<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2229787</hangar_id>
 <dok_id>GK0327</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>27</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:27</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>27</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1996-09-12 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:57:57</systemdatum>
 <publicerad>1997-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjningm.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK0327/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK0327</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK0327</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1996/97:27&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0327/prop_199697__27-1.png" style="width:44pt;height:54pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 12 september 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Margot Wallström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås införande av en lag om högkostnadsskydd vid&lt;br&gt;köp av läkemedel m.m. Lagen är en följd av regeringens förslag att&lt;br&gt;överföra kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen, vilket i dag åvilar&lt;br&gt;staten, till landstingen och de tre landstingsfria kommunerna. De nya&lt;br&gt;bestämmelserna om förmåner vid köp av receptfÖrskrivna läkemedel&lt;br&gt;innebär i huvudsak att läkemedelsförmånen i framtiden separeras från&lt;br&gt;andra förmåner i samband med behov av hälso- och sjukvård och att&lt;br&gt;förmånen skyddar mot höga sammanlagda kostnader i stället för att som&lt;br&gt;för närvarande subventionera alla enstaka läkemedelsköp över en viss&lt;br&gt;summa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya läkemedelsförmånen föreslås omfatta receptbelagda läkeme-&lt;br&gt;del, medel i födelsekontrollerande syfte, förbrukningsartiklar för stomi-&lt;br&gt;opererade och sådana förbrukningsartiklar som erfordras för att ett för-&lt;br&gt;skrivet läkemedel skall kunna tillföras kroppen. Förmånen med prisned-&lt;br&gt;satta livsmedel för särskilda ändamål föreslås, i avvaktan på att en över-&lt;br&gt;syn av denna förmån sker, tills vidare bli omfattad av det nya förmåns-&lt;br&gt;systemet. Den nya läkemedelsförmånen, som avses bli statligt reglerad,&lt;br&gt;föreslås vidare begränsa patientens samlade läkemedelsutgifter under en&lt;br&gt;tolvmånadersperiod till 1 300 kronor. För barn under 18 år i samma&lt;br&gt;familj skall utgifterna få räknas samman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för tillhandahållande av förbrukningsartiklar for inkontinens&lt;br&gt;föreslås regleras i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya högkostnadsskyddet i den öppna hälso- och sjukvården skall,&lt;br&gt;förutom patientavgifterna vid öppenvårdsbesök inom offentlig och privat&lt;br&gt;vård, omfatta även eventuella avgifter för inkontinensartiklar för vilka&lt;br&gt;landstingen har kostnadsansvar. Egenkostnadstaket i detta skydd, som&lt;br&gt;avses bli statligt reglerat, föreslås vara högst 900 kronor för en tolv-&lt;br&gt;månadersperiod, men enskilda landsting kan besluta om att tillämpa ett&lt;br&gt;lägre tak. För barn under 18 år i samma familj gäller ett gemensamt&lt;br&gt;högkostnadsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En direkt följd av det reformerade kostnadsansvaret är att vissa be-&lt;br&gt;stämmelser ändras och andra tillkommer i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763) samt i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kom-&lt;br&gt;munal primärvård avseende avgifter m.m. i samband med besök inom&lt;br&gt;den öppna hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen&lt;br&gt;överförs till landstingen den 1 januari år 1998 beroende på svårigheterna&lt;br&gt;att bygga upp erforderlig kompetens samt att prognosticera och fördela&lt;br&gt;förmånskostnadema redan inför år 1997. I den överenskommelse härom&lt;br&gt;som träffats mellan regeringen och Landstingsförbundet har skrivits in&lt;br&gt;en bestämmelse om visst ömsesidigt ansvar för kostnadsutvecklingen&lt;br&gt;ff.o.m. år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås att Riksförsäkringsverket skall fastställa förmånsgrun-&lt;br&gt;dande priser på läkemedel som ingår i läkemedelsförmånen och som&lt;br&gt;skall tillämpas av apoteken. Detta avses gälla i avvaktan på att en kom-&lt;br&gt;mitté närmare har analyserat frågan om. Riksförsäkringsverket, annan&lt;br&gt;statlig myndighet eller en ny statlig myndighet skall svara för fast-&lt;br&gt;ställande av priser på förmånsgrundande läkemedel m.m. och fastställan-&lt;br&gt;de av ersättning till Apoteksbolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen innehåller härutöver förslag till tre nya lagar - om&lt;br&gt;handel med läkemedel m.m., om receptregister samt om läkemedelskom-&lt;br&gt;mittéer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen om handel med läkemedel m.m. ersätter lagen&lt;br&gt;(1970:205) om detaljhandel med läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om receptregister reglerar ett nytt personregister som skall föras&lt;br&gt;av Apoteksbolaget AB. Lagen syftar till att bestämma i vilken omfatt-&lt;br&gt;ning data från recepten skall registreras på apoteken för att ligga till&lt;br&gt;grund för debiteringar och erforderlig kostnads information till det betal-&lt;br&gt;ningsansvariga landstinget. Vidare regleras registrering och redovisning&lt;br&gt;av uppgifter för den medicinska uppföljningen. Inom receptregistret&lt;br&gt;genereras också en databas som möjliggör för apoteken att erbjuda re-&lt;br&gt;ceptkundema en möjlighet att hålla rätt på egenavgiftema inom högkost-&lt;br&gt;nadsskyddet. En grundprincip är att alla uppgifter som kan hänföras till&lt;br&gt;någon enskild person skall bevaras kortast möjliga tid i receptregistret&lt;br&gt;innan de antingen redovisas till de mottagare som anges i lagen eller&lt;br&gt;raderas. Personnummer används i registret för att styra debiteringarna till&lt;br&gt;rätt landsting men får användas för de övriga ändamålen endast efter&lt;br&gt;samtycke av den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lagen om läkemedelskommittéer föreslås förstärkning och för-&lt;br&gt;bättring av den professionella läkemedelsinformationen till förskrivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med att författningsreglera kommittéerna är, förutom att åstad-&lt;br&gt;komma stramare regler för arbetet med rationell läkemedelsanvändning,&lt;br&gt;att fastställa att kommittéerna omfattar både den offentliga och den pri-&lt;br&gt;vata vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i lagen om handel med läkemedel m.m. medför följd-&lt;br&gt;forändringar i läkemedelslagen (1992:859), lagen (1992:860) om kontroll&lt;br&gt;av narkotika och förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser om&lt;br&gt;injektionssprutor och kanyler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med de här nämnda förändringarna beträffande detaljhandel&lt;br&gt;med läkemedel föreslås slutligen också att de särskilda bestämmelserna&lt;br&gt;om alkoholhaltiga läkemedel överförs från lagen (1961:181) om försälj-&lt;br&gt;ning av teknisk sprit m.m. till läkemedelslagen (1992:859) varvid möj-&lt;br&gt;lighet införs att medge undantag från kravet på att alkoholhaltiga läke-&lt;br&gt;medel endast får lämnas ut från apotek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den framtida detaljhandeln med läkemedel föreslår rege-&lt;br&gt;ringen att en särskild utredare omgående tillsätts för att förutsättningslöst&lt;br&gt;och med ett vidare perspektiv än vad som gällt för de tidigare utredning-&lt;br&gt;arna analysera och lämna förslag till hur försörjningen av såväl recept-&lt;br&gt;belagda som receptfria läkemedel framdeles bör regleras och organiseras.&lt;br&gt;I avvaktan på resultatet av denna översyn föreslås att regeringen bemyn-&lt;br&gt;digas att för åren 1997 och 1998 träffa överenskommelse med Apoteks-&lt;br&gt;bolaget AB om ett avtal mellan staten och bolaget i enlighet med i pro-&lt;br&gt;positionen redovisade förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga lagar föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. Bestämmelser-&lt;br&gt;na om kostnadsöverföringen till sjukvårdshuvudmännen m.fl. föreslås&lt;br&gt;dock träda i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut.........................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;Lagtext........................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om högkostnadsskydd vid köp av läke-&lt;br&gt;medel m.m..................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1982:763) ................................. 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:793) om änd-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med&lt;br&gt;kommunal primärvård ......................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Förslag till lag om handel med läkemedel m.m........15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859) . 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om kon-&lt;br&gt;troll av narkotika.............................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i förordningen (1968:70) med&lt;br&gt;vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler .... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 Förslag till lag om receptregister..................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 Förslag till lag om läkemedelskommittéer............24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:181) om för-&lt;br&gt;säljning av teknisk sprit m.m.....................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Ärendet och dess beredning.........................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Nuvarande förhållanden ...........................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Läkemedelsförsörjningen .......................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 Öppen vård............................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 Sluten vård ............................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Konsumtion av läkemedel ......................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 Läkemedelsförsäljninen efter finansieringskällor ... 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 Läkemedelskonsumtion i ett europeiskt&amp;nbsp;perspektiv . 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Läkemedelsförmånen..........................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 Författningsreglering av läkemedelsförmånen.....35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Prisförhandlingar för receptläkemedel i&amp;nbsp;öppen vård.....37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Samhällets finansiering av läkemedel...............38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.1 Öppen vård............................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.2 Sluten vård ............................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Överväganden ..................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Utgångspunkter för reformen ....................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Kostnadsansvar för läkemedelsförmånen och för förbruk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsartiklar vid inkontinens.....................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.1 Allmänt om kostnadsansvaret ...............40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.2 Kostnadsansvar för läkemedelsförmånen........41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.3 Kostnadsansvar för förbrukningsartiklar vid inkon-&lt;br&gt;tinens ................................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Reformering av läkemedelsförmånen...............53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.1 Allmänt om förmånen.....................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2 Uppdelning av högkostnadsskyddet för läkemedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och för öppen hälso- och sjukvård............54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.3 Läkemedelsförmånen .....................57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.4 Patientavgifter och högkostnadsskydd i den öppna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälso- och sjukvården.....................68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Den ekonomiska regleringen m.m.................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 Handel med läkemedel.........................73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5.1 Allmänt om detaljhandel&amp;nbsp;med läkemedel........73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5.2 Reglerna inom EU om tillhandahållande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läkemedel till allmänheten..................76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5.3 Överväganden kring den framtida detaljhandeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med läkemedel m.m......................77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5.4 Producentobunden information...............79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5.5 Den som har tillstånd att bedriva partihandel&amp;nbsp;får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt att sälja läkemedel till sjukvårdshuvudmännen . 81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5.6 Apoteksbolagets roll inom totalförsvaret........82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5.7 Nytt avtal mellan staten och Apoteksbolaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AB, m.m..............................83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 Fastställande av förmånsgrundande priser på läkeme-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delsområdet vid överföring av kostnadsansvaret till&lt;br&gt;landstingen.................................84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.7 Ekonomisk och medicinsk uppföljning av läkemedels-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;forskrivningen...............................89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.8 Läkemedelskommittéer........................ 100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.9 Uppföljning av reformen ...................... 104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.10 Särskilt om alkoholhaltiga läkemedel.............. 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Författningskommentar........................... 107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 Förslaget till lag om högkostnadsskydd vid köp av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läkemedel m.m.............................. 107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen (1982:763)............................ 114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:793) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med kommunal primärvård..................... 116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 Förslaget till lag om handel med läkemedel m.m...... 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i läkemedelslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1992:859) ................................ 120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:860) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontroll av narkotika......................... 122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.7 Förslaget till lag om ändring i förordningen (1968:70)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med vissa bestämmelser om injektionssprutor och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kanyler................................... 122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.8 Förslaget till lag om receptregister................ 122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.9 Förslaget till lag om läkemedelskommittéer ......... 127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1961:181) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäljning av teknisk sprit m.m.................. 129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av kommitténs förslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1995:122) .......................... 131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser (SOU 1995:122) . . . 146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av departementspromemorians&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag (Ds 1995:82) ....................... 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser (Ds 1995:82)..... 150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag .................. 151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande......................... 171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överenskommelse om finansieringsprincipens tillämp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning m.m. i samband med landstingens övertagande av&lt;br&gt;kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen den 1 januari&lt;br&gt;1998 .................................. 178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 Överenskommelse om finansieringsprincipens tillämp-&lt;br&gt;ning m.m. i samband med kommunernas övertagande av&lt;br&gt;kostnadsansvaret för inkontinensartiklar den 1 januari&lt;br&gt;1998 .................................. 182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september&lt;br&gt;1996 ........................................... 183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad..................................... 184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1996:793) om ändring i lagen&lt;br&gt;(1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om handel med läkemedel m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i förordningen (1968:70) med vissa bestämmel-&lt;br&gt;ser om injektionssprutor och kanyler,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om receptregister,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om läkemedelskommittéer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk&lt;br&gt;sprit m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;bemyndigar regeringen att träffa avtal mellan staten och Apoteks-&lt;br&gt;bolaget AB om bolagets verksamhet enligt de riktlinjer som rege-&lt;br&gt;ringen förordar (avsnitt 5.5.4, 5.5.6 och 5.5.7).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om högkostnadsskydd vid köp av&lt;br&gt;läkemedel m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Receptbelagda läkemedel och vissa receptffia läkemedel som av&lt;br&gt;läkare, tandläkare, distriktssköterska eller legitimerad tandhygienist för-&lt;br&gt;skrivs för människor i syfte att påvisa, lindra eller bota sjukdom eller&lt;br&gt;symtom på sjukdom eller i likartat syfte, omfattas av högkostnadsskydd&lt;br&gt;enligt 4 § om ett försäljningspris fastställts för läkemedlet på det sätt&lt;br&gt;som anges i 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om att ett visst receptbelagt läkemedel eller en viss grupp av sådana&lt;br&gt;läkemedel inte skall omfattas av högkostnadsskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om vilka receptffia läkemedel som omfattas av högkostnadsskydd,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om att läkemedel som avses i 5 § första stycket andra meningen och&lt;br&gt;tredje stycket läkemedelslagen (1992:859) får omfattas av högkostnads-&lt;br&gt;skydd utan att pris fastställs för dessa medel på det sätt som anges i 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i denna lag sägs om landsting gäller även kommuner som&lt;br&gt;inte ingår i ett landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Under förutsättning att ett försäljningspris har fastställts för varan på&lt;br&gt;det sätt som anges i 3 § skall högkostnadsskydd enligt 4 § omfatta även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. varor på vilka 3 § läkemedelslagen (1992:859) är tillämplig och som&lt;br&gt;förskrivs enbart i födelsekontrollerande syfte av läkare eller barnmor-&lt;br&gt;skor, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förbrukningsartiklar som behövs vid stomi och som förskrivs av&lt;br&gt;läkare eller av annan som Socialstyrelsen förklarat behörig därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Riksförsäkringsverket skall på begäran av den som marknadsför en&lt;br&gt;vara som avses i 1 eller 2 § fastställa ett försäljningspris för varan. Den&lt;br&gt;sökande skall förebringa den utredning som behövs för att priset skall&lt;br&gt;kunna fastställas. Innan Riksförsäkringsverket meddelar beslut i ett så-&lt;br&gt;dant ärende skall sökanden och landstingen ges tillfälle till överläggning-&lt;br&gt;ar med myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om ändring av ett tidigare fastställt försäljningspris får, förutom&lt;br&gt;av Riksförsäkringsverket, tas upp på begäran av den som marknadsför&lt;br&gt;varan eller av ett landsting. Dessa har även rätt att påkalla överläggning&lt;br&gt;med Riksförsäkringsverket. Om inte överläggning begärs kan Riksför-&lt;br&gt;säkringsverket fastställa det nya priset på grundval av tillgänglig utred-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Med högkostnadsskydd avses en reducering av kostnaden for inköp&lt;br&gt;av förmånsberättigade varor som avses i 1 och 2 §§. Kostnadsreduce-&lt;br&gt;ringen beräknas på den sammanlagda kostnaden för varor som den för-&lt;br&gt;månsberättigade köper under ett år räknat från det första inköpstillfället&lt;br&gt;och lämnas vid varje inköpstillfälle på grundval av den sammanlagda&lt;br&gt;kostnaden för de dittills och vid tillfället inköpta varorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge den sammanlagda kostnaden inte överstiger 400 kronor läm-&lt;br&gt;nas ingen kostnadsreducering. När den sammanlagda kostnaden över-&lt;br&gt;stiger detta belopp, utgör kostnadsreduceringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 50 procent av den del som överstiger 400 kronor men inte 1 200&lt;br&gt;kronor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 75 procent av den del som överstiger 1 200 kronor men inte 2 800&lt;br&gt;kronor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 90 procent av den del som överstiger 2 800 kronor men inte 3 800&lt;br&gt;kronor, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. hela den sammanlagda kostnaden till den del den överstiger 3 800&lt;br&gt;kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 18 år i sin&lt;br&gt;vård, tillämpas bestämmelserna i första och andra styckena gemensamt&lt;br&gt;for barnen. Kostnadsreducering gäller under tid som avses i första&lt;br&gt;stycket även for barn som under denna tid fyller 18 år. Med förälder&lt;br&gt;avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den med vilken en&lt;br&gt;förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit gift eller&lt;br&gt;har eller har haft barn med föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § För varje läkemedel, till vilket det på den svenska marknaden finns&lt;br&gt;en likvärdig motsvarighet i form av ett eller flera generiska läkemedel,&lt;br&gt;skall ett lägre pris än det fastställda gälla vid tillämpningen av 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkrings-&lt;br&gt;verket meddelar föreskrifter om vilka läkemedel ett sådant pris skall&lt;br&gt;tillämpas for och om det pris som därvid skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsverket får medge undantag från bestämmelserna i första&lt;br&gt;stycket för en enskild person, om det finns synnerliga skäl for det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § I den mån regeringen så föreskriver har den som är under 16 år rätt&lt;br&gt;till nedsättning av det fastställda priset per inköp for livsmedel som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i 20 § livsmedelslagen (1971:511) med hela det belopp som över-&lt;br&gt;stiger 120 kronor om livsmedlen förskrivs av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer&lt;br&gt;villkor för att tillhandahålla sådana livsmedel till nedsatt pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för livsmedlen får inte räknas samman med köp av sådana&lt;br&gt;läkemedel, födelsekontrollerande medel och förbrukningsartiklar som&lt;br&gt;avses i 1 och 2 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Förbrukningsartiklar som behövs för att tillföra kroppen ett läkeme-&lt;br&gt;del eller behövs för egenkontroll av medicinering tillhandahålls kost-&lt;br&gt;nadsfritt om de på grund av sjukdom förskrivs av läkare eller tandläkare&lt;br&gt;eller av någon annan som Socialstyrelsen förklarat behörig därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Rätt till förmåner enligt denna lag har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som är försäkrad enligt 1 kap. 3 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring och är bosatt i Sverige, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som, utan att vara bosatt här, har rätt till vårdförmåner i Sverige&lt;br&gt;vid sjukdom eller moderskap enligt vad som följer av rådets förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen&lt;br&gt;för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemed-&lt;br&gt;lemmar flyttar inom gemenskapen&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till förmåner enligt 4 och 6 §§ med undantag för varor som avses&lt;br&gt;i 2 § 2 har även den som i annat fall, utan att vara bosatt i Sverige, har&lt;br&gt;anställning här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte för den som får sjukhusvård som avses i 5 § hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen (1982:763) eller i 2 kap. 4 § lagen om allmän för-&lt;br&gt;säkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Har den som avses i 8 § inköpt varor som avses i 1 § eller 2 § 1 i&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island eller Norge och har läkemedlen eller de födel-&lt;br&gt;sekontrollerande medlen förskrivits av läkare i Sverige eller av behörig&lt;br&gt;läkare i annat nordiskt land än det där inköpet gjordes, ersätts den del av&lt;br&gt;inköpskostnaden som överstiger den kostnad som han skulle ha fått&lt;br&gt;vidkännas om varan inköpts i Sverige. I fråga om vara för vilken fast-&lt;br&gt;ställts pris på det sätt som anges i 3 § skall ersättning inte beräknas på&lt;br&gt;högre inköpskostnad än som motsvarar det fastställda priset eller, i det&lt;br&gt;fall bestämmelserna i 5 § är tillämpliga, det lägre pris som följer av&lt;br&gt;sistnämnda paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning betalas ut av Apoteksbolaget Aktiebolag mot att recept och&lt;br&gt;kvitto på det gjorda inköpet visas upp. Har ersättningen inte begärts&lt;br&gt;inom ett år från inköpstillfället utbetalas den inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Kostnader för förmåner enligt denna lag ersätts av det landsting&lt;br&gt;inom vars område den berättigade är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den berättigade inte är bosatt inom något landstings område, skall&lt;br&gt;det landsting inom vars område den berättigade är förvärvsverksam eller,&lt;br&gt;när det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars om-&lt;br&gt;råde personen är registrerad som arbetssökande, svara för kostnader för&lt;br&gt;förmåner enligt denna lag. Vad som nu sagts skall när det gäller den&lt;br&gt;som är berättigad till förmåner enligt denna lag i egenskap av familje-&lt;br&gt;medlem till anställd eller egenföretagare enligt rådets förordning nr&lt;br&gt;1408/71, i stället avse det landsting inom vars område den anställde eller&lt;br&gt;egenföretagaren är förvärvsverksam eller registrerad som arbetssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 416 (Celex 371L1408).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall än som avses i första och andra styckena ersätts kostnader- Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;na av det landsting inom vars område den som förskrivit en förmånsbe-&lt;br&gt;rättigad vara har sin verksamhetsort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Efter överenskommelse med en annan stat får regeringen föreskriva&lt;br&gt;att denna lag skall tillämpas helt eller delvis på personer, som utan att&lt;br&gt;vara svenska medborgare vistas i Sverige och på vilka lagen annars inte&lt;br&gt;är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Rätten till förmån enligt denna lag prövas av det landsting som&lt;br&gt;enligt 10 § har att svara för kostnaden för förmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 10 och 12 §§ den 1 januari&lt;br&gt;1998 och i övrigt den 1 januari 1997 då lagen (1981:49) om begränsning&lt;br&gt;av läkemedelskostnader, m.m. skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Såvitt avser kostnader som uppkommit enligt denna lag före den&lt;br&gt;1 januari 1998 skall 10 och 12 §§ lagen (1981:49) om begränsning av&lt;br&gt;läkemedelskostnader, m.m. alltjämt gälla. Därvid skall som beslut enligt&lt;br&gt;7 § nämnda lag anses beslut enligt 4 § denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. En kostnadsbefrielse enligt 7 § lagen (1981:49) om begränsning av&lt;br&gt;läkemedelskostnader, m.m. som gäller vid utgången av år 1996 skall&lt;br&gt;bestå enligt äldre föreskrifter även därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Med fastställt försäljningspris enligt 3 § skall likställas pris som&lt;br&gt;fastställts av Riksförsäkringsverket enligt 3 § lagen (1981:49) om be-&lt;br&gt;gränsning av läkemedelskostnader, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;(1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 18 och 26 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 3 c, 18 b och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 a §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3c§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Landstinget skall, i andra fall än&lt;br&gt;som avses i 18 b §, erbjuda dem&lt;br&gt;som är bosatta inom landstinget&lt;br&gt;och som på grund av allvarlig&lt;br&gt;sjukdom eller efter behandling för&lt;br&gt;sådan sjukdom är i fortlöpande&lt;br&gt;behov därav, förbrukningsartiklar&lt;br&gt;som behövs vid urininkontinens,&lt;br&gt;urinretention eller tarminkonti-&lt;br&gt;nens. Förbrukningsartiklar som&lt;br&gt;avses här får förskrivas av läkare&lt;br&gt;samt av annan hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdspersonal som Socialstyrelsen&lt;br&gt;förklarat behörig.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som&lt;br&gt;bor i en sådan boendeform eller bostad som avses i 20 § andra stycket&lt;br&gt;och 21 § tredje stycket socialtjänstlagen (1980:620). Varje kommun&lt;br&gt;skall även i samband med dagverksamhet, som omfattas av 10 § social-&lt;br&gt;tjänstlagen, erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som vistas där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får även i övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen&lt;br&gt;hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget får till en kommun&lt;br&gt;inom landstinget överlåta skyldig-&lt;br&gt;heten att erbjuda sådan vård, som&lt;br&gt;sägs i andra stycket, om lands-&lt;br&gt;tinget och kommunen kommer&lt;br&gt;överens om det samt regeringen&lt;br&gt;medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget får till en kommun&lt;br&gt;inom landstinget överlåta skyldig-&lt;br&gt;heten att erbjuda sådan vård, som&lt;br&gt;sägs i andra stycket, om lands-&lt;br&gt;tinget och kommunen kommer&lt;br&gt;överens om det samt regeringen&lt;br&gt;medger det. Överenskommelsen&lt;br&gt;får avse även ansvar för förbruk-&lt;br&gt;ningsartiklar som avses i 3 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens ansvar enligt första och tredje styckena och kommunens&lt;br&gt;befogenhet enligt andra stycket omfattar inte sådan hälso- och sjukvård&lt;br&gt;som meddelas av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgif-&lt;br&gt;ter som kommunen ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som inne-&lt;br&gt;fattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse&lt;br&gt;överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller&lt;br&gt;en enskild individ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:567.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1382.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall i samband med&lt;br&gt;hälso- och sjukvård enligt 18 §&lt;br&gt;första stycket tillhandahålla för-&lt;br&gt;brukningsartiklar på sätt anges i&lt;br&gt;3 c §. Beträffande behörigheten&lt;br&gt;att förskriva förbrukningsartiklar&lt;br&gt;som avses här gäller vad som&lt;br&gt;föreskrivs i 3 c §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av patienter får vårdavgifter tas ut enligt grunder som landstinget eller&lt;br&gt;kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Pa-&lt;br&gt;tienter som är bosatta inom landstinget respektive kommunen, liksom&lt;br&gt;patienter som avses i 3 b §, skall därvid behandlas lika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för sådan vård som den har&lt;br&gt;betalningsansvar för enligt 2 § lagen (1990:1404) om kommunernas&lt;br&gt;betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Detsamma gäller i fråga&lt;br&gt;om sådan psykiatrisk långtidssjukvård med huvudsaklig omvårdnadsin-&lt;br&gt;riktning för vilken kommunen enligt 9 § samma lag har åtagit sig betal-&lt;br&gt;ningsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter för vård enligt 18 §&lt;br&gt;eller för sådan långtidssjukvård&lt;br&gt;som en kommun har betalningsan-&lt;br&gt;svar för enligt 2 eller 9 § lagen&lt;br&gt;(1990:1404) om kommunernas&lt;br&gt;betalningsansvar för viss hälso-&lt;br&gt;och sjukvård får inte, tillsammans&lt;br&gt;med avgifter som avses i 35 §&lt;br&gt;tredje stycket socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620), uppgå till så stort be-&lt;br&gt;lopp att den enskilde inte förbe-&lt;br&gt;hålls tillräckliga medel för sina&lt;br&gt;personliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avgifter för vård enligt 18 §,för&lt;br&gt;förbrukningsartiklar enligt 18 b §&lt;br&gt;eller för sådan långtidssjukvård&lt;br&gt;som en kommun har betalningsan-&lt;br&gt;svar för enligt 2 eller 9 § lagen&lt;br&gt;(1990:1404) om kommunernas&lt;br&gt;betalningsansvar för viss hälso-&lt;br&gt;och sjukvård får inte, tillsammans&lt;br&gt;med avgifter som avses i 35 §&lt;br&gt;tredje stycket socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620), uppgå till så stort be-&lt;br&gt;lopp att den enskilde inte förbe-&lt;br&gt;hålls tillräckliga medel för sina&lt;br&gt;personliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har erlagt vårdavgifter&lt;br&gt;som avser öppen hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård enligt denna lag i andra fall&lt;br&gt;än som avses i 18 § första stycket&lt;br&gt;eller avgifter för förbruknings-&lt;br&gt;artiklar som avses i 3 c § med&lt;br&gt;sammanlagt högst 900 kronor,&lt;br&gt;eller det lägre belopp som be-&lt;br&gt;stämts av landstinget, är befriad&lt;br&gt;från att därefter erlägga ytter-&lt;br&gt;ligare avgifter för sådan vård&lt;br&gt;eller sådana förbrukningsartiklar&lt;br&gt;under den tid som återstår av ett&lt;br&gt;år, räknat från det första tillfälle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1750.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;br&gt;då avgift erlagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en förälder eller föräldrar&lt;br&gt;gemensamt flera barn under 18 år&lt;br&gt;i sin vård, får barnen gemensamt&lt;br&gt;avgiftsbefrielse när kostnaderna&lt;br&gt;för avgifter enligt första stycket&lt;br&gt;sammanlagt uppgår till där avsett&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsbefrielse gäller under&lt;br&gt;den tid som avses i första stycket&lt;br&gt;även för barn som under denna&lt;br&gt;tid fyller 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förälder avses även foster-&lt;br&gt;förälder. Som förälder räknas&lt;br&gt;även den med vilken en förälder&lt;br&gt;stadigvarande sammanbor och&lt;br&gt;som är eller har varit gift eller&lt;br&gt;har eller har haft barn med för-&lt;br&gt;äldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kostnader som uppkommer under år 1997 för förbrukningsartiklar i&lt;br&gt;anledning av bestämmelserna i 3 c §, förutom de kostnader som upp-&lt;br&gt;kommer inom sluten vård, och 18 b § ersätts av den allmänna försäk-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Att kostnadsbefrielse enligt 7 § lagen (1981:49) om begränsning av&lt;br&gt;läkemedelskostnader, m.m. skall bestå efter utgången av år 1996 före-&lt;br&gt;skrivs i punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen (1996:000) om hög-&lt;br&gt;kostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:793) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med&lt;br&gt;kommunal primärvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:1136) om försöksverksamhet&lt;br&gt;med kommunal primärvård i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:793)&lt;br&gt;om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 §’&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Följande föreskrifter, utöver de&lt;br&gt;som gäller all hälso- och sjukvård,&lt;br&gt;i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763) gäller för den primär-&lt;br&gt;vård som ingår i försöksverksam-&lt;br&gt;heten, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § om läkare under allmän-&lt;br&gt;tjänstgöring eller specialistutbild-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § om bemyndigande för rege-&lt;br&gt;ringen att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;behörighet till tjänster inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 och 21 §§ om planering av&lt;br&gt;hälso- och sjukvården och om&lt;br&gt;samverkan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § första stycket om ledningen&lt;br&gt;av den kommunala hälso- och&lt;br&gt;sjukvården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § om vårdavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande föreskrifter, utöver de&lt;br&gt;som gäller all hälso- och sjukvård,&lt;br&gt;i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763) gäller för den primär-&lt;br&gt;vård som ingår i försöksverksam-&lt;br&gt;heten, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § om läkare under allmän-&lt;br&gt;tjänstgöring eller specialistutbild-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § om bemyndigande för rege-&lt;br&gt;ringen att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;behörighet till tjänster inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 och 21 §§ om planering av&lt;br&gt;hälso- och sjukvården och om&lt;br&gt;samverkan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § första stycket om ledningen&lt;br&gt;av den kommunala hälso- och&lt;br&gt;sjukvården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 och 26 a §§ om vårdavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse 1996:793.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om handel med läkemedel m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag finns bestämmelser om handel med läkemedel och om&lt;br&gt;läkemedelsförsörjning. Termer och begrepp som används i läkemedels-&lt;br&gt;lagen (1992:859) har samma betydelse i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handel med läkemedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Med detaljhandel avses i denna lag försäljning till den som är kon-&lt;br&gt;sument eller till sjukvårdshuvudman, sjukhus eller annan sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättning eller till den som är behörig att förordna läkemedel. Med parti-&lt;br&gt;handel avses annan försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handel med läkemedel skall bedrivas på sådant sätt att läkemedlen inte&lt;br&gt;skadar människor, egendom eller miljö samt så att läkemedlens kvalitet&lt;br&gt;inte försämras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Partihandel med läkemedel får bedrivas endast av den som fått&lt;br&gt;Läkemedelsverkets tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Detaljhandel med sådana varor som omfattas av de numera upp-&lt;br&gt;hävda läkemedelsförordningen (1962:701) och lagen (1981:50) med be-&lt;br&gt;stämmelser om vissa medel avsedda för injektion får, i den mån inte&lt;br&gt;annat följer av denna lag, bedrivas endast av staten eller av juridisk per-&lt;br&gt;son i vilken staten äger ett bestämmande inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer av vem och på vilka villkor sådan handel får&lt;br&gt;bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Detaljhandel med läkemedel, avseende försäljning till en sjukvårds-&lt;br&gt;huvudman, till ett sjukhus för vilket finns ett vårdavtal med en sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudman eller till ett sjukhus vid vilket ersättning för sjukhusvård&lt;br&gt;lämnas enligt 2 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, får be-&lt;br&gt;drivas av den som har tillstånd till partihandel med läkemedel. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller för försäljning av vacciner och serum till andra sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättningar eller till läkare eller veterinärer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Läkemedelsförsörjning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Staten och den juridiska person, till vilken staten givit uppdrag be-&lt;br&gt;driva detaljhandel med läkemedel enligt 4 §, har ansvar för läkemedels-&lt;br&gt;försörjningen till allmänheten och till hälso- och sjukvården för männi-&lt;br&gt;skor och djur. Läkemedelsförsörjningen skall bedrivas rationellt och på&lt;br&gt;sådant sätt att behovet av säkra och effektiva läkemedel tryggas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Information m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § Bestämmelser om information, förordnande och utlämnande finns i&lt;br&gt;läkemedelslagen (1992:859).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Läkemedelsverket har tillsyn över efterlevnaden av denna lag samt&lt;br&gt;av de föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 24 § läkemedelslagen (1992:859) gäller även vid&lt;br&gt;tillsyn enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillstånd och handläggning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § Beslut av Läkemedelsverket som avses i 3 § skall fattas inom den&lt;br&gt;tid som regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd enligt 3 § får återkallas om någon av de väsentliga förut-&lt;br&gt;sättningar som förelåg när tillståndet meddelades inte längre föreligger&lt;br&gt;eller om något krav som är av särskild betydelse för kvalitet och säker-&lt;br&gt;het inte följs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Den som ansöker om tillstånd enligt 3 § skall betala ansöknings-&lt;br&gt;och årsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar om avgifternas storlek och får meddela ytterligare&lt;br&gt;föreskrifter om sådana avgifter. Efter bemyndigande av regeringen får&lt;br&gt;Läkemedelsverket meddela sådana ytterligare föreskrifter om avgifter&lt;br&gt;som inte gäller avgifternas storlek.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansvar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 3, 4 eller 5 §&lt;br&gt;döms till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är belagd&lt;br&gt;med straff enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Läkemedel som varit föremål for brott enligt denna lag eller värdet&lt;br&gt;därav samt vinning av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte&lt;br&gt;är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 § Beslut som Läkemedelsverket i ett enskilt fall meddelat enligt den-&lt;br&gt;na lag eller enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av denna&lt;br&gt;lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som Läkemedelsverket, länsrätten eller kammarrätten i ett en-&lt;br&gt;skilt fall meddelar skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ytterligare föreskrifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 § Regeringen får besluta om ytterligare föreskrifter som behövs för&lt;br&gt;att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta till Läkemedelsverket att besluta om sådana&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 då lagen (1970:205) om&lt;br&gt;detaljhandel med läkemedel skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859) Prop. 1996/97:27&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om läkemedelslagen (1992:859)&lt;br&gt;dels att 18, 20 och 26 §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 22 a-22 c och&lt;br&gt;26 a §§, av följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med detaljhandel avses i denna&lt;br&gt;lag försäljning till den som inte&lt;br&gt;har tillstånd till försäljning. Med&lt;br&gt;partihandel avses annan försälj-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handel med läkemedel skall be-&lt;br&gt;drivas på sådant sätt att läkemed-&lt;br&gt;len inte skadar människor, egen-&lt;br&gt;dom eller miljö samt så att läke-&lt;br&gt;medlens kvalitet inte försämras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partihandel med läkemedel får&lt;br&gt;bedrivas endast av den som fått&lt;br&gt;Läkemedelsverkets tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om detaljhandel&lt;br&gt;finns i lagen (1970:205) om de-&lt;br&gt;taljhandel med läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om handel med&lt;br&gt;läkemedel finns, förutom i denna&lt;br&gt;lag, i lagen (1996:000) om handel&lt;br&gt;med läkemedel m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Beslut av Läkemedelsverket som&lt;br&gt;avses i 5 §, 6 § fjärde stycket,&lt;br&gt;12 § andra stycket, 14 §, 16 §,&lt;br&gt;17 § första stycket eller 18 §&lt;br&gt;tredje stycket skall fattas inom den&lt;br&gt;tid som regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd enligt 5 § andra&lt;br&gt;eller tredje stycket, 14 §, 16 §,&lt;br&gt;17 § första stycket eller 18 § tred-&lt;br&gt;je stycket får återkallas om någon&lt;br&gt;av de väsentliga förutsättningar&lt;br&gt;som förelåg när tillståndet med-&lt;br&gt;delades inte längre föreligger eller&lt;br&gt;om något krav som är av särskild&lt;br&gt;betydelse för kvalitet och säkerhet&lt;br&gt;inte följts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av Läkemedelsverket som&lt;br&gt;avses i 5 §, 6 § fjärde stycket,&lt;br&gt;12 § andra stycket, 14 §, 16 §&lt;br&gt;eller 17 § första stycket skall&lt;br&gt;fattas inom den tid som regering-&lt;br&gt;en föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd enligt 5 § andra&lt;br&gt;eller tredje stycket, 14 §, 16 §&lt;br&gt;eller 17 § första stycket får åter-&lt;br&gt;kallas om någon av de väsentliga&lt;br&gt;förutsättningar som förelåg när&lt;br&gt;tillståndet meddelades inte längre&lt;br&gt;föreligger eller om något krav&lt;br&gt;som är av särskild betydelse for&lt;br&gt;kvalitet och säkerhet inte följts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser finns om handläggning av sådana ärenden som&lt;br&gt;har anknytning till det europeiska ekonomiska samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Läkemedel som innehåller mer&lt;br&gt;än 1,8 viktprocent etylalkohol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:475.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(alkoholhaltigt läkemedel) får&lt;br&gt;endast lämnas ut från apotek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltigt läkemedel, som&lt;br&gt;innehåller mer än 10 viktprocent&lt;br&gt;etylalkohol, får lämnas ut från&lt;br&gt;apotek, förutom till annat apotek,&lt;br&gt;endast mot recept eller annan be-&lt;br&gt;ställning av den som enligt vad&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, Läkemedelsverket&lt;br&gt;föreskriver är behörig att förord-&lt;br&gt;na eller beställa sådant läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i första och&lt;br&gt;andra styckena gäller inte i så-&lt;br&gt;dant fall som avses i 5 § lagen&lt;br&gt;(1996:000) om handel med läke-&lt;br&gt;medel m.m. Regeringen eller, efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande, Läke-&lt;br&gt;medelsverket får, om ett alkohol-&lt;br&gt;haltigt läkemedel inte kan antas&lt;br&gt;vara ägnat att missbrukas i berus-&lt;br&gt;ningssyfte, medge undantag från&lt;br&gt;vad som föreskrivs i första och&lt;br&gt;andra styckena.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltiga läkemedel får inte&lt;br&gt;lämnas ut om det finns särskild&lt;br&gt;anledning att anta att varan är&lt;br&gt;avsedd att användas i berusnings-&lt;br&gt;syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns anledning att anta&lt;br&gt;att alkoholhaltigt läkemedel av&lt;br&gt;annat slag än som avses i 22 a §&lt;br&gt;andra stycket kan missbrukas i&lt;br&gt;berusningssyfte, får regeringen&lt;br&gt;eller, efter regeringens bemyndi-&lt;br&gt;gande, Läkemedelsverket utfärda&lt;br&gt;särskilda föreskrifter om utläm-&lt;br&gt;nande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, Läkemedels-&lt;br&gt;verket får, om det behövs för att&lt;br&gt;förhindra missbruk, besluta om&lt;br&gt;ytterligare föreskrifter om försälj-&lt;br&gt;ning av alkoholhaltiga läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 c §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om Hälso- och sjukvårdens an-&lt;br&gt;svarsnämnd begränsat eller dragit&lt;br&gt;in läkares eller tandläkares be-&lt;br&gt;hörighet att förskriva alkoholhal-&lt;br&gt;tiga läkemedel enligt 9 eller 10 §&lt;br&gt;lagen (1994:954) om disciplinpå-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följd m.m. på hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;dens område, får sådant läkeme-&lt;br&gt;del på ordination av läkaren eller&lt;br&gt;tandläkaren inte lämnas ut. Det-&lt;br&gt;samma gäller när Veterinära an-&lt;br&gt;svarsnämnden dragit in eller be-&lt;br&gt;gränsat veterinärs behörighet att&lt;br&gt;förskriva alkoholhaltiga läkeme-&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot artikel 3.1,&lt;br&gt;12.2 eller 34.2 i förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 2309/93 eller 5, 14 eller&lt;br&gt;16-19 §§ denna lag döms till bö-&lt;br&gt;ter eller fängelse i högst ett år, om&lt;br&gt;gärningen inte är belagd med&lt;br&gt;straff enligt brottsbalken eller en-&lt;br&gt;ligt lagen (1960:418) om straff för&lt;br&gt;varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot artikel 3.1,&lt;br&gt;12.2 eller 34.2 i förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 2309/93 eller 5, 14, 16, 17 eller&lt;br&gt;19 § denna lag döms till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst ett år, om&lt;br&gt;gärningen inte är belagd med&lt;br&gt;straff enligt brottsbalken eller en-&lt;br&gt;ligt lagen (1960:418) om straff för&lt;br&gt;varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som ger sig ut för att vara behörig att förordna läkemedel för att&lt;br&gt;få ett läkemedel utlämnat i strid mot vad som är föreskrivet, döms till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex månader, om gärningen inte är belagd&lt;br&gt;med strängare straff enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller den som i sådan avsikt åberopar ett recept från en&lt;br&gt;obehörig person.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som lämnar ut alkoholhal-&lt;br&gt;tigt läkemedel i strid med vad som&lt;br&gt;föreskrivs i 22 a §, 22 b § eller&lt;br&gt;22 c § eller föreskrifter som med-&lt;br&gt;delats med stöd av dessa be-&lt;br&gt;stämmelser eller som obehörigen&lt;br&gt;vidtar åtgärd med alkoholhaltigt&lt;br&gt;läkemedel, som inte är avsett för&lt;br&gt;invärtes bruk, i syfte att göra&lt;br&gt;varan användbar för förtäring&lt;br&gt;döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:475.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om&lt;br&gt;kontroll av narkotika&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1992:860) om kontroll av narko-&lt;br&gt;tika skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handel med narkotika får bedri-&lt;br&gt;vas endast av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som med tillstånd anting-&lt;br&gt;en har infört varan till riket eller&lt;br&gt;har vidtagit sådan åtgärd med&lt;br&gt;varan som innebär tillverkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;den som enligt lagen&lt;br&gt;(1970:205) om detaljhandel med&lt;br&gt;läkemedel har rätt att driva detalj-&lt;br&gt;handel med läkemedel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. någon annan som har tillstånd&lt;br&gt;att handla med varan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handel med narkotika får bedri-&lt;br&gt;vas endast av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som med tillstånd anting-&lt;br&gt;en har infört varan till riket eller&lt;br&gt;har vidtagit sådan åtgärd med&lt;br&gt;varan som innebär tillverkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som enligt 4 eller 5 §&lt;br&gt;lagen (1996:000) om handel med&lt;br&gt;läkemedel m.m. får bedriva detalj-&lt;br&gt;handel med läkemedel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. någon annan som har tillstånd&lt;br&gt;att handla med varan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1276.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i förordningen (1968:70)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 § förordningen (1968:70) med vissa be-&lt;br&gt;stämmelser om injektionssprutor och kanyler skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handel med spruta eller kanyl&lt;br&gt;får bedrivas endast av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;den som enligt lagen&lt;br&gt;(1970:205) om detaljhandel med&lt;br&gt;läkemedel har rätt att driva detalj-&lt;br&gt;handel med läkemedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) den som innehar tillstånd att&lt;br&gt;driva handel med varan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handel med spruta eller kanyl&lt;br&gt;får bedrivas endast av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) den som enligt 4 eller 5 §&lt;br&gt;lagen (1996:000) om handel med&lt;br&gt;läkemedel m.m. får bedriva detalj-&lt;br&gt;handel med läkemedel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) någon annan som har till-&lt;br&gt;stånd att handla med varan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1200.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till lag om receptregister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § För de ändamål som anges i 3 § får Apoteksbolaget Aktiebolag med&lt;br&gt;hjälp av automatisk databehandling föra ett register över förskrivningar&lt;br&gt;av läkemedel och andra varor, som omfattas av lagen (1996:000) om&lt;br&gt;högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. (receptregister).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vad som sägs om landsting i denna lag gäller också kommuner som&lt;br&gt;inte ingår i ett landsting.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Registrets ändamål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Receptregistret får användas för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. registrering av underlaget för tillämpningen av bestämmelserna om&lt;br&gt;högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. debiteringen till landstingen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ekonomisk uppföljning och framställning av statistik hos Apoteks-&lt;br&gt;bolaget Aktiebolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. registrering och redovisning till landstingen av uppgifter för ekono-&lt;br&gt;misk uppföljning och framställning av statistik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. registrering och redovisning till förskrivare, till verksamhetschefer&lt;br&gt;enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och till läkemedelskommit-&lt;br&gt;téer enligt lagen (1996:000) om läkemedelskommittéer av uppgifter för&lt;br&gt;medicinsk uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring i hälso- och&lt;br&gt;sjukvården, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. registrering och redovisning till Socialstyrelsen av uppgifter för&lt;br&gt;medicinsk uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring, epidemiologiska un-&lt;br&gt;dersökningar, forskning och framställning av statistik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen enligt första s ty c!.et 1 får endast omfatta den som har&lt;br&gt;lämnat sitt samtycke till det. För ändamålet enligt första stycket 2 får&lt;br&gt;inte redovisas andra uppgifter som kan hänföras till någon enskild per-&lt;br&gt;son än inköpsdag, kostnad, kostnadsreducering och patientens person-&lt;br&gt;nummer. Ändamålen enligt första stycket 3, 4 och 5 omfattar inte några&lt;br&gt;åtgärder som innebär att uppgifter som kan hänföras till någon enskild&lt;br&gt;person redovisas. Ändamålet enligt första stycket 5 omfattar dock redo-&lt;br&gt;visning av uppgifter som kan hänföras till en enskild förskrivare såvitt&lt;br&gt;gäller den redovisning som lämnas till samma förskrivare och den redo-&lt;br&gt;visning som lämnas till verksamhetschefen vid den enhet vid vilken&lt;br&gt;förskrivaren tjänstgör. För ändamålet enligt första stycket 6 får redovis-&lt;br&gt;ning av uppgifter som kan hänföras till någon enskild person göras en-&lt;br&gt;dast i fråga om den som har lämnat sitt samtycke till det. Förskriv-&lt;br&gt;ningsorsak får redovisas endast för de ändamål som anges i första&lt;br&gt;stycket 4, 5 och 6.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Registerinnehåll&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § I den utsträckning det behövs för registerändamålen enligt 3 § får&lt;br&gt;receptregistret innehålla följande uppgifter som kan hänföras till enskilda&lt;br&gt;personer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inköpsdag, vara, mängd, dosering, kostnad och kostnadsreducering&lt;br&gt;enligt lagen (1996:000) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel&lt;br&gt;m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förskrivningsorsak,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. patientens namn, personnummer och folkbokföringsort samt post-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;numret i patientens bostadsadress,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förskrivarens namn, yrke, specialitet och arbetsplats, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. samtycke enligt 3 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förskrivningsorsak skall anges med en kod.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sambearbetning med andra personregister&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Receptregistret får tillföras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppgifter om patienters namn, personnummer, folkbokföringsort och&lt;br&gt;postnummer från det statliga person- och adressregistret, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de uppgifter om förskrivare som anges i 4 § från ett register hos&lt;br&gt;Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sökbegrepp&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Patienters identitet får användas som sökbegrepp endast för det än-&lt;br&gt;damål som anges i 3 § första stycket 1. Förskrivares identitet får använ-&lt;br&gt;das som sökbegrepp endast för det ändamål som anges i 3 § första&lt;br&gt;stycket 5. Kod för förskrivningsorsak får inte användas som sökbegrepp.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utlämnande av uppgifter på medium för automatisk databehandling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § Uppgifter ur receptregistret som lämnas ut i enlighet med register-&lt;br&gt;ändamålen i 3 § får lämnas på medium för automatisk databehandling.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gallring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § Uppgifter som kan hänföras till enskilda personer och som bevarats&lt;br&gt;for registerändamålet enligt 3 § första stycket 1 skall tas bort ur registret&lt;br&gt;under den femtonde månaden efter den under vilken de registrerades.&lt;br&gt;Uppgifter som kan hänföras till enskilda personer skall i övrigt tas bort&lt;br&gt;ur registret under den tredje månaden efter den under vilken de registre-&lt;br&gt;rades.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Information&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § Apoteksbolaget Aktiebolag skall på lämpligt sätt lämna patienter och&lt;br&gt;förskrivare information om receptregistret. Informationen skall redovisa&lt;br&gt;ändamålen med registret och vilka uppgifter registret får innehålla samt&lt;br&gt;ge upplysning om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. de tystnadsplikts- och säkerhetsbestämmelser som gäller for regist-&lt;br&gt;ret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. rätten att få registerutdrag och rättelse enligt datalagen (1973:289),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. de bestämmelser om samtycke som gäller enligt 3 § andra stycket,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. de begränsningar i fråga om sambearbetning, sökbegrepp och be-&lt;br&gt;varande av uppgifter som gäller för registret.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bemyndigande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Socialstyrelsen får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om koder för förskrivningsorsak enligt 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Förslag till lag om läkemedelskommittéer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I varje landsting skall det finnas en eller flera läkemedelskommit-&lt;br&gt;téer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget bestämmer hur många sådana kommittéer som skall finnas&lt;br&gt;och vilket organ inom landstinget som skall tillsätta en kommitté. Lands-&lt;br&gt;tinget bestämmer också antalet ledamöter i varje kommitté och mandat-&lt;br&gt;tiden för ledamöterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i denna lag sägs om landsting gäller även kommuner som&lt;br&gt;inte ingår i ett landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Varje läkemedelskommitté skall erbjuda företrädare för farmaceutisk&lt;br&gt;och medicinsk expertis att på lämpligt sätt delta i kommitténs arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En läkemedelskommitté skall genom rekommendationer till hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdspersonalen eller på annat lämpligt sätt verka för en tillför-&lt;br&gt;litlig och rationell läkemedelsanvändning inom landstinget. Rekommen-&lt;br&gt;dationerna skall vara grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Apoteksbolaget Aktiebolag har skyldighet att till läkemedelskommit-&lt;br&gt;té lämna uppgift om läkemedelsförskrivningar av personal vid vårdin-&lt;br&gt;rättning inom kommitténs verksamhetsområde och som registrerats enligt&lt;br&gt;lagen (1996:000) om receptregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommittén finner att det förekommer brister i läkemedelsanvänd-&lt;br&gt;ningen inom verksamhetsområdet skall kommittén göra de påpekanden&lt;br&gt;som behövs och vid behov erbjuda hälso- och sjukvårdspersonalen ut-&lt;br&gt;bildning för att avhjälpa bristerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Varje läkemedelskommitté skall i den omfattning som behövs sam-&lt;br&gt;verka med andra läkemedelskommittéer samt med berörda myndigheter,&lt;br&gt;universitet och högskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Landstinget skall utfärda ett reglemente med de föreskrifter om en&lt;br&gt;läkemedelskommittés verksamhet och arbetsformer som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:181) om&lt;br&gt;försäljning av teknisk sprit m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1961:181) om försäljning av&lt;br&gt;teknisk sprit m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 10 a § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 §, 5 § 3 mom., 5 a-5 c, 7, 9 a och 13 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med teknisk sprit förstås sprit som är avsedd att användas för tekniskt,&lt;br&gt;industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ändamål och&lt;br&gt;som är hänförlig till tulltaxenr 22.07 eller 22.08 B. 1 eller B. 2 tull-&lt;br&gt;taxelagen (1987:1068).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med alkoholhaltigt preparat förstås vara som innehåller mer än 1,8&lt;br&gt;viktprocent etylalkohol och som inte är hänförlig till tulltaxenr&lt;br&gt;22.03-22.07 eller 22.08 B.l eller B. 2 tulltaxelagen och inte heller är&lt;br&gt;sådant läkemedel, som omfattas av läkemedelslagen (1992:859).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med alkoholhaltigt läkemedel&lt;br&gt;förstås ett läkemedel som omfattas&lt;br&gt;av läkemedelslagen (1992:859)&lt;br&gt;och som innehåller mer än 1,8&lt;br&gt;viktprocent etylalkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beteckning i denna lag har samma betydelse som i alkohollagen&lt;br&gt;(1994:1738).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om tillverkning av sprit och om handel med alko-&lt;br&gt;holdrycker finns i alkohollagen (1994:1738).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 § 3 mom.&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För försäljning av alkoholhaltiga För försäljning av teknisk sprit&lt;br&gt;läkemedel och teknisk sprit från från apotek gäller bestämmelserna&lt;br&gt;apotek gäller bestämmelserna i i 5 a-c §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 a-c §§.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 a&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltiga läkemedel, som&lt;br&gt;innehåller mer än 10 viktprocent&lt;br&gt;etylalkohol, och teknisk sprit får&lt;br&gt;säljas eller annars lämnas ut från&lt;br&gt;apotek, förutom till annat apotek,&lt;br&gt;endast efter ordination eller be-&lt;br&gt;ställning av en person, som är be-&lt;br&gt;hörig att utöva läkar-, tandläkar-&lt;br&gt;eller veterinäryrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknisk sprit får säljas eller an-&lt;br&gt;nars lämnas ut från apotek, för-&lt;br&gt;utom till annat apotek, endast efter&lt;br&gt;ordination eller beställning av den&lt;br&gt;som enligt vad regeringen eller,&lt;br&gt;efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;Läkemedelsverket föreskriver är&lt;br&gt;behörig att förordna eller beställa&lt;br&gt;sådana varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordination av teknisk sprit får inte avse annat än utvärtes bruk eller&lt;br&gt;desinfektion av instrument. Beställning får inte avse annat än utvärtes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse 1994:1741.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:956.&lt;br&gt;’ Senaste lydelse 1994:956.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bruk, desinfektion av instrument eller laboratorieändamål i beställarens&lt;br&gt;yrkesutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spriten får inte lämnas ut, om särskild anledning finns att anta att den&lt;br&gt;är avsedd för annat ändamål än som sägs i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5b§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltiga läkemedel, som&lt;br&gt;på grund av sitt innehåll i övrigt&lt;br&gt;inte kan antas ge anledning till&lt;br&gt;missbruk i berusningssyfte, får i&lt;br&gt;enlighet med de föreskrifter som&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, Läkemedelsverket&lt;br&gt;meddelar lämnas ut från apotek&lt;br&gt;utan hinder av bestämmelserna i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns anledning att anta&lt;br&gt;att ett alkoholhaltigt läkemedel av&lt;br&gt;annat slag än som avses i 5 a §&lt;br&gt;kan missbrukas i berusningssyfte,&lt;br&gt;får regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande, Läkeme-&lt;br&gt;delsverket utfärda särskilda&lt;br&gt;föreskrifter om försäljning och&lt;br&gt;utlämnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, Läkemedels-&lt;br&gt;verket får besluta om ytterligare&lt;br&gt;föreskrifter om försäljning av&lt;br&gt;alkoholhaltiga läkemedel och tek-&lt;br&gt;nisk sprit, om det behövs for att&lt;br&gt;förhindra missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, Läkemedels-&lt;br&gt;verket får besluta om ytterligare&lt;br&gt;föreskrifter om försäljning av tek-&lt;br&gt;nisk sprit, om det behövs för att&lt;br&gt;förhindra missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 c&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om Hälso- och sjukvårdens an-&lt;br&gt;svarsnämnd begränsat eller dragit&lt;br&gt;in en läkares eller en tandläkares&lt;br&gt;behörighet att förskriva alkohol-&lt;br&gt;haltiga läkemedel eller teknisk&lt;br&gt;sprit enligt 9 eller 10 §§ lagen&lt;br&gt;(1994:954) om disciplinpåföljd&lt;br&gt;m.m. på hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;område får sådant läkemedel eller&lt;br&gt;teknisk sprit på ordination av läka-&lt;br&gt;ren eller tandläkaren inte lämnas&lt;br&gt;ut. Detsamma gäller när Veteri-&lt;br&gt;nära ansvarsnämnden dragit in&lt;br&gt;eller begränsat en veterinärs be-&lt;br&gt;hörighet att förskriva alkoholhal-&lt;br&gt;tiga läkemedel eller teknisk sprit.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;§’&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om Hälso- och sjukvårdens an-&lt;br&gt;svarsnämnd begränsat eller dragit&lt;br&gt;in en läkares eller en tandläkares&lt;br&gt;behörighet att förskriva teknisk&lt;br&gt;sprit enligt 9 eller 10 § lagen&lt;br&gt;(1994:954) om disciplinpåföljd&lt;br&gt;m.m. på hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;område får sådan teknisk sprit på&lt;br&gt;ordination av läkaren eller tand-&lt;br&gt;läkaren inte lämnas ut. Detsamma&lt;br&gt;gäller när Veterinära ansvarsnämn-&lt;br&gt;den dragit in eller begränsat en&lt;br&gt;veterinärs behörighet att förskriva&lt;br&gt;teknisk sprit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘ Senaste lydelse 1994:956.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:956.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 !&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Teknisk sprit, alkoholhaltiga pre-&lt;br&gt;parat eller alkoholhaltiga läkeme-&lt;br&gt;del får inte säljas eller lämnas ut&lt;br&gt;om det finns särskild anledning att&lt;br&gt;anta att varan är avsedd att använ-&lt;br&gt;das i berusningssyfte. Detsamma&lt;br&gt;gäller i fråga om att hjälpa någon&lt;br&gt;att skaffa sådana medel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 a&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot 5 a § första&lt;br&gt;eller tredje stycket döms till böter.&lt;br&gt;Motsvarande gäller om någon&lt;br&gt;lämnar ut alkoholhaltiga läkeme-&lt;br&gt;del eller teknisk sprit i strid med&lt;br&gt;5 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknisk sprit eller alkoholhaltiga&lt;br&gt;preparat får inte säljas eller läm-&lt;br&gt;nas ut om det finns särskild anled-&lt;br&gt;ning att anta att varan är avsedd&lt;br&gt;att användas i berusningssyfte.&lt;br&gt;Detsamma gäller i fråga om att&lt;br&gt;hjälpa någon att skaffa sådana&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot 5 a § första&lt;br&gt;eller tredje stycket döms till böter.&lt;br&gt;Motsvarande gäller om någon&lt;br&gt;lämnar ut teknisk sprit i strid med&lt;br&gt;5 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 §•&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Begår någon brott som avses i 9-11 §§ skall, om det inte är uppenbart&lt;br&gt;oskäligt, hos honom befintliga förråd av teknisk sprit och alkoholhaltiga&lt;br&gt;preparat liksom kärl och emballage samt renings- och filtreringsmedel&lt;br&gt;förklaras förverkade. Detsamma skall gälla redskap som använts i fall&lt;br&gt;som avses i 10 §. Förverkande av teknisk sprit och alkoholhaltigt pre-&lt;br&gt;parat kan även ske hos den som enligt 14 § andra stycket andra mening-&lt;br&gt;en är fri från ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett alkoholhaltigt läkemedel,&lt;br&gt;varmed vidtagits åtgärd för att&lt;br&gt;göra varan användbar för för-&lt;br&gt;täring och vilket påträffas hos&lt;br&gt;gärningsmannen, skall de förråd&lt;br&gt;av ifrågavarande läkemedel och&lt;br&gt;tillhörande emballage, som finns&lt;br&gt;hos honom, samt använda redskap&lt;br&gt;förklaras helt eller delvis för-&lt;br&gt;verkade, om det inte är uppenbart&lt;br&gt;oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förverkad egendom tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har begått ett brott som avses i första stycket skall, om det&lt;br&gt;inte är uppenbart oskäligt, dömas att betala skatt med 75 kronor per liter&lt;br&gt;för teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat som varit föremål for&lt;br&gt;brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:956.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:956.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:956.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Genom regeringsbeslut i mars 1992 tillkallades en parlamentarisk&lt;br&gt;kommitté (dir. 1992:30) med uppdrag att dels analysera och bedöma&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur&lt;br&gt;hälso- och sjukvården bör finansieras och organiseras på den övergripan-&lt;br&gt;de samhällsnivån. Kommittén antog namnet Kommittén om hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessförinnan, i maj 1990, hade regeringen tillsatt en kommitté med&lt;br&gt;uppdrag att göra en utredning om det samlade förmånssystemet för&lt;br&gt;försäkrade med betydande kostnader för sjukdom och handikapp (dir.&lt;br&gt;1990:34). Kommittén, som antog namnet Merkostnadskommittén, över-&lt;br&gt;lämnade i december 1992 betänkandet Merkostnader vid sjukdom och&lt;br&gt;handikapp (SOU 1992:129). Betänkandet har remissbehandlats. En&lt;br&gt;sammanställning över remissvaren finns tillgänglig på Socialdeparte-&lt;br&gt;mentet (Dnr S92/10302/F).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkallade i april 1992 en särskild utredare med uppgift att&lt;br&gt;genomföra en översyn av den svenska läkemedelsförsörjningen, särskilt&lt;br&gt;med avseende på Apoteksbolagets framtida roll och verksamhetsin-&lt;br&gt;riktning (dir. 1992:53). Utredningen, som antog namnet Läkemedels-&lt;br&gt;försörjningsutredningen (LFU 92) överlämnade i december 1993 ett&lt;br&gt;delbetänkande (SOU 1993:106) Läkemedel och kompetens. Betänkandet&lt;br&gt;har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns&lt;br&gt;tillgänglig på Socialdepartementet (Dnr S93/9700/S).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 16 juni 1994 att till riksdagen överlämna en&lt;br&gt;proposition (prop. 1994/95:9) om detaljhandel med receptffia läkemedel&lt;br&gt;m.m. som utgick ifrån LFU 92:s förslag. Efter valet hösten 1994 beslöt&lt;br&gt;dock den tillträdande regeringen att dra tillbaka propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LFU 92 överlämnade i augusti 1994 sitt huvudbetänkande (SOU&lt;br&gt;1994:110) Omsorg och konkurrens. Betänkandet har remissbehandlats.&lt;br&gt;En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig på Socialdepar-&lt;br&gt;tementet (Dnr S94/5396/S).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I januari 1994 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppdrag&lt;br&gt;att göra en kartläggning och analys av de olika avgiftssystemen inom&lt;br&gt;handikappområdet samt pröva om det fordras särskilda åtgärder för att&lt;br&gt;begränsa avgiftsuttaget. I uppdraget ingick också att lämna förslag om&lt;br&gt;särskilda högkostnadsskydd inom området (dir. 1993:127). Utredningen&lt;br&gt;antog namnet Avgiftsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsutredningen överlämnade betänkandet Avgifter inom handikapp-&lt;br&gt;området (SOU 1995:35) våren 1995 och betänkandet har därefter remiss-&lt;br&gt;behandlats. En remissammanställning finns tillgänglig på Socialdeparte-&lt;br&gt;mentet (Dnr S95/1897/H).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I december 1994 beslutade regeringen att HSU 2000 skulle slutföra sitt&lt;br&gt;arbete med ändrade direktiv. Kommittén fick också en delvis ändrad&lt;br&gt;sammansättning. Av tilläggsdirektiven framgår bl.a. att kommitténs för-&lt;br&gt;slag skall utgå från dagens system med landsting och kommuner som&lt;br&gt;finansiärer och tillhandahållare av hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén överlämnade i december 1995 ett delbetänkande (SOU Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;1995:122) Reform på recept med överväganden och förslag i de delar&lt;br&gt;som uppdraget rör kostnadsansvaret för läkemedel m.m. i öppen vård&lt;br&gt;samt läkemedelsförmånen inklusive högkostnadsskydd för sjukvård i&lt;br&gt;öppen vård och läkemedel. Betänkandet har remissbehandlats. En sam-&lt;br&gt;manställning av remissyttrandena finns tillgänglig på Socialdepartemen-&lt;br&gt;tet (Dnr S95/6463/S). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mars 1995 tillsattes en arbetsgrupp inom Socialdepartementet med&lt;br&gt;uppdrag att sammanställa och analysera uppgifter rörande Apoteksbo-&lt;br&gt;lagets hittillsvarande verksamhet samt redovisa förslag angående Apo-&lt;br&gt;teksbolagets framtida roll. Arbetsgruppen överlämnade i november 1995&lt;br&gt;en rapport, Apoteksbolagets framtida roll, utgångspunkter och förslag&lt;br&gt;(Ds 1995:82), till departementet. En sammanfattning av förslagen finns&lt;br&gt;i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av&lt;br&gt;remissyttrandena finns tillgänglig på Socialdepartementet (Dnr&lt;br&gt;S96/6462/S). En förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företrädare för staten respektive för Landstingsförbundet har med an-&lt;br&gt;ledning av förslagen i denna proposition träffat överenskommelse om&lt;br&gt;finansieringsprincipens tillämpning m.m. i samband med landstingens&lt;br&gt;övertagande av kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen. Överenskom-&lt;br&gt;melsen har godkänts av regeringen tidigare denna dag. En motsvarande&lt;br&gt;överenskommelse har träffats med Svenska Kommunförbundet beträffan-&lt;br&gt;de visst ansvar för inkontinenshjälpmendel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelse mellan staten och Svenska Kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företrädare för staten respektive Svenska Kommunförbundet har med&lt;br&gt;anledning av förslagen i denna proposition tecknat en överenskommelse&lt;br&gt;om finansieringsprincipens tillämpning m.m. i samband med kommuner-&lt;br&gt;na övertagande av kostnadsansvaret för inkontinensartiklar. Överenskom-&lt;br&gt;melsen har godkänts av regeringen tidigare denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 22 augusti 1996 att inhämta Lagrådets yttran-&lt;br&gt;de över de lagförslag som finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag.&lt;br&gt;Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Vi åter-&lt;br&gt;kommer i författningskommentaren till Lagrådets synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Nuvarande förhållanden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Läkemedelsförsörjningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) är målet för hälso- och&lt;br&gt;sjukvården en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkning-&lt;br&gt;en. Läkemedelsförsörjningen är en viktig del av hälso- och sjukvården.&lt;br&gt;Att läkemedelsförsörjningen skall ses som en del av hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;den, även om detta inte uttryckligen framgår i hälso- och sjukvårdslagen,&lt;br&gt;kan läsas ut av förarbetena till läkemedelslagen (1992:859), prop.&lt;br&gt;1991/92:107 s. 18. Utgångspunkten för läkemedelsförsörjningen är att&lt;br&gt;den skall bedrivas rationellt och på ett sådant sätt att behovet av säkra&lt;br&gt;och effektiva läkemedel tryggas. Det svenska systemet för läkemedels-&lt;br&gt;försörjning är alltså uppbyggt så att det dels beaktar läkemedels tillgäng-&lt;br&gt;lighet ur både konsumentsynpunkt och säkerhetssynpunkt, dels reglerar&lt;br&gt;tillgängligheten så att den information som behövs för en rationell an-&lt;br&gt;vändning av läkemedel kan tillhandahållas konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsförsörjningen regleras i två lagar; läkemedelslagen och&lt;br&gt;lagen (1970:205) om detaljhandel av läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelslagen innehåller bestämmelser om läkemedels kvalitet och&lt;br&gt;ändamålsenlighet, om försäljning av läkemedel och det godkännandeför-&lt;br&gt;farande som föregår ett försäljningstillstånd, om tillverkning, import och&lt;br&gt;handel i övrigt samt om krav på information om läkemedel till brukarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedel tillhandahålls patienter och egenvårdskunder i öppen och&lt;br&gt;sluten hälso- och sjukvård. De närmare bestämmelserna om läkemedels-&lt;br&gt;försörjningen finns i lagen om detaljhandel med läkemedel - som komp-&lt;br&gt;letterar läkemedelslagen på området för distribution - samt i ett avtal&lt;br&gt;mellan staten och Apoteksbolaget AB på vilket bolag staten överfört sin&lt;br&gt;ensamrätt till i princip all handel med läkemedel, alltså även den som&lt;br&gt;omfattar sjukhusens läkemedelsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedan följer en beskrivning av den nuvarande läkemedelsförsörjningen&lt;br&gt;inom öppen vård respektive sluten vård och de skillnader häremellan&lt;br&gt;som föreligger. En närmare redovisning om läkemedelsdistrubutionen&lt;br&gt;finns i avsnitt 5.5 Handel med läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.1.1 Öppen vård&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsförsörjningen i öppen hälso- och sjukvård sker genom apotek&lt;br&gt;lokaliserade runt om i landet och ingående i Apoteksbolaget AB. Bo-&lt;br&gt;laget har sedan tillkomsten år 1970 ensamrätt i fråga om att bedriva&lt;br&gt;detaljhandel med läkemedel. Bolaget skall svara för en god läke-&lt;br&gt;medelsförsörjning och noggrant följa utvecklingen på området. Villkoren&lt;br&gt;regleras i form av ett legalt monopol och ett avtal mellan bolaget och&lt;br&gt;staten. Grundläggande är att det åligger bolaget att svara för att en god&lt;br&gt;läkemedelsförsörjning i hela landet upprätthålls. Vidare anges i avtalet&lt;br&gt;att priser på försäljning av läkemedel skall vara enhetliga över hela&lt;br&gt;landet samt att bolaget på begäran skall anskaffa och tillhandahålla de&lt;br&gt;läkemedel som förskrivs av behörig förskrivare. Detta gäller även recept-&lt;br&gt;fria läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under avsnitt 5.5 finns en närmare redovisning om Apoteksbolaget AB&lt;br&gt;och den svenska utformningen av detaljhandeln med läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1993 råder i princip fri prissättning på läkemedel. Undan-&lt;br&gt;tagna från detta är emellertid de läkemedel som producenten vill skall&lt;br&gt;vara omfattade av läkemedelsförmånen. Det är Riksförsäkringsverket&lt;br&gt;(RFV) som enligt lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskost-&lt;br&gt;nader, m.m. skall fastställa pris på läkemedel (Apotekens utförsäljnings-&lt;br&gt;pris, förkortat AUP) inom läkemedelsförmånen och besluta om pris på&lt;br&gt;nya läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.1.2 Sluten vård&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsförsörjningen inom den slutna vården regleras i kungörelsen&lt;br&gt;(1970:738) om läkemedelsförsörjningen vid sjukvårdsinrättningarna vari&lt;br&gt;det framgår att det skall finnas särskilda anordningar såsom sjukhusapo-&lt;br&gt;tek och avdelningsförråd for den dagliga hanteringen av läkemedel.&lt;br&gt;Genom SOSFS 1995:19 (M) har Socialstyrelsen utfärdat föreskrifter och&lt;br&gt;allmänna råd om läkemedelshanteringen i såväl den slutna hälso- och&lt;br&gt;sjukvården som i öppen hälso- och sjukvård med inriktning på att utgöra&lt;br&gt;en enhetlig grund för läkemedelsrutinema inom läkarmottagningar och&lt;br&gt;vårdhem samt inom hemsjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukvårdshuvudmännen har ansvaret for att tillgodose befolkningens&lt;br&gt;behov av hälso- och sjukvård. En viktig förutsättning för att sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen skall kunna skapa likvärdiga villkor i fråga om att upp-&lt;br&gt;rätthålla en god tillgång till och kvalitet i hälso- och sjukvården är att de&lt;br&gt;kan fördela resurserna efter befolkningens vårdbehov. De måste därför&lt;br&gt;ha möjlighet att anpassa vårdutbudet efter lokala behov och förutsätt-&lt;br&gt;ningar eftersom variationerna ur såväl geografiska och befolkningsmäs-&lt;br&gt;siga som hälsomässiga hänseenden är betydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsförsörjningen är en central del av hälso- och sjukvården&lt;br&gt;och omfattas av hälso- och sjukvårdens övergripande värderingar. Detta&lt;br&gt;innebär en solidariskt finansierad och en i förhållande till behoven&lt;br&gt;rättvist fördelad hälso- och sjukvård. Läkemedel ingår som en viktig&lt;br&gt;resurs i den samlade hälso- och sjukvården och kan vara såväl komple-&lt;br&gt;ment som alternativ till andra sjukvårdande insatser. För att hälso- och&lt;br&gt;sjukvården skall kunna anpassas efter behoven måste det inom denna&lt;br&gt;finnas goda förutsättningar för avvägningar mellan läkemedelsbehandling&lt;br&gt;och andra sjukvårdande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apoteksbolagets ensamrätt till läkemedelsdistributionen omfattar, som&lt;br&gt;framgår av avsnitt 5.5 och nedan, försäljningen av läkemedel till den&lt;br&gt;slutna vården men däremot inte hanteringen inom ett sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukvårdshuvudmannen kan fritt välja vem som skall få uppdraget att&lt;br&gt;driva sjukhusapoteken. Sjukvårdshuvudmannen kan således även bestäm-&lt;br&gt;ma att själv ansvara för läkemedelsförsörjningen inom ett sjukhus. Inom&lt;br&gt;den slutna vården omsattes under år 1995 läkemedel för cirka 2,2 miljar-&lt;br&gt;der kronor. Apoteksbolaget driver på uppdrag av sjukvårdshuvudmännen&lt;br&gt;sjukhusapoteken. Sedan år 1987 omfattar detta uppdrag samtliga sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller själva inköpet av läkemedel är dock sjukhusen helt hän- Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;visade till Apoteksbolaget. Försäljning av läkemedel till den slutna vår-&lt;br&gt;den omfattas alltså av bolagets ensamrätt till detaljhandel. Landstingens&lt;br&gt;inköp av läkemedel till den sluma vården omfattas inte av RFV:s pris-&lt;br&gt;sättning varför prissättningen är helt fri. Genom Samarbetsnämnden för&lt;br&gt;sjukhusens läkemedelsförsörjning träffar sjukvårdshuvudmännen och&lt;br&gt;Apoteksbolaget överenskommelse om priser vid läkemedelsleveranser till&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningarna. Apotekens försäljningspris till sjukhusen utgörs&lt;br&gt;i princip av apotekens inköpspris (AIP) med påslag för Apoteksbolagets&lt;br&gt;kostnader. Påslagen varierar med förpackningsstorlek och sjukhustyp.&lt;br&gt;Samarbetsnämnden har infor dessa årliga förhandlingar inhämtat uppgif-&lt;br&gt;ter om prisförändringar från läkemedelsindustrin och har därmed viss&lt;br&gt;möjlighet att påverka priserna. Det förekommer att läkemedelsföretag&lt;br&gt;lämnar sjukhusen särskilda rabatter vid större volymer. Även i sådana&lt;br&gt;fall sker leveranserna och den ekonomiska regleringen via Apoteksbola-&lt;br&gt;get.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Konsumtion av läkemedel&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.2.1 Läkemedelsförsäljningen efter finansieringskällor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelskonsumtionen måste, då andra uppgifter inte finns tillgäng-&lt;br&gt;liga, uppskattas genom uppföljning av fÖrsäljningsstatistik. Läkemedels-&lt;br&gt;försäljningen mäts för närvarande av apoteken med inleveransstatistiken&lt;br&gt;som grund och den ger en god bild av konsumtionen genom att lager-&lt;br&gt;hållningen på apotek är mycket begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedel som används inom den slutna vården betalas i allt väsent-&lt;br&gt;ligt av landstingen. I öppen vård betalar patienten den del av kostnaden&lt;br&gt;vid köp av receptbelagda läkemedel som inte omfattas av läkemedelsför-&lt;br&gt;månen. Huvuddelen av de receptförskrivna läkemedlen ingår i läkeme-&lt;br&gt;delsförmånen, varvid patienten betalar en fastställd egenavgift och staten&lt;br&gt;genom RFV återstoden. För år 1995 svarade landstingen för 13 % av de&lt;br&gt;totala läkemedelskostnaderna, alltså både receptbelagda och receptfria&lt;br&gt;läkemedel, staten för 64 % och patienterna för 23 %. Utvecklingen över&lt;br&gt;tiden dessförinnan framgår av tabellen nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelskostnaderna' 1974-1995 fördelade efter finansieringskällor, Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;AUP, Mkr (exkl. moms). Inom parentes anges procentuell andel av&lt;br&gt;den totala försäljningen.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;År&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Total för-&lt;br&gt;säljning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Landstingen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sjukför-&lt;br&gt;säkringen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Patienterna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1974&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 816&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;292 (16)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;995 (55)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;529 (29)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1975&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 117&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;338 (16)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 211 (57)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;568(227)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1976&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 369&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;384 (16)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 334 (56)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;651 (27)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1977&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 725&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;447 (16)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 590 (58)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;688 (25)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1978&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 490&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;503 (17)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 748 (57)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;798 (26)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1979&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 273&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;552 (17)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 896 (58)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;825 (25)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1980&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 619&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;604 (17)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 150 (59)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;865 (24)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1981&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 945&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;660 (17)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 180 (55)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 105 (28)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1982&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 526&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;733 (16)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 645 (58)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 148 (25)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1983&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 084&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;846 (17)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 031 (60)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 207 (24)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1984&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 359&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;926 (17)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 085 (58)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 348 (25)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1985&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 860&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 021 (18)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 356 (57)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 483 (25)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1986&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 333&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 057 (17)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 641 (57)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 635 (26)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1987&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 168&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 262 (18)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 111 (57)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 795 (25)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1988&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 194&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 469 (18)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 837 (47)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 888 (35)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 054&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 529 (17)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 256 (58)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 269 (25)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 051&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 615 (16)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 927 (59)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 480 (25)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 313&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 774 (16)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 714 (59)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 825 (25)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 910&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 948 (15)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 623 (59)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 339 (26)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 047&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 997 (14)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 078 (63)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 972 (28)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15 658&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 097 (13)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 407 (60)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 154 (27)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1995&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 477&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 188 (13)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 228 (64)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 061 (23)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;' Med läkemedelskostnader avses här enbart kostnader för läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anm: under 1988 betalades ersättning från sjukförsäkringen endast under åtta måna-&lt;br&gt;der på grund av omläggning i betalningsrutinen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: Apoteksbolaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukförsäkringens andel av de totala läkemedelskostnaderna har ökat&lt;br&gt;under perioden. Landstingens andel ökade svagt under 1970- och 1980-&lt;br&gt;talen, men har minskat under 1990-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.2 Läkemedelskonsumtion i ett europeiskt perspektiv &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:27&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I jämförelse med andra europeiska länder har Sverige en måttlig läkeme-&lt;br&gt;delskonsumtion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumtion' av läkemedel per capita i Europa (index&lt;br&gt;genomsnitt=100)&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Land&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Frankrike&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Schweiz&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Belgien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tyskland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Italien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Österrike&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sverige&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Finland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Danmark&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Portugal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Holland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Spanien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Norge&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Irland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Grekland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Beräknad på tillverkningspriset&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: EFPIA 1994 &amp;amp; 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orsaken till att våra nordiska grannländer Danmark, Finland och Norge&lt;br&gt;har lägre läkemedelskonsumtion per capita än Sverige är inte känd men&lt;br&gt;antas bl.a. bero på att patienterna i dessa länder betalar en större andel&lt;br&gt;av läkemedelskostnaderna, vilket i sin tur kan antas begränsa konsum-&lt;br&gt;tionen. För Danmarks del torde ytterligare ett skäl vara att lågpris-&lt;br&gt;varianter av läkemedel används i större utsträckning än i Sverige. I&lt;br&gt;Frankrike ger en stor förskrivningsvolym och därmed konsumtion höga&lt;br&gt;totala läkemedelskostnader trots att prisnivån är förhållandevis låg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedanstående tabell redovisar en uppskattning som OECD gjort år&lt;br&gt;1995 av utgifterna för läkemedel hos en majoritet av EU:s medlemslän-&lt;br&gt;der. Denna statistik, som redovisades i samband med WHO:s konferens&lt;br&gt;om strategier för hälso- och sjukvårdsreformer i Ljubljana, Slovenien, i&lt;br&gt;juni 1996, verifierar ovanstående bedömning att Sverige i ett internatio-&lt;br&gt;nellt perspektiv har låga samhälleliga läkemedelskostnader beroende på&lt;br&gt;relativt låga inköpspriser och en måttlig konsumtion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgifter för läkemedel i ett antal EU-länder&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Land&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsutgif-&lt;br&gt;ter som procent&lt;br&gt;av BNP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsutgif-&lt;br&gt;ter i procent av&lt;br&gt;utgifter för hälso-&lt;br&gt;och sjukvård&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsutgif-&lt;br&gt;ter per capita i&lt;br&gt;USD&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tyskland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;426&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Italien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;268&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Frankrike&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;358&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Spanien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Grekland'&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23,5 (16,7)&lt;sup&gt;c&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Belgien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;288&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sverige&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Portugal’&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Irland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Luxemburg*&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Danmark&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;• 1992, &lt;sup&gt;b&lt;/sup&gt; 1991, ' baserad på landuppskattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: OECD health data, 1995&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Läkemedelsförmånen&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.3.1 Författningsreglering av läkemedelsförmånen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Rätten till läkemedelsförmåner regleras i lagen om begränsning av läke-&lt;br&gt;medelskostnader, m.m. Förmånerna består av prisnedsatta och kostnads-&lt;br&gt;fria läkemedel, kostnadsfria förbrukningsartiklar, prisnedsatta födelsekon-&lt;br&gt;trollerande medel, prisnedsatta livsmedel vid vissa sjukdomar, skydds-&lt;br&gt;läkemedel till havande eller ammande kvinnor eller till barn samt skydd&lt;br&gt;mot höga kostnader för läkemedel och öppen hälso- och sjukvård (hög-&lt;br&gt;kostnadsskyddet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisnedsatta läkemedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisnedsatta läkemedel har funnits sedan år 1955 och prisnedsättningen&lt;br&gt;gäller i princip receptbelagda läkemedel som förskrivs vid sjukdom.&lt;br&gt;Avgiftsreglerna har ändrats vid flera tillfällen. Sedan år 1992 gäller att&lt;br&gt;avgift tas ut för varje läkemedel vid ett och samma inköpstillfälle. Sedan&lt;br&gt;den 1 juli 1996 är avgiften högst 170 kronor för det läkemedel som har&lt;br&gt;det högsta priset på receptet och högst 70 kronor för varje ytterligare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förskrivet läkemedel. För denna avgift skall konsumenten få den mängd Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;läkemedel som svarar mot det beräknade behovet for högst 90 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsfria läkemedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som lider av långvarig och allvarlig sjukdom kan få kostnadsfria&lt;br&gt;läkemedel. Denna förmån har funnits sedan år 1955. Enligt forordningen&lt;br&gt;(1981:353) med förteckning över kostnadsfria läkemedel kan kostnads-&lt;br&gt;fria läkemedel ges vid 32 olika sjukdomar eller sjukdomsgrupper. Bort-&lt;br&gt;sett från en mindre ändring år 1993 har förordningen inte setts över&lt;br&gt;sedan år 1984. Enligt flera bedömningar som gjorts under senare år är&lt;br&gt;urvalet av sjukdomar som berättigar till avgiftsffihet inkonsekvent. Vissa&lt;br&gt;långvariga och allvarliga sjukdomar omfattas men inte andra. Läkeme-&lt;br&gt;delsurvalet anses också överensstämma dåligt med modem behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är även möjligt att under vissa förutsättningar erhålla kostnadsfria&lt;br&gt;läkemedel enligt smittskyddslagen (1988:1472) samt lagen (1993:332)&lt;br&gt;om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa hiv-smittade. Enligt&lt;br&gt;direktiven (1996:68) till en kommitté för utvärdering av smittskydds-&lt;br&gt;lagen m.m., som regeringen antog den 5 september 1996, skall över-&lt;br&gt;väganden och förslag som kommittén kan komma att lämna utgå från&lt;br&gt;dagens system med kostnadsfri undersökning, vård och behandling för&lt;br&gt;enskilda som kontaktar hälso- och sjukvården med anledning av en sam-&lt;br&gt;hällsfarlig sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsfria förbrukningsartiklar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånen med kostnadsfria förbrukningsartiklar tillkom år 1973. För-&lt;br&gt;månen gäller den som på grund av sjukdom eller efter behandling av&lt;br&gt;sådan sjukdom fortlöpande behöver dessa artiklar for egenvård och be-&lt;br&gt;handling. De förbrukningsartiklar som kan lämnas kostnadsfritt finns&lt;br&gt;upptagna i kungörelsen (1972:189) om kostnadsfria artiklar vid sjukdom.&lt;br&gt;Förmånen avser indikationerna diabetes, stomi samt inkontinens. Artik-&lt;br&gt;larna kan förskrivas på hjälpmedelskort av läkare eller tandläkare samt&lt;br&gt;av andra som Socialstyrelsen (SoS) har förklarat vara behöriga. SoS&lt;br&gt;föreskriver också hur artiklarna skall vara beskaffade. Handikappinsti-&lt;br&gt;tutet upprättar - på uppdrag av SoS - en förteckning över vilka enskilda&lt;br&gt;produkter som skall tillhandahållas. Förteckningen revideras regelbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisnedsatta födelsekontrollerande medel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1975 omfattas medel som förskrivs av läkare eller barnmorska&lt;br&gt;i födelsekontrollerande syfte av prisnedsättning på samma sätt som läke-&lt;br&gt;medel. Vid beräkning av prisnedsättning får dock kostnaden för dessa&lt;br&gt;medel inte räknas samman med kostnaden för prisnedsatta läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisnedsatta livsmedel vid vissa sjukdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånen med prisnedsatta livsmedel regleras i förordningen&lt;br&gt;(1979:1132) om prisnedsatta livsmedel vid vissa sjukdomar. I denna&lt;br&gt;anges tio sjukdomar vid vilka vissa speciallivsmedel får köpas till ned-&lt;br&gt;satt pris för barn under 16 år. Läkemedelsverket upprättar en förteckning&lt;br&gt;över de livsmedel som omfattas av prisnedsättningen. Verket anger ock-&lt;br&gt;så vilka läkare som är behöriga att förskriva dessa livsmedel. Förskriv-&lt;br&gt;ningen görs på livsmedelsanvisning. Konsumenterna betalar för när-&lt;br&gt;varande en egenavgift på 120 kronor för alla de produkter som hämtas&lt;br&gt;ut vid ett tillfälle avsedda för 90 dagars förbrukning. I vissa landsting&lt;br&gt;finns möjlighet för personer som fyllt 16 år att genom landstingets för-&lt;br&gt;sorg få subventionerade speciallivsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsläkemedel till havande eller ammande kvinnor samt barn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. har havande&lt;br&gt;eller ammande kvinnor samt barn rätt att erhålla skyddsläkemedel utan&lt;br&gt;kostnad i den utsträckning som regeringen bestämmer. Regeringen har&lt;br&gt;inte utfärdat någon förordning angående detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högkostnadsskyddet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet mot höga kostnader för prisnedsatta läkemedel och besök i&lt;br&gt;öppen vård regleras i lagen om begränsning av läkemedelskostnader,&lt;br&gt;m.m. I lagen anges det egenkostnadstak som skall gälla. Detta tak är&lt;br&gt;ff.o.m. den 1 juli 1996 2 200 kronor med möjlighet för landstingen att&lt;br&gt;besluta om ett lägre tak. För barn under 16 år inom samma familj gäller&lt;br&gt;ett gemensamt beloppstak. De grundläggande bestämmelserna om av-&lt;br&gt;gifter inom den öppna vården finns i 26 § hälso- och sjukvårdslagen.&lt;br&gt;Enligt dessa bestämmelser får vårdavgifter tas ut enligt grunder som&lt;br&gt;landstinget eller kommunen bestämmer om inte annat är föreskrivet.&lt;br&gt;Privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster, som omfattas av det&lt;br&gt;offentliga ersättningssystemet, får ta ut patientavgifter med högst samma&lt;br&gt;belopp som för motsvarande vård inom landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Prisförhandlingar för receptläkemedel i öppen vård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den 1 juli 1993 trädde en ny läkemedelslag i kraft. Den nya lagen er-&lt;br&gt;satte den tidigare läkemedelsförordningen (1962:701). Reglerna i den&lt;br&gt;nya lagen utformades så att de var förenliga med de regler på läke-&lt;br&gt;medelsområdet som Sverige måste beakta till följd av det då förestående&lt;br&gt;EES-avtalet. En viktig ändring i den nya lagen rörde priskontrollen som&lt;br&gt;enligt EU:s regler inte får vara knuten till godkännandeförfarandet. Det&lt;br&gt;innebar att priskontrollen frigjordes från produktkontrollen vilket innebär&lt;br&gt;att prissättningen på läkemedel i princip blev fri. Undantag från detta får&lt;br&gt;dock göras i fråga om priserna på de läkemedel som producenten vill ha&lt;br&gt;subventionerade med skatte- eller socialförsäkringsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen innehåller inga regler för prissättning av läkemedel. Så- Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;dana regler infördes i stället fr.o.m. den 1 januari 1993 i lagen om be-&lt;br&gt;gränsning av läkemedelskostnader, m.m. Enligt reglerna skall RFV fast-&lt;br&gt;ställa apotekens utförsäljningspris (AUP) på läkemedel inom läkemedels-&lt;br&gt;förmånen samt fastställa högsta rabattgrundande pris (referenspris) för&lt;br&gt;grupper av generiska läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV beslutar om pris på nya läkemedel, pris på nya förpackningar och&lt;br&gt;prisändringar på läkemedel som redan har ett av verket fastställt pris.&lt;br&gt;Läkemedelsföretagen ansöker om pris hos RFV, som skall fatta beslut&lt;br&gt;om pris inom 90 dagar. Beslutet kan överklagas till regeringen. Om&lt;br&gt;prisförhandlingarna för ett läkemedel inte leder fram till beslut från RFV&lt;br&gt;omfattas läkemedlet således inte av läkemedelsförmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det s.k. referensprissystemet infördes den 1 januari 1993. Det innebär&lt;br&gt;att RFV skall besluta om ett högsta rabattgrundande pris för läkemedel&lt;br&gt;där det finns generiskt likvärdiga läkemedel registrerade i Sverige. Det&lt;br&gt;blir detta s.k. referenspris som skall läggas till grund för beräkningen av&lt;br&gt;prisnedsättningen. För läkemedel som har ett högre pris än referenspriset&lt;br&gt;får patienten själv betala mellanskillnaden. RFV har beslutat att för de&lt;br&gt;läkemedel som skall omfattas av detta system skall referenspriset utgöras&lt;br&gt;av priset för det billigaste synonympreparatet med ett tillägg på 10 %.&lt;br&gt;Referenspriset är alltså ett fiktivt pris. Det är Läkemedelsverket som&lt;br&gt;bedömer vilka läkemedel som har generiska motsvarigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prissättningen på de läkemedel som inte omfattas av referenspris-&lt;br&gt;systemet tar RFV i första hand hänsyn till läkemedlets medicinska och&lt;br&gt;hälsoekonomiska värde, försäljningsvolym samt priset i företagets hem-&lt;br&gt;land. Verket gör också internationella pris- och kostnadsjämförelser med&lt;br&gt;andra terapier. I det praktiska prissättningsarbetet har RFV regelbundna&lt;br&gt;kontakter med Läkemedelsverket, Socialstyrelsen, Apoteksbolaget och&lt;br&gt;Landstingsförbundet. Verket har också etablerat kontakter med prissätt-&lt;br&gt;ningsorganisationer i andra länder. Under budgetåret 1994/95 fattade&lt;br&gt;RFV 2 143 prisbeslut, varav 1 690 avsåg ändrade priser, 212 nya läke-&lt;br&gt;medel, 24 nya styrkor samt 28 nya beredningsformer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Samhällets finansiering av läkemedel&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.5.1 Öppen vård&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Samhället svarar genom den allmänna försäkringen (där bl.a. sjukförsäk-&lt;br&gt;ringen ingår) för finansieringen av förmånen med prisnedsatta och kost-&lt;br&gt;nadsfria läkemedel i öppen vård. Den enskilde konsumenten betalar vid&lt;br&gt;inköp av ett förskrivet prisnedsatt läkemedel en avgift på f.n. högst 170&lt;br&gt;kronor. Om inköpet avser fler än ett sådant läkemedel är avgiften högst&lt;br&gt;70 kronor för varje ytterligare samtidigt förskrivet läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukförsäkringens kostnader för läkemedel har ökat med i genomsnitt&lt;br&gt;cirka 12 % årligen under den senaste 1 O-årsperioden och uppgick år&lt;br&gt;1995 till cirka tio miljarder kronor. Av de totala kostnaderna för recept-&lt;br&gt;läkemedel i öppen vård år 1995 på cirka 13,8 miljarder kronor utgjorde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukförsäkringens andel cirka 81 %. Åren 1994 och 1995 har egenav- Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;giftema för prisnedsatta läkemedel höjts påtagligt. Konsumenternas andel&lt;br&gt;av de totala samhällskostnaderna för prisnedsatta och kostnadsfria läke-&lt;br&gt;medel beräknas i början av år 1996 vara cirka 20 %. Trots de höjda&lt;br&gt;patientavgifterna har patienternas andel av kostnaderna gått ner under de&lt;br&gt;senaste åren som en funktion av de totalt än snabbare kostnadsökningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukförsäkringen finansierar härutöver vissa speciallivsmedel för barn&lt;br&gt;under 16 år samt förbrukningsartiklar för diabetiker, inkontinenta och&lt;br&gt;stomiopererade. Dessa artiklar tillhandahålls patienterna kostnadsfritt och&lt;br&gt;den totala kostnaden för förmånen uppgick år 1995 till cirka 1,5 miljar-&lt;br&gt;der kronor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.5.2 Sluten vård&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De läkemedel som används inom den slutna vården betalas helt av sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen och finansieras liksom hälso- och sjukvården i övrigt&lt;br&gt;främst via landstingsskatten. Den patientavgift som erläggs är inte av-&lt;br&gt;sedd att finansiera själva vården utan är i grunden tänkt som betalning&lt;br&gt;for fritt vivre. Läkemedelskostnaderna ingår normalt sett i varje kliniks&lt;br&gt;budget vilket innebär att läkarna har egna drivkrafter att vara kostnads-&lt;br&gt;medvetna vid sin läkemedelsanvändning. Sjukvårdshuvudmännens andel&lt;br&gt;av de totala läkemedelskostnaderna i samhället har successivt minskat&lt;br&gt;under 1990-talet och utgjorde år 1995 cirka 12 %. Orsakerna till denna&lt;br&gt;minskning är i första hand den s.k. Ädelreformen som i princip inneburit&lt;br&gt;att långtidssjukvården överförts till kommunerna. De överförda sjukhem-&lt;br&gt;men ingår i begreppet särskilda boendeformer för service och vård och&lt;br&gt;omfattas av reglerna for läkemedelsförsörjning i öppen vård med den&lt;br&gt;konsekvensen att staten tagit över kostnadsansvaret för läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kortare vårdtider och ändrade vårdformer, t.ex. fler operationer inom&lt;br&gt;dagkirurgin, har också inneburit ett minskat tryck på läkemedelskost-&lt;br&gt;naderna i sluten vård. Det faktum att den slutna vården använder ett&lt;br&gt;delvis annat sortiment av läkemedel och utnyttjar möjligheterna att göra&lt;br&gt;upphandling i konkurrens på ett annat sätt än vad det finns förutsätt-&lt;br&gt;ningar för inom öppen vård har också påverkat kostnadsutvecklingen.&lt;br&gt;Denna möjlighet har som sagt inte förevarit inom den öppna vården där&lt;br&gt;läkarnas fria förskrivningsrätt försvårar en styrning mot mera enhetligt&lt;br&gt;läkemedelsval som ger särskild upphandlingskraft.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Överväganden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Utgångspunkter för reformen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Subventioneringen av läkemedel har en drygt 40-årig historia. Föränd-&lt;br&gt;ring har lagts till förändring och läkemedelsförmånen är nu mogen för&lt;br&gt;översyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande principer för regeringen vid en förändring av förmåns- Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;systemet är att det både skall uppfattas som rättfärdigt av flertalet och ge&lt;br&gt;ett gott skydd till människor med stora behov av läkemedel och annan&lt;br&gt;sjukvård. Detta synsätt ligger alltså till grund för regeringens förslag och&lt;br&gt;är av avgörande betydelse i en samhällsekonomisk situation med mer&lt;br&gt;begränsade resurser för att värna om ett effektivt kostnadsskydd för dem&lt;br&gt;som mest behöver det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya förmånssystemet måste därför utformas på så sätt att ingen&lt;br&gt;skall drabbas av så höga läkemedelskostnader att hälsan eller vården blir&lt;br&gt;eftersatt. Läkemedelsförmånen måste konstrueras så att subventionen blir&lt;br&gt;mer träffsäker mot höga kostnader generellt sett, i stället för att som nu&lt;br&gt;subventionera alla läkemedelsköp över en viss summa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare utgångspunkt för regeringen är att ett nytt system måste&lt;br&gt;utformas så att de samlade resurserna för hälso- och sjukvården används&lt;br&gt;så effektivt som möjligt i ett längre perspektiv. Den snabba kostnadsut-&lt;br&gt;vecklingen vad avser läkemedel måste bromsas såväl kortsiktigt som i&lt;br&gt;ett längre perspektiv. Att samla resurserna för hälso- och sjukvård och&lt;br&gt;läkemedel gör det möjligt för hälso- och sjukvården att samordna och&lt;br&gt;avväga olika former av terapier, att rikta kostnader för allt dyrare vård&lt;br&gt;och behandlingsmetoder till dem som har de största behoven och att&lt;br&gt;göra en bättre samordning mellan den öppna och den slutna vården.&lt;br&gt;Läkemedelsförmånen måste sålunda mer aktivt än för närvarande med-&lt;br&gt;verka till ett rationellt utnyttjande av de samlade resurserna och till hög&lt;br&gt;kvalitet i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Kostnadsansvar för läkemedelsförmånen och för&lt;br&gt;förbrukningsartiklar vid inkontinens&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;5.2.1 Allmänt om kostnadsansvaret&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Redan i direktiven till kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering&lt;br&gt;och organisation (HSU 2000) framhöll regeringen att de överväganden&lt;br&gt;och förslag som kommittén förväntades komma fram till skulle ha sin&lt;br&gt;utgångspunkt i att sjukvårdshuvudmännen bör överta kostnadsansvaret&lt;br&gt;för läkemedelsförmånen från den allmänna sjukförsäkringen. Syftet med&lt;br&gt;detta var att finna former för att för framtiden dämpa den kostnadsutvec-&lt;br&gt;kling som etablerats rum och samtidigt skapa förutsättningar för en&lt;br&gt;bättre avvägning mellan läkemedelsbehandling och andra sjukvårdande&lt;br&gt;insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning fyller de förslag som kommittén i denna&lt;br&gt;del lämnat väl de krav som måste ställas på ett mera tydligt ansvar för&lt;br&gt;läkemedelskostnadernas utveckling än som dagens ordning ger förutsätt-&lt;br&gt;ningar för. De förslag som regeringen nu lägger fram stämmer därför i&lt;br&gt;stort sett överens med vad kommittén kommit fram till. Ett överförande&lt;br&gt;av kostnadsansvaret bör, enligt regeringens mening, bygga på finan-&lt;br&gt;sieringsprincipen, alltså att de medel som kan ställas till sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männens förfogande motsvaras av statens kostnader för läkemedelsför-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;månen när kostnadsansvaret förs över, minskat med den utgiftsminsk-&lt;br&gt;ning som kan beräknas vinnas genom en ny förmånskonstruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forsknings- och utvecklingsarbete inom läkemedelsområdet är av stor&lt;br&gt;betydelse för den läkemedelsterapeutiska utvecklingen. Det är därför&lt;br&gt;viktigt att kliniska prövningar m.m. även i framtiden bereds erforderligt&lt;br&gt;utrymme inom den kliniska vården. Enligt regeringens uppfattning är&lt;br&gt;denna fråga så central att den omfattas av den överenskommelse om&lt;br&gt;finansieringsprincipens tillämpning m.m. som träffats mellan företrädare&lt;br&gt;för staten och Landstingsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.2.2 Kostnadsansvar för läkemedelsförmånen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen förs&lt;br&gt;över från staten (sjukförsäkringen) till landstingen den 1 januari&lt;br&gt;1998. Kostnaderna för läkemedelsförmåner i vissa internationella&lt;br&gt;förhållanden skall dock fortsättningsvis ersättas genom sjukförsäk-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsansvaret för förbrukningsartiklar för stomiopererade och&lt;br&gt;diabetiker överförs till landstingen vid samma tidpunkt som kostnads-&lt;br&gt;ansvaret för läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen förs&lt;br&gt;över till landstingen och de landstingsfria kommunerna. Kostnadsansva-&lt;br&gt;ret förs över i två etapper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under etapp 1 - förslagsvis varande tre år - tillämpas ett system med&lt;br&gt;särskilt statsbidrag för förmånen. I enlighet med finansieringsprincipen&lt;br&gt;bör det särskilda statsbidraget motsvara statens kostnader för läkemedels-&lt;br&gt;förmånen när kostnadsansvaret förs över - minskat med besparingen till&lt;br&gt;följd av reformeringen av själva förmånssystemet. Statsbidraget fördelas&lt;br&gt;till landstingen enligt principer som baseras på tidigare års kostnader.&lt;br&gt;Landstingen bör garanteras en i förväg fastställd årlig uppräkning av&lt;br&gt;statsbidraget. Uppräkningen bör baseras på kostnadsökningen under den&lt;br&gt;senaste tioårsperioden i fasta priser med tillägg för inflationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för faktorpreparaten till de blödarsjuka fördelas på samtliga&lt;br&gt;landsting i förhållande till befolkningsandelen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under etapp 2 bör man söka en permanent lösning för finansieringen;&lt;br&gt;antingen genom att det särskilda statsbidraget inordnas i det nya stats-&lt;br&gt;bidragssystemet eller i andra former som kan ge en långsiktig och stabil&lt;br&gt;lösning både för staten och landstingen. I det fall lösningen blir att stats-&lt;br&gt;bidraget inordnas i det nya statsbidragssystemet krävs en utjämning för&lt;br&gt;eventuella behovsskillnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den helt övervägande delen instanser som be-&lt;br&gt;handlat frågan är positiva till att kostnadsansvaret för läkemedelsför-&lt;br&gt;månen förs över från staten (sjukförsäkringen) till sjukvårdshuvudmän-&lt;br&gt;nen. De tillstyrker härvid särskilt utgångspunkten att ansvaret för läke-&lt;br&gt;medel är en viktig del i ett samlat hälso- och sjukvårdsansvar för sjuk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdshuvudmännen. Riksförsäkringsverket understryker vikten av att&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen ges ett reellt kostnads- och finansieringsansvar.&lt;br&gt;Verket menar dock att det i realiteten inte är fråga om något överförande&lt;br&gt;av kostnadsansvar till landstingen utan enbart fråga om ett förändrat&lt;br&gt;betalningsansvar för läkemedelsförmånen i och med att staten även i&lt;br&gt;framtiden skall finansiera förmånen via statsbidrag. Landstingsförbundet&lt;br&gt;och även de flesta landstingen, liksom Svenska Kommunförbundet och&lt;br&gt;de flesta primärkommunema, är positiva till att kostnadsansvaret över-&lt;br&gt;förs till sjukvårdshuvudmännen. De allra flesta understryker dock vikten&lt;br&gt;av en säker finansiering av reformen. Några landsting uttalar också en&lt;br&gt;större tveksamhet till att ta över kostnadsansvaret än andra. En viss oro&lt;br&gt;för att omotiverade olikheter kan komma att utvecklas mellan landsting-&lt;br&gt;en kan läsas ut från yttrandena från handikapprörelsen m.fl. organisa-&lt;br&gt;tioner som företräder patientintressen. Sålunda avstyrker några ett&lt;br&gt;genomförande av reformen medan andra redovisar tveksamheter.&lt;br&gt;Sveriges Läkarförbund ställer sig tveksamt till nyttan av reformen lik-&lt;br&gt;som Sveriges Farmacevtförbund och Läkemedelsindustriföreningen&lt;br&gt;(LIF). LIF anser att ett överförande av kostnadsans varet enligt kommit-&lt;br&gt;téns förslag får såväl socialpolitiskt som industripolitiskt negativa kon-&lt;br&gt;sekvenser. Sverige har för närvarande både låga priser och låg förbruk-&lt;br&gt;ning på läkemedel varför LIF menar att en överföring av kostnadsansva-&lt;br&gt;ret inte dämpar kostnadsutvecklingen. Konkurrensverket avstyrker refor-&lt;br&gt;men med motiv att sjukvårdshuvudmännen får en alltför dominerande&lt;br&gt;ställning på vårdmarknaden. Några instanser, t.ex. Läkemedelsverket tar&lt;br&gt;inte ställning i frågan om kostnadsansvaret men framhåller att bespa-&lt;br&gt;ringssträvandena inte får skymma den betydligt viktigare frågan om&lt;br&gt;rationell läkemedelsanvändning. De fackliga organisationerna, förutom&lt;br&gt;farmacevtförbundet, tillstyrker ett överförande av kostnadsansvaret.&lt;br&gt;Läkemedelsgrossistföreningen avstyrker ett överförande av kostnads-&lt;br&gt;ansvaret beroende på tveksamhet till landstingens förmåga att göra ade-&lt;br&gt;kvata bedömningar inom läkemedelsområdet. Svenska Läkaresällskapet&lt;br&gt;tillstyrker ett överförande av kostnadsansvaret, men pekar på risken med&lt;br&gt;regionala skillnader. Handikappinstitutet anser att det nuvarande försörj-&lt;br&gt;ningssystemet av förbrukningsartiklar fungerar bra. Produkterna omfattas&lt;br&gt;av ett lättillgängligt distributionssystem och brukarna erhåller produkter-&lt;br&gt;na endera på apoteken eller via hemdistribution. Det är enligt institutet&lt;br&gt;viktigt att denna lättillgänglighet behålls även i en förändrad ordning där&lt;br&gt;kostnadsansvaret överförs till ny huvudman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Läkemedel används för att förebygga,&lt;br&gt;påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom på sjukdom. Med hänsyn&lt;br&gt;till den enskildes säkerhet har läkemedel sedan länge omfattats av en&lt;br&gt;offentligrättslig reglering. Det gäller inte bara godkännande och kontroll&lt;br&gt;utan även frågor om distribution, information och användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsförmånen regleras och finansieras för närvarande via sjuk-&lt;br&gt;försäkringen. Så har det varit sedan år 1955 då den allmänna sjukförsäk-&lt;br&gt;ringen också kom att innehålla en läkemedelsförmån med syfte att för-&lt;br&gt;bättra hälsoläget genom att minska konsumenternas kostnader för medi-&lt;br&gt;cin. Kostnadsutvecklingen för läkemedel är i första hand en funktion av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befolkningen hälsa, åldersstruktur samt läkemedlens ändamålsenlighet.&lt;br&gt;Kostnaderna styrs naturligtvis också av förskrivande läkare, tandläkare,&lt;br&gt;distriktssköterska m.fl. Läkemedelsförmånen nyttjas av patienter som&lt;br&gt;använder receptförskrivna läkemedel, vissa förbrukningsartiklar m.fl.&lt;br&gt;subventionerade produkter. Hela förmånen fungerar schematiskt sett&lt;br&gt;enligt ett trepartsforhållande där ansvaret for kostnaderna och en fort-&lt;br&gt;löpande kostnadseffektivitetsutveckling åvilar staten men där staten i&lt;br&gt;stort sett saknar möjlighet att påverka de två andra parternas agerande&lt;br&gt;nämligen forskrivama och läkemedelsanvändarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder också betydande skillnad i kunskap och information om&lt;br&gt;läkemedel som terapi mellan de tre aktörerna. Patienten kan förväntas ha&lt;br&gt;bäst kunskap om sin egen hälsa och vad hon förväntar av konsultationen&lt;br&gt;med läkaren eller distriktssköterskan. Patientens kunskaper om olika&lt;br&gt;läkemedel, och deras effekter, är oftast mindre än läkarens, som därför&lt;br&gt;får ett avgörande inflytande över vilket läkemedel som skall förskrivas.&lt;br&gt;Den som svarar för finansieringen, för närvarande staten via RFV, sak-&lt;br&gt;nar såväl reella förutsättningar som information för att bedöma lämplig-&lt;br&gt;heten av en viss förskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ovan redovisade förhållandet är enligt regeringens uppfattning en&lt;br&gt;viktig förklaring till att kostnaden for läkemedelsförmånen har ökat med&lt;br&gt;i genomsnitt över 12 % per år under den senaste tioårsperioden fram till&lt;br&gt;år 1994. Även år 1995 har kostnaderna ökat kraftigt om än inte lika&lt;br&gt;mycket som åren dessförinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns naturligtvis ytterligare förklaringar till kostnadsökningen för&lt;br&gt;läkemedelsförmånen. Till en del ligger förklaringen i Ädelreformen och&lt;br&gt;den pågående strukturomvandlingen inom hälso- och sjukvården som&lt;br&gt;innebär en kontinuerlig överflyttning från den slutna vården till öppna&lt;br&gt;vårdformer. Denna strukturomvandling medför att läkemedelsförsälj-&lt;br&gt;ningen i öppen vård, som finansieras av staten genom läkemedelsförsäk-&lt;br&gt;ringen, ökar. En motsvarande minskning kan avläsas i statistiken över&lt;br&gt;läkemedelsförsäljningen till den slutna vården som finansieras av lands-&lt;br&gt;tingen. En annan delförklaring kan sökas i sjukvårdens förbättrade pro-&lt;br&gt;duktivitet som lett till en ökning av antalet läkarbesök. Detta förhållande&lt;br&gt;ökar den totala läkemedelsanvändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen inom flera läkemedelsgrupper har under senare år varit&lt;br&gt;mycket positiv och nya och effektiva men samtidigt också mycket&lt;br&gt;dyrare läkemedel har introducerats och snabbt vunnit gillande bland&lt;br&gt;förskrivare och patienter. De nya och dyrare läkemedlen har därmed&lt;br&gt;konkurrerat ut de äldre och billigare. Kostnadsökningen är således till&lt;br&gt;betydande del en konsekvens av läkemedelsteknologiutvecklingen som i&lt;br&gt;sin tur inneburit för patienterna gynnsammare terapier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett flertal studier som visar att kostnadsökningar som blir&lt;br&gt;följden av att nya läkemedel introduceras mycket väl kan motiveras&lt;br&gt;såväl från medicinska som samhällsekonomiska utgångspunkter. Sam-&lt;br&gt;tidigt finns det studier som går i motsatt riktning där det hävdas att nya&lt;br&gt;läkemedel inte har den överlägsenhet som görs gällande. Exempel på&lt;br&gt;detta kan hämtas från en aktuell diskussion om behandling av måttligt&lt;br&gt;förhöjt blodtryck. Vissa läkare behandlar regelmässigt med dyra ACE-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hämmare medan andra förskriver diuretika som är avsevärt billigare och&lt;br&gt;som anses vara en fullgod terapi i de flesta fall. En kostnadseffektiv&lt;br&gt;användning av läkemedel kräver alltså noggrann avvägning mellan beslut&lt;br&gt;att behandla respektive att inte behandla, mellan olika läkemedel och&lt;br&gt;mellan läkemedel och annan behandling. Det är således inte ett problem&lt;br&gt;i sig om kostnaderna för läkemedelsförmånen ökar om det med någor-&lt;br&gt;lunda säkerhet kan avgöras att patienterna genom läkemedelsförskriv-&lt;br&gt;ningen får bästa möjliga behandling till lägsta möjliga kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även uppgifter om över- respektive underförskrivning av läkemedel&lt;br&gt;bör i sammanhanget beaktas liksom de studier som pekar på att rent&lt;br&gt;felaktiga förskrivningar leder till att människor i icke obetydlig omfatt-&lt;br&gt;ning tas in för vård på medicinkliniker. Sannolikt kommer problemet&lt;br&gt;med överförskrivning att uppmärksammas tidigt som följd av det nya&lt;br&gt;finansieringssystemet. Det blir ju på en gång mycket mera intressant för&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen att försöka hålla nere kostnaden för läkemedels-&lt;br&gt;förmånen. Regeringen är emellertid minst lika angelägen om att diskus-&lt;br&gt;sionen om underförskrivning utvecklas till ett konsensusstadium där nya&lt;br&gt;rekommendationer kan vinna fäste inom förskrivarkåren och undanröja&lt;br&gt;tidigare osäkerheter. Särskilt inom området centrala nervsystemet är det&lt;br&gt;angeläget med förbättrade kunskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsutvecklingen i Sverige för samhällets andel av läkemedels-&lt;br&gt;notan är emellertid i ett internationellt perspektiv ingalunda unik. Tvärt-&lt;br&gt;om, de flesta medlemsländerna inom EU - liksom övriga OECD-länder&lt;br&gt;- har snabbt ökande läkemedelskostnader och arbetar med att införa åt-&lt;br&gt;gärder av motsvarande karaktär som de som kommer att presenteras här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare om läkemedelskostnadernas utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av läkemedelskostnaderna kan förklaras av i huvudsak tre&lt;br&gt;olika faktorer. För det första handlar det om årliga prishöjningar på be-&lt;br&gt;fintliga läkemedel på den svenska marknaden. För det andra sker en&lt;br&gt;tillväxt av marknaden varje år i och med att volymen förskrivna läke-&lt;br&gt;medel ökar. För det tredje introduceras varje år nya och oftast dyrare&lt;br&gt;läkemedel på marknaden som har en tendens att snabbt vinna genomslag&lt;br&gt;i förskrivningen. En analys av kostnadsutvecklingen under år 1995 ger&lt;br&gt;vid handen att volymen ökat med 1,8 %, att priserna på befintligt sorti-&lt;br&gt;ment gått upp med 2,2 % och att prisnivån på de nyintroducerade pre-&lt;br&gt;paraten låg i genomsnitt 6,3 % över den för motsvarande gamla produk-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökningen av läkemedelsförsäljningen samt ökningen av de olika kom-&lt;br&gt;ponenterna för läkemedelskostnaderna för perioden 1984-1995 framgår&lt;br&gt;av följande tabell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Försälj- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Försälj-&lt;br&gt;ning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ningsök-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(mkr) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ning mel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Avser humanlän åren i&lt;br&gt;kemedel) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prishöj-&lt;br&gt;ningsef-&lt;br&gt;fekt mel-&lt;br&gt;lan åren i&lt;br&gt;%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Volym-&lt;br&gt;ändring&lt;br&gt;DDD to-&lt;br&gt;talt öppen&lt;br&gt;och sluten&lt;br&gt;vård i %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sorti-&lt;br&gt;ments for-&lt;br&gt;ändring&lt;br&gt;(medel-&lt;br&gt;prisökning&lt;br&gt;per DDD)&lt;br&gt;i %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1984&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 862&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+7,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+4,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+4,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1985&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 197&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+8,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+4,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+4,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1986&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 501&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+7,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+3,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+5,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1987&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 030&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+11,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+2,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+0,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+8,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1988&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 717&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+13,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+2,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+5,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+4,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 309&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+10,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+2,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+3,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+4,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 051&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+11,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+1,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+4,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+5,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 872&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+11,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+2,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+2,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+6,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 076&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+15,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+1,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+5,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+8,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 232&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+12,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-0,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+4,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+8,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 848&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+15,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+3,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+5,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+6,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1995&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 093&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+12,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+2,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+3,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+6,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: Apoteksbolaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Apoteksbolagets årsredovisning för år 1995 ökade bolagets fak-&lt;br&gt;turering till RFV med 11,5 %. Jämfört med utvecklingen under tidigare&lt;br&gt;år, exempelvis utvecklingen under tioårsperioden fram till 1994 som&lt;br&gt;innebar en årlig ökning på i genomsnitt 12,7 % enligt redovisning i&lt;br&gt;kommitténs betänkande, så har utvecklingstakten dämpats. Att tendensen&lt;br&gt;håller i sig visar också utvecklingen under första halvåret 1996. Apo-&lt;br&gt;teksbolagets fakturering till RFV ökade då med 4,4 %. Det är emellertid&lt;br&gt;ännu för tidigt att dra några mera långtgående slutsatser av denna trend&lt;br&gt;med hänsyn till den korta tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ett faktum att läkemedelskostnaderna som andel av de totala&lt;br&gt;vårdkostnaderna ökat märkbart under senare år. Under 1970- och 1980-&lt;br&gt;talen utgjorde läkemedelskostnadernas andel mindre än 10 % och höll&lt;br&gt;sig då i närheten av de relationer som rådde i Storbritannien som enligt&lt;br&gt;internationell statistik har bland de lägsta läkemedelskostnaderna bland&lt;br&gt;OECD-ländema. Sedan ingången av 90-talet är bilden en annan. Numera&lt;br&gt;uppgår läkemedelskostnaderna för samhället till cirka 13 % av de sam-&lt;br&gt;lade kostnaderna för hälso- och sjukvård i Sverige. Denna utveckling&lt;br&gt;bekräftas av statistik som nyligen presenterades vid WHO:s tidigare&lt;br&gt;nämnda konferens över reformer på hälso- och sjukvårdsområdet i&lt;br&gt;Europa. Sverige redovisades enligt en OECD-källa ha en kostnad för&lt;br&gt;läkemedel om 12,7 % av totala hälso- och sjukvårdskostnader. Mot-&lt;br&gt;svarande siffra var för Tyskland 18,5 %, Frankrike 16,8 %, Holland&lt;br&gt;10,9 % och Danmark 11,3 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet att läkemedlens andel av totala kostnaderna ökat behöver&lt;br&gt;som tidigare framhållits inte vara negativt om det kan fastställas att bl.a.&lt;br&gt;läkemedelsterapierna lett till ett effektivare resursutnyttjande och därmed&lt;br&gt;hälsovinster. En minskning av kostnaderna för den slutna vården genom&lt;br&gt;att vårdansvaret överförs till öppenvård innebär ju ofrånkomligt att kost-&lt;br&gt;naderna för läkemedel som andel av totalkostnaderna ökar. Sannolikt&lt;br&gt;innebär denna strukturförändring icke obetydliga hälso- och samhälls-&lt;br&gt;ekonomiska vinster men avsaknaden av hälsoekonomisk forskning på&lt;br&gt;området, som tydligare skulle kunna visa på förhållandet, är dessvärre en&lt;br&gt;brist. Det är angeläget att bättre kunskap om bl.a. dessa frågor kan vinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedel som terapi inom hälso- och sjukvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedel är som framhållits en av flera möjliga behandlingsinsatser&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården. I detta avseende skiljer de sig inte från&lt;br&gt;exempelvis kirurgiska ingrepp eller medicintekniska produkter. För att&lt;br&gt;åstadkomma ett bra vårdresultat krävs vanligen en kombination av olika&lt;br&gt;behandlingsinsatser. Vilken som är den mest effektiva kombinationen&lt;br&gt;varierar beroende på sjukdomens art och nyttan av de olika behandlings-&lt;br&gt;insatserna. I många fall lindrar och botar läkemedel sjukdomar på ett för&lt;br&gt;patienten både ändamålsenligt och mindre smärtsamt sätt än exempelvis&lt;br&gt;kirurgiska ingrepp. Vad som är den mest effektiva behandlingskombina-&lt;br&gt;tionen förändras över tiden beroende på den medicinska forskningens&lt;br&gt;framsteg, som ger ny kunskap och nya teknologier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det starka beroendet mellan olika behandlingsformer är lätt att inse&lt;br&gt;och talar för ett enhetligt finansieringssystem för hela hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården. Trots detta har läkemedel kommit att särbehandlas vid utform-&lt;br&gt;ningen av finansieringen av sjukvården. Det kan ha berott på att det&lt;br&gt;varit lättare att beräkna och bedöma kostnaden för en viss läkemedels-&lt;br&gt;terapi än för andra former av terapier. Denna kunskap har dock inte&lt;br&gt;förmåtts användas i syfte att bättre styra kostnadsutvecklingen för läke-&lt;br&gt;medel. Det kan också ha berott på att läkemedel betraktats som en del&lt;br&gt;av försäkringssystemet och förmånen som en transferering till individen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Integrering av läkemedelskostnader med vårdkostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning är det inte längre relevant att särbehandla&lt;br&gt;de offentliga utgifterna för läkemedel. Genom att flytta kostnadsansvaret&lt;br&gt;för läkemedelsförmånen från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen&lt;br&gt;ges det i framtiden bättre möjligheter för dessa att styra resursanvänd-&lt;br&gt;ningen och genomföra prioriteringar som innebär en effektivare resursan-&lt;br&gt;vändning och därmed bättre vård för befolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens mening är den att läkemedel i framtiden i högre utsträck-&lt;br&gt;ning än som nu är fallet skall ses som en integrerad produktionsfaktor&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården. Den omständigheten att läkemedelsförsörj-&lt;br&gt;ningen inte explicit omfattas av bestämmelserna i hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen får inte tydas så att läkemedel som insatsvara inom öppen och&lt;br&gt;sluten sjukvård inte skall hanteras i enlighet med lagens intentioner.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har tvärtom flera gånger slagit fast att läkemedelsterapi är en Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;av många behandlingsmetoder i vården och att läkemedlen därför inte&lt;br&gt;kan ses isolerade från vad som i övrigt gäller på detta område. I pro-&lt;br&gt;positionen 1991/92:107 om ny läkemedelslag framhåller sålunda rege-&lt;br&gt;ringen att läkemedelsförsörjningens organisation i och för sig är en själv-&lt;br&gt;ständig verksamhet, skild från den egentliga hälso- och sjukvården och&lt;br&gt;bedriven enligt en särskild lagstiftning, men att läkemedlen ändå måste&lt;br&gt;sättas in i det större sammanhang som hela vården innebär och att be-&lt;br&gt;stämmelserna i läkemedelslagen utarbetats med dessa förutsättningar&lt;br&gt;som utgångspunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är således av synnerlig betydelse att läkemedel finns tillgängliga&lt;br&gt;på lika villkor för hela befolkningen och till kostnader som balanserar&lt;br&gt;samhällets och den enskilda patientens förmåga att bära dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektiv läkemedelsanvändning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En reformering av kostnadsansvaret bör leda till en i framtiden effek-&lt;br&gt;tivare läkemedelsanvändning. Det är önskvärt både för patienterna och&lt;br&gt;den kostnadsansvarige. Läkemedel skall användas så att bästa möjliga&lt;br&gt;behandlingsresultat nås. Vid val av läkemedelsterapi skall patientens&lt;br&gt;synpunkter väga mycket tungt. Såväl över- som underförskrivning med&lt;br&gt;åtföljande effekter på behandlingsresultatet måste motverkas. Även om&lt;br&gt;dialogen mellan patienten och den behandlingsansvarige redan tidigare&lt;br&gt;varit sådan att ömsesidiga synpunkter legat till grund för behand-&lt;br&gt;lingsbeslutet, bör det numera uppmärksammas att förutom frågor om&lt;br&gt;verkningar och biverkningar m.m. också läkemedlets kostnad bör dis-&lt;br&gt;kuteras. I detta sammanhang är det viktigt att patienten ges sådan in-&lt;br&gt;formation och kunskap att denne aktivt kan delta i beslutsfattandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämförelser på lokal nivå mellan användning av olika läkemedel och&lt;br&gt;mellan läkemedelsterapier och andra terapier blir enklare och kommer&lt;br&gt;snabbare den enskilde patienten tillgodo vid ett decentraliserat ansvar.&lt;br&gt;Genom decentraliseringen från staten till landstingen av ansvaret för&lt;br&gt;kostnaden för läkemedelsförmånen kommer användningen av läkemedel&lt;br&gt;som behandlingsmetod att få ett ökat intresse. Regeringen menar att en&lt;br&gt;samlad finansiering av den av skattemedel producerade och subventione-&lt;br&gt;rade vården ger förutsättningar för ökad effektivitet, genom nya och&lt;br&gt;bättre prioriteringsmöjligheter, och därigenom bättre vård för medborgar-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de argument som anförts ovan för en bättre integre-&lt;br&gt;ring av läkemedelsanvändningen med andra behandlingsformer inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården anser regeringen att kostnadsansvaret för läke-&lt;br&gt;medelsförmånen skall överföras från staten (sjukförsäkringen) till lands-&lt;br&gt;tingen och de tre landstingsfria kommunerna ff.o.m. år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om preparat för blödarsjuka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i Sverige cirka 800 personer med hemofili A, B och von&lt;br&gt;Willebrands sjukdom, som är de vanligaste formerna av blödarsjuka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omkring hälften av dessa personer har en svår eller moderat form av Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;sjukdomen och får en regelbunden behandling med faktorkoncentrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för faktorkoncentrat är mycket hög och kan per patient och år&lt;br&gt;variera från en halv till tre miljoner kronor. Till bilden hör att det här&lt;br&gt;rör sig om ärftliga sjukdomar vilket kan konservera en redan befintlig&lt;br&gt;geografisk snedfördelning inom landet av bärare av sjukdomen. Dess-&lt;br&gt;utom har den centralisering av hemofilivården som skett kommit att i&lt;br&gt;viss utsträckning medföra en koncentration av de sjuka till orterna for de&lt;br&gt;särskilda mottagningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa landsting kan, om inga åtgärder vidtas, få mycket höga kostnader&lt;br&gt;for de blödarsjukas behandling när kostnadsansvaret förs över. Denna&lt;br&gt;snedfördelning är inte önskvärd och skulle kunna leda till oönskade&lt;br&gt;effekter. Inte heller är det rimligt att enskilda patienter skall behöva&lt;br&gt;känna oro för att, som Förbundet Blödarsjuka i Sverige uttrycker det i&lt;br&gt;sitt remissvar, hemortslandstingen kommer att ha synpunkter på kost-&lt;br&gt;naderna för de dyra koncentraten. Därför bör kommitténs förslag om en&lt;br&gt;landstingsvis solidarisk finansiering av kostnaderna för blödarpreparat&lt;br&gt;genomföras. Det bör ske på så sätt att Apoteksbolaget utarbetar en kost-&lt;br&gt;nadsfördelningsmodell med ett på befolkningsandelen baserat fördel-&lt;br&gt;ningstal som ligger till grund för en särskild faktureringsrutin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om förbrukningsartiklar som del av läkemedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar kommitténs uppfattning att sådana vid sjukdom recept-&lt;br&gt;förskrivna förbrukningsartiklar som oundgängligen erfordras för att ett&lt;br&gt;läkemedel skall kunna tillföras kroppen eller som erfordras för egenkon-&lt;br&gt;troll av medicinering skall ingå i läkemedelsförmånen och tillhandahållas&lt;br&gt;patienten kostnadsfritt. Kostnaden för dessa förbruknings- och testartiklar&lt;br&gt;uppgick år 1995 till nära 400 miljoner kronor och tillhandahölls enbart&lt;br&gt;diabetiker. I framtiden kan även andra än diabetiker komma ifråga för&lt;br&gt;denna förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om förbrukningsartiklar för stomiopererade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan 1.5 000 och 20 000 personer är idag stomiopererade. Antalet&lt;br&gt;individer med permanent stomi förväntas inte öka. Utvecklingen av&lt;br&gt;kirurgisl a metoder gör att många patienter idag slipper en tidigare nöd-&lt;br&gt;vändig stomioperation. Förskrivning av stomiartiklar sker på hjälp-&lt;br&gt;medelskort. Rådgivning till patienter med stomi kräver omfattande kom-&lt;br&gt;petens på området. Tillhandahållande av förbrukningsartiklar kan knap-&lt;br&gt;past ske på annat ställe än på apotek. Regeringen har därför, liksom&lt;br&gt;kommittén, funnit att förbrukningsartiklar för stomiopererade skall sub-&lt;br&gt;ventioneras på samma sätt som läkemedel och därmed skall kostnaden&lt;br&gt;för dessa ingå i läkemedelsförmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för läkemedelsförmåner i vissa internationella förhållanden&lt;br&gt;Enligt gällande ordning får sjukvårdshuvudmännen ersättning från sjuk-&lt;br&gt;försäkringen för vårdförmåner som omfattas av Europeiska gemen-&lt;br&gt;skapernas råds förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av system&lt;br&gt;för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemed-&lt;br&gt;lemmar flyttar inom gemenskapen. Detsamma gäller vissa vårdförmåner&lt;br&gt;som lämnas enligt en överenskommelse om social trygghet eller sjuk-&lt;br&gt;vårdsförmåner mellan Sverige och annan. Eftersom dessa även efter år&lt;br&gt;1997 bör omfattas av ett sammanhållet ersättningssystem har regeringen&lt;br&gt;ansett att kostnadsansvaret i dessa fall bör ligga kvar på sjukförsäk-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidpunkt för kostnadsöverföringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I frågan om vid vilken tidpunkt som kostnadsansvaret för läkemedel&lt;br&gt;skall överföras till sjukvårdshuvudmännen gjorde kommittén en ingående&lt;br&gt;analys. Det konstaterades att den läkemedelsförbrukningsstatistik som&lt;br&gt;finns tillgänglig inte tillgodoser möjligheterna till en korrekt fördelning&lt;br&gt;av läkemedelskostnaderna per landsting. Ett annat problem som identi-&lt;br&gt;fierades var svårigheten att med rimlig säkerhet förutse de ekonomiska&lt;br&gt;effekterna av den föreslagna förändringen vad avser läkemedelsför-&lt;br&gt;månen. Bl.a. dessa osäkerheter ledde kommittén till att redovisa stor&lt;br&gt;förståelse för ett alternativ där reformen av läkemedelsförmånen träder i&lt;br&gt;kraft den 1 januari 1997 och det förändrade kostnadsansvaret ett år&lt;br&gt;senare, dvs. den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har efter det att kommittén presenterade sitt förslag haft&lt;br&gt;kontakter med företrädare för Landstingsförbundet i frågan om lämplig&lt;br&gt;tidpunkt för överförande av kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen.&lt;br&gt;Härvid har framkommit att en majoritet av sjukvårdshuvudmännen&lt;br&gt;föredrar en lösning där överföringen av kostnadsansvaret genomförs den&lt;br&gt;1 januari 1998. Motiven som framförs är framförallt av tre olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första lyfter man fram svårigheten att hinna med de praktiska&lt;br&gt;detaljerna för ett genomförande instundande årsskifte om ett riksdagsbe-&lt;br&gt;slut dröjer till sen höst 1996. Kostnadsöverföringen kommer att kräva&lt;br&gt;beslut i olika frågor i landstingsfullmäktige. Landstingen måste bl.a. hitta&lt;br&gt;metoder för budgetering och redovisning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra pekar landstingen på de osäkerheter som råder kring re-&lt;br&gt;formeringen av läkemedelsförmånen. Man anser att det även råder be-&lt;br&gt;tydande svårigheter att prognosticera läkemedelskostnadernas utveckling&lt;br&gt;med hänsyn tagen till den dynamik som sammanhänger med pris-,&lt;br&gt;volym och sortimentsförändringar. Landstingen ser det som en fördel om&lt;br&gt;den nya läkemedelsförmånen genomförs inom nuvarande ordning för&lt;br&gt;finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det tredje ser man från sjukvårdshuvudmännens sida behov av att&lt;br&gt;både bygga upp ny kompetens och förstärka den befintliga. Detta gäller&lt;br&gt;såväl inom läkemedelskommittéernas verksamhetsområde som vad avser&lt;br&gt;de nya uppgifterna med upphandling av läkemedel direkt från industrin&lt;br&gt;och förhandlingar med Apoteksbolaget AB om distributionsersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från statens sida är det naturligtvis angeläget att överföringen av kost- Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;nadsansvaret sker så snart som möjligt. Det är som framhållits i första&lt;br&gt;hand sjukvårdshuvudmännen som har en reell möjlighet att påverka&lt;br&gt;läkemedelskostnaderna genom en aktiv dialog med förskrivama om be-&lt;br&gt;hovet av en rationell läkemedelsanvändning. Varje fördröjning som sker&lt;br&gt;innebär att de verktyg som faktiskt finns till hands för en bättre styrning&lt;br&gt;av läkemedelskostnaderna inte kommer till full användning genom att&lt;br&gt;staten inte disponerar över dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen väntar ett riksdagsbeslut i detta ärende sent hösten år 1996.&lt;br&gt;Med inriktningen att ett överförande av kostnadsansvaret måste bygga på&lt;br&gt;långtgående samstämmighet mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i&lt;br&gt;synen på hur reformen i praktiken skall genomföras och med beaktande&lt;br&gt;av att vissa kunskaper om kostnadsutvecklingen inte finns tillgängliga&lt;br&gt;förrän under år 1997 finner regeringen att förändringen vad avser kost-&lt;br&gt;nadsansvaret bör ske med ett års fördröjning jämfört med reformeringen&lt;br&gt;av läkemedelsförmånen, alltså den 1 januari 1998.1 avsnitt 5.4 redovisas&lt;br&gt;de närmare förutsättningarna för den ekonomiska regleringen mellan&lt;br&gt;staten och landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.2.3 Kostnadsansvar för förbrukningsartiklar vid inkontinens&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillhandahållandeansvaret för förbruknings-&lt;br&gt;artiklar vid inkontinens överförs den 1 januari 1997 till landstingen&lt;br&gt;vad avser brukare med eget boende och till kommunerna vad avser&lt;br&gt;brukare i särskilt boende. Däremot skall kostnadsansvaret för dessa&lt;br&gt;artiklar åvila staten för år 1997 för att därefter föras över till lands-&lt;br&gt;tingen och kommunerna fr.o.m. år 1998. Ansvaret regleras i hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen (1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens.&lt;br&gt;Kommunerna får kostnadsansvaret för de inkontinensartiklar som för-&lt;br&gt;skrivs till brukare i särskilda boendeformer. Landstingen får motsvarande&lt;br&gt;ansvar för brukare i eget boende. I enlighet med finansieringsprincipen&lt;br&gt;bör de medel som förs över till sjukvårdshuvudmännen motsvara statens&lt;br&gt;kostnader när reformen genomförs. Medlen inordnas i det nya statsbidra-&lt;br&gt;get efter en utjämning för ålder och kön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Handikappförbundens Samarbetsorgan anser att&lt;br&gt;den kostnadsfördelning som föreslagits mellan kommuner och landsting&lt;br&gt;kan vara rimlig. Vidare framhåller handikappförbunden att kvalitén på&lt;br&gt;produkterna måste upprätthållas och att detta bäst görs via Handikappin-&lt;br&gt;stitutet. Man framhåller även att principerna för nuvarande distributions-&lt;br&gt;system för dem som bor hemma måste behållas. Mölnlycke Inkontinens-&lt;br&gt;produkter AB framhåller att ett delat ansvar mellan kommuner och&lt;br&gt;landsting kommer att medföra väsentliga försämringar för vårdtagaren.&lt;br&gt;Man tror att vårdtagaren kan få sämre tillgång till professionell behand-&lt;br&gt;ling och sämre möjlighet till individuell utprovning av mest lämpliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hjälpmedel. Uroterapeutisk förening oroar sig for att ett delat huvudman-&lt;br&gt;naskap för tillhandahållande av inkontinenshjälpmedel kan göra att pro-&lt;br&gt;duktsortimentet kan få stora variationer. Man sätter även frågetecken for&lt;br&gt;hur den framtida distributionen skall ordnas. Enskilda uroterapeuter har&lt;br&gt;i olika yttranden framhållit att en decentralisering troligen inte kommer&lt;br&gt;att leda till en bromsning av kostnadsutvecklingen om det är detta som&lt;br&gt;eftersträvas. Dessa tror att de samlade kostnaderna för enskilda kommu-&lt;br&gt;ners och landstings hantering kommer att bli väl så höga. Vidare oroar&lt;br&gt;man sig för att det kan uppstå en orättvisa beroende på vilken kommun&lt;br&gt;eller vilket landsting man tillhör. Handikappinstitutet anser att nuvarande&lt;br&gt;försörjningssystem av förbrukningsartiklar fungerar på ett tillfreds-&lt;br&gt;ställande sätt. Institutet stödjer kommitténs förslag rörande inkontinens-&lt;br&gt;produktema beträffande förskrivningsrätt, provning, information, utbild-&lt;br&gt;ning och upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Flera oberoende undersökningar har&lt;br&gt;funnit att antalet individer i Sverige som kan antas ha problem med&lt;br&gt;inkontinens uppgår till omkring en halv miljon. Det kan inte uteslutas att&lt;br&gt;siffran är ännu högre. Många människor drar sig för att söka hjälp då&lt;br&gt;man bedömer besvären känsliga ur den personliga integritetsaspekten.&lt;br&gt;För närvarande behandlas cirka 180 000 personer, varav omkring 60 %&lt;br&gt;har eget boende medan den resterande delen är bosatta i särskilda boen-&lt;br&gt;deformer. Redan här bör emellertid framhållas att om boendet fördelar&lt;br&gt;sig enligt ovan är det sannolikt så att kostnaderna fördelar sig på ett&lt;br&gt;något annorlunda sätt på grund av olika förbrukningsmönster. De i sär-&lt;br&gt;skilt boende drar erfarenhetsmässigt en större del av totalkostnaderna för&lt;br&gt;inkontinensartiklar än de i eget boende. Fördelningsantagandena bygger&lt;br&gt;på uppgifter som lämnats av företrädare för ADA AB och Apoteksbo-&lt;br&gt;laget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskaperna om inkontinens inom vården har successivt ökat genom&lt;br&gt;åren. Utbildningen av uroterapeuter, som arbetar vid mottagningar inom&lt;br&gt;både öppen och sluten vård och vid olika kliniker, och som också ut-&lt;br&gt;bildar annan vårdpersonal inom specialistområdet, har en stor del i&lt;br&gt;kompetenshöjningen. Behandlingen av inkontinens har därmed förbätt-&lt;br&gt;rats och förskrivningen av bättre anpassade hjälpmedel har givit en kva-&lt;br&gt;litetshöjning för de drabbade. I sin tur torde denna effektivitetshöjning&lt;br&gt;innebära att fler inkontinenta personer söker vård. Den förväntade ök-&lt;br&gt;ningen av antalet behandlade individer kan delas upp i två grupper. Dels&lt;br&gt;är det företrädesvis yngre och medelålders kvinnor som söker vård, dels&lt;br&gt;är det individer tillhörande det ökande antalet äldre i befolkningen. De&lt;br&gt;senare får oftast hjälp inom kommunernas äldrevård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar kommitténs uppfattning att inkontinensartiklar inte&lt;br&gt;skall karaktäriseras som läkemedelsnära produkter och därför i princip&lt;br&gt;inte skall ingå i läkemedelsförmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillhandahållandeansvaret och kostnadsansvaret för inkontinensartiklar&lt;br&gt;bör därför delas mellan kommuner och landsting på så sätt att kommu-&lt;br&gt;nerna ges ansvaret för inkontinensartiklar för brukare i de särskilda bo-&lt;br&gt;endeformerna, medan landstingen får ansvar för inkontinensartiklar för&lt;br&gt;brukare i eget boende. Reformen bör regleras genom nya bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i hälso- och sjukvårdslagen. Ordningen innebär att kommuner och lands-&lt;br&gt;ting kan träffa överenskommelser om hur ansvaret för inkontinensartik-&lt;br&gt;lama skall fördelas i de län där kommunerna har ansvaret för hemsjuk-&lt;br&gt;vården och inom försöksverksamheterna med kommunal primärvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att Handikappinstitutet även i fortsättningen&lt;br&gt;bör svara för provning och bedömning av produkternas kvalitet och&lt;br&gt;egenskaper samt för utbildning och information. Detta är särskilt viktigt&lt;br&gt;när en decentralisering av hanteringen planeras. En hög servicenivå bör&lt;br&gt;upprätthållas och central kompetens i frågor om kvalitet m.m. finnas&lt;br&gt;tillgänglig för landstingen och kommunerna. Detta ansvar bör regleras&lt;br&gt;inom ramen för statens avtal med Landstingsförbundet om drift av Han-&lt;br&gt;dikappinstitutet. Vidare föreslås att Socialstyrelsen även i fortsättningen&lt;br&gt;bör reglera förskrivningsrätten för inkontinenshjälpmedel och utfärda&lt;br&gt;föreskrifter om vilken kompetens som förskrivama skall ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För patienter med behov av inkontinenshjälpmedel och som har eget&lt;br&gt;boende bör det ankomma på sjukvårdshuvudmännen att besluta om&lt;br&gt;eventuella egenavgifter och att dessa avgifter i så fall skall inordnas i&lt;br&gt;högkostnadsskyddet för läkarbesök och annan öppen sjukvårdande be-&lt;br&gt;handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För patienter i särskilt boende innebär förslaget att kommunerna själva&lt;br&gt;bestämmer om eventuella egenavgifter. Enligt vissa remissinstanser&lt;br&gt;skulle detta kunna få till följd att patientavgifterna bestäms på ett för&lt;br&gt;patienterna ogynnsamt sätt. Regeringen kommer bl.a. mot denna bak-&lt;br&gt;grund ge Socialstyrelsen i uppdrag att särskilt följa utvecklingen när det&lt;br&gt;gäller egenavgifter för patienter i särskilda boendeformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten för kommuner och landsting att tillhandahålla dessa ar-&lt;br&gt;tiklar överförs från staten enligt regeringens förslag fr.o.m. år 1997.&lt;br&gt;Kostnadsansvaret bör dock ligga kvar hos staten under år 1997 för att ett&lt;br&gt;år senare föras över till landstingen respektive kommunerna. På så sätt&lt;br&gt;kan landstingen och kommunerna förbereda sig bättre för ansvarsöver-&lt;br&gt;tagandet och kostnadsfördelningen kan genomföras med säkrare under-&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen och politiska företrädare för Svenska Kommunförbundet&lt;br&gt;och Landstingsförbundet har i en överenskommelse enats om vissa öm-&lt;br&gt;sesidiga åtaganden för åren 1997 och 1998. Av denna överenskommelse&lt;br&gt;framgår bl.a. att finansieringsprincipen skall vara en självklar utgångs-&lt;br&gt;punkt vid överläggningar om kostnadsansvaret för inkontinensartiklar.&lt;br&gt;Överenskommelsen finns redovisad i bilaga 7. Enligt regeringens be-&lt;br&gt;dömning bör för år 1997, då staten fortfarande ansvarar för kostnaderna&lt;br&gt;för inkontinenshjälpmedel men ansvaret för tillhandahållande av berörda&lt;br&gt;artiklar övergått till kommuner respektive landsting, följande huvudprin-&lt;br&gt;cip gälla för reglering av kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen och kommunerna fakturerar månadsvis i efterhand RFV&lt;br&gt;den summa som uppkommer för tillhandahållande av förbrukningsarti-&lt;br&gt;klar minskat med de egenavgifter som respektive huvudman bestämt&lt;br&gt;skall gälla för användarna. Det får förutsättas att egenavgiftema för an-&lt;br&gt;vändarna preciseras så att RFV:s erforderliga kontroll kan utföras. För&lt;br&gt;det fall att någon av huvudmännen anlitar entreprenör för hanteringen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det praktiska distributionsarbetet m.m. ankommer det på uppdragsgivaren Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;och entreprenören att avtala om erforderliga rutiner i enlighet med de&lt;br&gt;ovan angivna principerna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Reformering av läkemedelsförmånen&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;5.3.1 Allmänt om förmånen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Subventionering av läkemedel har en drygt 4O-årig historia och kan räk-&lt;br&gt;nas tillbaka till tiden för sjukkasserörelsen. När den allmänna försäk-&lt;br&gt;ringen infördes år 1955 fick läkemedelsförmånen den grundläggande&lt;br&gt;form som den har idag. Läkemedelsförmånen regleras inom ramen för&lt;br&gt;den allmänna försäkringen i lagen (1981:49) om begränsning av läkeme-&lt;br&gt;delskostnader, m.m. och är i princip utformad som ett generellt försäk-&lt;br&gt;ringsskydd vid köp av receptfÖrskrivna läkemedel. Förmånen gäller för&lt;br&gt;alla receptkunder med kostnad över ett visst belopp men är differentierad&lt;br&gt;såtillvida att den inte gäller för alla läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånerna kan i dag utges i form av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- prisnedsatta läkemedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kostnadsfria läkemedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kostnadsfria förbrukningsartiklar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- prisnedsatta födelsekontrollerande medel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- prisnedsatta livsmedel vid vissa sjukdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skyddsläkemedel till havande och ammande kvinna samt barn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skydd mot höga kostnader for läkemedel och kostnader för besök vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;öppen hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under avsnitt 4.3.1 finns en närmare redovisning av de olika delarna&lt;br&gt;av förmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den forsäkringstekniska lösningen innebär ff.o.m. den 1 juli 1996 att&lt;br&gt;förmånen träder in vid en kostnad överstigande 170 kronor för det första&lt;br&gt;läkemedlet på ett recept (som vid expeditionstillfället också är det&lt;br&gt;dyraste) och vid 70 kronor vardera för de på receptet följande läkemed-&lt;br&gt;len.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I läkemedelsförmånen ingår som ovan sagts härutöver ett skydd for&lt;br&gt;patienter som lider av någon av 32 i författning förtecknade långvariga&lt;br&gt;och allvarliga sjukdomar. Dessa patienter erhåller alltid kostnadsfritt de&lt;br&gt;läkemedel som är specificerade i förordningen (1981:353) med förteck-&lt;br&gt;ning över kostnadsfria läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högkostnadsskyddet inom läkemedelsförmånen fungerar så att den pa-&lt;br&gt;tient som under en tolvmånadersperiod haft utgifter som sammanlagt&lt;br&gt;överstiger lägst 2 200 kronor för receptfÖrskrivna läkemedel och patient-&lt;br&gt;avgifter i öppen hälso- och sjukvård under den resterande delen av sagda&lt;br&gt;tolvmånadersperiod, erhåller receptläkemedlen kostnadsfritt. Om ett&lt;br&gt;landsting eller en kommun som inte ingår i ett landsting har beslutat om&lt;br&gt;att för sin del tillämpa ett lägsta belopp som understiger 2 200 kronor&lt;br&gt;skall istället det beloppet gälla. Några landsting tillämpar härutöver en&lt;br&gt;särskild bestämmelse om periodisering av egenavgiftema för öppen vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan konstatera att 5 av 26 sjukvårdshuvudmän höjde hög- Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;kostnadsgränsen till 2 200 kronor alternativt 2 000 kronor den 1 juli&lt;br&gt;1996. Återstående 21 landsting har en högkostnadsgräns på 1 800&lt;br&gt;kronor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.3.2 Uppdelning av högkostnadsskyddet för läkemedel och för&lt;br&gt;öppen hälso- och sjukvård&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det nuvarande gemensamma högkostnadsskyd-&lt;br&gt;det för egenavgifter för läkemedelsköp och besök inom den öppna&lt;br&gt;hälso- och sjukvården delas upp. Båda högkostnadsskydden skall&lt;br&gt;regleras av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utgångspunkten med två separata högkostnads-&lt;br&gt;skydd, ett för vårdavgifter och ett för läkemedel tillstyrks av en majoritet&lt;br&gt;av remissinstanserna. Riksförsäkringsverket är dock negativ till uppdel-&lt;br&gt;ningen, liksom Lunds universitets juridiska fakultet. Fakulteten anser att&lt;br&gt;det bör skapas ett gemensamt system för alla avgifter inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården för att skydda den enskilda individen mot alltför höga kost-&lt;br&gt;nader. Socialstyrelsen anser att konsekvenserna är svårbedömda. Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet och landstingen, liksom Svenska kommunförbundet och&lt;br&gt;kommunerna är i stort sett positiva till en uppdelning i två högkostnads-&lt;br&gt;skydd förutsatt att de får ett tillräckligt inflytande över systemen. Några&lt;br&gt;landsting samt Kommunförbundet Stockholms län är tveksamma till den&lt;br&gt;föreslagna uppdelningen. Bland de fackliga organisationerna är det en-&lt;br&gt;dast SKTF som ställer sig negativt till förslaget med två högkostnadssys-&lt;br&gt;tem. De flesta intresseorganisationerna vid sidan av de fackliga kan&lt;br&gt;acceptera en lösning med två separata högkostnadssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En av de mest centrala utgångspunk-&lt;br&gt;terna för detta reformarbete är att de enskilda patienternas samlade kost-&lt;br&gt;nader for sjukvård och läkemedel skall kunna hållas begränsade. Det&lt;br&gt;nuvarande högkostnadsskyddet har sin utgångspunkt i att den enskildes&lt;br&gt;kostnader for läkemedel och besök inom den öppna vården skall skyddas&lt;br&gt;under en löpande tolvmånadersperiod. Det är alltså de sammanlagda&lt;br&gt;kostnaderna som är väsentliga i sammanhanget. Omsorgen om de stora&lt;br&gt;sjukvårdskonsumentema måste vara styrande även för en ordning där&lt;br&gt;högkostnadsskyddet inte är gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uppdelning av det nuvarande högkostnadsskyddet kan inte ske utan&lt;br&gt;att de båda systemen analyseras i ett sammanhang. Det förefaller också&lt;br&gt;viktigt att beslut om beloppen tas i sådan ordning att oönskade effekter&lt;br&gt;förhindras. Detta är också ett av motiven för regeringen i ställnings-&lt;br&gt;tagandet att staten bör behålla beslutskapaciteten för båda högkostnads-&lt;br&gt;skydden trots att det kan anföras skäl for att landstingen helt borde få&lt;br&gt;disponera över det som omfattar den öppna sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat motiv för regeringen att hålla i regleringen av takbeloppen&lt;br&gt;för högkostnadsskydden är att de bör vara lika oberoende av var i landet&lt;br&gt;patienterna bor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att sambandet mellan egenavgiftema och högkost-&lt;br&gt;nadsskyddet i dagens förmånssystem, med ett samlat högkostnadsskydd&lt;br&gt;för både läkemedel och besök i öppen vård, omöjliggör ett fortsatt re-&lt;br&gt;formarbete med detta system som grund. För det första är det den alltför&lt;br&gt;stora kostnadsökningen i läkemedelsförmånen som regeringen önskar&lt;br&gt;åtgärda. Inom ett samlat högkostnadsskydd skulle denna avsikt också få&lt;br&gt;negativa återverkningar på skyddet för höga kostnader vid besök i öppen&lt;br&gt;vård om takbeloppet kraftigt höjdes. Taket för detta gemensamma skydd&lt;br&gt;skulle komma att hamna orimligt högt för de patienter som har höga&lt;br&gt;kostnader för endera av de två kostnadsslagen. Det är också viktigt att&lt;br&gt;människor som har höga utgifter både för läkemedel och öppen vård&lt;br&gt;skyddas. Det är alltså inte möjligt att förändra egenavgiftema för läke-&lt;br&gt;medelsförmånen med ett sammanhållet skydd om man samtidigt måste&lt;br&gt;genomföra besparingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anser regeringen att staten skall reglera läkemedelsförmånen.&lt;br&gt;Från patientsynpunkt är det av värde att en nationellt sammanhållen&lt;br&gt;struktur kring läkemedelsfrågorna kan upprätthållas. Det gäller såväl&lt;br&gt;försörjningssystemet som förmånssystemet. Samtidigt medger en upp-&lt;br&gt;delning av högkostnadsskyddet att landstingen kan reglera egenavgifter&lt;br&gt;inom högkostnadsskydd för besök i den öppna hälsovården utan att detta&lt;br&gt;påverkar kostnaderna för läkemedelsförmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komma till rätta med de problem som finns inbyggda i ett sam-&lt;br&gt;lat högkostnadsskydd bedömer regeringen att en uppdelning i två system&lt;br&gt;är den bästa lösningen, dvs. att skapa ett skydd för höga läkemedelskost-&lt;br&gt;nader och ett annat för kostnaderna för vårdavgifter i den öppna vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för regeringens ställningstagande till att forma se-&lt;br&gt;parata högkostnadsskydd för läkemedel respektive besök i öppen vård är&lt;br&gt;att det medger möjlighet att rikta en större del av samhällets subvention&lt;br&gt;till dem med stora behov av läkemedel och därmed stora utgifter. Det är&lt;br&gt;således omsorgen om de stora sjukvårdskonsumentema och ambitionen&lt;br&gt;att slå vakt om solidariskt finansierade välfärdssystem på hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens område som ligger bakom det principiella ställningstagandet&lt;br&gt;när det gäller högkostnadsskyddens utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna princip, att ekonomiskt skydda personer med höga samlade&lt;br&gt;kostnader för bl.a. läkemedel, har även varit vägledande för Avgiftsut-&lt;br&gt;redningens arbete och förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan utgångspunkt för ställningstagandet är att reformen skall&lt;br&gt;bidra till bättre effektivitet i läkemedelsanvändningen och sjukvårdsut-&lt;br&gt;nyttjandet i övrigt. Subventionen av läkemedel föreslås fungera så att&lt;br&gt;den bidrar till att såväl förskrivaren som patienten får anledning att be-&lt;br&gt;akta den faktiska kostnaden för läkemedlet vid förskrivningstillfället.&lt;br&gt;Detta motverkar att icke medicinskt motiverade dyra läkemedel eller&lt;br&gt;alltför stora mängder av läkemedel förskrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på ökad effektivitet finns också inom sjukvården i övrigt och&lt;br&gt;har påverkat regeringens överväganden vid utformningen av högkost-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nadsskyddet för patientavgifterna i den öppna vården. Det skall inte&lt;br&gt;finnas några inbyggda hinder för en differentiering som är ägnad att&lt;br&gt;styra vårdkonsumtionen så att resurserna används så effektivt som möj-&lt;br&gt;ligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tredje utgångspunkt för regeringens ställningstagande till de två&lt;br&gt;högkostnadsskydden är att de skall vara flexibla till ändrade förutsätt-&lt;br&gt;ningar. Det skall alltså vara möjligt att i framtiden göra avvägningar&lt;br&gt;mellan offentliga subventioner och egenavgifter. Konstruktionen bör&lt;br&gt;således vara hållbar på lång sikt och ge enkla och tydliga instrument för&lt;br&gt;dessa avvägningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ekonomiska effekterna skall också vara möjliga att förutse och följa&lt;br&gt;upp. Det underlättas om man har separata högkostnadsskydd för läkeme-&lt;br&gt;del respektive för övrig sjukvård. Förutsägbarheten och uppföljningen&lt;br&gt;försvåras högst betydligt om man skulle behålla det samlade skydd vi&lt;br&gt;har idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande gemensamma högkostnadsskyddet för läkemedelsköp&lt;br&gt;och avgifter i den öppna sjukvården är ff.o.m. 1 juli 1996 enligt riks-&lt;br&gt;dagens beslut 2 200 kronor för en tolvmånadersperiod. Enligt regering-&lt;br&gt;ens uppfattning bör detta belopp bilda utgångspunkt för de överväganden&lt;br&gt;om belopp för separata högkostnadsskydd som skall göras. Eftersom det&lt;br&gt;i första hand är kostnaderna för läkemedelsförmånen som skall reduceras&lt;br&gt;kommer taket för de samlade egenavgiftema för läkemedel att sättas&lt;br&gt;högre än det för avgifter i samband med besök inom den öppna vården.&lt;br&gt;Genom simulering av ett antal olika alternativ för avtrappning av den&lt;br&gt;egenavgift som skall erläggas vid ett och samma inköpstillfälle samt tak&lt;br&gt;för de samlade egenavgiftema har regeringen låtit pröva hur olika ut-&lt;br&gt;formningar slår bl.a. i förhållande till de budgetramar som ställts upp.&lt;br&gt;Både strävan att nå en reduktion av kostnaderna för läkemedelsförmånen&lt;br&gt;och rimliga krav på betalningsförmåga hos läkemedelskonsumenterna har&lt;br&gt;beaktats. Regeringen har slutligen kommit till den ståndpunkten att kost-&lt;br&gt;nadsbefrielse i samband med inköp av förmånsgrundande läkemedel&lt;br&gt;skall inträffa när kunden betalt sammanlagt 1 300 kronor. Mellanskillna-&lt;br&gt;den intill 2 200 kronor, alltså 900 kronor avsätts för tak för höga kost-&lt;br&gt;nader i öppen sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.3.3 Läkemedelsförmånen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nuvarande forfattningsmässiga regleringen&lt;br&gt;av läkemedelsförmånen inom ramen för den allmänna försäkringen&lt;br&gt;ersätts av en lag om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.&lt;br&gt;Medel i födelsekontrollerande syfte skall omfattas av läkemedelsför-&lt;br&gt;månen liksom förbrukningsartiklar för stomiopererade och sådana&lt;br&gt;förbrukningsartiklar som oundgängligen erfordras for att ett forskrivet&lt;br&gt;läkemedel skall kunna tillföras kroppen. De sistnämnda förbruknings-&lt;br&gt;artiklarna skall tillhandahållas patienterna kostnadsfritt. Läkemedels-&lt;br&gt;förmånen skall också framdeles vara statligt reglerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedel för särskilda ändamål enligt förteckning som Läkeme-&lt;br&gt;delsverket upprättar och som förskrivs av läkare omfattas av läkeme-&lt;br&gt;delsförmånen i avvaktan på en särskild utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högkostnadsskyddet begränsar patientens samlade läkemedelsut-&lt;br&gt;gifter under ett år till 1 300 kronor. Patienterna betalar hela kost-&lt;br&gt;naden upp till en gräns på 400 kronor , 50 % av kostnaden i inter-&lt;br&gt;vallet 401 till 1 200 kronor, 25 % av kostnaden i intervallet 1 201 till&lt;br&gt;2 800 kronor, 10 % av kostnaden i intervallet 2 801 till 3 800&lt;br&gt;kronor. Läkemedelskostnader över 3 800 kronor subventioneras helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelskostnader för barn under 18 år i samma familj får räk-&lt;br&gt;nas samman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens för-&lt;br&gt;slag. Ett nytt subventionssystem for läkemedel skall införas. Detta in-&lt;br&gt;nebär att patienterna betalar hela läkemedelskostnaderna under 500&lt;br&gt;kronor, 50 % av läkemedelskostnaderna i intervallet 501 kronor till&lt;br&gt;1 000 kronor och 10 % av kostnaderna i intervallet 1 001 kronor till&lt;br&gt;3 500 kronor. Läkemedelskostnader över 3 500 kronor subventioneras&lt;br&gt;till 100 % med offentliga medel. Patienterna betalar med denna utform-&lt;br&gt;ning maximalt 1 000 kronor för läkemedel under en tolvmånadersperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medel i födelsekontrollerande syfte skall omfattas av det nya subven-&lt;br&gt;tionssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egenavgifter for läkemedel för barn under 18 år i samma familj skall&lt;br&gt;få sammanräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbrukningsartiklar som krävs för att tillföra kroppen ett läkemedel&lt;br&gt;och for egenkontroll av medicineringen skall patienterna erhålla kost-&lt;br&gt;nadsfritt under förutsättning att artiklarna förskrivs vid sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbrukningsartiklar för stomiopererade skall ingå i samma subven-&lt;br&gt;tionssystem som läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår också att, i avvaktan på resultat från en särskild&lt;br&gt;utredning, bestämmelserna om livsmedel for särskilda näringsändamål&lt;br&gt;skall införas i den nya lagstiftningen i princip oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsutredningen konstaterade vad gäller avgiftssystemens utveckling&lt;br&gt;under senare år att avgifterna har ökat i betydande omfattning i vissa&lt;br&gt;fall. Det gäller inte bara för hälso- och sjukvård utan även för bl.a. läke-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medel. Utredningen uttalade i detta sammanhang vikten av effektiva&lt;br&gt;högkostnadsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En övervägande andel av svaren innehåller en&lt;br&gt;tillstyrkan av reformeringen av läkemedelsförmånen med motivet att&lt;br&gt;kommitténs förslag innebär ett enhetligare förmånssystem och en rätt-&lt;br&gt;visare förmån. Sjukvårdshuvudmännen och många av de statliga centrala&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheterna ingår i denna grupp. Gemensamt for dessa&lt;br&gt;yttranden är att man ser fördelar i att subventionen inte träffar läkeme-&lt;br&gt;delsköpama generellt utan i huvudsak koncentreras till de patienter som&lt;br&gt;har de högsta kostnaderna. Man ser också fördelar i att förmånen är&lt;br&gt;statligt reglerad och att den därmed garanteras en fortsatt enhetlig ut-&lt;br&gt;formning. Vidare anser man att förteckningen över de sjukdomar som&lt;br&gt;berättigar till kostnadsfria läkemedel blivit både inaktuell och inkon-&lt;br&gt;sekvent då regeringen under senare år inte följt upp listan vare sig be-&lt;br&gt;träffande berörda sjukdomar eller ändamålsenliga läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan stor grupp av remissinstanserna har svårigheter att acceptera&lt;br&gt;den föreslagna lösningen på grund av de ekonomiska konsekvenserna for&lt;br&gt;den enskilde patienten eller patientgruppen. De som avstyrker eller är&lt;br&gt;mycket tveksamma till förslagets avgiftsutformning är främst vissa in-&lt;br&gt;tresseorganisationer och då främst patientorganisationema. Pensionärs-&lt;br&gt;organisationerna, Handikappförbundens Samarbetsorgan (HSO) och&lt;br&gt;Svenska diabetesförbundet kan acceptera taket 1000 kronor som skydd&lt;br&gt;för höga läkemedelskostnader men under den förutsättningen att avgifts-&lt;br&gt;beloppen under egenkostnadstaken kan periodiseras och att låginkomst-&lt;br&gt;tagare kan garanteras skälig levnadsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland myndigheterna anser Riksrevisionsverket att subventionstrappans&lt;br&gt;utformning skall ändras så att det föreslagna läkemedelskostnadstaket&lt;br&gt;om 3 500 kronor i högkostnadsskyddet höjs. Statskontoret avstyrker en&lt;br&gt;höjning av åldersgränsen for sammanräkning av hemmavarande barn.&lt;br&gt;Konsumentverket tillstyrker ett avbetalningssystem som inte tillämpar&lt;br&gt;gängse kreditköpsmodeller med ränta och ytterligare avgifter. Riksförsäk-&lt;br&gt;ringsverket förordar ett avgiftssystem där viss subvention inträder från&lt;br&gt;första köpet då man anser att 500 kronor är för högt första steg. Vidare&lt;br&gt;anser verket att ett läkemedelsköp aldrig bör bli helt gratis. Socialstyrel-&lt;br&gt;sen tillstyrker kommitténs förslag men anser att alla de i förmånen in-&lt;br&gt;gående förbrukningsartiklarna skall omfattas av egenavgift. Styrelsen&lt;br&gt;anser vidare att de ekonomiska konsekvenserna for patienterna är svårbe-&lt;br&gt;dömda. Läkemedelsverket understryker vikten av ett system som inte&lt;br&gt;försämrar patientens förmåga att köpa förskrivna läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet vill påpeka risken med att förhöjd egen-&lt;br&gt;avgift kan leda till socialbidragsberoende och understryker vikten av ett&lt;br&gt;fungerande avbetalningssystem. Liknande synpunkter lämnar även&lt;br&gt;många kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apoteksbolaget har invändningar mot det föreslagna avbetalningsför-&lt;br&gt;farandet och föreslår ett system med temporärt betalningsanstånd om en&lt;br&gt;omedelbar expedition av det förskrivna läkemedlet bedöms vara viktig&lt;br&gt;och patienten saknar erforderliga betalningsmedel. Apoteks anställdas&lt;br&gt;förbund, Farmaciförbundet och Sveriges Farmacevtförbund avstyrker&lt;br&gt;alla avbetalningsmöjlighetema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen tillstyrker de föreslagna egenavgiftstaken i hög-&lt;br&gt;kostnadsskydden men anser att nivån for den fulla betalningen av läke-&lt;br&gt;medelskostnaden om 500 kronor noga måste följas upp. Flera arbets-&lt;br&gt;tagarorganisationer är inne på samma linje då man redovisar tveksam-&lt;br&gt;het till reformens utfall i förhållande till den enskildes ekonomi. Man&lt;br&gt;befarar att enskilda kan komma att behöva avstå från att hämta ut läke-&lt;br&gt;medel av ekonomiska skäl. Sveriges Läkarförbund finner kommitténs&lt;br&gt;förslag rimliga när det gäller läkemedelsförmånen, men uttrycker liknan-&lt;br&gt;de farhågor som andra fackföreningar avseende enskildas likviditetspro-&lt;br&gt;blem. Man önskar vidare utredning om systemet med avbetalning samt&lt;br&gt;att en expeditionsavgift införs så att inga läkemedelsuthämtningar blir&lt;br&gt;helt avgiftsfria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappförbundens Samarbetsorgan avstyrker på principiella grun-&lt;br&gt;der att kostnadsfriheten för artiklar som är nödvändiga för personer som&lt;br&gt;lider av kroniska sjukdomar avskaffas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av de institutioner och organisationer t.ex. patientföreningar&lt;br&gt;som företräder en särskild patientgrupp eller ett särskilt intresse, till-&lt;br&gt;styrker en reform omfattande själva läkemedelssubventionen mot bak-&lt;br&gt;grund av de besparingar som kan förutses. Däremot protesterar man&lt;br&gt;kraftigt mot att förmånen med fria läkemedel vid vissa sjukdomar före-&lt;br&gt;slås tas bort och i stället inordnas inom det generella högkostnadsskyd-&lt;br&gt;det. Handikappförbundens Samarbetsorgan är en av de många remissin-&lt;br&gt;stanser som intar detta synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR) oroas över förslaget att&lt;br&gt;förbrukningsartiklar vid inkontinens inte längre skall ingå i läkemedels-&lt;br&gt;förmånen utan framdeles bli ett ansvar for landstingen respektive kom-&lt;br&gt;munerna beroende på patientens boende. Man avstyrker bestämt för-&lt;br&gt;slaget i denna del och hävdar att människor som lider av inkontinens,&lt;br&gt;diabetes eller som erfordrar stomihjälpmedel skall behandlas lika ur&lt;br&gt;formånssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att läkemedelsför-&lt;br&gt;månen inte längre skall regleras inom sjukförsäkringens ram utan i&lt;br&gt;stället regleras genom en ny lag om högkostnadsskydd vid köp av läke-&lt;br&gt;medel m.m. Detta bl.a. till följd av att landstingen föreslås överta kost-&lt;br&gt;nadsansvaret for läkemedelsförmånen. Genom lagregleringen vill rege-&lt;br&gt;ringen markera att staten även i det kommande förmånssystemet kom-&lt;br&gt;mer att garantera att förmånerna är enhetliga över hela riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen strävar efter att nå en så rättvis förmån som möjligt med&lt;br&gt;det nya förmånssystemet. Som tidigare framhållits innebär den nya för-&lt;br&gt;månen att människor med höga utgifter för läkemedel skyddas i första&lt;br&gt;hand. Det medför i sin tur att inköp av receptläkemedel vid enbart en-&lt;br&gt;staka tillfällen under en tolvmånadersperiod inte kommer att subven-&lt;br&gt;tioneras i framtiden om det inte skulle röra sig om dyra läkemedel. För-&lt;br&gt;slaget bygger på principen att den enskilde betalar hela det fastställda&lt;br&gt;priset för förskrivna läkemedel upp till en viss nivå, varefter en subven-&lt;br&gt;tion införs och ökar i olika steg upp till en högsta gräns, där avgiftsfrihet&lt;br&gt;inträder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytänkande har således skett när det gäller subventionens träffbild.&lt;br&gt;Det nu framlagda förslaget innebär att subventionen skall riktas till per-&lt;br&gt;soner med stora behov av läkemedel medan personer med mer spo-&lt;br&gt;radiska eller begränsade läkemedelsinköp själva får stå för hela kostna-&lt;br&gt;den. Det generellt verkande inslaget i dagens förmån tonas ner och den&lt;br&gt;tidigare ordningen att subventionera alla läkemedelsköp över en viss&lt;br&gt;kostnad överges till förmån för en försäkring som under viss bestämd&lt;br&gt;tidsperiod skyddar mot höga samlade kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformen innebär enligt regeringens uppfattning att kostnadsmedveten-&lt;br&gt;heten hos de olika förskrivargruppema kommer att öka. Dagens ordning&lt;br&gt;att en tredje part betalar huvuddelen av kostnaderna för läkemedelsan-&lt;br&gt;vändningen lämnas. Patienterna kommer att ha ett större intresse av att&lt;br&gt;diskutera kostnaden för den planerade terapin. Konsumentintresset får ett&lt;br&gt;starkare inslag än tidigare. Förskrivaren måste mera noggrannt än tidi-&lt;br&gt;gare belysa för patienten vad olika terapier kan innebära. Det kan gälla&lt;br&gt;såväl verkningar som biverkningar men också frågor kring kostnader och&lt;br&gt;vilken mängd läkemedel som bör förskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsförmånen skall i huvudsak omfatta enbart receptfÖrskrivna&lt;br&gt;läkemedel enligt definitionen i läkemedelslagen (1992:859). Regeringen&lt;br&gt;har dock funnit det ändamålsenligt med ett par undantag från denna&lt;br&gt;princip. Sålunda bör förbrukningsartiklar som oundgängligen krävs för&lt;br&gt;att tillföra kroppen ett läkemedel och för nödvändig egenkontroll av&lt;br&gt;medicineringen ingå i läkemedelsförmånen. Här måste utgångspunkten&lt;br&gt;vara att förbrukningsartikeln skall ses som en integrerad del av läkemed-&lt;br&gt;let och därför inte ligga till grund för någon extra kostnad. Dessa för-&lt;br&gt;brukningsartiklar bör tillhandahållas patienten kostnadsfritt under förut-&lt;br&gt;sättning att de förskrivits vid sjukdom. Vidare bör de förbruknings-&lt;br&gt;artiklar som stomiopererade erfordrar ingå i läkemedelsförmånen. En&lt;br&gt;närmare redovisning om detta återfinns nedan under rubriken Förbruk-&lt;br&gt;ningsartiklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån förskrivna läkemedel expedieras ex tempore eller efter&lt;br&gt;licens bör även dessa ingå på samma sätt som idag i läkemedelsförmå-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare följer regeringen kommitténs förslag att barn under 18 år i&lt;br&gt;samma familj skall få räkna samman sina läkemedelsutgifter inom hög-&lt;br&gt;kostnadsskyddet under en löpande tolvmånadersperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaden mellan regeringens förslag och nuvarande förhållanden&lt;br&gt;består framför allt i att utgiften kan bli relativt hög för det första läke-&lt;br&gt;medlet eller för de första läkemedlen under tolvmånadersperioden. Enligt&lt;br&gt;regeringens förslag skall konsumenten betala upp till 400 kronor av den&lt;br&gt;totala receptkostnaden innan en subvention inträder. Om patienten sedan&lt;br&gt;har ytterligare utgifter för läkemedel under den kommande tolvmåna-&lt;br&gt;dersperioden förstärks stegvis förmånen. En trappa med olika rabattsatser&lt;br&gt;för den samlade inköpskostnaden anger hur mycket konsumenten skall&lt;br&gt;betala i form av egenavgift. Patienten betalar med denna utformning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förmånen maximalt 1 300 kronor för läkemedel under en tolvmånaders-&lt;br&gt;period. Ett sådant system som skyddar utsatta grupper ligger också i&lt;br&gt;linje med Avgiftsutredningens grundläggande synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det s.k. referensprissystemet bör finnas kvar. Det innebär vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av läkemedelsförmånssystemet att en person vid inköp av ett&lt;br&gt;läkemedel med generiska motsvarigheter på den svenska marknaden&lt;br&gt;endast får tillgodoräkna sig den kostnad som avser det särskilda pris&lt;br&gt;som fastställts som jämförelsepris för det billigaste generiska preparatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Födelsekontrollerande medel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar kommitténs uppfattning att medel i födelsekontrolleran-&lt;br&gt;de syfte skall omfattas av det nya förmånssystemet för läkemedel. De&lt;br&gt;läkemedel inom denna grupp som idag omfattas av prisnedsättning skall&lt;br&gt;i framtiden också ingå i högkostnadsskyddet. Ett tungt vägande skäl för&lt;br&gt;detta är att användningen av sådana medel minskar antalet oönskade&lt;br&gt;graviditeter och aborter. Möjlighet bör också kvarstå för de landsting&lt;br&gt;som så önskar att helt ta bort egenavgiftema för exempelvis tonårs-&lt;br&gt;flickor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare kostnadsfria läkemedel inordnas i läkemedelsförmånen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följd av detta förslag är att de läkemedel som tidigare kunnat erhållas&lt;br&gt;kostnadsfritt i samband med förskrivning för någon av de i författning&lt;br&gt;preciserade 32 indikationer på sjukdomar och sjukdomsgrupper inte&lt;br&gt;längre kommer att expedieras kostnadsfritt. Dessa läkemedel kommer i&lt;br&gt;stället att inordnas inom läkemedelsförmånen på samma sätt som andra&lt;br&gt;subventionerade läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller avskaffandet av förmånen med kostnadsfria läkemedel&lt;br&gt;kan konstateras att denna förmån tillkom då något högkostnadsskydd&lt;br&gt;inte fanns, varför starka motiv förelåg att ekonomiskt skydda personer&lt;br&gt;med vissa allvarliga och långvariga sjukdomar och därmed kanske livs-&lt;br&gt;långa läkemedelskostnader. Det har länge funnits två samtidigt verkande&lt;br&gt;skydd mot höga läkemedelskostnader som kan sägas överlappa varandra,&lt;br&gt;dvs. förmånerna med kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel. Detta&lt;br&gt;förhållande uppmärksammades redan av Socialpolitiska samordningsut-&lt;br&gt;redningen som i delbetänkandet Utbyggt skydd mot höga vård- och&lt;br&gt;läkemedelskostnader (SOU 1979:1) föreslog att ett högkostnadsskydd&lt;br&gt;mot sådana kostnader skulle införas, vilket också skedde år 1981. Denna&lt;br&gt;utredning liksom en del andra utredningar ifrågasatte förmånen med&lt;br&gt;kostnadsfria läkemedel och ansåg att dessa borde inordnas under för-&lt;br&gt;månen med prisnedsatta läkemedel och därmed omfattas av det före-&lt;br&gt;slagna högkostnadsskyddet. Under senare tid har även Merkostnadskom-&lt;br&gt;mittén i sitt betänkande Merkostnader vid sjukdom och handikapp (SOU&lt;br&gt;1992:129) ansett att ett avskaffande av förmånen med kostnadsfria läke-&lt;br&gt;medel borde övervägas som ett led i en reformeringen av läkemedelsför-&lt;br&gt;månen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om de kostnadsfria läkemedlens ställning har således varit före- Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;mål för utredning och överväganden under de senaste femton åren. Detta&lt;br&gt;har fått till följd att listan över dessa läkemedel sedan mitten av 1980-&lt;br&gt;talet inte blivit aktualiserad. För många sjukdomar överensstämmer de&lt;br&gt;på listan förtecknade läkemedlen dåligt med dagens behandling eftersom&lt;br&gt;nya läkemedel eller behandlingsmetoder har utvecklats. Ändrade behand-&lt;br&gt;lingsmetoder medför ofta att de förtecknade läkemedlen måste komplet-&lt;br&gt;teras med prisnedsatta läkemedel vilket innebär att patienten ändå måste&lt;br&gt;betala egenavgift för läkemedel. Systemet med kostnadsfria läkemedel&lt;br&gt;upplevs också som orättvist och ologiskt av många patienter som har en&lt;br&gt;eller flera allvarliga sjukdomar vilka inte omfattas av förmånen med&lt;br&gt;kostnadsfria läkemedel och som till följd härav måste betala egenavgift&lt;br&gt;för samtliga inköpta läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har i sin behandling av problemet visat hur svårt det är att&lt;br&gt;utifrån kriterierna för urval av sjukdomar, nämligen långvarig och allvar-&lt;br&gt;lig sjukdom, lista ett rimligt antal sjukdomar. Kommittén exemplifierar&lt;br&gt;ett antal sjukdomar inom grupperna reumatism och cancer som inte finns&lt;br&gt;med i den nu gällande förteckningen trots att dessa sjukdomar såsom&lt;br&gt;reumatoid artrit och livmodertappcancer är av lika långvarig och allvar-&lt;br&gt;lig karaktär som någon av de listade, t.ex. Wilsons sjukdom (reumatism)&lt;br&gt;och bröstcancer. Till saken hör också att listade och icke listade lång-&lt;br&gt;variga och allvarliga sjukdomar inte sällan behandlats med samma läke-&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser regeringen att listan i väsentlig grad förlorat&lt;br&gt;sitt ursprungliga syfte vilket också är en anledning till att den bör av-&lt;br&gt;skaffas. I det nuvarande statsfmansiella läget ser regeringen heller inga&lt;br&gt;förutsättningar för att göra en översyn av listan så att den svarar mot&lt;br&gt;rimliga krav på konsekvens och aktualitet vad gäller både sjukdomar och&lt;br&gt;läkemedel som skall omfattas. Regeringen vill därför framhålla sin upp-&lt;br&gt;fattning att högkostnadsskyddet skall vara det skydd som generellt gäller&lt;br&gt;för alla personer som har höga kostnader för receptfÖrskrivna läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser dock - i likhet med kommittén - att insulin även&lt;br&gt;fortsättningsvis skall kunna tillhandahållas kostnadsfritt genom sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännens försorg för dem som omfattas av särskilt vård-&lt;br&gt;program för diabetes. Regeringen och Landstingsförbundet har i en&lt;br&gt;överenskommelse enats om att sjukvårdshuvudmännen för ett sådant&lt;br&gt;åtagande ff.o.rn. år 1997 kommer att kompenseras med 30 miljoner&lt;br&gt;kronor för de merkostnader som till följd härav uppkommer för huvud-&lt;br&gt;männen. De förbrukningsartiklar som diabetespatienterna använder skall&lt;br&gt;dock ingå i läkemedelsförmånen och tillhandahållas kostnadsfritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer det angeläget att vårdprogram för ytterligare sjuk-&lt;br&gt;domar och patientgrupper utarbetas. Vårdprogramen är ett viktigt led i&lt;br&gt;att erbjuda patienter en god behandling och att öka deras delaktighet i&lt;br&gt;vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delbetalning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har uppmärksammat den betydande oro som framförs av en&lt;br&gt;bred remissopinion att de, som man uppfattar det, höga egenavgiftema&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gör att många människor inte får råd att hämta ut sina läkemedel. Det Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;får självklart inte förekomma att människor på grund av att de inte vid&lt;br&gt;ett visst tillfälle har råd att betala egenavgiften undanhålls möjligen att&lt;br&gt;få tillgång till erforderlig medicin. Regeringen, som ägare till Apoteks-&lt;br&gt;bolaget AB, avser därför att i avtal mellan staten och bolaget reglera&lt;br&gt;införandet av ett delbetalningssystem. Ett väl fungerande betalningssys-&lt;br&gt;tem är enligt regeringens mening en förutsättning för att den nu före-&lt;br&gt;slagna förmånskonstruktionen skall kunna införas. Genom delbetal-&lt;br&gt;ningsfönktionen kan betalningen spridas ut över hela året vilket innebär&lt;br&gt;att ingen skall behöva betala mer än drygt en hundralapp i månaden för&lt;br&gt;alla förmånsgrundande receptläkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Speciallivsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avvaktan på förslag från en särskild översyn av förmånen med livs-&lt;br&gt;medel för särskilda näringsändamål enligt förteckning som&lt;br&gt;Läkemedelsverket upprättat och som förskrivs av läkare, har regeringen&lt;br&gt;ansett det rimligt att dessa speciallivsmedel tills vidare skall ingå inom&lt;br&gt;läkemedelsförmånen på samma villkor som gäller idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbrukningsartiklar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har i sin analys utgått ifrån målet att skapa större enhetlighet&lt;br&gt;och rättvisa mellan olika patientgrupper. Samtidigt har kommittén över-&lt;br&gt;vägt i vilka delar det är ändamålsenligt med fortsatt statlig centralstyr-&lt;br&gt;ning av förmåner respektive inom vilka områden en decentralisering av&lt;br&gt;både beslut om förmån och hantering av distributionen kan komma i&lt;br&gt;fråga. Man har här kommit till den slutsatsen att endast sådana hjälp-&lt;br&gt;medel som patienter opererade för stomi oundgängligen behöver samt&lt;br&gt;förbrukningsartiklar som har ett nära samband med läkemedel skall in-&lt;br&gt;ordnas i den av staten reglerade förmånen. Andra artiklar kan därmed&lt;br&gt;hanteras endera av landstingen eller av kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande förmån vid behov av förbrukningsartiklar är på samma sätt&lt;br&gt;som förmånen med fria läkemedel vid vissa sjukdomar behäftad med&lt;br&gt;gränsdragningsproblem. För diabetiker är injektionssprutor kostnadsfria&lt;br&gt;medan sprutor för injektion av tillväxthormon debiteras. Problemet är&lt;br&gt;alltså att förmånen är knuten till viss diagnos och inte till ett rättmätigt&lt;br&gt;behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en samlad avvägning har regeringen alltså funnit att de förbruk-&lt;br&gt;ningsartiklar som oundgängligen erfordras för att ett förmånsberättigat&lt;br&gt;läkemedel skall kunna tillföras kroppen och som krävs för nödvändig&lt;br&gt;egenkontroll av pågående medicinering, bör ingå i det nya systemet för&lt;br&gt;läkemedelsförmån. Dessa förbrukningsartiklar får enligt regeringens&lt;br&gt;synsätt ses som en del av själva läkemedlet och bör därmed tillhanda-&lt;br&gt;hållas patienten kostnadsfritt vid förskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket förbrukningsartikel innebär här inte att artiklarna måste ha&lt;br&gt;karaktär av engångsartiklar. Det väsentliga är att de förskrivs vid sjuk-&lt;br&gt;dom och att de måste ersättas vid vissa intervall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar vidare kommitténs uppfattning att förbruknings-&lt;br&gt;artiklar för stomiopererade patienter skall regleras av staten och ingå i&lt;br&gt;läkemedelsförmånen. Motivet för detta är att det rör relativt få patienter.&lt;br&gt;Vidare att det fordras särskild kompetens för förskrivning av och råd-&lt;br&gt;givning om stomiartiklar och att den centraliserade hanteringen med en&lt;br&gt;oförändrad distribution via apoteken och central provning genom Handi-&lt;br&gt;kappinstitutet bör vara till fördel för patienterna. Handikappinstitutet bör&lt;br&gt;alltså även i fortsättningen svara för provning och bedömning av pro-&lt;br&gt;dukternas kvalitet och egenskaper samt för utbildning och information.&lt;br&gt;Detta är idag reglerat genom statens avtal med Landstingsförbundet om&lt;br&gt;drift och finansiering av institutet. Den framtida regleringen härav förut-&lt;br&gt;sätts bli behandlad i den nu pågående översynen av Handikappinstitutets&lt;br&gt;verksamhet, organisationsform och finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om stomiartiklama som sagt inte är läkemedelsnära produkter så&lt;br&gt;förefaller det vara ändamålsenligt att den praktiska hanteringen av artik-&lt;br&gt;larna sker på samma sätt som för läkemedel. Den egenavgift som tas ut&lt;br&gt;vid köp av dessa artiklar kommer att omfattas av den nämnda avgifts-&lt;br&gt;trappan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egenavgifter och tak för högkostnadsskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande egenavgiftemas utformning inom ramen för högkostnads-&lt;br&gt;skyddet för läkemedel anser regeringen att konstruktionen måste bygga&lt;br&gt;på en balans mellan å ena sidan bedömningen av vad som är rimliga&lt;br&gt;egenavgifter sett ur samhällets och den enskildes perspektiv och å den&lt;br&gt;andra sidan den begränsning av läkemedelskostnadernas utveckling som&lt;br&gt;eftersträvas av samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad först angår taket i högkostnadsskyddet kan regeringen som ovan&lt;br&gt;anförts konstatera att detta nu är för lågt för att höjda egenavgifter inom&lt;br&gt;ramen för nuvarande system skall ge någon större effekt ur kostnadssyn-&lt;br&gt;punkt. Höjda egenavgifter utan omprövning av takbeloppet inom hög-&lt;br&gt;kostnadsskyddet leder bara till det resultatet att läkemedelskonsumenter-&lt;br&gt;na når upp till beloppet för så kallat &amp;quot;frikort&amp;quot; snabbare varför samhällets&lt;br&gt;kostnader inte begränsas av åtgärden. Som regeringen tidigare framhållit&lt;br&gt;måste ett nytt läkemedelsförmånssystem bygga på att egenavgiftema,&lt;br&gt;vilka läkemedelskonsumenten i första hand upplever som själva för-&lt;br&gt;månen i förhållande till vad läkemedlet faktiskt kostar, inordnas inom ett&lt;br&gt;sepatat högkostnadsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det gemensamma högkostnadsskyddet för läkemedelsköp och för egen-&lt;br&gt;avgifter för besök i den öppna vården är idag som ovan redovisats 2 200&lt;br&gt;kronor för en tolvmånadersperiod. Detta belopp bör, som framgått tidi-&lt;br&gt;gare, enligt regeringens mening kvarstå som högsta sammanlagda belopp&lt;br&gt;och därmed bilda utgångspunkt för en analys av hur stor andel som bör&lt;br&gt;förbehållas för skydd mot höga läkemedelskostnader. Regeringens inrikt-&lt;br&gt;ning är att ökningstakten för de samlade läkemedelskostnaderna måste&lt;br&gt;begränsas samtidigt som läkemedelsanvändningen måste göras mera&lt;br&gt;effektiv. Det finns idag inga uppgifter på hur enskilda patienters egenav-&lt;br&gt;gifter för läkemedel respektive patientavgifter fördelar sig. Regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gör dock bedömningen att högkostnadsskyddet bör vara 1 300 kronor för&lt;br&gt;en tolvmånadersperiod för utgifter för receptfÖrskrivna läkemedel och&lt;br&gt;vissa förbrukningsartiklar om de krav på rationellare läkemedelsanvänd-&lt;br&gt;ning som föreligger skall kunna upprätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad därefter angår själva läkemedelsförmånen skall grundkonstruk-&lt;br&gt;tionen enligt regeringens bedömning vara den att patienterna betalar hela&lt;br&gt;de faktiska kostnaderna för förskrivna läkemedel under en tolv-&lt;br&gt;månadersperiod upp till ett visst belopp. Det beloppet kommer alltså att&lt;br&gt;utgöra en gräns för när den egentliga förmånen börjar verka, över denna&lt;br&gt;beloppsgräns bör patienten betala en viss del av kostnaderna i olika&lt;br&gt;intervall. Vid ytterligare en beloppsgräns bör full kostnadsfrihet inträffa.&lt;br&gt;Det är uppenbart att kostnaderna för samhället respektive patienterna&lt;br&gt;påverkas i hög grad av var man lägger kostnadstaket respektive avgifts-&lt;br&gt;gränsema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag till egenavgifter och intervall för dessa under taket&lt;br&gt;bör, bl.a. som följd av Riksdagens beslut i juni 1996 om förändrat hög-&lt;br&gt;kostnadsskydd fr.o.m. den 1 juli 1996 och krav på ytterligare besparing-&lt;br&gt;ar i samband med reformeringen av läkemedelsförmånen, revideras både&lt;br&gt;genom en höjning av kommmitténs föreslagna takbelopp om 1 000 kro-&lt;br&gt;nor och genom att trappan för egenavgiftema under takbeloppet för-&lt;br&gt;ändras. Enligt kommitténs förslag skulle det första steget för egenavgift&lt;br&gt;vara så högt som 500 kronor. Många remissvar innehåller skepsis inför&lt;br&gt;höjningen av egenavgiften innan någon subvention inträffar. Man tror att&lt;br&gt;läkemedelsköpama får betydande svårigheter att klara den likviditetspå-&lt;br&gt;frestning som beloppet kan innebära. Även regeringen tvekar inför ett så&lt;br&gt;pass högt första steg och förordar därför att det inte sätts högre än till&lt;br&gt;400 kronor. Ytterligare en justering i egenavgiftstrappan bör göras ge-&lt;br&gt;nom att det under det högsta beloppet, som patienten kommer att betala&lt;br&gt;någon del av läkemedelskostnaden för, bör införas ytterligare ett steg&lt;br&gt;jämfört med kommitténs förslag med en 25-procentig patientandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de grundläggande principer för hur taket för högkost-&lt;br&gt;nadsskyddet bör bestämmas respektive var gränserna för full egenbetal-&lt;br&gt;ning och när full kostnadsfrihet inträffar bör sättas, är det regeringens&lt;br&gt;uppfattning att läkemedelsförmånen bör få följande utseende:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;400 kronor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-100 % egenavgift upp till och med&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;- 50 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;*1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i intervallet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;- 25 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;- 10 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;- 0%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;över&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;401 - 1 200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 201 -2 800&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 801 - 3 800&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 800&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär alltså att kostnadstaket för högkostnads-&lt;br&gt;skyddet för läkemedel som förskrivs i samband med sjukdom och egen-&lt;br&gt;avgifter för vissa förbrukningsartiklar sätts till 1 300 kronor för en tolv-&lt;br&gt;månadersperiod. Vid köp av förmånsgrundande läkemedel m.m. är det&lt;br&gt;hela det sammanlagda beloppet under tolvmånadersperioden som är&lt;br&gt;avgörande för subventionens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högkostnadsskyddet bör, liksom är fallet idag, fungera så att konsu-&lt;br&gt;menten, efter det att han nått taket är befriad från att betala egenavgift&lt;br&gt;för den tid som återstår av ett år, räknat från första läkemedelsinköpet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nu gällande läkemedelsförmånen och reglerna om ett sammanlagt&lt;br&gt;högkostnadsskydd för läkemedel och avgifter för besök inom den öppna&lt;br&gt;hälso- och sjukvården står samhällets resurser fritt till patientens förfo-&lt;br&gt;gande inom den löpande tolvmånadersperioden när gränsen for att hög-&lt;br&gt;kostnadsskyddet lösts ut. Man brukar allmänt tala om att patienten får ett&lt;br&gt;&amp;quot;frikort&amp;quot; som gäller för den resterande delen av tolvmånadersperioden.&lt;br&gt;De erfarenheter som under flera år vunnits av nu gällande förmånsystem&lt;br&gt;från bl.a. apoteken och från RFV tyder på att &amp;quot;frikorten&amp;quot; i sig innehåller&lt;br&gt;en för sjukvårds- och läkemedelskonsumtion stimulerande effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är utomordentligt viktigt att läkemedelsför-&lt;br&gt;månen är effektiv och ger patienterna goda möjligheter att alltid komma&lt;br&gt;i åtnjutande av erforderliga läkemedel. Emellertid visar erfarenheten att&lt;br&gt;ett överutnyttjande av en förmån kan inträffa i vissa fall, särskilt om&lt;br&gt;förmånen innebär kostnadsfrihet för nyttjaren. Därför skulle kunna över-&lt;br&gt;vägas om inte någon form av expeditionsavgift alltid skall debiteras&lt;br&gt;konsumenten, alltså efter det att högkostnadsskyddet för läkemedel nåtts.&lt;br&gt;Några av remissinstanserna har också efterlyst ett medel för att visa att&lt;br&gt;det finns ett konsumentvärde även i själva expeditionen och inte minst i&lt;br&gt;den rådgivning m.m. som patienten kan få i samband med erhållande av&lt;br&gt;läkemedlet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om en expeditionsavgift avvisades dock kraftfullt av kommit-&lt;br&gt;tén. Kommittén uttryckte uppfattningen att expeditionsavgifter tenderar&lt;br&gt;att bli straffavgifter för dem med stora behov. Kommitténs motiv för att&lt;br&gt;utsträcka den övre gränsen till 3 500 kronor var bl.a. att motverka be-&lt;br&gt;hovet av expeditionsavgifter. Eftersom det är så få människor som be-&lt;br&gt;höver läkemedel under ett år för mer än 3 500 kronor konstaterade kom-&lt;br&gt;mittén att de allra flesta alltid att få betala en avgift för sina läkemedel&lt;br&gt;utan att en expeditionsavgift behöver införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en samlad avvägning av motiven för och emot en expeditions-&lt;br&gt;avgift har regeringen funnit att de negativa aspekterna överväger. Rege-&lt;br&gt;ringen har dessutom föreslagit beloppsgränsen inom vilken egenavgifter&lt;br&gt;skall betalas till 3 800 kronor och lägger därför inte fram något förslag&lt;br&gt;om en expeditionsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya förmånssystemet innebär att vissa kan få höga kostnader för&lt;br&gt;läkemedel redan vid första inköpstillfället. Det är därför nödvändigt att&lt;br&gt;införa ett delbetalnings- eller kostnadsutjämningssystem. Detta bör om&lt;br&gt;möjligt medge både förbetalning av kommande läkemedelsutgifter och&lt;br&gt;avbetalning av redan debiterade. Konsumenterna måste ges en god in-&lt;br&gt;formation om denna möjlighet och systemet fungera smidigt för kunden.&lt;br&gt;Regeringen anser att denna fråga lämpligen bör lösas genom avtal&lt;br&gt;mellan staten och Apoteksbolaget AB. Ett väl fungerande delbetal-&lt;br&gt;ningssystem är enligt regeringens mening en förutsättning för den här&lt;br&gt;föreslagna förmånskonstruktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar kommitténs uppfattning att det i det framtida för-&lt;br&gt;månssystemet bör återfinnas en regel om att egenavgiftema for barn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom samma familj skall få räknas samman på samma sätt som i dagens Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;läkemedelsförsäkringssystem. De motiv som kommittén anför för en&lt;br&gt;höjning av åldersgränsen från 16 till 18 år är bl.a. att barnen fram tills&lt;br&gt;dess oftast går i skolan och därmed fortfarande bor hemma hos sina&lt;br&gt;föräldrar. Regeringen delar kommitténs bedömning och föreslår därför&lt;br&gt;att egenavgiftema för barn under 18 år i samma familj skall få räknas&lt;br&gt;samman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppnått gränsen för kostnadsfrihet i det nuvarande systemet&lt;br&gt;bör behålla denna förmån även efter det att det nya systemet trätt i kraft&lt;br&gt;intill dess att tolvmånadersperioden löpt till ända. Däremot bör det inte&lt;br&gt;att vara möjligt att kunna föra över erlagda avgifter för vare sig läke-&lt;br&gt;medelsköp eller avgifter från besök inom öppen vård från det gamla&lt;br&gt;systemet till de nya. Skälet härför är att förmånsystemen är olika kon-&lt;br&gt;struerade och separerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förslaget om att införa ett särskilt högkostnadsskydd för&lt;br&gt;den öppna hälso- och sjukvården är det en naturlig följd av att införa ett&lt;br&gt;nytt förmånssystem för läkemedel. Egenavgiftema för läkarvård och&lt;br&gt;annan sjukvårdande behandling hos såväl offentliga som privata vård-&lt;br&gt;givare med landstingsfmansiering, liksom eventuella avgifter för inkonti-&lt;br&gt;nensartiklar, bör omfattas av detta. Landstingen beslutar själva om dessa&lt;br&gt;avgifter varför det också rimligt att de får möjlighet att underskrida det&lt;br&gt;högsta egenkostnadstak som enligt regeringens uppfattning bör vara 900&lt;br&gt;kronor för en tolvmånadersperiod och beslutas av riksdagen. Det innebär&lt;br&gt;att det sammanlagda beloppet för de båda taken för högkostnadsskydden&lt;br&gt;kommer att vara lika det som gäller idag, nämligen högst 2 200 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egenavgiften för inköp av prisnedsatta läkemedel höjdes den 1 juli 1996&lt;br&gt;till högst 170 kronor för det första och högst 70 kronor för varje ytter-&lt;br&gt;ligare samtidigt inköpt läkemedel. Egenkostnadstaket i högkostnadsskyd-&lt;br&gt;det därvid till lägst 2 200 kronor med möjlighet för varje enskilt lands-&lt;br&gt;ting är tillämpa ett lägre tak. Dessa åtgärder beräknades minska försäk-&lt;br&gt;ringens kostnader med 370 miljoner kronor per helår. Flertalet landsting&lt;br&gt;har emellertid beslutat att inte höja det egenkostnadstak på lägst 1 800&lt;br&gt;kronor som gällde nämnda den tidpunkt. Genom att det nya förmånssys-&lt;br&gt;temet beräknas träda i kraft den 1 januari 1997 bör utgiftsminskningen&lt;br&gt;ändå i princip kunna realiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de ekonomiska förutsättningarna för utformningen av&lt;br&gt;den nya läkemedelsförmånen för år 1997 har regeringen utgått från&lt;br&gt;RFV:s anslagsprognos för år 1996. Denna har räknats upp med hänsyn&lt;br&gt;till viss volym- och prisuppgång för år 1997 liksom en fortsatt övergång&lt;br&gt;till allt dyrare men bättre läkemedel. Vidare har hänsyn tagits till att en&lt;br&gt;utgiftsminskning med ytterligare 550 miljoner kronor per helår skall&lt;br&gt;genomföras utöver de 370 miljoner kronor som beslutades i juni på&lt;br&gt;grundval av regeringens ekonomiska vårproposition. Härutöver skall&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen kompenseras med 30 miljoner kronor för de&lt;br&gt;merkostnader som beräknas uppkomma för huvudmännen till följd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtagandet att kostnadsfritt tillhandahålla insulin till vissa diabetiker enligt Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;en tidigare träffad överenskommelse. Sammantaget leder detta till en&lt;br&gt;beräknad försäkringskostnad för läkemedelsförmånen, inklusive förbruk-&lt;br&gt;ningsartiklar vid inkontinens och vissa speciallivsmedel, på 14 100 mil-&lt;br&gt;joner kronor för år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.3.4 Patientavgifter och högkostnadsskydd i den öppna hälso- och&lt;br&gt;sjukvården&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Högkostnadsskyddet i den öppna hälso- och&lt;br&gt;sjukvården skall omfatta patientavgifter för läkarvård och sjukvårdan-&lt;br&gt;de behandling inom landstingen, läkarvård och sjukgymnastik hos&lt;br&gt;privata vårdgivare med ersättning från landstingen samt inkontinens-&lt;br&gt;artiklar för vilka landstingen har kostnadsansvar. Egenavgifter för&lt;br&gt;kommunal sjukvård skall inte ingå i detta högkostnadsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet i den öppna hälso- och&lt;br&gt;sjukvården skall vara högst 900 kronor per år. För barn under 18 år&lt;br&gt;i samma familj skall gälla ett gemensamt högkostnadsskydd. Den en-&lt;br&gt;skilde skall inte betala större andel av en avgift än att egenkostnads-&lt;br&gt;taket uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i stort med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Som framgår under avsnitt 5.3.3 om läkemedels-&lt;br&gt;förmånen tillstyrker en majoritet av remissinstanserna att högkostnads-&lt;br&gt;skyddet som gällde vid tidpunkten för HSU-remissen, 1 800 kronor, för&lt;br&gt;såväl kostnader för läkemedel som egenavgifter för besök i öppen vård&lt;br&gt;separeras. Avgifterna för de tidigare kostnadsfria förbrukningsartiklarna&lt;br&gt;föreslogs av utredningen ingå inom högkostnadsskyddet för öppen hälso-&lt;br&gt;och sjukvård varför det främst är patientföreningar och Handikappinstitu-&lt;br&gt;tet som yttrat sig i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland myndigheterna kommenteras kommitténs förslag i liten utsträck-&lt;br&gt;ning. Riksförsäkringsverket har principiellt uttalat sig för ett samman-&lt;br&gt;hållet högkostnadsskydd som också innefattar sjukreseavgifter. Verket&lt;br&gt;föreslår också ett generellt avgiftssystem för hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet tillstyrker ett för landet enhetligt högsta tak, vilket&lt;br&gt;även landstingen i Uppsala, Dalarna och Gävleborg samt Malmö stad&lt;br&gt;uttryckligen ställer sig positiva till. Landstingen i Östergötland, Kalmar,&lt;br&gt;Bohus, Älvsborg, Skaraborg och Norrbotten ställer sig tveksamma till&lt;br&gt;eller avstyrker ett av staten fastställt högsta tak och anser att landstingen&lt;br&gt;själva bör kunna utforma den öppna hälso- och sjukvårdens högkost-&lt;br&gt;nadssystem för patientavgifter. Något landsting avstyrker en fast gräns&lt;br&gt;för när taket faller ut, då detta skulle innebära stora administrativa pro-&lt;br&gt;blem och något landsting anser att taket skall indexeras. Några av&lt;br&gt;huvudmännen förespråkar att sjukresoma inordnas i högkostnadsskyddet&lt;br&gt;för den öppna hälso- och sjukvården och att skyddet bör begränsas till&lt;br&gt;att omfatta enbart öppen läkarvård och sjukvårdande behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet noterar med tillfredsställelse att kommittén&lt;br&gt;inte nu föreslår ett samlat högkostnadsskydd för hälso- och sjukvård som&lt;br&gt;lämnas av kommun respektive landsting. Jönköpings kommun menar att&lt;br&gt;det vore önskvärt med ett gemensamt högkostnadsskydd, men tillstyrker&lt;br&gt;ändå ett separat system. Lindesbergs kommun menar att det bör finnas&lt;br&gt;ett gemensamt system. Gagnefs kommun och Älvsborgs kommunförbund&lt;br&gt;menar att det blir orättvist att patientavgifter i vissa avseenden för perso-&lt;br&gt;ner i särskilt boende inte ingår i högkostnadsskyddet. Liknande synpunk-&lt;br&gt;ter uttrycker Kommunförbundet Malmöhus som önskar en snar utredning&lt;br&gt;kring frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fackliga organisationerna är i stort sett positiva till kommitténs&lt;br&gt;förslag. SKTF och TCO efterlyser också att sjukresor inordnas i högkost-&lt;br&gt;nadsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stort sett ställer sig övriga intresseorganisationer som yttrat sig bak-&lt;br&gt;om kommitténs förslag med vissa tillägg och förutsättningar. Handikapp-&lt;br&gt;förbundens samarbetsorgan anser att sjukreseavgifter nu skall föras in i&lt;br&gt;högkostnadsskyddet innan riksdagen tar ställning i frågan, liksom att&lt;br&gt;avgifter för specialistvård skall inräknas i skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Två separata högkostnadsskydd, som&lt;br&gt;regeringen nu föreslår införs, bör vara till fördel för både patienterna och&lt;br&gt;finansiären. Det nuvarande högkostnadsskyddet för läkemedel och för&lt;br&gt;öppen vård har sin utgångspunkt i att den enskilde skall skyddas mot&lt;br&gt;höga sammanlagda utgifter för en tolvmånadersperiod. Det nya systemet&lt;br&gt;innehåller självklart även ett motsvarande motiv men det kommer också&lt;br&gt;att fungera så att individer med endera stora kostnader för läkemedel&lt;br&gt;eller omfattande besök hos den öppna vården får ett mera riktat skydd.&lt;br&gt;Personer som når båda egenkostnadstaken kan ha sina avgiftsfria perio-&lt;br&gt;der för läkemedel respektive öppen vård under olika delar av året vilket&lt;br&gt;ger en bättre spridning av kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högkostnadsskyddet i den öppna hälso- och sjukvården skall omfatta&lt;br&gt;patientavgifter för läkarvård och sjukvårdande behandling inom lands-&lt;br&gt;tingen, läkarvård och sjukgymnastik hos privata vårdgivare med ersätt-&lt;br&gt;ning från landstingen samt inkontinensartiklar för vilka landstingen har&lt;br&gt;kostnadansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För landstingens del innebär separationen av högkostnadsskydden att&lt;br&gt;de kan utforma egna avgiftssystem för den öppna hälso- och sjukvården&lt;br&gt;med hänsyn till egna fördelnings- och sjukvårdspolitiska ambitioner. De&lt;br&gt;kan också på egen hand periodisera avgifterna för patienterna inom det&lt;br&gt;högsta tak som bestäms i författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande bestämmelsen för avgifter för hälso- och sjukvård&lt;br&gt;finns i 26 § hälso- och sjukvårdslagen. Enligt bestämmelserna i denna&lt;br&gt;paragraf får vårdavgifter tas ut enligt grunder som landstinget eller kom-&lt;br&gt;munen bestämmer, i den mån inte annat är föreskrivet. Systemet med&lt;br&gt;statligt reglerade patientavgifter avskaffades i princip den 1 januari 1991.&lt;br&gt;De avgifter som kommunerna beslutar om inom den kommunala hälso-&lt;br&gt;och sjukvården för närvarande inte omfattas av högkostnadsskyddet for&lt;br&gt;öppen vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens förslag kommer inte eventuella egenavgifter för&lt;br&gt;inkontinensartiklar för brukare i särskilt boende att omfattas av högkost-&lt;br&gt;nadsskyddet för avgifter i öppen hälso- och sjukvård. I stället är det&lt;br&gt;kommunerna som på egen hand reglerar detta. Regeringen förutsätter att&lt;br&gt;det sker med beaktande av reglerna i hälso- och sjukvårdslagen samt&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620) om de boendes rätt till s.k. förbehållsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya högkostnadsskyddet för öppen vård, som enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning bör uppgå till 900 kronor för en tolvmånadersperiod, bör på&lt;br&gt;samma sätt som högkostnadsskyddet för läkemedel fungera så att när&lt;br&gt;patienten närmar sig taket för egenavgiftema skall han endast betala den&lt;br&gt;resterande avgiften intill takbeloppet för det fall erläggande av full pa-&lt;br&gt;tientavgift skulle leda till att taket passeras. Befrielsen från patientavgift&lt;br&gt;gäller sedan under den tid som återstår av ett år, räknat från första vård-&lt;br&gt;tillfället, för den som är bosatt inom landstinget eller en s.k. landstingsfri&lt;br&gt;kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsutredningen har i betänkandet Avgifter inom handikappområdet&lt;br&gt;(SOU 1995:35) föreslagit att det bör finnas ett integrerat högkostnads-&lt;br&gt;skydd för öppen vård oberoende av huvudmannaskapet för hälso- och&lt;br&gt;sjukvården. Utredningen har också redovisat att man anser att ett skydd&lt;br&gt;för höga kostnader i samband med sjukresor kan inordnas i ett dylikt&lt;br&gt;integrerat högkostnadsskydd som alternativ till ett separat högkostnads-&lt;br&gt;skydd för sjukresor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om sjukresoma har HSU 2000 ansett det vara&lt;br&gt;rimligt att Samreseutredningens förslag beaktas innan slutlig ställning&lt;br&gt;tas. Kommittén har dock för sin egen del förordat att man borde över-&lt;br&gt;väga att behålla regleringen om landstingens skyldighet att ersätta sådana&lt;br&gt;sjukresor men att regeln i 2 kap. 6 § lagen om allmän försäkring, som&lt;br&gt;bemyndigar regeringen att bestämma grunderna för sådan ersättning&lt;br&gt;slopas. Enligt kommitténs bedömning är det motiverat att landstingen&lt;br&gt;har en skyldighet att subventionera sådana resor, men att de bör ha fri-&lt;br&gt;heten att fastlägga egenavgiftens storlek med hänsyn till lokala förut-&lt;br&gt;sättningar och behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad angår frågan om ett statligt reglerat högkostnadsskydd som om-&lt;br&gt;fattar såväl kommunala som landstingskommunala avgifter för hälso-&lt;br&gt;och sjukvård har HSU 2000 som framgår ovan stannat för att inte före-&lt;br&gt;slå en sådan ordning. Däremot pekar kommittén på möjligheten för land-&lt;br&gt;sting och kommuner att avtala om att kommunala sjukvårdsavgifter skall&lt;br&gt;inordnas i högkostnadsskyddet for öppen sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser inte att i detta sammanhang ta ställning till frågan&lt;br&gt;om sjukresor utan återkommer senare i den delen. Ifråga om ett gemen-&lt;br&gt;samt högkostnadsskydd för hälso- och sjukvård inom kommuner och&lt;br&gt;landsting följer regeringen det förslag som kommittén lagt fram och som&lt;br&gt;innebär att det statligt reglerade högkostnadsskyddet inte skall omfatta&lt;br&gt;avgifter som kommunerna med stöd av hälso- och sjukvårdslagen be-&lt;br&gt;stämmer. Regeringen anser att det kommunala avgiftssystemet är alltför&lt;br&gt;avvikande från landstingens for att en samordning skall vara ändamåls-&lt;br&gt;enlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Den ekonomiska regleringen m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Under avsnittet 5.2 redovisas regeringens principiella förslag om över-&lt;br&gt;förandet av kostnadsansvaret för dels läkemedelsförmånen till landsting-&lt;br&gt;en, dels överförandet av kostnadsansvaret för förbrukningsartiklarna vid&lt;br&gt;inkontinens till landsting och kommuner. Med utgångspunkt från detta&lt;br&gt;förslag har regeringen och företrädare för Landstingsförbundet nyligen&lt;br&gt;träffat en överenskommelse om vissa ömsesidiga åtaganden för åren&lt;br&gt;1997 och 1998 och om vissa principer för den ekonomiska regleringen&lt;br&gt;t.o.m. år 2000. Överenskommelsen finns intagen som bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En liknande överenskommelse har träffats med företrädare för Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet om förbrukningsartiklarna vid inkontinens. Överens-&lt;br&gt;kommelsen finns intagen som bilaga 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomisk reglering åren 1997 och 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överförandet av kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen skall enligt&lt;br&gt;regeringens förslag ske ff.o.rn. år 1998. Staten och Landstingsförbundet&lt;br&gt;är emellertid ense om att överskridanden av beräknade kostnader är ett&lt;br&gt;gemensamt ansvar även för år 1997 och att det åligger såväl staten som&lt;br&gt;landstingen att söka motverka en sådan avvikelse. För att reglera en&lt;br&gt;sådan eventuell avvikelse innehåller överenskommelsen en modell för&lt;br&gt;s.k. vinst- och förlustdelning. Denna är så utformad att för den händelse&lt;br&gt;de faktiska kostnaderna för läkemedelsförmånen det året understiger den&lt;br&gt;enligt budgetpropositionen beräknade kostnaden för läkemedelsförmånen&lt;br&gt;exkl. inkontinensartiklar och speciallivsmedel under år 1997, skall under-&lt;br&gt;skridandet delas så att staten behåller 60 %, medan 40 % tillfaller&lt;br&gt;landstingen. På motsvarande sätt delas ett eventuellt budgetöverskridande&lt;br&gt;så att staten täcker 90 % av detta och landstingen 10 %, dock högst 50&lt;br&gt;miljoner kronor. För år 1997 har kostnaden för hela den nuvarande&lt;br&gt;läkemedelsförmånen i budgetpropositionen beräknats till 14 100 miljoner&lt;br&gt;kronor. Kostnaderna för inkontinensartiklar och speciallivsmedel har för&lt;br&gt;det året beräknats till 1 350 resp. 90 miljoner kronor, dvs. sammanlagt&lt;br&gt;1 440 miljoner kronor, vilket belopp skall ffånräknas nämnda totalkost-&lt;br&gt;nad. Den beräknade kostnaden att jämföra med det faktiska utfallet för&lt;br&gt;en vinst- eller förlustdelning uppgår således till 12 660 miljoner kronor&lt;br&gt;för år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag utgår från att när landstingen den 1 januari 1998&lt;br&gt;övertar kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen lämnas den statliga&lt;br&gt;ersättningen i form av ett särskilt statsbidrag. Enligt överenskommelsen&lt;br&gt;skall storleken på detta fastställas med senast kända utfall som grund,&lt;br&gt;varefter hänsyn tas till förväntad inflation (KPI) samt volym- och sorti-&lt;br&gt;mentsförändring som beräknas under tiden t.o.m. år 1998. Detta belopp&lt;br&gt;kan till följd härav komma att avvika från den beräknade kostnaden för&lt;br&gt;läkemedelsförmånen år 1998 som angivits i 1997 års budgetproposi-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt överenskommelsen skall en vinst- och förlustdelning finnas även&lt;br&gt;för år 1998, men den ändras i förhållande till 1997 års modell så att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;staten vid ett underskridande av ersättningsbeloppet erhåller 40 % av Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;detta och vid ett överskridande ersätter staten landstingen med 80 % av&lt;br&gt;överskridandet. Landstingen skall täcka resten av överskridet belopp,&lt;br&gt;dock högst 100 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vinst- och förlustdelningen innebär att regleringar av över- eller under-&lt;br&gt;skott med största sannolikhet måste ske. Eftersom sådana avvikelser&lt;br&gt;måste regleras i efterhand anser regeringen att det är lämpligt att detta&lt;br&gt;sker via det etablerade systemet med ersättningar till sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen. Det skulle innebära att regleringen av avvikelserna för åren&lt;br&gt;1997 och 1998 sker så snart utfallet är känt för respektive år så att högre&lt;br&gt;eller lägre utbetald ersättning lämnas till huvudmännen under åren 1998&lt;br&gt;och 1999 än vad som följer av de träffade Dagmaröverenskommelsema&lt;br&gt;för dessa år. Regleringen skall därvid genomföras senast den 30 juni&lt;br&gt;respektive år. För landstingens vidkommande gäller att deras andel av&lt;br&gt;konstaterat över- eller underskridande för åren 1997 och 1998 fördelas&lt;br&gt;mellan landstingen efter antalet invånare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att - som parterna också konstaterar i överenskom-&lt;br&gt;melsen - bidraget för läkemedelsförmånen på sikt kan fördelas mellan&lt;br&gt;landstingen efter en behovsbaserad modell. En gemensam arbetsgrupp&lt;br&gt;bör därför snarast tillsättas med uppgift att hitta bra prognosmetoder vad&lt;br&gt;gäller läkemedelskostnaderna och månadsvis följa upp och analysera&lt;br&gt;kostnadsutvecklingen samt lämna förslag om hur en sådan behovsbase-&lt;br&gt;rad fördelning skall utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överenskommelse med Landstingsförbundet anges att under år 1997&lt;br&gt;debiterar landstingen sjukförsäkringen de kostnader, med avdrag för&lt;br&gt;eventuella avgifter, som landstingen tar ut för förbrukningsartiklar vid&lt;br&gt;inkontinens avseende öppen vård. För år 1998 förs dessa kostnader in i&lt;br&gt;det generella statsbidraget till landstingen. Parterna skall före den&lt;br&gt;31 mars 1997 träffa överenskommelse om storlek på det beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens överenskommelse med Svenska Kommunförbundet&lt;br&gt;innebär för år 1997 att kommunerna debiterar sjukförsäkringen de&lt;br&gt;kostnader, inklusive distributionskostnader, man har för tillhandahållan-&lt;br&gt;det av förbrukningsartiklar för inkontinens. Eventuella avgifter som&lt;br&gt;kommunerna härvid tar ut av brukarna skall dras av det belopp som&lt;br&gt;faktureras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För år 1998 skall kostnaderna för kommunernas del täckas genom det&lt;br&gt;generella statsbidraget. Staten och Svenska Kommunförbundet skall i&lt;br&gt;förhandlingar före den 31 mars 1997 träffa överenskommelse om ett&lt;br&gt;belopp härför som skall tillföras statsbidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomisk reglering åren 1999 och 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom för år 1998 skall för åren 1999 och 2000 - enligt den träffade&lt;br&gt;överenskommelsen - ett särskilt bidrag avseende läkemedelsförmånen&lt;br&gt;utges till landstingen och fastställas för varje landsting. Ersättning för&lt;br&gt;respektive år skall fastställas med senast kända utfall som grund. Till&lt;br&gt;detta belopp skall för respektive år lägga kompensation för bedömd&lt;br&gt;inflation samt volym- och sortimentsförändring. Konstruktionen av den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortsatta vinst- och förlustdelningsmodellen skall parterna senast den Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;31 mars 1996 komma överens om. Den årliga avräkningen av avvikelser&lt;br&gt;enligt vinst- och förlustmodellen skall göras landstingsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomisk reglering fr. o. m. år 2001&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överenskommelsen anges att parterna är ense om att under år 2000&lt;br&gt;träffa överenskommelse om ny modell för statens ersättning till lands-&lt;br&gt;tingen för läkemedelsförmånens kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga ekonomiska frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den nu träffade överenskommelsen är parterna också överens om&lt;br&gt;att storleken på de två egenkostnadstaken för läkemedel och öppen&lt;br&gt;sjukvård skall vara 1 300 respektive högst 900 kronor per tolvmånaders-&lt;br&gt;period, dvs. sammanlagt högst 2 200 kronor. Vidare är parterna överens&lt;br&gt;om att landstingen som ett led inom vårdprogram för diabetes skall&lt;br&gt;svara för berörda patienters kostnader för insulin och att landstingen till&lt;br&gt;följd härav kommer att kompenseras för de merkostnader detta kommer&lt;br&gt;att medföra med 30 miljoner kronor. Detta belopp kommer redan år&lt;br&gt;1997 att överföras från den allmänna sjukförsäkringen till det generella&lt;br&gt;statsbidraget för landstingen inom skatteutjämningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Handel med läkemedel&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;5.5.1 Allmänt om detaljhandel med läkemedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I en överenskommelse mellan staten och Apotekarsocieteten i september&lt;br&gt;1969 reglerades formerna for en avlösning av det dåvarande apoteks-&lt;br&gt;systemet. Som en allmän förutsättning för överenskommelsen gällde att&lt;br&gt;staten genom lagstiftning skulle införa en principiell ensamrätt for staten&lt;br&gt;att driva detaljhandel med läkemedel och upplåta sin ensamrätt på ett för&lt;br&gt;ändamålet bildat apoteksbolag. Möjligheter till denna ensamrätt säkrades&lt;br&gt;genom lagen (1970:205) om detaljhandel med läkemedel. Detaljhandel&lt;br&gt;med läkemedel får enligt lagen drivas endast av staten eller av juridisk&lt;br&gt;person i vilken staten äger ett bestämmande inflytande. Regeringen be-&lt;br&gt;stämmer av vem och på vilka villkor detaljhandel med läkemedel får&lt;br&gt;drivas. Lagen är tillämplig på samma varor som läkemedelsforordningen&lt;br&gt;(1962:701) och lagen (1981:50) med bestämmelser om vissa medel av-&lt;br&gt;sedda för injektion, vilka båda numera är upphävda. Detta innebär bl.a.&lt;br&gt;att lagen om detaljhandel med läkemedel inte gäller i fråga om s.k. na-&lt;br&gt;turläkemedel och s.k. fria läkemedel (sårsalvor, inandningsoljor, anti-&lt;br&gt;septiska lösningar, liniment och dylikt). Den nya läkemedelslagen, som&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 juli 1993, omfattar däremot även sådana medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apoteksbolaget AB bildades år 1970 och startade verksamheten året&lt;br&gt;därpå med syftet att staten skulle överta upphandling och distribution av&lt;br&gt;läkemedel. I en proposition (prop. 1970:74) lades fram förslag om en ny&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organisation av läkemedelsförsörjningen. Föredraganden uttalade att&lt;br&gt;genom de åtgärder som föreslogs i propositionen skapades förutsätt-&lt;br&gt;ningar för ett slagkraftigt apoteksväsende som smidigt kunde anpassa sig&lt;br&gt;till den medicinska, tekniska och ekonomiska utvecklingen och däri-&lt;br&gt;genom även i framtiden kunna tillgodose kraven på en god läkemedels-&lt;br&gt;försörjning. Den betydande förstärkning av läkemedelskontrollen som&lt;br&gt;förordades var ägnad att göra läkemedelsbehandlingen säkrare och effek-&lt;br&gt;tivare, framhöll föredraganden och fortsatte: &amp;quot;Apoteksbolaget och läke-&lt;br&gt;medelskontroll i förening kommer att medverka till en utbyggd läkeme-&lt;br&gt;delsinformation, obunden av producentintressen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det första avtalet från år 1970 mellan staten och Apoteksbolaget&lt;br&gt;AB, som tillkom för att reglera de närmare förutsättningarna för det&lt;br&gt;statliga engagemanget i läkemedelsförsörjningen, fick bolaget en ensam-&lt;br&gt;rätt att bedriva detaljhandel med läkemedel. Det finns vissa inskränk-&lt;br&gt;ningar i Apoteksbolagets ensamrätt. Ett nytt avtal trädde i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1986 och gäller, sedan det två gånger förlängts genom rege-&lt;br&gt;ringsbeslut, till och med den 31 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt avtalet mellan staten och Apoteksbolaget skall bolaget ha ett&lt;br&gt;rikstäckande system för distribution av läkemedel som är väl anpassat&lt;br&gt;till de lokala förhållandena. Vidare skall Apoteksbolaget svara för lager-&lt;br&gt;hållning av läkemedel så att dessa vid behov finns tillgängliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av riktlinjerna och avtalet med staten framgår vidare att bolaget be-&lt;br&gt;slutar i frågor om apotekens lokalisering och öppethållande. Inom ramen&lt;br&gt;för avtalet avväger bolaget sin servicenivå i fråga om lagerhållning av&lt;br&gt;läkemedel och tillhandahållande av tjänster. Bolaget skall i dessa frågor&lt;br&gt;hålla kontakt med kommunala organ samt lokala och centrala myndig-&lt;br&gt;heter på sjukvårdens område. Bolaget bör se till att servicen till allmän-&lt;br&gt;heten och sjukvården är fullgod. Glesbygdens speciella behov skall där-&lt;br&gt;vid beaktas. På begäran av behörig förskrivare av läkemedel skall bo-&lt;br&gt;laget snarast möjligt anskaffa och tillhandahålla läkemedel. Bolaget bör&lt;br&gt;i övrigt tillhandahålla sådana varor inom hälsovårdsområdet som natur-&lt;br&gt;ligen anknyter till bolagets verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intentionerna vid bildandet av Apoteksbolaget var att skapa förutsätt-&lt;br&gt;ningar för en god läkemedelsförsörjning genom ett statligt detaljist-&lt;br&gt;monopol, som inte skulle vara vinstdrivande fullt ut (&amp;quot;skälig förräntning&lt;br&gt;på bolagets kapital&amp;quot;, såsom det uttrycks i avtalet). Vidare skulle verk-&lt;br&gt;samheten ha en social dimension, vilket återspeglas i nuvarande 2 §&lt;br&gt;avtalet på följande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bolaget skall svara för en god läkemedelsförsörjning i landet. Verk-&lt;br&gt;samheten skall bedrivas på ett sådant sätt att möjligheterna att utnyttja&lt;br&gt;resultaten av läkemedelsutvecklingen främjas samtidigt som förut-&lt;br&gt;sättningarna att uppnå lägsta möjliga läkemedelskostnader beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta syfte skall bolaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- noggrant följa utvecklingen på läkemedelsområdet inom och utom&lt;br&gt;landet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ha ett rikstäckande system för att distribuera läkemedel, som är&lt;br&gt;väl anpassat till lokala förhållanden och tillgodoser kravet på en&lt;br&gt;säker, rationell och effektiv läkemedelsförsörjning;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ha den lager- och leveransberedskap i fråga om läkemedel som&lt;br&gt;behövs för att tillgodose hälso- och sjukvårdens behöriga krav;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;verka för en tillräckligt omfattande saklig information om läke-&lt;br&gt;medel;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;medverka till att en fortlöpande statistik produceras över läkeme-&lt;br&gt;delsförbrukningens art och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalet framhålls vidare bl. a. att &amp;quot;Bolaget skall sträva efter ett nära&lt;br&gt;samarbete med huvudmännen för hälso- och sjukvården&amp;quot;. Detta har inne-&lt;br&gt;burit att Apoteksbolagets fortlöpande uppbyggnad skett i nära samarbete&lt;br&gt;med sjukvården, såväl när det gäller apotekens lokalisering som det&lt;br&gt;lokala samarbetet kring läkemedelsrelaterade frågor. Därvid har läke-&lt;br&gt;medelskommitteéma, som är ett organ som sorterar under landstingen&lt;br&gt;men där personal från sjukhusapoteken medverkar, haft en viktig funk-&lt;br&gt;tion. Kommittéernas uppgift är att vara rådgivande i läkemedelsfrågor.&lt;br&gt;Samarbetet är vidare av betydelse för en utökad egenvård, där sjuk-&lt;br&gt;vårdens och apotekens samordnade rådgivning ger en god grund för en&lt;br&gt;ändamålsenlig och säker utveckling av egenvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apoteksbolaget har också uppgifter avseende försvarsförberedelser&lt;br&gt;m.m. på läkemedelsområdet. Detta regleras i en bilaga till avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apoteksbolaget AB ägs för närvarande till 2/3 av staten och till 1/3 av&lt;br&gt;Apoteksbolagets pensionsstiftelse. Riksdagen bemyndigande i juni 1996&lt;br&gt;(prop. 1995/96:141, bet. 1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302) regeringen&lt;br&gt;att vidta åtgärder för att staten skall kunna förvärva den tredjedel av&lt;br&gt;aktiekapitalet som ägs av pensionsstiftelsen i syfte att nå ett hundra-&lt;br&gt;procentigt ägande av bolaget. Avsikten med åtgärden är att styrningen av&lt;br&gt;bolaget kan ske utan hänsyn till de eventuella intressen som pensions-&lt;br&gt;stiftelsen kan ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apoteksbolagskoncemen omfattar Apoteksbolaget AB och tre dotter-&lt;br&gt;bolag, Apoteksbolagets Kemi- och Miljö AB, Institutet för hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdsekonomi AB, och Kårhuset Pharmen AB. Fram till den 2 okto-&lt;br&gt;ber 1995 ingick också ADA AB, vilket är ett partihandelsföretag, i kon-&lt;br&gt;cernen. Sedan november 1995 ingår ADA AB i Oy Tamro Ab som är&lt;br&gt;Nordens största aktör på partihandelsområdet för läkemedel. Apoteks-&lt;br&gt;bolagets engagemang i partihandeln med läkemedel är därmed i prak-&lt;br&gt;tiken avslutat. En resterande aktiepost i Tamro om cirka 25 % av kapi-&lt;br&gt;talet avses vid lämpligt tillfälle säljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsförsörjningen inom den öppna vården sker genom cirka&lt;br&gt;800 apotek. Den slutna vården försörjs av Apoteksbolaget, via ettåriga&lt;br&gt;entreprenadavtal med sjukvårdshuvudmännen, genom tillsammans cirka&lt;br&gt;100 särskilda sjukhusapotek, ofta kombinerade sjukhus- och expeditions-&lt;br&gt;apotek med försäljning jämväl till allmänheten. I Apoteksbolagets dis-&lt;br&gt;tributionsservice ingår förutom apoteken även cirka 1 050 apoteksom-&lt;br&gt;bud. Dessa är enskilda näringsidkare som mot provision förmedlar paket&lt;br&gt;med receptbelagda läkemedel och/eller säljer receptffia läkemedel från&lt;br&gt;ett lager som ägs av Apoteksbolaget. Ombudens huvuduppgift är att&lt;br&gt;svara för läkemedelsservice företrädesvis i glesbygd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bolaget bestämmer självt om påslag på inköpspriserna men skall redo-&lt;br&gt;visa grunderna för sin prissättning. För läkemedel som ingår inom läke-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medelsförmånen fastställs utförsäljningsprisema slutligt av Riksförsäk- Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;ringsverket. Apoteksbolagets priser på läkemedel skall hållas enhetliga i&lt;br&gt;hela landet och prissättningen skall medge skälig förräntning av det&lt;br&gt;kapital som satts in i bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för de läkemedel och tjänster som tillhandahålls sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännens vårdinrättningar fastställs efter särskilda årliga förhand-&lt;br&gt;lingar mellan Apoteksbolaget och företrädare för huvudmännen enligt ett&lt;br&gt;avtal som slöts mellan parterna år 1971. En utgångspunkt för prissätt-&lt;br&gt;ningen skall vara att leveranserna till sjukvårdsinrättningarna i ekono-&lt;br&gt;miskt avseende varken bidrar till eller subventioneras av Apoteks-&lt;br&gt;bolagets övriga verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.5.2 Reglerna inom EU om tillhandahållande av läkemedel till&lt;br&gt;allmänheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I de flesta europeiska länder har det sedan länge funnits bestämmelser&lt;br&gt;om tillhandahållande av läkemedel till allmänheten. I EG:s direktiv&lt;br&gt;(rådets direktiv 92/26/EEG) om klassificeringen vid tillhandahållande av&lt;br&gt;humanläkemedel har reglerna för att lämna ut läkemedel till allmänheten&lt;br&gt;harmoniserats mellan medlemsstaterna. Bestämmelserna har i samband&lt;br&gt;med att Sverige anslöt sig till det Europeiska ekonomiska samarbetsom-&lt;br&gt;rådet (EES) överförts till den svenska rättsordningen genom läke-&lt;br&gt;medelslagen och författningar som ansluter till den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivets regler innebär i huvudsak att när ett försäljningstillstånd&lt;br&gt;utfärdas för ett läkemedel, dvs. när det godkänns för försäljning i en&lt;br&gt;medlemsstat eller inom den gemensamma marknaden, skall anges om&lt;br&gt;läkemedlet skall klassificeras som receptbelagt eller receptffitt läkeme-&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet anges också förutsättningarna för receptbeläggning av läke-&lt;br&gt;medel (artikel 3) och kriterierna för fastställande av underavdelningar för&lt;br&gt;receptbelagda läkemedel (artikel 2 punkt 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Receptfria läkemedel definieras som sådana som inte motsvarar de&lt;br&gt;kriterier som anges i artikel 3. När det gäller dessa läkemedel innehåller&lt;br&gt;direktivet inga bestämmelser om indelning i underkategorier. I ett flertal&lt;br&gt;europeiska länder har sådana underkategorier införts men kriterierna för&lt;br&gt;dessa varierar mellan olika länder. I övrigt innehåller direktivet inga&lt;br&gt;bestämmelser som rör de receptfria läkemedlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 92/27 och 92/28 EEG, som ingår i den s.k. direktiv-&lt;br&gt;sviten &amp;quot;Rational Use Package&amp;quot;, innehåller allmänna regler om exempel-&lt;br&gt;vis märkning av läkemedel och förpackningar, bipacksedlar och hur de&lt;br&gt;skall vara utformade, informationen till användarna samt marknads-&lt;br&gt;föringsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser rätten till detaljhandel med läkemedel, för Sveriges del när-&lt;br&gt;mast Apoteksbolagets ensamrätt till läkemedelsdistribution, är detta om-&lt;br&gt;råde inte harmoniserat med EG-rätten. Handelsffågoma omfattas av&lt;br&gt;Romfördragets generella regler om fri rörlighet för varor och tjänster&lt;br&gt;inklusive de särskilda reglerna om förbud mot konkurrenshämmande&lt;br&gt;åtgärder samt inskränkningar i den fria rörligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I två domar från EG-domstolen - Delattre (C-369/88) samt Monteil&lt;br&gt;och Samanni (C-60/89) - uttalar domstolen att de närmare förutsättning-&lt;br&gt;arna för reglering av apoteksverksamheten är en nationell angelägenhet.&lt;br&gt;Domstolen erinrar i de båda domarna att nationella bestämmelser inte får&lt;br&gt;hindra den fria rörligheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.5.3 Överväganden kring den framtida detaljhandeln med&lt;br&gt;läkemedel m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En särskild utredare bör omgående till-&lt;br&gt;sättas för att förutsättningslöst analysera och lämna förslag till hur&lt;br&gt;läkemedelsdistributionen framdeles bör organiseras och regleras för&lt;br&gt;att målet om en rationell läkemedelsförsörjning skall uppnås och&lt;br&gt;befolkningens behov av säkra och effektiva läkemedel till lägsta&lt;br&gt;möjliga kostnad skall kunna tillgodoses. Utredaren bör arbeta&lt;br&gt;skyndsamt och lämna sitt förslag till regeringen senast den 30 juni&lt;br&gt;1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen har lämnat ett förslag med&lt;br&gt;utgångspunkt i nuvarande system, vilket beskrivs i avsnitt 5.5.1 och i&lt;br&gt;bakgrundsmaterial från tidigare utredningar (bl.a. Läkemedelsförsörj-&lt;br&gt;ningsutredningens delbetänkande Läkemedel och kompetens (SOU&lt;br&gt;1993:106) och dess slutbetänkande Omsorg och konkurrens (SOU&lt;br&gt;1994:110)) och remissbehandling av dessa. En sammanfattning av Ar-&lt;br&gt;betsgruppens förslag finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna, vilka framgår av bilaga 4, har&lt;br&gt;i huvudsak varit postitiva till arbetsgruppens förslag om Apoteksbolagets&lt;br&gt;framtida roll men åsikterna går i sär främst när det gäller omfattningen&lt;br&gt;av ensamrätten att sälja läkemedel i detaljhandeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Frågan om Apoteksbolagets&lt;br&gt;framtida roll i hälso- och sjukvården har behandlats i ett flertal utredn-&lt;br&gt;ingar under de senaste åren. Arbetsgruppen har i departementsprome-&lt;br&gt;morian (Ds 1995:82) Apoteksbolagets framtida roll - Utgångspunkter&lt;br&gt;och förslag lämnat ett förslag med utgångspunkt i nuvarande över-&lt;br&gt;gripande reglering och organisation för distribution och försäljning av&lt;br&gt;läkemedel. En genomgång har gjorts av tidigare statliga utredningar och&lt;br&gt;remissbehandlingen av dessa. Arbetsgruppen har också samrått med&lt;br&gt;HSU 2000 för att förslagen skall bli konsistenta och att förändringarna&lt;br&gt;vad avser förmånssystemet och överföringen av kostnadsansvaret för&lt;br&gt;läkemedelsförmånen till landstingen skall kunna genomföras på ett effek-&lt;br&gt;tivt sätt och med full trygghet och integritet för patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots det relativt omfattande utredningsmaterial som föreligger vad&lt;br&gt;avser detaljhandeln med läkemedel anser regeringen att det finns ett&lt;br&gt;ytterligare behov av att analysera hur den framtida detaljhandeln med&lt;br&gt;läkemedel skall organiseras och regleras i ett vidare perspektiv. I en&lt;br&gt;sådan analys skall således även en översyn av det nuvarande statliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apoteksbolagets framtida roll ingå. Under de senaste åren har det skett&lt;br&gt;stora förändringar inom hälso- och sjukvårdssektorn. Det har också skett&lt;br&gt;betydande förändringar vad gäller styrningen av andra statliga verksam-&lt;br&gt;heter som tidigare har reglerats genom en ensamrätt eller statligt ägande.&lt;br&gt;Dessa erfarenheter bör, tillsammans med internationella jämförelser från&lt;br&gt;handel med läkemedel, analyseras och ligga till grund för ett förutsätt-&lt;br&gt;ningslöst förslag till hur läkemedelsdistributionen skall bedrivas for att&lt;br&gt;befolkningens behov i framtiden av säkra och effektiva läkemedel skall&lt;br&gt;kunna tillgodoses till lägsta möjliga kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild utredare bör därför tillsättas med uppgift att ytterligare de-&lt;br&gt;finiera målen för läkemedelsdistributionen och pröva olika lösningar för&lt;br&gt;att nå dessa samt ge förslag till erforderlig reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkt för förslagen skall vara att se läkemedelsförsörjningen&lt;br&gt;som en del av hälso- och sjukvården. Det innebär att hela befolkningen&lt;br&gt;skall kunna erbjudas säkra och effektiva läkemedel. En given utgångs-&lt;br&gt;punkt är vidare de förändringar vad gäller finansieringen av läkemedels-&lt;br&gt;förmånen liksom dess konstruktion som föreslås i denna proposition, de&lt;br&gt;beslut riksdagen kan komma att fatta mot bakgrund av regeringens för-&lt;br&gt;slag samt den EG-reglering som finns inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredarens arbete bör olika vägar att uppnå en säker och kostnads-&lt;br&gt;effektiv detaljhandel med läkemedel prövas. Möjligheterna att uppnå&lt;br&gt;ökad konkurrens inom läkemedelsdistributionen som ett medel att uppnå&lt;br&gt;ökad effektivitet bör prövas, översynen skall omfatta såväl receptbe-&lt;br&gt;lagda som receptffia läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle utredaren efter en övergripande analys finna att det nuvarande&lt;br&gt;systemet med ett sammanhållet statligt bolag är det mest ändamålsenliga&lt;br&gt;bör utredaren analysera och lämna förslag till hur statens långsiktiga&lt;br&gt;styrning av bolaget bäst bör ske. Utredaren bör ta del av resultatet från&lt;br&gt;den kommittée som skall se över vissa frågor som rör fastställande av&lt;br&gt;fÖrmånsgrundande priser på läkemedelsområdet (se vidare avsnitt 5.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ordningen med det s.k. enkanaldistributionssystemet&lt;br&gt;(alltså att en läkemedelstillverkare avtalar med viss partihandlare om att&lt;br&gt;en eller flera produkter under viss tid endast skall distribueras via&lt;br&gt;honom) kommer sannolikt att behållas intill halvårsskiftet 1998. Det är&lt;br&gt;vid denna tidpunkt som Konkurrensverkets beslut om undantag för kon-&lt;br&gt;kurrensbegränsande samarbete går ut och som möjligheten till enkanal-&lt;br&gt;distribution för närvarande vilar på. Utredaren bör analysera vilka kon-&lt;br&gt;sekvenser andra distributionslösningar kan föra med sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren bör arbeta skyndsamt och lämna sitt förslag senast den&lt;br&gt;30 juni 1997. Regeringens avsikt är att ta ställning till utredningens för-&lt;br&gt;slag i god tid innan det nya avtal mellan staten och Apoteksbolaget AB,&lt;br&gt;som regeringen kommer att begära bemyndigande att teckna for perioden&lt;br&gt;1997-1998, går ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande avtalet mellan staten och Apoteksbolaget AB löper ut&lt;br&gt;den 31 december 1996. De omfattande reformer som föreslås i denna&lt;br&gt;propositionen vad avser bland annat läkemedelsförmånens finansiering&lt;br&gt;och konstruktion kräver inledningsvis en stor insats från Apoteksbolaget&lt;br&gt;bl.a. vad avser att informera kunderna om det nya systemet, införa möj-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lighet till delbetalning av egenkostnadsdelen samt nya register for att&lt;br&gt;beräkna patientens egenkostnadsdel och högkostnadsskydd liksom för att&lt;br&gt;kunna debitera rätt landsting kostnaden för den del av läkemedelskost-&lt;br&gt;naden som utgör samhällets subvention. Samarbetet med sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen kommer att behöva intensifieras och fördjupas för att&lt;br&gt;reformerna skall kunna genomföras på avsett sätt. Detta tillsammans&lt;br&gt;med statens önskan att utöva ett aktivt ägarskap och det omfattande effektiviserings-&lt;br&gt;och rationaliseringarbete som pågår inom bolaget talar för att ett nytt&lt;br&gt;avtal - som ger erforderlig stabilitet för verksamheten de närmast kom-&lt;br&gt;mande åren - tecknas mellan bolaget och staten. Avtalet bör gälla under&lt;br&gt;en tvåårsperiod. Den korta tidsperioden ger enligt regeringens mening&lt;br&gt;såväl erforderlig stabilitet i det korta tidsperspektivet som en stor frihet&lt;br&gt;inför framtiden med hänsyn till de förslag den särskilda utredaren kan&lt;br&gt;komma att lämna och de beslut regering och riksdag kan komma att&lt;br&gt;fatta mot denna bakgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller den lagliga regleringen bör, i avvaktan på ytterligare utred-&lt;br&gt;ning om den mera grundläggande regleringen av detaljhandeln med&lt;br&gt;läkemedel, bestämmelserna vad avser Apoteksbolagets verksamhet i&lt;br&gt;princip överföras oförändrade från lagen (1970:205) om detaljhandel&lt;br&gt;med läkemedel till den nya lagen om handel med läkemedel m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det förändrade kostnadsansvaret och den nya läkeme-&lt;br&gt;delsförmånen behöver dock vissa frågor, bl.a. rörande fastställande av&lt;br&gt;förmånsgrundande priser, utredas ytterligare i ett kortsiktigt perspektiv.&lt;br&gt;Detta då en fungerande ordning som kan gälla redan från 1998 behöver&lt;br&gt;säkerställas i avvaktan på resultatet från den övergripande analysen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.5.4 Producentobunden information&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Apoteksbolaget skall även i fortsättningen&lt;br&gt;ha vissa centrala uppgifter inom producentobunden information så-&lt;br&gt;som produktinriktad, patient- och terapiinriktad information samt&lt;br&gt;information riktad till den professionella förskrivarkåren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apoteksbolagets informationsgivning skall stärkas och utvecklas i&lt;br&gt;dialog med sjukvårdshuvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag överensstämmer med regeringens bedömning.&lt;br&gt;Remissinstanserna: Flertalet instanser, som har uttalat sig om för-&lt;br&gt;slagen kring producentobunden information, har ställt sig bakom utred-&lt;br&gt;ningens förslag. Några instanser vill ha ytterligare utredning kring&lt;br&gt;frågan, bl.a. Läkemedelsverket. Hälsokostrådet är negativt och anser att&lt;br&gt;Apoteksbolagets marginaler inte får förstärkas inom det icke kon-&lt;br&gt;kurrensutsatta sortimentet genom att inkludera delar som avser särskild&lt;br&gt;information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En rationell och säker läkeme-&lt;br&gt;delsförsörjning måste bygga på effektiv information kring produkterna&lt;br&gt;och deras användning. Apoteksbolagets personal utgör en mycket viktig&lt;br&gt;resurs i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den till omfattningen helt dominerande informationen på läkemedels-&lt;br&gt;marknaden är dock den som läkemedelstillverkama svarar för - produkt-&lt;br&gt;informationen. Denna information syftar till att verka för en säker an-&lt;br&gt;vändning av läkemedel men naturligtvis också till att medverka till att&lt;br&gt;motivera förskrivare och patienter att välja just den egna produkten.&lt;br&gt;Informationen är alltså till viss del partisk. Produktinformationen, som&lt;br&gt;oftast är tillgänglig genom de obligatoriska bipacksedlama, måste vidare-&lt;br&gt;befordras till läkemedelskonsumenterna av apotekspersonalen. Det är&lt;br&gt;bl.a. från produktansvarssynpunkt mycket viktigt att tillverkarens vid&lt;br&gt;godkännandet av läkemedlet fastställda produktinformation inte ändras&lt;br&gt;eller tonas ner. Däremot måste apotekspersonalen givetvis hjälpa läke-&lt;br&gt;medelskonsumenterna med preparatjämförelser, personliga råd och att&lt;br&gt;tyda och förstå vad som står på t.ex. bipacksedlama. Detta är enligt&lt;br&gt;regeringens mening en mycket viktig uppgift för att garantera en säker&lt;br&gt;läkemedelsanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kompletterande oberoende läkemedelsinformationen syftar till att&lt;br&gt;bidra till en adekvat och ändamålsenlig läkemedelsanvändning och riktar&lt;br&gt;sig såväl till förskrivaren som till patienten. Ofta är det statliga och&lt;br&gt;opartiska instanser som tar fram denna typ av information, t.ex. Läkeme-&lt;br&gt;delsverket genom s.k. workshops, Spri och MFR genom konsensuskon-&lt;br&gt;ferenser samt Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik&lt;br&gt;(SBU). Apoteksbolaget svarar också för omfattande skriftlig och muntlig&lt;br&gt;information genom sina behandlingsanvisningar, information kring vissa&lt;br&gt;sjukdomsgrupper och diagnoser eller genom sina temaår. Den mest&lt;br&gt;framträdande läkemedelsinformationen från apoteken är självklart den&lt;br&gt;som ges i dialog med kunden i samband med expedition av receptläke-&lt;br&gt;medel eller när kunden ställer frågor inför val av egenvårdsläkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att Apoteksbolaget även i framtiden kommer att ha&lt;br&gt;stor betydelse för framtagande och genomförande av informationsinsatser&lt;br&gt;av denna typ. Det är också inom detta område som sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen förväntas att ytterligare efterfråga Apoteksbolagets tjänster och&lt;br&gt;där omfattningen av information bör diskuteras i samband med fast-&lt;br&gt;ställandet av Apoteksbolagets ersättningar. Denna typ av information&lt;br&gt;bidrar också till en aktiv egenvård vilket utöver att bidra till en bra läke-&lt;br&gt;medelsanvändning också är av samhällsekonomiskt värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentfrågorna betonades i regeringsförklaringen. Läkemedelsin-&lt;br&gt;formationen är en viktig förutsättning för att konsumenterna skall kunna&lt;br&gt;bygga upp kunskap kring läkemedelsanvändning som i sin tur kan an-&lt;br&gt;vändas vid läkarbesök samt vid val av egenvårdsläkemedel. Genom att&lt;br&gt;kunna ställa relevanta frågor om exempelvis ett läkemedels effekt och&lt;br&gt;kostnad bidrar konsumenten både till att förbättra förutsättningarna för&lt;br&gt;sin egen läkemedelsanvändningen och påverka förskrivarens val av mest&lt;br&gt;rationella terapi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den professionella läkemedelsinformationen slutligen riktar sig mest&lt;br&gt;till förskrivama och sjukvårdshuvudmännen och har till syfte att utöver&lt;br&gt;att ge en säker läkemedelsanvändning också belysa alternativa behand-&lt;br&gt;lingsmetoders värde eller visa på samhällsekonomiska sammanhang.&lt;br&gt;Samarbetet med läkemedelskommitteéma är ett exempel. Även denna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;typ av information kommer sannolikt att efterfrågas av sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen och bli föremål för särskild diskussion när det gäller att fast-&lt;br&gt;ställa Apoteksbolagets ersättning eller upphandling av Apoteksbolagets&lt;br&gt;tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apoteksbolaget kommer alltså enligt regeringens uppfattning att även&lt;br&gt;framöver ha en omfattande uppgift inom läkemedelsinformationen. Den&lt;br&gt;basala informationsverksamheten bör definieras i avtalet med staten&lt;br&gt;medan övrig verksamhet bör kunna tillhandahållas genom upphandling&lt;br&gt;av sjukvårdshuvudmän eller andra intressenter. Regeringen anser att de&lt;br&gt;grunder for den producentoberoende informationen som här presenterats&lt;br&gt;bör gälla under tiden för det nya avtalet dvs. år 1997 och år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.5.5 Den som har tillstånd att bedriva partihandel får rätt att sälja&lt;br&gt;läkemedel till sjukvårdshuvudmännen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det skall finnas möjlighet för den som har till-&lt;br&gt;stånd att bedriva partihandel med läkemedel att sälja läkemedel&lt;br&gt;direkt till sjukvårdshuvudmännen eller sjukhus för vilket det finns ett&lt;br&gt;vårdavtal med sjukvårdshuvudman eller vid vilken ersättning för&lt;br&gt;sjukvård utges enligt 2 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäk-&lt;br&gt;ring. Vacciner och serum skall få säljas direkt till läkare och veteri-&lt;br&gt;närer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Sjukvårdshuvudmännen eller sjukhus for&lt;br&gt;vilket det finns ett vårdavtal med sjukvårdshuvudman eller för vilken&lt;br&gt;ersättning för sjukvård utgår enligt 2 kap. 4 § lagen om allmän försäk-&lt;br&gt;ring, skall få upphandla läkemedel från den som har tillstånd att bedriva&lt;br&gt;partihandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de instanser som har uttalat sig om att sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen skall få upphandla läkemedel är så gott som alla&lt;br&gt;positiva. Sveriges Farmacevtförbund är dock tveksamt och pekar på att&lt;br&gt;det behövs farmaceutisk kompetens för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Av nuvarande bestämmelser i 2 §&lt;br&gt;kungörelsen (1970:738) om läkemedelsförsörjningen vid sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ningarna framgår att sjukvårdshuvudmännen själva får lov att driva sjuk-&lt;br&gt;husapotek. Samtliga huvudmän har dock uppdragit åt Apoteksbolaget att&lt;br&gt;bedriva denna verksamhet för deras räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt dagens bestämmelser inte möjligt för sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen att själva upphandla läkemedel. Lagen om detaljhandel med&lt;br&gt;läkemedel begränsar försäljningsrätten till den slutlige förbrukaren på så&lt;br&gt;sätt att denna handel definitionsmässigt är detaljhandel och därmed för-&lt;br&gt;behållen Apoteksbolaget. Inom den slutna vården omsattes under år&lt;br&gt;1995 läkemedel för cirka 2,2 miljarder kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, liksom arbetsgruppen och så gott som samtliga re-&lt;br&gt;missinstanser, att sjukvårdshuvudmännen eller ett sjukhus för vilket det&lt;br&gt;finns ett vårdavtal med en sjukvårdshuvudman eller vid vilket ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för sjukvård utges enligt 2 kap. 4 § lagen om allmän försäkring skall ges&lt;br&gt;möjlighet att upphandla läkemedel. Regeringen föreslår därför att en&lt;br&gt;möjlighet införs genom den nya lagen om handel med läkemedel m.m.&lt;br&gt;så att den som har tillstånd att bedriva partihandel med läkemedel kan&lt;br&gt;sälja läkemedel direkt till sjukvårdshuvudman eller sjukhus för vilket det&lt;br&gt;finns vårdavtal med sjukvårdshuvudman eller för vilken ersättning för&lt;br&gt;sjukvård utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna ordning för sjukvårdshuvudmännens och vissa sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ningars möjlighet att köpa läkemedel direkt från partihandeln bör också&lt;br&gt;gälla försäljning av vacciner och serum till andra sjukvårdsinrättningar&lt;br&gt;samt till läkare och veterinärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att Apoteksbolagets ensamrätt i denna del upphör ges sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen möjlighet att skaffa kompetens och resurser för att&lt;br&gt;själva upphandla sina läkemedel. Detta kommer att öka förutsättningarna&lt;br&gt;för en konkurrens, vilket kan komma att leda till besparingar och effek-&lt;br&gt;tivisering inom hela läkemedelsförsörjningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.5.6 Apoteksbolagets roll inom totalförsvaret&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det särskilda avtalet avseende Apoteks-&lt;br&gt;bolagets åtaganden gentemot försvarsmakten, som nu finns i bilaga&lt;br&gt;till huvudavtalet mellan staten och Apoteksbolaget, skall ersättas med&lt;br&gt;en bestämmelse i huvudavtalet. Bolagets nuvarande åtaganden skall&lt;br&gt;därför bibehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apoteksbolaget skall vidare likställas med beredskapsmyndighet en-&lt;br&gt;ligt beredskapsförordningen (1993:242) och svara för läkemedelsför-&lt;br&gt;sörjningen i krig. Bolaget skall kunna åta sig särskilda försvarsförbe-&lt;br&gt;redelseuppgifiter för den civila och militära sjukvårdens räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med avtalet som utgångspunkt skall Apoteksbolaget få rätt att träffa&lt;br&gt;de affärsmässiga avtal som behövs för att fullgöra åtaganden om&lt;br&gt;försvarsförberedelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag om Apoteksbolagets roll&lt;br&gt;inom totalförsvaret tillstyrks i huvudsak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Apoteksbolagets roll när det&lt;br&gt;gäller beredskapsfrågor skall ses mot bakgrund av den planering och&lt;br&gt;målsättning som gäller för hälso- och sjukvården i krig där försörjningen&lt;br&gt;med läkemedel utgör en betydelsefull del av sjukvården inom total-&lt;br&gt;försvaret. Av det totala sjukvårdsbehovet i krig beräknar regeringen att&lt;br&gt;cirka 90 procent faller på den civila hälso- och sjukvården, dvs. sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att målet för hälso- och sjukvården i krig skall vara&lt;br&gt;att den så långt möjligt skall vara densamma som i fred. Hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen gäller således även i krig. För apotekens del innebär detta&lt;br&gt;att de kommer att bedriva sin verksamhet på i princip samma platser och&lt;br&gt;på samma sätt som i fred.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apoteksbolagets åtaganden för försvarsförberedelsema inom läke- Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;medelsförsörjningen framgår för närvarande av bilagan till bolagets avtal&lt;br&gt;med staten. Bilagan har till sitt innehåll i princip varit oförändrad sedan&lt;br&gt;bolaget på 1970-talet tog över den militära apoteksorganisationen. Ut-&lt;br&gt;vecklingen har visat att det borde räcka med att i ett nytt avtal mellan&lt;br&gt;staten och bolaget slå fast att bolaget åtar sig att medverka inom total-&lt;br&gt;försvaret var avser läkemedelsförsörjningen. Det är en uppfattning som&lt;br&gt;delas av Försvarsmakten och Apoteksbolaget, och som också har fram-&lt;br&gt;hållits av läkemedelsförsörjningsutredningen. Dessa försvarsförberedelser&lt;br&gt;kan gälla den civila sjukvårdens behov av färdiga beredskapsläkemedel&lt;br&gt;såväl som försvarsmaktens speciella behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då Apoteksbolaget redan i dag har centrala myndighetsuppgifter inom&lt;br&gt;försvarsområdet utan att detta närmare är reglerat, bör bolagets status&lt;br&gt;inom totalförsvaret slås fast genom att bolaget jämställs med en bered-&lt;br&gt;skapsmyndighet enligt beredskapsförordningen (1993:242). Motsvarande&lt;br&gt;gäller för TERACOM Svensk Rundradio AB i dess avtal med staten.&lt;br&gt;Bolaget bör på de affärsmässiga grunder, som skall gälla för bolagets&lt;br&gt;övriga verksamhet, få träffa erforderliga avtal med berörda.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.5.7 Nytt avtal mellan staten och Apoteksbolaget AB, m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att för åren 1997 och&lt;br&gt;1998 träffa överenskommelse med Apoteksbolaget AB om ett nytt&lt;br&gt;avtal mellan staten och Apoteksbolaget i enlighet med redovisade&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det nuvarande avtalet mellan Apo-&lt;br&gt;teksbolaget AB och staten löper ut den 31 december 1996. Enligt det nu&lt;br&gt;gällande avtalet åtar sig bolaget att med ensamrätt driva detaljhandel&lt;br&gt;med läkemedel enligt bestämmelserna i avtalet. Dessutom framgår att&lt;br&gt;bolagets priser vid försäljningen skall vara enhetliga i hela landet.&lt;br&gt;Vidare skall villkoren för bolagets leveranser till den allmänna hälso-&lt;br&gt;och sjukvården och för dess tjänster i samband därmed fastställas genom&lt;br&gt;avtal mellan bolaget och sjukvårdshuvudmännen. Därvid skall principen&lt;br&gt;vara att bolagets övriga verksamhet inte subventioneras genom denna&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till statens önskan att utöva ett aktivt ägarskap och de för-&lt;br&gt;ändringar som föreslås i denna lagrådsremiss vad avser bl.a. läkemedels-&lt;br&gt;förmånens finansiering och konstruktion och som kommer att kräva&lt;br&gt;Apoteksbolaget mycket aktiva medverkan anser regeringen att ett nytt&lt;br&gt;avtal bör slutas mellan bolaget och staten för de kommande två åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalet bör de grundläggande principerna från det nu gällande avtalet&lt;br&gt;ligga fast vad avser bl.a. ensamrätten och att bolagets priser vid försälj-&lt;br&gt;ningen skall vara enhetliga i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsutvecklingen inom läkemedelsområdet och de besparingskrav&lt;br&gt;som redovisats i regeringens vårproposition (prop. 1995/96:150) ställer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;höga krav på läkemedelsdistributionen och dess effektivitet. Regeringen&lt;br&gt;har i denna proposition utgått från ytterligare besparingar inom läkeme-&lt;br&gt;delsområdet motsvarande 300 miljoner kronor år 1998 och 400 miljoner&lt;br&gt;kronor år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya avtalet bör ge möjlighet till stark styrning från ägarens sida&lt;br&gt;och garantera en fortsatt utveckling mot en renodling av kärnverksam-&lt;br&gt;heten. Avtalet bör slå fast att den konkurrensutsatta verksamhetens kost-&lt;br&gt;nader, intäkter, kapitalanvändning m.m. skall redovisas separat. Resulta-&lt;br&gt;tet skall vara marknadsmässigt och verksamheten skall till fullo bära&lt;br&gt;sina egna kostnader. Inkomster från den del av verksamheten där Apo-&lt;br&gt;teksbolaget har en ensamrätt skall ej användas för den konkurrensutsatta&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att träffa avtal&lt;br&gt;med Apoteksbolaget i enlighet med de redovisade riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.6 Fastställande av förmånsgrundande priser på&lt;br&gt;läkemedelsområdet vid överföring av kostnadsansvaret&lt;br&gt;till landstingen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Riksförsäkringsverket (RFV) skall tills vidare&lt;br&gt;fastställa de förmånsgrundande priserna på läkemedel och övriga pro-&lt;br&gt;dukter som omfattas av läkemedelsförmånen. RFV skall också fast-&lt;br&gt;ställa ersättning till Apoteksbolaget för läkemedelsdistribution m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En kommitté skall omgående tillsättas&lt;br&gt;för att utreda om RFV, annan statlig myndighet eller en ny statlig&lt;br&gt;myndighet - efter det att kostnadsansvaret överförts till sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen - skall svara för fastställande av priser på förmåns-&lt;br&gt;grundande läkemedel och ersättningen till Apoteksbolaget. Kommit-&lt;br&gt;tén bör ha slutfört sitt arbete senast den 31 mars 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV skall vidare följa prisutvecklingen och utvecklingen i övrigt&lt;br&gt;på läkemedelsområdet inom och utom landet med särskild inriktning&lt;br&gt;på hälso- och läkemedelsekonomi, förhållandena på läkeme-&lt;br&gt;delsmarknaden samt utvecklingen inom läkemedelsförskrivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: En ny statlig myndighet inrättas. Myndighetens&lt;br&gt;uppgift är att fastställa de förmånsgrundande priserna för de läkemedel&lt;br&gt;och övriga produkter som omfattas av förmånssystemet. Dessa beslut&lt;br&gt;föregås i princip av överläggningar mellan landstingen och företagen när&lt;br&gt;det gäller apotekens inköpspris och mellan landstingen och Apoteksbola-&lt;br&gt;get när det gäller bolagets handelsmarginal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga myndigheten skall följa prisutvecklingen och utvecklingen&lt;br&gt;i övrigt inom läkemedelsområdet med särskild inriktning på förhållanden&lt;br&gt;inom läkemedelsmarknaden och läkemedelsförskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad i fråga om förslaget&lt;br&gt;att inrätta en ny myndighet med ansvar för att fastställa priser på läke-&lt;br&gt;medel m.m. Några ifrågasätter varför det över huvud taget erfordras en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighet för att sköta uppgiften. Andra inser att uppgiften i och för sig&lt;br&gt;måste lösas men menar att den bör kunna ligga kvar på Riksförsäk-&lt;br&gt;ringsverket. Åter andra föreslår Läkemedelsverket som lämplig myndig-&lt;br&gt;het för uppgiften med hänsyn till verkets omfattande kompetens på läke-&lt;br&gt;medelsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är främst de centrala statliga förvaltningsmyndigheterna som ägnat&lt;br&gt;intresse åt frågan om hur prisförhandlingarna på läkemedel skall genom-&lt;br&gt;föras. Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och Riksförsäkringsverket stryker&lt;br&gt;under kommitténs uppfattning att fastställandet av de subventionerade&lt;br&gt;läkemedelsprisema är en statlig uppgift men delar inte kommitténs slut-&lt;br&gt;sats att en ny myndighet måste inrättas för uppgiften. Läkemedelsverket&lt;br&gt;anser att den nya myndigheten måste ha tillgång till kompetens som bara&lt;br&gt;finns hos Läkemedelsverket varför en samlokalisering bör komma till&lt;br&gt;stånd. Läkemedelsindustriföreningen förordar för sin del att uppgiften&lt;br&gt;ligger kvar hos Riksförsäkringsverket. Riksrevisionsverket avstyrker&lt;br&gt;förslaget med motiv att i stället en landstingsdominerad delegation kan&lt;br&gt;inrättas. Konsumentverket liksom Statskontoret avstyrker med synpunk-&lt;br&gt;ten att den nya myndigheten är svagt motiverad medan Konkurrensver-&lt;br&gt;ket anser att hela läkemedelsdistributionen bör avregleras och att läkeme-&lt;br&gt;delspriset bör vara en fråga för varje detaljist att förhandla med respek-&lt;br&gt;tive leverantör om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet och de enskilda landstingen som behandlat frågan&lt;br&gt;anser att prisförhandlingarna i den nya kostnadsansvarssituationen är en&lt;br&gt;uppgift för de samlade landstingen. Stockholms läns landsting menar&lt;br&gt;exempelvis att priset sätts i och med att säljare och köpare möts på&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de olika organisationer som yttrat sig i frågan tillstyrker Lands-&lt;br&gt;organisationen och, med viss reservation, Farmaciförbundet en statlig&lt;br&gt;myndighet medan Läkarförbundet och Sveriges farmacevtförbund av-&lt;br&gt;styrker. Svenska Läkaresällskapet oroar sig för att det blir fråga om en&lt;br&gt;tudelning av prisbildningsprocessen där förhandling och beslut skiljs åt&lt;br&gt;på ett olyckligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det särskilt gäller frågan om ersättning till Apoteksbolaget för&lt;br&gt;läkemedelsdistributionen har ingen remissinstans avstyrkt förslaget om&lt;br&gt;att införa en yttre påverkan på den ersättning Apoteksbolaget skall ha för&lt;br&gt;sitt arbete. Däremot ställer sig många frågande till varför en ny statlig&lt;br&gt;myndighet måste inrättas för uppgiften. Riksförsäkringsverket anser att&lt;br&gt;den principiella lösningen med en yttre påverkan är riktig men menar att&lt;br&gt;verket självt bör kunna utföra uppgiften. Riksrevisionsverket menar att i&lt;br&gt;stället för att inrätta en ny myndighetsutövningsuppgift bör man i stället&lt;br&gt;söka sig fram till lösningar som bygger på konkurrensliknande förhållan-&lt;br&gt;den. Konkurrensverket avstyrker en ny myndighet eftersom man vill ha&lt;br&gt;priskonkurrens mellan fristående företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Prisbildningen på&lt;br&gt;den svenska läkemedelsmarknaden är - liksom på de flesta andra väst-&lt;br&gt;europeiska marknader - tudelad. I princip är prisbildningen fri och det är&lt;br&gt;alltid det marknadsförande läkemedelsföretaget som primärt sätter pris&lt;br&gt;på sin produkt efter det att Läkemedelsverket lämnat sitt marknads-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föringstillstånd genom ett godkännande av läkemedlet. Därefter är pris-&lt;br&gt;processen olika beroende på om läkemedlet är avsett för den slutna vår-&lt;br&gt;dens behov eller den öppna vårdens eller bådadera. Grovt uttryckt kan&lt;br&gt;hävdas att det på marknaden för läkemedel i sluten vård råder marknads-&lt;br&gt;prissättning medan marknaden för läkemedel i öppen vård är reglerad för&lt;br&gt;det fall läkemedelsproducenten önskar att produkten skall omfattas av&lt;br&gt;läkemedelsförmånen. Emellertid är de två marknadssegmenten inte mera&lt;br&gt;skilda åt än att den ena marknadshalvan påverkar den andra och vice&lt;br&gt;versa. Många läkemedel används också inom både vård och sluten vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förmånsgrundande priset på receptläkemedel (AUP = apotekens&lt;br&gt;utförsäljningspris) omfattar fabrikantens produktpris (AIP = apotekens&lt;br&gt;inköpspris) med tillägg för den handelsmarginal som Apoteksbolaget&lt;br&gt;tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993 års reform&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den öppna vården har priserna på läkemedel sedan länge varit&lt;br&gt;reglerade av staten. Fram till år 1993 var priskontrollen för läkemedel&lt;br&gt;kopplad till registreringsförfarandet. Apoteksbolaget prisförhandlade med&lt;br&gt;industrin och Läkemedelsverket fastställde priset i samband med att&lt;br&gt;läkemedlet registrerades på den svenska marknaden, förutsatt att priset&lt;br&gt;var &amp;quot;skäligt&amp;quot;, vilket var en i författning fastlagd förutsättning. Från och&lt;br&gt;med år 1993 har den ordningen gällt enligt lagen om begränsning av&lt;br&gt;läkemedelskostnader, m.m. att ansvaret för att fastställa ett högsta för-&lt;br&gt;månsgrundande pris åvilar Riksförsäkringsverket. Anledningen till denna&lt;br&gt;förändring var Sveriges anslutning till EES-avtalet och redovisas när-&lt;br&gt;mare nedan under rubriken Behov av författningsreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisbildningen på läkemedel är en väsentlig del av marknadsföringen&lt;br&gt;som i sin tur är en del av den fria varurörligheten. Sedan år 1994, då&lt;br&gt;Sverige inträdde i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, måste&lt;br&gt;i fråga om bestämmelser på läkemedelsområdet hänsyn också tas till de&lt;br&gt;regler inom EU som gäller för fria varuflöden. Detta var som framhållits&lt;br&gt;ovan en av orsakerna till att statsmakterna år 1993 beslöt att skilja pris-&lt;br&gt;kontrollen från frågan om marknadsföringsgodkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom förslaget att överföra kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen&lt;br&gt;från staten till landstingen och de landstingsfria kommunerna blir det&lt;br&gt;nya förutsättningar också beträffande frågan om hur det förmånsgrundan-&lt;br&gt;de priset på läkemedel bör fastställas. En självklar utgångspunkt är att&lt;br&gt;den som åläggs ett kostnadsansvar samtidigt måste få reella möjligheter&lt;br&gt;att påverka det skeende som genererar kostnaderna. Läkemedelsför-&lt;br&gt;månen skall emellertid även i det nya systemet i huvudsak vara statligt&lt;br&gt;reglerad och de nationella mål för hälso- och sjukvården som följer av&lt;br&gt;portalparagrafen i hälso- och sjukvårdslagen skall vara styrande också&lt;br&gt;för läkemedelsförsörjningen. Detta innebär att både staten och lands-&lt;br&gt;tingen har starka intressen av att från sina respektive utgångspunkter&lt;br&gt;påverka kostnaderna för läkemedel och läkemedelsdistribution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av författningsreglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén för ett resonemang i sitt betänkande om möjligheten att ord-&lt;br&gt;na ett decentraliserat system för prisreglering men kommer fram till att&lt;br&gt;en sådan ordning skulle vara inkonsekvent med hänsyn till att förmåns-&lt;br&gt;systemet skall vara statligt reglerat och priserna enhetliga i hela landet.&lt;br&gt;Därför blir kommitténs slutsats att starka skäl talar för att välja en lös-&lt;br&gt;ning som innebär att en statlig myndighet fastställer enhetliga priser på&lt;br&gt;de läkemedel och övriga produkter som omfattas av förmånssystemet.&lt;br&gt;För att garantera ett reellt inflytande över prisbildningen bör emellertid&lt;br&gt;landstingens roll i sammanhanget stärkas och författningsregleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar kommitténs uppfattning att det krävs en författnings-&lt;br&gt;reglering av procedurffågoma kring priskontrollen av förmånsgrundande&lt;br&gt;läkemedel för att EG-reglema, i detta fall företrädesvis Rådets direktiv&lt;br&gt;av den 21 december 1988 om insyn i de åtgärder som reglerar prissätt-&lt;br&gt;ningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella försäk-&lt;br&gt;ringssystemen (89/105/EEG), skall anses vara uppfyllda. Det är härvid&lt;br&gt;företrädesvis innehållet i den så kallade preambeln samt artiklarna 1, 6&lt;br&gt;och 7 som är aktuella. I huvudsak innebär reglerna att medlemsländerna&lt;br&gt;är suveräna när det gäller utformningen av prispolitiken samt utform-&lt;br&gt;ningen av socialförsäkringssystemen. Länderna är emellertid skyldiga att&lt;br&gt;beakta att nationella åtgärder inte får innebära kvantitativa inskränk-&lt;br&gt;ningar i fråga om export eller import eller ingrepp med likvärdig effekt.&lt;br&gt;Det skall alltid vara möjligt att få överblick över metoderna för na-&lt;br&gt;tionell prissättning. Vidare framgår i de ovan angivna bestämmelserna&lt;br&gt;vad medlemsländerna har att iakttaga i fråga om prisförhandlingar när ett&lt;br&gt;läkemedel skall omfattas av en så kallad &amp;quot;positiv lista&amp;quot;, dvs. en lista som&lt;br&gt;omfattar läkemedel som ingår i läkemedelsförmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även frågan om hur ersättningen till Apoteksbolaget bör ske bör enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning författningsregleras. Denna reglering bör omfatta&lt;br&gt;ersättning till bolaget i den del som verksamheten skall finansieras via&lt;br&gt;offentliga medel. Under år 1997 ankommer det på RFV att fastställa er-&lt;br&gt;sättningen till bolaget för de distributionstjänster m.m. som omfattas av&lt;br&gt;läkemedelsförmånen. Detta följer av att verket fastställer det förmåns-&lt;br&gt;grundande priset på receptläkemedel (AUP) som består av läkemedlets&lt;br&gt;inköpspris (AIP) och Apoteksbolagets distributionsmarginal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén avsåg att den nya statliga myndigheten skulle fastställa er-&lt;br&gt;sättning till Apoteksbolaget efter det att bolaget och sjukvårdshuvudmän-&lt;br&gt;nen förhandlat om innehåll i och kostnader för läkemedelsdistribution&lt;br&gt;m.m. Denna ordning kan inte gälla för år 1997 då kostnadsansvaret förs&lt;br&gt;över först år 1998. Regeringen anser dock att RFV bör kunna ge sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen insyn i processen med fastställande av ersättning till&lt;br&gt;bolaget redan under nästa år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna princip för bestämmande av ersättning till Apoteksbo-&lt;br&gt;laget för läkemedelsdistributionen ges goda förutsättningar även för en&lt;br&gt;dialog mellan sjukvårdshuvudmännen och bolaget. I sin tur ges parterna&lt;br&gt;härvid möjlighet att diskutera verksamhetens inriktning inför år 1998 då&lt;br&gt;landstingen avses överta kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund är regeringen beredd att i allt väsentligt följa&lt;br&gt;kommitténs förslag när det gäller frågan om att i samband med att kost-&lt;br&gt;nadsansvaret för över till landstingen ge en i lag reglerad rätt att utöva&lt;br&gt;ett reellt inflytande över de priser och den handelsmarginal som tillsam-&lt;br&gt;mans utgör apotekens försäljningspris på läkemedel (AUP) och som&lt;br&gt;skall fastställas av den statliga myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser dock att vissa frågor om de praktiska förfaringssätten&lt;br&gt;i samband med fastställandet av de förmånsgrundande läkemedels-&lt;br&gt;prisema ytterligare bör analyserades. Bl.a. bör de för- och nackdelar som&lt;br&gt;finns med att koppla funktionen till någon av de befintliga myndig-&lt;br&gt;heterna med kompetens inom läkemedelsområdet belysas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår mot bakgrund av att ytterligare utredningsarbete&lt;br&gt;behöver göras att RFV tills vidare behåller sitt nuvarande ansvar för&lt;br&gt;prisreglering m.m. på förmånsgrundande läkemedel. RFV:s fortsatta&lt;br&gt;uppgifter kommer att vara reglerade i den nya lagen om högkostnads-&lt;br&gt;skydd vid köp av läkemedel m.m. Regeringen förutsätter att RFV under&lt;br&gt;det kommande året tar tillvara de möjligheter som föreligger att infor-&lt;br&gt;mera och utbyta erfarenheter med företrädare för sjukvårdshuvudmännen&lt;br&gt;i frågor som rör prisförhandlingar för läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översyn av prisregleringen vid överföring av kostnadsansvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommitté bör tillsättas för att skyndsamt se över frågan om hur&lt;br&gt;statens reglering av priser på förmånsgrundande läkemedel, speciallivs-&lt;br&gt;medel och vissa förbrukningsartiklar skall skötas när kostnadsansvaret&lt;br&gt;för dessa förmåner överförs från den allmänna sjukförsäkringen till&lt;br&gt;landstingen år 1998. Utgångspunkten för denna översyn skall vara att&lt;br&gt;läkemedelsförmånen är statligt reglerad samtidigt som sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männens berättigade krav på att kunna påverka kostnaderna inom för-&lt;br&gt;månen måste beaktas. En annan är att enhetliga priser på de receptför-&lt;br&gt;skrivna läkemedlen skall vara en princip även i framtiden. Översynen&lt;br&gt;bör också omfatta bl.a. de nedan angivna frågeställningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningen att priserna på förmånsgrundande läkemedel på apotek&lt;br&gt;skall vara enhetliga över hela landet innebär en indirekt påverkan på&lt;br&gt;inköpspriserna. Översynen bör visa hur de enskilda landstingen bör upp-&lt;br&gt;träda i samband med prisförhandlingar med läkemedelsindustrin för att&lt;br&gt;eventuella prisskillnader i inköpsledet skall kunna hanteras utan olägen-&lt;br&gt;heter. Motsvarande aspekter bör läggas på de förhandlingar om distribu-&lt;br&gt;tionsersättningen som landstingen förutsätts föra med Apoteksbolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att de olika landstingen kan påverka och sätta sin profil&lt;br&gt;på den service som man önskar att apoteken skall erbjuda. Effekten av&lt;br&gt;detta kan bli att det uppstår delade meningar inför beslut om vilka på-&lt;br&gt;lägg distributören bör göra och hur kostnaderna skall fördelas. Över-&lt;br&gt;synen bör belysa hur olika synsätt i denna fråga kan hanteras samt be-&lt;br&gt;hovet av eventuella författningsregleringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling är tillämplig på lands-&lt;br&gt;tingen i samband med köp av varor och tjänster. När det gäller läke-&lt;br&gt;medel kommer landstingen efter kostnadsöverföringen att för den slutna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdens behov kunna köpa erforderliga läkemedel direkt från den som&lt;br&gt;har tillstånd att bedriva partihandel med läkemedel. Förmånsgrundande&lt;br&gt;receptläkemedel som tillhandahålls på apotek förutsätts prisförhandlas av&lt;br&gt;landstingen och få ett förmånsgrundande pris fastställt av en statlig myn-&lt;br&gt;dighet. Landstingen kan också komma att köpa tjänster för den slutna&lt;br&gt;vårdens behov av läkemedelsdistribution även om det står dem fritt att&lt;br&gt;för lösa uppgiften med egna resurser. Hur landstingen och den myndig-&lt;br&gt;het som skall fastställa de förmånsgrundande priserna på läkemedel skall&lt;br&gt;agera bör belysas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den prisreglerande myndigheten behöver speciell kompetens för att&lt;br&gt;kunna fullgöra sin uppgift. Enligt regeringens bedömning kommer myn-&lt;br&gt;digheten att arbeta med frågor av bl.a. ekonomisk, juridisk, medicinsk&lt;br&gt;och farmaceutisk karaktär. Myndighetsutövningen kommer också att&lt;br&gt;innehålla ett betydande mått av hälso- och läkemedelsekonomiska spörs-&lt;br&gt;mål. Kommittén bör analysera vilka ytterligare kompetensbehov som&lt;br&gt;måste tillgodoses och vilka konsekvenser detta för med sig för dimen-&lt;br&gt;sionering, organisation och finansiering av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen, som skall vara färdig med sitt arbete senast den 31 mars&lt;br&gt;1997, bör i sina förslag också särskilt beakta vad en särskild utredare&lt;br&gt;som skall se över de övergripande frågorna kring den framtida läke-&lt;br&gt;medelsdistributionen ser som angelägna frågor när det gäller prisbild-&lt;br&gt;ningen på läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.7 Ekonomisk och medicinsk uppföljning av&lt;br&gt;läkemedelsförskrivningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För ekonomisk och medicinsk uppföljning av&lt;br&gt;läkemedelsförskrivningen skall information fortlöpande lämnas från&lt;br&gt;receptexpedieringen hos Apoteksbolaget till sjukvårdshuvudmännen,&lt;br&gt;läkemedelskommittéerna, förskrivama och Socialstyrelsen. Som ut-&lt;br&gt;gångspunkt för denna information inrättas genom lag ett nytt person-&lt;br&gt;register, receptregistret, hos Apoteksbolaget. Genom receptregistret&lt;br&gt;skall också debiteringarna styras till rätt landsting och patienterna&lt;br&gt;erbjudas en registerhållnings- och beräkningsservice avseende hög-&lt;br&gt;kostnadsskyddet. För ändamålet att styra debiteringarna till rätt lands-&lt;br&gt;ting skall patienternas personnummer användas. I övrigt skall person-&lt;br&gt;nummer få användas i receptregistret endast efter samtycke av den&lt;br&gt;enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Receptregistret bör kompletteras av ett&lt;br&gt;särskilt referensregister omfattande alla förskrivare. Detta register bör&lt;br&gt;föras av Socialstyrelsen och inrättas av regeringen genom en för-&lt;br&gt;ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med&lt;br&gt;undantag för sättet att hänföra läkemedelsförmånskostnadema till rätt&lt;br&gt;landsting. Kommittén föreslog att patientens postnummer skall anges på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;receptblanketten och ligga till grund för fördelning av kostnaderna på&lt;br&gt;geografiska områden. Kommittén avvisade därmed möjligheten att följa&lt;br&gt;upp läkemedelsförskrivning på individnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av svaren innehåller tillstyrkan av&lt;br&gt;inrättande av såväl receptregister som det särskilda förskrivarregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen och Läkemedelsverket är två av de centrala förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndigheterna som tillstyrker inrättande av registren med motiv att&lt;br&gt;det inte är rimligt att lämna den möjlighet till förbättrad förskrivnings-&lt;br&gt;styming och läkemedelsinformation som reformen erbjuder. Socialstyrel-&lt;br&gt;sen förutsätter att data om läkemedelsanvändning kan studeras av styrel-&lt;br&gt;sen, exempelvis för tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsverket menar att det är nödvändigt att ha tillgång till infor-&lt;br&gt;mation inte bara om vilka läkemedel som förskrivs och varför, utan&lt;br&gt;också om vad det medicinska utfallet av förskrivningen blir för att kunna&lt;br&gt;göra meningsfulla analyser av läkemedels medicinska och hälsoekono-&lt;br&gt;miska effekter. För att den fulla potentialen hos ett diagnos/receptregister&lt;br&gt;skall kunna användas behöver det vara individorienterat och kunna&lt;br&gt;länkas till de register över sjuklighet och dödlighet som landstingen&lt;br&gt;redan har ansvar för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet anser att de möjligheter som kan finnas för att&lt;br&gt;Socialstyrelsens tillsyn skall kunna förbättras när det gäller förskrivning-&lt;br&gt;en av narkotikaklassificerade preparat måste tas tillvara. Statskontoret&lt;br&gt;anser också att läkemedelsförskrivningen skall följas upp på individnivå&lt;br&gt;men poängterar samtidigt att det skall ske med respekt för den&lt;br&gt;personliga integriteten hos patienterna. Apoteksbolaget är inne på samma&lt;br&gt;linje i sin argumentering över förbättrad läkemedelsanvändning genom&lt;br&gt;registrering av patientprofiler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datainspektionen avstyrker inrättande av båda registren medan Riksför-&lt;br&gt;säkringsverket avstyrker att receptregistret inrättas hos Apoteksbolaget&lt;br&gt;därför att man anser att informationen i detta blir alltför integritetskäns-&lt;br&gt;lig för att ett bolag skall kunna anförtros uppgiften. Läkemedelsindustri-&lt;br&gt;föreningen avstyrker på i princip samma grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet och en övervägande andel av landstingen till-&lt;br&gt;styrker att recepten registreras på ett personbundet sätt. Förbundet har&lt;br&gt;respekt för kommitténs bedömning av den integritetskänslighet som&lt;br&gt;karaktäriserar dessa uppgifter men anser likväl att det är otillfreds-&lt;br&gt;ställande att man inte förslagit att patientens personnummer skall regi-&lt;br&gt;streras på receptet. Landstingsförbundet påminner om att data inom sjuk-&lt;br&gt;vården regelmässigt registreras på individnivå och att detta är en del i&lt;br&gt;säkerhetssystemet. Ett sätt som förbundet menar kan lösa problemet är&lt;br&gt;att låta patienterna välja om man vill låta sig registreras eller inte. Ett&lt;br&gt;annat sätt är att systematiskt arbeta med krypterad information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de fackliga organisationerna säger Farmaciförbundet att recept-&lt;br&gt;registret bör innehålla en registrering av diagnos, Sveriges Farmacevtför-&lt;br&gt;bund att en arbetsmetod med läkemedelsprofiler införs på apoteken var-&lt;br&gt;för receptregistrets uppgifter bör kunna användas på individnivå och&lt;br&gt;Vårdförbundet SHSTF att registren skall inrättas i enlighet med kommit-&lt;br&gt;téns förslag och med beaktande av integritetsfrågomas betydelse.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Läkarförbund motsätter sig inte att Socialstyrelsen får i uppdrag&lt;br&gt;att se över de praktiska förutsättningarna för diagnosangivelse på recep-&lt;br&gt;tet men anser att det skall ske i sådan form att den enskilda patientens&lt;br&gt;integritet inte äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Såsom har redovisats&lt;br&gt;i avsnitt 5.2 föreslår regeringen att kostnadsansvaret för läkemedels-&lt;br&gt;förmånen förs över från sjukförsäkringen till landstingen fr.o.m. den&lt;br&gt;1 januari 1998. Detta innebär att Apoteksbolaget då, i stället för att som&lt;br&gt;idag fakturera staten en gång per månad för hela kostnaden för läkeme-&lt;br&gt;delsförmånen, skall debitera 23 landsting och 3 landstingsfria kommuner&lt;br&gt;för de läkemedelsförmåner som medborgarna bosatta inom respektive&lt;br&gt;område utnyttjat. Både utgifts- och kostnadsredovisningen måste utveck-&lt;br&gt;las jämfört med vad som gäller idag om de betalningsansvariga&lt;br&gt;landstingen skall få den kostnadsinformation m.m. som de har rimlig&lt;br&gt;anledning kräva. Bara den omständigheten att receptkunder också i fram-&lt;br&gt;tiden skall kunna få sina läkemedel expedierade från vilket apotek som&lt;br&gt;helst innebär att patientens identitet eller i vart fall patientens bostadsort&lt;br&gt;måste kunna registreras för att rätt landsting skall kunna debiteras för&lt;br&gt;kostnaden för läkemedelsförmånen. Härutöver krävs information om&lt;br&gt;förskrivare, symtom eller indikation, artikel, mängd, dosering och pris på&lt;br&gt;förskrivet läkemedel samt patientens ackumulerade egenavgifter om de&lt;br&gt;krav som regeringen anser måste ställas på en kostnadseffektiv läkeme-&lt;br&gt;delsförsörjning och rimlig service till patienten skall kunna uppfyllas.&lt;br&gt;Den punkt där alla dessa uppgifter finns praktiskt tillgängliga är vid&lt;br&gt;receptexpedieringen hos Apoteksbolaget. Detta är därför den naturliga&lt;br&gt;utgångspunkten för informationsflödet. För hanteringen av uppgifterna&lt;br&gt;här bör ett personregister inrättas. Inrättandet och regleringen av registret&lt;br&gt;bör ske genom lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datainspektionen framhåller i sitt remissvar att uppgifter om förskrivna&lt;br&gt;läkemedel kan vara mycket integritetskänsliga för enskilda personer och&lt;br&gt;att sådana uppgifter bör ges minsta möjliga spridning. Inspektionen anser&lt;br&gt;t.ex. att det är tveksamt om kombinationen av födelseår och postnummer&lt;br&gt;är tillräckligt anonymt för att enskilda personer inte skall kunna identi-&lt;br&gt;fieras. Datainspektionen avstyrker bl.a. med stöd av detta antagande att&lt;br&gt;personregister inrättas i enlighet med förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datainspektionen avstyrker också att den föreslagna högkostnadsser-&lt;br&gt;vicen genomförs. Inspektionen menar att det normala torde vara att en-&lt;br&gt;skilda personer själva förmår hålla reda på sina kvitton och bevaka sina&lt;br&gt;rättigheter i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Riksförsäkringsverket har avstyrkt att integritetskänslig informa-&lt;br&gt;tion av denna mängd samlas centralt. Verket erinrar om den restriktiva&lt;br&gt;hållning som statsmakterna intar i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén framhåller i sin analys av de framtida behoven av läke-&lt;br&gt;medelsstatistik m.m. att de reformer som nu föreslås kräver bättre in-&lt;br&gt;formationssystem såväl för den ekonomiska redovisningen och kostnads-&lt;br&gt;uppföljningen som för den medicinska uppföljningen av förskrivningen&lt;br&gt;och läkemedelsanvändningen. I den delen råder inga motstående syn-&lt;br&gt;punkter bland remissinstanserna. Det framgår tvärtom att man ser det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som en nödvändighet att landstingen får möjlighet att påverka utveck-&lt;br&gt;lingen av det nya ansvarsområde som man övertar från staten. Kommit-&lt;br&gt;tén gör dock ställningstagandet att varken apoteken eller landstingen&lt;br&gt;behöver ha personanknuten information om läkemedelsanvändningen och&lt;br&gt;att den individuella förskrivarinformationen skall vara förbehållen en&lt;br&gt;mycket begränsad krets. För att möjliggöra för Apoteksbolaget att fak-&lt;br&gt;turera rätt landsting för kostnaderna för läkemedelsförmånen rekommen-&lt;br&gt;derar kommittén att patienten i samband med läkarbesöket eller vid&lt;br&gt;läkemedelsexpeditionstillfället uppger till vilket postnummerområde&lt;br&gt;patienten hör. Enligt kommittén borde denna form av geografisk bestäm-&lt;br&gt;ning av patienten vara tillfyllest för den ekonomiska redovisningen.&lt;br&gt;Under argumenteringen för denna lösning har kommittén avvisat möjlig-&lt;br&gt;heten att registrera hela personnumret på receptblanketten med motivet&lt;br&gt;att informationen i receptregistret skulle komma att bli alltför integri-&lt;br&gt;tetskänslig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén redovisar som sin slutsats att vid en avvägning mellan in-&lt;br&gt;tegritetsintresset å ena sidan och intresset av säkerheten i faktureringen&lt;br&gt;och uppföljningen av läkemedelsförskrivningen å den andra, så måste&lt;br&gt;intresset att värna den enskildes integritet ges större tyngd. Uppgifter&lt;br&gt;som rör den enskilde patienten och dennes sjukdom och läkemedelsan-&lt;br&gt;vändning skall således inte kunna registreras eller användas på ett sådant&lt;br&gt;sätt att den enskilde patienten går att identifiera av andra än av dem som&lt;br&gt;patienten lämnat medgivande därtill eller de som aktivt deltar i vården&lt;br&gt;av patienten. Landstingen skulle således enligt kommitténs förslag inte&lt;br&gt;få del av uppgifter som rör enskilda patienters läkemedelsinköp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens allmänna utgångspunkt när det gäller registrering och han-&lt;br&gt;tering av uppgifter som kan hänföras till en enskild individ är densamma&lt;br&gt;som Datainspektionens. Onödiga registreringar skall inte tillåtas, särskilt&lt;br&gt;inte beträffande förhållanden som rör vård och omsorg. Den över-&lt;br&gt;gripande frågan är alltså om de receptregistreringar och förskrivar-&lt;br&gt;registreringar som här föreslås är onödiga eller på annat sätt alltför om-&lt;br&gt;fattande sedda mot bakgrund av de grundläggande förutsättningarna för&lt;br&gt;personregister enligt datalagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att så inte är fallet. Om patienten skall kunna få sin&lt;br&gt;receptfÖrskrivna medicin expedierad på vilket apotek som helst, vilket&lt;br&gt;måste ses som en självklar service i sammanhanget, erfordras att expedi-&lt;br&gt;tionen kan knytas till en viss individ. Eljest kan inte en riktig kostnads-&lt;br&gt;fördelning genomföras. De ytterligare möjligheter till uppföljning som&lt;br&gt;följer av de föreslagna registreringarna och som redovisas närmare i&lt;br&gt;avsnitt 5.8 nedan är enligt regeringens mening till fördel för ökad säker-&lt;br&gt;het i läkemedelsanvändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill också framhålla att den inte har någon annan grund-&lt;br&gt;läggande syn på integritetsffågoma inom detta område än den som kom-&lt;br&gt;mittén framfört. Det är en självklarhet att varje patient som söker vård&lt;br&gt;eller som söker rådgivning för egenvård skall kunna vara förvissad om&lt;br&gt;att de uppgifter som därvid behandlas aldrig skall komma till obehörigs&lt;br&gt;kännedom. Samtidigt är det väsentligt framhålla att om samhället skall&lt;br&gt;ha möjlighet att svara för en ändamålsenlig och säker medicinsk service&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och ge ekonomisk trygghet för de människor som har omfattande behov Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;av läkemedel så krävs det att berörda vårdgivare inte bara har möjlighet&lt;br&gt;att i efterhand följa upp läkemedelsanvändningens utveckling utan även&lt;br&gt;aktivt kunna påverka den. Av denna anledning har regeringen kommit&lt;br&gt;till en något annorlunda slutsats än kommittén beträffande innehållet i&lt;br&gt;här berörda informationssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till saken hör också att regeringen har anledning anta att allmänhetens&lt;br&gt;syn på vilken individinformation som de sjukvårdande institutionerna&lt;br&gt;skall ha tillgång till är något annorlunda än vad som gäller för integri-&lt;br&gt;tetskänsliga uppgifter i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett betänkande från Hälsodatakommittén, Hälsodataregister Vårdregis-&lt;br&gt;ter (SOU 1995:95), redovisas under avsnitt 4.3.2 en enkätundersökning&lt;br&gt;om allmänhetens inställning till hälso- och sjukvårdens datorisering. En&lt;br&gt;slutsats som kan dras av denna undersökning (1482 personer; 18-74 år;&lt;br&gt;slumpmässigt urval; bortfall cirka 30 %) är att allmänheten känner trygg-&lt;br&gt;het i att sjukvården har tillgång till erforderliga data i samband med&lt;br&gt;vård, inte minst i akutsituationer, och att man är beredd acceptera att&lt;br&gt;t.ex. patientjournaler och annan dokumentation inom vården sker med&lt;br&gt;för automatisk databehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Debitering av förmånskostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller underlag för Apoteksbolaget att debitera landstingen för&lt;br&gt;deras respektive del av kostnaden för läkemedelsförmånen är det som&lt;br&gt;anförts ovan uppenbart att bara korrekta data kan accepteras. Den lös-&lt;br&gt;ning med postnummer som bestämning för faktureringen som kommittén&lt;br&gt;anvisar är inte helt säker då en viss patients postadress inkluderande&lt;br&gt;postnummer inte alltid är identisk med den ort vederbörande är bosatt&lt;br&gt;på. Detta konstaterande gör också kommittén. Härutöver har det kommit&lt;br&gt;till regeringens kännedom att Apoteksbolaget under en vecka våren 1996&lt;br&gt;genomfört ett test med förfrågan om postnummer hos receptkundema.&lt;br&gt;Apoteksbolaget har framhållit att experimentet ingalunda gör anspråk på&lt;br&gt;att kunna ligga till grund för annat än ett test av en hypotes. Resultatet&lt;br&gt;av undersökningen, omfattande cirka en miljon receptkunder, visar att&lt;br&gt;omkring en fjärdedel av dessa kunder uppgav felaktigt postnummer vid&lt;br&gt;expeditionen. Försöket visar i vart fall att postnummer är en osäker be-&lt;br&gt;stämning för korrekt fakturering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom hälso- och sjukvårdslagen använder begreppet bosatt för att&lt;br&gt;reglera landstingens geografiska ansvarsområde för medborgarnas hälso-&lt;br&gt;och sjukvård används här samma begrepp för att fastställa betalningsan-&lt;br&gt;svaret för medborgarnas utnyttjande av läkemedelsförmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är nödvändigt att använda personnummer för&lt;br&gt;att läkemedelsförmånskostnaden skall kunna fördelas korrekt på lands-&lt;br&gt;tingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom regeringen valt att patientens personnummer skall anges på&lt;br&gt;receptblanketten som grund för senare fördelning av läkemedelsförmåns-&lt;br&gt;kostnadema på respektive landsting uppstår frågan när det blir möjligt&lt;br&gt;att avidentifiera integritetskänsliga uppgifter som inte erfordras för&lt;br&gt;senare bearbetningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att om personnummer används som sorte-&lt;br&gt;ringsbegrepp i receptregistret skall receptregistret kunna tömmas på&lt;br&gt;identifierbara patientuppgifter så snart som Apoteksbolaget fakturerat&lt;br&gt;respektive landsting. Enligt kommittén skulle detta förfarande i praktiken&lt;br&gt;innebära att personuppgifter som kan relateras till enskilda patienters&lt;br&gt;läkemedelsinköp skulle bevaras högst en månad i receptregistret. Med&lt;br&gt;denna ordning rådande konstaterar kommittén att uppgifter som rör den&lt;br&gt;enskilde patienten och dennes sjukdom och läkemedelsanvändning inte&lt;br&gt;skall kunna registreras eller användas på ett sådant sätt att den enskilde&lt;br&gt;patienten går att identifiera av andra än dem som patienten medgivit det&lt;br&gt;eller som aktivt deltar i vården av patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att de principer för registrering och användning av&lt;br&gt;information tillhörande receptregistret som kommittén kommit fram till&lt;br&gt;i sina slutsatser i allt väsentligt kan ligga till grund för regeringens för-&lt;br&gt;slag. Undantaget gäller som ovan anförts bara bruk av personnummer&lt;br&gt;istället för postnummer. Därför anser regeringen att receptregistret skall&lt;br&gt;avidentifieras såvitt gäller debiteringen när denna skett och såvitt gäller&lt;br&gt;användningen avseende den frivilliga servicen i fråga om högkostnads-&lt;br&gt;skyddet när ettårsperioden med någon marginal har passerats. Den tids-&lt;br&gt;rymd som förefaller ändamålsenlig härvidlag bedömer regeringen till i&lt;br&gt;det första fallet 3 månader och i det andra fallet 15 månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högkostnadsdatabas för patientservice&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ADB-stöd för beräkning av patientens egenavgift och för bevakning&lt;br&gt;av att patienten kommer i åtnjutande av sitt skydd för höga läkemedels-&lt;br&gt;kostnader bör ingå i receptregistret. Härigenom kommer apoteken att&lt;br&gt;utan särskilda registreringar kunna hålla reda på receptkundemas läke-&lt;br&gt;medelskostnader. Det torde vara till fördel för alla receptkunder att apo-&lt;br&gt;teken bevakar deras rättigheter i sammanhanget. Regeringen ser det som&lt;br&gt;angeläget att denna service kan erbjudas receptkundema och har därför&lt;br&gt;i underhandskontakter med Apoteksbolaget förvissat sig om att en data-&lt;br&gt;bas skall kunna vara funktionsduglig i och med att läkemedelsförmåns-&lt;br&gt;reformen genomförs den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har påpekat möjligheten att servicen till läkeme-&lt;br&gt;delskonsumenterna när det gäller information från databasen för högkost-&lt;br&gt;nadsskyddet skall erbjudas endast på önskemål från patienten. Anslut-&lt;br&gt;ningen till denna service skall därmed vara frivillig och om per-&lt;br&gt;sonnummer skall användas för uppföljningen av patientens egenavgifter&lt;br&gt;skall patienten underrättas om detta. Som motiv har anförts att det i&lt;br&gt;grunden är en uppgift för den enskilde att hålla rätt på sina förmåner och&lt;br&gt;att personer som har en restriktiv inställning till att personbundna data&lt;br&gt;registreras skall kunna avstå om inte registreringen är obligatorisk enligt&lt;br&gt;författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser inga skäl för att registrering för detta ändamål skall&lt;br&gt;vara obligatorisk utan delar synen att registrering av patienternas egenav-&lt;br&gt;gifter för receptläkemedel skall vara en service som apoteken erbjuder.&lt;br&gt;Därför skall läkemedelskonsumenterna tillfrågas om de önskar apotekets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hjälp med att hålla rätt på hur stora egenavgifter som erlagts. De som&lt;br&gt;inte vill ha denna service får genom att liksom hittills samla kvitton&lt;br&gt;själva ombesörja att en sammanräkning av avgifterna kan genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registerdelen för bevakning av högkostnadsskydd bör endast få inne-&lt;br&gt;hålla personnummer, läkemedelsutgifter och datum för inköpta förmåns-&lt;br&gt;berättigade läkemedel. Den till individen bundna informationen skall&lt;br&gt;gallras så snart patienten fått del av ifrågavarande förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det nya förmånssystemet, som innehåller regler om ackumu-&lt;br&gt;lering av läkemedelskostnaderna i förhållande till den subventionsgrad&lt;br&gt;som medges och egenavgiftema i förhållande till taket i högkostnads-&lt;br&gt;skyddet, sannolikt kommer att kännas ovant för läkemedelskonsumenter-&lt;br&gt;na är det viktigt att apoteken förklarar hur denna service fungerar. Rege-&lt;br&gt;ringen utgår ifrån att många patienter kommer att uppskatta servicen att&lt;br&gt;få hjälp med att hålla rätt på läkemedelsförmåner. Den första tiden med&lt;br&gt;det nya förmånssystemet får visa hur omfattande denna information bör&lt;br&gt;vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsuppföljning och medicinsk uppföljning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överförandet av kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen från staten till&lt;br&gt;landstingen är en omfattande reform inte minst sett ur ekonomisk och&lt;br&gt;medicinsk uppföljningssynpunkt. Landstingen får ta över ansvaret för en&lt;br&gt;utgiftspost som finansierats inom den allmänna sjukförsäkringen och&lt;br&gt;som hittills inte innehållit några egentliga budgetbegränsningar. Möjlig-&lt;br&gt;heterna att påverka förskrivningen har också varit begränsade. En central&lt;br&gt;utgångspunkt för reformen är att de samlade resurserna för hälso- och&lt;br&gt;sjukvård och för läkemedel skall användas så effektivt som möjligt. En&lt;br&gt;annan är att öka kvalitén i läkemedelsförskrivningen genom att återföra&lt;br&gt;till sjukvårdshuvudmännen ny och ändamålsenlig information som grund&lt;br&gt;för deras analys- och förbättringsarbete. Även förskrivarkårens eget kva-&lt;br&gt;litetssäkringsarbete kommer att kunna utvecklas. Detta ställer krav på&lt;br&gt;bättre informationssystem på läkemedelsområdet när det gäller såväl&lt;br&gt;ekonomisk redovisning som ekonomisk och medicinsk uppföljning. När&lt;br&gt;det gäller frågan om att effektivisera läkemedelsförskrivningen samt följa&lt;br&gt;upp förskrivningarna och de kostnader dessa genererar måste beaktas att&lt;br&gt;området omfattar både den offentligt och den privat bedrivna vården.&lt;br&gt;Läkemedelskommittéerna, som beskrivs närmare i avsnitt 5.8 nedan, får&lt;br&gt;en central roll i detta uppföljningsarbete och ett av motiven för lagregle-&lt;br&gt;ring av kommittéerna är just att deras verksamhet skall omfatta all vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelskommittéerna skall ha information om vilka läkemedel som&lt;br&gt;förskrivs, vilka sjukdomar eller symtom på sjukdomar som förskrivning-&lt;br&gt;en avser samt vilket kollektiv av förskrivare som ansvarar för läkeme-&lt;br&gt;delsförskrivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apoteksbolaget AB har enligt 2 § i avtalet med staten i uppgift att till-&lt;br&gt;handahålla en fortlöpande statistik över läkemedelsförbrukningens art&lt;br&gt;och omfattning. 1 detta syfte tar bolaget årligen fram publikationen&lt;br&gt;Svensk Läkemedelsstatistik. Bolaget ger också läkemedelsindustrin un-&lt;br&gt;derlag för deras försäljningsstatistik. Under senare år har Apoteksbolaget&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erbjudit förskrivare att få ta del av data rörande sin egen förskrivning i&lt;br&gt;syfte att vederbörande skall kunna följa upp och eventuellt korrigera sin&lt;br&gt;egen förskrivarprofil. För att detta överhuvud taget skall vara möjligt&lt;br&gt;måste förskrivande läkare låta sig registreras via ett nummer eller en kod&lt;br&gt;och hela studien bygger på förskrivarens eget initiativ och tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige förekommer idag två speciella studier där enskilda individers&lt;br&gt;köp av receptläkemedel finns dokumenterade. Båda studierna har pågått&lt;br&gt;sedan början av 70-talet. I Jämtland registreras läkemedelsköpen för en&lt;br&gt;sjundedel av befolkningen (ca 18 000 personer) och i Tierp registreras&lt;br&gt;hela befolkningens om cirka 22 000 personer läkemedelsanvändning.&lt;br&gt;Jämtlandsundersökningen har till huvudsyfte att studera läkemedelsan-&lt;br&gt;vändningen medan Tierpsstudien är inriktad mot vårdutnyttjande i all-&lt;br&gt;mänhet där läkemedel utgör en del. Registeransvarig enligt datalagen är&lt;br&gt;för Jämtlandsundersökningen Apoteksbolaget och för Tierpsundersök-&lt;br&gt;ningen Socialmedicinska institutionen vid Uppsala universitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kännetecknande för den läkemedelsstatistik som produceras idag är att&lt;br&gt;den inte ger kunskap om vem som förskriver läkemedel (annat än i de&lt;br&gt;nämnda specialstudiema) eller för vilka ändamål läkemedel förskrivs&lt;br&gt;(med undantag för en diagnos/receptundersökning som Apoteksbolaget&lt;br&gt;genomför och som omfattar 1/25-del av recept som expedieras på apo-&lt;br&gt;tek). Om patienten vet man bara ålder och kön men inte var patienten&lt;br&gt;bor. Det är bara de sex första siffrorna av hela personnumret som an-&lt;br&gt;tecknas på receptet eller i varje fall förs över från receptet till apotekens&lt;br&gt;IT-system och med dessa siffror kan ingen individuell bestämning göras.&lt;br&gt;Förbudet mot att idag registrera hela personnumret återfinns i Datain-&lt;br&gt;spektionens tillstånd till Apoteksbolaget att få föra personregister. På&lt;br&gt;förlagan till receptblankett som finns i bilaga 1 till receptkungörelsen&lt;br&gt;(LVFS 1990:27) framgår också att förskrivaren endast förutsätts fylla i&lt;br&gt;patientens namn och födelsetid på receptet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan april månad i år förskrivs narkotiska läkemedel på en särskild&lt;br&gt;s.k. säkerhetsblankett. Härvid antecknas, som undantag från huvudregeln,&lt;br&gt;patientens hela personnummer på receptblanketten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya uppgifter som avses finnas på receptet när det expedieras på&lt;br&gt;apotek gör det möjligt att i avsevärd utsträckning förbättra den nationella&lt;br&gt;statistiken över läkemedelsanvändningen. En ytterligare detaljeringsgrad&lt;br&gt;blir möjlig om det visar sig att läkemedelsköpama är beredda att låta&lt;br&gt;registrera sin läkemedelsanvändning på individnivå så att Socialstyrelsen&lt;br&gt;kan genomföra epidemiologiska studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det handlar om den medicinska uppföljningen är det regeringens&lt;br&gt;uppfattning att - såsom också har framförts av flera remissinstanser -&lt;br&gt;läkemedelsuppföljningen måste ske med förbättrad kunskap om läke-&lt;br&gt;medelsanvändningen. Särskilt viktigt menar t.ex. Läkemedelsverket det&lt;br&gt;vara att snabbt kunna kontrollera den nationella giltigheten av olika så&lt;br&gt;kallade larmrapporter när det gäller samband mellan läkemedel och pa-&lt;br&gt;tienters besvär. För detta krävs just möjligheter att analysera läkemedels-&lt;br&gt;förbrukningen på individnivå tillsammans med andra data från sjukvår-&lt;br&gt;den. Det är, säger Läkemedelsverket, synnerligen angeläget att betona&lt;br&gt;behovet av möjligheter till sambearbetning av information från olika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;register for att kunna göra relevanta uppföljningar främst av medicinska&lt;br&gt;skäl och speciellt med hänsyn till säkerhetsaspekter på läkemedelsbe-&lt;br&gt;handling. Det finns enligt Läkemedelsverket inte skäl att särbehandla&lt;br&gt;läkemedelsdata i sjukvården från andra uppgifter som sjukvården har&lt;br&gt;tillgång till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots de väl underbyggda motiv som både Socialstyrelsen och Läke-&lt;br&gt;medelsverket anfört om att få ta över personbunden läkemedelsinforma-&lt;br&gt;tion från Apoteksbolagets receptregister så har regeringen kommit fram&lt;br&gt;till att en restriktiv hållning måste intas till användningen av individdata.&lt;br&gt;Individbunden patientinformation skall således inte utan patientens god-&lt;br&gt;kännande kunna användas genom automatiserad informationsbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har ovan redovisat sin bedömning att förskrivarregistret bör&lt;br&gt;inrättas hos Socialstyrelsen. Styrelsen bör också ansvara för att ända-&lt;br&gt;målsenliga koder tas fram som kan ligga till grund för registrering av&lt;br&gt;sjukdom eller symtom på sjukdom. Genom att förskrivningsorsaken kan&lt;br&gt;registreras kommer informationen om läkemedelsanvändningen att för-&lt;br&gt;bättras påtagligt och läkemedelskommittéerna kommer att kunna utvär-&lt;br&gt;dera data regionalt till gagn för framtida rekommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om vilka inom hälso- och sjukvården som skall&lt;br&gt;vara behöriga att ta del av information om läkemedelsförskrivning och&lt;br&gt;läkemedelsanvändning är regeringen beredd att i huvudsak följa de re-&lt;br&gt;kommendationer som kommittén lämnar. Beträffande information om&lt;br&gt;förskrivama och deras förskrivningsmönster är det mestadels fråga om&lt;br&gt;att analysera informationen på aggregerad nivå där varken förskrivare&lt;br&gt;eller patient kan identifieras. Dessa analyser kommer företrädesvis att&lt;br&gt;genomföras av läkemedelskommittéer och verksamhetschefer. Med&lt;br&gt;denna form av information tillgänglig skall också den enskilde läkaren&lt;br&gt;kunna göra egna jämförelser mellan sin egen förskrivningsprofil och&lt;br&gt;kollektiv av kollegors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisning av uppgifter från receptregistret bör få ske till Socialsty-&lt;br&gt;relsen för medicinsk uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring, forskning,&lt;br&gt;epidemiologiska undersökningar och statistik. Det handlar här om upp-&lt;br&gt;gifter av liknande art som redan idag finns i befintliga register hos&lt;br&gt;Socialstyrelsen. Uppgifterna används även av Läkemedelsverket för&lt;br&gt;ändamål som ligger inom det verkets ansvarsområde. Informationsöver-&lt;br&gt;föringen för detta ändamål bör inte utan patientens samtycke omfatta till&lt;br&gt;enskild patient bunden läkemedelsinformation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser emellertid att uppföljning av läkemedelsanvändning&lt;br&gt;på individnivå som grund för epidemiologiska studier är ett angeläget&lt;br&gt;ändamål och vill därför öppna för möjligheten att, om patienten medger&lt;br&gt;denna rätt, individuella data om läkemedelsanvändning skall kunna&lt;br&gt;ställas till Socialstyrelsens förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det att uppgifterna har överförts till Socialstyrelsen får det an-&lt;br&gt;komma på Socialstyrelsen att på samma sätt som hittills avgöra om&lt;br&gt;dessa data skall kunna ställas till förfogande för andra myndigheter, i&lt;br&gt;första hand Läkemedelsverket, för författningsenliga ändamål inom det&lt;br&gt;verkets särskilda ansvarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringskansliet pågår för närvarande beredningsarbete som berör&lt;br&gt;både Socialstyrelsens tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal och per-&lt;br&gt;sonregister hos Socialstyrelsen. I detta beredningsarbete kommer att&lt;br&gt;övervägas i vad mån Socialstyrelsen skall kunna ta över information från&lt;br&gt;receptregistret för tillsynsändamål. I avvaktan på detta kan Socialstyrel-&lt;br&gt;sen via medium för automatisk databehandling disponera över uppgifter&lt;br&gt;för medicinsk uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring, forskning, epi-&lt;br&gt;demiologiska undersökningar och statistik genom att föra denna informa-&lt;br&gt;tion till Epidemiologiskt centrum (EPC).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis i denna del anser alltså regeringen att registrering&lt;br&gt;av personbundna data om läkemedelsanvändning inte kommer att ske så&lt;br&gt;att integritetskänsliga uppgifter kan komma på avvägar utan att dessa&lt;br&gt;data i den mån de får användas i stället kommer att användas på ett sätt&lt;br&gt;som ökar säkerheten i det totala läkemedelsförsörjningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Receptregister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt personregister - receptregister - bör inrättas hos Apoteksbolaget&lt;br&gt;för att i första hand användas som underlag för faktureringen från Apo-&lt;br&gt;teksbolaget till landstingen. Samtidigt skall registret användas för att&lt;br&gt;samla in och vidarebefordra information från recepten för landstingens&lt;br&gt;ekonomiska uppföljning och planering och även för läkemedelskommit-&lt;br&gt;téernas, förskrivamas, Socialstyrelsens och Läkemedelsverkets medi-&lt;br&gt;cinska uppföljning och kvalitetssäkringsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en korrekt kostnadsfördelning av läkemedelsförmånskostnaden&lt;br&gt;skall kunna genomföras på respektive landsting måste patientens hela&lt;br&gt;personnummer registreras på receptet. Även förskrivningsorsaken måste&lt;br&gt;finnas antecknad på receptet om en medicinsk uppföljning av hög kvali-&lt;br&gt;tet skall kunna genomföras. Socialstyrelsen bör utarbeta ett system för&lt;br&gt;att diagnoser skall kunna antecknas genom angivande av en kod. En&lt;br&gt;förutsättning för registrering av sjukdom eller symtom på sjukdom är&lt;br&gt;alltså att koder finns tillgängliga. Det bör ankomma på förskrivaren att&lt;br&gt;på receptet ange tillämplig kod. Apoteksbolaget bör föra receptregistret&lt;br&gt;och vara registeransvarig för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apoteksbolaget har ett behov av att överföra information till landsting-&lt;br&gt;en som tillgodoser normala krav på affärsmässighet i de ekonomiska&lt;br&gt;relationerna. Fakturaspecifikationer m.m. skall innehålla sådan informa-&lt;br&gt;tion att god redovisningssed kan upprätthållas i samband med reglering&lt;br&gt;av kostnaderna för läkemedelsförmånen. Vad gäller frågan om faktura-&lt;br&gt;specifikationer får denna en speciell integritetsaspekt med hänsyn till&lt;br&gt;kopplingarna debitering-pris-läkemedel-patient. Ett underlag som fullt&lt;br&gt;ut möjliggör kontroll av debiteringarna behöver innehålla sammankopp-&lt;br&gt;lade uppgifter om alla dessa faktorer. Så långt är regeringen inte beredd&lt;br&gt;att gå i fråga om användning av receptregistret. Kontrollmöjligheten med&lt;br&gt;hjälp av registret bör åtminstone tills vidare begränsas till att sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen får möjlighet att med hjälp av uppgifter från registret&lt;br&gt;kontrollera att de patienter som omfattas av en räkning är bosatta i&lt;br&gt;landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen måste härutöver kunna erhålla specifikationer per kost- Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;nadsställe inom respektive sjukvårdsområde för att kunna följa upp och&lt;br&gt;utvärdera hur de samlade förskrivningskostnadema genererats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den totala sammansättningen av uppgifter som enligt regeringens för-&lt;br&gt;slag får registreras i receptregistret gör registret integritetskänsligt. Det&lt;br&gt;är fråga om att registrera information på individnivå om människors&lt;br&gt;sjukdomar och läkemedelsanvändning och om förskrivares sätt att utöva&lt;br&gt;sin profession. Detta förstärker kraven på att endast ett fåtal behöriga&lt;br&gt;skall ha möjlighet att få del av den personbundna informationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser det som angeläget att slå fast att inrättandet av recept-&lt;br&gt;registret inte skall få leda till att uppgifter om enskildas läkemedelsan-&lt;br&gt;vändning sprids till obehöriga. När det exempelvis gäller informationsbe-&lt;br&gt;handling som skall ligga till grund för debitering av rätt landsting för&lt;br&gt;förmånsdelen av kostnaderna för receptbelagda läkemedel, bör den&lt;br&gt;huvudsakligen kunna ske inom ett slutet och integrerat system som inne-&lt;br&gt;bär att den till individens personnummer bundna informationen om pre-&lt;br&gt;parat och förskrivningsorsak under bearbetningsfasen aldrig studeras.&lt;br&gt;Vad beträffar själva registren, deras utformning och funktion, är det&lt;br&gt;självklart att höga krav i fråga om säkerhet måste karaktärisera hela&lt;br&gt;utvecklingsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förskrivarregister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förskrivarregister som innehåller information om förskrivarens identi-&lt;br&gt;tet, yrke, specialitet och tjänsteställe samt en förskrivarkod som är unik&lt;br&gt;för varje förskrivare behöver komplettera receptregistret. Förskrivar-&lt;br&gt;registret är en förutsättning för att den ekonomiska och medicinska upp-&lt;br&gt;följningen av läkemedelsanvändningen inom hälso- och sjukvården skall&lt;br&gt;kunna förbättras. Det skall användas för att förskrivarinformation skall&lt;br&gt;kunna återföras till förskrivaren själv, till den verksamhetsansvarige samt&lt;br&gt;till landstingen och läkemedelskommittéerna i form av aggregerade data.&lt;br&gt;Landstingens intresse av sammanställda data gäller företrädesvis för&lt;br&gt;deras ekonomiska uppföljning medan läkemedelskommittéerna är inrik-&lt;br&gt;tade mot att ta del av och bearbeta grupper av förskrivares mönster i&lt;br&gt;syfte att bl.a. kontrollera om kommittéernas rekommendationer får avsett&lt;br&gt;genomslag i förskrivningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förskrivarregistret bör föras av Socialstyrelsen efter att det inrättats av&lt;br&gt;regeringen genom en förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det främsta bland skälen för införandet av ett receptregister är som ovan&lt;br&gt;framhållits att Apoteksbolaget skall kunna genomföra en korrekt kost-&lt;br&gt;nadsfördelning. Sjukvårdshuvudmännen skall svara för den del av läke-&lt;br&gt;medelsförmånen som avser bosatta inom respektive landsting. Av denna&lt;br&gt;anledning skulle ikraftträdandet av receptregisterlagen kunna anstå till&lt;br&gt;den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens förslag om läkemedelskommittéer i avsnitt 5.8 Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;nedan bör reformeringen av kommittéernas arbete inledas redan år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deras kommande arbete bygger bl.a. på en förbättrad läkemedelsinfor-&lt;br&gt;mation. Av den anledningen bör systemutvecklingsarbetet för det nya&lt;br&gt;receptregistret bedrivas skyndsamt och registret tas i bruk under 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om receptregister bör därför träda i kraft dem 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.8 Läkemedelskommittéer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I varje landsting skall det finnas en eller flera&lt;br&gt;läkemedelskommittéer. Landstingen bestämmer vilket organ som&lt;br&gt;skall tillsätta dessa. Både offentligt anställda och privatpraktiserande&lt;br&gt;förskrivare liksom farmaceuter skall ges möjlighet medverka i kom-&lt;br&gt;mittéernas arbete. Läkemedelskommitténs uppgift skall vara att läm-&lt;br&gt;na rekommendationer och på annat sätt verka för en tillförlitlig och&lt;br&gt;rationell läkemedelsanvändning inom det berörda landstinget baserad&lt;br&gt;på vetenskap och beprövad erfarenhet. Kommittén skall ha rätt att få&lt;br&gt;information om hur grupper av förskrivare följer kommitténs rekom-&lt;br&gt;mendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan skall ske mellan läkemedelskommittéerna och kommit-&lt;br&gt;téerna vid universitetssjukhusen samt med berörda statliga myndig-&lt;br&gt;heter. Verksamheten skall regleras i en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som behandlat frågan om&lt;br&gt;en högre grad av formalisering av läkemedelskommittéernas arbete&lt;br&gt;uttrycker de flesta en positiv inställning. Kommittéernas arbete värderas&lt;br&gt;högt och svaren andas befintligheten av en större potential hos kommit-&lt;br&gt;téerna i fråga om rekommendationer m.m. än den som hittills kunnat&lt;br&gt;tillgodogöras läkemedelsförskrivningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Läkaresällskapet konstaterar exempelvis att kommittéerna har&lt;br&gt;en central roll när det gäller att arbeta för en rationell läkemedelsanvänd-&lt;br&gt;ning och välkomnar utredningens förslag om ökade resurser för kommit-&lt;br&gt;téarbetet. Sällskapet är emellertid tveksam till om lagreglering är den&lt;br&gt;bästa metoden att nå resultat på området och man avstyrker möjligheten&lt;br&gt;för kommittén att ta del av information om enskilda läkares eller grupper&lt;br&gt;av läkares förskrivning. En dylik ordning tror sällskapet kommer att&lt;br&gt;äventyra det förtroendefulla arbetet inom kommittéerna. Sveriges läkar-&lt;br&gt;förbund har samma tankegångar när det gäller möjligheten för kommitté-&lt;br&gt;erna att ta del av data om förskrivare och forskrivningsprofiler. Vidare&lt;br&gt;poängterar läkarförbundet att utredningen inte i tillräcklig utsträckning&lt;br&gt;betonat att läkemedelskommittéerna måste vara medicinska expertorgan.&lt;br&gt;Sveriges Farmacevtförbund framhåller vikten av att kommittéerna får en&lt;br&gt;bred och allsidig sammansättning och att företrädare för primärvården&lt;br&gt;får en betydande representation inom kommittéerna för att garantera en&lt;br&gt;lokal förankring i rekommendationerna. Förbundet vill vidare att det i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;författning preciseras att &amp;quot;företrädare för farmaceutisk och medicinsk&lt;br&gt;expertis skall delta i kommitténs arbete.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet betonar att landstingen inte ensamma kan effek-&lt;br&gt;tivisera läkemedelsförskrivningen och att man därför ställer sig positiv&lt;br&gt;till vad utredningen anför om läkemedelskommittéerna, deras organisa-&lt;br&gt;tion, sammansättning och arbetsuppgifter. Flertalet enskilda landsting&lt;br&gt;tillstyrker med samma motiv. Några landsting ifrågasätter apoteksperso-&lt;br&gt;nalens engagemang inom läkemedelskommittéernas sekretariat medan&lt;br&gt;andra anser att farmaceuterna innehar en kunskap om läkemedel och&lt;br&gt;läkemedelsanvändning som är oundgänglig för ett effektivt kommitté-&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att läkemedelskommittéernas uppgifter bör beskri-&lt;br&gt;vas tydligare så att det inte finns någon tvekan om rollfördelningen mel-&lt;br&gt;lan Socialstyrelsen och kommittéerna. Den föreslagna bestämmelsen om&lt;br&gt;insynsrätt i läkemedelsförskrivningar medger inte uppgiftslämnande utan&lt;br&gt;hinder av sekretess, hävdar Socialstyrelsen. Läkemedelsverket instämmer&lt;br&gt;i allt väsentligt i utredningens förslag om hur läkemedelskommittéernas&lt;br&gt;roll och ansvar bör utformas. Verket betonar att läkemedel inte kan ses&lt;br&gt;isolerade från övriga kostnader i sjukvården och att det är viktigt att man&lt;br&gt;gör riktiga avvägningar mellan läkemedelsbehandling och andra sjuk-&lt;br&gt;vårdande insatser. Här har läkemedelskommittéerna en viktig roll att&lt;br&gt;spela och Läkemedelsverket menar att man bör vidga diskussionen om&lt;br&gt;kommittéernas uppgifter till att även omfatta rådgivning om ändamåls-&lt;br&gt;enliga terapier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera patientorganisationer och Handikappförbundens samarbetsorgan&lt;br&gt;påpekar att läkemedelskommittéerna skulle vinna på att knyta kunskap&lt;br&gt;från brukarleden till kommittéerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Läkemedelskommittéverksamheten är&lt;br&gt;idag en helt frivillig företeelse inom landstingen. Icke förty finns för&lt;br&gt;närvarande ett åttiotal kommittéer som utvecklats under en trettioårs-&lt;br&gt;period. Kommittéerna har från början ägnat sig åt att sanera i sortimentet&lt;br&gt;förskrivna läkemedel med bristfällig dokumentation för att senare kom-&lt;br&gt;ma att utarbeta rekommendationer om vilka läkemedel som förskrivama&lt;br&gt;i första hand bör välja inom kommitténs verksamhetsområde. Läkeme-&lt;br&gt;delskommittéerna har också kommit att engagera sig i informations- och&lt;br&gt;utbildningsverksamhet. Genom åren har kommittéerna blivit det organ&lt;br&gt;som fångar upp erfarenheter och kunskap om läkemedel och läkemedels-&lt;br&gt;användning från centrala förvaltningsmyndigheter och institutioner för att&lt;br&gt;föra ut denna kunskap bland förskrivama inom såväl öppen som sluten&lt;br&gt;vård. Läkemedelsverket spelar här en viktig roll som obunden informa-&lt;br&gt;tionsgivare. Som lokalt organ, näst intill förskrivama, utgör läkemedels-&lt;br&gt;kommittéerna en viktig länk i läkemedelsinformationskedjan från läke-&lt;br&gt;medelsproducentema via t.ex. myndigheter, regionsjukhusens läkeme-&lt;br&gt;delscentraler och apoteken till förskrivama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HSU 2000 redovisar att förväntningarna på läkemedelskommittéerna&lt;br&gt;kommit att ställas högt efter de inledningsvis mycket positiva erfaren-&lt;br&gt;heterna med att sanera bland de förskrivna preparaten. Av olika skäl,&lt;br&gt;framhålls det i betänkandet, har dessa förväntningar emellertid senare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommit att infrias med skiftande resultat. Ett av skälen till att framgång-&lt;br&gt;arna för många kommittéer stundom uteblivit är att kostnadsansvaret för&lt;br&gt;läkemedel i öppen vård inte varit knutet till sjukvårdshuvudmännen och&lt;br&gt;att därmed intresse och engagemang i dessa frågor varit otillräckligt för&lt;br&gt;den satsning på läkemedelskommittéarbetet som eftersträvats. De an-&lt;br&gt;svarsregler som gäller inom sjukvården innebär att alla läkare i normal-&lt;br&gt;fallet har formell behörighet att förskriva samtliga läkemedel. Med&lt;br&gt;denna behörighet följer att den enskilde läkaren skall känna ansvar för&lt;br&gt;gränserna för sin kompetens och endast förskriva de läkemedel som&lt;br&gt;han/hon har tillfredsställande kunskap om. Dessa aspekter har sannolikt&lt;br&gt;inte kommit att beaktas i erforderlig utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ett omfattande arbete för förskrivama att hålla sig informerade&lt;br&gt;om forskning och utveckling inom läkemedelsområdet, också inom ett&lt;br&gt;begränsat specialistområde. Förskrivarkåren har behov av producentobe-&lt;br&gt;roende informationskällor vid sidan av industrins marknadsföring. Läke-&lt;br&gt;medelskommittéerna är en av dessa källor och det är enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning av största vikt att kommittéernas råd och rekommendationer&lt;br&gt;når ut till kliniker, specialistmottagningar och primärvårdsenheter. Här&lt;br&gt;har, såsom regeringen uppfattat förhållandena, förväntningarna på kom-&lt;br&gt;mittéerna om att kunna styra informationsflöden och kunskap inte riktigt&lt;br&gt;infriats. Det bör som ovan antytts finnas ett utrymme för att förbättra&lt;br&gt;kvalitetssäkringsarbetet kring läkemedelsförskrivningen. När nu regering-&lt;br&gt;en föreslår att ansvaret för kostnaderna för läkemedelsförmånen skall&lt;br&gt;överföras till landstingen och att data om förskrivning och läkemedelsan-&lt;br&gt;vändning förbättras blir förutsättningarna goda för att aktualisera en&lt;br&gt;förstärkning av läkemedelskommittéerna. Det är också ett uttalat intresse&lt;br&gt;från landstingens sida att denna markering av kommittéernas vikt kom-&lt;br&gt;mer till stånd. Det bör ske genom att landstingen via författningsregle-&lt;br&gt;ring får ta det fulla ansvaret för finansiering av kommittéernas verksam-&lt;br&gt;het samt för administrativa frågor om antal kommittéer, vilket organ&lt;br&gt;inom landstinget som skall tillsätta kommittéerna, antal ledamöter och&lt;br&gt;mandattid m.fl. frågor som följer av en förstärkt institutionalisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senare åren har det beträffande läkemedelsanvändningen&lt;br&gt;inom sjukvården skett en förskjutning från fokusering på själva produk-&lt;br&gt;ten till en inriktning mot att arbeta med hur olika läkemedelsterapier&lt;br&gt;passar för olika människor. Denna utveckling av behandling med läke-&lt;br&gt;medelsterapier är enligt regeringens uppfattning eftersträvansvärd och&lt;br&gt;bör färga arbetet inom läkemedelskommittéerna. Utformningen av arbe-&lt;br&gt;tet inom kommittéerna måste också få en betydande lokal förankring och&lt;br&gt;informationsflödet lika mycket omfatta erfarenheter från offentlig och&lt;br&gt;privat primärvård och från de öppna specialistmottagningarna som de se-&lt;br&gt;naste rönen från SBU och Läkemedelsverkets s.k. workshops m.m. Det&lt;br&gt;är bland remissinstanserna allmänt omvittnat att förskrivningsrekommen-&lt;br&gt;dationema inte kommer att ha samma möjlighet att vinna gillande om de&lt;br&gt;inte innehåller ett betydande mått av lokal förankring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår som ovan nämnts att läkemedelskommittéerna&lt;br&gt;skall författningsregleras och att det skall ske i form av lag så att det&lt;br&gt;inte behöver råda någon tveksamhet kring det förhållandet att kommitté-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetet skall engagera såväl kommunalt anställda och landstingsanställda&lt;br&gt;som privatpraktiserande läkemedelsförskrivare. Lagen bör omfatta upp-&lt;br&gt;gifterna för läkemedelskommittéerna men inte innehålla detalj föreskrifter&lt;br&gt;som begränsar landstingens handlingsfrihet när det gäller kommittéernas&lt;br&gt;inre arbete. En annan viktig utgångspunkt är att läkemedelskommittéer-&lt;br&gt;nas rekommendationer är just rådgivande och att de inte binder den&lt;br&gt;enskilde förskrivaren i mötet med patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väsentlig del av verksamheten, som också bör ges lagstöd, är kom-&lt;br&gt;mittéernas uppföljning av läkemedelsförskrivningen inom sitt ansvarsom-&lt;br&gt;råde. Varje kommitté bör ha möjlighet att ta del av sammanställningar&lt;br&gt;av förskrivningarna som genereras av berörd förskrivarkår, utan hänsyn&lt;br&gt;till om det gäller offentligt anställda eller privatpraktiker. De data som&lt;br&gt;läkemedelskommitteema bör få ta del av från receptregistret är vilka&lt;br&gt;läkemedel som förskrivs, för vilka orsaker de förskrivs och vilken grupp&lt;br&gt;av förskrivare som står för de olika läkemedelsterapierna. Informationen&lt;br&gt;skall kunna ligga till grund för överläggningar mellan företrädare för&lt;br&gt;kommitténs olika specialistinriktningar och den grupp av förskrivare som&lt;br&gt;studeras. Kommittéerna bör alltså inte kunna studera enskilda förskrivare&lt;br&gt;eller enskild patients läkemedelsanvändning. Ett resultat av sådana över-&lt;br&gt;läggningar kan vara att kommittén och förskrivama tillsammans identi-&lt;br&gt;fierar behov av ytterligare informations- eller utbildningsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om reglering av uppgiftslämnandet från recept-&lt;br&gt;registret till läkemedelskommittéerna kan följande sägas. Receptregistret&lt;br&gt;förs av Apoteksbolaget Aktiebolag och således inte av en myndighet.&lt;br&gt;Det skydd för personuppgifter som motsvarar sekretesslagens skydd&lt;br&gt;inom det allmännas verksamhet utgörs av två bestämmelser om tystnads-&lt;br&gt;plikt - 8 § lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården samt 13 § datalagen (1973:289). Dessa bestämmelser förbju-&lt;br&gt;der obehörigt röjande av uppgifter om enskilds personliga förhållanden.&lt;br&gt;Denna utformning av bestämmelserna - med nyckelordet obehörigt -&lt;br&gt;leder till en större frihet vid valet av form för den reglering som skall&lt;br&gt;utpeka vad som trots tystnadsplikten får eller skall lämnas ut än som&lt;br&gt;gäller i motsvarande situation där sekretesslagen är tillämplig. I princip&lt;br&gt;torde det vara tillräckligt att utlämnandet påbjuds i avtalet mellan staten&lt;br&gt;och Apoteksbolaget för att det inte skall kunna anses som obehörigt.&lt;br&gt;Även den lagreglering som kommer till stånd om regeringens förslag till&lt;br&gt;lag om receptregister antas, med registerändamål som uttryckligen be-&lt;br&gt;skriver ifrågavarande uppgiftslämnande, måste rimligen utesluta att ett&lt;br&gt;uppgiftslämnande i enlighet med registerändamålen anses obehörigt. Hur&lt;br&gt;frågan behandlas i lagen om läkemedelskommittéer är således inte av-&lt;br&gt;görande. Med hänsyn till den fördel som kan ligga i att saken görs tyd-&lt;br&gt;lig i lagen om läkemedelskommittéer föreslår regeringen ändå att en&lt;br&gt;sådan uttrycklig uppgiftsskyldighet som en del remissinstanser efterlyst&lt;br&gt;tas in i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande målet för läkemedelskommittéernas verksamhet, att&lt;br&gt;verka för en säker och kostnadseffektiv användning av läkemedel, bör&lt;br&gt;framgå av lagen. Däremot bör som ovan angetts varken organisation, det&lt;br&gt;inre arbetet, sammansättning eller arbetsformerna regleras av staten.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör det vara en angelägenhet för det berörda landstinget att an- Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;svara för att erforderliga resurser för kommittéarbetet avsätta.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.9 Uppföljning av reformen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Socialstyrelsen bör följa upp hur läkeme-&lt;br&gt;delsanvändningen utvecklas bl.a. med hänsyn till förändringarna&lt;br&gt;inom läkemedelsförmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen bör också följa upp effekterna av att förmånen och&lt;br&gt;kostnadsansvaret för inkontinensartiklama reformeras genom att&lt;br&gt;dessa artiklar inte längre skall ingå i läkemedelsförmånen och att&lt;br&gt;kostnadsansvaret skall överföras till landsting respektive kommuner&lt;br&gt;beroende på patientens boendeform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör Socialstyrelsen i samverkan med Läkemedelsverket och&lt;br&gt;Konkurrensverket följa upp hur den partiella avreglering av Apoteks-&lt;br&gt;bolagets tidigare ensamrätt till detaljhandel med läkemedel som nu&lt;br&gt;genomförs utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen bör Socialstyrelsen i samverkan med Läkemedelsverket&lt;br&gt;följa upp läkemedelskommittéernas arbete med att säkra kvalitén på&lt;br&gt;läkemedelsförskrivningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer allt väsentligt med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast en begränsad del av svaren innehåller&lt;br&gt;kommentarer som rör förslaget om uppföljning av själva reformen. Där-&lt;br&gt;emot kommenterar många instanser uppföljningsffågoma inom ramen för&lt;br&gt;synpunkterna på de nya system för medicinsk och ekonomisk uppfölj-&lt;br&gt;ning som föreslås. Överlag anses det mycket angeläget - utan dröjsmål&lt;br&gt;i förhållande till tidpunkten för genomförandet - att det sörjs för att&lt;br&gt;eventuella effekter av reformen som inte kunnat förutses och som inne-&lt;br&gt;bär risker för människors hälsa, snabbt verifieras. Flera av patientför-&lt;br&gt;eningarna framhåller att en brukarmedverkan i läkemedelskommittéarbe-&lt;br&gt;tet skulle kunna vara till fördel för snabb kunskapsinhämtning om hur&lt;br&gt;läkemedelsterapier eller brist på sådana utvecklas. Landstingen anser att&lt;br&gt;det är angeläget med studier också av läkemedelsanvändningen hos pa-&lt;br&gt;tienter som nått över taket för högkostnadsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ett av motiven för den reform&lt;br&gt;som här presenteras är att minska de offentliga utgifterna för läkeme-&lt;br&gt;delsförmånen enligt de beslut som Riksdagen tagit, nu senast som följd&lt;br&gt;av regeringens förslag i den ekonomiska vårpropositionen 1995/96:150.&lt;br&gt;Läkemedelsförmånen, finansieringen samt ansvaret för de direkta kost-&lt;br&gt;naderna för förmånen har stor betydelse för den samlade läkemedels-&lt;br&gt;försörjningen. Det är angeläget att mera övergripande uppföljningar av&lt;br&gt;reformen genomförs vid sidan av det tillsynsansvar på läkemedelsom-&lt;br&gt;rådet som generellt åvilar Socialstyrelsen och Läkemedelsverket. Det är&lt;br&gt;särskilt angeläget att i sammanhanget granska fyra delar av reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första bör Socialstyrelsen följa upp hur läkemedelsterapi-&lt;br&gt;området utvecklas med hänsyn till förändringarna inom läkemedelsför-&lt;br&gt;månen. Högkostnadsskyddet och egenavgiftema - med möjlighet till del-&lt;br&gt;betalning av egenavgift - är i förslaget konstruerade så att förmånen&lt;br&gt;skall skydda de patienter som har omfattande behov av läkemedel. En&lt;br&gt;direkt konsekvens av detta är naturligtvis att människor med små läke-&lt;br&gt;medelsbehov i framtiden får betala en större del av kostnaden utan sub-&lt;br&gt;vention. Den avvägning som regeringen gjort syftar till att minimera&lt;br&gt;riskerna för att patienter av ekonomiska skäl skall avstå från medicinsk&lt;br&gt;nödvändig behandling. Det går emellertid inte att utesluta att reformen&lt;br&gt;kan ge effekter som inte kunnat förutses och i värsta fall leda till&lt;br&gt;underförskrivning eller att grupper av patienter inte hämtar ut förskrivna&lt;br&gt;läkemedel. Det är därför av stor vikt att reformen noga följs bl.a. i detta&lt;br&gt;hänseende. Analyserna bör om möjligt belysa eventuella regionala skill-&lt;br&gt;nader och variationer mellan socioekonomiska grupper. Läkemedelsan-&lt;br&gt;vändningen bör också följas upp ur ett könsperspektiv. Regeringen avser&lt;br&gt;därför att ge Socialstyrelsen ett särskilt uppdrag att följa utvecklingen i&lt;br&gt;detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra bör Socialstyrelsen följa upp effekterna av att både för-&lt;br&gt;månen och kostnadsansvaret för inkontinensartiklama reformeras genom&lt;br&gt;att dessa artiklar inte längre skall ingå i läkemedelsförmånen och att&lt;br&gt;kostnadsansvaret skall överföras till landsting respektive kommuner&lt;br&gt;beroende på patientens boendeform. Denna del av reformen är så pass&lt;br&gt;genomgripande - bl.a. den omständigheten att artiklarna inte längre skall&lt;br&gt;tillhandahållas patienten kostnadsfritt och att det rör storleksordningen&lt;br&gt;180 000 patienter - att det är av ett vitalt intresse att följa effekterna.&lt;br&gt;Vad Socialstyrelsen särskilt bör granska är urvalet av produkter, produk-&lt;br&gt;ternas kvalitet, eventuella avgifter samt tillgängligheten för patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det tredje bör Socialstyrelsen i samverkan med Läkemedelsverket&lt;br&gt;och Konkurrensverket följa upp hur den partiella avregleringen av Apo-&lt;br&gt;teksbolagets ensamrätt till detaljhandel med läkemedel som nu genom-&lt;br&gt;förs utvecklas, genom att läkemedelspartihandlare och läkemedelstill-&lt;br&gt;verkare som har partihandelstillstånd kan sälja läkemedel direkt till sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen. Eftersom en dylik uppföljning ger kunskaper som&lt;br&gt;bör tas till vara inför en ny avtalsperiod mellan staten och bolaget måste,&lt;br&gt;om avtalsperioden är två år, uppföljningen ske löpande och påbörjas så&lt;br&gt;snart effekterna av det nya avtalet börjat visa sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det ijärde bör Socialstyrelsen i samverkan med Läkemedelsverket&lt;br&gt;följa upp läkemedelskommittéernas arbete med att säkra kvalitén på&lt;br&gt;läkemedelsförskrivningama. Frågor som särskilt bör belysas i detta sam-&lt;br&gt;manhang är hur kommittéernas terapirekommendationer utarbetas, vilka&lt;br&gt;bedömningar dessa bygger på samt hur rekommendationerna följs. Andra&lt;br&gt;centrala frågor som bör belysas är i vilken utsträckning arbetet med&lt;br&gt;läkemedel integreras med andra terapiformer liksom de samverkans-&lt;br&gt;former som utvecklas med läkemedelskommittéerna vid universitetssjuk-&lt;br&gt;husen och de berörda statliga myndigheterna och institutionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.10 Särskilt om alkoholhaltiga läkemedel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De särskilda bestämmelserna om alkoholhal-&lt;br&gt;tiga läkemedel skall i sak överföras från lagen (1961:181) om för-&lt;br&gt;säljning av teknisk sprit m.m. till läkemedelslagen. Möjlighet införs&lt;br&gt;att medge undantag från kravet på att alkoholhaltiga läkemedel en-&lt;br&gt;dast får lämnas ut från apotek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa alkoholhaltiga läkemedel och teknisk sprit skall kunna för-&lt;br&gt;ordnas och beställas av den som enligt vad regeringen eller, efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande, Läkemedelsverket föreskriver är behörig&lt;br&gt;därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Före den 1 oktober 1994 fanns sär-&lt;br&gt;skilda bestämmelser om hantering av teknisk sprit avsedd för medicinskt&lt;br&gt;bruk liksom av alkoholhaltiga läkemedel i förordningen (1963:654) om&lt;br&gt;försäljning från apotek av alkoholhaltiga läkemedel och teknisk sprit,&lt;br&gt;m.m. Därefter överfördes dessa bestämmelser till lagen om försäljning&lt;br&gt;av teknisk sprit m.m. (LFT) (prop. 1993/94:149, bet. 1993/94:SoU26,&lt;br&gt;rskr. 1993/95:410). I sistnämnda lag definieras alkoholhaltiga läkemedel&lt;br&gt;som sådana läkemedel som omfattas av läkemedelslagen och innehåller&lt;br&gt;mer än 1,8 viktprocent etylalkohol, 1 § tredje stycket LFT. Den äldre&lt;br&gt;regleringen avsåg endast sådana läkemedel som omfattades av den nu-&lt;br&gt;mera upphävda läkemedelsförordningen (1962:701). Således kom ifråga-&lt;br&gt;varande bestämmelser att omfatta vissa av de varor som enligt den äldre&lt;br&gt;regleringen definierades såsom naturmedel men som numera är s.k.&lt;br&gt;naturläkemedel. Detta medför att med nuvarande reglering får naturläke-&lt;br&gt;medel, som innehåller mera etylalkohol än 1,8 viktprocent, endast läm-&lt;br&gt;nas ut från apotek. Vidare gäller enligt 5 a § första stycket LFT att alko-&lt;br&gt;holhaltigt läkemedel, som innehåller mera etylalkohol än 10 viktprocent,&lt;br&gt;endast får lämnas ut från apotek till annat apotek eller efter ordination&lt;br&gt;eller annan beställning från läkare, tandläkare eller veterinär. Från denna&lt;br&gt;bestämmelse, förutom att läkemedlet endast får lämnas ut från apotek,&lt;br&gt;finns emellertid enligt 5 b § första stycket LFT möjlighet för Läkeme-&lt;br&gt;delsverket att meddela undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är det framför allt av redaktionella skäl på-&lt;br&gt;kallat att bestämmelserna om alkoholhaltiga läkemedel återfinnes i läke-&lt;br&gt;medelslagen eftersom de naturligen sammanhänger med läkemedelskon-&lt;br&gt;trollen i övrigt. Härvid bör bestämmelserna i huvudsak inte ändras mate-&lt;br&gt;riellt. Emellertid bör införas en möjlighet att, då alkoholhaltigt läkemedel&lt;br&gt;inte kan antas vara ägnat att missbrukas i berusningssyfte, medge undan-&lt;br&gt;tag även från det allmänna kravet att alkoholhaltigt läkemedel endast får&lt;br&gt;utlämnas från apotek. Denna möjlighet bör i första hand tillämpas på&lt;br&gt;sådana s.k. naturläkemedel som med hänsyn till bl.a. pris och innehåll&lt;br&gt;förutom alkohol inte kan antas vara ägnade att missbrukas i berusnings-&lt;br&gt;syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande får enligt 5 a § LFT sådana alkoholhaltiga läkemedel&lt;br&gt;som innehåller mer än tio viktprocent etylalkohol och teknisk sprit läm-&lt;br&gt;nas ut från apotek, förutom till annat apotek, endast efter ordination eller&lt;br&gt;beställning av läkare, tandläkare eller veterinär. Regeringen anser att&lt;br&gt;även t.ex. vissa distriktssköterskor bör ha sådan behörighet. Därför bör&lt;br&gt;bestämmelserna ändras så att nyssnämnda varor endast får lämnas ut&lt;br&gt;efter förordnande eller beställning av den som enligt vad regeringen&lt;br&gt;eller, efter regeringens bemyndigande, Läkemedelsverket föreskriver är&lt;br&gt;behörig därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste anses erforderligt att den som bedriver detaljhandel med&lt;br&gt;läkemedel, genom att med stöd av ett partihandelstillstånd försälja läke-&lt;br&gt;medel till hälso- och sjukvården, även har möjlighet att härvid försälja&lt;br&gt;alkoholhaltiga läkemedel. Undantag från bestämmelserna om alkohol-&lt;br&gt;haltiga läkemedels utlämnande från apotek bör därför härvidlag göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Förslaget till lag om högkostnadsskydd vid köp av&lt;br&gt;läkemedel m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges dels de allmänna förutsättningarna för att läkemedel&lt;br&gt;skall omfattas av högkostnadsskydd, dels vilka läkemedel som därvid&lt;br&gt;kommer ifråga. Lagens tillämpningsområde avgränsas till att avse läke-&lt;br&gt;medel som förskrivs för människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. de-&lt;br&gt;finieras i 1 § läkemedel såsom sådana för människor avsedda varor, på&lt;br&gt;vilka den numera upphävda läkemedelsförordningen (1962:701) skulle&lt;br&gt;ha tillämpats. Före år 1993 gällde i princip att samtliga läkemedel som&lt;br&gt;förskrevs av läkare eller tandläkare omfattades av prisnedsättning och&lt;br&gt;högkostnadsskydd, såvida de inte genom förordning undantagits från&lt;br&gt;prisnedsättning. En viss begränsning låg i att läkemedlen måste omfattas&lt;br&gt;av den nämnda definitionen, vilket utesluter bl. a. radioaktiva läkemedel,&lt;br&gt;homeopatiska medel m. fl. Sedan år 1993 gäller att läkemedel som är&lt;br&gt;receptbelagda omfattas av lagen såvida de inte genom förordning undan-&lt;br&gt;tagits från prisnedsättning. Vilka läkemedel som endast får lämnas ut&lt;br&gt;mot recept avgörs av Läkemedelsverket efter bedömning om detta är&lt;br&gt;påkallat för att tillgodose de säkerhetskrav som behövs från hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdssynpunkt. Även vissa receptffia läkemedel omfattas av prisned-&lt;br&gt;sättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget finns ingen särskild definition på läkemedel. Avsikten där-&lt;br&gt;med är i och för sig inte att utvidga den krets av läkemedel som skall&lt;br&gt;omfattas av den nya lagen. Den nu gällande allmänna definitionen av&lt;br&gt;läkemedel återfinns i 1 § läkemedelslagen (1992:859) som trädde i kraft&lt;br&gt;den 1 juli 1993. Definitionen kompletteras av bestämmelserna i 2 och&lt;br&gt;3 §§ samma lag. En hänvisning till dessa bestämmelser låter sig inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan vidare göras och kan inte heller anses nödvändig. Ett undantag&lt;br&gt;härifrån anges dock i 2 § 1. Den begränsning som ligger i att läkemed-&lt;br&gt;len skall vara receptbelagda får anses utgöra en tillräcklig avgränsning.&lt;br&gt;Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, har också&lt;br&gt;möjlighet att ange att visst eller viss grupp av läkemedel inte skall om-&lt;br&gt;fattas av högkostnadsskyddet. Så sker för närvarande för bl. a. rökavän-&lt;br&gt;jande medel och vissa slemlösande och hostdämpande läkemedel. Att&lt;br&gt;inte inta en särskild definition av läkemedel i den nya lagen får emeller-&lt;br&gt;tid till effekt att vissa läkemedel som för närvarande inte omfattas av&lt;br&gt;prisnedsättning kommer att omfattas av den nya bestämmelsen. Ett&lt;br&gt;exempel härpå är de radioaktiva läkemedlen, något som är en avsedd&lt;br&gt;effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedlen skall vidare ha förskrivits av vissa behöriga yrkesgrupper&lt;br&gt;och förskrivningen skall ske på grund av sjukdom. Begreppet sjukdom&lt;br&gt;bör tolkas extensivt och har därför med ett undantag fått samma utform-&lt;br&gt;ning som i 1 § läkemedelslagen. Undantaget gäller läkemedel som för-&lt;br&gt;skrivs för att förebygga sjukdom, exempelvis vacciner. Dessa läkemedel&lt;br&gt;omfattas således inte av subventionssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att omfattas av högkostnadsskyddet skall också ett försäljningspris&lt;br&gt;för läkemedlet ha fastställts på det sätt som anges i 3 §. Vissa undantag&lt;br&gt;härifrån bör dock vara möjliga. Vilka dessa är anges i andra stycket 3&lt;br&gt;och avser s. k. licensläkemedel och extemporeläkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett läkemedel måste enligt 5 § första stycket läkemedelslagen vara&lt;br&gt;godkänt av Läkemedelsverket eller inom annan medlemsstat i Euro-&lt;br&gt;peiska unionen och det godkännandet erkänt av Läkemedelsverket för att&lt;br&gt;få säljas i Sverige. Vissa läkemedel, företrädesvis högteknologiska så-&lt;br&gt;dana, kan också godkännas i en centraliserad procedur inom Europeiska&lt;br&gt;unionen enligt rådets förordning (EEG) nr 2309/93 av den 22 juli 1993&lt;br&gt;om gemenskapsförfaranden för godkännande för försäljning av och till-&lt;br&gt;syn över human läkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om&lt;br&gt;inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet. Merparten av läkeme-&lt;br&gt;delsförsäljningen avser läkemedel som har ett generellt godkännande av&lt;br&gt;Läkemedelsverket efter att den som avser sälja ett läkemedel ansökt om&lt;br&gt;godkännande. Exempel på då s. k. licensförsäljning kan iffågakomma är&lt;br&gt;vid vissa ovanliga sjukdomar. Härvid har Läkemedelsverket möjlighet att&lt;br&gt;ge apotek tillstånd att försälja ett inte godkänt läkemedel. Ett sådant&lt;br&gt;tillstånd lämnas efter att förskrivaren särskilt motiverat förskrivningen&lt;br&gt;till den enskilde patienten. I det sammanhanget finns ingen tillverkare&lt;br&gt;som ansökt om godkännande och betalat ansökningsavgift. Skälet till att&lt;br&gt;läkemedlet inte är generellt godkänt och finns på den svenska mark-&lt;br&gt;naden kan t. ex. vara att det inte finns tillräckligt försäljningsunderlag&lt;br&gt;för att tillverkaren skall ha intresse av försäljning i Sverige. Det finns då&lt;br&gt;heller ingen som kan gå in i prisförhandlingar för detta preparat. Ett&lt;br&gt;annat exempel på då sådan försäljning kan ifrågakomma är då ansökan&lt;br&gt;om godkännande ingivits till Läkemedelsverket men ännu är föremål för&lt;br&gt;verkets bedömning och ett stort behov av läkemedlet finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De s.k. extemporeläkemedlen är läkemedel som efter förskrivning till-&lt;br&gt;verkas för viss patient. Läkemedelsverket har tillsyn över vilka läkeme-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;del som över huvud taget får extemporetillverkas och över kvaliteten i Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;produktionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av denna paragrafs första punkt framgår att sådana medel som förskrivs&lt;br&gt;enbart i födelsekontrollerande syfte av läkare eller barnmorska omfattas&lt;br&gt;av högkostnadsskydd om ett försäljningspris fastställts på det sätt som&lt;br&gt;anges i 3 §. Främst avses därmed p-piller men även antikonceptionella&lt;br&gt;medel, som tillförs kroppen på andra vägar än genom munnen och som&lt;br&gt;efter absorption åstadkommer antikonception, faller in under bestämmel-&lt;br&gt;sen. Hänvisningen till läkemedelslagen klargör att sådana födelsekon-&lt;br&gt;trollerande medel som förhindrar konception på annat sätt än genom&lt;br&gt;absorption inte omfattas av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra punkten framgår på motsvarande sätt att sådana förbruknings-&lt;br&gt;artiklar som erfordras vid stomi omfattas av högkostnadsskyddet. Där-&lt;br&gt;med avses de förbrukningsartiklar i form av bandagematerial och hud-&lt;br&gt;skyddsmedel som vid indikationerna ileostomi, colostomi, ureterostomi&lt;br&gt;och cystostomi nu erhålls kostnadsfritt enligt kungörelsen (1972:189) om&lt;br&gt;kostnadsfria förbrukningsartiklar vid sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser för prissättning av de&lt;br&gt;varor som omfattas av högkostnadsskyddet. Förfarandet har närmare&lt;br&gt;utvecklats i avsnitt 5.6.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som formulerats i enlighet med av Lagrådet föreslagen&lt;br&gt;lydelse, återfinns bestämmelserna om högkostnadsskydd vid köp av&lt;br&gt;varor som avses i 1-2 §§. För att omfattas av bestämmelserna skall ett&lt;br&gt;pris för varorna ha fastställts på det sätt som anges i 3 § såvida det inte&lt;br&gt;rör sig om sådana undantag som avses i 1 § andra stycket 3. Har priset&lt;br&gt;inte fastställts i denna ordning tillämpas inte heller bestämmelserna om&lt;br&gt;högkostnadsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid köp av läkemedel, födelsekontrollerande medel och förbruknings-&lt;br&gt;artiklar erläggs hela det fastställda sammanlagda priset upp till nivån 400&lt;br&gt;kronor. Överstiger den sammanlagda kostnaden 400 kronor men inte&lt;br&gt;1 200 kronor erhålls en rabatt om 50 procent av det fastställda priset. På&lt;br&gt;motsvarande sätt erhålls i intervallet 1 201-2 800 kronor en rabatt om&lt;br&gt;75 procent och därutöver till och med 3 800 kronor en rabatt om 90 pro-&lt;br&gt;cent. Överstiger den sammanlagda kostnaden 3 800 kronor erhålls ytter-&lt;br&gt;ligare läkemedel och förbrukningsartiklar gratis. Kostnadsreducering&lt;br&gt;gäller under den tid som återstår av ett år räknat från första inköpstill-&lt;br&gt;fället. Vilket köp som skall utgöra det första och därmed utgångspunkten&lt;br&gt;för tillämpningen av högkostnadsskyddet får köparen själv förfoga över.&lt;br&gt;Bestämmelsernas utformning innebär att ingen behöver betala mer än&lt;br&gt;1 300 kronor under löpande år för inköp av de förmåner som omfattas&lt;br&gt;av bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bestämmelsernas tillämpning krävs inte att läkemedelskonsumenten&lt;br&gt;slutligen själv står för egenavgiften. Även om en arbetsgivare till följd&lt;br&gt;av avtal lämnar ersättning för läkemedelskostnader, helt eller delvis, får&lt;br&gt;den enskilde tillgodoräkna sig kostnaderna för inköpen. Om däremot&lt;br&gt;någon kostnad för den enskilde inte uppstår vid expedieringstillfället -&lt;br&gt;exempelvis då ett landsting åtagit sig denna kostnad såvitt avser födelse-&lt;br&gt;kontrollerande medel till tonårsflickor - är inte fråga om något inköp.&lt;br&gt;Högkostnadsskyddet kommer därför inte att omfatta sådana varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högkostnadsskyddet skall vara gemensamt för bam under 18 år i en&lt;br&gt;familj. Föräldrabegreppet är detsamma som gäller enligt föräldrabalken&lt;br&gt;och 20 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Detta innebär&lt;br&gt;att en fosterförälder är jämställd med en biologisk förälder. Av 4 kap.&lt;br&gt;8 § föräldrabalken följer att lagens bestämmelser också gäller adoptivför-&lt;br&gt;äldrar. Härav följer att de bam som gemensamt kan kvalificera sig för&lt;br&gt;kostnadsbefrielse är biologiska bam, adoptivbarn, styvbarn och foster-&lt;br&gt;barn. Förutsättningen är att förälder eller föräldrarna gemensamt har&lt;br&gt;barnen i sin vård. Med vård avses faktisk vård. I sak innebär denna be-&lt;br&gt;stämmelse ingen annan ändring i förhållande till vad som stadgas i 7 §&lt;br&gt;lagen om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. än att åldersgränsen&lt;br&gt;höjs till 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vad som stadgas i 3 a § lagen om begränsning av läkemedelskostnader,&lt;br&gt;m.m. skall på motsvarande sätt gälla i den nya lagen, nämligen att då ett&lt;br&gt;läkemedel har en likvärdig men billigare generisk motsvarighet på den&lt;br&gt;svenska marknaden skall ett särskilt pris gälla. Detta pris läggs till grand&lt;br&gt;för tillämpningen av bestämmelserna om högkostnadsskydd. Detta inne-&lt;br&gt;bär att den kostnad som överstiger det särskilda pris som fastställts en-&lt;br&gt;ligt bestämmelserna i denna paragraf inte skall beaktas vid prisreduce-&lt;br&gt;ring och betalningsbefrielse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkrings-&lt;br&gt;verket meddelar föreskrifter om vilka läkemedel som den särskilda be-&lt;br&gt;räkningen skall avse och om det pris som därvid skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger synnerliga skäl för det får Läkemedelsverket för en-&lt;br&gt;skild person medge undantag från tillämpningen av bestämmelserna i&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I denna bestämmelse regleras kostnaderna för speciallivsmedel till bam&lt;br&gt;under 16 år. Bestämmelsen innebär i sak ingen förändring i förhållande&lt;br&gt;till vad som stadgas i 5 § lagen om begränsning av läkemedelskostnader,&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inköp av speciallivsmedel får inte räknas samman med inköp av läke-&lt;br&gt;medel, födelsekontrollerande medel och förbrukningsartiklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna bestämmelse anges vilka förbrukningsartiklar som skall till-&lt;br&gt;handahållas kostnadsfritt. Definitionsmässigt skall det röra sig om sådana&lt;br&gt;artiklar som är nödvändiga för att tillföra kroppen ett läkemedel samt&lt;br&gt;sådana artiklar som erfordras för kontroll av att medicinering hålls på&lt;br&gt;rätt nivå eller för kontroll av om läkemedel behöver sättas in. Förbruk-&lt;br&gt;ningsartiklar som därvid kan komma i fråga är injektionspistoler, injek-&lt;br&gt;tionssprutor och kanyler samt därmed jämförliga artiklar. Även sådana&lt;br&gt;artiklar som krävs för desinfektion av hud vid injektion samt testmaterial&lt;br&gt;för bestämmande av exempelvis blodsockerhalt omfattas av bestämmel-&lt;br&gt;serna. Ytterligare andra artiklar kan komma ifråga. Uttrycket förbruk-&lt;br&gt;ningsartikel innebär inte att artiklarna måste ha karaktär av engångsar-&lt;br&gt;tiklar. I beteckningens natur ligger dock att det måste röra sig om varor&lt;br&gt;som måste ersättas med åtminstone vissa intervall. Detta innebär att&lt;br&gt;exempelvis en sådan produkt som blodglukosmätare inte omfattas av&lt;br&gt;bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen skall tillämpas vid samtliga sådana sjukdomstillstånd&lt;br&gt;där behov av ifrågavarande artiklar föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det anses erforderligt får Socialstyrelsen förordna att förbruknings-&lt;br&gt;artiklarna får förskrivas av andra än läkare och tandläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf motsvarar 8 § lagen om begränsning av läkemedelskost-&lt;br&gt;nader, m.m. Bestämmelserna reglerar vilka personer som omfattas av&lt;br&gt;lagen. Likaväl som bestämmelserna i förordningen (EEG) nr 1408/71 är&lt;br&gt;tillämpliga avseende den som är bosatt i en annan medlemsstat inom&lt;br&gt;Europeiska unionen eller i en annan stat inom det Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska samarbetsområdet men t.ex. har anställning här i landet måste&lt;br&gt;dessa bestämmelser beaktas då en i Sverige bosatt person har anställning&lt;br&gt;i annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen - som motsvarar 9 § lagen om begränsning av läkemedels-&lt;br&gt;kostnader, m.m. - regleras ersättning till personer som inköpt läkemedel&lt;br&gt;och födelsekontrollerande medel i annat nordiskt land. Bestämmelsen&lt;br&gt;innebär att personen i efterhand får ersättning med det belopp varmed&lt;br&gt;hans kostnader överstiger vad han skulle fått betala i Sverige. Detta&lt;br&gt;innebär exempelvis att den som uppnått nivån för att erhålla gratis läke-&lt;br&gt;medel får återbäring med hela det erlagda beloppet. För sådana varor för&lt;br&gt;vilka pris fastställts enligt vad som anges i 3 § eller ett lägre pris gäller&lt;br&gt;enligt 5 § skall detta pris tillämpas vid beräkning av förmånen i denna&lt;br&gt;bestämmelse. Förmånen enligt denna bestämmelse är inte en del av&lt;br&gt;själva högkostnadsskyddet utan bestämmelsen i 4 § om högkostnads-&lt;br&gt;skydd används endast för att avgöra om läkemedelskonsumenten skall&lt;br&gt;erhålla någon ersättning motsvarande den kostnadsreducering han skulle&lt;br&gt;erhållit vid inköp i Sverige och, i förekommande fall, hur stor denna&lt;br&gt;ersättning skall vara. Däremot skall ett inköp utanför Sverige inte till-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;godoräknas vid tillämpningen av bestämmelserna om högkostnadsskydd&lt;br&gt;vid nästkommande inköp i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket betalas ersättning ut genom Apoteksbolagets för-&lt;br&gt;sorg. Ersättningen måste dock begäras inom ett år från den dag då in-&lt;br&gt;köpet gjordes för att utbetalning skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av denna bestämmelse framgår att det är sjukvårdshuvudmännen som&lt;br&gt;skall svara för kostnader enligt denna lag och vilken sjukvårdshuvudman&lt;br&gt;som Apoteksbolaget AB skall debitera för uppkomna kostnader. Detta&lt;br&gt;gäller inte enbart läkemedel utan även kostnader för speciallivsmedel,&lt;br&gt;kostnader för läkemedel och födelsekontrollerande medel inköpta i annat&lt;br&gt;nordiskt land och kostnader som kan uppstå på grund av bestämmelserna&lt;br&gt;i 11 § samt förbrukningsartiklar som är kostnadsfria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket avser normalfallet, dvs. svenska och utländska med-&lt;br&gt;borgare som är att anse som bosatta här i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket regleras vilken sjukvårdshuvudman som skall ersätta&lt;br&gt;kostnader för förmåner för personer som utan att vara bosatta här i riket&lt;br&gt;har rätt till förmåner till följd av reglerna i rådets förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social&lt;br&gt;trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar&lt;br&gt;flyttar inom gemenskapen. När det gäller personer som utan att vara&lt;br&gt;bosatta här, är anställda eller verksamma som egenföretagare i Sverige&lt;br&gt;fastslås att kostnaderna skall bäras av den sjukvårdshuvudman inom vars&lt;br&gt;område de är verksamma. Med detta avses den sjukvårdshuvudmans&lt;br&gt;område inom vilket de är faktiskt verksamma, dvs. där arbetsstället&lt;br&gt;finns, och inte t.ex. den sjukvårdshuvudmans område där arbetsgivaren&lt;br&gt;bor eller har sitt säte eller där den förvärvsarbetande mera stadigvarande&lt;br&gt;uppehåller sig. Arbetslösa personer som beger till Sverige för att söka&lt;br&gt;arbete skall registrera sig som arbetssökande i Sverige vid svensk arbets-&lt;br&gt;förmedling. För att få rätt till förmåner skall den arbetssökande till för-&lt;br&gt;säkringskassan på den ort dit han rest ge in ett intyg från den behöriga&lt;br&gt;försäkringsinstitutionen i det land varifrån han är försäkrad. Intyget skall&lt;br&gt;bl.a. utvisa att han har rätt till arbetslöshetsförmåner och hur länge denna&lt;br&gt;rätt består. Om dessa förutsättningar är uppfyllda, skall enligt paragrafen&lt;br&gt;kostnader för förmåner enligt denna lag ersättas av den sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;man inom vars område den arbetslöse är registrerad som arbetssökande.&lt;br&gt;Kostnader för förmåner för familjemedlemmar till förvärsverksamma&lt;br&gt;eller arbetslösa personer som omfattas av bestämmelsen ersätts av den&lt;br&gt;sjukvårdshuvudman som har att stå för kostnaderna för den förvärvs-&lt;br&gt;verksamme eller arbetslöse. Som familjemedlem betraktas vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av bestämmelserna om förmåner i ovan nämnda EG-förordning&lt;br&gt;endast make eller bam under 18 år som inte självständigt, t.ex. på grund&lt;br&gt;av eget förvärvsarbete, omfattas av förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket gäller även den som utan att vara bosatt här har rätt till&lt;br&gt;förmåner på grund av anställning i allmän eller enskild tjänst och som&lt;br&gt;inte omfattas av EG-förordningen 1408/71. Kostnader härvidlag ersätts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på motsvarande sätt som anges ovan av den sjukvårdshuvudman där den&lt;br&gt;anställde är förvärvsverksam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket fastställs vilken sjukvårdshuvudman som skall svara för&lt;br&gt;kostnader för förmåner enligt denna lag som kan uppkomma t. ex. för&lt;br&gt;den som är berättigad till förmån enligt EG-förordningen 1408/71 utan&lt;br&gt;att anses vara anställd eller egenföretagare eller familjemedlem till så-&lt;br&gt;dan, t.ex. vissa utländska pensionärer, eller för den som till följd av en&lt;br&gt;konvention om social trygghet som Sverige har ingått med annan stat är&lt;br&gt;berättigad till förmån. Då det i dessa fall kan röra sig om förmåner till&lt;br&gt;personer som inte är bosatta här och inte heller på annat sätt har&lt;br&gt;närmare anknytning till Sverige anges att förskrivarens verksamhetsort&lt;br&gt;skall utgöra grunden för vilken sjukvårdshuvudman som skall ersätta&lt;br&gt;kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Denna bestämmelse motsvarar 11 § lagen om begränsning av läke-&lt;br&gt;medelskostnader, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 denna paragraf anges att sjukvårdshuvudmannen är behörig att fatta&lt;br&gt;beslut avseende enskilds rätt till förmån enligt denna lag när så behövs.&lt;br&gt;Normalt bör prisreducering och betalningsbefrielse inom ramen för hög-&lt;br&gt;kostnadsskyddet liksom andra förmåner enligt denna lag erhållas utan att&lt;br&gt;något särskilt beslut behöver fattas. I förslaget till lag om receptregister&lt;br&gt;stadgas i 3 § 1 att registret får användas för registrering av underlaget&lt;br&gt;för tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av den enskildes&lt;br&gt;läkemedelskostnader. Ett sådant system ger möjlighet till löpande sam-&lt;br&gt;manräkning av varje kunds inköpssummor så att den enskilde själv inte&lt;br&gt;behöver samla kvitton för subventionens skull. I de fall det uppstår tvek-&lt;br&gt;samma situationer bör läkemedelskonsumenten hänvisas till sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmannen för prövning av rätten till förmån enligt lagen. Som an-&lt;br&gt;getts ovan bör den enskilde få förfoga över vilket inköp som inom ra-&lt;br&gt;men för högkostnadsskyddet skall utgöra det första och därmed ut-&lt;br&gt;gångspunkten för kostnadsreducering eller kostnadsbefrielse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första punkten stadgas att lagen träder i kraft den 1 januari 1997 för-&lt;br&gt;utom såvitt avser 10 och 12 §§, dvs. överförandet av kostnadsansvaret&lt;br&gt;till sjukvårdshuvudmännen. Dessa paragrafer skall i stället träda i kraft&lt;br&gt;den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den övergångsperiod som uppstår under kalenderåret 1997 följer&lt;br&gt;av andra punkten att kostnaden för förmånerna enligt denna lag skall&lt;br&gt;ersättas av den allmänna försäkringen i enlighet med vad som gäller&lt;br&gt;enligt lagen om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje punkten framgår att även efter utgången av år 1996 har den&lt;br&gt;som dessförinnan uppnått kostnadsbefrielse avseende såväl läkemedels-&lt;br&gt;kostnader som patientavgifter enligt bestämmelserna om högkostnads-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1996197.1 saml. Nr 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydd i den gamla lagen rätt till befrielse under resterande tid. Att fri-&lt;br&gt;kort utfärdats är inte nödvändigt bara det framstår som klart att gränsen&lt;br&gt;för kostnadsbefrielse uppnåtts vid ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fjärde punkten följer att sådana beslut om fastställt pris för läke-&lt;br&gt;medel som Riksförsäkringsverket meddelat med stöd av 3 § lagen om&lt;br&gt;begränsning av läkemedelskostnader, m.m. skall likställas med beslut&lt;br&gt;verket har att fatta enligt 3 § denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som anförts under avsnitt 5.2 - där frågan om ansvaret för&lt;br&gt;förbrukningsartiklar som används i samband med inkontinens huvud-&lt;br&gt;sakligen behandlats - bör landstingens och därmed även de landstings-&lt;br&gt;fria kommunernas ansvar i detta hänseende avgränsas till att avse för-&lt;br&gt;brukningsartiklar som behövs vid inkontinens som drabbat andra än dem&lt;br&gt;som vårdas inom den kommunala hälso- och sjukvården i de särskilda&lt;br&gt;boendeformer eller bostäder som avses i 20 § andra stycket och 21 §&lt;br&gt;tredje stycket socialtjänstlagen (1980:620), SoL. Detta ansvar för lands-&lt;br&gt;tingen regleras i förevarande paragraf. Paragrafen har formulerats i hu-&lt;br&gt;vudsak enligt Lagrådets förslag. Emellertid anser regeringen att ordvalet&lt;br&gt;att landstingets tillhandahållandeskyldighet skall avse dem som är bo-&lt;br&gt;satta inom landstinget bättre överensstämmer med likartade bestämmel-&lt;br&gt;serna i 3-3 b §§ hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) - HSL. Detta&lt;br&gt;ordval har därför bibehållits i förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den denna bestämmelse läggs nu ett lagfäst ansvar på lands-&lt;br&gt;tingen att erbjuda sina invånare de ifrågavarande förbrukningsartiklarna.&lt;br&gt;Undantag görs för de inkontinenspatienter som vårdas inom den kommu-&lt;br&gt;nala hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den bestämmelse i 6 § lagen (1981:49) om begränsning av läkeme-&lt;br&gt;delskostnader, m.m., som för närvarande utgör den legala utgångspunk-&lt;br&gt;ten för kostnadsbefrielse för dessa förbrukningsartiklar, anges som&lt;br&gt;förutsättning att det skall vara fråga om ett fortlöpande behov av artikeln&lt;br&gt;som är relaterat till en allvarlig sjukdom eller som föreligger efter be-&lt;br&gt;handling för sådan sjukdom. Förutsättningarna bibehålls och överförs i&lt;br&gt;sak till HSL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förbrukningsartiklar som det i första hand blir fråga om är, liksom&lt;br&gt;enligt den nuvarande kungörelsen (1972:189) om kostnadsfria förbruk-&lt;br&gt;ningsartiklar vid sjukdom, anordningar för uppsamling av urin resp,&lt;br&gt;faeces eller för tappning av urin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det särskilda krav på en individuell plan, upprättad för varje patient i&lt;br&gt;samverkan med honom eller henne, som finns lagfäst i 3 a § beträffande&lt;br&gt;tillhandahållande av hjälpmedel för funktionshindrade har inte någon&lt;br&gt;motsvarighet i förevarande paragraf såvitt gäller förbrukningsartiklar för&lt;br&gt;inkontinenspatienter. I den delen bör det allmänna kravet i 2 a § HSL på&lt;br&gt;att vården och behandlingen så långt det är möjligt skall utformas och&lt;br&gt;genomföras i samråd med patienten - tillsammans med den motsvarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelsen i 2 § lagen (1994:953) om åligganden för personal inom Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;hälso- och sjukvården - vara tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den hemsjukvård där kommunerna övertagit eller kommer&lt;br&gt;att överta ansvaret från landstingen införs ett kompletterande tillägg i&lt;br&gt;tredje stycket varav framgår att man i de överenskommelser som träffats&lt;br&gt;eller kommer att träffas mellan berörda landsting och kommuner får ta&lt;br&gt;in en klausul som reglerar ansvaret för de förbrukningsartiklar som avses&lt;br&gt;i 3 c §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna bestämmelse har kommunen ansvaret för att erbjuda sådana&lt;br&gt;förbrukningsartiklar som avses i 3 c § åt dem som bor i särskilt boende&lt;br&gt;eller bostäder enligt 20 § andra stycket och 21 § tredje stycket SoL.&lt;br&gt;Ansvaret för förbrukningsartiklar åt personer med inkontinensbesvär som&lt;br&gt;bor i eget boende åvilar landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandena i vad avser kommunal hemsjukvård och ansvaret för&lt;br&gt;förbrukningsartiklar där har behandlats under 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den ändring som föreslås här består endast i att den första författnings-&lt;br&gt;hänvisningen i tredje stycket utökas till att omfatta även den föreslagna&lt;br&gt;nya 18 b §. I underlaget för beräkning av förbehållsbeloppet vid samm-&lt;br&gt;manvägning mellan avgiftsuttaget enligt HSL resp, enligt SoL kommer&lt;br&gt;alltså att ingå även den enskildes kostnader för inkontinensartiklar i den&lt;br&gt;kommunala hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det nya högkostnadsskydd för patienter i öppen vård och inkontinens-&lt;br&gt;patienter som föreslås, ligger till grund för utformningen av denna nya&lt;br&gt;paragraf i HSL. Den föreslagna texten utgår i lagteknisk mening från&lt;br&gt;den i dag gällande 7 § i lagen om begränsning av läkemedelskostnader,&lt;br&gt;m.m. Avsikten är också att de vårdavgifter som anges i ifrågavarande&lt;br&gt;bestämmelse skall vara desamma som beaktas enligt nyssnämnda lag-&lt;br&gt;rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högkostnadsskyddet avser vårdavgifter som erlagts för öppen hälso-&lt;br&gt;och sjukvård och avgifter för förbrukningsartiklar för inkontinenspa-&lt;br&gt;tienter. Den som under en tid som understiger ett år har haft kostnader&lt;br&gt;för avgifter av detta slag som uppgår till 900 kronor blir genom bestäm-&lt;br&gt;melsen berättigad till avgiftsfria fortsatta åtgärder av samma slag för den&lt;br&gt;tid som återstår till dess ett år förflutit sedan avgift erlades första gång-&lt;br&gt;en. Med &amp;quot;ett år&amp;quot; avses inte kalenderår utan ett år från den dag då första&lt;br&gt;vårdavgiften erlägges. Om fortsatta besök behövs eller behovet av in-&lt;br&gt;kontinensartiklar kvarstår när året löpt ut har patienten att på motsvaran-&lt;br&gt;de sätt ånyo erlägga avgifter till dess niohundrakronorsgränsen uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget kan bestämma gränsen för högkostnadsskyddets inträde till Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;ett lägre belopp än 900 kronor. Landstinget kan också bestämma att den&lt;br&gt;sista avgifitsbetalningen innan högkostnadsskyddet träder in skall stanna&lt;br&gt;vid vad som resterar till dess niohundrakronorsgränsen - eller den andra&lt;br&gt;gräns som kan ha bestämts - är uppnådd, när den fastställda avgiften&lt;br&gt;tillsammans med de förut erlagda annars skulle gå utöver denna gräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit att ordet vårdavgifter i inledningen till bestäm-&lt;br&gt;melsen byts ut mot avgifter. Emellertid överensstämmer en användning&lt;br&gt;av ordet vårdavgifit bättre med den rubrik som föregår 26 § HSL liksom&lt;br&gt;terminologien i nyssnämnda lagrum. Vidare framgår enligt regeringens&lt;br&gt;mening avsikten att de avgifter som avses i bestämmelsen skall vara&lt;br&gt;desamma som enligt nuvarande 7 § lagen om begränsning av läkeme-&lt;br&gt;delskostnader, m. m. tydligare genom ordet vårdavgifter. I övrigt har&lt;br&gt;paragrafen avfattats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens innehåll i övrigt innebär att några särskilda avgränsnings-&lt;br&gt;bestämmelser i den nuvarande 7 § lagen om begränsning av läkemedels-&lt;br&gt;kostnader, m.m. i huvudsak förs över till HSL. En sakändring som före-&lt;br&gt;slås avser det förhållandet att 16-årsgränsen i den nu gällande bestäm-&lt;br&gt;melsen höjs till 18 år i enlighet med förslaget till lag om högkostnads-&lt;br&gt;skydd vid köp av läkemedel m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra punkten av övergångsbestämmelserna skall staten genom&lt;br&gt;den allmänna försäkringen stå kostnaderna under år 1997 för sådana&lt;br&gt;förbrukningsartiklar för inkontinens som landsting skall erbjuda inom&lt;br&gt;öppen hälso- och sjukvårdvård enligt 3 c § eller kommun skall erbjuda&lt;br&gt;enligt 18 b §. Kostnadsansvaret härvidlag och övergången av det liknar&lt;br&gt;således det som gäller enligt överångsbestämmelsema till föreslagna&lt;br&gt;lagen om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kostnadsbefrielse enligt 7 § lagen om begränsning av läkemedels-&lt;br&gt;kostnader, m.m. som gäller den 1 januari 1997 skall, enligt punkt 3&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna till föreslagna lagen om högkostnadsskydd vid&lt;br&gt;köp av läkemedel m.m., bestå enligt äldre föreskrifter även efter nämnda&lt;br&gt;tidpunkt. Lagrådet har föreslagit en motsvarande övergångsbestämmelse&lt;br&gt;i vad avser denna lag. Enär en sådan reglering skulle få till följd att en&lt;br&gt;bestämmelse av samma innebörd skulle finnas i två olika lagar anser&lt;br&gt;regeringen, som delar Lagrådets mening att ett förtydligande kan vara&lt;br&gt;påkallat, att en erinran härvidlag måste anses tillfyllest. En sådan erinran&lt;br&gt;finns i tredje punkten av övergångsbestämmelserna till denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:793) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med&lt;br&gt;kommunal primärvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård är&lt;br&gt;tidsbegränsad och gäller till utgången av år 1998. I 2 § uppräknas vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;paragrafer i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) som skall gälla även Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;för försöksverksamheten. Förteckningen har kompletterats med den nya&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 a §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Förslaget till lag om handel med läkemedel m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagen reglerar handel med läkemedel och läkemedelsförsörjning. Reg-&lt;br&gt;lerna i lagen ansluter nära till innehållet i läkemedelslagen (1992:859)&lt;br&gt;och därför föreskrivs att termer och begrepp i läkemedelslagen skall ha&lt;br&gt;samma betydelse i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handel med läkemedel&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket definieras begreppet detaljhandel med läkemedel såsom&lt;br&gt;det skall förstås i lagen och vidare anges att annan handel skall benäm-&lt;br&gt;nas partihandel. Definitionen av detaljhandel är utformad så att köparna&lt;br&gt;i en försäljningssituation utpekas. Med konsument avses såväl den som&lt;br&gt;för egen del skall använda ett inköpt läkemedel som den som skall an-&lt;br&gt;vända läkemedlet för att behandla ett djur. Vidare anges att försäljning&lt;br&gt;av läkemedel till sjukvårdshuvudmän och olika sjukvårdsinrättningar&lt;br&gt;samt till den som är behörig att förskriva läkemedel skall anses såsom&lt;br&gt;detaljhandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges de grundläggande krav som måste ställas på all&lt;br&gt;handel med läkemedel. Regeln motsvarar nuvarande 18 § andra stycket&lt;br&gt;läkemedelslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För bedrivande av partihandel med läkemedel krävs Läkemedelsverkets&lt;br&gt;tillstånd, vilket således motsvarar 18 § tredje stycket läkemedelslagen&lt;br&gt;och är förenligt med vad som föreskrivs i Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;råds direktiv 92/25/EEG av den 31 mars 1992 om partihandeln med&lt;br&gt;humanläkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i denna paragraf motsvarar i sak vad som följer av lagen&lt;br&gt;(1970:205) om detaljhandel med läkemedel förutom såvitt avser att un-&lt;br&gt;dantag från den statliga ensamrätten kan föreskrivas i lagen. Ett sådant&lt;br&gt;undantag anges i 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som redovisats i avsnitt 5.5.3 skall den således stadgade en-&lt;br&gt;samrätten till detaljhandel utredas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 § första stycket är försäljning av läkemedel till sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;man eller sjukhus att anse som detaljhandel. I förevarande paragraf an-&lt;br&gt;ges att staten inte har ensamrätt till försäljning av läkemedel till sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen (landstingen, kommuner som inte ingår i landsting&lt;br&gt;samt andra kommuner som har ansvar för viss del av hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården, primärvården, inom ett område) och till de privata sjukhusen. En&lt;br&gt;förutsättning för att privata sjukhus skall ha rätt att köpa läkemedel di-&lt;br&gt;rekt från partihandeln är att det för sjukhuset finns ett vårdavtal med en&lt;br&gt;sjukvårdshuvudman eller att till sjukhuset utgår ersättning för sjukhus-&lt;br&gt;vård enligt 2 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ersättning&lt;br&gt;enligt sistnämnda bestämmelse utgår, förutom till landsting och lands-&lt;br&gt;tingsfria kommuner, till Riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn&lt;br&gt;och Tranås och till vissa andra sjukvårdsinrättningar som enligt 3 §&lt;br&gt;förordningen (1979:849) om ersättning för sjukhusvård m.m. intagits i&lt;br&gt;förteckning hos Riksförsäkringsverket över vissa sjukvårdsinrättningar&lt;br&gt;som skall anses som sjukhus. Rätt till ifrågavarande försäljning skall i&lt;br&gt;fortsättningen följa med tillstånd att bedriva partihandel med läkemedel&lt;br&gt;enligt 3 §. Någon rätt för sjukvårdshuvudmännen eller de privata&lt;br&gt;sjukhusen att i sin tur försälja läkemedlen vidare innebär inte denna&lt;br&gt;bestämmelse. Vad som nu sagts skall även gälla försäljning av vacciner&lt;br&gt;och serum till andra sjukvårdsinrättningar än de som nämns i första&lt;br&gt;meningen och till läkare och veterinärer. Hittills har enligt fjärde punk-&lt;br&gt;ten i övergångsbestämmelserna till läkemedelsförordningen (1992:1752)&lt;br&gt;SBL Vaccin Aktiebolag haft rätt att sälja vacciner och serum till sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningar och läkare under begränsad tid. Vidare har jämlikt 8 §&lt;br&gt;läkemedelsförordningen Statens veterinärmedicinska anstalt utan be-&lt;br&gt;gränsning i tiden rätt att sälja vacciner och serum till veterinärer. Genom&lt;br&gt;den föreslagna regleringen ges sålunda den som har tillstånd att bedriva&lt;br&gt;partihandel med läkemedel rätt till direktförsäljning av vacciner och&lt;br&gt;serum till läkare och veterinärer. Att sådan försäljning får ske till sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmän och privata sjukhus följer redan av lagrummets första&lt;br&gt;mening. Regleringen förutsätter upphävande av 8 § läkemedelsförord-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den möjlighet som införs genom bestämmelsen for sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen att upphandla läkemedel från partihandeln medför också att&lt;br&gt;sådana medicinska gaser som erfordras inom viss hälso- och sjukvård&lt;br&gt;kan upphandlas från gastillverkama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsförsörjning&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 § har som huvudregel staten ensamrätt till detaljhandel med&lt;br&gt;flertalet läkemedel. Det undantag som görs från denna huvudregel är&lt;br&gt;försäljning till sjukvårdsinrättningar. I denna paragraf fastslås att staten&lt;br&gt;och den juridiska person till vilken staten givit uppdrag att bedriva de-&lt;br&gt;taljhandel med läkemedel enligt 4 § har ansvaret för läkemedelsförsörj-&lt;br&gt;ningen i landet avseende såväl människor som djur. Vidare framgår att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syftet med detta ansvar är att läkemedelsförsörjningen skall bedrivas Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;rationellt och på det sätt att behovet av säkra och effektiva läkemedel&lt;br&gt;tryggas. I det avtal staten slutit med Apoteksbolaget AB har hittills när-&lt;br&gt;mare angivits hur läkemedelsförsörjningen skall skötas. Avsikten är inte&lt;br&gt;att nu ändra denna ordning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Information m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om information, förordnande och utlämnande finns i 21&lt;br&gt;och 22 §§ samt föreslagna 22 a-22 c §§ läkemedelslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket föreskrivs att Läkemedelsverket har tillsyn över efter-&lt;br&gt;levnaden av lagen och dess följdföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att vad som gäller för tillsynen över läkeme-&lt;br&gt;delslagen enligt dess 24 § skall tillämpas även vid utövandet av tillsynen&lt;br&gt;över den föreslagna lagen. Härav följer bl. a. att Läkemedelsverkets&lt;br&gt;inspektionsverksamhet även skall avse verksamhet som bedrivs inom&lt;br&gt;ramen för den föreslagna lagens område.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens första stycke framgår att Läkemedelsverket skall fatta&lt;br&gt;beslut i anledning av en ansökan om tillstånd att bedriva partihandel&lt;br&gt;med läkemedel inom den tid regeringen bestämmer. Denna tid får enligt&lt;br&gt;artikel 4.1 i Europeiska gemenskapernas råds direktiv 92/25/EEG inte&lt;br&gt;överstiga 90 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften i andra stycket motsvarar 20 § andra stycket läkemedels-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket följer att den som ansöker om tillstånd att bedriva&lt;br&gt;partihandel med läkemedel skall betala ansökningsavgift och att veder-&lt;br&gt;börande skall betala årsavgift under verksamhetens utövande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket bemyndigas regeringen att besluta om avgifternas stor-&lt;br&gt;lek och att utfärda även andra föreskrifter om avgifterna. Sådana andra&lt;br&gt;föreskrifter kan även, efter bemyndigande av regeringen, meddelas av&lt;br&gt;Läkemedelsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;II §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I detta lagrum straffbeläggs gärning som innefattar överträdelse av före-&lt;br&gt;skrift i 3, 4 eller 5 § om gärningen begås med uppsåt eller av oaktsam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Straffskalan innefattar böter Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;eller fängelse i högst ett år. Ansvar enligt lagen skall inte ådömas om&lt;br&gt;gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeln om förverkandeförklaring motsvarar 27 § läkemedelslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagrummet innehåller närmare regler om överklagande av Läkemedels-&lt;br&gt;verkets beslut i enskilda fall och motsvarar 28 § läkemedelslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter som behövs&lt;br&gt;för att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön. Regeringen kan&lt;br&gt;delegera föreskriftsmöjligheten till Läkemedelsverket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Förslaget till lag om ändring i läkemedelslagen&lt;br&gt;(1992:859)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;18 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 18 § läkemedelslagen motsvaras av bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 och 3 §§ i den föreslagna lagen om handel med läkemedel m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om handläggningstid för ansökan om tillstånd att be-&lt;br&gt;driva partihandel med läkemedel liksom regleringen av återkallande av&lt;br&gt;sådant tillstånd motsvaras av 11 § första stycket i föreslagna lagen om&lt;br&gt;handel med läkemedel m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 första stycket anges uttryckligen som huvudregel att alkoholhaltigt&lt;br&gt;läkemedel, vilket definieras såsom läkemedel som innehåller mer än 1,8&lt;br&gt;viktprocent etylalkohol, endast får lämnas ut från apotek. Motsvarande&lt;br&gt;gäller idag enligt 5 § 3 mom. och 5 b § första stycket lagen (1961:181)&lt;br&gt;om försäljning av teknisk sprit m.m., LFT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i andra stycket motsvarar nuvarande bestämmelse i 5 a §&lt;br&gt;första stycket LFT. Av den föreslagna bestämmelsen framgår att huvud-&lt;br&gt;regeln är att ett läkemedel som är alkoholhaltigt och i vilket alkohol-&lt;br&gt;delen uppgår till mer än 10 viktprocent etylalkohol endast får lämnas ut&lt;br&gt;från apotek till annat apotek eller efter förskrivning eller annan beställ-&lt;br&gt;ning av den som enligt vad regeringen eller, efter regeringens bemyndi-&lt;br&gt;gande, Läkemedelsverket föreskriver är behörig att förordna eller be-&lt;br&gt;ställa sådant läkemedel. För närvarande äger endast den som är behörig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utöva läkar-, tandläkar- eller veterinäryrket förordna eller beställa&lt;br&gt;ifrågavarande läkemedel. Denna bestämmelse innebär således en ändring&lt;br&gt;avseende förskrivargruppen. Den nya grupp av förskrivare som kan&lt;br&gt;komma i fråga enligt denna bestämmelse är främst vissa di-&lt;br&gt;striktssköterskor. Vidare avses beställningar till den slutna vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket gäller bestämmelserna i första och andra styckena&lt;br&gt;inte sådan försäljning till sjukvården som avses i 5 § föreslagna lagen&lt;br&gt;om handel med läkemedel m. m. Vidare skall regeringen eller, efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande, Läkemedelsverket kunna medge undantag&lt;br&gt;från bestämmelserna såväl i första som andra stycket om ett läkemedel&lt;br&gt;av ifrågavarande slag inte kan antas vara ägnat att missbrukas i berus-&lt;br&gt;ningssyfte. Undantag torde härvidlag kunna bli aktuellt i hög utsträck-&lt;br&gt;ning for de naturläkemedel som är alkoholhaltiga men som till följd av&lt;br&gt;ett med hänsyn till berusningseffekt högt pris, innehåll förutom alkohol&lt;br&gt;och övriga omständigheter inte kan antas utgöra en vara som alls kom-&lt;br&gt;mer att leda till missbruk i berusningssyfte. En motsvarighet till möjlig-&lt;br&gt;heten att medge undantag från kravet på förskrivning eller motsvarande&lt;br&gt;för de alkoholhaltiga läkemedel som innehåller mer än 10 viktprocent&lt;br&gt;etylalkohol finns i nuvarande 5 b § första stycket LFT medan någon&lt;br&gt;möjlighet för närvarande att medge undantag från kravet att alkoholhal-&lt;br&gt;tigt läkemedel endast får lämnas ut från apotek inte föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar i huvudsak nuvarande 7 § LFT. Särskild an-&lt;br&gt;ledning att anta att varan är avsedd att användas i berusningssyfte avser&lt;br&gt;såväl den som försöker få varan utlämnad till sig som annan till vilken&lt;br&gt;denne kan antagas lämna varan vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns en motsvarighet till nuvarande 5 b § andra&lt;br&gt;stycket LFT medan tredje stycket motsvarar 5 b § tredje stycket samma&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 c §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar nuvarande 5 c § LFT.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om ansvar för den som åsidosätter vad som gäller vid&lt;br&gt;partihandel med läkemedel motsvaras av 13 § föreslagna lagen om han-&lt;br&gt;del med läkemedel m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsbestämmelsen motsvarar nuvarande 9 a och 10 a §§ LFT och&lt;br&gt;har formulerats enligt Lagrådets förslag. Emellertid har i lagrådsremissen&lt;br&gt;inte medtagits sådana gärningar som strider mot föreskrifter som med-&lt;br&gt;delats med stöd av de i detta lagrum åsyftade bestämmelserna och som&lt;br&gt;för närvarande är straffbara enligt 12 § LFT. Enligt regeringens mening&lt;br&gt;bör sådana gärningar även fortsättningsvis vara straffbara. Därför är&lt;br&gt;denna bestämmelse avfattad i enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:860) om&lt;br&gt;kontroll av narkotika&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I lagrummet regleras vem som har rätt att bedriva handel med narkotika&lt;br&gt;och i dess andra punkt görs en ändring som är påkallad av upphävandet&lt;br&gt;av lagen om detaljhandel med läkemedel. Förutom staten eller juridisk&lt;br&gt;person till vilken staten uppdragit att bedriva detaljhandel med läkeme-&lt;br&gt;del enligt 4 § föreslagna lagen om handel med läkemedel m.m. får även&lt;br&gt;den som bedriver detaljhandel enligt 5 § i nämnda lagförslag driva han-&lt;br&gt;del med narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.7 Förslaget till lag om ändring i förordningen (1968:70)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I lagrummet regleras vem som har rätt att bedriva handel med spruta&lt;br&gt;och kanyl. I punkt a görs en ändring som motiveras av upphävandet av&lt;br&gt;lagen om detaljhandel med läkemedel. Rätt att driva handel med sprutor&lt;br&gt;och kanyler skall tillkomma den som enligt 4 eller 5 § föreslagna lagen&lt;br&gt;om handel med läkemedel m.m. får bedriva detaljhandel med läkemedel.&lt;br&gt;I punkt b görs en redaktionell ändring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.8 Förslaget till lag om receptregister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget omfattar den särskilda ADB-regleringen för den del av&lt;br&gt;informationshanteringen rörande läkemedelsförskrivningen som äger rum&lt;br&gt;hos Apoteksbolaget med utgångspunkt i receptexpedieringen. I och med&lt;br&gt;att lagförslaget reglerar uppgiftslämnandet på ADB-medium från recept-&lt;br&gt;registret till de olika mottagarna både till innehåll och med avseende på&lt;br&gt;frågan för vilka syften hos mottagarna som utlämnandet får ske, berör&lt;br&gt;det indirekt också informationshanteringen hos mottagarna av de vida-&lt;br&gt;rebefordrade uppgifterna. Om uppgifterna hos mottagarna kommer att&lt;br&gt;ingå i personregister är det, vare sig dessa register detaljregleras genom&lt;br&gt;tillstånd av Datainspektionen eller genom föreskrifter beslutade av rege-&lt;br&gt;ringen, naurligt att, om lagen om receptregister antas, regleringen for de&lt;br&gt;mottagande personregistren anpassas så att dessa får ta emot berörda&lt;br&gt;uppgifter och behandla dem för angivna syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller restriktioner för uppgiftslämnande oavsett medium, dvs.&lt;br&gt;sekretess/tystnadspliktsbestämmelser, berörs denna fråga inte i lagför-&lt;br&gt;slaget. Sådan personal hos Apoteksbolaget som expedierar läkemedel&lt;br&gt;eller lämnar råd och upplysningar omfattas av tystnadspliktsbestämmel-&lt;br&gt;sen i 8 § lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården. Varje annan person som tar befattning med receptregistret&lt;br&gt;träffas av den generella tystnadspliktsbestämmelsen rörande personregis-&lt;br&gt;ter i 13 § datalagen (1973:289). I båda fallen förbjuds vederbörande att&lt;br&gt;obehörigen röja vad han har fått veta om enskilds personliga förhållan-&lt;br&gt;den. Eftersom det som förbjuds är obehörigt röjande kommer bestäm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melserna inte i konflikt med ett utlämnande av uppgifter i enlighet med Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;vad som uttryckligen avses komma till stånd enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;förevarande lagförslag. De uppgifter som lämnas ut går alla, med undan-&lt;br&gt;tag för den återföring som sker till förskrivare inom den enskilda hälso-&lt;br&gt;och sjukvården, till olika delar av det allmännas verksamhet, där de&lt;br&gt;kommer att omfattas av sekretessbestämmelserna i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller frågan om vilka enheter och personer inom Apoteksbolaget&lt;br&gt;som får ha tillgång till receptregistret regleras i lagförslaget. Vad som&lt;br&gt;här bör gälla är att sådan tillgång skall vara strikt begränsad efter behov&lt;br&gt;med avseende på arbetsuppgifter. Så skall det t.ex. på apoteken, där&lt;br&gt;uppgifterna kommer att matas in i registret, inte gå att få tillgång till&lt;br&gt;andra uppgifter i registret än som behövs för registerändamålet att beräk-&lt;br&gt;na den enskildes egenavgift, vilken användning dessutom är beroende av&lt;br&gt;den enskildes samtycke. Frågan hör hemma inom området for ADB-&lt;br&gt;säkerhet i vid mening, och det är enligt datalagen i första hand den re-&lt;br&gt;gisteransvarige själv som har skyldighet att sörja för en tillfredsställande&lt;br&gt;ordning. Datainspektionen har emellertid också behörighet att meddela&lt;br&gt;den registeransvarige bindande föreskrifter i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det register som inrättas genom lagen är ett personregister enligt data-&lt;br&gt;lagen. Bestämmelserna i datalagen, utom tillståndsbestämmelser och&lt;br&gt;bestämmelser rörande sådant som är reglerat i denna lag, blir gällande&lt;br&gt;för receptregistret. Också Datainspektionens behörighet att meddela före-&lt;br&gt;skrifter till skydd för enskildas personliga integritet gäller, utom för&lt;br&gt;frågor som redan är reglerade i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föremålet för registreringen uttrycks som förskrivningar av läkemedel&lt;br&gt;etc. Att det är receptexpedieringen hos Apoteksbolaget som är grunden&lt;br&gt;for registreringen innebär dock att det bara är de recept vilka lämnas för&lt;br&gt;expediering som kan registreras. Det kan i detta sammanhang också&lt;br&gt;framhållas att eftersom det är recepten som utgör informationskälla för&lt;br&gt;registret så bildar de särskilda föreskrifterna om vad ett recept skall&lt;br&gt;innehålla i princip en yttersta begränsning för vad som kan komma i&lt;br&gt;fråga att registrera i receptregistret. Undantaget är den sambearbetning&lt;br&gt;som enligt 5 § får ske med två andra register för att inhämta identitets-&lt;br&gt;och adressuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att registeransvaret, med vilket är förenat en rad skyldigheter enligt&lt;br&gt;datalagen, åvilar Apoteksbolaget följer direkt av bestämmelserna i data-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Debiteringen och redovisningen av uppgifter till sjukvårdshuvudmän&lt;br&gt;skall ske till de organ som föreslås få budgetansvaret för läkemedels-&lt;br&gt;kostnaderna, dvs. landsting och s.k. landstingsfria kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har, utom i en detalj i fråga om redigeringen, den lydelse&lt;br&gt;som har föreslagits av Lagrådet. I första stycket anges uttömmande i sex&lt;br&gt;punkter de ändamål för vilka receptregistret får användas. Ändamålen är&lt;br&gt;väsentligen att samla in uppgifter för att sedan redovisa olika urval av&lt;br&gt;uppgifter vidare till olika mottagare, hos vilka sedan det egentliga nyttig-&lt;br&gt;görandet av uppgifterna vidtar. Det som regleras i denna lag är hur upp-&lt;br&gt;gifterna skall hanteras så länge de finns i receptregistret hos Apoteks-&lt;br&gt;bolaget och vad som är tillåtet i fråga om vidareredovisning till andra&lt;br&gt;register. Hur uppgifterna får behandlas hos mottagarna regleras genom&lt;br&gt;de föreskrifter som gäller för mottagarnas verksamhet. Indirekt är dock&lt;br&gt;förevarande paragraf av betydelse så till vida att regleringen på mot-&lt;br&gt;tagarsidan i fråga om behandlingen av uppgifter inte kan tillåtas strida&lt;br&gt;mot vad som anges här såvitt gäller de syften för vilka utlämnandet sker.&lt;br&gt;Det som nu har sagts i fråga om mottagarna av uppgifter gäller de fall&lt;br&gt;då uppgifterna hos mottagarna kommer att ingå i personregister, dvs.&lt;br&gt;register som innehåller uppgifter som kan hänföras till enskilda personer.&lt;br&gt;Mestadels blir detta emellertid inte fallet utan det kommer att handla om&lt;br&gt;hantering av avidentifierade, aggregerade uppgifter. Då gäller inga sär-&lt;br&gt;skilda restriktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket punkt 1 ger möjlighet att införa ett system med registre-&lt;br&gt;ring och löpande sammanräkning av en patients inköpssummor, så att&lt;br&gt;den enskilde inte själv behöver samla kvitton för att kunna utnyttja hög-&lt;br&gt;kostnadsskyddet. Såsom framgår av andra stycket är denna användning&lt;br&gt;avsedd att komma till stånd endast beträffande dem som själva önskar&lt;br&gt;det. Punkt 2 gäller den debitering som skall ske avseende betalningen&lt;br&gt;för läkemedel, till den del som inte betalas av den enskilde själv. Efter-&lt;br&gt;som denna debitering skall ske till den sjukvårdshuvudman som patien-&lt;br&gt;ten hör till, krävs för detta registerändamål en databehandling som sorte-&lt;br&gt;rar läkemedelsinköp efter patienternas hemortslandsting. Punkt 3 tillåter&lt;br&gt;att Apoteksbolaget utnyttjar uppgifterna i registret för sin egen ekono-&lt;br&gt;miska uppföljning och försäljningsstatistik. Punkt 4 avser informationen&lt;br&gt;till sjukvårdshuvudmännen om den läkemedelskonsumtion som finan-&lt;br&gt;sieras över deras budgetar. Det gäller här ett informationsintresse som&lt;br&gt;ytterst är av ekonomisk natur, till skillnad mot den följande punktens&lt;br&gt;inriktning mot medicinska förhållanden. Punkt 5 avser dels återföringen&lt;br&gt;till den enskilda förskrivaren och den grupp av förskrivare han tillhör,&lt;br&gt;dels informationen till verksamhetschefer och till läkemedelskommittéer-&lt;br&gt;na. Punkt 6 omfattar registrering och redovisning av uppgifter till regis-&lt;br&gt;ter hos Socialstyrelsen, där uppgifterna används av styrelsen själv och&lt;br&gt;även av Läkemedelsverket, för dessa två myndigheters olika författnings-&lt;br&gt;enliga åligganden rörande läkemedelsförskrivningen. Såsom har berörts&lt;br&gt;närmare i avsnitt 5.7 omfattar punkten dock inget uppgiftslämnande för&lt;br&gt;tillsynsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket preciseras gränserna för registeranvändningen enligt de&lt;br&gt;olika ändamålen, främst med avseende på den ur integritetssynpunkt&lt;br&gt;avgörande frågan huruvida enskilda personers (patienter eller förskrivare)&lt;br&gt;identitet får registreras och/eller redovisas. Utgångspunkten är att så får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ske endast i den mån det är nödvändigt for att respektive ändamål skall Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;kunna tillgodoses. Den genomgång av registerändamålspunktema som&lt;br&gt;görs i andra stycket omfattar inte de begränsningar i det nu nämnda&lt;br&gt;avseendet som kan utläsas direkt ur själva punkterna. För patienter är det&lt;br&gt;i första hand debiteringen av sjukvårdshuvudmannen och därnäst - den&lt;br&gt;frivilliga - servicen rörande högkostnadsskyddet som kräver registrering&lt;br&gt;av person identitet. För debiteringen krävs att varje patient kan hänföras&lt;br&gt;till rätt sjukvårdshuvudman. Detta åstadkoms genom användande av&lt;br&gt;personnummer och sambearbetning med register som innehåller folk-&lt;br&gt;bokföringsuppgifter. Uppgift om personnummer avses åtfölja debitering-&lt;br&gt;arna till sjukvårdshuvudmännen för att där under någon tid bevaras till&lt;br&gt;möjliggörande av kontroll av debiteringarna. Hos sjukvårdshuvudmännen&lt;br&gt;avses dock inte personnumret få sammanföras med de uppgifter som&lt;br&gt;lämnas enligt första stycket 4 för uppföljning och statistik. Denna avsikt&lt;br&gt;framgår av förevarande stycke jämfört med nämnda punkt i första&lt;br&gt;stycket, och får vidare säkerställas genom de föreskrifter som sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännens personregister omfattas av. Den kontroll som möjliggörs&lt;br&gt;med hjälp av receptregistret gäller endast att de patienter landstinget&lt;br&gt;betalar för var bosatta inom landstinget när inköpet skedde. En fullstän-&lt;br&gt;dig kontroll av de enskilda debiteringarna, som skulle förutsätta ett ut-&lt;br&gt;lämnande av sammankopplade eller sammankopplingsbara uppgifter om&lt;br&gt;inköpt preparat och om patientens identitet, möjliggörs inte. Uppgifterna&lt;br&gt;enligt första stycket punkt 4 skall lämnas i avidentifierad och aggregerad&lt;br&gt;form men med en sådan specificering att mottagarna kan använda dem&lt;br&gt;för olika uppfÖljningsändamål med t.ex. geografiska jämförelser. När det&lt;br&gt;gäller förskrivares identitet avses denna få redovisas endast till förskriva-&lt;br&gt;rens verksamhetschef (jämför dock om samtycke nedan). Utöver vad&lt;br&gt;som uttryckligen tillåts är det ofrånkomligt att förskrivares identitet kan&lt;br&gt;komma att avslöjas indirekt när redovisning sker av små urval. I själva&lt;br&gt;verket kommer en del av de enheter (kostnadsbärare) som redovisas till&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen för den ekonomiska uppföljningen att omfatta&lt;br&gt;bara en enda förskrivare. För ändamålet enligt första stycket 6 gäller&lt;br&gt;krav på samtycke for att personnummer eller annan uppgift som möjlig-&lt;br&gt;gör identifiering av person skall få åtfölja redovisningen. Samtycke kan&lt;br&gt;här lämnas även av förskrivaren, med avseende på dennes identitet.&lt;br&gt;Slutligen begränsas redovisningen av förskrivningsorsak till registerända-&lt;br&gt;målen enligt första stycket 4, 5 och 6.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen om registerinnehåll avser att reglera vilka personanknutna&lt;br&gt;uppgifter som får finnas i registret. För uppgifter som inte går att hän-&lt;br&gt;föra till någon viss person gäller inga särskilda restriktioner. Med patient&lt;br&gt;avses i patientjoumallagen (1985:562) - enligt uttalande i förarbetena till&lt;br&gt;den lagen - den enskilde i hans kontakter med hälso- och sjukvården&lt;br&gt;(prop. 1984/85:189 s. 37). I förevarande och följande paragrafer åsyftas&lt;br&gt;helt enkelt den for vilken läkemedel e.d. förskrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket innehåller en uppräkning av tillåtna uppgifter, som dock&lt;br&gt;föregås av en erinran om att dessa uppgifter får finnas i registret bara i&lt;br&gt;den utsträckning det behövs för registerändamålen enligt 3 §. Om vissa&lt;br&gt;av uppgifterna, såsom de i punkt 1, upphör att vara sammankopplade&lt;br&gt;med uppgifter om personidentitet går de normalt inte längre att hänföra&lt;br&gt;till någon enskild person. Detta får då betydelse såväl för vad som är&lt;br&gt;tillåtet i fråga om bearbetning och redovisning som för reglerna om&lt;br&gt;gallring. Uppgifterna hämtas i princip helt från recepten, men uppgifter-&lt;br&gt;na om patienten och förskrivaren kompletteras genom andra register.&lt;br&gt;Registrering av förskrivningsorsak skall, såsom anges i andra stycket,&lt;br&gt;ske i form av en kod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sambearbetning med ett annat personregister får göras för inhämtande av&lt;br&gt;hemortsuppgifter för patienter, i första hand för att fastställa landstings-&lt;br&gt;tillhörighet för debiteringen och i andra hand för att göra underlaget för&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännens och de andra avnämarnas uppföljning och statis-&lt;br&gt;tik användbart för geografiska jämförelser. Sambearbetning får också&lt;br&gt;göras för framtagande av tillförlitliga och aktuella uppgifter om för-&lt;br&gt;skrivaren - för redovisningen till förskrivaren själv och till hans verk-&lt;br&gt;samhetschef samt för att sjukvårdshuvudmännen skall få en redovisning&lt;br&gt;enligt 3 § första stycket 4 som gör det möjligt för dem att i sin uppfölj-&lt;br&gt;ning hänföra förskrivningarna till rätt enhet (kostnadsbärare). Dessa&lt;br&gt;uppgifter avses komma att finnas att hämta i ett nytt register över för-&lt;br&gt;skrivare hos Socialstyrelsen, se avsnitt 5.7.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Användning av personidentitet som sökbegrepp begränsas till den fri-&lt;br&gt;villiga servicen till patienterna i fråga om högkostnadsskyddet och till&lt;br&gt;behovet att söka fram de olika delmängder av uppgifter som skall redo-&lt;br&gt;visas enligt 3 § första stycket 5. Förskrivningsorsaken utesluts helt som&lt;br&gt;sökbegrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämnandet av uppgifter på ADB-medium begränsas inte på något&lt;br&gt;annat sätt än som följer av registerändamålsbestämmelsema. Register-&lt;br&gt;ändamålen enligt 3 § första stycket 1 och 3 kräver dock inte över huvud&lt;br&gt;taget något utlämnande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för gallringsbestämmelsema är att uppgifter som kan&lt;br&gt;hänföras till enskilda personer skall tas bort ur registret så snart de ända-&lt;br&gt;mål for vilka de bevarats har uppfyllts. Såvitt gäller de ändamål som&lt;br&gt;avser vidareredovisning av uppgifter till andra mottagare är ändamålet&lt;br&gt;uppfyllt när redovisningen har skett. Genom en kort gallringsfrist säker-&lt;br&gt;ställs att dessa redovisningar sker så snabbt som möjligt. Eftersom det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till viss del är samma uppgifter som registreras och bevaras for mer än Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;ett ändamål blir det ändamål som sist uppfylls avgörande för när gallring&lt;br&gt;sker. Den längre gallringstiden gäller för uppgifter som behövs för regis-&lt;br&gt;terändamålet enligt 3 § första stycket 1, för de patienter som har sam-&lt;br&gt;tyckt till denna användning. De uppgifter det här kan gälla är inköpsdag,&lt;br&gt;kostnad, kostnadsreducering och patientens identitet. Gallringsbestäm-&lt;br&gt;melsen gäller bara för uppgifter som kan hänföras till enskilda personer,&lt;br&gt;vilket innebär att kravet är uppfyllt om så mycket har tagits bort att det&lt;br&gt;inte längre är möjligt att hänföra kvarvarande uppgifter till någon viss&lt;br&gt;person, dvs. i normalfallet om namn och personnummer har avlägsnats.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Informationsskyldighet föreligger gentemot både förskrivama och patien-&lt;br&gt;terna. Informationsskyldigheten åvilar den registeransvarige, Apoteks-&lt;br&gt;bolaget Aktiebolag. Bolaget har att uppfylla skyldigheten på lämpligt&lt;br&gt;sätt. Bolaget har också att på lämpligt sätt utröna huruvida samtycke&lt;br&gt;föreligger enligt 3 § andra stycket första meningen och enligt samma&lt;br&gt;stycke femte meningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sedan beredningen av frågan om registrering av förskrivningsorsak (se&lt;br&gt;avsnitt 5.7) slutförts sätts de koder som skall användas i kraft genom att&lt;br&gt;regeringen eller efter regeringens bemyndigande Socialstyrelsen med-&lt;br&gt;delar föreskrifter om detta.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.9 Förslaget till lag om läkemedelskommittéer&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelskommittéer finns redan i dag men inte som följd av något&lt;br&gt;lagbundet åliggande utan helt enligt frivilliga åtaganden. I första stycket&lt;br&gt;införs nu ett obligatoriskt krav på varje landsting att inrätta en eller flera&lt;br&gt;läkemedelskommittéer. Det lämnas öppet för landstingen att själva av-&lt;br&gt;göra om en kommitté är tillräcklig eller om det bör finnas flera i samma&lt;br&gt;landsting liksom hur flera kommittéer skall förhålla sig till varandra&lt;br&gt;(lokala kommittéer underordnade en central kommitté, kommittéer vid&lt;br&gt;universitetssjukhusen med en särskild ställning, strukturskiljaktigheter&lt;br&gt;mellan stora och små landsting etc.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket fastslås därför att landstinget bestämmer hur många&lt;br&gt;läkemedelskommittéer som skall finnas. Landstinget får också själv&lt;br&gt;bestämma vilket organ - fullmäktige eller närmast berörd nämnd enligt&lt;br&gt;den nämndorganisation landstinget har att fastställa - som skall tillsätta&lt;br&gt;läkemedelskomittéema. Detsamma gäller antalet ledamöter, mandatperio-&lt;br&gt;den för dessa, om ersättare skall finnas och vem som skall vara ord-&lt;br&gt;förande. Många hithörande frågor bör kunna lösas i det reglemente som&lt;br&gt;enligt 6 § skall finnas för varje läkemedelskommitté. Läkemedelskom-&lt;br&gt;mittéerna är inte nämnder i kommunallagens (1991:900) mening. Där-&lt;br&gt;emot är reglerna i förvaltningslagen (1986:223) tillämpliga på en läke-&lt;br&gt;medelskommitté.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket gäller lagens bestämmelser om landsting också de&lt;br&gt;s.k. landstingsfria kommunerna Göteborg, Malmö och Gotland. Kommu-&lt;br&gt;ner som ingår i landsting är inte skyldiga att ha läkemedelskommittéer.&lt;br&gt;Detta gäller även sådana kommuner som enligt särskild lagstiftning del-&lt;br&gt;tar i försöksverksamhet med kommunal primärvård.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelskommittéerna skall arbeta öppet och företrädare for profes-&lt;br&gt;sionen - både från offentlig och privat vård - skall ges möjlighet att&lt;br&gt;medverka. Paragrafen utgör en erinran om att det är av stor betydelse att&lt;br&gt;även annan farmaceutisk och medicinsk expertis än den som normalt&lt;br&gt;finns företrädd bland ledamöterna kan delta i kommittéerna, t. ex. vid&lt;br&gt;viktigare principiella ställningstaganden. Härvid kan det självklart även&lt;br&gt;bli aktuellt att kommunala representanter deltar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att det är läkemedelskommitténs uppgift att verka för&lt;br&gt;en tillförlitlig och rationell läkemedelsanvändning inom landstinget.&lt;br&gt;Detta kan ske genom rekommendationer eller på något annat lämpligt&lt;br&gt;sätt. Anvisningar från läkemedelskommittéerna skall sålunda liksom&lt;br&gt;hittills vara styrande men inte bindande. Rekommendationerna skall vara&lt;br&gt;grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordet &amp;quot;landstinget&amp;quot; avser, liksom i kommunallagen, både landstinget&lt;br&gt;som juridisk person och landstinget som geografiskt område. Lagtextens&lt;br&gt;uttryck &amp;quot;en tillförlitlig och rationell läkemedelsanvändning inom lands-&lt;br&gt;tinget&amp;quot; tar alltså sikte på såväl landstingets egen hälso- och sjukvård som&lt;br&gt;övrig hälso- och sjukvård inom landstingsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det finns behov av bestämmelser om hur uppgiften att ge&lt;br&gt;rekommendationer skall lösas torde i första hand reglementet for varje&lt;br&gt;kommitté vara det mest ändamålsenliga instrumentet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att varje läkemedelskommitté har rätt att få del&lt;br&gt;av de läkemedelsförskrivningar som görs av personal vid vårdinrättning&lt;br&gt;inom kommitténs verksamhetsområde. Apoteksbolaget, som är register-&lt;br&gt;ansvarigt enligt den föreslagna lagen om receptregister, har skyldighet&lt;br&gt;att till kommittéerna lämna ifrågavarande uppgifter. Med vårdinrättning-&lt;br&gt;ar avses alla sådana inrättningar där hälso- och sjukvård bedrivs och&lt;br&gt;förskrivning av läkemedel sker, dvs. såväl kliniker som mottagningar&lt;br&gt;som drivs av enstaka privatpraktiserande läkare. Kommittén skall således&lt;br&gt;inte erhålla någon till en enskild förskrivare direkt knuten information.&lt;br&gt;När det gäller fråga om sekretesskydd för uppgifter som lämnats från&lt;br&gt;receptregistret till läkemedelskommittéerna måste framhållas att det som&lt;br&gt;lämnas är avidentifierade och aggregerade uppgifter. Således kommer&lt;br&gt;det inte att finnas uppgifter som genom namn eller personnummer kan&lt;br&gt;hänföras till viss person. Utöver denna direkta identifieringsmöjlighet har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;man i princip även att räkna med möjligheten att personer i vissa fall Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;kan identifieras indirekt genom andra uppgifter. I fråga om patienter&lt;br&gt;torde detta knappast kunna bli fallet utifrån de uppgifter som lämnas till&lt;br&gt;läkemedelskommittéerna. Skulle trots allt detta någon gång inträffa torde&lt;br&gt;uppgifterna omfattas av bestämmelserna i 7 kap. 1 § sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100) om sekretess för uppgifter om enskildas hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den information som på detta sätt blir tillgänglig for en läkeme-&lt;br&gt;delskommitté ger vid handen att någon form av brister förekommer skall&lt;br&gt;kommittén enligt andra stycket göra de påpekanden som behövs och ge&lt;br&gt;råd for att bristerna skall kunna elimineras. Bedöms därvid komplette-&lt;br&gt;rande utbildningsinsatser av något slag vara den lämpligaste åtgärden for&lt;br&gt;att komma till rätta med påträffade missförhållanden skall kommittén&lt;br&gt;initiera sådana insatser. Utbildning skall kunna erbjudas såväl offentligt&lt;br&gt;som privat verksam hälso- och sjukvårdspersonal.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelskommittéerna skall för sin egen kompetensutveckling sam-&lt;br&gt;verka med andra läkemedelskommittéer liksom med forskningen. Sam-&lt;br&gt;verkan skall också ske med de närmast berörda ämbetsverken, dvs. i&lt;br&gt;första hand Läkemedelsverket och Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även samverkan med läkemedelsindustrien kan naturligtvis ibland vara&lt;br&gt;ändamålsenlig. Vid behov bör en sådan samverkan kunna komma till&lt;br&gt;stånd utan att det behövs något stadgande därom i lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Reglemente för samtliga landstingets nämnder är obligatoriskt enligt&lt;br&gt;kommunallagen. Detta krav har ett nära samband med landstingens näs-&lt;br&gt;tan fullständiga frihet att själva bestämma sin nämndorganisation. Före-&lt;br&gt;varande paragraf är av motsvarande innehåll vad avser läkemedels-&lt;br&gt;kommittéer. I reglementen kan tas in lokalt betingade bestämmelser som&lt;br&gt;på lämpligt sätt kompletterar lagens bestämmelser. I reglementen kan&lt;br&gt;även, i landsting där man valt att ha flera läkemedelskommittéer, intas&lt;br&gt;bestämmelser om kommittéernas förhållande till varandra och andra&lt;br&gt;därmed sammanhängande frågor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1961:181) om&lt;br&gt;försäljning av teknisk sprit m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om alkoholhaltiga läkemedel föreslås bli överförda till&lt;br&gt;läkemedelslagen (1992:859). Därför föreslås att tredje stycket utgår.&lt;br&gt;Motsvarande definition av alkoholhaltiga läkemedel finns i föreslagna&lt;br&gt;22 a § första stycket läkemedelslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 § 3 mom.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen avser inte längre alkoholhaltiga läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 a § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från första stycket Överförs bestämmelsen om sådana alkoholhaltiga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läkemedel som innehåller mer än 10 viktprocent etylalkohol till före-&lt;br&gt;slagna 22 a § andra stycket läkemedelslagen. I vad avser rätten att för-&lt;br&gt;ordna eller beställa teknisk sprit skall motsvarande vad som föreslås i&lt;br&gt;nyssnämnda bestämmelse gälla.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5b§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket motsvaras av föreslagna 22 a § tredje&lt;br&gt;stycket läkemedelslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i andra stycket motsvaras av föreslagna 22 b §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från nuvarande tredje stycket överförs möjligheten att utfärda ytter-&lt;br&gt;ligare föreskrifter i vad avser alkoholhaltiga läkemedel for att stävja&lt;br&gt;missbruk till föreslagna 22 b § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5c§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Beträffande alkoholhaltiga läkemedel motsvaras paragrafen av föreslagna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 c § läkemedelslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förbudet att lämna ut alkoholhaltigt läkemedel om detta kan antas vara&lt;br&gt;avsett att användas i berusningssyfte motsvaras av föreslagna 22 b §&lt;br&gt;första stycket läkemedelslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9a§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsbestämmelsen har sin motsvarighet i föreslagna 26 a § läke-&lt;br&gt;medelslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom att bestämmelserna om alkoholhaltiga läkemedel föreslås fort-&lt;br&gt;sättningsvis finnas i läkemedelslagen blir bestämmelsen om förverkande-&lt;br&gt;förklaring i dess 27 § tillämplig även på sådana läkemedel. Denna be-&lt;br&gt;stämmelse får anses tillfyllest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av kommitténs förslag,&lt;br&gt;(SOU 1995:122)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation&lt;br&gt;(HSU 2000) fick i december 1994 nya direktiv och en delvis ändrad&lt;br&gt;sammansättning som speglade det parlamentariska läget i riksdagen efter&lt;br&gt;valet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs uppdrag är omfattande och skall enligt direktiven av-&lt;br&gt;rapporteras etappvis i form av delbetänkanden. Arbetet skall bedrivas så&lt;br&gt;att det kan avslutas i sin helhet senast den 30 juni 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två av uppdragen i direktiven rör läkemedelsområdet; dels att utreda&lt;br&gt;förutsättningarna för att föra över kostnadsansvaret för läkemedelsför-&lt;br&gt;månen till sjukvårdshuvudmännen från den allmänna sjukförsäkringen,&lt;br&gt;dels att göra en samlad översyn av läkemedelsförmånen och hög-&lt;br&gt;kostnadsskyddet. I detta betänkande redovisas kommitténs överväganden&lt;br&gt;och förslag i de delar av uppdraget som rör läkemedelsförmånen och&lt;br&gt;högkostnadsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsförmånen omfattar prisnedsatta läkemedel, kostnadsfria&lt;br&gt;läkemedel, kostnadsfria förbrukningsartiklar och prisnedsatta speciallivs-&lt;br&gt;medel. Högkostnadsskyddet är ett samordnat skydd för avgifter for&lt;br&gt;läkemedel, läkarbesök och sjukvårdande behandling. Utanför högkost-&lt;br&gt;nadsskyddet ligger speciallivsmedel, sjukresor liksom sjukvårdande&lt;br&gt;behandling som ges inom den primärkommunala hälso- och sjukvården.&lt;br&gt;Fr.o.m. den 1 juli 1995 inträder högkostnadsskyddet när en person har&lt;br&gt;köpt prisnedsatta läkemedel och betalat patientavgifter för läkarbesök&lt;br&gt;och sjukvårdande behandling för sammanlagt 1 800 kronor under en&lt;br&gt;tolvmånadersperiod räknat från första inköpet eller besöket. För flera&lt;br&gt;bam under 16 år i en familj gäller skyddet gemensamt. Egenavgiftema&lt;br&gt;för prisnedsatta läkemedel är 160 kronor + 60 kronor + 60 kronor osv.&lt;br&gt;Tilläggsbeloppen avser varje tillkommande läkemedel utöver det första&lt;br&gt;vid samma inköpstillfälle. Landstingen beslutar själva om patientav-&lt;br&gt;gifterna för läkarbesök och sjukvårdande behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsutvecklingen för läkemedelsförmånen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukförsäkringens kostnader för läkemedelsförmånen uppgick 1994 till&lt;br&gt;drygt 11 miljarder kronor, varav 85 procent var läkemedel, 14 procent&lt;br&gt;förbrukningsartiklar och en procent speciallivsmedel. Statens kostnader&lt;br&gt;för läkemedelsförmånen har ökat med i genomsnitt 12,7 procent årligen&lt;br&gt;under den senaste tioårsperioden. Det finns en tendens till en allt&lt;br&gt;snabbare ökningstakt. Ökningen mellan 1993 och 1994 uppgick till drygt&lt;br&gt;16 procent. Den tendensen är särskilt tydlig när det gäller läkemedlen,&lt;br&gt;som svarar för merparten av kostnaderna för försäkringen. I början av&lt;br&gt;perioden ökade den totala läkemedelsförsäljningen med 7-8 procent per&lt;br&gt;år medan den under 1990-talet har varit 12-16 procent per år. Under det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första halvåret 1995 uppgick försäljningsökningen för läkemedlen till&lt;br&gt;drygt 18 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen har också medfört att läkemedlen svarar för en allt större&lt;br&gt;andel av de totala sjukvårdskostnaderna, från drygt 9 procent år 1990 till&lt;br&gt;närmare 13 procent år 1994. En förklaring till detta är att landstingen&lt;br&gt;har minskat sina utgifter för hälso- och sjukvård samtidigt som läkeme-&lt;br&gt;delskostnaderna har fortsatt att öka. Kostnadsminskningar för hälso- och&lt;br&gt;sjukvården planeras för de kommande åren både i kommuner och&lt;br&gt;landsting. Läkemedelskostnadernas andel av de totala sjukvårdskost-&lt;br&gt;naderna kan således komma att öka även under de kommande åren om&lt;br&gt;kostnadsökningarna for läkemedlen utvecklas på samma sätt som under&lt;br&gt;den senaste tioårsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera förklaringar till kostnadsökningarna for läkemedelsför-&lt;br&gt;månen. En delförklaring är Ädelreformen och andra strukturella föränd-&lt;br&gt;ringar som medför en övergång från slutna till öppna vårdformer. Denna&lt;br&gt;strukturomvandling medför att läkemedelsförsäljningen i öppen vård,&lt;br&gt;som finansieras av staten genom läkemedelsförmånen, ökar på bekostnad&lt;br&gt;av läkemedelsförsäljningen i den slutna vården som finansieras av&lt;br&gt;landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya och dyra läkemedel konkurrerar ut äldre och billiga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den viktigaste drivkraften bakom den kraftiga kostnadsökningen är&lt;br&gt;emellertid att nya och dyrare läkemedel konkurrerar ut äldre och billiga.&lt;br&gt;De läkemedelsgrupper som stått for den dominerande andelen både av&lt;br&gt;läkemedelskostnaderna och kostnadsökningen är medel mot sjukdomar i&lt;br&gt;centrala nervsystemet, mag-tarmkanalen, hjärt-kärlsystemet och and-&lt;br&gt;ningsorganen. Den främsta förklaringen till de kraftiga kostnadsökningar-&lt;br&gt;na för dessa fyra läkemedelsgrupper är att något eller några nya och&lt;br&gt;mycket dyra läkemedel har fått stort genomslag i försäljningen. Hälften&lt;br&gt;av kostnadsökningen för läkemedlen mot sjukdomar i centrala nervsys-&lt;br&gt;temet - som totalt uppgick till en miljard kronor mellan 1988-1994 -&lt;br&gt;förklaras av introduktionen av nya läkemedel, nämligen ett läkemedel&lt;br&gt;mot migrän (Imigran) och läkemedel som används mot depression.&lt;br&gt;Kostnadsökningen för medel mot sjukdomar i mag-tarmkanalen - som&lt;br&gt;uppgick till omkring 600 miljoner kronor under samma period - beror i&lt;br&gt;det närmaste helt på ett nytt läkemedel (Losec) som förskrivs vid magsår&lt;br&gt;och en del andra magåkommor. Kostnadsökningen för medel mot&lt;br&gt;sjukdomar i hjärt-kärlsystemet - omkring 375 miljoner kronor sedan&lt;br&gt;1988 - förklaras till stor del av att högt blodtryck behandlas med nya&lt;br&gt;och dyra läkemedel. Kostnadsökningen för medlen vid sjukdomar i&lt;br&gt;andningsorganen - 857 miljoner kronor sedan 1988 - kan tillskrivas&lt;br&gt;behandling av astma, som till följd av nya läkemedel - och framför allt&lt;br&gt;den produktutveckling som skett i sätten att inta läkemedlen - har blivit&lt;br&gt;dyrare. Mönstret är detsamma i flera andra läkemedelsgrupper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsökningen är således i hög grad en konsekvens av teknologi-&lt;br&gt;utvecklingen. En liknande utveckling har skett i fråga om de förbruk-&lt;br&gt;ningsartiklar som ingår i läkemedelsförmånen, dvs. artiklar som förskrivs&lt;br&gt;vid diabetes, stomi och inkontinens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kostnadsökningar som blir följden av forskningsgenombrotten på&lt;br&gt;läkemedelsområdet leder inte bara till ökade kostnader. Det finns en&lt;br&gt;vinstsida som är mer eller mindre identifierbar. Nya läkemedel kan&lt;br&gt;ersätta en annan behandlingsform, t.ex. en operation, eller leda till&lt;br&gt;snabbare tillfrisknande och därmed till minskade sjukskrivningskost-&lt;br&gt;nader. I andra situationer kan bättre läkemedel medföra att patienterna i&lt;br&gt;större utsträckning klarar sig utan kostsamma service- och omvårdnads-&lt;br&gt;insatser. Därtill kommer vinster i form av ökad livskvalitet. En kostnads-&lt;br&gt;effektiv läkemedelsanvändning förutsätter en systematisk avvägning&lt;br&gt;mellan beslut att behandla och icke behandla, mellan olika läkemedel&lt;br&gt;och mellan läkemedel och annan behandling. Det är således inte ett&lt;br&gt;problem i sig att kostnaderna för läkemedelsförmånen ökar om för-&lt;br&gt;skrivningen optimeras från såväl medicinsk som samhällsekonomisk&lt;br&gt;synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över- och underförskrivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inget generellt svar på om kostnadsökningen för läkemedels-&lt;br&gt;förmånen är samhällsekonomiskt och medicinskt motiverad. De studier&lt;br&gt;som gjorts tyder på att det förekommer överförskrivning av läkemedel,&lt;br&gt;dvs. både att onödigt dyra och onödigt stora mängder läkemedel skrivs&lt;br&gt;ut. Exempel på detta är antibiotikaförskrivningen som sannolikt är för&lt;br&gt;frikostig och medför risker för att bakterierna blir resistenta, vilket är ett&lt;br&gt;stort problem både för sjukvården och de patienter som drabbas. Andra&lt;br&gt;exempel på överförskrivning finns vid måttligt förhöjt blodtryck som&lt;br&gt;behandlas med för dyra läkemedel och där förskrivningsmönstret dess-&lt;br&gt;utom i ökande omfattning kommit att avse nya läkemedel som inte har&lt;br&gt;lika väl dokumenterade effekter mot exempelvis slaganfall och för tidig&lt;br&gt;död som äldre och billigare preparat. Ett annat exempel på överförskriv-&lt;br&gt;ning rör magsårsmedlet Losec som av allt att döma har för vid använd-&lt;br&gt;ning. Den vanligaste anledningen till överförskrivning är förmodligen att&lt;br&gt;läkemedelsbehandlingen inte avbryts när den fullgjort sin uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underförskrivning är troligen ett lika stort problem, vilket både leder&lt;br&gt;till onödigt lidande och/eller för tidig död för patienten samt till ut-&lt;br&gt;giftsökningar för sjukvården, socialtjänsten och socialförsäkringen.&lt;br&gt;Underförskrivning förekommer troligen vid bl.a. depressioner, hjärtsvikt&lt;br&gt;och kranskärlssjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till bilden hör också att det finns studier som visar att upp till en&lt;br&gt;tiondel av alla inläggningar på medicinklinik är läkemedelsrelaterade. Ett&lt;br&gt;problem är också att patienter inte fullföljer behandlingen utan avbryter&lt;br&gt;den i förtid. Allvarliga brister har också redovisats i behandlingen av&lt;br&gt;astma. Det är emellertid inte i detalj känt hur vanlig felaktig läkemedels-&lt;br&gt;förskrivning och läkemedelsanvändning är. De få studier som gjorts&lt;br&gt;visar emellertid att problemet inte är ringa. Läkemedelsförskrivningen är&lt;br&gt;således inte invändningsfri vare sig från medicinska eller samhällsekono-&lt;br&gt;miska utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svaga incitament för kostnadskontroll och kostnadseffektivitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett grundläggande problem är att incitamenten för kostnadskontroll och&lt;br&gt;kostnadseffektivitet i systemet är svaga. De åtgärder som har vidtagits&lt;br&gt;under senare år för att dämpa kostnadsutvecklingen, bl.a. införandet av&lt;br&gt;ett referensprissystem, höjda egenavgifter för patienterna, att vissa&lt;br&gt;läkemedel har undantagits från subventionering etc, har inte - annat än&lt;br&gt;marginellt - kunnat bromsa kostnadsutvecklingen. Staten har således&lt;br&gt;ingen kontroll över utgiftsutvecklingen på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsförmånen är ett i princip helt öppet finansieringssystem i&lt;br&gt;en hälso- och sjukvård som i övrigt i allt väsentligt styrs och finansieras&lt;br&gt;av landstingen. Varken landstingen eller förskrivaren har någon egentlig&lt;br&gt;anledning att vidta åtgärder som kan dämpa kostnadsökningen eller öka&lt;br&gt;kostnadseffektiviteten i förmånssystemet eftersom kostnaderna inte&lt;br&gt;belastar landstingens budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till bilden hör också att läkemedelsindustrins marknadsföring och&lt;br&gt;information till förskrivama - som har det avgörande inflytandet över&lt;br&gt;kostnadsutvecklingen - är inriktad på de nya och dyra läkemedlen. För-&lt;br&gt;klaringen till kostnadsökningarna är därför troligen till stor del effekter&lt;br&gt;av marknadsföringsåtgärder från industrin. Den producentobundna in-&lt;br&gt;formationen har inte tillnärmelsevis samma omfattning. Riksförsäk-&lt;br&gt;ringsverket, som i dag ansvarar för kostnaderna för förmånen, beslutar&lt;br&gt;om priserna på de läkemedel som ingår i förmånen. Verket har emeller-&lt;br&gt;tid inga egentliga möjligheter att påverka kostnadsutvecklingen och&lt;br&gt;kostnadseffektiviteten i systemet. När kostnadsansvaret förs över från&lt;br&gt;den allmänna sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen skapas bättre&lt;br&gt;förutsättningar för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånssystemets utformning är kostnadsdrivande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen under senare år med ökade patientavgifter både i den&lt;br&gt;öppna hälso- och sjukvården och för läkemedel - i kombination med&lt;br&gt;relativt måttliga höjningar av egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet -&lt;br&gt;har medfört att allt fler uppnår högkostnadsskydd och befrias från&lt;br&gt;egenavgifter. För tio år sedan svarade &amp;quot;frikortsinköpen&amp;quot; för drygt tio&lt;br&gt;procent av försäljningkostnaden för prisnedsatta läkemedel. År 1993&lt;br&gt;svarade de för drygt en fjärdedel av motsvarande försäljningskostnad.&lt;br&gt;Till följd av detta har statens kostnader för &amp;quot;frikortsinköpen&amp;quot; ökat med&lt;br&gt;drygt 500 procent under den senaste tioårsperioden. De avgiftsfria&lt;br&gt;perioderna blir också allt längre och var i genomsnitt cirka ett halvår&lt;br&gt;1993. Erfarenheterna visar entydigt att konsumtionen av läkemedel och&lt;br&gt;sjukvård ökar kraftigt när avgiftsfrihet inträder. Till bilden hör också att&lt;br&gt;ambitionerna att styra patienterna från specialistvård till primärvård&lt;br&gt;genom differentierade avgifter kommer till korta under &amp;quot;frikortsperioder-&lt;br&gt;na&amp;quot;. Systemet stimulerar således både till överanvändning av läkemedel&lt;br&gt;och sjukvård och till att vården ges på fel nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dagens läkemedelsförmån är läkemedlen antingen prisnedsatta eller&lt;br&gt;kostnadsfria. År 1994 svarade de kostnadsfria läkemedlen för en fjärde-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;del av statens kostnader för läkemedel inom förmånen och de prisned-&lt;br&gt;satta för tre fjärdedelar. Den ovan beskrivna utvecklingen av egenav-&lt;br&gt;gifter och högkostnadsskydd har medfört att en allt större andel av&lt;br&gt;läkemedelsköpen är avgiftsfria. Under 1993 utgjordes 42 procent av de&lt;br&gt;totala läkemedelskostnaderna inom förmånen antingen av av inköp vid&lt;br&gt;vilka patienten inte erlade någon egenavgift till följd av att läkemedlet&lt;br&gt;var kostnadsfritt eller att patienten hade &amp;quot;frikort&amp;quot;. En allt större del av&lt;br&gt;läkemedelsköpen görs således utan att patienten betalar egenavgift.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Några utgångspunkter för reformeringen läkemedelsförmånen och&lt;br&gt;högkostnadsskyddet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En given utgångspunkt för kommitténs översyn av läkemedelsförmånen&lt;br&gt;och högkostnadsskyddet är att regering och riksdag har fattat beslut om&lt;br&gt;besparingar i läkemedelsförmånen. Den höjning av egenavgiftema på&lt;br&gt;läkemedel som riksdagen fattade beslut om våren 1995 är en tillfällig&lt;br&gt;åtgärd i syfte att bidra till att sanera statens finanser i avvaktan på de&lt;br&gt;besparingar som HSUs samlade översyn förväntas leda till. Den av&lt;br&gt;riksdagen beslutade höjningen beräknas minska statens utgifter for&lt;br&gt;läkemedelsförmånen med 800 miljoner kronor per år. De offentliga&lt;br&gt;utgifterna for läkemedelsförmånen skall således minskas. Problemet i det&lt;br&gt;sammanhanget är att utforma förmånssystemet så att ingen skall drabbas&lt;br&gt;av så höga läkemedelskostnader att hälsan eller vården blir eftersatt. Den&lt;br&gt;politiskt svåra uppgiften för HSU 2000 är således att - inom ramen för&lt;br&gt;de ekonomiska restriktioner som gäller - utforma förmånssystemet så&lt;br&gt;det uppfattas som rättfärdigt och ger ett acceptabelt skydd till människor&lt;br&gt;med stora behov av läkemedel och annan sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan central utgångspunkt är att utforma systemet så att de sam-&lt;br&gt;lade resurserna för hälso- och sjukvård används så effektivt som möjligt&lt;br&gt;i ett längre perspektiv. Detta skall bl.a. ses mot bakgrund av att system-&lt;br&gt;lösningar som driver upp kostnaderna genom att dyrbarare vård eller&lt;br&gt;behandlingsmetoder än nödvändigt används ytterst kommer att drabba&lt;br&gt;dem med de största behoven av sjukvårdens insatser, nämligen bam,&lt;br&gt;gamla och kroniskt sjuka. Av samma skäl är det också viktigt att beakta&lt;br&gt;att framsteg i fråga om medicinsk teknologi, inklusive läkemedel,&lt;br&gt;utnyttjas rationellt i sjukvården och att öka kvaliteten i läkemedelsför-&lt;br&gt;skrivningen genom läkemedelskommittéernas arbete och förskrivamas&lt;br&gt;kvalitetssäkringsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har stannat för att föreslå två separata högkostnadsskydd;&lt;br&gt;ett för läkemedelsförmånen och ett för öppen hälso- och sjukvård. Det&lt;br&gt;främsta motivet för detta är att kravet på stora besparingar i läkemedels-&lt;br&gt;förmånen förutsätter höjda egenavgifter. Att bygga på dagens system och&lt;br&gt;enbart höja egenavgiftema för läkemedel utan att samtidigt höja egen-&lt;br&gt;kostnadstaket i högkostnadsskyddet är varken möjligt eller ändamålsen-&lt;br&gt;ligt. Resultatet skulle nämligen bli att andelen avgiftsfria läkemedelsköp,&lt;br&gt;läkarbesök etc. ökar kraftigt. Detta skulle i sin tur förvärra de problem&lt;br&gt;som finns med dagens egenavgifter och högkostnadsskydd, nämligen att&lt;br&gt;konsumtionen ökar när avgiftsfrihet inträder. Därtill kommer att be-&lt;br&gt;sparingen uteblir eller åtminstone blir avsevärt mindre än avsett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till bilden hör också att samlade högkostnadsskydd for läkemedel och&lt;br&gt;sjukvård medför att avgiftshöjningar på den ena området påverkar det&lt;br&gt;andra. För landstingen innebär höjda egenavgifter för läkemedel att&lt;br&gt;andelen frikortsbesök i vården ökar, vilket motverkar ambitionerna att&lt;br&gt;styra vårdutnyttjandet genom avgifter och leder till inkomstförluster i&lt;br&gt;form av uteblivna patientavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det krävs således att man gör de rätta avvägningarna mellan egenav-&lt;br&gt;giftemas storlek och taket i högkostnadsskyddet både för att motverka&lt;br&gt;överkonsumtion av läkemedel och annan sjukvård och för att besparings-&lt;br&gt;kravet skall kunna realiseras. Den enda möjliga lösningen om man vill&lt;br&gt;behålla ett högkostnadsskydd av nuvarande slag, är att höja egenkost-&lt;br&gt;nadstaket relativt kraftigt. Detta skulle i sin tur enbart drabba dem med&lt;br&gt;höga utgifter för sjukvård och läkemedel; bam, gamla och kroniskt&lt;br&gt;sjuka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tredje utgångspunkt for våra ställningstaganden har varit att det&lt;br&gt;skall vara möjligt att förutse och följa upp såväl de fordelningspolitiska&lt;br&gt;som ekonomiska effekterna av förändringar av höjningar av patientav-&lt;br&gt;gifterna. Det underlättas om man har separata högkostnadsskydd för&lt;br&gt;läkemedel och annan sjukvård - och försvåras med den typ av samlat&lt;br&gt;högkostnadsskydd som vi har nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsförmånen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens läkemedelsförmån omfattar prisnedsatta och kostnadsfria läkeme-&lt;br&gt;del, kostnadsfria förbrukningsartiklar vid diabetes, stomi och inkontinens&lt;br&gt;samt vissa prisnedsatta speciallivsmedel. Kostnadsfria läkemedel kan&lt;br&gt;förskrivas vid 32 sjukdomar. När systemet med kostnadsfria läkemedel&lt;br&gt;tillkom fanns det inget högkostnadsskydd. I direktiven anges att kommit-&lt;br&gt;tén bör redovisa ett huvudalternativ som bygger på att de nu kostnadsfria&lt;br&gt;läkemedlen och förbrukningsartiklarna görs prisnedsatta och inordnas i&lt;br&gt;ett högkostnadsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kostnadsfria läkemedlen inordnas i ett nytt subventionsssystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har kommit till slutsatsen att den nuvarande förteckningen&lt;br&gt;över kostnadsfria läkemedel inte kan vara kvar i sin nuvarande form.&lt;br&gt;Urvalet av sjukdomar som berättigar till avgiftsfrihet är inkonsekvent;&lt;br&gt;vissa långvariga och allvarliga sjukdomar omfattas men inte andra.&lt;br&gt;Läkemedelsurvalet vid flera sjukdomar överensstämmer dåligt med&lt;br&gt;modem behandling. En konsekvent förteckning, som utgår från dagens&lt;br&gt;kriterier för vad som är långvarig och allvarlig sjukdom, skulle bli&lt;br&gt;mycket omfattande och i stort sett komma att ta med många av våra&lt;br&gt;vanligaste förekommande allvarliga sjukdomstillstånd. Kommittén har -&lt;br&gt;efter att ha övervägt olika alternativa lösningar - funnit att det inte finns&lt;br&gt;något rimligt sätt att hantera system med olika subventionssystem för&lt;br&gt;olika diagnoser eller läkemedel utan att hamna i listsystem med godtyck-&lt;br&gt;liga avgöranden. Välfärdssystemen måste behandla medborgarna på ett&lt;br&gt;likartat sätt och vara möjliga att förklara och motivera. Enligt kommit-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;téns upfattning är det angeläget att samhällets subvention av läkemedel&lt;br&gt;i huvudsak riktas till dem med omfattande behov av och stora utgifter&lt;br&gt;för läkemedel oavsett läkemedel eller diagnos. Kommitténs slutsats är att&lt;br&gt;samtliga läkemedel på den nu gällande förteckningen skall inordnas i ett&lt;br&gt;nytt subventionssystem för läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsförmånen bör omfatta läkemedel, stomiartiklar och&lt;br&gt;förbrukningsartiklar som krävs för att ta ett läkemedel och för&lt;br&gt;egenkontroll av medicineringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra förslag innebär att läkemedelsförmånen till stora delar kommer att&lt;br&gt;vara statligt reglerad även i fortsättningen, vilket ligger i linje med de&lt;br&gt;uttalande som görs i direktiven. Enligt kommittén finns det starka hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdspolitiska motiv för att de läkemedel som kan subventione-&lt;br&gt;ras genom förmånssystemet skall finnas tillgängliga for medborgarna på&lt;br&gt;lika villkor och till enhetliga priser i hela landet. Det motiverar således&lt;br&gt;en fortsatt statlig reglering även om det begränsar landstingens möjlig-&lt;br&gt;heter att påverka kostnaderna inom ramen för själva förmånssystemet.&lt;br&gt;Motiven för en motsvarande statlig reglering är emellertid inte lika&lt;br&gt;starka för samtliga de produkter som i dag ingår i förmånssystemet.&lt;br&gt;Kommittén har kommit till slutsatsen att förbrukningsartiklar for stomi-&lt;br&gt;opererade och förbrukningsartiklar som krävs för att ta ett läkemedel och&lt;br&gt;för egenkontroll av medicineringen skall omfattas av läkemedelsför-&lt;br&gt;månen. Det senare innebär att t.ex. sprutor och spetsar samt kontroll-&lt;br&gt;stickor vid diabetes omfattas. Detsamma gäller for sprutor som behövs&lt;br&gt;för att injicera andra läkemedel än insulin som ligger utanför förmånen&lt;br&gt;i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkontinensartiklama läggs utanför läkemedelsförmånen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiven för att behålla inkontinensartiklama i läkemedelsförmånen har&lt;br&gt;inte samma tyngd. Vi föreslår därför att dessa förbrukningsartiklar läggs&lt;br&gt;utanför läkemedelsförmånen och regleras i särskild ordning. Förslaget&lt;br&gt;innebär att kommunerna får kostnads- och tillhandahållaransvaret för&lt;br&gt;inkontinensartiklar till brukare i särskilda boendeformer medan lands-&lt;br&gt;tingen får motsvarande ansvar för brukarna i eget boende. Kommunernas&lt;br&gt;och landstingens ansvar regleras i hälso- och sjukvårdslagen. Sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen får rätt att ta ut egenavgifter för artiklarna. Egenavgiftema&lt;br&gt;inordnas i det s.k. förbehållsbeloppet i fråga om brukare i särskilda bo-&lt;br&gt;endeformer och i högkostnadsskyddet for öppen hälso- och sjukvård i&lt;br&gt;fråga om brukarna i eget boende. Kvaliteten på produkterna säkras dels&lt;br&gt;genom att Handikappinstitutet svarar för central provning av produkter-&lt;br&gt;nas kvalitet och for utbildning och information, dels genom att Social-&lt;br&gt;styrelsen reglerar förskrivningsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsatt översyn av speciallivsmedlen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En separat översyn av förmånen med livsmedel för särskilda närings-&lt;br&gt;ändamål föreslås. Kommittén pekar på några områden som bör behand-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;las vid en sådan översyn, bl.a. glutenfria livsmedel och livsmedel som&lt;br&gt;idag förskrivs på licens efter beslut av Läkemedelsverket. Andra om-&lt;br&gt;råden som bör behandlas är egenavgiftemas utformning samt prisregle-&lt;br&gt;ringen. Kommitténs uppfattning är att livsmedlen, efter översynen, skall&lt;br&gt;inordnas i läkemedelsförmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt subventionsystem för läkemedelsförmånen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det grundläggande problemet vid övervägandena om utformningen av&lt;br&gt;det framtida förmånsystemet mot bakgrund av besparingskravet är att&lt;br&gt;konsumtionen av läkemedel är mycket ojämt fördelad i befolkningen. De&lt;br&gt;allra flesta köper inga läkemedel alls under ett år (40 procent) - eller&lt;br&gt;köper läkemedel som kostar högst 500 kronor (30 procent). En mycket&lt;br&gt;liten andel av befolkningen (knappt 5 procent) behöver läkemedel för&lt;br&gt;mer än 5 000 kronor under ett år och svarar för omkring 50 procent av&lt;br&gt;de totala läkemedelskostnaderna. Det betyder således att de ökade egen-&lt;br&gt;avgiftema för förmånen måste fördelas mellan de omkring 60 procent av&lt;br&gt;befolkningen som svarar för läkemedelsutköpen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med dagens förmånssystem sprids subventionen mycket brett till be-&lt;br&gt;folkningen. Även personer som skulle ha låga totala utgifter under en&lt;br&gt;tolvmånadersperiod om de betalade sina läkemedel själva, får rabatt på&lt;br&gt;sina läkemedel genom förmånssystemet. Systemet med fasta egenavgifter&lt;br&gt;innebär också att förskrivna läkemedel subventioneras även om den&lt;br&gt;faktiska kostnaden för läkemedlet är låg. Kommitténs förslag till ett nytt&lt;br&gt;subventionssystem för läkemedel bygger på att samhällets stöd bör riktas&lt;br&gt;mot dem som har störst behov av att få sina läkemedel subventionerade.&lt;br&gt;Det innebär samtidigt att personer som har låga faktiska kostnader for&lt;br&gt;läkemedel får betala en större del andel av kostnaden för sina läkemedel&lt;br&gt;själva och därmed lämna ett större bidrag till finansieringen av läkeme-&lt;br&gt;delsförmånen. Syftet är således att inom ramen for förmånssystemet&lt;br&gt;åstadkomma en omfördelning från personer med låga faktiska kostnader&lt;br&gt;för sina läkemedelsutköp till personer med höga faktiska kostnader.&lt;br&gt;Enligt kommittén är det mest angelägna syftet med ett generellt välfärds-&lt;br&gt;system som läkemedelsförmånen att det garanterar att alla medborgare&lt;br&gt;får del av det på lika villkor om och när de drabbas av sjukdom och&lt;br&gt;behöver dyra läkemedel. Därmed motverkas också behovet av privata&lt;br&gt;tilläggsförsäkringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av utgångspunkterna vid kommitténs överväganden om den fram-&lt;br&gt;tida läkemedelsförmånen har således varit att rikta en större del av sam-&lt;br&gt;hällets subvention till dem med stora behov av läkemedel och därmed&lt;br&gt;stora utgifter. En annan utgångspunkt har varit att utforma systemet så&lt;br&gt;att det synliggör läkemedlets faktiska kostnad for förskrivaren och pa-&lt;br&gt;tienten. Därmed kan subventionssystemet i sig bidra till att dämpa kost-&lt;br&gt;nadsutvecklingen for läkemedelsförmånen och motverka behovet av&lt;br&gt;andra ingripanden for att begränsa de offentliga utgifterna, t.ex. ytter-&lt;br&gt;ligare avgiftshöjningar. Därutöver krävs självfallet andra åtgärder för att&lt;br&gt;åstadkomma en mer rationell läkemedelsförskrivning. Överförandet av&lt;br&gt;kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen till landstingen liksom för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slagen om en förstärkning av läkemedelskommittéernas arbete och för-&lt;br&gt;skrivarnas kvalitetssäkringsarbete, som vi återkommer till senare, är&lt;br&gt;andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag till ett nytt subventionssystem för läkemedelsför-&lt;br&gt;månen innebär att patienterna betalar hela de faktiska kostnaderna för&lt;br&gt;läkemedel och stomiartiklar upp till en gräns på 500 kronor, 50 procent&lt;br&gt;av kostnaderna i intervallet 501 till 1 000 kronor och 10 procent av&lt;br&gt;kostnaderna i intervallet 1 001 till 3 500 kronor. Kostnader för läkeme-&lt;br&gt;del och stomiartiklar över 3 500 kronor subventioneras till 100 procent&lt;br&gt;med offentliga medel. Patienterna betalar med denna utformning maxi-&lt;br&gt;malt 1 000 kronor för läkemedel och sådana artiklar under en tolv-&lt;br&gt;månadersperiod. För att förhindra att någon avstår från läkemedel av&lt;br&gt;ekonomiska skäl skall patienterna ha möjligheter att dela upp kostnader-&lt;br&gt;na på flera betalningstillfållen under tolvmånadersperioden. I dagens&lt;br&gt;högkostnadsskydd omfattas bam under 16 år i samma familj av ett ge-&lt;br&gt;mensamt högkostnadsskydd. Med hänsyn till att många bam i dag går i&lt;br&gt;gymnasieskola föreslår kommittén att åldersgränsen höjs till 18 år. För-&lt;br&gt;brukningsartiklar som behövs för att tillföra kroppen ett läkemedel och&lt;br&gt;för egenkontroll av medicineringen skall även i fortsättningen vara kost-&lt;br&gt;nadsfria. Det främsta motivet för detta är att det kan finnas risker för att&lt;br&gt;vissa insulinberoende diabetiker - särskilt de yngre som inte längre står&lt;br&gt;under uppsikt av sina föräldrar - skulle kunna riskera sin egenvård om&lt;br&gt;injektionshjälpmedlen och kontrollstickoma belädes med egenavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda vårdprogram för patienter med kroniska sjukdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén framhåller vidare vikten av att landstingen utvecklar vård-&lt;br&gt;program för patienter med kroniska sjukdomar. Särskilda vårdprogram&lt;br&gt;för bl.a. diabetes, diskuteras för närvarande i de s.k. Dagmaröverlägg-&lt;br&gt;ningama mellan Socialdepartementet och Landstingsförbundet. Vi ser&lt;br&gt;vårdprogram för diabetes som ett första steg i arbetet med att utveckla&lt;br&gt;vårdens kvalitet för patienter med kroniska sjukdomar. Detta arbete kan&lt;br&gt;sedan successivt följas av vårdprogram för andra kroniska sjukdomar.&lt;br&gt;Kommittén föreslår att 30 miljoner kronor avsätts så att de patienter som&lt;br&gt;omfattas av särskilda vårdprogram vid diabetes kan få sitt insulin kost-&lt;br&gt;nadsfritt i samband med att läkemedelsförmånen träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högkostnadsskyddet i den öppna hälso- och sjukvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår ett särskilt högkostnadsskydd för den öppna hälso-&lt;br&gt;och sjukvården. Detta skall omfatta patientavgifter för läkarvård och&lt;br&gt;sjukvårdande behandling inom landstingen, läkarvård och sjukgymnastik&lt;br&gt;hos privata vårdgivare med ersättning från landstingen samt inkontinens-&lt;br&gt;artiklar för brukare i eget boende. Landstingen beslutar själva om pa-&lt;br&gt;tientavgifternas storlek. Egenavgifter för kommunal sjukvård skall inte&lt;br&gt;ingå i högkostnadsskyddet. Beredningen av Samreseutredningens förslag&lt;br&gt;om samordning av offentligt subventionerade resor bör avvaktas innan&lt;br&gt;man tar ställning till om egenavgiftema för sjukresor skall inordnas i&lt;br&gt;högkostnadsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet föreslås vara 1 000 kronor per&lt;br&gt;tolvmånadersperiod. För bam under 18 år i samma familj gäller högkost-&lt;br&gt;nadsskyddet gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag om egenkostnadstak i högkostnadsskydden för&lt;br&gt;läkemedelsförmånen respektive öppen hälso- och sjukvård innebär så-&lt;br&gt;ledes att ingen skall behöva betala mer än sammanlagt högst 2 000&lt;br&gt;kronor för läkemedel och sjukvård under en tolvmånadersperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktiven anges att kommitténs överväganden och förslag skall ha sin&lt;br&gt;utgångspunkt i att sjukvårdshuvudmännen bör överta kostnadsansvaret&lt;br&gt;för läkemedelsförmånen från den allmänna sjukförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med att föra över kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen är&lt;br&gt;enligt direktiven att dämpa kostnadsutvecklingen och att skapa förutsätt-&lt;br&gt;ningar för en bättre avvägning mellan läkemedelsbehandling och andra&lt;br&gt;sjukvårdande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen förs&lt;br&gt;över till landstingen i två etapper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I etapp 1 - förslagsvis under tre år - tillämpas ett system med ett sär-&lt;br&gt;skilt statsbidrag för förmånen. I enlighet med finansieringsprincipen bör&lt;br&gt;det särskilda statsbidraget motsvara statens kostnader för läkemedelsför-&lt;br&gt;månen när kostnadsansvaret förs över - minskat med besparingen till&lt;br&gt;följd av reformeringen av själva förmånssystemet. Statsbidraget fördelas&lt;br&gt;till landstingen enligt principer som baseras på &amp;quot;historiska&amp;quot; kostnader.&lt;br&gt;Landstingen bör garanteras en i förväg fastställd årlig uppräkning av&lt;br&gt;statsbidraget. Uppräkningen bör baseras på den genomsnittliga årliga&lt;br&gt;kostnadsökningen under den senaste tioårsperioden i fasta priser med&lt;br&gt;tillägg för inflationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för faktorpreparaten för de blödarsjuka slås ut på samtliga&lt;br&gt;landsting och faktureras respektive landsting i förhållande till befolk-&lt;br&gt;ningsandelen. Motiven för detta är att faktorkoncentraten är mycket dyra&lt;br&gt;och att patienterna är ojämt fördelade över landet. Vissa landsting får&lt;br&gt;således betydligt högre kostnader än andra när kostnadsansvaret förs&lt;br&gt;över. Den lösning som kommittén föreslår innebär att kostnaderna for&lt;br&gt;faktorkoncentraten utjämnas mellan landstingen. Detta medverkar också&lt;br&gt;till att landstingen kan bibehålla den höga kvaliteten på hemofilivården&lt;br&gt;och det väl fungerande distributionssystemet för läkemedlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I etapp 2 bör man söka en permanent lösning för finansieringen av&lt;br&gt;läkemedelsförmånen; antingen genom att det särskilda statsbidraget in-&lt;br&gt;ordnas i det nya statsbidragssystemet eller i andra former som kan ge en&lt;br&gt;långsiktig och stabil lösning både för staten och landstingen. I det fall&lt;br&gt;lösningen blir att statsbidraget inordnas i det nya statsbidragssystemet&lt;br&gt;krävs en utjämning mellan landstingen för eventuella behovsskillnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna får kostnadsansvaret för de inkontinensartiklar som för-&lt;br&gt;skrivs till brukare i de särskilda boendeformerna. Landstingen får mot-&lt;br&gt;svarande ansvar för brukare i eget boende. I enlighet med finansierings-&lt;br&gt;principen bör de medel som fors över till sjukvårdshuvudmännen mot-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svara statens kostnader när reformen genomförs. Medlen inordnas i det&lt;br&gt;nya statsbidragssystemet efter en utjämning för ålder och kön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisregleringen av de läkemedel och förbrukningsartiklar som omfattas&lt;br&gt;av förmånen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommitténs uppdrag ingår att pröva frågan om prissättningen av de&lt;br&gt;läkemedel och övriga produkter som ingår i läkemedelsförmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket fastställer sedan den 1 januari 1993 förmåns-&lt;br&gt;grundande priser på de läkemedel som omfattas av läkemedelsförmånen&lt;br&gt;efter ansökan från företagen. Det fastställda priset utgör apotekens ut-&lt;br&gt;försäljningspris (AUP) och inkluderar såväl partihandelns som Apoteks-&lt;br&gt;bolagets handelsmarginaler. Apoteksbolaget svarar för prisregleringen av&lt;br&gt;förbrukningsartiklarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår ett nytt system för fastställandet av de förmåns-&lt;br&gt;grundande priserna i läkemedelsförmånen. Systemet bygger på att en ny&lt;br&gt;statlig myndighet fastställer de förmånsgrundande priserna. Motiven för&lt;br&gt;en fortsatt statlig reglering på området är att de läkemedel och andra&lt;br&gt;produkter som ingår i förmånen skall finnas tillgängliga för medborgarna&lt;br&gt;på lika villkor och till enhetliga priser i hela landet, något som också&lt;br&gt;ligger i linje med direktiven. Motiven för att uppgiften flyttas från RFV&lt;br&gt;är att läkemedelsförmånen inte längre kommer att vara en del av den&lt;br&gt;allmänna sjukförsäkringen. Verket har således inte något ansvar för vare&lt;br&gt;sig förmånen eller kostnadsutvecklingen för denna i det nya systemet.&lt;br&gt;Verket har inte heller några andra uppgifter på läkemedelsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan utgångspunkt för kommitténs överväganden har varit att hitta&lt;br&gt;en lösning som ger landstingen ett reellt inflytande över och insyn i&lt;br&gt;prisregleringen på området. En tredje utgångspunkt har varit att systemet&lt;br&gt;måste vara förenligt med de regler som gäller inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya systemet bygger på att den statliga myndigheten fastställer de&lt;br&gt;förmånsgrundande priserna för de läkemedel och övriga produkter som&lt;br&gt;omfattas av förmånsystemet. Dessa beslut föregås emellertid i princip av&lt;br&gt;överläggningar mellan landstingen och företagen när det gäller apotekens&lt;br&gt;inköpspris (AIP) och mellan landstingen och Apoteksbolaget när det&lt;br&gt;gäller bolagets handelsmarginal för den del av verksamheten som drivs&lt;br&gt;inom ramen för bolagets monopol. Landstingen förutsätts således ha&lt;br&gt;direkta överläggningar både med berörda företag och Apoteksbolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga myndigheten kan sägas tillhandahålla en &amp;quot;arena&amp;quot; för par-&lt;br&gt;ternas överläggningar om priserna och handelsmarginalema. Viktiga&lt;br&gt;uppgifter i det sammanhanget är bl.a. att se till att procedurerna kring&lt;br&gt;överläggningarna och fastställandet av priserna sköts i enlighet med&lt;br&gt;gällande regler. Den nya myndigheten skall vara neutral och oberoende&lt;br&gt;i sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En organisationskommitté skall svara för genomförandet av den nya&lt;br&gt;organisationen. Denna bör närmare överväga vilken typ av myndighet&lt;br&gt;som skall inrättas, den nya myndighetens kompetensbehov, dimensione-&lt;br&gt;ring och beslutsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelskommittéerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vårt uppdrag ingår att överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas&lt;br&gt;för att stärka läkemedelskommittéma inflytande över läkemedelsförskriv-&lt;br&gt;ningen. I det sammanhanget skall särskilt uppmärksammas möjligheterna&lt;br&gt;att erbjuda de privatpraktiserande läkarna möjligheter att medverka i&lt;br&gt;arbetet med att ta fram kommittéernas rekommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förskrivaren har en central roll för läkemedelsförskrivningen. Vid&lt;br&gt;förskrivningsbeslutet fattar förskrivaren ett beslut som grundar sig på&lt;br&gt;patientens sjukdomstillstånd och på förskrivarens kunskap och erfaren-&lt;br&gt;het. Både förskrivarens kunskaper och erfarenheter och patientens önske-&lt;br&gt;mål kan påverka läkemedelsvalet i en riktning som inte överensstämmer&lt;br&gt;med den farmakologiska och ekonomiska värdering som ingår i vad vi&lt;br&gt;vanligen kallar ett rationellt läkemedelsval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till bilden hör också att informationsflödet till förskrivare är oerhört&lt;br&gt;omfattande. Det domineras av information från läkemedelsindustrin som&lt;br&gt;är en mycket stark informationspart. På det nationella planet finns&lt;br&gt;offentliga organ som har i uppdrag att medverka till kunskapsuppbygg-&lt;br&gt;nad och/eller information om läkemedel, nämligen Läkemedelsverket,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik&lt;br&gt;(SBU) och Apoteksbolaget. Regionalt finns läkemedelsinformationscen-&lt;br&gt;tralema - sju till antalet - som stöd till förskrivare vid komplicerade&lt;br&gt;läkemedelsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rådgivande läkemedelskommittéerna är landstingens expertorgan på&lt;br&gt;läkemedel. På flera håll i landet har aktiva läkemedelskommittéer burna&lt;br&gt;av eldsjälar utvecklat arbets- och informationsformer som fått god ge-&lt;br&gt;nomslagskraft i vården. Av olika skäl - framför allt att landstingen inte&lt;br&gt;har haft tillräckliga incitament att ge läkemedelskommittéma de ekono-&lt;br&gt;miska förutsättningar och den status som krävs - har kommittéerna inte&lt;br&gt;infriat de höga förväntningar som ställts på dem, bl.a. i flera statliga&lt;br&gt;utredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommittén bör de i dag verksamma läkemedelskommittéerna&lt;br&gt;vidareutvecklas med något ändrade arbetsformer och kraftfullt ökade&lt;br&gt;resurser. Våra förslag bygger på att huvudansvaret för styrningen av&lt;br&gt;läkemedelsförskrivningen läggs dels på läkemedelskommittéerna som&lt;br&gt;skall arbeta på uppdrag av landstingen, dels på den enskilde förskriva-&lt;br&gt;ren, chefsöverläkaren och grupper av förskrivare som en del i kvalitets-&lt;br&gt;säkringsarbetet. Landstingen har ansvaret för att läkemedelskommittéerna&lt;br&gt;får en stabil finansiering. Staten har ett ansvar för att kommittéerna får&lt;br&gt;kunskapsunderlag från de statliga myndigheterna på området. De statliga&lt;br&gt;insatserna på detta område bör förstärkas. Ytterligare sex miljoner bör&lt;br&gt;avsättas för Läkemedelsverkets värderingar av och information om bl.a.&lt;br&gt;nya läkemedel, vilket är en fördubbling av resurserna inom verket på&lt;br&gt;området. Statliga medel bör vidare avsättas för uppbyggnad av nationella&lt;br&gt;kunskapsöversikter som stöd för läkemedelskommittéernas arbete; en&lt;br&gt;med aktuella terapirekommendationer och en med värderingar av hälso-&lt;br&gt;ekonomiska studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag finns det cirka 85 läkemedelskommittéer i sjukvården. Det är ett&lt;br&gt;för stort antal för att ge rimliga förutsättningar för ett effektivt resursut-&lt;br&gt;nyttjande. En kommitté per landsting bör enligt vår bedömning kunna&lt;br&gt;vara optimalt i ett landsting av genomsnittlig storlek. Denna kommitté&lt;br&gt;bör ha det övergripande och samordnande ansvaret för de uppgifter som&lt;br&gt;behöver utföras av och eller med stöd av olika specialistgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att läkemedelskommittéernas verksamhet skall regleras i en&lt;br&gt;särskild lag. Av denna framgår att det i varje landsting skall finnas en&lt;br&gt;eller flera läkemedelskommittéer. Landstinget bestämmer vilket organ&lt;br&gt;som skall tillsätta kommittén. Både offentligt anställda och privatprakti-&lt;br&gt;serande förskrivare bör ges möjlighet att medverka i kommitténs arbete.&lt;br&gt;Läkemedelskommittéernas uppgift är att lämna rekommendationer och&lt;br&gt;på annat sätt verka för en tillförlitlig och rationell läkemedelsanvändning&lt;br&gt;inom landstinget baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Kom-&lt;br&gt;mittén har rätt att få information om hur grupper av förskrivare - och&lt;br&gt;vissa fall enskilda förskrivare - följer/accepterar dess rekommendationer.&lt;br&gt;Denna information skall användas för uppföljning av läkemedelsförskriv-&lt;br&gt;ningen inom landstinget samt som underlag för diskussioner med olika&lt;br&gt;förskrivargrupper och för fortbildning. Läkemedelskommittéerna bör&lt;br&gt;samverka med varandra och med kommittéerna vid universitetssjukhusen&lt;br&gt;samt med berörda statliga myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomisk och medicinsk uppföljning av läkemedelsförskrivningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vårt uppdrag ingår också att behandla frågan om hur uppföljningen av&lt;br&gt;förskrivningarna och de kostnader dessa genererar kan förbättras i såväl&lt;br&gt;i den offentligt som privat bedrivna vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En central utgångspunkt för de nu aktuella reformerna på läkemedels-&lt;br&gt;området är att de samlade resurserna för hälso- och sjukvård skall an-&lt;br&gt;vändas så effektivt som möjligt. Ett annat väsentligt syfte är att öka&lt;br&gt;kvaliteten i läkemedelsförskrivningen genom läkemedelskommittéernas&lt;br&gt;arbete och förskrivamas kvalitetssäkringsarbete. Detta ställer krav på&lt;br&gt;bättre informationssystem på läkemedelsområdet såväl när det gäller&lt;br&gt;ekonomisk redovisning som ekonomisk och medicinsk uppföljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingens intresse av att följa läkemedelsförskrivningen och dess&lt;br&gt;utveckling kan ses ur två perspektiv. Det ena är att aktivt medverka till&lt;br&gt;att läkemedelshanteringen integreras som en del av de behandlingstera-&lt;br&gt;pier som står till buds. Detta kommer att leda till att patienterna får en&lt;br&gt;kvalitativt bättre behandling och att effektiviteten kan förbättras. Här är&lt;br&gt;det främst läkemedelskommittéerna som kan ges värdefulla roller. Det&lt;br&gt;andra är att arbeta aktivt för att läkemedelskostnaderna hålls på en rimlig&lt;br&gt;nivå. Förutsättningarna för detta ökar när landstingen får ett samman-&lt;br&gt;hållet kostnadsansvar för läkemedel och övriga kostnader för hälso- och&lt;br&gt;sjukvården. Detta innebär samtidigt att man måste acceptera att det finns&lt;br&gt;möjligheter att följa hur kostnaderna genereras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen har som finansiärer av läkemedelsförmånen behov av att&lt;br&gt;kunna härleda läkemedelsförskrivningen till olika kostnadsbärare, dvs.&lt;br&gt;olika sjukhus, vårdcentraler, basenheter, privatpraktiserande läkare etc.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana uppgifter behövs både som underlag för ekonomisk uppföljning&lt;br&gt;och för budgetfördelning. Landstingen har däremot inte behov av att&lt;br&gt;kunna ta del av uppgifter som rör enskilda patienters läkemedelsköp&lt;br&gt;eller enskilda förskrivares forskrivningsmönster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelskommittéer och förskrivare har inte heller något behov av&lt;br&gt;att få tillgång till information som gör det möjligt att identifiera enskilda&lt;br&gt;patienter. Kommittéer, chefsöverläkare, grupper av förskrivare och en-&lt;br&gt;skilda förskrivare har däremot behov av att få information om läkeme-&lt;br&gt;delsförskrivningen inom landstinget. Den enskilde förskrivaren bör få&lt;br&gt;information om sitt eget förskrivningsmönster bl.a. för att kunna följa&lt;br&gt;upp om det överensstämmer med de rekommendationer om läkemedels-&lt;br&gt;val som finns inom landstinget. Grupper av förskrivare och chefsöver-&lt;br&gt;läkare bör få information på aggregerad nivå om det förskrivningsmön-&lt;br&gt;ster som tillämpas inom den egna mottagningen. Läkemedelskommittéer-&lt;br&gt;na bör få information om olika förskrivargruppers förskrivningsmönster.&lt;br&gt;Chefsöverläkare och läkemedelskommittéer bör också kunna ta del av in-&lt;br&gt;formation om enskilda förskrivares förskrivningsmönster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att två nya register upprättas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ett förskrivarregister hos Socialstyrelsen som innehåller information&lt;br&gt;om förskrivarens identitet, yrke, specialitet och tjänsteställe samt en&lt;br&gt;förskrivarkod som är unik för varje förskrivare samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ett receptregister hos Apoteksbolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet bygger på att uppgifterna på receptet kompletteras med pa-&lt;br&gt;tientens postnummer och förskrivarens kod. Kommittén har vidare gjort&lt;br&gt;bedömningen att information om förskrivningsorsaken starkt skulle för-&lt;br&gt;bättra möjligheterna att göra mer kvalitativa analyser av läkemedelsför-&lt;br&gt;skrivningen, bl.a. inom ramen för läkemedelskommittéernas uppföljning&lt;br&gt;av hur olika sjukdomar behandlas, men också i det kvalitetssäkringsrbete&lt;br&gt;som varje förskrivare är skyldig att svara för. Vi föreslår att Socialstyrel-&lt;br&gt;sen får regeringens uppdrag att överväga hur ett klassificeringssystem&lt;br&gt;som anger förskrivningsorsak kan utformas. Avsikten är att förskriv-&lt;br&gt;ningsorsaken skall kunna anges på receptet i form av en kod. Data-&lt;br&gt;fångsten av de uppgifter som behövs for den ekonomiska och medicin-&lt;br&gt;ska uppföljningen sker i samband med receptexpedieringen, varefter data&lt;br&gt;fors över till receptregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Receptregistret skall användas som underlag for fakturering till lands-&lt;br&gt;tingen, landstingens ekonomiska uppföljning och planering samt läkeme-&lt;br&gt;delskommittémas och förskrivamas medicinska och ekonomiska uppfölj-&lt;br&gt;ning och kvalitetssäkringsarbete. Varken landsting, läkemedelskommit-&lt;br&gt;téer eller förskrivare får tillgång till uppgifter som gör det möjligt att&lt;br&gt;identifiera enskilda patienter. Vilken information som får samlas in via&lt;br&gt;receptblanketten till receptregistret och hur den får behandlas regleras i&lt;br&gt;en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apoteksbolaget bör vidare upprätta en högkostnadsdatabas för beräk-&lt;br&gt;ning av patientens egenavgift och bevakning av att patienten kommer i&lt;br&gt;åtnjutande av högkostnadsskyddet i läkemedelsförmånen. Databasen in-&lt;br&gt;nehåller endast personnummer, datum för läkemedelsköpet och kostnads-&lt;br&gt;uppgifter. Systemet bör bygga på att patienter som inte vill vara registre-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rade med personnummer i stället själva får lämna de underlag som be-&lt;br&gt;hövs för beräkningen av högkostnadsdatabasen genom att som nu spara&lt;br&gt;och uppvisa sina kvitton.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning av reformen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att berörda myndigheter, dvs. i första hand Läkeme-&lt;br&gt;delsverket och Socialstyrelsen ges ansvaret för att följa upp effekterna av&lt;br&gt;de reformer som föreslås i betänkandet. Universitet och institut som&lt;br&gt;bedriver forskning inom för uppföljningen relevanta områden bör en-&lt;br&gt;gageras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadseffekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besparingen för staten till följd av förslaget om en ny läkemedelsförmån&lt;br&gt;beräknas uppgå till drygt 960 miljoner kronor jämfört med utgiftsnivån&lt;br&gt;1994. Kommittén lämnar också förslag som ökar statens utgifter och&lt;br&gt;som i några fall skall finansieras inom ramen för läkemedelsförmånen.&lt;br&gt;Den sammanlagda besparingen för staten genom det förslag till läke-&lt;br&gt;medelsförmån och de övriga förslag som vi lämnar i detta betänkande&lt;br&gt;uppgår till 956 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser (SOU 1995:122)&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Remissinstanser:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Sundsvall, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i&lt;br&gt;Västerbottens län, Länsrätten i Kalmar län, Kriminalvårdsstyrelsen, Data-&lt;br&gt;inspektionen, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Läkemedelsverket,&lt;br&gt;Folkhälsoinstitutet, Statens beredning for utvärdering av medicinsk meto-&lt;br&gt;dik (SBU), Handikappombudsmannen, Stockholms Universitet, Juridiska&lt;br&gt;fakulteten, Lunds Universitet, Juridiska fakulteten, Universitetssjukhuset&lt;br&gt;i Huddinge, Universitetssjukhuset i Umeå, Medicinska forskningsrådet,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Statskontoret, Konkurrensverket, Konsumentverket,&lt;br&gt;Livsmedelsverket, Vämpliksverket, Spri, Handikappinstitutet, Apoteks-&lt;br&gt;bolaget AB, Stockholms läns landsting, Uppsala läns landsting, Söder-&lt;br&gt;manlands läns landsting, Östergötlands läns landsting, Jönköpings läns&lt;br&gt;landsting, Kronobergs läns landsting, Kalmar läns landsting, Blekinge&lt;br&gt;läns landsting, Kristianstads läns landsting, Malmöhus läns landsting,&lt;br&gt;Hallands läns landsting, Göteborgs och Bohus läns landsting, Älvsborgs&lt;br&gt;läns landsting, Skaraborgs läns landsting, Värmlands läns landsting,&lt;br&gt;Örebro läns landsting, Västmanlands läns landsting, Kopparbergs läns&lt;br&gt;landsting, Gävleborgs läns landsting, Västemorrlands läns landsting,&lt;br&gt;Jämtlands läns landsting, Västerbottens läns landsting, Norrbottens läns&lt;br&gt;landsting, Huddinge kommun, Stockholms kommun, Flens kommun,&lt;br&gt;Jönköpings kommun, Nybro kommun, Vimmerby kommun, Karlshamns&lt;br&gt;kommun, Kävlinge kommun, Malmö kommun, Gotlands kommun, Göte-&lt;br&gt;borgs kommun, Partilie kommun, Dals-Eds kommun, Gullspångs kom-&lt;br&gt;mun, Lindesbergs kommun, Gagnefs kommun, Härjedalens kommun,&lt;br&gt;Robertsfors kommun, Luleå kommun, Övertomeå kommun, Kommun-&lt;br&gt;förbundet i Stockholms län, Kommunförbundet Malmöhus, Älvsborgs&lt;br&gt;kommunförbund, Kommunförbundet Gävleborg, Kommunförbundet&lt;br&gt;Norrbotten, Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO),&lt;br&gt;Svenska arbetsgivareföreningen, Läkemedelsindustriföreningen (LIF),&lt;br&gt;Farmaciförbundet, Apoteksanställdas förbund, Sveriges farmacevtförbund&lt;br&gt;(SFF), Vårdförbundet SHSTF, Svenska kommunalarbetareförbundet&lt;br&gt;(SKAF), Svenska kommunaltjänstemannaförbundet (SKTF), Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet, FörsäkringskassefÖrbundet, Svenska Läkaresällskapet,&lt;br&gt;Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges Allmänna&lt;br&gt;Patientförening, Sveriges Läkarförbund, Tjänstemännens Centralorganisa-&lt;br&gt;tion (TCO), Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Sveriges Pensio-&lt;br&gt;närsförbund (SPF), Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO), Afasi-&lt;br&gt;förbundet i Sverige, Astma- och Allergiförbundet, Bröstcancerföreningar-&lt;br&gt;nas Riksorganisation (BRO), Riksförbundet döva, hörselskadade och&lt;br&gt;språkstörda bam (DHB), Riksföreningen Autism (FA), Förbundet blödar-&lt;br&gt;sjuka i Sverige (FBIS), Föreningen för El- och Bildskärms skadade&lt;br&gt;(FEB), Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB), Riksförbundet for ut-&lt;br&gt;vecklingsstörda bam, ungdomar och vuxna, Riksföreningen för rehabili-&lt;br&gt;tering av skallskadade (HJÄRNKRAFT), Hjärt- och lungsjukas Riksför-&lt;br&gt;bund, Hörselskadades riksförbund (HRF), Svenskt förbund for stomi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;opererade (ILCO), Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR),&lt;br&gt;Riksförbundet för dementas rättigheter, Riksförbundet för blodsjuka,&lt;br&gt;Riksförbundet för HIV-positiva, Riksförbundet av intresseföreningar för&lt;br&gt;schizofreni, Riksförbundet for rörelsehindrade bam och ungdomar&lt;br&gt;(RBU), Riksförbundet cystisk fibros (RfCF), Reumatikerförbundet, Riks-&lt;br&gt;förbundet för mag- och tarmsjuka (RMT), Riksförbundet for njursjuka&lt;br&gt;(RNj), Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH), Riksförbun-&lt;br&gt;det för trafik- och polioskadade (RTP), Riksförbundet mot Hjärnans&lt;br&gt;Kärlsjukdomar (STROKE), Svenska celiakiförbundet (SCF), Svenska&lt;br&gt;diabetesförbundet (SD), Svenska epilepsiförbundet (SEF), Svenska&lt;br&gt;laryngförbundet (SLF), Svenska parkinsonsförbundet, Svenska psoriasis-&lt;br&gt;förbundet (PSO), Synskadadades Riksförbund (SRF), De Handikappades&lt;br&gt;Riksförbund (DHR), Sveriges Dövas Riksförbund (SDR), Läkemedels-&lt;br&gt;grossistföreningen, AB Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Utöver remissinstanserna har svar spontant inkommit från:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Epilepsiföreningen i Stockholm, Kinglet AB, Lars Johannisson,&lt;br&gt;Stockholm, Storstockholms diabetesförening, Lena Broddeskog,&lt;br&gt;Örnsköldsvik, Ann-Marie Englund, Linköping, ADA AB, Gunilla Glad&lt;br&gt;m.fl., Linköping, Inga-Britt Palmqvist, Växjö, HusmodersfÖrbundet Hem&lt;br&gt;och Samhälle, Gun-Eva Larsson, Örnsköldsvik, Huddinge sjukhus, Sven-&lt;br&gt;ska sjukvårdsleverantörers förening, Försvarsmakten (ang reglering av&lt;br&gt;värnpliktigas sjukvård m.m), Svensk läkemedelsepidemiologisk förening,&lt;br&gt;Försäkringskassan i Stockholms län, Mölnlycke Inkontinensprodukter&lt;br&gt;AB, Uppsala läns diabetikerförening, Apotekarsocieteten, Märta&lt;br&gt;Lauritzen, Södersjukhuset, Uroterapeutisk förening, Ingrid Andersson,&lt;br&gt;distriktssköterska, Karolinska sjukhuset, RFSL, Contract Research AB,&lt;br&gt;Huddinge sjukhus - CF center, Svenska ParkinsonfÖrbundet, Svenska&lt;br&gt;PKU-fÖreningen, Margareta Nilsson, Umeå, Kungälvs lokalavdelning av&lt;br&gt;Psoriasisförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av departementspromemorians&lt;br&gt;förslag (Ds 1995:82)&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I det följande redovisas förslag som syftar till en rationell, effektiv och&lt;br&gt;säker läkemedelsförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen rör i huvudsak två områden. Dels förslag avseende den fra-&lt;br&gt;mtida omfattningen och inriktningen av Apoteksbolagets ensamrätt, dels&lt;br&gt;åtgärder för att precisera och effektivisera Apoteksbolagets verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har samrått med HSU 2000. Arbetsgruppens och HSU&lt;br&gt;2000:s förslag om vissa läkemedelsfrågor som redovisar i betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1995:122) Reform för recept bör ses i ett sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag om begränsning av ensamrätten att bedriva&lt;br&gt;detaljhandel med läkemedel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att Apoteksbolagets ensamrätt att bedriva detaljhandel med läkemedel&lt;br&gt;behålls för receptbelagda läkemedel;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att receptfria läkemedel delas upp i två klasser; dels sådana som en-&lt;br&gt;dast skall få säljas av Apoteksbolaget, dels sådana som skall få säljas&lt;br&gt;i öppen handel av den som har gjort anmälan om verksamheten till&lt;br&gt;Läkemedelsverket;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att sjukvårdshuvudmännen eller sjukhus för vilket det finns ett vård-&lt;br&gt;avtal med en sjukvårdshuvudman eller för vilken ersättning för sjuk-&lt;br&gt;vård utgår enligt 2 kap 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring&lt;br&gt;skall få upphandla läkemedel direkt från partihandeln;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att Apoteksbolaget även i fortsättningen skall tillhandahålla såväl&lt;br&gt;receptbelagda som receptffia läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Apoteksbolagets framtida roll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att förutsättningarna för bolaget ändras så&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att staten blir ensam ägare till Apoteksbolaget i syfte att effektivisera&lt;br&gt;styrningen av bolaget;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att staten genom sin ägarroll verkar för att Apoteksbolagets verksam-&lt;br&gt;het renodlas till en kärnverksamhet inom den nationella läkemedels-&lt;br&gt;försörjningen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att priset på Apoteksbolagets tjänster (marginalerna) fastställs av en&lt;br&gt;statlig myndighet på basis av bl.a. överläggningar mellan Apoteks-&lt;br&gt;bolaget och sjukvårdshuvudmännen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att Apoteksbolagets interna redovisning och organisation utformas så&lt;br&gt;att kostnader och intäkter inom olika verksamhetsgrenar framgår.&lt;br&gt;Syftet är bl.a. att motverka eventuell s.k. korssubventionering;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att Apoteksbolaget ges en fortsatt central roll när det gäller producent-&lt;br&gt;obunden läkemedelsinformation. Rollen specificeras i avtal med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;staten, i samband med överläggningar med sjukvårdshuvudmännen&lt;br&gt;samt vid direkta upphandlingar på regional nivå;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att Apoteksbolaget även i fortsättningen enligt avtal med försvaret&lt;br&gt;fullgör uppgifter inom totalförsvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen ovan föranleder en ny lag om handel med läkemedel och&lt;br&gt;ändringar i viss annan lagstiftning. Vidare följer av förslagen att ett nytt&lt;br&gt;avtal mellan staten och Apoteksbolaget måste slutas samt att ändringar i&lt;br&gt;Apoteksbolagets bolagsordning måste göras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Arbetsgruppens bedömning av effekterna av förslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen gör den bedömningen att de ovan föreslagna åtgärderna&lt;br&gt;lägger grunden till en mer rationell läkemedelsförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna insatserna höjer säkerheten i systemet samtidigt som till-&lt;br&gt;gängligheten för patienter och kunder ökar. Kostnadseffektiviteten i&lt;br&gt;systemet förstärks bl.a. genom att staten som ägare preciserar och ren-&lt;br&gt;odlar Apoteksbolagets uppgifter. Apoteksbolaget kommer enligt för-&lt;br&gt;slagen att utsättas för tydliga yttre krav från sjukvårdshuvudmännen och&lt;br&gt;från nya konkurrenter som säljer receptfria läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukvårdshuvudmännen, som föreslås få kostnadsansvaret för läkeme-&lt;br&gt;delsförmånen, kommer enligt förslagen att vid årliga överläggningar ges&lt;br&gt;möjligheter att förhandla marginalerna och i övrigt påverka Apoteksbola-&lt;br&gt;gets verksamhet och effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga säljare av receptffia läkemedel kommer genom pris- och pro-&lt;br&gt;dukterbjudanden att konkurrera med Apoteksbolaget. Detta bör främja&lt;br&gt;Apoteksbolagets kostnadseffektivitet och fömyelseförmåga. Åtgärder i&lt;br&gt;syfte att stävja korssubventionering mellan olika verksamhetsgrenar inom&lt;br&gt;Apoteksbolaget föreslås för att säkra en konkurrens på lika villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser (Ds 1995:82)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Remissinstanser:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Jönköping, Kommers-&lt;br&gt;kollegium, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Läkemedelsverket,&lt;br&gt;Smittskyddsinstitutet, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Medicinska&lt;br&gt;forskningsrådet, Statens veterinärmedicinska anstalt, Livsmedelsverket,&lt;br&gt;Konkurrensverket, Konsumentverket, Farmaceutiska fakulteten i&lt;br&gt;Uppsala, Stockholms läns landsting, Uppsala läns landsting, Söderman-&lt;br&gt;lands läns landsting, Östergötlands läns landsting, Jönköpings läns lands-&lt;br&gt;ting, Kronobergs läns landsting, Kalmar läns landsting, Blekinge läns&lt;br&gt;landsting, Kristianstads läns landsting, Malmöhus läns landsting,&lt;br&gt;Hallands läns landsting, Bohuslandstinget, Älvsborgs läns landsting,&lt;br&gt;Skaraborgs läns landsting, Värmlands läns landsting, Örebro läns lands-&lt;br&gt;ting, Västmanlands läns landsting, Kopparbergs läns landsting, Gävle-&lt;br&gt;borgs läns landsting, Västemorrlands läns landsting, Jämtlands läns&lt;br&gt;landsting, Västerbottens läns landsting, Norrbottens läns landsting,&lt;br&gt;Göteborgs kommun, Malmö kommun, Gotlands kommun, Landstingsför-&lt;br&gt;bundet, Svenska kommunförbundet, Apoteksbolaget AB, Apotekarsocie-&lt;br&gt;teten, Spri, Svenska Läkaresällskapet, Hälsokostrådet, Landsorganisa-&lt;br&gt;tionen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Cen-&lt;br&gt;tralorganisationen SACO/SR, Sveriges arbetsgivareförening (SAF), Läke-&lt;br&gt;medelsindustriföreningen (LIF), Farmaciförbundet, Apoteksanställdas&lt;br&gt;förbund, Sveriges FarmacevtfÖrbund (SFF), Sveriges läkarförbund,&lt;br&gt;Sveriges tandläkarförbund, Sveriges veterinärförbund, Vårdförbundet&lt;br&gt;SHSTF, Sveriges allmänna patientförening, Svenska Industriförbundet,&lt;br&gt;HandelstjänstemannafÖrbundet, Företagens riksförbund, Grossistförbun-&lt;br&gt;det Svensk Handel, Sveriges LivsmedelshandlarfÖrbund, Föreningen for&lt;br&gt;landsbygdshandelns främjande, ICA, KF, Dagab, Sveriges köpmannaför-&lt;br&gt;bund, Sveriges kommunalråd, Dagligvaruleverantörers förbund, Läkeme-&lt;br&gt;delsgrossistfÖreningen, Farmacevtiska studentkåren, Glesbygdsmyndig-&lt;br&gt;heten, Kinglet AB, Försvarsmakten, ÖCB, Åhléns, Koopi, Ellos, KTF,&lt;br&gt;Apoteksanställdas förbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om högkostnadsskydd vid köp av&lt;br&gt;läkemedel m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Receptbelagda läkemedel och vissa receptfria läkemedel som av&lt;br&gt;läkare, tandläkare, distriktssköterska eller legitimerad tandhygienist för-&lt;br&gt;skrivs för människor i syfte att påvisa, lindra eller bota sjukdom eller&lt;br&gt;symtom på sjukdom eller i likartat syfte, omfattas av högkostnadsskydd&lt;br&gt;enligt 4 § om ett försäljningspris fastställts för läkemedlet på det sätt&lt;br&gt;som anges i 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om att ett visst receptbelagt läkemedel eller en viss grupp av sådana&lt;br&gt;läkemedel inte skall omfattas av högkostnadsskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om vilka receptffia läkemedel som omfattas av högkostnadsskydd,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om att läkemedel som avses i 5 § första stycket andra meningen och&lt;br&gt;tredje stycket läkemedelslagen (1992:859) får omfattas av högkostnad-&lt;br&gt;skydd utan att pris fastställs för dessa medel på det sätt som anges i 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i denna lag sägs om landsting gäller även kommuner som&lt;br&gt;inte ingår i något landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Under förutsättning att ett försäljningspris har fastställts för varan på&lt;br&gt;det sätt som anges i 3 § skall högkostnadsskydd enligt 4 § omfatta även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. varor på vilka 3 § läkemedelslagen (1992:859) är tillämplig och som&lt;br&gt;förskrivs enbart i födelsekontrollerande syfte av läkare eller barnmor-&lt;br&gt;skor, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förbrukningsartiklar som behövs vid stomi och som förskrivs av&lt;br&gt;läkare eller av annan som Socialstyrelsen förklarat behörig därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Riksförsäkringsverket skall på begäran av den som marknadsför en&lt;br&gt;vara som avses i 1 eller 2 § fastställa ett försäljningspris för varan. Den&lt;br&gt;sökande skall förebringa den utredning som behövs för att priset skall&lt;br&gt;kunna fastställas. Innan Riksförsäkringsverket meddelar beslut i ett så-&lt;br&gt;dant ärende skall sökanden och landstingen ges tillfälle till överlägg-&lt;br&gt;ningar med myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om ändring av ett tidigare fastställt försäljningspris får, förutom&lt;br&gt;av Riksförsäkringsverket, tas upp på begäran av den som marknadsför&lt;br&gt;varan eller av ett landsting. Dessa har även rätt att påkalla överläggning&lt;br&gt;med Riksförsäkringsverket. Om inte överläggning begärs kan Riksför-&lt;br&gt;säkringsverket fastställa det nya priset på grundval av tillgänglig utred-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Med högkostnadsskydd avses en reducering av kostnaden för inköp&lt;br&gt;av förmånsberättigade varor som avses i 1 och 2 §§. Kostnadsreduce-&lt;br&gt;ringen beräknas på det sammanlagda pris som fastställts enligt 3 § eller,&lt;br&gt;i förekommande fall, annars gäller för läkemedel som avses i 1 § andra&lt;br&gt;stycket 3 eller 5 §, för varor som den förmånsberättigade köper under ett&lt;br&gt;år räknat från det första inköpstillfället. Till den del kostnadsreducering-&lt;br&gt;en hänför sig till ett inköpstillfälle minskas det belopp den enskilde skall&lt;br&gt;erlägga i motsvarande mån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett sammanlagt pris som inte överstiger 400 kronor lämnas ingen&lt;br&gt;kostnadsreducering. Om det sammanlagda priset överstiger detta belopp,&lt;br&gt;utgör kostnadsreduceringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 50 procent av den del av det sammanlagda priset som överstiger 400&lt;br&gt;kronor men inte 1 200 kronor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 75 procent av den del av det sammanlagda priset som överstiger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 200 kronor men inte 2 800 kronor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 90 procent av den del av det sammanlagda priset som överstiger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 800 kronor men inte 3 800 kronor, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. hela det sammanlagda priset till den del det överstiger 3 800 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera bam under 18 år i sin&lt;br&gt;vård, tillämpas bestämmelserna i första och andra styckena gemensamt&lt;br&gt;för barnen. Kostnadsreducering gäller under tid som avses i första&lt;br&gt;stycket även för bam som under denna tid fyller 18 år. Med förälder&lt;br&gt;avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den med vilken en&lt;br&gt;förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit gift eller&lt;br&gt;har eller har haft bam med föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § För varje läkemedel, till vilket det på den svenska marknaden finns&lt;br&gt;en likvärdig motsvarighet i form av ett eller flera generiska läkemedel,&lt;br&gt;skall ett lägre pris än det fastställda gälla vid tillämpningen av 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkrings-&lt;br&gt;verket meddelar föreskrifter om vilka läkemedel ett sådant pris skall&lt;br&gt;tillämpas för och om det pris som därvid skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsverket får medge undantag från bestämmelserna i första&lt;br&gt;stycket för en enskild person, om det finns synnerliga skäl for det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § I den mån regeringen så föreskriver har den som är under 16 år rätt&lt;br&gt;till nedsättning av det fastställda priset per inköp för livsmedel som&lt;br&gt;avses i 20 § livsmedelslagen (1971:511) med hela det belopp som över-&lt;br&gt;stiger 120 kronor om livsmedlen förskrivs av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer&lt;br&gt;villkor för att tillhandahålla sådana livsmedel till nedsatt pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för livsmedlen får inte räknas samman med köp av sådana&lt;br&gt;läkemedel, födelsekontrollerande medel och förbrukningsartiklar som&lt;br&gt;avses i 1 och 2 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Förbrukningsartiklar som behövs for att tillföra kroppen ett läkeme-&lt;br&gt;del eller behövs för egenkontroll av medicinering tillhandahålls kost-&lt;br&gt;nadsfritt om de på grund av sjukdom förskrivs av läkare eller tandläkare&lt;br&gt;eller av någon annan som Socialstyrelsen förklarat behörig därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Rätt till förmåner enligt denna lag har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som är försäkrad enligt 1 kap. 3 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring och är bosatt i Sverige, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som, utan att vara bosatt här, har rätt till vårdförmåner i Sverige&lt;br&gt;vid sjukdom eller moderskap enligt vad som följer av rådets förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen&lt;br&gt;för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemed-&lt;br&gt;lemmar flyttar inom gemenskapen'.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till förmåner enligt 4 och 6 §§ med undantag för varor som avses&lt;br&gt;i 2 § 2 har även den som i annat fall, utan att vara bosatt i Sverige, har&lt;br&gt;anställning här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte för den som får sjukhusvård som avses i 5 § hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen (1982:763) eller i 2 kap. 4 § lagen om allmän för-&lt;br&gt;säkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Har den som avses i 8 § inköpt varor som avses i 1 § eller 2 § 1 i&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island eller Norge och har läkemedlen eller de födel-&lt;br&gt;sekontrollerande medlen förskrivits av läkare i Sverige eller av behörig&lt;br&gt;läkare i annat nordiskt land än där inköpet gjordes, ersätts den del av&lt;br&gt;inköpskostnaden som överstiger den kostnad som han skulle ha fått&lt;br&gt;vidkännas om varan inköpts i Sverige. I fråga om vara för vilken fast-&lt;br&gt;ställts pris på det sätt som anges i 3 § skall ersättning inte beräknas på&lt;br&gt;högre inköpskostnad än som motsvarar det fastställda priset eller, i det&lt;br&gt;fall bestämmelserna i 5 § är tillämpliga, det lägre pris som följer av&lt;br&gt;sistnämnda paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning betalas ut av Apoteksbolaget Aktiebolag mot att recept och&lt;br&gt;kvitto på det gjorda inköpet visas upp. Har ersättningen inte begärts&lt;br&gt;inom ett år från inköpstillfället utbetalas den inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Kostnader för förmåner enligt denna lag ersätts av det landsting&lt;br&gt;inom vars område den berättigade är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den berättigade inte är bosatt inom någon landstings område, skall&lt;br&gt;det landsting inom vars område den berättigade eller familjemedlemmen&lt;br&gt;är förvärvsverksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, det&lt;br&gt;landsting inom vars område personen är registrerad som arbetssökande,&lt;br&gt;svara för kostnader för förmåner enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Efter överenskommelse med en annan stat får regeringen före-&lt;br&gt;skriva att denna lag skall tillämpas helt eller delvis på personer, som&lt;br&gt;utan att vara svenska medborgare vistas i Sverige och på vilka lagen&lt;br&gt;annars inte är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sådan överenskommelse innefattar åtagande för Sverige att&lt;br&gt;svara för förmåner enligt denna lag ersätts kostnaderna av det landsting&lt;br&gt;inom vars område den som förskrivit en förmånsberättigad vara har sin&lt;br&gt;verksamhetsort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Rätten till förmån enligt denna lag prövas av det landsting som&lt;br&gt;enligt 10 och 11 §§ har att svara för kostnaden för förmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 10 §, 11 § andra stycket och&lt;br&gt;12 § den 1 januari 1998 och i övrigt den 1 januari 1997 då lagen&lt;br&gt;(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. skall upphöra&lt;br&gt;att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Såvitt avser kostnader som uppkommit enligt denna lag före den&lt;br&gt;1 januari 1998 skall 10 och 12 §§ lagen (1981:49) om begränsning av&lt;br&gt;läkemedelskostnader, m.m. alltjämt gälla. Därvid skall som beslut enligt&lt;br&gt;7 § nämnda lag anses beslut enligt 4 § denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. En kostnadsbefrielse enligt 7 § lagen (1981:49) om begränsning av&lt;br&gt;läkemedelskostnader, m.m. som gäller vid ikraftträdandet skall bestå&lt;br&gt;enligt äldre föreskrifter även efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Med fastställt försäljningspris enligt 3 § skall likställas pris som&lt;br&gt;fastställts av Riksförsäkringsverket enligt 3 § lagen (1981:49) om be-&lt;br&gt;gränsning av läkemedelskostnader, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 416 (Celex 371L1408).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen Prop. 1996/97:27&lt;br&gt;(1982:763) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)'&lt;br&gt;dels att 18 och 26 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 3 c, 18 b och&lt;br&gt;26 a §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3c§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Landstinget skall erbjuda dem&lt;br&gt;som är bosatta inom landstinget&lt;br&gt;och som på grund av allvarlig&lt;br&gt;sjukdom eller efter behandling för&lt;br&gt;sådan sjukdom är i fortlöpande&lt;br&gt;behov därav, förbrukningsartiklar&lt;br&gt;som behövs vid urininkontinens,&lt;br&gt;urinretention eller tarminkonti-&lt;br&gt;nens. Förbrukningsartiklar som&lt;br&gt;avses här får förskrivas av läkare&lt;br&gt;samt av annan hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdspersonal som Socialstyrelsen&lt;br&gt;förklarat behörig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingets ansvar omfattar&lt;br&gt;dock inte förbrukningsartiklar som&lt;br&gt;en kommun inom landstinget har&lt;br&gt;ansvar för enligt 18 b §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som&lt;br&gt;bor i en sådan boendeform eller bostad som avses i 20 § andra stycket&lt;br&gt;och 21 § tredje stycket socialtjänstlagen (1980:620). Varje kommun&lt;br&gt;skall även i samband med dagverksamhet, som omfattas av 10 § social-&lt;br&gt;tjänstlagen, erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som vistas där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får även i övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen&lt;br&gt;hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget får till en kommun&lt;br&gt;inom landstinget överlåta skyldig-&lt;br&gt;heten att erbjuda sådan vård, som&lt;br&gt;sägs i andra stycket, om lands-&lt;br&gt;tinget och kommunen kommer&lt;br&gt;överens om det samt regeringen&lt;br&gt;medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget får till en kommun&lt;br&gt;inom landstinget överlåta skyldig-&lt;br&gt;heten att erbjuda sådan vård, som&lt;br&gt;sägs i andra stycket, om lands-&lt;br&gt;tinget och kommunen kommer&lt;br&gt;överens om det samt regeringen&lt;br&gt;medger det. Överenskommelsen&lt;br&gt;får avse även ansvar för förbruk-&lt;br&gt;ningsartiklar som avses i 3 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens ansvar enligt första och tredje styckena och kommunens&lt;br&gt;befogenhet enligt andra stycket omfattar inte sådan hälso- och sjukvård&lt;br&gt;som meddelas av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Lagen omtryckt (1992:567).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1382.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgif-&lt;br&gt;ter som kommunen ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som inne-&lt;br&gt;fattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse&lt;br&gt;överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller&lt;br&gt;en enskild individ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall i samband med&lt;br&gt;hälso- och sjukvård enligt 18 §&lt;br&gt;första stycket erbjuda dem som på&lt;br&gt;grund av allvarlig sjukdom eller&lt;br&gt;efter behandling för sådan sjuk-&lt;br&gt;dom är i fortlöpande behov därav&lt;br&gt;förbrukningsartiklar vidurininkon-&lt;br&gt;tinens, urinretention eller t arm in-&lt;br&gt;kontinens. Beträffande behörig-&lt;br&gt;heten att förskriva förbruk-&lt;br&gt;ningsartiklar som avses här äger&lt;br&gt;vad som föreskrivs i 3 c § motsva-&lt;br&gt;rande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av patienter får vårdavgifter tas ut enligt grunder som landstinget eller&lt;br&gt;kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Pa-&lt;br&gt;tienter som är bosatta inom landstinget respektive kommunen, liksom&lt;br&gt;patienter som avses i 3 b §, skall därvid behandlas lika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för sådan vård som den har&lt;br&gt;betalningsansvar för enligt 2 § lagen (1990:1404) om kommunernas&lt;br&gt;betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Detsamma gäller i fråga&lt;br&gt;om sådan psykiatrisk långtidssjukvård med huvudsaklig omvårdnadsin-&lt;br&gt;riktning för vilken kommunen enligt 9 § samma lag har åtagit sig betal-&lt;br&gt;ningsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter för vård enligt 18 §&lt;br&gt;eller för sådan långtidssjukvård&lt;br&gt;som en kommun har betal-&lt;br&gt;ningsansvar för enligt 2 eller 9 §&lt;br&gt;lagen (1990:1404) om kommuner-&lt;br&gt;nas betalningsansvar för viss&lt;br&gt;hälso- och sjukvård får inte, till-&lt;br&gt;sammans med avgifter som avses&lt;br&gt;i 35 § tredje stycket socialtjänst-&lt;br&gt;lagen (1980:620) uppgå till så&lt;br&gt;stort belopp att den enskilde inte&lt;br&gt;förbehålls tillräckliga medel för&lt;br&gt;sina personliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter för vård enligt 18 §&lt;br&gt;eller förbrukningsartiklar enligt&lt;br&gt;18 b § eller för sådan långtids-&lt;br&gt;sjukvård som en kommun har be-&lt;br&gt;talningsansvar för enligt 2 eller&lt;br&gt;9 § lagen (1990:1404) om kom-&lt;br&gt;munernas betalningsansvar för viss&lt;br&gt;hälso- och sjukvård får inte, till-&lt;br&gt;sammans med avgifter som avses&lt;br&gt;i 35 § tredje stycket socialtjänst-&lt;br&gt;lagen (1980:620) uppgå till så&lt;br&gt;stort belopp att den enskilde inte&lt;br&gt;förbehålls tillräckliga medel för&lt;br&gt;sina personliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som har erlagt vårdavgifter&lt;br&gt;som avser öppen hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård enligt denna lag i andra fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1750.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;än som avses i 18 § första stycket&lt;br&gt;eller avgifter för förbruknings-&lt;br&gt;artiklar som avses i 3 c § med&lt;br&gt;sammanlagt högst 900 kronor är&lt;br&gt;befriad från att därefter erlägga&lt;br&gt;ytterligare avgifter för vård eller&lt;br&gt;sådana förbrukningsartiklar under&lt;br&gt;den tid som återstår av ett år,&lt;br&gt;räknat från det första tillfället vid&lt;br&gt;vilket vårdavgift erlagts. Lands-&lt;br&gt;tinget får bestämma den samman-&lt;br&gt;lagda avgiftssumma som skall&lt;br&gt;läggas till grundför avgiftsbefriel-&lt;br&gt;se till ett lägre belopp än 900&lt;br&gt;kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en förälder eller föräldrar&lt;br&gt;gemensamt flera barn under 18 år&lt;br&gt;i sin vård, får barnen gemensamt&lt;br&gt;avgiftsbefrielse när kostnaderna&lt;br&gt;för vårdavgifter enligt första&lt;br&gt;stycket sammanlagt uppgår till&lt;br&gt;900 kronor eller det lägre belopp&lt;br&gt;som bestämts av landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsbefrielse gäller under&lt;br&gt;den tid som avses i första stycket&lt;br&gt;även för barn som under denna&lt;br&gt;tid fyller 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förälder avses även foster-&lt;br&gt;förälder. Som förälder räknas&lt;br&gt;även den med vilken en förälder&lt;br&gt;stadigvarande sammanbor och&lt;br&gt;som är eller har varit gift eller&lt;br&gt;har eller har haft barn med för-&lt;br&gt;äldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:793) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med&lt;br&gt;kommunal primärvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:1136) om försöksverksamhet&lt;br&gt;med kommunal primärvård i paragrafens lydelse enligt lagen&lt;br&gt;(1996:1136) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Följande föreskrifter, utöver de&lt;br&gt;som gäller all hälso- och sjukvård,&lt;br&gt;i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763) gäller för den primär-&lt;br&gt;vård som ingår i försöksverksam-&lt;br&gt;heten, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § om läkare under allmän-&lt;br&gt;tjänstgöring eller specialistutbild-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § om bemyndigande för rege-&lt;br&gt;ringen att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;behörighet till tjänster inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 och 21 §§ om planering av&lt;br&gt;hälso- och sjukvården och om&lt;br&gt;samverkan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § första stycket om ledningen&lt;br&gt;av den kommunala hälso- och&lt;br&gt;sjukvården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § om vårdavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;§*&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Följande föreskrifter, utöver de&lt;br&gt;som gäller all hälso- och sjukvård,&lt;br&gt;i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763) gäller för den primär-&lt;br&gt;vård som ingår i försöksverksam-&lt;br&gt;heten, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § om läkare under allmän-&lt;br&gt;tjänstgöring eller specialistutbild-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § om bemyndigande för rege-&lt;br&gt;ringen att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;behörighet till tjänster inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 och 21 §§ om planering av&lt;br&gt;hälso- och sjukvården och om&lt;br&gt;samverkan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § första stycket om ledningen&lt;br&gt;av den kommunala hälso- och&lt;br&gt;sjukvården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 och 26 a §§ om vårdavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse 1996:793.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om handel med läkemedel m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag finns bestämmelser om handel med läkemedel och om&lt;br&gt;läkemedelsförsörjning. Termer och begrepp som används i läkemedels-&lt;br&gt;lagen (1992:859) har samma betydelse i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handel med läkemedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Med detaljhandel avses i denna lag försäljning till den som är kon-&lt;br&gt;sument eller till sjukvårdshuvudman, sjukhus eller annan sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättning eller till den som är behörig att förordna läkemedel. Med parti-&lt;br&gt;handel avses annan försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handel med läkemedel skall bedrivas på sådant sätt att läkemedlen inte&lt;br&gt;skadar människor, egendom eller miljö samt så att läkemedlens kvalitet&lt;br&gt;inte försämras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Partihandel med läkemedel får bedrivas endast av den som fått&lt;br&gt;Läkemedelsverkets tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Detaljhandel med sådana varor som omfattas av bestämmelserna i&lt;br&gt;läkemedelsförordningen (1962:701) och lagen (1981:50) med bestämmel-&lt;br&gt;ser om vissa medel avsedda för injektion i dessas lydelse före den 1 juli&lt;br&gt;1993 får drivas endast av staten eller av juridisk person i vilken staten&lt;br&gt;äger ett bestämmande inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer av vem och på vilka villkor sådan handel får&lt;br&gt;drivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Detaljhandel med läkemedel, avseende försäljning till en sjukvårds-&lt;br&gt;huvudman eller till ett sjukhus för vilket finns ett vårdavtal med en sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudman eller för vilket ersättning för sjukhusvård lämnas enligt&lt;br&gt;2 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring får bedrivas av den&lt;br&gt;som har tillstånd till partihandel med läkemedel. Detsamma gäller för&lt;br&gt;försäljning av vacciner och serum till andra sjukvårdsinrättningar eller&lt;br&gt;till läkare eller veterinärer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Läkemedelsförsörjning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Staten eller den juridiska person till vilken staten givit uppdrag driva&lt;br&gt;detaljhandel med läkemedel enligt 4 § har ansvar för läkemedelsförsörj-&lt;br&gt;ningen till allmänheten och till hälso- och sjukvården för människor och&lt;br&gt;djur. Läkemedelsförsörjningen skall bedrivas rationellt och på sådant sätt&lt;br&gt;att behovet av säkra och effektiva läkemedel för människor och djur&lt;br&gt;tryggas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Information m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § Bestämmelser om information, förordnande och utlämnande finns i&lt;br&gt;läkemedelslagen (1992:859).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § Läkemedelsverket har tillsyn över efterlevnaden av denna lag samt&lt;br&gt;av de föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 24 § läkemedelslagen (1992:859) gäller även vid&lt;br&gt;tillsyn enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillstånd och handläggning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § Beslut av Läkemedelsverket som avses i 3 § skall fattas inom den&lt;br&gt;tid som regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd enligt 3 § får återkallas om någon av de väsentliga förut-&lt;br&gt;sättningar som förelåg när tillståndet meddelades inte längre föreligger&lt;br&gt;eller om något krav som är av särskild betydelse för kvalitet och säker-&lt;br&gt;het inte följs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Den som ansöker om tillstånd enligt 3 § skall betala ansöknings-&lt;br&gt;och årsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar om avgifternas storlek och får meddela ytterligare&lt;br&gt;föreskrifter om sådana avgifter. Efter bemyndigande av regeringen får&lt;br&gt;Läkemedelsverket meddela sådana ytterligare föreskrifter om avgifter&lt;br&gt;som inte gäller avgifternas storlek.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansvar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 3, 4 eller 5 §&lt;br&gt;döms till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är belagd&lt;br&gt;med straff enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Läkemedel som varit föremål for brott enligt denna lag eller värdet&lt;br&gt;därav samt vinning av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte&lt;br&gt;är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 § Beslut av Läkemedelsverket i ett enskilt fall meddelat enligt denna&lt;br&gt;lag eller enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag&lt;br&gt;får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som Läkemedelsverket, länsrätten eller kammarrätten i ett en-&lt;br&gt;skilt fall meddelar skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ytterligare föreskrifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 § Regeringen får besluta om ytterligare föreskrifter som behövs för&lt;br&gt;att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta till Läkemedelsverket att besluta om sådana&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 då lagen (1970:205) om&lt;br&gt;detaljhandel med läkemedel skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om läkemedelslagen (1992:859)&lt;br&gt;dels att 18, 20 och 26 §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 22 a-22 c, 26 a&lt;br&gt;och 27 a, av följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med detaljhandel avses i denna&lt;br&gt;lag försäljning till den som inte&lt;br&gt;har tillstånd till försäljning. Med&lt;br&gt;partihandel avses annan försälj-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handel med läkemedel skall be-&lt;br&gt;drivas på sådant sätt att läkemed-&lt;br&gt;len inte skadar människor, egen-&lt;br&gt;dom eller miljö samt så att läke-&lt;br&gt;medlens kvalitet inte försämras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partihandel med läkemedel får&lt;br&gt;bedrivas endast av den som fått&lt;br&gt;Läkemedelsverkets tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om detaljhandel&lt;br&gt;finns i lagen (1970:205) om de-&lt;br&gt;taljhandel med läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om handel med&lt;br&gt;läkemedel finns, förutom i denna&lt;br&gt;lag, i lagen (1996:000) om handel&lt;br&gt;med läkemedel m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av Läkemedelsverket som&lt;br&gt;avses i 5 §, 6 § fjärde stycket,&lt;br&gt;12 § andra stycket, 14 §, 16 §,&lt;br&gt;17 § första stycket eller 18 §&lt;br&gt;tredje stycket skall fattas inom den&lt;br&gt;tid som regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd enligt 5 § andra&lt;br&gt;eller tredje stycket, 14 §, 16 §,&lt;br&gt;17 § första stycket eller 18 § tred-&lt;br&gt;je stycket får återkallas om någon&lt;br&gt;av de väsentliga förutsättningar&lt;br&gt;som förelåg när tillståndet med-&lt;br&gt;delades inte längre föreligger eller&lt;br&gt;om något krav som är av särskild&lt;br&gt;betydelse för kvalitet och säkerhet&lt;br&gt;inte följts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av Läkemedelsverket som&lt;br&gt;avses i 5 §, 6 § första stycket,&lt;br&gt;12 § andra stycket, 14 §, 16 §&lt;br&gt;eller 17 § första stycket skall&lt;br&gt;fattas inom den tid som regering-&lt;br&gt;en föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd enligt 5 § andra&lt;br&gt;eller tredje stycket, 14 §, 16 §&lt;br&gt;eller 17 § första stycket får åter-&lt;br&gt;kallas om någon av de väsentliga&lt;br&gt;förutsättningar som förelåg när&lt;br&gt;tillståndet meddelades inte längre&lt;br&gt;föreligger eller om något krav&lt;br&gt;som är av särskild betydelse för&lt;br&gt;kvalitet och säkerhet inte följts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser finns om handläggning om sådana ärenden&lt;br&gt;som har anknytning till det europeiska ekonomiska samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Läkemedel som innehåller mer&lt;br&gt;än 1,8 viktprocent etylalkohol&lt;br&gt;(alkoholhaltigt läkemedel) får en-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:475.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;br&gt;dast säljas eller lämnas ut från&lt;br&gt;apotek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltigt läkemedel, som&lt;br&gt;innehåller mer än 10 viktprocent&lt;br&gt;etylalkohol, får säljas eller annars&lt;br&gt;lämnas ut från apotek, förutom till&lt;br&gt;annat apotek, endast mot recept&lt;br&gt;eller annan beställning av den&lt;br&gt;som enligt vad regeringen eller,&lt;br&gt;efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;Läkemedelsverket föreskriver är&lt;br&gt;behörig att förordna eller beställa&lt;br&gt;sådant läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, Läkemedels-&lt;br&gt;verket får, om ett alkoholhaltigt&lt;br&gt;läkemedel inte kan antas vara&lt;br&gt;ägnat att missbrukas i berusnings-&lt;br&gt;syfte, medge undantag från vad&lt;br&gt;som föreskrivs i första och andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltiga läkemedel får inte&lt;br&gt;säljas eller lämnas ut om det finns&lt;br&gt;särskild anledning att anta att&lt;br&gt;varan är avsedd att användas i&lt;br&gt;berusningssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns anledning att anta&lt;br&gt;att alkoholhaltigt läkemedel av&lt;br&gt;annat slag än som avses i 22 a §&lt;br&gt;andra stycket kan missbrukas i&lt;br&gt;berusningssyfte, får regeringen&lt;br&gt;eller, efter regeringens bemyndi-&lt;br&gt;gande, Läkemedelsverket utfärda&lt;br&gt;särskilda föreskrifter om försälj-&lt;br&gt;ning och utlämnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, Läkemedels-&lt;br&gt;verket får, om det behövs för att&lt;br&gt;förhindra missbruk, besluta om&lt;br&gt;ytterligare föreskrifter om försälj-&lt;br&gt;ning av alkoholhaltiga läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 c §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om Hälso- och sjukvårdens an-&lt;br&gt;svarsnämnd begränsat eller dragit&lt;br&gt;in läkares eller tandläkares be-&lt;br&gt;hörighet att förskriva alkoholhal-&lt;br&gt;tiga läkemedel enligt 9 eller 10 §&lt;br&gt;lagen (1994:954) om disciplinpå-&lt;br&gt;följd m.m. på hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;dens område, får sådant läkeme-&lt;br&gt;del på ordination av läkaren eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tandläkaren inte lämnas ut. Det-&lt;br&gt;samma gäller när Veterinära an-&lt;br&gt;svarsnämnden dragit in eller be-&lt;br&gt;gränsat veterinärs behörighet att&lt;br&gt;förskriva alkoholhaltiga läkeme-&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot artikel 3.1,&lt;br&gt;12.2 eller 34.2 i förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 2309/93 eller 5, 14 eller&lt;br&gt;16-19 §§ denna lag döms till bö-&lt;br&gt;ter eller fängelse i högst ett år, om&lt;br&gt;gärningen inte är belagd med&lt;br&gt;straff enligt brottsbalken eller en-&lt;br&gt;ligt lagen (1960:418) om straff för&lt;br&gt;varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot artikel 3.1,&lt;br&gt;12.2 eller 34.2 i förordning (EEG)&lt;br&gt;nr 2309/93 eller 5, 14, 16, 17 eller&lt;br&gt;19 §§ denna lag döms till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst ett år, om&lt;br&gt;gärningen inte är belagd med&lt;br&gt;straff enligt brottsbalken eller en-&lt;br&gt;ligt lagen (1960:418) om straff för&lt;br&gt;varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som ger sig ut för att vara behörig att förordna läkemedel för att&lt;br&gt;fä ett läkemedel utlämnat i strid mot vad som är föreskrivet, döms till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex månader, om gärningen inte är belagd&lt;br&gt;med strängare straff enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller den som i sådan avsikt åberopar ett recept från en&lt;br&gt;obehörig person.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot 22 a §, läm-&lt;br&gt;nar ut alkoholhaltigt läkemedel i&lt;br&gt;strid med vad som föreskrivs i&lt;br&gt;22 c § eller obehörigen vidtar åt-&lt;br&gt;gärd med alkoholhaltigt läke-&lt;br&gt;medel, som inte är avsett för in-&lt;br&gt;värtes bruk, i syfte att göra varan&lt;br&gt;användbar för förtäring döms till&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:475.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om&lt;br&gt;kontroll av narkotika&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1992:860) om kontroll av narko-&lt;br&gt;tika skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handel med narkotika får bedri-&lt;br&gt;vas endast av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som med tillstånd anting-&lt;br&gt;en har infört varan till riket eller&lt;br&gt;har vidtagit sådan åtgärd med&lt;br&gt;varan som innebär tillverkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;den som enligt lagen&lt;br&gt;(1970:205) om detaljhandel med&lt;br&gt;läkemedel har rätt till detaljhandel&lt;br&gt;med läkemedel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. någon annan som har tillstånd&lt;br&gt;att handla med varan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handel med narkotika får bedri-&lt;br&gt;vas endast av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som med tillstånd anting-&lt;br&gt;en har infört varan till riket eller&lt;br&gt;har vidtagit sådan åtgärd med&lt;br&gt;varan som innebär tillverkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som enligt 4 eller 5 §&lt;br&gt;lagen (1996:000) om handel med&lt;br&gt;läkemedel m.m. får bedriva detalj-&lt;br&gt;handel med läkemedel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. någon annan som har tillstånd&lt;br&gt;att handla med varan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1992:1276.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i förordningen (1968:70)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 § förordningen (1968:70) med vissa be-&lt;br&gt;stämmelser om injektionssprutor och kanyler skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handel med spruta eller kanyl&lt;br&gt;får bedrivas endast av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;den som enligt lagen&lt;br&gt;(1970:205) om detaljhandel med&lt;br&gt;läkemedel har rätt att driva detalj-&lt;br&gt;handel med läkemedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) den som innehar tillstånd att&lt;br&gt;driva handel med varan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handel med spruta eller kanyl&lt;br&gt;får bedrivas endast av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) den som enligt 4 eller 5 §&lt;br&gt;lagen (1996:000) om handel med&lt;br&gt;läkemedel m.m. får driva detalj-&lt;br&gt;handel med läkemedel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) den som har tillstånd att driva&lt;br&gt;handel med varan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1992:1200.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till lag om receptregister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § För de ändamål som anges i 3 § får Apoteksbolaget Aktiebolag med&lt;br&gt;hjälp av automatisk databehandling föra ett register över förskrivningar&lt;br&gt;av läkemedel och andra varor, som omfattas av lagen (1996:000) om&lt;br&gt;högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. (receptregister).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vad som sägs om landsting i denna lag gäller också kommuner som&lt;br&gt;inte ingår i ett landsting.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Registrets ändamål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Receptregistret får användas för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. debiteringen till landstingen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. registrering av underlaget for tillämpningen av bestämmelserna om&lt;br&gt;högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppföljning och framställning av statistik hos Apoteksbolaget Aktie-&lt;br&gt;bolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. registrering och redovisning till landstingen av uppgifter för uppfölj-&lt;br&gt;ning och framställning av statistik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. registrering och redovisning till förskrivare, till verksamhetschefer&lt;br&gt;enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och till läkemedelskommit-&lt;br&gt;téer enligt lagen (1996:000) om läkemedelskommittéer av uppgifter för&lt;br&gt;uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring i hälso- och sjukvården,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. registrering och redovisning till Socialstyrelsen av uppgifter för&lt;br&gt;uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring, epidemiologiska undersökning-&lt;br&gt;ar, forskning och framställning av statistik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ändamålet enligt första stycket 1 får inte redovisas andra uppgifter&lt;br&gt;som kan hänföras till någon enskild person än inköpsdagar, inköpssum-&lt;br&gt;mor och patienters personnummer. Användningen enligt första stycket 2&lt;br&gt;får endast omfatta dem som har lämnat sitt samtycke till det. Ändamålen&lt;br&gt;enligt första stycket 3, 4 och 5 omfattar inte några åtgärder som innebär&lt;br&gt;att uppgifter som kan hänföras till någon enskild person redovisas.&lt;br&gt;Ändamålet enligt första stycket 5 omfattar dock redovisning av uppgifter&lt;br&gt;som kan hänföras till en enskild förskrivare såvitt gäller den redovisning&lt;br&gt;som lämnas till samma förskrivare och den redovisning som lämnas till&lt;br&gt;verksamhetschefen vid den enhet vid vilken förskrivaren tjänstgör. För&lt;br&gt;ändamålet enligt första stycket 6 får redovisning av uppgifter som kan&lt;br&gt;hänföras till någon enskild person göras endast i fråga om dem som har&lt;br&gt;lämnat sitt samtycke till det. Redovisning av förskrivningsorsak får göras&lt;br&gt;endast for de ändamål som anges i första stycket 4, 5 och 6.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Registerinnehåll&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § I den utsträckning det behövs för registerändamålen enligt 3 § får&lt;br&gt;receptregistret innehålla följande uppgifter som kan hänföras till enskilda&lt;br&gt;personer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inköpsdag, vara, mängd, dosering och pris,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förskrivningsorsak,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. patientens namn, personnummer och folkbokföringsort samt post-&lt;br&gt;numret i patientens bostadsadress,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förskrivarens namn, yrke, specialitet och arbetsplats.&lt;br&gt;Förskrivningsorsak skall anges med en kod.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sambearbetning med andra personregister&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Receptregistret får tillföras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppgifter om patienters namn, personnummer, folkbokföringsort och&lt;br&gt;postnummer från det statliga person- och adressregistret, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de uppgifter om förskrivare som anges i 4 § från ett register hos&lt;br&gt;Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sökbegrepp&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Patienters identitet får användas som sökbegrepp endast för det&lt;br&gt;ändamål som anges i 3 § första stycket 2. Förskrivares identitet får an-&lt;br&gt;vändas som sökbegrepp endast för det ändamål som anges i 3 § första&lt;br&gt;stycket 5. Kod för förskrivningsorsak får inte användas som sökbegrepp.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utlämnande av uppgifter på medium för automatisk databehandling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § Uppgifter ur receptregistret som lämnas ut i enlighet med register-&lt;br&gt;ändamålen i 3 § får lämnas på medium för automatisk databehandling.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gallring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § Uppgifter som kan hänföras till enskilda personer och som behövs&lt;br&gt;för registerändamålet enligt 3 § första stycket 2 skall tas bort ur registret&lt;br&gt;under den femtonde månaden efter den under vilken de registrerades.&lt;br&gt;Uppgifter som kan hänföras till enskilda personer skall i övrigt tas bort&lt;br&gt;ur registret under den tredje månaden efter den under vilken de registrer-&lt;br&gt;ades.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Information&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § Apoteksbolaget Aktiebolag skall på lämpligt sätt lämna patienter och&lt;br&gt;förskrivare information om receptregistret. Informationen skall redovisa&lt;br&gt;ändamålen med registret och vilka uppgifter registret får innehålla samt&lt;br&gt;ge upplysning om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. de tystnadsplikts- och säkerhetsbestämmelser som gäller för regist-&lt;br&gt;ret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. rätten att få registerutdrag och rättelse enligt datalagen (1973:289),&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. de begränsningar i fråga om sambearbetning, utlämnande av uppgif-&lt;br&gt;ter på medium för automatisk databehandling, sökbegrepp och bevarande&lt;br&gt;av uppgifter som gäller för registret.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bemyndigande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Socialstyrelsen får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om koder för förskrivningsorsak enligt 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Förslag till lag om läkemedelskommittéer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I varje landsting skall det finnas en eller flera läkemedelskommit-&lt;br&gt;téer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget bestämmer hur många sådana kommittéer som skall finnas&lt;br&gt;och vilket organ inom landstinget som skall tillsätta en kommitté. Lands-&lt;br&gt;tinget bestämmer också antalet ledamöter i varje kommitté och mandat-&lt;br&gt;tiden för ledamöterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i denna lag sägs om landsting gäller även kommuner som&lt;br&gt;inte ingår i ett landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Varje läkemedelskommitté skall erbjuda företrädare för farmaceutisk&lt;br&gt;och medicinsk expertis att på lämpligt sätt delta i kommitténs arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En läkemedelskommitté skall genom rekommendationer till hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdspersonalen eller på annat lämpligt sätt verka för en tillför-&lt;br&gt;litlig och rationell läkemedelsanvändning inom landstinget. Rekommen-&lt;br&gt;dationerna skall vara grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Apoteksbolaget Aktiebolag har skyldighet att till läkemedelskommit-&lt;br&gt;té lämna uppgift om läkemedelsförskrivningar av personal vid vårdin-&lt;br&gt;rättning inom kommitténs verksamhetsområde och som registrerats enligt&lt;br&gt;lagen (1996:000) om receptregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommittén finner att det förekommer brister i läkemedelsanvänd-&lt;br&gt;ningen inom verksamhetsområdet skall kommittén göra de påpekanden&lt;br&gt;som behövs och vid behov erbjuda hälso- och sjukvårdspersonalen ut-&lt;br&gt;bildning för att avhjälpa bristerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Varje läkemedelskommitté skall i den omfattning som behövs sam-&lt;br&gt;verka med andra läkemedelskommittéer samt med berörda myndigheter,&lt;br&gt;universitet och högskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Landstinget skall utfärda ett reglemente med de föreskrifter om en&lt;br&gt;läkemedelskommittés verksamhet och arbetsformer som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:181) om&lt;br&gt;försäljning av teknisk sprit m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1961:181) om försäljning av&lt;br&gt;teknisk sprit m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 10 a § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 §, 5 § 3 mom., 5 a-5 c, 7, 9 a och 13 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 §*&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med teknisk sprit förstås sprit som är avsedd att användas för tekniskt,&lt;br&gt;industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ändamål och&lt;br&gt;som är hänförlig till tulltaxenr 22.07 eller 22.08 B. 1 eller B. 2 tull-&lt;br&gt;taxelagen (1987:1068).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med alkoholhaltigt preparat förstås vara som innehåller mer än 1,8&lt;br&gt;viktprocent etylalkohol och som inte är hänförlig till tulltaxenr&lt;br&gt;22.03-22.07 eller 22.08 B.l eller B. 2 tulltaxelagen och inte heller är&lt;br&gt;sådant läkemedel, som omfattas av läkemedelslagen (1992:859).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med alkoholhaltigt läkemedel&lt;br&gt;förstås ett läkemedel som omfattas&lt;br&gt;av läkemedelslagen (1992:859)&lt;br&gt;och som innehåller mer än 1,8&lt;br&gt;viktprocent etylalkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beteckning i denna lag har samma betydelse som i alkohollagen&lt;br&gt;(1994:1738).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om tillverkning av sprit och om handel med alko-&lt;br&gt;holdrycker finns i alkohollagen (1994:1738).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försäljning av alkoholhaltiga&lt;br&gt;läkemedel och teknisk sprit från&lt;br&gt;apotek gäller bestämmelserna i&lt;br&gt;5 a-c §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 8 3 mom.&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försäljning av teknisk sprit&lt;br&gt;från apotek gäller bestämmelserna&lt;br&gt;i 5 a-c §§.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 a&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltiga läkemedel, som&lt;br&gt;innehåller mer än 10 viktprocent&lt;br&gt;etylalkohol, och teknisk sprit får&lt;br&gt;säljas eller annars lämnas ut från&lt;br&gt;apotek, förutom till annat apotek,&lt;br&gt;endast efter ordination eller be-&lt;br&gt;ställning av en person, som är be-&lt;br&gt;hörig att utöva läkar-, tandläkar-&lt;br&gt;eller veterinäryrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknisk sprit får säljas eller an-&lt;br&gt;nars lämnas ut från apotek, för-&lt;br&gt;utom till annat apotek, endast efter&lt;br&gt;ordination eller beställning av den&lt;br&gt;som enligt vad regeringen eller,&lt;br&gt;efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;Läkemedelsverket föreskriver är&lt;br&gt;behörig att förordna eller beställa&lt;br&gt;sådana varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordination av teknisk sprit får inte avse annat än utvärtes bruk eller&lt;br&gt;desinfektion av instrument. Beställning får inte avse annat än utvärtes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1741.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:956.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:956.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bruk, desinfektion av instrument eller laboratorieändamål i beställarens&lt;br&gt;yrkesutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spriten får inte lämnas ut, om särskild anledning finns att anta att den&lt;br&gt;är avsedd för annat ändamål än som sägs i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 b&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltiga läkemedel, som&lt;br&gt;på grund av sitt innehåll i övrigt&lt;br&gt;inte kan antas ge anledning till&lt;br&gt;missbruk i berusningssyfte, får i&lt;br&gt;enlighet med de föreskrifter som&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, Läkemedelsverket&lt;br&gt;meddelar lämnas ut från apotek&lt;br&gt;utan hinder av bestämmelserna i&lt;br&gt;5 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns anledning att anta&lt;br&gt;att ett alkoholhaltigt läkemedel av&lt;br&gt;annat slag än som avses i 5 a §&lt;br&gt;kan missbrukas i berusningssyfte,&lt;br&gt;får regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande, Läkeme-&lt;br&gt;delsverket utfärda särskilda&lt;br&gt;föreskrifter om försäljning och&lt;br&gt;utlämnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, Läkemedels-&lt;br&gt;verket får besluta om ytterligare&lt;br&gt;föreskrifter om försäljning av&lt;br&gt;alkoholhaltiga läkemedel och tek-&lt;br&gt;nisk sprit, om det behövs för att&lt;br&gt;förhindra missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande, Läkemedels-&lt;br&gt;verket får besluta om ytterligare&lt;br&gt;föreskrifter om försäljning av tek-&lt;br&gt;nisk sprit, om det behövs för att&lt;br&gt;förhindra missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om Hälso- och sjukvårdens an-&lt;br&gt;svarsnämnd begränsat eller dragit&lt;br&gt;in en läkares eller en tandläkares&lt;br&gt;behörighet att förskriva alkohol-&lt;br&gt;haltiga läkemedel eller teknisk&lt;br&gt;sprit enligt 9 eller 10 § lagen&lt;br&gt;(1994:954) om disciplinpåföljd&lt;br&gt;m.m. på hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;område får sådan/ läkemedel eller&lt;br&gt;teknisk sprit på ordination av läka-&lt;br&gt;ren eller tandläkaren inte lämnas&lt;br&gt;ut. Detsamma gäller när Veteri-&lt;br&gt;nära ansvarsnämnden dragit in&lt;br&gt;eller begränsat en veterinärs be-&lt;br&gt;hörighet att förskriva alkoholhal-&lt;br&gt;tiga läkemedel eller teknisk sprit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Hälso- och sjukvårdens an-&lt;br&gt;svarsnämnd begränsat eller dragit&lt;br&gt;in en läkares eller en tandläkares&lt;br&gt;behörighet att förskriva teknisk&lt;br&gt;sprit enligt 9 eller 10 § lagen&lt;br&gt;(1994:954) om disciplinpåföljd&lt;br&gt;m.m. på hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;område får sådan teknisk sprit på&lt;br&gt;ordination av läkaren eller tand-&lt;br&gt;läkaren inte lämnas ut. Detsamma&lt;br&gt;gäller när Veterinära ansvarsnämn-&lt;br&gt;den dragit in eller begränsat en&lt;br&gt;veterinärs behörighet att förskriva&lt;br&gt;teknisk sprit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:956.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:956.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknisk sprit, alkoholhaltiga pre-&lt;br&gt;parat eller alkoholhaltiga läkeme-&lt;br&gt;del får inte säljas eller lämnas ut&lt;br&gt;om det finns särskild anledning att&lt;br&gt;anta att varan är avsedd att använ-&lt;br&gt;das i berusningssyfte. Detsamma&lt;br&gt;gäller i fråga om att hjälpa någon&lt;br&gt;att skaffa sådana medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot 5 a § första&lt;br&gt;eller tredje stycket döms till böter.&lt;br&gt;Motsvarande gäller om någon&lt;br&gt;lämnar ut alkoholhaltiga läkeme-&lt;br&gt;del eller teknisk sprit i strid med&lt;br&gt;5 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 8‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknisk sprit eller alkoholhaltiga&lt;br&gt;preparat får inte säljas eller läm-&lt;br&gt;nas ut om det finns särskild anled-&lt;br&gt;ning att anta att varan är avsedd&lt;br&gt;att användas i berusningssyfte.&lt;br&gt;Detsamma gäller i fråga om att&lt;br&gt;hjälpa någon att skaffa sådana&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;§’&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot 5 a § första&lt;br&gt;eller tredje stycket döms till böter.&lt;br&gt;Motsvarande gäller om någon&lt;br&gt;lämnar ut teknisk sprit i strid med&lt;br&gt;5 c §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 §’&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Begår någon brott som avses i 9 till 11 §§ skall, om det inte är uppen-&lt;br&gt;bart oskäligt, hos honom befintliga förråd av teknisk sprit och alkohol-&lt;br&gt;haltiga preparat liksom kärl och emballage samt renings- och filtre-&lt;br&gt;ringsmedel förklaras förverkade. Detsamma skall gälla redskap som&lt;br&gt;använts i fall som avses i 10 §. Förverkande av teknisk sprit och alko-&lt;br&gt;holhaltigt preparat kan även ske hos den som enligt 14 § andra stycket&lt;br&gt;andra meningen är fri från ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett alkoholhaltigt läkemedel,&lt;br&gt;varmed vidtagits åtgärd för att&lt;br&gt;göra varan användbar för för-&lt;br&gt;täring och vilket påträffas hos&lt;br&gt;gärningsmannen, skall de förråd&lt;br&gt;av ifrågavarande läkemedel och&lt;br&gt;tillhörande emballage, som finns&lt;br&gt;hos honom, samt använda redskap&lt;br&gt;förklaras helt eller delvis för-&lt;br&gt;verkade, om det inte är uppenbart&lt;br&gt;oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förverkad egendom tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har begått ett brott som avses i första stycket skall, om det&lt;br&gt;inte är uppenbart oskäligt, dömas att betala skatt med 75 kronor per liter&lt;br&gt;för teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat som varit föremål för&lt;br&gt;brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:956.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:956.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:956.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-09-10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: regeringsrådet Björn Sjöberg, kammarrättslagmannen&lt;br&gt;Per Anclow, justitierådet Ingegerd Westlander.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 22 augusti 1996 (Socialdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;lag om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1996:793) om ändring i lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;lag om handel med läkemedel m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;lag om ändring i förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om injektionssprutor och kanyler,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om receptregister,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;lag om läkemedelskommittéer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn&lt;br&gt;Johan Alvner och kammarrättsassessorn Bo Nordelius.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissen utgör ett led i lagstiftningsåtgärder i syfte att successivt&lt;br&gt;flyttta över kostnadsansvaret för läkemedelsförmånerna från statsbud-&lt;br&gt;geten till landstingen. I vissa av reformen berörda frågor förutsätts fort-&lt;br&gt;satt utredning o.dyl., varför lagrådsremissen i dessa frågor enbart innebär&lt;br&gt;att nu gällande, i vissa fall tidigare lagrådsgranskade bestämmelser i allt&lt;br&gt;väsentligt sakligt oförändrade överförs till ett nytt författningsmässigt&lt;br&gt;sammanhang. Det gäller exempelvis priskontrollen för läkemedel. Lag-&lt;br&gt;rådsgranskningen har i sådana frågor begränsats till att avse eventuella&lt;br&gt;lagtekniska problem som kan uppkomma genom själva överföringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om högkostnadsskydd vid köp av&lt;br&gt;läkemedel m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En skillnad mellan det föreslagna och det nu gällande högkostnadsskyd-&lt;br&gt;det är att det föreslagna utgår från läkemedlens orabatterade pris och ges&lt;br&gt;i form av en successivt ökande kostnadsreducering, medan det nuvaran-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de skyddet är en påbyggnad på den enligt grundreglerna gällande läke-&lt;br&gt;medelsrabatteringen och inträder i ett slag när patientens årskostnad&lt;br&gt;överstiger ett fastställt belopp. Det nya högkostnadsskyddets innebörd&lt;br&gt;avses framgå av 4 §. I paragrafen används emellertid begreppet &amp;quot;pris&amp;quot; i&lt;br&gt;sammanhang där det som åsyftas är den sammanlagda kostnaden för&lt;br&gt;flera olika läkemedelsinköp. Bl.a. detta gör paragrafen svårbegriplig.&lt;br&gt;Lagrådet föreslår följande formulering av första och andra styckena:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4 § Med högkostnadsskydd avses en reducering av kostnaden för in-&lt;br&gt;köp av förmånsberättigade varor som avses i 1 och 2 §§. Kostnadsredu-&lt;br&gt;ceringen beräknas på den sammanlagda kostnaden för varor som den&lt;br&gt;förmånsberättigade köper under ett år räknat från det första inköpstill-&lt;br&gt;fället och lämnas vid varje inköpstillfälle på grundval av den samman-&lt;br&gt;lagda kostnaden för de dittills och vid tillfället inköpta varorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge den sammanlagda kostnaden inte överstiger 400 kronor läm-&lt;br&gt;nas ingen kostnadsreducering. När den sammanlagda kostnaden övers-&lt;br&gt;tiger detta belopp, utgör kostnadsreduceringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 50 procent av den del som överstiger 400 kronor men inte 1 200&lt;br&gt;kronor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 75 procent av den del som överstiger 1 200 kronor men inte 2 800&lt;br&gt;kronor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 90 procent av den del som överstiger 2 800 kronor men inte 3 800&lt;br&gt;kronor, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. hela den sammanlagda kostnaden till den del den överstiger 3 800&lt;br&gt;kronor.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har blivit otydligt i den del det talar om familjemedlemmar.&lt;br&gt;Eftersom paragrafen reglerar vilket landsting som har kostnadsansvaret,&lt;br&gt;bör också andra stycket i 11 § överföras till denna paragraf. Lagrådet&lt;br&gt;föreslår att paragrafen ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;&amp;quot;10 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kostnader för förmåner enligt denna lag ersätts av det landsting inom&lt;br&gt;vars område den berättigade är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den berättigade inte är bosatt inom något landstings område, skall&lt;br&gt;det landsting inom vars område den berättigade är förvärvsverksam eller,&lt;br&gt;när det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars om-&lt;br&gt;råde personen är registrerad som arbetssökande, svara för kostnader för&lt;br&gt;förmåner enligt denna lag. Vad som nu sagts skall när det gäller den&lt;br&gt;som är berättigad till förmåner enligt denna lag i egenskap av familje-&lt;br&gt;medlem till anställd eller egenföretagare enligt rådets förordning nr&lt;br&gt;1408/71, i stället avse det landsting inom vars område den anställde eller&lt;br&gt;egenföretagaren är förvärvsverksam eller registrerad som arbetssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall än som avses i första och andra styckena ersätts kostnader-&lt;br&gt;na av det landsting inom vars område den som förskrivit en förmånsbe-&lt;br&gt;rättigad vara har sin verksamhetsort.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Följs Lagrådets förslag beträffande 10 § bör andra stycket i paragrafen&lt;br&gt;slopas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;3 c § och 18 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I 3 c § fastslås landstingets skyldighet att tillhandahålla vissa förbruk-&lt;br&gt;ningsartiklar. 18 b § lägger samma skyldighet på kommunen såvitt gäller&lt;br&gt;vissa kategorier, bl.a. boende i särskilda boendeformer, och innebär&lt;br&gt;således en inskränkning i landstingets skyldighet enligt 3 c §. Lagrådet&lt;br&gt;förordar emellertid en förenklad lydelse av paragraferna enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;&amp;quot;3c§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Landstinget skall i andra fall än som avses i 18 b § erbjuda personer,&lt;br&gt;som är bosatta inom landstinget och som på grund av allvarlig sjukdom&lt;br&gt;eller efter behandling för sådan sjukdom är i fortlöpande behov därav,&lt;br&gt;förbrukningsartiklar som behövs vid urininkontinens, urinretention eller&lt;br&gt;tarminkontinens. Förbrukningsartiklar som avses här får förskrivas av&lt;br&gt;läkare samt av annan hälso- och sjukvårdspersonal som Socialstyrelsen&lt;br&gt;förklarat behörig.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;&amp;quot;18 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall i samband med hälso- och sjukvård enligt 18 § första&lt;br&gt;stycket tillhandahålla förbrukningsartiklar på sätt anges i 3 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande behörigheten att förskriva förbrukningsartiklar som avses&lt;br&gt;här gäller vad som föreskrivs i 3 c §.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller de nya bestämmelserna om högkostnadsskydd&lt;br&gt;såvitt avser vårdkostnader, vilket anges omfatta vårdavgifter som avser&lt;br&gt;öppen hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen. I den nu&lt;br&gt;gällande bestämmelsen, 7 § lagen om begränsning av läkemedelskost-&lt;br&gt;nader, m.m. anges skyddet omfatta &amp;quot;patientavgift för öppen hälso- och&lt;br&gt;sjukvård som ombesörjs av staten, ett landsting eller en kommun som&lt;br&gt;inte tillhör ett landsting eller for vård eller behandling enligt lagen&lt;br&gt;(1993:1651) om läkarvårdsersättning eller lagen (1993:1652) om ersätt-&lt;br&gt;ning för sjukgymnastik&amp;quot;. Enligt vad som upplysts under föredragningen&lt;br&gt;inför Lagrådet avses med den nya formuleringen ingen saklig ändring av&lt;br&gt;omfånget för högkostnadsskyddet. Liksom tidigare kan högkostnadsskyd-&lt;br&gt;det grundas även på kostnader för vård som tillhandahållits exempelvis&lt;br&gt;i annat landsting än bosättningslandstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan faller exempelvis avgifter för vaccinationer fortfarande&lt;br&gt;utanför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar att att vissa förenklingar görs i paragrafens två första&lt;br&gt;stycken enligt följande förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Den som har erlagt avgifter som avser öppen hälso- och sjukvård en-&lt;br&gt;ligt denna lag i andra fall än som avses i 18 § första stycket eller av-&lt;br&gt;gifter för förbrukningsartiklar som avses i 3 c § med sammanlagt högst&lt;br&gt;900 kronor, eller det lägre belopp som bestämts av landstinget, är be-&lt;br&gt;friad från att därefter erlägga ytterligare avgifter for sådan vård eller&lt;br&gt;sådana förbrukningsartiklar under den tid som återstår av ett år, räknat&lt;br&gt;från det första tillfälle då avgift erlagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera bam under 18 år i sin&lt;br&gt;vård, får barnen gemensamt avgiftsbefrielse när kostnaderna för avgifter&lt;br&gt;enligt första stycket sammanlagt uppgår till där avsett&lt;br&gt;belopp.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar att ikraftträdandebestämmelsema kompletteras med en&lt;br&gt;övergångsregel av samma innebörd som den föreslagna tredje punkten&lt;br&gt;av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagförslaget under 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om handel med läkemedel m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet konstaterar att den föreslagna lagen utgör en provisorisk reg-&lt;br&gt;lering av handeln med läkemedel i avvaktan på en förestående utredning&lt;br&gt;om hur läkemedelsdistributionen framdeles bör organiseras och regleras.&lt;br&gt;Förslaget innebär en viss uppmjukning av den ensamrätt som staten&lt;br&gt;genom Apoteksbolaget har vad avser detaljhandelsforsäljning till främst&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagen ersätter lagen (1970:205) om detaljhandel med&lt;br&gt;läkemedel och även regler om handel med läkemedel i läkemedelslagen&lt;br&gt;(1992:859).De bägge förslagen innebär sammantaget att tillämpliga be-&lt;br&gt;stämmelser om detaljhandel med läkemedel samlas i den nya lagen, men&lt;br&gt;å andra sidan att den nya lagen kommer att innehålla åtskilliga bestäm-&lt;br&gt;melser som är identiska med bestämmelser i läkemedelslagen. Enligt&lt;br&gt;Lagrådets mening medför den valda lagstiftningsmetoden allmänt sett&lt;br&gt;större olägenheter än fördelar, jämfört med att utforma detaljhandels-&lt;br&gt;reglema som ett avsnitt i läkemedelslagen eller ersätta upprepningen av&lt;br&gt;bestämmelser ur läkemedelslagen i den nya lagen med en hänvisning till&lt;br&gt;läkemedelslagens motsvarande bestämmelser. Framför allt blir lagstift-&lt;br&gt;ningens överskådlighet lidande, men metoden medför också att proce-&lt;br&gt;duren vid ändring av bestämmelserna blir onödigt tungrodd. Lagrådet&lt;br&gt;förordar därför att lagstiftningens uppläggning omprövas for att uppnå en&lt;br&gt;bättre samordning när det blir fråga om lagstiftning till följd av den&lt;br&gt;utredning som aviserats i lagrådsremissen (avsnitt 5.4.3).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;26 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vad som bör medföra ansvar är. efter mönster av den nuvarande regle-&lt;br&gt;ringen i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m., utiäm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nande av alkoholhaltiga läkemedel i strid mot givna regler. Paragrafen&lt;br&gt;föreslås därför få följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;&amp;quot;26 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som lämnar ut alkoholhaltigt läkemedel i strid med vad som före-&lt;br&gt;skrivs i 22 a §, 22 b § eller 22 c § eller obehörigen vidtar åtgärd med&lt;br&gt;alkoholhaltigt läkemedel, som inte är avsett för invärtes bruk, i syfte att&lt;br&gt;göra varan användbar för förtäring döms till böter.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om receptregister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagen saknar tidigare motsvarighet och ger en privaträtts-&lt;br&gt;lig juridisk person möjlighet att med hjälp av ADB-behandling föra ett&lt;br&gt;register över förskrivningar av i huvudsak läkemedel. Det nya registret&lt;br&gt;kommer att innehålla uppgifter om enskild person som kan uppfattas&lt;br&gt;som känsliga ur integritetsaspekt. Registret är emellertid tillkommet för&lt;br&gt;att möjliggöra det av Lagrådet samtidigt granskade förslaget om hög-&lt;br&gt;kostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. I fråga om de remitterade&lt;br&gt;förslagen har vid föredragningen ingenting framkommit som skulle ge&lt;br&gt;vid handen annat än att det föreslagna registret skulle vara den för inte&lt;br&gt;minst patienterna mest ändamålsenliga lösningen. Till bilden hör att&lt;br&gt;samtycke erfordras från bl.a. de enskilda patienterna i vissa hänseenden&lt;br&gt;och att det nya registret inte skall få användas för andra ändamål än&lt;br&gt;sådana som knyter an till högkostnadsskyddet, t.ex. inte tillsynsändamål.&lt;br&gt;Av betydelse är också de korta lagringstider som föreslås. Lagrådet god-&lt;br&gt;tar mot denna bakgrund lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att klarare ange receptregistrets serviceändamål bör vissa närmast&lt;br&gt;redaktionella ändringar göras. Begreppet &amp;quot;uppföljning&amp;quot; bör också preci-&lt;br&gt;seras med utgångspunkt i de olika ändamålen. Lagrummet bör få följan-&lt;br&gt;de lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;&amp;quot;3 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Receptregistret får användas för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. registrering av underlaget för tillämpningen av bestämmelserna om&lt;br&gt;högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. debiteringen till landstingen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ekonomisk uppföljning och framställning av statistik hos Apoteks-&lt;br&gt;bolaget Aktiebolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. registrering och redovisning till landstingen av uppgifter för ekono-&lt;br&gt;misk uppföljning och framställning av statistik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. registrering och redovisning till förskrivare, till verksamhetschefer&lt;br&gt;enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och till läkemedelskommit-&lt;br&gt;téer enligt lagen (1996:000) om läkemedelskommittéer av uppgifter for&lt;br&gt;medicinsk uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring i hälso- och&lt;br&gt;sjukvården, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. registrering och redovisning till Socialstyrelsen av uppgifter for me-&lt;br&gt;dicinsk uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring, epidemiologiska under-&lt;br&gt;sökningar, forskning och framställning av statistik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen enligt första stycket 1. får endast omfatta den som har&lt;br&gt;lämnat sitt samtycke till det. För ändamålet enligt första stycket 2. får&lt;br&gt;inte redovisas andra uppgifter som kan hänföras till någon enskild per-&lt;br&gt;son än inköpsdag, kostnad, kostnadsreducering och patientens person-&lt;br&gt;nummer. Ändamålen enligt första stycket 3, 4 och 5 får inte omfatta&lt;br&gt;åtgärder som innebär att uppgifter som kan hänföras till någon enskild&lt;br&gt;person redovisas. Ändamålet enligt första stycket 5 omfattar dock redo-&lt;br&gt;visning av uppgifter som kan hänföras till en enskild förskrivare såvitt&lt;br&gt;gäller den redovisning som lämnas till samma förskrivare och den redo-&lt;br&gt;visning som lämnas till verksamhetschefen vid den enhet vid vilken for-&lt;br&gt;skrivaren tjänstgör. För ändamålet enligt första stycket 6 får redovisning&lt;br&gt;av uppgifter som kan hänföras till någon enskild person göras endast i&lt;br&gt;fråga om den som har lämnat sitt samtycke till det. Förskrivningsorsak&lt;br&gt;får redovisas endast för de ändamål som anges i första stycket 4, 5 och&lt;br&gt;6.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att bättre motsvara vad som anges i den föreslagna lagen om hög-&lt;br&gt;kostnadsskydd och samtidigt reglera frågan om samtycke från såväl&lt;br&gt;patient som förskrivare bör lagrummet ha följande utformning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;&amp;quot;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I den utsträckning det behövs for registerändamålen enligt 3 § får recept-&lt;br&gt;registret innehålla följande uppgifter som kan hänföras till enskilda per-&lt;br&gt;soner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inköpsdag, vara, mängd, dosering, kostnad och kostnadsreducering&lt;br&gt;enligt lagen (1996:000) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel&lt;br&gt;m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förskrivningsorsak,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. patientens namn, personnummer och folkbokföringsort samt post-&lt;br&gt;numret i patientens bostadsadress,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förskrivarens namn, yrke, specialitet och arbetsplats, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. samtycke enligt 3 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förskrivningsorsak skall anges med en kod.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 och 8 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av vad Lagrådet föreslagit i fråga om 3 § bör hänvisningen&lt;br&gt;i 6 § första meningen avse 3 § första stycket 1 i stället för 2. Motsvaran-&lt;br&gt;de ändring bör göras i 8 § första meningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening bör den väsentliga frågan om samtycke regle-&lt;br&gt;ras. Hänvisningen till utlämnande på ADB-medium i den föreslagna&lt;br&gt;punkten 3 synes däremot överflödig. Lagrummet bör få följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apoteksbolaget Aktiebolag skall på lämpligt sätt lämna patienter och&lt;br&gt;förskrivare information om receptregistret. Informationen skall redovisa&lt;br&gt;ändamålen med registret och vilka uppgifter registret får innehålla samt&lt;br&gt;ge upplysning om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. de tystnadsplikts- och säkerhetsbestämmelser som gäller för regist-&lt;br&gt;ret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. rätten att få registerutdrag och rättelse enligt datalagen (1973:289),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. de bestämmelser om samtycke som gäller enligt 3 § andra stycket,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. de begränsningar i fråga om sambearbetning, sökbegrepp och&lt;br&gt;bevarande av uppgifter som gäller för registret.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om läkemedelskommittéer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande formen med frivilliga kommittéer av förevarande slag&lt;br&gt;föreslås bli lagreglerad och utgöra ett obligatorium for berörda landsting&lt;br&gt;och landstingsffia kommuner. Enligt Lagrådets mening är den bakom-&lt;br&gt;liggande motiveringen for förslaget ganska vag. Utformningen av den&lt;br&gt;föreslagna lagstiftningen är likaså ganska allmänt hållen. Således bör&lt;br&gt;ytterligare övervägas om inte preciseringar - åtminstone motivledes -&lt;br&gt;bör göras vad gäller de föreslagna kommittéernas uppbyggnad, samman-&lt;br&gt;sättning och arbetsformer. Lagrådet har därvid särskilt uppmärksammat&lt;br&gt;dessa kommittéers rådgivande verksamhet enligt 3 §, liksom den enligt&lt;br&gt;4 § föreskrivna rätten att få del av sekretesskyddat material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med nu angivna påpekanden motsätter sig Lagrådet inte den föreslagna&lt;br&gt;lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Övriga lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelse om finansieringsprincipens&lt;br&gt;tillämpning m.m. i samband med landstingens&lt;br&gt;övertagande av kostnadsansvaret för&lt;br&gt;läkemedelsförmånen den 1 januari 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen och politiska företrädare för Svenska Kommunförbundet och&lt;br&gt;Landstingsförbundet har i en överenskommelse enats om vissa ömse-&lt;br&gt;sidiga åtaganden för åren 1997 och 1998. Av överenskommelsen fram-&lt;br&gt;går bl.a. att finansieringsprincipen skall vara en självklar utgångspunkt&lt;br&gt;vid överläggningar om kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter överläggningar mellan företrädare för staten och Landstingsför-&lt;br&gt;bundet har parterna enats om bl.a. följande tillämpning av finansierings-&lt;br&gt;principen i samband med att kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen&lt;br&gt;övertas av landstingen den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med landsting avses i denna överenskommelse landstingen och de tre&lt;br&gt;landstingsfria kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Under år 1997 kvarstår kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen&lt;br&gt;hos staten genom den allmänna sjukförsäkringen. Det belopp varmed de&lt;br&gt;faktiska kostnaderna understrider anslagsposten för läkemedelsförmånen&lt;br&gt;(se bilaga) för år 1997 delas mellan staten och landstingen i propor-&lt;br&gt;tionerna 60 procent till staten och 40 procent till landstingen. På mot-&lt;br&gt;svarande sätt delas ett eventuellt anslagsöverskridande så att staten sva-&lt;br&gt;rar för 90 procent och landstingen för 10 procent av överskridandet.&lt;br&gt;Landstingens ekonomiska åtagande begränsas till att omfatta högst 50&lt;br&gt;miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmärkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet läkemedelsförmån omfattar i denna överenskommelse inte&lt;br&gt;förmånen av prisnedsatta livsmedel eller förbrukningsartiklar vid in-&lt;br&gt;kontinens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den 1 januari 1998 övertar landstingen kostnadsansvaret för läke-&lt;br&gt;medelsförmånen. Statens ersättning till landstingen i form av ett särskilt&lt;br&gt;statsbidrag fastställs med senast kända utfall som grund vartill skall&lt;br&gt;läggas kompensation för prognosticerad inflation (KPI) samt volym- och&lt;br&gt;sortimentsförändring som beräknas under perioden fram till och med&lt;br&gt;1998. Om faktiska kostnader för år 1998 underskrider statens ersättning&lt;br&gt;tillfaller 40 procent av understridandet staten och 60 procent landstingen.&lt;br&gt;Skulle utfallet överskrida ersättningen svarar staten för 80 procent av&lt;br&gt;överskridandet och landstingen för 20 procent. Landstingens ekonomiska&lt;br&gt;åtagande vid ett överskridande begränsas till att omfatta högst 100 miljo-&lt;br&gt;ner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgiftstaket för den statliga ersättningen för år 1998 skall underställas&lt;br&gt;riksdagen våren 1997, varför överläggningarna mellan företrädare för&lt;br&gt;staten och landstingen skall vara avslutade senast den 31 mars 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmärkning till punkterna 1 och 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gemensam arbetsgrupp mellan staten och landstingen skall snarast&lt;br&gt;tillsättas med uppgift att finna bra prognosmetoder vad gäller läkeme-&lt;br&gt;delskostnaderna, att månadsvis följa upp och analysera kostnadsut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vecklingen samt analysera och lämna förslag på hur resursfördelning-&lt;br&gt;en vad avser läkemedelsförmånen på sikt skulle kunna ske mellan de&lt;br&gt;olika landstingen efter en behovsbaserad modell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning av anslaget respektive ersättning mot faktiskt utfall görs&lt;br&gt;under 1997 och 1998 på riksnivå. Regleringen genomförs senast den&lt;br&gt;30 juni året efter anslags- respektive ersättningsåret. Landstingens&lt;br&gt;andel av konstaterat över- eller underskridande fördelas mellan&lt;br&gt;huvudmännen efter antalet invånare. Avräkningen görs mot statens&lt;br&gt;ersättning till sjukvårdshuvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. För år 1999 och år 2000 fastställs statens ersättning för respektive år&lt;br&gt;med senast kända utfall som grund. Till detta belopp skall för respektive&lt;br&gt;ersättningsår lägga kompensation för bedömd inflation samt volym- och&lt;br&gt;sortimentsförändring. Parterna, som har ett gemensamt ansvar att kon-&lt;br&gt;trolla och följa upp läkemedelskostnadernas utveckling, har för avsikt att&lt;br&gt;senast den 31 mars 1998 komma överens om utformningen av den fort-&lt;br&gt;satta vinst- och förlustdelningsmodellen. Utgångspunkten bör vara att&lt;br&gt;landstingen successivt skall behålla en allt större andel av ett eventuellt&lt;br&gt;överskott och täcka en allt större del av ett eventuellt underskott. Statens&lt;br&gt;ersättning för de två åren bestäms för varje landsting. Den årliga avräk-&lt;br&gt;ningen mellan ersättning och kostnadsutfall görs landstings vis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Parterna är ense om att under år 2000 träffa överenskommelse om&lt;br&gt;ny modell för statens ersättning till landstingen för läkemedelsförmånens&lt;br&gt;kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Parterna är även ense om att överskridanden av beräknande kost-&lt;br&gt;nader för förmånen är ett gemensamt ansvar och att det åligger såväl&lt;br&gt;staten som landstingen att söka motverka sådana avvikelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Parterna är vidare överens om att separata högkostnadsskydd för&lt;br&gt;egenavgifter för läkemedelsinköp och besök inom den öppna hälso- och&lt;br&gt;sjukvården införes den 1 januari 1997. Egenkostnadstaket för de två&lt;br&gt;skydden skall sammantaget uppgå till högst 2 200 kronor per tolv-&lt;br&gt;månadersperiod. Högkostnadstaket för läkemedel skall därvid uppgå till&lt;br&gt;1 300 kronor och för avgifter inom den öppna hälso- och sjukvården&lt;br&gt;m.m. till högst 900 kronor per tolvmånadersperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Parterna har i en tidigare överenskommelse sluten den 4 december&lt;br&gt;1995 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1996,&lt;br&gt;behandlat frågor om vårdprogram och vårdkontrakt för patientgrupper&lt;br&gt;med svåra kroniska sjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna är nu ense om att landstingen, som ett led inom vårdprogram&lt;br&gt;för diabetes, skall svara för berörda patiensters kostnader för läkemedlet&lt;br&gt;insulin. För att kompensera landstingen för merkostnader när det gäller&lt;br&gt;patienter med diabetes överförs år 1997 30 miljoner kronor från sjukför-&lt;br&gt;säkringen till det generella statsbidraget till landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Under år 1997 debiterar landstingen sjukförsäkringen de kostnader&lt;br&gt;med avdrag för eventuella avgifter som landstingen har för förbruk-&lt;br&gt;ningsartiklar som behövs vid urininkontinens, urinretention och tarmin-&lt;br&gt;kontinens (inklusive distributionskostnader). För år 1998 förs kostnader-&lt;br&gt;na för landstingens del in i det generella statsbidraget till landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partema är ense om att före den 31 mars 1997 genomföra överlägg-&lt;br&gt;ningar med syfte att komma överens om omfattningen av det belopp&lt;br&gt;som skall utgöra tillskott till statsbidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Partema konstaterar att forsknings- och utvecklingsarbete inom läke-&lt;br&gt;medelsområdet är av stor betydelse för den läkemedelsterapeutiska ut-&lt;br&gt;vecklingen. Det är därför viktigt att kliniska prövningar m.m. även i&lt;br&gt;framtiden bereds erforderligt utrymme inom den kliniska vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Denna överenskommelse gäller under förbehåll av att den god-&lt;br&gt;känns av regeringen och Landstingsförbundets styrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulf Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Landstingsförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Monica Sundström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Bilaga&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;till överenskommelse om finansieringsprincipens tillämpning m.m. i&lt;br&gt;samband med landstingens övertagande av kostnadsansvaret för läke-&lt;br&gt;medelsförmånen den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kostnadsfördelning avseende läkemedelsförmånen år 1997&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialdepartementet har beräknat kostnaderna för läkemedelsförmånen år&lt;br&gt;1997 till 14 100 miljoner kronor. I 1997 års budgetpropositionen finns&lt;br&gt;under utgiftsområde 9 en redovisning av de förutsättningar som legat till&lt;br&gt;grund för anslagsberäkningen av läkemedelsförmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till utformningen av den ff.o.m. år 1997 gällande läkeme-&lt;br&gt;delsförmånen och det system för vinst- och förlustdelning som parterna&lt;br&gt;enats om vad gäller en avvikelse från de beräknade kostnaderna för&lt;br&gt;läkemedelsförmånen måste en uppdelning göras av det beräknade be-&lt;br&gt;loppet för år 1997. Uppdelningen skall avse läkemedel, förbruknings-&lt;br&gt;artiklar vid olika former av inkontinens samt speciallivsmedel vid vissa&lt;br&gt;sjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den del av den beräknade kostnaden för läkemedelsförmånen år 1997&lt;br&gt;som avser inkontinensartiklar och speciallivsmedel har beräknats på&lt;br&gt;basis av de beräknade kostnaderna för dessa förmåner under år 1996 och&lt;br&gt;den förväntade kostnadsutvecklingen år 1997. Kostnaderna har därvid&lt;br&gt;för inkontinensartiklar, inklusive fraktkostnader, beräknats till 1 350&lt;br&gt;miljoner kronor och för speciallivsmedel till 90 miljoner kronor år 1997.&lt;br&gt;Av detta följer att kostnaderna år 1997 för enbart läkemedel beräknas&lt;br&gt;utgöra 12 660 miljoner kronor. Sammanfattningsvis är kostnadsfördel-&lt;br&gt;ningen följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedel &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;12 660 mkr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkontinensartiklar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 350 mkr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Speciallivsmedel &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;90 mkr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hela läkemedelsförmånen &amp;nbsp;&amp;nbsp;14 100 mkr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelse om finansieringsprincipens&lt;br&gt;tillämpning m.m. i samband med kommunernas&lt;br&gt;övertagande av kostnadsansvaret för&lt;br&gt;inkontinensartiklar den 1 januari 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Under 1997 debiterar kommunerna sjukförsäkringen de kostnader&lt;br&gt;med avdrag för eventuella avgifter som kommunerna har för förbruk-&lt;br&gt;ningsartiklar som behövs vid urininkontinens, urinretention och tarmin-&lt;br&gt;kontinens (inklusive distributionskostnader). Från 1998 fors kostnaderna&lt;br&gt;för kommunernas del in i det generella statsbidraget till kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna är ense om att före den 31 mars 1997 genomföra överlägg-&lt;br&gt;ningar med syfte att komma överens om omfattningen av det belopp&lt;br&gt;som skall utgöra tillskott till statsbidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Denna överenskommelse gäller under förbehåll av att den godkänns&lt;br&gt;av regeringen och Svenska Kommunförbundets styrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Svenska Kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulf Westerberg&lt;br&gt;statssekreterare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lennart Jonasson&lt;br&gt;direktör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden&lt;br&gt;Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg,&lt;br&gt;Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow,&lt;br&gt;Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Wallström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läke-&lt;br&gt;medelsförsörjning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:27&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bakomliggande EG-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;repar ett normgiv-&lt;br&gt;ningsbemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om högkostnads-&lt;br&gt;skydd vid köp av lä-&lt;br&gt;kemedel m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,5, 6, 11 §§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om handel med&lt;br&gt;läkemedel m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4, 9, 10, 14 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;392L0025&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring&lt;br&gt;i läkemedelslagen&lt;br&gt;(1992:559)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20, 22 a, 22 b §§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om receptregister&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i&lt;br&gt;lagen (1961:181) om&lt;br&gt;försäljning av teknisk&lt;br&gt;sprit m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 b §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;gotab 52052, Stockholm 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:SoU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bemyndigar regeringen att träffa avtal mellan staten och Apoteksbolaget AB om bolagets verksamhet enligt de riktlinjer som regeringen förordar (avsnitt 5.5.4, 5.5.6 och 5.5.7).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bemyndigar regeringen att träffa avtal mellan staten och Apoteksbolaget AB om bolagets verksamhet enligt de riktlinjer som regeringen förordar (avsnitt 5.5.4, 5.5.6 och 5.5.7).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:SoU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1996-09-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1996-09-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1996-09-24 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1996-10-07 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 11:23:54</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GK0327</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:44</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 11:23:54</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:SoU5</uppgift>
<ref_dok_id>GK01SoU5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:27&lt;br/&gt;
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:27&lt;br/&gt;
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:27&lt;br/&gt;
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:27&lt;br/&gt;
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:27&lt;br/&gt;
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:27&lt;br/&gt;
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:27&lt;br/&gt;
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Barbro Westerholm  och Kerstin Heinemann  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:27&lt;br/&gt;
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Barbro Westerholm  och Kerstin Heinemann  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Chatrine Pålsson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:27&lt;br/&gt;
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Chatrine Pålsson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gullan Lindblad  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:27&lt;br/&gt;
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gullan Lindblad  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Hans Hoff  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:27&lt;br/&gt;
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Hans Hoff  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Roland Larsson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:27&lt;br/&gt;
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Roland Larsson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Stig Sandström  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:27&lt;br/&gt;
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Stig Sandström  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Thomas Julin  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:27&lt;br/&gt;
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GK02So9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Thomas Julin  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>