<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2230192</hangar_id>
 <dok_id>GK03176</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>176</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:176</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Närings- och handelsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>176</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1997-08-21 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:02:19</systemdatum>
 <publicerad>1997-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Lag om kärnkraftens avveckling</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK03176/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK03176</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK03176</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1996/97:176&lt;/h1&gt;
&lt;h3&gt;Lag om kärnkraftens avveckling&lt;/h3&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03176/prop_199697__176-1.png" style="width:43pt;height:55pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 21 augusti 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anders Sundström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Närings- och handelsdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en lag om kärnkraftens avveckling. Regeringen&lt;br&gt;får inom i lagen givna ramar besluta att rätten att med stöd av tillstånd&lt;br&gt;enligt kämtekniklagen driva en kämkraftsreaktor för att utvinna kärn-&lt;br&gt;energi skall upphöra att gälla vid en viss tidpunkt. Tillståndet, och de&lt;br&gt;skyldigheter som är förknippade med detta, kvarstår dock i övrigt efter&lt;br&gt;ett sådant beslut. Ett beslut om upphörande av rätten till reaktordrift ger&lt;br&gt;rätt till ersättning av staten för förlusten. Ersättningsberättigade enligt&lt;br&gt;lagen är tillståndshavare samt ägare och innehavare av särskild rätt till&lt;br&gt;fastighet som har använts vid reaktordrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen bestäms huvudsakligen enligt expropriationsrättsliga&lt;br&gt;principer och på det sätt som expropriationslagen anger. Detta innebär att&lt;br&gt;ersättningstalan i huvudsak handläggs som expropriationsmål och att&lt;br&gt;expropriationslagens bestämmelser om nedsättning, fördelning och ut-&lt;br&gt;betalning av ersättning i allt väsentligt blir tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ersättningens bestämmande gäller två särskilda förutsättningar. Det&lt;br&gt;skall antas att priset på högspänd el i Sverige inte ändras mer än vad som&lt;br&gt;skulle ha skett om kämkraftsreaktom inte hade tagits ur drift. Vidare&lt;br&gt;skall det antas att reaktorns drifttid inte är längre än 40 år. Till skillnad&lt;br&gt;från promemorian och lagrådsremissen finns inget förslag till regel om&lt;br&gt;fixerad kalkylränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kämtekniklagen tillämpas i övrigt vad gäller drift och avveckling av&lt;br&gt;verksamheten. Säkerhetsaspekter vid kärnteknisk verksamhet regleras&lt;br&gt;inte i lagen om kärnkraftens avveckling. Kostnaderna för att avveckla&lt;br&gt;och riva kämkraftsanläggningar finansieras i första hand genom det sys-&lt;br&gt;tem av avgiftsmedel och säkerheter som fmansieringslagen tillhanda-&lt;br&gt;håller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om kärnkraftens avveckling.......................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kärnteknisk verksamhet......................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning..............................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kämkraftsfrågan i energipolitiken..................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kämkraftsfrågan från folkomröstningen år 1980 till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksdagens beslut om energipolitiken i juni 1997.............10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Frågans behandling fram till 1991 års&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;energipolitiska överenskommelse...................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Frågans behandling från 1991 års&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överenskommelse till riksdagens beslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;energipolitiken i juni 1997..............................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Riksdagens beslut om energipolitiken i juni&amp;nbsp;1997............14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagstiftning av betydelse i ärendet..................................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagstiftning om kärnteknisk verksamhet..........................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kämtekniklagen..............................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Finansieringslagen..........................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Expropriationslagens ersättningsregler.............................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning.........................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa begrepp.................................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmande av ersättning............................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Expropriationstillstånd...................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Expropriationsändamål...................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utbetalning av ersättning&amp;nbsp;och fullbordande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av expropriation..............................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Elmarknadens uppbyggnad m.m.....................................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ellagstiftningen.................................................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Elmarknadens uppbyggnad...............................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kärnkraftverkens ägare.....................................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Stängning och rivning av kärnkraftverk...........................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Regeringens förslag till en lag om kärnkraftens avveckling...........34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En ny lag ger regeringen rätt att besluta om avställning .. 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutsordning och beslutskriterier..................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättningsfrågan..............................................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänt om ersättning och tillämpning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;expropriationsrättsliga principer.....................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskilda förutsättningar rörande värdering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och bestämmande av ersättning......................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förfarandet........................................................................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar...................................................................66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om kärnkraftens avveckling..................66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om&lt;br&gt;kärnteknisk verksamhet....................................................73&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rättsliga frågor i samband med kärnkraftens avveckling&lt;br&gt;(SOU 1995:140 del 4, underlagsbilaga 26)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av promemorian Ds 1997:14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Promemorians lagförslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanserna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 augusti 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om kärnkraftens avveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Lagtext&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.1 Förslag till lag om kärnkraftens avveckling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Tillämpningsområde och syfte&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om upphörande av rätten att driva&lt;br&gt;kämkraftsreaktorer för att utvinna kärnenergi till följd av omställningen&lt;br&gt;av energisystemet i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med omställningen är att åstadkomma en ekologiskt och eko-&lt;br&gt;nomiskt hållbar energiförsörjning byggd på fömybara energislag. Om-&lt;br&gt;ställningen skall genomföras på ett sätt som gör det möjligt att tillför-&lt;br&gt;säkra svensk industri och samhället i övrigt el på internationellt konkur-&lt;br&gt;renskraftiga villkor.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Beslut om att rätten att driva en kärnkraftsreaktor skall upphöra&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen far beträffande varje kärnkraftsreaktor besluta att rätten&lt;br&gt;att driva reaktorn för att utvinna kärnenergi skall upphöra att gälla vid&lt;br&gt;den tidpunkt som regeringen anger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Beslut av regeringen enligt 2 § skall fattas med utgångspunkt i att&lt;br&gt;varje kärnkraftsreaktor skall tas ur drift vid den tidpunkt som bäst gagnar&lt;br&gt;syftet med omställningen av energisystemet och dess genomförande en-&lt;br&gt;ligt 1 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgörande av när en reaktor skall tas ur drift skall hänsyn tas till&lt;br&gt;reaktorns geografiska läge. För varje reaktor skall i övrigt beaktas andra&lt;br&gt;särskilda förhållanden såsom ålder, konstruktion och betydelse för ener-&lt;br&gt;gisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det beträffande en kärnkraftsreaktor uppkommer en fråga om att&lt;br&gt;återkalla ett tillstånd enligt 15 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksam-&lt;br&gt;het innan rätten att driva reaktorn har upphört att gälla till följd av ett&lt;br&gt;beslut av regeringen enligt 2 § i förevarande lag, skall återkallelsefrågan&lt;br&gt;prövas innan regeringsbeslutet verkställs.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Ersättning&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;5 § Om rätten att driva en kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi&lt;br&gt;upphör att gälla enligt denna lag, har tillståndshavare och ägare till fastig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het som har använts vid reaktordrift rätt till ersättning av staten för för-&lt;br&gt;lusten enligt vad som anges i 6 och 7 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i denna lag sägs om ägare till fastighet som har använts vid&lt;br&gt;reaktordrift skall även gälla innehavare av nyttjanderätt eller annan sär-&lt;br&gt;skild rätt till fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § När ersättningen skall bestämmas, tillämpas 4 kap. expropriations-&lt;br&gt;lagen (1972:719), i den mån avvikande bestämmelser inte meddelas i&lt;br&gt;denna lag. Ersättning för värdeminskning av fastighet som har använts&lt;br&gt;vid reaktordrift lämnas därvid som intrångsersättning. Uppkommer i öv-&lt;br&gt;rigt skada genom att rätten till reaktordrift upphör, skall även sådan skada&lt;br&gt;ersättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § När ersättningen skall bestämmas skall som särskilda förutsättningar&lt;br&gt;gälla följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Har upphörandet av driften vid en kärnkraftsreaktor medfört in-&lt;br&gt;verkan av någon betydelse på priset på högspänd el i Sverige, skall er-&lt;br&gt;sättningen beträffande den reaktorn bestämmas på grundval av det pris&lt;br&gt;som skulle ha gällt om en sådan inverkan inte hade förekommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ersättningen skall bestämmas utifrån antagandet att en kämkrafts-&lt;br&gt;reaktor inte kan nyttjas mer än 40 år efter den tidpunkt då den först togs i&lt;br&gt;kommersiell drift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ersättningen skall bestämmas skall hänsyn inte tas till sådan värde-&lt;br&gt;ändring som uppkommer efter det att rätten att driva kämkraftsreaktom&lt;br&gt;har upphört. Om det allmänna prisläget därefter har höjts, skall dock er-&lt;br&gt;sättningen jämkas med hänsyn till detta.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Mål om fastställande av ersättning&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;8 § Ersättning enligt denna lag skall fastställas av domstol. Talan om&lt;br&gt;fastställande av ersättning får väckas av staten eller av tillståndshavare&lt;br&gt;eller av ägare till fastighet som har använts vid reaktordrift. Staten skall&lt;br&gt;väcka talan inom tre år efter det att rätten att driva kämkraftsreaktom har&lt;br&gt;upphört, om inte talan dessförinnan har väckts av någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars domkrets reak-&lt;br&gt;torn är belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § I mål om fastställande av ersättning tillämpas bestämmelserna om ex-&lt;br&gt;propriationsmåi i 5 kap. 5-9, 11-14. 23 och 24 §§, 25 § första-tredje&lt;br&gt;styckena, 26 § första stycket och andra stycket första meningen samt 27-&lt;br&gt;29 §§ expropriationslagen (1972:719).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen far bestämmas i annat än pengar trots bestämmelsen i&lt;br&gt;5 kap. 27 § expropriationslagen, om partema är överens och samtliga&lt;br&gt;borgenärer som har panträtt i fastigheten har lämnat sitt medgivande. Be-&lt;br&gt;sväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de med-&lt;br&gt;givanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 §&lt;br&gt;jordabalken föreskrivs för relaxation. Medgivande fordras dock inte av&lt;br&gt;den för vars rätt domstolens avgörande är väsentligen utan betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § I mål om fastställande av ersättning far domstolen på yrkande av&lt;br&gt;den som är berättigad till ersättning föreskriva att förskott skall betalas på&lt;br&gt;den ersättning som slutligt fastställs. Domstolen får dock inte förordna&lt;br&gt;om förskott innan rätten att driva en kärnkraftsreaktor för att utvinna&lt;br&gt;kärnenergi har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domstolen på yrkande av en viss sakägare har beslutat om förskott,&lt;br&gt;far ett nytt yrkande om förskott från denne sakägare inte tas upp till pröv-&lt;br&gt;ning förrän det har gått sex månader sedan det föregående beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förfarandet tillämpas vad som sägs i 5 kap. 21 § expropria-&lt;br&gt;tionslagen (1972:719) om kvalificerat förhandstillträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om förskott far överklagas särskilt. Hovrättens avgörande i&lt;br&gt;fråga om förskott far inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Betalning m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;11 § I fråga om betalning eller nedsättning av ersättning gäller 6 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket, 2-6, 8 och 17-20 §§ expropriationslagen (1972:719).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalning eller nedsättning skall ske inom tre månader från det att en&lt;br&gt;dom om fastställande av ersättning har vunnit laga kraft. Motsvarande&lt;br&gt;gäller i fråga om förskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § På ersättningen skall det tas ut ränta enligt 5 § räntelagen&lt;br&gt;(1975:635) från den tidpunkt då rätten att driva en kärnkraftsreaktor upp-&lt;br&gt;hör till dess betalning eller nedsättning sker. I den mån betalning eller&lt;br&gt;nedsättning sker efter utgången av den i 11 § angivna fristen skall ränta&lt;br&gt;tas ut enligt 6 § räntelagen.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Rättegångskostnader m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;13 § I fråga om ersättning för rättegångskostnader i mål om fastställande&lt;br&gt;av ersättning tillämpas 7 kap. 1 och 3-5 §§ expropriationslagen&lt;br&gt;(1972:719).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Vid tillämpning av de bestämmelser i expropriationslagen&lt;br&gt;(1972:719) som det hänvisas till i 6, 9, 11 och 13 §§ denna lag skall vad&lt;br&gt;som sägs om den exproprierande avse staten, vad som sägs om expro-&lt;br&gt;priationstillstånd avse beslut enligt 3 §, vad som sägs om expropriations-&lt;br&gt;mål avse mål om ersättning enligt denna lag och vad som sägs om till-&lt;br&gt;träde avse den tidpunkt då rätten att driva kärnkraftsreaktor skall upphöra&lt;br&gt;att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärn-&lt;br&gt;teknisk verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksam-&lt;br&gt;het' skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tillstånd återkallas eller ett&lt;br&gt;tillstånds giltighetstid går ut. kvar-&lt;br&gt;står skyldigheterna enligt 10 § till&lt;br&gt;dess de fullgjorts eller befrielse&lt;br&gt;från dem medgivits. Befrielse kan&lt;br&gt;medges av regeringen eller av den&lt;br&gt;myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tillstånd återkallas eller ett&lt;br&gt;tillstånds giltighetstid går ut eller&lt;br&gt;om rätten att driva en kärnkrafts-&lt;br&gt;reaktor upphör att gälla enligt&lt;br&gt;lagen (1997:000) om kärnkraftens&lt;br&gt;avveckling, kvarstår skyldigheter-&lt;br&gt;na enligt 10 § till dess de full-&lt;br&gt;gjorts eller befrielse från dem&lt;br&gt;medgivits. Befrielse kan medges&lt;br&gt;av regeringen eller av den myn-&lt;br&gt;dighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1992:1536.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Frågan om användningen av kärnkraft som energikälla i Sverige har&lt;br&gt;länge stått på den politiska dagordningen. Folkomröstningen år 1980 re-&lt;br&gt;sulterade bland annat i att kärnkraften skulle avvecklas i den takt som var&lt;br&gt;möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sys-&lt;br&gt;selsättning och välfärd. I avsnitt 4.1 sammanfattas frågans behandling&lt;br&gt;från folkomröstningen till riksdagens energipolitiska beslut i juni 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sommaren 1994 tillsattes en parlamentarisk kommission, Energi-&lt;br&gt;kommissionen (dir. 1994:67, dir. 1994:120). Denna överlämnade sitt&lt;br&gt;slutbetänkande Omställning av energisystemet (SOU 1995:139) till rege-&lt;br&gt;ringen i december 1995. Till betänkandet hör bakgrundsmaterial i form&lt;br&gt;av fristående rapporter, redovisade i fyra volymer med underlagsbilagor&lt;br&gt;(SOU 1995:140). En sammanfattning av kommissionens betänkande och&lt;br&gt;remissinstansernas synpunkter finns i departementspromemorian Energi-&lt;br&gt;kommissionens betänkande (Ds 1996:55).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen inbjöd våren 1996 riksdagspartierna till överläggningar om&lt;br&gt;energipolitiken och beslutade i september samma år att tillsätta en arbets-&lt;br&gt;grupp för att komplettera Energikommissionens analys med ett förslag till&lt;br&gt;lagstiftning om kärnkraftens avveckling. I arbetsgruppen ingick företrädare&lt;br&gt;från Justitiedepartementet, Närings- och handelsdepartementet. Finansde-&lt;br&gt;partementet och Miljödepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De energipolitiska överläggningarna slutfördes den 4 februari 1997 med&lt;br&gt;en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Väns-&lt;br&gt;terpartiet om riktlinjer för energipolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 14 februari 1997 lade arbetsgruppen fram departementsprome-&lt;br&gt;morian Lag om kärnkraftens avveckling (Ds 1997:14). Promemorian har&lt;br&gt;remissbehandlats. En sammanställning av remissinstansernas synpunkter&lt;br&gt;har gjorts och finns tillgänglig i Närings- och handelsdepartementet (dnr&lt;br&gt;N97/496).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnade i mars 1997 propositionen En uthållig energi-&lt;br&gt;försöijning (prop. 1996/97:84) till riksdagen. I propositionen redovisas den&lt;br&gt;energipolitiska överenskommelsen och föreslås bl.a. att på överenskom-&lt;br&gt;melsen baserade riktlinjer för energipolitiken antas av riksdagen. En sam-&lt;br&gt;manfattning av innehållet i propositionen finns i avnitt 4.2. Riksdagen har&lt;br&gt;den 10 juni 1997 beslutat i enlighet med förslagen i propositionen (bet.&lt;br&gt;1996/97:NU12. rskr. 1996/97:272).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorians förslag till lagstiftning bygger på de över-&lt;br&gt;väganden som gjorts i Energikommissionens slutbetänkande. Kommis-&lt;br&gt;sionens juridiska analys bygger på ett expertutlåtande, som utgör under-&lt;br&gt;lagsbilaga 26 till betänkandet. Rättsliga frågor i samband med kärnkraf-&lt;br&gt;tens avveckling (SOU 1995:140, del 4, s. 9-87). Underlagsbilagan finns&lt;br&gt;fogad som bilaga till departementspromemorian och utgör också bilaga 1&lt;br&gt;till propositionen. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2.&lt;br&gt;De lagförslag som läggs fram i promemorian finns i bilaga 3. En för-&lt;br&gt;teckning över remissinstanserna finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 12 juni 1997 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet godtar förslaget i huvuddrag men föreslår att förutsättningen&lt;br&gt;som rör antagande om påverkan på elpriset begränsas på så sätt att man&lt;br&gt;skall bortse endast från sådana effekter som hänger samman med urdrift-&lt;br&gt;tagandet av just den reaktor som det är fråga om. Vidare anser Lagrådet&lt;br&gt;att lagtexten bör justeras på ett antal punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har&lt;br&gt;vissa redaktionella ändringar gjorts. Vi återkommer till Lagrådets syn-&lt;br&gt;punkter i samband med de särskilda frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som redovisas i avsnitt 7.3.2 innehåller propositionen - i mot-&lt;br&gt;sats till vad som föreslogs i lagrådsremissen - inget förslag till regel om&lt;br&gt;fixerad kalkylränta.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Kämkraftsfrågan i energipolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.1 Kämkraftsfrågan från folkomröstningen år 1980 till riks-&lt;br&gt;dagens beslut om energipolitiken i juni 1997&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;4.1.1 Frågans behandling fram till 1991 års energipolitiska överens-&lt;br&gt;kommelse&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av folkomröstningen i kämkraftsfrågan år 1980 innebar i hu-&lt;br&gt;vudsak att ingen ytterligare kämkraftsutbyggnad skulle förekomma ut-&lt;br&gt;över de tolv reaktorer som var i drift, färdiga eller under arbete (prop.&lt;br&gt;1979/80:170, bet. 1979/80:NU70, rskr. 1979/80:410). Kärnkraften skulle&lt;br&gt;avvecklas i den takt som var möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk&lt;br&gt;kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Säkerhetsaspekterna&lt;br&gt;borde vara avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorerna skulle tas ur&lt;br&gt;drift. Näringsutskottet anslöt sig i sitt betänkande till vad som i proposi-&lt;br&gt;tionen anförts beträffande kärnkraftens användning. Utskottet uttalade&lt;br&gt;samtidigt som sin mening att det var nödvändigt att klart ange den tids-&lt;br&gt;period inom vilken avvecklingen skulle ske. Med hänsyn till att reakto-&lt;br&gt;rernas tekniska livslängd enligt propositionen bedömdes vara ca 25 år,&lt;br&gt;ansåg utskottet att det borde slås fast att den sista reaktorn i Sverige&lt;br&gt;skulle stängas år 2010. Riksdagen biföll vad Näringsutskottet hemställt i&lt;br&gt;betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsutskottets uttalande om år 2010 som slutpunkt för avvecklings-&lt;br&gt;perioden gjordes efter att utskottet hade nämnt att kämkraftsreaktoremas&lt;br&gt;tekniska livslängd bedömdes vara ca 25 år. Våren 1988 tog utskottet upp&lt;br&gt;frågan till närmare diskussion (bet. 1987/88:NU40, s. 41 och 53). Därvid&lt;br&gt;konstaterades att avskrivningstiden för de svenska kämkraftsreaktorema&lt;br&gt;är 25 år men att anläggningarna har konstruerats för att ha en livslängd&lt;br&gt;av minst 40 år. De analyser som gjorts sades inte motsäga det ursprungli-&lt;br&gt;ga konstruktionsvillkoret att en reaktortanks livslängd är minst 40 år.&lt;br&gt;Riksdagens beslut om en bortre tidpunkt för kämkraftsavvecklingen fick&lt;br&gt;emellertid inte, framhöll utskottet, ses som en ren framräkning grundad&lt;br&gt;på bedömningar om reaktorernas sannolika livslängd. Grundläggande för&lt;br&gt;beslutet hade varit att utifrån folkomröstningens resultat ange en väl an-&lt;br&gt;passad tidsram inom vilken omställningen av energisystemet skulle kun-&lt;br&gt;na äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1980-talet föreläde regeringen fyra gånger riksdagen mera över-&lt;br&gt;gripande förslag till riktlinjer för energipolitiken. En proposition om vis-&lt;br&gt;sa utgångspunkter för energisystemets omställning blev föremål för riks-&lt;br&gt;dagsbeslut år 1987 (prop. 1986/87:159, bet. 1987/88:NU7, rskr.&lt;br&gt;1987/88:56). Avvecklingen av kärnkraften skulle i enlighet med tidigare&lt;br&gt;riktlinjer vara genomförd senast år 2010. Ytterligare ett steg mot en av-&lt;br&gt;vecklingsplan togs genom en avsiktsförklaring innebärande att en reaktor&lt;br&gt;skulle kunna tas ur drift under perioden 1993-1995 och en andra reaktor&lt;br&gt;under perioden 1994-1996. Tillförseln av ny energi och hushållningens&lt;br&gt;resultat skulle dock, betonades det, avgöra när avvecklingen av reakto-&lt;br&gt;rerna kunde påbörjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare precisering av hur kämkraftsavvecklingen skulle genom-&lt;br&gt;föras beslutades av riksdagen våren 1988 (prop. 1987/88:90, bet.&lt;br&gt;1987/88:NU40, rskr. 1987/88:375). En första reaktor skulle tas ur drift år&lt;br&gt;1995 och en andra år 1996, och dessa reaktorer skulle vara en av de två&lt;br&gt;reaktorerna i Barsebäcksverket och en av de fyra i Ringhalsverket. Vilka&lt;br&gt;reaktorer som skulle tas ur drift, och i vilken ordning detta skulle ske, var&lt;br&gt;frågor som riksdagen förbehöll sig att fa ta ställning till. På förslag av&lt;br&gt;utskottet uttalade sig riksdagen för en s.k. kontrollstation år 1990, vid&lt;br&gt;vilken det skulle konkret klargöras vilka åtgärder för energitillförseln&lt;br&gt;som måste vidtas för att inte den tidigarelagda avvecklingen av de två&lt;br&gt;kämkraftsreaktorema skulle resultera i elbrist eller osäker eltillförsel vid&lt;br&gt;mitten av 1990-talet och för att den elintensiva industrins energiförsörj-&lt;br&gt;ning skulle tryggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt med det energipolitiska beslutet fattades också ett beslut om&lt;br&gt;miljöpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:85, bet. 1987/88:JoU23).&lt;br&gt;För första gången gavs stor uppmärksamhet åt frågan om risken för lång-&lt;br&gt;siktiga klimatförändringar till följd av bl.a. koldioxidutsläpp vid förbrän-&lt;br&gt;ning av fossila bränslen. Som ett nationellt delmål angavs att utsläppen&lt;br&gt;inte bör ökas utöver 1988 års nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian Rättsliga frågor i samband med kärnkraf-&lt;br&gt;tens avveckling (Ds 1988:11) föreslogs vissa lagändringar i lagen om&lt;br&gt;kärnteknisk verksamhet innebärande bl.a. att tillstånd att bedriva kärn-&lt;br&gt;teknisk verksamhet skulle kunna återkallas som ett led i genomförandet&lt;br&gt;av riksdagens beslut om riktlinjer för en avveckling av kärnkraften senast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år 2010. Tillståndshavaren skulle enligt förslaget ges rätt till skälig er-&lt;br&gt;sättning av staten for förlust till följd av att tillståndet upphörde tidigare&lt;br&gt;än 25 år efter det att reaktorn togs i kommersiell drift; utebliven vinst&lt;br&gt;skulle dock inte ersättas. Promemorian fick ett blandat remissmottagande&lt;br&gt;och dess överväganden lades aldrig till grund för förslag i proposition.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4.1.2 Frågans behandling från 1991 års överenskommelse till riks-&lt;br&gt;dagens beslut om energipolitiken i juni 1997&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;År 1991 träffades en partipolitisk överenskommelse som kom att ligga&lt;br&gt;till grund för en proposition om energipolitiken och för ett riksdagsbeslut&lt;br&gt;samma år (prop. 1990/91:88. bet. 1990/9UNU40, rskr. 1990/91:373). Ett&lt;br&gt;grundläggande motiv för beslutet var att omställningen och utvecklingen&lt;br&gt;av energisystemet borde grundas på långsiktigt hållbara politiska beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1991 års energipolitiska riktlinjer utvecklades de energipolitiska må-&lt;br&gt;len. En säker och konkurrenskraftig el- och energiförsörjning är ett över-&lt;br&gt;gripande energipolitiskt mål. I försörjningstryggheten ligger också att&lt;br&gt;energisystemet skall vara uthålligt och robust i det längre tidsperspektivet&lt;br&gt;och därför skall uppfylla viktiga miljö- och säkerhetskrav. I riktlinjerna&lt;br&gt;angavs att frågan om när kämkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken&lt;br&gt;takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln&lt;br&gt;av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibe-&lt;br&gt;hålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I riksdagens beslut om energipolitiken våren 1994 behandlades bl.a.&lt;br&gt;omställningen av energisystemet (bet. 1993/94:NU17, rskr.&lt;br&gt;1993/94:356). Riksdagen föreslog att en kommission med parlamentarisk&lt;br&gt;sammansättning skulle tillsättas för att granska de pågående energipoli-&lt;br&gt;tiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet samt&lt;br&gt;analysera behovet av förändringar och ytterligare åtgärder. Kommissio-&lt;br&gt;nen borde också lägga fram förslag om program med tidsangivelser för&lt;br&gt;omställningen av energisystemet. En utgångspunkt för kommissionens&lt;br&gt;arbete skulle vara att omställningen och utvecklingen av energisystemet,&lt;br&gt;i enlighet med 1991 års energipolitiska överenskommelse, kan grundas&lt;br&gt;på långsiktigt hållbara politiska beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sommaren 1994 tillkallade regeringen Energikommissionen. Kommis-&lt;br&gt;sionen överlämnade i december 1995 sitt slutbetänkande Omställning av&lt;br&gt;energisystemet (SOU 1995:139-140) till regeringen. En av kommissio-&lt;br&gt;nens slutsatser var att resultaten av energieffektiviseringama, tillförseln&lt;br&gt;av fömybar energi samt möjligheterna att bibehålla internationellt kon-&lt;br&gt;kurrenskraftiga priser avgör takten i kämkraftsavvecklingen. Enligt kom-&lt;br&gt;missionens bedömning bör något årtal då den sista reaktorn tas ur drift&lt;br&gt;inte fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen fann det dock angeläget att avvecklingen påbörjas i ett&lt;br&gt;tidigt skede så att omställningsprocessen kan inledas. Det var kommis-&lt;br&gt;sionens uppfattning att ett kämkraftsaggregat kan ställas av under man-&lt;br&gt;datperioden utan att kraftbalansen påverkas påtagligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. Remissinstansernas synpunkter&lt;br&gt;finns sammanfattade i departementsstencilen Energikommissionens be-&lt;br&gt;tänkande (Ds 1996:55).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommissionens betänkande behandlas även rättsliga aspekter på ett&lt;br&gt;för kämkraftsföretagen bindande beslut om avveckling av en eller flera&lt;br&gt;kämkraftsreaktorer. Det sker dock i relativt allmänna termer, även om&lt;br&gt;vissa grundläggande slutsatser dras om behovet av lagstiftning och den-&lt;br&gt;nas utformning. Något lagförslag lämnas inte i betänkandet. Remissin-&lt;br&gt;stanserna har i stort sett inte haft något att erinra mot kommissionens&lt;br&gt;analys. Analysen baseras på promemorian Rättsliga frågor i samband&lt;br&gt;med kärnkraftens avveckling som utgör bilaga 1 till denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringsförklaringen i januari 1995 inbjöd statsministern övriga riks-&lt;br&gt;dagspartier till överläggningar om energipolitiken. Grundvalen för över-&lt;br&gt;läggningarna skulle vara 1991 års energipolitiska överenskommelse,&lt;br&gt;Energikommissionens betänkande och remissvaren på detta. Dessa över-&lt;br&gt;läggningar inleddes i maj 1996, sedan remissbehandlingen av Energi-&lt;br&gt;kommissionens betänkande hade avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med överläggningarna om energipolitiken ansågs det nöd-&lt;br&gt;vändigt att komplettera kommissionens analys med ett förslag till lag-&lt;br&gt;stiftning om kärnkraftens avveckling. För detta ändamål beslutade rege-&lt;br&gt;ringen den 26 september 1996 att tillsätta en arbetsgrupp. I denna har&lt;br&gt;ingått företrädare för Justitiedepartementet, Närings- och handelsdeparte-&lt;br&gt;mentet. Finansdepartementet och Miljödepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De energipolitiska överläggningarna slutfördes i februari 1997 och re-&lt;br&gt;sulterade i en överenskommelse mellan Socialdemokraterna. Center-&lt;br&gt;partiet och Vänsterpartiet. Överenskommelsen innebär bl.a. följande. De&lt;br&gt;energipolitiska riktlinjerna i 1991 års uppgörelse ligger fast. Såväl sam-&lt;br&gt;hällsekonomiska som miljömässiga skäl talar för att omställningen och&lt;br&gt;utvecklingen av energisystemet bör ske under tillräckligt lång tid för att&lt;br&gt;målen i 1991 års uppgörelse skall kunna uppnås. Problem uppstår för&lt;br&gt;sysselsättning, välfärd, konkurrenskraft och miljö om all kämkraftspro-&lt;br&gt;duktion avvecklas till år 2010. Något årtal då den sista kämkraftsreaktom&lt;br&gt;tas ur drift bör inte fastställas. Härigenom ges tillräckligt lång tid för om-&lt;br&gt;ställningen av energisystemet. Omställningen skall därför påbörjas sna-&lt;br&gt;rast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överenskommelsen redovisas de åtgärder som skall vidtas för att&lt;br&gt;möjliggöra en avställning av en reaktor senast den 1 juli 1998 och en se-&lt;br&gt;nast den 1 juli 2001. Bland åtgärderna ingår att regeringen under år 1997&lt;br&gt;skall förelägga riksdagen förslag till en lag som kan träda i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1998. Lagen skall ge regeringen möjlighet att besluta om avställ-&lt;br&gt;ning av landets kämkraftsreaktorer med utgångspunkt i att reaktorerna&lt;br&gt;skall ställas av i den ordning och vid de tidpunkter som bäst gagnar den&lt;br&gt;av riksdagen beslutade omställningen av energisystemet och dess genom-&lt;br&gt;förande. Av kriterierna bör särskilt framgå att avställningen skall inledas&lt;br&gt;med de reaktorer som mest kan ifrågasättas från lokaliseringssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2 Riksdagens beslut om energipolitiken i juni 1997&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I propositionen En uthållig energiförsörjning (prop. 1996/97:84) föreslås&lt;br&gt;att på den tidigare nämnda partiöverenskommelsen baserade riktlinjer för&lt;br&gt;energipolitiken antas av riksdagen. Vidare föreslås en rad åtgärder för&lt;br&gt;genomförandet av denna politik. Riksdagen har den 10 juni 1997 beslutat&lt;br&gt;i enlighet med förslaget (bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Ur pro-&lt;br&gt;positionen kan här nämnas följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga&lt;br&gt;tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga&lt;br&gt;villkor. Energipolitiken skall skapa villkoren för en effektiv energi-&lt;br&gt;användning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg&lt;br&gt;negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställning-&lt;br&gt;en till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Härigenom främjas en god eko-&lt;br&gt;nomisk och social utveckling i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omställningen av energisystemet är ett led i Sveriges strävan att vara&lt;br&gt;ett föregångsland när det gäller att skapa en ekologiskt hållbar utveck-&lt;br&gt;ling. Energiöverenskommelsen innebär att de två kämkraftsreaktorema i&lt;br&gt;Barsebäck skall ställas av. Förslag till lagstiftning om kärnkraftens av-&lt;br&gt;veckling kommer att föreläggas riksdagen under år 1997. Bortfallet av el&lt;br&gt;skall kompenseras genom effektivare energianvändning, konvertering&lt;br&gt;samt hushållning med och tillförsel av el från andra energikällor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stängningen av den första reaktorn skall i huvudsak kompenseras ge-&lt;br&gt;nom en minskad användning av el i Q ärrvärmesystemet. Ett villkor för&lt;br&gt;avställningen av den andra reaktorn är att bortfallet av elproduktion kan&lt;br&gt;kompenseras. Näringsutskottet uttalade att riksdagen - oavsett utform-&lt;br&gt;ningen av lagstiftningen - bör ges möjlighet att pröva att förutsättningen&lt;br&gt;för stängningen av den andra reaktorn är uppfylld (bet. 1996/97:NU12 s.&lt;br&gt;39). Något årtal då den sista kämkraftsreaktom tas ur drift bör inte fast-&lt;br&gt;ställas. Härigenom ges tillräckligt lång tid för omställningen av energi-&lt;br&gt;systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En delegation tillkallas med uppgift att utveckla el- och värmeförsörj-&lt;br&gt;ningen i Sydsverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag skall lämnas för anslutning av elvärmda byggnader till fjärr-&lt;br&gt;värmenäten och för konvertering från elvärme till uppvärmning med&lt;br&gt;bränsle. Bidrag till installation av utrustning som medför en minskning&lt;br&gt;av eleffektuttaget lämnas till ägare av småhus med elvärme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd skall vidare lämnas till investeringar i vindkraftverk, småskaliga&lt;br&gt;vattenkraftverk och anläggningar för kraftvärmeproduktion med bio-&lt;br&gt;bränslen. Investeringsstödet kompletteras med stöd till upphandling av&lt;br&gt;ny elproduktionsteknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållningen med energi stimuleras genom information, utbildning,&lt;br&gt;teknikupphandling av energieffektiv teknik, provning, märkning och cer-&lt;br&gt;tifiering av energikrävande utrustning samt kommunal energirådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De statliga insatserna för utveckling av teknik för framtidens energi-&lt;br&gt;system skall förstärkas och koncentreras. Energiforskningen ges ökade&lt;br&gt;resurser och far en delvis ny inriktning där forskning om energisystemet&lt;br&gt;och det internationella samarbetet med särskilt länderna i Östersjö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regionen betonas. Stödet till branschgemensam forskning och utveck-&lt;br&gt;lingen av ny energiteknik i foretag och branscher förstärks genom att&lt;br&gt;Energiteknikfonden tillförs ytterligare medel. Ett energiteknikbidrag in-&lt;br&gt;förs för att stödja energiteknik som behöver utvecklas genom att provas i&lt;br&gt;full skala och demonstreras med reducerad risk för företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny energimyndighet inrättas den 1 januari 1998. Till energimyndig-&lt;br&gt;heten förs merparten av myndighetsfunktionerna på energiområdet.&lt;br&gt;Myndigheten får vidare ansvaret att verkställa huvuddelen av omställ-&lt;br&gt;ningsåtgärdema och att samordna omställningsarbetet. Vattenfall AB&lt;br&gt;skall inom ramen för kravet på affärsmässighet avsätta resurser för ut-&lt;br&gt;vecklingen av ny elproduktionsteknik och därmed bidra till en svensk&lt;br&gt;elförsörjning som är ekologiskt och ekonomiskt uthållig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En strategi redovisas för minskad klimatpåverkan från energisektorn.&lt;br&gt;Fortsatta insatser sker för bilateralt och multilateralt samarbete för ge-&lt;br&gt;mensamt genomförande inom ramen för klimatkonventionen. Pro-&lt;br&gt;grammet för utveckling av etanolproduktion baserad på skogsråvara för-&lt;br&gt;stärks.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Lagstiftning av betydelse i ärendet&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;5.1 Lagstiftning om kärnteknisk verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;5.1.1 Kärntekniklagen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kämtekniklagen) trädde i&lt;br&gt;kraft den 1 februari 1984 och ersatte atomenergilagen, villkorslagen och&lt;br&gt;rådrumslagen (de senare lagarna beskrivs översiktligt i avsnitt 2.1 i bila-&lt;br&gt;ga 1). Enligt 5 § kämtekniklagen krävs tillstånd för kärnteknisk verksam-&lt;br&gt;het. Det innebär att tillstånd fordras t.ex. för uppförande, innehav eller&lt;br&gt;drift av kärnteknisk anläggning, varmed avses anläggning för utvinning&lt;br&gt;av kärnenergi (kärnkraftsreaktor). Frågor om tillstånd som rör kämkrafts-&lt;br&gt;reaktorer prövas av regeringen enligt de närmare bestämmelser som&lt;br&gt;meddelats i förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet (kämtek-&lt;br&gt;nikförordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kämtekniklagen uppställs inte några kriterier för tillstånd. I allt vä-&lt;br&gt;sentligt sker prövningen utifrån de syften och intressen som lagstift-&lt;br&gt;ningen avser att tillvarata. Förarbetena till kämtekniklagen (prop.&lt;br&gt;1983/84:60 s. 31 f.) understryker lagens karaktär av säkerhetslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd till kärnteknisk verksamhet lämnas för en angiven inne-&lt;br&gt;havare. Tillståndet innefattar en rätt för tillståndshavaren att bedriva&lt;br&gt;verksamhet på kämenergiområdet eller inneha klyvbart material eller&lt;br&gt;avfall endast för de ändamål och på det sätt som följer av tillståndsbe-&lt;br&gt;slutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får enligt 7 § kämtekniklagen begränsas till att gälla viss tid.&lt;br&gt;I förarbetena (prop. 1983/84:60 s. 60) anges att en begränsning av exem-&lt;br&gt;pelvis drifttiden vid en anläggning får göras endast om begränsningen är&lt;br&gt;påkallad av säkerhets- eller strålskyddsskäl. Begränsning av tiden för&lt;br&gt;själva innehavet av en kärnteknisk anläggning far inte ske utan att samti-&lt;br&gt;digt ställning har tagits till det fortsatta ansvaret för anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om tidsbegränsning av tillstånd fanns även i den tidigare gäl-&lt;br&gt;lande atomenergilagen. Bestämmelsen motiverades (prop. 1956:178&lt;br&gt;s. 28) av att det från allmän synpunkt ansågs angeläget att möjlighet&lt;br&gt;fanns att efter viss tid ompröva meddelade tillstånd. Sålunda uttalades att&lt;br&gt;den allmänna inriktningen av kämenergiverksamheten kunde medföra&lt;br&gt;behov av ändrade dispositioner. Det angavs vidare att en viss giltighetstid&lt;br&gt;kunde vara av värde för tillståndshavaren. Denne kunde nämligen då. till&lt;br&gt;skillnad mot vad som skulle vara fallet om tillståndet meddelats endast&lt;br&gt;tills vidare, i allmänhet räkna med att få behålla tillståndet under den an-&lt;br&gt;givna tiden och han kunde inrikta sin verksamhet därefter. Samtidigt ut-&lt;br&gt;talades att det självfallet borde tas all möjlig hänsyn till tillståndshavar-&lt;br&gt;nas intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet av de beviljade tillstånden är numera tidsbegränsade, med en&lt;br&gt;giltighetstid längst till utgången av år 2010. Två resningsfall i Regerings-&lt;br&gt;rätten (RÅ 1990 not 197 och RÅ 1990 not 198) behandlar tidsbegräns-&lt;br&gt;ningarnas betydelse. Av besluten kan den slutsatsen dras att det knappast&lt;br&gt;fanns någon laglig möjlighet att, i egentlig mening, tidsbegränsa de ur-&lt;br&gt;sprungligen icke tidsbegränsade tillstånden. Tidsbegränsningarna skulle&lt;br&gt;däremot vara lagliga såsom säkerhetsmässigt betingade villkor enligt 8 §&lt;br&gt;kämtekniklagen eller äldre motsvarighet. Härvid fyller tidsgränsen när-&lt;br&gt;mast funktionen av en s.k. kontrollstation; förlängning kan inte rimligen&lt;br&gt;vägras om tillståndshavaren uppfyller lagens krav på säkerhet (bilaga 1,&lt;br&gt;s. 23).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återkallelse av tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd kan enligt 15 § kämtekniklagen återkallas av den som har&lt;br&gt;meddelat tillståndet, om tillståndshavaren inte iakttar de villkor eller fö-&lt;br&gt;reskrifter av betydelse från säkerhetssynpunkt som satts upp som en för-&lt;br&gt;utsättning för tillståndet eller om det i annat fall föreligger synnerliga&lt;br&gt;skäl från säkerhetssynpunkt. Tillstånd kan också dras in om tillstånds-&lt;br&gt;havaren inte har iakttagit de villkor och föreskrifter avseende forsknings-&lt;br&gt;och utvecklingsverksamhet som uppställts och om det föreligger synner-&lt;br&gt;liga skäl från säkerhetssynpunkt. Enligt 14 § kämtekniklagen kvarstår&lt;br&gt;tillståndshavarens skyldigheter beträffande säkerheten, hantering och&lt;br&gt;slutförvaring av kärnavfall och använt kärnbränsle samt avveckling och&lt;br&gt;rivning av anläggningen till dess de fullgjorts, även om ett tillstånd åter-&lt;br&gt;kallas. Regeringen kan medge befrielse från skyldigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motiven (prop. 1983/84:60 s. 95) anges att en återkallelse av ett till-&lt;br&gt;stånd inte kan tillgripas annat än vid allvarliga eller upprepade över-&lt;br&gt;trädelser av uppställda villkor eller av föreskrift i lagen. Av stor betydel-&lt;br&gt;se är också om försummelsen är väsentlig med hänsyn till säkerhet eller&lt;br&gt;strålskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.1.2 Finansieringslagen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Det ekonomiska ansvaret för hanteringen av kärnkraftens restprodukter&lt;br&gt;skall bäras av kämkraftsföretagen. Finansieringen sker genom att en av-&lt;br&gt;gift tas ut på elproduktionen i kärnkraftverken och medlen förvaltas se-&lt;br&gt;dan av en fond.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 § kämtekniklagen skall den som har tillstånd till kärnteknisk&lt;br&gt;verksamhet svara för att de åtgärder vidtas som behövs bl.a. för att på ett&lt;br&gt;säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten uppkommet kärnavfall&lt;br&gt;eller däri uppkommet kärnämne som inte används på nytt och för att på&lt;br&gt;ett säkert sätt avveckla och riva anläggningar i vilka verksamheten inte&lt;br&gt;längre skall bedrivas. Som ovan nämnts kvarstår tillståndshavamas skyl-&lt;br&gt;digheter till dess att de har fullgjorts eller befrielse från dem har medgetts&lt;br&gt;även om ett tillstånd återkallas eller ett tillstånds giltighetstid går ut. Av&lt;br&gt;13 § samma lag följer att bestämmelser om reaktorhavares skyldighet att&lt;br&gt;erlägga en avgift till staten finns i lagen (1992:1537) om finansiering av&lt;br&gt;framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (finansieringslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande principen bakom finansieringslagen är att kostna-&lt;br&gt;derna för att finansiera hanteringen av kämkraftproduktionens restpro-&lt;br&gt;dukter skall täckas av intäkterna från den produktion som har gett upp-&lt;br&gt;hov till dem. Medel för att täcka framtida utgifter för avfallshanteringen&lt;br&gt;skall tas ut i förväg ur de löpande intäkterna från kämkraftsproduktionen&lt;br&gt;och hållas samlade på ett sådant sätt att de med säkerhet kan disponeras&lt;br&gt;för avsett ändamål när utgifter successivt uppkommer (prop. 1995/96:83&lt;br&gt;s. 13 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt finansieringslagen skall reaktorhavaren årligen, så länge reak-&lt;br&gt;torn är i drift, betala en avgift samt ställa säkerheter till staten för att sä-&lt;br&gt;kerställa att medel finns tillgängliga för att betala kostnader för hantering&lt;br&gt;och slutförvaring av använt kärnbränsle och visst radioaktivt avfall, av-&lt;br&gt;veckling och rivning av reaktoranläggningar samt forskning på kämav-&lt;br&gt;fallsområdet. Medlen används också för att täcka de kostnader staten har&lt;br&gt;för tillsyn och kompletterande forskning på kämavfallsområdet. Avgiften&lt;br&gt;skall vidare täcka de kostnader som reaktorhavama, staten och kommu-&lt;br&gt;nerna har för information till allmänheten. Enligt vad som planerats skall&lt;br&gt;medlen räcka till ca år 2050.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsmedlen förvaltas av en fond benämnd Kämavfallsfonden. Fon-&lt;br&gt;dens medel skall placeras på konto i Riksgäldskontoret. Avkastningen på&lt;br&gt;medel skall läggas till kapitalet. Pengarna skall betalas ut när de behövs&lt;br&gt;för att företagen skall kunna fullfölja sina skyldigheter enligt 10 § käm-&lt;br&gt;tekniklagen. Statens kämkraftsinspektion (SK.I) prövar frågor om an-&lt;br&gt;vändning och återbetalning av avgiftsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen fastställer varje år avgiften för nästkommande år. Avgiften&lt;br&gt;beräknas per kilowattimme och bestäms individuellt för varje kärnkraft-&lt;br&gt;verk. Avgiftens storlek bestäms med ledning av kostnadsberäkningar&lt;br&gt;som reaktorhavaren enligt finansieringslagen skall låta upprätta och sän-&lt;br&gt;da till SKI. Vid beräkningen bedöms den framtida reala avkastningen på&lt;br&gt;medlen (angående avgiftens storlek m.m., se bet. s. 162). Kostnadsbe-&lt;br&gt;räkningen skall innehålla kostnaderna för samtliga åtgärder som kan be-&lt;br&gt;hövas sedan reaktorn drivits i 25 år (intjänandetiden) samt - om drift-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tiden överstiger 25 år - kostnaden för tillkommande åtgärder varje år där-&lt;br&gt;utöver. Medel som blir över skall kunna betalas tillbaka till reaktor-&lt;br&gt;havaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver den årliga avgiften skall reaktorhavama dessutom ställa fullgo-&lt;br&gt;da säkerheter för sådana kostnader för hantering och slutförvaring av&lt;br&gt;använt kärnbränsle och kärnavfall samt rivning av kärnkraftverken som&lt;br&gt;inte täcks av inbetalade avgiftsmedel. Säkerheterna skall säkerställa&lt;br&gt;fonduppbyggnaden vid en eventuell avstängning av en reaktor före reak-&lt;br&gt;torns intjänandetid, dvs. 25 år. De skall även säkerställa finansieringen&lt;br&gt;vid en eventuell fondbrist som beror på oplanerade händelser efter det att&lt;br&gt;alla reaktorer stängts av och avgiftsmedel från kämkraftsproduktionen&lt;br&gt;inte längre tillförs fonden. Exempel på sådana händelser är längre drift-&lt;br&gt;störningar av olika slag och sabotage. Säkerheterna prövas av regeringen&lt;br&gt;varje år. Om det är motiverat kan regeringen ompröva formen för säker-&lt;br&gt;het och kräva ny typ av säkerhet, t.ex. realsäkerhet i stället för ett bor-&lt;br&gt;gensåtagande. En fastighet på vilken det bedrivs kärnteknisk verksamhet&lt;br&gt;får inte utgöra säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till finansieringslagen ansluter förordningen (1981:671) om fi-&lt;br&gt;nansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.2 Expropriationslagens ersättningsregler&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;5.2.1 Inledning&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Energikommissionen och den arbetsgrupp som tagit fram departements-&lt;br&gt;promemorian Ds 1997:14 (nedan kallad arbetsgruppen) har funnit att&lt;br&gt;innehavarna av tillstånd enligt kämtekniklagen är berättigade till ersätt-&lt;br&gt;ning för att tillstånden begränsas i förtid (regeringens bedömning i denna&lt;br&gt;del, se avsnitt 7.3.1). Arbetsgruppen har därvid föreslagit att det vid reg-&lt;br&gt;leringen av ersättningsfrågan görs en hänvisning till reglerna om expro-&lt;br&gt;priationsersättning i expropriationslagen (1972:719) (ExL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I markreglerande lagstiftning hänvisas i allmänhet till reglerna i ExL&lt;br&gt;när det gäller att bestämma ersättning. Till dessa regler hänvisade även&lt;br&gt;Rättighetsskyddsutredningen när uttrycket &amp;quot;för förlusten&amp;quot; infördes i&lt;br&gt;2 kap. 18 § RF år 1979. Reglerna i 4 kap. ExL kan sägas vara grund-&lt;br&gt;läggande i fråga om beräkning av ersättning vid rättsenliga ingrepp enligt&lt;br&gt;den fastighetsrättsliga lagstiftningen. I förarbetena till plan- och bygg-&lt;br&gt;lagen (1987:10) (PBL) uttalas t.ex. att de ersättningsregler som skall vara&lt;br&gt;generellt tillämpliga vid olika former av tvångsingripanden bör finnas i&lt;br&gt;ExL (prop. 1985/86:1 s. 401).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsbestämmelserna i ExL får en vidsträckt tillämpning genom&lt;br&gt;hänvisningsregler i annan lagstiftning (en uppräkning av dessa regler&lt;br&gt;finns i Markersättningsutredningens betänkande Presumtionsregeln i ex-&lt;br&gt;propriationslagen, SOU 1996:45, s. 39). Vattenlagen (1983:291) inne-&lt;br&gt;håller egna ersättningsregler motsvarande dem i ExL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.2.2 Vissa begrepp&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Med expropriation avses i vanligt juridiskt språkbruk avhändande av fast&lt;br&gt;egendom mot ersättning för tillgodoseende av allmänt intresse. I ExL&lt;br&gt;åsyftar termen hela det förfarande som inleds med en ansökan om expro-&lt;br&gt;priationstillstånd och som fortsätter med tillståndsgivningen, rättegången&lt;br&gt;med fastighetsdomstol som första instans samt betalning av expro-&lt;br&gt;priationsersättning (Bouvin/Stark, Expropriationslagen - En kommentar,&lt;br&gt;2 u., 1989, s. 22 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 1 § ExL far fastighet, som tillhör annan än staten, tas i&lt;br&gt;anspråk med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt. Genom expro-&lt;br&gt;priation får även särskild rätt till fastighet upphävas eller begränsas, om&lt;br&gt;rättigheten tillkommer annan än staten. Med särskild rätt till fastighet&lt;br&gt;avses i ExL nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft samt lik-&lt;br&gt;nande rätt. Som liknande rätt är att anse bl.a. rätt till andel i samfällt&lt;br&gt;strömfall som avses i 35 § lagen (1970:995) om införande av jordabalken&lt;br&gt;(JP) och vissa avkomsträtter. Detsamma gäller bostadsrätt, vägrätt, grav-&lt;br&gt;rätt, gruvrätt och renskötselrätt (Bouvin/Stark, a.a., s. 31 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är föremålet för expropriation äganderätten till fast egendom, brukar&lt;br&gt;man tala om äganderättsexpropriation, medan expropriation som riktar&lt;br&gt;sig mot rättighet eller innebär tillskapande av rättighet kallas rättighets-&lt;br&gt;expropriation. När en fastighet exproprieras med äganderätt, medför&lt;br&gt;detta som regel att även bestående särskild rätt till egendom upphör att&lt;br&gt;gälla, s.k. osjälvständig rättighetsexpropriation. Expropriationen kan&lt;br&gt;emellertid också vara direkt inriktad på en rättighet utan att fastigheten&lt;br&gt;samtidigt tas i anspråk. Genom expropriation kan nyttjanderätt eller ser-&lt;br&gt;vitut upplåtas. Särskild rätt till fastighet kan också upphävas eller begrän-&lt;br&gt;sas genom expropriation. Dessa båda former av rättighetsexpropriation -&lt;br&gt;vilka riktar sig mot olika personer, i förra fallet mot fastighetsägaren och&lt;br&gt;i det senare mot rättighetshavaren - brukar sammanföras under begreppet&lt;br&gt;självständig expropriation. Om särskild rätt till fastighet exproprieras&lt;br&gt;gäller enligt 1 kap. 5 § ExL bestämmelserna i ExL om expropriation av&lt;br&gt;fastighet i tillämpliga delar. Detta innebär att 4 kap. ExL:s bestämmelser&lt;br&gt;om expropriationsersättning, vilka är utformade med sikte på fastighet&lt;br&gt;eller del av fastighet, blir tillämpliga på särskild rätt (Bouvin/Stark, a.a. s.&lt;br&gt;23 och 46).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skiljer mellan tre slags ersättningar, löseskilling, intrångser-&lt;br&gt;sättning och annan ersättning. Löseskilling avser ersättning för fastighet&lt;br&gt;som exproprieras i sin helhet, intrångsersättning avser ersättning för fas-&lt;br&gt;tighet som exproprieras endast till viss del och annan ersättning avser&lt;br&gt;ersättning för skada som i övrigt uppkommer genom expropriationen och&lt;br&gt;inte kompenseras genom löseskilling eller intrångsersättning (s.k. övrig&lt;br&gt;skada). Motivet till att dela upp ersättningen i olika arter är att olika reg-&lt;br&gt;ler gäller ifråga om hänsyn till s.k. företagsskada (4 kap. 2 § ExL), av-&lt;br&gt;räkning av nytta mot skada samt inteckningshavares rätt till expropria-&lt;br&gt;tionsersättningen (prop. 1971:122 s. 170).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.2.3 Bestämmande av ersättning&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande princip för bestämmande av ersättning enligt ExL är&lt;br&gt;att den skadelidande skall ställas i samma förmögenhetsläge som om ex-&lt;br&gt;propriationen inte hade inträffat (se prop. 1971:122 s. 64 och 165). Prin-&lt;br&gt;cipen gäller dock inte alltid på grund av de undantagsbestämmelser som&lt;br&gt;finns i 4 kap. 2, 3 och 5 §§ samt i 5 kap. 25 § ExL. Det anses att å ena&lt;br&gt;sidan ingen bör drabbas av ekonomiska förluster på grund av att hans&lt;br&gt;egendom tas i anspråk eller skadas av ett expropriationsföretag men att å&lt;br&gt;andra sidan den exproprierande har ett befogat anspråk att inte behöva&lt;br&gt;ersätta sådana värden som tillskapas genom hans egna eller samhällets&lt;br&gt;insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om expropriationen medför att en befintlig rättighet upphör bör man&lt;br&gt;skilja på olika fall. När det gäller servitut eller annan rättighet som är&lt;br&gt;knuten till innehavet av en viss fastighet, bör ersättningen motsvara det&lt;br&gt;intrång i den härskande fastighetens marknadsvärde som expropriationen&lt;br&gt;medför. Det är således reglerna om delexpropriation som skall tillämpas,&lt;br&gt;dvs. intrångsersättning skall utgå. Är det däremot fråga om en rättighet&lt;br&gt;av annat slag, t.ex. en hyresrätt, bör den enligt motiven jämställas med&lt;br&gt;äganderätt till fastighet. Om en sådan rätt upphävs helt bör därför ersätt-&lt;br&gt;ningen utgå som löseskilling motsvarande rättighetens marknadsvärde. I&lt;br&gt;likhet med vad som gäller vid äganderättsexpropriation kan utöver detta&lt;br&gt;annan ersättning utgå (Norell, Intrång i areal näringar - Principer för att&lt;br&gt;bestämma ersättning enligt expropriationslagen, LMV-rapport 1989:3,&lt;br&gt;s. 23).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. influensregeln i 4 kap. 2 § ExL innebär att om det företag för&lt;br&gt;vars genomförande fastighet exproprieras medfört inverkan av någon&lt;br&gt;betydelse på fastighetens marknadsvärde, skall löseskillingen bestämmas&lt;br&gt;med ledning av det marknadsvärde som fastigheten skulle ha haft om&lt;br&gt;sådan inverkan inte förekommit, dock endast i den mån det befinns skä-&lt;br&gt;ligt med hänsyn till förhållandena i orten (ortsvanlighetsrekvisitet) eller&lt;br&gt;till den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga för-&lt;br&gt;hållanden (allmänvanlighetsrekvisitet). Om inverkan av expropriations-&lt;br&gt;företaget är att betrakta som ortsvanlig eller allmänvanlig skall ersätt-&lt;br&gt;ningen alltså bestämmas med beaktande av influensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Presumtionsregeln i 4 kap. 3 § ExL har tillkommit i syfte att dämpa&lt;br&gt;markvärdestegring och att låta samhället tillgodogöras viss värdestegring&lt;br&gt;som det självt har åstadkommit. Regeln innebär att en ökning av en fas-&lt;br&gt;tighets marknadsvärde av någon betydelse som inträtt under de senaste&lt;br&gt;tio åren före expropriationsansökan. dock högst femton år före talans&lt;br&gt;väckande vid domstol, skall tillgodoräknas ägaren endast i den mån det&lt;br&gt;blir utrett att ökningen beror på annat än förväntningar om ändringar i&lt;br&gt;markens tillåtna användningssätt. Med tillåten markanvändning avses i&lt;br&gt;första hand användningssätt som följer av gällande byggnadslagstiftning&lt;br&gt;eller antagen detaljplan. Hit hänförs även pågående markanvändning som&lt;br&gt;visserligen strider mot byggnadslagstiftningen eller mot en detaljplan,&lt;br&gt;men som var tillåten då den startade (prop. 1971:122 s. 180).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömning av expropriationsskada gäller allmänna skadestånds-&lt;br&gt;rättsliga principer. Detta innebär krav på ett adekvat orsakssamband&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;band mellan expropriationen och påstådd skada. Bevisbördan är den-&lt;br&gt;samma som i allmänna skadeståndsmål. Vid värdering av en rörelseskada&lt;br&gt;(se nedan) åligger det tillståndshavaren att tillhandahålla utredning om&lt;br&gt;tillgångar, omsättning etc. i rörelsen. Av gängse skadeståndsrättsliga&lt;br&gt;principer följer vidare att båda parter anses skyldiga att vidta skäliga åt-&lt;br&gt;gärder för att minska skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tidpunkt till vilken uppskattningen av expropriationsskadan skall&lt;br&gt;hänföras, värdetidpunkten, är normalt den tidpunkt då expropriations-&lt;br&gt;målet slutligt avgörs. Detta gäller såväl löseskilling och intrångsersätt-&lt;br&gt;ning som annan ersättning. Har den exproprierande tagit fastigheten i be-&lt;br&gt;sittning före målets slutliga avgörande blir dock tillträdesdagen att anse&lt;br&gt;som värdetidpunkt såvitt avser löseskilling och intrångsersättning (Bou-&lt;br&gt;vin/Stark, a.a. s. 168 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen skall bestämmas särskilt för varje sakägare. Löseskilling,&lt;br&gt;intrångsersättning och annan ersättning skall bestämmas var för sig&lt;br&gt;(5 kap. 23 § första stycket ExL). Uppdelningen av ersättningsbeloppen&lt;br&gt;tjänar dels till att klarlägga hur mycket varje sakägare skall ha, dels till&lt;br&gt;att avgränsa de belopp som skall bli förmål för ett eventuellt nedsätt-&lt;br&gt;ningsförfarande enligt 6 kap. 1-3 §§ ExL. Nedsättning aktualiseras endast&lt;br&gt;beträffande löseskilling och intrångsersättning (Bouvin/Stark, a.a. s.&lt;br&gt;274 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om rörelseskada&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rörelseskada är en form av övrig skada som föreligger vid expropriation&lt;br&gt;av fastighet eller särskild rätt som används för något slag av rörelse eller&lt;br&gt;annan näringsverksamhet. Rörelseskada kan bestå dels av skador av per-&lt;br&gt;sonlig art, dels av ett sänkt avkastnings- eller marknadsvärde hos själva&lt;br&gt;rörelsen. För fastigheter vars värde är beroende av rörelseresultatet (t.ex.&lt;br&gt;jordbruk) innebär detta att även fastighetens marknadsvärde påverkas.&lt;br&gt;Utgångspunkten för bedömning av rörelseskada är rörelsens värde före&lt;br&gt;och efter expropriationen. Med rörelsens värde torde i första hand avses&lt;br&gt;dess värde som realiserbart förmögenhetsobjekt, dvs. marknadsvärdet.&lt;br&gt;Detta följer av huvudregeln att den som utsätts för expropriation endast&lt;br&gt;kan ställa krav på att hans förmögenhetsläge inte försämras genom ex-&lt;br&gt;propriatior.en. Marknadsvärdet är det sannolika pris rörelsen (företaget)&lt;br&gt;skulle betinga om den utbjöds till försäljning på öppna marknaden. Efter-&lt;br&gt;som det normalt inte går att, såsom i fråga om fastigheter, bestämma&lt;br&gt;detta värde genom en ortsprisjämförelse, är man hänvisad till andra vär-&lt;br&gt;deringsmetoder. I praxis är det vanligt att marknadsvärdet av företag&lt;br&gt;uppskattas genom en marknadsanpassad avkastningsvärdeberäkning&lt;br&gt;(Axlund, Annan ersättning - Ersättning för övrig skada enligt expropria-&lt;br&gt;tionslagen, LMV-rapport 1993:9, s. 10 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller frågan om värdering av skada vid bortfall i kraftproduktion&lt;br&gt;kan viss ledning hämtas från värdering av vattenkraft i olika ersättnings-&lt;br&gt;sammanhang, ett ämne som bl.a. behandlas i kommentaren till vattenla-&lt;br&gt;gen (Strömberg, Vattenlagen med kommentar, 1984). Där anförs att situ-&lt;br&gt;ationen i allt väsentligt synes kunna jämföras med expropriation av rörel-&lt;br&gt;se. Värderingen far alltså liksom i expropriationsfallet bygga på avkast-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nings- och produktionskostnadskalkyler. Ersättningen får fastställas med&lt;br&gt;ledning av nettoavkastningen. En kraftstations nettoavkastning torde i&lt;br&gt;allmänhet motsvara det kapitaliserade värdet av dess kraftproduktion&lt;br&gt;minskat med drift-, underhålls- och förnyelsekostnaderna. Kapitalise-&lt;br&gt;ringen bör avse all framtid eller en begränsad tid motsvarande stationens&lt;br&gt;antagna återstående livstid. Kraftproduktionens värde bör kunna be-&lt;br&gt;stämmas med utgångspunkt i kostnaden för likvärdig kraft från annan&lt;br&gt;kraftkälla, t.ex. värmekraftverk, eller för inköp av motsvarande kraft-&lt;br&gt;kvantitet (Strömberg, a.a., s. 146).&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.2.4 Expropriationstillstånd&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. ExL, som handlar om expropriationsändamålen, har i 12 § införts&lt;br&gt;en allmän riktlinje av innebörd att expropriationstillstånd inte får med-&lt;br&gt;delas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägen-&lt;br&gt;heterna av expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger&lt;br&gt;de fördelar som kan vinnas genom den. I förarbetena till ExL konstateras&lt;br&gt;att expropriation som regel kommer till användning bara när andra utvä-&lt;br&gt;gar att nå det avsedda målet är stängda. I de flesta fall torde den enskilde&lt;br&gt;vara beredd att frivilligt överlåta marken på skäliga villkor till den som&lt;br&gt;vill tillgodose ett expropriationsändamål. Möjligheten till frivillig upp-&lt;br&gt;görelse bör därför först undersökas (prop. 1972:109 s. 218). Denna prin-&lt;br&gt;cip får anses komma till uttryck i lagtexten genom det nämnda stadgan-&lt;br&gt;det att tillstånd inte skall beviljas, om ändamålet lämpligen bör tillgodo-&lt;br&gt;ses på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om tillstånd till expropriation prövas av regeringen. Regeringen&lt;br&gt;kan dock överlämna till länsstyrelsen eller, när särskilda skäl föreligger,&lt;br&gt;till annan myndighet att pröva en sådan fråga, om ansökningen inte har&lt;br&gt;bestritts eller ärendet från allmän och enskild synpunkt är av mindre vikt&lt;br&gt;(3 kap. 1 § ExL). Som huvudregel gäller att det i tillståndsbeslutet skall&lt;br&gt;bestämmas vad expropriationen skall omfatta. Den omständigheten att&lt;br&gt;expropriationstillstånd beviljas påverkar i och för sig inte fastighetsäga-&lt;br&gt;rens rådighet över sin egendom. Sedan den exproprierande har erhållit ett&lt;br&gt;sökt expropriationstillstånd, har han själv att avgöra om och i vad mån&lt;br&gt;tillståndet skall utnyttjas. Ett expropriationstillstånd förfaller om saken&lt;br&gt;inte har fullföljts genom ansökan om stämning till domstol inom ett år&lt;br&gt;från det att tillståndet beviljades. Det krävs särskilda skäl för att tillstånd&lt;br&gt;skall beviljas efter en ny ansökan på samma grund som tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.2.5 Expropriationsändamål&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Väckande av talan m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Expropriationsmål handläggs i första instans vid fastighetsdomstol. Om&lt;br&gt;fastighetsdomstol och rättegången i mål eller ärende vid sådan domstol&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om allmän domstol, i den&lt;br&gt;mån inte annat följer av särskilda författningsbestämmelser. Lagen&lt;br&gt;(1969:246) om domstolar i fastighetsmål innehåller vissa allmänna be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelser om förfarande, bl.a. i fråga om undersökning på platsen, syn,&lt;br&gt;uppskjuten huvudförhandling och omröstning. I 5 kap. ExL finns vissa&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om domstolens materiella processledning. Fastig-&lt;br&gt;hetsdomstolen är bl.a. skyldig att genom särskilt beslut (utrednings-&lt;br&gt;beslut) meddela parterna vilken utredning som enligt domstolens mening&lt;br&gt;bör förebringas i expropriationsmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan i expropriationsmål far väckas av den som har sökt eller erhållit&lt;br&gt;tillstånd till expropriation. Talan far även väckas av fastighetsägare och&lt;br&gt;andra sakägare sedan tillstånd har meddelats och fastigheten eller del av&lt;br&gt;denna tillträtts av den exproprierande. ExL:s bestämmelser om stäm-&lt;br&gt;ningsansökningens innehåll innefattar bl.a. en uppgiftsskyldighet beträf-&lt;br&gt;fande kända sakägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip gäller att den exproprierande får ta egendomen i anspråk först&lt;br&gt;i och med att expropriationsersättningen har slutligt fastställts och beta-&lt;br&gt;lats. Domstolen kan emellertid tillåta den exproprierande att fa tillträde&lt;br&gt;till egendomen på ett tidigare stadium. Det finns två former av s.k. för-&lt;br&gt;handstillträde, kvalificerat och enkelt. Det kvalificerade förhandstillträdet&lt;br&gt;innebär att egendomen övergår till den exproprierande med samma rätt&lt;br&gt;som om expropriationen fullbordats. Den exproprierande blir således&lt;br&gt;ägare till egendomen och särskild rätt till egendomen upphör i samma ut-&lt;br&gt;sträckning som vid fullbordad expropriation. Det enkla förhandstillträdet&lt;br&gt;innebär endast att den exproprierande får rätt att ta fastigheten i besitt-&lt;br&gt;ning i den utsträckning som medges i beslutet om förhandstillträde. Be-&lt;br&gt;stämmelserna om förhandstillträde äger tillämpning också vid själv-&lt;br&gt;ständig rättighetsexpropriation. Domstolen får på yrkande medge enkelt&lt;br&gt;eller kvalificerat förhandstillträde, om det är av väsentlig betydelse för&lt;br&gt;den exproprierande. Som regel skall domstolen föreskriva villkor för för-&lt;br&gt;handstillträdet. Villkoren kan avse dels förskott på den slutliga expro-&lt;br&gt;priationsersättningen, dels säkerhet för den del av denna som överstiger&lt;br&gt;förskottet (Bouvin/Stark a.a. s. 260 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 kap. 20 § ExL kan domstol föreskriva att förskott skall utgå på&lt;br&gt;expropriationsersättningen, om den exproprierande har tillträtt egendom&lt;br&gt;som skall avstås genom expropriationen. Tillträdet kan ha skett i form av&lt;br&gt;förhandstillträde eller efter medgivande av fastighetsägaren. Frågan tas&lt;br&gt;upp av domstolen på yrkande av den exproprierande, fastighetsägaren&lt;br&gt;eller annan sakägare, vars rätt berörs av tillträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedsättning och fördelning av expropriationsersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exproprierad fastighet övergår till den nye ägaren i princip fri från be-&lt;br&gt;gränsade sakrätter som tidigare besvärat den. Sker expropriation av en&lt;br&gt;hel fastighet, kommer således panträtt i fastigheten att upphöra helt. Vid&lt;br&gt;expropriation som avser del av fastighet eller särskild rätt till fastighet&lt;br&gt;kan säkerheten försämras. Borgenär som har panträtt i fastigheten är inte&lt;br&gt;att anse som sakägare enligt ExL. Han kan således inte uppträda som part&lt;br&gt;i expropriationsmålet och på detta sätt ta tillvara sina intressen. För att&lt;br&gt;tillgodose panthavamas intressen har det införts regler om nedsättning av&lt;br&gt;expropriationsersättning hos länsstyrelsen. Vidare är avtalsfriheten in-&lt;br&gt;skränkt så tillvida att ersättning aldrig får bestämmas lägre än som följer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av 4 kap. ExL om det inte är väsentligen utan betydelse för borgenä-&lt;br&gt;rernas rätt. Vid den fördelning som skall ske av nedsatta belopp skall&lt;br&gt;panthavare fa del av löseskilling respektive intrångsersättning. Pant-&lt;br&gt;havama har inte rätt till annan ersättning. Sådan ersättning skall därför&lt;br&gt;inte nedsättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ExL:s regler till skydd för panthavama är spridda över flera paragrafer.&lt;br&gt;Den mest centrala är 5 kap. 25 § ExL. Övriga regler finns i 5 kap. 23, 24&lt;br&gt;och 27 §§ samt 6 kap. 1-3 §§ ExL. Reglerna syftar till att säkerställa att&lt;br&gt;ett så stort belopp av expropriationsersättningen som svarar mot vad fas-&lt;br&gt;tigheten kunnat inbringa vid en exekutiv försäljning kan bli tillgängligt&lt;br&gt;för att kompensera panthavama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 kap. 25 § ExL får expropriationsersättningen inte bestämmas&lt;br&gt;till högre belopp än den ersättningsberättigade har begärt. Om fastigheten&lt;br&gt;besväras av beviljad eller sökt inteckning far dock löseskilling och in-&lt;br&gt;trångsersättning inte sättas lägre än som föranleds av lagens allmänna&lt;br&gt;ersättningsregler, även om den ersättningsberättigade skulle ha begärt ett&lt;br&gt;lägre belopp. Domstolen skall dock företa en oskadlighetsprövning, in-&lt;br&gt;nan ställning tas till frågan om det begärda beloppet skall överskridas.&lt;br&gt;Denna oskadlighetsprövning har utformats på samma sätt som den pröv-&lt;br&gt;ning som i vissa fall skall ske enligt fastighetsbildningslagen (1970:988).&lt;br&gt;Finner domstolen att det skulle vara väsentligen utan betydelse för bor-&lt;br&gt;genärernas säkerhet, att löseskilling eller intrångsersättning bestäms till&lt;br&gt;ett högre belopp än som begärts, får det begärda beloppet inte överskri-&lt;br&gt;das.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som huvudregel gäller enligt 6 kap. 1 § första stycket ExL att expro-&lt;br&gt;priationsersättning skall betalas genom nedsättning hos länsstyrelsen i&lt;br&gt;det län där fastigheten är belägen. Det ankommer sedan på länsstyrelsen&lt;br&gt;att betala ut ersättningen till de berättigade. Ersättning som inte skall ned-&lt;br&gt;sättas betalas ut direkt till den ersättningsberättigade. Kravet på ned-&lt;br&gt;sättning gäller även ersättning till innehavare av särskild rätt, om rättig-&lt;br&gt;heten upphör eller begränsas i samband med expropriation av äganderätt,&lt;br&gt;nyttjanderätt eller servitutsrätt till en fastighet. Upphör rättigheten utan&lt;br&gt;samband med sådan expropriation, påverkas emellertid inte borgenärer-&lt;br&gt;nas rätt och nedsättning behövs därför inte. Bestämmelserna om nedsätt-&lt;br&gt;ning och betalning av expropriationsersättning gäller även förskott.&lt;br&gt;Domstolen skall i sitt beslut om förskott ange i vad mån nedsättning skall&lt;br&gt;ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i det fall då partema har träffat en överenskommelse om ersätt-&lt;br&gt;ningens storlek skall viss officialprövning ske. Domstolen kan meddela&lt;br&gt;dom i enlighet med en överenskommelse utan prövning i sak under två&lt;br&gt;förutsättningar. För det första kan detta ske om medgivande har lämnats&lt;br&gt;av samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten. Föreligger inte så-&lt;br&gt;dana medgivanden kan domstolen ändå bestämma ersättning i enlighet&lt;br&gt;med överenskommelsen, om den finner att det inte föreligger någon&lt;br&gt;nämnvärd risk för att rättsägare som inte har lämnat medgivande, skall&lt;br&gt;drabbas av förlust.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedsättning skall sålunda inte ske om fastigheten inte svarar för bevil-&lt;br&gt;jad eller sökt inteckning, om medgivanden föreligger från berörda rätts-&lt;br&gt;ägare eller om expropriationen är väsentligen utan betydelse för rätts-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ägare. Det ankommer på domstolen att. i samband med att den bestäm-&lt;br&gt;mer löseskilling och intrångsersättning, avgöra huruvida och i vad mån&lt;br&gt;nedsättning skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångskostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudprincipen är att den exproprierande svarar for både sina egna och&lt;br&gt;motpartens kostnader såväl i ärendet om expropriationstillstånd som i&lt;br&gt;målet vid fastighetsdomstolen och i ärendet vid expropriationsersätt-&lt;br&gt;ningens fördelning. I högre rätt svarar den exproprierande för sina egna&lt;br&gt;kostnader och för kostnader som uppkommit för motpart genom att den&lt;br&gt;exproprierande fullföljt talan. Den som utsätts för expropriation behöver&lt;br&gt;således svara för sina egna kostnader endast när han fullföljt talan och&lt;br&gt;förlorat. Fråga om ersättning för expropriationskostnad prövas av fastig-&lt;br&gt;hetsdomstolen, även om frågan inte gäller kostnad vid domstolen. ExL&lt;br&gt;innehåller även en bestämmelse om förskott på rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.2.6 Utbetalning av ersättning och fullbordande av expropriation&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Ersättning skall enligt 5 kap. 27 § ExL betalas i pengar och på en gång.&lt;br&gt;Bestämmelsen ingår som ett led i skyddet för panthavama. Det är alltså&lt;br&gt;inte tillåtet att i expropriationsmålet döma ut ersättning i form av natura-&lt;br&gt;prestationer exempelvis genom leveranser från det företag till vars för-&lt;br&gt;mån expropriationen sker. Det är inte heller tillåtet att i expropriations-&lt;br&gt;målet fastställa en överenskommelse som strider mot denna bestämmel-&lt;br&gt;se. För att expropriationsmålet inte skall uppehållas har det införts en&lt;br&gt;möjlighet att hänvisa sakägare att väcka särskild talan om ersättning, om&lt;br&gt;sådan talan inte lämpligen kan prövas i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Expropriationsersättning skall enligt 6 kap. 7 § ExL nedsättas och an-&lt;br&gt;mälan om betalning direkt till ersättningsberättigad skall ske inom tre&lt;br&gt;månader från det att dom, som medfört att samtliga frågor i saken av-&lt;br&gt;gjorts, vunnit laga kraft. Har fastigheten helt eller delvis tillträtts eller&lt;br&gt;övergått på den exproprierande, skall nedsättning eller anmälan ske inom&lt;br&gt;en månad efter det att den dom, varigenom ersättningen bestämdes, vann&lt;br&gt;laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 kap. 16 § ExL regleras rätten till ränta på expropriationsersättning.&lt;br&gt;Ränta skall utgå om ersättningen betalas efter utgången av tremånaders-&lt;br&gt;fristen. om den betalas efter det att fastigheten helt eller delvis har till-&lt;br&gt;trätts eller om den betalas efter det att fastigheten helt eller delvis har&lt;br&gt;övergått på den exproprierande genom utnyttjande av medgivande till&lt;br&gt;kvalificerat förhandstillträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedsatta eller uttagna medel skall jämte upplupen ränta utbetalas av&lt;br&gt;länsstyrelsen till den som är berättigad till medlen (6 kap. 18 § första&lt;br&gt;stycket ExL). Utbetalning sker antingen direkt till de ersättningsberät-&lt;br&gt;tigade eller med tillämpning av bestämmelserna om fördelning av köpe-&lt;br&gt;skilling för fast egendom som sålts på exekutiv auktion. Expropriationen&lt;br&gt;är fullbordad, när samtliga frågor i saken slutligt avgjorts och den ex-&lt;br&gt;proprierande inom föreskriven tid har fullgjort vad som åligger honom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(6 kap. 9 § ExL). Den exproprierande har då rätt att genast tillträda egen-&lt;br&gt;domen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Elmarknadens uppbyggnad m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;6.1 Ellagstiftningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade hösten 1995 om en ny ellagstiftning (prop.&lt;br&gt;1994/95:222, bet. 1995/96:NU1, rskr. 1995/96:2). Det nya regelverket&lt;br&gt;infördes genom förändringar av och tillägg till lagen (1902:71 s.l), inne-&lt;br&gt;fattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). Be-&lt;br&gt;slutet innebar vidare ikraftträdande av en tidigare beslutad ny lag, lagen&lt;br&gt;(1994:618) om handel med el, m.m., elhandelslagen (prop. 1993/94:162,&lt;br&gt;bet. 1993/94:NU22, rskr. 1993/94:358). Det nya regelverket trädde i kraft&lt;br&gt;den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya regelverket innebär konkurrens i handel med el, vilket skapar&lt;br&gt;förutsättningar för en ökad pris- och kostnadspress i elförsörjningen och i&lt;br&gt;princip ökar valfriheten för elkonsumentema. Nätverksamhet är ett na-&lt;br&gt;turligt monopol som regleras och övervakas med stöd av ellagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En huvudprincip i det nya regelverket är att det skall vara en klar bo-&lt;br&gt;skillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el, och å andra&lt;br&gt;sidan överföring av el (nätverksamhet). För att dessa funktioner inte skall&lt;br&gt;sammanblandas har i lagstiftningen införts krav på organisation och eko-&lt;br&gt;nomisk redovisning av nätverksamhet. En juridisk person som bedriver&lt;br&gt;produktion av och handel med el far inte bedriva nätverksamhet. All nät-&lt;br&gt;verksamhet skall ekonomiskt redovisas åtskild från annan verksamhet.&lt;br&gt;Syftet med dessa bestämmelser är att undvika s.k. korssubventionering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skydda bl.a. små elanvändare föreskrivs i elhandelslagen att det&lt;br&gt;skall finnas en leverantör i varje område som har s.k. leveranskoncession.&lt;br&gt;Den som har leveranskoncession är skyldig att leverera el för normala&lt;br&gt;förbrukningsändamål till alla kunder inom området som inte önskar byta&lt;br&gt;elleverantör. Elanvändarna är därmed garanterade leverans av el till pri-&lt;br&gt;ser som kan prövas av nätmyndigheten. Leveranskoncessionären är även&lt;br&gt;skyldig att köpa el från produktionsanläggningar som är belägna inom&lt;br&gt;området och som kan leverera en effekt om högst 1 500 kW. Det innebär&lt;br&gt;att avsättningen är garanterad för den el som produceras i små produk-&lt;br&gt;tionsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nätmyndigheten vid Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK.)&lt;br&gt;har till uppgift att pröva ärenden om koncessionshavamas skyldigheter&lt;br&gt;och att utöva tillsyn över ellagens efterlevnad, utom i frågor som rör&lt;br&gt;driftsäkerhet och elsäkerhet. Detta inbegriper tillsyn över bl.a. nätföretag&lt;br&gt;och leveranskoncessionärer. Affärsverket svenska kraftnät (Svenska&lt;br&gt;kraftnät) är s.k. systemansvarig myndighet enligt ellagen. Svenska kraftnät&lt;br&gt;har därmed det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar&lt;br&gt;samverkar driftsäkert inom landet och att nätet utnyttjas så rationellt som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligt så att det kontinuerligt råder balans mellan produktion och för-&lt;br&gt;brukning av el. Svenska kraftnät har också till uppgift att för statens räk-&lt;br&gt;ning förvalta och driva det svenska stamnätet och de statligt ägda ut-&lt;br&gt;landsförbindelserna. Elsäkerhetsverket är tillsynsmyndighet för elsäker-&lt;br&gt;hetsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen överlämnat ett förslag till ny ellag (prop.&lt;br&gt;1996/97:136). I propositionen föreslås att bestämmelserna i ellagen och&lt;br&gt;elhandelslagen förs samman till en ny ellag. Lagförslaget innebär i hu-&lt;br&gt;vudsak en språklig och redaktionell modernisering av den befintliga el-&lt;br&gt;lagstiftningen. De nuvarande bestämmelserna förs över till den nya lagen&lt;br&gt;i huvudsak oförändrade. De principer och regler som infördes som en&lt;br&gt;följd av elmarknadsreformen ligger fast. Vissa kompletterande bestäm-&lt;br&gt;melser föreslås också beträffande bl.a. reglerna om nätkoncessioner,&lt;br&gt;Svenska kraftnäts befogenheter att utöva systemansvaret, tillkommande&lt;br&gt;utlandsförbindelser och konsumentskydd vid köp av el. Den nya ellagen&lt;br&gt;föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.2 Elmarknadens uppbyggnad&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Företagsstrukturen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har skett betydande strukturella förändringar på den svenska elmark-&lt;br&gt;naden sedan den 1 januari 1996. Inom elproduktionen kan noteras en viss&lt;br&gt;koncentration av ägandet, bl.a. som en följd av ett ökat korsägande. Fyra&lt;br&gt;företagsgrupper svarar för drygt 80 % av landets totala produktion. Den&lt;br&gt;utländska ägarandelen i svensk kraftindustri har ökat. Samtidigt har några&lt;br&gt;svenska kraftföretag förvärvat andelar i utländska företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även detaljdistributionen har genomgått stora förändringar under sena-&lt;br&gt;re år. De tidigare eldistributionsföretagen har upphört som en följd av&lt;br&gt;den nya lagstiftningen och branschen kan numera indelas i produktions-,&lt;br&gt;elhandels- och nätföretag. I slutet av år 1996 fanns ca 250 nätföretag och&lt;br&gt;230 elhandelsföretag registrerade. Majoriteten av dessa företag har sitt&lt;br&gt;ursprung i den tidigare distributionsverksamheten. Det har också skett en&lt;br&gt;koncentration inom elhandels- och nätverksamheten, bl.a. genom att el-&lt;br&gt;produktionsföretag har köpt upp distributionsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta elhandelsföretagen är bolag som bedriver sin verksamhet&lt;br&gt;med stöd av leveranskoncession. På elmarknaden finns också elhandels-&lt;br&gt;företag som har bildats gemensamt av exempelvis kommunala företag,&lt;br&gt;industrin eller intresseorganisationer med syfte att säkerställa en effektiv&lt;br&gt;inköpsorganisation. Dessa företag köper el från flera producenter, både&lt;br&gt;för eget behov och för vidareförsäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handeln med el&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elmarknadsreformen innebär ändrade former för handeln med el. Huvud-&lt;br&gt;delen av elleveransema på den reformerade elmarknaden förväntas liksom&lt;br&gt;tidigare ske genom tidsbundna kontrakt mellan kraftproducenter och dist-&lt;br&gt;ributörer eller slutförbrukare. På elmarknaden tillämpas i huvudsak kon-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trakt som sträcker sig över flera år, normalt 2-3 år. Priserna är ofta bundna&lt;br&gt;under avtalstiden, med avtalsklausuler om automatisk justering vid bräns-&lt;br&gt;lepris- och skatteförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig förändring är dock att den regionala uppdelningen av elmark-&lt;br&gt;naden luckras upp genom de ökade möjligheter för elförbrukama att fritt&lt;br&gt;välja elleverantör som det nya regelverket innebär. Handeln sker i dag&lt;br&gt;mellan flera aktörer; producenter, mäklare, återförsäljare och slutkunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig förändring är utvecklingen av dels den organiserade&lt;br&gt;handel avseende tillfälliga kraftleveranser, dels möjligheterna till prissäk-&lt;br&gt;ring. Detta möjliggörs genom de handelsplatser som organiseras av den&lt;br&gt;svensk-norska elbörsen Nord Pool ASA (Nord Pool). Nord Pool omsätter&lt;br&gt;el på spotmarknaden (dygnsmarknaden) och terminsmarknaden (vecko-&lt;br&gt;marknaden). Spotmarknaden omsätter köp- och säljkontrakt avseende fy-&lt;br&gt;sisk leverans under en specifik timme det kommande dygnet. Ter-&lt;br&gt;minsmarknaden är en helt finansiell marknad. På marknaden omsätts det&lt;br&gt;terminskontrakt avseende köp och försäljning av el till ett förutbestämt pris&lt;br&gt;en specifik vecka upp till tre år fram i tiden. Handeln på Nord Pool är ano-&lt;br&gt;nym. Nord Pool står som motpart i alla kontrakt som ingås på börsen och&lt;br&gt;tar på sig motpartsrisken i dessa kontrakt. Den sammanlagda handelsvoly-&lt;br&gt;men på Nord Pool uppgick år 1996 till ca 89 TWh, varav ca 43 på ter-&lt;br&gt;minsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med den organiserade handeln är att sänka transaktionskostnader-&lt;br&gt;na i elhandeln och förbättra prisinformationen och beslutsunderlaget för&lt;br&gt;producenter, återförsäljare och förbrukare av el. Den är därmed en viktig&lt;br&gt;förutsättning för en fungerande elhandel och en effektiv drift av elsyste-&lt;br&gt;met. Tillsammans med den bilaterala handel med prissäkringskontrakt som&lt;br&gt;förekommer möjliggör den också riskspridning i elhandeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Större delen av leveranserna sker fortfarande enligt avtal som ingicks fö-&lt;br&gt;re lagändringen den 1 januari 1996. Under det första året med det nya re-&lt;br&gt;gelverket har ungefar 25 procent av den svenska elkonsumtionen upp-&lt;br&gt;handlats i konkurrens. Dessa inköp har främst genomförts av större elför-&lt;br&gt;brukare, exempelvis industriföretag och återförsäljare av el. Flera industri-&lt;br&gt;företag har slutit avtal om koncemleveranser, vilket innebär att elleveran-&lt;br&gt;ser sker till skilda uttagspunkter ofta utspridda över hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industrin och servicenäringen svarar för ca 75 procent av landets elkon-&lt;br&gt;sumtion. På denna del av elmarknaden finns därmed ett stort utrymmer för&lt;br&gt;ökad elhandel, särskilt när äldre långfristiga avtal har löpt ut. Även konsu-&lt;br&gt;menter med låg elförbrukning har visat intresse för att kunna delta i en öp-&lt;br&gt;pen elhandel. Det gäller exempelvis större fastighetsägare, jordbruksföre-&lt;br&gt;tag och andra småföretag samt elvärmekunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för elanvändare med låg elförbrukning att dra nytta av&lt;br&gt;de nya förhållandena i elhandeln är dock begränsade av ekonomiska skäl.&lt;br&gt;För dessa kunder motsvarar kostnaderna för elenergin normalt knappt en&lt;br&gt;tredjedel av de totala elkostnaderna. Nätavgifter och skatter svarar för res-&lt;br&gt;terande del. Utrymmet för att göra besparingar på totalkostnaden är därför&lt;br&gt;mindre för dessa kundgrupper än för elanvändare med större elförbrukning&lt;br&gt;där elenergins andel av totalkostnaderna är större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare utgör kraven på timvis mätning av elförbrukningen ett hinder för&lt;br&gt;små elanvändare att delta i en öppen handel med el. Enligt ellagen skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kostnaden för timregistrerande mätutrustning och insamlingsutrustning&lt;br&gt;samt dess installation debiteras den enskilda kunden. Med dagens mätkost-&lt;br&gt;nader har det i allmänhet inte varit lönsamt för elanvändare med låg för-&lt;br&gt;brukning att upphandla el i konkurrens. Genom en lagändring som träder i&lt;br&gt;kraft den 1 juli 1997 införs ett takpris på 2 500 kronor för de kostnader&lt;br&gt;som nätägaren far debitera elanvändare med direktmätning för timregistre-&lt;br&gt;rande mätutrustning och insamlingsutrustning samt dess installation.(prop.&lt;br&gt;1996/97:85, bet. 1996/97:NU11, rskr. 1996/97:266) Därmed ökar möjlig-&lt;br&gt;heterna för elanvändare med låg förbrukning att upphandla el i konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nordeuropeiska elmarknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska elproduktionssystemet är sammankopplat med övriga nor-&lt;br&gt;diska länders elsystem, med undantag för Island. Det är kopplat till det&lt;br&gt;västeuropeiska systemet genom en kabel mellan Sverige och Tyskland.&lt;br&gt;Det finns dessutom möjligheter att överföra el till och från kontinenten&lt;br&gt;via Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har under lång tid haft elutbyte med grannländerna. Elhandeln&lt;br&gt;har varit lönsam för företagen och till nytta för konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elhandeln har flera fördelar. Genom att de nationella elsystemen&lt;br&gt;kopplas samman kan det samlade behovet av reservkapacitet minskas. Ett&lt;br&gt;effektivt utnyttjande av vattenkraften minskar vidare användningen av&lt;br&gt;bränslebaserad elproduktion. I ett sammankopplat elsystem kan de billi-&lt;br&gt;gaste produktionsanläggningama utnyttjas i första hand. Detta är särskilt&lt;br&gt;fördelaktigt i de nordiska länderna, vilkas produktionssystem är mycket&lt;br&gt;olika. Även olikheter mellan ländernas förbrukningsmönster ger underlag&lt;br&gt;för elhandel. Genom elhandeln sänks de totala kostnaderna och elpriser-&lt;br&gt;na, som också tenderar att utjämnas mellan länderna vid en öppen handel.&lt;br&gt;Detta bidrar till att prisvariationerna blir lägre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den ökade konkurrensen på en integrerad marknad minskar&lt;br&gt;riskerna för en alltför stark marknadsdominans på de nationella elmark-&lt;br&gt;naderna. Det samlade behovet av ny produktionskapacitet blir lägre och&lt;br&gt;kostnaden för utbyggnad minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nordiska elmarknaden utvecklas. Vid de nordiska energiministrar-&lt;br&gt;nas möte i Helsingör sommaren 1995 enades ministrarna om vissa prin-&lt;br&gt;ciper för den nordiska elhandeln. Principerna syftar till att tillvarata de&lt;br&gt;ömsesidiga ekonomiska, energimässiga och miljömässiga fördelar som&lt;br&gt;den nordiska elhandeln innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1996 öppnades Nord Pool ASA, den norsk-svenska bör-&lt;br&gt;sen för handel med el. och gränstariffema mellan de båda länderna togs&lt;br&gt;bort. Även finska, danska och ryska företag handlar på elbörsen. Nord&lt;br&gt;Pool ASA är en utvidgning av den tidigare norska elbörsen Statnett Mar-&lt;br&gt;ked AS, som ägdes av det norska stamnätsbolaget Statnett SF. Numera&lt;br&gt;har Svenska kraftnät en ägarandel på 50 % i bolaget. Våren 1997 fanns&lt;br&gt;det sammanlagt 158 företag anslutna till den gemensamma börsen, varav&lt;br&gt;32 svenska. Den pågående reformeringen av elmarknaden i Finland kan&lt;br&gt;möjliggöra en närmare integrering med den norsk-svenska elmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den fria tillgången till överföringsförbindelsema är det möjligt&lt;br&gt;för svenska, norska och finska företag och elanvändare att köpa och sälja&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;el i de tre länderna. Flera svenska elproducenter har i dag avtal med pro-&lt;br&gt;ducenter och elanvändare i grannländerna om import och export av el,&lt;br&gt;ofta genom långsiktiga kontrakt. Även långsiktiga avtal med kunder i&lt;br&gt;andra länder blir vanligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU har nyligen beslutats om ett elmarknadsdirektiv som innebär&lt;br&gt;en stegvis öppning av medlemsländernas elmarknader. Vissa länder kan&lt;br&gt;väntas reformera sina elmarknader i snabbare takt. Den nordiska elmark-&lt;br&gt;naden kommer att knytas närmare kontinenten genom bl.a. tre kablar från&lt;br&gt;Norge till Tyskland och Nederländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan Östersjöländerna bedrivs ett ökande samarbete på energi- och&lt;br&gt;miljöområdet. Ett konsortium, där Vattenfall AB ingår, genomför en del-&lt;br&gt;vis EU-finansierad förstudie om en s.k. Östersjöring (Baltic Ring). Syftet&lt;br&gt;är att undersöka möjligheterna att gradvis knyta ihop elmarknaderna i&lt;br&gt;länderna runt Östersjön och att därigenom förbättra de ekologiska, eko-&lt;br&gt;nomiska och sociala förhållandena i regionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.3 Kärnkraftverkens ägare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Reaktorerna i Barsebäck, Forsmark och Oskarshamn har bland ägarna&lt;br&gt;privata företag, institutioner och kommuner. Ringhalsverket är helägt av&lt;br&gt;staten genom Vattenfall AB. I nedanstående tabell redovisas ägarstruktu-&lt;br&gt;ren. Som framgår är det utländska ägandet relativt stort i Barsebäck och&lt;br&gt;Oskarshamn. Kraftföretagen Preussen Elektra och Statkraft SF äger ge-&lt;br&gt;nom Sydkraft AB betydande andelar i dessa verk. Vad gäller Forsmark är&lt;br&gt;sedan våren 1996 finländska Imatran Voima (IVO) majoritetsägare i&lt;br&gt;Gullspångs Kraft, som innehar ca 6% av aktiekapitalet. Det utländska&lt;br&gt;ägandet i Forsmark har därmed ökat något, men ligger fortfarande under&lt;br&gt;5%.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 1 Ägandet av de svenska kämkraftsaggregaten per den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktieägarnas procentandel av&lt;br&gt;aktie- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;röste-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kapitalet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;talet&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="3"&gt;
&lt;p&gt;BARSEBÄCK 1 OCH 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ägare: Barsebäck Kraft AB, helägt av Sydkraft AB&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fördelning på ägarkategorier:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommuner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utländska ägare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Pensionsfonder, försäkringsbolag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Företag, organisationer, enskilda&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FORSMARK 1 OCH 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ägare: Forsmark Kraftgrupp AB&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Aktieägare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vattenfall AB&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;74,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stockholm Energi&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14,07&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gullspångs Kraft&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,98&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stora Kraft AB&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skellefteå Kraft&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;IVO Energi AB&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,05&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sydkraft AB&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,83&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;FORSMARK 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ägare: Forsmark Kraftgrupp AB&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Aktieägare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vattenfall AB&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;74,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stockholm Energi&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,09&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gullspångs Kraft&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,95&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skellefteå Kraft&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stora Kraft AB&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,28&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sydkraft AB&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;IVO Energi AB&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,81&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;OSKARSHAMN 1.2 OCH 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ägare: OKG AB&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Aktieägare:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sydkraft AB&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;54,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gullspångs Kraft&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19,62&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stockholm Energi&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13,75&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stora Kraft AB&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Karlstads kommun&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;RINGHALS 1,2, 3 OCH 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ägare: Vattenfall AB, helägt av staten &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;100,0&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källor: Kraftverksföreningen och Närings- och handelsdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekter av en återkallelse av drifttillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som beskrivits ovan ägs de fyra svenska kärnkraftverken av kraftföretag.&lt;br&gt;Barsebäcks- och Ringhalsverken är helägda av Sydkraft AB respektive&lt;br&gt;Vattenfall AB, medan Oskarshamns- och Forsmarksverken har flera&lt;br&gt;kraftföretag som ägare. Kämkraftsverken säljer normalt sin produktion&lt;br&gt;av el till ägarföretagen, och uppträder inte själva som elsäljare på mark-&lt;br&gt;naden. Ett beslut om att tillståndet till kärnteknisk verksamhet skall upp-&lt;br&gt;höra för en viss kärnkraftsreaktor påverkar således främst marknadsför-&lt;br&gt;utsättningarna för det eller de ägarföretag som är berörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet kan beräknas att påverka det enskilda ägarföretagets möjlig-&lt;br&gt;heter att fullgöra ingångna avtal om elleveranser. Betydelsen av denna&lt;br&gt;direkta påverkan beror i hög grad på sammansättningen av företagets&lt;br&gt;försäljningsportfölj och elproduktionsstruktur i övrigt. Det gäller dels&lt;br&gt;fördelningen mellan å ena sidan ingångna långsiktiga leveransavtal och å&lt;br&gt;andra sidan försäljning via spotmarknaden och andra kortsiktiga leve-&lt;br&gt;ransåtaganden, dels när i tiden ingångna leveransavtal löper ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt kan sägas att ju större andel av företagets försäljning som sker&lt;br&gt;via spotmarknaden eller genom andra kortsiktiga leveransåtaganden,&lt;br&gt;desto mindre är risken att företaget inte kan fullfölja de långsiktigt in-&lt;br&gt;gångna avtalen. Vidare kan konstateras att den andel av produktionska-&lt;br&gt;paciteten i ett bolag som är uppbunden genom kontrakt om långsiktiga&lt;br&gt;leveransåtaganden minskar efter hand som dessa kontrakt löper ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Längden på tidsperioden från beslutet att tillståndet skall upphöra till&lt;br&gt;beslutets ikraftträdande far därför betydelse för företagets möjligheter att&lt;br&gt;fullfölja ingångna avtal. Med en kort varseltid blir dess handlingsutrym-&lt;br&gt;me mer begränsat. Företaget kan då behöva kompensera sig för produk-&lt;br&gt;tionsbortfallet genom att köpa el från andra leverantörer. Med en längre&lt;br&gt;varseltid finns det större möjligheter för företaget att vidta åtgärder för att&lt;br&gt;anpassa verksamheten till den ändrade produktionsförmågan. Ju kortare&lt;br&gt;varseltiden är, desto större kan således kostnaderna bli för företaget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.4 Stängning och rivning av kärnkraftverk&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Frågan om stängning och rivning av kärnkraftverk behandlas i avsnitt&lt;br&gt;5.4.3 i Energikommissionens betänkande och i Kämbränslefondsutred-&lt;br&gt;ningens betänkande Säkrare finansiering av framtida kämavfallskost-&lt;br&gt;nader (SOU 1994:107, s. 201 f.). Det bör noteras att resonemanget vad&lt;br&gt;gäller rivning avser ett helt kärnkraftverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rivning av kärnkraftverk skiljer sig från rivning av andra industri-&lt;br&gt;anläggningar främst genom att en del av arbetet måste genomföras i&lt;br&gt;strålningsmiljö. Hittills har i världen endast några fa stora kärnkraftverk&lt;br&gt;rivits; däremot har rivning av små reaktorer och forskningsreaktorer ge-&lt;br&gt;nomförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kämkraftsföretagen har ansvar för att vidta de åtgärder som behövs för&lt;br&gt;att på ett säkert sätt hantera och slutförvara använt kärnbränsle och radio-&lt;br&gt;aktivt avfall. De svenska kämkraftsföretagen har bildat ett gemensamt&lt;br&gt;bolag. Svensk kämbränslehantering AB (SKB), med uppgift att genom-&lt;br&gt;föra detta arbete. SKB:s utgångspunkt är att arbetet med att riva kärn-&lt;br&gt;kraftverken skall påbörjas så snart som möjligt efter det att anläggningen&lt;br&gt;tagits ur drift, detta för att bl.a. kunna utnyttja kompetent och anlägg-&lt;br&gt;ningskunnig personal. Förberedelser och planering av rivningen beräknas&lt;br&gt;enligt SKB påbörjas några år innan reaktorn tas ur drift. I förbe-&lt;br&gt;redelsearbetet ingår att göra en beskrivning av rivningsarbetet, att beräk-&lt;br&gt;na avfallsmängder samt att uppskatta dosbelastningen. Innan själva riv-&lt;br&gt;ningen kan påbörjas måste allt klyvbart material (bränsle) transporteras&lt;br&gt;bort. Samtidigt sker förberedelser för rivningen, t.ex. dekontaminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rivningsarbetet kan indelas i tre skeden: rivning av aktiva system, riv-&lt;br&gt;ning av aktiva byggnadsdelar samt rivning av byggnaderna. Hela riv-&lt;br&gt;ningsarbetet bedöms kunna genomföras på ca fem år. Den mest omfat-&lt;br&gt;tande insatsen gäller rivning av de aktiva systemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rivningskostnadema har uppskattats av SKB. De omfattar kostnader&lt;br&gt;under tiden från det verket har tagits ur drift till dess själva rivningen&lt;br&gt;påbörjas (avställningsdrift), kostnader för själva rivningen samt kostna-&lt;br&gt;der för att ta hand om och slutförvara avfallet. Kostnaden för avställ-&lt;br&gt;ningsdriften av samtliga verk, om de ställs av samtidigt, uppskattas av&lt;br&gt;SKB till ca 3 miljarder kronor. Sker en successiv avställning (här beräk-&lt;br&gt;nat för en femårsperiod) uppskattas kostnaderna till 1.9 miljarder kronor.&lt;br&gt;Kostnaden för själva rivningen har för samtliga reaktorer beräknats till&lt;br&gt;8,8 miljarder kronor. Vid rivningen erhålles totalt ca 140 000 m3 avfall.&lt;br&gt;Kostnaden för att ta hand om detta har beräknats till 1 miljard kronor,&lt;br&gt;eller ca 80 miljoner kronor per reaktor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsberäkningarna uppdateras efter hand som förbättrad informa-&lt;br&gt;tion kommer fram eller avfallssystem eller tidsplan ändras. Bland de&lt;br&gt;kostnadsposter som ingår i SKB:s beräkningar finns, förutom rivnings-&lt;br&gt;kostnader, kostnader för transporter, inkapslingsanläggningar och djup-&lt;br&gt;förvar. Beräkningen baseras på en plan för avfallshanteringen som be-&lt;br&gt;skriver vilka anläggningar och system som behöver byggas och drivas&lt;br&gt;och efter vilken tidsplan arbetet skall genomföras. Enligt SKB väljs tids-&lt;br&gt;planen, utformningen och lokaliseringen av anläggningarna så, att av-&lt;br&gt;giftsbehovet inte skall underskattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Kämbränslefondsutredningen är de uppskattade svenska riv-&lt;br&gt;ningskostnadema låga vid en internationell jämförelse. SKB redovisade&lt;br&gt;för utredningen faktorer som kan förklara detta. Dessa var t.ex. det effek-&lt;br&gt;tiva svenska avfallshanteringssystemet (som tillåter att stora kompo-&lt;br&gt;nenter tas om hand utan att skäras sönder), de låga svenska slutförvar-&lt;br&gt;skostnadema (då slutförvaring inte drivs i vinstsyfte utan är föremål för&lt;br&gt;självkostnadsprissättning) samt det faktum att även drift- och underhåll-&lt;br&gt;skostnaderna för de svenska kärnkraftverken är låga vid en internationell&lt;br&gt;jämförelse. Kämbränslefondsutredningen ansåg, att även om vissa frå-&lt;br&gt;getecken kvarstår angående beräkningarna, måste det beaktas att det väx-&lt;br&gt;er fram en internationell industri för rivning och dekontaminering. Detta&lt;br&gt;borde leda till kostnadseffektiviseringar på sikt. En motverkande faktor&lt;br&gt;är att allt strängare krav ställs när det gäller t.ex. tillåtna persondoser,&lt;br&gt;vilket kan försvåra och fördyra rivningsarbetet. Utredningens slutsats&lt;br&gt;blev att frågan om de svenska rivningskostnadema måste ägnas stor&lt;br&gt;uppmärksamhet framöver (SOU 1994:107 s. 239).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Regeringens förslag till en lag om kärnkraftens&lt;br&gt;avveckling&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;7.1 En ny lag ger regeringen rätt att besluta om avställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny särskild lag införs för att reglera av-&lt;br&gt;vecklingen av kärnteknisk energiproduktion med stöd av kämteknik-&lt;br&gt;lagen. Lagen innebär i huvudsak följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Regeringen beslutar inom i lagen givna ramar att det till en viss&lt;br&gt;kärnkraftsreaktor knutna tillståndet till kärnteknisk verksamhet skall&lt;br&gt;upphöra att gälla vid viss tidpunkt såvitt avser rätten att driva reak-&lt;br&gt;torn för att utvinna kärnenergi (se avsnitt 7.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ersättning till tillståndshavama bestäms enligt expropriationsrätts-&lt;br&gt;liga principer med vissa särskilda förutsättningar (se avsnitt 7.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ersättningen fastställs av domstol med utgångspunkt i den ordning&lt;br&gt;som gäller enligt expropriationslagen (ExL) (se avsnitt 7.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Beträffande lagens allmänna utformning och fören-&lt;br&gt;lighet med regeringsformen (RF) och den europeiska konventionen angå-&lt;br&gt;ende skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri-&lt;br&gt;heterna (Europakonventionen) har bedömningarna i promemorian fått&lt;br&gt;stöd av Svea hovrätt, Malmö tingsrätt, Juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Uppsala universitet, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet&lt;br&gt;och Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Umeå universitet. Vi-&lt;br&gt;dare finner Kammarrätten i Göteborg det sannolikt att inskränkningarna&lt;br&gt;skulle accepteras vid en prövning av Europadomstolen under förutsätt-&lt;br&gt;ning att ersättning utgår. Kammarrätten framhåller att det inte är själv-&lt;br&gt;klart att de motiv som redovisas för den energipolitiska överenskommel-&lt;br&gt;sen uppfyller kravet på angelägna allmänna intressen i RF. Sveriges ad-&lt;br&gt;vokatsamfund finner det tveksamt om ett beslut om avveckling är i över-&lt;br&gt;ensstämmelse med Europakonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några domstolar avstyrker en på promemorian grundad lagstiftning.&lt;br&gt;Uppsala tingsrätt anser att förslaget är behäftat med sådana oklarheter att&lt;br&gt;det inte uppfyller de krav som bör ställas på ett lagstiftningsunderlag om&lt;br&gt;kärnkraftens avveckling. Kalmar tingsrätt anser att avvecklingen inte&lt;br&gt;utgör ett angeläget allmänt intresse och att grundlagen utgör ett hinder&lt;br&gt;för lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Starkt kritiska mot förslaget är företrädare för kraftproducenterna och&lt;br&gt;näringslivet i övrigt. Svenska Kraftverksföreningen, Vattenfall AB, Sveri-&lt;br&gt;ges industriförbund, Sydkraft AB och OKG AB anser att det inte har vi-&lt;br&gt;sats att det finns ett sådant ”angeläget allmänt intresse” av en avveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det legitimerar de ingrepp i egendomsskyddet som skulle bli följden&lt;br&gt;av en tillämpning av den föreslagna lagen. Enligt dem står förslaget där-&lt;br&gt;med i strid med både RF och Europakonventionen och bör därför inte&lt;br&gt;läggas till grund för lagstiftning. De har vidare efterlyst ytterligare ut-&lt;br&gt;redning om förslagets förenlighet med EG-rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tillvägagångssättet har remissinstanserna i allmänhet till-&lt;br&gt;styrkt att avvecklingen regleras i en ny lag. Några remissinstanser, bl.a.&lt;br&gt;Sydkraft AB, anser dock att riksdagen bör besluta om avvecklingsord-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För att driva en kärnkraftsreaktor krävs&lt;br&gt;tillstånd enligt särskild lagstiftning. Driften utgör alltså lagenlig verk-&lt;br&gt;samhet efter tillståndsprövning. Lagförslaget i promemorian innebär att&lt;br&gt;rätten att utöva denna verksamhet skall upphöra utan att sådana säker-&lt;br&gt;hetsskäl som anges i kämtekniklagen föreligger. En grundläggande fråga&lt;br&gt;är då vilka möjligheter svensk rätt ger till ett sådant ingrepp i en beståen-&lt;br&gt;de rättighet. I Energikommissionens betänkande analyseras denna fråga&lt;br&gt;mot bakgrund av reglerna i 2 kap. 18 § RF och artikel 1 i första tilläggs-&lt;br&gt;protokollet till Europakonventionen, vilken numera har ställning som&lt;br&gt;svensk lag. Slutsatsen är att ingrepp som ett led i en avveckling av kärn-&lt;br&gt;kraften är förenligt med nämnda bestämmelser, eftersom avvecklingen&lt;br&gt;far anses ske för att tillgodose angelägna allmänna intressen (RF) re-&lt;br&gt;spektive ske i det allmännas intresse (Europakonventionen). Arbetsgrup-&lt;br&gt;pen har anslutit sig till denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet av de domstolar och universitet som yttrat sig har godtagit be-&lt;br&gt;dömningen men några undantag finns. Vidare har de som berörs av in-&lt;br&gt;greppet, dvs. kraftproducenterna, med stöd av andra företrädare för nä-&lt;br&gt;ringslivet hävdat att de grundläggande kraven i RF och Europakon-&lt;br&gt;ventionen inte är uppfyllda. Innebörden av remisskritiken på denna punkt&lt;br&gt;synes väsentligen vara att en avveckling enligt förslaget far sådana ef-&lt;br&gt;fekter att den inte är i landets intresse och att därför laga grund saknas för&lt;br&gt;ingreppet i tillståndshavamas rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 18 § första stycket RF är varje medborgares egendom&lt;br&gt;tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna&lt;br&gt;eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande&lt;br&gt;eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller bygg-&lt;br&gt;nad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. I&lt;br&gt;förarbetena till den aktuella bestämmelsen (prop. 1993/94:117, s. 48) ut-&lt;br&gt;talas att det inte är möjligt att i detalj beskriva den närmare innebörden&lt;br&gt;av uttrycket angelägna allmänna intressen. Vidare anges att vad som är&lt;br&gt;ett angeläget allmänt intresse till slut i viss mån måste bli föremål för en&lt;br&gt;politisk värdering där hänsyn även måste tas till vad som är godtagbart&lt;br&gt;från rättssäkerhetssynpunkt i ett modernt och demokratiskt samhälle. I&lt;br&gt;motiven nämns också att uttrycket anknyter till vad som gäller om egen-&lt;br&gt;domsskyddet enligt Europakonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna för landets energipolitik har sedan länge beslutats av riks-&lt;br&gt;dagen. Genom det beslut riksdagen fattat på grundval av prop.&lt;br&gt;1996/97:84 inrättas ett långsiktigt omställningsprogram för utveckling av&lt;br&gt;ett ekologiskt uthålligt energisystem. Avvecklingen av kärnkraften ingår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som ett led i omställningsarbetet (se avsnitt 4.2). Det är enligt regering-&lt;br&gt;ens mening uppenbart att genomförandet av omställningen av energisys-&lt;br&gt;temet, som har landets bästa som syfte, måste anses uppfylla kravet på att&lt;br&gt;vara ett angeläget allmänt intresse i RF:s mening. Motsvarande gäller&lt;br&gt;Europakonventionens krav på allmänt intresse. Vad gäller detta utvisar&lt;br&gt;praxis, som Kammarrätten i Göteborg påpekar, att staterna ges ett för-&lt;br&gt;hållandevis stort utrymme att bedöma vad som i det enskilda fallet skall&lt;br&gt;anses vara ett ingrepp i det allmännas intresse. Relativt vittgående in-&lt;br&gt;skränkningar godtas om ersättning ges så att en rimlig balans skapas.&lt;br&gt;Frågan i detta fall gäller därmed närmast utformningen av ersättningsbe-&lt;br&gt;stämmelserna. Ersättningsfrågan, som också har betydelse för förslagets&lt;br&gt;förenlighet med 2 kap. 18 § RF, behandlas i avsnitt 7.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar sålunda i frågan om förslaget är förenligt med RF:s&lt;br&gt;och Europakonventionens regler om egendomsskydd den uppfattning&lt;br&gt;som de allra flesta domstolar och universitet bland remissinstanserna&lt;br&gt;kommit fram till, nämligen att avvecklingen av kärnkraften uppfyller&lt;br&gt;kraven på angeläget allmänt intresse respektive allmänt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har också tagit upp frågan om ingreppet är för-&lt;br&gt;enligt med rätten att driva näring enligt 2 kap. 20 § RF, vilket inte berörts&lt;br&gt;i promemorian. Begränsningar i rätten att driva näring far enligt denna&lt;br&gt;bestämmelse införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen&lt;br&gt;och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller före-&lt;br&gt;tag. Enligt regeringens mening kan bestämmelsen inte utgöra något hin-&lt;br&gt;der för beslut att ställa av kämkraftsreaktorer som ett led i en omställning&lt;br&gt;av energisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om förslagets EG-rättsliga aspekter utvecklas bland annat i In-&lt;br&gt;dustriförbundets yttrande. Enligt förbundet krävs en analys av principen&lt;br&gt;om berättigade förväntningar, som har särskild styrka vid retroaktiv änd-&lt;br&gt;ring av beviljade tillstånd, och av de konkurrensrättsliga aspekterna på de&lt;br&gt;framtida uppgifterna för Vattenfall AB och Svenska kraftnät. Sydkraft AB&lt;br&gt;menar att den energipolitiska propositionen (prop. 1996/97:84) berör EG-&lt;br&gt;rätten i flera avseenden, t.ex. vad avser stöd till vissa investeringar, åt-&lt;br&gt;gärder för märkning och rådgivning samt Svenska kraftnäts uppgift att&lt;br&gt;övervaka utrikeshandeln med el. Svenska Kraftverksföreningen anför&lt;br&gt;bl.a. att Euratomfördragets betydelse i sammanhanget måste utredas och&lt;br&gt;analyseras ytterligare liksom åtgärdernas förenlighet med principerna i&lt;br&gt;EG-fördraget om fri rörlighet för varor och kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det anslutningsfördrag genom vilket Sverige blev medlem i EU&lt;br&gt;blev Sverige också part i fördraget om upprättandet av Europeiska atom-&lt;br&gt;energigemenskapen (Euratomfördraget). Euratoms huvuduppgifter är att&lt;br&gt;främja forskning, etablera enhetliga säkerhetsstandarder, trygga råvaru-&lt;br&gt;och bränsleförsörjningen och garantera att material för kämkraftspro-&lt;br&gt;duktion inte används för annat än avsett ändamål. I en förklaring av&lt;br&gt;samtliga avtalsparter i anslutningsfördraget om tillämpning av Euratom-&lt;br&gt;fördraget bekräftas att varje medlemsstat avgör i överensstämmelse med&lt;br&gt;sin specifika nationella politik om den skall producera kärnenergi eller&lt;br&gt;inte. Euratomfördraget torde därmed inte utgöra något hinder mot en av-&lt;br&gt;veckling av kärnkraften i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning finns det över huvud taget inte skäl att&lt;br&gt;anta att de ingrepp som avses här och som enligt det tidigare sagda kan&lt;br&gt;förutsättas vara godtagbara enligt Europakonventionen skulle vara otill-&lt;br&gt;låtna enligt EG-rätten, så länge de baseras på objektiva och icke-&lt;br&gt;diskriminerande kriterier. EG-domstolen har slagit fast att de grundläg-&lt;br&gt;gande mänskliga rättigheterna som dessa kommit till uttryck i Europa-&lt;br&gt;konventionen utgör en del av gemenskapsrättens allmänna principer.&lt;br&gt;Med hänsyn till vad som anförts om ingreppens bakgrund och bedöm-&lt;br&gt;ningen i ersättningsfrågan (avsnitt 7.3) finns inte heller skäl att anta att&lt;br&gt;ingreppen skulle vara oförenliga med de EG-rättsliga principerna om&lt;br&gt;berättigade förväntningar och om proportionalitet. Vad gäller de konkur-&lt;br&gt;rensrättsliga aspekterna måste självklart Vattenfall AB:s och Svenska&lt;br&gt;kraftnäts agerande ske inom ramen för vad som är tillåtet enligt såväl&lt;br&gt;svensk rätt som EG-rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande frågorna om lagens förenlighet med RF, Europa-&lt;br&gt;konventionen och EG-rätten behandlas ingående i Lagrådets yttrande, se&lt;br&gt;bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande remissinstansernas synpunkter i övrigt vad gäller stödåt-&lt;br&gt;gärder m.m. som ingår i programmet för ett ekologiskt uthålligt energi-&lt;br&gt;system, hänvisas till regeringens bedömning i den energipolitiska propo-&lt;br&gt;sitionen (se t.ex. prop. 1996/97:84 s. 36 f.). Eftersom åtgärderna i fråga&lt;br&gt;saknar direkt beröring med det nu aktuella lagförslaget, kommer de inte&lt;br&gt;att behandlas vidare här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Energikommissionen och arbetsgruppen har funnit att en avveckling&lt;br&gt;kräver stöd av lag såvida inte en frivillig överenskommelse med reaktor-&lt;br&gt;havama kan träffas. Ett sådant lagstöd förutsätter en ändring i käm-&lt;br&gt;tekniklagen eller genom införande av en särskild ny lag. De tidsbe-&lt;br&gt;gränsade tillstånden bör, av skäl som framgår i bilaga 1, s. 22 f., från lag-&lt;br&gt;stiftningssynpunkt behandlas på väsentligen samma sätt som de tillstånd&lt;br&gt;för vilka ingen tidsbegränsning gäller. Enligt promemorieförslaget skall&lt;br&gt;endast rätten att driva kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi upp-&lt;br&gt;hävas, vilket innebär att tillståndet enligt kämtekniklagen fortsätter att&lt;br&gt;gälla i fråga om andra förutsättningar för verksamheten. Att rätten till&lt;br&gt;reaktordrift upphävs medför inte att innehavet av reaktorn upphör med de&lt;br&gt;skyldigheter som följer på detta. Med avvecklingen förenade åtgärder&lt;br&gt;förutsätts ta avsevärd tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till dessa bedömningar, som inte heller har&lt;br&gt;ifrågasatts av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kämtekniklagens karaktär av säkerhetslag och den omständigheten att&lt;br&gt;den föreslagna regleringen ingår som ett led i omställningen av energi-&lt;br&gt;systemet i landet talar för att regleringen sker genom en särskild lag. Det&lt;br&gt;bör understrykas att en sådan lag inte omfattar frågor om återkallelse av&lt;br&gt;tillstånd då orsaken är nytillkomna säkerhetsskäl. I sådana fall är käm-&lt;br&gt;tekniklagen tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis föreslår regeringen att en ny lag införs med den&lt;br&gt;huvudsakliga utformning som arbetsgruppen föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om beslutsordning och beslutskriterier behandlas närmare i av-&lt;br&gt;snitt 7.2, ersättningsfrågan i avsnitt 7.3 och frågor om förfarande m.m. i&lt;br&gt;avsnitt 7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.2 Beslutsordning och beslutskriterier&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen beslutar att rätten att driva en&lt;br&gt;kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi skall upphöra vid en viss&lt;br&gt;tidpunkt. Regeringens beslut skall fattas med utgångspunkt i att reak-&lt;br&gt;torn skall ställas av vid den tidpunkt som bäst gagnar syftet med om-&lt;br&gt;ställningen av energisystemet och dess genomförande. Vid avgöran-&lt;br&gt;de av när en reaktor skall tas ur drift skall hänsyn tas till reaktorns&lt;br&gt;geografiska läge. För varje reaktor skall i övrigt beaktas andra sär-&lt;br&gt;skilda förhållanden som ålder, konstruktion och betydelse för energi-&lt;br&gt;systemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regering-&lt;br&gt;ens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft&lt;br&gt;något att invända mot förslaget att regeringen skall fatta beslut om&lt;br&gt;urdrifttagande. Några har dock annan uppfattning. Uppsala tingsrätt an-&lt;br&gt;ser att en generellt utformad reglering direkt i lag bör övervägas. Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund och Sydkraft AB har ifrågasatt om det är lämpligt att&lt;br&gt;riksdagen avhänder sig beslutanderätten i denna fråga. Svenska Kraft-&lt;br&gt;verksföreningen anser att det är olämpligt att beslutanderätten läggs på&lt;br&gt;regeringen samtidigt som det saknas klara procedurregler. Riksförbundet&lt;br&gt;Energileverantörerna och Svenska Elverksföreningen avvisar förslaget&lt;br&gt;att regeringen utan riksdagens hörande skall fa besluta om såväl tidpunkt&lt;br&gt;som i vilken ordning de olika reaktorerna skall kunna stängas av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser anser att avvecklingskriteriema är för allmänt&lt;br&gt;hållna och att de bör preciseras. Kammarrätten i Göteborg anför att det&lt;br&gt;är vitalt att lagen eller förarbetena utformas så att det är möjligt att med&lt;br&gt;rimlig grad av säkerhet kunna förutse när reaktorerna kommer att tas ur&lt;br&gt;drift. Kammarrätten ifrågasätter om lagen är förenlig med Europa-&lt;br&gt;konventionen på denna punkt. Malmö tingsrätt, Kungl. Tekniska Hög-&lt;br&gt;skolan och Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet anser att&lt;br&gt;säkerhetsaspekten bör utvecklas. Sydkraft AB däremot, menar att säker-&lt;br&gt;heten varken direkt eller indirekt bör utgöra ett kriterium. Företaget anser&lt;br&gt;att, till komplettering av och underordnat syftet och den angivna förut-&lt;br&gt;sättningen, takten och turordningen bör bestämmas utifrån ekonomiska,&lt;br&gt;konkurrensmässiga, systemtekniska och distributionstekniska förhållan-&lt;br&gt;den. NUTEK påpekar att kriterierna saknar inbördes rangordning. Krite-&lt;br&gt;rierna geografiskt läge och reaktortyp bör förtydligas, anser bl.a. Vatten-&lt;br&gt;fall AB och Asea Brown Boveri AB. Sveriges advokatsamfund drar slut-&lt;br&gt;satsen att lagen synes uteslutande vara avsedd att reglera avvecklingen av&lt;br&gt;Barsebäcksverket och säger sig ha svårt att se hur den uppfyller kravet på&lt;br&gt;generell utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredning angående lagförslagets och de enskilda beslutens konse-&lt;br&gt;kvenser har efterlysts av några remissinstanser, bland dem Vattenfall AB&lt;br&gt;och Svenska Kraftverksföreningen, vilka föreslår beskrivningar av kon-&lt;br&gt;sekvenserna på miljön och ekonomiska konsekvensbeskrivningar inför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varje beslut. Miljövänner för Kärnkraft anser att även konsekvenserna&lt;br&gt;för människors hälsa bör utredas. Sydkraft AB anför att förslaget saknar&lt;br&gt;konsekvensanalyser vad avser miljö, priser, konkurrens, finansiering av&lt;br&gt;avvecklingskostnader, sysselsättning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En lag måste ha en generell utformning.&lt;br&gt;Lagformen kan därför inte användas för beslut som endast avser ett en-&lt;br&gt;skilt fall. Vidare finns i 11 kap. 8 § RF ett förbud för riksdagen att fullgö-&lt;br&gt;ra en förvaltningsuppgift i vidare mån än vad som följer av grundlag eller&lt;br&gt;riksdagsordningen. Eftersom det i detta fall är fråga om av regeringen be-&lt;br&gt;slutade tillstånd till reaktordrift, torde en rätt för riksdagen att fatta beslut&lt;br&gt;om upphävande i varje enskilt fall strida mot detta förbud, så länge be-&lt;br&gt;sluten inte fattas i form av lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan blir då om riksdagen själv, genom lagstiftning, bör besluta om&lt;br&gt;tidpunkter och ordningsföljd, eller om riksdagen skall överlåta till rege-&lt;br&gt;ringen att utifrån i lagen givna kriterier fatta beslut om urdrifttagande. Å&lt;br&gt;ena sidan gynnas förutsebarheten av en generellt utformad reglering av&lt;br&gt;avvecklingsordningen direkt i lag. Å andra sidan gynnar ett överlämnan-&lt;br&gt;de till regeringen att fatta beslut behovet av flexibilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Energikommissionen angav som en tänkbar möjlighet att i lag, genom&lt;br&gt;vissa kriterier, peka ut en eller flera reaktorer som bör tas ur drift i en&lt;br&gt;första omgång och samtidigt, på motsvarande sätt, så klart som möjligt&lt;br&gt;föreskriva i vilken ordning det skall ske. En sådan lösning skulle kunna&lt;br&gt;kombineras med att regeringen ges rätt att, i enlighet med de i lag angiv-&lt;br&gt;na kriterierna, inom en viss tidsrymd verkställa återkallelsema (SOU&lt;br&gt;1995:139 s. 424). Regeringen skulle härigenom fa viss möjlighet att, in-&lt;br&gt;om de angivna ramarna, ta hänsyn till t.ex. sådant som sysselsättnings-&lt;br&gt;effekter i en region och elförsörjningsbehovet (bilaga 1, s. 25).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen ges rätt att begränsa aktuella tillstånd, torde besluten&lt;br&gt;kunna bli prövade av Regeringsrätten enligt lagen (1988:205) om rätts-&lt;br&gt;prövning av vissa förvaltningsbeslut (rättsprövningslagen). Angående&lt;br&gt;innebörden av en sådan prövning, se bilaga 1, s. 25 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorieförslaget läggs rätten att besluta på regeringen. Att ge re-&lt;br&gt;geringen beslutanderätten, sägs det i promemorian, innebär visserligen att&lt;br&gt;det överlämnas till sittande regering att i en känslig fråga fatta ingripande&lt;br&gt;beslut utan riksdagens godkännande. I viss mån binds dock regeringen&lt;br&gt;genom att beslutskriteriema anges i lagen. Riksdagen har också andra&lt;br&gt;kontrollmöjligheter, ytterst i det parlamentariska kontrollsystemet finns&lt;br&gt;reglerna om regeringens skyldighet att avgå. En reglering direkt i lag&lt;br&gt;möter vissa lagtekniska problem. Nödvändiga flexibilitetshänsyn talar&lt;br&gt;också med styrka mot en sådan lösning. Vidare kan det sägas vara mest&lt;br&gt;förenligt med svenska lagstiftningsprinciper att riksdagen endast anger&lt;br&gt;vissa ramar och överlåter till regeringen att fatta beslut i de enskilda fal-&lt;br&gt;len. Den bedömning som görs i prop. 1996/97:84 utgår också från en&lt;br&gt;beslutsordning av angivet slag för avvecklingens genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med huvuddelen av remissinstanserna att det&lt;br&gt;bör ankomma på regeringen att göra den närmare bedömningen i sam-&lt;br&gt;band med beslut att upphäva rätten till reaktordrift för utvinning av käm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;energi. Vissa kriterier för avvecklingen bör dock som föreslagits i prome-&lt;br&gt;morian anges i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kriterier som föreslås av arbetsgruppen utgår från syftet med om-&lt;br&gt;ställningen att åstadkomma en ekologiskt och ekonomiskt hållbar energi-&lt;br&gt;försörjning, byggd på fömybara energikällor och genomförd på ett sätt&lt;br&gt;som gör det möjligt att tillförsäkra svensk industri och samhället i övrigt&lt;br&gt;el till internationellt konkurrenskraftiga priser. Enligt lagförslaget i pro-&lt;br&gt;memorian skall regeringens beslut fattas med utgångspunkt i att reakto-&lt;br&gt;rerna skall ställas av vid de tidpunkter som bäst gagnar syftet med om-&lt;br&gt;ställningen och dess genomförande. Vidare anges att det vid avgörande&lt;br&gt;av ordningen för tagande ur drift skall tas hänsyn till reaktorns geografis-&lt;br&gt;ka läge och i övrigt för varje reaktor beaktas andra särskilda förhållanden&lt;br&gt;som ålder och reaktortyp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur kriterierna skall utformas är en besvärlig fråga och den i prome-&lt;br&gt;morian föreslagna lösningen har fatt kritik från många remissinstanser.&lt;br&gt;De anser att kriterierna är alltför vaga för att det med någon grad av sä-&lt;br&gt;kerhet skall kunna förutses i vilken ordning och vid vilka tidpunkter re-&lt;br&gt;aktorerna kommer att tas ur drift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1988 års departementspromemoria angavs vissa skäl för en lagut-&lt;br&gt;formning som medgav flexibilitet. Avvecklingen av kraftproduktionen i&lt;br&gt;en reaktor kan dels påverka säkerheten i intilliggande reaktorblock, dels&lt;br&gt;påverka distributionstekniska förhållanden i den aktuella regionen. Nya&lt;br&gt;tekniska rön eller händelser i omvärlden som berör kärnkraften kan på-&lt;br&gt;verka statsmakternas önskan om vid vilken tidpunkt avvecklingsarbetet&lt;br&gt;bör påbörjas (Ds 1988:11 s. 14). Lagförslaget kritiserades för sin avsak-&lt;br&gt;nad av i lag angivna kriterier för hur avvecklingen skulle gå till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har förståelse för önskemålet om större precision i de krite-&lt;br&gt;rier efter vilka beslut om avställning skall fattas. Problemet är dock att&lt;br&gt;den fortsatta avvecklingen efter den inledning som aviseras i prop.&lt;br&gt;1996/97:84 är beroende av utvecklingen i många avseenden. I samman-&lt;br&gt;hanget bör understrykas detta ärendes unika beskaffenhet med tillämp-&lt;br&gt;ning i ett begränsat antal fall, där konsekvenserna av olika handlings-&lt;br&gt;alternativ för genomförandet av omställningen kan förväntas bli ingående&lt;br&gt;belysta och debatterade. Det är knappast möjligt att i dag precisera krite-&lt;br&gt;rier som gör det möjligt att med någon större grad av säkerhet förutse tid&lt;br&gt;och ordning för fortsatt avveckling. Den väsentliga förutsebarhet som&lt;br&gt;avvecklingslagen ger avser det förhållandet att kärnkraften som energi-&lt;br&gt;källa skall avvecklas som ett led i omställningen av energisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens syfte är att utgöra ett instrument för att genomföra detta led i&lt;br&gt;omställningen. Lagen är generellt utformad och gäller alla reaktorer un-&lt;br&gt;der hela avvecklingsperioden, låt vara att dennas längd nu inte kan anges.&lt;br&gt;Invändningen om grundlagsstridighet på grund av bristande generell ut-&lt;br&gt;formning saknar enligt regeringens mening fog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med arbetsgruppens förslag bör som ett övergripande rekvi-&lt;br&gt;sit föreskrivas att en kärnkraftsreaktor skall tas ur drift vid den tidpunkt&lt;br&gt;som bäst gagnar omställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig fråga i när det gäller turordningen reaktorerna emellan är&lt;br&gt;betydelsen av säkerhetsaspekter utöver kämtekniklagens krav, dvs. möj-&lt;br&gt;ligheterna att rangordna reaktorerna på grundval av säkerhets- eller strål-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddsforhållanden. Frågan togs upp i prop. 1987/88:90 (s. 22 f.), varvid&lt;br&gt;bedömningen blev att någon sådan rangordning inte var möjlig. Det finns&lt;br&gt;inte skäl att göra någon annan bedömning nu. Skulle en återkallelse av&lt;br&gt;tillstånd vara direkt nödvändig av säkerhetsskäl skall kämtekniklagen&lt;br&gt;tillämpas. Detta hindrar dock inte att aspekter med anknytning till säker-&lt;br&gt;het kan vägas in vid bedömningen av i vilken ordning reaktorerna skall&lt;br&gt;tas ur drift. Dit hör det geografiska läget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg har anfört att kriteriet geografiskt läge bör&lt;br&gt;förtydligas. SKI har anfört att det vid prövningen av tillstånd enligt käm-&lt;br&gt;tekniklagen redan tagits hänsyn till reaktorns geografiska läge och att,&lt;br&gt;om kriteriet skall läggas till grund för beslut om urdrifttagande, det klart&lt;br&gt;måste framgå att det finns andra skäl än de som redan har beaktats, t.ex.&lt;br&gt;hänsyn till de följder en reaktorolycka kan fa i ett särskilt område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om betydelsen av reaktorernas lokalisering berördes i prop.&lt;br&gt;1987/88:90 s. 22 f. och vad som sägs där bör kunna ge ledning för till-&lt;br&gt;lämpningen av kriteriet geografiskt läge. Av särskild betydelse är befolk-&lt;br&gt;ningstätheten i närområdet. Konsekvenserna för liv och hälsa om en svår&lt;br&gt;reaktorolycka trots allt skulle inträffa torde nämligen i första hand bero&lt;br&gt;på möjligheterna att evakuera människor från den farliga zonen omkring&lt;br&gt;kärnkraftverket. Dessa möjligheter påverkas i sin tur av hur många som&lt;br&gt;bor och verkar i det aktuella området. I detta hänseende skiljer sig för-&lt;br&gt;hållandena mellan verken. Befolkningstätheten är särskilt stor kring Bar-&lt;br&gt;sebäcksverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av prop. 1996/97:84 framgår att reaktorernas lokalisering är en om-&lt;br&gt;ständighet som särskilt bör beaktas när ordningen för att ta reaktorerna ur&lt;br&gt;drift skall avgöras och att regeringen bedömt Barsebäcksverkets lokalise-&lt;br&gt;ring som olämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med beaktande av vad som anförts finns det enligt regeringens mening&lt;br&gt;skäl att, som arbetsgruppen föreslagit, föreskriva att hänsyn skall tas till&lt;br&gt;reaktorns geografiska läge när det bestäms i vilken ordning reaktorerna&lt;br&gt;skall tas ur drift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att den enskilda reaktorns betydelse för ener-&lt;br&gt;gisystemet bör anges som kriterium. Detta innebär att i bedömningen&lt;br&gt;skall beaktas frågor som reaktorns produktionskapacitet och hur ett&lt;br&gt;eventuellt urdrifttagande skulle påverka balansen i elnätet. Vid denna&lt;br&gt;bedömning kan också reaktorns geografiska läge ha viss betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt är det, mot bakgrund av det ovan anförda, svårt att i praktiken&lt;br&gt;komma fram till väsentligt andra kriterier än de som föreslås i promemo-&lt;br&gt;rian. I denna anges som exempel på andra särskilda förhållanden, vid&lt;br&gt;sidan av geografiskt läge, ålder och reaktortyp. Som Vattenfall AB har&lt;br&gt;påpekat finns i Sverige endast två typer av kämkraftsreaktorer. Med be-&lt;br&gt;aktande härav anser regeringen att ”konstruktion” bör väljas i stället för&lt;br&gt;”reaktortyp”, eftersom det senare uttrycket kan leda till en alltför snäv&lt;br&gt;tolkning. Det bör understrykas att regeringen skall göra en samlad be-&lt;br&gt;dömning där olika handlingsalternativ får vägas mot varandra. De angiv-&lt;br&gt;na kriterierna skall ses som exempel och deras betydelse kan variera i det&lt;br&gt;enskilda fallet. Vad gäller t.ex. ålder har SKI framhållit att kriteriet inte&lt;br&gt;återspeglar skillnader i säkerhetsnivå mellan olika reaktorer med hänsyn&lt;br&gt;till att äldre reaktorer har genomgått modernisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser regeringen att beslut om att en kämkraftsre-&lt;br&gt;aktor skall tas ur drift skall fattas med utgångspunkt i att urdrifttagandet&lt;br&gt;skall ske vid en tidpunkt som bäst gagnar syftet med omställningen av&lt;br&gt;energisystemet och dess genomförande. Vid avgörande av ordningen för&lt;br&gt;tagande ur drift skall hänsyn tas till reaktorns geografiska läge. För varje&lt;br&gt;reaktor skall i övrigt beaktas andra särskilda förhållanden såsom ålder,&lt;br&gt;konstruktion och betydelse för energisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, t.ex. Svenska Kraftverksföreningen och Vat-&lt;br&gt;tenfall AB, har efterlyst utredningar angående förslagets ekonomiska och&lt;br&gt;miljömässiga konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är såsom framgår av den energipolitiska pro-&lt;br&gt;positionen (prop. 1996/97, s. 24) att de två kämkraftsreaktorema i Barse-&lt;br&gt;bäck är olämpligt lokaliserade och skall tas ur drift. Bortfallet av el skall&lt;br&gt;kompenseras genom effektivare energianvändning, elhushållning, kon-&lt;br&gt;vertering från el samt tillförsel av el från andra energikällor. Ett villkor&lt;br&gt;för stängningen av den andra reaktorn är att bortfallet av elproduktion&lt;br&gt;kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad an-&lt;br&gt;vändning av el.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ny elproduktionskapacitet och minskad elanvändning är ett villkor för&lt;br&gt;att ytterligare reaktorer skall tas ur drift. Något årtal då den sista käm-&lt;br&gt;kraftsreaktom tas ur drift skall inte fastställas. Härigenom ges tillräckligt&lt;br&gt;lång tid för omställningen av energisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det far som framgått av det föregående förutsättas att beslut om tid och&lt;br&gt;ordning för urdrifttagande i senare aktuella fall kommer att föregås av&lt;br&gt;noggrann analys.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen och regeringen skall ha möjlighet att regelbundet bedöma&lt;br&gt;resultaten av de energipolitiska åtgärderna. Resultaten av det energipoli-&lt;br&gt;tiska programmet skall utvärderas och tillsammans med erfarenheterna&lt;br&gt;från stängningen av reaktorerna i Barsebäcksverket utgöra underlag för&lt;br&gt;kommande beslut om hur den fortsatta omställningen skall genomföras.&lt;br&gt;Regeringen aviserar i prop. 1996/97:84 (s. 31) att den avser att årligen&lt;br&gt;informera riksdagen om de resultat som har uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda frågan om varseltid behandlas i avsnitt 7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3 Ersättningsfrågan&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;7.3.1 Allmänt om ersättning och tillämpning av expropriations-&lt;br&gt;rättsliga principer&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Om rätten att driva en kärnkraftsreaktor för att&lt;br&gt;utvinna kärnenergi upphör att gälla enligt lagen, har tillståndshavare&lt;br&gt;och fastighetsägare samt innehavare av särskild rätt till fastigheten&lt;br&gt;rätt till ersättning av staten för förlusten. I fråga om sådan ersättning&lt;br&gt;skall stora delar av ExL:s ersättningsbestämmelser tillämpas men&lt;br&gt;vissa särskilda regler ges också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i stort med regeringens. I för-&lt;br&gt;slaget finns inte innehavare av särskild rätt med bland de ersättningsbe-&lt;br&gt;rättigade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser anser att lagen&lt;br&gt;skall innehålla regler som innebär att staten lämnar ersättning för förlust&lt;br&gt;som uppkommer på grund av beslut om att en reaktor skall tas ur drift.&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen anser dock att det finns nya sakskäl för en stäng-&lt;br&gt;ning av reaktorerna och att detta därför kan ske utan att ersättning lämnas&lt;br&gt;till reaktorhavama. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet&lt;br&gt;anför att tillstånden enligt kämtekniklagen getts vid tidpunkter när säker-&lt;br&gt;heten bedömdes annorlunda än i dag, att ändringen i energipolitiken kan&lt;br&gt;ses som relaterad till säkerheten samt att det inte är klart att en tillstånds-&lt;br&gt;havare skall ha rätt till ersättning om verksamheten begränsas när säker-&lt;br&gt;hets- och miljöskyddsinsikter förändrats i negativ riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga som yttrat sig i frågan (däribland Svea hovrätt, Kalmar tings-&lt;br&gt;rätt, Malmö tingsrätt, Halmstads tingsrätt, Juridiska fakultetsstyrelsen&lt;br&gt;vid Lunds universitet, Vattenfall AB och Länsstyrelsen i Kalmar län) har&lt;br&gt;inte något att erinra mot eller tillstyrker att man vid reglering av ersätt-&lt;br&gt;ningen knyter an till bestämmelserna i ExL. Några, t.ex. Sydkraft AB och&lt;br&gt;OKG AB, anser emellertid att det i första hand skulle vara bättre att ange&lt;br&gt;de grunder efter vilka ersättning skall lämnas i avvecklingslagen i stället&lt;br&gt;för att hänvisa till ExL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser anser att kretsen av ersättningsberättigade är allt-&lt;br&gt;för snävt bestämd. Malmö tingsrätt anser att självständiga nätoperatörer&lt;br&gt;bör tillerkännas rätt till ersättning. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds&lt;br&gt;universitet menar att innehavare av särskild rätt till fastighet också bör&lt;br&gt;anges som ersättningsberättigade. Svenska Kommunförbundet anser att&lt;br&gt;berörda kommuner skall ges rätt till ersättning efter samma principer som&lt;br&gt;anläggningshavama. Kammarkollegiet, Sveriges Industriförbund, Svens-&lt;br&gt;ka Kraftverksföreningen och Sydkraft AB efterlyser en fördjupad analys&lt;br&gt;av sakägarbegreppet. De två sistnämnda anger ägare till kärnkraftverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som exempel på en kategori som borde upptas bland de ersättningsberät-&lt;br&gt;tigade. OKG AB anför att även övriga tillståndshavare drabbas, eftersom&lt;br&gt;de far bära högre kostnader för gemensamma bolag och projekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några, bland dem Uppsala tingsrätt, anser att frågan om avvecklings-&lt;br&gt;kostnader bör belysas ytterligare innan en lagstiftning kan ske. Dom-&lt;br&gt;stolsverket efterlyser en översyn av finansieringslagen och anser att det&lt;br&gt;för bestämmande av ersättningen är av vikt att klargöra hur avgiftsmed-&lt;br&gt;len skall hanteras. Riksrevisionsverket har ställt en rad frågor angående&lt;br&gt;tillämpningen av finansieringslagen, bl.a. huruvida säkerheterna enligt&lt;br&gt;denna lag kan utnyttjas för att finansiera en avveckling i enlighet med&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Industriförbund och de till kraftindustrin anknutna remissin-&lt;br&gt;stanserna anser att ägarna av fastigheterna där reaktorerna är belägna bör&lt;br&gt;ha rätt att begära att staten löser in fastigheten. Bland övriga instanser&lt;br&gt;som förordar en rätt till inlösen kan nämnas Uppsala tingsrätt, Kalmar&lt;br&gt;tingsrätt och Länsstyrelsen i Skåne län. Uppsala tingsrätt anför att staten&lt;br&gt;i de fall inlösen begärs kan svara för avveckling och rivning samt att&lt;br&gt;detta kan bekostas av avgiftsmedel och säkerheter enligt finansieringsla-&lt;br&gt;gen. Kalmar tingsrätt anser att nuvarande förslag strider mot vad som&lt;br&gt;normalt gäller vid offentliga ingrepp. Enligt Sydkraft AB skulle det eko-&lt;br&gt;nomiska ansvaret kunna regleras genom att Barsebäck Kraft AB befrias&lt;br&gt;från skyldigheterna att omhänderta kärnavfall och riva reaktorerna enligt&lt;br&gt;kämtekniklagen mot att bolaget utger kompensation med inbetalda medel&lt;br&gt;till Kämavfallsfonden för omhändertagande av avfall och rivning av re-&lt;br&gt;aktorerna. Enligt Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet är det&lt;br&gt;visserligen något tveksamt om man i enlighet med promemorians stånd-&lt;br&gt;punkt bör vägra reaktorägama att få fastigheterna inlösta. Goda skäl sy-&lt;br&gt;nes emellertid enligt styrelsen ha framförts för att frågan skulle bedömas&lt;br&gt;annorlunda än enligt plan- och bygglagen. Eftersom fastigheten mister&lt;br&gt;sitt väsentliga värde genom att kärnkraftverket stängs torde ägaren inte&lt;br&gt;kunna räkna med någon högre löseskilling, och han måste under alla för-&lt;br&gt;hållanden behålla kontrollen över fastigheten medan saneringsarbetet&lt;br&gt;pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser, som Svenska Kraftverksföreningen och Sveri-&lt;br&gt;ges Industriförbund, anser att de skattemässiga konsekvenserna bör utre-&lt;br&gt;das. Riksskatteverket har tillstyrkt att ersättning skall utgå med tillämp-&lt;br&gt;ning av bestämmelserna i ExL och anför att den skatterätts liga behand-&lt;br&gt;lingen av sådan ersättning är etablerad i lag och praxis.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Rätten till ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kämtekniklagen saknar särskilda ersättningsbestämmelser. I förarbetena&lt;br&gt;till lagen (prop. 1983/84:60 s. 60 ff, bet. 1983/84 :NU 17) lämnas frågan&lt;br&gt;öppen om hur ersättning till reaktorhavare skall lösas om statsmakterna&lt;br&gt;ingriper mot verksamheten av andra skäl än säkerhetsskäl. En genom-&lt;br&gt;gång av vissa uttalanden i samband med tillkomsten av kämtekniklagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt förarbetena till tidigare gällande lagar på kämteknikområdet åter-&lt;br&gt;finns i bilaga 1, avsnitt 4.1.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 departementspromemorian Rättsliga frågor i samband med kärnkraf-&lt;br&gt;tens avveckling (Ds 1988:11) diskuterades vissa allmänna ersättnings-&lt;br&gt;rättsliga principer som kunde antas gälla i fråga om ersättning vid åter-&lt;br&gt;kallelse eller inskränkning i verksamheten. Enligt 2 kap. 18 § RF i para-&lt;br&gt;grafens dåvarande lydelse skulle varje medborgare, vilkens egendom tas i&lt;br&gt;anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande, vara tillför-&lt;br&gt;säkrad ersättning för förlusten enligt grunder som bestäms i lag. Det kon-&lt;br&gt;staterades att återkallelse av tillstånd inte var att betrakta som expropria-&lt;br&gt;tion och att ingreppet i och för sig inte föll under grundlagsbestämmelsen&lt;br&gt;(se Ds 1988:11 s. 33 f.). Bland annat rättssäkerhetssynpunkter sades dock&lt;br&gt;tala för att regleringen på området borde likna regler som traditionellt&lt;br&gt;tillämpas i liknande fall. Det konstaterades att förarbetena till lagstift-&lt;br&gt;ningen på kämteknikområdet knappast ger klart besked om de ersätt-&lt;br&gt;ningsprinciper som gäller och att det fanns skäl att söka ledning i andra&lt;br&gt;regler om ersättning vid återkallelse av koncession eller inskränkning av&lt;br&gt;koncessionerad verksamhet, t.ex. vattenlagen och miljöskyddslagen.&lt;br&gt;Slutsatsen blev att tillståndshavama borde ges rätt till ersättning för in-&lt;br&gt;greppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Energikommissionen anförde beträffande frågan om ersättning vid in-&lt;br&gt;grepp mot tillståndspliktig verksamhet, att ett tillstånd enligt allmänna&lt;br&gt;principer anses ge tillståndshavaren en speciell anledning att förlita sig på&lt;br&gt;att han får fortsätta att driva sin verksamhet. Rätten till ersättning har&lt;br&gt;dock till väsentlig del berott på skälen för ingreppet. Kommissionens&lt;br&gt;sammanfattning av vad som ansågs framgå av allmänna principer i frå-&lt;br&gt;gan om rätt till ersättning vid ingrepp mot tillståndspliktig verksamhet&lt;br&gt;överensstämmer i sak med den som lämnades i 1988 års promemoria:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Om lagstiftningen rör redan givna tillstånd, som inte har kunnat rub-&lt;br&gt;bas på samma sätt enligt äldre lag, är möjligheterna till kompensation&lt;br&gt;större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hur allvarligt ingreppet är spelar stor roll. Återkallelse av tillstånd&lt;br&gt;bör t.ex. ge större möjligheter till ersättning än endast en skärpning av&lt;br&gt;tillståndsvillkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Arten och tyngden av det allmänna intresse som ligger bakom in-&lt;br&gt;greppet bör kunna påverka rätten till ersättning. Vägande säkerhetsskäl&lt;br&gt;och även miljöskäl av annat slag har ansetts vara sådana skäl som typiskt&lt;br&gt;sett kan motivera reduktion eller bortfall av ersättningen. Andra allmänna&lt;br&gt;intressen har inte ansetts väga lika tungt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Energikommissionen torde det vid ny lagstiftning om återkallel-&lt;br&gt;se av tillstånd, vilka inte har kunnat återkallas på samma sätt enligt äldre&lt;br&gt;rätt, för att vägra ersättning ha krävts tungt vägande, helst nytillkomna,&lt;br&gt;säkerhets- eller miljöskäl (SOU 1995:139 s. 426). Kommissionen, som&lt;br&gt;även beaktade RF och Europakonventionen (se nämnda betänkande, av-&lt;br&gt;snitt 16.5.4-16.5.5), fann att det torde stå klart att man måste införa en&lt;br&gt;ersättningsregel i lag, om man ändrar förutsättningarna för att återkalla&lt;br&gt;ett tillstånd till kärnteknisk verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av avsnitt 7.1 är en avvecklingslagstiftning med åtföljan-&lt;br&gt;de beslut om upphörande av rätten till reaktordrift att anse som ingrepp i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillståndshavamas egendomsrätt i Europakonventionens mening men för-&lt;br&gt;enlig med konventionen, om en skälig ersättning lämnas. Grundlags-&lt;br&gt;bestämmelsen om egendomsskydd i 2 kap. 18 § RF omfattar sedan den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 januari 1995 även rådighetsinskränkningar. Enligt lagrummet skall den&lt;br&gt;som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå sin&lt;br&gt;egendom vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. Sådan ersättning skall&lt;br&gt;också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker använd-&lt;br&gt;ningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvänd-&lt;br&gt;ning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller skada upp-&lt;br&gt;kommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fas-&lt;br&gt;tigheten. Ersättningen skall bestämmas enligt grunder som anges i lag.&lt;br&gt;Konstaterandet i 1988 års promemoria, att en återkallelse av tillstånd inte&lt;br&gt;föll under grundlagsbestämmelsen eftersom ingreppet inte var att be-&lt;br&gt;trakta som en expropriation, är således inte längre relevant. Arbetsgrup-&lt;br&gt;pen drar slutsatsen att det redan av de ovan redovisade allmänna prin-&lt;br&gt;ciperna följer en rätt till ersättning samt att numera även bestämmelsen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 18 § andra stycket RF torde vara tillämplig, även om detta inte&lt;br&gt;innebär någon ändring av rättsläget vad gäller kämkraftföretagens rätt att&lt;br&gt;fa ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner i likhet med Energikommissionen och arbetsgrup-&lt;br&gt;pen att en utgångspunkt för regleringen av frågan om ersättning till till-&lt;br&gt;ståndshavama självfallet måste vara att den är förenlig med RF och Euro-&lt;br&gt;pakonventionen. Som arbetsgruppen anfört torde det emellertid redan till&lt;br&gt;följd av allmänna principer föreligga en rätt till ersättning vid ifrågava-&lt;br&gt;rande ingrepp. Några nytillkomna miljö- eller säkerhetsskäl i den mening&lt;br&gt;som avses ovan föreligger inte. Regeringen återkommer till betydelsen av&lt;br&gt;2 kap. 18 § RF när det gäller ersättningsnivån (avsnitt 7.3.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag innebär att ersättning skall lämnas och bestäm-&lt;br&gt;mas huvudsakligen i enlighet med expropriationsrättsliga principer, något&lt;br&gt;som behandlas vidare nedan. Arbetsgruppen föreslår dessutom att vissa&lt;br&gt;särskilda förutsättningar skall gälla vid bestämmandet av ersättningen.&lt;br&gt;Till dessa förutsättningar återkommer regeringen i avsnitt 7.3.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del remissinstanser har önskat en mer ingående behandling av olika&lt;br&gt;aspekter som rör rivnings- och avvecklingskostnadema samt finansie-&lt;br&gt;ringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den föreslagna konstruktionen kvarstår tillståndshavamas skyl-&lt;br&gt;digheter enligt 10 § kämtekniklagen att hantera kärnavfall, riva anlägg-&lt;br&gt;ningar m.m. Det bör understrykas att tillståndshavama också har det eko-&lt;br&gt;nomiska ansvaret för att dessa åtgärder vidtas. Syftet med fonduppbygg-&lt;br&gt;naden och säkerheterna enligt finansieringslagen (se avsnitt 5.1.2) är bl.a.&lt;br&gt;att säkerställa att åtgärderna kan finansieras av intäkter från produktionen&lt;br&gt;i kärnkraftverken. Ersättningen enligt den nu föreslagna lagen omfattar&lt;br&gt;inte kostnader för dessa åtgärder utan finansieringen förutsätts i första&lt;br&gt;hand ske genom att avgiftsmedel och säkerheter tas i anspråk enligt fi-&lt;br&gt;nansieringslagen. Dessa kostnader bör därför i princip inte inverka på&lt;br&gt;bestämmandet av ersättning enligt förevarande lag, såvida inte kostnader&lt;br&gt;uppkommer som föranleds av tidigareläggningen av avställningen och&lt;br&gt;som annars inte skulle ha uppkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anknytning till expropriationslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har föreslagit att expropriationsrättsliga principer skall&lt;br&gt;gälla vid bestämmande av ersättning enligt lagen om kärnkraftens av-&lt;br&gt;veckling. I promemorians lagförslag hänvisas till en rad bestämmelser i&lt;br&gt;ExL som skall tillämpas med viss, närmare angiven anpassning. De sär-&lt;br&gt;skilda förutsättningar som behandlas vidare i avsnitt 7.3.2 återfinns i för-&lt;br&gt;slagets 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen har arbetsgruppens förslag att som princip an-&lt;br&gt;knyta ersättningsreglerna till motsvarande regler i ExL genomgående&lt;br&gt;vunnit stöd och regeringens förslag har utformats i enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor fördel med detta är att man i ExL har ett beprövat system med&lt;br&gt;en fastställd ordning för bestämmande av ersättning till följd av tvångsin-&lt;br&gt;grepp, vilket är ägnat att skapa enhetlighet vid bedömningen av de myck-&lt;br&gt;et omfattande ersättningsfall som är aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom anknytningen till ExL:s bestämmelser kan även kreditgivarnas&lt;br&gt;intressen tillgodoses i samma ordning som vid expropriation. Utbyggna-&lt;br&gt;den av de svenska kärnkraftverken har finansierats huvudsakligen genom&lt;br&gt;extern upplåning. Ett beslut att upphäva rätten till reaktordrift kommer i&lt;br&gt;första hand att leda till förlust för tillståndshavama. Även om rätten till&lt;br&gt;reaktordrift inte är att anse som en sådan fastighetsanknuten rätt som av-&lt;br&gt;ses i ExL, medför den omständigheten att rätten försvinner en minskning&lt;br&gt;av reaktorfastighetens marknadsvärde, vilket också drabbar de borge-&lt;br&gt;närer som har panträtt i fastigheten. Rätten till reaktordrift far förutsättas&lt;br&gt;ha varit av avgörande betydelse för fastighetens värde som säkerhet för&lt;br&gt;borgenärerna och torde ur deras synvinkel snarast vara att betrakta som&lt;br&gt;ett tillbehör till fastigheten. Att rätten att driva kärnkraftsreaktor upphör&lt;br&gt;riskerar att medföra betydande skada för panthavama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att tillhandahålla visst skydd för borgenärerna vid en avveckling&lt;br&gt;av kärnkraften finns det därför anledning att, genom hänvisning i av-&lt;br&gt;vecklingslagen, tillämpa ExL:s regler om nedsättning. För detta ändamål&lt;br&gt;skall ersättning för värdeminskning av fastighet som har använts vid re-&lt;br&gt;aktordrift jämställas med intrångsersättning enligt ExL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid expropriation av del av en fastighet skall enligt ExL intrångsersätt-&lt;br&gt;ning utgå med ett belopp som motsvarar den minskning av fastighetens&lt;br&gt;marknadsvärde som uppkommer genom expropriationen. För rörelse-&lt;br&gt;skada utgår s.k. annan ersättning. Sådan skada kan uppkomma t.ex. när&lt;br&gt;en näringsverksamhet på grund av expropriationen inte kan drivas vidare.&lt;br&gt;Intrångsersättning, men inte annan ersättning, skall sättas ned för fördel-&lt;br&gt;ning bland borgenärer med panträtt i fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpat i förevarande fall skulle således vid en tillämpning av ExL:s&lt;br&gt;ersättningsregler kompensation på grund av att rätten till reaktordrift&lt;br&gt;upphävts ske genom annan ersättning för utebliven kraftproduktion och&lt;br&gt;intrångsersättning för minskat värde på reaktorfastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen bör alltså utformas så att ersättningen kommer att ned-&lt;br&gt;sättas, fördelas och betalas ut i enlighet med principerna i ExL. För att&lt;br&gt;förfarandet med nedsättning till skydd för borgenärerna skall gälla gene-&lt;br&gt;rellt, dvs. även i de fall staten och tillståndshavaren träffar en överens-&lt;br&gt;kommelse om ersättningens storlek, föreslås att ersättningen alltid skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastställas av domstol. Till denna fråga återkommer regeringen i avsnitt&lt;br&gt;7.4. Domstolen måste då också ta ställning till fördelningen mellan in-&lt;br&gt;trångsersättning och annan ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande vad som gäller vid bestämmande av ersättning enligt ExL i&lt;br&gt;övrigt, se avsnitt 5.2.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsen av ersättningsberättigade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget i promemorian har tillståndshavare och ägare till fastig-&lt;br&gt;het som använts till kärnteknisk verksamhet rätt till ersättning av staten&lt;br&gt;för förlust som de åsamkas till följd av ett beslut enligt lagen. Tillstånds-&lt;br&gt;havaren är den som direkt berörs av ett beslut som innebär att tillståndet&lt;br&gt;inte längre omfattar rätten att driva en reaktor. Med hänsyn till den bety-&lt;br&gt;delse reaktordriften har för fastighetens värde innehåller förslaget även&lt;br&gt;en rätt för fastighetsägaren att få ersättning, trots att själva fastigheten&lt;br&gt;inte tas i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen bör enligt regeringens mening anknyta till det expropriations-&lt;br&gt;rättsliga sakägarbegreppet. Därmed utesluts från sakägarområdet inneha-&lt;br&gt;vare av sakrätter utan anknytning till reaktorfastigheten. Innehavare av&lt;br&gt;rent obligatoriska anspråk, t.ex. leverantörer och kunder, kommer inte att&lt;br&gt;anses som sakägare. Inom sakägarbegreppet faller däremot innehavare av&lt;br&gt;hyresrätt eller annan särskild rätt till fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen har framförts krav på att tillerkänna fler kate-&lt;br&gt;gorier av skadelidande ersättning enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser emellertid inte att det finns skäl att utvidga kretsen&lt;br&gt;av ersättningsberättigade så att den blir större än vad som skulle varit&lt;br&gt;fallet vid en expropriation av fastigheten. Leverantörer och andra som&lt;br&gt;drabbas kan indirekt erhålla kompensation från staten genom att ersätt-&lt;br&gt;ning kommer dem tillhanda via tillståndshavare eller fastighetsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har - i konsekvens&lt;br&gt;med vad som gäller expropriationsrättsligt - föreslagit att lagen även till-&lt;br&gt;erkänner innehavare av särskild rätt till fastighet rätt till ersättning. Rege-&lt;br&gt;ringen kan ansluta sig till denna bedömning. Vad som sagts ovan om&lt;br&gt;fastighetsägare kommer således även avse innehavare av särskild rätt till&lt;br&gt;fastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlösen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian diskuteras frågan om en eventuell rätt för&lt;br&gt;fastighetsägarna att påkalla inlösen. Arbetsgruppen konstaterar bl.a. att&lt;br&gt;det i flera av de lagar som reglerar offentliga ingrepp som berör en fas-&lt;br&gt;tighet finns en rätt till inlösen av fastigheten och att det där anses vara&lt;br&gt;avgörande om fastigheten till följd av ingreppet blivit så onyttig för äga-&lt;br&gt;ren att det framstår som skäligt att den övertas av staten eller kommunen.&lt;br&gt;Arbetsgruppen menar att man visserligen kan hitta argument för inlösen&lt;br&gt;men att särskilt de skyldigheter som föreligger enligt kämtekniklagen&lt;br&gt;och den tid avvecklingsåtgärdema kan beräknas ta medför att någon rätt&lt;br&gt;till inlösen inte bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser förordar en rätt till inlösen för fastighetsägarna&lt;br&gt;och hänvisar till vad som normalt gäller vid offentliga ingrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening utgör i detta sammanhang de särskilda&lt;br&gt;skyldigheter som är förenade med reaktordriften en avgörande skillnad&lt;br&gt;mot andra ingrepp där ExL:s regler blir tillämpliga. Kämkraftsföretagen&lt;br&gt;har ansvar för att vidta de åtgärder som behövs för att på ett säkert sätt&lt;br&gt;avveckla och riva anläggningarna samt hantera och slutförvara använt&lt;br&gt;kärnbränsle och radioaktivt avfall. De har också det ekonomiska ansvaret&lt;br&gt;för dessa åtgärder. Det finns inte skäl att göra ändring i denna ordning.&lt;br&gt;Företagens skyldigheter kvarstår som huvudregel till dess att de har full-&lt;br&gt;gjorts även om tillstånden återkallas. Arbetet med rivning och avveckling&lt;br&gt;kan beräknas pågå under en avsevärd tidsperiod. Fastighetsägaren har en&lt;br&gt;rätt att bli kompenserad genom ersättning enligt denna lag, såvitt det inte&lt;br&gt;rör sig om kostnader som hänför sig till reaktorhavamas skyldigheter&lt;br&gt;enligt kämtekniklagen. Regeringen instämmer därför i arbetsgruppens&lt;br&gt;slutsats att någon rätt till inlösen inte bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följden av att frågan om återkallelse av tillstånd enligt kämtekniklagen&lt;br&gt;aktualiseras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorian skall en bedömning först ske om reaktorhavarens&lt;br&gt;tillstånd skall återkallas enligt kämtekniklagen, för det fall fråga skulle&lt;br&gt;uppkomma att återkalla tillståndet enligt någon av grunderna i 15 §&lt;br&gt;kämtekniklagen (dvs. någon omständighet av betydelse från säkerhets-&lt;br&gt;synpunkt). Arbetsgruppens förslag innebär att ersättning enligt lagen om&lt;br&gt;kärnkraftens avveckling endast kan lämnas om rätten till reaktordrift&lt;br&gt;upphör att gälla till följd av ett beslut som fattats med stöd av den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har föreslagit att en&lt;br&gt;jämkningsregel införs i avvecklingslagen. Jämkningsregeln skulle tilläm-&lt;br&gt;pas i de fall då regeringen beslutat att reaktordriften skall upphöra vid en&lt;br&gt;viss framtida tidpunkt och säkerhetsskäl motiverar en stängning enligt&lt;br&gt;15 § kämtekniklagen innan reaktorn tagits ur drift enligt avvecklings-&lt;br&gt;lagen. I stället för att reaktorhavaren helt skulle bli utan ersättning på&lt;br&gt;grund av säkerhetsbrister i själva avvecklingsskedet, skulle ersättningen&lt;br&gt;kunna sättas ned efter skälighet. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala&lt;br&gt;universitet anser det är en brist att inte säkerhetskraven i kämtekniklagen&lt;br&gt;och strålskyddslagen samtidigt ses över i detta ärende. Sydkraft AB har,&lt;br&gt;när det gäller arbetsgruppens reglering av konkurrenssituationen med&lt;br&gt;kämtekniklagen, framhållit att frågor rörande säkerhet bör behandlas&lt;br&gt;enbart i kämtekniklagen och inte bli föremål för bedömning enligt den&lt;br&gt;föreslagna lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser det vara av vikt att hålla isär bedömningen enligt av-&lt;br&gt;vecklingslagen, vilken rör omställningen av energisystemet, och de sä-&lt;br&gt;kerhetsöverväganden som skall göras enligt kämtekniklagen. Frågor om&lt;br&gt;kärnsäkerhet m.m. behandlas i prop. 1996/97:84, avsnitt 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på ersättning för förlust i samband med återkallelse av tillstånd&lt;br&gt;enligt kämtekniklagen skall bedömas enligt den lagen. Som redovisats i&lt;br&gt;inledningen till detta avsnitt saknar kämtekniklagen särskilda regler om&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En självklar utgångspunkt är att kämkraftsavvecklingen sker på ett sätt&lt;br&gt;som är fullt godtagbart från säkerhetssynpunkt. Enligt regeringens me-&lt;br&gt;ning finns det inte skäl att införa en särskild jämkningsregel för den situ-&lt;br&gt;ation som avses med yttrandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattehänsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser anser att de skattemässiga konsekvenserna bör ut-&lt;br&gt;redas närmare. Av dessa anför Vattenfall AB att tillståndshavare och fas-&lt;br&gt;tighetsägare bör kompenseras för eventuella skattekonsekvenser som kan&lt;br&gt;uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall ersättning utgå med tillämpning av bestämmel-&lt;br&gt;serna i ExL. Som Riksskatteverket har anfört är den skatterättsliga be-&lt;br&gt;handlingen av ersättning som bestäms enligt ExL etablerad i lag och&lt;br&gt;praxis. Några skäl att ytterligare utreda frågan finns därmed inte.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7.3.2 Särskilda förutsättningar rörande värdering och bestämman-&lt;br&gt;de av ersättning&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Begränsning och precisering genom särskilda förutsättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vid tillämpningen av ExL:s ersättningsbe-&lt;br&gt;stämmelser skall särskilda förutsättningar gälla angående hur elpris-&lt;br&gt;ändringar till följd av en avstängning skall beaktas och vilken drifttid&lt;br&gt;som reaktorerna skall antas ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Förslaget innehåller som ytterligare förutsättning ett antagande om den&lt;br&gt;kalkylränta som skall användas vid diskontering av framtida driftsnetton.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna, däribland företrä-&lt;br&gt;darna för kraftindustrin och näringslivet i övrigt, är kritiska till de sär-&lt;br&gt;skilda förutsättningarna. Förutsättningarna bör enligt denna remiss-&lt;br&gt;opinion utgå eller i vart fall ges en annan utformning. Flera instanser,&lt;br&gt;bland dem Kalmar tingsrätt, Malmö tingsrätt, Vattenfall AB, Svenska&lt;br&gt;Bankföreningen och Ledarna, anser att reglerna i ExL bör gälla fullt ut.&lt;br&gt;Svea hovrätt ifrågasätter om inskränkningarna är förenliga med 2 kap.&lt;br&gt;18 § RF och saknar en analys av konsekvenserna. Malmö tingsrätt anser&lt;br&gt;att promemorian inte uppfyller det krav på utförlig motivering av reduk-&lt;br&gt;tioner som bör ställas och att rättssäkerhetsaspektema inte har beaktats i&lt;br&gt;erforderlig grad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungl. Tekniska Högskolan anser det vara en rimlig princip att man&lt;br&gt;skall ersättas både för produktionsbortfallet och för den förlorade extra&lt;br&gt;vinst man skulle ha gjort. Sveriges advokatsamfund avstyrker införandet&lt;br&gt;av särskilda förutsättningar. Samfundet finner det inte rimligt att lagen&lt;br&gt;skall binda parterna eller domstolarna med för ersättningstagama oför-&lt;br&gt;månliga regler om ersättningens beräknande. Lantmäteriverket menar att&lt;br&gt;syftet med förutsättningarna är vällovligt, men att det inger vissa betänk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligheter från principiell synpunkt att låsa t.ex. kalkylräntan. Sveriges In-&lt;br&gt;dustriförbund anför att den grundläggande principen är att full ersättning&lt;br&gt;skall utgå för förlusten. De rent politiska skäl som ligger till grund for&lt;br&gt;energiuppgörelsen kan inte legitimera en reduktion. Enligt Svenska Bank-&lt;br&gt;föreningen bör ersättningen helt bestämmas med tillämpning av ExL:s&lt;br&gt;regler och den praxis som utvecklats på detta område. Därmed skapas&lt;br&gt;också, enligt föreningen, möjligheter att beakta de skilda förhållanden&lt;br&gt;som kan råda vid beräkningen av ersättningen vid avställningen av olika&lt;br&gt;anläggningar. Avvecklingen kan förutses komma att pågå under en lång&lt;br&gt;tidsperiod. Föreningen menar att det är olämpligt att i lag ange alltför&lt;br&gt;preciserade förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenfall AB anser att att ersättningsreglerna i så hög grad som möj-&lt;br&gt;ligt bör efterlikna ExL:s regler. De särskilda förutsättningarna medför en&lt;br&gt;reduktion av ersättningen, vilket enligt bolaget är oförenligt med RF och&lt;br&gt;Europakonventionen. Sydkraft AB och Barsebäck Kraft AB anser att de&lt;br&gt;särskilda förutsättningarna är ensidigt utformade i statens intresse. Om&lt;br&gt;lagförslaget skall uppfylla bestämmelserna i RF och Europakonventio-&lt;br&gt;nen, måste det enligt dessa remissinstanser innehålla regler som innebär&lt;br&gt;att full ersättning skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstyrkande svar har lämnats av Juridiska fakultetsnämnden vid Upp-&lt;br&gt;sala universitet och Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet,&lt;br&gt;vilka anser att de särskilda förutsättningarna är förenliga med grund-&lt;br&gt;lagen. Även Länsstyrelsen i Skåne län anser att det framstår som rimligt&lt;br&gt;att begränsa ersättningen inom vissa schablonmässiga riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Energikommissionen (SOU 1995:139&lt;br&gt;s. 432 ff) pekar på svårigheten att finna godtagbara jämförelser med en&lt;br&gt;kämkraftsavveckling och anför, beträffande bestämmelsen i 2 kap. 18 §&lt;br&gt;andra stycket RF, att man kan förmoda att ersättning för hela förlusten är&lt;br&gt;huvudregeln, men att grundlagen ger utrymme för att ersättningen i vissa&lt;br&gt;situationer kan begränsas. Faktorer att väga samman vid en bedömning&lt;br&gt;av ersättningsnivån skulle kunna vara egendomens art, förlustens art,&lt;br&gt;ingreppets art, skälen för ingreppet och reduktionens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig utgångspunkt vid utformningen av ersättningsbestämmelser-&lt;br&gt;na är enligt regeringens mening att en lagreglering av kärnkraftens av-&lt;br&gt;veckling av flera skäl utgör en alldeles unik händelse som försvårar jäm-&lt;br&gt;förelser med annan lagstiftning. Det rör sig om ett begränsat antal fall där&lt;br&gt;produktionsanläggningar som innefattar mycket stora ekonomiska värden&lt;br&gt;tas ur drift. Omställningen av energisystemet gör att förutsättningarna för&lt;br&gt;elproduktionen radikalt förändras och avställningsåtgärdema kan förvän-&lt;br&gt;tas medföra stor påverkan på prisbildningen på el. Samtidigt öppnas nya&lt;br&gt;möjligheter att agera på en förändrad elmarknad. Dessa faktorer gör det&lt;br&gt;mycket svårt att bedöma de sammantagna effekterna av avvecklingen.&lt;br&gt;Detta talar för mera schabloniserade ersättningsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En affärsverksamhet är alltid förknippad med risker och driften av&lt;br&gt;kärnkraftverk utgör inget undantag. Ny kunskap kan förändra och skärpa&lt;br&gt;säkerhetskraven utan att politiska beslut behöver fattas. Även utan ändra-&lt;br&gt;de säkerhetskrav är det svårt att förutse hur länge en anläggning kan leva&lt;br&gt;upp till redan existerande stränga säkerhetskrav. Det är vidare svårt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutse det framtida behovet av driftsuppehåll på grund av större renove-&lt;br&gt;ringar. Dessa och liknande typer av osäkerhetsfaktorer måste man ta hän-&lt;br&gt;syn till för att få en marknadsliknande värdering av reaktorerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett problem med en anknytning till ExL:s marknadsvärdeprincip är&lt;br&gt;svårigheterna att objektivt bestämma marknadsvärdet för en kämkrafts-&lt;br&gt;anläggning. Det är nämligen mycket svårt att i en sådan kalkyl ta hänsyn&lt;br&gt;till de ekonomiska risker som verksamheten är förknippad med. Det är&lt;br&gt;alltså vanskligt att förutsäga utgången av en process där man söker be-&lt;br&gt;stämma ersättningen enligt ExL utan att göra ytterligare preciseringar av&lt;br&gt;hur ersättningen skall bestämmas. Det är också uppenbart att de särskilda&lt;br&gt;riskerna med verksamheten är en omständighet som måste få betydelse&lt;br&gt;vid bestämmande av ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsyn till risk bör i första hand tas genom att framtida driftsnetton&lt;br&gt;tillsätts olika förväntningsvärden. Det är därvid viktigt att de antaganden&lt;br&gt;som görs om framtida tillgänglighet (driftstider och kapacitetsutnyttjan-&lt;br&gt;de) är välgrundade, eftersom möjligheterna att bruka anläggningarna har&lt;br&gt;stor ekonomisk påverkan. Om man lyckas göra goda bedömningar av&lt;br&gt;framtida tillgänglighet minskar behovet av att riskjustera den kalkylränta&lt;br&gt;som används vid diskontering av framtida driftsnetton.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att de nu behandlade förhållandena motiverar en viss&lt;br&gt;schablonisering av ersättningen genom att det i lagen närmare bestäms&lt;br&gt;vissa för ersättningens storlek särskilt betydelsefulla parametrar. Härige-&lt;br&gt;nom görs en grundläggande skälighetsavvägning beträffande principerna&lt;br&gt;för bestämmandet av ersättningens storlek. Vidare skapas större klarhet i&lt;br&gt;frågor som annars utan tvekan skulle bli föremål för omfattande ut-&lt;br&gt;redning och argumentation vid domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att reglerna utformas på detta sätt hindrar förstås inte att parterna vid&lt;br&gt;en eventuell överenskommelse angående ersättningen använder andra&lt;br&gt;metoder eller parametrar vid värderingen, så länge resultatet är möjligt&lt;br&gt;att lägga till grund för den begränsade officialprövning som domstolen&lt;br&gt;har att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med Energikommissionen har arbetsgruppen funnit att en av-&lt;br&gt;vägning mellan allmänna och enskilda intressen bör föregå bedömningen&lt;br&gt;av om ersättningen bör reduceras och, om så skulle vara fallet, den när-&lt;br&gt;mare omfattningen av en sådan reduktion. Arbetsgruppen har funnit att&lt;br&gt;det i lagen bör anges vissa särskilda förutsättningar för bestämmande av&lt;br&gt;ersättningen. Syftet med dessa är dels att bestämma en skälig nivå, dels&lt;br&gt;att skapa förutsebarhet i frågor som annars skulle bli föremål för om-&lt;br&gt;fattande utredning och argumentation vid domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från flera remissinstanser har framförts att bestämmelsen i 2 kap. 18 §&lt;br&gt;RF innebär en rätt till ”full&amp;quot; ersättning i förevarande fall och att lagför-&lt;br&gt;slaget därmed innehåller en otillåten reduktion. Vissa av remissinstans-&lt;br&gt;erna har dessutom ifrågasatt motivet bakom de särskilda förutsätt-&lt;br&gt;ningarna och anfört att det vore olämpligt att frångå vad som skulle ha&lt;br&gt;gällt vid enbart en tillämpning av de expropriationsrättsliga bestämmel-&lt;br&gt;serna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna fråga gör regeringen följande bedömning. Vad som tillförsäk-&lt;br&gt;ras den enskilde i 2 kap. 18 § RF är ersättning ”för förlusten&amp;quot;. I detta&lt;br&gt;hänseende innebär den nya lydelsen av lagrummet ingen ändring. I för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetena anges att regleringen anknyter till gällande ersättningsregler.&lt;br&gt;Beträffande innebörden av ersättningsrätten torde således tidigare avväg-&lt;br&gt;ningar och bedömningar alltjämt ha aktualitet under förutsättning att Eu-&lt;br&gt;ropakonventionsorganens praxis beaktas. Eftersom 2 kap. 23 § RF för-&lt;br&gt;bjuder lagstiftning i strid med konventionen måste i varje givet fall den&lt;br&gt;lägsta ersättningsnivå som kan antas vara konventionsenlig utgöra en&lt;br&gt;miniminivå. Enligt 2 kap. 18 § andra stycket RF skall ersättningen be-&lt;br&gt;stämmas enligt grunder som anges i lag. Varken RF eller Europakonven-&lt;br&gt;tionen innehåller några generella regler om tillåtna eller otillåtna jämk-&lt;br&gt;ningsgrunder. Grundlagsbestämmelsen garanterar inte full ersättning,&lt;br&gt;bara att ersättningen skall vara någorlunda adekvat; den far inte endast&lt;br&gt;vara symbolisk. Bedömningen av om, och i så fall hur ersättningen bör&lt;br&gt;begränsas, far, i enlighet med vad Energikommissionen och arbets-&lt;br&gt;gruppen anfört, ske efter en intresseavvägning i det särskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid klart att en kämkraftsavveckling innebär mycket&lt;br&gt;långtgående inskränkningar för de enskilda tillståndshavama. Det är inte&lt;br&gt;fråga om enbart begränsningar av verksamheten utan denna måste upp-&lt;br&gt;höra helt, vilket kommer att fa omfattande ekonomiska effekter för före-&lt;br&gt;tagen. En tillståndshavare bör normalt kunna förlita sig på det tillstånd&lt;br&gt;som han erhållit och att han kan driva sin verksamhet och företa investe-&lt;br&gt;ringar inom den ram som tillståndet anger. Avvecklingen föranleds inte&lt;br&gt;av några nyupptäckta risker eller andra säkerhetsaspekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan utgör ingreppet inte expropriation. Även om den före-&lt;br&gt;slagna lagen i flera delar hänvisar till ExL (se avsnitt 7.3.1 och 7.4), kan&lt;br&gt;därför de särdrag som är förknippade med avvecklingen i vissa fall moti-&lt;br&gt;vera ett val av andra lösningar än en expropriationsrättslig analogi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvecklingen av kärnkraften ingår som ett led i omställningen av Sve-&lt;br&gt;rige till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Det är således fråga om en åt-&lt;br&gt;gärd av betydande energipolitisk vikt för landet. För kärnkraften gäller&lt;br&gt;vidare speciella förhållanden som torde vara ägnade att minska till-&lt;br&gt;ståndshavamas förväntningar på att driva verksamheten vidare. De&lt;br&gt;svenska kärnkraftverken togs i kommersiell drift under perioden 1972-&lt;br&gt;1985. Tillståndshavama har visserligen, så länge meddelade tillstånd gäl-&lt;br&gt;ler, kunnat utgå från att få driva verksamheten i full skala. Den sedan&lt;br&gt;länge pågående kämkraftsdebatten och uttalandet år 1980 (då ett stort&lt;br&gt;antal av reaktorerna ännu inte var i kommersiell drift) att avvecklingen&lt;br&gt;skulle vara slutförd år 2010, bidrar emellertid till att begränsa de legitima&lt;br&gt;förväntningarna på fortsatt drift, i vart fall såvitt avser tiden efter år 2010.&lt;br&gt;Det får även beaktas att samtliga reaktorer nu när avvecklingen inleds har&lt;br&gt;varit i bruk under förhållandevis lång tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer sammanfattningsvis att promemorieförslagets&lt;br&gt;särskilda förutsättningar vid bestämmande av ersättning är väl förenliga&lt;br&gt;med grundlagen och Europakonventionen. Såvitt avser förutsättningarna&lt;br&gt;rörande elprisändringar och drifttid bör dessa införas i huvudsak på det&lt;br&gt;sätt arbetsgruppen föreslagit. Däremot bör det, av skäl som utvecklas&lt;br&gt;nedan, inte införas någon regel om fixerad kalkylränta. De av arbets-&lt;br&gt;gruppen föreslagna förutsättningarna behandlas närmare i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Influensregel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Har upphörandet av driften vid en kämkrafts-&lt;br&gt;reaktor medfört inverkan av någon betydelse på priset på högspänd el i&lt;br&gt;Sverige, skall ersättningen bestämmas på grundval av det pris som&lt;br&gt;skulle ha gällt om sådan inverkan inte förekommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i stort med regeringens. Pris-&lt;br&gt;höjningen som skulle beaktas var dock sådan höjning som hade samband&lt;br&gt;med avvecklingen enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att regeln synes svår&lt;br&gt;att tillämpa. Sveriges Industriförbund, Vattenfall AB och Sydkraft AB hör&lt;br&gt;till dem som anser det vara närmast omöjligt att separera avvecklingens&lt;br&gt;inverkan från elprisets utveckling i stort. Några, bland dem Vattenfall&lt;br&gt;AB, Riksförbundet Energileverantörerna och Svenska Elverksföreningen,&lt;br&gt;hävdar att det i dag inte finns något särskilt pris på högspänd el. NUTEK&lt;br&gt;önskar en precisering av vad som avses med detta pris. Svea hovrätt an-&lt;br&gt;ser det vara oklart om influensregeln i ExL ersätts och i vilken utsträck-&lt;br&gt;ning prisförändringar skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkterna för regeln godtas av bl.a. Halmstads tingsrätt och&lt;br&gt;Justitiekanslern: den senare anser dock att regeln kunde vara tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet anser att det knappast&lt;br&gt;är lämpligt att ange 4 kap. 2 § ExL som ett mönster för en influensregel.&lt;br&gt;Asea Brown Boveri AB och Barsebäck Kraft AB påpekar att influensre-&lt;br&gt;geln i ExL endast gäller vid bestämmande av löseskilling och intrångser-&lt;br&gt;sättning, men inte vid bestämmande av annan ersättning. Något avsteg&lt;br&gt;från denna princip bör enligt dessa företag inte göras i avvecklingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö tingsrätt konstaterar att andra elproducenter far tillgodogöra sig&lt;br&gt;ett eventuellt högre pris till följd av avvecklingen. Att bortse från av-&lt;br&gt;vecklingens priseffekt framstår därför enligt tingsrätten som mycket&lt;br&gt;tveksamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som framkommit har regeringen an-&lt;br&gt;slutit sig till arbetsgruppens förslag att regleringen av ersättningsfrågan&lt;br&gt;med vissa undantag skall ske genom hänvisning till ExL:s regelsystem.&lt;br&gt;En genomgång av relevanta regler i ExL finns i avsnitt 5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 kap. 3 § ExL anges att presumtionsregeln endast berör den del av&lt;br&gt;egendomens marknadsvärde som utgörs av förväntningsvärde. Med den&lt;br&gt;bedömning som regeringen gjort i fråga om betydelsen av att tillstånden&lt;br&gt;tidsbegränsats, föreligger inte några förväntningar om ändring i tillåtet&lt;br&gt;användningssätt som skulle kunna aktualisera en tillämpning av bestäm-&lt;br&gt;melsen i den aktuella situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorieförslaget torde däremot en tillämpning av principen&lt;br&gt;i 4 kap. 2 § ExL kunna bli aktuell. Principen innebär som nämnts att om&lt;br&gt;det företag för vars genomförande fastighet exproprieras medfört inver-&lt;br&gt;kan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde, skall löseskil-&lt;br&gt;lingen bestämmas med ledning av det marknadsvärde som fastigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle ha haft om sådan inverkan inte förekommit (se vidare avsnitt&lt;br&gt;5.2.3). Tidigare har nämnts den expropriationsrättsliga principen att den&lt;br&gt;exproprierande har ett befogat anspråk att inte behöva ersätta sådana vär-&lt;br&gt;den som tillskapas genom hans egna eller samhällets insatser. Enligt ar-&lt;br&gt;betsgruppen borde denna princip tillämpas på det sättet att om avveck-&lt;br&gt;lingen av kärnkraften orsakar höjda elpriser, så bör denna höjning inte&lt;br&gt;beaktas vid bestämmande av ersättning för produktionsbortfallet. Prishöj-&lt;br&gt;ning som inte har samband med avvecklingen skulle däremot tillstånds-&lt;br&gt;havama ha rätt att tillgodoräkna sig vid ersättningens bestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har därför föreslagit att det vid beräkningen av drifts-&lt;br&gt;nettot skall antas att priset för högspänd el i Sverige vid lagens ikraftträ-&lt;br&gt;dande inte har ändrats eller kommer att ändras mer än vad som skulle ha&lt;br&gt;skett utan en avveckling av kärnkraften enligt lagen. Detta innebär alltså&lt;br&gt;att oavsett när en viss reaktor ställs av, driftsnettot skall beräknas med&lt;br&gt;utgångspunkt i den elprisnivå som gäller när denna lag träder i kraft. Det&lt;br&gt;far sålunda ske en uppskattning av den prisnivå som skulle ha förelegat&lt;br&gt;vid respektive reaktors avställning om lagen inte hade införts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har riktat kritik mot regeln. En vanlig synpunkt är&lt;br&gt;att det ter sig svårt eller omöjligt att utskilja avvecklingens betydelse för&lt;br&gt;prisutvecklingen. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har&lt;br&gt;anfört att det redan av allmänna ersättningsregler följer att endast sådan&lt;br&gt;skada skall ersättas som orsakats av det ansvarsgrundande förhållandet.&lt;br&gt;Fakultetsstyrelsen anser visserligen att en förtydligande bestämmelse om&lt;br&gt;detta bör införas, men också att en hänvisning till ExL skulle kunna ge&lt;br&gt;anledning att ställa frågan varför inte den föreslagna regeln skulle modi-&lt;br&gt;fieras i enlighet med allmänvanlighetsrekvisitet (se avsnitt 5.2.3). Vidare&lt;br&gt;anknyter inte bestämmelsen i ExL till någon prisnivå vid en tidpunkt som&lt;br&gt;ligger före expropriationsbeslutet. Fakultetsstyrelsen anser att det finns&lt;br&gt;skäl att föreskriva att sådana prisändringar inte skall få beaktas som får&lt;br&gt;antas bero på avstängningen av en viss reaktor. Även Lagrådet anser att&lt;br&gt;det bör övervägas om inte bestämmelsen bör begränsas på så sätt att man&lt;br&gt;skall bortse endast från sådana effekter som hänger samman med av-&lt;br&gt;stängningen av just den reaktor som det är fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det finns goda skäl att i den nu föreslagna lagen&lt;br&gt;tillämpa principen att värdestegringar som föranleds av ingreppet ifråga&lt;br&gt;inte skall behöva ersättas. Det är i och för sig riktigt som påpekats att&lt;br&gt;motsvarande bestämmelse i ExL rör endast intrångsersättning och löse-&lt;br&gt;skilling. Skälen bakom bestämmelsen - att ersättning inte skall utgå för&lt;br&gt;värden som inte hade uppkommit om någon expropriation inte hade skett&lt;br&gt;- gör sig emellertid i detta fall gällande även vid bestämmandet av er-&lt;br&gt;sättningen för den rörelseskada som beror på avvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fördel med att införa en uttrycklig regel i avvecklingslagen i stället&lt;br&gt;för att hänvisa till ExL, kan också vara att man uppnår en större klarhet&lt;br&gt;beträffande regelns tillämpningsområde. Som Juridiska fakultetsstyrelsen&lt;br&gt;vid Lunds universitet anfört i sitt yttrande är det oklart hur man skall re-&lt;br&gt;sonera när allmänvanliga förhållanden påverkat fastighetsvärdet i positiv&lt;br&gt;riktning (jfr Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp II, 1991, s. 256&lt;br&gt;ff med hänvisningar). Med hänsyn till ersättningssituationens mycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;speciella karaktär anser regeringen att det inte bör finnas någon motsva-&lt;br&gt;righet till allmänvanlighetsrekvisitet vid kämkraftsavvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som några remissinstanser har påpekat finns inte ett enda pris på hög-&lt;br&gt;spänd el. Det kortsiktiga elpriset förändras över dygnet, veckan och året,&lt;br&gt;medan de elpriser som avtalas genom långsiktiga kontrakt är beroende av&lt;br&gt;de övriga leveransvillkor som omfattas av respektive avtal. De föränd-&lt;br&gt;ringar av elprisutvecklingen som bör beaktas vid esättningens bestäm-&lt;br&gt;mande måste så långt möjligt vara oberoende av såväl kortsiktiga pris-&lt;br&gt;fluktuationer som särskilda avtalsvillkor. I Sveriges officiella statistik&lt;br&gt;publiceras elenergipriser för typkunder med olika stor årsförbrukning och&lt;br&gt;förbrukningsprofil. Bland dessa prisuppgifter torde prisutvecklingen för&lt;br&gt;stor elintensiv industri kunna användas som en uppskattning av prisut-&lt;br&gt;vecklingen för större försäljningsvolymer. Dessa kunder har en jämn för-&lt;br&gt;brukning under året och sannolikt sker en större del av deras inköp ge-&lt;br&gt;nom långsiktiga avtal. Genom den statistiska sammanvägningen av upp-&lt;br&gt;gifter från flera industriföretag bör influensen av olika särskilda leve-&lt;br&gt;ransvillkor reduceras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser också att det kan vara svårt att utskilja en prispåver-&lt;br&gt;kande effekt av avvecklingen. Denna svårighet kan bli särskilt påtaglig,&lt;br&gt;om en reaktor stängs av åtskilliga år efter lagens ikraftträdande och det&lt;br&gt;mellan ikraftträdandet och avstängningen har inträffat många prispå-&lt;br&gt;verkande händelser, däribland avstängningar av andra reaktorer. Lag-&lt;br&gt;rådet har föreslagit att bestämmelsen begränsas på så sätt att man skall&lt;br&gt;bortse endast från sådana effekter som hänger samman med avstängning-&lt;br&gt;en av just den reaktor som det är fråga om. Regeringen instämmer i Lag-&lt;br&gt;rådets bedömning att man på detta sätt når en närmare överensstämmelse&lt;br&gt;med 4 kap. 2 § ExL, även om ersättning då kan komma att utgå även för&lt;br&gt;sådana prishöjningar som beror på tidigare avstängningar av andra re-&lt;br&gt;aktorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle parterna inte kunna enas i frågan om prisutvecklingen eller an-&lt;br&gt;gående andra relevanta fakta, får de förebringa utredning till stöd för sina&lt;br&gt;ståndpunkter. I sista hand blir det domstolen som, på grundval av detta&lt;br&gt;material, far göra en bedömning. Det kan visserligen te sig orättvist att de&lt;br&gt;kvarvarande reaktorhavama under den återstående drifttiden kan tillgo-&lt;br&gt;dogöra sig en eventuell prishöjning efter det att driften av en annan re-&lt;br&gt;aktor upphört enligt lagen. Detta synes dock vara en ofrånkomlig kon-&lt;br&gt;sekvens av att avvecklingen sker etappvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis finner regeringen att det finns skäl att införa en&lt;br&gt;regel av den innebörd arbetsgruppen föreslagit, men att den bör utformas&lt;br&gt;på det sätt som Lagrådet förordat. Det betyder att endast den prispåver-&lt;br&gt;kan som ett beslutat urdrifttagande av en reaktor medför skall beaktas&lt;br&gt;och inte, som i promemorieförslaget, prispåverkan av kämkrafts-&lt;br&gt;avvecklingen i stort. Med denna utformning kommer regeln att överens-&lt;br&gt;stämma mer med bestämmelsen i 4 kap. 2 § ExL. Har upphörandet av&lt;br&gt;driften vid en reaktor medfört inverkan av någon betydelse på elpriset,&lt;br&gt;skall således ersättningen bestämmas på grundval av det pris som skulle&lt;br&gt;ha gällt om sådan inverkan inte förekommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av ExL är värdetidpunkten normalt den tidpunkt då&lt;br&gt;expropriationsmålet slutligt avgörs. Denna ordning ter sig mindre lämp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lig vid beslut om upphävande av rätten till reaktordrift. Här bör i stället&lt;br&gt;som värdetidpunkt gälla tidpunkten för respektive beslutat driftstopp,&lt;br&gt;eftersom reaktorn därefter inte genererar någon avkastning. För sådan&lt;br&gt;skada som inte uppskattas efter en avkastningsvärdering, exempelvis&lt;br&gt;direkta kostnader, bör dock, i enlighet med vad som gäller inom expro-&lt;br&gt;priationsrätten, tiden for ersättningsmålets slutliga avgörande utgöra vär-&lt;br&gt;detidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fixerad kalkylränta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Lagen bör, i motsats till vad som före-&lt;br&gt;slagits i promemorian och lagrådsremissen, inte innehålla någon be-&lt;br&gt;stämmelse om fixerad kalkylränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: En kalkylränta om fem procentenheter skall an-&lt;br&gt;vändas vid diskontering av framtida driftsnetton till tidpunkten för upp-&lt;br&gt;hörande av rätten att utvinna kärnenergi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Generellt efterlyses en utförligare motivering till&lt;br&gt;arbetsgruppens förslag. Kraftföretagen och övriga företrädare för nä-&lt;br&gt;ringslivet motsätter sig att en fixerad kalkylränta införs i lagtexten. Upp-&lt;br&gt;sala tingsrätt, Kammarkollegiet och Naturskyddsföreningen anser också&lt;br&gt;att det bör prövas i det enskilda fallet vilken kalkylränta som är skälig.&lt;br&gt;Svenska Kraftverksföreningen och Sydkraft AB anför att det inte går att&lt;br&gt;generellt fastställa en kalkylränta som skall tillämpas över en lång tidspe-&lt;br&gt;riod. Flera kraftföretag anser att vald räntesats är för hög. Svea hovrätt&lt;br&gt;påpekar att ersättningen med vald räntesats skulle bli lägre än om den&lt;br&gt;räntesats om 4 %, som är gängse i exempelvis vattenmål, skulle tilläm-&lt;br&gt;pas. Vattenfall AB föreslår en tillämpning av statsobligationsräntan som&lt;br&gt;alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de instanser som tillstyrker regeln märks Kalmar tingsrätt, som&lt;br&gt;anser att förslaget om en kalkylränta om 5 % kan godtas i förenklings-&lt;br&gt;intresse, och Halmstads tingsrätt, som påpekar att det i och för sig var&lt;br&gt;vanligare i äldre lagstiftning att ange kapitaliseringsfaktorer direkt i lag-&lt;br&gt;texten, men att det kan finnas stora processekonomiska fördelar. Tings-&lt;br&gt;rätten pekar också på kämkraftavvecklingens unika karaktär och att den&lt;br&gt;kalkylränta som valts kan antas stå i överensstämmelse med vad som&lt;br&gt;används i jämförbara situationer. Enligt Juridiska fakultetsstyrelsen vid&lt;br&gt;Lunds universitet framstår det i vart fall från rättsteknisk synpunkt som&lt;br&gt;en vinst att frågan får en klar lösning i lagen. Malmö tingsrätt finner pro-&lt;br&gt;centsatsen rimlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantmäteriverket anför att den angivna kalkylräntan är en kalkylränte-&lt;br&gt;fot (realränta) som ofta brukar användas vid avkastningsvärdering. Ver-&lt;br&gt;ket menar att denna kalkylränta även torde vara rimlig när det gäller att&lt;br&gt;bestämma intrångsersättning i den här aktuella situationen. I de fall då&lt;br&gt;det kan bli aktuellt att bestämma annan ersättning bör kalkylräntan&lt;br&gt;emellertid bestämmas med utgångspunkt från producentens förräntning&lt;br&gt;vid alternativ placering av kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Att de värderingsmetoder som ut-&lt;br&gt;vecklats inom expropriationsrätten utnyttjas vid bestämmande av ersätt-&lt;br&gt;ningen torde inte utesluta att det på flera punkter uppstår diskussion om&lt;br&gt;hur förlusten skall värderas. Driftsnettot motsvarar ett beräknat kassaflö-&lt;br&gt;de som inte belastats med ränte- eller bolagsskattekostnader. Vid beräk-&lt;br&gt;ningen av framtida driftsnetton måste som tidigare nämnts beaktas - för-&lt;br&gt;utom osäkerheten beträffande elpriset - att man inte utan vidare kan skri-&lt;br&gt;va fram anläggningens tidigare prestanda beträffande tillgänglighet&lt;br&gt;(drifttider och kapacitetsutnyttjande). Graden av osäkerhet i de faktorer&lt;br&gt;som bestämmer storleken på driftsnettot påverkar i sin tur den del av kal-&lt;br&gt;kylräntan som skall beakta risk (”riskpremien”).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har föreslagit att den kalkylränta som skall användas&lt;br&gt;vid diskonteringen av processekonomiska skäl fixeras i lagen. Storleken&lt;br&gt;på räntan har därvid föreslagits till fem procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen har, som framgår av redogörelsen för remiss-&lt;br&gt;opinionen, framförts synpunkter av olika slag, både angående lämplig-&lt;br&gt;heten att fixera räntan och räntefotens storlek. Det till lagrådet remittera-&lt;br&gt;de lagförslaget utformades dock på denna punkt i huvudsaklig överens-&lt;br&gt;stämmelse med förslaget i promemorian med hänvisning till de process-&lt;br&gt;ekonomiska fördelarna. Lagrådet hade ingen invändning mot denna lös-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en för alla fall tillämplig kalkylränta nu bör fixeras är&lt;br&gt;komplicerad och har under ärendets vidare beredning analyserats vidare.&lt;br&gt;En invändning som har förts fram mot en fixerad kalkylränta är att en&lt;br&gt;uppskattning av värdet på de anläggningar som omfattas av lagen påver-&lt;br&gt;kas av faktorer som gör det olämpligt att bestämma en viss schablonise-&lt;br&gt;rad räntesats, i synnerhet om denna sätts med utgångspunkt från värde-&lt;br&gt;ringsförfaranden där helt andra förutsättningar råder än vad som är fallet&lt;br&gt;vid kämkraftverksamhet. Man måste vid värderingen ta hänsyn till de&lt;br&gt;avkastningskrav som vid en normal affärsmässig analys ställs på kapita-&lt;br&gt;let.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av särskild betydelse i sammanhanget är också att avvecklings-&lt;br&gt;perioden kan förväntas bli utdragen över åtskilliga år, vilket innebär att&lt;br&gt;faktorer som har betydelse för uppskattning av marknadsvärdet kan&lt;br&gt;komma att uppvisa avsevärda variationer i olika fall. Dit hör givetvis&lt;br&gt;marknadsräntan men också andra faktorer som t.ex. skattesatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning har dessa argument tyngd. Det finns&lt;br&gt;därmed en uppenbar risk för att en i lagen fixerad räntesats, som skall&lt;br&gt;tillämpas under hela avvecklingsperioden, kan leda till en uppskattning&lt;br&gt;av en rörelses marknadsvärde som alltför mycket skiljer sig från det som&lt;br&gt;en förutsättningslös prövning skulle ha lett till. De processekonomiska&lt;br&gt;fördelarna av en schabloniserad räntesats uppväger inte denna risk. Vid&lt;br&gt;en prövning av kalkylräntans storlek bör alla relevanta faktorer beaktas,&lt;br&gt;som t.ex. den långsiktiga räntan på den allmänna kapitalmarknaden och&lt;br&gt;storleken på den riskpremie som marknadsmässigt betingas för käm-&lt;br&gt;kraftsanläggningama. Riskpremien bör bestämmas efter en analys i det&lt;br&gt;enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis föranleder dessa överväganden regeringen att i det&lt;br&gt;lagförslag som nu föreläggs riksdagen inte ta upp någon regel om fixerad&lt;br&gt;kalkylränta för diskontering av driftsnettot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antagande om kärnkraftsreaktorns drifttid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ersättningen skall bestämmas utifrån antagan-&lt;br&gt;det att en kärnkraftsreaktor inte kan nyttjas mer än 40 år efter den tid-&lt;br&gt;punkt då den först togs i kommersiell drift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kraftföretagen och de övriga företrädarna för nä-&lt;br&gt;ringslivet (t.ex. Svenska Kraftverksföreningen och Vattenfall AB) anser,&lt;br&gt;med instämmande av bl.a. Malmö tingsrätt, att förhållandena i det en-&lt;br&gt;skilda fallet bör fa vara utslagsgivande. Från kraftföretagens sida görs&lt;br&gt;också gällande att regeln strider mot expropriationsrättsliga principer.&lt;br&gt;Sydkraft AB anser att processekonomiska skäl väger lätt i förhållande till&lt;br&gt;de mycket stora värden som berörs. Företaget saknar en analys av kon-&lt;br&gt;sekvenser. Enligt Sveriges Industriförbund kommer ersättningen att kun-&lt;br&gt;na understiga full ersättning med mycket betydande belopp. Svea hovrätt&lt;br&gt;anser att en låsning till 40 år kan innebära oförmånligare behandling av&lt;br&gt;vissa skadelidande. Kammarkollegiet finner den ersättningsbegränsande&lt;br&gt;effekten omöjlig att överblicka och anser att det kan göras gällande att&lt;br&gt;regeln inte är förenlig med Europadomstolens praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Halmstads tingsrätt och Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds univer-&lt;br&gt;sitet tillstyrker förslaget. Fakultetsstyrelsen anför att det såvitt fram-&lt;br&gt;kommit synes rimligt att anta en 40-årig användningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala tingsrätt. Justitiekanslern, Riksförbundet Energileverantörer-&lt;br&gt;na och Svenska Elverksföreningen förordar en presumtionsregel som kan&lt;br&gt;motbevisas inte endast av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En ersättningsregel kan konstrue-&lt;br&gt;ras på det sättet att storleken på ersättningen knyts till den tid som åter-&lt;br&gt;står från reaktorns tagande ur drift till dess att den ändå, på frivillig basis,&lt;br&gt;hade fatt tas ur drift. Mot en sådan regel kan argumenteras att en tids-&lt;br&gt;gräns kommer att kunna angripas som ett ställningstagande till det om-&lt;br&gt;diskuterade livslängdsbegreppet och att det bör kunna överlåtas på till-&lt;br&gt;ståndshavaren att visa sin skada även i detta avseende (bilaga 1 s. 71 f.,&lt;br&gt;jfr förslaget i 1988 års promemoria). Vidare torde livslängden variera&lt;br&gt;mellan de olika reaktorerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att i förväg välja ut en drifttid som schablon vid värderingen av den&lt;br&gt;rörelseskada som tillståndshavaren lider skulle emellertid kunna fa stor&lt;br&gt;processekonomisk betydelse. En avkastningsberäkning förutsätter ett&lt;br&gt;antagande om reaktorns återstående livslängd. Utan några riktlinjer kom-&lt;br&gt;mer sannolikt en stor del av parternas argumentation och utredning i er-&lt;br&gt;sättningsfrågan, både inom och utom rätta, att röra vilken reaktor-&lt;br&gt;livslängd som bör läggas till grund för bedömningen. Jämförd med en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regel som innehåller ett visst antaget slutdatum för samtliga reaktorer kan&lt;br&gt;en sådan regel också te sig mer rättvis, eftersom reaktorerna kommer att&lt;br&gt;tas ur drift vid olika tillfallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet 1987/88:NU40 (s. 41 f.) uttalade Näringsutskottet följan-&lt;br&gt;de angående kämkraftsreaktoremas tekniska livslängd. Avskrivnings-&lt;br&gt;tiden för de svenska kämkraftsreaktorema är 25 år. Den tekniska livs-&lt;br&gt;längden är den tid under vilken reaktorn uppfyller alla krav på säker och&lt;br&gt;ekonomisk drift. Detta innebär att de underhålls- och reparationsåtgärder&lt;br&gt;som krävs för att upprätthålla säkerhet och drifttillgänglighet måste vara&lt;br&gt;lönsamma. Begreppet teknisk livslängd innefattar sålunda också en eko-&lt;br&gt;nomisk komponent. Anläggningarna har av säkerhetsskäl dimensionerats&lt;br&gt;för att ha en livslängd av minst 40 år. Vissa komponenter kan tidigare&lt;br&gt;uppvisa fel förorsakade av t.ex. förslitning eller olika miljöfaktorer. Med&lt;br&gt;nuvarande teknik och ekonomiska villkor kan så gott som alla kompo-&lt;br&gt;nenter och system i ett kärnkraftverk repareras eller bytas ut. I fråga om&lt;br&gt;byggnaden och inneslutningen finns betydande reparationsmöjligheter&lt;br&gt;med tillämpning av konventionell byggnadsteknik. Det största problemet&lt;br&gt;skulle vara en för tidig försprödning av reaktortanken. Motåtgärder upp-&lt;br&gt;ges finnas även vid ett sådant förlopp. Hittillsvarande analyser motsäger&lt;br&gt;inte det ursprungliga konstruktionsvillkoret att en reaktortanks livslängd&lt;br&gt;är minst 40 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Energikommissionen använde livslängden 40 år i sitt referensaltema-&lt;br&gt;tiv, dock med påpekandet att detta inte var något ställningstagande till&lt;br&gt;frågan om reaktorernas livslängd (SOU 1995:139 s. 452).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda har arbetsgruppen framfört uppfattningen&lt;br&gt;att 40 år utgör en lämplig tid för en schablonregel om värderingen av&lt;br&gt;rörelseskadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen har regeln kritiserats för att den skulle medfö-&lt;br&gt;ra en begränsning av ersättningen. Vidare har bl.a. Justitiekanslern anfört&lt;br&gt;att det skulle vara mer skäligt att utforma en presumtionsregel som kan&lt;br&gt;motbevisas inte endast av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet mellan staten och reaktorhavaren kan i och för sig synas&lt;br&gt;ojämnt, eftersom reaktorhavaren inte far möjlighet att hävda att drifttiden&lt;br&gt;överstiger 40 år. Syftet med regeln bör emellertid inte ses som enbart&lt;br&gt;processekonomiskt, utan även begränsande som ett led i den allmänna&lt;br&gt;intresseavvägningen. Med hänsyn till vad som anförts om den valda&lt;br&gt;längden på drifttiden i regeln torde den begränsning det i vissa fall skulle&lt;br&gt;kunna bli fråga om ligga inom godtagbara marginaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar således arbetsgruppens bedömning. I enlighet med&lt;br&gt;vad som föreslagits i promemorian bör därför som en särskild förutsätt-&lt;br&gt;ning vid ersättningens bestämmande gälla att ersättningen skall bestäm-&lt;br&gt;mas utifrån antagandet att kämkraftsreaktom inte kan nyttjas mer än 40&lt;br&gt;år efter den tidpunkt då den först togs i kommersiell drift, varmed avses&lt;br&gt;den tidpunkt då produktionen från en viss reaktor kopplades in på elnätet&lt;br&gt;och därmed började bidra till tillståndshavarens inkomster. Med beaktan-&lt;br&gt;de av vad som anförts angående valet av schablontid torde partema nor-&lt;br&gt;malt utgå från en drifttid av 40 år. I det fallet att staten vill göra gällande&lt;br&gt;kortare drifttid för en viss reaktor, exempelvis beroende på eventuella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reparationsbehov. är det därför naturligt att det i första hand ankommer&lt;br&gt;på staten att förebringa utredning ifrågan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.4 Förfarandet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Förfarandet enligt lagen inleds med att rege-&lt;br&gt;ringen beträffande en viss kärnkraftsreaktor beslutar att rätten till&lt;br&gt;reaktordrift skall upphöra vid en angiven tidpunkt. Beträffande er-&lt;br&gt;sättningstalan tillämpas i huvudsak bestämmelserna i ExL om rätte-&lt;br&gt;gången i expropriationsmål. Detta innebär bl.a. att de regler i ExL&lt;br&gt;som syftar till att skydda panthavamas intressen skall tillämpas på&lt;br&gt;innehavare av panträtt i fastighet som har använts vid reaktordrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I&lt;br&gt;förslaget hade dock inte innehavare av särskild rätt till fastighet talerätt.&lt;br&gt;Vidare saknas reglering om förskott på ersättningen samt hänvisning till&lt;br&gt;ExL:s regler om ersättning för rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Synpunkter på beslutanderätt för regeringen m.m.&lt;br&gt;framgår av avsnitt 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen att tillämpa ExL:s regler om rättegången i expropriationsmål&lt;br&gt;tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanser. Svenska&lt;br&gt;Bankföreningen framhåller att det är nödvändigt att, genom en hänvis-&lt;br&gt;ning till ExL, säkerställa att kreditgivarnas berättigade intressen kommer&lt;br&gt;att tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser, bland dem Malmö tingsrätt, Juridiska fakul-&lt;br&gt;tetsstyrelsen vid Lunds universitet, NUTEK, Länsstyrelsen Skåne län,&lt;br&gt;Statens råd för kärnavfallsfrågor, Sveriges Industriförbund, Sydkraft AB,&lt;br&gt;OKG AB, Riksförbundet Energileverantörerna och Svenska Elverksföre-&lt;br&gt;ningen, förordar en i lag preciserad varseltid. Juridiska fakultetsstyrelsen&lt;br&gt;vid Lunds universitet finner det mindre rimligt att i en situation, där så&lt;br&gt;stora ekonomiska värden står på spel, avstå från en varselregel bara där-&lt;br&gt;för att förfarandet skall vara flexibelt och NUTEK anför att en lagstadgad&lt;br&gt;varseltid skulle underlätta planeringen för ny produktionskapacitet och&lt;br&gt;bättre tillgodose kravet på att ett beslut skall vara förutsebart. Riksför-&lt;br&gt;bundet Energileverantörerna och Svenska Elverksföreningen anser att&lt;br&gt;varseltiden inte bör understiga 2 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraftföretagen, Sveriges Industriförbund och Svenska Bankföreningen&lt;br&gt;förordar en rätt till förskott på ersättning som lämnas enligt lagen. Mot&lt;br&gt;bakgrund av de stora beloppen och föreliggande krav att uppfylla in-&lt;br&gt;gångna avtal måste det finnas en rätt att erhålla förskott, hävdar t.ex.&lt;br&gt;Riksförbundet Energileverantörerna och Svenska Elverksföreningen.&lt;br&gt;Sydkraft AB anser att principerna i 5 kap. 17 § ExL om bl.a. förskott bör&lt;br&gt;vara tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan, däribland dom-&lt;br&gt;stolarna, företrädarna för kraft industrin, Domstolsverket, Juridiska fa-&lt;br&gt;kultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Länsstyrelsen i Skåne län, Statens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;råd för kärnavfallsfrågor och Sveriges Industriförbund, anser att reglerna&lt;br&gt;om rättegångskostnader bör överensstämma med de regler som finns i&lt;br&gt;ExL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern anser på anförda skäl att uppgiften att bevaka statens&lt;br&gt;rätt i aktuella sammanhang bör ankomma på annan än Justitiekanslern.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen for regeringens förslag:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Upphävande av rätten till reaktordrift m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens förslag inleds förfarandet enligt lagen med att rege-&lt;br&gt;ringen beslutar att upphäva rätten att utvinna kärnenergi för en viss käm-&lt;br&gt;kraftsreaktor och samtidigt anger från vilken tidpunkt som denna rätt&lt;br&gt;skall upphöra att gälla. I avsnitt 7.2 har redovisats de överväganden som&lt;br&gt;ligger bakom den föreslagna beslutsordningen. Bestämmelserna i ExL&lt;br&gt;om att talan måste väckas för att expropriationstillstånd skall kunna verk-&lt;br&gt;ställas tillämpas inte på beslut om upphävande av rätten att utvinna kärn-&lt;br&gt;energi, utan det blir direkt bindande för tillståndshavaren att ställa av&lt;br&gt;reaktorn vid den tidpunkt som regeringen bestämmer. Besluten kan inte&lt;br&gt;överklagas, men de torde kunna bli föremål för Regeringsrättens pröv-&lt;br&gt;ning enligt rättsprövningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget innehåller inte någon regel om varseltid, dvs. tid&lt;br&gt;från beslut om att rätten till reaktordrift skall upphöra till dess att reak-&lt;br&gt;torn enligt beslutet skall tas ur drift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under remissbehandlingen har ett flertal remissinstanser förordat att en&lt;br&gt;varselregel införs i lagen. Därvid har, liksom i promemorian, rätts-&lt;br&gt;säkerhets- och förutsebarhetssynpunkter anförts som skäl för en sådan&lt;br&gt;ordning. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har anfört att&lt;br&gt;det verkar mindre rimligt att i en situation, där så stora ekonomiska vär-&lt;br&gt;den står på spel, avstå från en varselregel bara därför att förfarandet skall&lt;br&gt;vara flexibelt. Regeringen bör enligt fakultetsstyrelsen utan svårigheter i&lt;br&gt;god tid kunna bedöma vilken reaktor som närmast bör komma i fråga vid&lt;br&gt;avställningen och när avställningen skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna fråga gör regeringen följande bedömning. En alltför kort var-&lt;br&gt;seltid torde främst innebära en negativ påverkan i ekonomiskt hänseende.&lt;br&gt;De merkostnader som en kort varseltid skulle kunna innebära har reaktor-&lt;br&gt;havaren rätt till ersättning av staten för. Skulle en avstängning av någon&lt;br&gt;anledning möta hinder av säkerhetsskäl, måste dessa naturligtvis beaktas&lt;br&gt;på så sätt att tidpunkten för urdrifttagande skjuts upp till dess en säker&lt;br&gt;avstängning kan ske. Beträffande lagens inledande tillämpning har rege-&lt;br&gt;ringen i prop. 1996/97:84 tydliggjort sin avsikt när det gäller vilka reak-&lt;br&gt;torer som skall ställas av först och vid vilka tidpunkter detta bör ske.&lt;br&gt;Som framgår av propositionen är den fortsatta avvecklingen beroende av&lt;br&gt;flera energipolitiska och ekonomiska faktorer, vilka i nuläget är i princip&lt;br&gt;oförutsebara. Förhållandena kan också variera för olika reaktorer. Mot&lt;br&gt;denna bakgrund kan det enligt regeringens mening inte anses nödvändigt&lt;br&gt;med en uttrycklig regel om varseltid i lagen. Regeringen kommer givet-&lt;br&gt;vis att vara uppmärksam på frågan om skälig varseltid och därvid beakta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den negativa inverkan som ett beslutat urdrifttagande kan ha på käm-&lt;br&gt;kraftforetagets möjlighet att planera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förskott m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid expropriation skall domstolen, när den exproprierande har medgetts&lt;br&gt;förhandstillträde, besluta om förskott på ersättningen, såvida det inte är&lt;br&gt;uppenbart att ersättningen kommer att bli obetydlig (se 5 kap. 17 § tredje&lt;br&gt;stycket ExL). Även i annat fall när den exproprierande tillträtt egendo-&lt;br&gt;men far domstolen förordna om förskott på den slutliga ersättningen (se&lt;br&gt;5 kap. 20 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har inte framlagts några förslag om att den ersättnings-&lt;br&gt;berättigade skall ha rätt till förskott på den slutliga ersättningen. Flera&lt;br&gt;remissinstanser har efterlyst regler om förskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening talar övervägande skäl för att en möjlighet&lt;br&gt;att besluta om förskott införs i lagen. Det går inte att bortse från att det&lt;br&gt;ibland kan komma att dröja en inte obetydlig tid mellan den tidpunkt då&lt;br&gt;rätten att driva kämkraftsreaktom för att utvinna energi upphör och den&lt;br&gt;tidpunkt då domstolens avgörande i ersättningsfrågan vinner laga kraft.&lt;br&gt;Den ersättningsberättigade kommer under denna mellantid inte att kunna&lt;br&gt;tillgodogöra sig några intäkter av kämkraftsverksamheten men kommer&lt;br&gt;fortfarande att belastas av vissa kostnader, exempelvis för låneräntor.&lt;br&gt;Uppenbarligen kan detta leda till olika slag av ekonomiska olägenheter&lt;br&gt;för den ersättningsberättigade. Dessa olägenheter undanröjs inte helt av&lt;br&gt;att den ersättningsberättigade längre fram erhåller ränta på ersättningen&lt;br&gt;för förfluten tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför att det i lagen bör tas in bestämmelser om för-&lt;br&gt;skott på ersättningen. Reglerna bör lämpligen utformas så att den dom-&lt;br&gt;stol vid vilken talan om fastställande av ersättning har väckts på yrkande&lt;br&gt;av den ersättningsberättigade far fastställa förskott på den slutliga ersätt-&lt;br&gt;ningen. Enligt regeringens mening finns det inte anledning att i lagen&lt;br&gt;reglera storleken av förskottet; den frågan bör överlämnas till rätts-&lt;br&gt;tillämpningen. Det ligger emellertid i sakens natur att förskottet inte far&lt;br&gt;bestämmas till högre belopp än vad som kan antas utgå i slutlig ersätt-&lt;br&gt;ning och att domstolen vid skattningen av ersättningen bör tillämpa en&lt;br&gt;viss säkerhetsmarginal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ersättningsberättigade bör därutöver tillgodoses genom en rätt till&lt;br&gt;avkastningsränta på ersättningen. Avkastningsräntan bör utgå från den&lt;br&gt;tidpunkt då rätten att driva reaktorn för att utvinna kärnenergi upphör till&lt;br&gt;den tidpunkt då förskott eller slutlig ersättning förfaller till betalning. Av-&lt;br&gt;kastningsräntan bör - i likhet med vad som gäller enligt 6 kap. 16 § ExL&lt;br&gt;- utgå enligt 5 § räntelagen (1975:635).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegången i mål om ersättningstalan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att anknyta till reglerna om handläggning av expropriationsmål är något&lt;br&gt;som har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som samtliga re-&lt;br&gt;missinstanser. Några, t.ex. Sydkraft och OKG, anser att det lämpligaste&lt;br&gt;vore att en avvecklingslag fullständigt och entydigt reglerar alla frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;rörande ersättningens bestämmande, betalning m.m. Även dessa finner&lt;br&gt;det dock lämpligt att ta ExL till utgångspunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har föreslagit att ersättningstalan skall prövas vid fas-&lt;br&gt;tighetsdomstol. Detta förslag synes ha godtagits av de flesta remissin-&lt;br&gt;stanser. OKG AB anser emellertid, med hänvisning till förslaget i 1988&lt;br&gt;års promemoria, att det är lämpligare att Stockholms tingsrätt prövar&lt;br&gt;målen, än att prövningen skall ske i fyra olika fastighetsdomstolar var för&lt;br&gt;sig. I den nämnda promemorian föreslogs att tillståndshavaren skulle ges&lt;br&gt;rätt att väcka ersättningstalan mot staten vid allmän domstol. På grund av&lt;br&gt;ersättningsfrågornas komplexa natur befanns det vara lämpligt att frågor-&lt;br&gt;na i första instans prövades vid en och samma tingsrätt. Denna instans&lt;br&gt;borde enligt 1988 års förslag vara Stockholms tingsrätt (Ds 1988:11&lt;br&gt;s. 47 f.). Som arbetsgruppen konstaterat är förutsättningarna nu annor-&lt;br&gt;lunda genom anknytningen till ExL. Regeringen finner därför, i likhet&lt;br&gt;med arbetsgruppen, att tvister enligt förevarande lag bör prövas av fastig-&lt;br&gt;hetsdomstol, som handlägger expropriationsmål i första instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget i promemorian väcks ersättningstalan genom ansökan&lt;br&gt;om stämning av staten, tillståndshavaren eller fastighetsägaren. Till följd&lt;br&gt;av den bedömning regeringen gjort angående kretsen av ersättningsbe-&lt;br&gt;rättigade bör det tillföras en talerätt för innehavare av särskild rätt till&lt;br&gt;fastighet som har använts vid reaktordrift. Med anledning av vad Justi-&lt;br&gt;tiekanslem anfört kan här nämnas att frågan om vem som skall föra sta-&lt;br&gt;tens talan kommer att behandlas i annat sammanhang. Vad gäller de in-&lt;br&gt;ledande förhandlingarna med Sydkraft AB har regeringen beslutat att&lt;br&gt;tillkalla en särskild förhandlare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De taleberättigade har i princip möjlighet att väcka talan från det att ett&lt;br&gt;beslut om att en reaktor skall tas ur drift har meddelats. För att markera&lt;br&gt;vikten av att ersättningsfrågan inte hålls svävande under alltför lång tid&lt;br&gt;har en tidsgräns om tre år införts för statens del. Enligt Uppsala tingsrätt&lt;br&gt;talar det angivna skälet för att tidsfristen bör sättas kortare. Regeringen&lt;br&gt;finner dock att föreslagen tid bör kvarstå med hänsyn till den tid som&lt;br&gt;parterna kan behöva avsätta till förhandlingar och andra förberedelser&lt;br&gt;inför talans väckande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att göra reglerna i ExL om oskadlighetsprövning och nedsätt-&lt;br&gt;ning i panthavamas intresse tillämpliga även vid förhandlingsöverens-&lt;br&gt;kommelser har arbetsgruppen föreslagit att domstols fastställande av er-&lt;br&gt;sättningen görs obligatoriskt. Vidare har. med viss modifikation av re-&lt;br&gt;geln i ExL, föreslagits att panthavamas samtycke skall vara en förutsätt-&lt;br&gt;ning för att en förlikning som innehåller naturaprestationer skall godkän-&lt;br&gt;nas av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Bankföreningen har tillstyrkt de föreslagna lösningarna. I öv-&lt;br&gt;rigt har arbetsgruppens förslag till metoder för att skapa skydd för kredit-&lt;br&gt;givarna lämnats utan närmare kommentarer vid remissbehandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till vad arbetsgruppen föreslagit i fråga om&lt;br&gt;skydd för panthavama och delar också dess bedömning att det inte bör&lt;br&gt;föreligga hinder mot att stadfasta en förlikning som innehåller natura-&lt;br&gt;prestationer, så länge panthavama lämnar sitt samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är staten och den enskilde tillståndshavaren överens, kan ersättningen&lt;br&gt;fastställas tämligen omgående. Domstolen måste dock även beakta pant-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;havamas intressen. Enligt vad som tidigare redovisats kommer målet vid&lt;br&gt;fastighetsdomstolen att handläggas i huvudsak enligt reglerna om expro-&lt;br&gt;priationsmål; dock att vissa särskilda förutsättningar skall tillämpas vid&lt;br&gt;bestämmande av ersättning enligt förevarande lag. Med beaktande av&lt;br&gt;dessa regler bestämmer domstolen ersättningen och avgör i vad mån ned-&lt;br&gt;sättning skall ske. Vid nedsättning, fördelning och utbetalning tillämpas&lt;br&gt;ExL:s regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att rättegångsbalkens regler om fördelning av&lt;br&gt;rättegångskostnader i tvistemål skall tillämpas i stället för ExL:s regler.&lt;br&gt;Arbetsgruppen konstaterar att huvudprincipen i ExL är att den expro-&lt;br&gt;prierande svarar för såväl sina egna som motpartens kostnader. Det har&lt;br&gt;ansetts otillfredsställande om sakägaren inte får ersättning för alla befo-&lt;br&gt;gade kostnader för utredning m.m. Enligt arbetsgruppen gör sig emeller-&lt;br&gt;tid inte samma hänsyn gällande i mål om ersättningstalan i anledning av&lt;br&gt;återkallat drifttillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har mött stark remisskritik. Juridiska fakultetsstyrelsen vid&lt;br&gt;Lunds universitet har anfört att den särskilda rättegångskostnadsregeln i&lt;br&gt;ExL från början närmast lär ha grundats på vissa billighetsskäl (jfr NJA&lt;br&gt;II 1918 s. 257 och även NJA II 1950 s. 284 f.); den enskilde parten drab-&lt;br&gt;bas oförskyllt av en tvist som ofta rör komplicerade och svårutredda frå-&lt;br&gt;gor, och det har därför tett sig rimligt att han som huvudregel slipper sva-&lt;br&gt;ra för kostnaderna. Fakultetsstyrelsen konstaterar att detta tydligen har&lt;br&gt;ansetts gälla alla som utsätts för expropriation, oavsett förmögenhets-&lt;br&gt;ställning. Även Kammarrätten i Göteborg har anfört principiella skäl till&lt;br&gt;varför förslaget i denna del är otillfredsställande, även om det från strikt&lt;br&gt;ekonomisk synpunkt inte kan anses oskäligt betungande för statens mot-&lt;br&gt;part att svara för sina egna rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar remissinstansernas uppfattning att det även i denna&lt;br&gt;del finns anledning att följa ExL:s reglering. De relevanta reglerna i&lt;br&gt;7 kap. ExL om rättegångskostnadsersättning bör således göras tillämpliga&lt;br&gt;på ersättningsmål enligt den nu föreslagna lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Författningskommentar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till lagtext överensstämmer i huvudsak med prome-&lt;br&gt;morieförslaget. I förslaget till lag om kärnkraftens avveckling har till-&lt;br&gt;kommit en rätt till förskott på ersättningen (10 §) och en hänvisning till&lt;br&gt;ExL:s regler om ersättning för rättegångskostnader (13 §). Beträffande&lt;br&gt;beslutskriteriema har ett kriterium tillkommit och ett av de tidigare före-&lt;br&gt;slagna modifierats (3 § andra stycket). På förslag av Lagrådet har be-&lt;br&gt;stämmelserna om regeringens beslut placerats närmast efter 1 §. Bestäm-&lt;br&gt;melsen i 7 § första stycket 1 har också ändrats i enlighet med vad Lagrå-&lt;br&gt;det har föreslagit. Bestämmelsen om fixerad kalkylränta har utgått, vilket&lt;br&gt;medfört att regeln om antagande om drifttid numera återfinns i 7 § första&lt;br&gt;stycket 2. I 14 § har en hänvisning även gjorts till 6 §. I övrigt har&lt;br&gt;remissvaren föranlett att vissa av bestämmelserna erhållit en annan ut-&lt;br&gt;formning utan avsedd ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.1 Förslaget till lag om kärnkraftens avveckling&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;1§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelsens första stycke framgår lagens tillämpningsområde, dvs.&lt;br&gt;att rätten att driva kämkraftsreaktorer för att utvinna kärnenergi skall&lt;br&gt;upphöra som en följd av omställningen av energisystemet i Sverige. Med&lt;br&gt;begreppen &amp;quot;kärnkraftsreaktor&amp;quot; och &amp;quot;utvinna kärnenergi&amp;quot; avses detsamma&lt;br&gt;som enligt kämtekniklagen (se 1 och 2 §§ kämtekniklagen). Forsknings-&lt;br&gt;reaktorer omfattas således inte av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med omställningen av energisystemet framgår av det andra&lt;br&gt;stycket. De kriterier som tas in i en lag om kämkraftsavveckling måste&lt;br&gt;bygga på de förutsättningar för avvecklingen som ingår i riksdagens&lt;br&gt;energipolitiska beslut i juni 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12,&lt;br&gt;rskr. 1996/97:272). Till grund för beslutet ligger att omställningen av&lt;br&gt;energisystemet i Sverige skall ha som syfte att åstadkomma en ekologiskt&lt;br&gt;och ekonomiskt hållbar energiförsörjning byggd på fömybara energislag.&lt;br&gt;Omställningen skall genomföras på ett sätt som gör det möjligt att till-&lt;br&gt;försäkra svensk industri och samhället i övrigt el på internationellt kon-&lt;br&gt;kurrenskraftiga villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med omställningen och dess genomförande skall enligt 3 § ut-&lt;br&gt;göra utgångspunkt för regeringen när den fattar beslut enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom regeringens beslut upphävs tillstånd enligt kämtekniklagen till&lt;br&gt;viss del, nämligen såvitt avser rätten att driva en kärnkraftsreaktor för att&lt;br&gt;utvinna kärnenergi. I övrigt kvarstår tillståndet oförändrat. Tillstånds-&lt;br&gt;havama har alltså även efter beslut om upphörande av tillstånd enligt&lt;br&gt;denna lag rätt och, i vissa fall, skyldighet att vidta åtgärder som inte be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rörs av att rätten att driva reaktorn för att utvinna kärnenergi upphör (se&lt;br&gt;avsnitt 8.2).&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Genom bestämmelsen ges regeringen rätt att besluta att tillstånd enligt&lt;br&gt;kämtekniklagen skall upphöra att gälla såvitt avser rätten att driva en&lt;br&gt;kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi. För beslutet saknar det bety-&lt;br&gt;delse om tillståndet genom särskilt villkor är tidsbegränsat eller inte (se&lt;br&gt;bilaga 1, s. 22 f.). De överväganden som ligger bakom beslutsordningen&lt;br&gt;redovisas i avsnitt 7.2. I beslutet skall anges från vilken tidpunkt som&lt;br&gt;rätten till reaktordrift skall upphöra att gälla. Tillståndshavaren är skyldig&lt;br&gt;att se till att driften upphör senast vid denna tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;3§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges de kriterier som regeringen har att beakta vid bestäm-&lt;br&gt;mande av avvecklingstakten och turordningen mellan reaktorerna. I&lt;br&gt;första stycket anges att beslut enligt 2 § skall fattas med utgångspunkt i&lt;br&gt;att varje kärnkraftsreaktor skall tas ur drift vid den tidpunkt som bäst&lt;br&gt;gagnar syftet med omställningen av energisystemet och dess genom-&lt;br&gt;förande enligt 1 § andra stycket. Som framgår av allmänmotiveringen&lt;br&gt;(avsnitt 7.2) blir den fortsatta avvecklingen efter det inledningsskede som&lt;br&gt;beskrivs där beroende av utvecklingen i en lång rad avseenden, vilket gör&lt;br&gt;det svårt att nu närmare konkretisera den praktiska innebörden av detta&lt;br&gt;övergripande kriterium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket upptas kriterier som rör den enskilda reaktorn. Hänsyn&lt;br&gt;skall alltså inom ramen för det övergripande kriteriet i första stycket ock-&lt;br&gt;så tas till faktorer som gäller enskilda reaktorer. Som framgår av all-&lt;br&gt;mänmotiveringen anses det inte möjligt att nu rangordna reaktorerna på&lt;br&gt;grundval av reaktorsäkerhets- eller strålskyddsförhållanden. Skulle en&lt;br&gt;återkallelse av tillstånd vara direkt nödvändig av säkerhetsskäl skall, som&lt;br&gt;framgår av 4 §, kämtekniklagen tillämpas. Det sagda hindrar dock inte&lt;br&gt;att aspekter med anknytning till säkerhet kan vägas in vid bedömningen&lt;br&gt;av i vilken ordning reaktorerna skall tas ur drift (se avsnitt 7.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på vad som skall beaktas anges i andra stycket geogra-&lt;br&gt;fiskt läge, ålder, konstruktion och betydelse för energisystemet. ”Kon-&lt;br&gt;struktion” har valts i stället för det i promemorian föreslagna ”reaktor-&lt;br&gt;typ”, eftersom det senare uttrycket kan leda till en alltför snäv tolkning.&lt;br&gt;Kriteriet ”betydelse för energisystemet” finns inte i promemorieförslaget.&lt;br&gt;Med detta kriterium görs klart att vid bedömningen skall beaktas frågor&lt;br&gt;som reaktorns produktionskapacitet och hur ett eventuellt urdrifttagande&lt;br&gt;skulle påverka balansen i elnätet. Vid denna bedömning kan också reak-&lt;br&gt;torns geografiska läge ha viss betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör understrykas att regeringen skall göra en samlad bedömning&lt;br&gt;där olika handlingsalternativ far vägas mot varandra. De angivna kriteri-&lt;br&gt;erna skall ses som exempel och deras betydelse kan variera i det enskilda&lt;br&gt;fallet. Som framgår av allmänmotiveringen kan med hänsyn till frågans&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stora betydelse de olika handlingsalternativen förväntas bli ingående be-&lt;br&gt;lysta och debatterade.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som motsvarar 2 § andra stycket i arbetsgruppens förslag till&lt;br&gt;lagtext, behandlar konkurrenssituationen då en återkallelse av tillståndet&lt;br&gt;aktualiseras enligt 15 § kämtekniklagen. Är det fråga om någon åter-&lt;br&gt;kallelsegrund som anges i den bestämmelsen, dvs. någon omständighet&lt;br&gt;av betydelse från säkerhetssynpunkt, skall det först avgöras om tillstån-&lt;br&gt;det skall återkallas enligt kämtekniklagen. Om resultatet blir att till-&lt;br&gt;ståndet inte återkallas, kan ett beslut enligt förevarande lag bli aktuellt.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Tillståndshavare och fastighetsägare som berörs av att tillståndet till re-&lt;br&gt;aktordrift upphör har rätt till ersättning för förlust som de lider i samband&lt;br&gt;med att rätten att utvinna kärnenergi upphör att gälla enligt lagen (första&lt;br&gt;stycket). Frågor om förlust i samband med återkallelse av tillstånd enligt&lt;br&gt;kämtekniklagen skall självfallet bedömas enligt den lagen. Kämteknik-&lt;br&gt;lagen saknar bestämmelser om ersättning. Vid lagens tillkomst anfördes&lt;br&gt;att tillståndshavaren inte var berättigad till ersättning vid återkallelse eller&lt;br&gt;annat ingrepp av säkerhetsskäl (prop. 1983/84:60 s. 227). De allmänna&lt;br&gt;övervägandena till grund för ersättningsregeln finns i avsnitt 7.3.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevisbördan för påstådd förlust ligger i princip på den ersättnings-&lt;br&gt;berättigade. Vid värdering av en rörelseskada åligger det tillstånds-&lt;br&gt;havaren att tillhandahålla utredning om tillgångar, omsättning etc. i rörel-&lt;br&gt;sen. Allmänna ersättningsrättsliga principer gäller, t.ex. att ersättning inte&lt;br&gt;skall utgå om den ersättningsberättigade hade kunnat begränsa sin skada&lt;br&gt;eller om han kan kompensera sig på annat sätt än genom ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall vad som sägs om ägare till fastighet som har&lt;br&gt;använts vid reaktordrift även gälla innehavare av nyttjanderätt eller annan&lt;br&gt;särskild rätt till fastigheten. Följden blir att innehavare av särskild rätt&lt;br&gt;blir berättigad till ersättning enligt lagen samt erhåller talerätt i enlighet&lt;br&gt;med 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;6§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Liksom flera andra lagar som innehåller ersättningsregler vid offentliga&lt;br&gt;ingrepp (se avsnitt 5.2.1) hänvisar även denna lag till ExL. Avvikande&lt;br&gt;bestämmelser finns i 7 §. I ExL förekommer tre ersättningsformer, näm-&lt;br&gt;ligen löseskilling, intrångsersättning och annan ersättning (beträffande&lt;br&gt;definitioner av dessa termer, se avsnitt 5.2.2). Löseskilling förekommer&lt;br&gt;inte enligt lagen om kärnkraftens avveckling, eftersom lagen saknar möj-&lt;br&gt;lighet till inlösen (angående denna fråga, se avsnitt 7.3.1). Ersättning för&lt;br&gt;värdeminskning av fastighet som har använts vid reaktordrift jämställs&lt;br&gt;med intrångsersättning enligt ExL. Detta far bl.a. till följd att ersättning&lt;br&gt;för sådan värdeminskning skall sättas ned och fördelas mellan pant-&lt;br&gt;havama i fastigheten, såvida inte dessa medger annat. Kompensation i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enlighet med lagen kan i övrigt avse annan ersättning för utebliven kraft-&lt;br&gt;produktion på grund av att rätten till reaktordrift upphävts, vilket framgår&lt;br&gt;av den sista meningen i paragrafen. Som annan ersättning kan också&lt;br&gt;kompensation utgå för andra sådana direkta kostnader som urdrifttagan-&lt;br&gt;det medför och som inte täcks av fonderade medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inträffa att fastighetsägaren och den som har tillståndet att dri-&lt;br&gt;va kämkraftsreaktom är olika rättssubjekt, låt vara att det ofta torde fin-&lt;br&gt;nas en koncemgemenskap eller annan intressegemenskap mellan dem. I&lt;br&gt;så fall är både fastighetsägaren och tillståndshavaren berättigade till er-&lt;br&gt;sättning. Även om ersättningen i ett sådant fall skall bestämmas individ-&lt;br&gt;uellt för varje ersättningsberättigad ligger det i sakens natur att den totala&lt;br&gt;ersättningen normalt inte bör överstiga vad som skulle ha utgått om fas-&lt;br&gt;tighetsägare och tillståndshavare hade varit en och densamme. Den in-&lt;br&gt;trångsersättning som tillkommer fastighetsägaren bör i ett sådant fall, om&lt;br&gt;panthavama inte medger annat, bestämmas med ledning av de arrende-&lt;br&gt;intäkter eller motsvarande som upplåtelsen till tillståndshavaren ger. I så&lt;br&gt;fall far vid bestämmandet av ersättning till tillståndshavaren för rörelse-&lt;br&gt;skada motsvarande kostnader för arrendeavgifter beaktas när framtida&lt;br&gt;driftsnetton bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;När ersättningen skall bestämmas aktualiseras en avkastningsvärdering. I&lt;br&gt;denna paragraf anges särskilda förutsättningar som skall tillämpas vid en&lt;br&gt;sådan bedömning. Syftet med dessa förutsättningar är att bestämma en&lt;br&gt;skälig nivå och att skapa förutsebarhet beträffande ersättningens storlek.&lt;br&gt;Som framgått av avsnitt 7.3.2 anser regeringen att paragrafen inte bör&lt;br&gt;innehålla en regel om fixerad kalkylränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip står det partema fritt att träffa överenskommelser som avviker&lt;br&gt;från värderingsresultat där förutsättningarna har tillämpats. Domstolen är&lt;br&gt;dock skyldig att, på sätt som föreskrivs i ExL, se till panthavamas intres-&lt;br&gt;sen när ersättningen fastställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket punkten 1 bygger på den s.k. influens-&lt;br&gt;regeln i 4 kap. 2 § ExL (se avsnitt 5.2.3) och har justerats i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag. En tillståndshavare bör inte kompenseras för förlust&lt;br&gt;till den del denna har samband med en prishöjning som beror på att re-&lt;br&gt;aktordriften upphör till följd av ett beslut enligt lagen. Har upphörandet&lt;br&gt;av driften vid en reaktor medfört inverkan av någon betydelse på elpriset,&lt;br&gt;skall därför ersättningen bestämmas på grundval av det pris som skulle&lt;br&gt;ha gällt om sådan inverkan inte förekommit. Vid varje beslut far alltså en&lt;br&gt;uppskattning ske av prisnivån vid tidpunkten för beslutat driftstopp om&lt;br&gt;reaktorn inte hade tagits ur drift. Beträffande priset på högspänd el hänvi-&lt;br&gt;sas i avsnitt 7.3.2 till Sveriges officiella statistik angående uppgift om det&lt;br&gt;pris som kan användas vid bedömningen. Prishöjningar som inte har&lt;br&gt;samband med att rätten att driva reaktorn upphör har tillståndshavaren&lt;br&gt;rätt att tillgodoräkna sig vid ersättningens bestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig omständighet vid användning av avkastningsmetoden&lt;br&gt;är bedömningen av kämkraftsreaktoms livslängd. I första stycket punk-&lt;br&gt;ten 2, motsvarande punkten 3 i lagrådsremissen, föreskrivs att ersättning-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en skall bestämmas utifrån antagandet att kämkraftsreaktom inte kan&lt;br&gt;nyttjas mer än 40 år. Utgångspunkten för beräkningen av tiden är det till-&lt;br&gt;fälle då reaktorn togs i kommersiell drift. Härmed avses den tidpunkt då&lt;br&gt;produktionen från en viss reaktor kopplades in på elnätet och därmed&lt;br&gt;började bidra till tillståndshavarens inkomster. Det skall antas att reak-&lt;br&gt;torn inte kan nyttjas mer än 40 år. Med beaktande av vad som anförts i&lt;br&gt;allmänmotiveringen (avsnitt 7.3.2) angående valet av schablontid torde&lt;br&gt;partema normalt utgå från en drifttid av 40 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att värdetidpunkten vid bestämmande av er-&lt;br&gt;sättning enligt lagen är den tidpunkt vid vilken rätten att driva en reaktor&lt;br&gt;för att utvinna kämenegi skall upphöra att gälla i enlighet med regering-&lt;br&gt;ens beslut. Den ersättningsberättigade skall få kompensation för föränd-&lt;br&gt;ringar i det allmänna prisläget mellan det att reaktorn togs ur drift och&lt;br&gt;den tidpunkt då ersättningen fastställs, vilket framgår av bestämmelsen i&lt;br&gt;andra punkten som ansluter till 4 kap. 4 § andra stycket ExL.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;8§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Ersättning enligt lagen skall alltid fastställas av domstol och bestämmel-&lt;br&gt;sen innehåller regler om väckande av ersättningstalan. Det får förutsättas&lt;br&gt;att beslut enligt 3 § följs av förhandlingar mellan staten och tillstånds-&lt;br&gt;havaren om ersättningens omfattning. Skälet till att fastställelse krävs i&lt;br&gt;de fall där en uppgörelse träffas är att skyddsreglema för borgenärer med&lt;br&gt;panträtt i fastigheten äger tillämpning även för dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att staten, tillståndshavare och ägare till fas-&lt;br&gt;tighet som har använts vid reaktordrift har talerätt. Sådan rätt tillkommer&lt;br&gt;också innehavare av särskild rätt till fastighet, eftersom rättighetshavaren&lt;br&gt;enligt 5 § andra stycket jämställs med fastighetsägare. Talan väcks ge-&lt;br&gt;nom ansökan om stämning. För att markera vikten av att ersättnings-&lt;br&gt;frågan inte hålls svävande under alltför lång tid har en tidsgräns om tre år&lt;br&gt;införts för statens del. Om inte någon av parterna har väckt talan dessför-&lt;br&gt;innan, skall staten ansöka om stämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvister enligt lagen handläggs i princip enligt reglerna om expropria-&lt;br&gt;tionsmål (se 9 §), vilka prövas av fastighetsdomstol. I andra stycket före-&lt;br&gt;skrivs därför att talan skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars&lt;br&gt;domkrets reaktorn är belägen.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;9§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen hänvisar till 5 kap. ExL, som innehåller bestämmelser om&lt;br&gt;rättegången i expropriationsmål m.m. I 5 kap. 12 § finns vissa särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om den materiella processledningen vid handläggning av&lt;br&gt;expropriationsmål i fastighetsdomstolen. Enligt paragrafens andra stycke&lt;br&gt;skall domstolen, om det inte är uppenbart obehövligt, genom särskilt be-&lt;br&gt;slut meddela parterna vilken utredning som enligt domstolens mening&lt;br&gt;bör förebringas i målet (utredningsbeslut). Bestämmelsen i 5 kap. 23 §&lt;br&gt;ExL att ersättningen skall bestämmas särskilt för varje sakägare far bety-&lt;br&gt;delse i de fall tillståndshavaren och fastighetsägaren inte är densamme.&lt;br&gt;Enligt nämnda paragraf skall intrångsersättning och annan ersättning be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmas var for sig. Enligt 5 kap. 25 § ExL skall hänsyn tas till borge-&lt;br&gt;närers rätt när ersättningen bestäms och detta skall ske även om partema&lt;br&gt;är överens om ersättningens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen skall enligt 5 kap. 27 § ExL bestämmas i pengar att beta-&lt;br&gt;las på en gång. I andra stycket föreskrivs att ersättning far bestämmas i&lt;br&gt;annat än pengar om partena är överens och medgivande har lämnats av&lt;br&gt;samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten. Till skillnad mot vad&lt;br&gt;som gäller enligt ExL är det alltså möjligt att, under angivna förutsätt-&lt;br&gt;ningar, fastställa att ersättning skall ske helt eller delvis genom natura-&lt;br&gt;prestationer.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;10 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om förskott. Bestämmelsen överens-&lt;br&gt;stämmer nära med de bestämmelser om förskott som finns i 5 kap. 17 §&lt;br&gt;tredje stycket och 20 § ExL men är av naturliga skäl inte kopplad till den&lt;br&gt;lagens regler om tillträde. Frågan om förskott kan tas upp av domstolen&lt;br&gt;på yrkande av den ersättningsberättigade så snart talan om fastställande&lt;br&gt;av ersättning har väckts vid fastighetsdomstolen. Den begränsningen&lt;br&gt;gäller dock att beslut om förskott inte far meddelas innan tillståndet att&lt;br&gt;driva kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi har upphört (se första&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtexten lämnar ingen ledning i fråga om förskottets storlek. Det är&lt;br&gt;naturligt att förskottet bestäms med beaktande av vad som slutligen kan&lt;br&gt;komma att utdömas i det enstaka fallet. Eftersom det är fråga om ett för-&lt;br&gt;skott, bör det givetvis tillses att förskottet inte kommer att överstiga den&lt;br&gt;slutliga ersättningen. Det är därför naturligt att domstolen skattar för-&lt;br&gt;skottet med viss försiktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har intagits en regel som förhindrar upprepade för-&lt;br&gt;skottsframställningar. Bestämmelsen har sin förebild i ExL (se 5 kap.&lt;br&gt;20 § andra stycket ExL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förfarandet i samband med att förskott beslutas hänvisas i&lt;br&gt;tredje stycket till 5 kap. 21 § ExL. Av hänvisningen följer att frågan om&lt;br&gt;förskott kan tas upp utan föregående stämning - givetvis under förutsätt-&lt;br&gt;ning att talan om fastställande av ersättning tidigare är väckt - och att&lt;br&gt;parterna skall fa tillfälle att yttra sig innan förskott beslutas. Frågan om&lt;br&gt;förskott skall avgöras genom dom. Domen behöver inte föregås av en&lt;br&gt;huvudförhandling, men det kan givetvis från processlednings- och utred-&lt;br&gt;ningssynpunkt ändå vara lämpligt att en huvudförhandling hålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens fjärde stycke rör överklagande av ett beslut om förskott.&lt;br&gt;Regleringen överensstämmer med den i 5 kap. 22 § ExL.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;11 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Första stycket hänvisar till bestämmelserna i 6 kap. ExL om betalning&lt;br&gt;och nedsättning av expropriationsersättning. Intrångsersättning betalas&lt;br&gt;enligt 6 kap. 1 § ExL normalt genom nedsättning hos länsstyrelsen. Syf-&lt;br&gt;tet med nedsättning är att se till att innehavare av panträtt i fastigheten&lt;br&gt;inte lider förlust av att fastighetens värde minskar. Nedsättning skall en-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligt 6 kap. 2 § ExL inte ske om fastigheten inte svarar mot någon beviljad&lt;br&gt;eller sökt inteckning eller om de borgenärer som har panträtt i fastigheten&lt;br&gt;medgett att ersättningen betalas ut till den ersättningsberättigade. Medgi-&lt;br&gt;vande behövs inte av panthavare för vars rätt avgörandet saknar betydel-&lt;br&gt;se. Det är praktiskt att domstolen först gör en oskadlighetsprövning och&lt;br&gt;därefter talar om vilka medgivanden som behövs. Enligt 6 kap. 3 § ExL&lt;br&gt;skall domstolen när den bestämmer intrångsersättningen ange i vad mån&lt;br&gt;nedsättning skall ske. Om nedsättning inte sker skall ersättningen enligt&lt;br&gt;6 kap. 4 § ExL betalas ut direkt till den ersättningsberättigade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsfristen för betalning eller nedsättning anges i andra stycket. Den&lt;br&gt;där angivna tremånadersfristen överensstämmer med vad som gäller en-&lt;br&gt;ligt 6 kap. 7 § ExL med den skillnaden att det inte har föreskrivits någon&lt;br&gt;kortare betalningsfrist för betalning av förskott.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;12 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om ränta. I första meningen anges&lt;br&gt;den avkastningsränta som löper från det att rätten att driva kämkrafts-&lt;br&gt;reaktom upphör till den tidpunkt då ersättningen skall betalas. Andra&lt;br&gt;meningen innehåller bestämmelser om dröj smål sränta för det fall att er-&lt;br&gt;sättningen betalas senare än som hade bort ske.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;13 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en hänvisning till ExL:s regler om ersättning för&lt;br&gt;rättegångskostnader. Hänvisningen innebär att huvudprincipen blir att&lt;br&gt;staten kommer att svara för såväl sina egna som motpartens kostnader i&lt;br&gt;målet vid fastighetsdomstolen (7 kap. 1 §) och, vad gäller målet i högre&lt;br&gt;rätt, att den ersättningsberättigade far svara för sina egna kostnader en-&lt;br&gt;dast när han själv överklagat och förlorat (7 kap. 3 §). Undantag gäller&lt;br&gt;för sådana fall som avses i 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts vid 9 § skall domstolen meddela ett s.k. utredningsbeslut.&lt;br&gt;Av 7 kap. 1 § andra stycket följer att om den ersättningsberättigade före-&lt;br&gt;bringat utredning i strid med utredningsbeslutet, så ersätts kostnaden för&lt;br&gt;sådan utredning endast i den mån utredningen haft betydelse för utgång-&lt;br&gt;en i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 kap. 5 § ExL regleras frågan om förskott på ersättning för rätte-&lt;br&gt;gångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;14 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller vissa anvisningar vid tillämpningen av bestäm-&lt;br&gt;melserna i ExL. Reglerna i 3 och 4 §§ används i stället för reglerna i ExL&lt;br&gt;om förfarandet vid beviljande och verkställande av expropriationstill-&lt;br&gt;stånd. Vid tillämpning av ExL:s bestämmelser om ersättning och rätte-&lt;br&gt;gång skall dock vad som sägs om expropriationstillstånd avse beslut en-&lt;br&gt;ligt 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärn-&lt;br&gt;teknisk verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;74 f&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som antytts vid kommentaren till 1 § lagen om kärnkraftens avveckling&lt;br&gt;kvarstår i princip tillståndshavarens skyldigheter enligt kämtekniklagen&lt;br&gt;efter ett beslut om att rätten till reaktordrift skall upphöra enligt avveck-&lt;br&gt;lingslagen. För att detta klart skall framgå har 14 § kämtekniklagen&lt;br&gt;kompletterats i enlighet med vad Lagrådet har förslagit (promemorie-&lt;br&gt;förslagets hänvisning i 15 § kämtekniklagen har utgått).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 § 3 kämtekniklagen är tillståndshavaren skyldig att på ett sä-&lt;br&gt;kert sätt avveckla och riva en anläggning i vilken verksamheten inte läng-&lt;br&gt;re skall bedrivas. Häri ligger bl.a. ett ansvar för att klarlägga vilka åtgär-&lt;br&gt;der som behövs och hur dessa åtgärder skall kunna vidtas. I skyldigheten&lt;br&gt;ingår en fullständig demontering och bortforsling av t.ex. en reaktor och&lt;br&gt;övriga anordningar som ingår i reaktoranläggningen (prop. 1983/84:60 s.&lt;br&gt;90 f.). Av 13 § kämtekniklagen följer att bestämmelser om reaktor-&lt;br&gt;havares skyldighet att betala en avgift till staten finns i lagen (1992:1537)&lt;br&gt;om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.&lt;br&gt;(finansieringslagen). I 14 § kämtekniklagen stadgas att skyldigheterna&lt;br&gt;enligt 10 § samma lag kvarstår till dess de har fullgjorts eller befrielse&lt;br&gt;från dem har medgetts även om ett tillstånd återkallas eller tillståndets&lt;br&gt;giltighetstid går ut eller om rätten att driva en reaktor upphör enligt av-&lt;br&gt;vecklingslagen. I de avseenden tillståndet fortfarande gäller efter en till-&lt;br&gt;lämpning av avvecklingslagen, gäller således även skyldigheterna enligt&lt;br&gt;kämtekniklagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 Rättsliga frågor i samband med käm&lt;br&gt;kraftens avveckling&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1. Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Viss tidigare och nu gällande lagstiftning på&lt;br&gt;kämteknikområdet i huvuddrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Atomenergilagen, villkorslagen och rådrumslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kämtekniklagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillsynsverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Finansieringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Avvecklingsfrågan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De legala förutsättningarna för ett beslut om en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avveckling av kärnkraften&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hur skall beslutet komma till uttryck&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.1 &amp;nbsp;Frågan om lagstiftning beträffande de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidsbegränsade tillstånden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skall avvecklingsordningen följa direkt av lag eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör vissa ramar ges i lag i kombination med att regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ges rätt att fatta beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kriterier för en awecklingsordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Ersättningsfrågan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätten till ersättning vid rådighetsinskränkningar -&lt;br&gt;rättsläget före de senaste ändringarna av 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § RF m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 &amp;nbsp;Allmänt om rådighetsinskränkningar och rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 &amp;nbsp;Rätten till ersättning vid ingrepp mot tillstånds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pliktig verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.3 &amp;nbsp;Rätten till ersättning inom kämteknikområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätten till ersättning enligt 2 kap. 18 § andra stycket RF&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätten till ersättning enligt Europakonventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättningsskyldighetens omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.1 &amp;nbsp;Ersättningsskyldighetens omfattning enligt&lt;br&gt;2 kap. 18 § andra stycket RF&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.2 &amp;nbsp;Ersättningsskyldighetens omfattning enligt&lt;br&gt;Europakonventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Måste rätten till ersättning regleras i lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hur bör en ersättningsregel utformas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kreditgivarnas intressen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Berörda frågors behandling i vissa andra länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga: Översikt över vissa av regeringens beslut avseende&lt;br&gt;tillstånd till kärnteknisk verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Denna promemoria behandlar vissa rättsliga aspekter på ett för kraftföretagen&lt;br&gt;bindande beslut om avveckling av en eller flera reaktorer. Promemorian behandlar&lt;br&gt;däremot inte sådana beslut, som kan tänkas få en av kraftföretagen själva företagen&lt;br&gt;avveckling som konsekvens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är främst två huvudfrågor som behandlas - dels förutsättningarna och&lt;br&gt;formerna för ett av statsmakterna fattat beslut om en aweckling(awecklingsfrågan),&lt;br&gt;dels vilka de rättsliga konsekvenserna av ett sådant beslut kan vara&lt;br&gt;(ersättningsfrågan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika frågorna diskuteras enbart från teknisk synpunkt, med sikte på vad staten&lt;br&gt;har för skyldigheter enligt främst grundlag och den europeiska konventionen den 4&lt;br&gt;november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de&lt;br&gt;grundläggande friheterna (härefter Europakonventionen). Promemorian tar inte&lt;br&gt;ställning till vare sig det lämpliga sättet för en avveckling eller till den rimliga&lt;br&gt;regleringen av ersättningsfrågan. Promemorian är i stället avsedd att vara ett underlag&lt;br&gt;för Energikommissionens ställningstaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De aktuella frågorna har tidigare delvis behandlats i departement^&amp;gt;romemorian&lt;br&gt;Ds 1988:11, Rättsliga frågor i samband med kärnkraftens avveckling. I denna&lt;br&gt;promemoria föreslogs vissa lagändringar innebärande bl.a. att tillstånd att bedriva&lt;br&gt;kärnteknisk verksamhet skulle kunna återkallas som ett led i genomförandet av&lt;br&gt;riksdagens beslut om riktlinjer för en avveckling senast år 2010 av kärnkraften.&lt;br&gt;Tillståndshavaren skulle enligt förslaget ges rätt till skälig ersättning av staten för&lt;br&gt;förlust till följd av att tillståndet upphörde tidigare än 25 år efter det att reaktorn togs i&lt;br&gt;kommersiell drift; utebliven vinst skulle dock inte ersättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian Ds 1988:11 tillkom mot bakgrund av vissa riktlinjer som riksdagen&lt;br&gt;år 1988 hade preciserat för energipolitiken; regeringen skulle senare lägga fram&lt;br&gt;närmare förslag. Promemorian fick ett blandat remissmottagande. Dess&lt;br&gt;överväganden lades aldrig till grund för förslag i proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter 1988 års förslag har bl.a. vissa lagändringar skett och resonemangen i&lt;br&gt;promemorian har delvis förlorat i aktualitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Viss tidigare och nu gällande&lt;br&gt;lagstiftning på kämteknikområdet i&lt;br&gt;huvuddrag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Atomenergilagen, villkorslagen och&lt;br&gt;rådrumslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 4§ lagen (1956:306) om rätt att utvinna atomenergi m.m. (härefter&lt;br&gt;atomenergilagen) föreskrevs att sådana villkor, som var påkallade av säkerhetsskäl&lt;br&gt;eller eljest ur allmän synpunkt, fick ställas upp när till-stånd meddelades eller under&lt;br&gt;ett tillstånds giltighetstid samt att tillstånd fick återkallas när uppställda villkor inte&lt;br&gt;iakttagits eller när annars &amp;quot;synnerliga skäl äro därtill&amp;quot;. 1 motiven angavs som enda&lt;br&gt;exempel på när återkallelse kunde ske på grund av synnerliga skäl, att&lt;br&gt;tillståndshavaren brutit mot vissa regler i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Atomenergilagen innehöll vidare en bestämmelse om tidsbegränsning av tillstånd.&lt;br&gt;Enligt förarbetena (se prop. 1956:178 s. 28) motiverades bestämmelsen av att det från&lt;br&gt;allmän synpunkt ansågs angeläget att det fanns möjlighet att efter viss tid ompröva&lt;br&gt;meddelade tillstånd. En viss giltighetstid angavs vidare kunna vara av värde för&lt;br&gt;tillståndshavaren. Denne kunde nämligen då, till skillnad mot vad som skulle vara&lt;br&gt;fallet om tillståndet meddelats endast tills vidare, i allmänhet räkna med att fa behålla&lt;br&gt;tillståndet under den angivna tiden och han kunde inrikta sin verksamhet därefter.&lt;br&gt;Samtidigt sades att det självfallet borde tas all rimlig hänsyn till&lt;br&gt;tillståndsinnehavamas intressen. Ersättningsregler saknades i atomansvarighetslagen&lt;br&gt;(beträffande förarbetsuttalanden i fråga om ersättningsskyldighet, se nedan under&lt;br&gt;avsnitt 4.1.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1977:140) om särskilt tillstånd att tillföra kämreaktor kärnbränsle m.m.&lt;br&gt;(härefter villkorslagen) ställde upp krav på särskilt tillstånd (iaddningstillstånd) för att&lt;br&gt;reaktor, för vilken tillstånd hade meddelats enligt atomenergi lagen men som inte hade&lt;br&gt;tillförts kärnbränsle före den 8 oktober 1976, skulle fä laddas. Laddningstillstånd&lt;br&gt;förutsatte att frågorna om hantering av använt kärnbränsle och högaktivt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;avfall skulle vara på visst sätt lösta. Villkorslagen innebar således att ett nytt villkor&lt;br&gt;ställdes upp för vissa av de tidigare, enligt atomenergilagen meddelade, tillstånden&lt;br&gt;(beträffande ersättningsskyldighet, se nedan under avsnitt 4.1.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2§ lagen (1979:335) om förbud mot att under viss tid tillföra kämreaktor&lt;br&gt;kärnbränsle (härefter rådrumslageri), vilken lag tillkom för att gälla i avvaktan på&lt;br&gt;resultatet av 1980 års folkomröstning, föreskrevs rätt till ersättning av staten för&lt;br&gt;förlust som uppkom genom att reaktors tagande i drift fördröjdes (se mer härom&lt;br&gt;nedan under avsnitt 4.1.3).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Kämtekniklagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (härefter kämtekniklagen) trädde i kraft&lt;br&gt;den 1 februari 1984. Förarbetena understryker lagens karaktär av säkerhetslag.&lt;br&gt;Genom kämtekniklagen upphävdes atomenergilagen, villkorslagen och&lt;br&gt;rådrumslagen. Av övergångsbestämmelserna till kämtekniklagen följer bl.a. att&lt;br&gt;tillstånd samt villkor och föreskrifter som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;atomenergilagen skall anses vara meddelade enligt motsvarande bestämmelser i&lt;br&gt;kämtekniklagen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Enligt 5 § kämtekniklagen krävs tillstånd för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kärnteknisk verksamhet. Begreppet &amp;quot;kärnteknisk verksamhet&amp;quot; definieras i 1 §. Där&lt;br&gt;anges att med kärnteknisk verksamhet avses bl.a. uppförande, innehav eller drift av&lt;br&gt;kärnteknisk anläggning. Begreppet &amp;quot;kärnteknisk anläggning&amp;quot; definieras i 2§; bl.a.&lt;br&gt;anläggning för utvinning av kärnenergi (kärnkraftsreaktor) avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 7 § kämtekniklagen följer att ett tillstånd far tidsbegränsas. Enligt 8§ far&lt;br&gt;sådana villkor som behövs med hänsyn till säkerheten ställas upp, när ett tillstånd&lt;br&gt;meddelas eller senare. I 15 § anges förutsättningarna för återkallelse av tillstånd (se&lt;br&gt;härom nedan under avsnitt 3.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 18 § kämtekniklagen far tillsynsmyndigheten (dvs. Statens&lt;br&gt;kämkraftinspektion) besluta om de åtgärder som behövs samt meddela&lt;br&gt;tillståndshavaren de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att&lt;br&gt;reglerna i kämtekniklagen eller föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd&lt;br&gt;av denna lag skall följas. Till kämtekniklagen ansluter förordningen (1984:14) om&lt;br&gt;kärnteknisk verksamhet (härefter kämteknikförordningen), i vilken förordning mer&lt;br&gt;detaljerade föreskrifter ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 § kämtekniklagen skall den som har tillstånd&lt;br&gt;till kärnteknisk verksamhet svara för att de åtgärder vidtas som behövs bl.a.&lt;br&gt;för att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppkommet kärnavfall eller däri uppkommet kärnämne som inte används på nytt och&lt;br&gt;for att på ett säkert sett avveckla och riva anläggningar i vilka verksamheten inte&lt;br&gt;längre skall bedrivas. Av 13 § följer att bestämmelser om reaktorinnehavares&lt;br&gt;skyldighet att erlägga en avgift till staten finns i lagen (1992:1537) om finansiering&lt;br&gt;av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (härefter finansieringslagen). I 14§&lt;br&gt;kämtekniklagen stadgas att skyldigheterna enligt 10 § kvarstår till dess att de har&lt;br&gt;fullgjorts eller befrielse från dem har medgetts även om ett tillstånd återkallas eller&lt;br&gt;tillståndets giltighetstid går ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade i slutet av år 1986 om ett förbud mot nya&lt;br&gt;kämkraftsreaktorer. 1 5a § kämtekniklagen föreskrivs nu bl.a. att tillstånd att uppföra&lt;br&gt;en kärnkraftsreaktor inte far meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Tillsynsverksamheten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 20 a § kämteknikförordningen har Statens kämkraftinspektion (härefter SKI)&lt;br&gt;bemyndigats att meddela föreskrifter om bl.a. vissa åtgärder som behövs för att&lt;br&gt;upprätthålla säkerheten vid kärnteknisk verksamhet. I 22 § samma förordning anges&lt;br&gt;att SKI utövar tillsyn över efterlevnaden av kämtekniklagen och av villkor eller&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag samt övervakar och&lt;br&gt;kontrollerar slutförvar. Vidare erinras om att bestämmelser om tillsyn ur&lt;br&gt;strålskyddssynpunkt, som utövas av Statens strålskyddsinstitut, finns i&lt;br&gt;strålskyddslagen (1988:220). I förordningen (1988:523) med instruktion för statens&lt;br&gt;kämkraftinspektion ges ytterligare bestämmelser om SKI:s uppgifter. SKI har till&lt;br&gt;uppgift bl.a. att övervaka säkerheten vid kärnteknisk verksamhet och att följa&lt;br&gt;utvecklingen på kämenergiområdet, i synnerhet beträffande säkerhetsfrågor, samt att&lt;br&gt;utreda frågor om och ta initiativ till åtgärder för att höja säkerheten hos kärntekniska&lt;br&gt;anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;F inansieringslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 § finansieringslagen skall den som har tillstånd att inneha eller&lt;br&gt;driva en kärnkraftsreaktor (reaktorinnehavaren), så länge reaktorn är i&lt;br&gt;drift, betala en avgift för att finansiera dels omhändertagande av använt&lt;br&gt;kärnbränsle och annat radioaktivt avfall från kämkraftsreaktorer, dels&lt;br&gt;vissa kostnader som staten har enligt denna lag och enligt käm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;tekniklagen. Av 2 § finansieringslagen följer att avgiftsskyldigheten omfattar&lt;br&gt;kostnader för bl.a. en saker hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och&lt;br&gt;radioaktivt avfall samt en säker avveckling och rivning av reaktoranläggningen.&lt;br&gt;Enligt 8 § skall de inbetalda avgifterna användas för att ersätta reaktorinnehavaren&lt;br&gt;för kostnader för omhändertagandet samt för att täcka vissa statens kostnader. Till&lt;br&gt;finansieringslagen ansluter förordningen (1981:671) om finansiering av framtida&lt;br&gt;utgifter för använt kärnbränsle m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Avvecklingsfrågan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;De legala förutsättningarna för ett&lt;br&gt;beslut om en avveckling av kärnkraften&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Statsmakterna har betydande möjligheter att fatta olika, för enskilda ingripande, te-&lt;br&gt;slut. Hur sådana beslut skall komma till uttryck behandlas nedan. Här diskuteras fiå-&lt;br&gt;gan om vilka legala förutsättningar som gäller för ett beslut om en avveckling av&lt;br&gt;kärnkraften. Även frågan om en reglering av ersättningen kan tänkas utgöra en sådan&lt;br&gt;förutsättning. De frågor som aktualiseras i detta sammanhang behandlas dock särskilt&lt;br&gt;nedan under avsnitt 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse för resonemangen här, liksom för de resonemang som förs i olika&lt;br&gt;frågor i det följande, är reglerna i 2 kap. 18 § regeringsformen (härefter RF) och i&lt;br&gt;artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. 18 § första stycket RF stadgas numera (de för berörda frågor särskilt&lt;br&gt;viktiga formuleringarna är kursiverade här):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas&lt;br&gt;avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom&lt;br&gt;expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna&lt;br&gt;inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att&lt;br&gt;tillgodose angelägna allmänna intressen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formuleringen &amp;quot;varje medborgares egendom är tryggad&amp;quot; är inte avsedd att ha någon&lt;br&gt;självständig rättslig betydelse utan endast att ange det övergripande syftet med&lt;br&gt;bestämmelsen, såsom det kommer till uttryck i dess fortsatta lydelse (se prop.&lt;br&gt;1993/94:117 s. 48). Syftet är inte att genom bestämmelsen ge ett heltäckande skydd&lt;br&gt;för all egendom utan i stället att slå fast att hela vår rättsordning skall ge ett&lt;br&gt;betryggande skydd för den enskildes egendom. Med uttrycket &amp;quot;varje medborgare&amp;quot;&lt;br&gt;avses såväl fysiska som juridiska personer. Även den som innehar egendom med&lt;br&gt;någon form av nyttjanderätt omfattas av skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare föll inskränkningar i ägares m.fl. rätt att använda egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;utanför bestämmelsens tillämpningsområde. Bestämmelsen är avsedd att nu ge skydd&lt;br&gt;även mot sådana tvångsvisa inskränkningar i rätten att använda mark och byggnader&lt;br&gt;som följer direkt av lagstiftning eller av myndighetsbeslut med tillämpning av sådan&lt;br&gt;lagstiftning, men inte sådana inskränkningar som följer på grund av avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för de senaste ändringarna i 2 kap. 18 § RF ligger Fri- och&lt;br&gt;rättighetskommitténs delbetänkande Fri- och rättighetsfrågor, Regeringsformen&lt;br&gt;(SOU 1993:40, del A). 1 specialmotiveringen uttalade kommittén att det måste finnas&lt;br&gt;möjlighet att, som en sista utväg, tvångsvis ta i anspråk annans egendom eller&lt;br&gt;begränsa ägarens möjligheter att fritt använda sin egendom för att tillgodose&lt;br&gt;samhällets behov av mark för bostadsbyggande, trafikleder, rekreation eller andra&lt;br&gt;liknande ändamål. Även förhindrande av olämplig eller störande bebyggelse&lt;br&gt;nämndes. Kommittén uttalade vidare (se SOU 1993:40, del A s. 234) att&lt;br&gt;grundlagsskyddet omfattar sådan lagstiftning som innebär begränsningar i&lt;br&gt;innehavarens rätt att använda mark och byggnader samt: &amp;quot;Detta uttrycks i paragrafen&lt;br&gt;så att ingen kan tvingas att inskränka användningen av mark eller byggnad utom när&lt;br&gt;det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Härmed avses allehanda&lt;br&gt;inskränkningar i form av byggnadsförbud, användningsförbud, åtgärder enligt&lt;br&gt;skogsvårdslagen, strandskyddsförordnande, beslut om naturreservat m.m. Det är&lt;br&gt;således byggnadsreglerande och markreglerande bestämmelser som skall omfattas av&lt;br&gt;grundlagsskyddet.&amp;quot; - Sådana inskränkningar i rätten att använda främst lös egendom&lt;br&gt;som följer av annan typ av lagstiftning är däremot inte tänkt att omfattas av&lt;br&gt;grundlagsskyddet (se t.ex. SOU 1993:40, del A s. 235).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När kommittén föreslog att även rådighetsinskränkningar (dvs. regleringar som&lt;br&gt;innebär begränsningar i möjligheterna att använda egendom) avseende mark och&lt;br&gt;byggnader skulle omfattas av grundlagsskyddet menade man sig ge ett&lt;br&gt;grundlagsskydd åt redan gällande (dock inte grundlagsfästa) allmänna principer om&lt;br&gt;äganderätt. Regeringen upprepade i specialmotiveringen (se prop. 1993/94:117 s.49)&lt;br&gt;bl.a. kommitténs uttalande att det är inskränkningar genom byggnadsreglerande och&lt;br&gt;markreglerande bestämmelser som skall omfattas av grundlagsskyddet. Även&lt;br&gt;regeringen påpekade, i klarhetens intresse, att sådana inskränkningar i rätten att&lt;br&gt;använda främst lös egendom, som följer av andra bestämmelser än de nu åsyftade&lt;br&gt;markreglerande och byggnadsreglerande bestämmelserna, faller utanför&lt;br&gt;tillämpningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan sättas i fråga om 2 kap. 18 § RF är direkt tillämplig på ett&lt;br&gt;beslut om t.ex. återkallelse av tillstånd att driva kärnteknisk verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;Bestämmelsen förefaller, med hänsyn till motivuttalandena, åtminstone inte vara&lt;br&gt;avsedd att träffa detta slags beslut. Det är dock svårt att komma ifrån att ett beslut om&lt;br&gt;en avveckling av kärnkraften i vart fall kan innebära en inskränkning av&lt;br&gt;användningen av mark och byggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen finns regler om&lt;br&gt;egendomsskydd. Enligt lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen&lt;br&gt;angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har&lt;br&gt;Europakonventionen och dess tilläggsprotokoll ställning som svensk lag. Vidare har i&lt;br&gt;2 kap. 23 § RF införts en grundlagsbestämmelse som förbjuder lagstiftning i strid&lt;br&gt;med konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen har enligt den&lt;br&gt;svenska översättning, som tillsammans med de engelska och franska originaltexterna&lt;br&gt;finns intagen som en bilaga till ovan nämnda lag från år 1994, följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt.&lt;br&gt;Ingen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de&lt;br&gt;förutsättningar som angivas i lag och av folkrättens allmänna grundsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ovanstående bestämmelser inskränka likväl icke en stats rätt att genomföra sådan&lt;br&gt;lagstiftning som staten finner erforderlig för att reglera nyttjandet av viss&lt;br&gt;egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa&lt;br&gt;betalning av skatter och andra pålagor eller av böter och viten.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är originaltexterna på engelska och franska som gäller som svensk lag och det är&lt;br&gt;också dessa texter som är folkrättsligt bindande för Sverige. Den svenska&lt;br&gt;översättningen är avsedd endast som ett hjälpmedel vid tolkningen av&lt;br&gt;originaltexterna. Det kan nämnas att det har ifrågasatts om den svenska översättning&lt;br&gt;som citeras ovan är helt korrekt (se Michael Bogdan, Äganderätten som folkrättsligt&lt;br&gt;skyddad mänsklig rättighet, 1986 s. 16 och 20 samt Hans Danelius, Mänskliga&lt;br&gt;rättigheter, 5 uppl. 1993 s. 247). 1 den engelska texten sägs: &amp;quot;Every natural or legal&lt;br&gt;person is entitled to the peaceful enjoyment of his possessions....&amp;quot;. 1 den franska&lt;br&gt;texten sägs: &amp;quot;Toute personne physique ou morale a droit au respect de ses biens....&amp;quot;.&lt;br&gt;Genom regeringskansliets försorg har en ny översättning gjorts, vilken översättning&lt;br&gt;finns intagen som bilaga 2 till Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU5. Den&lt;br&gt;berörda artikeln har i den nya svenska översättningen följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Varje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt för sin&lt;br&gt;egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna&lt;br&gt;grundsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ovanstående bestämmelser inskränker dock inte en stats rätt att genomföra sådan&lt;br&gt;lagstiftning som staten finner nödvändig för att reglera nyttjandet av egendom i&lt;br&gt;överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av&lt;br&gt;skatter eller andra pålagor eller av böter och viten.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bestämmelsen i 2 kap. 18 § första stycket RF är tillämplig på ett beslut om en&lt;br&gt;avveckling av kärnkraften (vilket inte framstår som alldeles säkert, se vidare härom&lt;br&gt;nedan under avsnitt 4.2), uppställer den svenska grundlagen ett liknande krav som&lt;br&gt;den nämnda artikeln i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen, som kan&lt;br&gt;förutsättas vara tillämplig. Enligt 2 kap. 18§ första stycket RF kan statsmakterna&lt;br&gt;fatta ett beslut om avveckling, om det sker för att tillgodose ett angeläget allmänt&lt;br&gt;intresse. Enligt konventionsbestämmelsen skall regleringen vara i överensstämmelse&lt;br&gt;med det allmännas intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri- och rättighetskommittén anförde att det slutliga stäliningsagandet till vad&lt;br&gt;som är ett angeläget allmänt intresse far göras från fall till fall i den politiska&lt;br&gt;beslutsprocessen i enlighet med vad som kan anses vara acceptabelt i ett&lt;br&gt;demokratiskt samhälle. I första hand åsyftades sådana ingrepp som är motiverade&lt;br&gt;med hänsyn till intresset av att kunna tillgodose allmänhetens berättigade krav på en&lt;br&gt;god miljö och möjligheterna att kunna bevara och skydda områden som är av särskild&lt;br&gt;betydelse från naturvårdssynpunkt liksom intresset av att kunna ge allmänheten&lt;br&gt;tillgång till naturen för rekreation och friluftsliv. Även samhällets behov för&lt;br&gt;anläggande av kommunikationsleder m.m. nämndes. I viss mån, uttalade kommittén,&lt;br&gt;måste frågan om vad som är ett angeläget allmänt intresse till slut bli föremål för en&lt;br&gt;politisk värdering där hänsyn också måste tas till vad som är godtagbart från&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt i ett modernt samhälle. Kommittén framhöll att uttrycket&lt;br&gt;angelägna allmänna intressen knyter an till vad som gäller i fråga om&lt;br&gt;egendomsskyddet enligt Europakonventionen. Regeringen anslöt sig till kommitténs&lt;br&gt;uppfattning (se prop. 1993/94:117 t.ex. s.48). Enligt kommitténs bedömning skulle&lt;br&gt;rättsläget i förhållande till befintlig lagstiftning inte komma att förskjutas genom&lt;br&gt;grundlagsändringen; gällande lagstiftning syntes väl anpassad till de allmänna&lt;br&gt;intressen som gör sig gällande i dessa sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europakonventionens egendomsskydd syftar inte till att försvara den&lt;br&gt;bestående samhällsstrukturen i de konventionsanslutna staterna eller&lt;br&gt;dessa staters politiska och ekonomiska system (se Bogdan, a.a. s. 17&lt;br&gt;med vidare hänvisningar). I fallet Svenska Managementgruppen AB&lt;br&gt;(som avsåg de svenska löntagarfonderna) menade kommissionen således&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att de konventionsanslutna staterna har rätt att bestämma sin politiska, ekonomiska&lt;br&gt;och sociala politik och att artikel 1 i det första tilläggsprotokollet inte är avsedd att&lt;br&gt;skydda något särskilt politiskt synsätt eller system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln är svårtolkad, vilket till stor del beror på att dess utformning utgör en&lt;br&gt;kompromiss mellan önskan att skydda den enskilda äganderätten och önskan att&lt;br&gt;samtidigt ge staterna mycket fria händer att i det allmännas intresse göra ingrepp i&lt;br&gt;samma äganderätt (se Bogdan, a.a. s. 18). Europadomstolens ståndpunkt har&lt;br&gt;beskrivits så att man har anlagt ett för den enskilde synnerligen strängt synsätt och&lt;br&gt;funnit att även mycket tyngande begränsningar av ägarens rättigheter kan accepteras i&lt;br&gt;det allmänna intresset (se Danelius, a.a. s.253). Europadomstolen har i flera fall, vad&lt;br&gt;gäller kravet på att ingrepp skall ske i det allmännas intresse, uttalat att det i första&lt;br&gt;hand är de nationella organen, som har att göra denna bedömning. De har härvid en&lt;br&gt;vid ram att göra denna bedömning inom (wide margin of appreciation).&lt;br&gt;Inskränkningen behöver alltså inte ske i det allmännas intresse enligt någon slags&lt;br&gt;objektiv bedömning. Domstolens ståndpunkt kan sägas vara att det är den aktuella&lt;br&gt;staten som är bäst lämpad att avgöra vad som är i denna stats intresse och att dess&lt;br&gt;bedömning kan underkännas bara om den är uppenbart grundlös (manifestly without&lt;br&gt;reasonable foundation). Inte ens det förhållandet att det finns alternativa åtgärder&lt;br&gt;behöver innebära att ingreppet som sådant är otillåtet. Uttryckssättet &amp;quot;som staten&lt;br&gt;finner erforderlig&amp;quot; i artikelns andra stycke får nog dessutom anses innebära att&lt;br&gt;ramarna är vidare när det gäller inskränkningar i rätten att nyttja egendom än vid&lt;br&gt;berövande av egendom enligt artikelns första stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget kan också nämnas att EG-domstolen har intagit en nyanserad syn&lt;br&gt;på egendomsrätten och rättigheter av liknande slag. 1 målet 4/73, Nold ./.&lt;br&gt;Kommissionen uttalade domstolen att om äganderätten och rätten att fritt utöva&lt;br&gt;handel och välja yrke garanterades i alla medlemsstaternas konstitutioner så måste&lt;br&gt;ändock sådana rättigheter &amp;quot;ses i ljuset av egendomens sociala funktion&amp;quot;. Därför,&lt;br&gt;konstaterade domstolen, är &amp;quot;rättigheter av detta slag skyddade av lagen med förbehåll&lt;br&gt;för sådana restriktioner som beslutats i enlighet med det allmännas intresse&amp;quot;. Samma&lt;br&gt;ståndpunkt intog domstolen i målet 44/79, Haur (se SOU 1993:14, EG och våra&lt;br&gt;grundlagars. 120).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan räkna med att en avveckling av kärnkraften anses ske på&lt;br&gt;grund av angelägna allmänna intressen (rörande t.ex. säkerhet, miljö och&lt;br&gt;energipolitik), som dessutom har stöd i folkets vilja, såsom denna har&lt;br&gt;kommit till uttryck i en folkomröstning. Förutsättningarna, att ingreppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krävs för att tillgodose sådana intressen som fordras enligt svensk grundlag&lt;br&gt;respektive Europakonventionen, torde utan vidare vara uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Hur skall beslutet komma till uttryck&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Statens offentliga ingripanden mot enskilda (vilket begrepp innefattar såväl fysiska&lt;br&gt;som juridiska personer) kan inte ske utan stöd i lag (se t.ex. 8 kap. 3 § första stycket&lt;br&gt;RF). Europakonventionens krav på laglighet innebär vidare att det skall finnas ett&lt;br&gt;stöd för åtgärden i nationell rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nu aktuella tillstånd inte kan återkallas - eller om förlängning av de&lt;br&gt;tidsbegränsade tillstånden inte kan vägras - med stöd av gällande lag, måste således&lt;br&gt;ny lagstiftning till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 15 § kämtekniklagen kan ett tillstånd återkallas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) om tillståndshavaren i något väsentligt avseende har brutit mot uppställt villkor&lt;br&gt;enligt 8 § eller föreskrift enligt 9 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) om tillståndshavaren inte har iakttagit sina skyldigheter enligt 11§ eller 12 § och&lt;br&gt;det föreligger synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) om det i annat fall föreligger synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är uppenbart att gällande lagstiftning förutsätter starka säkerhetsskäl för&lt;br&gt;återkallelse. I förarbetena till kämtekniklagen angav departementschefen att en&lt;br&gt;återkallelse av tillstånd inte kan tillgripas annat än vid allvarliga och upprepade&lt;br&gt;överträdelser av uppställda villkor eller av föreskrift i lagen (prop. 1983/84:60 s.95).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Främst SKI har att bevaka att tillståndshavama iakttar sina skyldigheter ur&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt och att ingripa om de inte gör det. Såvitt har framkommit bedömer&lt;br&gt;SKI reaktorerna som säkra. Utgångspunkten här måste vara att SKl:s bedömningar är&lt;br&gt;riktiga, utifrån vad SKI har att tillse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nytillkomna säkerhetsskäl eller nyupptäckta risker (baserade på nya&lt;br&gt;vetenskapliga rön) skulle kunna föranleda nya villkor för tillstånden eller, i närmast&lt;br&gt;extrema situationer, t.o.m. återkallelse av dem. För en del sådana fall kan således stöd&lt;br&gt;för ingripanden finnas i gällande rätt. Något utrymme att återkalla tillstånden av&lt;br&gt;andra skäl torde kämtekniklagen däremot inte medge. Nya värderingar av tidigare&lt;br&gt;kända fakta (bl.a. vad gäller säkerheten och lämpligheten av anläggningarnas&lt;br&gt;geografiska belägenhet) och ny politisk vilja, sett i förhållande till de tidpunkter vid&lt;br&gt;vilka tillstånden gavs, bör dock rimligen kräva ny lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avveckling av kärnkraften enligt riksdagens beslut kräver således&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;ett ingripande i form av ny lagstiftning, i kämtekniklagen eller i en särskild lag. Det&lt;br&gt;kan nämnas att bl.a. regeringen tidigare har kommit till samma slutsats. 1 prop.&lt;br&gt;1987/88:90 s. 25 uttalade regeringen sålunda att en avveckling av kärnkraften enligt&lt;br&gt;riksdagens beslut kräver ett generellt ingripande i form av ny lagstiftning, såvida inte&lt;br&gt;en frivillig överenskommelse med reaktorinnehavama kan träffas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2.1 Frågan om lagstiftning beträffande de tidsbegränsade&lt;br&gt;tillstånden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Frågor om vägrad förlängning m.m. av de tidsbegränsade tillstånden måste ses mot&lt;br&gt;bakgrund av hur tidsbegränsningarna har kommit till. För en översikt över vissa av&lt;br&gt;regeringens beslut avseende tillstånd till kärnteknisk verksamhet hänvisas till&lt;br&gt;bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ursprungliga tillstånden för samtliga de tolv reaktorer som en&lt;br&gt;awecklingslagstiftning kan tänkas träffa gavs enligt atomenergilagen. När tillstånden&lt;br&gt;gavs uppställdes inte några tidsbegränsningar. Flertalet av de tolv reaktorerna kom&lt;br&gt;senare att träffas av krav på laddningstillstånd enligt villkorslagen.&lt;br&gt;Tidsbegränsningarna kom till i samband med att ansökningar om sådant tillstånd&lt;br&gt;prövades. I ett fall, Ringhals 2, kom dock den ursprungliga tidsbegränsningen till i&lt;br&gt;samband med att tillstånd gavs till byte av ånggeneratorer. Med undantag för&lt;br&gt;Ringhals 2 sattes tidsbegränsningarna med hänsyn till de tidsperioder, för vilka&lt;br&gt;frågorna om hantering av använt bränsle m.m. ansågs vara lösta. Förlängning har&lt;br&gt;senare medgetts när dessa frågor har ansetts lösta för ytterligare tid. Förlängningarna&lt;br&gt;synes också ha varit förutsatta när tidsbegränsningarna meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då vilken betydelse tidsbegränsningarna har. Regerings-&lt;br&gt;rätten har i två resningsfall år 1990 (RÅ 1990 not 197 och RÅ 1990 not 198)&lt;br&gt;haft anledning att analysera tidsbegränsningarnas betydelse. Regeringsrättens beslut i&lt;br&gt;det fall som rörde Oskarshamn 3 innebär i huvudsak följande.&lt;br&gt;Bestämmelsen om tidsbegränsning i 7 § kämtekniklagen, liksom torde ha varit&lt;br&gt;fallet med dess motsvarighet i atomenergilagen, synes vara avsedd att&lt;br&gt;tillämpas endast i samband med att tillstånd ges första gången eller, om&lt;br&gt;begränsning då föreskrivits, när det blir aktuellt att besluta om förlängning.&lt;br&gt;Det är tveksamt om det av regeringen åberopade lagrummet (7 § kämtekniklagen)&lt;br&gt;syftar till att ge stöd åt en tidsbegränsning av drifttiden i en anläggning där det&lt;br&gt;gällande tillståndet inte är begränsat i tiden. Det var dock möjligt att, enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;nuvarande 8 § kämtekniklagen och tidigare motsvarande bestämmelse i&lt;br&gt;atomenergilagen, under tillståndets giltighetstid uppställa sådana villkor som behövs&lt;br&gt;med hänsyn till säkerheten. Det tidigare inte uppmärksammade problemet med&lt;br&gt;avfallsförvaringen kunde motivera att sådana villkor uppställdes. Något hinder att ge&lt;br&gt;ett sådant villkorformen av en tidsbegränsning fanns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten fann att, oaktat regeringen åberopat endast 7 § kämtekniklagen&lt;br&gt;till stöd för sitt beslut, detta i vart fall inte kunde anses ha innefattat en&lt;br&gt;rättstillämpning som uppenbart stridit mot lag. Regeringsrättens beslut rörande&lt;br&gt;Barsebäck 2 har motsvarande innebörd (eftersom det angripna beslutet hade&lt;br&gt;meddelats med tillämpning av atomenergilagens bestämmelser åberopades andra&lt;br&gt;lagrum).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skrivningarna i Regeringsrättens beslut kan den slutsatsen dras att det&lt;br&gt;knappast fanns någon laglig möjlighet att, i egentlig mening, tidsbegränsa de&lt;br&gt;ursprungligen icke tidsbegränsade tillstånden. Tidsbegränsningarna skulle däremot&lt;br&gt;vara lagliga såsom säkerhetsmässigt betingade villkor enligt 8§ kämtekniklagen eller&lt;br&gt;äldre motsvarighet. Härvid fyller tidsgränsen närmast funktionen av en s.k.&lt;br&gt;kontrollstation; förlängning kan inte rimligen vägras om tillståndshavaren uppfyller&lt;br&gt;lagens krav på säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget kan också nämnas att regeringen i det senaste tillståndsbeslutet&lt;br&gt;(avseende förlängning av tillståndstiden för Ringhals2) har åberopat endast 8 §&lt;br&gt;kämtekniklagen (och inte såsom tidigare 7 §) till stöd för den nya tidsbegränsningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tidsbegränsade tillstånden bör ur lagstiftningssynpunkt behandlas på&lt;br&gt;väsentligen samma sätt som de tillstånd, för vilka ingen tidsbegränsning gäller.&lt;br&gt;Lagstiftningsåtgärder måste således, vid ett beslut om avveckling, vidtas även&lt;br&gt;beträffande dessa tillstånd. Det sagda gäller oavsett om man överväger att återkalla&lt;br&gt;tillstånden innan tiden går ut eller att vägra förlängning av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Skall avvecklingsordningen följa direkt&lt;br&gt;av lag eller bör vissa ramar ges i lag i&lt;br&gt;kombination med att regeringen ges rätt&lt;br&gt;att fatta beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fördel med att man direkt av lag kan sluta sig till i vilken ordning&lt;br&gt;reaktorerna skall tas ur drift &amp;nbsp;är&amp;nbsp;&amp;nbsp;att en&amp;nbsp;&amp;nbsp;sådan&amp;nbsp;&amp;nbsp;metod&amp;nbsp;&amp;nbsp;gynnar förut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sägbarheten och kanske även trovärdigheten. A andra sidan torde ett&lt;br&gt;överlämnande till regeringen &amp;nbsp;&amp;nbsp;att fatta&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;beslut&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;gynna behovet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;flexibilitet. Här kommer inte att diskuteras lämpligheten av den ena eller andra&lt;br&gt;metoden utan endast att pekas på några olika aspekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europakonventionens krav på laglighet innebär inte bara att det skall finnas ett&lt;br&gt;stöd för åtgärden i nationell rätt. Den nationella författningen skall också vara&lt;br&gt;tillgänglig och tillräckligt precis för att göra ingreppet förutsägbart; dess innehåll&lt;br&gt;skall också tillgodose rimliga rättssäkerhetskrav (se bl.a. Danelius, a.a. s.252). I&lt;br&gt;fallen James och Lithgow har Europadomstolen sålunda uttalat att författningen skall&lt;br&gt;ha en sådan kvalitet som kan krävas i en rättsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RF bygger på en distinktion mellan generella föreskrifter och beslut i enskilda fall.&lt;br&gt;Denna distinktion har betydelse i två avseenden. Dels far lagformen inte användas för&lt;br&gt;beslut som endast avser ett enskilt fall. Dels är möjligheterna att utrusta olika&lt;br&gt;offentliga organ med behörighet att fatta beslut i enskilda fall i stort sett oreglerad i&lt;br&gt;RF. Det finns betydligt större frihet att i lag införa kompetensregler som avser beslut i&lt;br&gt;enskilda fall än att på motsvarande sätt delegera normgivningdcompetens (se Håkan&lt;br&gt;Strömberg, Normgivningsmakten, 2 uppl. 1989 s. 34).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen far således inte genom lag fatta ett beslut som uttryckligen anges avse&lt;br&gt;endast ett visst konkret fall. Det kan visserligen undantagsvis vara nödvändigt att&lt;br&gt;genom lag ge föreskrifter, som i praktiken blir tillämpliga endast i fråga om ett&lt;br&gt;enstaka fall, men lagen måste i en sådan situation ändå vara generellt utformad.&lt;br&gt;Kravet på generell utformning är uppfyllt om en lag avser situationer av ett visst slag&lt;br&gt;eller vissa typer av handlingssätt eller om den riktar sig till eller på annat sätt berör en&lt;br&gt;i allmänna termer bestämd krets av personer (se SOU 1994:117 s. 152).&lt;br&gt;Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 1980 1:92 prövat om vissa lagregler (som avsåg&lt;br&gt;företags rätt till förlustutjämning vid inkomstbeskattning - &amp;quot;Lex Kockum&amp;quot;) uppfyllde&lt;br&gt;RF:s krav på generell tillämpbarhet. Regeringsrätten fann att lagändringarna&lt;br&gt;visserligen hade föranletts av ett konkret fall, men att de enligt sin ordalydelse var&lt;br&gt;generellt tillämpliga. Vidare framgick av motiven till lagstiftningen att en generellt&lt;br&gt;gällande lagstiftning var åsyftad. Regeringsrätten betraktade därför lagändringarna&lt;br&gt;som giltiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av motiven till RF framgår, liksom av det nämnda rättsfallet, att förbudet mot&lt;br&gt;lagstiftning för enskilda fall har en rent formell innebörd. Om en lag har tillkommit i&lt;br&gt;syfte att reglera ett visst konkret fall och i praktiken kommer att tillämpas endast på&lt;br&gt;detta fall, spelar detta ingen roll, förutsatt att lagen har fatt en generell utformning (se&lt;br&gt;Strömberg, a.a. s. 34 - 35).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1988 års promemoria angavs (s. 14-15): En lagregel om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;avveckling av kärnkraften bör utformas så att största möjliga flexibilitet kan uppnås.&lt;br&gt;Det finns flera skäl för detta. Avvecklingen av kraftproduktionen i en&lt;br&gt;kärnkraftsreaktor kan dels påverka säkerheten i intilliggande reaktorblock, dels&lt;br&gt;påverka distributionstekniska förhållanden i den aktuella regionen. Nya tekniska rön&lt;br&gt;eller händelser i omvärlden som berör kärnkraften kan påverka statsmaktemas&lt;br&gt;önskan om vid vilken tidpunkt avvecklingsarbetet bör påbörjas. Det kan därför finnas&lt;br&gt;skäl för att inte låsa fast avvecklingsfasen till vissa bestämda tidpunkter i en lag. Mot&lt;br&gt;denna bakgrund bör riksdagen medge regeringen att fatta beslut om när den som har&lt;br&gt;tillstånd till en kärnkraftsreaktor skall påbörja avvecklingsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya återkallelsegrund som föreslogs i 1988 års promemoria anknöt till de&lt;br&gt;riktlinjer för kärnkraftens avveckling som riksdagen då hade beslutat om. Den&lt;br&gt;föreslagna regeln lämnade öppet när och i vilken ordning reaktorerna skulle tas ur&lt;br&gt;drift; detta skulle regeringen fä bestämma. Detta förslag kritiserades av flera&lt;br&gt;remissinstanser som alltför lösiigt. Det påpekades också att Näringsutskottet hade&lt;br&gt;uttalat att regeringen bör förelägga riksdagen frågan om vilka reaktorer som skall tas&lt;br&gt;ur drift och i vilken ordning det skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut att ställa av en reaktor bygger på en avvägning mellan en rad olika&lt;br&gt;allmänna och enskilda intressen och det är svårt att i lagtext ge uttryck för en sådan&lt;br&gt;avvägning. Vare sig avvecklingsordningen och tidpunkterna skall framgå av lag eller&lt;br&gt;lagen skall kombinera en återkallelseregel med ett medgivande för regeringen att&lt;br&gt;fatta beslut, bör man nog emellertid försöka att, så långt möjligt, i lag precisera efter&lt;br&gt;vilka kriterier ordningen för avvecklingen skall bestämmas m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tänkbar möjlighet kan vara att i lag, genom vissa kriterier, peka ut en eller flera&lt;br&gt;reaktorer som bör tas ur drift i en första omgång och samtidigt, på motsvarande sätt,&lt;br&gt;så klart som möjligt föreskriva i vilken ordning det skall ske. En sådan lösning kan&lt;br&gt;kombineras med att regeringen ges rätt att, i enlighet med de i lag angivna kriterierna,&lt;br&gt;inom en viss tidsrymd verkställa återkallelsema. Regeringen skulle härigenom fä viss&lt;br&gt;möjlighet att, inom de angivna ramarna, ta hänsyn till t.ex. sådant som&lt;br&gt;sysselsättningseffekter i en region och elförsörjningsbehovet. Lösningen skulle&lt;br&gt;således erbjuda ett visst mått av balans mellan kraven på förutsägbarhet och&lt;br&gt;flexibilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett medgivande för regeringen att fatta beslut övervägs, fär&lt;br&gt;Europakonventionens krav på domstolsprövning vid tvister om civila&lt;br&gt;rättigheter och skyldigheter (artikel 6) betydelse. Detta innebär att en&lt;br&gt;rätt till domstolsprövning i regel krävs i bl.a. ärenden om indragning&lt;br&gt;av olika typer av offentligrättsliga tillstånd (se t.ex. de svenska fallen Pudas&lt;br&gt;och Tre Traktörer AB). Domstolsprövningen skall omfatta både&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsfrågor och sakfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en lösning på de problem som artikel 6 innebar för svenskt vidkommande,&lt;br&gt;kom lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (härefter&lt;br&gt;rättsprövningslagen) till. Enligt denna lag har Regeringsrätten getts en utvidgad&lt;br&gt;befogenhet att pröva förvaltningsbeslut där regeringen har varit sista instans.&lt;br&gt;Rättsprövning är tänkt som en utvidgning av det befintliga resningsinstitutet, vilket&lt;br&gt;inte har ansetts uppfylla Europakonventionens krav. Rättsprövningslagen anvisar en&lt;br&gt;kassatorisk laglighetsprövning. Regeringsrätten kan således upphäva ett&lt;br&gt;regeringsbeslut, men inte ändra det. Om regeringen i lag ges rätt att återkalla här&lt;br&gt;aktuella tillstånd, kommer regeringens beslut att kunna bli föremål för&lt;br&gt;Regeringsrättens prövning enligt rättsprövningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till rättsprövningslagen uttalades att prövningen i&lt;br&gt;rättsprövningsärenden skall omfatta inte bara lagtolkning utan också&lt;br&gt;faktabedömning, bevisvärdering, om ett beslut ryms inom en myndighets&lt;br&gt;handlingsfrihet, bedömning av om föreskriven intresseavvägning gjorts, bedömning&lt;br&gt;av om någon enligt tillämpliga bestämmelser är lämplig att erhålla ett tillstånd, om&lt;br&gt;det förekommit några fel i förfarandet samt om ett beslut uppfyller RF:s krav på&lt;br&gt;saklighet och opartiskhet och allas likhet inför lagen (prop. 1987/88:69 s.23 - 25 och&lt;br&gt;234). Regeringsrätten skall dock vara försiktig med att utsträcka prövningen till att&lt;br&gt;omfatta de bedömningar som myndigheterna har gjort inom ramen för sina&lt;br&gt;befogenheter att välja mellan flera tänkbara beslut. Rättsprövningslagen skall inte&lt;br&gt;medföra någon domstolsprövning av politiska lämplighetrfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsprövningslagens giltighet är tidsbegränsad. 1 samband med att man har&lt;br&gt;beslutat om tidigare förlängningar, har det sagts vara för tidigt att ta ställning till om&lt;br&gt;lagen i sin nuvarande form bör permanentas, bl.a. eftersom Europadomstolen ännu&lt;br&gt;inte har prövat något klagomål över beslut som meddelats av Regeringsrätten med&lt;br&gt;stöd av rättsprövningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. rättsprövningslagen har numera blivit föremål för Europa-&lt;br&gt;domstolens prövning. 1 fallet Fredin 11 ansåg Europadomstolen att Regerings-&lt;br&gt;rättens vägran att tillmötesgå en parts begäran om muntlig förhandling stred&lt;br&gt;mot de garantier för förfarandet som innefattas i artikel 6. Domstolen fann att den, i&lt;br&gt;förevarande fall, inte behövde pröva mer än frågan om vägrat muntligt förfarande.&lt;br&gt;Inledningsvis hänvisade domstolen dock till ovan nämnda förarbetsuttalanden till&lt;br&gt;rättsprövningslagen. Därefter konstaterade domstolen i huvudsak:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;Regeringsrättens jurisdiktion var inte begränsad till rättsfrågor utan kunde röra även&lt;br&gt;bedömningar av faktiska omständigheter. Klagandens ansökan om rättsprövning&lt;br&gt;hade också kunnat ge anledning till sådana bedömningar. Nödvändiga förtydliganden&lt;br&gt;av klagandens talan kunde ha gjorts vid ett muntligt förfarande. Under dessa&lt;br&gt;förhållanden hade klaganden enligt artikel 6 haft rätt till ett sådant förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fallet Fischer mot Österrike (dom den 26 april 1995) gjorde klaganden gällande&lt;br&gt;bl.a. att han inte kunnat få sin sak prövad av en domstol som motsvarade kraven&lt;br&gt;enligt artikel 6. Saken - återkallelse av ett tillstånd att exploatera en soptipp - hade i&lt;br&gt;Österrike prövats av såväl författningsdomstol som förvaltningsdomstol.&lt;br&gt;Europadomstolen fann att författningsdomstolen, vars behörighet var begränsad till&lt;br&gt;prövning av om förvaltningsbeslutet stått i strid med författningen, inte kunde anses&lt;br&gt;som en sådan domstol som enligt artikel 6 skall pröva bl.a. civila rättigheter. Däremot&lt;br&gt;hade förvaltningsdomstolen, såsom framgick av dess utförligt motiverade dom,&lt;br&gt;prövat klagandens invändningar punkt för punkt utan att någon gång förklara sig&lt;br&gt;obehörig att ta ställning i sak. Omfattningen av förvaltningsdomstolens prövning&lt;br&gt;motsvarade därför i förevarande fall vad som krävdes enligt artikel 6 (se Hans&lt;br&gt;Danelius, Nyheter från Europadomstolen - andra kvartalet 1995, SvJT 1995 s.602).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om Europadomstolen i fallet Fredin II uttalade sig endast om rätten till&lt;br&gt;muntlig förhandling kan nog slutsatsen dras, av detta fall i förening med uttalandena i&lt;br&gt;fallet Fischer, att rättsprövningslagen förmodligen tillgodoser kraven på prövning&lt;br&gt;enligt artikel 6 förutsatt att Regeringsrätten, i enlighet med de berörda&lt;br&gt;förarbetsuttalandena, överprövar också de faktiska omständigheter som ligger till&lt;br&gt;grund för t.ex. ett regeringsbeslut om återkallelse, när en sådan prövning påkallas&lt;br&gt;inom ramen för en ansökan om rättsprövning. Skulle Regeringsrätten inskränka sin&lt;br&gt;prövning till en ren laglighetsprövning, vilket det inte finns anledning att tro, skulle&lt;br&gt;en sådan prövning knappast godtas av konventionsorganen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om hur väl Sverige uppfyller kravet på rätt till domstolsprövnhg av&lt;br&gt;civila rättigheter och skyldigheter var en av de frågor som utreddes av Fri-&lt;br&gt;och rättighetskommittén i dess fortsatta arbete efter Europakonventionens&lt;br&gt;inkorporering m.m. Kommittén har härvid avgett sitt slutbetänkande SOU 1994:117,&lt;br&gt;Domstolsprövning av förvaltningsärenden. Kommittén konstaterade att den&lt;br&gt;prövning som Regeringsrätten hade gjort i rättsprövningsärenden hade varit klart&lt;br&gt;mer omfattande än en ren laglighetsprövning. Regeringsrätten hade således&lt;br&gt;prövat t.ex. innebörden i vaga begrepp eller gränserna för en&lt;br&gt;myndighets handlingsfrihet. Kommittén fann att omfattningen av den prövning, som&lt;br&gt;Regeringsrätten i praxis har förbehållit sig, bör vara tillräcklig för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppfylla Europakonventionens krav (SOU 1994:117 s. 180 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsprövningslagen har bedömts uppfylla också kraven i EG:s sekundära rätt&lt;br&gt;(huvudsakligen direktiv och förordningar) på att den enskilde i vissa fall skall ha rätt&lt;br&gt;till domstolsprövning av förvaltningsbeslut (se prop. 1992/93:89 s. 139).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri- och rättighetskommittén har föreslagit att rättsprövningslagen skall&lt;br&gt;permanentas, varvid inga ändringar skall vidtas såvitt gäller prövningens omfattning.&lt;br&gt;Härom rådde enighet i den parlamentariskt sammansatta kommittén.&lt;br&gt;Rättsprövningslagens giltighetstid har tills vidare förlängts till den 1 januari 1998 i&lt;br&gt;avvaktan på beredningen av Fri- och rättighetskommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Kriterier för en avvecklingsordning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vilka kriterier som lämpligen bör användas är en fråga för politiska&lt;br&gt;ställningstaganden på grundval av annat underlagsmaterial än denna promemoria.&lt;br&gt;Frågan om lämpliga kriterier behandlas följaktligen inte här. Det är dock nödvändigt&lt;br&gt;att, som belysning för den diskussion som förs, nämna några exempel på hur kriterier&lt;br&gt;kan utformas liksom även på några tidigare uttalanden om överväganden som kan&lt;br&gt;göras. Den tidigare diskussionen har, på grund av folkomröstningsresultatet och&lt;br&gt;tidigare riksdagsuttalanden, rört en avvecklingsordning med hänsyn tagen till främst&lt;br&gt;säkerhetsöverväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom ovan torde ha framgått bör, oavsett lagstiftningsmetod, målsättningen vara&lt;br&gt;att de kriterier som anges i lagstiftningen blir så neutralt men samtidigt precist&lt;br&gt;utformade som möjligt. Kravet på precision blir naturligtvis högre om lagstiftningen,&lt;br&gt;utan att överlämna till regeringen att fatta beslut, direkt skali ange tidpunkter och&lt;br&gt;ordning för en avveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i prop. 1987/88:90 s. 22 gjorde regeringen bedömningen att det inte var möjligt&lt;br&gt;att på grundval av reaktorsäkerhets- eller strålskyddsförhållanden ange med&lt;br&gt;vilka reaktorer som kämkraftsavvecklingen bör starta. Regeringen pekade dock&lt;br&gt;på att konsekvenserna för liv och hälsa, om en svår reaktorolycka trots allt&lt;br&gt;skulle inträffa, i första hand torde bero på möjligheterna att evakuera människor&lt;br&gt;från den farliga zonen omkring verket. Dessa förhållanden ansågs tala för&lt;br&gt;att Barsebäcksverket borde ingå i kämkraftsavvecklingens första fas&lt;br&gt;(se prop. 1987/88:90 s. 23). Med beaktande av vissa angivna förhållanden i&lt;br&gt;Sydsverige och behovet av omfattande utbyggnader av ny kraft eller kompletterande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;överföringskapacitet borde dock endast en reaktor i Barsebäck ställas av i denna&lt;br&gt;första fas. Med hänsyn till sysselsättningseffekter och andra samhällsekonomiska&lt;br&gt;effekter ansågs att även en reaktor i Ringhalsverket skulle ingå i den första&lt;br&gt;avvecklingsfasen. Näringsutskottet fann de skäl som regeringen anfört i&lt;br&gt;propositionen bärande (se NU 1987/88:40 s. 55).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsutskottet uttalade i betänkandet NU 1987/88:40 s.60 att det mycket väl&lt;br&gt;kan visa sig att någon av de tidigt uppförda anläggningarna är bättre från säkerhets-,&lt;br&gt;strålskydds- och tillgänglighetssynpunkt än en som har byggts senare. Teoretiskt,&lt;br&gt;menade utskottet, skulle den sist avvecklade reaktorn kunna uppnå en ålder som&lt;br&gt;avsevärt överstiger 25 år medan andra reaktorer skulle kunna tas ur drift innan de har&lt;br&gt;uppnått en ålder av 25 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SKI:s bedömningar av säkerheten har betydelse för frågan om avveckling kan ske&lt;br&gt;med stöd av gällande lag eller inte. Om avveckling skall ske med stöd av ny&lt;br&gt;lagstiftning bör läget rimligen vara annorlunda. Det kan då inte finnas något hinder&lt;br&gt;att lägga andra slags säkerhetsöverväganden, än dem som omfattas av SKI:s tillsyn,&lt;br&gt;till grund för awecklingsordningen - det är ju främst sådana överväganden som&lt;br&gt;föranleder en lagstiftning om avveckling. Ändrade värderingar och farhågor ur&lt;br&gt;säkerhets- och miljöhänsyn bör således kunna påverka bedömningen av i vilken&lt;br&gt;ordning en avveckling skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriterier, som uppfyller lagtekniska krav, kan tänkas bygga på t.ex. reaktorernas&lt;br&gt;ålder, geografiska hänsyn, befolkningstäthet (vid traditionell riskbedömning tas i&lt;br&gt;beräkning inte bara sannolikheten för en olycka utan också konsekvenserna av en&lt;br&gt;sådan), reaktortyp, inneslutningsanordningar etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Ersättningsfrågan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Rätten till ersättning vid rådighetsin&lt;br&gt;skränkningar - rättsläget före de senaste&lt;br&gt;ändringarna av 2 kap. 18 § RF m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Framställningen i det följande bygger till vissa delar på Bertil Bengtssons arbete,&lt;br&gt;Ersättning vid offentliga ingrepp 2, år 1991.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.1.1 Allmänt om rådighetsinskränkningar och rätt till&lt;br&gt;ersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Huvudprincipen i svensk rätt kan sägas vara att ersättning för skada genom lagligen&lt;br&gt;grundade rådighetsinskränkningar inte utgår utan stöd i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De viktigaste fallen av rådighetsinskränkningar förekommer i markreglerande&lt;br&gt;lagstiftning. Typiskt sett avser dessa inskränkningar vissa fastigheter. De generella&lt;br&gt;inskränkningar i markanvändningen som förekommer har vanligen inte i och för sig&lt;br&gt;grundat någon ersättningsskyldighet för det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De centrala reglerna om ersättning för rådighetsinskränkningar återfinns numera i&lt;br&gt;plan- och bygglagen (1987:10), härefter PBL. Motsvarande bestämmelser har tagits&lt;br&gt;in i bl.a. naturvårdslagen (1964:822) - härefter NVL - och lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m. (härefter KML). Ersättningsprinciperna i de berörda iagama kan&lt;br&gt;sägas väsentligen bygga på en lagstiftning år 1972, som tillkom i samband med den&lt;br&gt;då genomförda riksplaneringen och medförde ändring av en rad olika lagar om&lt;br&gt;rådighetsinskränkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I PBL m.fl. lagar uppställs ofta kvalifikationsgränser för rätt till&lt;br&gt;ersättning vid rådighetsinskränkningar - pågående markanvändning inom&lt;br&gt;berörd del av fastigheten skall ha avsevärt försvårats eller skall skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;som är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastigheten, ha&lt;br&gt;uppkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PBL ger exempel på situationer där markägaren saknar rätt till ersättning eller där&lt;br&gt;ersättningen reduceras vid ingrepp i markanvändningen. Avgörande är, enligt vad&lt;br&gt;förarbetena framhåller, en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen (se&lt;br&gt;prop. 1985/86:1 s. 374). De viktigaste ersättningsreglerna i PBL kräver att&lt;br&gt;kvalifikationsgränser skall ha uppnåtts för att ersättning skall utgå (se 14kap. 8 §). I&lt;br&gt;fråga om skyddsbestämmelser för särskilt värdefulla byggnader och vissa&lt;br&gt;markreglerande föreskrifter utgår ersättning bara när pågående markanvändning&lt;br&gt;avsevärt försvåras på den berörda fastighetsdelen, men då ersätts förlusten fullt ut.&lt;br&gt;Principen om förväntningsvärden finns fastslagen i 14 kap. 10 § PBL; vid&lt;br&gt;bestämmande av ersättning för intrång skall bortses från förväntningar om ändring av&lt;br&gt;markanvändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet &amp;quot;pågående markanvändning&amp;quot; infördes i samband med de nya&lt;br&gt;ersättningsbestämmelserna i 1972 års lagstiftning. 1 prop. 1972:111, bil. 2 s. 334&lt;br&gt;angavs att begreppet borde ges en relativt generös tillämpning. Markägare som&lt;br&gt;genom föreskrifter eller beslut enligt NVL eller bestämmelser i generalplan hindrades&lt;br&gt;från att vidta en normal och naturlig rationalisering av pågående markanvändning&lt;br&gt;borde således vara berättigade till ersättning. Bedömningen borde ske med&lt;br&gt;utgångspunkt från vad som vid varje tidpunkt framstår som en naturlig fortsättning av&lt;br&gt;den pågående markanvändningen. Man skall således beakta bl.a. vad som är lämpliga&lt;br&gt;bruknings- och rationaliseringsåtgärder enligt den jord- och skogsbrukspolitiska&lt;br&gt;lagstiftningen. De exempel som nämndes anknöt till sådant som svinuppfödning,&lt;br&gt;kalavverkning av skogsmark och plantering av viss sorts skog i stället för annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsutskottet diskuterade, i det lagstiftningsärende som gällde PBL,&lt;br&gt;kvalifikationsbestämmelsemas betydelse för jordbruk, skogsbruk och skyddsvärda&lt;br&gt;byggnader (BoU 1986/87:1 s. 145 ff). 1 det utskottsbetänkande som behandlade viss&lt;br&gt;följdlagstiftning till PBL uttalade Bostadsutskottet bl.a. följande (BoU 1986/87:4 s.7&lt;br&gt;f). Den fastighetsrätts]iga lagstiftningen innehåller regler som inskränker en&lt;br&gt;markägares eller rättighetshavares befogenhet att använda marken eller rättigheten.&lt;br&gt;Markägaren får behålla själva marken och avkastningen av den, men intrånget&lt;br&gt;innebär ofta en ekonomisk skada i form av minskat marknadsvärde samt nedsatt eller&lt;br&gt;försenad avkastning m.m. För vissa former av intrångsskador utgår ersättning. Vilka&lt;br&gt;fall av intrång som föranleder ersättning anges i regel i respektive lag, t.ex. i PBL&lt;br&gt;eller NVL. Ofta har ersättningen gjorts beroende av att intrånget medför en skada&lt;br&gt;av viss storlek: att en kvalifikationsgräns för ersättning överskrids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;Kvalifikationsgränserna ger uttryck för tanken att envar måste vara beredd att&lt;br&gt;underkasta sig visst intrång av hänsyn till allmänna intressen; ett bagatellartat intrång&lt;br&gt;bör inte grunda någon ersättningsrätt mot det allmänna. Mera ingripande faktiska&lt;br&gt;intrång genom samhällsplaneringen skulle visserligen kompenseras helt eller delvis&lt;br&gt;men rena förväntningsvärden skulle inte ersättas. Tanken var att det allmänna&lt;br&gt;intresset vägde tyngre än den enskildes önskemål om en vinstgivande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I PBL:s motiv betonas till en början att vid beslut enligt lagen en avvägning får&lt;br&gt;göras mellan allmänna och enskilda intressen. Denna tankegång kommer också till&lt;br&gt;uttryck i 1 kap. 5 § PBL. Flertalet av de krav på byggnader m.m. som finns intagna i&lt;br&gt;3 kap. PBL sades vara av det slaget att det allmänna utan vidare har rätt att fordra av&lt;br&gt;den enskilde att han tillgodoser dem utan rätt till kompensation (se prop. 1985/86:1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 374). I vissa andra fall ansågs det däremot rimligt att den enskilde kompenserades,&lt;br&gt;med eller utan kvalifikationsgräns, för den skada som uppkommit. Ersättning skulle&lt;br&gt;dock i princip vägras vid myndigheternas åtgärder för att förebygga eller minska&lt;br&gt;vissa missförhållanden. Tanken har således inte varit att enskilda skall kompenseras&lt;br&gt;för att de uppfyller de aktsamhetskrav som olika lagar uppställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NVL avser ingrepp av naturvårdshänsyn. Reglema i NVL har nära anslutits till&lt;br&gt;reglerna i PBL. I 3 § första stycket NVL finns en allmänt hållen regel om&lt;br&gt;intresseavvägning. Naturvårdsintresset medför dock i många fall att det allmänna kan&lt;br&gt;ingripa utan ersättningsskyldighet. Det står klart att detta gäller vid generella beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t. ex. om strandskydd. Även enligt NVL gäller principen att ersättning skall utgå vid&lt;br&gt;sådant intrång som medför att pågående markanvändning inom berörd del av&lt;br&gt;fastigheten avsevärt försvåras. Däremot saknar NVL den andra&lt;br&gt;kvalifikationsgränsen, att skadan skall vara betydande i förhållande till värdet av&lt;br&gt;berörd del av fastigheten. Bildandet av naturreservat medför ofta ett intrång i&lt;br&gt;pågående markanvändning, vilket medför rätt till ersättning. Bildande av&lt;br&gt;naturvårdsområde eller ingrepp i form av strandskyddsförordnande medför däremot&lt;br&gt;inte någon rätt till ersättning för markägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KML innehåller regler som ger Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen möjlighet&lt;br&gt;att vidta de åtgärder som behövs för att skydda en fast fomlämning. Om åtgärden&lt;br&gt;medför kostnader eller skada för ägaren, har han rätt till skälig ersättning av&lt;br&gt;staten. Samma sak gäller när någon vägras att rubba fomlämning, som när&lt;br&gt;den påträffades var helt okänd och utan synligt märke ovan jord. En byggnad&lt;br&gt;får under vissa förutsättningar förklaras som byggnadsminne. En byggnads-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;utan ersättning synes normalt styrkan av dennes intresse ha varit avgörande. Av&lt;br&gt;betydelse torde också ha varit det enskilda intressetsar/. Är detta intresse skyddsvärt&lt;br&gt;(det är fråga om en miljömässigt försvarlig och även i övrigt tillåten&lt;br&gt;markanvändning), utan att sammanfalla med det allmänna intresset, har ersättning&lt;br&gt;som regel utgått vid ingrepp i en normal utveckling, men inte när mera lösa&lt;br&gt;förväntningar slår fel. Icke skyddsvärda enskilda intressen, t.ex. att driva en&lt;br&gt;verksamhet som utgör ett miljöhot, har kunnat bedömas på annat vis. Här har inte&lt;br&gt;nödvändigtvis skada vid ingrepp i rådande förhållanden ersatts, såvida inte ingreppet&lt;br&gt;haft annan grund än miljöhotet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyngden av en del samhällsintressen (t.ex. säkerhet, hälsoskydd och vissa&lt;br&gt;miljöhänsyn) har ansetts vara typiskt sett sådant att den enskilde har kunnat få tåla&lt;br&gt;ingrepp utan kompensation även om han i sin verksamhet har följt lagliga krav. I den&lt;br&gt;mån samhällsintressena till betydande del har varit beroende av politiska värderingar&lt;br&gt;(t.ex som i fråga om behovet av mark för friluftsliv) torde dock möjligheterna till&lt;br&gt;ersättning ha varit större. Huruvida ingreppet har varit angeläget i det konkreta fallet&lt;br&gt;har inte spelat någon större roll, förutsatt att det inte rått missförhållanden på&lt;br&gt;fastigheten eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.1.2 Rätten till ersättning vid ingrepp mot&lt;br&gt;tillståndspliktig verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vissa speciella problem uppkommer när en verksamhet behöver särskilt tillstånd för&lt;br&gt;att få bedrivas. Tillstånd för den enskilde att bedriva viss verksamhet är ett gynnande&lt;br&gt;förvaltningsbeslut. Beträffande sådana beslut är huvudregeln att de, av hänsyn till den&lt;br&gt;enskildes trygghet, inte kan återkallas. Här har ibland dragits kontraktsrättsliga&lt;br&gt;paralleller, vid vilka tillståndet setts närmast som en utfästelse (som dock kan anses&lt;br&gt;villkorad i vissa fall) från det allmännas sida (se t.ex. Ole Westerberg, Om rättskraft i&lt;br&gt;förvaltningsrätten, 1951 s.462 och lagrådets yttrande i prop. 1974:146 s. 143; jfr&lt;br&gt;Bertil Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp 2, 1991 s. 157 och SOU 1993:68,&lt;br&gt;Elkonkurrens med nätmonopol s. 263).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd anses ge en tillståndshavare en speciell anledning att lita på att han får&lt;br&gt;fortsätta att driva sin verksamhet. Under vissa förhållanden är dock återkallelse&lt;br&gt;möjlig, t.ex. om den påkallas av tvingande säkerhetsskäl. Återkallelse kan också ske&lt;br&gt;med stöd av förbehåll i själva tillståndsbeslutet eller i den författning, varpå beslutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundar sig (se Håkan Strömberg, Allmän förvaltningsrätt, 16 uppl. 1992 s.80).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tillstånd dras in i förtid eller om villkoren för tillståndet skärps så att&lt;br&gt;verksamheten väsentligt försvåras eller fördyras är frågan om tillståndshavaren skall&lt;br&gt;få ersättning för sin förlust. Ingripandet riktas mot hans näring men samtidigt kan&lt;br&gt;åtgärden avse användningen av hans egendom, normalt en fastighet; därigenom&lt;br&gt;påverkas också egendomens värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller miljöskyddslagens (1969:387) regler kan sägas att avsikten&lt;br&gt;visserligen är att rimlig hänsyn skall tas till tillståndshavarens intressen vid ingrepp i&lt;br&gt;förtid mot hans verksamhet, men att miljöskyddsintresset väger tungt. Den enskilde&lt;br&gt;har varit skyldig att följa de miljökrav som ställts på hans verksamhet, även om det&lt;br&gt;medfört kostnader eller andra förluster. Lagen innehåller inte några ersättningsregler&lt;br&gt;vare sig för de fall där tillståndshavaren tvingas upphöra med sin verksamhet eller&lt;br&gt;där han måste tåla nya villkor för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 12 § tredje stycket i den numera upphävda lagen (1974:890) om vissa&lt;br&gt;mineralfyndigheter, som enligt övergångsbestämmelserna gällde även för äldre&lt;br&gt;koncessioner, kunde koncession återkallas, förutom när föreskrift eller villkor i&lt;br&gt;koncessionen åsidosattes, om synnerliga skäl förelåg i annat fall. I den sist angivna&lt;br&gt;situationen var tillståndshavaren berättigad till ersättning av staten för förlust till följd&lt;br&gt;av åtgärd som han vidtagit med anledning av koncessionen. I utredningsförslaget&lt;br&gt;fanns inte någon ersättningsregel. Sedan man vid remissbehandlingen invänt att&lt;br&gt;bestämmelsen om återkallelse var ägnad att minska tillståndshavarens trygghet,&lt;br&gt;erinrade departementschefen om att regeln motiverats med att betydande&lt;br&gt;samhällsintressen kunde stå på spel och att återkallelsemöjligheten borde utnyttjas&lt;br&gt;med stor varsamhet och endast undantagsvis. I lagrådsremissen föreskrevs att&lt;br&gt;koncessionshavaren. utom i överträdelsefallen, hade rätt till skälig ersättning av&lt;br&gt;staten för förlust. Tanken var, enligt motiven, att tillståndshavaren inte skulle komma&lt;br&gt;i en sämre situation efter återkallelsen än om han hade saknat koncession;&lt;br&gt;bestämmelsen borde däremot inte tillämpas så att tillståndshavaren fick ersättning för&lt;br&gt;utebliven vinst (se prop. 1974:146 s. 90). Ståndpunkten i fråga om ersättningens&lt;br&gt;storlek diskuterades även av lagrådet, som godtog lagtexten men invände att&lt;br&gt;begränsningen, att utebliven vinst inte skulle ersättas, inte kunde utläsas ur lagtexten&lt;br&gt;och att motivuttalandet inte kunde vara bindande för domstolarna. Lagrådet menade&lt;br&gt;vidare att begränsningen inte var sakligt motiverad från affärsmässiga&lt;br&gt;synpunkter och med hänsyn till de avtalsrättsliga inslagen i förhållandet mellan&lt;br&gt;staten och koncessionshavaren (se prop 1974:146 s. 143). Departements-&lt;br&gt;chefen inskränkte sig emellertid till att förtydliga lagtexten på så sätt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;den angav att ersättning skulle utgå för förlust till följd av åtgärd som vidtagits med&lt;br&gt;anledning av koncessionen (se prop. 1974:146 s. 149). Trots att ersättningen sålunda&lt;br&gt;begränsades, kan lagstiftningen ses som ett belägg för att ersättning svårligen kan&lt;br&gt;vägras tillståndshavaren när det gäller ett betungande ingrepp som inte grundas på&lt;br&gt;överträdelser av föreskrifter eller villkor eller på säkerhets- eller miljöskäl. En annan&lt;br&gt;sak är att ful) ersättning inte ansågs behöva utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ovan angivna lagen har ersatts av minerallagen (1991:45). Enligt 6 kap. 3§&lt;br&gt;minerallagen krävs alltjämt synnerliga skäl för återkallelse av bl.a. bearbetnings&lt;br&gt;koncession, när tillståndshavaren har fullgjort sina skyldigheter. Enligt motiven&lt;br&gt;fordras, liksom tidigare, att betydande samhällsintressen står på spel. Härvid skall,&lt;br&gt;enligt 7 kap. 5 §, ersättning från staten utgå för den skada tillståndshavaren lider till&lt;br&gt;följd av återkallelsen. Regelns avfattning torde innebära att full ersättning skall utgå,&lt;br&gt;även om lagstiftarens avsikt var en annan (jfr prop. 1988/89:92 s. 109). Det&lt;br&gt;föreskrivs däremot inte någon rätt till ersättning vid ändrade villkor för tillståndet. I&lt;br&gt;förarbetena framhölls tvärtom att samhället måste ha möjlighet att skydda motstående&lt;br&gt;intressen genom en villkorsändring, utan att detta skulle grunda rätt till ersättning för&lt;br&gt;tillståndshavaren (se prop. 1988/89:92 s. 109).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ersättning, bl.a. vid skärpta omprövningsregler, blev aktuell vid&lt;br&gt;tillkomsten av vattenlagen (1983:291). Huvudregeln enligt den äldre vattenlagen var&lt;br&gt;att tillstånden gällde för all framtid. Vattenföretag hade dock redan enligt äldre lag&lt;br&gt;skyldighet att utan ersättning finna sig i att dess rättsställning enligt tillståndet&lt;br&gt;rubbades till förmån för vissa allmänna intressen. Genom 1983 års lag har&lt;br&gt;bestämmelserna i viss mån ändrats. Omprövning av tillstånd kan ske för att tillgodose&lt;br&gt;vissa offentliga intressen. Härvid har fastighetsägaren rätt till ersättning, men den&lt;br&gt;begränsas enligt ganska invecklade regler. Begränsningen motiverades i huvudsak av&lt;br&gt;att det allmänna, utan viss ersättningsfrihet, skulle ha svårt att hävda sina intressen&lt;br&gt;genom omprövning, att många vattenföretag är mycket vinstgivande och väl kan bära&lt;br&gt;en del av förlusten samt att den enskildes rätt att råda över vattnet också tidigare hade&lt;br&gt;varit begränsad av hänsyn till allmänna intressen. Rätten till full ersättning ansågs&lt;br&gt;därför böra falla bort när det gällde sådana allmänna intressen som var av&lt;br&gt;kvalificerad natur; företagaren borde fa ersättning endast för visst&lt;br&gt;produktionsbortfall. Omprövningsreglema skall tillämpas också på vissa äldre&lt;br&gt;vattenföretag, som huvudregel med början år 1994 (jfr nedan angående återkallelse&lt;br&gt;av vissa äldre täkttillstånd). Behovet av omprövning ansågs vara särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;stort i fråga om äldre företag, som kan ha fatt tillstånd utan att allmänna hänsyn&lt;br&gt;beaktats på det sätt som skall ske enligt den nya lagen. Reduktionen ansågs här inte&lt;br&gt;vara oskälig. Även när omprövning skett enligt samma lag som reglerat tillståndet&lt;br&gt;och omprövningen motiverats av starka allmänna intressen, har dock ersättning&lt;br&gt;ansetts böra utgå för större del av förlusten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före den 1 juli 1973 kunde ett täkttillstånd inte återkallas utan att tillståndshavaren&lt;br&gt;fick rätt till ersättning om han hade uppfyllt de villkor som ställts upp för tillståndet.&lt;br&gt;Därefter fick 18 § femte stycket NVL följande lydelse: &amp;quot;Har tio år förflutit från det&lt;br&gt;täkttillstånd vunnit laga kraft, kan länsstyrelsen upphäva tillståndet helt eller delvis&lt;br&gt;eller förena tillståndet med ändrade föreskrifter. Visar det sig att meddelade&lt;br&gt;föreskrifter ej i erforderlig mån begränsa eller motverka företagets menliga inverkan&lt;br&gt;på landskapsbilden, kan länsstyrelsen före utgången av angivna tid förena tillståndet&lt;br&gt;med sådana ändrade föreskrifter som ej kunna anses oskäligt betungande.&amp;quot; (SFS&lt;br&gt;1973:311). Det kan nämnas att 18 § femte stycket NVL fortfarande har i huvudsak&lt;br&gt;samma innebörd; stycket har ändrats språkligt och länsstyrelsen far nu, enligt sista&lt;br&gt;meningen, förena tillståndet &amp;quot;med de ytterligare villkor som behövs&amp;quot;. NVL&lt;br&gt;innehåller inte någon regel om ersättning vid återkallelser av täkttillstånd enligt 18 §&lt;br&gt;femte stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet uttalade, angående förslaget till bestämmelser om återkallelse av&lt;br&gt;tillstånd enligt strålskyddslagen (se prop. 1987/88:88 s. 86): Syftet med lagen anges i&lt;br&gt;1 § vara att skydda människor, djur och miljö mot skadlig verkan av strålning. De&lt;br&gt;synnerliga skäl som kan föranleda återkallelse av tillstånd, trots att alla föreskrifter&lt;br&gt;och villkor iakttagits, måste bottna i detta syfte. Oavsett om det sägs ut i paragrafen&lt;br&gt;eller inte, är det således endast strålskyddssynpunkter som kan åberopas för&lt;br&gt;återkallelse av tillståndet. Om det av andra skäl anses angeläget att bringa en&lt;br&gt;verksamhet med strålning att upphöra i förtid torde det fa åstadkommas genom en&lt;br&gt;uppgörelse med tillståndshavaren. Rättssäkerheten kräver att han i sådant fall hålls&lt;br&gt;skadeslös. Departementschefen delade lagrådets uppfattning att de synnerliga skäl&lt;br&gt;som kan föranleda återkallelse måste bottna i de syften med lagen som anges i 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler som finns om rätt till ersättning vid återkallelse av tillstånd eller&lt;br&gt;ändring av villkoren för ett tillstånd kan knappast sägas vara konsekvent uppbyggda;&lt;br&gt;reglernas detaljer beror ofta på den speciella karaktären av lagstiftningen i fråga.&lt;br&gt;Det kan dock konstateras att rätten till ersättning till väsentlig del har berott på&lt;br&gt;skälen för ingreppet. Allmänt har nog antagits att det inte föreligger någon rätt till&lt;br&gt;ersättning vid beslut om återkallelse eller inskränkning av en tillståndspliktig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;verksamhet, när ingreppet grundas på överträdelse av villkoren för verksamheten&lt;br&gt;eller på vägande hänsyn till allmän ordning och säkerhet, smittofara, brandfara,&lt;br&gt;trafiksäkerhet eller andra liknande tungt vägande säkerhetsskäl. I SOU 1993:68,&lt;br&gt;Elkonkurrens med nätmonopol, uttalade Ellagstiftningsutredningen sålunda (s.263)&lt;br&gt;att om en villkorsändring beror på hänsyn till allmän säkerhet eller miljö torde den&lt;br&gt;enskilde i allmänhet inte få någon ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man har sett annorlunda på ersättningsfrågan när det gällt återkallelse av ett&lt;br&gt;tillstånd på grund av t.ex. ekonomiska eller organisatoriska överväganden eller av&lt;br&gt;rättvisehänsyn. Skäl av denna typ har inte ansetts kräva oundgängligt beaktande på&lt;br&gt;samma sätt. Hänsyn till naturmiljön har vägt tungt när det gäller ett så pass kraftigt&lt;br&gt;naturingrepp som täktverksamhet. 1 övrigt kan sägas att sådana synpunkter, liksom&lt;br&gt;hänsyn till hushållningen med naturresurserna och till allmänna intressen av liknande&lt;br&gt;slag, visserligen kanske har kunnat påverka ersättningens storlek, men de har inte&lt;br&gt;vägt så tungt att kompensation har ansetts kunna vägras den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detaljer i gällande regler om ingrepp mot tillståndspliktig verksamhet varierar&lt;br&gt;således från en situation till en annan, bl.a. med hänsyn till verksamhetens farlighet&lt;br&gt;och tyngden av de skäl som motiverar ingreppet samt den betydelse ingreppet typiskt&lt;br&gt;sett har för tillståndshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse har också varit om ingreppet föranleds av ny lagstiftning som&lt;br&gt;uppställer skärpta krav eller om det grundar sig på samma lagstiftning som den som&lt;br&gt;gällde när tillståndet gavs. Tillståndshavarens position kan nämligen te sig mer eller&lt;br&gt;mindre tryggad med hänsyn till bl.a. tillståndslagstiftningens utformning. Rimligen&lt;br&gt;far man skilja på fall där den lag, varpå tillståndet grundas, förutsätter att återkallelse&lt;br&gt;kan ske på viss grund och fall där ny lagstiftning utvidgar återkallelsemöjlighetema. 1&lt;br&gt;det senare fallet strider ingreppet på ett annat sätt mot vad tillståndshavaren med fog&lt;br&gt;har kunnat vänta sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis har nog, åtminstone tidigare, kunnat sägas följande i frågan&lt;br&gt;om rätt till ersättning vid ingrepp mot tillståndspliktig verksamhet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Om lagstiftningen rör redan givna tillstånd, som inte har kunnat rubbas på samma&lt;br&gt;sätt enligt äldre lag, är möjligheterna större till kompensation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hur allvarligt ingreppet är spelar stor roll. Återkallelse av tillstånd bör t.ex. ge större&lt;br&gt;möjligheter till ersättning än endast en skärpning av tiliståndsvillkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Arten och tyngden av det allmänna intresse som ligger bakom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;ingreppet bör kunna påverka rätten till ersättning. Vägande säkerhetsskäl och även&lt;br&gt;miljöskäl av annat slag har ansetts vara typiskt sett sådana skäl som har kunnat&lt;br&gt;motivera reduktion eller bortfall av ersättningen. Andra allmänna intressen har inte&lt;br&gt;ansetts väga lika tungt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att helt vägra ersättning bör förmodligen flera av de berörda faktorerna ha&lt;br&gt;talat i denna riktning. Vid ny lagstiftning om återkallelse av tillstånd, vilka inte har&lt;br&gt;kunnat återkallas på samma sätt enligt äldre rätt, torde det för att vägra ersättning ha&lt;br&gt;krävts tungt vägande, helst nytillkomna, säkerhets- eller miljöskäl.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1.3 Rätten till ersättning inom kämteknik-&lt;br&gt;området&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I atomenergilagen fanns ingen lagfäst rätt till ersättning. Under arbetet med lagens&lt;br&gt;tillkomst ifrågasatte Justitiekanslern om inte en regel kunde införas, som gav&lt;br&gt;tillståndshavaren rätt till någon ersättning för sådana fall då en förändring vore obillig&lt;br&gt;mot honom. I propositionen (prop. 1956:178 s. 28) framhölls att återkallelse av ett&lt;br&gt;tillstånd eller uppställande av nya villkor kunde medföra olägenheter för den&lt;br&gt;enskilde. När fråga uppstod om att återkalla tillstånd, att ändra tidigare uppställda&lt;br&gt;villkor eller att uppställa nya villkor, borde, enligt vad som uttalades i propositionen,&lt;br&gt;självfallet tillbörlig hänsyn tas till den enskildes intresse. Någon generell regel om&lt;br&gt;ersättning för de förluster som i sådant fall kunde uppstå ansågs emellertid inte böra&lt;br&gt;uppställas; skulle det i något fall framstå som uppenbart obilligt att ersättning inte&lt;br&gt;lämnades, fick detta bli föremål för särskild prövning. Lagrådet och tredje&lt;br&gt;lagutskottet hade inget att anföra i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ersättning vid försämring av tillståndshavarens rättsläge kom upp&lt;br&gt;också i samband med villkorslagen. Om laddningstillstånd vägrades eller om&lt;br&gt;villkorslagen i annat fall medförde att tillstånd enligt atomenergi lagen inte kunde&lt;br&gt;utnyttjas, var reaktorinnehavaren berättigad till ersättning av staten för förlust till&lt;br&gt;följd av åtgärd som han före villkorslagens ikraftträdande hade vidtagit i anledning&lt;br&gt;av tillståndet (4 § första stycket villkorslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet framhöll att de villkor som villkorslagen föreskrev hade&lt;br&gt;kunnat uppställas även med stöd av atomenergilagen. Den nya lagstiftningen&lt;br&gt;innebar närmast att de stränga krav som nu ansågs böra ställas på reaktorinnehavaren&lt;br&gt;preciserades med hänsyn till att avfallsproblemen inte tillräckligt hade beaktats&lt;br&gt;när tillstånden meddelades och till villkorens omfattande ekonomiska&lt;br&gt;konsekvenser för både kraftföretagen och samhället. Den egentliga nyheten&lt;br&gt;i lagstiftningen var snarast att ersättningsrätten lagfästes. Departements-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;chefen anförde i huvudsak: Det var inte rimligt att ersättningsfrågan, som i&lt;br&gt;atomenergilagen, lämnades öppen. Frågan fick i första hand lösas förhandlingsvägen.&lt;br&gt;Med hänsyn framför allt till att tillstånd enligt atomenergilagen redan hade meddelats&lt;br&gt;och att villkor av aktuellt slag inte tidigare hade ställts upp. borde dock rätten till&lt;br&gt;ersättning vid vägrade tillstånd att ta anläggning i drift till viss del lagfästas.&lt;br&gt;Reaktorinnehavaren borde rimligen ges rätt till ersättning för kostnader nedlagda före&lt;br&gt;de nya bestämmelsernas ikraftträdande, däremot inte för utebliven vinst. Ersättning&lt;br&gt;skulle kunna utgå inte bara för anläggningskostnader utan även för skadestånd som&lt;br&gt;reaktorinnehavama ådrog sig på grund av att de inte kunde uppfylla vissa kontrakt.&lt;br&gt;Ersättning skulle också kunna utgå för ökade kostnader vid alternativ produktion eller&lt;br&gt;för anskaffande av ersättningskraft om ersättningsskyldigheten därigenom kunde&lt;br&gt;begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande de kostnader som hänförde sig till tiden efter villkorslagens&lt;br&gt;ikraftträdande sades reaktorinnehavaren i princip befinna sig i samma situation, som&lt;br&gt;när den som fatt tillstånd enligt atomenergilagen, utan att ha gjort sig skyldig till&lt;br&gt;försummelse, hindrades att utnyttja tillståndet genom att ytterligare villkor ställdes&lt;br&gt;upp av regeringen eller tillsynsmyndighet och liksom i sådana fall borde ersättning&lt;br&gt;utgå efter särskild prövning. Härvid uttalades (prop. 1976/77:53 s. 26) att riktlinjerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 atomenergilagens förarbeten borde kunna vara vägledande. Lagrådet betonade&lt;br&gt;ersättningsbestämmelsens betydelse utan några invändningar mot dess utformning,&lt;br&gt;frånsett att även vikten av allmänna ersättningsrättsliga principer, t.ex. i fråga om&lt;br&gt;orsaks- och adekvansbedömning, framhölls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkorslagens ersättningsregler förefaller ha byggt på tanken att om en&lt;br&gt;lagstiftning ställer upp nya villkor och därigenom ingriper i redan meddelade&lt;br&gt;tillstånd, bör tillståndshavaren ha rätt till ersättning. Ersättning skulle utgå oavsett om&lt;br&gt;något annat vore obilligt eller inte. Härom synes det ha förelegat enighet även i&lt;br&gt;Näringsutskottet (NU 1976/77:23).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkorslagens bestämmelser tjänade som förebild för rådrumslagen, vars&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § föreskrev rätt till ersättning av staten för förlust genom att reaktorns tagande&lt;br&gt;i drift fördröjdes. Ersättningsreglerna motiverades med att förbudet mot att&lt;br&gt;ta reaktorer i drift innebar en väsentlig inskränkning i innehavarens rådighet&lt;br&gt;och kunde fa omfattande ekonomiska konsekvenser för honom. Departements-&lt;br&gt;chefen anförde bl.a. följande (prop. 1978/79:218 s. 7 ). Uttrycket förlust används&lt;br&gt;även i villkorslagen. Ersättningsreglerna i den lagen avser emellertid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;avveckling av pågående projekt medan den föreslagna lagen enbart syftar till att&lt;br&gt;skapa rådrum i fråga om sådana reaktorer som ännu inte har tillförts kärnbränsle. Det&lt;br&gt;är därför naturligt att i detta sammanhang räkna som förlust de kostnader som uppstår&lt;br&gt;genom fördröjning av en reaktors idrifttagande. Ersättningsfrågorna enligt den&lt;br&gt;förordade lagen kommer enligt min bedömning att bli svårlösta. De bör i första hand&lt;br&gt;lösas genom förhandlingar mellan staten och reaktorinnehavama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därefter angavs i propositionen vissa riktlinjer till ledning för bedömningen av&lt;br&gt;ersättningsfrågorna. Kostnader i anledning av dröjsmålet, men inte utebliven vinst,&lt;br&gt;skulle ersättas. Under samma förutsättningar som enligt villkorslagen skulle&lt;br&gt;ersättning för ökade kostnader vid alternativ produktion eller anskaffning av&lt;br&gt;ersättningskraft kunna utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten träffade senare överenskommelser med reaktorinnehavama. Enligt dessa&lt;br&gt;överenskommelser fick reaktorinnehavama ersättning för den genom förseningen&lt;br&gt;förlorade produktionen med bl.a. belopp som motsvarade &amp;quot;ökade kostnader för att på&lt;br&gt;optimalt sätt producera erforderlig elektricitet på annat sätt eller för att anskaffa&lt;br&gt;ersättningskraft&amp;quot; (se t.ex. NU 1982/83:33 s. 38). På detta sätt kom ersättningen att&lt;br&gt;styras till alternativ kraftproduktion. För beräkning av ersättningen i denna del&lt;br&gt;jämfördes den faktiska elproduktionen månadsvis i efterhand med den hypotetiska&lt;br&gt;elproduktion som skulle ha varit möjlig utan försening. Ett exempel är den&lt;br&gt;överenskommelse avseende Forsmark 3 som finns intagen som underbilaga 9.2 till&lt;br&gt;prop. 1982/83:101 (s. 36 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 atomlagstiftningskommitténs betänkande, som ligger till grund&lt;br&gt;för kämtekniklagen, diskuterades, utifrån gängse förvaltningsrättslig praxis,&lt;br&gt;under vilka förutsättningar ersättning skulle utgå vid förtida återkallelse&lt;br&gt;(SOU 1983:9 s. 194 f). En allmän utgångspunkt för ersättningsrätt ansågs vara att en&lt;br&gt;innehavare av ett tillstånd till kärnteknisk verksamhet - liksom i andra&lt;br&gt;koncessionssammanhang - äger förlita sig på det tillstånd som han har erhållit och&lt;br&gt;att han kan arbeta och företa investeringar inom den ram som tillståndet anger.&lt;br&gt;Endast i sådana fall där uttalade säkerhets- eller strålskyddsskäl talar för det,&lt;br&gt;borde återkallelse av ett tillstånd få ske utan att det leder till ersättningsrätt.&lt;br&gt;Vid återkallelse av t.ex. organisatoriska eller ekonomiska skäl borde däremot&lt;br&gt;gottgörelse utgå för tillståndshavarens förluster. Någon ersättning borde inte utgå&lt;br&gt;när tillstånd återkallas eller förlängning av ett tidsbegränsat tillstånd vägras på&lt;br&gt;den grund att tillståndshavaren inte iakttagit de villkor eller föreskrifter&lt;br&gt;för verksamheten som lagen uppställer. Ersättning skulle inte heller utgå&lt;br&gt;när tillståndshavaren inte kan &amp;quot;fortlöpande anpassa verksamheten till nya rimliga&lt;br&gt;villkor, som tillkommit av säkerhets- eller strålskyddsskäl, eller till en ny teknik, vars&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;betydelse i dessa hänseenden inte tidigare varit känd&amp;quot;. Detsamma borde gälla när&lt;br&gt;tillståndsmyndighetema bedömde att det fanns synnerliga skäl att stoppa driften för&lt;br&gt;utredning av säkerhets- och strålskyddsfrågor med anledning av en allvarlig&lt;br&gt;olyckshändelse vid ett liknande kraftverk. Något behov av en särskild lagregel i dessa&lt;br&gt;hänseenden ansågs dock inte föreligga. Vid återkallelse eller inskränkning av&lt;br&gt;verksamheten på annan grund än säkerhets- och strålskyddshänsyn eller&lt;br&gt;försummelser kunde en ersättningsrätt för tillståndshavaren aktualiseras. Frågan om&lt;br&gt;ersättning i dessa mer exceptionella situationer borde avgöras med utgångspunkt i&lt;br&gt;allmänna rättsprinciper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen återgav kommitténs synpunkter samt vissa uttalanden vid&lt;br&gt;remissbehandlingen och anförde därefter endast att ett åsidosättande av det för lagen&lt;br&gt;grundläggande kravet, att säkerheten i verksamheten skulle tillvaratas, inte kunde&lt;br&gt;föranleda en ersättningsrätt. Departementschefen förordade att en särskild regel om&lt;br&gt;ersättning inte togs upp i lagen (prop. 1983/84:60 s. 61 f). Lagrådet delade&lt;br&gt;uppfattningen att tillståndshavaren inte var berättigad till ersättning vid återkallelse&lt;br&gt;eller annat ingrepp av säkerhetsskäl. Vidare framhöll lagrådet bl.a. att i vad mån&lt;br&gt;tillståndshavaren vid återkallelse eller inskränkning i andra fall med framgång kunde&lt;br&gt;göra gällande rätt till ersättning var osäkert och att en särskild utredning skulle krävas&lt;br&gt;för ersättningsfrågan i sådana fall; det praktiska behovet av en lagreglering föreföll&lt;br&gt;begränsat, varför det enligt lagrådets mening måste godtas att särskild&lt;br&gt;ersättningsregel saknades (se anförd prop. s. 227). Också Näringsutskottet godtog&lt;br&gt;departementschefens ståndpunkt och hänvisade särskilt till lagrådets yttrande (NU&lt;br&gt;1983/84:17 s. 14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna motivuttalanden, som återkom i lagstiftningsärendet, tog sikte på&lt;br&gt;myndighetsåtgärder med stöd av lagens regler och inte på strängare ny lagstiftning.&lt;br&gt;Det är mot denna bakgrund man far bedöma uttalandena bl.a. om ersättningsffihet vid&lt;br&gt;villkor betingade av ny teknik. Vad som åsyftades var fall där tillståndshavaren redan&lt;br&gt;från början kunnat räkna med att råka ut för vissa ingripanden utan rätt till&lt;br&gt;kompensation. Enligt 1988 års promemoria har atomlagstiftning&amp;amp;ommittén&lt;br&gt;synbarligen menat att ingripande på annan grund än säkerhetsskäl eller försummelser&lt;br&gt;åtminstone som huvudregel skulle grunda rätt till ersättning. Kommitténs uttalanden&lt;br&gt;är emellertid allmänt hållna och har knappast bekräftats vare sig i propositionen eller&lt;br&gt;i utskottsbetänkandet. Det är vidare osäkert hur kommittén sett på ingrepp mot&lt;br&gt;befintliga reaktorer med stöd av skärpta lagregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även frågan om ersättning vid en avstängning senast år 2010 av de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;reaktorer, för vilka tillstånden inte tidsbegränsats, togs upp. När inte säkerhets- eller&lt;br&gt;strålskyddsskäl motiverade avstängningen ansåg kommittén en eventuell ersättning&lt;br&gt;böra utgå endast när det framstod som uppenbart obilligt att inte ersättning lämnades,&lt;br&gt;detta med hänsyn till tillståndshavamas goda förutsättningar att bl.a. anpassa sin&lt;br&gt;verksamhet och avskriva anläggningen med hänsyn till den beslutade tidsgränsen.&lt;br&gt;Dessa frågor ansågs dock inte böra tas upp i det aktuella lagstiftningsärendet (SOU&lt;br&gt;1983:9 s.196). Departementschefen godtog denna slutsats utan att i övrigt ta ställning&lt;br&gt;till uttalandena (prop 1983/84:60 s.63). Detsamma gjorde lagrådet. Näringsutskottet&lt;br&gt;yttrade sig inte i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Rätten till ersättning enligt 2 kap. 18 §&lt;br&gt;andra stycket RF&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Huvudprincipen i svensk rätt lär, som ovan sagts, vara att ersättning för skada genom&lt;br&gt;lagligen grundade rådighetsinskränkningar inte utgår utan lagstöd. En fråga av&lt;br&gt;väsentligt intresse för bedömningen av kraftföretagens rätt till ersättning vid en&lt;br&gt;kämkraftsaweckling, är vilka eventuella förändringar av rättsläget, vad gäller rätten&lt;br&gt;till ersättning vid rådighetsinskränkningar, som de nyligen företagna ändringarna av 2&lt;br&gt;kap. 18 § RF kan innebära. Genom dessa ändringar kan nämligen ett lagstöd för&lt;br&gt;ersättningsrätt ha tillskapats för vissa fall, där ersättningsregler tidigare har saknats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. 18 § andra stycket RF stadgas numera (de för berörda frågor särskilt&lt;br&gt;viktiga formuleringarna är kursiverade här):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Den som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå&lt;br&gt;sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. Sådan&lt;br&gt;ersättning skall också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna&lt;br&gt;inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att&lt;br&gt;pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt&lt;br&gt;försvåras eller skada uppkommer som är betydande i förhållande till&lt;br&gt;värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen skall bestämmas enligt&lt;br&gt;grunder som anges i lag.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall man ta fasta på ordalagen skall alltså ersättning till den, för vilken det&lt;br&gt;allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad, utgå vid varje&lt;br&gt;avsevärt försvårande av pågående markanvändning inom berörd del&lt;br&gt;av fastigheten eller så snart det uppkommer skada som är betydande i&lt;br&gt;förhållande till värdet av berörd fastighetsdel, oavsett vad det allmänna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;har för skäl för det ifrågavarande ingreppet. Så har ersättningsbestämmelsen också&lt;br&gt;fungerat tidigare vid expropriation och liknande förfoganden, som har inneburit&lt;br&gt;förmögenhetsöverföringar. Med en sådan tolkning skulle ersättning föreskrivas inte&lt;br&gt;bara om ingreppet motiveras av att det anses allmänt önskvärt eller liknande, utan&lt;br&gt;även om ingreppet sker av t.ex. tvingande säkerhetsskäl. En sådan innebörd av&lt;br&gt;grundiagsregeln skulle stå i klar strid med bl.a. uttalandena i förarbetena till&lt;br&gt;kämtekniklagen. Den skulle också innebära en mycket längre gående rätt till&lt;br&gt;ersättning, i de fall som regeln träffar, än vad som gäller enligt Europakonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan innebörd som den ovan beskrivna lär inte ha varit avsikten med&lt;br&gt;grundlagsregleringen. I förarbetena betonas från såväl regeringens som&lt;br&gt;Konstitutionsutskottets sida att man inte avsett att utvidga rätten till ersättning i&lt;br&gt;förhållande til) vad som tidigare har gällt (se prop. 1993/94:117 s. 17 f, bet. 1993/94&lt;br&gt;KU:24 s. 29). Åtminstone tidigare synes svensk rätt, vad gäller rätt till ersättning vid&lt;br&gt;rådighetsinskränkningar, i stor utsträckning ha präglats av en avvägning mellan&lt;br&gt;vikten av de intressen som motiverar ett ingrepp och de intressen som angrips. Om&lt;br&gt;det är så att lagtextens ordalydelse klart säger något annat än motivuttalandena, lär&lt;br&gt;dock motivuttalandena vara av mindre betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Fri- och rättighetskommittén sade man sig vara enig om att bestämmelserna&lt;br&gt;i Europakonventionen skall betraktas som ett grundläggande åtagande och&lt;br&gt;normsystem också för Sverige. Man hänvisade till att kraven på en&lt;br&gt;grundlagsbestämmelse om egendomsskyddet i princip tillgodosågs genom att&lt;br&gt;Europakonventionen föreslogs bli inkorporerad i svensk rätt. Samtidigt uttalades att&lt;br&gt;man kunde dra den slutsatsen att en av de omständigheter, som ligger till grund för&lt;br&gt;konventionsorganens tolkning av Europakonventionens bestämmelse&lt;br&gt;om egendomsskydd, är innehållet i den nationella rätten. Vidare angavs: Om&lt;br&gt;det således införs en regel i vår regeringsform beträffande egendoms-skyddet&lt;br&gt;som slår fast de principer som konventionsbestämmelsen vill skydda kan man utgå&lt;br&gt;ifrån att denna regel kommer att beaktas av konventionsorganen vid prövningen&lt;br&gt;av eventuella mål mot Sverige i framtiden. - Mot denna bakgrund ansåg kommittén&lt;br&gt;det önskvärt att i RF ge en närmare precisering av det egendomsskydd&lt;br&gt;som Europakonven-tionen anger (se SOU 1993:40, del A s. 15 och 89 - 90). 1 prop.&lt;br&gt;1993/94:117 upprepade regeringen att förslaget innebar en närmare precisering av&lt;br&gt;det egendomsskydd som Europakonventionen anger (se t.ex. s. 1 och 15).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri- och rättighetskommittén konstaterade att stadgandet i 2 kap. 18§ RF dittills&lt;br&gt;inte omfattat sådana begränsningar i den enskildes möjligheter att utnyttja sin&lt;br&gt;egendom som följer av bestämmelser i t.ex. planlagstiftning, naturvårdslagen eller&lt;br&gt;miljöskyddslagstiftning. Kommittén menade dock att även rådighetsinskränkningar&lt;br&gt;avseende mark och byggnader borde omfattas av grundlagsbestämmelsen om&lt;br&gt;egendomsskydd och att även rätten till ersättning vid sådana ingrepp borde ges&lt;br&gt;motsvarande skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén uttalade som sin uppfattning att grundlagsbestämmelsen om rätt till&lt;br&gt;ersättning vad gäller rådighetsinskränkningar borde utformas enligt de&lt;br&gt;huvudprinciper som gäller i fråga om rätt till ersättning vid rådighetsinskränkningar i&lt;br&gt;svensk rätt. Sålunda angav kommittén (SOU 1993:40, del A s. 16): &amp;quot;Att rätten till&lt;br&gt;ersättning vid rådighetsinskränkningar nu ges ett grundlagsskydd innebär således i&lt;br&gt;sig inte att rätten till ersättning i dessa fail utvidgas i förhållande till vad som redan nu&lt;br&gt;gäller.&amp;quot; - Förslaget sades i stället innebära endast att den redan gällande rätten till&lt;br&gt;ersättning vid rådighetsinskränkningar skulle bli grundlagsfäst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare uttalade kommittén (s.90 - 91): Vid rådighetsinskränkningar med stöd av&lt;br&gt;byggnadsreglerande bestämmelser bör således rätt till ersättning föreskrivas endast&lt;br&gt;för sådan skada som är betydande i förhållande till värdet på berörd del av&lt;br&gt;fastigheten. Vid ingrepp med stöd av markreglerande bestämmelser bör på&lt;br&gt;motsvarande sätt rätt till ersättning föreskrivas endast om pågående markanvändning&lt;br&gt;inom berörd del av fastigheten därigenom avsevärt försvåras. -1 specialmotiveringen&lt;br&gt;anförde kommittén (s. 235): Ersättning utgår däremot normalt inte för vissa mindre&lt;br&gt;ingripande inskränkningar i rätten att fritt nyttja sin egendom eller för uteblivet&lt;br&gt;tillstånd till viss åtgärd. Så kallade förväntningsvärden ersätts över huvud taget inte&lt;br&gt;enligt gällande lagstiftning. Bestämmelserna om ersättning är utformade helt i&lt;br&gt;enlighet med vad som redan nu gäller enligt vanlig lag. Någon utvidgning av rätten&lt;br&gt;till ersättning vid rådighetsinskränkningar är däremot inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser reste invändningar mot de kriterier som kommittén&lt;br&gt;föreslog. Statens naturvårdsverk påpekade t.ex. att rådighetsinskränkningar&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagen och annan skyddslagstiftning dittills i princip inte&lt;br&gt;hade ansetts kunna föranleda rätt till ersättning. Regeringen uttalade (se prop.&lt;br&gt;1993/94:117 s. 17 samt s. 49-50) i huvudsak: Enligt den lagstiftning som&lt;br&gt;reglerar möjligheterna till olika former av rådighetsinskränkningar finns det även&lt;br&gt;rätt till ersättning i vissa sådana fall. Enligt de huvudprinciper som gäller i svensk&lt;br&gt;rätt utgår således ersättning vid sådana rådighetsinskränkningar som medför&lt;br&gt;att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;försvåras. I fråga om byggnadsreglerande bestämmelser finns det rätt till ersättning&lt;br&gt;om skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på berörd del av&lt;br&gt;fastigheten. De av kommittén föreslagna kvalifikationsgränserna är hämtade från&lt;br&gt;gällande rätt på området och meningen är inte att i grundlagen precisera&lt;br&gt;beräkningsnormema utan endast att ange huvudprinciperna. I andra stycket anges&lt;br&gt;därför huvudprinciperna för ersättningsrätten såsom de framgår av gällande rätt. Att&lt;br&gt;rätten till ersättning vid vissa rådighetsinskränkningar nu ges ett grundlagsskydd&lt;br&gt;innebär således inte att ersättningsrätten utvidgas i förhållande till gällande&lt;br&gt;ersättningsregler. &amp;quot;Ersättning utgår således inte för den förlust som kan bestå i att&lt;br&gt;förväntningar om ändring i markens användningsområde inte infrias till följd av&lt;br&gt;dispositionsinskränkningar. Ersättning utgår inte för ingrepp i form av&lt;br&gt;strandskyddsförordnande eller förordnande om naturvårdsområde. Uteblivet tillstånd&lt;br&gt;till en ny verksamhet, t.ex. grustäkt eller markawattning samt vägrad&lt;br&gt;strandskyddsdispens ersätts inte till följd av denna princip. Inte heller skall ersättning&lt;br&gt;utgå för sådana - till tid och omfattning - mindre ingripande inskränkningar i rätten&lt;br&gt;att fritt nyttja sin egendom. Således är avsikten med förslaget inte att andra typer av&lt;br&gt;rådighetsinskränkningar i mark eller byggnader än för närvarande skall vara förenade&lt;br&gt;med rätt till ersättning. Däremot innebär förslaget att den nuvarande rätten till&lt;br&gt;ersättning vid rådighetsinskränkningar blir grundlagsfäst.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten, som den deklareras i förarbetena, har varit att grundlagsfästa redan&lt;br&gt;gällande rätt till ersättning vid rådighetsinskränkningar - inte att utöka den. I&lt;br&gt;förarbetena sägs vid upprepade tillfällen uttryckligen att det bara är inskränkningar&lt;br&gt;genom byggnadsreglerande och markreglerande bestämmelser som skall omfattas&lt;br&gt;av grundlagsskyddet (se t.ex. prop. 1993/94:117 s. 49). Fri- och rättighetskommittén&lt;br&gt;hänvisade till att 14 kap. 8 § PBL ger uttryck för de centrala reglerna om ersättning&lt;br&gt;vid rådighetsinskränkningar i svensk lagstiftning (se SOU 1993:40, del A s. 53).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. 18 § andra stycket RF anges nu vilka fall av rådighetsinskränkningar&lt;br&gt;som omfattas av grundlagens ersättningsgaranti. De lokutioner som bestämmer&lt;br&gt;kvalifikationsgränserna för ersättning och deras förekomst i annan lagstiftning&lt;br&gt;(jfr avsnitt 4.1.1) är, liksom förarbetsuttalandena om dem, belysande&lt;br&gt;för bestämmelsens tänkta tillämpningsområde. 1 förarbetena till ändringarna i 2 kap.&lt;br&gt;18 § RF berörs inte frågan om en avveckling av kärnkraften. Avsikten var ju&lt;br&gt;att grundlagsfästa gällande rätt. Såsom konstaterades i avsnitt 3 ovan är det&lt;br&gt;dock svårt att komma ifrån att ett beslut om en avveckling av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;kärnkraften i vart fall kan innebära en inskränkning av användningen av mark och&lt;br&gt;byggnad. Uppnås en kvalifikationsgräns vid inskränkningar i användningen av mark&lt;br&gt;eller byggnader, skall ersättning för förlusten utgå enligt grunder som anges i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På vissa andra områden än det nu aktuella verkar det som om ordalydelsen i&lt;br&gt;nuvarande 2 kap. 18 § RF och avsikten med regleringen, såsom den kommer till&lt;br&gt;uttryck i förarbetena till de senaste ändringarna i detta lagrum, kan stå i strid med&lt;br&gt;varandra. Bestämmelsens tillämpningsområde kan således ha blivit vidare än vad&lt;br&gt;lagstiftaren har avsett. När det gäller en kämkraftsavveckling är det mer oklart. Det&lt;br&gt;ter sig också egendomligt att i detta sammanhang, som kriterier för en garanterad rätt&lt;br&gt;till ersättning, ange att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten&lt;br&gt;avsevärt skall försvåras eller att skada, som är betydande i förhållande till värdet på&lt;br&gt;denna del av fastigheten, skall uppkomma. I förarbetena till PBL uttalades att 1972&lt;br&gt;års ersättningsprinciper (med avsevärt försvårad pågående markanvändning som&lt;br&gt;kvalifikationsgräns) är anpassade främst till de situationer som innebär intrång i de&lt;br&gt;areella näringarna (prop. 1985/86:1 s. 373). Icke desto mindre kan ett beslut om t.ex.&lt;br&gt;återkallelse av aktuella drifttillstånd eventuellt anses falla inom tillämpningsområdet&lt;br&gt;för bestämmelsen, om ett sådant beslut innebär en inskränkning av användningen av&lt;br&gt;mark eller byggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsregeln i 2 kap. 18 § andra stycket RF kan knappast sägas innebära en&lt;br&gt;precisering av det skydd som Europakonventionen ger (se vidare härom nedan under&lt;br&gt;avsnitt 4.3). Till synes stadgar grundlagens regel samma rätt till ersättning i fall där&lt;br&gt;det allmänna t.ex. ingriper mot användningen av en fastighet av tvingande&lt;br&gt;säkerhetsskäl som vid expropriation eller liknande. Enligt lagtexten skal) ju ersättning&lt;br&gt;utgå, bara skadan uppnår en kvalifikationsgräns. Av ordalydelsen att döma bör, om&lt;br&gt;bestämmelsen är tillämplig, ersättning utgå vid en avveckling av kärnkraften vare sig&lt;br&gt;avvecklingen beror på politisk omvärdering, nya rön som visar att verksamheten är&lt;br&gt;farligare än man hittills trott eller om det faktiskt visar sig att verksamheten är så&lt;br&gt;farlig att den inte kan tillåtas. Det skulle således inte spela någon roll för hur pass&lt;br&gt;vägande skäl som förelegat för ingreppet. Detta skulle i så fall skilja sig från vad som&lt;br&gt;följer av Europakonventionen, liksom från vad som får anses framgå av allmänna&lt;br&gt;ersättningsprinciper. Någon motsvarighet till den garanti för ersättning som nu, med&lt;br&gt;ovan angivna tolkning, finns i svensk grundlag går inte att finna i Europadomstolens&lt;br&gt;praxis. Av denna praxis framgår tvärtom att konventionsorganen fäster avgörande&lt;br&gt;vikt vid en intresseavvägning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om grundlagstexten kan synas oklar lär man enligt härskande mening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;böra tolka den efter samma principer som vid lagtolkning i allmänhet. Det ligger då&lt;br&gt;nära till hands att se till syftet med reglema och lagstiftarens avsikter så som dessa&lt;br&gt;har kommit till uttryck i förarbetena. Oundvikligt torde också vara att se till&lt;br&gt;Europakonventionen och dess tillämpning. Man torde dock även beakta regelns&lt;br&gt;placering i det kapitel i RF som behandlar grundläggande fri- och rättigheter och att&lt;br&gt;syftet med bestämmelserna i detta kapitel är att skapa rättsäkerhetsgarantier. Av&lt;br&gt;betydelse torde rättsläget vid tillkomsten av stadgandet vara; i fall meningen är att&lt;br&gt;grundlagsfästa gällande rätt och man inte har föreslagit någon ändring i detta&lt;br&gt;hänseende, finns det anledning att bygga på gällande rättsprinciper och uppfatta&lt;br&gt;grundlagsbestämmelsen som ett uttryck för dem (se Bertil Bengtsson, En&lt;br&gt;problematisk grundlagsändring, SvJT 1994 s. 922). Kämtekniklagen innehåller dock&lt;br&gt;inte någon ersättningsbestämmelse som kan sägas ha gett uttryck för gällande rätt i&lt;br&gt;fråga om återkallelse av tillstånd till kärnteknisk verksamhet. Vid tolkningen av&lt;br&gt;bestämmelsen bör man också kunna se till vilken betydelse oklara begrepp anses ha i&lt;br&gt;annan lagstiftning, där dessa begrepp förekommer. En tolkning kan tänkas mynna ut i&lt;br&gt;att 2 kap. 18 § andra stycket RF inte är tillämplig på ett beslut om återkallelse av&lt;br&gt;drifttillstånd. Det föreligger dock en betydande osäkeihet om hur en bedömning kan&lt;br&gt;förväntas utfalla. I den litteratur där frågan har behandlats ges också uttryck för olika&lt;br&gt;uppfattningar om vilken räckvidd bestämmelsen kan antas ha (se Bertil Bengtsson,&lt;br&gt;En problematisk grundlagsändring, SvJT 1994 s.920 och Gabriel Michanek,&lt;br&gt;Markägare -med rätt att döda?, Miljörättslig tidskrift 1995:2 s. 155)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bestämmelserna om egendomsskydd i 2 kap. 18 § RF är tillämpliga på ett&lt;br&gt;beslut om en kämkraftsaweckling kan det förmodligen antas att&lt;br&gt;kvalifikationsgränserna i paragrafens andra stycke uppnås. I så fall skall ersättning&lt;br&gt;för förlusten, som ovan sagts, utgå enligt grunder som anges i lag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Rätten till ersättning enligt&lt;br&gt;Europakonventionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Europakonventionen och dess tilläggsprotokoll har numera, enligt&lt;br&gt;lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för&lt;br&gt;de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, ställning som&lt;br&gt;svensk lag. Vidare har, som tidigare nämnts, införts en grundlags&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;bestämmelse i 2 kap. 23 § RF som förbjuder lagstiftning i strid med konventionen.&lt;br&gt;Dessutom kan det antas att konventionen, liksom den gjorde även innan den&lt;br&gt;införlivades i svensk rätt, kan påverka tolkningen av annan lagstiftning.&lt;br&gt;Konventionens fri- och rättighetsskydd utgör också en del av de allmänna&lt;br&gt;rättsprinciper som ingår i EG-rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att Europakonventionen nu har inkorporerats i svensk rätt innebär att den&lt;br&gt;enskilde vid svensk domstol, i t.ex. mål om strandskydd, täkttillstånd, expropriation&lt;br&gt;etc, kan fä prövat om förfarandet står i strid med artikeln om egendomsskydd. Även i&lt;br&gt;mål om återkallelse av tillstånd torde kunna prövas om återkallelsen är förenlig med&lt;br&gt;konventionen. I mål som rör ersättning vid inskränkningar i rätten till egendom kan&lt;br&gt;också prövas om en rimlig avvägning har gjorts mellan det allmännas och den&lt;br&gt;enskildes intresse. 1 prop. 1993/94:162, Handel med el i konkurrens, bilaga 8,&lt;br&gt;uttalade lagrådet sålunda (s. 267) att slutsatsen, att några lagbestämmelser i fråga om&lt;br&gt;ersättning till nuvarande innehavare av koncession för elektriska&lt;br&gt;starkströmsledningar inte behövs, torde underförstått bygga på att den&lt;br&gt;koncessionshavare som vill göra anspråk på ersättning för skada till följd av att han&lt;br&gt;förlorat sin monopolställning är hänvisad till att åberopa den nämnda bestämmelsen i&lt;br&gt;tilläggsprotokoll nr 1 till Europakonventionen. Lagrådet uttalade vidare att om&lt;br&gt;förslaget, att Europakonventionen skall gälla som lag här i landet, blir genomfört,&lt;br&gt;torde en talan med åberopande av den nämnda artikeln kunna väckas vid svensk&lt;br&gt;allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens skydd mot inskränkningar omfattar, till skillnad från 2 kap. 18§&lt;br&gt;RF, all slags egendom. Den egendom som skyddas av artikel 1 i första&lt;br&gt;tilläggsprotokollet till Europakonventionen är inte bara fast eller lös egendom i&lt;br&gt;egentlig mening, utan också intressen av olika slag som har ett ekonomiskt värde,&lt;br&gt;t.ex. rätten att bedriva viss näringsverksamhet. Skyddet förutsätter dock att det rör sig&lt;br&gt;om en faktiskt existerande rättighet och inte bara om mer eller mindre välgrundade&lt;br&gt;förväntningar för framtiden. Framtida inkomster utgör således äganderätt bara om de&lt;br&gt;redan har intjänats (se SOU 1993:40, del A s. 75).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd kan kanske i något fall jämställas med en äganderätt, i vart fall&lt;br&gt;om det är överlåtbart (se fallet Benthem mot Nederländerna, som gällde tillstånd&lt;br&gt;att installera en bränsletank; jfr dock bl.a. fallet Pudas). Europadomstolens&lt;br&gt;praxis visar hur som helst att, även om tillståndet som sådant inte är att anse&lt;br&gt;som egendom, de bakomliggande ekonomiska intressen som är förknippade&lt;br&gt;med tillståndet faller inom tillämpningsområdet för den aktuella artikeln, i vart&lt;br&gt;fall när tillståndet har skapat rimliga och legitima förväntningar för tillståndshavaren.&lt;br&gt;Återkallelse av tillstånd har i sådana fall ansetts utgöra en inskränkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;i rätten att använda egendom. I det svenska fallet Tre Traktörer AB fann domstolen&lt;br&gt;att en återkallelse av tillstånd till servering av alkoholdrycker var ett ingrepp i&lt;br&gt;egendomsrätten, eftersom tillståndet var ett viktigt element i den restaurangrörelse&lt;br&gt;som klaganden drev. I fallet Fredin 1 ansågs rätten (grundad på tillstånd) att&lt;br&gt;exploatera en grustäkt falla under tillämpningsområdet. Domstolen fann således att&lt;br&gt;artikeln var tillämplig i de nämnda fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan utgå från att en avvecklingslagstiftning, i konventionens mening, anses&lt;br&gt;utgöra ett ingrepp i tillståndshavarens egendomsrätt. En annan fråga är om ingreppet&lt;br&gt;är tillåtligt. Man kan härvid utgå från att en avvecklingslagstiftning tillkommer i ett&lt;br&gt;sådant intresse som konventionen godtar (se ovan under avsnitt 3.1). Rätten till&lt;br&gt;ersättning nämns inte uttryckligen i artikeln. Vid bedömningen gäller dock, enligt&lt;br&gt;praxis, att en avvägning skal) göras mellan det allmänna intresse som motiverar ett&lt;br&gt;ingrepp och de enskilda intressen som angrips. I domstolens och kommissionens&lt;br&gt;praxis har det ansetts spela en viktig roll vid bedömningen av om en lagstiftning på&lt;br&gt;ett godtagbart sätt tillgodoser denna intresseavvägning, i vad mån den enskilde har&lt;br&gt;tillförsäkrats kompensation för ingreppet. Det är härvid oklart var gränsen går för&lt;br&gt;sådana ingrepp som Europadomstolen accepterar trots att ingen eller starkt reducerad&lt;br&gt;ersättning utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inskränkningar i rätten att använda egendom är vanliga i alla länder och de&lt;br&gt;medför normalt inte några problem i förhållande till artikelns andra stycke.&lt;br&gt;Egendomsskyddet har gett upphov till ganska många klagomål inför&lt;br&gt;konventionsorganen. Europadomstolen har dock intagit en försiktig hållning när det&lt;br&gt;gäller att konstatera att ingrepp har varit otillåtna. Ibland kan dock inskränkningar&lt;br&gt;tänkas vara så betungande för den enskilde att överensstämmelsen med artikeln kan&lt;br&gt;ifrågasättas. Om en rimlig balans vid intresseavvägningen inte uppnås, kan således ett&lt;br&gt;ingrepp komma att anses strida mot artikeln (se Danelius a.a. s.253).&lt;br&gt;Europadomstolens synsätt måste dock beskrivas som strängt mot den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikelns bestämmelser om vilka ingrepp som är tillåtna far sitt huvudsakliga&lt;br&gt;innehåll genom de tolkningar som domstolen gör i sina avgöranden. Domstolen har&lt;br&gt;i ett flertal fall (se t.ex. fallet Fredin I) framhållit att tre olika regler kan utläsas&lt;br&gt;ur artikeln. Den första regeln, som återfinns i första meningen i första stycket, är&lt;br&gt;av allmän natur och slår fast principen om respekt för äganderätten (the principle&lt;br&gt;of peaceful enjoyment of property). Den andra regeln, i andra meningen i&lt;br&gt;första stycket, uppställer villkoren för berövande av egendom. Den tredje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;regeln, i andra stycket, behandlar inskränkningar i rätten att utnyttja egendom. Denna&lt;br&gt;regel erkänner att staterna har rätt att bl.a. kontrollera användningen av egendom i&lt;br&gt;enlighet med det allmänna intresset genom sådan lagstiftning som staten finner&lt;br&gt;nödvändig för detta syfte. Domstolen har påpekat att de tre reglerna har ett visst&lt;br&gt;samband med varandra på så sätt att den andra och den tredje regeln avser speciella&lt;br&gt;fall, som bör bedömas i ljuset av den allmänna första regeln. Dessutom har den första&lt;br&gt;regeln medfört att rätten till egendom har bedömts kunna kränkas, även om det inte&lt;br&gt;har varit fråga om egendomsberövande eller reglering av nyttjandet av egendom (se&lt;br&gt;fallet Sporrong &amp;amp; Lönnroth, som delvis gällde expropriationstillstånd).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europadomstolen har framhållit att äganderätten i stor utsträckning kan bli&lt;br&gt;illusorisk om ägaren kan berövas sin egendom utan ersättning. Domen i fallet&lt;br&gt;Sporrong &amp;amp; Lönnroth torde kunna förstås så att medan ägaren inte har någon&lt;br&gt;konventionsskyddad rätt till ersättning för smärre ingrepp så får han en sådan rätt när&lt;br&gt;ingreppet, efter en intresseavvägning, framstår som alltför betungande.&lt;br&gt;Europadomstolen har uttalat att en rimlig balans inte föreligger om berörda enskilda&lt;br&gt;drabbas av en individuell och orimligt stor börda (individual and excessive burden).&lt;br&gt;Om ersättning lämnas påverkar det kraftigt bedömningen av om balansen vid&lt;br&gt;intresseavvägningen är rimlig, men ersättning är inget självständigt krav enligt&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det intrång som en nyttjandereglering innebär far inte vara oproportionerligt i&lt;br&gt;förhållande till sitt i och för sig legitima syfte (se Bogdan a.a. s.35). Att staten i&lt;br&gt;sådana fall erbjuder rimlig ersättning utgör inte kompensation för ett otillåtet ingrepp,&lt;br&gt;utan medför i stället att hela ingreppet får betraktas som legitimt (se Bogdan, a.a.&lt;br&gt;s. 24). Det sagda belyser den första allmänna regelns betydelse vid intresse-&lt;br&gt;avvägningen när en av de speciella regierna prövas. Allmänt kan sägas att ju lättare&lt;br&gt;det allmänna intresse som föranleder ingreppet väger och ju mer betungande&lt;br&gt;ingreppet är för den enskilde, desto större blir möjligheterna för den enskilde att&lt;br&gt;hävda rätten till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera avgöranden erbjuder exempel på det stränga synsätt som anläggs mot&lt;br&gt;den enskilde. I fallet Mellacher m.fl. mot Österrike prövades en österrikisk&lt;br&gt;hyresregleringslag. Denna lag medförde att vissa avtalade hyror reducerades till&lt;br&gt;en bråkdel av vad som var avtalat. Europadomstolen fann att de ifrågasatta&lt;br&gt;hyressänkningama innefattat en reglering av klagandenas rätt att utnyttja&lt;br&gt;sina fastigheter. Domstolen ansåg dock att lagen var en godtagbar inskränkning&lt;br&gt;i fastighetsägarens rätt att utnyttja sin egendom och att inskränkningen&lt;br&gt;inte var oproportionerlig. Domstolen uttalade att staterna, när det gäller&lt;br&gt;genomförandet av den typ av socialpolitiska och ekonomisk-politiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;lagstiftning som det var fråga om, måste ha stor frihet att avgöra både behovet av&lt;br&gt;åtgärder och valet av lämplig åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera mål har klagats inför kommissionen över att allmänheten i Sverige har getts&lt;br&gt;rätt att fiska med handredskap på enskilt vatten. Kommissionen har funnit att&lt;br&gt;lagstiftningen härom har inneburit en inskränkning i ägarnas rätt att utnyttja sin&lt;br&gt;egendom men att det inte har förelegat någon brist på proportionalitet. Lagstiftningen&lt;br&gt;har godtagits som en inskränkning i det allmännas intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett offentligrättsligt näringstillstånd kan. som ovan sagts, åtminstone indirekt falla&lt;br&gt;under tillämpningsområdet för den berörda artikeln. 1 åtskilliga fall som gällt&lt;br&gt;indragning av olika typer av tillstånd har domstolen funnit att ingreppen inte har varit&lt;br&gt;oproportionerliga. Hänsyn har tagits till sådant som om tillståndshavaren kunnat ha&lt;br&gt;några legitima förväntningar på att verksamheten skulle fa fortgå eller att klagandena&lt;br&gt;tagit en betydande risk när de köpt mark för exploateringsändamål. Kommissionen&lt;br&gt;uttalade i fallet Pudas att frågan om ett tillstånd faller under artikelns&lt;br&gt;tillämpningsområde beror på om tillståndet kan anses för tillståndshavaren skapa&lt;br&gt;rimliga och legitima förväntningar på tillståndets varaktighet och på möjligheterna att&lt;br&gt;fortsätta dra fördel av driften av den tillståndspliktiga verksamheten. Emellertid,&lt;br&gt;noterade kommissionen, ges tillstånd ofta på vissa villkor och tillstånden kan&lt;br&gt;återkallas om dessa villkor inte längre är uppfyllda. Enligt kommissionen kan en&lt;br&gt;tillståndshavare inte sägas ha rimliga och legitima förväntningar på att fa fortsätta sin&lt;br&gt;verksamhet, om de villkor som är kopplade til) tillståndet inte längre är uppfyllda&lt;br&gt;eller om tillståndet dras in i enlighet med bestämmelser i lag, som varz kraft vid den&lt;br&gt;tidpunkt då tillståndet meddelades (jfr dock nedan angående fallet Fredin I).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska fallet Fredin 1 är belysande för tolkningen av den nu berörda&lt;br&gt;artikeln. Klagandena hade förvärvat en fastighet, liksom tidigare ägares tillstånd&lt;br&gt;till grustäkt på fastigheten (tillstånden gavs år 1963). Efter ändringar i NVL år&lt;br&gt;1973 (se ovan under avsnitt 4.1.2 beträffande 18 § femte stycket NVL),&lt;br&gt;innebärande bl.a. att vissa tillstånd kunde återkallas efter tio år, hade klagandena&lt;br&gt;påbörjat grusutvinningen år 1980. Under åren 1980- 1983 gjorde&lt;br&gt;klagandena investeringar för ca 2 250 000 kr. Länsstyrelsen beslutade senare,&lt;br&gt;vilket beslut fastställdes i huvudsak av regeringen efter överklagande, dels&lt;br&gt;att grusutvinningen skulle upphöra, dels att klagandena skulle ställa säkerhet&lt;br&gt;för återstäliningskostnader vid utvinningens upphörande. Klagandena påstod&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;brott mot artikel 6 på den grunden att de inte haft rätt att få frågorna om återkallelse&lt;br&gt;av tillståndet och ställande av säkerhet prövade av domstol, mot artikel 14 i förening&lt;br&gt;med artikel 1 i första tilläggsprotokollet på den grunden att deras fall särbehandlats i&lt;br&gt;jämförelse med andra jämförbara fall och mot artikel 1 i första tilläggsprotokollet på&lt;br&gt;den grunden att återkallelsen av tillståndet utgjort ett oberättigat intrång i deras&lt;br&gt;äganderätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Legitimiteten av syftet med NVL sattes i och för sig inte i fråga av klagandena,&lt;br&gt;men domstolen slog ändå särskilt fast att i dagens samhälle är miljöskyddsfrågor av&lt;br&gt;tilltagande vikt. I fråga om artikel 6 fann domstolen att de ifrågasatta besluten rört&lt;br&gt;klagandenas civila rättigheter och att det rått tvist om beslutens laglighet. På grund&lt;br&gt;härav, och då regeringen som sista instans avgjort tvisterna, hade klagandenas rätt&lt;br&gt;enligt artikel 6 kränkts. I fråga om den påstådda särbehandlingen fann domstolen att&lt;br&gt;klagandena inte förmått visa att deras fall i relevanta avseenden varit jämförbart med&lt;br&gt;andra fall och att någon fråga om diskriminering därför inte kunde uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med avseende på det påstådda brottet mot artikel 1 i första tilläggsprotokollet&lt;br&gt;konstaterade domstolen att de ifrågavarande åtgärderna hade syftat till att kontrollera&lt;br&gt;användningen av egendomen. Efter att ha konstaterat att åtgärderna vidtagits i&lt;br&gt;enlighet med lag, att det skett i ett legitimt syfte, att tillämpningen av aktuella&lt;br&gt;lagbestämmelser varit tillräckligt förutsebar och att åtgärderna inte varit&lt;br&gt;oproportionerliga i förhållande till det syfte för vilket de vidtagits, fann domstolen att&lt;br&gt;klagandenas rätt enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet inte hade kränkts. Härvid&lt;br&gt;uttalade sig domstolen på ett flertal punkter av intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen menade sig ha begränsade möjligheter att göra någon bedömning av&lt;br&gt;tillämpningen av nationell lag (domstolen har i flera fall, se t.ex. Tre Traktörer AB,&lt;br&gt;uttalat att det i första hand är de nationella myndigheterna som har att tolka och&lt;br&gt;tillämpa nationell lag). Domstolen fann härvid att klagandena inte hade visat att&lt;br&gt;åtgärden var oförenlig med inhemsk lag med hänsyn till bl.a. de intresseavvägningar&lt;br&gt;som NVL förutsätter. Domstolen fann att det inte fanns något som tydde på att&lt;br&gt;återkallelsen av tillståndet syftade till att tillgodose något annat syfte än det som låg&lt;br&gt;till grund för NVL. Vad gällde förutsägbarheten menade domstolen att de regler i&lt;br&gt;NVL som var aktuella med erforderlig precision bestämde tillämpningsområdet och&lt;br&gt;de ramar som myndigheterna vid tillämpningen hade att besluta inom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen uttalade att regeln om ingrepp i rätten att nyttja egendom,&lt;br&gt;enligt stadgad praxis, skall ses i belysning av den allmänna regeln i artikelns&lt;br&gt;första mening. Innebörden härav är att en rimlig balans måste uppnås&lt;br&gt;mellan det allmänna intresset och den enskildes rätt. Strävan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;efter denna balans, menade domstolen, återspeglas i hela den aktuella artikelns&lt;br&gt;uppbyggnad; det måste finnas en rimlig proportionalitet mellan de åtgärder som&lt;br&gt;vidtas och det syfte som skall uppnås med åtgärderna. Härvid åtnjuter staten en vid&lt;br&gt;bedömningsmarginal vad gäller valet av åtgärder för att uppnå detta syfte samt vid&lt;br&gt;avvägningen av om konsekvenserna av åtgärderna är berättigade i det allmänna&lt;br&gt;intresset och för att uppnå syftet med den aktuella lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen fann att klagandena i den uppkomna situationen hade lidit betydande&lt;br&gt;förluster jämfört med om de hade kunnat fortsätta sin verksamhet i enlighet med&lt;br&gt;tillståndet (klagandena förebringade intyg utvisande att deras förluster - bestående i&lt;br&gt;huvudsak av sänkta marknadsvärden på marken och det bolag, i vilket verksamheten&lt;br&gt;bedrevs - uppgick till ca 30 miljoner kr). Emellertid fann domstolen att man vid&lt;br&gt;bedömningen av förlusterna inte bara kunde se till hur mycket grus som återstod att&lt;br&gt;utvinna efter det att driften hade upphört; man fick också ta i beaktande lagliga&lt;br&gt;restriktioner beträffande utnyttjandet av grustäkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagandena hade påbörjat sina investeringar sju år efter den aktuella&lt;br&gt;lagändringen. Denna möjliggjorde återkallelser av existerande tillstånd efter en&lt;br&gt;tioårsperiod. Domstolen ansåg att klagandena därför rimligen måste ha varit&lt;br&gt;medvetna om risken för att de skulle kunna förlora sitt tillstånd efter den 1 juli 1983.&lt;br&gt;Dessutom stod det klart att myndigheterna inte hade gett klagandena några&lt;br&gt;försäkringar om att de skulle tillåtas fortsätta verksamheten efter detta datum. 1&lt;br&gt;samband med att de hade fatt tillstånd till att bygga en kaj, hade tvärtom uttryckligen&lt;br&gt;påpekats att detta beslut inte innebar något ställningstagande beträffande möjligheten&lt;br&gt;till framtida överväganden i fråga om verksamheten. När investeringarna gjordes&lt;br&gt;kunde klagandena således, menade domstolen, förlita sig endast på myndigheternas&lt;br&gt;skyldighet att ta vederbörlig hänsyn till deras intressen vid framtida beslut&lt;br&gt;beträffande naturvård. En sådan skyldighet ansågs inte rimligen ha kunnat grunda&lt;br&gt;några legitima förväntningar för klagandena, när de gjorde investeringarna, på att fa&lt;br&gt;fortsätta verksamheten på längre sikt. Dessutom, uttalade domstolen, hade&lt;br&gt;klagandena fått tre år på sig att avveckla verksamheten och myndigheterna visade&lt;br&gt;viss flexibilitet när denna period senare, på klagandenas begäran, förlängdes med&lt;br&gt;elva månader. Med beaktande av det legitima syftet med NVL fann domstolen att det&lt;br&gt;inte kunde sägas att beslutet om återkallelse av tillståndet var otillbörligt eller&lt;br&gt;oproportionerligt (inappropriate or disproportionate).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen framhöll således att staten har ett betydande utrymme för&lt;br&gt;diskretionära bedömningar när det gäller frågan om vad som erfordras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;för att tillgodose det allmänna intresset samt att klagandena, när de investerade i&lt;br&gt;grustäkten, var medvetna om risken för att tillståndet kunde komma att upphöra och&lt;br&gt;att de därför inte kunnat ha några legitima förväntningar på att fa fortsätta&lt;br&gt;utvinningen av grus under lång tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen anser sig vid sina bedömningar inte bunden av hur en stat benämner ett&lt;br&gt;ingrepp. Även ett ingrepp som formellt t.ex. inskränker användningen av egendom&lt;br&gt;torde kunna framstå som så betungande att domstolen betraktar ingreppet som ett&lt;br&gt;berövande av egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fallet Fredin I uttalade domstolen således att termen berövande (deprivation)&lt;br&gt;täcker inte bara formell expropriation utan även &amp;quot;de facto-expropriation&amp;quot;.&lt;br&gt;Klagandena hade nämligen gjort gällande att återkallelsen av tillståndet de facto&lt;br&gt;utgjorde ett berövande av egendomen (markens marknadsvärde synes ha sjunkit med&lt;br&gt;ca 15,5 miljoner kr till ett ungefärligt taxeringsvärde om 1000 kr). Domstolen fann&lt;br&gt;inledningsvis att åtgärden var utformad så att den kontrollerade klagandenas&lt;br&gt;användning av sin egendom och att den inte i övrigt påverkade deras lagliga&lt;br&gt;möjligheter att förfoga över fastigheten eller det bolag i vilket verksamheten bedrevs.&lt;br&gt;Därefter prövade domstolen om åtgärden ändå, med hänsyn till konsekvenserna av&lt;br&gt;återkallelsen, var så betungande att den de facto innebar ett berövande av&lt;br&gt;klagandenas egendom. Med hänsyn till vissa speciella förhållanden fann domstolen&lt;br&gt;att så inte var fallet. Domstolen beaktade att den aktuella fastigheten hade avstyckats&lt;br&gt;från annan mark, att avstyckningen föreföll ha varit en formalitet (simply a formality)&lt;br&gt;och att återkallelsen av tillståndet inte verkade ha påverkat värdet på marken i övrigt.&lt;br&gt;Vidare beaktade domstolen att klagandena fortfarande ägde grusresursema på&lt;br&gt;fastigheten, men att återkallelsen hade medfört svåra effekter, både med avseende på&lt;br&gt;inkomster och egendomens värde, i jämförelse med den situation som skulle ha varit&lt;br&gt;aktuell om de hade fått fortsätta driften av verksamheten i enlighet med tillståndet. Ä&lt;br&gt;andra sidan menade domstolen att grusexploateringen, sett över åren, hade blivit&lt;br&gt;alltmer reglerad och att lagändringen år 1973 gav myndigheterna möjlighet att, utan&lt;br&gt;ersättningsskyldighet, återkalla äldre tillstånd efter tio år. Konsekvensen härav, ansåg&lt;br&gt;domstolen, var att klagandenas möjlighet att fortsätta verksamheten efter detta datum&lt;br&gt;framstod som osäker. Med hänsyn till omständigheterna fann domstolen att åtgärden&lt;br&gt;inte skulle bedömas som ett berövande av egendom utan som en kontroll av&lt;br&gt;användningen av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fallet Tre Traktörer AB fann domstolen att de ekonomiska intressen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;som var förknippade med klagandens restaurangrörelse var att anse som egendom i&lt;br&gt;den mening som avses i artikel 1 i första tilläggsprotokollet. Vidare fann domstolen&lt;br&gt;att det alkoholutskänkningstillstånd som saken gällde var en viktig förutsättning för&lt;br&gt;fortsatt drift av rörelsen och att återkallelsen av tillståndet hade påverkat bl.a. värdet&lt;br&gt;på rörelsen. Återkallelsen ansågs utgöra ett ingrepp i klagandens egendomsrätt.&lt;br&gt;Domstolen fann dock att ingreppet, även om det var betungande för klaganden, inte&lt;br&gt;utgjorde något egendomsberövande. Domstolen framhöll härvid att klagandebolaget,&lt;br&gt;trots att det inte längre kunde driva restaurangrörelsen, hade vissa ekonomiska&lt;br&gt;intressen i den orubbade, eftersom bolaget kunde hyra ut rörelsen och fortfarande&lt;br&gt;ägde inventarier m.m. Domstolen fann, med hänsyn härtill, att ingreppet i stället var&lt;br&gt;att bedöma som en inskränkning i användningen av egendom (control of the use of&lt;br&gt;property).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande svensk lagstiftning medför vissa rådighets-inskränkningar, t.ex. att&lt;br&gt;det ställs vissa krav på byggnader enligt PBL eller att förelägganden och förbud&lt;br&gt;meddelas i hälsoskyddets intresse, inte någon rätt till ersättning. Andra&lt;br&gt;rådighetsinskränkningar - såsom att marklov vägras i vissa fall, att bygglov vägras&lt;br&gt;för att ersätta en riven eller förstörd byggnad eller att rivningsförbud i vissa fall&lt;br&gt;vägras - ger rätt till ersättning men endast för kvalificerad skada. Fri- och&lt;br&gt;rättighetskommittén menade att det inte fanns något avgörande från de europeiska&lt;br&gt;organen som talade för att dessa regler inte skulle utgöra en rimlig avvägning mellan&lt;br&gt;det allmännas intresse och den enskildes skydd för äganderätten. Kommittén uttalade&lt;br&gt;att, såvitt den kunnat överblicka, svenska regler om inskränkningar i äganderätten&lt;br&gt;torde stå i överensstämmelse med Europakonventionen (SOU 1993:40, Del B s. 92).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättningsskyldighetens omfattning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättningsskyldighetens omfattning enligt 2 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;18 § andra stycket RF&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Framställningen i detta avsnitt bygger till vissa delar på Bertil Bengtssons arbete.&lt;br&gt;Ersättning vid offentliga ingrepp 1, år 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 18 § andra stycket RF skall ersättning utgå &amp;quot;för förlusten&amp;quot;.&lt;br&gt;För förlusten &amp;nbsp;är ju&amp;nbsp;&amp;nbsp;i sig&amp;nbsp;&amp;nbsp;ett rätt&amp;nbsp;&amp;nbsp;intetsägande uttryck.&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det&amp;nbsp;&amp;nbsp;kan&amp;nbsp;&amp;nbsp;läsas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avseende förlusten och skulle i så fall inte säga mer än det självklara. RF&lt;br&gt;torde inte &amp;nbsp;&amp;nbsp;i alla fall kräva&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;quot;full&amp;quot; ersättning.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;är&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dock&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;osäkert och ytterst omdebatterat vilka marginalerna är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket &amp;quot;för förlusten&amp;quot; tillädes i aktuell bestämmelse år 1979, då bestämmelsen&lt;br&gt;tog sikte på endast förmögenhetsöverföringar. Rättighetsskyddsutredningen&lt;br&gt;konstaterade i det betänkande som föregick ändringen (SOU 1978:34 s. 167) att det&lt;br&gt;dittills gällande ersättningskravet ansågs ha en materiell innebörd, men att det var&lt;br&gt;oklart vilken ersättningsstandard som krävdes (enligt tidigare förarbetsuttalanden -&lt;br&gt;prop. 1975/76:209 s. 124, KU 1975/76:56 s. 35 - skulle en ersättning som bara var&lt;br&gt;symbolisk inte fylla grundlagens krav). Utredningen föreslog att regeln skulle ges en&lt;br&gt;innebörd som i fråga om ersättningens kvalitet mera bestämt än tidigare knöt an till&lt;br&gt;vad som är föreskrivet i vanlig lag. I detta syfte föreslog utredningen att&lt;br&gt;preciseringen &amp;quot;för förlusten&amp;quot; skulle läggas till. Detta skulle, enligt utredningen, ses&lt;br&gt;som en bekräftelse av den ersättningsnivå som gällande regler om ersättning vid&lt;br&gt;expropriativa ingrepp lett till (SOU 1978:34 s. 168). Stadgandet skulle således inte&lt;br&gt;hindra sådana föreskrifter som t.ex. den i 4 kap. 3 § expropriationslagen (1972:719),&lt;br&gt;härefter ExL. Ersättning skulle få begränsas till det värde som grundas på tillåten&lt;br&gt;användning av den egendom det gäller. Stadgandet skulle inte innebära någon&lt;br&gt;bindning vad avser bevisbördans placering. Det skulle inte heller hindra&lt;br&gt;prisreglering. Därvid sades det vara det prisreglerade värdet och inte något fingerat&lt;br&gt;marknadsvärde som skulle läggas till grund för bestämmandet av ersättningen.&lt;br&gt;Slutligen framhöll utredningen att om ett expropriativt ingrepp medför också reella&lt;br&gt;fördelar just för den drabbade och om därför ingen förmögenhetsminskning&lt;br&gt;uppkommer för denne, behöver lagen inte föreskriva någon (kontant) ersättning. I&lt;br&gt;övrigt innebar utredningens förslag inte någon ändring av regleringen i 2 kap. 18 §&lt;br&gt;RF. I prop. 1978/79:195 anslöt sig departementschefen till vad utredningen hade&lt;br&gt;anfört. Riksdagen godtog förslaget utan ändring (KU 1978/79:39, rskr 359; KU&lt;br&gt;1979/80:1, rskr 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättighetsskyddsutredningen nämnde som exempel på godtagbara ersättnings-&lt;br&gt;regler de förslag till sådana regler i förfogande- och ransoneringslagar, som vid&lt;br&gt;denna tidpunkt förelåg i proposition. I dessa lagförslag föreskrevs att skälig&lt;br&gt;ersättning skulle utgå i vissa hänseenden. Här var det tydligt att ersättningen kunde&lt;br&gt;beräknas så att vissa skador inte kompenserades helt. Enligt förslagen skulle&lt;br&gt;dessutom inte någon ersättning utgå för vissa skadeposter - indirekta skador eller&lt;br&gt;förluster, vartill räknades bl.a. utgifter som berodde på att ingångna avtal inte kunde&lt;br&gt;uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Fri- och rättighetskommittén ger bestämmelsen i 2 kap. 18§&lt;br&gt;RF inte någon anvisning om hur ersättningen skall bestämmas.&lt;br&gt;Kommittén angav sig dela en tidigare ofta framförd uppfattning att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;varken är lämpligt eller önskvärt att i grundlag precisera efter vilka normer ersättning&lt;br&gt;skall bestämmas. Kommittén såg inte heller några skäl att i sammanhanget föreslå&lt;br&gt;ändringar i de lagar som reglerar rätten till ersättning i de situationer som omfattades&lt;br&gt;av den föreslagna grundlagsändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen ansåg flera instanser att den enskilde genom&lt;br&gt;bestämmelsen skulle tillförsäkras full ersättning eller ersättning för hela förlusten.&lt;br&gt;Regeringen uttalade i anslutning härtill (prop. 1993/94:117 s. 17): Det skulle&lt;br&gt;emellertid inte vara helt rättvisande med hänsyn till att sådana förväntningsvärden,&lt;br&gt;som enligt 4 kap. 3 § ExL inte är ersättningsgilla, inte omfattas av skyddet. I&lt;br&gt;bestämmelsens nuvarande lydelse tillförsäkras den vilkens egendom tas i anspråk&lt;br&gt;genom expropriation eller annat sådant förfogande ersättning för förlusten, vilket får&lt;br&gt;anses ge uttryck för att den drabbade skall hållas skadeslös och att inte enbart&lt;br&gt;symboliska belopp skall kunna betalas ut. Att härtill lägga ordet skäligt, som också&lt;br&gt;föreslagits, skulle därför inte tjäna något egentligt syfte Liksom tidigare bör, såsom&lt;br&gt;kommittén stannat vid, den närmare utformningen av ersättningsbestämmelserna&lt;br&gt;alltjämt ske i vanlig lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnas kan att såväl den norska som den danska grundlagen stadgar full&lt;br&gt;ersättning. Saluvärde, bruksvärde eller återanskaffningsvärde kan ligga till grund för&lt;br&gt;ersättningen. Innebörden av krav på full ersättning är också omdebatterad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När orden &amp;quot;för förlusten&amp;quot; lades till i 2 kap. 18 § RF år 1979 var syftet således&lt;br&gt;framför allt att precisera ersättningsnivån. 1 den allmänna debatten och även i vissa&lt;br&gt;litteraturuttalanden har man ibland ansett en garanti för full ersättning vara&lt;br&gt;grundlagsregelns egentliga innebörd. Med normalt språkbruk får kanske uttrycket&lt;br&gt;&amp;quot;för förlusten&amp;quot; också uppfattas så att det i princip avser den försämring av den&lt;br&gt;enskildes ekonomi som ingreppet medför (här bortses från inadekvata skador m.m.).&lt;br&gt;Förarbetena till 2 kap. 18 § RF visar dock att en för alla fall garanterad full ersättning&lt;br&gt;inte har varit avsikten; tvärtom har lagstiftaren uttryckligen tagit avstånd från att&lt;br&gt;införa en sådan ersättningsgaranti i grundlagen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om uttrycket &amp;quot;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förlusten&amp;quot; kan anses tyda på full kompensation, förtas dock intrycket härav av att&lt;br&gt;ersättningen skall bestämmas enligt grunder som anges i lag. Dessa grunder kan&lt;br&gt;nämligen vara, och är i olika fall som har ansetts förenliga med grundlagsstadgandet,&lt;br&gt;utformade på ett sätt som innebär att full ersättning inte behöver utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan således fråga sig vilken ersättningsnivå grundlagen&lt;br&gt;egentligen garanterar och vad för något den har överlämnat till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;bestämmas i vanlig lag. Motivuttalandena är inte särskilt belysande. Det finns&lt;br&gt;utrymme för flera tolkningsmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tänkbar tolkning av regeln i 2 kap. 18 § andra stycket RF är att alla typer av&lt;br&gt;ekonomisk skada skall ersättas, men att de skall beräknas på sätt som anges i lag.&lt;br&gt;Rättighetsskyddsutredningen uttalade sålunda att &amp;quot;grunderna för beräkning av&lt;br&gt;förlusten och ersättningen fastställs i vanlig lag&amp;quot; (SOU 1978:34 s.209). Om en&lt;br&gt;lagregel innebär att reduktionen går så långt, att man inte rimligen kan uppfatta&lt;br&gt;regelns innehåll som ett angivande av ett sätt att beräkna förlusten efter vissa grunder,&lt;br&gt;kan det sålunda tänkas att regleringen anses oförenlig med 2 kap. 18 § RF. En annan&lt;br&gt;tolkning är att lagen kan begränsa de typer av skada som skall kompenseras, medan&lt;br&gt;varje skadepost som skall ersättas skall ersättas fullt ut. Enligt bl.a. ExL, som har&lt;br&gt;ansetts förenlig med grundlagen, ersätts emellertid i princip inte förväntningsvärden.&lt;br&gt;Gränsen mellan de båda tolkningarna är flytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då lagtexten säger att ersättningen skall bestämmas enligt grunder som anges i lag&lt;br&gt;tycks den medge att ersättningsnivån varierar med hänsyn till förhållandena vid olika&lt;br&gt;ingrepp. En rad olika faktorer kan tänkas inverka på bedömningen. Sådana faktorer&lt;br&gt;kan vara egendomens art, förlustens art (varvid följdskador intar en speciell&lt;br&gt;ställning), ingreppets art, skälen för ingreppet och reduktionens storlek. En&lt;br&gt;sammanvägning av olika faktorer torde ofta bli avgörande. Det är dock svårt att finna&lt;br&gt;något som ger ledning i fråga om faktorernas närmare innebörd och deras inbördes&lt;br&gt;vikt. Förmodligen är de olika faktorernas betydelse också olika från fall till fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser ansåg att rätten till ersättning vid införandet av det&lt;br&gt;fria handredskapsfisket på ostkusten borde grundas på expropriationsrättsliga&lt;br&gt;principer. Departementschefen uttalade att han närmast lutade åt att dåvarande&lt;br&gt;2 kap. 18 § RF inte var tillämplig, men att innehavare av enskild fiskerätt&lt;br&gt;som gjorde en förlust genom det fria handredskapsfisket ändå borde ges rätt till&lt;br&gt;ersättningför denna förlust enligt grunder som anges i lag(prop. 1984/85:107 s. 14).&lt;br&gt;Han menade att handredskapsfisket inte generellt kunde sägas ha ett marknadsvärde,&lt;br&gt;vilket talade emot att ersättningarna skulle utges som ersättning för fastighetsskador&lt;br&gt;(dvs. enligt expropriationsrättsliga principer). Han fann att en reglering med&lt;br&gt;hänsyn till den förmögenhetsskada (härmed avsågs nettoinkomstbortfall)&lt;br&gt;som drabbade fiskerättshavaren personligen var mer ändamålsenlig och rättvisande.&lt;br&gt;Lagrådet, som behandlade förslagets förenlighet med såväl RF som&lt;br&gt;Europakonventionen, föreslog att ersättningen skulle täcka i princip alla typer av&lt;br&gt;skador. Lagrådet ansåg att mellan klara fall av den karaktär som grundlagsstadgandet&lt;br&gt;då åsyftade och fall som bestämt är att hänföra till rådighetsinskränk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;ningama finns en &amp;quot;gråzon&amp;quot;. I fall inom angiven gråzon, menade lagrådet, var det från&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt mest tillfredsställande att utforma lagstiftningen så, att den&lt;br&gt;fyller kraven enligt grundlagsbestämmelsen (se anförd prop. s. 153).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det angivna lagstiftningsärendet fann lagrådet vidare (se anförd prop. s. 153 ff)&lt;br&gt;att den i remissprotokollet angivna principiella utgång^unkten (att ersättning för&lt;br&gt;förlusten skulle utges enligt grunder som bestämdes i lag) inte i tillräcklig grad hade&lt;br&gt;realiserats i utformningen av de föreslagna ersättningsreglerna. Härvid uttalade&lt;br&gt;lagrådet bl.a. följande. Den ersättningsgrund som finns upptagen i förslaget kan inte&lt;br&gt;anses tillräckligt vid för att bereda fiskerättshavare kompensation för det intrång och&lt;br&gt;de skador i övrigt, som det ändrade läget i fiskerättsligt avseende direkt föranleder.&lt;br&gt;Den i remissprotokollet uttryckta uppfattningen att tillkomsten av fritt&lt;br&gt;handredskapsfiske inte kan antas inverka sänkande på berörd fastighets&lt;br&gt;marknadsvärde finner lagrådet inte anledning att ifrågasätta såvitt angår det stora&lt;br&gt;flertalet fall; enstaka undantag kan dock antagas förekomma. Att beakta är vidare det&lt;br&gt;fallet att en fiskerättshavare råder över vatten, vilket fiskerättshavaren kunnat utnyttja&lt;br&gt;på ett sätt som givit honom inkomster genom arrendeupplåtelse eller&lt;br&gt;fiskekortsförsäljningar. Att fiskerättshavaren av ett eller annat skäl tills vidare avstått&lt;br&gt;från att ekonomiskt tillgodogöra sig ett sålunda slumrande värde berättigar inte till&lt;br&gt;bedömningen att något ersättnings-gillt värde aldrig kan anses existera i dylika fall.&lt;br&gt;Minskat utbyte av yrkesfiske eller husbehovsfiske kan också i vissa fall tänkas bli en&lt;br&gt;följd av vidgat fritt fiske med handredskap, och därvid utan att ett egentligt&lt;br&gt;inkomstbortfall kan vara påvisbart. Med tanke på fall av nu angiven art synes mot&lt;br&gt;bakgrunden av det förut anförda - inte minst den i remissprotokollet intagna&lt;br&gt;principiella utgångspunkten för detta resonemang - ersättningslagens&lt;br&gt;tillämpningsområde böra göras mer omfattande, så attaZ/a typer av skadefall i princip&lt;br&gt;fångas upp. Men därav följer ingalunda att varje påstående om skadlig inverkan till&lt;br&gt;följd av reformen skulle berättiga till ersättning. Till en början bör från den&lt;br&gt;principiella ersättningsrätten utmönstras fall, då skadan har en ekonomiskt försumbar&lt;br&gt;nivå. Vidare bör ställas vissa krav på den utredning som ersättningssökande har&lt;br&gt;att lägga fram som grund för sitt anspråk. I princip torde böra krävas att&lt;br&gt;den ersättningssökande på ett tillfredsställande sätt visar såväl den uppkomna&lt;br&gt;skadans art som dess omfattning. Detta synes, åtminstone i fråga om sådan skada&lt;br&gt;som består av inkomstbortfall, bäst kunna ske genom utdrag av deklaration eller&lt;br&gt;bokföring. Det torde dock vara ofrånkomligt att godta annan typ av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;bevisning (lagrådet hänvisade här till principen om fri bevisprövning). Vad här&lt;br&gt;anförts om sättet att förebringa utredning om inkomstbortfall vid sidan av&lt;br&gt;deklarationer och bokföring gäller även andra typer av skador som lagrådet förordar&lt;br&gt;skall omfattas av ersättningsrätten. Vad som nu anförts leder sammanfattningsvis till&lt;br&gt;att lagrådet vill förorda att ersättningsrätt tillerkänns inte endast de fiskerättshavare&lt;br&gt;som åsamkats inkomstbortfall utan även de fiskerättshavare som på annat sätt lider&lt;br&gt;skada i följd av reformen. Beträffande den sistnämnda kategorin förordas dock en&lt;br&gt;&amp;quot;tröskel&amp;quot;, åsyftande att skada för att vara ersättningsgill skall gå utöver vad som kan&lt;br&gt;betecknas som en skälig toleranspunkt. Beträffande sådana skador, vilka såsom&lt;br&gt;indirekta inte omfattas av den nu aktuella ersättningsregleringen (som exempel&lt;br&gt;nämndes olägenheter för strandägarna i form av ökad förslitning på naturen och risk&lt;br&gt;för skador på den fiskeutövande kustbefolkningens fiskeredskap) ges i&lt;br&gt;remissprotokollet det i och för sig oklanderliga beskedet att ersättningsanspråk är att&lt;br&gt;rikta mot den som åstadkommit skadan. Beträffande det remitterade förslagets&lt;br&gt;förenlighet med Europakonventionen synes det lagrådet som om inga invändningar&lt;br&gt;med fog kan resas. Beaktas vad lagrådet i det föregående anfört beträffande&lt;br&gt;ersättningsfrågorna, torde i allt fall några problem i det nu diskuterade&lt;br&gt;konventionshänseendet inte uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen konstaterade att lagrådet instämt i bedömningen attreformen&lt;br&gt;inte var att karaktärisera som ett sådant förfogande som avsågs i dåvarande 2 kap.&lt;br&gt;18 § RE. Han menade att alla berättigade ersättningsanspråk tillgodosågs genom&lt;br&gt;förslaget och uttalade: &amp;quot;För att tillgodose det skydd för den enskilde, som man vill&lt;br&gt;uppnå med 2 kap. 18 § regeringsformen, är det alltså enligt min mening inte&lt;br&gt;behövligt att komplettera ersättningsregleringen på sätt lagrådet föreslår&amp;quot;. - Endast&lt;br&gt;inkomstbortfall ersattes, dock utan kvalifikationsgränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller ersättningens beräkning bör man i vissa fall kunna hänvisa till gällande&lt;br&gt;rätt; de regler som tillämpas för närvarande anses tydligen kunna godtas enligt 2 kap.&lt;br&gt;18 § RF. En naturlig metod när man vill klargöra regelns närmare innebörd i fråga&lt;br&gt;om ersättningsnivån är därför att analysera gällande rätt i fråga om ersättning vid&lt;br&gt;tidpunkterna för 1979 och 1994 års ändringar; syftet synes ju ha varit att&lt;br&gt;grundlagsfästa gällande rätt. På detta vis skulle man kunna konstatera vad som&lt;br&gt;kännetecknar de bestämmelser om reducerad ersättning som har ansetts förenliga&lt;br&gt;med grundlagsbestämmelsen och den standard som den vill skydda. Rimligen kan det&lt;br&gt;antas att eventuella nya regler om reducerad ersättning åtminstone bör uppvisa&lt;br&gt;likheter med sådana fall. Det finns dock inget som hindrar att enstaka&lt;br&gt;lagbestämmelser är mer generösa än vad grundlagen kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;Det kan tyckas närliggande att anse att en viss reduktion av ersättningen bör vara&lt;br&gt;tillåten, om det förekommer något liknande inom lagstiftning på andra, helst&lt;br&gt;närliggande, områden. Det var på främst sådana grunder man i 1988 års promemoria&lt;br&gt;ansåg sig kunna föreslå att ersättning inte skulle utgå för utebliven vinst. Å andra&lt;br&gt;sidan uppvisar en kämkraftsavveckling sådana särdrag att godtagbara jämförelser&lt;br&gt;avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att bestämma ersättningens storlek hänvisas i PBL med fler lagar i&lt;br&gt;allmänhet till ExL:s regler om expropriationsersättning. Till dessa hänvisade även&lt;br&gt;Rättighetsskyddsutredningen när uttrycket &amp;quot;för förlusten&amp;quot; infördes i 2 kap. 18§ RF.&lt;br&gt;Reglerna i 4 kap. ExL kan sägas vara grundläggande i fråga om beräkning av&lt;br&gt;ersättning vid intrång enligt den fastighetsrättsliga lagstiftningen. Vissa lagar, som&lt;br&gt;t.ex. PBL och NVL, innehåller dock kompletterande ersättningsregler. I samband&lt;br&gt;med införandet av PBL uttalade regeringen (prop. 1985/86:1 s. 401) att de&lt;br&gt;ersättningsregler som skall vara generellt tillämpliga vid olika former av&lt;br&gt;tvångsingripanden bör finnas i ExL. Det ansågs dock föra för långt att föra in alla&lt;br&gt;ersättningsregler, som är specifika för ersättningssituationer i olika lagar, i ExL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för en beräkning av förlusten måste nog vara den s.k.&lt;br&gt;differensmetoden, som anses tillämplig vid bestämning av skadans storlek enligt&lt;br&gt;expropriationslagstiftningen och i olika skadeståndffättsliga sammanhang. Vid denna&lt;br&gt;metod gör man en jämförelse mellan det faktiska händelseförloppet - den&lt;br&gt;skadelidandes ekonomiska situation till följd av ingreppet - och ett hypotetiskt&lt;br&gt;förlopp, som skulle ha följt om inte något ingrepp hade inträffat. Skillnaden utgör&lt;br&gt;förlusten. Jämförelsen behöver dock inte alltid utgå från den mest gynnsamma&lt;br&gt;sannolika utvecklingen. Om verksamheten t.ex. är så farlig att den inte skulle tillåtas -&lt;br&gt;i vart fall inte på det sätt som den utövas för närvarande- kan man inte gärna utgå&lt;br&gt;från ett tänkt händelseförlopp där den enskilde fortsätter att bedriva verksamheten på&lt;br&gt;samma sätt som förut. En utgångspunkt bör i stället vara att endast värdet vid tillåten&lt;br&gt;användning kan bli föremål för kompensation. Man får utgå från att den&lt;br&gt;ersättningsberättigade skulle ha övergått till en lagenlig användning av egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att säga vilken nivå ersättningen skall nå för att&lt;br&gt;en ersättningsregel inte skall anses som ett otillbörligt avsteg från 2 kap.&lt;br&gt;18 § RF. Den diskussion som förekom om olika procentsatser i&lt;br&gt;anslutning till förslaget om PBL (avseende kvalifikationsgränserna) är&lt;br&gt;i viss mån belysande. När denna diskussion fördes omfattades dock inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;rådighetsinskränkningama av tillämpningsområdet för 2 kap. 18 § RF. Situationen är&lt;br&gt;annorlunda idag och kvalifikationsgränserna i fråga har t.o.m. inforts i&lt;br&gt;grundlagstexten, som en förutsättning för att en rådighetsinskränkning skall omfattas&lt;br&gt;av den ersättningsgaranti som grundlagen stadgar. Vid det senaste&lt;br&gt;lagstiftningsärendet rörande 2 kap. 18 § RF har PBL och närliggande lagstiftning&lt;br&gt;tjänat som förebild och PBL:s ersättningsregler har bedömts stå i överensstämmelse&lt;br&gt;med grundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet ansåg, i det lagstiftningsärende som rörde införandet av PBL, att en&lt;br&gt;reduktion av ersättningen som uppgår till 20 procent av fastighetsvärdet inte var&lt;br&gt;oförenlig med RF, därför att RF inte avsåg rådighetsinskränkningar. Samtidigt&lt;br&gt;ifrågasatte lagrådet om en sådan reduktion var förenlig med rättsordningen i övrigt;&lt;br&gt;en sådan nedsättning skulle stå i mindre god överensstämmelse med hittills&lt;br&gt;tillämpade ersättningsprinciper medan däremot tio procent från denna synpunkt&lt;br&gt;kunde vara godtagbart (se prop. 1985/86:1 s. 388).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reduktionens omfattning är dock knappast ensamt avgörande; en mycket kraftig&lt;br&gt;nedsättning av ersättningen kan i och för sig göra en ersättningsregel oacceptabel,&lt;br&gt;men i allmänhet bör kanske beaktas också sådana faktorer som förlustens art (t.ex.&lt;br&gt;om det är fråga om &amp;quot;direkta kostnader&amp;quot; eller utebliven vinst) och skälen för&lt;br&gt;reduktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga är vilka värderingsprinciper som skall användas. En lagstiftning som&lt;br&gt;föreskriver ersättning efter vissa oförmånliga värderingsprinciper, t.ex.&lt;br&gt;taxeringsvärden eller i vissa fall bokförda värden, skulle kunna kritiseras som&lt;br&gt;oförenlig med 2 kap. 18 § RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om att skälig ersättning skall utgå eller liknande kan i allmänhet&lt;br&gt;godtas. Frågan blir snarast hur skälighetsbedömningen skall närmare utföras för att&lt;br&gt;bli förenlig med ersättningsgarantin i 2 kap. 18 § andra stycket RF. Detta kan sällan&lt;br&gt;anges i lagtext utan riktlinjer far beskrivas i motiven. Dessa är dock inte bindande för&lt;br&gt;en domstol på samma sätt som lagtexten. Att det inte finns några hinder mot en&lt;br&gt;skälighetsbedömning som går ut på en uppskattning av en svårberäknad skada är&lt;br&gt;uppenbart (jfr 35 kap. 5 § rättegångsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt klara motivuttalanden till 2 kap. 18§ RF behöver den ersättning som skall&lt;br&gt;utgå inte vara kontant. Det godtas som kompensation för förlusten att den enskilde&lt;br&gt;genom ingreppet far ekonomiska fördelar som kan anses motsvara vad han avstått&lt;br&gt;(ett annat sätt att se på saken är att i sådant fall uppkommer inte någon förlust).&lt;br&gt;Fördelama behöver inte vara omedelbart förbundna med ingreppet utan kan&lt;br&gt;vara sådana som &amp;nbsp;kan&amp;nbsp;&amp;nbsp;väntas på&amp;nbsp;&amp;nbsp;längre sikt. Det&amp;nbsp;&amp;nbsp;avgörande&amp;nbsp;&amp;nbsp;torde&amp;nbsp;&amp;nbsp;vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en skälighetsbedömning. Det är dock knappast godtagbart om lagstiftaren&lt;br&gt;åberopar värdet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av avlägsna och osäkra&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fördelar&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enskilde som adekvat kompensation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ingrepp kan medföra följdskador av olika slag, t.ex. avbräck i en rörelse som&lt;br&gt;en fastighetsägare driver på den fastighet mot vilken ett ingrepp riktas,&lt;br&gt;värdeminskning på annan egendom, skadeståndsskyldighet mot tredje man på grund&lt;br&gt;av svårigheter att fullgöra skyldigheter mot denne etc. Enligt ExL utgår i princip&lt;br&gt;ersättning för följdskador (4 kap. 1 § första stycket) och det kan te sig naturligt att&lt;br&gt;anse dem inbegripna i den förlust varom 2 kap. 18 § andra stycket RF talar. Vissa&lt;br&gt;möjligheter torde dock lagstiftaren ha när det gäller att föreskriva reduktion av&lt;br&gt;ersättning för följdskador när grunderna för ersättningens bestämmande skall anges i&lt;br&gt;lag. Kravet på adekvat kausalitet måste i vart fall kunna upprätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtminstone tidigare, när regeln tog sikte på förmögenhets-överföringar, har &amp;quot;för&lt;br&gt;förlusten&amp;quot; kunnat läsas som för förlusten av egendomen. Med en sådan tolkning&lt;br&gt;verkar det rimligt att från grundlagsskyddet utesluta ersättning för följdskador. Vid&lt;br&gt;rådighetsinskränk-ningar blir en sådan tolkning svårare, men detta hänger närmast&lt;br&gt;samman med att det är svårare att värdera förlusten av en rådighet. Vid&lt;br&gt;rådighetsinskränkningar enligt PBL m.fl. lagar skall dock ersättningen bestämmas på&lt;br&gt;motsvarande sätt som vid delexpropriation; man far jämföra marknadsvärdet före och&lt;br&gt;efter ingreppet - skillnaden skall i princip ersättas. Härtill kommer ersättning för&lt;br&gt;annan skada, t.ex. så kallad rörelseskada som uppkommer på grund av att driften&lt;br&gt;måste läggas om (prop. 1985/86:1 s. 377 - 378). Samtidigt beskrivs förutsättningarna&lt;br&gt;för ersättning så att vissa skadeposter, främst förväntningsvärden, faller utanför vad&lt;br&gt;som ersätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del argument kan ändå åberopas för att 2 kap. 18 § RF i första hand&lt;br&gt;skulle avse att tillförsäkra den enskilde det ekonomiska värdet av själva objektet för&lt;br&gt;ingreppet. Förut synes regeln ha syftat till att utjämna effekterna av&lt;br&gt;förmögenhetsöverföringar. Man tycks, åtminstone tidigare, i betydligt mindre grad ha&lt;br&gt;tänkt på att trygga den enskildes rätt till ersättning för att han mister den vinst han i&lt;br&gt;olika sammanhang kan fa av egendomen eller annars lider allehanda&lt;br&gt;förmögenhetsförluster i anledning av ett ingrepp. Förväntningsvärden har som sagts&lt;br&gt;delvis fallit utanför ersättningsskyldigheten. Inte heller ersätter man konsekvent andra&lt;br&gt;förmögenhetsförluster i anledning av ingrepp, även om sådan ersättningsskyldighet&lt;br&gt;förekommer vid bl.a. expropriation. Förfogande- och ransoneringslagama ger&lt;br&gt;exempel på att ersättning för följdskador av olika slag har kunnat begränsas. Å andra&lt;br&gt;sidan måste kanske beaktas att bestämmelserna i dessa lagar är avsedda för vissa&lt;br&gt;krisförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före de senaste ändringarna av 2 kap. 18 § RF har koncessionshavare i vissa fall&lt;br&gt;tillförsäkrats endast en reducerad ersättning och i vissa fali inte någon ersättning alls.&lt;br&gt;Särskilt sällsynt har det varit med ersättning för utebliven vinst. Den enskilde har&lt;br&gt;således själv fatt stå en del av risken för förlust i sin verksamhet. Det är osäkert om&lt;br&gt;den ersättningsstandard, som 2 kap. 18 § RF skall garantera, innefattar en rätt till&lt;br&gt;ersättning för utebliven vinst. Det finns inte något egentligt stöd för att påstå att just&lt;br&gt;denna typ av skada alltid skulle ersättas. Än mindre kan det påstås att en ersättning,&lt;br&gt;som ändå inkluderar även utebliven vinst, inte skulle kunna beräknas på visst i lag&lt;br&gt;angivet sätt, t.ex. som en skälig förräntning av nedlagt kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ingreppets art bör rimligen olikheten mellan överföring av egendom&lt;br&gt;och rådighetsinskränkningar vara viktigast. Vid sidan härav skulle skillnaden mellan&lt;br&gt;generella och speciella ingrepp kunna vara av intresse. En sådan åtskillnad förefaller&lt;br&gt;dock inte ha uppmärksammats av lagstiftaren i de lagstiftningsärenden som har rört 2&lt;br&gt;kap. 18 § RF. Den kommer dock till uttryck i NVL. Det kan ligga nära till hands att&lt;br&gt;godta en mer långtgående reduktion av ersättningen när ingreppet träffar alla enskilda&lt;br&gt;och all egendom av samma slag på samma sätt, än i fall där t.ex. en grupp av enskilda&lt;br&gt;drabbas i förhållande till andra enskilda i motsvarande ställning. En sak som möjligen&lt;br&gt;kan tala mot i vart fall en större reduktion, är om ingreppet gynnar sådana enskilda&lt;br&gt;med vilka de utsatta har att konkurrera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En reduktion bör också kunna grundas på skälen för ingreppet. Ju angelägnare ett&lt;br&gt;ingrepp ter sig, desto rimligare torde det vara att den enskilde själv fär bära en del av&lt;br&gt;förlusten. Lagstiftningen på området synes också i någon mån ge uttryck för en sådan&lt;br&gt;intresseavvägning. Det sagda torde gälla särskilt om det allmänna ingriper t.ex. av&lt;br&gt;hälsoskyddsskäl eller mot en verksamhet som är farlig för miljön eller näiboende.&lt;br&gt;Bestämmelsen i 2 kap. 18 § RF ger dock knappast uttryck för ett sådant synsätt annat&lt;br&gt;än om det kan inläsas i &amp;quot;grunder som anges i lag&amp;quot;. Stöd för en sådan tolkning går&lt;br&gt;dock onekligen att finna i förarbetsuttalanden till bestämmelsen, som tycks utgå från&lt;br&gt;att bestämmelsen i dess nya lydelse inte medför rätt till ersättning i de fall där&lt;br&gt;ersättning inte tidigare har utgått. En sådan tolkning synes också stämma väl överens&lt;br&gt;med det synsätt som&lt;br&gt;Europakonventionen. En&lt;br&gt;syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att&lt;br&gt;behandlat ersättningens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;garanterar. Detta gäller såväl i fråga om vilka skadeposter som skall&lt;br&gt;ersättas som i fråga om hur ersättningen skall beräknas. Inte heller sådan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konventionsorganen har anlagt vid tolkningen av&lt;br&gt;reduktion bör dock stå i visst samband med ingreppets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot bakgrund av de lagstiftningsärenden&lt;br&gt;kvalitet konstatera vad regeln i 2 kap. 18§ RF&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;lagstiftning, som har ansetts förenlig med grundlagens krav, föranleder slutsatser i&lt;br&gt;någon bestämd riktning. Det sagda hindrar emellertid inte att man, med visst stöd av&lt;br&gt;lagtexten och något bättre stöd av förarbetena, kan förmoda att ersättning för hela&lt;br&gt;förlusten är huvudregeln, men att grundlagen ger utrymme för att ersättningen i vissa&lt;br&gt;situationer, där det anses påkallat, kan begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De antydda gränsdragningarna är onekligen ganska oklara. Om någon uppenbar&lt;br&gt;grundlagsstridighet torde det dock kunna bli tal bara i flagranta fall. Vid&lt;br&gt;rådighetsinskränkningar borde arten av det allmänna intresse som föranleder&lt;br&gt;ingreppet rimligen fa betydelse för möjligheterna att reducera ersättningen. Vid&lt;br&gt;sådana ingrepp har lagstiftaren tidigare ansett sig ha möjligheter att föreskriva en&lt;br&gt;reduktion. Den senaste grundlagsändringen tycks i vart fall inte ha varit avsedd att&lt;br&gt;innebära någon ändring av de principer som har gällt härvidlag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.2 Ersättningsskyldighetens omfattning enligt&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Europakonventionen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 fallen James och Lithgow uttalade sig Europadomstolen i frågan om ersättningens&lt;br&gt;storlek. Domstolen menade härvid att ett egendomsberövande utan ersättning, som&lt;br&gt;står i rimlig relation till egendomens värde, normalt är att anse som en&lt;br&gt;oproportionerlig åtgärd, som inte är tillåten enligt artikel 1 i det första&lt;br&gt;tilläggsprotokollet. Domstolen uttalade dock vidare att artikeln inte garanterar en rätt&lt;br&gt;till full ersättning under alla förhållanden. Legitima åtgärder i ett allmänt intresse,&lt;br&gt;såsom åtgärder som utgör ett led i en ekonomisk reform eller åtgärder i syfte att&lt;br&gt;uppnå större social rättvisa, ansågs kunna innebära en rätt till ersättning som inte&lt;br&gt;motsvarar fulla marknadsvärdet. 1 de båda nämnda fallen misslyckades klagandena&lt;br&gt;med att visa att de aktuella ersättningsreglerna föll utanför den&lt;br&gt;bedömningsmarginal som staten ansågs ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fallet Lithgow (klagandena var missnöjda med den ersättning&lt;br&gt;lämnades vid en nationalisering av&lt;br&gt;skeppsbyggnadsindustrin) uttalade domstolen&lt;br&gt;äganderättsintrång av expropriationskaraktär&lt;br&gt;till ersättning för att inte komma i&lt;br&gt;proportionalitetet, kan principerna för hur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beräknas vara annorlunda vid nationalisering&lt;br&gt;äganderättsöverlåtelse. Konventionsstatema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;flyg-&lt;br&gt;Även om&lt;br&gt;medföra&lt;br&gt;principen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vida&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som&lt;br&gt;och&lt;br&gt;ett&lt;br&gt;rätt&lt;br&gt;om&lt;br&gt;skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den brittiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i huvudsak:&lt;br&gt;normalt bör&lt;br&gt;konflikt med&lt;br&gt;en sådan ersättning&lt;br&gt;än vid andra former av&lt;br&gt;har en betydande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;bedömningsmarginal när det gäller att avgöra ersättningens storlek och att balansera&lt;br&gt;ägarens intresse av att erhålla full ersättning mot det allmännyttiga intresset. Statens&lt;br&gt;bedömning i detta hänseende får godtas om den inte är uppenbart utan rimlig grund. -&lt;br&gt;Klagandena menade att ersättningen (som utgick efter bestämmelser, enligt vilka&lt;br&gt;ersättningen sattes i relation till värdet på aktierna i de nationaliserade bolagen) var&lt;br&gt;oproportionerlig. Ersättning betalades nämligen ut med hänsyn till värdet på aktierna&lt;br&gt;vid en tidpunkt flera år tidigare än den vid vilken aktierna formellt övertogs.&lt;br&gt;Domstolen menade att det i förutsägbarhetens intresse är viktigt, när ett beslut om&lt;br&gt;nationalisering tas, att villkoren för ersättning fixeras i förväg. Domstolen&lt;br&gt;konstaterade också att staten i och för sig hade dragit fördelar i fall där företagens&lt;br&gt;förmögenhet hade stigit då övertagandet skedde, men också att staten hade drabbats i&lt;br&gt;de fall förmögenheten i stället hade sjunkit. Dessutom uttalade domstolen att det inte&lt;br&gt;kunde uteslutas att de värdestegringar som hade uppstått i klagandebolagen under&lt;br&gt;den aktuella tidsperioden kunde bero på en mängd olika faktorer, av vilka en del stod&lt;br&gt;utanför klagandenas kontroll, såsom t.ex. själva nationaliseringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fallet James (där hyresgäster fick överta hyresfastigheter) fick hyresgästerna lösa&lt;br&gt;fastigheterna för ett pris som ungefärligen motsvarade markvärdet. Hyresgästerna&lt;br&gt;ansågs redan ha betalat för byggnaderna genom de hyror m.m. de betalat under&lt;br&gt;tidigare år. Detta ansågs av domstolen utgöra en rimlig kompensation. Här synes&lt;br&gt;domstolen ha beaktat särskilt att den aktuella lagstiftningen utgjorde ett led i en social&lt;br&gt;reform. Domstolen uttalade att dess överprövning är begränsad till fastställande av&lt;br&gt;om valet av ersättningsvillkor faller utanför statens vidsträckta diskretionära&lt;br&gt;kompetens på detta område (se Danelius a.a. s. 251).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande ersättningens storlek tycks domstolen, enligt Bogdan, ställa något&lt;br&gt;lägre krav vid i och för sig tillåtna ingrepp än i fråga om sådana ingrepp som i sig är&lt;br&gt;konventionsstridiga (se Bogdan a.a. s. 25). Ett exempel utgör fallet Sporrong &amp;amp;&lt;br&gt;Lönnroth. De i målet aktuella expropriationstillstånden. som rent faktiskt hindrade&lt;br&gt;klagandena att förfoga över sina fastigheter, hade varit i kraft under 23 respektive 8&lt;br&gt;år. Domstolen fann det rimligt att en kommun, efter att ha beviljats&lt;br&gt;expropriationstillstånd, behöver viss tid för att upprätta och färdigställa den planering&lt;br&gt;som är nödvändig för att förbereda ett slutligt beslut rörande expropriationen.&lt;br&gt;Domstolen ansåg att fyra år hade varit en tillräckligt lång tid för kommunen att nå&lt;br&gt;fram till ett beslut och skadeperiodema sattes därför till 19 respektive 4 år. Härav&lt;br&gt;torde också kunna förstås att om kommunen inte hade tagit längre tid på sig än vad&lt;br&gt;som kunde anses rimligt, hade den aktuella intresseavvägningen utfallit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;så att klagandena, till följd av det allmänna intresse i vilket åtgärden vidtogs, hade fatt&lt;br&gt;tåla ingreppet utan rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Europadomstolens praxis skall i princip full ersättning betalas vid&lt;br&gt;berövande av egendom. Det finns dock fall som kan motivera avsteg från denna&lt;br&gt;huvudregel (jfr ovan). Om kravet på full ersättning kan anses uppfyllt är i viss mån&lt;br&gt;en avvägningsfråga, men ersättningen skall åtminstone stå i rimlig relation till&lt;br&gt;rättighetsintrånget eller i förekommande fall till egendomens värde. Normalt torde&lt;br&gt;nog konventionsorganen anse rätten till ersättning som större när egendomen tas i&lt;br&gt;anspråk än när endast användningen av den inskränks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huruvida Europadomstolen tolererar att en viss skadepost särskilt utesluts är&lt;br&gt;osäkert. Det kan antas att en skada, som är en rimligt förutsägbar konsekvens av&lt;br&gt;åtgärden i fråga, i princip berättigar till ersättning, men att den intresseavvägning som&lt;br&gt;alltid skall göras kan innebära att vissa skadeposter kan uteslutas i det särskilda fallet.&lt;br&gt;Det finns inte något stöd för att Europakonventionens egendomsskydd skulle&lt;br&gt;innebära någon garanti för ersättning för utebliven vinst i alla situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att säga hur Europadomstolen skulle se på statens möjligheter att vid&lt;br&gt;en avveckling återkalla eller upphäva kraftföretagens tillstånd mot reducerad&lt;br&gt;ersättning. Att dra några generella slutsatser som med någon säkerhet kan appliceras&lt;br&gt;på det särskilda fallet låter sig knappast göras. Det står dock klart att en begränsad&lt;br&gt;ersättning under vissa förhållanden anses innebära en skälig balans mellan allmänna&lt;br&gt;och enskilda intressen. Europadomstolen torde ta särskild hänsyn till i vad mån en&lt;br&gt;tillståndshavare har haft rimliga, legitima förväntningar på att fa driva sin verksamhet&lt;br&gt;vidare. En rimlig bedömning är att Europadomstolen inte skulle tolka artikeln om&lt;br&gt;egendomsskyddet på ett sätt som lägger hinder i vägen för en avveckling, om&lt;br&gt;ingreppet kombineras med en skälig ersättning. Av särskild vikt torde vara att&lt;br&gt;eventuella reduktioner utförligt motiveras i lagstiftningsärendet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Måste rätten till ersättning regleras i lag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I situationer där särskilda lagregler saknas i ersättningsfrågan bör det vara möjligt att&lt;br&gt;grunda ersättningskrav direkt på ordalagen i den ändrade bestämmelsen i 2 kap. 18§&lt;br&gt;andra stycket RF liksom även på Europakonventionens bestämmelser och detta&lt;br&gt;oavsett om man tidigare ansett att den skadelidande saknat rätt till kompensation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts saknar kämtekniklagen ersättningsbestämmelser. Om en&lt;br&gt;återkallelse av ett tillstånd till kärnteknisk verksamhet skulle kunna grundas på&lt;br&gt;nytillkomna säkerhetsskäl, t.ex. om det skulle visa sig att säkerhetsanordningarna på&lt;br&gt;grund av nya erfarenheter eller ny forskning framstår som otillräckliga, skulle det&lt;br&gt;kunna stämma med uttalanden i motiven till kämtekniklagen och tidigare gällande&lt;br&gt;ersättningsprinciper att avböja ett ersättningskrav. Kraftföretaget i fråga skulb&lt;br&gt;emellertid kunna göra gällande att grundlagens ersättningsbestämmelse, såsom nyare&lt;br&gt;och av högre dignitet än motivuttalanden och några allmänna rättsprinciper av osäker&lt;br&gt;innebörd, tar över. I brist på ersättningsbestämmelse i särskild lag finns det risk för&lt;br&gt;att enbart grundlagens bestämmelse slår igenom, med ett resultat som inte har varit&lt;br&gt;avsett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde således stå klart att man med anledning av främst&lt;br&gt;grundlagsbestämmelsens nya utformning bör införa en ersättningsregel i lag om man&lt;br&gt;alls överväger att ändra förutsättningarna för att återkalla ett tillstånd; detta gäller&lt;br&gt;oavsett om det blir någon allmän avveckling av kärnkraften eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i och för sig tyckas osäkert om 2 kap. 18 § RF är tillämplig på&lt;br&gt;återkallelser av aktuella slags tillstånd. Det lär dock finnas anledning att undvika&lt;br&gt;tidsödande och kostsamma processer härom. Dessutom ställer Europakonventionen,&lt;br&gt;som är tillämplig, vissa krav på lagstiftning i fråga om såväl ingrepp som ersättning.&lt;br&gt;En reglering av ersättningsfrågan bör således under alla förhållanden ske i lag och&lt;br&gt;grunderna för ersättningens beräkning bör anges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget kan nämnas att tillståndshavaren Vattenfall AB inte bör&lt;br&gt;särbehandlas i lagstiftningen. Vattenfall AB far därmed i princip samma rätt till&lt;br&gt;ersättning som övriga tillståndshavare. Huruvida Vattenfall AB skall framställa något&lt;br&gt;anspråk på ersättning eller inte kan staten, i egenskap av ensam ägare, bestämma.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Hur bör en ersättningsregel utformas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vid återkallelse av renodlade säkerhetsskäl bör rätten till ersättning kunna inskränkas&lt;br&gt;till fall där de omständigheter som grundar den otillräckliga säkerheten var kända&lt;br&gt;redan när tillståndet gavs, fast riskerna då inte bedömdes som oacceptabla. Ersättning&lt;br&gt;bör således kunna vägras vid återkallelse på grund av nytillkomna eller nyupptäckta&lt;br&gt;risker. Detta bör vara förenligt med 2 kap. 18 § RF. Den ståndpunkten kan motiveras&lt;br&gt;med att även om tillståndshavaren i princip skulle ha rätt till ersättning,&lt;br&gt;man vid beräkningen bör utgå från antagandet att han skulle ha drivit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;verksamheten på ett lagligt sätt om den inte hade stoppats. En tillståndshavare bör&lt;br&gt;nämligen inte kunna få kompensation för den förlust han lider på grund av att han&lt;br&gt;hindras att driva en verksamhet på ett sätt som inte är förenligt med lagstiftningen på&lt;br&gt;området. Detta skulle vara fallet om det visade sig att driften är så riskabel att den&lt;br&gt;inte kan tillåtas. Svårare är dock att i andra situationer vägra ersättning för kostnader&lt;br&gt;som tillståndshavaren har lagt ned i verksamheten i tilltro till tillståndet. Hur&lt;br&gt;förlusten i det enskilda fallet faktiskt kommer att se ut (vilka skadeposter som kan bli&lt;br&gt;aktuella och deras storlek) är svårt att förutse. De ekonomiska konsekvenserna av en&lt;br&gt;avveckling av kärnkraften kan komma att bli olika för de berörda kraftföretagen; de&lt;br&gt;kan ha olika möjligheter att anpassa sig, beroende på bl.a. att de har olika stora&lt;br&gt;andelar kärnkraft i sin produktionskapacitet. En avveckling kan således påverka de&lt;br&gt;berörda företagens inbördes konkurrenskraft och ställning på elmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kort sikt kan företaget ersätta produktionsbortfall genom att öka produktionen i&lt;br&gt;andra anläggningar eller genom att köpa el från andra kraftföretag. Här kan man&lt;br&gt;tänka sig att produktionskostnaden respektive kostnaden för inköp blir högre än&lt;br&gt;produktionskostnaden idag för kämkraftsproducerad el. Företagen kan dock få svårt&lt;br&gt;att, på en konkurrensutsatt elmarknad, ta ut ett högre pris av sina kunder. Elpriset kan&lt;br&gt;emellertid kanske komma att höjas generellt på ett sätt som minskar förlusten. En&lt;br&gt;sådan utveckling kan å andra sidan tänkas gynna företag som kan producera el till låg&lt;br&gt;kostnad och därigenom medföra högre vinster i dessa företag. På längre sikt måste&lt;br&gt;kämkraftsföretagen sannolikt - om de inte lämnar marknaden eller minskar sin&lt;br&gt;marknadsandel - täcka bortfallet genom nyinvesteringar. I allt väsentligt torde kunna&lt;br&gt;sägas att förlusten för kraftföretagen kommer att bestå i merkostnader för alternativ&lt;br&gt;kraftproduktion. Hur dessa merkostnader kan tänkas se ut i en osäker framtid är dock&lt;br&gt;svårt att ha någon uppfattning om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan tänka sig en ersättningsregel grundad på kostnader som innehavaren lagt&lt;br&gt;ned på anläggningen och verksamheten i övrigt men som efter ett förbud mot fortsatt&lt;br&gt;drift blir onyttiga (vilket inte är fallet i den mån anläggningen m.m. kan användas till&lt;br&gt;andra ändamål), direkta merkostnader för omstrukturering av verksamheten (t.ex.&lt;br&gt;omskolning av personal till andra arbetsuppgifter) och utebliven vinst i viss&lt;br&gt;utsträckning. Man kan alternativt tänka sig en ersättningsregel avseende skälig del av&lt;br&gt;merkostnaden för alternativ kraftproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligen kan man tänka sig begränsningar av ersättningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;beträffande vissa investeringar som skulle ha genererat vinst, som kan antas belöpa&lt;br&gt;på tiden efter år 2010. En sådan begränsning skulle kunna motiveras med att&lt;br&gt;tillståndshavaren inte kunnat ha några rimliga, legitima förväntningar på att fa&lt;br&gt;fortsätta driften därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 detta sammanhang kan nämnas att regeringen, i samband med att man&lt;br&gt;övervägde att genomfora ett förbud mot s.k. ersättningsinvesteringar i kärnkraftverk,&lt;br&gt;fann att ett sådant förbud inte borde genomföras, eftersom det var alltför svårt att&lt;br&gt;särskilja investeringar vars enda syfte är att förlänga livslängden från&lt;br&gt;säkerhetshöjande investeringar. Departementschefen uttalade härvid (prop.&lt;br&gt;1992/93:98 s. 21): Jag vill i detta sammanhang påpeka att beslutet om en omställning&lt;br&gt;av energisystemet och kärnkraftens avveckling står fast, vilket framgår av riksdagens&lt;br&gt;senaste energipolitiska beslut. Om en tillståndshavare väljer att företa en investering&lt;br&gt;som medför en förlängning av den tekniska livslängden för en kärnkraftsreaktor, dvs.&lt;br&gt;den tid då anläggningen kan drivas med full säkerhet, måste han därför kalkylera&lt;br&gt;med risken att verksamheten inte kan bedrivas under hela denna tid. - Någon&lt;br&gt;lagändring avseende ersättningsinvesteringar skedde inte. Det angivna&lt;br&gt;regeringsuttalandet kan därför knappast tillmätas större vikt än såsom ett uttryck för&lt;br&gt;regeringens uppfattning om rättsläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot ett resonemang som det ovan förda kan anmärkas att tillståndshavama, så&lt;br&gt;länge meddelade tillstånd gäller, har förutsatts driva verksamheten i full skala.&lt;br&gt;Resonemanget torde därför ha betydelse endast om de investeringar, för vilka&lt;br&gt;ersättningsrätten begränsas, kan urskiljas såsom tillkomna endast med sikte på tiden&lt;br&gt;efter år 2010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det nu vidtas en lagändring som tillåter senare åtgärder, t.ex. att regeringen&lt;br&gt;ges rätt att i framtiden återkalla tillstånd, bör en ersättningsregel i allt fall kunna&lt;br&gt;föreskriva att ersättning inte skall utgå, alternativt skall utgå bara om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl för det, beträffande sådana investeringar som tillståndshavaren företar&lt;br&gt;efter lagändringen. Om det införs en sådan laglig möjlighet till åtgärder, kan en&lt;br&gt;tillståndshavare nämligen inte, på samma sätt som hittills, hävda att han härefter har&lt;br&gt;kunnat förlita sig på tillståndet. Undantag bör dock göras för investeringar som skall&lt;br&gt;tillgodose säkerhetskrav under anläggningens återstående drifttid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i och för sig tyckas rimligt att knyta storleken på ersättningen till den tid&lt;br&gt;som återstår från reaktorns tagande ur drift till dess att den ändå, på frivillig basis,&lt;br&gt;hade fatt tas ur drift. Det kan dock finnas skäl att undvika att ställa upp någon&lt;br&gt;tidsgräns i en ersättningsregel (jfr 1988 års förslag). En sådan tidsgräns får&lt;br&gt;oundvikligen en koppling till livslängdsbegreppet och kommer att tas till intäkt för&lt;br&gt;och kunna angripas som ett ställningstagande härtill. Det bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;rimligen kunna överlåtas på tillståndshavaren att visa sin skada även i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ju mer precisa reglerna om vilken ersättning som skall utgå och hur den skall&lt;br&gt;beräknas kan göras, desto säkrare hållpunkter kommer reglerna att ge för såväl staten&lt;br&gt;och kraftföretagen som de domstolar som kan tänkas till sist få bestämma&lt;br&gt;ersättningen. Det kommer dock att bli svårt att utforma en preciserad regel om den&lt;br&gt;förlust som bör respektive inte bör ersättas. Begrepp som nedlagda kostnader och&lt;br&gt;utebliven vinst är t.ex. ganska oklara. För att i möjligaste mån undvika oklarheter och&lt;br&gt;oönskade konsekvenser bör i vart fall en lagregel som anknyter till sådana begrepp&lt;br&gt;kommenteras närmare i motiven. Några remissinstanser invände också mot 1988 års&lt;br&gt;förslag att de ersättningsbelopp som kan komma i fråga är av sådan storlek att det&lt;br&gt;inte är rimligt att på domstolarna överlåta en precisering av grunderna för&lt;br&gt;beräkningen. En sådan ordning ansågs inte heller tillfredsställande ur rättssäkerhets-&lt;br&gt;synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 motiven bör anges att tillståndshavaren har bevisbördan för påstådd förlust.&lt;br&gt;Vidare bör i motiven betonas att allmänna ersättningsrättsiiga principer gäller, t.ex. i&lt;br&gt;fråga om att ersättning inte skall utgå om tillståndshavaren kunnat begränsa sin skada&lt;br&gt;eller om han kan kompensera sig på annat sätt än genom ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 Kreditgivarnas intressen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Expropriationslagstiftningen innehåller bestämmelser om skydd för de borgenärer,&lt;br&gt;som har panträtt i den fastighet som blir föremål för expropriation. Enligt 5 kap. 25 §&lt;br&gt;andra stycket ExL får således löseskilling och intrångsersättning i ett&lt;br&gt;expropriationsmål, oberoende av parternas yrkanden, i princip inte sättas lägre än vad&lt;br&gt;reglerna om expropriationsersättning stadgar när fastigheten besväras av inteckning.&lt;br&gt;Regeln har dock förenats med en oskadlighetsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 34 § NVL skall, i de fall där ersättning utgår, denna nedsättas hos&lt;br&gt;länsstyrelsen om fastigheten undergått sådan värdeminskning att den inte kan antas&lt;br&gt;utgöra full säkerhet för borgenär med panträtt i fastigheten. Om borgenär lider förlust&lt;br&gt;till följd av att nedsättning inte har skett, har han rätt till ersättning av staten eller&lt;br&gt;kommunen. Detsamma gäller om han lider förlust genom att ersättningen blivit för&lt;br&gt;lågt beräknad och ersättningen av någon anledning inte har blivit prövad av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 kap. 12 § andra stycket vattenlagen har även annan än den&lt;br&gt;tillståndshavare som omfattas av omprövning rätt till ersättning för den skada som&lt;br&gt;omprövningen medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 54 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal gäller att försäkring av egendom,&lt;br&gt;där annat inte framgår av omständigheterna, anses gälla till förmån för bl.a.&lt;br&gt;panthavare, som har intresse av att egendomens värde inte minskas eller går förlorat.&lt;br&gt;Enligt 58 § samma lag har innehavare av panträtt, även om fordringen inte är&lt;br&gt;förfallen till betalning, framför ägaren rätt att ur utfallande ersättningsbelopp utfå sin&lt;br&gt;fordran, såvida ägaren inte på annat sätt garanterar honom hans rätt. 1 86 § finns&lt;br&gt;vidare en bestämmelse till skydd för borgenär med panträtt i försäkrad fastighet vid&lt;br&gt;större brandskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1988 års promemoria uppmärksammades inte de problem som vid en avveckling&lt;br&gt;kan uppkomma för kreditgivarna. I några remissyttranden framfördes att innehavare&lt;br&gt;av panträtt i kraffverksfastighet och i förekommande fall av företagshypotek borde&lt;br&gt;ges företrädesrätt till sådan ersättning som kunde bli följden av förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbyggnaden av de svenska kärnkraftverken har finansierats huvudsakligen&lt;br&gt;genom extern upplåning. Som framgår ovan finns det exempel på att lagstiftaren i&lt;br&gt;olika ersättningsrättsliga sammanhang har försökt tillgodose även kreditgivares&lt;br&gt;intressen. Om en lagstiftning om avveckling av kärnkraften och ersättning till&lt;br&gt;tillståndshavama övervägs, bör inom ramen för det fortsatta arbetet rimligen också&lt;br&gt;övervägas i vad mån och hur kreditgivarnas intressen kan tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Berörda frågors behandling i vissa&lt;br&gt;andra länder&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder mot kärnkraften har diskuterats och även vidtagits också i andra länder. 1&lt;br&gt;många länder råder således ett s.k. kämkraftsmoratorium, innebärande att ytterligare&lt;br&gt;reaktorer inte far tas i drift. Reaktorer utomlands har också tagits ur drift av olika&lt;br&gt;skäl. 1 många fall har det varit fråga om prototyper eller forskningsreaktorer. 1 några&lt;br&gt;fall har reaktorerna tagits ur drift av ekonomiska skäl, antingen for att de inte har&lt;br&gt;bedömts vara tillräckligt lönsamma eller for att förnyade tillståndsprocedurer m.m.&lt;br&gt;har ansetts som alltför kostsamma. 1 några länder har man också från det allmännas&lt;br&gt;sida ingripit mot redan byggda reaktorer, varav några har varit i drift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämförelser i rättsliga hänseenden med andra länder är dock inte alltid relevanu,&lt;br&gt;eftersom olika länder har olika lagregleringar och rättsliga traditioner. Reglerna om&lt;br&gt;egendomsskydd har således fatt olika utformning i olika rättsordningar. 1 USA har&lt;br&gt;reaktorer (bl.a. Rancho Seco) stängts av såväl ekonomiska som politiska skäl, i några&lt;br&gt;fall efter lokala folkomröstningar. Förhållandena i USA är dock så olikartade dem i&lt;br&gt;Sverige att några slutsatser av intresse för de rättsliga frågornas behandling i Sverige&lt;br&gt;inte kan dras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella jämförelser kan således sällan ge någon vägledning för en&lt;br&gt;undersökning av vad som kan antas gälla i Sverige. Samtidigt präglas även juridiken&lt;br&gt;av en ökande internationalisering, inte minst på områden som behandlas i&lt;br&gt;internationella konventioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom ovan har framgått är det svårt att säkert säga vad&lt;br&gt;Europakonventionen ställer för krav på intresseavvägningen när det&lt;br&gt;gäller ingrepp mot kärnteknisk verksamhet. Konventionsorganen har inte&lt;br&gt;prövat något mål avseende sådana ingrepp än. Det skulle emellertid vara&lt;br&gt;av intresse om det i något annat europeiskt land hade prövats om awecklingsåtgärder&lt;br&gt;eller liknande har varit förenliga med Europakonventionens krav. I många fall har&lt;br&gt;dock avställda reaktorer varit statligt ägda, varför en prövning av rätten till ersättning&lt;br&gt;inte har kommit att aktualiseras. I några fall har det dock funnits anledning att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;vidare undersöka frågornas behandling i andra länder. De resultat av denna&lt;br&gt;undersökning som redovisas nedan är i huvudsak baserade på uppgifter som&lt;br&gt;förmedlats av de svenska ambassaderna i respektive land. Såvitt gäller Österrike har&lt;br&gt;också de angivna domarna tagits fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Tyskland ställdes alla reaktorer i f.d. Östtyskland, bland dem Greifswalds, av&lt;br&gt;enligt beslut av parlamentet efter återföreningen. Dessa reaktorer var dock statligt&lt;br&gt;ägda. Även i f.d. Västtyskland har reaktorer ställts av, varav de flesta har varit äldre&lt;br&gt;forskningsreaktorer. I något fall har ett tidigare statligt stöd dragits in, varefter&lt;br&gt;industrin har avstått från ytterligare investeringar i reaktorn. Följden har blivit att&lt;br&gt;reaktorn har ställts av. Härutöver har två reaktorer med privata ägarintressen tagits ur&lt;br&gt;drift. Kärnkraftverket Lingen - ett äldre verk - ställdes av på grund av att&lt;br&gt;säkerhetskraven inte ansågs uppfyllda. Staten krävde att verket skulle rustas upp.&lt;br&gt;Ägarna valde att i stället lägga ned Lingen. Kärnkraftverket Miihlheim-Kärlich&lt;br&gt;ställdes av på grund av oklarheter i fråga om bygglovet. Myndigheterna hade i något&lt;br&gt;avseende hanterat bygglovsärendet felaktigt. Eftersom något giltigt bygglov inte&lt;br&gt;fanns för verket, ansågs driften inte laglig. Ägarna har framställt skadeståndsanspråk&lt;br&gt;mot det allmänna. Grunden för anspråket är dock myndigheternas felaktiga hantering&lt;br&gt;av bygglovsärendet och inte själva avställningen av verket. Tvisten handläggs på&lt;br&gt;delstatsnivå och det beräknas ta flera år innan frågan är löst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Nederländerna har Borssele (som är det enda kommersiella kärnkraftverket i&lt;br&gt;Nederländerna) drifttillstånd till år 2004. Frågan om driften av Borssele har varit och&lt;br&gt;är kontroversiell. En begäran om förlängning av drifttillståndet till år 2007 har&lt;br&gt;tidigare avslagits. Finansministeriet har uppgett att frågan om förlängning kommer att&lt;br&gt;prövas med hänsyn till gällande säkerhetskrav i samband med att tillståndstiden löper&lt;br&gt;ut och att det for närvarande inte finns några planer på en stängning av Borssele.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Österrike hölls den 5 november 1978 en folkomröstning i frågan huruvida man&lt;br&gt;skulle tillåta kärnkraft for fredliga ändamål. Utfallet blev, med ett 64-procentigt&lt;br&gt;valdeltagande, 50, 5 procent nej och 49, 5 procent ja. Som ett resultat av&lt;br&gt;folkomröstningen antog parlamentet den 15 december 1978 den s.k.&lt;br&gt;kämkraftförbudslagen (Atomsperrgesetz). Genom denna lag förbjöds dels byggande&lt;br&gt;av nya kärnkraftverk, dels tagande i drift av redan byggda verk. I det sistnämnda&lt;br&gt;hänseendet kom lagen att träffa kärnkraftverket Zwentendorf, vilket var klart att ta i&lt;br&gt;drift men som ännu inte hade fatt drifttillstånd. Verket ägdes av ett bolag med&lt;br&gt;övervägande statliga, men även delstatliga och kommunala, intressen. Bolaget riktade&lt;br&gt;ersättningsanspråk mot staten. Atomsperrgesetz innehöll inte någon regel om rätt till&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två av de domstolar, som prövade ägarbolagets anspråk på ersättning av staten,&lt;br&gt;yrkade att författningsdomstolen skulle upphäva 1 § i Atomsperrgesetz. I båda fallen&lt;br&gt;ogillade författningsdomstolen yrkandena. Författningsdomstolen var i sin prövning&lt;br&gt;bunden av de yrkande domstolarnas ursprungliga argumentation, vilken till stor del&lt;br&gt;handlade om huruvida Atomsperrgesetz innebar någon osaklig särbehandling och&lt;br&gt;därigenom stred mot likhetsprincipen. 1 det senare av de två målen vid&lt;br&gt;författningsdomstolen meddelades dom den 20 mars 1986. I det målet uttalade sig&lt;br&gt;domstolen endast om Atomsperrgesetz innebar någon osaklig särbehandling av&lt;br&gt;ägarbolaget, vilket inte ansågs vara fallet. 1 den tidigare domen, som meddelades den&lt;br&gt;16 december 1983, behandlade författningsdomstolen bl.a. frågan om&lt;br&gt;Atomsperrgesetz var förenlig med egendomsskyddet enligt österrikisk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den österrikiska grundlagsregel som främst diskuterades (Art. 5 StGG) anger&lt;br&gt;endast att egendom är okränkbar och att expropriation mot ägarens vilja kan ske bara&lt;br&gt;i de fall och på det sätt som anges i lag. Denna regel, som är den närmaste&lt;br&gt;motsvarighet till 2 kap. 18 § RF som finns i österrikisk grundlag, nämner inget om&lt;br&gt;vare sig ersättning eller rådighetsinskränkningar. Författningsdomstolen konstaterade&lt;br&gt;att det ur den angivna regeln inte kunde härledas något tvång att betala ersättning&lt;br&gt;vare sig vid expropriation eller rådighetsinskränkningar. Domstolen uttalade också att&lt;br&gt;det inte var fråga om expropriation, eftersom någon förmögenhetsöverföring inte&lt;br&gt;hade ägt rum (rätt till ersättning vid expropriation fanns enligt vanlig lag).&lt;br&gt;Författningsdomstolen konstaterade vidare att det inte fanns någon bestämmelse om&lt;br&gt;rätt till ersättning vid rådighetsinskränkningar. Författningsdomstolen fann också att&lt;br&gt;rådighetsinskränkningen uppfyllde kravet på allmänt intresse i artikel 1 i första&lt;br&gt;tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Härvid hänvisade domstolen till att&lt;br&gt;Atomsperrgesetz hade till syfte att, med hänsyn till den rädsla för kärnkraft som&lt;br&gt;fanns hos delar av befolkningen, fastställa att samhällets energiproduktion skall ske&lt;br&gt;genom produktionssätt som är mindre miljöfarliga än kämklyvning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som synes var den österrikiska grundlagsregleringen av egendomsrätten&lt;br&gt;betydligt mindre långtgående än den nuvarande svenska. Europakonventionens&lt;br&gt;betydelse behandlades enbart med hänsyn till kravet på allmänt intresse.&lt;br&gt;Att författningsdomstolen inte behandlade Europakonventionens betydelse&lt;br&gt;för ersättningsfrågan kan ha berott på dels att det inte påkallades av den&lt;br&gt;yrkande domstolen, dels att Europadomstolen vid denna tid ännu inte hade&lt;br&gt;meddelat några domar av betydelse för frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;Av redogörelsen ovan torde framgå att undersökningen av berörda frågors&lt;br&gt;behandling i andra länder inte har kunnat ge någon vägledning för hur de rättsliga&lt;br&gt;frågoma bör behandlas vid en avveckling av kärnkraften i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Övrigt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I en avvecklingslagstiftning bör observeras de bestämmelser som reglerar frågan om&lt;br&gt;ansvaret för det använda kärnbränslet och kärnavfallet (10 och 14 §§ kämteknikla-&lt;br&gt;gen). Även frågan om framtida kostnader för slutförvaring av använt kärnbränsle&lt;br&gt;m.m. enligt finansieringslagen bör uppmärksammas. Det bör övervägas om det är&lt;br&gt;lämpligt att någon samondning av frågoma sker i en avvecklingslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 1988 års promemoria föreslogs att talan om ersättning skulle väckas vid&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt inom tre år från beslutet om återkallelse av tillståndet, vid&lt;br&gt;äventyr att tillståndshavaren annars förlorade sin rätt. Vad gäller frågan om vid vilken&lt;br&gt;domstol talan om ersättning skall väckas och inom vilken tid detta skall ske, bör en&lt;br&gt;lagstiftning kunna bygga i huvudsak på 1988 års förslag. Fristen för att väcka talan&lt;br&gt;bör anpassas till förutsättningen att ersättningsfrågan i första hand, liksom i tidigare&lt;br&gt;fall, bör försöka lösas genom förhandlingar mellan staten och berörda kraftföretag.&lt;br&gt;Likaså bör i regeln kunna anges, utan att detta påverkar fristen för att väcka talan, att&lt;br&gt;om en överenskommelse inte dessförinnan träffas, skall talan väckas inom viss&lt;br&gt;angiven tid. Det bör vidare övervägas om inte fristen bör knytas till tidpunkten för&lt;br&gt;reaktorns faktiska tagande ur drift snarare än tidpunkten för återkallelsen av&lt;br&gt;tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Översikt över vissa av regeringens beslut avseende&lt;br&gt;tillstånd till kärnteknisk verksamhet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;För de aktuella tolv reaktorerna (Studsvik och Ågesta utesluts här) gavs de&lt;br&gt;ursprungliga tillstånden under tidsperioden den 1 april 1966 - den 20 maj 1976.&lt;br&gt;Några tidsbegränsningar uppställdes inte i dessa tillstånd. Regeringen har beträffande&lt;br&gt;de 12 reaktorerna beslutat bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barsebäck 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 6 februari 1970 fick Sydsvenska Värmekraftaktiebolaget (härefter SVAB)&lt;br&gt;tillstånd, enligt 1 och 2 §§ atomenergilagen, att på i ansökan angiven plats uppföra,&lt;br&gt;inneha och driva en atomreaktor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 15 oktober 1981 föreskrev regeringen, med stöd av 4 § atomenergilagen, som&lt;br&gt;villkor för fortsatt tillstånd att driva kämkraftilocken Barsebäck 1 och 2, att åtgärder&lt;br&gt;för filtrerad ventilation av reaktorinneslutningama skulle vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 17 oktober 1985 lämnade regeringen SVAB tillstånd enligt 5 § kämtekniklagen&lt;br&gt;att, utöver vad som omfattades av tidigare tillståndsbeslut, inneha och driva reaktorn&lt;br&gt;med en termisk effekt om 1 800 MW (effekthöjning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barsebäck 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 16 juni 1972 fick SVAB tillstånd, enligt 1 och 2 §§ atomenergilagen, att på i&lt;br&gt;ansökan angiven plats uppföra, inneha och driva ett andra aggregat i Barsebäcks&lt;br&gt;kraftstation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 22 december 1977 fick SVAB laddningstillstånd. Regeringen föreskrev, med&lt;br&gt;stöd av 4 § atomenergi lagen och med ändring av tillståndet den 16 juni 1972, att&lt;br&gt;reaktorn inte fick drivas efter utgången av år 1979 utan särskilt tillstånd av regeringen&lt;br&gt;(tidsbegränsningen motsvarade den tid för vilken SVAB hade träffat avtal med&lt;br&gt;COGEMA). Regeringen gav i beslutet anvisningar om när ny ansökan om fortsatt&lt;br&gt;drift skulle göras och om vilken utredning som skulle förebringas i samband därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 21 juni 1979 fick SVAB tillstånd till fortsatt drift efter utgången av&lt;br&gt;år 1979. Till stöd för ansökningen hade SVAB åberopat ett nytt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;upparbetningsavtal avseende 1980-talet. Regeringen föreskrev, med stöd av 4 §&lt;br&gt;atomenergilagen och med ändring av tidigare meddelade tillstånd, att reaktorn inte&lt;br&gt;fick drivas efter utgången av år 1990 utan särskilt tillstånd av regeringen. Regeringen&lt;br&gt;gav i beslutet anvisningar om när ny ansökan om fortsatt drift skulle göras och om&lt;br&gt;vilken utredning som skulle förebringas i samband därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 15 oktober 1981 föreskrev regeringen, med stöd av 4 § atomenergilagen, som&lt;br&gt;villkor för fortsatt tillstånd att få driva kärrkraftsblocken Barsebäck 1 och 2, att&lt;br&gt;åtgärder för filtrerad ventilation av reaktorinneslutningama skulle vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 17 oktober 1985 lämnade regeringen SVAB tillstånd, enligt 5 § käm-&lt;br&gt;tekniklagen, att, utöver vad som omfattades av tidigare tilktåndsbeslut, inneha och&lt;br&gt;driva reaktorn med en termisk effekt om 1 800 MW (effekthöjning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 12 december 1985 lämnade regeringen, med stöd av 7 § kämtekniklagen och&lt;br&gt;med ändring av beslutet den 21 juni 1979, SVAB tillstånd att driva reaktorn längst&lt;br&gt;intill utgången av år 2010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forsmark 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 19 november 1971 lämnade regeringen Statens vattenfallsverk tillstånd, enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 och 2 §§ atomenergilagen, att på i ansökan angiven plats uppföra, inneha och driva&lt;br&gt;en atomreaktor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 24 november 1977 medgav regeringen överföring av tillståndet på Forsmarks&lt;br&gt;kraftgrupp AB (FKA).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 21 juni 1979 gav regeringen FKA tillstånd, enligt 2 § andra stycket 1&lt;br&gt;villkorslagen, att tillföra Forsmark 1 kärnbränsle. Regeringen föreskrev, med stöd av&lt;br&gt;4 § atomenergilagen och med ändring av tillståndet den 19 november 1971, att&lt;br&gt;Forsmark 1 inte fick drivas efter utgången av år 1990 utan särskilt tillstånd av&lt;br&gt;regeringen. Regeringen gav i beslutet anvisningar om när ny ansökan om fortsatt drift&lt;br&gt;skulle göras och om vilken utredning som skulle förebringas i samband därmed samt&lt;br&gt;erinrade om rådrumslagen. Till stöd för ansökan låg bl.a. avtal med COGEMA&lt;br&gt;avseende använt kärnbränsle t.o.m. år 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 12 december 1985 gav regeringen, med stöd av 7 § kämtekniklagen och med&lt;br&gt;ändring av beslutet den 21 juni 1979, FKA tillstånd att driva Forsmark 1 längst intill&lt;br&gt;utgången av år 2010 (FKA hade ansökt om att tidsbegränsningen skulle upphävas).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Den 27 februari 1986 föreskrev regeringen, med stöd av 8&amp;nbsp;&amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;kämtekniklagen, kompletterande villkor för driften av Forsmark 1, 2 och 3 (i&lt;br&gt;samband med riktlinjer och åtgärder för att begränsa utsläppen vid svåra&lt;br&gt;reaktorhaverier).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 27 februari 1986 lämnade regeringen FKA tillstånd att, utöver vad som&lt;br&gt;omfattades av tidigare tillståndsbeslut. driva var och en av reaktorerna i blocken 1&lt;br&gt;och 2 i Forsmarks kraftstation med en termisk effekt om 2 928 MW (effekthöjning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forsmark 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 12 oktober 1973 lämnade regeringen FKA tillstånd, enligt 1 och 2 §§&lt;br&gt;atomenergilagen, att på i ansökan angiven plats uppföra, inneha och driva en&lt;br&gt;atomreaktor för ett andra aggregat i Forsmarks kraftstation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 10 april 1980 gav regeringen FKA tillstånd, enligt 2 § andra stycket 1&lt;br&gt;villkorslagen, att tillföra Forsmark 2 kärnbränsle. Regeringen föreskrev, med stöd av&lt;br&gt;4 § atomenergi lagen och med ändring av tillståndet den 12 oktober 1973, att&lt;br&gt;Forsmark 1 inte, utan särskilt tillstånd av regeringen, fick drivas efter utgången av år&lt;br&gt;1986 eller den tidigare tidpunkt då 86 ton använt kärnbränsle tagits ut ur reaktorn.&lt;br&gt;Regeringen gav i beslutet anvisningar om när ny ansökan om fortsatt drift skulle&lt;br&gt;göras och om vilken utredning som skulle förebringas i samband därmed samt&lt;br&gt;erinrade om rådrumslagen. Till stöd för ansökan låg bl.a. ett avtal med COGEMA,&lt;br&gt;vilket beräknades täcka behovet av upparbetningstjänster t.o.m. år 1986 (86 ton).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 12 december 1985 gav regeringen, med stöd av 7 § kämtekniklagen och med&lt;br&gt;ändring av beslutet den 10 april 1980, FKA tillstånd att driva Forsmark 2 längst intill&lt;br&gt;utgången av år 2010 (FKA hade ansökt om att tidsbegränsningen skulle upphävas).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 27 februari 1986 föreskrev regeringen, med stöd av 8 § kämtekniklagen,&lt;br&gt;kompletterande villkor för driften av Forsmark 1, 2 och 3 (i samband med riktlinjer&lt;br&gt;och åtgärder för att begränsa utsläppen vid svåra reaktorhaverier).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 27 februari 1986 lämnade regeringen FKA tillstånd att, utöver vad som&lt;br&gt;omfattades av tidigare tillståndsbeslut, driva var och en av reaktorerna i blocken 1&lt;br&gt;och 2 i Forsmarks kraftstation med en termisk effekt om 2 928 MW (effekthöjning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forsmark 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 20 maj 1976 lämnade regeringen FKA tillstånd, enligt 1 och 2 §§ atom&lt;br&gt;energilagen, att på i ansökan angiven plats uppföra, inneha och driva en atomreaktor&lt;br&gt;ingående i ett tredje aggregat i Forsmarks kraftstation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 28 juni 1984 gav regeringen FKA tillstånd, enligt 6 § kärrtekniklagen jämte 4&lt;br&gt;och 5 övergångsbestämmelserna till denna lag, att tillföra Forsmark 3 kärnbränsle.&lt;br&gt;Regeringen föreskrev, med stöd av 7 § kämtekniklagen, att tillståndet att driva&lt;br&gt;Forsmark 3 skulle gälla längst till utgången av år 2010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 27 februari 1986 föreskrev regeringen, med stöd av 8 § kämtekniklagen,&lt;br&gt;kompletterande villkor för driften av Forsmark 1, 2 och 3 (i samband med riktlinjer&lt;br&gt;och åtgärder för att begränsa utsläppen vid svåra reaktorhaverier).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 30 mars 1989 lämnade regeringen FKA tillstånd att under tiden den 30 mars&lt;br&gt;1989 - 31 december 1994 inneha och driva Forsmark 3 vid en högsta uttagbar&lt;br&gt;termisk effekt om 3 300 MW (effekthöjning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 22 december 1994 gav regeringen FKA tillstånd att under tiden den 1 januari&lt;br&gt;1995 - 31 december 1996, utöver vad som omfattades av tidigare tillståndsbeslut,&lt;br&gt;inneha och driva Forsmark 3 vid en högsta uttagbar termisk effekt om 3 300 MW.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oskarshamn 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 1 april 1966 lämnade regeringen Oskarshamnsverkets kraftgrupp aktiebolag&lt;br&gt;(OKG) tillstånd, enligt 1 och 2 §§ atomenergilagen, att uppföra, inneha och driva en&lt;br&gt;för Oskarshamnsverket avsedd atomreaktor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 27 februari 1986 föreskrev regeringen, med stöd av 8 § kämtekniklagen,&lt;br&gt;kompletterande villkor för driften av Oskarshamn 1, 2 och 3 (i samband med&lt;br&gt;riktlinjer och åtgärder för att begränsa utsläppen vid svåra reaktorhaverier).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oskarshamn 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 26 september 1969 lämnade regeringen OKG tillstånd, enligt 1 och 2 §§&lt;br&gt;atomenergilagen, att uppföra, inneha och driva en andra för Oskarshamnsverket&lt;br&gt;avsedd atomreaktor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 11 november 1982 gav regeringen OKG tillstånd att, utöver vad som&lt;br&gt;omfattades av tidigare tillståndsbeslut, inneha och driva käm-eaktom ingående i det&lt;br&gt;andra aggregatet i Oskarshamnsverket med en termisk effekt om 1 800 MW&lt;br&gt;(effekthöjning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 27 februari 1986 föreskrev regeringen, med stöd av 8 § kämtekniklagen,&lt;br&gt;kompletterande villkor för driften av Oskarshamn 1, 2 och 3 (i samband med&lt;br&gt;riktlinjer och åtgärder för att begränsa utsläppen vid svåra reaktorhaverier).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oskarshamn 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 6 september 1974 lämnade regeringen OKG aktiebolag tillstånd, enligt 1 och 2&lt;br&gt;§§ atomenergilagen, att uppföra, inneha och driva en atomreaktor ingående i ett&lt;br&gt;tredje aggregat i Oskarshamnsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 28 juni 1984 gav regeringen OKG tillstånd, enligt 6 § kämtekniklagen jämte 4&lt;br&gt;och 5 övergångsbestämmelserna till denna lag, att tillföra Oskarshamn 3 kärnbränsle.&lt;br&gt;Regeringen föreskrev, med stöd av 7 § kämtekniklagen, att tillståndet att driva&lt;br&gt;Oskarshamn 3 skulle gälla längst till utgången av år 2010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 27 februari 1986 föreskrev regeringen, med stöd av 8 § kämtekniklagen,&lt;br&gt;kompletterande villkor för driften av Oskarshamn 1, 2 och 3 (i samband med&lt;br&gt;riktlinjer och åtgärder för att begränsa utsläppen vid svåra reaktorhaverier).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 30 mars 1989 gav regeringen OKG tillstånd att under tiden den 30 mars 1989 -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 december 1994, utöver vad som omfattades av tidigare tillståndsbeslut, inneha och&lt;br&gt;driva Oskarshamn 3 vid en högsta uttagbar termisk effekt om 3 300 MW&lt;br&gt;(effekthöjning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 22 december 1994 gav regeringen OKG tillstånd att under tiden den 1 januari&lt;br&gt;1995 - 31 december 1996, utöver vad som omfattades av tidigare tillståndsbeslut,&lt;br&gt;inneha och driva Oskarshamn 3 vid en högsta uttagbar termisk effekt om 3 300 MW.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ringhals 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 6 juni 1968 lämnade regeringen Statens vattenfallsverk tillstånd, enligt 1 och 2&lt;br&gt;§§ atomenergilagen, att uppföra, inneha och driva en för Ringhals kraftstation avsedd&lt;br&gt;atomreaktor. Regeringen föreskrev att uppförandet av reaktorn inte fick påbörjas&lt;br&gt;förrän regeringen godkänt dess närmare utformning och meddelat ytterligare villkor&lt;br&gt;för tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 21 mars 1969 godkände regeringen reaktorns utformning och meddelade vissa&lt;br&gt;villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 27 februari 1986 föreskrev regeringen, med stöd av 8 § kämtekniklagen,&lt;br&gt;kompletterande villkor för driften av Ringhals 1,2, 3 och 4 (i samband med riktlinjer&lt;br&gt;och åtgärder för att begränsa utsläppen vid svåra reaktorhaverier).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 30 mars 1989 lämnade regeringen Statens vattenfallsverk tillstånd att under&lt;br&gt;tiden den 30 mars 1989 - 31 december 1994, utöver vad som omfattades av tidigare&lt;br&gt;tillståndsbeslut, inneha och driva Ringhals 1 med en högsta uttagbar termisk effekt&lt;br&gt;om 2 500 MW (effekthöjning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 16 juni 1994 beviljade regeringen Vattenfall AB:s ansökan om att få träda i&lt;br&gt;Statens vattenfallsverk ställe vad gäller tillstånden för Ringhals 1, 2, 3 och 4.&lt;br&gt;Regeringen erinrade om att Vattenfall AB därmed övertog Statens vattenfallsverk&lt;br&gt;skyldigheter enligt 10 § kämtekniklagen samt om att de villkor som knutits till&lt;br&gt;tillstånden för reaktorerna gäller tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 22 december 1994 lämnade regeringen Vattenfall AB tillstånd att under tiden&lt;br&gt;den 1 januari 1995 - 31 december 1996, utöver vad som omfattades av tidigare&lt;br&gt;tillståndsbeslut, inneha och driva Ringhals 1 med en högsta uttagbar termisk effekt&lt;br&gt;om 2 500 MW.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ringhals 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 9 juli 1970 lämnade regeringen Statens vattenfallsverk tillstånd, enligt 1 och 2&lt;br&gt;§§ atomenergi lagen, att uppföra, inneha och driva reaktorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 27 februari 1986 föreskrev regeringen, med stöd av 8 § kämtekniklagen,&lt;br&gt;kompletterande villkor för driften av Ringhals 1, 2. 3 och 4 (i samband med riktlinjer&lt;br&gt;och åtgärder för att begränsa utsläppen vid svåra reaktorhaverier).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 20 mars 1986 medgav regeringen Statens vattenfallsverk att upphandla&lt;br&gt;materiel att användas vid byte av ånggeneratorema i Ringhals 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 20 mars 1986 föreskrev regeringen, med stöd av 7 och 8 §§ kämtekniklagen&lt;br&gt;och med ändring av tillståndet den 9 juli 1970. dels att Ringhals 2 inte fick drivas&lt;br&gt;rutinmässigt utan särskilt tillstånd av regeringen efter det att nya ånggeneratorer hade&lt;br&gt;installerats, dels att. om tillstånd till fortsatt drift med nya ånggeneratorer skulle&lt;br&gt;komma att lämnas, detta skulle begränsas att gälla till utgången av år 1995.&lt;br&gt;Anvisningar gavs om när en ansökan för fortsatt drift avseende tiden efter&lt;br&gt;1995 skulle göras och om vilken utredning som skulle förebringas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;I skälen för beslutet fann regeringen att, med hänsyn till ingreppets beskaffenhet från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt (bytet av ånggeneratorema avsågs) och till att ny&lt;br&gt;säkerhetsgranskning skulle göras omkring år 1993, tillståndet att driva Ringhals 2&lt;br&gt;borde begränsas i två avseenden. Vad gäller tidsbegränsningen till år 1995 sades att&lt;br&gt;den motiverades av att en ny säkerhetsgranskning då skulle ha genomförts. Vidare&lt;br&gt;uttalade regeringen: &amp;quot;Tillstånd kommer att ges till fortsatt drift av reaktorn, om&lt;br&gt;säkerhetsförhållandena medger det.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 15 mars 1990 lämnade regeringen, med stöd av 7 och 8 §§ kämtekniklagen,&lt;br&gt;Statens vattenfallsverk tillstånd till fortsatt drift av Ringhals 2. Tillståndet angavs&lt;br&gt;gälla till utgången av år 1995. Regeringen gav vidare Statens vattenfallsverk tillstånd&lt;br&gt;att, utöver vad som omfattades av beslutet den 9 juli 1970, inneha och driva&lt;br&gt;Ringhals 2 med en högsta uttagbar termisk effekt om 2 660 MW (effekthöjning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 16 juni 1994 beviljade regeringen Vattenfall AB:s ansökan om att få träda i&lt;br&gt;Statens vattenfallsverk ställe vad gäller tillstånden för Ringhals 1, 2, 3 och 4.&lt;br&gt;Regeringen erinrade om att Vattenfall AB därmed övertog Statens vattenfallsverk&lt;br&gt;skyldigheter enligt 10 § kämtekniklagen samt om att de villkor som knutits till&lt;br&gt;tillstånden för reaktorerna gäller tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 19 oktober 1995 lämnade regeringen, med stöd av 8 § kämtekniklagen,&lt;br&gt;Vattenfall AB tillstånd till fortsatt drift av Ringhals 2. Reaktorn får drivas med en&lt;br&gt;högsta uttagbar termisk effekt om 2 660 MW. Tillståndet gäller t.o.m. den 30 juni&lt;br&gt;1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ringhals 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 26 april 1972 lämnade regeringen Statens vattenfallsverk tillstånd, enligt 1 och&lt;br&gt;2 §§ atomenergilagen, att uppföra, inneha och driva reaktorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 21 juni 1979 gav regeringen Statens vattenfallsverk tillstånd, enligt 2 § andra&lt;br&gt;stycket 1 villkorslagen, att tillföra Ringhals 3 kärnbränsle. Regeringen föreskrev, med&lt;br&gt;stöd av 4 § atomenergilagen och med ändring av tillståndet den 26 april 1972, att&lt;br&gt;Ringhals 3 inte, utan särskilt tillstånd av regeringen, fick drivas efter utgången av år&lt;br&gt;1990. Regeringen gav i beslutet anvisningar om när ny ansökan om fortsatt drift&lt;br&gt;skulle göras och om vilken utredning som skulle förebringas i samband därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 12 december 1985 gav regeringen, med stöd av 7 § kämtekniklagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och med &amp;nbsp;ändring av&amp;nbsp;&amp;nbsp;beslutet den&amp;nbsp;&amp;nbsp;21 juni&amp;nbsp;&amp;nbsp;1979,&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statens vattenfallsverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att driva&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ringhals 3 längst intill utgången av år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;2010 (Statens vattenfallsverk hade ansökt om att tidsbegränsningen skulle upphävas).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 27 februari 1986 föreskrev regeringen, med stöd av 8 § kämtekniklagen,&lt;br&gt;kompletterande villkor för driften av Ringhals 1,2, 3 och 4 (i samband med riktlinjer&lt;br&gt;och åtgärder för att begränsa utsläppen vid svåra reaktorhaverier).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 16 juni 1994 beviljade regeringen Vattenfall AB:s ansökan om att fa träda i&lt;br&gt;Statens vattenfallsverk ställe vad gäller tillstånden för Ringhals 1, 2, 3 och 4.&lt;br&gt;Regeringen erinrade om att Vattenfall AB därmed övertog Statens vattenfallsverk&lt;br&gt;skyldigheter enligt 10 § kämtekniklagen samt om att de villkor som knutits till&lt;br&gt;tillstånden för reaktorerna gäller tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ringhals 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 26 oktober 1973 lämnade regeringen Statens vattenfallsverk tillstånd, enligt 1&lt;br&gt;och 2 §§ atomenergilagen, att uppföra, inneha och driva reaktorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 10 april 1980 gav regeringen Statens vattenfallsverk tillstånd, enligt 2 § andra&lt;br&gt;stycket 1 villkorslagen, att tillföra Ringhals 4 kärnbränsle. Regeringen föreskrev, med&lt;br&gt;stöd av 4 § atomenergilagen och med ändring av tillståndet den 26 oktober 1973, att&lt;br&gt;Ringhals 4 inte, utan särskilt tillstånd av regeringen, fick drivas efter utgången av år&lt;br&gt;1986 eller den tidigare tidpunkt då 59 ton använt kärnbränsle tagits ut ur reaktorn.&lt;br&gt;Regeringen gav i beslutet anvisningar om när ny ansökan om fortsatt drift skulle&lt;br&gt;göras och om vilken utredning som skulle förebringas i samband därmed. Till stöd&lt;br&gt;för ansökan låg bl.a. ett avtal med COGEMA, vilket beräknades täcka behovet av&lt;br&gt;upparbetningstjänster t.o.m. år 1986 (59 ton).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 12 december 1985 gav regeringen, med stöd av 7 § kämtekniklagen och med&lt;br&gt;ändring av beslutet den 10 april 1980, Statens vattenfallsverk tillstånd att driva&lt;br&gt;Ringhals 4 längst intill utgången av år 2010 (Statens vattenfallsverk hade ansökt om&lt;br&gt;att tidsbegränsningen skulle upphävas).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 27 februari 1986 föreskrev regeringen, med stöd av 8 § kämtekniklagen,&lt;br&gt;kompletterande villkor för driften av Ringhals 1, 2, 3 och 4 (i samband med riktlinjer&lt;br&gt;och åtgärder för att begränsa utsläppen vid svåra reaktorhaverier).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den 16 juni 1994 beviljade regeringen Vattenfall AB:s ansökan om att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1995:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlagsbilaga 26&lt;br&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;få träda i Statens vattenfallsverk ställe vad gäller tillstånden för Ringhals 1, 2, 3 och&lt;br&gt;4. Regeringen erinrade om att Vattenfall AB därmed övertog Statens vattenfallsverk&lt;br&gt;skyldigheter enligt 10 § kämtekniklagen samt om att de villkor som knutits till&lt;br&gt;tillstånden för reaktorerna gäller tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av promemorian Ds 1997:14&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Promemorian, som lades fram den 14 februari 1997, har utarbetats av en&lt;br&gt;arbetsgrupp med företrädare för Justitiedepartementet. Närings- och han-&lt;br&gt;delsdepartementet, Finansdepartementet och Miljödepartementet. Pro-&lt;br&gt;memorian innehåller ett förslag till lagstiftning om kärnkraftens avveck-&lt;br&gt;ling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget bygger på de överväganden som gjorts i Energikommis-&lt;br&gt;sionens slutbetänkande Omställning av energisystemet (SOU 1995:139)&lt;br&gt;samt underlagsbilaga 26 till detta betänkande, Rättsliga frågor i samband&lt;br&gt;med kärnkraftens avveckling (intagen i SOU 1995:140). Denna under-&lt;br&gt;lagsbilaga är även fogad som bilaga till promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget innebär i huvudsak följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Regeringen far inom i lagen givna ramar besluta att rätten att med stöd&lt;br&gt;av tillstånd enligt kämtekniklagen driva en kärnkraftsreaktor för att ut-&lt;br&gt;vinna kärnenergi skall upphöra att gälla vid en viss tidpunkt. Tillståndet,&lt;br&gt;och de skyldigheter som är förknippade med detta, kvarstår i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ett sådant beslut av regeringen ger rätt till ersättning av staten för för-&lt;br&gt;lusten. Ersättningsberättigade enligt lagen är tillståndshavare och ägare&lt;br&gt;till fastighet som använts till kärnteknisk verksamhet. Kostnaderna för att&lt;br&gt;avveckla och riva kämkraftsanläggningar finansieras dock genom det&lt;br&gt;system av avgiftsmedel och säkerheter som finansieringslagen tillhanda-&lt;br&gt;håller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ersättningen bestäms huvudsakligen enligt expropriationsrättsliga prin-&lt;br&gt;ciper och i den ordning som expropriationslagen anger. Detta innebär att&lt;br&gt;ersättningstalan i princip handläggs som expropriationsmål och att expro-&lt;br&gt;priationslagens bestämmelser om nedsättning, fördelning och utbetalning&lt;br&gt;av ersättning blir tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vissa särskilda förutsättningar tillämpas vid ersättningens bestämman-&lt;br&gt;de. Det skall antas att priset på högspänd el i Sverige inte ändras mer än&lt;br&gt;vad som skulle ha skett utan en avveckling av kärnkraften enligt lagen.&lt;br&gt;En kalkylränta om fem procentenheter skall användas vid diskontering av&lt;br&gt;framtida driftsnetton. Slutligen skall det antas att kämkraftsreaktoms&lt;br&gt;drifttid inte är längre än 40 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kämtekniklagen tillämpas i övrigt vad gäller drift och avveckling av&lt;br&gt;verksamheten. Säkerhetsaspekter vid kärnteknisk verksamhet regleras&lt;br&gt;inte i lagen om kärnkraftens avveckling. Den föreslagna lagen tillämpas&lt;br&gt;således inte när tillstånd återkallas enligt kämtekniklagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om kärnkraftens avveckling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om upphörande av rätten att driva&lt;br&gt;en kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi till följd av den av riksda-&lt;br&gt;gen beslutade omställningen av energisystemet i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med omställningen är att åstadkomma en ekologiskt och eko-&lt;br&gt;nomiskt hållbar energiförsörjning byggd på fömybara energislag. Om-&lt;br&gt;ställningen skall genomföras på ett sätt som gör det möjligt att till-&lt;br&gt;försäkra svensk industri och samhället i övrigt el till internationellt kon-&lt;br&gt;kurrenskraftiga priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § För kärnteknisk verksamhet m.m. finns bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(1984:3) om kärnteknisk verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppkommer fråga om återkallelse av tillstånd enligt 15 § lagen om&lt;br&gt;kärnteknisk verksamhet innan rätten att driva en kärnkraftsreaktor för att&lt;br&gt;utvinna kärnenergi har upphört att gälla enligt föreliggande lag, skall&lt;br&gt;återkallelsefrågan först prövas enligt lagen om kärnteknisk verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Rätten att med stöd av tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk&lt;br&gt;verksamhet driva en kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi skall&lt;br&gt;upphöra att gälla vid den tidpunkt som regeringen beslutar för varje re-&lt;br&gt;aktor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Beslut av regeringen enligt 3 § skall fattas med utgångspunkt i att&lt;br&gt;kämkraftsreaktorema skall ställas av vid de tidpunkter som bäst gagnar&lt;br&gt;syftet med omställningen av energisystemet och dess genomförande en-&lt;br&gt;ligt 1 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgörande av ordningen för tagande ur drift skall hänsyn tas till&lt;br&gt;reaktorns geografiska läge. För varje reaktor skall i övrigt beaktas andra&lt;br&gt;särskilda förhållanden såsom ålder och reaktortyp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om rätten att driva en kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi&lt;br&gt;upphör att gälla enligt denna lag, har tillståndshavare och ägare till fastig-&lt;br&gt;het som använts till kärnteknisk verksamhet rätt till ersättning av staten&lt;br&gt;för förlusten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Vid bestämmande av ersättning enligt 5 § tillämpas 4 kap. expropria-&lt;br&gt;tionslagen (1972:719) i den mån avvikande bestämmelser inte meddelas i&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;br&gt;Ersättning för värdeminskning av fastighet som har använts till kärn-&lt;br&gt;teknisk verksamhet lämnas som intrångsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Vid bestämmande av ersättningen skall som särskilda förutsättningar&lt;br&gt;gälla att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det skall antas att priset på högspänd el i Sverige vid lagens ikraft-&lt;br&gt;trädande inte har ändrats eller kommer att ändras mer än vad som skulle&lt;br&gt;ha skett utan avveckling av kärnkraft enligt denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en kalkylränta om fem procentenheter skall användas vid diskonte-&lt;br&gt;ring av framtida driftsnetton till tidpunkten för upphörande av rätten att&lt;br&gt;utvinna kärnenergi enligt denna lag, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ersättningen skall bestämmas utifrån antagandet att en kämkrafts-&lt;br&gt;reaktor inte kan nyttjas mer än 40 år efter den tidpunkt då den först togs i&lt;br&gt;kommersiell drift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmande av ersättning skall hänsyn inte tas till sådan vär-&lt;br&gt;deändring som uppkommer efter tidpunkten för upphörande av rätt att&lt;br&gt;utvinna kärnenergi enligt denna lag. Om det därefter har skett en höjning&lt;br&gt;i det allmänna prisläget, skall dock ersättningen jämkas med hänsyn till&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Staten skall väcka talan om fastställande av ersättning inom tre år&lt;br&gt;från den tidpunkt då rätten att driva kärnkraftsreaktor för att utvinna kär-&lt;br&gt;nenergi upphör. Talan kan även väckas av tillståndshavare och ägare till&lt;br&gt;fastighet som har använts till kärnteknisk verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars domkrets den&lt;br&gt;kärntekniska verksamheten har bedrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § I mål om fastställande av ersättning tillämpas bestämmelserna om&lt;br&gt;expropriationsmål i 5 kap. 5-9, 11-14, 16, 23-24 §§ och 25 § första-tredje&lt;br&gt;styckena, 26 § första stycket samt 27-29 §§ expropriationslagen&lt;br&gt;(1972:719).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av bestämmelsen i 5 kap. 27 § expropriationslagen far er-&lt;br&gt;sättningen bestämmas i annat än pengar, om parterna är överens och&lt;br&gt;medgivande har lämnats av samtliga borgenärer som har panträtt i fastig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § I fråga om betalning av ersättningen gäller 6 kap. 1 § första stycket,&lt;br&gt;2-4 och 6 §§, 7 § första stycket samt 16-20 §§ expropriationslagen&lt;br&gt;(1972:719).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Vid tillämpning av 9 och 10 §§ denna lag skall vad som sägs om&lt;br&gt;den exproprierande avse staten, vad som sägs om expropriationstillstånd&lt;br&gt;avse beslut enligt 3 § och vad som sägs om tillträde avse den tidpunkt då&lt;br&gt;rätten att driva kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi skall upphöra&lt;br&gt;att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk&lt;br&gt;verksamhet)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksam-&lt;br&gt;het skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet kan återkallas av den&lt;br&gt;som har meddelat tillståndet om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. villkor eller föreskrifter som uppställts med stöd av 8 eller 9 § i nå-&lt;br&gt;got väsentligt avseende inte iakttas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vad som föreskrivs i 11 eller 12 § inte iakttas och det föreligger syn-&lt;br&gt;nerliga skäl från säkerhetssynpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det i annat fall föreligger synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om upphävande av rätten&lt;br&gt;att driva en kärnkraftsreaktor för&lt;br&gt;att utvinna kärnenergi finns sär-&lt;br&gt;skilda bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(199X:000) om kärnkraftens av-&lt;br&gt;veckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;br&gt;Förteckning över remissinstanser vid remissbehandlingen av&lt;br&gt;promemorian Lag om kärnkraftens avveckling (Ds 1997:14)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har tillställts totalt 49 remissinstanser. Efter remiss har yttran-&lt;br&gt;de avgetts av följande remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt, Uppsala tingsrätt, Kalmar tingsrätt, Malmö tingsrätt,&lt;br&gt;Halmstads tingsrätt. Kammarrätten i Göteborg, Justitiekanslern, Domstols-&lt;br&gt;verket, Försvarsmakten. Överstyrelsen för civil beredskap. Statskontoret,&lt;br&gt;Finansinspektionen. Riksrevisionsverket, Riksskatteverket. Juridiska fakul-&lt;br&gt;tetsnämnden vid Stockholms universitet. Kungliga Tekniska högskolan,&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet. Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Lunds universitet, Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden&lt;br&gt;vid Umeå universitet, Närings- och teknikutvecklingsverket, Konkurrens-&lt;br&gt;verket, Affärsverket svenska kraftnät, Vattenfall AB, Kammarkollegiet,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län. Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Kalmar län, Länsstyrelsen i Hallands län, Naturvårdsverket, Lantmäteri-&lt;br&gt;verket, Statens strålskyddsinstitut. Statens kämkraftinspektion, Statens råd&lt;br&gt;för kämavfallsfrågor, Svenska Kommunförbundet, Naturskyddsföreningen,&lt;br&gt;Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Industriförbund, Svenska Kraftverks-&lt;br&gt;föreningen, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Sveriges Försäk-&lt;br&gt;ringsförbund, Tjänstemännens Centralorganisation. Sveriges Akademikers&lt;br&gt;Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska Bank-&lt;br&gt;föreningen. Kämkraftskommunemas samarbetsorgan (KSO), Svensk Käm-&lt;br&gt;bränslehantering AB. Sydkraft AB och OKG AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver har synpunkter på promemorian inkommit från Asea Brown&lt;br&gt;Boveri AB, Ledarna, Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF), Miljö-&lt;br&gt;vänner för Kärnkraft, Barsebäck Kraft AB. Civilingenjörsförbundets, Sveri-&lt;br&gt;ges Industritjänstemannaförbunds och Elektrikerförbundets lokalavdelningar&lt;br&gt;vid Barsebäck Kraft AB (gemensam skrivelse) och Svenska&lt;br&gt;Elverksföreningen och Riksförbundet Energileverantörema (gemensam&lt;br&gt;skrivelse).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;8.3 Förslag till lag om kärnkraftens avveckling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Tillämpningsområde och syfte&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om upphörande av rätten att driva&lt;br&gt;en kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi till följd av omställningen&lt;br&gt;av energisystemet i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med omställningen är att åstadkomma en ekologiskt och eko-&lt;br&gt;nomiskt hållbar energiförsörjning byggd på fömybara energislag. Om-&lt;br&gt;ställningen skall genomföras på ett sätt som gör det möjligt att tillför-&lt;br&gt;säkra svensk industri och samhället i övrigt el på internationellt konkur-&lt;br&gt;renskraftiga villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § För kärnteknisk verksamhet finns bestämmelser i lagen (1984:3) om&lt;br&gt;kärnteknisk verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det uppkommer en fråga om att återkalla ett tillstånd enligt 15 §&lt;br&gt;lagen om kärnteknisk verksamhet innan rätten att driva en kämkrafts-&lt;br&gt;reaktor för att utvinna kärnenergi har upphört att gälla enligt denna lag,&lt;br&gt;skall återkallelsefrågan prövas innan denna lag tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Beslut om att rätten att driva en kärnkraftsreaktor skall upphöra&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;3 § Regeringen far besluta att rätten att med stöd av tillstånd enligt lagen&lt;br&gt;(1984:3) om kärnteknisk verksamhet driva en kärnkraftsreaktor för att ut-&lt;br&gt;vinna kärnenergi skall upphöra att gälla vid den tidpunkt som regeringen&lt;br&gt;anger för varje reaktor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Beslut av regeringen enligt 3 § skall fattas med utgångspunkt i att&lt;br&gt;kämkraftsreaktorema skall tas ur drift vid de tidpunkter som bäst gagnar&lt;br&gt;syftet med omställningen av energisystemet och dess genomförande en-&lt;br&gt;ligt 1 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgörande av ordningen för tagande ur drift skall hänsyn tas till&lt;br&gt;reaktorns geografiska läge. För varje reaktor skall i övrigt beaktas andra&lt;br&gt;särskilda förhållanden såsom ålder, konstruktion och betydelse för ener-&lt;br&gt;gisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Ersättning&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;5 § Om rätten att driva en kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi&lt;br&gt;upphör att gälla enligt denna lag, har tillståndshavare och ägare till fastig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 176&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;br&gt;het som använts vid reaktordrift rätt till ersättning av staten för förlusten&lt;br&gt;enligt vad som anges i 6 och 7 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i denna lag sägs om ägare till fastighet som använts vid re-&lt;br&gt;aktordrift skall även gälla innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild&lt;br&gt;rätt till fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § När ersättningen enligt 5 § skall bestämmas tillämpas 4 kap. expro-&lt;br&gt;priationslagen (1972:719), om avvikande bestämmelser inte meddelas i&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för värdeminskning av fastighet som har använts vid reak-&lt;br&gt;tordrift lämnas som intrångsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § När ersättningen skall bestämmas skall som särskilda förutsättningar&lt;br&gt;gälla följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Har avvecklingen av kärnkraften enligt denna lag medfört inverkan&lt;br&gt;av någon betydelse på priset på högspänd el i Sverige, skall ersättningen&lt;br&gt;bestämmas på grundval av det pris som skulle ha gällt om sådan inverkan&lt;br&gt;inte förekommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. En kalkylränta om fem procentenheter skall användas vid diskonte-&lt;br&gt;ring av framtida driftsnetton till tidpunkten för upphörande av rätten att&lt;br&gt;utvinna kärnenergi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ersättningen skall bestämmas utifrån antagandet att en kämkrafts-&lt;br&gt;reaktor inte kan nyttjas mer än 40 år efter den tidpunkt då den först togs i&lt;br&gt;kommersiell drift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ersättningen skall bestämmas skall hänsyn inte tas till sådan värde-&lt;br&gt;ändring som uppkommer efter det att rätten att utvinna kärnenergi har&lt;br&gt;upphört. Om det allmänna prisläget därefter har höjts, skall dock ersätt-&lt;br&gt;ningen jämkas med hänsyn till detta.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Mål om fastställande av ersättning&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;8 § Staten skall väcka talan om fastställande av ersättning inom tre år&lt;br&gt;efter det att rätten att driva en kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi&lt;br&gt;har upphört. Talan kan även väckas av tillståndshavare eller av ägare till&lt;br&gt;fastighet som har använts vid reaktordrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars domkrets re-&lt;br&gt;aktorn är belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § I mål om fastställande av ersättning tillämpas bestämmelserna om ex-&lt;br&gt;propriationsmål i 5 kap. 5-9, 11-14, 23, 24 §§, 25 § första-tredje stycke-&lt;br&gt;na, 26 § första stycket och andra stycket första meningen samt 27-29 §§&lt;br&gt;expropriationslagen (1972:719).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen far bestämmas i annat än pengar trots bestämmelsen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 27 § expropriationslagen, om parterna är överens och samtliga&lt;br&gt;borgenärer som har panträtt i fastigheten har lämnat sitt medgivande. Be-&lt;br&gt;sväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de med-&lt;br&gt;givanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;br&gt;jordabalken föreskrivs för relaxation. Medgivande fordras dock inte av&lt;br&gt;den för vars rätt domstolens avgörande är väsentligen utan betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § I mål om fastställande av ersättning får domstolen på yrkande av&lt;br&gt;den som är berättigad till ersättning föreskriva att förskott skall betalas på&lt;br&gt;den ersättning som slutligt fastställs. Domstolen får dock inte förordna&lt;br&gt;om förskott innan rätten att driva en kärnkraftsreaktor för att utvinna&lt;br&gt;kärnenergi har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domstolen på yrkande av en viss sakägare har beslutat om förskott,&lt;br&gt;får ett nytt yrkande om förskott från denne sakägare inte tas upp till pröv-&lt;br&gt;ning förrän det har gått sex månader sedan det föregående beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förfarandet tillämpas vad som sägs i 5 kap. 21 § expropria-&lt;br&gt;tionslagen (1972:719) om kvalificerat förhandstillträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om förskott far överklagas särskilt. Hovrättens avgörande i&lt;br&gt;fråga om förskott far inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Betalning m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;11 § I fråga om betalning eller nedsättning gäller 6 kap. 1 § första styck-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;et, 2 - 6, 8 och 17 - 20 §§ expropriationslagen (1972:719).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen skall betalas eller, om nedsättning skall ske enligt 6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § första stycket expropriationslagen, sättas ned inom tre månader från&lt;br&gt;det att dom om fastställande av ersättning har vunnit laga kraft. Motsva-&lt;br&gt;rande gäller i fråga om förskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § På ersättningen skall det tas ut ränta enligt 5 § räntelagen&lt;br&gt;(1975:635) från den tidpunkt då rätten att driva en kärnkraftsreaktor för&lt;br&gt;att utvinna kärnenergi upphör till dess betalning sker eller till utgången&lt;br&gt;av den frist som anges ill §. I den mån ersättningen betalas efter ut-&lt;br&gt;gången av den angivna fristen skall ränta på ersättningen från fristens&lt;br&gt;utgång tas ut enligt 6 § räntelagen.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Rättegångskostnader m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;13 § I fråga om ersättning för rättegångskostnader tillämpas 7 kap. 1,3-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §§ expropriationslagen (1972:719) i mål om fastställande av ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Vid tillämpning av expropriationslagen (1972:719) enligt vad som&lt;br&gt;anges i 9, 11 och 13 §§ denna lag, skall vad sägs om den exproprierande&lt;br&gt;avse staten, vad som sägs om expropriationstillstånd avse beslut enligt&lt;br&gt;3 §, vad som sägs om expropriationsmål avse mål om ersättning enligt&lt;br&gt;denna lag och vad som sägs om tillträde avse den tidpunkt då rätten att&lt;br&gt;driva kärnkraftsreaktor skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärn-&lt;br&gt;teknisk verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksam-&lt;br&gt;het skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet kan återkallas av den som&lt;br&gt;har meddelat tillståndet om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. villkor eller föreskrifter som uppställts med stöd av 8 eller 9 § i nå-&lt;br&gt;got väsentligt avseende inte iakttas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vad som föreskrivs i 11 eller 12 § inte iakttas och det föreligger syn-&lt;br&gt;nerliga skäl från säkerhetssynpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det i annat fall föreligger synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;upphörande av rätten att driva en&lt;br&gt;kärnkraftsreaktor för att utvinna&lt;br&gt;kärnenergi finns i lagen&lt;br&gt;(1997:000) om kärnkraftens av-&lt;br&gt;veckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;Bilaga 6&lt;br&gt;Lagrådets yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-06-17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk-&lt;br&gt;ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 12 juni 1997 (Närings- och handels-&lt;br&gt;departementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över&lt;br&gt;förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om kärnkraftens avveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mikael&lt;br&gt;Swahn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Förslaget till lag om kärnkraftens avveckling&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagen knyter an till vissa beslut angående den svenska&lt;br&gt;energipolitiken som fattades av riksdagen den 10 juni 1997 på grundval&lt;br&gt;av propositionen En uthållig energiförsörjning (prop. 1996/97:84) och&lt;br&gt;Näringsutskottets betänkande 1996/97:NU12. Riksdagen beslöt bl.a. att&lt;br&gt;anta vissa riktlinjer för energipolitiken. Riktlinjerna innebar i sin tur bl.a.&lt;br&gt;att en avveckling av kärnkraften skulle inledas och att en övergång skulle&lt;br&gt;ske till en effektivare elanvändning och utnyttjande av fömybara energi-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för utformningen av lagtexten ligger departementsprome-&lt;br&gt;morian Lag om kärnkraftens avveckling (Ds 1997:14). Promemorian har&lt;br&gt;remissbehandlats och därvid utsatts för kritik på åtskilliga punkter. När&lt;br&gt;det gäller den föreslagna lagens förenlighet med regeringsformen och&lt;br&gt;den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättighe-&lt;br&gt;terna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) har dock&lt;br&gt;bedömningarna i promemorian fått stöd från flera håll. Till dem som i&lt;br&gt;princip har godtagit promemorians bedömningar i de nämnda avseendena&lt;br&gt;hör Svea hovrätt, Malmö tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska fakultetsstyrelsen&lt;br&gt;vid Lunds universitet och Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Umeå universitet. Vissa andra domstolar har emellertid varit kritiska.&lt;br&gt;Stark kritik har förts fram av företrädare för kämkraftsproducentema och&lt;br&gt;näringslivet i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det remitterade lagförslaget överensstämmer till stora delar med pro-&lt;br&gt;memorieförslaget. Vissa förändringar har dock gjorts. Bl.a. har det in-&lt;br&gt;förts regler om rättegångskostnader som är till fördel för enskilda sakäga-&lt;br&gt;re, liksom regler om förskott på ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen far enligt lagförslaget rätt att, beträffande varje befintlig&lt;br&gt;kärnkraftsreaktor, besluta att rätten att driva reaktorn skall upphöra att&lt;br&gt;gälla vid den tidpunkt som regeringen anger. Den som har haft tillstånd&lt;br&gt;att driva reaktorn liksom vissa andra sakägare skall ha rätt till ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av staten för sin förlust. Ersättningen skall huvudsakligen bestämmas&lt;br&gt;enligt expropriationsrättsliga principer och på det sätt som anges i expro-&lt;br&gt;priationslagen. Vissa särskilda förutsättningar skall dock gälla för ersätt-&lt;br&gt;ningens bestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om lagförslagets grundlagsenlighet är det framför&lt;br&gt;allt bestämmelserna i 2 kap. 18 § regeringsformen som har betydelse.&lt;br&gt;Enligt paragrafens första stycke är varje medborgares egendom tryggad&lt;br&gt;genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till&lt;br&gt;någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller&lt;br&gt;tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad&lt;br&gt;utom när det krävs för att tillgodose allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. 18 § andra stycket föreskrivs att den som genom expropriation&lt;br&gt;eller annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom skall vara tillför-&lt;br&gt;säkrad ersättning för förlusten. Sådan ersättning skall också vara tillför-&lt;br&gt;säkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark&lt;br&gt;eller bygggnad på ett sådant sätt att pågående markanvändning inom be-&lt;br&gt;rörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller skada uppkommer som är&lt;br&gt;betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersätt-&lt;br&gt;ningen skall bestämmas enligt grunder som anges i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även 2 kap. 20 § regeringsformen är av intresse i sammanhanget. Det&lt;br&gt;sägs där att begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke far&lt;br&gt;införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i&lt;br&gt;syfte att enbart ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om, som nyss har nämnts, den föreslagna lagen i vissa avseenden&lt;br&gt;knyter an till bestämmelserna i expropriationslagen, kan de avsedda be-&lt;br&gt;sluten av regeringen om upphörande av rätten att driva en kämkrafts-&lt;br&gt;reaktor knappast betraktas som beslut om expropriation. De delar av&lt;br&gt;2 kap. 18 § regeringsformen som handlar om expropriation och liknande&lt;br&gt;förfaranden är alltså inte tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tilltänkta regeringsbesluten far emellertid anses innebära att det all-&lt;br&gt;männa inskränker användningen av mark och byggnader. För att sådana&lt;br&gt;inskränkningar skall kunna beslutas gäller samma villkor som när det är&lt;br&gt;fråga om expropriation. Inskränkningen skall alltså vara erforderlig för&lt;br&gt;att tillgodose &amp;quot;angelägna allmänna intressen&amp;quot;. Samma förutsättning gäller&lt;br&gt;enligt 2 kap. 20 § regeringsformen, i den mån regeringsbesluten kan sä-&lt;br&gt;gas innebära en begränsning i rätten att driva näring eller utöva yrke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till den senaste ändringen av 2 kap. 18 § regeringsformen&lt;br&gt;(prop. 1993/94:117 s. 48) sägs att det inte är möjligt att i detalj beskriva&lt;br&gt;den närmare innebörden av uttrycket &amp;quot;angelägna allmänna intressen&amp;quot;.&lt;br&gt;Som exempel på angelägna allmänna intressen nämns bl.a. intresset av&lt;br&gt;att kunna tillgodose allmänhetens berättigade krav på en god miljö. Vad&lt;br&gt;som är ett angeläget allmänt intresse måste, sägs det vidare i förarbetena,&lt;br&gt;till slut i viss mån bli föremål för en politisk värdering där hänsyn även&lt;br&gt;måste tas till vad som är godtagbart från rättssäkerhetssynpunkt i ett mo-&lt;br&gt;dernt och demokratiskt samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan i vad mån det är lämpligt att avveckla kärnkraften&lt;br&gt;i Sverige på det sätt som nu avses ske finns det uppenbarligen utrymme&lt;br&gt;för skilda värderingar. Lagrådet saknar för sin del anledning att gå in på&lt;br&gt;den frågan. Det är i detta sammanhang tillräckligt att konstatera att riks-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dagen - som ett led i beslutet om riktlinjer för den framtida energi-&lt;br&gt;politiken - har beslutat att en avveckling av kärnkraften skall inledas och&lt;br&gt;att en övergång skall ske till utnyttjande av andra energikällor. Bakom&lt;br&gt;beslutet har angetts ligga bl.a. miljösynpunkter och hänsyn till kärnk-&lt;br&gt;raftens risker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda kan det enligt Lagrådets mening knap-&lt;br&gt;past göras gällande att lagstiftningen strider mot 2 kap. 18 eller 20 §§&lt;br&gt;regeringsformen genom att de tilltänkta regeringsbesluten inte skulle&lt;br&gt;kunna anses påkallade av angelägna allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om ersättning i 2 kap. 18 § andra stycket regerings-&lt;br&gt;formen har under senare tid varit föremål för en livlig diskussion. Dis-&lt;br&gt;kussionen har bl.a. gällt frågan i vad mån lagtextens formulering far till&lt;br&gt;följd att ersättning skall utgå även vid sådana ingripanden som är föran-&lt;br&gt;ledda av att mark används på ett miljöfarligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller det nu aktuella lagstiftningsärendet har den berörda dis-&lt;br&gt;kussionen knappast någon relevans. Som tidigare angetts innehåller den&lt;br&gt;föreslagna lagen uttryckliga bestämmelser om ersättning till dem som&lt;br&gt;lider förlust till följd av ett regeringsbeslut om att driften vid en käm-&lt;br&gt;kraftsreaktor skall upphöra. Ersättningsreglerna knyter an till bestämmel-&lt;br&gt;serna i expropriationslagen, dvs. till ett väl beprövat system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som kan diskuteras är om berörda sakägare kan anses bli kompen-&lt;br&gt;serade i tillräcklig mån. Lagförslaget innehåller vissa speciella regler&lt;br&gt;som, åtminstone i en del fall, kan komma att begränsa rätten till ersätt-&lt;br&gt;ning i förhållande till vad som skulle ha blivit fallet om expropriations-&lt;br&gt;bestämmelsema hade gällt fullt ut. Enligt lagförslaget skall sålunda vid&lt;br&gt;ersättningens bestämmande gälla vissa förutsättningar angående dels&lt;br&gt;kämkraftsavvecklingens påverkan på elpriset, dels den kalkylränta som&lt;br&gt;skall användas vid diskontering av framtida driftsnetton, dels kämkrafts-&lt;br&gt;reaktoremas totala användningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uppställda förutsättningarna överensstämmer i stort sett med vad&lt;br&gt;som föreslogs i promemorian Ds 1997:14. Promemorieförslaget utsattes i&lt;br&gt;den delen för en omfattande kritik under remissbehandlingen. Det hävda-&lt;br&gt;des från flera håll att inskränkningarna i ersättningsrätten var oförenliga&lt;br&gt;med 2 kap. 18 § regeringsformen, medan andra remissinstanser uttryckte&lt;br&gt;tveksamhet. Förslaget godtogs emellertid i vissa remissyttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formuleringen av första meningen i 2 kap. 18 § andra stycket rege-&lt;br&gt;ringsformen - där det talas om &amp;quot;ersättning för förlusten&amp;quot; - kan tolkas så,&lt;br&gt;att full kompensation alltid skall lämnas vid sådana ingrepp som det är&lt;br&gt;fråga om. Bestämmelsen modifieras emellertid genom tillägget att ersätt-&lt;br&gt;ningen skall bestämmas enligt grunder som anges i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena (prop. 1975/76:209 s. 124) har framhållits att, med hän-&lt;br&gt;syn till den mångfald av olika situationer som det kan bli fråga om, det&lt;br&gt;varken är möjligt eller önskvärt att i grundlag slå fast efter vilka grunder&lt;br&gt;ersättningen skall bestämmas. Det understryks emellertid som självklart&lt;br&gt;att en ersättning som är endast symbolisk inte uppfyller grundlagens&lt;br&gt;krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan huruvida ersättningsreglerna i 2 kap. 18 § andra stycket re-&lt;br&gt;geringsformen innebär att full ersättning för en förlust måste lämnas har&lt;br&gt;diskuterats utförligt i litteraturen (se Bertil Bengtsson, Ersättning vid of-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fentliga ingrepp I, 1986, s. 13 f. och 147 ff. med gjorda hänvisningar).&lt;br&gt;Det har påpekats att lagtexten inte ger någon ledning i frågan vad som är&lt;br&gt;godtagbara grunder för ersättningens bestämmande och att inte heller&lt;br&gt;motiven gör det tydligt vilka ersättningsregler som kan accepteras. Flera&lt;br&gt;kommentatorer har emellertid fört fram uppfattningen att grunderna för&lt;br&gt;ersättningen bör kunna vara utformade så, att det inte blir fråga om full&lt;br&gt;ersättning. Vilken reduktion som kan godtas blir, har det sagts, beroende&lt;br&gt;av de faktorer som föreligger i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med införandet av speciella förutsättningar vid bestämmandet av&lt;br&gt;ersättning enligt den nu aktuella lagen är, enligt vad som sägs i remiss-&lt;br&gt;protokollet, att dels åstadkomma en skälig ersättningsnivå, dels skapa&lt;br&gt;förutsebarhet i frågor som annars skulle bli föremål för omfattande ut-&lt;br&gt;redning och argumentation vid domstolen. Det sägs också i remissproto-&lt;br&gt;kollet att ny kunskap kan förändra och skärpa säkerhetskraven för käm-&lt;br&gt;kraftsanläggningama utan att politiska beslut behöver fattas och att, även&lt;br&gt;utan ändrade säkerhetskrav, det är svårt att förutse hur länge en anlägg-&lt;br&gt;ning kan leva upp till kraven. Det är också svårt, framhålls det, att förutse&lt;br&gt;det framtida behovet av driftsuppehåll på grund av större renoveringar.&lt;br&gt;Dessa och liknande typer av osäkerhetsfaktorer måste man enligt remiss-&lt;br&gt;protokollet ta hänsyn till vid en värdering av reaktorerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening är de framförda skälen för att ställa upp sär-&lt;br&gt;skilda förutsättningar vid bestämmandet av ersättning beaktansvärda. Det&lt;br&gt;kan påpekas att, om en avställning av en reaktor grundas på säkerhets-&lt;br&gt;skäl, det är ovisst om reaktorhavaren är berättigad till någon ersättning&lt;br&gt;alls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en samlad bedömning anser Lagrådet att, även med beaktande av&lt;br&gt;de särskilda regler som begränsar ersättningsrätten, bestämmelserna om&lt;br&gt;ersättning far anses vara utformade på ett sådant sätt att de är förenliga&lt;br&gt;med 2 kap 18 § andra stycket regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då om lagförslaget är förenligt med bestämmelserna i Euro-&lt;br&gt;pakonventionen. Av intresse i det sammanhanget är artikel 1 första&lt;br&gt;stycket i 1952 års tilläggsprotokoll. Det sägs där att varje fysisk eller ju-&lt;br&gt;ridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt och att ingen far&lt;br&gt;berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de för-&lt;br&gt;utsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser. En-&lt;br&gt;ligt andra stycket i den angivna artikeln skall emellertid första styckets&lt;br&gt;bestämmelser inte inskränka en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning&lt;br&gt;som staten finner erforderlig för att bl.a. reglera nyttjandet av viss egen-&lt;br&gt;dom i överensstämmelse med det allmännas intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om egendomsberövande ger uttryck för att en propor-&lt;br&gt;tionalitetsprincip skall tillämpas. Ett egendomsberövande är berättigat&lt;br&gt;endast om det på rimliga grunder kan anses att det enskilda intresset bör&lt;br&gt;få vika i det konkreta fallet. Hänsyn skall tas bl.a. till om den enskilde&lt;br&gt;tillerkänns ersättning i någon form och i övrigt till under vilka omstän-&lt;br&gt;digheter ingreppet sker (se vidare Danelius, Mänskliga rättigheter,&lt;br&gt;5 uppl. 1993 s. 249 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en jämförelse mellan Europakonventionens regler om egendoms-&lt;br&gt;berövande och betämmelsema i 2 kap. 18 § regeringsformen kan det&lt;br&gt;knappast anses att Europakonventionens regler ger ett längre gående&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydd for den enskilde än regeringsformen. Detta torde i än högre grad&lt;br&gt;gälla, om man jämför Europakonventionens och regeringsformens regler&lt;br&gt;beträffande inskränkningar i ägarens rätt att använda sin egendom. Det&lt;br&gt;har hävdats att Europadomstolen här har anlagt ett för den enskilde syn-&lt;br&gt;nerligen strängt synsätt och funnit att även mycket tyngande begräns-&lt;br&gt;ningar av ägarens rättigheter kan accepteras i det allmänna intresset&lt;br&gt;(Danelius, a.a. s. 253).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den inledande regeln i artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakon-&lt;br&gt;ventionen om respekt för enskildas rätt till sin egendom har ansetts ha en&lt;br&gt;viss självständig betydelse utöver vad som i övrigt föreskrivs i artikeln.&lt;br&gt;Enligt Lagrådets mening finns det emellertid inte stöd för att anse att den&lt;br&gt;nu föreslagna lagstiftningen innebär att rätten till egendom inte respek-&lt;br&gt;teras i tillräcklig grad. Det bör i sammanhanget beaktas bl.a. att, som&lt;br&gt;framhålls i remissprotokollet, reaktorhavamas förväntningar om en fort-&lt;br&gt;satt drift far anses ha begränsats genom den sedan länge pågående käm-&lt;br&gt;kraftsdebatten och 1980 års riksdagsuttalande att avvecklingen skulle&lt;br&gt;vara slutförd år 2010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu har sagts innebär att den föreslagna lagen enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening inte kan anses stå i strid med vare sig de angivna bestämmelserna&lt;br&gt;i regeringsformen eller Europakonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i sammanhanget också anledning att erinra om den allmänna&lt;br&gt;principen att en lag måste ha en generell utformning och att lagformen&lt;br&gt;sålunda inte kan användas för beslut som endast avser ett enskilt fall.&lt;br&gt;Enligt Lagrådets mening kan någon befogad kritik inte riktas mot det&lt;br&gt;remitterade förslaget i detta avseende. Det framgår visserligen av remiss-&lt;br&gt;protokollet att den tilltänkta lagen i första hand skall användas för att&lt;br&gt;stoppa driften vid två bestämda kämkraftsreaktorer, nämligen reaktorerna&lt;br&gt;i Barsebäck. Dessa reaktorer har också pekats ut i prop. 1996/97:84 och i&lt;br&gt;utskottsbetänkandet 1996/97:NU12. Lagen har emellertid fått en sådan&lt;br&gt;utformning att den kan användas även när det blir fråga om att fatta be-&lt;br&gt;slut om upphörande av driften vid övriga kämkraftsreaktorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att det så tydligt som möjligt skall framgå att lagen har en generell&lt;br&gt;karaktär anser Lagrådet emellertid att den remitterade lagtexten bör juste-&lt;br&gt;ras på ett par punkter. Lagrådet återkommer till dessa justeringar i det&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den remissbehandling som har föregått utformningen av lag-&lt;br&gt;rådsremissen har vissa EG-rättsliga synpunkter förts fram. Lagrådet an-&lt;br&gt;sluter sig för sin del till uttalandena i remissprotokollet om att sådana&lt;br&gt;ingrepp som är att anse som godtagbara enligt Europakonventionen far&lt;br&gt;anses vara tillåtna enligt EG-rätten, så länge de baseras på objektiva och&lt;br&gt;icke-diskriminerande kriterier. Det finns inte skäl att anta att det remitte-&lt;br&gt;rade lagförslaget skulle innebära något avsteg i detta hänseende. Inte&lt;br&gt;heller i övrigt har Lagrådet kunnat finna att de ingrepp som det är fråga&lt;br&gt;om skulle vara oförenliga med EG-rättens principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det anförda anser Lagrådet att - från de synpunkter som&lt;br&gt;Lagrådet har att iaktta - det remitterade lagförslaget bör kunna godtas i&lt;br&gt;sina huvuddrag. Lagrådet har emellertid på flera punkter erinringar mot&lt;br&gt;de enskilda bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet går därmed över till att mera i detalj diskutera det remitterade&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I 1 § har tagits in vissa allmänna bestämmelser som anger lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde och syfte. Särskilt när det gäller andra stycket - som&lt;br&gt;knyter an till riksdagens beslut med anledning av prop. 1996/97:84 - har&lt;br&gt;bestämmelserna fatt en utformning som är mindre vanlig när det är fråga&lt;br&gt;om lagtext. Lagrådet anser dock att bestämmelserna i allt väsentligt far&lt;br&gt;godtas. För att understryka lagens generella karaktär föreslår Lagrådet&lt;br&gt;emellertid att det i första stycket skall anges att lagen innehåller bestäm-&lt;br&gt;melser om upphörande av &amp;quot;rätten att driva kämkraftsreaktorer&amp;quot; i stället&lt;br&gt;för &amp;quot;rätten att driva en kärnkraftsreaktor&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2-4 §§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;2 § i det remitterade förslaget innehåller dels en allmän erinran om be-&lt;br&gt;stämmelserna i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, dels en be-&lt;br&gt;stämmelse som tar sikte på det fallet att det uppkommer en fråga om att&lt;br&gt;återkalla ett tillstånd enligt 15 § lagen om kärnteknisk verksamhet innan&lt;br&gt;rätten att driva en kärnkraftsreaktor har upphört att gälla enligt den nu&lt;br&gt;aktuella lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de därpå följande 3 och 4 §§ har tagits in bestämmelser om rege-&lt;br&gt;ringens beslut enligt lagen. I paragraferna anges bl.a. vad besluten skall&lt;br&gt;gå ut på och vilka hänsyn som skall vara vägledande när regeringen gör&lt;br&gt;sina överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser till en början att bestämmelserna om regeringens beslut&lt;br&gt;har ett sådant samband med de inledande bestämmelserna i 1 § att de bör&lt;br&gt;placeras närmast efter den paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser vidare att lagtexten, såvitt gäller regeringens beslut, bör&lt;br&gt;justeras i en del avseenden. Som bestämmelserna är formulerade i det&lt;br&gt;remitterade förslaget kan de ge intryck av att ett och samma regerings-&lt;br&gt;beslut skall gälla upphörande av driften vid flera eller rentav alla käm-&lt;br&gt;kraftsreaktorer. Detta är uppenbarligen inte meningen. Det bör därför&lt;br&gt;betonas i lagtexten att regeringen &amp;quot;beträffande varje kärnkraftsreaktor&amp;quot;&lt;br&gt;far fatta beslut om att rätten att driva den reaktorn skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening hade det i och for sig varit önskvärt att förut-&lt;br&gt;sättningarna för ett regeringsbeslut om avställning hade angetts på ett&lt;br&gt;mer precist sätt än som har skett i det remitterade lagförslaget. Det torde&lt;br&gt;dock fa godtas att lagtexten på denna punkt är tämligen allmänt hållen.&lt;br&gt;Vissa vägledande uttalanden angående lagens tillämpning finns i remiss-&lt;br&gt;protokollet samt i prop. 1996/97:84 och utskottsbetänkandet&lt;br&gt;1996/97:NU12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de bestämmelser som i det remitterade förslaget har ta-&lt;br&gt;gits in i 2 § anser Lagrådet till en början att den allmänna hänvisningen&lt;br&gt;till lagen om kärnteknisk verksamhet bör kunna utgå. Den kvarvarande&lt;br&gt;bestämmelsen om fall då det har uppkommit en fråga om att återkalla ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd enligt lagen om kärnteknisk verksamhet bör ändras, så att bl.a.&lt;br&gt;innebörden blir tydligare. Bestämmelsen bör bilda 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att 2-4 §§ far följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2 § Regeringen far beträffande varje kärnkraftsreaktor besluta att rät-&lt;br&gt;ten att driva reaktorn för att utvinna kärnenergi skall upphöra att gälla vid&lt;br&gt;den tidpunkt som regeringen anger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Beslut av regeringen enligt 2 § skall fattas med utgångspunkt i att&lt;br&gt;varje kärnkraftsreaktor skall tas ur drift vid den tidpunkt som bäst gagnar&lt;br&gt;syftet med omställningen av energisystemet och dess genomförande en-&lt;br&gt;ligt 1 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgörande av när en reaktor skall tas ur drift skall hänsyn tas till&lt;br&gt;reaktorns geografiska läge. För varje reaktor skall i övrigt beaktas andra&lt;br&gt;särskilda förhållanden såsom ålder, konstruktion och betydelse för ener-&lt;br&gt;gisystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det beträffande en kärnkraftsreaktor uppkommer en fråga om&lt;br&gt;att återkalla ett tillstånd enligt 15 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verk-&lt;br&gt;samhet innan rätten att driva reaktorn har upphört att gälla till följd av ett&lt;br&gt;beslut av regeringen enligt 2 § i förevarande lag, skall återkallelsefrågan&lt;br&gt;prövas innan regeringsbeslutet verkställs.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;6§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I 6 § föreskrivs bl.a. att 4 kap. expropriationslagen skall tillämpas vid&lt;br&gt;bestämmande av ersättning enligt 5 §, om avvikande bestämmelser inte&lt;br&gt;meddelas i förevarande lag. Det sägs också att ersättning för värde-&lt;br&gt;minskning av fastighet som har använts vid reaktordrift lämnas som in-&lt;br&gt;trångsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framgår av remissprotokollet att ersättning i form av löseskilling&lt;br&gt;inte blir aktuell vid lagens tillämpning, eftersom lagen saknar möjlighet&lt;br&gt;till inlösen. Däremot skall det, vid sidan om intrångsersättning, kunna&lt;br&gt;betalas s.k. annan ersättning. Detta bör framgå av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar att 6 § utformas på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;När ersättningen skall bestämmas, tillämpas 4 kap. expropriations-&lt;br&gt;lagen (1972:719), i den mån avvikande bestämmelser inte meddelas i&lt;br&gt;denna lag. Ersättning för värdeminskning av fastighet som har använts&lt;br&gt;vid reaktordrift lämnas därvid som intrångsersättning. Uppkommer i öv-&lt;br&gt;rigt skada genom att rätten till reaktordrift upphör, skall även sådan skada&lt;br&gt;ersättas.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I 7 § finns bestämmelser som avviker från reglerna i expropriationslagen.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 7 § första stycket innebär att det vid tillämpningen av&lt;br&gt;expropriationslagens ersättningsbestämmelser skall gälla vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar angående kämkraftsavvecklingens påverkan på elpriset, vilken&lt;br&gt;kalkylränta som skall användas vid diskontering av framtida driftsnetton&lt;br&gt;samt vilken drifttid som reaktorerna skall antas ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket punkt 1 skall ersättningen, om avvecklingen av&lt;br&gt;kärnkraften har medfört inverkan av någon betydelse på priset på hög-&lt;br&gt;spänd el i Sverige, bestämmas på grundval av det pris som skulle ha gällt&lt;br&gt;om sådan inverkan inte förekommit. Bestämmelsen har sin förebild i den&lt;br&gt;s.k. influensregeln i 4 kap. 2 § expropriationslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening finns det skäl att i den nu aktuella lagen ha en&lt;br&gt;bestämmelse motsvarande 4 kap. 2 § expropriationslagen. Det lagrummet&lt;br&gt;bygger på principen att en skadelidande inte skall kunna åberopa en ute-&lt;br&gt;bliven vinst, i den mån vinsten beror på expropriationsforetaget. Samma&lt;br&gt;princip bör tillämpas här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt kan det inte bortses från att det i praktiken kan bli mycket&lt;br&gt;svårt att skilja ut kämkraftsavvecklingens betydelse för prisutvecklingen.&lt;br&gt;Denna svårighet kan bli särskilt påtaglig, om en reaktor stängs av åtskil-&lt;br&gt;liga år efter lagens ikraftträdande och det mellan ikraftträdandet och avs-&lt;br&gt;tängningen har inträffat många prispåverkande händelser, däribland av-&lt;br&gt;stängningar av andra reaktorer. Det bör övervägas om inte den föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen i varje fall bör begränsas på så sätt att man skall bortse&lt;br&gt;endast från sådana effekter som hänger samman med avstängningen av&lt;br&gt;just den reaktor som det är fråga om. Om bestämmelsen utformas på ett&lt;br&gt;sådant sätt, når man också en närmare överensstämmelse med 4 kap. 2 §&lt;br&gt;expropriationslagen. Nackdelen är att ersättning då kan komma att utgå&lt;br&gt;även for sådana prishöjningar som beror på tidigare avstängningar av&lt;br&gt;andra reaktorer. Denna konsekvens torde dock fa godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att punkten 1 formuleras enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1. Har upphörandet av driften vid en kärnkraftsreaktor medfört in-&lt;br&gt;verkan av någon betydelse på priset på högspänd el i Sverige, skall er-&lt;br&gt;sättningen beträffande den reaktorn bestämmas på grundval av det pris&lt;br&gt;som skulle ha gällt om en sådan inverkan inte hade förekommit.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten 2 anges att en kalkylränta om fem procentenheter skall an-&lt;br&gt;vändas vid diskonteringen av framtida driftsnetton till tidpunkten för&lt;br&gt;upphörande av rätten att utvinna kärnenergi. Lagrådet har ingen erinran&lt;br&gt;mot förslaget i sak men föreslår vissa justeringar av lagtexten enligt föl-&lt;br&gt;jande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. En kalkylränta om fem procent skall användas vid diskontering av&lt;br&gt;framtida driftsnetton till den tidpunkt då rätten att driva kämkrafts-&lt;br&gt;reaktom upphör.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkten 3 skall ersättningen bestämmas utifrån antagandet att en&lt;br&gt;kärnkraftsreaktor inte kan nyttjas mer än 40 år efter den tidpunkt då den&lt;br&gt;först togs i kommersiell drift. Det framgår av remissprotokollet att dom-&lt;br&gt;stolen i det enskilda fallet, på talan av staten, skall kunna komma fram&lt;br&gt;till att den reaktor som det är fråga om har en kortare drifttid än 40 år.&lt;br&gt;Det skall emellertid aldrig kunna antas att drifttiden är längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har förståelse för att man av bl.a. processekonomiska skäl&lt;br&gt;ställer upp en regel om antagande av en längsta drifttid för kämkrafts-&lt;br&gt;reaktorema. Det kan i och för sig ifrågasättas om man inte bör öppna en&lt;br&gt;möjlighet för de enskilda sakägarna att föra bevisning om att drifttiden i&lt;br&gt;det konkreta fallet är längre än 40 år. Lagrådet har emellertid inte under-&lt;br&gt;lag för att anse annat än att en maximitid om 40 år utgör en rimlig av-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vägning mellan partemas intressen. Lagrådet vill alltså inte motsätta sig&lt;br&gt;att regeln i punkt 3 genomfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § andra stycket föreslår Lagrådet, i linje med vad som föreslagits&lt;br&gt;beträffande punkt 2 ovan, att orden &amp;quot;utvinna kärnenergi&amp;quot; byts ut mot or-&lt;br&gt;den &amp;quot;driva kämkraftsreaktom&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;8§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges att staten skall väcka talan om faststäl-&lt;br&gt;lande av ersättning inom tre år efter det att rätten att driva en kämkrafts-&lt;br&gt;reaktor har upphört. Talan kan också väckas av tillståndshavare eller av&lt;br&gt;ägare till fastighet som har använts vid reaktordrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av författningskommentaren framgår att ersättning enligt lagen alltid&lt;br&gt;skall fastställas av domstol, även om en uppgörelse om ersättningen träf-&lt;br&gt;fas mellan staten och berörda sakägare. Anledningen till detta är att man&lt;br&gt;vill skydda borgenärer med panträtt i fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening bör paragrafen formuleras om så att den&lt;br&gt;kommer i bättre överensstämmelse med författningskommentaren. Lag-&lt;br&gt;rådet föreslår att första stycket far följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Ersättning enligt denna lag skall fastställas av domstol. Talan om fast-&lt;br&gt;ställande av ersättning får väckas av staten eller av tillståndshavare eller&lt;br&gt;av ägare till fastighet som har använts vid reaktordrift. Staten skall väcka&lt;br&gt;talan inom tre år efter det att rätten att driva kämkraftsreaktom har upp-&lt;br&gt;hört, om inte talan dessförinnan har väckts av någon annan.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;II §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafens första stycke bör orden &amp;quot;av ersättning&amp;quot; sättas in efter ordet&lt;br&gt;&amp;quot;nedsättning&amp;quot;. Paragrafens andra stycke kan förenklas och lämpligen&lt;br&gt;formuleras enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Betalning eller nedsättning skall ske inom tre månader från det att en&lt;br&gt;dom om fastställande av ersättning har vunnit laga kraft. Motsvarande&lt;br&gt;gäller i fråga om förskott.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;12 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om ränta. I första meningen anges att&lt;br&gt;avkastningsränta löper från det att rätten att driva den ifrågavarande&lt;br&gt;kämkraftsreaktom upphör till dess betalning sker eller till utgången av&lt;br&gt;betalningsfristen enligt 11 §. Andra meningen innehåller bestämmelser&lt;br&gt;om dröjsmålsränta för den situationen att ersättningen betalas efter fris-&lt;br&gt;tens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen bör kompletteras så att den omfattar också sådana fall då&lt;br&gt;ersättning erläggs genom nedsättning. Även i övrigt bör lagrummet juste-&lt;br&gt;ras något i förhållande till det remitterade förslaget. Lagrådet föreslår att&lt;br&gt;paragrafen ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;På ersättningen skall det tas ut ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) Prop. 1996/97:176&lt;br&gt;från den tidpunkt då rätten att driva en kärnkraftsreaktor upphör till dess Bilaga 6&lt;br&gt;betalning eller nedsättning sker. I den mån betalning eller nedsättning&lt;br&gt;sker efter utgången av den i 11 § angivna fristen skall ränta tas ut enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § räntelagen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;14 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller vissa anvisningar för tillämpningen av de bestäm-&lt;br&gt;melser i expropriationslagen till vilka hänvisningar görs i förevarande&lt;br&gt;lag. Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas och inleds på följande&lt;br&gt;sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Vid tillämpning av de bestämmelser i expropriationslagen (1972:635)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som det hänvisas till i 9, 11 och 13 §§ denna lag skall vad som sägs om -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;It&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen om kärnteknisk verksamhet&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I 15 §, som behandlar återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk&lt;br&gt;verksamhet, föreslås ett nytt andra stycke. I stycket anges att särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om upphörande av rätten att driva en kärnkraftsreaktor för&lt;br&gt;att utvinna kärnenergi finns i lagen om kärnkraftens avveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet ifrågasätter om den föreslagna bestämmelsen, som endast är&lt;br&gt;av upplysningskaraktär, behövs. Däremot bör enligt Lagrådets mening en&lt;br&gt;komplettering göras i 14 §. I denna paragraf föreskrivs att om ett tillstånd&lt;br&gt;att bedriva kärnteknisk verksamhet återkallas eller ett tillstånds giltig-&lt;br&gt;hetstid går ut, kvarstår i princip skyldigheterna för en tillståndshavare&lt;br&gt;enligt 10 § att svara för de åtgärder som behövs för att bl.a. på ett säkert&lt;br&gt;sätt hantera och slutförvara i verksamheten uppkommet kärnavfall m.m.&lt;br&gt;och avveckla och riva anläggningar i vilka verksamheten inte längre skall&lt;br&gt;bedrivas. Av remissprotokollet framgår att dessa skyldigheter för till-&lt;br&gt;ståndshavaren kommer att kvarstå även i de fall då regeringen fattar be-&lt;br&gt;slut enligt lagen om kärnkraftens avveckling att rätten att driva en kämk-&lt;br&gt;raftsreaktor skall upphöra. Enligt Lagrådets mening bör detta komma till&lt;br&gt;uttryck i lagtexten. Lagrådet föreslår att 14 § far följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Om ett tillstånd återkallas eller ett tillstånds giltighetstid går ut eller&lt;br&gt;om rätten att driva en kärnkraftsreaktor upphör att gälla enligt lagen&lt;br&gt;(1997:000) om kärnkraftens avveckling, kvarstår skyldigheterna enligt&lt;br&gt;10 § till dess de fullgjorts eller befrielse från dem medgivits. Befrielse&lt;br&gt;kan medges av regeringen eller av den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:176&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;NÄRINGS- OCH HANDELSDEPARTEMENTET&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 augusti 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: Statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,&lt;br&gt;Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson,&lt;br&gt;Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow,&lt;br&gt;Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Sundström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1996/97:176 Lag om kärnkraftens av-&lt;br&gt;veckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:NU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1997-08-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1997-09-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1997-09-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1997-10-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Näringsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 08:58:08</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GK03176</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:42</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Näringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 08:58:08</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:NU5</uppgift>
<ref_dok_id>GL01NU5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>NU5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Lag om kärnkraftens avveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:176&lt;br/&gt;
Lag om kärnkraftens avveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GL02N3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:176 Lag om kärnkraftens avveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:176&lt;br/&gt;
Lag om kärnkraftens avveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GL02N4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:176 Lag om kärnkraftens avveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:176&lt;br/&gt;
Lag om kärnkraftens avveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GL02N5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:176 Lag om kärnkraftens avveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:176&lt;br/&gt;
Lag om kärnkraftens avveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GL02N6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:176 Lag om kärnkraftens avveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birger Schlaug  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:176&lt;br/&gt;
Lag om kärnkraftens avveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GL02N6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:176 Lag om kärnkraftens avveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birger Schlaug  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carl Bildt  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:176&lt;br/&gt;
Lag om kärnkraftens avveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GL02N3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:176 Lag om kärnkraftens avveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carl Bildt  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Göran Hägglund  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:176&lt;br/&gt;
Lag om kärnkraftens avveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GL02N4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:176 Lag om kärnkraftens avveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Göran Hägglund  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Tredje vice talman Christer Eirefelt  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:176&lt;br/&gt;
Lag om kärnkraftens avveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GL02N5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:176 Lag om kärnkraftens avveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Tredje vice talman Christer Eirefelt  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>