<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2226573</hangar_id>
 <dok_id>GK0325</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>25</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:25</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Utrikesdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>25</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1996-09-20 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:57:57</systemdatum>
 <publicerad>1997-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK0325/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK0325</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK0325</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1996/97:25&lt;/h1&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0325/prop_199697__25-1.png" style="width:40pt;height:32pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0325/prop_199697__25-2.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;h2&gt;Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 20 september 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pierre Schori&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Utrikesdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den svenska migrationspolitiken bör ses som en helhet, som omfattar&lt;br&gt;flykting-, invandrings-, invandrar- och återvändandepolitik samt innefattas i&lt;br&gt;utrikes-, säkerhets-, handels- och biståndspolitiken. Migrationspolitiken&lt;br&gt;skall vara human, tydlig och konsekvent. Den skall bygga på respekt för&lt;br&gt;mänskliga rättigheter, internationell solidaritet och förutsättningarna i&lt;br&gt;Sverige. Det svenska medlemskapet i EU innebär förutom nya åtaganden&lt;br&gt;också ett ansvar att delta i utvecklandet av den framtida gemensamma&lt;br&gt;politiken. En framgångsrik påverkan kan ge större tyngd åt de principer&lt;br&gt;Sverige eftersträvar i migrationspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att skydd liksom hittills skall finnas för&lt;br&gt;flyktingar enligt flyktingkonventionen. Konventionen skall ges en vidare&lt;br&gt;tolkning än i dag. Vidare föreslås att utlänningslagen ändras så att de&lt;br&gt;nuvarande skyddsbegreppen de factoflykting och krigsvägrare utgår. De&lt;br&gt;ersätts av preciserade regler för vilka utöver konventionsflyktingar som skall&lt;br&gt;få skydd. Till dessa räknas de som riskerar att straffas med döden eller med&lt;br&gt;kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller&lt;br&gt;förnedrande behandling eller bestraffning, de som på grund av en yttre eller&lt;br&gt;inre väpnad konflikt behöver skydd eller på grund av en miljökatastrof inte&lt;br&gt;kan återvända till sitt hemland liksom de som på grund av sitt kön eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;homosexualitet riskerar förföljelse. I en situation med massflykt där det Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;finns grund att anta att skyddsbehovet kan vara av mer tillfällig karaktär&lt;br&gt;skall uppehållstillståndet kunna begränsas under i normalfallet två år.&lt;br&gt;Liksom hittills skall uppehållstillstånd kunna beviljas en utlänning som&lt;br&gt;personligen har starka humanitära skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandringen av anhöriga begränsas i princip till make, maka eller sambo&lt;br&gt;samt barn under 18 år. I vissa fall skall uppehållstillstånd också kunna ges&lt;br&gt;till andra nära släktingar som i hemlandet ingått i samma&lt;br&gt;hushållsgemenskap som den som finns här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall i första hand genom förordningar styra rättstillämp-&lt;br&gt;ningen vad gäller tidsbegränsade uppehållstillstånd vid massflykt samt&lt;br&gt;uppehållstillstånd av humanitära skäl m.m. Rättssäkerheten stärks genom ett&lt;br&gt;ökat inslag av muntlig handläggning i asylprocessen, genom krav på att alla&lt;br&gt;beslut om uppehållstillstånd skall vara motiverade och genom vidgade&lt;br&gt;möjligheter att överklaga avslag på ansökningar om uppehållstillstånd.&lt;br&gt;Fingeravtryck skall tas av alla asylsökande med undantag av. barn under 14&lt;br&gt;år. Straffmaximum för den som i vinstsyfte organiserar illegal invandring&lt;br&gt;till Sverige höjs till fyra års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningslagen kompletteras med en portalbestämmelse med&lt;br&gt;innebörden att barnets hälsa, utveckling och bästa i övrigt särskilt skall&lt;br&gt;beaktas i fall som rör barn. De inskränkningar som i dag gäller i fråga om&lt;br&gt;möjligheterna att ta barn under 16 år i förvar skall i stället gälla den som är&lt;br&gt;under 18 år. Om den som är under 18 år har behov av vård enligt lagen med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga får ett tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för vissa uppgifter inom utlänningsrättens område, exempelvis&lt;br&gt;förvar, bör föras över från Polisen till Invandrarverket.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut............................................................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext............................................................................................. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)....&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäkring............................................................................. 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om vård av unga............................................ 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlänningskontroll................................................................ 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1068) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;introduktionsersättning........................................................ 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mottagande av asylsökande m.fl.......................................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................................................ 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Migrationen till och från Sverige.................................................... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Invandringen........................................................................ 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utvandringen och återvandringen........................................ 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Nya förutsättningar.......................................................................... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den globala utvecklingen.................................................... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utvecklingen i Europa ........................................................ 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Grunder för migrationspolitiken...................................................... 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Samarbete i globalt perspektiv........................................................ 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Migrationens omfattning...................................................... 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Orsakssamband.................................................................... 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Migration och ekonomisk utveckling.................... 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Migration och bristande säkerhet........................... 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det internationella systemet................................................ 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationell migration......................................... 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationell handel.............................................. 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utvecklingsbistånd................................................ 70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Globala insatser.................................................................... 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insatser på lång sikt............................................... 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Insatser på kort och mellanlång sikt...................... 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insatser vid massflykt............................................ 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiskt samarbete...................................................................... 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förebyggande åtgärder......................................................... 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Samarbete i invandrings- och asylfrågor............................. 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den östeuropeiska dimensionen.......................................... 84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Regionala insatser................................................................ 87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätt till skydd och invandring ........................................................ 89 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätt till skydd....................................................................... 89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande ordning................................................... 89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skyddsbehövande.................................................. 94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överföring till Sverige........................................... 103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätt till invandring............................................................... 104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande ordning................................................... 104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Anhöriga................................................................ 109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Övriga kategorier................................................... 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Regelsystem......................................................................... 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande ordning................................................... 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Visering.................................................................. 121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppehållstillstånd.................................................. 125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avvisning med omedelbar verkställighet.............. 130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Ansvariga myndigheter................................................................... 132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande ordning................................................... 132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ny ansvarsfördelning............................................. 134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förhållningssätt och myndighetsstruktur............... 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Asylärenden........................................................... 138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppehållstillstånds-och medborgarskapsärenden. 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förvar..................................................................... 142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Registrering av. fingeravtryck............................... 143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Styrning av rättstillämpningen........................................................ 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 &amp;nbsp;Gällande ordning................................................................. 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 &amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter for en framtida styrning............. 158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 &amp;nbsp;Förordningar........................................................................ 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4 &amp;nbsp;Regeringens prövning av enskilda ärenden ........................ 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;Rättssäkerhet................................................................................... 180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;Gällande ordning.................................................................. 180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 &amp;nbsp;Identitetsfrågor..................................................................... 187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 &amp;nbsp;Muntlig handläggning.......................................................... 190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 &amp;nbsp;Beslutsmotivering och kvalitetskontroll.............................. 203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.5 &amp;nbsp;Överklagande....................................................................... 207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.6 &amp;nbsp;VilandefÖrklaring................................................................. 215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.7 &amp;nbsp;Handläggning..............................................................   217&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;Organiserad illegal invandring ....................................................... 223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 &amp;nbsp;Gällande ordning.................................................................. 223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 &amp;nbsp;Skärpta straff........................................................................ 224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;Barn ............................................................................................ 225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 &amp;nbsp;Gällande ordning.................................................................. 225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.2 &amp;nbsp;Hänsynstagande till barns bästa........................................... 238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.3 &amp;nbsp;Förvar................................................................................... 254&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4 &amp;nbsp;Företrädare........................................................................... 257 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sub&gt;A&lt;/sub&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.5 &amp;nbsp;Utredning............................................................................. 258&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.6 &amp;nbsp;Tidsbegränsat uppehållstillstånd.......................................... 265&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;Återvandring................................................................................... 269&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1 &amp;nbsp;Gällande ordning.................................................................. 269&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2 &amp;nbsp;Stöd för återvandring........................................................... 277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 &amp;nbsp;Genomförande och ekonomiska effekter........................................ 281&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1 &amp;nbsp;Genomförande...................................................................... 281&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2 &amp;nbsp;Ekonomiska effekter............................................................ 281&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 &amp;nbsp;Författningskommentar................................................................... 284&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529). 284&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.2 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga............................ 299&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.3 Förslagen till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring, lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild&lt;br&gt;utlänningskontroll och lag om ändring i lagen (1994:137)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om mottagande av asylsökande m.fl.................................... 299&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1068) om&lt;br&gt;introduktionsersättning........................................................ 300&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Effektivare styrning och&lt;br&gt;rättssäkerhet i asylprocessen (SOU 1995:46)........................ 301&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Lagförslag i betänkandet Effektivare styrning och&lt;br&gt;rättssäkerhet i asylprocessen (SOU 1995:46)........................ 306&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Sammanfattning i relevant del av betänkandet Ett samlat&lt;br&gt;ansvar för verkställighetsärenden (SOU 1995:55)................. 313&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Sammanfattning av Flyktingpolitiska kommitténs&lt;br&gt;betänkande Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv&lt;br&gt;(SOU 1995:75)....................................................................... 314&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Lagförslag i betänkandet Global flyktingpolitik i&lt;br&gt;globalt perspektiv (SOU 1995:75)........................................ 323&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Sammanfattning av delrapporten Barnkonventionen&lt;br&gt;och utlänningslagen (SOU 1996:115)................................... 332&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 Förteckning över remissinstanser ......................................... 335&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 Förteckning över använda förkortningar............................... 339&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9 Lagrådremissens lagförslag................................................... 340&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10 Lagrådets yttrande.................................................................. 362&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 september&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;  368&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad.......................................................................................... 369&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av&lt;br&gt;unga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.&lt;br&gt;dels godkänner de allmänna riktlinjer för migrationspolitiken som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen förordar i denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97: 25&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; i fråga om utlänningslagen (1989:529)&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 8 kap. 3 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 8 kap 3 § skall utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 kap. 1 §, 2 kap 4, 4 a, 5, 5 b och 11 §§, 3 kap 1 - 4 §§, 5 kap.&lt;br&gt;5 §, 6 kap. 2-5 §§, 7 kap 3 och 11 §§, 8 kap. 1, 4 och 8 §§, 10 kap 5 §, 11&lt;br&gt;kap. 1 och 3 §§ samt 12 kap. 2 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken till 3 kap. samt rubrikerna närmast före 3 kap. 4 § och 11&lt;br&gt;kap. 1 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 2 kap 4 c och 14 §§, 3&lt;br&gt;kap. 8 §, 8 kap 10 a § samt 11 kap. 1 a och 1 b §§ av följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det närmast före 2 kap 14 §, 3 kap 8 § och 11 kap 1 a § skall&lt;br&gt;införas nya rubriker av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag ges regler för utlänningars inresa, utresa, vistelse i Sverige och&lt;br&gt;arbete i Sverige som anställd samt för rätten till asyl här. I lagen anges också&lt;br&gt;under vilka förutsättningar en utlänning kan avvisas eller utvisas ur landet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall tillämpas sa, att ut-&lt;br&gt;länningars frihet inte begränsas mer&lt;br&gt;än vad som är nödvändigt i varje&lt;br&gt;enskilt fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall tillämpas så, att ut-&lt;br&gt;länningars frihet inte begränsas mer&lt;br&gt;än vad som är nödvändigt i varje&lt;br&gt;enskilt fall. / fall som rör ett barn&lt;br&gt;skall särskilt beaktas vad hänsynen&lt;br&gt;till barnets hälsa och utveckling&lt;br&gt;samt barnets bästa i övrigt kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Jfr rådets direktiv 64/221/EEG av den 24 februari 1964 om samordningen av&lt;br&gt;särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och&lt;br&gt;som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa (EGT nr 56.&lt;br&gt;4.4. 19Ö4, s. 850/64. Celex 364L0221).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Lagen omtryckt 1994:515&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:1696.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd får ges till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en utlänning som är nära an-&lt;br&gt;hörig till en i Sverige bosatt person&lt;br&gt;eller som annars har särskild&lt;br&gt;anknytning till Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd far ges till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en utlänning som är gift med&lt;br&gt;eller sambo till nagon som är bosatt&lt;br&gt;i Sverige eller har beviljats&lt;br&gt;uppehållstillständ för bosättning&lt;br&gt;här,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en utlänning som är under 18&lt;br&gt;år och ogift och som är eller har&lt;br&gt;varit hemmavarande barn till någon&lt;br&gt;som är bosatt i Sverige eller har&lt;br&gt;beviljats uppehållstillstånd för bo-&lt;br&gt;sättning här,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en utlänning som pa nagot&lt;br&gt;annat sätt än som avses under 1 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en utlänning som av huma-&lt;br&gt;nitära skäl bör fa bosätta sig i&lt;br&gt;Sverige, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en utlänning som har fatt ar-&lt;br&gt;betstillstånd eller som har sin för-&lt;br&gt;sörjning ordnad på något annat sätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att&lt;br&gt;uppehållstillstånd kan ges även i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd enligt denna para-&lt;br&gt;graf skall beaktas om utlänningen kan förväntas föra en hederlig vandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 är nära anhörig till nagon som är&lt;br&gt;bosatt i Sverige eller har beviljats&lt;br&gt;uppehållstillstånd för bosättning&lt;br&gt;här och som ingått i samma hushåll&lt;br&gt;som den personen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en utlänning som annars har&lt;br&gt;särskild anknytning till Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. en utlänning som av huma-&lt;br&gt;nitära skäl bör fa bosätta sig i&lt;br&gt;Sverige, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. en utlänning som har fatt ar-&lt;br&gt;betstillstånd eller som har sin för-&lt;br&gt;sörjning ordnad på något annat sätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en utlänning som söker&lt;br&gt;uppehållstillstånd med stöd av 2&lt;br&gt;kap. 4 § första stycket 2 eller 3 kap.&lt;br&gt;bedöms ha ett tillfälligt behov av&lt;br&gt;skydd här i landet får ett tids-&lt;br&gt;begränsat uppehållstillstånd ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tidsbegränsat uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd har getts någon med stöd av&lt;br&gt;första stycket far ett tidsbe-gränsat&lt;br&gt;tillstånd ges också till en utlänning&lt;br&gt;som är make eller maka eller barn&lt;br&gt;under 20 år till den per-son som&lt;br&gt;först beviljats tillstånd. Detsamma&lt;br&gt;gäller förälder till barn under 20 år&lt;br&gt;som meddelats tillstånd enligt första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen far i fråga om en&lt;br&gt;viss grupp av utlänningar meddela&lt;br&gt;föreskrifter om att den som söker&lt;br&gt;uppehållstillstånd med stöd av 3&lt;br&gt;kap. och som bedöms ha ett tillfälligt&lt;br&gt;behov av skydd här i landet far ges&lt;br&gt;ett tidsbegränsat uppehållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tidsbegränsat uppehållstill-&lt;br&gt;stånd fär beviljas för en samman-&lt;br&gt;lagd tid av högst två år. Om ett&lt;br&gt;program för att förbereda åter-&lt;br&gt;vändandet har inletts innan dess,&lt;br&gt;får uppehållstillståndet förlängas&lt;br&gt;med högst två är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tidsbegränsat uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd har getts någon med stöd av&lt;br&gt;första stycket far ett tidsbe&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;gränsat&lt;br&gt;tillstånd ges också till en utlänning&lt;br&gt;som är make eller maka eller barn&lt;br&gt;under 18 år till den per-son som&lt;br&gt;först beviljats tillstånd. Detsamma&lt;br&gt;gäller förälder till barn under 18 år&lt;br&gt;som meddelats tillstånd enligt första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tidsbegränsat uppehållstill-&lt;br&gt;stånd får ges ett barn under 18 ar&lt;br&gt;som behöver vård enligt lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om värd av unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tidsbegränsat uppehållstill-&lt;br&gt;stånd får vidare ges ett barn under&lt;br&gt;18 är eller till en man om det be-&lt;br&gt;hövs för att genomföra en fader-&lt;br&gt;skapsutredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tidsbegränsat uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd getts ett barn enligt första&lt;br&gt;eller andra stycket, fär ett tids-&lt;br&gt;begränsat uppehållstillstånd ges&lt;br&gt;också till barnets vardnadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige skall ha utverkat ett&lt;br&gt;sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd far&lt;br&gt;inte bifallas efter inresan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller dock inte om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta gäller dock inte om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utlänningen har rätt till asyl 1 utlänningen har rätt till uppe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;här, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hållstillstånd här enligt 3 kap. 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utlänningen av humanitära skäl bör fa bosätta sig här, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga skäl&lt;br&gt;Vad som föreskrivs i första&lt;br&gt;stycket hindrar inte heller att uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd beviljas med stöd av&lt;br&gt;2 kap. 4 § första stycket 7, om det&lt;br&gt;är uppenbart att utlänningen skulle&lt;br&gt;ha fatt uppehållstillstånd om pröv-&lt;br&gt;ningen hade skett före inresan i&lt;br&gt;Sverige. Regeringen får föreskriva&lt;br&gt;att en ansökan om uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd får bifallas även i andra&lt;br&gt;fall än som anges i andra och tredje&lt;br&gt;styckena, om det följer av en&lt;br&gt;överenskommelse med främmande&lt;br&gt;stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i första&lt;br&gt;stycket hindrar inte heller att uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd beviljas med stöd av&lt;br&gt;2 kap. 4 § första stycket 1-4, om det&lt;br&gt;är uppenbart att utlänningen skulle&lt;br&gt;ha fatt uppehållstillstånd om pröv-&lt;br&gt;ningen hade skett före inresan i&lt;br&gt;Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5b§&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en utlänning skali avvisas&lt;br&gt;eller utvisas enligt ett beslut som har&lt;br&gt;vunnit laga kraft, far en ansökan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd från honom trots&lt;br&gt;vad som föreskrivs i 5 § första&lt;br&gt;stycket bifallas, om ansökan grundar&lt;br&gt;sig på omständigheter som inte har&lt;br&gt;prövats förut i ärendet om hans av-&lt;br&gt;visning eller utvisning och om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en utlänning skall avvisas&lt;br&gt;eller utvisas enligt ett beslut som har&lt;br&gt;vunnit laga kraft, far en ansökan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd från honom trots&lt;br&gt;vad som föreskrivs i 5 § första&lt;br&gt;stycket bifallas, om ansökan grundar&lt;br&gt;sig på omständigheter som inte har&lt;br&gt;prövats förut i ärendet om hans av-&lt;br&gt;visning eller utvisning och om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utlänningen har rätt till asyl&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1. utlänningen har rätt till uppe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;här, eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hållstillstånd här enligt 3 kap. 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det annars skulle strida mot humanitetens krav att verkställa beslutet&lt;br&gt;om avvisning eller utvisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;U §&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlänningen har rest in i landet, får ett uppehållstillstånd återkallas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han bedriver sådan verksamhet som kräver arbetstillstånd utan att&lt;br&gt;ha sådant tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om han handlat på ett sådant sätt att det finns allvarliga anmärkningar&lt;br&gt;mot hans levnadssätt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas&lt;br&gt;att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelse-&lt;br&gt;verksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återkallelse enligt första stycket får ske endast om frågan har väckts innan&lt;br&gt;utlänningen har varit bosatt här i tre år med uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att&lt;br&gt;uppehållstillstånd får återkallas för&lt;br&gt;de utlänningar som omfattas av&lt;br&gt;avtalet om ett Europeiskt ekono-&lt;br&gt;miskt samarbetsområde (EES) även&lt;br&gt;i andra fall än de som anges i första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndiganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som följer av 4 a §&lt;br&gt;får regeringen meddela föreskrifter&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppehållstillstånd för studier&lt;br&gt;eller besök, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;uppehållstillstånd av&lt;br&gt;humanitära skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får också meddela&lt;br&gt;föreskrifter om att en ansökan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd får bifallas om&lt;br&gt;det följer av en överenskommelse&lt;br&gt;med främmande stat, samt att uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd fär återkallas för de&lt;br&gt;utlänningar som omfattas av avtalet&lt;br&gt;om ett Europeiskt ekonomiskt sam-&lt;br&gt;arbetsområde (EES) även i andra&lt;br&gt;fall än som anges i 11 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall anmäla före-&lt;br&gt;skrifter om tidsbegränsat uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd enligt 4 a § till riksdagen&lt;br&gt;genom en särskild skrivelse inom tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. Asyl&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3 kap. Skyddsbehövande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med asyl avses i denna lag&lt;br&gt;uppehållstillstånd som beviljas en&lt;br&gt;utlänning därför att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/. han är flykting,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. han är krigsvägrare, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. han, utan att vara flykting,&lt;br&gt;inte vill återvända till sitt hemland&lt;br&gt;på grund av de politiska för-&lt;br&gt;hållandena där och kan åberopa&lt;br&gt;tungt vägande omständigheter till&lt;br&gt;stöd för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med asyl avses i denna lag&lt;br&gt;uppehållstillstånd Somme beviljas en&lt;br&gt;utlänning därför att han är flykting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd enligt 3 § skall handläggas&lt;br&gt;som en asylansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med flykting avses i denna lag&lt;br&gt;en utlänning som befinner sig&lt;br&gt;utanför det land, som han är med-&lt;br&gt;borgare i, därför att han känner&lt;br&gt;välgrundad fruktan för förföljelse&lt;br&gt;på grund av sin ras, nationalitet,&lt;br&gt;tillhörighet till en viss samhälls-&lt;br&gt;grupp eller på grund av sin religi-&lt;br&gt;ösa eller politiska uppfattning, och&lt;br&gt;som inte kan eller på grund av sin&lt;br&gt;fruktan inte vill begagna sig av&lt;br&gt;detta lands skydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med flykting avses i denna lag&lt;br&gt;en utlänning som befinner sig&lt;br&gt;utanför det land, som han är med-&lt;br&gt;borgare i, därför att han känner&lt;br&gt;välgrundad fruktan för förföljelse&lt;br&gt;på grund av sin ras, nationalitet,&lt;br&gt;tillhörighet till en viss samhälls-&lt;br&gt;grupp eller på grund av sin religi-&lt;br&gt;ösa eller politiska uppfattning, och&lt;br&gt;som inte kan eller på grund av sin&lt;br&gt;fruktan inte vill begagna sig av&lt;br&gt;detta lands skydd. Vad som nu har&lt;br&gt;sagts gäller oberoende av om för-&lt;br&gt;följelsen utgår frän landets myn-&lt;br&gt;digheter eller dessa inte kan antas&lt;br&gt;bereda trygghet mot förföljelse&lt;br&gt;från enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som flykting skall även anses den som är statslös och som av samma skäl&lt;br&gt;befinner sig utanför det land där han tidigare har haft sin vanliga vistelseort&lt;br&gt;och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med krigsvägrare avses i denna&lt;br&gt;lag en utlänning som har övergett&lt;br&gt;en krigsskådeplats eller som har&lt;br&gt;flytt från sitt hemland eller behöver&lt;br&gt;stanna i Sverige för att undgå&lt;br&gt;förestående krigstjänstgöring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skyddsbehövande i övrigt&lt;br&gt;avses i denna lag en utlänning som&lt;br&gt;i andra fall än som avses i 2 §&lt;br&gt;lämnat det land, som han är med-&lt;br&gt;borgare i, därför att han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. känner välgrundad fruktan för&lt;br&gt;att straffas med döden eller med&lt;br&gt;kroppsstraff eller att utsättas för&lt;br&gt;tortyr eller annan omänsklig eller&lt;br&gt;förnedrande behandling eller&lt;br&gt;bestraffning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. pä grund av en yttre eller inre&lt;br&gt;väpnad konflikt behöver skydd eller&lt;br&gt;pä grund av en miljökatastrof inte&lt;br&gt;kan återvända till sitt hemland,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. pa grund av sitt kön eller homo-&lt;br&gt;sexualitet känner välgrundad fruktan&lt;br&gt;för förföljelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skyddsbehövande skall även&lt;br&gt;anses den som är statslös och som&lt;br&gt;av samma skäl befinner sig utanför&lt;br&gt;det land där han tidigare haft sin&lt;br&gt;vanliga vistelseort och pä i första&lt;br&gt;stycket angivna grunder inte kan&lt;br&gt;eller på grund av sin fruktan inte&lt;br&gt;vill återvända dit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till asyl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till uppehållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som avses i 1 § har&lt;br&gt;rätt till asyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asy\ far dock vägras om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det av hänsyn till vad som är&lt;br&gt;känt om utlänningens tidigare verk-&lt;br&gt;samhet eller med hänsyn till rikets&lt;br&gt;säkerhet finns synnerliga skäl att inte&lt;br&gt;bevilja asyl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningar som avses i 2 och&lt;br&gt;3 §§ har rätt till uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd får dock väg-&lt;br&gt;ras om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det beträffande flyktingar en-&lt;br&gt;ligt 2 § och skyddsbehövande enligt&lt;br&gt;3 f första stycket 3 av hänsyn till&lt;br&gt;vad som är känt om utlänningens&lt;br&gt;tidigare verksamhet eller med hän-&lt;br&gt;syn till rikets säkerhet finns synner-&lt;br&gt;liga skäl att inte bevilja uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 det beträffande en utlänning&lt;br&gt;som omfattas av 1 § 2 eller 3 på&lt;br&gt;grund av brottslighet eller någon&lt;br&gt;annan omständighet finns särskilda&lt;br&gt;skäl att inte bevilja asyl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det beträffande en skydds-&lt;br&gt;behövande som omfattas av 3 §&lt;br&gt;första stycket 2 på grund av brotts-&lt;br&gt;lighet eller någon annan omständig-&lt;br&gt;het som hänför sig till den skydds-&lt;br&gt;behövandes person finns särskilda&lt;br&gt;skäl att inte bevilja uppehållstill-&lt;br&gt;stånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utlänningen har rest in från Danmark, Finland, Island eller Norge och&lt;br&gt;kan sändas åter till något av dessa länder i enlighet med en överenskommelse&lt;br&gt;mellan Sverige och det landet, såvida det inte är uppenbart att han inte&lt;br&gt;kommer att beviljas uppehållstillstånd där,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utlänningen i annat fall före&lt;br&gt;ankomsten till Sverige har uppehållit&lt;br&gt;sig i ett annat land än hemlandet&lt;br&gt;och, om han återsänds dit, är skyd-&lt;br&gt;dad mot förföljelse eller, i före-&lt;br&gt;kommande fall, mot att sändas till&lt;br&gt;en krigsskådeplats eller till hem-&lt;br&gt;landet och också mot att sändas&lt;br&gt;vidare till ett annat land där han inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 utlänningen i annat fall före&lt;br&gt;ankomsten till Sverige har uppehållit&lt;br&gt;sig i ett annat land än hemlandet&lt;br&gt;och, om han återsänds dit, är skyd-&lt;br&gt;dad mot förföljelse eller mot att&lt;br&gt;sändas till hemlandet och också mot&lt;br&gt;att sändas vidare till ett annat land&lt;br&gt;där han inte har motsvarande skydd,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har motsvarande skydd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlänningen har särskild anknytning till ett annat land och där är&lt;br&gt;skyddad på det sätt som anges i 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva undan-&lt;br&gt;tag från andra stycket 4 för de fall&lt;br&gt;då utlänningens anknytning till&lt;br&gt;Sverige är av sådan art att han inte&lt;br&gt;bör nekas att få sin ansökan om asyl&lt;br&gt;prövad här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigantlen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får i fråga om en&lt;br&gt;grupp av utlänningar meddela före-&lt;br&gt;skrifter om beviljande av perma-&lt;br&gt;nent uppehållstillstånd till skydds-&lt;br&gt;behövande enligt 3 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs med hänsyn till&lt;br&gt;uppkomna begränsningar i Sveriges&lt;br&gt;möjligheter att ta emot utlänningar,&lt;br&gt;får regeringen meddela föreskrifter&lt;br&gt;om att uppehållstillstånd inte får&lt;br&gt;beviljas för skyddsbehövande enligt&lt;br&gt;3 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela före-&lt;br&gt;skrifter om undantag från 4 § andra&lt;br&gt;stycket 4 för de fall då utlänningens&lt;br&gt;anknytning till Sverige är av sådan&lt;br&gt;art att utlänningen inte bör nekas&lt;br&gt;att fä sin ansökan om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd prövad här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall anmäla före-&lt;br&gt;skrifter enligt andra stycket till riks-&lt;br&gt;dagen genom en särskild skrivelse&lt;br&gt;inom tre manader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk eller polis-&lt;br&gt;myndigheten får fotografera en ut-&lt;br&gt;länning och ta hans fingeravtryck&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utlänningen inte kan styrka sin&lt;br&gt;identitet vid ankomsten till Sverige&lt;br&gt;eller när han därefter ansöker om&lt;br&gt;uppehållstillstånd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det finns förutsättningar att ta&lt;br&gt;utlänningen i förvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk eller polis-&lt;br&gt;myndigheten får fotografera en ut-&lt;br&gt;länning och, om han fyllt 14 är, ta&lt;br&gt;hans fingeravtryck om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utlänningen inte kan styrka sin&lt;br&gt;identitet vid ankomsten till Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utlänningen ansöker om uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd och åberopar skäl som&lt;br&gt;avses i 3 kap. 2 eller 3 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det finns förutsättningar att ta&lt;br&gt;utlänningen i förvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som har fyllt sex- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En utlänning som har fyllt 18 år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ton år får tas i förvar om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;får tas i förvar om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hans identitet är oklar vid ankomsten till Sverige eller när han därefter&lt;br&gt;ansöker om uppehållstillstånd och han inte kan göra sannolikt att den&lt;br&gt;identitet han uppger är riktig samt hans rätt att få resa in i eller vistas i&lt;br&gt;Sverige inte kan bedömas ändå, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det är nödvändigt för att en utredning om hans rätt att stanna i Sverige&lt;br&gt;skall kunna genomföras, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det är sannolikt att han kommer att avvisas eller utvisas enligt 4 kap. 1, 2&lt;br&gt;eller 3 § eller fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förvar enligt första stycket 3 får meddelas endast om det med&lt;br&gt;hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter&lt;br&gt;finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller&lt;br&gt;bedriva brottslig verksamhet i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under sexton &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett utländskt barn under 18 år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år får tas i förvar endast om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;får tas i förvar endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är sannolikt att barnet kommer att avvisas enligt 4 kap. 1 eller 2 §&lt;br&gt;och att förordnande om omedelbar verkställighet enligt 8 kap. 8 § kommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att meddelas eller fråga uppkommer om verkställighet av ett sådant beslut&lt;br&gt;om avvisning, och det finns en uppenbar risk för att barnet annars håller sig&lt;br&gt;undan och därigenom äventyrar en förestående verkställighet som inte bör&lt;br&gt;fördröjas, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om avvisning i annat&lt;br&gt;fall än som sägs under 1 eller av ett beslut om utvisning enligt 4 kap 3 § och&lt;br&gt;det vid ett tidigare försök att verkställa beslutet inte visat sig tillräckligt att&lt;br&gt;barnet ställts under uppsikt enligt bestämmelserna i 5 § tredje stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnet far inte tas i förvar enligt första stycket 1 om det är tillräckligt att&lt;br&gt;det ställs under uppsikt enligt bestämmelserna i 5 § andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnet far inte skiljas från sin vårdnadshavare eller, om de är flera, en av&lt;br&gt;dem genom att vårdnadshavaren eller barnet tas i förvar Har barnet ingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdnadshavare här i riket far det tas i förvar endast om det föreligger&lt;br&gt;synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning far inte hallas i förvar med stöd av 2 § första stycket 2 längre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tid än 48 timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt far en utlänning som fyllt&lt;br&gt;sexton år inte hållas kvar i förvar&lt;br&gt;mer än två veckor, om det inte finns&lt;br&gt;synnerliga skäl för en längre tid. Om&lt;br&gt;ett beslut om avvisning eller utvis-&lt;br&gt;ning har meddelats, far en sådan&lt;br&gt;utlänning dock hållas i förvar i högst&lt;br&gt;två månader, om det inte finns syn-&lt;br&gt;nerliga skäl för en längre tid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under sexton&lt;br&gt;år far inte hållas i förvar längre tid&lt;br&gt;än 72 timmar, eller om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl ytterligare 72 tim-&lt;br&gt;mar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 övrigt far en utlänning som fyllt&lt;br&gt;18 år inte hållas kvar i förvar mer än&lt;br&gt;två veckor, om det inte finns synner-&lt;br&gt;liga skäl för en längre tid. Om ett&lt;br&gt;beslut om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;har meddelats, far en sådan ut-&lt;br&gt;länning dock hållas i förvar i högst&lt;br&gt;två månader, om det inte finns syn-&lt;br&gt;nerliga skäl för en längre tid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under 18 år far&lt;br&gt;inte hållas i förvar längre tid än 72&lt;br&gt;timmar, eller om det finns synnerliga&lt;br&gt;skäl ytterligare 72 timmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som har fyllt sexton&lt;br&gt;år kan, under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i 2 §, i stället för att tas i för-&lt;br&gt;var ställas under uppsikt, om detta&lt;br&gt;är tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under sexton&lt;br&gt;år kan, under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i 3 § första stycket 1 ställas&lt;br&gt;under uppsikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under sexton&lt;br&gt;år kan dessutom ställas under upp-&lt;br&gt;sikt när beslut har meddelats om av-&lt;br&gt;visning i annat fall än som avses i&lt;br&gt;andra stycket eller om utvisning&lt;br&gt;enligt 4 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som har fyllt 18 år&lt;br&gt;kan, under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i 2 §, i stället för att tas i för-&lt;br&gt;var ställas under uppsikt, om detta&lt;br&gt;är tillräckligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under 18 år&lt;br&gt;kan, under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i 3 § första stycket 1 ställas&lt;br&gt;under uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under 18 år&lt;br&gt;kan dessutom ställas under uppsikt&lt;br&gt;när beslut har meddelats om av-&lt;br&gt;visning i annat fall än som avses i&lt;br&gt;andra stycket eller om utvisning&lt;br&gt;enligt 4 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsikt innebär att utlänningen är skyldig att på vissa tider anmäla sig hos&lt;br&gt;polismyndigheten i orten eller lämna ifrån sig sitt pass eller annan legitima-&lt;br&gt;tionshandling eller uppfylla andra särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverks beslut i&lt;br&gt;fråga om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;och en i samband därmed behand-&lt;br&gt;lad fråga om uppehållstillstånd eller&lt;br&gt;arbetstillstånd eller återkallelse av&lt;br&gt;sådana tillstånd far av utlänningen&lt;br&gt;överklagas till Utlänningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverks beslut i&lt;br&gt;fråga om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;samt om avslag pä en ansökan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd eller om åter-&lt;br&gt;kallelse av ett uppehållstillstånd får&lt;br&gt;av utlänningen överklagas till Utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden. Invandrarverkets be-&lt;br&gt;slut i fråga om arbetstillstånd eller&lt;br&gt;återkallelse av arbetstillstånd far av&lt;br&gt;utlänningen överklagas till nämnden&lt;br&gt;under förutsättning att frågan om&lt;br&gt;tillstånd har behandlats i samband&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med ett beslut i fråga om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden består av ordförande och övriga ledamöter till det&lt;br&gt;antal regeringen bestämmer För ordförande skall finnas ersättare Leda-&lt;br&gt;möter och ersättare för ordförande utses av regeringen Ordförande och&lt;br&gt;ersättare för ordförande skall vara jurister och ha erfarenhet av tjänstgöring&lt;br&gt;som domare eller annan likvärdig erfarenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk får med&lt;br&gt;eget yttrande överlämna ett ärende&lt;br&gt;till Utlänningsnämnden för av-&lt;br&gt;görande, om ärendet på grund av&lt;br&gt;familjeanknytning eller av annan&lt;br&gt;liknande orsak har samband med ett&lt;br&gt;ärende enligt denna lag som prövas&lt;br&gt;av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket eller Utlännings-&lt;br&gt;nämnden far med eget yttrande&lt;br&gt;överlämna ett ärende till regeringen&lt;br&gt;för avgörande om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ärendet på grund av familje-&lt;br&gt;anknytning eller av annan liknande&lt;br&gt;orsak har samband med ett ärende&lt;br&gt;enligt denna lag som prövas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk far med&lt;br&gt;eget yttrande överlämna ett ärende&lt;br&gt;till Utlänningsnämnden för av-&lt;br&gt;görande, om ärendet på grund av&lt;br&gt;familj eanknytning eller någon annan&lt;br&gt;liknande orsak har samband med ett&lt;br&gt;ärende enligt denna lag som prövas&lt;br&gt;av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket eller Utlännings-&lt;br&gt;nämnden far med eget yttrande&lt;br&gt;överlämna ett ärende till regeringen&lt;br&gt;för avgörande om ärendet inte avser&lt;br&gt;en ansökan enligt 2 kap. 5 b § och&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 ärendet på grund av familje-&lt;br&gt;anknytning eller någon annan lik-&lt;br&gt;nande orsak har samband med ett&lt;br&gt;ärende enligt denna lag som prövas&lt;br&gt;av regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ärendet bedöms ha betydelse&lt;br&gt;för rikets säkerhet eller annars för&lt;br&gt;allmän säkerhet eller för rikets&lt;br&gt;förhållande till främmande makt eller&lt;br&gt;mellanfolklig organisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det bedöms vara av särskild&lt;br&gt;vikt för ledning av tillämpningen av&lt;br&gt;denna lag att ärendet prövas av&lt;br&gt;regeringen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. synnerliga skäl annars talar&lt;br&gt;för regeringens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har invandrarverket överlämnat&lt;br&gt;ett ärende i fall som avses i andra&lt;br&gt;stycket 3 eller 4 och skulle beslut av&lt;br&gt;verket i ärendet ha kunnat över-&lt;br&gt;klagas till Utlänningsnämnden,&lt;br&gt;skall regeringen, om hinder inte&lt;br&gt;möter pä grund av att ärendet är&lt;br&gt;synnerligen brådskande, höra Ut-&lt;br&gt;länningsnämnden innan den avgör&lt;br&gt;ärendet. Regeringen fär överlämna&lt;br&gt;ett sådant ärende till nämnden för&lt;br&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 5 § föreskrivs om ln\&lt;br&gt;gäller också regeringen, när den avgör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;ärendet bedöms ha sådan&lt;br&gt;betydelse för rikets säkerhet eller&lt;br&gt;annars för allmän säkerhet eller för&lt;br&gt;rikets förhållande till främmande&lt;br&gt;makt eller mellanfolklig organisation&lt;br&gt;att regeringen bör pröva ärendet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det bedöms vara av särskild&lt;br&gt;vikt för ledning av denna lags till-&lt;br&gt;lämpning att regeringen avgör ett&lt;br&gt;ärende som kan antas få betydelse&lt;br&gt;för frågan om uppehållstillstånd för&lt;br&gt;en grupp utlänningar som åberopar&lt;br&gt;huvudsakligen samma skäl till stöd&lt;br&gt;för sin ansökan om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. det i andra fall än som anges i&lt;br&gt;punkt 3 bedöms vara av synnerlig&lt;br&gt;vikt för ledning av denna lags till-&lt;br&gt;lämpning att regeringen prövar ett&lt;br&gt;ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När Invandrarverket överlämnar&lt;br&gt;ett ärende till regeringen skall&lt;br&gt;verket först sända ärendet till Ut-&lt;br&gt;länningsnämnden. Nämnden skall&lt;br&gt;med eget yttrande skyndsamt&lt;br&gt;vidarebefordra ärendet till rege-&lt;br&gt;ringen. Av nämndens yttrande skall&lt;br&gt;framgå vilken uppfattning nämnden&lt;br&gt;har i sakfrågan samt om ärendet&lt;br&gt;bör avgöras av regeringen. Det som&lt;br&gt;sägs i detta stycke gäller dock&lt;br&gt;endast för de ärenden dar ett beslut&lt;br&gt;av Invandrarverket hade kunnat&lt;br&gt;överklagas till nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'andrarverket och Utlänningsnämnden&lt;br&gt;ett överlämnat ärende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avvisning eller en utvisning&lt;br&gt;far aldrig verkställas till ett land om&lt;br&gt;det finns grundad anledning att tro&lt;br&gt;att utlänningen där skulle vara i&lt;br&gt;fara att straffas med döden eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avvisning eller en utvisning&lt;br&gt;far aldrig verkställas till ett land om&lt;br&gt;det finns skälig anledning att tro att&lt;br&gt;utlänningen där skulle vara i fara&lt;br&gt;att straffas med döden eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med kroppsstraff eller att utsättas&lt;br&gt;för tortyr och inte heller till ett land&lt;br&gt;där han inte är skyddad mot att&lt;br&gt;sändas vidare till ett land där han&lt;br&gt;skulle vara i sådan fara.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med kroppsstraff eller att utsättas&lt;br&gt;för tortyr eller annan omänsklig&lt;br&gt;eller förnedrande behandling eller&lt;br&gt;bestraffning och inte heller till ett&lt;br&gt;land där han inte är skyddad mot&lt;br&gt;att sändas vidare till ett land där&lt;br&gt;han skulle vara i sådan fara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som avses i 3 kap.&lt;br&gt;1 § 3 far inte sändas till sitt hemland&lt;br&gt;eller till ett land, där han riskerar att&lt;br&gt;sändas vidare till hemlandet, om han&lt;br&gt;har synnerliga skäl mot detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som avses i 3 kap&lt;br&gt;3 § första stycket 2 far inte sändas&lt;br&gt;till sitt hemland eller till ett land, där&lt;br&gt;han riskerar att sändas vidare till&lt;br&gt;hemlandet, om han har synnerliga&lt;br&gt;skäl mot detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk far förordna att verkets beslut om avvisning får&lt;br&gt;verkställas även om det inte har vunnit laga kraft (omedelbar verkställighet),&lt;br&gt;om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd&lt;br&gt;inte heller skall beviljas på någon annan grund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om omedelbar verk-&lt;br&gt;ställighet far meddelas senare än&lt;br&gt;tre månader efter utlänningens an-&lt;br&gt;komst till Sverige bara om synner-&lt;br&gt;liga skäl talar för detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om omedelbar verk-&lt;br&gt;ställighet får meddelas senare än&lt;br&gt;tre månader efter den första an-&lt;br&gt;sökan om uppehållstillstånd efter&lt;br&gt;ankomsten till landet bara om&lt;br&gt;synnerliga skäl talar för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett internationellt organ som&lt;br&gt;har rätt att pröva klagomål frän&lt;br&gt;enskilda riktar en begäran till&lt;br&gt;Sverige om inhihition av ett avvis-&lt;br&gt;ningsbeslut eller ett utvisnings-&lt;br&gt;beslut, skall inhibition meddelas om&lt;br&gt;inte synnerliga skäl talar mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till fängelse i högst två år eller,&lt;br&gt;när omständigheterna är mild-&lt;br&gt;rande, till böter döms den som i&lt;br&gt;vinstsyfte planlägger eller organi-&lt;br&gt;serar verksamhet som är inriktad&lt;br&gt;på att främja att utlänningar reser&lt;br&gt;till Sverige utan pass eller de till-&lt;br&gt;stånd som krävs för inresa i&lt;br&gt;Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till fängelse i högst fyra år&lt;br&gt;eller, om brottet är mindre allvar-&lt;br&gt;ligt, till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader döms den som i&lt;br&gt;vinstsyfte planlägger eller organi-&lt;br&gt;serar verksamhet som är inriktad&lt;br&gt;på att främja att utlänningar reser&lt;br&gt;till Sverige utan pass eller de&lt;br&gt;tillstånd som krävs för inresa i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97: 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som hjälper en utlänning att resa till Sverige utan pass eller de&lt;br&gt;tillstånd som krävs for inresa i Sverige döms för medhjälp till brott enligt&lt;br&gt;första stycket, om han insåg eller hade skälig anledning att anta att resan&lt;br&gt;anordnats i vinstsyfte genom sådan verksamhet som där sägs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Muntlig handläggning i&lt;br&gt;asylärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett asylärende vid Statens&lt;br&gt;invandrarverk skall det ingå munt-&lt;br&gt;lig handläggning om det kan antas&lt;br&gt;vara till fördel för utredningen eller&lt;br&gt;i övrigt främja ett snabbt avgörande&lt;br&gt;av ärendet. Muntlig handläggning&lt;br&gt;skall även annars företas på begäran&lt;br&gt;av utlänningen, om inte en sådan&lt;br&gt;handläggning skulle sakna betydelse&lt;br&gt;för att avgöra frågan om uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket fär bestämma&lt;br&gt;att även andra personer än utlän-&lt;br&gt;ningen skall höras vid handlägg-&lt;br&gt;ningen. Ersättning för inställelsen&lt;br&gt;lämnas därvid enligt vad som före-&lt;br&gt;skrivs i 6 kap. 15 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena till-&lt;br&gt;lämpas också när Utlänningsnämn-&lt;br&gt;den handlägger ett asylärende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Muntlig handläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som har ansökt om&lt;br&gt;asyl i Sverige får avvisas endast om&lt;br&gt;muntlig handläggning har ingått vid&lt;br&gt;Statens invandrarverks handlägg-&lt;br&gt;ning av ärendet. Muntlig handlägg-&lt;br&gt;ning skall även annars företas på&lt;br&gt;begäran av utlänningen, om inte en&lt;br&gt;sådan handläggning skulle sakna&lt;br&gt;betydelse för att avgöra asylärendet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett asylärende vid Utlännings-&lt;br&gt;nämnden skall muntlig handlägg-&lt;br&gt;ning ingå, om detta kan antas vara&lt;br&gt;till fördel för utredningen eller på&lt;br&gt;annat sätt bidra till ett snabbt&lt;br&gt;avgörande. Muntlig handläggning&lt;br&gt;skall även annars företas på ut-&lt;br&gt;länningens begäran, om det inte&lt;br&gt;står klart att en sådan hand-&lt;br&gt;läggning är obehövlig i asylärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden skall ha&lt;br&gt;muntlig handläggning i ärenden&lt;br&gt;som rör utvisning eller vägran att&lt;br&gt;förnya ett uppehållstillstånd av-&lt;br&gt;seende de utlänningar som omfattas&lt;br&gt;av avtalet om ett Europeiskt eko-&lt;br&gt;nomiskt samarbetsområde (EES).&lt;br&gt;Även ärenden som rör avvisning&lt;br&gt;eller vägran att bevilja uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd skall handläggas munt-&lt;br&gt;ligen, om det begärs av en ut-&lt;br&gt;länning som omfattas av avtalet&lt;br&gt;och som ansökt om uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd. I detta fall får dock&lt;br&gt;muntlig handläggning underlåtas,&lt;br&gt;om den skulle strida mot den&lt;br&gt;nationella säkerhetens intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket och Utlännings-&lt;br&gt;nämnden får bestämma att även&lt;br&gt;andra personer än utlänningen skall&lt;br&gt;höras vid handläggningen. Ersätt-&lt;br&gt;ning för inställelsen lämnas i&lt;br&gt;sädana fall enligt 6 kap. 15 § andra&lt;br&gt;stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om ut-&lt;br&gt;redning som rör barn finns i 1 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredning om barn m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av frågor om&lt;br&gt;tillstånd enligt denna lag skall det,&lt;br&gt;om det inte är olämpligt, klarläggas&lt;br&gt;vad barn som berörs av ett beslut i&lt;br&gt;ärendet har att anföra och det skall&lt;br&gt;tas den hänsyn till det anförda som&lt;br&gt;barnets ålder och mognad mo-&lt;br&gt;tiverar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är förordnad enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1972:429) som&lt;br&gt;offentligt biträde för en utlänning&lt;br&gt;under 18 år som saknar vårdnads-&lt;br&gt;havare här i landet är utan särskilt&lt;br&gt;förordnande barnets ställföre-&lt;br&gt;trädare i det ärende som förord-&lt;br&gt;nandet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 20 § förvalt-&lt;br&gt;ningslagen om motivering av beslut&lt;br&gt;tillämpas inte beträffande beslut om&lt;br&gt;visering, tidsbegränsat uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd och arbetstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 20 § förvalt-&lt;br&gt;ningslagen om motivering av beslut&lt;br&gt;gäller även för beslut som meddelas&lt;br&gt;i ärenden enligt denna lag, om inte&lt;br&gt;något annat följer av andra eller&lt;br&gt;tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som avses i 2 kap.&lt;br&gt;11 § tredje stycket har dock alltid&lt;br&gt;rätt till motivering av ett sådant&lt;br&gt;beslut om det går honom emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut i fråga om uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd skall alltid innehålla&lt;br&gt;de skal som ligger till grund för&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:1696.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om visering eller&lt;br&gt;arbetstillstånd får skalen som ligger&lt;br&gt;till grundför beslutet utelämnas. En&lt;br&gt;utlänning som omfattas av avtalet&lt;br&gt;om ett Europeiskt ekonomiskt sam-&lt;br&gt;arbetsområde (EES), utan att vara&lt;br&gt;medborgare i ett EES-land, har&lt;br&gt;dock alltid rätt till motivering av ett&lt;br&gt;beslut om visering om det går&lt;br&gt;honom emot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän&lt;br&gt;som är anställda av främmande stater i Sverige samt deras familjer och be-&lt;br&gt;tjäning liksom beträffande främmande staters kurirer tillämpas denna lag&lt;br&gt;endast i den utsträckning som regeringen föreskriver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra utlänningar,&lt;br&gt;vilka är berättigade till förmåner en-&lt;br&gt;ligt lagen (1976:661) om immunitet&lt;br&gt;och privilegier i vissa fall, iakttas de&lt;br&gt;inskränkningar som följer av 2-5 §§&lt;br&gt;den lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra utlänningar,&lt;br&gt;vilka är berättigade till förmåner en-&lt;br&gt;ligt lagen (1976:661) om immunitet&lt;br&gt;och privilegier i vissa fall, iakttas de&lt;br&gt;inskränkningar som följer av den&lt;br&gt;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 § lagen (1962:381)’ om allmän försäk-&lt;br&gt;ring skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den försäkrade har beviljats&lt;br&gt;asyl i Sverige skall som bosätt-&lt;br&gt;ningstid även tillgodoräknas tid då&lt;br&gt;han varit bosatt i sitt tidigare&lt;br&gt;hemland från och med det år då han&lt;br&gt;uppnått 16 års ålder till och med&lt;br&gt;året före det då han först ankom till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige. Som bosättningstid till-&lt;br&gt;godoräknas så stor andel av tiden i&lt;br&gt;hemlandet som motsvarar förhåll-&lt;br&gt;andet mellan den tid den försäkrade&lt;br&gt;varit bosatt i Sverige från och med&lt;br&gt;det år då han först ankom hit till&lt;br&gt;landet till och med det år då han fyllt&lt;br&gt;64 år och hela sistnämnda tids-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den försäkrade har beviljats&lt;br&gt;uppehållstillstånd i Sverige med&lt;br&gt;stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlän-&lt;br&gt;ningslagen (1989:529) skall som&lt;br&gt;bosättningstid även tillgodoräknas&lt;br&gt;tid då han varit bosatt i sitt tidigare&lt;br&gt;hemland från och med det år då han&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppnått 16 års ålder till och med&lt;br&gt;året före det då han först ankom till&lt;br&gt;Sverige. Som bosättningstid till-&lt;br&gt;godoräknas så stor andel av tiden i&lt;br&gt;hemlandet som motsvarar förhåll-&lt;br&gt;andet mellan den tid den försäkrade&lt;br&gt;varit bosatt i Sverige från och med&lt;br&gt;det år då han först ankom hit till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;period. I fråga om förtidspension&lt;br&gt;eller efterlevandepension skall i&lt;br&gt;stället för året då den försäkrade&lt;br&gt;skulle fylla 64 år som utgångspunkt&lt;br&gt;tas året före pensionsfallet Vid be-&lt;br&gt;räkningen enligt detta stycket bort-&lt;br&gt;ses från tid då den försäkrade varit&lt;br&gt;bosatt i sitt hemland och för vilken&lt;br&gt;rätt till pension från hemlandet före-&lt;br&gt;ligger vid bosättning i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;landet till och med det år då han fyllt&lt;br&gt;64 år och hela sistnämnda tids-&lt;br&gt;period. I fråga om förtidspension&lt;br&gt;eller efterlevandepension skall i&lt;br&gt;stället för året då den försäkrade&lt;br&gt;skulle fylla 64 år som utgångspunkt&lt;br&gt;tas året före pensionsfallet. Vid be-&lt;br&gt;räkningen enligt detta stycket bort-&lt;br&gt;ses från tid då den försäkrade varit&lt;br&gt;bosatt i sitt hemland och för vilken&lt;br&gt;rätt till pension från hemlandet före-&lt;br&gt;ligger vid bosättning i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tid för bosättning i hemlandet jämställs tid då den försäkrade före&lt;br&gt;den första ankomsten till Sverige befunnit sig i annat land där han beretts en&lt;br&gt;tillfällig fristad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1982:120.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1992:1277.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med asyl avses i första stycket&lt;br&gt;att den försäkrade beviljats uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) med stöd av 3 kap. 1 §1 ut-&lt;br&gt;länningslagen (1989:529) eller el-&lt;br&gt;jest på grund av att han ansetts som&lt;br&gt;flykting enligt konventionen d. 28&lt;br&gt;juli 1951 angående flyktingars rätts-&lt;br&gt;liga ställning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) med stöd av 3 kap. 1 § 2 eller&lt;br&gt;3 utlänningslagen eller motsvarande&lt;br&gt;äldre bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i första stycket sägs om&lt;br&gt;den som beviljats uppehållstillstånd&lt;br&gt;med stöd av 3 kap. 2 eller 3 § ut-&lt;br&gt;länningslagen (1989:529) skall&lt;br&gt;gälla även en försäkrad som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) annars beviljats uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd på grund av att han ansetts&lt;br&gt;som flykting enligt konventionen d&lt;br&gt;28 juli 1951 angående flyktingars&lt;br&gt;rättsliga ställning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;beviljats uppehållstillstånd&lt;br&gt;med stöd av 3 kap 1 § 2 eller 3 ut-&lt;br&gt;länningslagen i paragrafens lydelse&lt;br&gt;före den 1 januari 1997 eller enligt&lt;br&gt;motsvarande äldre bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:25&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:52) med särskilda bestämmel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ser om vård av unga skali inforas en ny paragraf, 21 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om vård med stöd av&lt;br&gt;denna lag hindrar inte heslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvisning eller utvisning enligt&lt;br&gt;utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utvisning enligt lagen&lt;br&gt;(1991:572) om särskild utlännings-&lt;br&gt;kontroll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;utlämning&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1957:668) om utlämning för brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;utlämning enligt lagen&lt;br&gt;(1959:254) om utlämning för brott&lt;br&gt;till Danmark, Finland, Island eller&lt;br&gt;Norge, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;utlämning enligt lagen&lt;br&gt;(1970:375) om utlämning till Dan-&lt;br&gt;mark, Finland, Island eller Norge&lt;br&gt;för verkställighet av beslut om vard&lt;br&gt;eller behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vard med stöd av denna lag upp-&lt;br&gt;hör när ett beslut enligt första&lt;br&gt;stycket har verkställts.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om&lt;br&gt;särskild utlänningskontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1991:572) om särskild utlännings-&lt;br&gt;kontroll skall ha följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97: 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen har beslutat om&lt;br&gt;utvisning enligt denna lag men&lt;br&gt;hinder som anges i 8 kap. 1-4 §§&lt;br&gt;utlänningslagen (1989:529) möter&lt;br&gt;mot att beslutet verkställs eller om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen har beslutat om&lt;br&gt;utvisning enligt denna lag men&lt;br&gt;hinder som anges i 8 kap. I, 2 eller&lt;br&gt;4 § utlänningslagen (1989:529)&lt;br&gt;möter mot att beslutet verkställs&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller om beslutet av någon annan&lt;br&gt;särskild anledning inte bör verk-&lt;br&gt;ställas, skall regeringen förordna att&lt;br&gt;verkställighet tills vidare inte far ske&lt;br&gt;(inhibition).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslutet av någon annan särskild an-&lt;br&gt;ledning inte bör verkställas, skall&lt;br&gt;regeringen förordna att verkställig-&lt;br&gt;het tills vidare inte far ske&lt;br&gt;(inhibition)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsbeslutet och förordnandet om inhibition skall prövas på nytt när&lt;br&gt;det finns skäl till det. Så länge utvisningsbeslutet fortfarande gäller men inte&lt;br&gt;har kunnat verkställas, skall Rikspolisstyrelsen före utgången av varje&lt;br&gt;kalenderår efter det då beslutet meddelades anmäla hos regeringen huruvida&lt;br&gt;det finns skäl för prövning av beslutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1068) om&lt;br&gt;introduktionsersättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97: 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom förskrivs att 2 § lagen (1992:1068) om introduktionsersättning&lt;br&gt;skall ha följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Introduktionsersättning får beviljas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;utlänningar som överförts till&lt;br&gt;regeringsbeslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utlänningar som har fått uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd och som har tagits&lt;br&gt;emot frän en statlig förläggning för&lt;br&gt;asylsökande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. andra utlänningar som har fått&lt;br&gt;uppehållstillstånd med tillämpning&lt;br&gt;av 2 kap 3 § eller 4 § första stycket&lt;br&gt;2 utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utlänningar som har fått uppehållstillstånd på grund av sin anknytning&lt;br&gt;till en utlänning som avses under 1-3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning enligt 4 får lämnas endast för en utlänning som ansökt om&lt;br&gt;uppehållstillstånd inom två år från det att den person som han eller hon har&lt;br&gt;anknytning till först togs emot i en kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige med stöd av ett särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utlänningar som har fått uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd efter att ha varit regi-&lt;br&gt;strerade vid en förläggning för&lt;br&gt;asylsökande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. andra utlänningar som har fått&lt;br&gt;uppehållstillstånd med tillämpning&lt;br&gt;av 2 kap. 3 § eller 4 § första stycket&lt;br&gt;5 utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om&lt;br&gt;mottagande av asylsökande m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:137) om mottagande av asyl-&lt;br&gt;sökande m.fl skall ha följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlänningar som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har ansökt om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd i Sverige enligt 3 kap I §&lt;br&gt;utlänningslagen (1989:529) (asyl-&lt;br&gt;sökande),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har ansökt om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd i Sverige enligt 3 kap. 2 eller&lt;br&gt;3 § utlänningslagen (1989:529)&lt;br&gt;(asylsökande),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har beviljats tidsberänsat uppehållstillstånd med stöd av bestämmelserna&lt;br&gt;i 2 kap 4 a § utlänningslagen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl med-&lt;br&gt;getts rätt att vistas här medan ansökan prövas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd enligt 6 §&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620) för förmåner av motsvarande karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som inte vistas på en&lt;br&gt;förläggning omfattas inte av denna lag, om de bor hos en vårdnadshavare&lt;br&gt;som har uppehållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1995:558&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter beslut av regeringen förordnade chefen för Kulturdepartementet i&lt;br&gt;augusti 1994 en särskild utredare (nuvarande lagmannen Erik Lempert) att&lt;br&gt;behandla frågor som rör regeringens möjligheter att styra praxisbildningen i&lt;br&gt;utlänningsärenden samt vissa rättssäkerhetsffågor i asylprocessen. Utred-&lt;br&gt;ningen har arbetat under namnet Asylprocessutredningen (Ku 1994:06).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprocessutredningen lade i april 1995 fram betänkandet Effektivare&lt;br&gt;styrning och rättssäkerhet i asylprocessen (SOU 1995:46).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens sammanfattning av betänkandet och dess lagförslag finns i&lt;br&gt;bilagorna 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter beslut av regeringen förordnade chefen för Kulturdepartementet i&lt;br&gt;augusti 1994 en särskild utredare (nuvarande rektorn Rune Backlund) att&lt;br&gt;undersöka hur beslut om avvisning och utvisning skall kunna verkställas&lt;br&gt;under värdiga former och samtidigt så effektivt som möjligt samt att över-&lt;br&gt;väga vilken myndighet som bör ha huvudansvaret för verkställigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har arbetat under namnet Utredningen om verkställighet av&lt;br&gt;beslut om avvisning och utvisning (Ku 1994:07).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om verkställighet av beslut om avvisning och utvisning lade&lt;br&gt;i maj 1995 fram delbetänkandet Ett samlat verksamhetsansvar för&lt;br&gt;asylärenden (SOU 1995:55).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanfattning av utredningens betänkande i nu relevant del finns i&lt;br&gt;bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter beslut av regeringen förordnade statsrådet Leif Blomberg i novem-&lt;br&gt;ber 1994 ekonomen Britt Olauson som ordförande i en parlamentarisk&lt;br&gt;kommitté med uppdrag att se över invandrings- och flyktingpolitiken. Kom-&lt;br&gt;mittén har arbetat under namnet Flyktingpolitiska kommittén (Ku 1994:10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslöt i maj 1995 att betänkandena SOU 1995:46 och SOU&lt;br&gt;1995:55 skulle överlämnas till Flyktingpolitiska kommittén för beaktande.&lt;br&gt;Flyktingpolitiska kommittén lade i juni 1995 fram betänkandet Svensk&lt;br&gt;flyktingpolitik i globalt perspektiv (SOU 1995:75).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs sammanfattning av betänkandet och dess lagförslag finns i&lt;br&gt;bilagorna 4 och 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tre betänkandena har remissbehandlats gemensamt. En förteckning&lt;br&gt;över remissinstanserna finns i bilaga 7. En sammanställning över remiss-&lt;br&gt;yttrandena finns tillgänglig i Utrikesdepartementet (dnr UD96/295/MP).&lt;br&gt;Förslaget till ändring i 8 kap. 10 a § utlänningslagen har beretts med berörda&lt;br&gt;myndigheter genom s.k. delningsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter beslut av regeringen förordnade statsrådet Anna Hedborg i februari&lt;br&gt;1996 direktören Gabriel Romanus som ordförande i en parlamentarisk&lt;br&gt;kommitté med uppdrag att göra en bred översyn av hur svensk lagstiftning&lt;br&gt;och praxis förhåller sig till barnkonventionen. Kommittén skulle med förtur&lt;br&gt;behandla utlänningslagstiftningen och dess tillämpning. Kommittén arbetar&lt;br&gt;under namnet Bamkommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bamkommittén lade i juni 1996 fram delrapporten Barnkonventionen och&lt;br&gt;utlänningslagen (SOU 1996:115). En sammanfattning av delrapporten finns&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i bilaga 6. Synpunkter på betänkandet har inhämtats vid en av Utrikesdepar- Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;tementet anordnad utfrågning med företrädare för närmast berörda myndig-&lt;br&gt;heter och frivilligorganisationer. En förteckning över dem som deltog i&lt;br&gt;utfrågningen finns i bilaga 7. En utskrift av vad som framfördes vid utfråg-&lt;br&gt;ningen finns tillgänglig i Utrikesdepartementet (UD96/1095/MP)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialförsäkringsutskottet har i betänkandet 1995/96:SfU 1 behandlat&lt;br&gt;Riksdagens revisorers förslag 1994/95:RR12 Utlänningsnämndens roll i&lt;br&gt;invandrings- och flyktingpolitiken. Riksdagen har beslutat att överlämna&lt;br&gt;revisorernas förslag med ett tillkännagivande av vad utskottet anfört till&lt;br&gt;regeringen för att övervägas i samband med det förändringsarbete som&lt;br&gt;invandrings- och flyktingpolitiken för närvarande är föremål för (rskr.&lt;br&gt;1995/96:37).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk och Rikspolisstyrelsen har på uppdrag av rege-&lt;br&gt;ringen i februari 1996 gemensamt avlämnat rapport 1996-05-02 Förut-&lt;br&gt;sättningarna för och konsekvenserna av att flytta över vissa verksam-&lt;br&gt;hetsuppgifter från polismyndigheterna till Statens invandrarverk (dnr POB-&lt;br&gt;632-1148/96, SIV 11-96-2619).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtskilliga av de frågor som de olika utredningarna och riksdagens reviso-&lt;br&gt;rer behandlat kräver ytterligare beredning innan förslag kan läggas fram.&lt;br&gt;Bamkommittén har ännu inte avslutat sitt arbete utan kommer att lägga fram&lt;br&gt;sitt slutbetänkande före den 1 januari 1997. I detta lagstiftningsärende be-&lt;br&gt;handlas endast frågor där det är angeläget att snarast genomföra ändringar i&lt;br&gt;lagstiftningen och någon vidare beredning inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningarna har vidare tagit upp möjligheterna att få rättshjälp genom&lt;br&gt;offentligt biträde. Rättshjälpsfrågor har behandlats även av 1993 års Rätts-&lt;br&gt;hjälpsutredning i betänkandet Ny rättshjälpslag (SOU 1995:81). Regeringen&lt;br&gt;har den 20 juni 1996 beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över bl.a.&lt;br&gt;förslag till ny rättshjälpslag. Några förslag rörande rättshjälpen kan inte&lt;br&gt;läggas fram innan detta lagstiftningsärende slutförts. Rättshjälpsfrågoma&lt;br&gt;behandlas därför inte här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter beslut av regeringen förordnade statsrådet Blomberg i november&lt;br&gt;1994 nuvarande landshövdingen Björn Rosengren som ordförande i en&lt;br&gt;parlamentarisk kommitté med uppdrag att göra en översyn av invandrar-&lt;br&gt;politiken. Kommittén har arbetat under namnet Invandrarpolitiska&lt;br&gt;kommittén (Ku 1994:11). Kommittén har i april 1996 lagt fram sitt&lt;br&gt;slutbetänkande Sverige, framtiden och mångfalden (SOU 1996:55). Några&lt;br&gt;av de frågor som tas upp i detta lagstiftningsärende berörs också i&lt;br&gt;betänkandet. Remissbehandling av betänkandet pågår. Här behandlas inte&lt;br&gt;några av de förslag som lämnats av Invandrarpolitiska kommittén. Grunder&lt;br&gt;för den del av migrationspolitiken som särskilt gäller invandrarpolitiken&lt;br&gt;läggs därför inte heller fram i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 29 augusti 1996 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit viss justering av den föreslagna lagtexten i 1 kap.&lt;br&gt;1 §, 2 kap. 4 a och 14 §§, 3 kap. 2, 4 och 8 §§ samt 8 kap. 8 § utlännings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen. Lagrådet har lämnat övriga lagförslag utan erinran. Regeringen har i Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;propositionen följt Lagrådets förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter Lagrådets yttrande har viss justering gjorts av texterna i 3 kap. 3 §&lt;br&gt;första stycket 1 och 8 kap. 1 § utlänningslagen. Dessa ändringar är av enkel&lt;br&gt;beskaffenhet och regeringen har därför bedömt att Lagrådets granskning inte&lt;br&gt;skulle tillföra ärendet något av betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag till ändringar i utlänningslagen som nu läggs fram är relativt&lt;br&gt;omfattande och medför att lagen delvis kommer att brista i översiktlighet.&lt;br&gt;Det aktualiserar en översyn av hela utlänningslagen. I samband med en&lt;br&gt;sådan översyn kommer också lagtexten att göras könsneutral.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Migrationen till och från Sverige&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Invandringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det senaste halvseklet har betydande flyttningar ägt rum mellan olika&lt;br&gt;länder. För Europas del har det främst rört sig om att människor flyttat&lt;br&gt;mellan länder inom världsdelen och om inflyttning från andra regioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sveriges del har denna period inneburit en kraftig förändring av&lt;br&gt;flyttningarna gentemot utlandet jämfört med tidigare. Från 1860-talet fram&lt;br&gt;till slutet av 1920-talet utvandrade omkring 1 300 000 svenskar, alltså en&lt;br&gt;betydande del av befolkningen i Sverige. Under hela 1800-talet och tiden&lt;br&gt;fram till andra världskriget var däremot inflyttningen till Sverige liten, med&lt;br&gt;det viktiga undantaget att flera hundra tusen personer bland utvandrarna&lt;br&gt;återvände till hemlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det för Sverige nya migrationsmönstret har inneburit att ca 1 700 000&lt;br&gt;personer har invandrat sedan år 1950 medan ca 900 000 personer har&lt;br&gt;utvandrat (svenska medborgare inräknade). Antalet i utlandet födda personer&lt;br&gt;som är bosatta i Sverige har ökat från knappt 200 000 år 1950 till 936 000 i&lt;br&gt;slutet av år 1995. Detta har inneburit en betydande förändring av den&lt;br&gt;svenska befolkningen. Mer än var tionde person är numera född i utlandet.&lt;br&gt;En väsentligt större andel har nära släktrelationer med utlandsfödda. 1 det&lt;br&gt;närmaste var femte person har själv inflyttat till Sverige eller har minst en&lt;br&gt;förälder som gjort detta. Befolkningens demografiska sammansättning gör&lt;br&gt;att man redan av detta skäl kan utgå från att denna andel kommer att öka&lt;br&gt;ytterligare liksom andelen med något mer avlägsen utländsk bakgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarpolitiska kommittén uppskattar i sitt betänkande Sverige,&lt;br&gt;framtiden och mångfalden (SOU 1996:55) att grovt räknat en tredjedel av de&lt;br&gt;personer som är födda i andra länder och som i dag bor i Sverige har&lt;br&gt;kommit av politiska skäl. Ytterligare en tredjedel kan antas ha kommit för&lt;br&gt;arbete. I den återstående tredjedelen återfinns personer som har flyttat till&lt;br&gt;Sverige av familjeskäl, vanligen genom att bilda familj med någon som&lt;br&gt;tidigare invandrat till Sverige eller med någon infödd svensk. I den gruppen&lt;br&gt;ingår även några tiotusental barn som har adopterats av familjer i Sverige.&lt;br&gt;Detta ger en ungefärlig uppfattning om de utlandsfödda efter motiv för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bosättning. Svårigheterna med en sådan uppskattning är emellertid mycket Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;stora. Den enskildes motiv är också ofta sammansatta. Exempelvis kan den&lt;br&gt;som flytt från sitt land ha valt Sverige som bosättningsland på grund av&lt;br&gt;anhöriga här eller utifrån en bedömning av möjligheterna att försörja sig här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste decennierna har årligen 30 000-50 000 utländska&lt;br&gt;medborgare invandrat till Sverige, samtidigt som 10 000-20 000 har&lt;br&gt;utvandrat. Under nästan hela det senaste halvseklet har Sverige haft en&lt;br&gt;nettoinflyttning av utländska medborgare. Invandringen till Sverige har&lt;br&gt;varierat starkt i omfattning mellan olika år under denna period med starka&lt;br&gt;toppar kring år 1970 då ett stort antal personer kom från Finland och åren&lt;br&gt;1993-1994 med en mycket omfattande inflyttning av personer som sökte&lt;br&gt;skydd här, främst från f.d. Jugoslavien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Figur 4.1 Invandringen av utländska medborgare till Sverige 1985-1995&lt;br&gt;(källa: Statistiska centralbyrån).&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0325/prop_199697__25-3.png" style="width:386pt;height:193pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Bakom variationerna i migrationen till och från Sverige visar sig vid ett&lt;br&gt;närmare studium ett mönster där invandringen från ett land ökar starkt under&lt;br&gt;några år för att sedan minska eller ebba ut. Detta mönster finns för såväl de&lt;br&gt;länder från vilka Sverige har tagit emot större grupper för arbete här som för&lt;br&gt;de länder varifrån stora grupper kommit som fått skydd i vårt land. Man kan&lt;br&gt;också beskriva invandringens variationer så, att det finns en basinvandring&lt;br&gt;på omkring 20 000 medborgare i ett stort antal länder som är ganska oför-&lt;br&gt;ändrad mellan enskilda år men på sikt ökar. Denna basinvandring fylls tidvis&lt;br&gt;på tämligen plötsligt med omfattande invandring från ett eller ett par länder&lt;br&gt;under en begränsad period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inflyttningen från de 12 länder utanför Norden som tillhörde Europeiska&lt;br&gt;unionen (EU) år 1995 är så gott som oförändrad under den senaste&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tioårsperioden. Detsamma gäller i huvudsak också invandringen från övriga Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;Europa frånsett den stora invandringen från f.d. Jugoslavien under 1990-&lt;br&gt;talets första hälft. Även inflyttningen från de nordiska länderna har varit&lt;br&gt;ganska jämn, bortsett från en tillfälligt ökad invandring från Norge för&lt;br&gt;arbete i Sverige omkring år 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Figur 4.2 Den utomnordiska invandringen 1980-1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skyddsbehövande m.fl. avses i figuren flyktingar enligt FN:s flykting-&lt;br&gt;konvention, de factoflyktingar, krigsvägrare samt personer med humanitära&lt;br&gt;skäl inkl, skäl enligt tidsförordning. Med övriga avses arbetskraft,&lt;br&gt;gäststuderande och adoptivbarn, (källa: Statens invandrarverk).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5000&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0325/prop_199697__25-4.png" style="width:164pt;height:61pt;"/&gt;
&lt;p&gt;......Skyddsbeh.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-------Anhöriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-------övriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-------EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;0 j---------------I---------------I---------------\---------------F-------------I---------------I---------------1---------------\-------------------------------1---------------\---------------I---------------I--------------1---------------1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1980 &amp;nbsp;&amp;nbsp;1982&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1984&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1986&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1988&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1990&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1992&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Figur 4.3 Den utomnordiska invandringens sammansättning 1980-1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skyddsbehövande m.fl. avses i figuren flyktingar enligt FN:s flykting-&lt;br&gt;konvention, de factoflyktingar, krigsvägrare samt personer med humanitära&lt;br&gt;skäl inkl, skäl enligt tidsförordning. Med övriga avses arbetskraft,&lt;br&gt;gäststuderande och adoptivbarn, (källa: Statens invandrarverk).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anhöriga&lt;br&gt;46%&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7%&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0325/prop_199697__25-5.png" style="width:122pt;height:114pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Skydds-&lt;br&gt;behövande m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47%&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utomeuropeiska invandringen har successivt ökat de senaste decen-&lt;br&gt;nierna (med undantag av den nordamerikanska, som legat på en tämligen&lt;br&gt;konstant och låg nivå). Under 1990-talets första år har dock antalet&lt;br&gt;invandrare från utomeuropeiska länder minskat. Även här gäller dock att en&lt;br&gt;stor del av den tidigare ökningen förklaras av invandringen från ett&lt;br&gt;begränsat antal länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Variationerna i hela den svenska invandringen den senaste tioårsperioden&lt;br&gt;förklaras till stor del av invandringen från sju länder, Chile, Etiopien, Irak,&lt;br&gt;Iran, f.d. Jugoslavien, Libanon och Somalia. Med undantag för Chile rör det&lt;br&gt;sig om länder som under de aktuella åren haft interna väpnade konflikter och&lt;br&gt;i några fall också varit i krig med andra stater. I gruppen övriga länder ingår&lt;br&gt;också en avsevärd del skyddssökande bland de invandrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetskraft&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under perioden närmast efter andra världskriget täcktes det ökade behovet&lt;br&gt;av arbetskraft i Sverige i stor utsträckning från de nordiska grannländerna,&lt;br&gt;framförallt Finland. Invandringsöverskottet uppgick under 1950-talet till&lt;br&gt;omkring 25 000 personer per år. Under 1960-talet kom överskottet att stiga&lt;br&gt;till omkring 40 000 per år. Hälften av invandrarna återvände till sina&lt;br&gt;hemländer efter kortare eller längre perioder i Sverige. Rekryteringsbasen&lt;br&gt;utgjordes huvudsakligen av personer från Finland, dåvarande Jugoslavien,&lt;br&gt;Turkiet och Grekland. Arbetskraftsinvandringen nådde sin kulmen år 1970&lt;br&gt;då den uppgick till 73 500 personer. Invandringsöverskottet uppgick detta år&lt;br&gt;till 52 300 personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid slutet av 1960-talet skedde en ökad betoning i arbetsmarknads-&lt;br&gt;politiken på att behov av arbetskraft i den mån det var möjligt skulle&lt;br&gt;tillgodoses genom arbetssökande, tidigare hemarbetande kvinnor och perso-&lt;br&gt;ner med särskilda svårigheter att få anställning. En kraftig ökning av antalet&lt;br&gt;kvinnor i arbetskraften har sedan dess skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1970-talet fick Sverige liksom övriga Västeuropa ekonomiska&lt;br&gt;problem med minskad efterfrågan på arbetskraft. När ekonomin återhämtade&lt;br&gt;sig var behovet av arbetskraft mindre än tidigare eftersom&lt;br&gt;strukturomvandlingar och nya produktionsformer inriktat näringslivet mot&lt;br&gt;mindre arbetsintensiv verksamhet. Sverige har sedan början av 1970-talet i&lt;br&gt;praktiken inte haft någon nämnvärd utomnordisk arbetsinvandring sett&lt;br&gt;utifrån beslutsgrundema för meddelade uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1968 års riktlinjer för utlänningspolitiken framhölls behovet att av&lt;br&gt;arbetsmarknadsskäl reglera invandringen. Anställningsutsiktema i ett längre&lt;br&gt;perspektiv måste beaktas (prop. 1968:142 s. 96 f.). Utanför den styrningen&lt;br&gt;ligger rätten till invandring för framför allt medlemmar i kärnfamiljen samt&lt;br&gt;skyddsbehövande. Dessutom har medborgare i andra nordiska länder rätt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bosätta sig och arbeta i Sverige utan uppehålls- och arbetstillstånd. För&lt;br&gt;medborgare i en medlemsstat i EU gäller sedan 1994 att de har rätt att ta&lt;br&gt;anställning här och då erhålla uppehållstillstånd. För studerande från ett&lt;br&gt;sådant land gäller att de har rätt att studera här och för pensionärer att de har&lt;br&gt;rätt att bosätta sig här under förutsättning att de kan försörja sig. Den fria&lt;br&gt;rörligheten omfattar även nära anhöriga. Regelsystemet för&lt;br&gt;uppehållstillstånd innebär bl.a. att beslut om uppehållstillstånd i princip&lt;br&gt;skall ha meddelats innan en utlänning kommer till Sverige för att bosätta sig&lt;br&gt;här, om det inte är fråga om skyddsbehövande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsbehövande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under en period omedelbart efter andra världskriget tog Sverige emot och&lt;br&gt;integrerade 25 000 skyddsbehövande från Baltikum. Krisen i Ungern år&lt;br&gt;1956 ledde under några år till att omkring 8 000 personer kom till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet asylsökande ökade kraftigt under 1980-talet från 3 000 år 1982&lt;br&gt;till omkring 30 000 per år under perioden mellan 1989 och 1991. Det största&lt;br&gt;antalet kom år 1992 då 84 000 personer sökte asyl i Sverige. Under åren&lt;br&gt;1968 till 1981 sökte omkring 36 000 personer asyl här. Detta kan jämföras&lt;br&gt;med de omkring 320 000 som sökt asyl under de följande åren fram till år&lt;br&gt;1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Figur 4.4 Antalet asylsökande 1984-1995 (källa: Statens invandrarverk).&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0325/prop_199697__25-6.png" style="width:357pt;height:201pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Under 1950- och 1960-talen kom flertalet skydddsbehövande från&lt;br&gt;socialistiska stater i Central- och Östeuropa, bl.a. Polen. Under 1970-talet&lt;br&gt;kom de största grupperna, på egen hand eller inom ramen för&lt;br&gt;flyktingkvoten, från Chile, Ungern, Grekland, Turkiet, dåvarande&lt;br&gt;Tjeckoslovakien och Polen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1980-talet var flertalet asylsökande från Iran, Irak, Libanon och Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;Etiopien. Under första hälften av 1990-talet dominerade personer från f.d.&lt;br&gt;Jugoslavien bland de asylsökande. Det bör noteras att samtidigt har antalet&lt;br&gt;asylsökande från länder som Libanon, Iran och Etiopien minskat kraftigt.&lt;br&gt;När viseringsskyldighet infördes mot Bosnien-Hercegovina år 1993&lt;br&gt;minskade antalet asylsökande därifrån omedelbart mycket kraftigt och denna&lt;br&gt;förändring blev bestående så länge den väpnade konflikten varade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överföring av skyddsbehövande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1950 har Sverige genom organiserad överföring tagit emot flykt-&lt;br&gt;ingar och andra likartade kategorier inom ramen for en särskild s.k.&lt;br&gt;flyktingkvot. Sedan år 1973 har kvoten varit generell, dvs. varken nationa-&lt;br&gt;litetsbestämd eller inriktad på någon speciell grupp av skyddsbehövande.&lt;br&gt;Överföring sker huvudsakligen i samverkan med Förenta nationernas&lt;br&gt;flyktingkommissarie (UNHCR) och avser människor som befinner sig i en&lt;br&gt;särskilt utsatt situation eller för vilka UNHCR har särskilda svårigheter att&lt;br&gt;finna ett lämpligt bosättningsland. Flertalet överföringar gäller personer som&lt;br&gt;befinner sig utanför hemlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantagsvis kan uttagning ske direkt från hemlandet. Det är nästan&lt;br&gt;uteslutande i Latinamerika som flyktingkvoten har använts på detta sätt. De&lt;br&gt;mest kända fallen avser personer som i anslutning till kuppen i Chile år&lt;br&gt;1973 var i behov av omedelbart skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tio länder har fasta åtaganden att ta emot överförda flyktingar. De&lt;br&gt;nordiska länderna (exklusive Island) hör till dessa länder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Utvandringen och återvandringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De flesta utländska medborgare som utvandrar är personer som tidigare har&lt;br&gt;kommit som invandrare till Sverige, ofta endast ett eller några få år tidigare.&lt;br&gt;Detta medför att utvandringen är omfattande åren efter en omfattande&lt;br&gt;invandring. Den enda period, då fler utländska medborgare utvandrat än&lt;br&gt;invandrat, var åren 1972-73, dvs. ett par år efter den mycket omfattande&lt;br&gt;invandringen från Finland åren 1969 och 1970.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta som utvandrar från Sverige flyttar tillbaka till sitt hemland.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte alla, särskilt i en del grupper med många&lt;br&gt;skyddsbehövande har det varit vanligt att flytta till ett tredje land. Det är&lt;br&gt;alltså inte alltid att den som utvandrar är återvandrare i den meningen att han&lt;br&gt;eller hon flyttar tillbaka till sitt ursprungsland. De i Sverige födda utländska&lt;br&gt;medborgare som utvandrar (år 1993 var de 17 procent av alla utvandrare)&lt;br&gt;kan inte heller kallas för återvandrare eftersom de aldrig invandrat till&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många invandrare flyttar från Sverige efter en kortare tids vistelse här.&lt;br&gt;Detta mönster varierar dock starkt mellan olika kategorier invandrare.&lt;br&gt;Likaså har utvandringsmönstret varierat över tiden. Bland adoptivbarn är det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av naturliga skäl ytterst få som utvandrar. Även i grupper med många som Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;fått skydd här är utvandringen mycket låg. Det är sannolikt också få som&lt;br&gt;utvandrar bland anhöriginvandrare, dvs. i huvudsak personer som gifter sig&lt;br&gt;med eller börjar sambo med någon i Sverige bosatt person. Däremot är&lt;br&gt;utvandringen hög bland studerande och personer som kommer till Sverige&lt;br&gt;för i tid begränsade uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Variationerna i utflyttningens omfattning reflekterar ganska naturligt till&lt;br&gt;stor del variationerna i invandringens omfattning. Utvandringen med den&lt;br&gt;sammansättning tidigare invandring haft har varit stor. Av dem som invand-&lt;br&gt;rade år 1970 hade 20 år senare 60 procent utvandrat. Av dem som kom till&lt;br&gt;Sverige år 1980 hade 10 år senare 40 procent lämnat landet. Andelen&lt;br&gt;återvandrare varierar dock starkt mellan olika nationaliteter. Exempelvis&lt;br&gt;hade hälften av danskarna som invandrade år 1975 lämnat Sverige inom två&lt;br&gt;år medan detta efter 18 år präglade av väpnade konflikter i ursprungslandet&lt;br&gt;fortfarande endast gällde några få procent av etiopierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de svenskar som utvandrar ingår en stor andel natural i serade&lt;br&gt;svenska medborgare. Sannolikheten att utvandra är ungefär fyra gånger&lt;br&gt;större bland de natural i serade än bland de infödda svenska medborgarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man studerar återvandringsmönstret bland dem som invandrade till&lt;br&gt;Sverige i början av 1980-talet kan man konstatera stora skillnader mellan&lt;br&gt;invandrare av olika nationalitet. Det framgår också, att återvändandet bland&lt;br&gt;dessa invandrare till stor del äger rum under de första åren efter ankomsten&lt;br&gt;till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av de personer som utvandrar återkommer till Sverige igen. Bland&lt;br&gt;t.ex. de chilenska medborgare som utvandrade år 1985, sedan det blivit&lt;br&gt;möjligt för dem att återvända, hade hälften kommit tillbaka inom fyra år.&lt;br&gt;Statistiken kring återvandringen från Sverige och återinvandringen hit har&lt;br&gt;betydande brister men man kan utgå från att det i ett års invandring kommer&lt;br&gt;3 000-4 000 personer med utländska medborgarskap som har varit i Sverige&lt;br&gt;tidigare och som således har tidigare erfarenhet av Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nya förutsättningar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den globala utvecklingen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den globala utvecklingsdynamiken präglas för närvarande av två tendenser,&lt;br&gt;som åtminstone skenbart kan tyckas motsäga varandra. Å ena sidan finns en&lt;br&gt;strävan till större integration mellan olika länder med inslag av&lt;br&gt;överstatlighet. Å andra sidan förekommer en starkare betoning av etniska&lt;br&gt;eller nationella identiteter och intressen, som tenderar att leda till ökad&lt;br&gt;splittring även av redan bestående statsbildningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte sedan första världskrigets slut har den europeiska kartan ritats om i&lt;br&gt;en sådan omfattning och ett sådant tempo som under första delen av 1990-&lt;br&gt;talet. Det finns tecken på att en liknande utveckling kan stå för dörren på&lt;br&gt;andra kontinenter, i första hand Afrika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan företeelse, som delvis ligger bakom integrations- och Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;splittringstendensema men som gör bilden ännu mer mångfacetterad, gäller&lt;br&gt;den ekonomiska utvecklingen i världen. En globaliserad ekonomi växer&lt;br&gt;fram som styrs av villkor och intressen som är tämligen obundna av&lt;br&gt;nationsgränser och politiska mandat. I detta perspektiv kan nationalstaten, i&lt;br&gt;dess nuvarande form, komma att fa minskad betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skiftande villkor som gäller under den nuvarande utvecklingsfasen&lt;br&gt;fördjupar ofta klyftorna mellan rika och fattiga såväl inom som mellan&lt;br&gt;länder. Samtidigt som stora befolkningsgrupper relativt snabbt förbättrar sin&lt;br&gt;levnadsstandard i vissa fattiga eller tidigare fattiga länder blir på många håll&lt;br&gt;de mest utblottade kvar i eländiga levnadsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje världen eller &amp;quot;u-ländema&amp;quot; har inte på länge utgjort en i åtminstone&lt;br&gt;några avseenden likartad kategori länder. Begreppen står numera i allt högre&lt;br&gt;grad för en heterogen samling länder med vitt skilda förutsättningar och&lt;br&gt;ekonomiska villkor. Vissa länder, som traditionellt kategoriseras som u-&lt;br&gt;länder, har uppnått en ekonomisk ställning och en levnadsstandard för&lt;br&gt;befolkningen som närmar sig i-ländemas. Andra stater har ännu en levnads-&lt;br&gt;standard för befolkningen, som ligger långt efter i-ländemas, men utvecklar&lt;br&gt;sig ekonomiskt i mycket snabb takt. Ytterligare andra länder har sjunkit ner i&lt;br&gt;allt djupare fattigdom. Till de senare länderna hör ett antal stater med&lt;br&gt;långvariga väpnade konflikter, såsom Sudan, Afghanistan och Kambodja.&lt;br&gt;De tidigare kommuniststyrda staterna i Central- och Östeuropa utgör inte&lt;br&gt;heller i något avseende längre någon enhetlig grupp länder och deras&lt;br&gt;ekonomiska utveckling är på liknande sätt högst varierande. Flertalet av&lt;br&gt;dessa länder har dock bl.a. den tillgång som en relativt väl utbildad&lt;br&gt;befolkning utgör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De intressesfärer som en värld präglad av supermaktsrivaliteter var&lt;br&gt;uppdelad i har nu försvunnit. Detta har underlättat avvecklingen av tidigare&lt;br&gt;långvariga konflikthärdar men också lett till en mer påtaglig marginalisering&lt;br&gt;av de för i-världen ekonomiskt och strategiskt minst intressanta länderna. Ett&lt;br&gt;antal av dessa länder, varav flertalet i Afrika (Liberia, Somalia, Rwanda&lt;br&gt;m.fl.), har drabbats av långvariga och svårlösta konflikter, präglade av&lt;br&gt;nationellt sönderfall och allmän laglöshet. I några länder har dock freds-&lt;br&gt;förhandlingar kunnat slutföras och en långsam återuppbyggnad inledas.&lt;br&gt;Samtidigt finns ett inre och yttre tryck på en del av u-världens tidigare&lt;br&gt;enpartivälden att demokratisera samhällsordningen. I bästa fall underlättar&lt;br&gt;detta att man slår in på en bärkraftig politisk och ekonomisk politik.&lt;br&gt;Kortsiktigt har demokratiseringen emellertid i många fall bidragit till att&lt;br&gt;tidigare dolda eller undertryckta konflikter kommer upp till ytan och hotar&lt;br&gt;den stabilitet, som krävs för att få en raserad ekonomi på fötter. Detta gör&lt;br&gt;det svårare att uppnå även de långsiktiga målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en på liknande sätt paradoxal utveckling har Förenta nationerna (FN)&lt;br&gt;efter det kalla krigets slut fått förnyat politiskt handlingsutrymme som&lt;br&gt;samtidigt begränsas av akut ekonomisk kris. Många länder har pekat på&lt;br&gt;behovet av organisatorisk reform av den världsorganisation, som skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hantera såväl globala hot som katastrofer med komplexa Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;orsakssammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också på flyktingområdet har mönster och förutsättningar förändrats. Det&lt;br&gt;internationella rättssystemet för skyddsbehövande utformades i 1951 års&lt;br&gt;FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning (flyktingkonventionen)&lt;br&gt;främst för dem som förföljdes av politiska skäl i den östra delen av Europa.&lt;br&gt;Detta tog fasta på den situation, som efter andra världskrigets slut kom att&lt;br&gt;råda i Europa. 1967 års tilläggsprotokoll angående flyktingars rättsliga&lt;br&gt;ställning innebar inte annat än en utsträckning av konventionens&lt;br&gt;avgränsning i tid och plats för förföljelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tiden sedan andra världskriget har samtidigt som helhet kännetecknats av&lt;br&gt;en dynamisk utveckling i det internationella rättssystemet för mänskliga&lt;br&gt;rättigheter. Detta har betydelse för förebyggandet och beivrandet av brott&lt;br&gt;mot rättigheterna för dem som uppehåller sig i sitt eget land och ger också&lt;br&gt;visst skydd, utöver det skydd flyktingkonventionen lämnar, för dem som&lt;br&gt;tvingas lämna sitt land. Ett antal konventioner har tillkommit med en&lt;br&gt;uppföljning av hur konventionerna tillämpas. Ett exempel på detta utgör&lt;br&gt;FN-konventionen år 1984 mot tortyr och annan grym, omänsklig eller för-&lt;br&gt;nedrande behandling eller bestraffning (FN:s tortyrkonvention).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller flyktingskap kan konstateras, att antalet människor som i&lt;br&gt;dagsläget flyr till följd av övergrepp, som riktas mot dem av sådana indivi-&lt;br&gt;duella skäl som anges i flyktingkonventionen, inte längre är särskilt&lt;br&gt;betydande i förhållande till den massmigration som är en följd av väpnade&lt;br&gt;konflikter. Någon internationellt erkänd rätt att få stanna i ett annat land för&lt;br&gt;att ej behöva återvända till konfliktområdet finns inte. Inte heller finns&lt;br&gt;någon internationellt erkänd rätt att fa stanna i ett land på grund av sämre&lt;br&gt;ekonomiska eller sociala förhållanden i hemlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till krig och förföljelse som flyktorsaker kan under senare år läggas den&lt;br&gt;oroväckande utvecklingen på miljö- och resursområdet. Öknen har brett ut&lt;br&gt;sig, vattnet räcker inte längre till för grundläggande behov, bönder tvingas&lt;br&gt;söka nya marker när jordlotterna blivit för små för familjens överlevnad,&lt;br&gt;även redan hårt belastade storstäder ter sig mer lockande än livet på&lt;br&gt;landsbygden. De folkförflyttningar som blir följden bidrar till att accelerera&lt;br&gt;samma problematik i nya områden. För de fattigaste i många länder krymper&lt;br&gt;ofta marginalerna, samtidigt som den hastiga befolkningstillväxten i just&lt;br&gt;dessa grupper begränsar möjligheterna att skapa reell tillväxt. Världens&lt;br&gt;befolkning beräknas öka med ca 100 miljoner varje år, en ökning som till 95&lt;br&gt;procent äger rum i utvecklingsländerna och är relativt snabbast i Afrika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omfattande migration förekommer som främst har ekonomisk&lt;br&gt;bakgrund. Den kännetecknas ganska naturligt till stor del av skillnader i&lt;br&gt;ekonomisk nivå mellan utvandringslandet och invandringslandet. I Afrika&lt;br&gt;har det exempelvis rört sig om arbetssökande från grannländerna till&lt;br&gt;Sydafrika och Elfenbenskusten. I Asien arbetar miljoner människor från&lt;br&gt;länder som Sri Lanka och Filippinerna i bl.a. oljestatema på Arabiska&lt;br&gt;halvön. Migrationen gäller såväl outbildade som välutbildade personer. Ofta&lt;br&gt;gäller anställningen en begränsad tid under vilken fa rättigheter åtnjuts i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vistelselandet. En omfattande migration förekommer också, exempelvis från Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;och genom Mexiko till USA, utan aktiv auktorisation av invandringslandet&lt;br&gt;men ofta under medverkan av olika ekonomiska intressen. En betydande&lt;br&gt;migration har ägt rum från Nordafrika och Mellanöstern till Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dem som lämnar sin hemort för att söka skydd undan väpnade&lt;br&gt;konflikter eller förföljelse kommer flertalet från fattiga länder och hamnar i&lt;br&gt;andra fattiga länder, i den mån de inte stannar i någon annan del av det egna&lt;br&gt;landet. De resurser som läggs ner på att bistå de enskilda personerna är små&lt;br&gt;och kortsiktiga jämfört med kostnaderna och de långsiktiga åtagandena för&lt;br&gt;de personer som tas emot i i-ländema. Värst är förhållandena troligen för&lt;br&gt;många av dem som flyttar till en annan del av det egna landet, och som ofta&lt;br&gt;vistas i växande slumområden i de stora städernas periferi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den enskilde kan det vara lönsamt att passera en gräns. I en&lt;br&gt;krympande värld för snabba kommunikationer och ny teknologi ut bilden av&lt;br&gt;tillvaron i den rika världen som mycket attraktiv. Möjligheterna att få fram&lt;br&gt;medel för att ta sig runt jordklotet finns för de välbärgade i snart sagt vaije&lt;br&gt;land - de allra fattigaste finns sällan bland dem som tar sig till rika, avlägsna&lt;br&gt;länder. Bland dem som lyckas realisera drömmen om en bättre tillvaro i ett&lt;br&gt;rikare land finns ofta de resursrika personer - intellektuellt, ekonomiskt eller&lt;br&gt;på annat sätt - som också är viktiga för sina länders utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Utvecklingen i Europa&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En långsiktig förändring har under det senaste halvseklet skett i befolk-&lt;br&gt;ningens sammansättning i ett flertal länder i Väst- och Centraleuropa, som&lt;br&gt;böljar likna den i de klassiska invandringsländema USA, Canada och&lt;br&gt;Australien. En betydande invandring har ägt rum, i någon mån mellan dessa&lt;br&gt;stater men främst från andra länder. Detta har delvis historiska orsaker men&lt;br&gt;kan också ses som en parallellföreteelse till globaliseringen av ekonomin&lt;br&gt;under perioden. Även sydeuropeiska länder som tidigare varit utvand-&lt;br&gt;ringsländer har under senare år fått en betydande invandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av invandrarna har åtminstone temporärt kommit att utgöra klart&lt;br&gt;urskiljbara grupper i en rad europeiska huvudstäder och andra bosättnings-&lt;br&gt;centra. I åtskilliga fall kan etniska minoriteter sägas ha blivit etablerade. I&lt;br&gt;andra fall blandar sig invandrare och deras efterkommande genom inte minst&lt;br&gt;familjebildning successivt med den övriga befolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av ekonomierna i Central- och Västeuropa har medfört&lt;br&gt;omstruktureringar i näringsliv och offentlig förvaltning med sedan 1970-&lt;br&gt;talet långsiktigt bestående betydande hög arbetslöshet. Svårigheterna att&lt;br&gt;komma in på arbetsmarknaderna har inte minst mött åtskilliga personer med&lt;br&gt;invandrarbakgrund, även om det gått bra för många av. dem. De&lt;br&gt;ursprungliga bedömningarna om invandringens fördelar för såväl&lt;br&gt;mottagarländer samt ursprungsländer liksom för migrantema själva kom att&lt;br&gt;nyanseras redan i analyserna av arbetsmigrationen under 1960-talet, som var&lt;br&gt;starkt konjunkturrelaterad i jämförelse med den därefter dominerande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;invandringen av anhöriga och asylsökande. Bland annat dessa förhållanden Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;ledde från böljan av 1970-talet allmänt till en arbetsmarknadsanpassad&lt;br&gt;politik for att begränsa inflyttningen från andra länder. Endast i Schweiz&lt;br&gt;finns for närvarande ett mer omfattande planmässigt inslag av. rekrytering&lt;br&gt;utomlands for de inhemska behoven av. arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsbehövande och familjemedlemmar hade dock i stor utsträckning&lt;br&gt;rätt att invandra även i fortsättningen utan några antalsmässiga&lt;br&gt;begränsningar. Det stora antalet personer med nära utländsk bakgrund har&lt;br&gt;lett till en långsiktig fortsatt invandring genom familjebildning med&lt;br&gt;personer i ursprungsländerna samt annan anhöriginvandring. I många länder&lt;br&gt;finns också därigenom ett nätverk för personer som söker utvandra till bättre&lt;br&gt;förhållanden, och som gör att de väljer just det berörda landet som mål för&lt;br&gt;tillfällig eller permanent emigration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid mitten av 1980-talet låg den reella invandringen till de rikare staterna&lt;br&gt;i Europa på ca 1 miljon personer årligen. Den ökade sedan kontinuerligt för&lt;br&gt;att under de första åren av 1990-talet nå en nivå på ca 3 miljoner inflyttande&lt;br&gt;vaije år. Bakom denna ökning låg en kraftig ökning av antalet asylsökande&lt;br&gt;som från att under 1970-talet ha varit ca 30 000 årligen, vid slutet av 1980-&lt;br&gt;talet kom att uppgå till ca 300 000 per år och år 1992 ca 700 000 personer.&lt;br&gt;En annan betydande invandring har skett och fortsätter att äga rum i enlighet&lt;br&gt;med de olika nationella bestämmelserna för invandring av anhöriga. Kraven&lt;br&gt;har dock successivt skärpts med införande av försörjningskrav och&lt;br&gt;karenstider som i sig haft begränsande effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jämförelse Invandrar- och flyktingkommittén lät göra år 1993 av tolv&lt;br&gt;länders politik visar hur en allt större del av den växande invandringen till&lt;br&gt;Central- och Västeuropa kommit att bli irreguljär, dvs. inte var en avsedd&lt;br&gt;följd av regler och avvägningar som de enskilda länderna lagt fast för&lt;br&gt;invandringens omfattning (Invandrar- och flyktingkommitténs rapport&lt;br&gt;Invandring och asyl i teori och praktik, SOU 1993:113). En fjärdedel av de&lt;br&gt;asylsökande fick uppehållstillstånd. Totalt hade emellertid ca 75 procent av&lt;br&gt;de asylsökande i ett antal undersökta länder fått avslag på sin asylansökan i&lt;br&gt;sista instans. Cirka 85 procent av de som fått avslag blev ändå kvar&lt;br&gt;stadigvarande i ansökningslandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen var att en stor del av den irreguljära invandringen i själva&lt;br&gt;verket är familje- och arbetsmigration men den motiveras och registreras&lt;br&gt;ofta inte som sådan av de berörda länderna. Detta konstaterande hindrar&lt;br&gt;emellertid inte, att många av dessa invandrare kommer från länder där&lt;br&gt;förföljelse förekommer eller väpnade konflikter råder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den irreguljära familje- och arbetsinvandringen fortsatte under en följd&lt;br&gt;av år att öka, trots att staterna successivt ökade sina åtgärder för att se till att&lt;br&gt;reglerna för skyddsbehövande huvudsakligen kom dem tillgodo för vilka de&lt;br&gt;var avsedda. Beroende på staternas politik i jämförelse med grannstaterna&lt;br&gt;växlade också omfattningen på invandringen i viss mån mellan länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemen kring invandringen har successivt blivit mer och mer likartade i&lt;br&gt;de europeiska invandringsländema. Viseringsplikt har alltmer kommit att&lt;br&gt;användas, liksom redan tidigare varit fallet för de klassiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;invandringsländema USA, Canada och Australien. Praxis utformas för att så&lt;br&gt;lite som möjligt störa det internationella utbytet över gränserna men sam-&lt;br&gt;tidigt begränsa antalet presumtiva immigranter. Skillnaderna har ytterligare&lt;br&gt;minskat genom att EU:s medlemsstater numera är förpliktade att ha&lt;br&gt;viseringsplikt mot ett antal länder, för närvarande drygt ett hundratal. För&lt;br&gt;andra länder har staterna full handlingsfrihet. I Schengensamarbetet gäller&lt;br&gt;viseringsplikt gentemot ytterligare ett antal länder utöver EU-&lt;br&gt;förpliktelsema. Även krav på transitvisering har i stor utsträckning införts.&lt;br&gt;Framför allt flygbolag har återsändandeplikt och riskerar i en rad länder&lt;br&gt;även andra sanktioner om de transporterar människor över gränser utan att&lt;br&gt;dessa har erforderliga tillstånd. Detta har under viss protest från&lt;br&gt;flygbolagens sida lett till en relativt noggrann kontroll på vissa flyglinjer.&lt;br&gt;Arbetsgivare får böter när de anställer utlänningar utan arbetstillstånd. Flera&lt;br&gt;miljoner personer uppskattas trots detta arbeta utan tillstånd i Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fingeravtryck tas i många länder för att kunna uppdaga upprepade&lt;br&gt;ansökningar med användande av olika identitet. Genom utbyte av sådan&lt;br&gt;information med andra länder kan också motverkas att människor söker asyl&lt;br&gt;i flera länder med olika identiteter och levnadsbeskrivningar. Exempelvis&lt;br&gt;visade det sig år 1991 att nära 15 procent av alla asylsökande i Schweiz och&lt;br&gt;Österrike lämnat in ansökningar i båda länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett svar på de administrativa svårigheterna att hantera mångfaldigt ökade&lt;br&gt;ärendeantal har varit att decentralisera förfarandet i första instans och&lt;br&gt;förenkla förfarandet i andra instans. Besvärsmöjligheter har begränsats till i&lt;br&gt;princip en enda besvärsnivå. En rad länder har vidare infört snabbförfarande&lt;br&gt;för att tidigare i processen kunna skilja ut uppenbart grundlösa ansökningar&lt;br&gt;och förebygga långa vistelsetider i landet i sådana fall. Principen om att&lt;br&gt;prövning av asylansökan skall ske i det land den sökande först haft&lt;br&gt;möjlighet att inge ansökan i, första asyllandsprincipen eller principen om ett&lt;br&gt;säkert tredje land, tillämpas alltmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte minst har mycket stora resurser satsats på att förstärka utrednings-&lt;br&gt;och beslutsorganen för att hålla nere handläggningstidema. En anledning var&lt;br&gt;de mycket stora kostnaderna för de asylsökandes vistelse. Erfarenheten&lt;br&gt;visade också, att långa handläggningstider i sig fick till resultat att de&lt;br&gt;sökande till slut ofta fick stanna trots en efter noggrann prövning&lt;br&gt;konstaterad brist på skyddsbehov. Förhoppningen var att man genom att&lt;br&gt;nedbringa handläggningstidema skulle uppnå, att reglerna för&lt;br&gt;skyddsbehövande i större utsträckning enbart skulle komma denna avsedda&lt;br&gt;kategori tillgodo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer har under 1990-talet gjorts av många länder för att de som fått&lt;br&gt;slutligt avslag på sina ansökningar faktiskt också skall lämna vistelselandet.&lt;br&gt;Växande problem har emellertid noterats med att kunna fastslå personernas&lt;br&gt;rätta identitet i tillräcklig utsträckning för att ett enskilt land skall ta det&lt;br&gt;ansvar som varje land har för sina egna medborgare. Det har också i flera&lt;br&gt;fall varit svårigheter med att få ursprungsländer att ta emot sina medborgare&lt;br&gt;även när identiteten är dokumenterad. Av. bl.a. dessa skäl har staternas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;satsning på att genom stora resurser för handläggningen hålla korta Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;handläggningstider inte fått helt avsedd effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De beskrivna förändringarna har i stort sett ägt rum utan några gemen-&lt;br&gt;samma överenskommelser, exempelvis inom ramen för EG och numera EU.&lt;br&gt;Inom EU pågår emellertid under 1990-talet ett omfattande samarbete mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna på den gemensamma grund som Europakonventionen och&lt;br&gt;flyktingkonventionen utgör, tillsammans med principen om fri rörlighet för&lt;br&gt;medborgarna i medlemsstaterna. Medborgarna i EU-statema har genom&lt;br&gt;samarbetet alltsedan 1950-talet betydligt större möjligheter än tidigare att&lt;br&gt;arbeta i grannländerna. För att komma förbi motsättningar mellan medlems-&lt;br&gt;staterna och för att snabbare nå resultat kring den fria rörligheten som helhet&lt;br&gt;har flertalet av länderna valt att gå samman i det s.k. Schengensamarbetet.&lt;br&gt;För att kunna ta bort de praktiska hinder som följt av de inre gränserna&lt;br&gt;arbetar staterna för att få en fungerande yttre gränskontroll förutom att olika&lt;br&gt;kompensatoriska åtgärder skall vidtas för att inte t.ex. brottsligheten skall&lt;br&gt;öka. Inom Schengensamarbetet tillgodoses även de tredjelandsmedborgare&lt;br&gt;som är bosatta i något av de berörda länderna, genom att de har rätt att utan&lt;br&gt;krav på visering resa in i och under begränsad tid vistas i de andra staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det i några länder dramatiskt ökade antalet asylsökande under böljan av&lt;br&gt;1990-talet hängde samman med konflikten i f.d. Jugoslavien. Den över&lt;br&gt;längre tid dominerande utomeuropeiska invandringen visade emellertid&lt;br&gt;tecken på viss minskning. Orsakssammanhangen är inte helt klarlagda. En&lt;br&gt;viktig faktor är dock sannolikt den rad av åtgärder som olika europeiska&lt;br&gt;stater vidtagit för att effektivisera sina migrationspolitiska system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer långsiktigt finns grundläggande faktorer som talar för en fortsatt och&lt;br&gt;växande benägenhet att flytta till de rikare länderna i Europa från konti-&lt;br&gt;nentens närområden. Stora skillnader i levnadsstandard och befolknings-&lt;br&gt;utveckling finns mellan bl.a. EU-statema och närområdet i Nordafrika och&lt;br&gt;Mellanöstern. En uttalad migrationspolitisk dimension finns redan i EU-&lt;br&gt;ländemas samarbete söderut med länderna på andra sidan Medelhavet för att&lt;br&gt;främja politisk stabilitet och social utveckling i dessa länder.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Grunder för migrationspolitiken&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Migrationspolitiken skall bygga på följande&lt;br&gt;grunder:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Helhetssyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Respekt för mänskliga rättigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationell solidaritet - global samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förebyggande insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Aktiv migrationspolitik i EU och närområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förutsättningarna i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Återvandringsperspektiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommitténs förslag överensstämmer till stor del med&lt;br&gt;regeringens. Kommitténs förslag att Skydd åt största möjliga antal samt&lt;br&gt;Reglering av invandringen skall utgöra särskilda grunder har beaktats på&lt;br&gt;annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Statens invandrarverk tillstyrker i huvudsak kom-&lt;br&gt;mitténs förslag. Sida instämmer liksom bl.a. Riksrevisionsverket, Amnesty&lt;br&gt;International och Svenska Flyktingrådet i behovet av helhetsperspektiv.&lt;br&gt;Sida framhåller, att tydliga ansvarsområden bör definieras, att biståndet&lt;br&gt;redan i dag till stor del är flykt- och migrationsförebyggande samt att&lt;br&gt;sambandet mellan bistånd och asylinvandring är så begränsat att det blir&lt;br&gt;nästan omöjligt att genom t.ex. riktade biståndsinsatser i ursprungsländerna&lt;br&gt;eller grannländer till dessa - på kort eller medellång sikt - förhindra&lt;br&gt;migration till Sverige. Det är nämligen fråga om länder där svenskt bistånd&lt;br&gt;har en begränsad roll, om grupper som inte ryms inom biståndets mål och&lt;br&gt;om ett i globalt perspektiv mycket begränsat antal människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret tillstyrker en förskjutning mot insatser utanför Sveriges&lt;br&gt;gränser, vilket väsentligt borde öka kostnadseffektiviteten. Även en sam-&lt;br&gt;ordning med biståndspolitiken bör enligt Statskontoret kunna medföra för-&lt;br&gt;delar för svensk ekonomi. Landsorganisationen (LO) förordar ett ökat sam-&lt;br&gt;band även mellan invandrings- och integrationspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska röda korset, Rädda Barnen och Svenska Flyktingrådet uttrycker&lt;br&gt;oro för följderna om samhällsekonomiska aspekter får väga tyngst. Enligt&lt;br&gt;Röda korset kan regering och myndigheter frestas till oacceptabla åtgärder&lt;br&gt;för att av kostnadsskäl hindra skyddsbehövande att ta sig till den svenska&lt;br&gt;gränsen. Bland andra Röda korset befarar att en samordning med biståndet&lt;br&gt;kan leda till att biståndsmedel dras in. Organisationen understryker vidare&lt;br&gt;behovet av samarbete mellan Europas länder, med den goda grund som&lt;br&gt;finns i EU utifrån uppslutningen kring flyktingkonventionen och&lt;br&gt;Europakonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnen förespråkar en generös, human och solidarisk flykting-&lt;br&gt;politik som särskilt uppmärksammar barnen. Sveriges Kristna Råd och&lt;br&gt;Caritas anser att avsevärda resurser i första hand bör läggas ned på&lt;br&gt;preventiv hjälp och social utveckling men om människor tvingas fly bör de&lt;br&gt;rikare länderna solidariskt ställa upp, genom att antingen ta emot flyktingar&lt;br&gt;eller dela kostnaderna för hjälpen till dem. Amnesty International&lt;br&gt;understryker betydelsen av att Sverige till fullo respekterar sina juridiska&lt;br&gt;och moraliska förpliktelser enligt internationella överenskommelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Flyktingrådet sluter upp kring en ökad satsning på internationell&lt;br&gt;flyktinghjälp, värn av asylrätten och strävan efter så stor rörelsefrihet som&lt;br&gt;möjligt över gränserna. Organisationen understryker vikten av att Europa för&lt;br&gt;en human och liberal flyktingpolitik. Vidare avråder organisationen från att&lt;br&gt;satsa resurser i närområdet till priset av en restriktivare asylpolitik i&lt;br&gt;kombination med en aktivare återvandringspolitik. Flykting- och asylgrup-&lt;br&gt;pernas riksråd (FARR) instämmer med kommittén i behovet av att bekämpa&lt;br&gt;flyktorsakema samt stöder en inriktning på mottagande i närområdet respek-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tive återvandring för flyktingar från naturkatastrofer. Däremot kan närhets- Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;principen vara livsfarlig för människor som avsiktligt drivits på flykt. FARR&lt;br&gt;anser, att det land som strävar efter ett konstruktivt samarbete inom EU&lt;br&gt;måste gå i spetsen för en genomtänkt och generös asylpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNHCR.s representant i de baltiska och nordiska länderna instämmer&lt;br&gt;helt i att den framtida svenska flyktingpolitiken bör vara sammanhållen och&lt;br&gt;innefatta förebyggande insatser, skydd till alla behövande, fokus på&lt;br&gt;lösningar (särskilt regionala), tillträde för flyktingar till Sverige och när&lt;br&gt;detta är möjligt stöd åt frivilligt återvändande. Ambitionen att formulera och&lt;br&gt;genomföra en politik där insatser utomlands och i Sverige ses som inslag i&lt;br&gt;en helhetsstrategi är helt i linje med UNHCR:s egna önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centrum för invandringsforskning, Stockholms universitet, framhåller att&lt;br&gt;man inte vet hur stor den framtida utvandringen till Europa kan komma att&lt;br&gt;bli och inte heller med vilka åtgärder Sverige skulle kunna påverka&lt;br&gt;utvecklingen. Men stigande standard, t.ex. tack vare ökat bistånd, kan under&lt;br&gt;lång tid komma att innebära att utvandringen hit tenderar att öka och inte&lt;br&gt;minska. Insatser för att påverka orsakerna till flykt kan inte inom&lt;br&gt;överskådlig tid väntas reducera behovet av asyl. Samfundet för nationell och&lt;br&gt;internationell utveckling anser att största möjliga resurser, med bibehållet&lt;br&gt;skydd för skyddsbehövande, måste frigöras från asylinvandringen, där en&lt;br&gt;allt större majoritet saknar reella skyddsbehov, och användas för ett&lt;br&gt;betydligt större antal av de mest utsatta samt på uppbyggnad och utveckling&lt;br&gt;i utvandringsländema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Naturskyddsföreningen framhåller risken för ökade flykting-&lt;br&gt;strömmar om inte mycket stora ansträngningar görs för en hållbar global&lt;br&gt;utveckling. Föreningen varnar för sammankoppling av flyktförebyggande&lt;br&gt;åtgärder utanför Sverige och asylinvandring till Sverige på grund av risken&lt;br&gt;att biståndet inte hamnar hos de allra mest behövande länderna eller där det&lt;br&gt;långsiktigt gör mest nytta.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Helhetssyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Migrationspolitiken omfattar flykting-, invandrar-, invandrings- och åter-&lt;br&gt;vandringsfrågor. Dessa frågor är också delar av utrikes-, säkerhets-, handels-&lt;br&gt;och biståndspolitiken. Migrationspolitiken spänner över ett brett falt av&lt;br&gt;åtgärder både i Sverige och utomlands. Förebyggande insatser i andra länder&lt;br&gt;genom exempelvis diplomati och bistånd hör hit liksom engagemang i FN,&lt;br&gt;EU och andra internationella organisationer, stöd till skyddsbehövande&lt;br&gt;utanför Sverige, lagstiftning och åtgärder som reglerar invandring till&lt;br&gt;Sverige, mottagande av skyddsbehövande och andra invandrare samt stöd&lt;br&gt;till dem som tidigare behövt skydd i Sverige men som vill återvandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje politikområde utgår från sina egna mål och riktlinjer. Inom&lt;br&gt;utrikes -, säkerhets -, handels - och biståndspolitiken står dessa i samklang&lt;br&gt;med varandra. Det krävs en insikt om och utblick över de demografiska,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiska och politiska förhållanden som påverkar människors Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;benägenhet att flytta till andra länderDe olika delarnas säruppgifter och&lt;br&gt;samspelet mellan dem är på dessa områden väl etablerade och förstådda.&lt;br&gt;Migrationsaspektema har inte på samma sätt haft tillräcklig vikt och&lt;br&gt;utrymme i utrikes-, säkerhets-, handels- och biståndspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ställs allt högre krav på helhetssyn och samverkan i takt med att&lt;br&gt;migrationen globalt har blivit mer omfattande och orsakerna mer samman-&lt;br&gt;satta. Därför är det också nödvändigt att de politiska åtgärderna på migra-&lt;br&gt;tionsområdet baseras på denna helhetssyn och genomförs i samverkan, såväl&lt;br&gt;nationellt som internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många utvecklingstendenser, inte minst vad beträffar ekonomi och&lt;br&gt;befolkning, pekar på att allt fler människor kommer att vilja flytta till ett&lt;br&gt;annat land. Men det pågår också en utveckling som motverkar ofrivillig&lt;br&gt;migration. Avskaffandet av apartheid i Sydafrika och demokratiseringen i&lt;br&gt;Latinamerika och i Central- och Östeuropa är exempel på detta. Även om&lt;br&gt;problem och ekonomiska klyftor finns kvar gör öppenheten och demokratin&lt;br&gt;det möjligt att arbeta för förändring i det egna landet. Det inger hopp som&lt;br&gt;kan motverka att ofrivillig migration sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Politisk förföljelse från auktoritära regimer och otrygghet på grund av&lt;br&gt;väpnade konflikter har länge varit en lätt identifierbar orsak till migration.&lt;br&gt;Sökandet efter bättre levnadsvillkor än vad som står till buds i det egna&lt;br&gt;landet har varit en annan. Familjebildning över gränserna är en tredje. Det är&lt;br&gt;emellertid ofta sammansatta orsaker till att många människor lämnar sitt&lt;br&gt;eget land. Åtgärder som kan förebygga flykt och migrationstryck av mer&lt;br&gt;social och ekonomisk karaktär måste då också vara mångfacetterade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dem som i dag vill flytta till ett annat land har utrymmet i vissa&lt;br&gt;avseenden minskat medan nya möjligheter tillkommit för andra. På 1800-&lt;br&gt;talet gick en av de stora utvandringsströmmama från Europa till andra&lt;br&gt;världsdelar. De europeiska emigranterna fann på sina håll obruten mark och&lt;br&gt;välkomnades. Ofta tog de för sig med våld där de steg iland. I dag är&lt;br&gt;situationen annorlunda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvandringsresan av. det slag som Karl-Oskar och Kristina en gång&lt;br&gt;företog sig från Småland till Amerika existerar sedan länge knappast som&lt;br&gt;alternativ någonstans i världen. Jorden är befolkad och mark och andra&lt;br&gt;resurser är i stor utsträckning tagna i anspråk. Över hela världen tar man&lt;br&gt;avstånd från kolonialism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta betyder dock inte att möjligheter helt saknas för dem som&lt;br&gt;stadigvarande eller för begränsad tid vill bosätta sig i andra länder för att där&lt;br&gt;skaffa sig en bättre försörjning. Mellan 35 och 40 miljoner människor lever&lt;br&gt;för närvarande på detta sätt utan att vara medborgare i vistelselandet. Allt&lt;br&gt;fler länder dras också med den globaliserade ekonomin in i den interna-&lt;br&gt;tionella arbetsmigrationen. I Europa finns genom EG-rätten, liksom i de&lt;br&gt;nordiska överenskommelserna, ett system som ger medborgarna i ett land&lt;br&gt;rätt att ta anställning i de andra berörda länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Migrationspolitiken måste vara human, tydlig och konsekvent. Detta&lt;br&gt;förutsätter helhetssyn. Först på en sådan grund kan målsättningarna för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skilda politiska områden fås att samverka och förstärka varandra. Sverige Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;ger människor som är förföljda eller drabbade av väpnade konflikter skydd&lt;br&gt;och arbetar samtidigt för att minska klyftorna i världen och fördjupar sina&lt;br&gt;ansträngningar att förebygga konflikter och katastrofer innan de resulterar i&lt;br&gt;humanitära tragedier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de intensiva kontakter som finns över gränserna är det helt naturligt&lt;br&gt;många som vill bosätta sig i ett annat land, stadigvarande eller tillfälligt.&lt;br&gt;Detta gäller inte minst för Sveriges del med tanke på att en femtedel av den&lt;br&gt;svenska befolkningen själv eller genom någon förälder har ursprung i ett&lt;br&gt;annat land. Sverige sluter aktivt upp kring principen att nära anhöriga måste&lt;br&gt;ha en möjlighet att bo i samma land. De överenskommelser om fri rörlighet&lt;br&gt;mellan de nordiska länderna och inom Europeiska unionen som Sverige&lt;br&gt;ingått eller anslutit sig till är också viktiga framsteg. Samtidigt måste de som&lt;br&gt;slår sig ner i Sverige ha möjlighet att arbeta och vara delaktiga i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En effektiv och human svensk migrationspolitik förutsätter samverkan&lt;br&gt;och samordning såväl mellan berörda politikområden som mellan depar-&lt;br&gt;tement, myndigheter och organisationer. I det helhetsperspektiv som måste&lt;br&gt;prägla migrationspolitiken har mellanstatligt samarbete och internationella&lt;br&gt;åtgärder kommit allt mer i förgrunden. Det är mot denna bakgrund som&lt;br&gt;ytterligare en stor del av migrationsfrågoma överförts till Utrikesdeparte-&lt;br&gt;mentet. Den hörnsten, som kopplingen mellan invandrings- och invandrar-&lt;br&gt;politik länge utgjort i Sverige, måste samtidigt vara ett fokus inom den&lt;br&gt;sammanhållna migrationspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Respekt för mänskliga rättigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande för den svenska migrationspolitiken är respekten för de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna. Sverige har en lång tradition på detta område.&lt;br&gt;Under andra världskriget fann mer än 150 000 skyddsbehövande en fristad i&lt;br&gt;vårt land. Antifascistema Willy Brandt i Tyskland och Bruno Kreisky i&lt;br&gt;Österrike var två av dem. Röda korsets vita bussar hämtade under ledning av&lt;br&gt;Folke Bernadotte mellan 30 000 och 40 000 människor från tyska&lt;br&gt;koncentrationsläger till räddning i Sverige. Väl kända är också diplomaten&lt;br&gt;Raoul Wallenbergs insatser under kriget för att bl.a. genom att utfärda&lt;br&gt;skyddspass rädda ungerska judar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom internationellt solidaritetsarbete har Sverige sedan årtionden en&lt;br&gt;framskjuten position i kampen för mänskliga rättigheter i olika områden i&lt;br&gt;världen. Inom migrationspolitiken har detta tagit sig uttryck i att ännu fler&lt;br&gt;än under andra världskriget under de senaste årtiondena har fått skydd undan&lt;br&gt;väpnade konflikter och förföljelser. När situationen i ursprungsländerna&lt;br&gt;ändrats till det bättre har många återvänt för att leva i sina hemländer och&lt;br&gt;bidra till deras utveckling. Liksom tidigare har förkämpar för reformer och&lt;br&gt;mänskliga rättigheter sökt sin tillflykt till Sverige; Ugandas nuvarande&lt;br&gt;president Museveni är ett exempel på detta. Solidaritet och kamp för&lt;br&gt;mänskliga rättigheter skall också i fortsättningen prägla migrationspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Migration och mänskliga rättigheter regleras i dag i flera internationella Prop. 1996/97: 25&lt;br&gt;överenskommelser. Den europeiska konventionen år 1950 om skydd för de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonven-&lt;br&gt;tionen), som från den 1 januari 1995 utgör svensk lag, ger genom sina&lt;br&gt;principer en viktig grund för nära anhöriga att bosätta sig här och har även i&lt;br&gt;flera avseenden betydelse för skyddssökande människor som tagit sig hit.&lt;br&gt;Flyktingkonventionen, ofta benämnd Genévekonventionen, utgör grunden i&lt;br&gt;det internationella systemet för flyktingskydd. Andra överenskommelser&lt;br&gt;som kan framhållas är Internationella konventionen om medborgerliga och&lt;br&gt;politiska rättigheter, FN:s tortyrkonvention, FN-konventionen om barnets&lt;br&gt;rättigheter och Europeiska sociala stadgan. Invandrares ställning behandlas&lt;br&gt;bl.a. i Europeiska konventionen om migrerande arbetstagares rättsliga&lt;br&gt;ställning och ILO-konventionen nr 143 från 1975 om missbruk i samband&lt;br&gt;med migration och om främjande av migrerande arbetstagares likställdhet&lt;br&gt;med avseende på möjligheter och behandling. Av betydelse är även den&lt;br&gt;europeiska gemenskapens (EG) regelverk och olika nordiska överens-&lt;br&gt;kommelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige deltar aktivt i arbetet för att främja respekten för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna runt om i världen. Det är ett arbete som sker inom FN och&lt;br&gt;andra internationella organ, genom samverkan inom Norden, EU och i&lt;br&gt;direkta bilaterala relationer med andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att värna asylrätten i Sverige är en viktig del i arbetet för mänskliga&lt;br&gt;rättigheter. Människor som behöver och söker skydd här, ofta för att deras&lt;br&gt;mänskliga rättigheter kränkts, skall veta att de är välkomna, i enlighet med&lt;br&gt;de konventioner som Sverige anslutit sig till och vår egen lagstiftning. De&lt;br&gt;skall bemötas med värdighet och respekt i asylprocessen. Människor som&lt;br&gt;inte har behov av skydd utifrån de internationella och nationella kriterier&lt;br&gt;Sverige följer, skall också veta att de inte kan tas emot och varför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de mänskliga rättigheterna hör respekten för familjelivet. Enbart&lt;br&gt;under det senaste decenniet har mer än hundratusen människor flyttat till&lt;br&gt;Sverige för att bilda familj här eller för återförening. Det är en självklarhet&lt;br&gt;att Sverige också i fortsättningen skall välkomna familjemedlemmar som&lt;br&gt;väljer att bosätta sig här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att lagstiftningen om migrationen skall fylla sin funktion, bl.a. att&lt;br&gt;garantera skydd för dem som verkligen behöver det, måste den vara tydlig,&lt;br&gt;effektiv och rättssäker. Otydlighet kan leda till att många med otillräckliga&lt;br&gt;skäl för att få stanna lockas till Sverige. Att de sedan tvingas återvända hem&lt;br&gt;är alltid för individerna och för dem som engagerar sig i deras öde svårt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också viktigt att lagstiftningen används på avsett sätt. När den&lt;br&gt;missbrukas av enskilda kan legitimiteten och uppslutningen för politiken&lt;br&gt;äventyras. Detta drabbar ytterst dem som behöver skyddet eller har annan&lt;br&gt;rätt att få bosätta sig här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationell solidaritet - global samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen i världen pekar på att allt fler människor kommer att vilja&lt;br&gt;lämna sitt hemland för att bosätta sig i ett land där de kan vara trygga eller&lt;br&gt;ha större möjligheter. Orsakerna är ofta sammansatta. Fattigdom,&lt;br&gt;underutveckling, ojämn fördelning av resurser, ofrihet och förtryck spelar&lt;br&gt;avgörande roller. En ond cirkel uppstår där utslagning, nöd och desperation&lt;br&gt;kan leda till fanatism, terror och krig. Denna cirkel förstärks när orättvisorna&lt;br&gt;ökar. Fortfarande blir klyftorna på många håll allt större mellan fattiga och&lt;br&gt;rika, både inom och mellan länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den globala ekonomiska omvandlingen och den politiska upplösningen&lt;br&gt;av gamla maktsfärer och doktriner har lett till en ändrad världsordning. Det&lt;br&gt;kalla krigets slut väckte förhoppningar om en snabb utveckling för avspän-&lt;br&gt;ning, ekonomiska framsteg, fred och demokrati i världen. Detta infriades&lt;br&gt;också när diktatur och ofrihet på många håll under senare år har fått ge vika.&lt;br&gt;Men demokrativågen, som svepte över en rad tidigare enparti stater, sköljde&lt;br&gt;också bort spärrar som tidigare undertryckt inre konflikter, ofta med djupa&lt;br&gt;historiska rötter. Det minskade hotet om krig mellan länder ersattes av ett&lt;br&gt;förstärkt mönster av konflikter mellan grupper och människor inom en och&lt;br&gt;samma stat. Svårlösta och långvariga konflikter har brutit ut, inte minst i&lt;br&gt;Afrika, och orsakat humanitära katastrofer som drivit människor på flykt i&lt;br&gt;stort antal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När de inre spänningarna är stora kan demokratisering på kort sikt vara&lt;br&gt;destabiliserande och konfliktutlösande med ökad emigration som följd. På&lt;br&gt;lång sikt är ändå demokrati en förutsättning för att drabbade länder varaktigt&lt;br&gt;skall kunna komma till rätta med konflikter och andra orsaker till&lt;br&gt;utvandring. Flykt undan förföljelse upphör naturligt nog nästan helt när&lt;br&gt;diktaturer blir demokratier. De som tidigare förföljts behöver inte längre&lt;br&gt;söka skydd utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de flyktorsaker som förföljelse och väpnade konflikter utgör kan&lt;br&gt;läggas den oroväckande utvecklingen på miljö- och resursområdet med&lt;br&gt;folkomflyttningar som följd. Detta accelererar i sin tur problematiken i nya&lt;br&gt;områden. För de allra fattigaste är marginalerna små samtidigt som befolk-&lt;br&gt;ningstillväxten i just dessa grupper begränsar möjligheterna att bekämpa&lt;br&gt;fattigdomen. Världens befolkning ökar med cirka 100 miljoner varje år, en&lt;br&gt;ökning som till 95 procent äger rum i utvecklingsländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På alla dessa områden behövs förstärkt multilateralt samarbete och bättre&lt;br&gt;internationell styrning. Hoten mot mänskligheten är globala. Därför är också&lt;br&gt;ansvaret för att minska klyftorna i världen och att skapa rättvisa och säkerhet&lt;br&gt;gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna för det internationella samfundet att hantera denna utveck-&lt;br&gt;ling, inte minst på det flyktingpolitiska området, har både förbättrats och&lt;br&gt;försämrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenta nationernas handlingsutrymme har efter det kalla krigets slut&lt;br&gt;ökat betydligt. Samtidigt har den nya politiska utvecklingen med många&lt;br&gt;konflikthärdar ställt krav som FN inte förmått hantera fullt ut, varken&lt;br&gt;ekonomiskt eller organisatoriskt. Detta har lett till en allvarlig ekonomisk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;situation och djup förtroendekris. Samtidigt är en väl fungerande FN- Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;organisation oumbärlig för den internationella samverkan som krävs i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har tagit en aktiv roll i FN:s reformarbete. De nordiska länderna&lt;br&gt;presenterade 1991 ett gemensamt reformförslag, det nordiska FN-projektet.&lt;br&gt;Förre statsministern Ingvar Carlsson ledde år 1991 till år 1995 tillsammans&lt;br&gt;med Shridath Ramphal den kommission som presenterade reformrapporten&lt;br&gt;Vårt globala grannskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktioner för att förebygga ofrivillig migration måste ofta vara mångfacet-&lt;br&gt;terade och internationellt förankrade. De kan omfatta allt från utvecklingsbi-&lt;br&gt;stånd, handel och internationellt ekonomiskt samarbete som på både kort&lt;br&gt;och lång sikt bidrar till en jämnare fördelning av de globala resurserna, till&lt;br&gt;preventiv diplomati och konfliktförebyggande åtgärder. Till stor del måste&lt;br&gt;de förebyggande aktionerna ske regionalt. Ett exempel utgör den konferens&lt;br&gt;om OSS-ländema, som hölls i Geneve i maj 1996, och det fortsatta arbetet&lt;br&gt;på konferensens grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för det internationella samfundet måste vara att de som&lt;br&gt;behöver skydd skall fa det, oavsett var i världen de befinner sig och vem&lt;br&gt;som ger skydd. Den stora majoriteten av världens skyddsbehövande har flytt&lt;br&gt;från fattiga länder och hamnar i andra fattiga länder i det direkta närområdet.&lt;br&gt;Dessa stater har därför en central roll. Internationella insatser och åtgärder&lt;br&gt;måste i större utsträckning än i dag fokuseras på och utgå från de förut-&lt;br&gt;sättningar och förhållanden som råder i dessa länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns många fördelar, både för det internationella samfundet och för&lt;br&gt;de skyddsbehövande själva, med att organisera skydd i närområdena.&lt;br&gt;Närheten till hemlandet är i sig ofta en trygghet i den krissituation som en&lt;br&gt;flykt innebär för den enskilda människan. Det är också ofta mindre&lt;br&gt;resurskrävande för omvärlden att göra skyddsinsatser i närområdet jämfört&lt;br&gt;med de kostnader flykt till avlägsna länder kan innebära. Tillvaron i när-&lt;br&gt;området kan emellertid vara osäker för de skyddsbehövande själva. De kan&lt;br&gt;också medföra problem för de länder där de vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna ge ett tillfredsställande skydd i närområden måste det&lt;br&gt;internationella samfundet samordna sina åtgärder effektivare och i större&lt;br&gt;utsträckning än i dag. Uppdraget att samordna åtgärder för skydd och stöd åt&lt;br&gt;flyktingar har FN:s flyktingkommissarie, UNHCR. Omfattande och&lt;br&gt;engagerat stöd till UNHCR skall också i fortsättningen utgöra en hörnsten i&lt;br&gt;svensk flyktingpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det inte är möjligt att bereda tillfredsställande skydd i närområdet har&lt;br&gt;det internationella samfundet ett gemensamt ansvar för att det finns andra&lt;br&gt;skyddsmöj ligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är i förhållande till sin befolkning en av de främsta aktörerna och&lt;br&gt;bidragsgivarna i det internationella flyktingarbetet och kan därför också&lt;br&gt;kraftfullt driva kraven på den jämnare ansvarsfördelning mellan staterna&lt;br&gt;som är nödvändig. Ett större ansvarstagande från fler länder stärker&lt;br&gt;förutsättningarna för en global, framsynt och human migrationspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förebyggande insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att i ett skede, där problemen gått så långt att människor börjat&lt;br&gt;fly, samtidigt förbättra människors levnadsvillkor och därigenom minska&lt;br&gt;orsakerna till migration. Tvärtom tenderar migrationen i sig att förvärra&lt;br&gt;migrationsorsakema. Det kan bli en ond cirkel av destabilisering och förfall&lt;br&gt;som är svår att bryta utan insatser utifrån. Därför är det viktigt att i det&lt;br&gt;internationella arbetet starkare betona det förebyggande arbetets centrala&lt;br&gt;roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I generella termer utgör biståndet en del av arbetet för att främja&lt;br&gt;ekonomisk och social utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter. Ofta&lt;br&gt;handlar det om orsaker och stöd för processer av långsiktig karaktär.&lt;br&gt;Folkomflyttningar där människor söker skydd i andra länder är av akut&lt;br&gt;karaktär och orsakas ofta av inbördeskrig och andra interna konflikter. I&lt;br&gt;biståndsarbetet måste därför också en mer direkt fokusering på specifika&lt;br&gt;åtgärder för att förebygga och hantera konkreta konflikter ingå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bli framgångsrika bör dessa insatser bygga på en helhetssyn som&lt;br&gt;inkluderar både politiskt och militärt, humanitärt och civilt stöd. En starkare&lt;br&gt;betoning av konfliktförebyggande insatser är ett ur migrationspolitiskt per-&lt;br&gt;spektiv viktigt komplement till den grundläggande biståndspolitiska mål-&lt;br&gt;sättningen att höja de fattiga folkens levnadsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktiv migrationspolitik i EU och närområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna har minskat för Sverige och andra europeiska stater att&lt;br&gt;driva en egen migrationspolitik som avviker från den som förs i flertalet&lt;br&gt;länder i regionen. EU-medlemskapet innebär inte någon grundläggande&lt;br&gt;förändring i detta hänseende men medför att den nationella migrations-&lt;br&gt;politiken måste utformas i samverkan med EU och delvis som en del av dess&lt;br&gt;politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för utformandet av EU:s framtida migrationspolitik är&lt;br&gt;att alla medlemsstater har slutit upp kring Europakonventionen och flykting-&lt;br&gt;konventionen. Medlemsstaterna har på denna grund kommit överens om&lt;br&gt;vägledande principer för migrationspolitiken. Sverige vill medverka till att&lt;br&gt;dessa principer vidareutvecklas och förverkligas till gemensam politik och&lt;br&gt;praktik. Sverige skall verka för att politiken i än högre grad än i dag utgår&lt;br&gt;ifrån sambanden mellan bistånds-, handels-, utrikes- och säkerhetspolitik&lt;br&gt;och att värn om asylrätten och respekt för andra mänskliga rättigheter också&lt;br&gt;utgör grunden i den framtida gemensamma politiken. Sverige skall verka för&lt;br&gt;att tyngdpunkten i politiken blir kombinationer av åtgärder som stöttar och&lt;br&gt;samverkar med varandra. De viktigaste målsättningarna är att undanröja&lt;br&gt;orsakerna till flykt och påtvingad migration, att ge skydd till skyddsbe-&lt;br&gt;hövande - i närregionen eller på andra håll i världen, att åstadkomma en&lt;br&gt;bättre ansvarsfördelning mellan länder och att finna effektivare åtgärder mot&lt;br&gt;organisatörerna av illegal invandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I jämförelse med de flesta andra i-länder driver Sverige en ambitiös&lt;br&gt;migrationspolitik i förhållande till landets resurser. Sveriges resurser är dock&lt;br&gt;i absolut jämförelse små i relation till EU:s. En aktiv och framgångsrik&lt;br&gt;svensk påverkan av migrationspolitiken i EU kan ge en större tyngd åt de&lt;br&gt;principer som Sverige förespråkar i migrationspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Migration till Europa kommer företrädesvis från eller genom&lt;br&gt;närområden. Här intar länderna vid södra och östra Medelhavet en&lt;br&gt;särställning. Sverige stöder EU:s insatser för att genom det s.k. Euromed-&lt;br&gt;arbetet åstadkomma en stabiliserande utveckling i detta område med snabb&lt;br&gt;befolkningsutveckling, otillräcklig ekonomisk utveckling och underliggande&lt;br&gt;eller öppna politiska spänningar. Demokratisering och ökad välfärd är ägnad&lt;br&gt;att motverka flykt och ekonomiskt betingad utvandring från området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s handelspolitik har en särskild betydelse i detta sammanhang.&lt;br&gt;Liksom biståndspolitiken bör den ta hänsyn till de fattiga ländernas intressen&lt;br&gt;och särskilt strävan att påverka den internationella vapenhandeln och&lt;br&gt;miljösituationen. Sverige eftersträvar en utveckling där bistånd och handel&lt;br&gt;genererar ekonomisk tillväxt. Sverige vill att EU skall ge ökat&lt;br&gt;marknadstillträde också för jordbruks- och tekoprodukter. Det beslut som&lt;br&gt;fattades i den s.k. Uruguayrundan om dessa områden är steg i rätt riktning&lt;br&gt;och från svensk sida följer regeringen noga hur EU genomför detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har EU:s gemensamma jordbrukspolitik lagt hinder i vägen för att&lt;br&gt;öka marknadstillträdet för jordbruksprodukter. Detta har begränsat u-&lt;br&gt;ländemas möjligheter att öka sin export till EU. Dessa begränsningar har&lt;br&gt;överförts i nya avtal med stater i södra och östra Medelhavsområdet och har&lt;br&gt;också införts i Europaavtalen. Sverige vill verka för att justera dessa avtal&lt;br&gt;och skapa större öppenhet och bättre villkor för berörda länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt är EU:s stöd till och utbyte med länder i Central- och&lt;br&gt;Östeuropa som står utanför unionen viktigt. Sverige företräder här synsättet&lt;br&gt;att nära samverkan och integration är ett ömsesidigt ekonomiskt intresse och&lt;br&gt;att en sådan utveckling bidrar till säkerheten för länderna och människorna i&lt;br&gt;vår del av världen. EU:s kommande utvidgning har betydelse också ur ett&lt;br&gt;migrationspolitiskt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriget i f.d. Jugoslavien har tvingat miljoner människor på flykt, inom de&lt;br&gt;egna länderna och ut i Europa. Det har blivit smärtsamt tydligt vilka följder&lt;br&gt;etniska och nationella konflikter kan få. Erfarenheten har lärt oss att Sverige&lt;br&gt;och EU måste prioritera konfliktförebyggande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger självklart i Sveriges intresse att alla länder i Europa får&lt;br&gt;migrationspolitiska system som respekterar mänskliga rättigheter och värnar&lt;br&gt;asylrätten. Flera av de central- och östeuropeiska länder som ansöker om&lt;br&gt;medlemskap i EU är nu i fård med att anpassa asylprövning och gränskon-&lt;br&gt;troll till de regler som EU:s medlemsländer följer. Europakonventionen har&lt;br&gt;de nya europeiska demokratierna undertecknat redan i samband med att de&lt;br&gt;blivit medlemmar i Europarådet. De har också undertecknat eller väntas&lt;br&gt;efter hand underteckna även flyktingkonventionen. Staterna upprättar&lt;br&gt;nationella asylsystem och deltar i ökad utsträckning i det internationella&lt;br&gt;migrationspolitiska samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mycket återstår ännu och dessa länder behöver såväl politiskt som&lt;br&gt;ekonomiskt stöd. Internationella organisationer som UNHCR och Inter-&lt;br&gt;national Organization för Migration (IOM) spelar tillsammans med&lt;br&gt;Europarådet och EU en viktig roll. Också samarbetet med Baltikum och&lt;br&gt;Ryssland är en högt prioriterad fråga för det svenska samhället och i den&lt;br&gt;svenska utrikespolitiken. I samarbetet ingår ett migrationspolitiskt per-&lt;br&gt;spektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att skapa en flyktingpolitik på de mänskliga rättigheternas grund är en&lt;br&gt;viktig del av dessa länders demokratiska utveckling. Effektiv gränskontroll&lt;br&gt;utgör en annan del av migrationspolitiken, nödvändig bl.a. för att motverka&lt;br&gt;brottslighet och människohandel. Östersjösamarbetet har som en av sina&lt;br&gt;uppgifter att länderna gemensamt skall komma till rätta med detta stora&lt;br&gt;mänskliga och sociala problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU är stödet till länder i Central- och Östeuropa för att utveckla en&lt;br&gt;flyktingpolitik på de mänskliga rättigheternas grund och en effektiv gräns-&lt;br&gt;kontroll av hög politisk prioritet. Den fria rörligheten för människor inom&lt;br&gt;EU är ett av unionens fundament. Förverkligandet av denna målsättning&lt;br&gt;förutsätter att medlemsländerna samarbetar på en rad områden, bl.a. för att&lt;br&gt;upprätta en gemensam yttre gräns. Sverige måste ta aktiv del i detta arbete&lt;br&gt;med målsättningen att det skall omfatta även sådana personer som bor i en&lt;br&gt;medlemsstat men är medborgare i ett land som inte tillhör EU (tredjelands-&lt;br&gt;medborgare). En annan målsättning är att rörlighet och ökat utbyte också&lt;br&gt;skall förverkligas mellan EU-ländema och andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En effektiv och human flyktingpolitik bygger på en bred uppslutning i&lt;br&gt;samhället bakom den internationella solidaritetens grundläggande värde-&lt;br&gt;ringar. I tider av ekonomiska påfrestningar och omfattande arbetslöshet sätts&lt;br&gt;solidariteten på prov. Arbetslösheten är ett stort hot mot sammanhållningen&lt;br&gt;mellan människor. Arbetslösheten minskar också möjligheterna både att ta&lt;br&gt;emot och att på ett bra sätt integrera fler skyddsbehövande och andra&lt;br&gt;invandrare i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri rörlighet råder sedan länge inom Norden. Invandringen till Sverige&lt;br&gt;har i övrigt på olika sätt varit reglerad under större delen av. detta&lt;br&gt;århundrade. Den nuvarande regleringen omfattar bl.a. den inflyttning som&lt;br&gt;följer av den fria rörligheten av arbetskraft inom EU, familjebildning och&lt;br&gt;familjeanknytning samt möjligheterna för specialister att ta anställning efter&lt;br&gt;särskild prövning av arbetsmarknadsmyndigheterna. Utöver dessa kategorier&lt;br&gt;avgör skyddsbehovet enligt flyktingkonventionen och de ytterligare grunder&lt;br&gt;som angivits i svensk lagstiftning vem som kan bosätta sig permanent eller&lt;br&gt;tillfälligt i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunder av dessa slag har givit Sverige en relativt stor invandring. Det är&lt;br&gt;en krävande uppgift för samhället som helhet och för de invandrade själva&lt;br&gt;att under en kort tidrymd klara integrationen av så stora grupper på ett&lt;br&gt;någorlunda harmoniskt sätt. Uppgiften är särskilt svår i en tid med sådana&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällsekonomiska problem som nu råder och med den svaga Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;arbetsmarknaden. Ännu tydligare framgår utmaningens storlek mot&lt;br&gt;bakgrund av den sedan 1970-talet oavsett arbetslöshets- och konjunkturläge&lt;br&gt;trendmässigt fallande sysselsättningsgraden bland de sedan dess anlända&lt;br&gt;invandrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa åtaganden enligt internationella konventioner är absoluta. Vi måste&lt;br&gt;under alla omständigheter klara att fullfölja Sveriges internationella åtagan-&lt;br&gt;den enligt t.ex. flyktingkonventionen. Som helhet måste utlänningslagen&lt;br&gt;dock ta hänsyn till vårt lands förmåga att ta emot nya invandrare och säkra&lt;br&gt;goda villkor nu och i framtiden för alla som bor i landet. Sverige måste&lt;br&gt;kunna neka dem, som inte uppfyller lagens kriterier, att bo här. Så länge&lt;br&gt;som ojämlikheten i världen består kommer invandringssystemet i Sverige&lt;br&gt;och andra länder att vara utsatt för tryck. Individers och familjers i och för&lt;br&gt;sig väl motiverade och förståeliga planer att bosätta sig i Sverige kommer att&lt;br&gt;stöta emot vårt lands behov av att upprätthålla invandringsregleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Migrationspolitikens uppgift är också att skapa förutsättningar för att&lt;br&gt;upprätthålla den breda samhälleliga solidariteten. Ett uttryck för denna&lt;br&gt;solidaritet och ett stort värde för det svenska samhället är att de som&lt;br&gt;invandrar från början har i stort sett samma rättigheter och skyldigheter som&lt;br&gt;befolkningen i övrigt. De som saknar en etablerad ställning på arbets-&lt;br&gt;marknaden, och dit hör många ungdomar och invandrare som inte haft&lt;br&gt;någon fast anställning i Sverige, drabbas särskilt hårt i tider av hög&lt;br&gt;arbetslöshet. När resurserna är otillräckliga för stat och kommun riskerar de&lt;br&gt;att höra till dem som far känna av nedskärningar i de sociala&lt;br&gt;trygghetssystemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en utsatt tid krävs det särskilda ansträngningar för att försvara det&lt;br&gt;grundläggande värde som solidariteten utgör i den svenska demokratin. Vi&lt;br&gt;måste värna asylrätten och försvara vår humana flyktingpolitik. Människors&lt;br&gt;attityder och behandling av de mest utsatta i samhället utgör, mer än ord,&lt;br&gt;måttet på den svenska demokratins styrka. För att de stora resurser som&lt;br&gt;satsas skall komma till största möjliga nytta är det viktigt att asylregler,&lt;br&gt;asylförfarande och särskilda åtgärder för invandrare i Sverige även i&lt;br&gt;fortsättningen är underställda samma krav på rättvisa, effektivitet och&lt;br&gt;flexibilitet som andra områden av lagstiftningen och förvaltningen. Det är av&lt;br&gt;stor vikt för legitimitet och trovärdighet i politiken, att humaniteten också&lt;br&gt;åtföljs av respekt för lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvandringsperspektiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som fått permanent uppehållstillstånd i Sverige skall själv avgöra om&lt;br&gt;och när han eller hon vill återvända till sitt ursprungsland. En grundläggande&lt;br&gt;internationell princip när det gäller flyktingar är att den som riskerar&lt;br&gt;förföljelse inte skall tvingas att återvända. Sveriges uppslutning kring denna&lt;br&gt;princip är absolut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tvingats fly kan välja att återvända när orsakerna till flykten&lt;br&gt;undanröjts och han eller hon tycker det är den bästa lösningen. Många&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fattiga första asylländer saknar förutsättningar för att kunna låta stora Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;grupper som fått skydd bosätta sig stadigvarande. Repatriering är därför i&lt;br&gt;praktiken ofta enda möjligheten när väl skyddsbehovet upphört. Vid&lt;br&gt;massflykt kan detta under viss tid komma att gälla även dem som fått&lt;br&gt;tidsbegränsat uppehållstillstånd i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella flyktinginsatser bör ha det långsiktiga målet att skyddsbe-&lt;br&gt;hövande skall kunna återvända när säkra förhållanden råder i&lt;br&gt;urpsrungslandet. Det är också den princip som inte minst UNHCR arbetar&lt;br&gt;efter och som bör vara en central del av den svenska migrationspolitiken.&lt;br&gt;Stödet bör utgå genom UNHCR eller bilateralt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att återvända är många gånger ett lika stort och svårt steg som det var att&lt;br&gt;lämna hemlandet, särskilt om vistelsen i det nya landet varat lång tid. Det är&lt;br&gt;därför viktigt att möjligheten att återvandra är ett aktivt och positivt inslag i&lt;br&gt;politiken redan från början och inte genomförs eller uppfattas som en&lt;br&gt;påtryckning gentemot dem som fått permanent uppehållstillstånd i Sverige.&lt;br&gt;En aktiv tillvaro här är exempelvis en bra förberedelse for en framtida&lt;br&gt;återetablering i ursprungslandet. Beslutet att återvända och själva åter-&lt;br&gt;vändandet är den enskildes rättighet och ansvar. Tidigare skyddsbehövande&lt;br&gt;som saknar medel bör kunna få svenskt stöd att resa tillbaka till&lt;br&gt;ursprungslandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd till återintegrering av tidigare skyddsbehövande i ursprungslandet&lt;br&gt;bör ske genom landets egna åtgärder och internationella insatser, men&lt;br&gt;Sverige bör i samverkan med landet kunna göra särskilda insatser för&lt;br&gt;personer som haft skydd här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivilligorganisationema, däribland också invandrarnas egna organisa-&lt;br&gt;tioner, har en viktig uppgift i att ge stöd till återvändande, både i Sverige&lt;br&gt;och i ursprungslandet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samarbete i globalt perspektiv&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Migrationens omfattning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmigranter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några säkra bedömningar av hur många människor som av olika skäl lämnat&lt;br&gt;sina hemländer finns inte. Enligt en siffra som brukar användas för att ange&lt;br&gt;storleksordningen uppgår antalet migranter världen över till ca 2,5 procent&lt;br&gt;av den totala befolkningen. Majoriteten av dessa är ekonomiska migranter,&lt;br&gt;som utan att ha några flyktmotiv söker arbete där arbetstillfällen finns.&lt;br&gt;Internationella arbetsorganisationen (ILO) uppskattar antalet personer som&lt;br&gt;är ekonomiskt verksamma i ett annat land än sitt eget, antingen det sker&lt;br&gt;legalt eller illegalt, till mellan 35 och 40 miljoner. Då ingår inte de tiotals&lt;br&gt;miljoner ryssar, kazaker, ukrainare etc. som utan att vara medborgare där&lt;br&gt;kommit att bo i en annan stat, inom vad som tidigare utgjorde&lt;br&gt;Sovjetunionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt fler stater tar emot arbetsmigranter eller blir stater från vilka man Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;utvandrar för att arbeta på annat håll. År 1970 rörde det sig om 64 stater, 20&lt;br&gt;år senare om 80 stater (98 om staterna i f.d. Sovjetunionen räknas in). Detta&lt;br&gt;betyder att omkring 2/3 av alla länder med nämnvärd befolkningsstorlek på&lt;br&gt;ett mer påtagligt sätt ingår i den internationella ekonomiska migrationen.&lt;br&gt;Viktiga nytillskott bland de större mottagarländerna är Italien, Japan,&lt;br&gt;Malaysia och Venezuela. På motsvarande sätt märks bland ursprungs-&lt;br&gt;länderna nu Bangladesh, Egypten och Indonesien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den internationella arbetsmigrationen har har enligt ILO:s bedömning&lt;br&gt;blivit mer varierad och komplex än under tidigare årtionden. Lantbrukare&lt;br&gt;med få kvalifikationer utgör fortfarande en betydande del av migrantema.&lt;br&gt;Industriarbetare, individuellt eller kollektivt i projektarbete för&lt;br&gt;entreprenörer, är också ett avsevärt inslag. En annan grupp utgörs av&lt;br&gt;ungdomar, som kan flytta genom statliga program för att utveckla sina&lt;br&gt;färdigheter i utländska företag men som i många fall utför ordinarie&lt;br&gt;arbetsuppgifter. Högutbildade yrkesmän, företagsledare, tekniker,&lt;br&gt;servicepersonal etc. flyttar sig över jorden i mycket större omfattning än&lt;br&gt;tidigare, både inom och utanför internationella företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även de tidigare relativt tydliga skillnaderna mellan tillfälliga arbets-&lt;br&gt;migranter och utvandrare för permanent bosättning i ett annat land har&lt;br&gt;luckrats upp, åtminstone i den västra delen av Europa samt i Nordamerika. I&lt;br&gt;exempelvis arabstaterna kring Persiska viken är många migranter kontrak-&lt;br&gt;terade för begränsad tid och har inte någon möjlighet att stanna permanent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsbehövande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skyddsbehövande utgör en mindre del av det totala antalet migranter.&lt;br&gt;Detta till trots har under det senaste decenniet världens flyktingproblem&lt;br&gt;vuxit så dramatiskt att man nu kan tala om en pågående flyktingkris.&lt;br&gt;Orsaken står knappast att söka i ett ökat antal konflikter, utan snarare i&lt;br&gt;konflikternas förändrade karaktär, som drabbar civilbefolkningen i allt högre&lt;br&gt;grad. Dessa konfliktdrabbade civila blir ofta intemflyktingar, dvs. de flyr till&lt;br&gt;en annan del av sitt hemland än sin hemtrakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sålunda räknar UNHCR med att antalet människor som av. olika skäl&lt;br&gt;tvingats lämna sina hemorter för att söka tryggare förhållanden i en annan&lt;br&gt;del av. sitt eget land eller utomlands sammanlagt uppgår till ca 50 miljoner&lt;br&gt;personer. Antalet flyktingar uppskattar UNHCR till över 13 miljoner, antalet&lt;br&gt;intemflyktingar till drygt 4 600 000 personer. Organisationen ger för&lt;br&gt;närvarande skydd åt eller bistå ca 26 miljoner personer, att jämföras med ca&lt;br&gt;15 miljoner år 1990, ca 10 miljoner år 1985 och mellan två och tre miljoner&lt;br&gt;år 1975. Till övervägande del avser ökningen under den senaste&lt;br&gt;femårsårsperioden intemflyktingar, medan antalet skyddssökande som&lt;br&gt;korsat en internationell gräns (vilket är förutsättningen för att omfattas av&lt;br&gt;flyktingkonventionen) ligger kvar på ca 15 miljoner. Till dessa siffror skall&lt;br&gt;läggas ca 2,5 miljoner palestinier, som faller utanför UNHCR:s&lt;br&gt;ansvarsområde. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även geografiskt har flyktingproblemen fått en ökad utbredning. Under Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;en rad av år har man kunnat räkna med att flertalet skyddsbehövande kom&lt;br&gt;från krishärdar i tredje världen - Afrika, Sydostasien samt Central- och&lt;br&gt;Latinamerika. Nu har nya konflikter, ofta i nybildade nationer eller stater&lt;br&gt;stadda i hastig omvandling, skapat nya problemområden i östra och centrala&lt;br&gt;Europa, Syd- och Centralasien, Kaukasus och Karibien. Kriget i f.d.&lt;br&gt;Jugoslavien tvingade flera miljoner människor att lämna sina hem. I Afrika,&lt;br&gt;som fortsätter att vara den i särklass mest flyktingdrabbade kontinenten med&lt;br&gt;över 40 procent av världens flyktingar (en ökning med över 10 procent&lt;br&gt;sedan 1990), har tyngdpunkten förskjutits från kontinentens södra och&lt;br&gt;nordöstra delar till Väst- och Centralafrika. Vid sidan av Afghanistan har&lt;br&gt;massflykt orsakats av situationen i Rwanda (1 700 000 personer), Burundi&lt;br&gt;(ca 170 000) och Liberia (ca 750 000). Även i enskilda länder i såväl Asien&lt;br&gt;som Latinamerika har människor drivits på flykt i stort antal. Exempelvis&lt;br&gt;finns närmare 700 000 intemflyktingar enbart i Colombia.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att notera att flyktingströmmarna under de senaste decen-&lt;br&gt;nierna ändrat karaktär även i så måtto att flertalet skyddssökande numera är&lt;br&gt;utblottade kvinnor och barn. Detta ökar givetvis de skyddssökande&lt;br&gt;skarornas utsatthet. Grovt räknat kan man säga att ca hälften av alla&lt;br&gt;skyddsbehövande i världen i dag är barn - ofta från början undernärda -&lt;br&gt;som lätt dukar under för infektioner och epidemier och saknar vuxnas&lt;br&gt;förmåga att sätta in de olyckor som drabbar dem i ett begripligt&lt;br&gt;sammanhang. De yngre män, som i långt högre grad dominerar strömmen av&lt;br&gt;asylsökande till i-ländema, förekommer i flyktinglägren inte sällan mer som&lt;br&gt;besökare, vilka snart återvänder till det aktuella konfliktområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortfarande gäller således sanningen att de flesta av världens skydds-&lt;br&gt;sökande är människor som flyr från ett fattigt land till ett annat fattigt land.&lt;br&gt;De fyra länder, som hyser mer än en miljon skyddsbehövande är (i&lt;br&gt;storleksordning) Iran, Zaire, Pakistan och Tyskland och de som tagit emot&lt;br&gt;över en halv miljon personer är Tanzania. Sudan, USA och Guinea. Svårig-&lt;br&gt;heten att övervaka säkerheten i de stora läger som tillkommer i en konflikts&lt;br&gt;närområde har accentuerats under senare år, vilket givetvis också ökar&lt;br&gt;människomas utsatthet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det totala antalet personer som söker skydd fortsatt att öka&lt;br&gt;under 1990-talet, har stora grupper samtidigt kunnat återvända hem. De som&lt;br&gt;därvid fått hjälp av UNHCR uppgick under 1995 till ca fyra miljoner&lt;br&gt;människor. Fredsprocesserna i Centralamerika och Kambodja, liksom demo-&lt;br&gt;kratiseringen av Sydafrika och i Latinamerika, utgör ljuspunkter i en dyster&lt;br&gt;helhetsbild. I det konfliktdrabbade Afrika finns också länder där&lt;br&gt;flyktingströmmar vänt. Sålunda har över 800 000 etiopier återvänt till sitt&lt;br&gt;land sedan år 1991, majoriteten från Somalia. Till detta land har i sin tur ca&lt;br&gt;400 000 personer återkommit av. de 900 000 som flydde undan de inbördes&lt;br&gt;striderna.. Även Eritrea har blivit ett betydande återvandringsland med ca&lt;br&gt;125 000 personer under de senaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel på de många faktorer som kan hindra människor att åter-&lt;br&gt;vända till hemtrakten och fördröja återuppbyggnaden av drabbade länder är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på sina håll den minering som skett. Minor är lika lätta att utplacera som Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;svåra och kostsamma att röja. År 1995 använde det internationella&lt;br&gt;samfundet 70 miljoner US-dollar for att röja 100 000 minor. Att röja de&lt;br&gt;kanske 110 miljoner minor som nu är utspridda i konfliktområdena har&lt;br&gt;bedömts komma att kosta ca 33 miljarder US-dollar. Om inte något radikalt&lt;br&gt;görs beräknas 50 000 människor komma att dö och ca 80 000 bli lemlästade&lt;br&gt;enbart under åren fram till år 2001, utöver den miljon som redan drabbats&lt;br&gt;sedan år 1975. Barn är särskilt utsatta för de anti-personella minorna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Orsakssamband&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;7.2.1 Migration och ekonomisk utveckling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska utvecklingstendenser och befolkningstillväxt har under en rad&lt;br&gt;av år pekat på att migrationsbenägenheten i världen kommer att öka&lt;br&gt;framöver. Internationell migration måste bland andra faktorer ses i&lt;br&gt;sammanhang med regionala och globala ekonomiska trender.&lt;br&gt;Massflyttningar över gränser kan förklaras av både attraherande och&lt;br&gt;repellerande faktorer eller en kombination av dessa. Attraherande faktorer&lt;br&gt;(”pull”-faktorer) inträffar vid ekonomisk tillväxt och när arbetskraften är&lt;br&gt;knapp. Repellerande faktorer (”push”-faktorer) inträffar när ekonomin&lt;br&gt;befinner sig i stagnation, antalet arbetstillfällen är få och arbetskraften är&lt;br&gt;överflödig. Invandringen till Västeuropa på 1960-talet var exempelvis en&lt;br&gt;kombination av attraherande och repellerande faktorer. Graden av&lt;br&gt;ekonomisk utveckling i utvandringslandet i förhållande till tänkbara&lt;br&gt;invandringsländer kan således vara en av flera orsaker till internationella&lt;br&gt;migrationsrörelser. Flyttningarna kan emellertid i regel inte ske fritt för den&lt;br&gt;enskilde. Invandringsbestämmelsema i det tilltänkta mottagarlandet samt&lt;br&gt;möjligheterna att ta sig dit från hemlandet kan vara avgörande&lt;br&gt;mellankommande faktorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orsakerna bakom den under de senaste årtiondena växande arbetsmigra-&lt;br&gt;tionen är globaliseringen av världsekonomin. Denna består av en intensi-&lt;br&gt;fiering av handel, tjänsteutbyte och finansiella band mellan länderna. Detta&lt;br&gt;gäller numera också de tidigare socialistiska staterna. De relativt sjunkande&lt;br&gt;reskostnadema tillsammans med tillgängligheten av allt mer information är&lt;br&gt;liksom de vidgade personliga och institutionella nätverken viktiga faktorer&lt;br&gt;som påverkar den samtida migrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En analys inom ILO av den pågående internationella arbetsmigrationen&lt;br&gt;visar att globaliseringen förstärker grunderna för två slags migration. En&lt;br&gt;iakttagelse i praktiskt taget alla länder är att högutbildade företagsledare och&lt;br&gt;yrkesutövare har hög rörlighet. En annan iakttagelse, som gäller länder på&lt;br&gt;hög- eller mellaninkomstnivå, är att det finns en betydande inflyttning av&lt;br&gt;personer för de arbeten som har lägst status. Migrationen rör sig alltså på&lt;br&gt;vad som kan beskrivas som extremnivåema på arbetskraffsskalan. Undantag&lt;br&gt;finns i ett antal utvecklingsländer, såsom Brunei, Malaysia och arabstaterna&lt;br&gt;vid Persiska viken. Dessa stater behöver arbetsmigranter över hela&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvalifikationsskalan. En annan undantagskategori är de traditionella Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;invandringsländema Australien och Canada, som fortfarande tar emot&lt;br&gt;många invandrare med medelgoda kvalifikationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekterna av migrationen kan bedömas ur flera olika aspekter och en&lt;br&gt;helhetsbedömning avgörs till stor del av vilken relativ tyngd de olika aspek-&lt;br&gt;terna tillmäts och vilket tidsperspektiv som ges företräde. Globaliseringen&lt;br&gt;ger fördelar för flera kategorier av befolkningen i mottagarländerna. De&lt;br&gt;högutbildade kan dra fördel av möjligheterna att verka i andra länder. Längst&lt;br&gt;ner på statusskalan kan flertalet av de infödda som befinner sig därlämna&lt;br&gt;sina lågbetalda arbeten, särskilt sådana som är riskfyllda, smutsiga eller utan&lt;br&gt;utvecklingsmöjligheter. Denna utveckling sker i höginkomstländema och i&lt;br&gt;växande utsträckning också i mellaninkomstländema. Som analyser av&lt;br&gt;1960-talets arbetsmigration i Europa visade är effekterna för mottagarlandet&lt;br&gt;som helhet i hög grad beroende av om brist på arbetskraft råder men även i&lt;br&gt;en sådan situation komplexa. För dem som som lämnar låginkomstländema&lt;br&gt;innebär flyttningen ofta förbättrade ekonomiska villkor. För högutbildade&lt;br&gt;finns emellertid i allmänhet en karriärfördröjning på åtskilliga år innan en&lt;br&gt;nivå motsvarande sysselsättningen vid utvandringstillfället åter kan uppnås.&lt;br&gt;I åtskilliga fall kan detta heller inte uppnås utan alternativa sysselsättningar&lt;br&gt;måste tillgripas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvandringsländer mister genom omfattande migration av högutbildade&lt;br&gt;ofta en viktig resurs för sin utveckling, inte bara rent produktionsmässigt&lt;br&gt;utan även för landets sociala liv och dess demokratiska processer. Remitte-&lt;br&gt;ringar från arbetsmigrantema utgör emellertid ofta en väsentlig del av&lt;br&gt;låginkomstländemas valutaintäkter. I åtskilliga länder rör det sig kring&lt;br&gt;hälften av vad landet får in genom sin totala export, ibland om ännu större&lt;br&gt;andel. Remitteringamas betydelse framgår även av att beloppen för&lt;br&gt;åtskilliga länder är mångfaldigt större än värdet av de utlandsinvesteringar&lt;br&gt;som görs, i exempelvis Bangladesh för några år sedan 25-faldigt högre.&lt;br&gt;Uppskattningar tyder vidare på att remitteringama överstiger det samlade&lt;br&gt;utvecklingsbiståndet från OECD-ländema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om ekonomisk utveckling i ett längre perspektiv leder till ett nedåt-&lt;br&gt;gående emigrationstryck, kan man inte sluta sig till samma resultat i ett&lt;br&gt;kortare perspektiv. Varaktiga framsteg i utvecklingen, brett baserat i sam-&lt;br&gt;hället, leder ofta först till en tillfällig ökning av emigrationstrycket och&lt;br&gt;sedan till en stabilisering och minskning av detta tryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver det faktum att massflykt i första hand drabbar fattiga länder, såväl&lt;br&gt;på ursprungs- som på mottagarsidan, är fattigdom i sig en av de centrala&lt;br&gt;orsakerna till migration. Detta gäller inte enbart den mer entydigt&lt;br&gt;ekonomiskt motiverade migrationen av personer som får bosätta sig i ett&lt;br&gt;annat land för att arbeta där. Någon strikt uppdelning av&lt;br&gt;migrationsströmmama i politiska flyktingar respektive ekonomiska&lt;br&gt;migranter går dock inte att göra - bl.a. av det skälet att orsakerna ofta är&lt;br&gt;sammanflätade. Ett mönster är emellertid att andelen ekonomiska migranter,&lt;br&gt;som åberopar skyddsbehov, tenderar att växa i takt med avståndet från&lt;br&gt;hemlandet. Många av dem som söker sig till USA eller Europa drivs av en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;önskan att skapa en ny och bättre framtid för sig och sina barn. Om detta i&lt;br&gt;sig begripliga företag lyckas, kan det ge mycket god utdelning för de&lt;br&gt;berörda individerna - men som svar på de utvecklingsproblem, som lett till&lt;br&gt;fördjupad misär och brist på framtidstro, är det irrelevant eller t.o.m.&lt;br&gt;kontraproduktivt, då det ofta rör sig om just de individer som skulle ha&lt;br&gt;behövts för att främja hemlandets utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att flyktorsakema sällan är renodlade illustreras kanske bäst av att&lt;br&gt;ekonomiska repressalier ofta används som ett led i en etnisk eller på annat&lt;br&gt;sätt politisk förföljelse. En folkgrupp kan, utan att alla dess medlemmar för&lt;br&gt;den skull nödvändigtvis uppfyller flyktingkonventionens individrelaterade&lt;br&gt;kriterier, diskrimineras ekonomiskt eller helt berövas sina utkomstmöjlig-&lt;br&gt;heter, just i syfte att fördriva gruppen från det område där den är bosatt.&lt;br&gt;Etnisk rensning har blivit ett begrepp som beskriver den mest uttalade&lt;br&gt;formen av dylik förföljelse, som på sistone åter vunnit insteg och som kan&lt;br&gt;appliceras på allt fler av de konflikter som för närvarande pågår i världen.&lt;br&gt;Miljöförstöring, ofta i kombination med hastigt växande befolkningstryck,&lt;br&gt;leder till liknande problem, även om den politiska avsikten inte finns med i&lt;br&gt;bilden. Vad som på ytan ter sig som en naturkatastrof, exempelvis torka, kan&lt;br&gt;vid närmare påseende visa sig bottna i att inbördeskrig eller missriktad&lt;br&gt;jordbrukspolitik eliminerat överlevnadsmarginalema för utsatta befolknings-&lt;br&gt;grupper. Torka leder sällan till svältkatastrof i välbärgade länder med&lt;br&gt;fungerande fördelningsmekanismer - eller ens för välbärgade människor i&lt;br&gt;torkdrabbade länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Migrationspolitisk betydelse har naturligtvis också den ökade rörlighet&lt;br&gt;som blivit följden av att centralstyrda kontrollapparater i Central- och&lt;br&gt;Östeuropa fallit samman. Även om mottagningsmöjlighetema i andra delar&lt;br&gt;av Europa inte förändrats på något avgörande sätt, har möjligheterna att&lt;br&gt;lämna de tidigare centralstyrda staterna drastiskt ökat, vilket leder till att ett&lt;br&gt;tidigare verkningsfullt hinder mot migration bortfaller. Det gäller inte endast&lt;br&gt;för befolkningen i dessa länder. Det har nämligen också blivit lättare att ta&lt;br&gt;sig in i dessa stater. Ett stort antal personer från afrikanska och asiatiska&lt;br&gt;länder försöker med hjälp av organisatörer av illegal invandring ta sig denna&lt;br&gt;väg till de rika länderna i Europa. En del av dem kommer från länder&lt;br&gt;drabbade av väpnade konflikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som av. myndigheterna i mottagarlandet bedöms vara ekonomiska&lt;br&gt;migranter omfattas av allmänna regler för mänskliga rättigheter men berörs&lt;br&gt;inte av flyktingkonventionerna. Bilaterala eller internationella&lt;br&gt;överenskommelser kan ge den enskilde rättigheter i invandringslandet. Det&lt;br&gt;finns emellertid därvidlag stora skillnader mellan olika regioner i världen&lt;br&gt;och mellan enskilda länder i vad mån sådana överenskommelser finns och i&lt;br&gt;så fall är ratificerade samt i den nationella lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt kan valet av bosättningsland ofta hänga på en&lt;br&gt;bedömning av detta lands migrationspolitik. Ändringar i regler eller praxis&lt;br&gt;får snabbt genomslag i antalet personer som söker uppehållstillstånd. Et land&lt;br&gt;som har ekonomiskt välstånd, goda inkomstmöjligheter, välutvecklad&lt;br&gt;demokrati och politisk stabilitet drar till sig människor från mer utsatta delar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av världen. Avgörandet av slutdestination falls ofta genom en uppskattning Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;av möjligheterna att i praktiken få uppehållstillstånd. En annan aspekt är&lt;br&gt;kännedom om landet ifråga. Förekomsten av landsmän eller släktingar i&lt;br&gt;landet spelar då en central roll. Till den genuina information, som en person&lt;br&gt;kan basera sitt beslut på, kommer emellertid ofta ryktesspridning eller i&lt;br&gt;värsta fall rent lurendrejeri. De globala kommunikationernas snabba&lt;br&gt;utveckling och de för många numera överkomliga kostnaderna för att flyga&lt;br&gt;till andra delar av världen är ytterligare faktorer som har betydelse i&lt;br&gt;sammanhanget. För endast ett par decennier sedan tedde sig möjligheterna&lt;br&gt;att ta sig till västländerna från någon av u-världens konflikthärdar som&lt;br&gt;närmast obefintliga - nu kan dessa svårigheter övervinnas med en kombi-&lt;br&gt;nation av envishet, skicklighet och, inte minst, pengar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.2.2 Migration och bristande säkerhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De politiska omvälvningarna efter det kalla krigets slut har medfört att nya&lt;br&gt;analyser krävs av vilka befolkningsströmmar vi kan förvänta oss till följd av&lt;br&gt;bristande säkerhet för människorna i olika delar av världen. Under 1970-&lt;br&gt;och 80-talen var de flyktinggenererande konflikterna i allmänhet på något&lt;br&gt;sätt relaterade till den rådande supermaktsrivaliteten. Ofta nog fanns ett&lt;br&gt;politiskt intresse av att hålla dessa konflikter vid liv, oavsett det mänskliga&lt;br&gt;lidande som följde i deras spår. Trots den sedan dess grundligt omvandlade&lt;br&gt;säkerhetsstrukturen lever detta arv i många fall kvar. Dels tenderar&lt;br&gt;konflikter att utveckla sin egen dynamik, i vilken det lidande som redan&lt;br&gt;åstadkommits obönhörligen leder till fortsatt våld och mera lidande, dels&lt;br&gt;brukar krigets verkningar leva vidare långt efter själva krigsslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett riskmoment för utbrott av våldsamma konflikter utgör den anhopning&lt;br&gt;av vapen som sedan det kalla kriget finns i länder med starka inre slitningar.&lt;br&gt;Många sådana länder fortsätter att satsa betydande resurser på sina militära&lt;br&gt;styrkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra mer svårförutsägbara konfliktorsaker har emellertid under 1990-&lt;br&gt;talet kommit i förgrunden. Mest spektakulärt är det etniska våld som bottnar&lt;br&gt;i motsättningar mellan olika folkgrupper. Motsättningarna är förvisso inte&lt;br&gt;nya. Det förefaller emellertid som om mycket av latent konfliktbenägenhet,&lt;br&gt;vilken tidigare kunnat hållas i schack med mer eller mindre auktoritära&lt;br&gt;metoder, kan bryta ut genom såväl inre som yttre tryck när centralstyrda&lt;br&gt;system faller samman. Sådana system har visat sig kunna brytas sönder med&lt;br&gt;förvånansvärd snabbhet, långt innan konstruktiva alternativ kunnat formu-&lt;br&gt;leras och sättas i verket. Den postkommunistiska krishanteringen har i&lt;br&gt;allmänhet varit illa förberedd och därför kommit att präglas av passivitet och&lt;br&gt;ineffektivitet. Våldsutbrott har i många fall inte kunnat förutsägas, annat än&lt;br&gt;genom konstaterandet att ett stort antal länder på kortare eller längre sikt är i&lt;br&gt;riskzonen. Våldsutbrotten har ofta inte kunnat bringas under kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan följd av det kalla krigets slut är att den globala säkerhets-&lt;br&gt;politiska strukturen befinner sig i ett brytningsskede och att konturerna av&lt;br&gt;den nya ordning som växer fram ännu är otydliga. Regionala spänningar och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regionala grupperingar är framträdande inslag i det globala Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;säkerhetspolitiska mönstret. Långtidsverkande faktorer som miljöförstöring,&lt;br&gt;färskvattenbrist och livsmedelsbrist har inflytande på utvecklingen.&lt;br&gt;Konfliktförebyggande, fredsbevarande och fredsskapande åtgärder har&lt;br&gt;generellt kommit mer i fokus. Förenta nationerna är fortsatt den enda&lt;br&gt;universella organisation som kan agera globalt och genom beslut av&lt;br&gt;säkerhetsrådet ge mandat for alla slags fredsfrämjande insatser. USA&lt;br&gt;framstår tydligt som den enda stat som agerar verkligt globalt. Samtidigt har&lt;br&gt;NATO:s roll förstärkts och en utvidgning i Europa diskuteras.&lt;br&gt;Västeuropeiska unionen avtecknar sig som en tänkbar framtida länk till EU,&lt;br&gt;numera med potential för humanitära insatser och räddningstjänst,&lt;br&gt;krishantering och fredsbevarande verksamhet. Regionala organisationer som&lt;br&gt;OSSE i Europa och OAU i Afrika har engagerats i freds- och&lt;br&gt;säkerhetsskapande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom alla förändringsprocesser med svårförutsägbar utgång skapar&lt;br&gt;detta osäkerhet men erbjuder samtidigt nya möjligheter till effektiviserad&lt;br&gt;global samverkan. Även innehållet i själva begreppet säkerhet diskuteras&lt;br&gt;och en förskjutning sker, i skärningspunkten mellan det nationella&lt;br&gt;suveränitetsbegreppet och respekten för mänskliga rättigheter, från det&lt;br&gt;renodlat strategiska tänkandet i riktning mot att också beakta människans&lt;br&gt;livsbetingelser. Ur migrationspolitisk synvinkel är i detta spektrum&lt;br&gt;minoritetsskyddets utveckling och effektivitet den kanske mest centrala&lt;br&gt;aspekten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har regionaliseringen medfört att konflikter, till skillnad från&lt;br&gt;under det bipolära stormaktssystemet, förblivit just regionala utan&lt;br&gt;omedelbara globala återverkningar. Detta förhållande riskerar emellertid&lt;br&gt;samtidigt att sänka tröskeln för att konflikter trappas upp till väpnad nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till den osäkerhet, som präglar det nuvarande skedet av globala säker-&lt;br&gt;hetspolitiska förändringar och som i sig är migrationsdrivande, kommer att&lt;br&gt;migrationen som sådan också är en destabiliserande faktor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behandling en person som söker skydd kan förvänta sig från&lt;br&gt;myndigheterna i mottagarlandet skiljer sig från kontinent till kontinent. FN:s&lt;br&gt;flyktingkonvention är öppen för alla länder att ansluta sig till men i vilken&lt;br&gt;utsträckning detta skett varierar. Bland de sedan länge demokratiska staterna&lt;br&gt;i Europa, Nordamerika och Australien är uppslutningen allmän och flera av&lt;br&gt;de nya demokratiska stater i Europa har de senaste åren ratificerat&lt;br&gt;konventionen. Den afrikanska flyktingkonventionen är mer långtgående än&lt;br&gt;FN:s flyktingkonvention, då den explicit anger krig och politiskt våld som&lt;br&gt;grunder för asyl. I Latinamerika har, mot bakgrund av den politiska&lt;br&gt;verkligheten, en tradition av fri lejd för politiskt förföljda utvecklats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt som beskrivits under avsnitt 7.2.1 gäller, att valet av&lt;br&gt;asylland ofta kan bero på bedömningen av detta lands flyktingpolitik och&lt;br&gt;uppskattningen av möjligheterna för den enskilde att i praktiken få&lt;br&gt;uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Det internationella systemet&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;7.3.1 Internationell migration&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett internationellt regelsystem för mänskliga rättigheter med vissa över-&lt;br&gt;vaknings- och överprövningsinslag har vuxit fram under det senaste halv-&lt;br&gt;seklet. För Sverige är den europeiska konventionen angående skydd för de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonven-&lt;br&gt;tionen) av särskilt stor betydelse. Inom FN har ett kontrollsystem för&lt;br&gt;uppföljning av de mänskliga rättigheterna utvecklats, främst genom den&lt;br&gt;rapportering som gäller för konventionsstatema och de övervakningsmeka-&lt;br&gt;nismer som FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna inrättat.&lt;br&gt;Kommittéer finns inrättade för övervakning av staternas åtaganden enligt&lt;br&gt;konventionen år 1965 om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,&lt;br&gt;konventionen år 1966 om medborgerliga och politiska rättigheter respektive&lt;br&gt;om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen år 1979 om&lt;br&gt;avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, konventionen år 1984&lt;br&gt;mot tortyr och annan omänsklig, grym eller förnedrande behandling eller&lt;br&gt;bestraffning samt 1989 års konvention om barnets rättigheter. Barnkonven-&lt;br&gt;tionen behandlas utförligt i kapitel 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunderna i det internationella systemet för flyktingskydd är 1951 års&lt;br&gt;konvention angående flyktingars rättsliga ställning (flyktingkonventionen,&lt;br&gt;ofta också benämnd Genévekonventionen) samt FN:s flyktingkommissarie,&lt;br&gt;UNHCR. Därutöver finns en rad internationella överenskommelser och&lt;br&gt;organisationer med direkt eller indirekt syfte att ge flyktingar skydd&lt;br&gt;och/eller bistånd. Bland organisationerna märks bland andra FN:s&lt;br&gt;hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) och Internationella&lt;br&gt;rödakorskommittén (ICRC). Den senare organisationen har bl.a. till uppgift&lt;br&gt;att hjälpa offren i väpnade konflikter, vare sig dessa är interna eller&lt;br&gt;internationella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För migrerande arbetstagare finns ett internationellt skyddssystem som på&lt;br&gt;FN-nivå övervakas och samordnas av Internationella arbetsorganisationen&lt;br&gt;(ILO). Inom Europa ger Europeiska sociala stadgan från år 1961 och&lt;br&gt;Europakonventionen om migrerande arbetstagares rättsställning förpliktelser&lt;br&gt;för medlemsstaterna i en rad avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europakonventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna och de grundläggande friheterna från år 1950 jämte senare&lt;br&gt;tilläggsprotokoll är numera direkt tillämpbar som svensk lag.&lt;br&gt;Konventionens efterlevnad övervakas av den europeiska kommissionen&lt;br&gt;respektive den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna samt av&lt;br&gt;Europarådets ministerkommitté.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen föreskriver bl.a. att ingen får utsättas för tortyr eller&lt;br&gt;omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (artikel 3). Denna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrift hindrar utvisning och utlämning till ett land, där en beaktansvärd Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;risk finns för sådan behandling. Flera avgöranden av den europeiska&lt;br&gt;kommissionen och den europeiska domstolen av sådan innebörd har träffats.&lt;br&gt;Konventionens bestämmelser om skydd for familjelivet (artikel 8) förpliktar&lt;br&gt;staterna att under vissa förutsättningar inte utvisa utlänningar. Enligt artikel&lt;br&gt;13 krävs tillgång till effektiva rättsmedel vid kränkning av någon av fri- och&lt;br&gt;rättigheterna enligt konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s tortyrkonvention&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen från år 1984 mot tortyr och annan grym, omänsklig eller&lt;br&gt;förnedrande behandling eller bestraffning förpliktar i artikel 3 bl.a. staterna&lt;br&gt;att inte utvisa, återsända eller utlämna personer till stater, där det finns&lt;br&gt;anledning anta att de utsätts for fara att underkastas tortyr. Staterna skall vart&lt;br&gt;fjärde år avge rapport om tillämpningen till FN:s tortyrkommitté. Enskilda&lt;br&gt;kan också anföra klagomål till kommittén. Sådant klagomål avgörs i form av&lt;br&gt;rekommendation till berörd stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingkonventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingkonventionen från år 1951 utgör tillsammans med&lt;br&gt;tilläggsprotokollet från 1967 det främsta rättesnöret för enskilda staters&lt;br&gt;flyktingpolitik. Hittills har 128 av världens stater ratificerat konventionen&lt;br&gt;och/eller tilläggsprotokollet och är därigenom bundna att ge flyktingar det&lt;br&gt;skydd som instrumenten föreskriver. I verkligheten kan det ofta vara svårt&lt;br&gt;för skyddsbehövande att ta sig ut ur det egna landet och att ta sig till och in i&lt;br&gt;ett land där man kan få skydd. Tolkningen och tillämpningen av&lt;br&gt;konventionen uppvisar betydande variationer mellan de förpliktade statema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 33 i flyktingkonventionen finns ett uttryckligt och för de&lt;br&gt;fördragsslutande parterna bindande förbud mot att avlägsna en flykting till&lt;br&gt;gränsen mot område där han eller hon skulle riskera att utsättas för för-&lt;br&gt;följelse, den s.k. icke-awisningsprincipen eller non-refoulement-principen.&lt;br&gt;Den internationella asylrätten utgörs således i princip av ett förbud för stater&lt;br&gt;att utvisa den som är flykting till hemlandet eller till ett annat land där han&lt;br&gt;eller hon riskerar förföljelse eller från vilket han eller hon riskerar att sändas&lt;br&gt;till hemlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingkonventionens kärna är dess definition av begreppet flykting.&lt;br&gt;Enligt konventionens första artikel skall den person betraktas som flykting&lt;br&gt;som &amp;quot;i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras,&lt;br&gt;religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska&lt;br&gt;åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare samt är ur&lt;br&gt;stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, inte önskar&lt;br&gt;begagna sig av sagda lands skydd&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingkonventionen ger inte flyktingar någon rätt till permanent&lt;br&gt;bosättning i det land där de sökt och fått asyl. I många länder är detta heller&lt;br&gt;inte förhållandet. Den nationella lagstiftningen i de flesta västländer ger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock i likhet med den svenska utlänningslagen i princip flyktingar rätt till Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;permanent upphållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingkonventionen ger inte heller någon rätt för flyktingar att välja&lt;br&gt;asylland. En stat kan således avvisa en flykting till en annan stat i vilken&lt;br&gt;tillfredsställande skydd kan ges (ett säkert tredje land). Detta görs av&lt;br&gt;Sverige och andra europeiska länder i enlighet med principen att flyktingar&lt;br&gt;skall ges skydd i det land vari de först sökt eller kunnat söka asyl, den s.k.&lt;br&gt;första asyllandsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver konventionen med tilläggsprotokoll finns ett 70-tal s.k. konklu-&lt;br&gt;sioner i olika frågor antagna av UNHCR: s exekutivkommitté (se nedan),&lt;br&gt;som bl.a. kan gälla tolkningen av konventionens bestämmelser.&lt;br&gt;Konklusionerna är inte förpliktande för staterna men de ståndpunkter som&lt;br&gt;där intas tillmäts ofta stor betydelse. UNHCR som organisation ledd av&lt;br&gt;flyktingkommissarien intar därutöver ståndpunkter i olika frågor som också&lt;br&gt;kan beröra tolkningen av konventionen. UNHCR har emellertid inte något&lt;br&gt;uppdrag att tolka konventionen och organisationens rekommendationer har&lt;br&gt;inte någon förpliktande karaktär för konventionsstatema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNHCR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNHCR har att verka för att flyktingkonventionen far bredast möjliga&lt;br&gt;anslutning och att den efterlevs. Konventionen utgör på så sätt UNHCR:s&lt;br&gt;viktigaste instrument i arbetet med att söka förmå enskilda stater att&lt;br&gt;garantera flyktingar vissa grundläggande rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I UNHCR:s mandat ingår två huvudfunktioner; för det första att ge&lt;br&gt;flyktingar rättsligt och materiellt skydd och för det andra att främja&lt;br&gt;varaktiga lösningar på flyktingproblem genom att underlätta 1) frivilligt&lt;br&gt;återvändande till hemlandet, 2) integrering i det första asyllandet eller 3)&lt;br&gt;överföring till ett tredje land. Organisationens arbete skall vara strikt&lt;br&gt;opolitiskt och humanitärt till sin karaktär. Arbetet leds av en s.k.&lt;br&gt;exekutivkommitté med 51 medlemmar, däribland Sverige, vilken fastställer&lt;br&gt;övergripande målsättningar och budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNHCR:s verksamhet har efter hand, genom resolutioner i FN:s&lt;br&gt;generalförsamling, initiativ från FN:s generalsekreterare och uttalanden av&lt;br&gt;UNHCR:s exekutivkommitté, utvidgats utöver den ursprungliga stadgan.&lt;br&gt;Konventionen tar sikte på individer som flyr undan förföljelse. Utvecklingen&lt;br&gt;har emellertid gått mot en dominans för massflyktssituationer. Organisa-&lt;br&gt;tionens ansvarsområde omfattar därför numera de flesta människor som har&lt;br&gt;flytt över internationella gränser på grund av krig eller andra politiskt&lt;br&gt;relaterade orsaker. UNHCR bistår dessutom vissa grupper av människor&lt;br&gt;som flytt inom hemlandets gränser, s.k. intemflyktingar. En stor del av dem&lt;br&gt;som för närvarande far skydd eller bistånd genom UNHCR är således inte&lt;br&gt;konventionsflyktingar. Mandatet har dock inte formellt utvidgats. Inom&lt;br&gt;organisationen finns särskilda samordnare för frågor rörande kvinnor och&lt;br&gt;barn, eftersom dessa båda kategorier anses vara särskilt utsatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNHCR far betraktas som välfinansierad i jämförelse med andra Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;internationella organ. För år 1996 beräknar organisationen medelsbehovet&lt;br&gt;till 1,4 miljarder US-dollar. De två insatserna i f.d. Jugoslavien och i&lt;br&gt;Rwanda/Burundi tar nästan hälften av den totala budgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1990-talet har UNHCR sökt omdefiniera sin skyddsroll i ett&lt;br&gt;bredare perspektiv och sökt nya strategier. Det ökande antalet flyktingar och&lt;br&gt;andra skyddsbehövande har ställt stora krav på UNHCR och har inneburit en&lt;br&gt;dryg fördubbling av budgeten. De ökade satsningarna, utifrån en inriktning&lt;br&gt;på de tre ovan beskrivna lösningarna, har för organisationen och givar-&lt;br&gt;länderna inte ställt i utsikt en minskning av de sammanlagda flykting-&lt;br&gt;problemen och de resursinsatser som krävs. Tvärtom tycks problemen och&lt;br&gt;resursbehoven öka i omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNHCR försöker därför för närvarande vända på perspektiven. Blick-&lt;br&gt;punkten har förskjutits från mottagarländerna till ursprungsländerna och&lt;br&gt;förebyggande åtgärder söks. Därmed har perspektiven ofrånkomligen&lt;br&gt;vidgats till komplexiteten bakom flyktingsituationerna. Skyddsfrågorna ses&lt;br&gt;nu av UNHCR som en integrerad del i regional och subregional&lt;br&gt;konfliktlösning, kopplat till andra insatser som politisk förhandling, medling&lt;br&gt;och fredsbevarande insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med detta framväxande synsätt följer att behovet av samordning med&lt;br&gt;andra organisationer, inom och utanför FN-familjen, framträder starkare.&lt;br&gt;Samarbete har efterlysts såväl inom katastrofområdet som vad gäller&lt;br&gt;problematiken rörande intemflyktingar, integrationen av återvändande&lt;br&gt;flyktingar samt möjligheterna att angripa grundorsakerna till flykt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har visat sig vara förenat med svårigheter att med militära medel&lt;br&gt;skydda människorna i konfliktområdena. Bland annat gäller detta erfaren-&lt;br&gt;heterna från Bosnien-Hercegovina, där UNHCR fick huvudansvaret för att&lt;br&gt;samordna världsorganisationens humanitära arbete, även utanför organisa-&lt;br&gt;tionens traditionella arbetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelsen av civil internationell närvaro genom t.ex. observatörer och&lt;br&gt;humanitära organisationer understryks nu åter. I anslutning därtill påtalas av&lt;br&gt;Röda korsrörelsen och andra hjälporgan nödvändigheten av att civila&lt;br&gt;insatser under väpnad konflikt skall kunna verka fristående från t.ex.&lt;br&gt;militära aktioner. Samtidigt framhålls av andra hur olika internationella&lt;br&gt;insatser i högre grad bör dra åt samma håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar att understrykas att rätten att stanna i sitt hemland och när&lt;br&gt;den kränkts att återvända dit nu lyfts fram av UNHCR. Detta visar också hur&lt;br&gt;UNHCR numera i viss mån utgår från att regeringar som brister i respekt för&lt;br&gt;individernas rättigheter kan påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNHCR har under flera år vamat för att missbruk av de nationella&lt;br&gt;asylsystemen riskerar att underminera uppslutningen kring flyktingkonven-&lt;br&gt;tionen och organisationen konstaterar att sådant missbruk faktiskt förekom-&lt;br&gt;mer av personer som inte är i behov av skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OA U-konventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den afrikanska enhetsorganisationen OAU har en konvention antagits&lt;br&gt;som ger skydd både åt dem som är flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention&lt;br&gt;och åt andra skyddsbehövande som tvingats fly på grund av &amp;quot;utifrån&lt;br&gt;kommande aggression, ockupation, utländskt inflytande eller på grund av&lt;br&gt;händelser som allvarligt stör den allmänna ordningen&amp;quot;. Denna utvidgade&lt;br&gt;definition innefattar människor som tvingats fly till följd av krig inom eller&lt;br&gt;mellan stater. OAU-konventionen respekteras i princip i hela Afrika men&lt;br&gt;ökade betänkligheter har under de senaste åren märkts från olika regeringars&lt;br&gt;sida. De som omfattas av OAU-konventionen faller även inom UNHCR:s&lt;br&gt;utvidgade uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cartagena-deklarationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Latinamerika har man likaså enats om en utvidgad definition i den s.k.&lt;br&gt;Cartagena-deklarationen (som dock inte är juridiskt bindande). Enligt denna&lt;br&gt;skall, förutom konventionsflyktingar, också de som tvingats fly på grund av&lt;br&gt;att &amp;quot;deras liv, säkerhet eller frihet hotats av allmänt våld, utländsk&lt;br&gt;aggression, intern konflikt, massiva kränkningar av de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna eller andra omständigheter som allvarligt stört den allmänna&lt;br&gt;ordningen&amp;quot; få skydd. De som omfattas av Cartagena-deklarationen faller&lt;br&gt;även inom UNHCR:s utvidgade uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationell lagstiftning rörande skyddsbehövande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övriga regioner i världen, inklusive Europa, har inga för staterna bindande&lt;br&gt;dokument med utvidgade definitioner för skyddsbehövande motsvarande&lt;br&gt;OAU-konventionen eller Cartagena-deklarationen antagits. I nationell&lt;br&gt;lagstiftning ges dock i de flesta västländer i praktiken skydd även åt vissa&lt;br&gt;kategorier av människor som faller utanför flyktingkonventionen. Arbetet&lt;br&gt;med en harmonisering på europeisk nivå av asylrätten beskrivs under avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 och i samband med respektive sakfråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller Asien har UNHCR:s exekutivkommitté - med stöd av första&lt;br&gt;asylländer i Sydostasien - godtagit en bestämmelse om att alla asylsökande,&lt;br&gt;i vart fall temporärt, skall tas emot av första asylländema och att tvångs-&lt;br&gt;repatriering inte skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ILO-konventioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella arbetsorganisationen (International Labour Organization,&lt;br&gt;ILO) har antagit en rad konventioner om villkor för personer som arbetar i&lt;br&gt;annat land än hemlandet. Konventionerna riktar sig främst mot diskrimine-&lt;br&gt;ring. ILO-konventionen nr. 143 från 1975 om missbruk i samband med&lt;br&gt;migration och om främjande av migrerande arbetstagares likställdhet med&lt;br&gt;avseende på möjligheter och behandling, som ratificerats av Sverige,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskriver att konventionsstatema skall respektera de migrerande arbets- Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;tagamas mänskliga rättigheter och medge familjeåterförening samt att län-&lt;br&gt;derna inte skall anse att arbetstagaren befinner sig illegalt i landet enbart för&lt;br&gt;att han eller hon förlorat sitt arbete. Få stater har dock ratificerat&lt;br&gt;konventionen. Inom ILO finns ett väl utvecklat system för kontroll av att&lt;br&gt;staterna uppfyller sina konventionsförpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IOM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;International Organization for Migration (IOM) söker bidra till att migration&lt;br&gt;sker i ordnade former. Ett sätt är att bistå personer, som behöver hjälp i&lt;br&gt;samband med en situation där internationell migration blir nödvändig. IOM&lt;br&gt;har i anslutning till denna uppgift en viktig roll i att organisera resor.&lt;br&gt;Organisationen har visat sig effektiv i detta avseende och har länge använts&lt;br&gt;av Sverige vid transporter. Sedan flera år är Sverige också åter medlem av&lt;br&gt;IOM. Bland andra verksamheter av intresse märks kunskapsförmedling t.ex.&lt;br&gt;om migrationspolitiska frågor till de stater i östra och centrala Europa som&lt;br&gt;för närvarande bygger upp en migrationspolitik. IOM bistår också med&lt;br&gt;informationsprogram för att förebygga oreglerade befolkningsrörelser&lt;br&gt;Organisationen är också engagerad i en rad olika återvändandeprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventioners tillämpbarhet i svensk rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk lagstiftning och Sveriges internationella åtaganden i konvention eller&lt;br&gt;annan form står i den meningen i ett motsatsförhållande till varandra att en&lt;br&gt;uttrycklig lagbestämmelse aldrig kan åsidosättas under åberopande av en&lt;br&gt;konventionsbestämmelse. Svenska domstolar och förvaltnings-myndigheter&lt;br&gt;tillämpar uteslutande författningar tillkomna genom beslut av riksdag och&lt;br&gt;regering eller av dem bemyndigad myndighet. Skulle en internationell&lt;br&gt;överenskommelse innehålla föreskrifter som avviker från en nationell regle-&lt;br&gt;ring, gäller alltså alltid den senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En internationell överenskommelse kan emellertid bli en del av&lt;br&gt;(införlivas med) den nationella lagstiftningen. Det sker antingen genom&lt;br&gt;inkorporation eller transformation. Den förra metoden, som kommit till&lt;br&gt;användning i begränsad omfattning (senast i fråga om Europakonventionen),&lt;br&gt;innebär att det utfärdas en lag vari det föreskrivs att konventionen, som i sin&lt;br&gt;antagna form bifogas lagen som bilaga, &amp;quot;skall gälla som lag här i landet&amp;quot;.&lt;br&gt;Den senare, och den alltså vanligaste metoden innebär att konventionen, om&lt;br&gt;så anses krävas, översätts (transformeras) till innehåll och form till en&lt;br&gt;svensk lag. Anses de syften och förhållanden som en konvention skall&lt;br&gt;tillgodose respektive reglera redan vara tillgodosedda/reglerade i den&lt;br&gt;nationella lagstiftningen, föranleder en ratifikation av en konvention helt&lt;br&gt;naturligt inga lagstiftningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det var i början av 1970-talet som den ståndpunkten rättsligt etablerades&lt;br&gt;genom utslag av våra högsta rättsinstanser, att en konvention som Sverige&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ratificerat saknade betydelse för svensk rättstillämpning om den inte hade Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;införlivats med svensk lagstiftning med endera av de nämnda metoderna.&lt;br&gt;Denna ståndpunkt far numera anses ersatt av en mer nyanserad inställning.&lt;br&gt;Ett exempel på den ändrade svenska synen på relationen mellan nationell lag&lt;br&gt;och en ratificerad konvention är Högsta domstolens dom i det s.k. Tsesis-&lt;br&gt;målet sägas utgöra (NJA 1983 s. 8). HD slog där fast att &amp;quot;det är naturligt att&lt;br&gt;med utgångspunkt i konventionstexten och tillgängliga förarbeten till&lt;br&gt;konventionen samt vid användande av andra tillgängliga tolkningsdata söka&lt;br&gt;utröna vilken innebörd den bestämmelsen i konventionen har som motsvarar&lt;br&gt;viss bestämmelse i den svenska lagen&amp;quot;. Det finns ett antal rättsfall som&lt;br&gt;pekar åt samma håll. I rättsfallet NJA 1993 s. 666, som gällde överflyttning&lt;br&gt;av vårdnaden om ett barn (14 år), hänvisade HD sålunda i sina domskäl till&lt;br&gt;barnkonventionen och dess artikel 3. Den tolkningsmetod som domstolarna&lt;br&gt;här använt har kommit att betecknas som den fördragskonforma tolkningens&lt;br&gt;princip. Den innebär att svenska författningar skall förutsättas vara förenliga&lt;br&gt;med Sveriges internationella åtaganden och därför skall tolkas i&lt;br&gt;fördragsvänlig anda. HD:s utslag är visserligen inte formellt bindande vare&lt;br&gt;sig för domstolar eller andra myndigheter, men förutsätts bli beaktade i&lt;br&gt;berörda rättsliga sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan alltså konstateras att en ratificerad konvention kan åberopas vid&lt;br&gt;svenska domstolar och även vid förvaltningsmyndigheter och av dem&lt;br&gt;beaktas i tolkningen av svensk lag, även om konventionen varken&lt;br&gt;inkorporerats med eller transformerats till svensk lag. Sedan är det en annan&lt;br&gt;sak att tolkningen av en konvention kan stöta på svårigheter bl.a. därför att&lt;br&gt;utförliga förarbeten av svensk typ oftast saknas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.2 Internationell handel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I dag spelar internationell handel en större roll för ett lands ekonomi i&lt;br&gt;allmänhet än för några årtionden sedan. Tillväxten för handel har varit högre&lt;br&gt;än tillväxten för produktion under större delen av perioden efter andra&lt;br&gt;världskriget. Ett ökat inslag av marknadsekonomi i den multilaterala&lt;br&gt;handeln har varit en av de mest betydelsefulla faktorerna bakom&lt;br&gt;handelsexpansionen. Men andra förhållanden har också varit viktiga, t.ex.&lt;br&gt;avreglering, ökad konkurrens och teknologiska framsteg på&lt;br&gt;transportområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns klara belägg för att ett genomförande av utåtriktade&lt;br&gt;ekonomiska reformer med lång tidsutdräkt, där minskade handelsregleringar&lt;br&gt;spelar en tydlig roll, har en positiv effekt på ett lands ekonomiska situation&lt;br&gt;och utveckling. När den fria handeln är framgångsrik och anti-&lt;br&gt;exportåtgärder som bromsar ekonomiska incitament är borttagna, dras&lt;br&gt;resurser till handelssektom och produktionen blir mer effektiv då&lt;br&gt;importerade och exporterade varor och tjänster diversifieras. Så småningom&lt;br&gt;sprids effektivitet och produktivitet från handelssektom till andra sektorer&lt;br&gt;genom produkter och marknadsfaktorer. Tidsutdräkten för denna process&lt;br&gt;varierar naturligtvis från ett land till ett annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det totala nettoresursflödet till u-ländema ökar och utgjorde år 1993 160&lt;br&gt;miljarder US-dollar, till följd främst av ökade privata investeringar och&lt;br&gt;återupptagen långivning till ett antal länder i Asien och Latinamerika. År&lt;br&gt;1994 rapporterades drygt 37 procent av världens totala investeringar gå till&lt;br&gt;u-ländema, varvid dock Kina ensamt erhöll hela 40 procent. Samtidigt har&lt;br&gt;en förskjutning ägt rum inom det under senare år minskande resursflödet&lt;br&gt;genom bistånd, så att andelen som avser långsiktiga utvecklingsprojekt&lt;br&gt;minskat till förmån för nödhjälp och katastrofinsatser av olika slag, (se&lt;br&gt;vidare 7.3.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits i avsnitt 7.2.1 gäller generellt att en ekonomisk&lt;br&gt;utveckling i en fas tenderar att öka migrationen men på längre sikt att&lt;br&gt;motverka massutvandring. Med tanke på att utrikeshandeln som ovan&lt;br&gt;konstaterats är en av de viktigare faktorerna för ekonomisk utveckling utgör&lt;br&gt;internationella överenskommelser om regelsystemet för internationell eller&lt;br&gt;regional handel också i princip ett användbart migrationspolitiskt instrument&lt;br&gt;i ett långsiktigt perspektiv. Migrationspolitiska överväganden spelar i vissa&lt;br&gt;fall också en viss roll i sådana sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.3 Utvecklingsbistånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande målet för det internationella utvecklingssamarbetet är att&lt;br&gt;förbättra de fattiga folkens levnadsvillkor. Biståndet bidrar därigenom till&lt;br&gt;fred, säkerhet, stabilitet och demokratiska processer på nationell, regional&lt;br&gt;och global nivå. Det långsiktiga utvecklingssamarbetet är grundläggande för&lt;br&gt;att förebygga flyktsituationer i världen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s mål är att i-ländemas årliga biståndsutbetalningar skall uppgå till&lt;br&gt;minst 0,7 procent av bruttonationalinkomsten. Detta mål fastställdes år 1970&lt;br&gt;i samband med deklarationen för världsorganisationens andra utvecklings-&lt;br&gt;årtionde. Volymmässigt minskar emellertid världens samlade bistånd. Bland&lt;br&gt;de länder som ingår i OECD:s biståndskommitté DAC låg de genomsnittliga&lt;br&gt;biståndsutbetalningama år 1993 på 0,29 procent av bruttonationalinkomsten,&lt;br&gt;den lägsta siffran sedan år 1973. Det är idag bara fyra mindre länder,&lt;br&gt;nämligen Danmark, Nederländerna, Norge och Sverige, som uppnår FN-&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot ökar (som framgår av avsnitt 7.3.2) det totala nettoresursflödet&lt;br&gt;till u-ländema till följd av andra kapitalflöden, men dessa är mycket ojämnt&lt;br&gt;fördelade. Mottagare är främst ett fatal länder i Asien och Latinamerika.&lt;br&gt;Krisdrabbade och skuldsatta stater i Afrika halkar efter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resursflödet till de fattigaste länderna minskar. Samtidigt går också&lt;br&gt;alltmer av resurserna till katastrofinsatser och nödhjälp istället för till&lt;br&gt;utvecklingsstöd. Detta avspeglar i sin tur den utveckling som skett efter det&lt;br&gt;kalla krigets slut med ökande inslag av konflikter, kriser och krig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har det internationella samfundet lagt ner stor möda på&lt;br&gt;att utveckla metoder och instrument för att förebygga konflikter och&lt;br&gt;katastrofer samt göra fredsfrämjande insatser. Sverige har bidragit aktivt i&lt;br&gt;detta arbete, t.ex. i Burundi och Centralamerika. Samarbetet inom FN-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;systemet utvecklas nu alltmer på detta område och utvecklingsbankernas roll Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;preciseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Demokrati, jämställdhet och respekt for mänskliga rättigheter är&lt;br&gt;grundstenar i ett samhälle för möjligheterna till utveckling och bekämpning&lt;br&gt;av fattigdom, liksom för att skapa stabilitet och trygghet. Demokratiserings-&lt;br&gt;vågen i ett antal stater efter det kalla kriget och den nya öppenheten gav&lt;br&gt;också biståndet nya möjligheter. Många av de nya demokratierna står på&lt;br&gt;bräcklig grund. De behöver stöd att bygga upp såväl de demokratiska&lt;br&gt;institutionerna som ett fungerande civilt samhälle. Sverige lämnar sedan&lt;br&gt;flera år stora bidrag till detta arbete i fattiga länder. Lagstiftning som främjar&lt;br&gt;kvinnans och barnens rättigheter i samhället samt uppbyggnad av&lt;br&gt;fungerande rättsväsen och lokala förvaltningar är exempel på områden där&lt;br&gt;insatser görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av de nya konflikterna har lett till grova kränkningar av de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna som det internationella samfundet måste göra sitt&lt;br&gt;yttersta för att bekämpa. Stödet till demokrati och mänskliga rättigheter har&lt;br&gt;därför en central roll i utvecklingssamarbetet och för att långsiktigt&lt;br&gt;förebygga konflikter och massflykt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom det internationella biståndet utgår stöd till skyddsbehövande i tre&lt;br&gt;former:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;bidrag till första asylländer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bidrag till internationella organisationer, främst UNHCR, UNRWA,&lt;br&gt;Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) och Rödakorsrörelsen samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- mottagande i OECD-länder av asylsökande och skyddsbehövande från u-&lt;br&gt;länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sistnämnda posten var försumbar fram till år 1990 men ökade&lt;br&gt;därefter mycket kraftigt och uppgick år 1993 till drygt hälften, 1,1 miljard&lt;br&gt;US-dollar, av OECD-ländemas totala bistånd till flyktingrelaterade insatser i&lt;br&gt;u-världens mottagarländer (2 miljarder US-dollar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska biståndsramen beräknas under kalenderåret 1996 uppgå till&lt;br&gt;totalt ca 13,3 miljarder kronor. För budgetåret 1997 har föreslagits 11,9&lt;br&gt;miljarder kronor motsvarande 0,7 procent av bruttonationalinkomsten. I&lt;br&gt;detta belopp ingår vissa kostnader i Sverige för mottagande av asylsökande&lt;br&gt;och skyddsbehövande från u-länder. För år 1995 rörde det sig om 965&lt;br&gt;miljoner kronor. Beloppet beräknas år 1997 komma att uppgå till 765&lt;br&gt;miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges bistånd koncentreras i hög grad till de fattigaste utvecklings-&lt;br&gt;länderna. Afrika förblir den viktigaste kontinenten. Den till flykting- och&lt;br&gt;migrationspolitik mer direkt relaterade delen av biståndet utomlands är&lt;br&gt;också högt prioriterad. För katastrof - och flyktingbistånd, inklusive stöd till&lt;br&gt;återuppbyggnad, utgick under budgetåret 1994/95 ca 1,5 miljarder kronor&lt;br&gt;Omkring 90 procent av detta belopp beräknas ha gått till flyktingrelaterade&lt;br&gt;ändamål. Beloppet inkluderar inte de reguljära bidragen till bl.a. UNHCR&lt;br&gt;och UNRWA. För budgetåret 1997 beräknas katastrof- och flyktingbiståndet&lt;br&gt;komma att uppgå till ca 1 miljard kronor. För att främja demokrati,&lt;br&gt;mänskliga rättigheter och konfliktlösning användes under budgetåret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95 400-500 miljoner kronor. För stöd till ekonomiska reformer och Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;skuldlättnader användes ca 700 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Globala insatser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sverige bör verka globalt för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;på lång sikt marknadsinrikta regelsystemet kring internationell&lt;br&gt;handel, få till stånd stabila rättsordningar med respekt för mänskliga&lt;br&gt;rättigheter samt på andra sätt förebygga och lösa konflikter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;på kort och medellång sikt fortsätta att effektivisera metoderna för&lt;br&gt;att avvärja och hantera katastrofer och konflikter samt upprätta system&lt;br&gt;för vapenkontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;alla tar ansvar för människor som drivits på flykt och att ansvaret&lt;br&gt;fördelas internationellt för att ge dels skydd och bistånd åt&lt;br&gt;skyddsbehövande, i första hand i hemländerna och närområdena, dels&lt;br&gt;stöd till återuppbyggnad och repatriering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.4.1. Insatser på lång sikt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för att stimulera ekonomisk utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på de långsiktiga effekterna är det av migrationspolitiska skäl&lt;br&gt;viktigt att den internationella handeln växer och ekonomisk utveckling sker i&lt;br&gt;nuvarande eller presumtiva utvandringsregioner, trots de motsatta&lt;br&gt;kortsiktiga effekter i form av ökad migration som tenderar att uppstå. Det&lt;br&gt;finns ett ökat erkännande av att emigrationslandets utveckling, under&lt;br&gt;förutsättning att den sker så att arbetstillfällen skapas, är ett betydelsefullt&lt;br&gt;medel för att minska migrationstrycket i ett längre perspektiv. Vägen till&lt;br&gt;detta utvecklingsmål går vanligtvis genom ett ökat tillträde till marknaderna&lt;br&gt;för varor och kapital i de mer utvecklade länderna och dessutom riktade&lt;br&gt;biståndsinsatser för att stärka den ekonomiska och sociala infrastrukturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett problem i sammanhanget är att i-ländemas och de rikare u-ländemas&lt;br&gt;handelspolitik inte är inriktad på att stödja sysselsättningen i fattiga länder.&lt;br&gt;Exempelvis är handeln med de varor som skulle vara mest värdefulla för&lt;br&gt;emigrationsländer, dvs. arbetskraftsintensiva produkter, ofta föremål för&lt;br&gt;protektionistiska åtgärder i i-ländema, vare sig produkterna kommer från&lt;br&gt;fattiga länder eller andra rika länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom inrättandet av världshandelsorganisationen (WTO), som&lt;br&gt;efterträder det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), får världshandeln&lt;br&gt;ett fastare regelverk än tidigare. Ett flertal nya sektorer har förts in under det&lt;br&gt;nya multilaterala regelverket. Handeln med jordbruksprodukter, textilier och&lt;br&gt;tjänster integreras nu i WTO-systemet. Resultatet av Uruguayrundan (det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;senaste GATT-avtalet) pekar, enligt preliminära beräkningar av OECD och&lt;br&gt;Världsbanken, på globala välfärdsvinster i storleksordningen 200-265&lt;br&gt;miljarder US-dollar årligen i ökad BNP i början av 2000-talet. En stor del av&lt;br&gt;de förmodade vinstema tillfaller u-länder och genom WTO skapas bättre&lt;br&gt;förutsättningar för mindre handelsnationer att försvara sina intressen i&lt;br&gt;relationerna med starkare handelspartners.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kanske viktigare för ett lands förmåga till ekonomisk utveckling än i-&lt;br&gt;länders tullättnader på vissa varuområden är att u-landet i fråga själv övergår&lt;br&gt;till en utåtriktad ekonomisk politik. Från mitten av 1980-talet har u-länder i&lt;br&gt;ökad omfattning övergått till marknadsinriktad ekonomisk politik som&lt;br&gt;grund för sin ekonomiska utveckling. Viktiga program för friare handel har&lt;br&gt;lanserats som ett medel för att anpassa marknaderna till internationella&lt;br&gt;priser och uppmuntra till bättre resursallokering. 1 dag är nästan hälften av&lt;br&gt;de ungefär 125 länder som klassificeras som utvecklingsländer inriktade på&lt;br&gt;att genomföra ekonomiska strukturreformer, jämfört med endast en handfull&lt;br&gt;u-länder som vid 1980-talets början hade en marknadsinriktad utvecklings-&lt;br&gt;strategi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hållbar ekonomisk strategi baserad på stabila rättsliga institutioner&lt;br&gt;och regelverk medför ett uppsving för tillväxten i världsekonomin i ett långt&lt;br&gt;perspektiv och förbättringar i levnadsstandarden globalt. En mer fram-&lt;br&gt;gångsrik världsekonomi kommer enligt regeringens bedömning att bidra till&lt;br&gt;att minska de spänningar som ibland är förknippade med migration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konfliktförebyggande och konfliktlösande insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Massmigration är ofta en följd av en pågående konflikt av något slag men är&lt;br&gt;också i sig destabiliserande. Det är svårt, eller omöjligt, att i ett skede av&lt;br&gt;massiva folkförflyttningar genom politiska och marknadsekonomiska re-&lt;br&gt;former åstadkomma de öppningar, som skulle kunna leda till att levnads-&lt;br&gt;villkoren förbättras så att flyktorsakema bortfaller. Tvärtom tenderar flykten&lt;br&gt;i sig att förvärra flyktorsakema. En ond cirkel av destabilisering och förfall&lt;br&gt;uppstår, som är mycket svår att bryta utan massiva insatser utifrån. Detta är&lt;br&gt;ett skäl att i det internationella arbetet starkare betona det konflikt- och&lt;br&gt;flyktförebyggande arbetets centrala roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I generella termer utgör biståndet i dess helhet en del av ett sådant arbete&lt;br&gt;för att minska ekonomiska och sociala klyftor och motverka såväl&lt;br&gt;ekonomisk som demokratisk underutveckling. I någon mening är nästan allt&lt;br&gt;bistånd konfliktförebyggande. Detsamma gäller åtgärder för att förbättra de&lt;br&gt;fattigare ländernas handelsvillkor så att sysselsättningsgraden höjs. Men den&lt;br&gt;senaste tidens konfliktmönster och komplexa katastrofer visar att det måste&lt;br&gt;kompletteras med en mer direkt fokusering på specifika åtgärder för att&lt;br&gt;förebygga och hantera konkreta konflikter. Utan att göra avkall på det&lt;br&gt;grundläggande målet att &amp;quot;höja de fattiga folkens levnadsnivå&amp;quot; (prop.&lt;br&gt;1962:100) bör inom biståndsverksamheten en accentförskjutning ske i&lt;br&gt;riktning mot konfliktförebyggande insatser. För att bli framgångsrika bör&lt;br&gt;dessa insatser bygga på en helhetssyn, som kan inkludera både politiskt och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;militärt, humanitärt och civilt stöd. En sådan utveckling äger faktiskt också Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;rum, även om den motverkas av att den politiska viljan att lämna bistånd&lt;br&gt;fortast och mest effektivt väcks av spektakulära katastrofer. Ett system som,&lt;br&gt;med exempelvis uppmärksamhet eller resursöverföringar, belönar stater som&lt;br&gt;förmår att av egen kraft förebygga eller på ett tidigt stadium komma till rätta&lt;br&gt;med orsakerna till en hotande konflikt saknas fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN är den organisation som har fått världssamfundets uppdrag att&lt;br&gt;&amp;quot;förebygga och undanröja hot mot freden&amp;quot; samt att &amp;quot;åstadkomma inter-&lt;br&gt;nationell samverkan vid lösande av internationella problem av ekonomisk,&lt;br&gt;social, kulturell eller humanitär art&amp;quot; (FN-stadgan, artikel 1). Det är&lt;br&gt;oroväckande att FN, samtidigt som dess handlingsutrymme ökat i en värld&lt;br&gt;som inte längre domineras av supermaktsrivalitet, i så hög grad förlamas av&lt;br&gt;ekonomiska och organisatoriska problem. Världsorganisationen är konkurs-&lt;br&gt;hotad och dess handlingskraft i hög grad kringskuren av medlemmarnas&lt;br&gt;bristande förtroende. Medlemsstaternas skulder, av vilka USA svarar för&lt;br&gt;närmare hälften, uppgick i slutet av 1995 till ca 2,3 miljarder dollar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nordiska länderna är i förhållande till sin folkmängd mycket stora&lt;br&gt;bidragsgivare till FN-systemet och har aktivt deltagit i FN:s reformprocess,&lt;br&gt;bl.a. genom det Nordiska FN-projektet. Att med alla tillgängliga medel&lt;br&gt;bidra till en effektiv och välfungerande världsorganisation bör även&lt;br&gt;framöver vara ett prioriterat mål för svensk utrikespolitik. En aspekt i&lt;br&gt;sammanhanget gäller att effektivisera samordningen av FN:s och andra&lt;br&gt;organs insatser på katastrof- och konfliktlösningsområdena. Sambandet&lt;br&gt;mellan politiska, humanitära och fredsbevarande aktiviteter bör därvid&lt;br&gt;belysas, liksom sambandet mellan akuta katastrofinsatser, återuppbyggnad&lt;br&gt;och utveckling. Om Sverige under perioden 1997-98 får säte i FN:s&lt;br&gt;säkerhetsråd, ökar möjligheterna att bedriva en sådan aktiv politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om FN:s kris får en lösning, måste emellertid flera nivåer än den&lt;br&gt;globala aktiveras i arbetet med att förebygga och hantera konflikter, som&lt;br&gt;leder till migrationsströmmar. De kontinentala och regionala&lt;br&gt;organisationerna bör ta sin del av ansvaret, vilket också föreskrivs i FN-&lt;br&gt;stadgan. På den amerikanska kontinenten finns en uttalat migrationspolitisk&lt;br&gt;dimension i dialogen inom ramen för det nordamerikanska frihandelsavtalet,&lt;br&gt;NAFTA. Inom den afrikanska enhetsorganisationen, OAU, pågår upp-&lt;br&gt;byggnad av en mekanism för förebyggande, hantering och lösning av&lt;br&gt;konflikter i Afrika. Möjligheterna att med svenska biståndsmedel stödja&lt;br&gt;denna mekanism bör även fortsättningsvis hållas aktuella. Regeringen avser&lt;br&gt;också att fullfölja det engagemang som Sverige visat i dialogen med&lt;br&gt;företrädare för islam, bl.a. genom den euro-islamiska konferensen i&lt;br&gt;Stockholm den 15-17 juni 1995.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.4.2 Insatser på kort och mellanlång sikt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inom olika internationella organ har flera typer av system för tidig varning&lt;br&gt;utvecklats i syfte att förhindra att latenta konflikter bryter ut och orsakar en&lt;br&gt;våldsspiral som genom sin inneboende dynamik förvärrar läget och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försvårar försoning. I dagsläget är knappast problemet att dessa system inte Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;fungerar utan att andra faktorer gör det svårt att omsätta den tidiga&lt;br&gt;varningen i ett tidigt ingripande. Ett problem är att varningssignalerna på&lt;br&gt;längre eller kortare sikt gäller ett stort antal länder. En bedömning måste&lt;br&gt;göras av var begränsade resurser i första hand skall satsas. Det gäller vidare&lt;br&gt;att hitta aktörer som har både de nödvändiga resurserna för att backa upp det&lt;br&gt;katastrofförebyggande arbetet och viljan att riskera liv i en konfliktsituation.&lt;br&gt;Störst är svårigheterna då det gäller komplexa katastrofer i länder, vilka&lt;br&gt;marginaliserats i den skiktning som ägt rum av det globala intresset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mycket återstår således att göra för att effektivisera metoderna för att&lt;br&gt;avvärja hotande katastrofer eller konflikter och Sverige har, med sitt starka&lt;br&gt;internationella engagemang och förtroendekapital bland u-ländema, möjlig-&lt;br&gt;heter att spela en pådrivande roll. Frågor som rör mänskliga rättigheter är&lt;br&gt;nära förbundna med det konfliktförebyggande arbetet och bör även&lt;br&gt;fortsättningsvis prioriteras. Detta sker inom internationella fora men också&lt;br&gt;bilateralt genom biståndet. En ökande andel av detta bistånd går nu till&lt;br&gt;insatser för att stärka det civila samhället, för demokratisering och för att&lt;br&gt;öka respekten för de mänskliga rättigheterna. Minoritetsskyddet framstår här&lt;br&gt;som en särskilt viktig aspekt i ett skede av nationalistiska tendenser på&lt;br&gt;många håll i världen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytillkommet instrument för demokratiseringsansträngningama utgörs&lt;br&gt;av det internationella institutet för demokrati och valstöd, IDEA, som&lt;br&gt;invigdes i Stockholm den 13 november 1995. Institutet skall framför allt&lt;br&gt;arbeta med normbildning och kapacitetsuppbyggnad på demokratiområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många av dagens konflikter drabbas civila utan att internationella regler&lt;br&gt;eller åtaganden kan åberopas. Den humanitära rätten behöver inte bara&lt;br&gt;vidareutvecklas för att skapa normer som ökar möjligheterna att stävja det&lt;br&gt;våld som i interna konflikter riktas mot oskyldiga individer - medvetenheten&lt;br&gt;om krigets lagar sådana de existerar i framför allt 1948 års Genéve-&lt;br&gt;konventioner måste också höjas och efterlevnaden förbättras. Även här bör&lt;br&gt;Sverige spela en aktiv och pådrivande roll. Detta gäller också möjligheterna&lt;br&gt;att skapa en klarare och mer renodlad ordning för hur interna flyktingar kan&lt;br&gt;bistås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett närliggande problem gäller den okontrollerade strömmen av vapen till&lt;br&gt;olika konflikthärdar. Det internationella samfundet bör öka sina ansträng-&lt;br&gt;ningar att inrätta vapenkontrollregimer. Tillgången till vapen gör det också&lt;br&gt;svårt att avsluta en väpnad konflikt utan att kriminaliteten i samhället ökar.&lt;br&gt;Stöd till demobilisering och återintegrering av soldater i en efterkrigsfas bör&lt;br&gt;även fortsättningsvis vara ett viktigt område inom det svenska biståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattande migration över statsgränser förekommer på olika håll i&lt;br&gt;världen främst till följd av ländernas olika ekonomiska och demografiska&lt;br&gt;situation. Att människor flyttar till andra länder för att förbättra sina&lt;br&gt;levnadsvillkor är i sig inte något negativt om det sker under ordnade former&lt;br&gt;och inte av nödtvång. Många länder som i stor skala använder sig av&lt;br&gt;tillfällig utländsk arbetskraft ger emellertid ett svagt skydd åt invandrarna&lt;br&gt;och har heller inte anslutit sig till det internationella regelsystem som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överenskommits genom framfor allt ILO. Det är angeläget att stödja det&lt;br&gt;arbete som sker för att denna utsatta kategori skall tillerkännas elementära&lt;br&gt;rättigheter. Även i länder där toleransen varit stor till arbetande från&lt;br&gt;grannländerna märks tendenser att göra migranter till syndabockar för alla&lt;br&gt;möjliga svårigheter som drabbar medborgarna i ett samhälle undet hårt&lt;br&gt;tryck. I exempelvis Sydafrika, som under apartheidregimen systematiskt&lt;br&gt;utnyttjade regionens arbetskraftsreserv, ökar nu aversionerna mot&lt;br&gt;arbetssökande från grannländerna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.4.3 Insatser vid massflykt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För de människor som korsat en gräns för att söka skydd finns i princip tre&lt;br&gt;möjliga lösningar: repatriering, lokal integrering eller flyttning till tredje&lt;br&gt;land. Den lyckligaste utgången i genuina flyktsituationer är självfallet&lt;br&gt;repatriering. återvändande till hemlandet. Om flykten orsakats av&lt;br&gt;krigshandlingar, förutsätter detta att en hållbar politisk lösning eller&lt;br&gt;överenskommelse uppnåtts. Här kan bedömningarna skifta mellan de&lt;br&gt;berörda individerna och myndigheterna i mottagarlandet. En grundläggande&lt;br&gt;princip är dock att ingen som fått flyktingstatus enligt konventionen och&lt;br&gt;fortfarande behöver skydd kan tvingas återvända mot sin vilja. Det ingår i&lt;br&gt;UNHCR:s uppgifter att vaka över att så inte sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivilliga repatrieringar i stor skala har under de senaste åren genomförts&lt;br&gt;av bl.a. afghaner, burmeser och mocambikaner, som vistats i grannländerna.&lt;br&gt;När detta sker i UNHCR:s regi förses de återvändande i allmänhet med ett&lt;br&gt;&amp;quot;startpaket&amp;quot; i någon form för att underlätta övergången. Många återvänder&lt;br&gt;emellertid spontant och får då inte denna hjälp. Det gäller även intem-&lt;br&gt;flyktingar. I instabila regioner är det heller inte ovanligt att samma&lt;br&gt;människor tvingas fly flera gånger under sin livstid, antingen internt eller till&lt;br&gt;något grannland. I sammanhanget kan nämnas gränsområdet mellan&lt;br&gt;Etiopien och Somalia, där flyktingrörelser närmast kommit att ingå i det&lt;br&gt;nomadiska livsmönstret kring en gräns som upplevs som artificiell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna till lokal integrering skiftar mycket beroende på bl.a.&lt;br&gt;flyktingarnas bakgrund och tillgången till mark och social infrastruktur i den&lt;br&gt;mottagande regionen. Den politiska och medborgerliga viljan är givetvis en&lt;br&gt;avgörande faktor, som paradoxalt nog ofta är större i fattiga mottagarländer&lt;br&gt;än i rika. I dessa förenklas integreringen också ofta av att flyktingarna tillhör&lt;br&gt;jordbrukande folkgrupper, som redan är lokalt förankrade. I Afrika är detta&lt;br&gt;ett vanligt mönster, som underlättas även av att den afrikanska OAU-&lt;br&gt;konventionen är mer långtgående än FN:s flyktingkonvention - men även i&lt;br&gt;det afrikanska sammanhanget tillhör det undantagen att flyktingarna&lt;br&gt;naturaliseras i mottagarlandet. Det finns också under 1990-talet ett växande&lt;br&gt;motstånd i olika afrikanska länder mot att låta skyddssökande i stort antal&lt;br&gt;vistas i det egna landet. Fattiga första asylländer behöver stöd inte bara för&lt;br&gt;verksamheten i flyktinglägren utan kompensation för den miljöförstöring&lt;br&gt;som sker och för andra samhällsstömingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då utvägen att repatriera eller integrera inte finns, måste de skyddsbe-&lt;br&gt;hövande - om permanenta flyktingläger skall kunna undvikas - flytta till ett&lt;br&gt;tredje land för permanent bosättning. Detta är en lösning som tillgrips i sista&lt;br&gt;hand, då den är förenad med stora kostnader och problem. Som flykting-&lt;br&gt;strömmarna ser ut i dag, och viljan och förmågan att ta emot skyddssökande&lt;br&gt;i olika länder i världen, gäller det i allmänhet att omplacera människor från&lt;br&gt;u-länder till i-länder med strikta regler för invandring och&lt;br&gt;flyktingmottagande. Många sorteras ut i denna process och även för dem&lt;br&gt;som accepteras uppstår kulturkrockar och anpassningsproblem. För att&lt;br&gt;omplacering till tredje land skall gå att genomföra krävs också solidaritet av&lt;br&gt;mottagarlandets medborgare, som ofta befinner sig i varje mening fjärran&lt;br&gt;från den ursprungliga krishärden. Sådan vardagssolidaritet finns ofta men är&lt;br&gt;också utsatt för påfrestningar, särskilt i tider av arbetslöshet och ekonomiska&lt;br&gt;svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sveriges del är det en central uppgift att internationellt arbeta för att&lt;br&gt;så många som möjligt får skydd. Asylrätten för politiskt förföljda människor&lt;br&gt;som söker skydd i Sverige skall värnas. Ansvarsfördelning med andra stater&lt;br&gt;för hjälp åt skyddsbehövande i massflyktssituationer skall eftersträvas.&lt;br&gt;Ansvarsfördelning behövs mellan betydligt fler resursstarka länder än de tio&lt;br&gt;stater som f.n. har ett fast åtagande för de skyddsbehövande som måste&lt;br&gt;flytta till ett tredje land för bosättning. Därutöver bör svenskt stöd för&lt;br&gt;skyddsbehövande koncentreras till insatser i deras ursprungsländer eller&lt;br&gt;mottagarländer i närområdet, bl a därför att dessa insatser når fler människor&lt;br&gt;på ett effektivare sätt. Även intemflyktingamas situation bör ges större&lt;br&gt;uppmärksamhet inom ramen för biståndet. Aktivt stöd bör också utgå till&lt;br&gt;program för frivillig repatriering eller återvandring, såväl från grannländer&lt;br&gt;som från Sverige. Det är i allmänhet lättare att återvända för dem som&lt;br&gt;stannat i närheten av hemlandet och ett stöd till skyddsbehövande i&lt;br&gt;närområdet innebär också ofta ett stöd till fattiga första asylländer. Samtidigt&lt;br&gt;bör det redan inledda samarbetet med och stödet till länder i&lt;br&gt;Östersjöområdet i migrationsfrågor även fortsättningsvis ges hög prioritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang utgör de svenska insatserna i Bosnien-Hercegovina,&lt;br&gt;på såväl den militära som civila sidan, ett viktigt bidrag till en återupp-&lt;br&gt;byggnad av det krigshäijade landet. De svenska insatserna i bl.a. Mellan-&lt;br&gt;östern och Centralamerika utgör likaledes exempel på bidrag till konflikt-&lt;br&gt;lösning, som i ett längre perspektiv bidrar till att möjliggöra försoning och&lt;br&gt;ömsesidig samverkan i regioner som under lång tid präglats av våldsutbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer riktade insatser av strategisk betydelse ligger också väl till för&lt;br&gt;svenskt stöd. Minröjning i en efterkrigsfas, liksom utvecklandet av ny och&lt;br&gt;effektivare teknik på detta område, kan nämnas som exempel på insatser&lt;br&gt;som för närvarande prioriteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiskt samarbete&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förebyggande åtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för att stimulera ekonomisk utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av avsnitt 6 antas ökad internationell handel medföra globala&lt;br&gt;välfärdsvinster och främja ekonomisk utveckling i även u-ländema. Utveck-&lt;br&gt;lingsbistånd syftar direkt till en sådan förändring i dessa länder. För att på&lt;br&gt;kortare sikt skapa alternativ till oönskad migration är det emellertid ingen&lt;br&gt;användbar metod att generellt stimulera den ekonomisk utvecklingen i de&lt;br&gt;potentiella utvandringsländema genom satsningar på handel och bistånd . I&lt;br&gt;enskilda situationer kan sådan stimulans dock vara migrationspolitiskt&lt;br&gt;motiverad, t.ex. för återuppbyggnad av ett land som möjliggör återvändande.&lt;br&gt;När det gäller långsiktiga effekter är situationen alltså annorlunda. Det är&lt;br&gt;därför även av migrationspolitiska skäl viktigt att den internationella&lt;br&gt;handeln växer och ekonomisk utveckling sker i nuvarande eller presumtiva&lt;br&gt;utvandringsregioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De slutsatser som Ministerrådet dragit om sambandet mellan migration&lt;br&gt;och utvecklingsbistånd är att det i sig är begränsat och därför måste ses i&lt;br&gt;relation till andra internationellt verkande faktorer, politiska, ekonomiska&lt;br&gt;och kulturella. (103/3/96 Rev. 1). Dokumentet understryker vikten av&lt;br&gt;åtgärder som inriktar sig på att minska eller undanröja orsakerna till&lt;br&gt;migration och nämner som exempel på områden av betydelse de små och&lt;br&gt;medelstora företagen, utbildningen, rättssäkerheten, demokratin och&lt;br&gt;hälsosektom särkilt på lokal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande handelspolitiska åtgärderna i EU för att stödja den&lt;br&gt;ekonomiska utvecklingen i tredje världen ger en splittrad bild. Den handels-&lt;br&gt;politik som förs av EU, liksom av andra i-länder och rika u-länder, är inte&lt;br&gt;inriktad på att stödja sysselsättningen i fattiga länder. EU:s allmänna&lt;br&gt;tullpreferenssystem till förmån för u-ländema, Lomé-konventionen mellan&lt;br&gt;EU och bl.a. vissa afrikanska stater samt olika preferensarrangemang med&lt;br&gt;ländergrupper eller enskilda länder är exempel på handelspolitiska redskap&lt;br&gt;för att främja marknadstillträde för olika u-länders produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot är EU:s jordbrukspolitik med omfattande subventioner och olika&lt;br&gt;handelspolitiska arrangemang, såsom kvantitativa restriktioner och anti-&lt;br&gt;dumpingtullar, för att begränsa importen exempel på ingrepp som troligtvis&lt;br&gt;motverkar den ekonomiska utvecklingen i u-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som understrukits i avsnitt 6 är ett lands egen förmåga till utveckling&lt;br&gt;genom en utåtriktad ekonomisk politik av grundläggande betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konfliktförebyggande och konfliktlösande åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetet med att förebygga och hantera konflikter bör, som framhållits i&lt;br&gt;avsnitt 6, de kontinentala och regionala organisationerna ta sin del av an-&lt;br&gt;svaret. Detta föreskrivs också i FN-stadgan. Inom Organisationen för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) utgör den konfliktförebyggande Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;och förtroendeskapande verksamheten en central del av arbetet och Sverige&lt;br&gt;har här spelat en pådrivande roll och aktivt bidragit till olika OSSE-&lt;br&gt;engagemang. Inrättandet av en högkommissarie för nationella minoriteter&lt;br&gt;inom ramen för OSSE har ökat möjligheterna att agera preventivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NATO har central betydelse i Europa och Sverige samarbetar genom&lt;br&gt;Partnerskap För Fred med organisationen. I Bosnien-Hercegovina deltar&lt;br&gt;Sverige med förband i en NATO-styrka. Västeuropeiska unionen, där&lt;br&gt;Sverige har ställning som observatör, är av intresse inte minst för&lt;br&gt;organisationens uppgifter vad gäller humanitära insatser och&lt;br&gt;räddningstjänst, krishantering och fredsbevarande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s medlemsstater står tillsammans för mer än hälften av världens&lt;br&gt;bistånd. En uttalad migrationspolitisk dimension finns i EU-ländemas&lt;br&gt;samarbete söderut med länderna på andra sidan Medelhavet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Samarbete i invandrings- och asylfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbete kring europeiska migrations- och flyktingfrågor har under senare&lt;br&gt;år skett i flera olika fora. Inom Norden har ett betydande samarbete&lt;br&gt;utvecklats, främst inom ramen för de nordiska regeringarnas samrådsgrupp&lt;br&gt;och de centrala utlänningsmyndighetemas samrådsgrupp, Nordiska&lt;br&gt;utlänningsutskottet. Östersjösamarbetet ger förutsättningar för ett regionalt&lt;br&gt;samarbete av stor migrationspolitisk betydelse, såsom kring bekämpandet av&lt;br&gt;människosmuggling. Europarådet spelar en betydande roll dels i sin&lt;br&gt;egenskap av alleuropeiskt forum dels i sin roll som bevakare av efterföljden&lt;br&gt;av Europakonventionen och andra överenskommelser om mänskliga rättig-&lt;br&gt;heter m.m. Inom EU bedrivs samarbetet i allt väsentligt inom ramen för&lt;br&gt;avdelning VI i Unionsfördraget, den s.k. tredje pelaren. Samarbetet inom&lt;br&gt;EU på asylområdet tar sin utgångspunkt i flyktingkonventionen som alla&lt;br&gt;medlemsstater antagit utan geografiska inskränkningar och Europakonven-&lt;br&gt;tionen som även den antagits av samtliga medlemsstater. Budapestgruppen&lt;br&gt;uppstod som en uppföljning av en ministerkonferens i Budapest år 1993 om&lt;br&gt;illegal invandring från/genom Öst- och Centraleuropa. Gruppen består av ett&lt;br&gt;antal öst-, central- och västeuropeiska länder samt internationella organi-&lt;br&gt;sationer som IOM och UNHCR, med USA och Canada som observatörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s tredje pelare - bakgrund och framväxt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till EU:s tredje pelare står att finna i skapandet av den inre&lt;br&gt;marknaden. Enligt artikel 7 a (tidigare artikel 8 a) i Romfördraget skall den&lt;br&gt;inre marknaden omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för&lt;br&gt;varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med&lt;br&gt;Romfördragets bestämmelser. Målet var att undanröja alla typer av hinder&lt;br&gt;för den fria rörligheten före den 31 december 1992 men detta mål har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortfarande inte kunnat uppnås. En anledning är avsaknaden av ett regelverk Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;för genomförandet, något som bl.a. beror på att alla medlemsstaterna inte är&lt;br&gt;ense om tolkningen av artikel 7 a. Vidare beror kvarvarande gränskontroller&lt;br&gt;på att de förutsatta s.k. kompensatoriska åtgärderna ännu inte är beslutade.&lt;br&gt;Med kompensatoriska åtgärder avses här de åtgärder som är nödvändiga för&lt;br&gt;att borttagandet av personkontrollen vid de inre gränserna inte skall leda till&lt;br&gt;försämrad säkerhet i medlemsstaterna. Sverige ställer sig bakom majoritets-&lt;br&gt;tolkningen av artikel 7 a. Denna tolkning går i korthet ut på att person-&lt;br&gt;kontroller vid EU:s inre gränser skall avvecklas förutsatt att nödvändiga&lt;br&gt;kompensatoriska åtgärder har vidtagits. Denna inställning låg också till&lt;br&gt;grund för Sveriges ansökan om observatörsstatus med sikte på medlemskap&lt;br&gt;i Schengensamarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Europeiska rådets möte på Rhodos år 1988 beslöt man att tillkalla en&lt;br&gt;s.k. koordinatorsgrupp för att förverkliga den fria rörligheten för personer.&lt;br&gt;Gruppens huvudrapport, det s.k. Palmadokumentet, anger vilka åtgärder&lt;br&gt;som krävs för att nå målet. Palmadokumentet godkändes av Europeiska&lt;br&gt;rådet i Madrid år 1989. Dokumentet innehåller bl.a. avsnitt om åtgärder vid&lt;br&gt;gemenskapens yttre gränser, åtgärder vid gemenskapens inre gränser och&lt;br&gt;inom gemenskapens territorium, åtgärder mot terrorism, viseringspolitik&lt;br&gt;samt åtgärder vid beviljande av asyl. Palmadokumentet resulterade i ett&lt;br&gt;mellanstatligt samarbete mellan EG:s medlemsstater. Detta samarbete har i&lt;br&gt;allt väsentligt förts in i EU:s tredje pelare. Dock har samarbete kring&lt;br&gt;viseringspolitik förts in under gemenskapens kompetens. Romfördraget&lt;br&gt;artikel 100 c.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en rapport till stats- och regeringscheferna vid toppmötet i Maastricht år&lt;br&gt;1991 angav invandrarministrama två skäl för samarbete på det flykting- och&lt;br&gt;invandringspolitiska området:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att uppnå målet i Romfördragets artikel 7 a, dvs. den fria rörligheten&lt;br&gt;för personer. Detta far konsekvenser för hur medlemsstaterna tillämpar sin&lt;br&gt;nationella lagstiftning och kommer att ytterligare nödvändiggöra samarbete&lt;br&gt;dem emellan. Avskaffandet av personkontrollen vid de inre gränserna&lt;br&gt;aktualiserar behovet av att stärka kontrollen vid de yttre gränserna. Utgångs-&lt;br&gt;punkten har varit att negativa konsekvenser inte skall uppstå i form av ökad&lt;br&gt;terrorism, narkotikasmuggling eller illegal invandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att kunna hantera det ökande migrationstrycket mot alla EU:s&lt;br&gt;medlemsstater, vilket kräver gemensamma lösningar. De enskilda&lt;br&gt;medlemsstaterna kan uppenbarligen inte lösa detta var och en för sig, till&lt;br&gt;förfång för varandra. Målet är att göra problemen hanterbara för hela&lt;br&gt;gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot ovanstående bakgrund kom man fram till att prioritera en harmo-&lt;br&gt;nisering av vissa invandringsregler, bl.a. en gemensam viseringsordning,&lt;br&gt;utvecklande av ett gemensamt förhållningssätt till illegal invandring samt&lt;br&gt;regler för arbetskraftsinvandring från tredje land och den rättsliga ställning&lt;br&gt;legala invandrare från tredje land skall åtnjuta i de olika medlemsstaterna.&lt;br&gt;Beträffande asylpolitiken skall förtur ges till arbetet med tillämpningen av&lt;br&gt;den s.k. Dublinkonventionen, harmonisering av den materiella asylrätten för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att säkerställa en enhetlig tillämpning av flyktingkonventionens flyktingbe- Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;grepp, harmonisering av avlägsnandepolicy samt kartläggning av mottag-&lt;br&gt;ningsvillkoren för asylsökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av invandrarministramas rapport beslutades vid stats- och&lt;br&gt;regeringschefernas möte i Maastricht att man skulle påbörja förberedelserna&lt;br&gt;för gemensamma åtgärder på det invandrings- och asylpolitiska området och&lt;br&gt;ett konkret arbetsprogram lades fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördraget om Europeiska unionen trädde i kraft den 1 november 1993. I&lt;br&gt;avdelning VI i Unionsfördraget återfinns bestämmelser om samarbete i&lt;br&gt;rättsliga och inrikes frågor. I artikel K.l sägs att asylpolitiken, regler för&lt;br&gt;överskridande av medlemsstaternas yttre gränser, invandringspolitiken och&lt;br&gt;politiken mot medborgare i tredje land i vissa avseenden skall betraktas som&lt;br&gt;frågor av gemensamt intresse för att förverkliga unionens mål, särskilt den&lt;br&gt;fria rörligheten för personer. I december 1993 antog stats- och rege-&lt;br&gt;ringscheferna ett omfattande arbetsprogram för år 1994. Huvudpunkterna i&lt;br&gt;handlingsprogrammet var: ratificering och ikraftträdande av Dublinkonven-&lt;br&gt;tionen, harmoniserad tillämpning av flyktingdefinitionen i flyktingkonven-&lt;br&gt;tionens artikel 1 a, införande av ett elektroniskt system för identifiering av&lt;br&gt;fingeravtryck kallat EURODAC, underskrift, ratificering och ikraftträdande&lt;br&gt;av yttre gränskontrollkonventionen, gemensam viseringslista och viserings-&lt;br&gt;rutiner, samordning av återtagandeavtal med tredje länder samt färdig-&lt;br&gt;ställande av konventionen om ett europeiskt informationssystem (EIS).&lt;br&gt;Flertalet av de prioriterade frågorna har ännu inte fått sin lösning. En&lt;br&gt;gemensam ståndpunkt finns numera om flyktingdefinitionen, som dock&lt;br&gt;endast anger minimivillkor. Vidare finns en gemensam lista över de länder,&lt;br&gt;vilkas medborgare alla medlemsstaterna skall ha viseringsskyldighet för. I&lt;br&gt;och med Unionsfördragets ikraftträdande har en ny arbetsstruktur för sam-&lt;br&gt;arbetet i rättsliga och inrikes frågor tillskapats. Besluten fattas i rådet&lt;br&gt;(justitie- och inrikesrådet) och bereds på sedvanligt sätt dessförinnan i de&lt;br&gt;ständiga representanternas kommitté (Coreper). En nyhet i Unionsfördraget&lt;br&gt;är den s.k. K.4-kommittén. Så heter den därför att den inrättats enligt artikel&lt;br&gt;K.4 i Unionsfördraget. K.4-kommittén skali vara en samordningskommitté&lt;br&gt;bestående av högre tjänstemän. Under kommittén finns tre s.k. styrgrupper&lt;br&gt;varav en handhar asyl- och invandringsfrågor. Under styrgruppen ligger&lt;br&gt;slutligen ett tiotal arbetsgrupper där nationella experter möts och förbereder&lt;br&gt;beslut samt utbyter information. Denna struktur följer till viss del av&lt;br&gt;fördragen och har till viss del beslutats av rådet. Frågan huruvida den&lt;br&gt;organisatoriska strukturen för det rättsliga och inrikes samarbetet bör&lt;br&gt;förändras, exempelvis genom avskaffandet av en eller flera beslutsnivåer,&lt;br&gt;diskuteras vid den pågående regeringskonferensen inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med invandrings- och asylfrågor inom EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med invandrings- och asylfrågor följer, med undantag för viserings-&lt;br&gt;frågoma, en annan ordning än det gängse arbetet i EU:s första pelare. Flera&lt;br&gt;betydande skillnader mellan första och tredje pelarna finns. En väsentlig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skillnad är att både medlemsstaterna och kommissionen har initiativrätt, en Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;annan är beslutsformerna. I tredje pelaren används oftast sedvanliga mellan-&lt;br&gt;statliga beslutsformer såsom konventioner, resolutioner och rekommen-&lt;br&gt;dationer. Dock har två nya beslutsformer, gemensamma ståndpunkter och&lt;br&gt;gemensamma åtgärder, skrivits in i Unionsfördraget. Det finns en viss&lt;br&gt;oenighet rörande hur bindande dessa båda beslutsformer är. En ytterligare&lt;br&gt;viktig skillnad mellan första och tredje pelarna är institutionernas roller. 1&lt;br&gt;tredje pelaren fattar rådet alla beslut. Kommissionen har delad initiativrätt&lt;br&gt;på vissa områden men ingen beslutanderätt och heller inget ansvar för upp-&lt;br&gt;följning av fattade beslut. Europaparlamentet har ingen roll i&lt;br&gt;beslutsfattandet men skall enligt artikel K.6 regelbundet hållas underrättat&lt;br&gt;av ordförandeskapet och kommissionen. EG-domstolen har en mycket&lt;br&gt;begränsad roll inom den tredje pelaren. Domstolen kan bli behörig att tolka&lt;br&gt;och avgöra tvister om tillämpning av de konventioner som beslutas med&lt;br&gt;stöd av artikel K.3 2 c). I artikel K.9 ges en möjlighet att fora över vissa av&lt;br&gt;de områden som räknas upp i artikel K.l till första pelaren, artikel 100 c i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Romfördraget. Denna möjlighet har ännu inte utnyttjats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultat av arbetet med invandrings- och asylfrågor inom E(J&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet inom EG och nu EU har resulterat i ett stort antal beslut av&lt;br&gt;mellanstatlig karaktär. Det rör sig främst om resolutioner och rekom-&lt;br&gt;mendationer. En konvention, konventionen av den 15 juni 1990 rörande&lt;br&gt;bestämmandet av den ansvariga staten för prövning av en ansökan om asyl&lt;br&gt;som framställts i en av medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna, den&lt;br&gt;s.k. Dublinkonventionen, har undertecknats av alla de 12 stater som då var&lt;br&gt;medlemmar; tio av dem har ratificerat konventionen. Sverige har i anslut-&lt;br&gt;ningsfördraget förbundit sig att tillträda konventionen som träder i kraft då&lt;br&gt;samtliga 12 signatärer ratificerat den. Den s.k. yttre gränskontrollkonven-&lt;br&gt;tionen är ännu inte färdigförhandlad, en handfull viktiga frågor är&lt;br&gt;fortfarande utestående. En konvention om ett europeisk informationssystem,&lt;br&gt;EIS, som är en viktig förutsättning för att yttre gränskontrollkonventionen&lt;br&gt;en dag skall kunna genomföras, är under utarbetande. En gemensam&lt;br&gt;ståndpunkt har antagits hur artikel 1 i flyktingkonventionen bör tolkas. I&lt;br&gt;övrigt har rådet valt mindre bindande beslutsformer. En del av dessa&lt;br&gt;behandlas nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viseringspolitiken återfinns som ovan nämnts inte i den tredje pelaren&lt;br&gt;utan i den första, artikel 100 c. Under år 1995 har två förordningar beslutats&lt;br&gt;på viseringsområdet, dels en förordning om en enhetlig utformning av&lt;br&gt;viseringsmärken, dels en förordning som fastställer vilka tredje länder vars&lt;br&gt;medborgare skall ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser.&lt;br&gt;Dessa förordningar kommer att träda i kraft under år 1996. Härtill kommer&lt;br&gt;två gemensamma åtgärder som antagits i enlighet med Unionsfördraget. Den&lt;br&gt;ena rör resemöjligheter för skolelever från tredje land bosatta i en&lt;br&gt;medlemsstat. Den andra rör transitvisering på flygplatser. Viseringsfrågan&lt;br&gt;behandlas mer nedan. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av ovanstående har arbetet inom EU:s tredje pelare främst Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;tagit sikte på kompensatoriska åtgärder i enlighet med vad som angavs i&lt;br&gt;Palmadokumentet. Inom ramen för detta arbete är det för närvarande&lt;br&gt;knappast möjligt att i större omfattning sammanföra verksamheten med en&lt;br&gt;aktiv politik för solidaritet mellan EU och tredje världen. Frågan har dock&lt;br&gt;berörts i olika sammanhang inom EU. Vid toppmötet i Edinburgh år 1992&lt;br&gt;kom medlemsstaterna överens om vägledande principer för migrations-&lt;br&gt;politiken. Dessa principer tar sikte på insatser utanför EU, bl.a. som led i en&lt;br&gt;strävan att minska immigrationstrycket på EU-området. Som exempel på&lt;br&gt;sådana åtgärder kan nämnas att medlemsstaterna skall verka för fred och&lt;br&gt;frånvaro av väpnade konflikter i omvärlden, respekt för mänskliga&lt;br&gt;rättigheter och rättssäkerhet, upprättande av demokratiska samhällen och&lt;br&gt;adekvata sociala villkor i ursprungsländerna samt en handelspolitik som&lt;br&gt;förbättrar de ekonomiska villkoren i ursprungsländerna. Vidare pekas på att&lt;br&gt;biståndsinsatser skall göras i de länder varifrån många asylsökande kommer,&lt;br&gt;bl.a. för att motverka hungersnöd och för att skapa arbetstillfällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I februari 1994 lade kommissionen fram ett meddelande om invandrings-&lt;br&gt;och asylpolitik. I denna definieras tre nyckelelement. Ett av dessa är&lt;br&gt;åtgärder för bekämpande av grundorsakerna till migrationstrycket mot&lt;br&gt;Europa - detta skall ske i samarbete med ursprungsländerna. Enligt&lt;br&gt;dokumentet bör invandrings- och asylpolitik integreras i EU:s utrikespolitik,&lt;br&gt;t.ex. vad gäller handel, u-hjälp, humanitärt bistånd och mänskliga&lt;br&gt;rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schengensamarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parallellt med EU:s arbete för att förverkliga den fria rörligheten för&lt;br&gt;personer har ett antal av medlemsstaterna bedrivit det s.k.&lt;br&gt;Schengensamarbetet. Samarbetet grundar sig på Schengenavtalet, som år&lt;br&gt;1985 slöts mellan Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Belgien och&lt;br&gt;Luxemburg om att gradvis avskaffa personkontrollerna vid de inre&lt;br&gt;gränserna, samt dess tillämpningskonvention från år 1990. Numera är även&lt;br&gt;Spanien, Portugal, Italien, Grekland och Österrike medlemmar i&lt;br&gt;Schengensamarbetet. Storbritannien och Irland har valt att inte delta. Den 26&lt;br&gt;mars 1995 började tillämpningskonventionen tillämpas av de fem&lt;br&gt;ursprungsstatema samt Spanien och Portugal. Tillämpningskonventionen&lt;br&gt;omfattar drygt 140 artiklar vilka bl.a. motsvarar bestämmelserna i den&lt;br&gt;planerade yttre gränskontrollkonventionen och Dublinkonventionen. Vidare&lt;br&gt;finns bestämmelser om en gemensam viseringspolitik och om ett&lt;br&gt;gemensamt informationssystem (SIS) motsvarande det som eftersträvas&lt;br&gt;inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har i likhet med Danmark och Finland fått observatörskap fr.o.m.&lt;br&gt;maj 1996 med sikte på medlemskap i Schengensamarbetet. Den svenska&lt;br&gt;ansökan innehåller två förbehåll. Det ena rör de kompensatoriska&lt;br&gt;åtgärderna, det andra bibehållandet av den nordiska passfriheten. Norge och&lt;br&gt;Island är inte medlemmar i EU och kan därför inte bli fullvärdiga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlemmar i Schengensamarbetet. De nordiska staterna förutser en lösning&lt;br&gt;där Sverige, Finland och Danmark blir fullvärdiga medlemmar medan Island&lt;br&gt;och Norge blir nära associerade till samarbetet. Därigenom skulle rätten för&lt;br&gt;svenska medborgare att röra sig fritt inom Norden bibehållas samt utsträckas&lt;br&gt;till en stor del av Europa.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Den östeuropeiska dimensionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Under årtiondena efter andra världskrigets slut betingades en stor del av&lt;br&gt;migrationspolitiska utvecklingen i Europa av skiljelinjen mellan å ena sidan&lt;br&gt;de huvudsakligen demokratiska staterna i kontinentens västra del och å&lt;br&gt;andra sidan Sovjetunionen med de av denna stat kontrollerade länderna i den&lt;br&gt;östra delen av Europa. Utvandring västerut hindrades länge tämligen&lt;br&gt;effektivt. Det oberoende Jugoslavien utgjorde tidigt ett undantag, som efter&lt;br&gt;hand fick efterföljd av länder som Ungern och Polen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingkonventionen år 1951 tillkom med västmakterna som&lt;br&gt;tillskyndare för att lösa flyktingproblemen i Europa under det kalla kriget&lt;br&gt;och som ett led i den ideologiska kamp som pågick. Konventionens&lt;br&gt;skyddsbestämmelser fick betydelse för dem som lyckades komma över&lt;br&gt;hindren mot utvandring. Risken för straff för illegal utresa eller olovligt&lt;br&gt;kvarstannande utöver medgiven tid blev för många som i övrigt inte var&lt;br&gt;utsatta för risk för förföljelse grunden för uppehållstillstånd. Situationen i&lt;br&gt;hemlandet betraktades som stabil och vistelsen utomlands därför som&lt;br&gt;permanent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild kategori utgjorde tyskar och personer med visst tyskt&lt;br&gt;ursprung. Efter andra världskriget skedde gentemot dessa den största etniska&lt;br&gt;rensningen i Europa under efterkrigsperioden, med viss motsvarighet vid&lt;br&gt;upplösningen av det tidigare Jugoslavien under 1990-talet. Ett tiotal&lt;br&gt;miljoner personer fördrevs då från sina hemorter i Central- och Östeuropa.&lt;br&gt;Genom överenskommelser mellan Tyska förbundsrepubliken och stater i&lt;br&gt;Central- och Östeuropa åstadkoms senare en långvarig, kanaliserad&lt;br&gt;migration västerut av betydande omfattning, i utbyte mot tyskt bistånd på&lt;br&gt;olika sätt. Sådant utbyte ägde även rum mellan de två tyska staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När de centralstyrda statssystemen föll samman vid slutet av 1980-talet&lt;br&gt;och utresor inte längre hindrades uppkom en oro i väster för omfattande&lt;br&gt;migration från framför allt Sovjetunionen. Flera länder planerade för att&lt;br&gt;möta en sådan situation. Farhågorna har emellertid inte besannats. När&lt;br&gt;utresoma inte längre bestraffades och förföljelsen av oliktänkande upphörde&lt;br&gt;fanns i motsvarande grad inte längre möjlighet att få stanna i ett annat land.&lt;br&gt;Flyktingkonventionen och nationella skyddsregler därutöver var inte&lt;br&gt;tillämpliga. Detta visade sig efter hand vid olika länders prövning av&lt;br&gt;asylansökningar av personer från bl.a. Rumänien och Bulgarien. De som då&lt;br&gt;inte frivilligt reste hem skickades i princip tillbaka med tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt har utvecklingen av de mänskliga rättigheterna i Europa varit&lt;br&gt;positiv under 1990-talet, även om tillfredsställande förhållandena ännu inte&lt;br&gt;råder i alla länder. Det medför att människors önskemål om att flytta från de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;östra till de västra delarna av Europa inte är en flyktingpolitisk fråga utan Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;blir beroende av de enskilda staternas reglering av invandring för arbete.&lt;br&gt;Med den omfattande arbetslöshet som råder i flertalet av de aktuella&lt;br&gt;länderna blir invandringen av relativt begränsad omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det stora undantaget till denna situation i Europa är f.d. Jugoslavien.&lt;br&gt;Även efter Daytonavtalet, som bringat ett slut på den väpnade konflikten i&lt;br&gt;Bosnien-Hercegovina, har den etniska rensning som skett inte följts av en&lt;br&gt;återgång till tidigare förhållanden. Erfarenheterna från upplösningen av f.d.&lt;br&gt;Jugoslavien och de omfattande flyktingströmmarna därifrån kommer att&lt;br&gt;vara betydelsefulla för utvecklingen av det säkerhetspolitiska samarbetet i&lt;br&gt;Europa i framtiden. Det kan konstateras, att staterna i f.d. Jugoslavien och&lt;br&gt;dess grannländer tog emot skyddsbehövande i stort antal samt att några få&lt;br&gt;länder i Europa tog emot huvuddelen av dem som lämnade närområdet.&lt;br&gt;Någon gemensam politik mellan länderna i Väst- och Centraleuropa kom&lt;br&gt;inte till stånd för i vad mån skyddssökande skulle tas emot utanför&lt;br&gt;närområdet och i så fall vilken fördelning på olika länder som skulle ske. Ett&lt;br&gt;system med tidsbegränsade uppehållstillstånd genomfördes i samråd med&lt;br&gt;UNHCR i flertalet länder, med Sverige som undantag med permanenta&lt;br&gt;uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den europeiska migrationsbilden bör man också uppmärksamma, att&lt;br&gt;uppskattningsvis två miljoner personer nu lever i Ryssland sedan de efter&lt;br&gt;Sovjetunionens upplösning i högre eller mindre grad sett sig tvingade att&lt;br&gt;lämna de nya staterna i främst Kaukasusområdet och Centralasien. Man kan&lt;br&gt;också notera, att i Ryssland lever omkring 75 000 personer som tvingats&lt;br&gt;lämna Tjemobylområdet i Ukraina efter den ekologiska katastrofen där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen i exempelvis Ryssland är inte så stabil att man för&lt;br&gt;överskådlig tid kan utesluta att människor måste söka sin tillflykt till andra&lt;br&gt;länder. En osäkerhetsfaktor som kan framhållas är situationen för etniska&lt;br&gt;minoriteter i delar av Central- och Östeuropa. Antisemitism drabbar även nu&lt;br&gt;enskilda men utgår inte längre direkt från statsmakterna . Zigenarna (eller&lt;br&gt;romema, som vissa av dem vill använda som benämning) finns i många&lt;br&gt;länder och är enligt en uppskattning en europeisk minoritet som har fler&lt;br&gt;medlemmar än den svenska folkgruppen. Även gentemot zigenare kommer&lt;br&gt;sporadiskt negativa reaktioner till uttryck lokalt, som kräver statsmaktens&lt;br&gt;aktiva stöd för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal länder i centrala och östra Europa har ansökt om medlemskap i&lt;br&gt;EU. Sverige företräder här synsättet att nära samverkan och integration är ett&lt;br&gt;ömsesidigt ekonomiskt intresse och att en sådan utveckling bidrar till&lt;br&gt;säkerheten för länderna och människorna i vår del av världen. En utvidgning&lt;br&gt;har därför redan av detta skäl betydelse ur ett migrationspolitiskt perspektiv.&lt;br&gt;Därtill kommer att rätten till fri rörlighet mellan medlemsstaterna efter hand&lt;br&gt;kommer att gälla också befolkningen i nya medlemsstater. För närvarande är&lt;br&gt;inkomstskillnaderna emellertid så stora mellan länderna, att den fria rörlig-&lt;br&gt;heten för arbetstagare inte kan förutses komma att genomföras under de&lt;br&gt;närmaste åren. Övergångslösningar kommer sannolikt att väljas för i vart&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fall flertalet nya medlemsstater, i likhet med vad som skedde för Spanien Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;och Portugal vid deras anslutning till EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig migrationspolitisk fråga gäller inte arbetsmigration eller en&lt;br&gt;eventuell massflykt från tidigare socialistiska stater i Europa utan den roll&lt;br&gt;dessa länder kan spela som transitländer för migration från tredje världen.&lt;br&gt;En återkommande uopgift är för Rysslands del att över 500 000 illegala&lt;br&gt;migranter (från länder utanför f.d. Sovjetunionen) befinner sig i landet i&lt;br&gt;avsikt att fortsätta vidare västerut. Flertalet är från länder i Afrika, Mellan-&lt;br&gt;östern och andra delar av Asien. Enbart i Moskvaområdet uppges ca&lt;br&gt;200 000 personer befinna sig. Dessutom pågår till stor del okontrollerade&lt;br&gt;rörelser fram och åter över den rysk-kinesiska gränsen, som uppskattas&lt;br&gt;omfatta miljontals människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersjösamarbetet, där Sverige spelar en aktiv roll, är ett uttryck för&lt;br&gt;strävan att i olika delar av Europa finna regionalt anpassade former för&lt;br&gt;samverkan. Detta samarbete innefattar migrationsfrågor av stor gemensam&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av UNHCR initierad konferens om migrations- och flyktingfrågor i&lt;br&gt;OSS-ländema (Regional Conference to Adress the Problems of Refugees,&lt;br&gt;Displaced Persons, Other Forms of Involuntary Displacement and Retumees&lt;br&gt;in the Countries of the Commonwealth of Independent States and Relevant&lt;br&gt;Neighbouring States, CISCONF) hölls i Geneve den 30 till 31 maj 1996.&lt;br&gt;Konferensen varett konkret uttryck för viljan att i högre grad söka perma-&lt;br&gt;nenta lösningar på de migrationspolitiska problemen i området. Den kan ses&lt;br&gt;som en modell för ett regionalt angreppssätt på existerande problem men&lt;br&gt;med också ett uttalat förebyggande syfte. Sambanden mellan brott mot&lt;br&gt;mänskliga rättigheter och flyktingströmmar betonades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits i kapitel 6 är flera av de central- och östeuropeiska&lt;br&gt;länder som ansöker om medlemskap i EU nu i fard med att anpassa&lt;br&gt;asylprövning och gränskontroll till de regler som EU:s medlemsländer&lt;br&gt;följer. Europakonventionen har de nya europeiska demokratierna&lt;br&gt;undertecknat redan i samband med att de blivit medlemmar i Europarådet.&lt;br&gt;Genom sitt medlemskap där har länderna blivit delaktiga av det långvariga&lt;br&gt;arbete för mänskliga rättigheter och demokratiska förhållanden som&lt;br&gt;bedrivits inom Europarådet. Staterna har vidare undertecknat eller väntas&lt;br&gt;efter hand underteckna även flyktingkonventionen. De upprättar också en&lt;br&gt;nationell ordning för att ta emot de asylsökande och pröva deras&lt;br&gt;ansökningar samt deltar i ökad utsträckning i det internationella&lt;br&gt;migrationspolitiska samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella organisationer som UNHCR och International Organi-&lt;br&gt;zation för Migration (IOM) spelar tillsammans med EU en viktig roll.&lt;br&gt;Östersjösamarbetet har hög prioritet i den svenska utrikespolitiken, med de&lt;br&gt;tre baltiska staterna och Ryssland som i migrationspolitiskt perspektiv&lt;br&gt;särskilt viktiga grannländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En organiserad illegal invandring förekommer genom delar av Central-&lt;br&gt;och Östeuropa med förgreningar över hela världen. Riskerna för organisa-&lt;br&gt;törerna är mindre än i många andra kriminella aktiviteter och vinstema&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;generellt sett stora. Hänsynslösheten mot dem som använder sig av för- Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;medlarnas tjänster är ofta stor. Östersjösamarbetet har som en av sina&lt;br&gt;uppgifter att länderna gemensamt skall komma till rätta med denna&lt;br&gt;brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU är stödet till länder i Central- och Östeuropa för att utveckla en&lt;br&gt;flyktingpolitik på de mänskliga rättigheternas grund och en effektiv&lt;br&gt;gränskontroll av hög politisk prioritet. Den fria rörligheten för människor&lt;br&gt;inom EU är ett av unionens fundament. Förverkligandet av denna&lt;br&gt;målsättning förutsätter att medlemsländerna samarbetar på en rad områden,&lt;br&gt;bl.a. för att upprätta en gemensam yttre gräns.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Regionala insatser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sverige bör verka för en utveckling och&lt;br&gt;samordning av europeisk migrationspolitik, särskilt inom EU.&lt;br&gt;Tredjelandsmedborgare bör få röra sig fritt mellan EU:s&lt;br&gt;medlemsstater. Länder i Sveriges närområde bör få stöd för att&lt;br&gt;utveckla sina migrationspolitiska system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Grunderna för den svenska&lt;br&gt;migrationspolitiken vad gäller EU och det svenska närområdet har angetts i&lt;br&gt;kapitel 6. Det svenska medlemskapet i EU innebär nya åtaganden inom&lt;br&gt;migrationspolitikens område och ett ansvar att delta i utvecklandet av den&lt;br&gt;framtida gemensamma politiken och samarbetet mellan medlemsstaterna.&lt;br&gt;De frågor som berörs berör såväl det grundläggande samarbetet inom&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen, det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet&lt;br&gt;(inom den s.k. andra pelaren) samt samarbetet inom bl.a. asylrättens område&lt;br&gt;(inom den tredje pelaren).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att det svenska medlemskapet i EU ger nya&lt;br&gt;möjligheter att främja svenska migrationspolitiska mål, på den&lt;br&gt;gemensamma grund som redan nu finns mellan medlemsstaterna. Sverige&lt;br&gt;bör verka för att en migrationspolitisk helhetssyn återspeglas i samarbetet&lt;br&gt;inom de tre olika pelarna. Sverige måste ta aktiv del i arbetet med att&lt;br&gt;förverkliga den fria. Det är väsentligt att därvid också tillgodose de&lt;br&gt;invandrarpolitiska strävandena, genom att medlemsstaterna exempelvis&lt;br&gt;kommer överens om att tredjelandsmedborgare som är bosatta i en&lt;br&gt;medlemsstat fritt kan resa in i alla andra delar av EU. Sverige bör verka för&lt;br&gt;att människor så obehindrat som möjligt skall kunna delta i exempelvis&lt;br&gt;forskarutbytet mellan EU-ländema och andra länder. Det långsiktiga målet&lt;br&gt;bör vara att skapa förutsättningar för att återupprätta den fria rörlighet som i&lt;br&gt;huvudsak rådde i världen för ett hundratal år sedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även inom EU, vars medlemsstater tillsammans står för mer än hälften&lt;br&gt;av världens bistånd, måste frågor som rör konflikthantering prioriteras.&lt;br&gt;Sverige kan härvid dra nytta av andra medlemsländers erfarenheter men har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också mycket att tillföra i den pågående policy-diskussionen. En uttalad Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;migrationspolitisk dimension finns redan i EU-ländemas samarbete söderut&lt;br&gt;med länderna på andra sidan Medelhavet. Ökad internationell handel medför&lt;br&gt;globala välfärdsvinster och ekonomisk utveckling i även u-ländema. Ett&lt;br&gt;problem är att den handelspolitik som förs av EU liksom av andra i-länder&lt;br&gt;och rika u-länder inte är inriktad på att stödja sysselsättningen i fattiga&lt;br&gt;länder. EU:s handelspolitik bör ta hänsyn till de fattiga ländernas intressen&lt;br&gt;och särskilt strävan att påverka den internationella vapenhandeln och miljö-&lt;br&gt;frågorna. Sverige eftersträvar en utveckling där bistånd och handel genererar&lt;br&gt;ekonomisk tillväxt. Långsiktigt är det viktigt att detta sker i nuvarande eller&lt;br&gt;presumtiva utvandringsregioner. Sverige vill att EU skall ge ökat marknads-&lt;br&gt;tillträde också för jordbruks- och tekoprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning är det väsentligt att Sverige aktivt stöder&lt;br&gt;de central- och östeuropeiska stater som nu strävar efter att utifrån sina&lt;br&gt;förutsättningar ansluta sig till den migrationspolitiska utveckling som skett i&lt;br&gt;övriga Europa. Sverige bör ta sitt ansvar för den regionala utvecklingen&lt;br&gt;genom att aktivt medverka i Östersjösamarbetet. Genom detta samarbete&lt;br&gt;kan länderna gemensamt hantera migrationspolitiska problem, som är svåra&lt;br&gt;för länderna att ta sig an var för sig. En viktig uppgift är att komma till rätta&lt;br&gt;med organisatörerna av illegal migration västerut. En uppfattning om&lt;br&gt;betydelsen av denna fråga ger de ca 500 000 personer från andra världsdelar,&lt;br&gt;som väntar på möjlighet att illegalt passera gränserna till de rika länderna i&lt;br&gt;Europa. Här bör också uppmärksammas slutdokumentet från konferensen&lt;br&gt;om OSS-ländema i Geneve i maj 1996 (CISCONF). Dokumentet är&lt;br&gt;betydelsefullt för Sverige i det framtida engagemanget på det&lt;br&gt;migrationspolitiska området när det gäller Östeuropa. Tillsammans med en&lt;br&gt;fortskridande kartläggning av de berörda ländernas migrationspolitiska&lt;br&gt;behov bildar det grunden för såväl bilaterala som multilaterala svenska&lt;br&gt;insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det migrationspolitiska samarbetet med länder i Central- och Östeuropa&lt;br&gt;har också samband med de ansökningar om medlemskap i EU, som ett antal&lt;br&gt;av dessa länder lämnat in. Genom en utvidgning av EU, som Sverige är&lt;br&gt;positivt till, ökar förutsättningen för en stabil situation i denna del av&lt;br&gt;Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rätt till skydd och invandring&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Rätt till skydd&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;9.1.1 Gällande ordning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skyddsbehövande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedan redogörs för gällande svensk lagstiftning och praxis i fråga om olika&lt;br&gt;kategorier skyddsbehövande. En redogörelse för internationella förhållanden&lt;br&gt;finns i avsnitt 7.3.1. De nuvarande möjligheterna att vägra asyl för olika&lt;br&gt;kategorier behandlas endast översiktligt. Dessa regler har nyligen behandlats&lt;br&gt;av riksdagen (prop. 1994/95:179, bet. 1994/95:SfU16, rskr. 1994/95:401).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har anslutit sig till Förenta Nationernas konvention angående&lt;br&gt;flyktingars rättsliga ställning (flyktingkonventionen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 2 § utlänningslagen (1989:529, UtlL) definieras vem som skall&lt;br&gt;anses som flykting. Definitionen är hämtad från flyktingkonventionen och&lt;br&gt;innebär att utlänningar skall anses som flyktingar, om de befinner sig&lt;br&gt;utanför det land, som de är medborgare i, därför att de känner välgrundad&lt;br&gt;fruktan för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till en&lt;br&gt;viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning,&lt;br&gt;och inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta lands&lt;br&gt;skydd. I ett andra stycke anges att även statslösa personer kan vara&lt;br&gt;flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 4 § UtlL föreskrivs att flyktingar har rätt till asyl i Sverige såvida&lt;br&gt;det inte finns synnerliga skäl att inte bevilja asyl eller de inte har behov av&lt;br&gt;skydd i Sverige därför att de redan har eller kan bedömas ha möjlighet att fa&lt;br&gt;asyl i ett annat land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synnerliga skäl att inte bevilja asyl för en flykting kan vara hänsyn till&lt;br&gt;rikets säkerhet eller att det föreligger omständigheter som gör att flykting-&lt;br&gt;konventionens skyddsbestämmelser inte är tillämpliga. Ett exempel är om&lt;br&gt;den sökande gjort sig skyldig till krigsförbrytelser eller brott mot freden&lt;br&gt;eller grovt icke-politiskt brott utanför tillflyktslandet (jfr&lt;br&gt;flyktingkonventionen kap. 1 artikel 1 C samt F).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som skall avses med förföljelse har inte definierats i lagtexten. I&lt;br&gt;1980 års utlänningslag angavs att med förföljelse skulle avses &amp;quot;förföljelse&lt;br&gt;som riktar sig mot utlänningens liv eller frihet eller som annars är av svår&lt;br&gt;beskaffenhet&amp;quot;. I prop. 1988/89:86 med förslag till ny utlänningslag uttalas&lt;br&gt;att avsaknaden av definition i den nya lagtexten inte innebär att någon&lt;br&gt;ändring är avsedd. Föredragande statsrådet fortsätter därefter (s.154 f):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Den tolkning av konventionens bestämmelser, som tidigare har gjorts&lt;br&gt;genom lagtext, är alltjämt gällande. Det skall således alltjämt vara fråga om&lt;br&gt;förföljelse som riktar sig mot utlänningens liv eller frihet eller som armars är&lt;br&gt;av svår beskaffenhet. Det kan i sammanhanget påpekas att varje slag av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frihetsberövande som en asylsökande har varit föremål för i hemlandet inte Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;innebär att förföljelse i paragrafens mening skall anses föreligga. Ett kort-&lt;br&gt;varigt frihetsberövande torde endast kunna ge uttryck för förföljelse om&lt;br&gt;ytterligare omständigheter talar härför. Så kan t.ex. vara fallet om&lt;br&gt;misshandel har förekommit eller om frihetsberövandet har varit ett led i en&lt;br&gt;rad trakasserier.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som skall kunna vara förföljelse som inte innefattar frihetsberövande&lt;br&gt;men &amp;quot;annars är av svår beskaffenhet&amp;quot; definierades inte närmare i förarbeten&lt;br&gt;till 1980 års utlänningslag. 1949 års utlänningskommitté, vars betänkande&lt;br&gt;(SOU 1951:42) låg till grund för 1954 års utlänningslag, hade emellertid&lt;br&gt;gjort ett försök till en närmare definition. Enligt kommittén borde som&lt;br&gt;flykting betraktas även bl.a. den som hotades av tvångsförflyttning till&lt;br&gt;avlägsen ort, tvång att utföra särskilt pressande arbete, förbud mot&lt;br&gt;religionsutövning, förbud att använda vanliga skolor eller avsevärt lägre&lt;br&gt;livsmedelsransoner än befolkningen i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Karaktäristiskt för åtgärder av sådant slag är att de innebär allvarliga&lt;br&gt;kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter. Alla slags kränkningar&lt;br&gt;av vad som i internationella konventioner på området hänförs till mänskliga&lt;br&gt;rättigheter har emellertid inte ansetts utgöra förföljelse av svår beskaffenhet.&lt;br&gt;Det gäller exempelvis kränkningar av de processuella bestämmelserna i&lt;br&gt;Europakonventionen. De i olika konventioner angivna rättigheterna för&lt;br&gt;religiösa och etniska minoriteter att använda sitt eget språk och att grunda&lt;br&gt;egna skolor är andra exempel. Kränkningar av sådana minoritetsrättigheter&lt;br&gt;har i regel inte ansetts grunda flyktingskap. Har kränkningarna inneburit&lt;br&gt;allvarliga inskränkningar i den personliga friheten har dock flyktingskap&lt;br&gt;ansetts kunna föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I svensk praxis har flyktingskap i princip endast ansetts föreligga när&lt;br&gt;förföljelsen utgått från staten eller skett med statens samtycke. Flyktingskap&lt;br&gt;har därför inte ansetts kunna föreligga för personer som kommit från ett land&lt;br&gt;i inbördeskrig där olika grupperingar behärskat olika delar av territoriet och&lt;br&gt;där det inte längre funnits någon statsmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att med ledning enbart av lagtext och förarbeten avgöra vem som är&lt;br&gt;flykting är ofta mycket svårt. Det är alltid fråga om en samlad bedömning i&lt;br&gt;det enskilda fallet av vad utlänningen kan riskera om han eller hon sänds&lt;br&gt;tillbaka — mot bakgrund av sökandens egen berättelse och vad som är känt&lt;br&gt;om förhållandena i det land dit verkställighet skall ske. Ofta är också&lt;br&gt;trovärdigheten av den asylsökandes berättelse svårbedömd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De factoflyktingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 1 § 3 UtlL definieras en de factoflykting som en person som, utan&lt;br&gt;att vara flykting, inte vill återvända till sitt hemland på grund av de politiska&lt;br&gt;förhållandena där och kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd&lt;br&gt;för detta. Enligt 3 kap. 4 § UtlL har en de factoflykting rätt till asyl i&lt;br&gt;Sverige, såvida det inte på grund av brottslighet eller någon annan&lt;br&gt;omständighet finns särskilda skäl att inte bevilja asyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Termen de factoflykting förekommer inte i lagtexten men däremot i&lt;br&gt;förarbeten (se bl.a. prop. 1988/89:86, s. 75).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet för den kategori som i Sverige brukar kallas de factoflyktingar&lt;br&gt;fördes in i dåvarande utlänningslag med verkan från den 1 januari 1976. Av&lt;br&gt;motiven till denna lagändring (se prop. 1975/76:18) kan man läsa ut följande&lt;br&gt;exempel på kategorier som borde omfattas av den nya skyddsregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Personer som har skäl av samma art som flyktingar men vars skäl inte&lt;br&gt;är tillräckligt starka för att de skall bedömas som flyktingar enligt&lt;br&gt;flyktingkonventionen och enligt utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Personer vars trovärdighet kan ifrågasättas genom att de åberopar&lt;br&gt;politiska skäl som förefaller starkt överdrivna men där vad de uppgett&lt;br&gt;ändå ansetts ge vid handen att de i vart fall utsatts för trakasserier i&lt;br&gt;olika former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Krigsvägrare som inte riskerar att sändas till krigsskådeplats men som&lt;br&gt;kan räkna med att straffas for sin krigsvägran. (Här har föredraganden&lt;br&gt;tänkt på den situationen att risk att sändas till krigsskådeplats inte&lt;br&gt;längre finns eftersom det inte längre pågår krig, men att sökanden&lt;br&gt;riskerar straff för tidigare undanhållande.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;Vämpliktsvägrare som kan komma att få ett oproportionerligt strängt&lt;br&gt;straff för sin vägran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det betonades i propositionen att det inte var möjligt att göra någon&lt;br&gt;fullständig uppräkning av de skäl som skulle kunna hänföras till den nya&lt;br&gt;skyddsregeln. Någon systematisk genomgång av reglernas tillämpning har&lt;br&gt;inte skett. Någon kategori utöver de ovan uppräknade och som kan hänföras&lt;br&gt;till 3 kap. 1 § 3 UtlL torde dock inte ha tillkommit i praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarpolitiska kommittén föreslog i sitt betänkande Invandrings-&lt;br&gt;politiken Förslag (SOU 1983:29) att till denna skyddsregel borde hänföras&lt;br&gt;även den som riskerar allvarligt straff eller förföljelse på grund av kön eller&lt;br&gt;homosexualitet. Föredragande statsrådet ansåg dock (prop. 1983/84:144, s.&lt;br&gt;36 f) att det var naturligare att även i fortsättningen låta sådana utlänningar&lt;br&gt;stanna på grund av humanitära skäl, om en samlad värdering av&lt;br&gt;utlänningens situation vid ett återsändande till hemlandet gav anledning till&lt;br&gt;detta. Undantagsvis kunde dock enligt statsrådet omständigheterna vara av&lt;br&gt;så allvarlig natur, att skyddsregeln kunde anses tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krigsvägrare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 kap. 3 § UtlL avses med krigsvägrare en utlänning som har övergett&lt;br&gt;en krigsskådeplats eller som har flytt från sitt hemland eller behöver stanna i&lt;br&gt;Sverige för att undgå förestående krigstjänstgöring. Någon skillnad görs inte&lt;br&gt;mellan det fall att krigsvägran gäller ett försvarskrig där sökandens hemland&lt;br&gt;angripits av främmande makt eller om det är fråga om ett krig där sökandens&lt;br&gt;hemland är angriparen. Enligt 3 kap. 4 § UtlL gäller samma möjligheter att&lt;br&gt;vägra asyl för krigsvägrare som i fråga om de factoflyktingar, dvs. asyl far&lt;br&gt;vägras om det på grund av brottslighet eller någon annan omständighet finns&lt;br&gt;särskilda skäl att inte bevilja asyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det särskilda skyddet för krigsvägrare fördes in i dåvarande utlänningslag&lt;br&gt;med verkan från den 1 januari 1976 och innebar en kodifiering av en&lt;br&gt;långvarig praxis. Som skäl för att lagfästa skyddet framhöll föredragande&lt;br&gt;statsrådet i prop. 1975/76:18 att ett betydande lagstadgat skydd borde finnas&lt;br&gt;mot att utlänningar sänds till land där de kan komma att sändas till&lt;br&gt;krigsskådeplats eller straffas för vägran att delta i krig. Vidare framhölls att&lt;br&gt;risken för krigstjänstgöring måste ha varit påtaglig och att en förutsättning&lt;br&gt;därför i allmänhet borde vara att utlänningens hemland för krig eller står i&lt;br&gt;begrepp att inleda krigshandlingar samt att utlänningen skulle ha löpt risk att&lt;br&gt;bli inkallad till militärtjänstgöring på krigsskådeplats. I praxis har&lt;br&gt;bestämmelsen tillämpats endast vid väpnade konflikter mellan stater, inte&lt;br&gt;vid krigshandlingar av typ inbördeskrig eller gerillakrigföring mot en&lt;br&gt;ockupationsmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda skäl att vägra asyl för de factoflyktingar och krigsvägrare&lt;br&gt;Särskilda skäl att vägra asyl för de factoflyktingar och krigsvägrare kan som&lt;br&gt;nämnts vara skäl som hänför sig till sökandens person som brottslighet och&lt;br&gt;hänsyn till rikets säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot vad som gäller i fråga om flyktingar får vidare hänsyn&lt;br&gt;tas även till Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar vid sidan av den&lt;br&gt;reglerade invandringen. Att svårigheter i dessa hänseenden kan innefatta&lt;br&gt;&amp;quot;särskilda skäl&amp;quot; anges uttryckligen i förarbetena (se bl.a. prop. 1983/84:144,&lt;br&gt;s. 36). Där erinras om att rätten att stanna kan sättas ur spel om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl till det och att därmed avses bl.a. Sveriges möjligheter att med&lt;br&gt;hänsyn till mottagningsresurser m.m. ta emot dessa utlänningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När skyddsreglema första gången infördes (se prop. 1975/76:18) ut-&lt;br&gt;talades beträffande de factoflyktingar att tyngden av de omständigheter som&lt;br&gt;åberopades måste tillmätas betydelse vid avgörande av frågan om särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger. Bland de factoflyktingar finns såväl sådana som har skäl&lt;br&gt;som ligger i närheten av flyktingskäl som de vilkas skäl ligger på gränsen&lt;br&gt;till vad som kan anses utgöra tillräckliga skäl för att bevilja&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Något motsvarande uttalande har inte gjorts beträffande&lt;br&gt;krigsvägrare, sannolikt beroende på att krigsvägrare utgör en mer homogen&lt;br&gt;grupp. Självfallet kan dock samma synpunkter göra sig gällande i fråga om&lt;br&gt;krigsvägrare även om det i dessa fall inte får lika stor praktisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Politisk-humanitära skäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 4 § 2 första stycket UtlL får uppehållstillstånd ges till en&lt;br&gt;utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige. Det är i detta&lt;br&gt;fall således inte fråga om någon rätt till skydd utan om en möjlighet att&lt;br&gt;bevilja uppehållstillstånd. Enligt prop. 1988/89:86 (s. 147) kan det här bl.a.&lt;br&gt;vara fråga om personer som inte omfattas av reglerna om asyl i 3 kap. UtlL&lt;br&gt;men där förhållandena i det land till vilket utlänningen skulle behöva resa är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana att det ter sig inhumant att tvinga honom eller henne att återvända Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;dit, t.ex. på grund av ett pågående krig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kortfattade beskrivningen i propositionen avser en mycket stor grupp&lt;br&gt;människor. Så t.ex. har de flesta som flytt undan krigen i Bosnien och&lt;br&gt;tidigare i Libanon fått stanna här av humanitära skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarpolitiska kommittén behandlade denna grupp relativt utförligt i&lt;br&gt;sitt betänkande Invandringspolitiken Förslag (SOU 1983:29, s. 155 ff). Det&lt;br&gt;handlade enligt kommittén i stor utsträckning om personer som lämnat sitt&lt;br&gt;land på grund av yttre aggression, ockupation eller inbördeskrig. Inte sällan&lt;br&gt;var enligt kommittén skyddsbehovet för denna grupp lika stort som för en&lt;br&gt;del av dem som omfattas av skyddsbehovet för de factoflyktingar. Sverige&lt;br&gt;borde därför även i fortsättningen bereda sådana människor ett skydd.&lt;br&gt;Kommittén ansåg dock inte att de borde inordnas under skyddet för de&lt;br&gt;factoflyktingar eftersom invandringstrycket i dessa fall är i särskilt hög grad&lt;br&gt;oförutsägbart och i vissa situationer skulle kunna bli mycket stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan angetts ges de utlänningar som får stanna med anledning av&lt;br&gt;risk för allvarligt straff eller förföljelse på grund av kön eller homosexualitet&lt;br&gt;uppehållstillstånd av humanitära skäl, när inte undantagsvis skyddsregeln&lt;br&gt;för de factoflyktingar kan anses tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hinder mot verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 kap. 1 § UtlL far ett beslut om avvisning eller utvisning aldrig verk-&lt;br&gt;ställas till ett land där det finns grundad anledning att tro att utlänningen&lt;br&gt;skulle straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr.&lt;br&gt;Den regeln är absolut, den gäller oavsett på vilken grund utlänningen löper&lt;br&gt;sådan risk, således även om det är fråga om bestraffning för ett icke-politiskt&lt;br&gt;brott i det andra landet i enlighet med det landets lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 3 i Europakonventionen far ingen utsättas för tortyr eller&lt;br&gt;omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Artikeln har i&lt;br&gt;Europadomstolens praxis även ansetts innefatta förbud mot verkställighet av&lt;br&gt;beslut om avvisning eller utvisning till ett land där utlänningen löper&lt;br&gt;beaktansvärd risk för sådan behandling som avses i artikeln. Begreppet&lt;br&gt;&amp;quot;omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning&amp;quot; är något vidare&lt;br&gt;än de hinder som nämns i den svenska utlänningslagen. De hinder som&lt;br&gt;nämns i Europakonventionen gäller emellertid ändå i svensk rätt eftersom&lt;br&gt;Europakonventionen numera har införlivats i den svenska lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.1.2 Skyddsbehövande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Liksom hittills skall rätt till skydd i Sverige&lt;br&gt;firmas för flyktingar enligt flyktingkonventionen. Konventionen skall&lt;br&gt;ges en vidare tolkning än i dag. Konventionens skyddsbestämmelser&lt;br&gt;skall kunna tillämpas oavsett vem som förföljelsen utgår från och&lt;br&gt;således även när det inte finns någon statsmakt i ett land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande skyddsbegreppen de facto-flyktingar och&lt;br&gt;krigsvägrare utgår. Detsamma gäller möjligheterna att bevilja&lt;br&gt;uppehållstillstånd av politisk-humanitära skäl. I stället införs regler om&lt;br&gt;skydd för övriga skyddsbehövande, till vilka räknas de som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— riskerar att straffas med döden eller kroppsstraff eller att utsättas&lt;br&gt;för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller&lt;br&gt;bestraffning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— på grund av yttre eller inre väpnad konflikt behöver skydd eller på&lt;br&gt;grund av en miljökatastrof inte kan återvända till sitt hemland,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— på grund av sitt kön eller homosexualitet riskerar förföljelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ges möjlighet att föreskriva att uppehållstillstånd inte&lt;br&gt;far beviljas för den som flytt undan en yttre eller inre väpnad konflikt&lt;br&gt;eller en miljökatastrof, om Sveriges möjligheter att ta emot&lt;br&gt;utlänningar motiverar det. Ett sådant beslut av regeringen skall&lt;br&gt;anmälas till riksdagen genom särskild skrivelse inom tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommitténs förslag stämmer i huvudsak överens med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen, LO och Sveriges advokat-&lt;br&gt;samfund tillstyrker kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran.&lt;br&gt;Kammarrätten i Jönköping föreslår att i stället för den föreslagna ändringen&lt;br&gt;av lagtexten i 3 kap. 2 § en direkt hänvisning görs till UNHCR:s&lt;br&gt;rekommendationer. Beträffande övriga skyddsbehövande anser Kammar-&lt;br&gt;rätten att punkt 2 i 3 kap. 3 § skall utgå och att personer som flyr undan krig&lt;br&gt;eller naturkatastrofer liksom hittills skall få stanna av av politisk-humanitära&lt;br&gt;skäl. Statens invandrarverk tillstyrker i princip utredningens förslag.&lt;br&gt;Invandrarverket framhåller att när det gäller personer som flyr undan en&lt;br&gt;väpnad konflikt eller miljökatastrof är det av stor vikt att gruppen definieras&lt;br&gt;så tydligt som möjligt och att förekomsten av en sådan skyddsbestämmelse&lt;br&gt;utförligt motiveras. Utlänningsnämnden ifrågasätter om kommitténs förslag&lt;br&gt;när det gäller flyktingar verkligen innebär någon utvidgning av&lt;br&gt;möjligheterna att få asyl här. Enligt nämnden stämmer det snarast överens&lt;br&gt;med gällande rätt. Nämnden anser vidare att resultatet av arbetet inom EU&lt;br&gt;som gäller harmonisering av tillämpningen av flyktingbegreppet bör&lt;br&gt;avvaktas innan någon förändring görs. Nämnden säger sig inte ha någon&lt;br&gt;principiell invändning mot att ett särskilt skydd införs för personer som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riskerar ett strängt straff eller mycket allvarliga trakasserier på grund av Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;homosexualitet eller sitt kön, men anser att om en sådan bestämmelse skall&lt;br&gt;införas måste det ske först efter en noggrann redogörelse för vilka&lt;br&gt;situationer som avses och vad som avses med ett strängt straff eller&lt;br&gt;allvarliga trakasserier. Sveriges Kristna Råd tillstyrker i princip&lt;br&gt;utredningens förslag men föreslår ett par ändringar. När det gäller skydd vid&lt;br&gt;en miljökatastrof påpekar rådet att de drabbade knappast har behov av skydd&lt;br&gt;utan troligen av en annan uppehållsort och föreslår skrivningen ...eller&lt;br&gt;plötslig miljökatastrof i hemlandet har behov av annan uppehållsort utanför&lt;br&gt;hemlandet. När det gäller dem som trakasseras eller riskerar strängt straff på&lt;br&gt;grund av sitt kön framhåller rådet att det rimligtvis måste finnas något mer&lt;br&gt;och föreslår skrivningen ...på grund av sin homosexualitet eller på grund av&lt;br&gt;att han inte vill finna sig i sitt lands sedvänjor riskerar ett strängt straff eller&lt;br&gt;mycket allvarliga trakasserier&amp;quot;. Caritas framför liknande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivilligorganisationema välkomnar genomgående förslaget om en vidare&lt;br&gt;tillämpning av flyktingkonventionen men avstyrker att det nuvarande&lt;br&gt;skyddet för krigsvägrare och de factoflyktingar skall utgå. Det gäller Röda&lt;br&gt;korset, Rädda Barnen, Svenska flyktingrådet och Caritas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera organisationer för därutöver fram vissa synpunkter. Röda korset&lt;br&gt;finner det ytterst beklagligt att kommittén inte gjort någon praxisgenomgång&lt;br&gt;när det gäller de olika skyddsbegreppen. Det finns därför inte tillräcklig ana-&lt;br&gt;lys och argumentation bakom förslagen. Röda korset anser vidare att det&lt;br&gt;nuvarande skyddet för de factoflyktingar bör ändras och i stället ansluta sig&lt;br&gt;till den s.k. Cartagena-deklarationens flyktingbegrepp. Såväl Röda korset&lt;br&gt;som Rädda Barnen och Amnesty anser att det subjektiva rekvisitet.. eller på&lt;br&gt;grund av sin fruktan inte vill... måste finnas kvar i flyktingparagrafen.&lt;br&gt;Amnesty förutsätter vidare att det föreslagna skyddet enligt 3 kap. 3 § även&lt;br&gt;innefattar den som är statslös. Svenska flyktingrådet föreslår ett tillägg till&lt;br&gt;flyktingparagrafen av innebörd att med förföljelse skall avses allvarliga&lt;br&gt;kränkningar av utlänningens mänskliga rättigheter så som de definierats i de&lt;br&gt;konventioner i detta ämne som Sverige tillträtt och som bör anges i bilaga&lt;br&gt;till utlänningslagen. Flyktingrådet anser vidare att den nuvarande skydds-&lt;br&gt;paragrafen för de factoflyktingar skall arbetas om så att den i princip inne-&lt;br&gt;fattar dels utredningens förslag i 3 kap. 3 §, dels personer som kan vara&lt;br&gt;flyktingar enligt den s.k. OAU-konventionen. Enligt Flyktingrådet finns det&lt;br&gt;också mycket starka skäl att behålla det nuvarande skyddet för krigsvägrare&lt;br&gt;och det bör klart framgå att skyddet gäller också för den som flyr från ett&lt;br&gt;inbördeskrig. FARR föreslår att principen &amp;quot;benefit of the doubt&amp;quot; skall stad-&lt;br&gt;fastas genom lag eller förordning. FARR anser vidare att tolkningen av&lt;br&gt;flyktingbegreppet i stort skall ansluta till den vidare flyktingkonvention som&lt;br&gt;de s.k. OAU-ländema antagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att det är en fördel om&lt;br&gt;den svenska flyktingdefinitionen ordagrant ansluter till förebilden i flykting-&lt;br&gt;konventionen. Fakulteten anser vidare att såväl kön som homosexualitet kan&lt;br&gt;grunda &amp;quot;tillhörighet till viss samhällsgrupp&amp;quot; och att den som riskerar för-&lt;br&gt;följelse på sådan grund därför kan vara flykting i enlighet med flykting-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konventionen. Fakulteten påpekar också att en massinvandring av personer&lt;br&gt;som förföljs på grund av kön eller homosexualitet torde vara mindre sanno-&lt;br&gt;lik. Om det bedöms nödvändigt med en undantagsregel som ger regeringen&lt;br&gt;möjlighet att föreskriva att uppehållstillstånd inte skall beviljas på grund av&lt;br&gt;en alltför stor inströmning, bör en sådan regel därför endast omfatta den&lt;br&gt;kategori som avses i 3 kap. 3 § 2 i förslaget. UNHCR:s representant for de&lt;br&gt;baltiska och nordiska länderna framhåller också att kön eller homosexualitet&lt;br&gt;kan tolkas som tillhörighet till viss samhällsgrupp och att så också sker i&lt;br&gt;flera länder. RFSL anser att Sverige bör arbeta internationellt for ett&lt;br&gt;erkännande av homosexuellas rätt till flyktingstatus såsom tillhörande &amp;quot;viss&lt;br&gt;samhällsgrupp&amp;quot;. RFSL anser vidare att lagen bör använda&lt;br&gt;flyktingdefinitionens kriterier som utgångspunkt för kriterierna for&lt;br&gt;homosexuella skyddsbehövande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Kritik har under flera år från skilda ut-&lt;br&gt;gångspunkter riktats mot den svenska asylpolitiken. Den svenska tolkningen&lt;br&gt;av flyktingkonventionens skyddsbestämmelser har ansetts vara alltför&lt;br&gt;restriktiv. Skyddsregeln för den kategori som brukar kallas de&lt;br&gt;factoflyktingar och som definieras i 3 kap. 1 § UtlL har ansetts vara alltför&lt;br&gt;vag. Den särskilda skyddsregeln for krigsvägrare anses av många inte&lt;br&gt;nödvändig eftersom ett tillräckligt skydd i regel kan erbjudas inom ramen&lt;br&gt;för övriga delar av asylbegreppet. De mest skyddsbehövande utanför kretsen&lt;br&gt;av konventionsflyktingar finns ofta bland dem som flytt undan krig. Någon&lt;br&gt;särskild skyddsbestämmelse for denna kategori finns inte utan de har när&lt;br&gt;skyddsbehov förelegat beviljats tillstånd med stöd av den regel i 2 kap. 4 §&lt;br&gt;första stycket 2 UtlL som säger att tillstånd får ges en utlänning som bör fa&lt;br&gt;bosätta sig i Sverige av humanitära skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner att mycket av kritiken varit berättigad. Att våra&lt;br&gt;begränsade resurser används for att bereda skydd åt dem som har de största&lt;br&gt;skyddsbehoven är av största vikt. Flyktingkonventionen bör ges en tolkning&lt;br&gt;som inte avsevärt avviker från tolkningen i flertalet anslutna europeiska&lt;br&gt;stater. Vägledning rörande tolkningen kan också hämtas i UNHCR:s re-&lt;br&gt;kommendationer. Övriga skyddsbehövande måste klart definieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att liksom hittills bereda skydd åt dem som kommit till Sverige och är&lt;br&gt;flyktingar i enlighet med flyktingkonventionen måste vara en självklar och&lt;br&gt;grundläggande del av Sveriges migrationspolitik. Detta betyder att asylrätten&lt;br&gt;skall värnas. Det är emellertid uppenbart att flyktingkonventionen inte i alla&lt;br&gt;lägen ger skydd åt alla skyddsbehövande. Så skyddar den t.ex. inte den som&lt;br&gt;vid ett återsändande skulle sväva i uppenbar livsfara på grund av krig,&lt;br&gt;inbördeskrig, miljö- och svältkatastrofer. Man skulle då kunna hävda att vi i&lt;br&gt;Sverige borde bedöma var och en som flykting som — utan att falla in under&lt;br&gt;konventionens flyktingbegrepp — tagit sig till Sverige och har ett uppenbart&lt;br&gt;behov av skydd här i landet. Det är emellertid av vikt att internationellt söka&lt;br&gt;nå fram till en någorlunda enhetlig och vid tillämpning av flyktingkonven-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionens skyddsbestämmelser. Det kan inte komma i fråga att vi i Sverige Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;skulle tillämpa konventionen på ett sätt som — oavsett i vilken riktning det&lt;br&gt;skulle ske — avsevärt avviker från tillämpningen i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av särskild vikt att beakta harmoniseringsarbetet inom EU som lett&lt;br&gt;fram till en s.k. gemensam ståndpunkt rörande tolkningen av vissa be-&lt;br&gt;stämmelser i flyktingkonventionen. Den gemensamma ståndpunkten, som&lt;br&gt;inte är rättsligt bindande för medlemsstaterna, antogs av rådet den 4 mars&lt;br&gt;1996 (96/106/RIF). Frågan har behandlats av rådets instanser under flera år.&lt;br&gt;Harmoniseringen av tillämpningen av kriterierna för att fastställa flykting-&lt;br&gt;status är en förutsättning för en fortsatt harmonisering av medlemsstaternas&lt;br&gt;flyktingpolitik. Ståndpunkten får, trots att den alltså inte är bindande, ses&lt;br&gt;som ett första steg på väg mot en sådan nödvändig harmonisering av&lt;br&gt;flyktingpolitiken i unionen. Den innehåller minimivillkor för riktlinjer för&lt;br&gt;tillämpning av kriterier för tillerkännande av flyktingstatus och utgår från&lt;br&gt;UNHCR:s handbok om flyktingkonventionens tillämpning. Sverige har in-&lt;br&gt;tagit en hållning som är i överensstämmelse med UNHCRis handbok och&lt;br&gt;med förslagen i flyktingpolitiska kommitténs betänkande om en utvidgad&lt;br&gt;tolkning av flyktingbegreppet. Den gemensamma ståndpunkten fick en&lt;br&gt;utformning som Sverige i och för sig godtog men som lämnade öppet också&lt;br&gt;för en delvis annorlunda tolkning än vad som syntes vara majoritetens&lt;br&gt;uppfattning. Sverige avgav därför en förklaring till rådsprotokollet om hur&lt;br&gt;beslutet enligt svensk uppfattning borde tolkas. Förklaringen stämmer helt&lt;br&gt;överens med vad Flyktingpolitiska kommittén föreslagit när det gäller för-&lt;br&gt;följelse som inte utgår från staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s gemensamma ståndpunkt hindrar inte ett enskilt medlemsland att&lt;br&gt;tillämpa vidare regler. Det saknas därför inte utrymme för en vidare svensk&lt;br&gt;tolkning av flyktingkonventionens skyddsbestämmelser än i dag. Sverige&lt;br&gt;har visserligen av tradition ansetts föra en generös asylpolitik i den&lt;br&gt;meningen att många asylsökande fått stanna här av någon form av&lt;br&gt;flyktingrelaterade skäl. Samtidigt har den svenska tolkningen av&lt;br&gt;konventionen i fråga om förföljelse från annan än staten varit mer restriktiv&lt;br&gt;än i många andra länder. Den svenska tillämpningen bör i fortsättningen&lt;br&gt;normalt kunna hämta vägledning till tolkningen i UNHCR:s handbok och&lt;br&gt;dess exekutivkommittés konklusioner, som också är en utgångspunkt för&lt;br&gt;EU:s ovan nämnda gemensamma ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att flyktingskäl enligt konventionen skall kunna föreligga har i&lt;br&gt;svensk praxis som huvudregel krävts att förföljelsen utgår från&lt;br&gt;myndigheterna eller att staten medvetet underlåter eller saknar förmåga att&lt;br&gt;skydda invånarna mot övergrepp. Flyktingskäl har däremot inte ansetts&lt;br&gt;föreligga om det helt saknas någon statsmakt i ett land, vilket under senare&lt;br&gt;år i flera fall inträffat i länder som slitits sönder av inbördeskrig. Som&lt;br&gt;UNHCR i olika sammanhang framhållit bör avgörande för om flyktingskäl&lt;br&gt;skall anses föreligga vara vilken förföljelse sökanden riskerar och inte vem&lt;br&gt;som står för förföljelsen. Självklart måste också förföljelsen grundas på&lt;br&gt;någon av de i konventionen angivna grunderna. En vidgad tolkning av&lt;br&gt;konventionens skyddsbestämmelser så att de tillämpas också när det inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns någon statsmakt i ett land bör grundas på en ändring i 3 kap. 2 § UtlL.&lt;br&gt;Regeringen vill vidare understryka vikten av att beviskraven inte ställs&lt;br&gt;alltför högt när det gäller påståenden om risk för förföljelse. Någon&lt;br&gt;fullständig bevisning som klart styrker att det finns en sådan risk kan sällan&lt;br&gt;läggas fram. Sökandens berättelse bör därför godtas om den framstår som&lt;br&gt;trovärdig och sannolik. Beviskraven behandlas ytterligare i&lt;br&gt;författningskommentaren till 8 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har fört fram att förföljelse på grund av homo-&lt;br&gt;sexualitet eller kön också skulle kunna falla in under flyktingkonventionens&lt;br&gt;flyktingbegrepp. Det förutsätter då att homosexualitet eller tillhörighet till&lt;br&gt;visst kön skulle kunna anses utgöra &amp;quot;tillhörighet till viss samhällsgrupp&amp;quot; i&lt;br&gt;konventionens mening. Att exempelvis kvinnor generellt sett skulle anses&lt;br&gt;tillhöra viss samhällsgrupp är en mycket vidsträckt tolkning som det dock&lt;br&gt;finns viss möjlighet att göra. UNHCR:s exekutivkommitté har antagit en&lt;br&gt;konklusion med innebörd att enskilda stater har frihet att tolka begreppet på&lt;br&gt;ett sådant sätt för kvinnor som &amp;quot;riskerar hård eller omänsklig behandling&lt;br&gt;därför att de har brutit mot de sociala sedvänjorna i det samhälle som de&lt;br&gt;lever i&amp;quot;. Vad gäller homosexuella finns avgöranden från Danmark, Canada,&lt;br&gt;Nederländerna och USA där denna kategori betraktas som en viss samhälls-&lt;br&gt;grupp enligt konventionen. Diskussionerna hittills inom EU tyder emellertid&lt;br&gt;inte på att flertalet EU-länder nu skulle vara beredda att stödja en sådan&lt;br&gt;tolkning. Den som riskerar förföljelse eller trakasserier på grund av kön eller&lt;br&gt;homosexualitet bör därför — när skyddsbehov föreligger — beviljas&lt;br&gt;tillstånd som &amp;quot;skyddsbehövande i övrigt&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till kommitténs bedömning att en kombination av&lt;br&gt;olika trakasserier och inskränkande åtgärder kan utgöra grund för flykting-&lt;br&gt;skap även om varje åtgärd för sig inte gör det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsbehövande i övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande skyddsregeln i 3 kap. 1 § 3 UtlL för vad vi i Sverige brukar&lt;br&gt;kalla de factoflyktingar saknar i stort sett motsvarighet i andra länders lag-&lt;br&gt;stiftning. Regeln är otvivelaktigt vag och torde vara den regel i utlännings-&lt;br&gt;lagen som ger upphov till flest missförstånd i den allmänna debatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den materiella utformningen av regeln har den kritiserats&lt;br&gt;för att vara på en gång för vid och för snäv. Enligt ordalagen ger regeln&lt;br&gt;skydd åt mycket stora grupper. Den har också i den praktiska tillämpningen&lt;br&gt;i inte obetydlig utsträckning legat till grund för asylbeslut rörande&lt;br&gt;utlänningar vilkas skyddsbehov varit begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uttryckliga uttalanden i förarbeten är regeln å andra sidan inte&lt;br&gt;avsedd att ta sikte på personer som har tvingats lämna sitt hemland på grund&lt;br&gt;av yttre aggression, ockupation, inbördeskrig eller liknande oroligheter.&lt;br&gt;Denna begränsning kan knappast avläsas av regelns avfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en vidare tillämpning av flyktingkonventionens&lt;br&gt;skyddsbestämmelser än i nuvarande praxis bör en stor del av dem som&lt;br&gt;hittills beviljats tillstånd som de factoflyktingar i stället beviljas tillstånd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som flyktingar. Den nuvarande skyddsregeln i 3 kap. 1 § 3 UtlL bör då utgå Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;i sin nuvarande utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande skyddsregeln i 3 kap. 3 § UtlL för krigsvägrare är likaså&lt;br&gt;unik for Sverige. Med en vidare tolkning av flyktingkonventionen bör också&lt;br&gt;denna särskilda lagregel kunna utgå. Åtskilliga av dem som under tidigare år&lt;br&gt;beviljats uppehållstillstånd som krigsvägrare torde i själva verket ha varit att&lt;br&gt;bedöma som konventionsflyktingar redan med en snäv tolkning av kon-&lt;br&gt;ventionen. Genom att de beviljats tillstånd som krigsvägrare har den&lt;br&gt;tillståndsgivande myndigheten emellertid inte alltid tagit ställning till frågan&lt;br&gt;om flyktingskap — såvida inte utlänningen ansökt om flyktingförklaring&lt;br&gt;och resedokument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt UNHCR:s handbok kan en krigsvägrare vara att bedöma som&lt;br&gt;flykting om krigsvägrarskälen hör ihop med andra relevanta flyktingskäl. En&lt;br&gt;krigsvägrare kan också vara flykting om han riskerar oproportionerligt&lt;br&gt;strängt straff för sin vägran på grund av sin ras, religion, nationalitet,&lt;br&gt;tillhörighet till en viss social grupp eller politisk åskådning. Det räcker&lt;br&gt;emellertid inte med att en person inte är överens med sin regering angående&lt;br&gt;det rättmätiga i en viss militär aktion. Om den militära aktionen däremot&lt;br&gt;fördöms av det internationella samfundet kan straff för desertering eller&lt;br&gt;vapenvägran i sig grunda flyktingskap under förutsättning att kraven i övrigt&lt;br&gt;för flyktingskap är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som hittills fått stanna som krigsvägrare i Sverige skulle med ovan-&lt;br&gt;stående tolkning av flyktingkonventionen regelmässigt ha bedömts som&lt;br&gt;flyktingar. I fortsättningen bör konventionen tolkas på detta sätt. Om det i&lt;br&gt;framtiden skulle komma någon som t.ex. vägrar att delta i ett krig som inte&lt;br&gt;fördöms av det internationella samfundet och som inte på någon i konven-&lt;br&gt;tionen angiven grund riskerar ett oproportionerligt strängt straff för detta,&lt;br&gt;skulle flyktingskap sannolikt inte anses föreligga. Skyddsbehovet för en&lt;br&gt;sådan person kan inte anses vara särskilt framträdande. Som Lagrådet pekat&lt;br&gt;på kan dock i gränsfall omständigheterna vara sådana att en krigsvägrare&lt;br&gt;som inte kan bedömas som flykting ändå kan ha rätt till skydd enligt den&lt;br&gt;föreslagna skyddsregeln i 3 kap. 3 § första stycket 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande skyddsreglema för de factoflyktingar och krigsvägrare bör&lt;br&gt;således utgå. I en ny skyddsregel bör i stället definieras några andra kate-&lt;br&gt;gorier som visserligen regelmässigt beviljas uppehållstillstånd enligt&lt;br&gt;gällande praxis men som inte omfattas av någon skyddsregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ojämförligt största kategorin av dem som under senare år fått stanna&lt;br&gt;i Sverige på någon form av flyktingrelaterade skäl har utgjorts av personer&lt;br&gt;som flytt undan krig och inbördeskrig. Det har t.ex. varit fråga om personer&lt;br&gt;från Libanon och de olika staterna i f.d. Jugoslavien. Skyddsbehovet i dessa&lt;br&gt;fall är ofta starkt, i vart fall temporärt. Så t.ex. kan en väpnad konflikt ha&lt;br&gt;sådan intensitet i den region som sökanden kommer från att det framstår&lt;br&gt;som otänkbart att återsända honom eller henne dit samtidigt som de&lt;br&gt;praktiska möjligheterna att sända någon till en annan del av landet är&lt;br&gt;obefintliga. Det är angeläget att en ny skyddsregel uttryckligen innefattar&lt;br&gt;denna kategori. Regeringen återkommer i det följande till frågan om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidsbegränsning av uppehållstillstånden när skyddsbehovet kan bedömas&lt;br&gt;vara temporärt liksom till frågan om behovet av att kunna begränsa&lt;br&gt;invandringen av denna kategori om antalet skulle bli större än vad vi kan ta&lt;br&gt;emot på ett tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av redogörelsen for gällande rätt har personer som riskerar&lt;br&gt;allvarligt straff eller förföljelse på grund homosexualitet eller kön i praxis&lt;br&gt;beviljats uppehållstillstånd av humanitära skäl när deras situation vid ett&lt;br&gt;återsändande motiverat det. Regeringen bedömer att dessa grupper bör ges&lt;br&gt;ett starkare skydd än i dag och därför omfattas av en ny skyddsregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som också framgått av redogörelsen för gällande rätt innehåller&lt;br&gt;utlänningslagen i 8 kap. 1 § förbud mot verkställighet av beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning om det finns grundad anledning att tro att&lt;br&gt;utlänningen skulle straffas med döden eller med kroppsstraff eller att&lt;br&gt;utsättas för tortyr. Det är således enbart fråga om ett förbud mot&lt;br&gt;verkställighet, utlänningslagen innehåller i övrigt inte någon särskild&lt;br&gt;skyddsbestämmelse för denna grupp. En ny skyddsregel bör vara&lt;br&gt;uttömmande och innefatta alla olika kategorier som har behov av skydd och&lt;br&gt;således även dem som avses i 8 kap. 1 § UtlL. För att fa överensstämmelse&lt;br&gt;med Europakonventionen bör vidare såväl 8 kap. 1 § UtlL som den nya&lt;br&gt;skyddsregeln utformas så att de innefattar även den som riskerar omänsklig&lt;br&gt;eller förnedrande behandling eller bestraffning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny skyddsregel och dess konsekvenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande skyddsreglema för de factoflyktingar och krigsvägrare bör&lt;br&gt;således utgå. I stället införs en ny skyddsregel som innefattar följande kate-&lt;br&gt;gorier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— de som skulle vara i fara att straffas med döden eller med kroppsstraff&lt;br&gt;eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande&lt;br&gt;behandling eller bestraffning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— de som på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt har behov av skydd&lt;br&gt;eller som på grund av en miljökatastrof inte omedelbart kan återvända till&lt;br&gt;sitt hemland, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— de som på grund av sitt kön eller sin homosexualitet känner välgrundad&lt;br&gt;fruktan för förföljelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den andra kategorin ovan har Statens invandrarverk anfört&lt;br&gt;att det är av stor vikt att gruppen definieras så tydligt som möjligt och att&lt;br&gt;förekomsten av bestämmelsen utförligt motiveras. Regeringen vill med&lt;br&gt;anledning härav påpeka att det i huvudsak handlar om en kodifiering av en&lt;br&gt;mycket fast och klar praxis. Ett tillägg har dock gjorts så att&lt;br&gt;skyddsbestämmelsen även innefattar personer som på grund av en&lt;br&gt;miljökatastrof inte omedelbart kan återvända till sitt hemland. Någon person&lt;br&gt;tillhörande en sådan kategori har hittills inte varit aktuell i praxis. Det är inte&lt;br&gt;möjligt att i förväg uttömmande definiera denna grupp. Det måste dock vara&lt;br&gt;fråga om en plötslig katastrof som innebär att det framstår som stridande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot humanitetens krav att i vart fall omedelbart sända tillbaka någon till det Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;land där katastrofen inträffat. Däremot avses inte fall där t.ex. en fortgående&lt;br&gt;försämring av förutsättningarna för livsmedelsproduktionen i ett land&lt;br&gt;medför svåra försörjningsproblem där. Regeringen vill i sammanhanget&lt;br&gt;erinra om att det kommer att finnas möjlighet för regeringen att meddela&lt;br&gt;närmare föreskrifter om beviljanden av såväl tidsbegränsat som permanent&lt;br&gt;uppehållstillstånd för den aktuella kategorin. Vidare kommer det att finnas&lt;br&gt;möjlighet för de tillämpande myndigheterna att överlämna ett enskilt ärende&lt;br&gt;till regeringen för prövning om det kan antas fa betydelse för frågan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd för en grupp skyddssökande eller om ärendet bedöms vara&lt;br&gt;av synnerlig vikt för ledning av lagens tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av särskilt intresse när det gäller nu nämnda kategorier är vidare om det&lt;br&gt;finns ett s.k. inre flyktaltemativ. Med det menas om sökanden har möjlighet&lt;br&gt;att leva inom en del av hemlandet och där kan få skydd och även&lt;br&gt;rörelsefrihet och möjlighet till försöijning. En förutsättning måste självfallet&lt;br&gt;vara att sökanden kan ta sig till ett sådant område på ett säkert sätt. Just vid&lt;br&gt;inre oroligheter och miljökatastrofer förekommer det inte sällan att inte hela&lt;br&gt;landet är drabbat och att det därför finns ett inre flyktaltemativ. I sådana fall&lt;br&gt;föreligger självfallet inget behov av fristad i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda skyddsregeln i punkt 3 bör utformas med&lt;br&gt;skyddsbestämmelsen för flyktingar som förebild. Som ovan angetts är&lt;br&gt;orsaken till att förföljelse på grund av homosexualitet eller kön inte hänförts&lt;br&gt;till skyddsbestämmelsen för flyktingar att regeringen bedömer att&lt;br&gt;homosexualitet eller kön inte kan anses grunda tillhörighet till viss&lt;br&gt;samhällsgrupp. Samma grad av förföljelse bör emellertid föreligga för att&lt;br&gt;skyddsbestämmelsen skall vara tillämplig såväl när det gäller flyktingar som&lt;br&gt;i fråga om den som riskerar förföljelse på grund av homosexualitet eller kön.&lt;br&gt;Samma uttryck bör då också användas i båda fallen, dvs. att sökanden skall&lt;br&gt;känna välgrundad fruktan för förföljelse. En fördel med en sådan lösning är&lt;br&gt;att tolkningen av orden &amp;quot;välgrundad fruktan för förföljelse&amp;quot; då också blir&lt;br&gt;densamma i båda fallen. Utredningen har föreslagit att i stället för uttrycket&lt;br&gt;&amp;quot;välgrundad fruktan för förföljelse&amp;quot; skall användas &amp;quot;riskerar ett strängt straff&lt;br&gt;eller mycket allvarliga trakasserier&amp;quot;. Någon saklig skillnad mellan&lt;br&gt;regeringens förslag och utredningens torde inte föreligga. Som utredningen&lt;br&gt;framhållit bör en kombination av olika trakasserier och inskränkande&lt;br&gt;åtgärder också utgöra grund för flyktingskap även om varje åtgärd för sig&lt;br&gt;inte gör det. Vidare bör framhållas att den bestraffning som kommer i fråga i&lt;br&gt;flera länder när det gäller personer som avses i punkt 3 inte sällan är sådan&lt;br&gt;att rätt till skydd föreligger redan enligt punkt 1, eftersom det kan handla om&lt;br&gt;kroppsstraff eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller&lt;br&gt;bestraffning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk har på Arbetsmarknadsdepartementets uppdrag&lt;br&gt;gjort en genomgång av ett antal ärenden för att försöka bedöma effekterna&lt;br&gt;av kommitténs förslag när det gäller skyddsbehövande. Genomgången har&lt;br&gt;omfattat samtliga ärenden som avgjorts under tre skilda veckor år 1994 och&lt;br&gt;där sökanden beviljats uppehållstillstånd på någon form av asylrelaterade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skäl, totalt ca 1 500 ärenden. De som beviljades tillstånd som konventions-&lt;br&gt;flyktingar skulle också enligt utredningens förslag ha bedömts som&lt;br&gt;flyktingar och de som beviljades tillstånd av politisk-humanitära skäl skulle&lt;br&gt;praktiskt taget samtliga ha beviljats tillstånd enligt utredningens förslag till&lt;br&gt;ny skyddsregel för dem som flyr undan krig och inbördeskrig. Av gruppen&lt;br&gt;de factoflyktingar skulle enligt verkets bedömning drygt 60 procent ha&lt;br&gt;bedömts som flyktingar och ca 10 procent ha beviljats tillstånd enligt den&lt;br&gt;föreslagna nya skddsregeln i 3 kap. 3 §. Ca 30 procent skulle inte ha&lt;br&gt;beviljats tillstånd. Totalt skulle enligt verkets bedömning ca 92 procent av&lt;br&gt;dem som beviljades tillstånd under de undersökta perioderna ha beviljats&lt;br&gt;tillstånd även enligt kommitténs förslag. Den höga andelen asylsökande från&lt;br&gt;Bosnien-Hercegovina under de aktuella perioderna gör det dock svårt att dra&lt;br&gt;några säkra slutsatser av undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill regeringen understryka vikten av att beviskraven inte&lt;br&gt;ställs alltför högt när det gäller påståenden om risk för dödsstraff, omänsklig&lt;br&gt;eller förnedrande behandling eller bestraffning. Någon fullständig bevisning&lt;br&gt;som klart styrker att det finns en sådan risk kan sällan läggas fram.&lt;br&gt;Sökandens berättelse bör därför godtas om den framstår som trovärdig och&lt;br&gt;sannolik. Beviskraven behandlas yttrligare i författningskommentaren till 8&lt;br&gt;kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda skäl att vägra uppehållstillstånd för övriga skyddsbehövande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt när det gäller personer som flyr undan krig eller inbördeskrig eller&lt;br&gt;en miljökatastrof kan det bli fråga om ett mycket stort antal&lt;br&gt;skyddsbehövande som söker sig till Sverige. Liksom hittills bör det därför&lt;br&gt;finnas möjlighet att vägra uppehållstillstånd om antalet skyddssökande är&lt;br&gt;större än vad vi har möjlighet att ta emot på ett tillfredsställande sätt. I första&lt;br&gt;hand bör dock ett sådant problem lösas genom internationellt samarbete.&lt;br&gt;EU:s ministerråd har antagit en resolution (95/C262/1) om&lt;br&gt;ansvarsfördelning vid mottagande av och tillfälligt uppehälle för fördrivna&lt;br&gt;personer. Resolutionen, som inte är rättsligt bindande, har tillkommit i syfte&lt;br&gt;att förmå medlemsstaterna att i samband med krissituationer som ger&lt;br&gt;upphov till stora folkomflyttningar, liknande den som följt av kriget i före&lt;br&gt;detta Jugoslavien, samordnat och solidariskt organisera mottagandet av&lt;br&gt;fördrivna personer. Genom denna resolution avser man bl.a. minska den&lt;br&gt;effekt skillnaderna i medlemsstaternas mottagande av de fördrivna&lt;br&gt;personerna har på folkomflyttningsströmmen. Den ovan nämnda&lt;br&gt;resolutionen har kompletterats med ett rådsbeslut (96/198/RIF) om ett&lt;br&gt;varnings- och beredskapsförfarande för ansvarsfördelning vid mottagande&lt;br&gt;av och tillfälligt uppehälle för fördrivna personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av utvecklingen av det europeiska samarbetet utgår rege-&lt;br&gt;ringen från att det endast i en helt exceptionell situation kan komma i fråga&lt;br&gt;att vägra uppehållstillstånd för skyddssökande med hänvisning till våra&lt;br&gt;mottagningsresurser. Med hänsyn till de avvägningar som då måste göras&lt;br&gt;och som innefattar grannlaga avvägningar mellan sökandenas skyddsbehov&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och våra mottagningsresurser samt även utrikespolitiska överväganden kan Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;det diskuteras om inte ett sådant beslut borde fattas av riksdagen. Med&lt;br&gt;hänsyn till att det kan bli nödvändigt att fatta beslut mycket snabbt bör dock&lt;br&gt;beslut kunna fattas av regeringen. Ett sådant beslut av regeringen bör&lt;br&gt;anmälas för riksdagen inom tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot utredningen bedömer regeringen att det inte finns behov&lt;br&gt;av att ha en motsvarande bestämmelse även när det gäller dem som riskerar&lt;br&gt;förföljelse på grund av homosexualitet eller kön. För att rätt till skydd skall&lt;br&gt;föreligga för dessa grupper krävs att de riskerar förföljelse av samma art och&lt;br&gt;grad som konventionsflyktingar. Samma möjligheter att vägra uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd bör då också finnas för dessa grupper och för flyktingar. Härtill&lt;br&gt;kommer, som Juridiska fakulteten vid Lunds universitet påpekat, att det&lt;br&gt;förefaller osannolikt att antalet skyddssökande tillhörande de i punkt 3&lt;br&gt;avsedda kategorierna skulle bli så stort att det påverkar våra&lt;br&gt;mottagningsresurser i nämnvärd grad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att av andra särskilda skäl, främst brottslighet, vägra uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd för skyddsbehövande har nyligen behandlats av riksdagen&lt;br&gt;(prop. 1994/95:179, bet. 1994/95:SfUl6, rskr. 1994/95:401). Någon ändring&lt;br&gt;i dessa möjligheter är inte påkallad för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.1.3 Överföring till Sverige&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Rådande ordning, som innebär att&lt;br&gt;flyktingar förs över till Sverige inom ramen för den s.k.&lt;br&gt;flyktingkvoten och att uttagningen av flyktingarna sker i nära&lt;br&gt;samarbete med UNHCR, bör för närvarande inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommitténs bedömning överensstämmer med rege-&lt;br&gt;ringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på kommitténs&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I policyfrågor rörande överföring&lt;br&gt;av skyddsbehövande inom ramen för den s.k. flyktingkvoten samråder de&lt;br&gt;nordiska regeringarna i regel inom den nordiska samrådsgruppen för&lt;br&gt;flyktingfrågor. Själva uttagningen av dem som skall överföras sker i nära&lt;br&gt;samverkan med UNHCR och huvudsakligen på grundval av det underlag&lt;br&gt;som UNHCR har rörande den enskilde. Det förekommer att delegationer&lt;br&gt;från Invandrarverket besöker flyktingläger och gör uttagningar där. För de&lt;br&gt;praktiska arrangemangen kring transporten av kvotflyktingar till Sverige&lt;br&gt;köper Invandrarverket tjänster av IOM. Sedan början av 1990-talet har de&lt;br&gt;personer som tagits ut på kvoten fått bosätta sig direkt i en kommun. De&lt;br&gt;nordiska länderna har fört en diskussion med UNHCR om möjligheterna att&lt;br&gt;ersätta kvotplatser med ekonomiska bidrag. Möjlighet att använda avsatta&lt;br&gt;medel för andra ändamål än överföring till Sverige finns redan. Det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samarbete som kan bli aktuellt är av sådan karaktär att regeringen inte finner Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;anledning att föreslå ändring i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om överföring direkt från hemlandet av skyddsbehövande är&lt;br&gt;komplicerad. En rad förutsättningar måste därvid föreligga. Så måste det&lt;br&gt;finnas en svensk utlandsmyndighet med svensk diplomatisk personal i&lt;br&gt;regionen. Det måste finnas pålitliga frivilligorganisationer eller&lt;br&gt;internationella organisationer på plats som samarbetspartners. Den förföljde&lt;br&gt;måste i regel ha möjlighet att resa ut ur landet legalt. Illegal utresa kan bara&lt;br&gt;komma ifråga i exceptionella undantagsfall. Då i vart fall i dag uttagning&lt;br&gt;direkt från hemlandet inte förefaller kunna bli aktuell i något större antal fall&lt;br&gt;finner regeringen i likhet med kommittén ingen anledning att heller i detta&lt;br&gt;avseende föreslå någon ändring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Rätt till invandring&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;9.2.1 Gällande ordning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Anhöriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 4 § första stycket 1 UtlL får uppehållstillstånd ges till en&lt;br&gt;utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt person. Det är således&lt;br&gt;inte fiåga om någon rätt för anhöriga att fa tillstånd och inte heller anges&lt;br&gt;vilka anhöriga som kan komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt prop. 1988/89:86 är avsikten med uttrycket &amp;quot;nära anhörig&amp;quot; att be-&lt;br&gt;skriva den fasta praxis som har utvecklats på detta område och som riks-&lt;br&gt;dagen vid flera tillfällen också ställt sig bakom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fasta praxis som det talas om i den nämnda propositionen finns&lt;br&gt;utförligt beskriven i Invandrarpolitiska kommitténs betänkande Invandrings-&lt;br&gt;politiken Förslag (SOU 1983:29, s. 131 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Make/maka och sambo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd beviljas för make/maka och sambo under förutsättning att&lt;br&gt;förhållandet bedöms som seriöst och inte som tillkommet för att ge någon&lt;br&gt;tillstånd i Sverige. När det gäller ett förhållande som inte är etablerat sedan&lt;br&gt;tidigare beaktas faktorer som hur länge parterna känt varandra, deras kun-&lt;br&gt;skap om varandra, förmåga att kommunicera på ett gemensamt språk m.m.&lt;br&gt;Hänsyn tas också till kulturellt betingade traditioner i ursprungslandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhållanden som nyligen uppstått tillämpas s.k. uppskjuten invand-&lt;br&gt;ringsprövning, vilket innebär att utlänningen ges uppehållstillstånd för sex&lt;br&gt;månader i taget under de första två åren. Upphör anknytningen under denna&lt;br&gt;tid skall utlänningen i normalfallet återvända till hemlandet. Vissa undantag&lt;br&gt;görs dock från denna huvudregel, exempelvis om det finns barn i för-&lt;br&gt;hållandet, om det är fråga om en kvinna som utsatts för misshandel eller&lt;br&gt;som riskerar att bli socialt utstött vid återkomsten till hemlandet eller om&lt;br&gt;utlänningen hunnit bli väl etablerad i arbetslivet i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan nämnas att det krävs att båda partema fyllt 18 år. Homo-&lt;br&gt;sexuella förhållanden jämställs med heterosexuella. Månggifte accepteras&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn med föräldrar i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn under 20 år med föräldrar i Sverige beviljas uppehållstillstånd under&lt;br&gt;förutsättning att barnen är ensamstående. Om bara den ene föräldern är&lt;br&gt;bosatt i Sverige krävs att denne också är barnets legala vårdnadshavare. I&lt;br&gt;vissa fall kan tillstånd beviljas även till barn över 20 år om de på grund av&lt;br&gt;exempelvis studier eller värnpliktstjänstgöring varit förhindrade att tidigare&lt;br&gt;förena sig med föräldrarna. Barn över 20 år liksom gifta bam kan normalt&lt;br&gt;inte få tillstånd enbart på grund av anknytning till föräldrar i Sverige, såvida&lt;br&gt;det inte rör sig om ett &amp;quot;sista länkfall&amp;quot;, se nedan under avsnittet om övriga&lt;br&gt;anhöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrar med barn i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrapar med samtliga barn i Sverige beviljas uppehållstillstånd om de är&lt;br&gt;i 60-årsåldem eller däröver eller om det föreligger starka humanitära skäl.&lt;br&gt;Föräldrapar som har bam både i Sverige och i annat land kan beviljas&lt;br&gt;tillstånd efter en bedömning och vägning av skilda faktorer. Följande&lt;br&gt;faktorer vägs in:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Föräldrarnas ålder. Normalt krävs att föräldrarna är i 60-årsåldem eller&lt;br&gt;däröver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Antalet bam i Sverige och i annat land. Normalt krävs att majoriteten av&lt;br&gt;barnen finns i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Föräldrarnas hälsotillstånd och allmänna levnadssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— De härvarande barnens situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en faktor är mycket stark som exempelvis extremt hög ålder eller&lt;br&gt;svår sjukdom kan prövning av övriga faktorer underlåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En änka/änkling beviljas uppehållstillstånd i Sverige om ett vuxet bam är&lt;br&gt;bosatt här utan hänsyn tagen till övriga faktorer. En frånskild förälder be-&lt;br&gt;döms däremot i princip efter samma kriterier som ett föräldrapar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra anhöriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra anhöriga än de som behandlats ovan kan beviljas tillstånd om de i&lt;br&gt;hemlandet tillhört samma familjegemenskap som den härvarande eller om&lt;br&gt;det rör sig om en anhörig som kan betecknas som &amp;quot;sista länk&amp;quot; dvs. en person&lt;br&gt;(undantagsvis flera) vars samtliga nära släktingar är bosatta i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan tillstånd beviljas i sådana fall sker en bedömning av många faktorer&lt;br&gt;i ärendet, exempelvis släktskap, civilstånd, sökandens ålder, hur länge&lt;br&gt;sökanden och den härvarande bott tillsammans i hemlandet, hur lång tid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter den förstes flyttning till Sverige som den andra söker tillstånd att få&lt;br&gt;komma hit, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbeten till tidigare utlänningslag (prop. 1979/80:96) förordades ett i&lt;br&gt;viss mån vidgat familjebegrepp vad gäller anhöriga till&lt;br&gt;konventionsflyktingar. Flyktingens speciella situation med avsaknad av&lt;br&gt;möjlighet att besöka hemlandet och kanske oro och ängslan för sina&lt;br&gt;anhöriga borde enligt propositionen beaktas vid tillståndsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med behandlingen av Invandrarpolitiska kommitténs ovan&lt;br&gt;nämnda betänkande uttalade föredragande statsrådet i prop. 1983/84:144 att&lt;br&gt;den praxis kommittén redovisat gav förhållandevis goda möjligheter för&lt;br&gt;anhöriga till dem som är bosatta här att förenas med dem. Någon nämnvärd&lt;br&gt;förändring av denna praxis ansåg föredraganden inte vara påkallad. Det&lt;br&gt;borde dock enligt föredraganden ankomma på Invandrarverket att i möjlig&lt;br&gt;mån ta ökad hänsyn till fall där udda och ömmande omständigheter åberopa-&lt;br&gt;des.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon nämnvärd effekt synes de nu nämnda uttalandena i propositioner&lt;br&gt;inte ha fatt i praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försörjningskrav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte något krav på att den som far uppehållstillstånd som anhörig&lt;br&gt;skall ha sin försörjning tryggad och bostad ordnad. Tidigare fanns ett&lt;br&gt;försörjningskrav i fråga om föräldrar men detta avskaffades genom prop.&lt;br&gt;1979/80:96, där föredragande statsrådet uttalade att till skillnad mot tidigare&lt;br&gt;praxis någon prövning av de härvarande barnens förmåga att försörja föräld-&lt;br&gt;rarna inte borde göras. Denna prövning hade enligt föredraganden visat sig&lt;br&gt;meningslös och orättvis eftersom det inte fanns någon möjlighet att se till att&lt;br&gt;barnen verkligen försörjde sina föräldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket lämnade våren 1995 över några ärenden till regeringen&lt;br&gt;för prövning och föreslog att krav på tryggad försörjning skulle ställas innan&lt;br&gt;tillstånd beviljades för vissa anhöriga. Regeringen konstaterade i beslut i&lt;br&gt;dessa ärenden den 29 juni 1995 att det skulle innebära en markant&lt;br&gt;förändring av gällande praxis att införa ett försörjningskrav. En sådan&lt;br&gt;ändring borde enligt regeringen inte göras utan att riksdagen haft tillfälle att&lt;br&gt;ta ställning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på hederlig vandel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 4 § UtlL skall vid prövningen av en ansökan om uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd beaktas om utlänningen kan förväntas föra en hederlig vandel.&lt;br&gt;Bestämmelsen infördes den 1 juli 1995 men innebär i huvudsak en&lt;br&gt;kodifiering av tidigare praxis. I prop. 1994/95:179 framhölls att&lt;br&gt;möjligheterna att avslå en ansökan om uppehållstillstånd med hänvisning till&lt;br&gt;sökandens levnadssätt helt utvecklats i praxis och att det inte minst av&lt;br&gt;rättssäkerhetsskäl var otillfredsställande att en så viktig fråga inte var&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närmare reglerad. I propositionen framhölls vidare att endast otvetydigt&lt;br&gt;konstaterad misskötsamhet skall beaktas och att anmärkningar i fråga om&lt;br&gt;levnadssättet alltid måste vägas mot de skäl utlänningen har för att få&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Det sägs vidare att när det gäller anknytningsförhållanden&lt;br&gt;där det finns bam med i bilden måste självfallet stor hänsyn tas till barnens&lt;br&gt;situation och om de skulle drabbas av en separation från någon av&lt;br&gt;föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd före inresa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln är enligt 2 kap. 5 § UtlL att en utlänning som vill ha uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd i Sverige skall ha utverkat sådant tillstånd före inresan i landet.&lt;br&gt;Detta hindrar dock inte att uppehållstillstånd beviljas på grund av&lt;br&gt;anknytning hit om det är uppenbart att utlänningen skulle ha fått tillstånd om&lt;br&gt;prövningen skett före inresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den senare bestämmelsen infördes den 1 juli 1995 och innebär en utvidg-&lt;br&gt;ning av tidigare undantag som i princip endast gällde om utlänningen&lt;br&gt;kommit hit för att förena sig med en familjemedlem som han eller hon&lt;br&gt;tidigare sammanbott med utomlands. Regeringen har i maj 1996 gett Statens&lt;br&gt;invandrarverk och Utlänningsnämnden i uppdrag att i oktober 1996 redovisa&lt;br&gt;hur den nya undantagsregeln tillämpats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser för medborgare i EES-staterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fria rörligheten för personer enligt EES-avtalet ger en principiell rätt för&lt;br&gt;medborgare i EES-staterna att ta anställning, starta egen verksamhet,&lt;br&gt;tillhandahålla eller ta emot tjänster eller leva av egna medel i ett annat EES-&lt;br&gt;land. Make/maka till en medborgare i en EES-stat som fått&lt;br&gt;uppehållstillstånd enligt EES-avtalet har samma principiella rätt till&lt;br&gt;uppehållstillstånd oavsett medborgarskap. Detsamma gäller bam som är&lt;br&gt;under 21 år eller beroende av föräldrarna för sin försörjning samt släktingar i&lt;br&gt;närmast föregående led till medborgaren i EES-staten eller dennes maka&lt;br&gt;eller make och som är beroende av dem för sin försörjning. (Rätten till&lt;br&gt;uppehållstillstånd för släktingar i närmast föregående led gäller dock inte&lt;br&gt;släktingar till studerande). För släktingar i föregående led till vissa&lt;br&gt;kategorier medborgare i EES-stater är en förutsättning för uppehållstillstånd&lt;br&gt;att de har tillräckliga medel för sin försörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-reglema är således på flera punkter mer långtgående än de regler&lt;br&gt;som gäller för anhöriga enligt utlänningslagstiftningen i övrigt. EES-&lt;br&gt;reglema tillämpas dock inte på anhöriga till svenska medborgare om de&lt;br&gt;anhöriga är medborgare i ett land utanför EES. Svenska medborgare bosatta&lt;br&gt;i Sverige betraktas inte som medborgare i EES-stat här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-reglema gäller vidare endast make/maka, inte sambo. EG-domstolen&lt;br&gt;har emellertid uttalat att om en medborgare i en medlemsstat enligt&lt;br&gt;nationella regler har rätt att ha en sambo boende hos sig så skall denna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättighet även tillkomma medborgare i andra medlemsstater som vistas i den Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;staten. (EG-domstolens mål 59/8 (1986) ECR 1283, Florence Reed). En&lt;br&gt;sambo till en medborgare i en EES-stat som fått uppehållstillstånd här är&lt;br&gt;undantagen från kravet på arbetstillstånd (4 kap. 1 § andra stycket UtlF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetskraft, egna företagare m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 4 § första stycket 3 UtlL får uppehållstillstånd ges till en ut-&lt;br&gt;länning som har fått arbetstillstånd eller som har sin försörjning tryggad på&lt;br&gt;något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för arbetstillstånd behandlas inte i lagen. Gällande&lt;br&gt;principer återgår på uttalanden i prop. 1983/84:144 (s. 62). Där sägs att det&lt;br&gt;saknas anledning att räkna med något egentligt behov för Sveriges del av&lt;br&gt;arbetskraftsinvandring under överskådlig tid. Det bör i stället ankomma på&lt;br&gt;arbetsmarknadsverket att genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder och på&lt;br&gt;annat sätt verka för att i Sverige bosatta arbetssökande kommer i fråga för&lt;br&gt;lediga anställningar. Även om arbetskraftsinvandring i normalfallet inte bör&lt;br&gt;tillåtas, bör enligt propositionen undantag dock kunna ske främst&lt;br&gt;beträffande nyckelfunktioner inom industrin och näringslivet i övrigt samt&lt;br&gt;inom vissa andra samhällsområden. Det kan vara fråga om personer som&lt;br&gt;behövs för kvalificerad forskning, produktutveckling eller introduktion av&lt;br&gt;en ny teknologi. Undantag måste också, sägs det, kunna göras inom det&lt;br&gt;kulturella området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utlänning som &amp;quot;har sin försörjning ordnad på något annat sätt&amp;quot; avses&lt;br&gt;bl.a. egna företagare, fria yrkesutövare och pensionärer med pension från&lt;br&gt;hemlandet. Det är fråga om antalsmässigt mycket små grupper och&lt;br&gt;behandlas inte närmare här. Inte heller behandlas de stora grupper som får&lt;br&gt;tidsbegränsat uppehållstillstånd för gäststudier eller på grund av ett&lt;br&gt;tidsbegränsat arbete i Sverige, t.ex. artister och montörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Humanitära skäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått ovan under avsnittet om skyddsbehövande får enligt 2 kap. 4&lt;br&gt;§ UtlL uppehållstillstånd ges till en utlänning som av humanitära skäl bör fa&lt;br&gt;bosätta sig här. De politisk-humanitära skälen har behandlats i detta avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt prop. 1988/89:86 (s. 147) kan det här även vara fråga om personer&lt;br&gt;som på grund av sjukdom eller personliga förhållanden inte bör nekas&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Någon fullständig uppräkning av vad som kan utgöra&lt;br&gt;sådana humanitära skäl att uppehållstillstånd bör beviljas kan självfallet inte&lt;br&gt;göras. Invandrarpolitiska kommittén uttalade i sitt betänkande Invandrings-&lt;br&gt;politiken Förslag (SOU 1983:29, s. 155 f.) att det i praxis kunnat röra sig om&lt;br&gt;exempelvis personer med livshotande sjukdom för vilken adekvat vård inte&lt;br&gt;stått att fa i hemlandet men att enbart ekonomiska problem med att fa vård i&lt;br&gt;hemlandet inte ansetts utgöra tillräckliga skäl för tillstånd. I ett antal beslut&lt;br&gt;under år 1994 har regeringen slagit fast att uppehållstillstånd på grund av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukdom endast kan meddelas i undantagsfall, när det är fråga om en livs-&lt;br&gt;hotande sjukdom for vilken vård inte kan beredas i hemlandet eller när det&lt;br&gt;föreligger ett handikapp av synnerligen allvarlig art. I besluten framhålls att&lt;br&gt;de humanitära aspekterna måste vägas mot de ekonomiska åtaganden som&lt;br&gt;kan bli följden av att uppehållstillstånd beviljas. Det sägs också att det i&lt;br&gt;princip bör krävas att vården eller behandlingen kan leda till en förbättring&lt;br&gt;eller att behandlingen är livsnödvändig. Enbart den omständigheten att&lt;br&gt;vården i Sverige håller en högre kvalitetsnivå kan inte utgöra grund för&lt;br&gt;uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.2.2 Anhöriga&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Möjligheten till invandring för anhöriga begrän-&lt;br&gt;sas till en krets bestående av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— make, maka eller sambo,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ogifta bam under 18 år, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— andra nära anhöriga som i hemlandet ingått i samma hushålls-&lt;br&gt;gemenskap som den eller de som bor här i landet. I undantagsfall,&lt;br&gt;när det finns synnerliga skäl, skall uppehållstillstånd kunna&lt;br&gt;beviljas även någon annan anhörig till en skyddsbehövande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommitténs förslag stämmer i huvudsak överens med&lt;br&gt;regeringens såväl när det gäller kretsen av anhöriga som att förslag om&lt;br&gt;någon form av försörjningskrav inte bör läggas fram för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanserna:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kretsen av anhöriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av Kammarrätten i&lt;br&gt;Jönköping, Rikspolisstyrelsen, Svenska Kommunförbundet och LO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk avstyrker att nära anhöriga som ingått i hushålls-&lt;br&gt;gemenskapen skall ges en generell möjlighet att invandra i enlighet med&lt;br&gt;förslaget. Verket pekar bl.a. på att möjligheterna att kontrollera påståenden&lt;br&gt;om hushållsgemenskap är minimala. För invandring av anhöriga utanför&lt;br&gt;kärnfamiljen måste enligt verket krävas att kretsen som kan komma i fråga&lt;br&gt;är snävt utformad och klart definierad, att bevisbördan för att hushålls-&lt;br&gt;gemenskap och beroendeställning förelegat skall åvila sökanden samt att&lt;br&gt;uppskjuten invandringsprövning skall tillämpas. Utlänningsnämnden anser&lt;br&gt;att möjligheterna att ge uppehållstillstånd för anhöriga måste avse den som&lt;br&gt;är anhörig till någon som är bosatt här eller som beviljats uppehållstillstånd,&lt;br&gt;inte anhörig till den som har rätt till uppehållstillstånd här. RIB anser det&lt;br&gt;önskvärt att det markeras en klarare skillnad mellan familjeåterförening i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egentlig mening och anknytningar som uppkommit efter inflyttningen till&lt;br&gt;Sverige. De förra har enligt RIB rimligen högre dignitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser i likhet med de flesta frivilligorganisationer att&lt;br&gt;komitténs anhörigbegrepp är för snävt. Enligt Socialstyrelsens uppfattning&lt;br&gt;finns det anledning att ge utrymme för en större krets anhöriga och för en&lt;br&gt;större flexibilitet än vad som blir fallet enligt utredningens förslag.&lt;br&gt;Socialstyrelsen anser också att mycket talar for att åldersgränsen 20 år for&lt;br&gt;bam behålls. Röda korset anser att vikten av anhörigas möjlighet att fa&lt;br&gt;uppehållstillstånd inte nog kan betonas. Röda korset framhåller därför vikten&lt;br&gt;av ett flexibelt förhållningssätt och en generös tillämpning av ansökningar&lt;br&gt;om familjeåterförening. Röda korset säger sig inte ha några principiellt&lt;br&gt;allvarliga invändningar mot en sänkning av åldersgränsen till 18 år men&lt;br&gt;vänder sig mot kravet på att barnet omedelbart före den härvarandes&lt;br&gt;bosättning i Sverige skall ha varit hemmavarande bam. Ordet omedelbart&lt;br&gt;bör utgå såväl i fråga om bam som i fråga om andra anhöriga. Särskilda&lt;br&gt;bestämmelser måste vidare enligt Röda korset införas om&lt;br&gt;familjeåterförening för flyktingar. Rädda Barnen anser att det&lt;br&gt;anhörigbegrepp som kommittén föreslår är for snävt och att det kan få helt&lt;br&gt;oönskade konsekvenser sett utifrån barnets perspektiv. Sveriges Kristna Råd&lt;br&gt;anser att kommitténs avgränsning är något för snäv. Hänsyn måste enligt&lt;br&gt;rådet tas till andra kulturer och att det inte är ovanligt att en kvinna som är&lt;br&gt;frånskild eller änka måste ta sin tillflykt till ursprungsfamiljen liksom att&lt;br&gt;ogifta kvinnor inte tillåts flytta från familjen innan de är gifta. Rådet finner&lt;br&gt;det även rimligt att föräldrar som har egen bostad och ekonomi men som får&lt;br&gt;sin huvudsakliga omvårdnad av kärnfamiljen skall ha möjlighet att få&lt;br&gt;uppehållstillstånd om det i hemlandet saknas varaktiga alternativ till&lt;br&gt;omvårdnad. Med dessa reservationer tillstyrker rådet kommitténs förslag.&lt;br&gt;Caritas och Judiska Centralrådet finner i likhet med Sveriges Kristna Råd&lt;br&gt;att kommitténs förslag är något för snävt när det gäller föräldrar som får sin&lt;br&gt;huvudsakliga omvårdnad av kärnfamiljen. I övrigt tillstyrker Caritas&lt;br&gt;kommitténs förslag. Svenska flyktingrådet anser det viktigt att inte införa&lt;br&gt;regler som begränsar möjligheterna att hålla familjen samman. Rådet&lt;br&gt;avstyrker en sänkning av åldersgränsen till 18 år och avskaffandet av&lt;br&gt;begreppet &amp;quot;sista länk&amp;quot;. FARR framför liknande synpunkter som&lt;br&gt;flyktingrådet. RFSL anser att det av utlänningslagstiftningen klart bör&lt;br&gt;framgå att homosexuella och heterosexuella familjeband jämställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försörjning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen instämmer i att det skulle vara svårförenligt med de&lt;br&gt;invandrarpolitiska målen att ställa krav på försörjning och/eller bostad för&lt;br&gt;anhöriga. Röda korset och FARR instämmer i kommitténs bedömning att&lt;br&gt;något försörjningskrav inte bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga remissinstanser som särskilt tagit upp denna punkt ifrågasätter&lt;br&gt;mer eller mindre starkt kommitténs slutsats. Statens invandrarverk vill&lt;br&gt;kraftfullt propagera för att ett försörjningskrav införs vid all&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anhöriginvandring, utom för anhöriga inom kärnfamiljen till en person som Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;fått asyl i Sverige eller som fått stanna här på grund av ett skyddsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskjuten invandringsprövning bör tillämpas i alla sådana fåll och kontroll&lt;br&gt;ske av att försörjningen är tryggad innan förlängning beviljas.&lt;br&gt;Utlänningsnämnden anser att den naturliga slutsatsen är att det i första hand&lt;br&gt;måste ankomma på sökanden att klara av sin försörjning på egen hand eller&lt;br&gt;med hjälp från anhöriga. Att inte ställa något försörjningskrav innebär enligt&lt;br&gt;nämnden en särreglering. Undantag från försörjningskravet bör dock kunna&lt;br&gt;göras om det i det enskilda fallet finns starka humanitära skäl. Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet anser att det kunde vara logiskt att ha ett&lt;br&gt;försörjningskrav men att frågan bör bli föremål för ytterligare överväganden&lt;br&gt;innan slutlig ställning tas. Malmö kommun anser i princip att Sverige i likhet&lt;br&gt;med de flesta länder borde ställa krav på att invandrare skall försörja&lt;br&gt;efterföljande familjemedlemmar och då även anhöriga utanför kärnfamiljen.&lt;br&gt;I Sverige är det dock enligt kommunen i stort sett omöjligt att i praktiken&lt;br&gt;försörja någon utanför kärnfamiljen, varför ett försörjningskrav ofta skulle&lt;br&gt;bli orimligt. Sveriges Kristna Råd finner det inte orimligt med någon form&lt;br&gt;av prövning av försörjningsmöjligheterna. Försörjningsmöjligheterna får&lt;br&gt;dock enligt rådet inte vara helt avgörande. RIB anser att det inte borde vara&lt;br&gt;omöjligt att beakta försörjningsförmågan när det gäller nya partners, i&lt;br&gt;synnerhet när det rör sig om giftermål per korrespondens. Judiska&lt;br&gt;Centralrådet anser att försörjningsförmågan aldrig får ha utslagsgivande&lt;br&gt;betydelse men att den kan tillåtas ha viss betydelse i såväl positiv som&lt;br&gt;negativ riktning vid en slutlig sammanvägning av samtliga omständliggheter&lt;br&gt;i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Rätten till familjeåterförening för med-&lt;br&gt;lemmar av kärnfamiljen är en viktig mänsklig rättighet och följer också av&lt;br&gt;olika konventionsåtaganden. Inom EG har år 1993 antagits en icke bindande&lt;br&gt;resolution (SN 2828/1/93 WGI 1497 REV 1) om harmonisering av nationell&lt;br&gt;praxis beträffande familjeåterförening för andra än flyktingar. Av denna&lt;br&gt;resolution framgår att medlemsstaterna i normalfallet skall bevilja&lt;br&gt;make/maka och ogifta bam under 16—18 år uppehållstillstånd på grund av&lt;br&gt;anknytning. Enligt resolutionen kan undantag från denna huvudprincip&lt;br&gt;komma i fråga t.ex. vid månggifte. Av resolutionen framgår även att&lt;br&gt;medlemsstaterna kan uppställa krav på att den familjemedlem som först&lt;br&gt;bosatt sig i medlemsstaten skall ha varit bosatt där en viss tid innan&lt;br&gt;uppehållstillstånd kan beviljas övriga familjemedlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till familjeåterförening måste vara en självklar och grundläggande&lt;br&gt;del i vår invandringspolitik. Den bör också klarare än i dag framgå av&lt;br&gt;lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen föreslagit bör den utformas som en principiell rätt, dvs.&lt;br&gt;att uppehållstillstånd får beviljas för anhöriga inom kärnfamiljen. Undantag&lt;br&gt;skulle annars få lov att göras i lag för en rad situationer där det trots att det&lt;br&gt;rör sig om medlemmar av kärnfamiljen inte alltid är rimligt att tillstånd&lt;br&gt;beviljas. Så t.ex. kan det finnas fall där det av hänsyn till rikets säkerhet eller&lt;br&gt;av vandelsskäl inte är rimligt att tillstånd beviljas. Undantag har också i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;praxis gjorts för situationer med mångggifte och vid äktenskap mellan&lt;br&gt;minderåriga liksom när det framstår som sannolikt att det rör sig om sken-&lt;br&gt;förhållanden eller att den uppgivna släktskapen inte stämmer. Förhållandena&lt;br&gt;kan också vara sådana att familjeåterföreningen med fördel kan ske i ett&lt;br&gt;annat land, där en majoritet av familjemedlemmarna finns och dit den här-&lt;br&gt;varande har möjlighet att flytta. Ett alternativ skulle i och för sig kunna vara&lt;br&gt;att i lagtexten ange att uppehållstillstånd skall beviljas såvida inte särskilda&lt;br&gt;skäl talar mot det. Det skulle emellertid då bli nödvändigt att i förarbeten&lt;br&gt;närmare ange vad som skall anses utgöra särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med kommittén bedömer regeringen att nuvarande system med&lt;br&gt;uppskjuten invandringsprövning bör behållas när det gäller förhållanden där&lt;br&gt;parterna känt varandra endast en kortare tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande åldersgränsen för ogifta bam som önskar återförenas med&lt;br&gt;föräldrar är i praxis 20 år. I likhet med kommittén bedömer regeringen att&lt;br&gt;det är rimligt att denna åldersgräns sänks till 18 år, som är den gräns som&lt;br&gt;gäller i de flesta västeuropeiska länder. Det är också den svenska&lt;br&gt;myndighetsåldern och det är åldersgränsen för bam enligt&lt;br&gt;barnkonventionen. Regeringen återkommer i det följande till att det i vissa&lt;br&gt;fall kan finnas skäl att bevilja tillstånd för hemmavarande bam även om de&lt;br&gt;är över 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika internationella överenskommelser som Sverige anslutit sig till&lt;br&gt;rörande rätten till familjeåterförening anger i regel inte vilken krets av&lt;br&gt;anhöriga som bör komma i fråga. Undantag utgör den Europeiska sociala&lt;br&gt;stadgan, där det i bilaga till stadgan anges att med utländsk arbetstagares&lt;br&gt;familj skall avses &amp;quot;åtminstone hans hustru samt bam under 21 år, om vilka&lt;br&gt;han har vårdnaden&amp;quot;. Sverige uppfyller således inte heller i dag kraven enligt&lt;br&gt;denna stadga. Den sociala stadgan gäller emellertid endast i förhållande till&lt;br&gt;övriga medlemsstater i Europarådet, som anslutit sig till den. Den saknar i&lt;br&gt;praktiken betydelse i förhållande till de anslutna stater som samtidigt är&lt;br&gt;medlemmar i EU, eftersom EU-reglema också anger 21 år som åldersgräns.&lt;br&gt;Om det befinns nödvändigt torde regeringen med stöd av det föreslagna&lt;br&gt;bemyndigandet i 2 kap. 14 § UtlL kunna förordna att åldersgränsen för bam&lt;br&gt;som är medborgare i någon av de stater som anslutit sig till den Europeiska&lt;br&gt;sociala stadgan skall vara 21 år i stället för 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga anhöriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, främst bland frivilligorganisationema, anser som&lt;br&gt;framgått att det av utredningen föreslagna anhörigbegreppet är alltför snävt.&lt;br&gt;Nuvarande praxis innebär emellertid att en relativt vid krets anhöriga har rätt&lt;br&gt;att invandra till Sverige. Det kan exempelvis gälla såväl föräldrapar som&lt;br&gt;ensamstående föräldrar som har bostad och försörjning i hemlandet och i&lt;br&gt;vissa fall även bor tillsammans med bam där och som ändå kan ha rätt att&lt;br&gt;komma till Sverige. I Sverige saknar de regelmässigt egen försöijning och&lt;br&gt;blir helt hänvisade till samhällets hjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att en rimlig avvägning är att anhöriga utöver&lt;br&gt;kärnfamiljen i princip skall ha rätt till uppehållstillstånd här endast om de i&lt;br&gt;hemlandet ingått i samma hushållsgemenskap som den härvarande. En&lt;br&gt;sådan avvägning torde också ligga i linje med Europadomstolens tolkning&lt;br&gt;av Europakonventionens stadgande (artikel 8) om skydd för familjelivet&lt;br&gt;även om praxis inte innehåller någon uttömmande definition av&lt;br&gt;familjebegreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan här röra sig om hemmavarande, ogifta bam över 18 år eller om&lt;br&gt;föräldrar som i hemlandet tagits om hand av något bam. Särskild hänsyn&lt;br&gt;måste tas till att det i många kulturer är mer eller mindre omöjligt för&lt;br&gt;ensamstående kvinnor att leva i en egen bostad. De är i stället hänvisade till&lt;br&gt;att bo tillsammans med någon manlig släkting. Det kan därför inte uteslutas&lt;br&gt;att till den krets av anhöriga som bör beviljas uppehållstillstånd på grund av&lt;br&gt;att de ingått i samma familj egemenskap kan hänföras även exempelvis en&lt;br&gt;äldre, ensamstående faster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamt för de släktingar som kan komma i fråga för&lt;br&gt;uppehållstillstånd på grund av tidigare hushållsgemenskap måste vidare vara&lt;br&gt;att det också finns någon form av beroendeförhållande, som gör det svårt för&lt;br&gt;släktingarna att leva åtskilda. Det innebär att det måste krävas att de levt i&lt;br&gt;samma hushåll omedelbart före den härvarandes flyttning till Sverige och att&lt;br&gt;ansökan om familjeåterförening görs relativt snart efter det att den&lt;br&gt;härvarande bosatt sig här. Om dessa förutsättningar inte är uppfyllda torde&lt;br&gt;det vara svårt att visa att något beroendeförhållande förelegat. Självfallet&lt;br&gt;måste dock hänsyn tas till att praktiska svårigheter kan ha medfört att det&lt;br&gt;inte varit möjligt för släktingen utomlands att ge in ansökan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd omedelbart efter det att den härvarande bosatt sig här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingar och andra skyddsbehövande har i regel inte möjlighet att&lt;br&gt;besöka sitt hemland. De kan därför uppleva saknaden av och oron för någon&lt;br&gt;nära anhörig i hemlandet som särskilt svår och det kan i sin tur försvåra&lt;br&gt;deras möjligheter att anpassa sig till ett liv här i landet. I undantagsfall, när&lt;br&gt;det finns synnerliga skäl, bör det därför finnas möjlighet för dem att fa&lt;br&gt;förena sig här i landet med en nära anhörig som stått dem särskilt nära även&lt;br&gt;om de inte ingått i samma familjegemenskap i hemlandet. Det kan&lt;br&gt;exempelvis röra sig om fall där den härvarande och släktingen i hemlandet&lt;br&gt;bott i närheten av varandra och haft en mycket nära kontakt. Hänsyn måste i&lt;br&gt;sådana fall också tas till vilka andra anhöriga som den härvarande har här i&lt;br&gt;landet och till vilka anhöriga som finns kvar i hemlandet. Den som har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anhöriga här i landet måste i regel anses ha ett mindre behov av stöd från Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;någon anhörig i hemlandet än den som vistas här helt ensam. Det måste i&lt;br&gt;regel också förutsättas att det är fråga om en ensamstående person som skall&lt;br&gt;komma hit och att rätten till bosättning för den personen inte kan antas&lt;br&gt;komma att leda till följdinvandring av ytterligare familjemedlemmar.&lt;br&gt;Uttalandet i prop. 1983/84:144 om att hänsyn i möjlig mån bör tas till fall&lt;br&gt;där udda och ömmande omständigheter åberopas har alltjämt giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk har avstyrkt att nära anhöriga som ingått i hushålls-&lt;br&gt;gemenskapen skall ges en generell rätt att invandra. Verket har bl.a. anfört&lt;br&gt;att möjligheterna att kontrollera påståenden om hushållsgemenskap är mini-&lt;br&gt;mala och att en förutsättning därför måste vara dels att bevisbördan för att&lt;br&gt;hushållsgemenskap förelegat måste ligga på sökanden samt att en ordning&lt;br&gt;med uppskjuten invandringsprövning tillämpas. Regeringen kan visserligen&lt;br&gt;dela bedömningen att det inte sällan torde vara svårt att kontrollera på-&lt;br&gt;ståenden om hushållsgemenskap. Svårigheter att kontrollera sökandens upp-&lt;br&gt;gifter finns emellertid i många utlänningsärenden. Bevisbördan ligger prin-&lt;br&gt;cipiellt sett alltid på den som ansöker om uppehållstillstånd. Det är&lt;br&gt;emellertid inte alltid möjligt för sökanden att styrka sina påståenden. De&lt;br&gt;beslutande myndigheterna skall då — på det sätt som gäller för offentlig&lt;br&gt;förvaltning i allmänhet — fatta beslut med utgångspunkt från vad som med&lt;br&gt;rimlig grad av säkerhet kan bedömas vara de faktiska omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att det inte finns skäl att i denna typ av ärenden&lt;br&gt;generellt tillämpa en ordning med uppskjuten invandringsprövning. Det far&lt;br&gt;förutsättas att det i regel inte råder något tvivel om att sökandens uppgifter&lt;br&gt;är riktiga. Skulle det senare komma fram att tillståndet beviljats på grund av&lt;br&gt;att sökanden lämnat felaktiga uppgifter eller förtigit någon omständighet av&lt;br&gt;betydelse finns enligt gällande lagstiftning möjlighet att återkalla tillståndet.&lt;br&gt;Möjlighet finns vidare redan enligt gällande lagstiftning att i ett enskilt fall&lt;br&gt;bevilja ett tidsbegränsat tillstånd i stället för ett permanent om så bedöms&lt;br&gt;lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anhöriga utanför kärnfamiljen utgör, enligt en stickprovsundersökning år&lt;br&gt;1994 av Invandrarverket på uppdrag av Invandrar- och flyktingkommittén,&lt;br&gt;mindre än 10 procent av anhöriginvandringen. Det är svårt att bedöma&lt;br&gt;effekterna av kommitténs förslag till inskränkning av möjligheterna för&lt;br&gt;anhöriga utanför kärnfamiljen att få uppehållstillstånd. Det är inte möjligt att&lt;br&gt;göra någon uppskattning med utgångspunkt från tidigare avgjorda ärenden&lt;br&gt;eftersom det av utredningarna i dessa ärenden i allmänhet inte framgår om&lt;br&gt;sökanden och den härvarande ingått i samma hushållsgemenskap. Invandrar-&lt;br&gt;verket begärde på uppdrag av Arbetsmarknadsdepartementet att några&lt;br&gt;polismyndigheter under några veckor skulle komplettera intervjuerna i&lt;br&gt;anknytningsärenden med frågor om hushållsgemenskap. Det material som&lt;br&gt;Invandrarverket gått igenom omfattar emellertid endast 44 ärenden. Invand-&lt;br&gt;rarverkets uppskattning är att med hittillsvarande praxis uppehållstillstånd&lt;br&gt;skulle ha beviljats i 29 av dessa fall medan 15 skulle ha lett till avslag. Med&lt;br&gt;de regler utredningen föreslagit bedömer verket att uppehållstillstånd skulle&lt;br&gt;ha beviljats i 18 fall och att 26 fall skulle ha lett till avslag. Med hänsyn till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredningens mycket begränsade omfattning och svårigheterna att bedöma Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;om de nya reglerna skulle leda till ytterligare ansökningar och beviljade&lt;br&gt;uppehållstillstånd kan några bestämda slutsatser dock inte dras av verkets&lt;br&gt;undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försörjning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har avvisat tanken på att ställa upp någon form av krav på att&lt;br&gt;försörjningen skall vara tryggad innan tillstånd beviljas för anhöriga. Det&lt;br&gt;skulle enligt utredningen kunna anses vara oförenligt med de allmänna&lt;br&gt;invandrarpolitiska målen att ha en särlagstiftning för invandrare i detta&lt;br&gt;avseende. Flera remissinstanser anser emellertid att ett försöijningskrav bör&lt;br&gt;införas eller att försörjningen i vart fall bör kunna vägas in vid bedömningen&lt;br&gt;av om tillstånd bör beviljas eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta EU-länder ställer krav på att försörjningen för efterföljande&lt;br&gt;familjemedlemmar skall vara tryggad — såvida det inte är fråga om&lt;br&gt;personer som har rätt till uppehållstillstånd enligt EG-reglema. Att införa&lt;br&gt;någon form av försörjningskrav för att uppehållstillstånd skall beviljas för&lt;br&gt;anhöriga skulle emellertid kräva en mycket grundlig belysning av frågan i&lt;br&gt;hela dess vidd. Bl.a. gäller det vilka konsekvenser bristande&lt;br&gt;försöijningsförmåga skall få när den inträffar under vistelsen i Sverige. Där&lt;br&gt;kommer också in frågan om hur en grundtrygghet skall garanteras för alla&lt;br&gt;människor i vårt land som inte själva kan klara sin försörjning. Regeringen&lt;br&gt;är därför inte beredd att nu lägga fram förslag om någon form av&lt;br&gt;försöijningskrav.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.2.3 Övriga kategorier&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att ändra regler eller&lt;br&gt;praxis när det gäller invandring av övriga kategorier som exempelvis&lt;br&gt;arbetskraftsinvandrare, egna företagare och utlänningar som beviljas&lt;br&gt;uppehållstillstånd på grund av starka humanitära skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommitténs bedömning stämmer överens med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett fatal remissinstanser har berört denna&lt;br&gt;fråga närmare. Kammarrätten i Jönköping, Rikspolisstyrelsen, Statens&lt;br&gt;invandrarverk, Utlänningsnämnden och LO tillstyrker eller har ingen&lt;br&gt;erinran mot kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund anser att den nuvarande tillämpningen av&lt;br&gt;bestämmelsen om humanitära skäl är alltför restriktiv. FARR framför&lt;br&gt;liknande synpunkter. Sveriges Kristna Råd efterlyser en flexibel tillämpning&lt;br&gt;när det gäller små egna företagare från länder utanför EU som vill etablera&lt;br&gt;sig i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ett stort antal resolutioner har Prop. 1996/9.7:25&lt;br&gt;tagits fram inom EU för att harmonisera medlemsstaternas regler då det&lt;br&gt;gäller invandring av medborgare från länder utanför EU. Så kan nämnas en&lt;br&gt;resolution (7705/94, ASIM 117) om begränsning i tredjelandsmedborgares&lt;br&gt;möjlighet att ta anställning i medlemsstaterna. Denna resolution, som inte är&lt;br&gt;rättsligt bindande, har tagits fram i syfte att harmonisera medlemsstaternas&lt;br&gt;praxis beträffande arbetskraftsinvandring. Resolutionen som uppmanar till&lt;br&gt;en restriktiv hållning i frågan skall ses i ljuset av den rådande arbetslösheten&lt;br&gt;i medlemsstaterna. Enligt resolutionen skall huvudregeln vara att&lt;br&gt;ansökningar om arbetstillstånd skall avslås. Avsteg från denna regel skall&lt;br&gt;dock kunna göras om arbetskraftsbehovet inte kan tillgodoses inom det egna&lt;br&gt;landet eller något annat land inom gemenskaperna. Vidare föreskrivs att&lt;br&gt;tillfälliga arbetstillstånd skall kunna beviljas personer med speciella&lt;br&gt;kvalifikationer, nyckelpersoner inom ett företag, säsongarbetare och trainees&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En resolution (11219/94, JAI 63) om begränsning i tredjelandsmedborg-&lt;br&gt;ares möjlighet att bedriva arbete som egna företagare i medlemsstaterna&lt;br&gt;antogs år 1994. Denna resolution, som inte är rättsligt bindande, har till-&lt;br&gt;kommit i syfte att harmonisera praxis beträffande tredjelandsmedborgares&lt;br&gt;möjligheter att etablera sig som egna företagare i medlemsstaterna. I&lt;br&gt;resolutionen uppställs som krav för att någon skall fa etablera sig som egen&lt;br&gt;företagare bl.a. att etableringen skall medföra ekonomiska fördelar för&lt;br&gt;medlemsstaten, att den egna företagaren skall ha de kvalifikationer och&lt;br&gt;ekonomiska resurser som krävs för etableringen och att han eller hon inte&lt;br&gt;skall ha för avsikt att söka anställning i medlemsstaten. I resolutionen&lt;br&gt;föreskrivs även att fria yrkesutövare som bedriver arbete som är av&lt;br&gt;betydelse kan beviljas uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Öppenhet bör visas för de behov som vid olika tidpunkter finns inom&lt;br&gt;bl.a. näringslivet. Hänsyn måste därvid tas till den ekonomiska situationen&lt;br&gt;och arbetsmarknadsläget. Regeringen bedömer att den praxis som&lt;br&gt;utredningen redovisat när det gäller övrig invandring i huvudsak är väl&lt;br&gt;avvägd och att det inte finns skäl att föreslå några ändringar. Nuvarande&lt;br&gt;praxis stämmer också väl överens med de resolutioner som antagits inom&lt;br&gt;EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i avsnitt 8.2 föreslagit att personer som enligt gällande&lt;br&gt;praxis beviljats tillstånd av politisk-humanitära skäl och som lämnat sitt&lt;br&gt;land på grund av krig eller inbördeskrig skall hänföras till en särskild&lt;br&gt;skyddsgrupp. Det innebär att stadgandet i 2 kap. 4 § UtlL om att tillstånd får&lt;br&gt;beviljas en utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig här i&lt;br&gt;fortsättningen främst kommer att avse personer med renodlat humanitära&lt;br&gt;skäl. Den praxis som utvecklats när det gäller tillstånd av sådana skäl bör&lt;br&gt;ligga fast. Införandet av en portalparagraf i 1 kap. 1 § om att det alltid skall&lt;br&gt;beaktas vad hänsynen till barns hälsa, utveckling och allmänna bästa kräver,&lt;br&gt;innebär att barns utsatta situation får särskild betydelse när de humanitära&lt;br&gt;skälen bedöms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Regelsystem&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;9.3.1 Gällande ordning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Visering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med visering avses ett tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under viss&lt;br&gt;tid. Visering beviljas såväl för rena turistbesök som för besök hos släktingar&lt;br&gt;och även för tidsbegränsat arbete. Av 2 kap. 1 § UtlL framgår att visering far&lt;br&gt;ges för högst tre månaders vistelse vid varje tillfälle om inte regeringen&lt;br&gt;föreskriver annat. Genom ändring i 2 kap. 6 § UtlF, som trädde i kraft den&lt;br&gt;15 oktober 1995, får visering ges även för längre tid än tre månader, dock&lt;br&gt;högst för ett år. om det föreligger särskilda skäl för det. Ändringen har gjorts&lt;br&gt;för att göra det möjligt att ge en visering för exempelvis släktbesök under en&lt;br&gt;något längre tid och därmed undvika att utlänningen måste söka uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd för besök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundregeln enligt 1 kap. 3 § UtlL är att en utlänning som inte har&lt;br&gt;uppehållstillstånd eller är medborgare i annat nordiskt land skall ha visering&lt;br&gt;för att resa in i Sverige. Regeringen får dock föreskriva undantag från denna&lt;br&gt;huvudregel. Enligt 2 kap. 1 § UtlF gäller således undantag för medborgare i&lt;br&gt;en rad andra länder, i regel grundade på ömsesidiga överenskommelser om&lt;br&gt;viseringsfrihet. Av EES-avtalet följer även att medborgare i samtliga EES-&lt;br&gt;stater har rätt att resa in i Sverige utan krav på visering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under andra världskriget införde Sverige viseringsskyldighet för alla&lt;br&gt;utlänningar som ett led i utlänningskontrollen. Efter krigsslutet inleddes en&lt;br&gt;utveckling där medborgare i allt fler stater blev viseringsfria. Strävan då var&lt;br&gt;att viseringsfrihetsavtal så småningom skulle kunna ingås med så många&lt;br&gt;stater som möjligt. Denna utveckling bröts år 1976, när Sverige såg sig&lt;br&gt;nödsakat att återinföra viseringsskyldighet för medborgare i Turkiet i ett för-&lt;br&gt;sök att minska det stora invandringstrycket från framför allt&lt;br&gt;assyrier/syrianer. För att lättare kunna motstå invandringstryck och&lt;br&gt;upprätthålla den reglerade invandringen har viseringsskyldighet därefter&lt;br&gt;återinförts för medborgare i en rad länder, bl.a. Bangladesh, Indien,&lt;br&gt;Pakistan, Iran, de nordafrikanska staterna och de olika staterna i f.d.&lt;br&gt;Jugoslavien (med undantag för Slovenien).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU är målet att EU-ländema skall ha en gemensam viseringspolitik&lt;br&gt;Ett första uttryck för detta är rådets förordning (EG) nr 2317/95 av den&lt;br&gt;25 september 1995 om fastställande av de tredje länder vars medborgare&lt;br&gt;måste ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser. I bilaga till&lt;br&gt;förordningen anges vilka länder som skall vara viseringspliktiga i samtliga&lt;br&gt;medlemsstater. Förteckningen stämmer i huvudsak med tidigare gällande&lt;br&gt;svenska förhållanden men innebär en viss utökning av antalet länder vars&lt;br&gt;medborgare måste ha visering. För länder som inte tagits upp i&lt;br&gt;förteckningen far varje medlemsstat själv avgöra om viseringsplikt skall&lt;br&gt;föreligga eller inte. Som en följd av förordningen har Sverige med verkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från den 1 januari 1996 infort krav på visering för medborgare i ytterligare&lt;br&gt;nio stater, bl.a. Peru, Tanzania och Thailand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 4 mars 1996 antog ministerrådet en gemensam åtgärd om ett system&lt;br&gt;för flygplatstransitvisering (96/197/RIF). I en bilaga till den gemensamma&lt;br&gt;åtgärden räknas upp de tredje länder vars medborgare måste ha&lt;br&gt;flygplatstransitvisering. Det rör sig om tio stater. Sverige, som till skillnad&lt;br&gt;från flertalet medlemsstater inte tidigare haft detta viseringsinstrument, har&lt;br&gt;fatt en övergångsperiod om 18 månader från publiceringen i EGT för att&lt;br&gt;genomföra den gemensamma åtgärden. Syftet med åtgärden är att i enlighet&lt;br&gt;med artikel K. 1.3 a i Fördraget om Europeiska unionen bekämpa olaglig&lt;br&gt;invandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett uppehållstillstånd kan ges för viss tid, tidsbegränsat uppehållstillstånd,&lt;br&gt;eller utan tidsbegränsning, permanent uppehållstillstånd. Tidigare gällde att&lt;br&gt;en utlänning som fick stanna i Sverige normalt beviljades ett första&lt;br&gt;uppehållstillstånd för ett år och att först därefter permanent&lt;br&gt;uppehållstillstånd beviljades. Från år 1985 gäller emellertid att den som&lt;br&gt;beviljas tillstånd för bosättning i Sverige normalt beviljas permanent&lt;br&gt;uppehållstillstånd från början. Anledningen till ändringen var att det mycket&lt;br&gt;sällan förekom att förlängning av det första tillståndet vägrades på grund av&lt;br&gt;misskötsamhet eller av något annat skäl. Det framstod därför som ett slöseri&lt;br&gt;med resurser att ha en förnyad prövning efter ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om huvudregeln således skulle vara att permanent&lt;br&gt;uppehållstillstånd beviljas från början sägs samtidigt i prop. 1983/84:144 (s.&lt;br&gt;88) att Invandrarverket liksom tidigare alltid bör ha frihet att välja att&lt;br&gt;utfärda ett tidsbegränsat uppehållstillstånd även till en utlänning som avser&lt;br&gt;att bosätta sig här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändring i utlänningslagen infördes från den 1 juli 1994 en ny&lt;br&gt;bestämmelse, 2 kap. 4 a §, enligt vilken ett tidsbegränsat uppehållstillstånd&lt;br&gt;far beviljas en utlänning som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som motiv för den nya bestämmelsen anfördes i prop. 1993/94:94 (s. 80&lt;br&gt;ff) bl.a. följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;En förutsättning för att det skall vara lämpligt att bevilja ett&lt;br&gt;tidsbegränsat uppehållstillstånd för skyddssökande måste vara att&lt;br&gt;skyddsbehovet kan bedömas komma att bestå endast under en begränsad tid.&lt;br&gt;En person som vistas en längre tid i Sverige kommer i många fall att få&lt;br&gt;sådan anknytning hit att ett tvångsvis återsändande kan komma att framstå&lt;br&gt;som inhumant. Detta gäller i särskilt hög grad familjer med bam i&lt;br&gt;skolåldern.— En ytterligare förutsättning för att en lösning med&lt;br&gt;tidsbegränsat uppehållstillstånd skall vara lämplig är att det är fråga om en&lt;br&gt;person som inte har rätt till asyl enligt bestämmelserna i 3 kap. 1 §&lt;br&gt;utlänningslagen. För den som har rätt till asyl torde skyddsbehovet&lt;br&gt;regelmässigt inte vara av så kort varaktighet som förutsätts för ett&lt;br&gt;tidsbegränsat uppehållstillstånd. —&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan skyddsbehovet hos en hjälpsökande som kommer till Sverige Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;bedömas vara endast under en begränsad tid, bör det således vara möjligt att&lt;br&gt;meddela ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i stället för ett permanent till-&lt;br&gt;stånd. Eftersom det skall vara fråga om skyddsbehov under en begränsad tid,&lt;br&gt;torde det ofta vara lämpligt att meddela det första tillståndet för en tid av&lt;br&gt;högst sex månader. Om skyddsbehovet skulle kvarstå efter denna tid bör&lt;br&gt;tillståndet kunna förlängas att gälla under ytterligare sex månader. Förlängs&lt;br&gt;tillståndet ytterligare måste beaktas att den som far tillstånd att vistas här för&lt;br&gt;en längre sammanlagd tid än ett år med nuvarande regelsystem kommer att&lt;br&gt;bli folkbokförd i Sverige. Folkbokföringen ligger till grund för en lång rad&lt;br&gt;olika rättigheter, som inte bör tillkomma den som endast vistas här tillfälligt.&lt;br&gt;Det skulle i och för sig vara möjligt att göra särskilda undantag när det&lt;br&gt;gäller olika rättigheter för personer som beviljats tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Det skulle emellertid kräva relativt långtgående&lt;br&gt;lagändringar som inte bör vidtas i detta sammanhang. Resultatet av den&lt;br&gt;parlamentariska kommitténs arbete bör avvaktas.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändring i utlänningslagen infördes den 1 juli 1995 ytterligare en&lt;br&gt;ny bestämmelse 2 kap. 4 b §, enligt vilken ett tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd får ges om det med hänsyn till utlänningens förväntade&lt;br&gt;levnadssätt råder tveksamhet om uppehållstillstånd bör beviljas. Den&lt;br&gt;bestämmelsen innebär i huvudsak endast att tidigare praxis har reglerats i&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall, främst när tillstånd beviljas på grund av anknytning som&lt;br&gt;bestått endast en kortare tid, tillämpas ett system med s.k. uppskjuten&lt;br&gt;invandringsprövning. Det innebär att tidsbegränsade uppehållstillstånd&lt;br&gt;beviljas för sex månader åt gången och att permanent tillstånd kan beviljas&lt;br&gt;efter två år om anknytningen då fortfarande består. Den som får ett sådant&lt;br&gt;tidsbegränsat uppehållstillstånd blir också folkbokförd eftersom&lt;br&gt;presumtionen är att permanent uppehållstillstånd så småningom kommer att&lt;br&gt;beviljas. Detsamma gäller när tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas med&lt;br&gt;stöd av 2 kap. 4 b §. Folkbokföring sker däremot inte när tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd beviljas med stöd av 2 kap. 4 a § för en tid som inte&lt;br&gt;överstiger sammanlagt ett år. Här är ju presumtionen den motsatta, nämligen&lt;br&gt;att tillståndet inte skall förlängas utöver ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överföring av skyddsbehövande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av avsnitt 4.3 har Sverige sedan år 1950 genom organiserad&lt;br&gt;överföring tagit emot flyktingar och andra likartade kategorier inom ramen&lt;br&gt;för en särskild s.k. flyktingkvot. Riktlinjer för kvotens användning och&lt;br&gt;storlek anges budgetårsvis av regeringen efter beslut av riksdagen. För&lt;br&gt;budgetåret 1994/95 var kvoten bestämd till 1 800 personer. Av regeringens&lt;br&gt;riktlinjer framgår att det är personer som bedöms som flyktingar som kan&lt;br&gt;komma ifråga för kvottuttagning. Invandrarverket svarar för uttagning och&lt;br&gt;överföring av flyktingarna till Sverige. När regeringens beslut föreligger&lt;br&gt;sker överläggningar mellan verket och UNHCR om hur de platser som&lt;br&gt;Sverige har ställt till förfogande skall fördelas. Under 1970- och 1980-talen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;var det vanligt i framför allt Latinamerika att personer som var i behov av Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;skydd togs ut på flyktingkvoten direkt från hemlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika awisningsgrundema behandlas i 4 kap. 1 och 2 §§ UtlL. I 1 §&lt;br&gt;anges de s.k. formella awisningsgrundema. En utlänning får således avvisas&lt;br&gt;bl.a. om han eller hon saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller annat&lt;br&gt;tillstånd som krävs för inresa, vistelse eller arbete i Sverige. I 2 § tas de s.k.&lt;br&gt;materiella awisningsgrundema upp. Enligt 2 § får en utlänning awisas bl.a.&lt;br&gt;om han eller hon kan antas komma att sakna egna medel för sin försörjning&lt;br&gt;eller för sin hemresa eller kan antas inte komma att försörja sig på ett ärligt&lt;br&gt;sätt. I praktiken föreligger ofta såväl formell som materiell awisningsgrund.&lt;br&gt;Awisning med stöd av 2 § får inte ske senare än tre månader efter&lt;br&gt;utlänningens ankomst till Sverige. För avvisning enligt 1 § finns ingen tids-&lt;br&gt;gräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 kap. 8 § UtlL får Statens invandrarverk förordna att verkets&lt;br&gt;beslut om avvisning får verkställas även om det inte vunnit laga kraft&lt;br&gt;(omedelbar verkställighet) om det är uppenbart att det inte finns grund för&lt;br&gt;asyl och att uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på någon annan&lt;br&gt;grund. Bara om det finns synnerliga skäl för det får beslut om omedelbar&lt;br&gt;verkställighet meddelas senare än tre månader efter utlänningens ankomst&lt;br&gt;till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1988/89:86 (s. 198) utvecklas närmare vad som skall krävas för&lt;br&gt;att en asylansökan skall bedömas som uppenbart ogrundad. Där sägs bl.a.&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Förordnande om omedelbar verkställighet får meddelas endast när det är&lt;br&gt;uppenbart att grund för asyl inte föreligger. När sökanden åberopar asylskäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— eller om det annars finns anledning att pröva om asyl bör ges — måste&lt;br&gt;det därför vara helt klart att utlänningen inte genom att avlägsnas från&lt;br&gt;Sverige kan komma att bli utsatt för förföljelse, trakasserier eller tvingas&lt;br&gt;delta i krig. Vid avgörandet kan vägledning hämtas från tidigare praxis men&lt;br&gt;en bedömning måste alltid göras av omständigheterna i det enskilda fallet. —&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ett annat fall när det är uppenbart att en asylansökan skall avslås kan vara&lt;br&gt;att det står klart att utlänningens uppgifter är osanna i alla väsentliga delar.&lt;br&gt;Så snart några mer ingående överväganden behöver göras om tilltron till&lt;br&gt;sådana uppgifter som kan vara asylgrundande är det emellertid uteslutet att&lt;br&gt;förordna att avvisningsbeslutet får verkställas direkt. Utlänningens intressen&lt;br&gt;måste få väga över, uppenbarhetsrekvisitet kan inte anses uppfyllt om det&lt;br&gt;råder någon tvekan om antingen huruvida utlänningens uppgifter kan&lt;br&gt;medföra rätt till asyl eller huruvida uppgifterna är trovärdiga.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det är uppenbart att någon som helst grund för asyl inte före-&lt;br&gt;ligger, far förordnande ändå inte utan vidare ges om omedelbar verk-&lt;br&gt;ställighet. Det måste dessutom vara uppenbart att uppehållstillstånd inte&lt;br&gt;heller skall beviljas på någon annan grund, exempelvis av humanitära skäl&lt;br&gt;eller på grund av anknytning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synnerliga skäl att förordna om omedelbar verkställighet senare än tre Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;månader efter inresan kan enligt den nämnda propositionen vara t.ex. att&lt;br&gt;utlänningen avsiktligt underlåtit att söka uppehållstillstånd under de första&lt;br&gt;tre månaderna för att inte riskera att ett avvisningsbeslut verkställs&lt;br&gt;omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cirka hälften av alla asylsökande ger i dag in sin asylansökan efter&lt;br&gt;inresan i landet. Många av dem saknar då passhandling. Det medför att&lt;br&gt;tidpunkten för inresan ofta är svår att fastställa. Det kan också medföra att&lt;br&gt;det inte är möjligt att avgöra om det krävs synnerliga skäl för ett&lt;br&gt;förordnande om omedelbar verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.3.2 Visering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Målet är att skapa så stor frihet som möjligt&lt;br&gt;för rörelser över gränserna. För närvarande är det dock av invandrings-&lt;br&gt;politiska skäl nödvändigt att upprätthålla krav på visering i förhållande&lt;br&gt;till ett stort antal stater. Sveriges viseringspolitik måste också&lt;br&gt;harmoniseras med politiken i övriga EU-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som beviljats visering bör ha en principiell rätt att resa in i&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inresekorten för viseringspliktiga bör behållas tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommitténs bedömning stämmer i huvudsak överens&lt;br&gt;med regeringens. Kommittén anser dock att polisen vid inresetillfallet skall&lt;br&gt;vara skyldig att undersöka om grunderna för en utfärdad visering fortfarande&lt;br&gt;föreligger. Kommittén anser vidare att visering för släktbesök skall kunna&lt;br&gt;beviljas för upprepade tremånadersbesök samt att inresekorten för viserings-&lt;br&gt;pliktiga bör avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Frivilligorganisationema uttrycker genomgående&lt;br&gt;oro för att viseringstvång skall hindra skyddsbehövande från att söka asyl i&lt;br&gt;Sverige och understryker vikten av en generös praxis när det gäller&lt;br&gt;viseringar för släktbesök. Röda korset framhåller att viseringsinstrumentet&lt;br&gt;aldrig bör eller får användas för att hindra människor som flyr undan krig&lt;br&gt;eller förföljelse att ta sig till ett annat land. Röda korset anser vidare i likhet&lt;br&gt;med Rädda Barnen att det är angeläget med en generös viseringspolitik när&lt;br&gt;det gäller släktbesök. Sveriges Kristna Råd och Caritas går ett steg längre&lt;br&gt;och anser att det bör föras in i utlänningslagen att en utlänning som vill göra&lt;br&gt;släktbesök i Sverige har rätt att få visering om inte särskilda skäl talar mot&lt;br&gt;det. Svenska flyktingrådet anser att Sverige kraftfullt bör verka för att&lt;br&gt;undanröja de hinder mot rätten att söka asyl som viseringstvång&lt;br&gt;obestridligen utgör. Flyktingrådet anser vidare i likhet med FARR att det bör&lt;br&gt;övervägas att införa ett särskilt &amp;quot;asylvisum&amp;quot;, dvs. en tidsbegränsad visering&lt;br&gt;för inresa i Sverige i syfte att söka asyl. En sådan visering skulle utfärdas av&lt;br&gt;svensk beskickning till en utlänning som kan göra det antagligt att han eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hon har behov av skydd. Tillstånd skulle då ges för inresa i Sverige och Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;sedvanlig asylprövning här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att avskaffa inresekorten och att polisen i stället vid inresan&lt;br&gt;skall ha skyldighet att kontrollera om grunderna för en utfärdad visering&lt;br&gt;fortfarande föreligger kommenteras främst av några myndigheter.&lt;br&gt;Kammarrätten i Jönköping anser det vara tveksamt om polisen skall ha&lt;br&gt;någon sådan undersökningsplikt. Polisens kontroll bör enligt Kammarrätten&lt;br&gt;begränsas till en viserings formella giltighet. Rikspolisstyrelsen anser att&lt;br&gt;förslaget att polisen skall undersöka grunderna för en utfärdad visering inte&lt;br&gt;är tillräckligt analyserat och bör utredas. Rikspolisstyrelsen avstyrker&lt;br&gt;förslaget att avskaffa inresekorten och framhåller att det inom styrelsen&lt;br&gt;bedrivs ett projekt angående datorisering av hanteringen av dessa kort.&lt;br&gt;Statens invandrarverk har inget att erinra mot att inresekorten avskaffas men&lt;br&gt;anser att en sådan åtgärd bör samordnas med övriga nordiska länder.&lt;br&gt;Förslaget att polisen skall kontrollera att grunderna för en utfärdad visering&lt;br&gt;fortfarande gäller förefaller enligt verket rimligt men bör utredas vidare med&lt;br&gt;tanke på de tekniska och praktiska frågor som det aktualiserar. Röda korset&lt;br&gt;avstyrker förslaget om undersökningsplikt för polisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping avstyrker liksom Statens invandrarverk att&lt;br&gt;visering skall kunna beviljas för längre tid än tre månader och hänvisar till&lt;br&gt;vikten av harmonisering med övriga EU-länder. Kammarrätten avstyrker&lt;br&gt;också att visering skall kunna beviljas för mer än en period i taget medan&lt;br&gt;Invandrarverket inte har något att erinra mot förslaget i denna del. Som&lt;br&gt;Utlänningsnämnden påpekar kan visering redan i dag beviljas för längre tid&lt;br&gt;än tre månader efter ändring i utlänningsförordningen som trädde i kraft den&lt;br&gt;15 oktober 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det är av största vikt att kontakter&lt;br&gt;mellan människor i olika länder underlättas. Det gäller såväl i fråga om&lt;br&gt;släktkontakter som kommersiella och kulturella förbindelser på olika plan.&lt;br&gt;Det övergripande målet måste därför vara att skapa så stor frihet för rörelser&lt;br&gt;över gränserna som möjligt. Mot önskemålet om fri rörlighet måste&lt;br&gt;emellertid ställas nödvändigheten av att upprätthålla den reglerade&lt;br&gt;invandring som vi har. Det torde därför under överskådlig tid vara&lt;br&gt;nödvändigt att ha kvar krav på visering i förhållande till ett stort antal&lt;br&gt;länder. Viseringspolitiken är vidare i särskilt hög grad en del av vår&lt;br&gt;invandringspolitik där det är nödvändigt att politiken inte skiljer sig alltför&lt;br&gt;mycket från våra grannländers. Om vi i Sverige skulle ha viseringsfrihet i&lt;br&gt;förhållande till länder vars medborgare är viseringspliktiga i de flesta andra&lt;br&gt;länder kan det leda till ett mycket stort invandringstryck mot vårt land. Det&lt;br&gt;finns flera exempel på att det inträffat, senast i slutet av år 1994 när ett stort&lt;br&gt;antal asylsökande från Cuba sökte sig till Sverige därför att Sverige var ett&lt;br&gt;av de fa länder i Europa som då fortfarande hade viseringsfrihet för&lt;br&gt;medborgare i Cuba.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter Sveriges inträde i EU tillkommer att man i ministerrådet fattar&lt;br&gt;beslut om vilka länder vars medborgare måste ha visering när de passerar&lt;br&gt;medlemsstaternas yttre gränser. Som framgått av redogörelsen för gällande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt har det medfört att Sverige från den 1 januari 1996 infört viseringskrav Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;för medborgare i ytterligare några stater. En svensk anslutning till det s.k.&lt;br&gt;Schengenavtalet kommer att medföra att medborgare i fler stater kommer att&lt;br&gt;bli viseringsskyldiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning påpeka, att EU:s liksom Schengengruppens&lt;br&gt;viseringslista endast utgör ett gemensamt minimiåtagande. Sverige har&lt;br&gt;utöver EU-listan viseringsskyldighet för medborgare i ytterligare ett antal&lt;br&gt;länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävan efter att öka den fria rörligheten över gränserna i världen måste ta&lt;br&gt;sig uttryck i att Sverige internationellt och då särskilt inom EU verkar för&lt;br&gt;detta mål. Det torde dock inte vara realistiskt att räkna med att det skall vara&lt;br&gt;möjligt att avskaffa viseringstvånget i förhållande till särskilt många stater&lt;br&gt;inom de närmaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har uttryckt oro för att krav på visering skall göra&lt;br&gt;det allt svårare för människor i behov av skydd att ta sig till Sverige för att&lt;br&gt;söka asyl. Viseringskrav torde emellertid endast i mycket liten utsträckning&lt;br&gt;hindra människor från att söka skydd, däremot kan det vara ett hinder för&lt;br&gt;dem att söka asyl i just Sverige. Någon rätt för en asylsökande att själv välja&lt;br&gt;asylland finns dock inte. Om andra länder får ta emot oproportionerligt&lt;br&gt;många skyddsbehövande får detta lösas genom internationellt samarbete.&lt;br&gt;Det är också för just sådana situationer som den svenska flyktingkvoten&lt;br&gt;utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som inledningsvis framhållits är det av särskild vikt att viseringskrav inte&lt;br&gt;i onödan försvårar släktbesök eller kommersiella och kulturella förbindelser.&lt;br&gt;Vikten av att sådana förbindelser underlättas måste därför alltid vägas in när&lt;br&gt;viseringsansökningar prövas. Regeringen vill i detta sammanhang erinra om&lt;br&gt;att det enligt instruktionen (1988:429) för Statens invandrarverk ankommer&lt;br&gt;på verkets styrelse att besluta bl.a. om riktlinjer för Invandrarverkets beslut i&lt;br&gt;ärenden om visering. I verkets styrelse ingår representanter för fem av&lt;br&gt;riksdagspartierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar också att påpekas i detta sammanhang att resor för&lt;br&gt;tredjelandsmedborgare som är bosatta i någon av EES-staterna kommer att&lt;br&gt;underlättas. Enligt ett utkast till direktiv som nu diskuteras inom EU skall&lt;br&gt;tredjelandsmedborgare som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i&lt;br&gt;ett land ha rätt att fritt resa in i ett annat land inom EES och uppehålla sig&lt;br&gt;där i tre månader utan krav på visering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministerrådet beslutade (EGT L 327) år 1994 en gemensam åtgärd med&lt;br&gt;innebörd att utländska skolelever under 18 år som är bosatta men inte&lt;br&gt;medborgare i ett land som ingår i EES är undantagna från kravet på visering&lt;br&gt;under vissa förutsättningar. Beslutet att låta sådana skolelever beviljas denna&lt;br&gt;resemöjlighet skall enligt dess motivering även ses som ett uttryck för den&lt;br&gt;politik medlemsstaterna för i syfte att förbättra integreringen av medborgare&lt;br&gt;från tredje land. Den gemensamma åtgärden har medfört att bestämmelserna&lt;br&gt;i 2 kap. 1 a § UtlF (SFS 1995:1092) införts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta släktbesök har utredningen föreslagit att visering skall&lt;br&gt;kunna meddelas för såväl längre tid än tre månader som för upprepade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tremånadersbesök. Möjlighet att när särskilda skäl föreligger bevilja visering&lt;br&gt;för längre tid än tre månader, dock högst ett år, har som nämnts redan införts&lt;br&gt;genom ändring i 2 kap. 6 § UtlF. Särskilt skäl kan exempelvis vara att det&lt;br&gt;rör sig om nära släktingar som önskar vistas här för släktbesök längre tid än&lt;br&gt;tre månader. Det kan också vara fråga om t.ex. affarsbesök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visering överstigande tre månader betraktas i Schengenavtalets tillämp-&lt;br&gt;ningskonvention som ett nationellt uppehållstillstånd. Visering som avser&lt;br&gt;sådan längre giltighetstid är begränsad till avtalspartens område, s.k.&lt;br&gt;nationell visering, och får meddelas upp till fem år. Ändringen i 2 kap. 6 §&lt;br&gt;UtlF strider således inte mot Schengenavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan möjlighet införts att när särskilda skäl föreligger bevilja visering&lt;br&gt;för upp till ett års vistelse, bedömer regeringen att det inte finns något behov&lt;br&gt;av att, som utredningen föreslagit, kunna bevilja visering för upprepade tre-&lt;br&gt;månadersbesök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanser har inte haft något att invända mot utredningens&lt;br&gt;förslag att avskaffa de inresekort som viseringspliktiga skall lämna vid&lt;br&gt;inresan. Rikspolisstyrelsen anser emellertid att de bör finnas kvar. Korten&lt;br&gt;hanteras i dag helt av polisen. Om korten behövs av kontrollskäl är närmast&lt;br&gt;en polisiär fråga. Den nordiska passkontrollöverenskommelsen förutsätter&lt;br&gt;vidare att inresekort lämnas. Det är också i andra länder normalt så att alla&lt;br&gt;viseringspliktiga måste lämna inresekort vid inresan. Inresekorten bör därför&lt;br&gt;inte avskaffas för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag att polisen i samband med inresan skall utreda om&lt;br&gt;grunderna för en utfärdad visering fortfarande gäller har inte tillstyrkts av&lt;br&gt;någon remissinstans. Rikspolisstyrelsen och Statens invandrarverk har&lt;br&gt;visserligen inga principiella invändningar men anser att förslaget först måste&lt;br&gt;utredas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att principiella invändningar kan riktas mot att polisen i&lt;br&gt;samband med inresan skulle kontrollera om grunderna för en utfärdad&lt;br&gt;visering fortfarande gäller. Man bör kunna utgå från att visering utfärdats&lt;br&gt;efter en noggrann prövning. Den som fått visering för inresa och vistelse i&lt;br&gt;Sverige bör vidare själv kunna utgå från att viseringen också gäller under&lt;br&gt;angiven tid. Utredningens förslag i denna del bör därför inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.3.3 Uppehållstillstånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Regeringen far möjlighet att meddela före-&lt;br&gt;skrifter om att tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas i en&lt;br&gt;situation med massflykt när ett mycket stort antal skyddssökande&lt;br&gt;lämnar sitt land. Tillståndet far i normalfallet gälla i högst två år. Om&lt;br&gt;ett program för återvändandet inletts innan dess skall denna tid kunna&lt;br&gt;förlängas med ytterligare högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som beviljas ett sådant tidsbegränsat uppehållstillstånd skall ha&lt;br&gt;rätt att arbeta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om flyktingförklaring och resedokument för den som be-&lt;br&gt;viljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd skall prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter av regeringen om tidsbegränsade uppehållstillstånd&lt;br&gt;skall anmälas till riksdagen genom särskild skrivelse inom tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommitténs förslag stämmer i huvudsak överens med&lt;br&gt;regeringens. Kommittén har dock föreslagit att en ansökan om flykting-&lt;br&gt;förklaring och resedokument inte skall behöva prövas så länge det tids-&lt;br&gt;begränsade uppehållstillståndet gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen har ingen erinran mot&lt;br&gt;kommitténs förslag. Svenska Kommunförbundet tillstyrker förslaget under&lt;br&gt;förutsättning att det står fullkomligt klart att kostnadsansvaret åvilar staten.&lt;br&gt;TCO tillstyrker förslaget men framhåller att det bör användas endast i en&lt;br&gt;massflyktsituation som flykt undan en väpnad konflikt eller ekologisk&lt;br&gt;katastrof. RIB ansluter sig till kommitténs förslag men anser att begreppet&lt;br&gt;massflykt kunde definieras tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser anser att de av kommittén föreslagna tidsgränserna&lt;br&gt;är alltför korta. Kammarrätten i Jönköping anser att möjligheten att förlänga&lt;br&gt;tidsbegränsade uppehållstillstånd bör göras mer flexibel och inte enbart&lt;br&gt;omfatta situationer där ett återvändandeprogram inletts. Kammarrätten pekar&lt;br&gt;på att de flesta västeuropeiska länder tillämpar betydligt längre tidsperioder&lt;br&gt;för tidsbegränsade uppehållstillstånd än vad kommittén föreslår. Statens&lt;br&gt;invandrarverk har också invändningar mot begränsningen av tidsbegränsade&lt;br&gt;uppehållstillstånd till två år och anser att i normalfallet i stället tre år bör&lt;br&gt;gälla. Invandrarverket hänvisar till att det är den tid som gäller i Danmark&lt;br&gt;och Norge. Invandrarverket anser vidare att tidsbegränsade&lt;br&gt;uppehållstillstånd regelmässigt skall användas när sökanden inte kan styrka&lt;br&gt;sin identitet. Malmö kommun tillstyrker att tidsbegränsade uppehållstillstånd&lt;br&gt;ges i situationer med massflykt men finner att en period om två år är för&lt;br&gt;kort. Sveriges Kristna Råd tillstyrker kommitténs förslag med det tillägget&lt;br&gt;att tidsbegränsade uppehållstillstånd bör kunna förlängas med ett år åt&lt;br&gt;gången. Rådet anser vidare att alla under 18 år måste ha rätt till skolgång.&lt;br&gt;Caritas anser likaså att förlängning bör kunna ske med ett år åt gången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra remissinstanser, främst bland ffivilligorganisationema, anser att&lt;br&gt;någon förlängning av tidsbegränsade uppehållstillstånd utöver två år inte bör&lt;br&gt;komma i fråga. Det gäller bl.a Rädda Barnen och Svenska flyktingrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser tar upp frågan om sociala rättigheter för dem som&lt;br&gt;beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd. Kammarrätten i Jönköping anser&lt;br&gt;att det kan diskuteras om den aktuella gruppen bör undantas från sociala&lt;br&gt;rättigheter på det sätt utredningen föreslår men finner dock den föreslagna&lt;br&gt;ordningen godtagbar. Socialstyrelsen anser att det kan ifrågasättas om&lt;br&gt;människor bör leva så lång tid som två år i en form av undantagstillstånd.&lt;br&gt;Om en sådan bestämmelse infors anser Socialstyrelsen det mycket angeläget&lt;br&gt;att ungdomar över 16 år får något meningsfullt att göra som är konstruktivt&lt;br&gt;och utvecklande for dem under tiden i Sverige. Den som beviljas ett&lt;br&gt;tidsbegränsat uppehållstillstånd måste enligt Röda korset ha rätt till&lt;br&gt;familjeåterförening, arbete, utbildning och hälsovård. Rädda Barnen och&lt;br&gt;FARR för fram liknande synpunkter som Röda korset. Rädda Barnen anser&lt;br&gt;att alla under 18 år måste ha samma rättigheter som andra bam i Sverige och&lt;br&gt;FARR framhåller att ungdomar måste ha rätt att gå i gymnasieskola. Caritas&lt;br&gt;framhåller att den som far ett tidsbegränsat uppehållstillstånd skall omfattas&lt;br&gt;av alla sociala rättigheter i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtskilliga remissinstanser vänder sig mot att den individuella prövningen&lt;br&gt;av sökandens asylskäl skulle kunna skjutas upp for den som beviljas ett&lt;br&gt;tidsbegränsat uppehållstillstånd. Utlänningsnämnden ifrågasätter lämplig-&lt;br&gt;heten av att slopa den individuella prövningen ens för en kort tid. En&lt;br&gt;begäran om skydd i Sverige som flykting bör prövas i sin helhet direkt.&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund anser att ett förfarande med tillfälliga&lt;br&gt;uppehållstillstånd kan strida mot rätten till en individuell prövning, vilket är&lt;br&gt;en viktig princip i en rättsstat och dessutom är reglerat i&lt;br&gt;Europakonventionen. Om utredningens förslag skulle genomföras är det&lt;br&gt;enligt samfundet viktigt att det införs en tidsgräns på högst två år då det&lt;br&gt;tidsbegränsade tillståndet skall övergå till permanent uppehållstillstånd.&lt;br&gt;Röda korset framhåller att tidsbegränsat uppehållstillstånd bör få meddelas&lt;br&gt;endast i en massflyktsituation där skyddsbehovet bedöms komma att bestå&lt;br&gt;endast under en begränsad tid. Röda korset anser vidare, liksom Rädda&lt;br&gt;Barnen, FARR och/fmnesfy att individuella asylskäl alltid måste prövas och&lt;br&gt;att denna prövning inte kan skjutas upp. Svenska flyktingrådet anser att det&lt;br&gt;skulle vara ett brott mot Genéve-konventionen att inte pröva en asylansökan,&lt;br&gt;oavsett UNHCR:s inställning till denna fråga. Juridiska fakulteten vid Lunds&lt;br&gt;universitet anser likaså att det strider mot Genéve-konventionen att skjuta&lt;br&gt;upp prövningen av en ansökan om flyktingförklaring och resedokument.&lt;br&gt;Fakulteten framhåller vidare att ett ambivalent ställningstagande från&lt;br&gt;UNHCR inte ändrar den rättsliga situationen. UNHCR är berättigat att&lt;br&gt;övervaka efterlevnaden av konventionen men inte att tolka den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNHCR anser att i en massflyktsituation ett minimiåtagande måste vara&lt;br&gt;att bereda ett tillfälligt skydd. UNHCR anser vidare att bedömningen av om&lt;br&gt;det är fråga om en massflyktsituation bör grundas på förhållandena i&lt;br&gt;ursprungslandet och inte på hur många som kommer till Sverige. UNHCR&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anser det viktigt att de som far ett tidsbegränsat uppehållstillstånd tillförsäk- Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;ras vissa rättigheter, exempelvis rätt att arbeta och rätt till familjeåter-&lt;br&gt;förening. Möjligheterna bör också övervägas att bevilja resedokument och&lt;br&gt;ge rätt till skolgång utöver grundskola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: 1 likhet med kommittén bedömer&lt;br&gt;regeringen att permanent uppehållstillstånd liksom hittills bör meddelas&lt;br&gt;redan från början i normalfallet. De skäl som anfördes när nu gällande&lt;br&gt;ordning infördes år 1985 och som redovisats i avsnittet om gällande rätt är&lt;br&gt;alltjämt giltiga. Som anförts där har Invandrarverket alltid frihet att välja att&lt;br&gt;utfärda ett tidsbegränsat uppehållstillstånd även för en utlänning som avser&lt;br&gt;att bosätta sig här. Den ändring som nu föreslås rörande skyddsbehövande i&lt;br&gt;en situation med massflykt innebär därför lika litet som övriga bestämmelser&lt;br&gt;om tidsbegränsat uppehållstillstånd någon fullständig uppräkning av de&lt;br&gt;situationer där det kan vara befogat att meddela ett tidsbegränsat tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar inte Invandrarverkets uppfattning att tidsbegränsade&lt;br&gt;uppehållstillstånd regelmässigt bör meddelas när sökanden inte kan styrka&lt;br&gt;sin identitet. En sådan ordning skulle knappast bidra till att lösa de problem&lt;br&gt;som det innebär att många asylsökande i dag inte tillförlitligen kan styrka&lt;br&gt;sin identitet. Om det sedan uppehållstillstånd beviljats skulle komma fram&lt;br&gt;att utlänningen lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet, är huvudregeln&lt;br&gt;enligt 2 kap. 9 § UtlL att tillståndet skall återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har det vid flera tillfallen inträffat att ett stort antal&lt;br&gt;skyddssökande på grund av krig eller inbördeskrig sett sig tvingade att&lt;br&gt;lämna sitt land. Det har också förekommit att skyddsbehovet i sådana fall&lt;br&gt;kunnat bedömas ha varit av mer tillfällig karaktär. Det har funnits&lt;br&gt;förhoppningar om att situationen i landet inom en överskådlig tid skulle&lt;br&gt;stabiliseras och göra det möjligt för många som flytt att återvända. Det är i&lt;br&gt;sådana situationer av massflykt inte alltid motiverat att bevilja ett permanent&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Sökandens behov av skydd kan tillgodoses genom ett&lt;br&gt;tidsbegränsat uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av redogörelsen för gällande rätt finns från den 1 juli 1994&lt;br&gt;möjlighet att bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för en utlänning som&lt;br&gt;bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här. Av förarbeten (prop.&lt;br&gt;1993/94:94, s. 80 ff) framgår att denna möjlighet är avsedd att tillämpas&lt;br&gt;endast om sökanden inte har rätt till asyl här och under sammanlagt högst ett&lt;br&gt;år. Möjligheten har utnyttjats beträffande en grupp av skyddssökande, näm-&lt;br&gt;ligen personer från Bosnien med kroatiskt medborgarskap som efter ett väg-&lt;br&gt;ledande beslut av regeringen våren 1995 beviljats tidsbegränsade uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens förslag skall tidsbegränsat uppehållstillstånd kunna&lt;br&gt;beviljas även när utlänningen har rätt till asyl här. Utredningen har vidare&lt;br&gt;föreslagit att den nuvarande tiden för tidsbegränsade uppehållstillstånd skall&lt;br&gt;förlängas från ett år till sammanlagt två år i normalfallet. Denna tid skall&lt;br&gt;enligt förslaget kunna förlängas med en eller flera sexmånadersperioder om&lt;br&gt;ett återvändandeprogram inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är genomgående positiva till att tidsbegränsade uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd beviljas i en situation där skyddsbehovet kan bedömas vara&lt;br&gt;mer tillfälligt. Remissopinionen är däremot mycket splittrad när det gäller&lt;br&gt;frågan under hur lång tid som ett sådant tidsbegränsat uppehållstillstånd bör&lt;br&gt;kunna meddelas. Flera myndigheter anser att två år är alltför kort tid. Statens&lt;br&gt;invandrarverk föreslår exempelvis att tiden i normalfallet bör sättas till tre&lt;br&gt;år, vilket är den tid som gäller för motsvarande typ av tillstånd i Danmark&lt;br&gt;och Norge. Flera remissinstanser, främst bland frivilligorganisationema,&lt;br&gt;anser å andra sidan att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd aldrig bör kunna&lt;br&gt;beviljas för längre tid än två år sammanlagt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att den nuvarande tidsgränsen om ett år är&lt;br&gt;alltför kort. Tiden får å andra sidan heller inte bli alltför lång. Ju längre tid&lt;br&gt;en person vistas här, desto starkare anknytning hit kommer han eller hon att&lt;br&gt;få. Det gäller särskilt familjer med bam i skolåldern. Det är inte&lt;br&gt;meningsfullt att sätta upp en tidsgräns som är så lång att majoriteten av dem&lt;br&gt;som fatt tidsbegränsat uppehållstillstånd ändå kommer att beviljas&lt;br&gt;permanent uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner att den av kommittén föreslagna tidsgränsen om två år&lt;br&gt;är väl avvägd för normalfallet. I regel torde det dock inte finnas skäl att&lt;br&gt;redan från början bevilja tillstånd för så lång tid. Tillstånd bör normalt&lt;br&gt;beviljas för sexmånadersperioder. Undantagsvis kan dock förhållandena&lt;br&gt;vara sådana att det är motiverat att bevilja det första tillståndet för en något&lt;br&gt;längre tid, exempelvis ett år. Har ett program för återvändandet inletts bör&lt;br&gt;det vidare finnas möjligheter att förlänga tillståndet utöver tvåårsperioden&lt;br&gt;med ytterligare högst två år. Kommittén har föreslagit att ett tidsbegränsat&lt;br&gt;tillstånd skall kunna förlängas i sexmånadersperioder när ett återvändande-&lt;br&gt;program inletts men har inte föreslagit någon yttersta tidsgräns för sådana&lt;br&gt;förlängningar. Regeringen bedömer emellertid att det är angeläget att det&lt;br&gt;finns en bestämd gräns för under hur lång tid sådana tidsbegränsade uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd skall kunna förlängas. Denna gräns bör sättas till två år så att&lt;br&gt;ett tidsbegränsat uppehållstillstånd aldrig kan beviljas för längre tid än fyra&lt;br&gt;år sammanlagt. Om ett återvändandeprogram inletts vid tvåårsperiodens&lt;br&gt;utgång torde det i regel vara lämpligt att förlänga tillståndet med sex&lt;br&gt;månader första gången. Har återvändande inte kunnat ske inom denna tid&lt;br&gt;bör det vara möjligt att förlänga tillståndet ytterligare sexmånadersperioder.&lt;br&gt;Undantagsvis kan dock förhållandena vara sådana att det framstår som&lt;br&gt;motiverat att redan från början förlänga tillståndet med ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om tidsbegränsat uppehållstillstånd bör beviljas i en viss angiven&lt;br&gt;situation kan innefatta överväganden av grannlaga natur. Det kan&lt;br&gt;exempelvis innefatta såväl utrikespolitiska som säkerhetspolitiska&lt;br&gt;överväganden. En bedömning av om det är fråga om en massflyktsituation&lt;br&gt;torde vidare regelmässigt kräva samråd med andra länder. Beslut om att&lt;br&gt;tillämpa en ordning med tidsbegränsade uppehållstillstånd bör därför endast&lt;br&gt;kunna fattas av regeringen. Ett sådant beslut av regeringen bör anmälas till&lt;br&gt;riksdagen inom tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med kommittén bedömer regeringen att tidsbegränsade uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd bör kunna användas även när utlänningen har rätt till asyl här.&lt;br&gt;Kommittén har föreslagit att en ansökan om flyktingförklaring och rese-&lt;br&gt;dokument i sådana fall inte skulle behöva prövas så länge det tidsbegränsade&lt;br&gt;uppehållstillståndet gäller. Bakom kommitténs förslag på denna punkt ligger&lt;br&gt;farhågor om att en sådan prövning i en massflyktsituation skulle kunna bli&lt;br&gt;alltför betungande för myndigheterna. Flera remissinstanser har emellertid&lt;br&gt;vänt sig mot att den individuella prövningen av sökandens asylskäl på detta&lt;br&gt;sätt skulle kunna skjutas upp. Det gäller inte bara de flesta frivilligorganisa-&lt;br&gt;tionema utan även Utlänningsnämnden, Sveriges advokatsamfund och Juri-&lt;br&gt;diska fakulteten vid Lunds universitet. Regeringen delar uppfattningen att&lt;br&gt;det är tveksamt om det står i överensstämmelse med våra&lt;br&gt;konventionsåtaganden att inte pröva en ansökan om flyktingförklaring och&lt;br&gt;resedokument. En ansökan om flyktingförklaring och resedokument bör&lt;br&gt;därför alltid prövas. Även om en sådan ansökan bifalls kan således i enlighet&lt;br&gt;med vad som ovan anförts ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas. Det&lt;br&gt;finns däremot inte skäl att innan tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas&lt;br&gt;först pröva frågan om flyktingskap i de fall där någon uttrycklig ansökan om&lt;br&gt;flyktingförklaring och resedokument inte gjorts. Med en sådan ordning torde&lt;br&gt;prövningen inte behöva bli alltför resurskrävande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dem som i dag beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd därför att&lt;br&gt;deras behov av skydd kan bedömas vara tillfälligt gäller att de har rätt att&lt;br&gt;arbeta och att barnen har rätt att gå i grundskola. Deras behov av ekonomiskt&lt;br&gt;bistånd tillgodoses enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande&lt;br&gt;m.fl. och inte av socialtjänstlagen (1980:620).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att de som får tidsbegränsat uppehållstillstånd&lt;br&gt;inte skall folkbokföras och inte heller omfattas av lagen om allmän&lt;br&gt;försäkring även om tillstånd beviljas för längre tid än ett år. Kommittén&lt;br&gt;föreslår vidare att behov av ekonomiskt bistånd alltid skall täckas av lagen&lt;br&gt;om mottagande av asylsökande m.fl. och inte av socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera frivilligorganisationer anser att den som beviljas ett tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd skall ha samma sociala rättigheter som alla andra i vårt&lt;br&gt;land. Socialstyrelsen anser att det kan ifrågasättas om människor bör leva så&lt;br&gt;lång tid som två år i en form av undantagstillstånd. Om en sådan ordning&lt;br&gt;skulle införas framhåller Socialstyrelsen i likhet med&lt;br&gt;frivilligorganisationema att det är särskilt angeläget att ungdomar över 16 år&lt;br&gt;kan beredas en meningsfull sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer i likhet med flera remissinstanser att det är&lt;br&gt;angeläget att de som får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i så stor&lt;br&gt;utsträckning som möjligt jämställs med dem som accepterats som&lt;br&gt;invandrare när det tidsbegränsade tillståndet kommer att gälla för en&lt;br&gt;sammanlagd tid överstigande ett år. Självfallet bör de liksom hittills ha rätt&lt;br&gt;att arbeta och barnen bör ha rätt att gå i skola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar i och för sig kommitténs synsätt att det inte är rimligt&lt;br&gt;att de som beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd fullt ut omfattas av&lt;br&gt;alla sociala rättigheter som gäller för dem som är bosatta i landet. Det rör ju&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig här om personer där en utgångspunkt är att de skall lämna landet inom i&lt;br&gt;normalfallet högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om folkbokföring bör ske eller inte och i vilken utsträckning de&lt;br&gt;som får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd skall omfattas av socialförsäk-&lt;br&gt;ringsförmåner är komplicerad. Den bör inte avgöras utan ytterligare bered-&lt;br&gt;ning som innefattar en noggrann genomgång av konsekvenserna i olika fall.&lt;br&gt;När det gäller de ekonomiska förmåner som bör utgå till dem som beviljas&lt;br&gt;ett tidsbegränsat uppehållstillstånd måste också beaktas att konventions-&lt;br&gt;flyktingar enligt flyktingkonventionen skall jämställas med landets egna&lt;br&gt;medborgare i fråga om en lång rad sociala rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 1 § första stycket 2 lagen om mottagande av asylsökande m.fl.&lt;br&gt;framgår att lagen gäller även den som beviljats ett tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL. Någon ändring i lagen om&lt;br&gt;mottagande av asylsökande m.fl. krävs därför inte för att lagen skall gälla&lt;br&gt;den som beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd i enlighet med&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med flera remissinstanser anser regeringen att det är angeläget att&lt;br&gt;ungdomar över 16 år kan beredas en meningsfull sysselsättning. Genom att&lt;br&gt;lagen om mottagande av asylsökande m.fl. blir tillämplig även på dem som&lt;br&gt;beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får emellertid Invandrarverket&lt;br&gt;samma ansvar för att bereda meningsfull sysselsättning som verket har i&lt;br&gt;fråga om asylsökande. Denna skyldighet för verket gäller såväl bam som&lt;br&gt;ungdomar och vuxna. När det gäller ungdomar över 16 år innebär detta bl.a.&lt;br&gt;att staten bör lämna särskild ersättning till kommunerna för gymnasieunder-&lt;br&gt;visning. Någon författningsändring krävs därför inte för att ungdomarna&lt;br&gt;skall kunna gå i gymnasiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.3.4 Avvisning med omedelbar verkställighet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelsen om att beslut om avvisning med&lt;br&gt;omedelbar verkställighet i normalfallet skall meddelas inom tre&lt;br&gt;månader från inresan ändras så att tremånaderstiden i stället skall&lt;br&gt;räknas från tidpunkten för den första ansökan om uppehållstillstånd&lt;br&gt;som görs efter ankomsten till landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommitténs förslag stämmer överens med&lt;br&gt;regeringens. Kommittén har vidare föreslagit att möjligheterna att få&lt;br&gt;rättshjälp genom offentligt biträde skall öka i ärenden rörande avvisning&lt;br&gt;med omedelbar verkställighet. Kommittén har dock inte lagt fram något&lt;br&gt;konkret förslag på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett par remissinstanser har kommenterat&lt;br&gt;kommitténs förslag i denna del. Utlänningsnämnden tillstyrker förslaget.&lt;br&gt;FARR tillstyrker att tremånadersperioden skall räknas från datum för den&lt;br&gt;första ansökan om asyl och inte från ankomstdagen men avstyrker den före-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slagna formuleringen i lagtexten eftersom den enligt FARR skulle kunna&lt;br&gt;medföra att direktawisning skulle bli möjlig vid en förnyad asylansökan&lt;br&gt;efter tillfälligt uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som framgått av redogörelsen for&lt;br&gt;gällande rätt skall beslut om avvisning med förordnande om omedelbar&lt;br&gt;verkställighet i normalfallet meddelas inom tre månader från utlänningens&lt;br&gt;inresa. Som motiv för detta anfördes i prop. 1988/89:96 (s. 199) att starka&lt;br&gt;skäl talar för att den som har vistats i Sverige åtskilliga månader skall fa bli&lt;br&gt;kvar här till dess frågan om rätten till uppehållstillstånd har prövats slutligt.&lt;br&gt;Regeln har emellertid kommit att medföra att åtskilliga asylsökande ger in&lt;br&gt;sin ansökan till polisen strax efter tremånaderstidens utgång. Det kan antas&lt;br&gt;att det inte sällan är fråga om ett medvetet försök att undgå risken for&lt;br&gt;avvisning med omedelbar verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att beslut om avvisning kan verkställas så snabbt som&lt;br&gt;möjligt när det är uppenbart att en ansökan om asyl saknar grund. Att i&lt;br&gt;sådana fall låta utlänningen stanna kvar i landet tills ansökan slutligt prövats&lt;br&gt;medför inte bara onödiga kostnader. Det är i regel också för den enskilde till&lt;br&gt;fördel om beslutet verkställs snabbt. När det gäller bam som kommer hit&lt;br&gt;ensamma kan det dock vara särskilt svårt att avgöra om det är uppenbart att&lt;br&gt;uppehållstillstånd inte skall beviljas. Det måste självklart på ett otvetydigt&lt;br&gt;sätt klarläggas att det inte finns någon grund for uppehållstillstånd innan ett&lt;br&gt;ensamt bam avvisas med omedelbar verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen remissinstans har heller motsatt sig att tremånaderstiden skall&lt;br&gt;räknas från dagen för ingivande av den första ansökan om uppehållstillstånd&lt;br&gt;i stället för från utlänningens ankomst till landet. Regeringen bedömer att&lt;br&gt;det är angeläget att kommitténs förslag genomförs. Regeringen anser heller&lt;br&gt;inte att kommitténs förslag till lagtext kan ge upphov till något missförstånd&lt;br&gt;på sätt som FARR anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Ansvariga myndigheter&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Gällande ordning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk är central utlänningsmyndighet och skall verka för att&lt;br&gt;myndigheternas handläggning av ärenden enligt utlännings- och medborgar-&lt;br&gt;skapslagstiftningen är rättssäker och effektiv. Denna myndighetsöver-&lt;br&gt;gripande uppgift åligger Invandrarverket sedan den 1 januari 1996. Verket&lt;br&gt;beslutar i ärenden rörande ansökningar om viseringar och uppehållstillstånd&lt;br&gt;enligt utlänningslagstiftningen, liksom ansökningar om resedokument,&lt;br&gt;flyktingförklaring och främlingspass enligt samma lagstiftning samt ansök-&lt;br&gt;ningar om medborgarskap enligt lagen (1950:382) om svenskt medborgar-&lt;br&gt;skap. Invandrarverket beslutar också om avvisning och utvisning. Utrikes-&lt;br&gt;departementet far besluta om visering. Utlandsmyndigheterna och andra&lt;br&gt;myndigheter kan bemyndigas att besluta i viseringsärenden. Sveriges&lt;br&gt;exportråds kontor i Taiwan har exempelvis bemyndigats att besluta i&lt;br&gt;viseringsärenden. Polismyndigheterna får meddela nödfallsviseringar och&lt;br&gt;sjömansviseringar samt, efter bemyndigande från Invandrarverket, besluta&lt;br&gt;om uppehållstillstånd som inte avser asyl. Invandrarverkets beslut om&lt;br&gt;resedokument, svenskt medborgarskap samt avvisning och utvisning kan&lt;br&gt;överklagas till Utlänningsnämnden. För närvarande kan beslut om avslag på&lt;br&gt;ansökningar om uppehållstillstånd endast prövas av Utlänningsnämnden om&lt;br&gt;ett avvisnings- eller utvisningsbeslut överklagas. 1 avsnitt 12.5 föreslås att&lt;br&gt;även beslut om avslag på ansökan om uppehållstillstånd skall kunna&lt;br&gt;överklagas. I vissa fali kan en polismyndighet fatta beslut om avvisning av&lt;br&gt;en utlänning som inte är asylsökande. Ett sådant beslut kan överklagas till&lt;br&gt;Invandrarverket. Allmänna domstolar kan i samband med att en utlänning&lt;br&gt;döms för brott förordna om utvisning. Såväl Invandrarverket som&lt;br&gt;Utlänningsnämnden får lämna över ärenden till regeringen för beslut.&lt;br&gt;Regeringen beslutar som enda instans i ärenden enligt lagen (1991:572) om&lt;br&gt;särskild utlänningskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökningar om uppehållstillstånd eller svenskt medborgarskap ges in&lt;br&gt;till en polismyndighet eller utlandsmyndighet. Polismyndigheterna&lt;br&gt;genomför behövliga utredningar i Sverige, medan utlandsmyndigheterna&lt;br&gt;genomför utredningar utanför Sverige. Om en utlänning söker asyl, gör&lt;br&gt;polismyndigheten en grundutredning i direkt anslutning till att ansökningen&lt;br&gt;lämnas, varefter ärendet lämnas över till Invandrarverket för vidare&lt;br&gt;asylutredning. Invandrarverket bedriver på några inreseorter&lt;br&gt;försöksverksamhet med att genomföra grundutredningar. I ärenden rörande&lt;br&gt;uppehållstillstånd där asylskäl inte anförts, överlämnas ärendet efter&lt;br&gt;avslutad utredning till Invandrarverket för beslut, om polismyndigheten inte&lt;br&gt;har bemyndigande att själv fatta beslut i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningslagen (1989:529, UtlL) förutsätter att en utlänning som&lt;br&gt;avvisats eller utvisats självmant lämnar Sverige. Om så inte sker, åligger det&lt;br&gt;polismyndigheten på den ort där utlänningen befinner sig att verkställa&lt;br&gt;beslutet. Kriminalvårdens transporttjänst genomför på polismyndigheternas&lt;br&gt;uppdrag rent praktiskt verkställigheten av avvisnings- eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvisningsbeslutet. Polismyndigheterna verkställer beslut om forvar och&lt;br&gt;driver de lokaler där de förvarstagna vistas. Det förekommer också att&lt;br&gt;förvarstagna vistas i polisarrester, häkten och på kriminalvårdsanstalter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket är ansvarigt för mottagande av asylsökande och beslut&lt;br&gt;om bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.&lt;br&gt;Sådana beslut kan överklagas till länsrätt. Invandrarverket träffar avtal med&lt;br&gt;kommuner om mottagande av flyktingar och vissa andra utlänningar som&lt;br&gt;fått uppehållstillstånd och betalar ersättning för detta. Invandrarverket skall&lt;br&gt;fortlöpande bevaka behovet av åtgärder för att främja invandrares sociala&lt;br&gt;och kulturella situation, uppmärksamma andra berörda myndigheter på&lt;br&gt;sådana behov samt verka för att vidtagna åtgärder samordnas.&lt;br&gt;Invandrarverket har också till uppgift att svara för information till&lt;br&gt;allmänheten i invandrarpolitiska frågor och samhällsinformation till&lt;br&gt;invandrare, såvida ingen annan myndighet har ett sådant ansvar. Verket skall&lt;br&gt;vidare fördela medel till invandrarorganisationer och andra samt vara&lt;br&gt;kontaktorgan för dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om tagande av fingeravtryck finns bl.a. i 5 kap. 5 § UtlL och&lt;br&gt;28 kap. 14 § rättegångsbalken. Rikspolisstyrelsen för efter tillstånd av&lt;br&gt;Datainspektionen särskilda ADB-register över fingeravtryck som har tagits&lt;br&gt;med stöd av de nu nämnda bestämmelserna. Invandrarverket har vid&lt;br&gt;prövning av asylansökningar tillgång till uppgifter i registren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fotografier som tas med stöd av 5 kap. 5 § UtlL tillförs Invandrarverkets&lt;br&gt;dossier rörande den enskilde asylsökanden. Fotografierna registreras för att&lt;br&gt;användas som underlag för de särskilda s.k. SIV-kort som Invandrarverket&lt;br&gt;utfärdar för alla asylsökande. Invandrarverket registrerar fotografierna efter&lt;br&gt;tillstånd av Datainspektionen i en databas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. inre utlänningskontrollen utförs av polismyndigheterna. I 5 kap.&lt;br&gt;6 § UtlL regleras vilken kontroll som får ske av utlänningar inne i landet,&lt;br&gt;den s.k. inre utlänningskontrollen. En utlänning som vistas i Sverige är&lt;br&gt;skyldig att på begäran av en polisman visa upp sitt pass eller andra&lt;br&gt;handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig här.&lt;br&gt;Utlänningar är också skyldiga att på kallelse infinna sig hos Invandrarverket&lt;br&gt;eller en polismyndighet för att lämna uppgifter om sin vistelse här. I&lt;br&gt;lagrummet finns en erinran om att det skall finnas någon särskild anledning&lt;br&gt;att kontrollera en viss utlänning innan bestämmelserna får tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tull- och polismyndigheterna samt Kustbevakningen svarar för&lt;br&gt;kontrollen vid gränserna. Tullmyndigheterna har ansvaret för varukontroll,&lt;br&gt;utom vad gäller trafiken till sjöss där Kustbevakningen har ett självständigt&lt;br&gt;ansvar. Polismyndigheterna ansvarar för personkontrollen. Detta innefattar&lt;br&gt;bl.a. uppgiften att kontrollera de inresandes handlingar, pröva en resandes&lt;br&gt;rätt att resa in i landet och vistas här samt förhindra inresa av personer som&lt;br&gt;har kriminella avsikter eller kan misstänkas ha för avsikt att begå terrorist-&lt;br&gt;handlingar. Någon reguljär kontroll av utresor från Sverige sker för när-&lt;br&gt;varande inte. Efter en ändring av utlänningslagen som trädde i kraft den 1&lt;br&gt;juli 1996 (SFS 1996:410) åläggs tullmyndigheterna och Kustbevakningen&lt;br&gt;att bistå polismyndigheterna vid utlänningskontroll, om detta begärs. Kust-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bevakningen har även ett självständigt ansvar för utlänningskontrollen till&lt;br&gt;sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konvention avses komma att reglera hur kontrollen vid EU:s yttre&lt;br&gt;gräns skall genomföras så att kontrollen av de inre gränserna inom EU kan&lt;br&gt;slopas. Konventionen är ännu inte färdigförhandlad. Parallellt med EU:s&lt;br&gt;arbete har Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland år&lt;br&gt;1985 slutit det s.k. Schengenavtalet om avskaffande av gränserna mellan&lt;br&gt;berörda stater. Avtalet har hittills undertecknats av tio länder. Sverige deltar&lt;br&gt;från och med maj 1996 som observatör i Schengensamarbetet med sikte på&lt;br&gt;medlemskap. År 1990 undertecknades en konvention om tillämpningen av&lt;br&gt;Schengenavtalet. Denna trädde i kraft i mars 1995 för sju av medlems-&lt;br&gt;länderna och reglerar det praktiska genomförandet av avvecklingen av de&lt;br&gt;inre gränserna. Den innehåller bl.a. bestämmelser om avskaffandet av alla&lt;br&gt;personkontroller vid gränserna mellan länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är anslutet till den nordiska passkontrollöverenskommelsen (SÖ&lt;br&gt;1958:24) och har därmed förbundit sig att inte ha reguljär passkontroll vid&lt;br&gt;gränserna mot övriga nordiska länder eller avseende resenärer som anländer&lt;br&gt;direkt från dessa länder. Detta gäller såväl vid landgränser som i hamnar och&lt;br&gt;på flygplatser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Ny ansvarsfördelning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Utredning och prövning av utlännings-&lt;br&gt;ärenden bör handläggas av utlänningsmyndighetema Invandrarverket&lt;br&gt;och Utlänningsnämnden. Ansvaret för att utreda ärenden om uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd bör därför föras över från Polisen till Invandrarverket.&lt;br&gt;Likaså bör ansvaret för förvar och registrering av fingeravtryck, som&lt;br&gt;tas med stöd av utlänningslagen, föras över från Polisen till&lt;br&gt;Invandrarverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Frågor som sammanhänger med&lt;br&gt;utlänningars rätt att vistas i Sverige har av en rad skäl kommit att&lt;br&gt;handläggas av Polisen även om beslut i ärendena fattats av andra&lt;br&gt;myndigheter. Eftersom polismyndigheterna sköter passkontrollen är Polisen&lt;br&gt;den första svenska myndighet som en utlänning kommer i kontakt med vid&lt;br&gt;ankomsten till Sverige för att söka asyl. För att handlägga ansökningar om&lt;br&gt;uppehållstillstånd som lämnas inne i landet har det också varit naturligt att&lt;br&gt;använda Polisens resurser för att utreda skälen för ansökan. Anledningen är&lt;br&gt;att Polisen har särskild kompetens när det gäller förhörsteknik och värdering&lt;br&gt;av trovärdighet. Av betydelse är också att Polisen finns representerad i hela&lt;br&gt;landet. I frågor som rör den inre utlänningskontrollen och verkställigheter av&lt;br&gt;avvisnings- eller utvisningsbeslut tillkommer också den omständliggheten&lt;br&gt;att polispersonal har rätt att tillgripa tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvaliteten i det arbete som Polisen utför i utlänningsärenden är genom- Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;gående god. Det gäller särskilt i de fall speciell personal avdelats för att&lt;br&gt;arbeta med dessa uppgifter. Den ökande internationaliseringen med snabba&lt;br&gt;och effektiva kommunikationer ställer nya krav på kunskaper och&lt;br&gt;kompetens hos dem som handlägger framförallt asylärenden. Det är viktigt&lt;br&gt;att den som möter en asylsökande har goda kunskaper om politiska&lt;br&gt;förhållanden i det område som den asylsökande kommer från. Sådana&lt;br&gt;kunskaper finns av naturliga skäl lättare tillgängliga på den centrala&lt;br&gt;utlänningsmyndigheten än på ett stort antal polismyndigheter. Det är också&lt;br&gt;av vikt att den personal som arbetar med utlänningsärenden har tillräcklig&lt;br&gt;erfarenhet av denna ärendetyp och de speciella problem som&lt;br&gt;handläggningen ofta rymmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan även lägga en mer principiell syn på vilka myndigheter som bör&lt;br&gt;ansvara för tillämpningen av utlänningslagen. Under senare år har stats-&lt;br&gt;makterna strävat efter en renodling av myndigheternas ansvarsområden och&lt;br&gt;en koncentration på det som uppfattas som respektive myndighets kärnverk-&lt;br&gt;samhet. Detta medför behov av att definiera varje myndighets verksamhets-&lt;br&gt;idé och att fastställa avgränsningen till andra myndigheters ansvarsområden.&lt;br&gt;Frågan om vilken myndighet som organisatoriskt skall svara för en&lt;br&gt;verksamhet kan ses i förhållande till såväl sakinnehållet i verksamheten som&lt;br&gt;myndighetens totala roll i samhället. Sett i ett sådant perspektiv är Polisens&lt;br&gt;huvudroll att upprätthålla ordning och säkerhet i samhället. Att utreda&lt;br&gt;utlänningars skäl för uppehållstillstånd kan då ses som en främmande&lt;br&gt;verksamhet. Oavsett om den sökande vill vistas i Sverige därför att han eller&lt;br&gt;hon anser sig vara utsatt för förföljelse i sitt hemland eller vill leva&lt;br&gt;tillsammans med en anhörig, har detta föga med Polisens huvuduppdrag att&lt;br&gt;skaffa. Det kan snarast av utlänningen uppfattas som ett tecken på misstro&lt;br&gt;från det svenska samhällets sida att frågan om rätten att vistas här till&lt;br&gt;väsentliga delar handläggs av en myndighet som i övrigt i hög grad sysslar&lt;br&gt;med brottsbekämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är således främst principiella skäl som leder till att Polisens roll bör&lt;br&gt;minska i frågor som berör tillämpningen av utlänningslagen. En sådan&lt;br&gt;utveckling inleddes redan år 1992 när ansvaret för de s.k. asylutredningama&lt;br&gt;flyttades över från polismyndigheterna till Invandrarverket.&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen och Invandrarverket har på uppdrag av regeringen&lt;br&gt;nyligen utrett förutsättningarna för och konsekvenserna av att flytta över&lt;br&gt;ytterligare arbetsuppgifter till Invandrarverket. Verket har i utredningen&lt;br&gt;visat att detta kan genomföras med i stort samma service till allmänheten&lt;br&gt;och på sikt till lägre kostnader. Enligt regeringens mening finns det&lt;br&gt;anledning att fortsätta utvecklingen och föra över ytterligare uppgifter till&lt;br&gt;Invandrarverket. Sådana förändringar berör bl.a. civilanställd personal vid&lt;br&gt;polismyndigheterna. De arbetsrättsliga reglerna ger möjlighet för viss&lt;br&gt;personal att följa med verksamheten till Invandrarverket. De kan därvid&lt;br&gt;bidra till att kompetens överförs mellan myndigheterna. Av följande avsnitt&lt;br&gt;framgår regeringens närmare bedömning beträffande de olika&lt;br&gt;arbetsuppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter genomförande av de här beskrivna ändringarna skulle tre större&lt;br&gt;verksamhetsuppgifter inom utlänningsrättens område ligga kvar på Polisen,&lt;br&gt;nämligen verkställigheter av avvisnings- och utvisningsbeslut samt den yttre&lt;br&gt;och den inre utlänningskontrollen. Verkställighetsutredningen har föreslagit&lt;br&gt;att ansvaret för verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut förs över&lt;br&gt;från polismyndigheterna till Invandrarverket samt att Kriminalvårdens&lt;br&gt;transporttjänst organisatoriskt flyttas till Invandrarverket i den del som avser&lt;br&gt;utrikestransporter. Dessa frågor måste emellertid enligt regeringens mening&lt;br&gt;utredas ytterligare, dels beträffande möjligheterna för Invandrarverkets&lt;br&gt;personal att här använda tvångsmedel, dels i fråga om sambandet med den&lt;br&gt;inre utlänningskontrollen. Frågor om ansvarsfördelning och metoder för den&lt;br&gt;inre utlänningskontrollen bör samtidigt utredas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 Förhållningssätt och myndighetskultur&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Invandrarverket och Utlänningsnämnden&lt;br&gt;bör i förhållande till asylsökande och andra som söker uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd i Sverige visa respekt för individen och dennes förmåga att ta&lt;br&gt;ansvar för sig själv och sin familj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Många faktorer bestämmer en&lt;br&gt;organisations inre kultur och personalens förhållningssätt. Till de viktigaste&lt;br&gt;av dessa faktorer hör verksamhetens mål, systemet för att styra och följa upp&lt;br&gt;verksamheten samt personalens kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de förändringar av ansvarsfördelningen mellan myndigheterna,&lt;br&gt;som redovisas i denna proposition, kommer Invandrarverket att i vissa delar&lt;br&gt;fa helt nya arbetsområden. Invandrarverket kommer också i övrigt att genom&lt;br&gt;den utveckling som redan inletts ändra karaktär från att vid sin tillkomst år&lt;br&gt;1969 ha varit en myndighet med ett fåtal klart specificerade verksamhets-&lt;br&gt;områden, nämligen prövning av ärenden om uppehållstillstånd och med-&lt;br&gt;borgarskap samt främjande av invandrares integration, till en organisation&lt;br&gt;med en lång rad uppgifter inom utlänningsrättens område. Utlännings-&lt;br&gt;nämndens arbetsområde, överprövning av Invandrarverkets beslut, kommer&lt;br&gt;däremot att kvarstå utan ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en naturlig följd av internationaliseringen att människor rör sig&lt;br&gt;över nationsgränserna. De myndighetsbeslut detta för med sig måste&lt;br&gt;generellt fattas efter kort handläggning för att rörligheten över gränserna&lt;br&gt;skall kunna ske så obehindrat som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket har som ett övergripande mål att upprätthålla den&lt;br&gt;reglerade invandringen. Ett lika viktigt mål är att ge den enskilde&lt;br&gt;utlänningen möjlighet att få uppehållstillstånd och visering i enlighet med&lt;br&gt;lagstiftningen. Statens intresse av att reglera invandringen måste hävdas&lt;br&gt;parallellt med att den enskildes rättigheter tillvaratas och utlänningsärenden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;administreras så att ett växande internationellt utbyte underlättas. Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;Invandrarverket har på så sätt ett sammansatt uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av grundläggande betydelse att bestämmelserna som reglerar&lt;br&gt;utlänningars rätt att vistas i Sverige tillämpas på ett rättssäkert sätt. Samma&lt;br&gt;krav måste naturligtvis ställas här som vid annan lagtillämpning. Regeringen&lt;br&gt;föreslår i budgetpropositionen för år 1997 (1996/97:1) att av. de&lt;br&gt;övergripande målen för Invandrarverket och Utlänningsnämnden bör framgå&lt;br&gt;att ärenden skall handläggas rättssäkert och snabbat. Dessutom är humanitet&lt;br&gt;grunden för att verksamheten skall kunna bedrivas med respekt för&lt;br&gt;individen. Individen bör sättas i centrum utan att man bortser från statens&lt;br&gt;intresse att upprätthålla den reglerade invandringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det främsta instrumentet för att styra en organisation är att vid sidan om&lt;br&gt;regelsystemet ange de resultat organisationen förväntas nå samt, inte minst&lt;br&gt;viktigt, att följa upp i vilken grad målen nås. Styrningen av Invandrarverket&lt;br&gt;och Utlänningsnämnden har hittills i hög grad inriktats mot att göra&lt;br&gt;handläggningstidema så korta som möjligt. Samtidigt pågår också ett arbete&lt;br&gt;inom myndigheterna för att ange och följa upp kvalitetskrav. Regeringen har&lt;br&gt;för avsikt att i skilda sammanhang verka för att myndigheternas&lt;br&gt;förhållningssätt mot den enskilde individen uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket och Utlänningsnämnden måste naturligtvis som alla&lt;br&gt;andra myndigheter i hög grad lita till expertutlåtanden och intyg från&lt;br&gt;sakkunniga utanför myndigheterna när särskilda förhållanden som ligger&lt;br&gt;utanför myndighetens omedelbara kompetens berörs. Invandrarverket och&lt;br&gt;Utlänningsnämnden har tillgång till förtroendeläkare som kan bedöma&lt;br&gt;medicinska utlåtanden som tillförs utlänningsärenden. Det ligger i sakens&lt;br&gt;natur att en sådan granskning av andra experters arbete är grannlaga.&lt;br&gt;Bamkommittén har pekat på vikten av att ett förtroendefullt förhållande&lt;br&gt;upprättas mellan dem som ger expertutlåtanden i utlänningsärenden och&lt;br&gt;myndigheterna. Regeringen understryker i avsnitt 14.4 värdet av sådana&lt;br&gt;initiativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om Invandrarverket och Utlänningsnämnden ofta måste förlita sig&lt;br&gt;på extern expertis måste tillräcklig kompetens emellertid firmas hos den&lt;br&gt;egna personalen inom områden utanför det rent utlänningsrättsliga.&lt;br&gt;Framförallt Invandrarverket, som har det vidaste uppdraget av de berörda&lt;br&gt;myndigheterna, har gjort stora ansträngningar för att knyta personal med&lt;br&gt;bred kompetens till sig. Likaså har program genomförts för att bredda den&lt;br&gt;redan anställda personalens erfarenheter. De nya uppgifter som tillförs&lt;br&gt;verket ställer nya krav på personal och organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.4 Asylärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Asylansökningar bör lämnas direkt till In-&lt;br&gt;vandrarverket oavsett om ansökan sker vid gränsen eller inne i landet.&lt;br&gt;Invandrarverket bör ta över ansvaret från Polisen for de s.k. grund-&lt;br&gt;utredningar som görs i direkt anslutning till att asylansökan lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighetsutredningens förslag stämmer överens med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks i huvudsak av de remissinstanser&lt;br&gt;som yttrat sig i denna del. Justitiekanslern ser det som svårt att förutse om&lt;br&gt;Polisens arbetskultur kan överföras till Invandrarverket. Kammarrätten i&lt;br&gt;Jönköping instämmer i förslaget. Kustbevakningen tillstyrker att Invandrar-&lt;br&gt;verket flyttar närmare gränsen samtidigt som man varnar för att göra&lt;br&gt;Invandrarverket till ännu en gränsbevakningsmyndighet. Lösningen bör i&lt;br&gt;stället vara samverkan mellan myndigheterna. Rikspolisstyrelsen anser att en&lt;br&gt;myndighet bör ha ansvaret för hela asylprocessen och stödjer därför att&lt;br&gt;asylansökningar görs hos Invandrarverket vars personal bör ges utbildning&lt;br&gt;rörande brottstyper som kan vara aktuella i samband med inresan.&lt;br&gt;Statskontoret kan se vissa fördelar med att Invandrarverket finns närmare&lt;br&gt;gränsen. Förluster görs samtidigt i flexibilitet genom att Polisen har större&lt;br&gt;spridning och volym. En lösning som Statskontoret pekar på är stationering&lt;br&gt;av personal från Invandrarverket vid gränsen utan att huvudmannaskapet i&lt;br&gt;övrigt ändras. Statskontoret pekar på olösta frågor som transporter av&lt;br&gt;utlänningar mellan orter där de söker asyl och Invandrarverkets kontor.&lt;br&gt;Sveriges Advokatsamfund tillstyrker att Invandrarverket övertar Polisens&lt;br&gt;uppgift att ta emot ansökningar om asyl och genomföra grundutredningar.&lt;br&gt;Det är viktigt att detta förenas med att de offentliga biträdena förordnas i ett&lt;br&gt;avsevärt tidigare skede än under nuvarande förhållanden. Samfundet&lt;br&gt;tillstyrker att tyngdpunkten i asylprocessen förläggs till gränsen under&lt;br&gt;förutsättning att ett joursystem med offentliga biträden införs.&lt;br&gt;Invandrarverket tillstyrker förslagen till ny hantering av inresekontrollen&lt;br&gt;och ansökningarna om uppehållstillstånd. Verket tillstyrker förslaget om&lt;br&gt;myndigheternas organisation för att renodla ansvarsfördelningen vid gränsen&lt;br&gt;och upprätthålla verksamheten över hela landet. Invandrarverket pekar på att&lt;br&gt;utredningarna inte berört frågan om Polisen även fortsättningsvis skall&lt;br&gt;kunna besluta om avvisning av icke asylsökande. Verket tillstyrker att&lt;br&gt;regelmässig kontroll omedelbart vid ankomsten genomförs vid de större&lt;br&gt;flygplatserna. Invandrarverket tillstyrker även att asylansökan skall göras&lt;br&gt;vid gränsen eller vid någon av verkets asylenheter och att verket skall&lt;br&gt;genomföra utredningar i anknytnings- och familjeåterföreningsärenden.&lt;br&gt;Invandrarverket föreslår att det utreds om ytterligare polisiära uppgifter i ett&lt;br&gt;senare skede kan föras över till verket. Svenska flyktingrådet anser att de&lt;br&gt;processuella reglerna bör genomgå en totalöversyn. Enligt rådet bör det&lt;br&gt;normala vara att asylansökan görs vid gränskontrollen men att inga frågor då&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställs om asylskälen. Dessa bör utredas av Invandrarverket i en&lt;br&gt;grundutredning. Den asylsökande skall ha rätt att ha sitt biträde närvarande&lt;br&gt;redan då. Grundutredningen bör kunna övergå i en asylutredning om&lt;br&gt;ansökan är välgrundad och kan läggas till grund för ett bifall. Invandrar-&lt;br&gt;verket skall då omedelbart kunna bifalla ansökan. UNHCR ser det som&lt;br&gt;viktigt med hög rättssäkerhet även i samband med inresekontrollen.&lt;br&gt;Utlänningsnämnden anser att en renodling av Polisens och Invandrarverkets&lt;br&gt;ansvarsområden vid inresekontrollen är principiellt tilltalande. Det är viktigt&lt;br&gt;med kunskapsöverföring mellan inblandade myndigheter. Enligt nämnden&lt;br&gt;har Polisen en omfattande erfarenhet av inresekontroller medan sådan&lt;br&gt;erfarenhet torde saknas hos Invandrarverket. Det tar troligen tid att överföra&lt;br&gt;sådan kunskap till verket. Nämnden understryker vikten av att asylansökan&lt;br&gt;sker vid gränsen men tvivlar på att föreslagna åtgärder får denna effekt.&lt;br&gt;Generaltullstyrelsen anser att den föreslagna skyldigheten för tullen att bistå&lt;br&gt;Polisen vid in- och utresekontroll kräver ökad bemanning på vissa orter.&lt;br&gt;Centerpartiet i Stockholms län, Sveriges Kristna Råd och Caritas tillstyrker&lt;br&gt;i huvudsak förslagen men avstyrker att ansökningar om asyl och familjeåter-&lt;br&gt;förening endast skall kunna inges hos Invandrarverket, att förvarslokaler&lt;br&gt;drivs av verket och att Polisen och verket skall kunna uppdra åt varandra att&lt;br&gt;utföra vissa arbetsuppgifter. JUSEK anser att alla delar av asylprocessen bör&lt;br&gt;ligga under samma huvudman med undantag för det direkta användandet av&lt;br&gt;tvångsmedel. I de senare fallen bör Polisen fungera som handräckande&lt;br&gt;myndighet. Enligt Luftfartsverket innebär förslagen om bl.a. gatekontroll att&lt;br&gt;flygplatser med internationell trafik måste byggas om. Svenska Röda korset&lt;br&gt;avstyrker att Invandrarverket skall kunna utföra inresekontroll i Polisens&lt;br&gt;ställe. Socialstyrelsen tillstyrker i huvudsak förslagen och anser det som&lt;br&gt;särskilt positivt att det polisiära inslaget tonas ner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Det är viktigt att personal som&lt;br&gt;arbetar med asylärenden har tillräcklig erfarenhet av denna ärendetyp och de&lt;br&gt;speciella problem som handläggningen av dessa ärenden medför. Den nu-&lt;br&gt;varande organisationsformen där asylansökan kan göras på ett stort antal&lt;br&gt;polisstationer i landet och vid alla passkontrollställen innebär att polis-&lt;br&gt;personalen har goda baskunskaper på området medan de praktiska erfaren-&lt;br&gt;heterna kan variera. Invandrarverkets handläggning av asylärendena är till&lt;br&gt;en del beroende av att de grundutredningar som görs vid ansökningstillfället&lt;br&gt;håller en jämn och god kvalitet. För detta krävs att personal som kan komma&lt;br&gt;att arbeta med asylärenden också har en tillräcklig erfarenhet av sådana&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektiviteten i asylprövningen är beroende av var i processen merparten&lt;br&gt;av tillgängliga resurser placeras. I dag är de resurser som används i asyl-&lt;br&gt;prövningen koncentrerade till utredningsarbetet efter det att ett asylärende&lt;br&gt;lämnats över från Polisen till Invandrarverket för handläggning. Det är till&lt;br&gt;arbetet med de uppföljande fördjupade s.k. asylutredningama som&lt;br&gt;resurserna koncentrerats. De uppgifter som kan inhämtas redan under&lt;br&gt;grundutredningen är emellertid i många fall synnerligen värdefulla för att&lt;br&gt;allsidigt belysa ett asylärende. För den utlänning som skall vistas under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon längre tid i Sverige innan ärendet är avgjort, krävs vidare en social&lt;br&gt;utredning. Denna skall klargöra vilka behov av bistånd som föreligger. En&lt;br&gt;sådan utredning kan med fördel genomföras i samband med&lt;br&gt;grundutredningen. I vissa fall kan grundutredningen omedelbart fortsätta i&lt;br&gt;en asylutredning. Förutsättningarna för att så skall kunna ske är naturligtvis&lt;br&gt;att eventuellt behov av rättshjälp kan tillgodoses. Vid den&lt;br&gt;försöksverksamhet med närvaro på inreseortema som Invandrarverket&lt;br&gt;bedrivit under de senaste åren, har det visat sig att en lokalmässig&lt;br&gt;samordning mellan Invandrarverket och Polisen har underlättat samverkan&lt;br&gt;och erfarenhetsutbyte. Detta har visat sig såväl i enskilda ärenden som i mer&lt;br&gt;övergripande frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utlänning som vid personkontrollen vid gränspassagen uppger sig&lt;br&gt;vilja söka asyl bör hänvisas till Invandrarverket. Samma bör vara&lt;br&gt;förhållandet om en utlänning som vistas inne i landet vill söka asyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet inreseorter är stort och ytterst få av dessa passeras av något större&lt;br&gt;antal asylsökande. De flesta asylsökande reser in via de stora flygplatserna&lt;br&gt;och hamnarna. Det bedöms som tillräckligt att personal från Invandrarverket&lt;br&gt;koncentreras till de större inreseortema. På de platser där Invandrarverket&lt;br&gt;inte reguljärt har personal stationerad kan arbetsuppgifterna lösas antingen&lt;br&gt;genom att personal tillfälligt utlokaliseras eller genom samverkan med andra&lt;br&gt;myndigheter. I de fall en utlänning befinner sig inne i landet och vill söka&lt;br&gt;asyl uppträder liknande problem. Trots att Invandrarverket har en&lt;br&gt;decentraliserad organisation kommer verket inte att kunna vara representerat&lt;br&gt;på mer än ett fåtal platser i landet. I dessa fall måste de asylsökande således&lt;br&gt;kunna hänvisas till närmaste enhet inom Invandrarverket. Även här kan&lt;br&gt;samverkan med andra myndigheter vara betydelsefull.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har för avsikt att närmare reglera ansvarsfördelningen i denna&lt;br&gt;del. Aktuella personalfrågor kommer att behandlas i det sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.5 Uppehållstillstånds- och medborgarskapsärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ansökningar om uppehållstillstånd som&lt;br&gt;görs i Sverige bör lämnas direkt till Invandrarverket som bör ta över&lt;br&gt;ansvaret för utredningarna i denna typ av ärenden. Uppgiften att ta&lt;br&gt;emot och utreda ansökningar om svenskt medborgarskap bör&lt;br&gt;samtidigt föras över till Invandrarverket. Ansökningar som lämnas in i&lt;br&gt;utlandet bör i likhet med tidigare ges in till svensk utlandsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighetsutredningens förslag stämmer överens med regeringens&lt;br&gt;bedömning i den del som avser ansökningar om uppehållstillstånd. Utred-&lt;br&gt;ningen har inte föreslagit någon förändring avseende ärenden rörande&lt;br&gt;svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Eftersom utredningens förslag endast avser ärenden&lt;br&gt;rörande ansökningar om uppehållstillstånd, har remissinstanserna endast&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yttrat sig i denna del. Ytterst fa har yttrat sig i frågan och dessa har varit Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;avvaktande. Rikspolisstyrelsen avstyrker att Invandrarverket övertar&lt;br&gt;ansvaret för anknytningsutredningar bl.a. med hänsyn till att verket finns på&lt;br&gt;fa orter i landet och det därmed kan vara svårt att erbjuda tillräcklig service.&lt;br&gt;Utlänningsnämnden anser att frågan om förändrat ansvar för utredningar om&lt;br&gt;familjeåterförening inte analyserats tillräckligt utan bör utredas ytterligare.&lt;br&gt;Gotlands kommun påminner om de speciella situationer som kan uppkomma&lt;br&gt;på Gotland om närmaste enhet inom Invandrarverket finns på fastlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Grunden för regeringens&lt;br&gt;inställning utgörs av den principiella inställningen att ärenden som rör&lt;br&gt;utlänningars rätt att vistas i Sverige skall handläggas av Invandrarverket och&lt;br&gt;inte av Polisen. Av Invandrarverkets och Rikspolisstyrelsens redovisning av&lt;br&gt;förutsättningarna för och konsekvenserna av att flytta över vissa&lt;br&gt;verksamhetsuppgifter från polismyndigheterna till Invandrarverket framgår&lt;br&gt;att servicenivån mot allmänheten även efter en sådan förändring kan&lt;br&gt;bibehållas på en rimlig nivå. En överföring av utredningsansvaret för&lt;br&gt;ärenden om uppehållstillstånd, som inte avser asyl, till Invandrarverket bör&lt;br&gt;dessutom kunna ge rationaliseringsvinster på sikt. I dag skickas den färdiga&lt;br&gt;utredningen från en polismyndighet till Invandrarverket för beslut. Om&lt;br&gt;ansvaret flyttats över till Invandrarverket bör besluten kunna fattas i direkt&lt;br&gt;anslutning till att utredningen genomförts. Tiden för handläggning av ett&lt;br&gt;ärende bör därigenom bli kortare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om vilken myndighet som skall ta emot och utreda ansökningar&lt;br&gt;om svenskt medborgarskap har inte varit föremål för någon ingående utred-&lt;br&gt;ning. Invandrarverket och Rikspolisstyrelsen har dock i sin redovisning&lt;br&gt;konstaterat att det även i fråga om medborgarskapsärenden går att göra vissa&lt;br&gt;rationaliseringsvinster om utredningsansvaret förs över till Invandrarverket&lt;br&gt;från Polisen. Rationaliseringsvinsterna blir mest påtagliga om de båda&lt;br&gt;ärendekategoriema förs över till Invandrarverket vid samma tidpunkt. Det&lt;br&gt;finns vidare enligt regeringens uppfattning samma principiella skäl att&lt;br&gt;förändra myndighetsansvaret för att utreda och handlägga&lt;br&gt;medborgarskapsärenden som vad gäller ärenden om uppehållstillstånd.&lt;br&gt;Regeringen anser mot denna bakgrund att uppgiften att utreda ärenden om&lt;br&gt;svenskt medborgarskap bör föras över från polismyndigheterna till&lt;br&gt;Invandrarverket samtidigt som utredningsansvaret för ärenden om&lt;br&gt;uppehållstillstånd förs över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har för avsikt att närmare reglera ansvarsfördelningen i denna&lt;br&gt;del. Aktuella personalfrågor kommer att behandlas i det sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.6 Förvar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Invandrarverket bör ta över ansvaret för&lt;br&gt;personer som tas i förvar enligt utlänningslagen samt driften av de&lt;br&gt;lokaler där de förvarstagna vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighetsutredningens förslag stämmer överens med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrkes av flertalet remissinstanser.&lt;br&gt;Centerpartiet i Stockholms län, Sveriges Kristna Råd och Caritas avstyrker&lt;br&gt;att förvarslokaler drivs av Invandrarverket. Justitieombudsmannen och&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen ställer sig bakom förslaget att förvarstagna ut-&lt;br&gt;länningar inte skall placeras i häkteslokaler. Rikspolisstyrelsen har inga&lt;br&gt;invändningar mot att Invandrarverket övertar driften av förvarslokaler om&lt;br&gt;och när frågan belysts grundligare. Statskontoret finner det naturligt att&lt;br&gt;Invandrarverket tar över ansvaret för förvarslokalema. Sveriges Advokat-&lt;br&gt;samfund anser att ett förbud bör införas mot att förvara avvisade i arrester,&lt;br&gt;häkten och kriminalvårdsanstalter. Invandrarverket tillstyrker att särskilda&lt;br&gt;lokaler inrättas som förvarslokaler. Verksamhetsansvaret för&lt;br&gt;förvarslokalema bör knytas till verkställighetsansvaret. Frågan om&lt;br&gt;tvångsanvändning bör bli en fråga för berörda myndigheter. UNHCR&lt;br&gt;tillstyrker att särskilda förvarslokaler inrättas. Utlänningsnämnden ansluter&lt;br&gt;sig till förslaget som innebär en tydlig markering av skillnaden mellan häkte&lt;br&gt;och förvar. Landsorganisationen tillstyrker att ansvaret för förvarslokaler&lt;br&gt;överförs till Invandrarverket. Sveriges Psykologförbund understryker vikten&lt;br&gt;av att förvarslokaler blir vanliga bostäder och att familjer inte splittras.&lt;br&gt;Socialstyrelsen anser det som särskilt positivt att det polisiära inslaget tonas&lt;br&gt;ner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Polismyndigheterna har hittills&lt;br&gt;ansvarat för de utlänningar som tagits i förvar enligt 6 kap. UtlL. Även i&lt;br&gt;denna del är grunden för regeringens inställning det principiella ställnings-&lt;br&gt;tagandet i avsnitt 10.2. Detta innebär att även ansvaret för dem som tas i&lt;br&gt;förvar enligt utlänningslagen bör föras över till Invandrarverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De utlänningar som tas i förvar enligt utlänningslagen bör i princip vistas&lt;br&gt;vid särskilda anläggningar som drivs av Invandrarverket. Bakgrunden till att&lt;br&gt;förvarsinstitutet tillgrips är att myndigheterna vill försäkra sig om att ut-&lt;br&gt;länningen är tillgänglig. Detta ställer naturligtvis särskilda krav på de lokaler&lt;br&gt;där den förvarstagne vistas, liksom på den verksamhet som bedrivs där.&lt;br&gt;Förvarslokalema bör dock utformas på ett sådant sätt att de så långt möjligt&lt;br&gt;överensstämmer med de lokaler som finns på de mottagningscentra som&lt;br&gt;Invandrarverket driver. Denna strävan får inte innebära att man bortser från&lt;br&gt;anledningen till förvarsbeslutet. Avsikten med beslutet är att inskränka den&lt;br&gt;förvarstagnes rörelsefrihet. Förhållandena bör i övrigt så långt möjligt likna&lt;br&gt;dem som finns på ett mottagningscenter. Det är emellertid viktigt att&lt;br&gt;framhålla att det i många avseenden är svårt att jämföra boende på ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vanligt mottagningscenter med vistelse i förvar. Enligt lagen (1994:137) om&lt;br&gt;mottagande av asylsökande m.fl. skall s.k. organiserad verksamhet ordnas&lt;br&gt;för asylsökande. När sådan verksamhet började organiseras på&lt;br&gt;Invandrarverkets förläggningar gav detta till resultat att spänningarna mellan&lt;br&gt;människorna på förläggningarna minskade. Man måste dock vara medveten&lt;br&gt;om att förutsättningarna är annorlunda vid förvarslokalema. Verksamheten&lt;br&gt;måste i ännu högre grad än vid förläggningarna utformas efter individuella&lt;br&gt;förutsättningar. Skillnaden mellan en förvarslokal och ett mottagningscenter&lt;br&gt;bör således i huvudsak vara att de som hålls i förvar åläggs restriktioner för&lt;br&gt;sin rörelsefrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förvarstagen utlänning bör endast i undantagsfall fa vistas i&lt;br&gt;polisarrest, häkte eller kriminalvårdsanstalt. Sådana undantagssituationer&lt;br&gt;kan vara att utlänningen av rent transporttekniska skäl inte omedelbart kan&lt;br&gt;sändas till Invandrarverkets förvarslokaler eller att verkställighet av ett&lt;br&gt;avvisnings- eller utvisningsbeslut är omedelbart förestående. Ett ytterligare&lt;br&gt;skäl kan vara att den förvarstagne uppträder på ett sådant sätt att han eller&lt;br&gt;hon äventyrar sin eller andras personliga säkerhet. Detta kan särskilt vara&lt;br&gt;aktuellt då en utlänning tagits i förvar inför verkställigheten av ett&lt;br&gt;utvisningsbeslut som meddelats i anslutning till en fängelsedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förvarstagen utlänning som behöver sjukhusvård måste naturligtvis få&lt;br&gt;sådan vård. Behövlig bevakning bör då kunna ordnas på lämpligt sätt. I&lt;br&gt;avsnitt 14.3 föreslås att de inskränkningar som f.n. fmns för att placera bam&lt;br&gt;under 16 år i förvar ändras till att gälla alla under 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer att närmare överväga vilka författningsändringar&lt;br&gt;som är nödvändiga för att genomföra förändringen beträffande ansvaret för&lt;br&gt;förvarstagna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.7 Registrering av fingeravtryck&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ansvaret för registrering av fingeravtryck&lt;br&gt;som tagits med stöd av utlänningslagen bör flyttas från Rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen till Invandrarverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighetsutredningens förslag skiljer sig från regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning på så sätt att utredningen förslår att Rikspolisstyrelsen även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis bör vara registermyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast en remissinstans har yttrat sig i denna del.&lt;br&gt;Kustbevakningen, som anser att ett beslut om fingeravtrycksregister bör&lt;br&gt;vänta tills det finns beslut inom EU eller andra internationella organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Avsikten med bestämmelsen om&lt;br&gt;fmgeravtryckstagning i utlänningslagen är att underlätta identifikationen av&lt;br&gt;den som söker asyl här. Detta bör ytterligare understrykas genom att&lt;br&gt;ansvaret för registreringen flyttas från Rikspolisstyrelsen till&lt;br&gt;Invandrarverket. Genom de bedömningar som görs i avsnitt 10.3 om ändrad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvarsfördelning för grundutredningar kominer även den praktiska Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;hanteringen då fingeravtryck tas att skötas av Invandrarverkets personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta talar, liksom de principiella bedömningar som redovisas i avsnitt 10.2,&lt;br&gt;för att också flytta över ansvaret för registerföringen. En sådan förändring&lt;br&gt;bör författningsregleras. Även reglerna i datalagen (1973:289) om inrättande&lt;br&gt;och förande av personregister talar för att en författningsreglering bör&lt;br&gt;komma till stånd. Regeringen har för avsikt att reglera detta i en särskild&lt;br&gt;förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma sekretessregler bör gälla för uppgifterna om fingeravtryck som&lt;br&gt;för andra uppgifter i Invandrarverkets register. Detta innebär att andra&lt;br&gt;myndigheter, inhemska eller utländska och mellanstatliga organisationer far&lt;br&gt;tillgång till dessa uppgifter endast i den mån sekretesslagen (1980:100) så&lt;br&gt;medger. Vid prövningen av. en asylansökan bör Invandrarverket kunna få&lt;br&gt;upplysningar från Polisens fingeravtrycksregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket bör kunna få stöd av Rikspolisstyrelsen med den&lt;br&gt;praktiska hanteringen vid registreringen av fingeravtryck.&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsens personal bör vid utförandet av detta arbete följa&lt;br&gt;Invandrarverkets instruktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Styrning av rättstillämpningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:25&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;11.1 Gällande ordning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regelverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningslagen (1989:529, UtlL) reglerar utlänningars inresa, utresa,&lt;br&gt;vistelse och arbete i Sverige samt rätten att fa asyl här. I lagen anges också&lt;br&gt;under vilka förutsättningar en utlänning kan avvisas eller utvisas ur landet.&lt;br&gt;Regeringen bemyndigas att föreskriva vissa tillämpningsbestämmelser. Hur&lt;br&gt;mottagandet av de asylsökande skall ske regleras i lagen (1994:137) om&lt;br&gt;mottagande av asylsökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas uppgifter och ansvarsfördelningen mellan dem har redo-&lt;br&gt;visats i kapitel 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningslagens bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En närmare redogörelse för regeringsformens (RF) bestämmelser om&lt;br&gt;normgivningsmakten finns i Asylprocessutredningens betänkande (SOU&lt;br&gt;1995:46 s. 31-37). I 8 kap. 7 § RF ges riksdagen en möjlighet att genom be-&lt;br&gt;myndigande i lag ge regeringen kompetens att genom förordning meddela&lt;br&gt;föreskrifter i vissa ämnen som egentligen kräver lagform. Ett av de ämnen&lt;br&gt;för vilka riksdagen kan delegera normgivningsbefogenheter med stöd av den&lt;br&gt;bestämmelsen är &amp;quot;utlänningars vistelse i riket&amp;quot; (p. 2). Denna delegerings-&lt;br&gt;möjlighet har utnyttjats av riksdagen genom ett antal bemyndiganden på&lt;br&gt;utlänningsrättens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utlänningslagen har sålunda regeringen bemyndigats att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;föreskriva undantag från UtlL:s krav på passinnehav (1 kap. 2 § andra&lt;br&gt;stycket),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskriva vilka handlingar som får godtas som pass och i vilka fall&lt;br&gt;svenska myndigheter får utfärda pass för utlänningar (1 kap. 2 § tredje&lt;br&gt;stycket). Den förstnämnda föreskriftsrätten far subdelegeras till Invand-&lt;br&gt;rarverket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;föreskriva undantag från UtlL:s krav på visering (1 kap. 3 § andra&lt;br&gt;stycket),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;föreskriva undantag från UtlL:s krav på uppehållstillstånd och&lt;br&gt;föreskriva krav på uppehållstillstånd redan efter en kortare vistelsetid i&lt;br&gt;Sverige än tre månader (1 kap 4 § andra stycket),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;föreskriva undantag från UtlL:s krav på arbetstillstånd (1 kap. 5 § andra&lt;br&gt;stycket),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall än de som&lt;br&gt;anges i 2 kap. 4 § första stycket UtlL (andra stycket samma paragraf),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;föreskriva att en ansökan om uppehållstillstånd får bifallas även i andra&lt;br&gt;fall än som anges i 2 kap. 5 § andra och tredje styckena UtlL om det&lt;br&gt;följer av en överenskommelse med främmande stat (fjärde stycket&lt;br&gt;samma paragraf),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddela ytterligare föreskrifter om arbetstillstånd (2 kap. 6 § tredje Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;stycket),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;föreskriva rätt för andra myndigheter än Invandrarverket och - i vissa&lt;br&gt;fall - Utrikesdepartementet att meddela beslut om visering, uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd och arbetstillstånd (2 kap. 7 § andra stycket) och ge ett organ&lt;br&gt;knutet till Sveriges exportråd rätt att besluta om visering (tredje stycket&lt;br&gt;samma paragraf). Den förstnämnda föreskriftsrätten far subdelegeras till&lt;br&gt;Invandrarverket,&lt;br&gt;föreskriva att uppehållstillstånd får återkallas för utlänningar som&lt;br&gt;omfattas av EES-avtalet även i andra fall än de som anges i 2 kap. 11 §&lt;br&gt;första stycket UtlL (tredje stycket samma paragraf),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;föreskriva undantag från tillämpningen av den s.k. första asyllands-&lt;br&gt;principen för de fall då utlänningens anknytning till Sverige är av sådan&lt;br&gt;art att han inte bör nekas att få sin ansökan om asyl prövad här (3 kap.&lt;br&gt;4 § tredje stycket),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;meddela föreskrifter om 1. skyldighet att anmäla utlänningars vistelse&lt;br&gt;eller anställning i Sverige och 2. sådana inskränkningar angående ut-&lt;br&gt;länningars rätt att vara anställda i ett visst företag eller i företag av ett&lt;br&gt;visst slag som är nödvändiga med hänsyn till Sveriges säkerhet (12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;dispensera från UtlL:s bestämmelser beträffande diplomatisk personal&lt;br&gt;(12 kap. 2 §),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;meddela föreskrifter om hemsändande av utlänningar som inte är&lt;br&gt;flyktingar och som tagits om hand enligt viss tvångslagstiftning (12&lt;br&gt;kap. 3 § första stycket),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;efter avtal med ett annat land om behandling av fripassagerare&lt;br&gt;föreskriva avvikelser från UtlL:s bestämmelser samt meddela de&lt;br&gt;föreskrifter i övrigt som behövs för tillämpning av avtalet ((12 kap. 3 §&lt;br&gt;andra stycket) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;meddela föreskrifter att gälla i krig, vid krigsfara eller sådana utom-&lt;br&gt;ordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som&lt;br&gt;Sverige har befunnit sig i, i fråga om utlänningars 1. inresa och vistelse&lt;br&gt;i landet, 2. utresa ur landet, 3. rätt att ha anställning eller offentligt för-&lt;br&gt;troendeuppdrag här, 4. avlägsnande från landet samt 5. Omhänder-&lt;br&gt;tagande i anstalt eller förläggning (12 kap. 4 §). Föreskrifter enligt&lt;br&gt;punkterna 4 och 5 skall - i andra fall än då Sverige är i krig - under-&lt;br&gt;ställas riksdagen inom viss tid (12 kap. 5 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandena i utlänningslagen är generellt hållna. De måste dock&lt;br&gt;tolkas mot bakgrund av vad som uttalas i lagens förarbeten. Såvitt gäller det&lt;br&gt;i 2 kap. 4 § andra stycket UtlL intagna bemyndigandet där regeringen ges&lt;br&gt;rätt att föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall än de som&lt;br&gt;anges i bestämmelsens första stycke, dvs. vid anknytningsfall, humanitära&lt;br&gt;skäl och för personer som har sin försörjning ordnad, sägs t.ex. i&lt;br&gt;specialmotiveringen (prop. 1988/89:86 s. 148) att ett redan i lag angivet krav&lt;br&gt;på uppehållstillstånd inte bör medföra att alla fall där uppehållstillstånd får&lt;br&gt;medges behöver tas in i lagen. Regeringen bör enligt propositionen ha&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjlighet att föreskriva att uppehållstillstånd far meddelas också i andra fall. Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;De exempel som anges är uppehållstillstånd för studier eller besök i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantagsklausulens tillämpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantagsklausulen i 3 kap. 4 § andra stycket 2 UtlL som nämnts i avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 är inte utformad som ett normgivningsbemyndigade och i förarbetena till&lt;br&gt;bestämmelsen (prop. 1983/84:144 s. 36) klargörs entydigt att frågan om&lt;br&gt;klausulens tillämpning, såvitt gäller Sveriges mottagningsresurser, bör&lt;br&gt;prövas av regeringen genom att ett ärende överlämnas dit. Vidare&lt;br&gt;understryks vikten av att bestämmelsen tillämpas enhetligt eftersom&lt;br&gt;upprepade förändringar i rätten till invandring skapar betydande&lt;br&gt;rättsosäkerhet. I propositionen betonas också att undantagsklausulen inte bör&lt;br&gt;tillgripas utan tvingande skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klausulen är konstruerad så att regeringen kan fatta beslut om att&lt;br&gt;inskränka asylrätten med hänvisning till att särskilda skäl finns med hänsyn&lt;br&gt;till mottagningsresursema, utan riksdagens hörande. Sådana beslut har&lt;br&gt;fattats vid två tillfällen. Det första tillfället hänför sig till ett principbeslut i&lt;br&gt;november 1976 då undantagsregeln tillämpades beträffande den assyrisk-&lt;br&gt;syrianska gruppen från Turkiet mot bakgrund främst av att det förelåg ett&lt;br&gt;omfattande invandringstryck från den gruppen. Undantagsregelns&lt;br&gt;tillämpning beträffande gruppen upphörde genom ett beslut av regeringen i&lt;br&gt;ett enskilt ärende i juni 1982.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra tillämpningen av regeln härrör från december 1989.&lt;br&gt;Regeringen meddelade därvid prejudicerande beslut i två enskilda ärenden&lt;br&gt;med innebörden att endast den som uppfyllde flyktingkonventionens krav&lt;br&gt;eller hade ett särskilt starkt skyddsbehov fortsättningsvis skulle kunna&lt;br&gt;påräkna asyl i Sverige. Besluten, som i dagligt tal kallas 13&lt;br&gt;decemberbeslutet eller Luciabeslutet, avsåg inte någon viss grupp utan&lt;br&gt;gällde för asylsökande från alla länder. Situationen som framkallade att&lt;br&gt;undantagsklausulen tillämpades torde dock i allt väsentligt ha varit den stora&lt;br&gt;inströmning av Bulgarienturkar som förelåg vid den aktuella tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I besluten anförde regeringen sammanfattningsvis att det stora antalet&lt;br&gt;asylsökande under de senaste månaderna lett till att mottagnings- och utred-&lt;br&gt;ningssystemet nått gränsen för sin förmåga och att Sveriges möjligheter att&lt;br&gt;under överskådlig tid ta emot asylsökande skulle komma att vara ytterligt&lt;br&gt;begränsade. Särskilda skäl ansågs därför föreligga att inte bevilja asyl. Vid&lt;br&gt;konstitutionsutskottets årliga granskning av regeringens handläggning av&lt;br&gt;utlänningsärenden uppmärksammades Luciabeslutet särskilt (bet.&lt;br&gt;1989/90:KU30). Utskottet fann därvid inte anledning att ifrågasätta rege-&lt;br&gt;ringens bedömning att situationen vad gällde flyktingmottagandet var sådan&lt;br&gt;i december 1989 att det förelåg förutsättningar för en tillämpning av be-&lt;br&gt;stämmelsen om särskilda skäl i 3 kap. 4 § andra stycket 2 UtlL (s. 76 bet.).&lt;br&gt;Utskottet anförde vidare att dess granskning visat att en omfattande&lt;br&gt;utredning om Bulgarienturkamas situation i hemlandet låg till grund för&lt;br&gt;Luciabeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny regering tillträdde i oktober 1991.1 regeringsförklaringen uttalades Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;att en ny praxis vad gäller behandlingen av ansökningar om asyl skulle&lt;br&gt;komma att etableras successivt efter genomgång land för land och efter&lt;br&gt;samråd med de nordiska länderna och med EG:s medlemsstater varvid en&lt;br&gt;återgång till prövning enligt normala regler skulle ske. Under åberopande av&lt;br&gt;bl.a. denna passus i regeringsförklaringen överlämnade Invandrarverket i&lt;br&gt;slutet av november 1991 ett urval av ärenden till regeringen för avgörande. I&lt;br&gt;sin skrivelse anförde verket att det i anledning av vad som sades i regerings-&lt;br&gt;förklaringen gått igenom ett antal enskilda asylärenden där sökandena kom&lt;br&gt;från skilda länder eller områden i syfte att skapa förutsättningar för en i&lt;br&gt;görlig mån enhetlig bedömning utifrån de factokriteriema i 3 kap. 1 § 3 UtlL&lt;br&gt;och att ett urval av de sålunda framtagna ärendena lämnades över till&lt;br&gt;regeringen för ställningstagande och avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skärpning av asylrätten som Luciabeslutet medförde upphävdes i&lt;br&gt;slutet av 1991. I ett principbeslut den 19 december angav regeringen att&lt;br&gt;hänsyn såväl till rättssäkerhetsintresset som den faktiska situationen inom&lt;br&gt;mottagnings- och utredningssystemet gjorde att de särskilda skäl som avsågs&lt;br&gt;i regeringens beslut den december 1989 inte längre skulle beaktas. Rege-&lt;br&gt;ringen beviljade därför i ett enskilt ärende asyl till en person som bedömts&lt;br&gt;vara de factoflykting men som inte skulle ha fatt stanna i Sverige med en så&lt;br&gt;snäv tillämpning av UtlL som gällt sedan december 1989. Enligt regeringen&lt;br&gt;var det fortsättningsvis den enskildes skyddsbehov som borde underställas&lt;br&gt;en strikt tillämpning av UtlL:s bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Professor emeritus Håkan Strömberg har i en artikel i Förvaltningsrättslig&lt;br&gt;Tidskrift 1990:1 s. 1 f. redovisat en rad synpunkter rörande formerna för&lt;br&gt;ändring av praxis i utlänningsärenden. I artikeln, som föranleddes av det s.k.&lt;br&gt;Luciabeslutet, granskar Strömberg den juridiska form som regeringen valde&lt;br&gt;för att introducera en skärpt praxis i asylärenden. Han analyserar därvid till&lt;br&gt;att bölja med vad som avses med uttrycket &amp;quot;särskilda skäl&amp;quot; i 3 kap. 4 §&lt;br&gt;andra stycket 2 UtlL och finner att det ligger nära till hands att tolka&lt;br&gt;uttrycket så att det avser enbart skäl hänförliga till det individuella fallet&lt;br&gt;men att förarbetena klart ger vid handen att det också omfattar vissa skäl av&lt;br&gt;generell karaktär, nämligen avsevärda svårigheter att ta emot en invasion av&lt;br&gt;asylsökande. Mot sådana svårigheter skall dock vägas styrkan av den&lt;br&gt;enskildes asylbehov. Strömberg konstaterar att denna konstruktion kan fa till&lt;br&gt;resultat att det som i lagtexten framstår som ett undantag, att asyl kan&lt;br&gt;vägras, temporärt förvandlas till en huvudregel varvid det i stället kommer&lt;br&gt;att krävas särskilda skäl i form av ett starkt skyddsbehov för att asyl skall&lt;br&gt;beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikeln slår Strömberg fast att regeringens ställningstagande gjorts i&lt;br&gt;motiveringen till ett beslut i ett enskilt fall men att det är tydligt att rege-&lt;br&gt;ringens uttalanden haft en vidare syftning, nämligen att fastslå nya principer&lt;br&gt;med generell giltighet som fortsättningsvis skulle följas inte bara av rege-&lt;br&gt;ringen utan också av Invandrarverket. I konstitutionellt hänseende anförde&lt;br&gt;Strömberg att föreskrifterna i 11 kap. 7 § RF visserligen innebär att rege-&lt;br&gt;ringen inte får bestämma hur Invandrarverket skall besluta i ett ärende som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rör myndighetsutövning mot enskild eller tillämpning av lag men att stad-&lt;br&gt;gandet däremot inte hindrar att regeringen styr Invandrarverkets beslutsf-&lt;br&gt;attande genom generella direktiv. Enligt Strömberg måste en sådan direktiv-&lt;br&gt;rätt dock ha rättslig grund eftersom det inom ett område som är lagreglerat&lt;br&gt;inte är tillräckligt med det lydnadsförhållande förvaltningsmyndighet -&lt;br&gt;regering som följer av 11 kap. 6 § RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strömberg fastslår att bestämmelsen i 3 kap. 4 § om &amp;quot;särskilda skäl&amp;quot; för&lt;br&gt;att vägra asyl inte är utformad som ett normgivningsbemyndigande men&lt;br&gt;hävdar att detta inte behöver utesluta att regeringen kan utfärda föreskrifter&lt;br&gt;om en reglering av asylrätten för de aktuella kategorierna mot bakgrund av&lt;br&gt;regeringens rätt att utfärda s.k. verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 §&lt;br&gt;RF. En tänkbar förklaring till att regeringen inte valde föreskriftsmetoden&lt;br&gt;anser Strömberg vara att en reglering i förordningsform inte ansågs tillräck-&lt;br&gt;ligt smidig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strömbergs slutsats i artikeln är att den metod för att skärpa asylförutsätt-&lt;br&gt;ningama som Luciabeslutet innebar inte kan anses fullt tillfredsställande ur&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt. Han poängterar därvid att när nya riktlinjer för&lt;br&gt;praxis införs genom lag eller förordning bringas föreskrifterna till&lt;br&gt;allmänhetens kännedom genom publiceringen och träder i tillämpning först&lt;br&gt;vid en i förväg bestämd tidpunkt vilket innebär att rättstillämpningen redan&lt;br&gt;från böljan blir förutsebar. Om de nya principerna däremot lanseras genom&lt;br&gt;ett beslut i ett enskilt ärende blir, enligt Strömberg, praxisändringen&lt;br&gt;svårförutsebar eller rentav överrumplande och en efterföljande publicitet&lt;br&gt;genom tillkännagivanden i riksdagen och presskommunikéer är inget&lt;br&gt;likvärdigt alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Utlänningslagen - en partiell översyn (SOU 1993:24) in-&lt;br&gt;stämmer den särskilt tillsatte utredaren, förre överdirektören vid Invandrar-&lt;br&gt;verket Per-Erik Nilsson, i allt väsentligt i Strömbergs synpunkter. Han&lt;br&gt;påpekar vidare att den inom förvaltningsrätten fast etablerade principen att&lt;br&gt;ett ärende bedöms utifrån det faktiska och rättsliga läge som råder när&lt;br&gt;beslutet fattas och inte läget när ansökan gjordes, kan ge resultat som kan&lt;br&gt;uppfattas som stötande eller svårbegripliga t.ex. när en restriktivare asyl-&lt;br&gt;praxis introduceras. Enligt utredaren medför en ändrad praxis som förs ut&lt;br&gt;som författning fördelen att det är möjligt att i övergångsbestämmelsens&lt;br&gt;form ge sådana föreskrifter att praxisbytet underlättas för såväl de enskilda&lt;br&gt;asylsökande som de tillämpande myndigheterna. Utredaren instämmer också&lt;br&gt;i Strömbergs uppfattning att regeringen kunnat etablera den praxis som&lt;br&gt;introducerades genom Luciabeslutet genom generellt utformade föreskrifter&lt;br&gt;som meddelats med stöd av 8 kap. 13 § RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlämnande av ärenden till regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan före Utlänningsnämndens tillkomst den 1 januari 1992 fanns det&lt;br&gt;bestämmelser i utlänningslagen om rätt att överlämna ärenden till&lt;br&gt;regeringen. Invandrarverket fick enligt den dåvarande lydelsen av 7 kap. 11&lt;br&gt;§ UtlL överlämna ett ärende för avgörande om verket ansåg att särskilda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skäl motiverade det. Det var framförallt två grupper av ärenden som Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;föranledde överlämnande enligt den ordningen. Den ena gruppen var sådana&lt;br&gt;ärenden som ansågs ha betydelse för rikets säkerhet eller armars för allmän&lt;br&gt;säkerhet. Den andra kännetecknades av att det fanns ett samband mellan det&lt;br&gt;överlämnade ärendet och ett ärende som handlades av regeringen.&lt;br&gt;Sambandet var företrädesvis av familjeanknytningsnatur. Förutom de två&lt;br&gt;nämnda kategorierna förekom det också att Invandrarverket lämnade över&lt;br&gt;ärenden vars utgång kunde bli prejudicerande för andra liknande ärenden&lt;br&gt;samt ärenden som hade utrikespolitisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När Utlänningsnämnden övertog regeringens överprövningsuppgifter&lt;br&gt;enligt utlänningslagstiftningen gjordes bedömningen att särskilt viktiga eller&lt;br&gt;känsliga ärenden alltjämt borde kunna överlämnas till regeringen för pröv-&lt;br&gt;ning. Syftet med denna ordning var att regeringen skulle fa tillfälle att styra&lt;br&gt;praxis. De nya bestämmelserna om överlämnande placerades i 7 kap. 11 §&lt;br&gt;UtlL och innebär bl.a. att Invandrarverket eller Utlänningsnämnden får över-&lt;br&gt;lämna ett ärende till regeringen för avgörande under vissa i lagrummet&lt;br&gt;närmare angivna förutsättningar. Dessa förutsättningar finns uppräknade i&lt;br&gt;fyra punkter i bestämmelsens andra stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första punkten får ett överlämnande ske av sådana ärenden som på&lt;br&gt;grund av familj eanknytning eller av annan liknande orsak har samband med&lt;br&gt;ett ärende som redan prövas av regeringen. Den andra punkten föreskriver&lt;br&gt;att ärenden som bedöms ha betydelse för rikets säkerhet eller annars för&lt;br&gt;allmän säkerhet eller för rikets förhållande till främmande makt eller mellan-&lt;br&gt;folklig organisation far hänskjutas till regeringen. Punkt tre omfattar de fall&lt;br&gt;då det bedöms vara av särskild vikt för ledning av tillämpningen av ut-&lt;br&gt;länningslagen att ärendet prövas av regeringen. Den fjärde punkten öppnar&lt;br&gt;slutligen en möjlighet för myndigheterna att lämna över ett ärende när&lt;br&gt;synnerliga skäl annars talar för regeringens prövning. Den tar sikte på&lt;br&gt;ärenden som är av ett mycket speciellt slag, t.ex. därför att utgången kan&lt;br&gt;förväntas få stor internationell uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överlämnande enligt 7 kap. 11 § UtlL är aldrig obligatoriskt men&lt;br&gt;överlämnande bör enligt bestämmelsernas förarbeten (prop. 1991/92:30 s.&lt;br&gt;45) normalt ske i de fall som reglerna tar sikte på. Motiwis uttalas t.ex. att&lt;br&gt;ärenden i vilka säkerhetsfrågor aktualiseras inte bör prövas av Utlännings-&lt;br&gt;nämnden. Invandrarverket förutsätts överlämna sådana ärenden till rege-&lt;br&gt;ringen om verket inte självt anser sig böra fatta beslutet. I förarbetena anges&lt;br&gt;också att det ter sig naturligast att regeringen avgör ärenden som har särskild&lt;br&gt;utrikespolitisk betydelse. När det gäller familjeanknytningsfallen anges i&lt;br&gt;propositionen (s. 24 f) att det självfallet kan förekomma att ett ärende hos&lt;br&gt;Invandrarverket eller Utlänningsnämnden med hänsyn till föreliggande&lt;br&gt;familj eanknytning eller av annan liknande orsak har samband med ett ärende&lt;br&gt;som är under prövning hos regeringen. I de fallen bör ärendet enligt propo-&lt;br&gt;sitionen kunna hänskjutas till regeringen eftersom inte minst hänsynen till&lt;br&gt;de berörda utlänningarna med styrka talar för att ärendena bör avgöras&lt;br&gt;slutligt i ett sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande ärenden enligt tredje punkten uttalas i propositionen (s. 24) Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;bl.a. att de ärenden som överlämnades av Invandrarverket enligt det gamla&lt;br&gt;systemet ofta rörde sig om fall då en ny grupp av asylsökande började&lt;br&gt;uppträda och omständigheterna påkallade en i princip likartad bedömning av&lt;br&gt;vissa grundläggande förhållanden som kunde beräknas bli åberopade av ett&lt;br&gt;stort antal sökande. Som exempel på sådana ärenden, där regeringen också&lt;br&gt;enligt den nya ordningen borde få tillfälle att avgöra ett eller ett par typ-&lt;br&gt;ärenden, nämns ärenden där en värdering av de politiska förhållandena i ett&lt;br&gt;visst land i praktiken blir av avgörande betydelse för en stor grupp av&lt;br&gt;ärenden. Enligt propositionen kan det också uppkomma principfrågor som&lt;br&gt;inte har anknytning till förhållandena i ett visst främmande land men som&lt;br&gt;ändå kan beräknas återkomma i ett betydande antal ärenden. Som exempel&lt;br&gt;nämns ett ärende som regeringen avgjorde efter överlämnande från&lt;br&gt;Invandrarverket med frågeställningen om det kunde anses vara ett humani-&lt;br&gt;tärt skäl av tillräcklig styrka att den utlänning som sökt uppehållstillstånd&lt;br&gt;var HIV-smittad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen (s. 24) tar också upp exempel på fall som inte bör hän-&lt;br&gt;skjutas till regeringen. Därvid framhålls att ett avlägsnandeärende inte bör&lt;br&gt;överlämnas om utlänningen gjort gällande att han löper risk för tortyr eller&lt;br&gt;omänsklig eller förnedrande behandling och hans påstående inte kan&lt;br&gt;avfärdas som uppenbart ogrundat. Enligt propositionen kan det nämligen&lt;br&gt;tänkas bli bedömt som stridande mot Europakonventionen, om utlänningen i&lt;br&gt;ett sådant fall får sin sak prövad i endast en instans och avgörandet går&lt;br&gt;honom emot. Det påpekas också särskilt att det ytterst sällan torde vara&lt;br&gt;befogat att rena lagtolkningsproblem eller renodlade&lt;br&gt;rättstillämpningsspörmål föranleder att ärenden överlämnas till regeringen.&lt;br&gt;Sådana frågor bör som regel ankomma på Utlänningsnämnden som&lt;br&gt;slutinstans även om frågorna skulle vara svårbedömda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När Invandrarverket har hänskjutit ett ärende till regeringen för&lt;br&gt;avgörande skall regeringen enligt 7 kap 11 § tredje stycket UtlL i vissa fall&lt;br&gt;inhämta yttrande från Utlänningsnämnden. Den grundläggande&lt;br&gt;förutsättningen är att Invandrarverkets beslut hade kunnat överklagas till&lt;br&gt;Utlänningsnämnden. Regeringens skyldighet att infordra yttrande gäller&lt;br&gt;vidare endast när verket överlämnat ärendet därför att regeringens prövning&lt;br&gt;bedöms vara av särskild vikt för ledning av rättstillämpningen eller därför&lt;br&gt;att synnerliga skäl annars talar för regeringens prövning (punkterna tre och&lt;br&gt;fyra i andra stycket). Om hinder möter att infordra ett yttrande därför att&lt;br&gt;ärendet är synnerligen brådskande får regeringen underlåta att höra&lt;br&gt;Utlänningsnämnden. Regeringen har även rätt att överlämna ärenden som&lt;br&gt;hänskjutits till den av Invandrarverket till Utlänningsnämnden för&lt;br&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningslagens överlämnandebestämmelse tillåter slutligen att Invand-&lt;br&gt;rarverket hänskjuter ärenden till Utlänningsnämnden. Möjligheten är dock&lt;br&gt;inskränkt till en enda situation, nämligen i de fall när ärendet på grund av&lt;br&gt;familjeanknytning eller av annan liknande orsak har samband med ett ärende&lt;br&gt;som finns hos nämnden. I propositionen (s. 45) exemplifieras uttrycket&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;annan liknande orsak&amp;quot; med att det kan vara fråga om nära släktingar som Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;rest tillsammans och ansökt om uppehållstillstånd samtidigt men som inte&lt;br&gt;tillhör samma familj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förordningar om uppehållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan alltså med stöd av ett av riksdagen lämnat bemyndigande&lt;br&gt;meddela föreskrifter rörande bl.a. &amp;quot;utlännings vistelse i riket&amp;quot; (8 kap. 7 §&lt;br&gt;första stycket 2 RF). Regeringen har under senare år vid flera tillfällen&lt;br&gt;utnyttjat bemyndigandet i 2 kap. 4 § andra stycket UtlL för att meddela olika&lt;br&gt;föreskrifter i uppehållstillståndssammanhang. Vissa av föreskrifterna har&lt;br&gt;tagits in i utlänningsförordningen medan andra har fatt formen av fristående&lt;br&gt;förordningar. Nedan redogörs för dessa av regeringen med stöd av 2 kap. 4 §&lt;br&gt;UtlL beslutade rättsregler i kronologisk ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 4 § UtlF har regeringen meddelat föreskrifter om uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd för studier. I den bestämmelsen sägs att en utlänning som antagits&lt;br&gt;till förberedande utbildning i svenska vid universitet eller högskola och&lt;br&gt;efterföljande högskoleutbildning skall beviljas uppehållstillstånd för studie-&lt;br&gt;tiden om inte särskilda skäl talar emot det. Detsamma gäller en utlänning&lt;br&gt;som har antagits till grundläggande högskoleutbildning utan att ha behov av&lt;br&gt;att före denna genomgå förberedande utbildning i svenska och en utlänning&lt;br&gt;som är behörig att antas till forskarutbildning. Det krävs vidare att&lt;br&gt;utlänningens försörjning är tryggad genom egna medel, stipendium eller på&lt;br&gt;annat liknande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med verkan från den 1 januari 1992 infördes två förordningar om uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd i vissa utlänningsärenden som vanligen brukar kallas&lt;br&gt;treterminsregeln respektive tidsförordningen (SFS 1991:1998 och 1999).&lt;br&gt;Tidsförordningen innebar att en utlänning som den 1 januari 1992 hade&lt;br&gt;vistats i Sverige i minst arton månader efter det att ansökan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd hade gjorts, men som inte fått sin ansökan slutligt prövad,&lt;br&gt;fick beviljas uppehållstillstånd om inte särskilda skäl talade däremot. Det&lt;br&gt;sistnämnda gällde också för familjer med bam som var sex år eller äldre och&lt;br&gt;som vistats i Sverige i ett år. Treterminsregeln infördes i UtlF (3 kap. 4 a §)&lt;br&gt;och innebar att en familj fick beviljas uppehållstillstånd, om det vid besluts-&lt;br&gt;tillfället fanns ett bam som fullgjort minst tre terminer i svensk skola, för-&lt;br&gt;skola eller liknande sedan ansökan gjordes, förutsatt att särskilda skäl inte&lt;br&gt;talade däremot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsförordningen och treterminsregeln tillkom sedan regeringen i ett&lt;br&gt;enskilt ärende beslutat att en utlännings vistelsetid i Sverige inte längre&lt;br&gt;borde tillmätas särskild vikt vid bedömningen av en asylansökan.&lt;br&gt;Dessförinnan tillämpades en praxis som gav vistelsetiden särskild betydelse&lt;br&gt;och tider överstigande arton månader ansågs tillräckligt för att bevilja&lt;br&gt;uppehållstillstånd om inte särskilda skäl talade mot det. Syftet med&lt;br&gt;tidsförordningen och dess karaktär av övergångsregler var att tillgodose de&lt;br&gt;rättssäkerhetsaspekter och rättvisespörsmål som uppkom genom regeringens&lt;br&gt;beslut i det enskilda ärendet. Treterminsregeln motiverades med att särskild&lt;br&gt;hänsyn även fortsättningsvis måste tas till barnfamiljer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motiven till tidsförordningen och treterminsregeln (regeringens Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;förordningsmotiv 1991:8) utvecklades närmare vilka faktorer som borde&lt;br&gt;beaktas vid bedömningen av om särskilda skäl talade mot bifall till en&lt;br&gt;ansökan om uppehållstillstånd trots att någon av de stipulerade tidsgränserna&lt;br&gt;uppnåtts av sökanden. Vistelsetidens betydelse angavs därvid minska eller&lt;br&gt;helt förlora sin betydelse om asylansökningen var ogrundad. Motsvarande&lt;br&gt;gällde också om utlänningen eller någon familjemedlem handlat på ett sätt&lt;br&gt;som gav anledning att ifrågasätta hans eller hennes beredvillighet att iaktta&lt;br&gt;grundläggande normer i samhället, t.ex. genom att begå brott eller om&lt;br&gt;utlänningen själv medverkat till att vistelsetiden blivit längre än nödvändigt.&lt;br&gt;Ett annat exempel var fall där utlänningens identitet framstod som osäker&lt;br&gt;eller tveksam på grund av utlänningens egna åtgärder. Det angavs också att&lt;br&gt;det beträffande föräldrar var rimligt att ta hänsyn till om den andre föräldern&lt;br&gt;och/eller andra bam i familjen fanns kvar i hemlandet eller i annat land.&lt;br&gt;Beträffande treterminsregeln framhölls slutligen att ett ytterligare skäl för att&lt;br&gt;vägra tillstånd kunde vara att det var uppenbart att barnet på grund av ålder,&lt;br&gt;faktisk närvaro i skola/förskola eller andra omständigheter inte fått den&lt;br&gt;anknytning till Sverige som förutsattes för regelns tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 8 oktober 1992 beslutade regeringen att treterminsregeln skulle&lt;br&gt;upphävas och regeln upphörde att gälla vid utgången av november månad&lt;br&gt;samma år. Övergångsvis föreskrevs dock att regeln fortfarande skulle gälla i&lt;br&gt;fråga om medlemmar i en familj i vilken det fanns bam som vid&lt;br&gt;ikraftträdandet hade fullgjort minst tre terminer i svensk skola, förskola eller&lt;br&gt;liknade efter det att ansökan om uppehållstillstånd gjordes. I motiven till&lt;br&gt;ändringsförordningen (regeringens förordningsmotiv 1992:6) anfördes bl.a.&lt;br&gt;att väntetiderna för asylsökande från andra länder än f.d. Jugoslavien kraftigt&lt;br&gt;förkortats men att regeln som avsågs vara av övergångskaraktär tenderade&lt;br&gt;att bli en huvudregel för personer från f.d. Jugoslavien. Det framhölls också&lt;br&gt;att anledningen till att beslut inte fattats beträffande familjer från f.d.&lt;br&gt;Jugoslavien inte var långsam handläggning utan att läget där hade medfört&lt;br&gt;att verkställighet inte kunnat ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den senaste förordningen med särskilda föreskrifter om hur vistelse-&lt;br&gt;tidsfaktorn skall beaktas i vissa uppehållstillståndsärenden beslutades av&lt;br&gt;regeringen den 14 april 1994. Den innebär att utlänningar som före den 1&lt;br&gt;januari 1993 gjort en ansökan om asyl som inte slutligt prövats far beviljas&lt;br&gt;uppehållstillstånd om ansökan avser bam som den 1 januari 1993 var under&lt;br&gt;18 år eller gäller en familj med bam som vid denna tid var under 18 år. En&lt;br&gt;ytterligare förutsättning är att särskilda skäl inte talar emot att bevilja&lt;br&gt;uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen tillkom mot bakgrund av att det fanns ett stort antal&lt;br&gt;barnfamiljer som vistats i Sverige i närmare ett och ett halvt år eller mer och&lt;br&gt;då det ansågs uppenbart att barnen under den tiden integrerats i det svenska&lt;br&gt;samhället. Anledningen till att väntetiderna blivit så långa berodde i flertalet&lt;br&gt;fall på att ärendena vilat under kortare eller längre perioder i avvaktan på att&lt;br&gt;situationen i hemlandet skulle klarna och inte på otillräckliga resurser hos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövningsmyndighetema. Den största gruppen av asylsökande som omfattas&lt;br&gt;av förordningen kommer från provinsen Kosovo i f.d. Jugoslavien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motiven till förordningen (regeringens förordningsmotiv 1994:1)&lt;br&gt;framhålls att det finns åtskilliga nackdelar med speciella tidsregler men att&lt;br&gt;detta inte far hindra att det av humanitära skäl i vissa situationer ändå&lt;br&gt;framstår som rimligt att använda sig av sådana. Liksom vad gäller&lt;br&gt;tidsförordningen och treterminsregeln utvecklas motiwis i vilka fall&lt;br&gt;särskilda skäl att vägra uppehållstillstånd bör anses föreligga. De skäl som&lt;br&gt;anges överensstämmer i huvudsak med vad som gällt vid tidigare tillfållen.&lt;br&gt;Som ytterligare skäl nämns situationen där någon familjemedlem har verkat&lt;br&gt;för organisationer som gjort sig skyldiga till grova övergrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid regeringssammanträdet den 14 april 1994 fattade regeringen också&lt;br&gt;ett beslut i ett enskilt ärende rörande en barnfamilj från f.d. Jugoslavien.&lt;br&gt;Familjen hade fått sin ansökan om uppehållstillstånd slutligt prövad före&lt;br&gt;tidsreglemas tillkomst och föll därmed inte in under förordningens kriterier.&lt;br&gt;Den hade emellertid lämnat in en s.k. ny ansökan till Invandrarverket som&lt;br&gt;överlämnade ärendet till regeringen för avgörande. Regeringen biföll den&lt;br&gt;nya ansökan med bl.a. den motiveringen att de nya tidsreglema i&lt;br&gt;förordningen fick anses utgöra en ny omständighet. I beslutet bedömde&lt;br&gt;regeringen att de generellt verkande riktlinjer som kommit till uttryck i&lt;br&gt;förordningen aktualiserade bifall till en ny ansökan. Beslutet innebar i&lt;br&gt;praktiken att också barnfamiljer som fått sin sak slutligt prövad men som&lt;br&gt;inte lämnat Sverige kom att omfattas av tidsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett regeringsbeslut i ett enskilt ärende den 5 maj 1994 skedde i&lt;br&gt;praktiken ytterligare en utvidgning av kretsen som omfattades av de nya&lt;br&gt;tidsreglema. I beslutet gavs uppehållstillstånd till en familj från Kosovo som&lt;br&gt;tidigare fått avslag på sin asylansökan och därefter begett sig till Norge men&lt;br&gt;som återvänt och ansökt om asyl på nytt. I beslutet fastslog regeringen bl.a.&lt;br&gt;att förordningen från den 14 april som regel inte kunde tillämpas beträffande&lt;br&gt;personer som lämnat Sverige efter att ha fått ett avslag på en asylansökan.&lt;br&gt;Den ansökan om uppehållstillstånd som lämnats in efter familjens återkomst&lt;br&gt;från Norge bedömdes i processuellt hänseende inte som en s.k. ny ansökan&lt;br&gt;utan som en ordinär ansökan om asyl vilken regeringen biföll på grund av&lt;br&gt;humanitära skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslutet anförde regeringen motiveringsvis att det inte var rimligt att en&lt;br&gt;utlänning som först vistats under en inte oväsentlig tid i Sverige och därefter&lt;br&gt;rest till ett annat nordiskt land och för vilken Sverige hade ett ansvar enligt&lt;br&gt;den nordiska passkontrollöverenskommelsen vid verkställigheten skulle&lt;br&gt;behandlas helt annorlunda än den som hela tiden befunnit sig i Sverige.&lt;br&gt;Även om förordningens tidsregler inte var tillämpliga beträffande familjen&lt;br&gt;borde - enligt regeringen - de riktlinjer som kommit till uttryck i&lt;br&gt;förordningen som regel kunna anses utgöra sådana humanitära skäl som är&lt;br&gt;en förutsättning för bifall till en ansökan om uppehållstillstånd enligt 2 kap.&lt;br&gt;4 § första stycket 2 UtlL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens beslut den 14 april 1994 bedömdes i kompletterings-&lt;br&gt;propositionen (prop. 1993/94:150 bil. 11 s. 3—4) leda till att drygt 20 000&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personer, varav nästan hälften bam, skulle komma att få permanent Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;uppehållstillstånd i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Praxisbildning genom beslut i enskilda ärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få en fullständig uppfattning om praxis i utlänningsärenden måste&lt;br&gt;man i allt väsentligt söka sig till tre källor nämligen beslut från&lt;br&gt;Invandrarverket, Utlänningsnämnden och regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket har en - i förhållande till verkets placering i&lt;br&gt;instanskedjan - viktig praxisbildande roll. Detta hänger samman med att en&lt;br&gt;stor del av de beslut som meddelas av Invandrarverket inte får överklagas.&lt;br&gt;En sådan ordning gäller t.ex. för alla beslut i uppehållstillståndsärenden där&lt;br&gt;beslutet inte är förenat med ett förordnande om att utlänningen skall avvisas&lt;br&gt;eller utvisas. Inom denna kategori av ärenden kan i huvudsak två olika&lt;br&gt;grupper urskiljas. Till den första gruppen räknas beslut som överhuvudtaget&lt;br&gt;inte går att överklaga. Dit hör beslut i ärenden om uppehållstillstånd där&lt;br&gt;ansökan gjorts före inresan. Den andra gruppen består av positiva beslut,&lt;br&gt;dvs. beslut som innebär att utlänningens ansökan om uppehållstillstånd&lt;br&gt;bifalls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller beslut som inte är överklagbara utgör Invandrarverket&lt;br&gt;självklart den främsta källan till praxis. Även när det gäller gruppen&lt;br&gt;&amp;quot;positiva beslut&amp;quot; går det inte att bortse från att en viss praxis torde&lt;br&gt;uppkomma, låt vara att dess räckvidd får anses begränsad till&lt;br&gt;Invandrarverket. Invandrarverkets positiva beslut torde förutom&lt;br&gt;konventionsflyktingar i betydande omfattning gälla personer som får&lt;br&gt;uppehållstillstånd på grund av något s.k. amnestibeslut. Dessutom&lt;br&gt;förekommer att uppehållstillstånd meddelas på rent humanitär grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverkets &amp;quot;interna&amp;quot; praxis berörs närmare i betänkandet Ut-&lt;br&gt;länningslagen - en partiell översyn (SOU 1993:24). Där sägs bl.a. att det&lt;br&gt;kan debatteras om de positiva besluten från verket bör anges som en&lt;br&gt;praxiskälla mot bakgrund av att dessa beslut rimligen borde återge eller&lt;br&gt;utgöra en uppföljning av den praxis som bildats av Utlänningsnämnden eller&lt;br&gt;regeringen. Enligt utredaren visar dock all erfarenhet att en betydelsefull del&lt;br&gt;av en myndighets praxis skapas av myndigheten själv utifrån bl.a. den&lt;br&gt;tolkning som myndigheten gör av författningstext och tidigare avgöranden i&lt;br&gt;såväl formellt som materiellt hänseende. Utredaren konstaterar vidare att ett&lt;br&gt;avgörande från Invandrarverket som bygger på det materialet och som t.ex.&lt;br&gt;innebär bifall till sökandens begäran inte underkastas någon granskning av&lt;br&gt;någon &amp;quot;utomstående&amp;quot; eller av någon annan instans. Frånvaron av överpröv-&lt;br&gt;ning/granskning leder därvid till ett bibehållande eller en förstärkning av&lt;br&gt;den interna praxisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1991 gav Invandrarverket ut en praxisredovisning som i första&lt;br&gt;hand var avsedd att tjäna som vägledning för beslutsfattarna på verket. I&lt;br&gt;praxissamlingen ingick en sammanställning av asylpraxis och redogörelser&lt;br&gt;för tillstånds- och medborgarskapspraxis. Asylpraxisen redovisades i form&lt;br&gt;av referat av ett antal avgöranden i enskilda ärenden medan redovisningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av tillståndspraxisen var hållen i en deskriptiv stil. I inledningen angavs Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;anledningen till detta vara att besluten i tillståndsärendena utomordentligt&lt;br&gt;sällan innehöll någon motivering. Vid praxisredovisningens presentation&lt;br&gt;förutskickades att den skulle ses över med jämna mellanrum. Någon upp-&lt;br&gt;datering har emellertid inte skett sedan juni 1991 vilket förmodligen&lt;br&gt;sammanhänger med Utlänningsnämndens tillkomst. I sammanhanget bör&lt;br&gt;också nämnas att Invandrarverket tidigare sammanställde och distribuerade&lt;br&gt;handböcker till vägledning för handläggare och beslutsfattare. Handboken&lt;br&gt;som behandlade asyl- och tillståndshanteringen (TOM-handbok del 1)&lt;br&gt;innehöll en sammanställning av bl.a. lagbestämmelser, lagförarbeten,&lt;br&gt;konventioner, praxis och beslutsmallar. Handboken meddelade också s.k.&lt;br&gt;TOM-föreskrifter på bl.a. praxisområdet. Dessa föreskrifter innehöll t.ex.&lt;br&gt;närmare anvisningar för handläggningen beträffande vissa&lt;br&gt;asylsökandegrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden, som inrättades den 1 januari 1992, har övertagit&lt;br&gt;regeringens ställning som överinstans i förhållande till Invandrarverket. Den&lt;br&gt;är således högsta instans i utlänningsärenden och dess beslut är vägledande&lt;br&gt;för rättstillämpningen på området. Mot bakgrund av att såväl nämnden som&lt;br&gt;Invandrarverket har möjligheter att överlämna ärenden till regeringen för&lt;br&gt;avgörande har dock även regeringen en praxisbildande funktion. Huvud-&lt;br&gt;ansvaret för praxisbildningen enligt nuvarande ordning måste dock sägas&lt;br&gt;vila på Utlänningsnämnden eftersom det är ett tämligen begränsat antal&lt;br&gt;ärenden som överlämnas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden är beslutför i olika sammansättningar. En ordförande&lt;br&gt;får ensam avgöra bl.a. frågor om inhibition eller förvar. Han eller hon far&lt;br&gt;dessutom avgöra ärenden i sak om prövningen är av enkel beskaffenhet [7 §&lt;br&gt;första stycket förordningen (1991:1817) med instruktion för Utlännings-&lt;br&gt;nämnden]. I övriga fall är Utlänningsnämnden normalt sett beslutsf r med en&lt;br&gt;ordförande och två andra ledamöter (5 § första stycket instruktionen). Om&lt;br&gt;det uppkommer en fråga av principiell betydelse i ett ärende eller en fråga&lt;br&gt;om att ändra nämndens praxis får det beslutas att ärendet skall avgöras av&lt;br&gt;minst två ordförande och minst fyra andra ledamöter. I denna utökade&lt;br&gt;sammansättning skall generaldirektören delta i avgörandet om inte&lt;br&gt;synnerligt hinder möter mot detta (5 § andra stycket instruktionen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Utlänningsnämnden förs löpande praxisdiskussioner mellan de&lt;br&gt;olika ordförandena varje vecka. Praxis vidareförmedias till gruppchefema av&lt;br&gt;ordförandena eller genom att en speciellt praxisansvarig sänder ut avgjorda&lt;br&gt;beslut som är av intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under hösten 1992 började Utlänningsnämnden att sammanställa väg-&lt;br&gt;ledande beslut. Sedan sommaren 1994 publiceras en inbunden praxissamling&lt;br&gt;från Utlänningsnämnden. Avsikten är att den skall ges ut varje år i reviderat&lt;br&gt;skick och att separata häften med aktuella beslut skall ges ut mellan varje&lt;br&gt;utgivning. Praxissamlingen innehåller en sammanställning av ett större antal&lt;br&gt;beslut och består av två delar. En del redovisar rättspraxis, medan den andra&lt;br&gt;behandlar länderpraxis. Besluten är återgivna utan andra ändringar än&lt;br&gt;sådana som motiveras av sekretess eller av redaktionella skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Praxissamlingen består företrädesvis av beslut som fattats av Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;Utlänningsnämnden i nämndsammansättning. Den innehåller också en&lt;br&gt;sammanställning av regeringens praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens möjlighet att styra praxis i utlänningsärenden genom beslut i&lt;br&gt;enskilda ärenden är sedan Utlänningsnämndens tillkomst inskränkt till&lt;br&gt;beslutsfattande i ärenden som överlämnats till regeringen av endera Invand-&lt;br&gt;rarverket eller nämnden. Avsikten är att regeringen skall skapa prejudikat&lt;br&gt;för de lägre instanserna genom sina avgöranden. Enligt rådande svensk&lt;br&gt;rättsuppfattning har prejudikat inte bindande utan endast vägledande verkan.&lt;br&gt;I praktiken följer emellertid lägre myndigheter regelmässigt prejudikaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens praxisstyming genom uttalanden i beslut i ärenden som&lt;br&gt;Invandrarverket eller Utlänningsnämnden har överlämnat skiljer sig i någon&lt;br&gt;mån från den traditionella praxisbildning som äger rum inom t.ex. domstols-&lt;br&gt;väsendet. Inom domstolsväsendet är den prejudikatbildande domstolen&lt;br&gt;också högsta instans och prejudikatet uppkommer vid avgörandet av ett&lt;br&gt;överklagat mål eller ärende. Regeringen däremot prövar endast ärenden som&lt;br&gt;valts ut av utlänningsmyndighetema och i den enda avsikten att styra praxis.&lt;br&gt;Såvitt gäller t.ex. en prövning av om särskilda skäl att vägra asyl enligt 3&lt;br&gt;kap. 4 § andra stycket 2 UtlL skall anses föreligga ger UtlL:s förarbeten&lt;br&gt;klart vid handen att den prövningen endast bör ankomma på regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör dock noteras att Invandrarverket i de beslut som&lt;br&gt;rörde en tillämpning av den skärpta asylpraxis som Luciabeslutet medförde,&lt;br&gt;regelmässigt motiverade sitt ställningstagande enligt följande. &amp;quot;Genom&lt;br&gt;beslut den 13 december 1989 har regeringen slagit fast, att situationen när&lt;br&gt;det gäller möjligheterna att ta emot asylsökande skall beaktas vid&lt;br&gt;bedömningen av om det finns sådana särskilda skäl som avses i 3 kap. 4 §&lt;br&gt;andra stycket 2 p. UtlL. Regeringen har i det nämnda beslutet också uttalat&lt;br&gt;att sådana skäl föreligger. SIV delar den bedömningen. &amp;quot; Motiveringen&lt;br&gt;synes vilja betona att det skulle kunna uppstå ett läge då Invandrarverket&lt;br&gt;skulle kunna göra en annan bedömning av behovet av skärpta asylkriterier&lt;br&gt;än den regeringen gjort. Såsom den aktuella bestämmelsen är utformad torde&lt;br&gt;det inte finnas något formellt hinder för att utlänningsmyndighetema gör en&lt;br&gt;självständig bedömning av frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts publiceras regeringens praxisbildande beslut numera i&lt;br&gt;Utlänningsnämndens praxissamling. Innan denna ordning infördes fanns det&lt;br&gt;ingen praxissamling över regeringens avgöranden som var tillgänglig för&lt;br&gt;allmänheten. Besluten kom oftast till offentlig kännedom genom press-&lt;br&gt;meddelanden från regeringskansliet. Vid beslut som innebär större&lt;br&gt;förändringar är det dessutom vanligt att den ansvariga ministern informerar&lt;br&gt;riksdagen varvid informationen blir en del av riksdagsprotokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Allmänna utgångspunkter för en framtida styrning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den nuvarande instansordningen där In-&lt;br&gt;vandrarverkets beslut får överprövas av Utlänningsnämnden bör be-&lt;br&gt;hållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprocessutredningens bedömning överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte uttalat sig särskilt i&lt;br&gt;denna fråga. Flera remissinstanser bl.a. Göta hovrätt, Kammarrätten i&lt;br&gt;Jönköping och Svenska Flyktingrådet har dock allmänt sett anfört att det&lt;br&gt;finns ett behov att utreda frågan om inrättande av asylnämnder eller&lt;br&gt;asyldomstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen bör ha möjlighet att styra rätts-&lt;br&gt;tillämpningen i utlänningsärenden. Före Utlänningsnämndens inrättande&lt;br&gt;uppnåddes detta syfte genom att regeringen då prövade utlänningsärenden&lt;br&gt;som sista instans. I princip är det en tänkbar lösning att återgå till en sådan&lt;br&gt;ordning. Regeringen anser det emellertid olämpligt att återgå till det tidigare&lt;br&gt;systemet. En sådan lösning strider mot de senaste årens välmotiverade&lt;br&gt;utveckling att avlasta regeringen prövningen av enskilda ärenden. Som&lt;br&gt;Asylprocessutredningen påpekat torde det dessutom vara mycket svårt att på&lt;br&gt;regeringskanslinivå bemästra ett ärendeantal av den omfattning som krisen i&lt;br&gt;f.d. Jugoslavien föranledde. Den nuvarande instansordningskedjan Invand-&lt;br&gt;rarverket - Utlänningsnämnden bör alltså inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De möjligheter till delegering som regeringsformen tillåter på utlännings-&lt;br&gt;området är ganska vittgående. Uttrycket &amp;quot;utlännings vistelse i riket&amp;quot; ger&lt;br&gt;redan genom en ren bokstavstolkning täckning för en förhållandevis om-&lt;br&gt;fattande delegering av föreskriftsrätten vad gäller uppehållstillstånd. Konsti-&lt;br&gt;tutionellt torde det alltså inte finnas några egentliga hinder för att ge rege-&lt;br&gt;ringen en vidsträckt rätt att närmare föreskriva vilka kriterier som bör&lt;br&gt;beaktas vid bedömningen av ärenden om uppehållstillstånd. En avvägning&lt;br&gt;måste göras mellan regeringens behov av att kunna styra myndigheternas&lt;br&gt;tillämpning av utlänningslagens bestämmelser om uppehållstillstånd och&lt;br&gt;riksdagens behov av att ha kontroll över mer ingripande åtgärder på&lt;br&gt;utlänningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna under 1990-talet ger onekligen belägg för att det finns ett&lt;br&gt;större behov för regeringen att kunna styra rättstillämpningen när det gäller&lt;br&gt;uppehållstillstånd än vad som funnits tidigare. Bl.a. den svåra krisen i f.d.&lt;br&gt;Jugoslavien och det därmed sammanhängande stora antalet asylsökande till&lt;br&gt;Sverige illustrerar detta. En kris av den omfattningen föranleder med nöd-&lt;br&gt;vändighet politiska ställningstaganden på i vart fall regeringsnivå i flera&lt;br&gt;hänseenden. Detta bekräftas inte minst av den betydande mängd ärenden&lt;br&gt;som överlämnades från prövningsmyndighetema såvitt gäller asylsökande&lt;br&gt;från olika delar av den sönderfallande förbundsrepubliken. En tillbakablick&lt;br&gt;på de olika åtgärder som företagits med avseende på de asylsökande från f.d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jugoslavien tyder också på ett behov av en tydligare och mer sammanhållen Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;reglering vad gäller förutsättningarna för regeringens agerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alltemellanåt framställs vidare i den allmänna debatten krav på att&lt;br&gt;regeringen på eget initiativ skall ändra beslut som fattats av Invandrarverket&lt;br&gt;och Utlänningsnämnden. Att regeringen skall kunna ändra lagakraftvunna&lt;br&gt;beslut i enskilda ärenden är självfallet grundlagsmässigt uteslutet. Det är&lt;br&gt;likväl inte otänkbart att en tydligare formulerad möjlighet för regeringen att&lt;br&gt;påverka rättstillämpningen kan tillgodose en del av kritiken och placera&lt;br&gt;ansvaret för vissa åtgärder inom det politiska ansvarsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exemplet med de asylsökande från f.d. Jugoslavien visar också att rege-&lt;br&gt;ringen kan behöva agera mycket snabbt. Regeringens möjlighet att snabbt få&lt;br&gt;till stånd lagändringar är emellertid mycket begränsade. Detta visar tydligt&lt;br&gt;på behovet av att regeringen har möjlighet att i vissa fall styra&lt;br&gt;rättstillämpningen i utlänningsärenden. Samtidigt får inte en ny ordning&lt;br&gt;rubba principen om att de centrala delarna av normgivningen skall ligga hos&lt;br&gt;riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utformningen av regeringens styrmedel måste även rättssäkerhets-&lt;br&gt;och rättviseaspekter ges en betydande roll. I detta ligger att systemet måste&lt;br&gt;erbjuda största möjliga förutsebarhet. Förutsebarheten har stor betydelse för&lt;br&gt;såväl enskilda asylsökande som för det svenska samhället. Ett land med&lt;br&gt;klara riktlinjer för vilka som kan få uppehållstillstånd torde nämligen i&lt;br&gt;mindre utsträckning locka till sig kategorier av sökande utan tillräckliga&lt;br&gt;skäl. Detta är viktigt inte minst mot bakgrund av de problem som ett&lt;br&gt;avvisningsbeslut kan innebära för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om behovet av införande av ett tvåpartssystem i asylprocessen&lt;br&gt;och/eller särskilda asyldomstolar eller asylnämnder kräver ytterligare över-&lt;br&gt;väganden och kan alltså inte bli föremål för behandling i detta lagstiftnings-&lt;br&gt;ärende.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.3 Förordningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen skall i större utsträckning styra&lt;br&gt;rättstillämpningen i utlänningsärenden genom förordningar. Förord-&lt;br&gt;ningsmakten avses bl.a. användas för styrning vad gäller&lt;br&gt;tidsbegränsade uppehållstillstånd vid massflykt och förutsättningar för&lt;br&gt;uppehållstillstånd av humanitära skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprocessutredningens och Flyktingpolitiska kommitténs förslag&lt;br&gt;överensstämmer i allt väsentligt med regeringens. Förslaget har anpassats&lt;br&gt;till de bestämmelser om uppehållstillstånd som läggs fram i avsnitt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I princip samtliga remissinstanser som uttalat sig är&lt;br&gt;positiva till att regeringen i första hand styr praxisbildningen i utlännings-&lt;br&gt;ärenden genom att utfärda förordningar. Utlänningsnämnden har framhållit&lt;br&gt;att en förordning och dess motiv utgör betydligt bättre anvisningar för de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpande myndigheterna än beslut i enskilda ärenden eftersom den Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;sistnämnda praxisbildningen alltid medför en risk att omständigheterna i&lt;br&gt;ärendet begränsar beslutets räckvidd. Nämnden har särskilt understrukit att&lt;br&gt;förordningsmetoden ger möjlighet att besluta om övergångsregler vilket är&lt;br&gt;nödvändigt för en rättssäker och rättvis ärendehantering. Liknande syn-&lt;br&gt;punkter har anförts av bl.a. Kustbevakningen, Sveriges kristna råd, Caritas&lt;br&gt;och RIB. UNHCR.S representant i de baltiska och nordiska länderna har&lt;br&gt;anfört att förordningsmetoden kommer att tillåta Invandrarverket och&lt;br&gt;Utlänningsnämnden att koncentrera sig på bestämmandet av flyktingstatus&lt;br&gt;enligt Flyktingkonventionen samt betonat att Utlänningsnämndens ställning&lt;br&gt;i detta hänseende inte bör kunna påverkas av något organ, inte ens&lt;br&gt;regeringen. Svenska Röda korset anser däremot att regeringens behov av&lt;br&gt;praxisstyming även gäller asylärenden. Enligt organisationen kan styrkan av&lt;br&gt;de skäl som accepteras som tillräckliga för flyktingstatus bedömas på olika&lt;br&gt;sätt beroende på vilken myndighet som fattar beslut i ärendet samt hur&lt;br&gt;situationen är vid tiden för beslutsfattandet i det land den asylsökande&lt;br&gt;kommer ifrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har anfört vissa synpunkter av konstitutionell&lt;br&gt;och/eller lagteknisk natur. Riksdagens ombudsmän (JO) har därvid påpekat&lt;br&gt;att förslaget om ökad förordningsmakt för regeringen väcker frågan om&lt;br&gt;ställningstaganden av mer principiell innebörd inte borde underställas riks-&lt;br&gt;dagen. Justitiekanslern (JK) har framhållit att en förordning måste vara klar&lt;br&gt;och uttömmande för att fa önskad effekt samt att det är mindre tillfreds-&lt;br&gt;ställande att behöva lita till eventuella motivuttalanden i samband med&lt;br&gt;förordningens tillkomst. Stockholms tingsrätt har såvitt gäller&lt;br&gt;bemyndigandet att meddela föreskrifter om förutsättningar för&lt;br&gt;uppehållstillstånd av humanitära skäl påpekat att det i SOU 1995:46 (s. 111)&lt;br&gt;sägs att regeringen vid normgivningen måste hålla sig inom de ramar som&lt;br&gt;UtlL och dess förarbeten tillhandahåller. Tingsrätten ifrågasätter mot den&lt;br&gt;bakgrunden, dvs. om avsikten inte är att bemyndigandet skall tillföra lagen&lt;br&gt;något väsentligt nytt, om det finns behov av något bemyndigande utöver det&lt;br&gt;som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;finns&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;intaget&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 13 § första stycket 1 RF. Såvitt gäller förslaget att regeringens&lt;br&gt;föreskriftsrätt inte skall omfatta förutsättningarna för bifall till en s.k. ny&lt;br&gt;ansökan har tingsrätten understrukit att regeringens föreskriftsrätt enligt 8&lt;br&gt;kap. 13 § första stycket 1 RF inte torde kunna inskränkas genom vanlig lag.&lt;br&gt;Svenska flyktingrådet har hävdat att den föreslagna utformningen av&lt;br&gt;bemyndigandet i 3 kap. 8 § första stycket UtlL inte överensstämmer med&lt;br&gt;vad som sägs i motiven, dvs. att möjligheten endast skall utnyttjas i en&lt;br&gt;extraordinär situation då det visar sig nödvändigt att vidta&lt;br&gt;invandringsbegränsande åtgärder. Beträffande Flyktingpolitiska kommitténs&lt;br&gt;förslag att föreskrifter av detta slag skall redovisas till riksdagen inom tre&lt;br&gt;månader har Flyktingrådet anfört dels att tiden förefaller alltför lång, dels att&lt;br&gt;den metoden inte ger riksdagen något inflytande över frågan. Enligt&lt;br&gt;Flyktingrådet bör giltighetstiden för en förordning av detta slag vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsad till exempelvis 3—4 månader, varefter regeringen måste ge in ett Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;lagforslag till riksdagen om behovet av undantagsreglerna finns kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Vid utformningen av ett system som&lt;br&gt;syftar till att vidga regeringens möjligheter att styra rättstillämpningen i&lt;br&gt;utlänningsärenden finns det i allt väsentligt två metoder som är tänkbara.&lt;br&gt;Den ena går ut på att utvidga regeringens möjligheter att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om prövningen av ansökningar om uppehållstillstånd&lt;br&gt;(förordningsmetoden). Den andra är att öka regeringens möjligheter att&lt;br&gt;genom beslut i enskilda ärenden styra rättstillämpningen (ärendemetoden).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tänkbara lösningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de stora fördelarna med förordningsmetoden ligger i dess förutsebar-&lt;br&gt;het. En förordning skall offentliggöras i Svensk författningssamling (SFS)&lt;br&gt;minst en månad innan den träder i kraft. Detta innebär att bl.a. de asyl-&lt;br&gt;sökande och deras ombud/biträden i god tid före ikraftträdandet kan bilda&lt;br&gt;sig en uppfattning om det nya rättsläget och de konsekvenser det kan föra&lt;br&gt;med sig. Det är betydligt svårare för ombuden/biträdena att hålla sig å jour&lt;br&gt;med innehållet i olika regeringsbeslut i överlämnade ärenden eftersom dessa&lt;br&gt;inte offentliggörs på samma sätt. Även handläggare och beslutsfattare på&lt;br&gt;myndigheterna torde i viss utsträckning möta samma svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förordning och dess motiv utgör utan tvekan en betydligt bättre källa&lt;br&gt;för de tillämpande myndigheterna i deras verksamhet än den kombination av&lt;br&gt;beslut, pressmeddelanden och eventuell information till riksdagen som i&lt;br&gt;praktiken delvis kommit att utgöra rättskällor för beslut i enskilda ärenden.&lt;br&gt;En förordning ger också större möjligheter att definiera det område som&lt;br&gt;omfattas av regeringens ställningstagande. När beslut fattas i enskilda ären-&lt;br&gt;den finns det alltid en risk att ärendet innehåller omständigheter som&lt;br&gt;förhindrar regeringen att uttala sig generellt. Det är också klart att föredra att&lt;br&gt;beslutsmotiveringarna förbehålls de problem som behandlas i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oaktat att förordningar således har ett visst övertag gentemot beslut i&lt;br&gt;enskilda ärenden går det inte att bortse från att en förordning i viss mån blir&lt;br&gt;mer stelbent och mindre nyansrik än vad beslutsmotiveringen i ett enskilt&lt;br&gt;ärende kan bli. Vid en bedömning om detta förhållande har betydelse för&lt;br&gt;förordningsmetodens tjänlighet som styrmedel måste man ställa sig frågan&lt;br&gt;hur finstämt regeringens styrinstrument egentligen behöver vara. Domstolar-&lt;br&gt;na avgör mål och ärenden efter en tolkning av olika författningar och dess&lt;br&gt;förarbeten. Detsamma gäller i allt väsentligt för förvaltningsmyndigheterna.&lt;br&gt;Utlänningsärendena utgör emellertid en speciell ärendekategori som det är&lt;br&gt;svårt att fullt ut jämföra med andra mål- och ärendetyper. Främst beror detta&lt;br&gt;på inslaget av lämplighetsöverväganden med politiska ställningstaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning för en ordning som bygger på att rege-&lt;br&gt;ringen använder förordningsmakten som det enda eller främsta styrmedlet&lt;br&gt;med sig den välkomna utvecklingen att Invandrarverkets och Utlännings-&lt;br&gt;nämndens ställning förtydligas, samtidigt som regeringen behåller det&lt;br&gt;yttersta ansvaret för praxisutvecklingen i utlänningsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprocessutredningen har fått intryck av att det förekommer att ärenden Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;emellanåt överlämnas till regeringen &amp;quot;i onödan&amp;quot;. Oavsett hur det förhåller&lt;br&gt;sig med det är den nuvarande ordningens väl tilltagna&lt;br&gt;överlämnandemöjligheter knappast ägnade att uppmuntra självständigt&lt;br&gt;agerande från myndigheternas sida. En övergång till en ordning där&lt;br&gt;regeringen använder förordningsmakten i större utsträckning bör förändra&lt;br&gt;den situationen till det bättre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningsmetoden har alltså som sådan en rad fördelar gentemot&lt;br&gt;ärendemetoden. Men ger den samma möjligheter att fastställa riktlinjer för&lt;br&gt;tillämpningen som ärendemetoden? Den första fråga som inställer sig är i&lt;br&gt;vilken omfattning det är konstitutionellt godtagbart att riktlinjer av visst slag&lt;br&gt;uttalas i förordning. En annan fråga är om förordningsmetoden har den flexi-&lt;br&gt;bilitet som krävs. Asylprocessutredningens betänkande innehåller en analys&lt;br&gt;av dessa frågeställningar (SOU 1995:46 s. 95-103). Undersökningen har&lt;br&gt;baserats på en undersökning av fyra väsentliga uttalanden med riktlinjer,&lt;br&gt;nämligen vistelsetidspraxisen, vårdfallspraxisen, Bosnien-/Somaliabesluten&lt;br&gt;och det s.k. Luciabeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är ense med utredningen om att förordningsmetodens an-&lt;br&gt;vändande på de två förstnämnda områdena inte väcker några konstitutionella&lt;br&gt;betänkligheter. Även metodens flexibilitet är enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;tillräcklig när det gäller dessa fall. Detta styrker att förordningsmetoden är&lt;br&gt;ett användbart styrmedel för tillståndsgivningen på det humanitära området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästa område för utredningens analys om förordningsmetodens använd-&lt;br&gt;ningsområde är ärenden rörande särskilda grupper av asylsökande som t.ex.&lt;br&gt;bosnier eller somalier. Denna fråga är, som utredningen påpekat, betydligt&lt;br&gt;besvärligare. Att hålla en förordning i så generella ordalag att ett visst lands&lt;br&gt;medborgare inte pekas ut torde nämligen vara svårt. Om den hittillsvarande&lt;br&gt;ordningen, där regeringens riktlinjer meddelas genom beslut i enskilda&lt;br&gt;ärenden, skall ersättas med en ordning där regeringen i stället styr praxis&lt;br&gt;genom en förordning måste detta således ske genom att förordningar rörande&lt;br&gt;särskilda grupper av asylsökande utfärdas. Man rör sig då inom ett känsligt&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i och för sig redan enligt nuvarande ordning vissa möjligheter&lt;br&gt;att utfärda förordningar som tar sikte på ett visst lands medborgare. Enligt 4&lt;br&gt;§ lagen (1996:95) om internationella sanktioner får regeringen meddela&lt;br&gt;föreskrifter om förbud i förhållande till en blockerad stat i fråga om bl.a. ut-&lt;br&gt;länningars vistelse här i landet. Den nyssnämnda lagen innehåller&lt;br&gt;föreskrifter om genomförandet av internationella sanktioner som har&lt;br&gt;beslutats eller rekommenderats av FN:s säkerhetsråd eller som syftar till att&lt;br&gt;upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet för utfärdande av förordningar av detta slag är&lt;br&gt;således mycket begränsat och bakgrunden till utfärdandet en helt annan än&lt;br&gt;utfärdandet av förordningar om asylsökande som kommer från ett visst land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några konstitutionella hinder mot att utfärda förordningar som avser&lt;br&gt;endast asylsökande som är medborgare i ett visst land torde inte finnas.&lt;br&gt;Sådana förordningar måste anses uppfylla kravet på allmängiltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationaliteten hör dessutom inte till de otillåtna diskrimineringsgrundema i Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;2kap. 15 § RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om lämpligheten av ett sådant förfarande återstår dock. Rege-&lt;br&gt;ringen anser därvid att det står helt klart att föreskrifter som innebär en&lt;br&gt;positiv särbehandling av vissa grupper, är fullt godtagbara. Däremot kan det&lt;br&gt;anses vara olämpligt om en förordning stipulerar att vissa gruppers skäl för&lt;br&gt;uppehållstillstånd inte är tillräckliga för att bevilja tillstånd. Även rent&lt;br&gt;rättsliga skäl talar för att en sådan ordning bör undvikas. Dessa skäl har&lt;br&gt;främst att göra med att utlänningslagen är uppbyggd på så sätt att uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd skall respektive får meddelas under vissa förutsättningar. Det faller&lt;br&gt;sig därför naturligt att en förordning kan användas för att närmare ange vilka&lt;br&gt;dessa förutsättningar är, men märkligt att föreskriva vilka förutsättningar&lt;br&gt;som inte är tillräckliga. Detta gäller i vart fall när det gäller föreskrifter som&lt;br&gt;bara tar sikte på vissa grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår uppfattning bör regeringen inte heller i förordningens form&lt;br&gt;peka ut s.k. säkra länder till vilka omedelbar verkställighet kan ske eller att&lt;br&gt;meddela föreskrifter av innebörd att verkställighet åter är möjlig till vissa&lt;br&gt;länder eller delar av länder. Förordningsvägen inom detta område bör alltså&lt;br&gt;uteslutande ägnas åt grupper som skall ges tidsbegränsade eller permanenta&lt;br&gt;uppehållstillstånd medan myndigheterna beträffande övriga grupper får&lt;br&gt;tillämpa utlänningslagens bestämmelser utan den vägledning som en förord-&lt;br&gt;ning ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningens form för denna ärendekategori utgör således ett trubbigare&lt;br&gt;instrument än ett beslut i ett enskilt ärende. Inte desto mindre måste man&lt;br&gt;ställa sig frågan om inte förordningens form räcker förhållandevis väl till för&lt;br&gt;att en praxis skall kunna dras upp även i dessa ärenden. Mot bakgrund av att&lt;br&gt;regeringen anser att det är olämpligt att det i en förordning ges föreskrifter&lt;br&gt;med innebörden att vissa gruppers skäl allmänt sett inte är tillräckliga för att&lt;br&gt;de skall beviljas uppehållstillstånd i Sverige, bör dock övervägas att lämna&lt;br&gt;ett visst utrymme för att myndigheterna skall kunna överlämna ärenden med&lt;br&gt;frågeställningar av detta slag. Vi återkommer till denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer slutligen i Asylprocessutredningens uppfattning&lt;br&gt;att den typ av genomgripande beslut som innebär att kriterierna för&lt;br&gt;uppehållstillstånd skärps under hänsynstagande till Sveriges&lt;br&gt;mottagningsförhållanden passar utmärkt för förordningsformen förutsatt att&lt;br&gt;det bemyndigande som krävs finns intaget i utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de beslutskategorier som Asylprocessutredningen analyserat är det&lt;br&gt;främst när det gäller frågor om särskilda grupper asylsökande som&lt;br&gt;regeringen är tveksam till om en förordning kan medföra lika kraftfull&lt;br&gt;styrning av praxisbildningen som ett beslut i ett enskilt ärende. Det går inte&lt;br&gt;heller att utesluta att även vissa andra ärenden kan innehålla frågor där&lt;br&gt;vägledande uttalanden bättre görs genom beslut i enskilda ärenden än i&lt;br&gt;förordningsform. I åtskilliga relevanta fall är emellertid förordningsmetoden&lt;br&gt;tillräcklig för att tillgodose regeringens behov av att kunna styra&lt;br&gt;rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu gällande ordningen för ärendemetoden, dvs. myndigheternas Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;förutsättningar att överlämna ärenden till regeringen för avgörande, har en&lt;br&gt;utformning som möjliggör överlämnande av alla ärendetyper som det är&lt;br&gt;rimligt att regeringen tar ställning till. Någon anledning att vidga de kriterier&lt;br&gt;som gäller för att ärenden skall fa överlämnas finns alltså inte. En tänkbar&lt;br&gt;lösning med innebörden att regeringens möjlighet att styra praxis skall öka&lt;br&gt;måste därför ses från en annan infallsvinkel. Det nuvarande systemet är&lt;br&gt;uppbyggt så att myndigheterna får överlämna ärenden under vissa om-&lt;br&gt;ständigheter men ett överlämnandet är inte obligatoriskt. Regeringen utgår&lt;br&gt;från att myndigheterna följer vad som sägs i utlänningslagen och dess för-&lt;br&gt;arbeten i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots detta är det inte uteslutet att det undantagsvis kan uppkomma&lt;br&gt;situationer där regeringen gör bedömningen att den bör pröva vissa ärenden&lt;br&gt;oberoende av vilken inställning myndigheterna har till överlämnandefrågan.&lt;br&gt;Att ändra gällande ordning så att uttrycket får ersätts med skall kan enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning inte lösa det problemet. Ansvaret för vilka ärenden&lt;br&gt;som överlämnas kommer ändå att ligga på myndigheterna. Uttryckssättet får&lt;br&gt;bör därför behållas i 7 kap. 11 § UtlL. Med den utgångspunkten kvarstår&lt;br&gt;frågan om regeringens möjlighet att besluta att ett visst ärende eller en viss&lt;br&gt;grupp av ärenden skall överlämnas till regeringen för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan har varit föremål för utredning även i början av 1990-talet (se&lt;br&gt;bl.a. Asylprövningskommitténs betänkande Utlänningsnämnd, SOU&lt;br&gt;1990:79). Asylprövningskommittén föreslog att regeringen borde ges en&lt;br&gt;möjlighet att förbehålla sig avgörandet av vissa ärenden. Kommittén&lt;br&gt;nämnde (s. 130) som exempel sådana ärenden som har mycket stor&lt;br&gt;betydelse från invandringspolitisk synpunkt eller ärenden som är av särskild&lt;br&gt;vikt för Sveriges förhållande till främmande makt eller mellanfolklig&lt;br&gt;organisation. Regeringen kan i och för sig instämma i&lt;br&gt;Asylprövningskommitténs bedömning att det beträffande de nu nämnda&lt;br&gt;ärendekategoriema skulle kunna finnas ett berättigat intresse av att&lt;br&gt;regeringen självständigt skulle kunna besluta att ärenden skall lämnas över.&lt;br&gt;Särskilt skulle en sådan situation kunna uppkomma i fall där myndigheterna&lt;br&gt;anser att det finns skäl att avvakta med beslut rörande en viss asylgrupps&lt;br&gt;ärenden tills förhållandena i hemlandet klarnat, men där regeringen anser att&lt;br&gt;förhållandena är sådana att det allmänt sett inte finns några hinder mot att&lt;br&gt;återsända personer dit. Ett sådant ställningstagande från regeringen bör, som&lt;br&gt;nämnts, inte ges formen av en förordning. Att regeringen skall utrustas med&lt;br&gt;detta ökade inflytande över praxisbildningen är dock inte självklart. Den&lt;br&gt;första frågan som man måste ställa sig är om ett sådant förfarande är&lt;br&gt;godtagbart från konstitutionell utgångspunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de konstitutionella förutsättningarna för en ordning där&lt;br&gt;regeringen ges en möjlighet att förbehålla sig prövningsrätten av vissa&lt;br&gt;ärenden kan först noteras att regeringen var slutinstans för&lt;br&gt;utlänningsärenden fram till dess Utlänningsnämnden inrättades. Det finns&lt;br&gt;således i sig inte något konstitutionellt hinder mot att regeringen slutligt&lt;br&gt;prövar ett förvaltningsärende av detta slag. Den nuvarande ordningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär för övrigt bl.a. att såväl Invandrarverket som Utlänningsnämnden Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;har möjlighet att överlämna ett ärende för regeringens prövning, något som&lt;br&gt;aldrig har satts i fråga från konstitutionell utgångspunkt. Det är t.ex. svårt att&lt;br&gt;se något hinder mot att överprövningen av Invandrarverkets beslut sker&lt;br&gt;ibland hos regeringen och ibland, låt vara oftast, hos nämnden. Den enda&lt;br&gt;fråga som återstår är då om just det förhållandet att regeringen ges&lt;br&gt;befogenhet att besluta att den och inte myndigheterna skall pröva ett visst&lt;br&gt;ärende kan anses betänkligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har svårt att se hur en ordning som tillåter en regering att&lt;br&gt;förbehålla sig prövningen av ett ärende skulle kunna strida mot någon&lt;br&gt;grundlagsbestämmelse. Den bestämmelse som ligger närmast till hands att&lt;br&gt;fundera över är 11 kap. 7 § RF som föreskriver att ingen myndighet far&lt;br&gt;bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende&lt;br&gt;som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör&lt;br&gt;tillämpning av lag. Dess syfte är att tillgodose det rättssäkerhetsintresse som&lt;br&gt;ligger i att förvaltningsmyndigheterna är självständiga i förhållande till&lt;br&gt;överordnade organ så till vida att den hindrar regeringen från att ge&lt;br&gt;Invandrarverket eller Utlänningsnämnden direktiv om hur myndigheterna&lt;br&gt;skall besluta i ett visst fall. Den nu diskuterade ordningen innebär emellertid&lt;br&gt;endast att regeringen bestämmer att myndigheterna inte skall fatta något&lt;br&gt;beslut i saken. Ordningen innehåller inte något moment med innebörden att&lt;br&gt;regeringen försöker påverka utgången i ärendet utan det rör sig uteslutande&lt;br&gt;om att regeringen ersätter myndigheternas prövning med en egen prövning.&lt;br&gt;Av den anledningen anser regeringen, i likhet med båda de utredningar som&lt;br&gt;behandlat frågan, att den diskuterade ordningen är invändningsfri från&lt;br&gt;konstitutionell synvinkel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ordningen således inte inbjuder till konstitutionella betänkligheter&lt;br&gt;innebär inte att den är invändningsfri i lämplighetshänseende. En av de vik-&lt;br&gt;tigaste invändningarna är att den kan påverka myndigheternas&lt;br&gt;självständighet gentemot regeringen på ett mer allmänt plan. Det finns en&lt;br&gt;viss risk för att ett regeringsbeslut av detta slag uppfattas som att regeringen&lt;br&gt;underkänner myndigheternas bedömning av överlämnandefrågan eller - i&lt;br&gt;sämsta fall - deras allmänna kompetens att bedöma sakfrågor. Denna risk&lt;br&gt;måste tas på allvar. I synnerhet är det viktigt att en ny ordning inte medför&lt;br&gt;att Utlänningsnämndens oberoende ställning och kompetens dras i&lt;br&gt;tvivelsmål. En sådan utveckling skulle bl.a. kunna underminera nämndens&lt;br&gt;prejudikatbildande funktion, vilket vore allvarligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Asylprocessutredningen har betonat måste vidare risken att rege-&lt;br&gt;ringen skulle hamna under tryck att av olika anledningar ta över handlägg-&lt;br&gt;ningen av mer eller mindre slumpvis utvalda ärenden beaktas. Även om den&lt;br&gt;risken inte skall överdrivas delar regeringen utredningens uppfattning att de&lt;br&gt;inte är försumbara. Det finns ännu en aspekt på den diskuterade ordningen&lt;br&gt;som inte får negligeras. Det är högst antagligt att skrivelser till regeringen&lt;br&gt;med yrkande om att regeringen skall överta ett visst ärende blir ett mer eller&lt;br&gt;mindre regelmässigt inslag i överklagandeproceduren. Den diskuterade&lt;br&gt;ordningen skulle således kunna medföra att regeringen återigen kom att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;belastas med i stort sett alla utlänningsärenden; denna gång utan att kunna Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;ingripa i mer än ett fatal fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är mot bakgrund av vad som nu sagts mycket tveksam till en&lt;br&gt;ordning som innebär att regeringen ges möjlighet att förbehålla sig pröv-&lt;br&gt;ningen av vissa ärenden. Vid en jämförelse med förordningsmetoden har&lt;br&gt;ärendemetoden avsevärda nackdelar. För regeringen framstår det som&lt;br&gt;uppenbart att en vidgad användning av ärendemetoden inte är en bra&lt;br&gt;lösning. Några ökade möjligheter för regeringen att avgöra enskilda ärenden&lt;br&gt;bör av den anledningen inte komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomgång av tänkbara lösningar som nu gjorts leder till slutsatsen&lt;br&gt;att förordningsmetoden är den bättre vägen för regeringens framtida&lt;br&gt;praxisstyming. Denna uppfattning delas av remissinstanserna. Som fram-&lt;br&gt;hållits kan dock förordningsmetodens tjänlighet som ett kraftfullt styrmedel&lt;br&gt;ifrågasättas för vissa ställningstaganden som rör särskilda grupper av&lt;br&gt;asylsökande. Även andra ärenden kan innehålla frågor där en bättre styrning&lt;br&gt;kan åstadkommas genom ärendemetoden. Övervägandena inför en ny&lt;br&gt;ordning måste därför innefatta ställningstaganden till om en viss rätt att&lt;br&gt;pröva enskilda ärenden alltjämt bör finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningsmaktens omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utformningen av en ny ordning finns det anledning att först gå in på hur&lt;br&gt;omfattande riksdagens bemyndigande till regeringen bör vara. Regeringen&lt;br&gt;har tidigare slagit fast att de konstitutionella förutsättningarna är tämligen&lt;br&gt;vidsträckta. Problematiken är alltså mest av lämplighetskaraktär. En annan&lt;br&gt;aspekt som måste vägas in är utformningen av utlänningslagens&lt;br&gt;bestämmelser om uppehållstillstånd. Det går inte att bortse från att det finns&lt;br&gt;ett samband mellan den materiella utformningen av&lt;br&gt;tillståndsbestämmelsema och utrymmet för regeringens förordningsmakt.&lt;br&gt;Uttryckt med andra ord leder en tydlig och detaljerad lagreglering till att&lt;br&gt;regeringens förutsättningar att meddela andra generella föreskrifter än s.k.&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter i viss mån minskar. Annars riskerar principen att&lt;br&gt;de centrala delarna av normgivningen skall ligga hos riksdagen att&lt;br&gt;undergrävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprocessutredningens förslag till bemyndigande utgår från utlännings-&lt;br&gt;lagens nuvarande reglering om uppehållstillstånd som i synnerhet i ett hän-&lt;br&gt;seende ger stort utrymme för lämplighetsöverväganden. Den bestämmelse&lt;br&gt;som avses är regeln i 2 kap. 4 § 2 UtlL som inte är utformad som en skydds-&lt;br&gt;bestämmelse men som ger myndigheterna möjlighet att bevilja uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd av humanitära skäl. Inom ramen för denna bestämmelse har uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd beviljats för bl.a. personer som har behov av vård eller som&lt;br&gt;vistats länge i Sverige samt för den stora grupp som flytt undan väpnad&lt;br&gt;konflikt. De förslag till nya regler om uppehållstillstånd som läggs fram i&lt;br&gt;avsnitt 9 innebär en mer stringent och konkretiserad ordning som torde&lt;br&gt;tillgodose JO:s påpekande om att viktigare ställningstaganden bör ligga hos&lt;br&gt;riksdagen. Förslaget om de nya materiella reglerna måste vägas in vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utformningen av regeringens föreskriftsrätt på uppehållstillståndsområdet. Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;Regeringen återkommer till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan det närmare behandlas i vilka avseenden en föreskriftsrätt bör&lt;br&gt;delegeras till regeringen finns det emellertid anledning att något beröra de&lt;br&gt;bemyndiganden som finns för närvarande. Det kan därvid konstateras att det&lt;br&gt;stora antal bemyndiganden som utlänningslagen innehåller minskar över-&lt;br&gt;skådligheten beträffande vad regeringen far göra och inte göra på ett&lt;br&gt;olämpligt sätt. En ambition vid utformningen av en ny ordning bör därför&lt;br&gt;vara att försöka åstadkomma en tydligare och mer sammanhållen ordning&lt;br&gt;åtminstone vad gäller de bemyndiganden i 2 och 3 kap. UtlL som rör uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt har i sitt remissyttrande kommit in på fråge-&lt;br&gt;ställningar som rör regeringens möjligheter att med stöd av RF:s bestämmel-&lt;br&gt;ser meddela verkställighetsföreskrifter. Det ligger mycket i vad tingsrätten&lt;br&gt;anfört att bestämmelser i utlänningslagen inte kan ändra den rätt att utfärda&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter som följer direkt av RF. Det torde också med fog&lt;br&gt;kunna hävdas att en viss rätt för regeringen att utfärda föreskrifter på&lt;br&gt;uppehållstillståndsområdet går att härleda direkt ur grundlagsregeln. Mot&lt;br&gt;bakgrund av den tveksamhet som under en rad av år rått beträffande&lt;br&gt;omfattningen av denna rätt och som bl.a. kommit till uttryck genom att&lt;br&gt;frågan ventilerats i konstitutionsutskottet vid flera tillfällen, bör utlännings-&lt;br&gt;lagens bemyndiganden vara så tydliga som möjligt. Att det utöver av vad&lt;br&gt;som framgår av utlänningslagen alltid kommer att finnas ett visst utrymme&lt;br&gt;för utfärdande av verkställighetsföreskrifter är oundvikligt. Regeringen&lt;br&gt;anser dock att det finns betydande fördelar med att omfattningen av&lt;br&gt;regeringens förordningsmakt i största möjliga utsträckning går att utläsa av&lt;br&gt;utlänningslagens regelsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ställning måste därefter tas till frågan vilka bemyndiganden riksdagen&lt;br&gt;bör ge regeringen för att en ändamålsenlig styrning av praxisbildningen&lt;br&gt;skall kunna komma till stånd. Detta fordrar en genomgång av de områden&lt;br&gt;som kan bli aktuella. Enligt Asylprocessutredningen hör regeringens behov&lt;br&gt;av att styra praxis främst hemma inom det område som enligt gällande rätt&lt;br&gt;aktualiserar uppehållstillstånd på humanitär grund. Regeringen kan&lt;br&gt;instämma i den bedömningen. En anpassning till det föreslagna materiella&lt;br&gt;regelsystemet innebär därvid att bemyndigandet till att börja med bör&lt;br&gt;innefatta en uttrycklig föreskriftsrätt vad gäller uppehållstillstånd av&lt;br&gt;humanitära skäl. Regeringen bereds därigenom en möjlighet att i&lt;br&gt;förordningens form styra den s.k. vårdfallspraxisen och andra principiella&lt;br&gt;frågor inom denna sektor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande ordningen beviljas även personer som flytt undan&lt;br&gt;krig uppehållstillstånd under åberopande av humanitära skäl. Denna möjlig-&lt;br&gt;het ersätts i det föreslagna nya regelsystemet med en bestämmelse som ger&lt;br&gt;rätt till skydd för dem som på grund av yttre eller inre väpnad konflikt be-&lt;br&gt;höver detta. Skyddsregeln omfattar även dem som flyr undan en miljökata-&lt;br&gt;strof. Asylprocessutredningen har föreslagit att regeringen skall kunna med-&lt;br&gt;dela föreskrifter rörande kriterierna för beviljande av uppehållstillstånd för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya grupper av asylsökande. En anpassning av det förslaget till den nya Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;skyddsregeln leder till bedömningen att det bör vara möjligt för regeringen&lt;br&gt;att i en förordning ange att en viss grupp bör anses ha behov av sådant skydd&lt;br&gt;som avses i den föreslagna lydelsen av 3 kap. 3 § första stycket 2 UtlL.&lt;br&gt;Regeringen bör alltså bemyndigas att meddela sådana föreskrifter.&lt;br&gt;Bemyndiganderätten bör utformas så att regeringen ges möjlighet att i&lt;br&gt;förordningen ange om uppehållstillståndet skall vara av permanent slag eller&lt;br&gt;om det skall tidsbegränsas. En förordning om permanent uppehållstillstånd&lt;br&gt;för denna kategori kan aktualiseras endera när de skyddssökande just anlänt&lt;br&gt;till Sverige eller då de haft tidsbegränsat uppehållstillstånd under viss tid&lt;br&gt;utan att krisen i deras hemland upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 9 föreslås att regeringen skall ha kvar sin möjlighet att besluta&lt;br&gt;att uppehållstillstånd inte far beviljas för den nu aktuella skyddskategorin&lt;br&gt;om det behövs med hänsyn till uppkomna begränsningar i Sveriges&lt;br&gt;möjligheter att ta emot utlänningar. Som tidigare slagits fast bör ett&lt;br&gt;ställningstagande av detta slag ges formen av generella föreskrifter. Den nya&lt;br&gt;bestämmelse som föreslås ersätta undantagsklausulen i 3 kap. 4 § andra&lt;br&gt;stycket 2 UtlL bör alltså ges formen av ett normgivningsbemyndigande.&lt;br&gt;Som framhållits tidigare kan det med hänsyn till de avvägningar som måste&lt;br&gt;göras i denna situation - bl.a. grannlaga bedömningar mellan sökandenas&lt;br&gt;skyddsbehov och våra mottagningsresurser samt utrikespolitiska&lt;br&gt;överväganden - diskuteras om inte ett sådant beslut borde fattas av&lt;br&gt;riksdagen. Regeringen har dock med hänsyn till att det kan bli nödvändigt&lt;br&gt;att fatta beslut mycket snabbt stannat för lösningen att ställningstaganden av&lt;br&gt;denna natur bör kunna göras av regeringen. En förordning som utfärdas med&lt;br&gt;stöd av detta bemyndigande bör ta sikte på alla grupper som tillhör den nu&lt;br&gt;aktuella skyddskategorin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska flyktingrådet har förespråkat att en förordning av detta slag bör&lt;br&gt;ha begränsad giltighetstid varefter förslag till lagändring måste ges in till&lt;br&gt;riksdagen om tillämpningsbehovet kvarstår med motiveringen att riksdagen&lt;br&gt;annars inte har något inflytande över frågan. Enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;minskar emellertid en sådan ordning ändamålsenligheten i åtgärden på ett&lt;br&gt;mindre lämpligt sätt. Förutom att det rör sig om en situation där det fordras&lt;br&gt;ett mycket snabbt ställningstagande finns det t.ex. även en risk för att&lt;br&gt;myndigheterna avvaktar med att avgöra ärendena till dess att riksdagen tagit&lt;br&gt;ställning i frågan. Asylprocessutredningens förslag innehåller å andra sidan&lt;br&gt;överhuvudtaget inte något krav på att riksdagen skall hållas underrättad om&lt;br&gt;situationen. Enligt regeringens mening utgör Flyktingpolitiska kommitténs&lt;br&gt;förslag att förordningar av detta slag skall redovisas till riksdagen genom en&lt;br&gt;särskild skrivelse inom tre månader en lämplig kompromiss. Denna&lt;br&gt;konstruktion garanterar att riksdagen görs observant på frågan på ett tidigt&lt;br&gt;stadium. Dessutom utgör skrivelsen ett bra underlag för eventuella debatter i&lt;br&gt;riksdagen. Inget hindrar självfallet att frågan underställs riksdagen innan tre-&lt;br&gt;månadersfristen gått till ända om detta bedöms lämpligt.&lt;br&gt;Sammanfattningsvis föreslår regeringen alltså att möjligheterna att skärpa&lt;br&gt;kriterierna för uppehållstillstånd framdeles utformas som ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;normgivningsbemyndigande som innehåller en erinran om att regeringens Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;beslut skall redovisas till riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 9 föreslås att regeringens föreskriftsrätt även skall omfatta&lt;br&gt;möjligheterna att besluta om tidsbegränsade uppehållstillstånd i en mass-&lt;br&gt;flyktssituation, dvs. när ett mycket stort antal skyddssökande lämnar sitt&lt;br&gt;land. Också denna fråga innefattar överväganden av grannlaga natur som&lt;br&gt;t.ex. såväl utrikespolitiska som säkerhetspolitiska ställningstaganden. Beslut&lt;br&gt;om att tillämpa en ordning med tidsbegränsade tillstånd av detta slag bör&lt;br&gt;därför endast kunna fattas av regeringen. I likhet med vad som gäller för&lt;br&gt;ställningstaganden om en skärpning av kriterierna för beviljande av uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd är frågan om tidsbegränsade uppehållstillstånd av sådan be-&lt;br&gt;tydelse att riksdagen bör hållas underrättad om situationens utveckling.&lt;br&gt;Regeringen har därför föreslagit att även föreskrifter om sådana tillstånd&lt;br&gt;skall anmälas till riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande ordningen har regeringen rätt att föreskriva att en&lt;br&gt;ansökan får bifallas även i andra fall än som anges i 2 kap. 5 § andra och&lt;br&gt;tredje styckena UtlL om det följer av en överenskommelse med främmande&lt;br&gt;stat (tredje stycket samma paragraf). Detta bemyndigande infördes i ut-&lt;br&gt;länningslagen i samband med Sveriges anslutning till EES-avtalet (SFS&lt;br&gt;1992:1165). Dess syfte är att ge regeringen möjligheter att i förordning&lt;br&gt;reglera de närmare förutsättningarna för att medborgare i EES-ländema och&lt;br&gt;deras anhöriga skall kunna söka och beviljas uppehållstillstånd efter inresa i&lt;br&gt;Sverige. Detta bemyndigande måste givetvis finnas kvar även i den nya&lt;br&gt;ordningen. Enligt regeringens uppfattning är emellertid bemyndigandet&lt;br&gt;något för snävt utformat för att det skall täcka in de krav på svenska&lt;br&gt;bestämmelser på uppehållstillståndsområdet som kan följa av olika&lt;br&gt;internationella överenskommelser. Detta gäller särskilt mot bakgrund av att&lt;br&gt;det allmänt utformade bemyndigandet i 2 kap. 4 § andra stycket UtlL tas&lt;br&gt;bort. Bl.a. våra förpliktelser i anslutning till EU kan uppställa krav på&lt;br&gt;bestämmelser som inte hör hemma i utlänningslagen utan som bör regleras i&lt;br&gt;förordning. Ett annat exempel nämns i avsnitt 9, nämligen ett eventuellt&lt;br&gt;behov av att föreskriva vissa särregler för medborgare i stater som har&lt;br&gt;anslutit sig till den Europeiska sociala stadgan men som inte är medlemmar i&lt;br&gt;EU. Mot den bakgrunden bör det nu aktuella bemyndigandet utformas så att&lt;br&gt;det ger regeringen rätt att föreskriva att en ansökan om uppehållstillstånd får&lt;br&gt;beviljas i de fall det följer av en överenskommelse med främmande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya ordningen bör regeringen vidare ha kvar sin rätt att föreskriva&lt;br&gt;undantag från utlänningslagens krav på uppehållstillstånd och att föreskriva&lt;br&gt;krav på uppehållstillstånd redan efter en kortare vistelsetid i Sverige än tre&lt;br&gt;månader (1 kap. 4 § andra stycket UtlL). Liksom hittills bör regeringen&lt;br&gt;också kunna föreskriva att uppehållstillstånd får återkallas för utlänningar&lt;br&gt;som omfattas av EES-avtalet även i andra fall än de som anges i 2 kap. 11 §&lt;br&gt;första stycket UtlL (tredje stycket samma paragraf) och att föreskriva undan-&lt;br&gt;tag från tillämpningen av den s.k. första asyllandsprincipen för de fall där&lt;br&gt;utlänningens anknytning till Sverige är av sådan art att han inte bör nekas att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;få sin ansökan om asyl prövad här (3 kap. 4 § tredje stycket). Även rätten att&lt;br&gt;meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för studier och besök bör finnas&lt;br&gt;kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått innebär de förslag som nu läggs fram en något mer begrän-&lt;br&gt;sad förordningsmakt för regeringen än vad Asylprocessutredningen förut-&lt;br&gt;satte. Detta är en naturlig följd av de förändringar som föreslås i de&lt;br&gt;materiella reglerna om uppehållstillstånd där förutsättningarna för tillstånd&lt;br&gt;tydligt framgår av lagtexten. Regeringen anser i likhet med UNHCR:s&lt;br&gt;representant i de baltiska och nordiska länderna att frågan om bestämmandet&lt;br&gt;av flyktingstatus bör ankomma på myndigheterna. Detsamma bör gälla&lt;br&gt;prövningen av ansökningar från dem som riskerar att straffas med döden,&lt;br&gt;kroppsstraff, tortyr m.m. och dem som på grund av kön eller homosexualitet&lt;br&gt;riskerar förföljelse. Det bör åtminstone inte komma i fråga att utfärda&lt;br&gt;förordningar på dessa områden. Regeringen är alltså inte beredda att föreslå&lt;br&gt;införandet av en så omfattande förordningsmakt som Röda korset förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill avslutningsvis framhålla att vi helt instämmer i JK:s&lt;br&gt;påpekande att en förordning bör vara klar och uttömmande. Detta hindrar&lt;br&gt;dock inte att förordningsmotiv i många fall kan behövas, bl.a. för att öka&lt;br&gt;förståelsen för bevekelsegrundema bakom förordningens tillkomst.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.4 Regeringens prövning av enskilda ärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringens befattning med enskilda&lt;br&gt;ärenden minskas. En begränsad möjlighet för myndigheterna att lämna&lt;br&gt;över ärenden till regeringen för avgörande behålls dock. De ärenden&lt;br&gt;som fortsättningsvis får lämnas över är huvudsakligen vissa säkerhets-&lt;br&gt;ärenden, vissa ärenden som har utrikespolitisk betydelse och ärenden&lt;br&gt;som kan antas ha betydelse för frågan om uppehållstillstånd för en&lt;br&gt;grupp asylsökande. Så kallade nya ansökningar får inte överlämnas.&lt;br&gt;En ny bestämmelse som reglerar situationen där ett internationellt&lt;br&gt;organ som har rätt att pröva klagomål från enskilda begär att Sverige&lt;br&gt;skall inhibera ett avlägsnandebeslut, förs in i utlänningslagen.&lt;br&gt;Bestämmelsen innebär att inhibition skall meddelas om det inte finns&lt;br&gt;synnerliga skäl som talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen bör inte ges möjlighet att&lt;br&gt;förbehålla sig prövningsrätten av vissa ärenden eller ärendegrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprocessutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommittén förordar att frågan om borttagande av&lt;br&gt;möjligheten att överlämna nya ansökningar utreds vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Asylprocessutredningens förslag om inskränkningar&lt;br&gt;i myndigheternas möjligheter att överlämna ärenden till regeringen har i sin&lt;br&gt;helhet tillstyrkts av LO, Caritas och SACO-S/SIV. LO har därvid betonat att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tonvikten i regeringens arbete kan läggas vid övergripande styrning om Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;befattningen med enskilda ärenden minskas. Stockholms tingsrätt, Ut-&lt;br&gt;länningsnämnden och Röda korset har rest invändningar mot att s.k. nya&lt;br&gt;ansökningar inte skall få överlämnas enligt den föreslagna ordningen.&lt;br&gt;Tingsrätten har anfört att det visserligen ligger i sakens natur att det mer&lt;br&gt;sällan finns skäl att överlämna ett ärende till regeringen för avgörande efter&lt;br&gt;det att ett lagakraftägande avlägsnandebeslut finns men att även en sådan&lt;br&gt;ansökan bör kunna överlämnas för den händelse den någon gång skulle upp-&lt;br&gt;fylla de restriktiva kriterier som gäller för ett överlämnande. Enligt Ut-&lt;br&gt;länningsnämnden finns det inga principiella skillnader mellan nya&lt;br&gt;ansökningar och andra utlänningsärenden och även i nya ansökningar kan&lt;br&gt;det åberopas skäl av säkerhetskaraktär, med utrikespolitisk betydelse eller av&lt;br&gt;betydelse för en större grupp asylsökande. Utlänningsnämnden ifrågasätter&lt;br&gt;vidare Asylprocessutredningens bedömning att nämndens ställning kan&lt;br&gt;försämras om nya ansökningar får överlämnas. Röda korset har bl.a.&lt;br&gt;föreslagit att överlämnandebestämmelsema skall vara mer tvingande för&lt;br&gt;myndigheterna vilket enligt organisationen kan åstadkommas genom att&lt;br&gt;uttrycket &amp;quot;får&amp;quot; ersätts med &amp;quot;bör&amp;quot;. Organisationen har även uttryckt&lt;br&gt;tveksamhet inför den föreslagna ändringen i 7 kap. 11 § andra stycket 4&lt;br&gt;UtlL där &amp;quot;särskild vikt&amp;quot; ändras till &amp;quot;synnerlig vikt&amp;quot; under motiveringen att&lt;br&gt;det är svårt att överblicka konsekvenserna av en sådan ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket har avstyrkt förslaget. Enligt verket bör de nuvarande&lt;br&gt;möjligheterna att överlämna ärenden behållas. Invandrarverkets uppfatt-&lt;br&gt;ningen är att även ärenden där verket överväger ett avslagsbeslut bör kunna&lt;br&gt;överlämnas eftersom det ordinära systemet med överklagande till&lt;br&gt;Utlänningsnämnden kan innebära att ärendet aldrig kommer att överlämnas&lt;br&gt;till regeringen. Vissa ärenden kan också vara av den karaktären att deras&lt;br&gt;överlämnande till regeringen brådskar, t.ex. vid en stor inströmning av asyl-&lt;br&gt;sökande. Detta förfarande bör enligt Invandrarverket inte vara beroende av&lt;br&gt;ett överlämnande från Utlänningsnämnden. Enligt verket gäller dessa syn-&lt;br&gt;punkter främst sådana ärenden där det politiska inslaget är särskilt påtagligt&lt;br&gt;och där lämplighetsöverväganden är den centrala frågan. Invandrarverket&lt;br&gt;pekar också på att verket genom sitt ansvar för mottagande av asylsökande&lt;br&gt;och invandrarnas integration har goda förutsättningar att överblicka sam-&lt;br&gt;hälleliga konsekvenser. Såvitt gäller de s.k. säkerhetsärendena instämmer&lt;br&gt;verket i att en ändring av nuvarande praxis är påkallad i så måtto att verket&lt;br&gt;ges större möjligheter att meddela avslagsbeslut i stället för att överlämna&lt;br&gt;ärendet med ett avstyrkande till regeringen. En förutsättning för detta är&lt;br&gt;dock att verket på ett helt annat sätt än nu får tillgång till Säkerhetspolisens&lt;br&gt;bakgrundsmaterial. Verket framhåller att det inte är några problem med att&lt;br&gt;organisera arbetet internt så att endast ett litet antal tjänstemän tar befattning&lt;br&gt;med säkerhetsärenden. Invandrarverket avstyrker vidare att dess över-&lt;br&gt;lämnade ärenden alltid skall gå via Utlänningsnämnden. Enligt verkets upp-&lt;br&gt;fattning bör det som central utlänningsmyndighet kunna överlämna ärenden&lt;br&gt;direkt till regeringen. Om förslaget genomförs betonar verket det angelägna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i att det ankommer på nämnden att skyndsamt vidarebefordra ärendet till&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden och Caritas har instämt i bedömningen att&lt;br&gt;regeringen inte bör ges möjlighet att förbehålla sig prövningsrätten av vissa&lt;br&gt;ärenden eller ärendegrupper. Advokatsamfundet, Röda korset och FARR&lt;br&gt;anser däremot att regeringen i vissa fall måste ges en möjlighet att &amp;quot;ta till&lt;br&gt;sig&amp;quot; ärenden. Sveriges advokatsamfund och FARR har som exempel på&lt;br&gt;ärenden som kan komma i fråga angett fall där Europakommissionen begär&lt;br&gt;att regeringen skall tillämpa regel 36 i Europakommissionens förfarande-&lt;br&gt;bestämmelser att förordna om inhibition. Enligt Röda korset måste&lt;br&gt;regeringen ha en initiativrätt för att tillfullo kunna styra praxis. Röda korset&lt;br&gt;anser vidare att Asylprocessutredningens farhågor för att en sådan ordning&lt;br&gt;skall negativt påverka myndigheternas självständighet är överdrivna. Enligt&lt;br&gt;organisationen är det inte acceptabelt med en ordning som tillåter att&lt;br&gt;regeringen kan undandra sig ansvaret för avgörande av svåra och principiellt&lt;br&gt;viktiga beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Även om regeringen har kommit fram&lt;br&gt;till att tillämpningen av utlänningslagen i många fall bäst styrs genom&lt;br&gt;förordningsmetoden, talar vissa förhållanden för att regeringen bör ha kvar&lt;br&gt;en möjlighet att göra ställningstaganden genom beslut i enskilda ärenden.&lt;br&gt;Ett första steg bör dock vara att undersöka om det är möjligt eller lämpligt&lt;br&gt;att helt befria regeringen från befattningen med enskilda ärenden. Först&lt;br&gt;sedan en sådan analys har gjorts torde nämligen ett väl underbyggt&lt;br&gt;ställningstagande till en eventuell framtida överlämnandeordning kunna&lt;br&gt;göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analysen av denna fråga har hittills rört sig kring regeringens befattning&lt;br&gt;med ärenden som lämnas över för praxisbildning. En bedömning av de&lt;br&gt;övriga överlämnandegrundema i 7 kap. 11 § UtlL måste emellertid också&lt;br&gt;göras. När det gäller myndigheternas möjlighet att av andra anledningar än&lt;br&gt;prejudikatsintresse överlämna ärenden till regeringen, utgör&lt;br&gt;säkerhetsärendena en särskild kategori.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid första påseendet förefaller regeringen att utgöra ett naturligt forum&lt;br&gt;för säkerhetsärenden. Ett viktigt skäl för detta är, som Invandrarverket på-&lt;br&gt;pekat, att Säkerhetspolisen iakttar en reserverad hållning när det gäller att&lt;br&gt;lämna myndigheterna en närmare redogörelse för skälen till att en ansökan&lt;br&gt;om uppehållstillstånd avstyrks. Sekretessen kan inte på samma sätt hävdas&lt;br&gt;gentemot regeringen. Asylprocessutredningen har gjort bedömningen att&lt;br&gt;detta förhållande inte utgör skäl nog för slutsatsen att alla ärenden som inne-&lt;br&gt;håller säkerhetsaspekter automatiskt skall överlämnas till regeringen. Enligt&lt;br&gt;utredningen bör administrativa förändringar vidtas på Invandrarverket och&lt;br&gt;Utlänningsnämnden i syfte att förbättra kommunikationerna mellan dessa&lt;br&gt;myndigheter och Säkerhetspolisen. De ändringar som föreslagits är att&lt;br&gt;endast ett mycket litet antal anställda på myndigheterna tilldelas behörighet&lt;br&gt;att befatta sig med ärenden av säkerhetsnatur samt att endast denna&lt;br&gt;begränsade krets får tillgång till arkiv där avslutade ärenden av detta slag&lt;br&gt;förvaras. Enligt utredningen bör ett sådant förhållningssätt på sikt göra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetspolisen mer beredvillig att ge detaljerade redogörelser även till Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;myndigheterna vilket ökar förutsättningarna för att befria regeringen från&lt;br&gt;ärenden av detta slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprocessutredningen har föreslagit att utrymmet för ett överlämnande&lt;br&gt;av säkerhetsärenden till regeringen skall inskränkas. Förslaget innebär att&lt;br&gt;endast två kategorier av ärenden skall fa överlämnas. Den ena kännetecknas&lt;br&gt;av att myndigheterna vill bifalla asylansökan trots att Säkerhetspolisen har&lt;br&gt;avstyrkt att uppehållstillstånd beviljas. Den andra utgörs av ärenden som&lt;br&gt;karakteriseras av att utlänningen på grund av verkställighetshinder inte kan&lt;br&gt;avvisas, dvs. ärenden där beslutsmöjlighetema är inskränkta till att endera&lt;br&gt;meddela ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av vandelsskäl eller att&lt;br&gt;ge ett permanent uppehållstillstånd. Förutsättningarna för överlämnande&lt;br&gt;inom denna grupp begränsas enligt förslaget till de ärenden där&lt;br&gt;myndigheterna anser att permanent tillstånd bör beviljas trots&lt;br&gt;Säkerhetspolisens avstyrkande. Utredningen har slutligen förordat att&lt;br&gt;myndigheterna skall företa en fullständig utredning av såväl asylskäl som&lt;br&gt;säkerhetsaspekter innan ett överlämnande sker så att endast färdigutredda&lt;br&gt;ärenden lämnas över till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Asylprocessutredningens förslag ligger att ärenden där asylansökan&lt;br&gt;under alla förhållanden skall avslås aldrig kan komma i fråga för ett&lt;br&gt;överlämnande till regeringen. Regeringen delar utredningens uppfattning i&lt;br&gt;denna fråga. Det finns inte någon rimlig anledning att ha en ordning där&lt;br&gt;myndigheterna kan överlämna ärenden som kännetecknas av att ansökan&lt;br&gt;skall avslås därför att de skäl som åberopats inte är tillräckliga för att bevilja&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Dessa ärenden bör prövas av myndigheterna på vanligt&lt;br&gt;sätt. När det gäller övriga ärenden bör däremot utredningens förslag&lt;br&gt;modifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket har förklarat att det inte finns några problem med att&lt;br&gt;organisera arbetet så att endast en liten krets arbetar med säkerhetsärenden.&lt;br&gt;Även Utlänningsnämnden torde kunna åstadkomma en sådan omorgani-&lt;br&gt;sation. Regeringen är ense med utredningen om att detta bör leda till att&lt;br&gt;Säkerhetspolisen intar ett öppnare förhållningssätt mot Invandrarverket och&lt;br&gt;Utlänningsnämnden. Å andra sidan går det inte att bortse från att den typ av&lt;br&gt;uppgifter som finns hos Säkerhetspolisen är mycket känsliga ur sekre-&lt;br&gt;tessynpunkt. Det är mot den bakgrunden naturligt att Säkerhetspolisen måste&lt;br&gt;ställa höga krav på sekretess även vid informationsutbyte mellan myndig-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De intressen som Säkerhetspolisen företräder är självfallet av stor vikt för&lt;br&gt;samhället. Det är emellertid också betydelsefullt att Invandrarverket och&lt;br&gt;Utlänningsnämnden får tillräcklig information för att myndigheterna i&lt;br&gt;enlighet med utlänningslagens bestämmelser skall kunna göra en riktig&lt;br&gt;bedömning av frågan om ärendet av säkerhetsskäl bör överlämnas till&lt;br&gt;regeringen för avgörande. Detta bör kunna åstadkommas redan genom att&lt;br&gt;Säkerhetspolisen ger myndigheterna en summarisk redogörelse för de&lt;br&gt;omständigheter som åberopas mot den person som ansökt om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppehållstillstånd. Regeringen utgår från att de tre myndigheterna kan få till&lt;br&gt;stånd en fungerande rutin i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden får även överlämnas till regeringen om de bedöms ha betydelse&lt;br&gt;för rikets förhållande till främmande makt eller mellanfolklig organisation.&lt;br&gt;Dessa ärenden hör enligt regeringens uppfattning tämligen logiskt sett&lt;br&gt;hemma hos regeringen. Man bör dock notera att 10 kap. 8 § RF föreskriver&lt;br&gt;att Utrikesministern skall hållas underrättad när en fråga som är av betydelse&lt;br&gt;för förhållandet till främmande stat eller till mellanfolklig organisation upp-&lt;br&gt;kommer hos annan statlig myndighet. Detta innebär att en viss rest av&lt;br&gt;kontroll från regeringens sida kvarstår även om Invandrarverket och&lt;br&gt;Utlänningsnämnden skulle ges exklusiv rätt att pröva även ärenden som har&lt;br&gt;utrikespolitisk betydelse. Det är därför inte helt uteslutet med en lösning&lt;br&gt;som innebär att ärenden av detta slag endast prövas av myndigheterna. De&lt;br&gt;ärenden som hänskjuts av utrikespolitiska skäl är emellertid få. Om vissa&lt;br&gt;överlämnandemöjligheter behålls, bör vissa ärenden med utrikespolitisk&lt;br&gt;betydelse tillhöra den grupp ärenden som alltjämt bör få lämnas över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av fördelarna med en lösning som befriar regeringen från att ta befatt-&lt;br&gt;ning med enskilda ärenden är, som Asylprocessutredningen påpekat, att&lt;br&gt;regeringens roll på uppehållstillståndsområdet kan renodlas till att huvud-&lt;br&gt;sakligen avse normgivning. Myndigheterna skulle på eget ansvar få tillämpa&lt;br&gt;normerna. Förhållandet mellan regeringen och myndigheterna blir på det&lt;br&gt;sättet mer likt det förhållande som råder mellan regeringen och domstolarna&lt;br&gt;samt flertalet förvaltningsmyndigheter. Ytterligare ett argument för ett bort-&lt;br&gt;tagande av överlämnandemöjlighetema är att den svenska ordningen torde&lt;br&gt;stå i kontrast med rättsuppfattningen i många andra västeuropeiska länder i&lt;br&gt;så måtto som att den vanligaste ordningen där är att en domstol eller ett&lt;br&gt;oberoende domstolsliknande organ överprövar beslut i asylärenden. Ett&lt;br&gt;exempel på ett sådant organ är Flygtningenaevnet som utgör sista instans i&lt;br&gt;asylärenden i Danmark. Det är frågan om denna diskrepans jämfört med&lt;br&gt;förhållandena i andra EU-länder på sikt kan upprätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots de tämligen starka argument som talar för en lösning som innebär&lt;br&gt;att regeringen befrias från all befattning med enskilda ärenden är det svårt&lt;br&gt;att bortse från att vissa ställningstaganden i ärenden om uppehållstillstånd är&lt;br&gt;av så uttalat politiskt slag att det knappast är rimligt att något annat organ än&lt;br&gt;regeringen tar ställning. Om den svenska ordningen enbart gällde tillämp-&lt;br&gt;ningen av ett renodlat rättsligt flyktingbegrepp byggt på flyktingkonven-&lt;br&gt;tionens krav skulle det inte finnas någon anledning för regeringen att befatta&lt;br&gt;sig med enskilda ärenden. Detta är dock inte fallet. Det går därför inte&lt;br&gt;komma till någon annan slutsats än att det är bäst med en ordning som&lt;br&gt;tillåter att regeringen i begränsad omfattning kan ge vägledning genom&lt;br&gt;beslut i enskilda ärenden. Även vissa säkerhetsärenden och vissa ärenden&lt;br&gt;som har utrikespolitisk betydelse bör höra till de ärendekategorier som&lt;br&gt;framdeles bör kunna överlämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjlighet att överlämna ärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser alltså inte att det för närvarande finns förutsättningar att&lt;br&gt;helt befria en regering från befattningen med enskilda ärenden.&lt;br&gt;Möjligheterna att överlämna ärenden bör emellertid minskas. Detta&lt;br&gt;förhållande innebär ett närmande till den förhärskande rättsuppfattningen i&lt;br&gt;flertalet övriga västeuropeiska länder. Regeringen återkommer till frågan om&lt;br&gt;formen för myndigheternas överlämnanden av ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket har avstyrkt att den nuvarande ordningen ändras. Enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning undervärderar verket därvid betydelsen av de&lt;br&gt;förändringar som föreslås i de materiella bestämmelserna om&lt;br&gt;uppehållstillstånd. I synnerhet har det betydelse att utrymmet för rena&lt;br&gt;lämplighetsöverväganden har krympt genom att bestämmelsen om&lt;br&gt;uppehållstillstånd av humanitära skäl nu föreslås omfatta främst renodlade&lt;br&gt;humanitära skäl. Regeringen är av uppfattningen att den mest framkomliga&lt;br&gt;vägen för en effektiv styrning är att förordningsmetoden används i största&lt;br&gt;möjliga utsträckning men att prövningen av vissa ärenden av utrikespolitisk&lt;br&gt;natur samt en begränsad prövningsmöjlighet beträffande ärenden av&lt;br&gt;säkerhets- och prejudikatskäl alltjämt förbehålls regeringen. Vid detta&lt;br&gt;förhållande bör även möjligheten att överlämna ärenden på grund av&lt;br&gt;familjeanknytning eller av annan liknande orsak finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med Asylprocessutredningen ser regeringen ingen anledning att&lt;br&gt;låta den nuvarande bestämmelsen om att synnerliga skäl talar för&lt;br&gt;regeringens prövning vara kvar. Det finns, som utredningen påtalat, en risk&lt;br&gt;att en generalklausulsliknande bestämmelse av detta slag inbjuder till&lt;br&gt;överlämnanden av ärenden som är besvärliga att handlägga på grund av&lt;br&gt;massmediai uppmärksamhet men som det egentligen inte finns några skäl&lt;br&gt;för att regeringen skall pröva. Att låta överlämnandegrunden &amp;quot;synnerliga&lt;br&gt;skäl&amp;quot; vara kvar stämmer dessutom inte överens med intresset att minska&lt;br&gt;regeringens befattning med enskilda ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i det föregående berört frågan i vilka fall&lt;br&gt;säkerhetsärenden och ärenden som har utrikespolitisk betydelse bör fa&lt;br&gt;överlämnas. Vad som återstår är då en mer ingående beskrivning av vilka&lt;br&gt;ärenden som kan komma i fråga för ett överlämnande av&lt;br&gt;praxisbildningsskäl. Regeringen har därvid kommit fram till att avgörande&lt;br&gt;argument talar mot en ordning som innebär att regeringen i en förordning&lt;br&gt;föreskriver att vissa grupper av utlänningar inte skall anses ha tillräckliga&lt;br&gt;skäl för att få uppehållstillstånd. Ställningstaganden av det slaget måste&lt;br&gt;alltså även i fortsättningen göras genom beslut i enskilda ärenden. Enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning bör denna överlämnandegrund utformas så att det&lt;br&gt;uttryckligen framgår av lagtexten att ärenden som bedöms vara av vikt för&lt;br&gt;styrning av praxis får överlämnas om ärendet kan antas fa betydelse för&lt;br&gt;frågan om uppehållstillstånd för en grupp av utlänningar som åberopar&lt;br&gt;väsentligen samma skäl till stöd för sin ansökan om asyl. På detta sätt kan&lt;br&gt;det inte råda någon tvekan om i vilka situationer ett överlämnande kan&lt;br&gt;aktualiseras hos myndigheterna. Regeringen är ense med Asylprocess-&lt;br&gt;utredningen om att en ventil för att överlämna även andra ärenden av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prejudikatskäl bör finnas kvar. Som utredningen påpekat kan det nämligen Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;inte uteslutas av det kan finnas ärenden av sådant slag att de inte kan passas&lt;br&gt;in i förordningsmetoden. Möjligheten att överlämna ärenden av denna orsak&lt;br&gt;bör dock inskränkas i förhållande till nuvarande ordning. Detta bör komma&lt;br&gt;till uttryck genom att lokutionen &amp;quot;av synnerlig vikt för ledning av denna lags&lt;br&gt;tillämpning&amp;quot; förs in i lagtexten. Som exempel på ärenden som kan komma i&lt;br&gt;fråga för överlämnande på denna grund kan nämnas ärenden där ändring av&lt;br&gt;en etablerad praxis övervägs eller ärenden där myndigheterna bedömer att&lt;br&gt;rättsläget är oklart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Asylprocessutredningens förslag skall s.k. nya ansökningar inte få&lt;br&gt;överlämnas till regeringen för avgörande i fortsättningen. Stockholms tings-&lt;br&gt;rätt, Utlänningsnämnden och Röda korset har avstyrkt detta förslag. Rege-&lt;br&gt;ringen instämmer trots de argument som remissinstanserna anfört i utred-&lt;br&gt;ningens bedömning. Den praxisstyming som behövs från regeringens sida&lt;br&gt;bör ges i grundärendet. Det torde därtill höra till sällsynthetema att&lt;br&gt;säkerhetsaspekter och utrikespolitiska aspekter uppkommer först sedan ett&lt;br&gt;avlägsnandebeslut vunnit laga kraft. Vad som i dessa hänseenden kan bli&lt;br&gt;aktuellt att pröva är endast dessa aspekters betydelse för bedömningen av&lt;br&gt;om det skulle strida mot humanitetens krav att verkställa avvisningen eller&lt;br&gt;utvisningen. Den prövningen bör Utlänningsnämnden kunna göra på egen&lt;br&gt;hand. När det gäller ställningstaganden rörande grupper av utlänningar torde&lt;br&gt;företrädesvis bedömningen komma att röra personer som flytt undan&lt;br&gt;väpnade konflikter eller miljökatastrofer och en ny ansökan från de&lt;br&gt;kategorierna får enligt den föreslagna nya lydelsen av 2 kap. 5 b § UtlL&lt;br&gt;bifallas förutsatt att omständigheten är ny eftersom de har rätt till skydd i&lt;br&gt;Sverige. Inte heller den prövningen torde kräva regeringens&lt;br&gt;ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att Asylprocessutredningen bedömning att en&lt;br&gt;negativ konsekvens av att nya ansökningar får överlämnas är att ordningen&lt;br&gt;kan försvaga Utlänningsnämndens ställning som högsta instans är befogad.&lt;br&gt;Att regeringen bifaller en ny ansökan torde av den större allmänheten och&lt;br&gt;inte minst av massmedia uppfattas som ett underkännande av nämndens&lt;br&gt;kompetens. Att den insatte förstår att bifall till en ny ansökan förutsätter att&lt;br&gt;nya omständigheter åberopas i ärendet saknar betydelse. Risken för&lt;br&gt;bristande förtroende för nämnden är särskilt påtaglig i de fall där ett ärende&lt;br&gt;överlämnas först sedan Utlänningsnämnden redan har prövat en eller flera&lt;br&gt;nya ansökningar. Så länge möjligheten att överlämna nya ansökningar finns&lt;br&gt;kvar kan dessutom möjligheten att begära ett överlämnande uppfattas som&lt;br&gt;ett mer eller mindre vedertaget rättsmedel som underminerar auktoriteten&lt;br&gt;hos myndigheterna. Regeringen föreslår alltså att nya ansökningar inte skall&lt;br&gt;fa överlämnas enligt den nya ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ges inte rätt att förbehålla sig prövningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tidigare avsnitt har ingående redovisats vilka olägenheter som är för-&lt;br&gt;knippade med ett system som tillåter att regeringen beslutar att den själv och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;176&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte myndigheterna skall avgöra vissa ärenden eller ärendegrupper. Noteras Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;bör dock att bedömningen där görs beträffande en ordning som ganska&lt;br&gt;frikostigt ger regeringen möjlighet att pröva enskilda ärenden, dvs. ärenden&lt;br&gt;som överlämnas från myndigheterna och ärenden som regeringen fordrar in&lt;br&gt;självmant. Frågan är om slutsatsen om en utökad användning av ärende-&lt;br&gt;metoden blir densamma även om metoden används i den nu föreslagna ord-&lt;br&gt;ningen, dvs. en ordning där regeringens möjligheter att pröva enskilda&lt;br&gt;ärenden minskas. Det är ju nämligen tänkbart att ett system som bygger på&lt;br&gt;att regeringen i större utsträckning styr praxisbildningen genom generella&lt;br&gt;föreskrifter skulle bli mer effektivt om det kombinerades med en begränsad&lt;br&gt;rätt för regeringen att förbehålla sig prövningsrätten av vissa ärendegrupper.&lt;br&gt;Regeringen tänker då särskilt på fall där myndigheterna anser att situationen&lt;br&gt;i de asylsökandes hemländer bör klarna innan beslut fattas men där&lt;br&gt;regeringen har en annan uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om regeringens möjligheter att sålunda ta till sig ärenden skulle&lt;br&gt;begränsas kraftigt hindrar detta knappast uppkomsten av de nackdelar som&lt;br&gt;beskrivits vara förknippade med ärendemetoden. Regeringen välkomnar&lt;br&gt;självfallet den allmänna debatten om flykting- och invandrarfrågor. Det&lt;br&gt;förefaller emellertid naturligare att den fokuseras på frågan i stort och inte&lt;br&gt;enbart på slumpvis utvalda enskilda ärenden. Regeringen kan då koncentrera&lt;br&gt;sig på utformningen av politiken vilket för övrigt bl.a. var avsikten med&lt;br&gt;Utlänningsnämndens inrättande. En ökad användning av&lt;br&gt;förordningsmetoden accentuerar ytterligare denna regeringens roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vid en samlad bedömning att den nya ordningen inte&lt;br&gt;bör innehålla någon rätt för regeringen att förbehålla sig rätten att avgöra&lt;br&gt;vissa ärenden eller ärendegrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta ställningstagande innebär inte att vi bortser från vad Advokat-&lt;br&gt;samfundet m.fl. remissinstanser har anfört rörande situationen där Europa-&lt;br&gt;kommissionen för de mänskliga rättigheterna riktar en begäran till Sverige&lt;br&gt;att inhibera verkställigheten av ett visst avlägsnandebeslut. Regeringen anser&lt;br&gt;tvärtom att det finns åtskilligt av intresse i dessa synpunkter. Den påtalade&lt;br&gt;situationen kan dock regleras direkt i utlänningslagen genom införandet av&lt;br&gt;en bestämmelse med innebörden att en inhibitionsbegäran av detta slag skall&lt;br&gt;föranleda att verkställigheten inhiberas om inte synnerliga skäl talar mot&lt;br&gt;detta. Mot bakgrund av att det finns flera organ som har folkrättslig&lt;br&gt;behörighet att rikta en rekommendation om inhibition av ett avlägsnande-&lt;br&gt;beslut till Sverige bör bestämmelsens räckvidd inte begränsas till att avse&lt;br&gt;endast den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Den&lt;br&gt;bör i stället utformas så att även framställningar från t.ex. den europeiska&lt;br&gt;domstolen för de mänskliga rättigheterna och den kommitté som övervakar&lt;br&gt;efterlevnaden av FN:s tortyrkonvention täcks in. Detta kan åstadkommas&lt;br&gt;genom att bestämmelsens tillämpningsområde fastställs till att avse&lt;br&gt;framställningar från internationella organ som har rätt att pröva klagomål&lt;br&gt;från enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse med innebörden att inhibition skall meddelas i denna&lt;br&gt;situation, om inte synnerliga skäl talar mot detta, utgör en garanti för att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställigheten stoppas i praktiskt taget alla fall. Även om en sådan begäran&lt;br&gt;inte är folkrättsligt bindande för staten, se t.ex. Europadomstolens dom i&lt;br&gt;målet Cruz Varas mot Sverige (dom 1991-03-20, Ser. A No 202), bör&lt;br&gt;framställningar av detta slag regelmässigt följas för att möjliggöra en&lt;br&gt;effektiv prövning av konventionsorganen. Undantagsregeln bör därför tolkas&lt;br&gt;mycket restriktivt. Regeringen föreslår att en bestämmelse av detta slag&lt;br&gt;införs. De synpunkter som remissinstanserna har anfört får därmed anses&lt;br&gt;tillgodosedda. Bestämmelser om vilken myndighet som skall pröva&lt;br&gt;inhibitionsfrågan finns i 8 kap. 9 och 10 §§ UtlL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formen för överlämnande av ärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande ordningen får myndigheterna under vissa omständlig-&lt;br&gt;heter lämna över ärenden till regeringen men ett överlämnande är aldrig&lt;br&gt;obligatoriskt. Röda korset har anfört att lagtexten bör göras mer tvingande&lt;br&gt;för myndigheterna. Regeringen anser dock i likhet med Asylprocess-&lt;br&gt;utredningen att det inte finns någon anledning att förändra denna konstruk-&lt;br&gt;tion. Den enda anledning som skulle kunna berättiga en sådan ändring vore&lt;br&gt;om det funnits tecken på obstruktion från myndigheternas sida vad gäller&lt;br&gt;överlämnanden av ärenden och detta är inte fallet. Ett ytterligare skäl som i&lt;br&gt;vissa fall talar för att den nuvarande icke obligatoriska överlämnandevägen&lt;br&gt;bör behållas är att ärenden om avvisning eller utvisning överhuvudtaget inte&lt;br&gt;bör överlämnas till regeringen om utlänningen påstår att han eller hon löper&lt;br&gt;risk för tortyr eller omänsklig behandling och påståendet inte är uppenbart&lt;br&gt;ogrundat. Detta gäller oberoende om förutsättningar för ett överlämnande i&lt;br&gt;övrigt finns och anledningen är att ett sådant förfarande skulle kunna tänkas&lt;br&gt;strida mot artikel 13 i Europakonventionen om utlänningen i ett sådant fall&lt;br&gt;får sin sak prövad i endast en instans och avgörandet går honom eller henne&lt;br&gt;emot. På samma sätt förhåller det sig med avvisnings- och&lt;br&gt;utvisningsärenden som kan tänkas förhindra utlänningens rätt till privat-&lt;br&gt;eller familjeliv. Europakonventionen gäller som svensk lag från och med&lt;br&gt;den 1 januari 1995. Det är olämpligt att Invandrarverket hamnar i en&lt;br&gt;situation där verket tvingas lämna över ärenden som kan innehålla&lt;br&gt;problemställningar av detta slag. Samma form för överlämnande bör gälla&lt;br&gt;för båda prövningsmyndighetema. Regeringen föreslår alltså att&lt;br&gt;överlämnandeordningen för myndigheterna även fortsättningsvis skall&lt;br&gt;uttryckas med lokutionen &amp;quot;får&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprocessutredningen har anfört att det är märkligt att Invandrarverket&lt;br&gt;skall ha möjlighet att - med förbigående av Utlänningsnämnden - lämna&lt;br&gt;över ärenden direkt till regeringen därför att verket vill få klarhet i vilken&lt;br&gt;praxis som bör gälla. Regeringen instämmer i den uppfattningen. Som&lt;br&gt;utredningen påpekat är ett sätt att komma tillrätta med problemet att&lt;br&gt;Invandrarverket åläggs att alltid meddela awisningsbeslut i ärenden där det&lt;br&gt;finns behov av ett prejudikat, dvs. även i fall där beslutsfattaren på verket&lt;br&gt;anser att tillstånd bör beviljas. En sådan ordning kan dock aldrig godtas.&lt;br&gt;Hänsynen till de enskilda asylsökandena måste ta överhanden här. Enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringens uppfattning skulle det vara stötande om ett avslagsbeslut&lt;br&gt;motiverades enbart med intresset av praxisvägledning. Detta alternativ kan&lt;br&gt;alltså inte komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det alternativ som Asylprocessutredningen har föreslagit är en ordning&lt;br&gt;som bygger på att Invandrarverket alltid måste lämna över ärenden via&lt;br&gt;Utlänningsnämnden. Nämnden skulle därvid vara skyldig att vidarebefordra&lt;br&gt;ärendet till regeringen jämte ett eget yttrande med innehåll liknande det som&lt;br&gt;tillställs regeringen i de ärenden som går på remiss till nämnden i dag. Ytt-&lt;br&gt;randet skulle dessutom, som ett obligatorium, innehålla&lt;br&gt;Utlänningsnämndens uppfattning i frågan om ärendet borde prövas av&lt;br&gt;regeringen. Regeringen skulle slutligen ha möjlighet att, liksom för&lt;br&gt;närvarande, återlämna ärendet till Invandrarverket, om det inte innehöll&lt;br&gt;några omständigheter som föranledde ställningstaganden från regeringens&lt;br&gt;sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket har avstyrkt förslaget. Regeringen håller med verket om&lt;br&gt;att denna lösning sannolikt försenar handläggningen hos myndigheterna&lt;br&gt;något. I likhet med Asylprocessutredningen anser regeringen trots detta att&lt;br&gt;lösningens fördelar klart överväger den nackdelen. Regeringen förutsätter&lt;br&gt;också att Utlänningsnämnden behandlar dessa fåtaliga ärenden skyndsamt så&lt;br&gt;att inte onödig tidsutdräkt uppstår innan ärendena vidarebefordras till&lt;br&gt;regeringen. Regeringen föreslår därför att en sådan ordning införs. Den för&lt;br&gt;bl.a. med sig det goda att Utlänningsnämndens ställning som högsta instans&lt;br&gt;förstärks och att ärendet i princip har beretts av två instanser då det kommer&lt;br&gt;till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de ärenden som Invandrarverket lämnar över till regeringen via Ut-&lt;br&gt;länningsnämnden kan frågor om förvar och uppsikt bli aktuella. Med de&lt;br&gt;nuvarande bestämmelserna i utlänningslagen saknar nämnden möjligheter&lt;br&gt;att fatta beslut rörande förvar och uppsikt i den föreslagna överlämnande-&lt;br&gt;situationen. Detta väcker frågan om nämnden bör ges en sådan behörighet.&lt;br&gt;Mot detta talar att ärenden av detta slag torde vara sällsynt förekommande.&lt;br&gt;Det är mot den bakgrunden onödigt att komplicera förvarsbestämmelsema&lt;br&gt;genom införandet av en regel med denna innebörd. I de flesta fall torde man&lt;br&gt;dessutom kunna komma till rätta med problemet genom att Invandrarverket&lt;br&gt;anpassar tiden för ärendets överlämnande så att ett beslut om förvar eller&lt;br&gt;uppsikt inte behöver omprövas under den tid ärendet finns hos nämnden.&lt;br&gt;Om en fråga om förvar eller uppsikt skulle bli akut under den korta tid&lt;br&gt;ärendet finns på nämnden bör nämnden omedelbart vidarebefordra ärendet&lt;br&gt;till regeringskansliet så att frågan kan prövas där. Någon utvidgning av&lt;br&gt;nämndens behörighet att besluta om förvar och uppsikt behövs således inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att instansordningen mellan Invandrarverket och Utlänningsnämnden&lt;br&gt;skall bli så stringent som möjligt bör verkets möjligheter att överlämna&lt;br&gt;ärenden till regeringen inskränkas till i huvudsak de fall där verket avser att&lt;br&gt;meddela ett bifallsbeslut. I de flesta fall torde nämligen inte ärendena vara&lt;br&gt;av det slag att de kan sägas ha sådan betydelse för rikets säkerhet eller för&lt;br&gt;Sveriges förhållande till främmande makt att regeringen bör pröva ärendet.&lt;br&gt;Inte heller finns det i en avslagssituation utrymme för att överlämna ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärende av endast prejudikatskäl. Om Invandrarverket anser att ansökan skall Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;avslås är det lämpligast att verket meddelar ett avslagsbeslut i dessa fall.&lt;br&gt;Ärendet får sedan följa den vanliga överklagandeordningen. Utlännings-&lt;br&gt;nämnden kan därefter på sedvanligt sätt överlämna ärendet till regeringen&lt;br&gt;om nämnden anser att saken är sådan att regeringen bör ta ställning. När det&lt;br&gt;gäller ärenden som rör grupper av asylsökande ligger saken något&lt;br&gt;annorlunda till. Regeringen delar Invandrarverkets uppfattning att sådana&lt;br&gt;ärenden bör få överlämnas även i de fall där verket anser att ansökningarna&lt;br&gt;skall avslås eftersom det är angeläget att regeringen får ta ställning till&lt;br&gt;situationen så snart som möjligt. Inte ens dessa ärenden kan dock anses vara&lt;br&gt;så brådskande att det finns skäl att avvika från ordningen att överlämnandet&lt;br&gt;skall gå via Utlänningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande ordning har regeringen möjlighet att överlämna ett&lt;br&gt;ärende som hänskjutits till regeringen av Invandrarverket till Utlännings-&lt;br&gt;nämnden för avgörande. Denna möjlighet har praktiskt taget aldrig utnyttjats&lt;br&gt;av regeringen. Detta leder till slutsatsen att möjligheten bör kunna undvaras.&lt;br&gt;För den slutsatsen talar också strävan att i största möjliga mån upprätthålla&lt;br&gt;en tvåinstansprövning i ärenden om uppehållstillstånd. Regeringen föreslår&lt;br&gt;alltså att möjligheten att överlämna ett av Invandrarverket hänskjutet ärende&lt;br&gt;till nämnden för avgörande tas bort. En ändring med denna innebörd bör&lt;br&gt;göras i 7 kap. 11 § UtlL.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättssäkerhet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;12.1 &amp;nbsp;Gällande ordning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Identitetsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket och polisen får enligt 5 kap. 5 § UtlL fotografera och ta&lt;br&gt;fingeravtryck av en utlänning som inte kan styrka sin identitet vid&lt;br&gt;ankomsten till Sverige eller när han eller hon därefter ansöker om&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Fotografering och fingeravtryckstagning får även ske om&lt;br&gt;förutsättningar finns för att ta en utlänning i förvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 kap. 3 § UtlL får Utlänningsnämnden, Invandrarverket och&lt;br&gt;polismyndigheter omhänderta pass och andra identitetshandlingar som avser&lt;br&gt;en person som ansöker om uppehållstillstånd. En polismyndighet far även i&lt;br&gt;samband med verkställigheten av ett avlägsnandebeslut ta hand om&lt;br&gt;handlingar av detta slag, i avvaktan på att verkställigheten kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Muntlig handläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med 1989 år utlänningslag infördes en särskild bestämmelse -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II kap. 1 § - om muntlig handläggning i asylärenden vid Invandrarverket.&lt;br&gt;Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 1992 (SFS&lt;br&gt;1991:1573), tillämpas bestämmelsen också när Utlänningsnämnden&lt;br&gt;handlägger ett asylärende. 1 bestämmelsens första stycke föreskrivs att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;muntlig handläggning skall ingå om det kan antas vara till fördel för Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;utredningen eller i övrigt främja ett snabbt avgörande av ärendet. Vidare&lt;br&gt;stadgas att muntlig handläggning även annars skall företas på begäran av&lt;br&gt;utlänningen, om inte en sådan handläggning skulle sakna betydelse för att&lt;br&gt;avgöra frågan om uppehållstillstånd. Regeln tillåter slutligen att även andra&lt;br&gt;personer än utlänningen hörs (11 kap. 1 § andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningslagens bestämmelse skiljer sig i vissa avseenden från vad som&lt;br&gt;i allmänhet gäller för muntlighet i förvaltningsförfarandet och från vad som&lt;br&gt;således gällde för Invandrarverkets vidkommande före tillkomsten av 1989&lt;br&gt;års lag. Den allmänna regeln finns i 14 § förvaltningslagen (1986:223, FL).&lt;br&gt;Där föreskrivs att en part som vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende som&lt;br&gt;avser myndighetsutövning mot någon enskild, skall få tillfälle till det, om&lt;br&gt;det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. Enligt bestämmelsen&lt;br&gt;kan myndigheterna besluta om muntlig handläggning även om den enskilde&lt;br&gt;inte begär det. Myndigheterna skall därvid särskilt beakta att muntlig&lt;br&gt;handläggning kan underlätta för den enskilde att ha med myndigheten att&lt;br&gt;göra. Med muntlighet i FL:s bemärkelse avses inte bara en formell muntlig&lt;br&gt;förhandling utan också mer informella kontakter som telefonsamtal och&lt;br&gt;sammanträffanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i förvaltningslagen ger inte parten rätt att kräva ett formellt&lt;br&gt;sammanträde eller förhandling. Parten kan inte heller kräva att få tala med&lt;br&gt;beslutsfattaren i ärendet, utan myndigheten kan i princip hänvisa honom&lt;br&gt;eller henne till någon annan lämplig tjänsteman. Det naturliga är dock att&lt;br&gt;den som har det närmaste ansvaret för handläggningen tar hand om&lt;br&gt;kontakterna med parten. Förvalningslagen uppställer inte något krav på att&lt;br&gt;parten har saklig grund för önskemålet att få meddela sig muntligt med&lt;br&gt;myndigheten, dvs. skälen för partens önskemål om muntlig handläggning&lt;br&gt;saknar betydelse för bestämmelsens tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jämförelse mellan bestämmelserna i utlänningslagen och förvaltnings-&lt;br&gt;lagen utmynnar i att särregeln i utlänningslagen i vissa delar är mer&lt;br&gt;långtgående än motsvarigheten i förvaltningslagen medan den i andra hän-&lt;br&gt;seenden inte tycks gå fullt så långt. Muntlig handläggning är således&lt;br&gt;obligatorisk i vissa fall medan sökanden kan vägras att lämna muntliga upp-&lt;br&gt;gifter på grunder som inte finns i förvaltningslagen. Även om&lt;br&gt;bestämmelserna i de båda inte är identiska i materiellt hänseende finns det&lt;br&gt;inte några särskilda bestämmelser om formerna för muntlig handläggning i&lt;br&gt;utlänningslagen. Invandrarverket och Utlänningsnämnden har alltså rätt att&lt;br&gt;på basis av allmänna förvaltningsrättsliga principer bestämma för vaije&lt;br&gt;enskilt ärende dels vilken form handläggningen skall ha, dels hur den skall&lt;br&gt;genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden i begreppet muntlig handläggning behandlas i förarbetena till&lt;br&gt;1989 år utlänningslag (prop. 1988/89:86 s. 85 f. och 209 f.). Där sägs bl.a.&lt;br&gt;att begreppet tar sikte på såväl informella telefonkontakter och samman-&lt;br&gt;träffanden som mer formella förhandlingar. Den sistnämnda handläggnings-&lt;br&gt;formen förordas dock endast i begränsad omfattning, t.ex. då även andra än&lt;br&gt;utlänningen skall höras. Utformningen av en muntlig förhandling får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket besluta om enligt propositionen. Den handläggningsform Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;som rekommenderas är informella sammanträffanden mellan personalen,&lt;br&gt;utlänningen och, i förekommande fall, utlänningens biträde. Enligt proposi-&lt;br&gt;tionen tillgodoser denna ordning såväl utlänningens behov av att få komma&lt;br&gt;till tals med myndigheten som önskemålen om en snabb och rättssäker&lt;br&gt;handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den form av muntlig handläggning som innebär ett personligt&lt;br&gt;sammanträffande mellan myndighetens personal och utlänningen jämte&lt;br&gt;biträde bör enligt propositionen en rad synpunkter beaktas. Från myndig-&lt;br&gt;hetens sida bör minst en av de personer som kan antas delta i det kommande&lt;br&gt;beslutet medverka. Vidare bör det grundläggande förhöret ligga till grund&lt;br&gt;för handläggningen och det måste antas att de uppgifter som finns där är&lt;br&gt;kända för de närvarande. Det är alltså inte nödvändigt att gå igenom&lt;br&gt;samtliga omständigheter som tidigare förevarit i ärendet utan&lt;br&gt;handläggningen bör koncentreras till de särskilda omständigheter som har&lt;br&gt;ifrågasatts eller till sådant som ytterligare kan belysa utlänningens uppgifter.&lt;br&gt;Tjänsteanteckningar bör fortlöpande föras vid sammanträffanden med&lt;br&gt;utlänningen och andra muntliga förfaranden i syfte att underlätta den&lt;br&gt;fortsatta handläggningen, framförallt vid överklaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen framhålls vidare att den som leder den muntliga hand-&lt;br&gt;läggningen bör verka för att alla ytterligare omständigheter som kan inverka&lt;br&gt;på beslutet uppges vid sammanträffandet. Om utlänningen vet att det finns&lt;br&gt;skriftliga intyg av något slag som han eller hon ännu inte fått från&lt;br&gt;hemlandet, bör detta anges. Det blir sedan myndighetens sak att avgöra om&lt;br&gt;man skall vänta med att fatta beslut. Om muntlig handläggning förekommit i&lt;br&gt;ett asylärende bör i vissa fall beslut kunna meddelas vid eller i nära&lt;br&gt;anslutning till den muntliga handläggningen så att tid för överklagandet kan&lt;br&gt;räknas från avkunnandet (s. 85 i propositionen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När Utlänningsnämnden inrättades bestämdes som nämnts att nämnden&lt;br&gt;skulle tillämpa samma regler som Invandrarverket. En bestämmelse med&lt;br&gt;denna innebörd infördes i 11 kap. 1 § tredje stycket UtlL. I förarbetena&lt;br&gt;(prop. 1991/92:30 s. 37 f.) uttrycks avsikten att tyngdpunkten i Utlännings-&lt;br&gt;nämndens asylprocess skall vara skriftlig. Departementschefen avvisade&lt;br&gt;emellertid inte tanken på muntliga inslag även i nämnden utan framhöll att&lt;br&gt;det enda som skulle kunna åberopas mot att införa muntlig handläggning&lt;br&gt;även för Utlänningsnämndens vidkommande var att det stora antalet ärenden&lt;br&gt;skulle kunna medföra risk för en oöverkomlig belastning och alltför stor&lt;br&gt;tidsutdräkt, om ärendena mera regelmässigt skulle avgöras efter muntlig&lt;br&gt;handläggning. Enligt propositionen kan emellertid muntliga inslag i för-&lt;br&gt;farandet hos Utlänningsnämnden i en del fall förstärka både rättssäkerheten&lt;br&gt;och effektiviteten. Kompletterande uppgifter kan lämnas omedelbart och de&lt;br&gt;frågor som dessa kan ge upphov till blir genast besvarade. Det understryks&lt;br&gt;vidare att ett inslag av muntlighet inte behöver ta sig uttryck i formella&lt;br&gt;muntliga förhandlingar utan att också mer informella telefonkontakter och&lt;br&gt;sammanträffanden kan komma i fråga. Klaganden bör inte kunna göra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anspråk på att få företräda inför nämnden utan kan fa nöja sig med att lämna Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;uppgifter till en handläggare när detta bedöms vara tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall där en muntlig förhandling av mer formellt slag skall äga rum&lt;br&gt;inför nämnden anförs i propositionen att det ibland kan vara lämpligt att&lt;br&gt;även kalla företrädare för Invandrarverket till förhandlingen. Det betonas&lt;br&gt;dock att nämnden är en överinstans och att det väsentliga materialet normalt&lt;br&gt;redan har presenterats innan ärendet kommer in till nämnden. Av den&lt;br&gt;anledningen förutsätts muntlig handläggning inte bli tillnärmelsevis lika&lt;br&gt;vanlig vid Utlänningsnämnden som hos Invandrarverket. I&lt;br&gt;specialmotiveringen (s. 46 f. i propositionen) anförs att samtliga&lt;br&gt;omständigheter oftast bör ha kommit fram under handläggningen hos&lt;br&gt;Invandrarverket, varvid en muntlig handläggning hos nämnden kan sägas&lt;br&gt;vara utan betydelse för utredningen. Samtidigt framhålls att det får ske en&lt;br&gt;bedömning från fall till fall om det är erforderligt med en mera regelrätt&lt;br&gt;muntlig förhandling inför nämnden eller om det är tillräckligt med en&lt;br&gt;kontakt mellan utlänningen eller ett ombud för denne och en handläggare&lt;br&gt;vid nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare utformningen av en muntlig förhandling i Utlännings-&lt;br&gt;nämnden bestämmer enligt propositionen nämnden själv med stöd av all-&lt;br&gt;männa förvaltningsrättsliga principer. Avsikten är dock inte att samtliga&lt;br&gt;omständigheter i ärendet skall gås igenom utan handläggningen bör koncen-&lt;br&gt;treras till de nya uppgifter som utlänningen har lämnat samt till sådant som&lt;br&gt;har ifrågasatts och sådant som kan belysa utlänningens uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En studie över hur bestämmelserna om muntlig handläggning tillämpas i&lt;br&gt;praktiken finns intagen i Asylprocessutredningens betänkande SOU 1995:46&lt;br&gt;s. 140-145.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 41 § p 5-10 rättshjälpslagen (1972:429, RHL) framgår i vilka fall ett&lt;br&gt;offentligt biträde kan förordnas i utlänningsärenden. Det rör sig huvud-&lt;br&gt;sakligen om ärenden som innebär att en utlänning avlägsnas ur landet såsom&lt;br&gt;avvisning, utvisning eller hemsändning enligt UtlL eller utvisning enligt&lt;br&gt;lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. I awisningsärenden hos&lt;br&gt;polisen finns rätt till rättshjälp genom offentligt biträde endast om&lt;br&gt;utlänningen hållits i förvar mer än tre dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp genom offentligt biträde skall i dessa ärenden beviljas &amp;quot;om det&lt;br&gt;ej måste antagas att behov av biträde saknas&amp;quot; (42 § RHL). Denna presum-&lt;br&gt;tionsregel infördes för utlänningsärendenas vidkommande den 1 juli 1978.1&lt;br&gt;propositionen som låg till grund för lagstiftningsärendet anfördes bl.a. att&lt;br&gt;huvudprincipen bör vara att ingen - utom vad gäller de avvisningar som&lt;br&gt;utan längre frihetsberövanden beslutas av polisen - skall kunna avlägsnas ur&lt;br&gt;landet utan att ha erbjudits bistånd av ett offentligt biträde (prop. 1977/78:90&lt;br&gt;s. 67). Enligt propositionen bör utlänningen erbjudas offentligt biträde så&lt;br&gt;snart man börjar sätta i fråga att han eller hon skall avlägsnas. Däremot bör&lt;br&gt;biträde inte utses om det framstår som klart att utlänningen skall få stanna i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige. Även annars kan förhållandena undantagsvis vara sådana att något Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;behov av biträde inte finns. Som exempel anges fall där det är uppenbart att&lt;br&gt;någon grund för uppehållstillstånd inte existerar och där hinder mot ett&lt;br&gt;avlägsnande till hemlandet inte finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1988/89:86 Ny utlänningslag m.m. understryks den huvudprincip&lt;br&gt;som kommit till uttryck i prop. 1977/78:90. Det föredragande statsrådet&lt;br&gt;erinrar därutöver om att de förslag som läggs fram i propositionen bl.a.&lt;br&gt;innebär att Invandrarverket skall besluta om avvisning med omedelbar&lt;br&gt;verkställighet endast i de fall där det är uppenbart att grund för asyl inte&lt;br&gt;finns och att uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på annan grund. För&lt;br&gt;att avvisning med omedelbar verkställighet skall kunna ske måste saken&lt;br&gt;vara uppenbar utan närmare undersökningar; något behov av utredning får&lt;br&gt;inte föreligga. Enligt föredraganden torde det i regel också kunna antas att&lt;br&gt;behov av offentligt biträde saknas i sådana fall. Det betonas dock att&lt;br&gt;undantag från denna princip kan föreligga och att således ett offentligt&lt;br&gt;biträde bör kunna förordnas när det är fråga om avvisning till hemlandet&lt;br&gt;utom i de fall där det rör sig om stabila demokratier präglade av rättskultur i&lt;br&gt;svensk mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt propositionen bör biträden också kunna förordnas i övriga fall&lt;br&gt;förutsatt att det inte är fråga om att sända utlänningen till ett tredje land där&lt;br&gt;risken för förföljelse och vidaresändande till ett land där förföljelse kan&lt;br&gt;inträffa måste betraktas som utesluten. Offentligt biträde bör vidare alltid&lt;br&gt;förordnas då det är fråga om en asylsökande som är minderårig, sjuk eller&lt;br&gt;som av andra liknande skäl inte ens med tolk kan förväntas utföra sin talan&lt;br&gt;på ett ur rättssäkerhetssynpunkt betryggande sätt. Föredraganden anförde att&lt;br&gt;rätt till biträde i princip borde föreligga redan under polisutredningen men&lt;br&gt;att som regel viss utredning måste göras innan det kan avgöras om biträde&lt;br&gt;skall förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 43 § RHL följer att det är den myndighet som handlägger ärendet&lt;br&gt;som beviljar rättshjälp i utlänningsärenden. Är polismyndigheten&lt;br&gt;handläggande myndighet gäller dock vissa undantag från den regeln om&lt;br&gt;ansökan skall avslås. Fram till den 1 juli 1994 gällde för avvisnings- och&lt;br&gt;utvisningsärenden att rättshjälpen gällde till dess verkställighet skett eller&lt;br&gt;frågan om verkställighet förfallit. Detta fick till följd att&lt;br&gt;biträdesförordnandet kvarstod även efter det att ett lagakraftvunnet&lt;br&gt;awisnings- eller utvisningsbeslut förelåg. Förordnandet gällde således även&lt;br&gt;vid ingivande av en s.k. ny ansökan. Genom en ändring i RHL gäller från&lt;br&gt;nämnda datum att rättshjälpen upphör när ett lagakraftvunnet beslut&lt;br&gt;föreligger varför en ny ansökan inte omfattas av den i grundärendet&lt;br&gt;beviljade rättshjälpen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsmotiveringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 20 § första stycket förvaltningslagen föreskrivs att ett beslut varigenom en&lt;br&gt;myndighet avgör ett ärende skall innehålla de skäl som har bestämt&lt;br&gt;utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Skälen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;far dock utelämnas helt eller delvis bl.a. om beslutet inte går någon part Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;emot, om det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att upplysa&lt;br&gt;om skälen eller om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet,&lt;br&gt;skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden eller något&lt;br&gt;jämförbart förhållande. Detsamma gäller om ärendet är så brådskande att det&lt;br&gt;inte finns tid att utforma skälen. Om skälen har utelämnats bör myndigheten&lt;br&gt;på begäran av den som är part om möjligt upplysa honom om dem i&lt;br&gt;efterhand (20 § andra stycket FL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningslagens bestämmelse bygger således på en ordning med&lt;br&gt;motiveringsskyldighet som en huvudregel försedd med en rad undantag. För&lt;br&gt;utlänningsärenden gäller ytterligare undantag genom föreskrifterna i 11 kap.&lt;br&gt;3 § första stycket UtlL, enligt vilka förvaltningslagens krav på besluts-&lt;br&gt;motivering inte tillämpas beträffande beslut om visering, tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd och arbetstillstånd. En utlänning som omfattas av EES-&lt;br&gt;avtalet har dock enligt i 11 kap. 3 § andra stycket UtlL alltid rätt till&lt;br&gt;motivering av sådana beslut om beslutet går honom eller henne emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1988/89:86 Ny utlänningslag m.m. (s. 88-89) konstaterades att&lt;br&gt;det från olika håll framförts kritik mot att beslut i utlänningsärenden är&lt;br&gt;bristfälligt motiverade. Det föredragande statsrådet framhöll att det är&lt;br&gt;angeläget med så klargörande motiveringar som möjligt i de ärenden som&lt;br&gt;inte undantagits i 11 kap. 3 § UtlL. Som skäl anfördes bl.a. att&lt;br&gt;välmotiverade beslut ökar allmänhetens förtroende för myndigheternas&lt;br&gt;objektivitet och ger den enskilde utlänningen större möjlighet att få rättelse i&lt;br&gt;ett beslut som på felaktig eller ofullständig grund gått honom emot. Klarare&lt;br&gt;motiveringar ansågs även leda till förkortade handläggningstider genom att&lt;br&gt;eljest nödvändiga förklaringar som måste ges i efterhand till fattade beslut&lt;br&gt;kunde undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningslagens bestämmelser om överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den allmänna förvaltningsrätten kan en förvaltningsmyndighets beslut&lt;br&gt;överklagas till närmast högre myndighet och i sista hand till regeringen&lt;br&gt;under förutsättning att inte något annat är föreskrivet. I icke ringa&lt;br&gt;omfattning gäller den särordningen att beslut av förvaltningsmyndighet kan&lt;br&gt;överklagas till förvaltningsdomstol. I 7 kap. 1 § UtlL återfinns den&lt;br&gt;särreglering som gäller för utlänningsärenden. I första stycket slås fast att&lt;br&gt;beslut av en förvaltningsmyndighet i ärenden enligt den lagen får överklagas&lt;br&gt;endast om en sådan rätt följer av 7 kap. Av paragrafens andra stycke följer&lt;br&gt;att regeringen får pröva ansökningar om upphävande av en avvisning eller&lt;br&gt;utvisning endast i fall som anges i samma kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förvaltningsbeslut som får överklagas enligt 7 kap. UtlL är bl.a. polis-&lt;br&gt;myndighets awisningsbeslut, Invandrarverkets awisnings- eller utvisnings-&lt;br&gt;beslut, Invandrarverkets beslut om flyktingförklaring eller resedokument&lt;br&gt;och beslut om förvar. Denna utformning av överklagandebestämmelsema i&lt;br&gt;utlänningslagen får bl.a. till följd att beslut om att vägra visering inte får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagas. Inte heller kan den som far avslag på en ansökan om uppe- Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;hållstillstånd som görs före inresan överklaga detta beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk är central utlänningsmyndighet. Enligt 2 kap. 7 §&lt;br&gt;första stycket UtlL meddelas beslut om visering, uppehållstillstånd och&lt;br&gt;arbetstillstånd av verket. Om polisen meddelar ett beslut om avvisning får&lt;br&gt;beslutet överklagas till Invandrarverket (7 kap. 2 § UtlL). Invandrarverkets&lt;br&gt;beslut i fråga om avvisning eller utvisning och en i samband därmed&lt;br&gt;behandlad fråga om uppehållstillstånd eller arbetstillstånd eller återkallelse&lt;br&gt;av sådana tillstånd överklagas till Utlänningsnämnden (7 kap. 3 § första&lt;br&gt;stycket UtlL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilandeförklaring av vissa utlänningsärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § FL anges vissa allmänna krav för handläggningen av ärenden.&lt;br&gt;Bestämmelsen är närmast av målsättningskaraktär och föreskriver bl.a. att&lt;br&gt;varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och&lt;br&gt;billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vid handläggningen skall&lt;br&gt;myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och&lt;br&gt;yttranden från andra myndigheter, om sådana behövs. Lagbestämmelsen&lt;br&gt;innehåller inte några speciella tidsfrister för ärendehantering och det finns&lt;br&gt;inte heller några sanktioner att ta till mot en myndighet som förhåller sig&lt;br&gt;passiv. I propositionen som låg till grund för lagstiftningen (prop.&lt;br&gt;1985/86:80) anförde departementschefen bl.a. att det är viktigt för&lt;br&gt;rättssäkerheten att myndigheterna handlägger sina ärenden så enkelt och&lt;br&gt;snabbt som möjligt. Dessa synpunkter fick emellertid inte överdrivas så att&lt;br&gt;de kom i konflikt med rimliga krav på noggrannhet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om snabb handläggning berördes särskilt också under riksdags-&lt;br&gt;behandlingen (bet. 1985/86:K.U21 s. 9 f). Utskottet poängterade frågans&lt;br&gt;centrala betydelse för enskilda men också för myndigheterna. Särskilt&lt;br&gt;betonades att det är de enskilda som drabbas hårdast av att en ärendehand-&lt;br&gt;läggning drar ut på tiden och att en lång väntan i ovisshet på ett myndighets-&lt;br&gt;beslut som kanske gäller frågor som har avgörande betydelse för en persons&lt;br&gt;ekonomiska eller personliga förhållanden kan förorsaka otrygghet och&lt;br&gt;personligt lidande och kanske också ekonomiska förluster. Av den anled-&lt;br&gt;ningen rör det sig - enligt utskottet - inte enbart om en servicefråga. Det&lt;br&gt;handlar i hög grad också om den enskilda människans rättssäkerhet. Be-&lt;br&gt;träffande tidsaspekterna uttalade konstitutionsutskottet att det med hänsyn&lt;br&gt;till de skiftande förhållanden som råder inom förvaltningen torde vara&lt;br&gt;vanskligt att i förvaltningslagen införa några mer preciserade bestämmelser&lt;br&gt;om tidsfrister i handläggningen. Enligt utskottet kunde det inte heller&lt;br&gt;uteslutas att fasta tidsgränser för handläggningen av ärenden skulle kunna&lt;br&gt;innebära risker för rättssäkerheten om myndigheterna skulle avstå från att&lt;br&gt;företa utredning för att kunna iaktta uppställda tidsfrister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna domstolarna har möjlighet att under vissa omständigheter&lt;br&gt;vilandeförklara mål. I 32 kap. 5 § rättegångsbalken (RB) föreskrivs att rätten&lt;br&gt;får förordna att ett mål skall vila i avvaktan på att vissa i paragrafen närmare&lt;br&gt;angivna hinder undanröjts. De hinder som anges i bestämmelsen är att det är&lt;br&gt;av synnerlig vikt för prövningen av målet att en fråga som är föremål för&lt;br&gt;annan rättegång eller för behandling i annan ordning först avgörs eller att det&lt;br&gt;möter annat hinder mot handläggningen som är av längre varaktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 likhet med förvaltningslagen innehåller rättegångsbalken inte några&lt;br&gt;allmänna bestämmelser som ger en part rätt att överklaga domstolarnas&lt;br&gt;underlåtenhet att avgöra mål eller ärenden. I 49 kap. 7 § RB finns dock en&lt;br&gt;specialregel som rör överklagande av att ett mål onödigt försenats. En part&lt;br&gt;som anser att ett beslut som meddelats av underrätten medför att målet&lt;br&gt;försenas får enligt denna bestämmelse föra särskild talan mot beslutet. En&lt;br&gt;förutsättning för att talan skall få föras är således att det finns ett beslut om&lt;br&gt;t.ex. vilandeförklaring eller om inhämtande av viss utredning som innebär&lt;br&gt;att målet inte kan avgöras. Enbart passivitet från domstolens sida att avgöra&lt;br&gt;ett mål kan inte överklagas. Bestämmelsen används i praktiken för att bl.a.&lt;br&gt;överklaga beslut om inhämtande av rättspsykiatrisk undersökning eller&lt;br&gt;vårdnadsutredning och för beslut om vilandeförklaring av mål.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Identitetsfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Fingeravtryck och fotografi skall tas av alla&lt;br&gt;asylsökande för att underlätta identifikationen av den sökande och&lt;br&gt;fastställa att ansökan lämnas i rätt land. Fingeravtryck far inte tas av&lt;br&gt;asylsökande som är under 14 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighetsutredningens och Flyktingpolitiska kommitténs&lt;br&gt;förslag överensstämmer med regeringens på så sätt att fingeravtryck bör tas&lt;br&gt;av alla asylsökande samt att alla asylsökande bör fotograferas och ett foto-&lt;br&gt;grafi av sökanden bifogas Invandrarverkets dossier rörande den&lt;br&gt;asylsökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping, Statens Invandrarverk&lt;br&gt;och Rikspolisstyrelsen tillstyrker förslaget. Caritas och Socialstyrelsen av-&lt;br&gt;styrker förslaget. Socialstyrelsen anser att de åberopade skälen för den&lt;br&gt;föreslagna förändringen inte är tillräckliga med tanke på den allvarliga&lt;br&gt;inskränkningen i den enskildes personliga frihet. Kustbevakningen anser att&lt;br&gt;ett beslut om daktningsregister bör vänta tills det finns beslut inom EU eller&lt;br&gt;andra internationella organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det är av stor vikt att den som söker&lt;br&gt;asyl lämnar korrekta uppgifter om sina personliga förhållanden, flyktvägar&lt;br&gt;och identitet. Dessa uppgifter ligger till grund för bedömningen av den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sökandes behov av skydd och vilket land som har ansvaret för att ge detta Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;skydd. Identitetsuppgiftema utgör också underlag för utfärdandet av behöv-&lt;br&gt;liga resehandlingar och en eventuell framtida ansökan om medborgarskap i&lt;br&gt;vistelselandet. Om det efter prövning av asylärendet visar sig att sökanden&lt;br&gt;inte har behov av skydd i ett land är det viktigt att identitetsuppgiftema är&lt;br&gt;korrekta för att han skall tillförsäkras möjligheten att resa in i sitt hemland&lt;br&gt;eller något annat land. Att en person saknar handlingar som styrker de&lt;br&gt;uppgifter han lämnar om sin person får inte medföra att uppgifterna enbart&lt;br&gt;därför betraktas som osanna. Det kan finnas och finns en rad skäl till att en&lt;br&gt;person som flyr från sitt hemland inte alltid kan ha tillgång till identitets-&lt;br&gt;handlingar. I många fall kan det snarast sägas ligga i flyktingskapets natur&lt;br&gt;att fullständig dokumentation saknas. Under de två första månaderna år&lt;br&gt;1995 saknade omkring 60 procent av de asylsökande pass och&lt;br&gt;identitetshandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som det är viktigt att de utredningar som ligger till grund för&lt;br&gt;prövningen av flyktingskap inte i onödan kompliceras är det av vikt att&lt;br&gt;tillräcklig klarhet vinns om sökandens identitet. Det förekommer i viss&lt;br&gt;utsträckning missbruk av asylrätten. Ofta handlar det om att personer som&lt;br&gt;vid en prövning befunnits inte ha tillräckligt starka skäl för att anses vara i&lt;br&gt;behov av skydd söker på nytt i en ny identitet. Redan med tillämpning av&lt;br&gt;gällande regler kan sådant missbruk konstateras. Förklaringen till att fallen&lt;br&gt;uppdagas är att identiteten redan vid det första tillfallet inte kunnat klar-&lt;br&gt;läggas. Fingeravtryck har därför tagits och registrerats. När en sådan person&lt;br&gt;sedan sökt asyl ytterligare en gång och inte kunnat identifierat sig har&lt;br&gt;fingeravtryck tagits på nytt. Vid kontroll med fingeravtrycksregistret har det&lt;br&gt;då visat sig att denne person redan är registrerad. Under år 1995 upptäcktes&lt;br&gt;närmare 500 fall av den här karaktären. Om fingeravtryck inte tagits vid det&lt;br&gt;första tillfallet hade det inte vid det andra tillfallet framkommit att han redan&lt;br&gt;sökt asyl. Genom att ta fingeravtryck på samtliga asylsökande ges således&lt;br&gt;möjlighet att direkt uppdaga om någon lämnar in mer än en ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De möjligheter som idag finns att söka information ur andra länders&lt;br&gt;motsvarande register eller att lämna ut information från det svenska registret&lt;br&gt;föreslås inte bli ändrade i denna proposition. Sådana förändringar aktualise-&lt;br&gt;ras emellertid inom ramen för Dublinkonventionen, som närmare behandlas&lt;br&gt;i avsnitt 8.2. Konventionen förutsätter att den som söker asyl i ett fördrags-&lt;br&gt;slutande land kan identifieras på ett tillfredsställande sätt. Detta är nöd-&lt;br&gt;vändigt för att konventionens bestämmelser om vilket land som skall utreda&lt;br&gt;och besluta i asylfrågan kan tillämpas. Det i dag säkraste sättet att identifiera&lt;br&gt;en person är genom att jämföra fingeravtryck. Under år 1995 genomfördes&lt;br&gt;därför på uppdrag av ministerrådet en studie rörande förutsättningarna för ett&lt;br&gt;framtida europeiskt system för utbyte av asylsökandes fingeravtryck.&lt;br&gt;Ministerrådet konstaterade, efter att ha tagit del av resultatet av studien, att&lt;br&gt;det är tekniskt möjligt att upprätta ett sådant system men att ett beslut inte&lt;br&gt;kan fattas förrän alla juridiska, ekonomiska och tekniska frågor utretts. Ett&lt;br&gt;förslag till konvention rörande de juridiska frågorna håller på att utarbetas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av en arbetsgrupp under ministerrådet. Arbetet pågår även med att Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;undersöka kvarstående frågor av teknisk och ekonomiska natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ordning där fingeravtryck tas obligatoriskt av asylsökande och där&lt;br&gt;fingeravtrycken dataregisteras innebär ett personlighetsintrång precis som&lt;br&gt;all annan registrering av enskilda människor. Det är viktigt att detta sker i&lt;br&gt;sådana former att den enskilde visas respekt. Att alla asylsökande omfattas&lt;br&gt;kan från integritetssynpunkt vara en fordel. Ingen behöver känna sig&lt;br&gt;utpekad. Den inskränkning av en enskilds personliga frihet som ett&lt;br&gt;obligatorium utgör måste motsvaras av ett legitimt behov av information&lt;br&gt;och ökad kunskap för samhället. När det gäller den form av&lt;br&gt;uppgiftsinsamling som det här handlar om är enbart det övergripande kravet&lt;br&gt;på allmännytta dock inte ett tillräckligt starkt argument. Insamlingen måste&lt;br&gt;dessutom vara av stor vikt för att en myndighet skall kunna fullgöra de&lt;br&gt;uppgifter som staten ålagt den. Utlänningslagens bestämmelse om&lt;br&gt;fingeravtryck har som enda avsikt att underlätta fastställandet av identiteten&lt;br&gt;av den som söker asyl. Obligatorisk dataregistering av fingeravtryck&lt;br&gt;underlättar identifikationen av den asylsökande vid prövningen av ärendet&lt;br&gt;och underlättar verkställigheten av ett eventuellt awisnings- eller&lt;br&gt;utvisningsbeslut. Att på olika sätt säkerställa identiteten i början av ett&lt;br&gt;asylärende kan vara viktigt för att undvika att fråga om återkallelse av ett på&lt;br&gt;oriktiga grunder meddelat uppehållstillstånd senare aktualiseras. Med den&lt;br&gt;föreslagna lagändringen blir det i praktiken omöjligt för en person att söka&lt;br&gt;asyl i flera olika identiteter. För den enskilde asylsökanden innebär en säker&lt;br&gt;identifiering att asylärendet kan avgöras snabbare än om underlaget måste&lt;br&gt;kompletteras med utredningar om identiteten. Risken för att oklarheter&lt;br&gt;uppstår om vilket land som rätteligen skall ta ställning till en asylansökan&lt;br&gt;undviks också. De minskade möjligheterna till missbruk av asylreglema bör&lt;br&gt;leda till att förtroendet för asylpolitiken stärks hos allmänheten. Detta är i&lt;br&gt;sin tur ett viktigt led i arbetet att värna asylrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärden att ta fingeravtryck och fotografera en person, även kallat&lt;br&gt;daktyloskopering, innebär att ett avtryck tas av varje finger samt av hela&lt;br&gt;händerna. Anteckning görs om längd, hår- och ögonfärg samt om eventuella&lt;br&gt;kännetecken som än och tatueringar. De uppgifter som får samlas in och&lt;br&gt;registreras om asylsökande i fingeravtrycksregistret är begränsade och om-&lt;br&gt;fattar förutom fingeravtrycken således ett fatal personliga uppgifter. Någon&lt;br&gt;utökning av de uppgifter som skall föras in i registret är inte aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har fingeravtryck av praxis inte tagits av bam under 15 år. Att&lt;br&gt;gränsen lagts här får ses som en konsekvens av att straffmyndighetsåldem&lt;br&gt;ligger på 15 år. Vid identifikation av asylsökande saknar hänvisningen till&lt;br&gt;straffmyndighetsåldem betydelse. Här måste istället det avgörande vara när&lt;br&gt;behov av åtgärder uppstår för att klara handläggningen av asylansökan.&lt;br&gt;Visserligen söker även mycket små bam asyl helt ensamma. Det är dock i&lt;br&gt;dessa fall sällan att säkerställandet av identiteten utgör något problem.&lt;br&gt;Istället är frågan var föräldrarna uppehåller sig mer överhängande. För äldre&lt;br&gt;bam blir bilden en annan oavsett om de kommer själva till Sverige eller som&lt;br&gt;medlem i en familj. Här uppkommer inte sällan samma situation som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande vuxna. Erfarenhetsmässigt kan ungdomar över 14 års ålder sägas&lt;br&gt;tillhöra denna senare kategori. Vi föreslår därför att gränsen sätts vid 14 år.&lt;br&gt;Med hänsyn till att det många gånger kan vara svårt att fastställa åldern på&lt;br&gt;ungdomar i de övre tonåren är denna gräns lättare att upprätthålla än en&lt;br&gt;gräns på 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fotografi av sökanden bör fogas till den dossier som Invandrarverket&lt;br&gt;upprättar över varje asylsökande. Fotografierna har en likartad betydelse&lt;br&gt;som fingeravtrycken för att klargöra den asylsökandes identitet under&lt;br&gt;ärendets handläggning. Fotografier biläggs redan i dag Invandrarverkets&lt;br&gt;dossier även om uppgiften inte är obligatorisk. Dessa åtgärder har hittills&lt;br&gt;vidtagits utan närmare reglering. Regeringen ser det som viktigt att även&lt;br&gt;denna åtgärd regleras. För att inom Invandrarverket klargöra vem som har&lt;br&gt;rätt till bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.&lt;br&gt;utfördar Invandrarverket ett kort, s.k. SIV-kort, med uppgift om den&lt;br&gt;asylsökandes namn och födelsetid. Kortet innehåller även ett fotografi av&lt;br&gt;den sökande. Det har en utformning som gör att kortet inte skall kunna&lt;br&gt;förväxlas med ett identitetskort. Underlagen till korten finns registrerade i en&lt;br&gt;databas hos Invandrarverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till de ofta mycket känsliga och personliga uppgifter som&lt;br&gt;en sökande lämnar till Invandrarverket under asylutredningen är en fotogra-&lt;br&gt;fering ett mindre ingrepp i den sökandes personliga frihet. Regeringen&lt;br&gt;föreslår att en regel om obligatorisk fotografering av alla asylsökande införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighetsutredningen har funnit att bestämmelserna i 5 kap. 3 §&lt;br&gt;UtlL, som ger möjlighet för polismyndigheter och Invandrarverket att om-&lt;br&gt;händerta pass och andra identitetshandlingar, utnyttjas på varierande sätt.&lt;br&gt;Det är angeläget att säkerställa den asylsökandes identitet. Ett medel för att&lt;br&gt;uppnå detta är att tillämpa utlänningslagens bestämmelser konsekvent för att&lt;br&gt;mer systematiskt försäkra sig om att pass och andra identitetshandlingar&lt;br&gt;finns tillgängliga under utredningen och vid en eventuell utresa ur Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.3 Muntlig handläggning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nya regler för muntlig handläggning i asyl-&lt;br&gt;ärenden införs. En utlänning som har ansökt om asyl skall i fortsätt-&lt;br&gt;ningen fa avvisas endast om muntlig handläggning har ingått vid&lt;br&gt;Invandrarverkets handläggning av ärendet. Även för Utlännings-&lt;br&gt;nämndens del görs vissa ändringar i regelsystemet. Om en utlänning&lt;br&gt;har begärt muntlig handläggning måste nämnden ha sådan&lt;br&gt;handläggning om det inte står klart att den är obehövlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprocessutredningens och Flyktingpolitiska kommitténs förslag&lt;br&gt;överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Organisationerna har i huvudsak ställt sig bakom&lt;br&gt;förslagen om ökad muntlighet i asylprocessen. Flera organisationer har dess-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utom tillstyrkt kommitténs förslag att asylförhören skall tas upp på band Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;samt att utredaren i vissa fall bör vara av samma kön som den asylsökande.&lt;br&gt;En organisation - Eritreanska Riksförbundet - har avstyrkt att asylförhören&lt;br&gt;bandas under hänvisning till att det kan vara svårt att t.ex. berätta om tra-&lt;br&gt;kasserier inför en bandspelare. Åtskilliga organisationer bl.a. Rädda barnen&lt;br&gt;har betonat vikten av att kompetent personal sköter asylutredningen när bam&lt;br&gt;är berörda. Sveriges Kristna Råd, Centerpartiet i Stockholms läns län, FARR&lt;br&gt;och Solidaritetskommittén för flyktingar i Umeå har betonat vikten av att&lt;br&gt;juridiskt biträde förordnas på ett tidigt stadium i asylprocessen och Röda&lt;br&gt;korset har framhållit att det är önskvärt att beslutsfattaren personligen&lt;br&gt;sammanträffar med den asylsökande. Bl.a. Caritas har anfört att ökad&lt;br&gt;muntlighet inte behöver utesluta att även ett skriftligt förfarande används,&lt;br&gt;t.ex. i asylprocessens inledande skede. Svenska flyktingrådet m.fl. organisa-&lt;br&gt;tioner har uttalat att det finns behov av medborgarvittnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även bland de myndigheter som uttalat sig har utredningarnas förslag i&lt;br&gt;stort fått ett positivt bemötande. Bl.a. Stockholms tingsrätt och Invand-&lt;br&gt;rarverket har dock motsatt sig det obligatoriska kravet på muntlighet vid&lt;br&gt;Invandrarverket. Tingsrätten har pekat på det bristande behovet av muntlig&lt;br&gt;handläggning om nordiska medborgare ansöker om asyl i Sverige. Invand-&lt;br&gt;rarverket anser att undantag bör göras för direktavvisningar och tredjelands-&lt;br&gt;awisningar och har uttryckt farhågor för att det föreslagna obligatoriet kan&lt;br&gt;innebära att avvisningar inte går att genomföra eftersom tidsfristerna för&lt;br&gt;mottagande överskrids. Invandrarverket har även ifrågasatt Asylprocess-&lt;br&gt;utredningens rekommendation om att beslutsfattaren regelmässigt bör&lt;br&gt;sammanträffa med utlänningen i vissa tilltrosärenden och s.k. vågskåls-&lt;br&gt;ärenden. Enligt verket blir ett sådant förfarande bl.a. alltför resurskrävande&lt;br&gt;och en lämpligare ordning är att det överlämnas till Invandrarverket att&lt;br&gt;avgöra när beslutsfattarens närvaro är påkallad. Invandrarverket avstyrker&lt;br&gt;även rekommendationen att ett grundformulär med frågor skall samman-&lt;br&gt;ställas centralt på verket under motiveringen att detta medför en risk att&lt;br&gt;handläggaren blir alltför bunden av formuläret. Utlänningsnämnden har från&lt;br&gt;principiella utgångspunkter inga invändningar mot den föreslagna nya ord-&lt;br&gt;ningen. Nämnden har dock framhållit att det är en etablerad princip inom&lt;br&gt;förvaltningsrätten att muntlig handläggning skall företas i första instans.&lt;br&gt;Enligt nämnden bör den principen upprätthållas även framdeles och det kan&lt;br&gt;ifrågasättas om principen har beaktats vid utformningen av den föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen. Utlänningsnämnden anser att bestämmelsen måste tolkas så&lt;br&gt;att en presumtion för muntlig handläggning finns samt att kravet på munt-&lt;br&gt;lighet hos nämnden därvid skärps avsevärt. Detta medför enligt Utlännings-&lt;br&gt;nämnden behov av ytterligare resurser om den genomsnittliga&lt;br&gt;handläggningstiden i asylärenden inte skall försämras och om statsmakten&lt;br&gt;inte är beredd att ställa sådana resurser till förfogande bör förslaget inte&lt;br&gt;genomföras såvitt gäller nämnden. Utlänningsnämnden har slutligen anfört&lt;br&gt;att förslaget om slutföreläggande bör utgå, eftersom detta är en självklarhet&lt;br&gt;vid handläggningen av förvaltningsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket och Röda korset har satt i fråga om den föreslagna&lt;br&gt;ordningen inte bör tillämpas även vid handläggningen av vissa&lt;br&gt;administrativa utvisningsärenden. Röda korset har även framhållit att också&lt;br&gt;inslaget av muntlig handläggning i samband med s.k. ny ansökan bör&lt;br&gt;regleras i utlänningslagen. Sveriges advokatsamfund har föreslagit&lt;br&gt;införandet av en tvåpartsprocess under hänvisning till att den nuvarande&lt;br&gt;ordningen där samma myndighet har en såväl utredande som beslutande roll&lt;br&gt;enligt samfundets uppfattning har många brister. Flera remissinstanser bl.a.&lt;br&gt;Göta hovrätt, Kammarrätten i Jönköping och Svenska flyktingrådet har&lt;br&gt;anfört att det finns ett behov att utreda frågan om inrättandet av asylnämnder&lt;br&gt;eller asyldomstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Vid överväganden om vilka krav som&lt;br&gt;det är rimligt att ställa på omfattningen av muntlig handläggning i asyl-&lt;br&gt;processen måste en avvägning göras mellan rättssäkerhetsaspekter och&lt;br&gt;effektivitetsaspekter. Uttryckt med andra ord bör en välawägd ordning&lt;br&gt;inrymma största möjliga rättssäkerhet utan att asylprocessen blir ineffektiv.&lt;br&gt;Man måste också beakta att det är viktigt att en eventuell ny ordning&lt;br&gt;utformas så att den kan fungera såväl i dagens läge med ett förhållandevis&lt;br&gt;lågt antal asylsökande som i tider av högre inströmning. Det är vidare&lt;br&gt;betydelsefullt att utformningen inte avviker allt för mycket från det vanliga&lt;br&gt;förvaltningsförfarandet och att mer grundläggande drag i den svenska&lt;br&gt;rättsordningen som t.ex. instansordningsprincipen inte rubbas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också anledning att hämta vägledning i den resolution om&lt;br&gt;minimigarantier vid handläggning av asylärenden, som ministerrådet antog i&lt;br&gt;mars 1995 (ASIM 5585/95 Rev. 1). Enligt artikel 14 skall den sökande,&lt;br&gt;innan det fattas något definitivt beslut i asylärendet, få tillfälle till ett&lt;br&gt;personligt samtal med en tjänsteman som enligt den nationella lagstiftningen&lt;br&gt;är behörig i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverkets och Utlänningsnämndens uppgifter till Asylprocess-&lt;br&gt;utredningen om hur de nuvarande bestämmelserna om muntlig&lt;br&gt;handläggning tillämpas i praktiken leder till slutsatsen att förhållandena har&lt;br&gt;förbättrats avsevärt på den senaste tiden. Inslaget av muntlig handläggning i&lt;br&gt;allmänhet har ökat och det finns en tendens att beslutsfattaren i större&lt;br&gt;utsträckning än tidigare personligen träffar den asylsökande. Trots den&lt;br&gt;inträdda förbättringen anser regeringen att det finns skäl att överväga en&lt;br&gt;skärpning eller åtminstone en konkretisering av de i lag angivna kriterier&lt;br&gt;som bestämmer omfattningen av muntlig handläggning i asylärenden vid&lt;br&gt;myndigheterna. Ambitionen bör därvid vara att strama upp kriterierna så att&lt;br&gt;det blir svårare för myndigheterna att avslå en begäran om muntlig&lt;br&gt;handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån perspektivet att mesta möjliga muntlighet också medför största&lt;br&gt;möjliga rättssäkerhet skulle en tänkbar ny ordning kunna innehålla ett&lt;br&gt;obligatoriskt krav på att såväl Invandrarverket som Utlänningsnämnden&lt;br&gt;måste hålla en förhandlingsliknande sammankomst i alla asylärenden. Rege-&lt;br&gt;ringen är emellertid inte beredda att lägga fram ett förslag med denna&lt;br&gt;innebörd. För det första är det tveksamt om muntlighet och rättssäkerhet i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alla fall verkligen är så intimt förknippade att en sådan ordning är ound- Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;gänglig. Mycket beror också på utredningens kvalitet i övrigt och på kompe-&lt;br&gt;tensen på såväl handläggar- som biträdessidan. En ordning av detta slag&lt;br&gt;skulle dessutom knappast kunna införas utan att kompensatoriska åtgärder&lt;br&gt;på effektivitetssidan vidtas. De åtgärder som ligger närmast till hands&lt;br&gt;därvidlag är att se till att den muntliga handläggningen tidsmässigt ligger så&lt;br&gt;snart efter den asylsökandes ankomst som möjligt samt att forcera fram&lt;br&gt;överprövningsmomentet. En sådan ordning torde fordra att personal från&lt;br&gt;Invandrarverket och Utlänningsnämnden i stor utsträckning fick sin tjänst-&lt;br&gt;göring förlagd till passkontrollortema och att ett joursystem infördes både&lt;br&gt;för den nu nämnda personalen och för offentliga biträden. En lösning av&lt;br&gt;detta genomgripande slag hänger delvis samman med frågan om behovet av&lt;br&gt;införande av ett tvåpartssystem i asylprocessen och/eller särskilda asyldom-&lt;br&gt;stolar eller asylnämnder. Denna fråga kräver som nämnts ytterligare över-&lt;br&gt;väganden och tas inte upp till behandling i detta lagstiftningsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens målsättning är således att inom ramen för den struktur som&lt;br&gt;finns på Invandrarverket och Utlänningsnämnden skapa en ordning som&lt;br&gt;bättre tillgodoser behovet av muntlighet i asylprocessen. Som nämnts måste&lt;br&gt;det nya systemet dessutom tillåta asylprocessen att vara effektiv. Att införa&lt;br&gt;en nyordning som ställer orealistiskt höga krav på muntlighet kan nämligen&lt;br&gt;medföra risker för alltför långa handläggningstider och höga ärendebalanser.&lt;br&gt;Även ur de asylsökandes synvinkel är det viktigt att asylprocessen inte är&lt;br&gt;onödigt tidskrävande, framförallt mot bakgrund av de problem som kan vara&lt;br&gt;förknippade med att avlägsnas från ett land där man vistats med inriktningen&lt;br&gt;att bosätta sig där. Övervägandena måste därför inriktas på att ombesörja att&lt;br&gt;myndigheternas resurser avpassas så att den mer omfattande och tids-&lt;br&gt;krävande muntliga handläggningen koncentreras till ärenden där den bäst&lt;br&gt;behövs. En lämplig utgångspunkt är dock att någon form av muntlig hand-&lt;br&gt;läggning bör ingå i alla asylärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av förändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Asylprocessutredningens tveksamhet till att asylärenden&lt;br&gt;avgörs utan något muntligt inslag vid Invandrarverket. Åtminstone i de fall&lt;br&gt;som resulterar i att utlänningen avvisas anser regeringen att det är rimligt att&lt;br&gt;den asylsökande far sammanträffa med en tjänsteman från den centrala&lt;br&gt;utlänningsmyndigheten. Detta har betydelse inte minst i rättssäkerhets-&lt;br&gt;hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverkets uppgifter till Asylprocessutredningen visar att det före-&lt;br&gt;kommer att asylärenden avgörs på ett rent skriftligt underlag. Det finns en&lt;br&gt;risk för att handläggare och beslutsfattare bildar sig en viss uppfattning på&lt;br&gt;basis av ett skriftligt underlag som inte hade uppkommit om de fatt se och&lt;br&gt;tala med den asylsökande. En risk med ett enbart skriftligt förfarande är&lt;br&gt;också att asylsökande på grund av bristande läskunnighet eller av andra&lt;br&gt;orsaker inte förstår frågorna och därför har svårt att svara på dem. Det kan&lt;br&gt;dessutom inträffa att vissa händelser i den asylsökandes historia är så&lt;br&gt;traumatiska att det är svårt att skriva ned dem. Sådana uppgifter bör gå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lättare att fa fram vid en muntlig handläggning som bygger på en dialog Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;mellan handläggaren och utlänningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns självfallet en risk att införandet av ett obligatoriskt muntligt&lt;br&gt;moment i alla asylärenden kan komma att något förlänga handläggnings-&lt;br&gt;tidema för de brådskande s.k. direktawisningsfallen, framförallt vad gäller&lt;br&gt;avvisning till tredje land. Det skulle därför kunna övervägas att införa en&lt;br&gt;möjlighet att underlåta muntlig handläggning i brådskande fall. 1 likhet med&lt;br&gt;Asylprocessutredningen anser dock regeringen att rättssäkerhetsaspektema&lt;br&gt;gör sig så starkt gällande även i dessa fall att en viss tidsfördröjning bör&lt;br&gt;godtas. Regeringen delar dessutom inte Invandrarverkets farhågor för att de&lt;br&gt;förlängda handläggningstider som kan komma i fråga hotar möjligheterna&lt;br&gt;att verkställa en tredjelandsawisning. Till bilden hör också att&lt;br&gt;Invandrarverket antagligen ändå kommer att ha personal stationerad vid de&lt;br&gt;större gränsorterna. Det finns mot den bakgrunden inget behov av att&lt;br&gt;undanta brådskande fall från principen om att muntlig handläggning alltid&lt;br&gt;måste ingå i Invandrarverkets handläggning av ett ärende som utmynnar i att&lt;br&gt;den asylsökande avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått anser regeringen att det är principiellt olämpligt att ett&lt;br&gt;asylärende avgörs enbart på basis av skriftligt material. Flera&lt;br&gt;frivilligorganisationer har framhållit att denna ståndpunkt inte utesluter att&lt;br&gt;ett visst inslag av skriftligt förfarande kan ha ett berättigande i&lt;br&gt;asylprocessen. I enlighet med vad Caritas föreslagit skulle man t.ex. kunna&lt;br&gt;överväga införandet av en ordning där asylförfarandet inleds med att&lt;br&gt;utlänningen far avge en skriftlig berättelse som sedan följs upp med en&lt;br&gt;kompletterande muntlig utredning. En av fördelarna med ett sådant&lt;br&gt;förfarande är att ramen för processen utkristalliserar sig i nära anslutning till&lt;br&gt;utlänningens ankomst. I t.ex. Danmark är ett av de inledande momenten i&lt;br&gt;asylprövningen att utlänningen får fylla i ett asylformulär som sedan följs&lt;br&gt;upp vid en intervju. Handlingarna i ärendet sänds därefter över till den&lt;br&gt;myndighet som fattar beslut. Danmark har enligt Asylprocessutredningen&lt;br&gt;goda erfarenheter av den ordningen. Mot bakgrund av de negativa omdömen&lt;br&gt;om metoden som Invandrarverket framfört till Asylprocessutredningen anser&lt;br&gt;regeringen emellertid att det inte är lämpligt att införa ett obligatoriskt&lt;br&gt;skriftligt moment i den svenska asylprocessen. Det som främst talar mot ett&lt;br&gt;sådant system är de påtalade riskerna för förseningar i form av&lt;br&gt;översättningsproblem och det går som nämnts inte heller att bortse från att&lt;br&gt;vissa asylsökande kan ha svårt att fylla i formulären. Självfallet finns det&lt;br&gt;dock inget som hindrar att Invandrarverket använder sig av skriftlig&lt;br&gt;berättelse som ett inledande moment när verket anser det lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan principiellt viktig fråga är i vilken instans den muntliga&lt;br&gt;handläggningen huvudsakligen bör äga rum. 1 t.ex. Danmark och Stor-&lt;br&gt;britannien ligger tyngdpunkten i asylprocessen i andra instans. Alla asyl-&lt;br&gt;sökande hörs i den domstolsliknande Flygtningenaevnet respektive hos en&lt;br&gt;oberoende domare (Adjudicator). Även i Finland finns ett omfattande inslag&lt;br&gt;av muntlighet i andra instans, dock inte som ett obligatorium. I flera andra&lt;br&gt;västeuropeiska länder finns dessutom en mer judiciellt inriktad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överprövning i asylprocessen, vilket leder till ett större mått av muntlighet i Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;andra instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ordning med ett obligatoriskt förhandlingsliknande sammanträde&lt;br&gt;skulle inforas i Sverige skulle det kunna övervägas att placera ansvaret for&lt;br&gt;detta hos Utlänningsnämnden, eftersom ordförandena där i princip skall vara&lt;br&gt;domare och således utbildade för och vana vid att leda muntliga förhand-&lt;br&gt;lingar. Regeringen anser dock att ett så kraftigt avsteg från den annars i&lt;br&gt;svensk rättsordning rådande instansordningsprincipen inte bör komma i&lt;br&gt;fråga. Även effektivitetsskäl talar mot en sådan ordning. Enligt Asylprocess-&lt;br&gt;utredningen visar erfarenheterna från Danmark och Storbritannien att&lt;br&gt;överinstanserna där avgör ett väsentligt färre antal ärenden per månad än vad&lt;br&gt;Utlänningsnämnden gör. Det finns uppenbara risker för en motsvarande&lt;br&gt;situation i Sverige om tyngdpunkten i processen skulle flyttas upp till&lt;br&gt;Utlänningsnämnden. Något behov av en obligatorisk muntlig handläggning i&lt;br&gt;alla asylärenden i Utlänningsnämnden kan regeringen alltså inte se. Däremot&lt;br&gt;kan vissa förändringar behöva göras i det regelsystem som styr inslaget av&lt;br&gt;muntlighet i Utlänningsnämnden. Regeringen återkommer till denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan aspekt som tagits upp av Asylprocessutredningen är behovet av&lt;br&gt;beslutsfattarens närvaro vid muntlig handläggning. Regeringen är i likhet&lt;br&gt;med utredningen tveksam till det förhållandet att den som fattar beslut i&lt;br&gt;asylärenden inte sammanträffar med sökandena i större utsträckning.&lt;br&gt;Nackdelarna med att den asylsökande inte far sammanträffa med besluts-&lt;br&gt;fattaren är att det i sämsta fall kan innebära risker i rättssäkerhetshänseende&lt;br&gt;och till ett minskat förtroende för beslutsfattandet vid myndigheterna.&lt;br&gt;Asylprocessutredningen har anfört att det fortfarande torde förekomma att&lt;br&gt;ärenden där tilltron till den asylsökandes berättelse har central betydelse för&lt;br&gt;utgången av tillståndsfrågan avgörs utan att den som fattar beslutet&lt;br&gt;personligen har talat med utlänningen. Utredningen kunde dock konstatera&lt;br&gt;en skönjbar tendens att den formen av muntlig handläggning ökar hos&lt;br&gt;myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ökat inslag av muntlig handläggning införs i asylprocessen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen lägger i det följande fram förslag till en ny ordning rörande&lt;br&gt;muntlig handläggning vid Statens Invandrarverk och Utlänningsnämnden.&lt;br&gt;Förslagen syftar till att tillgodose de högt ställda anspråk på rättssäkerhet&lt;br&gt;som den svenska asylprocessen bör erbjuda med beaktande av intresset att&lt;br&gt;upprätthålla en snabb och effektiv asylprocess. Vissa beståndsdelar i för-&lt;br&gt;slagen är av sådant slag att de föranleder ändringar i 11 kap. 1 § UtlL medan&lt;br&gt;andra är att betrakta som rekommendationer till myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare antytts är regeringen av uppfattningen att en person som&lt;br&gt;söker asyl inte skall kunna avvisas utan att muntlig handläggning har&lt;br&gt;förekommit i ärendet. Några avsteg från denna princip bör inte medges -&lt;br&gt;inte ens vid direktawisningar till hemlandet eller avvisningar till tredje land.&lt;br&gt;Enligt regeringens uppfattning ligger det en betydande fördel i att&lt;br&gt;bestämmelsen utformas på ett ovillkorligt vis. Med den utformningen blir&lt;br&gt;bestämmelsen lätt att tillämpa och dess lydelse garanterar alla asylsökande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätten att höras muntligt av den centrala utlänningsmyndigheten. I de fall Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;utlänningen skall direktawisas till hemlandet kan visserligen principen, som&lt;br&gt;bl.a. Stockholms tingsrätt påpekat, leda till att Invandrarverket tvingas ha&lt;br&gt;muntlig handläggning även i fall där det är uppenbart att den asylsökande&lt;br&gt;kan sändas hem utan några som helst risker, t.ex. om nordiska medborgare&lt;br&gt;skulle söka asyl. Dessa fall är dock så utomordentligt få att det inte finns&lt;br&gt;skäl att göra något undantag för dem. Även avvisningar till tredjeland skulle,&lt;br&gt;som Invandrarverket anfört, i och för sig kunna aktualisera undantag mot&lt;br&gt;bakgrund av kraven på brådskande handläggning. Det kan emellertid finnas&lt;br&gt;behov att någon från Invandrarverket talar med de asylsökande även i dessa&lt;br&gt;fall, t.ex. för att undersöka om sökanden har sådan anknytning till Sverige&lt;br&gt;att asylansökan bör prövas här även om förutsättningarna är uppfyllda för&lt;br&gt;avvisning till tredjeland. Dessutom skulle införandet av en undantagsregel&lt;br&gt;underminera sökandenas garanti att få tala med personal från verket. Inte&lt;br&gt;heller för dessa ärenden bör således undantag tillåtas. Som nämnts torde det&lt;br&gt;inte heller finnas någon risk för att det obligatoriska muntliga momentet&lt;br&gt;fördröjer handläggningen så mycket att förutsättningarna att avvisa till&lt;br&gt;tredjeland omintetgörs. Detta kommer inte minst att gälla sedan den s.k.&lt;br&gt;Dublinkonventionen, som innehåller väl tilltagna tidsfrister, trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu förespråkade ordningen innebär att 11 kap. 1 § UtlL bör ändras&lt;br&gt;vad gäller kriterierna för muntlig handläggning i ett asylärende vid&lt;br&gt;Invandrarverket. En bestämmelse med innebörden att en asylsökande&lt;br&gt;utlänning får avvisas endast om muntlig handläggning har ingått vid&lt;br&gt;Invandrarverket bör ersätta den nuvarande regeln. Ändringen kommer att&lt;br&gt;leda till att verket måste ha inslag av muntlighet i praktiskt taget alla&lt;br&gt;asylärenden eftersom det torde vara svårt att skilja awisningsfallen från&lt;br&gt;övriga fall utan muntlig utredning. För de fåtaliga resterande asylärendena&lt;br&gt;bör, liksom för närvarande, gälla att Invandrarverket skall ha muntlig&lt;br&gt;handläggning om sökanden begär det med undantag för de fall där en sådan&lt;br&gt;handläggning skulle sakna betydelse för att avgöra frågan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Den utformningen av bestämmelserna säkerställer att&lt;br&gt;muntlig handläggning kommer till stånd i största möjliga utsträckning under&lt;br&gt;tider av normal inströmning av asylsökande. Utformningen hindrar dock&lt;br&gt;inte att verket meddelar positiva beslut i form av permanent eller&lt;br&gt;tidsbegränsat uppehållstillstånd på ett rent skriftligt underlag i en&lt;br&gt;massflyktssituation. Regeringen anser, liksom Asylprocessutredningen, att&lt;br&gt;den möjligheten bör finnas kvar eftersom skriftlig utredning kan ha stor&lt;br&gt;betydelse för asylprocessens effektivitet i den situationen. Bestämmelsen har&lt;br&gt;dock fått en annan utformning än den utredningen föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen övergår härefter till att behandla frågan om inslaget av&lt;br&gt;muntlighet vid Utlänningsnämndens handläggning av asylärenden. Som&lt;br&gt;framgått har regeringen av bl.a. hänsyn till instansordningsprincipen avvisat&lt;br&gt;en ordning som innebär att Sverige i likhet med t.ex. Danmark och Stor-&lt;br&gt;britannien skulle ha en obligatorisk muntlig förhandling i andra instans.&lt;br&gt;Detta hindrar emellertid inte att det ändå kan finnas skäl att se över&lt;br&gt;bestämmelserna om muntlig handläggning i nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämndens uppgifter till Asylprocessutredningen tyder på att Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;en utveckling mot ett större inslag av muntlighet redan har satts igång.&lt;br&gt;Regeringen anser dock att det finns anledning att försäkra sig om att denna&lt;br&gt;utveckling fortsätter. Detta bör - som utredningen föreslagit - komma till&lt;br&gt;stånd genom en uppstramning av de i 11 kap. 1 § UtlL angivna förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för muntlig handläggning vid nämnden. Den bestämmelse som det&lt;br&gt;ligger närmast till hands att ändra är den som anger under vilka omständig-&lt;br&gt;heter Utlänningsnämnden får avgöra ett ärende utan muntlig handläggning&lt;br&gt;trots att utlänningen har begärt sådan handläggning. Även om den&lt;br&gt;nuvarande ordalydelsen &amp;quot;om inte en sådan handläggning skulle sakna&lt;br&gt;betydelse för att avgöra frågan om uppehållstillstånd&amp;quot; inte synes ge något&lt;br&gt;större utrymme för myndigheterna att avslå en begäran om muntlig&lt;br&gt;handläggning tyder bl.a. uppgifterna i RRV:s rapport Hanteringen av&lt;br&gt;asylärenden (RRV 1994:20) på att myndigheterna är mycket restriktiva i sin&lt;br&gt;tolkning av vilka förhållanden som har betydelse för&lt;br&gt;uppehållstillståndsfrågan. Denna restriktivitet torde för Utlänningnämndens&lt;br&gt;vidkommande ha stöd i förarbetsuttalanden. För att få till stånd en liberalare&lt;br&gt;praxis bör alltså bestämmelsens lydelse ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att understryka betydelsen av att någon form av muntlig&lt;br&gt;handläggning skall företas vid Utlänningsnämnden i de fall där en sådan&lt;br&gt;handläggning kan ha relevans för ärendets utgång bör det framgå av&lt;br&gt;lagtexten att en begäran om sådan handläggning får avslås endast om det&lt;br&gt;står klart att en muntlig handläggning är obehövlig. Utlänningsnämnden har&lt;br&gt;hävdat att en sådan utformning av bestämmelsen innebär att nämnden måste&lt;br&gt;ha muntlig handläggning i ett så stort antal ärenden att handläggningstidema&lt;br&gt;kommer att öka. Regeringen anser att dessa farhågor är överdrivna.&lt;br&gt;Bestämmelsen är utformad så att muntlig handläggning kan underlåtas i&lt;br&gt;ärenden där utredningsmaterialet klart ger vid handen att utlänningen skall&lt;br&gt;beviljas tillstånd eller när det står klart att de uppgifter som åberopas från&lt;br&gt;utlänningens sida under alla förhållanden inte är tillräckliga för att&lt;br&gt;uppehållstillstånd skall kunna beviljas. Även när det rör sig om ärenden som&lt;br&gt;kan avgöras efter en rent rättslig bedömning är självfallet muntlig&lt;br&gt;handläggning många gånger obehövlig. I åtskilliga ärenden torde frågan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd vara beroende av att en tilltrosbedömning görs. Det&lt;br&gt;förtjänar dock att understrykas att avsikten med den nya ordningen inte är&lt;br&gt;att muntlig handläggning måste ingå vid nämnden i alla ärenden av detta&lt;br&gt;slag. I många fall torde nämnden redan från innehållet i de åberopade&lt;br&gt;uppgifterna kunna sluta sig till om dessa är överensstämmande med&lt;br&gt;verkligheten. I de ärendena bör muntlig handläggning kunna underlåtas.&lt;br&gt;Däremot bör muntlig handläggning ingå i ärenden där en tilltrosbedömning&lt;br&gt;av uppgifter som är rimliga kan sägas ha direkt betydelse för frågan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd skall beviljas eller inte. Uttryckt med andra ord avses&lt;br&gt;ärenden som karakteriseras av att den asylsökande bör beviljas&lt;br&gt;uppehållstillstånd om de uppgifter som anförts till stöd för ansökan är sanna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprocessutredningen har även föreslagit en bestämmelse med inne-&lt;br&gt;börden att Utlänningsnämnden inte får avgöra ett asylärende utan muntlig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handläggning om inte den utlänning som begärt en sådan har beretts tillfälle Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;att slutföra sin talan (s.k. slutföreläggande). Enligt utredningen är det&lt;br&gt;otillfredsställande om sökanden får besked av Utlänningsnämnden att&lt;br&gt;begäran om muntlig handläggning har avslagits först i samband med att&lt;br&gt;slutligt beslut meddelas i ärendet eftersom detta i sämsta fall kan leda till att&lt;br&gt;utlänningen mister möjligheten att slutligt utveckla de omständigheter som&lt;br&gt;han eller hon önskade belysa närmare vid den begärda muntliga handlägg-&lt;br&gt;ningen. Utlänningsnämnden har invänt att den föreslagna bestämmelsen är&lt;br&gt;överflödig mot bakgrund av att detta är en självklarhet vid handläggningen&lt;br&gt;av förvaltningsärenden. Regeringen utgår från att nämndens uppgifter om att&lt;br&gt;slutföreläggande redan i nuläget alltid utfärdas i den aktuella situationen är&lt;br&gt;riktiga. Det är då onödigt att belasta 11 kap. 1 § UtlL med en bestämmelse&lt;br&gt;av denna innebörd. Asylprocessutredningens förslag bör således inte&lt;br&gt;genomföras i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande ordning far Invandrarverket och Utlänningsnämnden&lt;br&gt;bestämma att även andra personer än utlänningen skall höras vid den&lt;br&gt;muntliga handläggningen. Den regeln bör överföras oförändrad till den nya&lt;br&gt;bestämmelsen om muntlig handläggning. Regeringen vill erinra om att&lt;br&gt;möjligheten att höra andra personer än utlänningen kan och bör användas i&lt;br&gt;vissa fall där klarlägganden av t.ex. läkarintyg som åberopas till styrkande&lt;br&gt;av förekomsten av humanitära skäl är erforderligt. Intygsgivaren kan därvid&lt;br&gt;i samband med den muntliga handläggningen lämna de ytterligare&lt;br&gt;upplysningar som behövs. Även förvaltningslagens bestämmelser tillåter att&lt;br&gt;annan än part hörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser som nu föreslagits kan självfallet inte tillämpas fullt ut&lt;br&gt;för asylsökande bam i alla åldrar. Det säger sig självt att det inte är&lt;br&gt;meningsfullt att t.ex. hålla muntlig handläggning med mycket små bam.&lt;br&gt;Denna fråga och andra frågor som rör asylsökande barn behandlas i avsnitt&lt;br&gt;14. Enligt regeringens uppfattning är det av tydlighetsskäl påkallat att den&lt;br&gt;allmänna bestämmelsen om muntlig handläggning i asylärenden innehåller&lt;br&gt;en erinran om att särskilda bestämmelser gäller för asylsökande bam. En&lt;br&gt;bestämmelse med denna innebörd bör därför föras in i 11 kap. 1 § UtlL.&lt;br&gt;Detta föranleder en smärre justering av Asylprocessutredningens förslag till&lt;br&gt;lagändring i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningslagen innehåller bestämmelser om muntlig handläggning i&lt;br&gt;asylärenden. Bestämmelserna torde ta sikte på ärendenas handläggning fram&lt;br&gt;till dess att beslutet i ett sådant ärende vunnit laga kraft. Detta leder till att&lt;br&gt;Utlänningsnämndens handläggning av s.k. nya ansökningar får anses vara&lt;br&gt;reglerad av förvaltningslagen i den nuvarande ordningen. I likhet med&lt;br&gt;Asylprocessutredningen kan regeringen inte se att det finns behov av någon&lt;br&gt;mer omfattande muntlig handläggning vad gäller nya ansökningar. I de&lt;br&gt;ärenden där det framstår som klart att ansökan grundar sig på omständig-&lt;br&gt;heter som prövats redan i grundärendet är det självfallet inte nödvändigt att&lt;br&gt;höra någon muntligt. Även i övriga fall torde behovet av muntlig handlägg-&lt;br&gt;ning vara mycket begränsat. Regeringen vill dock inte utesluta att det kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finnas ärenden där en tilltrosbedömning av en ny omständighet bör kunna Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;föranleda att utlänningen hörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fall som företrädesvis kan komma i fråga är sådana där den&lt;br&gt;asylsökande endera inte kunnat förmå sig att berätta om vissa plågsamma&lt;br&gt;omständigheter förrän verkställigheten närmar sig eller fall där omständig-&lt;br&gt;heter av det slaget har förträngts och kanske kommit fram först i samband&lt;br&gt;med terapi eller annan behandling. I dessa ärenden kan en tilltrosbedömning&lt;br&gt;av de nya omständigheterna vara av yttersta betydelse för prövningen av den&lt;br&gt;nya ansökan och det är därför rimligt att Utlänningsnämnden låter muntlig&lt;br&gt;handläggning ingå i prövningen. Som nämnts torde den situationen i dag&lt;br&gt;regleras av förvaltningslagens bestämmelser om muntlig handläggning.&lt;br&gt;Enligt regeringens uppfattning ger dessa bestämmelser utrymme för&lt;br&gt;Utlänningsnämnden att företa muntlig handläggning i ärenden om ny&lt;br&gt;ansökan i de fall där en sådan handläggning kan behövas. Enligt uppgifter&lt;br&gt;från nämnden förekommer inslag av muntlighet även vid handläggningen av&lt;br&gt;nya ansökningar. Det finns alltså ingen anledning att, som Röda korset&lt;br&gt;föreslagit, införa en särreglering i utlänningslagen med minimigarantier&lt;br&gt;avseende muntlig handläggning för ny ansökan. Röda korset har liksom&lt;br&gt;Invandrarverket även tagit upp frågan om det finns behov av&lt;br&gt;särbestämmelser i utlänningslagen om muntlig handläggning för&lt;br&gt;administrativa utvisningsärenden. Enligt regeringens uppfattning torde även&lt;br&gt;i detta fall de allmänna bestämmelserna om muntlig handläggning i 14 § FL&lt;br&gt;utgöra en tillräckligt ändamålsenlig reglering för att muntlig handläggning&lt;br&gt;skall kunna komma till stånd i erforderlig omfattning i denna&lt;br&gt;ärendekategori. Något förslag om särskilda bestämmelser i UtlL avseende&lt;br&gt;muntlig handläggning i ärenden om ny ansökan och utvisning läggs därför&lt;br&gt;inte fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formen för den muntliga handläggningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts inbegriper begreppet muntlig handläggning i 11 kap. 1 § UtlL&lt;br&gt;en rad olika former av muntlig kontakt mellan företrädare för myndigheterna&lt;br&gt;och utlänningen. I uttrycket ingår såväl informella telefonkontakter och&lt;br&gt;sammanträffanden som mer förhandlingsliknande sammankomster. Utform-&lt;br&gt;ningen av den muntliga handläggningen får myndigheterna besluta om&lt;br&gt;själva med stöd av allmänna förvaltningsrättsliga principer. Såvitt framgår&lt;br&gt;av uppgifterna som inhämtats av Asylprocessutredningen förekommer alla&lt;br&gt;de nu uppräknade formerna av muntlig handläggning, låt vara att mer&lt;br&gt;formella sammankomster och andra sammanträffanden mellan beslutsfattare&lt;br&gt;och utlänning är mindre vanliga. I vilken utsträckning utlänningens biträde&lt;br&gt;far vara närvarande vid den muntliga handläggningen varierar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits tidigare är regeringen i viss mån ense med Asylprocess-&lt;br&gt;utredningen om att åtskilliga olägenheter är förknippade med att besluts-&lt;br&gt;fattare endast i mindre utsträckning sammanträffar med den asylsökande.&lt;br&gt;Det finns mot den bakgrunden anledning att överväga införandet av en&lt;br&gt;ordning som bygger på att formella förhandlingsliknande sammanträden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste hållas i vissa ärenden, t.ex. sådana där en reell tilltrosbedömning Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;måste göras. En sådan ordning skulle bl.a. garantera att beslutsfattaren&lt;br&gt;personligen måste sammanträffa med utlänningen. I likhet med&lt;br&gt;Asylprocessutredningen stannar dock regeringen för att inte lägga fram&lt;br&gt;något sådant förslag. Detta innebär att myndigheterna även fortsättningsvis&lt;br&gt;har rätt att besluta om formen för den muntliga handläggningen från fall till&lt;br&gt;fall. Motivet för detta är bl.a. att asylärenden i än högre utsträckning än&lt;br&gt;andra mål och ärenden skiljer sig åt så mycket från fall till fall att det är&lt;br&gt;svårt att skapa en ordning som heltäckande kan reglera vad som är det bästa&lt;br&gt;förfaringssättet i ett visst enskilt ärende. Att ge myndigheterna frihet att&lt;br&gt;själva bestämma den närmare utformningen av den muntliga&lt;br&gt;handläggningen stämmer också bäst överens med förvaltningsrätten i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något förslag till ändrad ordning i detta hänseende läggs alltså inte fram.&lt;br&gt;Emellertid anser regeringen ändå att det kan vara befogat att i detta samman-&lt;br&gt;hang något kommentera vad myndigheterna bör iaktta för grundprinciper i&lt;br&gt;sitt förhållningssätt till muntlig handläggning. Regeringen instämmer därvid&lt;br&gt;till att börja med i Asylprocessutredningens rekommendation om att Invand-&lt;br&gt;rarverket centralt bör gå ut med allmänna råd till regionerna beträffande&lt;br&gt;vilka former av muntlig handläggning som är lämpliga i olika fall. På detta&lt;br&gt;sätt kan en förhållandevis enhetlig tillämpning uppnås vilket är av stort&lt;br&gt;värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprocessutredningen förordade också att ett grundformulär med frågor&lt;br&gt;som bör ställas vid muntlig utredning skulle sammanställas centralt inom&lt;br&gt;verket. Som framgått har Invandrarverket avstyrkt denna rekommendation&lt;br&gt;med motiveringen att det finns risk för att handläggarna då blir för bundna&lt;br&gt;vid formulären. Regeringen är helt ense med verket om att den bästa&lt;br&gt;garantin för bra kvalitet på muntlig handläggning är erfaren och välutbildad&lt;br&gt;personal. Enligt regeringens uppfattning kan emellertid även personal av&lt;br&gt;detta slag ha stor nytta av en sammanställning över vilka upplysningar som&lt;br&gt;en asylsökande alltid bör avkrävas inte minst som ett stöd för minnet. Det&lt;br&gt;finns självfallet en rad olika åtgärder som kan åstadkomma den av&lt;br&gt;utredningen åsyftade effekten, dvs. att utredningarna håller en hög kvalitet.&lt;br&gt;Om verket anser att en hög utredningskvalitet uppnås bättre på ett annat sätt&lt;br&gt;än det förordade har regeringen givetvis inga invändningar mot det. Det&lt;br&gt;primära är att den muntliga handläggningen regelmässigt håller en hög&lt;br&gt;kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket har även haft invändningar mot Asylprocessutredningens&lt;br&gt;uppfattning om i vilka fall beslutsfattaren personligen bör träffa den&lt;br&gt;asylsökande. Enligt verket bör föredraganden i allmänhet kunna bilda sig en&lt;br&gt;uppfattning om utlänningen och de skäl han eller hon anför samt förmedla&lt;br&gt;uppfattningen till beslutsfattaren. Utredningen ansåg att åtgärder skall vidtas&lt;br&gt;som möjliggör att ärenden där det är av vikt att beslutsfattaren personligen&lt;br&gt;sammanträffar med utlänningen uppmärksammas så tidigt som möjligt. En&lt;br&gt;tänkbar sådan åtgärd är enligt utredningen att Invandrarverket kräver att&lt;br&gt;handläggaren avger en motiverad rekommendation huruvida ärendet är av&lt;br&gt;detta slag eller inte i samband med att ärendet föredras för beslutsfattaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det sättet uppmärksammas beslutsfattaren på frågeställningen och far Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;möjlighet att på ett bättre underlag än i dag ta ställning till om det är&lt;br&gt;behövligt att personligen sammanträffa med utlänningen. Utredningen be-&lt;br&gt;tonade även att utlänningens egna önskemål bör vägas in vid bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen är det företrädesvis i två situationer särskilt viktigt att&lt;br&gt;beslutsfattaren själv talar med utlänningen. Den ena är fall där utlänningen&lt;br&gt;har lämnat uppgifter som leder till bedömningen att han eller hon har rätt att&lt;br&gt;få uppehållstillstånd i Sverige under förutsättning att uppgifterna är sanna&lt;br&gt;och där handläggaren föreslår att utlänningen avvisas därför att han eller hon&lt;br&gt;är av uppfattningen att uppgifterna inte är sanningsenliga. Den andra&lt;br&gt;situationen är något som utredningen benämner vågskålsärenden, dvs. ären-&lt;br&gt;den som karakteriseras av att det finns ungefär lika mycket som talar för att&lt;br&gt;bifalla ansökan som för att ansökan skall avslås. Ärenden som är av detta&lt;br&gt;slag torde främst vara att hänföra till fall inom den humanitära intressesfären&lt;br&gt;men kan uppkomma även bland skyddskategorier. I båda dessa situationer&lt;br&gt;bör beslutsfattaren enligt utredningen tala med utlänningen själv i närvaro&lt;br&gt;av utlänningens biträde. Även handläggaren bör vara närvarande. Ett&lt;br&gt;formellt förhandlingsliknande sammanträde kan vara den lämpligaste&lt;br&gt;formen för sådana sammankomster men det är tänkbart att en informellare&lt;br&gt;typ av kontakt kan användas om det endast är en liten men viktig&lt;br&gt;omständighet som beslutsfattaren vill klara ut. Oavsett formen för den&lt;br&gt;muntliga handläggningen bör beslutsfattaren givetvis begränsa sig till att&lt;br&gt;ställa frågor om omständigheter som det finns skäl att ifrågasätta eller som&lt;br&gt;ytterligare kan belysa utlänningens uppgifter. Det är inte meningen att hela&lt;br&gt;utredningen skall göras om på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill inledningsvis erinra om att Invandrarverket även i&lt;br&gt;fortsättningen själv bestämmer formen för den muntliga handläggningen.&lt;br&gt;Det bör dock understrykas att de råd som Asylprocessutredningen har&lt;br&gt;lämnat enligt regeringens uppfattning avsevärt bör kunna förbättra&lt;br&gt;situationen när det gäller olägenheten med att verkets beslutsfattare i för&lt;br&gt;liten utsträckning själva talar med utlänningen. Framhållas bör även att det&lt;br&gt;finns exempel på ärendekategorier där beslutsfattarens närvaro i princip är&lt;br&gt;obehövlig. Dit hör ärenden om avvisningar till tredje land. Självfallet går det&lt;br&gt;inte att ställa upp något krav på att verket utan urskiljning måste iaktta&lt;br&gt;utredningens råd i minsta detalj. Regeringen utgår dock från att verket&lt;br&gt;kommer att vidta åtgärder som syftar till att eliminera de nu beskrivna&lt;br&gt;problemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förhållandena hos Utlänningsnämnden gäller i princip&lt;br&gt;samma problematik. Även nämndens beslutsfattare bör vara observanta på&lt;br&gt;att det kan finnas behov för dem att tala personligen med utlänningen.&lt;br&gt;Ärenden där en tilltrosbedömning är direkt avgörande för utgången av&lt;br&gt;ärendet och s.k. vågskålsfall är av sådant slag att omhörande i nämnden med&lt;br&gt;deltagande av beslutsfattaren kan vara påkallat. Även i andra fall kan ett&lt;br&gt;sådant behov uppkomma. För nämndens vidkommande torde, som&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt påpekat, den naturligaste formen för muntlig&lt;br&gt;handläggning i dessa fall vara formella sammanträden. Regeringen vill&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slutligen påpeka att det är lämpligt att den nämndsammansättning som avgör&lt;br&gt;ärendet deltar i den muntliga handläggningen. Om ärendet avgörs av&lt;br&gt;ensamordförande räcker det således med att han eller hon ensam tar hand&lt;br&gt;om den muntliga handläggningen medan ärenden som avgörs med&lt;br&gt;deltagande av lekmannaledamöter bör hanteras så att samtliga ledamöter&lt;br&gt;deltar i handläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i Flyktingpolitiska kommitténs rekommendation&lt;br&gt;att Invandrarverket i sina interna instruktioner bör föra in en bestämmelse&lt;br&gt;om att muntliga utredningar skall spelas in på band. Som kommittén påpekat&lt;br&gt;bör på det sättet t.ex. tveksamheter om vad som avhandlats och hur&lt;br&gt;tolkningen genomförts kunna undanröjas. Verket bör vidare införa regler om&lt;br&gt;att den asylsökande vid behov skall höras av en tjänsteman av samma kön.&lt;br&gt;En kvinna som har varit utsatt för sexuellt våld bör t.ex. kunna få redogöra&lt;br&gt;för detta för en kvinnlig tjänsteman som har erforderlig utbildning och&lt;br&gt;kompetens för att sköta en utredning av detta slag. Dessutom bör behovet av&lt;br&gt;att tjänstgörande tolk är av samma kön som sökanden beaktas.&lt;br&gt;Invandrarverket bör vid utformandet av föreskrifterna fasta avseende vid de&lt;br&gt;rekommendationer som UNHCR:s exekutivkommitté har utfärdat på&lt;br&gt;området (bl.a. EXCOM Conclusion nr 73/1993).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommittén har föreslagit ökade möjligheter till rättshjälp i&lt;br&gt;samband med avvisning vid gränsen och Asylprocessutredningen har gjort&lt;br&gt;vissa uttalanden om i vilken utsträckning utlänningens offentliga biträde bör&lt;br&gt;närvara vid den muntliga handläggningen. Därefter har som nämnts 1993 års&lt;br&gt;Rättshjälpsutredning föreslagit en rad förändringar i den nuvarande ord-&lt;br&gt;ningen bl.a. vad gäller offentliga biträden i utlänningsärenden. Detta ärende&lt;br&gt;bereds inom Justitiedepartementet och här läggs, som nämnts, inga förslag&lt;br&gt;på rättshjälpsområdet. När det gäller tillämpningen av de nuvarande&lt;br&gt;bestämmelserna utgår regeringen i likhet med Asylprocessutredningen från&lt;br&gt;att Invandrarverket beaktar vad som sägs i förarbetena till rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.4 Beslutsmotivering och kvalitetskontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Alla beslut om uppehållstillstånd skall vara&lt;br&gt;motiverade. Därmed understryks bl.a. kravet på tillfredsställande&lt;br&gt;beslutsunderlag och möjligheten ökar att kontrollera kvaliteten i de&lt;br&gt;beslut där Invandrarverket bifaller den asylsökandes ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprocessutredningens och Flyktingpolitiska kommitténs förslag&lt;br&gt;överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna på såväl&lt;br&gt;myndighets- som organisationssidan har tillstyrkt förslaget eller lämnat det&lt;br&gt;utan erinran. Endast två remissinstanser. Statens invandrarverk och SACO-&lt;br&gt;S/SIV har avstyrkt förslaget. Arbetsmarknadsstyrelsen har hemställt att den&lt;br&gt;föreslagna nya ordningen även skall gälla för beslut om arbetstillstånd med&lt;br&gt;undantag för de beslut som rör säsongsarbete. Bland de tillstyrkande&lt;br&gt;remissinstanserna har bl.a. betonats att en motiveringsskyldighet skulle öka&lt;br&gt;förutsebarheten i beslutsfattandet samt underlätta för sökandena att förstå&lt;br&gt;grunderna för besluten. Invandrarverket har uttalat vissa betänkligheter mot&lt;br&gt;att avsteg görs från förvaltningslagens regler och har avrått från att frågan&lt;br&gt;lagregleras. Verket föreslår i stället ett system som bygger på att&lt;br&gt;Invandrarverket avgör när det är behövligt att motivera ett beslut och&lt;br&gt;framhåller att nyttan och värdet med en motivering av ett positivt beslut inte&lt;br&gt;gör sig lika starkt gällande i alla typer av ärenden. Invandrarverket har&lt;br&gt;slutligen anfört att förslaget är resurskrävande samt har ställt sig tveksamt&lt;br&gt;till om det behövs en spridning av verkets positiva beslut mot bakgrund av&lt;br&gt;att Ulänningsnämndens och regeringens praxis publiceras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens uppfattning är&lt;br&gt;behovet av tydliga och väl underbyggda beslutsmotiveringar större i asyl-&lt;br&gt;ärenden än i många andra kategorier av förvaltningsärenden. Svepande eller&lt;br&gt;på annat sätt bristfälliga motiveringar i Invandrarverkets avslagsbeslut kan&lt;br&gt;inte godtas från rättssäkerhetssynpunkt. De försvårar eller omöjliggör inte&lt;br&gt;bara för den asylsökande att i ett överklagande argumentera för sin uppfatt-&lt;br&gt;ning utan även för överinstansen att bedöma skälen bakom ett överklagat&lt;br&gt;beslut. Det är ett oavvisligt krav att motiveringen är formulerad så att det&lt;br&gt;klart framgår om avslaget beror på att åberopade skäl inte anses tillräckliga&lt;br&gt;eller på att sökanden inte anses vara trovärdig eller på en kombination av&lt;br&gt;dessa orsaker. Det måste i ett sådant fall av beslutet klart framgå att skälen i&lt;br&gt;sig inte är tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den tidigare nämnda ministerrådsresolutionen om minimigarantier&lt;br&gt;vid handläggning av asylärenden (ASIM 5585/95 Rev. 1), artikel 15, skall&lt;br&gt;den sökande vid avslagsbeslut i asylärende underrättas om skälen till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämndens personal har för Asylprocessutredningen framhållit&lt;br&gt;att kvaliteten på Invandrarverkets beslutsmotiveringar har förbättrats. Enligt&lt;br&gt;nämnden utgör verkets beslut numera ett bra underlag för processen i&lt;br&gt;nämnden. Regeringen ser ingen anledning att ifrågasätta uppgifterna men&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vill i likhet med Asylprocessutredningen betona att det är angeläget att Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;Invandrarverket lägger sig vinn om att genomgående utforma sina beslut så&lt;br&gt;att skälen för verkets ställningstagande är tydliga i sak och lättbegripliga i&lt;br&gt;form. Utlänningsnämndens beslut har i den allmänna debatten på det hela&lt;br&gt;taget gått fria från kritik vad gäller motiveringarna. Inte heller Asylprocess-&lt;br&gt;utredningen har funnit skäl till någon mer generellt utformad kritik.&lt;br&gt;Utredningen betonade dock att det är särskilt viktigt för en instans, vars&lt;br&gt;beslut inte går att överklaga, att utforma sina motiveringar utifrån höga krav&lt;br&gt;på tydlighet, logik och lättbegriplighet. Regeringen delar denna uppfattning&lt;br&gt;och vill särskilt understryka vikten av tydliga beslutsmotiveringar mot&lt;br&gt;bakgrund av att Utlänningsnämnden är den huvudsakliga&lt;br&gt;prejudikatinstansen för utlänningsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är således ense med Asylprocessutredningen om att det inte&lt;br&gt;finns skäl att lägga fram konkreta förslag om utformningen av avslagsbeslut.&lt;br&gt;Trots detta finns det, som utredningen funnit, orsak att överväga sakliga&lt;br&gt;ändringar i det nuvarande regelsystemet. Som bestämmelserna i utlännings-&lt;br&gt;lagen för närvarande är utformade behöver vare sig beslut som innebär&lt;br&gt;permanent uppehållstillstånd eller beslut som ger tidsbegränsat uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd motiveras. Denna ordning är olämplig av flera skäl. Det kan&lt;br&gt;visserligen vid första påseendet förefalla naturligt att beslut som innebär att&lt;br&gt;Invandrarverket beviljar permanent uppehållstillstånd inte behöver&lt;br&gt;motiveras eftersom beslutet innebär att den asylsökande får bifall till sin&lt;br&gt;begäran om att få stanna i Sverige (jfr 20 § p. 1 FL). Det finns dock en rad&lt;br&gt;andra aspekter att beakta i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig aspekt är den interna praxisbildande roll som Invandrarverkets&lt;br&gt;beslut om permanent uppehållstillstånd har. Verket har i dag en regional&lt;br&gt;organisation. Även om verket har minskat antalet regioner kommer även&lt;br&gt;fortsättningsvis asylansökningar att prövas på flera olika platser. Detta&lt;br&gt;innebär en icke negligerbar risk för att en oenhetlig praxis utvecklas. Om&lt;br&gt;verkets beslut rörande permanent uppehållstillstånd regelmässigt förses med&lt;br&gt;beslutsmotiveringar minskar den risken. Enligt regeringens uppfattning är&lt;br&gt;det väsentligt att det övergripande ansvaret för verkets praxis vad gäller&lt;br&gt;beviljade permanenta uppehållstillstånd finns hos Invandrarverkets ledning.&lt;br&gt;En utvidgad beslutsmotiveringsskyldighet bör underlätta för en central&lt;br&gt;funktion att samordna praxisbildningen. Regeringen har viss förståelse för&lt;br&gt;Invandrarverkets tveksamhet inför behovet av att sprida de positiva besluten&lt;br&gt;mot bakgrund av att Utlänningsnämndens och regeringens praxis publiceras.&lt;br&gt;Det är självfallet naturligt att verkets positiva beslut i stora delar avspeglar&lt;br&gt;den praxis som bildas av de sistnämnda instanserna. Även med beaktande av&lt;br&gt;detta anser regeringen att det finns ett behov av en sammanställning av&lt;br&gt;verkets positiva beslut. I annat fall skulle t.ex. den praxis som utbildats till&lt;br&gt;följd av EES-avtalet inte gå att följa. Även andra ärenden torde ibland&lt;br&gt;innehålla aspekter som aldrig prövats av Utlänningsnämnden eller&lt;br&gt;regeringen. Det är därför betydelsefullt att Invandrarverket ger spridning åt&lt;br&gt;de &amp;quot;positiva&amp;quot; besluten även på asylområdet och andra tillståndsområden så&lt;br&gt;att t.ex. olika frivilligorganisationer och jurister som arbetar med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlänningsrätt har möjlighet att följa utvecklingen. Regeringen har fullt Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;förtroende för att verket kan finna en smidig väg för att få till stånd en&lt;br&gt;ordning som uppfyller detta mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig aspekt är att en vidgad beslutsmotiveringsskyldighet kan&lt;br&gt;leda till en kvalitetsförbättring av beslutsfattandet som sådant. Erfarenhets-&lt;br&gt;mässigt blir beslut, där en beslutsfattare har att ge en klar, tydlig och enkel&lt;br&gt;skriftlig motivering till sitt beslut mer genomarbetade. Införandet av en&lt;br&gt;motiveringsskyldighet även beträffande positiva beslut, kommer säkerligen&lt;br&gt;också att medföra en viss arbetsbesparing för handläggarna på Invandrar-&lt;br&gt;verket om andra ärenden beträffande samma utlänning skulle bli aktuella&lt;br&gt;senare. Regeringen avser t.ex. de, inte sällsynta fall, där fråga om&lt;br&gt;återkallelse av ett permanent uppehållstillstånd uppkommer. Med nuvarande&lt;br&gt;ordning måste handläggaren läsa igenom akten och försöka gissa sig till&lt;br&gt;vilka skäl som föranledde att utlänningen beviljades uppehållstillstånd.&lt;br&gt;Detta är både osäkert och tidsödande. Motsvarande gäller även för den som&lt;br&gt;handlägger ett medborgarskapsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvidgad beslutsmotiveringsskyldighet kan, som Flyktingpolitiska&lt;br&gt;kommittén påpekat, också vara en ändamålsenlig metod för att kontrollera&lt;br&gt;kvaliteten i Invandrarverkets positiva beslut. För närvarande överklagas&lt;br&gt;asylärenden som resulterat i avslagsbeslut hos Invandrarverket till&lt;br&gt;Utlänningsnämnden i mer än 90 procent av fallen. Det är i stort sett endast&lt;br&gt;awisningsbeslut med omedelbar verkställighet som inte överklagas.&lt;br&gt;Handläggningen av överklagandeärenden innebär i sig en kvalitetskontroll&lt;br&gt;liksom den uppmärksamhet sådana ärenden väcker i exempelvis media.&lt;br&gt;Även om ytterligare åtgärder skulle kunna vidtas även beträffande de&lt;br&gt;negativa besluten måste kontrollbehovet ändå i stort sett anses vara&lt;br&gt;tillfredsställt beträffande dessa beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det däremot gäller bifallsbeslut sker kontrollen i princip endast inom&lt;br&gt;respektive myndighet. Myndigheterna måste därför ha system för att&lt;br&gt;kontrollera kvaliteten även på bifallsbesluten. En sådan metod erbjuder en&lt;br&gt;ordning där såväl positiva som negativa beslut måste vara motiverade.&lt;br&gt;Införandet av en sådan ordning bör enligt regeringens uppfattning leda till&lt;br&gt;att kvalitet på handläggning och beslutsfattande kan hållas på en tillfreds-&lt;br&gt;ställande nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mycket av vad som nu har sagts beträffande besluten om permanent&lt;br&gt;uppehållstillstånd har bäring också på de beslut som innebär att ett tids-&lt;br&gt;begränsat uppehållstillstånd meddelas. För dessa beslut tillkommer&lt;br&gt;dessutom aspekten att det även från den asylsökandes utgångspunkt kan&lt;br&gt;finnas ett behov av att få vetskap om anledningen till att endast ett&lt;br&gt;tidsbegränsat tillstånd beviljades. Ett argument mot att föreskriva&lt;br&gt;motivering av beslut av den innebörden skulle kunna vara att en&lt;br&gt;beslutsmotivering inte är så viktig eftersom beslutet ändå inte går att&lt;br&gt;överklaga. Detta argument är dock inte särskilt hållbart. Ett tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd utgör i många fall i realiteten endast startpunkten i en&lt;br&gt;fortlöpande prövning som slutligen utmynnar i endera ett beslut om&lt;br&gt;permanent tillstånd eller i ett utvisningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelsen av klargörande beslutsmotiveringar har särskild tyngd i Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;ärenden där ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ges med hänvisning till&lt;br&gt;sökandens vandel. Det säger sig närmast självt att den asylsökande måste ha&lt;br&gt;rätt att få veta vilken avvägning som gjorts mellan de anförda skälen för&lt;br&gt;uppehållstillstånd och det som åberopats mot honom eller henne i&lt;br&gt;vandelsh%onseendc. Vetskapen om orsaken till det tidsbegränsade tillståndet&lt;br&gt;har till att börja med betydelse for sökandens fortsatta uppläggning av sin&lt;br&gt;talan när tiden för tillståndet har löpt ut. Dessutom framhålls betydelsen av&lt;br&gt;att den som vill bosätta sig i Sverige lever skötsamt. Någon vägledning i&lt;br&gt;dessa hänseenden torde den asylsökande inte få av den nuvarande sakligt&lt;br&gt;intetsägande standardfrasen &amp;quot;Tidsbegränsat tillstånd på grund av vandels-&lt;br&gt;anmärkning&amp;quot;. Att beslut om tidsbegränsade uppehållstillstånd förses med en&lt;br&gt;motivering har slutligen givetvis också betydelse för den fortsatta&lt;br&gt;prövningen hos myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår alltså att en ny ordning införs som innebär att alla&lt;br&gt;beslut i uppehållstillståndsärenden skall vara motiverade. Detta leder till att&lt;br&gt;den praxis som utbildas går att följa upp, något som inte minst är viktigt i&lt;br&gt;beslut som rör bam. Den nya ordningen gör det lättare att följa upp hur&lt;br&gt;Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen och andra internationella&lt;br&gt;överenskommelser genomförs i praxis. Någon detaljerad generell anvisning&lt;br&gt;för hur motiveringen skall se ut varken kan eller bör ges. Rent allmänt kan&lt;br&gt;dock sägas att beslut om permanent uppehållstillstånd bör vara utformade så&lt;br&gt;att det tydligt går att urskilja på vilken grund utlänningen har fått stanna i&lt;br&gt;Sverige samt de närmare omständigheter som konstituerar denna slutsats.&lt;br&gt;Ett avslagsbeslut bör, som nämnts, vara tydligt i sak och lättbegripligt.&lt;br&gt;Regeringen vill särskilt understryka vikten av att beslut som rör bam&lt;br&gt;utformas så att det går att utläsa av motiveringen hur hänsynen till barnets&lt;br&gt;hälsa, utveckling och bästa i övrigt har beaktats. Inom kategorin&lt;br&gt;tidsbegränsade uppehållstillstånd finns det däremot naturligtvis ett stort&lt;br&gt;handlingsutrymme för myndigheten att bestämma i vilka fall en&lt;br&gt;individualiserad motivering behövs och i vilka fall en schablonartad&lt;br&gt;beslutsmall kan komma till användning. I flertalet fall av beslut om t.ex.&lt;br&gt;tidsbegränsat uppehållstillstånd för besök eller gäststudier eller på grund av&lt;br&gt;uppskjuten invandringsprövning räcker det självfallet med en kortfattad&lt;br&gt;motivering, som kan följa en schablon, medan ett beslut som innebär att&lt;br&gt;tidsbegränsat tillstånd meddelas på grund av vandelsanmärkning bör vara&lt;br&gt;betydligt mer utförligt och individualiserat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den av AMS väckta frågan om motivering av beslut om&lt;br&gt;arbetstillstånd bör först noteras att personer som beviljas permanent&lt;br&gt;uppehållstillstånd är undantagna från skyldigheten att ha arbetstillstånd.&lt;br&gt;Motsvarande förhållande gäller för medborgare i EES-staterna. Även inom&lt;br&gt;kategorin tidsbegränsade uppehållstillstånd återfinns i många fall personer&lt;br&gt;som ansökt om uppehållstillstånd för bosättning. Resterande ärenden om&lt;br&gt;arbetstillstånd bedöms enligt arbetsmarknadsmässiga grunder. Regeringen&lt;br&gt;kan i dessa fall inte se samma behov av en obligatorisk&lt;br&gt;motiveringsskyldighet som finns i uppehållstillståndsfallen. Någon sådan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldighet bör därför inte införas. Regeringen vill dock framhålla att det inte Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;finns något som hindrar att prövningsmyndighetema motiverar även positiva&lt;br&gt;beslut beträffande arbetstillstånd i de fall de anser detta erforderligt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.5 Överklagande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Beslut om uppehållstillstånd far överklagas&lt;br&gt;även om beslutet inte innebär att utlänningen avvisas eller utvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprocessutredningens förslag överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förslag frånsett att utredningen även föreslog att rättsprövning skulle införas&lt;br&gt;för de ärenden som enligt utlänningslagen prövas av regeringen som första&lt;br&gt;instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommittén förordade att frågorna om överklagande&lt;br&gt;och rättsprövning skulle utredas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En klar majoritet av de remissinstanser som uttalat&lt;br&gt;sig har tillstyrkt Asylprocessutredningens förslag om en vidgad över-&lt;br&gt;klaganderätt. Inom den tillstyrkande gruppen finns representanter för såväl&lt;br&gt;myndigheterna som för organisationsvärlden. Till gruppen hör bl.a.&lt;br&gt;Kammarrätten i Jönköping, LO, Sveriges advokatsamfund, Svenska&lt;br&gt;Flyktingrådet. Caritas och RIB. Den sistnämnda organisationen har betonat&lt;br&gt;den föreslagna reformens värde ur rättssäkerhets- och praxisbildnings-&lt;br&gt;synpunkt men understrukit att myndigheterna måste beakta de svårigheter&lt;br&gt;som är förknippade med att sökandena i många fall befinner sig utomlands,&lt;br&gt;eftersom överklaganderätten annars riskerar att bli endast en pappers-&lt;br&gt;rättighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De myndigheter som direkt berörs av förslaget har intagit en restriktivare&lt;br&gt;attityd. Utlänningsnämnden har anfört att den föreslagna ändringen kommer&lt;br&gt;att beröra ett synnerligen stort antal ärenden och har förordat att frågan&lt;br&gt;utreds vidare. Invandrarverket har avstyrkt förslaget. Enligt Invandrarverket&lt;br&gt;medför det förhållandet att beslut av detta slag är motiverade att utlänningen&lt;br&gt;kan avgöra vad som legat till grund för ställningstagandet och ge in en&lt;br&gt;förnyad ansökan med ytterligare skäl om sådana finns. Verket har dessutom&lt;br&gt;för avsikt att i ökad omfattning och mera systematiskt följa upp besluts-&lt;br&gt;fattandet i enskilda ärenden. Detta kommer tillsammans med utbildning av&lt;br&gt;personalen och erfarenhetstillväxt inom organisationen att utgöra en garanti&lt;br&gt;för kvaliteten i beslutsfattandet. Verket har även pekat på att delgivnings-&lt;br&gt;och översättningsproblem kommer att uppkomma samt att den ökade arbets-&lt;br&gt;bördan hos såväl verket som Utlänningsnämnden ställer krav på resurs-&lt;br&gt;förstärkning hos båda myndigheterna. Särskilt problematiskt ställer sig&lt;br&gt;införandet av en överklaganderätt vad gäller återkallade tillstånd samt för&lt;br&gt;flyktingkvotens vidkommande. Enligt Invandrarverket är det inte&lt;br&gt;nödvändigt att införa överklaganderätt för EU/EES-medborgare eftersom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa oftast ansöker om tillstånd från Sverige. Verket kan dock godta en Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;särreglering för EES-kretsen om detta anses påkallat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS har föreslagit en reglering som innebär att även alla beslut om&lt;br&gt;arbetstillstånd skall kunna överklagas. Enligt AMS talar såväl principiella&lt;br&gt;som praktiska skäl för ett sådant synsätt. AMS har pekat på att det&lt;br&gt;nuvarande systemet innebär att samma person kan ansöka om arbetstillstånd&lt;br&gt;upprepade gånger och att det inte finns någon gräns för hur många gånger&lt;br&gt;ett ärende far omprövas. Detta innebär att en länsarbetsnämnd kan fa samma&lt;br&gt;ärende på återremiss flera gånger utan att finna skäl att ompröva sitt&lt;br&gt;ursprungliga ställningstagande vilket lätt kan leda till ett ineffektivt för-&lt;br&gt;farande enligt AMS. Ett effektivisering kan enligt AMS uppfattning uppnås&lt;br&gt;om besluten far överklagas till Utlänningsnämnden, eftersom t.ex. läns-&lt;br&gt;arbetsnämnderna då inte behöver befatta sig med ett ärende i större omfatt-&lt;br&gt;ning än själva överklagningsprocessen kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast ett fatal remissinstanser har uttalat sig särskilt om Asylprocess-&lt;br&gt;utredningens förslag om rättsprövning. Sveriges Kristna Råd och Center-&lt;br&gt;partiet i Stockholms län har tillstyrkt förslaget medan Statens invandrarverk&lt;br&gt;har lämnat det utan erinran. Kammarrätten i Jönköping har anfört att&lt;br&gt;domstolen i princip är positiv till att rättsprövning införs men har inget att&lt;br&gt;invända mot Flyktingpolitiska kommitténs förslag att frågan utreds vidare.&lt;br&gt;Utlänningsnämnden har i likhet med kommittén förordat att frågan utreds&lt;br&gt;vidare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Anpassning till föreskrifterna i direktiv 64/221/EEG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordning av&lt;br&gt;särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och&lt;br&gt;bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet&lt;br&gt;eller hälsa rör sådana åtgärder som följer av titeln. EES-avtalet omfattar bl.a.&lt;br&gt;detta direktiv. Mot bakgrund av att Sverige som medlemsstat i EU är bundet&lt;br&gt;av EES-avtalet följer att direktivets bestämmelser skall tillämpas på såväl&lt;br&gt;EU-medborgare som medborgare i EES-staterna samt vissa&lt;br&gt;familjemedlemmar till dessa. Bestämmelserna i direktivet gäller varje&lt;br&gt;medborgare i en medlemsstat som bor i eller reser till en annan medlemsstat&lt;br&gt;i gemenskapen, antingen för att ta anställning eller driva egen rörelse eller&lt;br&gt;för att vara mottagare av tjänster. Bestämmelserna gäller även för make och&lt;br&gt;vissa familjemedlemmar. Direktivet har utvidgats genom direktiven&lt;br&gt;72/194/EEG (om utvidgande av tillämpningsområdet för direktivet av den&lt;br&gt;25 februari 1964 om samordning av de särskilda åtgärder som gäller&lt;br&gt;utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med&lt;br&gt;hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa till att även omfatta&lt;br&gt;arbetstagare som begagnar sig av rätten att stanna kvar inom en&lt;br&gt;medlemsstats territorium efter att ha varit anställda av den staten) och&lt;br&gt;75/35/EEG (om utvidgande av tillämpningsområdet för direktivet av den 25&lt;br&gt;februari 1964 om samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;allmän ordning, säkerhet eller hälsa till att även omfatta medborgare i en&lt;br&gt;medlemsstat som begagnar sig av rätten att stanna kvar inom en annan&lt;br&gt;medlemsstats territorium efter att ha verkat där som egna företagare) till att&lt;br&gt;gälla även de arbetstagare och egna företagare som stannar kvar inom en&lt;br&gt;annan medlemsstats territorium sedan de upphört att vara ekonomiskt&lt;br&gt;aktiva. Bestämmelserna omfattar medborgare i EU eller EES-stat, deras&lt;br&gt;makar, bam som är under 21 år eller beroende av föräldrarna samt släktingar&lt;br&gt;i närmast föregående led som är beroende av medborgarna i EU eller EES-&lt;br&gt;stat eller deras makar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlemsstat får avvika från bestämmelsen om fri rörlighet endast av&lt;br&gt;hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Direktivet 64/221/EEG&lt;br&gt;gäller alla åtgärder som beslutas av medlemsstaterna rörande inresa,&lt;br&gt;utfärdande eller förnyande av uppehållstillstånd eller utvisning. Enligt&lt;br&gt;artikel 8 i direktivet skall personen i fråga när det gäller administrativa&lt;br&gt;myndigheters åtgärder, ha samma juridiska bistånd som det egna landets&lt;br&gt;medborgare i fråga om sådant beslut som har sagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivets artikel 9.1 föreskrivs, att när en rätt att överklaga till domstol&lt;br&gt;inte finns, eller när ett sådant överklagande endast far ske för att avgöra om&lt;br&gt;beslutet har laga giltighet, eller när överklagandet inte kan resultera i ett&lt;br&gt;upphävande, får ett beslut att vägra förnyelse av uppehållstillstånd eller ett&lt;br&gt;beslut om utvisning från territoriet för innehavaren av ett uppehållstillstånd&lt;br&gt;inte, utom i brådskande fall, fattas av den administrativa myndigheten, innan&lt;br&gt;ett yttrande erhållits från den behöriga myndighet i värdlandet hos vilken&lt;br&gt;personen i fråga åtnjuter de rättigheter att försvara sig och få juridisk hjälp&lt;br&gt;eller juridiskt ombud som landets egen lagstiftning föreskriver. Den&lt;br&gt;behöriga myndigheten skall vara en arman än den som är bemyndigad att&lt;br&gt;vägra förnyande av uppehållstillstånd eller besluta om utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 9.2 sägs att alla beslut att vägra ett första uppehållstillstånd eller&lt;br&gt;beslut om utvisning av personen i fråga, innan tillståndet utfärdats, skall på&lt;br&gt;begäran av denne underställas den myndighet som först skall avge sitt&lt;br&gt;yttrande enligt punkt 1. Personen i fråga skall då ha rätt att framlägga sitt&lt;br&gt;försvar personligen, utom då detta skulle strida mot den nationella säker-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EF Kamov (tredje upplagan, år 1990, s. 197) sägs att direktivets&lt;br&gt;viktigaste procedurmässiga krav på medlemsstaternas behandling av dessa&lt;br&gt;saker är dels att awisnings- och utvisningsbeslut skall motiveras om inte&lt;br&gt;hänsyn till medlemsstatens säkerhet lägger hinaer i vägen för det (artikel 6),&lt;br&gt;dels att den som beslutet rör skall ha tillgång till samma möjligheter att&lt;br&gt;överklaga beslutet som landets egna medborgare har att överklaga&lt;br&gt;förvaltningsbeslut i övrigt (artikel 8). I EF Kamov (samma sida fotnot 26)&lt;br&gt;anförs vidare att EG-domstolen har preciserat kravet enligt artikel 8 så att&lt;br&gt;rättsmedlet för utlänningar inte får vara försett med särskilda form- eller&lt;br&gt;processkrav som är mindre fördelaktiga än de som gäller för de rättsmedel&lt;br&gt;som statens egna medborgare kan använda sig av såvitt gäller&lt;br&gt;förvaltningsbeslut. Domstolen har vidare uttalat att artikel 8 inte anger till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilken rättslig instans ett avgörande skall kunna överklagas. Lösningen av Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;det spörsmålet är avhängigt hur domstolsorganisationen ser ut i varje enskild&lt;br&gt;medlemsstat. Såvitt gäller artikel 9 anförs i Kamov bl.a. att ett utvis-&lt;br&gt;ningsbeslut normalt sett inte far verkställas innan den som beslutet rör har&lt;br&gt;haft möjlighet att företa de nödvändiga åtgärderna för att överklaga beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv 64/221/EEG genomfördes i svensk rätt i samband med att&lt;br&gt;utlänningslagstiftningen anpassades till EES-avtalet (prop. 1991/92:170 bil.&lt;br&gt;10, bet. 1992/93 :EU1, rskr. 1992/93:18). Därvid infördes en bestämmelse i&lt;br&gt;11 kap. 3 § UtlL av innebörd att de utlänningar som på grund av EES-avtalet&lt;br&gt;får vistas här har rätt till motivering av negativa beslut i fråga om&lt;br&gt;tidsbegränsat uppehållstillstånd och visering. Någon ändring av över-&lt;br&gt;klagandebestämmelsema gjordes inte. Sverige har i samband med&lt;br&gt;notifieringen av direktivet i ett &amp;quot;table of correspondance&amp;quot; lämnat en&lt;br&gt;redogörelse for överklagandemöjlighetema i utlänningslagen såvitt gäller&lt;br&gt;beslut som meddelats av polismyndighet respektive Invandrarverket i nu&lt;br&gt;aktuellt hänseende. Samtidigt har en redogörelse for Utlänningsnämndens&lt;br&gt;sammansättning och dess domstolsliknande karaktär lämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är främst artikel 8 som torde vara av intresse för frågan om vilka&lt;br&gt;överklagandemöjligheter som bör finnas för medborgare i EU eller EES-stat&lt;br&gt;och deras anhöriga. Denna grupp kallas fortsättningsvis EES-kretsen. Dessa&lt;br&gt;skall som nyss redovisats inte ges sämre förutsättningar att överklaga ett&lt;br&gt;beslut angående inresa eller vägran att utfärda eller förnya ett uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd eller ett beslut om utvisning än vad som gäller för svenska med-&lt;br&gt;borgare beträffande andra förvaltningsbeslut. Vid tolkningen av artikeln bör&lt;br&gt;beaktas att det inte finns någon enhetlig överklagandeordning for förvalt-&lt;br&gt;ningsbeslut i Sverige. Vissa beslut av förvaltningsmyndigheter kan&lt;br&gt;överklagas till förvaltningsdomstol medan andra sådana beslut kan över-&lt;br&gt;klagas till högre förvaltningsmyndighet. Mot den bakgrunden anser rege-&lt;br&gt;ringen inte att artikel 8 bör tolkas så att Sverige måste införa en över-&lt;br&gt;klaganderätt till förvaltningsdomstol for de beslutstyper som artikeln berör.&lt;br&gt;Rätten att överpröva besluten bör förbehållas de myndigheter som prövar&lt;br&gt;övriga utlänningsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En majoritet av de beslut som fattas av förvaltningsmyndigheter i Sverige&lt;br&gt;går att överklaga. Detta förhållande leder med beaktande av vad som sägs i&lt;br&gt;artikel 8 till slutsatsen att Sverige för att helt uppfylla direktivet i denna del&lt;br&gt;bör föra in bestämmelser i utlänningslagen som gör att alla beslutstyper som&lt;br&gt;nämns i artikeln går att överklaga. Enligt nuvarande ordning kan beslut att&lt;br&gt;vägra uppehållstillstånd som inte är förenade med awisnings- eller utvis-&lt;br&gt;ningsförordnanden inte överklagas. Detta medför att alla ansökningar om&lt;br&gt;uppehållstillstånd som görs före inresan i Sverige, inklusive de ansökningar&lt;br&gt;som görs av medborgare i EU eller EES-stat, endast prövas i en instans. För&lt;br&gt;att de svenska bestämmelserna skall bli bättre förenliga med föreskrifterna i&lt;br&gt;artikel 8 bör enligt regeringens uppfattning en överklaganderätt for&lt;br&gt;avslagsbeslut beträffande EES-kretsen införas. Invandrarverkets invändning&lt;br&gt;att de flesta inom EES-kretsen söker uppehållstillstånd först efter inresan till&lt;br&gt;Sverige ändrar inte den bedömningen. Motsvarande gäller även vissa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avslagsbeslut när uppehållstillstånd söks efter inresan samt fall där Invand- Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;rarverket vägrar att förnya ett uppehållstillstånd. Det förekommer nämligen&lt;br&gt;att sådana avslagsbeslut inte förenas med ett awisnings- eller utvisnings-&lt;br&gt;förordnande i de fall utlänningen förväntas resa tillbaka till hemlandet&lt;br&gt;frivilligt. En överklaganderätt som täcker även de fallen bör därför införas.&lt;br&gt;Även beslut som innebär att uppehållstillstånd återkallas medan utlänningen&lt;br&gt;befinner sig i ett annat land än Sverige bör täckas in. Regeringen föreslår att&lt;br&gt;ändringar med denna innebörd görs i utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därmed återstår frågan om någon ändring i utlänningslagstiftningen&lt;br&gt;måste göras till följd av föreskrifterna i artikel 9 i direktivet. Denna artikel&lt;br&gt;är svårtolkad. Detta torde hänga samman med att artikeln alternativt&lt;br&gt;hänvisar till ett rättsmedel som är främmande för den svenska rätten. Det&lt;br&gt;står det dock klart att artikel 9(1) avser att ge uttryck för de minimigarantier&lt;br&gt;som skall finnas i en situation där någon som har haft uppehållstillstånd&lt;br&gt;utvisas utan att det finns möjligheter att överklaga till en instans som gör en&lt;br&gt;fullständig prövning av överklagandet innan beslutet verkställs. En sådan&lt;br&gt;garanti finns redan i dag eftersom Invandrarverkets utvisningsbeslut enligt&lt;br&gt;utlänningslagen inte får verkställas förrän Utlänningsnämnden prövat över-&lt;br&gt;klagandet. I föregående stycke har dessutom föreslagits införandet av&lt;br&gt;möjligheter till överklagande även beträffande sådana avslagsbeslut där&lt;br&gt;myndigheten vägrat att förnya ett uppehållstillstånd utan att beslutet är&lt;br&gt;förenat med ett utvisningsförordnande. Asylprocessutredningen har gjort&lt;br&gt;bedömningen att Utlänningsnämnden bör kunna jämställas med en domstol i&lt;br&gt;direktivets mening. Regeringen delar i allt väsentligt den bedömningen. Den&lt;br&gt;enda omständighet som skulle kunna tala mot ett sådant ställningstagande är&lt;br&gt;att Utlänningsnämnden enligt gällande rätt inte är skyldig att ha muntlig&lt;br&gt;handläggning i dessa fall. I direktivets krav på domstolsprövning torde&lt;br&gt;nämligen ligga ett krav på ett sådant obligatorium. Regeringen föreslår&lt;br&gt;därför att en bestämmelse om obligatorisk muntlig handläggning vid&lt;br&gt;nämnden införs i dessa fall. Förutom de beslut som således föreslås kunna&lt;br&gt;överklagas till Utlänningsnämnden torde artikeln även kunna omfatta&lt;br&gt;situationen där en person utvisas på grund av brott. Denna typ av utvisning&lt;br&gt;prövas och går att överklaga inom de allmänna domstolarna. Mot den&lt;br&gt;bakgrunden och då regeringens bedömning är att Utlänningsnämnden torde&lt;br&gt;kunna jämställas med en domstol i direktivets mening anser regeringen att&lt;br&gt;den ordning som nu föreslagits är förenlig med artikel 9(1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen övergår därefter till frågan om några förändringar i&lt;br&gt;utlänningslagen utöver den föreslagna vidgade överklaganderätten är&lt;br&gt;påkallade till följd av artikel 9.2 i direktivet. Den bestämmelsen tar sikte på&lt;br&gt;situationen där en person som inte haft uppehållstillstånd utvisas eller -&lt;br&gt;enligt svensk terminologi - awisas. Bestämmelsens ordalydelse måste anses&lt;br&gt;begränsa tillämpningsområdet till sådana fall där personen i fråga har ansökt&lt;br&gt;om uppehållstillstånd. Det står därmed klart att Invandrarverket kommer att&lt;br&gt;utgöra första instans för prövningen. De minimigarantier för awisnings-&lt;br&gt;situationer som ställs upp i direktivet kan enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;enklast tillgodoses genom att en överklagandemöjlighet införs. Eftersom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;direktivet ställer krav på att den berörde i dessa fall skall ha rätt att lägga Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;fram sin sak personligen om han eller hon begär det, under förutsättning att&lt;br&gt;detta inte strider mot den nationella säkerhetens intresse, bör vidare införas&lt;br&gt;en skyldighet för Utlänningsnämnden att hålla muntlig handläggning i de&lt;br&gt;fall direktivet fordrar. Regeringen föreslår att bestämmelser med denna&lt;br&gt;innebörd förs in i utlänningslagen. Den föreslagna ordningen torde därmed&lt;br&gt;vara förenlig med de krav som direktivet uppställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medborgare utanför EES-kretsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår alltså en utvidgad rätt att överklaga beslut om&lt;br&gt;uppehållstillstånd för medborgare inom EES-kretsen. Den första frågan som&lt;br&gt;inställer sig är vilken betydelse det förhållandet att reglerna föreslås ändrade&lt;br&gt;för denna krets skall ha vid överväganden om rätten att överklaga beslut om&lt;br&gt;uppehållstillstånd i stort. Regeringen delar Asylprocessutredningens&lt;br&gt;uppfattning att det i och för sig inte kan anses stötande att ha olika regler för&lt;br&gt;EES-kretsen och personer som kommer från andra delar av världen. Att&lt;br&gt;Sverige gentemot EU har förbundit oss att iaktta t.ex. särskilda&lt;br&gt;överklaganderegler för beslut om uppehållstillstånd för vissa staters&lt;br&gt;medborgare behöver således inte ha någon inverkan på de bestämmelser&lt;br&gt;som vi tillämpar mot medborgare från andra länder. Att medborgare i EES-&lt;br&gt;staterna nu föreslås få rätt att överklaga alla avslagsbeslut såvitt gäller&lt;br&gt;uppehållstillstånd talar dock med viss styrka för att införa en sådan rätt även&lt;br&gt;för medborgare från andra stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver detta finns det en rad andra principiella skäl som talar för att en&lt;br&gt;överklaganderätt bör införas beträffande avslagsbeslut där ansökan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd görs före inresan oberoende av medborgarskap. Ett viktigt&lt;br&gt;skäl är rättssäkerhetsaspekten. Man bör särskilt beakta att Invandrarverket&lt;br&gt;årligen handlägger ett stort antal ansökningar av detta slag. Det kan mot den&lt;br&gt;bakgrunden inte uteslutas att felbedömningar kan ske i enskilda fall.&lt;br&gt;Givetvis förbättras rättssäkerheten avsevärt om besluten går att överklaga.&lt;br&gt;Rätten att överklaga har även betydelse för praxisbildningen. På i stort sett&lt;br&gt;alla övriga områden av betydelse inom utlänningsrätten är&lt;br&gt;Utlänningsnämnden den huvudsakliga prejudikatbildande instansen. Enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning är det mindre lämpligt att nämnden inte får tillfälle&lt;br&gt;att bilda praxis även på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen som låg till grund för den nuvarande utlänningslagen&lt;br&gt;(prop. 1988/89:86) anfördes att praxisbildningen och rättssäkerheten i denna&lt;br&gt;typ av ärende fick anses tryggad genom bestämmelsen om att Invandrar-&lt;br&gt;verket skulle kunna lämna över ärenden av principiell betydelse till rege-&lt;br&gt;ringen för avgörande. De då angivna skälen för att inte införa en&lt;br&gt;överklaganderätt kan inte anses vara lika starka sedan Utlänningsnämnden&lt;br&gt;tillkommit som högsta instans i utlänningsärenden. Förslagen i styrmedels-&lt;br&gt;avsnittet innebär vidare att regeringens befattning med enskilda ärenden&lt;br&gt;begränsas. Mot den bakgrunden och då förslaget beträffande regeringens&lt;br&gt;ökade möjligheter att styra praxis i utlänningsärenden inte tar sikte på detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;område gör sig rättssäkerhets- och praxisbildningsaspekter extra starkt Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;gällande vid ställningstagande till den nu aktuella frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En eninstansprövning av frågor om uppehållstillstånd kan riskera att&lt;br&gt;komma i konflikt med föreskrifterna om ett effektivt rättsmedel i artikel 13 i&lt;br&gt;Europakonventionen. Även om konventionen normalt inte påverkar&lt;br&gt;konventionsstatemas rätt att bestämma vilka utlänningar som far vistas på&lt;br&gt;dess territorium kan i undantagsfall åtgärder på immigrationsområdet&lt;br&gt;påverka denna rätt. I artikel 8 föreskrivs att envar har rätt till skydd för sitt&lt;br&gt;familjeliv samt att en offentlig myndighet inte får störa åtnjutandet av denna&lt;br&gt;rättighet med undantag för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt&lt;br&gt;samhälle är nödvändigt med hänsyn till bl.a. den yttre säkerheten. Artikel 13&lt;br&gt;innebär att den vars rätt enligt konventionen har kränkts skall tillförsäkras en&lt;br&gt;effektiv möjlighet att föra talan om detta inför en inhemsk myndighet.&lt;br&gt;Europadomstolens tolkning av artikel 13 ger vid handen att den som på&lt;br&gt;rimliga grunder (an arguable claim) påstår sig ha blivit utsatt för ett&lt;br&gt;konventionsbrott skall ha rätt till ett rättsmedel. Det bör observeras att&lt;br&gt;Europadomstolen i fallet Abdulaziz, Calabes och Balkandali/Storbritannien&lt;br&gt;konstaterade att åtgärder som vidtagits på immigrationsområdet kan beröra&lt;br&gt;rätten till respekt för familjelivet enligt artikel 8. Man kan delvis bortse från&lt;br&gt;den materiella utgången av frågan om respekten för familjelivet kränkts. Det&lt;br&gt;viktiga är att domstolen ansåg att artikel 8 var tillämplig. Detta förhållande&lt;br&gt;leder osökt in på frågan om behovet av en överklagandeordning såvitt gäller&lt;br&gt;avslagsbeslut där uppehållstillstånd söks före inresan, eftersom avsaknaden&lt;br&gt;av ett inhemskt rättsmedel kan strida mot artikel 13 i konventionen.&lt;br&gt;Regeringen anser att en bred säkerhetsmarginal bör upprätthållas såvitt&lt;br&gt;gäller utlänningslagens förhållande till Europakonventionen som inte bara&lt;br&gt;inkorporerats i den svenska lagstiftningen utan också givits särskild status&lt;br&gt;(jfr 2 kap. 23 § regeringsformen). Det är mot den bakgrunden svårt att inta&lt;br&gt;någon annan ståndpunkt än att en överklagandemöjlighet bör införas för den&lt;br&gt;nu aktuella beslutskategorin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns alltså starkt vägande skäl för införandet av en överklagande-&lt;br&gt;ordning beträffande avslagsbeslut avseende ansökningar om uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd som gjorts före inresan. Den enda större nackdelen med en ökad&lt;br&gt;överklaganderätt är den som Utlänningsnämnden påpekat, dvs. att ordningen&lt;br&gt;innebär en ökad arbetsbörda för nämnden. Regeringen kan däremot inte utan&lt;br&gt;vidare instämma i Invandrarverkets uppfattning att även verkets arbetsbörda&lt;br&gt;kommer att öka som en följd av den tänkta ordningen. Verket har på&lt;br&gt;uppdrag av Arbetsmarknadsdepartementet gjort en genomgång av ett antal&lt;br&gt;ärenden avseende ansökningar om uppehållstillstånd som gjorts före inresan&lt;br&gt;i syfte att bl.a. beräkna andelen s.k. upprepade ansökningar. Studien&lt;br&gt;omfattar perioden januari - februari 1994. Under denna period inkom 10&lt;br&gt;292 ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd från personer som befann&lt;br&gt;sig utanför Sverige. Av dessa 10 292 ärenden var 8 940 stycken att beteckna&lt;br&gt;som upprepade ansökningar, dvs. drygt 85 procent. 1 980 av de upprepade&lt;br&gt;ansökningarna lämnades in på svenska utlandsmyndigheter medan resten&lt;br&gt;riktades direkt till Invandrarverket, vanligen i form av brev med begäran om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omprövning. Flertalet av de upprepade ansökningarna eller 7 315 ärenden&lt;br&gt;gällde medborgare i Bosnien. 986 av dessa ansökningar lämnades in till en&lt;br&gt;utlandsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den undersökning som företagits av Invandrarverket ger ytterligare stöd&lt;br&gt;för uppfattningen att en möjlighet att överklaga bör införas. Undersökningen&lt;br&gt;tyder dessutom på att problem med delgivning och översättning bör gå att&lt;br&gt;bemästra i allt fall när det rör sig om den krets som söker uppehållstillstånd&lt;br&gt;under åberopande av anknytning till en i Sverige bosatt person. Man måste&lt;br&gt;hålla i minnet att deras enda möjlighet att kunna förenas med sina anhöriga i&lt;br&gt;Sverige är att ett uppehållstillstånd beviljas. Det finns därför all anledning&lt;br&gt;för dem att låta sig delges besluten samt att överklaga till&lt;br&gt;Utlänningsnämnden om besluten gått dem emot. Samma förhållande torde&lt;br&gt;gälla för dem som söker uppehållstillstånd för besök. I bilden bör också&lt;br&gt;vägas in att de som söker uppehållstillstånd på grund av anknytning i de&lt;br&gt;flesta fall kan fa biträde av sina anhöriga i Sverige med erforderliga åtgärder&lt;br&gt;i samband med överklagandet. Införandet av en rutin där sökanden bereds&lt;br&gt;möjlighet att ge en anhörig fullmakt i ärendet kan vara ett alternativ för att&lt;br&gt;underlätta handläggningen såväl för myndigheterna som för sökanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket har poängterat att problem av delgivnings- och översätt-&lt;br&gt;ningsnatur kommer att bli särskilt påtagliga i de fall där ett permanent&lt;br&gt;uppehållstillstånd har återkallats. Även om regeringen har förståelse för att&lt;br&gt;problem kan uppkomma i dessa fall anser vi inte att detta utgör tillräcklig&lt;br&gt;anledning för att frångå den tänkta ordningen. Regeringen utgår till att börja&lt;br&gt;med ifrån att Invandrarverket gör vissa efterforskningar inför ett så&lt;br&gt;ingripande beslut som att återkalla ett permanent uppehållstillstånd. Det bör&lt;br&gt;dessutom erinras om att delgivningslagen (1970:428) bl.a. innehåller&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om delgivning med personer som saknar känt hem-&lt;br&gt;vist. De problem som kan uppkomma när det gäller flyktingkvoten torde&lt;br&gt;vara mindre vanliga och bör inte hindra införandet av en heltäckande över-&lt;br&gt;klaganderätt på uppehållstillståndsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som nu anförts bör införandet av en möjlighet att&lt;br&gt;överklaga minska Invandrarverkets arbetsbörda genom att sökandenas&lt;br&gt;behov av att göra upprepade ansökningar avtar. Till bilden hör även den&lt;br&gt;uppmjukning av det generella kravet på att uppehållstillstånd i princip skall&lt;br&gt;ha beviljats före inresan i Sverige som gäller sedan den 1 juli 1995 (SFS&lt;br&gt;1995:773). Denna bestämmelse torde leda till att antalet ansökningar om&lt;br&gt;uppehållstillstånd som görs före inresan minskar. Detta förhållande talar för&lt;br&gt;att nackdelen med den ökade arbetsbelastningen för Utlänningsnämnden&lt;br&gt;inte bör överdrivas. Den aspekten bör alltså inte ges något avgörande&lt;br&gt;inflytande på regeringens bedömning av frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser däremot inte att det finns tillräckliga skäl för att nu&lt;br&gt;införa vidgade möjligheter att överklaga beslut om arbetstillstånd. Avslags-&lt;br&gt;beslut inom denna sektor grundar sig på en arbetsmarknadsprövning, vilket&lt;br&gt;är ett område där Utlänningsnämnden i princip torde sakna möjlighet att&lt;br&gt;göra en annan bedömning än den AMS gjort. En person som klagar på ett&lt;br&gt;avslagsbeslut rörande uppehållstillstånd måste således åberopa andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grunder än ett arbetserbjudande för att Utlänningsnämnden skall kunna&lt;br&gt;ändra beslutet. Möjligheten att överklaga bör ändock finnas i dessa fall,&lt;br&gt;eftersom det inte är ovanligt att även anknytning till Sverige åberopas.&lt;br&gt;Olägenheten med att överklagandemöjlighetema är inskränkta till frågan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd torde kunna överbryggas genom erforderliga upplysningar&lt;br&gt;i samband med fullföljdhänvisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser med hänvisning till vad som nu har sagts att Invandrar-&lt;br&gt;verkets avslagsbeslut beträffande ansökningar om uppehållstillstånd som&lt;br&gt;gjorts före inresan skall kunna överklagas till Utlänningsnämnden. Även i&lt;br&gt;övrigt bör samma regler om överklagande gälla som föreslagits för EES-&lt;br&gt;kretsen. En ändring med denna innebörd bör tas in i 7 kap. UtlL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör nämnas att det inom förvaltningsrättens område är mindre vanligt&lt;br&gt;att ett lagakraftvunnet avgörande inte kan bli föremål för en ny prövning En&lt;br&gt;person som i en förvaltningsrättslig fråga fått avslag på sin framställning har&lt;br&gt;alltså i de flesta fall möjlighet att förnya sin framställning och uppnå en&lt;br&gt;annan utgång under förutsättning att nya omständigheter åberopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket har i rapporten RRV 1994:20 bl.a. föreslagit att&lt;br&gt;antalet ärenden hos Utlänningsnämnden skall minskas genom införandet av&lt;br&gt;prövningstillstånd. Flyktingpolitiska kommittén har uttalat att en sådan ord-&lt;br&gt;ning dels strider mot svensk förvaltningstradition som förutsätter ett&lt;br&gt;tvåinstansförfarande, dels sannolikt inte skulle svara mot bl.a. de re-&lt;br&gt;kommendationer som antagits av UNHCR:s exekutivkommitté. Regeringen&lt;br&gt;delar Flyktingpolitiska kommitténs uppfattning att den nuvarande ordningen&lt;br&gt;bör behållas. Det bör således inte heller framdeles krävas prövningstillstånd&lt;br&gt;för att få överklaga till Utlänningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprocessutredningen föreslog som nämnts införandet av rättsprövning&lt;br&gt;för ärenden som avgörs av regeringen som första och enda instans. Flykting-&lt;br&gt;politiska kommittén fann vid sin bedömning av det förslaget att frågan om&lt;br&gt;rättsprövning snarast bör ses från en konstitutionell utgångspunkt.&lt;br&gt;Kommittén föreslog därför att frågan skall utredas närmare inom ramen för&lt;br&gt;den lagstiftningen. Regeringen har för avsikt att utreda möjligheterna att&lt;br&gt;ändra instans- och processordningen för bl.a. utlänningsärenden. Det finns&lt;br&gt;mot den bakgrunden inte någon anledning att genomföra Asylprocess-&lt;br&gt;utredningens förslag om en vidgad tillämpning av rättsprövningslagens&lt;br&gt;område. Något sådant förslag läggs därför inte fram.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.6 Vilandeförklaring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Någon bestämmelse som gör det möjligt att&lt;br&gt;vilandeförklara asylärenden bör inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asylprocessutredningens bedömning överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig särskilt i&lt;br&gt;denna fråga har instämt i utredningens bedömning. Bl.a. Sveriges Kristna&lt;br&gt;Råd och Caritas har förordat en ökad användning av tidsbegränsade&lt;br&gt;uppehållstillstånd i de aktuella ärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: 1 praktiken är det främst två&lt;br&gt;omständigheter som föranleder myndigheterna att låta utlänningsärenden&lt;br&gt;&amp;quot;vila&amp;quot;. Den första är att myndigheterna skjuter upp prövningen av en viss&lt;br&gt;asylgrupps ärenden i avvaktan på att situationen i deras hemland skall&lt;br&gt;klarna. Detta förfarande kan förekomma hos såväl Invandrarverket som&lt;br&gt;Utlänningsnämnden och hos regeringen. Den andra situationen&lt;br&gt;karakteriseras av att Invandrarverket eller Utlänningsnämnden har&lt;br&gt;överlämnat ett ärende till regeringen för avgörande. Myndigheterna låter då&lt;br&gt;regelmässigt ärenden som inrymmer samma problematik som det&lt;br&gt;överlämnade ärendet vila i avvaktan på regeringens vägledande avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att prövningsmyndighetema avvaktar med att avgöra en viss asylgrupps&lt;br&gt;ärenden tills situationen i deras hemland har klarnat så att det går att&lt;br&gt;överblicka om de asylsökande går att sända hem eller inte, kan enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning inte klandras ur förvaltningsrättslig synpunkt. Det är&lt;br&gt;uppenbart att förvaltningslagens krav på snabb handläggning inte innebär att&lt;br&gt;ett ärende skall avgöras innan utredningen i ärendet är fullständig. Vid&lt;br&gt;tillämpningen av 7 § FL i ärendet, om uppehållstillstånd måste det därför&lt;br&gt;vara fullt godtagbart att myndigheterna först inhämtar fullvärdig utredning&lt;br&gt;om förhållandena i de asylsökandes hemländer innan ärendena avgörs.&lt;br&gt;Denna tolkning av bestämmelsen far självfallet inte överdrivas så att&lt;br&gt;ärenden tillåts &amp;quot;vila&amp;quot; under en längre tid i förhoppningen att förhållandena i&lt;br&gt;ett visst land skall förbättras så att de asylsökande går att återsända dit. Å&lt;br&gt;andra sidan måste beaktas att det kan vara svårt för myndigheterna att&lt;br&gt;omedelbart få fram tillförlitlig information om förhållanden som rör vissa&lt;br&gt;främmande stater. En viss tidsfördröjning vid handläggningen av sådana&lt;br&gt;ärenden måste därför godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra situationen som kännetecknas av att ärenden skjuts upp i&lt;br&gt;avvaktan på att regeringen skall meddela ett vägledande avgörande kan te&lt;br&gt;sig mer främmande om man jämför med t.ex. domstolarnas handläggning.&lt;br&gt;Inom det allmänna domstolsväsendet torde det inte förekomma att under-&lt;br&gt;instanserna skjuter upp mål i avvaktan på att Högsta domstolen skall&lt;br&gt;meddela ett prejudicerande avgörande. Det måste emellertid observeras att&lt;br&gt;regeringens funktion som högsta instans i vissa överlämnade utlännings-&lt;br&gt;ärenden inte fullt ut kan jämföras med Högsta domstolens roll. Anledningen&lt;br&gt;till att regeringen har en prejudikatbildande roll är att det finns utlännings-&lt;br&gt;ärenden som är av sådan natur att de bör bli föremål för politiska ställnings-&lt;br&gt;taganden. För att den ordningen skall fungera är det oundvikligt att&lt;br&gt;Invandrarverket och Utlänningsnämnden skjuter upp ärendens avgörande&lt;br&gt;tills regeringens vägledande beslut har meddelats. Vad som möjligen kan&lt;br&gt;ställas under debatt är hur den typen av uppskov ställer sig mot&lt;br&gt;förvaltningslagens bestämmelse om en snabb handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av behovet av en formell bestämmelse som ger Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;myndigheterna rätt att skjuta upp en slutlig prövning av vissa ärenden måste&lt;br&gt;de förslag till ändrad ordning som läggs fram i avsnittet om regeringens&lt;br&gt;styrmedel beaktas. Det är särskilt två aspekter som bör vägas in. Till att&lt;br&gt;börja med har förslaget att regeringen fortsättningsvis i större utsträckning&lt;br&gt;skall styra rättstillämpningen genom förordningar stor betydelse. Att&lt;br&gt;regeringen i framtiden kommer att handlägga endast ett mindre antal&lt;br&gt;enskilda ärenden torde nämligen fa till följd att myndigheternas behov av att&lt;br&gt;skjuta upp ärenden i avvaktan på ett vägledande avgörande från regeringen&lt;br&gt;kommer att minska avsevärt. Något behov av en formell regel om&lt;br&gt;vilandeförklaring för sådana ärenden finns då inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller för den kategori ärenden där uppskovet beror på att&lt;br&gt;prövningsmyndighetema avvaktar att förhållandena i de asylsökandes hem-&lt;br&gt;land skall klarna kan regeringen se ett behov av en bestämmelse om&lt;br&gt;vilandeförklaring. Som nämnts är det till att börja med enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning förenligt med förvaltningslagens bestämmelser om snabb hand-&lt;br&gt;läggning att avgörandet av sådana ärenden skjuts upp i avvaktan på att&lt;br&gt;tillförlitlig information finns att tillgå. Till bilden hör också den vidgade&lt;br&gt;möjlighet att meddela tidsbegränsat uppehållstillstånd i&lt;br&gt;massflyktssituationer som föreslås i avsnitt 8.3. Eftersom regeringen enligt&lt;br&gt;förslaget bemyndigas att meddela föreskrifter om dessa tillstånd kommer&lt;br&gt;myndigheterna att få vägledning rörande vilka ärenden som lämpar sig för&lt;br&gt;tidsbegränsade tillstånd. En viss minskning av de ärenden som skjuts upp&lt;br&gt;för att hemlandsförhållanden skall klarna kan därmed förväntas. Det är&lt;br&gt;däremot inte lämpligt att införa en ny kategori av tidsbegränsade&lt;br&gt;uppehållstillstånd som grundas enbart på att vissa ärendens handläggning&lt;br&gt;fördröjs därför att information måste inhämtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan sammanfattningsvis inte se att det finns något mer&lt;br&gt;påvisbart behov av en bestämmelse som ger myndigheterna möjlighet att&lt;br&gt;vilandeförklara vissa ärenden om uppehållstillstånd. Mot införandet av en&lt;br&gt;sådan ordning talar också att en bestämmelse om vilandeförklaring närmast&lt;br&gt;skulle uppmuntra till en handläggning där ärenden skjuts upp under en&lt;br&gt;längre tid. Regeringens bedömning blir därför att asylärenden inte bör kunna&lt;br&gt;vilandeförklaras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.7 Handläggning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Omständigheterna i ett utlänningsärende&lt;br&gt;bör klarläggas av myndigheterna genom noggrann utredning på ett så&lt;br&gt;tidigt stadium som möjligt. Tillgängliga metoder och kontakter bör tas&lt;br&gt;tillvara och utvecklas. Handläggningen bör ske så snabbt rätts-&lt;br&gt;säkerheten och tilldelade resurser medger. Den framtida utformningen&lt;br&gt;av. instans- och processordningen inom utlänningsrätten bör utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommitténs bedömning överensstämmer i huvuddrag Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: &amp;nbsp;&amp;nbsp;Invandrarverket instämmer i kommitténs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedömning samt betonar, att kravet på korta handläggningstider måste gå&lt;br&gt;hand i hand med kraven på rättssäkerhet och kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Utlänningsrätten reglerar frågor där&lt;br&gt;myndigheternas beslut är av mycket stor betydelse både för den enskilde och&lt;br&gt;för samhället. Det är av stor vikt att handläggningen av sådana ärenden är&lt;br&gt;rättssäker genom att besluten grundas på ett allsidigt och tillräckligt&lt;br&gt;underlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Asylärendeutredningens betänkande (SOU 1988:2) drogs slutsatsen, att&lt;br&gt;kortare väntetider än vad som då ofta förekom är till fördel ur humanitära&lt;br&gt;och ekonomiska aspekter liksom med hänsyn till rättssäkerheten. Ytterligare&lt;br&gt;skäl sammanhänger med behovet av att upprätthålla invandringsregleringen&lt;br&gt;och att främja de invandrarpolitiska målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lång handläggningstid är i sig svår att förena med den syn som kommer&lt;br&gt;till uttryck i förvaltningslagen. I samma riktning pekar EU:s tidigare&lt;br&gt;nämnda resolution om minimigarantier vid handläggning av&lt;br&gt;asylansökningar (5585/95 rev. 1) samt barnkonventionens bestämmelse om&lt;br&gt;handläggningen av ansökningar om familjeåterförening (artikel 10). Ett&lt;br&gt;annat skäl att eftersträva korta tider mellan ansökan och slutligt beslut är&lt;br&gt;humanitärt. För många är det påfrestande att under lång tid i Sverige vänta&lt;br&gt;på ett definitivt avgörande om man får stanna. Detta är fallet även om ett&lt;br&gt;avslagsbeslut i första instans kommit relativt snabbt. Vid&lt;br&gt;familjesammanföring kan lång väntan vara påfrestande både för den som&lt;br&gt;vistas i Sverige och för den som uppehåller sig i ett annat land. Särskilt är&lt;br&gt;detta ofta fallet när bam berörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utdragen väntan i Sverige på ett slutligt beslut om uppehållstillstånd&lt;br&gt;kan vidare försämra förutsättningarna för invandraren att därefter etablera&lt;br&gt;sig här som självförsörjande, vilket är en central strävan inom&lt;br&gt;invandrarpolitiken. För den som till slut tvingas resa hem kan&lt;br&gt;återintegreringen bli svårare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De statsfmansiella konsekvenserna talar i första hand för att flexibelt&lt;br&gt;anpassa resurstilldelningen till utlänningsmyndighetema efter de uppgifter&lt;br&gt;dessa vid olika tidpunkter står inför och som erfarenhetsmässigt kan variera&lt;br&gt;på ett sätt som har fa motsvarigheter inom andra offentliga verksamheter.&lt;br&gt;Kvalitetskraven gör emellertid att det kan vara svårt att snabbt öka utred-&lt;br&gt;nings- och beslutskapaciteten vid en kraftig ökning av antalet ansökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller invandringsregleringen är det väl känt även i andra europeiska&lt;br&gt;länder att ett förfarande med långa handläggningstider i sig ofta synes fa till&lt;br&gt;följd att nya omständigheter uppstår, som är relaterade till vistelsen i det&lt;br&gt;land man söker asyl i. Trots att det under processens gång konstaterats att&lt;br&gt;skyddsbehov saknas får detta ofta till följd, att uppehållstillstånd till slut&lt;br&gt;meddelas. Helt naturligt kan exempelvis familjeanknytning uppstå. Praxis&lt;br&gt;om hänsyn till lång vistelsetid för bam samt särskilda s.k.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vistelsetidsförordningar har i Sverige haft stor betydelse för inånga beviljade&lt;br&gt;uppehåll still stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att handläggningstiden i så hög grad kan påverka, vilka som till slut får&lt;br&gt;stanna i Sverige, medför att den sortering myndigheterna gör av&lt;br&gt;ansökningarna i kategorier som skall behandlas med eller utan förtur eller av&lt;br&gt;utredningsskäl få avvakta med beslut också torde ha fått sådan effekt. Det&lt;br&gt;kan noteras att handläggningstiden också påverkar vilken följdinvandring&lt;br&gt;som i ett senare skede kommer att äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generellt är det ur invandringspolitisk synpunkt otillfredsställande om&lt;br&gt;invandringen till betydande del avgörs av omständigheter som inte förelåg&lt;br&gt;när de sökande en gång reste in i Sverige. Det finns därför starka skäl att&lt;br&gt;eftersträva korta handläggningstider. Den oeftergivliga förutsättningen är&lt;br&gt;emellertid en hög kvalitet i utredning och beslut. I annat fall uppstår risk för&lt;br&gt;negativa effekter från humanitär, invandrarpolitisk och statsfmansiell&lt;br&gt;synpunkt liksom med hänsyn till rättssäkerhet och invandringsreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal ärenden om återkallelse av uppehållstillstånd har under senare&lt;br&gt;tid aktualiserat frågor om dels den enskildes ansvar för de uppgifter han eller&lt;br&gt;hon själv lämnar i samband med ansökan om uppehållstillstånd, dels&lt;br&gt;myndigheternas utredningsansvar mot bakgrund av kraven på rättssäkerhet&lt;br&gt;och snabb handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsbehövande kan vara tvungna att använda sig av falsk identitet för&lt;br&gt;att kunna fly från sitt land och ibland även för att sedan ta sig vidare till en&lt;br&gt;säker tillflyktsort. När en asylansökan prövas i Sverige måste vi dock kunna&lt;br&gt;kräva, att den sökande uppger rätt identitet och medverkar till att identiteten&lt;br&gt;fastställs liksom att andra uppgifter, som är av betydelse för bedömningen,&lt;br&gt;är riktiga och fullständiga. Den internationella rättsordning som tillförsäkrar&lt;br&gt;flyktingar asyl bygger på att det går att klarlägga om skyddsbehov&lt;br&gt;föreligger. Motsvarande gäller också ärenden där det är fråga om rätten till&lt;br&gt;familjeliv och därpå grundade möjligheter att fa förena sig med nära&lt;br&gt;anhöriga i ett annat land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför ett stort problem när sökande inte medverkar till att deras&lt;br&gt;identitet kan fastställas eller lämnar felaktiga uppgifter i övrigt. Det&lt;br&gt;missbruk som förekommer har under ett flertal år varit en källa till oro för&lt;br&gt;bl.a. UNHCR. Uppslutningen kring och legitimiteten i ländernas&lt;br&gt;flyktingpolitik äventyras. På sikt kan detta leda till en utbredd reaktion även&lt;br&gt;mot att låta personer som verkligen behöver skydd få stanna. Inte minst av&lt;br&gt;detta skäl är det nödvändigt att ställa krav på dem som söker&lt;br&gt;uppehållstillstånd att lämna riktiga uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utlänningslagen kommer kravet på den enskilde till uttryck genom att&lt;br&gt;oriktiga uppgifter eller medvetet förtigande kan leda till att ett beviljat&lt;br&gt;uppehållstillstånd återkallas. Vid slutet av 1980-talet uppmärksammades&lt;br&gt;stora problem med att många asylsökande inte styrkte sin identitet. Reglerna&lt;br&gt;skärptes då så att återkallelse i princip blev obligatorisk om tillstånd&lt;br&gt;meddelats på grund av oriktiga uppgifter om identiteten. Lagstiftaren har&lt;br&gt;emellertid förutsett, att det kan finnas starka humanitära skäl som leder till&lt;br&gt;att utlänningen trots detta bör få stanna kvar i Sverige (2 kap. 9 § UtlL, prop.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1988/89:86 s. 152). I andra fall av oriktiga uppgifter får tillståndet återkallas Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;(2 kap. 10 § UtlL), vilket även sker i flertalet situationer. Invandrarverket&lt;br&gt;har ansvaret för tillämpningen av dessa bestämmelser med&lt;br&gt;Utlänningsnämnden som andra instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommittén har inte lagt fram något förslag om att ändra&lt;br&gt;bestämmelserna om återkallelse av uppehållstillstånd. Det kan i samman-&lt;br&gt;hanget framhållas, att även för närvarande saknar mer än hälften av. de&lt;br&gt;asylsökande identitetshandlingar. Bamkommittén har tagit upp&lt;br&gt;återkallelseffågan och konstaterat att lagstiftningen inte strider mot&lt;br&gt;barnkonventionen. Vidare menar kommittén, att det är svårt att hävda att det&lt;br&gt;i lagen inte skulle finnas utrymme för att återkalla tillstånd. Bamkommittén&lt;br&gt;konstaterar, att ansvaret för en sådan situation ligger hos den som lämnat&lt;br&gt;oriktiga uppgifter, men anser att kritik ändå kan riktas mot de utredande och&lt;br&gt;beslutande myndigheterna (SOU 1996:115 s. 85 f.). I likhet med&lt;br&gt;Bamkommittén anser regeringen det väsentligt att den sökande får utförlig&lt;br&gt;information om sitt ansvar och om konsekvenserna av att lämna oriktiga&lt;br&gt;uppgifter. Främst utgörs dessa konsekvenser av att det uppehållstillstånd han&lt;br&gt;eller hon har fått på sina uppgifter i princip skall återkallas när det rätta&lt;br&gt;förhållandet upptäcks. Bamkommittén förespråkar, att man så långt möjligt&lt;br&gt;skall förhindra att sådana situationer uppstår, där personer eller familjer som&lt;br&gt;med myndigheternas tillstånd har bott en tid i landet och börjat bygga upp&lt;br&gt;ett nytt liv här får ett permanent uppehållstillstånd återkallat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligtvis väsentligt att myndigheterna i ett ärende om asyl eller&lt;br&gt;familjesammanföring använder sig av de metoder och kontakter som finns&lt;br&gt;för att i ett tidigt skede klarlägga identiteten och övriga omständigheter i&lt;br&gt;ärendet. När så är nödvändigt, får det accepteras att relativt betydande&lt;br&gt;resurser måste sättas in. Samråd mellan olika myndigheter med erfarenhet&lt;br&gt;av utlänningsfrågor kan i vissa fall var ägnade att öka effektiviteten. Det kan&lt;br&gt;konstateras, att det inom utlänningsmyndighetema redan finns stor&lt;br&gt;kompetens. Möjligheter att utveckla metoderna ytterligare bör emellertid&lt;br&gt;användas. Erfarenhetsutbyte med andra länder och internationella&lt;br&gt;organisationer kan därvid vara av värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall kan klarlägganden ske genom metoder som ger relativt&lt;br&gt;entydiga resultat. Det kan röra sig om att pröva ifall den sökande behärskar&lt;br&gt;ett språk som talas i det uppgivna hemlandet, känner till omgivningen i den&lt;br&gt;trakt han eller hon uppger sig härröra från eller har elementära kunskaper&lt;br&gt;om ett politiskt parti som han eller hon skulle ha varit verksam i. I andra fall&lt;br&gt;kan det emellertid vara svårbedömt om den sökande lämnar riktiga uppgifter&lt;br&gt;i avgörande avseenden. Ärenden om familjesammanföring är för vissa&lt;br&gt;länder svårutredda, med t.ex. förekommande ogrundade myndighetsintyg&lt;br&gt;om släktskap. Det kan finnas anledning att närmare studera vilka metoder&lt;br&gt;andra mottagarländer använder i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I asylärenden är utrikesförvaltningens rapporter om den politiska utveck-&lt;br&gt;lingen i olika länder av stort värde vid sidan om andra källor, t.ex. UNHCR&lt;br&gt;och Amnesty International. De möjligheter till ytterligare förbättringar, som&lt;br&gt;följer av överförandet av ansvaret för utlänningsrättsliga frågor till Utrikes-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;departementet, bör tas tillvara. När trovärdigheten av de skyddsgrundande&lt;br&gt;uppgifterna är tveksam krävs emellertid ofta kunskaper om förhållanden i&lt;br&gt;hemlandet av mycket detaljerat och speciellt slag. Informationsinhämtandet&lt;br&gt;måste då basera sig på erfarenheterna från tidigare utredningar av&lt;br&gt;utlänningsärenden. Flyktingpolitiska kommittén har föreslagit, att inhämtan-&lt;br&gt;det av information effektiviseras bl.a. genom att Invandrarverket och&lt;br&gt;Utlänningsnämnden systematiskt söker information på plats i aktuella länder&lt;br&gt;och att utlänningsattachéer stationeras i ett visst land. Kommittén föreslog&lt;br&gt;att sistnämnda fråga utreds närmare (SOU 1995:75 s. 191). Delegationer för&lt;br&gt;att inhämta underlag för bedömningen av utlänningsärenden av olika slag&lt;br&gt;har sänts ut av Invandrarverket och Utlänningsnämnden vid skilda tillfällen.&lt;br&gt;Invandrarverket har vidare för närvarande några tjänstemän tillfälligt&lt;br&gt;stationerade utomlands. Deras uppgifter torde dock ha mer kontrollinriktad&lt;br&gt;karaktär än vad Flyktingpolitiska kommittén avsåg. Frågan om&lt;br&gt;utlänningsattachéer är vidare föremål för överväganden inom ramen för de&lt;br&gt;nordiska regeringarnas samrådsgrupp för flyktingfrågor. För närvarande&lt;br&gt;saknas dock tillräckligt underlag för förslag i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall saknas vid beslutstillfället möjlighet att klarlägga omständlig-&lt;br&gt;heterna i ett enskilt ärende. Noggranna utredningar är emellertid ägnade att&lt;br&gt;hos de sökande understryka vikten av att lämna riktiga och fullständiga&lt;br&gt;uppgifter. Frånvaron av helt tillfredsställande beslutsunderlag måste ibland&lt;br&gt;få leda till att en sökande får uppehållstillstånd även om han eller hon i&lt;br&gt;verkligheten saknar de skäl som anges i lagstiftningen. Det kan exempelvis&lt;br&gt;finnas anledning att ifrågasätta trovärdigheten i lämnade uppgifter men inte&lt;br&gt;med den grad av säkerhet att det vid beslutstillfället går att negligera ett&lt;br&gt;påstående om risk för förföljelse. Detta från säkerhetssynpunkt&lt;br&gt;ofrånkomliga förhållande far emellertid inte leda till att man underlåter att&lt;br&gt;utreda oklarheter så långt detta är möjligt och i stället beviljar&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Resultatet blir då att invandringsregleringen kringgås och&lt;br&gt;att migrationspolitiken kommer att brista i tydlighet och konsekvens. Risken&lt;br&gt;för att så sker i enskilda fall ökar i en situation där myndigheternas interna&lt;br&gt;styrsystem ensidigt är inriktade på att minimera handläggningstidema. En&lt;br&gt;sådan inriktning har under trycket av stor ökning av antalet asylansökningar&lt;br&gt;varit märkbar inom Invandrarverket under vissa perioder. Den målstyrning&lt;br&gt;som regeringen använt genom att i regleringsbrev ange viss tid som&lt;br&gt;eftersträvad för handläggningen av asylärenden hos Invandrarverket och&lt;br&gt;fortlöpande infordra rapporter i detta avseende måste emellertid i&lt;br&gt;verksamheten och rapporteringen till regeringen relateras till&lt;br&gt;regelstyrningens beredningskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vikten av att myndigheterna fortlöpande följer och analyserar&lt;br&gt;ärendeutvecklingen med utnyttjande av olika tekniska möjligheter bör&lt;br&gt;understrykas. Likaså att rutiner så att anhopningar av ärenden undviks i&lt;br&gt;olika moment av hanteringen. Detta gäller också det totala ärendeflöde som&lt;br&gt;kan beröra såväl utrikesförvaltningen som Polisen, Invandrarverket,&lt;br&gt;Utlänningsnämnden och Kriminalvårdens transporttjänst, i vissa fall även&lt;br&gt;andra myndigheter. Invandrarverket har ett särskilt ansvar att verka för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;effektivitet i detta avseende, förtydligat genom en ändring av verkets Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;instruktion fr.o.m. den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna har i ett ärende om uppehållstillstånd enligt allmänna&lt;br&gt;förvaltningsrättsliga principer en undersökningsplikt. Den gäller såväl&lt;br&gt;omständigheter som talar för att bevilja en ansökan som sådana som talar&lt;br&gt;emot. Det ansvar myndigheterna har fråntar inte den sökande skyldigheten&lt;br&gt;att lämna riktiga och fullständiga uppgifter om identiteten och andra&lt;br&gt;väsentliga omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att de rätta förhållandena i största möjliga utsträckning klarläggs på ett&lt;br&gt;så tidigt stadium som möjligt är av betydelse både för humaniteten och&lt;br&gt;legitimiteten i migrationspolitiken och för att framtida skyddsbehövande&lt;br&gt;skall kunna räkna med en fristad i Sverige. Det är också invandrarpolitiskt&lt;br&gt;väsentligt att den svenska befolkningen - infödda och tidigare invandrare -&lt;br&gt;inte får anledning att dra den slutsatsen, att många nya invandrare får bosätta&lt;br&gt;sig i Sverige på oriktiga grunder, och att man därför far en negativ&lt;br&gt;inställning till dem. Att klarlägga de rätta förhållandena är också viktigt för&lt;br&gt;att förebygga kriminalitet av olika slag, t.ex. flyktingspionage, könshandel&lt;br&gt;och organiserad illegal invandring.. Därigenom bör i stor utsträckning kunna&lt;br&gt;förebyggas sådana situationer, där myndigheterna återkallar&lt;br&gt;uppehållstillstånd i enlighet med v?d som stadgas i utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömning av möjligheterna att förbättra handläggningen av&lt;br&gt;utlänningsärenden görs givetvis inom ramen för nu gällande regelsystem.&lt;br&gt;Det finns anledning att erinra om den möjlighet som kan finnas att förbättra&lt;br&gt;handläggningen genom mer grundläggande förändringar av instans- och&lt;br&gt;processordningen i utlänningsrätten. Regeringen har för avsikt att tillsätta en&lt;br&gt;parlamentarisk kommitté med uppdrag att bl.a. utreda denna fråga. Det kan&lt;br&gt;vidare nämnas att Utrikesdepartementet och Invandrarverket kommer att&lt;br&gt;samarbeta för att utveckla handläggningen av utlänningsärenden inom&lt;br&gt;utrikesförvaltningen, bl.a. ärenden om visering och familjesammanföring.&lt;br&gt;Syftet är att underlätta för myndigheterna att ta tillvara tillgängliga resurser&lt;br&gt;på ett effektivt sätt och inte minst att ge god service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Organiserad illegal invandring&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;13.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande ordning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sedan 1937 års utlänningslag har det varit straffbart att hjälpa en utlänning&lt;br&gt;att resa in illegalt i Sverige. De nuvarande straffbestämmelserna för hjälp till&lt;br&gt;illegal inresa finns i 10 kap. 2 a § UtlL. Fängelse i högst sex månader eller,&lt;br&gt;när omständigheterna är mildrande, böter kan ådömas den som hjälper en&lt;br&gt;utlänning att komma in i Sverige i strid med bestämmelserna i utlännings-&lt;br&gt;lagstiftningen. Är brottet grovt kan dömas till fängelse i högst två år. Av&lt;br&gt;tredje stycket framgår att även försök och förberedelse till sådant brott är&lt;br&gt;straffbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1984 infördes en särskild bestämmelse om straff för den som i vinst-&lt;br&gt;syfte organiserar resor till Sverige för utlänningar som saknar behövliga&lt;br&gt;tillstånd för inresa. Ursprungligen var straffsatsen högst ett års fängelse.&lt;br&gt;Genom 1989 års utlänningslag skärptes straffmaximum till högst två års&lt;br&gt;fängelse. Genom ändring som trädde i kraft den 1 januari 1994 gjordes även&lt;br&gt;vissa former av medhjälp till sådant brott straffbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelsen för organisatörer finns nu i 10 kap. 5 § UtlL. För att&lt;br&gt;bestämmelsen skall bli tillämplig krävs det inte att utlänningen tar sig in i&lt;br&gt;eller har för avsikt att ta sig in i Sverige illegalt. Det saknar också betydelse&lt;br&gt;om utlänningen efter inresan har rätt att stanna här, exempelvis därför att&lt;br&gt;han eller hon är flykting enligt flyktingkonvention. Vad som är relevant är i&lt;br&gt;stället om utlänningen saknar pass och sådana tillstånd som krävs för inresa,&lt;br&gt;om resan ingår i en planerad verksamhet i syfte att främja att utlänningar&lt;br&gt;kommer till Sverige utan erforderliga handlingar samt om organisatören&lt;br&gt;handlat i vinstsyfte. Omfattningen av verksamheten och storleken på den&lt;br&gt;vinning organisatören gör är faktorer som skall beaktas vid bedömningen av&lt;br&gt;straffvärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffansvar kan inträda även om verksamheten inte avser hjälp till hela&lt;br&gt;resan från hemlandet utan endast en etapp. En förutsättning torde dock vara&lt;br&gt;att det för den som främjat utlänningens resa stod klart att målet för resan&lt;br&gt;var Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen tar således endast sikte på sådan verksamhet som bedrivs i&lt;br&gt;vinstsyfte. Att någon försörjer sig genom verksamhet som nu nämnts har i&lt;br&gt;praxis ansetts tillräckligt för straffansvar (NJA 1990 s. 115). Den som endast&lt;br&gt;får sina direkta kostnader för verksamheten täckta torde däremot inte&lt;br&gt;omfattas av straffbestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av internationella åtaganden är Sverige skyldigt att föreskriva&lt;br&gt;åtgärder mot medverkan till att hjälpa en utlänning in i landet i strid mot&lt;br&gt;gällande bestämmelser. Första delen av internationella arbetsorganisationens&lt;br&gt;(ILO) konvention nr 143 från år 1975 behandlar missbruk i samband med&lt;br&gt;migration. I artikel 3 sägs bl.a. att varje medlemsstat skall vidta alla&lt;br&gt;erforderliga åtgärder dels för att hindra hemlig migration och illegal&lt;br&gt;syselsättning, dels mot dem som organiserar lagstridig eller hemlig&lt;br&gt;migration för arbete från, genom eller till dess territorium (jfr prop.&lt;br&gt;1981/82:146, s. 166 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.2 Skärpta straff&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Straffmaximum för den som organiserar illegal&lt;br&gt;invandring till Sverige ändras från två till fyra års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommittén har föreslagit att uttrycket &amp;quot;i vinstsyfte&amp;quot;&lt;br&gt;skall ersätts med &amp;quot;mot betalning&amp;quot;. 1 övrigt stämmer kommitténs förslag&lt;br&gt;överens med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser som yttrat&lt;br&gt;sig i denna del tillstyrker kommitténs förslag om straffskärpning. Endast&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund avstyrker en straffskärpning eftersom&lt;br&gt;skyddsvärdet enligt samfundet är relativt lågt i jämförelse med andra&lt;br&gt;uppsåtsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att ändra uttrycket &amp;quot;i vinstsyfte&amp;quot; till &amp;quot;mot betalning&amp;quot; tillstyrks&lt;br&gt;av Kammarrätten i Jönköping och Statens invandrarverk. Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;ifrågasätter om det inte bör vara straffbart att organisera resor till Sverige&lt;br&gt;oavsett om det skett mot betalning eller inte. Skälet för detta skulle vara att&lt;br&gt;det i efterhand kan vara svårt för polis och åklagare att styrka om verksam-&lt;br&gt;heten skett mot betalning eller inte. Övriga remissinstanser som yttrat sig&lt;br&gt;avstyrker förslaget i denna del. Det gäller bl.a. samtliga&lt;br&gt;frivilligorganisationer samt Sveriges advokatsamfund och Juridiska&lt;br&gt;fakulteten vid Lunds universitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Från 1980-talet har det blivit allt&lt;br&gt;vanligare att utlänningar tar sig till Sverige genom att betala stora summor&lt;br&gt;till olika organisatörer för att sedan söka asyl eller uppehållstillstånd på&lt;br&gt;annan grund. Om de inte beviljas uppehållstillstånd måste de återvända till&lt;br&gt;vanligtvis mycket svårare förhållanden än dem de lämnat. Ofta har de&lt;br&gt;tvingats sälja allt de ägde för att kunna betala organisatören. Det är således&lt;br&gt;fråga om ett hänsynslöst utnyttjande i vinstsyfte av människor i ett utsatt&lt;br&gt;läge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om många asylsökande kommer till Sverige på nämnt sätt kan det&lt;br&gt;minska våra möjligheter till organiserad överföring av flyktingar. Det kan&lt;br&gt;bli svårare att driva en human och rättvis flyktingpolitik. Människor som har&lt;br&gt;större behov av hjälp än de som hjälps hit kanske inte kan tas emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den omfattning verksamheten har och de allvarliga&lt;br&gt;konsekvenser som den medför för såväl enskilda som samhället måste&lt;br&gt;brottslighet av detta slag betraktas som allvarlig. Ett sätt för samhället att&lt;br&gt;understryka det klandervärda i ett brott är att belägga det med kännbara&lt;br&gt;påföljder. Påföljden för den som organiserar utlänningars resor till Sverige&lt;br&gt;bör därför skärpas. Härigenom markeras också att de rättsvårdande myndig-&lt;br&gt;heterna bör öka ansträngningarna att beivra brottet Regeringen bedömer i&lt;br&gt;likhet med utredningen och en nästan samstämmig remissopinion att en&lt;br&gt;höjning av straffmaximum från två års fängelse till fyra års fängelse är&lt;br&gt;motiverad. Även för de fall där omständigheterna är mindre allvarliga bör en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;straffskärpning ske. En höjning av straffmaximum svarar också mot Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;rättsutvecklingen i många andra europeiska länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att det nuvarande kravet på att verksamheten&lt;br&gt;skall ha skett &amp;quot;i vinstsyfte&amp;quot; skall ändras till att den skett &amp;quot;mot betalning&amp;quot;.&lt;br&gt;Regeringen bedömer emellertid att det är väsentligt att det inte uppstår&lt;br&gt;någon tveksamhet om att det inte är straffbart att som ett led i en ideell&lt;br&gt;verksamhet hjälpa någon att komma till Sverige för att här ansöka om asyl&lt;br&gt;eller annat uppehållstillstånd. Kravet på att det för straffbarhet måste visas&lt;br&gt;att det förelegat ett vinstsyfte bör därför finnas kvar. En ändring som&lt;br&gt;utredningen föreslagit skulle heller inte få någon större praktisk betydelse.&lt;br&gt;Som tidigare nämnts har det i praxis ansetts tillräckligt för att vinstsyfte&lt;br&gt;skall anses föreligga att någon försörjer sig genom verksamhet som nu&lt;br&gt;nämnts. De bevissvårigheter som onekligen inte sällan kan föreligga i fall av&lt;br&gt;denna typ torde vidare vara desamma oavsett om uttrycket &amp;quot;i vinstsyfte&amp;quot;&lt;br&gt;eller &amp;quot;mot betalning&amp;quot; används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om andra straffbestämmelser i utlänningslagen än den om ■&lt;br&gt;organiserad illegal invandring i 10 kap. 5 § har inte behandlats av&lt;br&gt;kommittén och tas inte heller upp i denna lagrådsremiss. Det bör emellertid&lt;br&gt;avslutningsvis nämnas, att det kan finnas ett behov av att se över utlännings-&lt;br&gt;lagstiftningens straffbestämmelser, bl.a. i vad avser hur bestämmelsen om&lt;br&gt;straff för organiserad illegal invandring förhåller sig till bestämmelsen i 10&lt;br&gt;kap. 2 a § om straff för den som i strid med utlänningslagstiftningen hjälper&lt;br&gt;någon att ta sig in i landet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Barn&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;14.1 &amp;nbsp;Gällande ordning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Internationella åtaganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig svensk rättsprincip är att hänsyn skall tas till barns bästa. Denna&lt;br&gt;hänsyn återspeglas också inom utlänningsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har genom att ratificera olika internationella överenskommelser&lt;br&gt;sedan länge frivilligt bundit sig på olika sätt vad gäller bam och ungdom&lt;br&gt;eller familj inom utlänningsrätten. Vissa åtaganden gäller specifikt yngre&lt;br&gt;personers rättigheter och situation. Andra åtaganden, som gäller utan hänsyn&lt;br&gt;till ålder, har naturligtvis ofta också stor betydelse just för bam och&lt;br&gt;ungdomar. Här kan nämnas artikel 8 i Europakonventionen, som förpliktar&lt;br&gt;staterna att respektera den enskildes rätt till privatliv och familjeliv. Inom&lt;br&gt;den artikelns räckvidd faller sålunda skälen för en mycket stor del av de&lt;br&gt;invandrare som kommit till Sverige under 1980- och 1990-talen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1990 ratificerade Sverige FN-konventionen om barnets rättigheter&lt;br&gt;utan förbehåll. Enligt regeringens bedömning krävde detta inte någon&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärd. En granskning av konventionsbestämmelsema hade,&lt;br&gt;enligt föredragande statsrådet, lett till slutsatsen &amp;quot;att svensk rätt och praxis&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till sin allmänna syftning står i god överensstämmelse med dessa Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;bestämmelser ...&amp;quot; (prop. 1989/90:107, s. 28). Beträffande bedömningen i alla&lt;br&gt;detaljer framhöll statsrådet, att konventionen måste &amp;quot;tolkas så, att den far en&lt;br&gt;rimlig mening inom ramen för varje nationellt system. Artiklarna är också i&lt;br&gt;många fall utformade så att det finns utrymme för lämplighetsbedömning&lt;br&gt;beträffande de åtgärder som staterna skall vidta.&amp;quot; Konventionen trädde för&lt;br&gt;Sveriges del i kraft i september 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnkonventionen har inte karaktären av lag. Det finns inte heller någon&lt;br&gt;internationell domstol eller något domstolsliknande organ som kan fastställa&lt;br&gt;att en stat inte följer konventionens bestämmelser och i så fall utdöma&lt;br&gt;sanktioner. I enlighet med konventionen granskar emellertid en kommitté&lt;br&gt;för barnets rättigheter de framsteg som staterna gjort för att förverkliga sina&lt;br&gt;skyldigheter enligt konventionen. Staterna åtar sig att lämna rapporter till&lt;br&gt;kommittén. I sina yttranden anger kommittén under rubriken ”concems” de&lt;br&gt;problemområden som staten ifråga bör granska närmare och föreslår under&lt;br&gt;rubriken &amp;quot;suggestions and recommendations” ofta utredningar för att staten&lt;br&gt;skall finna lösningar för att bättre leva upp till konventionen. FN-kommittén&lt;br&gt;använder aldrig ord eller uttryck som antyder att en stat bryter mot&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har år 1992 lämnat en rapport till kommittén. I sitt yttrande över&lt;br&gt;rapporten gav kommittén synpunkter på att utlänningslagen tillåter att&lt;br&gt;utländska bam tas i förvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med bam åsyftas i barnkonventionen, enligt huvudregeln, varje person&lt;br&gt;under 18 år. Begreppet bam används alltså i konventionen även på en&lt;br&gt;åldersgrupp som i Sverige vanligen kallas ungdomar. Blir barnet enligt&lt;br&gt;lagstiftningen i hemlandet myndigt tidigare, utgör myndighetsåldern gränsen&lt;br&gt;mellan bam och vuxen. I Sverige är myndighetsåldern 18 år. En svensk&lt;br&gt;medborgare som är yngre än 18 år är således definitionsmässigt bam i&lt;br&gt;barnkonventionens mening. Enligt svensk internationell privat- och&lt;br&gt;processrätt är det för utländska medborgare i första hand reglerna i&lt;br&gt;hemlandet som är tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnkonventionen kan sägas ge uttryck för fyra huvudprinciper: hänsyn&lt;br&gt;till barnets bästa, vikten av att lyssna till barnet när det berörs, barnets rätt&lt;br&gt;till liv och utveckling och barnets rätt att utan diskriminering åtnjuta sina&lt;br&gt;rättigheter (artiklarna 3, 12, 6 och 2). Konventionen erkänner uttryckligen&lt;br&gt;familjen som den grundläggande enheten i samhället och sätter barnens&lt;br&gt;rättigheter i sammanhang med föräldrars rättigheter och skyldigheter&lt;br&gt;(inledningen samt artiklarna 5, 14, 18 m.fl).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har enligt artikel 2 i barnkonventionen ett ansvar för alla bam&lt;br&gt;inom landets jurisdiktion. Detta betyder, på det sätt som utifrån de redan&lt;br&gt;nämnda huvudprinciperna anges i konventionens olika artiklar, att alla bam i&lt;br&gt;Sverige har medborgerliga och politiska rättigheter samt ekonomiska,&lt;br&gt;sociala och kulturella rättigheter. Med artikel 2 reglerar konventionen dock&lt;br&gt;inte rätten att resa in i ett annat land och uppehålla sig där. Diskriminerings-&lt;br&gt;förbudet i artikeln kan exempelvis inte åberopas för att grundlagsförbudet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot att utvisa en svensk medborgare också skulle gälla ett utländskt bam&lt;br&gt;som befinner sig på svenskt territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ansvar som Sverige enligt barnkonventionen delar med andra stater&lt;br&gt;for alla bam i världen, bl.a. genom åtagandena enligt artiklarna 4, 24 och 28&lt;br&gt;att främja och uppmuntra internationellt samarbete, återspeglas i en rad&lt;br&gt;insatser som Sverige gör utomlands. Sådana insatser har berörts i kapitel 7.&lt;br&gt;De utgör en väsentlig del av migrationspolitiken. Detta gäller också de&lt;br&gt;insatser som görs för bam som invandrat till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarigheter till barnkonventionens bestämmelser finns i vissa fall i&lt;br&gt;andra konventioner, som därigenom kan ge vägledning även om hur&lt;br&gt;barnkonventionen bör tolkas. Exempelvis svarar artikel 37 om förbud mot&lt;br&gt;att utsätta bam för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande&lt;br&gt;behandling eller bestraffning mot vad som stadgas i FN:s tortyrkonvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventioners allmänna betydelse i svensk rätt behandlas i avsnitt 7.3.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om barns bästa i barnkonventionen och svensk rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3 i barnkonventionen ålägger offentliga och privata sociala välfärds-&lt;br&gt;institutioner, domstolar, administrativa myndigheter och lagstiftande organ&lt;br&gt;att vid alla åtgärder som rör bam låta barnets bästa komma i främsta&lt;br&gt;rummet. Begreppet finns även i andra artiklar. De mer preciserade&lt;br&gt;ställningstaganden till olika frågor som görs i andra artiklar ger viss&lt;br&gt;vägledning om vilken räckvidd som avsetts för principen om barns bästa. I&lt;br&gt;några artiklar regleras situationer där barnets intresse skall ges särskilt stor&lt;br&gt;tyngd, utöver vad som anges i artikel 3. I artikel 21 stadgas sålunda att stater&lt;br&gt;som tillåter adoption ”skall säkerställa att barnets bästa främst beaktas”.&lt;br&gt;Även beträffande båda föräldrarnas gemensamma ansvar för barnets&lt;br&gt;uppfostran och utveckling finns i artikel 18 en starkare formulering om&lt;br&gt;vilken tyngd barnets bästa skall ha än i artikel 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utarbetandet av barnkonventionen stod valet mellan en bred och&lt;br&gt;något vagare formulering av artikel 3 och en tydligare och snävare formu-&lt;br&gt;lering. Som den språkliga utformningen visar valdes det förstnämnda&lt;br&gt;alternativet. Principen om barnets bästa skulle appliceras på alla områden.&lt;br&gt;Den blev därigenom samtidigt endast ett av flera relevanta och nödvändiga&lt;br&gt;intressen att ta hänsyn till. Hänsynen till andra viktiga intressen kan alltså i&lt;br&gt;lagstiftningen eller i dess tillämpning leda till att åtgärder som i och för sig&lt;br&gt;inte är förenliga med barnets bästa ändå skall vidtas. Det är därvid fråga om&lt;br&gt;grader av nytta och skada för barnet respektive andra intressen samt de olika&lt;br&gt;intressenas relativa tyngd. Den ovannämnda FN-kommitténs arbete kan&lt;br&gt;ännu inte sägas ha gett tillräckligt underlag för att staterna ur ländernas&lt;br&gt;rapporter och synpunkterna på dessa skulle kunna få ytterligare vägledning&lt;br&gt;om hur artikel 3 bör tolkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen att hänsyn skall tas till barns bästa kan i svensk rätt ses som ett&lt;br&gt;utflöde av stadgandet i regeringsformen (1 kap. 2 §) om att det grund-&lt;br&gt;läggande målet för den offentliga verksamheten skall vara den enskildes väl-&lt;br&gt;färd, således både barns och vuxnas. Bestämmelsen kan sägas återspegla en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anda och ambitioner som liknar vad som uttrycks i barnkonventionens Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;artikel 3. Stadgandet är självfallet vägledande i lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon direkt motsvarighet till artikel 3 i vanlig lagstiftning, med&lt;br&gt;räckvidd for all svensk rätt, finns inte. Inte heller särskilt för&lt;br&gt;utlänningsrätten finns någon generell bestämmelse av detta slag. Principen&lt;br&gt;om hänsyn till barns bästa kommer emellertid till direkt uttryck i bl.a.&lt;br&gt;föräldrabalkens regler om vårdnad och umgänge (6 kap.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om det bör införas en bestämmelse om hänsyn till barns bästa&lt;br&gt;med räckvidd över hela det nationella rättssystemet har nyligen behandlats&lt;br&gt;av riksdagen. Den 7 december 1995 (bet. 1995/96:SoU4, rskr. 1995/96:90)&lt;br&gt;beslutade riksdagen, att barnkonventionen inte skall inkorporeras som&lt;br&gt;svensk lag men att en fortlöpande kontroll och anpassning av all lagstiftning&lt;br&gt;och tillämpning är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande avvägningen mellan barns intressen och andra in-&lt;br&gt;tressen sker för utlänningsrätten liksom för andra rättsområden i samband&lt;br&gt;med regeringens och riksdagens lagstiftningsarbete. Det är en internationellt&lt;br&gt;allmänt erkänd princip att alla stater har rätt att avgöra vilka personer som&lt;br&gt;får uppehålla sig på deras territorium. Detta utgör själva kärnan i stats-&lt;br&gt;suveräniteten. De förpliktelser som till följd av folkrätten eller ingångna&lt;br&gt;internationella överenskommelser åvilar den enskilda staten måste iakttas&lt;br&gt;vid utövandet av denna rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om anhöriginvandring och skydd för skyddsbehövande innebär&lt;br&gt;långtgående hänsynstaganden till även bams intressen. Bestämmelserna om&lt;br&gt;anhöriginvandring ger, som framgår av avsnitt 9.2, bam med föräldrar i&lt;br&gt;Sverige rätt till uppehållstillstånd. Dessa bestämmelser är i enlighet med&lt;br&gt;bl.a. artikel 8 i Europakonventionen samt artiklarna 7, 9 och 10 i&lt;br&gt;barnkonventionen, som på olika sätt tar hänsyn till familjens betydelse för&lt;br&gt;ett bam. Skyddsbehövande bam har, i enlighet vad som beskrivits i avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1, rätt till skydd i Sverige på samma grunder som vuxna.&lt;br&gt;Barnkonventionen (artikel 22) ställer därvid inte några krav på skydd utöver&lt;br&gt;vad som gäller för den enskilda staten på grund av andra åtaganden, för&lt;br&gt;Sveriges del främst flyktingkonventionen och Europakonventionen. För det&lt;br&gt;bam, som enligt sådana åtaganden eller nationell rätt anses som flykting,&lt;br&gt;skall staterna enligt artikel 22 i konventionen vidta lämpliga åtgärder för att&lt;br&gt;säkerställa att barnet erhåller lämpligt skydd och humanitärt bistånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsyn kan tas till den enskildes välfärd och bästa även utöver vad som&lt;br&gt;gäller enligt dessa huvudregler för invandringen genom möjligheten att&lt;br&gt;bevilja uppehållstillstånd av renodlat humanitära skäl. Det kan konstateras,&lt;br&gt;att barnkonventionen inte ställer några uttryckliga krav på att staterna&lt;br&gt;överhuvudtaget skall bevilja uppehållstillstånd av sådana skäl. Finns en&lt;br&gt;sådan ordning, gäller barnkonventionen för utformningen och tillämpningen&lt;br&gt;av dessa regler liksom för alla andra bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet humanitära skäl är, som framhållits i avsnitt 9.2, individ-&lt;br&gt;relaterat. Mycket allvarliga eller särskilt riskfyllda situationer för den en-&lt;br&gt;skilde, exempelvis vid sjukdom eller handikapp, kan ligga till grund för&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Myndigheternas utrymme för sådana bedömningar styrs i&lt;br&gt;hög grad av den praxis som regeringen har utformat. Regeringen har därvid&lt;br&gt;att beakta bl.a. de internationella överenskommelser som Sverige ingått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall uppehållstillstånd beviljats barnfamiljer av humanitära skäl har&lt;br&gt;det ofta berott på en sammanvägning av sådana faktorer för barnet som&lt;br&gt;psykiskt hälsotillstånd, upplevelser i hemlandet och vistelsetiden i Sverige,&lt;br&gt;tillsammans med föräldrarnas psykiska tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i vägledande beslut över enskilda ansökningar dragit upp&lt;br&gt;vissa riktlinjer. De skäl som krävs för uppehållstillstånd kan vara något&lt;br&gt;svagare i fråga om ett sjukt eller handikappat bam än i fråga om vuxna när&lt;br&gt;ett återvändande till hemlandet på ett livsavgörande sätt skulle påverka&lt;br&gt;barnets utveckling. Hänsyn kan också tas till om sjukdomen utvecklats efter&lt;br&gt;inresan i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd har t.ex. meddelats en familj där ett bam hade hjärn-&lt;br&gt;tumör och hjärtfel och var i behov av operation och vård (KU93/2374/MP).&lt;br&gt;Barns psykiska problem i förening med lång vistelse i Sverige har också&lt;br&gt;behandlats i några fall (se t.ex. KU93/2375/MP).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 ett fall år 1993 fann regeringen att två blödarsjuka pojkar inte skulle få&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Det var upplyst i ärendet att den typ av vård som erbjuds&lt;br&gt;i Sverige av kostnadsskäl gavs i mycket få andra länder även om det i och&lt;br&gt;för sig var möjligt att ge sådan vård där. Regeringen konstaterade att det&lt;br&gt;skulle medföra ett betydande ekonomiskt åtagande av Sverige, med tanke på&lt;br&gt;dét stora antal blödarsjuka i olika länder som inte erbjuds den vård de kan&lt;br&gt;ges i Sverige, om behov av vård för blödarsjuka skulle anses utgöra grund&lt;br&gt;för uppehållstillstånd (KU 92 4069/MP).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett annat fall år 1993 led barnet av en grav hörselnedsättning och en cp-&lt;br&gt;skada med förlamad högersida. Handikappet bedömdes inte vara av&lt;br&gt;synnerligen allvarlig art. Men det var fråga om ett litet bam som i Sverige&lt;br&gt;utvecklat sitt första och enda språk - det svenska teckenspråket, vilket gjort&lt;br&gt;det möjligt att kommunicera med omgivningen, och ett återvändande skulle&lt;br&gt;riskera att på ett livsavgörande sätt påverka hans utveckling. Regeringen&lt;br&gt;hänvisade till att &amp;quot;en mer generös bedömning kan göras i fråga om bam&amp;quot; och&lt;br&gt;fann att sådana synnerliga skäl av humanitär art förelåg att uppehållstillstånd&lt;br&gt;borde beviljas (KU93/2373/MP).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ansökningar från föräldrar för återförening med bam i&lt;br&gt;Sverige är utgångspunkten att det är barnet som skall återförenas med sina&lt;br&gt;föräldrar och inte tvärtom. Om inte skyddsbehov finns skall arbetet med att&lt;br&gt;främja återföreningen av familjen därför inriktas på hemlandet eller det land&lt;br&gt;där barnets familj annars vistas. I många fall har dock föräldrar erhållit&lt;br&gt;uppehållstillstånd för återförening i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10 i barnkonventionen har i prop. 1989/90:107 behandlats som&lt;br&gt;om den reglerar rätten till uppehållstillstånd på grund av anknytning.&lt;br&gt;Artikelns föreskrift om positiv och human behandling av ansökningar om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återförening innebär emellertid inte att dessa måste beviljas om det är i Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;sökandens intresse utan formuleringen syftar på själva ärendebehandlingen.&lt;br&gt;Av andra artiklar i barnkonventionen (bl.a. artiklarna 3, 5 och 8) framgår&lt;br&gt;betydelsen av att bam får förenas med sina föräldrar, antingen det handlar&lt;br&gt;om återförening av familjemedlemmar som tidigare levt tillsammans eller&lt;br&gt;om sammanföring i andra fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med ratifikationen av barnkonventionen gjordes den bedöm-&lt;br&gt;ningen, att konventionen inte innebär något förbud mot att skilja föräldrar&lt;br&gt;och bam åt när någon av dem gömmer sig eller hålls gömd och heller inte i&lt;br&gt;andra fall (bet. 1989/90:SoU28 s. 20). En vägledande princip är emellertid&lt;br&gt;att undvika åtgärder, som leder till att bam skiljs från sina föräldrar. Detta&lt;br&gt;följer av såväl Europakonventionen (artikel 8) som barnkonventionen (bl.a.&lt;br&gt;artiklarna 3 och 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 9 i barnkonventionen framgår att vägran att medge vistelse i&lt;br&gt;landet och om så krävs avlägsnande förutsätts kunna ske även när detta leder&lt;br&gt;till familjesplittring. Här kan också nämnas Europadomstolens avgörande i&lt;br&gt;målet Cruz Varas m.fl. mot Sverige (dom 1991-03-20, Ser. A No 202). En&lt;br&gt;man hade vid utvisning kommit att skiljas från sin familj, genom att den&lt;br&gt;övriga familjen gjort sig oåtkomlig för den svenska polisen. Domstolen fann&lt;br&gt;att splittringen var en följd av familjens eget handlande och att det inte&lt;br&gt;visats föreligga något hinder för familjen att bo i Chile samt att något brott&lt;br&gt;mot artikel 8 i Europakonventionen därför inte förelåg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En familj som tagit sig till Sverige och saknar skäl att få bosätta sig här&lt;br&gt;kan också komma att splittras i de fall familjemedlemmarna har olika&lt;br&gt;utländsk nationalitet och inte far tillstånd att tillsammans resa in i och&lt;br&gt;stadigvarande uppehålla sig i något av hemländerna. Skyldigheten att&lt;br&gt;respektera rätten till familjeliv åvilar i första hand dessa länder. Under vissa&lt;br&gt;omständigheter kan dock svenskt uppehållstillstånd beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjemedlemmar kan komma att skiljas åt, åtminstone när det gäller&lt;br&gt;den stadigvarande bosättningen, även när en eller flera av medlemmarna i&lt;br&gt;familjen är svensk medborgare. Har en utländsk familjemedlem begått brott,&lt;br&gt;kan han eller hon under vissa förutsättningar utvisas från Sverige. I andra&lt;br&gt;fall kan en utländsk familjemedlem som ej tidigare haft uppehållstillstånd&lt;br&gt;här förvägras ett sådant. Det rör sig i dessa fall om sådana hänsynstaganden&lt;br&gt;till allmän ordning eller upprätthållandet av invandringspolitiken, som kan&lt;br&gt;ta över intresset att underlätta familjelivet för enskilda personer. Det svenska&lt;br&gt;beslutet omöjliggör dock vanligen inte i och för sig att familjen lever&lt;br&gt;tillsammans. Familjen kommer att leva åtskild endast i de fall dess svenska&lt;br&gt;medlemmar inte är beredda att bosätta sig i det andra berörda landet under&lt;br&gt;de betingelser som där råder. Det kan noteras, att ett sådant beslut inte fattas&lt;br&gt;när en flykting berörs, vilket också är i överensstämmelse med&lt;br&gt;Europakonventionen och flyktingkonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 sammanhanget kan erinras om utlänningslagens bestämmelser om att ett&lt;br&gt;beviljat uppehållstillstånd skall, respektive får, återkallas på grund av&lt;br&gt;oriktiga uppgifter vid ansökan (2 kap. 9 och 10 §§ UtlL). Det grundläggande&lt;br&gt;är därvid inte att oriktiga uppgifter lämnats utan att det inte funnits någon&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättslig grund för invandringen. Riksdagen skärpte år 1989 reglerna om Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;återkallande för att markera hur allvarligt man såg på det tilltagande bruket&lt;br&gt;att göra sig av med identitetshandlingar. Det stadgas därför i 2 kap. 9 § UtlL&lt;br&gt;att tillståndet skall återkallas om de oriktiga uppgifterna gällt identiteten, om&lt;br&gt;det inte finns särskilda skäl mot detta. Starka humanitära skäl kan t.ex. tala&lt;br&gt;emot återkallande. Någon tidsgräns finns inte angiven, inte heller när det&lt;br&gt;gäller bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen och efter dess tillkomst år 1992 Utlänningsnämnden har i&lt;br&gt;olika ärenden återkallat uppehållstillstånd som har grundats på oriktiga upp-&lt;br&gt;gifter om identiteten även när bam vistats flera år i Sverige och trots att&lt;br&gt;vissa andra humanitära skäl förelegat. Återkallelse har också skett när&lt;br&gt;oriktiga uppgifter lämnats av bam som kommit hit utan sina föräldrar. 1 de&lt;br&gt;fall hänsynen till ett bam vägt över, har tyngdpunkten legat på följderna av&lt;br&gt;att barnet vistats länge i Sverige, särskilt om barnet gått i skolan här.&lt;br&gt;Utlänningsnämnden har sålunda i ett vägledande avgörande i juni 1996&lt;br&gt;funnit, att det visserligen principiellt var allmänt stötande mot allmän&lt;br&gt;rättskänsla att ej återkalla en familjs tillstånd, men att barnen fått en mycket&lt;br&gt;stark anknytning till Sverige genom främst skolgång här och att hänsynen&lt;br&gt;till barnens bästa måste väga över (UN 95/12421).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäller det andra uppgifter än identiteten, som medvetet förtigits, får&lt;br&gt;uppehållstillstånd enligt 2 kap. 10 § UtlL återkallas. Även enligt denna&lt;br&gt;bestämmelse återkallas tillståndet i normalfallet men undantag har i praxis&lt;br&gt;gjorts om lång tid förflutit, i förening med andra omständigheter. En familjs&lt;br&gt;anpassning till svenska förhållanden, förmågan att försörja sig samt vandeln&lt;br&gt;kan vägas in. Utlänningsnämnden har i vissa fall underlåtit att återkalla när&lt;br&gt;barnfamiljer berörts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vistelse i Sverige utan tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningar måste ha tillstånd att vistas i Sverige, om de inte är befriade&lt;br&gt;från tillståndsplikt. Utgångspunkten är att utlänningar förutsätts respektera&lt;br&gt;detta förhållande. Normalt är detta också fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer emellertid att enskilda personer eller familjer inte&lt;br&gt;respekterar denna ordning och därigenom tvingar myndigheterna att ingripa.&lt;br&gt;Den som enligt ett beslut skall lämna landet, skall göra detta inom viss tid&lt;br&gt;från det beslutet vann laga kraft (8 kap. 12 § UtlL). I regel rör det sig vid&lt;br&gt;avvisning om två veckor och vid utvisning om fyra veckor. Invandrarverkets&lt;br&gt;beslut med förordnande om omedelbar verkställighet samt domstols och&lt;br&gt;polismyndighets avlägsnandebeslut skall verkställas snarast möjligt (8 kap.&lt;br&gt;12 § UtlL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningslagen speglar alltså en förväntan att utlänningen i denna&lt;br&gt;situation självmant skall lämna Sverige. Lagen ger honom eller henne flera&lt;br&gt;veckor på sig att förbereda sin avresa. Om han eller hon ändå stannar kvar i&lt;br&gt;Sverige, skall som regel polisen verkställa det fattade beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall innebär polisens verkställighet att man tillsammans med de&lt;br&gt;berörda planerar återresan, skaffar färdbiljetter, på resdagen hämtar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personerna och sedan konstaterar avresan. Enligt en kartläggning av Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;Verkställighetsutredningen omfattande 2 320 verkställda beslut hade&lt;br&gt;ungefär en tredjedel genomförts frivilligt. 1 nära hälften av fallen hade förvar&lt;br&gt;eller uppsikt använts. Ungefär hälften av avvisningama hade krävt eskort i&lt;br&gt;någon form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer alltså inte sällan att utlänningar stannar kvar i Sverige&lt;br&gt;efter avslag på ansökan om uppehållstillstånd och avlägsnandebeslut som&lt;br&gt;vunnit laga kraft. Åtskilliga, även familjer med bam, gör sig oåtkomliga så&lt;br&gt;att polisen inte kan se till att de lämnar landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte ovanligt med s. k. nya ansökningar av barnfamiljer som håller&lt;br&gt;sig undan. Ett avlägsnandebeslut som vunnit laga kraft kan undanröjas och&lt;br&gt;uppehållstillstånd ges efter en ny ansökan enligt 2 kap. 5 b § UtlL. Det är&lt;br&gt;alltså här inte frågan om ett överklagande. För bifall krävs, att en tidigare&lt;br&gt;inte prövad omständighet åberopas som antingen ger rätt till asyl eller gör&lt;br&gt;att det skulle strida mot humanitetens krav att verkställa beslutet. Lagen fick&lt;br&gt;sin nuvarande lydelse den 1 juli 1995. Enligt Utlänningsnämnden är de nya&lt;br&gt;skäl som åberopas för bam uteslutande av humanitär art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om polisen inte lyckas få tag i de personer som vistas här illegalt, blir de&lt;br&gt;regelmässigt efterlysta. En efterlysning av en familj eller en ensamförälder&lt;br&gt;omfattar självfallet också bam som finns i familjen eller åtföljer föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid slutet av juni 1996 var drygt 7 000 personer efterlysta. Av dessa var&lt;br&gt;omkring 1 300 personer under 16 år, vartill kommer ett antal mellan 16 och&lt;br&gt;18 år. Det är osäkert, hur många av dem som faktiskt är kvar i Sverige.&lt;br&gt;Åtskilliga har lämnat landet. Säkert är att bland dem som finns här även&lt;br&gt;finns familjer med bam. Hur många som dämtöver finns kvar av dem som&lt;br&gt;avförts från listan över efterlysta, sedan de efter fyra år inte påträffats och&lt;br&gt;avlägsnandebeslutet då preskriberats, är av naturliga skäl inte känt. Enligt&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsens bedömning är det endast enstaka personer som håller sig&lt;br&gt;undan i Sverige mer än fyra år. Sannolikt rör det sig här i första hand om&lt;br&gt;personer som uppnått 18 års ålder. Bland personer som uppehåller sig i&lt;br&gt;Sverige utan att alls ha kommit till myndigheternas kännedom kan&lt;br&gt;naturligtvis också finnas de som är under 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utlänningslagen gäller samma regler för att tas i förvar för alla ut-&lt;br&gt;länningar som uppnått 16 års ålder. För den som är under 16 år gäller&lt;br&gt;särskilda regler (6 kap. 2-3 §§ UtlL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 1 juli 1990 utvidgades möjligheterna att ta den som&lt;br&gt;fyllt 16 år i förvar samtidigt som kraven när det gällde bam under 16 år&lt;br&gt;skärptes. Ett förbud mot förvar av bam (under 16 år) bedömdes fa till&lt;br&gt;resultat att barnfamiljer i vissa fall inte alls skulle kunna avlägsnas ur landet&lt;br&gt;(prop. 1988/89:86). Fr.o.m. den 1 januari 1993 gäller ytterligare skärpta&lt;br&gt;krav; bam under 16 år får inte hållas i förvar längre tid än 72 timmar, eller&lt;br&gt;om det finns synnerliga skäl ytterligare 72 timmar. Riksdagens beslut&lt;br&gt;grundades på ett eget förslag av socialförsäkringsutskottet med avvikelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från mer restriktiva förslag i prop. 1991/92:138. Utskottet ansåg, att det inte Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;var rimligt &amp;quot;att en utlänning som sökt uppehållstillstånd i landet men nekats&lt;br&gt;detta ... själv i sista hand skall kunna avgöra om han eller hon ändå vill&lt;br&gt;stanna kvar. Utskottet kan inte finna annat än att förslaget skulle kunna få&lt;br&gt;denna effekt för en barnfamilj som nekats uppehållstillstånd men vägrar att&lt;br&gt;lämna Sverige&amp;quot; (bet. 1992/93:SfU3, rskr. 1992/93:68).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts är förvarsreglema i 6 kap. 2 § UtlL desamma för 16- och 17-&lt;br&gt;åringar som för äldre utlänningar. Reglerna kan tillämpas på de personer&lt;br&gt;som inte kan göra sannolikt att de identitetsuppgifter de lämnat är riktiga&lt;br&gt;eller om det är nödvändigt för att utredningen skall kunna genomföras.&lt;br&gt;Reglerna gäller även när det finns anledning att anta att en avvisad eller&lt;br&gt;utvisad person annars kommer att hålla sig undan (prop. 1988/89:86).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 kap. 12 § UtlF får den som tas i förvar och är under 16 år inte tas&lt;br&gt;in i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 37 b i barnkonventionen förbjuder inte att ett bam berövas sin&lt;br&gt;frihet men förutsätter att frihetsberövandet sker med stöd av lag och att det&lt;br&gt;används som en sista utväg och för kortast lämpliga tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet bam under 16 år i förvar har minskat sedan reglerna år 1993&lt;br&gt;skärptes. År 1995 togs 64 bam under 16 år i förvar, varav två bam utan&lt;br&gt;vårdnadshavare. Minskningen gäller även tiderna för förvarstagandet. Det är&lt;br&gt;nu fråga om mycket korta tider, ofta ej överstigande 24 timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild statistik för 16- och 17-åringar i förvar förs inte. Det kan&lt;br&gt;emellertid nämnas, att enligt en undersökning av Kriminalvårdsstyrelsen på&lt;br&gt;uppdrag av Barnombudsmannen (BO) placerades 57 utländska 16- och 17-&lt;br&gt;åringar i häkte eller liknande förvarslokaler under år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En osäkerhet vidlåter statistiken. Personer uppger nämligen ibland en&lt;br&gt;lägre ålder än sin verkliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företrädare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett utländskt bam, som kommer till Sverige utan föräldrar eller annan&lt;br&gt;förmyndare och söker uppehållstillstånd här. förordnas regelmässigt god&lt;br&gt;man enligt föräldrabalkens regler (11 kap.). Detta ombesörjs av Statens&lt;br&gt;invandrarverk så snart barnet skrivs in vid respektive bam- och&lt;br&gt;ungdomsenhet. Den gode mannen skall finnas med vid den muntliga&lt;br&gt;utredningen i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En naturlig uppgift för den gode mannen är att i enlighet med bl.a. barn-&lt;br&gt;konventionen verka för att barnet om möjligt snarast återförenas med sina&lt;br&gt;föräldrar eller annan vårdnadshavare, när sådana finns. Efterforskning av&lt;br&gt;föräldrarna i andra länder sker bl.a. med hjälp av Svenska röda korset, som&lt;br&gt;bistår om gode mannen och barnet inte motsätter sig detta. En annan uppgift&lt;br&gt;är att i de fall barnet vill stanna för längre tid i Sverige se till att barnet får&lt;br&gt;offentligt biträde vid handläggningen av ärendet om uppehållstillstånd hos&lt;br&gt;Invandrarverket, om biträde inte redan förordnats. Om Invandrarverket be-&lt;br&gt;dömt, att barnet med all sannolikhet kommer att beviljas anstånd, förordnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock inte biträde. Det offentliga biträdet skall beredas tillfälle att närvara vid Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;den muntliga asylhandläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En god man förordnas enligt föräldrabalken för en underårig bl.a. när&lt;br&gt;förmyndaren inte kan utöva förmyndarskapet och när den underårige och&lt;br&gt;den ordinarie ställföreträdaren har motstridiga intressen. En god man har,&lt;br&gt;annorlunda uttryckt, ett förvaltningsuppdrag och inte ett vårdnadsuppdrag.&lt;br&gt;Det finns visserligen en legal möjlighet att i vissa fall anordna ett temporärt&lt;br&gt;förmyndarskap för den underårige i avvaktan på att förmyndarskap&lt;br&gt;slutgiltigt anordnas. I &amp;quot;trängande fall&amp;quot; kan en god man förordnas att vårda&lt;br&gt;den omyndiges angelägenheter i fall där förmyndarskap är anordnat enligt&lt;br&gt;lagen i främmande stat, i enlighet med 4 kap. lagen (1904:26) om vissa&lt;br&gt;internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under perioden 1991-1995 har drygt 3 100 underåriga registrerats som&lt;br&gt;inresta asylsökande i Sverige, ej åtföljda av någon förälder eller annan&lt;br&gt;vuxen med tillsyn eller faktisk vårdnad om dem. De flesta var pojkar 16&lt;br&gt;eller 17 år gamla. Registreringen som asylsökande innebär dock inte&lt;br&gt;nödvändigtvis att barnet gjort gällande risk för förföljelse eller andra&lt;br&gt;skyddsbehov. Den exakta åldern är ibland osäker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredning vid ansökan om uppehållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningslagens regler om förhör eller annan muntlighet återfinns i 11 kap.&lt;br&gt;1 § om s.k. muntlig handläggning. Reglerna är generella och gör alltså ingen&lt;br&gt;skillnad mellan personer av olika ålder. De innehåller inte heller några&lt;br&gt;föreskrifter för hur handläggningen skall organiseras eller genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan nämnas, att bl.a. föräldrabalken fr.o.m. den 1 januari 1996 är&lt;br&gt;ändrad i svfte att garantera att bam får komma till tals i mål och ärenden&lt;br&gt;som rör honom eller henne. Den som verkställer en utredning och den som&lt;br&gt;fattar beslut skall, om det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets&lt;br&gt;inställning och, till exempel vid en vårdnadsutredning, ta hänsyn till barnets&lt;br&gt;vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (SFS 1995:1242).&lt;br&gt;Ändringarna har gjorts med hänvisning bl.a. till artiklarna 3 och 12 i&lt;br&gt;barnkonventionen (prop. 1994/95:224). I propositionen konstaterades, att&lt;br&gt;svensk rätt överensstämde med barnkonventionen men att det ändå fanns&lt;br&gt;utrymme för förbättringar. Utlänningslagen tillhör inte de lagar som ändrats&lt;br&gt;eller kompletterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1988/89:86 Ny utlänningslag m.m. framhöll föredragande&lt;br&gt;statsrådet att bam i asylprocessen måste ”... uppmärksammas som individer&lt;br&gt;som kan ha egna individuella skäl för uppehållstillstånd och inte som bihang&lt;br&gt;till föräldrarna” (s. 81). Detta gäller även andra omständigheter än&lt;br&gt;eventuella skyddsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningarna hos Invandrarverket sker på olika sätt beroende på om&lt;br&gt;barnet kommit till Sverige tillsammans med eller utan vårdnadshavare.&lt;br&gt;Ärenden som rör bam utan vårdnadshavare i Sverige handläggs skyndsamt&lt;br&gt;och med förtur. Det görs både en social utredning och en asylutredning. I&lt;br&gt;asylutredningen används i stort sett den utredningsmall som utarbetats av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNHCR för sådana fall. Utredningen syftar dels till att säkerställa barnets Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;eventuella rätt till asyl, dels till att fa ett brett underlag för att spåra barnets&lt;br&gt;familjemedlemmar, dels till att kunna bedöma vilka åtgärder som barnet har&lt;br&gt;behov av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I asylutredningar om barnfamiljer ses familjen som en enhet. Bam som&lt;br&gt;inte fyllt 16 år fokuseras i allmänhet först då deras situation aktualiseras av&lt;br&gt;de berättelser föräldrarna och eventuella äldre syskon lämnat. Detta är i&lt;br&gt;allmänhet inte fallet. Som regel begär inte heller föräldrarna eller biträdet att&lt;br&gt;barnet skall höras personligen i utredningen. Det kan inträffa att föräldrarna&lt;br&gt;i ett ärende inte är medvetna om att barnet kan ha uppgifter av betydelse att&lt;br&gt;lämna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket har centralt utfärdade handläggningsråd enligt vilka den&lt;br&gt;som är 16 eller 17 år i likhet med äldre personer skall bli föremål för en&lt;br&gt;självständig utredning. Den som är mellan 12 och 16 år bör höras till-&lt;br&gt;sammans med sina föräldrar, om de också har kommit till Sverige. Bam&lt;br&gt;under 12 år kan höras tillsammans med föräldrarna om det av föräldrarnas&lt;br&gt;berättelse framkommer att barnet har egna upplevelser som kan vara av&lt;br&gt;betydelse i ärendet. Enligt en kartläggning år 1995, som Flyktingpolitiska&lt;br&gt;kommittén lät göra, hade Invandrarverkets råd då inte full efterföljd i hela&lt;br&gt;verkets organisation vad gäller bam mellan 12 och 16 års ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 12 i barnkonventionen skall konventionsstatema tillförsäkra&lt;br&gt;ett bam som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i&lt;br&gt;alla frågor som rör barnet. Därvid skall barnets åsikter tillmätas betydelse i&lt;br&gt;förhållande till barnets ålder och mognad. I alla domstols- och&lt;br&gt;administrativa förfaranden som rör ett bam, skall barnet beredas möjlighet&lt;br&gt;att höras direkt, genom företrädare eller lämpligt organ, och på ett sätt som&lt;br&gt;är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggning av ärenden om familjesammanföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden om familjesammanföring handläggs hos såväl svenska utlands-&lt;br&gt;myndigheter som polismyndigheter i Sverige och hos Invandrarverket.&lt;br&gt;Verket förtursbehandlar inte sådana ansökningar. Invandrarverkets&lt;br&gt;handläggning tar i okomplicerade fall någon eller några månader. För vissa&lt;br&gt;nationaliteter uppstår emellertid ofta tveksamhet om den uppgivna&lt;br&gt;identiteten eller andra uppgifter är riktiga, vilket kraftigt kan fördröja ett&lt;br&gt;avgörande. Krävs kompletterande utredning hos den anhörige i Sverige, kan&lt;br&gt;handläggningen hos Polisen ta flera månader. Även hos&lt;br&gt;utlandsmyndigheterna varierar handläggningstiden. Den sammanlagda&lt;br&gt;tidsåtgången hos de berörda myndigheterna är ibland betydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket uppger att verket, om den sökande är under 18 år, är&lt;br&gt;flexibelt när det gäller kravet att släktskapet skall vara styrkt. Av hänsyn till&lt;br&gt;barnet får det ofta räcka med att sannolika skäl talar för att det uppgivna&lt;br&gt;släktskapet är korrekt. Invandrarverket säger sig improvisera arbets-&lt;br&gt;metoderna och ta hjälp av bl.a. Röda korset. Likaså av hänsyn till barnet&lt;br&gt;anser verket emellertid att kravet inte får ställas alltför lågt. Med nuvarande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpning av utlänningslagen kommer enligt verket ett inte ringa antal Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;bam hit till personer som i verkligheten inte är deras föräldrar. Det har&lt;br&gt;förekommit att bam blivit placerade i familjehem i brist på bättre alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 10 i barnkonventionen skall ansökningar från ett bam eller&lt;br&gt;dess föräldrar om att resa in i eller lämna en konventionsstat för familjeåter-&lt;br&gt;förening behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt av konventions-&lt;br&gt;statema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Faderskapsutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett bam har hemvist i Sverige, är svenska myndigheter skyldiga att&lt;br&gt;utreda vem som är far till barnet. Svensk domsrätt föreligger. Även i de fall&lt;br&gt;där inte barnet men den utpekade mannen har hemvist i Sverige finns svensk&lt;br&gt;domsrätt. Om både barnet och den utpekade fadern saknar hemvist i&lt;br&gt;Sverige, saknas svensk domsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer, att socialnämnden fastställer faderskap där den&lt;br&gt;utpekade mannen befinner sig i utlandet. Socialnämnden har därvid hjälp av&lt;br&gt;svenska utlandsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7 i barnkonventionen ger barnet rätt att så långt det är möjligt få&lt;br&gt;vetskap om sina föräldrar. Konventionsstatema åläggs att säkerställa denna&lt;br&gt;rättighet i enlighet med sin nationella lagstiftning och sina åtaganden enligt&lt;br&gt;tillämpliga internationella instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn omhändertagna enligt LVU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)&lt;br&gt;innehåller bestämmelser om beredande av vård för bam vars hälsa och&lt;br&gt;utveckling riskerar att skadas antingen på grund av att det finns brister hos&lt;br&gt;vårdnadshavama eller i hemmet eller på grund av den unges eget beteende,&lt;br&gt;såsom missbruk, brottslig verksamhet eller annat nedbrytande beteende. Det&lt;br&gt;skydd LVU ger omfattar också utländska bam som tillfälligtvis vistas i&lt;br&gt;Sverige. Socialnämnden skall se till att omhändertagandet inte varar längre&lt;br&gt;än nödvändigt. Nämnden ansvarar för att kontakten mellan föräldrarna och&lt;br&gt;barnet under vårdtiden är så god, att en återförening kan ske utan skada för&lt;br&gt;barnet (prop. 1989/90:28 s. 93 f.). 1 13 § LVU föreskrivs, att socialnämnden&lt;br&gt;noga skall följa vården och se till att den avslutas så snart den inte längre&lt;br&gt;behövs. Vikten av att arbete för återförening av familjen sker har under-&lt;br&gt;strukits av Europadomstolen (dom den 24 mars 1988).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen Ny utlänningslag (1979/80:96) berördes bl.a. förhållandet&lt;br&gt;mellan utlänningslagen och den dåvarande lagen om beredande av sluten&lt;br&gt;psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV), numera lagen (1991:1128) om psykiat-&lt;br&gt;risk tvångsvård (LPT). Föredraganden hänvisade där till Utlänningslag-&lt;br&gt;kommitténs betänkande (SOU 1979:64) och anförde:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;När väl ett avlägsnandebeslut har fattats, är det enligt kommittén inte&lt;br&gt;rimligt att en intagning enligt LSPV helt skulle hindra verkställigheten av&lt;br&gt;beslutet. Å andra sidan måste patienten självfallet vara i ett sådant tillstånd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att han klarar resan hem. Detta gäller vid all verkställighet och avser hinder Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;av såväl psykisk som somatisk art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår därför att verkställighet av ett avlägsnandebeslut i&lt;br&gt;princip skall kunna bryta vård enligt LSPV. En annan ordning skulle&lt;br&gt;nämligen innebära att verkställighet inte kan ske förrän patienten skrivs ut&lt;br&gt;slutligt. Eftersom vården syftar till att anpassa patienten till det svenska&lt;br&gt;samhället, uppkommer lätt en anknytning hit som sedan kan omöjliggöra&lt;br&gt;verkställigheten av avlägsnandebeslutet. Frågan när verkställigheten skall&lt;br&gt;ske får enligt kommittén avgöras mot bakgrund av när sjukdomsbilden&lt;br&gt;tillåter verkställighet. Även för egen del kan jag ansluta mig till förslaget.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett beslut av Riksdagens ombudsmän den 27 januari 1994 (dnr 1261—&lt;br&gt;93) konstaterar JO att frågan om beslut om tvångsvård enligt LVU vid verk-&lt;br&gt;ställighet av avlägsnandebeslut lämnats utanför lagregleringen samt att detta&lt;br&gt;skett trots att beslut om tvångsvård av bam och unga rent principiellt inte&lt;br&gt;torde skilja sig från ett beslut om vård enligt LPT. Enligt JO:s mening ger&lt;br&gt;föreliggande författningar och deras förarbeten inte tillräckliga anvisningar i&lt;br&gt;frågan om vilken lagstiftning som skall ges företräde - utlänningslagen eller&lt;br&gt;LVU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialförsäkringsutskottet har i sitt betänkande 1993/94:SfUl 1 (s. 46)&lt;br&gt;uttalat att regeringen närmare bör överväga hur dessa problem bör lösas.&lt;br&gt;Riksdagen har anslutit sig till utskottets uttalande (rskr. 1993/94:188).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandena i vissa andra länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bamkommittén har inhämtat upplysningar om vissa förhållanden rörande&lt;br&gt;bam och utlänningslagstiftningen i Belgien, Canada, Danmark, Finland,&lt;br&gt;Frankrike, Norge, Storbritannien och Tyskland. Det rör sig alltså i stort sett&lt;br&gt;om länder i Väst- och Centraleuropa. Det utomeuropeiska land som lämnat&lt;br&gt;uppgifter tillhör också den europeiska kulturtraditionen. Information har&lt;br&gt;bl.a. inhämtats om någon motsvarighet till artikel 3 i barnkonventionen finns&lt;br&gt;inom utlänningslagstiftningen. Någon generalklausul av detta slag finns inte&lt;br&gt;i något av länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den belgiska utlänningslagen, som senast ändrades år 1993, nämns inte&lt;br&gt;minderåriga asylsökande särskilt. I Canada har barnen samma rättigheter&lt;br&gt;som vuxna och särskilda generella regler för bam saknas. Inte heller i den&lt;br&gt;danska utlänningslagen finns särskilda bestämmelser för asylsökande bam.&lt;br&gt;Däremot tillämpas de bestämmelser som reglerar uppehållstillstånd på&lt;br&gt;särskilt humanitär grund enligt praxis i vid utsträckning när det gäller&lt;br&gt;asylsökande barnfamiljer och minderåriga asylsökande som kommer&lt;br&gt;ensamma till Danmark. I Finland har diskuterats en komplettering av&lt;br&gt;utlänningslagen med stadganden om barns rättigheter men någon utredning&lt;br&gt;av frågan har inte beslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den franska utlänningslagstiftningen kan föräldrar som erhåller&lt;br&gt;flyktingstatus välja om deras bam skall fa sådan status. Ett bam under 18 år&lt;br&gt;behöver inte för egen del uppehållstillstånd för att vistas i landet och kan ej&lt;br&gt;heller tvångsvis avvisas ur landet.. I Norge finns inte någon särskild generell&lt;br&gt;regel för bam i utlänningslagstiftningen. Däremot finns vissa bestämmelser&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som tar sikte på bam. Exempelvis faststslås att en flyktings bam har rätt till&lt;br&gt;asyl och att vid utvisning på grund av brott särskild hänsyn skall tas till&lt;br&gt;utlänningens närmaste anhöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Storbritannien finns i lagstiftningen särskilda regler för bam som söker&lt;br&gt;asyl, vanligtvis för att de kommit ensamma till landet. Tysk lagstiftning&lt;br&gt;innehåller inte någon generalklausul avseende bam. Däremot finns särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vad som skall iakttas när bam sökt asyl.&lt;br&gt;Uppehållstillstånd kan ges på humanitär grund. Sådana tillstånd är&lt;br&gt;tidsbegränsade till två år och kan förlängas. Bam far stanna om någon av&lt;br&gt;föräldrarna har humanitära skäl för att få stanna i Tyskland. Lagen berör inte&lt;br&gt;det omvända förhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.2 Hänsynstagande till barns bästa&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett stadgande införs i utlänningslagen om att&lt;br&gt;barnets hälsa, utveckling och bästa i övrigt särskilt skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommittén föreslår en bestämmelse om att vid&lt;br&gt;tillståndsprövning enligt utlänningslagen särskilt skall beaktas vad hänsynen&lt;br&gt;till barns hälsa, utveckling och allmänna bästa kräver. Bamkommittén&lt;br&gt;föreslår att en sådan bestämmelse skall avse alla beslut enligt&lt;br&gt;utlänningslagen. Regeringens förslag överensstämmer med&lt;br&gt;Bamkommitténs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna om Flyktingpolitiska kommitténs förslag: Flertalet&lt;br&gt;tillstyrker helt eller i huvudsak kommitténs förslag, i vissa fall med egna&lt;br&gt;synpunkter och ytterligare förslag. BO anser att den av kommittén&lt;br&gt;föreslagna regeln bör gälla alla beslut enligt utlänningslagen och referera till&lt;br&gt;det enskilda barnets bästa. Kommitténs konstaterande att tillämpningen av&lt;br&gt;utlänningslagstiftningen i huvudsak är förenlig med barnkonventionen anser&lt;br&gt;BO vara felaktigt. Myndigheten anser det nödvändigt med en fördjupad&lt;br&gt;studie i vissa delar. Svenska Flyktingrådet anser på liknande sätt att&lt;br&gt;kommitténs påstående om att &amp;quot;lagreglering och tillämpning i huvudsak är&lt;br&gt;förenlig med konventionen&amp;quot; hänger i luften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnen anser att grundsynen i barnkonventionen skall genomsyra&lt;br&gt;myndigheternas ärendehantering. Svenska röda korset anser att en inkorpo-&lt;br&gt;rering av barnkonventionen i svensk lag bör övervägas. Flera andra&lt;br&gt;organisationer förordar inkorporering eller införande av vissa artiklar i&lt;br&gt;utlänningslagen. Juridiska fakulteten vid Lunds Universitet föreslår att den&lt;br&gt;föreslagna portalparagrafen uttryckligen skall hänvisa till barnkonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Invandrarverket bör vid ansökningar av ensamma bam för barnets&lt;br&gt;bästa skyndsamt utredas familjeförhållandena för att möjliggöra en snabb&lt;br&gt;återförening i hemlandet. Först om ansträngningarna misslyckas bör&lt;br&gt;uppehållstillstånd beviljas. Verket hänvisar vidare till sin uppfattning att&lt;br&gt;uppehållstillstånd genomgående först bör beviljas tidsbegränsat men&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avstyrker särreglering endast för ensamma bam. Bedömningen av val av Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;tillståndsform måste ske från fall till fall där frågan om barnet kan ha sänts&lt;br&gt;ut som &amp;quot;ankare&amp;quot; kan ha en inverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BO anser att det i förarbetena måste belysas hur olika intressekonflikter&lt;br&gt;skall lösas. Enligt BO:s mening kan det inte uteslutas att nivån för att ett&lt;br&gt;bam skall få stanna av humanitära skäl är för hög. Kommitténs synsätt, att&lt;br&gt;bedömningen av ett bam utan vårdnadshavare bör kunna bli mer positiv,&lt;br&gt;strider enligt myndigheten mot andan i artikel 2 i barnkonventionen om lika&lt;br&gt;rätt till konventionens rättigheter. BO hänvisar vidare till att bl.a. samman-&lt;br&gt;slutningar för bam- och ungdomspsykiatriker, socionomer, psykologer och&lt;br&gt;barnläkare hävdat att deras medlemmars kompetens beaktas i alltför liten&lt;br&gt;utsträckning. BO säger sig dela denna uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Röda korset anser, att intresset av att ett allvarligt sjukt bam, som inte&lt;br&gt;kan få hjälp i hemlandet, skall få stanna i Sverige aldrig kan få stå tillbaka&lt;br&gt;för ekonomiska överväganden. Röda korset understryker nödvändigheten av&lt;br&gt;att när avslag på ansökan om familjeåterförening övervägs, med barnets&lt;br&gt;bästa för ögonen först undersöka om återförening är möjlig där föräldern&lt;br&gt;befinner sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Föreningen för barn- och ungdomspsykiatri anser - med&lt;br&gt;hänvisning till processordningen vid förvaltningsdomstolarna - att det&lt;br&gt;behövs regler för hur beslutsfattare skall använda experter i frågor om&lt;br&gt;humanitära skäl samt föreslår muntlig handläggning då intyg är viktiga.&lt;br&gt;Föreningen anser vidare, att praxis är alltför restriktiv. Svenska&lt;br&gt;Barnläkarföreningen föreslår att möjligheterna att utnyttja en oberoende&lt;br&gt;sakkunnig utnyttjas oftare. I första hand anser dock föreningen att ärenden&lt;br&gt;av detta slag bäst avgörs av domstol. Föreningens uppfattning är också, att&lt;br&gt;alla bam i Sverige skall ha samma rätt till hälso- och sjukvård av bästa&lt;br&gt;märke. Det bör vara otänkbart att avvisa en familj, där barnen har ett klart&lt;br&gt;behov av rehabilitering, utan att först skapa garantier för att i Sverige&lt;br&gt;påbörjade insatser kan fullföljas i hemlandet. Båda föreningarna anser att&lt;br&gt;beslutande myndighet skall vara skyldig att i beslutsmotiveringen klargöra&lt;br&gt;hur avvägning med hänsyn till barnets bästa skett. FARR föreslår att&lt;br&gt;uppehållstillstånd skall beviljas om väntetiden för barnet överstiger ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller gömda barns situation instämmer BO i kommitténs&lt;br&gt;uppfattning om inriktning på förebyggande åtgärder. Svenska Flyktingrådet&lt;br&gt;föreslår att sjukvårdsinrättningar och förskolor/skolor skall förklaras som&lt;br&gt;&amp;quot;frizoner&amp;quot;, där myndigheter ej skall ha rätt att efterfråga eller gripa bam som&lt;br&gt;söker uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BO föreslår vidare en regel i utlänningslagen motsvarande artikel 9 i&lt;br&gt;barnkonventionen med innebörd att splittring av en familj normalt utgör&lt;br&gt;hinder mot att verkställa ett awisningsbeslut. Rädda Barnen anser att en&lt;br&gt;sådan verkställighet strider mot artiklarna 3 och 9 i barnkonventionen.&lt;br&gt;FARR föreslår förbud mot att splittra en familj mot dess önskan vid&lt;br&gt;avvisning. FARR föreslår även att asylsökande barns fulla rätt till hälso- och&lt;br&gt;sjukvård lagfästs och att de ges rätt till skolgång t.o.m. gymnasienivå.&lt;br&gt;Liknande synpunkter framförs av Svenska Flyktingrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Synpunkter i samband med utfrågning om Barnkommitténs del-&lt;br&gt;rapport:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Portalbestämmelse m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De myndigheter och organisationer som yttrat sig tillstyrker genomgående&lt;br&gt;att en portalbestämmelse rörande hänsyn till barnets bästa infors. BO&lt;br&gt;framhåller, att for att bestämmelsen skall fa reell betydelse och vara&lt;br&gt;vägledande för de tillämpande myndigheterna krävs väsentligt tydligare&lt;br&gt;riktlinjer om vilken betydelse olika faktorer skall tillmätas i fråga om&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Kommittén har enligt BO i allt för hög grad hänvisat till&lt;br&gt;intresset av den reglerade invandringen. Samma uppfattning har FARR, som&lt;br&gt;anser att myndigheterna inte ges några riktlinjer för avvägningen. Beslut bör&lt;br&gt;inte få tas som medför att ett bam riskerar att skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BO tillstyrker liksom Svenska Flyktingrådet, att en definition av&lt;br&gt;begreppet bam införs i utlänningslagen, med innebörd att bam är den som är&lt;br&gt;under 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BO framhåller, att kommittén av tidsskäl inte studerat rättstillämpningen&lt;br&gt;på utlänningsområdet och inte haft möjlighet att på ett acceptabelt sätt&lt;br&gt;studera och analysera olika delfrågor. Liknande synpunkter framförs av ett&lt;br&gt;flertal andra myndigheter och organisationer. Svenska UNICEF-kommittén&lt;br&gt;anser sig emellertid ha iakttagit en grundläggande förändring av praxis som&lt;br&gt;allvarligt försämrat situationen för många bam. FARR anser att utlännings-&lt;br&gt;lagen i många men inte alla avseenden är acceptabel men att tillämpningen&lt;br&gt;är långt ifrån acceptabel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket anser det angeläget med en likartad tolkning av barn-&lt;br&gt;konventionen i vart fall inom EU och Norden. Verket anser vidare, att en&lt;br&gt;negativ hållning präglar betänkandet dels i synen på andra länder dels i&lt;br&gt;synen på asylsökande som icke-kapabla individer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland andra Röda korset anser, att kommittén på grand av bristen på&lt;br&gt;genomgång av praxis inte ger tillräckliga direktiv för hur vissa av de&lt;br&gt;föreslagna förbättringarna skall få effekt. BO anser sig av samma skäl i&lt;br&gt;likhet med FARR inte kunna instämma i att utlänningslagstiftningen efter&lt;br&gt;kommitténs förslag till ändringar förverkligar barnkonventionens syfte och&lt;br&gt;anda. Utlänningsnämnden anser liksom BO och FARR att en genomgång av&lt;br&gt;praxis är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande bams egna asylskäl framhåller BO att bams subjektiva rädsla&lt;br&gt;inte kan bedömas på samma sätt som görs när det gäller vuxna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande familjesammanföring framhåller Invandrarverket att barn-&lt;br&gt;konventionen utgår från att föräldrarnas ansvar för barnets bästa skall gälla i&lt;br&gt;första hand, vilket innebär att myndigheterna skall respektera deras bedöm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning så länge de inte har starka skäl för bedömningen att den är i strid med Prop. 1996/97: 25&lt;br&gt;barnets intressen. Mot denna bakgrund finns det enligt verket skäl att ifråga-&lt;br&gt;sätta förslaget om krav på starkare anknytning mellan bam och förälder. Det&lt;br&gt;är vanligt förekommande i ärenden hos verket att föräldrarna gjort bedöm-&lt;br&gt;ningen att barnet skulle stanna hos föräldern i hemlandet när den andre&lt;br&gt;flyttade till Sverige men att förhållandena sedan ändrats i detta avseende.&lt;br&gt;Det kan enligt verket knappast vara förenligt med andan i konventionen att&lt;br&gt;hindra en sådan förnuftig lösning. Ett liknande ställningstagande görs av&lt;br&gt;Röda Korset, som även befarar att bevissvårighetema kommer att vara stora&lt;br&gt;om krav på tidigare hushållsgemenskap uppställs. FARR motsätter sig att&lt;br&gt;åldersgränsen för familjeåterförening sänks till 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BO anser att det inte framgår tydligt på vad sätt den av regeringen&lt;br&gt;fastlagda nivån på humanitära skäl skall ändras. Svenska UNICEF-&lt;br&gt;kommittén anser det tydligt att humanitära skäl inte tillmäts tillräcklig&lt;br&gt;betydelse. Röda korset anser, att artiklarna 3, 24 och 39 i barnkonventionen&lt;br&gt;sammantagna måste tolkas så att Sverige har skyldighet att se till&lt;br&gt;vårdbehovet i de fall handikapp eller sjukdom avsevärt skulle påverka ett&lt;br&gt;bams fysiska eller psykiska utveckling och vård ej kan fås i hemlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller nivån på de humanitära skäl som krävs för att få ny&lt;br&gt;ansökan beviljad finner BO de högre kraven vid en sådan ansökan vara en&lt;br&gt;orättvis och otillfredsställande situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn som kommer ensamma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bam som kommer ensamma bör enligt Upplands Väsby kommun inte fa&lt;br&gt;endast tillfälligt uppehållstillstånd. För bam som långa tider får leva utan&lt;br&gt;besked, bör enligt kommunen och BO tidsbegränsat uppehållstillstånd likaså&lt;br&gt;meddelas. Röda korset har inga erinringar mot en sådan lagstiftning. BO&lt;br&gt;tillstyrker kommitténs förslag att avvisningsbeslut om bam som kommer&lt;br&gt;ensamma inte skall kunna verkställas omedelbart. BO föreslår vidare att&lt;br&gt;behovet av tydligare riktlinjer bör undersökas vad gäller återförening i&lt;br&gt;Sverige av familjemedlemmar med ensamt bam som har uppehållstillstånd&lt;br&gt;här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnen, Röda korset, Caritas och FARR tillstyrker likaså förslaget&lt;br&gt;om förbud mot direktawisning. Invandrarverket avstyrker däremot med&lt;br&gt;motiveringen att det inte är rimligt att anta, att endast Sverige kan förväntas&lt;br&gt;följa barnkonventionen och att det när utredning påbörjats i annat land inte&lt;br&gt;alltid är förenligt med barnets bästa att genomföra en utredning i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Röda korset anser, att det inte finns anledning att vänta med en efter-&lt;br&gt;forskning av föräldrarna om barnet önskar det eller den gode mannen&lt;br&gt;bedömer att det är förenligt med barnets bästa. Uppsala kommun anser att en&lt;br&gt;snabb återförening med föräldrar kan vara tvärtemot barnets bästa. Kommu-&lt;br&gt;nen framhåller, särskilt för yngre bam, vikten av att föräldrar ges möjlighet&lt;br&gt;att komma till Sverige på besöksvisum för att kunna återknyta kontakten&lt;br&gt;med barnet i en för bamet trygg miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland andra Röda korset ifrågasätter om ”gate-kontroll” kan förebygga Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;att bam skickas i väg ensamma för att söka asyl. Röda korset anser att andra&lt;br&gt;alternativ bör undersökas och att frågan med fördel kan tas upp i t.ex. det&lt;br&gt;europeiska samarbetet. Upplands Väsby kommun förordar däremot att gate-&lt;br&gt;kontroll införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjesplittring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BO anser sig inte kunna ställa sig bakom kommitténs ställningstagande att&lt;br&gt;tillfälliga familj esplittringar inte strider mot artikel 9 i barnkonventionen,&lt;br&gt;eftersom kommittén inte närmare angivit den tid som kan vara acceptabel. I&lt;br&gt;normalfallet bör artikel 9 innebära hinder att i utlänningsärenden skilja bam&lt;br&gt;från sina föräldrar, vilket bör fa komma till uttryck i utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställigheten av ett avvisningsbeslut bör enligt Rädda Barnen&lt;br&gt;automatiskt inhiberas då en familj riskeras att splittras. Vidare måste utöver&lt;br&gt;ändringar i utlänningslagen utarbetas tydliga riktlinjer. Myndigheternas&lt;br&gt;tillämpning bör följas upp. FARR föreslår ett principförbud mot&lt;br&gt;familjesplittring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göta Hovrätt framhåller att erfarenheterna från rättstillämpningen vid&lt;br&gt;hovrätten klart ger vid handen att stor hänsyn tas till ett bams intressen vid&lt;br&gt;bedömningen av om en förälder skall utvisas. BO instämmer i kommitténs&lt;br&gt;bedömningar rörande utvisning på grund av brott och vandelns betydelse i&lt;br&gt;ärenden om uppehållstillstånd samt framhåller, att ett sådant synsätt kräver&lt;br&gt;lagändring för att fa genomslag men att något sådant förslag ej lagts av&lt;br&gt;kommittén. Riksorganisationen Återföreningen erinrar om artikel 8 i&lt;br&gt;Europakonventionen och anser att det skall vara fråga om upprepad allvarlig&lt;br&gt;brottslighet för utvisning när bam berörs samt det det även då skall finnas&lt;br&gt;möjlighet för föräldrar att påvisa sin avsikt till återanpassning. Svenska&lt;br&gt;Flyktingrådet föreslår, att Invandrarverket bör ge tillstånd till en för brott&lt;br&gt;utvisad förälder för korta besök hos hans eller hennes bam i Sverige. Röda&lt;br&gt;korset anser, att man i de fall många praktiska svårigheter finns för att&lt;br&gt;återförenas i rimlig tid bör vara flexibel. Återföreningen framför liknande&lt;br&gt;synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vistelse utan uppehållstillstånd samt ny ansökan m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BO, Invandrarverket och Röda korset delar kommitténs uppfattning att&lt;br&gt;åtgärder för gömda bam i görligaste mån skall inriktas på att förebygga&lt;br&gt;sådana situationer. Verket betonar att rättstillämpningen därför måste vara&lt;br&gt;förutsägbar och konsekvent i ett långt perspektiv. Rikspolisstyrelsen delar&lt;br&gt;uppfattningen att beslut bör motiveras utförligt men ifrågasätter om detta&lt;br&gt;kommer att hjälpa i situationer där människor gömmer sig. Även Uppsala&lt;br&gt;kommun ifrågasätter effekten av information. Rikspolisstyrelsen aktualiserar&lt;br&gt;frågan om vinningsrekvisitet i utlänningslagens straffbestämmelser när det&lt;br&gt;gäller att hindra verkställighet av avlägsnandebeslut. Styrelsen anser vidare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att verkställighet av avlägsnandebeslut i de absolut flesta fallen redan i dag&lt;br&gt;både är värdig och mänsklig samt att när motsatsen är fallet det ofta har&lt;br&gt;åstadkommits av utlänningen eller de som har engagerat sig i hans fall.&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen konstaterar vidare att kommittén inte berört situationer&lt;br&gt;där personer som fått lagakraftvunnet beslut om avvisning inhyses i kyrkor&lt;br&gt;och liknande platser samt riktar uppmärksamheten på behovet av vägledning&lt;br&gt;för polisen i sådana fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Uppsala kommun innebär förslaget att illegal vistelsetid inte skall&lt;br&gt;räknas vid beslut om tillstånd att bam straffas för vuxnas beslut. FARR&lt;br&gt;anser att det bör bli möjligt att även ompröva sådant som tidigare prövats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag att den som vill ha en ny ansökan prövad skall finnas&lt;br&gt;tillgänglig för verkställighet tillstyrks av Rikspolisstyrelsen, Utlännings-&lt;br&gt;nämnden och Invandrarverket. Förslaget avstyrks av bl.a. BO, Rädda&lt;br&gt;Barnen, Röda Korset, Svenska Flyktingrådet och FARR. Enligt Uppsala&lt;br&gt;kommun är förslaget orealistiskt och skulle innebära ytterligare&lt;br&gt;påfrestningar för barnen. Sveriges Kristna Råd anser utifrån sina egna&lt;br&gt;erfarenheter i likhet med Riksorganisationen Återföreningen att kommitténs&lt;br&gt;förslag riskerar att få motsatt verkan mot den avsedda. BO anser det fullt&lt;br&gt;tänkbart att effekten blir att familjer håller sig gömda under en betydligt&lt;br&gt;längre tid även i situationer då barnets bästa kanske skulle kunna motivera&lt;br&gt;ett uppehållstillstånd. Enligt Röda korset uppnås troligen bättre&lt;br&gt;förebyggande verkan av man man med nuvarande ordning inte får&lt;br&gt;tillgodoräkna sig tid man varit gömd. CEIFO anser en möjlighet vara att&lt;br&gt;bevilja inhibition vid en första ny ansökan men medge ytterligare&lt;br&gt;ansökningar endast sedan beslutet verkställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala kommun föreslår att en familj efter viss handläggningstid i ett&lt;br&gt;ärende skall beviljas uppehållstillstånd. Caritas och FARR föreslår på&lt;br&gt;liknande sätt en 18-månadersgräns, om inte mycket allvarliga skäl såsom&lt;br&gt;grov brottslighet talar däremot. Svenska Flyktingrådet anser, att som&lt;br&gt;huvudregel fråga om avvisning ej bör tas upp efter fyra år, även om&lt;br&gt;undanhållande skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplands Väsby kommun, Röda korset och Svenska Flyktingrådet&lt;br&gt;tillstyrker förslaget att asylsökande bam ges samma rätt till hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård som svenska bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Uppsala kommun bör vid verkställighet av avlägsnande beslut&lt;br&gt;samma regler gälla som vid omhändertagande enligt socialtjänstlagen.&lt;br&gt;Uttryckligt förbud bör gälla mot att hämta bam medan de är tillfälligt skilda&lt;br&gt;från sina föräldrar. Förskola, skola, fritidshem och fritidsaktiviteter bör&lt;br&gt;liksom resor till och från dessa institutioner vara frizoner där bam ej får&lt;br&gt;hämtas. Rädda Barnen framför liknande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Röda korset och Caritas ställer sig tveksamma till förslaget om syste-&lt;br&gt;matisk uppföljning av mottagandet i hemlandet. Förutsättningarna för&lt;br&gt;frivilligorganisationema att arbeta med denna typ av frågor skiftar enligt&lt;br&gt;Röda korset starkt mellan olika länder. Enligt Invandrarverkets uppfattning&lt;br&gt;måste förslaget att satsa resurser på mottagandet i hemlandet tillämpas med&lt;br&gt;stor försiktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om en dialog mellan myndigheter och frivilligorganissationer&lt;br&gt;för att åstadkomma en vänligare och mänskligare verkställighet tillstyrks av&lt;br&gt;bl.a. Röda korset. Organisationen är emellertid tveksam till att redan efter&lt;br&gt;Invandrarverkets avslagsbeslut inrikta åtgärderna på återvändande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återkallelse av uppehållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BO anser att 2 kap. 9 § UtlL vad gäller barnfamiljer bör ändras till att&lt;br&gt;uppehållstillstånd far återkallas. Röda korset finner det tveksamt, om&lt;br&gt;kommitténs uppfattning är riktig att artikel 2 andra stycket i&lt;br&gt;barnkonventionen ej är tillämplig i dessa sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnen anser att konsekvenserna för bam av ett beslut om&lt;br&gt;återkallelse noga måste utredas samt föreslår liksom Uppsala kommun och&lt;br&gt;Svenska Flyktingrådet att en preskriptionstid införs. Caritas föreslår liksom&lt;br&gt;FARR en tidsgräns på två år, den senare organisationen med tillägget att&lt;br&gt;synnerligen starka skäl därefter skall krävas för återkallande. Röda Korset&lt;br&gt;understryker vikten av att beakta barnets bästa i dessa sammanhang. Enligt&lt;br&gt;Svenska Flyktingrådet saknar återkallande av tillstånd för bam när föräld-&lt;br&gt;rarna lämnat oriktiga uppgifter, såsom sker i nuvarande rättstillämpning,&lt;br&gt;laglig grund. Liknande synpunkter framförs av FARR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden framhåller svårigheterna att utreda identiteten när&lt;br&gt;handlingar saknas samt nämner som en möjlighet att förebygga återkallelser&lt;br&gt;att i de fall asylskäl saknas och identiteten är oklar överhuvudtaget inte&lt;br&gt;meddela uppehållstillstånd. Invandrarverket framhåller vikten av att verket&lt;br&gt;ges möjligheter att noga utreda identiteten, bl.a. genom modem teknik som&lt;br&gt;fingeravtrycksregister och DNA-teknik. Detta kräver enligt Invandrarverket&lt;br&gt;stora resurser. Vidare behövs en insikt om att identitetsutredningar måste fa&lt;br&gt;ta tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Grunderna för migrationspolitiken anges i&lt;br&gt;kapitel 6. Med utgångspunkt från dessa har i kapitel 9 föreslagits&lt;br&gt;lagbestämmelser om rätt till skydd och invandring som är i enlighet med&lt;br&gt;barnkonventionens krav eller i dess anda. Utlänningslagens utformning vad&lt;br&gt;gäller bam utgår i första hand från grunden Respekt för mänskliga&lt;br&gt;rättigheter. Lagen skall också när bam berörs ge uttryck för en human&lt;br&gt;inställning, vara tydlig och tillämpas konsekvent samt ge uttryck för&lt;br&gt;helhetssyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan konstateras, att principen om att hänsyn skall tas till bams bästa&lt;br&gt;sedan länge finns i svensk rätt och också återspeglas inom utlänningsrätten.&lt;br&gt;En övergripande riktlinje av detta slag finns i regeringsformens stadgande&lt;br&gt;om den enskildes välfärd som grundläggande mål för den offentliga&lt;br&gt;verksamheten. Sverige har aktivt slutit upp i utvecklandet av en&lt;br&gt;internationell rättsordning för mänskliga rättigheter genom att ratificera&lt;br&gt;olika internationella överenskommelser som berör bam. Dessa&lt;br&gt;överenskommelser ger vägledning om vad som internationellt kan anses&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som god standard för hänsynstagande till bam och ungdomar på Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;utlänningsrättens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att Sverige år 1990 ratificerade barnkonventionen&lt;br&gt;gör det naturligt att med några års erfarenheter nu överväga om några&lt;br&gt;ändringar bör göras i utlänningslagen eller i dess tillämpning. Här behandlas&lt;br&gt;därför utlänningsrätten huvudsakligen i förhållande till just denna&lt;br&gt;konvention. Detta innebär alltså inte att barnkonventionen skulle ha en&lt;br&gt;särställning i förhållande till andra konventioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även EU:s år 1995 antagna resolution om minimigarantier vid handlägg-&lt;br&gt;ning av asylansökningar (5585/95 rev. 1) är ett nyligen tillkommet&lt;br&gt;dokument av intresse i sammanhanget. Resolutionen är dock icke rättsligt&lt;br&gt;bindande. Av intresse är också UNHCR:s handbok om flyktingbarn från år&lt;br&gt;1994 (Refugee Children - Guidelines on Protcction and Care), som ger&lt;br&gt;organisationens syn på de bam som är asylsökande eller flyktingar, med&lt;br&gt;barnkonventionen som grundläggande utgångspunkt. Den stora omfattning&lt;br&gt;baminvandringen till Sverige haft under dessa år bidrar till intresset av att se&lt;br&gt;över rättsområdet. Exempelvis tog kommunerna enbart inom ramen för&lt;br&gt;flyktingmottagandet under 1990-talets första fyra och ett halvt år emot&lt;br&gt;49 700 bam under 16 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När Sverige ratificerat en konvention eller gjort ett annat internationellt&lt;br&gt;åtagande och detta inte föranlett ny lagstiftning eller ändringar i befintliga&lt;br&gt;lagar får lagstiftaren förutsättas ha bedömt att existerande författningar står i&lt;br&gt;överensstämmelse med åtagandet. Den svenska lagstiftningen kan&lt;br&gt;följaktligen tolkas med vägledning inte bara av lagtext, förarbeten och&lt;br&gt;praxis utan även av innehållet i en konvention eller överenskommelse. Det&lt;br&gt;kan nämnas, att Högsta Domstolen i ett fall förutom den svenska lagen&lt;br&gt;uttryckligen åberopat barnkonventionen (NJA 1993 s. 666). Skulle en&lt;br&gt;konflikt uppstå mellan en uttrycklig bestämmelse i utlänningslagen och&lt;br&gt;barnkonventionen, skall lagen ges företräde. Däremot åligger det Sverige att&lt;br&gt;i så fall ändra lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beaktande av barnkonventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Barnkonventionen”, skriver Bamkommittén i sin delrapport, ”kan sägas&lt;br&gt;utgöra vår tids samhälleliga bamperspektiv eftersom den uttrycker världs-&lt;br&gt;samfundets kollektiva syn på bam och ungdomar. Konventionens grundsyn;&lt;br&gt;varje bams rätt att utan diskriminering fa sina rättigheter respekterade,&lt;br&gt;principen om barnets bästa, om vikten att lyssna till barnet och om dess rätt&lt;br&gt;till liv och utveckling, formar en hållning till bam på det internationella&lt;br&gt;planet. Det krav barnkonventionen ställer på världens stater är att detta&lt;br&gt;förhållningssätt, detta bamperspektiv, skall genomsyra alla beslut som rör&lt;br&gt;bam.” (SOU 1996:115 s. 38).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige delar enligt barnkonventionen ett ansvar med andra stater för alla&lt;br&gt;bam i världen, bl.a. genom åtagandena enligt artiklarna 4, 24 och 28 att&lt;br&gt;främja och uppmuntra internationellt samarbete. I kapitel 7 har regeringen&lt;br&gt;lagt fram sin bedömning av hur Sverige i framtiden effektivt skall kunna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verka internationellt, både långsiktigt och i kortare perspektiv. Det handlar Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;om en mångfald insatser inte minst inom biståndet. I hög grad är det fråga&lt;br&gt;om insatser av stor betydelse för bams välfärd. Dessa insatser utgör en&lt;br&gt;väsentlig del av migrationspolitiken och av Sveriges uppfyllande av sitt&lt;br&gt;ansvar enligt barnkonventionen. På motsvarande sätt förhåller det sig med&lt;br&gt;de omfattande insatser som nu görs och kommer att göras för bam som&lt;br&gt;invandrat till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bams särskilda utsatthet och behov motiverar på många sätt särbehand-&lt;br&gt;ling i förhållande till vuxna. Bamkommittén nämner tre grundläggande&lt;br&gt;behov som gäller alla bam: 1. Omvårdnad och skydd för att kunna överleva&lt;br&gt;och utvecklas, 2. Ett stabilt och varaktigt förhållande till båda sina föräldrar&lt;br&gt;samt 3. Respekt för sin integritet, att få känna att de har en uppgift att fylla&lt;br&gt;och fa ta ansvar och påverka sin situation i takt med stigande ålder och&lt;br&gt;mognad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns starka skäl att ta särskild hänsyn till bam i asylprocessen. De&lt;br&gt;har oftast inte själva valt att lämna sitt land och kan i mindre grad än vuxna&lt;br&gt;överblicka konsekvenserna. Deras tidsperspektiv skiljer sig från vuxnas. Ett&lt;br&gt;år är för ett litet bam en oändligt lång tid då personligheten genomgår stora&lt;br&gt;och dramatiska förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna debatten har olika uppfattningar framförts om utlännings-&lt;br&gt;lagen och dess tillämpning i alla avseenden är helt förenlig med barn-&lt;br&gt;konventionens krav eller med de ambitioner Sverige dämtöver bör ha utifrån&lt;br&gt;andan i konventionen. Debatten gäller i huvudsak tre aspekter. Dels&lt;br&gt;diskuteras om principen om barnets bästa i artikel 3 i barnkonventionen i&lt;br&gt;tillräcklig grad påverkar bedömningen av olika utlänningsärenden, dels om&lt;br&gt;vissa lagregler eller deras tillämpning är förenliga med konventionens&lt;br&gt;bestämmelser, dels om ytterligare bestämmelser bör införas i&lt;br&gt;utlänningslagen. Flyktingpolitiska kommittén har gjort den övergripande&lt;br&gt;bedömningen, att svensk lagreglering och tillämpning i huvudsak är förenlig&lt;br&gt;med konventionen. Samma bedömning gör Bamkommittén vad gäller&lt;br&gt;lagregleringen. Båda kommittéerna lägger fram förslag till ändring av såväl&lt;br&gt;lagstiftning som tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsyn till bams bästa tas redan i utlänningsärenden. En självklar&lt;br&gt;huvudprincip är exempelvis sedan lång tid att bam inte skall behöva leva&lt;br&gt;åtskilda från sina föräldrar. Regeringens bedömning är att&lt;br&gt;utlänningslagstiftningen är förenlig med de krav barnkonventionen ställer&lt;br&gt;men att förtydliganden bör göras. Utländska bam och familjer som vill&lt;br&gt;invandra hit kan inte fritt få göra detta men humanitetens krav måste&lt;br&gt;uppfyllas. På så vis är utlänningslagen en lagstiftning där barnets intresse&lt;br&gt;måste vägas mot andra samhällsintressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandringen till Sverige har på olika sätt varit reglerad under lång tid.&lt;br&gt;Den omfattar den inflyttning som sker på grund av överenskommelserna&lt;br&gt;inom Norden och EU, till följd av familjebildning och familjeanknytning&lt;br&gt;samt av specialister efter särskild prövning av&lt;br&gt;arbetsmarknadsmyndigheterna. Utöver dessa kategorier avgör&lt;br&gt;skyddsbehovet enligt flyktingkonventionen och de ytterligare grunder som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angivits i svensk lagstiftning vem som kan bosätta sig permanent eller Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;tillfälligt i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunder av dessa slag har under de senaste åren givit Sverige en relativt&lt;br&gt;stor nettoinvandring. Det är en krävande uppgift för samhället som helhet&lt;br&gt;och för de invandrade själva att under en kort tidrymd klara integrationen av&lt;br&gt;så stora grupper på ett någorlunda harmoniskt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge som ojämlikheten i världen består och behovet att fly eller&lt;br&gt;önskan att flytta till ett annat land har skäl som går utöver grunderna för att&lt;br&gt;bli mottagen i Sverige eller i andra länder kommer invandringsregleringen&lt;br&gt;att vara utsatt för påfrestningar. Individers och familjers i och för sig väl&lt;br&gt;motiverade och förståeliga planer kommer att möta Sveriges behov av att&lt;br&gt;upprätthålla invandringsregleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att politiken i en sådan situation skall fungera så väl som möjligt för&lt;br&gt;både samhället och den sökande är ett första krav att regleringen är tydlig&lt;br&gt;både i fråga om vilka kriterier som tillämpas och processen för att hantera&lt;br&gt;dem. Som land vill Sverige utöva politiken på detta liksom på andra&lt;br&gt;områden så att den kan möta förståelse och respekt. Otydlighet i regler och&lt;br&gt;tillämpning kan på ett område som präglas av så stora spänningar lätt leda&lt;br&gt;till situationer där både samhället och den sökande utsätts för stora påfrest-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För enskilda och familjer som kommer hit med en förhoppning om att fa&lt;br&gt;bosätta sig i Sverige är det tragiskt att avvisas. De har som regel satsat&lt;br&gt;mycket socialt, emotionellt och materiellt i ett uppbrott. För det svenska&lt;br&gt;samhället är det också ett problem om många som i lagens mening saknar&lt;br&gt;skyddsbehov på egen hand eller med ”hjälp” av dem som organiserar&lt;br&gt;migration - också illegal sådan — söker sig hit. Den nuvarande&lt;br&gt;lagstiftningens något oklara politiskt-humanitära grunder och de&lt;br&gt;factoflyktingbegreppet kan ha öppnat för sådana påfrestningar. Det har med&lt;br&gt;stor sannolikhet också de tidsförordningar som beslutats vid olika tillfällen&lt;br&gt;under de senaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av att reglera invandring, det vill säga att bestämma vem som&lt;br&gt;har rätt eller inte att bo i ett land, är av sådan karaktär att lagstiftning om&lt;br&gt;invandringen ofta naturligen får företräde framför lagstiftning kring&lt;br&gt;förhållandena inom landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bam har det överlag bra i Sverige och många bam i andra inte minst&lt;br&gt;fattiga länder skulle troligen i viss mening fa det bättre om de kom hit. Bam&lt;br&gt;med problem kan nog också ofta fa bättre stöd i en svensk kommun än på&lt;br&gt;många andra platser. Prövningen av barnets bästa kan dock inte i förhållande&lt;br&gt;till utlänningslagstiftningen ges så långtgående innebörd att det nästan blir&lt;br&gt;till ett eget kriterium för uppehållstillstånd att vara bam. Risken finns då att&lt;br&gt;det blir frestande att utnyttja barnen i fall där önskan att bosätta sig i ett visst&lt;br&gt;land är stark men skyddsskälen otillräckliga. Ett element av detta kan finnas&lt;br&gt;med när bam göms, när upprepade nya ansökningar lämnas in så att&lt;br&gt;asylprocessen förlängs eller när identiteten undanhålls. En börda av&lt;br&gt;förhoppningar och ansvar läggs här på barnen som svårligen kan vara&lt;br&gt;förenlig med omtanke om barnets bästa. Mest tragiskt är det när ensamma&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bam utan asylskäl sänds iväg för att själva finna sig en bättre framtid i ett Prop. 1996/97: 25&lt;br&gt;främmande land utan föräldrarna, med eller utan avsikt att dessa senare skall&lt;br&gt;kunna återförena sig med barnet i det nya landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sakens natur ligger att vid varje tidpunkt mer alltid kan göras för bam&lt;br&gt;av stat och kommun. Dessa skall, i enlighet med vad som uttrycks i&lt;br&gt;grundlagen, ha den enskildes välfärd som grundläggande mål för sin&lt;br&gt;verksamhet. Regeringen anser, att det är möjligt att i flera avseenden gå&lt;br&gt;längre än vad som för närvarande gäller och föreslår därför flera konkreta&lt;br&gt;förbättringar av bams ställning inom utlänningsrätten. Dessa förändringar är&lt;br&gt;enligt regeringens uppfattning i barnkonventionens anda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den väl etablerade principen i svensk rätt om barnets bästa, som också är&lt;br&gt;central i barnkonventionen, bör komma till klart uttryck i utlänningslagen.&lt;br&gt;Den inledande bestämmelsen i 1 kap. 1 § UtlL bör kompletteras med en&lt;br&gt;föreskrift att vad hänsynen till barnets hälsa, utveckling och bästa i övrigt&lt;br&gt;kräver särskilt skall beaktas. I likhet med bl.a. Bamkommittén anser&lt;br&gt;regeringen att alla ärendetyper i utlänningslagen bör omfattas av&lt;br&gt;föreskriften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att barnets bästa generellt tar över samhällsintresset att reglera&lt;br&gt;invandringen får införandet av en portalbestämmelse om barnets bästa i&lt;br&gt;utlänningslagen ändå en stark och meningsfull innebörd. Både vid bedöm-&lt;br&gt;ningen av om humanitära skäl för uppehållstillstånd finns liksom i hela&lt;br&gt;asylprocessen far en sådan portalbestämmelse en reell innebörd. Jämförelse-&lt;br&gt;vis kan erinras om att någon sådan generell regel inte finns i utlänningslag-&lt;br&gt;stiftningen i något av de länder Bamkommittén som ovan angetts har&lt;br&gt;inhämtat upplysningar om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill påminna om, att den grundläggande avvägningen mellan&lt;br&gt;olika intressen sker i lagstiftningsarbetet genom riksdagens beslut. En&lt;br&gt;avvägning måste emellertid, på denna grund, i sista hand göras i det enskilda&lt;br&gt;ärendet för varje bam som berörs av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunderna för att meddela uppehållstillstånd behandlas huvudsakligen i&lt;br&gt;kapitel 9. De förslag regeringen lägger där innefattar även de fall när bam&lt;br&gt;skall fa skydd eller få bosätta sig hos anhöriga i Sverige. De innebär att&lt;br&gt;långtgående hänsynstaganden görs också till bam. Där lämnas också förslag&lt;br&gt;om att humanitära skäl även i fortsättningen skall kunna läggas till grund för&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Regeringen anser det nödvändigt att kunna ta hänsyn till&lt;br&gt;de särskilda omständigheter som kan förekomma i det enskilda fallet. Det&lt;br&gt;finns skäl att i detta kapitel vidareutveckla resonemangen för de fall, där de&lt;br&gt;humanitära skälen i första hand hänför sig till ett bams förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått ovan, ställer barnkonventionen i och för sig inte några krav&lt;br&gt;på att uppehållstillstånd skall kunna ges av humanitära skäl. Barnets bästa är&lt;br&gt;emellertid en omständighet som skall beaktas bland andra intressen vid&lt;br&gt;utformningen av de svenska invandringsreglema. Detta tillgodoses bl.a.&lt;br&gt;genom möjligheten till uppehållstillstånd av humanitära skäl. Dessa skäl bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt regeringen kunna vara av något mindre allvar och tyngd för att Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;uppehållstillstånd skall beviljas när bam berörs. Därigenom ges ytterligare&lt;br&gt;utrymme för att i rättstillämpningen ta hänsyn till barnets bästa. Detta&lt;br&gt;överensstämmer med den praxis som beskrivits under avsnitt 14.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i den konkreta situationen är det bästa för ett bam är ofta inte&lt;br&gt;något entydigt. Många gånger måste en avvägning göras mellan alternativ&lt;br&gt;som har såväl goda som dåliga konsekvenser för barnet. Det kan gälla&lt;br&gt;framtida förhållanden som inte med större säkerhet kan förutses. Ibland kan&lt;br&gt;barnets kortsiktiga bästa stå mot dess långsiktiga intressen. Den etno-&lt;br&gt;centriska syn, som ibland uttrycks i den invandringspolitiska debatten, tar&lt;br&gt;regeringen avstånd från. Den innebär att bam närmast regelmässigt anses ha&lt;br&gt;det bäst i Sverige, oavsett språklig, kulturell och nationell bakgrund och&lt;br&gt;tillhörighet. Ett sådan inställning strider inte minst mot det synsätt barn-&lt;br&gt;konventionen ger uttryck för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om barnets bästa talar emellertid i åtskilliga ärenden vid en&lt;br&gt;sammanvägning av olika omständigheter för att medge bosättning i Sverige.&lt;br&gt;Den materiella trygghet som finns för människor i Sverige i en rad olika&lt;br&gt;avseenden och de möjligheter detta ger den enskilde innebär ofta en kraftig&lt;br&gt;förbättring för barnet i förhållande till de villkor som råder i hemlandet. Det&lt;br&gt;kan vara så att flertalet bam som under en period kommer till Sverige från&lt;br&gt;ett land som härjats av väpnade konflikter i vart fall på kort sikt kan få det&lt;br&gt;bättre här. På motsvarande sätt skulle ett sjukt eller handikappat bam kunna&lt;br&gt;få det bättre i Sverige när hemlandet inte har möjlighet att behandla&lt;br&gt;sjukdomen eller ta hänsyn till handikappet. Mot barnets intresse måste vägas&lt;br&gt;tyngden av andra intressen. Exempel på sådana intressen lämnas i&lt;br&gt;redovisningen av vägledande regeringsbeslut i avsnitt 14.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ett bam som följt med sina föräldrar till Sverige följer med dem när&lt;br&gt;de måste återvända till hemlandet kan inte i och för sig ses som något&lt;br&gt;negativt för barnet. Förhållandet som sådant kan inte tillmätas större&lt;br&gt;betydelse som grund för permanent uppehållstillstånd. Det kan inte sägas att&lt;br&gt;det generellt skulle allvarligt skada ett bam i dess psyko-sociala utveckling&lt;br&gt;att följa med sina föräldrar till ett annat land. I all synnerhet gäller detta när&lt;br&gt;det rör sig om hemlandet. Detta är fallet även för bam som vistats i Sverige&lt;br&gt;under den betydande men dock begränsade tid som ett slutgiltigt avgörande&lt;br&gt;av ansökan om uppehållstillstånd kan kräva under normala förhållanden. För&lt;br&gt;de exceptionella förhållanden som kan uppstå vid massflykt lämnas förslag i&lt;br&gt;avsnitt 9.3.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ofrånkomligt är, att även då hemvändandet kan medföra stora påfrest-&lt;br&gt;ningar måste de beslutsfattande myndigheterna göra en avvägning mot andra&lt;br&gt;intressen, såsom förutsätts i barnkonventionen. Nödvändigheten av att&lt;br&gt;upprätthålla de krav som är uppställda för bosättning i Sverige är ett sådant&lt;br&gt;intresse. Att Sverige skall fortsätta sina omfattande insatser för utsatta bam i&lt;br&gt;deras hemländer är ett annat därmed sammanhängande intresse. Avgörande&lt;br&gt;bör, som Flyktingpolitiska kommittén med instämmande av Bamkommittén&lt;br&gt;föreslagit, vara i vilken grad barnet i sin psykosociala utveckling kan antas&lt;br&gt;ta bestående skada av att flytta tillbaka till hemlandet, att skilja från de oftast&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillfälliga påfrestningar som en flyttning till andra miljöer ofta innebär för ett Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en framtvingad återresa till hemlandet är ett nytt svårt uppbrott&lt;br&gt;för ett bam kan han eller hon genom sina egna resurser, sin familj och det&lt;br&gt;nätverk familjen kan ha i den egna nationen eller kulturen ändå ofta i hög&lt;br&gt;grad påverka sin egen framtid där. Som Invandrarverket berört är det i&lt;br&gt;allmänhet fel att betrakta de människor som sökt sig till ett annat land för att&lt;br&gt;bosätta sig där som människor med dålig förmåga att ta hand om sin egen&lt;br&gt;situation. Det är heller inte barnkonventionens grundläggande synsätt. En&lt;br&gt;framtid i hemlandet kan innebära levnadsvillkor som står i&lt;br&gt;överensstämmelse med det enskilda barnets bästa. Tryggheten och&lt;br&gt;möjligheterna i det egna samhället kan ibland vara viktigare än de fördelar&lt;br&gt;som en migration till Sverige kan ge. De förslag som Bamkommittén har för&lt;br&gt;att underlätta för bam också vid återvändande är i detta sammanhang viktiga&lt;br&gt;att ta fasta på. Samtidigt kan emellertid konstateras, att lång vistelse i&lt;br&gt;Sverige kan leda till en förankring här som för barnet ökar fördelarna med&lt;br&gt;att stanna kvar jämfört med att återvända till hemlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bamkommittén har även behandlat frågan om artiklarna 24 och 39 i&lt;br&gt;barnkonventionen skulle kunna påverka bedömningen av om uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd skall meddelas. Kommittén redovisar att artiklarna handlar om den&lt;br&gt;vård bam som befinner sig i ett land har rätt att få under vistelsen där och&lt;br&gt;inte behandlar rätten att få uppehållstillstånd på grund av vårdbehov.&lt;br&gt;Regeringen finner i likhet med kommittén att artiklarna inte är tillämpliga i&lt;br&gt;frågan om uppehållstillstånd skall beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det frågan om ett bam som kommer till Sverige utan sina&lt;br&gt;vårdnadshavare, är situationen annorlunda än om barnet kommer med den&lt;br&gt;övriga familjen. Det förekommer inte sällan att ett bam sänds hit ensamt av&lt;br&gt;föräldrarna för att, sedan uppehållstillstånd beviljats, fungera som&lt;br&gt;anknytning för den övriga familjen. I andra fall handlar det enligt barnens&lt;br&gt;berättelser om att de vill få möjlighet till utbildning eller arbete för att på&lt;br&gt;sikt kunna ge sin familj ekonomiskt stöd. Det stora flertalet av de bam som&lt;br&gt;under senare tid sökt uppehållstillstånd har saknat behov av skydd mot&lt;br&gt;förhållanden som råder i hemlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En självklarhet är att för bam liksom beträffande vuxna noga utreda varje&lt;br&gt;påstående om risk för förföljelse eller andra omständigheter som ger behov&lt;br&gt;av skydd i Sverige. När detta inte är fallet bör, som Bamkommittén och&lt;br&gt;Invandrarverket förordar, huvudinriktningen i arbetet med de bam som&lt;br&gt;kommer ensamma vara att vidta alla de åtgärder som är möjliga för att&lt;br&gt;barnen så snabbt som möjligt skall kunna återförenas med sina föräldrar i&lt;br&gt;hemlandet. Efterforskning av föräldrarna får givetvis inte ske så att säker-&lt;br&gt;heten för någon som vistas i hemlandet äventyras. Regeringen vill under-&lt;br&gt;stryka att dessa bam, som i vissa fall har levt under svåra sociala för-&lt;br&gt;hållanden, så länge de befinner sig i Sverige bör ges det sociala stöd de är i&lt;br&gt;behov av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett eventuellt uppehållstillstånd bör, som Bamkommittén föreslagit, Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;meddelas för en tidsbegränsad period i de fall inte skyddsbehov, familje-&lt;br&gt;anknytning eller humanitära skäl föranleder ett permanent tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningarna om ensamma bam är ofta komplicerade. I stort sett samt-&lt;br&gt;liga bam som kommer ensamma vill återförenas med sina föräldrar. Barnet&lt;br&gt;röjer emellertid sällan föräldrarnas identitet och var föräldrarna befinner sig,&lt;br&gt;om de känner till detta. Barnet röjer heller knappast vem det rest&lt;br&gt;tillsammans med. Barnet har sällan själv valt att skiljas från sina föräldrar&lt;br&gt;eller själv fattat beslutet att resa till Sverige. Det är vanligen föräldrarna eller&lt;br&gt;någon annan anhörig som skickat barnet till Sverige och därigenom utsatt&lt;br&gt;barnet för stora påfrestningar och ofta risker. När försöket är framgångsrikt,&lt;br&gt;skapar detta otydlighet om den svenska utlänningslagstiftningen, leder till&lt;br&gt;inkonsekvent tillämpning och uppmuntrar till kringgående av reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det fråga om ett bam som efter noggrann utredning befinns vara i&lt;br&gt;verklig mening övergivet, anser regeringen i likhet med Bamkommittén att&lt;br&gt;barnet skall beviljas permanent uppehållstillstånd. Därmed tar Sverige&lt;br&gt;ansvaret för de bam som tagit sig hit och inte kan påräkna en tillfreds-&lt;br&gt;ställande omvårdnad av anhöriga eller institutioner i sitt hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bamkommittén tar i likhet med Verkställighetsutredningen i samband&lt;br&gt;med de bam som kommer ensamma upp behovet av en effektivare&lt;br&gt;gränskontroll. Dessa frågor bör emellertid liksom frågan om avvisning av&lt;br&gt;bam med omedelbar verkställighet behandlas i annat sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varken Flyktingpolitiska kommittén eller Bamkommittén har funnit&lt;br&gt;anledning att föreslå ändringar av utlänningslagens bestämmelser om åter-&lt;br&gt;kallande av uppehållstillstånd. Liksom Bamkommittén finner regeringen att&lt;br&gt;diskrimineringsförbudet i artikel 2 punkt 2 i barnkonventionen inte är&lt;br&gt;tillämpligt. Regeringen instämmer också i vad Bamkommittén anfört om att&lt;br&gt;asylrätten måste värnas, att det på sikt utgör ett hot mot asylrätten att&lt;br&gt;uppehållstillstånd utverkas genom oriktiga uppgifter eller förtigande av&lt;br&gt;fakta samt att återkallelse i princip i sådana fall bör ske även i&lt;br&gt;fortsättningen. Regeringen vill samtidigt påminna om att nuvarande&lt;br&gt;lagregler, som medger att uppehållstillståndet inte skall återkallas om&lt;br&gt;särskilda skäl talar emot det, förutsätter att hänsyn tas till hur ett eventuellt&lt;br&gt;återkallande påverkar berörda bam och att portalbestämmelsen om hänsyn&lt;br&gt;till barnets bästa är tillämplig också i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill regeringen också i likhet med Bamkommittén&lt;br&gt;framhålla, att i första hand måste eftersträvas att situationer som leder till&lt;br&gt;återkallande överhuvudtaget inte uppstår. Det är viktigt att de allvarliga&lt;br&gt;konsekvenserna av felaktiga uppgifter, såsom återkallande av uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd och hinder för att få svenskt medborgarskap, tydliggörs för de&lt;br&gt;sökande av myndigheter och biträden samt frivilligorganisationer och sam-&lt;br&gt;fund som ger dem råd. Av informationen bör framgå, att även åldern skall&lt;br&gt;vara rätt uppgiven. Det förekommer att särskilda, förmånligare regler för&lt;br&gt;yngre personer utnyttjas av personer som uppger lägre ålder än den verkliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också anledning att understryka vikten av att handläggningen&lt;br&gt;av ärenden om uppehållstillstånd blir så fullständig och kvalificerad som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligt. De negativa effekter som kan uppstå inte minst med tanke på Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;bestämmelserna om återkallande gör att en ensidig styrning for att uppnå&lt;br&gt;korta handläggningstider inte får ske av utlänningsmyndighetemas&lt;br&gt;verksamhet. Kravet på rättssäker handläggning får, som understrukits av ett&lt;br&gt;flertal frivilligorganisationer, inte komma i andra hand. Dessa frågor&lt;br&gt;behandlas utförligare i avsnitt 12.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vistelse i Sverige utan tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bam i familjer som håller sig undan myndigheterna lever regelmässigt i en&lt;br&gt;svår situation. Detta är fallet även om barnet lever tillsammans med sina för-&lt;br&gt;äldrar eller någon av dem. Självklart är det föräldrarna som har huvud-&lt;br&gt;ansvaret för sina bam. Men detta konstaterande befriar inte myndigheterna&lt;br&gt;från deras ansvar. Det låter sig naturligtvis sägas, att föräldrar tar på sig ett&lt;br&gt;tungt ansvar genom att gömma sina bam för myndigheterna hellre än att&lt;br&gt;lämna landet och att föräldrarna i enlighet med artikel 18 i&lt;br&gt;barnkonventionen skall låta barnets bästa komma i främsta rummet. Risken&lt;br&gt;är nämligen stor att barnet far illa. Enbart information om detta förhållande&lt;br&gt;till föräldrar och andra berörda skulle emellertid knappast leda långt.&lt;br&gt;Regeringen anser i likhet med Flyktingpolitiska kommittén och&lt;br&gt;Bamkommittén, att insatserna för dessa utsatta bam måste inriktas på att i&lt;br&gt;görlig mån förhindra sådana situationer där undanhållande blir ett led i&lt;br&gt;ansträngningarna att få uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommittén säger sig i sina överläggningar med frivillig-&lt;br&gt;organisationer och samfund om de gömda barnen ofta ha funnit en&lt;br&gt;nyanserad inställning baserad på erfarenhet. Flera organisationer och&lt;br&gt;samfund gör insatser för att minska skadeverkningarna av att människor&lt;br&gt;gömmer sig och försöker hjälpa dem att komma ur en låst och nedbrytande&lt;br&gt;situation. Kommittén anser att det skulle ligga ett stort värde i en&lt;br&gt;fortlöpande dialog mellan Invandrarverket och andra berörda myndigheter&lt;br&gt;samt frivilligorganisationema och samfunden. En viss flexibilitet i dessa&lt;br&gt;kontakter från myndigheternas sida kan enligt regeringen vara ägnad att&lt;br&gt;förebygga och avveckla framför allt situationer där bam göms för&lt;br&gt;myndigheterna. Kontakterna kan även ha den positiva bieffekten att inom&lt;br&gt;organisationerna undanröja föreställningar som kan finnas om att&lt;br&gt;myndigheterna har bristande kunskaper om övergrepp mot de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna i andra länder och att tjänstemännen är okänsliga för utsatta&lt;br&gt;människors situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar den uppfattning Bamkommittén framfört, att förut-&lt;br&gt;sägbarhet och konsekvens i rättstillämpningen har stor betydelse för om&lt;br&gt;sökande som i bägge instanser fatt avslag på ansökan om uppehållstillstånd&lt;br&gt;ändå håller sig kvar i landet i förhoppning om att senare ändå få ett sådant&lt;br&gt;tillstånd. Att sökande och deras rådgivare bland landsmän, frivillig-&lt;br&gt;organisationer och samfund inte ansett sig ha sett sådan konsekvens i&lt;br&gt;tillämpningen över en följd av år har troligen funnits bland skälen till att så&lt;br&gt;många brustit i tilltro till myndigheternas avslagsbeslut i enskilda ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Bamkommittén framfört har sannolikt de tidsförordningar haft betydel- Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;se, där regeringen låtit barnfamiljer som vistats i Sverige under längre tid&lt;br&gt;stanna, trots att familjerna varken haft skyddsbehov enligt utlänningslagen&lt;br&gt;eller tillräckliga humanitära skäl vid ankomsten. Slutsatsen vinner stöd av&lt;br&gt;erfarenheter i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ökade tydlighet och konsekvens i lagstiftning och tillämpning, som&lt;br&gt;eftersträvas med förslagen i olika delar av detta lagstiftningsärende, är enligt&lt;br&gt;regeringen ägnad att i framtiden minska antalet bam som utsätts för de&lt;br&gt;påfrestningar som det innebär att hålla sig undan myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under sådana förutsättningar kan även en ökad förståelse hos den&lt;br&gt;sökande för myndigheternas beslutsunderlag och bedömningar bidra till att&lt;br&gt;motverka tankar på att hålla sig kvar i Sverige illegalt efter ett lagakraft-&lt;br&gt;vunnet avlägsnandebeslut. I minst lika hög grad gäller detta sannolikt&lt;br&gt;personer som hjälper dem som vägrats uppehållstillstånd med att hålla sig&lt;br&gt;undan myndigheterna. I detta sammanhang kan framhållas vikten av att&lt;br&gt;beslutsmotiveringarna tydliggör hur hänsyn tagits till barnets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För personer som inte lämnar landet trots fattade beslut återstår till slut&lt;br&gt;ingen annan möjlighet än att Polisen ser till att verkställighet sker. Det är&lt;br&gt;viktigt att väntan för barnet inte blir längre än nödvändigt, vare sig under&lt;br&gt;handläggningen fram till beslut om familjen får stanna eller ej och därefter&lt;br&gt;tills ett negativt beslut verkställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom Bamkommittén anser regeringen, att det skulle vara värdefullt&lt;br&gt;med samarbete mellan myndigheter och frivilligorganisationer med&lt;br&gt;internationella nätverk om stöd och hjälp vid återkomsten till hemlandet.&lt;br&gt;Frivilligorganisationer kan redan i Sverige göra insatser genom att förbereda&lt;br&gt;för hemkomsten. Regeringen är medveten om att sådana insatser redan&lt;br&gt;förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett uppehållstillstånd efter ny ansökan enligt 2 kap. 5 b § UtlL bör liksom&lt;br&gt;för närvarande bara kunna ges om en tidigare inte prövad omständighet&lt;br&gt;berättigar den sökande till skydd här eller om det skulle strida mot&lt;br&gt;humanitetens krav att verkställa avlägsnandebeslutet. Har verkställigheten&lt;br&gt;”fördröjts under avsevärd tid på grund av omständigheter som utlänningen&lt;br&gt;inte kunnat råda över” kan det innebära att tillräckliga humanitära skäl anses&lt;br&gt;finnas (prop. 1988/89:86 s. 149 f). En illegal vistelsetid bör i andra fall i&lt;br&gt;princip inte heller i fortsättningen få tillgodoräknas. Ett bifall måste i så fall&lt;br&gt;förutsätta att risken bedöms vara synnerligen betydande för självdestruktiva&lt;br&gt;handlingar av utomordentligt allvarlig natur från barnets sida, eller för att&lt;br&gt;barnet allvarligt skadas i sin psyko-sociala utveckling, om det med tvång&lt;br&gt;skickas tillbaka till hemlandet eller fortsatt lever under pressande för-&lt;br&gt;hållanden till följd av att det av föräldrarna hålls undan myndigheterna.&lt;br&gt;Hänsynen till barnets hälsa, utveckling och allmänna bästa måste då fa väga&lt;br&gt;över andra viktiga intressen. En avvägning måste emellertid alltid göras&lt;br&gt;mellan olika intressen i det enskilda fallet och med hänsyn till samtliga&lt;br&gt;omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden har i en skrivelse till regeringen i januari 1996 före-&lt;br&gt;slagit att en ny ansökan endast skall fa prövas under förutsättning att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sökanden är tillgänglig för myndigheterna. Bamkommittén har instämt i att Prop. 1996/97: 25&lt;br&gt;det kan finnas ett behov av sådana begränsningar. Att den som vill ha en ny&lt;br&gt;ansökan prövad skall finnas tillgänglig för verkställighet av beslutet kan&lt;br&gt;enligt kommittén inte anses vara oförenligt med principen om barnets bästa.&lt;br&gt;Regeringen har noterat, att en rad frivilligorganisationer har ifrågasatt&lt;br&gt;lämpligheten av en sådan ordning. Den fråga Bamkommittén tar upp är&lt;br&gt;viktig. Det kan konstateras, att svårigheterna med att få vissa personer som&lt;br&gt;är skyldiga att lämna landet att verkligen göra detta inte i och för sig&lt;br&gt;sammanhänger med att ny ansökan kan inlämnas men frågan rymmer en rad&lt;br&gt;aspekter. Frågan kräver dock ytterligare beredning innan ett ställnings-&lt;br&gt;tagande kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bamkommittén erinrar om att de bam som saknar uppehållstillstånd och&lt;br&gt;håller sig undan myndigheterna har rätt till akut sjukvård men att detta&lt;br&gt;innebär en mer begränsad rätt till hälso- och sjukvård än den andra bam i&lt;br&gt;Sverige har. Kommittén anser att barnen bör likställas i enlighet med&lt;br&gt;artiklarna 2 och 24 i barnkonventionen. Regeringen vill understryka, att&lt;br&gt;enligt hälso- och sjukvårdslagen har alla rätt till akut sjukvård. Det är&lt;br&gt;angeläget att sjukvårdshuvudmännen ordnar så att alla i praktiken kan&lt;br&gt;tillgodogöra sig sådan vård. Den fråga som Bamkommittén tar upp har i sin&lt;br&gt;helhet stor räckvidd och är komplicerad. Den kräver därför ytterligare&lt;br&gt;beredning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.3 Förvar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De förutsättningar för förvarstagande som i dag&lt;br&gt;gäller för utlänningar under 16 år skall gälla utlänningar under 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommitténs förslag, som Barnkommittén instämt i,&lt;br&gt;överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna om Flyktingpolitiska kommitténs förslag: Flertalet&lt;br&gt;tillstyrker kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Rädda Barnens&lt;br&gt;grunduppfattning är dock i likhet med flera andra organisationer, att den&lt;br&gt;som är under 18 år över huvud inte skall tas i förvar. BO föreslår att en regel&lt;br&gt;motsvarande artikel 37 b i barnkonventionen införs i utlänningslagen med&lt;br&gt;innebörd att frihetsberövande far ske endast med stöd av lag och användas&lt;br&gt;endast som sista utväg och för kortast möjliga tid. Totalförbud bör vidare&lt;br&gt;införas mot att ta ensamma bam i förvar. BO utgår liksom Rädda Barnen&lt;br&gt;från att åldersgränsen i 5 kap. 12 § UtlF även den höjs från 16 till 18 år.&lt;br&gt;Socialstyrelsen understryker, att ansträngningar måste göras för att bam som&lt;br&gt;tagits i förvar inte skall behöva vistas i häkteslokaler och inte drabbas av&lt;br&gt;familjesplittring. FARR föreslår förbud mot att splittra en familj mot dess&lt;br&gt;önskan vid förvarstagande. Sveriges Psykologförbund understryker vikten&lt;br&gt;av att familjen inte splittras vid förvarstagande och att lokalerna utgörs av&lt;br&gt;vanliga bostäder. Utlänningsnämnden anser att ordalydelsen i de föreslagna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelserna om förvar bör ändras till att avse utlänningar under 18 år. Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;Enligt Rädda Barnen bör det i rättshjälpslagen stadgas, att offentligt biträde&lt;br&gt;skall förordnas omgående för förvarstagna bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter i samband med utfrågning om Barnkommitténs del-&lt;br&gt;rapport: Flera myndigheter och organisationer, däribland Invandrarverket,&lt;br&gt;Barnombudsmannen och UNHCR, tillstyrker förslaget om ändrad ålders-&lt;br&gt;gräns vid förvarstagande eller lämnar det utan erinringar. Andra organisa-&lt;br&gt;tioner, däribland Rädda Barnen, anser att bam överhuvudtaget inte bör&lt;br&gt;kunna tas i förvar men att kommitténs förslag innebär en förbättring jämfört&lt;br&gt;med nuvarande ordning. Uppsala kommun anser att bam aldrig bör tas i&lt;br&gt;förvar samt att barnfamiljer aldrig mot sin vilja bör splittras vid förvars-&lt;br&gt;tagande. Svenska Flyktingrådet föreslår att frågan om alternativ till förvar&lt;br&gt;och uppsikt utreds. Organisationen föreslår vidare införande av en&lt;br&gt;omedelbar rätt till offentligt biträde för bam som tas i förvar, utan annan&lt;br&gt;behovsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En formulering som ”kortast lämpliga tid” är enligt Röda korset för vag.&lt;br&gt;Kammarrätten i Jönköping förordar att formuleringen ”användas som en&lt;br&gt;sista utväg och för kortast möjliga tid” används i lagtexten (1 kap. 4 § tredje&lt;br&gt;stycket UtlL). Rikspolisstyrelsen anser att kommitténs förslag, att bam får&lt;br&gt;tas i förvar endast när det är oundgängligen nödvändigt, blir svårtolkat och&lt;br&gt;att det inte framgår om kommittén avser att reglerna för förvar av bam skall&lt;br&gt;göras mer restriktiva än i dag. Rikspolistyrelsen ifrågasätter vidare om inte&lt;br&gt;ett eller några dygns förvar i anpassade lokaler är bättre för ett bam än att&lt;br&gt;hållas gömt under kanske flera år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund anser kommitténs förslag rörande rättshjälp&lt;br&gt;oklart. Samfundet erinrar om att bam i normalfallet endast tas i förvar&lt;br&gt;tillsammans med föräldrarna och finner det egendomligt om biträde skulle&lt;br&gt;förordnas för barnet men först tre dagar senare för föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det finns situationer där det blir&lt;br&gt;nödvändigt att ta även bam i förvar. Detta strider inte mot artikel 37 b i&lt;br&gt;barnkonventionen. Möjlighet att ta bam i förvar finns också i samtliga de&lt;br&gt;länder som Bamkommittén inhämtat upplysningar om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan nämnts, uppmärksammade kommittén för barnets rättigheter i&lt;br&gt;sitt yttrande över Sveriges rapport år 1992 rörande tillämpningen av barn-&lt;br&gt;konventionen, att utländska bam i praxis tas i förvar enligt utlänningslagen&lt;br&gt;”... och noterar att denna praxis är diskriminerande såtillvida att svenska&lt;br&gt;bam i allmänhet inte kan ffihetsberövas innan de fyllt 18 år”. Kommittén&lt;br&gt;återkom i sina rekommendationer till de svenska förvarsreglema och och&lt;br&gt;föreslog ”... att alternativ övervägs till förvarstagande av bam enligt&lt;br&gt;utlänningslagen”. Inte heller enligt utlänningslagen kan emellertid utländska&lt;br&gt;bam i allmänhet frihetsberövas. Förutsättningarna har år 1993 dessutom&lt;br&gt;ytterligare begränsats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 1 § andra stycket UtlL gäller generellt att lagen skall&lt;br&gt;tillämpas så att utlänningars frihet inte begränsas mer än vad som är nöd-&lt;br&gt;vändigt i varje enskilt fall. För bam mellan 16 och 18 år gäller samma förut-&lt;br&gt;sättningar för förvarstagande som för vuxna. I ett verkställighetsärende&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller att innan beslut fattas att ta bam under 16 år i förvar måste uppsikt Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;först ha prövats och visat sig otillräckligt. Är det fråga om omedelbar&lt;br&gt;verkställighet av ett avlägsnandebeslut kan dock ett bam under 16 år tas i&lt;br&gt;förvar utan tidigare uppsikt, om en sådan åtgärd bedöms inte vara tillräcklig&lt;br&gt;(6 kap. 3 § första stycket 2 UtlL och 8 kap. 8 § UtlL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning uppfyller utlänningslagen barnkonven-&lt;br&gt;tionens krav att frihetsberövande skall ske i enlighet med lag, som en sista&lt;br&gt;utväg och för kortast lämpliga tid. Här liksom beträffande andra artiklar är&lt;br&gt;det möjligt med olika regler för skilda åldersgrupper under 18 år, där i vissa&lt;br&gt;fall den övre åldersgruppen kan tilldelas rättigheter och skyldigheter eller i&lt;br&gt;övrigt jämställas med vuxna. Konventionen kan heller inte tolkas som att&lt;br&gt;den som diskriminering förbjuder tvångsmedel mot barnfamiljer som tagit&lt;br&gt;sig till ett armat land och sedan vägrar att frivilligt lämna det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skäl som kan anföras till stöd för den nuvarande ordningen, som&lt;br&gt;innebär att bam mellan 16 och 18 år kan tas i förvar mindre restriktivt än&lt;br&gt;mindre bam, är enligt regeringen inte tillräckligt starka. De särskilda&lt;br&gt;reglerna i 6 kap. 3 § UtlL bör tillämpas på envar person som enligt svensk&lt;br&gt;rätt är omyndig, dvs. under 18 år. Här kan också nämnas regeringens avsikt&lt;br&gt;att ändra de regler som för närvarande möjliggör att en 16- eller 17-åring&lt;br&gt;vistas på en häktesavdelning eller liknande lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändringen av utlänningslagen kommer förvarstidema för 16- och&lt;br&gt;17-åringar i fortsättningen alltid att vara mycket korta, så som nu redan är&lt;br&gt;fallet för yngre bam. De insatser som skall göras för barnen under&lt;br&gt;förvarstiden får självfallet utgå från dessa förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnkonventionen (artikel 37 c) stadgar att ett ffihetsberövat bam, utom i&lt;br&gt;undantagsfall, skall ha rätt att hålla kontakt med sin familj genom&lt;br&gt;brevväxling eller besök. Allra viktigast för barnets bästa är emellertid att&lt;br&gt;familjen inte splittras, eller att i vart fall någon av föräldrarna vistas hos&lt;br&gt;barnet. Detta synsätt har stöd i artikel 9 i barnkonventionen. Förvarslokaler&lt;br&gt;bör kunna utformas liknande bostäderna på ett mottagningscenter. Viktigt&lt;br&gt;för barnen är även att personalen har rätt kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att i stället för förvarstagande utnyttja uppsiktsinstitutet skall&lt;br&gt;givetvis alltid utnyttjas. Exempelvis skulle organisationer i vissa fall kunna&lt;br&gt;bidra till ett sådant bättre alternativ för barnen genom att medverka till&lt;br&gt;familjevistelse i den egna nationella gruppen under för myndigheterna&lt;br&gt;godtagbara förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 41 § rättshjälpslagen (1972:429) kan rättshjälp genom offentligt&lt;br&gt;biträde beviljas en utlänning i ärende om avvisning eller utvisning enligt&lt;br&gt;utlänningslagen, om det kan antas att utlänningen behöver sådant biträde.&lt;br&gt;Regeringen delar Flyktingpolitiska kommitténs uppfattning att den som är&lt;br&gt;omyndig regelmässigt får antas ha behov av hjälp av biträde och att detta&lt;br&gt;behov undantagslöst far anses vara för handen om den omyndige är tagen i&lt;br&gt;förvar. Detta synsätt är också i enlighet med artikel 37 d i barnkonventionen.&lt;br&gt;Denna artikel föreskriver, som Bamkommittén erinrar om, att ett&lt;br&gt;ffihetsberövat bam har rätt att snarast få tillgång till juridiskt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsfrågor tas upp i ett annat lagstiftningsärende och några förslag Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;läggs därför inte fram för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.4 Företrädare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som är förordnad som offentligt biträde för&lt;br&gt;ett ensamt bam skall även vara barnets ställföreträdare i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommitténs förslag, som Barnkommittén instämt i,&lt;br&gt;överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker i flertalet fall kommitténs förslag eller&lt;br&gt;lämnar det utan erinran. Invandrarverket anser att konsekvenserna måste ut-&lt;br&gt;redas närmare. BO anser det nödvändigt att barnet även får en kontaktperson&lt;br&gt;som utses av socialnämnden, i linje med artikel 22 i barnkonventionen.&lt;br&gt;Även Rädda Barnen anser att denna möjlighet bör användas och att för bam&lt;br&gt;som fått uppehållstillstånd en samordning bör ske av kontaktpersonens och&lt;br&gt;den gode mannens uppdrag. BO framhåller vidare vikten av att det offentliga&lt;br&gt;biträdet och den sociala kontaktpersonen, i motsats till vad Rättshjälps-&lt;br&gt;utredningen föreslår, förordnas omedelbart eller så tidigt som möjligt.&lt;br&gt;Socialstyrelsen anser i likhet med Svenska Kommunförbundet att en översyn&lt;br&gt;av även 1904 års lagstiftning rörande förmyndare och god man i interna-&lt;br&gt;tionella sammanhang är nödvändig. Rädda Barnen stöder kommitténs&lt;br&gt;förslag, under förutsättning att offentligt biträde förordnas omedelbart och&lt;br&gt;att samtliga ensamma bam under 18 år omfattas. I vissa fall bör dock även&lt;br&gt;god man kunna förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter i samband med utfrågning om Barnkommitténs del-&lt;br&gt;rapport: Flertalet myndigheter och organisationer uttalar sig inte särskilt&lt;br&gt;om kommitténs förslag rörande företrädare. Svenska röda korset anser det&lt;br&gt;tveksamt om ett offentligt biträde kan och bör ta över uppgifter som en god&lt;br&gt;man har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt EU:s resolution om&lt;br&gt;minimigarantier vid handläggning av asylansökningar (5585/95 rev. 1) skall&lt;br&gt;åtgärder vidtas så att asylsökande underåriga utan ledsagare företräds av en&lt;br&gt;organisation eller av en utsedd ansvarig vuxen, om den nationella&lt;br&gt;lagstiftningen inte tillåter dem att lämna in en ansökan. Resolutionen är inte&lt;br&gt;rättsligen bindande för medlemsstaterna. UNHCR: s ovannämnda handbok&lt;br&gt;om flyktingbarn innehåller också rekommendationer om ensamma&lt;br&gt;asylsökande bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ensamt bam som söker, eller i varje fall får presumeras söka,&lt;br&gt;uppehållstillstånd i Sverige behöver någon som kan företräda det i kontakter&lt;br&gt;med Invandrarverket och andra myndigheter. Om barnet har föräldrar eller&lt;br&gt;nära släktingar utomlands, är det regelmässigt till barnets bästa att ansträng-&lt;br&gt;ningar snarast görs för att barnet skall kunna återförena sig med dem. Det&lt;br&gt;skall tilläggas att det inte är ovanligt att släktingar som är bosatta i Sverige&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller vistas här vill ta hand om barnet i avvaktan på utgången av ansökan om Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skäl att komplettera den nuvarande ordningen att förordna god&lt;br&gt;man för ensamma bam med vad som sedan den 1 januari 1996 gäller i mål&lt;br&gt;och ärenden enligt LVU. Ändringen innebär att den som är förordnad enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen som offentligt biträde för ett bam under 15 år utan särskilt&lt;br&gt;förordnande är den unges ställföreträdare i det mål eller ärende som&lt;br&gt;förordnandet avser. I dessa fall kan en intressekonflikt antas finnas mellan&lt;br&gt;vårdnadshavaren och barnet och situationen är olikartad den som finns vid&lt;br&gt;en ansökan om uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En liknande ordning bör emellertid, av andra skäl, införas på utlännings-&lt;br&gt;området. Normalt utses en god man utan dröjsmål. Det kan emellertid fort-&lt;br&gt;farande ibland ta viss tid innan god man är utsedd. Mot bakgrund av detta&lt;br&gt;förhållande och med beaktande av det &amp;quot;reguljära&amp;quot; godmanskapets karaktär&lt;br&gt;och syfte bör alltså den som är förordnad som offentligt biträde för ett en-&lt;br&gt;samt bam (under 18 år) vara barnets ställföreträdare i det ärende förord-&lt;br&gt;nandet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att understryka, att den gode mannen har ett uppdrag&lt;br&gt;att se till barnets bästa som helhet. Det offentliga biträdet företräder barnet&lt;br&gt;endast i ärendet om uppehållstillstånd. Det är emellertid som framgått ovan i&lt;br&gt;många situationer inte den bästa lösningen för barnet att bosätta sig i&lt;br&gt;Sverige framför att vara hos familjen i hemlandet. Den gode mannen har&lt;br&gt;alltså här en viktig uppgift i att tillvarata barnets intressen ur ett&lt;br&gt;helhetsperspektiv och med dess bästa för ögonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om förordnande av god man för utländska bam som vistas här i&lt;br&gt;landet och som har sin förmyndare kvar i hemlandet ses för närvarande över&lt;br&gt;inom Justitiedepartementet. Bamkommittén har förklarat sig ha för avsikt att&lt;br&gt;följa denna översyn.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.5 Utredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vid ansökan om uppehållstillstånd skall barnets&lt;br&gt;inställning klarläggas, om detta inte är olämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommitténs förslag, som Barnkommmittén i&lt;br&gt;huvudsak instämt i, överensstämmer i huvuddrag med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna om Flyktingpolitiska kommitténs förslag: Ett&lt;br&gt;flertal remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag eller lämnar det utan&lt;br&gt;erinran. Utlänningsnämnden anser, att ordalydelsen i den föreslagna 11 kap.&lt;br&gt;1 a § UtlL bör ange att den gäller &amp;quot;bedömningen av frågor om uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd för bam enligt denna lag&amp;quot;. BO föreslår, att utredningar som&lt;br&gt;huvudregel bör vara muntliga medan skriftliga utredningar i vissa fall kan&lt;br&gt;användas som komplement. BO understryker vikten av erfarenhet och&lt;br&gt;kunskap hos den personal som hör bam. Liknande synpunkter på behovet av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kompetens framförs av Rädda Barnen, Svenska Barnläkarföreningen, Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;Sveriges Psykologförbund och FARR. Rädda Barnen stöder i princip&lt;br&gt;kommitténs förslag men anser att utgångspunkten bör vara att varje bam&lt;br&gt;skall höras. Akademikerförbundet SSR föreslår en uttrycklig skyldighet för&lt;br&gt;utredande myndighet att höra varje bam. Svenska föreningen för barn- och&lt;br&gt;ungdomspsykiatri föreslår som huvudregel att utredande myndighet skall&lt;br&gt;höra barnet självt. Sveriges Psykologförbund menar att alla bam skall kunna&lt;br&gt;höras. Svenska Flyktingrådet föreslår, att socialtjänsten får huvudansvaret&lt;br&gt;för utredning av bam i utlänningsärenden för bedömning av vilka åtgärder&lt;br&gt;som vore till barnets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BO föreslår att en regel angående familjeåterförening införs i ut-&lt;br&gt;länningslagen, motsvarande artikel 10 i barnkonventionen. Myndigheten&lt;br&gt;menar, att missförhållandena med långa väntetider påtalats för regeringen&lt;br&gt;under en lång rad av år och att kommitténs förslag om överläggningar&lt;br&gt;mellan Invandrarverket, Utrikesdepartementet och Rikspolisstyrelsen därför&lt;br&gt;innebär att lösningen på problemet ytterligare försenas. Även regeln i&lt;br&gt;3 kap. 7 § UtlF bör ändras, så att ansökan om uppehållstillstånd kan lämnas&lt;br&gt;in i Sverige, om det land barnet befinner sig i saknar svensk beskickning&lt;br&gt;eller konsulat. Invandrarverket vänder sig mot att låta handläggningen av&lt;br&gt;bamärenden ske välvilligt vid identitetskontroll m.m. samt pekar i&lt;br&gt;sammanhanget på möjligheten till DNA-test.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska röda korset tillstyrker kommitténs förslag om överläggningar&lt;br&gt;mellan berörda myndigheter samt föreslår att ansökan om&lt;br&gt;familjeåterförening skall kunna inges även om den härvarandes asylansökan&lt;br&gt;inte är avgjord för att härigenom möjliggöra samtidig handläggning.&lt;br&gt;Organisationen påtalar också, att enligt UNHCR:s rekommendationer får&lt;br&gt;inte enbart den omständigheten att dokumentation saknas utgöra hinder för&lt;br&gt;bifall samt betonar vikten av ett flexibelt synsätt i sådana fall. Rädda Barnen&lt;br&gt;stöder kommitténs förslag om utredning om hur handläggningen skall gå till&lt;br&gt;samt understryker, att en sådan utredning bör göras omgående. Vidare anser&lt;br&gt;Rädda Barnen, att åsikten att många bam skickas till Sverige för att fungera&lt;br&gt;som anknytning inte bör resultera i att anhöriga till ett ensamt bam i Sverige&lt;br&gt;vägras rätten att ansöka om uppehållstillstånd grundat på anknytningen.&lt;br&gt;Sveriges Psykologförbund framhåller att kvarvarande bam i hemlandet kan&lt;br&gt;ha stora svårigheter att få fram identitetshandlingar och efterlyser en mer&lt;br&gt;positiv inställning vid prövningen från svenska myndigheters sida.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Synpunkter i samband med utfrågning om Barnkommitténs del-&lt;br&gt;rapport:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Hörande av barn m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BO tillstyrker liksom flera andra myndigheter och organisationer att en&lt;br&gt;särskild lagregel införs som klargör att barnets situation skall utredas i ett&lt;br&gt;ärende om uppehållstillstånd. BO menar emellertid att lagtexten bör anknyta&lt;br&gt;till artikel 12 i barnkonventionen och ha lydelsen ”Vid bedömningen av&lt;br&gt;fråga om tillstånd enligt denna lag skall barnets situation särskilt klarläggas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och om det inte är olämpligt, vad barnet själv har att anföra. Det skall därvid Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;med beaktande av barnets ålder och mognad tas hänsyn till det anförda.”&lt;br&gt;Uppsala kommun anser att de uppgifter barnet lämnar skall användas enbart&lt;br&gt;till att bedöma barnets egna skäl. Invandrarverket anser, att Bamkommittén&lt;br&gt;frångått konventionens princip att föräldrarna har huvudansvaret och att&lt;br&gt;utgångspunkten skall vara att föräldrarna är bäst skickade att bedöma&lt;br&gt;barnets bästa. Enligt verket finns det skäl för myndigheterna att ingripa och&lt;br&gt;besluta i föräldrarnas ställe först när dessa inte tar sitt ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket anser att barnets inställning liksom i annan lagstiftning bör&lt;br&gt;vägas in utifrån barnets ålder och mognad samt att en rimlig avvägning i&lt;br&gt;asylärenden kan vara 15 års ålder. Invandrarverket ställer sig vidare&lt;br&gt;tveksamt till förslagen om generellt fördjupade utredningar rörande barnens&lt;br&gt;hälsa och andra humanitära aspekter. Det blir då ett utredande för&lt;br&gt;utredandets egen skull, vilket strider mot förvaltningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska UNICEF-kommittén anser att barnet själv måste fa komma till&lt;br&gt;tals. Särskild sakkunskap om bam krävs vid samtalet med barnet. För bam&lt;br&gt;som kommer ensamma krävs särskilda hänsyn. FARR anser att det måste&lt;br&gt;finnas utrymme för flexibilitet. Enligt FARR:s uppfattning skall god man&lt;br&gt;liksom ombud vara närvarande när bam hörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket framhåller att kommitténs negativa syn på de&lt;br&gt;asylsökande som icke kapabla personer bl.a. kommer fram i förslagen att för&lt;br&gt;varje asylsökande skall införskaffas läkar- och psykologintyg och att&lt;br&gt;föräldrarna inte antas kunna påtala humanitära omständigheter rörande sina&lt;br&gt;bam eller avgöra om barnen bör höras i ärendet. Det är enligt verket heller&lt;br&gt;inte rimligt att kräva att handläggare av bamärenden förutom&lt;br&gt;juristutbildning eller liknande skall ha bampedagogisk utbildning. I stället&lt;br&gt;bör enligt verket relevant expertis anlitas då det finns indikationer på ett&lt;br&gt;sådant behov. Svenska UNICEF-kommittén anser för sin del, att större&lt;br&gt;hänsyn vid bedömningen av barnets bästa måste tas till kunnigt fackfolk och&lt;br&gt;att experter bör beredas möjlighet att höras inför dem som skall besluta i&lt;br&gt;ärendet. Röda korset anser att förslaget att i ökad utsträckning komplettera&lt;br&gt;utredningarna med sakkunnigutlåtanden bör utredas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala kommun och Svenska Flyktingrådet föreslår, att systemet med&lt;br&gt;förtroendeläkare avskaffas. Enligt Flyktingrådet bör i annat fall förtroende-&lt;br&gt;läkare ställs under Socialstyrelsens tillsyn. FARR tillstyrker att förtroende-&lt;br&gt;läkarsystemet ses över samt anser att användningen av förtroendeläkare bör&lt;br&gt;ersättas med utvidgad användning av muntlig handläggning, om ett intyg är&lt;br&gt;oklart beträffande innehåll eller kvalité. Röda korset tillstyrker liksom&lt;br&gt;Caritas att en översyn av systemet görs. Röda korset anser att en översyn&lt;br&gt;även bör göras för rutinerna för andra ärenden där läkarintyg förekommer&lt;br&gt;utan att bedömas av förtroendeläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska UNICEF-kommittén anser att det tydligt bör framgå av enskilda&lt;br&gt;beslut att barnets bästa noga övervägts. FARR välkomnar bättre under-&lt;br&gt;byggda och mer utförligt motiverade beslut men understryker, att en viktig&lt;br&gt;orsak till att asylsökande inte accepterar avvisningsbeslut ändå kan komma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;260&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att kvarstå, nämligen att den sökande finner att hans asylskäl inte har Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;bektats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksorganisationen Återföreningen anser att även svenska bam med&lt;br&gt;utländska föräldrar som utvisas bör höras. Hänsyn bör även tas till den&lt;br&gt;bamexpertis som regelbundet träffar dessa bam i PBU-kontakter och&lt;br&gt;liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjeåterförening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BO förordar att ett skyndsamhetskrav i enlighet med artikel 10 i&lt;br&gt;barnkonventionen införs i utlänningslagen eller -förordningen. Förslaget om&lt;br&gt;överläggningar om handläggningen mellan berörda myndigheter skulle&lt;br&gt;endast innebära att frågans lösning ytterligare försenas. Invandrarverket&lt;br&gt;instämmer i kravet på att handläggningen skall ske snabbt och med omsorg&lt;br&gt;men anser det tveksamt om en ytterligare minskning av beviskraven är&lt;br&gt;förenlig med barnets bästa. De bam som med nu tillämpade beviskrav&lt;br&gt;kommer hit till personer som inte är deras föräldrar får enligt verket en svår&lt;br&gt;uppväxt. Invandrarverket ifrågasätter om inte en prövning av vad som är&lt;br&gt;bäst för barnet, i motsats till vad som nu sker, bör äga rum i familj eåter-&lt;br&gt;föreningsärenden. Verket anser att socialnämnden i respektive kommun bör&lt;br&gt;höras i sådana ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala kommun framhåller värdet av att underlätta återförening i de fall&lt;br&gt;föräldrar i utlandet har svårt att lämna in ansökan vid en svensk ambassad.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Barn och utredning vid ansökan om uppehållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medan artikel 12 i barnkonventionen är entydig i kravet på att barnet skall&lt;br&gt;beredas möjlighet att höras, överlämnas åt den enskilda staten att avgöra om&lt;br&gt;barnet skall höras personligen eller genom t.ex. en förälder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s ovannämnda resolution om minimigarantier vid handläggning av&lt;br&gt;asylansökningar innehåller bestämmelser rörande asylsökande underåriga&lt;br&gt;utan ledsagare. Vid prövningen av ansökan skall hänsyn enligt artikel 27 i&lt;br&gt;resolutionentas till den sökandes mentala utveckling och mognad. Under det&lt;br&gt;personliga samtal, som en sökande enligt artikel 14 skall få tillfälle till, kan&lt;br&gt;den underårige enligt artikel 26 biträdas av den vuxna person eller av de&lt;br&gt;företrädare för en organisation som kan vara utsedda som företrädare. Dessa&lt;br&gt;personer skall bevaka barnets intressen. Vidare kan nämnas UNHCR:s&lt;br&gt;ovannämnda handbok om flyktingbarn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bam i asylutredningar görs i flertalet av de länder som&lt;br&gt;Bamkommittén enligt vad som ovan nämnts har inhämtat upplysningar från&lt;br&gt;inte någon särskild utredning om bam som kommer med vårdnadshavare&lt;br&gt;annat än om det finns speciella förhållanden beträffande bamet eller det&lt;br&gt;självständigt söker asyl. I Tyskland hörs emellertid bam i asylärenden&lt;br&gt;regelmässigt särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inga särskilda bestämmelser i utlänningslagstiftningen om i Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;vilken utsträckning eller hur bam skall höras i ärenden om&lt;br&gt;uppehållstillstånd. En varierande praxis har utvecklats hos Invandrarverket.&lt;br&gt;Bam som kommer ensamma och söker asyl hörs alltid, oftast vid två eller&lt;br&gt;tre tillfallen. Bam som kommer med sin familj hörs inte alltid. Föräldrarna&lt;br&gt;hörs visserligen i sina egna ärenden och skulle i många fall även kunna&lt;br&gt;höras som ställföreträdare för barnet, i enlighet med barnkonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket har centralt utfärdade handläggningsråd om utredning&lt;br&gt;och hörande av bam. Dessa står i överensstämmelse med bestämmelsen i&lt;br&gt;artikel 12 i barnkonventionen. Bland annat görs en fullständig utredning för&lt;br&gt;16- och 17-åringar, vilka är i den ålder då man kan anta att det är vanligast&lt;br&gt;att bam riskerar att själva utsättas för förföljelse. Flyktingpolitiska&lt;br&gt;kommittén kunde emellertid (i maj 1995) konstatera att reglerna för bam&lt;br&gt;mellan 12 och 16 år inte då fått fullt genomslag i den praktiska&lt;br&gt;verksamheten men gjorde inte någon bedömning av de annorlunda rutiner&lt;br&gt;som användes i en del av Invandrarverkets organisation. Enligt uppgift av&lt;br&gt;verket kommer handläggningsrutinema av de aktuella ärendekategoriema att&lt;br&gt;övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, i likhet med Flyktingpolitiska kommittén och Bam-&lt;br&gt;kommittén, att en så viktig regel som den att bam har rätt att komma till tals&lt;br&gt;bör komma till uttryck i lag. Detta är angeläget såväl av hänsyn till olika&lt;br&gt;konventioner och EU:s ovannnämnda resolution som av strikt utrednings-&lt;br&gt;mässiga skäl. Regeln bör utformas så att den i princip förpliktar myndig-&lt;br&gt;heterna att klarlägga vad det berörda barnet har att anföra i ärendet och inte&lt;br&gt;begränsa sig till barnets åsikt. Artikel 12 i barnkonventionen anger som en&lt;br&gt;av olika möjligheter att barnet hörs genom sina föräldrar. Även om det inte&lt;br&gt;sägs ut i artikeln måste detta förutsätta att man kan vara övertygad om att&lt;br&gt;det verkligen är barnets egen åsikt som kommer till uttryck. Att låta en&lt;br&gt;förälder uttrycka barnets uppfattning kan inte vara tillräckligt när det kan&lt;br&gt;finnas motstridiga intressen eller om man har någon anledning att tro att&lt;br&gt;föräldern inte klarar av att föra fram barnets åsikt. Utredningen skall inte&lt;br&gt;bara säkerställa att asylskälen klarläggs utan även omständigheter som kan&lt;br&gt;belysa frågan om andra skäl för uppehållstillstånd föreligger. Därigenom&lt;br&gt;finns också underlag för en bedömning av vad som är bamets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan diskuteras om skyldighet att höra bam i utlänningsärenden skall&lt;br&gt;inträda när barnet uppnått en viss ålder eller om det skall ankomma på&lt;br&gt;Invandrarverket att utifrån det enskilda bamets ålder och mognad avgöra om&lt;br&gt;och hur bamet skall få komma till tals. Det senare alternativet bör väljas.&lt;br&gt;Regeringen delar Bamkommitténs uppfattning att det är viktigt med&lt;br&gt;utrymme för flexibilitet. En generell regel som enbart utgår från bamets&lt;br&gt;ålder är olämplig just av det skälet att bams mognad vid en viss ålder är&lt;br&gt;mycket skiftande och att omständigheterna i det enskilda fallet dessutom&lt;br&gt;påverkar lämpligheten av att höra ett yngre bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är medveten om det förhållandet att det inte alltid, i vart fall&lt;br&gt;inte tveklöst, kan sägas vara till bamets bästa att det hörs. Bamet hamnar då&lt;br&gt;inte sällan i en utsatt situation med trycket från föräldrar och sig själv att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;entydigt understödja föräldrarnas berättelse som stöd för ansökan om uppe- Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;hållstillstånd. I de fall föräldrarnas berättelse är oriktig kan detta vara en allt-&lt;br&gt;för svår uppgift för bamet. Oavsett om bamets berättelse fatt någon&lt;br&gt;betydelse för en negativ utgång av ansökan, kan inte minst bamet själv tro&lt;br&gt;att det förhåller sig så. Detta kan bli mycket tungt att bära sedan familjen&lt;br&gt;tvingats återvända till hemlandet. Regeringen delar Bamkommitténs&lt;br&gt;uppfattning att bamets rätt att bli hörd skall syfta till att förtydliga bamets&lt;br&gt;situation. Ofrånkomligen kan vad bamet anför dock påverka&lt;br&gt;asylutredningen vad gäller familjen som helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huruvida föräldrarna skall vara närvarande när ett bam hörs far avgöras&lt;br&gt;från fall till fall med ledning av omständigheterna. Att det förordnade&lt;br&gt;biträdet skall vara med när ett bam hörs är givet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både Flyktingpolitiska kommittén och Bamkommittén uppmärksammar&lt;br&gt;utredningarnas betydelse för bedömningen av bams behov i ärenden om&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Bamkommittén föreslår att Invandrarverket far i uppdrag&lt;br&gt;att undersöka möjligheterna att utveckla rutinerna för utredning om bam i&lt;br&gt;barnfamiljer utifrån UNHCR:s utredningsmall. Invandrarverket bör vidare&lt;br&gt;enligt kommittén i ökad utsträckning komplettera utredningarna med sak-&lt;br&gt;kunnigutlåtanden om bamets hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka fördelama med att under utredningen&lt;br&gt;använda personal med erfarenhet av och kunskaper om bam. Även&lt;br&gt;kompetens utanför myndigheten kan givetvis vara värdefull att ta tillvara.&lt;br&gt;Särskilt angeläget är att ensamma bam liksom mindre bam hörs av&lt;br&gt;handläggare med särskild kompetens, vilket också Invandrarverkets interna&lt;br&gt;handläggningsråd förutsätter. Detta kräver att personal med sådan&lt;br&gt;kompetens i den egna organisationen tas tillvara. Väsentligt är också att&lt;br&gt;genom vidareutbildning och erfarenhetsutbyte utveckla personalens&lt;br&gt;kompetens. Bamkommitténs bedömning är, att Invandrarverkets utredningar&lt;br&gt;av de bam som kommer ensamma bättre uppfyller de krav som kan ställas&lt;br&gt;än utredningar för bam när de kommer i familj. Kommittén föreslår att&lt;br&gt;utredningarna av bam i familj förbättras i linje med det utvecklingsarbete&lt;br&gt;som pågår för utredningarna av ensamkommande bam. Att det som bamet&lt;br&gt;ger uttryck för skall, som Bamkommittén framhåller, bedömas med&lt;br&gt;sakkunskap och med hänsyn tagen till omständigheterna i det enskilda fallet&lt;br&gt;är en självklarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bamkommittén har liksom tidigare Flyktingpolitiska kommittén&lt;br&gt;uppmärksammat den förtroendeklyfta som i vissa fall uppstått mellan&lt;br&gt;utlänningsmyndighetema och hälso- och sjukvårdspersonal som utfärdar&lt;br&gt;intyg. Bamkommittén säger sig vara medveten om att det förekommer att&lt;br&gt;intygsgivare inte är objektiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill liksom Bamkommittén framhålla Socialstyrelsens&lt;br&gt;föreskrifter för hälso- och sjukvårdspersonal om avfattande av intyg m.m.&lt;br&gt;(SOSFS /M/ 1981:25). Intygsgivare som inte är objektiva eller uttalar sig&lt;br&gt;om förhållanden utanför det egna kompetensområdet gagnar inte det berörda&lt;br&gt;bamet. Regeringen vill också, som Bamkommittén gjort, peka på den&lt;br&gt;möjlighet som enligt 11 kap. 1 § andra stycket UtlL finns för utlännings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheterna att bestämma att även andra personer än utlänningen skall Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;höras vid handläggningen. Konflikter mellan intygsgivare och beslutande&lt;br&gt;myndigheter är i sig olyckliga och riskerar att försvåra bedömningen av&lt;br&gt;bamets situation. Det är därför värdefullt med initiativ för att förbättra det&lt;br&gt;ömsesidiga förtroendet. Bamkommitténs förslag att se över förtroende-&lt;br&gt;läkarsystemet berör som kommittén framhållit flera områden och kräver&lt;br&gt;beredning i annat sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bamkommittén har framfört uppfattningen att kvaliteten i besluts-&lt;br&gt;motiveringarna bör förbättras. Regeringen delar uppfattningen om besluts-&lt;br&gt;motiveringarnas betydelse när bam berörs. Frågan om beslutsmotiveringar&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 12.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjeåterförening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10 i barnkonventionen innehåller ett krav på att myndigheterna&lt;br&gt;behandlar ärenden om familjeåterförening där bam berörs positivt, humant&lt;br&gt;och snabbt. Den avser endast familjemedlemmar som tidigare bott till-&lt;br&gt;sammans. Det har ifrågasatts, om Sverige uppfyller konventionens krav dels&lt;br&gt;när det gäller handläggningstid, dels när det gäller kravet på identifiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från bl.a. invandrarorganisationer och Svenska röda korset har påtalats&lt;br&gt;det starka krav på identitetshandlingar som Invandrarverket ställer upp även&lt;br&gt;där det är allmänt omvittnat att förhållandena i det berörda landet gör det&lt;br&gt;omöjligt att skaffa sådana handlingar, i vart fall med äkthetsvärde. Det har&lt;br&gt;även påtalats, att när sådana handlingar undantagsvis ändå finns, underkänns&lt;br&gt;de av Invandrarverket just med åberopande av förhållandena i landet.&lt;br&gt;Flyktingpolitiska kommittén har med instämmande av Bamkommittén&lt;br&gt;funnit det tveksamt, om verkets hittillsvarande handläggning av&lt;br&gt;återföreningsärenden från vissa länder uppfyllt kraven i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 kap. 7 § UtlF skall en ansökan om uppehållstillstånd av den som&lt;br&gt;inte befinner sig i Sverige ges in till en svensk beskickning eller ett svenskt&lt;br&gt;konsulat i hemlandet eller i det land där sökanden annars är stadigvarande&lt;br&gt;bosatt. Invandrarverket har emellertid möjlighet att föreskriva att en ansökan&lt;br&gt;far ges in även till annan myndighet. I praxis godtar således Invandrarverket&lt;br&gt;att ansökan ges in direkt till verket bl.a. om ett besök på en svensk&lt;br&gt;utlandsmyndighet skulle vara förenat med mycket stora praktiska problem&lt;br&gt;för sökanden samt om humanitära skäl talar för att ansökan bör kunna&lt;br&gt;godtas från någon här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk utlandsmyndighet saknas i många länder. Det är av vikt att&lt;br&gt;särskilt yngre bam inte tvingas att göra långa och ibland besvärliga resor för&lt;br&gt;att ansöka om familjeåterförening. Det är därför angeläget att&lt;br&gt;Invandrarverket i sådana fall gör en välvillig bedömning när det gäller att&lt;br&gt;godta att ansökan ges in direkt till verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 10 i barnkonventionen skall återföreningsärendena hand-&lt;br&gt;läggas snabbt. Även UNHCR:s ovannämnda handbok om flyktingbarn&lt;br&gt;understryker återföreningsfrågans vikt. Tidsutdräkten är emellertid ofta&lt;br&gt;betydande vid handläggningen hos utlandsmyndigheterna, polismyndig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;264&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetema och Invandrarverket. Det finns vidare situationer, då handlingar som Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;visar en persons identitet saknas i ett ärende och den sökande heller inte kan&lt;br&gt;anskaffa ett sådant dokument med bevisvärde. Detta får inte omöjliggöra&lt;br&gt;familjeåterförening i Sverige. Myndigheterna måste i dessa fall göra stora&lt;br&gt;ansträngningar att med de olika metoder och kontakter som kan stå till buds&lt;br&gt;i det enskilda fallet skaffa fram underlag. Regeringen förutsätter att&lt;br&gt;ansvariga myndigheter ser till att handläggningen av ansökningar om&lt;br&gt;återförening från ensamstående bam eller från föräldrar till ensamstående&lt;br&gt;bam i Sverige uppfyller barnkonventionens krav på en positiv, human och&lt;br&gt;snabb behandling. I detta sammanhang kan erinras om att Invandrarverket i&lt;br&gt;enlighet med verkets instruktion har i uppdrag att verka för effektivitet i&lt;br&gt;myndigheternas handläggning av utlänningsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill samtidigt uttala oro över det förhållandet att, enligt&lt;br&gt;Invandrarverket, ett inte ringa antal bam får tillstånd att komma till Sverige&lt;br&gt;för återförening med personer som senare visar sig inte vara deras föräldrar.&lt;br&gt;Även i bästa fall är detta förenat med negativa konsekvenser för bamet och&lt;br&gt;står i dålig överensstämmelse med barnkonventionen. Som tidigare&lt;br&gt;redovisats är familjens betydelse för barnen central i konventionen. För&lt;br&gt;bamets bästa måste sådana situationer som för närvarande inträffar i möj-&lt;br&gt;ligaste mån förebyggas av myndigheterna. De metoder och kontakter som&lt;br&gt;kan vara ändamålsenliga för att klarlägga förhållandena i det enskilda fallet&lt;br&gt;måste även utifrån denna aspekt tas tillvara.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.6 Tidsbegränsat uppehållstillstånd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tidsbegränsat uppehållstillstånd får meddelas&lt;br&gt;när det behövs för vård enligt lagen (1990:52) med särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om vård av unga (LVU) eller för genomförande av fader-&lt;br&gt;skapsutredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingpolitiska kommitténs förslag rörande faderskapsutredning,&lt;br&gt;som Barnkommittén instämmer i, överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighetsutredningens bedömning rörande LVU, som Bam-&lt;br&gt;kommittén instämt i. överensstämmer med regeringens. Barnkommitténs&lt;br&gt;förslag överensstämmer med regeringens. Flyktingpolitiska kommittén har&lt;br&gt;avstått från att ta ställning i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanserna om Flyktingpolitiska kommitténs och Verkställig-&lt;br&gt;hetsutredningens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Faderskaps utredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag eller lämnar det utan&lt;br&gt;erinran. Rädda Barnen anser att det dessutom krävs en vidgad tolkning av&lt;br&gt;hemvistbegreppet utifrån vad som är bäst för bamet så att socialnämnden&lt;br&gt;enligt 2 kap. 1 § föräldrabalken kan medverka till att få faderskapet fastställt&lt;br&gt;även i de fall då båda föräldrarna utan att ha uppehållstillstånd vistas i&lt;br&gt;Sverige på en förläggning eller i en kommunplacering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn omhändertaget enligt LVU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden ansluter sig till Verkställighetsutredningens uppfatt-&lt;br&gt;ning. Justititeombudsmannen anser att frågan måste lösas genom&lt;br&gt;lagstiftning med uttryckligt krav på att verkställighet inte sker med mindre&lt;br&gt;än att det är klarlagt att de skyddsintressen som föranlett LVU-beslutet kan&lt;br&gt;tillgodoses i mottagarlandet. Socialstyrelsen anser att en bedömning skall&lt;br&gt;göras i varje enskilt fall med bamets bästa satt i centrum samt att Invand-&lt;br&gt;rarverket skall avstå från beslut som medför att bam hamnar i förhållanden&lt;br&gt;som man vid tillämpningen av svensk sociallagstiftning aldrig skulle&lt;br&gt;acceptera. BO framför som sin principiella uppfattning att bamets behov av&lt;br&gt;skydd väger tyngst och menar att att det är nödvändigt att skapa en ordning&lt;br&gt;där de sociala myndigheterna ges avgörande betydelse i beslutsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet anser att klarläggande krävs snarast om&lt;br&gt;förhållandet mellan de båda lagarna. Enligt förbundets mening bör hänsyn&lt;br&gt;till bamets situation ges företräde. Sveriges advokatsamfund anser att&lt;br&gt;huvudregeln måste vara att skyddslagstiftningen för bam väger tyngst och&lt;br&gt;att barnkonventionen inte ger utrymme för någon annan bedömning.&lt;br&gt;Eftersom kollisioner mellan utlännings- och skyddslagstiftning har vållat&lt;br&gt;rättsosäkerhet krävs enligt samfundet en reglering i lag, med möjlighet att&lt;br&gt;undantagsvis inte bevilja bamet uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnen anser att tidsbegränsat uppehållstillstånd bör beviljas&lt;br&gt;under så lång tid som de sociala myndigheterna bedömer att behov av&lt;br&gt;omhändertagande finns. Caritas anser att utvisning/awisning endast bör&lt;br&gt;kunna ske om föräldrarna utgör en fara för rikets säkerhet eller de är&lt;br&gt;synnerligen grovt kriminaliserade. FARR anser att LVU självklart måste ges&lt;br&gt;företräde men utesluter inte att detta sker genom tillfälligt uppehållstillstånd.&lt;br&gt;Svenska Barnläkarföreningen föreslår med utgångspunkt i principen om alla&lt;br&gt;bams lika rätt att slutligt beslut om avvisning ej tas så länge ett bam är&lt;br&gt;omhändertaget enligt LVU. RIB anser att om ett bams liv och hälsa riskeras&lt;br&gt;om det överlämnas till vårdnadshavare måste bamets rätt enligt&lt;br&gt;socialtjänstlagen gå före.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Föreningen för Barn- och Ungdomspsykiatri ifrågasätter om den&lt;br&gt;myndighet som skall besluta om LVU-vårdens upphörande kommer att göra&lt;br&gt;detta om man vet att bamet då omedelbart blir utvisat. Föreningen anser det&lt;br&gt;rimligare att avvakta med det slutliga beslutet enligt utlänningslagen tills&lt;br&gt;LVU-vården upphört. Akademikerförbundet SSR finner det anmärkningsvärt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att kommitténs förslag att möjliggöra faderskapsutredning genom tillfälligt Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;uppehållstillstånd inte har tillämpats på LVU-ffågan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Synpunkter i samband med utfrågning om Barnkommitténs del-&lt;br&gt;rapport:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Faderskapsutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland andra BO, Rädda Barnen och Röda korset tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L VU och utlänningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BO föreslår i likhet med Rädda Barnen, Röda korset och Upplands Väsby&lt;br&gt;kommun att uppehållstillstånd skall meddelas i de aktuella fallen. Om&lt;br&gt;bamets behov bedöms vara så starkt att vården blir långvarig bör detta enligt&lt;br&gt;BO vara skäl för permanent uppehållstillstånd, med tanke på att behövlig&lt;br&gt;vård kan antas sällan kunna ges i många av de aktuella länderna. Enligt BO&lt;br&gt;kan vårdbehovet vara lika starkt då ett bam omhändertagits enligt social-&lt;br&gt;tjänstlagen på frivillig basis samt föreslår att denna fråga utreds vidare.&lt;br&gt;Uppsala kommun anser, att socialtjänstlagen bör ta över utlänningslagen,&lt;br&gt;särskilt i de fall där familjevåld och andra övergrepp mot bam förekommit.&lt;br&gt;Upplands Väsby kommun erinrar om, att det är mer vanligt att göra en&lt;br&gt;placering med stöd av socialtjänstlagen än enligt LVU. Röda korset till-&lt;br&gt;styrker förslaget om samarbete mellan myndigheter och organisationer i&lt;br&gt;både Sverige och hemlandet. Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas utan&lt;br&gt;erinringar av Invandrarverket och Rikspolisstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Faderskapsutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla bam bör kunna få veta vilka dess föräldrar är. Om bamet har hemvist i&lt;br&gt;Sverige, föreligger svensk domsrätt och svenska myndigheter är skyldiga att&lt;br&gt;utreda vem som är far till bamet. Svensk domsrätt föreligger. Att under&lt;br&gt;sådana förhållanden en som fader utpekad man måste lämna Sverige får, om&lt;br&gt;faderskapsutredningen faktiskt inte kan fortsätta, till konsekvens att bamet&lt;br&gt;inte genom utredningen kan få vetskap om vem fadern är. Bamet blir då&lt;br&gt;beroende av att faderskapet kan klargöras i det andra berörda landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förhållandevis enkel lösning är att bevilja ett tidsbegränsat uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd i de fall där det behövs för att genomfora en faderskapsutredning.&lt;br&gt;Bamets rätt enligt artikel 7 i barnkonventionen, att så långt möjligt få&lt;br&gt;vetskap om sina föräldrar, kan då tillgodoses. Ett tidsbegränsat tillstånd&lt;br&gt;leder heller inte till större risk för att de uppställda kraven för invandring&lt;br&gt;åsidosätts. Om den utpekade fadem begått brott eller annan särskild&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anledning finns måste dock en avvägning göras mellan bamets intresse av&lt;br&gt;att få faderskapsfrågan utredd och det allmänna intresset av att vederbörande&lt;br&gt;lämnar landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk domsrätt finns även i de fall där inte bamet men den utpekade&lt;br&gt;mannen har hemvist i Sverige. I den utsträckning en faderskapstalan kan&lt;br&gt;fortsätta även efter det att bamet och modem lämnat landet finns inte något&lt;br&gt;behov av uppehållstillstånd. Om faderskapsprocessen annars inte kan fort-&lt;br&gt;sätta, talar starka skäl för att tidsbegränsat tillstånd bör meddelas även här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bamkommittén föreslår att föräldrabalken ändras, så att socialnämndens&lt;br&gt;behövrighet att fastställa faderskapet även gäller i de fall då ett bam föds i&lt;br&gt;Sverige av en mor som har ansökt om uppehållstillstånd och där den ut-&lt;br&gt;pekade fadern också finns i Sverige. Detta förslag kräver beredning i annat&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn omhändertaget enligt LVU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte rimligt att överlämna bam till vårdnadshavare som uppenbart är&lt;br&gt;ur stånd att ta hand om bamet om bamets liv och hälsa därigenom kan sättas&lt;br&gt;i stor fara. Samtidigt vore det inte heller rimligt om omhändertagande av&lt;br&gt;bam enligt LVU automatiskt skulle innebära att bamet och dess&lt;br&gt;vårdnadshavare fick stanna i Sverige. Som Verkställighetsutredningen med&lt;br&gt;instämmande av Bamkommittén framhållit, bör beslut i enlighet med&lt;br&gt;utlänningslagens regler i princip ta över beslut rörande enskilda som fattats i&lt;br&gt;enlighet med annan lagstiftning, så även när ett bam omhändertagits enligt&lt;br&gt;LVU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den tillståndsgivande myndigheten överväger att vägra uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd för ett bam och dess vårdnadshavare, när bamet är omhändertaget&lt;br&gt;enligt LVU, anser regeringen att socialnämnden skall höras innan beslut&lt;br&gt;fattas i det enskilda ärendet och att nämndens yttrande bör tillmätas stor&lt;br&gt;vikt. Regeringen delar den uppfattning som framförts av bl.a.&lt;br&gt;Bamkommittén, att en möjlighet bör föras in i utlänningslagen att meddela&lt;br&gt;tidsbegränsat uppehållstillstånd för bamet och dess vårdnadshavare så länge&lt;br&gt;vården pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ofta är det svårt att inledningsvis bedöma hur långvarigt ett vårdbehov&lt;br&gt;kommer att bli och det kan senare visa sig bestå under åtskilliga år. Oavsett&lt;br&gt;om vårdbehovet bedöms bli långvarigt eller kortvarigt, skall vården upphöra&lt;br&gt;så snart bamets vård- och skyddsbehov har upphört och bamet kan åter-&lt;br&gt;vända till föräldrahemmet eller eget boende. Vården är alltså att se som en&lt;br&gt;temporär åtgärd. Är familjemedlemmarna medborgare i ett annat land och&lt;br&gt;saknar uppehållstillstånd i Sverige får detta förhållande förutsättas bli&lt;br&gt;beaktat vid uppläggningen och genomförandet av vården. vilket betyder ett&lt;br&gt;hänsynstagande till att familjen skall återvända till hemlandet så snart som&lt;br&gt;detta är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ändamålet med vården tillgodoses i hemlandet saknas i princip&lt;br&gt;tillräcklig anledning att meddela tidsbegränsat uppehållstillstånd för vård&lt;br&gt;enligt LVU. Att hindra utlänningar som tillfälligt vistas i Sverige att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;268&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medföra sina bam till hemlandet låter sig heller inte göras annat än i akuta&lt;br&gt;situationer. I sammanhanget kan också erinras om åtaganden som Sverige&lt;br&gt;gjort att respektera vårdnadsavgöranden i olika länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beroende på situationen i det enskilda fallet och förhållandena i&lt;br&gt;hemlandet kan återvändandet komma att ske på olika sätt. En plan för den&lt;br&gt;fortsatta vården och återvändandet till hemlandet kan vara ändamålsenlig. I&lt;br&gt;utarbetandet av en sådan plan kan socialnämnden exempelvis samarbeta&lt;br&gt;med Invandrarverket, de sociala myndigheterna i hemlandet samt&lt;br&gt;frivilligorganisationer och samfund i såväl Sverige som hemlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett ärende som gäller om en familj eller någon enskild familjemedlem&lt;br&gt;skall avvisas eller utvisas bör undersökas om vårdbehovet för det omhänder-&lt;br&gt;tagna bamet bedöms vara kortvarigt. Det är under detta förhållande&lt;br&gt;tidsbegränsat uppehållstillstånd i första hand kan vara lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör understrykas, att vård enligt LVU skall upphöra så snart de&lt;br&gt;förhållanden som föranlett vården inte längre föreligger. Detta kan t.ex. vara&lt;br&gt;fallet om föräldrarna med hjälp av anhöriga i hemlandet kan ta hand om&lt;br&gt;bamet där. Vårdbeslutet kan inte vidhållas i syfte att uppskjuta eller&lt;br&gt;förhindra en avvisning eller utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har noterat, att Bamkommittén har förklarat sig ha för avsikt&lt;br&gt;att i sitt fortsatta arbete ytterligare studera vissa frågor rörande LVU och&lt;br&gt;utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Återvandring&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;15.1 Gällande ordning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tidigare återvandringspolitik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fram till slutet av 1980-talet saknade Sverige en uttalad&lt;br&gt;återvandringspolitik. Ekonomiska eller andra incitament för att stimulera till&lt;br&gt;återvandring sågs som oförenliga med målen för 1975 års invandrar- och&lt;br&gt;minoritetspolitik. Invandrarpolitiken fokuserades på åtgärder för att&lt;br&gt;integrera de nya befolkningsgrupperna och förankra detta synsätt hos&lt;br&gt;befolkningen. Redan 1968 års riktlinjer för utlänningspolitiken framhöll&lt;br&gt;emellertid betydelsen av att invandrare fick tillfälle att hålla kontakt med&lt;br&gt;hemlandets språk och kultur och härigenom behålla möjligheten till ett fritt&lt;br&gt;val mellan att stanna i Sverige och att återvända. Utvecklandet av en&lt;br&gt;invandrarpolitik med stöd åt barnen för att utveckla färdigheterna i&lt;br&gt;föräldrarnas modersmål, stöd åt invandrarföreningarna etc. är i linje med&lt;br&gt;detta ställningstagande även om andra motiv för åtgärderna övervägde. I&lt;br&gt;1975 års valfrihetsmål ingick emellertid som en aspekt möjligheterna att&lt;br&gt;återv andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa stödinsatser för återvändande gjordes i begränsad utsträckning. Ett&lt;br&gt;samarbete förekom mellan arbetsmarknadsmyndigheterna i Sverige och&lt;br&gt;Finland med bl.a. möjlighet till betalda besöksresor i samband med sökt&lt;br&gt;anställning (det senare även i förhållande till dåvarande Jugoslavien), men&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fick liten betydelse för de flyttningar som förekom. Flyktingar kunde få Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;bidrag till återvändanderesan. Den invandring av skyddsbehövande som&lt;br&gt;förekom fram till år 1973 gällde emellertid i stort sett personer från olika&lt;br&gt;central- och östeuropeiska länder, till vilka det från början framstod som&lt;br&gt;orealistiskt att återvända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1989 års allmänna riktlinjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1989 godkände riksdagen ett regeringsförslag med utgångspunkter för en&lt;br&gt;återvandrarpolitik (prop 1988/89:100 bil. 12). Som en grundläggande princip&lt;br&gt;fastslogs, att all återvandring skall vara frivillig. Omfattande ekonomiska&lt;br&gt;bidrag till återvandrare skulle kunna uppfattas som påtryckningar för att&lt;br&gt;förmå dem att lämna Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare görs i riktlinjerna den bedömningen att den flykting som inriktar&lt;br&gt;sig på &amp;quot;en positiv integration&amp;quot; i Sverige därigenom får &amp;quot;bästa möjliga förut-&lt;br&gt;sättningar för framtiden&amp;quot;, vare sig han eller hon stannar i Sverige eller väljer&lt;br&gt;att återvandra. En god invandrarpolitik antas därigenom också bli en god&lt;br&gt;återvandrarpolitik. Nyanlända flyktingar bör tidigt förmås att inse&lt;br&gt;betydelsen av att planera för en tillvaro i Sverige och personal som arbetar&lt;br&gt;med flyktingar bör ha denna insikt. Flyktingars egna organisationer sägs ha&lt;br&gt;en viktig uppgift i att förmedla erfarenheter av exil och återvandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det statliga och kommunala mottagandet av flyktingar har i praktiken&lt;br&gt;fokuserats på möjligheterna att integrera sig i Sverige utan särskilt&lt;br&gt;beaktande av återvandringsaspekten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En återvandring bör vidare enligt riktlinjerna vara noga planerad och&lt;br&gt;förberedd, i första hand av flyktingen själv och hans familj men med en&lt;br&gt;viktig roll för enskilda organisationer i att förbereda flyktingen.&lt;br&gt;Invandrarverket kan ge ekonomiskt stöd åt projekt med sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sociala Missionen har sedan 1986 arbetat med att stödja presumtiva&lt;br&gt;återvandrare i deras förberedelser inför återvändande, både på det praktiska&lt;br&gt;och på det psykologiska planet. Verksamheten består av information,&lt;br&gt;vidareutbildning och psyko-sociala insatser. Metoderna har utvecklats från&lt;br&gt;att inledningsvis ha en tyngdpunkt på individuell rådgivning till mer&lt;br&gt;grupporienterade arbetsformer. Man når också svensk personal som kommer&lt;br&gt;i kontakt med återvandringsfrågor. Under senare år har 200 000-500 000&lt;br&gt;kronor beviljats per budgetår av Invandrarverket för sådan verksamhet.&lt;br&gt;Huvudsakligen har latinamerikaner (främst chilener) vänt sig till projektet.&lt;br&gt;Åtskilliga av dessa har varit svenska medborgare. Under de senaste åren har&lt;br&gt;organisationer bland eritreaner, salvadoraner och kurder haft kontakt med&lt;br&gt;Sociala Missionen för att dra nytta av dess erfarenheter. Sociala Missionen&lt;br&gt;har vidare medverkat i mottagandet av bosnierna och har då från början tagit&lt;br&gt;upp återvandringsaspekten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera studieförbund har också fått projektmedel för att utveckla&lt;br&gt;studiecirkelverksamhet inför återvandring. Vidare har ett antal invandrar -&lt;br&gt;/flyktingorganisationer beviljats projektmedel under senare år för att inom&lt;br&gt;den egna organisationen arbeta med förberedelser för återvandring. Som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;270&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;exempel kan nämnas samtliga fem chilenska riksförbund och Bosnien-&lt;br&gt;Hercegovinas riksförbund i Sverige. En latinamerikansk kvinnoförening har&lt;br&gt;fått stöd för att vända sig till äldre kvinnor som önskar återvända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förutses i 1989 års riktlinjer att återvandringen skulle kunna komma&lt;br&gt;att öka väsentligt och därmed även informationsbehoven om ursprungs-&lt;br&gt;länderna. Invandrarverket förutsätts bevaka behovet av sådan information&lt;br&gt;och studiecirkelmaterial om exilens villkor och om återvandring. Direkta&lt;br&gt;svenska statliga insatser för att förse presumtiva återvandrare med&lt;br&gt;information om hemlandet har bland flyktinggrupper främst gjorts för&lt;br&gt;chi lener, i samarbete med chilenska myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt riktlinjerna bör vidare det stöd som den svenska staten lämpligen&lt;br&gt;kan ge åt enskilda flyktingar som har återvandrat ses som en del av det&lt;br&gt;humanitära biståndet till andra länder. Återvandringsfrågoma bör ges stor&lt;br&gt;uppmärksamhet inom ramen för Sveriges deltagande i internationellt sam-&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resebidrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återresebidrag till flyktingar och familjemedlemmar utgår efter individuell&lt;br&gt;prövning av Invandrarverket. Den som blivit svensk medborgare kan inte få&lt;br&gt;återresebidrag. Bidrag får utgå för reskostnaden samt med ett kontant belopp&lt;br&gt;på högst 1 500 kronor per person, dock högst 7 500 kronor för flyktingen&lt;br&gt;och hans familj. Under 1990-talet har mellan cirka 250 och 450 personer&lt;br&gt;årligen fått resebidrag. Den största gruppen har varit chilener. Det är alltså&lt;br&gt;en liten del av det totala antalet återvandrare, men även av de chilenska&lt;br&gt;återvandrama, som flyttat med svenskt återresebidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande finns möjlighet för Invandrarverket att ge ett resebidrag&lt;br&gt;till personer från Bosnien-Hercegovina som överväger att återvända och&lt;br&gt;som vill förbereda sig genom att besöka hemlandet. Bidrag kan utgå med&lt;br&gt;2 500 kronor per hushåll, om det finns särskilda skäl med 1 250 kronor för&lt;br&gt;ytterligare en persons resa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bistånd till repatriering av flyktingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenskt utvecklingsbistånd till repatriering av flyktingar genom UNHCR&lt;br&gt;har blivit en allt viktigare del av det internationella flyktingbiståndet under&lt;br&gt;senare år. Flera hundra miljoner kronor används årligen för detta ändamål&lt;br&gt;inom det svenska katastrofbiståndet och det humanitära biståndet. Främst&lt;br&gt;rör det sig om flyktingar som ursprungligen kommit från landsbygden och&lt;br&gt;som återvänder från flyktingläger i tredje världen. Någon särskild inriktning&lt;br&gt;på att just återvändande från Sverige skall komma i åtnjutande av&lt;br&gt;verksamheten finns inte och har hittills heller inte eftersträvats från svensk&lt;br&gt;sida. Detta är i sig naturligt eftersom programmen i allmänhet inte nämnvärt&lt;br&gt;berör de flyktingar som finns i just Sverige. En uppskattning kan vara att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enstaka flyktingar från Sverige har fått sin första vistelsetid i hemlandet Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;underlättad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvändande flyktingar och andra skyddsbehövande från Sverige till&lt;br&gt;tredje världen ingår i ett större sammanhang där det varje enskilt år kan röra&lt;br&gt;sig om miljoner människor som samma år återvänder från något exilland.&lt;br&gt;Åtskilliga återvänder till hemländer där den aktuella konflikten bilagts.&lt;br&gt;Flertalet återvändande under början av 1990-talet har emellertid begett sig&lt;br&gt;till länder där den konflikt som fått dem att emigrera fortfarande pågått eller&lt;br&gt;landet i vart fall kännetecknats av fortsatt instabilitet eller otrygghet.&lt;br&gt;Orsaken till att man ändå återvänder tycks vara en blandning av olika&lt;br&gt;faktorer. I vissa fall handlar det om att samma folkgrupp bor på båda sidor&lt;br&gt;av gränsen där många kanske för en nomadiserande tillvaro utan särskilt&lt;br&gt;hänsynstagande eller ens större medvetenhet om statsgränser. 1 andra fall&lt;br&gt;vill man tillbaka till de fasta bosättningsområdena för den egna etniska&lt;br&gt;gruppen samt släkt- och bygemenskap, inte minst för att man endast&lt;br&gt;därigenom kan få trygghet och drägliga förhållanden i övrigt. Möjligheterna&lt;br&gt;till permanent bosättning i ett första asylland i tredje världen är i allmänhet&lt;br&gt;små och tycks minska. Vidarebosättning i tredje land är en möjlighet som&lt;br&gt;funnits för endast cirka 0,5 procent av de skyddsbehövande. Även&lt;br&gt;tidsbegränsad asyl ges mindre ofta. Ett liv i exil är för många av dem som&lt;br&gt;sökt skydd i olika delar av världen ett liv i elände - fattigdom, beroende och&lt;br&gt;frustration. En särskild kategori utgör de som återvänder för att de hamnat i&lt;br&gt;en ny farlig situation med t.ex. utbrott av strider i asyllandet. 1 andra fall&lt;br&gt;återvänder man i en mer eller mindre befogad känsla av att förhållandena i&lt;br&gt;hemlandet har förändrats. Det kan också vara så att man är rädd att gå miste&lt;br&gt;om möjligheterna att kräva tillbaka egendom eller rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som återvänder efter att ha sökt skydd i ett annat land kommer ofta till&lt;br&gt;områden som bebos av människor som stannat kvar men också av tidigare&lt;br&gt;intemflyktingar. Ofta möter de återvändande ett påtagligt avståndstagande&lt;br&gt;från dem som stannat kvar i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvändande från länder som Sverige har under exilen levt i en jäm-&lt;br&gt;förelsevis privilegierad situation materiellt sett och med en social och&lt;br&gt;ekonomisk grundtrygghet garanterad om man stannar kvar. Detta påverkar i&lt;br&gt;hög grad både valet mellan att stanna kvar eller återvända och situationen&lt;br&gt;efter ett återvändande, bl.a. omgivningens förhållningssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheter av återvändande av flyktingar finns dokumenterade och&lt;br&gt;utvärderingar av olika insatser har gjorts. De rör emellertid i stort sett åter-&lt;br&gt;vändande mellan länder i tredje världen och med tanke på att förutsätt-&lt;br&gt;ningarna är så skiljaktiga är det svårt att bygga på dem för en politik för&lt;br&gt;återvändande från västeuropeiska länder till tredje världen. En betydande&lt;br&gt;återvandring har visserligen ägt rum från dessa länder till Chile men de&lt;br&gt;insatser som gjorts i detta sammanhang har inte dokumenterats och&lt;br&gt;utvärderats tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt officiella chilenska bedömningar lämnade ca 200 000 personer av&lt;br&gt;olika skäl Chile under militärjuntans tid och bosatte sig i drygt 120 länder.&lt;br&gt;En stor del av chilenema kom till följd av den svenska politiken att slå sig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ner i Sverige, ca 35 000 personer. Under 80-talet och - mer omfattande - Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;första hälften av 90-talet har många chilener återvänt till följd av&lt;br&gt;demokratins återinförande och den ekonomiska utvecklingen. När det gäller&lt;br&gt;Sverige är det dock en liten del av chilenema i landet som återvänt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser för att underlätta återvändande har gjorts av internationella&lt;br&gt;organisationer i samarbete med lokala frivilligorganisationer samt under den&lt;br&gt;senare fasen av chilenska staten. Exilländer har i mycket varierande&lt;br&gt;utsträckning stött processen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilateralt svenskt stöd för återvändande utgick under ett antal år i för-&lt;br&gt;hållande till Chile med cirka 10-15 miljoner kronor årligen, liknande vad&lt;br&gt;som tidigare givits i Uruguay. Ett program för att stödja arbetsintegrationen&lt;br&gt;för återvändande, PRAL, upprättades vid mitten av 1980-talet av ett antal&lt;br&gt;chilenska frivilligorganisationer under IOM:s överinseende. Svenska&lt;br&gt;Diakonia spelade en viktig roll vid programmets tillkomst och Sveriges&lt;br&gt;bistånd sedan dess har förmedlats genom Diakonia. Någon öronmärkning av&lt;br&gt;de svenska medlen skedde inte medan exempelvis Norge knöt 50 procent av&lt;br&gt;sitt bistånd till återvändare från Norge. Sverige har vidare stött det år 1990&lt;br&gt;upprättade statliga chilenska återvandrarkontorets program för rådgivning&lt;br&gt;och praktisk hjälp av olika slag, som revalidering av utländska examina,&lt;br&gt;tullfri införsel m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Projekten har sannolikt inte haft avgörande betydelse för den&lt;br&gt;återvandring till Chile som skett från Sverige men kan ha underlättat den&lt;br&gt;första vistelsetiden för ett mindre antal personer. Hittills har av flera&lt;br&gt;uppskattningar att döma cirka 5 000 chilenare eller något fler återvänt från&lt;br&gt;Sverige. Den svenska migrationsstatistiken, baserad på folkbokföringen,&lt;br&gt;skulle i så fall ge en betydande underrapportering. Enligt statistiken har&lt;br&gt;under 1990-talet årligen flera hundra chilenare återinvandrat till Sverige. Det&lt;br&gt;finns uppgifter som tyder på att den verkliga återinvandringen på&lt;br&gt;motsvarande sätt varit avsevärt högre. Enligt vissa bedömare skulle redan&lt;br&gt;den helt övervägande delen av återvandrama ha återflyttat till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanfattande rapport av erfarenheter av det chilenska&lt;br&gt;återvändandet, Återvandring till Chile, har på uppdrag av Flyktingpolitiska&lt;br&gt;kommittén utarbetats av Börje Sjöquist. I rapporten jämförs stödet åt PRAL&lt;br&gt;i Chile 1991-94 med ca 35 miljoner kronor med projektstödet åt Sociala&lt;br&gt;Missionen i Sverige (huvudsakligen för chilener) under perioden 1990/91-&lt;br&gt;1994/95 med 1,5 miljoner kronor (förutom resebidragen till en kostnad av&lt;br&gt;några miljoner kronor årligen). Frågan ställs också varför så fa återvändande&lt;br&gt;från Sverige fått plats i PRAL-programmet med tanke på bl.a. det svenska&lt;br&gt;rådgivningsprogrammet och det omfattande svenska stödet åt PRAL. Enligt&lt;br&gt;rapporten visar erfarenheterna i Chile att förberedelserna i exillandet varit&lt;br&gt;det mest avgörande för om återvändandet blivit lyckat eller ej samt att&lt;br&gt;inträdet i arbetslivet är den absolut viktigaste enskilda faktorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något givet svar finns enligt rapporten inte på frågan om bilaterala pro-&lt;br&gt;gram eller, som Sverige agerat, generellt stöd till verksamhet öppen för alla&lt;br&gt;återvändare är att föredra. Allmänt dras slutsatsen att den enskilde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;273&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;individens egen kraft och kapacitet måste tas tillvara och inte kan ersättas av Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;stödprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer för återinvandring till Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en utvecklad praxis om under vilka omständigheter en tidigare&lt;br&gt;vistelse i Sverige kan läggas till grund för uppehållstillstånd. Hänsyn tas till&lt;br&gt;såväl utlandsvistelsen som den tidigare vistelsen i Sverige. Har utlands-&lt;br&gt;vistelsen varat högst ett år beviljas uppehållstillstånd oavsett längden av den&lt;br&gt;tidigare vistelsen här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om utlandsvistelsen varat högst tre år och berott på&lt;br&gt;militärtjänst eller något annat tvingande skäl, t.ex. sjukdom. Om utlands-&lt;br&gt;vistelsen varat längre än ett år och högst tre år beviljas tillstånd om den&lt;br&gt;tidigare vistelsen i Sverige varat minst fyra år. Har utlandsvistelsen varat&lt;br&gt;längre än tre år beviljas normalt inte uppehållstillstånd på grund av tidigare&lt;br&gt;vistelse här. Undantag kan göras om den tidigare vistelsen här varit mycket&lt;br&gt;lång, minst 10-15 år eller om det finns starka skäl, t.ex. släktanknytning&lt;br&gt;eller om det är fråga om en person som haft sin skolgång i Sverige. Har&lt;br&gt;sökanden bildat familj i hemlandet gäller strängare regler för&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Hänsyn tas dock till såväl den nya familjebildningen som&lt;br&gt;till anknytningen till Sverige och till annat land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer för återvandringsinsatser vid tidsbegränsat uppehållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1994 infördes möjligheten att bevilja tidsbegränsat uppehållstillstånd,&lt;br&gt;främst för situationer då skyddssökande flyr undan konflikter och kriser som&lt;br&gt;kan bedömas ha en kortare varaktighet. Som regel bedöms det bli fråga om&lt;br&gt;högst ett års vistelse här i landet med tidsbegränsat uppehållstillstånd.&lt;br&gt;&amp;quot;Under denna tid kommer det inte att bli fråga om några långtgående&lt;br&gt;insatser för att integrera de skyddsbehövande i det svenska samhället. De&lt;br&gt;...bör inte omfattas av det kommunala flyktingmottagandet.&amp;quot; Mer&lt;br&gt;långtgående integrationsinsatser &amp;quot;måste te sig märkliga för den enskilde,&lt;br&gt;som har för avsikt att stanna här endast under en begränsad tid. Insatserna&lt;br&gt;kan också bli kostsamma för samhället. I stället skulle insatserna kunna&lt;br&gt;inriktas på förberedelser för ett återvändande och till stöd på annat sätt där&lt;br&gt;katastrofen inträffat. Insatserna i Sverige skulle således i högre utsträckning&lt;br&gt;kunna inriktas på de särskilda behoven hos de enskilda individerna samtidigt&lt;br&gt;som det sannolikt skulle kunna ske till en lägre kostnad än i dag.&amp;quot; (prop.&lt;br&gt;1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förberedelser för återvändande till Bosnien-Hercegovina&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om återvandring aktualiserades åter i samband med det praxisbeslut&lt;br&gt;som togs i juni 1993 och som innebar att ett stort antal personer som flytt&lt;br&gt;undan kriget och orolighetema i Bosnien-Hercegovina kunde få permanent&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppehållstillstånd i Sverige. I avvägningarna om man som andra länder Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;skulle erbjuda tidsbegränsat uppehållstillstånd i enlighet med UNHCR:s&lt;br&gt;appeller eller i stället permanent uppehållstillstånd valdes den sistnämnda&lt;br&gt;lösningen. Det ansågs emellertid att man borde överväga att kombinera&lt;br&gt;denna med någon form av återvandringsprogram. Motiven skulle vara&lt;br&gt;antagandet att många vill återvända och att Sverige inte bör bidra till att&lt;br&gt;underlätta den etniska rensningen samt de dåliga förutsättningarna för att&lt;br&gt;kunna etablera sig på den svenska arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rapport lades i januari 1994 fram av en interdepartemental arbets-&lt;br&gt;grupp, Migrationspolitik och biståndspolititik, Repatriering - med speciell&lt;br&gt;inriktning mot återvandring av bosnier. Där betonas att flyktingarna i&lt;br&gt;Sverige bör ses som en resurs som kan användas vid den kommande&lt;br&gt;återuppbyggnaden, att återvandring är för många något som är önskvärt&lt;br&gt;samt att man måste finna former inom de migrations- och biståndspolitiska&lt;br&gt;områdena för att samordna återvandrings- och återuppbyggnadsprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En interdepartemental rapport presenterad i maj 1994 fastslår riktlinjer&lt;br&gt;för den svenska återvandringspolitiken gentemot f.d. Jugoslavien. Bl.a. skall&lt;br&gt;all återvandring vara frivillig, återvandringen bör förberedas på bästa sätt i&lt;br&gt;asyllandet och flyktingarna i Sverige bör ses som en resurs som kan&lt;br&gt;användas i den kommande återuppbyggnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har givit cirka 60 000 skyddsbehövande personer från Bosnien-&lt;br&gt;Hercegovina permanent uppehållstillstånd. Bl.a. visar en av ICMPD utförd&lt;br&gt;studie utförd på uppdrag av EU:s administration i Mostar att en stor andel av&lt;br&gt;de bosniska flyktingarna i Sverige vill återvända till sitt hemland, när och&lt;br&gt;om förutsättningarna är sådana att det är möjligt. I den ovan nämnda&lt;br&gt;rapporten anges att det är viktigt att skapa möjligheter för att den bosniska&lt;br&gt;gruppens egen kompetens kan komma till nytta i det framtida&lt;br&gt;återuppbyggnadsarbetet i Bosnien-Hercegovina. Bosnien-Hercegovinas&lt;br&gt;riksförbund i Sverige har också från ett tidigt stadium varit aktivt för ett&lt;br&gt;framtida återvändande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med denna utgångspunkt har fastslagits (prop. 1994/95:150), att ett sam-&lt;br&gt;arbete med frivilliga organisationer skall upprättas som tar tillvara&lt;br&gt;bosniernas kompetens och även underlätta för ett återvändande. Centrala&lt;br&gt;myndigheter i Sverige utgör tillsammans med relevanta frivillig-&lt;br&gt;organisationer, intresseorganisationer och företrädare för näringslivet en&lt;br&gt;samordningsgrupp. Gruppen leds av Invandrarverket men ger&lt;br&gt;organisationerna en nyckelroll i arbetet. Riksdagen har medgivit att högst&lt;br&gt;fem miljoner kronor under det förlängda budgetåret 1995/96 får användas&lt;br&gt;till förberedelsearbete i Sverige inför flyktingars deltagande i&lt;br&gt;återuppbyggnaden av Bosnien-Hercegovina. Regeringen har givit stöd till&lt;br&gt;ett svenskt-norskt samarbetsprojekt för insatser för tillfälligt återvändande&lt;br&gt;sjukvårdspersonal till Bosnien-Hercegovina. Svenska röda korset fick medel&lt;br&gt;inom ramen för detta projekt. Sida har i uppdrag att genomföra&lt;br&gt;återuppbyggnadsprogram för att reparera bostäder, bistå med&lt;br&gt;telekommunikation samt hjälpa traumatiserade kvinnor, bam och f.d.&lt;br&gt;soldater. Bidragsmöjligheten för besöksresa har redovisats ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;275&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bosnien-Hercegovinas riksförbund i Sverige har samlat information om&lt;br&gt;vilka av medlemmarna som vill arbeta för frivillig återvandring. Åtskilliga&lt;br&gt;av dessa är välutbildade såsom läkare och ingenjörer. I gruppen finns ett&lt;br&gt;behov av förberedande information och utbildning. Genom ett förberedande&lt;br&gt;i Sverige kan återvändandet komma att underlättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheter från andra europeiska länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med 1970-talets invandringsstopp kombinerades detta i flera&lt;br&gt;västeuropeiska länder med stöd till återvandring. I inledningsskedet åter-&lt;br&gt;vände cirka 600 000 invandrare till hemländerna i Sydeuropa. Senare kom&lt;br&gt;emellertid många ändå åter till de länder där de tidigare arbetat och bott.&lt;br&gt;Erfarenheterna visade således, att inte ens betydande personligt ekonomiskt&lt;br&gt;stöd till den enskilde resulterade i massivt återvändande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har uppmärksamheten på återvandringen liksom i&lt;br&gt;Sverige ökat i olika europeiska stater. Resebidrag har exempelvis höjts. Stöd&lt;br&gt;har lämnats till projekt för återvändande flyktingar eller asylsökande i&lt;br&gt;hemlandet. Dessa åtgärder har naturligtvis betydelse för de enskilda som&lt;br&gt;kommer i åtnjutande av dem. Effekten på omfattningen av återvandringen&lt;br&gt;tycks dock vara relativt liten i förhållande till de resurser som satsats och i&lt;br&gt;förhållande till andra faktorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingar från Bosnien-Hercegovina har i Sverige fatt permanent&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Våra nordiska grannländer Danmark och Norge har där-&lt;br&gt;emot givit tidsbegränsade tillstånd med återvandring som en central&lt;br&gt;utgångspunkt för mottagandet. Även andra länder i Europa har&lt;br&gt;genomgående givit tidsbegränsade tillstånd. Danmark beslutade att ge den&lt;br&gt;bosniska flyktinggruppen tillfälliga uppehållstillstånd under en tvåårsperiod&lt;br&gt;och att i första hand främja ett framtida återvändande till Bosnien i stället för&lt;br&gt;integration i Danmark. Praktiskt tog detta sig uttryck i skolgång enligt&lt;br&gt;bosnisk läroplan och med bosniska läromedel samt utbildningar och&lt;br&gt;vidareutbildningar med återuppbyggnad och återvändandet i planeringen.&lt;br&gt;Bosnierna fick bosätta sig i särskilda förläggningar runt om i landet, s.k.&lt;br&gt;flyktingbyar. I slutet av 1994 började det tvååriga tillståndet för de flesta&lt;br&gt;bosnierna i Danmark att löpa ut. I Bosnien-Hercegovina pågick fortfarande&lt;br&gt;stridigheter och Folketinget beslutade i januari 1995 att bosniernas&lt;br&gt;ansylansökningar skulle börja behandlas. Därmed fick de i större&lt;br&gt;utsträckning än tidigare möjlighet att integreras i det danska samhället.&lt;br&gt;Målet att uppmuntra och stödja ett framtida återvändande kvarstår dock.&lt;br&gt;Danska myndigheter beviljar ett resebidrag på 15 000 kronor för den som&lt;br&gt;vill återvända och det pågår olika återvandringsprojekt bl.a. för att höjas&lt;br&gt;yrkeskompetensen biand flyktingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norge har också givit tillfälliga uppehållstillstånd till den bosniska&lt;br&gt;gruppen, som kan sträcka sig upp till fyra år. Även den norska modellen har&lt;br&gt;återvändande som utgångspunkt i mottagandet men man har valt att&lt;br&gt;integrera bosnierna i det norska samhället. De bor under vanliga&lt;br&gt;boendeförhållanden i kommunerna och norsk skolgång och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;276&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;norskundervisning erbjuds. Vissa utbildningsprojekt förekommer inriktade Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;på en framtida återuppbyggnad av Bosnien-Hercegovina. Stortinget har för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år 1996 beviljat 24 miljoner norska kronor för åtgärder i Norge som främjar&lt;br&gt;återvändande. Man kan dessutom ansöka om att få ett kontantbelopp på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 000 norska kronor vid återvändande. Efter ett år utbetalas dessutom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 000 kronor till den enskilde. Ytterligare 5 000 kronor kan dessutom&lt;br&gt;tillföras lokala fonder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett samnordiskt forskningsprojekt pågår och utvärderar de danska, norska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och svenska modellerna för mottagande av de bosniska flyktingarna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.2 Stöd för återvandring&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Insatser internationellt och i Sverige bör ha det långsiktiga målet&lt;br&gt;att flyktingar frivilligt skall kunna återvända under säkra för-&lt;br&gt;hållanden till sitt ursprungsland. Detta synsätt bör i princip prägla&lt;br&gt;mottagandet av flyktingar i Sverige från första början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Synsättet att en god integrering i det svenska samhället är den&lt;br&gt;bästa förutsättningen för återvändande äger fortsatt giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Flyktingar som vill återvända men saknar medel för detta bör få&lt;br&gt;utökat stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Återvandringsprogram bör vara anpassade efter gruppernas&lt;br&gt;olikartade situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;För dem som får tidsbegränsat uppehållstillstånd bör inriktning på&lt;br&gt;återvandring vara vägledande för hur vistelsetiden i Sverige skall&lt;br&gt;utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Samverkan mellan myndigheter och organisationer bör utvecklas i&lt;br&gt;lämpliga former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det bör även i fortsättningen vara möjligt att återinvandra till&lt;br&gt;Sverige inom viss tid och beroende på graden av anknytning till&lt;br&gt;vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I kapitel 6 har regeringen gjort den&lt;br&gt;bedömningen, att återvandringsperspektivet bör vara en av grunderna för&lt;br&gt;migrationspolitiken. Ingen tvekan får råda om att den som fått permanent&lt;br&gt;uppehållstillstånd själv avgör om och när han eller hon vill återvända till sitt&lt;br&gt;ursprungsland. Påtryckningar av stat eller kommun för att förmå en person&lt;br&gt;att återvända till sitt ursprungsland kan enligt regeringens mening inte&lt;br&gt;accepteras. Alla invandrare måste kunna känna att Sverige är deras hemland&lt;br&gt;tills de själva beslutar annorlunda. Samtidigt finns det anledning att ta fasta&lt;br&gt;på det tydliga intresse för återvandringsfrågor som på senare år framkommit&lt;br&gt;på många olika håll i det svenska samhället, bland invandrare, kommuner&lt;br&gt;m.fl. Detta intresse har för övrigt en motsvarighet också i ett antal andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;europeiska länder. Det hör bl.a. samman med försämrade möjligheter för&lt;br&gt;många invandrare att etablera sig på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna för invandrare att när de så önskar återvända till&lt;br&gt;ursprungslandet sammanhänger delvis med i vad mån intjänade förmåner&lt;br&gt;m.m. kan utgå från Sverige även efter återvändandet. Det kan emellertid inte&lt;br&gt;bli frågan om att kompensera den enskilda i de fall han eller hon inte får&lt;br&gt;samma sociala trygghet i ursprungslandet efter ett återvändande. För dem&lt;br&gt;som inte kommit till Sverige för att få skydd saknas anledning att ge armat&lt;br&gt;stöd om de lämnar Sverige än det som svenska medborgare som utvandrar&lt;br&gt;kan påräkna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige ansluter sig, som även framgår av kapitel 6, till det internationellt&lt;br&gt;vedertagna flyktingpolitiska synsättet att ett mål är att flyktingar under säkra&lt;br&gt;förhållanden skall kunna återvända till sitt ursprungsland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skyddsbehövande som vill återvända bör i de statliga och kommunala&lt;br&gt;mottagningsprogrammen från i princip första början kunna fa stöd för att i&lt;br&gt;görligaste mån kunna integrera sig i Sverige på ett sätt som samtidigt, för&lt;br&gt;den som så önskar, främjar möjligheten att återvända och reintegrera sig i&lt;br&gt;hemlandet. En dubbel inriktning är ofta motiverad eftersom återvändande av&lt;br&gt;olika skäl inte alltid kommer att ske oavsett hur bestämt flyktingen från&lt;br&gt;början kan vara inställd på detta. Ett beslut att återvända till ursprungslandet&lt;br&gt;är ofta också en i tiden utdragen process för den enskilde eller familjen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flexibilitet är nödvändig i återvandringspolitiken. Det konkreta stödet&lt;br&gt;och arbetet måste anpassas efter varje grupps mycket olikartade&lt;br&gt;förutsättningar och behov. Samverkan med gruppens egna organisationer&lt;br&gt;kan ofta vara väsentlig för att detta skall kunna ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän princip när återvändandet skall främjas är att flyktingarna&lt;br&gt;aktivt bör deltaga i uppläggningen och genomförandet av verksamhet,&lt;br&gt;antingen det rör sig om deras egna aktiviteter eller om annan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns goda erfarenheter av vilken betydelse verksamhet med&lt;br&gt;rådgivning och annan förberedelse har inför återvändandet. Förutsättningar&lt;br&gt;bör skapas för mer långsiktig verksamhet och i större omfattning än vad som&lt;br&gt;hittills varit möjligt, så att verksamheten blir tillgänglig för betydligt fler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att beslutet att återvända eller stanna kvar i Sverige är väl&lt;br&gt;underbyggt. Information om utvecklingen i hemlandet är viktig för att&lt;br&gt;vidmakthålla intresset för återvändande och successivt möjliggöra en&lt;br&gt;realistisk anpassning till hemlandets allmänna utveckling. Besöksresor av&lt;br&gt;det slag som nu förekommer till Bosnien-Hercegovina kan vara värdefulla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resebidrag enligt nuvarande ordning bör utgå utökat med behovsprövad&lt;br&gt;ersättning för transport av arbetsredskap m.m. Bidrag till uppehället under&lt;br&gt;de första månaderna i hemlandet bör även kunna utgå, med återbetalnings-&lt;br&gt;skyldighet vid återbosättning i Sverige. En höjning av resebidraget framstår&lt;br&gt;som motiverad också vid en jämförelse med förhållandena i Danmark och&lt;br&gt;Norge. Där utgår utöver reskostnaden ett visserligen relativt begränsat&lt;br&gt;kontantbelopp, som dock är tillräckligt stort för att kunna underlätta den&lt;br&gt;första tidens etablering i ursprungslandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;278&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd till återintegrering i ursprungslandet bör i princip ske genom landets Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;egna åtgärder och genom internationella insatser. Även i fortsättningen bör&lt;br&gt;Sverige ge i förhållande till sina resurser omfattande bidrag till&lt;br&gt;återvändandeprogrammen hos UNHCR och andra internationella&lt;br&gt;organisationer samt andra insatser for återuppbyggnad av länder efter&lt;br&gt;konflikter. När så är lämpligt bör intresset för återvandring bland flyktingar i&lt;br&gt;Sverige vägas in vid beslutet om hur det svenska stödet skall fördelas mellan&lt;br&gt;olika program. Uppföljning bör vidare ske av att återvändande från Sverige&lt;br&gt;också kommer i åtnjutande av de internationella stödprogram som berör&lt;br&gt;dem. Ett begränsat stöd till lokala fonder i samband med återvändande av&lt;br&gt;flyktingar från Sverige bör också vara möjligt, i likhet med vad som nu&lt;br&gt;gäller i Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd till flyktingars reintegrering i ursprungslandet bör kunna ske&lt;br&gt;antingen genom stöd till svenska organisationer för direkt eller indirekt&lt;br&gt;verksamhet där eller genom insatser redan i Sverige direkt inriktade på att&lt;br&gt;förbereda de återvändande för egen framtida verksamhet. Återvändande för&lt;br&gt;större grupper kan sammanfalla med biståndsmedel för återuppbyggnad och&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner och organisationer har under de senaste åren tagit planerings-&lt;br&gt;initiativ för att med statligt stöd skapa utbildningar för invandrare med sikte&lt;br&gt;på ett framtida återvändande. Utbildningen som den presenteras i förslagen&lt;br&gt;är av teoretisk och praktisk art och relaterad till behoven i ursprungslandet&lt;br&gt;för återuppbyggande insatser. Återuppbyggnadsprojekt kan fungera som&lt;br&gt;broar för att människor som en gång tvingats lämna landet skall kunna få en&lt;br&gt;ny chans att få arbeta för och i sitt ursprungsland. Dock måste man alltid&lt;br&gt;iaktta försiktighet och inte alltför snabbt påbörja stora återvandringsprogram&lt;br&gt;i regioner och områden som fortfarande är osäkra. Programmen kan armars&lt;br&gt;motverka sitt syfte och istället verka destabiliserande för t.ex. en bräcklig&lt;br&gt;fredsprocess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väsentligt med en flexibel samverkan mellan&lt;br&gt;frivilligorganisationer, invandrar-, bistånds-, arbetsmarknads- och&lt;br&gt;utbildningsmyndigheter, kommuner och landsting samt näringslivet.&lt;br&gt;Frivilligorganisationer har en viktig roll för insatserna såväl inom som utom&lt;br&gt;Sverige. Regeringen avser att ta initiativ till samverkan i lämpliga former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nära samarbete krävs också med internationella organisationer och&lt;br&gt;hemlandsmyndigheter och -organisationer vid återvändande för olika&lt;br&gt;grupper. Det är angeläget att i arbetet med att stödja återvändande utnyttja&lt;br&gt;den betydande erfarenhet som under åren samlats i det internationella&lt;br&gt;utvecklingssamarbetet samt i flyktingmottagandet och andra integrations-&lt;br&gt;insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då tillfälliga uppehållstillstånd meddelas för skyddsbehövande vid&lt;br&gt;massflyktssituation är det särskilt angeläget att systematiska insatser för att&lt;br&gt;främja återvändande kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyngdpunkten i återvandringsinsatsema bör liksom tidigare ligga på&lt;br&gt;flyktingar och anhöriga till dem. Det hindrar inte att sådana insatserna som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;279&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;information om utvecklingen i ursprungslandet och rådgivning inför Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;återvändande bör kunna komma även andra kategorier av invandrare till del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På liknande sätt kan vissa av åtgärderna också vara till nytta för personer&lt;br&gt;som vägras uppehållstillstånd i Sverige genom att förbereda dem bättre för&lt;br&gt;det nödtvungna återvändandet. Invandrarverket bör vidareutveckla verksam-&lt;br&gt;heten bland asylsökande så att återvändandet underlättas för dem som vägras&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Frivilligorganisationer och samfund kan göra värdefulla&lt;br&gt;insatser för att ge stöd åt personer som inte får bosätta sig i Sverige, både för&lt;br&gt;att förbereda personer inför hemvändandet och i vissa fall genom sina&lt;br&gt;motsvarigheter i det andra landet underlätta återkomsten. Regeringen är&lt;br&gt;medveten om att sådana värdefulla humanitära insatser redan förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheter bör även i fortsättningen finnas att återinvandra till Sverige&lt;br&gt;inom viss tid och beroende av graden av anknytning till Sverige. Hittills-&lt;br&gt;varande praxis är väl utvecklad och ger rimliga avvägningar mellan olika&lt;br&gt;intressen. En strävan bör vara att inte i onödan försvåra för den som har&lt;br&gt;stark anknytning till två länder att upprepade gånger växla bosättning mellan&lt;br&gt;dem. Möjligheterna att återinvandra tycks emellertid inte vara allmänt kända&lt;br&gt;och det kan därför finnas anledning för Invandrarverket att överväga om&lt;br&gt;informationsinsatser behöver göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan hävdas att en utökning av det individuella stödet för resan och&lt;br&gt;vistelsen i hemlandet skulle kunna inbjuda till otillbörligt utnyttjande. Det är&lt;br&gt;angeläget att begränsa sådana möjligheter. Detta bör emellertid inte ske&lt;br&gt;genom att kraftigt reducera möjligheterna att återinvandra till Sverige. Att&lt;br&gt;resa hinder för den enskilde att efter en tids bosättning i hemlandet åter slå&lt;br&gt;sig ned i Sverige skulle kunna få många att avstå från att göra ett sådant&lt;br&gt;försök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvandringen bland senare års invandrare kommer sannolikt långsiktigt&lt;br&gt;att visa sig vara lägre än vad som var fallet bland 1960-talets och 1970-talets&lt;br&gt;invandrare. Detta sammanhänger delvis med invandringens förändrade&lt;br&gt;struktur, där tredje världens skyddsbehövande först inte kan återvända och&lt;br&gt;sedan liksom andra invandrare i allmänhet vid ett återvändande går miste&lt;br&gt;om en högre levnadsstandard och social trygghet i Sverige. I vart fall hittills&lt;br&gt;har det visat sig att dessa invandrare inte återvänder i samma utsträckning&lt;br&gt;under de första åren efter invandringen. Med tanke på tidens stora betydelse&lt;br&gt;för återvandringens omfattning, med normalt sett en huvuddel av&lt;br&gt;utvandringen några få år efter ankomsten, bör detta i sin tur betyda att den&lt;br&gt;slutliga återvandringen genomsnittligt sett blir lägre bland de nya&lt;br&gt;invandrarna. De internationella erfarenheter som finns av återvandring under&lt;br&gt;det senaste årtiondet tyder på att stödåtgärder från vistelselandet och&lt;br&gt;ursprungslandet för återvändande spelar en underordnad roll för vilka som&lt;br&gt;återvänder och när. Det finns inte någon anledning att tro att förhållandet&lt;br&gt;skulle vara annorlunda med begränsade svenska åtgärder för återvändande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Genomförande och ekonomiska effekter&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;16.1 Genomförande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i utlänningslagen och övriga lagar avses träda i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1997. De organisatoriska förändringar som förutskickas kräver viss&lt;br&gt;förberedelsetid för att kunna genomföras på ett smidigt sätt, för att hålla de&lt;br&gt;kostnader som är förenade med förändringen nere och för att underlätta&lt;br&gt;situationen för berörd personal. Dessa förändringar beräknas emellertid&lt;br&gt;kunna genomföras vid varierande tidpunkter under år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.2 Ekonomiska effekter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Migrationspolitiken berör anslagsposter inom flera utgiftsområden. De i&lt;br&gt;propositionen aktuella förändringarna avser vissa bestämmelser i utlännings-&lt;br&gt;lagen samt ansvarsfördelningen mellan myndigheterna inom utlännings-&lt;br&gt;området. Dessa förslag berör huvudsakligen utgiftsområde 8 Invandrare och&lt;br&gt;flyktingar. Detta omfattar frågor rörande flyktingpolitik, invandring till&lt;br&gt;Sverige, mottagande av asylsökande, utlänningars rätt att vistas i Sverige&lt;br&gt;och internationellt samarbete på det migrationspolitiska området.&lt;br&gt;Utgiftsområdet omfattar även frågor rörande invandrares introduktion och&lt;br&gt;integration i det svenska samhället, åtgärder mot främlingsfientlighet, rasim&lt;br&gt;och etnisk diskriminering samt ersättning till kommunerna för deras&lt;br&gt;flyktingmottagning. Regeringen föreslår i budgetpropositionen (97/98:1) för&lt;br&gt;år 1997 att utgiftsområdet skall omfatta 3 453 088 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den riktlinje för strukturell besparing inom utgiftsområdet Invandrare&lt;br&gt;och flyktingar, som riksdagen beslutat om, är 640 miljoner kronor år 1998&lt;br&gt;vid 20 000 asylsökande. Det kan erinras om, att det årliga antalet&lt;br&gt;asylsökande till Sverige sedan böljan av 1980-talet har varierat mellan 3 000&lt;br&gt;och 85 000. Varken uppgångar eller nedgångar har i allmänhet kunnat&lt;br&gt;förutses korrekt av statsmakterna eller i myndigheternas planering. Liknande&lt;br&gt;erfarenheter finns i andra europeiska länder. Planeringen utgår för&lt;br&gt;närvarande från 15 000 asylsökande år 1998. Omräknat till detta antal&lt;br&gt;asylsökande innebär riksdagsbeslutet en besparing på 510 miljoner kronor år&lt;br&gt;1998 i 1997 års prisläge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i propositionen är utformade för att möjliggöra en strukturell&lt;br&gt;kostnadsbesparing i enlighet med riksdagens beslut. De förslag som lagts&lt;br&gt;fram i kapitel 9 syftar till mindre begränsningar i nuvarande möjligheter till&lt;br&gt;invandring genom att de som har svagast skyddsbehov samt vissa anhöriga&lt;br&gt;utanför kärnfamiljen inte längre skall få uppehållstillstånd. Samtidigt vidgas&lt;br&gt;tillämpningen av flyktingkonventionen, vilket dock inte medför ytterligare&lt;br&gt;kostnader eftersom den aktuella kategorin redan får skydd enligt andra&lt;br&gt;bestämmelser inom nu gällande utlänningslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för ökad rättssäkerhet väntas leda till vissa besparingar.&lt;br&gt;Förbättrad identitetskontroll eftersträvas genom noggranna utredningar med&lt;br&gt;tillvaratagande av tillgängliga metoder. Fingeravtryck skall tas av alla&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;281&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;asylsökande, vilket minskar antalet ansökningar i olika identiteter. Besluts- Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;motiveringar av positiva beslut ökar möjligheterna till kvalitetskontroll. Ett&lt;br&gt;ökat inslag av muntlig handläggning beräknas öka kvaliteten samt&lt;br&gt;därigenom något minska antalet överklaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna och andra förändringar i politiken väntas även medföra&lt;br&gt;att ett antal personer som annars skulle söka sig till Sverige avstår från att&lt;br&gt;göra detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följ dinvandringen på grund av meddelade uppehållstillstånd är stor.&lt;br&gt;Genom att invandringen enligt ovan något begränsas uteblir även mot-&lt;br&gt;svarande betydande följdinvandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkningen av de ekonomiska konsekvenserna av förslagen i proposi-&lt;br&gt;tionen, vid ett antaget antal personer som söker sig till Sverige, bygger till&lt;br&gt;stor del på ett antal relativt osäkra antaganden. Vissa förhållanden kan dock&lt;br&gt;beräknas med stor säkerhet. Inte minst gäller detta de statsbidrag som utgår&lt;br&gt;till kommunerna för deras mottagandeinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kostnader som uppstår till följd av förslagen i propositionen avser&lt;br&gt;bl.a. ny medelstilldelning för insatser i första asylländer och ursprungsländer&lt;br&gt;samt för återvandring. Andra kostnader avser de insatser för ökad&lt;br&gt;rättssäkerhet, som angetts ovan och som netto ger besparingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa förslag som har karaktär av systeminvesteringar leder till&lt;br&gt;omedelbart ökade utgifter medan kostnadsminskningarna slår igenom fullt&lt;br&gt;ut först på några års sikt. I tabellen nedan redovisas den beräknade&lt;br&gt;ackumulerade nettobesparingen år för år till och med år 2001 med ett&lt;br&gt;antagande om 15 000 asylsökande per år och de konsekvensbedömningar&lt;br&gt;som gjorts av förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besparingseffekter år 1997-2001 vid genomförande 1997-01-01&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Budgetår&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;mkr, 1997 års prisläge&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2001&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21,2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;464.6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;574.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;574.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Tabellen visar att målet för den strukturella besparingen mer än väl&lt;br&gt;beräknas ha uppnåtts senast år 2000 men att målet inte har uppnåtts år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget kan konstateras, att det minskade antalet asylsökande&lt;br&gt;under de senaste två åren innebär att anslagsbehovet för åren 1997 och 1998&lt;br&gt;ändå blir lägre än i tidigare beräkningar trots att förslagen till strukturella&lt;br&gt;besparingar i propositionen inte far full genomslagskraft förrän efter år&lt;br&gt;1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningen av de ekonomiska konsekvenserna avser de omedelbara&lt;br&gt;statsfinansiella effekterna inom utgiftsområde 8. De konsekvenser förslagen&lt;br&gt;får för kommuner och landsting samt i övrigt samhällsekonomiskt - med de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;282&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följdverkningar detta i sin tur får statsfinansiellt - är inte beräknade. Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;Totaleffekten bör dock vara att besparingar görs även på dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;283&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;17 &amp;nbsp;&amp;nbsp;F örfattningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;17.1 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafens andra stycke har en ny sista mening lagts till. Den har&lt;br&gt;utformats i enlighet med Lagrådets forslag och innebär att bamets hälsa,&lt;br&gt;utveckling och bästa i övrigt särskilt skall beaktas i fall som rör ett bam.&lt;br&gt;Förebild för den föreslagna ändringen är artikel 3 i barnkonventionen. Enligt&lt;br&gt;den artikeln skall vid alla åtgärder som rör bam, vare sig de vidtas av&lt;br&gt;offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar,&lt;br&gt;administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, bamets bästa komma i&lt;br&gt;främsta rummet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya bestämmelsen kommer att få betydelse i en rad olika situationer.&lt;br&gt;Det gäller exempelvis när det är fråga om att bedöma om tillräckligt starka&lt;br&gt;humanitära skäl för uppehållstillstånd skall anses föreligga (2 kap. 4, 5 och&lt;br&gt;5 b §§) och där något lägre krav kan ställas på styrkan av de humanitära&lt;br&gt;skälen när bam är berörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar i princip nuvarande första stycke men har delats&lt;br&gt;upp i fler punkter där det i de tre första punkterna närmare preciseras vilka&lt;br&gt;kategorier av anhöriga som skall ha möjlighet till bosättning i Sverige.&lt;br&gt;Dessa kategorier har närmare kommenterats i avsnitt 9.2.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom tidigare anges i paragrafen att uppehållstillstånd får ges till vissa&lt;br&gt;anhöriga. Eftersom det i praktiken är fråga om en principiell rätt till uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd kan det diskuteras om utrycket skall ges i stället borde använ-&lt;br&gt;das. Som anförts i den allmänna motiveringen i avsnitt 9.2.2 skulle det&lt;br&gt;emellertid i så fall vara nödvändigt att antingen i lagtexten ange en lång rad&lt;br&gt;undantagssituationer eller också att använda uttryck av typen såvitt särskilda&lt;br&gt;skal inte talar mot det. En bättre lösning är då att i stället använda uttrycket&lt;br&gt;får ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens förslag skulle den principiella rätten för anhöriga att&lt;br&gt;få uppehållstillstånd här avse anhöriga till den som är bosatt här eller som&lt;br&gt;har rätt till uppehållstillstånd här. Som Utlänningsnämnden påpekat kan&lt;br&gt;uttrycket &amp;quot;rätt till uppehållstillstånd här&amp;quot; möjligen missförstås. Utredningens&lt;br&gt;avsikt torde ha varit att markera att rätten för anhöriga att fa&lt;br&gt;uppehållstillstånd inte enbart föreligger när någon redan är bosatt här utan&lt;br&gt;också när en familj gemensamt söker tillstånd för bosättning från ett annat&lt;br&gt;land. Avsikten är självfallet inte att en anhörig skall kunna beviljas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;284&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppehållstillstånd därför att huvudpersonen har rätt till uppehållstillstånd Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;här om den senare väljer att inte utnyttja denna rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika missförstånd bör lagtexten formuleras så att den prin-&lt;br&gt;cipiella rätten till uppehållstillstånd gäller den som på angivet sätt är anhörig&lt;br&gt;till någon som är bosatt här eller som har beviljats uppehållstillstånd för&lt;br&gt;bosättning. Orden &amp;quot;för bosättning&amp;quot; bör läggas till för att markera att rätten i&lt;br&gt;regel inte finns för en anhörig till en person som beviljats ett kortare&lt;br&gt;uppehållstillstånd för en tillfällig vistelse här. Att medlemmar av&lt;br&gt;kärnfamiljen i vissa fall kan beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för&lt;br&gt;samma tid som den härvarande framgår av 4 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFSL har begärt att det av utlänningslagstiftningen klart skall framgå&lt;br&gt;att homosexuella familjeband jämställs med heterosexuella. Av lagen&lt;br&gt;(1994:1117) om registrerat partnerskap framgår att ett registrerat partner-&lt;br&gt;skap har samma rättsverkningar som ett äktenskap utom i vissa i lagen&lt;br&gt;angivna undantagsfall. Samma rätt till uppehållstillstånd som kan finnas för&lt;br&gt;den som är gift med någon här i landet finns därför för den som registrerat&lt;br&gt;sitt partnerskap med någon här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller sambor reglerar lagstiftningen, lag (1987:232) om sambors&lt;br&gt;gemensamma hem och lag (1987:813) om homosexuella sambor, huvudsak-&lt;br&gt;ligen de ekonomiska förhållandena. Uttrycket &amp;quot;sambo&amp;quot; torde dock i dag i&lt;br&gt;allmänt språkbruk avse såväl heterosexuella som homosexuella förhållanden&lt;br&gt;såvida annat inte uttryckligen anges. Enligt långvarig och fast praxis har&lt;br&gt;också vid tillämpning av utlänningslagstiftningen sambo ansetts innefatta&lt;br&gt;både heterosexuella och homosexuella förhållanden (jfr prop. 1983/84:144&lt;br&gt;s. 64). Det är därför inte nödvändigt att i utlänningslagstiftningen särskilt&lt;br&gt;ange att med &amp;quot;sambo&amp;quot; skall avses såväl heterosexuella som homosexuella&lt;br&gt;förhållanden. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 4 motsvarar slutet av nuvarande första stycke 1. Genom&lt;br&gt;den precisering som gjorts i punkterna 1-3 av vilken släktskap som skall&lt;br&gt;kunna ligga till grund för uppehållstillstånd i Sverige kan det i undantagsfall&lt;br&gt;bli nödvändigt att bevilja uppehållstillstånd med stöd av punkten 4 för vissa&lt;br&gt;anhöriga som inte helt uppfyller kraven för tillstånd enligt punkterna 1-3.&lt;br&gt;Det kan exempelvis röra sig om en person som inte tidigare är gift eller&lt;br&gt;sambo med någon här i landet och som skall komma hit för att ingå äkten-&lt;br&gt;skap eller inleda ett samboförhållande och som enligt nuvarande praxis&lt;br&gt;beviljas uppehållstillstånd. Det kan också röra sig om en sådan anhörig till&lt;br&gt;en skyddsbehövande som enligt vad som närmare utvecklats i avsnitt 9.2.2 i&lt;br&gt;undantagsfall bör kunna beviljas uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 5 och 6 motsvarar nuvarande första stycke 2 och 3. Genom&lt;br&gt;att personer som flyr undan krig och miljökatastrofer får särskilt skydd&lt;br&gt;genom den föreslagna 3 kap. 3 § första stycket 2 kommer dock den nya&lt;br&gt;punkten 5 att till skillnad mot den tidigare punken 2 främst att avse personer&lt;br&gt;med renodlat humanitära skäl, inte personer med vad som brukar kallas&lt;br&gt;politisk-humanitära skäl. Den förändrade innebörden har närmare kommen-&lt;br&gt;terats i avsnittet 9.1.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;285&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande andra stycket i paragrafen utgår. Samtliga bemyndiganden Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;for regeringen att förordna om när uppehållstillstånd bör ges samlas i en ny&lt;br&gt;paragraf, 2 kap. 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket motsvarar nuvarande tredje stycke.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4a§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket har utformats i enlighet med förslag från Lagrådet&lt;br&gt;och innebär att det till skillnad mot i dag är regeringen som har att&lt;br&gt;föreskriva om tidsbegränsat uppehållstillstånd skall beviljas för den som kan&lt;br&gt;bedömas ha ett tillfälligt behov av skydd här. Ett sådant beslut bör meddelas&lt;br&gt;i form av en förordning, där regeringen anger att personer tillhörande en viss&lt;br&gt;grupp under vissa förutsättningar bör beviljas ett tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Syftet är att regeringen i förordning skall kunna peka ut&lt;br&gt;vilka kategorier av skyddssökande som kan komma i fråga för ett&lt;br&gt;tidsbegränsat tillstånd. Enligt nuvarande ordning kan regeringen göra detta&lt;br&gt;endast genom beslut i ett överlämnat enskilt ärende. I detta&lt;br&gt;lagstiftningsärende föreslås att regeringen i större utsträckning skall styra&lt;br&gt;praxisbildningen i utlänningsärenden genom förordningar. Ett&lt;br&gt;bemyndigande om de närmare förutsättningarna för tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd enligt 4 a § innebär en med detta förslag konsekvent&lt;br&gt;utvidgning av regeringens föreskriftsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket är nytt. Av det framgår att tidsbegränsat uppehållstillstånd&lt;br&gt;normalt får beviljas för sammanlagt högst två år. Om ett program för att&lt;br&gt;förbereda återvändandet har inletts innan dess får dock denna tid förlängas&lt;br&gt;med ytterligare högst två år. Den yttersta gränsen för ett tidsbegränsat uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd enligt denna paragraf blir således fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket motsvarar nuvarande andra stycke. Den enda ändring som&lt;br&gt;gjorts är att åldersgränsen för bam sänkts från 20 år till 18 år i enlighet med&lt;br&gt;vad som skett i 4 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4c§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Första stycket tar sikte på situationen där ett utländskt bam&lt;br&gt;behöver vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av&lt;br&gt;unga. I sådana fall får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ges bamet och&lt;br&gt;vårdnadshavaren under den tid som behövs för vården. I likhet med vad som&lt;br&gt;anförts i motiveringen till 2 kap. 4 § är det här fråga om en principiell rätt&lt;br&gt;till uppehållstillstånd. Omständigheterna kan dock i det enskilda fallet vara&lt;br&gt;sådana att motsvarande vård kan ges i hemlandet och skäl att bevilja&lt;br&gt;uppehållstillstånd i Sverige finns då inte. De tillståndsgivande&lt;br&gt;myndigheterna bör bl.a. i sådana fall först hämta in yttrande från&lt;br&gt;socialnämnden och stor vikt måste självfallet fastas vid nämndens&lt;br&gt;synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;286&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket behandlas situationen där ett bam eller en presumtiv far&lt;br&gt;till bamet behöver stanna här under viss tid för att en faderskapsutredning&lt;br&gt;skall kunna genomföras. Uppehållstillstånd bör självfallet beviljas endast&lt;br&gt;när det finns svensk domsrätt i ärendet enligt lagen (1985:367) om interna-&lt;br&gt;tionella faderskapsffågor. Det innebär att det i regel krävs att antingen bamet&lt;br&gt;eller den presumtive fadern har hemvist här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett bam getts ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt första eller&lt;br&gt;andra stycket far enligt tredje stycket ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ges&lt;br&gt;även till bamets vårdnadshavare. Tillstånd bör självfallet i sådant fall&lt;br&gt;beviljas för samma tidsperiod för såväl bamet som vårdnadshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket 7 är en följd av den ändring som föreslås i 3 kap.&lt;br&gt;1 §. Om ordet asyl förbehålls uppehållstillstånd som beviljas därför att&lt;br&gt;någon är flykting måste framgå att 5 § andra stycket 1 inte enbart gäller&lt;br&gt;utlänningar som har rätt till asyl utan också övriga skyddsbehövande som&lt;br&gt;har rätt till uppehållstillstånd enligt 3 kap. 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket görs en ändrad hänvisning till 2 kap. 4 § som en följd av&lt;br&gt;ändringarna i denna paragraf. Vidare utgår den nuvarande sista meningen i&lt;br&gt;detta stycke som en följd av att alla bemyndiganden för regeringen samlas i&lt;br&gt;en särskild paragraf, 2 kap. 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5b§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket 1 är likaså en följd av den ändring som föreslås i&lt;br&gt;3 kap. 1 §. Den motsvarar helt den ändring som gjorts i 5 § andra stycket 1.&lt;br&gt;Som framgått av författningskommentaren till 1 kap. 1 § innebär portal-&lt;br&gt;bestämmelsen om att bamets hälsa, utveckling och allmänna bästa särskilt&lt;br&gt;skall beaktas att det, vid en bedömning av om det skulle strida mot huma-&lt;br&gt;nitetens krav att verkställa ett awisnings- eller utvisningsbeslut, kan komma&lt;br&gt;att ställas något lägre krav för att tillstånd skall beviljas när bam är berörda.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;U §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att nuvarande tredje stycke utgår som en följd av att alla&lt;br&gt;bemyndiganden för regeringen samlas i en ny paragraf, 2 kap. 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Den innehåller en uppräkning av regeringens möjligheter&lt;br&gt;att meddela generella föreskrifter beträffande förutsättningar för uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd. De konstitutionella förutsättningarna för de i paragrafen intagna&lt;br&gt;bemyndigandena har behandlats i avsnitt 11.3. Uppräkningen är avsedd att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;287&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara uttömmande om man bortser från den normgivningskompetens som&lt;br&gt;följer av 8 kap. 13 § RF. Vid krig och krigsfara gäller dock enligt 12 kap. 4&lt;br&gt;§ UtlL särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Det inne-&lt;br&gt;håller en erinran om regeringens föreskriftsrätt enligt 4 a § och ger därutöver&lt;br&gt;regeringen rätt att meddela generella föreskrifter om uppehållstillstånd för&lt;br&gt;studier eller besök samt att i förordnings form närmare bestämma förut-&lt;br&gt;sättningar för uppehållstillstånd av humanitära skäl. Dessa bemyndiganden&lt;br&gt;har i huvudsak överförts från det nuvarande andra stycket i 2 kap. 4 §.&lt;br&gt;Möjligheten att meddela föreskrifter om studier och besök har tidigare fram-&lt;br&gt;gått av förarbetsuttalanden (prop. 1988/89:86 s.148) men anges nu direkt i&lt;br&gt;lagtexten. Rätten att närmare bestämma förutsättningarna for uppehållstill-&lt;br&gt;stånd av humanitära skäl innebär ett förtydligande av regeringens&lt;br&gt;föreskriftsrätt på detta område. Syftet är att regeringen i förordningens form&lt;br&gt;skall kunna meddela generella föreskrifter rörande t.ex. vårdbehövande&lt;br&gt;utlänningar och andra mer principiella frågor inom den humanitära sektorn.&lt;br&gt;Bemyndigandets utformning tillåter även att regeringen meddelar&lt;br&gt;föreskrifter om vilka förutsättningar av humanitär art som skall anses utgöra&lt;br&gt;skäl &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 5 § andra stycket 2 bevilja uppehållstillstånd trots att sådant tillstånd&lt;br&gt;söks först efter inresan i Sverige. Inom ramen för bemyndigandet har&lt;br&gt;regeringen även rätt att ange om ett uppehållstillstånd av detta slag skall&lt;br&gt;vara permanent eller tidsbegränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket bemyndigas regeringen att meddela vissa föreskrifter som&lt;br&gt;följer av internationella överenskommelser. Bestämmelserna har överförts&lt;br&gt;från 2 kap. 5 § tredje stycket och 11 § tredje stycket. Det förstnämnda&lt;br&gt;bemyndigandet har utvidgats något. Syftet med detta är att bereda&lt;br&gt;regeringen möjlighet att meddela föreskrifter om uppehållstillstånd som&lt;br&gt;följer av internationella åtaganden men som inte är av sådant slag att de bör&lt;br&gt;meddelas i lag. Några ändringar i sak av bemyndigandet i 2 kap. 11 § tredje&lt;br&gt;stycket har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sista stycket är nytt Av det framgår att föreskrifter som regeringen&lt;br&gt;meddelar enligt 4 a § skall anmälas till riksdagen genom en särskild&lt;br&gt;skrivelse inom tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap.&lt;br&gt;1§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att med asyl avses ett uppehållstillstånd som beviljas&lt;br&gt;en utlänning därför att han eller hon är flykting. Ordet asyl förbehålls&lt;br&gt;således flyktingar, i likhet med det språkbruk som gällde före 1989 års&lt;br&gt;utlänningslag. I själva lagtexten användes dock överhuvudtaget inte ordet&lt;br&gt;asyl före 1989 års lag. Internationellt brukar med asyl avses endast&lt;br&gt;uppehållstillstånd som beviljas för flyktingar. Det finns inte skäl att ordet&lt;br&gt;asyl i Sverige skall ges en annan innebörd än vad som är internationellt&lt;br&gt;vedertaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;288&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkterna 2 och 3 i nuvarande 1 § har ingen motsvarighet i förslaget till Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;ny 1 §. Det innebär att det nuvarande särskilda skyddet för krigsvägrare och&lt;br&gt;s.k. de factoflyktingar utgår. Ändringen har närmare kommenterats i avsnitt&lt;br&gt;9.1.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skyddssökande torde i regel i första hand ansöka om asyl i Sverige.&lt;br&gt;Om ansökan uttryckligen avser skydd enligt 3 § bör emellertid ansökan&lt;br&gt;handläggas på samma sätt som en asylansökan. En bestämmelse med denna&lt;br&gt;innebörd har tagits in i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar i huvudsak nuvarande första stycke. I paragrafen&lt;br&gt;har dock gjorts ett tillägg av innebörd att flyktingskap skall anses föreligga&lt;br&gt;under i paragrafen angivna förutsättningar oberoende av om förföljelsen&lt;br&gt;utgår från landets myndigheter eller dessa inte kan antas bereda trygghet&lt;br&gt;mot förföljelse från enskilda. Tillägget har utformats i enlighet med förslag&lt;br&gt;från Lagrådet och har gjorts för att markera att flyktingskap kan föreligga&lt;br&gt;även när förföljelsen inte utgår från staten. Förslaget i denna del har närmare&lt;br&gt;motiverats i avsnitt 9.1.2. Som framhålls där bör det väsentliga vara om&lt;br&gt;sökanden riskerar förföljelse och inte från vem förföljelsen utgår. Flykting-&lt;br&gt;skap bör därför också anses kunna föreligga om det inte finns någon funge-&lt;br&gt;rande statsmakt i det land utlänningen kommer från. Som Juridiska&lt;br&gt;fakulteten vid Lunds universitet påpekat ligger det visserligen ett visst värde&lt;br&gt;i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den svenska utlänningslagen och flyktingkonventionen ordagrant stämmer&lt;br&gt;överens. Utan det föreslagna tillägget kan det dock vara svårt att fa&lt;br&gt;genomslag för den utvidgning av skyddsbegreppet som är avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot kommittén bedömer regeringen vidare att uttrycket eller&lt;br&gt;på grund av sin fruktan inte vill bör behållas. Det framgår inte av utred-&lt;br&gt;ningens förslag att någon saklig ändring i förhållande till vad som gäller i&lt;br&gt;dag skulle vara avsedd. Lagtexten bör då heller inte ändras på denna punkt,&lt;br&gt;särskilt som flyktingkonventionen innehåller ett motsvarande stadgande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke är oförändrat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande bestämmelser i paragrafen om skydd för krigsvägrare utgår. I&lt;br&gt;stället kommer paragrafen att innehålla nya bestämmelser om skydd för&lt;br&gt;övriga skyddsbehövande, utöver konventionsflyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket 1 förs in en skyddsbestämmelse för den som är i fara att&lt;br&gt;straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller&lt;br&gt;annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. I 8 kap. 1 §&lt;br&gt;finns visserligen ett uttryckligt förbud mot att verkställa beslut om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning om utlänningen riskerar dödsstraff eller kroppsstraff eller att&lt;br&gt;utsättas för tortyr. Bestämmelserna om verkställighetshinder i 8 kap. 1-4 §§&lt;br&gt;är emellertid främst avsedda för situationen att hindret uppstår eller blir känt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;först efter lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning. Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;Lagstiftningen bör på denna punkt göras tydligare genom att samtliga&lt;br&gt;kategorier av skyddsberättigade anges i 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot verkställighet finns inte infört i 8 kap. 1 § for den som&lt;br&gt;riskerar omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Artikel 3&lt;br&gt;i Europakonventionen innebär emellertid ett sådant förbud. Den skyddsbe-&lt;br&gt;rättigade kretsen i första stycket 1 bör därför uttryckligen innefatta även den&lt;br&gt;som riskerar omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.&lt;br&gt;Eftersom Europakonventionen numera är svensk lag innebär förslaget i&lt;br&gt;denna del inte någon ändring av gällande rätt utan endast ett förtydligande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet enligt första stycket 1 är ovillkorligt, det kan inte sättas ur spel&lt;br&gt;med hänvisning till synnerliga skäl. Det gäller också oberoende av på vilken&lt;br&gt;grund sökanden riskerar att utsättas för sådan behandling som anges.&lt;br&gt;Skyddet gäller däremot inte om sökanden kan sändas till ett annat land där&lt;br&gt;han eller hon har motsvarande skydd. Det framgår av 4 § andra stycket 3-5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person som har rätt till skydd enligt första stycket 1 kan självfallet&lt;br&gt;samtidigt ha rätt till skydd som flykting enligt 2 §. Flyktingskapet måste i så&lt;br&gt;fall prövas först.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket 2 har tagits in bestämmelser om skydd för den som&lt;br&gt;tvingats lämna sitt land på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller&lt;br&gt;en miljökatastrof. Bestämmelsen har utformats något annorlunda än enligt&lt;br&gt;utredningens förslag eftersom det framstår som något oegentligt att tala om&lt;br&gt;att den som flyr undan en miljökatastrof skulle ha behov av skydd. Det är&lt;br&gt;snarare fråga om behov att stanna utanför hemlandet under viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket &amp;quot;yttre eller inre väpnad konflikt&amp;quot; har använts för att markera att&lt;br&gt;det inte - som i fråga om det nuvarande skyddet för krigsvägrare - behöver&lt;br&gt;vara fråga om ett krig mellan stater för att skyddsbehov skall anses föreligga&lt;br&gt;utan att den som flyr undan inbördeskrig måste ha rätt till samma skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket 3 finns bestämmelser om skydd för den som riskerar för-&lt;br&gt;följelse på grund av sitt kön eller homosexualitet. Bestämmelsen har&lt;br&gt;närmare kommenterats i avsnitt 9.1.2. Som ett par remissinstanser fört fram&lt;br&gt;är det knappast så att någon riskerar förföljelse enbart på grund av&lt;br&gt;tillhörighet till visst kön. Det måste samtidigt vara fråga om att&lt;br&gt;vederbörande på något sätt bryter mot landets regler eller sedvänjor.&lt;br&gt;Motsvarande gäller dock vid förföljelse på flera i flyktingkonventionen&lt;br&gt;angivna grunder, nämligen att risk för förföljelse uppstår först när&lt;br&gt;vederbörande gör något som väcker myndigheternas uppmärksamhet. Det är&lt;br&gt;inte nödvändigt att i lagtexten särskilt anmärka detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges efter förebild av 2 § att rätt till skydd finns även för&lt;br&gt;den som är statslös och som sett sig tvingad att på i första stycket angivna&lt;br&gt;grunder lämna det land där han eller hon varit bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som gjorts i paragrafens två första stycken är i huvudsak&lt;br&gt;följdändringar till de föreslagna ändringarna i 2 och 3 §§. Genom att möjlig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetema att med hänsyn till mottagningsresursema inte bevilja uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd uteslutande regleras i 8 §, kan särskilda skäl att vägra uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd enligt andra stycket 2 inte längre innefatta skäl som hänför sig till&lt;br&gt;mottagningsresursema. För att markera detta har på Lagrådets förslag lagts&lt;br&gt;till att de särskilda skälen skall hänföra sig till den skyddssökandes person.&lt;br&gt;Utformningen avviker vidare på en punkt från utredningens förslag genom&lt;br&gt;att förslaget innebär att skyddet för konventionsflyktingar och för dem som&lt;br&gt;riskerar förföljelse på grund av sitt kön eller homosexualitet i princip blir&lt;br&gt;detsamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens nuvarande tredje stycke förs i princip oförändrat över till&lt;br&gt;8 §, där alla bemyndiganden rörande asyl samlas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Den behandlas i avsnitten 9.1.2. och 11.3. Första och andra&lt;br&gt;styckena har utformats i enlighet med förslag av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket ger regeringen möjligheter att i förordningens form peka ut&lt;br&gt;vissa grupper som bör komma i fråga för skydd enligt 3 § första stycket 2.&lt;br&gt;Att regeringen genom generella föreskrifter kan besluta om tidsbegränsat&lt;br&gt;tillstånd för dessa kategorier följer av 2 kap. 4 a § första stycket. Genom det&lt;br&gt;här intagna bemyndigandet far regeringen även möjlighet att föreskriva att&lt;br&gt;en viss grupp har en principiell rätt till permanent uppehållstillstånd.&lt;br&gt;Bemyndigandet tar sikte på situationen där en viss grupp bedöms ha ett&lt;br&gt;varaktigt behov av skydd i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innebär att regeringen under hänvisning till uppkomna&lt;br&gt;begränsningar i Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar ges rätt att i&lt;br&gt;generella föreskrifter föreskriva att uppehållstillstånd inte får beviljas för&lt;br&gt;den kategori som flyr undan en yttre eller inre väpnad konflikt eller en&lt;br&gt;miljökatastrof. Regeringen kan redan enligt nuvarande ordning bestämma&lt;br&gt;detta för de nuvarande kategorierna krigsvägrare och s.k. de factoflyktingar&lt;br&gt;men endast genom ett beslut i ett överlämnat enskilt ärende. Ändringen&lt;br&gt;innebär att regeringens ställningstaganden fortsättningsvis skall ges i form&lt;br&gt;av en förordning. Någon saklig ändring av bestämmelsens tillämpning är&lt;br&gt;däremot inte avsedd. Regeringen måste alltså utgå från att de som bedöms&lt;br&gt;ha ett särskilt starkt behov av skydd skall ha rätt att fa stanna även under de&lt;br&gt;nu angivna förhållandena. Möjligheten skall vidare alltjämt utnyttjas endast&lt;br&gt;i undantagsfall och det är viktigt att den tillämpas enhetligt eftersom&lt;br&gt;upprepade förändringar i rätten till invandring skapar betydande&lt;br&gt;rättsosäkerhet (prop. 1975/76:18 s. 108 och prop. 1983/84:144 s. 36). Vidare&lt;br&gt;bör möjligheterna att genom internationellt samarbete komma till rätta med&lt;br&gt;situationen anses vara uttömda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket bemyndigas regeringen att föreskriva vissa undantag från&lt;br&gt;den i 3 kap. 4 § andra stycket intagna s.k. första asyllandsprincipen. Be-&lt;br&gt;stämmelsen har överförts från det nuvarande tredje stycket i samma be-&lt;br&gt;stämmelse. Någon ändring i sak har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;291&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket är nytt. Därav följer att föreskrifter som regeringen Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;meddelar enligt andra stycket skall anmälas till riksdagen genom en särskild&lt;br&gt;skrivelse inom tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 kap.&lt;br&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande första punkten i paragrafen har delats upp i två punkter. Den&lt;br&gt;föreslagna punkten 1 motsvarar första delen av nuvarande punkt 1. I en ny&lt;br&gt;punkt 2 stadgas att fotografering och fingeravtryck alltid får tas av en&lt;br&gt;utlänning som fyllt 14 år och som söker uppehållstillstånd och därvid&lt;br&gt;åberopar skäl som avses i 3 kap. 2 eller 3 §. Den nuvarande förutsättningen&lt;br&gt;att utlänningen inte kan styrka sin identitet tas alltså bort för detta fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna tredje punkten motsvarar helt nuvarande punkt 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2-5 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som gjorts i dessa paragrafer innebär endast att de särskilda&lt;br&gt;bestämmelserna om förvar av bam skall gälla den som är under arton år i&lt;br&gt;stället för som i dag den som är under sexton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen har gjorts för att få överensstämmelse med barnkonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt konventionen skall som bam anses den som är under arton år och som&lt;br&gt;inte är myndig enligt hemlandets lag. De särskilda bestämmelserna om&lt;br&gt;förvar av bam bör dock tillämpas på alla som är under 18 år, oavsett om de&lt;br&gt;enligt hemlandets lag är myndiga eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till ändringen i första stycket har behandlats i avsnitt 12.5.&lt;br&gt;Enligt nuvarande ordning får ett beslut i fråga om uppehållstillstånd eller&lt;br&gt;arbetstillstånd eller återkallelse av sådana tillstånd överklagas av&lt;br&gt;utlänningen endast om tillståndsfrågan har behandlats i samband med ett&lt;br&gt;beslut om avvisning eller utvisning. Ändringen innebär att den kopplingen&lt;br&gt;tas bort för avslagsbeslut i fråga om uppehållstillstånd och återkallelse av ett&lt;br&gt;sådant tillstånd. En utlänning har alltså rätt att överklaga ett beslut&lt;br&gt;varigenom en ansökan om uppehållstillstånd eller en begäran om&lt;br&gt;förlängning av uppehållstillstånd avslås eller ett beslut om återkallelse av&lt;br&gt;uppehållstillstånd även om beslutet inte är kopplat till ett awisnings- eller&lt;br&gt;utvisningsförordnande. Ändringen får störst genomslagskraft för personer&lt;br&gt;som söker uppehållstillstånd före inresan i Sverige. Av tydlighetsskäl skall&lt;br&gt;anmärkas att en utlänning som sökt permanent uppehållstillstånd men som&lt;br&gt;beviljats ett tidsbegränsat tillstånd inte har rätt att överklaga beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;292&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För beslut i fråga om arbetstillstånd eller återkallelse av sådant tillstånd Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;görs ingen ändring. Sådana beslut kan överprövas endast om tillståndsfrågan&lt;br&gt;behandlas i samband med ett beslut om avvisning eller utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;U §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen rör frågor om överlämnanden av ärenden dels från Statens&lt;br&gt;Invandrarverk till Utlänningsnämnden, dels från båda dessa myndigheter till&lt;br&gt;regeringen. Den har behandlats i avsnitt 11.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket innebär att endast ärenden som inte avgjorts&lt;br&gt;genom beslut som vunnit laga kraft får överlämnas till regeringen. Så&lt;br&gt;kallade nya ansökningar enligt 2 kap. 5 b § kan inte längre bli föremål för&lt;br&gt;regeringens avgörande. Utlänningsnämnden görs alltså till exklusivt forum&lt;br&gt;för sådana ansökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges vidare i fyra punkter under vilka förutsättningar ett&lt;br&gt;ärende far överlämnas till regeringen för avgörande. Den första punkten har&lt;br&gt;inte ändrats i sak. Ändringarna i de tre övriga punkterna innebär att myndig-&lt;br&gt;heternas möjligheter att överlämna ärenden inskränks i förhållande till nu-&lt;br&gt;varande ordning. I andra punkten behandlas ärenden som innehåller säker-&lt;br&gt;hetsaspekter (s.k. säkerhetsärenden) eller som har utrikespolitisk betydelse.&lt;br&gt;Dessa far överlämnas endast om de bedöms ha sådan betydelse från säker-&lt;br&gt;hetssynpunkt eller från utrikespolitisk synpunkt att regeringen bör pröva&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För säkerhetsärendenas vidkommande innebär detta att ärenden som&lt;br&gt;kännetecknas av att ansökan under alla förhållanden skall avslås därför att&lt;br&gt;de skäl som åberopats är otillräckliga för att bevilja tillstånd inte längre far&lt;br&gt;överlämnas. Frågan om de åberopade skälens bärighet måste alltså prövas&lt;br&gt;fullt ut av myndigheterna även om säkerhetsskäl åberopas. När&lt;br&gt;myndigheterna däremot gör bedömningen att skäl för uppehållstillstånd&lt;br&gt;finns men att säkerhetsskäl kan tala emot att bevilja tillstånd bör ärendena&lt;br&gt;liksom enligt nuvarande ordning överlämnas till regeringen för avgörande.&lt;br&gt;Endast de sistnämnda ärendena kan nämligen sägas ha sådan betydelse av&lt;br&gt;säkerhetsskäl att regeringen bör pröva dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ärenden som enligt nuvarande ordning överlämnas för att de&lt;br&gt;inrymmer utrikespolitiska aspekter är mycket få. Ändringen innebär för&lt;br&gt;deras vidkommande att Invandrarverket inte bör överlämna ärenden där&lt;br&gt;verket avser att avslå ansökan. En förstainstansprövning med den utgången&lt;br&gt;uppfyller inte lagtextens rekvisit att ärendet är av sådan betydelse att&lt;br&gt;regeringen bör pröva det. Sökanden har möjlighet att överklaga beslutet till&lt;br&gt;Utlänningsnämnden som får bedöma om ärendet bör överlämnas eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag bygger på att regeringen fortsättningsvis i större ut-&lt;br&gt;sträckning skall styra praxisbildningen i utlänningsärenden genom att med-&lt;br&gt;dela generella föreskrifter. I vissa fall har det dock ansetts nödvändigt att ha&lt;br&gt;kvar beslut i enskilda ärenden som ett regeringens styrmedel. Ändringen i&lt;br&gt;tredje punkten skall ses mot den bakgrunden. Ärenden bör alltså överlämnas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;293&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;endast i den situationen där regeringen inte lämpligen kan ge vägledning Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;genom utfärdandet av en förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde punkten öppnar en möjlighet för överlämnanden av ärenden som&lt;br&gt;har prejudikatbetydelse men som är av så speciellt slag att de inte lämpar sig&lt;br&gt;för utnyttjande av förordningsmetoden. Möjligheten att överlämna ärenden&lt;br&gt;enligt denna punkt bör utnyttjas med restriktivitet. Detta framgår av&lt;br&gt;uttryckssättet av synnerlig betydelse för denna lags tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket anger formen för myndigheternas överlämnande av&lt;br&gt;ärenden. Den nuvarande ordningen innebär att Invandrarverket far lämna&lt;br&gt;över ärenden direkt till regeringen varefter regeringen i flertalet fall hör&lt;br&gt;Utlänningsnämnden innan ärendet avgörs. Denna ordning ändras nu så att&lt;br&gt;Invandrarverket i en överlämnandesituation först måste sända ärendet till&lt;br&gt;Utlänningsnämnden för yttrande. Utlänningsnämnden är därefter skyldig att&lt;br&gt;skyndsamt vidarebefodra ärendet till regeringen med ett eget yttrande som&lt;br&gt;bl.a. måste innehålla nämndens uppfattning i överlämnandefrågan. Liksom&lt;br&gt;hittills gäller ordningen endast för de ärenden där ett beslut från verket hade&lt;br&gt;kunnat överklagas till nämnden. Ändringen i tredje stycket innebär slutligen&lt;br&gt;också att den i princip aldrig utnyttjade möjligheten för regeringen att lämna&lt;br&gt;över ett av Invandrarverket överlämnat ärende till Utlänningsnämnden tas&lt;br&gt;bort.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 kap.&lt;br&gt;1§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har ett tillägg gjorts så att hinder mot verkställighet också skall&lt;br&gt;anses föreligga beträffande den som riskerar omänsklig eller förnedrande&lt;br&gt;behandling eller bestraffning. Som angetts i kommentaren till 3 kap. 3 § bör&lt;br&gt;ett tillägg av denna innebörd göras för att fa överensstämmelse med artikel 3&lt;br&gt;i Europarådskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även sedan de kategorier som avses i denna paragraf fatt ett särskilt&lt;br&gt;skydd enligt 3 kap. 3 § första stycket 1 bör det särskilda skyddet mot&lt;br&gt;verkställighet firmas kvar. Skyddet mot verkställighet far främst betydelse&lt;br&gt;när verkställighetshindret uppkommer eller blir känt först efter det att laga-&lt;br&gt;kraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya lydelsen far en avvisning eller en utvisning aldrig&lt;br&gt;verkställas till ett land om det finns skälig anledning att tro att utlänningen&lt;br&gt;där skulle vara i den fara som anges i paragrafen. Enligt nuvarande lydelse&lt;br&gt;krävs grundad anledning. Ändringen har tillkommit för att markera att&lt;br&gt;beviskraven inte får ställas alltför högt när det gäller påståenden om risk för&lt;br&gt;dödsstraff, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Någon&lt;br&gt;fullständig bevisning som klart styrker att det finns en sådan risk kan sällan&lt;br&gt;läggas fram. Utlänningens berättelse bör därför godtas om den framstår som&lt;br&gt;trovärdig och sannolik. Den ändrade lydelsen far betydelse också vid&lt;br&gt;prövning av en ansökan om uppehållstillstånd; hänsyn till om utlänningen&lt;br&gt;på grund av bestämmelserna i förevarande paragraf inte kan sändas till ett&lt;br&gt;visst land skall ju enligt 4 kap. 12 § första stycket tas när en fråga om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;294&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avvisning eller utvisning prövas, vilket innebär att sådan hänsyn skall tas Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;också vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen utgår som en följd av att det särskilda skyddet för krigsvägrare i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 3 § utgår.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att det särskilda skydd mot verkställighet som i dag&lt;br&gt;gäller beträffande s.k. de factoflyktingar i stället kommer att gälla dem som&lt;br&gt;omfattas av 3 kap. 3 § första stycket 2, dvs. personer som flyr undan en&lt;br&gt;väpnad konflikt eller en miljökatastrof. I likhet med vad som anförts i&lt;br&gt;kommentaren till 1 § far verkställighetssskyddet betydelse framför allt om&lt;br&gt;den väpnade konflikten eller miljökatastrofen inträffar efter det att beslut om&lt;br&gt;avvisning eller utvisning vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet mot verkställighet enligt denna paragraf gäller således endast&lt;br&gt;dem som omfattas av 3 kap. 3 § första stycket 2. För dem som avses i 3 kap.&lt;br&gt;3 § första stycket 3 kommer samma skydd mot verkställighet som för&lt;br&gt;flyktingar att gälla enligt bestämmelserna i 2 §. För detta krävs ingen lag-&lt;br&gt;ändring.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att den tid inom vilken beslut om avvisning med för-&lt;br&gt;ordnande om omedelbar verkställighet skall fattas i normalfallet skall räknas&lt;br&gt;från tidpunkten för ingivande av den första ansökan om uppehållstillstånd&lt;br&gt;och inte som i dag från inresan. På förslag av Lagrådet har lagtexten&lt;br&gt;förtydligats så att det klart skall framgå att utgångspunkten för beräkningen&lt;br&gt;av tremånaderstiden är den första ansökan om uppehållstillstånd som&lt;br&gt;sökanden gjort efter den senaste inresan i landet. Ansökningar som&lt;br&gt;sökanden kan ha gjort under en tidigare vistelse i Sverige eller från ett annat&lt;br&gt;land saknar självfallet betydelse vid tidsberäkningen. Ändringen har&lt;br&gt;kommenterats närmare i avsnitt 9.3.4.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till bestämmelsen har behandlats i avsnitt 11.4. Den tar som&lt;br&gt;framgår av ordalydelsen sikte på situationen där ett internationellt organ&lt;br&gt;som har rätt att pröva klagomål från enskilda begär att Sverige skall inhibera&lt;br&gt;verkställigheten av ett avlägsnandebeslut. Avsikten med bestämmelsen är att&lt;br&gt;säkerställa att verkställigheten av sådana avlägsnandebeslut stoppas till dess&lt;br&gt;att organet har hunnit ta ställning till ärendena. De internationella organ som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;295&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses är sådana som har folkrättslig behörighet att väcka en fråga av detta Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;slag, dvs. organ som Sverige har lämnat medgivande att ta emot klagomål&lt;br&gt;från enskilda. Exempel på sådana organ är den europeiska kommissionen&lt;br&gt;och domstolen för de mänskliga rättigheterna samt den kommitté som&lt;br&gt;övervakar efterlevnaden av FN:s tortyrkonvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln är försedd med ett undantag som skall tolkas ytterst restriktivt. En&lt;br&gt;framställning om inhibition av detta slag är i och för sig inte folkrättsligt&lt;br&gt;bindande. Den bör trots detta i princip alltid följas eftersom konventions-&lt;br&gt;organen annars inte har möjlighet att göra en effektiv prövning. Bestäm-&lt;br&gt;melser om vilken myndighet som skall pröva inhibitionsfrågan finns i 8 kap.&lt;br&gt;9-10 §§ UtlL.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 kap.&lt;br&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket innebär att straffet för den som organiserar&lt;br&gt;verksamhet för att främja att utlänningar reser till Sverige utan erforderliga&lt;br&gt;tillstånd höjs från högst två års fängelse till högst fyra års fängelse. Med&lt;br&gt;hänsyn till den syn på brott av detta slag som kommit till uttryck genom&lt;br&gt;höjningen av straffmaximum bör även när brottet är mindre allvarligt kunna&lt;br&gt;dömas till fängelse. I sådana fall far enligt förslaget dömas till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottet bör kunna anses vara mindre allvarligt exempelvis om det står&lt;br&gt;klart att brottet varit av engångsnatur och avsett någon enstaka person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar inslaget av muntlig handläggning vid myndigheternas&lt;br&gt;hantering av asylärenden och vissa ärenden som rör utlänningar som&lt;br&gt;omfattas av EES-avtalet. Den har behandlats närmare i avsnitt 12.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket behandlas handläggningen vid Invandrarverket. I första&lt;br&gt;meningen anges att en person som har ansökt om asyl inte far avvisas innan&lt;br&gt;verket har haft muntlig handläggning. Muntlig handläggning är alltså&lt;br&gt;obligatorisk i dessa fall. Om utlänningen begär det skall Invandrarverket ha&lt;br&gt;muntlig handläggning även i övriga asylärenden med undantag för de&lt;br&gt;ärenden där en sådan handläggning skulle sakna betydelse för att avgöra&lt;br&gt;frågan om uppehållstillstånd. Detta framgår av den i sak oförändrade andra&lt;br&gt;meningen i första stycket. Bestämmelsens utformning hindrar inte att&lt;br&gt;Invandrarverket i en massflyktssituation meddelar positiva beslut om&lt;br&gt;uppehållstillstånd på ett rent skriftligt underlag. I den situationen ankommer&lt;br&gt;det på regeringen att förordningsvägen reglera om tidsbegränsat eller&lt;br&gt;permanent uppehållstillstånd skall beviljas dem som söker skydd enligt 3&lt;br&gt;kap. 3 § första stycket 2. Muntlig handläggning torde därvid i flertalet&lt;br&gt;ärenden sakna betydelse för att avgöra frågan om uppehållstillstånd om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;296&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket meddelar ett positivt beslut på grund av föreskrifter i en&lt;br&gt;sådan förordning. Formen för den muntliga handläggningen bestäms av&lt;br&gt;Invandrarverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket reglerar handläggningen av asylärenden vid Utlännings-&lt;br&gt;nämnden. Ändringen innebär att Utlänningsnämnden får avslå en begäran&lt;br&gt;om muntlig handläggning endast om det står klart att en sådan handläggning&lt;br&gt;är obehövlig. Denna utformning tillåter nämnden att underlåta muntlig&lt;br&gt;handläggning i de fall där utredningsmaterialet klart visar att utlänningen&lt;br&gt;bör beviljas uppehållstillstånd eller när det står klart att de åberopade&lt;br&gt;uppgifterna under inga förhållanden är tillräckliga för ett bifallsbeslut. Även&lt;br&gt;när det gäller ärenden vars utgång beror av en rent rättslig bedömning kan&lt;br&gt;en muntlig handläggning många gånger vara obehövlig. I åtskilliga ärenden&lt;br&gt;är emellertid ärendets utgång avhängigt av att en tilltrosbedömning görs.&lt;br&gt;Beträffande de ärendena är utrymmet för ett avslag på en begäran om&lt;br&gt;muntlig handläggning mer begränsat. Avsikten är dock inte att muntlig&lt;br&gt;handläggning måste hållas i alla dessa fall. I de fall där nämnden redan av&lt;br&gt;innehållet i de åberopade uppgifterna kan sluta sig till att de inte är&lt;br&gt;överensstämmande med verkligheten bör ett muntligt inslag kunna avvaras.&lt;br&gt;Däremot finns det knappast något utrymme för att avslå en begäran om&lt;br&gt;sådan handläggning i ärenden där en tilltrosbedömning kan sägas ha direkt&lt;br&gt;betydelse för frågan om uppehållstillstånd skall beviljas eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket är nytt och reglerar Utlänningsnämndens skyldighet att&lt;br&gt;hålla muntlig handläggning i ärenden där en utlänning som omfattas av&lt;br&gt;EES-avtalet har överklagat beslut varigenom Invandrarverket har avvisat&lt;br&gt;eller utvisat eller meddelat ett negativt beslut i fråga om uppehållstillstånd&lt;br&gt;för honom eller henne under åberopande av skäl som är hänförliga till&lt;br&gt;allmän ordning eller säkerhet. Bestämmelserna införs för att tillgodose de&lt;br&gt;minimigarantier som ställs upp i artikel 9 i direktiv 64/221/EEG (se avsnitt&lt;br&gt;12.5). När det gäller ärenden beträffande en utlänning som omfattas av&lt;br&gt;avtalet och som har haft uppehållstillstånd i Sverige föreligger en&lt;br&gt;obligatorisk skyldighet för nämnden att ha muntlig handläggning. I övriga&lt;br&gt;fall är nämndens skyldighet inskränkt till de ärenden där utlänningen begär&lt;br&gt;att fa höras personligen och där en muntlig handläggning inte strider mot&lt;br&gt;den nationella säkerhetens intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i jjärde stycket är endast av redaktionellt slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Femte stycket innehåller en upplysning om att 1 a § innehåller särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om bams hörande i asylärenden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;la§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Den innebär att bam i regel skall höras i samband med&lt;br&gt;utredning vid ansökan om uppehållstillstånd. Den har utformats med ut-&lt;br&gt;gångspunkt i bestämmelserna i artikel 12 i barnkonventionen. Den artikeln&lt;br&gt;innebär att bam som är i stånd att bilda egna åsikter skall ha rätt att fritt&lt;br&gt;uttrycka dessa i alla frågor som rör bamet, varvid bamets åsikter skall&lt;br&gt;tillmätas betydelse i förhållande till bamets ålder och mognad. Det över-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;297&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämnas enligt konventionen till staten att avgöra om bamet skall höras direkt&lt;br&gt;eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och det skall ske på ett sätt&lt;br&gt;som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler. Paragra-&lt;br&gt;fens formulering om klarläggande av vad bamet har att anföra är mer&lt;br&gt;vittsyftande än artikeln, som begränsar sig till bamets åsikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har lagts till att bamet inte skall höras om det är olämpligt.&lt;br&gt;Så kan vara fallet exempelvis om det rör sig om ett litet bam eller om&lt;br&gt;bamets psykiska hälsa talar mot att bamet hörs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;lb§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Den innebär att den som är förordnad som offentligt&lt;br&gt;biträde för ett bam i ett ärende enligt utlänningslagen också skall vara&lt;br&gt;bamets ställföreträdare i det ärende som förordnandet avser. Bestämmelsen&lt;br&gt;har utformats efter förebild av motsvarande bestämmelse i lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vård av unga som nyligen (SFS 1995:1244)&lt;br&gt;förts in i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har behandlats i avsnitt 12.4. Förvaltningsmyndigheters allmänna&lt;br&gt;skyldighet att motivera sina beslut regleras i 20 § FL. En erinran om detta&lt;br&gt;finns intagen i första stycket. I paragrafen fastställs vidare de avvikelser från&lt;br&gt;denna ordning som gäller för ärenden enligt utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att alla beslut i fråga om uppehållstillstånd&lt;br&gt;måste vara motiverade, dvs. även de positiva besluten. Detta innebär en&lt;br&gt;ändring i förhållande till nuvarande ordning som bl.a. endast ställer anspråk&lt;br&gt;på att skälen för negativa beslut skall redovisas. Hur motiveringen skall se ut&lt;br&gt;bestäms av myndigheterna. Rent allmänt kan dock beträffande den nytill-&lt;br&gt;komna kategorin positiva beslut sägas att ett beslut som innebär att en&lt;br&gt;person beviljas permanent uppehållstillstånd bör vara utformat så att det&lt;br&gt;klart framgår varför sökanden har beviljats tillståndet och vilka&lt;br&gt;omständigheter som konstituerar detta ställningstagande. När det gäller de&lt;br&gt;tidsbegränsade uppehållstillstånden finns ett större utrymme för variationer.&lt;br&gt;I många fall av beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd för besök eller&lt;br&gt;gästsstudier eller på grund av uppskjuten invandringsprövning torde en&lt;br&gt;schablonartad motivering vara tillräcklig medan skälen för ett tidsbegränsat&lt;br&gt;tillstånd på grund av en vandelanmärkning bör vara mer individualiserat&lt;br&gt;utformade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya tredje stycket motsvarar de bestämmelser om motivering av&lt;br&gt;beslut om visering och arbetstillstånd som finns i de nuvarande första och&lt;br&gt;andra styckena. Vissa redaktionella ändringar har gjorts. Utlänningar som är&lt;br&gt;medborgare i ett EES-land har rätt att resa in i Sverige utan krav på visering.&lt;br&gt;Av tydlighetsskäl har därför markerats att de särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;motivering av viseringsbeslut som gäller för utlänningar som omfattas av&lt;br&gt;EES-avtalet endast tar sikte på personer som är medborgare i ett land utanför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;298&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-området. Den personkrets som avses är familjemedlemmar till EES- Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;medborgare som är medborgare i ett land utanför avtalsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall fördes en ny&lt;br&gt;paragraf, 6 §, in med ikraftträdande den 1 april 1992 (SFS 1991:1587). 1 § i&lt;br&gt;samma lag ändrades (SFS 1994:1817) vidare i samband med Sveriges EU-&lt;br&gt;anslutning. Som en följd av dessa ändringar bör hänvisningen i 12 kap. 2 §&lt;br&gt;numera rätteligen avse lagen om immunitet och privilegier i vissa fall i dess&lt;br&gt;helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några särskilda övergångsbestämmelser föreslås inte. Det innebär att änd-&lt;br&gt;ringarna skall tillämpas såväl i materiellt som i formellt hänseende&lt;br&gt;omedelbart vid ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.2 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vård av unga&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Den innebär att vid en kollision mellan denna lag och&lt;br&gt;utlänningslagen det i princip är utlänningslagen som tar över. Av förslaget&lt;br&gt;till lag om ändring i utlänningslagen framgår dock att tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd i princip skall meddelas för den tid som ett bam under 18&lt;br&gt;år har behov av vård enligt lagen om vård av unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats med 29 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård som förebild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.3 &amp;nbsp;Förslagen till lag om ändring i lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring, lag om ändring i lagen (1991:572) om&lt;br&gt;särskild utlänningskontroll och lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i dessa lagar är följdändringar till de ändringar som föreslås i&lt;br&gt;utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;299&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1068) om Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;introduktionsersättning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. som trädde i kraft&lt;br&gt;den 1 juli 1994 innebär bl.a. att forläggningar för asylsökande kan drivas&lt;br&gt;även av kommuner och enskilda och inte som tidigare enbart av Statens&lt;br&gt;invandrarverk. Däremot skall alla asylsökande registreras vid en av&lt;br&gt;Invandrarverket driven förläggning. 2 § lagen om introduktionsersättning&lt;br&gt;måste ändras som en följd av lagen om mottagande av asylsökande m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1995:46) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:25&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Effektivare styrning och rättssäkerhet i asylprocessen Bilaga 1&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Uppdraget&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens uppdrag kan i allt väsentligt delas in i två olika block. Det&lt;br&gt;första blocket gäller frågor om regeringens möjligheter att styra praxisbild-&lt;br&gt;ningen i utlänningsärenden (styrmedelsavsnittet). Block 2 rör rättssäkerhets-&lt;br&gt;frågor i asylprocessen med tonvikt på tre särskilda frågor nämligen inslaget&lt;br&gt;av muntlighet i processen, beslutsmotiveringar samt för- och nackdelar med&lt;br&gt;att införa en vidgad möjlighet att överklaga beslut om uppehållstillstånd&lt;br&gt;(rättssäkerhetsavsnittet).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Styrmedelsavsnittet&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande förhållanden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan för närvarande styra praxisbildningen i utlänningsärenden&lt;br&gt;på två sätt. Den kan antingen utfärda generella föreskrifter (förordnings-&lt;br&gt;metoden), eller besluta i enskilda ärenden som överlämnats från Invandrar-&lt;br&gt;verket eller Utlänningsnämnden (ärendemetoden). I nuvarande ordning&lt;br&gt;används främst ärendemetoden för att ge praxisvägledning i frågor om&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Regeringens beslut i enskilda ärenden kan indelas i två&lt;br&gt;kategorier. Dels meddelar regeringen vägledande avgöranden för Invandrar-&lt;br&gt;verket och Utlänningsnämnden. Dels kan regeringen utan riksdagens&lt;br&gt;hörande skärpa kriterierna för asyl med hänvisning till Sveriges&lt;br&gt;mottagningsresurser; ett styrmedel som har övervägande ekonomiska&lt;br&gt;bevekelsegrunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kraftfullaste instrumentet som regeringen har till sitt förfogande när&lt;br&gt;det gäller att styra utvecklingen i uppehållstillstånds- ärenden är den sist-&lt;br&gt;nämnda möjligheten att skärpa kriterierna för beviljande av asyl under&lt;br&gt;hänvisning till den svenska mottagningssituationen. Formellt sett har ett&lt;br&gt;sådant beslut endast verkan för krigsvägrare och s.k. de factoflyktingar men&lt;br&gt;det har också stor betydelse för vilka som får stanna av humanitära skäl.&lt;br&gt;Däremot berör det inte asylrätten för dem som är flyktingar enligt&lt;br&gt;Genévekonventionen. Möjligheten att skärpa asylkriteriema har använts två&lt;br&gt;gånger. Första gången var år 1976 och andra i december 1989, det s.k.&lt;br&gt;Luciabeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De utlänningsärenden som för närvarande får överlämnas till regeringen&lt;br&gt;för avgörande är av fem olika slag. Ärenden får överlämnas om de på grund&lt;br&gt;av familjeanknytning eller av annan liknande orsak har samband med ett&lt;br&gt;ärende som prövas av regeringen eller om de bedöms endera ha betydelse&lt;br&gt;för den allmänna säkerheten eller utrikespolitisk betydelse. De far vidare&lt;br&gt;överlämnas om det bedöms vara av särskild vikt för ledning av&lt;br&gt;utlänningslagens tillämpning att ärendet prövas av regeringen eller om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;301&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synnerliga skal annars talar för regeringens prövning. Den vanligaste Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;grunden för överlämnande är att det bedöms vara av särskild vikt för ledning Bilaga 1&lt;br&gt;av utlänningslagens tillämpning att regeringen prövar ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av de ärenden som överlämnats till regeringen för avgörande&lt;br&gt;under åren 1992-1994 har gällt frågor om nya stora grupper av asylsökande&lt;br&gt;som sökt skydd i Sverige. Som exempel kan nämnas asylsökande från Peru,&lt;br&gt;Bosnien-Hercegovina och Somalia. En annan större ärendekategori utgörs&lt;br&gt;av s.k. vårdfallsproblematik, dvs. ärenden som karakteriseras av att&lt;br&gt;sökandena förutom politiska skäl även åberopar medicinskt humanitära&lt;br&gt;grunder för sin rätt till uppehållstillstånd. På senare år kan noteras att s.k.&lt;br&gt;nya ansökningar, dvs. ansökningar från personer som skall avvisas enligt ett&lt;br&gt;lagakraftvunnet beslut, har överlämnats tämligen ofta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oberoende om regeringen styr praxisbildningen genom beslut i enskilda&lt;br&gt;ärenden eller genom förordningar innebär den nuvarande ordningen att rege-&lt;br&gt;ringen har möjlighet att göra ställningstaganden som kan medföra avsevärda&lt;br&gt;ekonomiska konsekvenser för samhället utan att underställa riksdagen&lt;br&gt;frågan. Regeringens principbeslut vad gäller asylsökande från Bosnien-&lt;br&gt;Hercegovina som berörde en mycket stor grupp människor kan tjäna som&lt;br&gt;exempel på detta.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att regeringen i första hand styr praxisbildningen i&lt;br&gt;utlänningsärenden genom förordningar. Bakgrunden till detta är i första&lt;br&gt;hand rättssäkerhetsaspekter. Förordningsmetoden ökar bl.a. förutsebarheten.&lt;br&gt;En förordning offentliggörs som regel minst en månad innan den börjar&lt;br&gt;tillämpas. De asylsökande och deras ombud/biträde kan alltså i god tid före&lt;br&gt;ikraftträdandet bilda sig en uppfattning om det nya rättsläget och de konse-&lt;br&gt;kvenser det kan föra med sig. Ett beslut i ett enskilt ärende är mer&lt;br&gt;överrumplande och betydligt svårare för de berörda att hålla sig ajour med&lt;br&gt;eftersom det inte offentliggörs på samma sätt. Förordningsmetoden innebär&lt;br&gt;även att en rimlig övergångsreglering kan komma till stånd. Genom förord-&lt;br&gt;ningsmetoden stärks Invandrarverkets och Utlänningsnämndens ställning&lt;br&gt;samtidigt som regeringen behåller det yttersta ansvaret för praxisbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens förslag far regeringen liksom hittills utfärda förord-&lt;br&gt;ningar om uppehållstillstånd för studier och besök. Regeringen får också rätt&lt;br&gt;att meddela generella föreskrifter om förutsättningarna för uppehållstillstånd&lt;br&gt;av humanitära skäl. Syftet är att regeringen i förordningar skall kunna&lt;br&gt;meddela föreskrifter om t.ex. kriterierna för beviljande av uppehållstillstånd&lt;br&gt;för nya grupper som sökt skydd i Sverige, beträffande vårdbehövande&lt;br&gt;utlänningar och andra principiella frågor. Regeringen får också bemyn-&lt;br&gt;digande att meddela föreskrifter om tidsbegränsat uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens möjlighet att skärpa asylkriteriema på grund av Sveriges&lt;br&gt;mottagningsförhållanden behålls. Beslut av det slaget föreslås dock ges&lt;br&gt;formen av generella föreskrifter fortsättningsvis. Detta innebär att ställnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;302&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;taganden av den typ som gjordes i Luciabeslutet i framtiden bör komma till&lt;br&gt;uttryck i en förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av att förordningsmetoden främst skall användas vid&lt;br&gt;styrning av praxisbildningen minskas regeringens befattning med enskilda&lt;br&gt;ärenden. En begränsad möjlighet för myndigheterna att överlämna ärenden&lt;br&gt;till regeringen för avgörande behålls dock. De ärenden som fortsättningsvis&lt;br&gt;får överlämnas är huvudsakligen vissa säkerhetsärenden, ärenden som har&lt;br&gt;utrikespolitisk betydelse och ärenden som kan antas ha betydelse för frågan&lt;br&gt;om uppehållstillstånd för en större grupp asylsökande. Nya ansökningar får&lt;br&gt;enligt förslaget inte överlämnas. Den praxisbildning som behövs från&lt;br&gt;regeringens sida bör enligt utredningens uppfattning ges i ärenden som inte&lt;br&gt;slutligt avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslås inte få möjlighet att förbehålla sig prövningsrätten av&lt;br&gt;vissa ärenden eller ärendegrupper. Utredningen har inte funnit några&lt;br&gt;konstitutionella hinder mot en sådan ordning men anser att den är olämplig.&lt;br&gt;Den kan påverka myndigheternas självständighet gentemot regeringen på ett&lt;br&gt;ofördelaktigt sätt. Dessutom finns en påtaglig risk för att skrivelser till&lt;br&gt;regeringen med yrkande om att regeringen skall överta ett visst ärende blir&lt;br&gt;ett regelmässigt inslag i asylprocessen. Detta skulle kunna medföra att rege-&lt;br&gt;ringen i detta hänseende återigen skulle komma att belastas med alla&lt;br&gt;utlänningsärenden vilket skulle ta tid i anspråk som bör inriktas på det&lt;br&gt;egentliga politikområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förordningsmetoden skall fungera är det av yttersta vikt att&lt;br&gt;myndigheterna kontinuerligt håller regeringen underrättad om inströmnings-&lt;br&gt;situationen såvitt gäller olika grupper av asylsökande och andra principiella&lt;br&gt;frågor. Utredningen förslår därför att kontaktnätet mellan regeringen och&lt;br&gt;myndigheterna vidgas. Myndigheternas rapporteringar föreslås kompletteras&lt;br&gt;med månatliga rapporter som innehåller statistik och en omvärldsanalys.&lt;br&gt;Dessutom bör ett informellt kontaktnät etableras mellan regeringen och&lt;br&gt;myndigheterna där allmängiltiga frågeställningar kan tas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen berör också frågan hur fördelningen mellan regeringens och&lt;br&gt;riksdagens kompetens på uppehållstillståndsområdet bör vara utformad.&lt;br&gt;Utgångspunkten är att en rimlig ordning bör tillgodse såväl regeringens&lt;br&gt;behov av att kunna styra utvecklingen som riksdagens behov av kontroll och&lt;br&gt;begränsningar av statens utgifter. Den nuvarande ordningen innebär att&lt;br&gt;riksdagen kan ställas inför fullbordat faktum beträffande oplanerade utgifter&lt;br&gt;sedan regeringen fattat ett vägledande beslut i fråga om uppehållstillstånd&lt;br&gt;för en större grupp av asylsökande. Denna ordning är inte tillfredsställande.&lt;br&gt;Enligt utredningens bedömning skulle en lösning kunna vara införandet av&lt;br&gt;en ekonomisk totalram för verksamhetsområdet invandring. En sådan skulle&lt;br&gt;ge riksdagen ett reellt styrmedel samtidigt som regeringen, inom den givna&lt;br&gt;totalramen, skulle ha full frihet att styra praxisbildningen. Något konkret&lt;br&gt;förslag för genomförande av en sådan ordning läggs inte fram men utred-&lt;br&gt;ningen vill peka på behovet att sådana överväganden görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;303&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rättssäkerhetsavsnittet&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Muntlig handläggning i asylärenden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande ordning skall muntlig handläggning ingå vid Invandrar-&lt;br&gt;verkets och Utlänningsnämndens handläggning av asylärenden om det kan&lt;br&gt;antas vara till fordel för utredningen eller i övrigt främja ett snabbt&lt;br&gt;avgörande av ärendet. Muntlig handläggning skall även annars företas på&lt;br&gt;begäran av utredningen om inte en sådan handläggning skulle sakna&lt;br&gt;betydelse för att avgöra frågan om uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår ett delvis nytt regelsystem. En utlänning som har&lt;br&gt;ansökt om asyl skall i fortsättningen få avvisas endast om muntlig handlägg-&lt;br&gt;ning har ingått vid Invandrarverkets handläggning av ärendet. Även för&lt;br&gt;Utlänningsnämndens del görs vissa ändringar. Enligt förslaget måste&lt;br&gt;Utlänningsnämnden medge muntlig handläggning om utlänningen har&lt;br&gt;begärt detta om det inte står klart att en sådan handläggning är obehövlig.&lt;br&gt;Detta innebär bl.a. att det knappast finns något utrymme för att avslå en&lt;br&gt;begäran om muntlig handläggning i ärenden där en tilltrosbedömning kan&lt;br&gt;sägas ha direkt betydelse för frågan om ett uppehållstillstånd skall beviljas&lt;br&gt;eller inte. Om nämnden inte omedelbart beviljar en begäran om muntlig&lt;br&gt;handläggning, får ärendet inte avgöras förrän utlänningen fått besked om&lt;br&gt;detta och beretts tillfälle att slutföra sin talan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Beslutsmotiveringar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning innebär bl.a. att positiva beslut, dvs. beslut som innebär&lt;br&gt;bifall till sökandens ansökan, inte behöver vara motiverade. Utredningen&lt;br&gt;föreslår att alla beslut om uppehållstillstånd skall motiveras. Bakgrunden till&lt;br&gt;förslaget är bl.a. att Invandrarverkets positiva beslut är praxisbildande inom&lt;br&gt;verket. Att besluten är motiverade är en förutsättning för att den praxis-&lt;br&gt;bildningen skall kunna följas av utomstående. En vidgad beslutmotiverings-&lt;br&gt;skyldighet kan också leda till en kvalitetsförbättring av beslutsfattandet som&lt;br&gt;sådant. Erfarenhetsmässigt blir nämligen beslut där beslutsfattare har att ge&lt;br&gt;en tydlig och enkel skriftlig motivering till sina beslut mer genomarbetade.&lt;br&gt;Utredningen anser att det särskilt viktigt att beslut som innebär att ett till-&lt;br&gt;stånd tidsbegränsas på grund av sökandens vandel motiveras eftersom den&lt;br&gt;asylsökande måste få veta vilken avvägning som gjorts mellan de anförda&lt;br&gt;skälen för uppehållstillstånd och den vandelsanmärkning som vänds mot&lt;br&gt;honom eller henne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt problem som har samband med beslutsmotiveringar är hur de&lt;br&gt;asylsökande och deras ombud/biträden skall få tillgång till det material som&lt;br&gt;myndigheterna baserar sina länderbedömningar på. Utredningen förspråkar&lt;br&gt;större öppenhet i sådana frågor. Myndigheterna rekommenderas att&lt;br&gt;sammanställa utförliga s.k. länderöversikter samt att i större utsträckning&lt;br&gt;tillföra de enskilda asylärendena bakgrundsmaterial. Utredningen pekar&lt;br&gt;slutligen också på den förändring som skett beträffande utrikessekretessen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;304&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och regeringens roll när det gäller att ta ställning till utlämnande av t.ex. Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;reserapporter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande av beslut om uppehållstillstånd m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande ordning far ett beslut i fråga om uppehållstillstånd eller&lt;br&gt;arbetstillstånd eller återkallelse av sådana tillstånd överklagas av&lt;br&gt;utlänningen endast om tillståndsfrågan har behandlats i samband med ett&lt;br&gt;beslut om avvisning eller utvisning. Utredningens förslag innebär att den&lt;br&gt;kopplingen tas bort för beslut om uppehållstillstånd och återkallelse av ett&lt;br&gt;sådant tillstånd. En utlänning har alltså rätt att överklaga ett beslut där&lt;br&gt;ansökan om uppehållstillstånd avslås eller ett beslut om återkallelse av&lt;br&gt;uppehållstillstånd även om frågan inte har behandlats i samband med ett&lt;br&gt;awisnings- eller utvisningsbeslut. Förslaget får störst betydelse för personer&lt;br&gt;som söker uppehållstillstånd före inresan i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår också att rättsprövning införs för ärenden enligt&lt;br&gt;utlänningslagen som prövas av regeringen i första och enda instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningens uppdrag ingår slutligen även att överväga om det finns&lt;br&gt;behov av en formell regel som ger Invandrarverket och Utlänningsnämnden&lt;br&gt;rätt att skjuta upp prövningen av ett asylärende tills situationen i de asyl-&lt;br&gt;sökandes hemländer har klarnat. Bedömningen är att det är förvaltnings-&lt;br&gt;rättsligt godtagbart att myndigheterna tar viss tid på sig för att skaffa ett&lt;br&gt;tillförlitligt underlag för sin bedömning. Ett asylärende bör emellertid inte få&lt;br&gt;skjutas upp allt för länge av denna orsak. En regel om vilandeförklaring&lt;br&gt;skulle närmast uppmuntra till en ordning där ärenden skjuts upp under&lt;br&gt;längre tid. Utredningens bedömning är därför att asylärenden inte bör kunna&lt;br&gt;vilandeförklaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;305&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Författningsförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 4, 5 och 11 §§, 3 kap. 4 §, 7 kap. 3 och 11 §§ samt 11 kap. 1&lt;br&gt;och 3 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer 2 kap. 14 § och 3 kap.&lt;br&gt;8 § samt närmast före dessa paragrafer två nya rubriker av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd far ges till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt person eller&lt;br&gt;som annars har särskild anknytning till Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige, eller&lt;br&gt;en utlänning som har fått arbetstillstånd eller som har sin försörjning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordnad på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att&lt;br&gt;uppehållstillstånd kan ges även i&lt;br&gt;andra fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan om uppehållstillstånd&lt;br&gt;görs eller prövas, får ansökan inte bifallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller dock inte om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utlänningen har rätt till asyl här,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utlänningen skall återförena sig med en nära familjemedlem som är&lt;br&gt;stadigvarande bosatt i Sverige och som han tidigare har sammanlevt med&lt;br&gt;utomlands, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlänningen skall avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har vunnit&lt;br&gt;laga kraft, får dock en ansökan om uppehållstillstånd från honom bifallas&lt;br&gt;bara om ansökan grundar sig på omständigheter som inte har prövats förut i&lt;br&gt;ärendet om hans avvisning eller utvisning och om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utlänningen har rätt till asyl här, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det annars finns synnerliga skäl av humanitär art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att&lt;br&gt;en ansökan om uppehållstillstånd&lt;br&gt;får bifallas även i andra fall än&lt;br&gt;som anges i andra stycket, om det&lt;br&gt;följer av en överenskommelse med&lt;br&gt;främmande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1994:515.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;306&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlänningen har rest in i landet, får ett uppehållstillstånd återkallas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han inte försörjer sig på ett ärligt sätt eller bedriver sådan&lt;br&gt;verksamhet som kräver arbetstillstånd utan att ha sådant tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om han på grund av ett tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan&lt;br&gt;särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i något&lt;br&gt;annat nordiskt land, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan&lt;br&gt;antas att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig&lt;br&gt;underrättelseverksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återkallelse enligt första stycket får endast ske om frågan har väckts&lt;br&gt;innan utlänningen har varit bosatt här i två år med uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att&lt;br&gt;uppehållstillstånd får återkallas&lt;br&gt;för de utlänningar som omfattas&lt;br&gt;av avtalet om ett europeiskt eko-&lt;br&gt;nomiskt samarbetsområde (EES)&lt;br&gt;även i andra fall än de som anges&lt;br&gt;i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bemyndiganden i fråga om uppehållstillstånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela före-&lt;br&gt;skrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppehållstillstånd för studier&lt;br&gt;eller besök,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förutsättningarna för uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd av humanitära skäl i&lt;br&gt;andra fall än som avses i 5 §&lt;br&gt;tredje stycket 2 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förutsättningarna för tids-&lt;br&gt;begränsat uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får också före-&lt;br&gt;skriva att en ansökan om uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd får bifallas även i&lt;br&gt;andra fall än som anges i 5 §&lt;br&gt;andra stycket, om det följer av en&lt;br&gt;överenskommelse med främmande&lt;br&gt;stat, samt att uppehållstillstånd&lt;br&gt;får återkallas för de utlänningar&lt;br&gt;som omfattas av avtalet om ett&lt;br&gt;europeiskt ekonomiskt samarbets-&lt;br&gt;område (EES) även i andra fall än&lt;br&gt;de som anges i 11 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1696&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;307&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlännings som avses i 1 § har rätt till asyl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asyl får dock vägras om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det av hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet&lt;br&gt;eller med hänsyn till rikets säkerhet finns synnerliga skäl att inte bevilja&lt;br&gt;asyl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det beträffande en utlänning&lt;br&gt;som omfattas av 1 § 2 eller 3 finns&lt;br&gt;särskilda skäl att inte bevilja asyl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det beträffande en utlänning&lt;br&gt;som omfattas av 1 § 2 eller 3 på&lt;br&gt;grund av brottslighet eller med&lt;br&gt;hänsyn till rikets säkerhet finns&lt;br&gt;särskilda skäl att inte bevilja asyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utlänningen har rest in från Danmark, Finland, Island eller Norge och&lt;br&gt;kan sändas åter till något av dessa länder i enlighet med en&lt;br&gt;överenskommelse mellan Sverige och det landet, såvida det inte är&lt;br&gt;uppenbart att han inte kommer att beviljas uppehållstillstånd där,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utlänningen i annat fall före ankomsten till Sverige har uppehållit sig i&lt;br&gt;ett annat land än hemlandet och, om han återsänds dit, är skyddad mot&lt;br&gt;förföljelse eller, i förekommande fall, mot att sändas till en krigsskådeplats&lt;br&gt;eller till hemlandet och också mot att sändas vidare till ett annat land där han&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte har motsvarande skydd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlänningen har särskild anknytning till ett annat land och där är skyddad&lt;br&gt;på det sätt som anges i 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva undan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tag från andra stycket 4 för de fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;då utlänningens anknytning till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är av sådan art att han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte bör nekas att få sin ansökan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om asyl prövad här.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bemyndiganden i fråga om asyl&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Sveriges möjligheter att ta&lt;br&gt;emot utlänningar motiverar det&lt;br&gt;får regeringen föreskriva att asyl&lt;br&gt;inte får beviljas i fall som avses i 1&lt;br&gt;§ 2 eller 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva&lt;br&gt;undantag från 4 § andra stycket&lt;br&gt;för de fall då utlänningens anknyt-&lt;br&gt;ning till Sverige är av sådan art&lt;br&gt;att utlänningen inte bör nekas att&lt;br&gt;få sin ansökan om asyl prövad&lt;br&gt;här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;308&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverks beslut i&lt;br&gt;fråga om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;och en i samband därmed behand-&lt;br&gt;lad fråga om uppehållstillstånd&lt;br&gt;eller arbetstillstånd eller åter-&lt;br&gt;kallelse av sådana tillstånd får av&lt;br&gt;utlänningen överklagas till Ut-&lt;br&gt;länningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverks beslut i&lt;br&gt;fråga om avvisning, utvisning&lt;br&gt;uppehållstillstånd eller återkallel-&lt;br&gt;se av uppehållstillstånd får av&lt;br&gt;utlänningen överklagas till Ut-&lt;br&gt;länningsnämnden. Invandrar-&lt;br&gt;verkets beslut i fråga om arbets-&lt;br&gt;tillstånd eller återkallelse av ar-&lt;br&gt;betstillstånd får av utlänningen&lt;br&gt;överklagas till nämnden under för-&lt;br&gt;utsättning att frågan om tillstånd&lt;br&gt;har behandlats i samband med ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslut i fråga om avvisning eller&lt;br&gt;utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden består av ordförande och övriga ledamöter till det&lt;br&gt;antal regeringen bestämmer. För ordförande skall finnas ersättare.&lt;br&gt;Ledamöter och ersättare för ordförande utses av regeringen. Ordförande och&lt;br&gt;ersättare för ordförande skall vara jurister och ha erfarenhet av tjänstgöring&lt;br&gt;som domare eller annan likvärdig erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk får med&lt;br&gt;eget yttrande överlämna ett ärende&lt;br&gt;till Utlänningsnämnden för av-&lt;br&gt;görande, om ärendet på grund av&lt;br&gt;familj eanknytning eller av annan&lt;br&gt;liknande orsak har samband med&lt;br&gt;ett ärende enligt denna lag som&lt;br&gt;prövas av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket eller Utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden får med eget ytt-&lt;br&gt;rande överlämna ett ärende till&lt;br&gt;regeringen för avgörande om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ärendet på grund av familje-&lt;br&gt;anknytning eller av annan&lt;br&gt;liknande orsak har samband med&lt;br&gt;ett ärende enligt denna lag som&lt;br&gt;prövas av regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ärendet bedöms ha betydelse&lt;br&gt;för rikets säkerhet eller annars för&lt;br&gt;allmän säkerhet eller för rikets&lt;br&gt;förhållande till främmande makt&lt;br&gt;eller mellanfolklig organisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk får med&lt;br&gt;ett eget yttrande överlämna ett&lt;br&gt;ärende till Utlänningsnämnden för&lt;br&gt;avgörande, om ärendet på grund&lt;br&gt;av familjeanknytning eller annan&lt;br&gt;liknande orsak har samband med&lt;br&gt;ett ärende enligt denna lag som&lt;br&gt;prövas av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket och Utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden får med ett eget&lt;br&gt;yttrande överlämna ett ärende som&lt;br&gt;inte är slutligt avgjort till rege-&lt;br&gt;ringen för avgörande om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ärendet på grund av familje-&lt;br&gt;anknytning eller annan liknande&lt;br&gt;orsak har samband med ett ärende&lt;br&gt;enligt denna lag som prövas av&lt;br&gt;regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ärendet bedöms ha sådan&lt;br&gt;betydelse för rikets säkerhet eller&lt;br&gt;annars för allmän säkerhet eller för&lt;br&gt;rikets förhållande till främmande&lt;br&gt;makt eller mellanfolklig organisa-&lt;br&gt;tion att regeringen bör pröva&lt;br&gt;ärendet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;309&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det bedöms vara av särskild&lt;br&gt;vikt för ledning av tillämpningen&lt;br&gt;av denna lag att ärendet prövas av&lt;br&gt;regeringen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. synnerliga skäl annars talar&lt;br&gt;för regeringens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har invandrarverket överläm-&lt;br&gt;nat ett ärende i fall som avses i&lt;br&gt;andra stycket 3 eller 4 och skulle&lt;br&gt;beslut av verket i ärendet ha&lt;br&gt;kunnat överklagas till utlännings-&lt;br&gt;nämnden, skall regeringen, om&lt;br&gt;hinder inte möter på grund av att&lt;br&gt;ärendet är synnerligen bråd-&lt;br&gt;skande, höra Utlänningsnämnden&lt;br&gt;innan den avgör ärendet. Rege-&lt;br&gt;ringen får överlämna ett sådant&lt;br&gt;ärende till nämnden för av-&lt;br&gt;görande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det bedöms vara av särskild&lt;br&gt;vikt för ledning av denna lags till-&lt;br&gt;lämpning att regeringen avgör ett&lt;br&gt;ärende som kan antas få betydelse&lt;br&gt;för frågan om uppehållstillstånd&lt;br&gt;för en större grupp asylsökande&lt;br&gt;som åberopar huvudsakligen&lt;br&gt;samma skäl till stöd för sin an-&lt;br&gt;sökan om asyl, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det i andra fall än som&lt;br&gt;anges i punkt 3 bedöms vara av&lt;br&gt;synnerlig vikt för ledning av denna&lt;br&gt;lags tillämpning att regeringen&lt;br&gt;prövar ett ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När Invandrarverket överläm-&lt;br&gt;nar ett ärende till regeringen skall&lt;br&gt;ärendet först sändas till Ut-&lt;br&gt;länningsnämnden. Nämnden skall&lt;br&gt;med ett eget yttrande vidare-&lt;br&gt;befordra ärendet till regeringen.&lt;br&gt;Av nämndens yttrande skall fram-&lt;br&gt;gå vilken uppfattning nämnden&lt;br&gt;har i frågan samt om ärendet bör&lt;br&gt;avgöras av regeringen. Det som&lt;br&gt;sägs i detta stycke gäller dock&lt;br&gt;endast för de ärenden där ett&lt;br&gt;beslut av Invandrarverket hade&lt;br&gt;kunnat överklagas till nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 5 § föreskrivs om Invandrarverket och Utlänningsnämnden&lt;br&gt;gäller också regeringen när den avgör ett överlämnat ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett asylärende vid statens in-&lt;br&gt;vandrarverk skall det ingå muntlig&lt;br&gt;handläggning om det kan antas&lt;br&gt;vara till fördel för utredningen&lt;br&gt;eller i övrigt främja ett snabbt&lt;br&gt;avgörande av ärendet. Muntlig&lt;br&gt;handläggning skall även annars&lt;br&gt;företas på begäran av utlän-&lt;br&gt;ningen, om inte en sådan hand-&lt;br&gt;läggning skulle sakna betydelse&lt;br&gt;för att avgöra frågan om uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som har ansökt&lt;br&gt;om asyl i Sverige får avvisas&lt;br&gt;endast om muntlig handläggning&lt;br&gt;har ingått vid Statens Invand-&lt;br&gt;rarverks handläggning av ärendet.&lt;br&gt;I andra fall bestämmer Invand-&lt;br&gt;rarverket om muntlig handlägg-&lt;br&gt;ning skall ingå i asylärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;310&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket får bestämma&lt;br&gt;att även andra personer än&lt;br&gt;utlänningen skall höras vid hand-&lt;br&gt;läggningen. Ersättning för instäl-&lt;br&gt;lelsen lämnas därvid enligt vad&lt;br&gt;som föreskrivs i 6 kap. 15 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena&lt;br&gt;tillämpas också när Utlännings-&lt;br&gt;nämnden handlägger ett asyl-&lt;br&gt;ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett asylärende vid Ut-&lt;br&gt;länningsnämnden skall muntlig&lt;br&gt;handläggning ingå om detta kan&lt;br&gt;antas vara till fördel för utred-&lt;br&gt;ningen eller på annat sätt bidra&lt;br&gt;till ett snabbt avgörande. Muntlig&lt;br&gt;handläggning skall även annars&lt;br&gt;företas på utlänningens begäran&lt;br&gt;om det inte står klart att en sådan&lt;br&gt;handläggning är ob-hövlig i asyl-&lt;br&gt;ärendet. Har en sådan begäran&lt;br&gt;gjorts, får ärendet inte avgöras&lt;br&gt;utan muntlig handläggning förrän&lt;br&gt;utlänningen beretts tillfälle att&lt;br&gt;slutföra sin talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket och Utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden får bestämma att&lt;br&gt;även andra personer än utlän-&lt;br&gt;ningen skall höras vid handlägg-&lt;br&gt;ningen. Ersättning för inställelsen&lt;br&gt;lämnas i sådana fall i enlighet&lt;br&gt;med vad som föreskrivs i 6 kap.&lt;br&gt;15 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 20 § förvalt-&lt;br&gt;ningslagen om motivering av be-&lt;br&gt;slut tillämpas inte beträffande&lt;br&gt;beslut om visering, tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd och arbetstill-&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som avses i 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § tredje stycket har dock alltid&lt;br&gt;rätt till motivering av ett sådant&lt;br&gt;beslut om det går honom emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 20 § förvalt-&lt;br&gt;ningslagen om motivering av be-&lt;br&gt;slut gäller även för beslut som&lt;br&gt;meddelas i ärenden enligt denna&lt;br&gt;lag om inte något annat följer av&lt;br&gt;andra eller tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut i fråga om uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd skall alltid innehålla&lt;br&gt;de skäl som ligger till grund för&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om visering eller&lt;br&gt;arbetstillstånd får skälen som&lt;br&gt;ligger till grund för beslutet ute-&lt;br&gt;lämnas. En utlänning som avses i&lt;br&gt;2 kap. 11 § tredje stycket har dock&lt;br&gt;alltid rätt till motivering av ett be-&lt;br&gt;slut om visering om det går honom&lt;br&gt;emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1696&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;311&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om&lt;br&gt;rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa&lt;br&gt;förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är&lt;br&gt;bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte heller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut av arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,&lt;br&gt;beslut om svenskt medborgarskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;beslut om utlänningars&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3. andra beslut om utlänningars&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vistelse i riket, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vistelse i riket än sådana som en-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligt utlänningslagen (1989:529)&lt;br&gt;har prövats i regeringen som enda&lt;br&gt;instans,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller&lt;br&gt;tjänstgöring inom försvarsmakten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. beslut som rör skatter eller avgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. beslut enligt lagen (1992:1602) om valuta- eller kreditreglering eller&lt;br&gt;beslut i frågor om allmän likviditetsindragning eller allmän prisreglering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. andra beslut enligt lagen (1992:1300) om krigsmaterial än sådana som&lt;br&gt;avser återkallelse av tillstånd enligt 3 eller 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 § 3-4 lagen&lt;br&gt;(1984:3) om kärnteknisk verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. beslut enligt lagen (1991:341) om strategiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:719&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;312&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning i relevant del av betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1995:55) Ett samlat verksamhetsansvar för&lt;br&gt;asylärenden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen behandlar i korthet frågan i vilken utsträckning ett beslut om&lt;br&gt;omhändertagande av ett bam med stöd av lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga (LVU) skall utgöra hinder mot&lt;br&gt;verkställighet av ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen bör huvudprincipen vara att beslut enligt utlännings-&lt;br&gt;lagen i princip tar över beslut rörande enskilda som fattats med stöd av&lt;br&gt;annan lagstiftning. Det är emellertid enligt utredningen inte möjligt att i alla&lt;br&gt;fall hävda att utlänningslagen skall ha företräde framfor annan lagstiftning.&lt;br&gt;Avgörande om vilken lagstiftning som bör ha företräde kan bli särskilt&lt;br&gt;grannlaga när det gäller bam som omhändertagits med stöd av LVU därför&lt;br&gt;att de vanvårdats av sina föräldrar. Det är inte rimligt att överlämna bamet&lt;br&gt;till en vårdnadshavare som uppenbart vanvårdar bamet och där bamets liv&lt;br&gt;och hälsa kan sättas i stor fara om bamet överlämnas till vårdnadshavama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är det heller inte rimligt att ett omhändertagande enligt LVU&lt;br&gt;automatiskt skulle innebära att inte bara bamet utan också vårdnadshavama&lt;br&gt;skulle fa uppehållstillstånd I Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;313&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Svensk flyktingpolitik i globalt&lt;br&gt;perspektiv (SOU 1995:75)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Motiv för en sammanhållen global flyktingpolitik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Allt fler människor i världen kommer att flytta inom eller mellan&lt;br&gt;länderna under de närmaste årtiondena. Antalet migranter utgör nu ca&lt;br&gt;2,5 procent av världsbefolkningen. Flyktingsituationen fortsätter att&lt;br&gt;förvärras. För ungefär tio år sedan var flyktingarna ca 10 miljoner, nu är&lt;br&gt;de omkring 23 miljoner. Dessutom finns ca 2,5 miljoner palestinska&lt;br&gt;flyktingar samt omkring 25 miljoner intemflyktingar (inom det egna&lt;br&gt;landet). Antalet miljöflyktingar uppskattas till 25 miljoner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Därtill kommer de människor i tredje världen som flyttar från lands-&lt;br&gt;bygden till städerna, f.n. 70-100 miljoner människor årligen. En del av&lt;br&gt;dem söker sig vidare från de överlastade storstäderna (med 5-20&lt;br&gt;miljoner invånare) till andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Världsbefolkningen ökar nu med ungefar 100 miljoner årligen och 95&lt;br&gt;procent av denna ökning sker i tredje världen. Med nuvarande&lt;br&gt;tillväxttakt kommer sannolikt Afrikas befolkning att öka från 600&lt;br&gt;miljoner till 1 600 miljoner år 2025. Befolkningen i Sydasien kommer&lt;br&gt;också att öka med en miljard. Sedan år 1950 har världsbefolkningen&lt;br&gt;fördubblats. Under enbart de närmaste 60 åren kommer&lt;br&gt;världsbefolkningen i vart fall att fördubblas jämfört med idag. Europas&lt;br&gt;befolkning blir en allt mindre andel av världsbefolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Inkomstgapet mellan Syd och Nord har blivit dubbelt så stort på 30 år. I&lt;br&gt;kombination med det ökade inkomstgapet kommer den våldsamma&lt;br&gt;befolkningsökningen oundvikligen att leda till ökad migration, främst&lt;br&gt;Syd-Syd, men också Syd-Nord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;På kort och medellång sikt finns andra faktorer som bidrar till att öka be-&lt;br&gt;folkningsomflyttningarna. Dit hör den pågående övergången från&lt;br&gt;diktatur till demokrati i många utvecklingsländer, upplösningen av&lt;br&gt;paktsystemen med Sovjetunionen och USA som dominerande stater, det&lt;br&gt;därmed sammanhängande sönderfallet av statsbildningar (såsom f.d.&lt;br&gt;Sovjetunionen och f.d. Jugoslavien) och uppblossandet av gamla etniska&lt;br&gt;konflikter. Vapentillförseln till konflikthärdarna samt allmänt bristande&lt;br&gt;framtidstro i många länder i Afrika och Asien på grund av en alltför&lt;br&gt;långsam ekonomisk utveckling bidrar till att förstärka problembilden.&lt;br&gt;För Europa tillkommer inkomstgapet mellan Västeuropa i förhållande&lt;br&gt;till Östeuropa och Nordafrika, kriget på Balkan samt osäkerheten om&lt;br&gt;utvecklingen i Ryssland och Nordafrika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orsakssambanden mellan befolkningsökningen, fattigdomsklyftan, kon-&lt;br&gt;flikterna, miljöförstöringen och flykten från landsbygden till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;314&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;storstäderna och ökningen i stort av befolkningsrörelsema mellan&lt;br&gt;länderna i världen är utomordentligt komplicerade. Befolkningsökningen&lt;br&gt;i tredje världen, den ökade rikedomsklyftan mellan Syd och Nord,&lt;br&gt;miljöförstöringen i Syd i samt den kraftiga urbaniseringen i Syd är de&lt;br&gt;viktigaste orsakerna. Globaliseringen av ekonomin öppnar fönstren mot&lt;br&gt;andra länder. Förbättrade kommunikationer och införandet av ny&lt;br&gt;teknologi i tredje världen (billigt flyg, TV, telefon, fax etc.) påverkar&lt;br&gt;också människors benägenhet att utvandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett grundläggande problem i de internationella försöken att bemästra&lt;br&gt;denna nya situation är att FN:s organisation för att hantera den kombi-&lt;br&gt;nation av politiska, ekonomiska och sociala problem som ofta ligger&lt;br&gt;bakom flykt och annan migration inte är tillräckligt anpassad och&lt;br&gt;samordnad för uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Global solidaritet med en tyngdpunkt på förebyggande insatser för att&lt;br&gt;undanröja och lindra orsaker till flykt och migration måste prägla det&lt;br&gt;internationella samfundets verksamhet vad gäller utvecklingssamarbete,&lt;br&gt;internationell handel etc. De flyktingpolitiska åtgärderna är emellertid&lt;br&gt;mer inriktade på att reagera på flyktingströmmar och omfattande befolk-&lt;br&gt;ningsomflyttningar än på att förebygga dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De europeiska länderna kommer oundvikligen att ställas inför ett ökande&lt;br&gt;migrationstryck. För de europeiska västländerna, däribland Sverige,&lt;br&gt;gäller att bedöma hur de samlade resurserna för att (i) reglera invand-&lt;br&gt;ringen, (ii) pröva asylskäl och (iii) ta emot och integrera invandrare skall&lt;br&gt;vägas mot insatser utanför det egna landet, i ursprungsländerna, för att&lt;br&gt;motverka de orsaker som leder till utvandring och ge skydd och stöd åt&lt;br&gt;flyktingar. Länderna måste ta ställning till det faktum att skillnaden ökar&lt;br&gt;mellan de resurser som används för att hjälpa den relativt sett lilla andel&lt;br&gt;flyktingar som kommit till industriländerna och de resurser som genom&lt;br&gt;multilaterala och bilaterala kanaler används för merparten av världens&lt;br&gt;flyktingar och flyktförebyggande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är fr.o.m. år 1995 medlem i EU. Unionen är en av de viktigaste&lt;br&gt;aktörerna för att påverka orsakerna till flykt och massmigration.&lt;br&gt;Sveriges medlemskap innebär förutom nya åtaganden också ett nytt&lt;br&gt;ansvar att delta i och påverka den framtida europeiska politiken på&lt;br&gt;migrations- och flyktingområdet inklusive sambanden med EU:s&lt;br&gt;bistånds- och handelspolitik samt det utrikes- och säkerhetspolitiska&lt;br&gt;samarbetet. EU:s biståndsbudget är ungefär tre gånger så stor som den&lt;br&gt;svenska och har också sin tyngdpunkt på Afrika. Sedan slutet av 1980-&lt;br&gt;talet pågår inom EU ett arbete på att skapa gemensamma europeiska&lt;br&gt;yttergränser, en gemensam asylpolitik och långsiktigt även en gemensam&lt;br&gt;invandringspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;315&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;En flykting- och migrationspolitisk omorientering förutsätter att hela det&lt;br&gt;traditionella systemet för flyktinghjälp i ett mottagningsland som&lt;br&gt;Sverige ses över och ökad vikt behöver läggas vid mottagningsländema i&lt;br&gt;den rika världen skall kunna överföra en del av de resurser som idag&lt;br&gt;binds upp i asyl- och flyktingmottagande i de egna länderna till generella&lt;br&gt;och riktade insatser i de områden där flyktingproblemen förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Den svenska utrikes-, säkerhets-, bistånds- och handelspolitiken har en&lt;br&gt;migrations- och flyktingpolitisk dimension men de olika&lt;br&gt;politikområdena är inte tillräckligt samordnade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Den i europeisk jämförelse omfattande invandringen till Sverige av&lt;br&gt;asylsökande måste - liksom den omfattande invandringen av anhöriga -&lt;br&gt;ses i relation till de stora kostnaderna. Enbart statens kostnader för&lt;br&gt;prövningen av asylansökningar och mottagningsstöd under åren 1992—&lt;br&gt;1994 uppgick till ca 20 miljarder kr. Som jämförelse kan nämnas att&lt;br&gt;Sveriges hela bistånd till utvecklingsländerna under samma tid uppgick&lt;br&gt;till sammanlagt ca 45 miljarder kr och de svenska bidragen till UNHCR&lt;br&gt;till ca 1,5 miljarder kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ökande integrationssvårigheter, långsiktigt sjunkande&lt;br&gt;sysselsättningsgrad och hög arbetslöshet samt socialhjälpsberoende&lt;br&gt;bland invandrarna innebär såväl svårigheter som ökade kostnader. Ett&lt;br&gt;omfattande, långvarigt och resurskrävande arbete krävs för att ge 1980-&lt;br&gt;talets och 1990-talets invandrare rimliga förutsättningar för framtiden i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbete i ett globalt perspektiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Ett övergripande mål i en global sammanhållen flyktingpolitik bör vara&lt;br&gt;att i internationell samverkan aktivt medverka till att undanröja orsaker&lt;br&gt;bakom flykt och påtvingad utvandring. Samtidigt måste de som tvingats&lt;br&gt;på flykt få skydd och stöd. Dessa mål kan uppnås dels genom politiskt&lt;br&gt;agerande, dels genom bistånd i olika former. Biståndet kan lämnas inom&lt;br&gt;ramen för det internationella utvecklingssamarbetet och genom riktade&lt;br&gt;insatser på medellång och kort sikt. Den svenska utrikes-, säkerhets-,&lt;br&gt;bistånds- och handelspolitiken bör fa en tydligare uttalad migrations-&lt;br&gt;och flyktingpolitisk inriktning samt en högre grad av samordning med&lt;br&gt;flykting- och migrationspolitiken. På motsvarande sätt bör Sverige verka&lt;br&gt;för att den flykting- och migrationspolitiska dimensionen på ett mer&lt;br&gt;uttalat sätt beaktas i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik&lt;br&gt;samt i EU:s handels- och biståndspolitik. Flykting- och migrationsfrågor&lt;br&gt;bör i ökad utsträckning föras upp på dagordningen också i andra&lt;br&gt;internationella säkerhetspolitiska och ekonomiska fora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;316&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom politiskt agerande bör Sverige vara pådrivande i det internatio-&lt;br&gt;nella samarbetet för att på lång sikt skapa sådana politiska, ekonomiska,&lt;br&gt;sociala, befolknings- och miljömässiga förhållanden globalt att&lt;br&gt;orsakerna bakom flykt och påtvingad migration i möjligaste mån&lt;br&gt;undanröjs och att flyktingars rättigheter respekteras. Detta innebär att&lt;br&gt;Sverige bör fortsätta att spela en aktiv roll i den pågående&lt;br&gt;reformprocessen för att stärka Förenta Nationerna. Det handlar om att&lt;br&gt;främja fred, säkerhet, respekt för mänskliga rättigheter och ekonomisk&lt;br&gt;utveckling. Sverige bör verka för att sådana handelsvillkor etableras av&lt;br&gt;EU och globalt som kan främja fattiga länders ekonomiska utveckling.&lt;br&gt;Sverige bör även ge fortsatt prioritet åt arbetet för nedrustning och&lt;br&gt;begränsning av den internationella vapenhandeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom bistånd bör Sverige, såväl bilateralt som genom gemensamma&lt;br&gt;EU-insatser och bidrag till multilaterala organisationer, intensifiera&lt;br&gt;arbetet med att på kort och lång sikt förebygga flyktingrörelser och&lt;br&gt;massmigration. Detta innebär stärkta insatser för att främja demokrati&lt;br&gt;och respekt för mänskliga rättigheter. Vidare bör de internationella&lt;br&gt;instrumenten för fredlig konflikthantering utvecklas och utnyttjas. Sär-&lt;br&gt;skild uppmärksamhet bör i detta sammanhang ägnas minoriteters&lt;br&gt;ställning samt preventiva diplomatiska och fredsbevarande åtgärder. Ett&lt;br&gt;starkt stöd bör utgå till insatser för att förebygga humanitära katastrofer&lt;br&gt;genom tidiga internationella ingripanden. Hög beredskap bör vidare&lt;br&gt;finnas för riktade insatser till områden från vilka omfattande ekonomiskt&lt;br&gt;betingad utvandring kan förväntas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet om hållbar utveckling för det långsiktiga biståndet rymmer även&lt;br&gt;migrations- och flyktingaspekter. Detta bör bl.a. innefatta migrations-&lt;br&gt;och flyktförebyggande insatser, t.ex. för landsbygdsutveckling i utveck-&lt;br&gt;lingsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då rörelser av skyddsbehövande uppstår inom eller mellan länder bör&lt;br&gt;Sverige verka för att de skyddsbehövande skall kunna ges skydd och&lt;br&gt;stöd i eller så nära hemlandet som möjligt. Insatser, som kan ske&lt;br&gt;bilateralt eller genom exempelvis UNHCR och EU:s biståndsorgan, bör&lt;br&gt;inriktas på att förebygga vidare flykt från ett första asylland. Det är&lt;br&gt;viktigt att skapa sådana förhållanden i första asylländer vad gäller&lt;br&gt;säkerhet, respekt för mänskliga rättigheter, materiell försörjning och&lt;br&gt;hälsovård att vidare flykt motverkas. På motsvarande sätt bör, när det&lt;br&gt;gäller intemflyktingar, insatserna för skydd och materiellt bistånd öka&lt;br&gt;för att förebygga vidare flykt till ett första asylland. Sverige bör särskilt&lt;br&gt;agera för en bättre samverkan mellan diplomatiska, humanitära,&lt;br&gt;fredsbevarande och andra militära insatser vid komplexa katastrofer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;317&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Sverige bör bl.a. satsa mer ekonomiska resurser for att främja mänskliga Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;rättigheter, ge ökat skydd for intemflyktingar samt stödja första asyl- Bilaga 4&lt;br&gt;länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiskt samarbete kring flykting- och migrationsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Sverige bör som medlem i EU verka för en samordnad och aktiv&lt;br&gt;europeisk flykting- och migrationspolitik. Den bör präglas av solidaritet&lt;br&gt;och öppenhet samt innefatta insatser såväl inom som utom EU-området.&lt;br&gt;Politiken bör sträva efter att uppnå de övergripande målen att undanröja&lt;br&gt;orsaker till flykt och påtvingad migration, att ge skydd åt&lt;br&gt;skyddsbehövande i första hand i den egna regionen och att skapa&lt;br&gt;förutsättningar för frivilligt återvändande. Sverige bör värna asylrätten&lt;br&gt;samt verka för att den fria rörligheten inom EU och, på sikt, mellan EU&lt;br&gt;och andra regioner gradvis skall kunna förverkligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sverige bör aktivt verka för att de långsiktiga målen för EU:s&lt;br&gt;migrations- och flyktingpolitik inte endast blir att förverkliga det redan&lt;br&gt;beslutade systemet med en gemensam yttre gräns och allt vad som&lt;br&gt;därmed följer. Målen måste också innefatta en vision om hur&lt;br&gt;unionsområdet gradvis skall kunna utökas till att omfatta även länderna i&lt;br&gt;Central- och Östeuropa och kring Medelhavet. Ett steg på vägen är att&lt;br&gt;EU i ökad grad bistår länderna i Central- och Östeuropa med att upprätta&lt;br&gt;såväl system för utvecklandet av demokrati och skydd för minoriteter&lt;br&gt;som migrations-, flykting- och gränssystem som är jämförbara med dem&lt;br&gt;i Västeuropa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Vid EU:s regeringskonferens år 1996 bör Sverige lägga stor vikt vid att&lt;br&gt;ett mer ändamålsenligt och resultatinriktat samarbetssystem skapas för&lt;br&gt;migrations- och flyktingfrågorna. Detta är en förutsättning för att en&lt;br&gt;aktiv flyktförebyggande politik skall kunna föras som länkar samman&lt;br&gt;biståndspolitiska, handelspolitiska och säkerhetspolitiska insatser med&lt;br&gt;flykting- och migrationsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Sverige bör även agera i andra europeiska fora såsom Europarådet och&lt;br&gt;Organisationen för fred och säkerhet i Europa (OSSE) för att mänskliga&lt;br&gt;rättigheter, särskilt minoriteters rättigheter, respekteras, att demokratiska&lt;br&gt;system formas och att den säkerhetspolitiska situationen i ett utvidgat&lt;br&gt;Europa utvecklas på ett sätt som inte skapar flykt och påtvingad&lt;br&gt;migration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Ett gemensamt agerande av EU:s medlemsstater och andra länder bör&lt;br&gt;eftersträvas vad gäller bedömningen av om en massflyktssituation skall&lt;br&gt;anses föreligga och när den skall anses ha upphört, för upprättande av&lt;br&gt;minimiregler för behandlingen av flyktingarna och för principer rörande&lt;br&gt;återvändande. Sverige bör även aktivt verka för att dessa stater kommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;318&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överens om ett fungerande bördefördelningssystem vid massflykts- Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;situationer. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandringen till Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;De internationella åtaganden som Sverige gjort skall respekteras. Detta&lt;br&gt;gäller bl.a. rätten för flyktingar att få skydd i Sverige enligt flykting-&lt;br&gt;konventionen, respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande&lt;br&gt;friheter enligt Europakonventionen samt överenskommelser om fri&lt;br&gt;rörlighet inom Norden och EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skydd bör ges till den som är flykting enligt en vidare tolkning av&lt;br&gt;flyktingkonventionen än för närvarande, i enlighet med UNHCR:s&lt;br&gt;rekommendationer. Dessutom bör skydd ges till de som riskerar att&lt;br&gt;utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, de&lt;br&gt;som flyr undan en väpnad konflikt eller en miljökatastrof och de som&lt;br&gt;riskerar ett strängt straff eller mycket allvarliga trakasserier på grund av&lt;br&gt;könstillhörighet eller homosexualitet. De nuvarande skyddsbegreppen de&lt;br&gt;factoflykting och krigsvägrare försvinner liksom begreppet politiskt-&lt;br&gt;humanitära skäl. En stor del av de som med gällande regler skulle fått&lt;br&gt;uppehållstillstånd som de factoflyktingar eller krigsvägrare skulle också&lt;br&gt;ha fått stanna enligt förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Vid massflykt bör tidsbegränsade uppehållstillstånd kunna ges för i&lt;br&gt;princip högst två år och kunna förlängas med sex månader åt gången om&lt;br&gt;ett återvändandeprogram har inletts. Detta bör gälla såväl den som är&lt;br&gt;flykting som den som flyr undan en väpnad konflikt eller miljökatastrof.&lt;br&gt;Avsikten är att den skyddsbehövande skall kunna stanna i Sverige under&lt;br&gt;den tid som skyddsbehovet kvarstår. Bedömningen av om en massflykt-&lt;br&gt;situation föreligger och hur länge skyddet skall ges bör göras i interna-&lt;br&gt;tionell samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Flyktingar bör liksom i dag efter samråd med UNHCR kunna överföras&lt;br&gt;till Sverige för bosättning. Ett särskilt anslag bör finnas för flexibel&lt;br&gt;användning beroende på det aktuella behovet av sådan överföring&lt;br&gt;jämfört med behov av insatser utanför Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Tillståndsgrunden starka humanitära skäl bör förbehållas personer som&lt;br&gt;på grund av synnerligen allvarlig sjukdom, allvarliga handikapp eller&lt;br&gt;andra ömmande skäl av udda natur bör tillåtas vara bosatta i Sverige.&lt;br&gt;Särskilda hänsyn bör tas i ärenden som berör bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sveriges behov av såväl tillfällig som långsiktig arbetskraftsinvandring&lt;br&gt;tillgodoses huvudsakligen genom rörligheten inom Norden och EU. Nu-&lt;br&gt;varande lagstiftning ger möjligheter till flexibel arbetskraftsinvandring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;319&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från även andra länder. Den förutsätts liksom hittills ske i samråd mellan Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;myndigheterna och arbetsmarknadens parter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Invandringen av anhöriga, som inte är medborgare i ett nordiskt land&lt;br&gt;eller EU-land, begränsas till en krets bestående av man och hustru eller&lt;br&gt;sammanboende, ensamstående hemmavarande bam under 18 år samt&lt;br&gt;andra nära anhöriga utanför kärnfamiljen som direkt ingått i hushålls-&lt;br&gt;gemenskapen i hemlandet. Visering för släktbesök bör kunna meddelas&lt;br&gt;för längre tid än tre månader eller för upprepade tremånadersbesök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Viseringspolitiken förs i framtiden gemensamt av EU:s medlemsstater&lt;br&gt;och kommer i utgångsläget att ungefärligen överensstämma med den&lt;br&gt;viseringspolitik Sverige för närvarande har. Det övergripande målet att&lt;br&gt;skapa så stor frihet för rörelser över gränserna som möjligt bör genom-&lt;br&gt;syra Sveriges agerande i alla sammanhang där frågor om viseringspolitik&lt;br&gt;behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Regeringen bör styra praxis genom förordningar i stället för som i dag&lt;br&gt;genom beslut i enskilda ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;För att höja rättssäkerheten och öka effektiviteten i asylprocessen bör&lt;br&gt;Invandrarverket ges ett samlat ansvar. Invandrarverket bör därför överta&lt;br&gt;ansvaret för de utredningar som genomförs med asylsökande vid gränsen&lt;br&gt;liksom de som genomförs i samband med ansökan inne i landet. Invand-&lt;br&gt;rarverket bör också överta ansvaret för verkställighetema av avlägs-&lt;br&gt;nandebeslut och förvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Pass och andra identitetshandlingar bör omhändertas mer systematiskt&lt;br&gt;än vad som sker i dag. Bestämmelser bör införas om obligatorisk&lt;br&gt;fotografering och tagande av fingeravtryck för samtliga asylsökande.&lt;br&gt;Den inre utlänningskontrollen bör tillmätas större betydelse än i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Muntlig handläggning bör användas i ökad utsträckning. Utredningarna&lt;br&gt;bör spelas in på band för att tveksamhet om vad som avhandlats skall&lt;br&gt;kunna undanröjas. Asylsökande bör vid behov förhöras av en tjänsteman&lt;br&gt;av samma kön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Möjligheterna bör ökas att få rättshjälp i samband med avvisning vid&lt;br&gt;gränsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Ett gemensamt informations- och dokumentationssystem bör byggas upp&lt;br&gt;för att ge Invandrarverket och Utlänningsnämnden snabb tillgång till&lt;br&gt;basinformation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Metoder bör utvecklas för att kontrollera kvaliteten i de beslut hos&lt;br&gt;Invandrarverket där utlänningens ansökan bifalles. För att ytterligare för-&lt;br&gt;bättra kvaliteten bör krav ställas på att även dessa beslut motiveras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;320&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Transportörerna bör liksom tidigare vara ansvariga för de kostnader som Bilaga 4&lt;br&gt;uppstår då en utlänning avlägsnas från Sverige. Någon ändring av regler-&lt;br&gt;na är inte påkallad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Straffet för den som organiserar illegala inresor för asylsökande och&lt;br&gt;andra utlänningar bör höjas från maximalt två års fängelse i dag till fyra&lt;br&gt;års fängelse. Om brottet är mindre grovt bör straffet kunna sättas till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex månader. Kravet på att brottet skall ha&lt;br&gt;utförts i vinstsyfte bör ändras till att det utförts mot betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvandringen från Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det är en mänsklig rättighet att återvända till sitt land. Att främja&lt;br&gt;frivillig återvandring bör därför vara en viktig del av flyktingpolitiken.&lt;br&gt;Detta synsätt bör i princip prägla mottagandet från första början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Den som vill återvända bör uppmuntras och få bättre stöd. Återvand-&lt;br&gt;ringsprogram bör vara anpassade efter gruppernas olikartade situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskilda resurser för återvandringsprojekt inriktade på flyktingarnas&lt;br&gt;olika ursprungsländer bör avsättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det bör även i fortsättningen vara möjligt att återinvandra till Sverige&lt;br&gt;inom viss tid och beroende på graden av anknytning till vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;En delegation för återvandringsfrågor bör inrättas med företrädare för&lt;br&gt;myndigheter och frivilligorganisationer. Organisationerna bör ges en ut-&lt;br&gt;ökad roll för insatser såväl inom som utom Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivilligorganisationernas roll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;Frivilligorganisationemas erfarenhet och engagemang är viktig att ta till&lt;br&gt;vara i förverkligandet av den nya flykting- och migrationspolitiken.&lt;br&gt;Organisationerna bör fa en utökad roll både vad gäller insatser&lt;br&gt;utomlands och i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Samverkansformema mellan staten och frivilligorganisationema på&lt;br&gt;flykting- och migrationsområdet bör utredas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnen, barnkonventionen och utlänningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’ Ändringar bör göras för att bringa utlänningslagstiftningen i full&lt;br&gt;överensstämmelse med barnkonventionen. Bam som tas i förvar enligt&lt;br&gt;utlänningslagen bör få rättshjälpsbiträde direkt. Med hänsyn till bamets&lt;br&gt;ålder och mognad bör klarläggas vad bam som berörs av ett beslut har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;321&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att säga i ärendet. Vid beaktandet av humanitära skäl för&lt;br&gt;uppehållstillstånd bör särskild hänsyn tas till bamets hälsa, utveckling&lt;br&gt;och allmänna bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Konventionens definition att den som är under 18 år är bam bör följas.&lt;br&gt;De inskränkningar som f.n. gäller för att bam under 16 år skall kunna tas&lt;br&gt;i förvar bör gälla alla under 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Tidsbegränsat uppehållstillstånd bör som regel meddelas när det behövs&lt;br&gt;för att en faderskapsutredning skall kunna genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Den som är förordnad som offentligt biträde för ett ensamt bam bör vara&lt;br&gt;bamets ställföreträdare i det ärende förordnandet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Invandrarverket bör följa upp sina rutiner för hörande av bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Invandrarverket bör tillsammans med Utrikesdepartementet och Riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen överväga hur handläggningen av ansökningar om återföre-&lt;br&gt;ning från ensamstående bam eller från föräldrar till ensamstående bam i&lt;br&gt;Sverige skall behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordning och genomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;De olika delarna av kommitténs förslag bör behandlas som en helhet. De&lt;br&gt;resurser som frigörs vid en minskning av den spontana invandringen bör&lt;br&gt;användas för flyktförebyggande åtgärder på lång och kort sikt, för en&lt;br&gt;rättvisare bördefördelning och för att ge fler skyddsbehövande i världen&lt;br&gt;möjligheter att fa hjälp. De resurser som frigörs på lång sikt bör tillföras&lt;br&gt;biståndspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Ett för invandrar- och biståndsministrarna gemensamt anslag för&lt;br&gt;särskilda insatser bör skapas. Därutöver bör särskilda insatser finansieras&lt;br&gt;genom biståndsanslaget. Från dessa båda anslag bör bör projekt&lt;br&gt;finansieras för demokratiinsatser, intemflyktingar, första asylländer, stöd&lt;br&gt;till länder i Sveriges närområde och återvandringsprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;En ökad samordning bör åstadkommas inom regeringskansliet så att den&lt;br&gt;av kommittén förordade helhetspolitiken kan säkerställas och utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;En genomgång av utlänningslagstiftningen bör göras för att få till stånd&lt;br&gt;ett överskådligt lagverk som i största möjliga utsträckning ansluter till&lt;br&gt;hur rättssystemet i övrigt är utformat. Bl.a. bör asylprocessen regleras i&lt;br&gt;högre grad än vad som nu är fallet samt insyn i förfarandet säkerställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;322&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 4 och 4 a §§, 3 kap. 1, 2 ,3 och 4 §§, 6 kap. 2, 3, 4 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §§, 8 kap. 8 § samt 10 kap. 5 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 2 kap. 5 c och 14 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 8 § samt 11 kap. 1 a och 1 b §§ av följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken före 3 kap. 1 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det före 2 kap. 14 §, 3 kap. 8 § och 11 kap. 1 a § skall införas tre&lt;br&gt;nya rubriker av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd far ges till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en utlänning som är nära&lt;br&gt;anhörig till en i Sverige bosatt per-&lt;br&gt;son eller som annars har särskild&lt;br&gt;anknytning till Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en utlänning som av huma-&lt;br&gt;nitära skäl bör få bosätta sig i&lt;br&gt;Sverige, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;en utlänning som har fått&lt;br&gt;arbetstillstånd eller som har sin för-&lt;br&gt;söijning ordnad på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att&lt;br&gt;uppehållstillstånd kan ges även i&lt;br&gt;andra fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd får ges till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en utlänning som är gift med&lt;br&gt;eller sambo till någon som är bosatt&lt;br&gt;i Sverige eller har rätt till uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd här,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en utlänning som är under 18&lt;br&gt;år och ogift samt i förhållande till&lt;br&gt;någon som är bosatt i Sverige eller&lt;br&gt;har rätt till uppehållstillstånd här&lt;br&gt;är eller omedelbart före dennes bo-&lt;br&gt;sättning i Sverige varit hemma-&lt;br&gt;varande barn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en utlänning som i annat fall&lt;br&gt;än som avses under 1 och 2 är nära&lt;br&gt;anhörig till någon som är bosatt i&lt;br&gt;Sverige eller har rätt till uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd här och som ingår eller&lt;br&gt;omedelbart före den härvarandes&lt;br&gt;bosättning i Sverige ingått i samma&lt;br&gt;hushåll som denne,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en utlänning som annars har&lt;br&gt;särskild anknytning till Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. en utlänning som av huma-&lt;br&gt;nitära skäl bör få bosätta sig i&lt;br&gt;Sverige, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;en utlänning som har fått&lt;br&gt;arbetstillstånd eller som har sin för-&lt;br&gt;sörjning ordnad på något annat sätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1994:515.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lvdelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;323&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd enligt denna paragraf&lt;br&gt;skall beaktas om utlänningen kan förväntas föra en hederlig vandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en utlänning som söker&lt;br&gt;uppehållstillstånd med stöd av 2&lt;br&gt;kap. 4 § första stycket 2 eller 3 kap.&lt;br&gt;bedöms ha ett tillfälligt behov av&lt;br&gt;skydd här i landet far ett tidsbe-&lt;br&gt;gränsat uppehållstillstånd ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tidsbegränsat uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd har getts någon med stöd av&lt;br&gt;första stycket far ett tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd ges också till en&lt;br&gt;utlänning som är make eller maka&lt;br&gt;eller barn under 20 år till den person&lt;br&gt;som först beviljats tillstånd Det-&lt;br&gt;samma gäller förälder till bam under&lt;br&gt;20 år som meddelats tillstånd enligt&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela före-&lt;br&gt;skrifter om att en utlänning som&lt;br&gt;söker uppehållstillstånd med stöd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 4 § första stycket 5 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap och som bedöms ha ett till-&lt;br&gt;fälligt behov av skydd här i landet&lt;br&gt;far ges ett tidsbegränsat uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsbegränsat uppehållstillstånd&lt;br&gt;får beviljas för en sammanlagd tid&lt;br&gt;av högst två år. Om ett åter-&lt;br&gt;vändandeprogram har inletts dess-&lt;br&gt;förinnan får uppehållstillståndet&lt;br&gt;förlängas utöver två år med högst&lt;br&gt;sex månader åt gången. En ansökan&lt;br&gt;om flyktingförklaring eller rese-&lt;br&gt;dokument behöver inte prövas så&lt;br&gt;länge det tidsbegränsade tillståndet&lt;br&gt;gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tidsbegränsat uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd har getts någon med stöd av&lt;br&gt;första stycket far ett tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd ges också till en&lt;br&gt;utlänning som är make eller maka&lt;br&gt;eller barn under 18 år till den person&lt;br&gt;som först beviljats tillstånd. Det-&lt;br&gt;samma gäller förälder till barn under&lt;br&gt;18 år som meddelats tillstånd enligt&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter enligt denna para-&lt;br&gt;graf skall av regeringen anmälas&lt;br&gt;till riksdagen genom särskild skri-&lt;br&gt;velse inom tre manader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av en ansökan&lt;br&gt;om uppehållstillstånd skall särskilt&lt;br&gt;beaktas vad hänsynen till barns&lt;br&gt;hälsa, utveckling och allmänna&lt;br&gt;bästa kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;324&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bemyndiganden i fråga om uppehållstillstånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen far meddela före-&lt;br&gt;skrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppehållstillstånd för studier&lt;br&gt;eller besök,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förutsättningarna för uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd av humanitära skäl i&lt;br&gt;andra fall än som avses i 5 b § och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förutsättningarna för tidsbe-&lt;br&gt;gränsat uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får också föreskriva&lt;br&gt;att en ansökan om&lt;br&gt;uppehållstillståndfår bifallas åven i&lt;br&gt;andra fall än som anges i 5 § andra&lt;br&gt;stycket, om det följer av en&lt;br&gt;övrenskommelse med främmande&lt;br&gt;stat, samt att uppehållstillstånd får&lt;br&gt;återkallas för de utlänningar som&lt;br&gt;omfattas av avtalet om ett&lt;br&gt;europeiskt ekonomiskt sam-&lt;br&gt;arbetsområde (EES) även i andra&lt;br&gt;fall än de som anges i 11 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asyl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med asyl avses i denna lag&lt;br&gt;uppehållstillstånd som beviljas en&lt;br&gt;utlänning därför att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. han är flykting,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. han är krigsvägrare, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. han, utan att vara flykting, inte&lt;br&gt;vill återvända till sitt hemland på&lt;br&gt;grund av de politiska förhållandena&lt;br&gt;där och kan åberopa tungt vägande&lt;br&gt;omständigheter till stödför detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsbehövande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med asyl avses i denna lag ett&lt;br&gt;uppehållstillstånd som beviljas en&lt;br&gt;utlänning därför att han är flykting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med flykting avses i denna lag en&lt;br&gt;utlänning som befinner sig utanför&lt;br&gt;det land, som han är medborgare i,&lt;br&gt;därför att han känner välgrundad&lt;br&gt;fruktan för förföljelse på grund av&lt;br&gt;sin ras, nationalitet, tillhörighet till&lt;br&gt;en viss samhällsgrupp eller på grund&lt;br&gt;av sin religiösa eller politiska upp-&lt;br&gt;fattning, och som inte kan eller på&lt;br&gt;grund av sin fruktan inte vill be-&lt;br&gt;gagna sig av detta lands&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som flykting skall även anses den som är statslös och som av samma skäl&lt;br&gt;befinner sig utanför det land där han tidigare har haft sin vanliga vistelseort&lt;br&gt;och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med flykting avses i denna lag en&lt;br&gt;utlänning som befinner sig utanför&lt;br&gt;det land, som han är medborgare i,&lt;br&gt;därför att han känner välgrundad&lt;br&gt;fruktan för förföljelse på grund av&lt;br&gt;sin ras, nationalitet, tillhörighet till&lt;br&gt;en viss samhällsgrupp eller på grund&lt;br&gt;av sin religiösa eller politiska upp-&lt;br&gt;fattning, och som inte kan begagna&lt;br&gt;sig av detta lands skydd därför att&lt;br&gt;staten saknar vilja eller förmåga att&lt;br&gt;bereda honom skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med krigsvägrare avses i denna&lt;br&gt;lag en utlänning som har övergett&lt;br&gt;en krigsskådeplats eller som har&lt;br&gt;flytt från sitt hemland eller behöver&lt;br&gt;stanna i Sverige för att undgå före-&lt;br&gt;stående krigstjänstgöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med övriga skyddsbehövande&lt;br&gt;avses i denna lag en utlänning som&lt;br&gt;i annat fall än som avses i 2 §&lt;br&gt;lämnat det land, som han är&lt;br&gt;medborgare i, därför att han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skulle vara i fara att straffas&lt;br&gt;med döden eller med kroppsstraff&lt;br&gt;eller att utsättas för tortyr eller&lt;br&gt;annan omänsklig eller förnedrande&lt;br&gt;behandling eller bestraffning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. pä grund av en yttre eller inre&lt;br&gt;väpnad konflikt eller en miljö-&lt;br&gt;katastrof i hemlandet har behov av&lt;br&gt;skydd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. på grund av sitt kön eller&lt;br&gt;homosexualitet riskerar ett strängt&lt;br&gt;straff eller mycket allvarliga tra-&lt;br&gt;kasserier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som avses i 1 § har Utlänningar som avses i 2 och&lt;br&gt;rätt till asyl. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3 §§ har rätt till uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;326&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asyl far dock vägras om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det av hänsyn till vad som är&lt;br&gt;känt om utlänningens tidigare verk-&lt;br&gt;samhet eller med hänsyn till rikets&lt;br&gt;säkerhet finns synnerliga skäl att inte&lt;br&gt;bevilja asyl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd får dock&lt;br&gt;vägras om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det beträffande flyktingar som&lt;br&gt;avses i 2 § och skyddsbehövande&lt;br&gt;enligt 3 § 2 och 3 av hänsyn till vad&lt;br&gt;som är känt om utlänningens&lt;br&gt;tidigare verksamhet eller med&lt;br&gt;hänsyn till rikets säkerhet finns&lt;br&gt;synnerliga skäl att inte bevilja uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det beträffande en skyddsbe-&lt;br&gt;hövande som omfattas av 3 f 2 eller&lt;br&gt;3 på grund av brottslighet finns&lt;br&gt;särskilda skäl att inte bevilja uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det beträffande en utlänning&lt;br&gt;som omfattas av 1 § 2 eller 3 på&lt;br&gt;grund av brottslighet eller någon&lt;br&gt;annan omständighet finns särskilda&lt;br&gt;skäl att inte bevilja asyl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utlänningen har rest in från Danmark, Finland, Island eller Norge och&lt;br&gt;kan sändas åter till något av dessa länder i enlighet med en överenskommelse&lt;br&gt;mellan Sverige och det landet, såvida det inte är uppenbart att han inte&lt;br&gt;kommer att beviljas uppehållstillstånd där,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utlänningen i annat fall före&lt;br&gt;ankomsten till Sverige har uppehållit&lt;br&gt;sig i ett annat land än hemlandet&lt;br&gt;och, om han återsänds dit, är skyd-&lt;br&gt;dad mot förföljelse eller, i före-&lt;br&gt;kommande fall, mot att sändas till&lt;br&gt;en krigsskådeplats eller till&lt;br&gt;hemlandet och också mot att sändas&lt;br&gt;vidare till ett annat land där han inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 utlänningen i annat fall före&lt;br&gt;ankomsten till Sverige har uppehållit&lt;br&gt;sig i ett annat land än hemlandet&lt;br&gt;och, om han återsänds dit, är&lt;br&gt;skyddad mot förföljelse eller mot att&lt;br&gt;sändas till hemlandet och också mot&lt;br&gt;att sändas vidare till ett annat land&lt;br&gt;där han inte har motsvarande skydd,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har motsvarande skydd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlänningen har särskild anknytning till ett annat land och där är&lt;br&gt;skyddad på det sätt som anges i 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undantag frän andra stycket 4&lt;br&gt;för de fall dä utlänningens&lt;br&gt;anknytning till Sverige är av sådan&lt;br&gt;art att han inte bör nekas att få sin&lt;br&gt;ansökan om asyl prövad här.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bemyndiganden i fråga om asyl&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Sveriges möjligheter att ta&lt;br&gt;emot utlänningar motiverar det får&lt;br&gt;regeringen föreskriva att uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd inte får beviljas i fall som&lt;br&gt;avses i 3 § 2 och 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;327&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva&lt;br&gt;undantag från 4 § andra stycket 4&lt;br&gt;för de fall då utlänningens&lt;br&gt;anknytning till Sverige är av sådan&lt;br&gt;art att han inte bör nekas att få sin&lt;br&gt;ansökan om asyl prövad här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt första stycket skall&lt;br&gt;av regeringen redovisas till riks-&lt;br&gt;dagen genom en särskild skrivelse&lt;br&gt;inom tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som har fyllt sexton&lt;br&gt;år far tas i förvar om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hans identitet är oklar vid an-&lt;br&gt;komsten till Sverige eller när han&lt;br&gt;därefter ansöker om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd och han inte kan göra sanno-&lt;br&gt;likt att den identitet han uppger är&lt;br&gt;riktig samt hans rätt att få resa in i&lt;br&gt;eller vistas i Sverige inte kan be-&lt;br&gt;dömas ändå, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det är nödvändigt för att en&lt;br&gt;utredning om hans rätt att stanna i&lt;br&gt;Sverige skall kunna genomföras,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som har fyllt arton&lt;br&gt;år far tas i förvar om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hans identitet är oklar vid an-&lt;br&gt;komsten till Sverige eller när han&lt;br&gt;därefter ansöker om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd och han inte kan göra sanno-&lt;br&gt;likt att den identitet han uppger är&lt;br&gt;riktig samt hans rätt att få resa in i&lt;br&gt;eller vistas i Sverige inte kan be-&lt;br&gt;dömas ändå, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det är nödvändigt för att en&lt;br&gt;utredning om hans rätt att stanna i&lt;br&gt;Sverige skall kunna genomföras,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det är sannolikt att han&lt;br&gt;kommer att avvisas eller utvisas&lt;br&gt;enligt 4 kap. 1, 2 eller 3 § eller fråga&lt;br&gt;uppkommer om verkställighet av ett&lt;br&gt;beslut om avvisning eller utvisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det är sannolikt att han&lt;br&gt;kommer att avvisas eller utvisas&lt;br&gt;enligt 4 kap. 1, 2 eller 3 § eller fråga&lt;br&gt;uppkommer om verkställighet av ett&lt;br&gt;beslut om avvisning eller utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förvar enligt första stycket 3 far meddelas endast om det med&lt;br&gt;hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter&lt;br&gt;finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller&lt;br&gt;bedriva brottslig verksamhet i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under sexton Ett utländskt barn under arton år&lt;br&gt;år får tas i förvar endast om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;får tas i förvar endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;328&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;det är sannolikt att bamet&lt;br&gt;kommer att avvisas enligt 4 kap. 1&lt;br&gt;eller 2 § och att förordnande om&lt;br&gt;omedelbar verkställighet enligt 8&lt;br&gt;kap. 8 § kommer att meddelas eller&lt;br&gt;fråga uppkommer om verkställighet&lt;br&gt;av ett sådant beslut om avvisning,&lt;br&gt;och det finns en uppenbar risk för&lt;br&gt;att bamet annars håller sig undan&lt;br&gt;och därigenom äventyrar en före-&lt;br&gt;stående verkställighet som inte bör&lt;br&gt;fördröjas, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fråga uppkommer om verk-&lt;br&gt;ställighet av ett beslut om avvisning&lt;br&gt;i annat fall än som sägs under 1 eller&lt;br&gt;av ett beslut om utvisning enligt&lt;br&gt;4 kap. 3 § och det vid ett tidigare&lt;br&gt;försök att verkställa beslutet inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;det är sannolikt att bamet&lt;br&gt;kommer att avvisas enligt 4 kap. 1&lt;br&gt;eller 2 § och att förordnande om&lt;br&gt;omedelbar verkställighet enligt 8&lt;br&gt;kap. 8 § kommer att meddelas eller&lt;br&gt;fråga uppkommer om verkställighet&lt;br&gt;av ett sådant beslut om avvisning,&lt;br&gt;och det finns en uppenbar risk för&lt;br&gt;att bamet annars håller sig undan&lt;br&gt;och därigenom äventyrar en före-&lt;br&gt;stående verkställighet som inte bör&lt;br&gt;fördröjas, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fråga uppkommer om verk-&lt;br&gt;ställighet av ett beslut om avvisning&lt;br&gt;i annat fall än som sägs under 1 eller&lt;br&gt;av ett beslut om utvisning enligt&lt;br&gt;4 kap. 3 § och det vid ett tidigare&lt;br&gt;försök att verkställa beslutet inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;visat sig tillräckligt att barnet ställts&lt;br&gt;under uppsikt enligt bestämmelserna&lt;br&gt;i 5 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;visat sig tillräckligt att bamet ställts&lt;br&gt;under uppsikt enligt bestämmelserna&lt;br&gt;i 5 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnet far inte tas i förvar enligt första stycket 1 om det är tillräckligt att&lt;br&gt;det ställs under uppsikt enligt bestämmelserna i 5 § tredje stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnet far inte skiljas från sin vårdnadshavare eller, om de är flera, en av&lt;br&gt;dem genom att vårdnadshavaren eller bamet tas i förvar. Har bamet ingen&lt;br&gt;vårdnadshavare här i riket får det tas i förvar endast om det föreligger&lt;br&gt;synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning far inte hållas i förvar med stöd av 2 § första stycket 2 längre&lt;br&gt;tid än 48 timmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt far en utlänning som fyllt&lt;br&gt;sexton år inte hållas kvar i förvar&lt;br&gt;mer än två veckor, om det inte finns&lt;br&gt;synnerliga skäl för en längre tid. Om&lt;br&gt;ett beslut om avvisning eller utvis-&lt;br&gt;ning har meddelats, far en sådan&lt;br&gt;utlänning dock hållas kvar i förvar i&lt;br&gt;högst två månader, om det inte finns&lt;br&gt;synnerliga skäl för en längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under sexton&lt;br&gt;år far inte hållas i förvar längre tid&lt;br&gt;än 72 timmar, eller om det finns syn-&lt;br&gt;nerliga skäl ytterligare 72 timmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 övrigt far en utlänning som fyllt&lt;br&gt;arton år inte hållas kvar i förvar mer&lt;br&gt;än två veckor, om det inte finns&lt;br&gt;synnerliga skäl för en längre tid. Om&lt;br&gt;ett beslut om avvisning eller utvis-&lt;br&gt;ning har meddelats, får en sådan&lt;br&gt;utlänning dock hållas kvar i förvar i&lt;br&gt;högst två månader, om det inte finns&lt;br&gt;synnerliga skäl för en längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under arton år&lt;br&gt;får inte hållas i förvar längre tid än&lt;br&gt;72 timmar, eller om det finns syn-&lt;br&gt;nerliga skäl ytterligare 72 timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;329&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som har fyllt sexton&lt;br&gt;år kan, under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i 2 §, i stället för att tas i&lt;br&gt;förvar ställas under uppsikt, om&lt;br&gt;detta är tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under sexton&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som har fyllt arton&lt;br&gt;år kan, under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i 2 §, i stället för att tas i&lt;br&gt;förvar ställas under uppsikt, om&lt;br&gt;detta är tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt bam under arton år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år kan, under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i 3 § första stycket 1 ställas&lt;br&gt;under uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under sexton&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan, under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i 3 § första stycket 1 ställas&lt;br&gt;under uppsikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under arton år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år kan dessutom ställas under&lt;br&gt;uppsikt när beslut har meddelats om&lt;br&gt;avvisning i annat fall än som avses i&lt;br&gt;andra stycket eller om utvisning&lt;br&gt;enligt 4 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan dessutom ställas under uppsikt&lt;br&gt;när beslut har meddelats om avvis-&lt;br&gt;ning i annat fall än som avses i andra&lt;br&gt;stycket eller om utvisning enligt 4&lt;br&gt;kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsikt innebär att utlänningen är skyldig att på vissa tider anmäla sig hos&lt;br&gt;polismyndigheten i orten eller lämna ifrån sig sitt pass eller annan legi-&lt;br&gt;timationshandling eller uppfylla andra särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk far förordna att verkets beslut om avvisning far&lt;br&gt;verkställas även om det inte har vunnit laga kraft (omedelbar verkställighet),&lt;br&gt;om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd&lt;br&gt;inte heller skall beviljas på någon annan grund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om omedelbar verkställig-&lt;br&gt;het får meddelas senare än tre må-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om omedelbar verkställig-&lt;br&gt;het far meddelas senare än tre må-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nader efter utlänningens ankomst&lt;br&gt;till Sverige bara om synnerliga skäl&lt;br&gt;talar för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nader efter den första ansökan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd här i landet bara&lt;br&gt;om synnerliga skäl talar för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till fängelse i högst två år eller,&lt;br&gt;när omständigheterna är mildrande,&lt;br&gt;till böter döms den som i vinstsyfte&lt;br&gt;planlägger eller organiserar verk-&lt;br&gt;samhet som är inriktad på att främja&lt;br&gt;att utlänningar reser till Sverige utan&lt;br&gt;pass eller de tillstånd som krävs för&lt;br&gt;inresa i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till fängelse i högst fyra år dcms&lt;br&gt;den som mot betalning planlägger&lt;br&gt;eller organiserar verksamhet som är&lt;br&gt;inriktad på att främja att utlänningar&lt;br&gt;reser till Sverige utan pass eller de&lt;br&gt;tillstånd som krävs för inresa i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet mindre grovt, döms&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;330&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som hjälper en utlänning att&lt;br&gt;resa till Sverige utan pass eller de&lt;br&gt;tillstånd som krävs för inresa i&lt;br&gt;Sverige döms för medhjälp till brott&lt;br&gt;enligt första stycket, om han insåg&lt;br&gt;eller hade skälig anledning att anta&lt;br&gt;att resan anordnats z vinstsyfte&lt;br&gt;genom sådan verksamhet som där&lt;br&gt;sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som hjälper en utlänning att&lt;br&gt;resa till Sverige utan pass eller de&lt;br&gt;tillstånd som krävs för inresa i&lt;br&gt;Sverige döms för medhjälp till brott&lt;br&gt;enligt första och andra stycket, om&lt;br&gt;han insåg eller hade skälig anledning&lt;br&gt;att anta att resan anordnats mot&lt;br&gt;betalning genom sådan verksamhet&lt;br&gt;som där sägs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredning rörande barn m.m&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av frågor om&lt;br&gt;tillstånd enligt denna lag skall klar-&lt;br&gt;läggas vad barn som berörs av ett&lt;br&gt;beslut i ärendet har att anföra och&lt;br&gt;den hänsyn tas till detta som&lt;br&gt;barnets ålder och mognad moti-&lt;br&gt;verar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är förordnad enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1972:429) som&lt;br&gt;offentligt biträde för en utlänning&lt;br&gt;under arton år utan att samtidigt&lt;br&gt;vara biträde at vardnadshavaren&lt;br&gt;är, om barnet saknar vårdnads-&lt;br&gt;havare här i landet, utan särskilt&lt;br&gt;förordnande barnets ställföre-&lt;br&gt;trädare i det ärende som förord-&lt;br&gt;nandet avser eller som har samband&lt;br&gt;med detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;331&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bamkommitténs uppdrag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;FN:s konvention om bamets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling&lt;br&gt;den 20 november 1989. Genom barnkonventionen formulerades för första&lt;br&gt;gången bamets rättigheter på ett samlat sätt i ett internationellt bindande&lt;br&gt;avtal. Riksdagen godkände konventionen utan förbehåll den 21 juni 1990,&lt;br&gt;vilket efter ratifikation kom att gälla från den 2 september samma år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av Sveriges åtagande beslutade regeringen vid&lt;br&gt;sammanträde den 1 februari 1996 att tillkalla en parlamentarisk kommitté&lt;br&gt;för att klarlägga hur barnkonventionens anda och innebörd kommer till&lt;br&gt;uttryck i lagstiftning och praxis. Kommittén skulle därvid med förtur&lt;br&gt;behandla frågan om bamets ställning i utlänningsrätten. Detta uppdrag gäller&lt;br&gt;alltså att mot bakgrund av barnkonventionen analysera&lt;br&gt;utlänningslagstiftningen och det sätt på vilket den tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som bas för analysen har Bamkommittén använt barnkonventionens fyra&lt;br&gt;huvudprinciper; principen om bamets bästa, vikten av att lyssna till bamet,&lt;br&gt;bamets rätt till liv och utveckling och varje bams rätt att utan diskriminering&lt;br&gt;fa del av sina rättigheter. Den fråga som kommittén därvid har ställt i de&lt;br&gt;olika delområdena har varit om dessa principer avspeglas i lagstiftning och&lt;br&gt;praxis eller om det behöver göras kompletteringar och ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bamkommitténs principiella utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Till grund för kommitténs ställningstagande ligger ytterligare några princi-&lt;br&gt;piella utgångspunkter. Det enskilda bamet skall, enligt barnkonventionens&lt;br&gt;artikel 3, sättas i främsta rummet. Barnkonventionen ger tydliga anvisningar&lt;br&gt;om i vilka frågor bamets bästa skall vara utslagsgivande, såsom vid beslut&lt;br&gt;om vårdnad och adoption. I andra beslut som i första hand rör föräldrarna,&lt;br&gt;men som också påverkar bamet, skall principen om att bamets bästa skall&lt;br&gt;sättas i främsta rummet vara vägledande - &amp;quot;the best interests of the child&lt;br&gt;shall be a primary consideration&amp;quot;. Detta innebär att bamets intresse skall&lt;br&gt;väga mycket tungt i de situationer där det skall vägas mot övergripande&lt;br&gt;samhällsintressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bamkommitténs principiella utgångspunkt är att utlänningslagen och&lt;br&gt;därtill hörande författningar är ett område där bamets bästa måste vägas&lt;br&gt;samman med samhällets intresse av att reglera invandringen och att bamets&lt;br&gt;bästa därför inte ensamt kan vara utslagsgivande i alla situationer.&lt;br&gt;Kommittén vill samtidigt betona att det också är ett starkt samhällsintresse&lt;br&gt;att utlänningslagen tillämpas på ett humant sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har vidare gjort bedömningen att långa vistelsetider för bam&lt;br&gt;och barnfamiljer som avvisas är ett allvarligt hot mot bamets bästa. Ytter-&lt;br&gt;ligare en principiell utgångspunkt för kommitténs ställningstagande är att&lt;br&gt;det är föräldrarna som har huvudansvaret för bamet och att föräldrarna också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;332&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är de som i första hand bäst kan bedöma bamets bästa. Detta fritar dock inte&lt;br&gt;myndigheterna från deras ansvar att i olika beslut väga in bamets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnkonventionen är ett avtal mellan stater som lägger ett ansvar på de&lt;br&gt;enskilda staterna att förverkliga konventionens innebörd och intentioner,&lt;br&gt;men konventionen anger också att staterna skall ta hänsyn till föräldrarna&lt;br&gt;och familjens roll för bamets liv och utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ändringsförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bamkommitténs genomgång visar att den svenska utlänningslagstiftningen i&lt;br&gt;huvudsak är förenlig med barnkonventionen. Däremot har tillämpningen&lt;br&gt;kritiserats. Kommittén framför därför ett antal förslag och synpunkter när&lt;br&gt;det gäller tillämpningen av lagen. Kommittén föreslår också vissa&lt;br&gt;principiellt viktiga ändringar av lagen, delvis i linje med Flyktingpolitiska&lt;br&gt;kommitténs förslag. Med dessa förslag anser Bamkommittén att den&lt;br&gt;svenska utlänningslagstiftningen - såvitt nu kan överblickas - förverkligar&lt;br&gt;barnkonventionens syfte och anda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Portalparagraf&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det faktum att en stor andel av de människor, som söker asyl eller&lt;br&gt;uppehållstillstånd av andra skäl i Sverige är bam, återspeglas i mycket liten&lt;br&gt;omfattning i utlänningslagen. Ordet eller begreppet &amp;quot;bam&amp;quot; förekommer i den&lt;br&gt;nuvarande lagen i stort sett endast i kapitel 6 där reglerna om förvar och&lt;br&gt;uppsikt finns. Det krav som barnkonventionen ställer, att beakta bamets&lt;br&gt;situation, har ingen motsvarighet i utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bamkommittén föreslår därför att barnkonventionens övergripande prin-&lt;br&gt;cip att bamets bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör&lt;br&gt;bam skall en införas i en portalparagraf. I denna bestämmelse, som bör in-&lt;br&gt;föras i lagens 1 kap. 1 § skall föreskrivas att det vid alla beslut enligt denna&lt;br&gt;lag, särskilt skall beaktas vad hänsynen till bamets hälsa, utveckling och&lt;br&gt;allmänna bästa kräver. I samma paragraf bör, i syfte att uppfylla artikel 1 i&lt;br&gt;barnkonventionen, införas att med bam avses vaije person under arton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förstärkning av asylprocessens första led&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att resurser och kompetens koncentreras till den&lt;br&gt;inledande fasen av asylprocessen. Såväl utredningar som&lt;br&gt;beslutsmotiveringar måste förbättras så att bamets situation tydligt framgår&lt;br&gt;av utredningarna. I beslutsmotiveringarna skall det vidare redovisas hur&lt;br&gt;hänsynen till bamets bästa har beaktats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att Invandrarverket skall ges i uppdrag att utveckla&lt;br&gt;rutiner för utredning om bam i familjer som söker uppehållstillstånd. Den&lt;br&gt;mall för utredningar om ensamma minderåriga bam som utarbetats av FN:s&lt;br&gt;flyktingkommissariat - UNHCR - bör i det sammanhanget användas som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;333&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgångspunkt. Kommittén föreslår vidare att invandrarverket i ökad ut-&lt;br&gt;sträckning skall komplettera utredningarna där bam är inblandade med&lt;br&gt;sakkunnigutlåtande om bamets hälsotillstånd. Kommittén understryker i&lt;br&gt;detta sammanhang vikten av att i utredningarna om bam använda personal&lt;br&gt;med kunskap om och erfarenhet av bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn ska höras i utredningarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i den kvalitativa förbättringen av de grundläggande asylutred-&lt;br&gt;ningama som rör bam och som en anpassning till barnkonventionens artikel&lt;br&gt;12 föreslår Bamkommittén att utlänningslagen kompletteras med en&lt;br&gt;bestämmelse om att det i utredning om bam skall, med hänsyn till bamets&lt;br&gt;ålder, mognad och om det inte är olämpligt, tas hänsyn till vad bamet har att&lt;br&gt;anföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;334&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande 52 remissinstanser har erbjudits att yttra sig över SOU 1995:46,&lt;br&gt;SOU 1995:55 samt SOU 1995:75. Remissinstanser inom parentes har valt&lt;br&gt;att inte yttra sig över de tre betänkandena:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Riksdagens ombudsmän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Justitiekanslem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Göta hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Stockholms tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kammarrätten i Jönköping&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kriminalvårdsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rikspolisstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sida&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kustbevakningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statens räddningsverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Barnombudsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Luftfartsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Generaltullstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Riksrevisionsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetsmarknadsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ombudsmannen mot etnisk diskriminering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statens invandrarverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utlänningsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Svenska Kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Landstingsförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Stockholms kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. &amp;nbsp;&amp;nbsp;(Göteborgs kommun)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Malmö kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. &amp;nbsp;&amp;nbsp;(Uppsala kommun)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upplands Väsby kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. &amp;nbsp;&amp;nbsp;(Ystads kommun)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gotlands kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Svenska arbetsgivareföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Landsorganisationen i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sveriges akademikers centralorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tjänstemännens centralorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sveriges advokatförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Svenska Röda korset&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rädda Barnens riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sveriges kristna råd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Amnesty International, Svenska sektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Svenska flyktingrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Caritas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;335&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(Diakonia)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer och&lt;br&gt;flyktingmottagningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Flyktinggruppernas och asylkommittéemas Riksråd, FARR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(Samarbetsorganet för invandrarorganisationer, SIOS)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(Östeuropagruppen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(Riksförbundet Bosnien-Hercegovina)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(Syrianska riksförbundet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(Riksföreningen Huelen-Chile)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Eritrianska riksförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(Kurdiska riksförbundet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(Somaliska riksförbundet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(Riksförbundet internationella föreningar för invandrarkvinnor,&lt;br&gt;RIFFI)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationella kvinnoförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har även inkommit från följande instanser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetarnas bildningsförbund, Kristnasocialdemokratema, S-kvinnor,&lt;br&gt;Socialdemokratiska ungdomsförbundet, Socialdemokratiska student-&lt;br&gt;förbundet och Unga Ömar (gemensamt yttrande)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Botkyrka kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Centerpartiet i Stockholms län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Centrum för invandringsiörskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreningen Fri information om Invandringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreningen återföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Judiska Centralrådet i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;JUSEK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kristna fredsrörelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Läkare Utan Gränser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Naturskyddsföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Riksförbundet för sexuellt likaberättigande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samfundet för nationell och internationell&amp;nbsp;utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sociala Missionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Solidaritetskommittén för flyktingar i Umeå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Somaliska biståndsföreningen (SBKF) Göteborg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statskontoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Svenska&amp;nbsp;bamläkarföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Svenska&amp;nbsp;freds- och skiljedomsföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Svenska&amp;nbsp;föreningen för Bam-&amp;nbsp;och ungdomspsykiatri&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Svenska&amp;nbsp;Irankommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;UNHCR, regionalavdelningen för de baltiska och nordiska länderna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF), Assyrianska&lt;br&gt;Kvinnoförbundet och Assyrianska Riksförbundet har förklarat sig instämma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;336&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Svenska Flyktingrådets synpunkter. Sociala Missionen har ställt sig bakom&lt;br&gt;det yttrande som lämnats av Sveriges Kristna Råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande privatpersoner har inkommit med yttranden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Almas Bethsfandiari, Senad Bombic, Jasmina Dragutinovic, Ghanbar Pour&lt;br&gt;Fereshteh, Fatiyeh Kaseb, Driya Karlsson, Heniya Kham Marcos, Maria&lt;br&gt;isabel Mating, Jan Milld, Yonan Safan, Masoma Jafferji, Selma Ulusoy,&lt;br&gt;William Warda,Amira Zekovae Sara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande 71 instanser har inbjudits till en utfrågning rörande delrapporten&lt;br&gt;(SOU 1996:115) Barnkonventionen och utlänningslagen. Instanser inom&lt;br&gt;parentes har valt att inte yttra sig över delrapporten:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiekanslem)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Stockholms tingsrätt)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Kriminalvårdsstyrelsen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sida&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Kustbevakningen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Statens räddningsverk)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnombudsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Luftfartsverket)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Generaltullstyrelsen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Arbetsmarknadsstyrelsen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen mot etnisk diskriminering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Svenska kommunförbundet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Landstingsförbundet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Stockholms kommun)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Malmö kommun)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplands Väsby kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Ystads kommun)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Gotlands kommun)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Svenska arbetsgivareföreningen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Landsorganisationen i Sverige)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Akademikers Centralorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;337&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Tjänstemännens centralorganisation)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Röda Korset&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnens riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges kristna råd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Amnesty International, Svenska sektionen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska flyktingrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caritas Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Diakonia)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer och&lt;br&gt;flyktingmottagningar)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktinggruppernas och Asylkommittéemas Riksråd, FARR&lt;br&gt;(Samarbetsorganet för invandrarorganisationer, SIOS)&lt;br&gt;(Östeuropagruppen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Riksförbundet Bosnien- Hercegovina)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Syrianska riksförbundet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Riksföreningen Huelen-Chile)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Eritreanska riksförbundet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Kurdiska riksförbundet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Somaliska riksförbundet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Riksförbundet internationella föreningar för invandrarkvinnor,&lt;br&gt;RIFFI)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Internationella kvinnoförbundet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Statskontoret)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNHCRrs representant i de baltiska och nordiska länderna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centrum för invandringsforskning vid Universitetet i Stockholm&lt;br&gt;(Juridiska fakulteten vid Lunds universitet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnens rätt i samhället, BRIS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Unicefkommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Scoutförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Svenska FN-förbundet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungar Örnars riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Svenska Kyrkans Unga)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Svenska Iran Kommittén)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksorganisationen Återföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Sveriges Bamläkarförbund)&lt;br&gt;(Invandrarpsykologemas Yrkesförening)&lt;br&gt;(Evangeliska fosterlandsstiftelsen, EFS)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frälsningsarmén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Pingstförsamlingarnas Ungdomsarbete)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hem och Skola&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsrådet för Sveriges Ungdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;338&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förkortningslista&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ICRC&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ILO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IOM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NATO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OAU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OECD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OSSE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNHCR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNRWA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;European Economic Space/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet&lt;br&gt;De europeiska gemenskaperna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;European Union/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenta nationerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;International Committee of the Red Cross/&lt;br&gt;Internationella rödakorskommittén&lt;br&gt;International Labour Office/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella arbetsorganisationen&lt;br&gt;International Organization for Migration/&lt;br&gt;Internationella migrationsorganisationen&lt;br&gt;North Atlantic Treaty Organization&lt;br&gt;Organization of African Unity/&lt;br&gt;Organisationen för afrikansk enighet&lt;br&gt;Organization for Economic co-operation and&lt;br&gt;Development/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationen för ekonomiskt samarbete och&lt;br&gt;utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationen för säkerhet och samarbete i&lt;br&gt;Europa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;United nations High Commissioner for&lt;br&gt;Refugees/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s flyktingkommissariat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;United Nations Relief and Works Agency for&lt;br&gt;Palestine/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;339&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i utlänningslagen&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 8 kap. 3 § skall utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 4, 4 a, 5, 5 b och 11 §§,3 kap 1-4 §§, 5 kap.&lt;br&gt;5 §, 6 kap. 2-5 §§, 7 kap. 3 och 11 §§, 8 kap. 1, 4 och 8 §§, 10 kap. 5 §,&lt;br&gt;11 kap. I&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; och 3 §§ samt 12 kap. 2 § skal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 2 kap. 4 c och 14 §§,&lt;br&gt;3 kap. 8 §, 8 kap. 10 a § samt 11 kap. 1 a och 1 b §§ av följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubrikerna närmast före 3 kap. 1 § och 11 kap. 1 § skall ha&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det närmast före 2 kap. 14 §, 3 kap. 8 § och 11 kap. 1 a § skall in-&lt;br&gt;föras nya rubriker av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag ges regler för utlänningars inresa, utresa, vistelse i Sverige och&lt;br&gt;arbete i Sverige som anställd samt för rätten till asyl här. I lagen anges också&lt;br&gt;under vilka förutsättningar en utlänning kan avvisas eller utvisas ur landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall tillämpas så, att ut-&lt;br&gt;länningars frihet inte begränsas mer&lt;br&gt;än vad som är nödvändigt i varje&lt;br&gt;enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall tillämpas så, att ut-&lt;br&gt;länningars frihet inte begränsas mer&lt;br&gt;än vad som är nödvändigt i varje&lt;br&gt;enskilt fall. Vidare skall särskilt&lt;br&gt;beaktas vad hänsynen till barnets&lt;br&gt;hälsa, utveckling och allmänna&lt;br&gt;bästa kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Lagen omtryckt 1994:515.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT nr 56, 4. 4. 1964, s. 850/64 (Celex 364L0221)&lt;br&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:1696.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;340&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd får ges till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en utlänning som är nära an-&lt;br&gt;hörig till en i Sverige bosatt person&lt;br&gt;eller som annars har särskild&lt;br&gt;anknytning till Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd får ges Z/7Z&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en utlänning som är gift med&lt;br&gt;eller sambo till någon som är bosatt&lt;br&gt;/ Sverige eller har beviljats&lt;br&gt;uppehållstillstånd för bosättning&lt;br&gt;här,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en utlänning som är under 18&lt;br&gt;år och ogift och som är eller har&lt;br&gt;varit hemmavarande barn till någon&lt;br&gt;som är bosatt i Sverige eller som&lt;br&gt;har beviljats uppehållstillstånd för&lt;br&gt;bosättning här,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en utlänning som på något&lt;br&gt;annat sätt än som avses under 1 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 är nära anhörig till någon som är&lt;br&gt;bosatt i Sverige eller till någon som&lt;br&gt;har beviljats uppehållstillstånd för&lt;br&gt;bosättning här och som ingått i&lt;br&gt;samma hushåll som den personen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en utlänning som annars har&lt;br&gt;särskild anknytning till Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. en utlänning som av huma-&lt;br&gt;nitära skäl bör få bosätta sig i&lt;br&gt;Sverige, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. en utlänning som har fått ar-&lt;br&gt;betstillstånd eller som har sin för-&lt;br&gt;sörjning ordnad på något annat sätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en utlänning som av huma-&lt;br&gt;nitära skäl bör få bosätta sig i&lt;br&gt;Sverige, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en utlänning som har fått ar-&lt;br&gt;betstillstånd eller som har sin för-&lt;br&gt;söijning ordnad på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att&lt;br&gt;uppehållstillstånd kan ges även i&lt;br&gt;andra fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd enligt denna para-&lt;br&gt;graf skall beaktas om utlänningen kan förväntas föra en hederlig vandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;341&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en utlänning som söker&lt;br&gt;uppehållstillstånd med stöd av 2&lt;br&gt;kap. 4 § första stycket 2 eller 3 kap.&lt;br&gt;bedöms ha ett tillfälligt behov av&lt;br&gt;skydd här i landet far ett tids-&lt;br&gt;begränsat uppehållstillstånd ges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tidsbegränsat uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd har getts någon med stöd av&lt;br&gt;första stycket får ett tidsbe-gränsat&lt;br&gt;tillstånd ges också till en utlänning&lt;br&gt;som är make eller maka eller barn&lt;br&gt;under 20 år till den per-son som&lt;br&gt;först beviljats tillstånd. Detsamma&lt;br&gt;gäller förälder till barn under 20 år&lt;br&gt;som meddelats till-stånd enligt första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela före-&lt;br&gt;skrifter om att en grupp av ut-&lt;br&gt;länningar som söker uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd med stöd av 3 kap. 3 §&lt;br&gt;första stycket 2 och som bedöms ha&lt;br&gt;ett tillfälligt behov av skydd här i&lt;br&gt;landet får ges ett tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tidsbegränsat uppehållstill-&lt;br&gt;stånd får beviljas för en samman-&lt;br&gt;lagd tid av högst två år. Om ett&lt;br&gt;program för att förbereda åter-&lt;br&gt;vändandet har inletts innan dess,&lt;br&gt;får uppehållstillståndet förlängas&lt;br&gt;med ytterligare högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tidsbegränsat uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd har getts någon med stöd av&lt;br&gt;första stycket får ett tidsbe-gränsat&lt;br&gt;tillstånd ges också till en utlänning&lt;br&gt;som är make eller maka eller bam&lt;br&gt;under 18 år till den per-son som&lt;br&gt;först beviljats tillstånd Detsamma&lt;br&gt;gäller förälder till barn under 18 år&lt;br&gt;som meddelats till-stånd enligt första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tidsbegränsat uppehållstill-&lt;br&gt;stånd får ges ett barn under 18 år&lt;br&gt;som behöver vård enligt lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om vård av unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tidsbegränsat uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd får vidare ges ett barn&lt;br&gt;under 18 år eller till en man om det&lt;br&gt;behövs för att genomföra en&lt;br&gt;faderskapsutredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tidsbegränsat uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd getts ett barn enligt första&lt;br&gt;eller andra stycket, får ett&lt;br&gt;tidsbegränsat uppehållstillstånd ges&lt;br&gt;också till barnets vårdnadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;342&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige skall ha utverkat ett&lt;br&gt;sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd far&lt;br&gt;inte bifallas efter inresan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller dock inte om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta gäller dock inte om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 utlänningen har rätt till asyl &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 utlänningen har rätt till uppe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;här, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hållstillstånd här enligt 3 kap. 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utlänningen av humanitära skäl bör fa bosätta sig här, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga skäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i första&lt;br&gt;stycket hindrar inte heller att uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd beviljas med stöd av&lt;br&gt;2 kap. 4 § första stycket /, om det&lt;br&gt;är uppenbart att utlänningen skulle&lt;br&gt;ha fatt uppehållstillstånd om pröv-&lt;br&gt;ningen hade skett före inresan i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att en&lt;br&gt;ansökan om uppehållstillstånd får&lt;br&gt;bifallas även i andra fall än som&lt;br&gt;anges i andra och tredje styckena,&lt;br&gt;om det följer av en överens-&lt;br&gt;kommelse med främmande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i första&lt;br&gt;stycket hindrar inte heller att uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd beviljas med stöd av&lt;br&gt;2 kap 4 § första stycket 1-4, om det&lt;br&gt;är uppenbart att utlänningen skulle&lt;br&gt;ha fatt uppehållstillstånd om pröv-&lt;br&gt;ningen hade skett före inresan i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 b §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en utlänning skall avvisas&lt;br&gt;eller utvisas enligt ett beslut som har&lt;br&gt;vunnit laga kraft, far en ansökan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd från honom trots&lt;br&gt;vad som föreskrivs i 5 § första&lt;br&gt;stycket bifallas, om ansökan grundar&lt;br&gt;sig på omständigheter som inte har&lt;br&gt;prövats förut i ärendet om hans av-&lt;br&gt;visning eller utvisning och om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utlänningen har rätt till asyl&lt;br&gt;här, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det annars skulle strida mot&lt;br&gt;humanitetens krav att verkställa&lt;br&gt;beslutet om avvisning eller utvis-&lt;br&gt;ning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en utlänning skall avvisas&lt;br&gt;eller utvisas enligt ett beslut som har&lt;br&gt;vunnit laga kraft, far en ansökan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd från honom trots&lt;br&gt;vad som föreskrivs i 5 § första&lt;br&gt;stycket bifallas, om ansökan grundar&lt;br&gt;sig på omständigheter som inte har&lt;br&gt;prövats förut i ärendet om hans av-&lt;br&gt;visning eller utvisning och om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utlänningen har rätt till uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd här enligt 3 kap. 2&lt;br&gt;eller 3 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det annars skulle strida mot&lt;br&gt;humanitetens krav att verkställa&lt;br&gt;beslutet om avvisning eller utvis-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;343&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlänningen har rest in i landet, får ett uppehållstillstånd återkallas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 om han bedriver sådan verksamhet som kräver arbetstillstånd utan att&lt;br&gt;ha sådant tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om ha.i handlat på ett sådant sätt att det finns allvarliga anmärkningar&lt;br&gt;mot hans levnadssätt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas&lt;br&gt;att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelse-&lt;br&gt;verksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återkallelse enligt första stycket får ske endast om frågan har väckts innan&lt;br&gt;utlänningen har varit bosatt här i tre år med uppehållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att&lt;br&gt;uppehållstillstånd får återkallas för&lt;br&gt;de utlänningar som omfattas av&lt;br&gt;avtalet om ett Europeiskt ekono-&lt;br&gt;miskt samarbetsområde (EES) även&lt;br&gt;i andra fall än de som anges i första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndiganden i fråga om&lt;br&gt;uppehållstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela före-&lt;br&gt;skrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppehållstillstånd för studier&lt;br&gt;eller besök,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förutsättningarna för uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd av humanitära skäl,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förutsättningarna för tids-&lt;br&gt;begränsat uppehållstillstånd enligt&lt;br&gt;4 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får också meddela&lt;br&gt;föreskrifter om att en ansökan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd får bifallas om&lt;br&gt;det följer av en överenskommelse&lt;br&gt;med främmande stat, samt att uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd får återkallas för de&lt;br&gt;utlänningar som omfattas av avtalet&lt;br&gt;om ett Europeiskt ekonomiskt sam-&lt;br&gt;arbetsområde (EES) åven i andra&lt;br&gt;fall än de som anges i 11 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;344&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall anmäla före-&lt;br&gt;skrifter om tidsbegränsat uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd enligt 4 a § till riksdagen&lt;br&gt;genom en särskild skrivelse inom tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asyl &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skyddsbehövande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med asyl avses i denna lag&lt;br&gt;uppehållstillstånd som beviljas en&lt;br&gt;utlänning därför att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. han är flykting,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. han är krigsvägrare, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. han, utan att vara flykting,&lt;br&gt;inte vill återvända till sitt hemland&lt;br&gt;på grund av de politiska för-&lt;br&gt;ållandena dar och kan åberopa&lt;br&gt;tungt vägande omständigheter till&lt;br&gt;stöd för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med asyl avses i denna lag&lt;br&gt;uppehållstillstånd som beviljas en ut-&lt;br&gt;länning därför att han är flykting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd enligt 3 § skall handläggas&lt;br&gt;som en asylansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med flykting avses i denna lag&lt;br&gt;en utlänning som befinner sig&lt;br&gt;utanför det land, som han är med-&lt;br&gt;borgare i, därför att han känner&lt;br&gt;välgrundad fruktan för förföljelse&lt;br&gt;på grund av sin ras, nationalitet,&lt;br&gt;tillhörighet till en viss samhälls-&lt;br&gt;grupp eller på grund av sin religi-&lt;br&gt;ösa eller politiska uppfattning, och&lt;br&gt;som inte kan eller på grund av sin&lt;br&gt;fruktan inte vill begagna sig av&lt;br&gt;detta lands skydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med flykting avses i denna lag&lt;br&gt;en utlänning som befinner sig&lt;br&gt;utanför det land, som han är med-&lt;br&gt;borgare i, därför att han känner&lt;br&gt;välgrundad fruktan för förföljelse&lt;br&gt;på grund av sin ras, nationalitet,&lt;br&gt;tillhörighet till en viss samhälls-&lt;br&gt;grupp eller på grund av sin religi-&lt;br&gt;ösa eller politiska uppfattning, och&lt;br&gt;som inte kan eller på grund av sin&lt;br&gt;fruktan inte vill begagna sig av&lt;br&gt;detta lands skydd därför att staten&lt;br&gt;saknar vilja eller förmåga att&lt;br&gt;bereda honom skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som flykting skall även anses den som är statslös och som av samma skäl&lt;br&gt;befinner sig utanför det land där han tidigare har haft sin vanliga vistelseort&lt;br&gt;och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;345&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med krigsvägrare avses i denna&lt;br&gt;lag en utlänning som har övergett&lt;br&gt;en krigsskådeplats eller som har&lt;br&gt;flytt från sitt hemland eller behöver&lt;br&gt;stanna i Sverige för att undgå före-&lt;br&gt;stående krigstjänstgöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skyddsbehövande i övrigt&lt;br&gt;avses i denna lag en utlänning som&lt;br&gt;i andra fall än som avses i 2 §&lt;br&gt;lämnat det land, som han är med-&lt;br&gt;borgare i, därför att han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skulle vara i fara att straffas&lt;br&gt;med döden eller med kroppsstraff&lt;br&gt;eller att utsättas för tortyr eller&lt;br&gt;annan omänsklig eller förnedrande&lt;br&gt;behandling eller bestraffning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. på grund av en yttre eller inre&lt;br&gt;väpnad konflikt behöver skydd eller&lt;br&gt;som på grund av en miljökatastrof&lt;br&gt;inte omedelbart kan återvända till&lt;br&gt;sitt hemland, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. på grund av sitt kön eller&lt;br&gt;homosexualitet känner välgrundad&lt;br&gt;fruktan för förföljelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skyddsbehövande skall även&lt;br&gt;anses den som är statslös och som&lt;br&gt;av samma skäl befinner sig utanför&lt;br&gt;det land där han tidigare haft sin&lt;br&gt;vanliga vistelseort och som på i&lt;br&gt;första stycket angivna grunder inte&lt;br&gt;kan eller på grund av sin fruktan&lt;br&gt;inte vill återvända dit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som avses i 1 § har&lt;br&gt;rätt till asyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asyl får dock vägras om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det av hänsyn till vad som är&lt;br&gt;känt om utlänningens tidigare verk-&lt;br&gt;samhet eller med hänsyn till rikets&lt;br&gt;säkerhet finns synnerliga skäl att inte&lt;br&gt;bevilja asyl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningar som avses i 2 och&lt;br&gt;3 få har rätt till uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppehållstillstånd får dock väg-&lt;br&gt;ras om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det beträffande flyktingar en-&lt;br&gt;ligt 2 § och skyddsbehövande enligt&lt;br&gt;3 j första stycket 3 av hänsyn till&lt;br&gt;vad som är känt om utlänningens&lt;br&gt;tidigare verksamhet eller med hän-&lt;br&gt;syn till rikets säkerhet finns synner-&lt;br&gt;liga skäl att inte bevilja uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:773.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;346&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det beträffande en utlänning&lt;br&gt;som omfattas av 1 § 2 eller 3 på&lt;br&gt;grund av brottslighet eller någon&lt;br&gt;annan omständighet finns särskilda&lt;br&gt;skäl att inte bevilja asyl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det beträffande en skydds-&lt;br&gt;behövande som omfattas av 5 £&lt;br&gt;första stycket 2 på grund av brotts-&lt;br&gt;lighet eller någon annan omständlig-&lt;br&gt;het finns särskilda skäl att inte&lt;br&gt;bevilja uppehållstillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utlänningen har rest in från Danmark, Finland, Island eller Norge och&lt;br&gt;kan sändas åter till något av dessa länder i enlighet med en överenskommelse&lt;br&gt;mellan Sverige och det landet, såvida det inte är uppenbart att han inte&lt;br&gt;kommer att beviljas uppehållstillstånd där,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utlänningen i annat fall före an-&lt;br&gt;komsten till Sverige har uppehållit&lt;br&gt;sig i ett annat land än hemlandet&lt;br&gt;och, om han återsänds dit, är&lt;br&gt;skyddad mot förföljelse eller, i före-&lt;br&gt;kommande fall, mot att sändas till&lt;br&gt;en krigsskådeplats eller till hem-&lt;br&gt;landet och också mot att sändas&lt;br&gt;vidare till ett annat land där han inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utlänningen i annat fall före&lt;br&gt;ankomsten till Sverige har uppehållit&lt;br&gt;sig i ett annat land än hemlandet&lt;br&gt;och, om han återsänds dit, är&lt;br&gt;skyddad mot förföljelse eller mot att&lt;br&gt;sändas till hemlandet och också mot&lt;br&gt;att sändas vidare till ett annat land&lt;br&gt;där han inte har motsvarande skydd,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har motsvarande skydd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlänningen har särskild anknytning till ett annat land och där är&lt;br&gt;skyddad på det sätt som anges i 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva&lt;br&gt;undantag från andra stycket 4 för&lt;br&gt;de fall då utlänningens anknytning&lt;br&gt;till Sverige är av sådan art att han&lt;br&gt;inte bör nekas att få sin ansökan&lt;br&gt;om asyl prövad här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndiganden i fråga om&lt;br&gt;skyddsbehövande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela före-&lt;br&gt;skrifter om beviljande av perma-&lt;br&gt;nent uppehållstillstånd till en grupp&lt;br&gt;av skyddsbehövande enligt 3 §&lt;br&gt;första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Sveriges möjligheter att ta&lt;br&gt;emot utlänningar motiverar det, får&lt;br&gt;regeringen meddela föreskrifter om&lt;br&gt;att uppehållstillstånd inte får be-&lt;br&gt;viljas för skyddsbehövande enligt 3&lt;br&gt;§ första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;347&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela före-&lt;br&gt;skrifter om undantag frän 4 § andra&lt;br&gt;stycket 4 för de fall då utlänningens&lt;br&gt;anknytning till Sverige är av sadan&lt;br&gt;art att utlänningen inte bör nekas&lt;br&gt;att få sin ansökan om asyl prövad&lt;br&gt;här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall anmäla före-&lt;br&gt;skrifter enligt andra stycket till riks-&lt;br&gt;dagen genom en särskild skrivelse&lt;br&gt;inom tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk eller polis-&lt;br&gt;myndigheten far fotografera en ut-&lt;br&gt;länning och ta hans fingeravtryck&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utlänningen inte kan styrka sin&lt;br&gt;identitet vid ankomsten till Sverige&lt;br&gt;eller när han därefter ansöker om&lt;br&gt;uppehållstillstånd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det finns förutsättningar att ta&lt;br&gt;utlänningen i förvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk eller polis-&lt;br&gt;myndigheten far fotografera en ut-&lt;br&gt;länning och, om han fyllt 14 ar, ta&lt;br&gt;hans fingeravtryck om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utlänningen inte kan styrka sin&lt;br&gt;identitet vid ankomsten till Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utlänningen ansöker om uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd och åberopar skäl som&lt;br&gt;avses i 3 kap. 2 eller 3 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det finns förutsättningar att ta&lt;br&gt;utlänningen i förvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som har fyllt sex- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En utlänning som har fyllt 18 år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ton år får tas i förvar om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;får tas i förvar om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hans identitet är oklar vid ankomsten till Sverige eller när han därefter&lt;br&gt;ansöker om uppehållstillstånd och han inte kan göra sannolikt att den&lt;br&gt;identitet han uppger är riktig samt hans rätt att få resa in i eller vistas i&lt;br&gt;Sverige inte kan bedömas ändå, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det är nödvändigt för att en utredning om hans rätt att stanna i Sverige&lt;br&gt;skall kunna genomföras, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det är sannolikt att han kommer att avvisas eller utvisas enligt 4 kap. 1, 2&lt;br&gt;eller 3 § eller fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förvar enligt första stycket 3 får meddelas endast om det med&lt;br&gt;hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter&lt;br&gt;finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller&lt;br&gt;bedriva brottslig verksamhet i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under sexton &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett utländskt barn under 18 år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år får tas i förvar endast om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;får tas i förvar endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är sannolikt att barnet kommer att avvisas enligt 4 kap. 1 eller 2 § och&lt;br&gt;att förordnande om omedelbar verkställighet enligt 8 kap 8 § kommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;348&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att meddelas eller fråga uppkommer om verkställighet av ett sådant beslut&lt;br&gt;om avvisning, och det finns en uppenbar risk för att barnet annars håller sig&lt;br&gt;undan och därigenom äventyrar en förestående verkställighet som inte bör&lt;br&gt;fördröjas, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om avvisning i annat&lt;br&gt;fall än som sägs under 1 eller av ett beslut om utvisning enligt 4 kap. 3 § och&lt;br&gt;det vid ett tidigare försök att verkställa beslutet inte visat sig tillräckligt att&lt;br&gt;barnet ställts under uppsikt enligt bestämmelserna i 5 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnet far inte tas i förvar enligt första stycket 1 om det är tillräckligt att&lt;br&gt;det ställs under uppsikt enligt bestämmelserna i 5 § andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bamet far inte skiljas från sin vårdnadshavare eller, om de är flera, en av&lt;br&gt;dem genom att vårdnadshavaren eller barnet tas i förvar. Har bamet ingen&lt;br&gt;vårdnadshavare här i riket far det tas i förvar endast om det föreligger&lt;br&gt;synnerliga skäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning far inte hållas i förvar med stöd av 2 § första stycket 2 längre&lt;br&gt;tid än 48 timmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt far en utlänning som fyllt&lt;br&gt;sexton år inte hållas kvar i förvar&lt;br&gt;mer än två veckor, om det inte finns&lt;br&gt;synnerliga skäl för en längre tid. Om&lt;br&gt;ett beslut om avvisning eller utvis-&lt;br&gt;ning har meddelats, får en sådan ut-&lt;br&gt;länning dock hållas i förvar i högst&lt;br&gt;två månader, om det inte finns&lt;br&gt;synnerliga skäl för en längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under sexton&lt;br&gt;år får inte hållas i förvar längre tid&lt;br&gt;än 72 timmar, eller om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl ytterligare 72&lt;br&gt;timmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt får en utlänning som fyllt&lt;br&gt;18 år inte hållas kvar i förvar mer än&lt;br&gt;två veckor, om det inte finns synner-&lt;br&gt;liga skäl för en längre tid Om ett&lt;br&gt;beslut om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;har meddelats, får en sådan utlän-&lt;br&gt;ning dock hållas i förvar i högst två&lt;br&gt;månader, om det inte finns synner-&lt;br&gt;liga skäl för en längre tid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under 18 år får&lt;br&gt;inte hållas i förvar längre tid än 72&lt;br&gt;timmar, eller om det finns synnerliga&lt;br&gt;skäl ytterligare 72 timmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som har fyllt sexton&lt;br&gt;år kan, under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i 2 §, i stället för att tas i för-&lt;br&gt;var ställas under uppsikt, om detta&lt;br&gt;är tillräckligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt bam under sexton&lt;br&gt;år kan, under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i 3 § första stycket 1 ställas&lt;br&gt;under uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som har fyllt 18 år&lt;br&gt;kan, under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i 2 §, i stället för att tas i för-&lt;br&gt;var ställas under uppsikt, om detta&lt;br&gt;är tillräckligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under 18 år&lt;br&gt;kan, under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i 3 § första stycket 1 ställas&lt;br&gt;under uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;349&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under sexton&lt;br&gt;år kan dessutom ställas under upp-&lt;br&gt;sikt när beslut har meddelats om av-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;visning i annat fall än som avses i&lt;br&gt;andra stycket eller om utvisning&lt;br&gt;enligt 4 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsikt innebär att utlänningen är skyldig att på vissa tider anmäla sig hos&lt;br&gt;polismyndigheten i orten eller lämna ifrån sig sitt pass eller annan legitima-&lt;br&gt;tionshandling eller uppfylla andra särskilda villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt barn under 18 år&lt;br&gt;kan dessutom ställas under uppsikt&lt;br&gt;när beslut har meddelats om av-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;visning i annat fall än som avses i&lt;br&gt;andra stycket eller om utvisning&lt;br&gt;enligt 4 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverks beslut i&lt;br&gt;fråga om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;och en i samband darmed behand-&lt;br&gt;lad fråga om uppehållstillstånd eller&lt;br&gt;arbetstillstånd eller återkallelse av&lt;br&gt;sådana tillstånd far av utlänningen&lt;br&gt;överklagas till Utlänningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverks beslut i&lt;br&gt;fråga om avvisning eller utvisning&lt;br&gt;samt om avslag på en ansökan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd eller om åter-&lt;br&gt;kallelse av ett uppehållstillstånd far&lt;br&gt;av utlänningen överklagas till Utlän-&lt;br&gt;ningsnämnden. Invandrarverkets be-&lt;br&gt;slut i fråga om arbetstillstånd eller&lt;br&gt;återkallelse av arbetstillstånd får av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlänningen överklagas till nämnden&lt;br&gt;under förutsättning att frågan om&lt;br&gt;tillstånd har behandlats i samband&lt;br&gt;med ett beslut i fråga om avvisning&lt;br&gt;eller utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden består av ordförande och övriga ledamöter till det&lt;br&gt;antal regeringen bestämmer För ordförande skall finnas ersättare. Leda-&lt;br&gt;möter och ersättare för ordförande utses av regeringen. Ordförande och&lt;br&gt;ersättare för ordförande skall vara jurister och ha erfarenhet av tjänstgöring&lt;br&gt;som domare eller annan likvärdig erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk far med&lt;br&gt;eget yttrande överlämna ett ärende&lt;br&gt;till Utlänningsnämnden för av-&lt;br&gt;görande, om ärendet på grund av&lt;br&gt;familjeanknytning eller av annan lik-&lt;br&gt;nande orsak har samband med ett&lt;br&gt;ärende enligt denna lag som prövas&lt;br&gt;av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket eller Utlännings-&lt;br&gt;nämnden far med eget yttrande&lt;br&gt;överlämna ett ärende till regeringen&lt;br&gt;för avgörande om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk far med&lt;br&gt;eget yttrande överlämna ett ärende&lt;br&gt;till Utlänningsnämnden för av-&lt;br&gt;görande, om ärendet på grund av&lt;br&gt;familjeanknytning eller annan lik-&lt;br&gt;nande orsak har samband med ett&lt;br&gt;ärende enligt denna lag som prövas&lt;br&gt;av nämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket eller Utlännings-&lt;br&gt;nämnden far med eget yttrande&lt;br&gt;överlämna ett ärende till regeringen&lt;br&gt;för avgörande om ärendet inte avser&lt;br&gt;en ansökan enligt 2 kap. 5 b § och&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;350&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 ärendet på grund av familje-&lt;br&gt;anknytning eller av annan liknande&lt;br&gt;orsak har samband med ett ärende&lt;br&gt;enligt denna lag som prövas av&lt;br&gt;regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ärendet bedöms ha betydelse&lt;br&gt;for rikets säkerhet eller annars för&lt;br&gt;allmän säkerhet eller för rikets&lt;br&gt;förhållande till främmande makt eller&lt;br&gt;mellanfolklig organisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det bedöms vara av särskild&lt;br&gt;vikt för ledning av tillämpningen av&lt;br&gt;denna lag att ärendet prövas av&lt;br&gt;regeringen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. synnerliga skäl annars talar&lt;br&gt;för regeringens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har invandrarverket överlämnat&lt;br&gt;ett ärende i fall som avses i andra&lt;br&gt;stycket 3 eller 4 och skulle beslut av&lt;br&gt;verket i ärendet ha kunnat över-&lt;br&gt;klagas till Utlänningsnämnden,&lt;br&gt;skall regeringen, om hinder inte&lt;br&gt;möter pä grund av att ärendet är&lt;br&gt;synnerligen brådskande, höra Ut-&lt;br&gt;länningsnämnden innan den avgör&lt;br&gt;ärendet. Regeringen får överlämna&lt;br&gt;ett sådant ärende till nämnden för&lt;br&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ärendet på grund av familje-&lt;br&gt;anknytning eller någon annan lik-&lt;br&gt;nande orsak har samband med ett&lt;br&gt;ärende enligt denna lag som prövas&lt;br&gt;av regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 ärendet bedöms ha sädan&lt;br&gt;betydelse för rikets säkerhet eller&lt;br&gt;annars för allmän säkerhet eller för&lt;br&gt;rikets förhållande till främmande&lt;br&gt;makt eller mellanfolklig organisation&lt;br&gt;att regeringen bör pröva ärendet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det bedöms vara av särskild&lt;br&gt;vikt för ledning av denna lags till-&lt;br&gt;lämpning att regeringen avgör ett&lt;br&gt;ärende som kan antas få betydelse&lt;br&gt;för frågan om uppehållstillstånd föl-&lt;br&gt;en grupp asylsökande som åberopar&lt;br&gt;huvudsakligen samma skål till stöd&lt;br&gt;för sin ansökan om asyl, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det i andra fall än som&lt;br&gt;anges i punkt 3 bedöms vara av&lt;br&gt;synnerlig vikt för ledning av denna&lt;br&gt;lags tillämpning att regeringen prö-&lt;br&gt;var ett ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När Invandrarverket överlämnar&lt;br&gt;ett ärende till regeringen skall&lt;br&gt;verket först sända ärendet till Ut-&lt;br&gt;länningsnämnden. Nämnden skall&lt;br&gt;med eget yttrande skyndsamt&lt;br&gt;vidarebefordra ärendet till rege-&lt;br&gt;ringen. A v nämndens yttrande skall&lt;br&gt;framgå vilken uppfattning nämnden&lt;br&gt;har i salfrågan samt om ärendet&lt;br&gt;bör avgöras av regeringen. Det som&lt;br&gt;sägs i detta stycke gäller dock&lt;br&gt;endast för de ärenden där ett beslut&lt;br&gt;av Invandrarverket hade kunnat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagas till nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 5 § föreskrivs om Invandrarverket och Utlänningsnämnden&lt;br&gt;gäller också regeringen, när den avgör ett överlämnat ärende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap&lt;br&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avvisning eller en utvisning far&lt;br&gt;aldrig verkställas till ett land om det&lt;br&gt;finns grundad anledning att tro att&lt;br&gt;utlänningen där skulle vara i fara att&lt;br&gt;straffas med döden eller med&lt;br&gt;kroppsstraff eller att utsättas för tor-&lt;br&gt;tyr och inte heller till ett land där&lt;br&gt;han inte är skyddad mot att sändas&lt;br&gt;vidare till ett land där han skulle&lt;br&gt;vara i sådan fara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avvisning eller en utvisning&lt;br&gt;får aldrig verkställas till ett land om&lt;br&gt;det finns grundad anledning att tro&lt;br&gt;att utlänningen där skulle vara i&lt;br&gt;fara att straffas med döden eller&lt;br&gt;med kroppsstraff eller att utsättas&lt;br&gt;för tortyr eller annan omänsklig&lt;br&gt;eller förnedrande behandling eller&lt;br&gt;bestraffning och inte heller till ett&lt;br&gt;land där han inte är skyddad mot&lt;br&gt;att sändas vidare till ett land där&lt;br&gt;han skulle vara i sådan fara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som avses i 3 kap.&lt;br&gt;1 § 3 får inte sändas till sitt hemland&lt;br&gt;eller till ett land, där han riskerar att&lt;br&gt;sändas vidare till hemlandet, om han&lt;br&gt;har synnerliga skäl mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som avses i 3 kap&lt;br&gt;3 § första stycket 2 får inte sändas&lt;br&gt;till sitt hemland eller till ett land, där&lt;br&gt;han riskerar att sändas vidare till&lt;br&gt;hemlandet, om han har synnerliga&lt;br&gt;skäl mot detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk får förordna att verkets beslut om avvisning får&lt;br&gt;verkställas även om det inte har vunnit laga kraft (omedelbar verkställighet),&lt;br&gt;om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd&lt;br&gt;inte heller skall beviljas på någon annan grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om omedelbar verk-&lt;br&gt;ställighet får meddelas senare än&lt;br&gt;tre månader efter utlänningens an-&lt;br&gt;komst till Sverige bara om synner-&lt;br&gt;liga skäl talar för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om omedelbar verk-&lt;br&gt;ställighet får meddelas senare än&lt;br&gt;tre månader efter den första an-&lt;br&gt;sökan om uppehållstillstånd här i&lt;br&gt;landet bara om synnerliga skäl&lt;br&gt;talar för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett internationellt organ som&lt;br&gt;har rätt att pröva klagomål frän&lt;br&gt;enskilda riktar en begäran till&lt;br&gt;Sverige om inhibition av ett avvis-&lt;br&gt;ningsbeslut eller ett utvisnings-&lt;br&gt;beslut, skall inhibition meddelas om&lt;br&gt;inte synnerliga skäl talar mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;352&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till fängelse i högst två år eller,&lt;br&gt;när omständigheterna är mild-&lt;br&gt;rande, till böter döms den som i&lt;br&gt;vinstsyfte planlägger eller organi-&lt;br&gt;serar verksamhet som är inriktad&lt;br&gt;på att främja att utlänningar reser&lt;br&gt;till Sverige utan pass eller de till-&lt;br&gt;stånd som krävs för inresa i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som hjälper en utlänning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd som krävs för inresa i Sverige döms för medhjälp till brott enligt&lt;br&gt;första stycket, om han insåg eller hade skälig anledning att anta att resan&lt;br&gt;anordnats i vinstsyfte genom sådan verksamhet som där sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till fängelse i högst fyra år&lt;br&gt;eller, om brottet är mindre allvar-&lt;br&gt;ligt, till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader döms den som i&lt;br&gt;vinstsyfte planlägger eller organi-&lt;br&gt;serar verksamhet som är inriktad&lt;br&gt;på att främja att utlänningar reser&lt;br&gt;till Sverige utan pass eller de&lt;br&gt;tillstånd som krävs för inresa i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resa till Sverige utan pass eller de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Muntlig handläggning i asylärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett asylärende vid Statens&lt;br&gt;invandrarverk skall det ingå munt-&lt;br&gt;lig handläggning om det kan antas&lt;br&gt;vara till fördel för utredningen eller&lt;br&gt;i övrigt främja ett snabbt avgörande&lt;br&gt;av ärendet. Muntlig handläggning&lt;br&gt;skall även annars företas på begäran&lt;br&gt;av utlänningen, om inte en sådan&lt;br&gt;handläggning skulle sakna betydelse&lt;br&gt;för att avgöra frågan om&lt;br&gt;uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket får bestämma&lt;br&gt;att även andra personer än&lt;br&gt;utlänningen skall höras vid&lt;br&gt;handläggningen. Ersättning för&lt;br&gt;inställelsen lämnas därvid enligt&lt;br&gt;vad som föreskrivs i 6 kap. 15 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena till-&lt;br&gt;lämpas också när Utlänningsnämn-&lt;br&gt;den handlägger ett asylärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Muntlig handläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som har ansökt om&lt;br&gt;asyl i Sverige får avvisas endast om&lt;br&gt;muntlig handläggning har ingått vid&lt;br&gt;Statens invandrarverks handlägg-&lt;br&gt;ning av ärendet. Muntlig handlägg-&lt;br&gt;ning skall även annars företas på&lt;br&gt;begäran av utlänningen, om inte en&lt;br&gt;sådan handläggning skulle sakna&lt;br&gt;betydelse för att avgöra asylärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett asylärende vid Utlännings-&lt;br&gt;nämnden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;muntlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handläggning ingå, om detta kan&lt;br&gt;antas vara till fördel för&lt;br&gt;utredningen eller på annat sätt&lt;br&gt;bidra till ett snabbt avgörande.&lt;br&gt;Muntlig handläggning skall även&lt;br&gt;annars företas på utlänningens be-&lt;br&gt;gäran, om det inte står klart att en&lt;br&gt;sådan handläggning är obehövlig i&lt;br&gt;asylärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningsnämnden skall ha&lt;br&gt;muntlig handläggning i ärenden&lt;br&gt;som rör utvisning eller vägran att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;353&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förnya ett uppehållstillstånd av-&lt;br&gt;seende de utlänningar som omfattas&lt;br&gt;av avtalet om ett Europeiskt ekono-&lt;br&gt;miskt samarhelsområde (EES).&lt;br&gt;Även ärenden som rör avvisning&lt;br&gt;eller vägran att bevilja uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd skall handläggas munt-&lt;br&gt;ligen, om det begärs av en ut-&lt;br&gt;länning som omfattas av avtalet&lt;br&gt;och som ansökt om uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd. I detta fall får dock&lt;br&gt;muntlig handläggning underlåtas,&lt;br&gt;om den skulle strida mot den&lt;br&gt;nationella säkerhetens intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket och Utlännings-&lt;br&gt;nämnden får bestämma att även&lt;br&gt;andra personer än utlänningen skall&lt;br&gt;höras vid handläggningen. Ersätt-&lt;br&gt;ning för inställelsen lämnas i&lt;br&gt;sådana fall enligt 6 kap. 15 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om ut-&lt;br&gt;redning som rör barn finns i 1 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredning om barn rn.ni.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av frågor om&lt;br&gt;tillstånd enligt denna lag skall det,&lt;br&gt;om det inte är olämpligt, klarläggas&lt;br&gt;vad barn som berörs av ett beslut i&lt;br&gt;ärendet har att anföra och det skall&lt;br&gt;tas den hänsyn till det anförda som&lt;br&gt;barnets ålder och mognad mot-&lt;br&gt;iverar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lb§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är förordnad enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen (1972:429) som&lt;br&gt;offentligt biträde för en utlänning&lt;br&gt;under 18 ar som saknar vårdnads-&lt;br&gt;havare här i landet är utan särskilt&lt;br&gt;förordnande barnets ställföre-&lt;br&gt;trädare i det ärende som förord-&lt;br&gt;nandet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;354&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 20 § förvalt-&lt;br&gt;ningslagen om motivering av beslut&lt;br&gt;tillämpas inte beträffande beslut om&lt;br&gt;visering, tidsbegränsat uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd och arbetstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som avses i 2 kap.&lt;br&gt;11 § tredje stycket har dock alltid&lt;br&gt;rätt till motivering av ett sådant&lt;br&gt;beslut om det går honom emot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 20 § förvalt-&lt;br&gt;ningslagen om motivering av beslut&lt;br&gt;gäller även för beslut som meddelas&lt;br&gt;i ärenden enligt denna lag, om inte&lt;br&gt;något annat följer av andra eller&lt;br&gt;tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut i fräga om uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd skall alltid innehålla&lt;br&gt;de skäl som ligger till grund för&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om visering eller&lt;br&gt;arbetstillstånd får skälen som ligger&lt;br&gt;till grund för beslutet utelämnas. En&lt;br&gt;utlänning som omfattas av avtalet&lt;br&gt;om ett Europeiskt ekonomiskt sam-&lt;br&gt;arhetsområde (EES), utan att vara&lt;br&gt;medborgare i ett EES-land, har&lt;br&gt;dock alltid rätt till motivering av ett&lt;br&gt;beslut om visering om det går&lt;br&gt;honom emot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fraga om diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän&lt;br&gt;som är anställda av främmande stater i Sverige samt deras familjer och be-&lt;br&gt;tjäning liksom beträffande främmande staters kurirer tillämpas denna lag&lt;br&gt;endast i den utsträckning som regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra utlänningar,&lt;br&gt;vilka är berättigade till förmåner en-&lt;br&gt;ligt lagen (1976:661) om immunitet&lt;br&gt;och privilegier i vissa fall, iakttas de&lt;br&gt;inskränkningar som följer av 2-5 §§&lt;br&gt;den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fraga om andra utlänningar,&lt;br&gt;vilka är berättigade till förmåner en-&lt;br&gt;ligt lagen (1976:661) om immunitet&lt;br&gt;och privilegier i vissa fall, iakttas de&lt;br&gt;inskränkningar som följer av den&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1696.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;355&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap 7 § lagen (1962:381)’ om allmän försäk-&lt;br&gt;ring skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK0325/prop_199697__25-7.png" style="width:23pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Om den försäkrade har beviljats&lt;br&gt;asyl i Sverige skall som bosätt-&lt;br&gt;ningstid även tillgodoräknas tid då&lt;br&gt;han varit bosatt i sitt tidigare&lt;br&gt;hemland från och med det år då han&lt;br&gt;uppnått 16 års ålder till och med&lt;br&gt;året före det då han först ankom till&lt;br&gt;Sverige. Som bosättningstid till-&lt;br&gt;godoräknas så stor andel av tiden i&lt;br&gt;hemlandet som motsvarar förhåll-&lt;br&gt;andet mellan den tid den försäkrade&lt;br&gt;varit bosatt i Sverige från och med&lt;br&gt;det år då han först ankom hit till&lt;br&gt;landet till och med det år då han fyllt&lt;br&gt;64 år och hela sistnämnda tids-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den försäkrade har beviljats&lt;br&gt;uppehållstillstånd i Sverige med&lt;br&gt;stöd av 3 kap. 2 eller 3 £ utlän-&lt;br&gt;ningslagen (1989:529) skall som&lt;br&gt;bosättningstid även tillgodoräknas&lt;br&gt;tid då han varit bosatt i sitt tidigare&lt;br&gt;hemland från och med det år då han&lt;br&gt;uppnått 16 års ålder till och med&lt;br&gt;året före det då han först ankom till&lt;br&gt;Sverige. Som bosättningstid till-&lt;br&gt;godoräknas så stor andel av tiden i&lt;br&gt;hemlandet som motsvarar förhåll-&lt;br&gt;andet mellan den tid den försäkrade&lt;br&gt;varit bosatt i Sverige från och med&lt;br&gt;det år då han först ankom hit till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;period. I fråga om förtidspension&lt;br&gt;eller efterlevandepension skall i&lt;br&gt;stället för året då den försäkrade&lt;br&gt;skulle fylla 64 år som utgångspunkt&lt;br&gt;tas året före pensionsfallet. Vid be-&lt;br&gt;räkningen enligt detta stycket bort-&lt;br&gt;ses från tid då den försäkrade varit&lt;br&gt;bosatt i sitt hemland och för vilken&lt;br&gt;rätt till pension från hemlandet före-&lt;br&gt;ligger vid bosättning i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;landet till och med det år då han fyllt&lt;br&gt;64 år och hela sistnämnda tids-&lt;br&gt;period I fråga om förtidspension&lt;br&gt;eller efterlevandepension skall i&lt;br&gt;stället för året då den försäkrade&lt;br&gt;skulle fylla 64 år som utgångspunkt&lt;br&gt;tas året före pensionsfallet. Vid be-&lt;br&gt;räkningen enligt detta stycket bort-&lt;br&gt;ses från tid då den försäkrade varit&lt;br&gt;bosatt i sitt hemland och för vilken&lt;br&gt;rätt till pension från hemlandet före-&lt;br&gt;ligger vid bosättning i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tid för bosättning i hemlandet jämställs tid då den försäkrade före&lt;br&gt;den första ankomsten till Sverige befunnit sig i annat land där han beretts en&lt;br&gt;tillfällig fristad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1982:120.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1277.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;356&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med asyl avses i första stycket&lt;br&gt;att den försäkrade beviljats uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) med stöd av 3 kap. 1 §1 ut-&lt;br&gt;länningslagen (1989:529) eller el-&lt;br&gt;jest på grund av att han ansetts som&lt;br&gt;flykting enligt konventionen d. 28&lt;br&gt;juli 1951 angående flyktingars rätts-&lt;br&gt;liga ställning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) med stöd av 3 kap, 1 § 2 eller&lt;br&gt;3 utlänningslagen eller motsvarande&lt;br&gt;äldre bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J W som i första stycket sägs om&lt;br&gt;den som beviljats uppehållstillstånd&lt;br&gt;med stöd av 3 kap. 2 eller 3 § ut-&lt;br&gt;länningslagen (1989:529) skal!&lt;br&gt;gälla även en försäkrad som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) annars beviljats uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd på grund av att han ansetts&lt;br&gt;som flykting enligt konventionen d&lt;br&gt;28 juli 1951 angående flyktingars&lt;br&gt;rättsliga ställning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;beviljats uppehållstillstånd&lt;br&gt;med stöd av 3 kap. 1 § 2 eller 3 ut-&lt;br&gt;länningslagen i paragrafens lydelse&lt;br&gt;före den 1 januari 1997 eller enligt&lt;br&gt;motsvarande äldre bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;357&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:52) med särskilda bestämmel-&lt;br&gt;ser om vård av unga skall införas en ny paragraf, 21 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om vård med stöd av&lt;br&gt;denna lag hindrar inte beslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvisning eller utvisning enligt&lt;br&gt;utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utvisning enligt lagen&lt;br&gt;(1991:572) om särskild utlännings-&lt;br&gt;kontroll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;utlämning&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1957:668) om utlämning för brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;utlämning enligt lagen&lt;br&gt;(1959:254) om utlämning för brott&lt;br&gt;till Danmark, Finland, Island eller&lt;br&gt;Norge, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;utlämning enligt lagen&lt;br&gt;(1970:375) om utlämning till Dan-&lt;br&gt;mark, Finland, Island eller Norge&lt;br&gt;för verkställighet av beslut om vård&lt;br&gt;eller behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vård med stöd av denna lag upp-&lt;br&gt;hör när ett beslut enligt första&lt;br&gt;stycket har verkställts.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;358&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om&lt;br&gt;särskild utlänningskontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1991:572) om särskild utlännings-&lt;br&gt;kontroll skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen har beslutat om&lt;br&gt;utvisning enligt denna lag men&lt;br&gt;hinder som anges i 8 kap. 1-4 §§&lt;br&gt;utlänningslagen (1989:529) möter&lt;br&gt;mot att beslutet verkställs eller om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen har beslutat om&lt;br&gt;utvisning enligt denna lag men&lt;br&gt;hinder som anges i 8 kap. 1, 2 eller&lt;br&gt;4 § utlänningslagen (1989:529)&lt;br&gt;möter mot att beslutet verkställs&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller om beslutet av någon annan&lt;br&gt;särskild anledning inte bör verk-&lt;br&gt;ställas, skall regeringen förordna att&lt;br&gt;verkställighet tills vidare inte far ske&lt;br&gt;(inhibition)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslutet av någon annan särskild an-&lt;br&gt;ledning inte bör verkställas, skall&lt;br&gt;regeringen förordna att verkställig-&lt;br&gt;het tills vidare inte får ske&lt;br&gt;(inhibition).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsbeslutet och förordnandet om inhibition skall prövas på nytt när&lt;br&gt;det finns skäl till det. Så länge utvisningsbeslutet fortfarande gäller men inte&lt;br&gt;har kunnat verkställas, skall Rikspolisstyrelsen före utgången av varje&lt;br&gt;kalenderår efter det då beslutet meddelades anmäla hos regeringen huruvida&lt;br&gt;det finns skäl för prövning av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;359&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lagom ändring i lagen (1992:1068) om&lt;br&gt;introduktionsersättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom förskrivs att 2 § lagen (1992:1068) om introduktionsersättning&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Introduktionsersättning far beviljas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;utlänningar som överförts till&lt;br&gt;regeringsbeslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utlänningar som har fatt uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd och som har tagits&lt;br&gt;emot från en statlig förläggning för&lt;br&gt;asylsökande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. andra utlänningar som har fått&lt;br&gt;uppehållstillstånd med tillämpning&lt;br&gt;av 2 kap. 3 § eller 4 § första stycket&lt;br&gt;2 utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utlänningar som har fått uppehållstillstånd på grund av sin anknytning&lt;br&gt;till en utlänning som avses under 1-3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning enligt 4 får lämnas endast för en utlänning som ansökt om&lt;br&gt;uppehållstillstånd inom två år från det att den person som han eller hon har&lt;br&gt;anknytning till först togs emot i en kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige med stöd av ett särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 utlänningar som har fatt uppe-&lt;br&gt;hållstillstånd efter att ha varit regi-&lt;br&gt;strerade vid en förläggning för&lt;br&gt;asylsökande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. andra utlänningar som har fatt&lt;br&gt;uppehållstillstånd med tillämpning&lt;br&gt;av 2 kap. 3 § eller 4 § första stycket&lt;br&gt;5 utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;360&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om&lt;br&gt;mottagande av asylsökande m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:137) om mottagande av asyl-&lt;br&gt;sökande m.fl. skall ha följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har ansökt om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd i Sverige enligt 3 kap. 2 eller&lt;br&gt;3 &amp;nbsp;§ utlänningslagen (1989:529)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(asylsökande),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till&lt;br&gt;utlänningar som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har ansökt om uppehållstill-&lt;br&gt;stånd i Sverige enligt 3 kap 1 §&lt;br&gt;utlänningslagen (1989:529) (asyl-&lt;br&gt;sökande),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har beviljats tidsberänsat uppehållstillstånd med stöd av bestämmelserna&lt;br&gt;i 2 kap. 4 a § utlänningslagen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl med-&lt;br&gt;gettts rätt att vistas här medan ansökan prövas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd enligt 6 §&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620) för förmåner av motsvarande karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som inte vistas på en&lt;br&gt;förläggning omfattas inte av denna lag, om de bor hos en vårdnadshavare&lt;br&gt;som har uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:558.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;361&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;LAGRÅDET&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-09-16&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,&lt;br&gt;regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 29 augusti 1996 (Utrikesdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård&lt;br&gt;av unga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Bengt Ranland och&lt;br&gt;hovrättsassessorn Ingela Fridström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreslås en ny bestämmelse som anger att det vid tillämpningen&lt;br&gt;av utlänningslagen skall särskilt beaktas vad hänsynen till bamets hälsa,&lt;br&gt;utveckling och allmänna bästa kräver. Bestämmelsen motiveras enligt&lt;br&gt;lagrådsremissen främst med att principen om bamets bästa, som är väl&lt;br&gt;förankrad i svensk rätt och även är central i barnkonventionen, bör komma&lt;br&gt;till klart uttryck i utlänningslagen. I remissen sägs att införandet av en&lt;br&gt;portalbestämmelse om bamets bästa far en reell och meningsfull innebörd&lt;br&gt;bl.a. vid bedömningen om humanitära skäl för uppehållstillstånd finns&lt;br&gt;liksom i hela asylprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den praktiska betydelsen av en så pass allmänt hållen regel som den&lt;br&gt;föreslagna kan det enligt Lagrådets mening råda viss tvekan. Att stor hänsyn&lt;br&gt;skall tas till bamets bästa kan förvisso inte vara en nyhet för de myndigheter&lt;br&gt;som har att tillämpa utlänningslagstiftningen. Någon närmare undersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;362&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av hur myndigheternas praxis förhåller sig till principen om bamets bästa&lt;br&gt;sådan den kommer till uttryck i artikel 3 i barnkonventionen har inte utförts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 lagstiftningsärendet. Den föreslagna bestämmelsen kan således närmast ses&lt;br&gt;som ett utflöde av den allmänna debatt som förts i frågan om barnkonven-&lt;br&gt;tionen ges tillräckligt genomslag vid tillämpningen av utlänningslagstift-&lt;br&gt;ningen. Lagrådet ser det för sin del inte som opåkallat att utlänningslagen i&lt;br&gt;en s.k. portalparagraf erinrar om att tillämpningen av lagen skall ske under&lt;br&gt;särskilt beaktande av grundprincipen i artikel 3 i barnkonventionen. Det&lt;br&gt;ligger dock i sakens natur att en lagregel med föreslagen utformning ger&lt;br&gt;ringa vägledning for myndigheterna vid de svåra intresseavvägningar som&lt;br&gt;inte sällan inryms i utlänningsärenden som rör bam. Frågan i vad mån&lt;br&gt;bestämmelsen kommer att fa påtaglig reell betydelse for tillämpningen torde&lt;br&gt;för närvarande inte kunna ges något bestämt svar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den föreslagna lydelsen skall särskilt beaktas vad bamets hälsa,&lt;br&gt;utveckling och allmänna bästa kräver. Härigenom framhävs bamets grund-&lt;br&gt;läggande behov av skydd för hälsan och en sund utveckling såsom särskilt&lt;br&gt;angelägna faktorer. Övriga grundläggande behov skulle således med den&lt;br&gt;valda formuleringen komma att inrymmas under bamets &amp;quot;allmänna bästa&amp;quot;.&lt;br&gt;Någon närmare förklaring till sistnämnda uttryck har inte lämnats i lagråds-&lt;br&gt;remissen och synes inte heller ha utvecklats i det betänkande av Flykting-&lt;br&gt;politiska kommittén eller den utredningsrapport av Bamkommittén som&lt;br&gt;ligger till grund for remissen. Avsikten får dock mot bakgrund av det&lt;br&gt;allmänna motivresonemang som förs i lagrådsremissen antas vara att såväl&lt;br&gt;hälsan och utvecklingen som andra grundläggande behov tillsammans skall&lt;br&gt;rymmas under uttrycket bamets bästa. Enligt Lagrådets mening är det därför&lt;br&gt;lämpligt att i lagtexten direkt ansluta till detta begrepp, som ju används i den&lt;br&gt;officiella svenska översättningen av barnkonventionen liksom i annan&lt;br&gt;svensk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar att bestämmelsen, efter viss redaktionell jämkning även&lt;br&gt;av dess inledande ord, ges följande lydelse: &amp;quot;I fall som rör ett bam skall sär-&lt;br&gt;skilt beaktas vad hänsynen till bamets hälsa och utveckling samt bamets&lt;br&gt;bästa i övrigt kräver&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt författningskommentaren till paragrafens första stycke innebär be-&lt;br&gt;stämmelsen att regeringen i förordning får ange att personer tillhörande en&lt;br&gt;viss grupp under vissa förutsättningar bör beviljas ett tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd. Stycket bör enligt Lagrådets mening ges en utformning&lt;br&gt;som bättre svarar mot det syftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grupper som enligt lagtexten omfattas av bestämmelsen är endast&lt;br&gt;sådana i vilka ingår utlänningar som söker uppehållstillstånd enligt 3 kap 3 §&lt;br&gt;första stycket 2, dvs. andra skyddsbehövande än flyktingar, som på grund av&lt;br&gt;en yttre eller inre konflikt behöver skydd eller på grund av en miljökatastrof&lt;br&gt;inte kan återvända till sitt hemland. Enligt remissen (avsnitt 9.3.3) är&lt;br&gt;emellertid avsikten med bestämmelsen att föreskrifter om tidsbegränsat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;363&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppehållstillstånd skall få beviljas i en situation med massflykt, när ett&lt;br&gt;mycket stort antal skyddssökande lämnar sitt land. I en sådan situation torde&lt;br&gt;det normalt vara fråga om inte endast sådana skyddsbehövande som avses i&lt;br&gt;förslagets 3 kap. 3 § första stycket 2 utan även och väl framfor allt&lt;br&gt;flyktingar. Det kan inte heller uteslutas att även andra grupper av&lt;br&gt;skyddsbehövande kan komma att i stort antal lämna sitt land. Bestämmelsen&lt;br&gt;i förevarande paragrafs första stycke bör därför enligt Lagrådets mening&lt;br&gt;omfatta alla skyddsbehövande utlänningar som avses i 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att första stycket med hänsyn till det sagda ges följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Regeringen far i fråga om en viss grupp av utlänningar meddela före-&lt;br&gt;skrifter om att den som söker uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. och som&lt;br&gt;bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet far ges ett tidsbegränsat&lt;br&gt;uppehållstillstånd.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke innehåller i tre punkter bemyndiganden för rege-&lt;br&gt;ringen att meddela föreskrifter i vissa angivna hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som den föreslagna punkt 2 har avfattats far regeringen meddela&lt;br&gt;föreskrifter om förutsättningarna för uppehållstillstånd av humanitära skäl.&lt;br&gt;Formuleringen kan ge underlag för den tolkningen att regeringens&lt;br&gt;kommande föreskrifter avses innefatta en exklusiv uppräkning av vad som&lt;br&gt;skall anses vara humanitära skäl. En sådan tolkning är synbarligen ej avsedd&lt;br&gt;och skulle vara olycklig, eftersom det med hänsyn till de skiftande&lt;br&gt;situationer som kan föreligga inte är möjligt att vare sig genom en&lt;br&gt;förordning eller i motivuttalanden ge en uttömmande beskrivning av vad&lt;br&gt;som skall anses vara humanitära skäl. Vid den prövning som det här gäller&lt;br&gt;måste uppenbarligen alltid en samlad bedömning göras av omständigheterna&lt;br&gt;i det särskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslagets punkt 3 far regeringen meddela föreskrifter om förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för tidsbegränsat uppehåll enligt 4 a §. Detta framgår emellertid&lt;br&gt;redan av sistnämnda paragraf och föreskriften i förevarande paragraf blir&lt;br&gt;därför överflödig, även om det kan vara på sin plats med en erinran i&lt;br&gt;paragrafen om vad som följer av 4 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det anförda förordar Lagrådet att paragrafens första&lt;br&gt;stycke får följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Utöver vad som följer av 4 a § får regeringen meddela föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;uppehållstillstånd för studier eller besök, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;uppehållstillstånd av humanitära skäl.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke definieras flykting som en utlänning som&lt;br&gt;befinner sig utanför det land som han är medborgare i därför att han känner&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;364&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en välgrundad fruktan för förföljelse av viss angiven beskaffenhet och som Prop. 1996/97:25&lt;br&gt;inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta lands Bilaga 10&lt;br&gt;skydd. 1 remissen föreslås ett tillägg till paragrafen av det innehållet att en&lt;br&gt;utlänning under i stycket angivna förutsättningar skall betraktas som&lt;br&gt;flykting, om han inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig&lt;br&gt;av hemlandets skydd &amp;quot;därför att staten saknar vilja eller förmåga att bereda&lt;br&gt;honom skydd&amp;quot;. Syftet med tillägget är att det skall stå klart att flyktingskäl&lt;br&gt;föreligger inte bara om förföljelsen utgår från myndigheterna eller staten&lt;br&gt;medvetet underlåter eller saknar förmåga att skydda den berörde från&lt;br&gt;övergrepp utan också om det helt saknas någon fungerande statsmakt i&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen utgör för närvarande en ordagrann översättning av&lt;br&gt;definitionen i 1951 års flyktingkonvention i den lydelse denna har enligt&lt;br&gt;1967 års flyktingprotokoll. I enlighet med vad som vid remissbehandlingen&lt;br&gt;påpekats av Juridiska fakulteten vid Lunds universitet skulle det&lt;br&gt;otvivelaktigt innebära en viss fördel att behålla den svenska definitionens&lt;br&gt;direkta anslutning till förebilden i flyktingkonventionen. I fråga om&lt;br&gt;konventionens tolkning bör anmärkas att det av den officiella kommentaren&lt;br&gt;- den s.k. handbok som utges av UNHCR - framgår att förföljelse i&lt;br&gt;konventionens mening visserligen normalt förutsätts utgå från den berörda&lt;br&gt;statens myndigheter men att även aktioner från grupper inom befolkningen&lt;br&gt;skall beaktas, om myndigheterna medvetet tolererar övergreppen eller&lt;br&gt;vägrar eller visar sig sakna förmåga att skydda utlänningen från övergrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger enligt Lagrådets mening närmast till hands att tolka både&lt;br&gt;konventionen och den nuvarande svenska lagtexten på det sättet att även det&lt;br&gt;fallet att en fungerande statsmakt saknas skall anses utgöra en situation då&lt;br&gt;myndigheterna saknar förmåga att bereda skydd mot övergrepp. Med en&lt;br&gt;sådan tolkning skulle paragrafen inte behöva ändras. Eftersom emellertid&lt;br&gt;enligt uppgift i lagrådsremissen paragrafen inte tolkas på detta sätt i nu-&lt;br&gt;varande svensk praxis, ansluter sig Lagrådet till uppfattningen att en ändring&lt;br&gt;av lagtexten bör göras för att det angivna synsättet skall få genomslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan dock diskuteras om den tankegång som ligger till grund för&lt;br&gt;förslaget har kommit till helt adekvat uttryck genom det föreslagna tillägget.&lt;br&gt;Till en början skulle ordet &amp;quot;skydd&amp;quot; i viss mån komma att användas i olika&lt;br&gt;betydelser i paragrafen. När det i flyktingkonventionen och den gällande&lt;br&gt;lagtexten talas om hemlandets skydd åsyftas det beskydd som normalt följer&lt;br&gt;med själva medborgarskapet, medan tillägget snarast torde ta sikte på det&lt;br&gt;mera specifika skyddet mot förföljelse. Vidare är det tvivelaktigt om&lt;br&gt;&amp;quot;staten&amp;quot; i de sammanhang som det här gäller kan betraktas som ett så&lt;br&gt;enhetligt begrepp att man kan tala om statens &amp;quot;vilja&amp;quot;. Slutligen kan&lt;br&gt;avfattningen av det föreslagna tillägget möjligen läsas så att paragrafen för&lt;br&gt;sin tillämpning förutsätter att det står klart att staten saknar vilja eller&lt;br&gt;förmåga i angivet hänseende. Här som eljest skall det ju emellertid vara&lt;br&gt;tillräckligt om utlänningen hyser en välgrundad fruktan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar att den nuvarande, från flyktingkonventionen hämtade&lt;br&gt;definitionen får stå kvar oförändrad i en första mening av stycket och att en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;365&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra mening tillförs stycket av förslagsvis följande innehåll: &amp;quot;Vad som nu&lt;br&gt;har sagts gäller oberoende av om förföljelsen utgår från landets myndigheter&lt;br&gt;eller dessa inte kan antas bereda trygghet mot förföljelse från enskilda.&amp;quot; I&lt;br&gt;enlighet med vad som åsyftats i remissen bör denna föreskrift tolkas så att&lt;br&gt;även det fallet att en fungerande statsmakt saknas skall anses vara&lt;br&gt;inbegripet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en tolkningsfråga av betydelse aktualiseras genom remissens&lt;br&gt;förslag att det särskilda skyddet för krigsvägrare i 3 kap. skall slopas. I&lt;br&gt;remissens allmänna motivering uttalas (avsnitt 9.1.2) att risken för straff för&lt;br&gt;desertering eller vapenvägran i sig kan grunda flyktingskap, om den militära&lt;br&gt;aktionen fördöms av det internationella samfundet. Detta har stöd i ett&lt;br&gt;uttalande i den förut nämnda officiella kommentaren till&lt;br&gt;flyktingkonventionen som också torde ta sikte på vägran att utföra en&lt;br&gt;enskild militär handling vilken strider mot grundläggande folkrättsliga&lt;br&gt;regler eller, som det heter i kommentaren, &amp;quot;basic rules of human conduct&amp;quot;.&lt;br&gt;Det är självfallet önskvärt att paragrafen tolkas på det sätt som sålunda&lt;br&gt;avsetts, även om detta förutsätter en i viss mån pressad läsning av lagtexten&lt;br&gt;och den underliggande konventionstexten. Lagrådet vill peka på möjligheten&lt;br&gt;att i gränsfall tillämpa den nya regeln i 3 kap. 3 § första stycket 2 i&lt;br&gt;situationer av det slag som här är i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens andra stycke 2 får uppehållstillstånd vägras, om det på&lt;br&gt;grund av brottslighet eller någon annan omständighet finns särskilda skäl att&lt;br&gt;inte bevilja uppehållstillstånd. En motsvarande bestämmelse finns i den nu-&lt;br&gt;varande lydelsen av punkten, såvitt gäller asylsökande. Av förarbetena till&lt;br&gt;den gällande bestämmelsen framgår att &amp;quot;särskilda skäl&amp;quot; kan föreligga bl.a.&lt;br&gt;om Sverige med hänsyn till mottagningsresursema m.m. inte kan ta emot ut-&lt;br&gt;länningar vid sidan av den reglerade invandringen (prop. 1983/84:144 s. 36).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att med hänsyn till mottagningsresursema inte bevilja&lt;br&gt;uppehållstillstånd regleras enligt det remitterade förslaget i 3 kap. 8 §. Det&lt;br&gt;normgivningsbemyndigande som i den paragrafens andra stycke ges rege-&lt;br&gt;ringen är avsedd att ersätta undantagsbestämmelsen i nuvarande 3 kap. 4 §&lt;br&gt;andra stycket 2. När uttrycket &amp;quot;särskilda skäl&amp;quot; används i den föreslagna nya&lt;br&gt;lydelsen av punkten, kan det således inte innebära att utlänningsmyndig-&lt;br&gt;hetema får åberopa mottagningsresursema som en omständighet som utgör&lt;br&gt;ett särskilt skäl att inte bevilja uppehållstillstånd. Annan omständighet än&lt;br&gt;brottsligt förfarande bör avse den skvddsbehövandes person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår med hänsyn till det sagda att det i ifrågavarande punkt&lt;br&gt;efter ordet &amp;quot;omständighet&amp;quot; infogas &amp;quot;som hänför sig till den skyddsbehövan-&lt;br&gt;des person&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår med hänvisning till vad som anförts under 2 kap. 4 a § att&lt;br&gt;paragrafens första stycke ges följande lydelse: &amp;quot;Regeringen far i fråga om en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;366&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grupp av utlänningar meddela föreskrifter om beviljande av permanent&lt;br&gt;uppehållstillstånd till skyddsbehövande enligt 3 § första stycket 2.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket bemyndigas regeringen att meddela generella före-&lt;br&gt;skrifter som förbjuder att uppehållstillstånd beviljas skyddsbehövande som&lt;br&gt;avses i 3 § första stycket 2. Sådana föreskrifter skall enligt förslaget fa&lt;br&gt;meddelas om Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar motiverar det.&lt;br&gt;Med villkoret avses uppenbarligen attange att föreskrifter i angivet hän-&lt;br&gt;seende skall kunna meddelas för den händelse Sveriges mottagningsresurser&lt;br&gt;blivit otillräckliga, t.ex. i en situation när ett mycket stort antal skydds-&lt;br&gt;behövande söker sig till Sverige undan krig eller inbördeskrig (jfr avsnitt&lt;br&gt;9.1.2). Vad som åsyftas synes Lagrådet komma till bättre uttryck om&lt;br&gt;villkorssatsen ges följande lydelse: &amp;quot;Om det behövs med hänsyn till upp-&lt;br&gt;komna begränsningar i Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar,.....&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket föreskriver en tidsfrist för meddelande av&lt;br&gt;beslut om avvisning med omedelbar verkställighet. Den föreslagna&lt;br&gt;ändringen innebär att utgångspunkten för beräkning av tidsfristen, frånsett&lt;br&gt;vissa undantagsfall, skall vara tidpunkten för ingivande av den första&lt;br&gt;ansökan om uppehållstillstånd här i landet. Anknytningen till den första&lt;br&gt;ansökan kan möjligen leda till oklarhet i vissa situationer, såsom när&lt;br&gt;utlänningen efter ett avslag på en första ansökan har begett sig till ett annat&lt;br&gt;land och därefter återvänder till Sverige inom relativt kort tid och söker&lt;br&gt;uppehållstillstånd på nytt. Mot bakgrund av den hittillsvarande lydelsen av&lt;br&gt;bestämmelsen och syftet med den föreslagna ändringen - nämligen att&lt;br&gt;förebygga medvetna försök att undgå risk för omedelbar verkställighet av&lt;br&gt;avvisning genom dröjsmål med ingivande av ansökan om uppehållstillstånd&lt;br&gt;- ligger det närmast till hands att för en sådan situation som berörts ge&lt;br&gt;bestämmelsen den tolkningen, att tidsfristen räknas från ingivandet av den&lt;br&gt;ansökan som gjorts efter den senaste inresan till Sverige. Även om denna&lt;br&gt;uttolkning är den naturliga, anser Lagrådet det lämpligt att lagtexten&lt;br&gt;förtydligas, vilket enklast bör kunna ske genom att orden &amp;quot;här i landet&amp;quot;&lt;br&gt;ersätts av orden &amp;quot;efter ankomsten till landet&amp;quot;. Lagrådet förordar att så sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;367&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrikesdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 september 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Schori,&lt;br&gt;Andersson, Uusmann, Åhnberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Schori&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1996/97: 25 Svensk migrationspolitik i&lt;br&gt;globalt perspektiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;368&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:25&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bakomliggande EG-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upprepar regler&lt;br&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i&lt;br&gt;utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 14 §, 3 kap. 8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;364L0221&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;369&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 52062. Stockholm 1996&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall med vissa redak- tionella ändringar</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:SfU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för migrationspolitiken som regeringen förordar i propositionen.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för migrationspolitiken som regeringen förordar i propositionen.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:SfU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1996-09-24 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1996-09-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1996-09-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1996-10-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Utbildningsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:35:15</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GK0325</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:44</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialförsäkringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:35:15</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:SfU5</uppgift>
<ref_dok_id>GK01SfU5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SfU5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Berndt Ekholm  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Berndt Ekholm  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birthe Sörestedt  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birthe Sörestedt  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gullan Lindblad  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gullan Lindblad  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kerstin Warnerbring  m.fl. (C, FP, MP, V, KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kerstin Warnerbring  m.fl. (C, FP, MP, V, KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Leijonborg  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Leijonborg  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Maggi Mikaelsson  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Maggi Mikaelsson  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Marietta de Pourbaix-Lundin  och Sten Andersson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Marietta de Pourbaix-Lundin  och Sten Andersson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ragnhild Pohanka  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ragnhild Pohanka  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Roland Larsson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Roland Larsson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rose-Marie Frebran  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rose-Marie Frebran  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Tomas Högström  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Tomas Högström  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ulla Löfgren  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:25&lt;br/&gt;
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Sf11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ulla Löfgren  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>