2285710GK031751996/97175propproppropProposition 1996/97:175PropositionPropositionJustitiedepartementet17501997-06-26 00:00:002025-12-19 14:02:191997-01-01 00:00:00Ändringar i polislagen m.m.digitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GK03175/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GK03175https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK03175
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1996/97:175</h1>
<h2>Ändringar i polislagen m.m.</h2>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 26 juni 1997</p>
<p>Margot Wallström</p>
<p>Björn von Sydow<br>(Justitiedepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås vissa ändringar i polislagen (1984:387). Det<br>huvudsakliga syftet med förslagen är att öka polisens möjligheter att<br>ingripa i förebyggande syfte vid störningar av den allmänna ordningen<br>eller säkerheten.</p>
<p>För att underlätta för polisen att ingripa vid större evenemang av olika<br>slag föreslås att polisen skall fa rätt att avlägsna deltagare i en<br>folksamling om folksamlingen genom sitt uppträdande stör den allmänna<br>ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna. Polisen föreslås också<br>fa rätt att spärra av eller på annat sätt förbjuda tillträde till ett visst<br>område eller utrymme i samband med allvarliga störningar av den<br>allmänna ordningen eller säkerheten, eller vid risk för sådana störningar.<br>Under samma förutsättningar föreslås polisen även kunna anvisa<br>deltagarna i en folksamling att följa en viss väg.</p>
<p>I propositionen behandlas också polisens rätt att ta i förvar den som<br>omhändertagits med stöd av bestämmelserna i polislagen och vissa andra<br>författningar. Det föreslås även en uttrycklig reglering av polis-<br>myndighets rätt att häva beslut om gripande för vissa fall. En<br>lagreglering föreslås vidare av rätten att stoppa fordon och att använda<br>fangsel samt av polisens dokumentation över ingripanden av olika slag.<br>Slutligen föreslås att polisen, på samma sätt som redan gäller för tullen,<br>under vissa förutsättningar skall ha rätt att få del av ett transportföretags<br>passagerarlistor.</p>
<p>1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 175</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................5</p>
<p>2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken...................5</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med</p>
<p>särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare................8</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:511) om</p>
<p>omhändertagande av berusade personer m.m...................10</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)......... 11</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................18</p>
<p>4 Utgångspunkterna för regeringens förslag......................................19</p>
<p>4.1 Polisens uppgifter.............................................................19</p>
<p>4.2 Polisens rättsliga befogenheter.........................................19</p>
<p>4.3 Behovet av lagändringar...................................................20</p>
<p>5 Åtgärder vid större evenemang.......................................................22</p>
<p>5.1 Nuvarande åtgärder...........................................................22</p>
<p>5.1.1 Ordningslagen.................................................22</p>
<p>5.1.2 Gripande.........................................................23</p>
<p>5.1.3 Ingripande enligt 13 § polislagen...................23</p>
<p>5.2 Befogenheter med anledning av ett beslut om</p>
<p>upplösning av en allmän sammankomst eller offentlig<br>tillställning........................................................................24</p>
<p>5.3 Befogenheter att avlägsna deltagare i ordningsstörande</p>
<p>folksamlingar....................................................................25</p>
<p>5.4 Avspärrningar...................................................................28</p>
<p>5.5 Befallning att följa viss anvisad väg.................................29</p>
<p>5.6 Polisens möjlighet att vägra tillstånd till och upplösa</p>
<p>allmänna sammankomster.................................................31</p>
<p>6 Polisens rätt att ta i förvar...............................................................34</p>
<p>6.1 Utgångspunkter för regeringens förslag...........................34</p>
<p>6.2 Interimistiska omhändertaganden enligt polislagen.........36</p>
<p>6.3 Omhändertagande enligt 13 § polislagen..........................40</p>
<p>6.4 Omhändertagande för identifiering...................................44</p>
<p>6.5 Förvarstagande av den som är gripen...............................45</p>
<p>6.6 Särskilt om gripande av barn under 15 år.........................46</p>
<p>6.7 Andra omhändertagande av unga.....................................48</p>
<p>6.8 Omhändertagande på grund av berusning........................50</p>
<p>6.9 Omhändertagande vid hämtning och medtagande till</p>
<p>förhör................................................................................51</p>
<p>7 Hävande av beslut om gripande m.m..............................................54</p>
<p>7.1 Hävande om beslut om gripande......................................54</p>
<p>7.2 Underrättelseskyldighet....................................................57</p>
<p>7.3 Rapporteftergift.................................................................57</p>
<p>8 Stoppande av fordon........................................................................58</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>9 Fängsel............................................................................................60</p>
<p>10 Dokumentation av polisingripanden...............................................63</p>
<p>11 Passagerarlistor................................................................................65</p>
<p>11.1 Tillgången till uppgifter från transportföretag - frågans</p>
<p>tidigare behandling...........................................................65</p>
<p>11.2 Tullens tillgång till uppgifter från transportföretag..........65</p>
<p>11.3 Polisen får tillgång till uppgifter från transportföretag 66</p>
<p>12 Övrigt..............................................................................................68</p>
<p>12.1.1 Bör begreppet polisingripande defineras?......68</p>
<p>12.1.2 Tillämpningsområdet för behovs- och</p>
<p>proportionalitets- principerna.........................70</p>
<p>12.1.3 Polisens befallningsrätt...................................70</p>
<p>12.2 Nödhandlingar..................................................................71</p>
<p>12.3 Befogenhet att använda våld för att förhindra rymning.... 72</p>
<p>12.4 Befogenhet att använda våld för att hålla en</p>
<p>frihetsberövad person till ordningen.................................73</p>
<p>12.5 Handräckning....................................................................74</p>
<p>12.6 Ordning och säkerhet vid kollektiv persontrafik..............75</p>
<p>13 Kostnader och ikraftträdande..........................................................76</p>
<p>14 Författningskommentar...................................................................77</p>
<p>14.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken...............77</p>
<p>14.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:167) med</p>
<p>särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare..............78</p>
<p>14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:511) om</p>
<p>omhändertagande av berusade personer m.m...................78</p>
<p>14.4 Förslaget till lag om ändring i polislagen.........................78</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av Polisrättsutredningens delbetänkande</p>
<p>(SOU 1993:60).......................................................................85</p>
<p>Bilaga 2 Polisrättsutredningens förslag................................................93</p>
<p>Bilaga 3 Remissinstanserna................................................................117</p>
<p>Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag................................................118</p>
<p>Bilaga 5 Lagrådets yttrande över lagrådsremiss den 15 maj</p>
<p>1997.....................................................................................131</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 juni</p>
<p>1997 .......................................................................................................133</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i rättegångsbalken,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser<br>om unga lagöverträdare,</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1976:511) om omhändertagande av<br>berusade personer m.m.</p>
<p>4. lag om ändring i polislagen (1984:387).</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 kap 10 §, 23 kap 9 § samt 24 kap. 8, 9 och<br>22 §§ rättegångsbalken skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>9 kap.</p>
<p>10 §'</p>
<p>Skall någon hämtas till ett sammanträde inför rätten, far han, om ej<br>annat följer av vad som sägs nedan, inte omhändertas tidigare än vad som<br>är nödvändigt för att han skall kunna inställas omedelbart till<br>sammanträdet.</p>
<p>Har ett hämtningsförsök tidigare misslyckats eller finns det annars på<br>grund av vad som är känt om den som skall hämtas särskild anledning till<br>det, far rätten eller polismyndighet besluta att han får omhändertas<br>tidigare än vad som följer av första stycket. Omhändertagande får i<br>sådant fåll ske högst sex timmar eller, om rätten beslutat, högst arton<br>timmar tidigare än vad som följer av första stycket. Vid rättens prövning<br>skall särskilt beaktas vilka olägenheter det kan antas medföra att den som<br>skall hämtas inte är närvarande vid sammanträdet inför rätten.</p>
<p>Den som har omhändertagits<br>enligt andra stycket är skyldig att i<br>avvaktan på inställelsen stanna<br>kvar på polisstation eller annan<br>plats som bestäms av polis-<br>myndigheten.</p>
<p>Den som har omhändertagits<br>enligt andra stycket är skyldig att i<br>avvaktan på inställelsen stanna<br>kvar på polisstation eller annan<br>plats som bestäms av polis-<br>myndigheten. Om den omhänder-<br>tagne skall inställas i brottmål<br>som tilltalad får han tas iförvar.</p>
<p>Den som har omhändertagits enligt denna paragraf får inte underkastas<br>annan inskräkning i sin frihet än som påkallas av ändamålet med<br>omhändertagandet, ordningen eller allmän säkerhet.</p>
<p>23 kap.</p>
<p>9§<sup>2</sup></p>
<p>Den som inte är anhållen eller häktad är inte skyldig att stanna kvar<br>för förhör längre än sex timmar. Är det av synnerlig vikt, att den som kan<br>misstänkas för brottet är tillgänglig för fortsatt förhör, är han skyldig att<br>stanna kvar ytterligare sex timmar.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1984:131.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1984:955.</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Den som är under femton år är inte skyldig att stanna kvar för förhör<br>längre än tre timmar. Om det är av synnerlig vikt för utredningen, är den<br>hörde skyldig att kvarstanna ytterligare tre timmar.</p>
<p>Sedan förhöret avslutats eller tiden, då den hörde är skyldig att stanna<br>kvar, utgått, får han omedelbart avlägsna sig. Utan synnerliga skäl får det<br>inte krävas att han infinner sig till nytt förhör tidigare än tolv timmar</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>därefter.</p></td><td>
<p>Den som kan misstänkas för<br>brottet får tas i förvar under den<br>tid han är skyldig att stanna kvar,<br>om det är nödvändigt med hänsyn<br>till ändamålet med ingripandet,<br>ordning eller säkerhet.</p></td></tr>
</table>
<p>24 kap</p>
<p>8§<sup>3</sup></p>
<p>Har beslut att anhålla någon meddelats i hans frånvaro, skall han, så<br>snart beslutet har verkställts, förhöras av polisman eller åklagare. Har<br>åklagaren inte redan underrättats om frihetsberövandet, skall det<br>skyndsamt anmälas till honom. Åklagaren skall efter förhöret omedelbart<br>besluta om den misstänkte skall förbli anhållen.</p>
<p>Har någon gripits enligt 7 §, skall<br>han så snart som möjligt förhöras<br>av polisman eller åklagare. Har<br>åklagaren inte redan underrättats<br>om frihetsberövandet, skall det<br>skyndsamt anmälas till honom.<br>Åklagaren skall efter förhöret<br>omedelbart besluta om den<br>misstänkte skall anhållas. Anhålls<br>inte den misstänkte, skall beslutet<br>om gripande omedelbart hävas.</p>
<p>Har någon gripits enligt 7 §, skall<br>han så snart som möjligt förhöras<br>av polisman eller åklagare. Har<br>åklagaren inte redan underrättats<br>om frihetsberövandet, skall det<br>skyndsamt anmälas till honom.<br>Åklagaren skall efter förhöret<br>omedelbart besluta om den<br>misstänkte skall anhållas. Anhålls</p>
<p>inte den misstänkte, skall beslutet</p>
<p>om gripande omedelbart hävas.</p>
<p>Innan åklagaren har underrättats<br>om frihetsberövandet, får beslutet</p>
<p>om gripande hävas av polismyn-<br>digheten, om det är uppenbart att<br>det inte finns skäl för fortsatt<br>frihetsberövande.<br>anslutning till<br>beslutet under<br>sättningar hävas</p>
<p>I omedelbar<br>gripandet får<br>samma förut-<br>även av en</p>
<p>polisman som har fattat beslutet.</p>
<p>Om den som misstänks för brott avviker och det finns skäl att anhålla<br>honom, far åklagaren efterlysa honom.</p>
<p>Senaste lydelse 1987:1211.</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Då någon anhålls eller då ett<br>anhållningsbeslut enligt 8 § första<br>stycket verkställs, skall den<br>anhållne få besked om det brott<br>som han är misstänkt för samt<br>grunden för anhållandet. Den<br>anhållnes närmaste anhöriga och<br>andra personer som står den<br>anhållne särskilt nära skall<br>underrättas om anhållandet så<br>snart det kan ske utan men för<br>utredningen. En sådan under-<br>rättelse får dock inte utan<br>synnerliga skäl lämnas mot den<br>anhållnes önskan.</p>
<p>Den som är gripen, anhållen<br>eller häktad skall tas i förvar. Den<br>som häktas skall utan dröjsmål<br>föras till häkte.</p>
<p>9 §<sup>4</sup></p>
<p>Då någon grips eller anhålls<br>eller då ett anhållningsbeslut<br>enligt 8 § första stycket verkställs,<br>skall den frihetsberövade fa<br>besked om det brott som han är<br>misstänkt för samt grunden för<br>frihetsberövandet. En anhållens<br>närmaste anhöriga och andra<br>personer som står den anhållne<br>särskilt nära skall underrättas om<br>anhållandet så snart det kan ske<br>utan men för utredningen. En<br>sådan underrättelse får dock inte<br>utan synnerliga skäl lämnas mot<br>den anhållnes önskan.</p>
<p>22 §<sup>5</sup></p>
<p>Den som är gripen, anhållen<br>eller häktad skall tas i förvar. Den<br>som är gripen behöver dock inte<br>tas i förvar om det inte är nöd-<br>vändigt med hänsyn till ända-<br>målet med gripandet, ordning<br>eller säkerhet. Den som häktas<br>skall utan dröjsmål föras till<br>häkte.</p>
<p>Om det är av synnerlig vikt att den häktade, för utredning av det brott<br>som föranlett häktningen eller något annat brott som han är misstänkt för,<br>förvaras på en annan plats än som anges i första stycket, får rätten på<br>åklagarens begäran förordna att den häktade tills vidare inte skall föras<br>till häkte. Rätten eller åklagaren får även besluta att den häktade, sedan<br>han förts till häkte, skall föras till en plats utom häktet för förhör eller<br>annan åtgärd.</p>
<p>Om förvaring av den som är häktad och undergår eller har undergått<br>rättspsykiatrisk undersökning finns särskilda bestämmelser.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 februari 1998.</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1987:1211.</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1987:1211.</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med<br>särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 14 och 34 §§ lagen (1964:167) med särskilda<br>bestämmelser om unga lagöverträdare skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>14 §<sup>6</sup></p>
<p>Har någon som inte fyllt arton år gripits och beslutar åklagaren att inte<br>anhålla honom, får polismyndigheten hålla honom kvar för att kunna<br>skyndsamt överlämna honom till hans föräldrar, annan vårdnadshavare,<br>en tjänsteman inom socialtjänsten eller någon annan lämplig vuxen<br>person. Vad som nu sagts gäller dock endast om åklagaren funnit att den<br>unge fortfarande är skäligen misstänkt för brott.</p>
<p>För samma ändamål får polismyndigheten hålla kvar den som inte har</p>
<p>fyllt arton år, om han har medtagits<br>för brott.</p>
<p>Inte i något fall får någon enligt<br>första eller andra stycket hållas<br>kvar längre än tre timmar efter<br>åklagarens beslut respektive<br>förhöret.</p>
<p>Har någon före femton års ålder<br>begått ett brott på vilket fängelse<br>skulle ha kunnat följa och<br>anträffas han på bar gärning eller<br>på flykt från brottsplatsen, får han<br>gripas av envar. Om en enskild<br>person har gripit den unge, skall<br>denne skyndsamt överlämnas till<br>närmaste polisman.</p>
<p>Polismyndigheten eller åklaga-<br>ren skall omedelbart besluta om<br>den unge skall friges eller hållas<br>kvar för förhör.</p>
<p>till förhör och är skäligen misstänkt</p>
<p>Inte i något fall får någon enligt<br>första eller andra stycket hållas<br>kvar längre än tre timmar efter<br>åklagarens beslut respektive<br>förhöret. Den som är över femton<br>år får därvid tas i förvar om det<br>är nödvändigt med hänsyn till<br>ordning eller säkerhet.</p>
<p>34 §<sup>7</sup></p>
<p>Har någon före femton års ålder<br>begått ett brott på vilket fängelse<br>skulle ha kunnat följa och<br>anträffas han på bar gärning eller<br>på flykt från brottsplatsen, far han<br>gripas av envar. Om en enskild<br>person har gripit den unge, skall<br>denne skyndsamt överlämnas till<br>närmaste polisman.</p>
<p>Polismyndigheten eller åklaga-<br>ren skall omedelbart besluta om<br>den unge skall friges eller hållas<br>kvar för förhör. Den unge får inte<br>tas i förvar.</p>
<p><sup>6</sup> Senaste lydelse 1994:1760.</p>
<p><sup>7</sup> Senaste lydelse 1994:1760.</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 februari 1998.</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:511) om<br>omhändertagande av berusade personer m.m.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 § i lagen (1976:511) om omhändertagande<br>av berusade personer m.m.<sup>8</sup> skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Om den omhändertagne inte<br>bereds vård på sjukhus eller annan<br>vårdinrättning och inte heller tas<br>om hand på annat sätt eller annars<br>kan friges, far han hållas kvar hos<br>polisen.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>4§</p>
<p>Om den omhändertagne inte<br>bereds vård på sjukhus eller annan<br>vårdinrättning och inte heller tas<br>om hand på annat sätt eller annars<br>kan friges, far han hållas kvar hos<br>polisen. Den omhändertagne får<br>därvid tas i förvar om det är<br>nödvändigt med hänsyn till<br>ordning eller säkerhet.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 februari 1998.</p>
<p><sup>8</sup> Lagen omtryckt 1984:391.</p>
<p>10</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om polislagen (1984:387)</p>
<p>dels att nuvarande 22, 23 och 24 §§ skall betecknas 23, 29 respektive<br>30 §§,</p>
<p>dels att 9, 10,17 och den nya 29 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att rubriken före 11 § skall lyda ”Tillfälliga omhändertaganden,<br>avlägsnanden m.m.”</p>
<p>dels att rubrikerna närmast före nuvarande 22 och 23 §§ skall sättas<br>närmast före de nya 23 respektive 29 §§,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas tio nya paragrafer, 10 a, 13 a- c, 22 och<br>24 - 28§§ samt närmast före 25 och 27 §§ nya rubriker av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>När en polisman får kännedom<br>om ett brott som hör under<br>allmänt åtal, skall han lämna<br>rapport om det till sin förman så<br>snart det kan ske.</p>
<p>En polisman får lämna rappor-<br>teftergift enligt föreskrifter som<br>regeringen meddelar.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>9§</p>
<p>När en polisman får kännedom<br>om ett brott som hör under<br>allmänt åtal, skall han lämna<br>rapport om det till sin förman så<br>snart det kan ske.</p>
<p>En polisman far lämna rapport-<br>eftergift om brottet med hänsyn<br>till omständigheterna i det sär-<br>skilda fallet är obetydligt och det<br>är uppenbart att annan påföljd än<br>böter inte skulle komma att dömas<br>ut om brottet lagfördes.</p>
<p>10 §</p>
<p>En polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med<br>hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att<br>genomföra en tjänsteåtgärd, om</p>
<p>1. han möts med våld eller hot om våld</p>
<p>2. någon som skall häktas,<br>anhållas eller annars med laga<br>stöd berövas friheten försöker</p>
<p>2. någon som skall häktas,<br>anhållas eller annars med laga<br>stöd berövas friheten försöker</p>
<p>undkomma eller polismannen<br>eljest möts av motstånd när han<br>skall verkställa ett sådant frihets-</p>
<p>undkomma eller polismannen<br>annars möts av motstånd när han<br>skall verkställa ett sådant</p>
<p>berövande, frihetsberövande,</p>
<p>3. det är fråga om att avvärja en straffbelagd handling eller en fara för<br>liv, hälsa eller värdefull egendom eller för omfattande skada i miljön,</p>
<p>4. polismannen med laga stöd skall avvisa eller avlägsna någon från ett<br>visst område eller utrymme eller verkställa eller biträda vid</p>
<p>11</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller annan åtgärd, vid beslag eller<br>annat omhändertagande av egendom eller vid sådan husrannsakan som<br>avses i rättegångsbalken,</p>
<p>5. polismannen annars med laga<br>stöd har att bereda sig tillträde till,<br>avspärra, tillstänga eller utrymma<br>byggnad, rum eller område,<br>biträda någon i myndighets-<br>utövning med en sådan eller<br>någon liknande åtgärd eller vid<br>exekutiv förrättning enligt vad<br>som är föreskrivet därom, eller</p>
<p>6. åtgärden i annat fall är<br>oundgängligen nödvändig för den<br>allmänna ordningens eller<br>säkerhetens upprätthållande och<br>det är uppenbart att den inte kan<br>genomföras utan våld. I fall som<br>avses i första stycket 4 och 5 far<br>våld mot person brukas endast om<br>polismannen eller den som han<br>biträder möts av motstånd.</p>
<p>Om rätt att i vissa fall bruka vå<br>brottsbalken.</p>
<p>5. polismannen med laga stöd<br>skall stoppa ett fordon eller annat<br>transportmedel,</p>
<p>6. polismannen annars med laga<br>stöd har att bereda sig tillträde till,<br>avspärra, tillstänga eller utrymma<br>byggnad, rum eller område,<br>biträda någon i myndighets-<br>utövning med en sådan eller<br>någon liknande åtgärd eller vid<br>exekutiv förrättning enligt vad<br>som är föreskrivet därom, eller</p>
<p>7. åtgärden i annat fall är<br>oundgängligen nödvändig för den<br>allmänna ordningens eller<br>säkerhetens upprätthållande och<br>det är uppenbart att den inte kan<br>genomföras utan våld. I fall som<br>avses i första stycket 4 och 6 far<br>våld mot person brukas endast om<br>polismannen eller den som han<br>biträder möts av motstånd.</p>
<p>finns i övrigt föreskrifter i 24 kap.</p>
<p>10a §</p>
<p>Vad som i 15 § första stycket<br>lagen (1976:371) om behand-<br>lingen av häktade och anhållna<br>m.fl. föreskrivs i fråga om rätten<br>att belägga någon med fängsel<br>skall gälla även då en polisman<br>omhändertar eller på annat sätt<br>inskränker någons rörelsefrihet.</p>
<p>13 a §</p>
<p>Om någon försöker tränga in på<br>ett område eller i ett utrymme till<br>vilket tillträde har förbjudits med<br>stöd av denna lag eller annan för-<br>fattning, får en polisman avvisa<br>eller avlägsna honom från områ-<br>det eller utrymmet, när det är<br>nödvändigt för att ordningen eller<br>säkerheten skall kunna upprätt-<br>hållas. Detsamma gäller den som</p>
<p>12</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>vägrar lämna ett sådant område<br>eller utrymme, eller som inte<br>följer en enligt denna lag<br>meddelad anvisning att följa en<br>viss väg.</p>
<p>13 b §</p>
<p>Har polismyndigheten med stöd<br>av 2 kap. 22 eller 23 § ordnings-<br>lagen (1993:1617) beslutat ställa<br>in eller upplösa en allmän<br>sammankomst eller en offentlig<br>tillställning, får en polisman<br>avvisa eller avlägsna deltagare<br>och åskådare, om det behövs för<br>att syftet med beslutet skall<br>uppnås.</p>
<p>13 c §</p>
<p>Om en folksamling, som inte är<br>en allmän sammankomst eller<br>offentlig tillställning enligt ord-<br>ningslagen (1993:1617), genom<br>sitt uppträdande stör den<br>allmänna ordningen eller utgör en<br>omedelbar fara för denna, får<br>deltagarna i folksamlingen<br>avvisas eller avlägsnas från det<br>område eller utrymme där de<br>befinner sig, om det är nödvändigt<br>för att ordningen skall kunna<br>upprätthållas.</p>
<p>En sådan åtgärd får vidtas utan<br>föregående beslut av polis-<br>myndigheten endast om det är så<br>brådskande att polismyndighetens<br>beslut inte kan avvaktas.</p>
<p>Vid omhändertagande enligt<br>denna lag skall tillses att åtgärden<br>inte orsakar den omhändertagne<br>större olägenhet än som är<br>oundviklig med hänsyn till<br>åtgärdens syfte eller väcker<br>onödig uppmärksamhet. Den som</p>
<p>17 §</p>
<p>Vid omhändertagande enligt<br>denna lag skall tillses att åtgärden<br>inte orsakar den omhändertagne<br>större olägenhet än som är<br>oundviklig med hänsyn till<br>åtgärdens syfte eller väcker<br>onödig uppmärksamhet. Den som</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>har omhändertagits far inte<br>underkastas annan inskränkning i<br>sin frihet än som påkallas av<br>ändamålet med åtgärden,<br>ordningen på förvaringsplatsen<br>eller allmän säkerhet.</p>
<p>har omhändertagits far inte<br>underkastas annan inskränkning i<br>sin frihet än som behövs med<br>hänsyn till ändamålet med<br>åtgärden, ordning eller säkerhet.<br>Den omhändertagne får tas i<br>förvar om det är nödvändigt med<br>hänsyn till ordning eller säkerhet.<br>Den som är under femton år får<br>dock inte tas i förvar.</p>
<p>22 §</p>
<p>En polisman får stoppa ett<br>fordon eller annat transportmedel</p>
<p>1. om det finns anledning att<br>anta att någon som färdas i<br>fordonet har gjort sig skyldig till<br>brott,</p>
<p>2. om det av någon annan<br>anledning behövs för att med laga<br>stöd ingripa mot någon som<br>färdas i fordonet, genom att<br>beröva honom friheten, på annat<br>sätt inskränka hans rörelsefrihet<br>eller underkasta honom kropps-<br>visitation eller kroppsbesiktning,</p>
<p>3. om det behövs för att med<br>laga stöd genomföra husrann-<br>sakan i fordonet eller</p>
<p>4. om det behövs för att reglera<br>trafiken eller för att kontrollera<br>fordon eller förare enligt vad som<br>är särskilt föreskrivet.</p>
<p>24 §</p>
<p>I samband med allvarliga<br>störningar av den allmänna<br>ordningen eller säkerheten får<br>polismyndigheten, om det är<br>nödvändigt för att ordningen eller<br>säkerheten skall kunna upprätt-<br>hållas, förbjuda tillträde till visst<br>område eller utrymme. Detsamma<br>gäller om det finns risk för sådana<br>störningar.</p>
<p>Under samma förutsättningar<br>som anges i första stycket får</p>
<p>14</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>polismyndigheten anvisa deltaga-<br>re i en folksamling att följa en viss<br>väg.</p>
<p>Om det är så brådskande att<br>polismyndighetens beslut inte kan<br>avvaktas, får en polisman, z<br>avvaktan på polismyndighetens<br>beslut, meddela sådana förbud<br>och anvisningar som avses i första<br>och andra stycket.</p>
<h4>Uppgifter från transportföretag</h4>
<p>25 §</p>
<p>Ett transportföretag som<br>befordrar varor, passagerare<br>eller fordon till eller från Sverige<br>skall på begäran av en<br>polismyndighet skyndsamt lämna<br>de aktuella uppgifter om<br>ankommande och avgående<br>transporter, som företaget har<br>tillgång till. Transportföretaget<br>har endast skyldighet att lämna de<br>uppgifter om passagerare som<br>avser namn, resrutt, bagage och<br>medpassagerare samt sättet för<br>betalning och bokning.</p>
<p>Polismyndigheten får begära<br>uppgifter enligt första stycket<br>endast om uppgifterna kan antas<br>ha betydelse för den brottsbe-<br>kämpande verksamheten.</p>
<p>26 §</p>
<p>Transportföretag får lämna<br>uppgifter enligt 25 § på så sätt att<br>de görs läsbara för polis-<br>myndigheten genom terminal-<br>åtkomst.</p>
<p>Polismyndigheten får ta del av<br>uppgifter genom terminalåtkomst<br>endast i den omfattning och under<br>den tid som behövs för att<br>kontrollera aktuella transporter.<br>Polismyndigheten får inte ändra<br>eller på annat sätt bearbeta eller</p>
<p>15</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>lagra uppgifter som hålls<br>tillgängliga på detta sätt.</p>
<p>Uppgifter om enskilda personer<br>som lämnats på annat sätt än<br>genom terminalåtkomst, skall<br>omedelbart förstöras, om de visar<br>sig sakna betydelse för utredning<br>och lagföring av brott.</p>
<h4>Dokumentation</h4>
<p>27 §</p>
<p>Protokoll skall föras över<br>ingripande som innebär att någon<br>avvisas, avlägsnas, omhändertas<br>eller grips. Protokoll skall också<br>föras över husrannsakan och<br>liknande åtgärder enligt denna<br>lag samt vid omhändertagande av<br>föremål.</p>
<p>Av protokollet skall det framgå</p>
<p>1. vem som har fattat beslutet<br>om ingripandet,</p>
<p>2. grunden för beslutet och<br>tidpunkten när det har fattats,</p>
<p>3. vem eller vilka som har<br>deltagit i ingripandet,</p>
<p>4. vem eller vilka som<br>ingripandet har riktat sig mot,</p>
<p>5. tiden för ingripandet samt</p>
<p>6. vad som i övrigt har<br>förekommit vid ingripandet.</p>
<p>Ansvarig för att protokoll<br>upprättas är, i fråga om uppgifter<br>som avses i andra stycket 1 och 2,<br>den som har fattat beslutet och i<br>fråga om uppgifter som avses i<br>andra stycket 3-6, den som är att<br>anse som förman vid ingripandet.</p>
<p>I rättegångsbalken finns<br>bestämmelser om protokoll över<br>beslag, husrannsakan samt<br>kroppsvisitation och kroppsbe-<br>siktning.</p>
<p>28 §</p>
<p>Protokoll skall föras över in-<br>gripanden som innebär använd-<br>ning av fängsel, skjutvapen,</p>
<p>16</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>tårgas samt tekniska hjälpmedel<br>för att stoppa fordon eller annat<br>transportmedel. Ett sådant<br>protokoll skall innehålla uppgift<br>om skälen för åtgärden. Ansvarig<br>för att protokoll upprättas är den<br>som har fattat beslutet.</p>
<p>23 § 29 §*></p>
<p>Vad som föreskrivs i 10 § första stycket 1. 2 och 4 gäller även sådan<br>vaktpost eller annan som vid försvarsmakten tjänstgör för bevakning<br>eller för att upprätthålla ordning och föreskrifterna i 10 § första stycket<br>1 - 4 även tjänsteman vid kustbevakningen som enligt särskilda<br>bestämmelser medverkar vid polisiär övervakning. Bestämmelsen i 10 §<br>första stycket 2 gäller dessutom den som annars med laga stöd skall<br>verkställa ett frihetsberövande och bestämmelsen i samma paragraf<br>första stycket 4 den som i myndighetsutövning har befogenhet att<br>verkställa någon sådan åtgärd som där anges. Vid ingripande med stöd<br>av 10 § första stycket 4 tillämpas också andra stycket samma paragraf.</p>
<p>När den som avses i första stycket med laga stöd berövar någon<br>friheten eller avlägsnar någon, tillämpas också i 19 § 1.</p>
<p>Bestämmelserna i 13 § gäller Bestämmelserna i 10 a och 13</p>
<p>också en ordningsvakt, om inte §§ gäller också en ordningsvakt,<br>annat framgår av hans för- om inte annat framgår av hans för-<br>ordnande. Har en ordningsvakt ordnande. Har en ordningsvakt<br>omhändertagit någon, gäller dock omhändertagit någon, gäller dock<br>att den omhändertagne skyndsamt att den omhändertagne skyndsamt<br>skall överlämnas till närmaste skall överlämnas till närmaste<br>polisman. I fråga om befogenhet för polisman. I fråga om befogenhet för<br>en tjänsteman vid kustbevakningen en tjänsteman vid kustbevakningen<br>att tillämpa 13 § finns särskilda att tillämpa 13 § finns särskilda<br>bestämmelser. bestämmelser.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 februari 1998.</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse av förutvarande 23 § 1988:446.</p>
<p>2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 175</p>
<p>17</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>I september 1991 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att göra<br>en utvärdering av den rättsliga regleringen av polisens befogenheter.<br>Utredningen antog namnet Polisrättsutredningen. I mars 1993 gav<br>regeringen genom tilläggsdirektiv utredningen i uppdrag att även se över<br>rättegångsbalkens bestämmelser om beslag, husrannsakan, kroppsvisi-<br>tation och kroppsbesiktning.</p>
<p>I juni 1993 överlämnade utredningen sitt delbetänkande Polisens<br>rättsliga befogenheter (SOU 1993:60). I betänkandet föreslås vissa<br>ändringar i den rättsliga regleringen av polisens befogenheter. Vidare<br>föreslås ändringar beträffande avgränsningen och placeringen av<br>föreskrifter om polisens befogenheter samt dokumentationen av<br>polisingripanden. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.<br>Utredningens lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remiss-<br>behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En<br>remissammanställning finns tillgänglig i ärendet (dnr Ju 93/2596).</p>
<p>Regeringen tar nu ställning till utredningens förslag. I samband med<br>det behandlas två beslut som Justitiombudsmannen (JO) den 11 oktober<br>1995 respektive den 17 maj 1996 överlämnat till Justitiedepartementet. I<br>besluten har JO, efter anmälan, prövat frågor om polisens rättsliga<br>befogenhet att ingripa mot ordningsstörande folksamlingar (Ju 95/3867<br>och Ju 96/1883). Vidare behandlas en skrivelse från Polismyndigheten i<br>Stockholm från den 4 mars 1994 med begäran om ändring av 4 kap. 9 §<br>ordningslagen i syfte att möjliggöra för polisman att självständigt avvisa<br>eller avlägsna en person från ett trafikföretags område eller färdmedel (Ju<br>94/860) och en skrivelse från Rikspolisstyrelsen från den 21 december<br>1995 innehållande vissa synpunkter på polisens befogenhet att använda<br>handfängsel, framförallt vid enmanstjänstgöring (Ju 95/4944).</p>
<p>Slutligen har Rikspolissttyrelsen den 30 januari 1996 till<br>Justitiedepartementet kommit in med en skrivelse angående polisens<br>möjligheter att få tillgång till transportföretags bokningsregister (Ju<br>96/359). Enligt Rikspolisstyrelsen bör polisen, på samma sätt som tullen,<br>ges tillgång till sådana uppgifter. Synpunkter på ett sådant förslag har<br>under hand inhämtats från Justitiekanslem, Rikspolisstyrelsen,<br>Datainspektionen, Generaltullstyrelsen, Riksåklagaren, Luftfartsverket,<br>Statens Järnvägar, Sveriges Industriförbund, Sveriges redareförening och<br>Sveriges Transportindustriförbund. Synpunkterna finns tillgängliga i<br>ärendet (Ju 93/2596).</p>
<p>I maj 1995 överlämnade Polisrättsutredningen sitt slutbetänkande<br>Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap. RB samt polislagen (SOU 1995:47).<br>Förslagen i slutbetänkandet har remissbehandlats och är för närvarande<br>föremål för beredning inom Justitiedepartementet.</p>
<p>18</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 30 april 1997 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 4. Härefter har vissa redaktionella<br>och språkliga ändringar gjorts.</p>
<p>Lagrådet har haft vissa synpunkter med anledning av bestämmelsen<br>om förvarstagande i 17 § polislagen. I övrigt har Lagrådet lämnat<br>förslagen utan erinran. Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter<br>i avsnitt 6.3. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.</p>
<h2>4 Utgångspunkterna för regeringens förslag</h2>
<h3>4.1 Polisens uppgifter</h3>
<p>De grundläggande bestämmelserna om polisens uppgifter och<br>befogenheteter och organisation finns i polislagen (1984:387). De<br>författningsmässiga ramar som rör polisens verksamhet är tämligen vida<br>och rymmer vitt skilda uppgifter. En utgångspunkt för regleringen är 1 §<br>polislagen enligt vilken polisens arbete är ett led i samhällets verksamhet<br>för att främja rättvisa och trygghet. I bestämmelsen anges vidare att<br>huvudändamålet med polisverksamheten är att upprätthålla allmän<br>ordning och säkerhet och att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och<br>annan hjälp.</p>
<p>Med utgångspunkt i de ändamål som beskrivs i 1 § görs i 2 § en<br>uppräkning av polisens huvudsakliga uppgifter. Till dessa hör att<br>förebygga brott, att övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, att<br>bedriva spaning och utredning i fråga om brott, att lämna allmänheten<br>skydd, upplysningar och annan hjälp samt att fullgöra den verksamhet<br>som ankommer på polisen enligt särskilda bestämmelser.</p>
<h3>4.2 Polisens rättsliga befogenheter</h3>
<p>För att kunna fullgöra sina uppgifter måste polisen vara utrustad med<br>vissa maktbefogenheter, dvs. befogenheter att på olika sätt ingripa mot<br>enskilda. Det kan gälla rätt att meddela tillsägelser eller anmaningar, att<br>stoppa fordon eller spärra av brottsplatser. I sista hand kan det vara fråga<br>om att ingripa med fysiskt tvång.</p>
<p>Polisens befogenheter i den brottsutredande verksamheten är närmare<br>reglerad i 23-28 kap. rättegångsbalken. För den övriga polisverksamheten<br>finns bestämmelser bl.a. i polislagen.</p>
<p>I 8 § polislagen anges vissa allmänna principer för polisingripanden.<br>En polisman som har att verkställa en tjänsteuppgift skall under<br>iakttagande av vad som föreskrivs i lag eller annan författning ingripa på<br>ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga</p>
<p>19</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>omständigheter. Måste tvång tillgripas skall det ske endast i den form<br>och i den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall<br>uppnås. Bestämmelsen ger uttryck för de s.k. behovs- och<br>proportionalitetsprincipema som skall beaktas vid varje polisingripande.<br>Bestämmelsen är dessutom avsedd att utgöra ett allmänt bemyndigande<br>för polisen att vidta de åtgärder som är försvarliga för att fullgöra dess<br>uppgifter, så länge det inte är frågan om att begränsa en<br>grundlagsskyddad rättighet eller vidta åtgärder som står i strid mot någon<br>specialreglering (prop. 1983/84:111 s. 78).</p>
<p>I 10 § finns bestämmelser om i vilka situationer och på vilka villkor<br>polisen har befogenhet att använda våld. En grundläggande förutsättning<br>är att våldsanvändningen syftar till att genomföra en tjänsteåtgärd. Det<br>krävs också att andra medel än våld är otillräckliga för att genomföra<br>åtgärden. Det måste dessutom framstå som rimligt att åtgärden utförs<br>med tvång. Behovs- och proportionalitetsprincipema har alltså kommit<br>till särskilt uttryck i bestämmelsen om våldsanvändning. I vissa<br>situationer då polisen måste tillgripa våld kan det bli nödvändigt att<br>använda olika hjälpmedel. Bestämmelser om sådana finns bl.a. i<br>kungörelsen (1967:419) med bestämmelser om användning av spikmatta<br>i polistjänsten och kungörelsen (1969:84) om användande av skjutvapen i<br>polistjänsten. Gemensamt för dessa är att de betraktas som<br>verkställighetsföreskrifter till 10 § polislagen. Användning av särskilda<br>hjälpmedel får således inte tillåtas i vidare utsträckning än vad som<br>medges av den grundläggande bestämmelsen i polislagen (prop.<br>1983/84:111 s. 83). Dessutom har en polisman, liksom varje annan<br>medborgare, i vissa situationer rätt att utöva våld enligt bestämmelserna<br>om nöd m.m. i 24 kap. brottsbalken.</p>
<h3>4.3 Behovet av lagändringar</h3>
<p>Det är väsentligt att olika former av ingripanden som riktar sig mot eller<br>på annat sätt kan medföra negativa verkningar för enskilda så långt som<br>möjligt grundar sig på uttryckligt och tillräckligt preciserat lagstöd. Detta<br>är särskilt betydelsefullt när det är fråga om ingripanden som inskränker<br>de i regeringsformen skyddade grundläggande fri- och rättigheterna. Det<br>är självfallet också angeläget att polislagstiftningen uppfyller de<br>förpliktelser som följer av internationella överenskommelser som<br>Sverige har tillträtt. Den konvention som främst är av intresse i detta<br>sammanhang är den europeiska konventionen den 4 november 1950<br>angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande<br>friheterna (Europakonventionen), som sedan den 1 januari 1995 gäller<br>som lag här i landet (SFS 1994:1219). Andra konventioner av intresse i<br>sammanhanget är den internationella konventionen den 18 december<br>1966 om medborgliga och politiska rättigheter (FN-konventionen) och<br>den av Förenta Nationerna den 20 november 1989 antagna konventionen<br>om barnets rättigheter (barnkonventionen). En utförlig redogörelse för<br>konventionerna finns i betänkandet (kapitel 3). Som utredningen kommit<br>fram till torde den svenska lagstiftningen i allt väsentligt stå i god</p>
<p>20</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>överensstämmelse med konventionerna. I vissa avseenden anser dock<br>utredningen att några förändringar av lagstiftningen är påkallade.<br>Utredningens förslag behandlas i det följande.</p>
<p>I samband med större evenemang av olika slag ställs polisen ofta inför<br>särskilt svårbemästrade situationer. Detta gäller framför allt i sådana fall<br>där folksamlingar uppträder på ett sätt som utgör ett allvarligt hot inte<br>bara mot personer utan också mot grundläggande demokratiska värden.<br>Flera händelser de senaste åren har visat att polisens möjligheter att<br>ingripa i förebyggande syfte vid störningar av den allmänna ordningen<br>eller säkerheten borde förbättras. Det är enligt regeringens bedömning<br>angeläget att polisens befogenheter i nu aktuella situationer så långt som<br>möjligt kommer till uttryck i klara och lättillämpade regler. I avsnitt 5 tar<br>regeringen upp frågor om polisens rätt att ingripa vid större evenemang.</p>
<p>Utredningen har funnit att det hos polisen råder osäkerhet om vilka<br>förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en person skall få tas i<br>förvar, dvs. placeras i arrest eller annat låst utrymme. Detta är<br>naturligtvis otillfredsställande ur legalitetssynpunkt. Det kan också<br>ifrågasättas om lagstiftningen är tillräckligt tydlig för att uppfylla<br>Europakonventionens krav. I avsnitt 6 behandlar regeringen polisens rätt<br>att ta i förvar den som omhändertagits enligt polislagen och vissa andra<br>författningar. För att den som har gripits skall kunna friges så snart<br>skälen för frihetsberövandet inre längre föreligger föreslår utredningen<br>att polisen under vissa förutsättningar skall få häva ett beslut om<br>gripande. I avsnitt 7 tar regeringen upp bl.a. denna fråga.</p>
<p>Polisens rätt att stoppa fordon är inte lagreglerad. Polisen anses ändå<br>ha befogenhet att med våld stoppa ett fordon i vissa fall. Befogenheten<br>anses följa av den rätt polisen har att ingripa på annat sätt mot någon som<br>färdas i fordonet. Utredningen har ifrågasatt om inte en lagreglering av<br>konstitutionella skäl är nödvändig. Utredningen har föreslagit att en<br>bestämmelse om polisens rätt att stoppa fordon för vissa särskilda<br>ändamål införs i polislagen. Denna fråga behandlas i avsnitt 8.</p>
<p>Utredningen har vidare föreslagit en uttrycklig lagreglering av rätten<br>att använda fängsel. Enligt regeringens bedömning är det ur<br>legalitetssynpunkt viktigt att det inte råder någon osäkerhet om när en så<br>ingripande åtgärd som användning av fängsel får tillgripas. Användning<br>av fängsel tas upp i avsnitt 9.</p>
<p>Ur rättsäkerhetssynpunkt är det nödvändigt att polisens ingripande<br>dokumenteras på ett tillfredställande sätt. Regeringen behandlar<br>utredningens förslag om dokumentation av polisingripanden i avsnitt 10.</p>
<p>I avsnitt 11 tar regeringen upp en fråga som aktualiserats av<br>Rikspolisstyrelsen, nämligen polisens rätt att i vissa fall få del av<br>passagerarlistor från transportföretag.</p>
<p>Slutligen redovisar regeringen i avsnitt 12 sitt ställningstagande till<br>vissa övriga frågor som Polisrättsutredningen behandlat men där<br>regeringen inte lämnar några förslag till ändringar.</p>
<p>21</p>
<h2>5 Åtgärder vid större evenemang</h2>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<h3>5.1 Nuvarande åtgärder</h3>
<p>När stora folksamlingar bildas t.ex. i samband med demonstrationer<br>eller konserter ställs polisen ofta inför särskilt svårbemästrade<br>situationer. Särskilda bestämmelser om bl.a upplösning av<br>sammankomster i sådana situationer finns i ordningslagen (1993:1617).<br>Polisen kan också ingripa genom att gripa enskilda deltagare i<br>ordningsstörande folksamlingar om de misstänks för brottslighet<br>exempelvis misshandel, olaga hot, grov skadegörelse eller tillgreppsbrott.<br>Slutligen kan polisen ingripa mot enskilda ordningsstörare enligt<br>bestämmelsen i 13 § polislagen (1984:387).</p>
<h4>5.1.1 Ordningslagen</h4>
<p>Ordningslagen skiljer på allmänna sammankomster och offentliga<br>tillställningar.</p>
<p>Med allmän sammankomst avses</p>
<p>1. sammankomster som utgör demonstrationer eller som annars<br>hålls för överläggning, opinionsyttring eller upplysning i allmän<br>eller enskild angelägenhet,</p>
<p>2. föreläsningar och föredrag som hålls för undervisning eller för att<br>meddela allmän eller medborgerlig bildning,</p>
<p>3. sammankomster som hålls för religionsutövning,</p>
<p>4. teaterföreställningar, biografföreställningar, konserter och andra<br>sammankomster för att framföra konstnärligt verk,</p>
<p>5. andra sammankomster vid vilka mötesfriheten utövas samt</p>
<p>6. cirkusföreställningar</p>
<p>För att en sammankomst skall anses som allmän krävs att den anordnas<br>för allmänheten eller att allmänheten har tillträde till den eller att<br>sammankomsten med hänsyn till de villkor som gäller för tillträde till<br>den bör anses jämställd med en sådan sammankomst.</p>
<p>Med offentlig tillställning avses</p>
<p>1. tävlingar och uppvisningar i sport och idrott,</p>
<p>2. danstillställningar,</p>
<p>3. tivolinöjen och festtåg,</p>
<p>4. marknader och mässor samt</p>
<p>5. andra tillställningar som inte är att anse som allmänna<br>sammankomster eller cirkusföreställningar.</p>
<p>För att en tillställning skall anses som offentlig krävs att den anordnas<br>för allmänheten eller att allmänheten har tillträde till den.</p>
<p>I 2 kap. 22-24 §§ ordningslagen finns bestämmelser om polisens rätt<br>att inställa och upplösa allmänna sammankomster eller offentliga<br>tillställningar. En allmän sammankomst får upplösas bl.a. om det<br>förekommer svårare oordning vid själva sammankomsten eller, som en</p>
<p>22</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning eller om<br>sammankomsten medför avsevärd fara för de närvarande eller allvarlig<br>störning av trafiken. En offentlig tillställning får upplösas när<br>tillställningen medför oordning, även om den inte är av svårare karaktär,<br>eller fara för de närvarande, även om faran inte är avsevärd. En offentlig<br>tillställning får även upplösas om den medför en allvarlig störning av<br>trafiken. En offentlig tillställning får dessutom upplösas om det<br>förekommer något som strider mot lag. En gemensam förutsättning för<br>att en allmän sammankomst eller offentlig tillställning skall få upplösas<br>är att mindre ingripande åtgärder har visat sig otillräckliga.</p>
<h4>5.1.2 Gripande</h4>
<p>I 24 kap. 7 § rättegångsbalken finns bestämmelser om en polismans<br>befogenhet att utan anhållningsbeslut gripa den som är misstänkt för<br>brott. Ett gripande förutsätter att det finns skäl att anhålla någon.<br>Förutsättningarna för att anhålla någon som misstänkt för brott är bl.a.<br>antingen att det föreligger skäl att häkta honom eller, om det inte finns<br>häktningsskäl, att det är av synnerlig vikt att han tas i förvar i avvaktan<br>på ytterligare utredning.</p>
<p>Häktningsreglema innebär bl.a. att det normalt inte går att gripa någon<br>om maximistraffet för det brott han är misstänkt för understiger ett år. En<br>misstänkt får normalt inte heller gripas om det kan antas att han endast<br>kommer att dömas till böter. Det innebär t.ex. att den som är misstänkt<br>för ohörsamhet mot ordningsmakten (16 kap. 3 § brottsbalken) inte kan<br>gripas. Däremot kan enskilda deltagare i ordningsstörande folksamlingar<br>gripas om de är misstänkta för andra brott exempelvis misshandel, olaga<br>hot, grov skadegörelse, tillgreppsbrott eller hets mot folkgrupp eller<br>medverkan till sådana brott. Vid ingripande mot enskilda deltagare i en<br>folksamling kan det också finnas situationer där bestämmelserna om<br>upplopp i 16 kap. 1 och 2 §§ blir tillämpliga. En närmare redogörelse för<br>dessa bestämmelser finns i betänkandet (s. 185 f.f.).</p>
<h4>5.1.3 Ingripande enligt 13 § polislagen</h4>
<p>En av polisens uppgifter är att upprätthålla den allmänna ordningen. För<br>att kunna fullgöra denna uppgift har polisen fått vissa befogenheter att<br>ingripa mot den som stör den allmänna ordningen utöver vad som gäller<br>enligt rättegångsbalken. I 13 § polislagen regleras polisens möjligheter<br>att ingripa genom att avvisa, avlägsna eller omhänderta den som gör sig<br>skyldig till ordningsstöming eller beter sig på ett sådant sätt att det<br>föreligger fara för att han skall begå brott.</p>
<p>Om någon genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller<br>utgör en omedelbar fara för denna får en polisman, när det är nödvändigt<br>för att ordningen skall kunna upprätthållas, avvisa eller avlägsna<br>vederbörande från ett visst område eller utrymme. Detsamma gäller om<br>en sådan åtgärd behövs för att en straffbelagd handling skall kunna<br>avvärjas. Om ett avvisande eller avlägsnande är otillräckligt för att det</p>
<p>23</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>avsedda resultatet skall uppnås får den berörda personen tillfälligt<br>omhändertas.</p>
<p>Ett avvisande kan innebära att en person hindras från att komma in i ett<br>område eller en byggnad. Ett avlägsnande kan innebära att en person<br>flyttas från en lokal eller en plats. Det kan också innebära att den som<br>skall föras bort från en plats förflyttas en kortare sträcka, antingen till<br>fots eller i ett polisfordon. Om det är frågan om annat än en kortare<br>sträcka och åtgärden innefattar ett påtvingat kroppsligt ingrepp som inte<br>är helt kortvarigt torde åtgärden vara att betrakta som ett<br>omhändertagande.</p>
<p>För att polisen skall kunna ingripa med stöd av 13 § polislagen krävs<br>det att förutsättningarna för ingripandet prövas för varje enskilt fall (jfr<br>prop. 1990/91:129 s. 23). En person får således inte avvisas, avlägsnas<br>eller omhändertas enbart för att han deltar i en ordningsstörande<br>folksamling.</p>
<p>Den som har omhändertagits enligt 13 § skall förhöras så snart som<br>möjligt och därefter friges snarast möjligt. Den som är under arton år får<br>dock hållas kvar för att genom polisens försorg överlämnas till sina<br>föräldrar, annan vårdnadshavare, en tjänsteman inom socialtjänsten eller<br>någon annan lämplig vuxen person. Ingen får hållas kvar längre än sex<br>timmar.</p>
<p>I utredningens betänkande behandlas ingående frågan om ett<br>omhändertagande enligt 13 § polislagen är att betrakta som sådana<br>frihetsberövanden som är oförenliga med Europakonventionen.<br>Utredningen anser att övervägande skäl talar för att så är fallet.<br>Utredningen föreslår därför att bestämmelsen om tillfälligt<br>omhändertagande i syfte att upprätthålla ordningen eller avvärja<br>straffbelagd handling tas bort. Regeringen behandlar denna fråga i avsnitt</p>
<p>6.3 nedan. Av skäl som där anges delar inte regeringen utredningens<br>uppfattning att så kortvariga omhändertaganden som det här är frågan om<br>skulle strida mot Europakonventionen. Regeringens förslag i det följande<br>skall ses mot denna bakgrund.</p>
<h3>5.2 Befogenheter med anledning av ett beslut om upplösning<br>av en allmän sammankomst eller offentlig tillställning</h3>
<p>Regeringens förslag: En bestämmelse som klargör vilka åtgärder<br>polisen har rätt att vidta sedan beslut fattats om att upplösa en allmän<br>sammankomst eller offentlig tillställning införs i polislagen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överenstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Överåklagaren vid regionåklagaren i Västerås<br>välkomnar i och för sig förslaget men anser att att bestämmelsen givits<br>en allt för vidsträckt och opreciserad lydelse vad gäller personer som får<br>avlägsnas och det område varifrån avlägsnandet far ske.</p>
<p>24</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Skälen for regeringens forslag: Av bestämmelserna om polisens<br>befogenheter att upplösa en allmän sammankomst eller offentlig<br>tillställning i 2 kap. 22-24 §§ ordningslagen framgår inte vilka polisiära<br>befogenheter som följer av ett beslut om upplösande. Utredningen har<br>därför föreslagit att det införs en särskild bestämmelse som innebär att<br>polismyndigheten, om det behövs för att verkställa ett sådant beslut, far<br>avlägsna deltagare, åskådare och andra som inte lämnar platsen.</p>
<p>Möjligheten för polisen att upplösa en allmän sammankomst eller<br>offentlig tillställning får anses innefatta en rätt för polisen att vidta<br>nödvändiga åtgärder för att verkställa ett sådant beslut. Regeringen delar<br>dock utredningens bedömning att denna rätt uttryckligen bör framgå av<br>polislagen. Eftersom ett avlägsnande är en mer ingripande åtgärd än ett<br>avvisande följer det av proportionalitetsprincipen i 8 § polislagen att<br>utredningens förslag även bör innebära en rätt att avvisa deltagare m.fl.<br>Regeringen anser dock att detta, i likhet med vad som gäller enligt 13 §,<br>uttryckligen bör framgå av lagtexten.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att deltagare, åskådare och annan skall få<br>avlägsnas. Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Västerås har<br>ansett att bestämmelsen givits en allt för vidsträckt och opreciserad<br>lydelse bl.a. vad gäller personer som får avlägsnas. Regeringen kan<br>instämma i detta. Med ”annan” kan i princip avses vem som helst. Det är<br>viktigt att bestämmelser om ingripanden mot enskilda personer är<br>tillräckligt tydliga och preciserade. Med hänsyn härtill och till att<br>bestämmelsen även om den inskränks till att avse enbart deltagare och<br>åskådare bör bli tillräckligt effektiv för att polisen skall kunna verkställa<br>ett upplösningsbeslut anser regeringen att enbart deltagare och åskådare<br>bör omfattas av den föreslagna bestämmelsen.</p>
<h3>5.3 Befogenheter att avlägsna deltagare i ordningsstörande<br>folksamlingar</h3>
<p>Regeringens förslag: En ny bestämmelse införs i polislagen som ger<br>polisen rätt att avvisa eller avlägsna den som deltar i en folksamling,<br>som inte är en allmän sammankomst eller offentlig tillställning, om<br>folksamlingen stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar<br>fara för denna.</p>
<p>Utredningens förslag: Överenstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar<br>förslaget utan erinran. Åke Svensson m.fl., Polishögskolan anser att<br>bestämmelsen om avlägsnande även bör innefatta en befogenhet för<br>polisen att avlägsna en folksamling som försöker tränga sig in på ett<br>område eller i ett utrymme till vilket tillträde har förbjudits med stöd av<br>polislagen eller annan författning och att detsamma skall gälla en<br>folksamling som vägrar att lämna ett sådant område. Överåklagaren vid<br>Regionåklagarmyndigheten i Västerås och Överåklagaren vid<br>Regionåklagarmyndigheten i Jönköping anser att möjligheten att en</p>
<p>25</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>kortare tid hålla kvar deltagare i en folksamling bör lagregleras.<br>Rikspolisstyrelsen och Åke Svensson m.fl., Polishögskolan anser att<br>befogenheten att fatta beslut om avlägsnande som huvudregel bör<br>tillkomma polisman. Riksdagens ombudsmän (JO) anser att ett tillägg<br>skall göras i den föreslagna bestämmelsen om att åtgärden omedelbart<br>skall anmälas till polismyndigheten om den har vidtagits utan föregående<br>beslut av denna.</p>
<p>Bakgrund: I proposition 1990/91:129 behandlades en skrivelse från<br>Rikspolisstyrelsen som gällde bl.a. möjligheten för polisen att ingripa<br>mot ordningsstörande folksamlingar. Skrivelsen föranleddes närmast av<br>att Sverige år 1992 skulle stå som värd för Europamästerskapen i fotboll.<br>I avsikt att göra det möjligt för polisen att gripa den som är misstänkt för<br>ohörsamhet mot ordningsmakten, föreslog Rikspolisstyrelsen att<br>straffmaximun för sådant brott skulle höjas till fängelse i högst två år.<br>Rikspolisstyrelsen framhöll vidare att 13 § polislagen borde kompletteras<br>med en bestämmelse som under vissa förutsättningar även skulle göra det<br>möjligt att tillfälligt omhänderta den som deltagit i en ordningsstörande<br>folksamling utan att för egen del ha bidragit till att störa ordningen.<br>Departementschefen uttalade att gällande bestämmelser gav tillräckligt<br>stort utrymme för polisen att ingripa vid ordningsstömingar och att några<br>författningsändringar därför inte var påkallade i det sammanhanget (a.<br>prop. s. 25). Hon betonade dock att bedömningen inskränkte sig till i vad<br>mån några omedelbara ändringar var påkallade.</p>
<p>Under senare tid har behovet av vidgade möjligheter för polisen att<br>ingripa mot ordningsstörande folksamlingar fått förnyad uppmärksamhet,<br>bl.a. genom ett antal avgöranden från JO. I ett av dessa avgöranden, ett<br>beslut den 10 oktober 1995, behandlade JO en anmälan mot<br>Polismyndigheten i Stockholms län för ett ingripande mot en<br>folksamling. I ärendet var klarlagt att polisen ingripit mot en<br>ordningsstörande folksamling, dels genom att spärra av olika för<br>allmänheten tillgängliga områden, dels genom att transportera bort<br>ordningsstörama i bussar. JO ifrågasatte om det fanns någon rättslig<br>grund för de avspärrningar som polisen gjort, men ansåg sig ändå inte<br>kunna hävda att åtgärden var rättsstridig. Däremot ansåg JO att polisen<br>saknat rättslig grund för att transportera bort ordningsstörama på det sätt<br>som skedde. JO hänvisade till Polisrättsutredningens arbete och ansåg att<br>det var mycket angeläget att polisens möjlighet att ingripa mot<br>ordningsstörande folksamlingar blev föremål för en översyn.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I samband med större evenemang och<br>andra speciella händelser ställs polisen ofta inför särskilt krävande<br>uppgifter. Dessa medför ibland att arbetet måste utföras på delvis annat<br>sätt än vid vanliga ordningsstömingar.</p>
<p>Som utredningen närmare redogjort för är avlägsnande enligt 13 §<br>polislagen en vanlig åtgärd för att komma till rätta med<br>ordningsstömingar i stora folksamlingar (bet. s. 195ff). För att ett<br>ingripande enligt den bestämmelsen skall kunna företas måste dock<br>förutsättningarna för ingripandet prövas för varje enskild person. Det<br>säger sig självt att det i många fall, särskilt i situationer av akut oordning,<br>måste vara svårt för polisen att göra en sådan prövning. Svårigheterna</p>
<p>26</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>torde i allmänhet öka ju fler människor som samlats och ju mer dessa stör<br>ordningen. Utredningen konstaterar att möjligheten att avlägsna enskilda<br>ordningsstörare med stöd av 13 § polislagen har visat sig vara ett<br>otillräckligt medel för att få bukt med ordningsstömingar av nu aktuella<br>slag. Flera avgöranden från JO talar i samma riktning. Regeringen<br>instämmer därför i utredningens förslag att polisen bör ges befogenhet att<br>avlägsna deltagare i en ordningsstörande folksamling oavsett om var och<br>en av deltagarna kan sägas ha bidragit till ordningsstömingen eller inte.<br>Utredningen har endast föreslagit att befogenheten skall gälla rätten att<br>avlägsna deltagare. Eftersom ett avlägsnande är en mer ingripande åtgärd<br>än ett avvisande följer det av proportionalitetsprincipen att utredningens<br>förslag även bör innebära en rätt att avvisa deltagare. Regeringen anser<br>dock att detta, i likhet med vad som gäller enligt 13 §, uttryckligen bör<br>framgå av lagtexten. Den föreslagna bestämmelsen innebär att polisen<br>kan inskränka prövningen till frågan om folksamlingen som sådan kan<br>anses ha stört den allmänna ordningen och om den mot vilken<br>ingripandet riktar sig kan betraktas som deltagare i folksamlingen.<br>Åtgärden bör naturligtvis inte fa vidtas annat än om det är nödvändigt för<br>att ordningen skall kunna upprätthållas.</p>
<p>Några remissinstanser, bl.a. Rikspolisstyrelsen har framhållit att det<br>kan bli problem med att avgöra vad som avses med uttrycket "deltagare i<br>folksamling". Denna svårighet skall enligt regeringen inte överdrivas.<br>Såsom utredningen påpekat (bet. s. 203) förekommer motsvarande<br>uttryck i 16 kap. 3 § brottsbalken. Den praxis som vuxit fram i anslutning<br>till detta lagrum bör därför kunna vara vägledande vid tillämpningen av<br>den nya bestämmelsen.</p>
<p>Lika med utredningen och majoriteten av remissinstanserna anser<br>regeringen att befogenheten att fatta beslut om avlägsnande i första hand<br>bör tillkomma polismyndighet. Vid fara i dröjsmål bör dock sådant beslut<br>också kunna fattas av en enskild polisman.</p>
<p>Som utredningen konstaterat torde särskilda regler om tillfälligt<br>kvarhållande av deltagare i en folksamling inte behövas. En sådan<br>befogenhet måste nämligen kunna inrymmas redan i ett meddelat beslut<br>om avlägsnande (jfr prop. 1990/91:129 s. 24). Liksom hittills bör<br>tillfälliga omhändertaganden däremot endast fa komma i fråga efter<br>prövning i varje enskilt fall.</p>
<p>Som tidigare framgått finns det särskilda bestämmelser om polisens<br>rätt att inställa och upplösa allmänna sammankomster eller offentliga<br>tillställningar i 2 kap. 22-24 §§ ordningslagen. I föregående avsnitt har<br>regeringen föreslagit en klargörande reglering av polisens befogenheter<br>att ingripa efter det att ett beslut om upplösning meddelats. Regeringen<br>delar utredningens bedömning att bestämmelserna i ordningslagen även<br>fortsättningsvis bör reglera möjligheten för polisen att ingripa för där<br>avsedda fall. De nya bestämmelsen bör därför endast gälla sådana<br>folksamlingar som inte omfattas av bestämmelserna i ordningslagen.</p>
<p>27</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<h3>5.4 Avspärrningar</h3>
<p>Regeringens förslag: En ny bestämmelse infors i polislagen som ger<br>polisen rätt att i samband med allvarliga störningar av den allmänna<br>ordningen eller säkerheten spärra av eller på annat sätt förbjuda<br>tillträde till ett visst område eller utrymme. Sådana tillträdesförbud<br>skall även fa beslutas vid risk för sådana störningar. Som allmän<br>förutsättning skall gälla att åtgärden behövs för att upprätthålla<br>ordningen eller säkerheten. Polisen far också rätt att avvisa eller<br>avlägsna den som överträder ett tillträdesförbud.</p>
<p>Utredningens förslag : Överensstämmer i sak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Riksdagens ombudsmän (JO) har vissa<br>synpunkter på utformningen av lagtexten och anser att "återställa<br>säkerheten" bör ersättas med "om det är nödvändigt". JO anser vidare att<br>det uttryckligen bör slås fast i lagtexten att den polisman som vid fara i<br>dröjsmål självständigt har fattat ett beslut om avspärrning skall anmäla<br>detta till polismyndigheten som omedelbart skall pröva om åtgärden skall<br>bestå. Justitiekanslern (JK) anmärker att det vid beslut om avspärrning<br>kan uppstå motstående intressen, såsom enskilds besittningsrätt till<br>egendom. JK anser att det därför bör övervägas att införa en särskild<br>besvärsbestämmelse som ger möjlighet till prövning i domstol.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Att spärra av olika områden och<br>utrymmen är en vanlig och effektiv åtgärd från polisens sida för att<br>förebygga ordningsstömingar och brott. Det kan exempelvis vara fråga<br>om att polisen spärrar av gator eller öppna platser i samband med<br>demonstrationer som kan förväntas leda till angrepp från deltagarna i en<br>motdemonstration. Polisen behöver ha befogenhet att kunna företa<br>sådana ingripanden för att kunna fullgöra sin skyldighet att upprätthålla<br>allmän ordning och säkerhet.</p>
<p>En avspänning torde i rättslig mening få betraktas som ett tecken på att<br>polisen har förbjudit tillträde till det avspärrade området. I dag saknas<br>uttryckligt lagstöd för en sådan åtgärd. Att avspänningar förutsätts kunna<br>förekomma redan enligt gällande rätt framgår dock av bestämmelsen om<br>ohörsamhet mot ordningsmakten i 16 kap. 3 § brottsbalken, som under<br>vissa förutsättningar stadgar ansvar för den som intränger på ett område<br>som har blivit avspänat för ordningens upprätthållande.</p>
<p>JO har vid flera tillfällen påtalat att det för närvarande saknas rättsligt<br>stöd för sådana tillträdesförbud och påtalat behovet av en uttrycklig<br>reglering på området (se t.ex. de till Justitiedepartementet överlämnade<br>besluten dnr Ju 95/3867 och 96/1883).</p>
<p>Det är uppenbart att ett sakligt behov av en sådan möjlighet föreligger.<br>Med hänvisning till det sagda bör en särskild bestämmelse införas som<br>ger polisen befogenhet att i förebyggande syfte förbjuda tillträde till ett<br>visst område eller utrymme.</p>
<p>Den föreslagna bestämmelsen sammanfaller i viss utsträckning med</p>
<p>28</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>22 § polislagen. Den paragrafen ger polisen befogenhet att förbjuda<br>tillträde till hus, rum eller annat ställe om det på grund av några särskilda<br>omständigheter anses föreligga risk för ett allvarligt brott. Syftet med den<br>nu föreslagna bestämmelsen är att den skall kunna tillämpas i mera<br>allmänt förebyggande syfte. Det krävs dock en konkret risk för störningar<br>av den allmänna ordningen eller säkerheten för att bestämmelsen skall<br>kunna tillämpas.</p>
<p>En avspärrning kan undantagsvis, som JK antytt, innebära en<br>begränsning inte bara i medborgarnas rörelsefrihet utan också ett intrång<br>i den enskildes äganderätt. Detta gäller för övrigt även beträffande<br>bestämmelserna om husrannsakan och liknande åtgärder i 20 - 22 §§<br>polislagen. Inom Justitiedepartementet har nyligen upprättats en<br>promemoria Fortsatt översyn av förvaltningsprocessen En ny princip för<br>prövning i förvaltningsdomstol m.m. (Ds 1997:29). I promemorian<br>föreslås att det skall införas en ny bestämmelse i förvaltningslagen som<br>innehåller en allmän princip om domstolsprövning av förvaltningsbeslut.<br>Promemorian remissbehandlas för närvarande. Det finns därför inte<br>anledning att i detta sammanhang överväga att införa några nya<br>överklagandebestämmelser.</p>
<p>Beslutet om tillträdesförbud bör fattas av polismyndigheten. Vid fara i<br>dröjsmål bör dock en polisman, i avvaktan på polismyndighetens beslut,<br>kunna meddela ett sådant förbud. JO anser att det av lagen bör framgå<br>att en polisman skyndsamt skall anmäla ett beslut om tillträdesförbud till<br>polismyndigheten. Regeringen anser inte att en sådan föreskrift är av<br>sådan art att den kräver lagform.</p>
<p>För att ett tillträdesförbud skall kunna upprätthållas måste det förenas<br>med en befogenhet för polisen att avlägsna den som överträder förbudet.<br>Polisen bör därför ges en särskild befogenhet att avlägsna var och en som<br>överträder ett tillträdesförbud genom att försöka intränga på avspärrat<br>område eller genom att vägra lämna en plats som har spärrats av. Som<br>utredningen föreslagit bör en sådan bestämmelse formuleras så att den<br>innefattar även den som överträder ett tillträdesförbud som meddelats<br>med stöd av någon annan författning.</p>
<h3>5.5 Befallning att följa viss anvisad väg</h3>
<p>Regeringens förslag: En ny bestämmelse införs i polislagen som ger<br>polisen rätt att anvisa en viss väg i samband med allvarliga störningar<br>av den allmänna ordningen eller säkerheten. Detsamma skall gälla om<br>det finns risk för sådana störningar. Som allmän förutsättning skall<br>gälla att åtgärden behövs för att upprätthålla ordningen eller<br>säkerheten.</p>
<p>Utredningen anser inte att det behövs någon särskild bestämmelse<br>som ger polisen befogenheter att anvisa väg i syfte att förebygga<br>ordningsstömingar.</p>
<p>29</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens överväganden delas eller lämnas<br>utan erinran av majoriteten av remissinstanserna. Några remissinstanser,<br>däribland Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Göteborgs<br>och Bohus län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Polismyndigheten i<br>Lycksele sam/ Åke Svensson m.fl., Polishögskolan, anser dock att en<br>särskild bestämmelse som ger polisen rätt att anvisa viss väg i syfte att<br>förebygga ordningsstömingar bör införas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som utredningen närmare redogjort<br>for (bet. s. 195 ff.) förekommer det att polisen ibland befaller deltagare i<br>en folksamling att följa en anvisad väg från en viss plats. Ett sådant<br>anvisande av väg kan ibland vara ett lämpligt alternativ till<br>skingringsbefallningar (jfr prop. 1990/91:129 s. 25). Befallningar att följa<br>en viss anvisad väg synes förekomma både i syfte att hindra förestående<br>ordningsstömingar och som en förebyggande åtgärd innan någon konkret<br>fara för ordningsstömingar över huvud taget har uppstått. Ofta följer<br>polisen med längs den anvisade vägen för att försäkra sig om att<br>befallningen åtlyds. Som framgår av några beslut från JO som<br>utredningen redogör för kan det exempelvis vara fråga om att följa<br>fotbollspublik till en tunnelbanestation efter matchens slut eller att i bil<br>eskortera bussar med supportrar ut genom staden.</p>
<p>Att med tvång förmå någon att följa en viss väg innebär otvivelaktigt<br>en sådan inskränkning i rörelsefriheten som kräver stöd i lag. För att<br>kunna ta ställning till om det finns behov av att införa en sådan<br>bestämmelse bör först prövas om inte de befogenheter som polisen redan<br>i dag har ger nödvändigt stöd.</p>
<p>Att förmå någon att följa viss väg från en plats är som utredningen<br>anger ett ingripande som många gånger torde rymmas inom ramen för ett<br>avlägsnande, såväl enligt de regler som för närvarande gäller, som enligt<br>den föreslagna möjligheten att avlägsna deltagare i folksamlingar. En<br>grupp fotbollssupportrar som efter matchens slut uppträder på ett sådant<br>sätt att de stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för<br>denna bör således kunna avlägsnas till exempelvis en tunnelbanestation<br>eller till bussar som skall föra dem hem. Ett avlägsnande kan dock, såväl<br>enligt den nu gällande som den föreslagna bestämmelsen, tillgripas först<br>efter det att en ordningsstöming eller en omedelbar fara för en sådan har<br>inträffat. En anvisning att följa viss väg skulle dock kunna tillgripas på<br>ett tidigare stadium, redan om det finns risk för störningar av den<br>allmänna ordningen eller säkerheten.</p>
<p>En befallning att följa viss väg har onekligen likheter med polisens<br>åtgärd att förbjuda tillträde till ett visst område. Som utredningen anfört<br>torde också en avspärrning i vissa fall kunna ersätta en befallning att följa<br>viss väg eftersom avspärrningen i praktiken innebär att den som vill<br>komma till en viss plats måste ta en annan väg för att nå sitt mål.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning finns det dock situationer där en<br>anvisning att följa viss väg inte kan ersättas med vare sig ett avlägsnande<br>eller ett avspärrande och där en möjlighet att vidta sådana åtgärder<br>påtagligt skulle kunna underlätta polisens arbete med att upprätthålla<br>ordning och säkerhet. Det gäller särskilt i samband med större<br>evenemang såsom idrottstävlingar av olika slag. Det är av stor vikt att</p>
<p>30</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>polisen har möjlighet att på ett så tidigt stadium som möjligt ingripa för<br>att förhindra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten. Som<br>nämnts ovan förekommer det också redan i dag att polisen ger sådana<br>anvisningar. Det är från legalitetssynpunkt inte tillfredsställande att<br>uttryckliga regler om detta saknas. Det är enligt regeringens bedömning<br>angeläget att polisens befogenheter i nu aktuella situationer så långt som<br>möjligt kommer till uttryck i klara och lättillämpade regler. Polisen bör<br>därför ges en uttrycklig möjlighet att i preventivt syfte anvisa deltagare i<br>en folksamling att följa en viss väg. En sådan möjlighet bör, liksom för<br>tillträdesförbud, gälla även för det fall folksamlingen skulle utgöra en<br>offentlig tillställning eller en allmän sammankomst enligt ordningslagen.<br>Liksom när det gäller tillträdesförbud bör det krävas en konkret risk för<br>allvarliga störningar av den allmänna ordningen för att polisen i<br>förebyggande syfte skall få anvisa deltagare att följa en viss väg.</p>
<p>På samma sätt som när det gäller tillträdesförbud bör polisen ges<br>befogenhet att avvisa eller avlägsna var och en som överträder ett beslut<br>om att följa en viss väg.</p>
<h3>5.6 Polisens möjlighet att vägra tillstånd till och upplösa<br>allmänna sammankomster</h3>
<p>Regeringens bedömning: Polisen bör inte ges utvidgade möjligheter<br>att vägra tillstånd till eller upplösa allmänna sammankomster. För att<br>säkerställa och upprätthålla ordningen och säkerheten bör polisen<br>använda sig av de befintliga reglerna i ordningslagen. De föreslagna<br>nya möjligheterna att ingripa genom avspärrningar och anvisande av<br>en viss väg bör också kunna bidra till att ordningen och säkerheten<br>förbättras.</p>
<p>Utredningen tar inte upp denna fråga.</p>
<p>Bakgrund: Med anledning av ett antal händelser under senare tid, bl.a.<br>en demonstration i Trollhättan den 17 augusti 1996, där oroligheter<br>uppstod mellan demonstrerande nynazister och motdemonstranter, har<br>frågan aktualiserats om polisens möjligheter att vägra tillstånd till,<br>upplösa samt förbjuda förnyande av allmänna sammankomster bör<br>utvidgas och kunna grundas redan på misstanken om, respektive<br>förekomsten av, brott av vissa slag. Vad som framförallt har varit i<br>blickpunkten är vissa brott mot allmän ordning, bl.a. hets mot folkgrupp.<br>Det är enligt regeringens uppfattning lämpligt att i detta sammanhang<br>presentera regeringens överväganden av huruvida förändringar i<br>lagstiftningen är motiverade för att motverka sådana demonstrationer.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt 2 kap. 1 § 3 och 4<br>regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad<br>mötesfrihet och demonstrationsfrihet. Det innebär bl.a. att var och en har<br>frihet att anordna och bevista sammankomster för upplysning,<br>meningsyttring eller annat liknande syfte samt att anordna och delta i<br>demonstrationer på allmän plats. Dessa fri- och rättigheter får enligt 2</p>
<p>31</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>kap. 14 § regeringsformen begränsas av hänsyn till bl.a. ordning och<br>säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken.</p>
<p>Rätten att delta i möten och sammankomster skyddas också av flera<br>konventioner, bl.a. av Europakonventionen. Enligt artikel 11 i<br>Europakonventionen har var och en rätt till frihet att delta i fredliga<br>sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och<br>ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.</p>
<p>I ordningslagen (1993:1617) görs de begränsningar av mötes- och<br>demonstrationsfriheten som ansetts nödvändiga. Allmänna<br>sammankomster, t.ex. demonstrationer, får inte utan tillstånd anordnas på<br>offentliga platser (2 kap 4 § första stycket). Tillstånd till en allmän<br>sammankomst får vägras endast om det är nödvändigt med hänsyn till<br>ordningen eller säkerheten vid sammankomsten, eller som en direkt följd<br>av den, i dess omedelbara omgivning eller med hänsyn till trafiken eller<br>för att motverka epidemi (2 kap 10 § första stycket). Polismyndighetens<br>rätt att upplösa en allmän sammankomst har tidigare behandlats i avsnitt<br>5.1.1. och 5.3. En allmän sammankomst får upplösas om den hålls i strid<br>med ett beslut om avslag på en ansökan om sådant tillstånd, om det<br>uppkommer svårare oordning vid själva sammankomsten eller, som en<br>direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning eller om<br>sammankomsten medför avsevärd fara för de närvarande eller allvarlig<br>störning av trafiken (2 kap. 22 och 23 §§). En förutsättning för att en<br>allmän sammankomst skall få upplösas är att mindre ingripande åtgärder<br>har visat sig vara otillräckliga för att återställa ordningen, skydda de<br>närvarande eller begränsa störningen av trafiken (2 kap 24 §).</p>
<p>Polismyndighet far i vissa uppräknade fall förbjuda förnyande av en<br>allmän sammankomst. En allmän sammankomst kan bl.a förbjudas om<br>det vid en tidigare sammankomst av samma slag uppkommit svårare<br>oordning vid själva sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i<br>dess omedelbara närhet. I samtliga fall gäller att förbud endast får<br>meddelas om det kan befaras förekomma lagstridigt handlande, oordning,<br>fara för de närvarande eller störning av trafiken och mindre ingripande<br>åtgärder inte är tillräckliga (2 kap 25 §).</p>
<p>En allmän sammankomst kan inte förbjudas eller upplösas enbart på<br>den grund att det misstänks förekomma respektive har förekommit brott<br>vid sammankomsten. Polismyndigheten får däremot meddela de villkor<br>som behövs för att upprätthålla ordning och säkerhet vid<br>sammankomsten eller tillställningen (2 kap. 16 §).</p>
<p>Demonstrations- och mötesfriheten är grundläggande fri- och<br>rättigheter som sedan lång tid tillbaka spelar en väsentlig roll som<br>politiskt uttrycksmedel och utgör hörnstenar i vårt demokratiska<br>samhälle. Genom att en demonstration kan genomföras utan egentliga<br>ekonomiska resurser är den vidare ett viktigt och värdefullt komplement<br>till andra medel för opinionsbildning.</p>
<p>Skyddet i grundlagen för dessa fri- och rättigheter är av särskild<br>betydelse för att garantera rätten att vid möten och demonstrationer<br>framföra tankar och åsikter som kan uppfattas som starkt kontroversiella.<br>Enbart det förhållandet att det vid en demonstration framförs misshagliga<br>eller provokativa åsikter bör således inte kunna grunda en upplösning av</p>
<p>32</p>
<p>sammankomsten. Å andra sidan finns en gräns for yttrandefriheten också<br>vid demonstrationer. Bestämmelser om hets mot folkgrupp utgör ett<br>exempel.</p>
<p>Frågan är då hur mötes- och demonstrationsfriheten skall vägas mot att<br>deltagarna vid tillståndsprövningen kan befaras göra sig skyldiga till<br>eller, som rekvisit för upplösning, gjort sig skyldiga till brott, t.ex. hets<br>mot folkgrupp.</p>
<p>Enligt den ursprungliga lydelsen av lagen (1956:618) om allmänna<br>sammankomster, som gällde innan ordningslagen trädde ikraft, kunde<br>allmänna sammankomster, på samma sätt som i dag gäller för offentliga<br>tillställningar, upplösas redan om det förekommit något som stred mot<br>lag. Dessutom kunde upplösande ske om sammankomsten föranlett<br>svårare oordning eller avsevärd fara för de närvarande.</p>
<p>År 1970 genomfördes ett antal lagändringar som utvidgade yttrande-<br>och tryckfriheten på olika områden (prop. 1970:125, bet. 1LU47, rskr.<br>267, SFS 1976:226). Bl.a. genomfördes ändringar som innebar att vissa<br>yttrandefrihetsbrott som hade aktualiserats i samband med<br>demonstrationer inte längre var straffbara. Vidare avskaffades<br>möjligheten för polismyndigheten att upplösa en allmän sammankomst<br>om det vid denna förekommit något som stred mot lag.<br>Departementschefen angav att den då gällande bestämmelsen främst<br>syftade på yttrandefrihetsbrott och att intresset av att värna<br>församlingsfriheten borde väga tyngre än att kunna stävja och förebygga<br>brott av detta slag. Enligt departementschefen var det inte rimligt att en<br>sammankomst fick upplösas enbart av den anledningen att det<br>förekommit sådana brott vid sammankomsten. Han erinrade samtidigt<br>om att ändringen inte innebar någon förändring av polisens möjlighet att<br>ingripa mot enskilda gärningsmän som begått brott.</p>
<p>En utvidgning av ordningslagens förutsättningar att bl.a. vägra tillstånd<br>och upplösa en allmän sammankomst skulle kunna ske genom att<br>möjligheten att beakta att brott kan befaras eller har begåtts utvidgas eller<br>genom att graden av den befarade eller uppkomna oordningen som grund<br>för vägran eller upplösning mjukas upp.</p>
<p>När den nya regeringsformen infördes år 1974 fanns ingen uttrycklig<br>reglering av för vilka ändamål mötes- och demonstrationsfrihetema fick<br>begränsas. Sådana begränsningsändamål infördes år 1976. Dessa, som<br>alltjämt gäller, innebär att begränsning får ske bl.a. av hänsyn till ordning<br>och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken.<br>Enligt vad som uttalades i propositionen var avsikten främst att täcka den<br>reglering som då fanns i lagen om allmänna sammankomster. Trots att<br>den lagen då inte medgav upplösande av en sammankomst av den<br>anledningen att det vid denna förekommit något som strider mot lag,<br>måste uttrycket ordning och säkerhet i regeringsformen i och för sig<br>kunna anses täcka också förekomsten av brottsliga handlingar. I<br>polislagen (1984:387) definieras för övrigt alla brott som störningar av<br>den allmänna ordningen.</p>
<p>Det är alltså formellt möjligt att återinföra en regel som innebär att en<br>allmän sammankomst får upplösas enbart av den anledningen att det vid<br>denna förekommit vissa brott. Med anledning av vad som uttalades i</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>33</p>
<p>3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 175</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>samband med 1970 års reform bör det dock krävas mycket starka skäl for<br>att infora en sådan ordning. Detsamma gäller i än högre grad en<br>möjlighet att på förhand vägra tillstånd till en sammankomst på grund av<br>misstanke om brott. Regeringen anser därför inte att polisens möjligheter<br>att vägra tillstånd till respektive upplösa en allmän sammankomst bör<br>utvidgas. De möjligheter polisen har att vägra tillstånd till en allmän<br>sammankomst om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller<br>säkerheten vid sammankomsten, eller som en direkt följd av den i dess<br>omedelbara närhet, respektive förbjuda att det hålls en sådan<br>sammankomst om det vid en tidigare sammankomst av samma slag<br>uppkommit svårare oordning vid själva sammankomsten eller, som en<br>direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning, är enligt regeringens<br>bedömning tillräckliga. Regeringen utgår från att polisen också använder<br>sig av dessa möjligheter när det är befogat. Naturligtvis kan polisen även<br>ingripa mot enskilda gärningsmän som gör sig skyldiga till brottsliga<br>gärningar. I sammanhanget bör också påpekas att polisen enligt 16 §<br>ordningslagen har rätt att meddela de villkor som behövs för att<br>upprätthålla ordning och säkerhet vid sammankomsten. Om svårare<br>oordning uppstår vid själva sammankomsten bör polisen använda sig av<br>den möjlighet som finns att upplösa sammankomsten. Den klargörande<br>bestämmelsen om polisens befogenheter för att verkställa ett<br>upplösningsbeslut som föreslås i detta lagstiftningsärende bör underlätta<br>för polisen att ingripa för att upprätthålla ordning och säkerhet.<br>Detsamma bör gälla för de nya möjligheter att ingripa genom<br>avspärrningar och anvisningar att följa viss väg som också föreslås i detta<br>ärende. Regeringen vill således framhålla att polisen även med nuvarande<br>regler kan förbjuda att det hålls en allmän sammankomst om det vid en<br>tidigare sammankomst av samma slag uppkommit svårare oordning.</p>
<h2>6 Polisens rätt att ta i förvar</h2>
<h3>6.1 Utgångspunkter för regeringens förslag</h3>
<p>I lagstiftningen finns en mängd bestämmelser som medger rätt till<br>frihetsinskränkningar, såsom gripande, anhållande, häktning,<br>omhändertagande, hämtning och kvarhållande. I dessa bestämmelser<br>anges dock inte alltid om frihetsinskränkningen är förenad med en rätt<br>eller skyldighet att ta personen i förvar. Med förvar avses i detta<br>sammanhang insättning i arrest eller annan inlåsning. Vanligtvis far man<br>när uttrycklig reglering saknas med beaktande av syftet med<br>bestämmelserna försöka tolka om de avser att ge stöd för förvarstagande.</p>
<p>Enligt utredningen råder det hos polisen en betydande osäkerhet om<br>vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en person skall fa<br>tas i förvar, dvs låsas in (bet. s. 162).</p>
<p>34</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>När det gäller personer misstänkta för brott finns dock uttryckliga<br>bestämmelser om förvarstagande. Enligt 24 kap. 23 § rättegångsbalken<br>far ingen som är misstänkt för brott - oavsett samtycke - hållas i förvar<br>annat än enligt föreskrift i lag. En sådan föreskrift finns i 24 kap. 22 §<br>rättegångsbalken, där det sägs att den som är gripen, anhållen eller<br>häktad skall tas i förvar. Något motsvarande lagstöd finns däremot vare<br>sig i polislagen eller lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade<br>personer m.m. (LOB), trots att bestämmelser i dessa författningar i stor<br>utsträckning åberopas som grund för förvarstagande.</p>
<p>Inte minst av legalitetsskäl är det givetvis otillfredsställande att<br>bestämmelser som medger inskränkning i rätten till frihet är oklar på<br>denna punkt. Det kan också ifrågasättas om lagstiftningen står i<br>överensstämmelse med Europakonventionens bestämmelser. Artikel 5:1<br>lyder:</p>
<p>Var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet.</p>
<p>Ingen får berövas friheten utom i följande fall och i den ordning</p>
<p>som lagen föreskriver:</p>
<p>a) när någon lagligen är berövad friheten efter fallande dom av<br>vederbörlig domstol,</p>
<p>b) när någon lagligen är arresterad eller på annat sätt berövad friheten<br>antingen med anledning av att han underlåtit att uppfylla en domstols<br>lagligen meddelade föreläggande eller i syfte att säkerställa ett<br>fullgörande av någon i lag föreskriven skyldighet,</p>
<p>c) när någon lagligen är arresterad eller på annat sätt berövad friheten<br>för att ställas inför behörig rättslig myndighet såsom skäligen<br>misstänkt för att ha begått ett brott, eller när det skäligen anses<br>nödvändigt att hindra honom från att begå ett brott eller att<br>undkomma efter att ha gjort detta,</p>
<p>d) när en underårig genom ett lagligen meddelat beslut är berövad<br>friheten för att undergå skyddsuppfostran eller för att inställas inför<br>behörig rättslig myndighet,</p>
<p>e) när någon är lagligen är berövad friheten för att förhindra<br>spridning av smittosam sjukdom eller därför att han är psykisk sjuk,<br>alkoholmissbrukare, missbrukare av droger eller lösdrivare,</p>
<p>f) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt berövad friheten<br>för att förhindra att han obehörigen reser in i landet eller som ett</p>
<p>led i förfarande för hans utvisning eller utlämning.</p>
<p>Av artikel 2:3 i fjärde tilläggsprotokollet framgår att rätten till frihet<br>får begränsas i lag om inskränkningen i ett demokratiskt samhälle kan<br>anses nödvändig med hänsyn till statens säkerhet eller den allmänna<br>säkerheten, för att upprätthålla den allmänna ordningen eller förhindra<br>brott, eller för att skydda hälsa eller moral eller annans fri- och<br>rättigheter.</p>
<p>Enligt regeringens mening bör det med hänsyn till det anförda i varje<br>enskilt fall som anges i lagstiftningen övervägas om rätten till<br>frihetsinskränkning skall vara förenad med en rätt eller skyldighet att ta<br>den frihetsberövade i förvar.</p>
<p>Ett sätt att författningsreglera i vilka fall förvarstagande kan komma i<br>fråga, vore att föra in en generell bestämmelse om att exempelvis den</p>
<p>35</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>som omhändertas också far tas i förvar. Uttrycket omhändertagande<br>används emellertid för närvarande i många olika syften i olika<br>författningar och det måste för flera fall sägas råda tvekan om vilka<br>polisiära befogenheter som är ämnade att följa av begreppet. Saken<br>kompliceras också av att andra uttryck, såsom kvarhållande, ibland är<br>avsedda att ge stöd för att ta någon i förvar. Den naturligaste och från<br>legalitetssynpunkt mest tillfredställande lösningen är därför att för varje<br>bestämmelse pröva om förvarstagande får ske. Utredningen har gjort en<br>genomgång av de bestämmelser i polislagen och vissa andra författningar<br>som ger stöd för omhändertagande eller andra inskränkningar i<br>rörelsefriheten. Regeringen har granskat de bestämmelser utredningen tar<br>upp. Regeringen är medveten om att det finns fler bestämmelser som<br>innefattar inskränkningar i rörelsefriheten, t.ex bestämmelsen om att den<br>som skall kroppsbesiktigas får hållas kvar för ändamålet i sex timmar<br>enligt 28 kap. 12 § rättegångsbalken, bestämmelser om omhändertagande<br>för fortsatt verkställighet i annat nordiskt land enligt 8 § lagen<br>(1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge ang.<br>verkställighet avstraff m.m. samt bestämmelser om inställelse av<br>personer i lagen (1991:2040) om särskild personundersökning,<br>smittskyddslagen (1988:1472) och lagen (1958:462) om blodunder-<br>sökning m.m. vid utredning av faderskap. Regeringen har dock inte<br>tillräckligt beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende göra en<br>fullständig genomgång av alla de bestämmelser som innefattar en<br>inskränkning i rörelsefriheten. I propositionen behandlas därför endast de<br>författningar som upptagits i utredningens betänkande. I samband med<br>framtida ändringar av övriga författningar av aktuellt slag får övervägas<br>om förvarstagande bör fa ske.</p>
<p>I det följande föreslås en uttrycklig bestämmelse om under vilka<br>förutsättningar den som omhändertagits med stöd av polislagen<br>(1984:387) och lagen (1976:511) om berusade personer m.m. får tas i<br>förvar. Vidare föreslås vissa ändringar i rättegångsbalken. Den som<br>hämtats eller tagits med till förhör som misstänkt för brottet skall enligt<br>regeringens förslag i vissa fall kunna tas i förvar. Detsamma föreslås<br>gälla den som är tilltalad i ett brottmål och har hämtats till ett<br>sammanträde inför rätten. Vissa modifieringar föreslås också i<br>rättegångsbalkens bestämmelser om gripande. Regeringen tar också upp<br>frågan om konventionsenligheten av 13 och 14 §§ polislagen. Som<br>tidigare nämnts anser utredningen att övervägande skäl talar för att<br>omhändertaganden enligt 13 § polislagen är oförenliga med</p>
<p>Europakonventionen. Denna fråga behandlas i avsnitt 6.3. Även frågan<br>om omhändertagande av unga kommer också att beröras i det följande.</p>
<h3>6.2 Interimistiska omhändertaganden enligt polislagen</h3>
<p>Regeringens förslag: Den som har omhändertagits med stöd av 11 §<br>polislagen skall få tas i förvar om detta är nödvändigt med hänsyn till<br>ordning och säkerhet.</p>
<p>36</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.<br>Utredningen har dessutom föreslagit att de särskilda föreskrifter om<br>omhändertaganden som avses i 11 § räknas upp i ett nytt andra stycke.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig över<br>förslaget tillstyrker detta. Riksåklagaren anser dock att ändamålet med<br>åtgärden bör vara avgörande för frågan om den omhändertagne skall få<br>placeras i arrest. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att<br>uppräkningen av de särskilda föreskrifterna bör göras komplett och<br>omfatta alla författningar som ger polismyndigheten rätt att besluta om<br>omhändertagande.</p>
<p>Bakgrund: Ett omhändertagande innebär en inskränkning i<br>rörelsefriheten. Hur ingripande denna inskränkning är beror på<br>karaktären, varaktigheten och resultatet av omhändertagandet. Hur<br>omhändertagandet verkställs är naturligtvis också av stor betydelse för<br>bedömningen. Ett långvarigt omhändertagandet där den omhändertagne<br>placeras i arrest eller annat låst utrymme är naturligtvis mer ingripande<br>för den enskilde än ett omhändertagande som t.ex. innebär att polisen<br>skjutsar hem ett barn till sina föräldrar. Bestämmelser om<br>omhändertagande finns i många olika författningar. Vanligen anges det<br>dock inte i bestämmelserna vad som avses med ett omhändertagande. Det<br>framgår t.ex. oftast inte om omhändertagandet är förenat med en rätt att<br>ta den omhändertagne i förvar. Som nämnts i förgående avsnitt är detta<br>givetvis inte tillfredsställande ur legalitetssynpunkt.</p>
<p>Enligt 11 § polislagen har en polisman befogenhet att interimistiskt<br>omhänderta en person om polismyndigheten enligt en särskild föreskrift<br>har rätt att besluta om omhändertagande. För att ett interimistiskt<br>omhändertagande skall få ske krävs att föreskrivna förutsättningar för<br>beslut om omhändertagande föreligger och att dröjsmål med<br>omhändertagandet innebär fara för liv eller hälsa eller någon annan fara.</p>
<p>Sådana bestämmelser om omhändertagande som avses i 11 §<br>polislagen finns i flera olika författningar.</p>
<p>Utlänningslagen</p>
<p>Av dessa författningar är det endast utlänningslagen som uttryckligen<br>anger att förvarstagande får ske. Enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen<br>(1989:529) får således en utlänning som fyllt arton år tas i förvar</p>
<p>- om hans identitet är oklar och hans rätt att få resa in i eller vistas i<br>riket inte kan bedömas ändå,</p>
<p>- om det är nödvändigt för att en utredning om hans rätt att stanna i<br>Sverige skall kunna genomföras eller</p>
<p>- om det antingen är sannolikt att han kommer att avvisas eller utvisas<br>eller det blir fråga om att verkställa ett sådant beslut samt det finns<br>anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva<br>brottslig verksamhet i Sverige.</p>
<p>I 6 kap. 3 § utlänningslagen finns särskilda bestämmelser om rätten att<br>ta ett utländskt barn under arton år i förvar.</p>
<p>Beslut om förvar fattas av den myndighet som handlägger ett ärende<br>om uppehållstillstånd, avvisning eller utvisning. Polismyndigheten kan</p>
<p>37</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>således ta en utlänning i förvar bl.a. i de fall polismyndigheten enligt 4<br>kap. 4 § utlänningslagen själv beslutar om avvisning. Dessutom kan<br>polismyndigheten tillfälligt ta en utlänning i förvar om det inte finns tid<br>att avvakta den handläggande myndighetens beslut. Beslutet skall<br>skyndsamt anmälas till den handläggande myndigheten som omedelbart<br>skall pröva om beslutet skall bestå (6 kap. 9 §).</p>
<p>Regeringen har nyligen (prop. 1996/97:147) föreslagit att utlänningar<br>som hålls i förvar skall vistas i särskilda förvarslokaler. Statens<br>Invandrarverk skall ha ansvaret för dessa lokaler och för behandlingen av<br>de utlänningar som vistas där. Enligt förslaget får placering i<br>kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest endast förekomma i<br>undantagsfall.</p>
<p>Lagen om vård av missbrukare</p>
<p>Enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall får<br>socialnämnden eller polismyndigheten besluta att en missbrukare<br>omedelbart skall omhändertas om det dels är sannolikt att han kan<br>beredas vård med stöd av samma lag och dels rättens beslut om vård inte<br>kan avvaktas på grund av att han kan antas få sitt hälsotillstånd allvarligt<br>försämrat om han inte får omedelbar vård eller på grund av att det<br>föreligger en överhängande risk för att han till följd av sitt tillstånd<br>kommer att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.</p>
<p>Polismyndigheten skall genast underrätta socialnämnden om ett sådant<br>beslut. Beslutet skall sedan underställas länsrätten eller, om beslutet har<br>fattats efter det att nämnden har ansökt om tvångsvård, den rätt som<br>prövar frågan om vård.</p>
<p>Lagen om psykiatrisk tvångsvård</p>
<p>Om det finns skälig anledning att anta att någon lider av en allvarlig<br>psykisk störning och är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv<br>eller i övrigt behöver omedelbar hjälp far polismyndigheten enligt 47 §<br>lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård tillfälligt omhänderta<br>honom i väntan på att hälso- och sjukvårdspersonal kan ge honom sådan<br>hjälp. Den omhändertagne får föras till en sjukvårdsenhet som kan ge<br>stöd och behandling.</p>
<p>Utlämningslagarna</p>
<p>Enligt 20 § lagen (1957:668) om utlämning för brott och 16 § lagen<br>(1959:524) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island eller<br>Norge får en polismyndighet, som skall biträda vid verkställighet av en<br>utlämning, i anslutning därtill och om den den som skall utlämnas är på<br>fri fot vid behov omhänderta denne, dock längst under 24 timmar.</p>
<p>Enligt 9 § lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland,<br>Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling<br>får polismyndigheten i den ort där någon uppehåller sig som är efterlyst<br>med anledning av beslut som kan föranleda utlämning enligt lagen<br>meddela honom reseförbud eller besluta om hans omhändertagande i<br>avvaktan på framställning om utlämnande. Ett sådant beslut får meddelas<br>endast om det föreligger sannolika skäl att en framställning om</p>
<p>38</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>utlämnande skall bifallas och det skäligen kan befaras att den efterlyste<br>avviker eller annars undandras sig utlämning.</p>
<p>Föräldrabalken m.m.</p>
<p>Om det i ett mål om verkställighet av dom eller beslut om vårdnad<br>eller umgänge finns risk för att barnet förs ut ur landet eller saken av<br>annan anledning är brådskande far länsrätten enligt 21 kap. 10 §<br>föräldrabalken omedelbart förordna att barnet skall tas om hand. Kan<br>länsrättens beslut inte avvaktas far i stället polismyndigheten, oavsett om<br>något mål är anhängigt, vidta sådana omedelbara åtgärder som kan ske<br>utan fara för barnet. I förarbetena till bestämmelsen anges att polisen inte<br>bör företa mer ingripande åtgärder än vad som krävs för att skydda barnet<br>men att barnet i vissa fall far omhändertas (jfr bet. s.100). Som<br>utredningen framhåller är det dock mycket tveksamt om bestämmelsen i<br>11 § polislagen är avsedd att ge polisen befogenhet att omhänderta ett<br>barn med stöd av föräldrabalkens bestämmelse. Detsamma gäller<br>bestämmelsen i 20 § lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet<br>av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I 17 § polislagen anges att den som<br>har omhändertagits inte får underkastas annan inskränkning i sin frihet än<br>som påkallas av ändamålet med åtgärden, ordningen på förvaringsplatsen<br>eller allmän säkerhet. Någon uttrycklig bestämmelse om förvarstagande<br>finns däremot inte. Som framgått ovan finns det inte heller i de särskilda<br>föreskrifter som avses i 11 §, med undantag för utlänningslagen, några<br>uttryckliga bestämmelser om rätten att ta den omhändertagne i förvar.</p>
<p>De särskilda föreskrifterna som ger polismyndigheten befogenhet att i<br>olika situationer omhänderta personer torde emellertid i samtliga fall vara<br>avsedda att ge stöd för förvarstagande. Enligt regeringens bedömning<br>föreligger det i vart fall ett behov av att i vissa fall kunna ta den som<br>omhändertas med stöd av de nu aktuella bestämmelserna i förvar. En<br>uttrycklig bestämmelse om det bör därför införas. Förvarstagande bör<br>dock få komma i fråga endast om detta behövs med hänsyn till ordning<br>och säkerhet.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att de särskilda bestämmelser som avses i<br>bestämmelsen om interimistiskt omhändertagande enligt 11 § polislagen<br>uttryckligen skall anges i paragrafen. En risk med en sådan uppräkning är<br>dock, som Länsstyrelsen i Södermanlands län antytt, att den inte blir<br>fullständig. Regeringen har dessutom svårt att se någon egentlig fördel<br>med en sådan uppräkning. Rätten att omhänderta någon intermistiskt<br>förutsätter ändå att polisen har kännedom om vilka förutsättningar som<br>krävs för ett omhändertagande enligt den materiella bestämmelsen.<br>Någon uppräkning av de bestämmelser som avses kan därför inte anses<br>motiverad.</p>
<p>39</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<h3>6.3 Omhändertagande enligt 13 § polislagen</h3>
<p>Regeringens bedömning: Möjligheten att tillfälligt omhänderta en<br>person som stör den allmänna ordningen eller utgör en allvarlig fara<br>för den bör behållas. Detsamma gäller omhändertaganden i syfte att<br>avvärja en straffbelagd gärning.</p>
<p>Regeringens förslag: Den som omhändertagits enligt 13 § polislagen<br>skall få tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till ordning och<br>säkerhet.</p>
<p>Utredningens förslag: Bestämmelserna om tillfälligt omhänder-<br>tagande i 13 § polislagen upphävs med motiveringen att de strider mot<br>Europakonventionen. I stället utvidgas institutet avlägsnande och<br>möjligheterna till häktning. Avlägsnande defineras som en sådan<br>inskränkning i rörelsefriheten som innefattar att en polisman för någon<br>bort från en plats till hans bostad, till en polisstation eller till någon<br>annan plats. Den som avlägsnats skall kunna förhöras. Enligt en ny<br>bestämmelse skall häktning kunna ske för vissa brott som har typiskt<br>ordningsstörande karaktär, oavsett vilken påföljd som kan följa på<br>brottet.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna, däribland<br>Riksdagens ombudsmän (JO), Örebro tingsrätt och Justitiekanslern (JK),<br>delar eller lämnar utredningens överväganden avseende<br>konventionsenligheten av 13 § polislagen utan erinran. Enligt</p>
<p>Riksåklagaren torde polislagens regler om omhändertagande, åtminstone<br>vad gäller omhändertagande av den som stör den allmänna ordningen<br>eller utgör en omedelbar fara för denna, strida mot Europakonventionen.<br>Flera remissinstanser, däribland Stockholms tingsrätt, Överåklagaren vid<br>Åklagarmyndigheten z Malmö, Överåklagaren vid<br>Regionåklagarmyndigheten z Stockholm, Rikspolisstyrelsen samt<br>Polismyndigheten i Stockholm uttrycker dock tveksamhet till<br>utredningens bedömning. Rikspolisstyrelsen ifrågasätter om<br>omhändertaganden enligt polislagen, på grund av den korta tid som ett<br>sådant ingripande kan pågå, utgör frihetsberövanden i<br>Europakonventionens mening. Rikspolisstyrelsen påpekar också att<br>Europadomstolen aldrig har prövat frågan om konventionsenligheten av<br>så kortvariga ingripanden. Rikspolisstyrelsen anmärker vidare att artikel<br>5:1 c i Europakonventionen enligt sin ordalydelse synes ge utrymme för<br>att frihetsberöva en person i brottsförebyggande syfte.</p>
<p>Utredningens förslag till ett utvidgat avlägsnandeinstitut tillstyrks eller<br>lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Några instanser,<br>däribland Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, avstyrker<br>dock förslaget. Enligt Juridiska fakultetsnämnden skulle en sådan<br>utvidgad möjlighet till avlägsnande i många fall uppfattas som ett</p>
<p>40</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>förtäckt omhändertagande om ingripandet inte är kortvarigt och om det<br>inte utmynnar i att man släpper kontrollen av den enskilde.</p>
<p>Utredningens överväganden om häktning har mött massiv kritik.<br>Förslaget avstyrks sålunda av majoriteten av remissinstanserna. Som skäl<br>för avstyrkandet har åberopats att en sådan bestämmelse skulle strida mot<br>ändamålsprincipen i 2 kap. 12 § regeringsformen och utgöra ett<br>kringgående av Europakonventionens bestämmelser.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning och förslag: Den personliga<br>friheten skyddas i Europakonventionen genom bestämmelser som tar<br>sikte på dels frihetsberövande, dels andra inskränkningar i<br>rörelsefriheten. Skyddet mot frihetsberövande är betydligt starkare än<br>skyddet mot andra rörelseinskränkningar. Konventionen tillåter inte att<br>frihetsberövanden företas annat än under de förutsättningar som anges i<br>artikel 5:1. Ett frihetsberövande som inte kan stödja sig på denna artikel<br>strider alltså ovillkorligen mot konventionen. Däremot kan andra<br>inskränkningar i rörelsefriheten företas med stöd av artikel 2:3 i fjärde<br>tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Möjligheterna att göra<br>sådana inskränkningar är mycket större än vad som gäller för<br>frihetsberövanden. För att kunna avgöra om bestämmelserna om<br>omhändertagande i 13 § polislagen är konventionsenliga krävs det därför<br>att man tar ställning till om omhändertagandena utgör frihetsberövanden<br>i konventionens mening. Europadomstolen har i ett stort antal fall prövat<br>frågan om ett ingripande varit att betrakta som ett frihetsberövande eller<br>inte. Av utredningens redogörelse över domar från Europadomstolen<br>(bet. s. 69 ff) framgår att gränsdragningen mellan frihetsberövanden och<br>andra ingripanden inte är helt självklar. Det rör sig snarare om en<br>gradskillnad än en artskillnad. Bedömningen är dessutom beroende av de<br>närmare omständigheter som förelegat i den konkreta situationen.<br>Europadomstolen har framhållit att det finns en mängd olika faktorer att<br>ta hänsyn till, såsom karaktären, varaktigheten och resultatet av åtgärden<br>i fråga samt det sätt på vilket åtgärden verkställs.</p>
<p>Vad som i och för sig talar för att omhändertaganden enligt 13 §<br>polislagen är att betrakta som frihetsberövanden i konventionens mening<br>är, som utredningen anför, den möjligheten som finns att ta den<br>omhändertagne i förvar. Någon skyldighet att ta den som omhändertagits<br>i förvar finns emellertid inte. Enligt vad utredningen anger har för övrigt<br>möjligheten att placera den omhändertagne i förvar utnyttjats i endast ett<br>fåtal fall. Utredningen har närmare undersökt omhändertagandebladen<br>från år 1992 i polisområde 1 vid Polismyndigheten i Stockholm. Av 200<br>omhändertaganden togs endast 90 i förvar i arrest. Av dessa hade 78<br>rubricerats om av vakthavande befäl till omhändertagande enligt lagen<br>(1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB).<br>Endast 12 personer togs således i förvar med stöd av polislagen. I de<br>flesta fallen pågick omhändertagandena dessutom under kortare tid än de<br>sex timmar som lagen tillåter.</p>
<p>Mot att tillfälliga omhändertaganden enligt 13 § polislagen är att<br>betrakta som frihetsberövanden i Europakonventionens mening talar<br>förhållandet att det är frågan om så kortvariga omhändertaganden. Ett<br>omhändertagande enligt 13 § får bestå i högst sex timmar. De fall som</p>
<p>41</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Europadomstolen prövat har gällt frihetsberövanden under mycket längre<br>tid. Europadomstolen har som nämnts uttalat att skillnaden mellan<br>frihetsberövanden och andra inskränkningar i rörelsefriheten snarare är<br>att bedöma som en gradskillnad än en artskillnad och att bedömningen av<br>om det är fråga om ett frihetsberövande eller en mindre ingripande åtgärd<br>får göras med utgångspunkt i den konkreta situationen och med<br>beaktande av karaktären, varaktigheten och resultatet av åtgärden samt<br>sättet på vilket åtgärden verkställts.</p>
<p>Det måste också påpekas att många andra länder som har ratificerat<br>Europakonventionen har en reglering som medger tillfälliga<br>omhändertaganden i sådana situationer som avses i 13 § polislagen (se<br>bet. s. 115 ff). Vad särskilt gäller nordiska förhållanden kan nämnas att<br>såväl Norge som Finland nyligen har antagit polisförfattningar som<br>tillåter sådana ingripanden.</p>
<p>Enligt 8 § i den norska polislagen har polisen rätt att till polisstation<br>eller annan lokal som används i polistjänsten "innbringe" den som på<br>offentlig plats stör "ro og orden eller den lovlige ferdsel". Ingen får dock<br>hållas kvar längre än nödvändigt och under inga omständigheter längre<br>än fyra timmar. Enligt 20 § i den finska polislagen har en polisman rätt<br>att avlägsna en person från en plats om det av hans hotelser eller övriga<br>uppförande kan dras den slutsatsen att han sannolikt kommer att göra sig<br>skyldig till brott mot liv, hälsa, frihet eller hemfrid eller till<br>egendomsbrott. En person kan också avlägsnas från en plats om han<br>uppför sig synnerligen störande eller orsakar överhängande fara för<br>allmän ordning och säkerhet. Om det är uppenbart att det inte är<br>tillräckligt att en person avlägsnas från platsen och störningen eller faran<br>inte annars kan avvärjas kan personen gripas. Den som gripits kan hållas<br>i förvar så länge det är sannolikt att han skulle göra sig skyldig till sådana<br>brott som nyss nämnts eller uppföra sig störande eller vålla fara.<br>Förvarstagande får ske under högst 24 timmar.</p>
<p>I förarbetena till den finska polislagen lämnas en redogörelse för<br>Europakonventionen och under vilka förutsättningar artikel 5:1 i denna<br>medger att frihetsberövande far ske. Någon närmare analys av<br>gripandebestämmelsens förenlighet med konventionen ges visserligen<br>inte men uppenbarligen förutsätts att konventionen medger<br>frihetsberövanden för nämnda ändamål. I propositionen till den finska<br>polislagen föreslogs att bestämmelsen skulle medge gripande under högst<br>12 timmar. Under riksdagsbehandlingen höjdes dock, på förslag av<br>förvaltningsutskottet, gränsen till 24 timmar. Utskottet anförde att det hör<br>till den enskildes rättigheter att få adekvat skydd av samhället mot brott<br>och störningar av allmän ordning. Utskottet ansåg att det kunde uppstå<br>situationer, exempelvis vid upprepade incidenter, då en tidsgräns om 12<br>timmar inte skulle medge ett tillräckligt sådant skydd. Riksdagen godtog<br>denna bedömning.</p>
<p>I lagrådsremissen anförde regeringen att man av de fall<br>Europadomstolen hittills prövat knappast kan dra några säkra slutsatser<br>om hur domstolen skulle ställa sig till kortvariga frihetsberövanden. Med<br>hänsyn till det och till att andra länder som ratificerat Europa-<br>konventionen har en reglering som motsvarar 13 § polislagen gjorde</p>
<p>42</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>regeringen den bedömningen att ett omhändertagande som varar enbart<br>några få timmar inte bör anses utgöra ett frihetsberövande i<br>Europakonventionens mening. Regeringen ansåg därför att ett sådant<br>omhändertagande borde anses förenligt med artikel 2.3 i fjärde<br>tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Regeringen ansåg däremot<br>att det, liksom beträffande övriga bestämmelser om omhändertagande<br>enligt polislagen, uttryckligen borde framgå av lagen att den som<br>omhändertagits får tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till<br>ordning eller säkerhet.</p>
<p>Lagrådet har anfört att det, i anslutning till ändringen i 17 §, vilken<br>ändring gäller möjligheterna att ta bl.a. omhändertagna enligt 13 § i<br>förvar, i allt väsentligt instämmer i den bedömning utredningen gjort<br>angående 13 § polislagen och dess bristande överenstämmelse med<br>Europakonventionens regler. Eftersom Europadomstolens hittillsvarande<br>avgöranden innebär att rättsläget, enligt Lagrådets bedömning, i denna<br>del inte kan anses helt klarlagt vill Lagrådet likväl inte motsätta sig den i<br>remissen valda lösningen. Lagrådet anför att tillräckliga skäl att undanta<br>omhändertaganden enligt 13 § från den generella bestämmelsen om att en<br>person som omhändertagits enligt polislagen skall kunna tas i förvar inte<br>kan anses föreligga. Detta ställningstagande grundar Lagrådet bl.a. på<br>bristen på underlag för en meningsfull bedömning av en sådan reglerings<br>praktiska förutsättningar eller konsekvenser. Därtill kommer, enligt<br>Lagrådet, en osäkerhet huruvida ett sådant undantag på ett avgörande sätt<br>skulle undanröja föreliggande tvivel om 13 § är förenlig med artikel 5.1 i<br>Europakonventionen.</p>
<p>Regeringen har i och för sig respekt för Lagrådets uppfattning som<br>också delas av flertalet remissinstanser. Men, som Lagrådet också uttalat,<br>är rättsläget inte klarlagt. Av skäl som anförts ovan anser därför<br>regeringen det motiverat att i detta sammanhang utgå från att ett<br>omhändertagande enligt 13 § polislagen är förenligt med</p>
<p>Europakonventionen.</p>
<p>Varken utredningen eller remissinstanserna har ifrågasatt det sakliga<br>behovet av omhändertagandemöjligheter av det slag som regleras i 13 §<br>polislagen. Det är också enligt regeringens uppfattning uppenbart att<br>behov härav föreligger. Enligt uppgifter från Rikspolisstyrelsen har de<br>senaste två åren ca 5 700 personer årligen omhändertagits enligt 13 §<br>polislagen. Det saknas uppgifter om hur många av dessa som togs i<br>förvar men enligt Rikspolisstyrelsen kan man räkna med att<br>förvarstagande förekommer i minst 70 procent av de fall då<br>omhändertagandet sker enligt 13 § polislagen. I och för sig skulle man<br>kunna tänka sig att inte ta den omhändertagne i förvar utan istället låta<br>honom stå under uppsikt på polisstationen. Av de uppgifter regeringen<br>inhämtat från Rikspolisstyrelsen har framgått att detta av praktiska och<br>personella skäl emellertid inte är möjligt. De flesta polisstationer saknar<br>lämpliga lokaler för placering av personer som skall stå under uppsikt.<br>Många gånger kan det också vara olämpligt att placera flera<br>omhändertagna i samma lokal. Från arbetarskyddssynpunkt skulle det<br>sannolikt krävas två poliser för att omhänderta en person. Regeringen gör<br>därför bedömningen att det av praktiska skäl måste finnas möjlighet att<br></p>
<p>43</p>
<p>som yttersta åtgärd ta den som stör den allmänna ordningen eller utgör en<br>omedelbar fara för denna i förvar i avvaktan på att förhör kan hållas. Med<br>denna utgångspunkt finns det inte heller anledning för regeringen att<br>överväga att undanta 13 § från den generella bestämmelsen om att den<br>som omhändertagits enligt polislagen skall kunna tas i förvar. I<br>sammanhanget bör också framhållas att ett sådant undantag, som<br>Lagrådet också påpekat, inte på ett avgörande sätt skulle påverka frågan<br>om förenligheten av 13 § med Europakonventionen. Däremot bör det<br>uttryckligen anges att den som omhändertagits får tas i förvar endast om<br>detta är nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet.</p>
<p>Eftersom regeringen anser att bestämmelserna om tillfälligt<br>omhändertagande bör behållas finns det ingen anledning att gå in på<br>utredningens förslag om ett utvidgat avlägsnandebegrepp och nya<br>häktnings grunder.</p>
<h3>6.4 Omhändertagande för identifiering</h3>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Regeringens förslag: Den som har omhändertagits med stöd av 14 §<br>polislagen skall få tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till<br>ordning och säkerhet.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Utredningen har dessutom föreslagit att det i 14 § skall införas en<br>särskild skyldighet för var och en att i de fall som avses i paragrafen<br>lämna uppgift om namn och adress.</p>
<p>Remissinstanserna: Frågan om förvarstagande har inte uttryckligen<br>berörts av remissinstanserna. Flertalet av remissinstanserna har dock<br>tillstyrkt utredningens förslag om uppgiftsskyldighet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Om en okänd person anträffas av en<br>polisman och det finns särskild anledning att anta att han är efterspanad<br>eller efterlyst och med stöd av lag skall berövas friheten vid anträffandet,<br>far den okände enligt 14 § polislagen omhändertas för identifiering. Som<br>förutsättning gäller dock att vederbörande vägrar att lämna uppgift om<br>sin identitet eller att det finns särskild anledning anta att hans uppgift om<br>denna är oriktig.</p>
<p>Enligt 16 § sista stycket polislagen skall åtgärder skyndsamt vidtas för<br>att den omhändertagnes identitet skall fastställas. Han får dock inte hållas<br>kvar under längre tid än sex timmar eller, om det är av synnerlig vikt att<br>han identifieras, tolv timmar.</p>
<p>Det finns inte någon uttrycklig bestämmelse om hur den som har<br>omhändertagits för identifiering skall förvaras. Polisen anses dock ha en<br>befogenhet att förvara den omhändertagne i arrest.</p>
<p>Utredningen anser att bestämmelsen om omhändertagande för<br>identifiering i 14 § polislagen torde strida mot Europakonventionen. Med<br>hänsyn till att den omhändertagne kan tas i förvar anser utredningen<br>nämligen att ett omhändertagande utgör ett frihetsberövande.<br>Utredningen diskuterar om frihetsberövandet täcks av artikel 5:1 b, som</p>
<p>44</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>förutsätter att omhändertagandet syftar till att uppnå fullgörandet av en i<br>lag föreskriven skyldighet, men kommer fram till att det inte finns någon<br>lagfäst skyldighet att identifiera sig. Utredningen föreslår därför att en<br>sådan skyldighet införs.</p>
<p>På samma skäl som framförts i förgående avsnitt beträffande 13 §<br>anser regeringen inte att så kortvariga omhändertaganden som det<br>normalt är frågan om är att betrakta som frihetsberövanden i<br>Europakonventionens mening. Men även om ett ingripande enligt 14 §<br>skulle vara att bedöma som ett frihetsberövande i Europakonventionens<br>mening skulle det enligt regeringens bedömning ha stöd i artikel 5:1b.</p>
<p>Trots att uttryckliga föreskrifter saknades ansågs polisen redan före<br>polislagens tillkomst ha rätt att, om det var nödvändigt för att genomföra<br>en tjänsteuppgift, tillfråga en person som anträffas i polisverksamheten<br>om hans namn och hemvist. En sådan förfrågan kan nämligen i och för<br>sig inte anses utgöra intrång i någon grundlagsskyddad fri- och rättighet.<br>Det var emellertid osäkert i vad mån en polisman dessutom hade rätt att<br>ta med sig en person som vägrade att svara på en sådan fråga eller vars<br>svar på goda grunder kunde antas vara felaktigt. I syfte att undanröja<br>dessa tvivel infördes genom polislagen en möjlighet att för sådana fall<br>omhänderta den okände för identifiering (prop. 1983/84:111 s. 103 f).</p>
<p>Enligt regeringens bedömning måste 14 § polislagen tolkas så att var<br>och en, för sådana fall som avses i paragrafen, är skyldig att på en<br>polismans förfrågan lämna uppgift om sin identitet. Någon<br>författningsändring i linje med vad utredningen föreslagit är således inte<br>nödvändig.</p>
<p>Som nämnts anses bestämmelsen i 14 § polislagen ge polisen<br>befogenhet att ta den omhändertagne i förvar. Regeringen delar<br>utredningens bedömning att bestämmelsen även i fortsättningen bör<br>tillämpas så. Detta bör dock uttryckligen framgå av lagen.</p>
<h3>6.5 Förvarstagande av den som är gripen</h3>
<p>Regeringens förslag: Förvarstagande av gripna personer skall inte<br>längre vara obligatoriskt. Ett förvarstagande skall kunna underlåtas om<br>syftet med gripandet ändå kan tillgodoses. En bestämmelse om detta<br>förs in i rättegångsbalken.</p>
<p>Utredningens förslag: Den som är gripen skall få tas i förvar endast<br>om det är nödvändigt med hänsyn till ordning eller säkerhet.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan<br>erinran. Riksdagens ombudsmän (JO) anser dock att bestämmelsen bör<br>utformas efter mönster av 1 § lagen (1976:371) om behandlingen av<br>häktade och anhållna m.fl. (behandlingslagen). Även Riksåklagaren<br>framför denna synpunkt. Riksåklagaren anser vidare att förvarstagande<br>skall vara huvudregel samt att ändamålet med ett förvarstagande i första<br>hand måste bygga på häktningsförutsättningama och först i andra hand<br>på ordning och säkerhet. Överåklagaren vid Regionåklagarmyndigheten i</p>
<p>45</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Stockholm anser att förvarstagande skall vara obligatoriskt vid gripanden<br>och avstyrker förslaget. Överåklagaren vid Regionåklagarmyndigheten i<br>Västerås anser att förslaget är onödigt om inte den av utredningen<br>föreslagna nya häktningsbestämmelsen införs.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 24 kap. 22 § rättegångsbalken<br>skall den som är gripen, anhållen eller häktad tas i förvar. Bestämmelsen<br>är obligatorisk, vilket innebär att den som är gripen i princip måste hållas<br>inlåst i avvaktan på åklagarens beslut i anhållningsfrågan.</p>
<p>I 24 kap. 8 § rättegångsbalken föreskrivs att den som har gripits skall<br>förhöras så snart som möjligt av polisman eller åklagare. Åklagaren är<br>skyldig att efter förhöret omedelbart besluta om den misstänkte skall<br>anhållas. Om inte den misstänkte anhålls skall beslutet om gripande<br>omedelbart hävas.</p>
<p>Det kan ifrågasättas om det är nödvändigt att ha en regel om<br>obligatoriskt förvarstagande vid gripande. Till följd av bestämmelserna<br>om att förhör skall hållas så snart som möjligt och om att<br>anhållningsbeslut skall fattas omedelbart efter förhöret blir gripandet ofta<br>så kortvarigt att det inte framstår som meningsfullt att låsa in den gripne i<br>polisarrest. Bestämmelsen i 24 kap. 22 § rättegångsbalken bör visserligen<br>inte, vilket JO också påpekat, uppfattas på det sättet att den omöjliggör<br>ett förfarande som innebär att en person som har anhållits i sin frånvaro<br>och därefter påträffats av polisen omedelbart förhörs enligt 24 kap. 8 §<br>första stycket rättegångsbalken och sedan, efter ett beslut av åklagaren,<br>friges direkt efter förhöret utan att ha placerats i arrest. Bestämmelsen<br>om obligatoriskt förvarstagande när det gäller gripna personer bör<br>emellertid ändå kunna mjukas upp så att det tydligare kommer till uttryck<br>att ett förvarstagande inte alltid är nödvändigt.</p>
<p>Att som utredningen föreslagit medge förvarstagande av gripna endast<br>om det är nödvändigt med hänsyn till ordning eller säkerhet är emellertid<br>enligt regeringens bedömning mindre lämpligt. Till att börja med bör<br>även andra skäl än sådana som har med ordning och säkerhet att göra<br>kunna vägas in vid bedömningen av behovet av förvarstagande. De<br>särskilda häktningsförutsättningar som föranlett gripandet måste t.ex.<br>alltid beaktas. Bestämmelsen bör därför utformas så att förvarstagande<br>blir huvudregel. I likhet med vad såväl JO som Riksåklagaren anfört<br>anser regeringen att bestämmelsen bör utformas efter mönster av 1 §<br>lagen (1976:372) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. och att<br>förvarstagande således kan underlåtas om syftet med gripandet ändå kan<br>uppnås.</p>
<h3>6.6 Särskilt om gripande av barn under 15 år</h3>
<p>Regeringens förslag: En särskild bestämmelse införs som klargör att<br>den som är under 15 år och gripits med stöd av 34 § lagen (1964:167)<br>med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) inte får<br>tas i förvar.</p>
<p>46</p>
<p>Utredningens forslag: Överensstämmer i sak med regeringens. För att<br>klargöra att förvarstagande inte får ske har dock utredningen föreslagit att<br>uttrycket gripa i paragrafen skall ersättas med ta fast.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker<br>förslaget att den som är under 15 år inte skall fa tas i förvar. Flera<br>instanser, däribland Riksdagens ombudsmän (JO) och Riksåklagaren, är<br>dock kritiska till det av utredningen föreslagna begreppet "ta fast" och<br>anser att det i stället i 34 § LUL uttryckligen skall anges att barnet inte<br>får tas i förvar med stöd av bestämmelsen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den som är under 15 år är inte<br>straffmyndig och kan därför inte dömas till påföljd. Enligt 34 § lagen<br>(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL)<br>har däremot envar rätt att gripa den som före 15 års ålder har begått brott<br>på vilket fängelse skulle ha kunnat följa. Som förutsättning gäller att den<br>unge anträffas på bar gärning eller på flykt från brottsplatsen. Om en<br>enskild person har gripit den unge skall han eller hon skyndsamt<br>överlämnas till närmaste polisman. Polismyndigheten eller åklagaren<br>skall omedelbart besluta om den unge skall friges eller hållas kvar för<br>förhör.</p>
<p>Bestämmelserna om gripande av den som inte är straffmyndig<br>motiveras av att samma regler bör gälla för enskild persons befogenhet<br>att gripa en lagöverträdare oavsett den misstänktes ålder. När<br>bestämmelsen infördes framhölls det särskilt att det vid t.ex. grova<br>våldsbrott skulle framstå som stötande om inte enskilda hade möjlighet<br>att gripa barn under 15 år (prop. 1983/84:187 s. 25). Med envar skall i<br>detta fall förstås även polisman, eftersom det finns situationer då<br>institutet medtagande till förhör inte ger tillräckliga befogenheter,<br>exempelvis då ett barn tar till flykten innan polismannen har hunnit<br>uppmana honom att följa med till förhör (a. prop. s. 26).</p>
<p>Utredningen är tveksam till om ett bestämmelsen om gripande av barn<br>under 15 år är förenlig med Europakonventionen. Utredningen anser att<br>det som talar för att ett ingripande med stöd av 34 § (nuvarande 34 §<br>betecknades tidigare 16 §) eventuellt skulle kunna komma att bedömas<br>som ett frihetsberövande är bestämmelsen i 24 kap. 22 §<br>rättegångsbalken att den som är gripen skall tas i förvar. Om det<br>emellertid inte fanns någon befogenhet att ta barnet i förvar skulle<br>bestämmelsen enligt utredningens bedömning troligen inte vålla några<br>problem med hänsyn till Europakonventionen. Utredningen anser därför<br>att möjligheten till förvarstagande bör tas bort.</p>
<p>Regeringen har i avsnitt 6.3 gjort bedömningen att ett tillfälligt<br>omhändertagande enligt 13 § polislagen inte bör anses utgöra ett<br>frihetsberövande i Europakonventionens mening. Att en kort stund hålla<br>kvar en ung person i syfte att överlämna vederbörande till en polisman<br>för förhör bör av samma skäl inte anses vara mer än en sådan<br>inskränkning i rörelsefriheten som täcks av artikel 2.3 i fjärde<br>tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Det sagda gäller också en<br>polismans åtgärd att följa efter och ta fast ett barn i syfte att ta med<br>barnet till förhör.</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>47</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Alldeles oavsett frågan om forenligheten med Europakonventionen<br>måste man emellertid ifrågasätta lämpligheten av att ta en person som är<br>under 15 år i förvar. Rikspolisstyrelsen har för övrigt ifrågasatt om det<br>inte redan av 35 § LUL och 17 § lagen (1976:371) om behandlingen av<br>häktade och anhållna m.fl. (behandlingslagen) framgår att barn under 15<br>år som grips enligt 34 § LUL inte får tas i förvar.</p>
<p>Regeringen delar Rikspolisstyrelsens uppfattning att det kan<br>ifrågasättas om det inte redan av gällande lagstiftning framgår att barn<br>under 15 år inte får tas i förvar. I 35 § LUL sägs nämligen att<br>tvångsmedel som avses i 24-26 kap. rättegångsbalken inte får användas<br>mot ett barn under 15 år och i 17 § behandlingslagen anges att den lagen<br>inte är tillämplig på barn som gripits enligt 34 § LUL. Det kan dessutom<br>tilläggas att det enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter (FAP 403-1) inte<br>är tillåtet att förvara ett barn under 15 år i polisarrest eller annat låst<br>utrymme. Eftersom ett förvarstagande emellertid grundar sig på<br>bestämmelsen i 24 kap. 22 § rättegångsbalken och inte på en<br>bestämmelse i behandlingslagen och då det far anses oklart om<br>undantaget i 35 § LUL avser även möjligheten till förvarstagande enligt<br>24 kap. 22 § rättegångsbalken (jfr prop. 1983/84:187 s. 26), bör det enligt<br>regeringens bedömning klarläggas att ett barn som gripits med stöd av 34<br>§ LUL inte får tas i förvar. Regeringen anser dock, i likhet med flera av<br>remissinstanserna, att detta bör åstadkommas genom att det i paragrafen<br>uttryckligen anges att den unge inte får tas i förvar.</p>
<h3>6.7 Andra omhändertagande av unga</h3>
<p>Regeringens förslag: Den som är under femton år och<br>omhändertagits med stöd av 14 § LUL eller polislagen skall inte<br>kunna tas i förvar. Den som är mellan femton och arton år skall även i<br>fortsättningen kunna tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till<br>ordning och säkerhet.</p>
<p>Utredningens förslag: Möjligheten att omhänderta ett barn enligt 12 §<br>polislagen bör enligt utredningen avskaffas och ersättas med en<br>befogenhet för polisen att avlägsna ett barn från platsen i syfte att<br>skyndsamt överlämna det till föräldrarna, annan vårdnadshavare eller<br>socialnämnd. Som en följd av förslaget att upphäva bestämmelsen om<br>tillfälligt omhändertagande i 13 § föreslår utredningen att 16 § polislagen<br>upphävs. Eftersom det inte finns någon uttrycklig bestämmelse om<br>förvarstagande anser utredningen att den som omhändertagits enligt 14 §<br>LUL inte skall kunna tas i förvar.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker</p>
<p>utredningens förslag. Några remissinstanser, bl.a. Justitiekanslern (JK)<br>och Riksåklagaren, anser att det uttryckligen bör framgå av 14 § LUL att<br>den unge inte skall kunna tas i förvar. Flera remissinstanser, däribland<br>Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheten i Stockholm, Polismyndigheten i</p>
<p>48<br></p>
<p>Ronneby och Länsstyrelsen i Ålvsborgs län anser att barn mellan 15 och<br>18 år i vissa fall även i fortsättningen bör kunna tas i förvar i arrest.</p>
<p>Bakgrund: I förgående avsnitt har gripande av barn under femton år<br>behandlats. Bestämmelser om polisens befogenheter att ingripa mot unga<br>finns också i 14 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga<br>lagöverträdare (LUL) respektive i 12 och 16 §§ polislagen.</p>
<p>Om någon som inte fyllt arton år har gripits och åklagaren beslutar att<br>inte anhålla honom får polismyndigheten enligt 14 § LUL hålla kvar<br>vederbörande för att överlämna honom eller henne till sina föräldrar,<br>annan vårdnadshavare, en tjänsteman inom socialtjänsten eller någon<br>annan vuxen person. Detta gäller dock endast om åklagaren funnit att den<br>unge fortfarande är skäligen misstänkt för brott. För samma ändamål får<br>polisen hålla kvar den som inte fyllt arton år om han eller hon medtagits<br>till förhör och är skäligen misstänkt för brott. Ingen får hållas kvar längre<br>än tre timmar efter åklagarens beslut respektive förhöret</p>
<p>Om någon, som kan antas vara under arton år anträffas under<br>förhållanden som uppenbarligen innebär en övervägande och allvarlig<br>risk för vederbörandes hälsa eller utveckling får han eller hon enligt 12 §<br>polislagen tas om hand av en polisman för att genom dennes försorg<br>skyndsamt överlämnas till sina föräldrar eller någon annan<br>vårdnadshavare.</p>
<p>Enligt 16 § polislagen skall den som omhändertagits enligt 13 § andra<br>stycket samma lag förhöras så snart det är möjligt. Efter förhöret skall<br>den omhändertagne friges snarast möjligt. Den som är under arton år får<br>dock hållas kvar för att genom polisens försorg skyndsamt överlämnas<br>till sina föräldrar, annan vårdnadshavare, en tjänsteman inom<br>socialtjänsten eller någon annan lämplig vuxen person. Ingen får dock<br>hållas kvar längre än sex timmar.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Utredningen är tveksam till om<br>bestämmelserna i 14 § LUL respektive 12 och 16 §§ polislagen är<br>förenliga med Europakonventionen. Utredningen framhåller visserligen<br>att Europadomstolen har visat sig vara försiktig med att underkänna<br>ingripanden som företas i syfte att skydda barn eller unga. Vad som<br>emellertid enligt utredningen talar för att ingripanden med stöd av dessa<br>lagrum eventuellt skulle kunna komma att bedömas som<br>frihetsberövande är framför allt den omständighet att barnen, åtminstone<br>i vissa fall, kan tas i förvar. I samband med att 12 § polislagen utvidgades<br>till att gälla även unga mellan femton och arton år uttalade nämligen<br>departementschefen att ungdomarna bör kunna placeras i polisarrest,<br>häkte eller låsas in på annat sätt om det är absolut nödvändigt i det<br>enskilda fallet (prop. 1990/91:86 s. 12 och 23). Detsamma är avsett att<br>gälla även vid ingripanden enligt 16 § polislagen och 14 § LUL (a. prop.<br>s. 15 och 18). Utredningen gör bedömningen att möjligheten att ingripa<br>enligt 14 § LUL respektive 12 och 16 §§ polislagen inte kan stödjas på<br>någon av punkterna i artikel 5:1 i Europakonventionen och att ett<br>ingripande enligt någon av bestämmelserna därför eventuellt strider mot<br>konventionen. Som en följd av utredningens förslag att upphäva<br>bestämmelsen om tillfälligt omhändertagande enligt 13 § polislagen<br>föreslår utredningen att 16 § polislagen skall avskaffas. Vad gäller 12 §</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>49</p>
<p>4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 175</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>polislagen föreslår utredningen att möjligheten att omhänderta ett barn<br>avskaffas och ersätts med en befogenhet för polisen att, under samma<br>förhållanden som för närvarande, avlägsna ett barn från platsen i syfte att<br>överlämna det till dess föräldrar eller någon annan vårdnadshavare eller<br>socialnämnden.</p>
<p>Av samma skäl som tidigare anförts beträffande tillfälliga<br>omhändertaganden enligt 13 § polislagen (avsnitt 6.3) anser regeringen<br>att ingripande enligt de nämnda lagrummen inte kan anses utgöra annat<br>än sådana inskränkningar i rörelsefriheten som täcks av artikel 2.3 i<br>fjärde tilläggsprotokollet till Europakonventionen.</p>
<p>Alldeles oavsett frågan om förenligheten med Europakonventionen<br>måste man emellertid, precis som när det gäller gripande av barn under<br>femton år, ifrågasätta lämpligheten av att ta unga personer i förvar. Enligt<br>Rikspolisstyrelsens föreskrifter är det inte tillåtet att förvara ett barn<br>under femton år i arrest. Enligt gällande rätt får däremot ungdomar<br>mellan femton och arton år - om det är absolut nödvändigt i det enskilda<br>fallet - tas i förvar i arrest (jfr prop. 1990/91:86 s. 23).</p>
<p>Utredningens förslag innebär att det inte längre skulle vara möjligt att<br>ta omhändertagna ungdomar mellan femton och arton år i förvar. Flera<br>remissinstanser har varit kritiska mot detta och ansett att den möjlighet<br>som hittills funnits för polisen att undantagsvis ta ungdomar mellan<br>femton och arton år i förvar bör finnas kvar. Länsstyrelsen i Ålvsborgs<br>län framhåller t.ex. att ungdomar i den ålder ofta är så fysiskt utvecklade<br>att man kan jämställa dem med vuxna, varför det kan uppstå stora<br>problem att upprätthålla ordning och säkerhet på en polisstation om det<br>inte finns någon möjlighet att som yttersta utväg förvara "stökiga"<br>ungdomar i arrest. Polismyndigheten i Stockholm och Polismyndigheten<br>i Ronneby framför liknande åsikter.</p>
<p>Regeringen vill framhålla att det normalt inte bör komma ifråga att<br>ungdomar under arton år placeras i polisarrest eller häkte eller låses in på<br>annat sätt. Enligt FN:s konvention om barns rättigheter far<br>frihetsberövande av ett barn endast användas som sista utväg och då för<br>kortast lämpliga tid (art. 37). Såsom uttalades i samband med att 12 §<br>polislagen utvidgades till att avse även ungdomar mellan femton och<br>arton år (prop 90/91:86 s. 15, 18 och 23) kan det dock undantagsvis i det<br>enskilda fallet vara nödvändigt att placera den unge i arrest.</p>
<p>Den som är under femton år bör däremot aldrig kunna tas i förvar i<br>arrest. Som nämnts gäller detta redan i dag enligt Rikspolisstyrelsens<br>föreskrifter. Regeringen anser dock att detta bör komma till direkt uttryck<br>i lagtexten. Detta kan åstadkommas genom att det i 14 § LUL anges att<br>den som är över femton år får tas i förvar om det är nödvändigt med<br>hänsyn till ordning och säkerhet och genom att det i 17 § polislagen<br>anges att den som är under femton år inte får tas i förvar.</p>
<h3>6.8 Omhändertagande på grund av berusning</h3>
<p>Regeringens förslag: Den som har omhändertagits med stöd av lagen<br>(1976:511) om berusade personer m.m. skall fa tas i förvar.</p>
<p>50</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som har berört förslaget har<br>tillstyrkt det eller lämnat det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Lagen (1976:511) om<br>omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB) ger polisman<br>befogenhet att i vissa fall omhänderta berusade personer. Enligt lagens 1<br>§ får således den som anträffas så berusad av alkoholdrycker eller annat<br>berusningsmedel att han inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör<br>en fara för sig själv eller för någon annan omhändertas. Den polisman<br>som har verkställt omhändertagandet skall enligt 5 § så skyndsamt som<br>möjligt anmäla åtgärden till sin förman, som har att pröva om åtgärden<br>skall bestå. Enligt 7 § sista stycket skall den omhändertagne friges så<br>snart det kan ske utan men för honom själv och anledning till<br>omhändertagande ej längre föreligger. Frigivandet skall dock alltid äga<br>rum senast inom åtta timmar efter omhändertagandet, om det inte<br>uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes eget intresse att han<br>får kvarstanna kortare tid därutöver.</p>
<p>Någon uttrycklig bestämmelse om att den omhändertagne får tas i<br>förvar finns inte. Av lagens förarbeten framgår dock att avsikten är att så<br>skall kunna ske. En särskild regel bör därför tas in i LOB som klargör att<br>den som omhändertagits enligt lagen också får tas i förvar. Sådant<br>förvarstagande bör dock endast fa ske om det är nödvändigt med hänsyn<br>till ordning eller säkerhet.</p>
<h3>6.9 Omhändertagande vid hämtning och medtagande till<br>förhör</h3>
<p>Regeringens förslag: Den som hämtats eller tagits med till ett förhör<br>som misstänkt för brottet skall kunna tas i förvar om det är nödvändigt<br>med hänsyn till ändamålet med ingripandet, ordning eller säkerhet.<br>Detsamma gäller den som hämtas till ett sammanträde inför rätten i<br>brottmål och är tilltalad i målet. Bestämmelser om detta införs i<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen anser inte att bestämmelserna om<br>hämtning och medtagande till förhör i 23 kap 9 § rättegångsbalken,<br>respektive hämtning till rätten enligt 9 kap. 10 § rättegångsbalken ger<br>polisen befogenhet att ta den som omhändertagits i förvar. Utredningen<br>anser att frågan om den som hämtats till rätten bör kunna tas i förvar bör<br>övervägas ytterligare.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän (JO) delar utredningens<br>bedömning att de nuvarande reglerna inte ger befogenhet att ta<br>personerna i fråga i förvar. Enligt JO skulle en sådan ordning knappast<br>vara förenlig med Europakonventionens artikel 5:1 b med den restriktiva<br>tolkning som denna artikel har fått i domstolens tillämpning. JO pekar<br>vidare på angelägenheten av en klarläggning av frågan mot bakgrund av</p>
<p>51</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>att Högsta domstolen ansett att gällande rätt medger att för vissa fall<br>förvarsta personer som hämtats eller medtagits till förhör (NJA 1993 s.<br>360 I-II). Riksåklagaren betonar vikten av att frågan regleras i lag<br>eftersom rättsläget mot bakgrund av de nämnda domarna från Högsta<br>domstolen får anses oklart. Överåklagaren vid Regionåklagar-<br>myndigheten i Stockholm anser att förvarstagande bör komma i fråga<br>endast avseende personer som kan anses vara skäligen misstänkta för<br>brott. Beträffande övriga, vittnen och målsägande, bedöms ett<br>förvarstagande strida mot Europakonventionen. Liknande synpunkter<br>framförs av Överåklagaren vid Regionåklagarmyndigheten i Jönköping,<br>Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Östergötlands län samt<br>Länsstyrelsen i Kalmar län. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att den<br>som hämtas till rätten med stöd av 9 kap. 10 § rättegångsbalken alltid<br>skall kunna tas i förvar.</p>
<p>Bakgrund: I rättegångsbalken finns bestämmelser om hämtning och<br>medtagande till förhör.</p>
<p>Under förundersökningen får förhör hållas med var och en som antas<br>kunna lämna upplysning av betydelse för utredningen. Om den som<br>kallas till ett förhör utan giltig orsak underlåter att hörsamma kallelsen,<br>far han under vissa närmare angivna förutsättningar, hämtas till förhöret.<br>I vissa fall kan hämtning även komma i fråga utan föregående kallelse<br>(23 kap. 6 och 7 §§ rättegångsbalken).</p>
<p>Den som vare sig är anhållen eller häktad är inte skyldig att stanna<br>kvar för förhör längre än sex timmar. Är det av synnerlig vikt att den som<br>kan misstänkas för brottet är tillgänglig för fortsatt förhör, är<br>vederbörande skyldig att stanna kvar ytterligare sex timmar (23 kap. 9 §<br>rättegångsbalken).</p>
<p>I rättegångsbalken finns bestämmelser om hämtning till rätten för såväl<br>tvistemål som brottmål. Bestämmelserna gäller parter, vittnen och<br>målsägande.</p>
<p>I 9 kap. 10 § rättegångsbalken regleras hur ett beslut om hämtning till<br>ett sammanträde i rätten skall verkställas. Som huvudregel gäller att den<br>som skall hämtas inte får omhändertas tidigare än vad som är nödvändigt<br>för att han eller hon skall kunna inställas omedelbart till sammanträdet.<br>Under vissa särskilda förutsättningar kan dock omhändertagande ske<br>tidigare efter beslut av rätten eller en polismyndighet. Detta gäller om ett<br>hämtningsförsök tidigare har misslyckats eller om det annars på grund av<br>vad som är känt om den som skall hämtas finns särskild anledning till<br>det. Omhändertagande får i sådana fall ske högst sex timmar eller, om<br>rätten har fattat beslutet, högst arton timmar tidigare än vad som följer av<br>huvudregeln. Den som har omhändertagits är skyldig att i avvaktan på<br>inställelsen stanna kvar på polisstationen eller annan plats som bestäms<br>av polismyndigheten. Enligt paragrafen får inte den omhändertagne<br>underkastas annan inskränkning i sin frihet än som påkallas av ändamålet<br>med omhändertagandet, ordningen eller allmän säkerhet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Någon lagregel som anger var den<br>som hålls kvar för förhör eller hämtats till rätten skall placeras finns inte.<br>I samband med att bestämmelserna om verkställighet av beslut om<br>hämtning till sammanträde i rätten infördes i 9 kap. 10 §</p>
<p>52</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>rättegångsbalken anförde departementschefen att de omhändertagna<br>normalt borde kunna behandlas på samma sätt som de som enligt 23 kap.<br>9 § är skyldiga att stanna kvar för förhör på polisstation under viss tid<br>(prop. 1983/84:78 s. 32). Departementschefen hänvisade till ett<br>vägledande JO-uttalande beträffande behandlingen av den som tagits<br>med för förhör (JO 1972 s. 51). Enligt departementschefen borde de<br>riktlinjer som JO dragit upp i detta utlåtande i allt väsentligt tjäna som<br>underlag även vid behandlingen av dem som omhändertagits för förhör<br>vid domstol. I utlåtandet anförde JO att det oftast inte är sakligt motiverat<br>med andra åtgärder än en tillsägelse till förhörspersonen att stanna kvar<br>på polisstationen. Han skulle då kunna anvisas plats i ett förhörsrum, en<br>öppen cell eller annat lämpligt rum. Enligt JO var det emellertid givet att<br>det för vissa fall kunde vara påkallat med mer frihetsinskränkande medel<br>beroende på risk för avvikande eller olämplig kommunikation med<br>annan. För sådana fall borde insättande i arrest kunna komma i fråga som<br>ett alternativ till uppehåll under mer eller mindre påtaglig bevakning i<br>öppen lokal. För den som skall höras som rent vittne borde dock<br>placering i arrest endast kunna komma i fråga i yttersta undantagsfall.</p>
<p>I ett senare fall (JO 1984/85 s. 135) gav JO uttryck för en delvis annan<br>uppfattning. Fallet gällde en man som hämtats till förhör och underrättats<br>om misstanke om brott. På grund av brist på bevakningspersonal<br>placerades mannen i en olåst polisarrest under nästan en timme. Med<br>hänsyn till innebörden av ett hämtningsbeslut uttalade JO att en person<br>inte far placeras i arrest enbart på den grunden att han hämtats till förhör.<br>Detta gällde oavsett om denna var öppen eller låst. En person som<br>hämtats till förhör borde överhuvudtaget inte föras till en arrestavdelning.</p>
<p>Frågan om förvaringen av den som hämtats till förhör har härefter<br>tagits upp av Högsta domstolen i NJA 1993 s. 360 I och II. Enligt<br>domstolen får frågan om var en förhörsperson skall placeras för varje<br>särskilt fall avgöras utifrån de allmänna principer för polisingripande<br>som uppställts i 8 § polislagen. Enligt domstolen torde det i allmänhet<br>vara tillräckligt att den som skall höras anmodas att stanna kvar,<br>eventuellt med anvisningar att uppehålla sig i ett förhörsrum eller annat<br>icke låst utrymme. Särskilt vid risk för att förhörspersonen avlägsnar sig<br>eller för olämplig kommunikation kan det dock enligt domstolen i<br>undantagsfall vara försvarligt att placera vederbörande i arrest som<br>alternativ till bevakning i öppen lokal.</p>
<p>Flera remissinstanser har framhållit att frågan om var den som<br>omhändertagits för att förhöras eller höras av rätten bör klargöras.<br>Lagrådet har i ett lagstiftningsärende angående kvarhållande för<br>kroppsbesiktning uttryckt önskemål att frågan om placering av den som<br>skall kroppsbesiktigas respektive den som skall höras enligt 23 kap. 9 §<br>rättegångsbalken lagregleras (prop. 1993/94:24 s.l 19).</p>
<p>Utgångspunkten vid placeringen av den som hålls kvar för förhör,<br>respektive har hämtats till rätten, skall självfallet vara att denna skall ske<br>i öppen lokal. Som både JO och Högsta domstolen uttalat kan det dock<br>för vissa undantagsfall finnas ett behov av att kunna ta sådana personer i<br>förvar. För den som skall förhöras kan ett sådant behov exempelvis<br>uppstå genom att ett förhör inte går att genomföra omgående. Den som</p>
<p>53</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>skall höras kan vara ohörbar på grund av berusning eller av någon annan<br>anledning vara bråkig och stökig. Man kan också tänka sig att det finns<br>risk att den som skall höras avlägsnar sig eller för olämplig<br>kommunikation med någon som också skall förhöras.</p>
<p>Särskilda regler bör därför införas om att den som hålls kvar för förhör<br>med stöd av 23 kap. 9 § rättegångsbalken eller hämtats till rätten enligt 9<br>kap. 10 § samma balk, får tas i förvar i sådana undantagsfall. Beträffande<br>23 kap. 9 § bör förvarstagande komma i fråga endast avseende den som<br>kan misstänkas för brottet. Beträffande den som omhändertagits enligt 9<br>kap. 10 § rättegångsbalken bör förvarstagande kunna komma i fråga om<br>sammanträdet gäller brottmål och den som hämtats till rätten är tilltalad i<br>målet. För båda fallen bör förvarstagande få ske endast om detta är<br>påkallat med hänsyn till ordning och säkerhet samt ändamålet med<br>ingripandet. Av samma skäl som tidigare anförts beträffande tillfälliga<br>omhändertagande enligt 13 § polislagen (avsnitt 6.3) anser regeringen att<br>ingripande enligt de nämnda lagrummen inte bör anses utgöra annat än<br>sådana inskränkningar i rörelsefriheten som täcks av artikel 2.3 i fjärde<br>tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Skulle ett förvarstagande<br>enligt ifrågavarande bestämmelser ändå anses innebära ett frihets-<br>berövande enligt Europakonventionen torde stöd för förvarstagande<br>finnas i artikel 5:1 b i Europakonventionen.</p>
<h2>7 Hävande av beslut om gripande m.m.</h2>
<h3>7.1 Hävande om beslut om gripande</h3>
<p>Regeringens förslag: Beslut om hävande av gripande skall för vissa<br>fall kunna meddelas av polisen. En bestämmelse om detta införs i<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen och samtliga länsstyrelser och<br>lokala polismyndigheter som betänkandet remitterats till delar<br>utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Även andra<br>remissinstanser, bl.a. Riksdagens ombudsmän (JO), anser att det skulle<br>vara av värde att i 24 kap. rättegångsbalken föra in en regel om polisens<br>rätt att häva beslut om gripande. Enligt JO måste dock utgångspunkten<br>vid utformningen av en sådan regel vara att det i princip skall ankomma<br>på åklagare att pröva frågan om förändrade förhållanden efter ett korrekt<br>gripandebeslut skall föranleda att gripandet hävs. JO föreslår därför en<br>mer begränsad rätt för polisen att fatta sådana beslut. Riksåklagaren<br>hänvisar till de skäl departementschefen i prop. 1986/87:112 anförde mot<br>att låta polisen fatta beslut som i själva verket är negativa<br>anhållningsbeslut och avstyrker att polisen ges en generell rätt att häva</p>
<p>54</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>gripanden när polisen inte längre anser att det finns grund för fortsatt<br>frihetsberövande. Enligt Riksåklagaren bör emellertid polisen ges<br>formell rätt att häva beslut om gripande dels när gripandet är ogrundat,<br>dels om den misstänkte har gripits med stöd av bestämmelsen i 24 kap. 2<br>§ rättegångsbalken (okänd identitet eller avsaknad av hemvist i landet)<br>och den omständighet som utgjort grund för gripandet bortfallit.<br>Överåklagaren vid Regionåklagarmyndigheten z Jönköping och<br>Överåklagaren vid Regionåklagarmyndigheten z Västerås framför<br>liknande synpunkter. Förslaget avstyrks av Överåklagaren vid<br>Regionåklagarmyndigheten i Malmö, som anför att utredningen inte<br>anfört något vägande skäl som motiverar en ändring. Även<br>Överåklagaren vid Regionåklagarmyndigheten i Stockholm avstyrker<br>förslaget och anför att en ändring i nuvarande regler skulle kunna leda till<br>gränsdragningsproblem och svårigheter i det praktiska polis- och<br>åklagararbetet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I 24 kap. 7 § rättegångsbalken<br>regleras polismans befogenhet att även utan anhållningsbeslut gripa den<br>som är misstänkt för brott. För att någon skall kunna gripas med stöd av<br>denna bestämmelse krävs att det finns anhållningsskäl, men att det är så<br>brådskande att ett anhållningsbeslut inte kan avvaktas. Av 24 kap. 8 §<br>rättegångsbalken följer att den som har gripits så snart som möjligt skall<br>förhöras av polisman eller åklagare. Har åklagaren inte redan underrättats<br>om frihetsberövandet skall det enligt samma bestämmelse skyndsamt<br>anmälas till honom. Åklagaren har därefter att omedelbart besluta om<br>den misstänkte skall anhållas eller om beslutet om gripande skall hävas.</p>
<p>Av 24 kap. 8 § rättegångsbalken följer att varje gripande utan undantag<br>skall anmälas till åklagaren för bedömning i anhållandefrågan. Detta<br>innebär dock inte att en polisman inte kan häva ett beslut om gripande.<br>Att det skulle finnas en möjlighet för polisen att häva ett beslut om<br>gripande förutsattes för övrigt av Processlagberedningen, som dock inte<br>närmare angav för vilka fall detta skulle gälla (NJA II 1943 s. 329).</p>
<p>Som utredningen angett måste gällande rätt anses innefatta en<br>befogenhet för en förman inom polisen att pröva ett frihetsberövande<br>som en honom underställd polisman har företagit. Detta följer närmast av<br>allmänna grundsatser om polisens verksamhet. Denna prövning kan leda<br>till att förmannen rubricerar om frihetsberövandet om han anser att någon<br>annan grund bör åberopas eller till att han häver frihetsberövandet om<br>han anser att det är uppenbart oriktigt.</p>
<p>Frågan om vem som bör ha rätt att häva ett beslut om gripande togs<br>upp av 1983 års häktningsutredning (SOU 1985:27) som ansåg att<br>ansvaret för provisoriska frihetsberövanden i avvaktan på häktnings-<br>beslutet även fortsättningsvis skulle vila på åklagaren. Detta ansvar kom<br>enligt häktningsutredningen till uttryck genom reglerna om polisens<br>skyldighet att anmäla ett gripande till åklagaren samt genom reglerna om<br>vem som svarar för anhållningsförhör, anhållningsbeslut och<br>häktningframställning. Enligt då gällande lagstiftning skulle<br>anhållningsförhöret alltid hållas av åklagaren. Praxis hade emellertid<br>enligt häktningsutredningen utvecklats så att en polisman oftast själv höll<br>förhör med den misstänkte innan han anmälde gripandet till åklagaren.</p>
<p>55</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Dessutom anmäldes gripandet endast i de fall då det var fråga om att<br>anhålla den misstänkte. Utredningen föreslog med anledning härav att<br>förhöret med den gripne skulle fa hållas antingen av en polisman eller av<br>åklagaren. Om det vid polisförhöret kom fram att skäl för häktning inte<br>längre förelåg borde polisen vidare få frige den misstänkte utan att<br>anmäla gripandet till åklagaren. I annat fall skulle frihetsberövandet<br>enligt häktningsutredningens förslag skyndsamt överlämnas till<br>åklagaren.</p>
<p>Regeringen godtog utredningens förslag att polisman skulle få hålla<br>anhållningsförhör utan att först anmäla gripandet till åklagaren, men<br>avvisade förslaget att polisen generellt skulle få häva beslut om gripande.<br>Som grund härför åberopades i huvudsak att en generell befogenhet för<br>polisen att häva beslut om gripande skulle innebära att polisen fick fatta<br>negativa anhållningsbeslut. En sådan ordning kunde inte godtas eftersom<br>ansvaret för anhållningsbeslut även fortsättningsvis borde åvila åklagaren<br>(prop. 1986/87:112 s. 45 ff).</p>
<p>Vad som förekommit i detta lagstiftningsärende ger inte anledning att<br>ompröva grundprincipen att det skall ankomma på åklagare att fatta<br>beslut om hävande av gripande. Som flera remissinstanser påpekat skulle<br>det dock, inte minst ur den enskildes synpunkt, vara av värde om polisen<br>i begränsad utsträckning för vissa väl definierade fall gavs uttrycklig rätt<br>att fatta beslut om hävande av gripande. Vad som talar för att polisen bör<br>ges en sådan möjlighet är, som utredningen anfört, att det av<br>konstitutionella skäl inte bör tillåtas att ett frihetsberövande försenas av<br>administrativa åtgärder, exempelvis att den som skall friges måste föras<br>till polisstationen enbart av den anledningen att beslutet om gripande<br>skall kunna hävas. Stöd för en sådan uttrycklig reglering kan hämtas både<br>i Europakonventionen och regeringsformen. Europakonventionen bygger<br>således på principen att varje frihetsberövande skall vara lagligt, dvs. stå<br>i överensstämmelse med den nationella lagen. Ett frihetsberövande skall<br>alltså upphöra så snart förutsättningar för det inte längre föreligger.<br>Också ändamålsprincipen, indirekt uttryckt i 2 kap. 12 § andra stycket<br>regeringsformen, torde medföra att den som är berövad friheten skall<br>friges så snart frihetsberövande inte längre behövs för att uppnå det syfte<br>som anges i den tillämpade paragrafen. Med hänvisning till det sagda bör<br>polisen ges en uttrycklig möjlighet häva ett beslut om gripande om det är<br>uppenbart att gripandet är ogrundat. En sådan rätt bör föreligga oavsett<br>om polisen har hållit anhållningsförhör eller ej. När frihetsberövandet väl<br>har anmälts till åklagaren och åklagaren därmed har tagit över ansvaret<br>bör dock inte polisen ha befogenhet att besluta om frigivning.</p>
<p>En rätt för polisen att häva beslut om gripande enligt vad som sagts<br>ovan bör omfatta såväl sådana fall där gripandet visar sig vara ogrundat<br>på grund av omständigheter som framkommit först efter beslutet om<br>gripandet som sådana fall där det första beslutet visar sig vara ogrundat<br>redan från början. En regel med denna uformning kommer att omfatta<br>också sådana fall då en misstänkt gripits med stöd av bestämmelsen i 24<br>kap. 2 § rättegångsbalken och den omständighet som utgjort grund för<br>gripandet har fallit bort.</p>
<p>56</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Uppenbarhetsrekvisitet medför att polisen alltid skall lämna över<br>ansvaret till åklagaren så snart det råder tveksamhet om det finns skäl för<br>fortsatt frihetsberövande.</p>
<p>I första hand bör det ankomma på polismyndigheten att fatta beslut om<br>hävande av gripande. Om det redan i omedelbar anslutning till gripandet<br>framstår som uppenbart att det inte längre finns skäl för fortsatt<br>frihetsberövande, bör dock även den polisman som har beslutat om<br>gripandet kunna häva beslutet.</p>
<h3>7.2 Underrättelseskyldighet</h3>
<p>Regeringens förslag: En bestämmelse införs i rättegångsbalken om<br>skyldighet för polisen att underrätta den som grips enligt 24 kap. 7 §<br>rättegångsbalken om den misstanke som gripandet avser och grunden<br>för detta.</p>
<p>Utredningens förslag: Överenstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av<br>samtliga remissinstanser.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om skyldigheten att<br>underrätta en omhändertagen om anledningen till frihetsberövandet finns<br>i 15 § polislagen och 7 § lagen (1976:511) om omhändertagande av<br>berusade personer m.m. Även i 24 kap. 9 § rättegångsbalken finns en<br>regel om underrättelseskyldighet, enligt vilken den som anhålls skall få<br>besked om vilket brott han eller hon är misstänkt för samt grunden för<br>anhållandet. Detsamma gäller då ett anhållningsbeslut verkställs. Någon i<br>lag angiven skyldighet att underrätta den som grips enligt 24 kap. 7 §<br>rättegångsbalken finns dock inte.</p>
<p>Enligt artikel 5:2 i Europakonventionen skall var och en som<br>arresteras, snarast möjligt och på ett språk som han förstår, underrättas<br>om skälen för åtgärden och om varje anklagelse mot honom. Denna<br>underrättelseskyldighet gäller enligt Europadomstolen alla som berövas<br>friheten (Europadomstolens dom den 21.2.90 i mål nr 170 A, Van der<br>Leer mot Nederländerna). Trots avsaknad av uttryckliga föreskrifter<br>underrättar polisen i dag regelmässigt den som grips om misstanken mot<br>honom eller henne och de skäl som finns för misstanken. JO har också<br>tidigare anfört att det oavsett att uttrycklig föreskrift saknas, bör anses<br>som en tjänsteplikt för en polisman att vid gripande underrätta den gripne<br>om anledningen till åtgärden (JO 1969 s. 92). Regeringen anser att en<br>sådan skyldighet nu bör lagfastas.</p>
<h3>7.3 Rapporteftergift</h3>
<p>Regeringens förslag: Föreskrifterna om rapporteftergift tas in i<br>bestämmelsen om rapporteringsskyldighet i polislagen.</p>
<p>57</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Utredningens förslag: Reglerna om rapporteringsskyldighet och<br>rapporteftergift samlas i en särskild bestämmelse i rättegångsbalken.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har berört<br>frågan tillstyrker förslaget. Riksåklagaren anser dock att bestämmelsen<br>skall placeras i polislagen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 § polislagen skall en<br>polisman som får kännedom om brott som hör under allmänt åtal lämna<br>rapport om det till sin förman. En polisman far dock lämna<br>rapporteftergift enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Sådana<br>föreskrifter har regeringen meddelat i polisförordningen (1984:387).<br>Enligt 5 kap. 5 § polisförordningen får en polisman meddela<br>rapporteftergift om det är uppenbart att annan påföljd än böter inte skulle<br>kunna ådömas för brottet och brottet dessutom med hänsyn till<br>omständigheterna i det särskilda fallet framstår som obetydligt.</p>
<p>Mot bakgrund av utredningens förslag om nya häktningsbestämmelser<br>föreslog utredningen vissa materiella förändringar av bestämmelserna om<br>rapporteftergift. Med hänsyn till regeringens inställning till utredningens<br>förslag i den delen är det nu inte aktuellt att överväga en ändring av<br>innehållet i reglerna om rapporteftergift. Principerna om en polismans<br>rapporteringsskyldighet har dock sådan betydelse för den enskilde att<br>regeringen anser att även undantagen från principen bör lagregleras.<br>Bestämmelserna om när en polisman får lämna rapporteftergift är en del<br>av polisens befogenheter. Regeringen anser därför att det är mer logiskt<br>ur systematisk synpunkt att placera dem i polislagen. Vi föreslår därför<br>att reglerna tas in i polislagen.</p>
<h2>8 Stoppande av fordon</h2>
<p>Regeringens förslag: En särskild bestämmelse införs i polislagen som<br>ger polisen rätt att stoppa ett fordon för vissa särskilda ändamål.<br>Regleringen är i huvudsak avsedd att kodifiera vad som anses gälla<br>redan i dag.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av flertalet<br>remissinstanser, däribland Riksdagens ombudsmän (JO), Riksåklagaren<br>och samtliga hörda överåklagare samt domstolar som förslaget<br>remitterats till. Flera polismyndigheter, majoriteten av tillfrågade<br>länsstyrelser, Rikspolisstyrelsen samt Nationalföreningen för<br>trafiksäkerhetens främjande anser att befogenheten att stoppa fordon bör<br>omfatta också polisens förebyggande verksamhet, bl.a. lämnande av<br>upplysningar eller allmän trafiksäkerhetsinformation. Några<br>remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i<br>Göteborgs och Bohus län samt Polismyndigheten i Nyköping anser att<br>polisen dessutom skall tillerkännas befogenhet att stoppa fordon i<br>spaningssyfte, dvs. utan att det finns misstanke om något konkret brott.</p>
<p>58</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<h4>Skälen for regeringens förslag</h4>
<p>En lagreglering behövs</p>
<p>Polisens rätt att stoppa ett fordon är inte lagreglerad. Det anses ligga i<br>sakens natur att polisen har rätt att stoppa ett fordon för att kunna<br>genomföra en trafikkontroll eller företa någon annan liknande åtgärd.<br>Polisen anses även ha befogenhet att med våld stoppa ett fordon.<br>Befogenheten anses följa av den rätt som polisen har att ingripa på annat<br>sätt mot någon som fördas i fordonet, antingen det är fråga om att gripa<br>någon med stöd av rättegångsbalkens regler eller att företa<br>körkortskontroll med stöd av bestämmelserna i körkortslagen<br>(1977:477).</p>
<p>Om polisen stoppar ett fordon för att t.ex. ingripa mot en person som<br>fördas i fordonet, medför det en inskränkning i rörelsefriheten för alla<br>som befinner sig i fordonet. Det kan av konstitutionella skäl ifrågasättas<br>om det är tillräckligt att lagstödet för ett sådant ingripande bara kan<br>härledas tolkningsvis ur någon annan bestämmelse.</p>
<p>Ytterligare ett viktigt skäl för att lagfösta principerna för när polisen<br>med våld skall kunna få stanna ett fordon är att exempelvis användning<br>av hinder och spikmatta samt förföljande av fordon är åtgärder som är<br>förenade med stora risker för skador på person och egendom. Särskilt<br>förföljandet av fordon innefattar så stora skaderisker att det i sig talar för<br>att de grundläggande villkoren för att få stoppa fordon bör anges i lag (jfr<br>JO 1990/91 s. 70). I likhet med utredningen anser regeringen därför att<br>polisens rätt att stoppa ett fordon bör lagregleras.</p>
<p>I vilka situationer bör polisen ges befogenhet att stoppa ett fordon?</p>
<p>En lagreglering av polisens rätt att stoppa fordon bör i första hand utgå<br>från vad som i dag anses som gällande rätt. Ett ingripande som innebär<br>att ett fordon stoppas syftar vanligen till att polisen skall kunna ingripa<br>mot föraren eller någon annan som fördas i bilen. En polisman bör<br>således ha möjlighet att stoppa ett fordon om det finns anledning att anta<br>att föraren eller någon annan som fördas i fordonet har begått ett brott<br>eller om det behövs för att polisen av annan anledning än misstanke om<br>brott skall kunna ingripa genom att beröva någon friheten, på annat sätt<br>inskränka hans rörelsefrihet eller underkasta honom kroppsvisitation eller<br>kroppsbesiktning. Polisen bör också få stoppa ett fordon om det behövs<br>för att genomföra husrannsakan i fordonet eller för att genomföra en<br>fordons- eller förarkontroll. Dessutom bör polisen få stoppa fordon om<br>det behövs för att reglera trafiken eller för att kontrollera fordon eller<br>förare i enlighet med vad som är särskilt föreskrivet.</p>
<p>Flera remissinstanser har framfört önskemål om en längre gående rätt<br>för polisen att stoppa ett fordon. Några remissinstanser anser t.ex. att<br>polisen bör kunna stoppa ett fordon i spaningssyfte, dvs. redan innan det<br>föreligger misstanke om ett konkret brott. Liksom utredningen finner<br>regeringen att det skulle föra för långt att medge tvångsmedel av detta<br>slag på ett så tidigt stadium. Det bör således finnas en konkret<br>brottsmisstanke för att bestämmelsen skall få tillämpas. Många</p>
<p>59</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>remissinstanser menar att polisen dessutom bör fa möjlighet att stoppa<br>fordon i den förebyggande verksamheten t.ex. för trafikinformation. Det<br>allmänna intresset av att sprida information i trafiksäkerhetsfrågor kan<br>visserligen tyckas vara skäl nog för att polisen bör få stoppa ett fordon<br>för att lämna sådan information. Det är emellertid enligt regeringens<br>bedömning mycket svårt att finna några bärande principiella skäl för att<br>just på detta område införa bestämmelser om att utnyttja<br>myndighetsutövning som endast syftar till att sprida information.<br>Polisens förebyggande arbete kan dessutom bedrivas på så många andra<br>sätt, utan att polisen måste ha befogenhet att med tvång stoppa bilar.<br>Regeringen anser därför inte att det finns anledning att införa en<br>möjlighet för polisen att stoppa fordon enbart i förebyggande syfte.</p>
<p>Polisen är emellertid oförhindrad att, även utan lagstöd, företa sådana<br>åtgärder som inte kan betraktas som ingripanden. Polisen och andra<br>berörda, t.ex. Vägverket eller Nationalföreningen för trafikäkerhetens<br>främjande, har naturligtvis alltid möjlighet att överlämna trafiksäkerhets-<br>information om åtgärden bygger på frivillig medverkan från förarens<br>sida. Vid trafikkontroller kan polisen också passa på att utnyttja tillfallet<br>att lämna trafikinformation till de förare som stoppas.</p>
<p>Polisens rätt att använda våld</p>
<p>För att bestämmelsen om stoppande av fordon skall bli effektiv bör den<br>kombineras med en uttrycklig bestämmelse om att en polisman, om<br>andra åtgärder är otillräckliga och det är befogat, får använda våld för att<br>stoppa ett fordon. Detta kan lämpligen ske genom ett tillägg i 10 §<br>polislagen.</p>
<p>Frågan om vilka hjälpmedel som bör fa användas för att stoppa fordon<br>är närmast av teknisk karaktär. Ett exempel på hjälpmedel som används<br>är spikmatta. Polisens möjligheter att använda spikmatta regleras för<br>närvarande i spikmattekungörelsen (1967:419). De olika hjälpmedlen<br>som kan användas utvecklas hela tiden - numera rekommenderar polisen<br>även uppbromsningsnät - och reglerna kan därför snabbt behöva ändras.<br>Föreskrifter om den närmare användningen av sådana tekniska<br>hjälpmedel bör därför inte meddelas i lag utan i förordning eller, efter<br>regeringens bemyndigande, i föreskrifter utfärdade av Rikspolis-<br>styrelsen. Spikmattekungörelsen bör därmed upphävas.</p>
<h2>9 Fängsel</h2>
<p>Regeringens förslag: En särskild bestämmelse införs i polislagen om<br>polisens rätt att använda fängsel. Regleringen motsvarar vad som i dag<br>gäller för häktade m.fl enligt 15 § behandlingslagen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>60</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker<br>förslaget eller lämnar det utan erinran. Riksdagens ombudsmän (JO) och<br>Riksåklagaren anser att den dubbelreglering som uppstår genom att<br>polislagen och behandlingslagen skulle delvis överlappa varandra bör<br>undvikas. Enligt JO kan detta lämpligen undvikas genom att i polislagen<br>tas in en hänvisning till behandlingslagen samtidigt som<br>tillämpningsområdet för polislagen begränsas till personer som är<br>berövade friheten på någon annan grund än som anges i 1 och 17 §§<br>behandlingslagen. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att fängsel bör få<br>användas under transport inte enbart då detta är påkallat av säkerhetsskäl<br>utan även när det krävs av trafiksäkerhetsskäl. Länsstyrelsen hänvisar här<br>till 101 § vägtrafikkungörelsen (1972:603) och den omständigheten att<br>det är allt vanligare med enmanstjänstgöring.</p>
<p>Bakgrund: Handfängsel och andra fängsel är precis som skjutvapen<br>och spikmattor en form av hjälpmedel som polisen kan använda sig av<br>för att med våld genomföra en tjänsteåtgärd.</p>
<p>För den som är häktad finns det särskilda bestämmelser om<br>användning av fängsel i 15 § (lagen 1976:371) om behandling av<br>häktade och anhållna m.fl. (behandlingslagen). Av paragrafen följer att<br>den som är häktad får beläggas med handfängsel, dels under transport<br>och i övrigt under vistelse utom förvaringslokalen om det är nödvändigt<br>av säkerhetsskäl, dels i övrigt för att betvinga våldsamt uppträdande av<br>den omhändertagne, om andra medel visat sig vara otillräckliga och det<br>är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till den omhändertagnes egen<br>eller annans säkerhet till liv och hälsa. Behandlingslagen gäller också<br>bl.a. den som har anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott<br>och den som tas i förvar i polisarrest.</p>
<p>I polislagen finns det däremot inga uttryckliga bestämmelser om när<br>fängsel far användas.</p>
<p>I 10 § polislagen ges polisen en allmän befogenhet att i vissa angivna<br>situationer utöva våld för att genomföra en tjänsteåtgärd. Med stöd av<br>denna paragraf anses polisen ha rätt att använda fängsel om andra medel<br>är otillräckliga och det med hänsyn till omständighetma är försvarligt (jfr<br>JO beslut 1992-04-03, dnr 2888- 991).</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Personer som är gripna, anhållna och<br>häktade omfattas av behandlingslagens bestämmelser redan från det att<br>de berövats friheten. Den som har berövats friheten av annan anledning<br>än misstanke om brott omfattas däremot inte av lagen förrän han har<br>tagits in i häkte eller polisarrest. Detta innebär att behandlingslagens<br>bestämmelser om fängsel inte kan tillämpas på den som omhändertagits<br>med stöd av polislagen eller lagen (1976:511) om omhändertagande av<br>berusade personer m.m. förrän vederbörande tas i förvar i arrest.</p>
<p>När man i 1958 års behandlingslag jämställde de som var tagna i<br>förvar i polisarrest med bl.a. anhållna och häktade, skedde det i syfte att<br>skapa gemensamma regler för alla intagna (prop. 1958:68 s. 38). Syftet<br>var alltså att olika kategorier av frihetsberövade skulle komma att<br>behandlas lika. När det gäller användningen av fängsel kan nuvarande<br>bestämmelser emellertid leda till att de som berövas friheten behandlas<br>olika.</p>
<p>61</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Enligt 15 § behandlingslagen får en frihetsberövad för det första<br>beläggas med fängsel under transport och annars under vistelse utom<br>förvaringslokalen, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. Av förarbetena<br>till bestämmelsen framgår att man med uttrycket säkerhetsskäl har avsett<br>att omfatta bl.a. fall då det föreligger flyktfara (prop. 1975/76:90 s. 69 f.).<br>Fängsel kan således användas med stöd av behandlingslagen redan om<br>polisen bedömer att det finns risk för att en frihetsberövad kommer att<br>försöka fly. Någon befogenhet att använda våld i en sådan situation torde<br>för närvarande inte finnas i polislagen. I det här fallet går<br>behandlingslagen således längre än polislagen, bortsett från de fall då den<br>allmänna bestämmelsen i 10 § första stycket 6 skulle kunna vara<br>tillämplig.</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning att polisen under transport<br>och annan vistelse utom förvaringslokalen alltid bör ha befogenhet att<br>använda fängsel för att förebygga och förhindra att en frihetsberövad<br>person flyr.</p>
<p>Behandlingslagen tillåter användning av fängsel också i övrigt om den<br>frihetsberövade uppträder våldsamt och andra medel visar sig<br>otillräckliga och det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till den<br>häktades egen eller annans säkerhet till liv och hälsa. Det finns inte<br>någon bestämmelse i polislagen som ger polisman befogenhet att<br>använda våld i alla de situationer då det kan anses föreligga fara för<br>säkerheten. Att i förebyggande syfte använda fängsel kan i vissa fall<br>förhindra ytterligare våldsanvändning. Regeringen anser därför att<br>polisen bör ges befogenhet att använda fängsel även i dessa fall.</p>
<p>Polisen bör således ha befogenhet att belägga frihetsberövade med<br>fängsel i alla de situationer som åsyftas i behandlingslagen, oberoende av<br>den rättsliga grunden för frihetsberövandet. Detta bör, som också<br>utredningen kommit fram till, åstadkommas genom att en särskild<br>bestämmelse om användande av fängsel införs i polislagen.<br>Bestämmelsen bör, såsom JO föreslagit, författningstekniskt utformas så<br>att den hänvisar till behandlingslagen.</p>
<p>Bestämmelsen bör omfatta alla fall då polisen ingriper genom att<br>omhänderta eller på annat sätt inskränka någons rörelsefrihet. Vad gäller<br>den sistnämnda grunden bör fängsel exempelvis kunna användas under<br>transport av en åtalad som skall inställas till förhandling vid domstol, om<br>det finns risk för att han flyr eller det annars är nödvändigt av<br>säkerhetsskäl. Bedömningen av om det föreligger flyktfara eller risk för<br>säkerheten bör liksom i andra fall grundas på omständigheterna i det<br>enskilda fallet, t.ex. att personen ifråga tidigare har visat sig vara<br>rymningsbenägen. Likaledes bör polisen ha befogenhet att använda<br>fängsel om en person som skall föras till ett sjukhus eller någon annan<br>vårdinrättning uppträder på ett våldsamt sätt. Om det uppstår behov av att<br>använda fängsel på någon som inte är frihetsberövad bör polisen, vid<br>bedömningen av om det föreligger behov av att använda fängsel, ta<br>särskild hänsyn till ändamålet med ingripandet. Det torde exempelvis inte<br>vara försvarligt att använda fängsel för att ett vittne skall kunna hämtas<br>till förhör, även om det finns risk för att vittnet avviker under<br>transporten. Om polisen skall förpassa en person till en</p>
<p>62</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>kriminalvårdsanstalt där han skall avtjäna straff, kan det emellertid vara<br>försvarligt att använda fängsel för att hindra honom från att fly.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen har i en skrivelse till regeringen (Ju 95/4994)<br>betonat betydelsen av att av säkerhetsskäl kunna använda fängsel under<br>transporter. Detta är enligt Rikspolisstyrelsen särskilt angeläget med<br>hänsyn till enmanstjänstgöringens ökade omfattning. Länsstyrelsen i<br>Uppsala län framför liknande synpunkter. När det gäller att av<br>säkerhetsskäl använda fängsel under transporter måste en avvägning,<br>precis som vid alla andra former av polisingripanden, göras enligt<br>behovs- och proportionalitetsprincipema i 8 § polislagen. Enbart den<br>omständigheten att en polisman ensam skall utföra en transport av en<br>omhändertagen bör således enligt regeringens bedömning inte vara<br>tillräckligt för att fängsel skall få användas. För att kunna ta ställning till<br>om det av säkerhetsskäl är nödvändigt att belägga den omhändertagna<br>personen med fängsel måste polisen göra en bedömning av omständig-<br>heterna i varje enskilt fall.</p>
<p>Fängsel används i dag även av ordningsvakter (jfr Rikspolisstyrelsens<br>föreskrifter FAP 692.1). I likhet med utredningen anser regeringen att en<br>ordningsvakt, om inte annat följer av hans förordnande, bör ha samma<br>befogenheter att använda fängsel som polisen. En bestämmelse om detta<br>bör därför tas in i 29 § (tidigare 23 §).</p>
<h2>10 Dokumentation av polisingripanden</h2>
<p>Regeringens förslag: En särskild bestämmelse om dokumentations-<br>skyldighet införs i polislagen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget i sak<br>eller lämnar det utan erinran. Några remissinstanser, bl.a. Riksdagens<br>ombudsmän (JO), Riksåklagaren och Polismyndigheten i Stockholm<br>anser att bestämmelsen bör lagtekniskt utformas på eit annat sätt för att<br>undvika dubbelreglering i fråga om straffprocessuella tvångsmedlen.<br>Länsstyrelsen i Stockholms län anser att begreppet "användning av<br>skjutvapen" bör förtydligas så att det klart framgår att tjänsteskjutningar i<br>övningssyfte inte behöver protokollföras. Flera remissinstanser, bl.a.<br>Polismyndigheten i Nyköping, Länsstyrelsen i Kronobergs län och<br>Länsstyrelsen i Skaraborgs län, anser det angeläget att<br>dokumentationsskyldigheten underlättas genom ett väl fungerande<br>blankettsystem. Rikspolisstyrelsen anser att det i polislagen dessutom bör<br>föreskrivas att sådan dokumentation får föras med stöd av ADB.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det finns inga generella<br>bestämmelser om skyldighet att protokollera polisingripanden. Däremot<br>finns det i olika författningar regler om vissa särskilda typer av<br>ingripanden. Detta gäller bl.a. rättegångsbalkens regler om protokoll över<br>beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Det finns</p>
<p>63</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>vidare särskilda regler om skyldigheten att dokumentera användning av<br>vissa hjälpmedel vid våldsutövning. Således finns i kungörelsen<br>(1969:84) om användande av skjutvapen i polistjänsten regler om att den<br>polisman som har använt skjutvapen skall lämna en skriftlig rapport om<br>händelsen. Beträffande användning av spikmatta finns motsvarande<br>regler i kungörelsen (1967:419) med bestämmelser om användning av<br>spikmatta i polistjänsten.</p>
<p>Betydelsen av en fullständig dokumentation av polisingripanden har<br>påtalats av Europarådets kommitté till förhindrande av tortyr och<br>omänsklig eller förnedrande behandling vid en inspektion år 1991. Efter<br>ett antal stickprovskontroller fann kommittén anledning att anmärka på<br>polisens bristfälliga dokumentation av frihetsberövanden och<br>rekommenderade därför i sin rapport till den svenska regeringen att varje<br>polisiärt frihetsberövande borde bli föremål för en enhetlig<br>dokumentation. Dokumentationen borde enligt kommittén innehålla vissa<br>obligatoriska uppgifter, bl.a. tidpunkten och grunden för<br>frihetsberövandet, tidpunkten för frigivandet, tidpunkten för underrättelse<br>om de rättigheter som tillkommer den frihetsberövade, tecken på skador<br>och sjukdomar, tidpunkterna för måltider och förhör samt tidpunkterna<br>för underrättelse till den frihetsberövades anhöriga och till hans advokat<br>samt för eventuella besök av dessa personer.</p>
<p>Bestämmelser om skyldighet att dokumentera polisingripanden har stor<br>betydelse ur rättssäkerhetssynpunkt. För det första tydliggör en sådan<br>reglering att en polisman före ett ingripande måste ta ställning till bl.a.<br>om förutsättningarna för ingripandet är uppfyllda. Dessutom medger en<br>dokumentationsskyldighet en önskvärd kontroll av polisens verksamhet.<br>Regeringen delar därför utredningens bedömning att en bestämmelse om<br>dokumentationsskyldighet bör införas i polislagen. För att undvika<br>dubbelreglering bör den föreslagna regeln inte gälla dokumentation över<br>beslag, husrannsakan enligt rättegångsbalken, kroppsvisitation och<br>kroppsbesiktning. Att protokoll skall föras vid dessa straffprocessuella<br>tvångsmedel framgår av rättegångsbalkens bestämmelser. En hänvisning<br>till rättegångsbalken bör därför göras. För att klargöra att inte<br>övningsskjutningar behöver protokollföras har bestämmelsen formulerats<br>om något. Rikspolisstyrelsens har framfört önskemål att det av en<br>särskild paragraf i polislagen bör framgå att dokumentationen far ske<br>med stöd av ADB. Registerutredningen överlämnade nyligen sitt<br>slutbetänkande Polisens register (SOU 1997:65). Betänkandet innehåller<br>förslag till regler om polisens register. Rikspolisstyrelsens förslag bör<br>lämpligen övervägas i samband med beredningen av detta betänkande.</p>
<p>64</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<h2>11 Passagerarlistor</h2>
<h3>11.1 Tillgången till uppgifter från transportföretag - frågans<br>tidigare behandling</h3>
<p>Frågan om tullen och polisen bör få möjlighet att ta del av vissa uppgifter<br>från transportföretag, såsom uppgifter om passagerare, last och fordon<br>etc., har aktualiserats vid flera tillfällen tidigare, bl.a. av<br>Datastraffrättsutredningen (SOU 1992:110) och EU-gränskontrollutred-<br>ningen (SOU 1994:131).</p>
<p>Datastraffrättsutredningen föreslog att uppgiftslämnande till polis och<br>tull skulle få ske undantagsvis i syfte att avslöja sådan grov brottslighet<br>som föranleder ett minimistraff på fängelse i två år. Uppgiftsskyldigheten<br>skulle enligt utredningen begränsas till flygföretag och endast omfatta<br>uppgifter om konkreta förhållanden, såsom uppgifter om viss resande<br>eller om visst transportmedel. Frågan om utlämnande av uppgifter skulle<br>prövas av domstol efter framställan av åklagare. I brådskande fall skulle<br>åklagaren få interimistiskt besluta om utlämnande. Utredningens förslag<br>fick ett blandat mottagande av remissinstanserna. Vissa remissinstanser<br>ansåg att förslaget innebar ett alltför stort ingrepp i den enskildes<br>integritet. Andra ansåg att uppgiftsskyldigheten borde utvidgas.</p>
<p>Även EU-gränskontrollutredningen ansåg att tull och polis borde ges<br>tillgång till bokningsuppgifter och att uppgifterna borde begränsas till<br>vissa konkreta förhållanden. EU-gränskontrollutredningen ansåg dock att<br>detta borde gälla även andra transportföretags bokningssystem. Med<br>hänsyn till vikten av att snabbt kunna fa ut uppgifter ansåg EU-<br>gränskontrollutredningen att beslut om utlämnande som regel borde<br>kunna fattas av åklagare eller chefen för ett tulldistrikt och sedan<br>underställas Riksåklagaren respektive Generaltullstyrelsen. Förslaget<br>tillstyrktes av majoriteten av remissinstanserna. Rikspolisstyrelsen och<br>Säkerhetspolisen pekade på nödvändigheten av att också polisen far<br>tillgång till uppgifter ur transportföretagens register för att undvika att<br>terrorister och internationella brottslingar fritt kan passera in i landet.</p>
<h3>11.2 Tullens tillgång till uppgifter från transportföretag</h3>
<p>Tullen har sedan den 1 juli 1996 befogenhet att i den brottsbekämpande<br>verksamheten inhämta uppgifter från transportföretag i fråga om<br>passagerare, last och fordon (67 aoch 67 b §§ tullagen [1994:1550] samt<br>15 och 16 §§ lagen [1996:701] om Tullverkets befogenhet vid Sveriges<br>gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen). Frågan om polisens<br>tillgång till motsvarande uppgifter behandlades inte i det<br>lagstiftningsärendet.</p>
<p>I den proposition som låg till grund för lagstiftningen (prop.<br>1995/96:166) redogjorde regeringen för de skäl som i och för sig kan<br>åberopas mot att införa en skyldighet för transportföretagen att lämna ut</p>
<p>65</p>
<p>5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 175</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>uppgifter av förevarande slag; att det är frågan om intrång i de resandes<br>personliga integritet och att det är frågan om tillgång till privata företags<br>kunduppgifter, vilket innebär användning av personregister för andra<br>ändamål än registret är avsett för. Regeringen gjorde dock bedömningen<br>att behovet av uppgifterna i tullens brottsbekämpande verksamhet fick<br>anses väga tyngre än det intrång i de resandes personliga integritet som<br>ligger i att ett begränsat antal tjänstemän får tillgång till uppgifterna (a.<br>prop. s. 79 f.).</p>
<p>I propositionen gjorde regeringen bedömningen att utredningarnas<br>förslag inte skulle ge tullen ett tillräckligt effektivt medel för att den<br>internationella brottsligheten skulle kunna bekämpas. Riksdagen ställde<br>sig bakom detta (bet. 1995/96:SkU23, rskr. 1995/96:288). Rätten för<br>tullen att fa tillgång till uppgifter från transportföretagens<br>bokningsuppgifter går därför längre än vad utredningarna föreslagit.<br>Tullmyndighetens beslut att inhämta uppgifter behöver t.ex. inte<br>underställas domstol respektive Riksåklagaren eller Generaltullstyrelsen.<br>Tullen har enligt bestämmelserna rätt att begära in sådana uppgifter om<br>bokning och incheckning som är av särskild betydelse för att bekämpa<br>den brottslighet som faller under tullens ansvarsområde. Uppgifter som<br>saknar betydelse för utredning och lagföring av brott skall omedelbart<br>förstöras. Transportföretagen far lämna uppgifterna genom att de görs<br>läsbara genom terminalåtkomst. Tullen får dock inte ändra eller på annat<br>sätt bearbeta eller lagra uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt.</p>
<h3>11.3 Polisen får tillgång till uppgifter från transportföretag</h3>
<p>Regeringens förslag: Polismyndigheten ges befogenhet att i den<br>brottsbekämpande verksamheten inhämta uppgifter i fråga om<br>passagerare, last och fordon från transportföretag som transporterar<br>varor, passagerare eller fordon till och från Sverige. Bestämmelserna<br>utformas på samma sätt som de som redan gäller för tullen.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen har i skrivelse till Justitiedepartementet (Ju 96/359)<br>framfört önskemål om att polisen, på samma sätt som tullen, skall ges<br>tillgång till transportföretagens bokningsregister.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget har inte varit föremål för sedvanlig<br>beredning. Synpunkter har dock under hand inhämtats från vissa berörda<br>myndigheter. Riksåklagaren, Generaltullstyrelsen, Sveriges<br>Industriförbund och Sveriges Redareförening tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Rikspolisstyrelsen välkomnar förslaget men<br>framhåller att polisen bör fa samma möjligheter att få tillgång till<br>uppgifter också inom ramen för gränskontrollverksamheten.<br>Justitiekanslern (JK) hänvisar till att tullens brottsbekämpande uppgifter<br>är mer begränsade än polisen. JK anser därför att det av lagtexten bör<br>framgå att polisen endast får begära in uppgifter som är av betydelse för<br>att bekämpa allvarlig brottslighet och att begreppet allvarlig brottslighet<br>bör defmeras i lagtexten. Statens Järnvägar (SJ) uttalar liknande</p>
<p>66</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>tankegångar om förslaget genomförs. SJ anser dock att nu rådande<br>ordning med skyldighet att lämna ut uppgifter först då en misstanke om<br>brott konkretiserats på ett sådant sätt att förundersökning inletts innebär<br>en rimlig avvägning mellan polisens behov av uppgifter och den<br>enskildes integritet. Transportindustriförbundet framhåller att det är<br>utomordentligt viktigt att yrkandena begränsas till de fall då de bedöms<br>tillföra den polisiära verksamheten värdefulla uppgifter och att<br>befogenheten att begära uppgifter endast avser en begränsad personkrets<br>inom polisen. Datainspektionen anser att frågan bör behandlas i samband<br>med beredningen av Registerutredningens förslag om polisens<br>underrättelseregister (SOU 1996:35).</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Till polisens uppgifter hör att<br>bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt<br>åtal. En annan viktig uppgift för polisen är att förebygga brott och andra<br>störningar av den allmänna ordningen och säkerheten. Polisens<br>verksamhet för att förebygga, uppdaga och beivra brott kan ske inom<br>ramen för en förundersökning enligt rättegångsbalkens bestämmelser,<br>men kan också utgöra verksamhet som faller utanför en förundersökning.<br>Om polisen inom ramen för en förundersökning har misstankar om ett<br>visst brott är uppgifterna ofta så konkretiserade att uppgifter ur<br>exempelvis ett transportföretags bokningsregister kan inhämtas med stöd<br>av rättegångsbalkens regler om beslag. Någon laglig möjlighet för<br>polisen att ta del av sådana uppgifter under förspaningsstadiet, innan<br>misstanke om ett visst konkret brott uppstått, finns däremot inte.</p>
<p>Polisens förspaning kan ha flera olika inriktningar. Den kan till att<br>börja med utövas i syfte att identifiera och karaktärsbestämma hot mot<br>samhället som det är polisens uppgift att förebygga. Sådan strategisk<br>verksamhet kan exempelvis innebära en kartläggning av narkotikans<br>vägar eller en beskrivning av strukturen av en viss organiserad<br>brottslighet. Syftet med förspaningen kan också vara att ge polisen det<br>underlag som behövs för att brott skall kunna förhindras. Sådan<br>verksamhet kan exempelvis bestå i att polisen inför ett större evenemang<br>samlar in information som behövs för att insatserna skall kunna planeras.<br>Informationen kan exempelvis utgöras av det förväntade antalet<br>deltagare, den väg de förväntas ta till platsen och de transportsätt de<br>förväntas använda. Sammanställning av sådan information kan i många<br>fall vara avgörande för polisens möjlighet att förhindra att brott begås.<br>Polisens förspaning kan också på annat sätt vara operativt inriktad. Den<br>kan t. ex. syfta till att ge sådan kunskap om brottslig verksamhet som kan<br>hjälpa polisen att upptäcka och avbryta pågående brottsliga aktiviteter.<br>Förspaningen kan då leda till att förundersökning inleds. För samtliga<br>dessa olika former av förspaning skulle polisen, på motsvarande sätt som<br>tullen, ha stor nytta av tillgång till uppgifter i transportföretagens<br>bokningsregister. På samma sätt som för tullen måste behovet av dessa<br>uppgifter i brottsbekämpningen anses väga tyngre än det intrång i de<br>resandes personliga integritet som ligger i att uppgifter av detta slag<br>lämnas ut. Regeringen anser därför att även polisen bör ges tillgång till<br>uppgifter från transportföretag som transporterar varor till och från<br>Sverige.</p>
<p>67</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Justitiekanslern har framfört att tullens brottsbekämpande verksamhet<br>är mer begränsad än polisens och att polisens befogenhet att få del av<br>uppgifter från transportföretagen därför bör begränsas till bekämpning av<br>allvarlig brottslighet. Regeringen kan inte se några skäl till varför<br>polisens tillgång till uppgifter skulle begränsas till allvarlig brottslighet<br>när denna begränsning inte gäller för tullen. En annan sak är att det<br>naturligtvis inte bör komma i fråga att begära ut uppgifter för att<br>bekämpa rena bagatellbrott. Detta framgår redan av<br>proportionalitetsprincipen i 8 § polislagen. Regeringen anser därför att<br>bestämmelserna bör utformas på samma sätt som de som redan gäller för<br>tullen. Polismyndigheten bör således få begära in endast sådana uppgifter<br>som kan antas ha betydelse för att bekämpa brottslighet. Uppgifter om<br>passagerare skall bara få avse namn, resrutt, bagage, medpassagerare<br>samt sättet för betalning och bokning. Uppgifter som visar sig sakna<br>betydelse för utredning och lagföring av brott skall, precis som hos<br>tullen, omedelbart förstöras. Under den tid bokningsuppgiftema förvaras<br>hos polismyndigheten omfattas de av sekretesskydd enligt 5 kap. 1 § och<br>9 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100). Ett transportföretag bör ha<br>möjlighet att lämna ut uppgifter genom att de görs läsbara för<br>polismyndigheten genom terminalåtkomst.</p>
<p>Generaltullstyrelsen har uppgett att det inledningsvis förekommit vissa<br>praktiska svårigheter att få ut uppgifter från transportföretagen. Som<br>uttalades i samband med att tullmyndigheten fick motsvarande rätt att ta<br>del av uppgifter från transportföretagen (prop. 1995/96:166 s. 85) är det<br>ytterst angeläget att tillvarata näringslivets goda vilja att medverka i<br>kampen mot den internationella brottsligheten och samarbeta med tullen,<br>och nu också polisen, i dessa frågor Regeringen utgår från att<br>Rikspolisstyrelsen och Generaltullstyrelsen i samråd försöker lösa<br>eventuella problem genom överenskommelser med transportföretagen.</p>
<h2>12 Övrigt</h2>
<p>I detta avsnitt redovisas vissa frågor som utredningen tagit upp men där<br>regeringen inte anser att det finns skäl att lägga fram några förslag till<br>lagändringar. Vidare behandlas en skrivelse från Polismyndigheten i<br>Stockholm från den 4 mars 1994 med begäran om ändring av 4 kap. 9 §<br>ordningslagen i syfte att möjliggöra för polisman att självständigt avvisa<br>eller avlägsna en person från ett trafikföretags område eller färdmedel<br>(Ju94/860).Grundläggande regler om polisingripande</p>
<h4>12.1.1 Bör begreppet polisingripande defineras?</h4>
<p>Regeringens bedömning: Någon definition av begreppet<br>polisingripande bör inte införas i polislagen.</p>
<p>68</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Utredningens forslag: En ny bestämmelse infors i polislagen där<br>begreppet polisingripande definieras. I bestämmelsen anges också att<br>vissa uppräknade former av ingripanden far företas endast under de<br>förutsättningar som anges i polislagen eller annan författning.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Några - däribland Stockholms tingsrätt,<br>Riksåklagaren och JUSEK ifrågasätter dock om den föreslagna<br>bestämmelsen täcker alla former av polisingripanden. Stockholms<br>tingsrätt ifrågasätter också om inte en bestämmelse som den föreslagna<br>också måste innehålla någon mer generellt utformad regel, vilken kan<br>tänkas inrymma särpräglade ingripandesituationer som polisen kan<br>komma att ställas inför.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I 8 § polislagen ges allmänna<br>principer för polisingripanden. Enligt bestämmelsen skall en polisman<br>som har att verkställa en tjänsteuppgift, under iakttagande av vad som<br>föreskrivs i lag eller annan författning, ingripa på ett sätt som är<br>försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter.<br>Vilka åtgärder som kan räknas som polisingripande eller vad som<br>närmare kännetecknar ett sådant framgår dock inte av bestämmelsen eller<br>av polislagen i övrigt. Enligt utredningen måste dock med sådant<br>ingripande avses en åtgärd som syftar till ett konkret resultat, som riktar<br>sig mot en eller flera bestämda personer och som medför synbara eller<br>kännbara verkningar. Dessutom skall det enligt utredningen vara fråga<br>om en åtgärd som på något sätt kan förenas med tvång. En polisman som<br>företar ett ingripande enligt denna definition torde enligt utredningen<br>inskränka en eller flera av de fri- och rättigheter som anges i<br>Europakonventionen. Utredningen menar att en polismannen därför i<br>princip är skyldig att ta ställning till om åtgärden av hänsyn till<br>Europakonventionen eller till regeringsformen kräver författningsstöd<br>eller om den kan företas utan ett sådant stöd. Enligt utredningen kan det<br>dock vara svårt att göra sådana överväganden i en akut situation av<br>oordning. Med beaktande härav skulle det enligt utredningen vara<br>värdefullt om polislagen innehöll en uttrycklig bestämmelse om vilka<br>olika former av ingripanden som en polisman far företa under<br>förutsättning att han har stöd för åtgärden i lag eller annan författning.<br>Utredningen har med ledning härav föreslagit att vissa uppräknade<br>ingripanden inte får förekomma utan uttryckligt författningsstöd (se bet.<br>s. 128 f. och 265 f).</p>
<p>Som utredningen angett kunde det i och för vara av värde att i<br>polislagen uttryckligen och uttömmande reglera vad som avses med<br>polisingripande.En sådan bestämmelse skulle dock med nödvändighet bli<br>relativt vag och obestämd. Som flera remissinstanser påpekat finns det<br>dock en risk att bestämmelsen ändå inte skulle bli heltäckande. Enligt<br>regeringens bedömning finns det inte heller något mer påtagligt behov av<br>en sådan bestämmelse. Det reformbehov som lyfts fram i utredningen<br>avser endast en enskild polismans behov av klargörande av vilka<br>handlingar som kräver stöd i polislagen eller annan författning. Ett sådant<br>klargörande kan emellertid lämpligen ske på annat sätt än genom</p>
<p>69</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>lagstiftning, t.ex. genom information och anvisningar från<br>Rikspolisstyrelsen..</p>
<h4>12.1.2 Tillämpningsområdet for behovs- och proportionalitets-<br>principerna</h4>
<p>Regeringens bedömning: Behovs- och proportionalitetsprincipema i<br>8 § polislagen bör liksom i dag förbehållas polisingripanden i egentlig<br>mening och inte avse även annan polisiär verksamhet.</p>
<p>Utredningens förslag: De s.k. behovs- och proportionalitets-<br>principema i 8 § polislagen bör tillämpas vid alla former av polisiära<br>åtgärder. Utredningen föreslår därför att paragrafen ändras så att det<br>uttryckligen framgår att den avser samtliga fall då en polisman vidtar en<br>åtgärd eller handlar på något annat sätt.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker<br>förslaget eller lämnar det utan erinran. Flera remissinstanser, bl.a.<br>Riksdagens ombudsmän (JO) och Riksåklagaren, är dock kritiska till<br>förslaget. Riksåklagaren har således angett att det blir missvisande att<br>göra nuvarande 8 § tillämplig på all verksamhet och att det är svårt att se<br>hur behovs- och proportionalitetsprincipema skulle kunna göras gällande<br>i polisens stödjande verksamhet och brottsförebyggande arbete.<br>Riksåklagaren har vidare framfört att ett genomförande av förslaget<br>skulle medföra en risk för att 8 § kom att ses enbart som en etisk regel<br>utan sakligt innehåll och att respekten för de grundläggande principerna<br>därmed kom att urholkas.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I 8 § polislagen ges vissa<br>allmänna principer för polisingripanden. I bestämmelsen kommer bl.a. de<br>s.k. behovs- och proportionalitetsprincipema till uttryck. Regeringen<br>delar den bedömning av utredningens förslag som JO och Riksåklagaren<br>redovisat. Förslaget i denna del bör därför inte genomföras. De allmänna<br>principerna i 8 § polislagen bör alltså alltjämt förbehållas</p>
<p>polisingripanden i egentiig mening.</p>
<h4>12.1.3 Polisens befallningsrätt</h4>
<p>Regeringens bedömning: Några bestämmelser om polisens rätt att<br>meddela befallningar bör inte införas i polislagen.</p>
<p>Utredningens förslag: En allmän bestämmelse om polisens rätt att<br>meddela befallningar införs i polislagen. Bestämmelsen omfattar<br>befallningar som meddelas innan polisen har fattat beslut om något annat<br>ingripande.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av flertalet<br>remissinstanser, bl.a. Riksdagens ombudsmän, Polismyndigheten z<br>Stockholm och Justitiekanslern. Förslaget avstyrks dock av</p>
<p>70</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Rikspolisstyrelsen som anser att det går för långt i detaljreglering av<br>polisens arbete.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som utredningen anfört kan det i och<br>för sig sägas vara av värde att man försöker reglera polisens alla<br>befogenheter att ingripa mot enskilda. Vad som talar mot att införa en<br>sådan bestämmelse är att polisen ändå har befogenhet att meddela<br>befallningar i situationer då det finns möjlighet att ingripa med tvång.<br>Det ligger alltså i sakens natur att polisen kan meddela befallningar i de<br>situationer då andra mer ingripande åtgärder kan vidtas. Härtill kommer<br>att, som Rikspolisstyrelsen påpekat, en författningsreglering av<br>befallningsrätten skulle innebära en alltför långtgående detaljreglering av<br>polisens arbete. Några bestämmelser om befallningsrätten bör alltså inte<br>införas i polislagen.</p>
<h3>12.2 Nödhandlingar</h3>
<p>Regeringens bedömning: Några särskilda regler om en polismans<br>användning av våld för det fall han angrips med våld eller hot om våld<br>bör inte införas i polislagen.</p>
<p>Utredningens förslag: 10 § polislagen utvidgas så att en polisman får<br>uttryckligt stöd för att använda våld om han angrips med våld eller hot<br>om våld eller då han behöver använda våld för att förhindra en<br>frihetsberövad person att rymma.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker<br>utredningens förslag. Flera instanser, bl.a. Rikspolisstyrelsen,<br>Polismyndigheten i Stockholm, flera länsstyrelser samt Juridiska<br>fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att förhållandet till<br>nödvämsrätten måste klarläggas ytterligare. Åke Svensson m.fl,<br>Polishögskolan avstyrker förslaget under åberopande av att det inte<br>föreligger något reformbehov.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Utredningens förslag innebär att<br>en polisman som angrips med våld eller hot om våld i ökad utsträckning<br>skulle kunna åberopa polislagens regler om rätten att ingripa med våld.<br>Han skulle därigenom slippa åberopa brottsbalkens regler om nödvärn.<br>Förslaget innebär en återgång till vad som gällde innan polislagen kom<br>till. En polisman fick då enligt 24 kap. 2 § brottsbalken använda det våld<br>som med hänsyn till omständigheterna var försvarligt om han vid<br>genomförandet av en tjänsteåtgärd möttes eller angreps med våld eller<br>hot om våld. Regeringen delar utredningens principiella uppfattning att<br>regler om polisens befogenheter och skyldigheter att ingripa i så stor<br>utsträckning som möjligt bör vara intagna i ett samlat regelverk. När det<br>gäller en polismans befogenhet att använda våld i de fall han angrips med<br>våld eller hot om våld måste dock lämpligheten av en samlad reglering i<br>polislagen analyseras mot bakgrund av den rätt till nödvärn som enligt 24<br>kap. brottsbalken tillkommer en polisman liksom varje annan<br>medborgare.</p>
<p>71</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Den nuvarande bestämmelsen om polisens rätt att använda våld i 10 §<br>polislagen motsvarar i huvudsak vad som tidigare gällde enligt 24 kap. 2<br>§ brottsbalken. Där föreskrevs att en polisman fick använda det våld som<br>med hänsyn till omständigheterna var försvarligt om han vid<br>genomförandet av en tjänsteåtgärd möttes eller angreps med våld eller<br>hot om våld. I 10 § polislagen nämns dock inte det fallet att en polisman<br>angrips med våld eller hot om våld. Skälet till det är enligt förarbetena till<br>bestämmelsen att en polisman som angrips på detta sätt, liksom andra<br>medborgare, har rätt till nödvärn och sålunda redan på denna grund har<br>befogenhet att använda våld (prop. 1983/84:111 s. 94).</p>
<p>Det finns en viktig skillnad mellan polislagens reglering om rätten att<br>använda våld och brottsbalkens regler om nödvärn. Polislagen avser<br>endast användande av våld som med hänsyn till omständigheterna är<br>försvarligt. Brottsbalkens regler om nödvärn däremot är vidare och täcker<br>våldsanvändning som inte är uppenbart oförsvarlig. Medan det kan anses<br>vara en tjänsteplikt för en polisman att då han angrips med våld eller hot<br>om våld använda det våld som är försvarligt, kan det självfallet aldrig<br>vara en tjänsteplikt att därutöver bruka våld i den vidare utsträckning<br>som tillåts av reglerna om nödvärn.</p>
<p>Regeringen finner inte anledning att frångå den grundsyn som<br>departementschefen gett uttryck för i den ovan nämnda propositionen.<br>Någon ändring av polislagen på det sätt som utredningen föreslagit bör<br>därför inte genomföras.</p>
<h3>12.3 Befogenhet att använda våld för att förhindra rymning</h3>
<p>Regeringens bedömning: Någon utvidgning av 10 § polislagen i syfte<br>att tydliggöra att en polisman har befogenhet att använda våld då<br>någon som är frihetsberövad försöker rymma bör inte göras.</p>
<p>Utredningens förslag: 10 § polislagen utvidgas så att det uttryckligen<br>framgår att en polisman har befogenhet att använda våld, inte bara då han<br>med laga stöd skall beröva någon friheten och denne försöker undkomma<br>eller polismannen annars möts av motstånd när han skall verkställa<br>frihetsberövandet, utan också då någon som redan är frihetsberövad<br>försöker rymma och polismannen möts av motstånd då han skall<br>förhindra rymningen.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Riksdagens ombudsmän (JO) framför att frågan<br>om polismans befogenhet att använda våld för att hämta eller ta med en<br>person till förhör eller för att hålla kvar en person som har förts in på<br>polisstationen t.ex. för förhör eller kroppsbesiktning måste utredas<br>närmare mot bakgrund av utredningens definition av begreppet<br>frihetsberövande. Enligt Polismyndigheten i Karlshamn måste den<br>föreslagna ändringen i polislagen kompletteras med en ändring som ger<br>arrestantvakter, ordningsvakter vid polismyndigheterna och anställda</p>
<p>72</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>med förordnanden befogenhet att använda våld när de nyttjas vid<br>bevakning utanför polisstationen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelser om befogenhet att<br>använda våld för att förhindra rymning finns både i brottsbalken (24 kap.<br>2 §) och i polislagen (10 § första stycket 2).</p>
<p>Bestämmelsen i brottsbalken reglerar användningen av våld för att<br>hindra att den som är frihetsberövad rymmer. I paragrafen nämns särskilt<br>den som är intagen på kriminalvårdsanstalt eller som är häktad eller<br>anhållen, men det kan också vara fråga om någon som exempelvis är<br>omhändertagen på grund av berusning eller intagen för rättspsykiatrisk<br>vård. Bestämmelsen riktar sig framför allt till den personal vid<br>kriminalvårdsanstalter, häkten sjukhus eller liknande som det åligger att<br>hindra rymningar. I förekommande fall omfattas dock även polismän och<br>arrestantvakter. Enligt bestämmelsen är det straffritt att bruka våld för att<br>rymningen skall hindras.</p>
<p>Polisen har enligt 10 § första stycket 2 polislagen befogenhet att<br>använda våld i situationer då någon som skall häktas, anhållas eller<br>annars med laga stöd berövas friheten försöker undkomma. Detsamma<br>gäller om polismannen annars möts av motstånd när han skall verkställa<br>ett sådant frihetsberövande.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning ger bestämmelserna i 24 kap. 2 § och 10<br>§ polislagen polisen erforderligt stöd för att med våld ingripa för att<br>förhindra rymning. Någon ändring av polislagen enligt vad utredningen<br>föreslår är därför inte motiverad.</p>
<h3>12.4 Befogenhet att använda våld för att hålla en<br>frihetsberövad person till ordningen</h3>
<p>Regeringens bedömning: Något särskilt lagstöd for en polismans<br>befogenhet att använda våld då han skall hålla en frihetsberövad<br>person till ordningen behöver inte införas.</p>
<p>Utredningen: Utredningen har gjort bedömningen att det inte finns<br>något positivt lagstöd för befogenheten att använda våld då en polisman<br>möts av annat motstånd än som avses i 10 § första stycket 1 polislagen då<br>han skall hålla en frihetsberövad person till ordningen. Utredningen<br>föreslår till följd härav att det i 10 § polislagen föreskrivs att en polisman<br>får använda våld också för sådana fall.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av<br>samtliga remissinstanser.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Utöver vad som gäller vid<br>rymning är det enligt 24 kap. 2 § brottsbalken straffritt att använda våld<br>för att upprätthålla ordningen om en frihetsberövad person, med våld<br>eller hot om våld, sätter sig till motvärn eller på annat sätt gör motstånd<br>mot någon under vars uppsikt han står, när denne skall hålla honom till<br>ordningen. Bestämmelsen motiveras av att den som har tagits i förvar på<br>kriminalvårdsanstalt, i häkte eller i polisarrest är skyldig att rätta sig efter</p>
<p>73</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>de ordningsregler som gäller för förvaringslokalen och de anvisningar<br>som personalen lämnar honom. Detta är i sin tur motiverat av att det med<br>hänsyn till risken för bl.a. rymning, skadegörelse eller annan<br>våldsutövning anses nödvändigt att förhindra omhändertagna från att röra<br>sig fritt inom förvaringslokalen.</p>
<p>Bestämmelsen i 24 kap. 2 § brottsbalken gäller även för en polisman<br>som har att hålla någon till ordningen. Utöver regleringen i brottsbalken<br>har polisen också befogenhet att meddela de anvisningar som behövs för<br>att genomföra en beslutad tjänsteåtgärd, exempelvis ett<br>omhändertagande. Om en person har berövats friheten får polisen således<br>lämna vederbörande erforderliga anvisningar i syfte att upprätthålla<br>ordningen och säkerheten på platsen. Den som inte åtlyder en sådan<br>anvisning måste självfallet, som en yttersta åtgärd, med våld kunna hållas<br>till ordningen. Enligt regeringens bedömning måste en sådan möjlighet<br>anses ligga redan i den bakomliggande rätten att hålla vederbörande<br>frihetsberövad.</p>
<h3>12.5 Handräckning</h3>
<p>Regeringens bedömning: Särskilda regler om handräckning bör inte<br>införas i polislagen.</p>
<p>Utredningens förslag: Särskilda regler om handräckning införs i<br>polislagen. I bestämmelserna definieras begreppet handräckning,<br>beskrivs hur man begär handräckning och regleras när polisen är skyldig<br>att lämna handräckning och när en begäran om handräckning får avslås.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker<br>förslaget eller lämnar det utan erinran. Riksdagens ombudsmän (JO) är<br>dock kritisk till förslaget och ifrågasätter om det är tillräckligt<br>genomarbetat för att kunna ligga till grund för lagstiftning. Enligt JO bör<br>det göras en genomgång av hela det aktuella regelbeståndet i syfte att i<br>varje särskilt hänseende få till stånd en tillfredsställande reglering av<br>polisens handräckningsuppgifter. JO anser att handräckningsfrågan bör<br>regleras i princip uttömmande i varje särskild författning och en eventuell<br>reglering i polislagen begränsas till vissa allmänna regler av närmast<br>formell karaktär. JO ifrågasätter således behovet av en särskild definition<br>av handräckningsbegreppet. JO är också kritisk till utredningens förslag<br>att polisen skall kunna avslå en begäran om handräckning. Riksåklagaren<br>framför liknande åsikter. Några remissinstanser, däribland Länsstyrelsen<br>i Stockholms län, anser att de handräckningsbestämmelser som i dag<br>finns i olika författningar bör ses över. Socialstyrelsen och Länsstyrelsen<br>i Hallands län anser att sökande myndighet bör ges möjlighet att<br>överklaga ett avslagsbeslut.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar JO:s<br>bedömning att handräckningsfrågor i första hand bör lösas inom ramen<br>för varje särskild författning. Utredningen har av tidsskäl inte ansett sig<br>ha möjlighet att lämna något förslag till en sådan reglering och</p>
<p>74</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>beredningsunderlag för en sådan lösning saknas följaktligen. I likhet med<br>JO är regeringen dessutom tveksam till förslaget att ge polisen möjlighet<br>att diskretionärt avslå framställningar om handräckning. Det finns<br>nämligen en risk för att detta skulle kunna leda till en alltför ensidig<br>bedömning där hänsyn i stor utsträckning togs till den arbetssituation<br>som för närvarande råder hos polismyndigheten. Det bör inte heller<br>ankomma på en polismyndighet att pröva om en annan myndighet har<br>behov av polishandräckning eller inte. Ä andra sidan måste det<br>förutsättas att de myndigheter och institutioner som är berättigade att<br>begära polishandräckning noga överväger om en sådan åtgärd är rimlig<br>med hänsyn till vikten av åtgärden och den resursåtgång som krävs hos<br>polisen. Regeringen utgår från att en begäran om polishandräckning alltid<br>föregås av en noggrann prövning om det finns andra sätt att lösa den<br>uppkomna situationen och att den som begär handräckningsuppdraget i<br>god tid informerar polismyndigheten om det.</p>
<p>Med hänvisning till det sagda anser regeringen att någon bestämmelse<br>om handräckningsförfarandet inte bör införas i polislagen.</p>
<h3>12.6 Ordning och säkerhet vid kollektiv persontrafik</h3>
<p>Regeringens bedömning: Polisen bör redan med nuvarande<br>bestämmelser kunna avlägsna eller avvisa personer från ett<br>trafikföretags område utan att personen dessförinnan, av en<br>trafiktjänsteman, blivit uppmanad att lämna området.</p>
<p>Utredningen: Utredningen behandlar inte denna fråga</p>
<p>Bakgrund: Polismyndigheten i Stockholm har i en skrivelse till<br>Justitiedepartementet hemställt att 4 kap. 9 § ordningslagen (1993:1617)<br>ändras så, att en polismans rätt att avvisa och avlägsna en<br>ordningsstörande person blir självständig och kan vidtas utan föregående<br>tillträdesvägran eller uppmaning av en trafiktjänsteman.</p>
<p>Skrivelsen har remitterats till Rikspolisstyrelsen som tillstyrkt<br>förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Till polisens uppgifter hör bl.a. att<br>övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar<br>därav samt ingripa när sådana har inträffat (2 § polislagen). För att<br>polisen skall kunna fullgöra dessa uppgifter finns särskilda regler om<br>polisens rätt att använda våld för sådana fall. Om någon genom sitt<br>uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara<br>för denna får en polisman således enligt 13 § polislagen, när det är<br>nödvändigt för att ordningen skall kunna upprätthållas, avvisa eller<br>avlägsna honom från visst område eller utrymme. Detsamma gäller om<br>en sådan åtgärd behövs för att en straffbelagd handling skall kunna<br>avvärjas. När det gäller polisens rätt att ingripa mot berusade personer<br>finns särskilda regler i lagen (1976:511) om omhändertagande av<br>berusade personer m.m (LOB). Enligt 1 § i nämnda lag får en person<br>omhändertas om han är så berusad av alkoholdrycker eller något annat</p>
<p>75</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>berusningsmedel att han inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör<br>en omedelbar fara för sig själv eller någon annan. De nu nämnda<br>bestämmelserna i polislagen och LOB gäller självfallet även för den<br>kollektiva persontrafiken.</p>
<p>För den kollektiva persontrafiken gäller dessutom 4 kap. ordningslagen<br>som innehåller särskilt stränga regler beträffande ordning och säkerhet.<br>Enligt 4 kap. 7 § far således en person vägras tillträde till ett<br>trafikföretags område eller färdmedel om han är berusad eller annars<br>uppträder på ett sådant sätt att det finns anledning att befara att han<br>kommer att störa ordningen eller äventyra säkerheten i trafiken. På<br>motsvarande sätt gäller att en sådan person, som redan befinner sig inom<br>ett trafikföretags område, enligt 8 § i samma kapitel är skyldig att på<br>uppmaning av en trafiktjänsteman lämna trafikföretagets område eller<br>färdmedel. En sådan skyldighet gäller också om personen har brutit mot<br>bestämmelserna i 4 kap. 4-6 §§ ordningslagen, som bl.a. förbjuder<br>alkoholförtäring inom ett trafikföretags område.</p>
<p>Om den som vägrats tillträde enligt 7 § eller som enligt 8 § uppmanats<br>att lämna ett trafikföretagets område eller färdmedel inte gör som han blir<br>tillsagd, får en polisman eller ordningsvakt avvisa eller avlägsna honom.<br>Bestämmelsen tillkom för att det inte ansågs lämpligt att trafikpersonalen<br>skulle ges rätt att avvisa eller avlägsna ordningsstörande personer (prop.<br>1992/93:210 s. 213 och 307 f.) Bestämmelsen ger därför trafikpersonalen<br>möjlighet att begära handräckning av polis. Polisen skall självständigt<br>göra en prövning av om förutsättningarna för avvisning eller avlägsnande<br>föreligger, dvs. om personen i fråga har betett sig på ett sådant sätt som<br>enligt lagen medför en skyldighet att lämna trafikföretagets område eller<br>ett färdmedel (jfr prop 1992/93:210) Enligt regeringens bedömning<br>ligger det därför i sakens natur att polisen självständigt och utan<br>föregående tillträdelsevägran eller uppmaning av en trafiktjänsteman kan<br>ingripa och uppmana en ordningsstörare att lämna området eller<br>färdmedlet och sedan, om uppmaningen inte följs, ingripa enligt 4 kap. 9<br>§. Någon ändring av ordningslagen behöver därför inte göras.</p>
<h2>13 Kostnader och ikraftträdande</h2>
<p>Flera av de förslag som nu läggs fram ökar polisens möjligheter att<br>ingripa i förebyggande syfte vid störningar av den allmänna ordningen.<br>Detta bör inte medföra några kostnadskonsekvenser. De ändringar som<br>föreslås beträffande rätten att ta i förvar den som omhändertagits med<br>stöd av polislagen eller vissa andra författningar utgör i huvudsak endast<br>en kodifiering av gällande rätt och medför därför inte heller några ökade<br>kostnader. Detta gäller även övriga förslag som nu tas upp.</p>
<p>Lagändringarna bör lämpligen träda i kraft den 1 februari 1998.</p>
<p>76</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<h2>14 F örfattningskommentar</h2>
<h3>14.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<h4>9 kap.</h4>
<p>10 §</p>
<p>I paragrafen införs en bestämmelse om att den som hämtats till rätten för<br>att inställas i brottmål som tilltalad får tas i förvar. Utgångspunkten vid<br>placeringen av den som hämtats till rätten är självfallet att denna skall<br>ske i öppen lokal. Detta framgår av paragrafens fjärde stycke där det sägs<br>att den som omhändertagits enligt paragrafen inte får underkastas annan<br>inskränkning i sin frihet än som påkallas av ändamålet med<br>omhändertagandet, ordningen eller allmän säkerhet. I undantagsfall kan<br>det dock vara nödvändigt att ta den som hämtats till rätten i förvar. Detta<br>utvecklas närmare i avsnitt 6.9. Av bestämmelsen framgår motsatsvis att<br>den som hämtats till rätten i annan egenskap än som tilltalad i brottmål<br>inte får tas i förvar.</p>
<h4>23 kap.</h4>
<p>9§</p>
<p>I paragrafen införs en bestämmelse om att den som hålls kvar för förhör<br>och är misstänkt för brottet får tas i förvar om det är nödvändigt med<br>hänsyn till ändamålet med ingripandet, ordningen eller allmän säkerhet.<br>Även i detta fall är huvudregeln således att den kvarhållne inte skall tas i<br>förvar. Bestämmelsen kommenteras i avsnitt 6.9. Av bestämmelsen<br>framgår motsatsvis att den som inte är misstänkt för brottet, t.ex. ett<br>vittne inte får tas i förvar.</p>
<h4>24 kap.</h4>
<p>8§</p>
<p>Genom den nya bestämmelsen i paragrafen ges polisen uttrycklig<br>möjlighet att häva ett beslut om gripande om det är uppenbart att<br>gripandet är ogrundat. Skälen härför framgår av avsnitt 7.1.</p>
<p>9§</p>
<p>I paragrafen införs en bestämmelse om att polisen är skyldig att<br>underrätta den som grips om skälen för frihetsberövandet. Bestämmelsen<br>har tillkommit av konventionshänsyn och motiveras närmare i avsnitt<br>7.2. Däremot behöver anhöriga till den som grips inte underrättas.</p>
<p>77</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>22 §</p>
<p>Ändringen, som kommenteras i avsnitt 6.5, innebär att förvarstagande av<br>gripna personer inte längre är obligatorisk. Huvudregeln skall dock<br>fortfarande vara att den som grips tas i förvar. Den nya bestämmelsen<br>innebär att förvarstagande kan underlåtas om syftet med gripandet ändå<br>kan uppnås.</p>
<h3>14.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:167) med<br>särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare</h3>
<p>14 §</p>
<p>I paragrafen tas en ny bestämmelse in om att den som är över femton år<br>får tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till ordning eller<br>säkerhet. Den avvägning som enligt de s.k. behovs- och<br>proportionalitetsprincipema i 8 § polislagen skall göras vid alla<br>polisingripanden innebär att det normalt inte bör komma ifråga att<br>placera ungdomar mellan femton och arton år i arrest. Som närmare<br>utvecklats i avsnitt 6.7 kan det dock i vissa situationer vara nödvändigt<br>att ta den omhändertagne i förvar. Den som är under femton år får<br>däremot aldrig tas i förvar.</p>
<p>34 §</p>
<p>En bestämmelse införs som klargör att paragrafen inte ger stöd för att ta<br>ett barn i förvar i arrest. Paragrafen har kommenterats närmare i avsnitt<br>6.7.</p>
<h3>14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:511) om<br>omhändertagande av berusade personer m.m.</h3>
<p>4§</p>
<p>I paragrafen införs en uttrycklig bestämmelse om att den som har<br>omhändertagits enligt lagen får tas i förvar. Förvarstagande skall få ske<br>om det är nödvändigt med hänsyn till ordning eller säkerhet.</p>
<h3>14.4 Förslaget till lag om ändring i polislagen</h3>
<p>9§</p>
<p>I paragrafen, som reglerar en polismans skyldighet att rapportera brott,<br>införs en bestämmelse om när rapporteftergift får meddelas.<br>Bestämmelser om rapporteftergift fanns tidigare i 5 kap. 5 § andra<br>stycket polisförordningen (1984:730). Någon ändring i sak är inte</p>
<p>78</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>avsedd. Det har däremot inte ansetts motiverat att i lag reglera de<br>närmare formerna för förfarandet vid rapporteftergift.</p>
<p>I polisförordningen regleras också en polismans möjlighet att underlåta<br>att meddela parkeringsanmärkning enligt lagen (1976:206) om<br>felparkeringsavgift. Någon överflyttning av dessa bestämmelser görs<br>inte.</p>
<p>10 §</p>
<p>Paragrafen reglerar i vilka fall en polisman far använda våld. I en ny<br>punkt 5 har anges att en polisman far använda våld då han med laga stöd<br>skall stoppa ett fordon eller något annat transportmedel. Polisens rätt att<br>stoppa ett fordon regleras i 22 § och behandlas närmare i avsnitt 8. Hur<br>mycket våld som får användas och vilka tekniska hjälpmedel som får<br>användas för att stoppa ett fordon får, med hänsyn till<br>proportionalitetsprincipen, avgöras beroende på omständigheterna i det<br>aktuella fallet. Punkt 6 och 7 motsvarar tidigare punkt 5 och 6.</p>
<p>10 a §</p>
<p>I paragrafen, som är ny, regleras en polismans rätt att belägga den som<br>är berövad friheten fängsel. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 9.<br>Paragrafen hänvisar till vad som gäller for häktade m.fl. enligt 15 §<br>behandlingslagen (1976:371). Bestämmelsen omfattar alla de fall då<br>polisen ingriper genom att omhänderta eller på annat sätt inskränka<br>någons rörelsefrihet, t.ex genom att hålla kvar någon för förhör enligt 23<br>kap. 9 § rättegångsbalken eller hämta någon till rätten enligt 9 kap. 10 §<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Med fängsel menas ett tekniskt hjälpmedel som binder samman händer<br>och fötter. Begreppet fängsel har emellertid inte definerats i paragrafen<br>eftersom utvecklingen på det tekniska området sannolikt skulle medföra<br>att en sådan definition snabbt blir föråldrad. Precis som vid alla andra<br>former av polisingripande måste behovs- och proportionalitetsprincipema<br>i 8 § beaktas vid bedömningen av huruvida fängsel får användas. Det<br>innebär bl.a. att det inte bör komma ifråga att belägga ett vittne som<br>medtagits förhör eller hämtats till rätten med fängsel.</p>
<p>13 a §</p>
<p>Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om en polismans<br>befogenhet att avvisa eller avlägsna dels den som försöker tränga in på<br>avspärrat område eller vägrar att lämna ett sådant område, dels den som<br>inte följer en anvisad väg. Paragrafen har motiverats i avsnitt 5.4 och 5.5.</p>
<p>Paragrafen är tillämplig även om den som försöker passera en<br>avspärrning inte kan anses störa ordningen. Frågan om det kan anses<br>försvarligt att avlägsna den som försöker tränga in på avspärrat område<br>far avgöras med hänsyn till syftet med avspärrningen.</p>
<p>79</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Bestämmelser om polisens möjligheter att spärra av eller på annat sätt<br>förbjuda tillträde till ett visst område eller utrymme finns bl.a. i 23<br>(tidigare 22) och den nya 24 §§ polislagen samt i 27 kap 15 §<br>rättegångsbalken. Bestämmelsen om polisens möjligheter att anvisa en<br>viss väg finns i den nya 24 § polislagen.</p>
<p>13 b §</p>
<p>Paragrafen är ny och kommenteras i avsnitt 5.2. Som framgår av<br>paragrafen gäller den enbart vid allmänna sammankomster och offentliga<br>tillställningar enligt ordningslagen (1993:1617). Bestämmelser om<br>polisens rätt att inställa eller upplösa en allmän sammankomst finns i 2<br>kap. 22-24§§ ordningslagen. Om polismyndigheten har beslutat att<br>upplösa t.ex. en konsert som utgör en allmän sammankomst kan polisen<br>med stöd av paragrafen avvisa eller avlägsna deltagarna eller åskådarna.<br>För att polisen skall kunna avvisa eller avlägsna dem fordras alltså inte<br>att den som avvisas eller avlägsnas stör den allmänna ordningen.<br>Avgörande är istället syftet med beslutet, dvs. att konserten skall kunna<br>upplösas. Den som befinner sig utanför konsertlokalen får i stället<br>avlägsnas med stöd av 13 § eller den nya 13 c §, dvs. om han stör den<br>allmänna ordningen eller säkerheten eller deltar i en folksamling som stör<br>den allmänna ordningen.</p>
<p>Som vid alla andra polisingripanden får behovs- och proportionali-<br>tetsprincipema i 8 § stor betydelse för tillämpningen.</p>
<p>13 c §</p>
<p>Paragrafen, som är ny, behandlas närmare i avsnitt 5.3. Paragrafen gäller<br>endast sådana folksamlingar som inte är allmänna sammankomster eller<br>offentliga tillställningar enligt ordningslagen (1993:1617). Bestäm-<br>melsen ger polisen möjlighet att avvisa eller avlägsna deltagare i en<br>folksamling om folksamlingen stör den allmänna ordningen. Det krävs<br>alltså inte att den som avlägsnas skall ha bidragit till ordningsstömingen.<br>Det räcker med att han eller hon betraktas som deltagare i en folksamling<br>som stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för<br>ordningen.</p>
<p>Naturligtvis är det ingenting som säger att alla deltagare i en<br>ordningsstörande folksamling behöver avlägsnas. Tvärtom följer det av<br>behovs och proportionalitetsprincipema i 8 § polislagen att ingripandet<br>inte får vara mer omfattande än vad som är nödvändigt för att<br>upprätthålla eller återställa ordningen.</p>
<p>Om folksamlingen är en allmän sammankomst eller offentlig<br>tillställning är den nya bestämmelsen inte tillämplig. Polisen är i stället<br>hänvisad till att ingripa mot enskilda ordningsstörare enligt<br>rättegångsbalkens regler om gripande eller 13 § polislagen. En närmare<br>redogörelse för dessa bestämmelser finns i avsnitt 5.1. Polisen kan också<br>ingripa med stöd av ordningslagen och, om förutsättningarna för det är</p>
<p>80</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>uppfyllda, ställa in eller upplösa sammankomsten eller tillställningen.<br>Om området är avspärrat kan polisen även ingripa enligt den nya 13 a §.</p>
<p>17 §</p>
<p>I paragrafen har införts en uttrycklig bestämmelse om att den som<br>omhändertagits med stöd av polislagen får tas i förvar. Med förvar avses<br>placering i arrest eller annat låst utrymme. Förvarstagande får dock<br>endast ske om det är nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet.</p>
<p>Bestämmelser om omhändertagande enligt polislagen finns i 11, 12,<br>13, 14 och 16 §§.</p>
<p>Skälen för bestämmelsen framgår av respektive avsnitt om<br>omhändertagande, se avsnitt 6.2, 6.3 och 6.4.</p>
<p>Till skillnad från häktade och anhållna, som enligt rättegångsbalken<br>skall tas i förvar, tas de som omhändertas med stöd av polislagens regler<br>i praktiken inte alltid i förvar. Någon ändring i detta avseende är inte<br>avsedd. Bestämmelsen har därför formulerats som en befogenhet för<br>polisen och inte som ett obligatorium.</p>
<p>Den som är under femton år får inte tas i förvar. Den avvägning som<br>enligt de s.k. behovs- och proportionalitetsprincipema i 8 § polislagen<br>skall göras vid alla polisingripanden innebär att det normalt inte bör<br>komma ifråga att placera ungdomar mellan femton och arton år i arrest.<br>Som närmare utvecklats i avsnitt 6.7 kan det dock i vissa situationer vara<br>nödvändigt att ta den omhändertagne i förvar. Det bör i sammanhanget<br>påpekas att interimistiskt omhändertagande enligt 11 § polislagen bygger<br>på samma förutsättningar som den bakomliggande författningen.<br>Exempelvis gäller enligt utlänningslagen (1989:529) särskilda<br>förutsättningar för förvarstagande av ungdomar under 18 år.</p>
<p>22 §</p>
<p>Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om en polismans<br>befogenhet att stoppa ett fordon eller annat transportmedel. Paragrafen,<br>som har kommenterats i avsnitt 8, är i huvudsak avsedd att kodifiera vad<br>som anses som gällande rätt.</p>
<p>Punkt 1 ger polisen befogenhet att stoppa ett fordon om<br>förutsätttningama för att inleda en förundersökning är uppfyllda.<br>Avsikten är således att en polisman skall kunna stoppa ett fordon för att<br>vidta sådana åtgärder som avses i 23 kap. 3 § tredje stycket<br>rättegångsbalken, exempelvis hålla förhör med dem som fördas i bilen.</p>
<p>Punkt 2 omfattar vissa andra, preciserade ingripanden mot dem som<br>fördas i bilen. Bestämmelsen ger t.ex. polisen befogenhet att stoppa ett<br>fordon för att ta med någon som färdas i bilen till förhör enligt 23 kap. 8<br>§ rättegångsbalken eller gripa den som är misstänkt för brott enligt 24<br>kap. 6 § rättegångsbalken.</p>
<p>Punkt 3 ger befogenhet att stoppa fordonet för att genomföra<br>husrannsakan med stöd av rättegångsbalken eller polislagens regler.</p>
<p>81</p>
<p>6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 175</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>Punkt 4 handlar om polisens befogenheter att stoppa fordon för att<br>kontrollera fordon eller förare enligt vad som är särskilt föreskrivet.<br>Sådana föreskrifter finns t.ex. i bilregisterkungörelsen (1972:599),<br>terrängtrafikkungörelsen (1972:594), fordonskungörelsen (1972:595),<br>vägtrafikkungörelsen (1972:603), kungörelsen (1974:681) om internatio-<br>nella vägtransporter, lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov, lagen<br>(1982:821) om transport av farligt gods, förordningen (1982:923) om<br>transport av farligt gods, förordningen (1987:27) om fordon i<br>internationell vägtrafik i Sverige, fordonsskattelagen (1988:327) , lagen<br>(1990:1079) om tillfälligt bilförbud och förordningen (1994:1297) om<br>vilotider vid vissa vägtransporter inom landet.</p>
<p>Bestämmelser om att använda våld för att stoppa ett fordon eller annat<br>transportmedel finns i 10 § 5.</p>
<p>24 §</p>
<p>I paragrafen, som är ny, har tagits in en bestämmelse om polisens<br>befogenhet att spärra av områden eller utrymmen. Bestämmelsen, som<br>har motiverats närmare i avsnitt 5.4, är tillämplig både då en allvarlig<br>ordnings- eller säkerhetsstöming har inträffat och då det finns risk för en<br>sådan störning.</p>
<p>Till skillnad från 22 § (föreslagna 23) kan bestämmelsen tillämpas i<br>mera allmänt förebyggande syfte. Det krävs dock att det finns en konkret<br>risk för störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten. Vad som<br>skall anses utgöra en allvarlig störning får bedömas i det enskilda fallet.</p>
<p>Ett tillträdesförbud kan avse i princip vilka områden eller utrymmen<br>som helst, såväl inom- som utomhus. Det naturliga torde dock vara att<br>bestämmelsen tillämpas beträffande sådana områden och utrymmen dit<br>allmänheten har tillträde. Bestämmelsen ger i och för sig också möjlighet<br>att t.ex. spärra av en privat klubblokal i samband med allvarliga<br>störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten om det är<br>nödvändigt för att ordningen eller säkerheten skall kunna upprätthållas. I<br>sådana fall får dock proportionalitetsprincipen stor betydelse och det bör<br>som regel inte kunna bli frågan om någon längre tids avspärrning.</p>
<p>Som exempel på fall där bestämmelsen kan tillämpas utan att några<br>ordningstömingar ännu har uppstått kan nämnas att det till en<br>demonstration som polisen har gett tillstånd till finns anledning att vänta<br>en stor mängd deltagare. Redan den omständigheten att deltagarna<br>kommer att förflytta sig längs trafikerade gator gör att det kan finnas risk<br>för allvarliga störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten. På<br>motsvarande sätt kan en risk för sådana störningar finnas vid<br>idrottsevenemang av olika slag dit det förväntas ett mycket stort antal<br>besökare.</p>
<p>Den i 8 § polislagen intagna proportionalitetsprincipen har stor<br>betydelse för bestämmelsens tillämpning. Ett ingripande måste således<br>alltid till sin beskaffenhet, styrka, omfattning och varaktighet stå i rimligt<br>förhållande till den störning av den allmänna ordningen eller säkerheten<br>som hotar eller föreligger.</p>
<p>82</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>25 §</p>
<p>Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 11.3. Genom bestämmelsen ges<br>polismyndigheten befogenhet att i den brottsbekämpande verksamheten<br>begära in uppgifter om last, passagerare och fordon från transportföretag.<br>Motsvarande bestämmelse finns sedan den 1 juli 1996 för tullens del i 67<br>a § tullagen (1994:1550) och 15 § lagen (1996:701) om Tullverkets<br>befogenhet vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska<br>unionen (jfr prop 1995/96:166 s. 76 ff. och 98 f.).</p>
<p>26 §</p>
<p>Paragrafen, som är ny, kommenteras närmare i avsnitt 11.3. Den reglerar<br>formerna för uppgiftslämnandet samt polisens behandling av de<br>inhämtade uppgifterna. Regleringen motsvarar vad som gäller för tullen<br>enligt 67 b § tullagen och 16 § lagen om Tullverkets befogenhet vid<br>Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (jfr a. prop.<br>s. 81 ff. och 99 f.).</p>
<p>27 §</p>
<p>Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om dokumentation av<br>polisingripanden. Bestämmelserna behandlas i avsnitt 10. Som framgår<br>av paragrafens sista stycke finns det särskilda regler om protokoll över<br>straffprocessuella tvångsmedel i rättegångsbalken. Dessa regler gäller för<br>där avsedda fall. Så t.ex. sägs det i 27 kap. 13 § rättegångsbalken att<br>protokoll skall föras över beslag och i 28 kap. 9 § att protokoll skall föras<br>över husrannsakan. Av 28 kap. 13 § rättegångsbalken framgår vidare att<br>bestämmelserna om protokoll i 28 kap. 9 § också gäller vid<br>kroppsvisitation och kroppsbesiktning.</p>
<p>Polisen bör alltid sträva efter att få fram identitetsuppgifter i samband<br>med ett ingripande. Denna strävan medger dock ingen generell rätt att<br>kroppsvisitera eller göra husrannsakan hos någon i syfte att fastställa<br>dennes identitet. Om det inte är möjligt att identifiera en person som<br>polisen ingripit mot, bör protokollet i varje fall innehålla någon form av<br>beskrivning av personen ifråga. Har polisen avlägsnat deltagare i en stor<br>ordningsstörande folksamling bör det åtminstone antecknas i protokollet<br>ungefär hur många personer ingripandet avsåg och var de befann sig.</p>
<p>Med vad som i övrigt förekommit vid ingripandet avses t.ex.<br>tidpunkten när den omhändertagne tas i förvar, tidpunkten för<br>frigivandet, uppgift om att den frihetsberövade underrättats om sina<br>rättigheter, tecken på skador och sjukdomar, tidpunkter för måltider och<br>förhör, uppgifter om underrättelser till anhöriga och advokatkontakter.</p>
<p>83</p>
<p>Prop. 1996/97:175</p>
<p>28 §</p>
<p>Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om skyldigheten att föra<br>protokoll över ingripanden som innebär användning av fängsel,<br>skjutvapen, tårgas samt tekniska hjälpmedel för att stoppa fordon eller<br>annat transportmedel.</p>
<p>29 §</p>
<p>I paragrafen, som motsvarar tidigare 23 §, har tagits in en bestämmelse<br>som reglerar ordningsvakters befogenhet att använda fängsel.</p>
<p>84</p>
<h2>Sammanfattning av Polisrättsutredningens<br>delbetänkande (SOU 1993:60)</h2>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Polislagstiftningens förhållande till Sveriges konventionsåtaganden</p>
<p>Utredningen har haft i uppdrag att analysera den svenska<br>polislagstiftningens förhållande till de internationella konventionerna om<br>mänskliga rättigheter. Analysen har koncentrerats till reglerna i den<br>europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna<br>och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Utredningen har<br>funnit att den svenska polislagstiftningen med vissa undantag är väl<br>anpassad till konventionens krav. Undantagen utgörs framför allt av<br>bestämmelserna om tillfälliga omhändertaganden.</p>
<p>För att man skall kunna bedöma om dessa regler är konventionsenliga<br>eller ej är det nödvändigt att först ta ställning till om tillfälliga<br>omhändertaganden innefattar frihetsberövanden i Europakonventionens<br>mening eller endast mindre ingripande inskränkningar i den personliga<br>rörelsefriheten. Europakonventionen innehåller bestämmelser som tar<br>sikte på båda dessa former av inskränkningar i den personliga<br>rörelsefriheten, men skyddet mot frihetsberövanden är betydligt starkare<br>än skyddet mot andra frihetsinskränkningar. Eftersom varje<br>frihetsberövande utgör ett undantag från den grundläggande principen att<br>”envar har rätt till frihet och personlig säkerhet” innehåller konventionen<br>en uttömmande uppräkning av sådana fall då ingripanden får förekomma</p>
<p>Enligt konventionen får således ingen berövas sin frihet utom i följande<br>fall och i den ordning som lagen föreskriver:</p>
<p>a) då någon är lagligen berövad sin frihet efter fällande dom av<br>vederbörlig domstol;</p>
<p>b) då någon lagligen är arresterad eller eljest berövad sin frihet<br>antingen med anledning av att han underlåtit att uppfylla domstols<br>lagligen givna föreläggande eller i ändamål att uppnå fullgörande av<br>någon i lag föreskriven skyldighet;</p>
<p>c) då någon lagligen är arresterad eller eljest berövad sin frihet för att<br>ställas inför vederbörlig rättslig myndighet såsom skäligen misstänkt för<br>att ha förövat brott, eller när det skäligen anses nödvändigt för att<br>förhindra honom att begå brott eller att undkomma efter att ha gjort<br>detta;</p>
<p>d) då en underårig i laga ordning är berövad sin frihet för att undergå<br>skyddsuppfostran eller för att inställas inför vederbörlig rättslig<br>myndighet;</p>
<p>e) då någon lagligen är berövad sin frihet till förhindrande av spridning<br>av smittosam sjukdom eller emedan han är sinnessjuk, alkoholist,<br>hemfallen åt missbruk av droger eller lösdrivare;</p>
<p>f) då någon är lagligen arresterad eller eljest berövad sin frihet till<br>förhindrande av att han obehörigen inkommer i landet eller som ett led i<br>förfarande för hans utvisning eller utlämnande.</p>
<p><sup>9</sup> Artikel 5:1 i Europakonventionen.</p>
<p>85</p>
<p>Rätten att röra sig fritt far enligt konventionen</p>
<p>...icke underkastas andra inskränkningar än sådana som äro angivna i lag<br>och i ett demokratiskt samhälle nödvändiga med hänsyn till statens<br>säkerhet eller den allmänna säkerheten, för upprätthållande av den<br>allmänna ordningen och förhindrande av brott, för hälsovården samt för<br>skyddande av sedligheten eller av annans fri- och rättigheter<sup>10</sup>.</p>
<p>Konventionen har således gett staterna förhållandevis stor frihet att<br>bedöma när det är nödvändigt att företa inskränkningar i rörelsefriheten.</p>
<p>Var gränsen går mellan frihetsberövanden och andra mindre ingripande<br>inskränkningar i rörelsefriheten kan man emellertid inte avgöra generellt.<br>Det får i stället bedömas med utgångspunkt från omständigheterna i det<br>enskilda fallet. Utredningen har med ledning av ett antal domar från<br>Europadomstolen kommit fram till att ett ingripande som leder till att<br>någon tas i förvar i polisarrest eller på annat sätt hålls inspärrad i ett<br>begränsat utrymme, oavsett övriga omständigheter, måste anses utgöra<br>ett frihetsberövande. Varaktigheten av ett ingripande har också betydelse<br>för bedömningen av om det är fråga om ett frihetsberövande eller ej. Att<br>en kortare stund hålla kvar någon på en plats utgör i sig sannolikt inte<br>mer än en mindre inskränkning i rörelsefriheten. Ju längre den mot<br>vilken ingripandet riktar sig är tvungen att stanna kvar, desto mer<br>kommer ingripandet emellertid att närma sig ett frihetsberövande.<br>Utsträckningen i tiden torde dock knappast ensamt vara avgörande för<br>frågan om ingripandet utgör ett frihetsberövande eller ej. Dessutom<br>måste man ta hänsyn till vilket slags åtgärd det är fråga om, mot vem<br>åtgärden riktar sig och i vilket syfte den företas.</p>
<p>Utredningen anser, med hänsyn till vad som har anförts ovan, att<br>polisens åtgärd att avlägsna en person från en plats som regel inte kan<br>anses innefatta ett frihetsberövande. Det gäller oavsett vart polisen för<br>den som skall avlägsnas, exempelvis till hans bostad eller till ett sjukhus.<br>Detsamma skulle enligt utredningens uppfattning gälla om polisen hade<br>befogenhet att avlägsna någon genom att ta med honom till en<br>polisstation. Det måste dock uppmärksammas att ett sådant avlägsnande<br>inte skulle kunna förenas med befogenhet att med tvång hålla kvar<br>personen ifråga på polisstationen, eftersom det i så fall skulle bli frågan<br>om ett frihetsberövande.</p>
<p>Utredningen anser således att avlägsnanden i normala fall endast utgör<br>sådana mindre ingripande inskränkningar i rörelsefriheten som inte<br>innefattar frihetsberövanden. I denna del finns det inget att invända mot<br>bestämmelsen i 13 § polislagen. Utredningen anser dock att begreppet<br>avlägsnande bör utvidgas så att det fortsättningsvis sammanfaller med<br>vad som enligt konventionen utgör andra inskränkningar i rörelsefriheten<br>än frihetsberövanden.</p>
<p>Till skillnad från vad som gäller avlägsnanden har utredningen<br>kommit fram till att omhändertaganden enligt 13 § polislagen måste anses</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Artikel 2 i fjärde tilläggsprotokollet till Europakonventionen.<br></p>
<p>86</p>
<p>utgöra frihetsberövanden i Europakonventionens mening. Det är framför<br>allt den omständigheten att den omhändertagne kan tas i förvar i arrest<br>som talar för att omhändertaganden innefattar frihets-berövanden. Vad<br>som skulle kunna tala för en annan slutsats är att ett omhändertagande<br>enligt 13 § polislagen har så kort varaktighet. Mot bakgrund av<br>Europadomstolens praxis anser utredningen dock att den omständigheten<br>att det är fråga om förhållandevis kort tid inte kan uppväga de övriga<br>omständigheter som ger omhändertagandet karaktär av ett<br>frihetsberövande.</p>
<p>För att omhändertaganden enligt 13 § polislagen skall vara<br>konventionsenliga fordras att de överensstämmer med något av de fall<br>som räknas upp i artikel 5 i Europakonventionen. Omhändertagande av<br>den som stör eller hotar att störa den allmänna ordningen passar<br>emellertid inte in under någon av de sex punkterna i artikel 5:1 och<br>strider därför mot konventionen. Utredningen kommer därefter till frågan<br>om konventionsenligheten av omhändertaganden i syfte att avvärja<br>straffbelagd handling. Den artikel som ligger närmast till hands att<br>åberopa är 5:l:c. Syftet med ett omhändertagande enligt 13 § polislagen<br>är dock inte att ställa den frihetsberövade inför domstol inom ramen för<br>ett straffprocessuellt förfarande vilket, enligt vad Europadomstolen har<br>uttalat, fordras för att artikel 5:l:c skall vara tillämplig. De andra<br>punkterna i artikel 5:1 täcker inte heller sådana frihetsberövanden som<br>det här är fråga om. Omhändertaganden i syfte att avvärja straffbelagd<br>handling strider därmed också mot konventionen. Mot bakgrund av det<br>anförda föreslår utredningen att bestämmelsen om tillfälligt<br>omhändertagande i syfte att upprätthålla ordningen eller avvärja<br>straffbelagd handling tas bort. Frågan är om befogenheten att företa<br>sådana ingripanden behöver ersättas med någon annan befogenhet. För<br>att kunna ta ställning till det måste man först avgöra vilka alternativ<br>polisen redan enligt gällande rätt har till sitt förfogande.</p>
<p>Utredningens förslag innebär att polisen alltjämt skulle ha befogenhet<br>att med stöd av 13 § polislagen avlägsna den som stör eller hotar att störa<br>den allmänna ordningen eller som gör sig skyldig till brott. Begreppet<br>avlägsna används här i den bemärkelse som utredningen ovan har<br>redogjort för, vilket skulle innebära att polisen skulle kunna avlägsna<br>någon en ganska lång sträcka genom att exempelvis köra honom hem<br>eller genom att ta med honom till polisstationen, där han enligt<br>utredningens förslag också skall kunna förhöras. Han skulle dock inte få<br>hållas kvar utöver vad som krävs för förhöret och inte sättas in i arrest.</p>
<p>I vissa fall då polisen i dag tillämpar 13 § polislagen kan också<br>rättegångsbalkens regler tillämpas. Den som har gjort sig skyldig till<br>brott kan exempelvis tas med till polisstationen för förhör. Han får dock<br>inte tas i förvar i arrest. Det är bara om den misstänkte grips med stöd av<br>reglerna i 24 kap. rättegångsbalken som polisen kan ta honom i förvar.<br>Bestämmelserna om gripande, anhållande och häktning är emellertid<br>sällan tillämpliga i de situationer då 13 § polislagen tillämpas. Av<br>dokumentationen över omhändertaganden framgår visserligen att många<br>omhändertagna har gjort sig skyldiga till brott, men det synes ofta vara<br>fråga om så lindriga brott att de straffprocessuella tvångsmedlen inte kan<br></p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>87</p>
<p>användas. I vissa situationer behöver polisen dock ha befogenhet att hålla<br>kvar t.ex. den som har stört ordningen genom att göra sig skyldig till ett<br>förhållandevis lindrigt brott och, som en sista utväg, också ta honom i<br>förvar i arrest. Polisen behöver därför utökade befogenheter att företa<br>frihetsberövanden i de situationer då omhändertaganden med stöd av 13 §<br>polislagen enligt nu gällande rätt är nödvändiga. För att sådana<br>frihetsberövanden inte skall komma i strid med konventionens regler bör<br>de inordnas i det straffprocessuella systemet.</p>
<p>Enligt utredningens mening är den lämpligaste lösningen att de<br>rättsliga möjligheterna till häktning utvidgas, vilket innefattar en<br>motsvarande utökning av polisens befogenheter att frihetsberöva den<br>misstänkte genom att gripa honom. Utredningen föreslår därför en ny<br>bestämmelse i rättegångsbalken om häktning för vissa brott som har<br>typiskt ordningsstörande karaktär, oavsett vilken påföljd som kan följa på<br>brottet. De brott som omfattas av den föreslagna bestämmelsen är<br>misshandel, olaga hot, hemfridsbrott, olaga intrång, överträdelse av<br>besöksförbud, ofredande, skadegörelse, upplopp, våldsamt upplopp,<br>ohörsamhet mot ordningsmakten, störande av förrättning eller av allmän<br>sammankomst, uppvigling samt våld eller hot mot tjänsteman.</p>
<p>Avsikten med en utvidgad möjlighet att gripa, anhålla och häkta den<br>som kan misstänkas för ett mindre allvarligt brott är att den i vissa<br>situationer skall kunna ersätta polisens nuvarande befogenhet att<br>omhänderta en person enligt 13 § polislagen. Ett frihetsberövande med<br>stöd av denna bestämmelse syftar som regel till att omedelbart avbryta ett<br>ordningsstörande uppträdande eller en brottslig gärning. Utredningen<br>föreslår därför att frihetsberövande med anledning av ett tämligen lindrigt<br>brott skall få förekomma endast om det är oundgängligen nödvändigt för<br>att avbryta pågående brottslig verksamhet. Så snart det inte finns någon<br>beaktansvärd risk för att den misstänkte omedelbart skall återuppta sin<br>brottsliga verksamhet skall han således friges. Med hänsyn till syftet med<br>den föreslagna regeln bör det dessutom finnas en absolut gräns inom<br>vilken den frihetsberövade under alla förhållanden måste friges. En<br>lämplig gräns är 72 timmar från det att frihetsberövandet inleddes.</p>
<p>Utredningen föreslår att bestämmelsen om häktning i syfte att avbryta<br>pågående brottslig verksamhet skall kunna tillämpas även då någon på<br>sannolika skäl är misstänkt för ett brott för vilket är föreskrivet fängelse<br>ett år eller mer, om förutsättningarna för häktning i övrigt är uppfyllda<br>enligt vad som sägs i 1 § tredje och fjärde styckena.</p>
<p>Det kan naturligtvis synas som om en anpassning till<br>Europakonventionen på det sätt som utredningen nyss har föreslagit leder<br>till mer omfattande och allvarliga inskränkningar i medborgarnas fri- och<br>rättigheter än vad som är fallet enligt dagens lagstiftning. Utredningen är<br>emellertid av den uppfattningen att det i praktiken inte kommer att<br>innebära någon förändring till nackdel för medborgarna. Antalet<br>ingripanden som resulterar i förvaring i arrest kommer i stället sannolikt<br>att minska eftersom fall då någon stör ordningen utan att göra sig skyldig<br>till brott, liksom fall då det endast föreligger risk för ordningsstöming<br>eller brott, över huvud taget inte längre kommer att kunna leda till<br>frihetsberövande i konventionens mening. Proportionalitetsprincipen<br></p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>88</p>
<p>medför vidare att de brott som har räknats upp i bestämmelsen långt ifrån<br>alltid kommer att föranleda frihetsberövande. Även om utredningen har<br>föreslagit en maximal varaktighet av frihetsberövandet om 72 timmar,<br>förutsätter utredningen att den fulla tiden kommer att utnyttjas bara i<br>undantagsfall. Med hänsyn till att omhändertaganden med stöd av 13 §<br>polislagen oftast inte ens varar de tillåtna sex timmarna, torde man i<br>stället kunna utgå från att det som regel inte finns behov av längre<br>frihetsberövanden. Häktningsframställningar kommer därför troligen att<br>höra till undantagen, åtminstone om det är fråga om något av de särskilt<br>uppräknade lindriga brotten.</p>
<p>Utredningens förslag medför att det inte längre blir möjligt att<br>frihetsberöva den som endast utgör en fara för eller stör den allmänna<br>ordningen, utan att samtidigt göra sig skyldig till brott. Även om det nu<br>aktuella förslaget medför att frihetsberövanden i dessa situationer är<br>uteslutna, innebär det inte att polisen skulle sakna möjlighet att ingripa.<br>Som utredningen tidigare har redogjort för innefattar förslaget också att<br>polisen fortfarande skall kunna avlägsna den som stör ordningen eller står<br>i begrepp att begå brott. Med hänsyn till de åtgärder som bör kunna<br>rymmas inom begreppet avlägsna kommer polisen enligt utredningens<br>uppfattning att alltjämt ha tillräckliga befogenheter för att kunna<br>upprätthålla ordningen och förhindra brott.</p>
<p>Det bör påpekas att utredningens förslag medför minskade möjligheter<br>att frihetsberöva barn under femton år eftersom rättegångsbalkens regler<br>inte är tillämpliga beträffande dessa. Det finns dock flera andra<br>bestämmelser som ger polisen särskild befogenhet att ingripa mot barn.<br>Befogenheten att avlägsna ett barn från en plats torde rymma befogenhet<br>att också köra barnet hem till sina föräldrar eller, om det är lämpligare,<br>att ta med barnet till polisstationen för att polisen där skall kunna ta<br>kontakt med föräldrarna. Det finns även bestämmelser om ingripanden<br>mot barn och unga som innefattar frihetsberövanden i<br>Europakonventionens mening. En del av dessa regler stämmer mindre väl<br>överens med konventionens regler. För att anpassa dem till konventionen<br>föreslår utredningen bl.a. en ändring i 16 § lagen med särskilda<br>bestämmelser om unga lagöverträdare. Paragrafen ger envar befogenhet<br>att gripa ett barn som före femton års ålder har begått ett brott på vilket<br>fängelse kan följa. Utredningen föreslår att bestämmelsen ändras så att<br>den fortsättningsvis inte ger stöd för att ta ett sådant barn i förvar i arrest.<br>Inte heller bestämmelsen i 12 § polislagen om tillfälligt omhändertagande<br>av den som är under arton år, bör kunna ge stöd för att ta ett barn i<br>förvar i arrest. Befogenheten att omhänderta ett barn enligt 12 §<br>polislagen föreslås därför ersatt med en befogenhet att avlägsna barnet.</p>
<p>Regeln i 14 § polislagen om omhändertagande för identifiering har<br>också visat sig utgöra ett problem i förhållande till Europakonventionen.<br>14 § polislagen ger polisen behörighet att i vissa situationer omhänderta<br>okända personer för identifiering, under förutsättning att det bl.a. finns<br>särskild anledning att anta att den okände är efterspanad eller efterlyst<br>och skall berövas friheten vid anträffandet. För att ett frihetsberövande av<br>någon som inte lämnar uppgift om sin identitet skall kunna godtas med<br>hänsyn till konventionen, måste det finnas en motsvarande skyldighet för<br></p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>89</p>
<p>honom att identifiera sig. Någon sådan i lag föreskriven skyldighet finns<br>dock inte. Utredningen föreslår att det införs en korresponderande<br>bestämmelse dels om polismans befogenhet att, under de förhållanden<br>som anges i 14 § polislagen, begära upplysningar om en persons<br>identitet, dels om skyldighet för den som blir tillfrågad om sin identitet<br>att lämna sådana upplysningar.</p>
<p>Även vissa andra av utredningens förslag är närmast föranledda av de<br>krav som Europakonventionen ställer. Utredningen föreslår bl.a. en<br>uttrycklig bestämmelse om förutsättningarna för att den som har<br>omhändertagits enligt polislagen skall få tas i förvar i arrest. En<br>motsvarande bestämmelse föreslås införd i lagen om omhändertagande av<br>berusade personer m.m. Utredningen föreslår också att bestämmelsen i<br>rättegångsbalken om förvarstagande av gripna modifieras. Eftersom den<br>som är frihetsberövad skall friges så snart skälen för frihetsberövandet<br>har upphört, föreslår utredningen dessutom en uttrycklig bestämmelse om<br>att polisen för vissa fall skall ges en uttrycklig befogenhet att häva beslut<br>om gripande.</p>
<p>Åtgärder vid större evenemang m.m.</p>
<p>Utredningen har haft till uppgift att också göra en allmän och heltäckande<br>översyn av insatser från polisens sida i samband med speciella händelser<br>av olika slag. I samband med sådana insatser tillämpas ofta reglerna i<br>16 kap. brottsbalken om upplopp och ohörsamhet mot ordningsmakten,<br>vilka förutsätter att polisen har befogenhet att meddela befallningar för<br>ordningens upprätthållande. Några regler om förutsättningarna för att<br>sådana befallningar skall få meddelas finns dock inte. Enligt utredningens<br>mening är det inte rimligt att befallningsrätten härleds ur bestämmelserna<br>i brottsbalken, vilka är riktade till allmänheten. För att ge polisen<br>uttryckligt stöd för befogenheten att meddela skingringsbefallningar och<br>andra befallningar föreslår utredningen därför att en bestämmelse om<br>befallningsrätten införs i polislagen.</p>
<p>Utredningen anser också att det bör föras in regler i polislagen om<br>polisens befogenheter att ingripa mot ordningsstörande folksamlingar.<br>Dessa regler avses ge polisen befogenhet att avlägsna den som deltar i en<br>folksamling som stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar<br>fara för ordningen. Till skillnad från vad som nu gäller enligt 13 §<br>polislagen förutsätter inte den föreslagna bestämmelsen att var och en<br>som avlägsnas har bidragit till ordningsstömingen eller utgör en fara för<br>ordningen. I stället föreslås det vara tillräckligt att folksamlingen som<br>sådan är ordningsstörande och att den som avlägsnas kan betraktas som<br>deltagare i folksamlingen.</p>
<p>I samband med sådana speciella händelser som avses i direktiven kan<br>det också bli fråga om att tillämpa reglerna om upplösning av allmän<br>sammankomst eller offentlig tillställning. Det saknas emellertid regler för<br>hur polisen skall ingripa för att verkställa ett beslut om upplösning.<br>Utredningen föreslår därför att polisen får befogenhet att avlägsna<br></p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>90</p>
<p>deltagare, åskådare och andra som inte lämnar en plats sedan ett beslut<br>om upplösning har tillkännagetts.</p>
<p>Slutligen tar utredningen upp frågan om polisen har tillräckliga<br>möjligheter att ingripa för att förebygga ordningsstömingar. Utredningen<br>föreslår i detta hänseende en bestämmelse om befogenhet för polisen att<br>spärra av eller på annat sätt förbjuda tillträde till ett visst område eller<br>utrymme om det behövs för att upprätthålla ordning och säkerhet.<br>Dessutom föreslås att polisen får uttrycklig befogenhet att avlägsna den<br>som överträder ett sådant tillträdesförbud. Utredningen anser emellertid<br>inte att det finns skäl att införa en bestämmelse om ”anvisande av väg”.</p>
<p>Avgränsningen och placeringen av föreskrifterna om polisens<br>befogenheter</p>
<p>Polisens befogenheter och skyldigheter att ingripa för att avvärja brott<br>och på annat sätt upprätthålla allmän ordning och säkerhet regleras inte<br>bara i polislagen utan också i ett stort antal andra författningar.<br>Utredningen har haft i uppdrag att analysera om det är ändamålsenligt att<br>regleringen är spridd på så många författningar och om bestämmelserna<br>är lämpligt avgränsade i förhållande till varandra.</p>
<p>Då det gäller placeringen av föreskrifterna om polisens verksamhet<br>bör man framför allt ta hänsyn till de praktiska svårigheter som kan<br>uppstå om regleringen inte är tillräckligt lättillgänglig. Önskemålet om ett<br>samlat regelverk bör därför i första hand tillgodoses såvitt avser de<br>bestämmelser som reglerar det praktiska polisarbetet, dvs.<br>bestämmelserna om polisens befogenheter och skyldigheter att ingripa.<br>Dessa bestämmelser bör enligt utredningens mening i så stor utsträckning<br>som möjligt placeras i polislagen. Undantag bör dock göras bl.a. för<br>straffprocessuella åtgärder, vilka alltjämt bör regleras i rättegångsbalken.<br>Andra bestämmelser än de som avser polisingripanden bör också kunna<br>placeras utanför polislagen. Exempelvis bör bestämmelser om<br>polismyndighetens kontroll- och tillsynsverksamhet finnas i de<br>författningar som reglerar den aktuella sakfrågan.</p>
<p>De flesta regler om polisingripanden finns redan i polislagen. På några<br>områden finns det emellertid anledning att överväga vissa ändringar i<br>syfte att ytterligare koncentrera reglerna om polisingripanden till<br>polislagen. Utredningen anser bl.a. att polisen bör ha uttryckligt stöd i<br>polislagen för befogenheten att använda våld i sådana situationer då<br>polisen enligt gällande rätt är hänvisad till att åberopa<br>straffrihetsbestämmelsema om bl.a. nödvärn. Utredningen föreslår därför<br>att 10 § polislagen utvidgas till att omfatta fall då en polisman angrips<br>med våld eller hot om våld eller då han behöver använda våld för hindra<br>en frihetsberövad person från att rymma eller för att hålla den<br>frihetsberövade till ordningen.</p>
<p>Såvitt gäller reglerna om användning av särskilda hjälpmedel vid<br>våldsutövning har utredningen haft anledning att se närmare på<br>bestämmelserna om spikmattor och fängsel. Utredningen har granskat<br></p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>91</p>
<p>både de regler som gäller för användande av spikmatta och de allmänna<br>förutsättningarna för att stoppa fordon. Granskningen har lett till att<br>utredningen föreslår en bestämmelse i polislagen som reglerar polismans<br>befogenhet att stoppa fordon eller andra transportmedel. Utredningen<br>föreslår också att bestämmelsen om polismans befogenhet att använda<br>våld ändras så att den uttryckligen omfattar de situationer då fordon får<br>stoppas. Däremot går utredningen inte in på frågan om vilka hjälpmedel<br>som bör få användas. Närmare föreskrifter om exempelvis spikmattor,<br>vägspärrar och förföljande av fordon bör enligt utredningens uppfattning<br>även fortsättningsvis meddelas av regeringen eller Rikspolisstyrelsen.</p>
<p>I fråga om användningen av fängsel har utredningen gått igenom<br>bestämmelserna om polisens befogenhet i detta hänseende. Fängsel kan<br>idag användas med stöd av den allmänna bestämmelsen i polislagen om<br>polisens befogenhet att bruka våld. I samband med vissa<br>frihetsberövanden gäller dessutom en speciell bestämmelse i lagen om<br>behandling av häktade och anhållna (behandlingslagen). Det bör<br>emellertid gälla samma regler för användningen av fängsel, oavsett vilken<br>rättslig grund som åberopas för ett ingripande. Utredningen föreslår<br>därför att det införs en särskild bestämmelse i polislagen som<br>överensstämmer med den som finns i behandlingslagen. I förhållande till<br>vad som nu gäller enligt polislagen innebär den föreslagna bestämmelsen<br>både en inskränkning och en utvidgning av befogenheten att använda<br>våld.</p>
<p>Slutligen har utredningen haft i uppdrag att också studera<br>bestämmelserna om polisens handräckning och överväga om reglerna är<br>konsekvent och ändamålsenligt utformade. Översynen har lett till att<br>utredningen föreslår att det införs vissa regler om handräckning i<br>polislagen. Den första bestämmelsen innehåller en definition av<br>begreppet handräckning, den andra beskriver hur man begär<br>handräckning och den tredje reglerar när polisen är skyldig att lämna<br>handräckning och när en begäran kan avslås. Utredningen föreslår också<br>vissa regler om polisens befogenhet att ingripa med anledning av att en<br>ansökan om handräckning har beviljats.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>92</p>
<h2>Polisrättsutredningens förslag</h2>
<h3>1 Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande i fråga om polislagen (1984:387)</p>
<p>dels att 9, 15 och 16 §§ skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att rubriken närmast före 9 § skall utgå,</p>
<p>dels att nuvarande 5 a § skall betecknas 6 §, 6-8 §§ skall betecknas 7-9<br>§§, 10 § skall betecknas 12 §, 11 § skall betecknas 21 §, 12 och 13 §§<br>skall betecknas 15 respektive 16 §§, 14 § skall betecknas 22 §, 17-21 §§<br>skall betecknas 23-27 §§, 22 § skall betecknas 29 §, 23 och 24 §§ skall<br>betecknas 35 respektive 36 §§,</p>
<p>dels att de nya 9, 12, 15, 16, 21-26 och 35 §§ samt rubriken närmast<br>före nya 9 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det skall införas 14 nya paragrafer, 10, 11, 13, 14, 17-20, 28,<br>30-34 §§, samt närmast före nya 10, 11, 14, 20, 31 och 34 §§ rubriker<br>av följande lydelse,</p>
<p>dels att rubriken "Vissa befogenheter för polismännen" före 10 § skall<br>sättas före rubriken "Befallningsrätten" närmast före nya 11 §, rubriken<br>"Användning av våld" närmast före 10 § skall sättas närmast före nya<br>12 §, rubriken närmast före 11 § skall sättas närmast före nya 21 §,<br>rubriken närmast före 19 § skall sättas närmast före nya 25 §, rubriken<br>närmast före 20 § skall sättas närmast före nya 26 §, rubriken närmast<br>före 22 § skall sättas närmast före nya 29 § och rubriken närmast före<br>23 § skall sättas närmast före nya 35 §.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>5a$ 6§</p>
<p>Polisstyrelsen får inrätta en eller flera polisnämnder för att under<br>styrelsen leda polismyndigheten inom den eller de delar av polisdistriktet<br>som styrelsen bestämmer.</p>
<p>I en polisnämnd skall ingå polischefen och det antal övriga ledamöter,<br>lägst fem och högst tio, som polisstyrelsen bestämmer. Dessa ledamöter<br>utses av polisstyrelsen. Polisstyrelsen får bestämma att också chef för<br>arbetsenhet inom nämndens område skall ingå. För de ledamöter som<br>utses av polisstyrelsen skall lika många suppleanter utses.</p>
<p>1 fråga om de ledamöter och suppleanter som utses av polisstyrelsen<br>tillämpas 5 § tredje stycket första och andra meningarna.</p>
<p>Den regionala polisorganisationen</p>
<p>6§ 7§</p>
<p>Länsstyrelsen är länets högsta polisorgan. Den ansvarar för<br>polisverksamheten i länet och har tillsyn över den verksamhet som<br>bedrivs av polismyndigheterna i länet.</p>
<p>93</p>
<p>Det ankommer på länsstyrelsen att bestämma i vilken utsträckning<br>polispersonal skall ställas till förfogande för verksamhet som bedrivs<br>gemensamt för flera polisdistrikt samt att för viss begränsad tid eller för<br>särskilda fall i övrigt bestämma om sådan verksamhet. För att främja en<br>effektiv verksamhet eller annars vid behov får länsstyrelsen bestämma<br>även om annan polisverksamhet inom länet. Vad som har sagts nu gäller<br>dock inte i den mån annat har beslutats av regeringen.</p>
<p>Länsstyrelsen får besluta om polisförstärkning från ett polisdistrikt till<br>ett annat inom länet eller till ett annat län samt begära förstärkning från<br>ett annat län. Den får också helt eller delvis ta över ledningen av<br>polispersonalen i länet, när särskilda förhållanden föranleder det eller<br>kravet på en enhetlig ledning inom länet annars är särskilt framträdande.<br>Regeringen kan föreskriva att länsstyrelsen också i andra fall skall leda<br>polisverksamhet. När länsstyrelsen leder polisverksamhet, skall vad som<br>i lag eller annan författning föreskrivs om polismyndighet i tillämpliga<br>delar gälla även länsstyrelsen.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Den centrala polisorganisationen</p>
<p>7§ 8§</p>
<p>Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet<br>och har tillsyn över detta. Styrelsen skall verka för planmässighet,<br>samordning och rationalisering inom polisväsendet.</p>
<p>Regeringen kan uppdra åt rikspolisstyrelsen att leda polisverksamhet<br>för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet. Regeringen kan<br>också uppdra åt rikspolisstyrelsen att i särskilda hänseenden leda annan<br>polisverksamhet. När rikspolisstyrelsen leder polisverksamhet skall vad<br>som i lag eller annan författning föreskrivs om polismyndighet i<br>tillämpliga delar gälla även rikspolisstyrelsen.</p>
<h4>Allmänna principer för<br>polisingripanden</h4>
<p>S§</p>
<p>En polisman som har att<br>verkställa en tjänsteuppgift skall<br>under iakttagande av vad som<br>föreskrivs i lag eller annan<br>författning ingripa på ett sätt som<br>är försvarligt med hänsyn till<br>åtgärdens syfte och övriga<br>omständigheter. Måste tvång<br>tillgripas, skall detta ske endast i<br>den form och den utsträckning som<br>behövs för att det avsedda<br>resultatet skall uppnås.</p>
<p>Ett ingripande som begränsar</p>
<h4>Allmänna principer för polisiära<br>åtgärder</h4>
<p>9§</p>
<p>En polisman som har att<br>verkställa en tjänsteuppgift skall<br>under iakttagande av vad som<br>föreskrivs i lag eller annan<br>författning handla på ett sätt som<br>är försvarligt med hänsyn till<br>åtgärdens syfte och övriga<br>omständigheter. Måste tvång<br>tillgripas, skall detta ske endast i<br>den form och den utsträckning som<br>behövs för att det avsedda<br>resultatet skall uppnås.</p>
<p>Ett ingripande som begränsar</p>
<p>någon av de grundläggande fri-<br>och rättigheter som avses i 2 kap.<br>regeringsformen får ej grundas<br>enbart på bestämmelserna i första<br>stycket.</p>
<p>någon av de grundläggande fri-<br>och rättigheter som avses i 2 kap.<br>regeringsformen far ej grundas<br>enbart på bestämmelserna i första<br>stycket.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h4>Rapporteringsskyldighet</h4>
<p>9§</p>
<p>När en polisman får kännedom<br>om ett brott som hör under allmänt<br>åtal, skall han lämna rapport om<br>det till sin förman så snart det kan<br>ske.</p>
<p>En polisman får lämna<br>rapporteftergift enligt föreskrifter<br>som regeringen meddelar.</p>
<h4>Polisingripanden</h4>
<p>10 §</p>
<p>En polisman har under de<br>förutsättningar som anges i denna<br>lag eller annan författning<br>befogenhet att ingripa genom att</p>
<p>1. med tillsägelser, tecken,<br>signaler eller andra åtgärder<br>meddela någon en befallning att<br>fullgöra en skyldighet eller iaktta<br>ett förbud,</p>
<p>2. avlägsna någon eller på annat<br>sätt inskränka någons rörelsefrihet<br>på ett sätt som inte innefattar<br>frihetsberövande,</p>
<p>3. gripa, omhänderta eller på<br>annat sätt beröva någon friheten,</p>
<p>4. företa husrannsakan och</p>
<p>liknande åtgärder,</p>
<p>5. företa kroppsvisitation eller</p>
<p>kroppsbesiktning,</p>
<p>6. stoppa fordon eller annat<br>transportmedel eller</p>
<p>7. beslagta eller på annat sätt<br>omhänderta föremål eller förfoga<br>över dem.</p>
<p>95</p>
<h4>Vissa befogenheter för<br>polismännen</h4>
<p>Vissa befogenheter för<br>polismännen</p>
<p>Befallningsrätten</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>11 §</p>
<p>En polisman får meddela någon<br>en befallning, om polismannen har<br>befogenhet att beröva honom<br>friheten, avlägsna honom eller på<br>annat sätt inskränka hans<br>rörelsefrihet.</p>
<p>En polisman skall om situa-<br>tionen medger det och det inte står<br>klart att en befallning utgör en<br>otillräcklig åtgärd, innan han<br>inskränker någons rörelsefrihet,<br>meddela en sådan befallning som<br>avses i första stycket.</p>
<p>Användning av våld</p>
<p>Användning av våld</p>
<p>10 § 12 §</p>
<p>En polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med<br>hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att<br>genomföra en tjänsteåtgärd, om</p>
<p>1. han möts med våld eller hot om<br>våld,</p>
<p>2. någon som skall häktas,</p>
<p>anhållas eller annars med laga<br>stöd berövas friheten försöker<br>undkomma eller polismannen eljest<br>möts av motstånd när han skall<br>verkställa ett sådant</p>
<p>frihetsberövande,</p>
<p>3. det är fråga om att avvärja en<br>straffbelagd handling eller en fara<br>för liv, hälsa eller värdefull<br>egendom eller för omfattande<br>skada i miljön,</p>
<p>1. han angrips eller möts med våld<br>eller hot om våld,</p>
<p>2. någon som med laga stöd skall<br>berövas friheten försöker<br>undkomma eller polismannen<br>annars möts av motstånd när han<br>skall verkställa ett sådant<br>frihetsberövande,</p>
<p>3. någon som är berövad friheten<br>försöker rymma och polismannen<br>skall förhindra rymningen,</p>
<p>4. någon som är berövad friheten<br>gör motstånd då polismannen skall<br>hålla honom till ordningen eller om<br>polismannen annars möts av<br>motstånd i ett sådant fall,</p>
<p>5. det är fråga om att avvärja en<br>straffbelagd handling eller en fara<br>för liv, hälsa eller värdefull<br>egendom eller för omfattande<br>skada i miljön,</p>
<p>96</p>
<p>4. polismannen med laga stöd skall<br>avvisa eller avlägsna någon från<br>ett visst område eller utrymme eller<br>verkställa eller biträda vid<br>kroppsvisitation, kroppsbesiktning<br>eller annan liknande åtgärd, vid<br>beslag eller annat</p>
<p>omhändertagande av egendom<br>eller vid sådan husrannsakan som<br>avses i rättegångsbalken,</p>
<p>5. polismannen annars med laga</p>
<p>stöd har att bereda sig tillträde till,<br>avspärra, tillstänga eller utrymma<br>byggnad, rum eller område,<br>biträda någon i</p>
<p>myndighetsutövning med en sådan<br>eller någon liknande åtgärd eller<br>vid exekutiv förrättning enligt vad<br>som är föreskrivet därom, eller</p>
<p>6. åtgärden i annat fall är</p>
<p>oundgängligen nödvändig för den<br>allmänna ordningens eller</p>
<p>säkerhetens upprätthållande och det<br>är uppenbart att den inte kan<br>genomföras utan våld.</p>
<p>I fall som avses i första stycket 4<br>och 5 får våld mot person brukas<br>endast om polismannen eller den<br>som han biträder möts av<br>motstånd.</p>
<p>Om rätt att i vissa fall bruka<br>våld finns i övrigt föreskrifter i<br>24 kap. brottsbalken.</p>
<p>6. polismannen med laga stöd skall<br>avlägsna någon från ett visst<br>område eller utrymme eller på<br>annat sätt inskränka hans<br>rörelsefrihet,</p>
<p>7. polismannen med laga stöd skall</p>
<p>verkställa eller biträda vid<br>kroppsvisitation, kroppsbesiktning<br>eller annan liknande åtgärd, vid<br>beslag eller annat</p>
<p>omhändertagande av egendom<br>eller vid sådan husrannsakan som<br>avses i rättegångsbalken,</p>
<p>8. polismannen med laga stöd skall<br>stoppa ett fordon eller annat<br>transportmedel,</p>
<p>9. polismannen annars med laga</p>
<p>stöd har att bereda sig tillträde till,<br>avspärra, tillstänga eller utrymma<br>byggnad, rum eller område,<br>biträda någon i</p>
<p>myndighetsutövning med en sådan<br>eller någon liknande åtgärd eller<br>vid exekutiv förrättning enligt vad<br>som är föreskrivet därom, eller</p>
<p>10. åtgärden i annat fall är<br>oundgängligen nödvändig för den<br>allmänna ordningens eller<br>säkerhetens upprätthållande och det<br>är uppenbart att den inte kan<br>genomföras utan våld.</p>
<p>I fall som avses i första stycket<br>6, 7 och 9 får våld mot person<br>brukas endast om polismannen<br>eller den som han biträder möts av<br>motstånd.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>13 §</p>
<p>En polisman får belägga den<br>som är berövad friheten med<br>fängsel</p>
<p>1. under transport och annars<br>under vistelse utom</p>
<p>förvaringslokalen, om det är<br>nödvändigt av säkerhetsskäl, samt</p>
<p>97</p>
<p>7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 175</p>
<p>2. i övrigt för att betvinga våldsamt<br>uppträdande av den</p>
<p>frihetsberövade, om andra medel<br>visar sig otillräckliga och det är<br>oundgängligen nödvändigt med<br>hänsyn till den frihetsberövades<br>eller annans säkerhet till liv eller<br>hälsa.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller<br>också i tillämpliga delar då en<br>polisman avlägsnar någon eller på<br>annat sätt inskränker hans<br>rörelsefrihet.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens<br>bemyndigande, Rikspolisstyrelsen<br>utfärdar närmare föreskrifter om<br>användning av skjutvapen och<br>tårgas samt av tekniska hjälpmedel<br>för att stoppa fordon eller annat<br>transportmedel.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Avlägsnanden</p>
<p>14 §</p>
<p>I denna lag förstås med<br>avlägsnande en sådan</p>
<p>inskränkning i rörelsefriheten som<br>innefattar att en polisman för<br>någon bort från en plats till hans<br>bostad, till en polisstation eller till<br>någon annan plats.</p>
<p>12 §</p>
<p>Anträffas någon, som kan antas<br>vara under arton år, under<br>förhållanden som uppenbarligen<br>innebär överhängande och allvarlig<br>risk för hans hälsa eller utveckling,<br>får han tas om hand av en<br>polisman för att genom dennes<br>försorg skyndsamt överlämnas till<br>sina föräldrar eller någon annan<br>vårdnadshavare eller till<br>socialnämnden.</p>
<p>15 §</p>
<p>Anträffas någon, som kan antas<br>vara under arton år, under<br>förhållanden som uppenbarligen<br>innebär överhängande och allvarlig<br>risk för hans hälsa eller utveckling,<br>får en polisman avlägsna honom<br>från platsen i syfte att skyndsamt<br>överlämna honom till hans<br>föräldrar eller någon annan<br>vårdnadshavare eller till<br>socialnämnden.</p>
<p>98</p>
<p>13 §</p>
<p>Om någon genom sitt<br>uppträdande stör den allmänna<br>ordningen eller utgör en omedelbar<br>fara för denna, får en polisman,<br>när det är nödvändigt för att<br>ordningen skall kunna</p>
<p>upprätthållas, avvisa eller avlägsna<br>honom från visst område eller<br>utrymme. Detsamma gäller om en<br>sådan åtgärd behövs för att en<br>straffbelagd handling skall kunna<br>avvärjas.</p>
<p>Är en åtgärd som avses i första<br>stycket otillräcklig för att det<br>avsedda resultatet skall uppnås, får<br>personen tillfälligt omhändertas.</p>
<p>16 §</p>
<p>tt Om någon genom sitt<br>a uppträdande stör den allmänna<br>ir ordningen eller utgör en omedelbar<br>i, fara för denna, får en polisman,<br>tt när det är nödvändigt för att<br>a ordningen skall kunna<br>a upprätthållas, avlägsna honom från<br>r visst område eller utrymme,<br>n Detsamma gäller om en sådan<br>n åtgärd behövs för att en<br>a straffbelagd gärning skall kunna<br>avvärjas.</p>
<p>a En polisman får också avlägsna<br>•t den som försöker tränga in på ett<br>r område eller i ett utrymme till<br>vilket tillträde har förbjudits med<br>stöd av denna lag eller annan<br>författning. Detsamma gäller den<br>som vägrar lämna ett sådant<br>område.</p>
<p>171</p>
<p>Har polismyndigheten med stöd<br>av 10 § lagen (1956:618) om<br>allmänna sammankomster eller<br>19 § allmänna ordningsstadgan<br>(1956:617) beslutat inställa eller<br>upplösa en allmän sammankomst<br>eller offentlig tillställning, får<br>deltagare, åskådare och andra<br>avlägsnas, om det behövs för att<br>syftet med beslutet skall uppnås.</p>
<p>18 §</p>
<p>Om en folksamling genom sitt<br>uppträdande stör den allmänna<br>ordningen eller utgör en omedelbar<br>fara för denna, får deltagarna i<br>folksamlingen, om det är<br>nödvändigt för att ordningen skall<br>kunna upprätthållas, avlägsnas<br>från det område eller utrymme där<br>de befinner sig.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket<br>gäller inte om bestämmelserna i<br>lagen (1956:618) om allmänna</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>99</p>
<p>sammankomster eller allmänna<br>ordningsstadgan (1956:617) är<br>tillämpliga.</p>
<p>En åtgärd som avses i första<br>stycket får endast om det är fara i<br>dröjsmål vidtas utan föregående<br>beslut av polismyndigheten.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>19 §</p>
<p>Den som har avlägsnats får<br>förhöras i omedelbar anslutning till<br>ingripandet.</p>
<p>Stoppande av fordon eller annat<br>transportmedel</p>
<p>20 §</p>
<p>En polisman får stoppa ett<br>fordon eller annat transportmedel</p>
<p>1. om det finns anledning att anta<br>att någon som färdas i fordonet<br>har gjort sig skyldig till brott,</p>
<p>2. om det av annan anledning än<br>som sägs i 1 behövs för att med<br>laga stöd ingripa mot någon som<br>färdas i fordonet, genom att beröva<br>honom friheten, på annat sätt<br>inskränka hans rörelsefrihet eller<br>underkasta honom kroppsvisitation<br>eller kroppsbesiktning,</p>
<p>3. om det behövs för att med laga<br>stöd genomföra husrannsakan i<br>fordonet eller</p>
<p>4. om det behövs för att reglera<br>trafiken eller för att kontrollera<br>fordon eller förare i enlighet med<br>vad som är särskilt föreskrivet.</p>
<p>Tillfälliga omhändertaganden</p>
<p>m.m.</p>
<p>Tillfälliga omhändertaganden<br>m.m.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03175/prop_199697__175-1.png" style="width:171pt;height:9pt;"/>
<p>Har polismyndighet enligt en särskild föreskrift befogenhet att besluta att<br>någon skall omhändertas, får en polisman omhänderta denne i avvaktan<br>på polismyndighetens beslut, om polismannen finner</p>
<p>100</p>
<p>1. att föreskrivna förutsättningar för beslut om omhändertagande<br>föreligger och</p>
<p>2. att dröjsmål med omhändertagandet innebär fara för liv eller hälsa<br>eller någon annan fara.</p>
<p>Den som har omhändertagits<br>skall underrättas om anledningen<br>till omhändertagandet och förhöras<br>så snart som möjligt.</p>
<p>Den polisman som har verkställt<br>omhändertagandet skall så<br>skyndsamt som möjligt anmäla<br>åtgärden till sin förman. Har<br>omhändertagandet ej redan<br>upphört skall förmannen<br>omedelbart pröva om det skall<br>bestå.</p>
<p>Innebär förmannens beslut att<br>den omhändertagne skall hållas<br>kvar skall förmannen skyndsamt<br>underrätta polismyndigheten om<br>omhändertagandet och skälet till<br>detta. Polismyndigheten skall<br>snarast möjligt meddela beslut<br>enligt vad som är föreskrivet om<br>detta.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Sådana föreskrifter som avses i<br>första stycket finns i<br>utlänningslagen (1989:529), lagen<br>(1988:870) om vård av<br>missbrukare i vissa fall, lagen<br>(1991:1128) om psykiatrisk<br>tvångsvård, lagen (1957:668) om<br>utlämning för brott, lagen<br>(1959:524) om utlämning för brott<br>till Danmark, Finland, Island eller<br>Norge samt lagen (1970:375) om<br>utlämning till Danmark, Finland,<br>Island eller Norge för<br>verkställighet av vård eller<br>behandling.</p>
<p>14 §</p>
<p>Anträffas en okänd person av en<br>polisman och finns det särskild<br>anledning anta att han är<br>efterspanad eller efterlyst och med<br>stöd av lag skall berövas friheten<br>vid anträffandet, får han</p>
<p>22 §</p>
<p>Om en polisman har särskild<br>anledning anta att en okänd person<br>är efterspanad eller efterlyst och<br>med stöd av lag skall berövas<br>friheten, får polismannen begära<br>att han lämnar uppgift om sin</p>
<p>101</p>
<p>omhändertas för identifiering, om<br>han vägrar att lämna uppgift om<br>sin identitet eller det finns<br>anledning anta att hans uppgift om<br>denna är oriktig.</p>
<p>identitet. Den okände är skyldig att<br>lämna den begärda uppgiften<br>sedan han har upplysts om skälen<br>för polismannens begäran.</p>
<p>Om den okände vägrar att lämna<br>uppgift om sin identitet eller det<br>finns anledning anta att hans<br>uppgift om denna är oriktig, får<br>han omhändertas för identifiering.</p>
<p>Den omhändertagne skall<br>underrättas om anledningen till<br>omhändertagandet så snart som<br>möjligt. Den polisman som har<br>verkställt omhändertagandet skall<br>så skyndsamt som möjligt anmäla<br>åtgärden till sin förman. Har<br>omhändertagandet ej redan<br>upphört skall förmannen<br>omedelbart pröva om det skall<br>bestå.</p>
<p>Åtgärder för att fastställa den<br>omhändertagnes identitet skall<br>skyndsamt vidtas. Den<br>omhändertagne skall omedelbart<br>friges så snart han har<br>identifierats. Han får dock inte<br>hållas kvar under längre tid än sex<br>timmar eller, om det är av<br>synnerlig vikt att han identifieras,<br>tolv timmar.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>15 §</p>
<p>Den som har omhändertagits<br>enligt denna lag skall underrättas<br>om anledningen till</p>
<p>omhändertagandet så snart som<br>möjligt. Den polisman som har<br>verkställt omhändertagandet skall<br>så skyndsamt som möjligt anmäla<br>åtgärden till sin förman. Har<br>omhändertagandet ej redan<br>upphört skall förmannen<br>omedelbart pröva om det skall<br>bestå.</p>
<p>Innebär förmannens beslut att<br>den som har omhändertagits enligt<br>II § skall hållas kvar eller har<br>ingripandet gjorts med stöd av</p>
<p>102</p>
<p>12 §, skall förmannen skyndsamt<br>underrätta polismyndigheten om<br>omhändertagandet och skälet till<br>detta.</p>
<p>Polismyndigheten skall snarast<br>möjligt efter ett omhändertagande<br>enligt 11 § meddela beslut enligt<br>vad som är föreskrivet om detta.</p>
<p>16 §</p>
<p>Den som har omhändertagits enligt<br>11 § eller enligt 73 § andra stycket<br>skall förhöras så snart som möjligt.</p>
<p>Har omhändertagandet skett<br>enligt 13 § andra stycket skall den<br>omhändertagne friges snarast<br>möjligt efter förhöret. Den som är<br>under arton år får dock hållas kvar<br>för att genom polisens försorg<br>skyndsamt kunna överlämnas till<br>sina föräldrar, annan</p>
<p>vårdnadshavare, en tjänsteman<br>inom socialtjänsten eller någon<br>annan lämplig vuxen person. Ingen<br>får hållas kvar längre än sex<br>timmar. Bedöms den</p>
<p>omhändertagne vara i behov av<br>hjälp eller stöd från samhällets<br>sida, skall polisen gå honom till<br>handa med råd och upplysningar<br>samt, om det lämpligen kan ske,<br>samråda med annat samhällsorgan<br>som har till uppgift att tillgodose<br>sådant behov.</p>
<p>När någon har omhändertagits<br>enligt 14 § skall åtgärder för att<br>hans identitet skall fastställas<br>skyndsamt vidtas. Den<br>omhändertagne skall omedelbart<br>friges så snart han har<br>identifierats. Han får dock inte<br>hållas kvar under längre tid än sex<br>timmar eller, om det är av<br>synnerlig vikt att han identifieras,<br>tolv timmar.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>103</p>
<p>17 §</p>
<p>Vid omhändertagande enligt<br>denna lag skall tillses att åtgärden<br>inte orsakar den omhändertagne<br>större olägenhet än som är<br>oundviklig med hänsyn till<br>åtgärdens syfte eller väcker onödig<br>uppmärksamhet. Den som har<br>omhändertagits får inte underkastas<br>annan inskränkning i sin frihet än<br>som påkallas av ändamålet med<br>åtgärden, ordningen på<br>förvaringsplatsen eller allmän<br>säkerhet.</p>
<p>23 §</p>
<p>Vid omhändertagande enligt 21 §<br>eller 22 § skall tillses att åtgärden<br>inte orsakar den omhändertagne<br>större olägenhet än som är<br>oundviklig med hänsyn till<br>åtgärdens syfte eller väcker onödig<br>uppmärksamhet. Den som har<br>omhändertagits får inte underkastas<br>annan inskränkning i sin frihet än<br>som påkallas av ändamålet med<br>åtgärden, ordning eller säkerhet.<br>Han får därvid tas i förvar om det<br>är nödvändigt med hänsyn till<br>ordning eller säkerhet.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>18 § 24 §</p>
<p>Skall någon gripas enligt 24 kap.<br>rättegångsbalken, får han inte<br>omhändertas eller hållas kvar<br>enligt 13 § andra stycket.</p>
<p>Angående omhändertagande av berusade personer finns bestämmelser i<br>lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.</p>
<p>Kroppsvisitation m.m.</p>
<p>Kroppsvisitation m.m.</p>
<p>19 §</p>
<p>En polisman som med laga stöd<br>griper eller annars omhändertar<br>eller avlägsnar någon får i<br>anslutning till ingripandet<br>kroppsvisitera denne i den<br>utsträckning som är nödvändig</p>
<p>25 §</p>
<p>En polisman som med laga stöd<br>ingriper genom att beröva någon<br>friheten, avlägsna någon eller på<br>annat sätt inskränka någons<br></p>
<p>rörelsefrihet får i anslutning till<br>ingripandet kroppsvisitera denne i<br>den utsträckning som är nödvändig</p>
<p>1. av säkerhetsskäl för att vapen eller andra farliga föremål skall kunna<br>tas om hand, eller</p>
<p>2. för att hans identitet skall kunna fastställas.</p>
<p>En polisman får också kroppsvisitera i den utsträckning det behövs för att<br>söka efter vapen eller andra farliga föremål som är ägnade att användas<br>vid brott mot liv eller hälsa, om det med hänsyn till omständigheterna<br>kan antas att ett sådant föremål kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 §<br>brottsbalken. För detta ändamål får polismannen även undersöka portfölj,<br>handväska eller annat liknande handbagage.</p>
<p>104</p>
<p>Särskilda befogenheter till<br>husrannsakan och liknande<br>åtgärder</p>
<p>Särskilda befogenheter till<br>husrannsakan och liknande<br>åtgärder</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>20 § 26 §</p>
<p>För att söka efter en person som med laga stöd skall omhändertas får<br>en polisman bereda sig tillträde till den eftersöktes bostad eller till annat<br>hus, rum eller ställe som tillhör eller disponeras av honom. Detsamma<br>gäller i fråga om en lokal som är tillgänglig för allmänheten. Finns det<br>synnerliga skäl att anta att den eftersökte eljest uppehåller sig hos annan,<br>får polismannen bereda sig tillträde även dit. På motsvarande sätt får en<br>polisman bereda sig tillträde till en bostad eller något annat ställe för att<br>söka efter ett föremål som polisen med stöd av lag eller annan författning<br>skall omhänderta; vad som nyss har sagts om den eftersökte gäller därvid<br>föremålets ägare eller innehavare.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller<br>också då polisen söker efter en<br>person som avses med ett beslut om<br>handräckning.</p>
<p>För att söka efter någon som har intagits i en kriminalvårdsanstalt efter<br>att ha dömts till fängelse i minst fyra år och som har avvikit får en<br>polisman undersöka transportmedel på viss plats, om den avvikne kan<br>antas utgöra en allvarlig fara för annans liv eller hälsa eller för rikets<br>säkerhet och det finns särskild anledning att anta att den avvikne kan<br>komma att passera platsen. En polisman har samma befogenhet för att<br>söka efter någon som genomgår psykiatrisk tvångsvård eller som<br>överlämnats till rättspsykiatrisk vård och som avvikit från en<br>sjukvårdsinrättning, om det med hänsyn till omständigheterna finns<br>särskilda skäl att anta att den avvikne utgör en allvarlig fara för annans<br>liv eller hälsa eller för rikets säkerhet.</p>
<p>En åtgärd som avses i första<br>stycket får endast om fara är i<br>dröjsmål vidtas utan föregående<br>beslut av polismyndigheten. Endast<br>om det finns särskilda skäl får<br>åtgärden vidtas mellan kl. 21.00<br>och 6.00.</p>
<p>I fråga om husrannsakan för<br>underkastat beslag och av den som s<br>hämtas till förhör eller inställelse</p>
<p>En åtgärd som avses i första<br>eller andra stycket får endast om<br>fara är i dröjsmål företas utan<br>föregående beslut av</p>
<p>polismyndigheten. Endast om det<br>finns särskilda skäl får åtgärden<br>vidtas mellan kl. 21.00 och 6.00.</p>
<p>eftersökande av föremål som är<br>call gripas, anhållas eller häktas eller<br>vid domstol finns bestämmelser i</p>
<p>rättegångsbalken.</p>
<p>27 § 27 §</p>
<p>En polisman får också bereda sig tillträde till ett hus, rum eller annat<br>ställe, om det finns anledning anta att någon där har avlidit eller är<br>medvetslös eller annars oförmögen att tillkalla hjälp. En sådan åtgärd får</p>
<p>105</p>
<p>Prop.<br>vidtas även när det är nödvändigt för efterspaning av någon som är 1996/97:<br>försvunnen, om denne kan antas behöva hjälp. Bilaga 2</p>
<p>28 §</p>
<p>Har polismyndigheten beslutat<br>att lämna handräckning får en<br>polisman bereda sökanden tillträde<br>till bostad, hus, rum eller annat<br>ställe, om det behövs för att<br>beslutet skall kunna verkställas.</p>
<p>Särskilda befogenheter i den<br>skyddande och förebyggande<br>verksamheten</p>
<p>Särskilda befogenheter i den<br>skyddande och förebyggande<br>verksamheten</p>
<p>22 § 29 §</p>
<p>Kan av särskilda skäl risk anses föreligga att något brott, som innebär<br>allvarlig fara för liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av<br>egendom, kommer att förövas på en viss plats, får en polisman i syfte att<br>avvärja brottet eller bereda skydd mot detta</p>
<p>1. bereda sig tillträde till ett hus, rum eller annat ställe för att söka efter<br>sprängmedel, vapen eller något annat farligt föremål,</p>
<p>2. avstänga, utrymma eller förbjuda tillträde till ett hus, rum eller</p>
<p>annat ställe, meddela förbud mot flyttande av visst föremål eller mot<br>trafik med visst kommunikationsmedel eller vidta någon annan sådan<br>åtgärd.</p>
<p>Föreligger allvarlig risk för brott som avses i första stycket, får en<br>polisman för att söka efter ett farligt föremål även kroppsvisitera<br>personer som uppehåller sig på platsen.</p>
<p>En åtgärd som avses i denna paragraf får endast om fara är i dröjsmål<br>vidtas utan föregående beslut av polismyndigheten.</p>
<p>30 §</p>
<p>/ samband med allvarliga<br>störningar av den allmänna<br>ordningen eller säkerheten får<br>polismyndigheten, om det behövs<br>för att återställa ordningen eller<br>säkerheten, förbjuda tillträde till<br>visst område eller utrymme.<br>Detsamma gäller om det finns risk<br>för sådana störningar och åtgärden<br>behövs för att upprätthålla<br>ordningen eller säkerheten.</p>
<p>Är det fara i dröjsmål får en<br>polisman, i avvaktan på<br>polismyndighetens beslut, meddela<br></p>
<p>106</p>
<p>ett sådant förbud som avses i första<br>stycket.</p>
<h4>Handräckning</h4>
<p>31 §</p>
<p>Med handräckning avses en<br>åtgärd varigenom polisen</p>
<p>1. verkställer ett av annan<br>myndighet fattat beslut eller</p>
<p>2. biträder en myndighet i syfte att<br>myndigheten skall kunna fullgöra<br>sina i lag eller annan författning<br>ålagda uppgifter.</p>
<p>Verkställighet av domstols eller<br>åklagares beslut enligt<br>bestämmelser om rättegången i<br>brottmål utgör dock inte<br>handräckning.</p>
<p>32 §</p>
<p>En begäran om handräckning<br>prövas av polismyndigheten.</p>
<p>Handräckning skall begäras<br>skriftligen med uppgift om vilket<br>beslut som skall verkställas eller<br>vilken åtgärd myndigheten begär<br>biträde med samt vilka<br>omständigheter myndigheten<br>åberopar som skäl.</p>
<p>Är det fara i dröjsmål får en<br>muntlig begäran godtas. Den skall<br>dock bekräftas skriftligen.</p>
<p>33 §</p>
<p>Polismyndigheten skall lämna<br>handräckning om</p>
<p>1. sökanden enligt särskild<br>föreskrift i lag eller annan<br>författning får ansöka om<br>handräckning för att utföra den<br>begärda åtgärden och</p>
<p>2. polisen enligt lag eller annan<br>författning har befogenhet att<br>företa den begärda åtgärden.</p>
<p>Polismyndigheten får dock avslå en<br></p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>107</p>
<p>begäran om handräckning om</p>
<p>1. handräckningen skulle innebära<br>allvarligt hinder för polisens<br>möjlighet att upprätthålla allmän<br>ordning och säkerhet eller</p>
<p>2. det är uppenbart att sökanden<br>inte har behov av handräckning.<br>Ett beslut som går sökanden</p>
<p>emot skall innehålla skälen för<br>beslutet.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h4>Dokumentation</h4>
<p>34 §</p>
<p>Protokoll skall föras över<br>ingripande som avses i 10 § 2-5<br>och 7.</p>
<p>Av protokollet skall framgå</p>
<p>1. vem som har fattat beslut om<br>ingripandet,</p>
<p>2. grunden för beslutet och tiden<br>när det har fattats,</p>
<p>3. vem eller vilka som har deltagit<br>i ingripandet,</p>
<p>4. vem ingripandet har riktat sig<br>mot,</p>
<p>5. tiden för ingripandet samt</p>
<p>6. vad som i övrigt har förekommit<br>vid ingripandet.</p>
<p>Ansvarig för att protokoll<br>upprättas är i fråga om uppgifter<br>som avses i 1-2, den som har fattat<br>beslutet, och i fråga om uppgifter<br>som avses i 3-6, den som är att<br>anse som förman vid ingripandet.</p>
<p>Protokoll skall alltid föras över<br>användning av fängsel, skjutvapen,<br>tårgas samt tekniska hjälpmedel för<br>att stoppa fordon eller annat<br>transportmedel. Ett sådant<br>protokoll skall innehålla uppgift<br>om skälen för åtgärden.</p>
<p>108</p>
<p>Slutbestämmelser</p>
<p>Slutbestämmelser</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>23 §</p>
<p>Vad som föreskrivs i 10 § första<br>stycket 1, 2 och 4 gäller även<br>sådan vaktpost eller annan som vid<br>försvarsmakten tjänstgör för<br>bevakning eller för att upprätthålla<br>ordning och föreskrifterna i 10 §<br>första stycket 1-4 även tjänsteman<br>vid kustbevakningen som enligt<br>särskilda bestämmelser medverkar<br>vid polisiär övervakning.<br>Bestämmelsen i 10 § första stycket<br>2 gäller dessutom den som annars<br>med laga stöd skall verkställa ett<br>frihetsberövande och bestämmelsen<br>i samma paragraf första stycket 4<br>den som i myndighetsutövning har<br>befogenhet att verkställa någon<br>sådan åtgärd som där anges. Vid<br>ingripande med stöd av 70 § första<br>stycket 4 tillämpas också andra<br>stycket samma paragraf.</p>
<p>När den som avses i första<br>stycket med laga stöd berövar<br>någon friheten eller avlägsnar<br>någon, tillämpas också 79 § 1</p>
<p>Bestämmelserna i 13 § gäller<br>också en ordningsvakt, om inte<br>annat framgår av hans<br>förordnande. Har en ordningsvakt<br>omhändertagit någon, gäller dock<br>att den omhändertagne skyndsamt<br>skall överlämnas till närmaste<br>polisman. I fråga om befogenhet<br>för en tjänsteman vid<br>kustbevakningen att tillämpa 13 §<br>finns särskilda bestämmelser.</p>
<p>35 §</p>
<p>Vad som föreskrivs i 72 § första<br>stycket 1-4, 6 och 7 gäller även<br>sådan vaktpost eller annan som vid<br>försvarsmakten tjänstgör för<br>bevakning eller för att upprätthålla<br>ordning och föreskrifterna i 72 §<br>första stycket 1-7 även tjänsteman<br>vid kustbevakningen som enligt<br>särskilda bestämmelser medverkar<br>vid polisiär övervakning.<br>Bestämmelsen i 72 § första stycket<br>2-4 gäller dessutom den som<br>annars med laga stöd skall<br>verkställa ett frihetsberövande och<br>bestämmelsen i samma paragraf<br>första stycket 6-7 den som i<br>myndighetsutövning har</p>
<p>befogenhet att verkställa någon<br>sådan åtgärd som där anges. Vid<br>ingripande med stöd av 72 § första<br>stycket 6-7 tillämpas också andra<br>stycket samma paragraf.</p>
<p>När den som avses i första<br>stycket med laga stöd berövar<br>någon friheten eller avlägsnar<br>någon, tillämpas också 25 § 1</p>
<p>Bestämmelserna i 77, 13 och<br>16 §§ gäller också en<br>ordningsvakt, om inte annat<br>framgår av hans förordnande. I<br>fråga om befogenhet för en<br>tjänsteman vid kustbevakningen att<br>tillämpa 76 § finns särskilda<br>bestämmelser.</p>
<p>24 § 36 §</p>
<p>Närmare föreskrifter för verkställighet av denna lag meddelas av<br>regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>109</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken</p>
<p>dels att 23 kap. 24 § samt 24 kap. 8, 9, 18 och 22 §§ skall ha följande<br>lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 23 kap. 1 a § och<br>24 kap. 1 a §, av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h4>23 kap.</h4>
<p>1 a§</p>
<p>När en polisman får kännedom<br>om ett brott skall han lämna<br>rapport om det till sin förman så<br>snart det kan ske.</p>
<p>En polisman får lämna<br>rapporteftergift eller låta bli att<br>lämna rapport vidare till åklagare<br>och nöja sig med ett påpekande<br>eller en erinran till den felande,<br>om det är uppenbart att i händelse<br>av lagföring annan påföljd än<br>böter inte skulle komma att ådömas<br>och brottet med hänsyn till<br>omständigheterna i det särskilda<br>fallet är obetydligt.</p>
<p>Rapporteftergift får dock inte<br>meddelas i fråga om brott för vilket<br>någon har gripits enligt 24 kap.<br>/ a §.</p>
<p>24 §</p>
<p>om</p>
<p>Närmare föreskrifter<br>undersökningsledares verksamhet,<br>om underrättelse enligt 18 § första<br>stycket fjärde meningen samt<br>protokoll och anteckningar<br>förundersökning meddelas<br>regeringen.</p>
<p>om<br>vid<br>av</p>
<p>Närmare föreskrifter om<br>rapporteftergift, om</p>
<p>undersökningsledares verksamhet,<br>om underrättelse enligt 18 § första<br>stycket fjärde meningen samt om<br>protokoll och anteckningar vid<br>förundersökning meddelas av<br>regeringen.</p>
<p>110</p>
<h4>24 kap.</h4>
<p>1 a §</p>
<p>Den som på sannolika skäl är<br>misstänkt för misshandel, olaga<br>hot, hemfridsbrott, olaga intrång,<br>överträdelse av besöksförbud,<br>ofredande, skadegörelse, upplopp,<br>våldsamt upplopp, ohörsamhet mot<br>ordningsmakten, störande av<br>förrättning eller av allmän<br>sammankomst, uppvigling eller<br>våld eller hot mot tjänsteman, får<br>häktas om det är oundgängligen<br>nödvändigt för att avbryta den<br>pågående brottsliga verksamheten.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket<br>gäller även den som på sanno-lika<br>skäl är misstänkt för något annat<br>brott, för vilket är föreskrivet<br>fängelse ett år eller däröver, om<br>förutsättningarna för häktning i<br>övrigt är uppfyllda enligt vad som<br>sägs i 1 § tredje och fjärde<br>styckena.</p>
<p>Ingen får vara berövad friheten<br>enligt denna bestämmelse under<br>längre tid än 72 timmar.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>8§</p>
<p>Har beslut att anhålla någon meddelats i hans frånvaro, skall han, så<br>snart beslutet har verkställts, förhöras av polisman eller åklagare. Har<br>åklagaren inte redan underrättats om frihetsberövandet, skall det<br>skyndsamt anmälas till honom. Åklagaren skall efter förhöret omedelbart<br>besluta om den misstänkte skall förbli anhållen.</p>
<p>Har någon gripits enligt 7 §, skall han så snart som möjligt förhöras av<br>polisman eller åklagare. Har åklagaren inte redan underrättats om<br>frihetsberövandet, skall det skyndsamt anmälas till honom. Åklagaren<br>skall efter förhöret omedelbart besluta om den misstänkte skall anhållas.<br>Anhålls inte den misstänkte skall beslutet om gripande omedelbart hävas.</p>
<p>Har någon gripits enligt 7 § och<br>har åklagaren ännu inte<br>underrättats om frihetsberövandet<br>får beslutet om gripande hävas<br>även av polismyndigheten, om det<br>är uppenbart att det inte finns skäl<br>för fortsatt frihetsberövande. 1<br></p>
<p>111</p>
<p>omedelbar anslutning till gripandet<br>får beslutet under samma<br>förutsättningar hävas även av den<br>polisman som har fattat beslutet.</p>
<p>Om den som misstänks för brott avviker och det finns skäl att anhålla<br>honom, får åklagaren efterlysa honom.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>9§</p>
<p>Då någon anhålls eller då ett<br>anhållningsbeslut enligt 8 § första<br>stycket verkställs, skall den<br>anhållne få besked om det brott<br>som han är misstänkt för samt<br>grunden för anhållandet. Den<br>anhållnes närmaste anhöriga och<br>andra personer som står den<br>anhållne särskilt nära skall<br>underrättas om anhållandet så snart<br>det kan ske utan men för<br>utredningen. En sådan<br>underrättelse får dock inte utan<br>synnerliga skäl lämnas mot den<br>anhållnes önskan.</p>
<p>Då någon grips eller anhålls eller<br>då ett anhållningsbeslut enligt 8 §<br>första stycket verkställs, skall den<br>frihetsberövade snarast möjligt få<br>besked om det brott som han är<br>misstänkt för samt grunden för<br>anhållandet. En anhållens närmaste<br>anhöriga och andra personer som<br>står den anhållne särskilt nära skall<br>underrättas om anhållandet så snart<br>det kan ske utan men för<br>utredningen. En sådan</p>
<p>underrättelse får dock inte utan<br>synnerliga skäl lämnas mot den<br>anhållnes önskan.</p>
<p>18 §</p>
<p>Då rätten beslutar om häktning skall, om inte åtal redan har väckts,<br>rätten sätta ut den tid, inom vilken åtal skall väckas. Tiden får inte<br>bestämmas längre än vad som är oundgängligen nödvändigt.</p>
<p>Är den utsatta tiden otillräcklig, får rätten medge förlängning av tiden,<br>om detta begärs före tidens utgång. Den misstänkte eller hans försvarare<br>skall om möjligt beredas tillfälle att yttra sig.</p>
<p>Väcks inte åtal inom två veckor, skall rätten, så länge den misstänkte<br>är häktad och till dess åtal har väckts, med högst två veckors mellanrum<br>hålla ny förhandling i häktningsfrågan och därvid särskilt se till att<br>utredningen bedrivs så skyndsamt som möjligt. Är det med hänsyn till<br>utredningen eller av annan anledning uppenbart att förhandling inom nu<br>angiven tid skulle vara utan betydelse, får rätten bestämma längre tids<br>mellanrum.</p>
<p>Tid för åtals väckande behöver<br>inte bestämmas då rätten beslutar<br>om häktning enligt 3 § eller om<br>häktning av någon som inte är<br>närvarande vid rätten.</p>
<p>Tid för åtals väckande behöver<br>inte bestämmas då rätten beslutar<br>om häktning enligt 1 a eller 3 §<br>eller om häktning av någon som<br>inte är närvarande vid rätten.</p>
<p>22 §</p>
<p>Den som har gripits får tas i<br>förvar om det är nödvändigt med<br>hänsyn till ordning eller säkerhet.</p>
<p>112</p>
<p>Den som är gripen, anhållen<br>eller häktad skall tas i förvar. Den</p>
<p>Den som är anhållen eller häktad<br>skall tas i förvar. Den som häktas</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>som häktas skall utan dröjsmål<br>föras till häkte.</p>
<p>enligt 1, 2 eller 3 § skall utan<br>dröjsmål föras till häkte.</p>
<p>Om det är av synnerlig vikt att den häktade, för utredning av det brott<br>som föranlett häktningen eller något annat brott som han är misstänkt för,<br>förvaras på en annan plats än som anges i första stycket, får rätten på<br>åklagarens begäran förordna att den häktade tills vidare inte skall föras<br>till häkte. Rätten eller åklagaren får även besluta att den häktade, sedan<br>han förts till häkte, skall föras till en plats utom häktet för förhör eller<br></p>
<p>annan åtgärd.</p>
<p>Om förvaring av den som är häktad eller undergår eller har undergått<br>rättspsykiatrisk undersökning finns särskilda bestämmelser.</p>
<p>113</p>
<p>8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 175</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:51 l)om<br>omhändertagande av berusade personer m.m.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 och 9 §§ i lagen (1976:511) om<br>omhändertagande av berusade personer m.m. skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>4</p>
<p>Om den omhändertagne inte<br>bereds vård på sjukhus eller annan<br>vårdinrättning och inte heller tas<br>hand om på annat sätt eller annars<br>kan friges, får han hållas kvar hos<br>polisen.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Om den omhändertagne inte<br>bereds vård på sjukhus eller annan<br>vårdinrättning och inte heller tas<br>hand om på annat sätt eller annars<br>kan friges, får han hållas kvar hos<br>polisen. Han får därvid tas i förvar<br>om det är nödvändigt med hänsyn<br>till ordning eller säkerhet.</p>
<p>9§</p>
<p>Skall någon gripas enligt 24 kap. rättegångsbalken, får han inte<br>omhändertas eller hållas kvar enligt denna lag.</p>
<p>Finns det skäl att omhänderta<br>någon såväl enligt 13 § andra<br>stycket polislagen (1984:387) som<br>enligt denna lag, skall denna lag<br>tillämpas.</p>
<p>114</p>
<h3>4 Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda<br>bestämmelser om unga lagöverträdare</h3>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 16 § i lagen (1964:167) med särskilda<br>bestämmelser om unga lagöverträdare skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>16</p>
<p>Har ett barn före femton års<br>ålder begått ett brott på vilket<br>fängelse skulle ha kunnat följa och<br>anträffas barnet på bar gärning<br>eller på flykt från brottsplatsen, får<br>barnet gripas av envar. Om en<br>enskild person har gripit barnet,<br>skall barnet skyndsamt överlämnas<br>till närmaste polisman.</p>
<p>Polismyndigheten eller åklagaren<br>skall omedelbart besluta om barnet<br>skall friges eller hållas kvar för<br>förhör.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Har ett barn före femton års<br>ålder begått ett brott på vilket<br>fängelse skulle ha kunnat följa och<br>anträffas barnet på bar gärning<br>eller på flykt från brottsplatsen, får<br>barnet tas fast av envar. Om en<br>enskild person har tagit fast barnet,<br>skall barnet skyndsamt överlämnas<br>till närmaste polisman.</p>
<p>Polismyndigheten eller åklagaren<br>skall omedelbart besluta om barnet<br>skall hållas kvar för förhör.</p>
<p>115</p>
<h3>5 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om<br>kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § i lagen (1982:395) om kustbevakningens<br>medverkan vid polisiär övervakning skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>3</p>
<p>Kustbevakningstjänsteman har<br>samma befogenhet som tillkommer<br>polisman enligt 13 § polisiagen<br>(1984:387) att avvisa, avlägsna<br>eller omhänderta den som genom<br>sitt uppträdande i trafiken till sjöss<br>stör ordningen eller utgör<br>omedelbar fara för denna. Sådan<br>befogenhet har han också när det<br>fordras för att avvärja brott mot de<br>föreskrifter som avses i 1 § 5, 6<br>och 7.</p>
<p>Vid omhändertagande som avses<br>i första stycket skall<br>kustbevakningstjänsteman tilllämpa<br>bestämmelserna i 17 § polislagen.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Kustbevakningstjänsteman har<br>samma befogenhet som tillkommer<br>polisman enligt 16 § polislagen<br>(1984:387) att avvisa eller<br>avlägsna den som genom sitt<br>uppträdande i trafiken till sjöss stör<br>ordningen eller utgör omedelbar<br>fara för denna. Sådan befogenhet<br>har han också när det fordras för<br>att avvärja brott mot de föreskrifter<br>som avses i 1 § 5, 6 och 7.</p>
<p>116</p>
<h2>Remissinstanserna</h2>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av Riksdagens<br>ombudsmän (JO), Hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt,<br>Örebro tingsrätt, Hässleholms tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm,<br>Länsrätten i Jönköpings län, Justitiekanslem (JK), Riksåklagaren (RÅ),<br>Rikspolisstyrelsen (RPS), Brottsförebyggande rådet (BRÅ),<br>Kustbevakningen, Socialstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Juridiska<br>fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Länsstyrelsen i Stockholms<br>län, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Södermanlands län,<br>Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län,<br>Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Kalmar län,<br>Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Kristianstads län,<br>Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Hallands län,</p>
<p>Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Älvsborgs län,<br>Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Länsstyrelsen i Värmlands län,</p>
<p>Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Västmanlands län,<br>Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län,</p>
<p>Länsstyrelsen i Västemorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län,</p>
<p>Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län,</p>
<p>Sveriges advokatsamfund, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens<br>främjande (NTF), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO),<br>Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Svenska polisförbundet,<br>Föreningen Sveriges polischefer och Medborgarrättsrörelsen Friheten i<br>Sverige.</p>
<p>Landsorganisationen i Sverige (LO) har förklarat att de avstår från att<br>yttra sig.</p>
<p>RÅ har bifogat yttranden från överåklagarna vid åklagarmyndigheterna<br>i Stockholm och Malmö samt överåklagarna vid<br>regionåklagarmyndighetema i Stockholm, Jönköping och Västerås.</p>
<p>Överåklagaren vid Åklagarmyndigheten i Stockholm har i sin tur<br>bifogat ett yttrande från Polismyndigheten i Stockholm.</p>
<p>Länsstyrelsen i Södermanlands län har bifogat yttranden från<br>polismyndigheterna i Katrineholm, Nyköping och Strängnäs.</p>
<p>Länsstyrelsen i Blekinge län har bifogat yttranden från<br>polismyndigheterna i Karlshamn och Ronneby.</p>
<p>Länsstyrelsen i Jämtlands län har bifogat ett yttrande från<br>Polismyndigheten i Sveg.</p>
<p>Länsstyrelsen i Västerbottens län har bifogat yttranden från<br>polismyndigheterna i Lycksele, Umeå, Vilhelmina, Storuman och<br>Skellefteå.</p>
<p>SACO har överlämnat ett yttrande från medlemsförbundet JUSEK<br>(Polissektionen).</p>
<p>TCO har som sitt yttrande överlämnat ett yttrande från Polisförbundet.</p>
<p>Föreningen Sveriges Polischefer har som sitt yttrande redovisat<br>underremisser från sektionen för Norra Norrland, Södra<br>Götalandssektionen och Västra Götalandssektionen.</p>
<p>Vidare har ett yttrande inkommit från Åke Svensson, Björn Svensson,<br>Rune Wirdehed och Gösta Westerlund, samtliga vid Polishögskolan.</p>
<p>117</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 4</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 kap 10 §,23 kap 9 § samt 24 kap. 8, 9 och<br>22 §§ rättegångsbalken skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>9 kap.</p>
<p>10 §'</p>
<p>Skall någon hämtas till ett sammanträde inför rätten, far han, om ej<br>annat följer av vad som sägs nedan, inte omhändertas tidigare än vad som<br>är nödvändigt för att han skall kunna inställas omedelbart till<br>sammanträdet.</p>
<p>Har ett hämtningsförsök tidigare misslyckats eller finns det annars på<br>grund av vad som är känt om den som skall hämtas särskild anledning till<br>det, får rätten eller polismyndighet besluta att han far omhändertas<br>tidigare än vad som följer av första stycket. Omhändertagande far i<br>sådant fall ske högst sex timmar eller, om rätten beslutat, högst arton<br>timmar tidigare än vad som följer av första stycket. Vid rättens prövning<br>skall särskilt beaktas vilka olägenheter det kan antas medföra att den som<br>skall hämtas inte är närvarande vid sammanträdet inför rätten.</p>
<p>Den som har omhändertagits<br>enligt andra stycket är skyldig att i<br>avvaktan på inställelsen stanna<br>kvar på polisstation eller arman<br>plats som bestäms av polis-<br>myndigheten.</p>
<p>Den som har omhändertagits<br>enligt andra stycket är skyldig att i<br>avvaktan på inställelsen stanna<br>kvar på polisstation eller annan<br>plats som bestäms av polis-<br>myndigheten. Om den omhänder-</p>
<p>tagne skall inställas i brottmål<br>som tilltalad får han tas i förvar.</p>
<p>Den som har omhändertagits enligt denna paragraf får inte underkastas<br>annan inskräkning i sin frihet än som påkallas av ändamålet med<br>omhändertagandet, ordningen eller allmän säkerhet.</p>
<p>23 kap.</p>
<p>9§<sup>2</sup></p>
<p>Den som inte är anhållen eller häktad är inte skyldig att stanna kvar<br>för förhör längre än sex timmar. Är det av synnerlig vikt, att den som kan<br>misstänkas för brottet är tillgänglig för fortsatt förhör, är han skyldig att<br>stanna kvar ytterligare sex timmar.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1984:131.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1984:955.</p>
<p>118</p>
<p>Prop.</p>
<p>Den som är under femton år är inte skyldig att stanna kvar för förhör 1996/97:175</p>
<p>längre än tre timmar. Om det är av synnerlig vikt för utredningen, är den Bilaga 4</p>
<p>hörde skyldig att kvarstanna ytterligare tre timmar.</p>
<p>Sedan förhöret avslutats eller tiden, då den hörde är skyldig att stanna<br>kvar, utgått, får han omedelbart avlägsna sig. Utan synnerliga skäl får det<br>inte krävas att han infinner sig till nytt förhör tidigare än tolv timmar</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>därefter.</p></td><td>
<p>Den som kan misstänkas för<br>brottet får tas i förvar under den<br>tid han är skyldig att stanna kvar,<br>om det är nödvändigt med hänsyn<br>till ändamålet med ingripandet,<br>ordning eller säkerhet.</p></td></tr>
</table>
<p>24 kap</p>
<p>8§<sup>3</sup></p>
<p>Har beslut att anhålla någon meddelats i hans frånvaro, skall han, så<br>snart beslutet har verkställts, förhöras av polisman eller åklagare. Har<br>åklagaren inte redan underrättats om frihetsberövandet, skall det<br>skyndsamt anmälas till honom. Åklagaren skall efter förhöret omedelbart<br>besluta om den misstänkte skall förbli anhållen.</p>
<p>Har någon gripits enligt 7 §, skall Har någon gripits enligt 7 §, skall<br>han så snart som möjligt förhöras han så snart som möjligt förhöras<br>av polisman eller åklagare. Har av polisman eller åklagare. Har<br>åklagaren inte redan underrättats åklagaren inte redan underrättats<br>om frihetsberövandet, skall det om frihetsberövandet, skall det<br>skyndsamt anmälas till honom, skyndsamt anmälas till honom.<br>Åklagaren skall efter förhöret Åklagaren skall efter förhöret<br>omedelbart besluta om den omedelbart besluta om den<br>misstänkte skall anhållas. Anhålls misstänkte skall anhållas. Anhålls</p>
<p>inte den misstänkte, skall beslutet<br>om gripande omedelbart hävas.</p>
<p>inte den misstänkte, skall beslutet</p>
<p>om gripande omedelbart hävas.</p>
<p>Innan åklagaren har underrättats</p>
<p>om frihetsberövandet, får beslutet<br>om gripande hävas av polismyn-<br>digheten, om det är uppenbart att<br>det inte finns skäl för fortsatt</p>
<p>frihetsberövande.<br>anslutning till<br>beslutet under<br>sättningar hävas</p>
<p>I omedelbar<br>gripandet får<br>samma förut-<br>även av en</p>
<p>polisman som har fattat beslutet.</p>
<p>Om den som misstänks för brott avviker och det finns skäl att anhålla<br>honom, får åklagaren efterlysa honom.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1987:1211.</p>
<p>119</p>
<p>Då någon anhålls eller då ett<br>anhållningsbeslut enligt 8 § första<br>stycket verkställs, skall den<br>anhållne få besked om det brott<br>som han är misstänkt för samt<br>grunden för anhållandet. Den<br>anhållnes närmaste anhöriga och<br>andra personer som står den<br>anhållne särskilt nära skall<br>underrättas om anhållandet så<br>snart det kan ske utan men för<br>utredningen. En sådan under-<br>rättelse får dock inte utan<br>synnerliga skäl lämnas mot den<br>anhållnes önskan.</p>
<p><sup>9§4</sup></p>
<p>Då någon grips eller anhålls<br>eller då ett anhållningsbeslut<br>enligt 8 § första stycket verkställs,<br>skall den frihetsberövade få<br>besked om det brott som han är<br>misstänkt för samt grunden för<br>frihetsberövandet. En anhållens<br>närmaste anhöriga och andra<br>personer som står den anhållne<br>särskilt nära skall underrättas om<br>anhållandet så snart det kan ske<br>utan men för utredningen. En<br>sådan underrättelse får dock inte<br>utan synnerliga skäl lämnas mot<br>den anhållnes önskan.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Den som är gripen, anhållen<br>eller häktad skall tas i förvar. Den<br>som häktas skall utan dröjsmål<br>föras till häkte.</p>
<p>22 §<sup>5</sup></p>
<p>Den som är gripen, anhållen<br>eller häktad skall tas i förvar. Den<br>som är gripen behöver dock inte<br>tas i förvar om det inte är nöd-<br>vändigt med hänsyn till ända-<br>målet med gripandet och ordning<br>eller säkerhet. Den som häktas<br>skall utan dröjsmål föras till<br>häkte.</p>
<p>Om det är av synnerlig vikt att den häktade, för utredning av det brott<br>som föranlett häktningen eller något annat brott som han är misstänkt för,<br>förvaras på en annan plats än som anges i första stycket, får rätten på<br>åklagarens begäran förordna att den häktade tills vidare inte skall föras<br>till häkte. Rätten eller åklagaren får även besluta att den häktade, sedan<br>han förts till häkte, skall föras till en plats utom häktet för förhör eller<br>annan åtgärd.</p>
<p>Om förvaring av den som är häktad och undergår eller har undergått<br>rättspsykiatrisk undersökning finns särskilda bestämmelser.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 februari 1998.</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1987:1211.</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1987:1211.</p>
<p>120</p>
<p>Prop.<br>1996/97:175<br>Bilaga 4<br>Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda<br>bestämmelser om unga lagöverträdare</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 14 och 34 §§ lagen (1964:167) med särskilda<br>bestämmelser om unga lagöverträdare skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>14 §<sup>6</sup></p>
<p>Har någon som inte fyllt arton år gripits och beslutar åklagaren att inte<br>anhålla honom, får polismyndigheten hålla honom kvar för att kunna<br>skyndsamt överlämna honom till hans föräldrar, annan vårdnadshavare,<br>en tjänsteman inom socialtjänsten eller någon annan lämplig vuxen<br>person. Vad som nu sagts gäller dock endast om åklagaren funnit att den<br>unge fortfarande är skäligen misstänkt för brott.</p>
<p>För samma ändamål får polismyndigheten hålla kvar den som inte har<br>fyllt arton år, om han har medtagits till förhör och är skäligen misstänkt</p>
<p>för brottet.</p>
<p>Inte i något fall får någon enligt<br>första eller andra stycket hållas<br>kvar längre än tre timmar efter<br>åklagarens beslut respektive<br>förhöret.</p>
<p>Har någon före femton års ålder<br>begått ett brott på vilket fängelse<br>skulle ha kunnat följa och<br>anträffas han på bar gärning eller<br>på flykt från brottsplatsen, får han<br>gripas av envar. Om en enskild<br>person har gripit den unge, skall<br>denne skyndsamt överlämnas till<br>närmaste polisman.</p>
<p>Polismyndigheten eller åklaga-<br>ren skall omedelbart besluta om<br>den unge skall friges eller hållas<br>kvar för förhör.</p>
<p>Inte i något fall får någon enligt<br>första eller andra stycket hållas<br>kvar längre än tre timmar efter<br>åklagarens beslut respektive<br>förhöret. Den som är över femton<br>år får därvid tas i förvar om det<br>är nödvändigt med hänsyn till<br>ordning eller säkerhet.</p>
<p>34 §<sup>7</sup></p>
<p>Har någon före femton års ålder<br>begått ett brott på vilket fängelse<br>skulle ha kunnat följa och<br>anträffas han på bar gärning eller<br>på flykt från brottsplatsen, far han<br>gripas av envar. Om en enskild<br>person har gripit den unge, skall<br>denne skyndsamt överlämnas till<br>närmaste polisman.</p>
<p>Polismyndigheten eller åklaga-<br>ren skall omedelbart besluta om<br>den unge skall friges eller hållas<br>kvar för förhör. Den unge får inte<br>tas i förvar.</p>
<p><sup>6</sup> Senaste lydelse 1994:1760.</p>
<p><sup>7</sup> Senaste lydelse 1994:1760.</p>
<p>121</p>
<p>9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 175</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 februari 1998.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>122</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 4</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1976:511) om<br>omhändertagande av berusade personer m.m.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 § i lagen (1976:511) om omhändertagande<br>av berusade personer m.m.<sup>11</sup> skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Om den omhändertagne inte<br>bereds vård på sjukhus eller annan<br>vårdinrättning och inte heller tas<br>om hand på annat sätt eller annars<br>kan friges, far han hållas kvar hos<br>polisen.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>4§</p>
<p>Om den omhändertagne inte<br>bereds vård på sjukhus eller annan<br>vårdinrättning och inte heller tas<br>om hand på annat sätt eller annars<br>kan friges, får han hållas kvar hos<br>polisen. Den omhändertagne får<br>därvid tas i förvar om det är<br>nödvändigt med hänsyn till<br>ordning eller säkerhet.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 februari 1998.</p>
<p>Lagen omtryckt 1984:391.</p>
<p>123</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 4</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om polislagen (1984:387)</p>
<p>dels att nuvarande 22, 23 och 24 §§ skall betecknas 23, 29 respektive<br>30 §§,</p>
<p>dels att 9, 10,17 och den nya 29 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att rubriken före 11 § skall lyda ”Tillfälliga omhändertaganden,<br>avlägsnanden m.m.”</p>
<p>dels att rubrikerna närmast före nuvarande 22 och 23 §§ skall sättas<br>närmast före de nya 23 respektive 29 §§,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas tio nya paragrafer, 10 a, 13 a- c, 22 och<br>24 - 28§§ samt närmast före 25 och 27 §§ nya rubriker av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>När en polisman far kännedom<br>om ett brott som hör under<br>allmänt åtal, skall han lämna<br>rapport om det till sin förman så<br>snart det kan ske.</p>
<p>En polisman får lämna rappor-<br>teftergift enligt föreskrifter som<br>regeringen meddelar.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>9§</p>
<p>När en polisman far kännedom<br>om ett brott som hör under<br>allmänt åtal, skall han lämna<br>rapport om det till sin förman så<br>snart det kan ske.</p>
<p>En polisman får lämna rapport-<br>eftergift om brottet med hänsyn<br>till omständigheterna i det sär-<br>skilda fallet är obetydligt och det<br>är uppenbart att annan påföljd än<br>böter inte skulle komma att dömas<br>ut om brottet lagfördes.</p>
<p>10 §</p>
<p>En polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med<br>hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att<br>genomföra en tjänsteåtgärd, om</p>
<p>1. han möts med våld eller hot om våld</p>
<p>2. någon som skall häktas,<br>anhållas eller annars med laga<br>stöd berövas friheten försöker<br></p>
<p>undkomma eller polismannen<br>eljest möts av motstånd när han<br>skall verkställa ett sådant frihets-</p>
<p>2. någon som skall häktas,<br>anhållas eller annars med laga<br>stöd berövas friheten försöker<br></p>
<p>undkomma eller polismannen<br>annars möts av motstånd när han<br>skall verkställa ett sådant</p>
<p>berövande, frihetsberövande,</p>
<p>3. det är fråga om att avvärja en straffbelagd handling eller en fara för<br>liv, hälsa eller värdefull egendom eller för omfattande skada i miljön,</p>
<p>4. polismannen med laga stöd skall avvisa eller avlägsna någon från ett<br>visst område eller utrymme eller verkställa eller biträda vid</p>
<p>124</p>
<p>kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller annan åtgärd, vid beslag eller<br>annat omhändertagande av egendom eller vid sådan husrannsakan som<br>avses i rättegångsbalken,</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>5. polismannen annars med laga<br>stöd har att bereda sig tillträde till,<br>avspärra, tillstänga eller utrymma<br>byggnad, rum eller område,<br>biträda någon i myndighets-<br>utövning med en sådan eller<br>någon liknande åtgärd eller vid<br>exekutiv förrättning enligt vad<br>som är föreskrivet därom, eller</p>
<p>6. åtgärden i annat fall är<br>oundgängligen nödvändig för den<br>allmänna ordningens eller<br>säkerhetens upprätthållande och<br>det är uppenbart att den inte kan<br>genomföras utan våld. I fall som<br>avses i första stycket 4 och 5 får<br>våld mot person brukas endast om<br>polismannen eller den som han<br>biträder möts av motstånd.</p>
<p>Om rätt att i vissa fall bruka vå<br>brottsbalken.</p>
<p>5. polismannen med laga stöd<br>skall stoppa ett fordon eller annat<br>transportmedel,</p>
<p>6. polismannen annars med laga<br>stöd har att bereda sig tillträde till,<br>avspärra, tillstänga eller utrymma<br>byggnad, rum eller område,<br>biträda någon i myndighets-<br>utövning med en sådan eller<br>någon liknande åtgärd eller vid<br>exekutiv förrättning enligt vad<br>som är föreskrivet därom, eller</p>
<p>7. åtgärden i annat fall är<br>oundgängligen nödvändig för den<br>allmänna ordningens eller<br>säkerhetens upprätthållande och<br>det är uppenbart att den inte kan<br>genomföras utan våld. I fall som<br>avses i första stycket 4 och 6 far<br>våld mot person brukas endast om<br>polismannen eller den som han<br>biträder möts av motstånd.</p>
<p>finns i övrigt föreskrifter i 24 kap.</p>
<p>10a §</p>
<p>Vad som i 15 § första stycket<br>lagen (1976:371) om behand-<br>lingen av häktade och anhållna<br>m.fl. föreskrivs i fråga om rätten<br>att belägga någon med fängsel<br>skall gälla även då en polisman<br>omhändertar eller på annat sätt<br>inskränker någons rörelsefrihet.</p>
<p>13 a §</p>
<p>Om någon försöker tränga in på<br>ett område eller i ett utrymme till<br>vilket tillträde har förbjudits med<br>stöd av denna lag eller annan för-<br>fattning, får en polisman avvisa<br>eller avlägsna honom från områ-<br>det eller utrymmet, när det är<br>nödvändigt för att ordningen eller<br>säkerheten skall kunna upprätt-<br>hållas. Detsamma gäller den som<br></p>
<p>125</p>
<p>vägrar lämna ett sådant område<br>eller utrymme, eller som inte<br>följer en enligt denna lag<br>meddelad anvisning att följa en<br>viss väg.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>13 b §</p>
<p>Har polismyndigheten med stöd<br>av 2 kap. 22 eller 23 § ordnings-<br>lagen (1993:1617) beslutat ställa<br>in eller upplösa en allmän<br>sammankomst eller en offentlig<br>tillställning, får en polisman<br>avvisa eller avlägsna deltagare<br>och åskådare, om det behövs för<br>att syftet med beslutet skall<br>uppnås.</p>
<p>13 c §</p>
<p>Om en folksamling, som inte är<br>en allmän sammankomst eller<br>offentlig tillställning enligt ord-<br>ningslagen (1993:1617), genom<br>sitt uppträdande stör den<br>allmänna ordningen eller utgör en<br>omedelbar fara för denna, får<br>deltagarna / folksamlingen<br>avvisas eller avlägsnas från det<br>område eller utrymme där de<br>befinner sig, om det är nödvändigt<br>för att ordningen skall kunna<br>upprätthållas.</p>
<p>En sådan åtgärd får vidtas utan<br>föregående beslut av polis-<br>myndigheten endast om det är så<br>brådskande att polismyndighetens<br>beslut inte kan avvaktas.</p>
<p>17 §</p>
<p>Vid omhändertagande enligt<br>denna lag skall tillses att åtgärden<br>inte orsakar den omhändertagne<br>större olägenhet än som är<br>oundviklig med hänsyn till<br>åtgärdens syfte eller väcker<br>onödig uppmärksamhet. Den som</p>
<p>Vid omhändertagande enligt<br>denna lag skall tillses att åtgärden<br>inte orsakar den omhändertagne<br>större olägenhet än som är<br>oundviklig med hänsyn till<br>åtgärdens syfte eller väcker<br>onödig uppmärksamhet. Den som</p>
<p>126</p>
<p>har omhändertagits far inte<br>underkastas annan inskränkning i<br>sin frihet än som påkallas av<br>ändamålet med åtgärden,<br>ordningen på förvaringsplatsen<br>eller allmän säkerhet.</p>
<p>har omhändertagits far inte<br>underkastas annan inskränkning i<br>sin frihet än som behövs med<br>hänsyn till ändamålet med<br>åtgärden, ordning eller säkerhet.<br>Den omhändertagne får tas i<br>förvar om det är nödvändigt med<br>hänsyn till ordning eller säkerhet.<br>Den som är under femton år får<br>dock inte tas i förvar.</p>
<p>22 §</p>
<p>En polisman får stoppa ett<br>fordon eller annat transportmedel</p>
<p>1. om det finns anledning att<br>anta att någon som färdas z<br>fordonet har gjort sig skyldig till<br>brott,</p>
<p>2. om det av någon annan<br>anledning behövs för att med laga<br>stöd ingripa mot någon som<br>färdas i fordonet, genom att<br>beröva honom friheten, på annat<br>sätt inskränka hans rörelsefrihet<br>eller underkasta honom kropps-<br>visitation eller kroppsbesiktning,</p>
<p>3. om det behövs för att med<br>laga stöd genomföra husrann-<br>sakan i fordonet eller</p>
<p>4. om det behövs för att reglera<br>trafiken eller för att kontrollera<br>fordon eller förare enligt vad som<br>är särskilt föreskrivet.</p>
<p>24 §</p>
<p>1 samband med allvarliga<br>störningar av den allmänna<br>ordningen eller säkerheten får<br>polismyndigheten, om det är<br>nödvändigt för att ordningen eller<br>säkerheten skall kunna upprätt-<br>hållas, förbjuda tillträde till visst<br>område eller utrymme. Detsamma<br>gäller om det finns risk för sådana<br>störningar.</p>
<p>Under samma förutsättningar<br>som anges i första stycket får</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>127</p>
<p>polismyndigheten anvisa deltaga-<br>re i en folksamling att följa en viss<br>väg.</p>
<p>Om det är så brådskande att<br>polismyndighetens beslut inte kan<br>avvaktas, får en polisman, /<br>avvaktan på polismyndighetens<br>beslut, meddela sådana förbud<br>och anvisningar som avses i första<br>och andra stycket.</p>
<h4>Uppgifter från transportföretag</h4>
<p>25 §</p>
<p>Ett transportföretag som<br>befordrar varor, passagerare<br>eller fordon till eller från Sverige<br>skall på begäran av en<br>polismyndighet skyndsamt lämna<br>de aktuella uppgifter om<br>ankommande och avgående<br>transporter, som företaget har<br>tillgång till. Transportföretaget<br>har endast skyldighet att lämna de<br>uppgifter om passagerare som<br>avser namn, resrutt, bagage och<br>medpassagerare samt sättet för<br>betalning och bokning.</p>
<p>Polismyndigheten får begära<br>uppgifter enligt första stycket<br>endast om uppgifterna kan antas<br>ha betydelse för den brottsbe-<br>kämpande verksamheten.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>26 §</p>
<p>Transportföretag får lämna<br>uppgifter enligt 25 § på så sätt att<br>de görs läsbara för polis-<br>myndigheten genom terminal-<br>åtkomst.</p>
<p>Polismyndigheten får ta del av<br>uppgifter genom terminalåtkomst<br>endast i den omfattning och under<br>den tid som behövs för att<br>kontrollera aktuella transporter.<br>Polismyndigheten får inte ändra<br>eller på annat sätt bearbeta eller</p>
<p>128</p>
<p>lagra uppgifter som hålls<br>tillgängliga på detta sätt.</p>
<p>Uppgifter om enskilda personer<br>som lämnats på annat sätt än<br>genom terminalåtkomst, skall<br>omedelbart förstöras, om de visar<br>sig sakna betydelse för utredning<br>och lagföring av brott.</p>
<h4>Dokumentation</h4>
<p>27 §</p>
<p>Protokoll skall föras över<br>ingripande som innebär att någon<br>avvisas, avlägsnas, omhändertas<br>eller grips. Protokoll skall också<br>föras över husrannsakan och<br>liknande åtgärder enligt denna<br>lag samt vid omhändertagande av<br>föremål.</p>
<p>Av protokollet skall det framgå</p>
<p>1. vem som har fattat beslutet<br>om ingripandet,</p>
<p>2. grunden för beslutet och<br>tidpunkten när det har fattats,</p>
<p>3. vem eller vilka som har<br>deltagit i ingripandet,</p>
<p>4. vem eller vilka som<br>ingripandet har riktat sig mot,</p>
<p>5. tiden för ingripandet samt</p>
<p>6. vad som i övrigt har<br>förekommit vid ingripandet.</p>
<p>Ansvarig för att protokoll<br>upprättas är i fråga om uppgifter<br>som avses i andra stycket 1 och 2,<br>den som har fattat beslutet och i<br>fråga om uppgifter som avses i<br>andra stycket 3-6, den som är att<br>anse som förman vid ingripandet.</p>
<p>1 rättegångsbalken finns<br>bestämmelser om protokoll över<br>beslag, husrannsakan samt<br>kroppsvisitation och kroppsbe-<br>siktning.</p>
<p>28 §</p>
<p>Protokoll skall föras över in-<br>gripanden som innebär använd-<br>ning av fängsel, skjutvapen,<br></p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>129</p>
<p>tårgas samt tekniska hjälpmedel<br>för att stoppa fordon eller annat<br>transportmedel. Ett sådant<br>protokoll skall innehålla uppgift<br>om skälen för åtgärden. Ansvarig<br>för att protokoll upprättas är den<br>som har fattat beslutet.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>23 § 29 §’</p>
<p>Vad som föreskrivs i 10 § första stycket 1, 2 och 4 gäller även sådan<br>vaktpost eller annan som vid försvarsmakten tjänstgör för bevakning<br>eller för att upprätthålla ordning och föreskrifterna i 10 § första stycket<br>1 - 4 även tjänsteman vid kustbevakningen som enligt särskilda<br>bestämmelser medverkar vid polisiär övervakning. Bestämmelsen i 10 §<br>första stycket 2 gäller dessutom den som annars med laga stöd skall<br>verkställa ett frihetsberövande och bestämmelsen i samma paragraf<br>första stycket 4 den som i myndighetsutövning har befogenhet att<br>verkställa någon sådan åtgärd som där anges. Vid ingripande med stöd<br>av 10 § första stycket 4 tillämpas också andra stycket samma paragraf.</p>
<p>När den som avses i första stycket med laga stöd berövar någon<br>friheten eller avlägsnar någon, tillämpas också i 19 § 1.</p>
<p>Bestämmelserna i 13 § gäller Bestämmelserna i 10 a och 13</p>
<p>också en ordningsvakt, om inte §§ gäller också en ordningsvakt,<br>annat framgår av hans för- om inte annat framgår av hans för-<br>ordnande. Har en ordningsvakt ordnande. Har en ordningsvakt<br>omhändertagit någon, gäller dock omhändertagit någon, gäller dock<br>att den omhändertagne skyndsamt att den omhändertagne skyndsamt<br>skall överlämnas till närmaste skall överlämnas till närmaste<br>polisman. I fråga om befogenhet för polisman. I fråga om befogenhet för<br>en tjänsteman vid kustbevakningen en tjänsteman vid kustbevakningen<br>att tillämpa 13 § finns särskilda att tillämpa 13 § finns särskilda<br>bestämmelser. bestämmelser.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 februari 1998.</p>
<p>’ Senaste lydelse av förutvarande 23 § 1988:466.</p>
<p>130</p>
<h2>Lagrådets yttrande över lagrådsremiss den 15 maj<br>1997</h2>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-05-15</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådetStig von Bahr,<br>justitierådet Edvard Nilsson.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 30 april 1997 (Justitiedepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i rättegångsbalken,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om<br>unga lagöverträdare,</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1 976:51 1 ) om omhändertagande av berusade<br>personer m.m.</p>
<p>4. lag om ändring i polislagen (1984:387).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Annika<br>Lowen.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Förslag till ändring i polislagen</p>
<p>I avsnitt 6.3 i den allmänna motiveringen, med rubriken Omhänder-<br>tagande enligt 13 § polislagen, redovisas regeringens ställningstagande<br>till polisrättsutredningens i delbetänkandet Polisens rättsliga<br>befogenheter (SOU 1993:60) framförda förslag om att ifrågavarande<br>bestämmelser om tillfälligt omhändertagande skall upphävas. Förslaget<br>motiverades av uppfattningen att dessa bestämmelser torde strida mot<br>regleringen i artikel 5:1 i Europakonventionen. Mot bakgrund av i<br>avsnittet närmare redovisade överväganden finner regeringen inte skäl att<br>föreslå någon lag-ändring såvitt avser 13 §. I remissen föreslås emellertid<br>en ändring i samma lags 17 §, vilken ändring generellt gäller<br>möjligheterna att ta en enligt lagen omhändertagen person i förvar.<br>Eftersom detta förslag även avser personer som omhändertagits enligt 13<br>§ finns anledning framhålla, att Lagrådet i allt väsentligt instämmer i den<br>bedömning angående nämnda paragrafs bristande överensstämmelse med<br>Europakonventionens regler som utredningen gjort och som också delats<br>av ett flertal remissinstanser.</p>
<p>Eftersom Europadomstolens hittillsvarande avgöranden inte innebär att<br>rättsläget i denna del kan anses helt klarlagt vill Lagrådet likväl inte<br>motsätta sig den i remissen valda lösningen. Tillräckliga skäl att<br>exempelvis komplettera förslaget i 17 § om förvar med ett undantag för<br>omhändertagna enligt 13 § kan inte anses föreligga. Detta<br></p>
<p>131</p>
<p>ställningstagande grundar Lagrådet bl.a. på bristen på underlag för en<br>meningsfull bedömning av en sådan reglerings praktiska förutsättningar<br>och konsekvenser. Därtill kommer en osäkerhet huruvida ett sådant<br>undantag på ett avgörande sätt skulle undanröja föreliggande tvivel om<br>13 § är förenlig med artikel 5:1 i Europakonventionen.</p>
<p>Övriga lagförslag</p>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>132</p>
<h2>DEPARTEMENTET</h2>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:175</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 juni 1997.</p>
<p>Närvarande: statsrådet Wallström. ordförande, och statsråden Schori,<br>Uusmann, Ulvskog, Sundström, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky,<br>Messing</p>
<p>Föredragande: statsrådet von Sydow</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1996/97:175 Ändringar i polislagen<br>m.m.</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1997/98:JuU7?11att riksdagen antar regeringens förslag till?INLInlämning1996-06-02 00:00:00inträffat60BBordläggning1997-09-16 00:00:00inträffat2HÄNHänvisning1997-09-18 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1997-10-01 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-23 23:19:19statustextstatustextÄrendet är avslutatGK031752019-05-22 17:21:42tilldelatTilldelatJustitieutskottet2014-11-23 23:19:19behandlas_i1997/98:JuU7GL01JuU7bet1997/98JuU7Ändringar i polislagenBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:175<br/>
Ändringar i polislagen m.m.GL02Ju2mot1997/98Ju2med anledning av prop. 1996/97:175 Ändringar i polislagen m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:175<br/>
Ändringar i polislagen m.m.GL02Ju3mot1997/98Ju3med anledning av prop. 1996/97:175 Ändringar i polislagen m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1996/97:175<br/>
Ändringar i polislagen m.m.GL02Ju4mot1997/98Ju4med anledning av prop. 1996/97:175 Ändringar i polislagen m.m.Motionföljdmotionav Alice Åström m.fl. (V)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:175<br/>
Ändringar i polislagen m.m.GL02Ju4mot1997/98Ju4med anledning av prop. 1996/97:175 Ändringar i polislagen m.m.av Alice Åström m.fl. (V)Motionföljdmotionav Hans Hoff m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:175<br/>
Ändringar i polislagen m.m.GL02Ju3mot1997/98Ju3med anledning av prop. 1996/97:175 Ändringar i polislagen m.m.av Hans Hoff m.fl. (S)Motionföljdmotionav Kia Andreasson m.fl. (MP)<br/>
med anledning av prop. 1996/97:175<br/>
Ändringar i polislagen m.m.GL02Ju2mot1997/98Ju2med anledning av prop. 1996/97:175 Ändringar i polislagen m.m.av Kia Andreasson m.fl. (MP)Motion