runt om i landet nu har en avsevärt bättre situation än&lt;br&gt;tidigare. Stödet har ofta varit av avgörande betydelse för regionala och lokala&lt;br&gt;satsningar på kultur och har genererat såväl betydande sysselsättning som&lt;br&gt;vitaliserade kulturaktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgång till goda lokaler är en basförutsättning för ett rikt kulturliv i hela&lt;br&gt;landet. Enligt redovisningar av effekterna av stödet till icke-statliga kultur-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lokaler har den statliga insatsen på knappt 300 miljoner kronor budgetåret Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;1990/91 medverkat till en sammanlagd investering i olika slags kulturlokaler&lt;br&gt;om drygt 1 300 miljoner kronor. Stödet har bidragit till väsentligt bättre&lt;br&gt;villkor och möjligheter för regionala och lokala museer, teatrar, konsert-&lt;br&gt;lokaler m.m. Vad gäller förslaget om att särskilt prioritera biograflokalerna&lt;br&gt;anser regeringen det med nuvarande bidragsram vara verkningslöst. Gällande&lt;br&gt;förordning medger redan stöd till biograflokaler. Regeringen vill dock för&lt;br&gt;riksdagens kännedom nämna att den avser att ge ett uppdrag till Boverket, att&lt;br&gt;i samverkan med Kulturrådet och Riksantikvarieämbetet, närmare utreda de&lt;br&gt;framtida behoven av statligt stöd till icke-statliga kulturlokaler och formerna&lt;br&gt;för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till medelsanvisningar redovisas i budgetproposi-&lt;br&gt;tionen för år 1997 (prop. 1996/97:1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.12 Regeringens övriga förslag på museiområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 12 Arkitektur och formgivning föreslår regeringen att Arkitektur-&lt;br&gt;museet får förstärkta resurser (kap. 12.2). Vidare föreslås att Röhsska museet&lt;br&gt;i Göteborg får ett nätverksans var för konsthantverk och formgivning och&lt;br&gt;tilldelas särskilda medel för detta uppdrag (kap. 12.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens generella bedömning av museiområdet med ledning av in-&lt;br&gt;givna årsredovisningar för 1994/95, fördjupade anslagsframställningar m.m.&lt;br&gt;är att statens insatser lett till en positiv utveckling i väsentliga avseenden.&lt;br&gt;Museernas verksamhet fungerar i huvudsak effektivt och ändamålsenligt.&lt;br&gt;Denna bedömning har sammanvägts med den utvärdering som Kulturutred-&lt;br&gt;ningen gjort och de synpunkter som lämnats av remissinstanserna. Staten bör&lt;br&gt;därför fortsatt driva centrala museer och i övrigt lämna stöd till musei- och&lt;br&gt;utställningsverksamhet enligt nuvarande förutsättningar. Insatserna bör förbli&lt;br&gt;i huvudsak oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till medelsanvisningar redovisas i budgetproposi-&lt;br&gt;tionen för år 1997 (prop. 1996/97:1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4.13 Kulturutredningens förslag om tidsbegränsade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationella uppdrag till museerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen föreslår två tidsbegränsade nationella uppdrag till&lt;br&gt;museerna: en särskild dokumentationsinsats i fråga om vår egen tid samt ett&lt;br&gt;uppdrag att utveckla museet som läromedel. I princip samtliga remiss-&lt;br&gt;instanser är positiva i sak men understryker att de föreslagna uppdragen&lt;br&gt;behöver preciseras samt förutsätter att särskilda medel tillförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen konstaterar att det i landets museisamlingar finns stora luckor&lt;br&gt;när det gäller föremål och annan dokumentation från vår egen tid, särskilt&lt;br&gt;perioden 1920-1970. Regeringen delar utredningens uppfattning att doku-&lt;br&gt;mentationen av nutiden bör vara en prioriterad uppgift för museerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skäl till att den löpande föremålsinsamlingen inte hållit önskvärd takt är&lt;br&gt;att museernas ansträngda ekonomi orsakat en eftersläpning när det gäller&lt;br&gt;bevarande och vård redan av de befintliga samlingarna. Riksdagen anslog&lt;br&gt;förra året 235 miljoner kronor till det s.k. SESAM-projektet för att så långt&lt;br&gt;som möjligt hämta in denna eftersläpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den stora satsning som SESAM-projektet utgör anser&lt;br&gt;regeringen att den föreslagna dokumentationsinsatsen inte har förutsättningar&lt;br&gt;att kunna genomföras parallellt med denna. En ytterligare insats av det slag&lt;br&gt;som utredningen föreslår skulle kräva avsevärda resurser, t.ex. i form av&lt;br&gt;extra medel för inköp av föremål, anställning av personal och lämpliga&lt;br&gt;magasinsutrymmen. Arbetet med att få fram effektivare förvaringssystem är&lt;br&gt;något som ingår som en del i SESAM-projektet. Innan en extraordinär&lt;br&gt;nationell insats för samtidsdokumentation görs, bör genomgången av sam-&lt;br&gt;lingarna i de olika SESAM-projekten runt om i landet ha kommit längre.&lt;br&gt;Regeringen föreslår därför i nuläget inget nationellt uppdrag med denna breda&lt;br&gt;inriktning men redovisar i avsnitt 14.4.3 ett förslag till mer preciserat&lt;br&gt;uppdrag, som regeringen under perioden 1997-1999 avser att ge till&lt;br&gt;Stiftelsen Arbetets museum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör också betonas vikten av att det framgångsrika arbete&lt;br&gt;med att dokumentera samtiden, som i dag bedrivs inom ramen för&lt;br&gt;SAMDOKss nätverk, fortsätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller det föreslagna uppdraget att utveckla museet som läromedel&lt;br&gt;vill regeringen för riksdagens information nämna att denna fråga överlämnats&lt;br&gt;till den interdepartementala arbetsgruppen Kultur i skolan som skall arbeta&lt;br&gt;t.o.m. hösten 1998.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.5 Arkiv&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sedan 1970-talets mitt har arkivverksamheten i Sverige varit föremål för ett&lt;br&gt;flertal översyner och utredningar (Ds 1981:21, Ds 1982:5, Ds 1984:6, Ds&lt;br&gt;1984:12, prop. 1982/83:100, 1982/83:KrU24, rskr. 1982/83:301). En sam-&lt;br&gt;lad redovisning av arkivpolitiken med förslag om arkivens framtida inriktning&lt;br&gt;gjordes i propositionen om arkiv m.m. (prop. 1989/90:72) vilket ledde till&lt;br&gt;införandet av en arkivlag (1990:782) och en arkivförordning (1991:446).&lt;br&gt;Förvaringsfrågorna har på senare tid behandlats i de båda utredningarna&lt;br&gt;Statens arkivdepåer - en utvecklingsplan till år 2000 (SOU 1991:31) och&lt;br&gt;Förvaring av allmänna handlingar hos andra organ än myndigheter (Ds&lt;br&gt;1993:49).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom arkivlagen har ansvarsförhållandena mellan de arkivbildande&lt;br&gt;myndigheterna och arkivmyndigheterna blivit klarare samtidigt som informa-&lt;br&gt;tionens tillgänglighet har ökat. Genom arkiven ges möjlighet att undersöka&lt;br&gt;och kontrollera och att skaffa sig de kunskaper om sakförhållanden som är&lt;br&gt;viktiga för en fungerande demokrati. Grunden för det offentliga arkiv-&lt;br&gt;väsendet i Sverige kan sägas vara principen att alla medborgare har rätt att ta&lt;br&gt;del av allmänna handlingar, vilken lagfästes redan vid mitten av 1700-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna rätt är grundlagsskyddad och återfinns i 2 kap. tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen. Under de senaste årtiondena har arkivens roll i kulturlivet befästs och&lt;br&gt;i vid mening även utvecklats. Enskilda människors intresse för att söka egna&lt;br&gt;och andras rötter har vuxit till en folkrörelse som engagerar både unga och&lt;br&gt;äldre. Idag finns möjlighet att läsa arkivkunskap på högskolenivå på ett flertal&lt;br&gt;orter i landet. Detta har lett till en yrkeskår med klarare profil. Under de&lt;br&gt;senaste tjugo åren har antalet anställda vid Riksarkivet och landsarkiven mer&lt;br&gt;än fyrdubblats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.5.1 Inriktningen på de framtida insatserna för&lt;br&gt;arkivområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den statliga arkivpolitiken bör ligga fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I arkivlagen regleras det&lt;br&gt;offentliga arkivväsendet, dvs. arkiv hos statliga myndigheter, landsting,&lt;br&gt;kommuner m.fl. samt arkivmyndigheterna och deras uppgifter. Med arkiv-&lt;br&gt;myndigheterna avses Riksarkivet med Krigsarkivet, de sju landsarkiven och&lt;br&gt;de arkivinstitutioner i Stockholm, Karlstad och i viss omfattning Malmö som&lt;br&gt;genom avtal fungerar som arkivmyndigheter. Det får anses ankomma på&lt;br&gt;Riksarkivet som sektorsansvarig myndighet att samlat överblicka och bedöma&lt;br&gt;eventuella behov av en ytterligare utbyggnad av landsarkivorganisationen.&lt;br&gt;Finansiering av sådana förändringar får ske inom de resursramar myndig-&lt;br&gt;heten disponerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till arkivsektorn hör Språk- och folkminnesinstitutet, Svenskt biografiskt&lt;br&gt;lexikon samt Arkivet för ljud och bild under Utbildningsdepartementet. Arkiv&lt;br&gt;finns även hos andra kulturarvsmyndigheter, t.ex. Antikvariskt topografiska&lt;br&gt;arkivet vid Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. En annan del&lt;br&gt;av kulturarvet är de arkiv som bildats av företag, folkrörelser och enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regleras inte av någon lagstiftning och förvaras hos den enskilde&lt;br&gt;ägaren, hos näringslivsarkiv eller folkrörelsearkiv. Sådana arkiv kan förvaras&lt;br&gt;också hos andra offentliga institutioner än arkivmyndigheterna, t.ex. central-&lt;br&gt;och länsmuseer och universitetsbibliotek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksarkivet och landsarkiven har till uppgift att utöva det högsta överin-&lt;br&gt;seendet över den offentliga arkivverksamheten. De verkar för att myndighe-&lt;br&gt;terna på ett ändamålsenligt sätt fullgör sina skyldigheter enligt arkivlagen.&lt;br&gt;Arkivmyndigheterna håller mottagna handlingar tillgängliga, verkar för att&lt;br&gt;arkiven blir fullständiga samt främjar användningen av arkivmaterial genom&lt;br&gt;att tillhandahålla och förmedla arkivinformation. Den statliga politiken inom&lt;br&gt;arkivområdet berör även de enskilda arkiven genom bidrag, rådgivning och&lt;br&gt;konsultinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arkivens tillväxttakt i dagens informationssamhälle är hög. Framtida pro-&lt;br&gt;blem i detta avseende kan i viss mån förebyggas genom en korrekt gallring&lt;br&gt;och ett systematiskt ordnande i samband med såväl offentlig som privat arkiv-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bildning. Kunskap om arkivmaterialens beständighet och krav på förvarings-&lt;br&gt;utrymmen kan också påverka det framtida behovet av vård. Ny kunskap som&lt;br&gt;utvecklas kring detta måste spridas till arkivbildarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en rationell och säker framtidsförvaring av särskilt IT-beroende&lt;br&gt;medier är viktig att lösa. Mycket talar för att detta är ett område som är väl&lt;br&gt;upplagt för praktisk samverkan mellan Riksarkivet och andra arkiv-&lt;br&gt;huvudmän. I betänkandet Inför ett svenskt kulturnät - IT och framtiden inom&lt;br&gt;kulturområdet (SOU 1996:110) redovisas att ett omfattande digitaliserings-&lt;br&gt;arbete sedan lång tid pågår inom arkivområdet. Regeringen avser att noga&lt;br&gt;följa frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringar i förvaltningen, bl.a. privatisering av statliga myndigheter&lt;br&gt;och den ständigt pågående informationstekniska utvecklingen, kan utpekas&lt;br&gt;som de två faktorer som sannolikt kommer att ha störst inverkan på&lt;br&gt;arkivbildning och arkivvård i framtiden. Informationstekniken gör det lättare&lt;br&gt;att lagra och söka information vilket skapar nya möjligheter till effektivisering&lt;br&gt;samtidigt som tillgängligheten till arkiven ökar. Utvecklingen skapar också&lt;br&gt;nya problem som måste lösas. Detta gör det nödvändigt att noga avväga vad&lt;br&gt;som är den för arkivens lagring och tillgängliggörande rätta tekniska nivån.&lt;br&gt;Lösningar måste arbetas fram för hur nya medier skall bevaras och vårdas.&lt;br&gt;Den stora mängden arkiverad information kräver också insatser för att skapa&lt;br&gt;bättre sökverktyg för att erhålla den i sammanhanget väsentliga in-&lt;br&gt;formationen. Arkivmyndigheterna har värdefulla erfarenheter av allmänhetens&lt;br&gt;och privatforskares användning av digitala hjälpmedel som bör tillvaratas när&lt;br&gt;det gäller att motverka att grupper i samhället ställs utanför för att de saknar&lt;br&gt;kunskap om hur tekniken kan användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också viktigt att den allmänna kunskapen och medvetenheten om&lt;br&gt;arkivens betydelse ökar. Det är i det sammanhanget viktigt att framhålla t.ex.&lt;br&gt;näringslivs- och folkrörelsearkiv samt arkiv som särskilt speglar språkliga&lt;br&gt;och etniska minoriteter, dvs. arkiv som inte regleras av lagstiftningen men&lt;br&gt;som likafullt utgör viktiga delar av kulturarvet. Insatser för att väcka enskilda&lt;br&gt;arkivbildares aktiva intresse för det framtida bevarandet av de egna arkiven&lt;br&gt;görs redan idag och de bör fortsätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arkivens roll för regional sysselsättning är välkänd och utnyttjad. Svensk&lt;br&gt;arkivinformation (SVAR) inom Riksarkivet har genom tillverkning, utlåning&lt;br&gt;och försäljning av mikrokort skapat arbeten i glesbygd och på orter där&lt;br&gt;strukturomvandlingen slagit hårt. Även &amp;quot;utlokaliserade&amp;quot; arkivdepåer för&lt;br&gt;företagsarkiv bör nämnas här. Arkiven har också en viktig roll att spela för&lt;br&gt;kulturturismen. Riksarkivet arbetar t.ex. för att i samarbete med kommuner&lt;br&gt;och arbetsmarknadsmyndigheter öppna kulturvårds- och forskarcentra på&lt;br&gt;olika platser i landet. Värdefulla synergieffekter torde kunna uppstå vid&lt;br&gt;regional samordning med andra delar av kulturarvssektom. Kulturpolitiskt är&lt;br&gt;det särskilt angeläget att lokalisering och tillgänglighet i övrigt också sker på&lt;br&gt;sådant sätt att så många människor som möjligt kan ta del av materialet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrigafrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den proposition som låg till grund för Språk- och folkminnesinstitutets&lt;br&gt;bildande (1992/93:150 bil.9) framhölls att de tidigare DOVA-arkivens&lt;br&gt;regionala förankring var en viktig resurs och att arkiven borde fungera som&lt;br&gt;regionala enheter under verkschefen. Den geografiska fördelningen av&lt;br&gt;arkiven låter sig inte utan vidare förenas med denna verksamhetsmodell. Den&lt;br&gt;regionala obalansen innebär flera problem, inte minst sett i relation till Språk-&lt;br&gt;och folkminnesinstitutets uppgift att verka för spridningen av det immateriella&lt;br&gt;kulturarvet i hela landet. En etablering av Språk- och folkminnesinstitutets&lt;br&gt;kansli i anslutning till ett universitet som förenar hög datateknisk kompetens&lt;br&gt;med intresse för kulturvetenskaperna framstår som önskvärd. Därigenom kan&lt;br&gt;institutet utveckla nya verksamhetsideér. I detta sammanhang ter sig&lt;br&gt;Linköpings universitet med sin ämnesöverskridande temainriktade forskning&lt;br&gt;och sin högt utvecklade datorkompetens som en lämplig samarbetspartner i&lt;br&gt;den fas som Språk- och folkminnesinstitutet befinner sig i, när materialet i en&lt;br&gt;nära framtid i allt större omfattning kommer att föreligga i databaser. Rege-&lt;br&gt;ringen gör bedömningen att Språk- och folkminnesinstitutets kansli kan&lt;br&gt;flyttas från Uppsala till Linköping under år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i övrigt inte några reformer på arkivområdet. Först när&lt;br&gt;arkivlagen och övrig arkivlagstiftning varit i kraft ytterligare en tid finns&lt;br&gt;anledning att göra en utvärdering och på nytt se över arkivväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För myndigheterna inom arkivområdet föreslås oförändrad verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetproposition för år 1997 redovisas resultatbedömning och resurs-&lt;br&gt;tilldelning för samtliga verksamheter (prop. 1996/97:1). De i propositionen&lt;br&gt;om arkiv m.m. (prop. 1989/90:72 s. 31) angivna målen vilka införts i 3 §&lt;br&gt;arkivlagen (1990:782) bör fortsatt gälla för arkivsektorn.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.6 Kulturmiljö&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vid utformandet av den statliga kulturpolitiken vid mitten av 1970-talet fick&lt;br&gt;bevarandet av allas kulturarv en plats i den samlade välfärdspolitiken och&lt;br&gt;betydelsen av kulturmiljöns sociala och praktiska dimensioner fick&lt;br&gt;uppmärksamhet. Detta har följts upp i lagar och förordningar samt i såväl&lt;br&gt;resurstilldelning som breddning av myndigheternas verksamheter. Lagen&lt;br&gt;(1988:950) om kulturminnen m.m. har tillkommit och i lagen (1987:12) om&lt;br&gt;hushållning med naturresurser m.m. markeras tydligt att kulturmiljön är en&lt;br&gt;resurs att hushålla med. Bestämmelser till skydd för kulturmiljön har för-&lt;br&gt;stärkts i plan- och bygglagen (1987:10). Området har fått ett nödvändigt&lt;br&gt;personaltillskott. Särskilt bör nämnas att länsstyrelsernas planeringsavdel-&lt;br&gt;ningar år 1977 tillfördes kulturhistorisk expertis, som på jämställd nivå med&lt;br&gt;andra länsexperter skulle delta i länens fysiska planering. Därefter har antalet&lt;br&gt;handläggare inom sektorn ökat succesivt. Betydande belopp har även tillförts&lt;br&gt;sektorn från andra huvudtitlar i statsbudgeten genom olika typer av bidrag till&lt;br&gt;exempelvis vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Även integreringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i jordbrukspolitiken har medfört att betydande belopp tillförts vården av Prop. 1996/97:3&lt;br&gt;kulturlandskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.6.1 Inriktningen på de framtida insatserna inom&lt;br&gt;kulturmiljöområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den statliga kulturmiljöpolitiken bör&lt;br&gt;ligga fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Under de senaste tjugo åren har&lt;br&gt;inom kulturmiljöområdet skett en accentuerad förskjutning från objekt till&lt;br&gt;miljöer i syfte att bevara och tydliggöra de historiska sammanhang som&lt;br&gt;gestaltas i kulturmiljön. Samtidigt har även en markerad breddning av det&lt;br&gt;som anses vara värt att bevara ägt rum. Stark betoning har under denna&lt;br&gt;period legat på integreringen av kulturmiljön i samhällsplaneringen. Känne-&lt;br&gt;tecknande för sektorn har också blivit samverkan mellan instanser på olika&lt;br&gt;nivåer och breda kontaktytor mot andra samhällssektorer. Många av de&lt;br&gt;problem och hot som kulturmiljösektorn förväntas motverka är också&lt;br&gt;gemensamma med naturmiljösektom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsereformen har i stort sett fått det önskade genomslaget och&lt;br&gt;arbetet med kulturmiljön har decentraliserats. Integreringen i samhällsplane-&lt;br&gt;ringen har i många stycken genomförts i dag; att kulturmiljö värden av olika&lt;br&gt;typer finns spridda över hela landet har blivit mer allmänt känt och uppmärk-&lt;br&gt;sammat, liksom medvetandet om att det finns kulturella och sociala, men även&lt;br&gt;ekonomiska värden i att bevara årsringarna i kulturmiljön. Samlad statistik&lt;br&gt;över medborgarnas intresse saknas, men att intresset för kulturmiljön blivit&lt;br&gt;större antyds bl.a. av besöks- och tittarsiffror för kulturhistoriskt intressanta&lt;br&gt;platser respektive TV-program samt köp av böcker om kulturmiljön. Även&lt;br&gt;engagemanget i bevarande och vård av den egna vardagsmiljöns kultur-&lt;br&gt;värden, som det kommer till uttyck i deltagande i t.ex. aktionsgrupper för&lt;br&gt;bevarande och medlemskap i hembygdsföreningar, förefaller ha blivit större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att den allmänna medvetenheten om kulturmiljöns betydelse sålunda&lt;br&gt;måste anses ha ökat kan man ändå konstatera att kulturvärdena i miljön&lt;br&gt;fortsatt inte sällan hanteras med ovarsamhet eller med okunskap. När lång-&lt;br&gt;siktiga kulturvärden ställs mot andra samhällsintressen, som uppfattas som&lt;br&gt;viktiga i ett kort perspektiv, kan de förra fortfarande offras till förmån för&lt;br&gt;offentlig och enskild exploatering av mark och byggnader. Det framstår idag&lt;br&gt;som fullt klart att våra samlade resurser, vår miljö i dess vidaste bemärkelse,&lt;br&gt;måste förvaltas på ett långsiktigt och hållbart sätt. I detta arbete är kultur-&lt;br&gt;värdena en oskiljaktig del av miljön. Det gäller hanteringen av stadsmiljön&lt;br&gt;likaväl som framtiden för landsbygdens kulturlandskap. I den praktiska&lt;br&gt;hanteringen av vår gemensamma miljö är det därför av särskild vikt att olika&lt;br&gt;sektorer och synsätt kan förenas till gagn för en långsiktigt hållbar förvaltning&lt;br&gt;och utveckling av kultur- och naturmiljön. Med detta som utgångspunkt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer regeringen att genomföra en särskild översyn av de nuvarande Prop. 1996/97:3&lt;br&gt;formerna för samverkan mellan kulturmiljö- och naturvårdssektorerna. En&lt;br&gt;samlad bevarande- och hushållningsstrategi bör leda till kvalitativa förbätt-&lt;br&gt;ringar och effektivitetsvinster, rörande såväl planering och förvaltning som&lt;br&gt;resursanvändning. Förslag till utveckling av detta område kommer att&lt;br&gt;presenteras under år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturmiljöbegreppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturmiljö förknippas vanligen med den yttre miljön, men handlar även om&lt;br&gt;den inre och dessutom om ett såväl materiellt som immateriellt arv.&lt;br&gt;Generationer av människor har genom byggenskap, odling, namngivning och&lt;br&gt;berättelser om platser m.m. satt sin prägel på såväl stad som landsbygd. Med&lt;br&gt;anledning av den förändring av relationen kyrka-stat som skall genomföras&lt;br&gt;vill regeringen i detta sammanhang särskilt understryka det kyrkliga&lt;br&gt;kulturarvets stora betydelse för en allmän förståelse av Sveriges framväxt&lt;br&gt;som en modern europeisk nation. Kulturmiljöer finns sålunda snart sagt över-&lt;br&gt;allt och berör alla människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1987/88:104 om kulturmiljövård aviserades en ny politik, som bl.a.&lt;br&gt;handlade om vilka deltagarna i kulturmiljövården var och kulturmiljövårdens&lt;br&gt;förhållande till allmänheten. Det handlar om att i det allmänna medvetandet&lt;br&gt;och hos de enskilda medborgarna, ytterligare förankra och fördjupa&lt;br&gt;kunskapen om kulturvärden samt medvetenheten om dessas betydelse för och&lt;br&gt;användning i samhällsutvecklingen. Kulturmiljövården har också i högre grad&lt;br&gt;inriktats mot förmedling, deltagande i samhällsutvecklingen i stort och&lt;br&gt;allmänhetens delaktighet. Detta torde emellertid inte självklart inbegripas i&lt;br&gt;begreppet vård. Den grundläggande och fortsatt mycket viktiga uppgiften är&lt;br&gt;givetvis att bevara och vårda, sett som ett samlingsbegrepp för alla de olika&lt;br&gt;arbetsuppgifter detta innebär, men detta är alltså endast ena sidan av den nöd-&lt;br&gt;vändiga verksamheten. Regeringen använder därför begreppet kulturmiljö,&lt;br&gt;som bättre förmår rymma kulturmiljöarbetets vidgade verksamhetsfält.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övergripande målen för kulturmiljövården har behandlats tidigare&lt;br&gt;(prop. 1987/88:104, bet. 1987/88:KrU21, rskr. 1987/88:390). Dessa mål&lt;br&gt;bör ligga fast, men kompletteras av den inriktning som redovisas i avsnitt&lt;br&gt;14.6.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av reformförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen (prop. 1996/97:1) föreslår regeringen att kulturmiljö-&lt;br&gt;området år 1997 som engångsanvisningar förstärks med 3,7 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.6.2 Ansvarsfördelningen inom kulturmiljöarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statens kulturråd bör efter samråd med&lt;br&gt;Riksantikvarieämbetet precisera villkoren för statsbidrag till de&lt;br&gt;regionala museerna vad avser kulturmiljöarbetet. Dessa villkor bör&lt;br&gt;grundas på den fördelning av ansvar och arbetsuppgifter inom en&lt;br&gt;region som varje länsstyrelse och regionalt museum gemensamt kan&lt;br&gt;enas om. Statsbidraget bör anpassas till i vilken utsträckning som&lt;br&gt;respektive regionalt museum är villigt att påta sig och utföra arbets-&lt;br&gt;uppgifter. Ansvaret för uppföljning och utvärdering bör delas av&lt;br&gt;Statens kulturråd och Riksantikvarieämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Regeringen gav den 24 november 1994 RAÄ i&lt;br&gt;uppdrag att utarbeta fördjupade riktlinjer för ansvarsfördelningen inom&lt;br&gt;kulturmiljövården. Rapporten överenstämmer i sina grunddrag med rege-&lt;br&gt;ringens bedömning. Det stora flertalet regionala museer och länsstyrelser&lt;br&gt;anser det önskvärt med ett klargörande av ansvarsfördelningen mellan den&lt;br&gt;centrala myndigheten, länsstyrelser och regionala museer samt med en&lt;br&gt;precisering av villkoren för statsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ett effektivare resursutnyttjande&lt;br&gt;med krav på uppföljning och utvärdering kräver tydligare riktlinjer för&lt;br&gt;kulturmiljöarbetet. Att flera offentliga aktörer ingår i kulturmiljöarbetet är&lt;br&gt;dock en tillgång och inte en nackdel. En viktig förutsättning härvid är att&lt;br&gt;enighet råder om ansvars- och arbetsfördelning mellan dessa aktörer och att&lt;br&gt;de samarbetar för att de för sektorn gemensamma målen skall kunna uppnås.&lt;br&gt;Länsstyrelsen och det regionala museet skall sålunda samverka utifrån en&lt;br&gt;grundläggande samsyn på kulturmiljöarbetets inriktning, behov och&lt;br&gt;prioriteringar i regionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 kap. 1 § lagen (1989:950) om kulturminnen m.m. slås fast att det är en&lt;br&gt;nationell angelägenhet att vårda och skydda kulturmiljön och att detta ansvar&lt;br&gt;delas av alla. De offentliga aktörerna är härvid på central nivå Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet (RAÄ), regionalt länsstyrelserna, länsmuseerna och landstingen samt&lt;br&gt;på lokal nivå kommunerna och de kommunala museerna med statsbidrag.&lt;br&gt;Länsmuseerna och de kommunala museer i Malmö, Lund och Göteborg som&lt;br&gt;erhåller statsbidrag, benämns härefter de regionala museerna. Även vissa av&lt;br&gt;de centrala museerna har en plats i kulturmiljöarbetet och likaså kommunala&lt;br&gt;museer utan statsbidrag. Andra aktörer av betydelse för kulturmiljöarbetet är&lt;br&gt;forskarvärlden, hembygds- och intresseföreningar, mark- och fastighetsägare&lt;br&gt;samt givetvis alla de som brukar kulturmiljön. De centrala museernas roll&lt;br&gt;ligger dock huvudsakligen utanför det regionala och lokala kulturmiljöarbetet,&lt;br&gt;och de övriga aktörernas insatser regleras inte. Deras roller berörs inte i det&lt;br&gt;följande. Länsmuseerna är vid sidan av sin roll i det statligt reglerade kultur-&lt;br&gt;miljöarbetet självständiga kulturinstitutioner, med egna mål och prioriterade&lt;br&gt;verksamheter. De är i allmänhet organiserade som stiftelser med landsting och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommuner, och även hembygdsrörelsen, som huvudmän, men även i ett par&lt;br&gt;fall som ideella föreningar. Länsmuseerna har inte några myndighetsuppgifter&lt;br&gt;och kan därigenom, men även genom sin konstruktion och sitt arbetssätt,&lt;br&gt;skapa opinion och väcka allmänhetens intresse och engagemang för kultur-&lt;br&gt;miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill för riksdagens information redovisa att RAÄ och Statens&lt;br&gt;kulturråd kommer att ges ett gemensamt uppdrag att ta fram ett faktaunderlag&lt;br&gt;för utformande av riktlinjer om vad som kan anses vara uppgifter inom ramen&lt;br&gt;för statsbidraget till de regionala museerna, respektive uppdrag som förut-&lt;br&gt;sätter särskild ersättning. Riktlinjerna skall ligga till grund för den fördelning&lt;br&gt;av ansvar och arbetsuppgifter kring vilken enighet skall uppnås på regional&lt;br&gt;nivå. Förutsättningar och behov är olika i länen och detta ger möjlighet att ta&lt;br&gt;hänsyn till de rådande förutsättningarna. Den regionala nivåns ansvarsfördel-&lt;br&gt;ning skall ligga till grund för de villkor för statsbidrag som Statens kulturråd&lt;br&gt;beslutar om efter samråd med RAÄ. Statens kulturråd skall efter samråd med&lt;br&gt;RAÄ anpassa statsbidraget till i vilken utsträckning respektive regionalt&lt;br&gt;museum är villigt att påta sig och utföra de arbetsuppgifter som med utgångs-&lt;br&gt;punkt i de nämnda riktlinjerna kan anses vara rimliga. Vägledande vid fördel-&lt;br&gt;ningen av de offentliga aktörernas ansvar och arbetsuppgifter inom respektive&lt;br&gt;region, skall vara hur de tillsammans och på bästa sätt kan lösa uppgiften att&lt;br&gt;uppnå de gemensamma målen för kulturmiljösektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några grundläggande förutsättningar för fördelning av ansvar och arbets-&lt;br&gt;uppgifter kan utpekas. RAÄ skall ha till uppgift att självständigt följa kultur-&lt;br&gt;miljöarbetet på den regionala och lokala nivån samt utvärdera detta och ut-&lt;br&gt;veckla de olika stödfunktioner som kan behövas. Samordningen av de statliga&lt;br&gt;kulturmiljöinsatserna skall på central nivå vila på RAÄ och på regional nivå&lt;br&gt;på länsstyrelserna. Det faktiska arbetet med kunskapsbasen utförs idag&lt;br&gt;huvudsakligen av de regionala museerna och detta skall gälla även i fram-&lt;br&gt;tiden. Kunskapsbasens innehåll och uppbyggnad skall dock vara en uppgift&lt;br&gt;även för övriga offentliga aktörer, också forskningens och intresseorganisa-&lt;br&gt;tioners åsikter och önskemål skall härvid beaktas. Länsstyrelsernas behov av&lt;br&gt;biträde inför fattande av beslut och andra typer av ställningstaganden skall&lt;br&gt;tillgodoses. Samtidigt förutsätter ett långsiktigt arbete för kulturmiljöns bästa&lt;br&gt;förankring i den allmänna opinionen och engagemang hos enskilda och&lt;br&gt;organisationer. Här har det regionala museet en särskilt viktig roll att fylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.6.3 Bygghyttor, sysselsättning och utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste fem åren har stora arbetsmarknadsmotiverade insatser gjorts&lt;br&gt;för att stimulera sysselsättningen inom kulturarvsområdet. Det har framför allt&lt;br&gt;gällt byggnadsvård, som på detta sätt via statsanslagen tillförts ca 700 miljo-&lt;br&gt;ner kronor, men även SESAM-satsningen om 235 miljoner kronor och flera&lt;br&gt;arkivsatsningar är primärt sysselsättningsskapande projekt. Det innebär att&lt;br&gt;museiområdet, arkiven och kulturmiljön gemensamt i dag har goda förutsätt-&lt;br&gt;ningar och upparbetade kanaler för att kunna skapa meningsfull sysselsätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning. Detta särskilt i en tid präglad av hög arbetslöshet parad med ett stort Prop.&lt;br&gt;intresse för kulturarvet. Erfarenheterna av gjorda satsningar inom detta om-&lt;br&gt;råde är särdeles goda. Det handlar om arbetsintensiva projekt som över hela&lt;br&gt;landet genererat många arbetstillfällen direkt och indirekt. Men det handlar&lt;br&gt;också om mer svårmätbara sidoeffekter som ökad stolthet över den egna&lt;br&gt;kulturen, tillgång till särskilda material som annars är orimligt dyra, ökad&lt;br&gt;kunskap hos hantverkare och byggnadsarbetare om kvaliteter i den byggda&lt;br&gt;miljön, bättre förutsättningar för kulturturism, regionalpolitisk stimulans, nya&lt;br&gt;möjligheter för kulturaktiviteter i renoverade lokaler, samarbetsfördelar&lt;br&gt;mellan annars sektoriserade institutioner och verksamheter, uppordnade&lt;br&gt;museala och arkivaliska samlingar etc. Inte minst insatsområdena med denna&lt;br&gt;inriktning inom EU:s strukturfondsprogram visar att möjligheterna till reell&lt;br&gt;och varaktig sysselsättning inom kulturarvsområdet tillmäts stor vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I budgetpropositionen för år 1997 föreslår&lt;br&gt;regeringen att Riksantikvarieämbetet får en engångsanvisning om 2,5&lt;br&gt;miljoner kronor att fördela till stöd för uppbyggandet, breddningen och&lt;br&gt;vidareutvecklingen av de regionala och kommunala organisationer som&lt;br&gt;inom kulturarvsområdet utgör en bas för arbetsmarknadsinsatser och&lt;br&gt;utbildningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Utredningen framhåller att utbildnings-&lt;br&gt;insatser finansierade via arbetsmarknadsmedel har lett till en viktig höjning av&lt;br&gt;kunskapsnivån inom byggandet samt drar slutsatsen att sådana satsningar kan&lt;br&gt;utgöra ett kontinuerligt inslag i vården av kulturarvet. Ryckigheten i syssel-&lt;br&gt;sättningsinsatserna gör dock verksamheten svårplanerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som kommen-&lt;br&gt;terat förslaget ställer sig positiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: I behandlingen av proposi-&lt;br&gt;tionen En effektivare arbetsmarknadspolitik (prop. 1994/95:218, bet.&lt;br&gt;1994/95:AU15, rskr. 1994/95:398, 399) framhålls vikten av att utveckla&lt;br&gt;resurshushållning och långsiktigt hållbara metoder för återvinning av bygg-&lt;br&gt;material i kombination med bygghyttor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De mycket positiva erfarenheter och&lt;br&gt;den allmänna beredskap som utvecklats såväl centralt som regionalt genom de&lt;br&gt;senaste årens stora satsningar på att skapa arbete inom kulturarvsområdet bör&lt;br&gt;tas till vara. På flera orter finns i dag fungerande organisationer som lyckats&lt;br&gt;förena utbildning av arbetslösa med ny sysselsättning och vård inom&lt;br&gt;kulturarvssektom. Särskilt framgångsrika har satsningarna på &amp;quot;byggnads-&lt;br&gt;hyttor&amp;quot; varit. I Mälsåker, med Hallandsmodellen, och på många andra ställen&lt;br&gt;runt om i landet har det växt upp en bas och en beredskap för att utveckla&lt;br&gt;kunskapen om kulturarvet samtidigt som viktiga delar av den byggda miljöns&lt;br&gt;kulturvärden kunnat räddas. Dessa regionala och lokala initiativ bör, enligt&lt;br&gt;regeringens mening, kunna breddas och utvecklas vidare. Det är också rege-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringens uppfattning att det i stort sett saknas medel för att skapa en strategisk&lt;br&gt;planering kring verksamheten. Eftersom situationen och förhållandena skiftar&lt;br&gt;i olika delar av landet bör eventuella insatser bedömas utifrån de lokala förut-&lt;br&gt;sättningarna. Den regionala utvecklingen och koordineringen av regionernas&lt;br&gt;framtida sysselsättningsinsatser är viktigt, liksom utvecklingen av rådgiv-&lt;br&gt;ningscentraler för allmänheten vilket i förlängningen kan medverka till ett&lt;br&gt;stärkande av den regionala identiteten. Regeringen föreslår därför att särskilda&lt;br&gt;medel anvisas för att regionalt och lokalt utveckla, stärka och etablera&lt;br&gt;organisationer och projekt som särskilt arbetar med att skapa sysselsättning&lt;br&gt;inom kulturarvssektom. Riksantikvarieämbetet bör fördela medlen. Särskilt&lt;br&gt;bör insatser som kan relateras till hushållning med den byggda miljöns&lt;br&gt;resurser (återvinning av byggnadsmaterial, materialdepåer och selektiv riv-&lt;br&gt;ning), och utbildningsinriktade projekt kunna lyftas fram. Centrumbildningar&lt;br&gt;av olika slag kan stödjas och utvecklas med detta anslag. I uppgifterna kan&lt;br&gt;bl.a. ingå att samla och kontinuerligt föra vidare erfarenheter, bilda ett&lt;br&gt;nationellt nät av materialdepåer och utveckla ett långsiktigt hållbart system för&lt;br&gt;byggnadsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1)&lt;br&gt;att 2,5 miljoner kronor anvisas för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.6.4 Industriminnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetet har på regeringens uppdrag tagit fram ett handlings-&lt;br&gt;program för bevarande, vård och långsiktig förvaltning av landets industri-&lt;br&gt;minnen. Uppdraget redovisas i Riksantikvarieämbetets fördjupade anslags-&lt;br&gt;framställning för år 1997-1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Riksantikvarieämbetet bör bevarandearbetet och effekterna av en&lt;br&gt;satsning bl.a. främja medborgarförankringen och uppslutningen kring det&lt;br&gt;industrihistoriska arvet, skapa en modern kunskapsbas över industriminnen,&lt;br&gt;medverka till att regionala och lokala industriminnesvårdsprogram utarbetas&lt;br&gt;samt stärka och utveckla samverkan med olika museer och institutioner för att&lt;br&gt;samla och stärka resurserna för att bevara det industrihistoriska arvet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I budgetpropositionen för år 1997 föreslår&lt;br&gt;regeringen att Riksantikvarieämbetet får en engångsanvisning om 1,2&lt;br&gt;miljoner kronor. Medlen skall användas till att intensifiera arbetet med&lt;br&gt;landets industriminnen genom informations-, samordnings- och&lt;br&gt;utvecklingsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens bedömning: Utredningen framhåller behovet av&lt;br&gt;en helhetssyn och ett samlat agerande för vårt industriella arv. Den betonar&lt;br&gt;även samband och integration mellan den byggda miljön, traditioner och&lt;br&gt;levnadsskick, föremål och produktionsprocesser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden om industriminnen: Kultur- Prop. 1996/97:3&lt;br&gt;utskottet (bet. 1994/95:KrU3) anförde i samband med att uppdraget angående&lt;br&gt;landets industriminnen gavs till Riksantikvarieämbetet att uppdraget inte&lt;br&gt;enbart avsåg den byggda industrimiljön, utan att även den del av industri-&lt;br&gt;minnesvården som berör arbetsliv, konsumtionsmönster, värderingar och&lt;br&gt;livsformer kan belysas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Riksantikvarieämbetet bör nu inten-&lt;br&gt;sifiera arbetet med landets industrihistoriska arv i första hand genom&lt;br&gt;informations-, utvecklings- och samordningsinsatser enligt det program-&lt;br&gt;förslag som har utarbetats. Det fortsatta arbetet förutsätter en nära samverkan&lt;br&gt;med bl.a. Nordiska museet, Arbetets museum, Tekniska museet, Riksarkivet&lt;br&gt;och Kungl. tekniska högskolan. För detta ändamål föreslår regeringen i&lt;br&gt;budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) att Riksantikvarieämbetet&lt;br&gt;anvisas 1,2 miljoner kronor av engångsmedel för år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15 Massmedier&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Massmedierna har betydelse för kulturen i en rad olika avseenden. Det mest&lt;br&gt;grundläggande är att den yttrandefrihet som är en förutsättning för ett fritt och&lt;br&gt;levande kulturliv, liksom för vår politiska demokrati, bygger på att det finns&lt;br&gt;fria och självständiga massmedier där debatter kan föras och åsikter brytas.&lt;br&gt;Det är en angelägen uppgift att slå vakt om mångfalden på massmedieområdet&lt;br&gt;och motverka likriktning och förytligande. Debatten om maktkoncentrationen&lt;br&gt;inom medievärlden är viktig i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Massmedierna bidrar i mycket hög grad till att utjämna skillnaderna mellan&lt;br&gt;olika landsändar och befolkningsgrupper i fråga om tillgång till kulturupp-&lt;br&gt;levelser. I radion och televisionen förekommer musik, teater och angelägna&lt;br&gt;debatter som kan höras och ses över hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en risk för att massmedier som verkar på kommersiella villkor i&lt;br&gt;så hög grad inriktar sig mot att tilltala en stor och allmän publik att mång-&lt;br&gt;falden kommer bort och att innehållet blir förutsägbart och trivialt. Därför är&lt;br&gt;det angeläget att det finns public service-företag inom radion och televisionen&lt;br&gt;som utan att vara beroende av en kommersiell marknad kan svara för mång-&lt;br&gt;fald och kvalitet. Nya elektroniska medier kan också göra det lättare för en-&lt;br&gt;skilda och grupper med små resurser att nå ut till andra med debattinlägg och&lt;br&gt;konstnärliga verk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Massmedierna har spelat en viktig roll för att närma olika landsändar och&lt;br&gt;regioner till varandra. Radion anses t.ex. haft stor betydelse för utvecklandet&lt;br&gt;av ett riksspråk, samtidigt som dessa medier också gör det möjligt att spegla&lt;br&gt;det som händer i olika delar av landet. Lika väl som massmedierna ger&lt;br&gt;spridning åt det nya, i form av modeföreteelser eller nya tänkesätt, lika väl&lt;br&gt;kan massmedierna ge kunskap om äldre tiders kultur och levnadsvillkor.&lt;br&gt;Radio och TV, dagspress och populärtidskrifter når inte bara de special-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intresserade, som aktivt söker kunskap, utan också de som inte vet att kun-&lt;br&gt;skapen finns, men som blir glatt överraskade när de finner den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Massmediernas roll för att informera om andra länder kan knappast över-&lt;br&gt;skattas. Televisionen tar oss med till utländska krishärdar men ger oss också&lt;br&gt;inblick i hur vardagslivet levs i olika delar av världen. Genom radioprogram&lt;br&gt;och musikinspelningar, filmer och litteratur får vi del av andra länders kultur&lt;br&gt;och sätt att tänka. Massmedierna ger oss möjlighet att upptäcka både det som&lt;br&gt;skiljer olika folk och kulturer åt men också, vilket är det viktigaste, det som&lt;br&gt;förenar. Därmed bidrar massmedierna till att motverka den främlingsfientlig-&lt;br&gt;het som beror på rädsla och okunnighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens åtgärder på massmedieområdet går i första hand ut på att skapa&lt;br&gt;goda betingelser för en självständig verksamhet. Genom att slå vakt om&lt;br&gt;yttrandefriheten och den fria konkurrensen bidrar statsmakterna till att en-&lt;br&gt;skilda massmedier kan utvecklas enligt sina egna förutsättningar. På vissa&lt;br&gt;områden går statens insatser längre. För att vidmakthålla mångfalden inom&lt;br&gt;dagspressen finns stöd till utgivning och samdistribution. Inom radio- och&lt;br&gt;TV-området har de avgiftsftnansierade public service-företagen uppdrag att&lt;br&gt;sända ett programutbud som kännetecknas av mångsidighet och god kvalitet.&lt;br&gt;Inom många branscher, som i huvudsak verkar på kommersiell grund, finns&lt;br&gt;statligt stöd till viss kvalitetsutgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska mediemarknaden har under lång tid kännetecknats av stor&lt;br&gt;stabilitet både när det gäller utbud och publikvanor. Det är först under de&lt;br&gt;senaste tio åren som mönstren luckrats upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio hade under en lång tid monopol på radio- och TV-sänd-&lt;br&gt;ningar. På nyårsafton 1987 startade den Londonbaserade TV-kanalen TV3&lt;br&gt;sina sändningar vilket i praktiken innebar att monopolet bröts. I november&lt;br&gt;1991 fick TV 4 sändningstillstånd för den tredje markbundna TV-kanalen.&lt;br&gt;Utbudet av radio- och TV-program har flerdubblats under det senaste&lt;br&gt;decenniet. Ca två tredjedelar av alla svenska hushåll har möjlighet att se TV-&lt;br&gt;program som sänds i satellit medan övriga hushåll bara kan se de tre&lt;br&gt;marksända TV-kanalerna SVT 1, SVT 2 och TV 4. Icke-kommersiella lokala&lt;br&gt;kabelsändarföretag, som skall släppa fram olika intressen och menings-&lt;br&gt;riktningar, finns på 26 orter. Det finns dessutom drygt 100 andra företag som&lt;br&gt;sänder lokala kabel-TV-program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I slutet av 1970-talet introducerades närradion. Antalet organisationer med&lt;br&gt;tillstånd att sända närradio ökade från ca 300 år 1980 till ca 2 400 år 1989,&lt;br&gt;men har minskat till ca 1 200 år 1995. Under 1993 introducerades privat&lt;br&gt;reklamfinansierad lokalradio. Idag finns 90 sändningstillstånd fördelade på&lt;br&gt;40 olika sändningsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet dagstidningar har varit stabilt sedan 1970-talets första hälft. År&lt;br&gt;1975 fanns det 146 dagstidningar i Sverige. År 1995 var antalet 166. De&lt;br&gt;största förändringarna har skett bland endagstidningarna, vilka nästan&lt;br&gt;fördubblade sitt antal till 51 st mellan 1975 och 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den samlade dagstidningsläsningen har under de senaste åren inte för-&lt;br&gt;ändrats nämnvärt. Dagspressens ställning har förblivit stark, även om en viss&lt;br&gt;försvagning har kunnat märkas under början av 1990-talet. 80 procent av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befolkningen mellan 9 och 79 år läste en dagstidning en genomsnittlig dag år&lt;br&gt;1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolyssnandet har också varit stabilt under den senaste 20-årsperioden.&lt;br&gt;Mellan 70 och 80 procent av befolkningen lyssnar på radio varje dag. Enligt&lt;br&gt;Kulturutredningen (SOU 1995:85) har andelen lyssnare på Sveriges Radio&lt;br&gt;minskat med ca 10 procentenheter sedan introduktionen av privat lokalradio.&lt;br&gt;Lyssnandet på P 1 har emellertid inte påverkats nämnvärt. TV-tittandet har&lt;br&gt;ökat något under den senaste 20-årsperioden främst till följd av att det har&lt;br&gt;tillkommit nya kanaler och att andelen tittare bland befolkningen ökat. Enligt&lt;br&gt;Nordicoms Mediebarometer 1995 ägnar svenskarna i genomsnitt 5,5 timmar&lt;br&gt;per dag åt massmedier. Ungefär två tredjedelar av den tiden ägnas åt radio&lt;br&gt;och TV, medan ca 10 procent av tiden ägnas åt dagstidningsläsning. En&lt;br&gt;genomsnittlig dag tittar mer än fyra av fem svenskar på TV. Nästan hela&lt;br&gt;befolkningen tittar på TV någon gång under en genomsnittlig vecka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom mediesektorn har förändringarna mätt i ägarkoncentration inte varit&lt;br&gt;speciellt stora fram till slutet av 1980-talet. Under 1990-talets första år har&lt;br&gt;dock ett tidigare stabilt ägarmönster brutits. Ägandet av olika medier har ökat&lt;br&gt;i samband med tillkomsten av privat kommersiell lokalradio och TV, vidare&lt;br&gt;har andelen utländskt ägande ökat. Flera ägarskiften har ägt rum inom dags-&lt;br&gt;pressen. Antalet ägare har minskat samtidigt som flertidningsägarna expan-&lt;br&gt;derat genom tidningsförvärv. Få nya ägare har tillkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget präglas hela massmedieområdet av en fortgående förändring&lt;br&gt;bl.a. till följd av den nya digitala tekniken. Datorerna har ändrat produktions-&lt;br&gt;tekniken inom såväl dagspress och tidskrifter som radio och TV. Många tid-&lt;br&gt;ningar och tidskrifter publiceras i dag inte bara i tryckt form utan även elek-&lt;br&gt;troniskt. Det finns också publikationer som enbart är tillgängliga i elektronisk&lt;br&gt;form. Även för radio och TV håller digitala distributionsformer på att slå&lt;br&gt;igenom.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.1 Dagspress och taltidningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Direkt statligt presstöd ges i form av driftsstöd, utvecklingsstöd och distribu-&lt;br&gt;tionsstöd. Statliga medel utgår även till radio- och kassettidningar för syn-&lt;br&gt;skadade m.fl. Dagspressen åtnjuter också en förmånlig behandling i mer-&lt;br&gt;värdes- och reklamskattehänseende. I denna proposition berörs främst de&lt;br&gt;direkta insatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.1 Inriktningen på de framtida insatserna för&lt;br&gt;dagspressen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statens direkta insatser bör verka för att&lt;br&gt;värna mångfalden på dagstidningsmarknaden i sy&lt;sup&gt;f&lt;/sup&gt;te att främja en all-&lt;br&gt;sidig nyhetsförmedling och opinionsbildning. Detta bör presspolitiken&lt;br&gt;verka för genom att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;främja konkurrens mellan dagstidningar på framför allt den regi-&lt;br&gt;onala marknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;främja förekomsten av monopolbrytande, kompletterande dagstid-&lt;br&gt;ningar på framför allt den regionala marknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;stödja en bred spridning av dagstidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga insatser bör dessutom inriktas på att göra det möjligt för&lt;br&gt;synskadade m.fl. att ta del av innehållet i dagstidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Presstödet har bevarat en viss&lt;br&gt;yttre mångfald, dvs. förekomst av flera olika tidningar inom en region, inom&lt;br&gt;dagspressen. Antalet orter där minst två konkurrerande dagstidningar ges ut&lt;br&gt;var 18 st år 1995 jämfört med 20 år 1975. Den del av presstödet som syftat&lt;br&gt;till att stimulera samdistribution har hittills visat sig mycket framgångsrik.&lt;br&gt;Åtgärderna för att främja samproduktion har dock inte rönt samma framgång.&lt;br&gt;Pressens lånefond, utvecklingsbidraget och utvecklingsstödet har emellertid&lt;br&gt;gett andratidningarna möjligheter att hålla i princip jämna steg med första-&lt;br&gt;tidningarna i fråga om teknisk förnyelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan år 1990 och år 1994 minskade utgifterna för driftsstöd. Minskning-&lt;br&gt;en hänför sig framför allt till politiska beslut, dvs. regelförändringar samt den&lt;br&gt;generella sänkning av stödet som gjordes år 1994. Några tidningar som&lt;br&gt;kommer ut med 1-2 nummer per vecka, s.k. lågfrekventa tidningar, har lagts&lt;br&gt;ner av ekonomiska skäl. Samtidigt har nya endagstidningar tillkommit.&lt;br&gt;Upplageförändringar står för en del av minskningen. En generell höjning av&lt;br&gt;driftsstödet med 13 procent gjordes från den 1 januari 1996. Nivån på&lt;br&gt;distributionsstödet sänktes med 7,5 procent år 1992. Därefter har utgifterna&lt;br&gt;för distributionsstöd endast ändrats marginellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagspressens upplaga har fallit kraftigt under 1990-talet. Kvällspressen&lt;br&gt;står för den största delen av upplageförlusterna. Inom morgonpressen är det&lt;br&gt;främst andratidningarna som drabbats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Presstödsnämndens årsredovisning för budgetåret 1994/95 framgår att&lt;br&gt;de ekonomiska resultaten har förbättrats under år 1994 jämfört med år 1993&lt;br&gt;för de tidningsgrupper med allmänt driftsstöd som kommer ut med fler än två&lt;br&gt;nummer per vecka, medan de lågfrekventa tidningarna med allmänt driftsstöd&lt;br&gt;har försämrat resultat som grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de flesta tidningar med driftsstöd är stödet alltjämt av avgörande&lt;br&gt;betydelse för tidningarnas överlevnad. De lågfrekventa tidningarna med&lt;br&gt;allmänt driftsstöd är den grupp som är mest beroende av presstödet. Under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990-talet har driftsstödet täckt mellan 30 och 35 procent av kostnaderna för&lt;br&gt;denna grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det statliga stödet till radio- och kassettidningar skall förbättra tillgången&lt;br&gt;till innehållet i dagstidningar för synskadade, sådana funktionshindrade som&lt;br&gt;inte förmår hålla i eller bläddra i en tidning, samt afatiker och dyslektiker. Av&lt;br&gt;Taltidningsnämndens årsredovisning framgår att 81 dagstidningar fanns&lt;br&gt;tillgängliga som taltidningar vid utgången av budgetåret 1994/95. Utgivning-&lt;br&gt;en täcker nära nog hela landet, varför de flesta synskadade kan abonnera på&lt;br&gt;en dagstidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande motiven för den statliga presspolitiken slogs fast i&lt;br&gt;mitten på 1970-talet. Enligt 1972 års pressutredning var målet för press-&lt;br&gt;politiken att det skulle finnas en mångfald på tidningsmarknaden som ger&lt;br&gt;läsarna valfrihet och skapar möjlighet för en allsidig debatt och opinions-&lt;br&gt;bildning. Utredningen utgick i sina bedömningar framför allt från över-&lt;br&gt;väganden om massmediernas roll i den svenska demokratin och pressens roll&lt;br&gt;i det demokratiska systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också Pressutredningen -94 grundade sina bedömningar på massmedier-&lt;br&gt;nas roll i den demokratiska processen. Dagspressen har en central betydelse&lt;br&gt;för den fria åsikts- och opinionsbildningen. Massmedielandskapet har för-&lt;br&gt;ändrats sedan grunden för det nuvarande presstödssystemet lades. Det finns&lt;br&gt;numera ett brett spektrum av andra medier som i hög grad bidrar till att skapa&lt;br&gt;mångfald i nyhetsförmedling och opinionsbildning. Pressutredningen -94&lt;br&gt;gjorde emellertid bedömningen att dagspressen fortfarande har en särskild&lt;br&gt;och central ställning i medielandskapet och att pressen mer heltäckande än&lt;br&gt;andra massmedier bidrar till att fylla de funktioner som massmedierna har i ett&lt;br&gt;demokratiskt samhälle. Utan en stark, mångsidig och differentierad dagspress&lt;br&gt;går enligt utredningen mycket av den totala mångfalden förlorad, och&lt;br&gt;förlusten kan inte kompenseras av utvecklingen inom radio/TV. Dagspressen&lt;br&gt;har sammantaget ett djup, en bredd och en aktualitet när det gäller informa-&lt;br&gt;tion, granskning och utrymme för olika åsikter som andra mediegrupper var&lt;br&gt;för sig har svårt att nå upp till. Detta gäller enligt utredningen särskilt på den&lt;br&gt;regionala nivån. Mot denna bakgrund gjorde Pressutredningen -94 bedöm-&lt;br&gt;ningen att det finns starka skäl att verka för att just dagspressen ges bästa&lt;br&gt;möjliga förutsättningar att upprätthålla och fördjupa sin roll i det demokratiska&lt;br&gt;systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom grundlagsbestämmelserna om yttrandefrihet och tryckfrihet har&lt;br&gt;statsmakterna gett massmedierna de legala förutsättningarna att verka själv-&lt;br&gt;ständigt. Det är en självklarhet att presstödet i ett demokratiskt samhälle har&lt;br&gt;en sådan utformning att staten inte har någon möjlighet att via presspolitiken&lt;br&gt;påverka innehållet i dagstidningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den journalistiska professionalisering som har skett sedan mitten på 1970-&lt;br&gt;talet har bl.a. fått till följd att den inre mångfalden, dvs. förekomsten av olika&lt;br&gt;åsiktsriktningar och idéer inom enskilda tidningar, generellt sett har ökat.&lt;br&gt;Statliga åtgärder bör inrikta sig på att främja den yttre mångfalden, dvs. före-&lt;br&gt;komsten av flera olika tidningar inom en region. En yttre mångfald ger läsa-&lt;br&gt;ren möjlighet att välja mellan olika tidningar. Enligt Pressutredningen -94 bi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;drar konkurrensen mellan olika medier i sig till fruktbara åsiktsbrytningar och&lt;br&gt;förmodligen också till att den inre mångfalden ökar. Genom att främja kon-&lt;br&gt;kurrens mellan dagstidningar på framför allt den regionala marknaden verkar&lt;br&gt;presspolitiken för att den yttre mångfalden vidmakthålls. Det är dock inte bara&lt;br&gt;konkurrerande dagstidningar som bidrar till den yttre mångfalden. Även&lt;br&gt;dagstidningar som i första hand upplevs som ett komplement till den tidning&lt;br&gt;man huvudsakligen läser har en monopolbrytande effekt på den regionala&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte finns en konkurrens på den regionala marknaden kan möjlig-&lt;br&gt;heten att prenumerera på tidningar som ges ut i andra regioner innebära ett&lt;br&gt;tillskott till den yttre mångfalden. Därför bör staten stödja en bred spridning&lt;br&gt;av dagstidningar, så att inte höga distributionskostnader hindrar tidningar från&lt;br&gt;att spridas utanför den egna utgivningsregionen. Med ett stöd till samdistri-&lt;br&gt;bution kan staten också bidra till att motverka att distributionen används som&lt;br&gt;ett konkurrensmedel av den större tidningen på en ort gentemot mindre&lt;br&gt;tidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av stor betydelse för demokratin i Sverige att alla medborgare ges&lt;br&gt;möjlighet att ta del av information, nyheter och debatt av det slag som dags-&lt;br&gt;tidningar innehåller. Stödet till radio- och kassettidningar fyller därför en&lt;br&gt;mycket viktig funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen av det ovan sagda är att det fortfarande är motiverat med ett&lt;br&gt;statligt presstöd och ett stöd till radio- och kassettidningar. Vissa förändringar&lt;br&gt;bör dock göras i presstödsreglerna. Förslagen, som redovisas nedan, bör&lt;br&gt;träda i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.2 Förändringar av dagstidningsbegreppet samt hur&lt;br&gt;stödberättigade dagstidningar skall särskiljas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nuvarande dagstidningsbegrepp samt regler&lt;br&gt;för hur stödberättigade dagstidningar skall särskiljas bibehålls med&lt;br&gt;vissa förändringar. Förändringarna innebär följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;En lågfrekvent tidning skall för att kunna få presstöd ha ett allmänt&lt;br&gt;och brett innehåll och riktas mot en vid läsekrets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;En tidning skall för att vara berättigad till driftsstöd ha ett eget&lt;br&gt;redaktionellt innehåll som utgör minst 51 procent av dess totala redak-&lt;br&gt;tionella innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Om det är uppenbart att flera publikationer är att anse som en och&lt;br&gt;samma publikation trots att de uppfyller kravet på 51 procent eget&lt;br&gt;redaktionellt innehåll samt utkommer under olika namn, skall Press-&lt;br&gt;stödsnämnden fortsättningsvis i beslut om presstöd anse dem vara en&lt;br&gt;publikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pressutredningen -94:s förslag: Överensstämmer delvis med rege-&lt;br&gt;ringens förslag. Utredningen har dock föreslagit att de skärpta reglerna för att&lt;br&gt;räknas som dagstidning skall gälla samtliga dagstidningar oavsett periodicitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller editionsregler begränsar sig utredningens förslag till en sänk-&lt;br&gt;ning av kravet på eget redaktionellt innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har vidare föreslagit att en tidning skall ges ut i pappersutgåva&lt;br&gt;för att räknas som dagstidning i såväl presstöds- som mervärdesskatte-&lt;br&gt;hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har berört&lt;br&gt;dagstidningsbegreppet instämmer med utredningen om att det finns ett behov&lt;br&gt;av någon slags uppstramning. Bl.a. menar Tidningsutgivarna att en tydligare&lt;br&gt;avgränsning är befogad, särskilt vad gäller avgränsningen mot det som&lt;br&gt;snarare är att betrakta som veckotidningar och organisationstidskrifter. Av de&lt;br&gt;remissinstanser som motsätter sig utredningens förslag poängterar Svensk&lt;br&gt;Frikyrkopress AB bl.a. att ideologisk och religiös mångfald måste efter-&lt;br&gt;strävas, såväl som politisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser som berör frågan instämmer med Pressutredningen&lt;br&gt;-94:s förslag om sänkningen av kravet på eget redaktionellt innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidningsutgivarna (TU) är kritiska till Pressutredningen -94:s förslag om&lt;br&gt;att endast pappersutgåvor skall räknas som dagstidningar. TU anser bl.a. att&lt;br&gt;det vore märkligt om den elektroniska versionen av en tidning i skatte-&lt;br&gt;hänseende behandlades annorlunda än pappersversionen av samma dagstid-&lt;br&gt;ning med samma innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Det nuvarande dagstidningsbe-&lt;br&gt;greppet samt principer för hur stödberättigade tidningar särskiljs fastslogs år&lt;br&gt;1990 (prop. 1989/90:78, bet. 1989/90:KU31, rskr. 1989/90:302). Med&lt;br&gt;dagstidning skall avses allmän nyhetstidning och publikation av dagspress-&lt;br&gt;karaktär med reguljär nyhetsförmedling eller allmän politisk opinions-&lt;br&gt;bildning. En dagstidning skall normalt komma ut med minst ett nummer varje&lt;br&gt;vecka. Den skall också ha ett innehåll som i huvudsak är skrivet på svenska&lt;br&gt;och den skall i huvudsak distribueras inom landet. Presstöd skall dock inte&lt;br&gt;lämnas till publikationer som utges i statlig eller kommunal regi. En tidnings&lt;br&gt;namn skall i presstödssammanhang avgöra dess identitet. För att en tidning&lt;br&gt;skall vara berättigad till driftsstöd skall den ha en andel eget redaktionellt&lt;br&gt;material som överstiger 55 procent av det totala redaktionella materialet. Två&lt;br&gt;editioner av samma tidning kan betraktas som två separata tidningar om&lt;br&gt;innehållet i tillräcklig omfattning skiljer dem åt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Under senare år har en successiv&lt;br&gt;uttänjning av tillämpningen av dagstidningsbegreppet skett. Detta har särskilt&lt;br&gt;gällt lågfrekventa dagstidningar, dvs. tidningar som kommer ut med 1-2&lt;br&gt;nummer per vecka. För att stoppa en utveckling som innebär att allt tvek-&lt;br&gt;sammare fall beviljas presstöd krävs en uppstramning av presstöds-&lt;br&gt;förordningens dagstidningsdefinition. Regeringen föreslår att dagstidnings-&lt;br&gt;begreppet snävas in så att lågfrekventa tidningar med ett specialiserat innehåll&lt;br&gt;som riktar sig till en begränsad läsekrets inte skall räknas som dagstidningar.&lt;br&gt;Lågfrekventa tidningar skall sålunda inte anses som dagstidningar om deras&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redaktionella innehåll till övervägande del är inriktat mot avgränsade intresse-&lt;br&gt;områden eller delar av samhället, såsom förhållandena inom näringsliv och&lt;br&gt;affärsverksamhet, konsumentpolitik, miljöfrågor, idrott, friluftsliv eller frå-&lt;br&gt;gor med anknytning till kyrkoliv och religion. Skälen för att förändringen&lt;br&gt;endast skall gälla lågfrekventa tidningar är dels att det som nämnts framför allt&lt;br&gt;är i denna grupp som praxis har tänjts ut, dels att hög- och medelfrekventa&lt;br&gt;tidningar som uppfyller dagens dagstidningsbegrepp i kraft av sin periodicitet&lt;br&gt;har en aktualitet som i sig kan utgöra skäl för att de skall räknas som&lt;br&gt;dagstidningar. En uppstramning ter sig därför inte som motiverad för den&lt;br&gt;sistnämnda gruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sänkning av den andel eget redaktionellt innehåll som krävs för att en&lt;br&gt;tidning skall räknas som självständig dagstidning i presstödssammanhang&lt;br&gt;innebär att tidningarna får större möjligheter till samordning, vilket i sin tur&lt;br&gt;kan minska deras kostnader. Som Pressutredningen -94 påpekar finns det i&lt;br&gt;dag många sorters redaktionellt material som kan vara likadant utformat i flera&lt;br&gt;tidningar utan att mångfalden i åsiktsbildningshänseende går förlorad. Det&lt;br&gt;gäller t.ex. radio- och TV-programtablåer, sporttabeller och börstabeller. Den&lt;br&gt;föreslagna gränsen överensstämmer dessutom med Tidningsstatistik AB:s&lt;br&gt;upplagebestämmelser, enligt vilka en självständig tidning/tidskrift är en&lt;br&gt;publikation eller upplagedel vars redaktionella innehåll till minst 51 procent&lt;br&gt;skiljer sig från innehållet i annan publikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår också en uppstramning av kriterierna i presstöds-&lt;br&gt;förordningen i syfte att undvika kringgående av reglerna. Under senare år har&lt;br&gt;i vissa fall tvekan uppstått om huruvida en publikation har varit att anse som&lt;br&gt;självständig gentemot en annan existerande publikation, trots att publika-&lt;br&gt;tionerna har skilda namn och en andel eget redaktionellt innehåll som&lt;br&gt;uppfyller kravet i presstödsförordningen. Det har ifrågasatts om det inte i&lt;br&gt;praktiken har rört sig om en och samma publikation - på grund av t.ex.&lt;br&gt;ägaranknytning, likheter i layout och utseende m.m. - men genom att&lt;br&gt;publikationerna har olika namn blir det definitionsmässigt fråga om två olika&lt;br&gt;tidningar. Likheterna blir särskilt iögonfallande då publikationerna utkommer&lt;br&gt;på olika veckodagar i samma spridningsområde. En sådan ”uppdelning” kan i&lt;br&gt;vissa fall innebära att tidningarna blir berättigade till högre stöd enligt&lt;br&gt;presstödsförordningen än vad som skulle varit fallet om de två tidningarna&lt;br&gt;betraktats som en tidning. Man kan också tänka sig fall där tidningarna över&lt;br&gt;huvud taget inte hade varit berättigade till stöd om de betraktats som en och&lt;br&gt;samma publikation. Det måste givetvis förhindras att presstöd i olika former&lt;br&gt;betalas till tidningar som i praktiken inte uppfyller kriterierna för stöd.&lt;br&gt;Regeringen anser mot bakgrund av det ovan sagda att presstödsförordningens&lt;br&gt;nuvarande regler inte är tillräckliga när det gäller att skilja publikationer åt.&lt;br&gt;Om två publikationer, som utkommer under olika veckodagar och har i&lt;br&gt;huvudsak samma spridningsområde, har ett sådant samarbete och sådana lik-&lt;br&gt;heter såvitt avser namn, utseende, layout m.m., att det för läsaren och i övrigt&lt;br&gt;står klart att det i själva verket är fråga om en och samma publikation, bör&lt;br&gt;publikationerna vid tillämpning av presstödsförordningen betraktas som en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;publikation. Ett förtydligande i enlighet med det anförda bör göras i press-&lt;br&gt;stödsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär att det inte införs någon bestämmelse, i&lt;br&gt;enlighet med Pressutredningen -94:s förslag, om att endast papperstidningar&lt;br&gt;skall räknas som dagstidningar. Enligt regeringens bedömning bör statliga&lt;br&gt;stöd inte vara utformade så att de hämmar användningen av elektronisk&lt;br&gt;informationsteknik. Ett antal svenska dagstidningar har i dag elektroniska&lt;br&gt;versioner som distribueras exempelvis via Internet. Pressutredningen -94&lt;br&gt;motiverar sitt förslag främst med att gränsdragningsproblem kan uppstå&lt;br&gt;mellan elektroniska dagstidningar och annan elektronisk information. Rege-&lt;br&gt;ringens bedömning är dock att det liksom hittills får ankomma på Presstöds-&lt;br&gt;nämnden att avgöra vilka tidningar som är dagstidningar oavsett om de&lt;br&gt;utkommer i pappersform eller ej. Regeringen har dessutom för avsikt att&lt;br&gt;uppdra åt Presstödsnämnden att följa utvecklingen och återrapportera till&lt;br&gt;regeringen om eventuella problem uppstår. I överensstämmelse med detta&lt;br&gt;införs inte heller någon motsvarande bestämmelse i mervärdesskattelagens&lt;br&gt;definition av allmän nyhetstidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.3 Driftsstöd till dagspressen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Driftsstöd skall även fortsättningsvis ges&lt;br&gt;enligt de regler som gäller i dag. Tidningar som uppbär driftsstöd år&lt;br&gt;1996 och som upphör att definieras som dagstidning med anledning av&lt;br&gt;regeringens förslag till uppstramning av dagstidningsbegreppet skall få&lt;br&gt;reducerat driftsstöd under en övergångsperiod. Under det första året&lt;br&gt;skall stödet till en sådan tidning uppgå till hälften av det belopp som&lt;br&gt;betalats till tidningen 1996. Det andra året skall stödet tas bort helt och&lt;br&gt;hållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pressutredningen -94:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att driftsstödet till tidningar på&lt;br&gt;andra språk än svenska samt tidningar som inte i huvudsak distribueras inom&lt;br&gt;Sverige avvecklas. Vidare föreslås att avtrappningen av stödet skall ske under&lt;br&gt;en femårsperiod med oreducerat stöd första året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pressutredningen -94 har haft att ta ställning till en rapport med förslag om&lt;br&gt;reduktion av driftsstöd för tidningsföretag med särskilt goda resultat eller som&lt;br&gt;ger utdelning till aktieägarna. Rapporten, som efter remissbehandling har&lt;br&gt;överlämnats till utredningen av regeringen tillsammans med avgivna remiss-&lt;br&gt;yttranden, har utarbetats av lektorn vid Göteborgs universitet Lennart&lt;br&gt;Eriksson på uppdrag av Presstödsnämnden. Pressutredningen -94 har dock&lt;br&gt;inte förordat att förslaget skall genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser såsom Statskontoret och&lt;br&gt;Förenade Landsortstidningar anser att driftsstödet bör avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller reduktion av stödet till vinstgivande tidningar är remissopinio-&lt;br&gt;nen delad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan om stödet till tidningar på&lt;br&gt;andra språk än svenska samt till tidningar som inte i huvudsak distribueras&lt;br&gt;inom Sverige är kritiska till Pressutredningen -94:s förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Ar 1990 fastslogs den allmänna&lt;br&gt;inriktningen för stödformen driftsstöd (prop. 1989/90:78, bet.&lt;br&gt;1989/90:KU31, rskr. 1989/90:302). Därefter har riksdagen vid skilda till-&lt;br&gt;fällen beslutat om smärre ändringar i stödreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Motiven för att verka för mångfald&lt;br&gt;inom dagspressen genom ett direkt presstöd riktat till lågtäckningstidningarna&lt;br&gt;kvarstår. Som tidigare nämnts är de flesta lågtäckningstidningar alltjämt&lt;br&gt;beroende av driftsstödet för sin överlevnad. Ett genomförande av de föränd-&lt;br&gt;ringar som Pressutredningen -94 föreslår skulle därvid innebära att vissa&lt;br&gt;grupper, nämligen invandrare och svenskar som befinner sig i utlandet,&lt;br&gt;diskriminerades. Man kan i och för sig hävda att de tidningar som berörs är&lt;br&gt;av sådan karaktär att stöd till deras utgivning bör ges utanför presspolitikens&lt;br&gt;ramar, men någon sådan lösning står, som Tidningsutgivarna har påpekat i&lt;br&gt;sitt remissvar, i dag inte till buds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär att det inte införs några regler om reduktion&lt;br&gt;av driftsstöd för tidningsföretag med särskilt goda resultat eller som ger&lt;br&gt;utdelning till aktieägarna (jfr prop. 1989/90:78, bet. 1989/90:KU31, rskr.&lt;br&gt;1989/90:302 samt prop. 1993/94:100). Regeringen anser i denna fråga att&lt;br&gt;presstödet bör verka så generellt som möjligt. Statlig inblandning i företags&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden bör i görligaste mån undvikas. Att införa regler som&lt;br&gt;motverkar att företag går med vinst kan dessutom minska incitamenten att&lt;br&gt;effektivisera verksamheten hos presstödsuppbärande tidningsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tidningar som inte längre kommer att vara berättigade till driftsstöd med&lt;br&gt;anledning av regeringens förslag om en uppstramning av dagstidnings-&lt;br&gt;begreppet bör få möjlighet att anpassa sig till den nya situationen. Därför&lt;br&gt;anser regeringen att det är nödvändigt med en successiv avveckling av drifts-&lt;br&gt;stödet till dessa tidningar. Regeringen bedömer dock fem år, vilket Press-&lt;br&gt;utredningen -94 har föreslagit, som en onödigt lång avtrappningsperiod. Den&lt;br&gt;övergångsperiod som regeringen föreslår bör vara tillräcklig för att berörda&lt;br&gt;tidningar skall hinna anpassa sina kostnader till en utgivning utan driftsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.4 Utvecklingsstöd till dagspressen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Utvecklingsstödet till dagspressen avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pressutredningen -94:s förslag: Överensstämmer delvis med rege-&lt;br&gt;ringens förslag. Pressutredningen -94 föreslår att utvecklingsstödet avvecklas&lt;br&gt;och att man i stället inrättar ett stöd för kompetensutveckling om totalt ca 3&lt;br&gt;miljoner kr per år. Stödet skall vara tidsbestämt och kunna ges till tidningar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som uppbär driftsstöd eller befinner sig i marknadsmässigt underläge, i syfte&lt;br&gt;att vidmakthålla de rationaliseringsvinster som uppnåtts bl.a. genom tidigare&lt;br&gt;utvecklingsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissopinionen är delad i frågan. Presstöds-&lt;br&gt;nämnden påpekar att det föreslagna beloppet för stöd till kompetensutveckling&lt;br&gt;inte i nämnvärd omfattning torde bidra till att öka tidningsföretagens benägen-&lt;br&gt;het att kompetensutveckla personalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Stödformen utvecklingsstöd in-&lt;br&gt;fördes år 1990. Utvecklingsstödet skulle kunna ges till tidningar med svag&lt;br&gt;ekonomi och syfta till att stimulera investeringar i förpressledet och tryckeri-&lt;br&gt;ledet (prop. 1989/90:78, bet. 1989/90:KU31, rskr. 1989/90:302).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Stora delar av det rationaliserings-&lt;br&gt;behov som fanns när utvecklingsstödet infördes har fyllts av det stöd som&lt;br&gt;hittills har betalats. Totalt har ca 116 miljoner kr beviljats från anslaget. Delar&lt;br&gt;av utvecklingsstödet har syftat till att uppmuntra produktionsteknisk sam-&lt;br&gt;verkan mellan dagstidningar. Dessa delar har emellertid inte utnyttjats i någon&lt;br&gt;större utsträckning. Mot denna bakgrund anser inte regeringen att det är&lt;br&gt;motiverat att prioritera stödformen utvecklingsstöd. Sådana stöd och kredit-&lt;br&gt;garantier som redan beslutats av Presstödsnämnden och som löper under ett&lt;br&gt;antal år framåt skall dock självklart betalas respektive gälla som planerat. Vad&lt;br&gt;gäller det av Pressutredningen -94 föreslagna stödet för kompetensutveckling&lt;br&gt;är, som flera remissintanser har påpekat, det föreslagna beloppet förmodligen&lt;br&gt;för begränsat för att ge avsedd effekt. Regeringen bedömer det därför inte&lt;br&gt;meningsfullt att genomföra förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.5 Distributionsstöd till dagspressen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pressutredningen -94 föreslog att det nuvarande distributionsstödet till&lt;br&gt;dagspressen (jfr prop. 1989/90:78, bet. 1989/90:KU31, rskr. 1989/90:302)&lt;br&gt;skall finnas kvar oförändrat. Under hösten utreddes distributionsstödet inom&lt;br&gt;Kulturdepartementet. Övervägandena presenteras i rapporten Distributions-&lt;br&gt;stödet till dagspressen (Ds 1996:5). Rapporten och remissyttranden över&lt;br&gt;denna ligger till grund för förslagen i detta avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Distributionsstödet fyller en viktig funktion i den statliga presspolitiken.&lt;br&gt;Genom att verka som en sammanhållande faktor i samdistributionen bidrar&lt;br&gt;stödet till en effektiv distribution av dagstidningar och underlättar en bred&lt;br&gt;spridning av tidningarna. Stödet motverkar också att stora tidningsföretag&lt;br&gt;använder distributionen som ett konkurrensmedel gentemot mindre tidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med Pressutredningen -94 anser regeringen således att distribu-&lt;br&gt;tionsstödet bör bibehållas. Den särskilda utredning som gjorts av stödet visar&lt;br&gt;dock på behovet av vissa regelförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Reglerna för distributionsstöd bibehålls med&lt;br&gt;vissa förändringar. Förändringarna innebär följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;En prisdifferens på 10 procent skall i fortsättningen tillåtas inom&lt;br&gt;ramen för likaprissättningen i den statligt stödda samdistributionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Det skall krävas synnerliga skäl för att ett tidningsföretag eller ett&lt;br&gt;företag som ägs av eller ingår i koncern med tidningsföretag skall få&lt;br&gt;verka som underentreprenör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Distributionsföretagen skall få ta med andra produkter än dagstid-&lt;br&gt;ningar i samdistributionen om det kan ske utan kvalitetsförsämringar&lt;br&gt;för distributionen av de stödberättigade tidningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Ett extra distributionsstöd skall under en övergångsperiod kunna&lt;br&gt;lämnas till kvarvarande tidningar i ett distributionsområde, om en eller&lt;br&gt;flera tidningar med utgivningsort inom distributionsområdet lämnar&lt;br&gt;samdistributionen och de kvarvarande tidningsföretagen drabbas av&lt;br&gt;större kostnadsökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Örestalet per exemplar höjs med 6 procent, vilket beräknas&lt;br&gt;innebära en ökning av utgifterna för distributionsstöd med ca 4,4&lt;br&gt;miljoner kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Distributionsstödsutredningens förslag: Överensstämmer delvis&lt;br&gt;med regeringens förslag. En modifiering av likaprisprincipen föreslås.&lt;br&gt;Modifieringen innebär att en prisdifferens på upp till 10 procent tillåts mellan&lt;br&gt;tidningar som har sin utgivningsort inom distributionsområdet och tidningar&lt;br&gt;med utgivningsort utanför distributionsområdet och med förhållandevis låg&lt;br&gt;hushållstäckning inom det aktuella distributionsområdet. Samtidigt föreslås&lt;br&gt;att vikttillägget tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller förutsättningar för att tidningsföretag m.fl. skall få verka som&lt;br&gt;underentreprenörer skiljer sig utredningens förslag från regeringens på så sätt&lt;br&gt;att utredningen, förutom att synnerliga skäl skall krävas, också föreslår att det&lt;br&gt;i presstödsföreskrifterna införs en skyldighet för underentreprenörerna att&lt;br&gt;ordna årliga sammankomster för övriga tidningsföretag som deltar i sam-&lt;br&gt;distributionen i distributionsområdet för att där redovisa kostnader och&lt;br&gt;kostnadsfördelning för distributionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag om att ta med andra produkter än dagstidningar i&lt;br&gt;samdistributionen överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att det distributionsstöd som skulle ha givits till en&lt;br&gt;tidning som valt att ställa sig utanför samdistributionen i stället skall kunna&lt;br&gt;ges till de tidningar som kvarstår i samdistributionen i distributionsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen föreslår utredningen att det skall finnas möjlighet att dra in&lt;br&gt;distributionsstöd om distributionsföretagens vinster fördelas på ett sätt som&lt;br&gt;uppenbart står i strid med likaprisprincipens syfte, samt att det bör lämnas åt&lt;br&gt;Tidningsutgivarna att i samråd med distributionsföretagen ge rekommenda-&lt;br&gt;tioner i en rad hänseenden som gäller dagspressdistributionen, t.ex. ordning-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en för bestämmande av distributionsområden och omfattningen och prissätt-&lt;br&gt;ningen i fråga om provexemplar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stöder tanken på en mo-&lt;br&gt;difiering av likaprisprincipen samt förslaget om att ta med andra produkter än&lt;br&gt;dagstidningar i samdistributionen. Angående förslaget om förutsättningar för&lt;br&gt;underentreprenörskap är remissopinionen splittrad. Vad gäller förslaget om&lt;br&gt;att kvarstående tidningar skall kunna få det distributionsstöd som tidigare&lt;br&gt;getts till en tidning som lämnat samdistributionen har flera remissinstanser&lt;br&gt;såsom Statskontoret och Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göte-&lt;br&gt;borgs universitet pekat på oklarheter i utredningens förslag. Det gäller t.ex.&lt;br&gt;hur länge en sådan ordning skulle gälla efter att en tidning har lämnat&lt;br&gt;systemet samt om det har någon betydelse om det är förstatidningen eller&lt;br&gt;någon annan tidning som lämnar systemet. I övrigt är remissopinionen&lt;br&gt;splittrad med övervikt åt det kritiska hållet, vilket också gäller förslaget om&lt;br&gt;distributionsföretagens vinster. I fråga om förslaget att det skall lämnas åt&lt;br&gt;Tidningsutgivarna att ge rekommendationer i vissa frågor är de flesta remiss-&lt;br&gt;instanser kritiska, även om många såsom Presstödsnämnden och Tidnings-&lt;br&gt;utgivarna delar utredningens uppfattning att de aktuella problemen i första&lt;br&gt;hand bör lösas mellan distributions- och tidningsföretagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Likaprisprincipen har ingått i&lt;br&gt;grunderna för den statligt stödda samdistributionen sedan samdistributions-&lt;br&gt;rabatten infördes (prop. 1969:48, SU 1969:107, rskr. 1969:251). Reglerna&lt;br&gt;ändrades år 1985 så att det inte finns en direkt skyldighet att ta med endags-&lt;br&gt;tidningar i samdistributionen till lika pris per utdelat exemplar (prop.&lt;br&gt;1984/85:100, bet. 1984/85:KU23, rskr. 1984/85:155).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler för underentreprenörskap fastslogs år 1976 (prop. 1975/76:131,&lt;br&gt;bet. 1975/76:KU46, rskr. 1975/76:254). Den administrerande myndigheten&lt;br&gt;borde, om särskilda skäl förelåg, kunna godta ett arrangemang där ett tid-&lt;br&gt;ningsföretag eller dess dotterbolag fungerade som underentreprenör. Full-&lt;br&gt;ständiga insynsmöjligheter skulle dock krävas för övriga i samdistributionen&lt;br&gt;deltagande tidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1989/90:78 anfördes att tidningar som inte är dagstidningar inte&lt;br&gt;borde tillåtas ingå i samdistributionen, då det var olämpligt att utsätta ut-&lt;br&gt;bärningssystemet för de påfrestningar i form av ökat antal exemplar och&lt;br&gt;högre vikter som detta skulle kunna medföra. Riksdagen hade inget att erinra&lt;br&gt;mot denna princip (bet. 1989/90:KU31, rskr. 1989/90:302).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu gällande örestalet för distributionsstödet fastslogs år 1992 (prop.&lt;br&gt;1991/92:100, bet. 1991/92:KU27, rskr. 1991/92:197). Stödnivån sänktes då&lt;br&gt;med 7,5 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens bedömning är det&lt;br&gt;rimligt med ett prissättningssystem som inom ramen för likaprisprincipen&lt;br&gt;innebär att tidningarna bär en mer rättvis del av de kostnader som de&lt;br&gt;förorsakar i samdistributionen. Flera remissinstanser har framfört önskemål&lt;br&gt;om en modifiering i en sådan riktning. Det finns dessutom tecken på vissa&lt;br&gt;problem inom samdistributionssystemet, vilka skulle kunna minska med en&lt;br&gt;ökad flexibilitet. Prissättningen skall inom den ram som föreslås i första hand&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmas efter förhandling mellan de berörda tidningsföretagen och&lt;br&gt;distributionsbolaget. En prisdifferens bör godtas endast om den är motiverad&lt;br&gt;av särskilda kostnader, och den föreslagna ramen skall rymma tillägg för&lt;br&gt;samtliga merkostnader för bl.a. viktskillnad, administrativt merarbete och&lt;br&gt;lokala transporter. Det är därvid viktigt att principen att storleken av en&lt;br&gt;tidnings abonnerade upplaga inom ett distributionsområde inte skall inverka&lt;br&gt;på priset per distribuerat exemplar ligger fast. Att en tidning har en liten upp-&lt;br&gt;laga inom ett distributionsområde skall inte utgöra skäl för t.ex. administra-&lt;br&gt;tiva pristillägg. Presstödsnämnden bör bevaka utvecklingen och snarast&lt;br&gt;rapportera till regeringen om regeländringen får oönskade effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från flera håll har kritik riktats mot systemet med underentreprenörer i&lt;br&gt;samdistributionen. En viktig förutsättning för den statligt stödda samdistribu-&lt;br&gt;tionen är att den bygger på konkurrens mellan fristående distributionsföretag.&lt;br&gt;Genom att verka som underentreprenör kan en tidning få kontroll över distri-&lt;br&gt;butionen på utgivningsorten på ett sätt som ibland upplevs verka miss-&lt;br&gt;gynnande gentemot andra tidningar. Samtidigt kan det, som utredningen på-&lt;br&gt;pekar, i vissa fall finnas starka skäl för att låta tidningsföretag verka som&lt;br&gt;underentreprenörer. Ett sådant fall kan vara när tidningen i fråga är helt&lt;br&gt;dominerande i utgivningsområdet och det i övrigt endast distribueras tid-&lt;br&gt;ningar med en annan utgivningsregion med några få procents hushållstäck-&lt;br&gt;ning. Att skärpa presstödsförordningens krav för nya underentreprenörer&lt;br&gt;bedöms därför vara en väl avvägd åtgärd för att i framtiden i viss mån&lt;br&gt;begränsa förekomsten av distribution genom underentreprenörer till de fall&lt;br&gt;där det föreligger sådana starka skäl. De övriga villkor som gäller för an-&lt;br&gt;litande av underentreprenörer kvarstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller utredningens förslag om förordningsreglerade sammankomster&lt;br&gt;kan anföras följande. Underentreprenörerna har redan i dag en informations-&lt;br&gt;skyldighet gentemot övriga tidningsföretag. De sistnämnda skall efter fram-&lt;br&gt;ställning till Presstödsnämnden kunna få de uppgifter som behövs för att&lt;br&gt;kunna bedöma kostnader och kostnadsfördelning för en planerad eller&lt;br&gt;pågående samdistribution. Utredningens förslag motiveras framför allt med&lt;br&gt;att man på många håll i branschen inte känner till denna rätt till insyn. Enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning är detta inte ett tillräckligt skäl för att införa ytterligare&lt;br&gt;detaljregleringar i presstödsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tidning väljer att lämna samdistributionen kan detta medföra be-&lt;br&gt;tydande kostnadsökningar för kvarvarande tidningar i distributionsområdet.&lt;br&gt;Detta gäller särskilt om den tidning som lämnar systemet är den största&lt;br&gt;tidningen på orten. Regeringens förslag om ett extra distributionsstöd avser&lt;br&gt;att underlätta för de kvarvarande tidningarna om de, i en sådan situation,&lt;br&gt;drabbas av större kostnadsökningar. Detta får bedömas av Presstödsnämnden&lt;br&gt;från fall till fall. Det extra stödet får dock totalt sett inte vara större än det stöd&lt;br&gt;som tidigare givits till den eller de tidningar som lämnat systemet, och skall&lt;br&gt;kunna betalas under en övergångsperiod på högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagstidningarna skall självfallet vara stommen i den statligt stödda sam-&lt;br&gt;distributionen. Samtidigt bör distributionen göras så rationell som möjligt för&lt;br&gt;att distributionskostnaderna skall hållas nere. Det bör därför finnas möjlighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att vid sidan av stöd- och likaprissystemet utnyttja distributionskapaciteten för&lt;br&gt;distribution av annat än dagstidningar, om det inte går ut över kvaliteten i&lt;br&gt;dagstidningsdistributionen. Det är dock viktigt att poängtera att den före-&lt;br&gt;slagna regelförändringen inte innebär någon skyldighet för distributions-&lt;br&gt;företagen att distribuera annat än distributionsstödsberättigade dagstidningar.&lt;br&gt;För att en dagstidning skall vara distributionsstödsberättigad och omfattas av&lt;br&gt;likaprisprincipen bör gälla att den skall ha en upplaga som är i huvudsak&lt;br&gt;betald och ett abonnemangspris som inte uppenbart avviker från vad tidningar&lt;br&gt;har i den kategori som tidning tillhör. Presstödsnämnden bör bevaka&lt;br&gt;utvecklingen och rapportera till regeringen om regeländringens effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Distributionsstödets nivå har varit oförändrad sedan 1992 då den sänktes&lt;br&gt;med 7,5 procent. Incitamenten för dagstidningarna att delta i samdistribu-&lt;br&gt;tionen har minskat i takt med att stödets reala värde har sjunkit. Driftsstödet&lt;br&gt;har nyligen höjts med 13 procent. Regeringen anser mot denna bakgrund att&lt;br&gt;det är rimligt att höja nivån också på distributionsstödet, och kommer att&lt;br&gt;överväga att föreslå ytterligare en höjning år 1998. Den höjning med 6 pro-&lt;br&gt;cent som nu föreslås kan, med utgångspunkt från ett oförändrat antal&lt;br&gt;stödberättigade tidningar och oförändrade upplagor, beräknas innebära en&lt;br&gt;ökning av utgifterna för distributionsstöd med ca 4,4 miljoner kr. Samtidigt&lt;br&gt;beräknas den ovan föreslagna förändringen av dagstidningsbegreppet inne-&lt;br&gt;bära att utgifterna för driftsstöd minskar. Regeringen gör därför i budget-&lt;br&gt;propositionen för år 1997 bedömningen att höjningen av distributionsstödet&lt;br&gt;ryms inom anslaget för presstöd år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär att inga regler om distributionsföretagens&lt;br&gt;vinster införs. Statlig inblandning i företags ekonomiska förhållanden bör i&lt;br&gt;görligaste mån undvikas. Ett genomförande av förslaget skulle dessutom&lt;br&gt;kunna minska incitamenten att effektivisera verksamheten inom distributions-&lt;br&gt;företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I största möjliga utsträckning bör det lämnas åt branschen att komma&lt;br&gt;överens om vissa detaljfrågor inom distributionssystemet, bl.a. avgränsning-&lt;br&gt;en av distributionsområden, omfattningen och prissättningen av provexem-&lt;br&gt;plar samt tidpunkter för distributionens början. Ytterligare detaljregler i press-&lt;br&gt;stödsförordningen bör undvikas. Presstödsnämnden bör dock ha det yttersta&lt;br&gt;ansvaret för att branschens praxis inte leder till oacceptabla särbehandlingar&lt;br&gt;eller missgynnande av enskilda tidningsföretag. Det är därvid inte lämpligt&lt;br&gt;att, som utredningen föreslagit, lämna åt en branschorganisation som&lt;br&gt;Tidningsutgivarna att ge rekommendationer i frågor som rör det statliga&lt;br&gt;presstödet. Presstödsnämnden bör bevaka utvecklingen och vid behov genom&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter samt beslut i enskilda fall söka komma till rätta med&lt;br&gt;en oönskad utveckling, exempelvis vad gäller avgränsningen av distributions-&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.6 Pressutredningen -94:s övriga förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pressutredningen -94 föreslår att den tid en dagstidning måste komma ut&lt;br&gt;innan driftsstöd lämnas förlängs från tre till sex månader. T.o.m. årsskiftet&lt;br&gt;gällde att en tidning måste komma ut under minst tre hela kalendermånader&lt;br&gt;för att driftsstöd skulle lämnas. Denna regel togs bort i samband med att tid-&lt;br&gt;punkten för utbetalning ändrades. Numera betalas driftsstödet ut månadsvis i&lt;br&gt;förskott. Regeringen anser därför att det inte är aktuellt att genomföra&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pressutredningen -94 föreslår vidare att en bestämmelse skall införas i&lt;br&gt;mervärdesskattelagen som föreskriver att driftsstöds- och distributionsstöds-&lt;br&gt;berättigade tidningar skall beskattas som allmän nyhetstidning. I denna fråga&lt;br&gt;kan anföras att mervärdesskattelagens dagspressbegrepp är mindre detaljerat&lt;br&gt;än presstödsförordningens. Tillämpningen av de olika dagstidningsdefinitio-&lt;br&gt;nerna görs av olika myndigheter. Regeringens uppfattning är att den olik-&lt;br&gt;artade tillämpning som har gjorts i enstaka fall inte skapar några särskilda&lt;br&gt;problem. Det är därför inte nödvändigt att genomföra en sådan ändring som&lt;br&gt;Pressutredningen -94 har föreslagit. Regeringen anser inte heller att det finns&lt;br&gt;skäl att införa en särskild presstödslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag finns en regel i presstödsförordningen som säger att ett tidnings-&lt;br&gt;företag som inte har iakttagit en sådan förbindelse som krävs för distribu-&lt;br&gt;tionsstöd skall betala ett belopp motsvarande det som företaget oriktigt har fått&lt;br&gt;till Presstödsnämnden. Pressutredningen -94 har föreslagit att en mot-&lt;br&gt;svarande regel skall gälla för alla former av direkt presstöd. Regeringen anser&lt;br&gt;det dock inte nödvändigt att införa en sådan regel för driftsstöd, eftersom det&lt;br&gt;inte har preciserats när ett företag skall anses oriktigt ha fått stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pressutredningen -94 föreslog också införande av en låg moms på dags-&lt;br&gt;press. En sexprocentig moms infördes den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:45,&lt;br&gt;bet. 1995/96:SkU12, rskr. 1995/96:82). Vidare lämnade utredningen vissa&lt;br&gt;förslag på reklamskatteområdet. De sistnämnda har tillsammans med avgivna&lt;br&gt;remissyttranden överlämnats av regeringen till den pågående utredningen om&lt;br&gt;översyn av reklambeskattningen (Fi 1995:21). Utredningen skall redovisa sitt&lt;br&gt;uppdrag senast den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.7 Regeringens övriga förslag på dagspress- och&lt;br&gt;taltidningsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ledning av ingivna årsredovisningar och anslagsframställningar har&lt;br&gt;regeringen gjort en samlad resultatbedömning av presstödet, stödet till radio-&lt;br&gt;och kassettidningar samt Presstödsnämndens och Taltidningsnämndens verk-&lt;br&gt;samheter. Dessa bedömningar har såvitt avser presstödet och Presstöds-&lt;br&gt;nämndens verksamhet sammanvägts med Pressutredningen -94: s betänkande&lt;br&gt;samt den inom Kulturdepartementet gjorda utredningen om distributions-&lt;br&gt;stödet och remissyttranden över dessa. Förslag om förändringar i reglerna för&lt;br&gt;presstöd har redovisats i det föregående. I övrigt har regeringen gjort den&lt;br&gt;bedömningen att fortsatta medel bör anslås för presstöd samt stöd till radio-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och kassettidningar. Ingen förändring bör ske av Presstödsnämndens och Prop. 1996/97:3&lt;br&gt;Taltidningsnämndens verksamheter. Regeringen föreslår i budgetproposi-&lt;br&gt;tionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) att medel anvisas för Presstödsnämnden&lt;br&gt;och Taltidningsnämnden, presstöd samt stöd till radio- och kassettidningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.2 Radio och TV&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15.2.1 Statens åtgärder på radio- och TV-området&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens åtgärder inom radions och televisionens område har dels formen av&lt;br&gt;lagstiftning, som är giltig för alla som sänder radio eller television, dels av&lt;br&gt;särskilda villkor för vissa programföretag. Dessa åtgärder bidrar på olika sätt&lt;br&gt;till att de kulturpolitiska målen uppfylls. I det nya medielandskapet får&lt;br&gt;programbolagens sätt att utforma sin verksamhet och disponera sina resurser&lt;br&gt;stor betydelse för kulturlivet. Genom sin ställning som uppdragsgivare har&lt;br&gt;radio- och TV-företagen i allmänhetens tjänst en viktig roll för konstnärlig&lt;br&gt;förnyelse och för att ge yrkesverksamma konstnärer uttrycksmöjligheter.&lt;br&gt;Radion och televisionen utnyttjar stora mängder av upphovsrättsskyddade&lt;br&gt;verk och utgör på så sätt en betydelsefull inkomstkälla för kompositörer och&lt;br&gt;andra skapande konstnärer. Radio och TV i allmänhetens tjänst är en av våra&lt;br&gt;viktigaste kulturbärare i ett allt mer internationaliserat kultur- och medieutbud.&lt;br&gt;För många är radion och televisionen den enda kontakten med opera, teater,&lt;br&gt;bildkonst eller konstmusik. De människor som tar del av kultur i radio och&lt;br&gt;TV är mångdubbelt flera än de som besöker konserter eller teater-&lt;br&gt;föreställningar. Radion och televisionen har också egna konstnärliga&lt;br&gt;uttrycksformer. En operaföreställning kan ge många människor i hela landet&lt;br&gt;en musikupplevelse som annars bara skulle vara tillgänglig för dem som ryms&lt;br&gt;i konsertsalen. Radio och TV blir därigenom den största teatern, den största&lt;br&gt;underhållaren, den inflytelserikaste nyhetsförmedlaren och en viktig&lt;br&gt;kunskapsförmedlare. Radio och TV i allmänhetens tjänst har en särskild roll&lt;br&gt;som bärare av den nationella kulturella identiteten och det nationella&lt;br&gt;kulturarvet (prop. 1995/96:161, s. 50).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen inom radio- och TV-området har länge varit ganska&lt;br&gt;svåröverskådlig genom att det har gällt skilda lagar för olika former av radio-&lt;br&gt;och televisionssändningar. Riksdagen har emellertid nyligen fattat beslut&lt;br&gt;(prop. 1995/96:160, bet. 1995/96:KU29, rskr. 1995/96:296) om en ny&lt;br&gt;radio- och TV-lag. Därmed samlas huvuddelen av lagstiftningen inom detta&lt;br&gt;område i en lag. I den nya radio- och TV-lagen finns ett uttryckligt förbud&lt;br&gt;mot att sända verklighetstrogna våldsskildringar eller pornografi i TV under&lt;br&gt;sådan tid och på sådant sätt att barn kan se programmen. Public service-&lt;br&gt;företagen och TV 4 skall även ta hänsyn till mediets särskilda genom-&lt;br&gt;slagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för&lt;br&gt;sändning av programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1997 för områdena Mediefrågor, Film och&lt;br&gt;medier samt Forskning behandlas bl.a. Radio- och TV-verket, Gransknings-&lt;br&gt;nämnden för radio och TV, statens insatser för TV-utbyte med Finland samt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;forskning och dokumentation om medieutvecklingen. Vid sidan av de ända-&lt;br&gt;mål som bekostas över statsbudgeten finansieras radio och TV i allmänhetens&lt;br&gt;tjänst med TV-avgiftsmedel. För kalenderåret 1997 föreslås att ca&lt;br&gt;4,8 miljarder kronor (i 1994 års prisläge) anvisas för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.2 Kulturutredningens förslag om radio och television&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen har lagt fram en rad förslag som berör public service-&lt;br&gt;verksamheten, bl.a. om information om kulturen, inhemska program, svensk&lt;br&gt;musik, överföringar av musik- och teaterföreställningar samt program för&lt;br&gt;barn. Samtliga förslag behandlas i propositionen En radio och TV i allmän-&lt;br&gt;hetens tjänst 1997-2001 (prop. 1995/96:161). I fråga om programföretagens&lt;br&gt;kulturpolitiska ansvar betonades bl.a. följande. Programföretagen skall i sin&lt;br&gt;roll som bärare av det nationella kulturarvet vidga och fördjupa sitt kultur-&lt;br&gt;ansvar. Programföretagen skall stimulera till debatt kring viktigare samhälls-&lt;br&gt;och kulturfrågor, bevaka och granska händelser och utveckling på kulturlivets&lt;br&gt;olika områden och i samspel med det övriga kulturlivet stimulera och&lt;br&gt;förmedla olika kulturaktiviteter. Programmen skall spegla kulturlivet i olika&lt;br&gt;delar av landet. Programföretagen skall vara skyldiga att tillhandahålla ett&lt;br&gt;mångsidigt programutbud av hög kvalitet på svenska språket. Program-&lt;br&gt;företagen skall öka samarbetet med kulturinstitutioner i syfte att öka antalet&lt;br&gt;utsändningar av föreställningar och evenemang. Omfattningen av utomståen-&lt;br&gt;des medverkan i programproduktionen skall öka. Programföretagen skall&lt;br&gt;tillhandahålla program som speglar det mångkulturella Sverige. Program-&lt;br&gt;företagen skall ägna ökad uppmärksamhet åt program för och med barn och&lt;br&gt;ungdomar. Riksdagen har beslutat i enlighet med dessa förslag (bet.&lt;br&gt;1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297). Tillståndsvillkor för företagen baserat&lt;br&gt;på dessa riktlinjer kommer att fastställas av regeringen innan utgången av år&lt;br&gt;1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen föreslår att villkoren för reklamfinansierade TV-kanaler&lt;br&gt;bör innefatta krav av kulturpolitisk karaktär och att TV 4-avtalets åtagande bör&lt;br&gt;preciseras och utvecklas. Regeringen kommer under hösten 1996 att inleda&lt;br&gt;överläggningar med TV 4 AB om ett eventuellt fortsatt tillstånd för bolaget att&lt;br&gt;bedriva TV-sändningar i marknätet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen anser vidare att staten bör ta hänsyn till behovet av&lt;br&gt;programpolitisk mångfald vid fördelning av framtida koncessioner för&lt;br&gt;radiosändningar. Kommittén med uppgift att föreslå ändrade regler för lokala&lt;br&gt;ljudradiosändningar (Ku 1995:04, dir. 1995:123) skall presentera sitt förslag&lt;br&gt;före utgången av år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvärdering och stödjande resurs för regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen betonar behovet av kulturpolitisk uppföljning och utvär-&lt;br&gt;dering på massmedieområdet och föreslår att uppföljning och utvärdering på&lt;br&gt;massmedieområdet kopplas till någon myndighet som har kompetens på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;området. Utredningen anser att Statens kulturråd bör ges ett övergripande Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;utvärderingsansvar för kultur- och medieverksamheten. Sveriges Television,&lt;br&gt;Sveriges Radio, Utbildningsradion, Granskningsnämnden för radio och TV,&lt;br&gt;Radio- och TV-verket, Svenska Kyrkans Centralstyrelse, Folkrörelsernas&lt;br&gt;Medieforum, Göteborgs universitet och Folkbildningsförbundet avvisar för-&lt;br&gt;slaget i sina remissyttranden. Statskontoret menar att uppgiften tills vidare&lt;br&gt;kan anförtros någon av de nyligen inrättade mediemyndigheterna, dvs.&lt;br&gt;Radio- och TV-verket eller Granskningsnämnden för radio och TV. I propo-&lt;br&gt;sitionen om en radio och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001 (prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:161) har regeringen föreslagit att programföretagen för radio och TV&lt;br&gt;årligen skall följa upp och redovisa hur public service-uppdraget uppfyllts.&lt;br&gt;Granskningsnämnden skall bedöma om rapporten ger statsmakterna och&lt;br&gt;allmänheten tillräckligt underlag. Riksdagen anslöt sig till förslagen (bet.&lt;br&gt;1995/96:KrU 12, rskr. 1995/96:297). Regeringen avser inte att nu vidta några&lt;br&gt;ytterligare åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.3 Svensk TV-produktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska massmedielandskapet har under 90-talet genomgått stora&lt;br&gt;förändringar. De markbundna public service-kanalerna har utökat sin sänd-&lt;br&gt;ningstid i takt med att konkurrensen från kommersiella kanaler ökat. Ny&lt;br&gt;teknik har vunnit fotfäste både inom produktion och distribution av TV-&lt;br&gt;program och i framtiden kan TV-utbudet komma att öka kraftigt bl.a. till följd&lt;br&gt;av ny digital distributionsteknik. Över hela världen satsas stora belopp på ny&lt;br&gt;teknik, kommunikation och multimedia. Stora multinationella medieföretag&lt;br&gt;väntas inom kort erbjuda ett stort utbud till den svenska marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televisionen är en naturlig del av människors vardagsliv. Den är central&lt;br&gt;bl.a. när det gäller underhållning, tidsfördriv, kultur, debatt och nyheter.&lt;br&gt;TV:n blir därigenom en stor kulturbärare. Sverige har i det sammanhanget en&lt;br&gt;god TV-tradition. Den förändrade strukturen inom TV-branschen och den nya&lt;br&gt;tekniken innebär sannolikt att mer resurser kan avsättas ill produktion i stället&lt;br&gt;för som tidigare till distribution. I en situation av ett utökat TV-utbud där&lt;br&gt;andelen utländskt producerat material växer är en stark svensk TV-program-&lt;br&gt;industri betydelsefull bl.a. för bevarande av språket och kulturen. En stark&lt;br&gt;inhemsk TV-programindustri kan skapa sysselsättning och medverka till&lt;br&gt;internationell spridning av svenska TV-program. Därför är det ur kulturell&lt;br&gt;och mediepolitisk synvinkel samt för sysselsättningen viktigt att främja en&lt;br&gt;nationell TV-produktion så att mångfalden inom TV-programindustrin&lt;br&gt;stimuleras och tillväxten främjas på lång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer under hösten 1996 att ge en särskild utredare i upp-&lt;br&gt;drag att analysera möjligheterna att öka den inhemska produktionen av&lt;br&gt;program för distribution i olika TV-kanaler samt lägga förslag i detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK033/prop_199697__3-7.png" style="width:471pt;height:688pt;"/&gt;
&lt;p&gt;TV-producentutbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att stärka den inhemska TV-programindustrin och ett svenskt TV-utbud&lt;br&gt;på lång sikt är det viktigt att resurser avsätts även för utbildningsändamål för&lt;br&gt;svensk TV-produktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1)&lt;br&gt;Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning att en TV-producent-&lt;br&gt;utbildning skall inrättas. Eftersom Dramatiska institutet har förutsättningar&lt;br&gt;som krävs vad gäller lärarkompetens, lokaler och utrustning bör Dramatiska&lt;br&gt;institutet ha ansvaret för denna utbildning. Utbildningen skall omfatta 60&lt;br&gt;poäng och genomföras i samarbete med Högskolan i Malmö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.4 Digital radio och TV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tekniskt innebär digital radio och TV att sändningen överförs digitalt, som en&lt;br&gt;ström av &amp;quot;ettor och nollor&amp;quot; i stället för analogt, som en kontinuerligt&lt;br&gt;varierande signal. Digitaltekniken ger högre överföringskapacitet, bättre&lt;br&gt;frekvensekonomi, större möjlighet att kryptera och lägre energiåtgång. Vid&lt;br&gt;digital utsändning blandas i allmänhet flera program till en gemensam digital&lt;br&gt;signal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige förekommer digitala ljudradiosändningar i Stockholm sedan&lt;br&gt;september 1995. En utbyggnad av sändarnätet pågår, så att sändningar vid&lt;br&gt;slutet av år 1996 även skall äga rum i Göteborgs- och Malmöområdena samt i&lt;br&gt;Norrbotten. Utvecklingen av mottagare för digital ljudradio har emellertid gått&lt;br&gt;trögt. De första mottagarna för konsumentbruk väntas komma ut på mark-&lt;br&gt;naden först under hösten 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild utredare har avgett betänkandet Från Massmedia till Multi-&lt;br&gt;media (SOU 1996:25). I betänkandet föreslås att statsmakterna skall fatta&lt;br&gt;beslut om att införa marksänd digital TV. Betänkandet har remissbehandlats.&lt;br&gt;Regeringen har även gett Post- och telestyrelsen (PTS) i uppdrag att koordi-&lt;br&gt;nera frekvenser för digital marksänd TV. PTS har den 30 juli 1996 avgett en&lt;br&gt;lägesrapport om koordineringsarbetet. Enligt rapporten har begäran om ko-&lt;br&gt;ordinering av sändarfrekvenser för två sändarnät lämnats till myndigheterna i&lt;br&gt;de elva länder som berörs. Arbetet med att ta fram underlag för koordinering&lt;br&gt;av ytterligare två nät har påbörjats, men PTS bedömer att det kan vara&lt;br&gt;nödvändigt att invänta resultatet av koordineringen av de två första näten&lt;br&gt;innan underlaget sänds ut. Regeringen har vidare uppdragit åt Närings- och&lt;br&gt;teknikutvecklingsverket (NUTEK) att bl.a. redovisa förutsättningarna för att&lt;br&gt;det skall finnas avkodare för marksänd digital TV i början av år 1998. Upp-&lt;br&gt;draget har redovisats i en rapport i augusti 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet bereds för närvarande i regeringskansliet med sikte på&lt;br&gt;rapportering till riksdagen under hösten 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16 Vissa övergripande frågor&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;16.1 Mångkultur och internationellt samarbete&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Europas murar har fallit och gränserna har öppnats under det senaste decenni-&lt;br&gt;et. Därmed finns det också nya möjligheter för människor att på ett helt annat&lt;br&gt;sätt än tidigare bygga upp en gemenskap som tryggar en fredlig samexistens i&lt;br&gt;framtiden. Levnadsvillkoren för människor är emellertid olika. Klyftorna&lt;br&gt;mellan fattiga och rika är ibland avgrundsdjupa. Arbetslösheten ställer stora&lt;br&gt;grupper utanför samhällsgemenskapen. Kriminalitet och drogmissbruk hotar&lt;br&gt;både enskilda individers liv och hälsa och sköra demokratiers strävan att&lt;br&gt;forma lagar och normer som har stöd i de breda folklagren. Vi kan idag se att&lt;br&gt;många olika kulturer, religioner och maktstrukturer strider om att dominera de&lt;br&gt;offentliga arenorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsättningar mellan olika kulturer och grupper är på många håll oförson-&lt;br&gt;liga. Men det finns också hopp, en vilja från många människor och grupper&lt;br&gt;att bygga en ny gemenskap, där olika länder och kulturer kan berika varandra&lt;br&gt;och mötas i en gemensam humanistisk anda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konst och kultur, det seriösa samtalet och den öppna debatten, är betydel-&lt;br&gt;sefulla redskap i strävan att undanröja fördomar och öka kunskapsutbytet..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De internationella kontakterna bidrar till att främja förståelsen mellan män-&lt;br&gt;niskor i Sverige och i andra länder, liksom mellan olika grupper inom vårt&lt;br&gt;lands gränser. Kontakterna med andra länder har ökat i betydelse, inte minst&lt;br&gt;till följd av det stora antalet invandrare i vårt land. Kulturutbytet över nations-&lt;br&gt;gränserna är en viktig insats i ett mångkulturellt samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Världskulturhus&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Formerna för inrättandet av ett Världs-&lt;br&gt;kulturhus utreds. Avsikten är att Världskulturhuset skall kunna tas i an-&lt;br&gt;språk till Kulturåret 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: För att vidga gränserna och&lt;br&gt;erbjuda en kulturell arena för hela Sveriges befolkning oavsett etnisk och&lt;br&gt;kulturell bakgrund och för att ge status åt alla de kulturer som inte har en plats&lt;br&gt;i kulturlivet idag, ämnar regeringen inrätta ett Världskulturhus. Med ett&lt;br&gt;Världskulturhus skapas en mötesplats över etniska gränser som bidrar till att&lt;br&gt;öka förståelsen mellan människor och minska rädslan för det som uppfattas&lt;br&gt;som främmande. Ett Världskulturhus är också ur konstnärlig synvinkel en&lt;br&gt;spännande utmaning. En kulturell arena av detta slag bör kunna bli en inspira-&lt;br&gt;tionskälla för hela det svenska kulturlivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Världskulturhuset skall vara en scen för musik, dans, teater, film, poesi&lt;br&gt;och litteratur, men också för samhällsdebatt och samtal kring identitet, etnici-&lt;br&gt;tet och kultur. Forskare inom det s.k. IMER-området (internationell migration&lt;br&gt;och etniska relationer), Mångkulturellt centrum, enskilda debattörer m.fl. bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna delta i verksamheten. Kulturutbudet skall vara brett och rymma allt&lt;br&gt;från populärkultur till experimentella kulturyttringar. Värlsdskulturhuset skall&lt;br&gt;kunna samarbeta med bl.a. föreningar, radio och TV, kulturinstitutioner,&lt;br&gt;skolor och folkrörelser. Världskulturhuset skall också kunna utveckla ett&lt;br&gt;internationellt samarbete med andra Världskulturhus och kulturinstitutioner i&lt;br&gt;Europa för erfarenhetsutbyte. I det sammanhanget är det särskilt viktigt att i&lt;br&gt;Europa sprida utomeuropeisk kultur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Världskulturhuset skall vara öppet för alla. Barn, ungdomar och vuxna,&lt;br&gt;skall ha möjlighet att komma i kontakt med egna och andras kulturella rötter,&lt;br&gt;inte bara som publik, utan också genom att delta i bl.a. kurser och verkstäder&lt;br&gt;arrangerade i samarbete med bl.a folkbildningen. Ett utrymme måste även&lt;br&gt;skapas för den unga och nya tväretniska och tvärkulturella generation som&lt;br&gt;växer fram i Europa och som inte känner sig hemma i våra traditionella&lt;br&gt;kategoriseringar av etnicitet, kultur, religion och identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra viktiga uppgifter för Världskulturhuset är att förmedla internatio-&lt;br&gt;nella gästspel i landet och att upprätthålla ett nätverk för kulturellt utbyte med&lt;br&gt;andra kommuner i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer under hösten att tillsätta en utredning för att se över&lt;br&gt;ett antal frågor som rör inrättandet av ett Världskulturhus. Som regeringen&lt;br&gt;redovisat ovan (se avsnitt 8.7) bedömer regeringen att finansieringen av&lt;br&gt;Världskulturhuset kan möjliggöras om Södra teaterns lokaler används. En&lt;br&gt;förutsättning för inrättandet av Världskulturhuset är vidare att det finansieras&lt;br&gt;gemensamt av staten och Stockholms kommun m.fl. intressenter i&lt;br&gt;stockholmsregionen. Utöver inriktning och finansiering skall utredningen&lt;br&gt;också ta ställning till bl.a organisationsform. Regeringen avser att lämna ett&lt;br&gt;förslag om inrättandet av Världskulturhuset till riksdagen under våren 1997.&lt;br&gt;Avsikten är att Världskulturhuset skall kunna tas i anspråk till Kulturåret&lt;br&gt;1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IASPIS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstnärsnämnden har tagit initiativet till inrättandet av ett internationellt&lt;br&gt;ateljécentrum IASPIS (International Artists' Studio Program in Stockholm).&lt;br&gt;Inrättandet av IASPIS möjliggör ett permanent konstnärsutbyte som tidigare,&lt;br&gt;i stort sett saknats i Sverige. (Regeringens förslag avsnitt 6.5.2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom IASPIS kan ett utbyte med de internationella ateljécentrum som&lt;br&gt;står öppna för svenska konstnärer utvecklas. IASPIS skall också erbjuda&lt;br&gt;stipendier till utländska konstnärer för vistelse i ateljéerna, men även svenska&lt;br&gt;konstnärer får möjlighet att tillbringa arbetsperioder i IASPIS ateljéer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ateljécentrumet skall inte endast vara en arbetsplats för konstnärerna utan&lt;br&gt;fungera som en inspirerande mötesplats mellan svenskt och internationellt&lt;br&gt;konstliv. För att skapa denna miljö kommer programverksamhet med bl.a.&lt;br&gt;utställningar, föreläsningar och seminarier att ingå som ett viktigt inslag i&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ytterligare vidga kontaktytorna mellan svenska och utländska Prop. 1996/97:3&lt;br&gt;konstnärer kommer samarbete med andra institutioner inom det svenska&lt;br&gt;konstlivet att etableras. Genom dessa kan de gästande konstnärerna ges&lt;br&gt;möjlighet att delta i utställningar, föreläsa vid konsthögskolorna, delta i&lt;br&gt;workshops eller arbeta vid exempelvis Konstnärernas kollektivverkstad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att etableringen av IASPIS är väl ägnat att vitalisera det&lt;br&gt;internationella utbytet på bildkonstområdet och föreslår därför riksdagen att&lt;br&gt;särskilda medel anvisas för att utveckla ateljécentrumet IASPIS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt utställningssamarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår (avsnitt 13.5) att Statens konstmuseer, Moderna museet,&lt;br&gt;förstärks för att driva den verksamhet som Nämnden för Utställningar av&lt;br&gt;Nutida Svensk Konst i Utlandet (NUNSKU) haft ansvaret för sedan år 1965.&lt;br&gt;Verksamheten är i första hand koncentrerad till de stora biennalerna. Den nya&lt;br&gt;verksamheten kommer att komplettera Moderna museets etablerade&lt;br&gt;internationella samarbete på ett positivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partnerskap för kultur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrikesdepartementet och Kulturdepartementet, i samarbete med Svenska&lt;br&gt;Institutet, avser att under hösten 1997 initiera ett internationellt samarbete,&lt;br&gt;kallat Partnerskap för kultur. Avsikten är att få till stånd ett förstärkt kultur-&lt;br&gt;samarbete mellan olika länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partnerskap för kultur skall samla bl.a. kulturarbetare från öst och väst i&lt;br&gt;seminarier, teater och musik. Utgångspunkten för seminarierna skall vara&lt;br&gt;kulturens och kulturpolitikens möjligheter att långsiktigt bidra till gemensam&lt;br&gt;säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unescos ministerkonferens 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN-organet Unesco bildades år 1946 med målet att skapa förutsättningar för&lt;br&gt;fred genom intellektuellt samarbete inom utbildning, vetenskap, kultur och&lt;br&gt;media. Den av FN och Unesco tillsatta Världskommissionen för kultur och&lt;br&gt;utveckling har hösten 1995 avlämnat sin rapport Vår skapande mångfald. I&lt;br&gt;rapporten, som formulerar ett nytt och mycket brett kulturbegrepp, föreslås&lt;br&gt;en internationell handlingsplan för en utveckling av den nationella kultur-&lt;br&gt;politiken, det internationella kultursamarbetet och Unescos roll och uppgifter.&lt;br&gt;Rapporten har remitterats till samtliga medlemsländer och är nu i Sverige på&lt;br&gt;bred remiss i hela landet till såväl institutioner som frivilligorgansationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska regeringen har erbjudit Unesco att under Kulturåret 1998 stå värd&lt;br&gt;för en internationell konferens som ett led i uppföljningen av rapporten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiskt samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenskt kulturliv har länge kännetecknats av ett omfattande engagemang över&lt;br&gt;gränserna. De formella och informella nätverk som har skapats genom det&lt;br&gt;internationella kulturutbytet har varit av avgörande betydelse för vår kulturella&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under en lång tid har Nordiska ministerrådet, Europarådet och Unesco va-&lt;br&gt;rit viktiga arenor för det kulturella samarbetet på internationell nivå. I och med&lt;br&gt;Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU) har det internationella&lt;br&gt;arbetet förändrats och intensifierats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU är kulturpolitik i princip varje medlemsstats suveräna angelägenhet.&lt;br&gt;Ett viktigt undantag gäller medieområdet, där det bl.a. finns ett gemensamt&lt;br&gt;regelverk, t.ex. TV-direktivet TV utan gränser. Någon gemensam kultur-&lt;br&gt;politik på europeisk nivå har aldrig varit aktuell. I Maastrichtfördragets artikel&lt;br&gt;128 slås fast att EU skall bidra till kulturens utveckling i medlemsstaterna&lt;br&gt;med respekt för deras nationella och regionala mångfald samtidigt som det&lt;br&gt;gemensamma kulturarvet skall framhävas. De kulturella aspekterna skall&lt;br&gt;beaktas då EU handlar enligt andra bestämmelser i fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att stödja det europeiska kulturlivet och uppmuntra samarbete mellan&lt;br&gt;olika medlemsländer på det kulturella området har EU olika program och s.k.&lt;br&gt;pilotprojekt för stöd till den europeiska kultur- och mediesektom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kulturområdet har EU antagit programmet Kalejdoskop för stöd till&lt;br&gt;projekt som utvecklar och ger kunskap om europeisk kultur. Vidare bereds&lt;br&gt;för närvarande program för insatser inom kulturarvsområdet (Raphael) samt&lt;br&gt;för stöd inom området böcker och läsning (Ariane). På medieområdet finns&lt;br&gt;MEDIA Il-programmet för stöd till den europeiska film- och TV-industrin&lt;br&gt;samt handlingsprogrammet 16:9 för stöd för produktion, konvertering och&lt;br&gt;utsändning av TV-program i 16:9 format.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strukturfonderna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Romfördraget slås fast att EU skall arbeta för att minska klyftorna mellan de&lt;br&gt;olika regionerna, bland annat genom att understödja utvecklingen i de regio-&lt;br&gt;ner som släpar efter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strukturpolitiska insatser har successivt kommit att bli allt mer betydelse-&lt;br&gt;fulla i det europeiska samarbetet. De ekonomiska medel som ställs till kultur-&lt;br&gt;livets förfogande genom EU:s kulturprogram m.m. är relativt begränsade&lt;br&gt;jämfört med de resurser som disponeras av strukturfonderna. Av de medel&lt;br&gt;som det europeiska kulturlivet mottog från EU under perioden 1989-1993&lt;br&gt;kom närmare 80 procent från strukturfonderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom strukturfonderna öppnas möjligheten för kulturen att delta i olika&lt;br&gt;typer av utvecklingsprojekt, ofta i samverkan med andra sektorer. Kulturen&lt;br&gt;har visat sig vara av stor betydelse för invånarna i en region när det gäller att&lt;br&gt;uppbåda gemensam styrka i ett skede av stagnation och nedgång. Kulturarvs-&lt;br&gt;program har fastställts i alla målområden och kan t.ex. handla om utveckling&lt;br&gt;av kulturturism eller bevarande av kulturlandskap och bebyggelse. Utfallet&lt;br&gt;från strukturfonderna har för svensk del hittills inneburit att ett flertal olika&lt;br&gt;kulturprojekt har fått stöd, exempelvis Lapplands festspel, Bergslagsoperan&lt;br&gt;samt projektet IT och kulturarv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nordiska kultursamarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nordiska kultursamarbetet har fortfarande stor betydelse, inte minst tack&lt;br&gt;vare sin väl grundade folkliga förankring. Det nordiska samarbetet framstår i&lt;br&gt;dag som modell för samarbete och exempel på grannsämja såväl i formella&lt;br&gt;som informella sammanhang. För oss själva utgör det en god bas för ett&lt;br&gt;vidgat samarbete långt över de nordiska gränserna. Det nordiska samarbetet&lt;br&gt;kan dessutom spela en viktig roll i det alltmer betydelsefulla östersjö-&lt;br&gt;samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det formaliserade nordiska samarbetet inom Nordiska ministerrådets ram&lt;br&gt;spelar kultursamarbetet en stor roll i och med att nästan halvparten av budge-&lt;br&gt;ten är avsatt för kultur-, forsknings- och utbildningsändamål. Ministerrådet&lt;br&gt;har bl.a. antagit en handlingsplan för nordiskt barn- och ungdomskultursam-&lt;br&gt;arbete åren 1996-2000, Ett levande Norden. Vidare stöds bl.a. verksamhet&lt;br&gt;utanför Norden för att synliggöra nordisk kultur, konstnärsutbyte, samarbete&lt;br&gt;inom olika konstområden samt multimediaproduktion och distribution av&lt;br&gt;nordisk film.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16. 2 Informationssamhället och utredningen om&lt;br&gt;&amp;quot;Kulturnät Sverige&amp;quot;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Redan för trettio år sedan myntades begreppet informationssamhället men&lt;br&gt;först under de senaste åren har detta begrepp fått en reell innebörd. Den&lt;br&gt;digitala informationstekniken sprids i dag snabbt. Med teknikens hjälp är det&lt;br&gt;möjligt att elektroniskt överföra information i form av text, ljud och bild samt&lt;br&gt;att lagra och sortera stora informationsmängder. Informationstekniken skapar&lt;br&gt;nya former för bl.a. debatt, inhämtande av kunskap och publicering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De system som på senare år byggts upp för utbyte av stora informations-&lt;br&gt;mängder spänner över hela världen. Dessa system, framför allt Internet, har&lt;br&gt;på några få år förändrat villkoren för ekonomi och produktion, men också&lt;br&gt;påverkat kulturmiljöerna och de olika konstformerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknikutvecklingen kan också leda till att klyftorna i samhället ökar mellan&lt;br&gt;dem som har och de som inte har tillgång till och kunskap om informations-&lt;br&gt;teknik. För att förhindra detta och för att kunna utnyttja teknikens positiva&lt;br&gt;möjligheter, krävs en sammanhållen strategi för hur informationstekniken kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;användas inom kulturområdet. Kulturell mångfald och kvalitet kräver att&lt;br&gt;tekniken inte utvecklas enbart på marknadens villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt kulturpolitiskt mål är att alla skall kunna ta del av kulturlivet.&lt;br&gt;Intresset för kultur skall stimuleras och utvecklas genom ett rikt utbud av&lt;br&gt;olika kulturformer i hela landet. I detta sammanhang kan informations-&lt;br&gt;tekniken spela en viktig roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har tillsatt en utredare med uppdrag att utforma en strategi för&lt;br&gt;kulturinstitutionernas användning av informationsteknik (dir. 1995:129). I&lt;br&gt;uppdraget ingår bl.a. att söka finna öppna tekniska system där olika former&lt;br&gt;för systematisering och katalogisering av information beaktas så att frågan om&lt;br&gt;användarvänlighet sätts i centrum. Det innebär att utredaren skall klargöra hur&lt;br&gt;kulturinstitutionernas information - i form av t.ex. bilder, tavlor, texter, ljud-&lt;br&gt;upptagningar och film - kan göras elektroniskt tillgänglig samt därvid lämna&lt;br&gt;förslag om uppbyggnad av ett gemensamt kulturnät - &amp;quot;Kulturnät Sverige&amp;quot;.&lt;br&gt;Utredaren kommer att presentera sitt slutbetänkande senast den 31 januari&lt;br&gt;1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I delbetänkandet Inför ett svenskt kulturnät - IT och framtiden inom&lt;br&gt;kulturområdet (SOU 1996:110) redovisades bl.a. en kartläggning av kultur-&lt;br&gt;institutionernas nuvarande IT-användning och planerade IT-projekt. Utred-&lt;br&gt;aren konstaterar att intresset för informationsteknik generellt sett är stort och&lt;br&gt;att arbetet med att digitalisera information pågår på många håll i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biblioteken har kommit långt i sitt arbete med att digitalisera kataloger. De&lt;br&gt;större arkiven har digitaliserat sina arkivförteckningar medan enskilda arkiv-&lt;br&gt;handlingar sällan är digitalt tillgängliga. Museerna håller på att digitalisera&lt;br&gt;sina samlingar men har svårt att enas kring gemensamma klassificerings-&lt;br&gt;regler. Inom kulturområdet i övrigt bedömer utredaren att multimedia och&lt;br&gt;användning av datorer i stor utsträckning har påverkat arbetsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I delbetänkandet beskrivs hur ett framtida svenskt kulturnät skulle kunna&lt;br&gt;erbjuda en rad tjänster. Med hjälp av IT kan information om litteratur, konst,&lt;br&gt;musik, teater, museiföremål, dokument m.m. sökas. Människor kan delta i&lt;br&gt;elektroniska diskussionsgrupper och skapa virtuella konstverk och texter&lt;br&gt;tillsammans med andra. Man kan få information om kulturevenemang i hela&lt;br&gt;Sverige och beställa biljetter, böcker, tidskrifter, cd-rom-skivor etc. Ut-&lt;br&gt;redaren pekar vidare på att principer för prissättning av informationstjänster är&lt;br&gt;av stor betydelse för tillgängligheten av kulturinstitutionernas information&lt;br&gt;samt för utformningen av en IT-strategi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen föreslog att Statens kulturråd skall få ett samlat ansvar&lt;br&gt;för IT-satsningar inom kulturområdet. Regeringens bedömning är att denna&lt;br&gt;fråga inte kan avgöras förrän utredaren presenterat sitt slutbetänkande om en&lt;br&gt;strategi för kulturinstitutionernas IT-användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16.3 Funktionshindrades kulturella möjligheter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Funktionshindrade personers tillgång till kultur har på många områden för-&lt;br&gt;bättrats sedan 1970-talet och den tekniska utvecklingen har inneburit att&lt;br&gt;tillgången till medier förbättrats avsevärt både vad gäller omfattning och kvali-&lt;br&gt;tet. De statliga insatserna på kulturområdet har främst varit av karaktären att&lt;br&gt;förbättra produktion och information genom specialanpassat utbud. Inom den&lt;br&gt;statliga kulturbudgeten avsätts ca 200 miljoner kronor. Medlen går till Tal-&lt;br&gt;boks- och punktskriftsbiblioteken, Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation&lt;br&gt;och litteratur, Sveriges Dövas Riksförbunds Dövas TV samt till radio- och&lt;br&gt;kassettidningar genom Taltidningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser för personer med funktionshinder som avser kulturell verksamhet&lt;br&gt;är dock inte begränsade till ett snävt avgränsat kulturpolitiskt område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten för personer med funktionshinder att ta del av kulturutbudet är&lt;br&gt;också beroende av att färdtjänst och assistans fungerar, lokaler måste vara&lt;br&gt;tillgängliga och också informationen om olika kulturella möjligheter. En för-&lt;br&gt;bättrad allmän tillgänglighet i samhället är således nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för 1994 års handikappreform har flera viktiga förbättringar&lt;br&gt;genomförts på kultur- och mediaområdet. Genom lagen (1993:387) om stöd&lt;br&gt;och service till vissa funktionshindrade (LSS) skall t.ex. kommunerna verka&lt;br&gt;för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för svårt&lt;br&gt;funktionshindrade personer. De individuella stöd- och serviceinsatserna för-&lt;br&gt;bättrades bl.a. genom rätten till personlig assistans och ledsagarservice och en&lt;br&gt;utvidgad tolktjänst infördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I slutet av 1970-talet genomfördes flera viktiga reformer inom kultur- och&lt;br&gt;informationsområdet. Utgivningen av böcker på ljudband och punktskrift&lt;br&gt;samt på lättläst svenska utökades, och en försöksverksamhet med dagstid-&lt;br&gt;ningar för synskadade initierades. När det gäller kultur och information för&lt;br&gt;döva gjordes satsningar på videogramproduktion och texttelefonverksamhet,&lt;br&gt;och ett statsbidrag till s.k. Tyst teater infördes. Av stor betydelse är också de&lt;br&gt;förstärkningar som genomfördes inom folkbildningsområdet. Under 1980-&lt;br&gt;talet har flera av dessa insatser tagit fastare form och utvecklats påtagligt.&lt;br&gt;Under 1990-talet har staten förstärkt sina insatser framför allt när det gäller&lt;br&gt;produktionen av videogram på teckenspråk (Dövas TV). Programmen som&lt;br&gt;Dövas TV producerar sänds i Sveriges Television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturinstitutionernas insatser för funktionshindrade ser mycket olika ut.&lt;br&gt;Längst har biblioteken kommit, särskilt när det gäller synskadade. Flera&lt;br&gt;museer har arbetat med att göra sina samlingar tillgänglig. Fortfarande är&lt;br&gt;verksamheterna vid många kulturinstitutioner dock inte tillgängliga för&lt;br&gt;funktionshindrade och det gäller såväl anpassningen av verksamheterna som&lt;br&gt;att faktiskt kunna ta sig in i lokalerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en kulturpolitisk ambition att kulturen skall kunna erbjudas alla och&lt;br&gt;att människor med funktionsnedsättning bereds möjlighet att använda sin&lt;br&gt;kreativitet och sina konstnärliga och intellektuella färdigheter. Kulturinstitu-&lt;br&gt;tioner har ett särskilt ansvar att söka nya vägar att nå fram till alla de grupper&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som idag inte är delaktiga i landets kulturutbud. Staten bör ta ett ansvar i att Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;främja tillgängligheten till kulturinstitutionernas lokaler och utbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.1 Handlingsprogram för ökat deltagande i kulturlivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regerings bedömning: Ett handlingsprogram bör utarbetas för ökat&lt;br&gt;deltagande i kulturlivet för funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Utredningen föreslår utökat samarbete&lt;br&gt;mellan funktionshindrade/organisationer och kulturinstitutioner samt att&lt;br&gt;kulturinstitutioner som har statliga bidrag ska beakta kraven på tillgänglighet&lt;br&gt;på det fysiska planet. Vidare föreslår utredningen att textmaskiner bör&lt;br&gt;användas i större utsträckning på teatrar och biografer. Dessutom föreslås att&lt;br&gt;krav på handikappanpassning skall gälla för samtliga marksändande radio-&lt;br&gt;och tv-kanaler och att insatser för att utveckla omvandling av text-tv till&lt;br&gt;syntetiskt tal intensifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Statens kulturråd, Handikapp ombudsmannen och&lt;br&gt;De Handikappades Riksförbund föreslår att en kartläggning görs av de fak-&lt;br&gt;torer som gör det svårt för funktionshindrade att ta del av kulturlivet och&lt;br&gt;föreslår att ett handlingsprogram utarbetas. Liknande resonemang framförs&lt;br&gt;från Socialstyrelsen och Synskadades riksförbund. De handikappades riks-&lt;br&gt;förbund och Socialstyrelsen anser att statsbidrag till kulturinstitutioner bör&lt;br&gt;villkoras. Svenska Filminstitutet anser att kravet på textmaskiner på biografer&lt;br&gt;inte är tekniskt eller ekonomiskt möjligt att genomföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Viktiga delar av vårt kulturliv bedrivs i&lt;br&gt;institutionella former som personer med funktionshinder av olika skäl har&lt;br&gt;svårt att ta del av. Ansvaret för att en anpassning sker och att resurser avsätts&lt;br&gt;till detta ligger till stor del hos den enskilda institutionen och varje institution&lt;br&gt;bestämmer själv över verksamhetens inriktning och uppläggning. För de&lt;br&gt;institutioner som är statliga eller får statsbidrag gäller att de skall verka enligt&lt;br&gt;de kulturpolitiska målen. Förutsättningarna för att göra lokaler och utbud till-&lt;br&gt;gängliga är mycket olika. Många av institutionerna inryms i gamla kultur-&lt;br&gt;byggnader som kan vara svåra och kostnadskrävande att anpassa. Dessutom&lt;br&gt;kan tillgänglighetskrav och kulturmiljökrav stå direkt i motsatsförhållande till&lt;br&gt;varandra. Med kunskap och vilja kan man dock i många fall hitta lösningar&lt;br&gt;som tillfredsställer de olika kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av kulturutredningens förslag och remissopinionen anser&lt;br&gt;regeringen att kulturinstitutionerna i högre grad bör arbeta för att funktions-&lt;br&gt;hindrade personer skall kunna få tillgång till ett ökat kulturutbud. Vidare att&lt;br&gt;informationen om utbud m.m. bör kunna anpassas och förmedlas på ett bättre&lt;br&gt;sätt än vad som görs idag. Här bör ett utökat samarbete kunna ske med&lt;br&gt;handikapporganisationer och myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att en översyn på området är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Kulturrådets instruktion ligger att följa utvecklingen inom hela kultur-&lt;br&gt;området och att göra kartläggningar utifrån olika aspekter. De funktionshind-&lt;br&gt;rades tillgång till kultur är en sådan aspekt. Kulturrådets uppgift idag är att i&lt;br&gt;första hand, inom ramen för ordinarie bidragsgivning, fördela bidrag som&lt;br&gt;främjar funktionshindrades deltagande i kulturlivet och följa utvecklingen på&lt;br&gt;området i samverkan med andra myndigheter m.fl. Rådet har dessutom i&lt;br&gt;uppgift att sprida erfarenheter om framgångsrika arbetsformer och modeller. I&lt;br&gt;enlighet med de övergripande målen skall rådet arbeta för ett vidgat del-&lt;br&gt;tagande i kulturlivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens kulturråd bör få i uppdrag att göra en noggrann kartläggning samt&lt;br&gt;utarbeta ett handlingsprogram för att främja funktionshindrades deltagande i&lt;br&gt;kulturlivet. Möjligheterna för funktionshindrade personer att delta i kulturlivet&lt;br&gt;är dock inte enbart beroende av vad som görs inom kulturområdet. Ett&lt;br&gt;handlingsprogram bör därför innehålla förslag på ansvarsfördelning på olika&lt;br&gt;områden ochnivåer. Handlingsprogrammet skall vidare innehålla mål på både&lt;br&gt;kortare och längre sikt. Statens kulturråd skall därefter lämna förslag på&lt;br&gt;åtgärder. Kulturrådets arbete bör ske i nära samarbete med handikapp-&lt;br&gt;organisationer, kulturinstitutioner, studieförbund, folkhögskolor, folkrörelser&lt;br&gt;och myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen föreslår att krav på handikappanpassning skall gälla för&lt;br&gt;samtliga marksändande TV-företag och att insatser för att utveckla omvand-&lt;br&gt;ling av text-TV till syntetiskt tal bör intensifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Television AB understryker i sitt remissyttrande att det är en&lt;br&gt;självklar uppgift för företaget att i möjligaste mån göra det allmänna program-&lt;br&gt;utbudet tillgängligt för personer med funktionshinder men att detta inte bör&lt;br&gt;regleras i avtalet med staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten behand-&lt;br&gt;lades förslagen i propositionen En radio och TV i allmänhetens tjänst 1997—&lt;br&gt;2001 (prop. 1995/96:161). I propositionen betonas att programbolagen under&lt;br&gt;den kommande tillståndsperioden successivt bör öka tillgängligheten för&lt;br&gt;funktionshindrade personer genom att utnyttja befintlig och ny teknik (prop.&lt;br&gt;1995/96:161 s. 67.). Den nya radio- och TV-lagen (1996:844), som träder i&lt;br&gt;kraft den 1 december 1996 innebär att utsändningar av t.ex. radiotidningar&lt;br&gt;eller motsvarande program för döva underlättas. Tillståndsplikten för sådana&lt;br&gt;sändningar avskaffas i vissa fall. Det blir också möjligt att sända radio-&lt;br&gt;tidningar över sändare för närradio, vilket inte är tillåtet enligt nuvarande&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17 Kulturåret 1998&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s kulturministrar utsåg den 5 november 1993 Stockholm till kulturhuvud-&lt;br&gt;stad för år 1998.1 1995 års regeringsförklaring uttalades att år 1998 skall bli&lt;br&gt;kulturens år i hela Sverige samtidigt som Stockholm kommer att vara Europas&lt;br&gt;kulturhuvudstad. För att stimulera kulturlivet i landets alla delar kommer en&lt;br&gt;särskild satsning att göras på kulturen i hela landet inför och under år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Staten kommer att ge ekonomiskt stöd till&lt;br&gt;Kulturåret 1998.1 budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen&lt;br&gt;att särskilda medel anvisas för ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen beräknar att 150 miljoner&lt;br&gt;kronor skall stå till Kulturhuvudstadsårets förfogande fördelat med 75&lt;br&gt;miljoner kronor för år 1997 och lika mycket under år 1998. Insatserna&lt;br&gt;finansieras dels med medel från anslaget A 3. inom utgiftsområde 17&lt;br&gt;på statsbudgeten, dels med medel från programmet för omställning till&lt;br&gt;hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beräknar vidare att projektet Kultur i hela landet kan&lt;br&gt;disponera 50 miljoner kronor under år 1997 och 55 miljoner kronor&lt;br&gt;under år 1998. Insatserna finansieras med medel från anslaget A 3.&lt;br&gt;inom utgiftsområde 17 på statsbudgeten, medel som regeringen dispo-&lt;br&gt;nerar för projektet Kultur i skolan samt medel från Stiftelsen framtidens&lt;br&gt;kultur. Regeringen har erfarit att stiftelsen bedömer att preliminärt&lt;br&gt;minst 30 miljoner kronor per år kommer att fördelas åren 1997 och&lt;br&gt;1998 till utvecklingsprojekt med anknytning till Kulturåret. Medel kan&lt;br&gt;också påräknas från vissa fonder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beräknar att ytterligare medel kommer att finnas till-&lt;br&gt;gängliga för Kulturåret. I budgetpropositionen för år 1997 föreslår&lt;br&gt;regeringen att medel anvisas de konstnärliga högskolorna för projekt i&lt;br&gt;samband med Kulturåret samt att vissa myndigheter skall få diponera&lt;br&gt;särskilda budgetmedel för att aktivt kunna delta i Kulturåret.&lt;br&gt;Sammantaget beräknar regeringen att ytterligare omkring 30 miljoner&lt;br&gt;kronor kommer att disponeras för projekt under Kulturåret. Många av&lt;br&gt;dessa kommer att ha bäring på Kultur i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm - Europas Kulturhuvudstad 1998 AB har i skrivelse&lt;br&gt;den 2 maj 1996 hemställt om ersättning för planering, marknadsföring och&lt;br&gt;genomförande av program, evenemang och aktiviteter inför och under&lt;br&gt;Kulturhuvudstadsåret 1998. Femton s.k. ankarteman har arbetats fram med&lt;br&gt;ambitionen att bryta upp den konventionella indelningen i olika kultur-&lt;br&gt;områden eller konstarter. Dessa teman skall belysa staden ur flera olika&lt;br&gt;synvinklar. Ett tema fokuserar på mötet med omvärlden och de impulser vi&lt;br&gt;får utifrån, ett annat vill lyfta fram språket och skrivarkonsten som grund-&lt;br&gt;stenar i en humanistisk och demokratisk samhällsutveckling. Naturens rum,&lt;br&gt;den ekologiska staden, handlar om samspelet mellan människan och naturen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och om skyddet och vården av städernas natur- och parklandskap. Staden&lt;br&gt;som scen, den kreativa staden, belyser staden som inspirationskälla och&lt;br&gt;kreativ arena. Medan Generation K, den unga staden, vill släppa fram&lt;br&gt;ungdomars egna initiativ och skapa förusättningar för en kreativ och&lt;br&gt;kulturengagerad generation att aktivt delta i kulturhuvudstadsåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ar 1998, då Stockholm är Europas&lt;br&gt;kulturhuvudstad, skall bli ett kulturår i hela landet. För att fånga upp&lt;br&gt;ambitionerna att manifestera kulturen detta år - både i kulturhuvudstaden och&lt;br&gt;på olika håll i landet - föreslår regeringen en rad insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är år 1998 värdland för Unescos planerade kulturpolitiska&lt;br&gt;ministerkonferens och kommer det året att vara mötesplats för världens&lt;br&gt;ledande politiker och experter på kulturområdet. Utgångspunkten för&lt;br&gt;diskussionerna under konferensen är en rapport från Världskommissionen för&lt;br&gt;kultur och utveckling som letts av FN:s förre generalsekreterare Javier Pérez&lt;br&gt;de Cuéllar. Diskussionen kring rapporten, Vår skapande mångfald, och inför&lt;br&gt;konferensen kan bli ett värefullt bidrag till Kulturåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med Kulturåret är att visa vad det svenska kulturlivet förmår. Ett&lt;br&gt;sådant år kan rika tillfällen skapas att vidga kretsen av intresserade och att&lt;br&gt;övertyga fler om kulturens värde. Därför ligger det i varje regions, varje&lt;br&gt;kommuns, varje litet samhälles intresse att samla sina resurser för att bidra till&lt;br&gt;att göra Kulturåret till en nationell begivenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En Europeisk kulturhuvudstads program skall enligt EU för den europe-&lt;br&gt;iska publiken visa upp speciella aspekter av stadens, regionens och landets&lt;br&gt;kultur. Erfarenheterna från en nu drygt 10-årig verksamhet med Europas&lt;br&gt;kulturhuvudstad visar på ett övertygande sätt att ett omsorgsfullt förberett&lt;br&gt;program har haft såväl samhällsekonomiska effekter genom ökad turism och&lt;br&gt;ökad sysselsättning som inte minst en stor kulturell genomslagskraft för den&lt;br&gt;egna staden, regionen och landet. Medvetandet om och deltagandet i kultur-&lt;br&gt;livet ökade. Här kan särskilt erfarenheterna från Glasgow år 1990 nämnas.&lt;br&gt;Flera av de s.k. ankarteman som Stockholm - Europas Kulturhuvudstad&lt;br&gt;arbetar med har direkt beröring för t.ex. småföretagarutveckling, tillväxt,&lt;br&gt;kulturmiljö mm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer inför år 1998 att ägna särskilt intresse åt det lokala&lt;br&gt;kulturlivets villkor. Avsikten är att stimulera aktiviteter under Kulturåret och&lt;br&gt;ta upp en framtidsinriktad debatt. Regeringen har för avsikt att tillsätta en&lt;br&gt;arbetsgrupp - Kultur i hela landet - med uppgift att hävda kulturen och ge&lt;br&gt;ekonomiskt stöd till lokala projekt för att under år 1998 visa fram kulturens&lt;br&gt;mångfald och styrka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen Kultur i skolan arbetar med att ta fram en ny strategi för&lt;br&gt;kultur i skolan. Den kommer att arbeta både under år 1997 och år 1998.&lt;br&gt;Gruppens utvecklingsarbete bedrivs i projekt över hela landet. Avsikten är att&lt;br&gt;projekten Kultur i hela landet och Kultur i skolan skall bedrivas integrerat.&lt;br&gt;Regeringen bedömer att en stor del av de medel som står till Kultur i skolan-&lt;br&gt;gruppens förfogande kan användas i samarbete med Kultur i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ungdomar är kultur i olika former en viktig del av tillvaron. Samhället&lt;br&gt;ger litet utrymme för ungdomar att uttrycka sig genom eget skapande. Dagens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;unga växer upp i ett mångkulturellt samhälle. Det mångkulturella mötet är en&lt;br&gt;viktig del i den framtida kulturpolitiken. Ungdomar måste ha lika stor rätt till&lt;br&gt;kultur som den vuxna generationen. Konstutövandet är viktigt i sig.&lt;br&gt;Kulturskapandet för en ung människa innebär mer än nöje och avkoppling. I&lt;br&gt;många politiska dokument, både på nationell och kommunal nivå, är ung-&lt;br&gt;domen en prioriterad målgrupp vad gäller kultursatsningar. Ändå har det varit&lt;br&gt;svårt att verka för ökat utrymme för ungdomars eget skapande och åt kultur&lt;br&gt;på ungas villkor. Oftast handlar det inte om brist på pengar utan snarare om&lt;br&gt;hinder i form av attityder. Ungdomars initiativ kan ofta ha svårt att vinna&lt;br&gt;gehör därför att de inte passar in i vuxenvärldens mallar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att dessa frågor särskilt bör uppmärksammas inom&lt;br&gt;ramen för Kultur i hela landet-verksamheten. Den arbetsgrupp som kommer&lt;br&gt;att tillsättas för att leda arbetet bör tillsammans med Ungdomsstyrelsen och&lt;br&gt;Kulturrådet värdera och lyfta fram goda exempel på befintlig lokal&lt;br&gt;kulturverksamhet för ungdomar. Härutöver bör kulturprojekt som syftar till&lt;br&gt;integration, dvs. förenar invandrade ungdomar och svenska ungdomar i&lt;br&gt;gemensam verksamhet, särskilt uppmuntras vid fördelningen av stöd ur bl.a.&lt;br&gt;Allmänna arvsfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En långsiktigt hållbar utveckling kräver en samlad resurssyn där inte minst&lt;br&gt;natur- och kulturmiljöfrågor måste löpa parallellt. I kulturlandskapet och i vår&lt;br&gt;bebyggelse förenas omsorg om kulturvärden med en ekologisk strävan att&lt;br&gt;hushålla med natur- och kulturgivna resurser. Praktiskt handlar det t.ex. om&lt;br&gt;hur äldre hantverkskunnande kan bli till spjutspetskompetens inom ett ekolo-&lt;br&gt;giskt riktigt byggande och om hur skydd av odlingslandskapet kan bevara&lt;br&gt;den biologiska mångfalden. I flera uppmärksammade projekt har kultur-&lt;br&gt;området, genom byggnadsvård, byggnadshyttor samt återbruk och åter-&lt;br&gt;vinning av byggmaterial, visat hur sektorn är drivande för en hållbar utveckl-&lt;br&gt;ing. I programmet för omställning till hållbar utveckling anförs bl.a. att ett&lt;br&gt;investeringsbidrag införs för sysselsättningsskapande åtgärder inom t.ex.&lt;br&gt;byggsektorn. Åtgärderna skall inriktas på projekt som är av pilotkaraktär och&lt;br&gt;som annars inte skulle komma till stånd. Regeringen räknar med att&lt;br&gt;15 miljoner kronor ur programmet anvisas för projekt i samband med Kultur-&lt;br&gt;huvudstadsåret. Bidragen fördelas efter ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen En politik för arbete, trygghet och utveckling betonas att&lt;br&gt;kulturen är en viktig bas för olika utvecklingssträvanden för ett samhälle som&lt;br&gt;präglas av humanistiska värden (prop. 1995/96:25, FiU 131, rskr. 131). För&lt;br&gt;individen är en förtrogenhet med de olika konstarternas uttryckssätt en fråga&lt;br&gt;om personlig utveckling, reflektion och ett vidgat perspektiv. I sina olika&lt;br&gt;tillämpningar bidrar kulturen på olika sätt till ett mer välfungerande samhälle,&lt;br&gt;som mer kreativa skolor, tryggare bostadsområden eller bätte arbetsplatser.&lt;br&gt;Kulturen kan också vara av betydelse för invånarna i en region när det gäller&lt;br&gt;att kraftsamla och uppbåda gemensam styrka i ett skede av stagnation och&lt;br&gt;nedgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intresset för kultur har ökat inom turismen. Besöksmål som är rika på&lt;br&gt;kultur och kulturhistoria har goda möjligheter att mäta sig med turistattrak-&lt;br&gt;tioner av mer konventionellt slag. Kulturturism har förutsättningar att bli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bärkraftig och regionalekonomiskt betydelsefull. Den ger också arbetstill-&lt;br&gt;fällen i många regioner med vikande sysselsättning. Särskilt viktig är en ut-&lt;br&gt;veckling av kulturturismen för kvinnornas sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa generella erfarenheter har i flera sammanhang lyfts fram. Regional&lt;br&gt;utveckling, särskilda insatser för kvinnor, glesbygdsutveckling, småföretag&lt;br&gt;och turismutveckling bygger ofta på kulturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Östersjörådets femte ministersession antogs tre handlingsprogram för&lt;br&gt;östersjösamarbetet, vilka låg till grund för den s.k. Visbydeklarationen. I&lt;br&gt;handlingsprogrammen behandlades kulturfrågorna inom området mellan-&lt;br&gt;folkliga kontakter och stärkande av demokratin. Det gemensamma kultur-&lt;br&gt;arvets betydelse för samarbetet inom regionen framhålls särskilt. Kultur-&lt;br&gt;turism och kulturutbyte framhålls som viktiga för en ökad kunskap och för-&lt;br&gt;ståelse av regionens gemensamma historia och kultur. Vidare betonas vikten&lt;br&gt;av det fria informationsflödet mellan länderna i området samt av ett vidgat&lt;br&gt;kulturutbyte mellan unga konstnärer och artister. Fortsatt utbyggnad av olika&lt;br&gt;nätverk och kulturcentra nämns också som viktiga instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stiftelsen Framtidens kultur har till syfte att främja ett vitalt kulturliv såväl i&lt;br&gt;Sverige som helhet som på enskilda orter genom att ge stöd till långsiktiga&lt;br&gt;och nyskapande projekt. Stödet skall stimulera det regionala kulturlivet i vid&lt;br&gt;mening och syfta till att stärka tillväxt och utveckling. Lokala och regionala&lt;br&gt;intressen bör engageras i och bidra till projekten. Genom stiftelsen har redan&lt;br&gt;betydelsefulla bidrag lämnats till det lokala och regionala kulturlivet. Stiftel-&lt;br&gt;sen fördelar bidrag efter ansökningar. För bedömningen av dessa ansök-&lt;br&gt;ningar anlitas särskilda referensgrupper. Med hänsyn till stiftelsens inriktning&lt;br&gt;finns det skäl anta att en avsevärd del av stiftelsens medel kommer i fråga för,&lt;br&gt;i första hand lokala och regionala, utvecklingsprojekt inom ramen för Kultur-&lt;br&gt;året. Regeringen har erfarit att Stiftelsen Framtidens kultur i sin ordinarie&lt;br&gt;bidragsgivning för åren 1997 och 1998 preliminärt bedömer att minst&lt;br&gt;30 miljoner kronor kommer att fördelas per år för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De statliga kulturinstitutionerna har till regeringen redovisat en mängd&lt;br&gt;projekt som har en direkt koppling till Kulturåret. Regeringen föreslår att&lt;br&gt;museerna och Riksantikvarieämbetet får disponera särskilda budgetmedel&lt;br&gt;vilket ger dem möjligheter att aktivt delta i Kulturåret 1998. Sammantaget&lt;br&gt;beräknas detta belopp till 20 miljoner kronor för de två åren. Under år 1998&lt;br&gt;kommer både Moderna museet och Arkitekturmuseet att inviga nya lokaler.&lt;br&gt;Invigningen av Världskulturhuset kommer också enligt regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning ske detta år. Allt detta kommer att få stor betydelse för konstlivet i hela&lt;br&gt;landet och utgöra viktiga händelser under Kulturåret. Andra institutionerna&lt;br&gt;kommer också att avsätta resurer för olika projekt i samband med Kulturåret.&lt;br&gt;Såväl Nämnden för Sverigeinformation i utlandet som Svenska institutet och&lt;br&gt;UD:s utlandsmyndigheter arbetar aktivt för att stimulera intresset för det&lt;br&gt;svenska kulturåret och mobilisera utländsk medverkan i olika projekt under år&lt;br&gt;1998. Genom de 10 miljoner kronor som anvisas under Utgiftsområde 16&lt;br&gt;Utbildning och universitetsforskning kommer de konstnärliga högskolorna att&lt;br&gt;kunna genomföra projekt tillsammans med kulturinstitutionerna under Kultur-&lt;br&gt;året. Även utbyte med motsvarande högskolor i Europa skall kunna ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18 Reformerat system för stöd till regional&lt;br&gt;kulturverksamhet m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18.1 Reformerat system för stöd till regional&lt;br&gt;kulturverksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18.1.1 Nuvarande bidragssystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga medel till regionala kulturinstitutioner (teater-, dans- och musik-&lt;br&gt;institutioner, museer samt länsbibliotek) fördelas i dag enligt det s.k. grund-&lt;br&gt;beloppssystemet. Härutöver betalas särskilda bidrag till lånecentraler och&lt;br&gt;depåbibliotek samt en invandrarlånecentral.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundbeloppssystemet förutsätter att landsting eller kommun bidrar till&lt;br&gt;verksamheten. Det statliga bidraget i detta system utgörs av i huvudsak 55&lt;br&gt;procent av det s.k. bidragsunderlaget. Grundbeloppssystemet är ett schablon-&lt;br&gt;system beräknat med utgångspunkt i institutionernas personalkostnader.&lt;br&gt;Beräkningen av ett grundbelopp baseras på en tänkt kostnad för en persons&lt;br&gt;anställning under ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundbeloppen har årligen i efterhand justerats med hänsyn till den fak-&lt;br&gt;tiska lönekostnadsutvecklingen inom det statliga området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan grundbeloppssystemet började införas år 1974 har en utbyggnad av&lt;br&gt;verksamheten skett på landstingskommunala och primärkommunala&lt;br&gt;huvudmäns initiativ. Antalet bidragsberättigade institutioner har ökat. Vidare&lt;br&gt;har en ökning av antalet anställda beräknat i årsverken skett på ett stort antal&lt;br&gt;institutioner. För de bidragsberättigade institutionerna har det varit en naturlig&lt;br&gt;målsättning att erhålla motsvarande antal grundbelopp som institutionen har&lt;br&gt;personal uttryckt i årsverken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots en ökning av antalet beviljade grundbelopp har en stor del av&lt;br&gt;institutionernas utbyggnad finansierats av huvudmännen utan att statligt stöd&lt;br&gt;betalats. Antalet beviljade grundbelopp understiger därför i dag det samman-&lt;br&gt;lagda antalet anställda vid institutionerna uttryckt i årsverken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Relationen mellan antalet beviljade grundbelopp och antalet anställda&lt;br&gt;varierar i stor utsträckning mellan olika institutioner. För flera institutioner&lt;br&gt;har det uppstått ett betydande gap mellan det faktiska antalet årsverken och&lt;br&gt;antalet beviljade grundbelopp. För de regionala museerna är antalet beviljade&lt;br&gt;grundbelopp i förhållande till antalet årsverken generellt lägre än för institu-&lt;br&gt;tionerna inom teater-, dans- och musikområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutar om det totala antalet grundbelopp till respektive&lt;br&gt;institutionskategori. Regeringen beslutar om vilka institutioner som skall vara&lt;br&gt;bidragsberättigade. Statens kulturråd fördelar årligen grundbeloppen mellan&lt;br&gt;de bidragsberättigade institutionerna. Utvecklingen av antalet beviljade grund-&lt;br&gt;belopp för respektive institution har över lag varit stabil sett över hela&lt;br&gt;perioden. Ingen institution har fått antalet beviljade grundbelopp reducerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.2 Reformerat bidrag till regional kulturverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett nytt statligt bidragssystem för regional&lt;br&gt;kulturverksamhet införs fr.o.m. den 1 januari 1997. Bidraget fördelas i&lt;br&gt;lika stora enheter, benämnda stödenheter. En förutsättning för bidrag är&lt;br&gt;att verksamheten även stöds av kommun eller landsting. Mottagare av&lt;br&gt;bidrag skall även uppfylla vissa fastställda mål för verksamheten och&lt;br&gt;redovisa resultatet av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag får ges till regionala teater-, dans- och musikinstitutioner,&lt;br&gt;regionala museer, länsbibliotek, länskonstnärer samt regionala resurs-&lt;br&gt;centrum för film och video.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i&lt;br&gt;stort med regeringens. Härutöver föreslår utredningen en uppdelning av det&lt;br&gt;statliga institutionsstödet i fasta och rörliga grundbidrag samt ett samlat&lt;br&gt;statsbudgetanslag till regionalt verkande kulturinstitutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: Enligt beslut av riksdagen in-&lt;br&gt;fördes grundbeloppssystemet för teater-, dans- och musikinstitutioner år&lt;br&gt;1974 (prop. 1974:28, bet. 1974:KrU15, rskr. 1974:248), för museiinstitu-&lt;br&gt;tioner år 1977 (prop. 1976/77:100 bil.12, bet. 1976/77:KrU37, rskr.&lt;br&gt;1976/77:218) samt för länsbibliotek år 1979 (prop. 1978/79:100 bil.12, bet.&lt;br&gt;1978/79:KrU 24, rskr. 1978/79:234).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser, bl.a. Kulturrådet,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet och Riksantikvarieämbetet och (RAA) ser posi-&lt;br&gt;tivt på utredningens förslag till ett reformerat stödsystem. RAÄ framhåller&lt;br&gt;dock att utredningen borde ha uppmärksammat de stora skillnaderna i&lt;br&gt;statsbidragets betydelse för olika slags institutioners totala ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser har på andra grunder invändningar mot förslaget.&lt;br&gt;Kritiken gäller i första hand utredningens förslag om indelning av grund-&lt;br&gt;bidraget i en fast och en rörlig del. Det hävdas bl.a. att den bastrygghet som&lt;br&gt;länsinstitutionerna är beroende av äventyras om en stor del av stödet görs rör-&lt;br&gt;ligt. Till remissinstanser som med detta argument avvisar utredningens för-&lt;br&gt;slag hör Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS).&lt;br&gt;Landstingsförbundet uttalar sig för ett samlat och på regional nivå fördelat&lt;br&gt;statsbidrag till de regionala kulturinstitutionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förenklat och utvidgat stödsystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med Kulturutredningen anser regeringen att det grundbeloppsbaserade&lt;br&gt;statsbidraget till regionala kulturinstitutioner har visat sig ha betydande för-&lt;br&gt;delar. Grundbeloppen har genom sin schablonkaraktär gjort det möjligt för de&lt;br&gt;regionala huvudmännen att på ett enkelt sätt överblicka det statliga bidragets&lt;br&gt;omfattning. Därmed har planeringen av institutionernas finansiering under-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lättats. Det statiska momentet i bidragsfördelningen har inneburit en viss&lt;br&gt;ekonomisk trygghet för institutionerna och deras huvudmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För anslagsgivaren ger systemet en bra överblick över landet inom respek-&lt;br&gt;tive kulturområde. Det ger vidare goda förutsättningar för en dialog mellan&lt;br&gt;den statliga anslagsgivaren och berörda institutioner och deras huvudmän an-&lt;br&gt;gående verksamhetens inriktning. Vidare är systemet enkelt att administrera&lt;br&gt;när bidragen skall fördelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen har i sin analys av grundbeloppssystemet framhållit att&lt;br&gt;systemet har kritiserats för att det lett till en alltför stor fokusering på fast&lt;br&gt;anställd personal. I många fall har huvudmännen fortsatt att bygga ut den&lt;br&gt;fasta personalstyrkan utan att avvakta nya statliga grundbelopp. Diskussio-&lt;br&gt;nerna mellan institutionerna och deras huvudmän å ena sidan och statens&lt;br&gt;företrädare å den andra har i stor utsträckning till följd härav handlat om&lt;br&gt;statens möjligheter att genom ökat antal grundbelopp svara upp mot huvud-&lt;br&gt;männens satsningar. Diskussioner kring utvecklingsidéer och utvecklings-&lt;br&gt;behov har kommit i andra hand. Systemet har inte heller gett tillräcklig stimu-&lt;br&gt;lans till turnerande eller målgruppsinriktat arbete och konstnärlig och annan&lt;br&gt;förnyelse för institutionerna. Regeringen delar i denna del Kulturutredningens&lt;br&gt;analys av bristerna i grundbeloppssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till nackdelarna med grundbeloppssystemet hör även att grundbeloppen är&lt;br&gt;krångliga att beräkna och att riksdag och regering inte vet hur stor den slutliga&lt;br&gt;kostnaden blir för bidraget förrän långt in på det nya budgetåret. När nu&lt;br&gt;staten inför utgiftstak för sina kostnader bör bidragen redan från början&lt;br&gt;bestämmas till ett belopp som inte ändras under det löpande budgetåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning är fördelarna med nuvarande grundbelopps-&lt;br&gt;system så stora att systemet i princip bör bibehållas. Samtidigt är det ange-&lt;br&gt;läget att det förenklas och ges en mer generell utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt förenklat bidragssystem för regional kulturverksamhet bör omfatta&lt;br&gt;nuvarande grundbeloppsbaserade anslag till regionala teater-, dans- och&lt;br&gt;musikinstitutioner, regionala museer och länsbibliotek. När det gäller det stat-&lt;br&gt;liga bidraget till länsmusiken kommer regeringen att överlägga med Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet om att införliva detta bidrag i systemet. Liksom hittills&lt;br&gt;kommer systemet att omfatta ett brett spektrum av institutioner med olika&lt;br&gt;slags konstnärliga och kulturella profiler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya bidragssystemet bör härutöver kunna omfatta andra regionala&lt;br&gt;kulturverksamheter till vilka staten gemensamt med landsting eller kommun&lt;br&gt;lämnar ekonomiskt stöd. Vi föreslår i denna proposition (Avsnitt 6 Konst-&lt;br&gt;närernas villkor) ett utbyggt stöd till länskonstnärer inom olika konst-&lt;br&gt;områden. I avsnitt 11. Film föreslås ett nytt stöd till regionala resurscentrum&lt;br&gt;för film och video. Dessa båda stöd bör tas in i systemet fr.o.m. år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidragen bör ges till respektive institution eller annan bidragsberättigad&lt;br&gt;mottagare. Den nuvarande kopplingen mellan bidrag och personalstorlek upp-&lt;br&gt;hävs och en bedömning av det statliga bidragsbehovet för respektive&lt;br&gt;institution bör ske utifrån verksamheten i dess helhet. Det statliga bidraget får&lt;br&gt;dock inte avse lokalkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidragen bör indelas i schablonbelopp benämnda stödenheter. Eftersom&lt;br&gt;statsbidraget till institutionerna skall gälla verksamheten i dess helhet, bör inte&lt;br&gt;stödenhetens storlek anges som en bestämd del av kostnaden för ett årsverke.&lt;br&gt;Till skillnad från vad som gäller för nuvarande grundbelopp, utgör således&lt;br&gt;hela stödenheten ett statligt bidragsbelopp. Det får ankomma på regeringen att&lt;br&gt;besluta om en stödenhets storlek. Regeringen avser att besluta att en&lt;br&gt;stödenhet fr.o.m. den 1 januari 1997 skall vara 100 000 kr. Bidragen till den&lt;br&gt;regionala kulturverksamheten kommer att fr.o.m. år 1998 räknas upp med&lt;br&gt;lönekostnadsindex på samma sätt som gäller inom statsförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom nuvarande system bör det nya systemet tillgodose kulturinstitu-&lt;br&gt;tionernas behov av ekonomisk stabilitet för en långsiktig planering av&lt;br&gt;verksamheten. Detta förutsätter att staten och de regionala huvudmännen i&lt;br&gt;god tid kan ge besked om bidragen och eventuella förändringar av dessa. Det&lt;br&gt;statliga bidraget måste vara förenat med villkor på ekonomisk motprestation&lt;br&gt;från huvudmännens sida. En utgångspunkt bör vara att huvudmännens&lt;br&gt;motprestation bör ligga på nuvarande nivå för att statligt bidrag av nuvarande&lt;br&gt;omfattning skall erhållas. Samtidigt bör systemet i högre grad än hittills&lt;br&gt;stimulera till en intensifiering av arbetet inom kulturpolitiskt angelägna&lt;br&gt;områden. För den verksamhet som stöds inom ramen för bidragssystemet&lt;br&gt;måste därför tydliga villkor kunna ställas angående inriktning av arbetet mot&lt;br&gt;t.ex. ökad turnéverksamhet, arbete för att nå nya publikgrupper, samarbete&lt;br&gt;över konstområdesgränserna eller ökat samarbete mellan professionella och&lt;br&gt;amatörer. Det bör ankomma på anslagsbeviljande organ att utifrån de riktlinjer&lt;br&gt;som fastställs av regeringen ange närmare villkor, samt utifrån verksam-&lt;br&gt;hetsplanen följa upp och utvärdera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen har föreslagit att bidragen till regionalt verkande kultur-&lt;br&gt;institutioner förs upp under ett gemensamt anslag i statsbudgeten. Regeringen&lt;br&gt;är för närvarande inte beredd att biträda detta förslag. Skilda anslag för olika&lt;br&gt;institutionskategorier bör tills vidare behållas. Liksom hittills bör det an-&lt;br&gt;komma på regeringen att fatta beslut om vilka institutioner som skall vara&lt;br&gt;stödberättigade. Antalet stödenheter per institution till regionala och lokala&lt;br&gt;teater-, dans- och musikinstitutioner som omfattas av systemet, regionala&lt;br&gt;museer samt länsbibliotek skall fastställas av Statens kulturråd utifrån de&lt;br&gt;kriterier som regeringen anger. Statens kulturråd har även att fördela stöd till&lt;br&gt;länskonstnärer. Filminstitutet bör få motsvarande uppgift beträffande&lt;br&gt;regionala resurscentrum för film och video.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktade bidrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå bättre flexibilitet i bidragssystemet har Kulturutredningen&lt;br&gt;föreslagit att en viss andel, kanske på nivån 20 procent, av anslaget till&lt;br&gt;regionala kulturinstitutioner skall vara rörlig mellan olika institutioner och&lt;br&gt;verksamhetsår. Regeringen delar utredningens uppfattning att möjligheter till&lt;br&gt;riktade, tidsbegränsade insatser inom kulturpolitiskt angelägna områden&lt;br&gt;måste finnas. Detta förutsätter en mera flexibel bidragsgivning än den nu-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varande. Enligt regeringens mening är den av Kulturutredningen föreslagna&lt;br&gt;rörliga andelen för hög, vilket kan försvåra institutionernas långsiktiga&lt;br&gt;ekonomiska planering. För de teater-, dans- och musikinstitutioner som&lt;br&gt;fr.o.m. år 1997 omfattas av bidragssystemet, beräknar regeringen att 2 pro-&lt;br&gt;cent av det totala stödet skall avse riktade högst treåriga insatser fr.o.m.&lt;br&gt;budgetåret 1997 och att denna andel skall öka successivt till 4 procent år 1998&lt;br&gt;och till 6 procent år 1999. Dessa riktade insatser skall i första hand gälla&lt;br&gt;arbete för att nå nya publikgrupper, turnéverksamhet inom länet och över&lt;br&gt;länsgränserna, samarbete över konstområdesgränserna samt samverkan&lt;br&gt;mellan professionella och amatörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av det besparingsförslag som i kapitel 10. Musik lagts&lt;br&gt;beträffande länsmusikinstitutionerna, beräknar regeringen att nyss beskrivna&lt;br&gt;uppdelning av anslaget inte skall gälla dessa institutioner under perioden fram&lt;br&gt;t.o.m. år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de regionala museerna är det statliga bidraget i relation till den totala&lt;br&gt;ekonomiska omslutningen i genomsnitt lägre än för teater-, dans- och&lt;br&gt;musikinstitutionema. Principiellt bör dock även för museiinstitutionerna vissa&lt;br&gt;medel kunna avse riktade, tidsbegränsade insatser. Regeringen föreslår i&lt;br&gt;likhet med vad som ovan föreslagits för teater-, dans- och musikinsitutioner&lt;br&gt;att 2 procent av medlen under år 1997 skall användas för riktade insatser och&lt;br&gt;att denna andel ökar till 4 procent år 1998 och till 6 procent år 1999.&lt;br&gt;Insatserna bör i första hand gälla arbete för nya publikgrupper samt&lt;br&gt;granskningar av museernas samlingar med utgångspunkt i teman som klass,&lt;br&gt;kön, kulturell bakgrund och generation. I övrigt bör liksom hittills en del av&lt;br&gt;det statliga bidraget till de regionala museerna avse länsmuseernas uppgifter i&lt;br&gt;kulturmiljöarbetet. Det nya systemet innebär sålunda att de medel som avdelas&lt;br&gt;för riktade bidrag förs tillbaka till de olika områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet till länsbibliotek förutsätts fördelas enligt hittillsvarande principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medel för riktade insatser skall också kunna fördelas till verksamheter som&lt;br&gt;berör fler än en institution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För övriga mottagare av bidrag inom ramen för det nya systemet, nämligen&lt;br&gt;länskonstnärer samt regionala resurscentrum för film och video är det tills&lt;br&gt;vidare inte motiverat med en indelning av respektive anslag i en del för&lt;br&gt;långsiktigt stöd respektive en del för riktade, tidsbegränsade insatser. Stödet&lt;br&gt;till länskonstnärer bör i princip avse tidsbegränsad verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på regeringen att ange vilka riktlinjer som skall gälla för de&lt;br&gt;riktade bidragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelning på regional nivå av bidrag till kulturinstitutioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I slutbetänkandet Regional framtid (SOU 1995:27) har Regionberedningen&lt;br&gt;föreslagit att landstingen ges befogenhet att fördela statliga medel till regional&lt;br&gt;och lokal kulturverksamhet. Även Kulturutredningen har övervägt frågan om&lt;br&gt;fördelning på regional nivå av statsbidrag till kulturverksamhet. Kulturutred-&lt;br&gt;ningen har dock avvisat denna tanke. Det finns emellertid anledning att belysa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågan ytterligare bl.a. mot bakgrund av de synpunkter som lämnats av olika&lt;br&gt;remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom regeringskansliet bereds för närvarande frågan om den regionala&lt;br&gt;samhällsorganisationen. Därvid har frågan om försöksverksamhet med&lt;br&gt;ändrad regional ansvarsfördelning i vissa län fr.o.m. år 1998 aktualiserats.&lt;br&gt;De statliga uppgifter som berörs är bl.a. fördelning av regionalpolitiska medel&lt;br&gt;och fördelning av statsbidrag till regionala kulturinstitutioner. Regeringen av-&lt;br&gt;ser att närmare analysera de krav som bör ställas på en sådan försöks-&lt;br&gt;verksamhet från kulturpolitiska utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18.2 Fortsatt utveckling av mål- och resultatdialogen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Mål- och resultatdialogen mellan rege-&lt;br&gt;ringen och dess myndigheter och de statligt finansierade kulturverk-&lt;br&gt;samheterna bör utvecklas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens bedömning: Överensstämmer i stora drag med&lt;br&gt;regeringens. Därutöver föreslår utredningen att sektorsmål för politiken inom&lt;br&gt;olika kulturområden bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser kommenterar inte utred-&lt;br&gt;ningens bedömning. Statens kulturråd föreslår dock att statsmakterna fast-&lt;br&gt;ställer riktlinjer för samhällsinsatserna som ett alternativ till utredningens&lt;br&gt;förslag om sektorsmål, medan Statskontoret avstyrker förslaget om sektors-&lt;br&gt;mål och föreslår i stället att regeringen rensar i den nuvarande målfloran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Mål- och resultatstyrningen&lt;br&gt;inom statsförvaltningen bygger på en ambition att genom mål och resultatkrav&lt;br&gt;och inte genom detaljerade regler effektivisera verksamheten och nå goda&lt;br&gt;resultat. Det är en form för dialog mellan regeringen och myndigheter eller&lt;br&gt;statsfinansierade institutioner som har bedrivits under en förhållandevis kort&lt;br&gt;period inom kulturområdet och erfarenheterna är hittills begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formerna för mål- och resultatdialogen inom kulturområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har tidigare markerat att det är angeläget att den resultatorienterade&lt;br&gt;styrningen får ökat genomslag också på kulturområdet. Det faktum att inte&lt;br&gt;bara myndigheter utan även stiftelser, bolag och föreningar har centrala&lt;br&gt;uppgifter inom den statliga kulturpolitiken gör kulturområdet speciellt vad&lt;br&gt;gäller mål- och resultatstyrningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven att kunna redovisa resultaten av den statligt finansierade verksam-&lt;br&gt;heten är lika för alla. Oavsett verksamhetsform måste statsmakterna kunna se&lt;br&gt;vad som uppnåtts genom de statliga insatserna. Regeringen har tidigare till&lt;br&gt;riksdagen redovisat att vissa verksamheter inom kulturområdet, på samma&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätt som myndigheterna, tydligare bör infogas i den nya statliga&lt;br&gt;budgetstyrningsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål- och resultatstyrningen inom kulturområdet handlar inte om att riksdag&lt;br&gt;och regering skall styra innehållet i den konstnärliga utövningen. Det handlar&lt;br&gt;i stället om att staten skall se till att statliga medel används för de ändamål och&lt;br&gt;på det sätt som riksdag och regering avsett, dvs. att institutioner arbetar för de&lt;br&gt;mål som satts upp för verksamheten respektive bidraget och att arbetet sker så&lt;br&gt;effektivt som möjligt. Vad gäller bidrag till kulturinstitutioner som har andra&lt;br&gt;huvudmän än staten skall mål- och resultatdialogen i princip begränsas till&lt;br&gt;ändamålet med de statliga bidragen och inte avse institutionen som helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att driva mål- och resultatstyrningen vidare pågår för närvarande ett&lt;br&gt;utvecklingsarbete inom Kulturdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i utvecklingen av regeringens mål- och resultatstyrning av&lt;br&gt;statens insatser inom kulturområdet lämnas i budgetpropositionen för år 1997&lt;br&gt;ett förslag till en förenklad anslagsstruktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målstrukturen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fortsatta utvecklingen av mål- och resultatstyrningen ökar behovet av en&lt;br&gt;enkel och klar målstruktur inom den statliga kulturpolitiken för att de&lt;br&gt;kulturpolitiska målen skall få ett genomslag i den faktiska verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1974 års kulturpolitiska beslut innebar att staten för första gången formu-&lt;br&gt;lerade mål för en samlad kulturpolitik. Regeringen lägger i denna proposition&lt;br&gt;förslag om nya mål för en nationell kulturpolitik. Dessa kommer att vara&lt;br&gt;direkt styrande för statens insatser inom olika delar av kulturpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen pekar på behovet av att konkretisera de kulturpolitiska&lt;br&gt;målen för de olika delområdena inom kulturområdet. Detta skulle enligt utred-&lt;br&gt;ningens förslag ske genom införandet av resultatorienterade sektorsmål.&lt;br&gt;Enligt regeringens bedömning skulle de av utredningen föreslagna sektors-&lt;br&gt;målen inte bidra till ökad resultatorientering. Ytterligare en målnivå i den&lt;br&gt;redan komplicerade målhierarkin skulle snarare motverka detta syfte. Rege-&lt;br&gt;ringen har i denna proposition i stället redovisat vilken inriktning de framtida&lt;br&gt;insatserna inom de olika områdena bör ha. Målen för kulturpolitiken uttrycks&lt;br&gt;i de nya målen för en nationell kulturpolitik samt i övergripande mål och verk-&lt;br&gt;samhetsmål för olika myndigheter och statligt finansierade verksamheter inom&lt;br&gt;kultursektorn. En sådan målstruktur innebär att man med utgångspunkt i den&lt;br&gt;konkreta verksamheten kan följa upp och utvärdera mot målen för en nationell&lt;br&gt;kulturpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att fortsätta utvecklingsarbetet med de övergripande&lt;br&gt;målen och verksamhetsmålen för olika myndigheter och institutioner. I&lt;br&gt;utvecklingsarbetet ingår både att se över antalet verksamhetsmål och att&lt;br&gt;utveckla målformuleringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetsstruktur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen konstaterar att myndighets- och institutionsstrukturen&lt;br&gt;inom Kulturdepartementets område är svårgenomskådlig och innehåller olika&lt;br&gt;brister. Det finns ett stort antal myndigheter av varierande storlek med otydlig&lt;br&gt;arbets- och ansvarsfördelning. Trots mångfalden av myndigheter saknas i&lt;br&gt;vissa fall starka myndighetsfunktioner. Utredningen diskuterar en modell för&lt;br&gt;hur myndighetsstrukturen kan byggas upp och föreslår vissa mindre för-&lt;br&gt;ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är inte beredd att utifrån utredningens underlag nu fatta beslut&lt;br&gt;om en mer grundläggande förändring av myndighetsstrukturen. Vissa mindre&lt;br&gt;förändringar redovisas dock i andra delar av denna proposition. För riks-&lt;br&gt;dagens information vill regeringen nämna att den inom ramen för det fortsatta&lt;br&gt;utvecklingsarbetet även kommer att se över den statliga myndighetsstrukturen&lt;br&gt;inom kulturområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning och utvärdering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett led i en fungerande mål- och resultatstyrning är en god uppföljning och&lt;br&gt;utvärdering av de kulturpolitiska insatserna. Regeringen har tidigare framfört&lt;br&gt;att ansvaret för att utveckla resultatstyrningen och genomföra löpande,&lt;br&gt;effektiv uppföljning ligger på myndigheterna. Det åligger också myndighet-&lt;br&gt;erna inom kulturområdet att genomföra periodiska utvärderingar inom och av&lt;br&gt;sina verksamhetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig förutsättning för ett bra beslutsunderlag är att den nationella&lt;br&gt;uppföljning och utvärdering som görs grundas på uppgifter från både&lt;br&gt;kommunal, regional och central nivå. Det finns ett behov av en samlad bild av&lt;br&gt;Sveriges totala offentliga kulturinsatser och kulturkostnader. Kulturutred-&lt;br&gt;ningen pekar på att det i dag råder svårigheter vad gäller att göra jämförelser&lt;br&gt;mellan de tre offentliga nivåerna, bl.a. mot bakgrund av skillnader i redovis-&lt;br&gt;ningssystemen. Regeringen utgår från att Statens kulturråd inom ramen för&lt;br&gt;sin uppgift för en dialog med Svenska kommunförbundet och Landstings-&lt;br&gt;förbundet för att försöka hitta en sådan lösning på problemet med den&lt;br&gt;kommunala kulturkostnadsstatistiken. Det är viktigt att hitta en lösning som&lt;br&gt;kan tillgodose rimliga krav på en samlad bild av nationens kulturkostnader&lt;br&gt;utan att kommuner och landsting belastas på ett oskäligt sätt. En utgångs-&lt;br&gt;punkt för det fortsatta arbetet bör naturligtvis vara att produktion av kultur-&lt;br&gt;kostnadsstatistik skall fylla ett reellt behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen har även pekat på att det finns behov av att ta fram&lt;br&gt;uppgifter om vilka uppföljningar inom kulturområdet som görs mer eller&lt;br&gt;mindre återkommande, inklusive sådan uppföljning som utförs av kultur-&lt;br&gt;institutionerna själva. En sådan kartläggning borde göras tillgänglig för såväl&lt;br&gt;aktörerna på kulturområdet som den vetenskapliga forskningen. Regeringen&lt;br&gt;förutsätter att Statens kulturråd inom ramen för sin uppgift, att följa utveck-&lt;br&gt;lingen inom kulturområdet i stort och ge ett samlat underlag för den statliga&lt;br&gt;kulturpolitiken, skaffar sig en sådan överblick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen sammanfattar sin syn på Kulturrådets uppgifter vad gäller upp-&lt;br&gt;följning och utvärdering inom kulturområdet i följande avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18.3 Statens kulturråd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: 1 budgetpropositionen för år 1997 föreslår&lt;br&gt;regeringen att Statens kulturråd tilldelas resurser för bl.a. utveckling av&lt;br&gt;metoder för mål- och resultatstyrning inom kulturområdet. Vidare&lt;br&gt;föreslås att Kulturrådet tilldelas 500 000 kr för ökad bidragsgivning till&lt;br&gt;det internationella kulturutbytet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningens förslag: Kulturrådet skall som regeringens&lt;br&gt;kulturpolitiska stabsmyndighet ha ett övergripande utvärderingsansvar för&lt;br&gt;kultur- och medieområdet. Ansvaret för löpande internationella kontakter och&lt;br&gt;kulturutbyte bör förskjutas från Svenska institutet till Kulturrådet och andra&lt;br&gt;områdesansvariga myndigheter m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många instanser har invändningar mot att Kultur-&lt;br&gt;rådet får ett heltäckande kultur- och mediepolitiskt uppdrag. Andra framhåller&lt;br&gt;att det råder oklara gränser mellan Kulturrådet och andra myndigheter på&lt;br&gt;kulturområdet och att rådets roll därför bör preciseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tidigare överväganden: I 1974 års kulturpolitiska beslut&lt;br&gt;(prop. 1974:28, bet. 1974 KrU:15, rskr. 1974:248) fick Statens kulturråd ett&lt;br&gt;brett men i väsentliga hänseenden avgränsat uppdrag. Kulturrådet har tillförts&lt;br&gt;uppgifter allt eftersom riksdagen har fattat beslut om nya statliga insatser på&lt;br&gt;kulturområdet. Den allmänna inriktningen på rådets verksamhet har dock inte&lt;br&gt;ändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Kulturrådet har två huvuduppgifter.&lt;br&gt;Den ena är att som ansvarig myndighet handlägga ärenden om statliga bidrag&lt;br&gt;och andra åtgärder som rör teater, dans, musik, bild- och formkonst, museer&lt;br&gt;och utställningar, litteratur, folkbibliotek samt kulturverksamhet inom bl.a.&lt;br&gt;folkbildning och folkrörelser. Kulturrådet svarar således för en betydande del&lt;br&gt;av det statliga stödet till kulturverksamhet. Under 1980-talet fick Kulturrådet&lt;br&gt;ett mer självständigt ansvar för bidragsgivningen genom att medlen till rådets&lt;br&gt;disposition utökades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets andra uppgift är att följa utvecklingen inom kulturområdet i stort,&lt;br&gt;ge regeringen ett samlat underlag för den statliga kulturpolitiken och biträda&lt;br&gt;vid genomförandet av denna. I den uppgiften ligger en skyldighet att verka&lt;br&gt;för samordning och effektivitet i de statliga åtgärderna på kulturområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det breda kulturpolititiska uppdraget följer att Kulturrådet på eget&lt;br&gt;initiativ kan genomföra utredningar och kartlägga området ur olika&lt;br&gt;synvinklar. I åliggandet ingår också att sprida information om företeelser och&lt;br&gt;utvecklingstendenser samt ansvara för officiell kulturstatistik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att kulturrådets bidragsgivning har haft stor&lt;br&gt;betydelse för kulturlivets utveckling sedan mitten av 1970-talet. Det gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framför allt verksamhet på regional och lokal nivå och inom organisations-&lt;br&gt;livet. Kulturrådets kartläggande och utredande verksamhet har tillfört såväl&lt;br&gt;staten som kommuner och landsting ökade kunskaper av stor vikt för kultur-&lt;br&gt;politiska ställningstaganden. Regeringen har dock uppfattningen att Kultur-&lt;br&gt;rådets insatser på olika områden skulle få större effekt inom ramen för ett&lt;br&gt;närmare samarbete med andra berörda instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samspelet med andra statliga organ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom de verksamhetsområden som Kulturrådet ansvarar för finns ett stort&lt;br&gt;antal myndigheter och institutioner. Av dessa har flera en bred samordnande&lt;br&gt;funktion, t.ex. Riksteatern, Rikskonserter, Riksutställningar och ansvars-&lt;br&gt;museerna. Andra har ett nationellt uppdrag som ledande institution inom sitt&lt;br&gt;område, t.ex. Operan, Dramaten och samtliga centrala museer. Kulturrådet&lt;br&gt;har till uppgift att kartlägga och analysera utvecklingen inom sitt ansvars-&lt;br&gt;område. Även om Kulturrådets utvärderingsansvar i princip omfattar alla de&lt;br&gt;nämnda institutionerna har rådet i praktiken små möjligheter att följa och&lt;br&gt;påverka deras verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna visar en varierande grad av samstämmighet mellan Kultur-&lt;br&gt;rådet och övriga berörda organ. På teater- och musikområdet har Kulturrådet&lt;br&gt;trots sina begränsade befogenheter kunnat spela rollen av samordnare på ett i&lt;br&gt;huvudsak tillfredsställande sätt. På litteratur- och biblioteksområdet, där&lt;br&gt;Kulturrådets insatser till stor del riktas mot marknaden och den kommunala&lt;br&gt;sektorn, uppstår sällan kompetenskonflikter med andra statliga organ. På&lt;br&gt;musei- och utställningsområdet är Kulturrådets roll i förhållande till andra&lt;br&gt;statliga organ mer komplicerad. När det gäller uppföljnings- och utvärde-&lt;br&gt;ringsansvaret gentemot den regionala nivån, främst länsmuseerna, finns&lt;br&gt;inbyggda kompetens- och målkonflikter mellan å ena sidan Kulturrådet och å&lt;br&gt;andra sidan Riksantikvarieämbetet och ansvarsmuseerna. Även i förhållande&lt;br&gt;till övriga centrala museer och Riksutställningar är Kulturrådets ställning&lt;br&gt;oklar. Regeringen har i avsnitt 14.4.2 av denna proposition redovisat sin&lt;br&gt;bedömning i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa statliga organ bedriver stödjande verksamhet av samma art som&lt;br&gt;Kulturrådet, t.ex. Svenska institutet och Konstnärsnämnden. De redovis-&lt;br&gt;ningar som regeringen har tagit del av pekar på att Kulturrådet och de andra&lt;br&gt;organen har kommit fram till en ändamålsenlig arbetsfördelning. Svenska&lt;br&gt;institutet och Kulturrådet m.fl. har delvis olika roller vad gäller insatser för&lt;br&gt;det internationella kulturutbytet. Svenska institutets verksamhet är inriktad på&lt;br&gt;internationellt utbyte bl.a. genom service, information och samordning,&lt;br&gt;medan Kulturrådets och andra områdesansvariga organs stöd skall ses som&lt;br&gt;en naturlig förlängning av insatserna på den nationella nivån. Regeringen är&lt;br&gt;därför inte beredd att förorda en ansvarsförskjutning av den art som&lt;br&gt;Kulturutredningen föreslår. Det är emellertid viktigt - inte minst för dem som&lt;br&gt;söker bidrag - att det finns en tydlig ansvarsuppdelning mellan de berörda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organen. Regeringen förutsätter att dessa gemensamt kommer fram till en Prop. 1996/97: 3&lt;br&gt;sådan ansvarsfördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av Kulturrådets breda områdesansvar är det angeläget att&lt;br&gt;rådet i större utsträckning stödjer det svenska kulturlivet i dess allt intensivare&lt;br&gt;kontakter med omvärlden. Förslag om förstärkta medel till Kulturrådet för&lt;br&gt;internationellt kulturutbyte redovisas därför i budgetpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i det föregående anmält sin avsikt att göra en översyn av&lt;br&gt;myndighetsstrukturen på kulturområdet. I det sammanhanget finns anledning&lt;br&gt;att närmare överväga frågan om Kulturrådets roll inom ansvarsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturrådet skall även följa utvecklingen inom kulturområdet i stort och ge&lt;br&gt;ett samlat underlag för den statliga kulturpolitiken. Härigenom har Kultur-&lt;br&gt;rådet tilldelats en betydelsefull roll på ett mer allmänt plan, vilket förutsätter&lt;br&gt;handlingsförmåga såväl innanför som utanför det egna ansvarsområdet.&lt;br&gt;Genom att Kulturrådet inte har någon överordnad roll i myndighetsstrukturen&lt;br&gt;är denna del av verksamheten i hög grad beroende av ett fungerande&lt;br&gt;samarbete med övriga berörda myndigheter och institutioner. Regeringens&lt;br&gt;intryck är att detta samarbete överlag löper smidigt beroende på att de flesta av&lt;br&gt;kulturlivets intressenter anser Kulturrådets roll i sammanhanget naturlig och&lt;br&gt;värdefull. Av remissopinionen framgår dock att det råder olika uppfattningar&lt;br&gt;om vidden av Kulturrådets övergripande uppdrag. Regeringen finner därför&lt;br&gt;anledning till en precisering av detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet ligger det inte i Kulturrådets uppdrag att utvärdera områden som&lt;br&gt;rådet inte har ansvar för. Att följa utvecklingen inom hela kulturområdet inne-&lt;br&gt;bär emellertid med nödvändighet att rådet måste intressera sig för andra&lt;br&gt;myndigheters frågor. Det gäller inte bara frågor inom kulturpolitiken, utan&lt;br&gt;även frågor inom andra politikområden som utbildning, social omsorg,&lt;br&gt;arbetsliv m.m. Tvärsgående frågor som Kulturrådet enligt regeringens&lt;br&gt;mening har anledning att noga studera gäller bl.a. barn- och ungdomskultur,&lt;br&gt;det mångkulturella samhället, kulturen och de funktionshindrade, kultur-&lt;br&gt;institutionernas samarbete med radio- och TV-företagen, kulturens för-&lt;br&gt;hållande till nya medier samt kvinnors och mäns jämställdhet i kulturlivet. Det&lt;br&gt;tillhör också Kulturrådets åligganden att göra samlade analyser av kultur-&lt;br&gt;området utifrån olika aspekter. Ett exempel är återkommande allmänna&lt;br&gt;kulturvaneundersökningar. Ett annat exempel är den svenska nationalrapport&lt;br&gt;som togs fram i samband med Europarådets granskning av svensk kultur-&lt;br&gt;politik år 1990. Regeringen förutsätter att Kulturrådet bedriver sitt sektors-&lt;br&gt;övergripande arbete i nära samverkan med de direkt ansvariga organen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistikansvar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen har föreslagit att Kulturrådet får ett samlat ansvar för&lt;br&gt;utvärdering och resultatuppföljning på kultur- och medieområdet. Av det&lt;br&gt;föregående följer att regeringen för sin del inte är beredd att ge Kulturrådet&lt;br&gt;mandat att ta fram mer specifika bedömningsunderlag gällande kulturarvet,&lt;br&gt;arkivväsendet, radio, TV, dagspress och nya medier än sådana som moti-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;veras av uppdraget att bevaka utvecklingen inom kulturlivet i stort. Rege-&lt;br&gt;ringen avser inte heller ge Kulturrådet det statistikuppdrag på medieområdet&lt;br&gt;som rådet har begärt i sin fördjupade anslagsframställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot anser regeringen det angeläget att Kulturrådet ges möjlighet att&lt;br&gt;utveckla generella metoder för uppföljning och utvärdering av den statliga&lt;br&gt;kulturpolitiken. Ett viktigt inslag i detta arbete är att försöka få fram använd-&lt;br&gt;bara mått och indikatorer för mål- och resultatstyrning inom kulturområdet. I&lt;br&gt;budgetpropositionen föreslår regeringen därför att Kulturrådet tilldelas medel&lt;br&gt;för att kunna öka sin kompetens på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samspelet med den regionala nivån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den statliga kulturpolitiken ingår att i samarbete med landsting och&lt;br&gt;kommuner verka för att kulturverksamheten på regional och lokal nivå ut-&lt;br&gt;vecklas i enlighet med de nationella kulturpolitiska målen. Regeringen har i&lt;br&gt;samband med sitt förslag i avsnitt 18.1 om ett förenklat bidragssystem för&lt;br&gt;regionala kulturinstitutioner betonat vikten av att regionala utvecklingsplaner&lt;br&gt;för kulturområdet upprättas. Sådana utvecklingsplaner kan även vara ett&lt;br&gt;värdefullt underlag för bidragsgivning på området. I detta sammanhang vill&lt;br&gt;regeringen även betona vikten av en bred regional representation i rådets&lt;br&gt;referensgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;19 Författningskommentar&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till bibliotekslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om det allmänna biblioteksväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 den inledande bestämmelsen anges ramen för bibliotekslagen. Den rymmer&lt;br&gt;hela det offentliga biblioteksväsendet. Med detta avses de bibliotek som i hu-&lt;br&gt;vudsak finansieras med skattemedel, dvs. folkbiblioteken, skolbiblioteken,&lt;br&gt;talboks- och punktskriftsbiblioteket, högskolebiblioteken och övriga forsk-&lt;br&gt;ningsbibliotek samt andra statligt finansierade bibliotek t.ex. Statens musik-&lt;br&gt;bibliotek. Till det offentliga biblioteksväsendet hör även sjukhusbiblioteken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla bestämmelser i lagen är i och för sig inte av den karaktären att de av&lt;br&gt;konstitutionella skäl kräver lagform men det har ansetts lämpligt att samla alla&lt;br&gt;föreskrifter som rör det offentliga biblioteksväsendet i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Till främjande av intresse för läsning och litteratur, information, upp-&lt;br&gt;lysning och utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt skall alla med-&lt;br&gt;borgare ha tillgång till ett folkbibliotek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbiblioteken skall verka för att databaserad information görs tillgänglig&lt;br&gt;för alla medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun skall ha folkbibliotek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges målen för biblioteksverksamheten. Det grundläggande&lt;br&gt;uppdraget är att främja intresset för läsning, litteratur och kunskapssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket betonas starkt bibliotekens särskilda ansvar för att göra Prop. 1996/97:3&lt;br&gt;datalagrad information och nätverk tillgängliga för medborgarna. Detta har&lt;br&gt;utvecklats närmare i den allmänna motiveringen avsnitt 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har angivits att det är medborgarna som skall ha tillgång till folkbiblio-&lt;br&gt;teket. Därmed avses i första hand de som bor i den kommun där biblioteket är&lt;br&gt;beläget, dvs. främst de som är folkbokförda i kommunen. Även sådana per-&lt;br&gt;soner som mer tillfälligt vistas i kommunen bör inkluderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket slås fast att varje kommun är skyldig att ha folkbibliotek.&lt;br&gt;Däremot sägs inget om hur många bibliotek som skall finnas i varje kommun.&lt;br&gt;Den enskilda kommunen får närmare bestämma hur biblioteksverksamheten&lt;br&gt;skall organiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § På folkbiblioteken skall allmänheten avgiftsfritt få låna litteratur för viss&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen hindrar inte att ersättning tas utför kostnader för fotoko-&lt;br&gt;piering, porto och andra liknande tjänster. Inte heller hindrar den att en avgift&lt;br&gt;tas ut i de fall låntagare inte inom avtalad tid lämnar tillbaka det som de har&lt;br&gt;lånat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket finns den mest grundläggande bestämmelsen i lagen,&lt;br&gt;nämligen att boklån skall vara avgiftsfria. Redan i dag gäller att biblioteken&lt;br&gt;inte får ta ut avgift för boklån utan medgivande av upphovsmännen, men i&lt;br&gt;paragrafen har uttryckligen lagts fast att lån skall vara avgiftsfria. Bestämmel-&lt;br&gt;sen tar bara sikte på litteratur. Informationssökning i databaser m.m. regleras&lt;br&gt;inte i lagen. Vad gäller frågan om avgiftsfrihet för informationsteknik avvak-&lt;br&gt;tar regeringen slutbetänkande från utredningen Kulturnät Sverige i januari&lt;br&gt;1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen reglerar inte förhållandet mellan biblioteken och upphovsmän m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fortsättningen måste vid avgiftssättningen beaktas vad som gäller på&lt;br&gt;det upphovsrättsliga området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges vissa kostnader som folkbiblioteken får kompensera&lt;br&gt;sig för trots att de har samband med boklån. Undantagen torde vara ganska&lt;br&gt;självskrivna men de har till undvikande av missförstånd ändå angivits i lagen.&lt;br&gt;Med andra liknande tjänster avses t.ex. en avgift som biblioteket tvingas&lt;br&gt;betala för att få låna en bok från ett utländskt bibliotek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ersättning i de fall låntagaren förstör eller inte lämnar tillbaka en&lt;br&gt;bok regleras inte i lagen. I detta fall torde vanliga skadeståndsrättsliga regler&lt;br&gt;gälla (jfr Roos, Biblioteksrätt, s. 84-86).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett länsbibliotek bör finnas i varje län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsbiblioteket skall bistå folkbiblioteken i länet med kompletterande&lt;br&gt;medieförsörjning och andra regionala biblioteksuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den kompletterande medieförsörjningen skall också finnas en eller&lt;br&gt;flera lånecentraler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges för fullständighetens skull länsbiblioteken och lånecentra-&lt;br&gt;lerna eftersom dessa har en viktig funktion att fylla vad gäller den s.k. låne-&lt;br&gt;kedjan (se 10 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Kulturutredningens förslag anges att &amp;quot;ett folkbibliotek i varje län kan&lt;br&gt;åläggas uppgifter som länsbibliotek&amp;quot;. Regeringen anser att det inte finns möj-&lt;br&gt;lighet att lägga denna uppgift på ett folkbibliotek . Ett samarbete mellan&lt;br&gt;landsting och en kommun inom biblioteksområdet skall bygga på en frivillig&lt;br&gt;överenskommelse. Det måste även i framtiden vara möjligt att organisera&lt;br&gt;länsbiblioteken som fristående enheter direkt under landstinget. Någon regle-&lt;br&gt;ring av detta krävs inte i lagen. Regeringen anser därför att det första stycket i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § i Kulturutredningens lagförslag skall utgå och ersättas med formuleringen&lt;br&gt;&amp;quot;Ett länsbibliotek bör finnas i varje län&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Inom grundskolan och gymnasieskolan skall det finnas lämpligt förde-&lt;br&gt;lade skolbibliotek för att stimulera skolelevernas intresse för läsning och litte-&lt;br&gt;ratur samt för att tillgodose deras behov av materiaiför utbildningen .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf anges skolbibliotekens uppgifter. En föreskrift om bibliote-&lt;br&gt;ken i grundskolan finns i dag i 4 § grundskoleförordningen (1988:655)&lt;br&gt;medan det däremot i den nya gymnasieförordningen (1992:394) - till skillnad&lt;br&gt;från vad som gällde för den gamla - inte finns någon sådan bestämmelse.&lt;br&gt;Bestämmelsen i grundskoleförordningen bör ersättas med en hänvisning till&lt;br&gt;bibliotekslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Det skall finnas tillgång till högskolebibliotek vid alla högskolor. Dessa&lt;br&gt;bibliotek skall inom de områden som anknyter till utbildning och forskning&lt;br&gt;vid högskolan svara för biblioteksservice inom högskolan och i samverkan&lt;br&gt;med landets biblioteksväsen i övrigt ge biblioteksservice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen finns i dag i högskoleförordningen (1993:100). För systema-&lt;br&gt;tikens skull har den förts in i lagen. Bestämmelsen i högskoleförordningen&lt;br&gt;bör ersättas med en hänvisning till bibliotekslagen. Ändringen av författ-&lt;br&gt;ningstexten är endast av redaktionell innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Kommunerna ansvarar för folk- och skolbiblioteksverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen ansvarar för länsbiblioteken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten ansvarar för högskolebiblioteken och lånecentralerna samt för sådan&lt;br&gt;biblioteksverksamhet som enligt särskilda bestämmelser ankommer på staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen fastslås ansvarsfördelningen mellan stat, landsting och kommu-&lt;br&gt;ner. Där anges bl.a. att landstingen ansvarar för länsbiblioteken. Ett flertal&lt;br&gt;remissinstanser har påpekat att länsbibliotekens verksamhet finansieras&lt;br&gt;gemensamt av staten och respektive landsting och att det därför bör anges i&lt;br&gt;lagen att både staten och landstingen svarar för länsbiblioteken. Även om&lt;br&gt;staten bidrar till finansieringen är det ändå landstinget som är huvudman. Det&lt;br&gt;finns därför inte skäl att göra någon ändring i det som Kulturutredningen&lt;br&gt;föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Folk- och skolbiblioteken skall ägna särskild uppmärksamhet åt funk-&lt;br&gt;tionshindrade samt invandrare och andra minoriteter bl.a. genom att erbjuda&lt;br&gt;litteratur på andra språk än svenska och i former särskilt anpassade till dessa&lt;br&gt;gruppers behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen markeras vissa grupper som det är särskilt angeläget att bibliote-&lt;br&gt;ken uppmärksammar. Det bör ske i former anpassade till dessa grupper t.ex.&lt;br&gt;genom tillhandahållande av kassettböcker, talböcker m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen regleras inte på vilket sätt litteraturen skall hållas till handa.&lt;br&gt;Detta kan ske genom egna inköp eller genom inlån från lånecentraler m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Folk- och skolbiblioteken skall ägna särskild uppmärksamhet åt barn och&lt;br&gt;ungdomar genom att erbjuda böcker, informationsteknik och andra medier&lt;br&gt;anpassade till deras behov för att främja deras språkutveckling och stimulera&lt;br&gt;till läsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturutredningen föreslår att folk- och skolbiblioteken skall ägna särskild&lt;br&gt;uppmärksamhet åt barn och ungdomar, funktionshindrade samt invandrare&lt;br&gt;och andra minoriteter bl.a. genom att erbjuda litteratur på andra språk än&lt;br&gt;svenska och i former särskilt anpassade till dessa gruppers behov. För att&lt;br&gt;tydliggöra kommunernas ansvar för fullgod biblioteksservice åt barn och&lt;br&gt;ungdomar bör det enligt Kulturrådet uttryckas i en särskild paragraf i lagen.&lt;br&gt;Regeringen instämmer i detta. Barn och ungdomar är dessutom inga minori-&lt;br&gt;teter på det sätt som uttryckts i Kulturutredningens förslag och behöver&lt;br&gt;typiskt sett inte litteratur på andra språk än svenska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges folk- och skolbibliotekens ansvar för barn och ung-&lt;br&gt;domar vad avser deras behov av bl.a. böcker och informationsteknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Länsbibliotek, lånecentraler, högskolebibliotek och andra statliga&lt;br&gt;forskningsbibliotek m.m. skall avgiftsfritt ställa litteratur ur de egna sam-&lt;br&gt;lingarna till folkbibliotekens förfogande samt i övrigt samverka med folk- och&lt;br&gt;skolbiblioteken och bistå dem i deras strävan att erbjuda låntagarna en god&lt;br&gt;biblioteksservice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf läggs den mycket viktiga regeln om den s.k. lånekedjan eller&lt;br&gt;fjärrlånesystemet fast. Detta binder ihop de olika biblioteken så att man från&lt;br&gt;folkbiblioteket kan beställa vilken titel som helst, trots att det egna biblioteket&lt;br&gt;inte har den. Detta system är mycket viktigt för folkbibliotekens möjligheter&lt;br&gt;att erbjuda sina låntagare en god service. I bestämmelsen slås fast att denna&lt;br&gt;verksamhet, när det gäller litteratur, skall vara avgiftsfri. Också mellan&lt;br&gt;statliga bibliotek bör fjärrlåneverksamheten vara avgiftsfri. Frågan behöver&lt;br&gt;emellertid inte lagregleras; den kan tas upp i förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ger forskningsbiblioteken inte bara en skyldighet att ställa&lt;br&gt;böcker till förfogande utan också att bistå på annat sätt t.ex. genom att lämna&lt;br&gt;information från sina databaser. Något krav på att även denna service ska&lt;br&gt;vara avgiftsfri har det dock inte ansetts lämpligt att införa. I sådana avseenden&lt;br&gt;får överenskommelser träffas mellan de olika biblioteken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Kulturutredningen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 Kulturens betydelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ordet kultur har många innebörder. Vi använder ordet kultur som ett beskri-&lt;br&gt;vande, inte som ett värderande eller normerande begrepp. Med kultur menar&lt;br&gt;vi konstarterna, medierna, bildningssträvanden och kulturarven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett praktiskt/politiskt fungerande kulturbegrepp måste beröra både kultu-&lt;br&gt;rens kommunikativa sidor, processer och materiella uttryck. Det kulturpoli-&lt;br&gt;tiska ansvarsområdet, kulturpolitikens ”hemmaplan”, är smalare än vårt kul-&lt;br&gt;turbegrepp. Samarbete mellan det politiskt/administrativa kulturområdet och&lt;br&gt;andra samhällsområden är ytterst viktigt. Målen för kulturpolitiken bör gälla&lt;br&gt;all kulturverksamhet oberoende av till vilken samhällssektor aktörerna räknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturens betydelse kan beskrivas utifrån olika perspektiv. För individen&lt;br&gt;fyller kulturen många funktioner som varierar mellan individer och under&lt;br&gt;olika skeden i livet. I vidaste mening ger kulturen människor en viktig del av&lt;br&gt;deras identitet. Men kulturen ger också redskap för var och en att själv forma&lt;br&gt;den egna identiteten, att uttrycka tankar och känslor och att påverka och för-&lt;br&gt;ändra. Konsten är ett kvalificerat uttryck för människans fantasi och kreativa&lt;br&gt;förmåga. De konstnärliga processerna och uttrycken är centrala för rikedomen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kulturlivet. Massmedierna öppnar nya möjligheter för kommunikation och&lt;br&gt;kulturupplevelser. De ger också nya redskap för att uttrycka vem man är eller&lt;br&gt;vill vara. Samspelet mellan radion, televisionen och den ”levande” kulturen är&lt;br&gt;en av nycklarna till ett mångsidigt och vitalt kulturliv. Varje generation måste&lt;br&gt;tillägna sig historisk och kulturhistorisk insikt, inte bara i det som varit, utan&lt;br&gt;också för att den visar vägen framåt genom att ge klarare uppfattning om&lt;br&gt;möjligheter och begränsningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett nära samband mellan ett rikt och mångsidigt kulturliv och ett&lt;br&gt;öppet och demokratiskt samhälle. Kulturen utgör en väv som håller ihop&lt;br&gt;samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förnyelse och kontinuitet är två grundläggande dimensioner i kultur och&lt;br&gt;kulturpolitik. De samspelar dynamiskt. All förnyelse har sin utgångspunkt i&lt;br&gt;ett historiskt sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kulturen i ett föränderligt samhälle&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Framtiden är inte uteslutande föränderlig och oförutsägbar. Det geografiska&lt;br&gt;läget, naturresurser, befolkningsstorlek, språkområde och bebyggelse är&lt;br&gt;givna eller stabila förutsättningar. Ökade internationella kontakter genom in-&lt;br&gt;vandring, resande, andra kontakter över nationsgränserna och snabb teknisk&lt;br&gt;utveckling ändrar existerande förhållanden och skapar nya förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringar i arbetslivet pågår hela tiden. Det ställer nya krav på de an-&lt;br&gt;ställda och leder till att gränsen mellan arbete och fritid förändras. Utbildning&lt;br&gt;och kunskap är avgörande förutsättningar både för den enskildes möjligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och för samhällets utveckling. Ingen faktor har heller så starkt samband med&lt;br&gt;delaktighet i kulturlivet som utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkligheten ger näring åt fantasin. Den internationella upplevelseindustrin&lt;br&gt;kommer att expandera och erbjuda bilder av verkligheten och interaktiva pro-&lt;br&gt;dukter kring olika fantasivärldar. Den angloamerikanska dominansen är stor,&lt;br&gt;skildringar av våldet kommersialiseras. Att stimulera och stödja en mångsidig&lt;br&gt;kulturverksamhet som ger näring åt den skapande fantasin är angeläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tekniska och vetenskapliga utvecklingen utmanar nuvarande värdesys-&lt;br&gt;tem. Frågor om globala problem kring fred, överlevnad, hushållning av na-&lt;br&gt;turresurser och om nationella problem kring välfärd och omsorg om barn,&lt;br&gt;gamla och sjuka väcker liknande frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kampen för ett av humanistiska värden präglat samhälle med stort utrym-&lt;br&gt;me för den enskilda människan måste prägla alla offentliga insatser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 De senaste 20 årens kulturpolitiska erfarenheter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom 1974 års beslut fick kulturområdet en mera jämbördig ställning med&lt;br&gt;andra samhällsområden där offentliga insatser görs. Målen har fungerat inspi-&lt;br&gt;rerande på kulturarbetet. Den politiska samsyn på kulturpolitiken som målen&lt;br&gt;ger uttryck för har haft stor betydelse för utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strukturer och verksamheter på kulturområdet är sig lika över 20 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några förändringar har skett. På radio- och tv-området har flera kanaler&lt;br&gt;kommit till, både svenska och utländska. Nätet av regionalt verkande kultur-&lt;br&gt;institutioner har stärkts. Lokala kulturinstitutioner har byggts ut. Centralt&lt;br&gt;producerade turnéer respektive vandringsutställningar har minskat till förmån&lt;br&gt;för regionalt förankrad verksamhet. Fria teatergrupper har blivit fler. Antalet&lt;br&gt;konstnärer har ökat betydligt, framför allt antalet kvinnliga konstnärer.&lt;br&gt;Konstområden, genrer och verksamhetsformer med stark institutionsstruktur&lt;br&gt;har ytterligare förstärkts. De statliga insatserna på kulturmiljövårdens område&lt;br&gt;har byggts ut och stödet till folkbildningsarbetet och amatörverksamheten har&lt;br&gt;förstärkts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samspelet mellan kulturområdet och andra samhällsområden har utveck-&lt;br&gt;lats. Roll- och ansvarsfördelningen mellan staten, landstingen, kommunerna&lt;br&gt;och organisationslivet är förändrat endast på några enskilda punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har fått utvidgade skyldigheter på flera områden, bl.a. i frå-&lt;br&gt;ga om skola och åldringsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliga medel har varit det dominerande styrmedlet i kulturpolitiken. De&lt;br&gt;offentliga medlen ökade under periodens första del. Därefter har anslagen i&lt;br&gt;stort sett legat stilla. Proportionerna mellan olika konstarter/verksamhetsfor-&lt;br&gt;mer har förskjutits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturvanorna har under perioden varit stabila både vad gäller egenaktivi-&lt;br&gt;teter och besök. Den största förändringen gäller besök på musikevenemang&lt;br&gt;som ökat kraftigt. Utbyggd förskola och ökad medellivslängd är faktorer som&lt;br&gt;påverkar kulturvanoma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora satsningar har gjorts framför allt på barn i förskoleåldern och yngre &amp;nbsp;Prop. 1996/97: 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skolbarn. De yngre barnen är också de som är mest kulturellt aktiva. Sam- &amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bandet mellan kulturvanor och utbildningsnivå är utomordentligt starkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaderna mellan olika grupper förändras långsamt. Förlängd utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan dock leda till viss utjämning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 Mål för den nationella kulturpolitiken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom kulturpolitiken tar det offentliga ställning till kulturens betydelse,&lt;br&gt;olika verksamheters funktioner och angelägenhet, deras ekonomiska villkor&lt;br&gt;och behov av stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övergripande målen för kulturpolitiken ska uttrycka det som är viktigt&lt;br&gt;för den kulturella utvecklingen och ger ramen för kulturpolitiken som helhet.&lt;br&gt;De övergripande målen bör kompletteras med sektorsmål inom olika kultur-&lt;br&gt;områden och verksamhetsmål för myndigheter, institutioner och bidrag. Frå-&lt;br&gt;gan om metoderna i kulturarbetet samt uppföljning och utvärdering av resulta-&lt;br&gt;tet av olika insatser behöver ägnas mer uppmärksamhet i framtiden, särskilt&lt;br&gt;frågorna om hur man fångar in kvalitativa förhållanden och långsiktiga effek-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom tidigare bör staten i första hand stödja och stimulera kulturverk-&lt;br&gt;samheten, inte reglera den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som mål för kulturpolitiken föreslår vi följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturen ger människan glädje, insikt, många uttrycksmöjligheter&lt;br&gt;och ett rikare liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturpolitiken ska därför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;värna yttrandefriheten och ge reella yttrandemöjligheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;verka för delaktighet och stimulera eget skapande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;främja konstnärlig och kulturell förnyelse och kvalitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ta ansvar för kulturarven och främja ett positivt bruk av dem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och&lt;br&gt;obunden kraft i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlen skiftar mellan olika verksamheter. Några allmänna medel är till-&lt;br&gt;gänglighet, decentralisering, medierna som kulturbärare och internationella&lt;br&gt;kontakter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 Motiv för offentligt kulturstöd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Grunden för kulturlivet är människors intresse och engagemang, enskilt eller&lt;br&gt;tillsammans med andra. Möjligheterna att tillgodose intressena skapas i stor&lt;br&gt;utsträckning av människorna själva. Deras val påverkas också av marknaden&lt;br&gt;och av beslut inom den offentliga sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tre fjärdedelar av kulturutgifterna är privata utgifter. Det offentliga kultur-&lt;br&gt;stödet varierar mellan olika kulturområden och verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för våra förslag till mål för kulturpolitiken är att kulturen&lt;br&gt;har ett värde i sig. Men motiven för det offentliga kulturstödet och frågan om&lt;br&gt;de nuvarande statliga insatserna är ändamålsenligt utformade kan också&lt;br&gt;diskuteras utifrån ekonomisk teori och terminologi. Det visar på en rad motiv&lt;br&gt;för offentliga åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd till vissa branscher, litteratur, fonogram, kulturtidskrifter och film,&lt;br&gt;innebär att staten till förhållandevis låg kostnad främjar kvaliteten och bidrar&lt;br&gt;till ökad mångfald. Stödet till folkbildning och föreningsliv bidrar till att upp-&lt;br&gt;rätthålla en verksamhet som framför allt tar sikte på att öka delaktigheten i&lt;br&gt;kulturlivet. Särskilt viktigt är insatserna för att nå de lågutbildade. Motivet för&lt;br&gt;statens stöd till offentliga kulturinstitutioner är att de bedriver en verksamhet&lt;br&gt;som är betydelsefull ur ett nationellt perspektiv. Stödet till konstskapare utan-&lt;br&gt;för institutionerna är kopplat till dels utnyttjandet av konstnärernas verk ge-&lt;br&gt;nom inskränkning i upphovsrätten, dels möjligheten till fortsatt och fördjupat&lt;br&gt;konstnärligt arbete. Det statliga stödet till kulturmiljövård utgår också från ett&lt;br&gt;nationellt ansvarstagande och fungerar i stor utsträckning som stöd och&lt;br&gt;stimulans till privata fastighetsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild granskning av stödet till regionala kulturinstitutioner visar att&lt;br&gt;fortsatt statlig medfinansiering av dessa är nödvändig. Deras verksamhet är&lt;br&gt;viktig för att säkerställa en nationell kulturpolitik och innebär att professionell&lt;br&gt;kulturverksamhet permanent kan bedrivas på ett drygt trettiotal orter landet&lt;br&gt;runt. Kraven på institutionerna bör förtydligas. Skulle staten dra sig ur fi-&lt;br&gt;nansieringen kan kommuner och landsting i dagens ekonomiska situation,&lt;br&gt;enligt vår bedömning, inte kompensera bortfallet av statsbidrag. Verksamhe-&lt;br&gt;ten kommer att minska samtidigt som statens möjligheter att påverka den&lt;br&gt;kulturpolitiska inriktningen upphör.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 Ansvarsfördelning och samverkan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det mesta som sker i det ”levande” kulturlivet har en starkt lokal förankring.&lt;br&gt;Det är därför många förhållanden som bäst kan bedömas på lokal nivå och&lt;br&gt;som bör finansieras inom ramen för ett lokalt ansvarstagande. Primärkom-&lt;br&gt;munernas ansvar för stöd till kulturverksamhet är även i framtiden en grund-&lt;br&gt;val för de offentliga kulturinsatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kulturverksamheter för vilka de enskilda kommunerna är för små som&lt;br&gt;bas bör även i framtiden i första hand organiseras på regional nivå. Samver-&lt;br&gt;kan inom länen och över länsgränser kommer att behöva öka. På sikt kan den&lt;br&gt;regionala indelningen av landet komma att ändras vilket kan påverka det re-&lt;br&gt;gionala ansvarstagandet på kulturområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner och landsting ska självklart formulera mål för den egna kultur-&lt;br&gt;politiken. Det är en styrka att det finns en samsyn om målen mellan stat,&lt;br&gt;landsting och primärkommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för den nationella kulturpolitiken är det vissa uppgifter som&lt;br&gt;bara kan fullgöras av staten och andra som naturligen faller på staten. De är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- åtgärder knutna till befogenheter som bara staten har,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- verksamheter som inte har någon särskild regional eller lokal förankring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- verksamheter där det nationella helhetsperspektivet är dominerande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- insatser för att åstadkomma en rimlig geografisk spridning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dialogen mellan företrädare för stat, landsting och kommuner om den&lt;br&gt;kulturella helheten i regionerna, vilka samlade utvecklingsbehov och utveck-&lt;br&gt;lingsidéer som där finns, vilka prioriteringar respektive part vill göra o.dyl.&lt;br&gt;behöver utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande förutsättningar för kulturlivet skapas utanför kulturområ-&lt;br&gt;det. Insikter och erfarenheter inom konst och kulturverksamhet i övrigt på-&lt;br&gt;verkar utvecklingen på en lång rad andra områden och har betydelse för sam-&lt;br&gt;hällsklimatet i stort. Målen för kulturpolitiken bör gälla alla nivåer i samhället&lt;br&gt;och alla samhällssektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi lägger en grund för statens framtida prioriteringar på kulturområdet ge-&lt;br&gt;nom att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ange viljeinriktningen för kulturpolitiken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avgränsa det statliga ansvarsområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- söka så effektiva medel som möjligt för de statliga insatserna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- i övrigt diskutera profil och proportioner i det statliga kulturstödet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 Kulturen i internationell belysning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den ökade internationaliseringen slår igenom i många olika avseenden. Den&lt;br&gt;erbjuder en rad nya möjligheter samtidigt som den väcker förslag om åtgärder&lt;br&gt;för att skydda det som är inhemskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kultursamarbetet inom EU innebär dels att kultur ses som en dimension&lt;br&gt;som bör genomsyra hela samhällsutvecklingen, dels som ett område för sär-&lt;br&gt;skilda programinsatser. Det är viktigt att de nya möjligheter som medlemska-&lt;br&gt;pet i EU erbjuder till fullo utnyttjas. Ansvariga sektorsmyndigheter bör ge&lt;br&gt;hög prioritet åt bevakning av och information om frågor som rör EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordiskt och europeiskt kultursamarbete bör föras vidare inom ramen för&lt;br&gt;existerande organisationer. Det regionala kultursamarbetet över nationsgrän-&lt;br&gt;serna kommer att öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för internationellt samarbete bör ligga på respektive kulturinstitu-&lt;br&gt;tion. Löpande internationella kontakter och stöd till konstnärligt utbyte bör&lt;br&gt;ingå i respektive sektorsansvarig myndighets uppgifter Svenska institutets&lt;br&gt;uppgifter i det avseendet bör begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den samlade kunskapen om export av svensk konst och kultur är mycket&lt;br&gt;bristfällig. En kartläggning bör snarast göras som pekar på möjligheter och&lt;br&gt;hinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kulturvanor och förändringsstrategier&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kultur, i bemärkelsen aktiviteter och utbud man väljer att delta i, berör i stort&lt;br&gt;sett alla svenskar men pä olika sätt och i olika omfattning. Men en del står helt&lt;br&gt;utanför det ”levande” kulturlivet och deltar aldrig i studier, amatörverksamhet&lt;br&gt;eller i olika kulturevenemang. Skälen att inte delta handlar dels om påtagliga&lt;br&gt;hinder som geografiska avstånd, arbets- och familjeförhållanden, kostnader,&lt;br&gt;språksvårigheter eller handikapp, dels om psykologiska och sociala meka-&lt;br&gt;nismer. Brist på kunskap om konstnärliga och kulturella koder är ett annat&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaderna i kulturvanorna mellan olika individer och grupper är stora.&lt;br&gt;Den grupp som är mest aktiv i kulturlivet är unga, välutbildade kvinnor och&lt;br&gt;den grupp som är minst aktiv är äldre lågutbildade män. Generellt är kvinnor&lt;br&gt;mer kulturellt aktiva än män och högutbildade mer aktiva än lågutbildade. Det&lt;br&gt;finns både direkta och indirekta samband mellan utbildning och kulturvanor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturvanor är en del av ett större sammanhang och ingår i ett mönster av&lt;br&gt;sociala vanor, kontakter och relationer med andra människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som avgör om människor deltar i kulturlivet eller inte är framför allt&lt;br&gt;två faktorer - om man vill och om man kan. För att öka delaktigheten i kul-&lt;br&gt;turlivet är det därför drivkraften och möjligheterna som ska stärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktiga led i en strategi för förändring är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- väl fungerande samspel mellan kulturpolitiken och politiken på andra sam-&lt;br&gt;hällsområden, inte minst inom det sociala området och utbildningssektorn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lyhördhet för människors behov och initiativ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- publikarbete utifrån olika målgruppers situation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- massmediernas betydelse för att öka delaktigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för denna strategi föreslår vi en satsning på ”länskonstnärer”&lt;br&gt;inom olika kulturområden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Börja med barnen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De estetiska uttrycken är av grundläggande betydelse för ett barns förmåga att&lt;br&gt;tolka och förstå vad som händer i omgivningen och att uttrycka upplevelser&lt;br&gt;och känslor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De viktigaste förutsättningarna för att ”odla” det lilla barnets estetiska ut-&lt;br&gt;tryck finns i dess nära omgivning, i hemmet, förskola och skola. Utbudet i&lt;br&gt;massmedierna spelar en viktig roll. Staten bör ställa krav på att svenska radio-&lt;br&gt;och tv-företag sänder program på tider som passar barnen och som bidrar till&lt;br&gt;att vidga deras kulturella erfarenheter och upplevelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En betydande del av insatserna inom kulturområdet avser barn. Staten,&lt;br&gt;landstingen och kommunerna har ett gemensamt ansvar för att se till helheten&lt;br&gt;så att tillgängliga resurser utnyttjas på ett effektivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förskolan har möjligheter att låta barn ägna sig åt kulturverksamhet.&lt;br&gt;Uppgiften att främja barns estetiska uttrycksförmåga och att låta barnen möta&lt;br&gt;och ta del av olika konstnärliga uttrycksformer bör förstärkas i förskolans ar-&lt;br&gt;bete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personalens kunskaper och inställning är avgörande. En utvärdering bör&lt;br&gt;göras av förskollärarutbildningen särskilt med avseende på estetiska och&lt;br&gt;praktiska ämnens ställning och på samspelet mellan estetiska verksamheter&lt;br&gt;och barns utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapen om hur barn kan tillgodogöra sig kulturella upplevelser och att&lt;br&gt;utveckla modeller och metoder för att göra möten mellan konsten och barnen&lt;br&gt;meningsfulla bör ökas och spridas genom särskilda insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De estetisk/praktiska ämnena ger möjligheter i eget skapande. Kulturverk-&lt;br&gt;samheter bör integreras i övrig undervisning och i verksamheter som rör&lt;br&gt;skolan som helhet. En nationell utvärdering som belyser främst dessa aspek-&lt;br&gt;ter bör göras av Skolverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärarnas engagemang för kultur är avgörande för allt kulturarbete i skolan.&lt;br&gt;En särskild satsning i skolan på att stärka de unga egna uttrycksmöjligheter&lt;br&gt;bör göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Musikskolor spelar en viktig roll för intresset för musik och möjligheten&lt;br&gt;till egen utövning. En utveckling av musikskolor till att också omfatta verk-&lt;br&gt;samheter inom andra konstområden är betydelsefull. En ökning av antalet&lt;br&gt;kulturskolor är positivt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 Ungdomars vilja och val&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kulturpolitiska insatser för ungdomar måste göras med utgångspunkt i de&lt;br&gt;villkor som gäller för dagens unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomars förhållningssätt till olika kulturyttringar påverkas från många&lt;br&gt;håll. Normer och värderingar i hemmen, vad som anses som legitimt i sam-&lt;br&gt;hället, vad som är accepterat i kamratkretsen och budskapen i massmedierna&lt;br&gt;präglar dem. För många ungdomar är kulturlivet en arena för strävan att mar-&lt;br&gt;kera sin självständighet i förhållande till samhället i övrigt, liksom att finna en&lt;br&gt;egen identitet och utvecklas till självständiga individer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De viktigaste kulturpolitiska insatserna för ungdomar görs på lokal nivå.&lt;br&gt;Flexibla lokaler och satsningar på ungdomar som själva inte väljer att delta i&lt;br&gt;organiserad verksamhet är angelägna. Kultur i form av estetiska verksamhe-&lt;br&gt;ter, kunskap om massmedier och kunskaper om historiska sammanhang och&lt;br&gt;traditioner bör nå alla elever och ingå i alla program i gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser för att stärka ungdomars eget skapande ser vi som ett centralt in-&lt;br&gt;slag i en samlad ungdomspolitik. En kraftfull satsning bör göras med medel&lt;br&gt;ur Allmänna arvsfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomars kreativa förhållningssätt till bildmedierna måste bejakas. Även&lt;br&gt;annat massmedieinriktat arbete attraherar de unga. Ett kraftfullt stöd till mul-&lt;br&gt;timedieverkstäder bör införas och fördelas av Kulturrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturens roll i föreningslivet bör förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att kulturinstitutionerna utformar sin verksamhet bl.a. med&lt;br&gt;utgångspunkt i de ungas värld. Det är vid övergången från gymnasieskolan&lt;br&gt;till fortsatt utbildning eller förvärvsarbete som det ojämna intresset för kultur-&lt;br&gt;livet blir tydligt. Nuvarande studeranderabatt bör omformas till en generell&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ungdomsrabatt. I de kulturområdesvisa kapitlen läggs en rad förslag som&lt;br&gt;bl.a. syftar till ökad rörlighet och dynamik inom kulturlivet och som bör&lt;br&gt;skapa bättre förutsättningar för en verksamhet med inriktning på ungdomar.&lt;br&gt;Kulturinstitutioner bör ges i uppdrag att upprätta bokslut där man kan avläsa&lt;br&gt;vilka insatser institutionerna gjort för barn och ungdom, vilka effekter som&lt;br&gt;uppnåtts och vilka slutsatser som dras för den framtida verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Etniska och språkliga minoriteter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Invandringen har starkt påverkat det svenska samhället. Konstnärligt skapan-&lt;br&gt;de är uttryck för grundläggande mänskliga behov. Det kan därmed bidra till&lt;br&gt;att bygga broar mellan människor av olika nationaliteter och etnisk tillhörig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd till professionellt konstnärligt skapande tar sin utgångspunkt i kravet&lt;br&gt;på kvalitet. Konstnärer med invandrarbakgrund ska stödjas på samma grun-&lt;br&gt;der som gäller för konstnärer med svensk bakgrund. Stödet till invandrar-&lt;br&gt;organisationer bör öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att behärska det svenska språket är nödvändigt för att ta sig in och verka i&lt;br&gt;samhället och bli delaktig i det svenska kulturlivet. Språk och kultur är&lt;br&gt;oupplösligt förenade med varandra och den viktigaste identitets- och kulturbä-&lt;br&gt;raren. Undervisning i det egna språket är därmed ett stöd till att bevara och&lt;br&gt;uttrycka det egna kulturella arvet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturinstitutioner och särskilt museerna har en viktig uppgift att förmedla&lt;br&gt;kunskap och upplevelser om historia och kulturliv i Sverige också till invand-&lt;br&gt;rare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I verksamheter med konstnärer av olika etniskt ursprung skapas nya ut-&lt;br&gt;tryck. Det finns skäl att stödja en utveckling av etniskt gränsöverskridande&lt;br&gt;och mångkulturell verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samema tillerkänns i egenskap av ursprunglig befolkning i sitt eget land&lt;br&gt;en särställning gentemot andra språkliga och etniska minoriteter. Stödet till&lt;br&gt;samisk kultur och forskning bör förstärkas. En samisk teater bör inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser bör även fortsättningsvis göras föra att bevara språket och kultu-&lt;br&gt;ren i Tornedalen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 &amp;nbsp;Funktionshindrades kulturella möjligheter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kulturpolitiken syftar till att erbjuda kultur till alla. Åtskilliga förbättringar för&lt;br&gt;de funktionshindrade har gjorts, men ytterligare insatser behövs. Den fysiska&lt;br&gt;tillgängligheten bör förbättras och brister i anpassningen av kulturutbudet bör&lt;br&gt;åtgärdas. Att utveckla de egna kulturella uttrycken bör vara en fråga för han-&lt;br&gt;dikapporganisationerna själva och för de studieförbund de samarbetar med.&lt;br&gt;Vikten av en nära dialog mellan de funktionshindrade och kulturinstitutioner-&lt;br&gt;na betonas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledsagare och assistenter till funktionshindrade bör få utbildning på kul-&lt;br&gt;turområdet. Krav på handikappanpassning bör slås fast för samtliga mark-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sändande radio- och tv-kanaler. Nya tekniska lösningar bör utnyttjas för om-&lt;br&gt;vandling av text till syntetiskt tal och för att förse svenska filmer med text re-&lt;br&gt;dan i samband med visning på biograf.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 &amp;nbsp;Kulturen i vardagsmiljöerna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kulturen är en del av vardagen. I arbetslivet kan konsten utgöra en frigörande&lt;br&gt;och inspirerande kraft och bidra till att utveckla personal och företag. Gemen-&lt;br&gt;skapen på arbetsplatser kan betyda mycket för dem som inte har vanan att&lt;br&gt;delta i kulturlivet. Arbetsplatser är också en viktig del av vårt gemensamma&lt;br&gt;kulturarv. Det är angeläget att utvecklingen av kulturlivet leder till ökad del-&lt;br&gt;aktighetjämlikhet och jämställdhet. Mot den bakgrunden är det statliga stödet&lt;br&gt;till kultur i arbetslivet ett viktigt medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området där vi bor är också en plats för social och kulturell gemenskap.&lt;br&gt;Gränserna mellan arbetstid och fri tid kommer troligen att förskjutas i framti-&lt;br&gt;den. Boendemiljön är därmed en viktig utgångspunkt för arbetet med att&lt;br&gt;vidga människors delaktighet i kulturlivet. En samsyn bör utvecklas för sats-&lt;br&gt;ningar på kulturverksamhet i människors olika miljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi betonar betydelsen av kulturverksamhet och kulturaktiviteter som inslag&lt;br&gt;i vårdsektorns olika delar för såväl de vårdade som för personalen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14 &amp;nbsp;Eldsjälarna och organisationerna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Engagerade människor och ett brett förankrat, vitalt föreningsliv är nödvändi-&lt;br&gt;ga förutsättningar för ett levande kulturliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningslivet i vid mening berör de flesta svenskar. Många föreningar&lt;br&gt;bedriver någon form av verksamhet som berör kulturområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studieförbunden spelar en viktig roll genom studiecirklar och som ar-&lt;br&gt;rangörer av kulturprogram. Öppenheten mot allmänheten är ett tydligt känne-&lt;br&gt;tecken för deras arbetssätt. Kulturföreningars roll liknar studieförbundens,&lt;br&gt;men verksamheten är inriktad på viss kulturform. Värdet av studieförbunds&lt;br&gt;och föreningars verksamheter menar vi är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bredden i den skapande verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- mångfalden i kulturprogram och annan kulturverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- öppenheten för människor och tankar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- rollen som en kraft i samhällets demokratiska, sociala och kulturella ut-&lt;br&gt;veckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studieförbunds och föreningars fyra roller inom kulturområdet är att ge&lt;br&gt;rum för egen verksamhet, svara för arrangemang, rekrytera publik samt för-&lt;br&gt;djupa kunskaper och påverka beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiven för det offentliga stödet till folkbildningen är dels dess egenvärde,&lt;br&gt;dels att den fungerar som ett instrument för utbildnings- och kulturpolitiken.&lt;br&gt;Det talar för att anslaget till folkbildningen även fortsättningsvis hålls samman&lt;br&gt;som ett enda anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen behöver spela en stor, aktiv och förnyande roll på kultur-&lt;br&gt;området. Vi ser t.ex. stora möjligheter till utveckling av folkbildningsarbetet i&lt;br&gt;ökat samspel med organisationer, kulturinstitutioner, konstnärer och andra&lt;br&gt;eldsjälar. En nära dialog mellan Statens kulturråd och folkbildningens organi-&lt;br&gt;sationer bör upprätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturföreningarna spelar stor roll för den enskildes möjligheter att möta&lt;br&gt;likasinnade, att själv vara aktiv och odla det egna intresset. Statens stöd till&lt;br&gt;kulturföreningarna bör förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det konstnärliga arbetets former och villkor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det konstnärliga arbetet går tillbaka på uttrycksbehov som svarar mot olika&lt;br&gt;sinnesintryck. En av dess viktigaste funktioner är av identifierande karaktär.&lt;br&gt;Det har också en utforskande och experimentell hållning och därigenom en&lt;br&gt;förnyande och vitaliserande effekt på samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkoren för det konstnärliga arbetet måste vara generösa. Kraven på&lt;br&gt;kvalitet måste göras tydliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den konstnärliga arbetsmarknaden karaktäriseras av att utbud är större än&lt;br&gt;efterfrågan. Ökningen av antalet konstnärer har de senaste decennierna varit&lt;br&gt;betydligt större än ökningen av antalet arbetstillfällen. Många konstnärer kan&lt;br&gt;inte försörja sig på sitt konstnärliga arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturarbetsmarknaden blir allt mer en uppdragsmarknad, vilket bl.a. le-&lt;br&gt;der till att egenföretagande och frilansverksamhet ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På lång sikt är det på den privata marknaden som nyckeln till ökade arbets-&lt;br&gt;och inkomstmöjligheter ligger. Det arbetsmarknadspolitiska intresset av att&lt;br&gt;vidga den privata marknaden sammanfaller, på ett övergripande plan, med&lt;br&gt;kulturpolitikens strävanden att öka delaktigheten och deltagandet i kulturlivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den permanenta obalansen som råder på kulturarbetsmarknaden kan&lt;br&gt;det ligga nära till hands att begränsa tillströmningen till de konstnärliga yrkena&lt;br&gt;men vi vill inte förorda sådana åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att fortbildnings- och vidareutbildningsmöjligheterna för konst-&lt;br&gt;närligt verksamma byggs ut vid de konstnärliga högskolorna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16 &amp;nbsp;En samlad konstnärspolitik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kulturpolitiken syftar bl.a. till att skapa bästa möjliga förutsättningar för det&lt;br&gt;yrkesmässigt konstnärliga arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphovsrättslagen bör aktivt användas som ett instrument inom kulturom-&lt;br&gt;rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ett generellt konstnärsstöd behandlas utförligt. En analys av&lt;br&gt;förslag till egenavgiftsfond pekar på en rad nackdelar som leder till slutsatsen&lt;br&gt;att en sådan fond ej bör inrättas. Ett alternativt förslag till generellt stöd i form&lt;br&gt;av en inkomstförstärkning benämnt konstnärstillägg har också övervägts. Inte&lt;br&gt;heller det förslaget bör genomföras. Mot denna bakgrund föreslår vi en kraf-&lt;br&gt;tig ekonomisk förstärkning av nuvarande selektiva konstnärsstöd bl.a. genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att inkomstgarantierna behålls i nuvarande omfattning, långtidsstipendierna&lt;br&gt;byggs ut till 150 stycken, medlen för statsbidrag, projektbidrag och arbetssti-&lt;br&gt;pendier, internationellt utbyte och allmänna konstnärspolitiska insatser ökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av de arbetsmarknadspolitiska medel som dels avser utbildning,&lt;br&gt;dels svarar mot den strukturella arbetslösheten bör överföras till kulturområ-&lt;br&gt;det. Arbetsmarknadsverkets insatser bör i ökad utsträckning anpassas till de&lt;br&gt;speciella förhållanden som råder på det konstnärliga området.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17 Massmediernas möjligheter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vi ser massmedierna som en del av kulturpolitiken. Yttrandefriheten och den&lt;br&gt;konstnärliga friheten utgör grunden för deras roll i kulturlivet och i samhälls-&lt;br&gt;debatten. Massmedierna gör det möjligt att sprida kultur till många. Nya ut-&lt;br&gt;trycksformer utvecklas och genom förenklad produktionsteknik ökar också&lt;br&gt;den enskildes uttrycksmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att motverka maktkoncentration inom medievärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt med ett kraftfullt offentligt ansvarstagande för att bevara och&lt;br&gt;utveckla public service-verksamheten som förmedlare av ett varierat utbud av&lt;br&gt;hög kvalitet med stort utrymme för inhemska uttryck. De mottagaravgifts-&lt;br&gt;stödda företagen bör upprätta public service-bokslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även villkoren för reklamfinansierade tv- och radiokanaler bör innefatta&lt;br&gt;krav av kulturpolitisk karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet för tv bearbetade överföringar av musik- och teaterföreställningar&lt;br&gt;bör öka genom ökat samarbete med teatrar och orkestrar i landet. Dramaten&lt;br&gt;och Operan i Stockholm bör ge högre prioritet åt att utnyttja radio och tv för&lt;br&gt;att nå hela befolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya nätverk och informationssystem bör säkras för fritt tankeutbyte. In-&lt;br&gt;satser bör göras för att utveckla databaser inom kulturområdet och göra in-&lt;br&gt;formationen tillgänglig för allmänheten. Ett särskilt kulturnät ”Kulturnät Sve-&lt;br&gt;rige” bör kunna skapas för att öka tillgängligheten till den samlade kunskapen&lt;br&gt;och informationen inom kulturinstitutionerna. Statens kulturråd ges i uppdrag&lt;br&gt;att ta initiativ till en försöksverksamhet med informationsstationer på biblio-&lt;br&gt;tek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utveckling av multimedieproduktioner av hög kvalitet inom kulturområdet&lt;br&gt;bör göras, bl.a. genom satsning på ett kreativt centrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstnärsnämnden ges i uppdrag att ge stöd till utveckling och förnyelse&lt;br&gt;av de konstnärliga uttrycken i massmedierna och genom datatekniken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för kulturpolitisk uppföljning och utvärdering på massmedieom-&lt;br&gt;rådet bör läggas på någon existerande myndighet på kultur- och medieområ-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 Kulturarv - grunden vi står på&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De kulturarv som format vår omvärld är den grund som alla står på och den&lt;br&gt;baskunskap som berör alla. Kunskap om och förståelse för det samhälle man&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lever i och de historiska skeenden som format det. är förutsättningar för att&lt;br&gt;kunna delta aktivt i den demokratiska processen. Vi betonar att ett aktivt för-&lt;br&gt;hållningssätt till kulturarven måste prägla ett humanistiskt samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En vidgad syn på kulturarven innebär att de genomsyrar arbetet inom alla&lt;br&gt;samhällssektorer. Rätt utnyttjat ger kulturarven en bas för integration i en vid&lt;br&gt;gemenskap. Fel utnyttjat riskerar allmänna symboler att tas över av grupper&lt;br&gt;med syftet att forma front mot de utanförstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturmiljön kan ses som en för alla tillgänglig historiebok öppen att läsas&lt;br&gt;av var och en som medvetet söker kunskap men också som förmedlare av in-&lt;br&gt;tryck på en omedveten nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De konstnärliga arven kommer till uttryck i kulturinstitutionernas arbete&lt;br&gt;och i pågående konstnärligt skapande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturarven ska vara åtkomliga för alla. Det ställer krav på museer, arkiv,&lt;br&gt;bibliotek, kulturvårdsmyndigheter och konstnärliga institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;19 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kulturmiljövård i ett brett perspektiv&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förändrad näringsstruktur, stora befolkningsomflyttningar och ökad invand-&lt;br&gt;ring har lett till att kulturmiljövården får en allt mer strategisk roll. Behovet av&lt;br&gt;att relatera sig till historien och ta avstamp i de värden som finns materiellt&lt;br&gt;och immateriellt ökar. Vikten av en varierad och innehållsrik miljö som för-&lt;br&gt;enar historisk förankring med nytillskott av hög kvalitet betonas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturmiljövården ska utgå från en helhetssyn på människan och hennes&lt;br&gt;miljö. Den måste därför spela en tydlig roll inom övriga samhällssektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med kulturmiljövården har sin tyngdpunkt på kommunal nivå.&lt;br&gt;Många kommuner saknar egen kompetens. Länsmuseernas roll som regional&lt;br&gt;resurs är betydelsefull.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser för vård och förvaltning av kulturmiljön bygger på ett långsiktigt&lt;br&gt;ansvarstagande. Förhållandet mellan arbetsmarknadsinsatser och stöd till vård&lt;br&gt;och underhåll av kulturarv bör ses över. Villkoren för statens bidrag till re-&lt;br&gt;gionala museer bör preciseras för att en rationell ansvarsfördelning och effek-&lt;br&gt;tiv samverkan på kulturmiljövårdens områden ska komma till stånd. Även&lt;br&gt;Riksantikvarieämbetets ansvar och befogenheter att följa upp verksamhet bör&lt;br&gt;preciseras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 &amp;nbsp;Behovet av mångfald, geografisk balans och ökad&lt;br&gt;flexibilitet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kulturpolitiken ska skapa förutsättningar för verksamhet på en rad olika om-&lt;br&gt;råden och inom olika konstarter och genrer. Verksamheten ska vara tillgäng-&lt;br&gt;lig för så många som möjligt. Den bör kunna bedrivas över hela landet och&lt;br&gt;det bör råda en rimlig balans mellan landets olika delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att öka mångfalden av konstarter, genrer och verksamhetsformer fö-&lt;br&gt;reslås att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- nuvarande stora skillnader i statliga och offentliga insatser för verksamhe-&lt;br&gt;ter, konstarter och genrer med respektive utan institutioner reduceras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- proportionerna mellan satsning på kulturinstitutioner och stöd till profes-&lt;br&gt;sionell verksamhet i andra former förändras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det statliga stödet till regionalt verkande kulturinstitutioner bör stödja och&lt;br&gt;stimulera en ökad profilering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att nuvarande fördelning av det offentliga stödet till producenter, distribu-&lt;br&gt;törer, mottagare och publikorganisationer övervägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudansvaret för att verkliga idén om kultur i hela landet ligger på lokal&lt;br&gt;nivå. Insatser på regional nivå bör utformas så att de kommer hela länet till&lt;br&gt;del. Fördelningen av statligt stöd till regionala institutioner bör ta större hän-&lt;br&gt;syn till kravet på konstnärlig kvalitet och förutsättningar för konstnärlig och&lt;br&gt;kulturell utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viss förskjutning av det producerande uppdraget från Riksteatern,&lt;br&gt;Rikskonserter och Riksutställningar till regional nivå föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att den högt statligt finansierade kulturen i Stockholm medfi-&lt;br&gt;nansieras av Stockholmsregionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att främja konstnärlig utveckling och förnyelse inom en konstriktning,&lt;br&gt;genre eller verksamhetsform föreslås att nationella uppdrag ska kunna ges till&lt;br&gt;vissa institutioner eller verksamheter på olika håll i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdragen till kulturinstitutionerna bör utformas med hänsyn till avväg-&lt;br&gt;ning mellan samhällsuppdrag och frihet, förnyelse och kontinuitet samt ett&lt;br&gt;producerande och ett vidare arbetssätt. Huvudmännen har ansvar för att insti-&lt;br&gt;tutionerna ökar sina ansträngningar att få en större och bredare publik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människors intresse och engagemang för kultur utgör basen för kulturli-&lt;br&gt;vets finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det statliga stödet till regionalt verkande kulturinstitutioner reformeras och&lt;br&gt;ett system med regionala grundbidrag införs. Andelen rörliga grundbidrag&lt;br&gt;bör vara stor. Ett samlat statsanslag till regionalt verkande kulturinstitutioner&lt;br&gt;föreslås införas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 Teater&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Teatern, med sin kombination av ord, bild, rörelse, ljud och musik, erbjuder&lt;br&gt;allkonstverkets möjligheter och fascination. Kontakten mellan scen och sa-&lt;br&gt;long är en viktig dimension för aktörerna och för publikens upplevelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår sektorsmål för teaterområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsting, kommuner och övriga berörda bör utarbeta teaterpolitiska pro-&lt;br&gt;gram i länen som underlag för avvägningar av framtida insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår vidare omfördelning inom ramen för statsbidraget till regionalt&lt;br&gt;verkande teatrar till förmån för teatrar som tar ett stort regionalt ansvar och till&lt;br&gt;förmån för musikteater och dans. En viss minskning av Riksteaterns produk-&lt;br&gt;tion av dramatisk teater bör ske genom mindre utbud i de tre storstadsområ-&lt;br&gt;dena. I takt med att fasta musikteatrar tar ett regionalt turnéansvar kan Riks-&lt;br&gt;teaterns produktion av musikteater minska. Fortsättningsvis bör Riksteatern&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tilldelas uppdrag i fråga om dans, barn- och ungdomsteater, Finsk teater,&lt;br&gt;Tyst Teater och mångkulturell ensemble.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Operans i Stockholm och Dramatens turnéansvar bör öka, stödet till fria&lt;br&gt;teatergrupper förstärkas och en Samisk teater inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt stöd till amatörteatern bör gå direkt till amatörteaterns organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 &amp;nbsp;Dans&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Dansen är en av de äldsta formerna för kommunikation mellan människor.&lt;br&gt;Som social funktion är dansen välkänd. Som konstupplevelse har dansen haft&lt;br&gt;begränsade utvecklingsmöjligheter och inte varit tillgänglig för en bred publik&lt;br&gt;på samma sätt som musik och teater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår sektorsmål för dansområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika insatser för att främja intresset för dans bör göras bl.a. i skolan och&lt;br&gt;för att förbättra arrangörssituationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår vidare totalt sett ökat stöd till dansen. Det bör bl.a. leda till att&lt;br&gt;regionala institutioner med dansensembler ges bättre förutsättningar så att&lt;br&gt;kontinuerlig dansverksamhet av hög kvalitet säkras i regionerna. Riksteaterns&lt;br&gt;ökade uppgifter på området bör leda till en bättre spridning av danskonsten i&lt;br&gt;landet. Antalet länsdanskonsulenter bör öka. Stödet till de fria dansgrupperna&lt;br&gt;utökas samtidigt som det koncentreras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet till dokumentation av dans bör öka.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;23 &amp;nbsp;Musik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Musiken är det mest vittförgrenade och omfattande konstområdet. Musiken&lt;br&gt;gör, i högre grad än andra konstformer, traditioner levande på ett medryckan-&lt;br&gt;de och engagerande sätt. För många, särskilt de unga, är musiken ett sätt att&lt;br&gt;uttrycka sin identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår sektorsmål för musikområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår vidare att landstingen och kommunerna gemensamt och i sam-&lt;br&gt;verkan med övriga intressenter utarbetar regional musikpolitik som underlag&lt;br&gt;för kommunernas, landstingens och statens avvägningar av insatser i länen&lt;br&gt;och om samarbete mellan länen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsmusiken bör utvecklas till ett samordnande, initierande och stödjande&lt;br&gt;regionalt musikorgan. Det generella stödet minskas med hälften, och en bety-&lt;br&gt;dande del av det frigjorda statsbidraget bör användas för ett selektivt stöd till&lt;br&gt;genreprofilering av länsmusiken och till genreprofilerade centra för jazz,&lt;br&gt;folkmusik, körliv och kammarmusik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viss minskning bör ske av anslaget till Rikskonserter. Medlen för ut-&lt;br&gt;vecklingsarbete och konsertproduktion förs samman till ett belopp som förde-&lt;br&gt;las av en särskild arbetsgrupp efter ansökan från länsmusiken och andra ar-&lt;br&gt;rangörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsatt stöd till Stockholms Blåsarsymfoniker förutsätter att landstinget i&lt;br&gt;Stockholms län tar huvudmannaskapet för orkestern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens olika stöd till fonogramproduktion sammanförs till ett stöd som&lt;br&gt;fördelas av Statens kulturråd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;24 &amp;nbsp;Bild och form&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bilden som kommunikationsform och uttrycksform blir allt mera betydelse-&lt;br&gt;full. Vi möter ständigt bilder av högst skiftande kvalitet. Konstbilden infor-&lt;br&gt;merar, uttrycker och förmedlar känslor. Den möter stark konkurrens från ett&lt;br&gt;brett utbud av bilder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bild- och formkonsten kan inte längre enbart definieras som skulptur,&lt;br&gt;måleri, teckning, grafik, foto osv. utan omfattar även installationer, perfor-&lt;br&gt;mance, video och multimedia.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår sektorsmål för bild- och formområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet till det konstbildande arbetet bör förstärkas. Sveriges Konstföre-&lt;br&gt;ningars Riksförbund och Folkrörelsernas Konstfrämjande tillförs ökade me-&lt;br&gt;del för utställningsersättning. Konstnärsnämnden tillförs ökade resurser för&lt;br&gt;internationellt konstnärs- och utställningsutbyte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag läggs fram om att inrätta ett designråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regional bild- och formplanering som omfattar hela konstlivet i länet bör&lt;br&gt;göras av landstingen och kommunerna i samverkan med övriga intressenter.&lt;br&gt;Delar av det statliga stödet till regionala museer knyts till insatser på bild- och&lt;br&gt;formområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;25 &amp;nbsp;Arkitektur&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett samhälles vilja att uttrycka sig och manifestera sig har i alla tider varit nära&lt;br&gt;sammanbundet med dess byggande. Arkitektur är den konstart alla påtagligt&lt;br&gt;lever i. Den påverkar oss medvetet och omedvetet. Arkitekturen är tillämpad&lt;br&gt;konst med starka bindningar till funktionella och tekniska krav liksom till&lt;br&gt;givna ekonomiska och politiska villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att regeringen ger Boverket i uppdrag att tillsammans med&lt;br&gt;andra berörda ta fram underlag för ett arkitekturpolitiskt handlingsprogram. I&lt;br&gt;detta bör bl.a. kvalitetsbegreppet behandlas liksom utbildningsfrågor och&lt;br&gt;Arkitekturmuseets verksamhetsprofil.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 &amp;nbsp;Film&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Film är en ung konstform. Den förenar och formerar egenskaper från andra&lt;br&gt;konstområden. Film är ett effektivt medium för masspridning av rörliga bil-&lt;br&gt;der. Bland de unga är intresset för film mycket stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökade insatser bör göras för bevarandet av film.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet till produktion av film bör göra det möjligt att tilldela konstnärligt&lt;br&gt;angelägna produktioner större belopp än vad nuvarande ordning medger. Åt-&lt;br&gt;gärder bör vidtas för att de grundläggande ambitionerna i filmavtalet vad av-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ser fördelningen av produktionsstödet mellan för- och efterhandsstöd upp-&lt;br&gt;fylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår stöd till regionala filmproduktionsfonder och till regionala film-&lt;br&gt;och mediecentra.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;27 &amp;nbsp;Litteratur och bibliotek&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Språket är utomordentligt viktigt som identitets- och kulturbärare. Det är av-&lt;br&gt;görande för den enskildes möjlighet att förstå vad som händer i tillvaron och&lt;br&gt;för utbyte av tankar och idéer. Ett rikt och levande språk förutsätter&lt;br&gt;förankring i det språkliga arvet och en kontinuerlig och varsam förnyelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att Statens kulturråd får i uppdrag att dels särskilt uppmärk-&lt;br&gt;samma behovet av översättningar av litteratur från för svensk publik mindre&lt;br&gt;kända språkområden och kulturkretsar, dels i samarbete med bokbranschen&lt;br&gt;lägga fram förslag till åtgärder för att öka möjligheterna att köpa äldre littera-&lt;br&gt;tur och klassiker i bokhandeln. I det fall bredden i utgivningen minskar&lt;br&gt;och/eller bokhandeln uppvisar ökade ekonomiska svårigheter bör åtgärder&lt;br&gt;övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att en bibliotekslag införs. Lagen garanterar de avgiftsfria bok-&lt;br&gt;lånen och innehåller regler om ett väl fungerande nationellt nätverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten på länsbiblioteken bör bli mer flexibel bl.a. vad gäller in-&lt;br&gt;riktningen av konsulenttjänsterna. Medel bör omfördelas från länsbiblioteken&lt;br&gt;till lånecentralerna. Statens kulturråd ges i uppdrag att, i samråd med Kungli-&lt;br&gt;ga biblioteket och andra berörda, utveckla ett katalogdatorsystem omfattande&lt;br&gt;all utgivning av allmänlitteratur som kan göras tillgänglig för allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;28 &amp;nbsp;Museer, utställningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Museerna speglar utifrån sina föremål, bilder och andra data förändringar i&lt;br&gt;naturen och i människors liv och verksamhet genom årtusenden..&lt;br&gt;Verksamheten spänner över ett brett fält och omfattar, förutom den publika&lt;br&gt;delen, även insamling, vård och dokumentationsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår sektorsmål för museiområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balansen mellan rollerna att samla, vårda, visa och forska och att göra de&lt;br&gt;rätta avvägningarna i satsningar på naturvetenskap, teknik, konst och kultur-&lt;br&gt;historiska är av stor betydelse för museisystemets möjligheter i ett snabbt för-&lt;br&gt;änderligt samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår vidare två nationella uppdrag för museerna: att dokumentera vår&lt;br&gt;egen tid och att utveckla museet som läromedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Museiforskningen ska finansieras med externa medel och museerna ges&lt;br&gt;möjlighet att vara representerade i de humanistiska forskningsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksutställningars medel för central produktion minskas och fördelningen&lt;br&gt;av medlen bör göras av en för ändamålet sammansatt grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsting och kommuner bör gemensamt och i samverkan med övriga be-&lt;br&gt;rörda formulera museipolitiken i respektive län genom regionala museipro-&lt;br&gt;gram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens kulturråd ska vara sektorsmyndighet på museiområdet. Ett musei-&lt;br&gt;råd inrättas och knyts till kulturrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetet skiljs från de i organisationen ingående historiska&lt;br&gt;museerna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;29 &amp;nbsp;Kultur och turism&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kultur och turism har många beröringspunkter. Som turist kommer många i&lt;br&gt;kontakt med kulturyttringar som man annars sällan möter. I vissa regioner be-&lt;br&gt;fruktar satsningar på kultur och turism varandra. Samarbetet mellan ansvariga&lt;br&gt;organ behöver förstärkas och kulturen bör få en mer framskjuten ställning i&lt;br&gt;lokala och regionala turismsatsningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;30 &amp;nbsp;Lokaler för kultur&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Goda lokaler är en förutsättning för en mångsidig kulturverksamhet nära&lt;br&gt;människorna. Överlag bedrivs kulturverksamhet i goda och välutrustade loka-&lt;br&gt;ler. Offentligt stöd till kulturlokaler är angeläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att kulturpolitiska bedömningar ska vara det centrala vid för-&lt;br&gt;delning av stöd till icke statligt ägda kulturlokaler. Sådant stöd ska även&lt;br&gt;kunna utgå till biografer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;31 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa frågor om kultur, högre utbildning och&lt;br&gt;forskning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Högre utbildning och forskning spelar stor roll inom alla samhällssektorer,&lt;br&gt;men sambanden med kulturområdet är fler och mer djupgående än med&lt;br&gt;många andra områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både kultur och forskning handlar om tankens frihet, om sökande efter&lt;br&gt;nya kunskaper och djupare insikter, om kreativitet och kommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett stort behov av fortbildning och vidareutbildning inom kultur-&lt;br&gt;sektorn. En ettårig kompletterande museologisk utbildning bör inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kulturvetenskapliga grundutbildningen behöver förbättras och ges&lt;br&gt;forskningsanknytning. På sikt bör kulturvetenskap etableras som en egen&lt;br&gt;vetenskaplig disciplin med egna forskningsresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna bedriva en verkningsfull kulturpolitik behövs bättre kunska-&lt;br&gt;per om kulturpolitikens drivkrafter och effekter. Frågan om att inrätta ett cent-&lt;br&gt;rum för kulturvetenskaplig forskning bör studeras vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan mellan forskarsamhället och kulturlivet i fråga om forsknings-&lt;br&gt;information till allmänheten bör öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;32 &amp;nbsp;Former för statens styrning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Grunderna för den nationella kulturpolitiken formuleras som normer, anges&lt;br&gt;genom mål och regler. En tydligt uttalad ansvarsfördelning klargör roller och&lt;br&gt;förväntningar. Inom dessa ramar är pengar det dominerande styrmedlet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga kulturbudgeten behöver reformeras och antalet anslag minska&lt;br&gt;kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår några mindre förändringar i den statliga myndighetsstrukturen.&lt;br&gt;Sektorsansvaret behöver göras tydligare. Formerna för Kulturrådets samarbe-&lt;br&gt;te med andra organ inom område bör utvecklas. Rådet tilldelas uppgifter inom&lt;br&gt;massmedieområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning och utvärdering bör tillföras ökade medel. Behovet av tillför-&lt;br&gt;litlig och kontinuerlig produktion av statistik på kulturområdet är stort.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;33 &amp;nbsp;Kostnadsbedömningar och finansiering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår ökade statliga insatser inom flera områden och förslag till finan-&lt;br&gt;siering. Det innebär att reformerna inte leder till budgetförsvagningar. Efter-&lt;br&gt;som vårt uppdrag haft övergripande karaktär har vi ej preciserat storleken på&lt;br&gt;insatser eller finansieringskällor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyngdpunkten i våra förslag till ökade insatser ligger på:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;barn och ungdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;verksamhet över hela landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konstnärlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om moms införs på kulturområdet bör en reducerad skattesats tillämpas.&lt;br&gt;Konsekvenserna av ett eventuellt införande bör noggrant analyseras innan&lt;br&gt;beslut fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Kulturdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg,&lt;br&gt;Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow,&lt;br&gt;Klingvall, Ahnberg, Pagrotsky, Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Ulvskog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1996/97:3 Kulturpolitik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotab 52011, Stockholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omslag + illustratione Susanne Engman&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till bibliotekslag</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till bibliotekslag</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:318) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Kulturdepartementets verksamhetsområde</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:318) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Kulturdepartementets verksamhetsområde</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om de nationella kulturpolitiska målen</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om de nationella kulturpolitiska målen</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om individuell visningsersättning (avsnitt 6.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om individuell visningsersättning (avsnitt 6.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om utökat uppdrag för Konstnärsnämnden vad gäller det internationella konstnärsutbytet (avsnitt 6.5.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om utökat uppdrag för Konstnärsnämnden vad gäller det internationella konstnärsutbytet (avsnitt 6.5.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om inrättandet av ett statligt stöd för verksamhet med länskonstnärer (avsnitt 6.6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om inrättandet av ett statligt stöd för verksamhet med länskonstnärer (avsnitt 6.6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om grunderna för ett nytt statligt stöd för inköp av litteratur till folk- och skolbiblioteken (avsnitt 7.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om grunderna för ett nytt statligt stöd för inköp av litteratur till folk- och skolbiblioteken (avsnitt 7.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om tidsbegränsat nationellt uppdrag till barn- och ungdomsteater (avsnitt 8.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om tidsbegränsat nationellt uppdrag till barn- och ungdomsteater (avsnitt 8.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>9</nummer>
<beteckning>9</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om inriktningen på Svenska Rikskonserters verksamhet (avsnitt 10.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>9</nummer>
<beteckning>9</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om inriktningen på Svenska Rikskonserters verksamhet (avsnitt 10.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10</nummer>
<beteckning>10</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om tidsbegränsat nationellt uppdrag inom området musik (avsnitt 10.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10</nummer>
<beteckning>10</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om tidsbegränsat nationellt uppdrag inom området musik (avsnitt 10.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>11</nummer>
<beteckning>11</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om tidsbegränsat nationellt uppdrag inom området ungdomskultur (avsnitt 8.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>11</nummer>
<beteckning>11</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om tidsbegränsat nationellt uppdrag inom området ungdomskultur (avsnitt 8.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>12</nummer>
<beteckning>12</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om inrättande av ett bidrag till regionala resurscentrum för film och video (avsnitt 11.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>12</nummer>
<beteckning>12</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om inrättande av ett bidrag till regionala resurscentrum för film och video (avsnitt 11.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>13</nummer>
<beteckning>13</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om tidsbegränsat nationellt uppdrag till regional och lokal filmverksamhet med tyngdpunkt på barn och ungdom (avsnitt 11.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>13</nummer>
<beteckning>13</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om tidsbegränsat nationellt uppdrag till regional och lokal filmverksamhet med tyngdpunkt på barn och ungdom (avsnitt 11.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>14</nummer>
<beteckning>14</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om att Röhsska museet skall få ett nätverksansvar för nutida konsthantverk och formgivning (avsnitt 12.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>14</nummer>
<beteckning>14</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om att Röhsska museet skall få ett nätverksansvar för nutida konsthantverk och formgivning (avsnitt 12.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>15</nummer>
<beteckning>15</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om en vidgad uppgift för Statens konstråd (avsnitt 13.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>15</nummer>
<beteckning>15</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om en vidgad uppgift för Statens konstråd (avsnitt 13.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>16</nummer>
<beteckning>16</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om att Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet skall upphöra och att uppgifterna skall övertas av Statens konstmuseer, Moderna museet (avsnitt 13.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>16</nummer>
<beteckning>16</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om att Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet skall upphöra och att uppgifterna skall övertas av Statens konstmuseer, Moderna museet (avsnitt 13.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>17</nummer>
<beteckning>17</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om tidsbegränsat nationellt uppdrag inom området samtidskonst (avsnitt 13.6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>17</nummer>
<beteckning>17</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om tidsbegränsat nationellt uppdrag inom området samtidskonst (avsnitt 13.6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>18</nummer>
<beteckning>18</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om tidsbegränsat nationellt uppdrag inom museiområdet (avsnitt 14.4.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>18</nummer>
<beteckning>18</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om tidsbegränsat nationellt uppdrag inom museiområdet (avsnitt 14.4.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>19</nummer>
<beteckning>19</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om skiljande av Statens historiska museer från Riksantikvarieämbetet och inrättande som en egen ny myndighet (avsnitt 14.4.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>19</nummer>
<beteckning>19</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om skiljande av Statens historiska museer från Riksantikvarieämbetet och inrättande som en egen ny myndighet (avsnitt 14.4.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20</nummer>
<beteckning>20</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om sammanläggning av Marinmuseum i Karlskrona med Statens sjöhistoriska museer (avsnitt 14.4.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20</nummer>
<beteckning>20</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om sammanläggning av Marinmuseum i Karlskrona med Statens sjöhistoriska museer (avsnitt 14.4.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>21</nummer>
<beteckning>21</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om statligt övertagande av huvudmannaskapet för Etnografiska museet i Göteborg och inrättande av en samlad etnografisk museimyndighet förlagd till Göteborg innefattande även Folkens museum-etnografiska, Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet (avsnitt 14.4.7)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>21</nummer>
<beteckning>21</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om statligt övertagande av huvudmannaskapet för Etnografiska museet i Göteborg och inrättande av en samlad etnografisk museimyndighet förlagd till Göteborg innefattande även Folkens museum-etnografiska, Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet (avsnitt 14.4.7)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>22</nummer>
<beteckning>22</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om inrättande av en ny myndighet som tar över Stiftelsen Riksutställningars verksamhet (avsnitt 14.4.9)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>22</nummer>
<beteckning>22</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om inrättande av en ny myndighet som tar över Stiftelsen Riksutställningars verksamhet (avsnitt 14.4.9)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>23</nummer>
<beteckning>23</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om förändringar av dagstidningsbegreppet samt hur stödberättigade dagstidningar skall särskiljas (avsnitt 15.1.2.)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>23</nummer>
<beteckning>23</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om förändringar av dagstidningsbegreppet samt hur stödberättigade dagstidningar skall särskiljas (avsnitt 15.1.2.)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>24</nummer>
<beteckning>24</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om övergångsregler för driftsstöd till dagspressen (avsnitt 15.1.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>24</nummer>
<beteckning>24</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om övergångsregler för driftsstöd till dagspressen (avsnitt 15.1.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>25</nummer>
<beteckning>25</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om avveckling av utvecklingsstödet till dagspressen (avsnitt 15.1.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>25</nummer>
<beteckning>25</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om avveckling av utvecklingsstödet till dagspressen (avsnitt 15.1.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>26</nummer>
<beteckning>26</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om förändringar av reglerna för distributionsstöd till dagspressen (avsnitt 15.1.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>26</nummer>
<beteckning>26</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om förändringar av reglerna för distributionsstöd till dagspressen (avsnitt 15.1.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>27</nummer>
<beteckning>27</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkännet det som regeringen förordar om riktlinjerna för ett enhetligt utformat bidragssystem för regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, regionala museer, länsbibliotek, länskonstnärer samt regionala resurscentrum för film och video (avsnitt 18.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>27</nummer>
<beteckning>27</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkännet det som regeringen förordar om riktlinjerna för ett enhetligt utformat bidragssystem för regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, regionala museer, länsbibliotek, länskonstnärer samt regionala resurscentrum för film och video (avsnitt 18.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>28</nummer>
<beteckning>28</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de ekonomiska förpliktelser för staten som följer av avtalet mellan staten och En Bok För Alla AB för perioden 1997-1999 (avsnitt 7.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>28</nummer>
<beteckning>28</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de ekonomiska förpliktelser för staten som följer av avtalet mellan staten och En Bok För Alla AB för perioden 1997-1999 (avsnitt 7.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>29</nummer>
<beteckning>29</beteckning>
<lydelse>att riksdagen medger att det allmänna bemyndigande att lämna utställningsgarantier som riksdagen tidigare har meddelat regeringen utvidgas i enlighet med förslaget (avsnitt 14.4.10).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>29</nummer>
<beteckning>29</beteckning>
<lydelse>att riksdagen medger att det allmänna bemyndigande att lämna utställningsgarantier som riksdagen tidigare har meddelat regeringen utvidgas i enlighet med förslaget (avsnitt 14.4.10).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:KrU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1996-09-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1996-09-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1996-09-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1996-10-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdemokraterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 00:06:45</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GK033</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:44</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Kulturutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 00:06:45</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:KrU1</uppgift>
<ref_dok_id>GK01KrU1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KrU1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Kulturpolitik, m.m. (prop. 1996/97:3 och prop. 1996/97:1 utgiftsområde 17)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:KU1</uppgift>
<ref_dok_id>GK01KU1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Budgetpropositionen - utgiftsområde 1 Rikets styrelse</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr24</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr24</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Barbro Andersson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Barbro Andersson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Berit Andnor  och Jörgen Persson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Berit Andnor  och Jörgen Persson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birger Schlaug  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birger Schlaug  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carina Hägg  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carina Hägg  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Fanny Rizell  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Fanny Rizell  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Förste vice talman Anders Björck  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Förste vice talman Anders Björck  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingvar Johnsson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingvar Johnsson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Jan Björkman  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Jan Björkman  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Jörgen Persson  och Berit Andnor  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr24</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr24</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Jörgen Persson  och Berit Andnor  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Jörgen Persson  och Berit Andnor  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Jörgen Persson  och Berit Andnor  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kjell Nordström  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kjell Nordström  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kristina Zakrisson  och Birgitta Gidblom  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kristina Zakrisson  och Birgitta Gidblom  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kurt Ove Johansson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kurt Ove Johansson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Leijonborg  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Leijonborg  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Stjernkvist  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Stjernkvist  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lilian Virgin  och Ingibjörg Sigurdsdóttir  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lilian Virgin  och Ingibjörg Sigurdsdóttir  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margareta Sandgren  och Catarina Rönnung  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margareta Sandgren  och Catarina Rönnung  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Mats Berglind  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Mats Berglind  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Nils T Svensson  och Lars-Erik Lövdén  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Nils T Svensson  och Lars-Erik Lövdén  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Nils T Svensson  och Siw Wittgren-Ahl  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Nils T Svensson  och Siw Wittgren-Ahl  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rigmor Ahlstedt  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rigmor Ahlstedt  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rune Rydén  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rune Rydén  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Östlund  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Östlund  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ulla Löfgren  m.fl. (M, FP, S, C, V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:3&lt;br/&gt;
Kulturpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Kr3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Kr3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ulla Löfgren  m.fl. (M, FP, S, C, V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>