<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228694</hangar_id>
 <dok_id>GK03170</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>170</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:170</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>170</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1997-06-12 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:02:19</systemdatum>
 <publicerad>1997-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Reformerad skatteflyktslag</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK03170/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK03170</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK03170</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1996/97:170&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Reformerad skatteflyktslag&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03170/prop_199697__170-1.png" style="width:39pt;height:31pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03170/prop_199697__170-2.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1996/97:170&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 12 juni 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Thomas Östros&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Finansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att den s.k. generalklausulen i lagen (1995:575)&lt;br&gt;mot skatteflykt får en ny utformning. Den innebär att lagen skärps i ett par&lt;br&gt;avseenden men lindras på en punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att man skall kunna bortse från en rättshandling vid tillämpning av&lt;br&gt;skatteflyktsklausulen är det tillräckligt att den skattskyldige indirekt&lt;br&gt;medverkat i rättshandlingen. Därmed uppställs inte längre något krav på&lt;br&gt;att den skattskyldige företagit den rättshandling som bortses från.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den skattskyldiges motiv for det valda förfarandet, före-&lt;br&gt;slås för att få till stånd en rimlig avvägning mellan kraven på effektivitet&lt;br&gt;och rättssäkerhet att rekvisitet “det huvudsakliga skälet för förfarandet”&lt;br&gt;ersätts med “det övervägande skälet för förfarandet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bl.a. processekonomiska skäl föreslås att förutsättningen att för-&lt;br&gt;farandet medför en inte oväsentlig skatteförmån inskränks så att endast&lt;br&gt;förfaranden som medför en väsentlig skatteförmån kommer att omfattas&lt;br&gt;av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det rekvisit som för närvarande uttrycks med orden “strida mot lag-&lt;br&gt;stiftningens grunder” ändras på så sätt att det föreskrivs att förfarandet&lt;br&gt;skall “strida mot lagstiftningens syfte som det framgår av bestämmelser-&lt;br&gt;nas allmänna utformning och de bestämmelser som är direkt tillämpliga&lt;br&gt;eller har kringgåtts genom förfarandet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås ingen utvidgning av tillämpningsområdet för generalklau-&lt;br&gt;sulen. Som hittills begränsas den således till taxering till kommunal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt. Tillämp-&lt;br&gt;ningen av generalklausulen i första instans föreslås ske hos länsrätten även&lt;br&gt;i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut........................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1995:575) mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skatteflykt....................................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning ......................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund........................................ 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning........................................ 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmän skatteflyktsklausul (SOU 1975:77) ............. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lag mot skatteflykt (Ds B&amp;nbsp;1978:6).................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1980 års lagstiftning............................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1983 års lagstiftning............................... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den fortsatta utvecklingen .......................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den nuvarande skatteflyktslagen ..................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.1 Generalklausulens tillämplighet på olika skatter ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.2 Beskattningsresultatet......................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.3 Avsikten med förfarandet...................... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.4 Lagstiftningens grunder ....................... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tidigare översyner ................................ 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.1 Justitiekanslems granskning.................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.2 Ny generalklausul mot skatteflykt (SOU 1989:81)...&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättsfalls-och ärendesammanställning................. 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10 &amp;nbsp;Regeringsrättens praxis............................. 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.1 S.k. organiserade skatteupplägg................. 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.2 Övriga fall där skatteflyktslagen tillämpats........ 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.3 Övriga fall där skatteflyktslagen inte ansetts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämplig ....................................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11 &amp;nbsp;Genomsyn....................................... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden och förslag .......................... 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänt om en generell lagstiftning mot skatteflykt....... &amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utformningen av en ny lag mot skatteflykt ............. 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Generalklausulens tillämpningsfÖrutsättningar........... 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.1 &amp;nbsp;Rekvisitet lagstiftningens grunder............... 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2 &amp;nbsp;Identitetskravet.............................. 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.3 &amp;nbsp;Den skattskyldiges avsikt...................... 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.4 Skatteförmånen ............................. 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Generalklausulens omfattning ....................... 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Första instans för tillämpning av generalklausulen........ 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Taxeringsresultatet................................ 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skatteflyktsbestämmelsen i omstruktureringslagen ....... 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska effekter............................... 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagal Tillämpliga delar av sammanfattningen i del- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betänkandet Översyn av skatteflyktslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformerat förhandsbesked (SOU 1996:44)...... 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Tillämpliga delar av lagförslagen i del-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betänkandet Översyn av skatteflyktslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformerat förhandsbesked (SOU 1996:44)...... 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser - Översyn av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skatteflyktslagen Reformerat förhandsbesked&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1996:44) ............................ 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens förslag .............  60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande.......................... 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 juni 1997 .. &amp;nbsp;&amp;nbsp;65&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i lagen (1995:575) mot skatteflykt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1995:575) mot&lt;br&gt;skatteflykt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 och 3&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid taxeringen skall hänsyn ej&lt;br&gt;tas till rättshandling som har&lt;br&gt;företagits av den skattskyldige eller&lt;br&gt;av juridisk person, vars inkomst&lt;br&gt;helt eller delvis beskattas hos den&lt;br&gt;skattskyldige, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rättshandlingen, ensam eller&lt;br&gt;tillsammans med annan rättshand-&lt;br&gt;ling i vilken den skattskyldige eller&lt;br&gt;den juridiska personen direkt eller&lt;br&gt;indirekt medverkat, ingår i ett&lt;br&gt;förfarande som medför en inte&lt;br&gt;oväsentlig skatteförmån för den&lt;br&gt;skattskyldige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skatteförmånen med hänsyn&lt;br&gt;till omständigheterna kan antas ha&lt;br&gt;utgjort det huvudsakliga skälet för&lt;br&gt;förfarandet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en taxering på grundval av&lt;br&gt;förfarandet skulle strida mot lag-&lt;br&gt;stiftningens grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§§ lagen (1995:575) mot skatteflykt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid taxeringen skall hänsyn ej&lt;br&gt;tas till rättshandling, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rättshandlingen, ensam eller&lt;br&gt;tillsammans med annan rättshand-&lt;br&gt;ling, ingår i ett förfarande som&lt;br&gt;medför en väsentlig skatteförmån&lt;br&gt;för den skattskyldige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den skattskyldige direkt eller&lt;br&gt;indirekt medverkat i rättshand-&lt;br&gt;lingen eller rättshandlingarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skatteförmånen med hänsyn&lt;br&gt;till omständigheterna kan antas ha&lt;br&gt;utgjort det övervägande skälet för&lt;br&gt;förfarandet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en taxering på grundval av&lt;br&gt;förfarandet skulle strida mot lag-&lt;br&gt;stiftningens syfte som det framgår&lt;br&gt;av skattebestämmelsernas allmänna&lt;br&gt;utformning och de bestämmelser&lt;br&gt;som är direkt tillämpliga eller har&lt;br&gt;kringgåtts genom förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om 2 § tillämpas skall taxe-&lt;br&gt;ringsbeslut fattas som om rätts-&lt;br&gt;handlingen inte hade företagits.&lt;br&gt;Framstår förfarandet med hänsyn&lt;br&gt;till det ekonomiska resultatet -&lt;br&gt;bortsett från skatteförmånen - som&lt;br&gt;en omväg i förhållande till det när-&lt;br&gt;mast till hands liggande förfaran-&lt;br&gt;det, skall taxeringsbeslutet i stället&lt;br&gt;fattas som om den skattskyldige&lt;br&gt;hade valt det förfarandet. Om de nu&lt;br&gt;angivna grunderna för taxerings-&lt;br&gt;beslutet inte kan tillämpas eller&lt;br&gt;skulle leda till oskäligt resultat,&lt;br&gt;skall taxeringsbeslutet fattas med&lt;br&gt;tillämpning av 4 kap. 3 § taxerings-&lt;br&gt;lagen (1990: 324).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om 2 § tillämpas skall taxe-&lt;br&gt;ringsbeslut fattas som om rätts-&lt;br&gt;handlingen inte hade företagits.&lt;br&gt;Framstår förfarandet med hänsyn&lt;br&gt;till det ekonomiska resultatet -&lt;br&gt;bortsett från skatteförmånen - som&lt;br&gt;en omväg i förhållande till det när-&lt;br&gt;mast till hands liggande förfaran-&lt;br&gt;det, skall taxeringsbeslutet i stället&lt;br&gt;fattas som om den skattskyldige&lt;br&gt;hade valt det förfarandet. Om de nu&lt;br&gt;angivna grunderna för taxerings-&lt;br&gt;beslutet inte kan tillämpas eller&lt;br&gt;skulle leda till oskäligt resultat,&lt;br&gt;skall underlaget för att ta ut skatt&lt;br&gt;uppskattas till skäligt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas på rätts-&lt;br&gt;handlingar som har företagits efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 26 januari 1995 bemyndigade regeringen chefen för&lt;br&gt;Finansdepartementet att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag&lt;br&gt;att bl.a. utforma en ny lagstiftning mot skatteflykt. Kommittén antog&lt;br&gt;namnet 1995 års skatteflyktskommitté, i fortsättningen benämnd skatte-&lt;br&gt;flyktskommittén. I mars 1996 redovisades kommitténs förslag till&lt;br&gt;ändringar i lagen (1995:575) mot skatteflykt i delbetänkandet Översyn av&lt;br&gt;skatteflyktslagen Reformerat förhandsbesked (SOU 1996:44). I relevanta&lt;br&gt;delar finns betänkandets sammanfattning i bilaga 1 och lagförslagen i&lt;br&gt;bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remiss-&lt;br&gt;instanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena&lt;br&gt;finns tillgänglig i lagstiftningsärendet, (Dnr 1652/96).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande lägger regeringen fram förslag till ändringar i nämnda&lt;br&gt;lag. Som en bakgrund till regeringens förslag ges inledningsvis i avsnitt 4&lt;br&gt;en sammanfattande beskrivning av den lagstiftning mot skatteflykt som vi&lt;br&gt;har haft i Sverige sedan år 1980. Texten i detta avsnitt grundas på kommit-&lt;br&gt;téns betänkande och omfattar dels förarbetena från och med 1980 års&lt;br&gt;skatteflyktslag, dels en översikt över lagens tillämpning, dels en beskriv-&lt;br&gt;ning av den kompletterande metod att motverka skatteflykt som brukar&lt;br&gt;kallas genomsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag om ändringar i lagen mot skatteflykt grundar sig i&lt;br&gt;huvudsak på förslagen i betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteflyktskommitténs betänkande omfattar också förslag om en&lt;br&gt;reform av förhandsbeskedsinstitutet. Det är regeringens avsikt att senare&lt;br&gt;återkomma med ett förslag i den delen i huvudsaklig överensstämmelse&lt;br&gt;med förslaget i betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 7 maj 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över&lt;br&gt;de lagförslag som finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har dels lämnat vissa principiella synpunkter på förslaget till&lt;br&gt;lag om ändring i lagen mot skatteflykt, dels ansett det önskvärt att de före-&lt;br&gt;slagna lagreglerna kommenteras utförligare i propositionen. Med hänsyn&lt;br&gt;härtill har regeringen tagit upp de principiella synpunkterna i avsnitt 5.1&lt;br&gt;och utvidgat kommentarerna till de föreslagna ändringarna i skatteflykts-&lt;br&gt;lagen i avsnitt 5.3.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1980:865) mot skatteflykt upphävdes år 1992 men är alltjämt&lt;br&gt;tillämplig på rättshandlingar som företagits före den 1 januari 1993. En i&lt;br&gt;förhållande till den äldre lagen i princip oförändrad lag återinfördes den&lt;br&gt;1 juli 1995 (prop. 1994/95:209, bet. 1994/95:SkU30, rskr. 348, SFS&lt;br&gt;1995:575). I fortsättningen används om denna upphävda och återinförda&lt;br&gt;lag benämningen skatteflyktslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktiven skulle skattflyktskommittén utarbeta en ny lag mot&lt;br&gt;skatteflykt och därvid beakta de erfarenheter som vunnits vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av den tidigare lagen. Av direktiven följde att rättssäkerhetssyn-&lt;br&gt;punkter skulle sammanvägas med samhällsintresset av att ha ett effektivt&lt;br&gt;verkande medel mot skatteflykt vid utformningen av den nya lagstift-&lt;br&gt;ningen. Särskild uppmärksamhet skulle ägnas åt tillämpningsområdet för&lt;br&gt;den nya lagen och kriterierna för skatteflykt. Vidare framhölls i direktiven&lt;br&gt;att skatteflyktskommittén särskilt borde beakta de erfarenheter som&lt;br&gt;vunnits efter genomförandet av 1990 års skattereform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen har varit i kraft i över tio år och har tidigare varit före-&lt;br&gt;mål för översyn och granskningar. Bl.a. har Justitiekanslem fram till år&lt;br&gt;1988 haft i uppdrag att granska tillämpningen av skatteflyktslagen från&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt. År 1989 föreslog Skatteflyktsutredningen i betän-&lt;br&gt;kandet Ny generalklausul mot skatteflykt (SOU 1989:81) vissa ändringar&lt;br&gt;i lagstiftningen. Betänkandet ledde inte till några lagstiftningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för den ursprungliga lagstiftningen låg två betänkanden, dels&lt;br&gt;Allmän skatteflyktsklausul (SOU 1975:77), utarbetat av en arbetsgrupp&lt;br&gt;inom företagsskatteberedningen, dels departementspromemorian Lag mot&lt;br&gt;skatteflykt (Ds B 1978:6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteflyktslagen infördes år 1980 (prop. 1980/81:17, SkU 1980/81:8)&lt;br&gt;och blev tillämplig på rättshandlingar som företagits fr.o.m. den 1 januari&lt;br&gt;1981. År 1983 utvidgades lagens tillämpningsområde (prop. 1982/83:84,&lt;br&gt;SkU 1982/83:20). Lagen upphävdes år 1992 (prop. 1992/93:127, bet.&lt;br&gt;1992/93:SkU14) och återinfördes år 1995 (prop. 1994/95:209, bet.&lt;br&gt;1994/95:SkU30).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Allmän skatteflyktsklausul (SOU 1975:77)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgrupp inom företagsskatteberedningen lade år 1975 fram betän-&lt;br&gt;kandet Allmän skatteflyktsklausul.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen konstaterade att man tidigare ställt sig avvisande till en&lt;br&gt;allmän skatteflyktsklausul och i stället valt att försöka motarbeta skatte-&lt;br&gt;flykt genom materiella skatteregler. Enligt arbetsgruppen hade metoden&lt;br&gt;med speciella skatteflyktsbestämmelser dock medfört påtagliga olägen-&lt;br&gt;heter. De stoppregler som införts för att förhindra kringgående av skatte-&lt;br&gt;lag kringgicks i sin tur varför ytterligare lagstiftningsingripanden fått ske&lt;br&gt;och detta “växelspel” bidrog till att skattelagstiftningen blev invecklad och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svårtillgänglig. Vidare uttalades att speciella regler mot skatteflykt måste Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;göras tämligen vidsträckta för att få åsyftad verkan, vilket medförde att&lt;br&gt;stoppreglema ibland kommit att omfatta förfaranden som inte utgör&lt;br&gt;skatteflykt. Följaktligen hade dispensregler fått lov att införas för att&lt;br&gt;komplettera skatteflyktsreglema. Prövningar som normalt sett skulle göras&lt;br&gt;av domstolar flyttades genom dispensförfarandet över till administrativa&lt;br&gt;organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt arbetsgruppen utmärks skatteflykt typiskt sett av att den skatt-&lt;br&gt;skyldige genomför avtal eller andra rättshandlingar med det huvudsakliga&lt;br&gt;syftet att uppnå skattelättnader i strid med skattelagstiftningens anda och&lt;br&gt;mening. Vidtagna rättshandlingar är - var för sig - oftast civilrättsligt&lt;br&gt;oantastliga men ger tillsammans skatteförmåner som framstår som klart&lt;br&gt;oberättigade. Det betonades dock att enbart den omständigheten att en&lt;br&gt;skattskyldig vidtar en åtgärd som minskar hans skatt inte innebär att ett&lt;br&gt;skatteflyktsförfarande föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De största svårigheterna vid utformningen av en skatteflyktsklausul låg&lt;br&gt;enligt arbetsgruppen i att finna en adekvat och tillräckligt skarp gräns mot&lt;br&gt;åtgärder som är ägnade att nedbringa skattebördan men som likväl kan&lt;br&gt;anses godtagbara eller av andra skäl inte bör föranleda någon reaktion från&lt;br&gt;samhällets sida. Det konstaterades att av tidigare resta invändningar mot&lt;br&gt;införandet av en generell skatteflyktslagstiftning har den skattskyldiges&lt;br&gt;krav på förutsebarhet störst tyngd. Förutsebarheten måste enligt arbets-&lt;br&gt;gruppen emellertid vägas mot omfattningen av de skatteflyktstransaktioner&lt;br&gt;som förekom och storleken av de belopp som därigenom undandrogs&lt;br&gt;beskattning. Enligt arbetsgruppen är den främsta fördelen med en allmän&lt;br&gt;skatteflyktsklausul den allmänpreventiva effekten och det förhållandet att&lt;br&gt;den som försöker kringgå skattelag inte längre kan vara säker på fram-&lt;br&gt;gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteflyktsklausulen utformades på så sätt att följande objektiva&lt;br&gt;förutsättningar skulle vara för handen för att lagen skulle vara tillämplig&lt;br&gt;på ett visst förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den skattskyldige skall ha ingått avtal eller andra rättshandlingar som&lt;br&gt;ensamma eller tillsammans med annan rättshandling bereder den skatt-&lt;br&gt;skyldige en skatteförmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Skatteförmånen står i strid med lagstiftningens anda och mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Skatteförmånen skall vara den skattskyldiges huvudsakliga fördel av&lt;br&gt;rättshandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var dessa förutsättningar uppfyllda skulle i princip skatteflyktslagen&lt;br&gt;tillämpas och skatt eller taxering bestämmas som om rättshandlingen inte&lt;br&gt;hade vidtagits. Om den skattskyldige vidtagit ett förfarande som omfatta-&lt;br&gt;des av de objektiva förutsättningarna men haft marknadsmässiga, orga-&lt;br&gt;nisatoriska eller andra godtagbara ekonomiska motiv för förfarandet&lt;br&gt;föreslogs att skatteflyktslagen inte skulle tillämpas om den skattskyldige&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunde göra sannolikt att rättshandlingen tillkommit och fått sitt innehåll av Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;dessa skäl och inte i syfte att erhålla en förmån vid beskattningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Lag mot skatteflykt (Ds B 1978:6)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter det att arbetsgruppens betänkande remissbehandlats presenterades ett&lt;br&gt;omarbetat förslag i departementspromemorian Ds B 1978:6.1 promemo-&lt;br&gt;rian övervägdes bl.a. behovet av en generell lagstiftning mot skatteflykt&lt;br&gt;samt en sådan lagstiftnings för- och nackdelar visavi metoden att med&lt;br&gt;specialregler ingripa mot olika konkreta skatteflyktsförfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteflykt definierades som ett förfarande som innebär att den skatt-&lt;br&gt;skyldige kringgår skatteregler med hjälp av mer eller mindre invecklade&lt;br&gt;konstruktioner, varvid kringgåendehandlingama kännetecknas av att en&lt;br&gt;person som vill uppnå visst ekonomiskt resultat väljer ett förfarande som&lt;br&gt;från kommersiella och liknande synpunkter framstår som en onödig&lt;br&gt;omväg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i promemorian uppgavs att metoden att använda specialregler&lt;br&gt;mot skatteflykt visats vara förenad med påtagliga svagheter. Ingreppen&lt;br&gt;hade blivit alltför kraftfulla med följd att dispensärenden tagits upp till&lt;br&gt;prövning i administrativ ordning. Införda specialregler kringgicks, bl.a.&lt;br&gt;därför att domstolarna i sin tolkning av stopplagstiftningen inte ansåg sig&lt;br&gt;kunna komplettera lagstiftningen med hjälp av analog lagtolkning. Stopp-&lt;br&gt;lagstiftning infördes i efterhand, dvs. först efter det att skatteflykt&lt;br&gt;framgångsrikt genomförts i ett antal fall. Enligt promemorian visade&lt;br&gt;utvecklingen att det är omöjligt att helt bemästra skatteflykt med special-&lt;br&gt;lagstiftning. Det konstaterades också att en klar majoritet av de remiss-&lt;br&gt;instanser som yttrat sig över arbetsgruppens betänkande i princip ställt sig&lt;br&gt;bakom tanken om en allmän skatteflyktsklausul. Det betonades dock att&lt;br&gt;införandet av en allmän skatteflyktsklausul inte fick leda till att kraven på&lt;br&gt;noggrannhet vid utformningen av de materiella beskattningsreglerna&lt;br&gt;minskade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten var att klausulen skulle begränsas till de egentliga&lt;br&gt;kringgåendeförfarandena. I likhet med arbetsgruppens förslag utgick man&lt;br&gt;från att vissa objektiva rekvisit skulle vara uppfyllda. Störst uppmärk-&lt;br&gt;samhet tilldrog sig frågan om när en uppkommen skatteförmån inte skulle&lt;br&gt;godtas. Enligt ett förslag skulle skatteflykt anses föreligga om skatte-&lt;br&gt;förmånen uppkommit genom en konstlad eller konstruerad rättshandling.&lt;br&gt;Ett annat förslag var att skatteflyktsklausulen skulle utgå från begreppet&lt;br&gt;rättsmissbruk, varvid en tillämpning av klausulen skulle göras beroende av&lt;br&gt;en bedömning från fall till fall på grundval av samtliga omständigheter i&lt;br&gt;ärendet. Efter ha övervägt dessa och andra lösningar anslöt man sig till&lt;br&gt;arbetsgruppens lösning att knyta skatteförmånen till lagstiftarens avsikter.&lt;br&gt;För att ytterligare precisera klausulens innebörd i den delen föreslogs att&lt;br&gt;arbetsgruppens förslag “anda och mening” ändrades till “grunderna för&lt;br&gt;lagstiftningen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis förordades att följande förutsättningar skulle vara&lt;br&gt;uppfyllda för att skatteflyktsklausulen skulle kunna tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den skattskyldige skall ha företagit en rättshandling, som ensam eller Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;tillsammans med annan rättshandling i vilken han direkt eller indirekt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medverkar, leder till inte oväsentligt lägre skatt än den närmast till&lt;br&gt;hands liggande rättshandlingen som - bortsett från skatteförmånen -&lt;br&gt;skulle ha gett ett likvärdigt ekonomiskt resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Skatteförmånen skall stå i strid med grunderna för den eller de skatte-&lt;br&gt;bestämmelser som skulle komma i fråga, om den skattskyldige i stället&lt;br&gt;hade företagit den närmast till hands liggande rättshandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det måste med hänsyn till omständigheterna kunna antas att skatte-&lt;br&gt;förmånen i allt väsentligt utgör vad den skattskyldige har avsett att&lt;br&gt;uppnå med att företa rättshandlingen i stället för den rättshandling som&lt;br&gt;har legat närmast till hands.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 1980 års lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1980/81:17 föreslog den dåvarande regeringen att en lag mot&lt;br&gt;skatteflykt skulle införas. Lagförslaget byggde i huvudsak på det om-&lt;br&gt;arbetade förslag till skatteflyktslag som presenterades i promemorian Ds B&lt;br&gt;1978:6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteflykt definieras som ett kringgående av skatteregler med hjälp av&lt;br&gt;mer eller mindre invecklade konstruktioner varigenom den skattskyldige&lt;br&gt;väljer ett annat förfarande än det direkt och närmast till hands liggande för&lt;br&gt;att uppnå ett visst resultat och komma förbi en skatteregel som normalt&lt;br&gt;skulle ha tillämpats. Det konstateras att kringgåendefallen inte kunnat&lt;br&gt;bemästras utan lagändringar samt att det krävts omfattande speciallag-&lt;br&gt;stiftning för att täppa till uppkomna luckor. Det framhålls att lagstiftaren&lt;br&gt;aldrig kan förutse och reglera alla situationer som kan uppstå och att det&lt;br&gt;inte heller är rimligt att skattelagstiftningen skall behöva byggas upp med&lt;br&gt;beaktande av alla mer eller mindre konstlade förfaranden som kan tänkas&lt;br&gt;och som - om de godtas vid rättstillämpningen - medför inte avsedda&lt;br&gt;skatteförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av en allmän skatteflyktsklausul fick inte medföra att den&lt;br&gt;som företar vanliga och normala transaktioner skall behöva riskera att&lt;br&gt;beröras av klausulen, utan det måste även fortsättningsvis ställas krav på&lt;br&gt;lagstiftaren att utforma de materiella skattebestämmelsema på sådant sätt&lt;br&gt;att de ger klara anvisningar om hur beskattningen skall ske i ett visst fall.&lt;br&gt;Skatteflyktsklausulens tillämpningsområde skulle följaktligen begränsas&lt;br&gt;till de fall då mer eller mindre invecklade transaktioner företas för att&lt;br&gt;undgå eller nedbringa skatt. Klausulens tillämpningsområde borde därför&lt;br&gt;i princip begränsas till förfaranden varigenom den skattskyldige berett sig&lt;br&gt;skatteförmåner genom ett i sammanhanget onormalt handlingssätt. En&lt;br&gt;sådan begränsning av klausulens räckvidd var motiverad av främst två&lt;br&gt;skäl; dels erhölls en fastare grund att stå på när det gällde att avgöra om ett&lt;br&gt;förfarande omfattades av klausulen eller inte, dels markerades att om inte&lt;br&gt;avsedda skatteförmåner uppnåddes genom normala handlingssätt fick&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana förfaranden förhindras genom ändringar av den materiella lag- Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;stiftningen. Det framhölls dock att det kunde finnas anledning att mot&lt;br&gt;bakgrund av rättsutvecklingen på skatteflyktsområdet pröva frågan om en&lt;br&gt;utvidgning av klausulens tillämpningsområde när erfarenheter vunnits av&lt;br&gt;den praktiska tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter vissa omarbetningar av i huvudsak redaktionell karaktär utfor-&lt;br&gt;mades generalklausulen i enlighet med förslaget i promemorian på föl-&lt;br&gt;jande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid taxeringen skall hänsyn ej tas till rättshandling som har företagits&lt;br&gt;av den skattskyldige eller av juridisk person, vars inkomst helt eller&lt;br&gt;delvis beskattas hos den skattskyldige, om rättshandlingen är led i ett&lt;br&gt;förfarande som innebär att skattebestämmelse kringgås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förfarande skall anses innebära att skattebestämmelse kringgås&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förfarandet, med hänsyn till det ekonomiska resultatet som - bort-&lt;br&gt;sett från beskattningen - har uppnåtts genom förfarandet, framstår som&lt;br&gt;en omväg i förhållande till det närmast till hands liggande förfarandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förfarandet medför en icke oväsentlig skatteförmån som med hän-&lt;br&gt;syn till omständigheterna kan antas ha utgjort det avgörande skälet for&lt;br&gt;förfarandet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en taxering på grundval av förfarandet klart skulle strida mot&lt;br&gt;grunderna för bestämmelsen i fråga eller for de bestämmelser som&lt;br&gt;skulle tillämpas om förfarandet lades till grund for taxeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I yttrandet över lagrådsremissen var Lagrådets ledamöter eniga om att det&lt;br&gt;fanns ett behov av en allmän regel mot skatteflykt och biträdde förslaget&lt;br&gt;att en lagstiftning i ämnet genomfördes. Två ledamöter godtag i huvudsak&lt;br&gt;det remitterade förslaget, dvs. att klausulen skulle omfatta s.k. kringgåen-&lt;br&gt;detransaktioner och bygga på de rekvisit som angavs i lagförslaget. De&lt;br&gt;övriga två ledamöterna ställde sig dock tveksamma till den föreslagna&lt;br&gt;utformningen av skatteflyktsklausulen och menade att utformningen av&lt;br&gt;rekvisiten som skulle konstituera kringgående medförde grundläggande&lt;br&gt;tolkningssvårigheter. De förordade istället att den närmare utformningen&lt;br&gt;av lagstiftningen skulle övervägas i enlighet med ett alternativt förslag&lt;br&gt;som de presenterade i sitt yttrande. Deras förslag utgick från att det var&lt;br&gt;tillräckligt att genom lagstöd ge domstolarna en möjlighet att tillämpa&lt;br&gt;genomsynsmetoden även när skatteflyktsforfarandet bestod av flera var&lt;br&gt;för sig - om de sågs isolerade - korrekta rättshandlingar. Enligt deras&lt;br&gt;mening uteslöt det remitterade förslagets utformning inte att det även&lt;br&gt;kunde komma att omfatta förfaranden där förekommande transaktioner&lt;br&gt;och åtgärder getts en rättslig utformning, som helt och hållet motsvarade&lt;br&gt;deras verkliga eller egentliga innebörd och syfte. Detta skulle medföra risk&lt;br&gt;för att utgången i alltför hög grad skulle bli beroende av subjektiva&lt;br&gt;tyckanden hos bedömaren. Deras alternativa förslag innebar att klausulen&lt;br&gt;begränsades till att omfatta genomsynsfallen medan andra förfaranden,&lt;br&gt;varigenom den skattskyldige inte sökt dölja den verkliga eller egentliga&lt;br&gt;innebörden av en åtgärd eller en transaktion, inte skulle omfattas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;generalklausulen. Sådana förfaranden skulle i stället få angripas med Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;speciallagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter att tagit del av den framförda kritiken mot den föreslagna utform-&lt;br&gt;ningen påpekades i propositionen (prop. 1980/81:17 s. 196) att idén om att&lt;br&gt;bygga en klausul på rekvisitet “verklig innebörd” inte var någon prin-&lt;br&gt;cipiell nyhet i diskussionen om utformningen av en lagstiftning mot&lt;br&gt;skatteflykt. Rekvisitet “verklig innebörd” skulle inte ge klarare uttryck för&lt;br&gt;den i det remitterade lagförslaget föreslagna principen att klausulen ger&lt;br&gt;utrymme för att vid taxeringen bortse från vissa rättshandlingar av väsent-&lt;br&gt;ligen formell art även om dessa faktiskt medfört vissa bestående rätts-&lt;br&gt;verkningar. Tvärtom skulle det med hänsyn till hur man hittills i regel&lt;br&gt;uppfattat rekvisitet “verklig innebörd”, finnas risk för att tillämpningen av&lt;br&gt;en klausul med en sådan lydelse skulle begränsas till felaktigt betecknade&lt;br&gt;rättshandlingar o. d. Enbart användandet av rekvisitet “verklig innebörd”&lt;br&gt;skulle bl.a. kunna skapa osäkerhet vid bedömningen av förfaranden som&lt;br&gt;med lagstiftarens goda minne hittills bedömts med hänsyn mera till den&lt;br&gt;formella än den verkliga innebörden. Propositionen utformades därför i&lt;br&gt;enlighet med förslaget i lagrådsremissen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 1983 års lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I januari 1983 föreslogs en utvidgning av skatteflyktsklausulens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde (prop. 1982/83:84). Enligt regeringen hade den antagna&lt;br&gt;skatteflyktsklausulen erhållit en allt för snäv utformning för att kunna&lt;br&gt;uppfylla rimliga effektivitetskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteflykt definieras i propositionen som ett förfarande varigenom de&lt;br&gt;skattskyldiga med hjälp av civilrättsligt giltiga transaktioner utnyttjar&lt;br&gt;skattereglerna för att uppnå av lagstiftaren inte avsedda skatteförmåner.&lt;br&gt;Den avgörande faktorn för en särskild lagstiftning mot skatteflykt var att&lt;br&gt;skattedomstolama vid den skattemässiga bedömningen av olika transak-&lt;br&gt;tioner ser mycket formellt på de civilrättsliga rättshandlingar som ligger&lt;br&gt;till grund för beskattningen och således inte ansett sig till den skatt-&lt;br&gt;skyldiges nackdel kunna analogt tillämpa de bestämmelser som med&lt;br&gt;hänsyn till den ekonomiska innebörden av transaktionerna och skatte-&lt;br&gt;lagstiftningens grunder medför en riktig beskattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den dåvarande departementschefen menade att man i princip kunde&lt;br&gt;urskilja två skilda typer av skatteflykt. Det betonades dock att skatte-&lt;br&gt;flyktstransaktionema ofta var komplicerade och att de därför inte alltid&lt;br&gt;föll inom ramen för de av honom beskrivna typfallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ena typen av skatteflykt kännetecknas av att den skattskyldige ut-&lt;br&gt;nyttjar skattestimulanser, avdragsregler eller schablonregler på ett inte&lt;br&gt;avsett sätt. Den skattskyldiges handlande motiveras uteslutande eller så&lt;br&gt;gott som uteslutande således av skatteskäl. Handlandet som sådant fram-&lt;br&gt;står därför i regel som meningslöst eller omotiverat om man bortser från&lt;br&gt;skatteförmånen. Den andra typen av skatteflykt kännetecknas av att det&lt;br&gt;ekonomiska resultatet, bortsett från beskattningen, som den skattskyldige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vill uppnå är naturligt medan däremot det valda handlingssättet framstår Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;som onormalt eller konstlat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis konstaterades att det fanns anledning att utforma&lt;br&gt;klausulen på sådant sätt att den inte bara kunde tillämpas på s.k. omvägs-&lt;br&gt;förfaranden utan också på fall där den skattskyldige använder sig av den&lt;br&gt;“närmaste vägen” men där handlandet huvudsakligen betingas av syftet att&lt;br&gt;erhålla av lagstiftaren inte avsedda skatteförmåner. De föreslagna änd-&lt;br&gt;ringarna medförde att 2 § i lagen mot skatteflykt erhöll följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid taxeringen skall hänsyn ej tas till rättshandling som har företagits&lt;br&gt;av den skattskyldige eller av juridisk person, vars inkomst helt eller&lt;br&gt;delvis beskattas hos den skattskyldige, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rättshandlingen, ensam eller tillsammans med annan rättshandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i vilken den skattskyldige eller den juridiska personen direkt eller&lt;br&gt;indirekt medverkat, ingår i ett förfarande som medför en inte oväsentlig&lt;br&gt;skatteförmån för den skattskyldige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skatteförmånen med hänsyn till omständigheterna kan antas ha&lt;br&gt;utgjort det huvudsakliga skälet for förfarandet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en taxering på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstift-&lt;br&gt;ningens grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet, som visserligen menade att det var olämpligt att redan efter&lt;br&gt;knappt två år vidta ändringar i skatteflyktslagen, anförde att det är svårt att&lt;br&gt;avvisa kritiken att generalklausulen fått ett för snävt tillämpningsområde.&lt;br&gt;Det framhölls att det nästan är en olöslig uppgift att utforma en verksam&lt;br&gt;generalklausul mot skatteflykt så, att det blir möjligt för den enskilde att i&lt;br&gt;varje situation avgöra, om klausulen är tillämplig på ett visst använt eller&lt;br&gt;planerat förfarande. Enligt Lagrådet får dock den skattskyldige i de s.k.&lt;br&gt;egentliga kringgåendefallen med hänsyn till förfarandets natur förutsättas&lt;br&gt;ha anledning att hysa tvekan om det skattemässigt godtagbara i sitt hand-&lt;br&gt;lingssätt. Detsamma gäller enligt Lagrådet beträffande förfaranden med&lt;br&gt;extraordinära inslag som kunde komma att omfattas av den utvidgade&lt;br&gt;klausulen. Lagrådet påpekade att det föreföll osannolikt att klausulen&lt;br&gt;skulle komma att tillämpas på förfaranden utan extraordinära inslag, då&lt;br&gt;det knappast kan befaras att sådana förfaranden skulle stå i strid med&lt;br&gt;skattelagstiftningens grunder. Mot bakgrund därav och då det var fråga&lt;br&gt;om en provisorisk lagstiftning, som skulle omprövas inom ett par år mot-&lt;br&gt;satte Lagrådet sig inte att förslaget genomfördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av att kritik riktades mot utvidgningen av skatteflykts-&lt;br&gt;lagen uttalade skatteutskottet (SkU 1982/83:20 s. 11) att en skatteflykts-&lt;br&gt;klausul måste utformas så att inte elementära rättssäkerhetskrav äventyras.&lt;br&gt;Samtidigt borde klausulen, inte minst av rättviseskäl och av hänsyn till&lt;br&gt;lojala skattebetalare, kunna tillgodose någorlunda rimliga effektivitets-&lt;br&gt;krav. Utskottet uttalade att en snävare avfattning av klausulen och ett&lt;br&gt;alltför exakt innehåll skulle minska skattedomstolamas möjligheter till&lt;br&gt;analog lagtillämpning, vilket skulle medföra betydande risk for att skatte-&lt;br&gt;flyktsklausulen - liksom speciallagstiftningen på området - skulle komma&lt;br&gt;att kringgås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Den fortsatta utvecklingen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid införandet av den ursprungliga lagstiftningen år 1980 var avsikten att&lt;br&gt;lagen skulle tidsbegränsas till att omfatta rättshandlingar som företogs un-&lt;br&gt;der åren 1981 t. o. m. 1985. År 1985 utsträcktes giltighetstiden för lagen i&lt;br&gt;ytterligare tre år. Den dåvarande departementschefen anförde i anslutning&lt;br&gt;därtill (prop. 1985/86:49 s. 6) att de erfarenheter som dittills vunnits om&lt;br&gt;den praktiska tillämpningen av klausulen var av mycket begränsad räck-&lt;br&gt;vidd och otillräckliga som underlag för någon egentlig utvärdering av&lt;br&gt;klausulen, varför lagens giltighetstid borde utsträckas ytterligare för att&lt;br&gt;möjliggöra en säkrare utvärdering. Lagens giltighetstid förlängdes därefter&lt;br&gt;med ett år i taget åren 1988 respektive 1989. År 1990 beslöts att lagen&lt;br&gt;skulle ges fortsatt giltighet t.o.m. år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1992 upphävdes lagen mot skatteflykt fr.o.m. den 1 januari 1993.&lt;br&gt;Upphävandet motiverades med att lagen mot skatteflykt kritiserats från&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt sedan dess tillkomst. Kritiken hade enligt proposi-&lt;br&gt;tionen bl.a. gällt att förekomsten av en sådan lagstiftning stärker det all-&lt;br&gt;männas ställning gentemot den enskilde på ett sätt som inte är rimligt i ett&lt;br&gt;rättssamhälle. Lagstiftningen medförde vidare svårigheter för den enskilde&lt;br&gt;att bedöma skattekonsekvenserna av olika rättshandlingar. Den omstän-&lt;br&gt;digheten att lagen synes ha tillämpats med försiktighet förtog enligt&lt;br&gt;propositionen inte nämnda principiella invändningar. Slutligen uttalades&lt;br&gt;att de vid skattereformen sänkta skattesatserna medfört att intresset för&lt;br&gt;skatteundandragande åtgärder minskat avsevärt och att motivet för&lt;br&gt;skatteflyktslagen - att motverka skatteflyktsåtgärder - således inte längre&lt;br&gt;hade samma tyngd (prop. 1992/93:127 s. 49).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid återinförandet år 1995 (prop. 1994/95:209) uttalade den nya&lt;br&gt;regeringen att de skäl som anförts till grund för avskaffandet av&lt;br&gt;lagstiftningen inte var hållbara. Det betonades att några negativa effekter&lt;br&gt;av lagen inte kunnat påvisas och att lagen enligt regeringens bedömning&lt;br&gt;haft en väsentlig preventiv funktion och utgjort ett betydelsefullt redskap&lt;br&gt;för att förhindra skatteflyktsförfaranden. Skatteutskottet anslöt sig till&lt;br&gt;regeringens bedömning (bet. 1994/95: SkU 30).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 Den nuvarande skatteflyktslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förutom den omarbetning som gjordes vid 1983 års reform har vissa&lt;br&gt;redaktionella ändringar gjorts i generalklausulen i samband med åter-&lt;br&gt;införandet av lagstiftningen år 1995. Lagen (1995:575) mot skatteflykt har&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt,&lt;br&gt;statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vid taxeringen skall hänsyn ej tas till rättshandling som har&lt;br&gt;företagits av den skattskyldige eller av juridisk person, vars inkomst&lt;br&gt;helt eller delvis beskattas hos den skattskyldige, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rättshandlingen, ensam eller tillsammans med annan rättshandling&lt;br&gt;i vilken den skattskyldige eller den juridiska personen direkt eller&lt;br&gt;indirekt medverkat, ingår i ett förfarande som medför en inte oväsentlig&lt;br&gt;skatteförmån för den skattskyldige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skatteförmånen med hänsyn till omständigheterna kan antas ha&lt;br&gt;utgjort det huvudsakliga skälet för förfarandet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en taxering på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstift-&lt;br&gt;ningens grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om 2 § tillämpas skall taxeringsbeslut fattas som om rättshand-&lt;br&gt;lingen inte hade företagits. Framstår förfarandet med hänsyn till det&lt;br&gt;ekonomiska resultatet - bortsett från skatteförmånen - som en omväg i&lt;br&gt;förhållande till det närmast till hands liggande förfarandet, skall&lt;br&gt;taxeringsbeslutet i stället fattas som om den skattskyldige hade valt det&lt;br&gt;förfarandet. Om de nu angivna grunderna för taxeringsbeslutet inte kan&lt;br&gt;tillämpas eller skulle leda till oskäligt resultat, skall taxeringsbeslutet&lt;br&gt;fattas med tillämpning av 4 kap. 3 § taxeringslagen (1990:324).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Fråga om tillämpning av denna lag prövas av länsrätten efter&lt;br&gt;framställning av skattemyndighet eller Riksskatteverket. Om handlägg-&lt;br&gt;ning av framställning om tillämpning av lagen och om överklagande av&lt;br&gt;beslut i anledning av sådan framställning gäller i tillämpliga delar&lt;br&gt;bestämmelserna i 6 kap. taxeringslagen (1990:324).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning enligt första stycket får göras före utgången av de&lt;br&gt;frister som enligt 4 kap. 19-22 §§ taxeringslagen gäller för beslut om&lt;br&gt;eftertaxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.1 Generalklausulens tillämplighet på olika skatter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt, statlig&lt;br&gt;inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt. Den år 1992 upphävda lag-&lt;br&gt;stiftningen var dessutom tillämplig på utskiftningsskatt och ersättnings-&lt;br&gt;skatt. Genom anknytningen till taxeringen klargörs enligt förarbetena&lt;br&gt;(prop. 1980/81:17 s. 18) att avgifter o.d. som bestäms på grundval av&lt;br&gt;taxeringen, t.ex. egenavgiftema, i förekommande fall får ändras om&lt;br&gt;taxeringen ändras med tillämpning av klausulen. När det gäller att bedöma&lt;br&gt;skatteförmånens storlek får hänsyn inte tas till annat än de skatter som&lt;br&gt;direkt berörs av klausulen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.2 Beskattningsresultatet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En första förutsättning för att skatteflyktsklausulen skall kunna tillämpas&lt;br&gt;är att förfarandet medför en skatteförmån som inte är oväsentlig. Vid&lt;br&gt;prövningen om en skatteförmån föreligger skall tillämpningen i första&lt;br&gt;hand grundas på en bedömning av aktuella förhållanden. En tillämpning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till Lagrådets uttalande att förfarandet helt eller i viktiga delar skall Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;framstå som praktiskt taget meningslöst, om man bortser från skatte-&lt;br&gt;förmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.4 Lagstiftningens grunder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att generalklausulen skall kunna tillämpas på ett förfarande krävs&lt;br&gt;enligt 2 § 3 skatteflyktslagen att förfarandet strider mot lagstiftningens&lt;br&gt;grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser s.k. kringgåndeförfaranden framgår av förarbetena till 1980&lt;br&gt;års lagstiftning att prövningen i första hand skall inrikta sig på om beskatt-&lt;br&gt;ningsresultatet strider mot grunderna för de regler som skulle ha varit&lt;br&gt;tillämpliga om den skattskyldige, som företagit en kringgåendehandling, i&lt;br&gt;stället valt det “normala” förfarandesättet. Klausulen syftar till att möjlig-&lt;br&gt;göra en analog tillämpning av de regler som kringgåtts. Prövningen skall&lt;br&gt;även göras mot bakgrund av grunderna för de regler som utnyttjats vid&lt;br&gt;kringgåendet. Det kan således tänkas fall där det av grunderna för de&lt;br&gt;utnyttjade reglerna - men inte av grunderna för de regler som gäller det&lt;br&gt;närmast till hands liggande förfarandet - framgår att de utnyttjade reglerna&lt;br&gt;inte är avsedda att tillämpas på det förfarande som den skattskyldige har&lt;br&gt;valt utan i stället de regler som gäller för det närmast till hands liggande&lt;br&gt;förfarandet. Hur den egentliga prövningen skall gå till för att fastställa&lt;br&gt;lagstiftningens grunder utvecklades på följande sätt (prop. 1980/81:17 s.&lt;br&gt;26).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har påpekat ligger det i sakens natur att det ofta saknas&lt;br&gt;uttryckliga uttalanden i förarbetena rörande de transaktioner som det&lt;br&gt;här är fråga om. Lagstiftaren har sålunda normalt inte gått in på dessa&lt;br&gt;vid de aktuella reglernas tillkomst. Bedömningen av lagstiftarens inten-&lt;br&gt;tioner måste därför i första hand göras med hänsyn till reglernas all-&lt;br&gt;männa uppbyggnad och med beaktande av deras ändamål såsom det har&lt;br&gt;kommit till uttryck i lagtext och förarbeten. Däremot föreligger genom&lt;br&gt;anknytningen till lagstiftningens grunder en begränsning så till vida att&lt;br&gt;nya åsikter och värderingar som med tiden växer fram om hur lagstift-&lt;br&gt;ningen borde se ut inte skall läggas till grund för bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen framhölls att prövningen av frågan om ett visst förfarande&lt;br&gt;strider mot lagstiftningens grunder givetvis bör ske enligt den metodik&lt;br&gt;som gäller för rättstillämpning i allmänhet. Av betydelse är här framför&lt;br&gt;allt själva lagstiftningens utformning samt sådana uttalanden i det aktuella&lt;br&gt;lagstiftningsärendet som riksdagen gjort eller ställt sig bakom. Visar det&lt;br&gt;sig att grunderna för de regler som formellt är tillämpliga och de regler&lt;br&gt;som kringgåtts är motstridiga får man pröva vilka grunder som skall ha&lt;br&gt;försteg i den aktuella situationen (prop. 1982/83:84 s. 19).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av att skatteflyktsklausulen genom 1983 års lagstiftning&lt;br&gt;även kom att omfatta andra förfaranden än kringgåendeförfaranden uttala-&lt;br&gt;de den dåvarande departementschefen att om skatteflykten består i att den&lt;br&gt;skattskyldige utnyttjar t. ex. en avdragsregel är det givetvis i första hand&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av klausulen bör inte kunna undgås genom påståenden om tänkbara fram-&lt;br&gt;tida skatteolägenheter av det ifrågasatta avtalet (prop. 1980/81:17 s. 28).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utvidgningen av klausulens tillämpningsområde uttalades att med&lt;br&gt;skatteförmån avses inte bara de skattefördelar som kan utläsas vid en jäm-&lt;br&gt;förelse mellan det valda förfarandet och det närmast till hands liggande&lt;br&gt;förfarandet utan även i princip allt som innebär en lättnad eller fördel vid&lt;br&gt;beskattningen (prop. 1982/83:84 s. 17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånen skall tillkomma den skattskyldige själv. Med anledning av&lt;br&gt;att några remissinstanser efterlyste en utvidgning i den meningen att även&lt;br&gt;skatteförmåner hos närstående (maka och barn samt t.ex. egna aktiebolag)&lt;br&gt;skulle kunna beaktas anfördes (prop. 1980/81:17 s. 27) bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det nödvändigt att här skilja mellan två olika&lt;br&gt;frågor. En skatteförmån kan - med undantag för de fall jag strax tar upp&lt;br&gt;- knappast tillkomma en skattskyldig utan att denne själv på något sätt&lt;br&gt;deltagit i de transaktioner som har givit upphov till förmånen. Tillämp-&lt;br&gt;ligheten av skatteflyktsklausulen får då prövas vid denna skattskyldigs&lt;br&gt;taxering. Att andra - en make eller en aktieägare - också deltagit i&lt;br&gt;förfarandet men utan att själva få någon förmån därav är i det samman-&lt;br&gt;hanget knappast av intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild situation uppkommer emellertid om den som agerar är ett&lt;br&gt;handelsbolag eller liknande. Ett sådant bolag är inte ett självständigt&lt;br&gt;skattesubjekt utan beskattningen sker här hos delägarna. Enligt min&lt;br&gt;mening måste klausulen kunna tillämpas i det fall bolaget företar en&lt;br&gt;rättshandling som medför en skatteförmån för delägarna. Jag föreslår&lt;br&gt;att en särskild bestämmelse härom tas in i klausulen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förarbetena skall skatteförmånens storlek uppgå till åtminstone&lt;br&gt;något tusental kronor i fråga om transaktioner av engångskaraktär. För-&lt;br&gt;farandet behöver inte leda till lägre skatt det aktuella beskattningsåret&lt;br&gt;(prop. 1980/81:17 s. 28).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är tillräckligt att skatteförmånen uppkommer genom rättshand-&lt;br&gt;lingen tillsammans med annan rättshandling i vilken den skattskyldige&lt;br&gt;eller den juridiska personen indirekt medverkar. Vad gäller kravet på&lt;br&gt;bevisning för att indirekt medverkan skall anses föreligga i de rättshand-&lt;br&gt;lingar som kompletterar den skattskyldiges egna anfördes att det bör vara&lt;br&gt;tillräckligt att rättshandlingarna för en utomstående betraktare framstår&lt;br&gt;som en enhet (prop. 1982/83:84 s. 17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.3 Avsikten med förfarandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 § 2 skatteflyktslagen skall skatteförmånen antas ha utgjort det&lt;br&gt;huvudsakliga skälet för den skattskyldiges förfarande. Rekvisitet har&lt;br&gt;utformats så att omständigheter av objektiv natur blir avgörande för&lt;br&gt;bedömningen av den skattskyldiges avsikter. Det avgörande är enligt&lt;br&gt;förarbetena inte vad den skattskyldige innerst inne avsett utan vad som vid&lt;br&gt;en objektiv bedömning av samtliga omständigheter framstår som det&lt;br&gt;huvudsakliga skälet för förfarandet. Regeringen och riksdagen anslöt sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 170&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grunderna för denna regel som skall beaktas vid prövningen, men att man Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;även i de fallen inte sällan måste beakta grunderna för andra bestäm-&lt;br&gt;melser, t. ex. bestämmelser som generellt begränsar rätten till olika slags&lt;br&gt;avdrag (prop. 1982/83:84 s. 19). I övrigt anslöt sig departementschefen till&lt;br&gt;vad som uttalats i motiven till 1980 års lagstiftning. Skatteutskottet anför-&lt;br&gt;de avseende tillämpningen av rekvisitet lagstiftningens grunder bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följande (SkU 1982/83:20 s. 12).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett ytterligare villkor för tillämpningen av klausulen krävs att en&lt;br&gt;taxering på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens&lt;br&gt;grunder. Detta innebär att det förmånliga skatteresultatet skall ha&lt;br&gt;uppnåtts genom ett förfarande som står i strid antingen med uttryckliga&lt;br&gt;uttalanden av de lagstiftande instanserna eller med uppläggningen och&lt;br&gt;utformningen av ett visst i det enskilda fallet aktuellt avsnitt av&lt;br&gt;skattelagstiftningen. I kringgåendefallen kommer prövningen - liksom&lt;br&gt;hittills - att göras med ledning av grunderna för inte bara de regler som&lt;br&gt;formellt sett är tillämpliga utan också de regler som har kringgåtts. I de&lt;br&gt;fall en skatteförmån inte varit avsedd av lagstiftaren utan tvärtom måste&lt;br&gt;anses strida mot vad denne förutsatt eller menat kan man enligt ut-&lt;br&gt;skottets mening inte resa några befogade invändningar mot att skatte-&lt;br&gt;förmånen vägras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.8 Tidigare översyner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till att skatteflyktslagen infördes gav regeringen Justitie-&lt;br&gt;kanslem (JK) i uppdrag att följa tillämpningen av lagen mot skatteflykt.&lt;br&gt;JK har åren 1985 och 1988 till regeringen lämnat redogörelser för hur&lt;br&gt;lagen tillämpats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1988 tillsatte regeringen en särskild utredare med uppdrag att se&lt;br&gt;över lagstiftningen. Utredningen som antog namnet Skatteflyktsutred-&lt;br&gt;ningen avlämnade år 1989 betänkandet Ny generalklausul mot skatteflykt&lt;br&gt;(SOU 1989:81). Betänkandet remissbehandlades men föranledde inga&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.1 Justitiekanslerns granskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1985 års redogörelse, som baserades på fyra länsrättsdomar, varav en&lt;br&gt;överklagats till kammarrätten samt 106 förhandsbeskedsärenden, varav två&lt;br&gt;överklagats till Regeringsrätten, uttalade JK att föreliggande material inte&lt;br&gt;tillät några egentliga slutsatser rörande den effekt som lagstiftningen haft&lt;br&gt;men att tillämpningen dittills inte gav stöd för påståendet att rättsäkerhets-&lt;br&gt;intressen trätts för när.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1988 års redogörelse, som huvudsakligen omfattade avgöranden&lt;br&gt;under tiden 1985 - 1987 och baserades på knappt 40 domar samt 37 för-&lt;br&gt;handsbesked, uttalade JK bl. a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast i sju domar och tre förhandsbesked har lagen ansetts vara&lt;br&gt;tillämplig. Regeringsrätten synes vid sin prövning av förhandsbeskeden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha haft en något restriktivare tillämpning av lagen än Riksskatteverket. Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;Regeringsrättens avgöranden tycks omgående ha uppmärksammats av&lt;br&gt;underrätterna och Riksskatteverket och kommit att tjäna till ledning for&lt;br&gt;tillämpningen av lagen. Det föreliggande materialet visar inte på&lt;br&gt;ojämnheter i tillämpningen av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkomna domar och förhandsbesked visar att tillämpningen av lagen&lt;br&gt;präglats av stor försiktighet. Materialet ger inte stöd för antagandet att&lt;br&gt;lagen och tillämpningen av denna lett till att kraven på rättssäkerhet och&lt;br&gt;förutsebarhet för de skattskyldiga har blivit åsidosatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.2 Ny generalklausul mot skatteflykt (SOU 1989:81)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter att ha redogjort för nackdelarna med stopplagstiftning och annan&lt;br&gt;lagstiftning av punktinsatskaraktär mot skatteflykt framhöll utredaren&lt;br&gt;(regeringsrådet Göran Wahlgren) att tanken att motverka skatteflykt en-&lt;br&gt;bart genom skatteregler av materiellt innehåll är illusorisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren konstaterade att skatteflyktslagen kommit att tillämpas i&lt;br&gt;mycket liten omfattning i taxeringsprocessen och menade att en av anled-&lt;br&gt;ningarna kunde vara att domstolarna är ovana och obenägna att tillämpa&lt;br&gt;bestämmelser som inte ger klara direktiv för dömandet. Vidare anfördes&lt;br&gt;att ett viktigt inslag i kritiken mot en generell skatteflyktslagstiftning är&lt;br&gt;påståendet att skatteflyktsreglema tillåts “intervenera” i civilrättsligt gil-&lt;br&gt;tiga förhållanden. Enligt utredaren var det därför av vikt att avdramatisera&lt;br&gt;förhållandet mellan civilrätt och skatterätt. Utredaren anförde att han inte&lt;br&gt;ansåg att en utökad användning av genomsynsmetoden i den generella&lt;br&gt;skatteflyktsbestämmelsen var till någon nytta. Tvärtom menade han att&lt;br&gt;genomsyn inte borde användas i det normala taxeringsarbetet i andra fall&lt;br&gt;än där fråga var om skentransaktioner även i civilrättslig mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredaren var det av vikt att få till stånd en legaldefinition av&lt;br&gt;begreppet eller företeelsen skatteflykt. Genom att i lagtexten införa rek-&lt;br&gt;visitet “förfarandet kan anses strida mot grunderna for den lagstiftning&lt;br&gt;som gäller” vid fastställandet av skatt eller avgift avsåg utredaren att få till&lt;br&gt;stånd en användbar definition av begreppet skatteflykt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare framhöll utredaren att det rekvisit som tar sikte på den skatt-&lt;br&gt;skyldiges avsikter med handlandet varit en starkt bidragande orsak till att&lt;br&gt;generalklausulen inte blivit effektiv i rättstillämpningen samt att det var&lt;br&gt;verklighetsfrämmande att tro att avsikten med en skatteflyktstransaktion&lt;br&gt;alltid är enbart att uppnå en skatteförmån. Enligt hans mening borde därför&lt;br&gt;rekvisitet utformas så att det for tillämpning av skatteflyktsklausulen&lt;br&gt;räckte att skatteförmånen utgjort ett väsentligt skäl för förfarandet. Enligt&lt;br&gt;utredaren behövde följaktligen inte skatteflyktsskälen dominera över de&lt;br&gt;andra skäl som den skattskyldige haft för sitt handlande for att klausulen&lt;br&gt;skulle kunna tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser rekvisitet “lagstiftningens grunder” anfördes att med ut-&lt;br&gt;trycket grunder förstås redan i den ursprungliga lydelsen av klausulen&lt;br&gt;även generella bestämmelser (exempelvis förbudet mot avdrag för privata&lt;br&gt;levnadskostnader och allmänna principer för dubbelbeskattningen inom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bolagssektom). Den förordade formuleringen “kan anses strida mot” torde&lt;br&gt;enligt utredningsmannen få ett vidare omfång än det gällande uttrycket&lt;br&gt;“skulle strida mot”. Härigenom skulle uppnås en prövning med hänsyn till&lt;br&gt;grunderna för de utnyttjade reglerna sedda i ett större sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.9 Rättsfalls- och ärendesammanställning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För att skapa ett brett underlag för utvärderingen av praxis gjorde skatte-&lt;br&gt;flyktskommittén en enkät hos länsrätterna för att kunna bedöma i vilken&lt;br&gt;utsträckning skatteflyktslagen varit föremål för prövning. Med beaktande&lt;br&gt;av de av Justitiekanslem gjorda granskningarna och för att underlätta för&lt;br&gt;länsrätterna begränsades enkäten till mål avgjorda efter år 1988. Riks-&lt;br&gt;skatteverket tillställde på uppdrag av kommittén skattemyndigheterna en&lt;br&gt;förfrågan om i vilken utsträckning tillämpning av lagen mot skatteflykt&lt;br&gt;yrkats i ännu inte avgjorda mål avseende rättshandlingar som vidtagits&lt;br&gt;efter 1990 års skattereform. Slutligen gjorde Skatterättsnämnden en sam-&lt;br&gt;manställning av förhandsbeskedsansökningar med anknytning till skatte-&lt;br&gt;flyktslagen under perioden 1989- 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de svar som kom in från skattemyndigheterna och länsrätterna fram-&lt;br&gt;gick att inte särskilt många processer avseende förfaranden som vidtagits&lt;br&gt;efter skattereformen hunnit påbörjas och i endast något enstaka fall hade&lt;br&gt;länsrätterna vid halvårsskiftet 1995 avgjort mål som avsåg förhållandena&lt;br&gt;efter reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tiden före skattereformen fanns i länsrätterna fortfarande ett antal&lt;br&gt;oavgjorda mål. Målen var ofta av seriekaraktär och skattemyndigheten&lt;br&gt;hade vanligtvis i andra eller tredje hand yrkat att skatteflyktslagen skall&lt;br&gt;tillämpas på förfarandena. Målen var med något enstaka undantag vilande-&lt;br&gt;förklarade i avvaktan på att domar i s.k. pilotmål skulle vinna laga kraft. I&lt;br&gt;de pilotmål som då var avgjorda i kammarrätterna och Regeringsrätten&lt;br&gt;hade inte i något fall skatteflyktslagen befunnits tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I taxeringsprocessen hade ungefär 30-35 olika former eller typfall av&lt;br&gt;förfaranden e. d. varit föremål för prövning i länsrätt, i flertalet fall även i&lt;br&gt;kammarrätt. Inte i något fall hade Regeringsrätten tillämpat skatteflykts-&lt;br&gt;lagen när fråga varit om överklagade taxeringar. Regeringsrätten hade&lt;br&gt;dock vägrat prövningstillstånd i ett antal mål i vilka kammarrätten&lt;br&gt;tillämpat skatteflyktslagen. Såvitt kunde bedömas hade detta skett huvud-&lt;br&gt;sakligen när det varit fråga om förfaranden som varit av samma eller&lt;br&gt;snarlik beskaffenhet till sådana förfaranden som redan prövats av&lt;br&gt;Regeringsrätten genom förhandsbesked. Nedanstående tabell utgår från&lt;br&gt;Justitiekanslems granskning och kommitténs enkätundersökning och utgör&lt;br&gt;en uppskattning av antalet domar från länsrätterna där länsrätten prövat&lt;br&gt;om lagen mot skatteflykt är tillämplig på ett visst förfarande. De olika&lt;br&gt;förfarandena beskrivs i avsnitt 4.10.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Typ av&lt;br&gt;förfarande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal&lt;br&gt;domar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Varav lagen&lt;br&gt;tillämpats&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Anmärkning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;utdelningsfonder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ca 2 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ca 1 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;utdelningsbolag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ca 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ca 10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ändrade i kr&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;vinstbolag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ca 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ca 20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;enstaka ändrad i kr&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kommanditbolag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ca 50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;enstaka&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ändrade i kr’&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;övriga förfaranden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ca 170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ca 75&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt antal mål&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ca 2 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ca 1 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1) kammarrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2) målen avser huvudsakligen (ca 50 mål) avsiktligt framkallade reaför-&lt;br&gt;luster vid avyttring av fastigheter till närstående eller till av närstående&lt;br&gt;kontrollerade bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhandsbeskedsärenden hade Skatterättsnämnden (dessförinnan Riks-&lt;br&gt;skatteverkets nämnd för rättsärenden) tagit ställning till skatteflyktslagen i&lt;br&gt;ca 220 ansökningar, varav lagen ansetts tillämplig i ca 20 ärenden. Dess-&lt;br&gt;utom hade nämnden avvisat ett betydande antal ansökningar med anled-&lt;br&gt;ning av att frågan inte ansetts vara av vikt för sökanden eller det av annan&lt;br&gt;anledning inte funnits skäl att lämna förhandsbesked. Under perioden&lt;br&gt;1989-1992 avvisades t.ex. knappt hälften av alla ansökningar angående&lt;br&gt;tillämpning av skatteflyktslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Taxeringsprocessen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av enkätsvaren från landets skattemyndigheter framgick att skattemyndig-&lt;br&gt;heterna i juni 1995 yrkat att skatteflyktslagen skall tillämpas på för-&lt;br&gt;faranden som vidtagits efter skattereformen i ett 10-tal fall som ännu inte&lt;br&gt;avgjorts av länsrätt. Därefter har ytterligare processer anhängiggjorts i&lt;br&gt;länsrätt. Därutöver pågick skatterevisioner som enligt uppgift från skatte-&lt;br&gt;myndigheterna kunde komma att medföra att yrkanden om tillämpning av&lt;br&gt;lagen mot skatteflykt framställdes. Skattemyndigheten i Stockholms län&lt;br&gt;uppgav att man under det senaste året hade konstaterat en inte oväsentlig&lt;br&gt;ökning av ärenden av skatteplaneringskaraktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Justitiekanslems granskning hade i taxeringsprocessen fram till&lt;br&gt;år 1988 prövats om lagen mot skatteflykt var tillämplig vid 36 tillfallen,&lt;br&gt;varav lagen ansetts tillämplig vid sex tillfällen. Flertalet av avgörandena&lt;br&gt;avsåg tillämpning av klausulen på förskottsräntor som betalades innan&lt;br&gt;lagändringar förhindrade rätten till avdrag för förskottsränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter år 1988 hade ett relativt stort antal mål där skattemyndigheten&lt;br&gt;yrkat att lagen mot skatteflykt skulle tillämpas avgjorts i länsrätterna.&lt;br&gt;Huvudsakligen gällde detta mål som hade anknytning till organiserade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skatteplaneringstransaktioner, s.k. skatteupplägg. Dessa avgöranden om- Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;fattade förfaranden med andelar i kommandit- och handelsbolag, utdel-&lt;br&gt;ningsfonder och utdelningsbolag. Med undantag för dessa transaktioner&lt;br&gt;hade enligt enkätsvaren lagen mot skatteflykt varit föremål för prövning i&lt;br&gt;länsrätt i knappt 250 mål. Av de domar som kommit in till skatte-&lt;br&gt;flyktskommittén framgick att flertalet fall omfattade s.k. vinstbolags-&lt;br&gt;förfaranden samt tillskapade förluster vid avyttring av fastigheter till&lt;br&gt;närstående. Med undantag för de ovan nämnda s.k. skatteplanerings-&lt;br&gt;uppläggen hade lagen mot skatteflykt prövats mot ett ca 30-tal olika typer&lt;br&gt;av förfaranden. Dessa hade huvudsakligen avsett transaktioner mellan&lt;br&gt;närstående, företrädesvis mellan barn och föräldrar respektive transak-&lt;br&gt;tioner med eller i fåmansbolag, samt vid koncemintema transaktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandsbeskedsärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fram t.o.m. år 1988 hade Riksskatteverkets nämnd för rättsärenden prövat&lt;br&gt;om lagen mot skatteflykt var tillämplig i knappt 170 ansökningar om&lt;br&gt;förhandsbesked, varav lagen ansetts tillämplig i 21 av ansökningarna.&lt;br&gt;Dessa avsåg huvudsakligen fÖrmögenhetsöverforingar till barn genom&lt;br&gt;olika former av lånekonstruktioner samt avsiktligt framkallade reaförluster&lt;br&gt;vid avyttring av fast egendom till närstående. I ett par av förhandsbeskeds-&lt;br&gt;ärendena ändrade Regeringsrätten förhandsbeskeden på grund av att det&lt;br&gt;huvudsakliga syftet med förfarandena inte ansetts vara att tillskapa en&lt;br&gt;skatteförmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under perioden 1989-1992 ställdes i rättsnämnden (Skatterättsnämnden&lt;br&gt;fr.o.m. den 1 juli 1991) frågan om lagen mot skatteflykt är tillämplig på ett&lt;br&gt;visst förfarande i 83 ansökningar, varav 35 ansökningar avvisats. Inte i&lt;br&gt;någon av de 48 ansökningar som prövats hade lagen mot skatteflykt&lt;br&gt;ansetts tillämplig. Inte sedan år 1986 hade nämnden ansett att lagen mot&lt;br&gt;skatteflykt varit tillämplig på ett tilltänkt förfarande (RÅ 1986 ref 54). I&lt;br&gt;två fall (RÅ 1990 ref 101 I och II samt RÅ 1990 ref 22) hade Regerings-&lt;br&gt;rätten med ändring av Skatterättsnämndens besked ansett att lagen mot&lt;br&gt;skatteflykt var tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.10 Regeringsrättens praxis&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fram till dess att skatteplaneringsförfarandena med andelar i kommandit-&lt;br&gt;och handelsbolag, utdelningsfonder, utdelningsbolag och vinstbolag tog&lt;br&gt;fart under slutet av 1980-talet har frågan om skatteflyktslagen är tillämplig&lt;br&gt;huvudsakligen aktualiserats i förhandsbeskedsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.1 S.k. organiserade skatteupplägg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att bl.a. kvitta bort uppkomna reavinster under slutet av 1980-talet&lt;br&gt;tillhandahölls företag och privatpersoner i stor omfattning olika former av&lt;br&gt;organiserade s.k. skatteupplägg. Dessa kan grovt sett indelas i följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kategorier: transaktioner med andelar i kommandit- och handelsbolag, Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;transaktioner med utdelningsfondsandelar och med aktier i s.k. utdelnings-&lt;br&gt;bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommandit- och handelsbolagsupplägg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kommandit- och handelsbolagsuppläggen utnyttjades den s.k. dubbla&lt;br&gt;avdragsrätten, varigenom delägaren dels fick avdrag för bolagets under-&lt;br&gt;skott såsom underskottsavdrag, dels fick en avdragsgill reaförlust vid&lt;br&gt;avyttringen av andelarna i bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten har i bl.a. RÅ 1994 ref 52 slagit fast att den dubbla&lt;br&gt;avdragsrätten inte strider mot lagstiftningens grunder, bl.a. därför att den&lt;br&gt;dubbla avdragsrätten sedan länge godtagits i praxis. Regeringsrätten&lt;br&gt;underkände i de hittills prövade fallen underskottsavdragen delvis på&lt;br&gt;andra grunder. Totalt fanns från början ungefär 6 000 ärenden med an-&lt;br&gt;knytning till olika former av handels- och kommanditbolagsupplägg.&lt;br&gt;Genom lagändring avskaffades den s.k. dubbla avdragsrätten i augusti&lt;br&gt;1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdelningsfonder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transaktionerna med utdelningsfonder innebar att den skattskyldige&lt;br&gt;genom köp och förvärv av andelar i utdelningsfonder omvandlade rea-&lt;br&gt;vinster till kapitalintäkter. Kapitalintäkten kvittades bort mot underskott av&lt;br&gt;kapital som annars skulle ha återförts till beskattning vid beräkningen av&lt;br&gt;underlaget för tilläggsbelopp vid bestämmandet av den statliga inkomst-&lt;br&gt;skatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten fann i RÅ 1990 ref 101 I och II (förhandsbesked) att&lt;br&gt;lagen mot skatteflykt var tillämplig på förfarandet. Med ledning av&lt;br&gt;Regeringsrättens avgöranden har drygt 2 000 mål med utdelningsfonds-&lt;br&gt;andelar avgjorts i länsrätterna. I det stora flertalet fall har skatteflyktslagen&lt;br&gt;tilllämpats. Förfarandet saknar betydelse efter skattereformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdelningsbolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med utdelningsfondema omvandlades reavinster till kapitalintäk-&lt;br&gt;ter. Förfarandet skedde dels i organiserad form genom att bl.a. finans-&lt;br&gt;institut sålde aktier i olika skalbolag, dels genom att enskilda skattskyldiga&lt;br&gt;förvärvade skalbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten fann i RÅ 1994 ref 56 (överklagad taxering) att lagen&lt;br&gt;mot skatteflykt inte var tillämplig på förfarandet eftersom det inte ansågs&lt;br&gt;strida mot lagstiftningens grunder, bl.a. därför att metoden sedan länge&lt;br&gt;varit känd utan att lagstiftaren ingripit mot förfarandet. Med ledning av&lt;br&gt;Regeringsrättens dom har underinstansema avgjort ca 600 mål. Även detta&lt;br&gt;förfarande saknar betydelse efter skattereformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vinstbolagstransaktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före skattereformen var det inte ovanligt att skalbolag med obeskattade&lt;br&gt;vinstmedel avyttrades med följd att upparbetad rörelsevinst kom att be-&lt;br&gt;skattas till 40 % enligt reglerna for reavinst i stället för 100 % om vinsten&lt;br&gt;tagits ut i form av lön eller utdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förhindra de renodlade skalbolagsaffärema infördes stopplag-&lt;br&gt;stiftning mot vinstbolagstransaktionema redan på 1970-talet. Regerings-&lt;br&gt;rätten har i några fall prövat om olika förfaranden som inneburit att&lt;br&gt;vinstbolagsregeln kringgåtts kan angripas med lagen mot skatteflykt. I ett&lt;br&gt;av de av Regeringsrätten prövade fallen ansågs skatteflyktslagen tillämp-&lt;br&gt;lig, RÅ 1989 ref 89 (förhandsbesked).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under slutet av 1980-talet var det inte ovanligt att skattskyldiga på&lt;br&gt;olika sätt försökte kringgå vinstbolagsregeln och skattemyndigheterna&lt;br&gt;yrkade i ett 100-tal mål att lagen mot skatteflykt skulle tillämpas. I några&lt;br&gt;mål ansåg länsrätterna att förfarandena kunde angripas utan tillämpning av&lt;br&gt;lagen mot skatteflykt, varför frågan om skatteflyktslagens tillämplighet&lt;br&gt;inte kom att prövas. I ungefär 20 fall har länsrätterna tillämpat lagen mot&lt;br&gt;skatteflykt. I något fall har kammarrätten med ändring av länsrättens dom&lt;br&gt;funnit att lagen mot skatteflykt inte är tillämplig. Vinstbolagsregeln av-&lt;br&gt;skaffades genom skattereformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avyttring av fastigheter till närstående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under mitten av 1980-talet prövade Regeringsrätten i ett par förhands-&lt;br&gt;besked om lagen mot skatteflykt var tillämplig när en reaförlust till-&lt;br&gt;skapades genom att en fastighet överläts till den skattskyldiges hustru eller&lt;br&gt;barn till underpris. Vid överlåtelse till hustru ansåg Regeringsrätten att&lt;br&gt;lagen mot skatteflykt var tilllämplig (RÅ 1985 Aa 62). Däremot ansåg&lt;br&gt;Regeringsrätten att lagen inte var tillämplig vid avyttring till barn ( RÅ&lt;br&gt;1985 1:69 och RÅ 1985 Aa 218) eftersom skatteförmånen inte ansågs&lt;br&gt;utgöra det huvudsakliga skälet för förfarandet. Sökandena hade bl.a.&lt;br&gt;uppgett att syftet med överlåtelserna var att berika barnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av att lagen mot skatteflykt inte ansågs tillämplig vid&lt;br&gt;avsiktligt framkallade förluster vid avyttring till barnen infördes en stopp-&lt;br&gt;regel med innebörden att avdrag för reaförlust vid avyttring av fastighet&lt;br&gt;till närstående endast medges om det är visat att försäljningspriset mot-&lt;br&gt;svarar marknadsvärdet. I ett senare förhandsbesked (RÅ 1990 ref 22)&lt;br&gt;ansåg Regeringsrätten att lagen mot skatteflykt var tillämplig på ett för-&lt;br&gt;farande som innebar att stoppregeln kringgicks genom att fastigheten&lt;br&gt;avyttrades till ett bolag som ägdes av säljarens barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ledning av Regeringsrättens avgöranden överklagade skattemyn-&lt;br&gt;digheterna ett 50-tal taxeringar där de skattskyldiga tillskapat förluster&lt;br&gt;genom att sälja fastigheter till andra närstående än barn eller till av&lt;br&gt;närstående ägda bolag. Länsrätterna har med undantag för något enstaka&lt;br&gt;fall funnit lagen mot skatteflykt tillämplig på de tillskapade förlusterna.&lt;br&gt;Numera gäller att avdrag för reaförlust vid avyttring av egendom endast&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medges om det framgår att överlåtaren saknat avsikt att öka mottagarens Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;förmögenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.2 Övriga fall där skatteflyktslagen tillämpats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett förhandsbesked (RÅ 1989 ref 31) ansåg Regeringsrätten att lagen mot&lt;br&gt;skatteflykt var tillämplig och vägrade ett dotterbolag som skulle avyttras&lt;br&gt;avdrag för tidigare års forlust som uppkommit genom att bolaget lämnat&lt;br&gt;koncernbidrag och samtidigt erhållit ett aktieägartillskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ytterligare två förhandsbesked har Regeringsrätten ansett lagen mot&lt;br&gt;skatteflykt tillämplig. Det ena fallet avsåg framtida underlag för skogs-&lt;br&gt;avdrag (RÅ 1984 1:92) där barnen efter den avlidne i stället för att&lt;br&gt;förvärva en skogsfastighet från dödsboet avsåg att förvärva den från den&lt;br&gt;avlidnes maka, sedan hon tilldelats den vid bodelningen. Det andra fallet&lt;br&gt;avsåg avdrag för ränta på revers som överlåtits till barn. Mannen hade&lt;br&gt;avyttrat en fastighet till sin hustru mot revers. Hustrun överlät reversen till&lt;br&gt;makarnas barn (RÅ 1986 ref 54).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.3 Övriga fall där skatteflyktslagen inte ansetts tillämplig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avgöranden från Regeringsrätten där lagen mot skatteflykt inte ansetts&lt;br&gt;tillämplig kan indelas i tre grupper:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Avgöranden där lagen inte ansetts tillämplig redan på den grunden att&lt;br&gt;den som företagit transaktionen inte erhållit någon skatteförmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Avgöranden där skatteförmån förelegat men den inte ansetts utgöra det&lt;br&gt;huvudsakliga skälet för förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. Avgöranden där skatteförmån förelegat och skatteförmånen ansetts ut-&lt;br&gt;göra det huvudsakliga skälet för förfarandet men förfarandet inte ansetts&lt;br&gt;strida mot lagstiftningens grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan anmärkas att i flertalet fall när generalklausulen inte ansetts&lt;br&gt;tillämplig på de grunder som anges under A respektive B har inte prövats&lt;br&gt;om förfarandet strider mot lagstiftningens grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(A) Den som företar transaktionen erhåller ingen skatteförmån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett överklagat taxeringsärende (RÅ 1990 ref 11) ansåg Regeringsrätten,&lt;br&gt;till skillnad från underinstansema, att ett förfarande där den skattskyldige&lt;br&gt;sålde en hyresfastighet till ett helägt bolag som samma dag sålde&lt;br&gt;fastigheten vidare till ett betydligt högre belopp inte innebar att den&lt;br&gt;skattskyldige erhöll en skatteförmån. Målet avsåg tillämpning av skatte-&lt;br&gt;flyktslagen i dess äldre lydelse. Motsvarande utgång finns i ett förhands-&lt;br&gt;besked (RÅ 1984 1:46) där två makar avsåg att skänka delar av en&lt;br&gt;tomträtt till sina barnbarn. Dessa skulle i sin tur avyttra andelarna. Gåvo-&lt;br&gt;transaktionema ansågs inte medföra några skatteförmåner för givarna. Inte&lt;br&gt;heller ansågs en skatteförmån föreligga i ett annat förhandsbeskedsärende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(RÅ 1985 1:68) där fadern avsåg att låna ut pengar skattefritt till en dotter. Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;Lånet påverkade inte förmögenhetstaxeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(B) Skatteförmånen har inte utgjort det huvudsakliga skälet för&lt;br&gt;förfarandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de ovan nämnda fallen med avsiktligt framkallade reaförluster vid&lt;br&gt;avyttringar av fastigheter till barn har Regeringsrätten i ytterligare några&lt;br&gt;förhandsbesked uttalat att lagen mot skatteflykt inte är tillämplig på grund&lt;br&gt;av att skatteförmånen inte utgjort det huvudsakliga skälet för förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en försäljning av en jordbruksfastighet till en granne som åter-&lt;br&gt;försålde bostadsbyggnaden med tomtmark till den ursprunglige ägaren&lt;br&gt;skulle denne kunna komma i åtnjutande av s.k. fasta tillägg vid en fram-&lt;br&gt;tida vidareförsäljning (RÅ 1984 Aa 189). Numera gäller ändrade regler&lt;br&gt;för reavinstberäkning vid fastighetsförsäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett annat fall övertog ett par föräldrar en dotters betalningsansvar för&lt;br&gt;ett lån. De av föräldrarna betalda räntorna och amorteringarna skulle&lt;br&gt;senare återbetalas av dottern (RÅ 85 1:42). Skatteförmånen bedömdes inte&lt;br&gt;utgöra det huvudsakliga skälet för det valda förfarandet. Samma bedöm-&lt;br&gt;ning gjordes i ett fall där två delägare vid en avyttring av ett fåmansbolag&lt;br&gt;avsåg att utan vederlag avstå från utfösta ålderspensioner i bolaget (RÅ&lt;br&gt;1987 ref 131).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(C) Förfarandet strider inte mot lagstiftningens grunder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de avgöranden som kommenterats under rubriken skatteplane-&lt;br&gt;ringstransaktioner eller omfattar vinstbolagstransaktioner har Regerings-&lt;br&gt;rätten i fyra fall av överklagade taxeringar ansett att förfarandena inte&lt;br&gt;strider mot lagstiftningens grunder. Förfarandena avsåg dels två olika fall&lt;br&gt;av s.k. partnerleasing, dels två fall avseende tillämpning av bestämmelsen&lt;br&gt;i förutvarande anvisningspunkt 2 b nionde stycket till 36 § kommunal-&lt;br&gt;skattelagen. I de förstnämnda fallen ansåg Regeringsrätten, i likhet med&lt;br&gt;kammarrätten, att ett förfarande varigenom de skattskyldiga kom i åt-&lt;br&gt;njutande av skattemässiga överavskrivningar genom att förvärva inven-&lt;br&gt;tarier som därefter hyrdes ut till säljaren inte stred mot lagstiftningens&lt;br&gt;grunder (RÅ 1992 ref 21 I och II). I de senare fallen (RÅ 1995 ref 84 I&lt;br&gt;och II) hade i ett nybildat aktiebolag ett annat bolag till en kurs av 37 500&lt;br&gt;kronor per aktie tecknat aktier, vilkas nominella belopp var 500 kronor.&lt;br&gt;Vissa av aktierna överläts till den skattskyldige för ett pris av 37 500&lt;br&gt;kronor per aktie. För varje förvärvad aktie har denne kort därefter till en&lt;br&gt;kurs av 1 500 kronor tecknat ett konvertibelt skuldebrev, som efter några&lt;br&gt;år skulle kunna konverteras till tre nya aktier. Frågan var om hela beloppet&lt;br&gt;37 500 kronor skulle anses som anskaffningsvärde för en ursprunglig aktie&lt;br&gt;eller om viss del av beloppet skulle hänföras till skuldebrevet eller rätten&lt;br&gt;att teckna detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga avgöranden avser överklagade förhandsbesked.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av betydelsen av rekvisitet lagstiftningens grunder för&lt;br&gt;prövningen om ett visst förfarande är angripbart med skatteflyktslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns anledning att närmare återge Regeringsrättens motiveringar i de av- Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;göranden där förfarandet inte ansetts strida mot lagstiftningens grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I några av avgörandena nöjer sig Regeringsrätten med att konstatera att&lt;br&gt;de aktuella förfarandena inte strider mot lagstiftningens grunder eller&lt;br&gt;ändrar inte rättsnämndens beslut, bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RÅ 1985 1:25 (fråga om avdrag för förskottsräntor) ändrades inte&lt;br&gt;rättsnämndens beslut. Rättsnämnden anförde i sin beslutsmotivering att&lt;br&gt;“med hänsyn till bestämmelsen i 41 § tredje stycket kommunalskattelagen,&lt;br&gt;enligt vilken avdrag inte medges för förskottsränta avseende tid efter&lt;br&gt;taxeringsårets utgång, och till vad som kan utläsas av förarbetena till detta&lt;br&gt;lagrum, kan det av NN tilltänkta förfarandet att erlägga förskottsränta för&lt;br&gt;ett år inte anses strida mot grunderna för någon skattebestämmelse”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RÅ 1988 not 159 (fråga om avdrag skulle medges för förlust som&lt;br&gt;uppkommit i allmännyttigt bostadsföretag som genom fusion hade upp-&lt;br&gt;lösts och uppgått i annat bolag) delade Regeringsrätten rättsnämndens&lt;br&gt;bedömning att det varken stred mot grunderna för reglerna om schablon-&lt;br&gt;beskattningen av allmännyttiga bostadsföretags fastigheter eller andra&lt;br&gt;bestämmelser att den skattskyldige efter fusion medgavs avdrag för de&lt;br&gt;förluster som uppkommit i bostadsföretaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 RÅ 1989 not 66 (fråga om avsatta medel till allmän investeringsreserv&lt;br&gt;skulle återföras till beskattning) anges i Rättsnämndens av Regeringsrätten&lt;br&gt;godtagna motivering att “det tilltänkta förfarandet inte strider mot grun-&lt;br&gt;derna för någon skattebestämmelse”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RÅ 1990 not 95 (fråga om tillämpning av vinstbolagsbestämmelsen)&lt;br&gt;ändrades inte Rättsnämndens beslut. Rättsnämnden anförde att förfarandet&lt;br&gt;“kan inte anses strida mot grunderna för vinstbolagsbestämmelsen eller&lt;br&gt;någon annan skattebestämmelse”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RÅ 1990 not 500 (fråga om avdrag för premier på en pensions-&lt;br&gt;försäkring) anges i Regeringsrättens domskäl att “kan en taxering på&lt;br&gt;grundval av det aktuella förfarandet inte anses strida mot grunderna för&lt;br&gt;54 § 4 mom första stycket KL eller annan lagstiftning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RÅ 1995 ref 84 avseende tillämpning av dåvarande anvisningspunkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 b nionde stycket till 36 § kommunalskattelagen uttalade Regeringsrätten&lt;br&gt;att förfarandet i fråga inte kunde anses strida mot grunderna för reavinst-&lt;br&gt;beskattningen, så som de kommer till uttryck i anvisningspunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I följande domar har Regeringsrätten utförligt motiverat varför ett visst&lt;br&gt;förfarande inte strider mot lagstiftningens grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ1992 ref 211 (Dahlénmålet) och II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen gällde sale- and leaseback av inventarier, s.k. partner- eller inves-&lt;br&gt;torleasing samt fråga om avdrag för värdeminskning på inventarier som&lt;br&gt;hyrs ut till säljaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten anförde bl.a. följande till stöd för att värdeminsk-&lt;br&gt;ningsavdraget skulle underkännas med stöd av lagen mot skatteflykt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framgår av förarbetena till lagstiftningen att skatteflyktslagen är&lt;br&gt;avsedd att tillämpas på transaktioner som skattskyldig genomför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uteslutande i syfte att uppnå viss beskattningseffekt, t.ex. tillskapar Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;konstlade förluster för att få en avdragsrätt.-------Det förfarande som de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i målet aktuella transaktionerna innebar utgör således ett konstlat för-&lt;br&gt;farande för att tillskapa underskottsavdrag och bör därför anses strida&lt;br&gt;mot lagstiftningens grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten uttalade följande avseende tillämpningen av lagen mot&lt;br&gt;skatteflykt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan huruvida avdragsyrkandet kan underkännas med&lt;br&gt;stöd av lagen mot skatteflykt finner Regeringsrätten att det aktuella&lt;br&gt;förfarandet, om det godtas vid inkomsttaxeringen, medför en inte&lt;br&gt;oväsentlig skatteförmån för bolaget. Med hänsyn till omständigheterna&lt;br&gt;får vidare antas att denna skatteförmån utgjort i varje fall det huvud-&lt;br&gt;sakliga skälet för förfarandet. För att förfarandet skall kunna under-&lt;br&gt;kännas krävs emellertid också att en taxering på grundval av för-&lt;br&gt;farandet skulle strida mot lagstiftningens grunder. När det gäller den&lt;br&gt;frågan utgår Regeringsrätten.....från att de civilrättsliga förvärven som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det är fråga om i målet är giltiga i enlighet med vad som avtalats och&lt;br&gt;från att leasingverksamheten utgjort rörelse enligt KL....................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med dessa utgångspunkter är en tillämpning av lagen mot skatteflykt&lt;br&gt;beroende av om avdragsyrkandet for värdeminskning på inventarier&lt;br&gt;kan underkännas på grund av att det strider mot grunderna för reglerna&lt;br&gt;om beskattning av rörelse och särskilt for reglerna om värdeminskning&lt;br&gt;på inventarier i detta inkomstslag. Vid bedömningen av denna fråga&lt;br&gt;konstaterar Regeringsrätten att det enligt reglerna i KL är möjligt att i&lt;br&gt;inkomstslaget rörelse göra avdrag for värdeminskning inte bara till&lt;br&gt;belopp som motsvarar den faktiska värdeminskningen under året utan&lt;br&gt;därutöver till en nivå som innebär en viss överavskrivning. Det är ett&lt;br&gt;grundläggande drag i rörelsebeskattningen att den ger goda möjligheter&lt;br&gt;att skapa obeskattade reserver. Överavskrivning på inventarier är en av&lt;br&gt;flera tillåtna metoder som syftar till att göra det möjligt att bygga upp&lt;br&gt;sådana reserver. Det skall tilläggas att det beträffande inventarier&lt;br&gt;saknas särskilda regler om avdragsbegränsning motsvarande dem som&lt;br&gt;gäller i fråga om s. k. bokslutslager. Den omständigheten att de&lt;br&gt;inventarier som anskaffats for leasingverksamheten inte har direkt&lt;br&gt;anknytning till bolagets verksamhet i övrigt hindrar därför inte i och för&lt;br&gt;sig avdragsrätt. I målet har avskrivningsreglema beträffande inventarier&lt;br&gt;använts for att uppskjuta beskattningen av inkomst av bolagets&lt;br&gt;tillverknings- och försäljningsverksamhet. Mot bakgrund av vad som&lt;br&gt;anförts i det föregående kan en avdragsrätt för den redovisade avskriv-&lt;br&gt;ningen inte anses strida mot grunderna for reglerna om beskattning av&lt;br&gt;rörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättsfallet RÅ 1992 ref 21 II hade ett handelsbolag köpt och hyrt ut&lt;br&gt;inventarierna till säljaren. Regeringsrätten uttalade, utöver vad som anför-&lt;br&gt;des i Dahlénmålet, att “Inte heller har något förhållande framkommit&lt;br&gt;beträffande redovisningen av verksamheten i handelsbolaget, som medför&lt;br&gt;att de yrkade avdragen strider mot grunderna for reglerna om beskattning&lt;br&gt;av handelsbolag eller delägare i sådant bolag”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ 1994 ref 52 (Cap inöva)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet gällde beräkning av underskottsavdrag vid taxering av delägare i ett&lt;br&gt;kommanditbolag (Hannafjorton) som yrkat avdrag avseende bl.a. en av&lt;br&gt;bolaget såsom förskottsränta angiven betalning samt beräkning av reaför-&lt;br&gt;lust vid försäljning av andel i kommanditbolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen om lagen mot skatteflykt var tillämplig på förfarandet&lt;br&gt;uppkom frågan om den s.k. dubbla avdragsrätten stred mot lagstiftningens&lt;br&gt;grunder. I den delen uttalade Regeringsrätten bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten har i det föregående utgått från att ett skatteplanerings-&lt;br&gt;syfte varit avgörande för NN:s förvärv av andelen i Hannafjorton-----&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skatteförmån som följer av den dubbla avdragsrätten får-— anses&lt;br&gt;direkt hänförlig till NN:s förvärv och försäljning av andelen i Hanna-&lt;br&gt;ijorton. Frågan är därmed om en tillämpning av lagen mot skatteflykt&lt;br&gt;bör leda till att skattemässig hänsyn inte tas till dessa rättshandlingar.&lt;br&gt;En förutsättning härför är-----att en taxering på grundval av den dubbla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avdragsrätten skulle strida mot lagstiftningens grunder. Lagen är med&lt;br&gt;andra ord tillämplig endast om det av NN hävdade sättet för beräk-&lt;br&gt;ningen av realisationsförlust vid försäljningen av andelen i Hanna-&lt;br&gt;fjorton kan anses strida mot grundläggande principer inom realisations-&lt;br&gt;vinstsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten vill i detta sammanhang erinra om att de regler för&lt;br&gt;bestämmande av realisationsvinst och realisationsförlust vid avyttring&lt;br&gt;av andel i handelsbolag som gäller vid den i målet aktuella taxeringen&lt;br&gt;inte innehåller något som anger i vad mån hänsyn skall tas till under-&lt;br&gt;skottsavdrag som delägaren har åtnjutit under innehavstiden. Den lös-&lt;br&gt;ning som innebär att löpande underskottsavdrag inte skall reducera&lt;br&gt;andelens ingångsvärde grundar sig på en lagtolkning som har gjorts i&lt;br&gt;praxis och som sedan lång tid tillbaka har ansetts motsvara gällande&lt;br&gt;rätt. Det kan i denna situation knappast hävdas att den i praxis valda&lt;br&gt;lösningen är oförenlig med lagstiftningens grunder. Om detta ändå&lt;br&gt;skulle anses vara fallet, hade det legat närmare till hands att ändra&lt;br&gt;praxis än att tillgripa lagen mot skatteflykt. Mot den nu angivna bak-&lt;br&gt;grunden kan inte heller det förhållandet att en skattskyldig på grund av&lt;br&gt;förekomsten av den dubbla avdragsrätten väljer handelsbolaget framför&lt;br&gt;annan företagsform föranleda att lagen mot skatteflykt skall tillämpas.&lt;br&gt;Enligt Regeringsrättens uppfattning utgör därför den dubbla avdrags-&lt;br&gt;rätten inte något motiv för att med stöd av nämnda lag bortse från NN:s&lt;br&gt;förvärv, innehav och försäljning av andelen i Hannafjorton.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ 1994 ref 56 (Bolact)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I målet bedömdes skattekonsekvenser vid köp och försäljning av aktier i&lt;br&gt;s.k. utdelningsbolag (se ovan under rubriken utdelningsbolag). Regerings-&lt;br&gt;rätten uttalade följande avseende tillämpningen av lagen mot skatteflykt&lt;br&gt;på förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står klart att det aktuella förfarandet, om det godtas vid inkomst-&lt;br&gt;taxeringen, medför en inte oväsentlig skatteförmån för NN. Det får&lt;br&gt;också anses klart att uppnåendet av denna skatteförmån utgjort skälet&lt;br&gt;för förfarandet. För att lagen mot skatteflykt skall vara tillämplig krävs&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emellertid därutöver att en taxering på grundval av förfarandet skulle Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;strida mot lagstiftningens grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det inledningsvis berörda förfarandet med växling av intäktsslag skall—&lt;br&gt;—ses mot bakgrund av 1982 års skattereform. Enligt de bestämmelser&lt;br&gt;som då infördes—skulle vid beräkning av underlaget för tilläggsbelopp&lt;br&gt;gjorda avdrag for underskott i förvärvskälla återföras till beskattning.&lt;br&gt;För den som fått en skattepliktig realisationsvinst kunde effekterna av&lt;br&gt;avdragsbegränsningen undgås på så sätt att realisationsvinsten genom&lt;br&gt;ett växlingsförfarande ersattes med en kapitalintäkt. Syftet med de år&lt;br&gt;1986 införda bestämmelserna—var att förhindra att avkastningsfon-&lt;br&gt;dema i fortsättningen användes for växlingsforfaranden. I rättsfallen&lt;br&gt;RÅ 1990 ref 101 I och II har Regeringsrätten ansett att taxeringar på&lt;br&gt;grundval av förfaranden avseende s.k. utdelningsfonder, som bedömdes&lt;br&gt;vara i sak identiska med sådana som lagstiftningen om avkastnings-&lt;br&gt;fondema var avsedd att förhindra, skulle strida mot lagstiftningens&lt;br&gt;grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av NN använda metoden för växling av intäktsslag innefattar&lt;br&gt;rättshandlingar med anknytning till ett aktiebolag och inte till någon&lt;br&gt;form av fond. Situationen skiljer sig därigenom från de fall som berörs&lt;br&gt;av 1986 års lagstiftning och Regeringsrättens nyssnämnda avgörande&lt;br&gt;bl.a. genom att hennes förvärv och försäljning avser aktier och inte&lt;br&gt;fondandelar. Någon betalning till överkurs har heller inte förekommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metoden att förvandla en realisationsvinst till en kapitalintäkt genom&lt;br&gt;förvärv av aktier i direkt anslutning till utdelningstidpunkten i kom-&lt;br&gt;bination med försäljning av samma aktier omedelbart därefter är sedan&lt;br&gt;länge allmänt känd och i stor utsträckning tillämpad. Lagstiftaren har&lt;br&gt;inte ingripit mot sådana transaktioner, vare sig de avsett enstaka aktier&lt;br&gt;eller skett i större omfattning och i organiserad form. Det förhållandet&lt;br&gt;att transaktionerna, som i förevarande fall, utgör led i ett sammanhållet&lt;br&gt;och huvudsakligen förutbestämt förfarande, som skett under kort tid&lt;br&gt;och som haft syftet att undgå beskattning i form av tilläggsbelopp,&lt;br&gt;innebär i sig inte att grund for att tillämpa skatteflyktslagen föreligger&lt;br&gt;(jfr SOU 1989:81 s. 73).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att NN genom det praktiserade förfarandet med köp och försäljning&lt;br&gt;av aktier lyckats minska underlaget för beräkning av tilläggsbelopp kan&lt;br&gt;mot denna bakgrund inte anses strida mot grunderna for 1982 års&lt;br&gt;lagstiftning om begränsning av avdragsrätten för underskott. Inte heller&lt;br&gt;kan förfarandet anse strida mot grunderna for 1986 års stopp lagstift-&lt;br&gt;ning, som specifikt gällde beskattning vid avyttring av andel i avkast-&lt;br&gt;ningsfond och således tog sikte på en helt annan och klart definierad&lt;br&gt;typ av transaktion än den nu aktuella. Till skillnad från vad som gällde&lt;br&gt;beträffande de i rättsfallen RÅ 1990 ref 101 I och II berörda s.k.&lt;br&gt;utdelningsfondema är det här fråga om förvärv av aktier i ett aktie-&lt;br&gt;bolag, som vid förvärvstillfället innehöll en substans motsvarande&lt;br&gt;minst den strax efter aktieförvärvet mottagna utdelningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.11 Genomsyn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En rättstillämpning som innebär genomsyn intar en central roll när olika&lt;br&gt;metoder att motverka skatteflykt fors på tal. Frågan om genomsyn och&lt;br&gt;dess räckvidd som metod att motverka skatteflykt har utförligt behandlats&lt;br&gt;i bl.a. förarbetena till 1980 års lagstiftning och har sedan länge varit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föremål för diskussion i litteraturen. Genomsynsmetoden har huvudsak-&lt;br&gt;ligen tillämpats på kapitalbeskattningsområdet och på utbetalda ersätt-&lt;br&gt;ningar eller förmåner till anställda eller deras närstående. Regeringsrätten&lt;br&gt;har också i flera fall prövat frågan om vem som skall beskattas när en&lt;br&gt;fysisk person som bedriver personlig verksamhet lägger verksamheten i&lt;br&gt;eget bolag. Även på företagsbeskattningsområdet har frågan om genom-&lt;br&gt;syn aktualiserats i några uppmärksammade avgöranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bortsett från den osäkerhet som råder angående metodens räckvidd&lt;br&gt;synes en tämligen väl förankrad uppfattning vara att genomsyn i skatte-&lt;br&gt;rätten i allmänhet innebär att man vid den skatterättsliga prövningen av en&lt;br&gt;transaktion eller ett förfarande bortser från rättshandlingarnas formella&lt;br&gt;innebörd och i stället lägger rättshandlingarnas reella innebörd till grund&lt;br&gt;för taxeringen. I bedömningen läggs ofta stor vikt vid om rättshandlingen&lt;br&gt;eller rättshandlingarna saknar betydelse om man skulle bortse från skatte-&lt;br&gt;förmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från fall av skenrättshandlingar, som saknar rättverkningar,&lt;br&gt;innebär genomsyn definitionsmässigt att ett förfarande eller en transaktion&lt;br&gt;ges en annan innebörd än som följer av dess formella lydelse. En genom-&lt;br&gt;syn kan således inte utmynna i att man helt bortser från vidtagna rätts-&lt;br&gt;handlingar. Rättshandlingarna skall i stället ges den eller de rättsverk-&lt;br&gt;ningar de i realiteten ger upphov till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RÅ 1987 ref 78 (Accenta) ansågs den skattskyldige i stället för att ha&lt;br&gt;ingått ett kreditavtal ha förvärvat en handling som skulle läggas till grund&lt;br&gt;för ett avdragsyrkande. Betalningen för handlingen utgjorde således inte&lt;br&gt;ränta. Motsvarande utgång finns i bl.a. RÅ 1989 ref 127 (Diamantfinans),&lt;br&gt;RÅ 1989 not 525 (Diamantfinans) och RÅ 1989 not 526 (Conquestus). I&lt;br&gt;RÅ 1986 ref 51 (Guldobligationsmålet) ansågs förfarandet innebära att det&lt;br&gt;mot obligationen svarande guldet förvärvats i stället för obligationen. I RÅ&lt;br&gt;1989 ref 62 I och II (sale and leaseback av fastighet respektive byggnad på&lt;br&gt;ofri grund) var frågan om förfarandena innebar att parterna ingick kredit-&lt;br&gt;avtal med fastigheten respektive byggnaden som säkerhet i stället för avtal&lt;br&gt;om överlåtelse av egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av praxis följer också att enbart de förhållandena att förfarandet varit&lt;br&gt;förutbestämt och att den skattskyldiges enda skäl till förfarandet varit att&lt;br&gt;uppnå en viss skatteeffekt inte utgör tillräcklig grund för att bortse från&lt;br&gt;rättshandlingarnas formella innebörd. Av Regeringsrättens motivering i&lt;br&gt;bl.a. RÅ 1989 ref 62 I och II samt RÅ 1994 ref 52 följer att vid bedöm-&lt;br&gt;ningen läggs stor vikt vid frågan huruvida rättshandlingarnas formella&lt;br&gt;lydelse, förutom skattekonsekvenserna, ger eller kan ge upphov till rätts-&lt;br&gt;verkningar och ekonomiska konsekvenser för den enskilde. Jämför även&lt;br&gt;Regeringsrättens motiveringar i bl.a. RÅ 1990 ref 101 1 och II samt RÅ&lt;br&gt;1994 ref 56.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Överväganden och förslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Allmänt om en generell lagstiftning mot skatteflykt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 4.2-4.7 återges de allmänna överväganden som ledde fram till att&lt;br&gt;den nuvarande generalklausulen infördes. Vad som i det avseendet uttalats&lt;br&gt;av bl.a. regering och riksdag får enligt skatteflyktskommittén i stor&lt;br&gt;utsträckning anses ha bärkraft än i dag. Enligt kommittén är skatteflykts-&lt;br&gt;lagen dock inte och kommer inte heller i framtiden att vara någon patent-&lt;br&gt;lösning för att förhindra oönskade effekter av skattelagstiftningen.&lt;br&gt;Kommitténs slutsats är därför att dessa effekter i första hand måste mot-&lt;br&gt;verkas genom en lämpligt utformad lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom skattereformen har möjligheten till skatteplanering och följakt-&lt;br&gt;ligen också förekomsten av förfaranden och handlanden som är att betrak-&lt;br&gt;ta som skatteflykt minskat på viktiga områden. Kommittén för utvärdering&lt;br&gt;av skattereformen, KUSK, konstaterar i betänkandet Skattereformen 1990-&lt;br&gt;1991 En utvärdering (SOU 1995:104) bl.a. att den enhetliga och separata&lt;br&gt;kapitalbeskattningen, den halverade bolagsskattesatsen samt den reducera-&lt;br&gt;de fördelen av att omvandla löpande kapitalinkomster till reavinster mins-&lt;br&gt;kat utrymmet för skatteplanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser ifrågasätter om skatteflyktsklausulen behövs.&lt;br&gt;Vissa remissinstanser anser att frågan bör prövas ytterligare och andra&lt;br&gt;anser att skatteflyktsregleringen skall slopas. Som skäl för att inte ha&lt;br&gt;någon skatteflyktsklausul åberopas bl.a. att de skattskyldigas möjligheter&lt;br&gt;att förutse vilka transaktioner som kan genomföras minskar. Detta sägs få&lt;br&gt;negativa effekter på företagsamhet och riskkapitalförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt skatteflyktskommittén kvarstår dock även efter skattereformen&lt;br&gt;skillnader i beskattningen, t.ex. mellan arbets- och kapitalinkomster.&lt;br&gt;Också i andra avseenden kvarstår eller har i samband med och efter&lt;br&gt;reformen skapats asymmetrier och andra ojämnheter i beskattnings-&lt;br&gt;systemet. Fortfarande finns således utrymme för dels skatteplanerings-&lt;br&gt;förfaranden, dels sådana förfaranden som är att betrakta som skatteflykt.&lt;br&gt;Det är därför enligt skatteflyktskommittén närmast naivt att tro att skatte-&lt;br&gt;reformen eller andra ändringar av de materiella beskattningsreglerna helt&lt;br&gt;kan sätta stopp för skatteflyktsförfaranden. Regeringen anser att kommit-&lt;br&gt;téns här återgivna ställningstaganden är en realistisk utgångspunkt vid&lt;br&gt;bedömningen av frågan om en lag mot skatteflykt bör finnas eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skatteflykt avses främst - som framgår av motivuttalandena till&lt;br&gt;den nuvarande skatteflyktslagen - sådana förfaranden där civilrättsligt&lt;br&gt;giltiga rättshandlingar används för att kringgå eller utnyttja skattebe-&lt;br&gt;stämmelser i syfte att uppnå av lagstiftaren inte avsedda skatteeffekter. De&lt;br&gt;i praxis utbildade lagtolkningsmetodema, som den ovan behandlade&lt;br&gt;genomsynen, har visat sig vara otillräckliga när det gäller att förhindra och&lt;br&gt;motverka sådana skatteflyktsförfaranden. Detta talar för att det även i&lt;br&gt;framtiden behövs en lagstadgad tolkningsanvisning som ger tillämparen&lt;br&gt;möjlighet att under vissa förutsättningar angripa förfaranden som inte kan&lt;br&gt;förhindras eller motverkas med annan lagtolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det hittills anförda liksom lojalitetsaspekten och det grundläggande&lt;br&gt;kravet på att tillämpningen av skattelagstiftningen sker likformigt och&lt;br&gt;rättvist förutsätter att tillämparen har möjlighet att ingripa mot skatte-&lt;br&gt;flyktsförfaranden. Erfarenheterna från många olika slag av ingripanden&lt;br&gt;mot skatteflyktsförfaranden genom s.k. stopplagstiftning ger vid handen&lt;br&gt;att detta sätt att angripa skatteflykt är förenat med betydande nackdelar.&lt;br&gt;Slutsatsen blir därför att det även framdeles är nödvändigt att skattelag-&lt;br&gt;stiftningen kompletteras med en allmän lag mot skatteflykt. Regeringens&lt;br&gt;uppfattning är således att det även i framtiden finns behov av en sådan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av rättsfallsgenomgången följer att skatteflyktslagen upprepade gånger&lt;br&gt;inte ansetts tillämplig i fall som haft typiska inslag av skatteflykt. Det har&lt;br&gt;vidare framkommit att lagen även i andra avseenden medför tillämpnings-&lt;br&gt;problem. Skatteflyktskommittén har därför haft i uppgift att göra den&lt;br&gt;nuvarande klausulen effektivare. Regeringen instämmer i kommitténs&lt;br&gt;uppfattning att effektiviseringen inte får ske på bekostnad av kraven på&lt;br&gt;rättssäkerhet och förutsägbarhet. En avgörande utgångspunkt vid utform-&lt;br&gt;ningen av en ny generalklausul är således att en rimlig avvägning mellan&lt;br&gt;effektivitetskravet och kravet på förutsebarhet uppnås. En i lag meddelad&lt;br&gt;tolkningsanvisning får således inte ges en sådan vidd och allmän utform-&lt;br&gt;ning att den enskildes rättssäkerhet minskar genom försämrade möjlig-&lt;br&gt;heter att överblicka konsekvenserna av företagna rättshandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande klausulen har kritiserats för att den bl.a. skulle ge upp-&lt;br&gt;hov till oförutsebar tillämpning. Av skatteflyktskommitténs kartläggning&lt;br&gt;och av tidigare genomförda granskningar av bl.a. Justitiekanslem följer att&lt;br&gt;det saknas stöd för antagandet att lagstiftningen lägger hinder i vägen för&lt;br&gt;rättshandlingar som motiverats av andra skäl än att uppnå av lagstiftaren&lt;br&gt;inte avsedda skatteeffekter. Inte i något av de prövade fallen kan klausulen&lt;br&gt;anses ha hämmat eller motverkat sund och affärsmässigt betingad verk-&lt;br&gt;samhet. Tvärtom ger enligt kommitténs mening karaktären av de frågor&lt;br&gt;som hittills prövats mot skatteflyktslagen vid handen att det knappast kan&lt;br&gt;ha kommit som en överraskning för de skattskyldiga eller - i förekom-&lt;br&gt;mande fall - de konsulter e.d. som rått de skattskyldiga att genomföra&lt;br&gt;förfarandena, att en tillämpning av generalklausulen aktualiserats. Genom-&lt;br&gt;förda förfaranden som angripits med skatteflyktslagen framstår således i&lt;br&gt;hög grad som kalkylerat risktagande. Om dessa förfaranden inte skulle&lt;br&gt;kunna angripas skulle det allmännas ställning gentemot de fåtal individer&lt;br&gt;som finner anledning att vidta dessa förfaranden undermineras i sådan&lt;br&gt;grad att beskattningssystemets trovärdighet allvarligt sätts på spel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Lagrådet tar i sitt yttrande upp frågan om avvägningen mellan&lt;br&gt;rättssäkerhet och effektivitet och anför i den delen följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i skatteflyktslagen bygger på en avvägning mellan&lt;br&gt;önskemålet att göra skattelagstiftningen effektiv och hänsynen till rätts-&lt;br&gt;säkerhet och förutsebarhet. Bakom de förslag till skärpningar som nu&lt;br&gt;förs fram ligger den uppfattningen att effektivitetsintresset inte har&lt;br&gt;blivit tillgodosett i tillräcklig utsträckning. Det sägs sålunda i remiss-&lt;br&gt;protokollet att lagen vid upprepade tillfällen har ansetts inte vara&lt;br&gt;tillämplig, trots att det har varit fråga om fall som har haft “typiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inslag av skatteflykt”. Enligt remissprotokollet har det framkommit att Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;lagen också i andra avseenden har medfört tillämpningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har inte anledning att ifrågasätta att det finns behov av&lt;br&gt;lagändringar av det slag som det nu är fråga om. Det är emellertid&lt;br&gt;uppenbart att en effektivisering inte får drivas så långt att rättssäker-&lt;br&gt;hetens krav åsidosätts. Lagreglerna måste formuleras så, att innebörden&lt;br&gt;blir så tydlig som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet framhöll i samband med 1983 års utvidgning av&lt;br&gt;skatteflyktslagen är det emellertid en nästan olöslig uppgift att utforma&lt;br&gt;en verksam generalklausul mot skatteflykt så, att det blir möjligt för&lt;br&gt;den enskilde att i varje situation avgöra om klausulen är tillämplig på&lt;br&gt;ett visst använt eller planerat förfarande. Vad det gäller är bl.a. att&lt;br&gt;komma till rätta med transaktioner som tidigare är oprövade och som&lt;br&gt;testar gränserna för vad som är tillåtet. Det måste mot den bakgrunden&lt;br&gt;godtas att skatteflyktsreglema blir tämligen allmänt hållna och att det&lt;br&gt;inte alltid med säkerhet kan förutses om de i ett enskilt fall kommer att&lt;br&gt;tillämpas eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomgång av Regeringsrättens praxis som har redovisats i&lt;br&gt;betänkandet SOU 1996:44 och i remissprotokollet kan inte sägas visa&lt;br&gt;att skatteflyktslagen i sin hittillsvarande utformning har tillämpats i&lt;br&gt;andra fall än sådana där det funnits rimlig anledning för de skatt-&lt;br&gt;skyldiga och deras rådgivare att räkna med att en tillämpning av lagen&lt;br&gt;kunde komma att aktualiseras. Det finns enligt Lagrådets mening inte&lt;br&gt;underlag för ett antagande att de i remissen föreslagna ändringarna av&lt;br&gt;lagen skulle komma att åstadkomma någon väsentlig förändring i detta&lt;br&gt;avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets uttalande styrker således uppfattningen att skatteflyktslagen i&lt;br&gt;dess nya utformning leder till en rimlig avvägning mellan kraven på förut-&lt;br&gt;sebarhet och effektivitet i beskattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den skattskyldige befarar att det tilltänkta handlandet ligger i grå-&lt;br&gt;zonen mellan vad som är godtagbart och vad som skulle kunna bedömas&lt;br&gt;som skatteflykt har han möjlighet att ansöka om förhandsbesked. Den&lt;br&gt;enskildes rättssäkerhet förstärks således genom möjligheten att få det&lt;br&gt;tilltänkta förfarandet prövat förhandsbeskedsvägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har vidare gjorts gällande att den nuvarande skatteflyktslagen är&lt;br&gt;ineffektiv och att den av den anledningen skulle sakna berättigande. Detta&lt;br&gt;motsägs enligt skatteflyktskommittén av rättsfallsgenomgången som visar&lt;br&gt;att lagstiftningen, trots den restriktiva tillämpningen, kommit att tillämpas&lt;br&gt;i ett inte obetydligt antal fall. I första hand torde lagstiftningen dock ha&lt;br&gt;betydelse som ett avhållande medel mot skatteflyktstransaktioner. Även&lt;br&gt;om det naturligtvis är omöjligt att i mätbara termer uppskatta lagstift-&lt;br&gt;ningens betydelse i preventivt hänseende är det uppenbart att en general-&lt;br&gt;klausul fyller en mycket viktig funktion även i det avseendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser har gjort gällande att skatteflyktslagen i dess&lt;br&gt;nuvarande utformning är oförenlig med grundlagen. Den nu gällande&lt;br&gt;skatteflyktsklausulen har dock varit föremål för omfattande utredningar&lt;br&gt;och beredning. Riksdagen har vid ett flertal tillfällen behandlat general-&lt;br&gt;klausulen. I samband med införandet av lagprövningsbestämmelsen ut-&lt;br&gt;talade konstitutionsutskottet också att riksdagen är den instans som är bäst&lt;br&gt;ägnad att pröva om en viss föreskrift är grundlagsenlig (KU 1978/79:39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 13). Lagrådet, som bl.a. har att granska ett lagförslags förenlighet med Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;regeringsformen, har vid två tidigare tillfällen haft att yttra sig över den&lt;br&gt;nuvarande skatteflyktsklausulen. Inte i något av dessa fall har statsrättsliga&lt;br&gt;invändningar rests mot lagstiftningen. Regeringsrätten har prövat lag-&lt;br&gt;stiftningen i sak i ett stort antal fall. Inte i något känt fall har domstol&lt;br&gt;ifrågasatt skatteflyktslagens grundlagensenlighet, än mindre funnit att den&lt;br&gt;skulle stå i strid med regeringsformens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet tar i sitt yttrande också upp denna fråga och konstaterar dels&lt;br&gt;att skatteflyktsbestämmelsema tidigare vid två olika tillfällen har varit&lt;br&gt;föremål för lagrådsgranskning och att det inte vid något av tillfällena har&lt;br&gt;rests statsrättsliga invändningar mot lagstiftningen, dels att de lagänd-&lt;br&gt;ringar som nu föreslås inte kan anses vara av sådan karaktär att de föran-&lt;br&gt;leder ett annat synsätt när det gäller lagstiftningens grundlagsenlighet.&lt;br&gt;Enligt regeringens bedömning står det efter den nu företagna lagråds-&lt;br&gt;granskningen slutgiltigt klart att skatteflyktslagen är förenlig med grund-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget anser regeringen att en skatteflyktslag behövs för att&lt;br&gt;minska förekomsten av skatteflyktstransaktioner och som medel att an-&lt;br&gt;gripa dem med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande redogörs för regeringens förslag till ändringar i skatte-&lt;br&gt;flyktslagen, vilka som tidigare antytts syftar till att förbättra utformningen&lt;br&gt;av den nuvarande klausulen och i vissa hänseenden göra den mer effektiv.&lt;br&gt;Som ett led i det fortsatta arbetet med att förbättra skatteflyktsregleringen&lt;br&gt;bör Justitiekanslem få ett nytt uppdrag att följa tillämpningen av skatte-&lt;br&gt;flyktslagen. Därigenom kan rättsäkerhetsaspekten ytterligare tillgodoses&lt;br&gt;samtidigt som ett bättre underlag kommer att finnas vid förnyade ställ-&lt;br&gt;ningstaganden kring skatteflyktslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Utformningen av en ny lag mot skatteflykt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Skatteflyktskommittén övervägde olika alternativa utformningar av den&lt;br&gt;reformerade lagstiftningen. Ett huvudalternativ var att den nuvarande lag-&lt;br&gt;stiftningen efter erforderliga justeringar skulle läggas till grund för den&lt;br&gt;nya generalklausulen. Vidare undersöktes om någon utländsk klausul&lt;br&gt;kunde användas som förebild. Möjligheten att utforma den svenska&lt;br&gt;klausulen utifrån utländska modeller begränsas dock enligt kommittén&lt;br&gt;bl.a. av att de utländska klausulerna är gjorda för att tillämpas i främman-&lt;br&gt;de rättssystem. Avsaknaden av en objektiv förutsättning motsvarande&lt;br&gt;“lagstiftningens grunder” e.d. i flera utländska skatteflyktsregleringar an-&lt;br&gt;sågs av kommittén påtagligt påverka förutsebarheten och öka risken för&lt;br&gt;olikformig tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteflyktskommittén undersökte även om generalklausulen kunde&lt;br&gt;utformas med ledning av den tidigare behandlade genomsynsmetoden. En&lt;br&gt;skatteflyktsklausul som utformas med utgångspunkt i genomsynsmetoden&lt;br&gt;ansågs vara svårtillämpad beträffande kringgåendeförfarandena och måste&lt;br&gt;därför enligt kommittén kompletteras i det avseendet. Det bedömdes att&lt;br&gt;tillämparen borde ges en relativt opreciserad möjlighet att bortse från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsverkningar och att en sådan bestämmelse troligen inte skulle gå att&lt;br&gt;infora utan stor risk för att förutsebarheten gick förlorad. Vidare torde det&lt;br&gt;vara oundvikligt att klausulen skulle innehålla en möjlighet för tillämparen&lt;br&gt;att helt bortse från en eller flera rättshandlingar. Om genomsynsmetoden&lt;br&gt;skulle kompletteras med ett sådant moment menade skatteflyktskommittén&lt;br&gt;att det inte längre kunde hävdas att man företar genomsyn och att denna&lt;br&gt;utvidgning av genomsynsmetoden kunde befaras ge upphov till en dis-&lt;br&gt;krepans mellan civilrätt och skatterätt. Med hänsyn till kravet att lag-&lt;br&gt;stiftningen inte får utformas på sådant sätt att den enskildes rättssäkerhet&lt;br&gt;äventyras ansåg skatteflyktskommittén att det inte var möjligt att utforma&lt;br&gt;en effektivare skatteflyktsklausul med utgångspunkt i den i praxis skapade&lt;br&gt;genomsynsmetoden. Skatteflyktskommittén betonade dock att förekom-&lt;br&gt;sten av en generalklausul inte bör minska möjligheten att tolka skattebe-&lt;br&gt;stämmelsema med tillämpning av genomsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteflyktskommittén ansåg det inte heller lämpligt att utforma&lt;br&gt;generalklausulen på så sätt att den föreskriver att tillämparen skall kunna&lt;br&gt;bortse från sådana förfaranden som inte haft annat syfte än att reducera&lt;br&gt;skatt e. d. eller att komplettera den nuvarande klausulen med en subsidiär&lt;br&gt;bestämmelse av detta slag. Mot en sådan utformning anfördes bl.a. att det&lt;br&gt;kunde ifrågasättas om en sådan tolkningsanvisning i allmänhet skulle&lt;br&gt;motverka skatteflykt i högre grad än vad som i dag är möjligt med t.ex.&lt;br&gt;genomsyn. En sådan föreskrift kunde dessutom befaras ge upphov till&lt;br&gt;gränsdragningsproblem mot sådana förfaranden som uttryckligen eller&lt;br&gt;underförstått accepteras av lagstiftaren. I många skatteflyktsförfaranden&lt;br&gt;har de skattskyldiga dessutom delvis andra motiv för sina ageranden än att&lt;br&gt;uppnå en skatteförmån. I de fall den skattskyldige kan åberopa andra skäl&lt;br&gt;för sitt handlande än att vinna skattefördelar vid beskattningen skulle en&lt;br&gt;sådan föreskrift sakna verkan. Problemet ställs på sin spets om skatte-&lt;br&gt;flyktsförfarandet utgår från en i praxis utbildad norm. Ett förfarande som&lt;br&gt;tidigare godtagits i praxis skulle således kunna underkännas vid en senare&lt;br&gt;prövning om det framkommer att den skattskyldige i det senare fallet&lt;br&gt;enbart avsåg att uppnå skattefördelar med sitt handlande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med beaktande av de slutsatser rättsfallsgenomgången föranleder och&lt;br&gt;med instämmande i skatteflyktskommitténs bedömning att det inte är&lt;br&gt;lämpligt att utforma klausulen med ledning av genomsynsmetoden eller&lt;br&gt;övriga undersökta alternativ talar enligt regeringen övervägande skäl för&lt;br&gt;att erforderliga ändringar av generalklausulen bör ske med utgångspunkt i&lt;br&gt;den nuvarande lagstiftningen. De synpunkter som framkommit vid remiss-&lt;br&gt;behandlingen av betänkandet leder inte till någon annan slutsats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Generalklausulens tillämpningsförutsättningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5.3.1 Rekvisitet lagstiftningens grunder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det rekvisit som for närvarande uttrycks med&lt;br&gt;orden “strida mot lagstiftningens grunder” ändras på så sätt att det&lt;br&gt;föreskrivs att förfarandet skall “strida mot lagstiftningens syfte som&lt;br&gt;det framgår av bestämmelsernas allmänna utformning och av de&lt;br&gt;bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts genom för-&lt;br&gt;farandet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser avstyrker ändringen med&lt;br&gt;motiveringen att förutsebarheten minskar. Bl.a. åberopas att den före-&lt;br&gt;slagna lagtextens räckvidd är oklar. Riksskatteverket och Svea hovrätt&lt;br&gt;föreslår andra utformningar av rekvisitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som framgår av rättsfallssamman-&lt;br&gt;ställningen har frågan om ett förfarande strider mot lagstiftningens grun-&lt;br&gt;der aktualiserats i merparten av de avgöranden där skatteflyktslagen&lt;br&gt;åberopats men inte ansetts tillämplig. En analys av Regeringsrättens praxis&lt;br&gt;visar att rekvisitet “lagstiftningens grunder” ofta varit det som brustit i&lt;br&gt;dessa fall. Detta rekvisit kan alltså sägas vara det som föranlett att&lt;br&gt;klausulen inte tillämpats i ett antal fall som likväl haft påtaglig skatte-&lt;br&gt;flyktskaraktär. Hos företrädare for såväl domstolar som skattemyndigheter&lt;br&gt;och skattekonsulter synes vidare finnas den uppfattningen att rekvisitet är&lt;br&gt;svårt att tillämpa. Skatteflyktskommittén övervägde därför om inte rek-&lt;br&gt;visitet borde ges en något ändrad utformning i en ny generalklausul. Till&lt;br&gt;en början bedömdes om rekvisitet fortfarande skall ha en objektiv karaktär&lt;br&gt;eller om något subjektivt element, såsom “otillbörligt” eller liknande,&lt;br&gt;borde införas. Därefter prövades om rekvisitet var tillräckligt preciserat i&lt;br&gt;själva lagtexten eller om denna borde byggas ut för att tydligare än för&lt;br&gt;närvarande ange innebörden. I det följande redogörs for regeringens ställ-&lt;br&gt;ningstaganden i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad först gäller frågan huruvida rekvisitet bör behålla sin nuvarande&lt;br&gt;objektiva karaktär anser regeringen att avsaknaden av en objektiv förut-&lt;br&gt;sättning motsvarande “lagstiftningens grunder” e.d. påverkar förutsebar-&lt;br&gt;heten och ökar risken för olikformig tillämpning i en allmän skatte-&lt;br&gt;flyktsklausul. Rättssäkerhetsskäl talar således för att en allmän klausul&lt;br&gt;som saknar en uttrycklig hänvisning till lagstiftningens syfte eller mot-&lt;br&gt;svarande måste kombineras med andra krav, t.ex. att den skattskyldiges&lt;br&gt;handlande motiverats av enbart skatteskäl. Ändras det nuvarande avsikts-&lt;br&gt;rekvisitet “det huvudsakliga skälet for förfarandet” i den riktningen skulle&lt;br&gt;lagstiftningens effektivitet påtagligt begränsas enligt de slutsatser skatte-&lt;br&gt;flyktskommittén gjort av rättsfallsgenomgången. Av dessa skäl bör klau-&lt;br&gt;sulen inte heller utformas med utgångspunkt i en bestämmelse som före-&lt;br&gt;skriver att förfarandet skall vara “otillbörligt”, “ovanligt”, avse “rättsmiss-&lt;br&gt;bruk” eller motsvarande. 1 det avseendet ansluter regeringen sig till vad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;man i tidigare lagstifitningssammanhang uttalat om att det inte är lämpligt Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;att utforma en allmän skatteflyktsklausul med utgångspunkt i en föreskrift&lt;br&gt;av huvudsakligen subjektiv karaktär. Tillämpade lagtolkningsmetoder och&lt;br&gt;kraven på likformighet och förutsägbarhet gör det mindre lämpligt med ett&lt;br&gt;rekvisit som i större utsträckning än det nuvarande förutsätter att tilläm-&lt;br&gt;paren lägger moraliska eller etiska värderingar till grund för prövningen.&lt;br&gt;Sammantaget anser regeringen således att rekvisitets objektiva karaktär&lt;br&gt;bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller frågan om hur detaljerat rekvisitet bör anges i själva lag-&lt;br&gt;texten kan konstateras att rekvisitet i den nuvarande klausulen endast&lt;br&gt;anges med det allmänna uttrycket “lagstiftningens grunder” medan den&lt;br&gt;närmare innebörden belyses i lagmotiven. Skatteflyktskommittén påpekar&lt;br&gt;att det numera finns en tendens hos de svenska förvaltningsdomstolarna,&lt;br&gt;bl.a. på grund av inflytande från europarätten, att vid lagtillämpning sträva&lt;br&gt;efter en tolkning som direkt anknyter till författningstexten. Motivuttalan-&lt;br&gt;den som inte helt täcks av lagtexten beaktas inte i samma utsträckning som&lt;br&gt;tidigare. En sådan rättstillämpning är självfallet till fördel för rättssäker-&lt;br&gt;heten. Regeringen anser mot bakgrund härav att rekvisitets innebörd bör&lt;br&gt;anges direkt i lagtexten så långt detta är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den närmare utformningen av rekvisitet bör en utgångs-&lt;br&gt;punkt vara den nyss angivna tendensen hos förvaltningsdomstolarna att&lt;br&gt;vid rättstillämpningen fästa ökad vikt vid lagtexten på bekostnad av lag-&lt;br&gt;motiven. Med hänsyn härtill bör rekvisitet anknyta till de rättsgrundsatser&lt;br&gt;som kommer till uttryck direkt i lagbestämmelserna och lagstiftningens&lt;br&gt;allmänna uppbyggnad. Denna uppfattning att lagstiftningens allmänna&lt;br&gt;principer skall beaktas vid prövningen är i och för sig inte ny. I för-&lt;br&gt;arbetena till 1980 års lagstiftning framhålls att bedömningen av lagstif-&lt;br&gt;tarens intentioner skall göras med ledning av bl.a. reglernas allmänna&lt;br&gt;uppbyggnad. Uttalanden av motsvarande innebörd återfinns även i för-&lt;br&gt;arbetena till 1983 års ändringar av lagstiftningen. Även Skatteflyktsutred-&lt;br&gt;ningen förordade år 1989 att rekvisitet skulle utformas på så sätt att&lt;br&gt;hänsyn skulle tas till de utnyttjade reglerna i ett större sammanhang. Det&lt;br&gt;förhållandet att lagstiftningens allmänna principer skall läggas till grund&lt;br&gt;för prövningen om ett förfarande strider mot lagstiftningens grunder bör&lt;br&gt;emellertid komma till tydligt uttryck redan i lagtexten. Dessa allmänna&lt;br&gt;principer anser regeringen bör betecknas “lagstiftningens syfte”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller att bestämma innebörden av “lagstiftningens syfte”&lt;br&gt;bör detta ske med utgångspunkt i bestämmelsernas allmänna utformning&lt;br&gt;och i de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts genom&lt;br&gt;förfarandet. Genom dessa uttryck framhävs att det i första hand är lag-&lt;br&gt;bestämmelsernas utformning och inte lagmotiven som skall tjäna som&lt;br&gt;underlag vid prövningen om förfarandet är oförenligt med lagstiftningens&lt;br&gt;syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler och andra faktorer som uttrycker lagstiftningens syfte utgörs&lt;br&gt;av de bestämmelser som är direkt tillämpliga på förfarandet i fråga liksom&lt;br&gt;de allmänna reglerna om bestämmande av skattepliktig inkomst och&lt;br&gt;avdragsgilla kostnader samt övriga regler om fastställande av skatteunder-&lt;br&gt;lag. Innebär förfarandet i fråga att t.ex. en avdragsregel utnyttjas bör inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bara den bestämmelsens syfte beaktas utan även syftet med de allmänna&lt;br&gt;bestämmelser som generellt begränsar rätten till olika slags avdrag. Detta&lt;br&gt;kommer till uttryck genom en hänvisning till skattebestämmelsemas all-&lt;br&gt;männa utformning vilket även innefattar de grundläggande principer som&lt;br&gt;skattelagstiftningen bygger på. Det är sålunda syftet med bestämmelsen&lt;br&gt;eller bestämmelserna i fråga som skall vara avgörande for bedömningen&lt;br&gt;huruvida de utnyttjas eller kringgås på ett av lagstiftaren inte avsett sätt.&lt;br&gt;Som exempel på att en regel kringgås kan nämnas fall då det finns en&lt;br&gt;regel om avdragsförbud för en viss kostnad men avdrag trots detta uppnås&lt;br&gt;genom ett kringgåendeförfarande. Med bestämmelser avses vid tillämp-&lt;br&gt;ning av skatteflyktslagen naturligtvis enbart regler om bestämmande av&lt;br&gt;skatteunderlag och inte t.ex. civilrättsliga bestämmelser i annat fall än när&lt;br&gt;sådana regler skall tillämpas enligt skattelagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteflyktskommittén föreslog att rekvisitet skulle ha följande utform-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En taxering på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens&lt;br&gt;syfte såsom det kommit till uttryck i bestämmelsernas allmänna utform-&lt;br&gt;ning och de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts&lt;br&gt;genom förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket uppfattar formuleringen “såsom det kommit till ut-&lt;br&gt;tryck” så att lagmotivens betydelse inte bara tonas ned utan utesluts. Av&lt;br&gt;skatteflyktskommitténs betänkande framgår dock att detta inte har varit&lt;br&gt;avsikten. Regeringen ansluter sig till skatteflyktskommitténs uppfattning&lt;br&gt;att även om omarbetningen och utbyggnaden av lagtexten bl.a. innebär att&lt;br&gt;lagmotivens betydelse vid prövningen tonas ned avses självfallet - liksom&lt;br&gt;vid sedvanlig lagtolkning - att vid oklarhet angående syftet med en viss&lt;br&gt;bestämmelse eller ett regelsystem ledning bör kunna hämtas från lag-&lt;br&gt;motiven. För att inte någon oklarhet skall råda i detta avseende föreslår&lt;br&gt;regeringen att rekvisitet får följande utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En taxering på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens&lt;br&gt;syfte som det framgår av bestämmelsernas allmänna utformning och av&lt;br&gt;de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts genom&lt;br&gt;förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt anser att rekvisitet bör utformas stramare genom att för-&lt;br&gt;farandet uppenbart skall strida mot beskattningsprincipema såsom dessa&lt;br&gt;framgår av skattebestämmelsemas utformning. En sådan åtstramning&lt;br&gt;medför dock att tillämpningsområdet minskar i förhållande till gällande&lt;br&gt;rätt vilket regeringen inte anser lämpligt. Den utformning som nu föreslås&lt;br&gt;uppfyller enligt regeringens mening kraven på förutsebarhet i lagstift-&lt;br&gt;ningen. Innebörden av det aktuella rekvisitet blir genom den föreslagna&lt;br&gt;formuleringen tydligare. Detta framhålls också av Lagrådet, som i sitt&lt;br&gt;yttrande drar slutsatsen att den nya lagtexten får anses ge mer vägledning&lt;br&gt;åt de enskilda och åt de tillämpande domstolarna än den nuvarande. Änd-&lt;br&gt;ringen bör således underlätta tillämpningen av skatteflyktsklausulen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2 Identitetskravet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att man skall kunna bortse från en rätts-&lt;br&gt;handling vid tillämpning av skatteflyktsklausulen skall det vara till-&lt;br&gt;räckligt att den skattskyldige indirekt medverkat i rättshandlingen.&lt;br&gt;Därmed uppställs inte längre något krav på att den skattskyldige&lt;br&gt;företagit den rättshandling som bortses från. Skatteförmånsbegreppet&lt;br&gt;utvidgas inte till att omfatta skatteförmån som tillkommer närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksskatteverket föreslår en annan formulering av&lt;br&gt;rekvisitet. Flera remissinstanser är kritiska till att tillämpningen av skatte-&lt;br&gt;flyktsklausulen utvidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt ingressen till 2 § skatteflykts-&lt;br&gt;lagen skall vid taxering hänsyn ej tas till rättshandling som har företagits&lt;br&gt;av den skattskyldige eller av juridisk person, vars inkomst helt eller delvis&lt;br&gt;beskattas hos den skattskyldige, om rättshandlingen, ensam eller tillsam-&lt;br&gt;mans med annan rättshandling i vilken den skattskyldige eller den&lt;br&gt;juridiska personen direkt eller indirekt medverkat, ingår i ett förfarande&lt;br&gt;som medför en inte oväsentlig skatteförmån for den skattskyldige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteflyktskommittén påpekar att skatteflyktsbestämmelsen i några&lt;br&gt;underrättsavgöranden har tolkats på så sätt att for dess tillämpning krävs&lt;br&gt;att den skattskyldige själv vidtagit den rättshandling som man med stöd av&lt;br&gt;skatteflyktslagen skall bortse från. I några andra fall har skatteflyktslagen&lt;br&gt;inte ansetts tillämplig då den skattskyldige hävdat att en annan person,&lt;br&gt;t.ex. en banktjänsteman for hans räkning men utan hans godkännande&lt;br&gt;företagit transaktionen i fråga. Även om domstolar i snarlika fall tillämpat&lt;br&gt;skatteflyktslagen kan enligt skatteflyktskommittén konstateras att ingres-&lt;br&gt;sen till 2 § lagen mot skatteflykt gett upphov till tillämpningsproblem.&lt;br&gt;Regeringen anser att det inte är acceptabelt att förfaranden inte kommit att&lt;br&gt;omfattats av generalklausulen enbart på den grunden att en skattskyldig&lt;br&gt;som medverkat i förfarandet inte själv vidtagit den rättshandling som man&lt;br&gt;skall bortse från. Det kan knappast heller ha varit avsikten att bestämmel-&lt;br&gt;sen skulle ge upphov till sådana effekter. Mot bakgrund härav bör&lt;br&gt;klausulen omarbetas i det avseendet. Lämpligen bör ingressen uttryckas så&lt;br&gt;att hänsyn inte skall tas till rättshandling under förutsättning att de i 2 §&lt;br&gt;lagen mot skatteflykt angivna förutsättningarna är uppfyllda. Av förut-&lt;br&gt;sättningarna bör framgå att det räcker med att den skattskyldige direkt&lt;br&gt;eller indirekt har medverkat i den rättshandling från vilken man bortser.&lt;br&gt;Med indirekt medverkan avses exempelvis att den skattskyldige erhållit&lt;br&gt;förmånen genom en ställföreträdares medverkan eller att den skattskyldige&lt;br&gt;haft påtaglig möjlighet till inflytande på den person som medverkat i&lt;br&gt;rättshandlingen. Sådan indirekt medverkan kan i allmänhet antas vid&lt;br&gt;transaktioner via familjemedlemmar o.d. Med den nu föreslagna utform-&lt;br&gt;ningen av lagtexten behövs inte längre bestämmelsen att skatteflyktslagen&lt;br&gt;kan tillämpas även om rättshandlingen företagits av ett handelsbolag eller&lt;br&gt;liknande subjekt vars inkomst beskattas hos den skattskyldige (se avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.12). Det beror på att ett sådant agerande, i likhet med agerande via Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;aktiebolag, får anses omfattas av indirekt medverkan. Det skall således&lt;br&gt;räcka med att bolaget direkt eller indirekt medverkar i rättshandlingen för&lt;br&gt;att delägaren indirekt skall anses ha medverkat i denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteflyktsutredningen föreslog år 1989 att klausulen skulle utformas&lt;br&gt;på så sätt att den även omfattade skatteförmåner som tillkom den skatt-&lt;br&gt;skyldige närstående fysiska eller juridiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning för tillämpning av skatteflyktslagen är&lt;br&gt;att det förfarande som angrips medför en inte åsyftad skattelättnad eller&lt;br&gt;annan skatteförmån. En utgångspunkt för att ett handlande skall kunna&lt;br&gt;angripas med generalklausulen bör således vara att den skattskyldige&lt;br&gt;genom förfarandet erhåller en skatteförmån. Om däremot skattskyldig X&lt;br&gt;medverkar i ett förfarande som inte medför någon skatteförmån för honom&lt;br&gt;utan enbart ger upphov till en skatteförmån för skattskyldig Y bör enligt&lt;br&gt;regeringens mening generalklausulen endast kunna tillämpas på skattskyl-&lt;br&gt;dig Y:s taxering. Därvid prövas om Y direkt eller indirekt medverkat i&lt;br&gt;rättshandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan ifrågasättas om det finns skäl att införa en beskattning med&lt;br&gt;stöd av skatteflyktslagen av en skattskyldig för inkomster han med stöd av&lt;br&gt;de materiella reglerna aldrig skulle kunna bli taxerad för. Införs en sådan&lt;br&gt;beskattningsrätt skulle således principen att ett skattesubjekt inte skall be-&lt;br&gt;skattas för annat än sin skattepliktiga inkomst frångås. Det har förekommit&lt;br&gt;att närstående till den skattskyldige eller den skattskyldige och de när-&lt;br&gt;stående som kollektiv gynnats av den skattskyldiges handlande, t.ex. när&lt;br&gt;det varit fråga om förmögenhetsöverföringar till barn eller till dubbel-&lt;br&gt;beskattade subjekt. Mot bakgrund bl.a. av att kapitalinkomster numera&lt;br&gt;beskattas proportionellt och andra ändringar i skattelagstiftningen är&lt;br&gt;sådana transaktioner inte längre lika förmånliga som tidigare. Skatteflykts-&lt;br&gt;kommittén ansåg med beaktande därav och efter att dels ha studerat&lt;br&gt;praxis, dels ha undersökt tänkbara situationer att det inte var behövligt att&lt;br&gt;utvidga skatteförmånsbegreppet till närstående. Regeringen saknar skäl att&lt;br&gt;frångå detta ställningstagande. I vissa situationer bör dessutom - som&lt;br&gt;enligt skatteflyktskommittén hittills skett i praxis - genomsynsmetoden&lt;br&gt;kunna användas. Det kan exempelvis vara fallet om den skattskyldige på&lt;br&gt;grund av ett avtals- eller anställningsförhållande utverkat en förmån till&lt;br&gt;honom närstående person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skatteförmån i skatteflyktslagens mening kan inte heller anses före-&lt;br&gt;ligga om den part som gynnas av förfarandet inte är skattskyldig. I den&lt;br&gt;mån det sett från lagstiftarhåll uppstår oönskade effekter av nyss nämnda&lt;br&gt;förmögenhetsöverföringar o.d. bör dessa förfaranden som hittills skett&lt;br&gt;rättas till genom ändrad lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan slutligen tilläggas att det har uppmärksammats&lt;br&gt;att kommunala bolag genom skatteplanering skulle kunna undgå bolags-&lt;br&gt;skatt på sina vinster. Det har satts ifråga om inte skatteflyktslagen borde&lt;br&gt;göras tillämplig på sådana förfaranden. Inom regeringskansliet pågår ett&lt;br&gt;utredningsarbete kring dessa frågor där även kommunalrättsliga fråge-&lt;br&gt;ställningar aktualiseras. Lagen mot skatteflykt bör ges en generell utform-&lt;br&gt;ning och inte innehålla särregler med avseende på vissa ägarkategorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför inte lämpligt att lösa de problem som kan föreligga på om- Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;rådet genom bestämmelser i skatteflyktslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.3 Den skattskyldiges avsikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Rekvisitet “det huvudsakliga skälet” för&lt;br&gt;förfarandet ersätts med “det övervägande skälet” för förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser avstyrker förslaget med&lt;br&gt;motiveringen att det innebär en utvidgning som medför att förutsebarhet&lt;br&gt;och rättssäkerhet inskränks. Svea hovrätt och Länsrätten i Kronobergs län&lt;br&gt;föreslår andra utformningar av rekvisitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För att den nuvarande klausulen skall&lt;br&gt;kunna tillämpas förutsätts att skatteförmånen med hänsyn till omständig-&lt;br&gt;heterna kan antas ha utgjort det huvudsakliga skälet för förfarandet. Enligt&lt;br&gt;förarbetena skall förfarandet med bortseende från skatteförmånen framstå&lt;br&gt;som praktiskt taget meningslöst (se SkU 1982/83:20 s. 20). Av rättsfalls-&lt;br&gt;genomgången framgår enligt skatteflyktskommittén att det uttalandet med-&lt;br&gt;fört att förfaranden med uppenbara inslag av skatteflykt inte angripits med&lt;br&gt;skatteflyktslagen. En starkt bidragande orsak till den restriktiva tillämp-&lt;br&gt;ningen av rekvisitet torde vara utgången i RÅ 85 1:69 (se avsnitt 4.10.1&lt;br&gt;under rubriken Avyttring av fastigheter till närstående.) Även om en&lt;br&gt;mindre restriktiv tillämpning av beviskravet möjligen kan skönjas i senare&lt;br&gt;praxis, och då huvudsakligen beroende av karaktären av de förfaranden&lt;br&gt;som varit föremål för Regeringsrättens prövning, har motivuttalandet fått&lt;br&gt;stor genomslagskraft. Enligt skatteflyktskommittén föreligger dessutom en&lt;br&gt;inte obetydlig skillnad mellan lagtextens ordalydelse och de förarbets-&lt;br&gt;uttalanden som blivit vägledande vid tillämpningen av rekvisitet. Det bör&lt;br&gt;vidare beaktas att andra skatteflyktsförfaranden än s.k. upplägg, som till-&lt;br&gt;handahålls mot betalning, sällan är praktiskt taget meningslösa, om man&lt;br&gt;bortser från skatteförmånen. Den skattskyldige har således ofta andra&lt;br&gt;motiv för sitt handlande än att minska sin skatt, trots att det valda för-&lt;br&gt;faringssättet i första hand betingas av skatteskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med beaktande av det nu sagda anser regeringen att den tolkning rek-&lt;br&gt;visitet “det huvudsakliga skälet” kommit att ges innebär att tillämpningen&lt;br&gt;av den nuvarande skatteflyktslagen inskränkts på ett mindre lämpligt sätt.&lt;br&gt;Det är därför nödvändigt att göra en omarbetning av rekvisitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteflyktsutredningen föreslog år 1989 att beviskravet skulle utfor-&lt;br&gt;mas på så sätt att skatteförmånen skulle ha utgjort “ett väsentligt skäl” för&lt;br&gt;förfarandet. Förslaget kritiserades under remissbehandlingen. Även enligt&lt;br&gt;regeringens mening kan befaras att en sådan utformning av avsiktsrek-&lt;br&gt;visitet skulle vara för långtgående. Länsrätten i Kronobergs län har före-&lt;br&gt;slagit att rekvisitet skall ha utformningen “det avgörande skälet”. Med&lt;br&gt;hänsyn till den innebörd “det avgörande skälet” getts i tidigare förarbets-&lt;br&gt;uttalanden (se prop. 1980/81:17 s. 29 och s. 126 samt prop. 1982/83:84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 18) är inte ett sådant alternativ heller ett lämpligt val. Svea hovrätts Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;förslag att avsiktsrekvisitet skall utformas så att “skatteförmånen framstår&lt;br&gt;som det enda väsentliga skälet” skulle medföra att generalklausulens&lt;br&gt;effektivitet påtagligt begränsades. Som regeringen tidigare anfört är en&lt;br&gt;sådan utformning av skatteflyktslagen inte lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillämpning av skatteflyktsklausulen som bättre svarar mot syftet&lt;br&gt;torde kunna uppnås om rekvisitet utformas på så sätt att skatteförmånen&lt;br&gt;kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet. För att skatte-&lt;br&gt;flyktsklausulen skall kunna tillämpas bör således krävas att skatteför-&lt;br&gt;månen vid en objektiv betraktelse väger tyngre än samtliga övriga skäl&lt;br&gt;tillsammans som den skattskyldige har för sitt handlande. Har den skatt-&lt;br&gt;skyldige således affärsmässiga, organisatoriska eller andra skäl för sitt&lt;br&gt;handlande som var för sig eller tillsammans väger tyngre än syftet att&lt;br&gt;erhålla skatteförmånen i fråga avses generalklausulen inte vara tillämplig.&lt;br&gt;Som hittills blir vad som vid en objektiv bedömning av samtliga&lt;br&gt;omständigheter framkommer i ärendet avgörande för tolkningen av den&lt;br&gt;skattskyldiges avsikt med förfarandet. I den meningen föreslås ingen&lt;br&gt;ändring av gällande rätt. Detta innebär att bestämmelsen såvitt nu är i&lt;br&gt;fråga bör få följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;...skatteförmånen med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det övervägande skälet för förfarandet...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att den valda utformningen inte leder till osäkerhet eller&lt;br&gt;minskad förutsebarhet eftersom det nu föreslagna rekvisitets innebörd&lt;br&gt;framgår klart av lagtextens utformning. Det bör dessutom betonas att en&lt;br&gt;avgörande förutsättning för klausulens tillämpning är att förfarandet&lt;br&gt;strider mot lagstiftningens syfte i enlighet med vad som sagts i avsnitt&lt;br&gt;5.3.1. De föreslagna förändringarna av skatteflyktslagens utformning&lt;br&gt;innebär enligt regeringens bedömning sammanfattningsvis en väl avvägd&lt;br&gt;balans mellan kraven på rättssäkerhet och effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.4 Skatteförmånen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Förutsättningen att förfarandet skall medföra&lt;br&gt;en inte oväsentlig skatteförmån ändras till en väsentlig skatteförmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga&lt;br&gt;är positiva till den föreslagna ändringen. Riksskatteverket och Föreningen&lt;br&gt;Auktoriserade Revisorer vill ha klarare riktlinjer för vilken storlek skatte-&lt;br&gt;förmånen skall ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I underrättstillämpningen har enligt&lt;br&gt;skatteflyktskommittén vid ett flertal tillfallen fråga uppkommit om för-&lt;br&gt;farandet medför en tillräckligt stor skatteförmån eller om det över huvud&lt;br&gt;taget uppstår en skatteförmån. Den senare frågan gäller hur förfaranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall bedömas som genomförs ett år men där den eventuella skatte- Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;förmånen uppkommer först vid ett senare års taxering. Av förarbetena till&lt;br&gt;den nuvarande bestämmelsen följer att förmånen inte behöver uppkomma&lt;br&gt;samma år som rättshandlingen. I vissa fall kan det dock vara svårt att&lt;br&gt;redan taxeringsåret överblicka de framtida konsekvenserna. I praxis har&lt;br&gt;frågan lösts på så sätt att en “eftersyn” görs, vilket i flera fall medfört&lt;br&gt;betydande merarbete för domstolarna och skattemyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har framhållits att det borde vara tillräckligt att den skattskyldige&lt;br&gt;genom förfarandet får en möjlighet att senare erhålla en skatteförmån för&lt;br&gt;att skatteförmånsrekvisitet skall anses uppfyllt, alltså oavsett om det vid&lt;br&gt;bedömningstillfället går att avgöra huruvida skatteförmånen verkligen kan&lt;br&gt;komma att “realiseras”. Regeringen anser dock att det även fortsättnings-&lt;br&gt;vis skall krävas att det vid prövningstillfället framgår att den skattskyl-&lt;br&gt;diges skatteförmån kan “realiseras”. De problem som framkommit i rätts-&lt;br&gt;tillämpningen torde också ha mindre betydelse efter skattereformen, bl.a.&lt;br&gt;därför att reaförluster numera inte får sparas till ett efterföljande beskatt-&lt;br&gt;ningsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även skatteförmånsbegreppet som sådant har kritiserats. Det kan häv-&lt;br&gt;das att begreppet rent språkligt är mindre lämpligt i vissa situationer av&lt;br&gt;skatteflykt. Några tillämpningsproblem i det avseendet har skatteflykts-&lt;br&gt;kommittén inte kunnat belägga. Förutsättningen att förfarandet skall&lt;br&gt;medföra en skatteförmån bör därför kvarstå oförändrad. Vad som avses&lt;br&gt;med skatteförmån är helt enkelt undvikandet av den ytterligare skatt som&lt;br&gt;skulle ha påförts om skatteflyktsförfarandet inte hade kommit till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningen att förfarandet skall medföra “en inte oväsentlig”&lt;br&gt;skatteförmån bör dock ändras. Trots att det i förarbetena till skatteflykts-&lt;br&gt;lagen betonats att klausulen normalt skall tillämpas endast om förmånen&lt;br&gt;uppgår till betydande belopp visar enligt skatteflyktskommittén genom-&lt;br&gt;gången av underrättspraxis att skattemyndigheterna i ett inte obetydligt&lt;br&gt;antal fall framställt yrkanden om tillämpning av skatteflyktslagen trots att&lt;br&gt;skatteförmånen uppgått till tämligen obetydliga belopp. I några kammar-&lt;br&gt;rättsavgöranden har en skatteförmån som uppgått till ett väsentligt lägre&lt;br&gt;belopp än 5 000 kr kommit att betraktas som inte oväsentlig. Enligt&lt;br&gt;regeringen talar bl.a. processekonomiska skäl för att det bör krävas att&lt;br&gt;förfarandet ger upphov till en betydligt större skatteförmån än något tusen-&lt;br&gt;tal kronor för att klausulen skall kunna tillämpas. För att få till en ändrad&lt;br&gt;tillämpning i praxis bör rekvisitet utformas på så sätt att förutsättningen&lt;br&gt;“en inte oväsentlig skatteförmån” ersätts med rekvisitet “en väsentlig&lt;br&gt;skatteförmån”. Med hänsyn bl.a. till förändringar av penningvärdet bör&lt;br&gt;vad som avses med “väsentlig skatteförmån” inte uttryckas i ett bestämt&lt;br&gt;belopp. Det är inte heller lämpligt att relatera förmånens storlek till den&lt;br&gt;taxerade inkomsten e. d. i det enskilda fallet. Däremot bör naturligtvis&lt;br&gt;beaktas om förfarandet medför skatteförmåner vid mer än en taxering. En&lt;br&gt;närmare beloppsmässig precisering av rekvisitet bör överlåtas till praxis.&lt;br&gt;Utgångspunkten bör dock vara att skatteflyktslagen endast skall användas&lt;br&gt;som korrektiv om den undandragna skatten uppgår till belopp som&lt;br&gt;påtagligt överstiger de belopp som hittills betraktats som inte oväsentliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Generalklausulens omfattning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Tillämpningsområdet för generalklausulen&lt;br&gt;bör inte utvidgas. Som hittills begränsas den således till taxering till&lt;br&gt;kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig förmögen-&lt;br&gt;hetsskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksskatteverket efterlyser ett ställningstagande i&lt;br&gt;fråga om expansionsmedelsskatt. Kooperativa förbundet anser att lagen av&lt;br&gt;preventiva skäl bör utvidgas till att omfatta mervärdesskatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Skatteflyktslagen gäller i fråga&lt;br&gt;om taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig&lt;br&gt;förmögenhetsskatt. Även den nya klausulen bör omfatta i vart fall dessa&lt;br&gt;områden. Detta innebär naturligtvis inte att klausulens tillämpningsområde&lt;br&gt;begränsas till förfaranden som t.ex. kringgår eller utnyttjar bestämmel-&lt;br&gt;serna i kommunalskattelagen eller lagen om statlig inkomstskatt på ett sätt&lt;br&gt;som strider mot lagstiftningens syfte. Enligt såväl förarbetena till den&lt;br&gt;nuvarande klausulen som av praxis framgår att det avgörande är om den&lt;br&gt;eller de skattebestämmelser som utnyttjas får återverkningar för den skatt-&lt;br&gt;skyldiges taxering till kommunal eller statlig inkomstskatt. Ett skatte-&lt;br&gt;flyktsförfarande som t.ex. inbegriper ett utnyttjande av bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen om expansionsmedel eller lagen om avdrag för underskott av&lt;br&gt;näringsverksamhet utesluter således inte en tillämpning av skatteflykts-&lt;br&gt;klausulen. Det är däremot inte nödvändigt att låta skatteflyktslagen om-&lt;br&gt;fatta även expansionsmedelsskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om lagstiftningen skall utvidgas till att omfatta även andra&lt;br&gt;skatter har varit föremål för diskussion ända sedan lagens tillkomst. De&lt;br&gt;skatter och avgifter som ligger närmast till hands att undersöka om de bör&lt;br&gt;omfattas av lagstiftningen är de indirekta skatterna och arvs- och gåvo-&lt;br&gt;skatterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i betänkandet Allmän skatteflyktsklausul (SOU 1975:77) före-&lt;br&gt;slogs att generalklausulen skulle omfatta samtliga skatter och avgifter. I&lt;br&gt;betänkandet uttalades att skatteundandragande transaktioner förekommer&lt;br&gt;inom inkomst-, förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen. Med hänsyn&lt;br&gt;till de indirekta skatternas koppling till företagsbeskattningen ansågs att&lt;br&gt;även dessa skatter borde omfattas av klausulen. I promemorian Lag mot&lt;br&gt;skatteflykt (Ds B 1978:6 s. 99 ff.) konstaterades att det saknades underlag&lt;br&gt;för att bedöma om det var lämpligt att låta klausulen även omfatta t.ex.&lt;br&gt;arvs- och gåvobeskattningen samt mervärdesskatten. För andra skatter ut-&lt;br&gt;talades att det i flertalet fall saknades möjlighet att få förhandsbesked.&lt;br&gt;Bl.a. därför ansågs det inte lämpligt att låta t.ex. kupongskatten omfattas&lt;br&gt;av klausulen. I promemorian förordades att frågan om en utvidgning av&lt;br&gt;klausulen till att omfatta andra skatter än inkomst- och förmögenhets-&lt;br&gt;skatterna borde anstå tills praktiska erfarenheter vunnits av klausulens&lt;br&gt;tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1980/81:17 anslöt regeringen sig till vad som sades i Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;promemorian Ds B 1978:6 och uttalade att möjligheten att få förhands-&lt;br&gt;besked är ett viktigt komplement till skatteflyktslagen (a. prop. s. 17).&lt;br&gt;Även Skatteutskottet (SkU 1980/81:8 s. 15 f.) ansåg att man skulle av-&lt;br&gt;vakta med en eventuell utvidgning tills dess att praktisk erfarenhet vunnits&lt;br&gt;av den då beslutade skatteflyktslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1982/83:84 s. 13 framhölls att en utvidgning av lagens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde i linje med vad som uttalades i SOU 1975:77 i princip borde&lt;br&gt;komma till stånd. Skatteutskottet (SkU 1982/83:20 s. 13 f.) anförde för sin&lt;br&gt;del att frågan om en utvidgning av klausulen fick anstå tills dess att&lt;br&gt;skatteflyktslagens tillämpning utvärderats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för bedömningen av frågan om generalklausulen skall utvid-&lt;br&gt;gas till att omfatta ytterligare skatter bör läggas en behovsprövning. I den&lt;br&gt;delen anför skatteflyktskommittén följande. Den fråga som bör besvaras är&lt;br&gt;om det även på andra skatteområden än de som för närvarande omfattas av&lt;br&gt;klausulen förekommer skatteflyktstransaktioner av sådan karaktär att de&lt;br&gt;bör motverkas med en allmän generalklausul. Enbart det förhållandet att&lt;br&gt;skatteundandragande förekommer på andra skatteområden innebär dock&lt;br&gt;inte med automatik att skatteflyktslagen bör utvidgas till dessa skatter.&lt;br&gt;Bl.a. kan skattens konstruktion eller andra omständigheter tala för att&lt;br&gt;skatteflyktsförfarandena bör motverkas på andra sätt än genom att utvidga&lt;br&gt;generalklausulens tillämpningsområde. Det bör erinras om att möjligheten&lt;br&gt;att få förhandsbesked utgör ett viktigt komplement till generalklausulen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt skatteflyktskommitténs bedömning torde en viss skatteflykt före-&lt;br&gt;komma på arvs- och gåvoskatteområdet. Förfarandena torde enligt&lt;br&gt;kommittén inte kunna motverkas enbart med ändringar av de materiella&lt;br&gt;reglerna eller genom olika former av stopplagstiftning. Avsaknaden av ett&lt;br&gt;förhandsbeskedsinstitut på arvs- och gåvoskatteområdet utgör dock ett&lt;br&gt;påtagligt hinder mot att utvidga klausulen till att omfatta även dessa&lt;br&gt;skatter. Det kan vidare hävdas att det är olämpligt att prejudikatbildningen&lt;br&gt;avseende skatteflyktslagen formas i två olika instansordningar. Arvs- och&lt;br&gt;gåvoskattelagstiftningen är för närvarande föremål för översyn inom&lt;br&gt;regeringskansliet. Enligt regeringens uppfattning bör frågan om införandet&lt;br&gt;av en särskild för arvs- och gåvoskatterna anpassad skatteflyktsklausul&lt;br&gt;undersökas i det arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteflyktsutredningen konstaterade år 1989 att skatteflykt i tradi-&lt;br&gt;tionell mening är relativt ovanlig inom mervärdesskatten. Skatteflykts-&lt;br&gt;kommittén ansluter sig till bedömningen att skatteflykt inte är lika vanligt&lt;br&gt;förekommande på mervärdesskatteområdet som inkomstskatteområdet.&lt;br&gt;Därutöver torde bl.a. den utvidgade skatteplikten genom mervärdesskatte-&lt;br&gt;reformen ha bidragit till att förutsättningarna för att genomföra skatte-&lt;br&gt;flyktsförfaranden på mervärdesskatteområdet minskat. De skatteflykts-&lt;br&gt;förfaranden på mervärdesskatteområdet som kommit till kommitténs&lt;br&gt;kännedom är dessutom i första hand sådana förfaranden som bör angripas&lt;br&gt;med genomsyn eller åtgärdas genom ändringar av de materiella reglerna.&lt;br&gt;Det skattefusk som förekommer i form av bl.a. uppblåsta värderingar i&lt;br&gt;samband med egendomsöverlåtelser eller genom skenrättshandlingar mot-&lt;br&gt;verkas inte av en skatteflyktsklausul. Kommittén har inte funnit något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;belägg för att skatteflyktsklausulen ger upphov till att skatteflyktsförfaran- Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;den frånkänns verkan vid inkomsttaxeringen men godtas i mervärdes-&lt;br&gt;skattehänseende. Inte heller kan enbart skatteflyktsklausulens allmän-&lt;br&gt;preventiva effekt tas som förevändning för att utvidga klausulen till&lt;br&gt;mervärdesskatten. Sammantaget är det således kommitténs bedömning att&lt;br&gt;något behov av att utvidga klausulen till att omfatta även mervärdes-&lt;br&gt;skatteområdet inte föreligger. Regeringen delar denna uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På punktskatteområdet förekommer olika former av förfaranden som är&lt;br&gt;att betrakta som skattefusk. Däremot förekommer enligt skatteflykts-&lt;br&gt;kommitténs bedömning skatteflykt i teknisk mening endast i begränsad&lt;br&gt;omfattning på punktskatteområdet. Brister i de materiella reglerna justeras&lt;br&gt;också relativt snabbt. I övrigt har vad som redan anförts angående mer-&lt;br&gt;värdesskatten även giltighet for punktskatterna. Regeringen anser därför&lt;br&gt;att skatteflyktsklausulen inte heller bör utvidgas till att omfatta punkt-&lt;br&gt;skatterna. Skatteflyktskommittén har inte heller kunnat konstatera att det&lt;br&gt;förekommer förfaranden som är att betrakta som skatteflykt på övriga&lt;br&gt;skatte- och avgiftsområden. För dessa skatter och flertalet avgifter saknas&lt;br&gt;dessutom möjlighet att erhålla förhandsbesked. Vad gäller kupongskatt har&lt;br&gt;regeringen tillsatt en särskild utredare för att genomföra en översyn av&lt;br&gt;reglerna för denna skatt. Kupongskattelagsutredningen (1996:12) skall&lt;br&gt;enligt direktiven (Dir 1996:76) särskilt beakta problem som rör skatte-&lt;br&gt;flykt. Någon anledning att nu utvidga tillämpningen av skatteflyktslagen&lt;br&gt;till kupongskatt föreligger därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser regeringen att skatteflyktsklausulen inte bör&lt;br&gt;utvidgas till att omfatta ytterligare skatteområden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Första instans för tillämpning av generalklausulen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Tillämpningen av generalklausulen i första&lt;br&gt;instans skall även i fortsättningen ske hos länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Tillämpningen av generalklausulen i första&lt;br&gt;instans föreslås nedflyttad till skattemyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser är negativa till att skatte-&lt;br&gt;myndigheten blir första instans. Därvid åberopas bl.a. att rättssäkerheten&lt;br&gt;försämras genom att skattemyndigheten blir både beslutande instans och&lt;br&gt;part samt att komplexiteten i de frågor som aktualiseras medför att pröv-&lt;br&gt;ning bör ske i domstol. En generell rätt till anstånd med betalning av&lt;br&gt;skatten efterlyses av några remissinstanser. Av de remissinstanser som inte&lt;br&gt;motsätter sig en överflyttning av beslutsfattandet till skattemyndighet ut-&lt;br&gt;trycker vissa tveksamhet till lämpligheten i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I olika sammanhang har uttalats&lt;br&gt;att det bör övervägas om tillämpningen av generalklausulen kan flyttas&lt;br&gt;ned till skattemyndighet. Redan i förarbetena till 1980 års lagstiftning&lt;br&gt;uttalade den dåvarande regeringen att prövningen av principiella skäl&lt;br&gt;borde läggas hos taxeringsnämnderna som första instans. Genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;taxeringsreformen flyttades fr.o.m. 1991 års taxering behörigheten att Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;besluta om eftertaxering, obehöriga vinstöverföringar m.m. från länsrätt&lt;br&gt;till skattemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En för beskattningsförfarandet grundläggande princip är således att&lt;br&gt;beskattningsbeslut skall fattas av skattemyndighet i första instans. I för-&lt;br&gt;arbetena till den nuvarande taxeringslagen (prop. 1989/90:74 s. 277 f.)&lt;br&gt;anförs att skattemyndigheten skall ha behörighet att fatta beslut i alla&lt;br&gt;uppkommande taxeringsfrågor om inte rättssäkerhetssynpunkter eller&lt;br&gt;andra särskilda skäl medför att domstol bör vara första instans. Förutom&lt;br&gt;beslut om eftertaxering och tillämpning av bl.a. bestämmelserna om obe-&lt;br&gt;höriga vinstöverföringar som tidigare var förbehållna domstol är skatte-&lt;br&gt;myndigheten även behörig att tillämpa den skatteflyktsklausul som finns&lt;br&gt;intagen i omstruktureringslagen (se avsnitt 5.7). Efter taxeringsreformens&lt;br&gt;genomförande har skattemyndigheten således befogenhet att fatta beslut i&lt;br&gt;alla uppkommande taxeringsfrågor med undantag för beslut om tillämp-&lt;br&gt;ning av lagen mot skatteflykt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund ansåg skatteflyktskommittén att en nedflyttning av&lt;br&gt;tillämpningen av skatteflyktslagen till skattemyndigheten bl.a. skulle leda&lt;br&gt;till att prövningen kunde samordnas med övriga taxeringsåtgärder och att&lt;br&gt;den enskilde på ett tidigare stadium skulle kunna få besked om huruvida&lt;br&gt;skatteflyktslagen var tillämplig. De rättssäkerhetsskäl som kunde anföras&lt;br&gt;för att t.ex. tvångsåtgärder borde prövas av domstol i första instans&lt;br&gt;menade skatteflyktskommittén inte gjorde sig gällande i detta samman-&lt;br&gt;hang. Lagtolkning ansågs inte heller på något sätt förbehållet domstolarna&lt;br&gt;i deras arbete. I tveksamma fall hade den enskilde alltid möjlighet att&lt;br&gt;begära förhandsbesked. Om förhandsbeskedsinstitutet inte utnyttjas förut-&lt;br&gt;sattes att anstånd med betalning av skatten i allmänhet skulle medges. Det&lt;br&gt;förordades dock inte att en ovillkorlig rätt till anstånd infördes enbart av&lt;br&gt;den anledningen att lagen mot skatteflykt skulle tillämpas i ett taxerings-&lt;br&gt;ärende. Sammanfattningsvis ansåg skatteflyktskommittén att varken rätts-&lt;br&gt;säkerhetsskäl eller andra skäl kunde anföras mot att flytta ned tillämp-&lt;br&gt;ningen av skatteflyktslagen till skattemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av tidigare avsnitt förekommer hos många remissinstanser&lt;br&gt;en viss misstro mot de förändringar i generalklausulens rekvisit som&lt;br&gt;föreslås. Den ökade effektivitet i tillämpningen av generalklausulen som&lt;br&gt;skatteflyktskommittén föreslår och som regeringen i allt väsentligt ansluter&lt;br&gt;sig till med de föreslagna ändringarna ses som en inskränkning av rätts-&lt;br&gt;säkerheten och den enskildes möjlighet att kunna bedöma utfallet av olika&lt;br&gt;rättshandlingar. Regeringen anser, som framgår av tidigare ställnings-&lt;br&gt;taganden, att dessa farhågor är obefogade. Innan det har utvecklats en&lt;br&gt;praxis avseende de nya rekvisiten är det dock inte lämpligt att ytterligare&lt;br&gt;öka den känsla av osäkerhet som kan uppkomma hos vissa skattskyldiga&lt;br&gt;genom att flytta prövningen av skatteflyktsklausulen i första instans från&lt;br&gt;domstol till skattemyndighet. Tills vidare bör därför länsrätt förbli första&lt;br&gt;instans för tillämpning av skatteflyktslagen. Därmed föreligger inte heller&lt;br&gt;skäl att öka möjligheten att få anstånd med betalning av skatt i de fall då&lt;br&gt;en tillämpning av skatteflyktslagen aktualiseras. Sedan en praxis utveck-&lt;br&gt;lats avseende de nya rekvisiten finns enligt regeringens mening skäl att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 170&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åter överväga frågan om första instans vid tillämpning av skatteflykts- Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.6 Taxeringsresultatet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rättsfallsgenomgången ger enligt skatteflyktskommittén inte stöd för slut-&lt;br&gt;satsen att de i 3 § skatteflyktslagen anvisade metoderna för hur taxerings-&lt;br&gt;beslutet skall bestämmas om generalklausulen anses tillämplig på ett för-&lt;br&gt;farande medför tillämpningsproblem. Undantagsregeln som ger möjlighet&lt;br&gt;att jämka taxeringen om huvudregeln skulle leda till oskäligt resultat har&lt;br&gt;såvitt framgår endast aktualiserats i något enstaka fall. Det förhållandet&lt;br&gt;bör dock inte tas till intäkt för att den är överflödig. Tvärtom får undan-&lt;br&gt;tagsregeln anses fylla en viktig funktion som säkerhetsventil om de i&lt;br&gt;huvudregeln anvisade handlingsalternativen skulle ge upphov till ett oskä-&lt;br&gt;ligt resultat. Däremot kan hävdas att hänvisningen till 4 kap. 3 § taxerings-&lt;br&gt;lagen (1990:324) är mindre lämplig eftersom det inte är fråga om sköns-&lt;br&gt;taxering i vedertagen bemärkelse när undantagsregeln tillämpas. Med&lt;br&gt;anledning därav anser regeringen att en ändring av närmast redaktionellt&lt;br&gt;slag bör göras i 3 § skatteflyktslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.7 Skatteflyktsbestämmelsen i omstruktureringslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den särskilda skatteflyktsbestämmelsen i&lt;br&gt;omstruktureringslagen behålls oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Det föreslås att skatteflyktsbestämmelsen i om-&lt;br&gt;struktureringslagen slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att ett avskaffande av&lt;br&gt;skatteflyktsbestämmelsen i omstruktureringslagen bör anstå tills vägledan-&lt;br&gt;de praxis hunnit komma eftersom den är betydligt mer omfattande än den&lt;br&gt;föreslagna generalklausulen och har en preventiv effekt. Länsrätten i&lt;br&gt;Göteborgs och Bohus län tillstyrker att bestämmelsen tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Lagen (1994:1854) om inkomst-&lt;br&gt;beskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG, i fort-&lt;br&gt;sättningen benämnd omstruktureringslagen, trädde i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1995 och är baserad på det s.k. fusionsdirektivet (90/434/EEG). Enligt&lt;br&gt;lagen skall, under vissa i lagen angivna förutsättningar, gränsöverskridan-&lt;br&gt;de omstruktureringar (fusioner, fissioner, andelsbyten och verksamhets-&lt;br&gt;överlåtelser) kunna genomföras utan att det uppkommer några omedelbara&lt;br&gt;skattekonsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fusionsdirektivet (artikel 11. led a) följer att en medlemsstat helt&lt;br&gt;eller delvis får avstå från att tillämpa direktivets bestämmelser om skatte-&lt;br&gt;lättnader om det finns anledning att befara att en omstrukturering&lt;br&gt;(fusionen e. d.) har skatteundandragande eller skatteflykt som huvudända-&lt;br&gt;mål eller som ett av sina huvudändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av den möjlighet direktivet ger Sverige att motverka Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;skatteflyktsförfaranden som utnyttjar lagens lättnadsregler har ansetts&lt;br&gt;behövligt att ta in en särskild skatteflyktsbestämmelse i omstrukturerings-&lt;br&gt;lagen. Bestämmelsen återfinns i 25 § av nämnda lag och har följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medför ett förfarande som anges i 3-6 §§, ensamt eller i förening med&lt;br&gt;andra rättshandlingar, vid tillämpning av 7- 24 §§ en otillbörlig skatte-&lt;br&gt;förmån för den skattskyldige, som inte är oväsentlig, och kan det antas&lt;br&gt;att skatteförmånen utgjort ett huvudskäl för förfarandet, skall de sist-&lt;br&gt;nämnda paragraferna inte tillämpas på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen kan - till skillnad från den generella generalklausulen -&lt;br&gt;tillämpas av skattemyndigheten som första instans. I likhet med general-&lt;br&gt;klausulen kan bestämmelsen tillämpas genom omprövning inom de frister&lt;br&gt;som gäller for eftertaxering, oberoende av om den skattskyldige lämnat&lt;br&gt;oriktig uppgift eller underlåtit att lämna riktig uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i den till riksdagen nyligen avlämnade propositionen&lt;br&gt;Beskattning av aktievinster i bolagssektom (prop. 1996/97:151) i samband&lt;br&gt;med förslaget att begränsa aktiebolags och andra juridiska personers&lt;br&gt;möjlighet att tillämpa strukturregeln i 27 § 4 mom. lagen (1947:576) om&lt;br&gt;statlig inkomstskatt gjort bedömningen att det inte är nödvändigt att göra&lt;br&gt;någon ändring i de bestämmelser i omstruktureringslagen som reglerar&lt;br&gt;internationella andelsbyten. Bedömningen grundas på uppfattningen att&lt;br&gt;skatteflyktsbestämmelsen i omstruktureringslagen förhindrar ett utnyttjan-&lt;br&gt;de av den lagen i skatteundandragande syfte. Företagsskatteutredningen&lt;br&gt;(1992:11) arbetar för närvarande med en generell översyn av beskattnings-&lt;br&gt;reglerna vid omstruktureringar inom näringslivet och skall redovisa sitt&lt;br&gt;uppdrag senast vid utgången av detta år. Någon anledning att nu föreslå&lt;br&gt;annat än att den särskilda skatteflyktsbestämmelsen i omstrukturerings-&lt;br&gt;lagen tills vidare behålls oförändrad föreligger därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ekonomiska effekter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna i skatteflyktsklausulen medför att tillämpnings-&lt;br&gt;området utvidgas. Det innebär en inkomstförstärkning för det allmänna.&lt;br&gt;Storleken på denna inkomstförstärkning är dock inte möjlig att beräkna.&lt;br&gt;Ändringarna bedöms inte föranleda något behov av resursförstärkning hos&lt;br&gt;de berörda instanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Tillämpliga delar av sammanfattningen i&lt;br&gt;delbetänkandet Översyn av skatteflyktslagen&lt;br&gt;Reformerat förhandsbesked (SOU 1996:44)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet föreslår kommittén bl.a. vissa ändringar i lagen (1995:575)&lt;br&gt;mot skatteflykt. Förslagen sammanfattas på följande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översyn av skatteflyktslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktiven skall kommittén utarbeta en ny lag mot skatteflykt. Av&lt;br&gt;direktiven följer att rättssäkerhetssynpunkter skall sammanvägas med&lt;br&gt;samhällsintresset av att ha ett effektivt verkande medel mot skatteflykt vid&lt;br&gt;utformningen av den nya lagstiftningen. Särskild uppmärksamhet skall&lt;br&gt;ägnas åt tillämpningsområdet för den nya lagen och kriterierna för&lt;br&gt;skatteflykt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteflyktslagen upphävdes 1992 men är alltjämt tillämplig på rätts-&lt;br&gt;handlingar som har företagits före den 1 januari 1993. En i förhållande till&lt;br&gt;den äldre lagen i princip oförändrad lagstiftning återinfördes den 1 juli&lt;br&gt;1995 (SFS 1995:575). Lagstiftningen har varit i kraft över 10 år och har&lt;br&gt;tidigare varit föremål för översyn och granskningar. Justitiekanslem har på&lt;br&gt;uppdrag av regeringen granskat tillämpningen av skatteflyktslagen och har&lt;br&gt;1985 resp. 1988 till regeringen lämnat redogörelser för hur lagen tilläm-&lt;br&gt;pats. I 1988 års redogörelse uttalade Justitiekanslem bl.a. att inkomna&lt;br&gt;domar och förhandsbesked visar att tillämpningen av lagen präglats av&lt;br&gt;stor försiktighet och att materialet inte ger stöd för antagandet att lagen&lt;br&gt;och tillämpningen av denna lett till att kraven på rättssäkerhet och&lt;br&gt;förutsebarhet för de skattskyldiga har blivit åsidosatt. Skatteflyktsutred-&lt;br&gt;ningen avlämnade 1989 betänkandet Ny generalklausul mot skatteflykt&lt;br&gt;(SOU 1989:81). Betänkandet remissbehandlades men föranledde inga&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skapa ett brett underlag för utvärderingen av praxis har&lt;br&gt;kommittén gjort en enkät hos länsrätterna. Riksskatteverket har på upp-&lt;br&gt;drag av kommittén tillställt skattemyndigheterna en förfrågan avseende i&lt;br&gt;vilken utsträckning myndigheterna yrkat tillämpning av skatteflyktslagen.&lt;br&gt;Vidare har Skatterättsnämnden gjort en sammanställning av förhands-&lt;br&gt;beskedsansökningar med anknytning till skatteflyktslagen under perioden&lt;br&gt;1989-1992. Regeringsrättens praxis avseende tillämpningen av skatte-&lt;br&gt;flyktslagen har analyserats. Slutligen har kommittén också låtit studera ett&lt;br&gt;stort antal domar från läns- och kammarrätterna där olika förfaranden av&lt;br&gt;skatteflyktskaraktär varit föremål för prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt om en generell lagstiftning mot skatteflykt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av rättsfallsgenomgången Följer att skatteflyktslagen upprepade gånger&lt;br&gt;inte ansetts tillämplig i fall som haft typiska inslag av skatteflykt. En&lt;br&gt;generell lag mot skatteflykt är dock inte någon patentlösning för att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhindra oönskade effekter av skattelagstiftningen. Dessa effekter måste Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;som hittills skett i första hand motverkas genom en lämpligt utformad Bilaga 1&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i praxis utbildade lagtolkningsmetodema, t. ex. genomsynsmetoden,&lt;br&gt;har visat sig vara otillräckliga för att förhindra och motverka förfaranden&lt;br&gt;där civilrättsligt giltiga rättshandlingar används för att kringgå eller utnytt-&lt;br&gt;ja skattebestämmelser i syfte att uppnå av lagstiftaren inte avsedda skatte-&lt;br&gt;effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom skattereformen har på viktiga områden möjligheten till skatte-&lt;br&gt;planering minskat och följaktligen också förekomsten av förfaranden och&lt;br&gt;handlanden som är att betrakta som skatteflykt. Även efter skattereformen&lt;br&gt;kvarstår dock fortfarande skillnader i beskattningen, t. ex. mellan arbets-&lt;br&gt;och kapitalinkomster. Också i andra avseenden kvarstår eller har i&lt;br&gt;samband med reformen skapats asymmetrier och andra ojämnheter i&lt;br&gt;beskattningssystemet. Efter skatterformen har dessutom ett stort antal&lt;br&gt;ändringar skett. Flera av dessa har bidragit till att öka asymmetrierna i&lt;br&gt;systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad regering och riksdag allmänt uttalat avseende behovet av en allmän&lt;br&gt;skattteflyktsklausul får därför i stor utsträckning anses ha bärkraft än i&lt;br&gt;dag. Det är således närmast naivt att tro att skattereformen eller andra&lt;br&gt;ändringar av de materiella beskattningsreglerna helt kan sätta stopp för&lt;br&gt;skatteflyktsförfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En effektivisering av lagstiftningen får enligt vår bestämda uppfattning&lt;br&gt;inte ske på bekostnad av kraven på rättssäkerhet och förutsebarhet. En&lt;br&gt;avgörande utgångspunkt vid utformningen av en ny generalklausul är&lt;br&gt;därför att en rimlig avvägning mellan effektivitetskravet och kravet på&lt;br&gt;förutsebarhet uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av en ny lag mot skatteflykt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har övervägt olika alternativa utformningar av den refor-&lt;br&gt;merade lagstiftningen. Ett huvudalternativ har varit att den nuvarande&lt;br&gt;lagstiftningen efter erforderliga justeringar läggs till grund för den nya&lt;br&gt;generalklausulen. Vidare har undersökts om någon utländsk klausul kan&lt;br&gt;användas som förebild. Vi har även undersökt om generalklausulen kan&lt;br&gt;utformas med ledning av den s.k. genomsynsmetoden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser inte att det är lämpligt att utforma klausulen med ledning av&lt;br&gt;någon av de studerade utländska klausulernas lydelser. Vi anser inte heller&lt;br&gt;att man bör utforma klausulen med utgångspunkt i en bestämmelse som&lt;br&gt;föreskriver att förfarandet skall vara “otillbörligt”, “ovanligt” eller&lt;br&gt;motsvarande. I det senare avseendet ansluter vi oss till vad man i tidigare&lt;br&gt;lagstiftningssammanhang uttalat om att det inte är lämpligt att utforma&lt;br&gt;klausulen med utgångspunkt i en föreskrift av huvudsakligen subjektiv&lt;br&gt;karaktär. Med hänsyn till att lagstiftningen inte får utformas på sådant sätt&lt;br&gt;att den enskildes rättssäkerhet äventyras anser vi inte heller att det är&lt;br&gt;möjligt att utforma en effektivare klausul med utgångspunkt i den i praxis&lt;br&gt;skapade genomsynsmetoden eller utifrån en tolkningsanvisning som&lt;br&gt;föreskriver att tillämparen skall bortse från sådana förfaranden som inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;haft annat syfte än att reducera skatt e.d. Genomsynsmetoden bör i stället&lt;br&gt;som hittills skett utvecklas i praxis vid sidan av den lagtolkning som&lt;br&gt;skatteflyktslagen leder till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn härtill och med beaktande av de slutsatser rättsfalls-&lt;br&gt;genomgången föranleder anser vi att erforderliga ändringar av general-&lt;br&gt;klausulen bör ske med utgångspunkt i den nuvarande lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generalklausulens tillämpningsförutsättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utformningen av den nya klausulens tillämpningsförutsättningar avser&lt;br&gt;vi att dessa i högre grad än i den nuvarande klausulen bör tydliggöras&lt;br&gt;redan i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att det rekvisit som f.n. uttrycks med orden “strida mot&lt;br&gt;lagstiftningens grunder” ändras på så sätt att det föreskrivs att förfarandet&lt;br&gt;skall strida mot lagstiftningens syfte såsom det kommit till uttryck i&lt;br&gt;bestämmelsernas allmänna utformning och de bestämmelser som är direkt&lt;br&gt;tillämpliga eller har kringgåtts genom förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteförmånsbegreppet bör behållas oförändrat. Någon utvidgning i&lt;br&gt;den meningen att även skatteförmån som tillkommer närstående skall&lt;br&gt;beaktas föreslås inte. För att man skall kunna bortse från en rättshandling&lt;br&gt;vid tillämpning av skatteflyktsklausulen är det tillräckligt att den skatt-&lt;br&gt;skyldige, i enlighet med vad som hittills gällt, indirekt medverkat i&lt;br&gt;förfarandet. Däremot uppställs inte något krav på att den skattskyldige&lt;br&gt;själv vidtagit den rättshandling som bortses från.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser ändamålsrekvisitet, dvs. den skattskyldiges motiv för det&lt;br&gt;valda förfarandet, föreslås för att få till stånd en rimlig avvägning mellan&lt;br&gt;kraven på effektivitet och rättssäkerhet att rekvisitet “det huvudsakliga&lt;br&gt;skälet för förfarandet” ersätts med “det övervägande skälet för förfaran-&lt;br&gt;det”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bl.a. processekonomiska skäl föreslås att förutsättningen att skatte-&lt;br&gt;förmånen medför en inte oväsentlig skatteförmån ändras till en väsentlig&lt;br&gt;skatteförmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår ingen utvidgning av tillämpningsområdet för generalklau-&lt;br&gt;sulen. Som hittills begränsas den således till taxering till kommunal in-&lt;br&gt;komstskatt, statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn bl.a. till den för beskattningsförfarandet grundläggande&lt;br&gt;principen att beskattningsbeslut skall fattas av skattemyndigheten i första&lt;br&gt;instans föreslår vi att tillämpningen av generalklausulen i första instans&lt;br&gt;flyttas ned till skattemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att de lagförslag som följer av våra överväganden träder i kraft&lt;br&gt;den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Tillämpliga delar av lagförslagen i delbetänkandet&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Översyn av skatteflyktslagen Reformerat&lt;br&gt;förhandsbesked (SOU 1996:44)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:575) mot&lt;br&gt;skatteflykt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs dels att 2 och 3 §§ lagen (1995:575) mot skatteflykt&lt;br&gt;skall ha följande lydelse, dels att 4 § skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid taxeringen skall hänsyn ej&lt;br&gt;tas till rättshandling som har&lt;br&gt;företagits av den skattskyldige&lt;br&gt;eller av juridisk person, vars&lt;br&gt;inkomst helt eller delvis be-&lt;br&gt;skattas hos den skattskyldige,&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;rättshandlingen, ensam&lt;br&gt;eller tillsammans med annan&lt;br&gt;rättshandling i vilken den skatt-&lt;br&gt;skyldige eller den juridiska per-&lt;br&gt;sonen direkt eller indirekt med-&lt;br&gt;verkat, ingår i ett förfarande&lt;br&gt;som medför en inte oväsentlig&lt;br&gt;skatteförmån för den skatt-&lt;br&gt;skyldige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skatteförmånen med hän-&lt;br&gt;syn till omständigheterna kan&lt;br&gt;antas ha utgjort det huvud-&lt;br&gt;sakliga skälet för förfarandet&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en taxering på grundval av&lt;br&gt;förfarandet skulle strida mot&lt;br&gt;lagstiftningens grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid taxeringen skall hänsyn ej&lt;br&gt;tas till rättshandling, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;rättshandlingen, ensam&lt;br&gt;eller tillsammans med annan&lt;br&gt;rättshandling i vilken den skatt-&lt;br&gt;skyldige direkt eller indirekt&lt;br&gt;medverkat, ingår i ett förfarande&lt;br&gt;som medför en väsentlig skatte-&lt;br&gt;förmån för den skattskyldige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skatteförmånen med hän-&lt;br&gt;syn till omständigheterna kan&lt;br&gt;antas ha utgjort det övervägande&lt;br&gt;skälet för förfarandet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en taxering på grundval av&lt;br&gt;förfarandet skulle strida mot&lt;br&gt;lagstiftningens syfte såsom det&lt;br&gt;kommit till uttryck i skatte-&lt;br&gt;bestämmelsernas allmänna ut-&lt;br&gt;formning och de bestämmelser&lt;br&gt;som är direkt tillämpliga eller&lt;br&gt;har kringgåtts genom förfaran-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om 2 § tillämpas skall taxeringsbeslut fattas som om rättshandlingen inte&lt;br&gt;hade företagits. Framstår förfarandet med hänsyn till det ekonomiska&lt;br&gt;resultatet - bortsett från skatteförmånen - som en omväg i förhållande till&lt;br&gt;det närmast till hands liggande förfarandet, skall taxeringsbeslutet i stället&lt;br&gt;fattas som om den skattskyldige hade valt det förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de nu angivna grunderna för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om de nu angivna grunderna för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;taxeringsbeslutet inte kan tilläm- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;taxeringsbeslutet inte kan tilläm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pas eller skulle leda oskäligt&lt;br&gt;resultat, skall taxeringsbeslutet&lt;br&gt;fattas med tillämpning av 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § taxeringslagen (1990:324).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pas eller skulle leda oskäligt&lt;br&gt;resultat, skall underlaget för att&lt;br&gt;ta ut skatt uppskattas till skäligt&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas på rätts-&lt;br&gt;handlingar som har företagits efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 4 § skall alltjämt tillämpas på ärenden avseende 1997 och tidigare&lt;br&gt;års taxeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 17 § samt 6 kap. 6 § taxeringslagen&lt;br&gt;(1990:324) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftertaxering får också ske&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vid rättelse av felräkning,&lt;br&gt;misskrivning eller annat uppen-&lt;br&gt;bart förbiseeende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. när kontrolluppgift som skall&lt;br&gt;lämnas utan föreläggande enligt&lt;br&gt;lagen (1990:325) om självdek-&lt;br&gt;laration och kontrolluppgifter&lt;br&gt;saknats eller varit felaktig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. när en ändring i ett taxe-&lt;br&gt;ringsbeslut föranleds av beslut&lt;br&gt;som anges i 13 § andra stycket&lt;br&gt;1-5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftertaxering får också ske&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vid rättelse av felräkning,&lt;br&gt;misskrivning eller annat uppen-&lt;br&gt;bart förbiseeende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. när kontrolluppgift som skall&lt;br&gt;lämnas utan föreläggande enligt&lt;br&gt;lagen (1990:325) om självdek-&lt;br&gt;laration och kontrolluppgifter&lt;br&gt;saknats eller varit felaktig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. när en ändring i ett taxe-&lt;br&gt;ringsbeslut föranleds av beslut&lt;br&gt;som anges i 13 § andra stycket&lt;br&gt;1-5,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;när förhandsbesked enligt&lt;br&gt;lagen (1951:442) om förhands-&lt;br&gt;besked i taxeringsfrågor med-&lt;br&gt;delats efter ansökan av Riks-&lt;br&gt;skatteverket om ansökan om&lt;br&gt;förhandsbesked kommit in till&lt;br&gt;Skatterättsnämnden före ut-&lt;br&gt;gången av året efter taxerings-&lt;br&gt;året, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;vid tillämpning av lagen&lt;br&gt;(1995:575) mot skatteflykt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Senaste lydelse 1991:1902&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1854) om&lt;br&gt;inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande&lt;br&gt;omstruktureringar inom EG&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1994:1854) om inkomstbekattningen&lt;br&gt;vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG skall upphöra att&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 25 § skall alltjämt tillämpas på förfaranden som företagits före den&lt;br&gt;1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser - Översyn av skatteflyktslagen&lt;br&gt;Reformerat förhandsbesked (SOU 1996:44)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande över betänkandet inkommit från Justitiekanslem,&lt;br&gt;Finansinspektionen, Riksskatteverket, Riksrevisionsverket, Svea hovrätt,&lt;br&gt;Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län,&lt;br&gt;Länsrätten i Kronobergs län, Kammarkollegiet, Sveriges Akademikers&lt;br&gt;Centralorganisation, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Företagamas&lt;br&gt;Riksorganisation, Handelshögskolan i Stockholm, Juridiska fakulteten vid&lt;br&gt;Uppsala universitet, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i&lt;br&gt;Sverige, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen,&lt;br&gt;Svenska Bankföreningen, Svenska Revisorsamfundet, Sveriges Advokat-&lt;br&gt;samfund, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges&lt;br&gt;Redovisningskonsulters Förbund, Tjänstemännens Centralorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har också inkommit från Sveriges Fastighetsägareförbund&lt;br&gt;och Stockholms Handelskammare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens förslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1995:575) mot&lt;br&gt;skatteflykt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1995:575) mot skatteflykt&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid taxeringen skall hänsyn&lt;br&gt;ej tas till rättshandling som har&lt;br&gt;företagits av den skattskyldige&lt;br&gt;eller av juridisk person, vars&lt;br&gt;inkomst helt eller delvis be-&lt;br&gt;skattas hos den skattskyldige,&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;rättshandlingen, ensam&lt;br&gt;eller tillsammans med annan&lt;br&gt;rättshandling z vilken den skatt-&lt;br&gt;skyldige eller den juridiska&lt;br&gt;personen direkt eller indirekt&lt;br&gt;medverkat, ingår i ett förfarande&lt;br&gt;som medför en inte oväsentlig&lt;br&gt;skatteförmån för den skattskyl-&lt;br&gt;dige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skatteförmånen med hän-&lt;br&gt;syn till omständigheterna kan&lt;br&gt;antas ha utgjort det huvud-&lt;br&gt;sakliga skälet för förfarandet&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en taxering på grundval av&lt;br&gt;förfarandet skulle strida mot&lt;br&gt;lagstiftningens grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid taxeringen skall hänsyn&lt;br&gt;ej tas till rättshandling, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;rättshandlingen, ensam&lt;br&gt;eller tillsammans med annan&lt;br&gt;rättshandling, ingår i ett för-&lt;br&gt;farande som medför en väsentlig&lt;br&gt;skatteförmån för den skatt-&lt;br&gt;skyldige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den skattskyldige direkt&lt;br&gt;eller indirekt medverkat i rätts-&lt;br&gt;handlingen eller rättshand-&lt;br&gt;lingarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;skatteförmånen med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna&lt;br&gt;kan antas ha utgjort det över-&lt;br&gt;vägande skälet för förfarandet,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en taxering på grundval av&lt;br&gt;förfarandet skulle strida mot&lt;br&gt;lagstiftningens syfte som det&lt;br&gt;framgår av s kattebestämmelser-&lt;br&gt;nas allmänna utformning och de&lt;br&gt;bestämmelser som är direkt&lt;br&gt;tillämpliga eller har kringgåtts&lt;br&gt;genom förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om 2 § tillämpas skall taxe-&lt;br&gt;ringsbeslut fattas som om rätts-&lt;br&gt;handlingen inte hade företagits.&lt;br&gt;Framstår förfarandet med hänsyn&lt;br&gt;till det ekonomiska resultatet -&lt;br&gt;bortsett från skatteförmånen - som&lt;br&gt;en omväg i förhållande till det&lt;br&gt;närmast till hands liggande&lt;br&gt;förfarandet, skall taxeringsbeslutet i&lt;br&gt;stället fattas som om den skatt-&lt;br&gt;skyldige hade valt det förfarandet.&lt;br&gt;Om de nu angivna grunderna för&lt;br&gt;taxeringsbeslutet inte kan tillämpas&lt;br&gt;eller skulle leda till oskäligt resul-&lt;br&gt;tat, skall underlaget för att ta ut&lt;br&gt;skatt uppskattas till skäligt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om 2 § tillämpas skall taxe-&lt;br&gt;ringsbeslut fattas som om rätts-&lt;br&gt;handlingen inte hade företagits.&lt;br&gt;Framstår förfarandet med hänsyn&lt;br&gt;till det ekonomiska resultatet -&lt;br&gt;bortsett från skatteförmånen - som&lt;br&gt;en omväg i förhållande till det&lt;br&gt;närmast till hands liggande&lt;br&gt;förfarandet, skall taxeringsbeslutet i&lt;br&gt;stället fattas som om den skatt-&lt;br&gt;skyldige hade valt det förfarandet.&lt;br&gt;Om de nu angivna grunderna för&lt;br&gt;taxeringsbeslutet inte kan tillämpas&lt;br&gt;eller skulle leda till oskäligt resul-&lt;br&gt;tat, skall taxeringsbeslutet fattas&lt;br&gt;med tillämpning av 4 kap. 3 §&lt;br&gt;taxeringslagen (1990: 324).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas på rätts-&lt;br&gt;handlingar som har företagits efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-05-22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i&lt;br&gt;Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 7 maj 1997 (Finansdepartementet) har rege-&lt;br&gt;ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över ett förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i lagen (1995:575) mot skatteflykt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn&lt;br&gt;Christina Otto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen föreslås att de centrala bestämmelserna i lagen mot skatte-&lt;br&gt;flykt skall få en delvis ny utformning. Ändringarna innebär att lagen&lt;br&gt;skärps i ett par avseenden. På en punkt kan emellertid förslaget anses&lt;br&gt;innebära en lindring, i och med att det, för att lagen skall vara tillämplig,&lt;br&gt;krävs att det förfarande som det är fråga om skall medföra en &amp;quot;väsentlig&amp;quot;&lt;br&gt;skatteförmån för den skattskyldige och inte bara, som i dag, en &amp;quot;inte&lt;br&gt;oväsentlig&amp;quot; skatteförmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet saknar anledning att i detta sammanhang gå in på frågan om&lt;br&gt;det allmänna behovet av en lag mot skatteflykt. När det gäller spörsmålet&lt;br&gt;om lagens förenlighet med grundlagen nöjer sig Lagrådet med att&lt;br&gt;konstatera att skatteflyktsbestämmelsema tidigare vid två olika tillfällen&lt;br&gt;har varit föremål för lagrådsgranskning och att det inte vid något av&lt;br&gt;tillfällena har rests statsrättsliga invändningar mot lagstiftningen. De&lt;br&gt;lagändringar som nu föreslås kan inte anses vara av sådan karaktär att de&lt;br&gt;föranleder ett annat synsätt när det gäller lagstiftningens grundlags-&lt;br&gt;enlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i skatteflyktslagen bygger på en avvägning mellan&lt;br&gt;önskemålet att göra skattelagstiftningen effektiv och hänsynen till rätts-&lt;br&gt;säkerhet och förutsebarhet. Bakom de förslag till skärpningar som nu förs&lt;br&gt;fram ligger den uppfattningen att effektivitetsintresset inte har blivit&lt;br&gt;tillgodosett i tillräcklig utsträckning. Det sägs sålunda i remissprotokollet&lt;br&gt;att lagen vid upprepade tillfällen har ansetts inte vara tillämplig, trots att&lt;br&gt;det har varit fråga om fall som har haft &amp;quot;typiska inslag av skatteflykt&amp;quot;.&lt;br&gt;Enligt remissprotokollet har det framkommit att lagen också i andra av-&lt;br&gt;seenden har medfört tillämpningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har inte anledning att ifrågasätta att det finns behov av lag-&lt;br&gt;ändringar av det slag som det nu är fråga om. Det är emellertid uppenbart&lt;br&gt;att en effektivisering inte får drivas så långt att rättssäkerhetens krav&lt;br&gt;åsidosätts. Lagreglerna måste formuleras så, att innebörden blir så tydhg&lt;br&gt;som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet framhöll i samband med 1983 års utvidgning av skatte-&lt;br&gt;flyktslagen är det emellertid en nästan olöslig uppgift att utforma en&lt;br&gt;verksam generalklausul mot skatteflykt så, att det blir möjligt för den&lt;br&gt;enskilde att i varje situation avgöra om klausulen är tillämplig på ett visst&lt;br&gt;använt eller planerat förfarande. Vad det gäller är bl.a. att komma till rätta&lt;br&gt;med transaktioner som tidigare är oprövade och som testar gränserna för&lt;br&gt;vad som är tillåtet. Det måste mot den bakgrunden godtas att skatte-&lt;br&gt;flyktsreglema blir tämligen allmänt hållna och att det inte alltid med&lt;br&gt;säkerhet kan förutses om de i ett enskilt fall kommer att tillämpas eller&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomgång av Regeringsrättens praxis som har redovisats i be-&lt;br&gt;tänkandet SOU 1996:44 och i remissprotokollet kan inte sägas visa att&lt;br&gt;skatteflyktslagen i sin hittillsvarande utformning har tillämpats i andra fall&lt;br&gt;än sådana där det funnits rimlig anledning för de skattskyldiga och deras&lt;br&gt;rådgivare att räkna med att en tillämpning av lagen kunde komma att&lt;br&gt;aktualiseras. Det finns enligt Lagrådets mening inte underlag för ett&lt;br&gt;antagande att de i remissen föreslagna ändringarna av lagen skulle komma&lt;br&gt;att åstadkomma någon väsentlig förändring i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslås bl.a. att 2 § skatteflyktslagen skall förses&lt;br&gt;med en ny punkt 4, som skall ersätta den nuvarande punkten 3 i samma&lt;br&gt;paragraf. Enligt den nuvarande punkten 3 gäller som förutsättning för&lt;br&gt;lagens tillämpning att en taxering på grundval av det förfarande som det är&lt;br&gt;fråga om skulle strida mot &amp;quot;lagstiftningens grunder&amp;quot;. Enligt det&lt;br&gt;remitterade förslaget skall det i stället krävas att taxeringen skulle strida&lt;br&gt;mot &amp;quot;lagstiftningens syfte som det framgår av skattebestämmelsemas&lt;br&gt;allmänna utformning och de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller&lt;br&gt;har kringgåtts genom förfarandet&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framgår av remissprotokollet att förslaget delvis syftar till att&lt;br&gt;åstadkomma ett förtydligande av den nuvarande punkten 3. Bakom&lt;br&gt;förslaget ligger också en önskan att framhäva att det i första hand är&lt;br&gt;skattebestämmelsemas utformning och inte lagmotiven som skall tjäna&lt;br&gt;som underlag vid prövningen av om ett förfarande är oförenligt med&lt;br&gt;lagstiftningens syfte. Dessa skäl för en lagändring måste anses godtagbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening kan det emellertid ifrågasättas om, även efter&lt;br&gt;de föreslagna ändringarna, lagtexten uppfyller de krav på tydlighet som&lt;br&gt;bör ställas upp. Till en början kan det diskuteras vad som menas med&lt;br&gt;&amp;quot;skattebestämmelsemas allmänna utformning&amp;quot;. Det kan också i vissa fall&lt;br&gt;förväntas uppstå praktiska svårigheter när det gäller att avgöra vilka&lt;br&gt;bestämmelser som har &amp;quot;kringgåtts genom förfarandet&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om den föreslagna utformningen av 2 § punkt 4 reser vissa in-&lt;br&gt;vändningar, får den nya lagtexten anses ge mer vägledning åt de enskilda&lt;br&gt;och åt de tillämpande domstolarna än den nuvarande. Lagtexten har också&lt;br&gt;kompletterats med vissa motivuttalanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda vill Lagrådet inte motsätta sig att re- Prop. 1996/97:170&lt;br&gt;missförslaget läggs till grund för lagstiftning. Det är emellertid önskvärt Bilaga 5&lt;br&gt;att de föreslagna lagreglerna kommenteras utförligare i en kommande&lt;br&gt;proposition än som har skett i remissprotokollet. Detta gäller inte bara 2 §&lt;br&gt;punkt 4 utan också övriga delar av den angivna paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;F inansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 juni 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Peterson, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Uusmann,&lt;br&gt;Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Ähnberg, Pagrotsky,&lt;br&gt;Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Östros&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar propositionen 1996/97:170 Reformerad skatteflykts-&lt;br&gt;lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;goiab 53452. Stockholm 1997&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:SkU3</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1997-06-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1997-09-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1997-09-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1997-10-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 18:08:29</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GK03170</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:42</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Skatteutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 18:08:29</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:SkU3</uppgift>
<ref_dok_id>GL01SkU3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SkU3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Reformerad skatteflyktslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:170&lt;br/&gt;
Reformerad skatteflyktslag</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:170 Reformerad skatteflyktslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:170&lt;br/&gt;
Reformerad skatteflyktslag</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:170 Reformerad skatteflyktslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:170&lt;br/&gt;
Reformerad skatteflyktslag</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:170 Reformerad skatteflyktslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:170&lt;br/&gt;
Reformerad skatteflyktslag</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:170 Reformerad skatteflyktslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bo Lundgren  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:170&lt;br/&gt;
Reformerad skatteflyktslag</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:170 Reformerad skatteflyktslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bo Lundgren  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Isa Halvarsson  och Karin Pilsäter  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:170&lt;br/&gt;
Reformerad skatteflyktslag</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:170 Reformerad skatteflyktslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Isa Halvarsson  och Karin Pilsäter  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Michael Stjernström  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:170&lt;br/&gt;
Reformerad skatteflyktslag</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:170 Reformerad skatteflyktslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Michael Stjernström  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ronny Korsberg  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:170&lt;br/&gt;
Reformerad skatteflyktslag</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Sk8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:170 Reformerad skatteflyktslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ronny Korsberg  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>