<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2291274</hangar_id>
 <dok_id>GK03164</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>164</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:164</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>164</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1997-05-22 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:02:09</systemdatum>
 <publicerad>1997-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Europol</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK03164/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK03164</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK03164</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1996/97:164&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Europol&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 22 maj 1997&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03164/prop_199697__164-1.png" style="width:44pt;height:55pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna dels Europol-&lt;br&gt;konventionen, dels tilläggsprotokollet till konventionen om behörighet&lt;br&gt;för Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) att lämna&lt;br&gt;förhandsavgöranden till nationella domstolar om konventionens tolkning,&lt;br&gt;dels regeringens förklaring i anslutning till tilläggsprotokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås att en ny lag införs om rätt för svenska domstolar att&lt;br&gt;begära förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall. Härutöver&lt;br&gt;föreslås ändringar i lagen (1965:94) om polisregister m.m. och lagen&lt;br&gt;(1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på&lt;br&gt;brottmålsområdet i syfte att uppfylla Europolkonventionens krav på&lt;br&gt;överförande av personuppgifter till Europol och begränsning i vissa fall&lt;br&gt;av möjligheten att utnyttja visst material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1  Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2  Lagtext...............................................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om rätt för svensk domstol att begära&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;domstol i vissa fall..............................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;polisregister m.m................................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om internationellt samarbete på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottmål sområdet................................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.....Ärendet och dess beredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens huvudsakliga innehåll............................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Grundtanken bakom Europol............................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europols målsättning och behörighet...............................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europols&amp;nbsp;uppgifter............................................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europols&amp;nbsp;organisation.......................................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europols&amp;nbsp;datasystem.........................................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.1 .........Systemets uppbyggnad...................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.2 .........Informationsregistret......................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.3 .........Arbetsregister för analysändamål...................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.4 .........Indexregistret..................................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.5 .........Skyldighet att tillföra registren uppgifter.......&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regler om integritetsskydd...............................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regler om användning av data och om sekretess.............&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skadeståndsansvar............................................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Immunitet och privilegier.................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tvistlösning mellan medlemsstaterna...............................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europols narkotikaenhet (ENE)........................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.....Tillträde till Europolkonventionen..................................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.....Närmare om Europolkonventionens bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnittets disposition........................................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens artiklar......................................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.1 .........Avd I. Upprättande och arbetsuppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(artikel 1-6).....................................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.2 .........Avdelning II. Informationsregister (artikel 7-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9).....................................................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.3 .........Avdelning III. Arbetsregister för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;analysändamål (artikel 10-12)........................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.4 .........Avd IV. Gemensamma bestämmelser om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;informationsbehandling (artikel 13-25)..........33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.5 .........Avd V. Rättslig ställning, organisation och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finansiella bestämmelser (artikel 26-37).......47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.6 .........Avdelning VI. Ansvar och rättsligt skydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(artikel 38-41).................................................56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.7.........Avd VII. Slutbestämmelser (artikel 42-47).... 58 Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 .....Utlämnande av svenska registeruppgifter m.m. till Europol...........61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtagande enligt Europolkonventionen.............................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utlämnande av uppgifter ur polisregister.........................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.1 .........Ändring i lagen (1965:94) om polisregister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m.................................................................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tullens brottsregister........................................................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utlämnande av uppgifter från andra källor än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;polisregister.......................................................................65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 .....Inskränkningar i rätten att använda uppgifter från Europol............67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtagande enligt Europolkonventionen.............................67 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;'•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelserom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationellt samarbete på brottmålsområdet.................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9  Förhandsavgörande från EG-domstolen.........................................69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund...........................................................................69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.1 .........Tilläggsprotokollets innehåll..........................70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.2 .........Den svenska förklaringens innehåll................70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillträde till protokollet och&amp;nbsp;förklaringen.........................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.. . Ny lag om rätt för svensk domstol att begära förhandsavgörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från EG-domstolen..........................................................................77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.. . Ikraftträdandebestämmelser............................................................82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.. . Ekonomiska konsekvenser..............................................................82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader..........................................................................82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Finansiering......................................................................83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.. . Författningskommentar...................................................................84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om rätt för svensk domstol att begära&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;domstol i vissa fall............................................................84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;polisregister m.m..............................................................85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om internationellt samarbete på&lt;br&gt;brottmålsområdet..............................................................85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Promemorians lagförslag..................................................86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattnig av promemorian.......................................89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Remissinstanserna.............................................................91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europolkonventionen........................................................92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tilläggsprotokollet..........................................................135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaringen....................................................................138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag...........................................139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 Lagrådets yttrande..........................................................142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997.........143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. godkänner konventionen om upprättandet av en europeisk&lt;br&gt;polisbyrå (Europolkonventionen),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. godkänner protokollet om förhandsavgörande av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas domstol, angående tolkningen av konventionen&lt;br&gt;om upprättandet av en europeisk polisbyrå (tilläggsprotokollet),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. godkänner förklaringen den 20 februari 1997 till tilläggsprotokollet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. antar regeringens förslag till lag om rätt för svensk domstol att&lt;br&gt;begära förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;domstol i vissa fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om&lt;br&gt;polisregister m.m,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:43 5) med&lt;br&gt;vissa bestämmelser om internationellt samarbete på&lt;br&gt;brottmålsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om rätt för svensk domstol att begära&lt;br&gt;förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas domstol i&lt;br&gt;vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk domstol får begära förhandsavgörande från Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas domstol om tolkningen av en bestämmelse i en inter-&lt;br&gt;nationell överenskommelse som Sverige har tillträtt och som har ingåtts&lt;br&gt;inom ramen för Europeiska unionen i den omfattning som Sverige har&lt;br&gt;åtagit sig detta i förhållande till de övriga staterna. Om åtagandet innebär&lt;br&gt;en skyldighet för domstolar att begära förhandsavgörande, gäller detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en annan lag innehåller någon bestämmelse om svensk domstols&lt;br&gt;rätt eller skyldighet att begära förhandsavgörande från Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas domstol, gäller den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ger i Svensk författningssamling till känna åtaganden&lt;br&gt;enligt första stycket och bestämmelser enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om&lt;br&gt;polisregister m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:94) om polisregister m.m.&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På framställning av polis- eller På framställning av polis- eller&lt;br&gt;åklagarmyndighet i Danmark, Fin- åklagarmyndighet i Danmark, Fin-&lt;br&gt;land, Island, Norge eller stat an- land, Island, Norge eller stat&lt;br&gt;sluten till internationella kri- ansluten till internationella krimi-&lt;br&gt;minalpolisorganisationen eller av nalpolisorganisationen eller av&lt;br&gt;denna organisation må rikspolis- denna organisation må rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen eller, efter regeringens styrelsen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, annan polismyn- bemyndigande, annan polismyn-&lt;br&gt;dighet förordna, att uppgift från dighet förordna, att uppgift från&lt;br&gt;polisregister skall meddelas när det polisregister skall meddelas när det&lt;br&gt;fordras för utredning i brottmål fordras för utredning i brottmål&lt;br&gt;eller utlänningsärende. Efter rege- eller utlänningsärende. Efter rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande äger riks- ringens bemyndigande äger riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen för sådant ändamål polisstyrelsen för sådant ändamål&lt;br&gt;meddela uppgift från polisregister meddela uppgift från polisregister&lt;br&gt;till polis- eller åklagarmyndighet i till polis- eller åklagarmyndighet i&lt;br&gt;annan stat. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;annan stat. Uppgift från polis-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;register får vidare meddelas till en&lt;br&gt;utländsk myndighet eller en mellan-&lt;br&gt;folklig organisation om detta följer&lt;br&gt;av en internationell överenskom-&lt;br&gt;melse som Sverige efter riksdagens&lt;br&gt;godkännande har tillträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt må, enligt föreskrifter som regeringen utfärdar, från&lt;br&gt;polisregister meddelas uppgift till myndighet i främmande stat om&lt;br&gt;medborgare i den staten eller den som har hemvist där eller den som&lt;br&gt;uppenbarligen är att anse som internationell förbrytare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På framställning av utländsk myndighet må i annat fall än förut sagts&lt;br&gt;meddelas uppgift från polisregister, om regeringen ger tillstånd därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1988:288.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;bestämmelser om internationellt samarbete på brottmåls-&lt;br&gt;området&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:435) med vissa bestäm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melser om internationellt samarbete på brottmålsområdet skall ha följan-&lt;br&gt;de lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en svensk myndighet fått Har en svensk myndighet fått&lt;br&gt;upplysningar eller bevismaterial upplysningar eller bevismaterial&lt;br&gt;från en främmande stat för att an- från en främmande stat för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vändas vid utredning av brott eller i&lt;br&gt;ett rättsligt förfarande med anled-&lt;br&gt;ning av brott och gäller på grund av&lt;br&gt;överenskommelse med den främ-&lt;br&gt;mande staten villkor som begränsar&lt;br&gt;möjligheten att utnyttja materialet,&lt;br&gt;skall svenska myndigheter följa&lt;br&gt;villkoren oavsett vad som annars är&lt;br&gt;föreskrivet i lag eller annan för-&lt;br&gt;fattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;användas i underrättelseverksamhet&lt;br&gt;om brott, vid utredning av brott&lt;br&gt;eller i ett rättsligt förfarande med&lt;br&gt;anledning av brott och gäller på&lt;br&gt;grund av överenskommelse med&lt;br&gt;den främmande staten villkor som&lt;br&gt;begränsar möjligheten att utnyttja&lt;br&gt;materialet, skall svenska myndig-&lt;br&gt;heter följa villkoren oavsett vad&lt;br&gt;som annars är föreskrivet i lag eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket gäller också ifråga om överens-&lt;br&gt;kommelse med en mellanfolklig organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1992:1366.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I Justitiedepartementets promemoria Europol (Ds 1997:20) behandlas&lt;br&gt;frågan om Sveriges tillträde till Europolkonventionen och den lag-&lt;br&gt;stiftning som aktualiseras härav. Vidare behandlas i promemorian&lt;br&gt;tilläggsprotokollet till Europolkonventionen om EG-domstolens för-&lt;br&gt;handsavgöranden och regeringens förklaring till protokollet om svenska&lt;br&gt;domstolars möjlighet att begära förhandsavgöranden samt den lag-&lt;br&gt;stiftning som följer av detta. Promemorians lagförslag återfinns i bilaga&lt;br&gt;1. En sammanfattning av promemorians förslag i övrigt finns i bilaga 2.&lt;br&gt;Promemorian har remissbehandlats på sedvanligt sätt. Härutöver har ett&lt;br&gt;remissmöte hållits till vilket alla remissinstanser var inbjudna. En&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning&lt;br&gt;av remissvaren och anteckningarna från remissmötet finns tillgängliga&lt;br&gt;hos Justitiedepartementet (dnr Ju97/1040). Den fullständiga kon-&lt;br&gt;ventionstexten är intagen i bilaga 4. Tilläggsprotokollets fullständiga text&lt;br&gt;finns i bilaga 5 och förklaringstexten i bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europolkonventionen har varit föremål för ett omfattande samråds-&lt;br&gt;och informationsförfarande såväl före som efter konventionens under-&lt;br&gt;tecknande i juli 1995. Riksdagens EU-nämnd har hållits fortlöpande&lt;br&gt;informerad om arbetet med konventionen och samråd har skett med&lt;br&gt;nämnden inför konventionens undertecknande i juli 1995 och inför&lt;br&gt;undertecknandet av tilläggsprotokollet om domstolen i juli 1996. Även&lt;br&gt;justitieutskottet och konstitutionsutskottet har informerats om innehållet i&lt;br&gt;konventionen. Regeringens undertecknande av tilläggsprotokollet och&lt;br&gt;avgivande av förklaringen till detta har skett efter samråd med justitie-&lt;br&gt;utskottet. Europolkonventionens och tilläggsprotokollets innehåll har&lt;br&gt;diskuterats vid de samrådsmöten om frågor som rör EU:s tredje pelare&lt;br&gt;och Schengensamarbetet som har arrangerats av Justitiedepartementet&lt;br&gt;våren 1995 och under hösten 1996. Vid dessa samrådsmöten har de&lt;br&gt;berörda myndigheterna deltagit liksom även bl.a. Sveriges advokat-&lt;br&gt;samfund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 7 maj 1997 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran, se bilaga 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Konventionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;Grundtanken bakom Europol&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Genom konventionen upprättas den europeiska polisbyrån, Europol.&lt;br&gt;Europol är en organisation som har till främsta uppgift att vara ett&lt;br&gt;kriminalunderrättelseorgan för medlemsstaterna i EU. Som sådant skall&lt;br&gt;Europol vara en knutpunkt för utbyte av information och underrättelser&lt;br&gt;mellan medlemsstaterna. Europol skall fungera så att medlemsstaterna&lt;br&gt;tillhandahåller Europol uppgifter främst ur sina nationella polisregister.&lt;br&gt;Dessa uppgifter sammanställs och bearbetas samt kompletteras, i en del&lt;br&gt;fall, med uppgifter från annat håll och analyseras sedan hos Europol.&lt;br&gt;Dessa underrättelser går tillbaka till medlemsstaternas polismyndigheter&lt;br&gt;som härigenom far ett bättre underlag för sm operativa verksamhet,&lt;br&gt;vilket kan bidra till fler ingripanden mot den typ av brottslig verksamhet&lt;br&gt;som Europol skall ägna sig åt, dvs. organiserad, internationell&lt;br&gt;kriminalitet av allvarligt slag, främst narkotikahandel men också annan&lt;br&gt;grov brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 &amp;nbsp;Europols målsättning och behörighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Europol skall alltså verka inom ramen för det mellanstatliga polisiära&lt;br&gt;samarbetet i EU. Europol skall därvid förbättra effektiviteten hos de&lt;br&gt;behöriga nationella myndigheterna (dvs. i första hand polismyndig-&lt;br&gt;heterna, men även t.ex. tullen och andra myndigheter med polisiära&lt;br&gt;befogenheter samt i vissa avseenden åklagarmyndigheterna) i medlems-&lt;br&gt;staterna och förbättra deras inbördes samarbete i den förebyggande och&lt;br&gt;brottsbekämpande verksamhet som riktar sig mot den allvarliga&lt;br&gt;internationella brottsligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol kan tas i anspråk när de faktiska omständigheterna visar att det&lt;br&gt;förekommer en brottslig organisation eller struktur som påverkar två eller&lt;br&gt;flera medlemsstater och som med hänsyn till brottslighetens omfattning,&lt;br&gt;svårhetsgrad och konsekvenser gör det nödvändigt med ett gemensamt&lt;br&gt;handlande från medlemsstaternas sida. Europol är under dessa förut-&lt;br&gt;sättningar behörigt att ägna sig åt informationsutbyte rörande vissa&lt;br&gt;särskilt allvarliga brott. Dessa brott är narkotikahandel, människohandel,&lt;br&gt;olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen, handel med stulna&lt;br&gt;fordon och den brottslighet som är förknippad med illegala immigra-&lt;br&gt;tionsnätverk samt, inom två år från konventionens ikraftträdande,&lt;br&gt;terrorism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa brott är närmare definierade i konventionen. Listan på brott för&lt;br&gt;vilka Europol skall ha behörighet att verka kan dessutom utökas genom&lt;br&gt;enhälligt beslut av rådet. Förutom mot de på detta sätt definierade brotten&lt;br&gt;kan Europol alltid användas mot den penningtvätt som hänger ihop med&lt;br&gt;dessa brott. Europol kan också användas mot viss annan brottslighet som&lt;br&gt;hänger samman med de brott som ingår i Europols behörighet. Med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta avses sådana brott som begås för att skaffa resurser till den Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;brottslighet som från början ingår i Europols behörighet och sådana brott&lt;br&gt;som begås för att underlätta utförandet eller för att undvika lagföring och&lt;br&gt;straff för sådan brottslighet (artikel 2).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 &amp;nbsp;Europols uppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för den målsättning och den behörighet som nyss har&lt;br&gt;angivits skall Europol ha som förstahandsuppgift att underlätta in-&lt;br&gt;formationsutbytet mellan medlemsstaterna, att inhämta, sammanställa&lt;br&gt;och analysera information och underrättelser, att omedelbart till med-&lt;br&gt;lemsstaterna återföra information och underrättelser som berör dem och&lt;br&gt;att genast underrätta dem om upptäckta samband mellan olika brottsliga&lt;br&gt;gärningar samt att underlätta polisutredningar i medlemsstaterna genom&lt;br&gt;att överlämna relevant information som finns hos Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver skall Europol för att förbättra samarbetet mellan och öka&lt;br&gt;effektiviteten hos de nationella polismyndigheterna bistå med rådgivning&lt;br&gt;och fördjupade specialkunskaper vid utredningar och tillhandahålla&lt;br&gt;strategiska och övergripande underrättelser för att främja effektiva och&lt;br&gt;rationella operationer i medlemsländerna samt utarbeta allmänna läges-&lt;br&gt;rapporter. Slutligen kan Europol bistå medlemsstaterna med råd och&lt;br&gt;forskning inom områdena för utbildning, organisation och utrustning,&lt;br&gt;brottsförebyggande arbete och tekniska och vetenskapliga polis- och&lt;br&gt;utredningsmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol kan också under vissa noggrant reglerade former utbyta&lt;br&gt;information och underrättelser med andra länder och organisationer samt&lt;br&gt;med andra EU-organ, t.ex. EU:s drogobservatorium i Lissabon&lt;br&gt;(artikel 3).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 &amp;nbsp;Europols organisation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Staternas samarbete inom Europol är uppbyggt kring både nationella och&lt;br&gt;internationella beståndsdelar. Inom varje medlemsstat skall det finnas en&lt;br&gt;nationell enhet som skall vara enda förbindelselänk mellan Europol och&lt;br&gt;medlemsstaterna. Den nationella enheten har till huvudsaklig uppgift att&lt;br&gt;förse Europol med de uppgifter som från de nationella polisregistren eller&lt;br&gt;motsvarande skall överlämnas till Europols olika dataregister och att ta&lt;br&gt;emot uppgifter som kommer från Europol och vidarebefordra dessa till&lt;br&gt;de nationella organisationer som har polsiära befogenheter eller eljest är&lt;br&gt;behöriga myndigheter enligt konventionen (artikel 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsland skall enligt konventionen sända minst en sam-&lt;br&gt;bandsman till Europols huvudkontor som skall ligga i Haag i Neder-&lt;br&gt;länderna. Europols styrelse kan besluta att det skall finnas ett större antal&lt;br&gt;sambandsmän. Sambandsmännen är de nationella enheternas re-&lt;br&gt;presentanter i Europol. De har till uppgift att praktiskt genomföra&lt;br&gt;informations- och underrättelseutbytet mellan Europol och de nationella&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enheterna samt att samverka med Europols tjänstemän i bl.a. Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;analysarbetet (artikel 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl de nationella enheterna som sambandsmännen arbetar under&lt;br&gt;respektive medlemslands nationella lagar och regler. Sambandsmännen&lt;br&gt;är inte anställda av Europol utan av förvaltningarna i sina hemstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol kommer dessutom att ha egna anställda underrättelse-&lt;br&gt;tjänstemän och analytiker för att utföra det kriminalunderrättelse- och&lt;br&gt;analysarbete som skall vara tyngdpunkten i Europols verksamhet. Dessa&lt;br&gt;tjänstemän kan förutses i första hand bli rekryterade från medlems-&lt;br&gt;staternas polis- och tullorganisationer och liknande medan analytikerna&lt;br&gt;också kommer att kunna ha en annan bakgrund, t.ex. civil akademisk&lt;br&gt;utbildning. Hos Europol kommer även ett antal datatekniker och&lt;br&gt;administrativa tjänstemän att vara anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europols dagliga verksamhet skall ledas av en direktör som genom&lt;br&gt;enhälligt beslut utses av rådet på fyra år med möjlighet till förlängning av&lt;br&gt;anställningen under ytterligare en fyraårsperiod (artikel 29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den övergripande ledningen av Europol handhas av en styrelse (artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgeten fastställs av rådet efter förslag av styrelsen (artikel 35).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol är en juridisk person med egen rättskapacitet och far enligt&lt;br&gt;konventionen ingå internationella avtal inom ramen för sin behörighet&lt;br&gt;och sina uppgifter (artikel 26).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Europols datasystem&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.5.1 Systemets uppbyggnad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den centrala beståndsdelen i Europol kommer att vara dess databaserade&lt;br&gt;informationssystem. Detta skall bestå av ett informationsregister med&lt;br&gt;begränsat och ämnesmässigt avgränsat innehåll som skall tillåta snabb&lt;br&gt;sökning av vissa personuppgifter. För den analysverksamhet som skall&lt;br&gt;bedrivas av Europol skall det finnas ett antal arbetsregister av olika&lt;br&gt;varaktighet för analysändamål s.k. analysregister. Dessa kommer att&lt;br&gt;innehålla mer detaljerade uppgifter. Slutligen skall det finnas ett index-&lt;br&gt;register över analysregistren för att möjliggöra för bl.a. sambands-&lt;br&gt;männen att få reda på om det i de pågående analysprojekten finns något&lt;br&gt;av intresse för det nationella polisarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.2 Informationsregistret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsregistret innehåller uppgifter om personer som är dömda&lt;br&gt;eller misstänkta för sådana brott som ligger inom Europols behörighet.&lt;br&gt;Uppgifterna kan också avse personer mot vilka det finns graverande&lt;br&gt;omständigheter som ger anledning att anta att de kommer att begå brott&lt;br&gt;inom Europols behörighetsområde. Denna personkategori innefattar&lt;br&gt;alltså inte misstänkta för ett redan begånget brott. De personuppgifter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som förekommer är av standardiserat slag. Det är identifikationsuppgifter&lt;br&gt;som namn, födelsetid och födelseort, kön, medborgarskap och vissa&lt;br&gt;signalementsuppgifter. Vidare får antecknas uppgift om brott och gär-&lt;br&gt;ningsbeskrivning, tillvägagångssätt, vilken brottslig organisation man&lt;br&gt;misstänker att personen i fråga tillhör samt fällande domar. De hittills&lt;br&gt;nämnda uppgifterna är medlemsstaterna skyldiga att utan särskild&lt;br&gt;begäran föra in i informationsregistret från sina egna polisregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare uppgifter om de nämnda personkategoriema kan på begäran&lt;br&gt;lämnas till Europol om medlemsstatens lagstiftning tillåter detta (artikel&lt;br&gt;8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella enheterna, sambandsmännen och vissa anställda i&lt;br&gt;Europol har direkt tillgång till registret (artikel 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.3 Arbetsregister för analysändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av Europols huvuduppgifter är att genomföra analyser som ett led i&lt;br&gt;kriminalunderrättelseverksamheten. Detta innebär att Europol samlar in,&lt;br&gt;bearbetar och drar slutsatser av det insamlade materialet till nytta för en&lt;br&gt;polisutredning eller en förundersökning. Analyserna skall genomföras i&lt;br&gt;projektform. Det betyder att ett begränsat antal analytiker och andra&lt;br&gt;tjänstemän från Europol samt sambandsmän från de stater som berörs&lt;br&gt;bildar en projektgrupp. För denna grupp kan om det behövs ett arbets-&lt;br&gt;register (analysfil) läggas upp efter särskilt beslut från styrelsen i&lt;br&gt;Europol. En sådan analysfil utgör gruppens viktigaste arbetsredskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen skiljer mellan strategisk analys och analys som har ett&lt;br&gt;operativt syfte. Den sistnämnda är direkt inriktad mot pågående under-&lt;br&gt;sökning eller utredning i ett eller flera länder. Den strategiska analysen&lt;br&gt;innehåller övergripande uppgifter, t. ex. om den allmänna strukturen på&lt;br&gt;viss brottslighet eller om smugglingsvägar för viss narkotika. Den&lt;br&gt;strategiska analysen innehåller inga personuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett arbetsregister för analysändamål som inrättas i operativt syfte får&lt;br&gt;innehålla personuppgifter. 1 ett sådant får till att börja med förekomma de&lt;br&gt;uppgifter om personer som finns i informationsregistret. Vidare får det&lt;br&gt;föras in uppgifter om vittnen, brottsoffer, kontakter eller medhjälpare och&lt;br&gt;andra personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds. I fråga&lt;br&gt;om brottsoffer får även uppgifter tas in i registret om omständigheterna&lt;br&gt;ger anledning anta att en person skulle kunna bli offer för ett brott som&lt;br&gt;ligger inom Europols behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i och för sig också tillåtet att i analysregistren föra in person-&lt;br&gt;uppgifter av mycket känslig karaktär, t.ex. politisk åskådning, ras eller&lt;br&gt;etniskt ursprung. Sådana uppgifter får dock införas endast om det är&lt;br&gt;strikt nödvändigt med hänsyn till ändamålet med analysen och då bara&lt;br&gt;om de känsliga uppgifterna kompletterar andra redan befintliga uppgifter&lt;br&gt;om personen i fråga. Det är således inte tillåtet att lägga upp ett register&lt;br&gt;med uppgifter om enbart politisk hemvist eller etniskt ursprung. Kon-&lt;br&gt;ventionen förbjuder också att sökning efter personer med ledning enbart&lt;br&gt;av eventuellt registrerade särskilt känsliga personuppgifter sker i strid&lt;br&gt;mot Europols ändamålsbestämmelser. I praktiken innebär detta ett förbud&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot selektiv datasökning med exempelvis ras eller politisk åskådning Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;som enda sökbegrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast de analytiker som är berörda av det pågående analysarbetet har&lt;br&gt;rätt att föra in och använda uppgifter i analysregistren. Övriga inblandade&lt;br&gt;har naturligtvis rätt att få del av resultaten av analysen, men de har inte&lt;br&gt;tillgång till själva registret, som är ett arbetsredskap enbart för analy-&lt;br&gt;tikerna. Sambandsmännen ansvarar för att resultaten av analyserna också&lt;br&gt;kommer medlemsstaternas polismyndigheter eller andra myndigheter&lt;br&gt;med polisiära befogenheter till del (artikel 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.4 Indexregistret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har nämnts har inga andra än analytikerna tillgång till ana-&lt;br&gt;lysregistren. För att dessa register skall kunna fylla sin funktion som&lt;br&gt;kunskapskälla för i sista hand medlemsstaterna krävs att det finns en&lt;br&gt;förmedlande länk mellan analysregistren och sambandsmännen. Index-&lt;br&gt;registret fyller den funktionen. Indexregistret skall ge svar på frågan om&lt;br&gt;det i analysregistren finns uppgifter som berör det nationella polisarbetet&lt;br&gt;i sambandsmannens hemstat utan att registrets innehåll eller analys-&lt;br&gt;resultatet avslöjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sambandsmännen och behöriga Europoltjänstemän har tillgång till&lt;br&gt;indexregistret (artikel 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.5 Skyldighet att tillföra registren uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna är skyldiga att förse Europols olika register, utom&lt;br&gt;indexregistret, med uppgifter. Detta skall ske dels genom att vissa&lt;br&gt;uppgifter överlämnas utan särskild begäran, vilket är huvudregeln för de&lt;br&gt;flesta uppgifter som skall införas i informationsregistret, och dels genom&lt;br&gt;att uppgifter lämnas på begäran av Europol. På sistnämnda sätt skall&lt;br&gt;analysregistren förses med huvuddelen av sina uppgifter. Vissa uppgifter&lt;br&gt;är medlemsstaterna skyldiga att överföra till Europol. Det gäller bl.a. alla&lt;br&gt;grundläggande uppgifter till informationsregistret. Ytterligare uppgifter&lt;br&gt;till informationsregistret skall överlämnas på Europols begäran om den&lt;br&gt;nationella lagstiftningen tillåter att överlämnande sker. I fråga om de&lt;br&gt;uppgifter som skall införas i analysregistren gäller att sådana uppgifter på&lt;br&gt;begäran skall överlämnas till Europol om nationell lagstiftning tillåter att&lt;br&gt;uppgifterna används för att utföra analyser i kriminalunderrättelse-&lt;br&gt;verksamhet i hemlandet (artiklarna 8 och 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staterna är inte skyldiga att till Europol lämna sådana uppgifter som&lt;br&gt;kommer från säkerhetstjänsterna. Vidare finns undantag från skyldig-&lt;br&gt;heten att lämna uppgifter om det i det enskilda fallet skulle skada&lt;br&gt;väsentliga nationella säkerhetsintressen, äventyra resultatet av en pågå-&lt;br&gt;ende polisutredning eller innebära ett hot mot någons personliga&lt;br&gt;säkerhet, (artikel 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol skall efter avslutat analysarbete förse informationsregistret&lt;br&gt;med sådana uppgifter som hör hemma där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol kan inhämta uppgifter till analysregistren från andra länder,&lt;br&gt;andra organisationer eller andra EU-organ. De sistnämnda har inte någon&lt;br&gt;fördragsenlig skyldighet att lämna uppgifter. 1 den mån uppgifter&lt;br&gt;inhämtas från annat håll skall de föras in i lämpliga register av Europol.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Regler om integritetsskydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Europolkonventionen innehåller att antal regler som tar sikte på enskildas&lt;br&gt;integritetsskydd och skydd för känsliga personuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den allmänna skyddsnivån för datalagrade uppgifter, och&lt;br&gt;även sådana icke ADB-baserade uppgifter som finns i registren, gäller att&lt;br&gt;principerna i Europarådets konvention om skydd för enskilda vid&lt;br&gt;automatisk databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskon-&lt;br&gt;ventionen från 1981 och 1987 års Europarådsrekommendation om&lt;br&gt;användningen av personuppgifter inom polissektom, skall iakttas också&lt;br&gt;för Europols dataregister. Innan något utbyte av personuppgifter mellan&lt;br&gt;Europol och medlemsländerna kan ske måste enligt konventionen även&lt;br&gt;medlemsländerna ha en nivå på sitt integritetsskydd som minst motsvarar&lt;br&gt;de nyss nämnda Europarådsdokumenten (artikel 14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för att en uppgift som förs in i ett av registren är riktig åvilar&lt;br&gt;i princip den enhet som har fört in den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna ansvarar alltså för att uppgifterna i Europols register&lt;br&gt;är riktiga. Europol ansvarar för att de uppgifter som inhämtats från tredje&lt;br&gt;länder eller andra organisationer är riktiga. Medlemsstaterna ansvarar&lt;br&gt;också för att uppgifter som har överförts till Europol lagligen har kunnat&lt;br&gt;registreras i det ursprungliga, nationella registret och att överföringen till&lt;br&gt;Europol sker för att uppfylla konventionens bestämmelser och i enlighet&lt;br&gt;med medlemslandets interna regler (artikel 15).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter far införas, avläsas, bearbetas och användas endast för att&lt;br&gt;utföra Europols arbetsuppgifter och uppfylla dess mål enligt konven-&lt;br&gt;tionen. För att kontrollera att missbruk inte sker skall alla uttag ur&lt;br&gt;informationsregistret och vart tionde uttag ur övriga register rapporteras.&lt;br&gt;Kontrollen utförs av Europol, de nationella tillsynsmyndigheterna och&lt;br&gt;den gemensamma tillsynsmyndigheten (artikel 16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Felaktigheter skall rättas av medlemsstaterna, av Europol eller av dessa&lt;br&gt;i samarbete. Europol och medlemsstaterna är också skyldiga att se till att&lt;br&gt;uppgifter som strider mot konventionens bestämmelser om överföring,&lt;br&gt;lagring eller bearbetning av personuppgifter rättas eller utplånas. Om en&lt;br&gt;personuppgift utplånas i ett nationellt register varifrån den har överförts&lt;br&gt;till Europol, skall den också utplånas ur Europols register. Från denna&lt;br&gt;huvudregel finns ett undantag, nämligen om Europol mot bakgrund av&lt;br&gt;underrättelser från annat håll har ett intresse av att uppgiften behålls.&lt;br&gt;Uppgifter om personen i fråga kan då bevaras. Personuppgifter i&lt;br&gt;informationsregistret skall dock alltid utplånas om personen i fråga&lt;br&gt;frikänns eller en utredning läggs ned (artikel 20 och 21).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En generell gallringsfrist om tre år gäller för personuppgifter i&lt;br&gt;Europols register. Det finns möjlighet att låta uppgiften kvarstå om den&lt;br&gt;fortfarande bedöms vara aktuell. Bevakning av gallringsfristema skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad gäller informationsregistret utföras av den som för in uppgiften och Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;beträffande övriga register av Europol. För uppgifter om misstänkta&lt;br&gt;personer finns särskilda bevakningsregler som innebär att om behovet av&lt;br&gt;uppgiften kvarstår efter den första treårsfristen man därefter skall göra en&lt;br&gt;årlig kontroll (artikel 21).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt konventionen skall det inrättas en gemensam tillsynsmyndighet&lt;br&gt;som bl.a. skall ha till uppgift att kontrollera att Europol uppfyller sina&lt;br&gt;skyldigheter med avseende på rättelse och utplåning av felaktiga data.&lt;br&gt;Den skall även kontrollera att Europols handhavande i övrigt av person-&lt;br&gt;uppgifter överensstämmer med konventionen. Europol är skyldigt att&lt;br&gt;vidta de åtgärder som föreskrivs av tillsynsmyndigheten (artikel 24).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I varje medlemsland skall det finnas en nationell tillsynsmyndighet&lt;br&gt;som har motsvarande uppgifter i förhållande till de nationella enheternas&lt;br&gt;verksamhet. Den skall också se till att inga uppgifter överförs till Europol&lt;br&gt;i strid med nationella regler (artikel 23).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilda skall ha rätt att vända sig till vart och ett av dessa organ med&lt;br&gt;begäran om kontroll av att personuppgifter om den enskilde inte finns i&lt;br&gt;registren i strid med bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konventionen finns också andra bestämmelser som går ut på att&lt;br&gt;enskilda skall kunna ta till vara sina rättigheter mot Europol. Grund-&lt;br&gt;regeln är att var och en antingen skall kunna fa tillgång till uppgifter om&lt;br&gt;sig själv i registren, om inte sekretessregler lägger hinder i vägen, eller få&lt;br&gt;till stånd ett förfarande för att kontrollera att eventuella uppgifter är&lt;br&gt;rättsenligt införda. Det avgörande för vilken av dessa möjligheter som&lt;br&gt;står den enskilde till buds är det nationella regelsystemet i den&lt;br&gt;medlemsstat i vilken begäran framställs. De beslut som Europol fattar i&lt;br&gt;ärenden om utlämnande av uppgifter eller kontroll kan överklagas till den&lt;br&gt;gemensamma tillsynsmyndigheten. Beträffande rätten till insyn i eller&lt;br&gt;kontroll av de uppgifter som finns i de nationella registren gäller&lt;br&gt;nationella regler oavsett om uppgifterna härstammar från Europol eller&lt;br&gt;från annat håll (artikel 19).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 Regler om användning av data och om sekretess&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De uppgifter som finns hos Europol skall användas för polisverksamhet i&lt;br&gt;medlemsländerna. Uppgifterna far dock i princip bara användas för att&lt;br&gt;bekämpa sådan brottslighet som ligger inom Europols behörighet, eller&lt;br&gt;annan grov brottslighet. Europol far endast använda uppgifterna för att&lt;br&gt;fullgöra sina åligganden enligt konventionen. Det finns möjligheter för&lt;br&gt;varje land som lämnar uppgifter till Europol att begränsa användningen&lt;br&gt;av vissa, speciellt känsliga sådana uppgifter till särskilt angivna ändamål.&lt;br&gt;De övriga medlemsstaterna är då i princip skyldiga att respektera dessa&lt;br&gt;begränsningar och får inte utan den uppgiftslämnande statens tillstånd&lt;br&gt;använda uppgiften till annat. Undantag görs för skyldighet att lämna&lt;br&gt;uppgifter till rättsvårdande myndigheter, lagstiftande organ och vissa&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna är skyldiga att vidta åtgärder för att kunna sekretess-&lt;br&gt;belägga de uppgifter från Europol som skall hållas hemliga. På styrelsens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag skall rådet anta närmare regler om skydd för sådana uppgifter. Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;Europols anställda och sambandsmännen skall iaktta tystnadsplikt med&lt;br&gt;avseende på hemliga uppgifter de fått del av i tjänsten. Brott mot&lt;br&gt;tystnadsplikten skall straffbeläggas i den nationella lagstiftningen. I vissa&lt;br&gt;fall kan dessa tjänstemän förbjudas att vittna vid domstol om sådana&lt;br&gt;uppgifter under förutsättning att detta är tillåtet i den processordning&lt;br&gt;enligt vilken rättegången förs.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.8 &amp;nbsp;Skadeståndsansvar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat ansvarar för skada som åsamkats tredje man genom&lt;br&gt;att felaktiga eller rättsstridigt införda uppgifter från Europol har använts.&lt;br&gt;Talan väcks vid behörig domstol i den stat där den skadebringande&lt;br&gt;handlingen företogs. Om skadan beror på att uppgifter från Europol eller&lt;br&gt;ett annat medlemsland var felaktiga, skall Europol eller den andra staten&lt;br&gt;återbetala vad den stat mot vilken talan riktats har fått betala i&lt;br&gt;skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.9 &amp;nbsp;Immunitet och privilegier&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De anställda i Europol skall enligt konventionen ha rätt att åtnjuta&lt;br&gt;immunitet och privilegier i sin tjänsteutövning. De närmare villkoren&lt;br&gt;härför skall fastställas i ett särskilt protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.10 &amp;nbsp;Tvistlösning mellan medlemsstaterna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt konventionen skall tvister mellan medlemsstaterna i första hand&lt;br&gt;behandlas av rådet enligt det förfarande som är föreskrivet i avdelning VI&lt;br&gt;i EU-fördraget. Går det inte att lösa tvisten i rådet, får parterna i tvisten&lt;br&gt;själva komma överens om hur denna skall biläggas. I samband med&lt;br&gt;konventionens undertecknande i juli 1995 deklarerade alla medlems-&lt;br&gt;stater, utom Storbritannien, att de för sin del kommer att hänskjuta olösta&lt;br&gt;tvister där de själva är parter till EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett särskilt tilläggsprotokoll har EG-domstolen givits behörighet att&lt;br&gt;meddela förhandsavgöranden om konventionens tolkning. Detta berörs&lt;br&gt;närmare i avsnitt 9.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.11 &amp;nbsp;Europols narkotikaenhet (ENE)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 avvaktan på att Europolkonventionen skall träda i kraft bedrivs viss&lt;br&gt;verksamhet av Europols narkotikaenhet (ENE) som är en föregångare till&lt;br&gt;Europol. ENE har i princip samma verksamhetsområde som Europol&lt;br&gt;skall ha, men saknar bl.a. möjligheter att lagra personuppgifter i&lt;br&gt;dataregister. ENE har inte heller den rättskapacitet som skall tillkomma&lt;br&gt;Europol. Dess organisatoriska uppbyggnad påminner starkt om Europols,&lt;br&gt;bl.a. har alla länder stationerat sambandsmän hos ENE i Haag. När &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 164&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europolkonventionen träder i kraft och Europol börjar verka skall ENE:s Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;verksamhet upphöra och övertas av Europol.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Tillträde till Europolkonventionen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sverige skall tillträda Europolkonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan&lt;br&gt;erinran. Datainspektionen har dock anfört att förslagen i promemorian&lt;br&gt;bör behandlas gemensamt med förslagen till svensk lagreglering av&lt;br&gt;polisens motsvarande register för att det skall vara möjligt att bedöma&lt;br&gt;konsekvenserna av ett tillträde till konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Konventioner antagna inom ramen för EU, dvs. med&lt;br&gt;tillämpning av reglerna i avdelning VI i EU-fördraget - den s.k. tredje&lt;br&gt;pelaren - skiljer sig på väsentliga punkter från vad som i allmänhet gäller&lt;br&gt;i fråga om konventioner. EU-konventioner är inte öppna för anslutning&lt;br&gt;för andra än medlemsstaterna. EU-konventionema är ett av flera rättsliga&lt;br&gt;instrument som är reglerade i EU-fördraget. Formen för att fatta beslut&lt;br&gt;om EU-konventioner skiljer sig från andra konventioner på så sätt att den&lt;br&gt;är föreskriven i ett annat rättsligt instrument, nämligen i artikel K.3 i EU-&lt;br&gt;fördraget. Sedan en konventions lydelse har slutförhandlats beslutar rådet&lt;br&gt;enhälligt att anta konventionen och rekommenderar samtidigt medlems-&lt;br&gt;staterna att anta konventionen i enlighet med sina nationella bestäm-&lt;br&gt;melser. En grundläggande princip inom EU är att alla medlemsstater&lt;br&gt;förväntas ratificera de konventioner som antas inom ramen för tredje&lt;br&gt;pelaren. Dessa träder nämligen som regel inte i kraft innan alla&lt;br&gt;medlemsstater har ratificerat dem. Några reservationer till konventions-&lt;br&gt;textema brukar normalt inte tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya medlemsstater kommer i framtiden genom sina anslutningsfördrag&lt;br&gt;att förpliktas att ansluta sig till beslutade eller ikraftträdda konventioner.&lt;br&gt;Detta villkor ställdes i Sveriges anslutningsförhandlingar och i samband&lt;br&gt;med anslutningsfördraget har Sverige och övriga nya medlemsländer&lt;br&gt;gjort ett sådant åtagande. Vid tiden för den svenska anslutningen var ett&lt;br&gt;antal utkast till konventioner under utarbetande, bl.a. Europolkon-&lt;br&gt;ventionen. I en förklaring fogad till anslutningsfördragets slutakt godtog&lt;br&gt;Sverige vad de dåvarande medlemsstaterna hade enats om vid tiden för&lt;br&gt;anslutningen. Sverige, liksom Finland och Österrike, kunde följaktligen&lt;br&gt;delta i de fortsatta förhandlingarna rörande dessa konventioner och&lt;br&gt;instrument endast med avseende på sådana frågor som återstod att lösa&lt;br&gt;(se prop. 1994/95:19 s 119).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens forslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europols grundläggande syfte är att vara ett hjälpmedel i kampen mot&lt;br&gt;den internationella organiserade brottsligheten. Ett sådant polissamarbete&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är särskilt viktigt när rörligheten över gränserna ökar. En grundläggande Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;målsättning för EU är förverkligandet av den fria rörligheten för personer&lt;br&gt;inom unionen. Den fria rörligheten skall uppnås bl.a. genom att i princip&lt;br&gt;avskaffa alla personkontroller vid passage av EU:s inre gränser. Detta&lt;br&gt;kräver särskilda åtgärder för att förhindra att den gränsöverskridande&lt;br&gt;brottsligheten ökar. Inrättandet av Europol är en betydelsefull sådan&lt;br&gt;åtgärd och Europol blir därigenom ett av de viktigaste instrumenten i&lt;br&gt;strävandena att förverkliga den fria rörligheten inom EU inte bara för&lt;br&gt;varor, tjänster och kapital utan också för personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Sveriges anslutning till Europolsamarbetet kommer den&lt;br&gt;svenska polisen att kunna fullt ut delta i det europeiska polissamarbetet.&lt;br&gt;Härigenom kommer dess operativa slagkraft här hemma att öka genom&lt;br&gt;att den får tillgång till information, underrättelser och kompetens som&lt;br&gt;den annars knappast hade fatt tillgång till. Den svenska polisen kommer&lt;br&gt;genom Europol också att på ett effektivt sätt kunna lämna väsentliga&lt;br&gt;bidrag till andra polismyndigheters brottsbekämpande verksamhet. Inte&lt;br&gt;minst inom området för narkotikabekämpning är Europol ett omistligt&lt;br&gt;samarbetsinstrument. Såsom Europol är uppbyggt, med bl.a. sambands-&lt;br&gt;män från varje medlemsland stationerade på Europols huvudkontor,&lt;br&gt;kommer också bilateralt och multilateralt operativt polissamarbete att&lt;br&gt;förenklas och bli effektivare, exempelvis vid genomförande av s.k.&lt;br&gt;kontrollerade leveranser av narkotika i de fall där flera länder är berörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol kommer också att vara en betydelsefull samarbetspartner för&lt;br&gt;länder och organisationer utanför EU. Genom Europol kan därigenom&lt;br&gt;ytterligare kanaler för polissamarbete öppnas till gagn för det svenska&lt;br&gt;polisarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingarna om Europolkonventionen var svåra, och i många&lt;br&gt;frågor har ganska stora åsiktsskillnader funnits mellan medlemsländerna.&lt;br&gt;Den nu föreliggande konventionen är därför resultatet av ett flertal&lt;br&gt;kompromisser där alla länder i större eller mindre omfattning har fått ge&lt;br&gt;avkall på sina ursprungliga ståndpunkter för att erforderlig enighet skulle&lt;br&gt;kunna uppnås. Även om Sverige i samband med anslutningsfördraget,&lt;br&gt;som nyss har sagts, hade förklarat sig godta de färdigförhandlade&lt;br&gt;frågorna medförde detta emellertid i praktiken inte någon inskränkning i&lt;br&gt;våra möjligheter att i förhandlingarna om Europolkonventionen föra fram&lt;br&gt;synpunkter även i sådana delar som egentligen var färdigförhandlade vid&lt;br&gt;tidpunkten för vårt inträde i förhandlingarna. I alla viktiga förhand-&lt;br&gt;lingsfrågor har de svenska ståndpunkterna beretts i samråd med EU-&lt;br&gt;nämnden och justitieutskottet varvid bred politisk uppslutning har&lt;br&gt;noterats. Europolkonventionens och tilläggsprotokollets innehåll åter-&lt;br&gt;speglar på det hela taget mycket väl ståndpunkter som Sverige utan&lt;br&gt;svårighet har kunnat ansluta sig till. Det föreslås därför att Sverige&lt;br&gt;tillträder Europolkonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen träder i kraft tre månader efter det att det sista&lt;br&gt;ratificeringsinstrumentet har deponerats. Justitie- och inrikesministrarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har informellt kommit överens om att konventionen skall vara ratificerad&lt;br&gt;av alla medlemsländer före 1997 års utgång. Vid Europeiska rådets (EU:s&lt;br&gt;stats- eller regeringschefer) möte i Dublin december 1996 beslöts att&lt;br&gt;tillsätta en arbetsgrupp på hög nivå för att ta fram ett förslag till&lt;br&gt;handlingsplan för bekämpandet av den organiserade brottsligheten inom&lt;br&gt;unionen. Denna arbetsgrupp har nyligen avlämnat sin rapport till&lt;br&gt;Europeiska rådet och har där rekommenderat att rådet bör ges i uppdrag&lt;br&gt;att se till, inte bara att konventionen ratificeras av alla medlemsstater före&lt;br&gt;1997 års utgång utan också, att Europol som organisation kan börja verka&lt;br&gt;senast i mitten av 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lagändringar som föranleds av svenskt tillträde till Europol-&lt;br&gt;konventionen behandlas i avsnitt 7 och 8. Med anledning av Data-&lt;br&gt;inspektionens påpekande bör framhållas att konventionens bestämmelser&lt;br&gt;självfallet måste beaktas i det förestående lagstiftningsarbetet med anled-&lt;br&gt;ning av Registerutredningens betänkanden.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Närmare om Europolkonventionens&lt;br&gt;bestämmelser&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Avsnittets disposition&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I detta avsnitt redovisas de närmare överväganden och bedömningar som&lt;br&gt;gjorts bl.a. beträffande konventionens förhållande till svenska regler.&lt;br&gt;Avsnittet är uppbyggt på en redogörelse av konventionens innehåll&lt;br&gt;artikel för artikel. Efter redogörelsen för artikelns innehåll görs&lt;br&gt;beträffande vissa artiklar en kort analys av artikelns innehåll i förhållande&lt;br&gt;till konventionstexten i övrigt eller diskuteras hur vissa bestämmelser kan&lt;br&gt;komma att tillämpas i praktiken. Det kan också förekomma upplysningar&lt;br&gt;om hur förhandlingsarbetet förlöpt i vissa avseenden. Dessa upplysningar&lt;br&gt;och överväganden, som redovisas under rubriken Kommentar, innehåller&lt;br&gt;emellertid inga bedömningar om hur artikeln förhåller sig till svenska&lt;br&gt;regler. Sådana bedömningar redovisas också under respektive artikel men&lt;br&gt;under rubriken Förhållande till svenska regler. De fall när konven-&lt;br&gt;tionsbestämmelsema föranleder lagstiftning behandlas särskilt i avsnitt 7&lt;br&gt;och 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Konventionens artiklar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.1 Avd I. Upprättande och arbetsuppgifter (artikel 1-6)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1. Upprättande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna upprättar genom konventionen den europeiska polis-&lt;br&gt;byrån, Europol. Detta föreskrivs i artikel 1 där också den grundläggande&lt;br&gt;regeln om kopplingen mellan Europol och medlemsstaterna genom en&lt;br&gt;nationell enhet i varje land fastslås. Med medlemsstater avses EU:s&lt;br&gt;medlemsstater vid tidpunkten för konventionens undertecknande i juli&lt;br&gt;1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2 och 3. Målsättning och arbetsuppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europols mål och arbetsuppgifter regleras i artikel 2 och 3 vilkas innehåll&lt;br&gt;redan har beskrivits ingående i avsnitt 4.2 och 4.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 2.1 framgår att Europols uppgift är att förbättra effektivitet&lt;br&gt;och samarbete mellan de behöriga nationella myndigheterna i deras&lt;br&gt;arbete för att förebygga och bekämpa terrorism, narkotikahandel och&lt;br&gt;annan allvarlig internationell brottslighet. Begreppet behöriga myn-&lt;br&gt;digheter definieras i artikel 2.4. Härmed avses inte bara polismyndigheter&lt;br&gt;utan också andra offentliga organ som enligt nationell lagstiftning är&lt;br&gt;behöriga att förebygga och bekämpa brottslighet. För vår del t.ex.&lt;br&gt;tullmyndigheter och åklagarmyndigheter. Definitionen far sin betydelse i&lt;br&gt;alla fall där konventionstexten hänvisar till Europols mål eller syfte och&lt;br&gt;medför att uppgifter som härrör från Europols register kan användas av&lt;br&gt;de flesta myndigheter inom rättsväsendet om inte särskilda villkor&lt;br&gt;uppställts som inskränker användningen på ett eller annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 2.2 tredje stycket framgår att den begränsning av Europols&lt;br&gt;behörighet till där uppräknade brottstyper inte är avsedd att vara&lt;br&gt;permanent. Europols behörighet kan efterhand utökas med andra&lt;br&gt;allvarliga internationella brott genom ett beslut av rådet. De ytterligare&lt;br&gt;brott som kan komma i fråga anges i en särskild bilaga till konventionen.&lt;br&gt;I bilagan är särskilt angivet att Europol, när dess behörighet utökas till att&lt;br&gt;avse en ny typ av brott, alltid också är behörig vad gäller den&lt;br&gt;penningtvätt som kan vara förbunden med det nya brottet. I samma&lt;br&gt;bilaga definieras också närmare den brottslighet som är omnämnd i&lt;br&gt;artikel 2 (med undantag för narkotikahandel som definieras i själva&lt;br&gt;artikeln, 2.5). 1 samband med ett beslut av rådet att utöka Europols&lt;br&gt;behörighet med en ny brottstyp kan också - med stöd av artikel 43.3 - en&lt;br&gt;ny definition införas i bilagan. Konventionens operativa tillämp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsområde kan alltså ändras utan att den mer omständliga proceduren Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;för konventionsändring i artikel 43.1 behöver tillgripas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europols arbetsuppgifter är uppdelade på tre områden enligt artikel&lt;br&gt;3.1-3. Det första - och viktigaste - av dessa berör Europols egenskap av&lt;br&gt;underrättelseorgan för främst operativa syften. Det andra området tar&lt;br&gt;sikte på Europols strategiska underrättelse- och informationsverksamhet&lt;br&gt;och det tredje området - som kan bli aktuellt om resurserna så medger -&lt;br&gt;anger Europols roll som ett slags övergripande serviceorgan till&lt;br&gt;myndigheterna i medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4. Nationella enheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 behandlar de nationella enheternas verksamhet, och deras&lt;br&gt;skyldigheter gentemot Europol. Den nationella enheten är enda&lt;br&gt;sambandslänk mellan Europol och medlemsstaterna (artikel 4.1). Den&lt;br&gt;lyder under nationell lag (artikel 4.2). Medlemsstaterna är skyldiga att&lt;br&gt;vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de nationella&lt;br&gt;enheterna kan utföra sina uppgifter och särskilt att de nationella&lt;br&gt;enheterna har tillgång till de nationella uppgifter de behöver (artikel 4.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nationella enhetens huvuduppgift i förhållande till Europol är&lt;br&gt;enligt artikel 4.4 att på eget initiativ förse Europol med de uppgifter och&lt;br&gt;underrättelser som är nödvändiga för att Europol skall kunna fullgöra&lt;br&gt;sina arbetsuppgifter (4.4.1) och att tillgodose Europols önskemål om&lt;br&gt;information, underrättelser och råd (4.4.2) samt att uppdatera information&lt;br&gt;och underrättelser (4.4.3). Den skall också överföra uppgifter för lagring&lt;br&gt;i Europols dataregister (4.4.6). Den skall vidare med iakttagande av&lt;br&gt;nationell rätt bl.a. förse sina egna behöriga myndigheter med det material&lt;br&gt;som kommer från Europol (4.4.4) och vidarebefordra förfrågningar från&lt;br&gt;dessa till Europol (4.4.5). Den nationella enheten har ansvar för att allt&lt;br&gt;uppgiftsutbyte mellan enheten och Europol sker i enlighet med nationella&lt;br&gt;bestämmelser (4.4.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella enheterna är enligt artikel 4.5 inte skyldiga att lämna&lt;br&gt;uppgifter till Europol om detta i det enskilda fallet skulle kunna skada&lt;br&gt;väsentliga nationella säkerhetsintressen eller äventyra en pågående&lt;br&gt;utredning eller någons personliga säkerhet. De är vidare inte heller&lt;br&gt;skyldiga att förse Europol med uppgifter som härrör från nationella&lt;br&gt;säkerhetstjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för den nationella enheten skall bäras av medlemsstaten&lt;br&gt;(artikel 4.6). Cheferna för de nationella enheterna skall bistå Europol&lt;br&gt;med råd om detta behövs (artikel 4.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 är i de delar den berör skyldigheten att leverera uppgifter till&lt;br&gt;Europol en av de mest centrala i konventionen. Här slås nämligen&lt;br&gt;medlemsstaternas grundläggande skyldighet att förse Europol med&lt;br&gt;uppgifter fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna skyldighet inskränks i vissa särskilt angivna fall i de artiklar&lt;br&gt;som speciellt reglerar de olika delama av Europols datasystem, t.ex.&lt;br&gt;artikel 8.4. eller artikel 10.3. Det förtjänar att påpekas att undantagen från&lt;br&gt;huvudregeln att den nationella enheten, och därmed medlemsstaten, är&lt;br&gt;skyldig att leverera de uppgifter till Europol som konventionen kräver&lt;br&gt;när de förekommer i artikel 8 och 10 endast avser vissa särskilt angivna&lt;br&gt;uppgifter. Vidare finns ett generellt undantag i artikel 4.5 i fråga om&lt;br&gt;uppgifter från säkerhetstjänsterna eller sådana uppgifter som kan hota&lt;br&gt;statens säkerhet, en pågående utredning eller enskilda personers säkerhet.&lt;br&gt;Det bör samtidigt observeras att regeln i artikel 4.4.7 däremot inte utgör&lt;br&gt;något undantag från huvudregeln om skyldighet att leverera uppgifter till&lt;br&gt;Europol utan skall läsas som en sorts garanti för att när uppgifter lämnas,&lt;br&gt;detta skall ske i överensstämmelse med nationell rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cheferna för de nationella enheterna är tänkta att spela en betydande&lt;br&gt;roll i den praktiska utformningen av Europols verksamhet. De skall som&lt;br&gt;framgår av artikel 4.7 träffas regelbundet och utgöra ett viktigt råd-&lt;br&gt;givande organ för Europols styrelse som slutligt utformar verksamheten.&lt;br&gt;Som avnämare till Europols tjänster har det ansetts naturligt att de har ett&lt;br&gt;stort inflytande över hur verksamheten bedrivs, vilka prioriteringar som&lt;br&gt;bör göras och hur effektiviteten bäst främjas ur ett användarperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållande till svenska regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska nationella enheten kan förutsättas bli inrättad vid Riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen som redan idag fullgör liknande funktioner i förhållande&lt;br&gt;till Interpol och i annat liknande internationellt samarbete. Eventuella&lt;br&gt;frågor om den nationella enhetens uppgifter i förhållande till Europol och&lt;br&gt;till polis- och tullväsendet kan regleras i förordning som beslutas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5. Sambandsmän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje land skall sända minst en sambandsman till Europol. Styrelsen&lt;br&gt;bestämmer det antal som skall finnas. Sambandsmännen lyder i första&lt;br&gt;hand under nationell rätt om inte konventionens bestämmelser före-&lt;br&gt;skriver annat (artikel 5.1). Sambandsmännens uppdrag är att representera&lt;br&gt;hemlandets intressen i Europol under iakttagande av både hemlandets&lt;br&gt;lagstiftning och Europols regler (artikel 5.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sambandsmännen skall enligt artikel 5.3 medverka i informations-&lt;br&gt;utbytet mellan Europol och de nationella enheterna. De skall därvid&lt;br&gt;överföra information från de nationella enheterna till Europol (5.3.1) och&lt;br&gt;omvänt (5.3.2), samarbeta med Europols tjänstemän genom att ge dessa&lt;br&gt;relevant information och råd om hur nationella uppgifter bör tolkas&lt;br&gt;(5.3.3). Vidare skall sambandsmännen i enlighet med nationell rätt och&lt;br&gt;med beaktande av Europols målsättning och syfte bidra till utbyte av&lt;br&gt;information från de nationella enheterna och samordning av åtgärder till&lt;br&gt;följd av detta (artikel 5.4). Sambandsmännen har tillgång till Europols&lt;br&gt;register i enlighet med de bestämmelser som reglerar resp, register&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(artikel 5.5). Europols datasäkerhetsregler gäller i tillämpliga delar också&lt;br&gt;sambandsmännen (artikel 5.6). De skall åtnjuta den immunitet och de&lt;br&gt;privilegier som krävs för att de skall kunna fullgöra sitt uppdrag (artikel&lt;br&gt;5.8). Sambandsmännen skall vara lokaliserade i Europols byggnad där&lt;br&gt;lokaler skall ställas till deras förfogande. Andra kostnader för sambands-&lt;br&gt;männen skall i princip bäras av medlemsstaten om inte styrelsen beslutar&lt;br&gt;annat (artikel 5.9). Styrelsen skall besluta om de ytterligare bestämmelser&lt;br&gt;som behövs för att reglera sambandsmännens rättigheter och skyldigheter&lt;br&gt;i förhållande till Europol (artikel 5.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella sambandsmännen har en central funktion i Europol.&lt;br&gt;Europols snabbhet och slagkraft kommer till stor del att bero av hur&lt;br&gt;sambandsmännen fungerar i praktiken. Sambandsmännen skall alltså&lt;br&gt;vara den förmedlande länken mellan organisationen och medlems-&lt;br&gt;länderna. En funktion som alltid - dygnet runt - skall vara i verksamhet.&lt;br&gt;Sambandsmännen skall lyda under nationella regler och fa sina&lt;br&gt;instruktioner hemifrån om inte annat sägs i konventionen. 1 praktiken&lt;br&gt;innebär detta att de svenska sambandsmännen förblir anställda av sina&lt;br&gt;svenska myndigheter och lyder under svensk lag, t. ex. vad gäller&lt;br&gt;sekretess och tystnadsplikt. De skall hämta sina instruktioner hemifrån i&lt;br&gt;övergripande frågor men den dagliga arbetsledningen kommer&lt;br&gt;naturligtvis att ske på plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i artikel 5.4 lägger grunden för att sambandsmännen&lt;br&gt;skall kunna spela en central roll bl.a. när medlemsstaterna vill genomföra&lt;br&gt;operationer som kräver att information snabbt utväxlas och samordnas.&lt;br&gt;Det kan t.ex. gälla s.k. kontrollerade leveranser av narkotika. De&lt;br&gt;sambandsmän som för närvarande är stationerade hos ENE genomför&lt;br&gt;redan idag i viss omfattning sådana samordningsuppgifter men då med&lt;br&gt;utgångspunkt i rent bilaterala överenskommelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rådsarbetsgrupp som har utarbetat Europolkonventionen har, på&lt;br&gt;det sätt som beskrivs i kommentaren till artikel 45, förberett sådana&lt;br&gt;personalföreskrifter som avses i artikel 5.7. Dessa föreskrifter, som alltså&lt;br&gt;skall antas av styrelsen, innehåller bestämmelser om rekryteringsbas,&lt;br&gt;kvalifikationskrav, organisatorisk ställning, arbetstider och tillgänglighet&lt;br&gt;m.m. Eftersom sambandsmännen är anställda av sina hemländers&lt;br&gt;myndigheter, bygger dessa föreskrifter på att medlemsländerna reglerar&lt;br&gt;anställningsvillkoren för sambandsmännen på ett sätt som överens-&lt;br&gt;stämmer med dessa. En i sammanhanget viktig bestämmelse är att någon&lt;br&gt;ur varje lands sambandsmannagrupp i princip skall vara tillgänglig&lt;br&gt;dygnet runt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6. Datoriserat informationssystem for insamlade uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datasystemet skall bestå av ett informationsregister med begränsade och&lt;br&gt;ämnesmässigt avgränsade uppgifter för att möjliggöra snabb sökning av&lt;br&gt;uppgifter i Europols och medlemsstaternas polisregister (6.1.1). Här-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utöver skall det finnas arbetsregister för analys inrättade för särskilda&lt;br&gt;projekt med olika varaktighet, analysregister (6.1.2) samt ett&lt;br&gt;indexregister (6.1.3). Europols informationssystem far mte samköras&lt;br&gt;med andra register än sådana register som finns hos de nationella&lt;br&gt;enheterna (6.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.2 Avdelning II. Informationsregister (artikel 7-9)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7. Upprättande av ett informationsregister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln innehåller allmänna regler om upprättande av informations-&lt;br&gt;registret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registret skall enligt artikel 7.1 första stycket upprättas av Europol.&lt;br&gt;Införing i registret av uppgifter som kommer från medlemsstaterna skall&lt;br&gt;göras direkt av dessa med iakttagande av nationella regler om för-&lt;br&gt;farandet. Införing i registret skall ombesörjas av de nationella enheterna&lt;br&gt;och sambandsmännen. Uppgifter från tredje land eller organisationer&lt;br&gt;utanför Europol och uppgifter som härrör från analysverksamheten skall&lt;br&gt;införas av Europol. Informationsregistret skall vara direkt läsbart för de&lt;br&gt;nationella enheterna, sambandsmännen och behöriga Europoltjänstemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid skall de nationella enheterna enligt artikel 7.1. andra&lt;br&gt;stycket inte ha direkt tillgång till andra uppgifter än rena identifierings-&lt;br&gt;uppgifter beträffande personer som avses i artikel 8.1.2, dvs. uppgifter&lt;br&gt;om sådana som kan misstänkas komma att begå brott i framtiden. Andra&lt;br&gt;uppgifter i registret beträffande sådana personer får - under förutsättning&lt;br&gt;att en pågående undersökning gör det nödvändigt - begäras av berörd&lt;br&gt;sambandsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol ansvarar enligt artikel 7.2 för att konventionens bestämmelser&lt;br&gt;om handhavande av registret följs. Europol ansvarar också för drift och&lt;br&gt;datasäkerhet samt för att gallringsbestämmelsema efterlevs. I medlems-&lt;br&gt;staterna har de nationella enheterna enligt artikel 7.3 motsvarande&lt;br&gt;uppgifter och skyldigheter, och de datasäkerhetsbestämmelser som finns&lt;br&gt;i artikel 25 är tillämpliga också på datautrustning hos de nationella&lt;br&gt;enheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med bestämmelsen i artikel 7.1 andra stycket är att skydda&lt;br&gt;känsliga personuppgifter genom att begränsa spridningen av&lt;br&gt;integritetskänslig information endast till dem som verkligen har behov av&lt;br&gt;den. Regeln innebär att en nationell enhet, som har intresse av att ta del&lt;br&gt;av alla uppgifter som finns om någon i denna personkategori, måste vidta&lt;br&gt;särskilda åtgärder för detta. Å andra sidan får möjligheterna att få tillgång&lt;br&gt;till information ur informationsregistret inte vara alltför begränsade,&lt;br&gt;eftersom syftet med registret då kan motverkas. Den valda regleringen är&lt;br&gt;tänkt att utgöra en rimlig avvägning mellan dessa intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8. Information sregistrets innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsregistret far enligt artikel 8.1 innehålla sådana uppgifter som&lt;br&gt;behövs för att Europol skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.&lt;br&gt;Undantag görs dock för uppgifter om sådan brottslighet som avses i&lt;br&gt;artikel 2.3.2, dvs. brott som har ett visst samband med den brottslighet&lt;br&gt;som omfattas av Europols direkta behörighet 1 registret skall emellertid&lt;br&gt;enligt artikel 8.4 andra stycket i sådana fall finnas en notering om att&lt;br&gt;ytterligare information rörande denna typ av brott finns i ett nationellt&lt;br&gt;register&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter som införs i informationsregistret skall gälla tre person-&lt;br&gt;kategorier:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) personer som har dömts för sådana brott som ligger inom Europols&lt;br&gt;behörighet enligt artikel 2 (8.1.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) personer som misstänks för att ha begått eller varit delaktiga i&lt;br&gt;sådana brott (8.1.1), och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) personer för vilka graverande omständigheter ger anledning anta att&lt;br&gt;de kommer att begå sådana brott (8.1.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dessa personkategorier far identifieringsuppgifter, dvs. namn,&lt;br&gt;födelsetid och födelseort, medborgarskap, kön och andra viktiga&lt;br&gt;särskiljande uppgifter registreras (artikel 8.2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I informationsregistret far också lagras och användas upplysningar om&lt;br&gt;varifrån den registrerade uppgiften kommer (artikel 8.3 första stycket),&lt;br&gt;vilket brott den registrerade är misstänkt för, även gämingsbeskrivning&lt;br&gt;(8.3.1), tillvägagångssätt och hjälpmedel (8.3.2), uppgifter om hand-&lt;br&gt;läggande myndigheter och ärendenummer eller liknande (8.3.3), uppgift&lt;br&gt;om vilken kriminell organisation personen misstänks tillhöra (8.3.4) samt&lt;br&gt;uppgift om eventuella fällande domar för brott inom området för&lt;br&gt;Europols behörighet (8.3.5). I den mån Europol inför uppgifter av nyss&lt;br&gt;nämnt slag, skall det framgå om dessa härstammar från annat håll än från&lt;br&gt;medlemsstaterna eller om de är ett resultat av Europols analys-&lt;br&gt;verksamhet. De nu behandlade uppgifterna får också föras in i registret&lt;br&gt;även om de ännu inte hänvisar till särskilt utpekade personer (artikel 8.3&lt;br&gt;andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det hos Europol eller de nationella enheterna finns ytterligare&lt;br&gt;information om de personkategorier som avses i artikel 8.1, kan sådana&lt;br&gt;uppgifter enligt artikel 8.4 första stycket på begäran överlämnas till&lt;br&gt;Europol eller de nationella enheterna. Från de sistnämnda behöver&lt;br&gt;överlämnade dock ske endast om detta är tillåtet enligt nationell lag. Om&lt;br&gt;undersökningen mot någon registrerad person läggs ned eller denne&lt;br&gt;frikänns skall de uppgifter som berörs av beslutet utplånas ur registret&lt;br&gt;(artikel 8.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna är skyldiga att lämna sådana uppgifter som avses i&lt;br&gt;artikel 8.1 till Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilken grad av misstanke som krävs för att personuppgifter Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;beträffande sådana misstänkta som avses i artikel 8.1.1 och 8.1.2 skall få&lt;br&gt;registreras bestäms av nationella regler och nationell praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyngdpunkten i informationsregistret kommer att ligga i sådana&lt;br&gt;uppgifter som avses i artikel 8.3. Det är dessa uppgifter som innehåller&lt;br&gt;den ur polisiär synpunkt mest användbara informationen. Artikel 8.4&lt;br&gt;syftar inte på information som skall lagras i informationsregistret, den&lt;br&gt;frågan är uttömmande reglerad i 1-3, utan pekar på möjligheterna till&lt;br&gt;bilateralt informationsutbyte för analysändamål om de personer som&lt;br&gt;redan finns i informationsregistret. Artikel 8.4 föreskriver alltså inget&lt;br&gt;undantag från skyldigheten att förse Europol med uppgifter som skall&lt;br&gt;lagras enligt 8.1-3. Uppgifter som avses i 8.4 kan komma från Europols&lt;br&gt;analysverksamhet eller från kriminalunderrättelseverksamhet i medlems-&lt;br&gt;staterna. Ett huvudsyfte med informationsregistret är nämligen att för&lt;br&gt;både Europol och medlemsstaterna tillhandahålla möjligheter att utbyta&lt;br&gt;information om personer som är intressanta ur brottssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På flera ställen i denna artikel, och även i artikel 7, hänvisas till&lt;br&gt;Europols arbetsuppgifter. Såsom dessa arbetsuppgifter har definierats i&lt;br&gt;artikel 3 innebär cn sådan hänvisning också alltid en hänvisning till&lt;br&gt;Europols målsättning och därmed till de begränsningar av Europols&lt;br&gt;behörighet till att avse viss allvarligare internationell organiserad&lt;br&gt;brottslighet som ligger i denna målsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållande till svenska regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna uppfylla åtagandet att lämna uppgifter till Europol om&lt;br&gt;dömda och misstänkta personer som avses i artikel 8.1.1 krävs att lagen&lt;br&gt;(1965:94) om polisregister m.m. ändras. Denna fråga behandlas i avsnitt&lt;br&gt;7.2. Det förutsätts vidare i artikel 8.1.2 att uppgifter om personer som&lt;br&gt;misstänks kunna komma att begå brott i framtiden kan lämnas till&lt;br&gt;Europol. Hur denna föreskrift - främst vad gäller databaserade uppgifter&lt;br&gt;- förhåller sig till nu gällande svenska bestämmelser behandlas likaså i&lt;br&gt;avsnitt 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9. Rätt till tillgång till informationsregistret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella enheterna, sambandsmännen och behöriga tjänstemän hos&lt;br&gt;Europol är enligt artikel 9.1 de enda som har rätt att föra in eller söka&lt;br&gt;uppgifter i informationsregistret. Att använda registret är bara tillåtet för&lt;br&gt;att lösa en särskild uppgift och skall då ske i enlighet med regler som&lt;br&gt;gäller för den enhet som använder registret om inte annat följer av&lt;br&gt;konventionen (se nedan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 artikel 9.2 föreskrivs att bara den enhet som har registrerat en uppgift&lt;br&gt;är behörig att ändra, rätta eller utplåna den. Antar någon enhet att en&lt;br&gt;uppgift enligt artikel 8.2, alltså en identifieringsuppgift, beträffande&lt;br&gt;någon som kan föras in i registret är felaktig eller bör kompletteras, skall&lt;br&gt;den enhet som har registrerat uppgiften genast underrättas. Den&lt;br&gt;registrerande enheten skall då vidta de åtgärder som behövs med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anledning av underrättelsen. Om registret innehåller uppgifter som avses Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;i artikel 8.3, dvs. kompletterande uppgifter, kan vilken enhet som helst&lt;br&gt;föra in ytterligare sådana uppgifter. Strider dessa mot befintliga upp-&lt;br&gt;gifter, skall enheterna inbördes komma överens om vilken uppgift som&lt;br&gt;skall stå kvar. Om en enhet som har registrerat identifieringsuppgifter,&lt;br&gt;dvs. uppgifter enligt artikel 8.2, vill utplåna dessa samtidigt som andra&lt;br&gt;enheter har fört in kompletterande uppgifter om samma person, överförs&lt;br&gt;ansvaret för identifieringsuppgifternas riktighet på den enhet som först&lt;br&gt;har registrerat kompletterande uppgifter. Den enheten skall också&lt;br&gt;informeras om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enhet som använder registret är som framgår av artikel 9.3&lt;br&gt;ansvarig för att användningen av registret är rättsenlig. Enheten måste&lt;br&gt;kunna identifieras. Överföring av uppgifter mellan de nationella&lt;br&gt;enheterna och behöriga myndigheter i hemländerna sker i enlighet med&lt;br&gt;nationell lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med enhet avses i artikel 9.2 såväl de nationella enheterna, sambands-&lt;br&gt;männen som Europol eller dess organ. Att även sambandsmännen vid&lt;br&gt;tillämpning av artikel 9.2 och 9.3 måste anses vara en enhet i artikelns&lt;br&gt;mening ligger i sakens natur eftersom dessa har rätt att registrera och&lt;br&gt;använda uppgifter ur registret. Föreskriften i artikel 9.3 om att varje&lt;br&gt;enhet som registrerar, hämtar eller ändrar uppgifter ur registret måste&lt;br&gt;kunna identifieras hänger samman med reglerna i artikel 16 om kontroll&lt;br&gt;av att uppgifter ur Europols dataregister används på ett konventionsenligt&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.3 Avdelning III. Arbetsregister för analysändamål (artikel 10-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10. Insamling, behandling och användning av personuppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln berör arbetsregister för analysändamål och hur personuppgifter i&lt;br&gt;dessa register far samlas in, behandlas och användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå det mål som är beskrivet i artikel 2 kan Europol enligt artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 också använda andra register än informationsregistret för att lagra,&lt;br&gt;ändra och använda personuppgifter som kan hänföras till brott som ligger&lt;br&gt;under dess behörighet, inbegripet sådana brott som enligt artikel 2.3&lt;br&gt;andra stycket hör samman med grundbrottsligheten. Sådana uppgifter&lt;br&gt;skall användas i analysarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den personkrets om vilka uppgifter kan komma ifråga är;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. de personer som avses i art 8.1, dvs. dömda, misstänkta eller&lt;br&gt;potentiella brottslingar (10.1.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vittnen (10.1.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. brottsoffer, både personer som har utsatts för begångna brott och Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;sådana för vilka det finns anledning att anta att de kan utsättas för brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(10.1.3) ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. kontakter eller medhjälpare till brottslingar (10.1.4) samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. andra personer som kan lämna upplysningar om brott som utreds&lt;br&gt;(10.1.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att samla in, lagra eller behandla sådana personuppgifter som avses i&lt;br&gt;artikel 6 första meningen i Europarådets konvention om skydd för&lt;br&gt;enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (dvs.&lt;br&gt;uppgifter om enskilds politiska eller religiösa åskådning, ras, etniska&lt;br&gt;ursprung, hälsa eller sexuella läggning) är endast tillåtet om uppgifterna&lt;br&gt;är strikt nödvändiga med hänsyn till registrets ändamål och om de&lt;br&gt;kompletterar andra personuppgifter som redan finns i registret. En sådan&lt;br&gt;uppgift får inte göras till ensamt sökbegrepp i strid med analysändamålet&lt;br&gt;(artikel 10.1 andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall anta särskilda tillämpningsföreskrifter för analysregistrens&lt;br&gt;datasäkerhet och för intemkontroll av uppgifterna i dessa register (artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 tredje stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 10.2 avses med analysregister ett register för insamling,&lt;br&gt;behandling eller användande av uppgifter för att underlätta förunder-&lt;br&gt;sökningar. Varje analys skall genomföras av en särskilt sammansatt&lt;br&gt;grupp bestående av analyspersonal och andra särskilt utsedda Europol-&lt;br&gt;tjänstemän och sambandsmän från de stater varifrån uppgifter till&lt;br&gt;analysen härrör (10.2.1) eller från stater som på annat sätt berörs av&lt;br&gt;projektet (10.2.2). Bara analystjänstemännen har rätt att registrera och&lt;br&gt;hämta uppgifter ur det analysregister som gruppen har till sitt förfogande&lt;br&gt;(10.2.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella enheterna är enligt artikel 10.3 skyldiga att på eget&lt;br&gt;initiativ eller på Europols begäran förse Europol med de uppgifter som&lt;br&gt;behövs för att genomföra analysverksamheten. De är dock skyldiga att&lt;br&gt;göra detta endast om det enligt deras nationella lagstiftning är tillåtet att&lt;br&gt;bearbeta dessa uppgifter för brottsförebyggande syften, analys eller&lt;br&gt;brottsbekämpning. Uppgifterna kan, om de är känsliga, lämnas från de&lt;br&gt;nationella enheterna direkt till analysgrupperna, dvs. utan förmedling av&lt;br&gt;sambandsmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 10.4 föreskrivs bl.a. att om de uppgifter som kommer från&lt;br&gt;medlemsstaterna inte är tillräckliga, Europol far begära in uppgifter&lt;br&gt;också från Europeiska gemenskaperna och de organ som upprättats med&lt;br&gt;stöd av grundfördragen (10.4.1.), andra offentligrättsliga organ som har&lt;br&gt;upprättats inom ramen för EU (10.4.2), organ som upprättats bilateralt&lt;br&gt;mellan två eller fler medlemsstater i unionen (10.4.3), tredje land&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(10.4.4) , internationella organisationer och dem underställda offentlig-&lt;br&gt;rättsliga organ (10.4.5). andra offentligrättsliga organ som har upprättats&lt;br&gt;mellan två eller fler stater (10.4.6) samt Interpol (10.4.7). Europol far&lt;br&gt;också ta emot uppgifter som har översänts från dessa på deras eget&lt;br&gt;initiativ (artikel 10.4 andra stycket). Om Europol inom ramen för andra&lt;br&gt;konventioner får tillgång till uppgifter från andra register än de som&lt;br&gt;direkt omnämns i Europolkonventionen, får sådana personuppgifter&lt;br&gt;också användas för analysändamål (artikel 10.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 10.6och 7 behandlas frågan om vilka medlemsstater och vilka Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;befattningshavare som kan tillåtas delta i en analys och under vilka&lt;br&gt;förutsättningar en analysgrupp kan utökas med ytterligare deltagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10.8 rör användningen av analysdata. Det är den överförande&lt;br&gt;medlemsstaten som skall bedöma hur känslig en överförd uppgift är, och&lt;br&gt;spridning och operativ användning av analysdata skall därför bestämmas&lt;br&gt;i samråd med de övriga deltagarna i analysprojektet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analysregistren är hjälpmedel i den kriminalunderrättelseverksamhet&lt;br&gt;som skall bedrivas av Europol. Varje analys skall bedrivas i projektform&lt;br&gt;i en särskilt sammansatt projektgrupp. Varje projektgrupp har tillgång till&lt;br&gt;ett arbetsverktyg i form av ett register - en analysfil - och det är dessa&lt;br&gt;register som regleras i artikel 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den analys som skall kunna göras hos Europol kan naturligtvis i vissa&lt;br&gt;fall ta sikte på situationer där ett konkret brott redan har begåtts, alltså på&lt;br&gt;det stadium där enligt svenska regler en förundersökning har inletts eller&lt;br&gt;kan inledas. Huvuddelen av Europols analysarbete kommer emellertid att&lt;br&gt;bedrivas på ett tidigare stadium i vad som, med svensk terminologi,&lt;br&gt;brukar kallas kriminalunderrättelseverksamhet. Med sådan verksamhet&lt;br&gt;avses polisverksamhet som syftar till att klarlägga om brottslig verk-&lt;br&gt;samhet pågår, har förekommit eller kan förutses. En sådan verksamhet&lt;br&gt;kan leda till att det skapas underlag för att inleda ett förundersök-&lt;br&gt;ningsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med analys avses enligt artikel 10.2 insamling, behandling eller&lt;br&gt;användning av uppgifter för att underlätta förundersökningar. Innebörden&lt;br&gt;av den svenska termen förundersökning är dock i detta sammanhang&lt;br&gt;alltför begränsad vilket framgår av en jämförelse mellan konventions-&lt;br&gt;texten i andra språkversioner och den svenska. Den engelska texten&lt;br&gt;använder på motsvarande ställe termen crimirtal investigation och den&lt;br&gt;franska enquéte criminelle. Dessa begrepp är vidare än det svenska,&lt;br&gt;ganska snävt avgränsade begreppet förundersökning. Vad som avses är i&lt;br&gt;stället en polisundersökning som kan inrymma både det som hos oss&lt;br&gt;avses med begreppet förundersökning och det som motsvarar begreppet&lt;br&gt;kriminalunderrättelseverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i artikel 10.3 tar konkret sikte på sådana uppgifter som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 första stycket 2-5 och de känsliga personuppgifter som avses i 10.1&lt;br&gt;andra stycket. Den skyldighet som medlemsstaterna har att lämna&lt;br&gt;uppgifter till informationsregistret enligt artikel 8.1 berörs alltså inte av&lt;br&gt;denna bestämmelse utan regleras uteslutande i artikel 8 jämförd med&lt;br&gt;grundregeln i artikel 4. Regeln innebär också att om det är tillåtet enligt&lt;br&gt;nationell rätt att använda en viss uppgift i kriminalunderrättelse-&lt;br&gt;verksamhet så är staten också skyldig att dela med sig av den till&lt;br&gt;Europols analysverksamhet om det begärs. Frågor om överlämnande av&lt;br&gt;uppgifter till Europol behandlas vidare i avsnitt 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken bakom regeln i artikel 10.8 om spridning och användning av&lt;br&gt;analysuppgifter är att söka förhindra att känsliga uppgifter ges spridning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom ett för tidigt operativt utnyttjande av informationen. Detta betyder&lt;br&gt;dock inte att analysdeltagama i regel har någon formell vetorätt om en&lt;br&gt;medlemsstat finner det nödvändigt att ingripa med stöd av uppgifter som&lt;br&gt;har framkommit under analysprojektet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt integritetskänsliga personuppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 10.1 andra stycket regleras användningen av särskilt känsliga&lt;br&gt;personuppgifter. Sådana personuppgifter som avses i artikel 6 första&lt;br&gt;meningen i Europarådets konvention från 1981 om skydd för enskilda&lt;br&gt;vid automatisk databehandling av personuppgifter, dvs. uppgifter om&lt;br&gt;enskilds politiska eller religiösa åskådning, ras, etniska ursprung, hälsa&lt;br&gt;eller sexuella läggning, far - som framgår av bestämmelsen - i och för&lt;br&gt;sig förekomma i analysregistren. Men detta endast under förutsättning att&lt;br&gt;de är strikt nödvändiga för en pågående analys och att de kompletterar&lt;br&gt;andra uppgifter i registret. Denna reglering av användandet av särskilt&lt;br&gt;känsliga uppgifter överensstämmer helt med 1987 års Europaråds-&lt;br&gt;rekommendation om skydd för enskildas personuppgifter i polisregister.&lt;br&gt;Sverige har i praxis följt rekommendationen vid förande av polisregister&lt;br&gt;även om någon motsvarande bestämmelse inte har funnits i lag eller&lt;br&gt;annan författning. Registerutredningen har i sitt delbetänkande&lt;br&gt;Knminalunderrättelserregister, DNA-register (SOU 1996:35) föreslagit&lt;br&gt;att en motsvarande regel skall införas i den av utredningen föreslagna&lt;br&gt;lagen om polisens underrättelseregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang måste den grundläggande förutsättningen för&lt;br&gt;Europol att överhuvudtaget inleda ett analysförfarande beaktas. Ett&lt;br&gt;sådant skall enligt artikel 10.1 första stycket alltid vara förenligt med&lt;br&gt;Europols målsättning enligt artikel 2, dvs. att öka effektiviteten och&lt;br&gt;främja brottsbekämpande myndigheters samarbete i kampen mot allvar-&lt;br&gt;lig internationell organiserad brottslighet i den mån omständigheterna i&lt;br&gt;det enskilda fallet visar på förekomsten av en brottslig organisation eller&lt;br&gt;struktur som påverkar två eller fler medlemsländer och som är så&lt;br&gt;allvarlig att ett gemensamt agerande är påkallat. 1 artikel 10 hänvisas&lt;br&gt;också till de särskilda brottstyper som i linje med målet för verksamheten&lt;br&gt;ligger inom Europols behörighet. Varje personuppgift, oavsett vilken typ&lt;br&gt;av uppgift det rör sig om, som skall registreras inom ramen för Europol&lt;br&gt;måste alltså vara förenlig med Europols grundläggande målsättning och&lt;br&gt;behörighet. Förutsättningarna för att få registrera särskilt känsliga&lt;br&gt;personuppgifter är alltså mycket restriktiva och det finns redan därför&lt;br&gt;ingen anledning att befara att sådan registrering kommer att ske i en&lt;br&gt;omfattning som inte är önskvärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konventionen (artikel 10.1 andra stycket) krävs härutöver tre&lt;br&gt;ytterligare begränsningar i rätten att registrera och använda uppgifter av&lt;br&gt;detta slag: 1) de skall vara strikt nödvändiga för en pågående analys, 2)&lt;br&gt;de skall komplettera andra uppgifter om personen i fråga och 3) de får&lt;br&gt;inte vara ensamt sökbara i strid med analysändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att uppgifterna skall vara strikt nödvändiga för en pågående analys&lt;br&gt;innebär att de måste kunna passas in i ett analysarbete och även vara av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgörande betydelse för analysens resultat på ett eller annat sätt. Det far Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;alltså inte vara så att en uppgift på ett obestämt sätt kan vara ”bra att ha”&lt;br&gt;som rent bakgrundsmaterial eller för att på ett mer allmänt sätt ge en&lt;br&gt;fullständig bild av en person eller en personkrets. För att uppgiften skall&lt;br&gt;fa registreras, skall det pågående analysarbetet visa att uppgiften är viktig&lt;br&gt;för den pågående analysen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna skall vidare komplettera redan befintliga registrerade&lt;br&gt;uppgifter om personen i fråga. Detta rekvisit hänger delvis ihop med det&lt;br&gt;tidigare nämnda kravet på att analysen skall vara pågående. Det är alltså&lt;br&gt;inte möjligt att med hjälp av Europols analysregister göra en allmän&lt;br&gt;kartläggning av enskilda personer utifrån sådana särskilt känsliga&lt;br&gt;personuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte tillåtet att söka efter en personkategori endast med hjälp av&lt;br&gt;särskilt känsliga uppgifter. Avsikten med en analys måste alltid vara&lt;br&gt;förenlig med Europols målsättning och behörighet enligt artikel 2. Det är&lt;br&gt;alltså inte tillåtet att söka i analysregistren med t.ex. etniskt ursprung som&lt;br&gt;enda sökbegrepp, och därigenom få fram en lista på alla personer med en&lt;br&gt;viss härstamning oberoende av varför uppgifter om dem har registrerats.&lt;br&gt;Däremot kan det vara tillåtet att söka personer som misstänks för en viss&lt;br&gt;brottstyp, t.ex. amfetaminsmuggling, och som tillhör en särskild, etnisk&lt;br&gt;grupp, för att med hjälp av detta kunna kartlägga en kriminell&lt;br&gt;organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 10.1 tredje stycket skall rådet anta tillämpnings-&lt;br&gt;föreskrifter med ytterligare regler om bl.a. användning och registrering&lt;br&gt;av personuppgifter i analysfilema. Detta arbete bedrivs på det sätt som&lt;br&gt;har beskrivits i kommentaren till artikel 45 men är ännu inte helt slutfört.&lt;br&gt;Ett resultat av arbetet kommer dock att vara preciserade regler om vilka&lt;br&gt;typer av uppgifter som i normala fall kan få förekomma beträffande de&lt;br&gt;olika personkategorier som nämns i artikel 10. I princip tillåts&lt;br&gt;registrering av fler uppgifter, även av känsligt slag, beträffande personer&lt;br&gt;som är misstänkta för brott än beträffande t.ex. vittnen och offer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållande till svenska regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om hur databehandling av sådana uppgifter som avses i artikel 10&lt;br&gt;förhåller sig till svenska regler berörs i avsnitt 7, där också frågan om&lt;br&gt;överlämnande av uppgifter till Europol närmare berörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikelll. Indexregister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11 berör indexregistret. Detta skall avspegla innehållet&lt;br&gt;analysregistren på ett sådant sätt att en sambandsman av uppgifterna i&lt;br&gt;indexregistret kan dra slutsatser om huruvida det i något analysregister&lt;br&gt;förekommer uppgifter (information) som berör dennes hemland.&lt;br&gt;Uppgifterna i indexregistret skall alltså vara så beskaffade att det går att&lt;br&gt;avgöra om det förekommer uppgifter lagrade om en person eller inte,&lt;br&gt;men får inte i övrigt avslöja något av innehållet i registret eller resultatet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av en företagen analys. Förutom sambandsmännen har endast behöriga Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;Europoltjänstemän tillgång till indexregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12. Instruktion för upprättandet av register&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För varje analysregister skall särskilda ”instruktioner” upprättas som&lt;br&gt;beslutas av Europols styrelse. Härigenom ges tillstånd att inleda ett&lt;br&gt;analysprojekt med hjälp av ett analysregister. Dessa instruktioner skall&lt;br&gt;innehålla detaljerade föreskrifter om ett analysregisters innehåll, bl.a.&lt;br&gt;vilka personkategorier som får registreras och vilka typer av uppgifter&lt;br&gt;om dessa som skall få förekomma, särskilt om det kan bli aktuellt att&lt;br&gt;lagra sådana känsliga personuppgifter som avses i artikel 10.1 andra&lt;br&gt;stycket, under vilka förutsättningar personuppgifter kan lämnas ut och till&lt;br&gt;vilka mottagare (artikel 12.1.2-9). Den gemensamma tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten skall av chefen för Europol omedelbart underrättas om att ett&lt;br&gt;förslag till beslut om inrättande av ett sådant register har upprättats. Den&lt;br&gt;gemensamma tillsynsmyndigheten skall härutöver få tillgång till&lt;br&gt;beslutsakten som helhet för synpunkter (artikel 12.1 andra stycket). Vid&lt;br&gt;fara i dröjsmål kan chefen för Europol enligt artikel 12.2 ensam besluta&lt;br&gt;att ett analysregister skall upprättas. Styrelsens ledamöter skall därefter&lt;br&gt;genast underrättas så att frågan snarast kan underställas styrelsen för&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.4 Avd IV. Gemensamma bestämmelser om&lt;br&gt;informationsbehandling (artikel 13-25)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdelning IV är den mest omfattande i konventionen och innehåller&lt;br&gt;bestämmelser om integritetsskydd, enskildas tillgång till uppgifter,&lt;br&gt;användning av uppgifter och tekniskt skydd för datalagrade uppgifter&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13. Skyldighet att lämna ut uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol skall enligt artikel 13 utan dröjsmål överlämna alla uppgifter till&lt;br&gt;medlemsländerna som rör dessa. Europol skall också upplysa&lt;br&gt;medlemsstaterna om de samband som har konstaterats föreligga mellan&lt;br&gt;olika brott inom Europols behörighet. Europol får också lämna uppgifter&lt;br&gt;och underrättelser om andra allvarliga brott som Europol har fått kunskap&lt;br&gt;om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 artikeln regleras Europols skyldighet att till medlemsstaterna redovisa&lt;br&gt;bl.a. de analysresultat som har uppnåtts. Europol får också till medlems-&lt;br&gt;staterna lämna ut s.k. överskottsinformation som rör allvarliga brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14. Skyddsnivå för uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senast vid konventionens ikraftträdande skall alla medlemsstater ha&lt;br&gt;vidtagit sådana lagstiftningsåtgärder att den interna rättsordningen minst&lt;br&gt;uppfyller den dataskyddsnivå som följer av 1981 års Europarådskon-&lt;br&gt;vention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av person-&lt;br&gt;uppgifter varvid hänsyn skall tas till Europarådets rekommendation R&lt;br&gt;(87) av den 17 september 1987 om polisens användning av person-&lt;br&gt;uppgifter (artikel 14.1) Ingen överföring av personuppgifter enligt&lt;br&gt;konventionen får påbörjas innan lagstiftning som genomför de nämnda&lt;br&gt;internationella åtagandena har trätt i kraft i de stater som deltar i&lt;br&gt;uppgiftsutbytet (artikel 14.2). Vid insamling, behandling och användning&lt;br&gt;av personuppgifter skall Europol enligt artikel 14.3 iaktta de regler som&lt;br&gt;följer av den nämnda konventionen och rekommendationen. Detsamma&lt;br&gt;gäller i de fall Europol behandlar icke ADB-behandlade uppgifter i&lt;br&gt;register, dvs. alla strukturerade samlingar av personuppgifter som är&lt;br&gt;tillgängliga enligt bestämda kriterier (artikel 14.3 andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i artikel 14.3 andra stycket, som rör icke databehandlade&lt;br&gt;personuppgifter, har hämtat sin ordalydelse från EG:s dataskyddsdirektiv&lt;br&gt;från år 1995. Det bör observeras att inte alla personuppgifter träffas av&lt;br&gt;bestämmelsen i artikel 14.3 andra stycket utan bara sådana som finns i&lt;br&gt;register i egentlig bemärkelse. Det som exempelvis finns i vanliga akter&lt;br&gt;berörs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15. Ansvar för skyddet av uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 15 fastslås huvudregeln att den enhet som har registrerat en&lt;br&gt;uppgift också har ansvaret för att den är riktig. Alltså skall ansvaret för&lt;br&gt;att de uppgifter som finns i Europols register är lagliga med avseende på&lt;br&gt;insamling och registrering, riktighet och aktualitet samt att gallrings-&lt;br&gt;bestämmelsema följs, ligga hos den stat som har registrerat eller överfört&lt;br&gt;uppgifterna. Motsvarande ansvar har Europol för de uppgifter som över-&lt;br&gt;förts dit av tredje man eller som är ett resultat av Europols eget analys-&lt;br&gt;arbete (artikel 15.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av konventionens bestämmelser i övrigt skall&lt;br&gt;Europol dessutom ha ansvaret för de uppgifter som Europol tar emot och&lt;br&gt;behandlar i alla sina register, även de ”manuella” som omtalas i artikel&lt;br&gt;14.3 (artikel 15.2). Europol skall lagra alla uppgifter i registren på ett&lt;br&gt;sådant sätt att det går att avgöra varifrån en uppgift härstammar, vare sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det är från en medlemsstat, från en tredje part eller från Europols Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;analysarbete (artikel 15.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16. Bestämmelser om upprättande av rapporter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol skall enligt artikel 16 upprätta en kontrollrapport om minst vart&lt;br&gt;tionde uttag av personuppgifter ur registren. Från informationsregistret&lt;br&gt;skall dock varje uttag rapporteras. Syftet med rapporteringen är att&lt;br&gt;kontrollera om uttaget varit lagligen grundat. De uppgifter som finns i&lt;br&gt;kontrollrapporterna får endast användas för kontrollsyfte och bara av&lt;br&gt;Europol och de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 23 och 24 i&lt;br&gt;konventionen. Rapporterna skall utplånas efter sex månader om inte en&lt;br&gt;pågående undersökning gör att de måste bevaras längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17. Regler om användning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personuppgifter från Europols register och andra uppgifter som härrör&lt;br&gt;från Europol får enligt artikel 17.1 användas av medlemsstaternas&lt;br&gt;behöriga myndigheter endast för att förebygga eller bekämpa sådan&lt;br&gt;brottslighet som faller inom Europols behörighet eller andra allvarliga&lt;br&gt;former av brottslighet (17.1 första stycket). Användningen av uppgifterna&lt;br&gt;regleras av nationell lagstiftning (17.1 andra stycket). Om uppgiften skall&lt;br&gt;användas för andra ändamål eller av andra myndigheter än de som avses i&lt;br&gt;artikel 2, måste ursprungsstatens tillstånd först inhämtas (artikel 17.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 17.2 regleras situationen när en uppgift som har lämnats till&lt;br&gt;Europol, oavsett om det är en personuppgift eller inte, är underkastad sär-&lt;br&gt;skilda restriktioner för dess användande i det land eller den organisation&lt;br&gt;varifrån den härstammar. Då skall samma restriktioner gälla även i det&lt;br&gt;land till vilket uppgiften har överförts från Europol. Undantag görs för de&lt;br&gt;fall även uppgifter av detta slag måste lämnas till ett oberoende kontroll-&lt;br&gt;organ. I sådana fall skall uppgiften få lämnas dit, men efter samråd med&lt;br&gt;ursprungsstaten och med iakttagande av dess intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i artikel 17.1 första stycket begränsar användandet av främst&lt;br&gt;personuppgifter som härrör från Europol. Att inskränka medlems-&lt;br&gt;staternas möjligheter att använda sig av uppgifterna till att enbart&lt;br&gt;förebygga eller bekämpa den brottslighet som vid varje tidpunkt ligger&lt;br&gt;inom Europols behörighet skulle vara att gå för långt. En så restriktiv&lt;br&gt;reglering skulle kunna hämma det praktiska polisarbetet alltför mycket,&lt;br&gt;även om uppgifterna naturligtvis i de flesta fall bara kommer till&lt;br&gt;användning för just sådan brottslighet. Å andra sidan är det inte önskvärt&lt;br&gt;att uppgifter från Europol kommer till användning i sammanhang som är&lt;br&gt;alltför perifera i förhållande till Europols egentliga behörighetsområde.&lt;br&gt;En sådan tillämpning skulle kunna skada tilltron till Europols verksamhet&lt;br&gt;och komma i konflikt med skälen till varför Europols behörighet är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inskränkt till allvarlig brottslighet. Regeln i första stycket är avsedd att&lt;br&gt;balansera dessa intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i artikel 17.2 innebär att vissa uppgifter inte får&lt;br&gt;användas för andra ändamål än de som har tillåtits av den ursprungliga&lt;br&gt;uppgiftslämnaren. Den vanligaste restriktionen i detta avseende torde&lt;br&gt;vara att uppgiften bara får användas i polisens verksamhet (for police use&lt;br&gt;only). Innebörden härav är bl.a. att den inte direkt kan användas som&lt;br&gt;bevisning i rättegång och att den inte utan vidare kan lämnas till andra&lt;br&gt;myndigheter. Regeln kommer knappast att vålla några praktiska&lt;br&gt;bekymmer. De flesta uppgifter som kan komma att omfattas av detta&lt;br&gt;förbehåll är av sådant slag att de i tiden ligger långt före en eventuell&lt;br&gt;rättegång och därmed bara i undantagsfall är av beskaffenhet att direkt&lt;br&gt;kunna utgöra bevismaterial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållande till svenska regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtagandet att respektera förbehåll av detta slag har stöd i 1 § lagen&lt;br&gt;(1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på&lt;br&gt;brottmålsområdet. Det krävs dock en mindre ändring i bestämmelsen&lt;br&gt;vilket berörs i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18. Överföring av uppgifter till tredje iand och utomstående instanser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol får enligt artikel 18.1 på vissa villkor överföra uppgifter till&lt;br&gt;tredje land eller till de utomstående instanser som avses i artikel 10.4.&lt;br&gt;För detta krävs att utlämnandet av uppgifterna i det enskilda fallet behövs&lt;br&gt;för att förebygga eller bekämpa brott som ligger inom Europols behörig-&lt;br&gt;het, att mottagaren har en tillfredsställande skyddsnivå for uppgifterna&lt;br&gt;och att utlämnandet överensstämmer med de generella regler härom som&lt;br&gt;skall beslutats av rådet. Artikel 18.3 innehåller vidare kriterier för att&lt;br&gt;bestämma om ett tredje land eller ett utomstående organ har en tillräcklig&lt;br&gt;skyddsnivå för att tillåta överförande av uppgifter i ett särskilt fall. Om&lt;br&gt;uppgiften överförts till Europol från en medlemsstat, erfordras enligt&lt;br&gt;artikel 18.4 denna stats samtycke för att uppgiften skall få vidare-&lt;br&gt;befordras utanför Europol. Ett sådant samtycke kan lämnas i förväg och&lt;br&gt;kan också vara generellt. Om det har lämnats i förväg, kan det när som&lt;br&gt;helst återkallas (18.4 första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om uppgiften inte härrör från en medlemsstat, är det Europol som&lt;br&gt;beslutar om den skall lämnas ut eller ej. Utlämnande får ske endast om&lt;br&gt;det inte är till men för medlemsstaternas verksamhet enligt Europol-&lt;br&gt;konventionen eller deras ordning och säkerhet eller eljest riskerar att&lt;br&gt;skada någon medlemsstat (18.4 andra stycket). Europol ansvarar i sådana&lt;br&gt;fall för att utlämnandet är lagligt. Mottagaren skall åta sig att endast&lt;br&gt;använda uppgifterna för de ändamål för vilka de har utlämnats (artikel&lt;br&gt;18.5). Om uppgiften är sekretessbelagd, krävs för utlämnade också att en&lt;br&gt;överenskommelse om överföring av sekretessen har ingåtts med&lt;br&gt;mottagaren (artikel 18.6). Rådet skall enligt artikel 18.2 anta tillämp-&lt;br&gt;ningsföreskrifter rörande informationsutbytet med tredje land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De utomstående instanser som avses i artikeln är EU:s institutioner eller&lt;br&gt;organ, organisationer upprättade genom överenskommelser mellan EU:s&lt;br&gt;medlemsstater, internationella organisationer och deras organ, exempel-&lt;br&gt;vis Förenta Nationerna, andra bilateralt eller multilateralt inrättade&lt;br&gt;organisationer samt Interpol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19. Rätt till tillgång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln reglerar enskildas rätt att få del av uppgifter ur Europols&lt;br&gt;datasystem m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Envar har rätt att för kontrolländamål antingen själv få tillgång till de&lt;br&gt;uppgifter som Europols register innehåller om denne eller att en kontroll&lt;br&gt;av uppgifternas riktighet och laglighet utförs för dennes räkning. En&lt;br&gt;sådan begäran - som är avgiftsfri - kan enligt artikel 19.1 göras till den&lt;br&gt;nationella Europolenheten i vilken medlemsstat som helst. Begäran skall&lt;br&gt;genast överlämnas till Europol för prövning och den sökande skall&lt;br&gt;underrättas härom. Europol skall pröva ansökan inom tre månader från&lt;br&gt;det att den har mottagits av den nationella myndigheten (artikel 19.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att fa del av uppgifter eller rätten att få dem kontrollerade skall&lt;br&gt;som framgår av artikel 19.3 utövas enligt lagen i den medlemsstat i&lt;br&gt;vilken ansökan gjordes. Om lagen där ger den sökande rätt att få tillgång&lt;br&gt;till uppgifterna, skall utlämnande ändå vägras om detta är nödvändigt för&lt;br&gt;att Europol skall kunna utföra sina uppgifter, skydda medlemsstaternas&lt;br&gt;säkerhet, skydda allmän ordning, bekämpa brott eller för att skydda&lt;br&gt;utomståendes rättigheter och friheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den sökande har rätt att få del av uppgifterna, skall enligt artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.4, förutom sekretessgrundema i 19.3, följande förfarande iakttas.&lt;br&gt;Europol får inte fatta beslut om att lämna ut uppgifter ur informations-&lt;br&gt;registret om inte den medlemsstat som fört in uppgiften och de&lt;br&gt;medlemsstater som berörs av den först har fått tillfälle att yttra sig över&lt;br&gt;begäran. Dessa kan då förbjuda att uppgiften lämnas ut. Vilka uppgifter&lt;br&gt;som får lämnas ut och de närmare villkoren för detta bestäms av den&lt;br&gt;medlemsstat som har infört uppgiften (19.4. första stycket 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är Europol som har infört uppgiften i informationsregistret,&lt;br&gt;skall yttrande inhämtas från berörda medlemsstater och dessa har då&lt;br&gt;möjlighet att förbjuda utlämnande (19.4. första stycket 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller uppgifter som förekommer i ett analysregister krävs&lt;br&gt;enighet mellan Europol och de stater som deltar i analysen och den eller&lt;br&gt;de medlemsstater som är berörda av uppgiften för att den skall få lämnas&lt;br&gt;ut (19.4. första stycket 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlämnande vägras av en medlemsstat eller Europol, skall Europol&lt;br&gt;underrätta den sökande om att nödvändiga kontroller har vidtagits dock&lt;br&gt;utan att därvid röja om sökanden förekommer i registren eller ej (artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.4. andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den sökande enligt de nationella regler som styr förfarandet bara&lt;br&gt;har rätt att få uppgifterna i Europols register kontrollerade, eller om&lt;br&gt;sökanden endast har begärt detta, gäller enligt artikel 19.5 att Europol i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nära samarbete med de berörda nationella myndigheterna skall företa en Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;sådan kontroll. Den sökande skall av Europol underrättas om att&lt;br&gt;nödvändiga kontrollåtgärder har vidtagits men utan att det röjs om&lt;br&gt;sökanden förekommer i registren eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 19.6 skall Europol upplysa om att ett beslut om ut-&lt;br&gt;lämnande eller kontroll som den sökande inte är nöjd med kan&lt;br&gt;överklagas till den gemensamma tillsynsmyndigheten. Den sökande kan&lt;br&gt;också överklaga hos den myndigheten om en begäran om en åtgärd inte&lt;br&gt;har besvarats inom tre månader från det att den har mottagits av den&lt;br&gt;nationella enheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett överklagande rör vägran att lämna ut en uppgift som har införts&lt;br&gt;av en medlemsstat i informationsregistret, skall den gemensamma&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten enligt artikel 19.7 andra stycket tillämpa den statens&lt;br&gt;nationella rätt. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall samråda med&lt;br&gt;den nationella tillsynsmyndigheten eller behörig domstol i ursprungs-&lt;br&gt;landet som skall uttala sig om huruvida en vägran att lämna ut uppgiften&lt;br&gt;har skett i enlighet med de föreskrifter härom som finns i artikel 19.3 och&lt;br&gt;4 första stycket. I ett sådant fall skall den gemensamma tillsynsmyn-&lt;br&gt;dighetens beslut fattas i nära samråd med dessa nationella organ. Beslutet&lt;br&gt;kan i förekommande fall innebära ett förbud mot att uppgifterna lämnas&lt;br&gt;ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett överklagande rör en vägran att lämna ut uppgifter som har&lt;br&gt;införts av Europol i informationsregistret eller uppgifter som finns i ett&lt;br&gt;analysregister, skall den gemensamma tillsynsmyndigheten enligt artikel&lt;br&gt;19.7 tredje stycket höra Europol och medlemsstaterna. I det fall Europol&lt;br&gt;eller någon berörd medlemsstat fortfarande motsätter sig utlämnande av&lt;br&gt;uppgifterna, måste den gemensamma tillsynsmyndigheten, om den vill&lt;br&gt;ändra det ursprungliga beslutet, fatta ett sådant beslut med två&lt;br&gt;tredjedelars majoritet. Om ett sådant beslut inte fattas, skall den&lt;br&gt;gemensamma tillsynsmyndigheten meddela den sökande att nödvändiga&lt;br&gt;kontroller har genomförts men utan att röja om sökanden finns i registret&lt;br&gt;eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När överklagandet rör ett kontrollförfarande enligt artikel 19.5 om&lt;br&gt;uppgifter som en medlemsstat har fört in i informationsregistret, skall&lt;br&gt;den gemensamma tillsynsmyndigheten enligt artikel 19.7 fjärde stycket&lt;br&gt;försäkra sig om att kontrollen har skett på ett korrekt sätt. Detta skall ske&lt;br&gt;i nära samråd med den nationella tillsynsmyndigheten i den stat som har&lt;br&gt;registrerat uppgifterna. Den sökande skall av den gemensamma tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten underrättas om att kontrollåtgärder har vidtagits utan att det&lt;br&gt;röjs om den sökande förekommer i registret eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När överklagandet rör kontroll av uppgifter som Europol har fört in i&lt;br&gt;informationsregistret eller innehållet i ett analysregister, skall den&lt;br&gt;gemensamma tillsynsmyndigheten enligt artikel 19.7 femte stycket&lt;br&gt;försäkra sig om att nödvändiga kontrollåtgärder har vidtagits på ett&lt;br&gt;korrekt sätt av Europol. Om så är fallet skall den sökande därefter&lt;br&gt;underrättas om att nödvändiga kontrollåtgärder har vidtagits utan att det&lt;br&gt;därvid röjs om sökanden förekommer i registret eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna skall i tillämpliga delar också gälla icke data-&lt;br&gt;behandlade uppgifter som Europol har i register (artikel 19.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 19 finns alltså föreskrifter som reglerar den enskildes rätt att få&lt;br&gt;ta del uppgifter om sig själv i registret. Detta var under förhandlingarna&lt;br&gt;en svår fråga att uppnå enighet om, eftersom de nationella lagstift-&lt;br&gt;ningarna i medlemsstaterna skiljer sig åt ganska väsentligt. Regleringen i&lt;br&gt;artikel 19 är därför resultatet av en politisk kompromiss som bygger på&lt;br&gt;inte mindre än tre olika motsatspar av kolliderande intressen eller&lt;br&gt;regelverk. Det första är om kontrollen av innehållet i ett dataregister skall&lt;br&gt;utövas genom att den enskilde ges en rätt till direkt tillgång till&lt;br&gt;registerinnehållet (direkt kontroll) eller om den enskilde i stället skall&lt;br&gt;kunna påkalla att ett oberoende organ kontrollerar om uppgifterna är&lt;br&gt;korrekta och införda i registret med iakttagande av de regler som gäller&lt;br&gt;på området (indirekt kontroll). Det andra motsatsparet är om den&lt;br&gt;kontrollmodell som tillämpas i Europol huvudsakligen skall följa&lt;br&gt;nationell rätt eller regleras av konventionen. Det tredje motsatsparet&lt;br&gt;utgörs av om den gemensamma övervakningsmyndigheten skall kunna&lt;br&gt;överpröva nationella myndigheters beslut eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När dessa skilda synsätt skall appliceras på Europol har resultatet blivit&lt;br&gt;att förhållandena regleras på inte mindre än sex olika sätt beroende på&lt;br&gt;varifrån en uppgift härstammar och till vilket register den förts samt med&lt;br&gt;huvudsaklig tillämpning av två parallella förfaranden beroende på om&lt;br&gt;den nationella rätten i ett visst fall föreskriver direkt eller indirekt&lt;br&gt;kontroll. Artikel 19 tillhandahåller därmed i princip tolv olika för-&lt;br&gt;faranden, av vilka några emellertid sammanfaller, så att det i praktiken&lt;br&gt;innebär åtta olika förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 19 behandlas endast frågan om att få del av eller kontrollera&lt;br&gt;uppgifter som finns i något av Europols register. Om en uppgift finns i&lt;br&gt;ett nationellt register i en medlemsstat, regleras dessa frågor uteslutande&lt;br&gt;av nationell lagstiftning och rättstillämpning och Europolkonventionens&lt;br&gt;regler tillämpas alltså inte i ett sådant fall. Det kommer dock inte att vara&lt;br&gt;ovanligt att en uppgift förekommer både i ett nationellt register hos en&lt;br&gt;medlemsstat och i ett Europolregister, eftersom i princip alla person-&lt;br&gt;uppgifter som kommer från medlemsstaterna till Europols register är&lt;br&gt;hämtade ur deras olika polisregister. I den situationen får valet av&lt;br&gt;regelsystem avgöras av hur sökandens begäran är utformad. Om en&lt;br&gt;sökande ställer frågan till den svenska nationella enheten om vad som&lt;br&gt;finns registrerat om honom i de svenska polisregistren eller motsvarande&lt;br&gt;skall begäran handläggas enligt svenska regler, och frågan når aldrig&lt;br&gt;Europol. Detta gäller oavsett varifrån eventuella uppgifter härstammar;&lt;br&gt;de kan alltså mycket väl ha kommit från Europol. Om frågan däremot är&lt;br&gt;mer generell, nämligen en begäran om att få del av allt som finns i&lt;br&gt;Europols register, skall den överlämnas till Europol. Det finns dock inget&lt;br&gt;som hindrar att frågan handläggs direkt av den svenska enheten vad&lt;br&gt;gäller de uppgifter som finns i svenska register, om detta också innefattas&lt;br&gt;i den generella begäran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en begäran sålunda har överlämnats till Europol skall den besvaras&lt;br&gt;genom ett beslut av Europol. Vilket förfarande som Europol skall&lt;br&gt;använda bestäms då av innehållet i lagen i den medlemsstat hos vilken&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begäran har framställts. Är det i den medlemsstaten föreskrivet att den&lt;br&gt;sökande i princip har rätt att fä del av innehållet i ett polisregister (direkt&lt;br&gt;kontroll), skall ett sådant förfarande, dvs. ett utlämnandeförfarande,&lt;br&gt;iakttas av Europol vid besvarande av begäran. Är det däremot i&lt;br&gt;medlemsstaten föreskrivet att kontrollen får utövas indirekt skall i stället&lt;br&gt;ett sådant kontrollförfarande tillämpas och kontrollen utförs då av&lt;br&gt;Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett utlämnandeförfarande skall tillämpas, måste först avgöras om&lt;br&gt;det som efterfrågas är uppgifter som medlemsstaterna eller Europol har&lt;br&gt;registrerat i informationsregistret eller om det är uppgifter i ett&lt;br&gt;analysregister. Detta är nämligen avgörande för vilka regler som skall&lt;br&gt;tillämpas på det fortsatta förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det rör sig om uppgifter som har registrerats av en medlemsstat i&lt;br&gt;informationsregistret, skall Europol tillfråga den staten och de andra&lt;br&gt;medlemsstater som eventuellt berörs av uppgiften om den kan lämnas ut.&lt;br&gt;Blir svaret nekande från någon stat, utlämnas uppgiften inte. Om någon&lt;br&gt;uppgift skall lämnas ut, skall den medlemsstat som registrerat den&lt;br&gt;föreskriva vad som kan utlämnas och villkoren för detta. Man bör dock&lt;br&gt;observera att det är Europol som fattar det formella beslutet även om&lt;br&gt;dess handlingsfrihet alltså är begränsad, eftersom Europol inte kan gå&lt;br&gt;emot en medlemsstats uppfattning att uppgiften inte får lämnas ut.&lt;br&gt;Däremot är det tänkbart att även om medlemsstaterna har givit klartecken&lt;br&gt;till utlämnande av vissa uppgifter, så kan Europol ändå besluta att så inte&lt;br&gt;skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en begäran rör uppgifter som Europol har registrerat i infor-&lt;br&gt;mationsregistret är förfarandet likartat men frågan behöver endast ställas&lt;br&gt;till de stater som berörs av uppgifterna. Europol bestämmer, om&lt;br&gt;klartecken till utlämnade ges, vad som skall lämnas ut och villkoren för&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rör en begäran slutligen en uppgift som förekommer i ett analys-&lt;br&gt;register, skall - för att utlämnande skall få äga rum - Europol, de med-&lt;br&gt;lemsstater som deltar i analysprojektet och de övriga stater som&lt;br&gt;eventuellt berörs av detta vara ense om att uppgiften kan utlämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I alla dessa situationer har alltså berörda medlemsstater vetorätt. En&lt;br&gt;vägran att lämna ut en begärd uppgift skall dock, vare sig beslutet i&lt;br&gt;realiteten har fattas av en medlemsstat eller av Europol, alltid vara&lt;br&gt;hänförlig till någon av de sekretessgrunder som finns angivna i artikel&lt;br&gt;19.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nyss har sagts är det Europol som skall fatta det formella beslutet.&lt;br&gt;När uppgiften kan lämnas ut görs detta på lämpligt sätt. När ett&lt;br&gt;avslagsbeslut meddelas skall detta ske i form av en underrättelse till den&lt;br&gt;sökande om att nödvändiga kontroller av Europols register har gjorts&lt;br&gt;men utan att det avslöjas om den sökande är känd för Europol eller inte.&lt;br&gt;Samma underrättelse lämnas naturligtvis också till en sökande om vilken&lt;br&gt;inga uppgifter finns i registren. Det sistnämnda framgår inte uttryckligen&lt;br&gt;av konventionstexten men ligger i sakens natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall den styrande nationella lagstiftningen föreskriver indirekt&lt;br&gt;kontroll skall Europol utföra denna i nära samarbete med de berörda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationella myndigheterna och därefter lämna den sökande samma besked&lt;br&gt;som nyss har sagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen ger också rätt att överklaga Europols beslut till den&lt;br&gt;gemensamma tillsynsmyndigheten. Ett sådant ärende handläggs på olika&lt;br&gt;sätt beroende på om överklagandet avser en vägran att lämna ut uppgifter&lt;br&gt;eller ett kontrollförfarande som den sökande är missnöjd med.&lt;br&gt;Handläggningen skiljer sig också beroende på om överklagandet avser&lt;br&gt;uppgifter som har registrerats av medlemsstaterna i informationsregistret&lt;br&gt;eller av Europol i samma register eller om det avser uppgifter i ett&lt;br&gt;analysregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om överklagandet avser en vägran att lämna ut en uppgift som finns i&lt;br&gt;informationsregistret och som är införd där av en medlemsstat, skall den&lt;br&gt;gemensamma tillsynsmyndigheten besluta i enlighet med den lag som&lt;br&gt;gäller i den medlemsstat där den ursprungliga ffamställan om att få del av&lt;br&gt;uppgiften har gjorts. Detta är att betrakta som en lagvalsregel och syftar&lt;br&gt;till att peka ut vilket huvudförfarande som skall tillämpas för ärendets&lt;br&gt;handläggning, nämligen om prövningen skall gälla ett utlämnande av&lt;br&gt;uppgiften eller ett kontrollförfarande. Samma regel gäller självfallet för&lt;br&gt;överinstansen som för Europol, nämligen att den som begär att få ut en&lt;br&gt;uppgift bara har rätt att få det om detta är möjligt enligt den lag som&lt;br&gt;gäller i det land där begäran framställdes. Annars gäller i princip att den&lt;br&gt;enskilde har rätt endast till det indirekta kontrollförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tillsynsmyndigheten väl konstaterat att ärendet skall prövas som en&lt;br&gt;fråga om utlämnande av en uppgift, skall den samråda med den&lt;br&gt;nationella tillsynsmyndighet eller den behöriga domstol som kan finnas i&lt;br&gt;det land som har infört uppgiften i registret. Den nationella tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten eller domstolen skall då kontrollera om beslutet att vägra&lt;br&gt;utlämna uppgiften har fattats med stöd av någon av de sekretessgrunder&lt;br&gt;som finns i artikel 19.3 och med iakttagande av det förfarande som&lt;br&gt;föreskrivs i artikel 19.4 första stycket. Om detta är fallet, skall den&lt;br&gt;gemensamma tillsynsmyndigheten fatta sitt beslut, som - vilket särskilt&lt;br&gt;framhålls - kan innebära ett avslag på begäran, i nära samråd med de&lt;br&gt;nationella myndigheter som nyss har nämnts. Även om det inte&lt;br&gt;uttryckligen sägs i bestämmelsen kommer den gemensamma tillsyns-&lt;br&gt;myndighetens beslut att inte lämna ut uppgiften att ta sig uttryck i ett&lt;br&gt;kontrollmeddelande till den sökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken bakom det samrådsförfarande som föreskrivs är att undersöka&lt;br&gt;om en nationell enhets rekommendation till Europol att vägra utlämna&lt;br&gt;uppgiften har grundats på konventionsenliga omständigheter, dvs. är&lt;br&gt;förenlig med åtagandena i konventionen. Den nationella tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten eller domstolen har närmast till upplysningarna och man kan säga&lt;br&gt;att dessa organ här fungerar som utredningsmyndighet åt den gemen-&lt;br&gt;samma tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att yttrande inte inhämtas från Europol beror på att Europol skall följa&lt;br&gt;de nationella enheternas yttrande när de uttalar att en uppgift inte får&lt;br&gt;lämnas ut. Om det skulle visa sig att Europol har avslagit en begäran om&lt;br&gt;utlämnande trots att detta har tillstyrkts av den berörda nationella&lt;br&gt;enheten, får tillsynsmyndigheten naturligtvis göra samma prövning av&lt;br&gt;Europols skäl för avslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När överklagandet i stället rör en vägran att lämna ut uppgifter som&lt;br&gt;Europol fört in i informationsregistret eller uppgifter som finns i ett&lt;br&gt;analysregister, skall samrådet ske med den som vidhåller att uppgiften&lt;br&gt;inte får lämnas ut, dvs. en medlemsstat eller Europol. Om den gemen-&lt;br&gt;samma tillsynsmyndigheten vill lämna ut uppgiften mot Europols eller&lt;br&gt;någon berörd medlemsstats vilja, måste detta ske genom ett beslut som&lt;br&gt;biträds av två tredjedelar av myndighetens ledamöter. Om överklagandet&lt;br&gt;inte bifalls, skall ett kontrollmeddelande lämnas till den sökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När slutligen överklagandet rör ett kontrollförfarande hos Europol&lt;br&gt;skall, om uppgiften införts i informationsregistret av en medlemsstat, den&lt;br&gt;gemensamma tillsynsmyndigheten nära samråda med den nationella&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten för att försäkra sig om att kontrollen har utförts på&lt;br&gt;ett riktigt sätt. Om uppgiften förts in av Europol eller finns i ett register&lt;br&gt;för analysändamål, skall samråd ske med Europol. Den gemensamma&lt;br&gt;tillsynsmyndighetens beslut ges i form av ett kontrollmeddelande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På flera ställen i artikeln föreskrivs att beslut i ett ärende om&lt;br&gt;utlämnande av uppgift eller kontroll av eventuella uppgifters riktighet&lt;br&gt;skall meddelas i form av en upplysning till den sökande att erforderlig&lt;br&gt;kontroll har vidtagits men utan att röja om uppgifter om denne&lt;br&gt;förekommer eller inte. Detta är det normala förfarandet då frågor ställs&lt;br&gt;om känsliga uppgifter som inte kan lämnas ut. Det skulle i de fall där en&lt;br&gt;person är i någon mening misstänkt kunna vara till stor skada om det&lt;br&gt;röjdes för denne både att han är föremål för Europols intresse och att han&lt;br&gt;inte är det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikeln gäller också för uppgifter i andra register än&lt;br&gt;sådana som förs med hjälp av automatisk databehandling. Med sådana&lt;br&gt;register menas strukturerade samlingar av personuppgifter som är&lt;br&gt;tillgängliga enligt bestämda kriterier. Definitionen är hämtad ur EG:s&lt;br&gt;dataskyddsdirektiv. Den innebär att uppgifterna måste vara sökbara&lt;br&gt;enligt åtminstone två kriterier för att det skall vara fråga om ett register i&lt;br&gt;denna mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållande till svenska regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datainspektionen bör bli den svenska tillsynsmyndigheten och vara den&lt;br&gt;myndighet med vilken den gemensamma tillsynsmyndigheten skall sam-&lt;br&gt;råda när detta är föreskrivet i artikeln. Se vidare under redogörelsen för&lt;br&gt;artikel 23 nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20. Rättelse och utplåning av uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 20.1 föreskrivs att uppgifter som är felaktiga eller har införts&lt;br&gt;eller lagras i Europols register i strid med konventionen skall rättas eller&lt;br&gt;utplånas av Europol om det är Europol som har fört in uppgiften i&lt;br&gt;registret. Uppgifter däremot som har införts direkt av en medlemsstat&lt;br&gt;skall enligt artikel 20.2 rättas eller utplånas av medlemsstaten i&lt;br&gt;samarbete med Europol (20.2 första meningen). Denna föreskrift tar sikte&lt;br&gt;på informationsregistret. Felaktiga uppgifter som kommit till Europol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från medlemsstaterna på annat sätt än genom direkt införing i register&lt;br&gt;eller uppgifter vilkas felaktighet beror på hanteringen hos Europol eller&lt;br&gt;uppgifter som har förts in i registren av Europol i strid med kon-&lt;br&gt;ventionen, skall rättas eller utplånas av Europol i samråd med den&lt;br&gt;medlemsstat varifrån de härrör (20.2 andra meningen). Om en uppgift&lt;br&gt;rättas eller tas bort, skall de nationella enheter som mottagit den genast&lt;br&gt;underrättas. De är då skyldiga att i sin tur utplåna eller rätta uppgiften&lt;br&gt;(artikel 20.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Envar har enligt artikel 20.4 rätt att hos Europol begära att felaktiga&lt;br&gt;uppgifter som berör denne skall ändras eller utplånas. Europol skall&lt;br&gt;informera denne om att rättelse har skett eller att uppgiften har utplånats.&lt;br&gt;Om den berörde inte är nöjd med beskedet kan han vända sig till den&lt;br&gt;gemensamma tillsynsmyndigheten. Samma sak gäller om begäran inte&lt;br&gt;har besvarats inom tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 artikeln uttrycks återigen principen om delat ansvar mellan Europol och&lt;br&gt;medlemsstaterna för att uppgifter som finns i Europols register är&lt;br&gt;vederhäftiga samt införda i enlighet med nationell lag och konventionens&lt;br&gt;bestämmelser. Artikeln utgör också den grund på vilken den&lt;br&gt;gemensamma tillsynsmyndighetens beslut kan få genomslag i Europol&lt;br&gt;och hos medlemsstaterna. Se vidare kommentaren till artikel 24 nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21. Tidsfrister för bevarande och utplåning av uppgifter i register&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Artikel 21.1 föreskrivs att uppgifter inte far bevaras hos Europol längre&lt;br&gt;än vad som är nödvändigt for att Europol skall kunna fullgöra sina&lt;br&gt;uppgifter. Senast tre år efter dess införande skall det undersökas om&lt;br&gt;uppgiften behöver bevaras eller inte. Gallringskontroll och utplåning&lt;br&gt;skall vad gäller uppgifter i informationsregistret utföras av den medlems-&lt;br&gt;stat som har infört uppgiften eller av Europol. Europol skall underrätta&lt;br&gt;medlemsstaterna tre månader innan tidsfristen går ut. I fråga om andra&lt;br&gt;register än informationsregistret ligger ansvaret på Europol ensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med kontroll enligt artikel 21.1 kan, om det är nödvändigt&lt;br&gt;för att Europol skall kunna utföra sina arbetsuppgifter, beslutas att&lt;br&gt;registeruppgiften skall bevaras till nästa kontrolltillfälle. I annat fall skall&lt;br&gt;uppgiften utplånas (artikel 20.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 21.3 får personuppgifter som förekommer i informa-&lt;br&gt;tionsregistret eller i analysregistren bevaras i högst tre år. En ny tidsfrist&lt;br&gt;börjar löpa då en ny uppgift om samma person införs. Varje år skall dock&lt;br&gt;undersökas om uppgiften är nödvändig för Europols verksamhet, vilket i&lt;br&gt;så fall skall dokumenteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en medlemsstat ur sina nationella register utplånar en person-&lt;br&gt;uppgift som också är överförd och lagrad i något Europolregister, skall&lt;br&gt;denna uppgift enligt huvudregeln i artikel 20.4 utplånas också i Europols&lt;br&gt;register. Ett undantag görs dock för det fall Europol har uppgifter från&lt;br&gt;annat håll - som ursprungsstaten inte har - och dessa motiverar att den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ursprungliga uppgiften inte utplånas. Då får uppgiften ändå bevaras och Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;ursprungsstaten skall underrättas om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 21.5 får en uppgift inte utplånas om detta skulle kunna&lt;br&gt;innebära en risk för den registrerades säkerhet. Om förutsättningar i&lt;br&gt;övrigt föreligger för att utplåna uppgiften, får den därefter bara användas&lt;br&gt;med den registrerades samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22. Bevarande och rättelse av uppgifter i akter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 22 regleras frågor om bevarande och rättelse av uppgifter hos&lt;br&gt;Europol i akter, dvs. i andra sammanställningar av uppgifter än i&lt;br&gt;dataregister. Sådana personuppgifter skall utplånas eller rättas eller också&lt;br&gt;skall i akten införas en anteckning om att de inte får användas på samma&lt;br&gt;sätt som gäller för utplånande och rättande av uppgifter i dataregister. En&lt;br&gt;enskild person har också samma möjligheter att bl.a. begära rättelse av&lt;br&gt;införda uppgifter som skulle ha förelegat om uppgiften funnits i ett&lt;br&gt;dataregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23. Nationell tillsynsmyndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I varje medlemsland skall enligt artikel 23.1 en nationell tillsyns-&lt;br&gt;myndighet utses. Denna skall ha till uppgift att kontrollera att allt&lt;br&gt;överlämnande av personuppgifter till och från Europol sker i enlighet&lt;br&gt;med nationell lag och att den enskildes rätt inte kränks. Tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten skall därför ha tillgång till de uppgifter som medlemsstaten&lt;br&gt;har registrerat i informationsregistret och som har registrerats i&lt;br&gt;indexregistret. Den skall också ha tillgång till lokaler och akter hos&lt;br&gt;statens sambandsmän hos Europol. Den nationella tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;skall övervaka de nationella enheternas verksamhet i förhållande till&lt;br&gt;Europol och hemstatens myndigheter i frågor som berör skydd för&lt;br&gt;personuppgifter. Tillsynsmyndigheten skall också utöva tillsyn över&lt;br&gt;sambandsmännens verksamhet i förhållande till hemlandets nationella&lt;br&gt;enhet och Europol i de delar som skyddet for personuppgifter berörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndighetens verksamhet skall utövas i enlighet med&lt;br&gt;nationella förfaranden och med tillämpning av nationell lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilda har enligt artikel 23.2 rätt att vända sig till den nationella&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten med begäran att myndigheten skall säkerställa att&lt;br&gt;överföring av personuppgifter till Europol sker i enlighet med nationell&lt;br&gt;lag och även att användningen i hemstaten av personuppgifter sker enligt&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållande till svenska regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datainspektionen bör vara svensk nationell tillsynsmyndighet. Detta&lt;br&gt;uppdrag och de regler som erfordras för att fullfölja det kan regleras i&lt;br&gt;instruktionen för Datainspektionen eller i en annan av regeringen&lt;br&gt;beslutad förordning. Någon reglering i av riksdagen beslutad lag behövs&lt;br&gt;inte eftersom de befogenheter som artikel 23 förutsätter skall finnas hos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den nationella tillsynsmyndigheten endast riktar sig mot svenska myn-&lt;br&gt;digheter. Datalagskommitten har emellertid i sitt betänkande Integritet,&lt;br&gt;Offentlighet, Informationsteknik (SOU 1997:39) för att genomföra EG:s&lt;br&gt;s.k. dataskyddsdirektiv bl.a. föreslagit längre gående befogenheter for&lt;br&gt;Datainspektionen som tillsynsmyndighet än vad den har idag i mot-&lt;br&gt;svarande funktion enligt datalagen (1973:289). Den föreslagna lagregle-&lt;br&gt;ringen, som avses bli generellt tillämplig, omfattar väl de krav som ställs&lt;br&gt;i artikel 23 i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24. Gemensam tillsynsmyndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen föreskriver i artikel 24.1 att en gemensam tillsyns-&lt;br&gt;myndighet skall inrättas. Denna skall ha till uppgift att utöva tillsyn över&lt;br&gt;att lagring, behandling och användning av personuppgifter i Europol sker&lt;br&gt;på ett sätt som inte strider mot konventionen eller kränker enskildas rätt.&lt;br&gt;Myndigheten skall också ha tillsyn över att överföring till medlems-&lt;br&gt;staterna av uppgifter som har Europol som ursprung sker i enlighet med&lt;br&gt;konventionen. Den skall enligt artikel 24.3 också analysera eventuellt&lt;br&gt;uppkommande tolknings- och tillämpningsproblem i Europols verksam-&lt;br&gt;het med avseende på behandling och användning av personuppgifter.&lt;br&gt;Vidare skall myndigheten uppmärksamma de problem som visar sig&lt;br&gt;uppkomma i de nationella tillsynsmyndigheternas verksamhet och vid&lt;br&gt;tillämpningen av reglerna om enskilds rätt till tillgång till uppgifter ur&lt;br&gt;Europols register och därvid utarbeta förslag till gemensamma lösningar&lt;br&gt;på uppkommande problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilda har rätt att vända sig direkt till den gemensamma tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten med begäran om att denna skall kontrollera och försäkra sig&lt;br&gt;om att eventuell lagring, insamling, behandling och användning av&lt;br&gt;personuppgifter sker på ett konventionsenligt och korrekt sätt (artikel&lt;br&gt;24.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om felaktigheter konstateras i något avseende som myndigheten har&lt;br&gt;att bevaka, skall detta enligt artikel 24.5 genast anmälas till Europols&lt;br&gt;chef med en begäran om svar inom den tid myndigheten bestämmer.&lt;br&gt;Europols chef skall informera styrelsen. Om rättelse inte vidtas på ett för&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten acceptabelt sätt, skall den vända sig direkt till&lt;br&gt;styrelsen med sina klagomål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol skall enligt bestämmelserna i artikel 24.2 biträda den gemen-&lt;br&gt;samma tillsynsmyndigheten genom att tillhandahålla de upplysningar,&lt;br&gt;dokument och lagrade uppgifter som behövs för myndighetens verk-&lt;br&gt;samhet. Myndigheten har också fri tillgång till Europols lokaler. Europol&lt;br&gt;skall vidare verkställa myndighetens beslut med anledning av&lt;br&gt;överklaganden enligt artikel 19.7 och 20.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall bestå av högst två&lt;br&gt;medlemmar från varje nationell tillsynsmyndighet. Dessa skall utses på&lt;br&gt;fem år av medlemsstaterna. Ledamöterna får biträdas av suppleanter.&lt;br&gt;Myndigheten utser inom sig ordförande. Den får inte motta instruktioner&lt;br&gt;från något utomstående organ (artikel 24.1). Vid myndigheten skall&lt;br&gt;finnas ett sekretariat vars uppgifter skall fastställas i myndighetens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsordning (artikel 24.10). Myndigheten har rätt att inom sig inrätta&lt;br&gt;utredningskommissioner för särskilda ändamål (artikel 24.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheten skall enligt bestämmelserna i artikel 24.7 genom&lt;br&gt;enhälligt beslut anta sin arbetsordning, vilken skall underställas rådet för&lt;br&gt;godkännande genom enhälligt beslut. Myndigheten skall vidare inom sig&lt;br&gt;inrätta en överklagandekommitté bestående av en medlem från varje&lt;br&gt;delegation. Denna kommitté skall pröva överklagandeärenden. Parterna&lt;br&gt;har rätt att där höras muntligen med biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall enligt artikel 24.6&lt;br&gt;regelbundet upprätta en rapport över verksamheten. Denna rapport skall&lt;br&gt;tillsammans med ett yttrande från Europols styrelse översändas till rådet.&lt;br&gt;Myndigheten skall ta ställning till om, och i så fall hur, rapporten skall&lt;br&gt;offentliggöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol skall enligt bestämmelserna i artikel 20 utplåna eller ändra&lt;br&gt;felaktiga uppgifter eller sådana uppgifter som har införts i strid med&lt;br&gt;konventionen. Detta gäller naturligtvis oavsett hur detta har kommit till&lt;br&gt;Europols kännedom. Det har därför inte ansetts nödvändigt med en&lt;br&gt;uttrycklig regel som ålägger Europol lydnadsplikt mot den gemensamma&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten i dessa avseenden. Däremot är Europol uttryckligen&lt;br&gt;skyldig att verkställa myndighetens beslut med anledning av&lt;br&gt;överklaganden enligt artikel 19.7 och 20.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda överklagandekommittén har tillkommit för att avlasta&lt;br&gt;den gemensamma tillsynsmyndigheten arbete med ett stort antal&lt;br&gt;rutinärenden som rör överklaganden i enskilda fall. Kommittén skall&lt;br&gt;alltså inte pröva de principiellt viktiga ärenden som har anhängiggjorts&lt;br&gt;direkt hos den gemensamma tillsynsmyndigheten med stöd av regeln i&lt;br&gt;artikel 24.2. Sådana ärenden prövas av myndigheten som sådan.&lt;br&gt;Kommittén skall i viss utsträckning arbeta i domstolsliknande former&lt;br&gt;med möjlighet till muntlig handläggning av ärenden och rätt för partema&lt;br&gt;att biträdas av ombud. Närmare regler för dess verksamhet kommer att&lt;br&gt;finnas i myndighetens arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25. Datasäkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol ges i artikel 25.1 en allmän uppgift att vidta alla de tekniska och&lt;br&gt;organisatoriska åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla konven-&lt;br&gt;tionens krav på datasäkerhet; dock bara i den mån kostnaden för åtgärden&lt;br&gt;står i proportion till det skydd som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På vissa områden har däremot kraven preciserats. Således föreskrivs i&lt;br&gt;artikel 25.2 att medlemsstaterna och Europol skall vidta en rad säker-&lt;br&gt;hetsåtgärder för att åstadkomma åtkomstskydd för utrustning (25.2.1),&lt;br&gt;datamedieskydd (25.2.2), skydd för lagrade data (25.2.3), användar-&lt;br&gt;kontroll (25.2.4), behörighetskontroll (25.2.5), kommunikationskontroll&lt;br&gt;(25.2.6), indatakontroll (25.2.7), kontroll av transport (25.2.8), åter-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställande efter störning (25.2.9) samt driftsäkerhet och autencitet&lt;br&gt;(25.2.10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.5 Avd V. Rättslig ställning, organisation och finansiella&lt;br&gt;bestämmelser (artikel 26-37)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26. Rättskapacitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikeln slås fast att Europol är en juridisk person som i alla&lt;br&gt;medlemsländer skall ha den mest omfattande rättskapacitet som kan&lt;br&gt;tillerkännas en sådan. Europol skall bl.a. ha rätt att förvärva och avyttra&lt;br&gt;fast egendom och föra talan. (Artikel 26.1 och 2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 26.3 har Europol intemationellrättslig rättskapacitet, dvs.&lt;br&gt;rätt att ingå vissa internationella avtal. Sålunda har Europol rätt att sluta&lt;br&gt;värdlandsavtal med Nederländerna och andra avtal och arrangemang i&lt;br&gt;förhållande till tredje länder och utomstående instanser (se om detta&lt;br&gt;artikel 10.4) på de områden som regleras i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27. Europols organ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europols organ är styrelsen, direktören, styrekonomen och budget-&lt;br&gt;kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28. Styrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsens arbetsuppgifter regleras i artikel 28.1 under 23 punkter. I den&lt;br&gt;delen hänvisas till konventionstexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen skall bestå av en företrädare för varje medlemsstat som&lt;br&gt;vardera har en röst (artikel 28.2). Ordinarie ledamot kan ersättas av en&lt;br&gt;suppleant (artikel 28.3) och har rätt att vid styrelsesammanträdena&lt;br&gt;åtföljas av experter (artikel 28.5). Kommissionen har rätt att närvara men&lt;br&gt;har inte rösträtt vid styrelsesammanträdena; styrelsen kan också besluta&lt;br&gt;att sammanträda i kommissionens utevaro (artikel 28.4). Ordförande i&lt;br&gt;styrelsen är företrädaren för den medlemsstat som utövar ordförande-&lt;br&gt;skapet i rådet (artikel 28.6). Styrelsen skall sammanträda minst två&lt;br&gt;gånger per år (artikel 28.9). Den skall enhälligt anta sin egen arbets-&lt;br&gt;ordning (artikel 28.7) och den skall vatje år anta en verksamhets-&lt;br&gt;berättelse för Europol för det gångna året och upprätta en verksamhets-&lt;br&gt;plan för det kommande året. Bägge dokumenten skall underställas rådet&lt;br&gt;(artikel 28.10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utkast till arbetsordning för styrelsen har under arbetet med de&lt;br&gt;erforderliga tillämpningsföreskrifterna utarbetats och godkänts av rådet&lt;br&gt;på det sätt som närmare beskrivs nedan i kommentaren till artikel 45.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29. Direktör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europols verkställande ledning utövas enligt artikel 29.1 av direktören&lt;br&gt;som utses av rådet för en fyraårsperiod med möjlighet till en periods&lt;br&gt;förlängning. På samma sätt som direktören utses också det antal&lt;br&gt;biträdande direktörer som rådet bestämmer (artikel 29.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktören är Europols ställföreträdare (artikel 29.5). Direktören skall&lt;br&gt;som följer av artikel 29.3 verkställa Europols uppgifter, svara för&lt;br&gt;löpande administration och personalledning, utarbeta och verkställa&lt;br&gt;styrelsens beslut, utarbeta de budgetdokument som föreskrivs i&lt;br&gt;konventionen och utföra alla andra uppgifter som konventionen eller&lt;br&gt;styrelsen ålägger denne. Europols direktör skall delta i styrelsens&lt;br&gt;sammanträden och är ansvarig inför denna (artikel 29.4). Rådet kan&lt;br&gt;enligt artikel 29.6 genom beslut med kvalificerad majoritet entlediga&lt;br&gt;direktören och biträdande direktörer efter att styrelsen har yttrat sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 30. Personal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikeln fastslås att Europols direktör och den övriga personalen skall&lt;br&gt;utöva sin verksamhet i enlighet med Europols målsättning och att de inte&lt;br&gt;får ta emot instruktioner från något organ utanför Europol om inte&lt;br&gt;konventionen föreskriver annat. Av artikeln framgår också att direktören&lt;br&gt;är chefstjänsteman och att det är denne som anställer och entledigar&lt;br&gt;övriga tjänstemän i Europol med undantag för de biträdande direktörerna.&lt;br&gt;Den övergripande regeln för tjänstetillsättningar återfinns i artikel 30.2.&lt;br&gt;Sålunda skall personlig lämplighet och yrkesskicklighet jämte en strävan&lt;br&gt;till jämn fördelning mellan i unionen ingående nationaliteter och&lt;br&gt;språkgrupper eftersträvas vid rekryteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare regler med personalföreskrifter skall antas av rådet. Dessa är&lt;br&gt;under utarbetande på det sätt som beskrivs i kommentaren till artikel 45.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 31. Sekretess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikeln finns föreskrifter om sekretesskydd för uppgifter inom Europol&lt;br&gt;och för uppgifter som lämnas från Europol till medlemsstaterna.&lt;br&gt;Medlemsstaterna är enligt artikel 31.1 skyldiga att vidta åtgärder för att&lt;br&gt;säkerställa sekretesskydd av de uppgifter som skall hemlighållas och som&lt;br&gt;har samlats in med stöd av konventionen eller utväxlats genom Europol.&lt;br&gt;För detta ändamål skall rådet enhälligt anta tillämpningsregler om skydd&lt;br&gt;för hemliga uppgifter vilka skall ha beretts i styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreskrivs i artikel 31.2 att medlemsstaterna på begäran av&lt;br&gt;Europols direktör skall vara behjälpliga med att, i enlighet med sina&lt;br&gt;nationella regler, säkerhetskontrollera de egna medborgare som kan&lt;br&gt;komma att anförtros säkerhetskänsliga uppgifter i Europol. Den&lt;br&gt;myndighet som enligt nationella regler är behörig att utföra sådan&lt;br&gt;kontroll skall meddela Europol slutsatserna av resultatet av säker-&lt;br&gt;hetskontrollen och dessa slutsatser är bindande för Europol. Medlems-&lt;br&gt;staterna och Europol får anförtro bara särskilt kvalificerad och säker-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetskontrollerad personal uppgiften att databehandla uppgifter inom Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;Europol (artikel 31.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållande till svenska regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtagandena i artikeln kräver enligt regeringens bedömning inte några&lt;br&gt;nya sekretessregler. Promemorians bedömning överensstämmer med&lt;br&gt;regeringens och remissinstanserna har lämnat bedömningen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen förutsätter att uppgifter från Europol kan hållas hemliga&lt;br&gt;i Sverige. Eftersom uppgifterna huvudsakligen kommer att inflyta i&lt;br&gt;polisregister eller eljest kommer att användas av polisen eller tullen i&lt;br&gt;dess brottsförebyggande, brottsbekämpande eller brottsutredande verk-&lt;br&gt;samhet finns ett antal tillämpliga sekretessbestämmelser som bedöms&lt;br&gt;vara tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 5 kap. 1 § sekretesslagen finns regler om sekretess m.m. med hänsyn&lt;br&gt;främst till intresset att förebygga, uppdaga eller beivra brott, den s.k.&lt;br&gt;förundersökningssekretessen. Bestämmelsen gäller bl.a. för uppgifter i&lt;br&gt;polisregister. En förutsättning för att sekretess skall gälla är att det kan&lt;br&gt;antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller&lt;br&gt;den framtida verksamheten skadas, om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretessen gäller i första hand hos åklagar-, polis- och tullmyn-&lt;br&gt;digheterna. Eftersom sekretessen gäller för uppgift som hänför sig till&lt;br&gt;brottsförebyggande eller brottsbeivrande verksamhet, följer sekretessen&lt;br&gt;med uppgiften om den lämnas vidare till en annan myndighet. Även en&lt;br&gt;myndighet som i annan verksamhet biträder åklagare eller polis i&lt;br&gt;brottsbekämpande verksamhet är underkastad sekretess till skydd för&lt;br&gt;spaning och utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 kap. 1 § sekretesslagen är till för att skydda det&lt;br&gt;allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet. I 9 kap.&lt;br&gt;17 § sekretesslagen finns korresponderande regler till skydd för enskildas&lt;br&gt;integritet när det gäller uppgifter i bl.a. polisregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller vidare sekretess i verksamhet&lt;br&gt;som avser förande av eller uttag ur bl.a. register som förs enligt&lt;br&gt;polisregisterlagen för uppgift som har tillförts registret. Sekretessen&lt;br&gt;enligt denna bestämmelse är absolut, dvs. något skaderekvisit ställs inte&lt;br&gt;upp som villkor för sekretessen. Uppgifter från registren får lämnas ut&lt;br&gt;endast under de förutsättningar som anges i polisregisterlagen eller i&lt;br&gt;förordning som har stöd i denna lag. Reglerna i 14 kap. sekretesslagen&lt;br&gt;om vissa begränsningar i sekretessen och om förbehåll är inte tillämpliga&lt;br&gt;på uppgifter som omfattas av denna bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretessen enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller också i förhållande&lt;br&gt;till den enskilde. Lagen (1965:94) om polisregister m.m. (Polisregister-&lt;br&gt;lagen) innehåller dock vissa bestämmelser om utlämnande av uppgifter&lt;br&gt;till den registrerade själv. Den enskildes rätt att fa upplysningar om sig&lt;br&gt;själv är begränsad. Den huvudsakliga anledningen härtill är att polis-&lt;br&gt;register också innehåller uppgifter av betydelse för brottsspaning. Den&lt;br&gt;begränsning som gäller är framför allt att det i utdrag till enskild inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 164&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall tas med uppgift om misstanke för brott, om inte åtal har väckts för&lt;br&gt;brottet. Vidare gäller att bötesbrott redovisas endast i begränsad&lt;br&gt;omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 § första stycket tredje punkten polisregisterlagen kan enskilda&lt;br&gt;under vissa förutsättningar få utdrag ur polisregister beträffande någon&lt;br&gt;annan enskild. Det gäller dels arbetsgivare i vissa fall om det behövs för&lt;br&gt;att pröva den som söker anställning, dels om regeringen meddelar&lt;br&gt;dispens efter individuell prövning och den enskilde kan styrka att hans&lt;br&gt;rätt är beroende av upplysningen. I fråga om innehållet i utdraget gäller&lt;br&gt;enligt polisregisterkungörelsen samma begränsningar som när det gäller&lt;br&gt;sådant utdrag som en enskild kan få beträffande sig själv enligt polis-&lt;br&gt;registerlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 § första stycket första punkten polisregisterlagen har&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän (JO), Justitiekanslem, Datainspektionen, Riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen, Statens invandrarverk, Alkoholinspektionen, länsstyrelse,&lt;br&gt;länsrätt, polis- och åklagarmyndighet samt allmän domstol rätt till&lt;br&gt;uppgifter ur person- och belastningsregistret (PBR). Andra myndigheter&lt;br&gt;har enligt 8 § andra stycket kriminalregisterlagen och 3 § första stycket&lt;br&gt;andra punkten polisregisterlagen rätt till utdrag ur registret om och i den&lt;br&gt;utsträckning regeringen för ett visst slag av ärenden ger tillstånd till det.&lt;br&gt;Regeringen har också möjlighet att föreskriva att uppgiftslämnandet får&lt;br&gt;begränsas. Enligt 9 § polisregisterlagen får slutligen uppgifter lämnas till&lt;br&gt;den officiella statistiken och för andra forskningsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln ålägger således inte medlemsländerna längre gående&lt;br&gt;förpliktelser vad gäller sekretess än vad som redan föreskrivs i&lt;br&gt;sekretesslagen och i polisregisterlagen. Någon utökning av det sekre-&lt;br&gt;tessbelagda området behövs därför inte för att säkerställa sekretess för&lt;br&gt;uppgifter som lämnas från Europol till svenska myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närmare utvecklats i avsnitt 8.2 krävs inte heller några särskilda&lt;br&gt;sekretessregler för att uppfylla åtagandet i artikel 17 att respektera&lt;br&gt;inskränkningar i rätten att använda uppgifter från Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i artikel 31.2 om säkerhetskontroll är förenlig med den&lt;br&gt;svenska säkerhetsskyddslagen (1996:627) som trädde i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1996. Promemorian gör samma bedömning och remissinstanserna har&lt;br&gt;lämnat bedömningen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen ålägger staterna att utföra säkerhetskontroll i enlighet&lt;br&gt;med sina nationella regler. Häri innefattas naturligtvis även de&lt;br&gt;bestämmelser som rör förutsättningarna för att överhuvud genomföra en&lt;br&gt;sådan kontroll. Säkerhetsprövning enligt 11 § säkerhetsskyddslagen skall&lt;br&gt;företas beträffande den som genom anställning eller på annat sätt skall&lt;br&gt;delta i verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet eller som skall&lt;br&gt;anlitas för sysslor som är viktiga för skyddet mot terrorism.&lt;br&gt;Säkerhetsprövningen skall i kvalificerade fall omfatta registerkontroll&lt;br&gt;och särskild personutredning enligt närmare bestämmelser i 13-20 §§&lt;br&gt;säkerhetsskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registerkontroll skall enligt 13 § första stycket i princip företas&lt;br&gt;beträffande den som skall delta i en verksamhet där han får ta del av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sekretessbelagda uppgifter av betydelse för rikets säkerhet. I 14 § finns&lt;br&gt;en bestämmelse som under vissa förutsättningar medger en sådan&lt;br&gt;kontroll av den som skall anlitas för sysslor som är viktiga för skyddet&lt;br&gt;mot terrorism. Registerkontroll kan enligt 15 § första stycket också ske&lt;br&gt;på begäran av främmande stat om den person som framställan gäller har&lt;br&gt;eller har haft hemvist i Sverige och i den främmande staten skall delta i&lt;br&gt;en verksamhet som har betydelse för statens säkerhet samt om det i den&lt;br&gt;främmande staten för deltagande i verksamheten gäller regler om&lt;br&gt;registerkontroll som motsvarar säkerhetsskyddslagens regler. Beslut om&lt;br&gt;kontroll fattas i dessa fall av Rikspolisstyrelsen. Skall en person som har&lt;br&gt;eller har haft hemvist i Sverige delta i säkerhetskänslig verksamhet hos&lt;br&gt;en mellanfolklig organisation där Sverige är medlem, far enligt 15 §&lt;br&gt;andra stycket registerkontroll göras efter beslut av regeringen om&lt;br&gt;organisationen gjort framställan härom. När en framställan om&lt;br&gt;registerkontroll gjorts av en främmande stat eller en mellanfolklig&lt;br&gt;organisation skall enligt 18 § i de känsligaste fallen särskild person-&lt;br&gt;utredning också genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registerkontroll på begäran av en mellanfolklig organisation förut-&lt;br&gt;sätter således inte att organisationen har motsvarande regler om&lt;br&gt;registerkontroll men en förutsättning är att den aktuella verksamheten&lt;br&gt;kan anses säkerhetskänslig. Med detta menas självfallet inte att&lt;br&gt;verksamheten måste beröra svenska säkerhetsintressen för att register-&lt;br&gt;kontroll skall kunna ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär såvitt avser Europol att sådan säkerhetskontroll som&lt;br&gt;erfordras enligt artikel 31 i konventionen kan genomföras i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32. Diskretion och tystnadsplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln reglerar i fyra punkter lojalitetsplikt och tystnadsplikt Punkt 1&lt;br&gt;innehåller en bestämmelse om en allmän lojalitetsplikt. Punkt 2 reglerar&lt;br&gt;tystnadsplikt i förhållande till sekretessbelagda uppgifter. Punkt 3&lt;br&gt;behandlar frågan om uppgiftslämnande till domstol och vittnesplikt.&lt;br&gt;Punkt 4 ålägger medlemsstaterna att lagfora brott mot tystnadsplikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Europols organ, dess ledamöter, de biträdande direktörerna, övriga&lt;br&gt;anställda inom Europol och sambandsmännen gäller en allmän&lt;br&gt;lojalitetsregel. Den innebär att de skall avhålla sig från handlingar och&lt;br&gt;yttranden som är menliga för Europol eller som kan skada dess&lt;br&gt;verksamhet (artikel 32.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma personkrets, liksom andra personer som uttryckligen har ålagts&lt;br&gt;tystnadsplikt, är enligt artikel 32.2 skyldiga att iaktta denna tystnadsplikt&lt;br&gt;beträffande hemliga uppgifter som de har fatt kännedom om i tjänsten&lt;br&gt;eller inom ramen för sin verksamhet. Tystnadsplikten gäller i förhållande&lt;br&gt;till varje obehörig person och allmänheten. Denna tystnadsplikt kvarstår&lt;br&gt;även sedan de har slutat sin tjänst hos eller sitt uppdrag för Europol.&lt;br&gt;Europol skall i särskild form underrätta varje person som kan komma att&lt;br&gt;omfattas av tystnadsplikten om detta och erinra om de konsekvenser ett&lt;br&gt;brott mot tystnadsplikt kan medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32.3 rör vittnesplikt. Huvudregeln i första stycket är att samma&lt;br&gt;personkrets som omfattas av tystnadsplikt enligt 32.2 skall iaktta denna&lt;br&gt;tystnadsplikt även i förhållande till domstolar och andra myndigheter.&lt;br&gt;Den som omfattas av tystnadsplikten far alltså inte utan tillstånd av&lt;br&gt;Europols direktör avlägga vittnesmål eller utom rätta, t.ex. i samband&lt;br&gt;med förundersökning, lämna uppgifter om förhållanden vilka han har fått&lt;br&gt;kännedom om i samband med tjänsten eller uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 32.3 tredje stycket gäller dock - med avseende på&lt;br&gt;vittnesmål inför domstol - denna huvudregel bara i de stater där den&lt;br&gt;nationella processordningen tillåter ett vittne att i dessa situationer vägra&lt;br&gt;avlägga vittnesmål. I sådana fall skall tillstånd att vittna först inhämtas&lt;br&gt;från Europols direktör. Om vittnesmålet avser uppgifter som införts till&lt;br&gt;Europol från en medlemsstat eller uppenbart berör en sådan, skall den&lt;br&gt;statens uppfattning först inhämtas innan tillstånd att vittna får ges. När&lt;br&gt;det är fråga om en sambandsman skall medgivande från hemstaten&lt;br&gt;inhämtas innan Europols direktör kan ge tillstånd att avlägga vittnesmål.&lt;br&gt;Tillstånd att avlägga vittnesmål får bara vägras om det är nödvändigt för&lt;br&gt;att ta tillvara viktiga skyddsvärda intressen hos Europol eller berörda&lt;br&gt;medlemsstater (artikel 32.3 femte stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den nationella lagstiftningen i den stat där vittnesmål skall&lt;br&gt;avläggas däremot inte medger rätt att vägra vittna i dessa situationer skall&lt;br&gt;Europols direktör ta kontakt med domstolen ifråga för att försäkra sig om&lt;br&gt;att de uppgifter som lämnas vid behov kan omfattas av sekretess även&lt;br&gt;efter vittnesmålet (32.3 andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett vilket förfarande som kan komma att tillämpas är den som&lt;br&gt;omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 32.3 första stycket alltid skyldig&lt;br&gt;att, innan vittnesmål avläggs eller hemliga uppgifter lämnas vända sig till&lt;br&gt;Europols direktör för att denne skall kunna ta kontakt med den berörda&lt;br&gt;domstolen eller myndigheten i syfte att utröna vilka regler som gäller för&lt;br&gt;vittnesmål. Om det är direktören själv som har kallats att vittna, skall&lt;br&gt;dessa uppgifter fullgöras av styrelsen. Skyldigheten att kontakta&lt;br&gt;direktören och vid behov utverka tillstånd till avläggande av vittnesmål&lt;br&gt;kvarstår även efter det att tjänst hos eller uppdrag för Europol har&lt;br&gt;avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna är enligt artikel 32.4 skyldiga att lagfora alla&lt;br&gt;överträdelser av tystnadsplikt som avses i artikel 32.2 och 3 som om de&lt;br&gt;vore brott mot deras egna regler om tystnadsplikt och sekretess.&lt;br&gt;Medlemsstaterna skall också senast då konventionen träder i kraft ha&lt;br&gt;genomfört sådan lagstiftning att brott mot tystnadsplikten kan beivras&lt;br&gt;och att bestämmelserna också kan tillämpas på de tjänstemän som i det&lt;br&gt;egna landet har befattning med Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållande till svenska regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tystnadsplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en uppgift är sekretessbelagd innebär enligt svensk rätt att&lt;br&gt;tystnadsplikt råder om densamma. Tystnadsplikten gäller enligt 1 kap.&lt;br&gt;6 § sekretesslagen för den myndighet där uppgiften är sekretessbelagd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och för den som genom anställning eller uppdrag hos myndigheten eller&lt;br&gt;genom tjänsteplikt eller på annan liknande grund för det allmännas&lt;br&gt;räkning deltar eller har deltagit i myndighetens verksamhet och då fått&lt;br&gt;del av uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott mot tystnadsplikten medför i princip straffansvar enligt 20 kap.&lt;br&gt;3 § brottsbalken. Den som omfattas av tystnadsplikt får dock utan att&lt;br&gt;riskera straff, andra sanktioner eller repressalier lämna normalt&lt;br&gt;sekretessbelagda uppgifter för publicering i tryckt skrift eller i radio eller&lt;br&gt;i TV om inte särskilda undantag har meddelats i lag med stöd av&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Detta är den&lt;br&gt;principiella innebörden av den s.k. meddelarfriheten som är en av&lt;br&gt;offentlighetsprincipens hörnstenar. De regler i sekretesslagen som utgör&lt;br&gt;grunden för den tystnadsplikt som i Sverige gäller för uppgifter som&lt;br&gt;härrör från Europol, nämligen huvudsakligen 5 kap. 1 § om förunder-&lt;br&gt;sökningssekretess och de korresponderande reglerna i 9 kap. 17 § till&lt;br&gt;skydd för enskilds intresse, 7 kap. 17 § om polisregistersekretess och i&lt;br&gt;viss utsträckning utrikessekretessen i 2 kap. 1 §, omfattas alla helt eller&lt;br&gt;delvis av meddelarfriheten. 1 alla normala fall kommer alltså tyst-&lt;br&gt;nadsplikten avseende Europolinformation att vara berörd av meddelar-&lt;br&gt;friheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med beaktande av meddelarfriheten, som ju är inskränkt till att gälla&lt;br&gt;uppgifter som lämnats för publicering, reglerar sekretesslagen och 20&lt;br&gt;kap. 3 § brottsbalken den tystnadsplikt rörande sekretessbelagda upp-&lt;br&gt;gifter som gäller för anställda i Sverige vid deras befattning med&lt;br&gt;uppgifter från Europol, liksom de svenska Europolsambandsmännens&lt;br&gt;befattning med sådana uppgifter. Däremot gäller inte några svenska&lt;br&gt;regler för Europolanställdas befattning med hemliga uppgifter. Det finns&lt;br&gt;alltså ett område inom vilket sekretess och tystnadsplikt råder enligt&lt;br&gt;Europolkonventionen som inte har direkt motsvarighet i svenska regler&lt;br&gt;om sekretess och tystnadsplikt men inom vilket Sverige som medlemsstat&lt;br&gt;har åtagit sig att lagfora brott mot desamma som om de vore inhemska&lt;br&gt;regler. Regler som i princip motsvarar de nu berörda i Europol-&lt;br&gt;konventionen finns bl.a. i artikel 194 i Euratomfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian förslogs att denna fråga borde lösas i annat&lt;br&gt;sammanhang. Skälen för detta var främst att den har vidare räckvidd än&lt;br&gt;Europolkonventionen och att den rymmer komplicerade rättsfrågor.&lt;br&gt;Regeringen delar denna bedömning. Frågan bör övervägas i annat&lt;br&gt;lämpligt sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vittnesmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska regler om i vilka fall det råder förbud mot att vittna i domstol&lt;br&gt;om vissa uppgifter finns i 36 kap. 5 § rättegångsbalken. Lagrummet kan i&lt;br&gt;princip inte tillämpas på uppgifter som kan lämnas av den personkategori&lt;br&gt;som avses i artikel 32 i konventionen, varför det inte på denna grund kan&lt;br&gt;bli aktuellt att låta någon Europolanställd slippa avlägga vittnesmål i&lt;br&gt;svensk domstol. 1 5 kap. 1 och 4 §§ rättegångsbalken finns regler om i&lt;br&gt;vilka fall en huvudförhandling kan hållas inom stängda dörrar på grund&lt;br&gt;av att sekretessbelagda uppgifter inte skall röjas och att rätten kan&lt;br&gt;förordna om att uppgift som förebringats inom stängda dörrar inte får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppenbaras. Dessa regler, jämte reglerna i 12 kap. sekretesslagen, ger Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;tillräckliga garantier för att hemliga uppgifter från Europols verksamhet&lt;br&gt;kommer att kunna skyddas inom ramen för den svenska rättegångs-&lt;br&gt;ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 33. Språk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s elva officiella språk är officiella språk också i Europol och därmed&lt;br&gt;även styrelsens arbetsspråk. Tolkning kommer därför att ske vid styrelse-&lt;br&gt;sammanträdena. Frågan om arbetsspråk i den löpande verksamheten vid&lt;br&gt;Europols huvudkontor i Haag berörs inte i konventionen. I den&lt;br&gt;verksamhet som idag bedrivs i ENE är arbetsspråket i huvudsak&lt;br&gt;engelska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översättning av handlingar för Europols räkning skall göras av EU:s&lt;br&gt;institutioner. För närvarande används för ENE:s behov EU:s översätt-&lt;br&gt;ningscenter i Luxemburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 34. Information till Europaparlamentet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets presidium (ordförandeskap) skall årligen tillställa parlamentet en&lt;br&gt;särskild rapport om Europols arbete. Ändringar i konventionen skall&lt;br&gt;göras i samråd med parlamentet (artikel 34.1). Den tystnadsplikt som är&lt;br&gt;föreskriven i artikel 32 gäller också i förhållande till parlamentet (artikel&lt;br&gt;34.2). De skyldigheter som här föreskrivs inverkar inte på de nationella&lt;br&gt;parlamentens rättigheter, inte heller på tillämpningen av artikel K.6 i EU-&lt;br&gt;fördraget och inte heller på de allmänna principer som gäller i&lt;br&gt;förhållandet till parlamentet enligt avd VI i EU-fördraget (artikel 34.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikelns sista stycke (34.3) handlar om den politiska relationen till&lt;br&gt;parlamentet. Hänvisningen till de nationella parlamenten är ett sätt att&lt;br&gt;markera att den mellanstatliga karaktären av samarbetet i Europol på&lt;br&gt;inget sätt rubbas av att Europaparlamentet skall informeras och i vissa&lt;br&gt;fall rådfrågas. I artikel K.6 i EU-fördraget stadgas nämligen att ord-&lt;br&gt;förandeskapet och kommissionen regelbundet skall underrätta&lt;br&gt;parlamentet om de överläggningar som hålls inom ramen för den tredje&lt;br&gt;pelaren och att ordförandeskapet skall rådfråga (samråda med)&lt;br&gt;parlamentet i principiellt viktiga frågor och se till att vederbörlig hänsyn&lt;br&gt;tas till dess synpunkter. Vidare sägs att parlamentet far ställa frågor och&lt;br&gt;rikta rekommendationer till rådet och att det varje år skall hållas en&lt;br&gt;debatt om de framsteg som gjorts inom den tredje pelaren, dvs. bland&lt;br&gt;annat i Europols verksamhet. Hänvisningen i artikel 34.3 innebär alltså&lt;br&gt;inte mer än en erinran om att den mer inskränkta bestämmelsen i&lt;br&gt;Europolkonventionen inte begränsar parlamentets befogenheter enligt&lt;br&gt;artikel K.6 i EU-fördraget i frågor som rör Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 35. Budget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln innehåller budgetföreskrifter för Europol. Ett budget- och&lt;br&gt;finansieringsreglemente skall antas av rådet för att komplettera&lt;br&gt;bestämmelserna i denna artikel (artikel 35.9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol skall enligt artikel 35.2 finansieras av medlemsländerna. Varje&lt;br&gt;lands bidrag skall bestämmas av den andel som varje stats brutto-&lt;br&gt;nationalinkomst utgör av alla medlemsstaters sammanlagda brutto-&lt;br&gt;nationalinkomster. Bruttonationalinkomst skall beräknas med ledning av&lt;br&gt;rådets direktiv 89/130/EEG, Euratom av den 13 februari 1989 om&lt;br&gt;harmonisering av beräkningen av bruttonationalinkomst till marknads-&lt;br&gt;priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgeten skall enligt artikel 35.1 vara balanserad och innefatta alla&lt;br&gt;intäkter och utgifter för Europol och för den gemensamma tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten och dess sekretariat liksom kostnaderna för revisionen av&lt;br&gt;räkenskaperna (det sistnämnda följer av artikel 36.2). Räkenskapsåret&lt;br&gt;skall löpa fr.o.m. januari t.o.m. december. För finansieringen skall en&lt;br&gt;femårig finansieringsplan utarbetas samtidigt med budgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktören skall fastställa budgetförslaget, ett förslag till tjänste-&lt;br&gt;förteckning och ett förslag till finansiell plan, vilka dokument efter&lt;br&gt;granskning av budgetkommittén skall läggas fram för styrelsen. Styrelsen&lt;br&gt;skall anta den finansiella planen (artikel 35.3). Rådet skall enligt vad som&lt;br&gt;föreskrivs i artikel 35.5 anta budgeten genom enhälligt beslut. I och med&lt;br&gt;att rådet har antagit budgeten inträder medlemsstaternas betalnings-&lt;br&gt;skyldighet för det årliga bidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontroll av den löpande ekonomiska verksamheten skall utövas av en&lt;br&gt;styrekonom som utses av styrelsen och ansvarar inför denna. I budget-&lt;br&gt;föreskrifterna kan bestämmas att styrekonomens granskning får utföras i&lt;br&gt;efterhand för vissa utgifter och inkomster (artikel 35.7). Direktören skall&lt;br&gt;verkställa budgeten i enlighet med de bestämmelser som meddelas i de&lt;br&gt;särskilda budgetföreskriftema (artikel 35.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetkommittén, dvs. Europols beredningsorgan för budgetära och&lt;br&gt;finansiella frågor, skall bestå av en representant från varje medlemsland.&lt;br&gt;Denne skall vara expert på budgetfrågor (artikel 35.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 36. Revision av räkenskaper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revision skall enligt artikeln ske årligen på grundval av en boksluts-&lt;br&gt;rapport som läggs fram av direktören. Revisionen skall utföras av en&lt;br&gt;särskild revisionskommitté bestående av tre ledamöter från de Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskapernas revisionsrätt, vilka utses av denna för tre år på&lt;br&gt;förslag av dess ordförande. Revisionsrapporten skall läggas fram för&lt;br&gt;rådet och skall dessförinnan ha diskuterats i styrelsen. Det är rådet som&lt;br&gt;beslutar om ansvarsfrihet för direktören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 37. Överenskommelse om säte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol skall ingå ett avtal med Nederländerna som skall innehålla de&lt;br&gt;speciella bestämmelser som krävs för att reglera frågor om lokaler,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattefrågor och annat mellan Europol och den mottagande staten&lt;br&gt;(värdlandet), dvs Nederländerna. 1 avtalet skall också regleras vad som&lt;br&gt;skall gälla for Europols organ, dess medlemmar samt anställda och deras&lt;br&gt;familjer i förhållande till Nederländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besläktade frågor regleras också i det protokoll om immunitet och&lt;br&gt;privilegier för Europol som skall upprättas mellan medlemsstaterna&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i artikel 41.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.6 Avdelning VI. Ansvar och rättsligt skydd (artikel 38-41)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 38. Ansvar för olaglig eller felaktig behandling av uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln reglerar staternas skadeståndsrättsliga ansvar mot den som har&lt;br&gt;lidit skada av felaktiga uppgifter i Europols register. Regeln i artikel 38.1&lt;br&gt;är konstruerad så att den medlemsstat där den skadebringande handlingen&lt;br&gt;företogs är skyldig att ersätta den drabbade. Den som har drabbats skall&lt;br&gt;vända sig till den staten med sitt ersättningsanspråk vilket skall prövas&lt;br&gt;enligt den statens nationella regler. Staten i fråga kan inte, för att freda&lt;br&gt;sig mot den enskildes anspråk på ersättning, åberopa att uppgifternas&lt;br&gt;felaktighet beror på försummelse av en annan medlemsstat eller av&lt;br&gt;Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 38.2 föreskrivs att om den stat där den skadebringande hand-&lt;br&gt;lingen har vidtagits inte själv är ansvarig för uppgiftens vederhäftighet&lt;br&gt;har den staten enligt huvudregeln rätt att återfå vad som utbetalats i&lt;br&gt;skadestånd till den enskilde från den som bär detta ansvar, dvs. från en&lt;br&gt;annan medlemsstat eller Europol (s.k. regressrätt). Undantag från denna&lt;br&gt;regel görs om medlemsstaten i fråga själv har använt uppgiften i strid&lt;br&gt;med konventionens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de berörda medlemsstaterna och - i förekommande fall - Europol&lt;br&gt;inte kan komma överens om ett regressanspråk, föreskrivs i artikel 38.3&lt;br&gt;att tvisten skall slitas av Europols styrelse genom ett beslut som fattas&lt;br&gt;med två tredjedels majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med felaktiga uppgifter avses inte bara att uppgifterna är inkorrekta i sak&lt;br&gt;utan även en situation där de visserligen är sakligt riktiga men lagligen&lt;br&gt;eller enligt konventionen inte borde ha förekommit i Europols register.&lt;br&gt;Hänvisningen till nationella regler gäller både materiella och processuella&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel på en skadebringande handling som kan utlösa skade-&lt;br&gt;ståndsansvar är att en person frihetsberövas på grundval av sakligt&lt;br&gt;inkorrekta uppgifter som har kommit från Europol till rättsvårdande&lt;br&gt;myndigheter i en medlemsstat. Ett annat exempel är att en person på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grund av felaktiga uppgifter från något av Europols register på något sätt&lt;br&gt;utpekas som brottsling och därigenom lider skada. Ansvaret för att&lt;br&gt;ersätta skadan åvilar då den medlemsstat varifrån uppgiften har&lt;br&gt;utlämnats. Har uppgiften lämnats ut av Europol ansvarar Europol enligt&lt;br&gt;artikel 39.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållande till svenska regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 promemorian anfördes att om en registrerad person tillfogas skada&lt;br&gt;genom att ett personregister innehåller en oriktig eller missvisande&lt;br&gt;uppgift om denne, skall enligt svenska regler den registeransvarige enligt&lt;br&gt;23 § datalagen ersätta skadan och att denna regel och reglerna i lagen&lt;br&gt;(1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning torde ge tillräcklig&lt;br&gt;grund för skadeståndsanspråk mot den svenska staten i fall som avses i&lt;br&gt;artikel 38.1. 1 promemorian drogs därför slutsatsen att någon särskild&lt;br&gt;lagstiftning utöver denna inte skulle behövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern (JK) har i sitt remissyttrande anfört att det är tveksamt&lt;br&gt;om 23 § datalagen fullt ut täcker konventionsregleringen. Datainspek-&lt;br&gt;tionen har vid ett remissmöte uttalat sitt stöd för JK:s påpekande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som JK emellertid också påpekat i yttrandet utgör 23 § datalagen i&lt;br&gt;flertalet fall en tillräcklig grund för skadestånd som avses i artikel 38.&lt;br&gt;Datalagskommitten har i den föreslagna persondatalagen lämnat ett&lt;br&gt;förslag till skadeståndsregel, till vilken Registerutredningen i sitt&lt;br&gt;slutbetänkande Polisens register (SOU 1997:65) gör en direkt hänvisning&lt;br&gt;i sitt förslag till polisdatalag, som kommer att täcka konventions-&lt;br&gt;åtagandet i sin helhet. Siktet är beträffande båda dessa föreslagna lagar&lt;br&gt;inställt på ikraftträdande den 1 januari 1999. Europol kan bli operativt&lt;br&gt;verksamt tidigast i mitten av 1998. Regeringen har för avsikt att&lt;br&gt;återkomma till frågan i samband med den nya lagstiftningen om polisens&lt;br&gt;dataregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staternas skyldigheter beträffande regressanspråk enligt artikel 38.2 är&lt;br&gt;att se som ett folkrättsligt åtagande och behöver inte föranleda någon&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 39, Annat ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europols avtalsrättsliga förpliktelser och ansvar regleras av den lag som&lt;br&gt;är tillämplig på avtalet i fråga (artikel 39.1) För ansvar utanför&lt;br&gt;avtalsförhållanden, i fall som inte regleras i artikel 38, gäller att Europol&lt;br&gt;skall ersätta de skador som dess organ eller anställda har orsakat i sin&lt;br&gt;tjänsteutövning, i den mån skadorna har vållats av dem. Denna regel&lt;br&gt;inverkar inte på den rätt till skadeersättning som kan grundas på&lt;br&gt;medlemsstaternas lagstiftning (artikel 39.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skadelidande har rätt att begära att Europol avstår från eller&lt;br&gt;avbryter ett skadebringande handlande (artikel 39.3). Forum i&lt;br&gt;skadeståndstvister av detta slag utses med tillämpning av reglerna i&lt;br&gt;Brysselkonventionen om rättslig behörighet för verkställande av civil-&lt;br&gt;och handelsrättsliga beslut (artikel 39.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 40. Tvistlösning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 40.1 skall tvister mellan medlemsstaterna om tolkning och&lt;br&gt;tillämpning av Europolkonventionen behandlas i rådet med sikte på att&lt;br&gt;där nå en lösning. Om detta inte har åstadkommits inom sex månader, får&lt;br&gt;de i tvisten inblandade parterna komma överens om annat sätt att lösa&lt;br&gt;tvisten (artikel 40.2). Tvister mellan Europol och dess personal skall&lt;br&gt;enligt artikel 40.3 lösas i enlighet med de regler som gäller för&lt;br&gt;tvistlösning i EU:s institutioner rörande visstidsanställd eller extra-&lt;br&gt;anställd personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln är en av dem som diskuterades ingående under förhandlingarna&lt;br&gt;om konventionen. De flesta medlemsstater förespråkade att uppgiften att&lt;br&gt;lösa tvister mellan medlemsstaterna skulle anförtros åt EG-domstolen.&lt;br&gt;Man lyckades dock inte nå enighet om detta. Frågan löstes istället genom&lt;br&gt;att 14 medlemsstater, dvs. alla utom en (Storbritannien), gjorde en&lt;br&gt;gemensam deklaration i anslutning till artikel 40.2 som innebär att dessa&lt;br&gt;14 stater åtar sig att alltid hänskjuta en tvist till EG-domstolen (jfr artikel&lt;br&gt;182 i EG-fördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om EG-domstolens roll när det gäller förhandsavgöranden om&lt;br&gt;tolkningen av Europolkonventionen berörs i avsnitt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 41. Immunitet och privilegier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikeln anges att Europol, dess organ och dess anställda skall åtnjuta&lt;br&gt;den immunitet och de privilegier som är nödvändiga för att de skall&lt;br&gt;kunna fullgöra sina uppgifter. Sådana bestämmelser, som skall vara&lt;br&gt;tillämpliga i alla medlemsstater skall finnas i ett särskilt protokoll (41.1).&lt;br&gt;Detta protokoll skall antas av rådet och ratificeras av alla medlemsstater i&lt;br&gt;enlighet med deras nationella regler (41.3). För sambandsmännen och&lt;br&gt;deras familjer skall Nederländerna och övriga medlemsländer komma&lt;br&gt;överens om nödvändiga regler för immunitet och privilegier (41.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.7 Avd VII. Slutbestämmelser (artikel 42-47)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 42. Förbindelser med tredje land och utomstående instanser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol skall enligt bestämmelserna i artikel 42 upprätthålla förbindelser&lt;br&gt;med tredje länder och utomstående organ i den utsträckning som detta är&lt;br&gt;nödvändigt för att Europol skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt&lt;br&gt;artikel 3 i konventionen. För dessa ändamål skall särskilda tillämp-&lt;br&gt;ningsföreskrifter utarbetas. För förbindelser med EU:s institutioner och&lt;br&gt;liknande skall styrelsen besluta sådana föreskrifter och för förbindelser&lt;br&gt;med övriga, dvs. tredje länder och organisationer utanför EU, är det rådet&lt;br&gt;som skall fatta detta beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europols samarbete med utomstående regleras mer detaljerat på annat&lt;br&gt;håll i konventionen (t.ex. artikel 10) och bestämmelserna i denna artikel&lt;br&gt;påverkar inte de reglerna. I artikeln påminns också om att i det fall utbyte&lt;br&gt;av personuppgifter sker, detta får äga rum endast om bestämmelserna i&lt;br&gt;avd 1I-IV i konventionen iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 43. Ändring av konventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen kan ändras med iakttagande av de regler som gäller i&lt;br&gt;avdelning VI i EU-fördraget om upprättande av konventioner och efter&lt;br&gt;hörande av Europols styrelse. Beträffande själva definitionerna av de&lt;br&gt;olika brottstyper som faller inom Europols behörighet, har en möjlighet&lt;br&gt;öppnats för att kunna ändra eller lägga till sådana genom ett förenklat&lt;br&gt;förfarande med enhälligt beslut i rådet, dvs. utan att konventionen som&lt;br&gt;sådan ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 44. Reservationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln fastslår att reservationer inte är tillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 45. Konventionens ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln innehåller en regel om att konventionen skall antas av&lt;br&gt;medlemsländerna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser och&lt;br&gt;att när detta har skett depositarien skall underrättas. Konventionen träder&lt;br&gt;i kraft tre månader efter det att den sista underrättelsen har lämnats till&lt;br&gt;depositarien (artikel 45.1-3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om konventionen har trätt i kraft kan, enligt artikel 45.4,&lt;br&gt;Europols verksamhet inte inledas förrän ett antal tillämpningsföreskrifter&lt;br&gt;till konventionen har antagits på det sätt som föreskrivs för var och en av&lt;br&gt;dem i konventionen. De föreskrifter som avses är följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Föreskrifter om sambandsmännens rättigheter och skyldigheter&lt;br&gt;gentemot Europol, som enligt artikel 5.7 skall antas genom enhälligt&lt;br&gt;beslut av styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Föreskrifter med närmare regler för analysregistren, som enligt&lt;br&gt;artikel 10.1 tredje stycket skall utarbetas av styrelsen och antas genom&lt;br&gt;enhälligt beslut av rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Arbetsordningen för den gemensamma tillsynsmyndigheten, som&lt;br&gt;enligt artikel 24.7 skall antas genom enhälligt beslut av myndigheten och&lt;br&gt;godkännas av rådet likaledes genom enhälligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Föreskrifter med personal- och tjänstereglemente, som enligt artikel&lt;br&gt;30.3 - efter yttrande från styrelsen - skall antas av rådet genom enhälligt&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Föreskrifter om sekretess och skydd för hemliga uppgifter, som&lt;br&gt;enligt artikel 31.1 skall utarbetas av styrelsen och antas av rådet genom&lt;br&gt;enhälligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Föreskrifter med budgetreglemente, som enligt artikel 35.9 (och Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;28.1.18) skall utarbetas av styrelsen och antas av rådet genom enhälligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Överenskommelse med Nederländerna om säte för Europol, som&lt;br&gt;enligt artikel 37 för Europols del skall antas av styrelsen genom enhälligt&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll om immunitet och privilegier, som enligt artikel 41.1 skall&lt;br&gt;antas av medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Avtal mellan Nederländerna och övriga medlemsstater om bl.a.&lt;br&gt;immunitet och privilegier för sambandsmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 artikel 45.6 föreskrivs att medlemsstaterna så snart rådet har antagit&lt;br&gt;den rättsakt som upprättar konventionen (vilket alltså skedde samtidigt&lt;br&gt;som konventionen undertecknades i juli 1995) skall vidta de åtgärder i&lt;br&gt;sin interna lagstiftning som krävs för att Europols verksamhet skall&lt;br&gt;kunna inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikeln regleras också frågan om avvecklingen av ENE när Europols&lt;br&gt;verksamhet kommer i gång. ENE skall då avsluta sin verksamhet och alla&lt;br&gt;dess tillgångar skall övertas av Europol (artikel 45.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rådsarbetsgrupp, arbetsgruppen för Europol, som har utarbetat&lt;br&gt;konventionen har sedan konventionen antagits arbetat med de&lt;br&gt;tillämpningsföreskrifter som avses i artikeln. Eftersom antagandet av&lt;br&gt;nästan alla föreskrifter förutsätter åtgärder i en eller annan form av&lt;br&gt;styrelsen (som alltså existerar först när konventionen har trätt i kraft) har&lt;br&gt;ett särskilt tillvägagångssätt använts för att ”i förväg” utarbeta dessa&lt;br&gt;föreskrifter. Detta för att erforderliga beslut snabbt skall kunna fattas när&lt;br&gt;konventionen väl har trätt i kraft. Europolarbetsgruppen har utarbetat&lt;br&gt;färdiga förslag till texter som sedan har förts genom beslutshierarkin till&lt;br&gt;rådet som sedan ”fryst” texten. Tanken bakom detta är att det vid&lt;br&gt;konventionens ikraftträdande redan skall finnas en informell enighet&lt;br&gt;medlemsstaterna emellan om föreskriftens utformning som kan läggas&lt;br&gt;till grund för ett styrelsebeslut och ett formellt beslutsförfarande i rådet&lt;br&gt;som alltså kan gå mycket fort när konventionen har trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också på ett antal andra ställen i konventionen finns regler om att&lt;br&gt;tillämpningsföreskrifter skall antas, t.ex. artikel 42, men där detta - om&lt;br&gt;föreskrifterna inte har antagits vid konventionens ikraftträdande - inte&lt;br&gt;utgör hinder för att Europols verksamhet startar. I konventionstexten&lt;br&gt;förekommer - som har sagts - även andra villkor för Europols&lt;br&gt;verksamhet, såsom när det i artikel 14.2 föreskrivs att överföring av&lt;br&gt;personuppgifter mellan medlemsstaterna och Europol inte får påbötjas&lt;br&gt;förrän alla länder som deltar i överföringen har infört tillräckligt&lt;br&gt;långtgående data- och integritetsskyddslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 46. Nya medlemsstaters anslutning till konventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 46 reglerar nya staters anslutning till konventionen, vari bl.a.&lt;br&gt;föreskrivs att ett villkor är att staten är medlem i Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 47. Depositarie&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 artikeln uppdras åt rådets generalsekreterare att vara depositarie för&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Utlämnande av svenska registeruppgifter m.m.&lt;br&gt;till Europol&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Åtagande enligt Europolkonventionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Europolkonventionen ålägger medlemsstaterna att utan särskild begäran&lt;br&gt;lämna vissa uppgifter till Europol. Detta gäller de personuppgifter som&lt;br&gt;avses i artikel 8.1, dvs de grundläggande personuppgifterna till informa-&lt;br&gt;tionsregistret. Uppgifter för analysändamål utöver de nyss nämnda skall&lt;br&gt;enligt artikel 10.3 lämnas till Europol om nationell rätt tillåter att&lt;br&gt;uppgifterna bearbetas i hemlandet för brottsförebyggande syften, analys&lt;br&gt;eller brottsbekämpning. Om det alltså är tillåtet enligt nationell rätt att&lt;br&gt;använda uppgifterna för kriminalunderrättelseanalys föreligger också en&lt;br&gt;skyldighet att, om det behövs, dela med sig av dem till Europol. Artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 i konventionen öppnar möjligheter till bilateralt utbyte av vissa&lt;br&gt;uppgifter, helt beroende på vad nationell rätt tillåter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln är att alla uppgifter som förs till Europol för att användas&lt;br&gt;där kommer att databehandlas och alltså återfinnas i informationsregistret&lt;br&gt;eller i någon analysfil. Detta innebär dock inte att alla uppgifter som&lt;br&gt;lämnas från oss nödvändigtvis måste härröra ffån något register, än&lt;br&gt;mindre något polisregister. Inte heller förutsätter konventionen att alla&lt;br&gt;uppgifter finns datalagrade i medlemsländerna. För svenskt&lt;br&gt;vidkommande torde det dock i praktiken bli från de nuvarande&lt;br&gt;polisregistren och från det av Registerutredningen föreslagna polisens&lt;br&gt;underrättelseregister (se vidare nedan) som den mest betydande mängden&lt;br&gt;uppgifter kommer att lämnas till Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Utlämnande av uppgifter ur polisregister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.1 Ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: 4 § lagen (1965:94) om polisregister m.m.&lt;br&gt;ändras så att uppgifter ur polisregister kan lämnas till en utländsk&lt;br&gt;myndighet eller en mellanfolklig organisation, om detta följer av en&lt;br&gt;internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens god-&lt;br&gt;kännande har tillträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Datainspektionen ifrågasätter om den valda&lt;br&gt;regleringen är tillräckligt tydlig eftersom det är svårt att avgöra vad som&lt;br&gt;följer av konventionen när den i stor utsträckning hänvisar till nationella&lt;br&gt;regler vad gäller skyldigheten för medlemsstaterna att lämna uppgifter&lt;br&gt;till Europol. Malmö tingsrätt anser att även andra överenskommelser än&lt;br&gt;sådana som riksdagen har godkänt bör omfattas av bestämmelsen. Övriga&lt;br&gt;remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Regler om polisregister finns i lagen (1965:94) om polis-&lt;br&gt;register m.m. (polisregisterlagen). 1 § polisregisterlagen föreskriver att&lt;br&gt;med polisregister enligt lagen förstås sådana register som förs hos&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen (RPS) eller någon annan polismyndighet för att tjäna&lt;br&gt;som upplysning om brott, för vilka någon har misstänkts, åtalats eller&lt;br&gt;dömts eller om någons personliga förhållanden i övrigt. Polisregister-&lt;br&gt;lagen täcker alltså ett mycket stort antal register. Det viktigaste och&lt;br&gt;största registret är person- och belastningsregistret (PBR) som inom&lt;br&gt;polisväsendet används för både brottsutredning och spaning. Ett antal&lt;br&gt;andra polisregister finns som är inrättade främst för spaningsändamål,&lt;br&gt;nämligen brottsanmälansregistret, det allmänna spaningsregistret,&lt;br&gt;signalements- och känneteckensregistret m. fl. Det finns också lokala&lt;br&gt;register som används i pågående utredningar. Uppgifter som skall lämnas&lt;br&gt;till Europol kan finnas i nästan alla polisregister och uppgifter från&lt;br&gt;Europol kan komma att införas i de flesta polisregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I svensk rätt regleras vad som får lämnas ut från svenska polisregister&lt;br&gt;till andra länder eller organisationer i 4 § polisregisterlagen. Uppgifter ur&lt;br&gt;polisregister far av RPS på begäran lämnas ut till åklagar- eller&lt;br&gt;polismyndighet i de nordiska länderna eller andra länder som är anslutna&lt;br&gt;till Interpol eller till Interpol när det behövs för utredning i brottmål eller&lt;br&gt;utlänningsärende. I bestämmelsen föreskrivs möjligheter för regeringen&lt;br&gt;att bemyndiga andra polismyndigheter än RPS att lämna ut uppgifter och&lt;br&gt;även möjlighet för regeringen att bemyndiga RPS att lämna ut uppgifter&lt;br&gt;till andra stater. Vidare far, enligt föreskrifter som regeringen kan&lt;br&gt;meddela, även andra uppgifter ur polisregister lämnas till främmande stat&lt;br&gt;om medborgare i den staten eller om den som har hemvist där eller om&lt;br&gt;någon som uppenbarligen är att anse som internationell förbrytare. Ingen&lt;br&gt;av dessa möjligheter har emellertid utnyttjats av regeringen varför&lt;br&gt;möjligheterna att lämna ut uppgifter ur polisregister till främmande stat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller mellanfolklig organisation för närvarande är inskränkt till&lt;br&gt;huvudregeln i bestämmelsen. 1 bestämmelsens tredje stycke föreskrivs&lt;br&gt;också en möjlighet att efter regeringens godkännande i varje särskilt fall&lt;br&gt;på begäran lämna ut även andra uppgifter ur polisregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: 4 § polisregisterlagen inskränker som&lt;br&gt;nyss sagts möjligheten att lämna ut uppgifter ur polisregister utanför&lt;br&gt;landet i tre olika avseenden. Enligt bestämmelsen medges bara&lt;br&gt;överföring av uppgifter på begäran av en främmande stat eller Interpol.&lt;br&gt;Överföring av uppgifter utan föregående begäran kan m.a.o. inte&lt;br&gt;förekomma. Mottagarkretsen är inskränkt så som nyss har sagts. Den&lt;br&gt;enda organisation som kan komma ifråga som mottagare av uppgifter är&lt;br&gt;således Interpol. Den tredje inskränkningen avser typen av uppgifter som&lt;br&gt;får lämnas. Uppgift far bara lämnas om det behövs för utredning i&lt;br&gt;brottmål eller utlänningsärende. Detta innebär i korthet att det måste&lt;br&gt;finnas en utredning om ett konkret brott eller ett konkret utlän-&lt;br&gt;ningsärende för att uppgifter skall kunna lämnas. Sådan allmänt&lt;br&gt;kartläggande verksamhet som bedrivs i form av kriminalunder-&lt;br&gt;rättelsetjänst på internationell nivå (som i Europol) kan således enligt&lt;br&gt;nuvarande regler inte understödjas med databaserade uppgifter ur ett&lt;br&gt;svenskt polisregister av sk.förspaningskaraktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sistnämnda frågan behandlas av Registerutredningen i dess&lt;br&gt;delbetänkande Kriminalunderrättelseregister, DNA-register (SOU&lt;br&gt;1996:35). I betänkandet föreslås bl.a. att en ny lag om polisens&lt;br&gt;underrättelseregister införs. Förslaget tillåter bl.a. ADB-registrering av&lt;br&gt;sådana personuppgifter som går ut på att någon misstänks för att bedriva&lt;br&gt;brottslig verksamhet utan att misstankarna konkretiserats i en sådan&lt;br&gt;utsträckning att utredning om ett specifikt brott kan inledas. Förslaget&lt;br&gt;innehåller också regler om upprättande i vissa fall av s.k. analysregister&lt;br&gt;till vilka skall kunna föras uppgifter av i princip samma slag som avses i&lt;br&gt;artikel 10 i Europolkonventionen. Vidare föreslås att sådana uppgifter&lt;br&gt;också skall kunna lämnas till en utländsk myndighet eller en&lt;br&gt;mellanfolklig organisation om utlämnandet följer av en internationell&lt;br&gt;konvention som Sverige har tillträtt. Dessa frågor behandlas därför inte&lt;br&gt;vidare i detta ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har nämnts inledningsvis ålägger Europolkonventionen Sverige&lt;br&gt;att lämna uppgifter till Europol. Det rör uppgifter om personer som är&lt;br&gt;dömda eller misstänkta för att ha begått sådana brott som omfattas av&lt;br&gt;Europols behörighet. Det rör också uppgifter om personer som i vissa fall&lt;br&gt;kan misstänkas komma att begå sådana brott, alltså personer mot vilka&lt;br&gt;det inte finns misstankar om konkreta brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sistnämnda uppgifterna omfattas när det är fråga om databaserade&lt;br&gt;uppgifter av den föreslagna lagen om polisens underrättelseregister.&lt;br&gt;Däremot omfattas inte uppgifter om personer mot vilka det finns&lt;br&gt;konkreta brottsmisstankar eller som är dömda av den föreslagna lagen.&lt;br&gt;För att uppgifter rörande dessa personkategorier skall få lämnas till&lt;br&gt;Europol och på det sätt som krävs enligt konventionen bör 4 § polis-&lt;br&gt;registerlagen ändras. Således bör Europol göras till möjlig mottagare av&lt;br&gt;uppgifter och det bör också vara möjligt att kunna lämna sådana&lt;br&gt;uppgifter utan särskild begäran från Europol. Paragrafen bör därför kom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pletteras med en bestämmelse som innebär att uppgifter far lämnas ut till&lt;br&gt;en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation om utlämnandet&lt;br&gt;följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens&lt;br&gt;godkännande har tillträtt, dvs. en bestämmelse med huvudsakligen&lt;br&gt;samma innebörd som den regel om utlämnande av uppgifter till utlandet&lt;br&gt;eller mellanstatlig organisation som föreslås i lagen om polisens&lt;br&gt;underrättelseregister. Förslagen skiljer sig åt i det uttryckliga kravet på&lt;br&gt;föregående riksdagsgodkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller remissinstansernas synpunkter kan först sägas att&lt;br&gt;Europolkonventionens krav på uppgiftslämnande från medlemsstaterna&lt;br&gt;inte i särskilt stor utsträckning är beroende på innehållet i de nationella&lt;br&gt;rättsordningarna. Vad gäller grundläggande uppgifter om dömda&lt;br&gt;personer och personer misstänkta för konkreta brott är konventionen&lt;br&gt;tydlig. Sådana uppgifter skall tillhandahållas av medlemsstaterna och det&lt;br&gt;är främst sådana som kan härröra från polisregister enligt polis-&lt;br&gt;registerlagen. Med avseende på polisregisterlagen torde den valda&lt;br&gt;regleringen därför inte behöva ge upphov till missförstånd. Vad gäller&lt;br&gt;andra personuppgifter avsedda för analysändamål bör hänvisningen till&lt;br&gt;nationell lagstiftning i konventionen inte heller föranleda missförstånd i&lt;br&gt;dessa sammanhang eftersom konventionen ålägger medlemsstaterna att&lt;br&gt;vid behov lämna sådana uppgifter som far användas på motsvarande sätt&lt;br&gt;hemma. Vad slutligen gäller kravet på riksdagsgodkännande av överens-&lt;br&gt;kommelserna i detta sammanhang är detta tillkommet för att förhindra att&lt;br&gt;överenskommelser på myndighetsnivå kan föranleda ett mer extensivt&lt;br&gt;utbyte av personuppgifter ur polisregister än vad som följer av&lt;br&gt;paragrafens tidigare led.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den nu föreslagna kompletteringen täcker 4 § polisregisterlagen&lt;br&gt;både automatiskt utlämnande av uppgifter och utlämnande av uppgifter&lt;br&gt;som sker efter begäran av utländsk myndighet eller mellanfolklig orga-&lt;br&gt;nisation.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Tullens brottsregister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det behövs ingen ändring i polis-&lt;br&gt;registerlagen för att tillgodose tullens behov av informationsutbyte&lt;br&gt;med Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot bedöm-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I 10 § polisregisterlagen före-&lt;br&gt;skrivs att det hos Generaltullstyrelsen eller annan tullmyndighet får föras&lt;br&gt;register för samma ändamål som anges i 1 § i den mån det behövs för den&lt;br&gt;brottsbekämpande verksamhet som ankommer på tullmyndighet. 1 tullens&lt;br&gt;brottsregister kan det alltså förekomma uppgifter som skall lämnas till&lt;br&gt;Europol. I fråga om utlämnande av uppgifter ur ett sådant register&lt;br&gt;föreskrivs i 10 § 3 stycket att regeringen eller Generaltullstyrelsen efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringens bemyndigande tär förordna att uppgifter skall lämnas från Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;register enligt bestämmelsen, om uppgifterna behövs för att fullgöra&lt;br&gt;skyldigheter som Sverige eller någon svensk myndighet har enligt&lt;br&gt;överenskommelse med främmande makt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har med stöd av bestämmelsen utfärdat föreskrifter som&lt;br&gt;möjliggör även det informationsutbyte som föreskrivs i Europol-&lt;br&gt;konventionen. Någon ändring i 10 § behövs därför inte. 1 ett inom&lt;br&gt;Finansdepartementet utarbetat förslag till lag om Tullverkets brotts-&lt;br&gt;register (Ds 1997:2) föreslås en bestämmelse om utlämnande av&lt;br&gt;uppgifter till utländsk myndighet och mellanfolklig organisation.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Utlämnande av uppgifter från andra källor än&lt;br&gt;polisregister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är inte nödvändigt att nu ändra 1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § sekretesslagen för att kunna lämna uppgifter till Europol från&lt;br&gt;andra källor än polisregister i polisregisterlagens mening. Det torde&lt;br&gt;också vara möjligt att i vissa fall lämna uppgifter till Europol även i&lt;br&gt;sådana fall där en uttrycklig skyldighet enligt konventionen inte&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian berör inte direkt dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen har föreslagit en ändring i&lt;br&gt;1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen som innebär att bestämmelsen&lt;br&gt;kompletteras så att det klart framgår att sekretessbelagda uppgifter får&lt;br&gt;lämnas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om&lt;br&gt;uppgiftslämnandet följer av en internationell överenskommelse som&lt;br&gt;Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt. Det anförs att en sådan&lt;br&gt;ändring skulle medföra en enklare och klarare tillämpning eftersom det&lt;br&gt;inte sällan uppstår tolkningsproblem när det gäller att avgöra vad som är&lt;br&gt;”förenligt med svenska intressen” i den berörda bestämmelsens mening.&lt;br&gt;Datainspektionen har efterlyst ett klargörande av i vad mån uppgifter&lt;br&gt;som finns hos polisen i annan form än i register skall lämnas eller får&lt;br&gt;lämnas till Europol. Vidare har inspektionen efterlyst ett klargörande av&lt;br&gt;om uppgifter skall få lämnas till Europol även om sådan skyldighet inte&lt;br&gt;föreligger enligt konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Uppgifter hos polisen och tullen i deras uppgift att&lt;br&gt;förebygga, uppdaga, utreda och beivra brott skyddas av sekretess enligt&lt;br&gt;reglerna i 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen. Sådana uppgifter får&lt;br&gt;därför enligt huvudregeln i 1 kap. 3 § tredje stycket samma lag inte&lt;br&gt;lämnas till en utländsk myndighet eller en mellanstatlig organisation.&lt;br&gt;Utlämnande får dock ske om det är tillåtet enligt lag eller förordning eller&lt;br&gt;om det i motsvarande fall skulle vara tillåtet att lämna uppgiften till en&lt;br&gt;svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning&lt;br&gt;står klart att det är förenligt med svenska intressen att lämna uppgiften&lt;br&gt;till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation. Genom&lt;br&gt;den föreslagna ändringen i 4 § polisregisterlagen kan uppgifter ur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;polisregister lämnas till bl.a. Europol. Samma sak gäller för uppgifter ur&lt;br&gt;den av Registerutredningen föreslagna lagen om polisens underrättelse-&lt;br&gt;register. Beträffande övriga register som polisen och tullen använder för&lt;br&gt;sin verksamhet, liksom för uppgifter som inte förekommer i något&lt;br&gt;register, saknas däremot ett generellt bemyndigande att under mot-&lt;br&gt;svarande förutsättningar lämna uppgifter till utlandet eller till en mellan-&lt;br&gt;folklig organisation. Frågan om att lämna en sådan uppgift måste alltså&lt;br&gt;varje gång prövas mot bakgrund av bestämmelsen i 1 kap. 3 § sekretess-&lt;br&gt;lagen om ingen särskild föreskrift finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Vad först gäller RPS förslag till&lt;br&gt;ändring i sekretesslagen kan följande sägas. En ändring som den&lt;br&gt;föreslagna i en regel med så generell räckvidd är svår att överblicka till&lt;br&gt;sina konsekvenser. Den kommer att träffa förhållanden långt utanför de&lt;br&gt;som nu är avsedda att regleras. En lagändring av denna karaktär måste&lt;br&gt;därför föregås av mer ingående överväganden än som kan komma ifråga&lt;br&gt;i detta sammanhang. En genomgripande översyn av sekretesslagen&lt;br&gt;kommer också att inledas inom kort. Härtill kommer att Register-&lt;br&gt;utredningen i sitt nyligen avlämnade slutbetänkande Polisens register&lt;br&gt;(SOU 1997:65) föreslagit lagreglering av all databehandling av person-&lt;br&gt;uppgifter inom polisens verksamhetsområde, och som därmed täcker in&lt;br&gt;också uppgifter utanför den nuvarande polisregisterlagens område vare&lt;br&gt;sig de förekommer i register eller inte. I samband härmed föreslås en&lt;br&gt;regel som innebär att uppgifter kan lämnas till en utländsk myndighet&lt;br&gt;eller en mellanfolklig organisation under samma förutsättningar som i&lt;br&gt;RPS förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det av RPS påtalade problemet kan alltså komma att få sin lösning&lt;br&gt;inom en inte alltför avlägsen framtid. Till dess får prövning av&lt;br&gt;utlämnande av uppgifter ske med tillämpning av nuvarande regler vilka,&lt;br&gt;såvitt gäller utlämnande av uppgifter till bl.a. Europol där uppgifts-&lt;br&gt;lämnandet kan härledas till en konventionsbestämmelse som godkänts av&lt;br&gt;riksdagen, inte torde vålla några rättsliga problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datainspektionen har väckt frågan om möjligheten att lämna en uppgift&lt;br&gt;trots att någon direkt skyldighet till detta inte är föreskriven i&lt;br&gt;konventionen. I praktiken torde frågan uppstå först sedan Europol begärt&lt;br&gt;en sådan uppgift. Frågan om huruvida en sådan uppgift på begäran av&lt;br&gt;Europol skall lämnas eller ej får avgöras från fall till fall, i sista hand&lt;br&gt;med ledning av den nyss berörda regeln i 1 kap 3 § sekretesslagen. Så&lt;br&gt;länge en begäran om en uppgift kan härledas ur en konventions-&lt;br&gt;bestämmelse torde det inte föreligga andra hinder för utlämnande än som&lt;br&gt;kan följa av den intresseavvägning som skall göras enligt denna&lt;br&gt;bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Inskränkningar i rätten att använda uppgifter från Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;Europol&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 &amp;nbsp;Åtagande enligt Europolkonventionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17.1 i Europolkonventionen föreskriver att medlemsstaterna bara&lt;br&gt;far använda uppgifter som härrör från Europol för att förebygga eller&lt;br&gt;bekämpa sådan brottslighet som ligger inom Europols behörighet eller&lt;br&gt;annan allvarlig brottslighet. 1 artikel 17.2 och 3 begränsas&lt;br&gt;medlemsstaternas frihet att använda vissa uppgifter från Europol&lt;br&gt;ytterligare. Det gäller sådana uppgifter vilka uppgiftslämnaren från&lt;br&gt;början har försett med inskränkande villkor för dess användning. Staterna&lt;br&gt;har åtagit sig att respektera dessa villkor, med vissa undantag för&lt;br&gt;uppgiftslämnande till domstolar och andra organ för konstitutionell och&lt;br&gt;annan kontroll av statsförvaltningarna, genom att antingen avstå från&lt;br&gt;annan användning än den som den ursprungliga uppgiftslämnaren tillåter&lt;br&gt;eller inhämta dennes samtycke om man vill använda uppgiften i strid&lt;br&gt;med de ursprungliga villkoren. Ungefärligen motsvarande bestämmelser&lt;br&gt;förekommer inom området för internationellt samarbete i brottmål i FN:s&lt;br&gt;konvention av den 19 december 1988 om olaglig hantering av narkotika&lt;br&gt;och psykotropa ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 &amp;nbsp;Ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om&lt;br&gt;internationellt samarbete på brottmålsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om&lt;br&gt;internationellt samarbete på brottmålsområdet ändras så att den&lt;br&gt;omfattar också upplysningar som skall användas i underrättelse-&lt;br&gt;verksamhet om brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: I lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om&lt;br&gt;internationellt samarbete på brottmålsområdet finns bestämmelser som&lt;br&gt;gör det möjligt för svenska myndigheter att uppfylla villkor som&lt;br&gt;inskränker användningsområdet för vissa uppgifter som svenska myn-&lt;br&gt;digheter har fått från bl.a. utländska myndigheter. I 1 § första stycket&lt;br&gt;föreskrivs att om en svensk myndighet har fatt upplysningar eller&lt;br&gt;bevismaterial från en främmande stat för att användas vid utredning av&lt;br&gt;brott eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott och gäller på&lt;br&gt;grund av överenskommelse med den främmande staten villkor som&lt;br&gt;begränsar möjligheten att utnyttja materialet, skall svenska myndigheter&lt;br&gt;följa villkoret oavsett vad som annars är föreskrivet i lag eller annan&lt;br&gt;författning. 1 andra stycket, som infördes i samband med EES-avtalets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ikraftträdande, utsträcks bestämmelserna till att gälla också överens-&lt;br&gt;kommelse med mellanfolklig organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Lagens räckvidd med avseende på&lt;br&gt;typen av uppgifter är inte tillräcklig för de behov som föranleds av&lt;br&gt;Europolkonventionens bestämmelser. Lagen täcker för närvarande&lt;br&gt;sådana uppgifter som har överlämnats till svenska myndigheter för att&lt;br&gt;användas vid utredning av brott eller i ett rättsligt förfarande med&lt;br&gt;anledning av brott. Ordalydelsen ger vid handen att det är fråga om&lt;br&gt;utredningar av konkreta brott, alltså att en förundersökning har eller skall&lt;br&gt;inledas, eller att utredningen har nått så långt att ett rättsligt förfarande&lt;br&gt;redan har inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol är ett underrättelseorgan. Tyngdpunkten i dess verksamhet&lt;br&gt;ligger i utbyte av kriminalunderrättelser mellan medlemsstaterna. Det gör&lt;br&gt;att en stor del av de uppgifter som kommer från Europol till svenska&lt;br&gt;myndigheter kommer att vara av den karaktären att de inte direkt kan&lt;br&gt;hänföras till en pågående förundersökning eller ett pågående rättsligt&lt;br&gt;förfarande. Europols arbete utgörs alltså huvudsakligen av sådan&lt;br&gt;verksamhet som Registerutredningen benämner underrättelseverksamhet&lt;br&gt;(SOU 1996:35).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med underrättelseverksamhet avses i Sverige sådan polisverksamhet&lt;br&gt;som inte bedrivs med stöd av rättegångsbalkens regler om förunder-&lt;br&gt;sökning utan med stöd av 2 § polislagen. Enligt den bestämmelsen&lt;br&gt;åligger det polisen att bedriva inte bara spaning och utredning av brott&lt;br&gt;som hör under allmänt åtal utan också att förebygga brott och andra&lt;br&gt;störningar av den allmänna ordningen och säkerheten. Registerutred-&lt;br&gt;ningen har som tidigare sagts lämnat ett förslag till lag om polisens&lt;br&gt;underrättelseregister. I förslaget definieras underrättelseverksamhet som&lt;br&gt;polisverksamhet som syftar till att klarlägga om brottslig verksamhet har&lt;br&gt;förekommit, pågår eller kan förutses och som inte utgör förundersökning&lt;br&gt;enligt 23 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1 § lagen med vissa bestämmelser om internationellt&lt;br&gt;samarbete på brottmålsområdet omfattar som nyss har sagts inte&lt;br&gt;uppgifter i underrättelseverksamhet. Detta innebär att svenska&lt;br&gt;myndigheter inte utan att åsidosätta svenska regler kan respektera ett&lt;br&gt;villkor som inskränker användandet av sådana uppgifter för annat&lt;br&gt;ändamål än det som har föreskrivits av uppgiftslämnaren. Eftersom en&lt;br&gt;betydande del av de uppgifter som kommer från Europol är just uppgifter&lt;br&gt;av underättelsekaraktär och dessa ofta kan vara förenade med villkor med&lt;br&gt;avseende på användningssättet, bör lagen kompletteras med en bestäm-&lt;br&gt;melse som gör det möjligt för svenska myndigheter att efterkomma&lt;br&gt;villkor som inskränker användningen av underrättelseuppgifter från&lt;br&gt;Europol. Detta kan lämpligen göras genom att ett tillägg görs i 1 § första&lt;br&gt;stycket i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen bör i detta sammanhang frågan om förhållandet till sekretess-&lt;br&gt;lagen kort beröras. Lagen med vissa bestämmelser om internationellt&lt;br&gt;samarbete på brottmålsområdet innefattar ingen begränsning i rätten för&lt;br&gt;enskilda att ta del av allmänna handlingar. De uppgifter som överlämnas&lt;br&gt;ftån Europol omfattas av reglerna om s.k. förundersökningssekretess&lt;br&gt;enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen och polisregistersekretess enligt 7 kap. 17&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ sekretesslagen. För polisregistersekretessen gäller över huvud taget inte&lt;br&gt;reglema i 14 kap. sekretesslagen om kommunikation av sekretessbelagt&lt;br&gt;material mellan myndigheterna. Frågan om förhållandet till reglema i&lt;br&gt;14 kap. 2 och 3 §§ sekretesslagen är däremot av intresse i förhållande till&lt;br&gt;den s.k. förundersökmngssekretessen. Frågan berördes i förarbetena till&lt;br&gt;1991 årslag och där sägs bl.a. följande ( prop. 1990/91:131 s. 25):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelserna i 14 kap. 2 och 3 §§ sekretesslagen kan en&lt;br&gt;myndighet begära att få ta del av sekretessbelagda uppgifter som finns&lt;br&gt;förvarade hos en annan myndighet, om vissa förutsättningar som&lt;br&gt;anges i paragrafen föreligger. Förbudet för svenska myndigheter enligt&lt;br&gt;den förevarande paragrafen att utnyttja sådana uppgifter far emellertid&lt;br&gt;till följd att en annan myndighet inte kan utnyttja uppgifterna i sin&lt;br&gt;verksamhet. Frågan om att lämna ut uppgifterna till en annan&lt;br&gt;myndighet torde därför inte bli aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något behov av utökad sekretess på detta område för att säkerställa att&lt;br&gt;uppgifter från Europol inte används i strid mot restriktioner som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av konventionen torde alltså inte finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Förhandsavgörande från EG-domstolen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Genom ett tilläggsprotokoll till Europolkonventionen som under-&lt;br&gt;tecknades i juli 1996 har medlemsstaternas domstolar givits möjlighet att&lt;br&gt;begära förhandsavgörande från EG-domstolen om konventionens&lt;br&gt;tolkning i de fall den nationella domstolen anser att ett sådant avgörande&lt;br&gt;är nödvändigt för att ett pågående mål eller ärende skall kunna avgöras.&lt;br&gt;Om ett sådant förhandsavgörande lämnas av EG-domstolen är det&lt;br&gt;bindande för den nationella domstolen. En medlemsstat får dock själv&lt;br&gt;bestämma om den skall låta sina domstolar utnyttja denna möjlighet&lt;br&gt;vilket skall tillkännages genom en särskild förklaring till protokollet. I&lt;br&gt;förklaringen skall staten också ange om den önskar ge alla domstolar&lt;br&gt;eller endast de domstolar vilkas domar eller beslut inte kan överklagas&lt;br&gt;rätt att begära förhandsavgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter samråd med EU-nämnden har regeringen undertecknat tilläggs-&lt;br&gt;protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har vidare i februari 1997 avgivit en sådan förklaring till&lt;br&gt;protokollet som innebär att svenska domstolar kan ges möjlighet att&lt;br&gt;inhämta förhandsavgöranden från EG-domstolen om konventionens&lt;br&gt;tolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.1 Tilläggsprotokollets innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggsprotokollet om förhandsavgöranden av EG-domstolen be-&lt;br&gt;träffande tolkning av Europolkonventionen innehåller huvudsakligen&lt;br&gt;följande (den fullständiga texten finns i bilaga 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den inledande bestämmelsen ges EG-domstolen behörighet att&lt;br&gt;på de villkor som föreskrivs i protokollet meddela förhandsavgöranden i&lt;br&gt;frågor om tolkning av Europolkonventionen (artikel /). Medlemsstaterna&lt;br&gt;ges sedan i artikel 2 möjlighet att genom en förklaring i samband med&lt;br&gt;undertecknandet av protokollet, eller senare, godkänna EG-domstolens&lt;br&gt;behörighet att meddela sådana förhandsavgöranden vilket innebär att en&lt;br&gt;nationell domstol, om denna anser att ett sådant avgörande är nödvändigt&lt;br&gt;för att kunna avgöra ett pågående mål eller ärende, kan inhämta för-&lt;br&gt;handsavgörande från EG-domstolen. En sådan förklaring kan antingen&lt;br&gt;avse alla nationella domstolar (artikel 2.2 b) eller bara de domstolar vars&lt;br&gt;avgöranden inte kan överklagas (artikel 2.2 a).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokollet skall EG-domstolens stadga och processregler&lt;br&gt;tillämpas i mål om förhandsavgörande och varje medlemsstat, oavsett om&lt;br&gt;den avgivit en förklaring som tillåter dess egna domstolar att inhämta&lt;br&gt;förhandsavgörande eller ej, har rätt att inkomma med yttranden i&lt;br&gt;pågående mål enligt protokollet (artikel 3). I övrigt innehåller protokollet&lt;br&gt;sedvanliga regler om antagande, ikraftträdande, deposition och ändring&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom protokollets bestämmelser ges alltså EG-domstolen en allmän&lt;br&gt;behörighet att meddela förhandsavgöranden. Protokollet ger dock&lt;br&gt;medlemsstaterna valrätt i frågan om huruvida de skall låta sina domstolar&lt;br&gt;utnyttja möjligheten att inhämta förhandsavgöranden eller ej. De får&lt;br&gt;alltså en möjlighet, men ingen skyldighet, att göra detta. För de stater&lt;br&gt;som väljer att utnyttja möjligheten föreskrivs inte heller i protokollet&lt;br&gt;någon skyldighet för deras domstolar att inhämta förhandsavgöranden&lt;br&gt;utan detta kan ske när domstolen finner det nödvändigt. Ingenting hindrar&lt;br&gt;dock att en sådan skyldighet tas in i de nationella rättsordningarna. Det&lt;br&gt;förutsattes i samband med utarbetandet av protokollet att en medlemsstat&lt;br&gt;kan förbehålla sig rätten att i sin nationella processordning föreskriva att&lt;br&gt;de domstolar vars avgöranden inte kan överklagas skall vara skyldiga att&lt;br&gt;inhämta förhandsavgörande av EG-domstolen om tolkning av Europol-&lt;br&gt;konventionen. Några länder har avgivit särskilda förklaringar med detta&lt;br&gt;innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.2 Den svenska förklaringens innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har efter samråd med EU-nämnden och justitieutskottet i&lt;br&gt;februari 1997 lämnat en sådan förklaring som avses i artikel 2 i&lt;br&gt;tilläggsprotokollet. Förklaringen innehåller att Sverige godkänner EG-&lt;br&gt;domstolens behörighet att meddela förhandsavgöranden om tolkningen&lt;br&gt;av Europolkonventionen och att varje svensk domstol får begära att EG-&lt;br&gt;domstolen meddelar ett förhandsavgörande i ett mål eller ärende som&lt;br&gt;uppkommit vid den svenska domstolen och som rör tolkningen av&lt;br&gt;Europolkonventionen när den svenska domstolen anser att ett sådant&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgörande i frågan är nödvändigt för att avgöra målet eller ärendet.&lt;br&gt;Texten till förklaringen finns i bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaringen skall betraktas som preliminär, dvs den måste precis som&lt;br&gt;själva konventionen och tilläggsprotokollet godkännas av riksdagen för&lt;br&gt;att kunna slutligen tillträdas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Tillträde till protokollet och förklaringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sverige skall tillträda tilläggsprotokollet om&lt;br&gt;förhandsavgörande från EG-domstolen och avge en förklaring att EG-&lt;br&gt;domstolen är behörig att meddela förhandsavgörande på begäran av&lt;br&gt;svensk domstol i enlighet med protokollets artikel 2.2 b. Svenska&lt;br&gt;domstolar ges därigenom möjlighet att begära förhandsavgörande från&lt;br&gt;EG-domstolen om tolkning av Europolkonventionens bestämmelser&lt;br&gt;när den svenska domstolen bedömer att ett sådant är nödvändigt för att&lt;br&gt;avgöra ett pågående mål eller ärende. Denna möjlighet förbehålls inte&lt;br&gt;domstolarna i sista instans utan skall finnas också för under-&lt;br&gt;instanserna. Däremot bör det inte vara obligatoriskt för domstolarna i&lt;br&gt;sista instans att begära förhandsavgörande om konventionens tolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan&lt;br&gt;erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggsprotokollet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel K.3.2.C i EU-fördraget kan, när en konvention upprättats i&lt;br&gt;enlighet med den föreskriften, också bestämmas att EG-domstolen, enligt&lt;br&gt;de regler som fastställs i konventionen, skall vara behörig att tolka&lt;br&gt;konventionsbestämmelsema och avgöra tvister om deras tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om EG-domstolens roll i förhållande till Europolkonventionen&lt;br&gt;var kontroversiell och diskuterades mycket ingående under utarbetandet&lt;br&gt;av konventionen. Den fick inte heller i sin helhet någon lösning innan&lt;br&gt;konventionen undertecknades i juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal länder ansåg under förhandlingarna att EG-domstolen&lt;br&gt;skall ges rätt att avge förhandsavgörande om tolkningen av konventionen&lt;br&gt;i pågående rättegångar i medlemsstaterna, alltså fa i princip samma&lt;br&gt;funktion som enligt artikel 177 i EG-fördraget. Vid EU:s toppmöte i&lt;br&gt;Cannes i juni 1995 bestämdes att denna fråga skulle lösas genom ett&lt;br&gt;tilläggsprotokoll till konventionen och att detta skulle vara klart senast&lt;br&gt;den 31 juni 1996. Vid toppmötet i Florens i juni 1996 enades stats- och&lt;br&gt;regeringscheferna om den principiella lösning på frågan om EG-&lt;br&gt;domstolens rätt att avge förhandsavgöranden som avspeglas i tilläggs-&lt;br&gt;protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet har därefter enhälligt enligt artiklarna K.3 och K.4 rekom- Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;menderat medlemsstaterna att anta tilläggsprotokollet i enlighet med&lt;br&gt;deras konstitutionella bestämmelser. Sverige har undertecknat proto-&lt;br&gt;kollet. För att tilläggsprotokollet till Europolkonventionen om dom-&lt;br&gt;stolens roll sålunda skall träda i kraft och därigenom de stater som så&lt;br&gt;önskar skall kunna ge EG-domstolen behörighet i detta avseende krävs&lt;br&gt;att alla medlemsstater ratificerar protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kommer att den bindande kraften hos de förhandsavgöranden&lt;br&gt;som domstolen meddelar rörande konventionens tolkning är beroende av&lt;br&gt;att protokollet har antagits i enlighet med den beslutsprocedur som gäller&lt;br&gt;för den tredje pelaren, dvs att alla stater tillträder protokollet. Detta&lt;br&gt;framgår av artikel L.b i EU-fördraget där det föreskrivs att den gemen-&lt;br&gt;skapsrätt som rör domstolens och de europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;befogenheter och utövande av dessa befogenheter skall tillämpas även på&lt;br&gt;EU-fördragets bestämmelser i bl.a. de fall där EG-domstolen har givits&lt;br&gt;tvistlösnings- eller tolkningsbehörighet enligt en konvention som ingåtts&lt;br&gt;med artikel K.3 som grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås därför att Sverige tillträder tilläggsprotokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggsprotokollet i sig ger inte svenska domstolar möjlighet att begära&lt;br&gt;förhandsavgörande om konventionens tolkning. För att detta skall bli&lt;br&gt;fallet måste en förklaring avges som innebär att Sverige är berett att låta&lt;br&gt;sina domstolar utnyttja denna möjlighet. Regeringen har preliminärt&lt;br&gt;avgivit en sådan förklaring. Svenska domstolar bör ges denna möjlighet&lt;br&gt;Förklaringen bör därför godkännas av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om det är nödvändigt och lämpligt att låta EG-domstolen&lt;br&gt;meddela förhandsavgöranden till de nationella domstolarna om kon-&lt;br&gt;ventionens tolkning har under förhandlingarna besvarats olika av&lt;br&gt;medlemsstaterna. En utförlig redovisning av den diskussion som fördes&lt;br&gt;inom rådet och de berörda rådsarbetsgruppema finns i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i de diskussioner som föregått ställningstagandet att&lt;br&gt;godta protokollet haft en pragmatisk utgångspunkt vid ställningstagande&lt;br&gt;till om förhandsavgöranden bör accepteras eller ej. Många exempel som i&lt;br&gt;diskussionen förts fram som argument för nödvändigheten av att ge EG-&lt;br&gt;domstolen behörighet att meddela förhandsavgöranden är sådana att de&lt;br&gt;svårligen kan anses tillämpbara på svenska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utlämnande av uppgifter till enskild ur polisregister kan&lt;br&gt;aktualiseras beträffande uppgifter som härrör från Europol. Men så länge&lt;br&gt;dessa uppgifter finns i ett svenskt register är svensk rätt exklusivt&lt;br&gt;tillämplig och behov av att tolka konventionens bestämmelser torde&lt;br&gt;knappast uppkomma. I fråga om uppgifter som finns i något av Europols&lt;br&gt;register finns detaljerade regler om förfarandet när en begäran om&lt;br&gt;utlämnande av dessa skall behandlas. Svenska myndigheter skall i vissa&lt;br&gt;fall avge yttrande till Europol eller den gemensamma tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten och skall då tillämpa vissa konventionsbestämmelser. En del&lt;br&gt;yttranden är av rent rådgivande karaktär, medan andra binder särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europols handlande. Dessa yttranden kan inte bli föremål för domstols Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;prövning. Det kan emellertid inte uteslutas att det i mål om skadestånd i&lt;br&gt;sådana situationer som avses i artikel 38 i konventionen kan uppkomma&lt;br&gt;frågor om konventionens tolkning som är av betydelse för målets utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte heller helt uteslutas att allmän förvaltningsdomstol i något&lt;br&gt;fall skulle ha behov av att tolka konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är knappast meningsfullt att här försöka upprätta en katalog över&lt;br&gt;situationer där det är tänkbart respektive otänkbart eller långsökt att en&lt;br&gt;fråga om tolkning av Europolkonventionen måste göras av svenska&lt;br&gt;domstolar. Den svenska ståndpunkten under förhandlingarna har näm-&lt;br&gt;ligen också varit att bedömningen av om svenska domstolar skall fa&lt;br&gt;begära förhandsavgörande om konventionens tolkning från EG-dom-&lt;br&gt;stolen inte rimligen kan avgöras enbart ur ett snävt nationellt perspektiv&lt;br&gt;där det rent inhemska behovet far vara avgörande. Utifrån ett sådant&lt;br&gt;synsätt skulle det antagligen vara mest naturligt att avstå från denna&lt;br&gt;möjlighet om man beaktar det fatal situationer där behov av&lt;br&gt;tolkningshjälp från EG-domstolen kan förutses. Å andra sidan kan man&lt;br&gt;säga att om det finns ett sådant behov, om än något avlägset, så bör&lt;br&gt;domstolarna ges denna möjlighet. Man vet inte heller säkert hur den&lt;br&gt;framtida rättsutvecklingen gestaltar sig. Ny lagstiftning och rättspraxis&lt;br&gt;kan medföra att frågor som idag inte kommer under domstols prövning i&lt;br&gt;framtiden kan komma att göra det. Detta talar för att EG domstolen bör&lt;br&gt;ges en sådan behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om svensk rätt i de delar som kan beröras av Europolkonven-&lt;br&gt;tionen är utformad på ett sätt som gör att behovet av förhandsavgöranden&lt;br&gt;inte är särskilt påtagligt måste man också ta hänsyn till andra länders&lt;br&gt;rättssystem där behovet av förhandsavgöranden kan vara mycket större.&lt;br&gt;Men hänsynen till andra länder har också betydelse för den efterföljande&lt;br&gt;frågan om också svenska domstolar skall fa möjlighet att inhämta&lt;br&gt;förhandsavgöranden. Frågor som hänger samman med vår trovärdighet&lt;br&gt;som samarbetspartner inom EU talar för ett sådant ställningstagande. Om&lt;br&gt;man av skäl hänförliga till en strikt nationell bedömning av den inhemska&lt;br&gt;nyttan vid ett givet tillfälle av förhandsavgörande om tolkningen av en&lt;br&gt;rättsakt av detta slag avstår från att låta sina egna domstolar inhämta&lt;br&gt;sådana kan man komma att ställa sig vid sidan av rättsutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamt intresse av enhetlighet i tolkningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att centrala begrepp i Europolkonventionen eller andra konventioner&lt;br&gt;inom den tredje pelaren kan få en så enhetlig tolkning som möjligt är ett&lt;br&gt;gemensamt intresse. EG-domstolens prejudikatbildning borde bli mer&lt;br&gt;effektiv ju fler länder som i praktiken ansluter sig till systemet. Samtidigt&lt;br&gt;ger varje mål om förhandsavgörande EG-domstolen en möjlighet att i&lt;br&gt;sina avgöranden väga in inte bara de särskilda förhållanden som råder i&lt;br&gt;de länder varifrån frågorna ställs utan också andra länders förhållanden&lt;br&gt;eftersom alla medlemsstater enligt tilläggsprotokollet har rätt att yttra sig&lt;br&gt;skriftligen i pågående mål. Detta gäller även för de länder vars domstolar&lt;br&gt;inte deltar i systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat viktigt argument är den framtida utvidgningen av EU. Alla Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;nya EU-länder skall ansluta sig till Europolkonventionen. I det&lt;br&gt;perspektivet är det viktigt att en någorlunda enhetlig tolkning av&lt;br&gt;konventionsbestämmelsema har fatt fäste mom unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En enhetlig tolkning av konventionen kan också fa direkt betydelse för&lt;br&gt;Europols egen verksamhet. Det är nog i själva verket på detta område&lt;br&gt;som betydelsen av enhetlighet är störst. Europol skall i all sin verksamhet&lt;br&gt;tillämpa konventionens bestämmelser. Om det efter en tid visar sig att&lt;br&gt;några medlemsländers domstolar har tolkat exempelvis de centrala&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel 2 om Europols ändamål och behörighet på olika&lt;br&gt;sätt kommer detta att direkt inverka på Europols verksamhet till men för&lt;br&gt;informationsutbytet med Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan förhandsavgöranden förenas med mellanstatligt samarbete?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare måste också den principiella frågan beröras om bindande&lt;br&gt;förhandsavgöranden i tolkningsfrågor kan ha sin plats i ett i grunden&lt;br&gt;mellanstatligt samarbete. Det kan hävdas att tillämpning av ett sådant&lt;br&gt;institut sätter mellanstatligheten åsido och berövar medlemsländerna och&lt;br&gt;deras domstolar deras suveränitet i de frågor som kan bli föremål för&lt;br&gt;förhandsavgörande. Detta är naturligtvis korrekt i så måtto att de&lt;br&gt;förhandsavgöranden som lämnas är bindande för domstolarna. Det nu&lt;br&gt;föreliggande tilläggsprotokollet bygger emellertid på frivillighet även för&lt;br&gt;domstolarna om mte staten ifråga väljer att föreskriva något annat i sin&lt;br&gt;interna lagstiftning. Om något obligatorium inte föreskrivs är det alltså&lt;br&gt;domstolen själv som avgör om den skall begära ett förhandsavgörande.&lt;br&gt;Staterna avgör alltså själva vilken grad av överstatlighet de vill&lt;br&gt;underkasta sig i detta avseende. En mellanstatlig konvention innehåller&lt;br&gt;naturligtvis förpliktelser som medlemsstaterna har att uppfylla, i sista&lt;br&gt;hand genom att ändra sin lagstiftning. Dessa förpliktelser är folkrättsligt&lt;br&gt;tvingande varför staten redan genom att ingå en konvention i praktiken&lt;br&gt;har givit upp en bit av sin suveränitet på det område som konventionen&lt;br&gt;täcker. För svenskt vidkommande har detta varit en realitet eftersom vi&lt;br&gt;alltid har bemödat oss om att uppfylla sådana åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom gemenskapsrättens område tillkommer rättsakterna på initiativ av&lt;br&gt;en gemensam institution, kommissionen. De antas i rådet i de flesta fall&lt;br&gt;genom majoritetsbeslut av något slag. Reglema i de antagna rättsakterna&lt;br&gt;gäller i många fall direkt som lag i medlemsstaterna. Gemensamma&lt;br&gt;institutioner, kommissionen och domstolen, övervakar alla rättsakters&lt;br&gt;efterlevnad i de enskilda medlemsstaterna enligt generellt uppbyggda&lt;br&gt;kontrollmekanismer vilka inte går att välja bort. Inom ramen för det&lt;br&gt;mellanstatliga samarbetet inom tredje pelaren tillkommer däremot&lt;br&gt;rättsakterna på medlemsstaternas initiativ (även om kommissionen inom&lt;br&gt;vissa delar har en initiativrätt, som dock sällan utnyttjas). Rättsakterna&lt;br&gt;antas med enhälliga beslut i rådet och konventionerna träder i kraft först&lt;br&gt;efter ratificering i enlighet med nationella förfaranden. De regler som&lt;br&gt;föreskrivs i konventionerna måste för att bli gällande genomföras av&lt;br&gt;varje medlemsstat i enlighet med dess intema lagstiftningsprocedur. I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varje mellanstatlig konvention måste särskilt bestämmas om medlems-&lt;br&gt;staterna är villiga att underkasta sig rättsliga kontrollmekanismer och i så&lt;br&gt;fall i vilken form. Dessa förhållanden utgör de viktigaste skillnaderna&lt;br&gt;mellan gemenskapsrätten enligt EG-fördragen och de mellanstatliga&lt;br&gt;delama av EU-fördraget och utgör därigenom den verkliga skiljelinjen&lt;br&gt;mellan överstatlighet och mellanstatlighet. Frågan om att ge de nationella&lt;br&gt;domstolarna möjligheten att begära förhandsavgöranden av EG-&lt;br&gt;domstolen påverkar därför inte den mellanstatliga karaktären hos&lt;br&gt;Europolkonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall andra domstolar än sista instans fä möjlighet att begära förhandsavgörande?&lt;br&gt;Nyss har redovisats de skäl som finns för att låta svenska domstolar få&lt;br&gt;begära förhandsavgörande från EG-domstolen om Europolkonventionens&lt;br&gt;tolkning i det fall detta är nödvändigt för att avgöra ett pågående mål&lt;br&gt;eller ärende. Frågan uppkommer då vilka domstolar som skall fa göra&lt;br&gt;detta. Tilläggsprotokollet ger ju staterna rätt att välja mellan att antingen&lt;br&gt;låta bara de domstolar mot vilkas avgörande det inte finns något&lt;br&gt;rättsmedel begära förhandsavgörande (alternativ A) eller att låta alla&lt;br&gt;domstolar fa denna rätt (alternativ B). Regeringen har som tidigare&lt;br&gt;nämnts avgivit en förklaring som innebär att alla svenska domstolar kan&lt;br&gt;ges rätt att begära förhandsavgöranden från EG-domstolen om kon-&lt;br&gt;ventionens tolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regel som innebär att alla domstolar far möjligheten att inhämta&lt;br&gt;förhandsavgöranden stämmer bäst med artikel 177 i EG-fördraget. Det&lt;br&gt;bör finnas bärande skäl för att här välja en annan ordning än den som i&lt;br&gt;allmänhet gäller för inhämtande av förhandsavgöranden. Det saknas&lt;br&gt;sådana skäl. Att låta inhämta förhandsavgöranden är inte en så besvärlig,&lt;br&gt;resurskrävande eller juridiskt komplicerad procedur att det på grund&lt;br&gt;härav är befogat att förbehålla endast de högsta domstolarna denna rätt.&lt;br&gt;Visserligen bör utredningen och bevisläget i målet vara klarlagt innan&lt;br&gt;man kan ta ställning till om ett förhandsavgörande behöver inhämtas eller&lt;br&gt;ej. Det skulle på denna grund kunna hävdas att beslut om förhands-&lt;br&gt;avgörande lämpligen inte bör fattas förrän i en överinstans. Detta&lt;br&gt;argument är dock inte tillräckligt för att avhända också domstolar i första&lt;br&gt;instans möjligheten att när det är önskvärt inhämta förhandsavgörande&lt;br&gt;redan på det stadiet i processen. Även processekonomiska skäl talar&lt;br&gt;starkt för detta. Det skulle vara otillfredsställande om ett mål eller ärende&lt;br&gt;där det tidigt står klart att det är nödvändigt att inhämta ett förhands-&lt;br&gt;avgörande skulle behöva föras ända till sista instans för att åstadkomma&lt;br&gt;ett sådant. Då skulle de mellanliggande instansernas arbete riskera att bli&lt;br&gt;mer eller mindre meningslöst eftersom ett viktigt moment för en riktig&lt;br&gt;bedömning av målet skulle saknas. En sådan ordning skulle strida mot&lt;br&gt;principen att tyngdpunkten i processen skall ligga i första instans och att&lt;br&gt;allt relevant processmaterial skall finnas tillgängligt redan där. Den&lt;br&gt;tidsutdräkt som är förknippad med inhämtande av förhandsavgöranden&lt;br&gt;talar också för att ett sådant om möjligt bör inhämtas redan i första&lt;br&gt;instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Således bör alla domstolar vara berättigade att inhämta förhands- Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;avgörande från EG-domstolen om Europolkonventionens tolkning i den&lt;br&gt;mån det behövs för att kunna avgöra ett pågående mål eller ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall det vara obligatoriskt eller frivilligt för domstolarna i sista instans att&lt;br&gt;inhämta förhandsavgöranden?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under diskussionerna om tilläggsprotokollet förutsattes att de stater&lt;br&gt;som så önskar skall kunna avge en deklaration som innebär att de&lt;br&gt;förbehåller sig rätten att i sin interna lagstiftning föreskriva att de&lt;br&gt;domstolar mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel skall vara&lt;br&gt;skyldiga att begära förhandsavgöranden om konventionens tolkning när&lt;br&gt;en sådan fråga uppkommer i ett mål som de handlägger. Modellen är&lt;br&gt;hämtad från artikel 177 i EG-fördraget som bygger på att det är&lt;br&gt;obligatoriskt för de högsta domstolarna och frivilligt för underinstansema&lt;br&gt;att inhämta förhandsavgöranden från EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan uppkommer vilken modell som bör väljas för svensk del när det&lt;br&gt;gäller Europolkonventionen. EG-fördragets regel gäller redan för de&lt;br&gt;svenska domstolarna som därigenom i vissa fall är skyldiga att begära&lt;br&gt;förhandsavgöranden ifråga om EG-rättens tolkning. Detta har hittills inte&lt;br&gt;utnyttjats i någon större utsträckning. För närvarande är nio svenska mål&lt;br&gt;anhängiggjorda vid EG-domstolen varav bara ett kommer från någon av&lt;br&gt;de högsta instanserna med tillämpning av den tvingande regeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävan mot enhetlighet inom rättssystemet talar naturligtvis för att&lt;br&gt;göra det obligatoriskt för de högsta domstolarna att begära förhands-&lt;br&gt;besked även rörande Europolkonventionens tolkning. För ett obliga-&lt;br&gt;torium talar också önskvärdheten av att få ett så brett underlag som&lt;br&gt;möjligt för EG-domstolens prejudikatbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ä andra sidan kan karaktären av mellanstatlighet i Europolsamarbetet&lt;br&gt;till viss del gå förlorat om en sådan skyldighet föreskrivs. Som tidigare&lt;br&gt;anförts är Europolkonventionens bestämmelser sådana att det bara i ett&lt;br&gt;fåtal fall skulle uppkomma sådana processuella situationer där det är&lt;br&gt;möjligt, och kanske i ännu färre fall befogat, att begära ett förhands-&lt;br&gt;avgörande. Att i det läget föreskriva en skyldighet för vissa domstolar att&lt;br&gt;göra detta skulle vara att ta till starkare medel än erforderligt för att&lt;br&gt;kunna bidra till konventionens enhetliga tolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat förhållande som talar mot ett obligatorium på detta område är&lt;br&gt;den stora tidsutdräkt som är förknippad med en begäran om förhands-&lt;br&gt;avgörande. EG-domstolens handläggningstid för dessa mål är ungefär två&lt;br&gt;år. Under den tiden måste det nationella målet hållas vilande. Om en&lt;br&gt;fråga om att begära förhandsavgörande om Europolkonventionens&lt;br&gt;tolkning skulle uppkomma i ett brottmål är det, med hänsyn till den typ&lt;br&gt;av brottslighet som Europol rör, antagligt att den tilltalade är häktad. I ett&lt;br&gt;sådant läge, och i många andra fall, kan det vara till nackdel med en&lt;br&gt;tvingande föreskrift om att begära förhandsavgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervägande skäl talar därför för att inte införa en regel som gör det&lt;br&gt;obligatoriskt för de högsta domstolarna att begära förhandsbesked.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning m.m&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagstiftning som föranleds av tilläggsprotokollet om EG-domstolens&lt;br&gt;förhandsavgöranden och den svenska förklaringen i anslutning till detta&lt;br&gt;behandlas i nästa avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens godkännande av förklaringen om svenska domstolars&lt;br&gt;möjligheter att begära förhandsavgörande av EG-domstolen innefattar&lt;br&gt;överlåtelse av beslutanderätt till EG-domstolen och bör därför ske med&lt;br&gt;tillämpning av regeln i 10 kap 5 § första stycket regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Ny lag om rätt för svensk domstol att begära&lt;br&gt;förhandsavgörande från EG-domstolen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En lag införs som innebär att svenska&lt;br&gt;domstolar ges möjlighet att begära förhandsavgörande från EG-&lt;br&gt;domstolen om tolkning av bestämmelser i EU-konventioner som&lt;br&gt;Sverige har tillträtt. Lagen kompletteras med ett tillkännagivande där&lt;br&gt;det framgår vilka konventioner som avses och vilka villkor som gäller.&lt;br&gt;Den nya lagen skall inte hindra att bestämmelser om svenska&lt;br&gt;domstolars möjlighet att begära förhandsavgöranden, när så bedöms&lt;br&gt;lämpligare, tas in i särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förutom att&lt;br&gt;lagförslaget kompletterats med en föreskrift om att lagen inte gäller om&lt;br&gt;det i annan lag finns en särskild bestämmelse i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran&lt;br&gt;så när som på ett redaktionellt påpekande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten till förhandsavgöranden om tolkning av Ell-konventioner skall&lt;br&gt;införlivas i svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Sveriges inträde i EU föreskrevs i lagen (1994:1500) med anledning&lt;br&gt;av Sveriges anslutning till Europeiska unionen att de fördrag och andra&lt;br&gt;instrument, rättsakter, avtal och andra beslut som före Sveriges&lt;br&gt;anslutning hade antagits av de Europeiska gemenskaperna gäller som lag&lt;br&gt;här i landet med den verkan som följer av fördragen och andra&lt;br&gt;instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapsrättens regler (dvs. artikel 177 i EG-fördraget och&lt;br&gt;domstolens härtill anslutande praxis) om EG-domstolens behörighet att&lt;br&gt;avge för de nationella domstolarna bindande förhandsavgöranden i&lt;br&gt;tolkningsfrågor och domstolarnas skyldighet att begära sådana besked i&lt;br&gt;vissa fall gäller som svensk rätt i och med medlemskapet i EU. Därför&lt;br&gt;har det inte varit nödvändigt att utöver anslutningslagen vidta några&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda lagstiftningsåtgärder för att genomföra dessa bestämmelser. När&lt;br&gt;nu fråga uppkommer om att tillerkänna EG-domstolen rätt att meddela&lt;br&gt;förhandsavgöranden också beträffande tolkningen av den mellanstatliga&lt;br&gt;Europolkonventionen kommer frågan i ett annat läge. Denna rätt måste&lt;br&gt;införlivas i den svenska rättsordningen genom särskild lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om detta ärende enbart tar sikte på Europolkonventionen och&lt;br&gt;dess införlivande med svensk rätt finns det skäl att när nu frågan om&lt;br&gt;lagstiftning med anledning av förhandsavgöranden behandlas, även ta&lt;br&gt;hänsyn till andra konventioner inom den tredje pelaren eller eljest inom&lt;br&gt;EU:s ram. Det finns ett antal sådana konventioner som har undertecknats&lt;br&gt;av medlemsstaterna och där frågan om EG-domstolens roll står på&lt;br&gt;dagordningen på samma sätt som för Europolkonventionen. Det gäller&lt;br&gt;bl.a. beträffande två andra tredjepelarkonventioner som undertecknades&lt;br&gt;samtidigt med Europolkonventionen i juli 1995, nämligen konventionen&lt;br&gt;om användning av informationsteknik för tulländamål, den s.k. CIS-&lt;br&gt;konventionen och konventionen till skydd för EG:s finansiella intressen,&lt;br&gt;den s.k. bedrägerikonventionen samt ett protokoll till denna, det s.k.&lt;br&gt;korruptionsprotokollet. Även konventionen om delgivning i Europeiska&lt;br&gt;unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller&lt;br&gt;kommersiell natur, den s.k. delgivningskonventionen som nyligen har&lt;br&gt;antagits inom ramen för tredje pelaren har i ett särskilt protokoll regler&lt;br&gt;om förhandsavgörande. Frågor om förhandsavgöranden aktualiseras&lt;br&gt;också i Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om domstols&lt;br&gt;behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område, vilken&lt;br&gt;har artikel 220 i EG-fördraget som rättslig grund. Även EU:s konvention&lt;br&gt;om insolvensförfaranden, den s.k. konkurskonventionen, som är&lt;br&gt;upprättad men ännu inte undertecknad, bygger på artikel 220. För sådana&lt;br&gt;konventioner bör lagstiftningsfrågorna om förhandsavgöranden så långt&lt;br&gt;det är möjligt lösas på samma sätt som för tredjepelarkonventioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även konventionen av den 19 juni 1980 om tillämplig lag för&lt;br&gt;avtalsförpliktelser, den s.k. Romkonventionen, som inte direkt är grundad&lt;br&gt;på artikel 220 i EG-fördraget utan är ingången mellan medlemsstaterna i&lt;br&gt;EU, bör beaktas i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandsavgöranden och vissa bestämmelser i regeringsformen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolens förhandsavgöranden är enligt EG-domstolens praxis, och&lt;br&gt;därmed på gemenskapsrättslig grund, bindande för den domstol som har&lt;br&gt;begärt ett sådant. En av de mest diskuterade rättsfrågorna inför den&lt;br&gt;svenska anslutningen till Europeiska unionen var hur detta förhåller sig&lt;br&gt;till reglema i 11 kap. 1 och 2 §§ regeringsformen om den högsta doms-&lt;br&gt;makten resp, förbudet för domstol att i ett enskilt fall att ta emot&lt;br&gt;instruktioner utifrån. I samband med riksdagsbehandlingen konstaterades&lt;br&gt;emellertid att det inte behövdes någon särskild regel i regeringsformen&lt;br&gt;om förhandsavgöranden från EG-domstolen (prop. 1993/94:114, s. 27 f).&lt;br&gt;Genom en överlåtelse av beslutanderätt enligt den då föreslagna, numera&lt;br&gt;genomförda, nya regeln i 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle EG-domstolen nämligen ges rätt att meddela förhandsavgöranden Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;till de svenska domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsläget är alltså klart vad gäller domstolens förhandsavgöranden&lt;br&gt;inom ramen för gemenskapsrätten. Däremot är konventioner som har&lt;br&gt;ingåtts inom ramen för tredje pelaren, och konventioner som har ingåtts&lt;br&gt;med stöd av artikel 220 i EG-fördraget eller på annan grund mellan&lt;br&gt;medlemsstater i EU, bindande endast i folkrättslig mening. När EG-&lt;br&gt;domstolen i sådana konventioner ges rätt att meddela förhands-&lt;br&gt;avgöranden som binder svenska domstolar måste man ta ställning till hur&lt;br&gt;detta förhåller sig till regeringsformens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller tredjepelarkonventioner förhåller det sig så att EU-&lt;br&gt;fördraget just när det gäller EG-domstolens kompetens kopplar samman&lt;br&gt;tredjepelarsamarbetet med gemenskapsrätten (artikel L.b jämförd med&lt;br&gt;artikel K.3.2c tredje stycket). EU-fördraget innebär på denna punkt att&lt;br&gt;om konventionerna innehåller bestämmelser som ger EG-domstolen&lt;br&gt;behörighet att meddela förhandsavgöranden så skall EG-rätten - dvs.&lt;br&gt;tillämpliga delar av artikel 177 i EG-fördraget och de principer som&lt;br&gt;domstolen lagt fast genom praxis, däribland nationella domstolars&lt;br&gt;bundenhet av EG-domstolens yttranden - tillämpas fullt ut på dessa&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra konventioner saknar denna direkta fördragsmässiga koppling&lt;br&gt;mellan konventionsrätt och gemenskapsrätt på detta område. EG-&lt;br&gt;domstolens förhandsavgöranden måste ändå anses ha bindande kraft även&lt;br&gt;när det gäller dessa konventioner. Om inte, skulle systemet med&lt;br&gt;förhandsavgöranden förfela sitt syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlåtelse av beslutanderätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 10 kap. 5 § regeringsformen finns bestämmelser om överlåtelse av&lt;br&gt;beslutanderätt till organ utanför riket. Enligt första stycket far riksdagen&lt;br&gt;överlåta beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna (EG) så länge&lt;br&gt;dessa har ett fri- och rättighetsskydd som motsvarar det som ges i&lt;br&gt;regeringsformen och den europeiska konventionen angående skydd för&lt;br&gt;de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Denna regel&lt;br&gt;tillkom i samband med den svenska anslutningen till EU. Andra till&lt;br&gt;fjärde stycket reglerar överlåtelse av beslutanderätt till andra än EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En överlåtelse av beslutsrätt till EG får till följd att gemenskapsrätten i&lt;br&gt;dessa delar far genomslag också på området för den konvention som&lt;br&gt;överlåtelsen avser och tar därigenom över nationella regler. Naturligtvis&lt;br&gt;bestäms gränserna av vilken beslutskompetens som överlåts i det&lt;br&gt;enskilda fallet av bestämmelserna i respektive konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller Europolkonventionen har innebörden av ett svenskt tillträde&lt;br&gt;till tilläggsprotokollet om EG-domstolens behörighet att lämna&lt;br&gt;förhandsavgöranden behandlats i föregående avsnitt. Sverige åtar sig&lt;br&gt;därigenom att ge domstolen en sådan behörighet och kommer genom&lt;br&gt;förklaringen också att åta sig att låta sina domstolar begära sådana. Att i&lt;br&gt;det läget i formell mening överlåta beslutskompetens till EG, närmare&lt;br&gt;bestämt EG-institutionen domstolen, så att dess förhandsavgöranden blir&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bindande för svenska domstolar innebär inte annat än att Sverige Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;uppfyller det åtagande som gjorts redan vid ingående av EU-fördraget,&lt;br&gt;nämligen att i överensstämmelse med artikel L.b låta gemenskapsrätten&lt;br&gt;få visst genomslag i de fall man i en tredjepelarkonvention anförtror åt&lt;br&gt;EG-domstolen att meddela förhandsavgöranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör alltså till EG överlåta beslutskompetens som innebär att&lt;br&gt;EG-domstolen i de fall svenska domstolar finner det nödvändigt för att&lt;br&gt;avgöra ett pågående mål eller ärende kan avge ett bindande för-&lt;br&gt;handsavgörande om tolkningen av Europolkonventionens bestämmelser.&lt;br&gt;Detta sker genom att riksdagen godkänner förklaringen om att EG-&lt;br&gt;domstolen ges behörighet att på begäran av svenska domstolar meddela&lt;br&gt;förhandsavgörande om Europolkonventionens tolkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Processrättslig lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stat som tillträtt Europolkonventionen och tilläggsprotokollet har mte&lt;br&gt;därigenom givit sina domstolar rätten att begära förhandsavgöranden om&lt;br&gt;konventionens tolkning. Staten har ju som tidigare framgått valrätt på det&lt;br&gt;sättet att den kan tillträda protokollet och därigenom godkänna att&lt;br&gt;konventionen i och för sig far tolkas av EG-domstolen utan att&lt;br&gt;fördenskull låta sina egna domstolar få möjlighet att begära förhands-&lt;br&gt;avgöranden. För att denna rätt skall tillkomma statens egna domstolar&lt;br&gt;måste den avge en särskild förklaring om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt svensk rätt måste regler som följer av internationella åtaganden&lt;br&gt;införlivas i den svenska rättsordningen för att bli gällande här. Bestäm-&lt;br&gt;melser måste alltså införas som avspeglar det val som har träffats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den möjlighet för svenska domstolar att begära förhandsavgörande om&lt;br&gt;tolkningen av en mellanstatlig konvention som den svenska förklaringen&lt;br&gt;i anslutning till tilläggsprotokollet medför bör alltså införlivas i svensk&lt;br&gt;rätt genom lag. Som närmare utvecklats i föregående avsnitt kan både&lt;br&gt;allmänna domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar bli berörda av&lt;br&gt;en sådan lagstiftning. Specialdomstolama kommer knappast att bli&lt;br&gt;berörda av denna möjlighet såvitt avser Europolkonventionen, men det&lt;br&gt;kan inte uteslutas. En lagreglering bör dock göras generell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Speciallag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det inte utan avsevärt besvär går att passa in en sådan&lt;br&gt;lagreglering bland befintliga processrättliga regler talar övervägande skäl&lt;br&gt;för att reglera detta i en speciallag som är tillämplig för alla domstolar. I&lt;br&gt;detta sammanhang bör också beaktas att ett antal konventioner inom en&lt;br&gt;inte alltför avlägsen framtid kommer att tillträdas av Sverige där&lt;br&gt;motsvarande frågor blir aktuella och där man i några fall kan förutse att&lt;br&gt;även vissa specialdomstolar, som Arbetsdomstolen och Marknads-&lt;br&gt;domstolen, skulle kunna ha behov av att begära förhandsavgöranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En reglering bör vara utformad på så sätt att den täcker de olika&lt;br&gt;tekniska lösningar vad gäller EG-domstolens behörighet att meddela&lt;br&gt;förhandsavgöranden som förekommer i olika konventioner. Den mest&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tekniskt komplicerade lösningen erbjuder utan tvekan Europol- Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;konventionen och dess tilläggsprotokoll. Där är frågan löst genom en&lt;br&gt;vittgående valfrihet för statema i olika avseenden och även valfrihet för&lt;br&gt;domstolarna om inte annat föreskrivs i nationell rätt. Rent traktattekniskt&lt;br&gt;är Europollösningen också komplicerad eftersom tilläggsprotokollet bara&lt;br&gt;ger den rent formella behörigheten för EG-domstolen medan den&lt;br&gt;praktiska omfattningen av EG-domstolens befattning med dessa frågor&lt;br&gt;återfinns i staternas ensidiga förklaringar. Motsvarande reglering har&lt;br&gt;gjorts beträffande CIS-konventionen och bedrägerikonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra konventioner reglerar frågorna på ett enklare sätt. I kon-&lt;br&gt;kurskonventionen, som ännu inte har undertecknats, regleras dessa frågor&lt;br&gt;direkt i konventionen. Den bygger på frivillighet för domstolarna och&lt;br&gt;dess räckvidd är på så sätt inskränkt att det är dels direkt i konven-&lt;br&gt;tionstexten utpekade domstolar som är behöriga att begära förhands-&lt;br&gt;avgörande om konventionens tolkning och dels andra domstolar i&lt;br&gt;medlemsstaterna i deras egenskap av överrätt. För svensk del är Högsta&lt;br&gt;domstolen den domstol som utpekas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brysselkonventionen, eller rättare ett tilläggsprotokoll till denna, ger en&lt;br&gt;ganska likartad reglering. Skillnaden är att det är obligatoriskt för vissa&lt;br&gt;särskilt uppräknade domstolar att begära förhandsavgörande när detta&lt;br&gt;behövs. De domstolar som utpekas är de högsta domstolarna i varje&lt;br&gt;medlemsland. Enligt Sveriges anslutningsfördrag, som undertecknades i&lt;br&gt;september 1996, är det föreskrivet att, förutom Högsta domstolen och&lt;br&gt;Regeringsrätten, också Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen är&lt;br&gt;sådana domstolar som enligt konventionen skall begära förhands-&lt;br&gt;avgörande. Andra domstolar, vilka antingen är särskilt uppräknade i&lt;br&gt;artikel 37 i konventionen eller som utgör överrätter får också begära&lt;br&gt;sådana avgöranden. Romkonventionens reglering överensstämmer med&lt;br&gt;Brysselkonventionens i dessa avseenden. Till delgivningskonventionen är&lt;br&gt;fogat ett särskilt protokoll om EG-domstolens tolkning som innebär att&lt;br&gt;bl.a. särskilt utpekade domstolar i medlemsstaterna - för Sverige anges&lt;br&gt;här Högsta domstolen, Regeringsrätten, Arbetsdomstolen och&lt;br&gt;Marknadsdomstolen - får begära förhandsavgöranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagteknisk utformning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den lagtekniska utformningen finns olika metoder som kan&lt;br&gt;användas. Ett sätt är meddela en generell lagbestämmelse där svenska&lt;br&gt;domstolar bemyndigas att begära förhandsavgöranden rörande tolkning&lt;br&gt;av EU-konventioner i enlighet med de bestämmelser som meddelas i&lt;br&gt;dessa och som kompletteras med ett tillkännagivande från regeringen om&lt;br&gt;vilka konventioner som omfattas av bestämmelsen och åtagandets&lt;br&gt;omfattning i övrigt, t.ex. vilka domstolar som berörs och om det är&lt;br&gt;obligatoriskt att i vissa fall begära förhandsavgörande. Då krävs inga&lt;br&gt;ytterligare lagstiftningsåtgärder utan det räcker med riksdagens beslut att&lt;br&gt;godkänna konventionen och att konventionen träder i kraft för att&lt;br&gt;regeringen skall kunna komplettera tillkännagivandet med en redovisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 164&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av den nya konventionen och dess bestämmelser om förhands- Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;avgöranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat sätt är att meddela en likaså generellt verkande lagbestäm-&lt;br&gt;melse av samma innebörd som den nyss nämnda men att i stället ta in&lt;br&gt;förteckningen över konventioner som lagen är avsedd att tillämpas på&lt;br&gt;direkt i lagtexten. Den praktiska skillnaden mellan metoderna är inte&lt;br&gt;särskilt stor eftersom frågan om godkännande av överenskommelsen och&lt;br&gt;överlåtelse av beslutanderätt till en EG-institution alltid måste prövas av&lt;br&gt;riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förstnämnda metoden, som förordades i promemorian och som&lt;br&gt;har godtagits av remissinstanserna, bör väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en del fall torde det vara en lämpligare lösning att ta in bestämmelser&lt;br&gt;om förhandsavgöranden i en särskild lag. Det gäller t.ex. i de fall då det&lt;br&gt;är aktuellt att inkorporera själva konventionstexten i svensk rätt genom&lt;br&gt;en särskild lag. Det är då ofta naturligt att i anslutning till kon-&lt;br&gt;ventionstexten inkorporera även konventionens eller tilläggsprotokollets&lt;br&gt;bestämmelser om förhandsavgöranden. En sådan lösning föreslås t.ex.&lt;br&gt;för Romkonventionen i Ds 1996:7. För att göra det möjligt att i varje&lt;br&gt;enskilt fall välja den bästa lagtekniska lösningen bör promemorians&lt;br&gt;lagförslag kompletteras med en föreskrift som innebär att den generella&lt;br&gt;lagen inte gäller om det i annan lag finns en särskild bestämmelse i&lt;br&gt;ämnet. Regeringens tillkännagivande bör innehålla upplysningar även om&lt;br&gt;dessa konventioner. Därigenom åstadkommer man att domstolar och&lt;br&gt;enskilda på ett och samma ställe får information om vilka regler som&lt;br&gt;finns på området.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Ikraftträdandebestämmelser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Konventionen och tilläggsprotokollet beräknas träda i kraft under första&lt;br&gt;halvåret 1998 och strävan är att organisationen Europol skall kunna&lt;br&gt;komma i verksamhet i mitten av 1998. Lagstiftningen med anledning av&lt;br&gt;konventionen och tilläggsprotokollet kommer därför att behöva vara i&lt;br&gt;kraft inom en inte alltför avlägsen framtid. Det finns därför skäl att låta&lt;br&gt;all föreslagen lagstiftning få träda i kraft redan den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;12.1 Kostnader&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De kostnader som idag belastar Rikspolisstyrelsen och General-&lt;br&gt;tullstyrelsen för Europol är kostnaderna för att driva Europols&lt;br&gt;narkotikaenhet (ENE). Den svenska andelen av de totala kostnaderna för&lt;br&gt;ENE under 1997 är cirka 1,2 miljoner kronor. Kostnaden fördelas internt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så att polisen svarar för nittio procent och tullen för tio procent. Vidare&lt;br&gt;finns kostnaderna för utveckling och uppbyggnad av Europols&lt;br&gt;datasystem i Haag. Sveriges andel av dessa kostnader uppgår under 1997&lt;br&gt;till cirka 1,3 miljoner kronor och beräknas öka till minst det dubbla under&lt;br&gt;1998. Utvecklings- och driftskostnaderna för att anpassa de svenska&lt;br&gt;datasystemen uppgår enligt uppgift från Rikspolisstyrelsen till drygt 14&lt;br&gt;miljoner kronor för år 1998, men bara till en eller två miljoner kronor för&lt;br&gt;de följande två åren. Driftskostnaderna beräknas till cirka 5 miljoner&lt;br&gt;kronor per år hos Rikspolisstyrelsen. Redan idag har både polisen och&lt;br&gt;tullen varsin sambandsman stationerad hos ENE i Haag. Kostnaden för&lt;br&gt;dessa är sammanlagt cirka 3 miljoner kronor per år. Sambandsmännen&lt;br&gt;betalas helt av respektive hemland och kostnaden proportioneras inte&lt;br&gt;mellan länderna på det sätt som bl.a. de administrativa kostnaderna gör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian ger en relativt fyllig bild av Rikspolisstyrelsens&lt;br&gt;uppskattningar av sina interna kostnader idag för deltagande i ENE:s&lt;br&gt;arbete och utveckling av Europols datasystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för Europol i framtiden är emellertid svåra att uppskatta.&lt;br&gt;Medlemsländerna måste komma överens om vilken ambitionsnivå med&lt;br&gt;avseende på personal och arbetsuppgifter som skall gälla för organisa-&lt;br&gt;tionen. Det står dock klart att kostnaderna kommer att öka avsevärt när&lt;br&gt;Europol kommer i full drift. För närvarande uppgår personalstyrkan för&lt;br&gt;ENE till cirka 70 personer och beräknas att öka med ett tiotal för år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är lika svårt att beräkna de framtida kostnaderna här hemma för&lt;br&gt;sambandsmännen eftersom även den kostnaden beror på vilken&lt;br&gt;ambitionsnivå för samarbetet som polisen och tullen väljer. En tumregel&lt;br&gt;är dock att en sambandsman kostar cirka 1,5 miljoner kronor per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Datainspektionens del kommer Europol att medföra vissa ökade&lt;br&gt;arbetsuppgifter i dess roll som nationell tillsynsmyndighet, både internt i&lt;br&gt;Sverige och på det internationella planet. Detta medför att kostnaderna&lt;br&gt;för denna del av inspektionens verksamhet ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten för domstolarna att begära förhandsavgörande från EG-&lt;br&gt;domstolen om konventionens tolkning kommer knappast att medföra&lt;br&gt;några ökade kostnader för domstolsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Finansiering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överväger att i budgetarbetet inför år 1998 att avsätta medel&lt;br&gt;till Rikspolisstyrelsen för att förstärka kampen mot den internationella&lt;br&gt;brottsligheten. Detta kan naturligtvis bidra till att finansiera Europol-&lt;br&gt;samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller Datainspektionen kommer regeringen senare, när större&lt;br&gt;klarhet vunnits om de kostnader som Europolsamarbetet medför, att ta&lt;br&gt;ställning till om och i vilken utsträckning inspektionens resursbehov&lt;br&gt;påverkas. För Generaltullstyrelsen gäller samma förhållande. Allmänt&lt;br&gt;gäller dock att kostnader som uppstår till följd av Europolsamarbetet,&lt;br&gt;skall finansieras genom omprioriteringar inom berörda utgifts-&lt;br&gt;områdesramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 F örfattningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.1 Förslag till lag om rätt för svensk domstol att begära&lt;br&gt;förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas domstol i&lt;br&gt;vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En svensk domstol får begära förhandsavgörande från Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas domstol om tolkningen av en bestämmelse i en inter-&lt;br&gt;nationell överenskommelse som Sverige har tillträtt och som har ingåtts&lt;br&gt;inom ramen för Europeiska unionen i den omfattning som Sverige har&lt;br&gt;åtagit sig detta i förhållande till de övriga staterna. Om åtagandet&lt;br&gt;innebär en skyldighet för domstolar att begära förhandsavgörande,&lt;br&gt;gäller detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en annan lag innehåller någon bestämmelse om svensk domstols&lt;br&gt;rätt eller skyldighet att begära förhandsavgörande från Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas domstol, gäller den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ger i Svensk författningssamling till känna åtaganden&lt;br&gt;enligt första stycket och bestämmelser enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lagen ges svenska domstolar möjlighet att begära förhands-&lt;br&gt;avgörande från EG-domstolen när detta framgår av en internationell&lt;br&gt;överenskommelse som ingåtts inom ramen för den europeiska unionen&lt;br&gt;(EU) och som Sverige har tillträtt. Lagen avser att öppna möjligheter att&lt;br&gt;införliva de regler om EG-domstolens behörighet att lämna förhands-&lt;br&gt;avgörande som har intagits i konventioner eller andra överenskommelser&lt;br&gt;av mellanfolkligt slag. Den skyldighet och möjlighet svenska domstolar&lt;br&gt;har att begära förhandsavgörande enligt artikel 177 i EG-fördraget faller&lt;br&gt;utanför lagens reglering eftersom detta följer av gemenskapsrätten och&lt;br&gt;lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska&lt;br&gt;unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att bestämmelsen tar sikte på konventioner och andra överens-&lt;br&gt;kommelser av mellanfolklig natur som ingåtts inom ramen för EU&lt;br&gt;innebär att inte bara de överenskommelser som ingåtts med uttrycklig&lt;br&gt;rättsgrund i en artikel i något av fördragen kan omfattas av bestämmelsen&lt;br&gt;utan den gäller också konventioner som ingåtts mellan EU:s medlems-&lt;br&gt;stater utan att ha direkt stöd av någon bestämmelse i EU-fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har generell räckvidd och skall täcka alla olika regle-&lt;br&gt;ringar med avseende på förhandsavgöranden som kan förekomma i EU-&lt;br&gt;konventioner. Uttrycket ”i den omfattning Sverige har åtagit sig detta i&lt;br&gt;förhållande till konventionsstatema” speglar detta förhållande. Det&lt;br&gt;svenska åtagandet kan som regel utläsas av själva konventions- eller&lt;br&gt;protokollstexten. Åtagandets omfattning kan dock ha preciserats i en&lt;br&gt;förklaring som har avgivits med stöd av konventionstexten. Ett exempel&lt;br&gt;på detta är just åtagandet i förhållande till Europolkonventionen. Sista&lt;br&gt;meningen i första stycket reglerar de fall då ett konventionsåtagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär en skyldighet för vissa domstolar att inhämta förhandsavgörande Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;om konventionens tolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för bestämmelserna i andra och tredje styckena framgår av den&lt;br&gt;allmänna motiveringen till den lagtekniska utformningen i avsnitt 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att de förhandsavgöranden som inhämtas från EG-domstolen är&lt;br&gt;bindande för domstolarna utvecklas närmare i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen i avsnitt 9 och i de inledande delarna av avsnitt 10.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.2 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om&lt;br&gt;polisregister m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Skälen till ändringen framgår av den allmänna motiveringen i avsnitt 7.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.3 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om internationellt samarbete på&lt;br&gt;brottmålsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Skälen till ändringen framgår av den allmänna motiveringen i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om rätt för svensk domstol att begära&lt;br&gt;förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas domstol i&lt;br&gt;vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk domstol får inhämta förhandsavgörande från Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas domstol om tolkningen av en bestämmelse i en&lt;br&gt;internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt och som har&lt;br&gt;ingåtts inom ramen för Europeiska unionen i den omfattning som Sverige&lt;br&gt;har åtagit sig detta i förhållande till de övriga staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om åtagandet innebär en skyldighet för domstolar att inhämta för-&lt;br&gt;handsavgörande, gäller detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om&lt;br&gt;polisregister m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:94) om polisregister m.m.&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På framställning av polis- eller På framställning av polis- eller&lt;br&gt;åklagarmyndighet i Danmark, Fin- åklagarmyndighet i Danmark, Fin-&lt;br&gt;land, Island, Norge eller stat and, Island, Norge eller stat&lt;br&gt;ansluten till internationella kri- ansluten till internationella kri-&lt;br&gt;minalpolisorganisationen eller av minalpolisorganisationen eller av&lt;br&gt;denna organisation må rikspolis- denna organisation må rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen eller, efter regeringens styrelsen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, annan polismyn- bemyndigande, annan polismyn-&lt;br&gt;dighet förordna, att uppgift från dighet förordna, att uppgift från&lt;br&gt;polisregister skall meddelas när det polisregister skall meddelas när det&lt;br&gt;fordras för utredning i brottmål fordras för utredning i brottmål&lt;br&gt;eller utlänningsärende. Efter rege- eller utlänningsärende. Efter rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande äger riks- ringens bemyndigande äger riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen för sådant ändamål polisstyrelsen för sådant ändamål&lt;br&gt;meddela uppgift från polisregister meddela uppgift från polisregister&lt;br&gt;till polis- eller åklagarmyndighet i till polis- eller åklagarmyndighet i&lt;br&gt;annan stat. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;annan stat. Uppgift från polis-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;register får vidare meddelas till en&lt;br&gt;utländsk myndighet eller en mellan-&lt;br&gt;folklig organisation om detta följer&lt;br&gt;av en internationell överenskom-&lt;br&gt;melse som Sverige efter riksdagens&lt;br&gt;godkännande har tillträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt må, enligt föreskrifter som regeringen utfärdar, från&lt;br&gt;polisregister meddelas uppgift till myndighet i främmande stat om&lt;br&gt;medborgare i den staten eller den som har hemvist där eller den som&lt;br&gt;uppenbarligen är att anse som internationell förbrytare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På framställning av utländsk myndighet må i annat fall än förut sagts&lt;br&gt;meddelas uppgift från polisregister, om regeringen ger tillstånd därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om internationellt samarbete på brottmåls-&lt;br&gt;området&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:435) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om internationellt samarbete på brottmålsområdet skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en svensk myndighet fått Har en svensk myndighet fått&lt;br&gt;upplysningar eller bevismaterial upplysningar eller bevismaterial&lt;br&gt;från en främmande stat för att från en främmande stat för att&lt;br&gt;användas vid utredning av brott användas i underrättelseverksamhet&lt;br&gt;eller i ett rättsligt förfarande med om brott, vid utredning av brott&lt;br&gt;anledning av brott och gäller på eller i ett rättsligt förfarande med&lt;br&gt;grund av överenskommelse med anledning av brott och gäller på&lt;br&gt;den främmande staten villkor som grund av överenskommelse med&lt;br&gt;begränsar möjligheten att utnyttja den främmande staten villkor som&lt;br&gt;materialet, skall svenska myndig- begränsar möjligheten att utnyttja&lt;br&gt;heter följa villkoren oavsett vad materialet, skall svenska myn-&lt;br&gt;som annars är föreskrivet i lag eller digheter följa villkoren oavsett vad&lt;br&gt;annan författning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som annars är föreskrivet i lag eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket gäller också ifråga om överens-&lt;br&gt;kommelse med en mellanfolklig organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av departementspromemorian&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Europol (Ds 1997:20)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att Sverige skall tillträda Europolkonventionen&lt;br&gt;för att därigenom kunna delta i ett fördjupat polissamarbete inom EU till&lt;br&gt;gagn för brottbekämpningen i såväl Sverige som EU i dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås att Sverige tillträder tilläggsprotokollet om förhands-&lt;br&gt;avgörande från EG-domstolen angående tolkningen av konventionen och&lt;br&gt;förklaringen med anledning av tilläggsprotokollet. Dessutom föreslås en&lt;br&gt;ny lag om rätt för svensk domstol att begära förhandsavgöranden från&lt;br&gt;EG-domstolen och ändringar i lagen om polisregister och i lagen med&lt;br&gt;vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Europolkonventionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Europolkonventionens huvudsakliga funktion är som ett hjälpmedel i&lt;br&gt;kampen mot den internationella organiserade brottsligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sedan länge uttalad målsättning inom EU är att uppnå fri rörlighet&lt;br&gt;för personer, vilket skall ske genom avskaffande av personkontroller vid&lt;br&gt;EU:s inre gränser. För att förhindra att den gränsöverskridande&lt;br&gt;organiserade brottsligheten härigenom ges tillfälle att öka måste särskilda&lt;br&gt;åtgärder vidtas som kompensation för den uteblivna personkontrollen.&lt;br&gt;Europolsamarbetet är en av dessa kompensatoriska åtgärder varigenom&lt;br&gt;den svenska polisens operativa slagkraft förstärks genom att den får&lt;br&gt;tillgång till ett större och bredare utbud av information och kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Utlämnande av registeruppgifter m.m. till Europol&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Europolkonventionen ålägger medlemsstaterna att dels utan begäran&lt;br&gt;lämna ut vissa särskilda personuppgifter till Europol dels på begäran&lt;br&gt;lämna ut vissa andra uppgifter. Visst uppgiftslämnande är beroende av&lt;br&gt;om nationell rätt tillåter detta. Polisregisterlagen bör ändras för tillåta&lt;br&gt;utlämnande av uppgifter ur polisregister utan föregående begäran till&lt;br&gt;Europol. De uppgifter som berörs i Registerutredningens delbetänkande&lt;br&gt;Kriminalunderrättelseregister (SOU 1996:35) och som har betydelse för&lt;br&gt;åtagandena i Europolkonventionen berörs inte i närmare i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sekretess och tystnadsplikt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Hemliga uppgifter från Europol måste enligt konventionen kunna förbli&lt;br&gt;hemliga i Sverige. Eftersom detta åliggande inte går längre än de&lt;br&gt;nuvarande bestämmelserna i sekretesslagen och polisregisterlagen krävs&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte någon utökning av det sekretessbelagda området. Vad beträffar&lt;br&gt;frågan om vilken räckvidd svenska bestämmelser om tystnadsplikt och&lt;br&gt;straffansvar för brott mot tystnadsplikt i vissa fall skall ha utanför landet&lt;br&gt;bör denna utredas i annat sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Inskränkningar i rätten att använda uppgifter från Europol&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Eftersom Europol är ett underrättelseorgan med utbyte av kriminal-&lt;br&gt;underrättelser mellan medlemsstater som huvudsakliga uppgift föreslås&lt;br&gt;att lagen med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brott-&lt;br&gt;målsområdet ändras för att omfatta även uppgifter i underrättelse-&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Nationell tillsynsmyndighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Konventionen ålägger medlemsstaterna att inrätta en nationell tillsyns-&lt;br&gt;myndighet med uppgift att kontrollera att all utväxling av person-&lt;br&gt;uppgifter mellan hemlandet och Europol sker i enlighet med nationell lag&lt;br&gt;och inte kränker den enskildes rätt. Det föreslås därför att Data-&lt;br&gt;inspektionen utses till sådan tillsynsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;EG-domstolens roll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tilläggsprotokollet till konventionen om EG-domstolens behörighet att&lt;br&gt;lämna förhandsavgöranden om konventionens tolkning har undertecknats&lt;br&gt;av Sverige. Sverige har också avgivit en förklaring i samband med&lt;br&gt;anledning av undertecknandet som kan ge de svenska domstolarna rätt att&lt;br&gt;utnyttja möjligheten att begära ett sådant förhandsavgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian lämnas en ingående redogörelse för de överväganden&lt;br&gt;som gjorts i samband med undertecknande av protokollet och avgivande&lt;br&gt;av förklaringen, dessa går i huvudsak ut på att om det finns ett behov att i&lt;br&gt;svenska domstolar tolka en konventionsbestämmelse så talar detta för att&lt;br&gt;EG-domstolen skall ges behörighet att tolka konventionen. Men även om&lt;br&gt;det svenska behovet är litet eller nästan obefintligt så måste man&lt;br&gt;respektera att behovet kan vara större i andra länders rättssystem och inte&lt;br&gt;utifrån ett snävt nationellt perspektiv ställa sig utanför systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska domstolar föreslås därför fa begära förhandsbesked. Detta&lt;br&gt;bör, bl.a. av processekonomiska skäl, inte vara förbehållet domstolarna i&lt;br&gt;sista instans. Den processrättsliga regleringen föreslås ske genom den&lt;br&gt;särskilda lagen om rätt för svensk domstol att begära förhandsavgörande&lt;br&gt;från EG-domstolen som bör bli generellt tillämplig i alla situationer där&lt;br&gt;möjligheten att begära förhandsavgörande följer av ett konventions-&lt;br&gt;åtagande inom ramen för EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighet för EG-domstolen att meddela förhandsavgöranden om&lt;br&gt;tolkning av EU-konventioner kräver att beslutskompetens överlåts till&lt;br&gt;EG med stöd av 10 kap 5 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har inkommit med remissyttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän (JO), Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg,&lt;br&gt;Malmö tingsrätt, Länsrätten i Jönköpings län, Justitiekanslem,&lt;br&gt;Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande&lt;br&gt;rådet, Datainspektionen, Generaltullstyrelsen, Riksarkivet, Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Stockholms län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Göteborgs&lt;br&gt;och Bohus län, Sveriges advokatsamfund och Tull/Kust, förbundet för&lt;br&gt;anställda i Tullverket och Kustbevakningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Europolkonventionen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KONVENTION SOM UTARBETATS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PÅ GRUNDVAL AV ARTIKEL K.3 I FÖRDRAGET OM&lt;br&gt;EUROPEISKA UNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM UPPRÄTTANDET AV EN EUROPEISK POLISBYRÅ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(EUROPOLKONVENTIONEN)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA till denna konven-&lt;br&gt;tion, medlemsstater i Europeiska unionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM HÄNVISAR till rådets akt av den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR MEDVETNA OM de överhängande problem som följer av&lt;br&gt;terrorism, olaglig narkotikahandel och andra allvarliga former av inter-&lt;br&gt;nationell brottslighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR att framsteg måste göras för att stärka solidariteten&lt;br&gt;och samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater, särskilt&lt;br&gt;genom att förbättra det polisiära samarbetet mellan medlemsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR att dessa framsteg måste möjliggöra en ytterligare&lt;br&gt;förbättring av skyddet av allmän säkerhet och allmän ordning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR att upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europol)&lt;br&gt;beslutades inom ramen för Fördraget om Europeiska unionen den&lt;br&gt;7 februari 1992,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR Europeiska rådets beslut av den 29 oktober 1993,&lt;br&gt;vilket förlägger Europol i Nederländerna, med säte i Haag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM PÅMINNER OM den gemensamma målsättningen att förbättra&lt;br&gt;polissamarbetet rörande terrorism, olaglig narkotikahandel och andra&lt;br&gt;allvarliga former av internationell brottslighet genom ett permanent,&lt;br&gt;säkert och intensivt informationsutbyte mellan Europol och de nationella&lt;br&gt;enheterna i medlemsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM UNDERFÖRSTÅR att de samarbetsformer som föreskrivs i&lt;br&gt;denna konvention inte far påverka andra bilaterala eller multilaterala&lt;br&gt;samarbetsformer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att skyddet av individens rättigheter,&lt;br&gt;särskilt skyddet av personuppgifter, måste uppmärksammas speciellt,&lt;br&gt;även inom polissamarbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR att Europols aktiviteter såsom de beskrivs i denna&lt;br&gt;konvention kan utövas utan att det påverkar Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;behörighet och att Europol och Europeiska gemenskaperna, inom ramen&lt;br&gt;för Europeiska unionen, har ett gemensamt intresse av att upprätta&lt;br&gt;samarbetsformer som gör det möjligt för var och en av dem att utföra&lt;br&gt;sina respektive uppgifter så effektivt som möjligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR ENATS OM följande bestämmelser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INNEHÅLL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning I&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Upprättande och arbetsuppgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Upprättande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Målsättning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetsuppgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nationella enheter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sambandsmän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Datoriserat informationssystem för&lt;br&gt;insamlade uppgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning 11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Informationsregister&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Upprättande av ett informationsregister&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Informationsregistrets innehåll&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rätt till tillgång till informationsregistret&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning III&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetsregister för analysändamål&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Insamling, behandling och användning av&lt;br&gt;personuppgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Indexregister&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Instruktion för upprättandet av register&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning IV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser om&lt;br&gt;informationsbehandling&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att lämna ut uppgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skyddsnivå för uppgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ansvar för skyddet av uppgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om upprättande av rapporter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Regler om användning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;93&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Överföring av uppgifter till tredje land och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utomstående instanser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rätt till tillgång&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rättelse och utplåning av uppgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidsfrister för bevarande och utplåning av&lt;br&gt;uppgifter i register&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bevarande och rättelse av uppgifter i akter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nationell tillsynsmyndighet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gemensam tillsynsmyndighet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Datasäkerhet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning V&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rättslig ställning, organisation och&lt;br&gt;finansiella bestämmelser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rättskapacitet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Europols organ&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Styrelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Direktör&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Personal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sekretess&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Diskretions- och tystnadsplikt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 33&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Språk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 34&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Information till Europaparlamentet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 35&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Budget&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 36&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Revision av räkenskaper&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 37&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelse om säte&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ansvar och rättsligt skydd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 38&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ansvar för olaglig eller felaktig behandling&lt;br&gt;av uppgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 39&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Annat ansvar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 40&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tvistelösning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 41&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Privilegier och immunitet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Slutbestämmelser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 42&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förbindelser med tredje land och&lt;br&gt;utomstående instanser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 43&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ändring av konventionen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 44&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Reservationer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 45&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Konventionens ikraftträdande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 46&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nya medlemsstaters anslutning till&lt;br&gt;konventionen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 47&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Depositarie&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaringar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i artikel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;AVDELNING I&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;UPPRÄTTANDE OCH ARBETSUPPGIFTER&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 1&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;UPPRÄTTANDE&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna i Europeiska unionen, nedan kallade ”medlems-&lt;br&gt;staterna” upprättar genom denna konvention en europeisk polisbyrå,&lt;br&gt;nedan kallad ”Europol”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Europol är i varje medlemsstat knuten till en särskild nationell enhet&lt;br&gt;som har upprättats eller utsetts i enlighet med artikel 4.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 2&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;MÅLSÄTTNING&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Europol har som målsättning att, inom ramen för samarbetet mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna och i enlighet med artikel K. 1.9 i Fördraget om&lt;br&gt;Europeiska unionen, förbättra effektiviteten hos behöriga myndigheter i&lt;br&gt;medlemsstaterna och deras samarbete vad gäller förebyggandet av och&lt;br&gt;kampen mot terrorism, den olagliga narkotikahandeln och andra all-&lt;br&gt;varliga former av internationell brottslighet, i den mån de faktiska om-&lt;br&gt;ständigheterna visar på förekomsten av en brottslig organisation eller&lt;br&gt;struktur och när två eller flera medlemsstater påverkas av dessa former&lt;br&gt;av brottslighet på ett sådant sätt att en gemensam åtgärd från med-&lt;br&gt;lemsstaterna är nödvändig, med hänsyn till brottens omfattning, svår-&lt;br&gt;hetsgrad och konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. För att gradvis kunna förverkliga den målsättning som anges i&lt;br&gt;punkt 1, skall Europol inledningsvis förebygga och bekämpa den olagliga&lt;br&gt;narkotikahandeln, samt den olagliga handeln med nukleära och radio-&lt;br&gt;aktiva ämnen, de illegala nätverken för invandring, människohandeln och&lt;br&gt;handeln med stulna fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol skall även, senast två år efter denna konventions ikraft-&lt;br&gt;trädande, behandla brott som begåtts eller misstänks bli begångna i&lt;br&gt;samband med terroristaktiviteter och som riktar sig mot liv, hälsa,&lt;br&gt;personlig frihet och egendom. Rådet kan enhälligt, enligt det förfarande&lt;br&gt;som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen,&lt;br&gt;besluta att ge Europol i uppgift att behandla dessa terroristaktiviteter&lt;br&gt;innan tidsfristen har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet kan enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning&lt;br&gt;VI i Fördraget om Europeiska unionen, besluta att ge Europol i uppgift&lt;br&gt;att arbeta med andra former av brottslighet bland dem som räknas upp i&lt;br&gt;bilagan till denna konvention eller särskilda former av denna typ av&lt;br&gt;brottslighet. Innan beslutet fattas skall rådet ge styrelsen i uppdrag att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbereda beslutet, och särskilt uppmärksamma hur det påverkar&lt;br&gt;Europols budget och personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Europols behörighet när det gäller en viss typ av brottslighet eller&lt;br&gt;särskilda former av en typ av brottslighet innefattar samtidigt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) Penningtvätt som har samband med dessa typer av brottslighet eller&lt;br&gt;deras särskilda former,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) Brott som hör samman med sådan brottslighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande brott anses höra samman med sådan brottslighet och skall&lt;br&gt;beaktas i enlighet med vad som föreskrivs i artiklarna 8 och 10:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- brott som begås för att anskaffa medel till att begå sådana gärningar&lt;br&gt;som omfattas av Europols behörighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- brott som begås för att underlätta eller utföra sådana gärningar som&lt;br&gt;omfattas av Europols behörighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- brott som begås i syfte att undgå lagföring och straff för gärningar&lt;br&gt;som omfattas av Europols behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 1 denna konvention avses med behöriga myndigheter alla offentliga&lt;br&gt;organ i medlemsstaterna, i den utsträckning de enligt den nationella&lt;br&gt;lagstiftningen är behöriga att förebygga och bekämpa brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Den olagliga narkotikahandel som åsyftas i punkt 1 och 2 utgörs av&lt;br&gt;de brott som är uppräknade i artikel 3.1 i Förenta nationernas konvention&lt;br&gt;av den 20 december 1988 om den olagliga narkotikahandeln och&lt;br&gt;psykotropa ämnen, samt i de bestämmelser som ändrar eller ersätter&lt;br&gt;denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 3&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;ARBETSUPPGIFTER&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Inom ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, skall&lt;br&gt;Europol i första hand ha följande arbetsuppgifter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) inhämta, sammanställa och analysera information och under-&lt;br&gt;rättelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) med hjälp av de nationella enheter som anges i artikel 4, utan&lt;br&gt;dröjsmål till behöriga myndigheter i medlemsstaterna överlämna den&lt;br&gt;information som berör dem och omedelbart underrätta dem om de&lt;br&gt;samband som konstaterats mellan brottsliga gärningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) underlätta utredningar i medlemsstaterna genom att till de nationella&lt;br&gt;enheterna översända alla uppgifter som i det avseendet är relevanta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) ansvara för databaser som innehåller uppgifter i enlighet med&lt;br&gt;artiklarna 8, 10, och 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I syfte att förbättra samarbetet mellan och effektiviteten hos be-&lt;br&gt;höriga myndigheter i medlemsstaterna med hjälp av de nationella en-&lt;br&gt;heterna för att kunna uppnå de mål som anges i artikel 2.1 skall Europol&lt;br&gt;dessutom ha följande ytterligare arbetsuppgifter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) fördjupa de specialkunskaper som används vid de utredningar som&lt;br&gt;utförs av behöriga myndigheter i medlemsstaterna och ge råd om utred-&lt;br&gt;ningarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) ge strategiska underrättelser för att underlätta och främja en effektiv&lt;br&gt;och rationell användning av disponibla resurser på nationell nivå for&lt;br&gt;operativa aktiviteter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) utarbeta allmänna lägesrapporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Inom ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, kan Europol&lt;br&gt;dessutom, med hjälp av den personal och de budgetresurser som den har&lt;br&gt;tillgång till och med de begränsningar som styrelsen fastställer, bistå&lt;br&gt;medlemsstaterna med råd och forskning på följande områden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) utbildning av medarbetare hos behöriga myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) organisation och utrustning av dessa myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) brottsförebyggande metoder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) tekniska och vetenskapliga polismetoder och utredningsmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 4&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;NATIONELLA ENHETER&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Varje medlemsstat skall upprätta eller utse en nationell enhet med&lt;br&gt;ansvar för att utföra de uppgifter som anges i denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den nationella enheten är det enda sambandsorganet mellan Europol&lt;br&gt;och de nationella behöriga myndigheterna. Förhållandet mellan den&lt;br&gt;nationella enheten och de behöriga myndigheterna styrs av den nationella&lt;br&gt;rätten, särskilt av dess konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att&lt;br&gt;säkerställa att den nationella enheten kan utföra sina uppgifter och&lt;br&gt;särskilt att denna enhet har tillgång till lämplig nationell information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. De nationella enheternas uppdrag är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) på eget initiativ förse Europol med den information och de&lt;br&gt;underrättelser som är nödvändiga för att Europol skall kunna fullgöra&lt;br&gt;sina arbetsuppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) tillgodose Europols önskemål om information, underrättelser och&lt;br&gt;råd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) uppdatera information och underrättelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) med iakttagande av nationell rätt utnyttja och lämna ut information&lt;br&gt;och underrättelser till nytta för behöriga myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) tillställa Europol begäran om råd, information, underrättelser och&lt;br&gt;analyser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6) till Europol överfora uppgifter för lagring i databaserna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7) övervaka att varje utbyte av uppgifter mellan Europol och dem&lt;br&gt;själva sker enligt lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter, såsom de&lt;br&gt;framgår av artikel K.2.2 i Fördraget om Europeiska unionen, är en&lt;br&gt;nationell enhet inte skyldig att i ett konkret fall överföra den information&lt;br&gt;och de underrättelser som anges i punkt 4.1, 4.2 och 4.6 samt i artikel 8&lt;br&gt;och 10, om överföringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) skadar väsentliga nationella säkerhetsintressen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) äventyrar resultatet av en pågående utredning eller en persons&lt;br&gt;säkerhet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) rör uppgifter från myndigheter eller upplysningar om särskilda&lt;br&gt;underrättelseaktiviteter inom området för statens säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. De kostnader som de nationella enheterna har för sambandet med&lt;br&gt;Europol skall bäras av medlemsstaterna och kan, med undantag för&lt;br&gt;anslutningskostnader, inte debiteras Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Cheferna för de nationella enheterna skall sammanträda för att bistå&lt;br&gt;Europol med råd om så behövs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 5&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;SAMBANDSMÄN&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Varje nationell enhet skall till Europol sända minst en sam-&lt;br&gt;bandsman. Antalet sambandsmän som medlemsstaterna kan sända till&lt;br&gt;Europol skall styrelsen avgöra genom enhälligt beslut. Detta beslut kan&lt;br&gt;när som helst ändras genom ett enhälligt styrelsebeslut. Med reservation&lt;br&gt;för de särskilda bestämmelserna i denna konvention, är dessa tjänstemän&lt;br&gt;underkastade den nationella rätten i sitt hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Sambandsmännen skall ha i uppdrag från sin nationella enhet att&lt;br&gt;representera dess intressen inom Europol, i enlighet med hemlandets&lt;br&gt;nationella rätt och med iakttagande av de tillämpliga verk-&lt;br&gt;samhetsreglema för Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.4 och 4.5 bidrar&lt;br&gt;sambandsmännen, inom ramen för den målsättning som anges i&lt;br&gt;artikel 2.1, till utbytet av information mellan sina respektive nationella&lt;br&gt;enheter och Europol, särskilt genom att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) överföra information som kommer från respektive nationell enhet&lt;br&gt;till Europol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) översända upplysningar som kommer från Europol till respektive&lt;br&gt;nationell enhet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) samarbeta med Europols tjänstemän genom att överföra information&lt;br&gt;till dem och ge dem råd om hur uppgifter om respektive medlemsstat&lt;br&gt;skall analyseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Samtidigt skall sambandsmännen, i enlighet med nationell rätt och&lt;br&gt;inom ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, bidra till utbytet&lt;br&gt;av information som kommer från de nationella enheterna och samordning&lt;br&gt;av åtgärder till följd av detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 den utsträckning det är nödvändigt för att fullgöra de uppgifter som&lt;br&gt;avses i punkt 3, har sambandsmännen rätt att använda de olika registren&lt;br&gt;enligt tillämpliga bestämmelser som preciserats i relevanta artiklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Artikel 25 gäller i tillämpliga delar även sambandsmännens&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i denna&lt;br&gt;konvention skall sambandsmännens rättigheter och skyldigheter gente-&lt;br&gt;mot Europol fastställas genom ett enhälligt styrelsebeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Sambandsmännen skall åtnjuta de privilegier och den immunitet&lt;br&gt;som är nödvändiga för att utföra sina uppgifter i enlighet med bestäm-&lt;br&gt;melserna i artikel 41.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. De lokaler som är nödvändiga för sambandsmännens verksamhet&lt;br&gt;skall kostnadsfritt ställas till medlemsstaternas förfogande av Europol i&lt;br&gt;Europols byggnad. Alla andra kostnader för sambandsmännens utsän-&lt;br&gt;dande och deras utrustning skall bäras av respektive medlemsstat, om&lt;br&gt;inte styrelsen, i samband med fastställandet av Europols budget, enhälligt&lt;br&gt;rekommenderar att undantag görs i ett särskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 6&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;DATORISERAT INFORMATIONSSYSTEM FÖR INSAMLADE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UPPGIFTER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Europol skall handha ett informationssystem som består av följande&lt;br&gt;delar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) det informationsregister som avses i artikel 7 med begränsat och&lt;br&gt;tydligt angivet innehåll, som tillåter snabb sökning av de uppgifter som&lt;br&gt;finns hos medlemsstaterna och hos Europol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) de arbetsregister av olika varaktighet som avses i artikel 10,&lt;br&gt;inrättade för analysändamål, och som innehåller detaljerad information,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) det indexregister som innehåller delar som kommer från de&lt;br&gt;analysregister vilka anges i punkt 2, enligt vad som föreskrivs i&lt;br&gt;artikel 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Informationssystemet som upprättats av Europol får inte i något fall&lt;br&gt;samköras med andra system för automatiserad databehandling, med&lt;br&gt;undantag för de nationella enheternas system for automatiserad data-&lt;br&gt;behandling.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;AVDELNING II&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;INFORMATIONSREGISTER&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 7&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;UPPRÄTTANDE AV ETT INFORMATIONSREGISTER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För att utföra sina uppgifter skall Europol upprätta och handha ett&lt;br&gt;datoriserat informationsregister. Informationsregistret, i vilket uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;registreras direkt av medlemsstaterna som företräds av de nationella en-&lt;br&gt;heterna och sambandsmännen, med iakttagande av nationella förfaranden&lt;br&gt;samt av Europol vad gäller de uppgifter som tillhandahålls av tredje land&lt;br&gt;och utomstående instanser och de uppgifter som följer av analyser, skall&lt;br&gt;vara direkt åtkomligt för läsning, för de nationella enheterna, sambands-&lt;br&gt;männen, direktören, biträdande direktörerna och behöriga Europol-&lt;br&gt;tjänstemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella enheternas direkta tillgång till informationsregistret för&lt;br&gt;de personer som avses i artikel 8.1.2 skall begränsas till att gälla endast&lt;br&gt;de identifierande uppgifter som föreskrivs i artikel 8.2. På begäran och&lt;br&gt;för en särskild undersökning skall samtliga uppgifter göras tillgängliga&lt;br&gt;för dem genom sambandsmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Europol skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) vara behörigt att säkerställa att bestämmelserna om samarbete och&lt;br&gt;informationsregistrets handhavande följs, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) ansvara för att informationsregistret fungerar väl från teknisk och&lt;br&gt;användarsynpunkt. Europol skall särskilt vidta alla nödvändiga arrange-&lt;br&gt;mang för att garantera att de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 21 och&lt;br&gt;25 angående informationsregistret genomförs korrekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) I medlemsstaterna är det den nationella enheten som ansvarar för&lt;br&gt;förbindelserna med informationsregistret. Den är behörig särskilt vad&lt;br&gt;gäller de säkerhetsåtgärder som avses i artikel 25 - vilka är tillämpliga på&lt;br&gt;sådan datorutrustning som används på den berörda medlemsstatens&lt;br&gt;territorium -, vad gäller den kontroll som avses i artikel 21 samt, i den&lt;br&gt;mån den berörda medlemsstatens lagar och andra författningar samt&lt;br&gt;förfaranden så fordrar, vad gäller en riktig tillämpning av denna&lt;br&gt;konvention på varje annat område.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 8&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;INFORMATIONSREGISTRETS INNEHÅLL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Enbart de uppgifter som är nödvändiga för att Europol skall kunna&lt;br&gt;utföra sina arbetsuppgifter, med undantag av de uppgifter som rör brott&lt;br&gt;hör samman med sådan brottslighet enligt artikel 2.3.2, får lagras, ändras&lt;br&gt;och användas i informationsregistret. De uppgifter som införs skall gälla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) personer som, i förhållande till den berörda medlemsstatens natio-&lt;br&gt;nella lagstiftning, misstänks för att ha begått eller varit delaktiga i ett&lt;br&gt;brott inom Europols behörighet i enlighet med artikel 2, eller som har&lt;br&gt;dömts för ett sådant brott, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) personer för vilka vissa graverande omständigheter i förhållande till&lt;br&gt;nationell lagstiftning ger anledning anta att de kommer att begå brott&lt;br&gt;inom Europols behörighet i enlighet med artikel 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De personuppgifter som avses i punkt 1 far enbart innehålla följande&lt;br&gt;upplysningar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) efternamn, efternamnet vid födelsen, förnamn och i förekommande&lt;br&gt;fall aliasnamn eller antagna namn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) födelsedatum och -ort,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) medborgarskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) kön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) vid behov, andra kännetecken som möjliggör identifiering, särskilt&lt;br&gt;speciella objektiva och bestående fysiska kännetecken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Förutom de uppgifter som avses i punkt 2 och omnämnandet av&lt;br&gt;Europol eller den nationella enhet som registrerat uppgifterna, får&lt;br&gt;nedanstående upplysningar om de personer som avses i punkt 1 lagras,&lt;br&gt;ändras och användas i informationsregistret:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) brott och gämingsbeskrivning, inbegripet tid och plats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) de medel som använts eller misstänks kunna användas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) de berörda enheterna och deras aktbeteckningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) misstanke om tillhörighet till en kriminell organisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) fällande domar, i den mån de rör brott inom Europols behörighet&lt;br&gt;enligt artikel 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa uppgifter kan registreras även om de ännu inte hänvisar till&lt;br&gt;personer. 1 den mån Europol själv registrerar sådana uppgifter, skall den&lt;br&gt;förutom aktbeteckningen ange om uppgifterna överförts av tredje part&lt;br&gt;eller härrör från egna analyser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Den ytterligare information som rör de kategorier av personer som&lt;br&gt;avses i punkt 1 och som finns hos Europol och hos de nationella&lt;br&gt;enheterna, kan på begäran överlämnas till varje nationell enhet och till&lt;br&gt;Europol. Vad gäller de nationella enheterna sker detta enligt deras&lt;br&gt;nationella lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall där denna ytterligare information rör ett eller flera brott som&lt;br&gt;hör samman med sådan brottslighet, enligt definitionen i artikel 2.3 andra&lt;br&gt;stycket, skall den uppgift som lagrats i informationsregistret förses med&lt;br&gt;en upplysning för att utvisa förekomsten av brott som hör samman, för&lt;br&gt;att ge de nationella enheterna och Europol möjlighet att utbyta&lt;br&gt;information om sådana brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om det förfarande som inletts gentemot den som berörs läggs ned,&lt;br&gt;eller om denne frikänns, skall uppgifterna som berörs av beslutet&lt;br&gt;utplånas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 9&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;RÄTT TILL TILLGÅNG TILL INFORMATIONSREGISTRET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Rätten att direkt registrera eller söka efter uppgifter i infor-&lt;br&gt;mationsregistret skall förbehållas de nationella enheterna, sambands-&lt;br&gt;männen och direktören, de biträdande direktörerna samt de av Europols&lt;br&gt;tjänstemän som vederbörligen har fatt befogenhet. Att söka uppgifter är&lt;br&gt;tillåtet i den mån det är nödvändigt för att utföra en närmare angiven&lt;br&gt;uppgift och skall genomföras med hänsyn tagen till lagar, och andra för-&lt;br&gt;fattningar samt till förfaranden hos den enhet som genomför den, om inte&lt;br&gt;annat följer av kompletterande bestämmelser i denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Endast den enhet som har registrerat uppgifter är berättigad att Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;ändra, rätta eller utplåna dem. Om en enhet har anledning att tro att Bilaga 4&lt;br&gt;uppgifter som avses i artikel 8.2 är felaktiga, eller om den önskar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komplettera dem, skall den omedelbart underrätta den enhet som har&lt;br&gt;infört dem, vilken är skyldig att omedelbart undersöka detta meddelande&lt;br&gt;och, om det är befogat, att omedelbart ändra, komplettera, rätta eller&lt;br&gt;utplåna uppgifterna. Om systemet innehåller uppgifter som avses i ar-&lt;br&gt;tikel 8.3 rörande en person, kan varje enhet registrera andra uppgifter&lt;br&gt;som avses i artikel 8.3 för att komplettera dem. Om uppgifterna står i&lt;br&gt;uppenbar motsägelse till varandra, skall de berörda enheterna själva kom-&lt;br&gt;ma överens. Om en enhet har för avsikt att helt utplåna personuppgifter&lt;br&gt;som avses i artikel 8.2 som den har registrerat och uppgifter som avses i&lt;br&gt;artikel 8.3 rörande denna person har införts av andra enheter, överförs&lt;br&gt;ansvaret för skyddet av uppgifterna som avses i artikel 15.1 och rätten att&lt;br&gt;ändra, komplettera, rätta och utplåna uppgifter som avses i artikel 8.2 till&lt;br&gt;den enhet som först registrerade uppgifter som avses i artikel 8.3 om&lt;br&gt;denna person. Den enhet som föreslår att uppgifterna utplånas skall&lt;br&gt;informera den enhet på vilken ansvaret för skyddet av uppgifterna&lt;br&gt;överförs om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den enhet som söker efter, registrerar eller ändrar uppgifter i&lt;br&gt;informationsregistret är ansvarig för att sökningen, registreringen eller&lt;br&gt;ändringarna är lagliga och denna enhet måste kunna identifieras.&lt;br&gt;Överföringen av information mellan de nationella enheterna och de&lt;br&gt;behöriga myndigheterna i medlemsstaterna regleras av nationell lag-&lt;br&gt;stiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARBETSREGISTER FÖR ANALYSÄNDAMÅL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INSAMLING, BEHANDLING OCH ANVÄNDNING AV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PERSONUPPGIFTER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 den mån det är nödvändigt för att uppnå den målsättning som avses&lt;br&gt;i artikel 2.1 kan Europol, förutom uppgifter som ej rör enskilda personer&lt;br&gt;lagra, ändra och i andra register använda uppgifter om brott som omfattas&lt;br&gt;av dess behörighet i enlighet med artikel 2.2, inbegripet uppgifter rörande&lt;br&gt;brott som hör samman med sådan brottslighet enligt artikel 2.3.2 och som&lt;br&gt;är avsedda för specifikt analysarbete, och som rör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) de personer som avses i artikel 8.1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) personer som kan kallas att vittna vid förundersökningar rörande&lt;br&gt;brott eller vid eventuella efterföljande straffrättsliga förfaranden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) personer som blivit offer för något av de brott som utreds eller för&lt;br&gt;vilka det finns vissa fakta som ger anledning anta att de skulle kunna bli&lt;br&gt;offer för ett sådant brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) kontakter eller medhjälpare, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insamlingen, lagringen och behandlingen av de uppgifter som uppräk-&lt;br&gt;nas i artikel 6 första meningen i Europarådets konvention av den 28 ja-&lt;br&gt;nuari 1981 om skyddet för personer vad gäller automatisk databe-&lt;br&gt;handling av personuppgifter, tillåts endast om de är strikt nödvändiga&lt;br&gt;med hänsyn till ändamålet med det berörda registret och om dessa&lt;br&gt;uppgifter kompletterar andra personuppgifter som registrerats i samma&lt;br&gt;register. Det är förbjudet att välja ut en särskild kategori av personer&lt;br&gt;enbart från uppgifter i artikel 6 första meningen i Europarådets konven-&lt;br&gt;tion av den 28 januari 1981 i strid med de ovan nämnda ändamåls-&lt;br&gt;reglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning&lt;br&gt;VI i Fördraget om Europeiska unionen, anta tillämpningsföreskrifter för&lt;br&gt;de register som utarbetats av styrelsen och som bl.a. innehåller ytterligare&lt;br&gt;upplysningar rörande de kategorier av personuppgifter som föreskrivs i&lt;br&gt;denna artikel och bestämmelser om dessa uppgifters datasäkerhet och om&lt;br&gt;intern kontroll av användningen av uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Dessa register skapas för analysändamål, vilket definieras som&lt;br&gt;hopsamlandet, behandlingen eller användandet av uppgifter för att&lt;br&gt;underlätta förundersökningar. Varje förslag till analys skall innebära att&lt;br&gt;en analysgrupp bildas som, i enlighet med de uppgifter och uppdrag som&lt;br&gt;fastslås i artikel 3.1-3.2 och artikel 5.3, nära sammanför följande&lt;br&gt;deltagare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) analytiker och andra tjänstemän från Europol som utsetts av&lt;br&gt;Europols ledning. Endast analytikerna har rätt att registrera och använda&lt;br&gt;uppgifter i det register som avses,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) sambandsmän och/eller sakkunniga från de medlemsstater som&lt;br&gt;uppgifterna kommer från eller som berörs av analysen på det sätt som&lt;br&gt;avses i punkt 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om inte annat följer av artikel 4.5, skall de nationella enheterna, på&lt;br&gt;Europols begäran eller på eget initiativ, till Europol översända alla&lt;br&gt;uppgifter som Europol behöver för att utföra de arbetsuppgifter som&lt;br&gt;beskrivs i artikel 3.1.2. Medlemsstaterna skall endast översända upp-&lt;br&gt;gifterna om bearbetning av dessa för brottsförebyggande, analys och&lt;br&gt;brottsbekämpning också är tillåten enligt deras nationella lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beroende på hur känsliga uppgifterna är, kan uppgifter som kommer&lt;br&gt;från nationella enheter på alla lämpliga sätt sändas direkt till&lt;br&gt;analysgrupperna, vare sig det sker genom de berörda sambandsmännen&lt;br&gt;eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om det kan antas att andra underrättelser än de som avses i punkt 3&lt;br&gt;är nödvändiga för att Europol skall kunna utföra sina arbetsuppgifter&lt;br&gt;enligt artikel 3.1.2, kan Europol begära att följande instanser på lämpligt&lt;br&gt;sätt översänder motsvarande uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) Europeiska gemenskaperna och de offentligrättsliga organ som&lt;br&gt;inrättats med stöd av fördragen om upprättandet av gemenskaperna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) andra offentligrättsliga organ som inrättats inom ramen för&lt;br&gt;Europeiska unionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) organ som inrättats med stöd av en överenskommelse mellan två&lt;br&gt;eller flera medlemsstater i Europeiska unionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) tredje land,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) &amp;nbsp;internationella organisationer och deras underställda offent-&lt;br&gt;ligrättsliga organ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6) &amp;nbsp;andra offentligrättsliga organ som inrättats genom en&lt;br&gt;överenskommelse mellan två eller flera stater,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7) internationella kriminalpolisorganisationen, (IPCO - Interpol).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol kan även på samma villkor och genom samma kanaler ta emot&lt;br&gt;information som sänds från dessa olika instanser på deras eget initiativ.&lt;br&gt;Rådet kan enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i&lt;br&gt;Fördraget om Europeiska unionen och efter att ha rådfrågat styrelsen,&lt;br&gt;anta regler som Europol skall följa på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om Europol inom ramen för andra konventioner har fått tillgång till&lt;br&gt;data från andra informationssystem, kan den på detta sätt använda&lt;br&gt;personuppgifter om det är nödvändigt för att den skall utföra sina&lt;br&gt;arbetsuppgifter enligt artikel 3.1.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om analysen är av allmän karaktär och av strategiskt slag, skall alla&lt;br&gt;medlemsstater, genom förmedling av sambandsmän och/eller experter&lt;br&gt;delges arbetets resultat, särskilt genom att Europols rapporter översänds&lt;br&gt;till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en analys rör särskilda fall som inte berör alla medlemsstater och&lt;br&gt;som har ett direkt operativt syfte skall företrädarna för följande med-&lt;br&gt;lemsstater delta:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) de från vilka de uppgifter härstammar, som har lett till att ett beslut&lt;br&gt;om analysregister fattades, eller som berörs omedelbart av dem, och de&lt;br&gt;som analysgruppen senare inbjuder att ansluta sig eftersom de kommer&lt;br&gt;att beröras i samma omfattning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) de som vid rådfrågningen av indexregistret visar sig ha behov av att&lt;br&gt;ta del av uppgifter och som gör detta gällande under de villkor som anges&lt;br&gt;i punkt 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Det är de bemyndigade sambandsmännen som skall göra gällande&lt;br&gt;behovet av att ta del av uppgifter. Varje medlemsstat utser och&lt;br&gt;bemyndigar för detta ändamål ett begränsat antal sådana sambandsmän.&lt;br&gt;De översänder en förteckning över dessa till styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av att ta del av uppgifter enligt punkt 6 skall göras gällande av&lt;br&gt;en sambandsman i en motiverad skrivelse som godkänts av dennes&lt;br&gt;överordnade myndighet i dennes medlemsstat och som sänts till alla&lt;br&gt;deltagare i analysen. Sambandsmännen blir därefter fullt ut delaktig i den&lt;br&gt;pågående analysen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en invändning reses inom analysgruppen, skjuts sambands-&lt;br&gt;mannens deltagande upp till dess att ett förlikningsförfarande avslutats&lt;br&gt;och som kan bestå av tre på varandra följande faser, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) analysdeltagama skall bemöda sig om att komma överens med den&lt;br&gt;sambandsman som har gjort gällande sitt behov av att ta del av uppgifter.&lt;br&gt;Detta får ta högst åtta dagar i anspråk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) om oenigheten består, skall cheferna för de berörda nationella&lt;br&gt;enheterna och ledningen för Europol sammanträda inom tre dagar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) om oenigheten fortfarande består, skall företrädarna för de berörda Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;parterna i Europols styrelse sammanträda mom åtta dagar. Om den Bilaga 4&lt;br&gt;berörda medlemsstaten inte avstår från att göra gällande sitt behov att ta&lt;br&gt;del av uppgifter, skall dess fulla deltagande genomföras genom ett beslut&lt;br&gt;grundat på samförstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Den medlemsstat som överför data till Europol skall själv bedöma&lt;br&gt;dess känslighetsgrad och hur denna känslighet varierar. Varje spridning&lt;br&gt;eller operativ användning av analysuppgifter skall beslutas i samråd med&lt;br&gt;analysdeltagama. En medlemsstat som ansluter sig till en pågående&lt;br&gt;analys får särskilt inte sprida eller använda uppgifter utan att i förväg&lt;br&gt;komma överens om detta med de medlemsstater som i första hand berörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 11&lt;br&gt;INDEXREGISTER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Europol skall upprätta ett indexregister över de uppgifter som finns&lt;br&gt;lagrade i de register som avses i artikel 10.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Direktören, biträdande direktörerna, de Europoltjänstemän som&lt;br&gt;vederbörligen befullmäktigats samt sambandsmännen har rätt att rådfråga&lt;br&gt;indexregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indexregistret skall vara sådant att det på grundval av de uppgifter som&lt;br&gt;rådfrågas för den sambandsman som rådfrågar registret klart framgår att&lt;br&gt;de register som avses i artiklarna 6.1.2 och 10.1 innehåller uppgifter som&lt;br&gt;berör dennes hemstat. Sambandsmännens tillgång skall bestämmas på ett&lt;br&gt;sådant sätt att det är möjligt att avgöra om en viss uppgift finns lagrad&lt;br&gt;eller inte, men så att varje kontroll eller slutledning vad beträffar&lt;br&gt;registrens innehåll förhindras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Styrelsen skall enhälligt besluta om ytterligare villkor för upp-&lt;br&gt;rättandet av indexregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INSTRUKTION FÖR UPPRÄTTANDET AV REGISTER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För varje automatiserat dataregister med personuppgifter som&lt;br&gt;Europol handhar enligt artikel 10 inom ramen för sina arbetsuppgifter&lt;br&gt;skall Europol i instruktioner för upprättandet, som godkänts av styrelsen,&lt;br&gt;ange följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) registrets benämning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) registrets ändamål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) de kategorier av personer om vilka uppgifter finns registrerade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) den typ av uppgifter som skall lagras och eventuellt de uppgifter&lt;br&gt;som är strikt nödvändiga bland de som räknas upp i artikel 6 första&lt;br&gt;meningen i Europarådets konvention av den 28 januari 1981,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) de olika typer av personuppgifter som ger tillgång till hela registret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6) överföringen eller registreringen av uppgifter som skall lagras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7) de förutsättningar under vilka personuppgifter som lagrats i registret&lt;br&gt;kan översändas, samt till vilka mottagare och enligt vilket förfarande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8) tidsfristerna för kontroll av uppgifter och den tid under vilken de&lt;br&gt;lagras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9) hur rapporter skall upprättas. Den gemensamma tillsynsmyndighet&lt;br&gt;som avses i artikel 24 skall omedelbart underrättas av Europols direktör&lt;br&gt;om förslaget till instruktion för upprättandet av ett sådant register och&lt;br&gt;skall tillställas akten för att kunna göra nödvändiga påpekanden för&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om det vid fara i dröjsmål inte är möjligt att få styrelsens&lt;br&gt;godkännande enligt punkt 1, kan direktören på eget initiativ eller på de&lt;br&gt;berörda medlemsstaternas begäran genom ett motiverat beslut upprätta&lt;br&gt;ett register. Denne skall samtidigt underrätta styrelsemedlemmarna om&lt;br&gt;detta. Det förfarande som avses i punkt 1 skall då genast påbörjas och&lt;br&gt;avslutas så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;AVDELNING IV&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;GEMENSAMMA BESTÄMMELSER OM&lt;br&gt;INFORMATIONSBEHANDLING&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 13&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;SKYLDIGHET ATT LÄMNA UT UPPGIFTER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol skall utan dröjsmål till de nationella enheterna, och på deras&lt;br&gt;begäran till deras sambandsmän, överlämna alla uppgifter som rör&lt;br&gt;medlemsstaten i fråga och de samband som har kunnat konstateras&lt;br&gt;mellan brott som omfattas av Europols behörighet enligt artikel 2. Även&lt;br&gt;andra uppgifter och underrättelser om andra allvarliga brott som Europol&lt;br&gt;far kunskap om när den utför sina uppgifter far överföras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 14&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;SKYDDSNIVÅ FÖR UPPGIFTER&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Senast när denna konvention träder i kraft skall varje medlemsstat&lt;br&gt;inom ramen för tillämpningen av denna konvention vidta de lag-&lt;br&gt;stiftningsåtgärder som, vad avser behandlingen av personuppgifter i&lt;br&gt;register, behövs för att säkerställa en skyddsnivå som i varje fall&lt;br&gt;motsvarar den som följer av tillämpningen av principerna i Europarådets&lt;br&gt;konvention av den 28 januari 1981 och härvid skall den ta hänsyn till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europarådets ministerkommittés rekommendation R(87) 15 av den&lt;br&gt;17 september 1987 om polisens användning av personuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Överföringen av personuppgifter som avses i denna konvention kan&lt;br&gt;inte påbörjas förrän de dataskyddsregler som föreskrivs i punkt 1 har trätt&lt;br&gt;i kraft på varje medlemsstats territorium som deltar i överföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Europol skall när den samlar in, behandlar och använder person-&lt;br&gt;uppgifter iaktta principerna i Europarådets konvention av den 28 januari&lt;br&gt;1981 och i Europarådets ministerkommittés rekommendation R(87) 15&lt;br&gt;av den 17 september 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol skall iaktta dessa principer även för de icke databehandlade&lt;br&gt;uppgifter som den har i register, det vill säga alla strukturerade samlingar&lt;br&gt;av personuppgifter som är tillgängliga enligt bestämda kriterier.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 15&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;ANSVAR FÖR SKYDDET AV UPPGIFTER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om inte annat följer av andra bestämmelser i denna konvention,&lt;br&gt;skall ansvaret för de uppgifter som lagras hos Europol, i synnerhet huru-&lt;br&gt;vida insamlingen och överföringen till Europol samt registreringen,&lt;br&gt;exaktheten, uppdateringen och kontrollen av lagringstidsfristema enligt&lt;br&gt;lag, ligga hos:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) den medlemsstat som har registrerat eller överfört uppgifterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) Europol, vad beträffar uppgifter som överförts till Europol av tredje&lt;br&gt;man eller som är resultatet av Europols analysarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om inte annat följer av andra bestämmelser i denna konvention,&lt;br&gt;skall Europol dessutom ansvara för alla de uppgifter som den tar emot&lt;br&gt;och behandlar, vare sig de finns i det informationsregister som avses i&lt;br&gt;artikel 8, i de register som upprättats för analysändamål enligt artikel 10,&lt;br&gt;i indexregistret som avses i artikel 11 eller i de register som avses i&lt;br&gt;artikel 14.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Europol skall lagra uppgifter på ett sådant sätt att det går att&lt;br&gt;identifiera de medlemsstater eller den tredje man som har överfört dem,&lt;br&gt;eller konstatera att de är resultat av Europols analysarbete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 16&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;BESTÄMMELSER OM UPPRÄTTANDE AV RAPPORTER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol skall i genomsnitt upprätta rapporter om minst var tionde&lt;br&gt;åtkomst som rör personuppgifter - och för varje begäran som görs inom&lt;br&gt;ramen för informationsregistret enligt artikel 7 - för att kontrollera att de&lt;br&gt;är lagliga. Uppgifterna i dessa rapporter får användas endast för detta&lt;br&gt;ändamål av Europol och av de tillsynsmyndigheter som avses i artiklarna&lt;br&gt;23 och 24 och skall utplånas efter sex månader, om de inte är nödvändiga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för en pågående kontroll. Styrelsen skall anta detaljbestämmelser efter att Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha hört den gemensamma tillsynsmyndigheten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 17&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;REGLER OM ANVÄNDNING&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. De personuppgifter som tas ur informationsregistret, indexregistret&lt;br&gt;eller de register som skapats för analysändamål och de uppgifter som&lt;br&gt;meddelats på annat lämpligt sätt får överföras eller användas av med-&lt;br&gt;lemsstaternas behöriga myndigheter endast för att förebygga och be-&lt;br&gt;kämpa brottslighet som omfattas av Europols behörighet och andra&lt;br&gt;allvarliga former av brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uppgifter som avses i första stycket skall användas enligt lag-&lt;br&gt;stiftningen i den medlemsstat som ansvarar för de myndigheter som&lt;br&gt;använder uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol får använda de uppgifter som avses i punkt 1 endast för att&lt;br&gt;utföra de arbetsuppgifter som föreskrivs i artikel 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om en medlemsstat, tredje land eller en sådan utomstående instans&lt;br&gt;som avses i artikel 10.4 lämnar vissa uppgifter och påpekar att dessa är&lt;br&gt;underkastade särskilda användningsrestriktioner i denna stat eller instans&lt;br&gt;skall dessa restriktioner även respekteras av användaren förutom i de&lt;br&gt;särskilda fall när den nationella rätten kräver att man gör avsteg från&lt;br&gt;användningsrestriktionema till förmån för rättsliga myndigheter, lag-&lt;br&gt;stiftande organ eller alla andra självständiga instanser som upprättats&lt;br&gt;genom lag och som ansvarar för tillsynen av de behöriga myndigheter&lt;br&gt;som avses i artikel 2.4. I sådana fall kan uppgifterna användas endast&lt;br&gt;efter samråd med den stat som överfört uppgifterna, vars intressen och&lt;br&gt;åsikter i möjligaste mån måste beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Användningen av uppgifter för andra ändamål eller av andra myn-&lt;br&gt;digheter än dem som avses i artikel 2 är endast möjlig efter tillstånd ffån&lt;br&gt;den medlemsstat som överfört uppgifterna och i den mån denna&lt;br&gt;medlemsstats nationella lagstiftning tillåter det.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 18&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;ÖVERFÖRING AV UPPGIFTER TILL TREDJE LAND OCH&lt;br&gt;UTOMSTÅENDE INSTANSER&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Europol får på de villkor som fastställs i punkt 4 överföra person-&lt;br&gt;uppgifter som den förfogar över till tredje land och utomstående instan-&lt;br&gt;ser enligt artikel 10.4 när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) denna åtgärd i det enskilda fallet är nödvändig för att förebygga och&lt;br&gt;bekämpa brott som omfattas av Europols behörighet i enlighet med&lt;br&gt;artikel 2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) en tillräcklig skyddsnivå för uppgifterna säkerställs i detta land eller&lt;br&gt;hos denna instans, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) denna åtgärd är tillåten enligt de allmänna reglema enligt punkt 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om&lt;br&gt;Europeiska unionen och med beaktande av de omständigheter som avses&lt;br&gt;i punkt 3, skall rådet enhälligt anta allmänna regler för hur Europol skall&lt;br&gt;överföra personuppgifter till tredje land och utomstående instanser enligt&lt;br&gt;10.4. Styrelsen skall förbereda rådets beslut och rådfråga den gemen-&lt;br&gt;samma tillsynsmyndighet som avses i artikel 24.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Tillräckligheten hos den dataskyddsnivå som erbjuds av tredje land&lt;br&gt;och utomstående instanser enligt artikel 10.4 skall bedömas med beaktan-&lt;br&gt;de av samtliga omständigheter i samband med överföringen av person-&lt;br&gt;uppgifter, särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) slag av uppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) deras ändamål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) hur länge behandlingen beräknas pågå, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) de allmänna eller särskilda bestämmelser som är tillämpliga på&lt;br&gt;tredje land eller utomstående instanser enligt artikel 10.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om de åsyftade uppgifterna har överförts till Europol av en med-&lt;br&gt;lemsstat, får Europol överföra dem till tredje land och utomstående&lt;br&gt;instanser endast med medlemsstatens samtycke. Medlemsstaten kan för&lt;br&gt;detta ändamål ge ett preliminärt samtycke, generellt eller inte, vilket kan&lt;br&gt;återkallas när som helst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om uppgifterna inte överförts av en medlemsstat, skall Europol för-&lt;br&gt;säkra sig om att överföringen inte är av den karaktären att den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) hindrar en medlemsstat från att vederbörligen utföra de arbets-&lt;br&gt;uppgifter som hör till dess behörighet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) hotar den allmänna säkerheten och den allmänna ordningen i en&lt;br&gt;medlemsstat eller riskerar att skada staten på något sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Europol är ansvarig för att överföringen är laglig. Europol skall ta&lt;br&gt;vederbörlig hänsyn till överföringen och dess motiv. Överföringen är&lt;br&gt;tillåten endast om mottagaren förpliktar sig att utnyttja uppgifterna&lt;br&gt;endast för de ändamål for vilka de överförs. Detta gäller inte sådan&lt;br&gt;överföring av personuppgifter som begärs av Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om en överföring enligt punkt 1 rör sekretessbelagda uppgifter är&lt;br&gt;överföring tillåten endast om det finns en överenskommelse om sekretess&lt;br&gt;mellan Europol och mottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 19&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;RÄTT TILL TILLGÅNG&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Envar som önskar utnyttja sin rätt att utan avgift få tillgång till eller&lt;br&gt;kontrollera sådana uppgifter om honom eller henne själv som Europol&lt;br&gt;lagrar, får i detta syfte begära detta i valfri medlemsstat hos behörig&lt;br&gt;nationell myndighet, som därefter utan dröjsmål skall underrätta Europol&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om detta och meddela personen i fråga att Europol kommer att svara&lt;br&gt;denne direkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Begäran skall behandlas i sin helhet av Europol inom tre månader&lt;br&gt;efter det att den behöriga nationella myndigheten i medlemsstaten&lt;br&gt;mottagit den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Envars rätt att få tillgång till uppgifter om sig själv eller att låta&lt;br&gt;kontrollera dem skall utövas med iakttagande av lagstiftningen i den&lt;br&gt;medlemsstat där denna ansökan görs, med beaktande av följande be-&lt;br&gt;stämmelser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När lagen i den anmodade medlemsstaten föreskriver överföring av&lt;br&gt;uppgifter, skall denna vägras i den mån det är nödvändigt för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) Europol vederbörligen skall kunna utföra sina arbetsuppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) skydda medlemsstaternas säkerhet och allmän ordning eller för att&lt;br&gt;bekämpa brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) skydda utomståendes rättigheter och friheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och följaktligen kan inte den berörda personens intresse av överföring&lt;br&gt;av uppgifter ta överhanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Rätten att få tillgång till uppgifter skall utövas under iakttagande av&lt;br&gt;punkt 3 enligt följande förfaranden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) Beslut om att lämna ut uppgifter som förts in i informationsregistret&lt;br&gt;enligt artikel 8 får inte fattas utan att den medlemsstat som har fört in&lt;br&gt;uppgifterna och de medlemsstater som direkt berörs av att uppgifterna&lt;br&gt;lämnas ut får en möjlighet att i förväg yttra sig över detta och, i före-&lt;br&gt;kommande fall, förbjuda att uppgifterna lämnas ut. Vilka uppgifter som&lt;br&gt;får lämnas ut och villkoren för detta skall anges av den medlemsstat som&lt;br&gt;har fört in uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) Uppgifter som förts in i informationsregistret av Europol får lämnas&lt;br&gt;ut endast om de medlemsstater som direkt berörs av att de lämnas ut fått&lt;br&gt;möjligheten att i förväg yttra sig över detta och, i förekommande fall,&lt;br&gt;förbjuda att uppgifterna lämnas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) Uppgifter som förts in i arbetsregistret för analysändamål enligt&lt;br&gt;artikel 10 får lämnas ut endast om enighet om detta råder mellan Europol&lt;br&gt;och de medlemsstater som deltar i analysen enligt artikel 10.2 och den&lt;br&gt;eller de medlemsstater som direkt berörs av att uppgifterna lämnas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en eller flera medlemsstater eller Europol motsatt sig att upp-&lt;br&gt;gifterna lämnas ut, skall Europol underrätta personen i fråga att nöd-&lt;br&gt;vändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan att för denne ange något som kan&lt;br&gt;röja om han är känd eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Rätten att kontrollera uppgifter skall utövas enligt följande för-&lt;br&gt;faranden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tillämplig nationell rätt inte föreskriver överföring rörande upp-&lt;br&gt;gifter eller om det endast gäller en begäran om kontroll skall Europol i&lt;br&gt;nära samarbete med de berörda nationella myndigheterna kontrollera och&lt;br&gt;underrätta personen i fråga att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits,&lt;br&gt;utan att för denne ange något som kan röja om han är känd eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Europol skall vid besvarandet av en begäran om kontroll av eller&lt;br&gt;tillgång till uppgifter informera personen i fråga om rätten att överklaga&lt;br&gt;hos den gemensamma tillsynsmyndigheten om denne inte är nöjd med&lt;br&gt;beslutet. Personen i fråga kan också överklaga hos den gemensamma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsmyndigheten om begäran inte besvarats inom den tidsfrist som Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;anges i denna artikel. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Om den som inkommit med en begäran överklagar beslutet till den&lt;br&gt;gemensamma tillsynsmyndigheten enligt artikel 24, skall denna myn-&lt;br&gt;dighet handlägga ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När överklagandet rör överföring av uppgifter som en medlemsstat fört&lt;br&gt;in i informationsregistret skall den gemensamma tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;fatta sitt beslut i enlighet med den nationella rätten i den medlemsstat i&lt;br&gt;vilken begäran framställdes. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall&lt;br&gt;i förväg samråda med den nationella tillsynsmyndigheten eller den&lt;br&gt;behöriga domstolen i den medlemsstat som infört uppgiften. Den&lt;br&gt;nationella tillsynsmyndigheten eller behöriga domstolen skall genomföra&lt;br&gt;nödvändiga kontroller för att särskilt avgöra om beslutet att vägra&lt;br&gt;tillgång givits i enlighet med bestämmelserna i punkterna 3 och 4 första&lt;br&gt;stycket i denna artikel. 1 sådant fall skall beslutet, som i förekommande&lt;br&gt;fall kan innebära ett förbud mot att uppgifterna lämnas ut, fattas av den&lt;br&gt;gemensamma tillsynsmyndigheten i nära samråd med den nationella&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten eller den behöriga domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När överklagandet rör överföring av uppgifter som Europol fört in i&lt;br&gt;informationsregistret eller uppgifter som lagrats i arbetsregistret för&lt;br&gt;analysändamål och om Europol eller en medlemsstat fortfarande mot-&lt;br&gt;sätter sig detta, måste den gemensamma tillsynsmyndigheten, efter att ha&lt;br&gt;hört Europol eller medlemsstaten, fatta sitt beslut med två tredjedelars&lt;br&gt;majoritet för att bortse från deras önskemål. Om denna majoritet inte kan&lt;br&gt;uppnås skall den gemensamma tillsynsmyndigheten meddela den som&lt;br&gt;inkommit med en begäran att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan&lt;br&gt;att för denne ange något som kan röja om han är känd eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När överklagandet rör kontroll av uppgifter som en medlemsstat fört in&lt;br&gt;i informationsregistret skall den gemensamma tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;försäkra sig om att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits på ett korrekt&lt;br&gt;sätt, i nära samråd med den nationella tillsynsmyndigheten i den stat som&lt;br&gt;har registrerat uppgifterna. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall&lt;br&gt;meddela den som inkommit med en begäran att nödvändiga kontroll-&lt;br&gt;åtgärder vidtagits, utan att för denne ange något som kan röja om han är&lt;br&gt;känd eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När överklagandet rör kontroll av uppgifter som Europol fört in i&lt;br&gt;informationsregistret eller uppgifter som lagrats i arbetsregistret för&lt;br&gt;analysändamål, skall den gemensamma tillsynsmyndigheten försäkra sig&lt;br&gt;om att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits på ett korrekt sätt av&lt;br&gt;Europol. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall meddela den som&lt;br&gt;inkommit med en begäran att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan&lt;br&gt;att för denne ange något som kan röja om han är känd eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Bestämmelserna ovan skall i tillämpliga delar gälla för icke data-&lt;br&gt;behandlade uppgifter som Europol innehar i form av register, det vill&lt;br&gt;säga alla strukturerade samlingar av personuppgifter som är tillgängliga&lt;br&gt;enligt bestämda kriterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 20&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;RÄTTELSE OCH UTPLÅNING AV UPPGIFTER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om det visar sig att uppgifter som lagras av Europol, vilka har&lt;br&gt;överförts dit av tredje land eller utomstående instanser, eller som är&lt;br&gt;resultatet av Europols analysverksamhet, är behäftade med fel eller att&lt;br&gt;deras införing eller lagring strider mot bestämmelserna i denna&lt;br&gt;konvention, är Europol skyldigt att rätta dessa uppgifter eller att utplåna&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om de uppgifter som är felaktiga eller strider mot bestämmelserna i&lt;br&gt;denna konvention har förts in till Europol direkt av medlemsstaterna är&lt;br&gt;medlemsstaterna skyldiga att rätta eller utplåna dem tillsammans med&lt;br&gt;Europol. Om felaktiga uppgifter överförts på något annat lämpligt sätt&lt;br&gt;eller om felaktigheterna hos uppgifter som härrör från medlemsstaterna&lt;br&gt;beror på en överföring som är felaktig eller som strider mot bestäm-&lt;br&gt;melserna i denna konvention eller felaktigheterna beror på en re-&lt;br&gt;gistrering, hantering eller lagring av Europol som är felaktig eller som&lt;br&gt;strider mot bestämmelserna i denna konvention, är Europol skyldigt att&lt;br&gt;rätta dem eller utplåna dem i samarbete med de berörda medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I de fall som avses i punkt 1 och 2 skall alla mottagare av dessa&lt;br&gt;uppgifter informeras utan dröjsmål. Mottagarna har samma skyldighet att&lt;br&gt;genomföra rättelsen eller utplåningen av dessa uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Varje person har rätt att begära hos Europol att felaktiga uppgifter&lt;br&gt;som berör honom rättas eller utplånas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europol skall informera personen i fråga att rättningen eller utplå-&lt;br&gt;ningen av uppgifter som berör denne har ägt rum. Om personen i fråga&lt;br&gt;inte är nöjd med Europols svar eller om han inte fått något svar inom tre&lt;br&gt;månader, kan denne vända sig till den gemensamma tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 21&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;TIDSFRISTER FÖR BEVARANDE OCH UTPLÅNING AV&lt;br&gt;UPPGIFTER I REGISTER&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Uppgifterna i register får inte bevaras av Europol längre än vad som&lt;br&gt;är nödvändigt för att Europol skall kunna utföra sina arbetsuppgifter.&lt;br&gt;Huruvida det är nödvändigt att fortsätta att lagra uppgifterna skall under-&lt;br&gt;sökas senast tre år efter deras införande. Kontrollen av uppgifter som&lt;br&gt;bevaras i informationssystemet och av deras utplåning skall utföras av&lt;br&gt;den enhet som har infört dem. Kontrollen av de uppgifter som bevaras i&lt;br&gt;andra register hos Europols förvaltningar och utplåningen av dem skall&lt;br&gt;utföras av Europol. Europol skall automatiskt, tre månader i förväg,&lt;br&gt;meddela medlemsstaterna om utgången av tidsfristen rörande bevarandet&lt;br&gt;av uppgifter som de har registrerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När de utfört kontrollen kan de enheter som nämns i tredje och&lt;br&gt;fjärde meningarna i punkt 1, besluta att bevara uppgifterna till nästa&lt;br&gt;kontroll, om detta är nödvändigt för att göra det möjligt för Europol att&lt;br&gt;utföra sina arbetsuppgifter. Om de beslutar att inte längre lagra upp-&lt;br&gt;gifterna skall uppgifterna automatiskt utplånas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De personuppgifter rörande sådana individer som anges i artikel&lt;br&gt;10.1 första stycket punkt 1 får bevaras högst tre år. Tidsfristen börjar åter&lt;br&gt;löpa från och med den dag då något inträffar som medför att nya&lt;br&gt;uppgifter lagras om den berörda personen. Nödvändigheten av att bevara&lt;br&gt;den skall undersökas på nytt varje år och denna undersökning skall&lt;br&gt;noteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om en medlemsstat i sina nationella register utplånar uppgifter som&lt;br&gt;överförts till Europol och som Europol bevarar i andra register, skall den&lt;br&gt;informera Europol om detta. Europol skall då utplåna uppgifterna om de&lt;br&gt;inte är av intresse av andra skäl, mot bakgrund av underrättelser som&lt;br&gt;Europol men inte den överförande medlemsstaten har fått. Europol skall&lt;br&gt;informera den berörda medlemsstaten om att dessa uppgifter bevaras i&lt;br&gt;registren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Utplåning skall inte utföras om det riskerar att skada skyddsvärda&lt;br&gt;intressen hos den registrerade. I sådana fall får uppgifterna fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis endast utnyttjas med den registrerades medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 22&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;BEVARANDE OCH RÄTTELSE AV UPPGIFTER I AKTER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om det visar sig att en hel akt eller uppgifter som finns i den akten&lt;br&gt;hos Europol inte längre är nödvändiga för att Europol skall kunna utföra&lt;br&gt;sina arbetsuppgifter, eller om dessa uppgifter i sin helhet strider mot&lt;br&gt;bestämmelserna i denna konvention, skall akten eller de berörda upp-&lt;br&gt;gifterna förstöras. Så länge akten eller de berörda uppgifterna inte&lt;br&gt;verkligen förstörts, skall en anteckning göras i akten eller på uppgifterna&lt;br&gt;att all användning är förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En akt får inte förstöras om det finns skäl att anta att detta skulle skada&lt;br&gt;de rättmätiga intressena hos den person som berörs av uppgifterna. I&lt;br&gt;sådant fall skall samma anteckning om att akten inte får användas göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om det visar sig att uppgifter som finns i Europols akter är be-&lt;br&gt;häftade med fel, skall Europol rätta dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Varje person som berörs av en av Europols akter har gentemot&lt;br&gt;Europol rätt att begära att Europol vidtar rättelse, förstör akten, eller gör&lt;br&gt;en anteckning i den. Artikel 20.4, 24.2 och artikel 24.7 är tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 23&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;NATIONELL TILLSYNSMYNDIGHET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Varje medlemsstat skall utse en nationell tillsynsmyndighet som har&lt;br&gt;till uppgift att helt oberoende och i enlighet med den nationella rätten&lt;br&gt;kontrollera att såväl registreringen och rådfrågningama som över-&lt;br&gt;sändandet, i vilken form det än sker, av personuppgifter från denna&lt;br&gt;medlemsstat till Europol sker lagligt och att försäkra sig om att indi-&lt;br&gt;videns rättigheter inte kränks. För detta ändamål skall tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheten hos de nationella enheterna eller genom sambandsmännen, ha&lt;br&gt;tillgång till de uppgifter som medlemsstaten registrerat och som finns i&lt;br&gt;informationsregistret och i indexregistret i enlighet med tillämpliga&lt;br&gt;nationella förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna utöva sin tillsyn skall de nationella tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heterna ha tillgång till lokaler och akter hos de respektive sambandsmän-&lt;br&gt;nen inom Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom skall de nationella tillsynsmyndigheterna i enlighet med&lt;br&gt;tillämpliga nationella förfaranden övervaka verksamheten hos de natio-&lt;br&gt;nella enheterna i enlighet med artikel 4.4 och sambandsmännens&lt;br&gt;verksamhet i enlighet med artikel 5.3.1, 5.3.2 och 5.3.3 samt 5.4 och 5.5,&lt;br&gt;i den utsträckning som denna verksamhet rör skydd för personuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Varje person har rätt att begära att den nationella tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheten säkerställer att registreringen hos och överföringen till Europol,&lt;br&gt;i vilken form den än sker, av uppgifter som berör honom eller henne samt&lt;br&gt;även att medlemsstatens användning av uppgifterna sker lagligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna rättighet regleras av den nationella rätten i den medlemsstat till&lt;br&gt;vilken tillsynsmyndigheten i fråga hör.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 24&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;GEMENSAM TILLSYNSMYNDIGHET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Det skall upprättas en gemensam, oberoende tillsynsmyndighet som&lt;br&gt;skall ha till uppgift att med iakttagande av denna konvention övervaka&lt;br&gt;Europols verksamhet för att försäkra sig om att lagringen, behandlingen&lt;br&gt;och användningen av de uppgifter som Europols avdelningar disponerar&lt;br&gt;över inte inkräktar på individens rättigheter. Tillsynsmyndigheten skall&lt;br&gt;dessutom övervaka lagenligheten av överföringen av de uppgifter som&lt;br&gt;har Europol som ursprung. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall&lt;br&gt;bestå av högst två medlemmar eller företrädare eventuellt biträdda av&lt;br&gt;suppleanter, för var och en av de nationella tillsynsmyndigheterna, och&lt;br&gt;de skall således vara fullständigt oberoende och ha erforderliga&lt;br&gt;kvalifikationer, samt utses för fem år i taget av varje medlemsstat. Varje&lt;br&gt;delegation disponerar över en röst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall inom sig utse en ord-&lt;br&gt;förande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma tillsynsmyndighetens medlemmar skall vid full-&lt;br&gt;görandet av sina skyldigheter inte ta emot instruktioner från något organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Europol är skyldigt att bistå den gemensamma tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;vid utförandet av dess arbetsuppgifter. Europol skall särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) tillhandahålla de upplysningar som efterfrågas, ge den tillgång till&lt;br&gt;alla dokument och akter liksom tillgång till lagrade uppgifter, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) när som helst ge den fri tillgång till sina lokaler,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) verkställa den gemensamma tillsynsmyndighetens beslut i fråga om&lt;br&gt;överklagandet, i enlighet med bestämmelserna i artikel 19.7 och ar-&lt;br&gt;tikel 20.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den gemensamma tillsynsmyndigheten är även behörig att analysera&lt;br&gt;tillämpnings- och tolkningssvårigheter som är knutna till Europols verk-&lt;br&gt;samhet i fråga om behandling och användning av personuppgifter, att&lt;br&gt;studera de problem som kan uppkomma vid den oberoende kontroll som&lt;br&gt;utförs av medlemsstaternas tillsynsmyndigheter eller vid utövandet av&lt;br&gt;rätten till information, liksom att utarbeta förslag till gemensamma lös-&lt;br&gt;ningar på de problem som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Varje berörd person har rätt att begära att den gemensamma&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten försäkrar sig om att eventuell lagring, insamling,&lt;br&gt;behandling och användning av personuppgifter inom Europol har utförts&lt;br&gt;på ett lagligt och korrekt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om den gemensamma tillsynsmyndigheten konstaterar att be-&lt;br&gt;stämmelserna i denna konvention inte har respekterats vid lagringen,&lt;br&gt;behandlingen eller användningen av personuppgifter, skall den till&lt;br&gt;Europols direktör översända alla de iakttagelser som den anser vara nöd-&lt;br&gt;vändiga samt begära att få ett svar på sina iakttagelser inom den tidsfrist&lt;br&gt;som myndigheten bestämmer. Direktören skall informera styrelsen om&lt;br&gt;hela förfarandet. Om svårigheter uppstår, skall den gemensamma till-&lt;br&gt;synsmyndigheten hänvända sig till styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall regelbundet upprätta&lt;br&gt;en aktivitetsrapport. Rapporten skall, enligt det förfarande som föreskrivs&lt;br&gt;i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen översändas till rådet;&lt;br&gt;innan dess skall styrelsen ges tillfälle att avge ett yttrande som skall&lt;br&gt;bifogas rapporten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall besluta om aktivitets-&lt;br&gt;rapporten skall offentliggöras eller ej och skall i förekommande fall&lt;br&gt;besluta om villkoren för detta offentliggörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall genom enhälligt beslut&lt;br&gt;anta sin arbetsordning. Den skall underställas rådet, som enhälligt skall&lt;br&gt;godkänna arbetsordningen. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall&lt;br&gt;inom sig skapa en kommitté, bestående av en medlem från varje&lt;br&gt;delegation, var och en med en röst. Denna kommitté skall med alla&lt;br&gt;lämpliga medel pröva de överklaganden som avses i artikel 19.7 och&lt;br&gt;artikel 20.4. Om parterna begär det skall de - biträdda av rådgivare om&lt;br&gt;de så önskar - höras av denna kommitté. De beslut som fattas i detta&lt;br&gt;sammanhang blir slutliga gentemot alla berörda parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Den gemensamma tillsynsmyndigheten kan dessutom inrätta en eller&lt;br&gt;flera kommissioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall rådfrågas rörande den&lt;br&gt;delen av budgetförslaget som berör den. Dess yttrande skall bifogas detta&lt;br&gt;budgetförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall biträdas av ett sekre-&lt;br&gt;tariat vars uppgifter skall fastställas i arbetsordningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 25&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;DATASÄKERHET&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Europol skall vidta de tekniska och organisatoriska åtgärder som är&lt;br&gt;nödvändiga för att verkställa denna konvention. Åtgärderna skall anses&lt;br&gt;nödvändiga endast om kostnaden för dem står i proportion till den&lt;br&gt;åsyftade skyddsmålsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När det gäller databehandling inom Europol skall varje medlemsstat&lt;br&gt;och Europol vidta lämpliga åtgärder för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) förbjuda varje obehörig person åtkomst till datorutrustning som&lt;br&gt;används för behandling av personuppgifter (åtkomstskydd för utrust-&lt;br&gt;ning),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) förhindra att datamedia läses, kopieras, ändras eller avlägsnas av en&lt;br&gt;obehörig person (datamediaskydd),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) förhindra obehörig registrering av data och varje obehörig åtkomst,&lt;br&gt;ändring eller utplåning av personuppgifter (skydd för lagrade data),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) förhindra att obehöriga personer kan använda datasystem via data-&lt;br&gt;kommunikation (användarkontroll),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) tillförsäkra att personer som är behöriga att använda ett datasystem&lt;br&gt;endast har åtkomst till de uppgifter för vilka de är behöriga (behörig-&lt;br&gt;hetskontroll),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6) tillförsäkra att det skall vara möjligt att kontrollera och konstatera&lt;br&gt;till vilka enheter personuppgifter får överföras via datakommunikation&lt;br&gt;(kommunikationskontroll),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7) tillförsäkra att det i efterhand kan kontrolleras och konstateras vilka&lt;br&gt;personuppgifter som har införts i datasystemen, samt när och av vem&lt;br&gt;uppgifterna infördes (indatakontroll),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8) förhindra att uppgifterna obehörigen kan läsas, kopieras, ändras eller&lt;br&gt;utplånas vid dataöverföring av personuppgifter eller under transport av&lt;br&gt;datamedia (kontroll av transport),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9) säkerställa att de system som används kan repareras omedelbart vid&lt;br&gt;störningar (återställande),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10) säkerställa att systemets funktioner inte är defekta, att funktionsfel&lt;br&gt;omedelbart rapporteras (driftsäkerhet) och att de lagrade uppgifterna inte&lt;br&gt;kan bli felaktiga genom ett funktionsfel hos systemet (autenticitet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;AVDELNING V&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;RÄTTSLIG STÄLLNING, ORGANISATION OCH FINANSIELLA&lt;br&gt;BESTÄMMELSER&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 26&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;RÄTTSKAPACITET&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Europol är en juridisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I varje medlemsstat skall Europol ha den mest omfattande&lt;br&gt;rättskapacitet som den nationella lagstiftningen kan tillerkänna juridiska&lt;br&gt;personer. Europol kan bland annat förvärva eller avyttra fast eller lös&lt;br&gt;egendom och föra talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Europol är behörigt att sluta en överenskommelse om säte med&lt;br&gt;Nederländerna, att sluta de överenskommelser om sekretesskydd som&lt;br&gt;krävs med stöd av artikel 18.6 samt andra arrangemang med tredje land&lt;br&gt;och utomstående instanser enligt artikel 10.4, inom ramen för de regler&lt;br&gt;som enhälligt beslutats av rådet på grundval av denna konvention och&lt;br&gt;avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 27&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;EUROPOLS ORGAN&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Europols organ utgörs av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) styrelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) direktören,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) styrekonomen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) budgetkommittén.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 28&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;STYRELSE&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Europol skall ha en styrelse. Den skall ha följande uppgifter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) delta i utvidgningen av Europols målsättning (artikel 2.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) enhälligt fastställa sambandsmännens rättigheter och skyldigheter&lt;br&gt;gentemot Europol (artikel 5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) enhälligt bestämma hur många sambandsmän som medlemsstaterna&lt;br&gt;får sända till Europol (artikel 5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) säkerställa utarbetandet av tillämpningsföreskrifter om register&lt;br&gt;(artikel 10),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) delta i fastställandet av regler om relationerna mellan Europol och&lt;br&gt;tredje land och utomstående instanser enligt artikel 10.4 (artiklarna 10,&lt;br&gt;18,42),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6) genom enhälligt beslut godkänna villkoren för upprättandet av&lt;br&gt;indexregistret (artikel 11),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7) med två tredjedels majoritet besluta om instruktioner för upp-&lt;br&gt;rättande av register (artikel 12),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8) beredas tillfälle att yttra sig över den gemensamma tillsyns-&lt;br&gt;myndighetens iakttagelser och rapporter, (artikel 24),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9) undersöka de problem som den gemensamma tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;påpekar (artikel 24.5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10) anta detaljbestämmelser rörande förfarandet för att kontrollera att&lt;br&gt;förfrågningar till informationsregistret är lagliga (artikel 16),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11) delta i utnämning och uppsägning av direktören och de biträdande&lt;br&gt;direktörerna (artikel 29),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12) kontrollera att direktören utför sina uppgifter på ett korrekt sätt&lt;br&gt;(artiklarna 7 och 29),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13) delta i antagandet av tjänsteföreskrifter (artikel 30),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14) delta i utarbetandet av överenskommelser om sekretesskydd och&lt;br&gt;antagandet av regler om sekretesskyddet (artiklarna 18 och 31),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15) delta i upprättandet av budgeten, inklusive tjänsteförteckningen, i&lt;br&gt;kontrollen av räkenskaperna och i beviljandet av ansvarsfrihet för direk-&lt;br&gt;tören (artiklarna 35 och 36),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16) enhälligt anta den femåriga finansiella planen (artikel 35),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17) enhälligt utse styrekonomen och övervaka dennes förvaltning av&lt;br&gt;medlen (artikel 35),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18) delta i antagandet av budgetförordningen (artikel 35),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19) enhälligt godkänna slutandet av en överenskommelse om säte&lt;br&gt;(artikel 37),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20) enhälligt anta regler för bemyndigande av Europoltjänstemän,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21) med två tredjedels majoritet avgöra tvister mellan en medlemsstat&lt;br&gt;och Europol eller mellan medlemsstater rörande skadestånd som utgivits&lt;br&gt;på grund av ansvar för olaglig eller felaktig behandling av uppgifter&lt;br&gt;(artikel 38),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22) delta i eventuella ändringar av konventionen (artikel 43),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23) ansvara för andra uppgifter som rådet tilldelar den, särskilt inom&lt;br&gt;ramen för tillämpningsföreskrifterna för denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Styrelsen skall bestå av en företrädare för varje medlemsstat. Varje&lt;br&gt;styrelsemedlem skall ha en röst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Varje styrelsemedlem kan ersättas av en suppleant och när den ordi-&lt;br&gt;narie medlemmen är frånvarande far suppleanten rösta i dennes ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Europeiska gemenskapernas kommission skall inbjudas att närvara&lt;br&gt;vid styrelsemötena, men får inte rösta. Styrelsen kan likväl besluta att&lt;br&gt;sammanträda även om kommissionens företrädare är frånvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. De ordinarie medlemmarna eller suppleanterna har rätt att vid&lt;br&gt;styrelsens överläggningar låta sig åtföljas av eller rådgöra med experter&lt;br&gt;från deras respektive medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Styrelseordförandeskapet skall utövas av företrädaren för den med-&lt;br&gt;lemsstat som utövar ordförandeskapet i rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Styrelsen skall enhälligt anta sin arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Nedlagda röster utgör inget hinder för styrelsen att anta beslut som&lt;br&gt;kräver enhällighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Styrelsen skall sammanträda minst två gånger om året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Styrelsen skall varje år enhälligt anta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) en verksamhetsberättelse om Europol under det gångna året,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) en verksamhetsplan om Europols framtida verksamhet som beaktar&lt;br&gt;medlemsstaternas operationella behov och deras påverkan på budgeten&lt;br&gt;och Europols personalstyrka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa handlingar skall underställas rådet enligt det förfarande som&lt;br&gt;föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 29&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;DIREKTÖR&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Europol skall ledas av en direktör som utses för en period av fyra år&lt;br&gt;som kan förnyas en gång, genom enhälligt beslut av rådet efter styrelsens&lt;br&gt;yttrande enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget&lt;br&gt;om Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Direktören skall till sin hjälp ha biträdande direktörer vars antal&lt;br&gt;bestäms av rådet och som utses enligt det förfarande som anges i punkt 1&lt;br&gt;för en period av fyra år som kan förnyas en gång. Deras uppgifter skall&lt;br&gt;närmare anges av direktören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Direktören skall ansvara för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) verkställandet av Europols uppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) den löpande administrationen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) ledningen av personalen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) utarbetandet och verkställandet av styrelsens beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) framtagandet av budgetförslag, förslag till tjänsteförteckning och&lt;br&gt;förslag till den femåriga finansiella planen samt verkställandet av Euro-&lt;br&gt;pols budget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6) alla andra uppgifter som denna konvention eller styrelsen anförtror&lt;br&gt;denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Direktören skall ansvara för utförandet av sina uppgifter inför&lt;br&gt;styrelsen. Direktören skall delta i styrelsesammanträdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Direktören skall vara Europols lagliga företrädare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Genom beslut av rådet med två tredjedels majoritet av medlems-&lt;br&gt;staternas röster, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i&lt;br&gt;Fördraget om Europeiska unionen, kan direktören och biträdande&lt;br&gt;direktörerna entledigas efter yttrande från styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Med avvikelse från punkt 1 och 2, skall direktörens första mandat&lt;br&gt;löpa fem år från och med konventionens ikraftträdande, den första&lt;br&gt;biträdande direktörens mandat löpa fyra år och den andra biträdande&lt;br&gt;direktörens mandat löpa tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 30&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;PERSONAL&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Direktören, de biträdande direktörerna och Europols tjänstemän&lt;br&gt;skall utföra sina arbetsuppgifter i enlighet med Europols målsättning och&lt;br&gt;arbetsuppgifter, utan att begära eller motta instruktioner från någon&lt;br&gt;regering, myndighet, organisation eller person utanför Europol, med&lt;br&gt;mindre än att denna konvention föreskriver något annat, och utan att&lt;br&gt;påverka bestämmelserna i avdelning VI i Fördraget om Europeiska&lt;br&gt;unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Direktören skall vara överordnad de biträdande direktörerna och&lt;br&gt;Europols tjänstemän. Han skall anställa och entlediga tjänstemän. I valet&lt;br&gt;av tjänstemän skall han förutom personlig lämplighet och yrkesskick-&lt;br&gt;lighet, dessutom ta hänsyn till behovet av att säkerställa att en lämplig&lt;br&gt;sammansättning av medborgare från alla medlemsstater och officiella&lt;br&gt;språk i Europeiska unionen beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Närmare regler skall anges i tjänsteföreskrifter som enhälligt antas&lt;br&gt;av rådet, efter yttrande från styrelsen och enligt det förfarande som&lt;br&gt;föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 31&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;SEKRETESS&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Europol och medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att&lt;br&gt;säkerställa skyddet av de uppgifter som måste vara sekretessbelagda och&lt;br&gt;som samlats in med tillämpning av denna konvention eller har utväxlats&lt;br&gt;inom ramen för Europol. För detta ändamål skall rådet enhälligt anta&lt;br&gt;regler om sekretesskydd, som skall ha förberetts av styrelsen och under-&lt;br&gt;ställts rådet enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i För-&lt;br&gt;draget om Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När Europol anförtror vissa personer aktiviteter som är känsliga från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt, skall medlemsstaterna åta sig att på begäran av&lt;br&gt;Europols direktör utföra säkerhetsundersökningar av sina egna berörda&lt;br&gt;medborgare, i enlighet med sina nationella bestämmelser, och att bistå&lt;br&gt;varandra med denna uppgift. Den myndighet som med stöd av nationella&lt;br&gt;bestämmelser är behörig, skall inskränka sig till att till Europol över-&lt;br&gt;sända slutsatserna rörande resultatet av säkerhetsundersökningen och&lt;br&gt;dessa slutsatser är bindande för Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Varje medlemsstat och Europol får endast utse personer som är&lt;br&gt;särskilt kvalificerade och underkastade säkerhetskontroll för att data-&lt;br&gt;behandla uppgifter inom Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 32&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;DISKRETIONS- OCH TYSTNADSPLIKT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Organen, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols&lt;br&gt;tjänstemän och sambandsmännen är skyldiga att avhålla sig från varje&lt;br&gt;handling och varje yttrande som skulle kunna få Europol att framstå i&lt;br&gt;dålig dager eller vara skadlig för dess verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Organen, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols&lt;br&gt;tjänstemän, sambandsmännen och varje annan person, vilka uttryckligen&lt;br&gt;har ålagts diskretions- och tystnadsplikt är skyldiga att inte sprida de&lt;br&gt;uppgifter som kommer till deras kännedom under tjänsteutövning eller&lt;br&gt;inom ramen för deras verksamhet till någon obehörig person eller till&lt;br&gt;allmänheten. Detta gäller inte för uppgifter vars innehåll inte måste hållas&lt;br&gt;hemligt. Diskretions- och tystnadsplikten kvarstår även efter att de&lt;br&gt;avslutat sin tjänst, sitt anställningsavtal eller sin verksamhet. Den plikt&lt;br&gt;som åsyftas i första meningen skall särskilt framhållas av Europol, varvid&lt;br&gt;de straffrättsliga påföljderna av en överträdelse skall påpekas; detta skall&lt;br&gt;ske skriftligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Organen, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols&lt;br&gt;tjänstemän, sambandsmännen samt de personer vilka är underkastade den&lt;br&gt;plikt som föreskrivs i punkt 2 får inte, utan hänvändelse till direktören&lt;br&gt;eller, om det rör sig om direktören, till styrelsen, vid rättsliga eller&lt;br&gt;utomrättsliga förfaranden, varken avlägga vittnesmål eller göra fram-&lt;br&gt;ställning om de uppgifter som har kommit till deras kännedom i deras&lt;br&gt;tjänsteutövning eller verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktören, eller i förekommande fall styrelsen, skall kontakta den&lt;br&gt;juridiska myndigheten eller varje annan behörig myndighet för att vidta&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder enligt den nationella lagstiftning som den berörda&lt;br&gt;myndigheten lyder under, antingen för att regler för vittnesmål skall fast-&lt;br&gt;ställas för att säkerställa att uppgifterna bibehåller sin sekretess, eller -&lt;br&gt;om den nationella rätten så tillåter - för att vägra utlämnande i fråga om&lt;br&gt;uppgifter i den mån det krävs för att skydda Europols eller en&lt;br&gt;medlemsstats intressen av högsta vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån man enligt medlemsstatens lag har rätt att vägra att vittna,&lt;br&gt;skall de personer som kallas att vittna vederbörligen få tillstånd att vittna.&lt;br&gt;Tillståndet skall ges av direktören, och om det är denne själv som är&lt;br&gt;kallad att vittna, skall det ges av styrelsen. Om en sambandsman kallas&lt;br&gt;att vittna med anledning av uppgifter denne mottagit från Europol, får&lt;br&gt;tillståndet inte ges förrän den medlemsstat som sänt den berörde&lt;br&gt;sambandsmännen har givit sitt samtycke till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det dessutom framgår att vittnesmålet kan komma att innehålla&lt;br&gt;uppgifter och underrättelser som överförts av en medlemsstat eller som&lt;br&gt;uppenbarligen berör en medlemsstat, skall denna medlemsstats upp-&lt;br&gt;fattning inhämtas innan tillståndet ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndet att vittna får nekas bara i den mån det är nödvändigt för att&lt;br&gt;skydda viktiga intressen som är värda skydd av Europol eller av berörda&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna skyldighet kvarstår även efter det att de avslutat sin tjänst, sitt&lt;br&gt;anställningsavtal eller sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Varje medlemsstat skall behandla alla överträdelser av diskretions-&lt;br&gt;eller tystnadsplikten som avses i punkterna 2 eller 3 som överträdelser av&lt;br&gt;dess egna lagstiftning om respekten för tystnadsplikt eller regler om&lt;br&gt;sekretesskydd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 33&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;SPRÅK&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Rapporter och alla andra dokument och handlingar som kommer till&lt;br&gt;styrelsens kännedom skall framläggas för den på alla de officiella&lt;br&gt;språken i Europeiska unionen. Styrelsens arbetsspråk är de officiella&lt;br&gt;språken i Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De översättningar som är nödvändiga för Europols arbete skall&lt;br&gt;utföras av översättningscentret för Europeiska unionens institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 34&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;INFORMATION TILL EUROPAPARLAMENTET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 En femårig finansiell plan skall utarbetas samtidigt med budgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Budgeten skall finansieras genom bidrag från medlemsstaterna och&lt;br&gt;andra tillfälliga inkomster. De finansiella bidrag som skall inbetalas av&lt;br&gt;de olika medlemsstaterna bestäms av den andel varje medlemsstats&lt;br&gt;bruttonationalinkomst utgör av alla medlemsstaters sammanlagda&lt;br&gt;bruttonationalinkomster året innan det år då budgeten upprättas. Med&lt;br&gt;bruttonationalinkomst avses i denna paragraf den bruttonationalinkomst&lt;br&gt;som definieras i rådets direktiv 89/130/EEG, Euratom av den 13 februari&lt;br&gt;1989, om harmonisering av beräkningen av bruttonationalinkomst till&lt;br&gt;marknadspriser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Direktören skall fastställa budgetförslaget samt förslaget till&lt;br&gt;tjänsteförteckning för påföljande räkenskapsår senast den 31 mars varje&lt;br&gt;år och skall, efter granskning av Europols budgetkommitté, lägga fram&lt;br&gt;dem för styrelsen, åtföljda av ett förslag till femårig finansiell plan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Styrelsen skall anta den femåriga finansiella planen. Beslutet skall&lt;br&gt;fattas med enhällighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i&lt;br&gt;Fördraget om Europeiska unionen och efter yttrande från styrelsen,&lt;br&gt;fastställa Europols budget senast den 30 juni det år som föregår budget-&lt;br&gt;året. Rådet skall fatta sitt beslut med enhällighet. Samma förfarande skall&lt;br&gt;på motsvarande sätt användas för eventuella tilläggs- eller ändrings-&lt;br&gt;budgetar. Rådets fastställande av budgeten innebär att varje medlemsstat&lt;br&gt;är skyldig att i rätt tid betala det finansiella bidrag som åläggs den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Direktören skall verkställa budgeten i enlighet med bestämmelserna&lt;br&gt;i budgetförordningen som avses i punkt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Kontrollen över betalningsåtaganden och betalning av utgifter samt&lt;br&gt;kontrollen över fastställandet och uppbärandet av inkomster utövas av en&lt;br&gt;styrekonom, enhälligt utsedd av styrelsen och ansvarig inför denna.&lt;br&gt;Budgetförordningen kan föreskriva att styrekonomens granskning utförs i&lt;br&gt;efterhand för vissa inkomster eller utgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Budgetkommittén skall bestå av en företrädare för varje med-&lt;br&gt;lemsstat och denne skall vara expert på budgetområdet. Budgetkom-&lt;br&gt;mittén skall ansvara för att förbereda överläggningarna på det budgetära&lt;br&gt;och finansiella området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i&lt;br&gt;Fördraget om Europeiska unionen, enhälligt anta budgetförordningen&lt;br&gt;som särskilt anger villkoren för utarbetande, ändring och verkställande av&lt;br&gt;budgeten samt kontrollen av nämnda verkställande, liksom reglema för&lt;br&gt;betalningen av medlemsstaternas finansiella bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 35&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;BUDGET&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Alla Europols intäkter och utgifter, inklusive alla kostnader för den&lt;br&gt;gemensamma tillsynsmyndigheten och dess sekretariat som upprättats&lt;br&gt;enligt artikel 24, skall beräknas för varje räkenskapsår och tas upp i&lt;br&gt;budgeten; en tjänsteförteckning skall bifogas budgeten. Räkenskapsåret&lt;br&gt;böljar den 1 januari och avslutas den 31 december.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgeten skall balansera inkomster och utgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En femårig finansiell plan skall utarbetas samtidigt med budgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Budgeten skall finansieras genom bidrag från medlemsstaterna och&lt;br&gt;andra tillfälliga inkomster. De finansiella bidrag som skall inbetalas av&lt;br&gt;de olika medlemsstaterna bestäms av den andel varje medlemsstats&lt;br&gt;bruttonationalinkomst utgör av alla medlemsstaters sammanlagda brutto-&lt;br&gt;nationalinkomster året innan det år då budgeten upprättas. Med brutto-&lt;br&gt;nationalinkomst avses i denna paragraf den bruttonationalinkomst som&lt;br&gt;definieras i rådets direktiv 89/130/EEG, Euratom av den 13 februari&lt;br&gt;1989, om harmonisering av beräkningen av bruttonationalinkomst till&lt;br&gt;marknadspriser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Direktören skall fastställa budgetförslaget samt förslaget till&lt;br&gt;tjänsteförteckning för påföljande räkenskapsår senast den 31 mars varje&lt;br&gt;år och skall, efter granskning av Europols budgetkommitté, lägga fram&lt;br&gt;dem för styrelsen, åtföljda av ett förslag till femårig finansiell plan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Styrelsen skall anta den femåriga finansiella planen. Beslutet skall&lt;br&gt;fattas med enhällighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i&lt;br&gt;Fördraget om Europeiska unionen och efter yttrande från styrelsen, fast-&lt;br&gt;ställa Europols budget senast den 30 juni det år som föregår budgetåret.&lt;br&gt;Rådet skall fatta sitt beslut med enhällighet. Samma förfarande skall på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsvarande sätt användas för eventuella tilläggs- eller ändringsbudgetar.&lt;br&gt;Rådets fastställande av budgeten innebär att varje medlemsstat är skyldig&lt;br&gt;att i rätt tid betala det finansiella bidrag som åläggs den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Direktören skall verkställa budgeten i enlighet med bestämmelserna&lt;br&gt;i budgetförordningen som avses i punkt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Kontrollen över betalningsåtaganden och betalning av utgifter samt&lt;br&gt;kontrollen över fastställandet och uppbärandet av inkomster utövas av en&lt;br&gt;styrekonom, enhälligt utsedd av styrelsen och ansvarig inför denna.&lt;br&gt;Budgetförordningen kan föreskriva att styrekonomens granskning utförs i&lt;br&gt;efterhand för vissa inkomster eller utgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Budgetkommittén skall bestå av en företrädare för varje medlems-&lt;br&gt;stat och denne skall vara expert på budgetområdet. Budgetkommittén&lt;br&gt;skall ansvara för att förbereda överläggningarna på det budgetära och&lt;br&gt;finansiella området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i&lt;br&gt;Fördraget om Europeiska unionen, enhälligt anta budgetförordningen&lt;br&gt;som särskilt anger villkoren för utarbetande, ändring och verkställande av&lt;br&gt;budgeten samt kontrollen av nämnda verkställande, liksom reglema för&lt;br&gt;betalningen av medlemsstaternas finansiella bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 36&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;REVISION AV RÄKENSKAPER&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Räkenskaperna för alla intäkter och utgifter som tas upp i budgeten&lt;br&gt;samt balansräkningen för Europols tillgångar och skulder skall revideras&lt;br&gt;årligen i enlighet med budgetförordningen. I detta syfte lägger direktören&lt;br&gt;senast före den 31 maj påföljande år fram en rapport över budgetårets&lt;br&gt;bokslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Revisionen av räkenskaperna utförs av en gemensam kontroll-&lt;br&gt;kommitté bestående av tre ledamöter som utses av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas revisionsrätt på förslag av dess ordförande. Leda-&lt;br&gt;möterna utses för tre år; de efterträder varandra på så sätt att varje år&lt;br&gt;skall den ledamot ersättas som tillhört kontrollkommittén i tre år. Med&lt;br&gt;avvikelse från bestämmelserna i andra meningen skall, när den&lt;br&gt;gemensamma kontrollkommittén första gången upprättas efter det att&lt;br&gt;Europol börjat sin verksamhet, dock mandattiden för den ledamot som&lt;br&gt;genom lottdragning placeras på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- första platsen, vara två år,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- andra platsen, vara tre år, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tredje platsen, vara fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eventuella kostnader för revisionen av räkenskaperna skall tas upp i&lt;br&gt;den budget som anges i artikel 35.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den gemensamma kontrollkommittén skall enligt det förfarande&lt;br&gt;som anges i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, lägga fram&lt;br&gt;en revisionsrapport för rådet över det gångna budgetåret. Direktören och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrekonomen kan på förhand yttra sig över revisionsrapporten, och den&lt;br&gt;skall diskuteras i styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Europols direktör skall förse ledamöterna i den gemensamma&lt;br&gt;kontrollkommittén med alla upplysningar och hjälpa dem med allt de kan&lt;br&gt;behöva för att utföra sin uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Rådet skall ge direktören ansvarsfrihet för genomförandet av räken-&lt;br&gt;skapsårets budget efter granskning av rapporten över budgetårets bokslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Budgetförordningen skall ange reglema för revisionen av räken-&lt;br&gt;skaperna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 37&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;ÖVERENSKOMMELSE OM SÄTE&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna rörande placeringen av Europol i den stat där den har&lt;br&gt;sitt säte och de prestationer som skall tillhandahållas av den staten samt&lt;br&gt;de särskilda regler som är tillämpliga på Europols organs medlemmar,&lt;br&gt;dess biträdande direktörer, dess tjänstemän och familjemedlemmar i den&lt;br&gt;stat där Europol har sitt säte, skall fastslås i en överenskommelse om säte&lt;br&gt;som ingås mellan Europol och Nederländerna, efter enhälligt god-&lt;br&gt;kännande av styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;AVDELNING VI&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;ANSVAR OCH RÄTTSLIGT SKYDD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 38&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;ANSVAR FÖR OLAGLIG ELLER FELAKTIG BEHANDLING AV&lt;br&gt;UPPGIFTER&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Varje medlemsstat skall i enlighet med sin nationella rätt vara&lt;br&gt;ansvarig för all skada som åsamkas en person, om vilken det finns&lt;br&gt;uppgifter som är behäftade med rättsliga eller faktiska fel, och som&lt;br&gt;lagrats eller behandlats av Europol. Endast den medlemsstat där den&lt;br&gt;skadebringande handlingen företogs kan bli föremål för en skade-&lt;br&gt;ståndstalan från den skadelidande, som skall vända sig till behörig dom-&lt;br&gt;stol i enlighet med nationell rätt i den sålunda berörda medlemsstaten. En&lt;br&gt;medlemsstat kan inte åberopa det faktum att en annan medlemsstat&lt;br&gt;förmedlat felaktiga uppgifter för att befria sig från det ansvar som&lt;br&gt;medlemsstaten har gentemot en skadelidande, i enlighet med den&lt;br&gt;nationella lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om dessa uppgifter som är behäftade med rättsliga eller faktiska fel&lt;br&gt;är ett resultat av en felaktig överföring eller av att en eller flera med-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lemsstater inte fullgjort sina skyldigheter enligt denna konvention eller&lt;br&gt;av en olaglig eller felaktig lagring eller behandling av Europol, är&lt;br&gt;Europol eller dessa medlemsstater skyldiga att på anmodan återbetala&lt;br&gt;vad som utbetalats i skadestånd, såvitt mte uppgifterna har använts i strid&lt;br&gt;med denna konvention av den medlemsstat på vilkens territorium den&lt;br&gt;skadebringande incidenten har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Varje oenighet mellan denna medlemsstat och Europol eller en&lt;br&gt;annan medlemsstat om principen eller beloppet för denna återbetalning&lt;br&gt;skall underställas styrelsen, som skall besluta med två tredjedelars&lt;br&gt;majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 39&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;ANNAT ANSVAR&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Europols avtalsrättsliga ansvar skall regleras av den lagstiftning som&lt;br&gt;är tillämplig på avtalet i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vad beträffar utomobligatoriskt (utomkontraktuellt) ansvar skall&lt;br&gt;Europol, oberoende av ett ansvar enligt artikel 38, ersätta de skador som&lt;br&gt;orsakats av dess organ, biträdande direktörer eller tjänstemän under&lt;br&gt;tjänsteutövning, i den mån skadorna har vållats av dem. Dessa bestäm-&lt;br&gt;melser utesluter inte rätten till annan ersättning som grundas på med-&lt;br&gt;lemsstaternas lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den skadelidande personen har rätt att kräva att Europol avstår från&lt;br&gt;en åtgärd eller upphäver den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. De nationella domstolar i medlemsstaterna som är behöriga att pröva&lt;br&gt;tvister i vilka Europols ansvar enligt denna artikel är i fråga skall utses&lt;br&gt;genom hänvisning till relevanta bestämmelser i Brysselkonventionen av&lt;br&gt;den 27 september 1968 om rättslig behörighet och verkställande av civil-&lt;br&gt;och handelsrättsliga beslut, i dess senare lydelse enligt anslutnings-&lt;br&gt;konventionema.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 40&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;TVISTLÖSNING&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Alla tvister mellan medlemsstaterna som gäller tolkningen eller&lt;br&gt;tillämpningen av denna konvention skall i första hand granskas i rådet,&lt;br&gt;enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om&lt;br&gt;Europeiska unionen, i syfte att uppnå en lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om någon lösning inte har uppnåtts efter en frist på sex månader&lt;br&gt;skall de medlemsstater som är parter i tvisten komma överens om&lt;br&gt;villkoren för hur tvisten i fråga skall lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De bestämmelser om rättsmedel som anges i det regelverk som är Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;tillämpligt på visstidsanställda och extra personal vid Europeiska gemen- Bilaga 4&lt;br&gt;skapema är på motsvarande sätt tillämpliga på Europols personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PRIVILEGIER OCH IMMUNITET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och&lt;br&gt;dess tjänstemän skall åtnjuta de privilegier och den immunitet som är&lt;br&gt;nödvändiga för att de skall kunna utföra sina uppgifter i enlighet med ett&lt;br&gt;protokoll som fastställer de regler som är tillämpliga i alla medlems-&lt;br&gt;stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Nederländerna och de andra medlemsstaterna skall komma överens&lt;br&gt;om de privilegier och den immunitet som är nödvändig för utförandet av&lt;br&gt;sambandsmännens uppgifter inom Europol i korrekt och vederbörlig&lt;br&gt;form genom identiska villkor för de sambandsmän och dessas familje-&lt;br&gt;medlemmar, som skickats av övriga medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Det protokoll som avses i punkt 1 skall enhälligt antas av rådet&lt;br&gt;enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om&lt;br&gt;Europeiska unionen och skall antas av medlemsstaterna i enlighet med&lt;br&gt;deras konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING VII&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLUTBESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRBINDELSER MED TREDJE LAND OCH UTOMSTÅENDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INSTANSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 den mån det är av värde för att utföra de arbetsuppgifter som anges&lt;br&gt;i artikel 3, skall Europol upprätta och upprätthålla samarbetskontakter&lt;br&gt;med utomstående instanser i den mening som avses i 10.4, 1-3. Styrelsen&lt;br&gt;skall enhälligt anta regler för dessa förbindelser. Denna bestämmelse&lt;br&gt;påverkar inte artikel 10.4, 10.5 eller artikel 18.2. Utbytet av&lt;br&gt;personuppgifter far endast göras i enlighet med bestämmelserna i&lt;br&gt;avdelningarna II - IV i denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I den mån det är nödvändigt för att utföra de arbetsuppgifter som&lt;br&gt;anges i artikel 3, kan Europol dessutom upprätta och upprätthålla&lt;br&gt;kontakter med tredje land och utomstående instanser i den mening som&lt;br&gt;avses i artikel 10.4, 4-7. Rådet skall enhälligt, enligt det förfarande som&lt;br&gt;föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen och efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yttrande från styrelsen, anta regler för de förbindelser med tredje land Prop. 1996/97:164&lt;br&gt;och utomstående instanser som åsyftas i första meningen. Punkt 1 tredje Bilaga 4&lt;br&gt;meningen skall gälla i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÄNDRING AV KONVENTIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i&lt;br&gt;Fördraget om Europeiska unionen, enhälligt på en medlemsstats initiativ&lt;br&gt;och efter yttrande från styrelsen, inom ramen för artikel K. 1.9 i Fördraget&lt;br&gt;om Europeiska unionen, utarbeta ändringar av denna konvention som det&lt;br&gt;skall rekommendera medlemsstaterna att anta i enlighet med deras&lt;br&gt;konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ändringarna träder i kraft i enlighet med artikel 45.2 i denna&lt;br&gt;konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Rådet kan dock, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI&lt;br&gt;i Fördraget om Europeiska unionen, enhälligt på en medlemsstats&lt;br&gt;initiativ och efter att styrelsen undersökt det, tillägga, ändra eller&lt;br&gt;komplettera definitionerna rörande de former av brottslighet som avses i&lt;br&gt;bilagan. Det kan också besluta att införa nya definitioner rörande dessa&lt;br&gt;former av brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Generalsekreteraren i Europeiska unionens råd skall underrätta alla&lt;br&gt;medlemsstater om det datum då ändringarna träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RESERVATIONER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna konvention kan inte göras till föremål för någon reservation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KONVENTIONENS IKRAFTTRÄDANDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna konvention skall antas av medlemsstaterna i enlighet med&lt;br&gt;deras konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna skall underrätta depositarien när de förfaranden&lt;br&gt;som deras konstitutionella bestämmelser föreskriver för antagande av&lt;br&gt;denna konvention har genomförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Denna konvention skall träda i kraft den första dagen i den månad&lt;br&gt;som följer efter utgången av en period om tre månader efter&lt;br&gt;underrättelsen som avses i punkt 2 av den stat - som skall vara medlem i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 164&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionen när rådet antar den akt som upprättar denna&lt;br&gt;konvention - som sist genomför denna underrättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Utan att det påverkar punkt 2, skall Europols verksamhet till följd av&lt;br&gt;denna konvention inte inledas förrän det datum då den sista av de akter&lt;br&gt;som föreskrivs i artiklarna 5.7, 10.1, 24.7, 30.3, 31.1, 35.9, 37, 41.1 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41.2 har trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. När Europols verksamhet inleds, skall Europols narkotikaenhets&lt;br&gt;verksamhet avslutas i enlighet med rådets gemensamma åtgärd om&lt;br&gt;Europols narkotikaenhet av den 10 mars 1995. Europol skall då överta all&lt;br&gt;den utrustning som finansierats av Europols narkotikaenhets gemen-&lt;br&gt;samma budget, som har utvecklats eller producerats av Europols narko-&lt;br&gt;tikaenhet eller som har ställts till dess förfogande av den stat där dess&lt;br&gt;säte är beläget för kostnadsfritt permanent bruk, liksom alla de arkiv och&lt;br&gt;datasystem som den självständigt förvaltat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Räknat från den dag då rådet antagit den akt som upprättar denna&lt;br&gt;konvention skall medlemsstaterna inom sin interna rätt, individuellt eller&lt;br&gt;gemensamt, vidta alla de förberedande åtgärder som krävs för att&lt;br&gt;Europols verksamhet skall kunna inledas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 46&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;NYA MEDLEMSSTATERS ANSLUTNING TILL KONVENTIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna konvention står öppen för anslutning för varje stat som blir&lt;br&gt;medlem i den Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Texten till denna konvention, avfattad på den anslutande statens&lt;br&gt;språk, utarbetad av Europeiska unionens råd, skall vara giltig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. I förhållande till en stat som ansluter sig till konventionen träder&lt;br&gt;denna i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av&lt;br&gt;en period om tre månader efter deponeringen av anslutningsinstrumentet&lt;br&gt;eller om den ännu inte har trätt i kraft då denna period löper ut, den dag&lt;br&gt;då konventionen träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;ARTIKEL 47&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;DEPOSITARIE&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd är depositarie för&lt;br&gt;denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;br&gt;offentliggöra underrättelser, instrument och meddelanden som rör denna&lt;br&gt;konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TILL BEVIS PÅ DETTA har undertecknade befullmäktigade ombud&lt;br&gt;undertecknat denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UPPRÄTTAD i ..... den .....1995 i ett enda original på danska,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;engelska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska,&lt;br&gt;portugisiska, spanska, svenska och tyska, vilka samtliga texter är lika&lt;br&gt;giltiga. Det skall deponeras hos generalsekreteraren i Europeiska&lt;br&gt;unionens råd, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av&lt;br&gt;medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM AVSES 1 ARTIKEL 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över andra allvarliga former av internationell brottslighet&lt;br&gt;som Europol kan behandla förutom de som redan nu föreskrivs i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 med beaktande av Europols målsättning så som den anges i artikel&lt;br&gt;2.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott mot liv, hälsa och frihet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- mord och grov misshandel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- olaglig handel med mänskliga organ och vävnader,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- rasism och främlingsfientlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott mot enskild och offentlig egendom samt bedrägeri:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- organiserade stölder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- olaglig handel med kulturföremål, inklusive antikviteter och&lt;br&gt;konstverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- svindleri och bedrägeri,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- beskyddarverksamhet och utpressning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förfalskning och illegal efterbildmng (piratkopior),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;förfalskning av administrativa dokument och handel med&lt;br&gt;förfalskningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- falskmynteri och förfalskning av betalningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- databrott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- mutbrott och bestickning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olaga handel och angrepp på miljön:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- olaga handel med vapen, ammunition och sprängämnen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- olaga handel med hotade djurarter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- olaga handel med hotade växtarter och växtsorter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- brottslighet till skada för miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- olaga handel med hormonsubstanser och andra tillväxtsubstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom innebär det faktum att Europol i enlighet med artikel 2.2 far&lt;br&gt;ansvaret för någon av de former av brottslighet som räknas upp ovan att&lt;br&gt;Europol också är behörigt att behandla penningtvätt som hänför sig till&lt;br&gt;denna typ av brottslighet liksom andra brott som hör samman med sådan&lt;br&gt;brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar de former av brottslighet som uppräknas i artikel 2.2&lt;br&gt;skall man i denna konvention förstå med följande uttryck:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- brottslighet som har samband med nukleära och radioaktiva ämnen:&lt;br&gt;sådana brott som uppräknas i artikel 7.1 i konventionen om det fysiska&lt;br&gt;skyddet av nukleära ämnen undertecknad i Wien och New York den 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mars 1980, och som rör nukleära och/eller radioaktiva ämnen sådana som&lt;br&gt;de definierats i både artikel 197 i Euratomfördraget och i direktiv&lt;br&gt;80/836/Euratom av den 15 juli 1980.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- illegala nätverk för invandring: de handlingar som i vinstsyfte avsikt-&lt;br&gt;ligen underlättar inresan till, vistelsen på eller arbete inom Europeiska&lt;br&gt;unionens medlemsstaters territorium, i strid med bestämmelser och&lt;br&gt;tillämpliga villkor i medlemsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- människohandel: att tvinga en person under andra personers reella&lt;br&gt;och illegala makt genom användande av våld eller hot eller genom&lt;br&gt;missbruk av en överordnad ställning eller handlingar i syfte att exploatera&lt;br&gt;andras prostitution, att på olika sätt sexuellt utnyttja och utöva sexuellt&lt;br&gt;våld mot minderåriga eller att utöva handel i samband med att barn&lt;br&gt;överges,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- brottslighet som har samband med handel med stulna fordon: stöld&lt;br&gt;eller kapning av bilar, lastbilar, långtradare, lastbilars eller långtradares&lt;br&gt;last, bussar, motorcyklar, husvagnar och jordbruksfordon, anläggnings-&lt;br&gt;fordon, reservdelar såväl som hälen med dessa föremål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- illegal penningtvätt: de brott som finns uppräknade i artikel 6.1-3 i&lt;br&gt;Europarådets konvention om tvättning, uppspårande, beslag och&lt;br&gt;konfiskering av utbyte av brott, undertecknad i Strasbourg den 8&lt;br&gt;november 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De slags brottslighet som omnämns i artikel 2 och i denna bilaga skall&lt;br&gt;bedömas av de behöriga nationella enheterna enligt den nationella&lt;br&gt;lagstiftningen i de stater de tillhör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRKLARINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till artikel 10.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Vid utarbetandet av genomförandebestämmelsema för artikel 10.1&lt;br&gt;kommer Tyskland och Österrike att fortsätta att tillse att följande princip&lt;br&gt;bekräftas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De personuppgifter som avses i punkt 1 första meningen i artikel 10.1&lt;br&gt;och uppgifter som inte räknas upp i artikel 8.2 och 8.3 får lagras endast&lt;br&gt;om det på grund av handlingens natur eller omständigheterna eller på&lt;br&gt;grundval av andra skäl kan antas att straffrättsliga förfaranden skall&lt;br&gt;inledas mot dessa personer för brott som omfattas av Europols&lt;br&gt;behörighet enligt artikel 2.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till artikel 14.1 och 14.3, artikel 15.2 och artikel 19.8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ”Tyskland, Österrike och Nederländerna kommer att överföra&lt;br&gt;uppgifter i enlighet med denna konvention eftersom länderna förväntar&lt;br&gt;sig att Europol och medlemsstaterna när de behandlar och använder&lt;br&gt;uppgifter i manuella register skall respektera andan i denna konventions&lt;br&gt;bestämmelser angående det rättsliga skyddet av uppgifterna.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ”Rådet förklarar, med beaktande av artikel 14.1 och 14.3, artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2 och artikel 19.8 i konventionen, att när det handlar om respekten för&lt;br&gt;skyddsnivån av de uppgifter som utbyts mellan Europol och med-&lt;br&gt;lemsstaterna skall Europol vad beträffar den manuella hanteringen tre år&lt;br&gt;efter det att verksamheten inletts tillsammans med den gemensamma&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten och de nationella tillsynsmyndigheterna, var och en&lt;br&gt;inom sina kompetensområden, utarbeta en rapport som efter att ha&lt;br&gt;granskats av styrelsen skall överlämnas till rådet för genomgång.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till artikel 40.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Följande medlemsstater har kommit överens om, att i ett sådant fall,&lt;br&gt;systematiskt hänskjuta tvisten i fråga till Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;domstol:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Konungariket Belgien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Konungariket Danmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Förbundsrepubliken Tyskland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Republiken Grekland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Konungariket Spanien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Republiken Frankrike&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Irland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Republiken Italien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Storhertigdömet Luxemburg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Konungariket Nederländerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Republiken Österrike&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Republiken Portugal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Republiken Finland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Konungariket Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till artikel 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Rådet förklarar att Europol i första hand bör upprätta kontakter med&lt;br&gt;behöriga instanser i stater med vilka Europeiska gemenskaperna och&lt;br&gt;deras medlemsstater etablerat en strukturerad dialog.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;T illäggsprotokollet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;PROTOKOLL, PÅ GRUNDVAL AV ARTIKEL K 3 I FÖRDRAGET&lt;br&gt;OM EUROPEISKA UNIONEN OM FÖRHANDSAVGÖRANDE AV&lt;br&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS DOMSTOL, ANGÅENDE&lt;br&gt;TOLKNINGEN AV KONVENTIONEN OM UPPRÄTTANDET AV&lt;br&gt;EN EUROPEISK POLISBYRÅ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De höga fördragsslutande parterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har enats om följande bestämmelser som skall fogas till konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas domstol skall vara behörig att på de&lt;br&gt;villkor som fastställs i detta protokoll meddela förhandsavgöranden om&lt;br&gt;tolkningen av konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå,&lt;br&gt;härefter kallad ”Europolkonventionen” och detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Varje medlemsstat kan, genom en förklaring som avges vid&lt;br&gt;undertecknandet av detta protokoll eller vid varje annat tillfälle efter&lt;br&gt;undertecknandet, godkänna Europeiska gemenskapernas domstols be-&lt;br&gt;hörighet att meddela förhandsavgöranden om tolkningen av Europol-&lt;br&gt;konventionen på de villkor som anges i punkt 2 a) eller punkt 2 b).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Varje medlemsstat som avger en förklaring enligt punkt 1 kan ange&lt;br&gt;antingen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) varje domstol i den staten, mot vars avgöranden det inte finns något&lt;br&gt;rättsmedel enligt nationell lagstiftning, får begära att Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett ärende&lt;br&gt;som uppkommit vid denna domstol och som rör Europolkonventionen,&lt;br&gt;när domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i&lt;br&gt;saken, eller att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) varje domstol i den staten får begära att Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett ärende som uppkommit vid&lt;br&gt;denna domstol och som rör tolkningen av Europolkonventionen, när&lt;br&gt;domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Protokollet om Europeiska gemenskapernas domstols stadga och&lt;br&gt;dess rättegångsregler skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I enlighet med Europeiska gemenskapernas domstols stadga skall&lt;br&gt;varje medlemsstat, oavsett om den har avgivit en förklaring enligt ar-&lt;br&gt;tikel 2, ha rätt att till Europeiska gemenskapernas domstol inkomma med&lt;br&gt;inlagor och skriftliga yttranden i ärenden som anhängiggjorts vid&lt;br&gt;domstolen enligt artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Detta protokoll skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras&lt;br&gt;respektive konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna skall underrätta depositarien när de förfaranden&lt;br&gt;som deras konstitutionella bestämmelser föreskriver för antagande av&lt;br&gt;detta protokoll har genomförts liksom vilka förklaringar som har avgivits&lt;br&gt;enligt artikel 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Detta protokoll skall träda i kraft nittio dagar efter den underrättelse&lt;br&gt;som avses i punkt 2 från den stat, som är medlem i Europeiska unionen&lt;br&gt;när rådet antar den akt som upprättar detta protokoll och som sist&lt;br&gt;genomför denna formalitet. Protokollet skall emellertid träda i kraft&lt;br&gt;tidigast samtidigt som Europolkonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Detta protokoll skall stå öppet för anslutning för varje stat som blir&lt;br&gt;medlem i Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den av Europeiska unionens råd på den anslutande medlemsstatens&lt;br&gt;språk fastställda texten till detta protokoll skall vara giltig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 förhållande till en medlemsstat som ansluter sig till detta protokoll,&lt;br&gt;träder detta i kraft nittio dagar efter dagen för deponeringen av dess&lt;br&gt;anslutningsinstrument, eller på dagen för ikraftträdandet av detta&lt;br&gt;protokoll, om detta ännu inte hunnit träda i kraft vid utgången av nämnda&lt;br&gt;period om nittio dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje stat som blir medlem i Europeiska unionen och som ansluter sig&lt;br&gt;till Europolkonventionen i enlighet med artikel 46 i denna konvention&lt;br&gt;måste godkänna bestämmelserna i detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Varje medlemsstat som är fördragsslutande part får föreslå ändringar&lt;br&gt;av detta protokoll. Varje förslag till ändring skall överlämnas till&lt;br&gt;depositarien, som skall underrätta rådet om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ändringar skall beslutas av rådet som skall rekommendera att&lt;br&gt;medlemsstaterna antar dem i enlighet med sina respektive kon-&lt;br&gt;stitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De på detta sätt beslutade ändringarna träder i kraft i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd skall vara&lt;br&gt;depositarie för detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;br&gt;offentliggöra underrättelser, instrument och meddelanden som rör detta&lt;br&gt;protokoll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TILL BEVIS PÄ DETTA har undertecknade befullmäktigade ombud&lt;br&gt;undertecknat detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i en i ett enda original på danska, engelska, finska, franska,&lt;br&gt;grekiska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska&lt;br&gt;och tyska språken, vilka texter är lika giltiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förklaring till protokollet om förhandsavgörande av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas domstol angående&lt;br&gt;tolkningen av Europolkonventionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Konungariket Sverige godkänner Europeiska gemenskapernas domstols&lt;br&gt;behörighet att meddela förhandsavgöranden om tolkningen av Europol-&lt;br&gt;konventionen på de villkor som anges i artikel 2.2.b i protokollet, vilket&lt;br&gt;innebär att varje svensk domstol får begära att Europeiska gemen-&lt;br&gt;skapernas domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett mål eller ärende&lt;br&gt;som uppkommit vid denna domstol och som rör tolkningen av Europol-&lt;br&gt;konventionen, när domstolen anser att ett sådant avgörande i frågan är&lt;br&gt;nödvändigt för att avgöra målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1. Förslag till lag om rätt för svensk domstol att begära&lt;br&gt;förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas domstol i&lt;br&gt;vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk domstol får begära förhandsavgörande från Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas domstol om tolkningen av en bestämmelse i en inter-&lt;br&gt;nationell överenskommelse som Sverige har tillträtt och som har ingåtts&lt;br&gt;inom ramen för Europeiska unionen i den omfattning som Sverige har&lt;br&gt;åtagit sig detta i förhållande till de övriga staterna. Om åtagandet innebär&lt;br&gt;en skyldighet för domstolar att begära förhandsavgörande, gäller detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en annan lag innehåller någon bestämmelse om svensk domstols&lt;br&gt;rätt eller skyldighet att begära förhandsavgörande från Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas domstol, gäller den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ger i Svensk författningssamling till känna åtaganden&lt;br&gt;enligt första stycket och bestämmelser enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2. Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om&lt;br&gt;polisregister m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:94) om polisregister m.m.&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På framställning av polis- eller&lt;br&gt;åklagarmyndighet i Danmark, Fin-&lt;br&gt;land, Island, Norge eller stat an-&lt;br&gt;sluten till internationella krimi-&lt;br&gt;nalpolisorganisationen eller av&lt;br&gt;denna organisation må rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, annan polismyn-&lt;br&gt;dighet förordna, att uppgift från&lt;br&gt;polisregister skall meddelas när det&lt;br&gt;fordras för utredning i brottmål&lt;br&gt;eller utlänningsärende. Efter rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande äger riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen för sådant ändamål&lt;br&gt;meddela uppgift från polisregister&lt;br&gt;till polis- eller åklagarmyndighet i&lt;br&gt;annan stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På framställning av polis- eller&lt;br&gt;åklagarmyndighet i Danmark, Fin-&lt;br&gt;land, Island, Norge eller stat&lt;br&gt;ansluten till internationella krimi-&lt;br&gt;nalpolisorganisationen eller av&lt;br&gt;denna organisation må rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, annan polismyn-&lt;br&gt;dighet förordna, att uppgift från&lt;br&gt;polisregister skall meddelas när det&lt;br&gt;fordras för utredning i brottmål&lt;br&gt;eller utlänningsärende. Efter rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande äger riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen för sådant ändamål&lt;br&gt;meddela uppgift från polisregister&lt;br&gt;till polis- eller åklagarmyndighet i&lt;br&gt;annan stat. Uppgift från polis-&lt;br&gt;register får vidare meddelas till en&lt;br&gt;utländsk myndighet eller en mellan-&lt;br&gt;folklig organisation om detta följer&lt;br&gt;av en internationell överenskom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melse som Sverige efter riksdagens&lt;br&gt;godkännande har tillträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt må, enligt föreskrifter som regeringen utfärdar, från polis-&lt;br&gt;register meddelas uppgift till myndighet i främmande stat om med-&lt;br&gt;borgare i den staten eller den som har hemvist där eller den som&lt;br&gt;uppenbarligen är att anse som internationell förbrytare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På framställning av utländsk myndighet må i annat fall än förut sagts&lt;br&gt;meddelas uppgift från polisregister, om regeringen ger tillstånd därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1988:288.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om internationellt samarbete på brottmåls-&lt;br&gt;området&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:435) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om internationellt samarbete på brottmålsområdet skall ha följan-&lt;br&gt;de lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en svensk myndighet fått Har en svensk myndighet fått&lt;br&gt;upplysningar eller bevismaterial upplysningar eller bevismaterial&lt;br&gt;från en främmande stat för att an- från en främmande stat för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vändas vid utredning av brott eller i&lt;br&gt;ett rättsligt förfarande med anled-&lt;br&gt;ning av brott och gäller på grund av&lt;br&gt;överenskommelse med den främ-&lt;br&gt;mande staten villkor som begränsar&lt;br&gt;möjligheten att utnyttja materialet,&lt;br&gt;skall svenska myndigheter följa&lt;br&gt;villkoren oavsett vad som annars är&lt;br&gt;föreskrivet i lag eller annan&lt;br&gt;författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;användas i underrättelseverksamhet&lt;br&gt;om brott, vid utredning av brott&lt;br&gt;eller i ett rättsligt förfarande med&lt;br&gt;anledning av brott och gäller på&lt;br&gt;grund av överenskommelse med&lt;br&gt;den främmande staten villkor som&lt;br&gt;begränsar möjligheten att utnyttja&lt;br&gt;materialet, skall svenska myndig-&lt;br&gt;heter följa villkoren oavsett vad&lt;br&gt;som annars är föreskrivet i lag eller&lt;br&gt;annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket gäller också ifråga om överens-&lt;br&gt;kommelse med en mellanfolklig organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1992:1366.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-05-13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,&lt;br&gt;regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 7 maj 1997 (Justitiedepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om rätt för svensk domstol att begära förhandsavgörande från&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas domstol i vissa fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om&lt;br&gt;internationellt samarbete på brottmålsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Peter&lt;br&gt;Strömberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;JUSTITIEDEPARTEMENTET&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,&lt;br&gt;Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg,&lt;br&gt;Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow,&lt;br&gt;Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1996/97:164 Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 53347, Stockholm 1997&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:JuU2</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol, angående tolkningen av konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (tilläggsprotokollet)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol, angående tolkningen av konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (tilläggsprotokollet)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:JuU2</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner förklaringen den 20 februari 1997 till tilläggsprotokollet</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:JuU2</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner förklaringen den 20 februari 1997 till tilläggsprotokollet</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:JuU2</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:JuU2</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:JuU2</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1997-05-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1997-05-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1997-05-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1997-06-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:03:01</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GK03164</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:41</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:03:01</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:JuU2</uppgift>
<ref_dok_id>GL01JuU2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Europol</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:164&lt;br/&gt;
Europol</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:164 Europol</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:164&lt;br/&gt;
Europol</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:164 Europol</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:164&lt;br/&gt;
Europol</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:164 Europol</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:164&lt;br/&gt;
Europol</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:164 Europol</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:164&lt;br/&gt;
Europol</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:164 Europol</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birgitta Hambraeus  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:164&lt;br/&gt;
Europol</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:164 Europol</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birgitta Hambraeus  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carina Hägg  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:164&lt;br/&gt;
Europol</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:164 Europol</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carina Hägg  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:164&lt;br/&gt;
Europol</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:164 Europol</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gun Hellsvik  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:164&lt;br/&gt;
Europol</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:164 Europol</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gun Hellsvik  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Marianne Samuelsson  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:164&lt;br/&gt;
Europol</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:164 Europol</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Marianne Samuelsson  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>