2222737GK031361996/97136propproppropProposition 1996/97:136PropositionPropositionNärings- och handelsdepartementet13601997-05-22 00:00:002025-12-19 14:01:591997-01-01 00:00:00Ny ellagdigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GK03136/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GK03136https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK03136
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1996/97:136</h1>
<h2>Ny ellag</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03136/prop_199697__136-1.png" style="width:39pt;height:48pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1996/97:136</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 22 maj 1997</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Anders Sundström</p>
<p>(Närings- och handelsdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås att bestämmelserna i lagen (1902:71 s. 1)<br>innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen)<br>och i lagen (1994:618) om handel med el, m.m. (elhandelslagen) förs<br>samman till en ny ellag. Den nya lagen skall reglera bl.a. verksamheter<br>avseende produktion, överföring och användning av el.</p>
<p>I förslaget till ny ellag baseras det materiella innehållet på den<br>nuvarande ellagens bestämmelser om nätkoncession, nätverksamhet och<br>nättariffer, skyddsåtgärder och skadestånd, elsäkerhetsåtgärder, tillsyn<br>m.m.</p>
<p>Grundläggande i ellagstiftningen är att det krävs tillstånd (nätkonces-<br>sion) för att dra fram eller använda elektrisk starkströmsledning. Den<br>nuvarande ellagens bestämmelser om nätkoncession förs över till den nya<br>ellagen med vissa ändringar vad gäller tillämpningen av plan- och<br>bygglagen samt naturresurslagen vid prövning av nätkoncession. I<br>propositionen föreslås vidare vissa mindre ändringar av bestämmelserna,<br>bl.a. i fråga om meddelande av nätkoncession och förlängning av<br>giltighetstiden för en nätkoncession. Frågan om tvångsförvaltning i<br>samband med återkallelse av nätkoncession skall utredas ytterligare.</p>
<p>De delar av gällande ellagstiftning som infördes till följd av 1995 års<br>elmarknadsreform förs över till den nya lagen i huvudsak oförändrade.<br>Detta gäller bestämmelser om nätverksamhet, nättariffer, leverans-<br>koncession, kommunala elföretag samt systemansvar och balansansvar.<br>Det föreslås en utvidgning av Svenska kraftnäts befogenheter att utöva<br>systemansvaret.</p>
<p>Bestämmelser om utlandshandel kompletteras enligt förslaget med en<br>regel som syftar till att stärka samhällskontrollen över tillkommande<br>utlandsförbindelser.</p>
<p>1 Riksdagen 1996/97. I saml. Nr 136</p>
<p>Den nuvarande ellagens bestämmelser om skyddsåtgärder tar främst<br>sikte på elektriska anläggningars inverkan på andra elektriska<br>anläggningar. Elsäkerhet i övrigt regleras enligt föreskrifter av Elsäker-<br>hetsverket i enlighet med ett bemyndigande i ellagen. Bestämmelserna<br>om skyddsåtgärder föreslås i huvudsak föras över oförändrade till den<br>nya ellagen. Skyddsåtgärder föreslås i fortsättningen även gälla elektriska<br>anläggningars inverkan på vissa rörledningar.</p>
<p>Den nuvarande ellagens bestämmelser om skadestånd reglerar skador<br>orsakade av inverkan av elektrisk ström från anläggningar som omfattas<br>av lagen. Särskilda regler finns för skador orsakade av bristande<br>elkvalitet. Nu gällande bestämmelser om skadestånd är i vissa stycken<br>ålderdomligt utformade och svårtillgängliga. Skadeståndsbestämm-<br>elsema föreslås överföras i huvudsak oförändrade till den nya ellagen<br>men anpassas till de nuvarande förhållandena på elmarknaden. Systemet<br>med s.k. strikt ansvar för person- och sakskada som har orsakats genom<br>inverkan av el från en elektrisk anläggning behålls som huvudprincip.</p>
<p>Regelverket för elmarknaden skall enligt förslaget kompletteras genom<br>att bestämmelser om konsumentskydd vid köp av el förs in i den nya<br>ellagen. De föreslagna bestämmelserna gäller dels konsumentskydd vid<br>avstängning av el, dels konsumentskydd vid s.k. kvantitativa drift-<br>störningar, dvs. avbruten elöverföring på grund av t.ex. tekniska orsaker<br>eller kabelbrott.</p>
<p>Nätmyndigheten vid Närings- och teknikutvecklingsverket, Elsäker-<br>hetsverkets och Affärsverket svenska kraftnät har tillsynen över att<br>ellagen och elhandelslagen följs. Inga förändringar föreslås av myndig-<br>hetsfunktionerna i den nya ellagen, men tillsynsbestämmelsema<br>preciseras i vissa avseenden.</p>
<p>Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................6</p>
<p>2.1 Förslag till ellag..................................................................6</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i elberedskapslagen</p>
<p>(1997:000).........................................................................30</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................31</p>
<p>4 En ny ellagstiftning.........................................................................34</p>
<p>4.1 Behovet av en ny lagstiftning...........................................34</p>
<p>4.2 Lagstiftningens omfattning och huvudsakliga innehåll.... 36</p>
<p>5 Bestämmelser om nätkoncession....................................................42</p>
<p>5.1 Inledning...........................................................................42</p>
<p>5.2 Tillämpning av plan- och bygglagen och naturresurs-</p>
<p>lagen vid prövning av ansökan om ny nätkoncession.....44</p>
<p>5.3 Tidsbegränsade nätkoncessioner......................................46</p>
<p>5.4 Förlängning av giltighetstiden för nätkoncession.............47</p>
<p>5.5 Vissa frågor rörande nät som innehas utan stöd av</p>
<p>nätkoncession....................................................................50</p>
<p>5.6 Tvångsförvaltning vid återkallelse av nätkoncession.......53</p>
<p>5.7 Tillstånd att ta ledning ur bruk..........................................54</p>
<p>5.8 Bestämmelser om flyttning av ledningar, m.m.................55</p>
<p>6 Nätverksamhet m.m........................................................................58</p>
<p>7 Nättariffer........................................................................................60</p>
<p>8 Leveranskoncession........................................................................61</p>
<p>9 Utrikeshandeln med el.....................................................................63</p>
<p>9.1 Inledning...........................................................................63</p>
<p>9.2 Koncession för utlandshandel med el...............................65</p>
<p>9.3 Prövning av tillkommande utlandsförbindelser................68</p>
<p>10 Kommunala elföretag......................................................................71</p>
<p>11 Systemansvar och balansansvar......................................................72</p>
<p>12 Elskador och skyddsåtgärder...........................................................76</p>
<p>12.1 Skydd mot elskador..........................................................76</p>
<p>12.2 Prioritetsprincipen.............................................................77</p>
<p>13 Skadestånd vid elskador..................................................................79</p>
<p>13.1 Inledning...........................................................................79</p>
<p>13.2 Principen om strikt ansvar................................................80</p>
<p>13.3 Undantag från ellagens huvudregel om strikt</p>
<p>skadeståndsansvar.............................................................83</p>
<p>13.4 Produktansvar...................................................................86</p>
<p>13.5 Skadeståndsansvaret mellan innehavare av elektriska</p>
<p>anläggningar......................................................................88</p>
<p>13.6 Skadelidandens medvållande............................................89</p>
<p>13.7 Regressrätt........................................................................90</p>
<p>14 Konsumentskydd.............................................................................92</p>
<p>14.1 Konsumentskydd på elmarknaden....................................92</p>
<p>14.2 Konsumentskyddet vid avstängning av el på grund av</p>
<p>konsumentens avtalsbrott..................................................94</p>
<p>14.3 Underrättelse vid förutsebara avbrott i överföringen........98</p>
<p>14.4 Konsumentens rätt till ersättning i vissa fall vid avbrott i</p>
<p>överföringen av el.............................................................99</p>
<p>15 Tillsyn m.m...................................................................................103</p>
<p>15.1 Myndigheternas tillsyn...................................................103</p>
<p>15.2 Särskilt om tillsyn som avser elsäkerhet.........................104</p>
<p>16 Handel med el................................................................................106</p>
<p>17 F örfattningskommentar.................................................................114</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av Ellagstiftningsutredningens</p>
<p>slutbetänkande Ny ellag (SOU 1995:108)..................... 203</p>
<p>Bilaga 2 Ellagstiftningsutredningens förslag till ny ellag............213</p>
<p>Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över Ellagstift-<br>ningsutredningens slutbetänkande</p>
<p>Ny ellag (SOU 1995:108).............................................. 236</p>
<p>Bilaga 4 Sammanfattning av Elbörsutredningens betänkande</p>
<p>Regler för handel med el (SOU 1996:49)......................248</p>
<p>Bilaga 5 Elbörsutredningens lagförslag.......................................257</p>
<p>Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser vid remiss-</p>
<p>behandling av betänkandet Regler för handel<br>med el (SOU 1996:49)...................................................264</p>
<p>Bilaga 7 Sammanfattning av utredningen om konsument-<br>skydd vid leverans av el - betänkandet Konsument-<br>skydd på elmarknaden (SOU 1996:104)........................265</p>
<p>Bilaga 8 Utredningen om konsumentskydd vid leverans av<br>el - lagförslag..................................................................269</p>
<p>Bilaga 9 Förteckning över remissinstanser vid remiss-<br>behandling av betänkandet Konsument-<br>skydd på elmarknaden (SOU 1996:104)........................271</p>
<p>Bilaga 10 Sammanfattning av Närings- och teknikutveck-<br>lingsverkets rapport Icke koncessionspliktiga nät.........272</p>
<p>Bilaga 11 Närings- och teknikutvecklingsverkets lagförslag.........275</p>
<p>Bilaga 12 Förteckning över deltagare vid remissmöte om<br>rapporten Icke koncessionspliktiga nät..........................276</p>
<p>Bilaga 13 Lagrådsremissens lagförslag..........................................277</p>
<p>Bilaga 14 Lagrådets yttrande..........................................................300</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde<br>den 22 maj 1997...................................................................................308</p>
<p>Rättsdatablad.........................................................................................309</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>1. antar regeringens förslag till ellag,</p>
<p>2. antar regeringens förslag till lag om ändring i elberedskapslagen<br>(1997:000).</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till ellag</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>1 kap. Inledande bestämmelser</h4>
<p>Lagens tillämpningsområde</p>
<p>1 § I denna lag ges föreskrifter om elektriska anläggningar, om handel<br>med el i vissa fall samt om elsäkerhet.</p>
<p>Definitioner</p>
<p>2 § Med elektrisk anläggning avses i denna lag en anläggning med däri<br>ingående särskilda föremål för produktion, överföring eller användning<br>av el.</p>
<p>Om olika delar av en och samma anläggning har skilda innehavare,<br>anses varje sådan del som en särskild anläggning. Om en anläggning för<br>användning av el är ansluten till en eller flera andra sådana anläggningar<br>och är anläggningarna i samma innehavares hand, skall anläggningarna<br>anses som en och samma anläggning.</p>
<p>3 § Elektriska anläggningar indelas med hänsyn till farlighetsgraden i<br>starkströmsanläggningar och svagströmsanläggningar.</p>
<p>Närmare bestämmelser om denna indelning meddelas av regeringen<br>eller den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>4 § Med nätverksamhet avses att ställa elektriska starkströmsledningar<br>till förfogande för överföring av el. Till nätverksamhet hör också<br>projektering, byggande och underhåll av ledningar, ställverk och<br>transformatorstationer, anslutning av elektriska anläggningar, mätning av<br>överförd effekt och energi samt annan verksamhet som behövs för att<br>överföra el på det elektriska nätet.</p>
<p>Med anslutning av elektriska anläggningar avses också återinkoppling<br>av en befintlig anläggning och höjning av avtalad effekt i inmatnings-<br>eller uttagspunkt.</p>
<p>5 § Med nättariff avses avgifter och övriga villkor för överföring av el<br>och för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät.</p>
<p>6 § Regeringen skall utse en myndighet som skall handlägga de frågor<br>som enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd<br>av lagen ligger på nätmyndigheten.</p>
<h4>2 kap. Nätkoncession m.m.</h4>
<p>Allmänt om nätkoncession</p>
<p>1 § En elektrisk starkströmsledning får inte byggas eller användas utan<br>tillstånd (nätkoncession) av regeringen. Till byggandet av en ledning<br>räknas även schaktning, skogsavverkning eller liknande åtgärder för att<br>bereda plats för ledningen.</p>
<p>Regeringen far bemyndiga nätmyndigheten att pröva frågor om<br>nätkoncession som inte avser en utlandsförbindelse.</p>
<p>2 § En nätkoncession skall avse en ledning med i huvudsak bestämd<br>sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett visst<br>område (nätkoncession för område).</p>
<p>I ett beslut om nätkoncession för område skall en högsta tillåtna<br>spänning för ledningsnätet anges.</p>
<p>3 § En transformator- eller kopplingsstation som skall anslutas till en<br>eller flera nya ledningar för vilka det krävs nätkoncession för linje far<br>inte börja byggas förrän nätkoncession har meddelats för byggande av<br>minst en av de nya ledningarna.</p>
<p>4 § Regeringen far föreskriva undantag från kravet på nätkoncession<br>enligt 1 § och förbudet att börja bygga enligt 3 § i fråga om vissa slag av<br>ledningar eller stationer eller i fråga om ledningar eller stationer inom<br>vissa områden. En sådan föreskrift får dock inte avse utlandsförbindelser.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får<br>i det enskilda fallet medge undantag från kravet på nätkoncession enligt<br>1 §. Undantag får medges bara för ledningar som är i bruk den 1 januari<br>1998. Undantag skall medges för en bestämd tid, som kan förlängas.</p>
<p>5 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten<br>får, om det finns särskilda skäl, medge att en elektrisk starkströmsledning<br>får byggas redan innan behövlig nätkoncession har meddelats eller att en<br>transformator- eller kopplingsstation får byggas utan hinder av<br>bestämmelsen i 3 §. När en sådan ledning är färdig att tas i bruk får<br>regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten<br>medge att ledningen används tills vidare under högst tre år i avvaktan på<br>att ansökan om nätkoncession slutligt avgörs.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Förutsättningar för meddelande av nätkoncession</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>6 § Nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig från<br>allmän synpunkt.</p>
<p>7 § En nätkoncession för linje får endast om det finns särskilda skäl<br>meddelas för en ledning som är avsedd för spänning som inte överstiger<br>högsta tillåtna spänning för de områden med nätkoncession som berörs<br>av ledningen.</p>
<p>8 § En nätkoncession för linje får inte strida mot en detaljplan eller<br>områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte<br>motverkas, får dock mindre avvikelser göras.</p>
<p>Vid prövning av frågor om meddelande av nätkoncession för linje skall<br>lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.</p>
<p>9 § Nätkoncession för område får meddelas endast om området utgör en<br>med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkoncession får inte<br>meddelas för ett område som helt eller delvis sammanfaller med ett annat<br>koncessionsområde.</p>
<p>10 § Nätkoncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt är<br>lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får beviljas<br>endast den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det<br>begärda området.</p>
<p>Nätkoncession för en utlandsförbindelse får beviljas endast den som<br>innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav.<br>Nätkoncession får dock beviljas även andra om ledningen är av mindre<br>betydelse för det samlade överföringsnätet till utlandet.</p>
<p>Villkor för nätkoncession</p>
<p>11 § En nätkoncession skall förenas med de villkor som behövs för att<br>skydda allmänna intressen och enskild rätt samt med de villkor för an-<br>läggningens utförande och nyttjande som behövs av säkerhetsskäl eller<br>som av annat skäl behövs från allmän synpunkt.</p>
<p>12 § Gränserna för en nätkoncession för område får ändras av nät-<br>myndigheten, om det behövs för en ändamålsenlig nätverksamhet och det<br>kan ske utan synnerlig olägenhet för koncessionshavaren.</p>
<p>Nätkoncessions giltighetstid</p>
<p>13 § En nätkoncession skall meddelas för fyrtio år, om den avser linje,<br>och för tjugofem år, om den avser område. Om det finns särskilda skäl<br>eller om sökanden begär det, får kortare tid bestämmas.</p>
<p>Förlängning av giltighetstiden</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>14 § Nätkoncessionens giltighetstid far på ansökan av koncessions-<br>havaren förlängas med fyrtio år i taget, om nätkoncessionen avser linje,<br>och med tjugofem år i taget, om den avser område. Om det finns<br>särskilda skäl eller om sökanden begär det, far kortare tid bestämmas.</p>
<p>I ett ärende om förlängning av giltighetstiden skall 2 § andra stycket<br>och 6 - 11 §§ tillämpas.</p>
<p>Ansökan om förlängning av giltighetstiden skall göras senast två år<br>före koncessionstidens utgång. Nätkoncessionen gäller till dess att ansök-<br>ningen har prövats slutligt.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, far en nätkoncessions giltighetstid<br>förlängas även om giltighetstiden inte har löpt ut.</p>
<p>15 § Om det finns särskilda skäl far, på ansökan av koncessionshavaren,<br>en nätkoncessions giltighetstid förlängas tillfälligt på oförändrade villkor.<br>En tillfällig förlängning far meddelas för högst fem år.</p>
<p>Ett ärende enligt första stycket far avgöras utan att någon annan än<br>sökanden haft tillfälle att yttra sig.</p>
<p>Överlåtelse och upphörande av nätkoncession</p>
<p>16 § En nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringen.<br>Regeringen far bemyndiga nätmyndigheten att pröva frågor om<br>överlåtelse av nätkoncession som inte avser en utlandsförbindelse.</p>
<p>Vid prövning av en ansökan om överlåtelse av nätkoncession skall<br>10 § tillämpas.</p>
<p>17 § En koncessionshavare far tillfälligt ta en ledning som omfattas av<br>nätkoncession för linje ur bruk. Ledningen får dock inte vara ur bruk<br>längre tid än sammanlagt tre år utan tillstånd av regeringen. Regeringen<br>far bemyndiga nätmyndigheten att pröva frågor om tillstånd att tillfälligt<br>ta en ledning ur bruk om ledningen inte utgör en utlandförbindelse.</p>
<p>Tillstånd enligt första stycket far inte meddelas, om det är olämpligt ur<br>elförsörjningssynpunkt. Ett tillstånd skall meddelas for viss tid.</p>
<p>18 § En nätkoncession far återkallas helt eller delvis,</p>
<p>1. om en ledning eller ett ledningsnät inte längre behövs för en säker<br>elförsörjning, eller</p>
<p>2. om koncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina<br>skyldigheter enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med<br>stöd av lagen eller enligt villkor i nätkoncessionen.</p>
<p>Frågor om återkallelse av nätkoncession prövas av nätmyndigheten.<br>Avser nätkoncessionen en utlandsförbindelse, prövas dock frågan om<br>återkallelse av regeringen.</p>
<p>19 § Om en nätkoncession upphör att gälla, är den som senast haft<br>nätkoncessionen skyldig att ta bort ledningen med tillhörande<br>anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om det behövs<br>från allmän eller enskild synpunkt.</p>
<p>I samband med att nätkoncessionen upphör skall nätmyndigheten<br>fastställa koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket.</p>
<p>Om den som senast har haft nätkoncessionen inte fullgör sina skyldig-<br>heter enligt första stycket, far nätmyndigheten förelägga honom vid vite<br>att fullgöra skyldigheterna eller besluta att åtgärderna skall vidtas på<br>koncessionshavarens bekostnad. Ett beslut om att åtgärderna skall vidtas<br>på koncessionshavarens bekostnad får verkställas.</p>
<p>20 § Om en elektrisk starkströmsledning har byggts utan nätkoncession,<br>där sådan behövs, far nätmyndigheten förelägga ledningens innehavare<br>att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och vidta andra<br>åtgärder för återställning, om det behövs från allmän eller enskild<br>synpunkt.</p>
<p>Om ledningens innehavare inte fullgör sina skyldigheter enligt första<br>stycket, far nätmyndigheten förelägga honom vid vite att fullgöra<br>skyldigheterna eller besluta att åtgärderna skall vidtas på kon-<br>cessionshavarens bekostnad. Ett beslut om att åtgärderna skall vidtas på<br>koncessionshavarens bekostnad far verkställas.</p>
<p>21 § Om någon annans mark behöver tas i anspråk för sådana återstäl 1-<br>ningsåtgärder som avses i 19 eller 20 §, far nätmyndigheten besluta att<br>tillträde till marken skall lämnas under viss tid.</p>
<p>Återställningsåtgärdema skall utföras så, att minsta skada och intrång<br>vållas. Byggnader far uppföras eller vägar byggas endast om markens<br>ägare och den som har nyttjanderätt eller servitut avseende marken<br>samtyckt till det eller nätmyndigheten lämnat tillstånd till åtgärden.<br>Tillstånd får lämnas endast om åtgärden är oundgängligen nödvändig för<br>att återställningsåtgärdema skall kunna vidtas.</p>
<p>Om återställningsåtgärdema föranleder skada eller intrång, skall<br>ersättning för detta lämnas. Talan om ersättning väcks vid den fastighets-<br>domstol inom vars område marken eller större delen av denna ligger.</p>
<p>Flyttning av ledning i vissa fall</p>
<p>22 § Innehavaren av en elektrisk ledning som har dragits fram inom om-<br>rådet för en befintlig allmän väg, enskild väg som hålls öppen för trafik,<br>järnväg, tunnelbana eller spårväg eller kanal eller annan sådan vattentra-<br>fikled (trafikled) är skyldig att, vid ändring av trafikleden, vidta de<br>åtgärder med ledningen som behövs för att ändringen av trafikleden skall<br>kunna genomföras. Ledningens innehavare skall svara för kostnaderna<br>för dessa åtgärder.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>10</p>
<p>23 § Om syftet med en ledning är att överfora el för belysning av en<br>allmän väg. skall väghållaren ersätta ledningens innehavare för kostnader<br>som avses i 22 §. Om ledningen även tjänar annat ändamål, skall ersätt-<br>ningen bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till omständig-<br>heterna.</p>
<p>Om det i fall som avses i 22 § har vidtagits åtgärder med en ledning<br>där denna korsar en trafikled, skall den som förvaltar trafikleden ersätta<br>ledningens innehavare för kostnaderna för andra åtgärder än flyttning av<br>stolpe, stag eller liknande anordning inom trafikledens område.</p>
<p>24 § Om en ledning som har dragits fram inom område för en befintlig<br>trafikled leder till ökade kostnader för trafikledens underhåll, skall<br>innehavaren av ledningen ersätta dessa ökade kostnader.</p>
<p>25 § Om arbete på en ledning som är belägen inom område för annan<br>trafikled än allmän väg kan inverka på trafiksäkerheten eller om arbetet<br>medför större ingrepp i trafikleden, skall det utföras efter anvisningar av<br>den som förvaltar trafikleden eller genom hans försorg. Ledningens<br>innehavare svarar för kostnaderna för arbetet, om inte annat följer av<br>23 §.</p>
<p>I fråga om arbete med ledning inom område för allmän väg gäller<br>särskilda bestämmelser.</p>
<p>26 § Innehavare av en starkströmsledning inom område för järnväg skall<br>ersätta den kostnad och skada som kan komma att tillfogas järnvägsföre-<br>taget genom att ledningen dras fram, begagnas eller underhålls.</p>
<h4>3 kap. Nätverksamhet m.m.</h4>
<p>Avgränsning av nätverksamhet</p>
<p>1 § En juridisk person som bedriver nätverksamhet far inte bedriva<br>produktion av eller handel med el.</p>
<p>Utan hinder av första stycket får produktion av el bedrivas tillsammans<br>med nätverksamhet av samma juridiska person, om produktionen</p>
<p>1. uteslutande är avsedd att täcka nätförluster, eller</p>
<p>2. sker i mobila reservkraftaggregat som är avsedda för tillfälligt bruk<br>vid elavbrott.</p>
<p>Redovisning av nätverksamhet</p>
<p>2 § Nätverksamhet skall ekonomiskt redovisas skilt från annan verksam-<br>het.</p>
<p>3 § Vid redovisning av nätverksamhet som grundas på nätkoncession för<br>område skall varje område redovisas för sig, om inte nätmyndigheten på<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>11</p>
<p>koncessionshavarens begäran beviljar undantag. Sådant undantag skall<br>beviljas, om de berörda områdena ligger geografiskt nära varandra och<br>sammantagna utgör en for nätverksamhet lämplig enhet.</p>
<p>Ett beviljat undantag är för sin giltighet beroende av att en enhetlig<br>nättariff tillämpas för samtliga områden som omfattas av undantaget.</p>
<p>När koncessionstiden för något av de områden som omfattas av undan-<br>taget löper ut, skall nätmyndigheten pröva om undantaget skall bestå.</p>
<p>Nätkoncession för område skall redovisas skilt från nätkoncession för<br>linje.</p>
<p>4 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten<br>får meddela ytterligare föreskrifter om redovisning av nätverksamhet.</p>
<p>Revision</p>
<p>5 § Revisor hos den som bedriver nätverksamhet skall göra en särskild<br>granskning av redovisningen av nätverksamheten.</p>
<p>Revisorn skall årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan om<br>redovisningen av nätverksamheten skett enligt gällande bestämmelser.<br>Intyget skall av företaget ges in till nätmyndigheten.</p>
<p>Regeringen far meddela närmare föreskrifter om revision av<br>nätverksamhet.</p>
<p>Skyldighet att ansluta anläggning</p>
<p>6 § Den som har nätkoncession för linje är, om det inte finns särskilda<br>skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till led-<br>ningen.</p>
<p>Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>7 § Den som har nätkoncession för område är, om det inte finns särskil-<br>da skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning<br>inom området till ledningsnätet.</p>
<p>Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>8 § Vill någon ansluta en elektrisk anläggning till en ledning som<br>omfattas av en nätkoncession för linje i stället för till ett ledningsnät som<br>omfattas av en nätkoncession för område, far den som har<br>nätkoncessionen för linje göra anslutningen endast efter medgivande av<br>den som har nätkoncession för området.</p>
<p>Om sådant medgivande inte lämnas, far nätmyndigheten, om det finns<br>särskilda skäl, meddela tillstånd till anslutningen.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>12</p>
<p>Skyldighet att överföra el</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>9 § Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor överfora<br>el för annans räkning.</p>
<p>Skyldighet att mäta överförd el</p>
<p>10 § Den som har nätkoncession är skyldig att utföra mätning av<br>överförd el samt att rapportera resultaten av dessa mätningar i enlighet<br>med de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens<br>bemyndigande, nätmyndigheten meddelar.</p>
<p>Kostnader för mätning</p>
<p>11 § Kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och<br>för dess installation i uttagspunkten hos en elanvändare skall av nätkon-<br>cessionshavaren debiteras elanvändaren. Elanvändare vars elförbrukning<br>mäts genom direktmätning får dock inte debiteras mer än 2 500 kronor.</p>
<p>En elanvändare vars elförbrukning mäts på annat sätt än enligt de<br>föreskrifter som meddelats med stöd av 10 § skall debiteras<br>merkostnaden för denna mätning och för rapporteringen av<br>mätresultaten.</p>
<p>Andra kostnader för mätning än de som nu nämnts far inte debiteras<br>enskilda elanvändare.</p>
<p>Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt denna paragraf<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>12 § En elanvändare som är lågspänningskund och vars förbrukning inte<br>mäts genom direktmätning har vid flyttning rätt att av nätkoncessionsha-<br>varen fa tillbaka den del av erlagd kostnad som motsvarar värdet av<br>mätaren med tillhörande insamlingsutrustning med beaktande av dess<br>återstående tekniska livslängd. Belopp under 1 000 kr behöver dock inte<br>betalas tillbaka till elanvändaren.</p>
<p>Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt denna paragraf<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>13 § Bestämmelserna i 11 § första och andra styckena och 12 § gäller<br>inte elanvändare som köper sin el från innehavaren av leveranskon-<br>cession enligt 5 kap.</p>
<p>14 § Kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och<br>för dess installation i inmatningspunkten hos en elproducent skall av<br>nätkoncessionshavaren debiteras elproducenten.</p>
<p>Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt denna paragraf<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>13</p>
<p>Ersättning vid inmatning av el</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>15 § Innehavare av en produktionsanläggning har rätt till ersättning av<br>den nätkoncessionshavare till vars ledningsnät anläggningen är ansluten.<br>Ersättningen skall motsvara</p>
<p>1. värdet av den minskning av energiförluster som inmatning av el från<br>anläggningen medför i nätkoncessionshavarens ledningsnät, och</p>
<p>2. värdet av den reduktion av nätkoncessionshavarens avgifter för att<br>ha sitt ledningsnät anslutet till annan nätkoncessionshavares ledningsnät<br>som blir möjlig genom att anläggningen är ansluten till ledningsnätet.</p>
<p>Regeringen far meddela närmare föreskrifter om beräkningen av<br>ersättningen enligt första stycket.</p>
<p>Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt denna paragraf<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<h4>4 kap. Nättariffer</h4>
<p>Allmänt om nättariffer</p>
<p>1 § Nättariffer skall vara skäliga och utformade på sakliga grunder.</p>
<p>Vid bedömning av en nättariffs skälighet skall konsumentintresset<br>särskilt beaktas. Hänsyn skall dessutom tas till kravet på en rimlig<br>avkastning i nätverksamheten.</p>
<p>2 § Nättariffer för överföring av el skall utformas så, att betald avgift för<br>att vara ansluten ger rätt att använda det elektriska nätet inom landet, med<br>undantag för utlandsförbindelserna.</p>
<p>Särskilt om nättariffer för område</p>
<p>3 § Nättariffer för område, utom engångsavgift för anslutning, får inte<br>utformas med hänsyn till var inom området en anslutning är belägen.</p>
<p>4 § Vid skälighetsbedömningen av en nättariff skall nättariffen för varje<br>område bedömas för sig.</p>
<p>Om nätmyndigheten enligt 3 kap. 3 § har medgivit att flera nätkon-<br>cessioner för område far redovisas samlat, skall dock dessa vid<br>skälighetsbedömningen anses utgöra ett område.</p>
<p>Särskilt om nättariffer för linje</p>
<p>5 § På en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje och där<br>spänningen understiger 220 kilovolt (regionledning), far inte nättariffen,<br>utom engångsavgift för anslutning, på varje spänningsnivå utformas med<br>hänsyn till var en uttagspunkt är belägen i förhållande till ledningens<br></p>
<p>14</p>
<p>anslutning till annan nätkoncessionshavares ledning som omfattas av<br>nätkoncession för linje.</p>
<p>Tillstånd till avvikelse från vad som anges i första stycket får meddelas<br>i enlighet med 6 §.</p>
<p>6 § Nättariffen för en enskild elanvändare vars anläggning är ansluten<br>till en regionledning, skall, om nätmyndigheten på ansökan av<br>nätkoncessionshavaren eller berörd elanvändare har meddelat tillstånd till<br>det, utformas med hänsyn till var på regionledningen elanvändarens<br>uttagspunkt är belägen.</p>
<p>Tillstånd enligt första stycket far meddelas endast om den berörda<br>uttagspunkten fanns den 1 juli 1995 och ett avtal, innebärande att priset<br>för överföringen av el baseras bland annat på uttagspunktens belägenhet,<br>tillämpades den 1 juli 1995.</p>
<p>Tillstånd skall gälla från viss dag och meddelas för bestämd tid, högst<br>trettio år.</p>
<p>Om tillstånd meddelats skall, vid fastställande av nättariff för<br>elanvändaren, uttagspunktens belägenhet beaktas i samma utsträckning<br>som i det avtal som nämns i andra stycket.</p>
<p>7 § Om en uttagspunkts läge ändras eller avses bli ändrat eller om den<br>avtalade effekten i uttagspunkten höjs eller avses bli höjd efter det att<br>nätmyndigheten meddelat tillstånd enligt 6 §, skall nätkoncessionshava-<br>ren anmäla det till nätmyndigheten.</p>
<p>När en sådan anmälan har gjorts skall nätmyndigheten pröva i vilken<br>utsträckning och under vilken tid tillståndet skäligen skall gälla.</p>
<p>8 § Vid skälighetsbedömningen av nättariffen för en regionledning skall</p>
<p>1. nätkoncessionshavarens kostnader för att ha samtliga sina regionled-<br>ningar inom en och samma region anslutna till en annan nätkoncessions-<br>havares ledning bedömas samlat,</p>
<p>2. nätkoncessionshavarens kostnader för nedtransformering bedömas<br>samlat för hela landet inom varje normalt spänningsintervall när lika<br>många nedtransformeringar utförts för att nå detta spänningsintervall,</p>
<p>3. nätkoncessionhavarens övriga kostnader bedömas samlat inom varje<br>normalt spänningsintervall för nätkoncessionshavarens samtliga<br>regionledningar i hela landet.</p>
<p>9 § Vid skälighetsbedömningen av nättariffen för en ledning med en<br>spänning om 220 kilovolt eller däröver (stamledning) skall alla kostnader<br>för nätkoncessionshavarens samtliga ledningar i landet med undantag för<br>utlandsförbindelserna bedömas samlat. Tariffen far dock utformas med<br>hänsyn till var på nätkoncessionshavarens ledningsnät en anslutnings-<br>punkt är belägen.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>15</p>
<p>Särskilt om nättariffer för mindre produktionsanläggningar</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>10 § En innehavare av en produktionsanläggning som kan leverera en<br>effekt om högst 1 500 kilowatt skall för överföring av el betala endast<br>den del av avgiften enligt nättariffen som motsvarar den årliga kostnaden<br>för mätning och rapportering på nätkoncessionshavarens nät.<br>Innehavaren skall dessutom betala engångsavgift för anslutning samt<br>avgift för mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess<br>installation i inmatningspunkten enligt 3 kap. 14 §.</p>
<p>Om flera sådana anläggningar som är belägna i närheten av varandra<br>gemensamt matar in el på ledningsnätet, skall anläggningarna betraktas<br>som separata anläggningar vid tillämpningen av denna paragraf.</p>
<p>Tvister om de skyldigheter enligt första stycket som innehavaren av en<br>produktionsanläggning har prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Rätt till uppgifter om nättariffer m.m.</p>
<p>11 § Den som har nätkoncession skall på begäran utan dröjsmål lämna<br>skriftlig uppgift om sin nättariff. Uppgiften skall innehålla en upplysning<br>om möjligheten att hos nätmyndigheten begära prövning enligt sista<br>stycket.</p>
<p>Vid begäran om ny anslutning skall uppgifter enligt första stycket<br>lämnas inom skälig tid.</p>
<p>Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt första och<br>andra styckena prövas av nätmyndigheten.</p>
<h4>5 kap. Leveranskoncession</h4>
<p>Allmänt om leveranskoncession</p>
<p>1 § Inom ett område som omfattas av nätkoncession för område enligt</p>
<p>2 kap. far inte levererans av el äga rum till anläggningar som är anslutna<br>till det ledningsnät som omfattas av nätkoncessionen utan tillstånd<br>(leveranskoncession) av regeringen eller, efter regeringens<br>bemyndigande, nätmyndigheten. Leveranskoncession krävs dock inte för<br>leverans i de fall som anges i 10 §.</p>
<p>2 § En leveranskoncession skall omfatta ett eller flera områden som<br>omfattas av nätkoncession för område (leveransområde).</p>
<p>För varje leveransområde far endast en leveranskoncession meddelas.</p>
<p>16</p>
<p>Förutsättningar för meddelande av leveranskoncession</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>3 § Leveranskoncession far beviljas endast den som från allmän syn-<br>punkt är lämplig att leverera el inom leveransområdet.</p>
<p>Leveranskoncessions giltighetstid</p>
<p>4 § En leveranskoncession skall meddelas för bestämd tid, högst fem år.</p>
<p>Ändring av gränser för leveransområde</p>
<p>5 § Gränserna för ett leveransområde far ändras av nätmyndigheten, om<br>det behövs för ändamålsenlig leverans och det kan ske utan synnerlig<br>olägenhet för koncessionshavaren.</p>
<p>Överlåtelse av leveranskoncession</p>
<p>6 § En leveranskoncession far inte överlåtas utan tillstånd av regeringen<br>eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten. Vid prövning av<br>en ansökan om överlåtelse av leveranskoncession skall 3 § tillämpas.</p>
<p>Leveransskyldighet</p>
<p>7 § En innehavare av leveranskoncession är skyldig att leverera el för<br>normala förbrukningsändamål åt var och en inom leveransområdet, om<br>inte annat följer av 9 §.</p>
<p>Leveransskyldighet föreligger inte gentemot sådana elanvändare till<br>vilka annan leverantör än innehavaren av leveranskoncession far leverera<br>el enligt 10 § andra eller tredje stycket.</p>
<p>Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt denna paragraf<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>8 § En elanvändare inom leveransområdet som köper el från någon<br>annan än innehavaren av leveranskoncession men som i stället vill köpa<br>el för normala förbrukningsändamål från denne, har rätt till det, om<br>elanvändaren gjort anmälan om detta till koncessionshavaren minst en<br>månad innan leveransen skall påbörjas.</p>
<p>Undantag från leveransskyldighet</p>
<p>9 § En innehavare av leveranskoncession är inte skyldig att inom ett<br>område där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses bli dis-<br>tribuerad, leverera el för värmeförsörjning av en byggnad, om elen är<br>avsedd för värmeförsörjning på något annat sätt än med värmepump.</p>
<p>17</p>
<p>2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 136<br></p>
<p>Detsamma gäller om elen är avsedd för en värmepump och kommunfull-<br>mäktige har antagit riktlinjer om att värmepumpar inte bör förekomma<br>inom området. Koncessionshavaren är dock skyldig att leverera el, om<br>värmeförsörjningen av byggnaden med större fordel kan tillgodoses med<br>el än med det för området gemensamma systemet. Om el har börjat<br>levereras till en värmepump innan fullmäktige antog riktlinjerna, kvarstår<br>skyldigheten att leverera så länge värmepumpen är i bruk.</p>
<p>Rätt för andra leverantörer att leverera el</p>
<p>10 § Andra leverantörer än innehavaren av leveranskoncession far inom<br>leveransområdet leverera el för ändamål som inte omfattas av leverans-<br>skyldigheten enligt 7 § första stycket eller 9 §.</p>
<p>En sådan leverantör far inom leveransområdet också leverera el till<br>elanvändare som skriftligen gjort anmälan om det till koncessionshavaren<br>minst sex månader innan leveransen påbörjas.</p>
<p>En elanvändare som har ett avtal med koncessionshavaren om leverans<br>av el med en reglerad uppsägningstid som är längre än sex månader eller<br>som är tidsbestämt far dock inte köpa el av någon annan än<br>koncessionshavaren förrän avtalet har upphört att gälla. I ett sådant fall<br>krävs ingen anmälan enligt andra stycket.</p>
<p>En elanvändare som avser att köpa el från en annan leverantör än<br>innehavaren av leveranskoncession skall anmäla det till innehavaren av<br>nätkoncession för området minst sex månader innan bytet av leverantör<br>avses äga rum.</p>
<p>Tvister om rätt att leverera el inom ett leveransområde prövas av<br>nätmyndigheten.</p>
<p>Inköpsskyldighet</p>
<p>11 § Innehavare av leveranskoncession är skyldig att, om det inte finns<br>särskilda skäl till undantag, köpa el från en produktionsanläggning som<br>är belägen inom leveransområdet och kan leverera en effekt om högst<br>1 500 kilowatt. Om flera sådana anläggningar, som är belägna i närheten<br>av varandra, gemensamt matar in el på ledningsnätet, skall<br>anläggningarna betraktas som separata anläggningar vid tillämpningen av<br>denna paragraf.</p>
<p>Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Elpris</p>
<p>12 § Priset för el som levereras till elanvändare som har rätt till leverans<br>enligt 7 § och för el som köps från en produktionsanläggning enligt 11 §<br>skall vara skäligt.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>18</p>
<h4>6 kap. Utlandshandel</h4>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>1 § Den som ingår avtal som medför att import eller export av el<br>kommer att pågå under en tid av minst sex månader skall göra anmälan<br>om avtalet till den myndighet som regeringen bestämmer. Sådan anmälan<br>skall göras inom en månad från det att avtalet ingicks.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far<br>meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten.</p>
<h4>7 kap. Kommunala elföretag</h4>
<p>1 § Ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16 - 18 §§ kommu-<br>nallagen (1991:900) far, utan hinder av bestämmelsen i 2 kap. 1§<br>kommunallagen om anknytning till kommunens område eller dess<br>medlemmar, utanför kommunens område bedriva</p>
<p>1. produktion av och handel med el samt därmed sammanhängande<br>verksamhet, eller</p>
<p>2. nätverksamhet i geografisk närhet till företagets nätverksamhet inom<br>kommunen i syfte att uppnå en ändamålsenlig nätverksamhet.</p>
<p>2 § Om ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16 - 18 §§<br>kommunallagen (1991:900) bedriver sådan verksamhet som avses i 1 § 1<br>eller distribution av fjärrvärme eller naturgas, skall verksamheten drivas<br>på affärsmässig grund och redovisas särskilt. Detta gäller dock inte<br>företag som bedriver distribution av fjärrvärme eller naturgas i ett<br>område där nätmyndigheten har meddelat ett förbud enligt punkten 4 i<br>övergångsbestämmelserna till lagen (1994:617) om ändring i lagen<br>(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska<br>anläggningar i deras lydelse enligt lagen (1994:1801) om ändring i<br>nämnda lag.</p>
<h4>8 kap. Systemansvar och balansansvar</h4>
<p>Systemansvar</p>
<p>1 § Den myndighet som regeringen utser skall ha systemansvaret för el.</p>
<p>Med systemansvar för el avses det övergripande ansvaret för att<br>elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela<br>eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och<br>förbrukning av el.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far, i den<br>mån det behövs av hänsyn till driftsäkerheten hos det nationella<br>elsystemet, meddela föreskrifter om kontroll, provning eller besiktning<br>samt andra föreskrifter som angår elektriska anläggningar, anordningar<br></p>
<p>19</p>
<p>avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel eller<br>elektriska installationer.</p>
<p>2 § Den systemansvariga myndigheten får, i den utsträckning det behövs<br>för att kunna utöva systemansvaret, beordra elproducenter att, mot<br>marknadsmässig ersättning, öka eller minska produktionen av el.</p>
<p>Om systemansvaret inte kan utövas genom åtgärder som nämns i första<br>stycket, får den systemansvariga myndigheten, i den utsträckning det<br>behövs för att kunna utöva systemansvaret, beordra innehavare av nät-<br>koncession att begränsa eller avbryta överföring av el till elanvändare. I<br>den utsträckning systemansvaret så medger skall begränsning och<br>avbrytande av överföringen genomföras så rättvist som möjligt. Därvid<br>skall, i den utsträckning det är möjligt, koncessionshavarens åtaganden<br>beträffande leveranssäkerhet beaktas.</p>
<p>Närmare föreskrifter om den systemansvariga myndighetens befogen-<br>heter enligt första och andra styckena meddelas av regeringen.</p>
<p>3 § Regeringen far meddela föreskrifter om skyldighet för elproducenter<br>och elanvändare att till den systemansvariga myndigheten lämna de<br>uppgifter om produktion eller konsumtion av el som behövs för<br>utövandet av systemansvaret.</p>
<p>Balansansvar</p>
<p>4 § En elanvändare är skyldig att se till att det finns någon som har åtagit<br>sig det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika<br>mycket el som tas ut i elanvändarens uttagspunkt (balansansvar). Ett<br>sådant åtagande skall göras genom ett avtal med den myndighet som<br>enligt 1 § skall ha systemansvaret för el.</p>
<p>En elanvändare som är ansluten till en ledning eller ett ledningsnät<br>skall hålla innehavaren av nätkoncession underrättad om vem som har<br>åtagit sig balansansvaret i hans uttagspunkt.</p>
<p>Första och andra styckena gäller inte de elanvändare som köper sin el<br>från innehavaren av leveranskoncession enligt 5 kap.</p>
<p>5 § Den som innehar en leveranskoncession skall hålla innehavaren av<br>nätkoncessionen underrättad om till vilka elanvändare inom leveransom-<br>rådet han levererar el samt vem som har åtagit sig balansansvaret för<br>hans egna inköp.</p>
<p>6 § Den som innehar en nätkoncession skall hålla den systemansvariga<br>myndigheten underrättad om de uppgifter som har lämnats enligt 4 och<br>5 §§. Han skall dessutom hålla den systemansvariga myndigheten under-<br>rättad om vem som har åtagit sig balansansvaret för hans egna inköp.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>20</p>
<h4>9 kap. Skyddsåtgärder</h4>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>1 § Elektriska anläggningar, elektriska anordningar avsedda att anslutas<br>till sådana anläggningar, elektrisk materiel och elektriska installationer<br>skall vara så beskaffade och placerade samt brukas på sådant sätt att<br>betryggande säkerhet ges mot person- eller sakskada eller störning i<br>driften vid den egna anläggningen eller vid andra elektriska<br>anläggningar.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far, i den<br>mån det behövs från elsäkerhetssynpunkt. meddela föreskrifter om kon-<br>troll, provning eller besiktning samt andra föreskrifter som rör elektriska<br>anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar,<br>elektrisk materiel eller elektriska installationer.</p>
<p>2 § Om en elektrisk anläggning genom inverkan på en redan befintlig<br>sådan anläggning kan vålla person- eller sakskada eller störning i driften,<br>svarar innehavaren av den förstnämnda anläggningen för de åtgärder som<br>behövs vid hans anläggning för att förebygga sådan skada eller störning.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller också då en elektrisk anläggning<br>kan vålla sakskada genom inverkan på en redan befintlig rörledning för<br>transport av naturgas, för vilken det krävs koncession enligt lagen<br>(1978:160) om vissa rörledningar.</p>
<p>3 § Den som innehar en anläggning för starkström med en spänning som<br>överstiger 1 000 volt mellan fasledare där det vid enfasigt fel kan upp-<br>komma jordslutningsström med större styrka än 500 ampere, är, utöver<br>vad som följer av 2 §, skyldig att iaktta följande. Så snart han far känne-<br>dom om att en elektrisk anläggning för svagström eller för starkström<br>med en spänning av högst 1 000 volt mellan fasledare tillkommit, svarar<br>han för de åtgärder som behövs vid hans anläggning för att förebygga<br>skada eller störning.</p>
<p>Åtgärder som avses i första stycket skall vara ägnade att förebygga att<br>anläggningen genom inverkan på den andra anläggningen genom<br>induktion eller förhöjda markpotentialer orsakar person- eller sakskada<br>eller annan störning än ljudstöming.</p>
<p>4 § Om, i fall som avses i 3 §, innehavaren av en senare tillkommen an-<br>läggning genom bristande planläggning av anläggningens utförande eller<br>på annat sätt har föranlett att kostnaden för skyddsåtgärder blivit<br>väsentligt högre än nödvändigt, svarar han för merkostnaden.</p>
<p>5 § Om en elektrisk anläggning flyttas eller ändras i fråga om utförande<br>eller drift och risken för skada eller störning därmed ökar, skall frågan<br>om skyldighet att svara för skyddsåtgärder som föranleds av den ökade<br>risken bedömas på samma sätt som om anläggningen var ny.</p>
<p>6 § En elektrisk anläggning skall anses ha tillkommit då den togs i bruk.<br>Har olika delar av en anläggning tagits i bruk vid skilda tidpunkter, skall</p>
<p>21</p>
<p>varje sådan del vid tillämpning av detta kapitel anses som en särskild<br>anläggning.</p>
<p>7 § Om, i fall som avses i 2 och 3 §§, nödvändigt skydd kan uppnås med<br>bättre verkan eller till lägre kostnad genom någon åtgärd vid en annan<br>anläggning än den vars innehavare enligt 2 eller 3 § är skyldig att svara<br>för åtgärden, skall innehavaren av den förstnämnda anläggningen, efter<br>överenskommelse eller beslut av allmän domstol, utföra åtgärden.</p>
<p>Den innehavare som utfört en åtgärd enligt första stycket har rätt att av<br>den som enligt 2 eller 3 § haft att svara för åtgärden få ersättning för de<br>utgifter som varit nödvändiga för de utförda åtgärderna. Om de utförda<br>åtgärderna inneburit en fördel för anläggningen i form av minskning av<br>utgifterna för dess underhåll och drift eller annan stadigvarande förbät-<br>tring av driften, skall ersättningen minskas i motsvarande mån.</p>
<p>8 § Särskilda bestämmelser om elektromagnetisk kompatibilitet finns i<br>lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet.</p>
<h4>10 kap. Skadestånd</h4>
<p>Ansvar för skada genom inverkan av el från starkströmsanläggning</p>
<p>1 § Har någon tillfogats person- eller sakskada genom inverkan av el<br>från en starkströmsanläggning, skall skadan, även om det inte följer av<br>allmänna skadeståndsbestämmelser, ersättas av innehavaren av den<br>starkströmsanläggning från vilken elen senast kommit.</p>
<p>Ansvar enligt första stycket gäller inte</p>
<p>1. den som innehar en starkströmsanläggning för produktion av el där<br>generatorn har en märkeffekt om högst 50 kilovoltampere,</p>
<p>2. den som innehar en starkströmsanläggning som är avsedd för an-<br>vändning av el och som tillförs el med en spänning av högst 250 volt<br>mellan en ledare och jord eller, vid icke direkt jordat system, mellan två<br>ledare,</p>
<p>3. om skadan skett på en annan elektrisk anläggning eller en rörledning<br>för transport av naturgas, för vilken det krävs koncession enligt lagen<br>(1978:160) om vissa rörledningar, eller</p>
<p>4. om den elektriska anläggningen utgörs av en inrättning för godsbe-<br>fordran eller är avsedd för en sådan inrättnings behov och skada upp-<br>kommit på egendom som har blivit mottagen för sådan befordran.</p>
<p>Produktansvar</p>
<p>2 § Om en skada orsakas av säkerhetsbrist i el som har satts i omlopp<br>från en elektrisk anläggning med egen generator eller transformator är<br>innehavaren, om inte annat följer av 3 §, skyldig att betala skadestånd för<br>personskada samt för sakskada på egendom som till sin typ vanligen är<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>22</p>
<p>avsedd för enskilt ändamål, om den skadelidande vid tiden för skadan<br>använde egendomen huvudsakligen för sådant ändamål.</p>
<p>Med säkerhetsbrist avses att elen inte är så säker som skäligen kan<br>förväntas.</p>
<p>Avtalsvillkor som inskränker skadeståndsskyldigheten är utan verkan.</p>
<p>3 § Skadeståndsskyldig enligt 2 § är inte den som</p>
<p>1. visar att han inte har satt elen i omlopp i en näringsverksamhet,</p>
<p>2. gör sannolikt att säkerhetsbristen inte fanns när han satte elen i<br>omlopp,</p>
<p>3. visar att säkerhetsbristen beror på att elen måste stämma överens<br>med tvingande föreskrifter som har meddelats av en myndighet, eller</p>
<p>4. visar att det på grundval av det vetenskapliga och tekniska vetandet<br>vid den tidpunkt då han satte elen i omlopp inte var möjligt att upptäcka<br>säkerhetsbristen.</p>
<p>Skadestånd vid driftstörning</p>
<p>4 § Har driften vid en elektrisk anläggning störts genom inverkan av el<br>från en annan sådan anläggning och vållar störningen personskada,<br>sakskada eller ren förmögenhetsskada, skall innehavaren av sistnämnda<br>anläggning ersätta skadan, om störningen har uppstått till följd av uppsåt<br>eller vårdslöshet från hans sida.</p>
<p>Skadelidandes medvållande</p>
<p>5 § Om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skada som<br>skall ersättas enligt 1 § första stycket eller 4 § gäller 6 kap. 1 §<br>skadeståndslagen (1972:207).</p>
<p>Skadestånd enligt 2 § jämkas efter vad som är skäligt, om vållande på<br>den skadelidandes sida har medverkat till skadan.</p>
<p>Bestämmande av skadestånd</p>
<p>6 § Vid bestämmande av ersättning för skada enligt 1, 2 eller 4 §<br>tillämpas 5 kap. skadeståndslagen (1972:207).</p>
<p>När ersättning för sakskada bestäms enligt 2 § avräknas ett belopp om<br>3 500 kr.</p>
<p>Ågares skadeståndsansvar</p>
<p>7 § Har ägaren till en elektrisk starkströmsanläggning upplåtit nyttjande-<br>rätten helt eller delvis till någon annan, svarar han ändå för skada som<br>skall ersättas enligt denna lag som om han alltjämt innehaft<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>23</p>
<p>anläggningen. Ägaren är dock inte ansvarig med annan egendom än som<br>har upplåtits.</p>
<p>Den ersättning ägaren kan ha utgett i ett sådant fall som avses i första<br>stycket far han kräva tillbaka av nyttjanderättshavaren.</p>
<p>Preskription</p>
<p>8 § Talan mot en elektrisk anläggnings ägare eller innehavare om<br>skadestånd enligt 1 § första stycket eller 4 § skall väckas inom två år från<br>det skadan inträffade.</p>
<p>Den som vill ha ersättning enligt 2 § skall väcka talan inom tre år från<br>det han fick eller borde ha fatt kännedom om att fordringen kunde göras<br>gällande. Talan om ersättning måste dock väckas inom tio år från det att<br>den som påstås vara skadeståndsskyldig tillhandahöll elen.</p>
<p>Den som inte väcker talan i tid har inte rätt till ersättning enligt de<br>angivna bestämmelserna.</p>
<h4>11 kap. Särskilda bestämmelser om överföring och leverans av el till<br>konsumenter</h4>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Detta kapitel gäller överföring och leverans av el till konsumenter.<br>Med konsument avses en fysisk person till vilken el överförs eller<br>levereras huvudsakligen för ändamål som faller utanför<br>näringsverksamhet.</p>
<p>2 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i detta kapitel är<br>till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Avbrytande av överföring av el på grund av konsumentens avtalsbrott</p>
<p>3 § Överföring av el far avbrytas, om konsumenten försummar sina<br>skyldigheter och försummelsen utgör ett väsentligt avtalsbrott.</p>
<p>Innan överföringen avbryts skall konsumenten uppmanas att inom viss<br>skälig tid vidta rättelse och, i annat fall än som avses i 4 §, underrättas<br>om att överföringen annars kan avbrytas. Sker rättelse far överföringen<br>inte avbrytas.</p>
<p>Om omständigheterna ger anledning att befara att ett avbrott skulle<br>medföra ej obetydlig personskada eller omfattande sakskada, far<br>överföringen inte avbrytas. Det gäller dock inte om konsumenten handlar<br>otillbörligt.</p>
<p>24</p>
<p>4 § Om avtalsbrottet består i att konsumenten försummat att betala för<br>överföring eller leverans av el gäller, utöver vad som anges i 3 §, att<br>konsumenten sedan tiden för rättelse gått ut skall uppmanas att betala<br>inom tre veckor från det att han har delgetts uppmaningen och en<br>underrättelse om att överföringen annars kan avbrytas. Ett meddelande<br>om den uteblivna betalningen skall samtidigt lämnas till socialnämnden i<br>den kommun där konsumenten far el överförd.</p>
<p>Sker betalning eller är fordringen tvistig, får överföringen inte<br>avbrytas. Överföringen far inte heller avbrytas om socialnämnden inom<br>den tid som anges i första stycket skriftligen har meddelat den som<br>lämnat underrättelsen att nämnden tar på sig betalningsansvaret för<br>skulden.</p>
<p>5 § Innehavaren av nätkoncessionen och elleverantören har rätt till<br>skälig ersättning av konsumenten för kostnader som föranleds av<br>åtgärder som nämns i 3 och 4 §§ .</p>
<p>6 § Underrättelser och meddelanden som avses i 4 § första stycket skall<br>lämnas enligt formulär som fastställs av regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer.</p>
<p>Avbrytande av överföring av el av elsäkerhetsskäl m.m.</p>
<p>1 § Innehavaren av nätkoncession får avbryta överföringen av el för att<br>vidta åtgärder som är motiverade av elsäkerhetsskäl eller för att<br>upprätthålla en god drift- och leveranssäkerhet. Avbrottet far inte i något<br>fall pågå längre än åtgärden kräver.</p>
<p>Om innehavaren av nätkoncession kan förutse annat än kortvariga<br>avbrott i överföringen, skall konsumenten underrättas i god tid före<br>avbrottet. Konsumenten skall underrättas personligen eller, om det är<br>lämpligt, genom anslag.</p>
<p>Skadestånd vid avbruten överföring av el</p>
<p>8 § Avbryts överföringen av el på grund av konsumentens försummelse<br>utan att förutsättningarna i 3 och 4 §§ är uppfyllda, har konsumenten rätt<br>till ersättning för skada av nätkoncessionshavaren.</p>
<p>Har överföringen av el avbrutits på begäran av elleverantören, skall<br>denne, i stället för koncessionshavaren, ersätta konsumenten för den<br>uppkomna skadan.</p>
<p>9 § Om innehavaren av nätkoncession inte har underrättat konsumenten<br>enligt 7 § andra stycket, har konsumenten rätt till ersättning för skada av<br>koncessionshavaren.</p>
<p>10 § Om överföringen av el avbryts utan att det beror på konsumentens<br>försummelse och utan att det finns rätt att avbryta överföringen enligt 7 §<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>25</p>
<p>första stycket, har konsumenten rätt till ersättning for skada av<br>nätkoncessionshavaren om inte denne visar att avbrottet beror på ett hinder<br>utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med<br>och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.</p>
<p>Beror avbrottet på någon som koncessionshavaren har anlitat for att<br>utföra underhåll, reparation eller liknande arbete, är koncessionshavaren fri<br>från skadeståndsskyldighet endast om också den som han har anlitat skulle<br>vara fri enligt första stycket.</p>
<p>11 § Skadestånd enligt 8 - 10 §§ omfattar ersättning for utgifter och<br>inkomstbortfall samt annan förlust på grund av avbrottet.</p>
<p>Om skyldigheten att utge skadestånd skulle vara oskäligt betungande<br>med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan<br>skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt. Vid bedömningen skall<br>även beaktas föreliggande försäkringar och försäkringsmöjligheter, den<br>skadeståndsskyldiges förutsättningar att förutse och hindra skadan samt<br>andra särskilda omständigheter.</p>
<p>12 § Konsumenten skall underrätta motparten om anspråk på ersättning<br>inom två år från det att skadan inträffade. Gör han inte det, har han<br>förlorat sin rätt till ersättning för den uppkomna skadan.</p>
<h4>12 kap. Tillsyn m.m.</h4>
<p>Tillsyn</p>
<p>1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller<br>villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas, såvitt avser frågor<br>om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, av den<br>eller de myndigheter som regeringen bestämmer.</p>
<p>Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter<br>och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nätmyndig-<br>heten.</p>
<p>2 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran fa de upplysningar och<br>ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran far förenas<br>med vite.</p>
<p>3 § En tillsynsmyndighet far meddela de förelägganden som behövs för<br>att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av<br>tillsynen. Ett föreläggande far förenas med vite.</p>
<p>Ett föreläggande som avser elsäkerhet eller driftsäkerheten hos det<br>nationella elsystemet gäller omedelbart.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>26</p>
<p>Särskilt om tillsyn som avser elsäkerhet eller driftsäkerheten hos det<br>nationella elsystemet</p>
<p>4 § Tillsynsmyndigheten far</p>
<p>1. förordna om rättelse på vederbörandes bekostnad om någon inte<br>följer ett föreläggande enligt 3 § som är påkallat av elsäkerhetsskäl,</p>
<p>2. förbjuda användning av en elektrisk anläggning som är i ett sådant<br>skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom<br>kan uppstå,</p>
<p>3. förbjuda tillhandahållande eller användning av elektrisk materiel<br>som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person<br>eller egendom kan uppstå eller som inte är kontrollerad, provad,<br>besiktigad eller dokumenterad enligt gällande föreskrifter,</p>
<p>4. förbjuda tillhandahållande av tjänster som innebär fara för person<br>eller egendom till följd av bristfällig eller felaktig installation av<br>elektriska starkströmsanläggningar.</p>
<p>Beslut enligt första stycket gäller omedelbart och far verkställas.</p>
<p>5 § För tillsyn som avser elsäkerhet eller driftsäkerheten hos det<br>nationella elsystemet har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till<br>områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.</p>
<p>Om det behövs för tillsynen avseende elsäkerhet, får<br>tillsynsmyndigheten hos tillverkare, importörer, grossister och<br>detaljhandlare för provning ta ut ett eller flera exemplar av en anordning,<br>avsedd att anslutas till en elektrisk anläggning, eller elektrisk materiel<br>som har införts eller skall införas på marknaden.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om ersättning för uttaget prov och om skyldighet att<br>ersätta tillsynsmyndighetens kostnader för provning.</p>
<p>Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.</p>
<p>Avgifter</p>
<p>6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om avgifter för myndighets verksamhet som sker<br>med stöd av denna lag.</p>
<h4>13 kap. Övriga bestämmelser</h4>
<p>Ansvarsbestämmelser</p>
<p>1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller<br>av oaktsamhet</p>
<p>1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,</p>
<p>2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 11 §, eller</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>27</p>
<p>3. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 § Prop. 1996/97:136<br>tredje stycket eller 9 kap. 1 § andra stycket.</p>
<p>Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet</p>
<p>1. bryter mot 2 kap. 22 § eller</p>
<p>2. inte gör anmälan enligt 6 kap. 1 § i rätt tid eller i sådan anmälan<br>lämnar oriktig uppgift.</p>
<p>I ringa fall döms inte till ansvar.</p>
<p>2 § Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med<br>straff enligt brottsbalken.</p>
<p>3 § Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar<br>enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.</p>
<p>4 § Elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till en<br>elektrisk anläggning eller elektrisk materiel som varit föremål för brott<br>enligt denna lag skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart<br>oskäligt. I stället för sådan egendom kan värdet av egendomen förklaras<br>förverkat. Även utbytet av brott enligt denna lag skall förklaras förverkat,<br>om det inte är uppenbart oskäligt.</p>
<p>Överklagande</p>
<p>5 § Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 23 - 25 §§, 3 kap. 3 §, 6 -</p>
<p>8 §§, 11, 12, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§ samt 5 kap. 7, 10 och<br>11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2 - 4 §§ samt beslut<br>av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt<br>8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el far överklagas<br>hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid över-<br>klagande till kammarrätten.</p>
<p>Regeringen far meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut<br>enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av<br>lagen.</p>
<h4>Övergångsbestämmelser</h4>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998, då lagen (1902:71 s. 1),<br>innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, och lagen<br>(1994:618) om handel med el, m.m., skall upphöra att gälla.</p>
<p>2. För en elanvändare som har debiterats kostnaden för en mätare med<br>tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i uttagspunkten<br>enligt 2 § 10 mom. första stycket lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa<br>bestämmelser om elektriska anläggningar, skall 2§ 10 mom. andra<br>stycket nämnda lag alltjämt gälla.</p>
<p>3. I ärenden om prisreglering enligt 10 § lagen (1994:618) om handel<br>med el, m.m., som är anhängiga vid den nya lagens ikraftträdande skall<br>äldre bestämmelser tillämpas.</p>
<p>28</p>
<p>4. Punkten 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1994:617) om<br>ändring i lagen (1902:71 s. 1). innefattande vissa bestämmelser om<br>elektriska anläggningar, i dess lydelse enligt lagen 1995:1140 skall<br>alltjämt gälla.</p>
<p>5. Punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1994:617)<br>om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om<br>elektriska anläggningar, skall alltjämt gälla i ärenden där ansökan har<br>gjorts före den 1 januari 1996.</p>
<p>6. För ledningar som före ikraftträdandet av denna lag har dragits fram<br>enligt vad som sägs i 5 b § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa<br>bestämmelser om elektriska anläggningar, skall 5 b § alltjämt gälla.</p>
<p>7. Om en ledning har dragits fram före den 1 juli 1982 tillämpas 2 kap.<br>24 § endast om ledningen var i bruk nämnda dag eller togs i bruk därefter<br>och återställningsåtgärder är påkallade ur allmän synpunkt.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>29</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i elberedskapslagen<br>(1997:000)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att i 15 och 19 §§ elberedskapslagen (1997:000)<br>orden ”lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om<br>elektriska anläggningar” skall bytas ut mot ”ellagen (1997:000)”.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>30</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Riksdagen beslutade våren 1992 om mål och strategier för en<br>reformering av den svenska elmarknaden (prop. 1991/92:133, bet.<br>1991/92:NU30, rskr. 1991/92:322). Regeringen tillkallade i mars 1992 en<br>utredare med uppgift att utarbeta förslag till en ny Ellagstiftning på<br>elområdet. Utredningen (N 1992:04) antog namnet Ellagstiftnings-<br>utredningen (ELU).</p>
<p>Riksdagen beslutade våren 1994 om ett nytt regelverk för elmarknaden<br>(prop. 1993/94:162, bet. 1993/94:NU22, rskr. 1993/94:358). Beslutet<br>innebar omfattande förändringar i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa<br>bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). Genom beslutet<br>infördes vidare en ny lag, lagen (1994:618) om handel med el, m.m.<br>Enligt beslutet skulle nya lagreglerna ha trätt i kraft den 1 januari 1995.</p>
<p>Till grund för riksdagsbeslutet låg bl.a. de lagförslag som ELU<br>redovisade våren 1993 i delbetänkandet Elkonkurrens med nätmonopol<br>(SOU 1993:68).</p>
<p>Sommaren 1994 tillkallade regeringen en parlamentarisk sammansatt<br>kommission. Energikommissionen (N 1994:04), med uppgift att granska<br>de pågående energipolitiska programmen för omställning och utveckling<br>av energisystemet och analysera behovet av förändringar och ytterligare<br>åtgärder. I kommissionens uppgifter ingick också att följa utvecklingen<br>på elmarknaden och särskilt behandla utlandshandeln och de<br>regionalpolitiska frågorna (dir. 1994:67). Regeringen beslutade hösten<br>1994 om tilläggsdirektiv (dir. 1994:120) till Energikommissionen som<br>innebar att den med förtur skulle analysera förutsättningarna för att<br>genomföra elmarknadsreformen på ett sätt som inte låste kommissionens<br>fortsatta arbetet.</p>
<p>Hösten 1994 beslutade riksdagen att skjuta upp elmarknadsreformens<br>ikraftträdande för att skapa möjligheter för Energikommissionen att<br>genomföra en bredare konsekvensanalys av de nya reglerna för<br>elmarknaden innan reformen skulle träda i kraft (prop. 1994/95:84, bet.<br>1994/95 :NU 10, rskr. 1994/95:141).</p>
<p>Energikommissionen redovisade våren 1995 sina överväganden och<br>förslag avseende elmarknadsreformen i delbetänkandet Ny elmarknad<br>(SOU 1995:14).</p>
<p>Riksdagen beslutade hösten 1995 om att de på våren 1994 beslutade<br>lagändringarna skulle träda i kraft med vissa ändringar den 1 januari<br>1996 (prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1, rskr. 1995/96:2).</p>
<p>ELU:s fortsatta arbete skulle enligt direktiven syfta till att fa bl.a.<br>ellagen ersatt med en modem lagstiftning. I tilläggsdirektiv för<br>utredningen sommaren 1993 (dir. 1993:93) angavs bl.a. att de nuvarande<br>skadeståndsreglerna i ellagen skulle ses över och att lagen skulle<br>omarbetas språkligt och redaktionellt.</p>
<p>ELU redovisade i oktober 1995 sitt slutbetänkande ellag (SOU<br>1995:108). 1 betänkandet föreslås bl.a. att bestämmelserna i ellagen och<br></p>
<p>31</p>
<p>lagen om handel med el, m.m. (1994:618) förs samman till en gemensam<br>ny lag. Den nya lagen skall enligt förslaget innehålla regler för<br>produktion, överföring och handel med el, m.m. Betänkandet har<br>remissbehandlats. En sammanfattning av ELU:s förslag finns i bilaga 1.<br>ELU:s lagförslag återfinns i bilaga 2. En sammanställning av<br>remissinstansernas synpunkter finns i bilaga 3.</p>
<p>Regeringen beslutade i augusti 1995 att tillkalla en utredare med<br>uppgift att föreslå ett regelverk för en organiserad börshandel med el.<br>Enligt direktiven skulle utredaren även lämna förslag till den reglering av<br>utlandshandel som kan bli nödvändig för att säkerställa<br>försörjningstryggheten. Utredningen (N 1996:49) antog namnet<br>Elbörsutredningen. Den redovisade i april 1996 sina överväganden och<br>förslag i betänkandet Regler för handel med el (SOU 1996:49). En<br>sammanfattning av utredningens förslag finns i bilaga 4. Utredningens<br>lagförslag redovisas i bilaga 5. Betänkandet har remissbehandlats. En<br>förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. En sammanställning<br>av remissinstansernas synpunkter finns tillgänglig i Närings- och<br>handelsdepartementet (dnr. N96/868).</p>
<p>Regeringen beslutade i november 1995 att tillkalla en utredare med<br>uppgift att utarbeta förslag till regler för konsumentskydd vid leverans av<br>el (dir. 1995:148). Utredningen antog namnet Utredningen om<br>konsumentskydd vid leverans av el (nedan benämnd Elkonsument-<br>skyddsutredningen). Utredningen redovisade i juni 1996 sitt betänkande<br>Konsumentskydd på elmarknaden (SOU 1996:104). I betänkandet lämnas<br>förslag till regler för konsumentskydd vid avstängning av el och för<br>konsumentskydd vid kvantitativa driftstörningar (skadeståndsregler). En<br>sammanfattning av utredningens förslag finns i bilaga 7. Utredningens<br>lagförslag redovisas i bilaga 8. Utredningens betänkande har remiss-<br>behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 9. En<br>sammanställning av remissinstansernas synpunkter finns tillgänglig i<br>Inrikesdepartementet (dnr In96/619).</p>
<p>I juni 1996 uppdrog regeringen åt Närings- och teknikutvecklings-<br>verket (NUTEK) att utreda och föreslå åtgärder för icke<br>koncessionspliktiga elnät, m.m. Uppdraget syftade till att precisera<br>ELU:s förslag avseende undantag från kravet på nätkoncession.<br>Uppdraget redovisades i november 1996 i rapporten Icke koncessions-<br>pliktiga nät. En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 10.<br>Rapportens lagförslag finns i bilaga 11. Ett remissmöte hölls i Närings-<br>och handelsdepartementet den 19 november 1996. En förteckning över<br>deltagarna i remissmötet finns i bilaga 12. Minnesanteckningar från<br>mötet finns tillgängliga i Närings- och handelsdepartementet (dnr.<br>N96/1380).</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 24 april 1997 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 13.</p>
<p>Lagrådets yttrande finns i bilaga 14.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>32</p>
<p>Regeringen har i propositionen i huvudsak följt Lagrådets förslag.<br>Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.</p>
<p>3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 136</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>33</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>4 En ny ellagstifitning</h2>
<h3>4.1 Behovet av en ny lagstiftning</h3>
<p>Regeringens bedömning: Ellagen är i sin nu gällande lydelse<br>svåröverskådlig och lagtexten är i bl.a. sin språkliga utformning<br>föråldrad. Ellagen bör ersättas med en redaktionellt och språkligt<br>modem lagstiftning. Det materiella innehållet i det nuvarande<br>regelverket bör föras över till den nya lagen i huvudsak oförändrat.</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) bedömning: Överensstämmer<br>med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Inga remissinstanser ifrågasätter utredningens<br>bedömning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: De grundläggande<br>bestämmelserna på elområdet finns i lagen (1902:71 s.l), innefattande<br>vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, den s.k. ellagen, som har<br>varit i kraft sedan 1902. Huvuddragen i lagen har varit i stort sett<br>oförändrade intill dess riksdagen år 1995 beslutade om en reformering av<br>den svenska elmarknaden (prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1, rskr.<br>1995/96:2). De stora tekniska och strukturella förändringar som har skett<br>inom elförsörjningen sedan lagens tillkomst har skapat tillämpnings-<br>problem. Lagen är också svåröverskådlig. Det gäller i synnerhet efter<br>1995 års ändringar som genomfördes i avvaktan på den genomgripande<br>modernisering som låg i ELU:s uppdrag. Till detta kan läggas att ellagen<br>i vissa avseenden, främst beträffande skadestånd, innehåller en lagtext<br>som är föråldrad. Det finns således starka skäl som talar för att ellagen<br>ersätts med en helt ny ellag. I sak kommer denna att till övervägande del<br>överensstämma med gällande rätt, vilket är naturligt med hänsyn till de<br>stora ändringar som nyligen skett. I några avseenden görs dock ändringar<br>och tillägg (se närmare avsnitt 4.2).</p>
<p>Stora förändringar har skett inom elförsörjningen under de senaste<br>åren, både i Sverige och utomlands. Riksdagens beslut hösten 1995 har<br>inneburit ökad konkurrens i handeln med el. Syftet var att bl.a. öka<br>valfriheten för elanvändarna och skapa förutsättningar för en ökad pris-<br>och kostnadspress inom elförsörjningen.</p>
<p>En särskild fråga gäller de internationella aspekterna. Inom<br>elförsörjningen, har internationaliseringen ökat liksom utbytet av el över<br>nationsgränserna. För Sverige sker ett omfattande utbyte med de nordiska<br>länderna men också med Tyskland. En väl fungerande nordisk elmarknad<br>innebär ömsesidiga fördelar för länderna. Ellagstiftningen i Norge,<br>Sverige och Finland överensstämmer i allt väsentligt. Sverige och Norge<br>har från år 1996 i praktiken en gemensam elmarknad. Handelshindren på<br></p>
<p>34</p>
<p>utlandsförbindelserna har avskaffats och en gemensam svensk-norsk<br>handelsplats, Nord Pool ASA, har etablerats. De nordiska<br>energiministrarna konstaterade vid sitt sommarmöte år 1996 att arbetet<br>med att utvidga samarbetet på den nordiska elmarknaden fortskrider som<br>planerat.</p>
<p>I december 1996 antog Ministerrådet ett direktiv om gemensamma<br>regler för den inre marknaden för el (96/92/EG). Direktivet trädde i kraft<br>den 19 februari 1997 och medlemsländerna har från denna tidpunkt två år<br>på sig att införliva direktivet i nationell rätt.</p>
<p>Direktivet innehåller regler om handel och investeringar inom<br>elsektorn. Syftet är att elmarknaden stegvis skall öppnas samtidigt som<br>allmänhetens tillgång till grundläggande service garanteras. Öppnandet<br>skall ske genom att varje medlemsland utser s.k. berättigade kunder, dvs.<br>kunder som har rätt att välja leverantör. Graden av marknadsöppning<br>beror på hur stor andel av den samlade elförbrukningen i landet som<br>dessa kunders sammanlagda förbrukning motsvarar. Sex år efter<br>direktivets ikraftträdande skall marknadsöppningen motsvara ca en<br>tredjedel av landets samlade elförbrukning</p>
<p>När det gäller nya kraftproduktionsanläggningar skall medlems-<br>länderna enligt direktivet tillämpa antingen ett tillståndsförfarande eller<br>ett anbudsförfarande. Vid tillståndsförfarandet har var och en som<br>uppfyller ett antal angivna kriterier rätt att uppföra en anläggning. När<br>anbudsförfarandet tillämpas skall ett oberoende organ genomföra<br>anbudstävlingar när det bedöms finnas behov av ny produktionskapacitet.</p>
<p>Det finns stora skillnader mellan medlemsländerna vad gäller graden<br>av öppenhet på elmarknaden. Dessa skillnader kommer att bestå under<br>lång tid framöver. För att det inte skall uppstå bristande jämvikt i handeln<br>med el mellan medlemsstaterna finns i direktivet regler som ger<br>medlemsländerna rätt att vidta vissa åtgärder för att upprätthålla<br>ömsesidighet i handeln med andra medlemsländer.</p>
<p>Direktivet innehåller också regler som innebär att medlemsländerna<br>kan ålägga företag inom elsektorn att tillhandahålla allmännyttiga<br>tjänster. Dessa tjänster kan avse bl.a. kvalitet och pris på leveranser,<br>försörjningstrygghet och miljöskydd.</p>
<p>Vidare finns bestämmelser om att medlemsländerna, i händelse av en<br>plötslig kris på energimarknaden, far vidta nödvändiga skyddsåtgärder.</p>
<p>Den nuvarande svenska ellagstiftningen och den nya ellag som föreslås<br>i denna proposition tillgodoser enligt regeringens bedömning i allt<br>väsentligt direktivets krav. Endast smärre tekniska förändringar torde<br>krävas för att införliva direktivet i svensk rätt. Regeringen avser att vid<br>ett senare tillfälle återkomma till riksdagen i denna fråga.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>35</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h3>4.2 Lagstiftningens omfattning och huvudsakliga innehåll</h3>
<p>Regeringens forslag: Bestämmelserna i 1902 års ellag och lagen om<br>elhandelslagen förs samman till en lag som reglerar verksamheter<br>avseende produktion, överföring och handel med el.</p>
<p>1 den nya lagen baseras det materiella innehållet på den nuvarande<br>ellagens bestämmelser om nätkoncession, nätverksamhet och<br>nättariffer, skyddsåtgärder och skadestånd, elsäkerhetsåtgärder, tillsyn<br>m.m. De delar av gällande ellagstiftning som infördes som en följd av<br>elreformen förs över till den nya lagen i huvudsak oförändrade.<br>Regelverket för elmarknaden kompletteras med bestämmelser om<br>konsumentskydd.</p>
<p>Den nya ellagen träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens<br>förslag att samordna lagstiftningen på elområdet eller lämnar det utan<br>invändning. Vissa remissinstanser, däribland Närings- och<br>teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket, Konsumentverket,<br>Svenska kommunförbundet, Svenska Elverksföreningen och<br>Riksförbundet Energi leverantörerna, kommenterar den del av<br>lagstiftningen som trädde i kraft år 1996 och föreslår både ändringar vad<br>gäller det materiella innehållet och vissa redaktionella ändringar.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vid tillkomsten av 1902 års ellag var<br>ett viktigt syfte med lagen att skydda allmänheten mot skador på liv och<br>egendom. Ett annat syfte var att främja landets elektrifiering genom att<br>med lagstöd möjliggöra utbyggnad av starkströmsledningar på annans<br>mark.</p>
<p>Utvecklingen under närmare ett sekel har ställt krav på nya och<br>förändrade regler och har inneburit att ett stort antal nya bestämmelser<br>införts i ellagen. Intentionerna med 1995 års elreform innebar mycket<br>stora förändringar i förutsättningarna för lagstiftningen. Med hänsyn till<br>uppbyggnaden av 1902 års ellag ansågs det lämpligt att samla vissa<br>bestämmelser i en ny lag, lagen (1994:618) om handel med el, m.m.,<br>(elhandelslagen). Dessa två lagar innehåller tillsammans bestämmelser<br>om såväl reglering av de naturliga monopolen på elmarknaden<br>(nätverksamhet) och handeln med el som skyddsåtgärder, skadestånd,<br>elsäkerhet m.m.</p>
<p>Bestämmelserna i 1902 års ellag kan enligt ELU indelas i fem<br>huvudgrupper. Den första gruppen består av regler om nätkoncession.<br>Vid lagens tillkomst spelade som nyss nämnts säkerhetsintressena en stor<br>roll, inte minst vid utformningen av koncessionsreglema. Elledningar<br>ansågs särskilt farliga och framdragandet borde ställas under samhällets<br>kontroll. Efter hand har även andra intressen kommit i förgrunden.<br>Exempelvis har bestämmelser tillkommit om att en koncession inte far</p>
<p>36</p>
<p>strida mot kommunernas planering och att lagen (1987:12) om<br>hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen) skall tillämpas.<br>Ett viktigt syfte med koncessionsreglema är också att vid uppförande av<br>starkströmsledningar säkerställa att ledningsintresset vägs mot andra<br>samhällsintressen vid utnyttjandet av marken.</p>
<p>Bestämmelser om skadestånd bildar en andra huvudgrupp. Den<br>grundläggande bestämmelsen är i huvudsak utformad på samma sätt som<br>när lagen trädde i kraft år 1902. Enligt huvudregeln gäller strikt ansvar<br>vid elskador. Ellagen har därefter kompletterats med bestämmelser om<br>produktansvar i samband med att produktansvarslagen (1992:18) trädde i<br>kraft den 1 januari 1993.</p>
<p>Den tredje huvudgruppen av bestämmelser reglerar skyldigheten för<br>innehavaren av en elektrisk anläggning att vidta skyddsåtgärder i<br>förhållande till andra elektriska anläggningar.</p>
<p>En fjärde grupp av bestämmelser handlar bl.a. om skyldighet för<br>ledningsägaren att i vissa fall flytta ledningen.</p>
<p>En femte grupp kan de bestämmelser sägas bilda som tillkom i<br>samband med elmarknadsreformen och som trädde i kraft den 1 januari<br>1996. Här märks framför allt bestämmelser om nätverksamhet och<br>nättariffer.</p>
<p>Härutöver finns i ellagen vissa definitioner, tillsynsbestämmelser,<br>bestämmelser om vite och straff m.m. Dessa regler överensstämmer i<br>stort med motsvarande regelverk i annan och liknande lagstiftning som<br>innehåller bestämmelser om myndighetstillsyn.</p>
<p>En fråga gäller vilken utformning den nya lagstiftningen för elområdet<br>bör ha. ELU har övervägt flera lagtekniska lösningar, bl.a. en uppdelning<br>av ellagens bestämmelser i en eldistributionslag och en elsäkerhetslag.<br>Utredningen fann emellertid inte att några vinster i fråga om ökad<br>överskådlighet kan göras genom en sådan uppdelning. Bestämmelserna<br>har enligt ELU ett inbördes samband och en uppdelning på två lagar<br>torde medföra dubbleringar i vissa avseenden. ELU föreslår därför att<br>bestämmelserna i ellagen och elhandelslagen sammanförs till en lag.</p>
<p>Huvudprincipen i 1995 års elreform är att åstadkomma en klar<br>boskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el och å<br>andra sidan överföring av el (nätverksamhet). Produktionen och<br>försäljningen skall ske i konkurrens, medan nätverksamheten även i<br>fortsättningen regleras och övervakas på ett särskilt sätt.</p>
<p>Principen om boskillnad återspeglas också i lagstiftningen. Elreformen<br>med de lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1996 innebar att<br>regleringen av handel med el avskaffades och att ellagen numera reglerar<br>enbart nätverksamhet. De regler om handel med el som infördes<br>samlades i elhandelslagen. Uppdelningen av bestämmelserna i en<br>särskild ellag och en elhandelslag motiverades av strukturella skäl (prop.<br>1993/94:162 s. 165).</p>
<p>Elhandelslagens bestämmelser avser bl.a. leveranskoncessioner.<br>Systemet med leveranskoncessioner är enligt riksdagens beslut hösten<br>1995 en övergångslösning och skall utvärderas och eventuellt avvecklas<br>efter fem år. Detta talar i viss mån för att dessa bestämmelser inte bör<br>infogas i en ny ellag.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>37</p>
<p>Enligt ELU kan dock elhandelslagen infogas i den nya ellagen på<br>sådant sätt att bestämmelserna om leveranskoncession enkelt kan<br>avskaffas eller förändras om detta blir aktuellt. Återstående fåtaliga<br>bestämmelser från denna lag kvarstår då i ellagen i stället för i en kraftigt<br>stympad lag om handel med el. m.m. Den nya ellagen far enligt ELU:s<br>förslag en sådan uppbyggnad att den inte innebär några strukturella<br>hinder mot en gemensam lag.</p>
<p>Regeringen föreslår att bestämmelserna i 1902 års ellag och<br>elhandelslagen förs samman till en gemensam, ny lag att gälla vid<br>produktion, överföring och användning m.m. Innehållet i den nya ellagen<br>bör vara i huvudsak detsamma som i 1902 års lag även om<br>bestämmelserna bör ges en modernare utformning. Det gäller den<br>nuvarande ellagens bestämmelser om nätkoncession, nätverksamhet och<br>nättariffer, skyddsåtgärder och skadestånd, elsäkerhetsåtgärder, tillsyn<br>m.m.</p>
<p>Det är viktigt att säkerställa att det finns regler som möjliggör tillsyn<br>och kontroll över att handeln med el bedrivs i lämpliga och seriösa<br>former. Elreformen har inneburit ändrade former för handeln med el.<br>Elbörsutredningen har i betänkandet Regler för handel med el (SOU<br>1996:49) redovisat förslag till en ny lagstiftning avseende all handel med<br>el. Regeringen lämnar inte något förslag till sådan lagstiftning. Enligt<br>regeringens bedömning finns goda möjligheter till tillsyn och kontroll<br>genom redan befintliga regelverk, bl.a. värdepappersmarknads-<br>lagstiftningen, den generella näringsrättsliga lagstiftningen och<br>ellagstiftningen. Denna fråga behandlas i avsnitt 16.</p>
<p>De delar av ellagen som har samband med elreformen bör överföras till<br>den nya lagstiftningen i huvudsak oförändrade. Samma synsätt bör gälla<br>för bestämmelserna i elhandelslagen. Vissa förändringar i<br>ellagstiftningen bör dock göras. I det följande ges en kortfattad översikt<br>av regeringens förslag till ny ellag och innehållet i föreliggande<br>proposition.</p>
<p>1 kap. Inledande bestämmelser</p>
<p>Bestämmelser om lagens tillämpningsområde och vissa definitioner finns</p>
<p>1 1 kap. Den nya lagen är tillämplig vid produktion, överföring och<br>användning av el. Den är vidare tillämplig vid handel med el och ersätter<br>därmed elhandelslagen. Grundläggande för lagens tillämpning är<br>begreppen elektrisk anläggning och nätverksamhet. Elektriska<br>anläggningar indelas i den nuvarande ellagen i starkströmsanläggningar<br>och svagströmsanläggningar. Denna indelning behålls i den nya lagen.<br>Inte heller i övrigt innebär den nya lagen någon ändring i sak i fråga om<br>begreppet elektrisk anläggning.</p>
<p>2 kap. Nätkoncession</p>
<p>2 kap. innehåller bestämmelser om koncessionsplikt för nätverksamhet<br>och närmare föreskrifter om nätkoncession. I den nya lagen behålls den<br>ordning som gäller enligt den nuvarande ellagen avseende krav på<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>38</p>
<p>tillstånd (nätkoncession) för att bygga eller använda elektriska<br>starkströmsledningar. Regeringen föreslår vissa lagändringar när det<br>gäller frågor om meddelande av nätkoncession och förlängning av<br>giltighetstiden för en nätkoncession (se avsnitt 5). I samma avsnitt<br>redovisas också regeringens överväganden och förslag i fråga om<br>återkallelse och frånträdande av nätkoncession samt flyttning m.m. av<br>elektrisk ledning under pågående koncessionstid.</p>
<p>3 kap. Nätverksamhet m.m.</p>
<p>Bestämmelserna om nätverksamhet samlas i den nya lagen som 3 kap.<br>Här anges den för elreformen bärande principen att en innehavare av en<br>nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor överföra el åt annan. I<br>detta kapitel regleras även redovisning av nätverksamhet, revision,<br>koncessionshavarens skyldigheter att ansluta andras anläggningar till<br>ledningen, mätning av överförd el m.m. Bestämmelserna skall enligt<br>regeringens förslag föras över i huvudsak oförändrade från den<br>nuvarande ellagen (se avsnitt 6).</p>
<p>Regeringen har nyligen i propositionen (1996/97:85) Frågor om<br>mätning m.m. på elmarknaden föreslagit att en regel införs i den<br>nuvarande ellagen med innebörden att ett tak på högst 2 500 kronor<br>föreskrivs för de kostnader som nätföretagen får debitera elanvändare<br>med låg elförbrukning för timregistrerande mätutrustning och dess<br>installation (takpris). Förslaget syftar till att ge fler elanvändare<br>möjligheter att delta i handeln med el. Enligt förslaget i denna<br>proposition införs motsvarande bestämmelse i den nya ellagen.</p>
<p>4 kap. Nättariffer</p>
<p>Bestämmelserna om avgifter och övriga villkor för överföring av el och<br>anslutning till ledning förs över till den nya ellagen i huvudsak<br>oförändrade och samlas i 4 kap (se avsnitt 7).</p>
<p>5 kap. Leveranskoncession</p>
<p>Som 5 kap. i den nya lagen förs in de bestämmelser om<br>leveranskoncession som i dag finns i elhandelslagen. Regeringen föreslår<br>att bestämmelserna förs över oförändrade till den nya lagen. Frågan<br>behandlas i avsnitt 8.</p>
<p>6 kap. Utlandshandel</p>
<p>Bestämmelser om utlandshandel med el finns enligt nu gällande<br>regelverk i elhandelslagen. Dessa bestämmelser bör med vissa ändringar<br>föras över till den nya ellagen och samlas i 6 kap. Regeringen lämnar<br>härutöver förslag till vissa lagändringar i syfte att stärka<br>samhällskontrollen över tillkommande utlandsförbindelser. Dessa<br>lagförslag behandlas närmare i avsnitt 9.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>39</p>
<p>7 kap. Kommunala elföretag</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>De särregler för kommunal elverksamhet som finns i elhandelslagen förs<br>enligt regeringens förslag i sak oförändrade över till den nya ellagen och<br>bildar där 7 kap. Bestämmelserna innebär bl.a. att kommunal produktion<br>av och handel med el som drivs i privaträttslig form är undantagna från<br>vissa av kommunallagens principer. Regeringens överväganden och<br>förslag rörande dessa bestämmelser behandlas i avsnitt 10.</p>
<p>8 kap. Systemansvar och balansansvar</p>
<p>Ellagens bestämmelser om systemansvar och elhandelslagens<br>bestämmelser om balansansvar förs över till den nya ellagen och samlas<br>till ett särskilt kapitel (8 kap.). I avsnitt 11 föreslår regeringen en viss<br>utvidgning av befogenheterna inom systemansvaret.</p>
<p>9 kap. Skyddsåtgärder</p>
<p>Bestämmelser om skyddsåtgärder bildar 9 kap. i den nya lagen. De<br>bestämmelser som finns i 1902 års ellag om skyddsåtgärder tar främst<br>sikte på elektriska anläggningars inverkan på andra elektriska<br>anläggningar. Elsäkerhet i övrigt regleras enligt föreskrifter av<br>Elsäkerhetsverket i enlighet med ett bemyndigande i ellagen. I avsnitt 12<br>redovisas regeringens överväganden och förslag beträffande<br>bestämmelserna om skyddsåtgärder i den nya lagen.</p>
<p>10 kap. Skadestånd</p>
<p>Bestämmelserna om skadestånd bildar 10 kap. i den nya ellagen. Nu<br>gällande regler om skadestånd i ellagen är i stor utsträckning<br>ålderdomligt utformade och svårtillgängliga. Elreformen har medfört en<br>ny ansvars- och rollfördelning på elmarknaden. I avsnitt 13 redovisas<br>regeringens överväganden och förslag till en anpassning av reglerna om<br>skadestånd till nuvarande förhållanden på elmarknaden.</p>
<p>11 kap. Konsumentskydd</p>
<p>Bestämmelser om konsumentskydd vid köp av el bildar 11 kap. i den nya<br>lagen. Förhållandena mellan å ena sidan konsumenterna och å andra<br>sidan nätägama och elsäljama har hittills reglerats i huvudsak genom<br>standardavtal som har utarbetats av elbranschen efter förhandlingar med<br>Konsumentverket. För att konsumenterna på elmarknaden som kollektiv<br>skall fa ett fullgott skydd bör dock konsumentskyddet till viss del<br>regleras i lag. Regeringen behandlar i avsnitt 14 regleringen av<br>konsumentskyddet vid köp av el.</p>
<p>40</p>
<p>12 kap. Tillsyn m.m.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Myndighetsfunktionerna ligger enligt den nuvarande ellagstiftningen på<br>tre myndigheter. Uppgiften att handlägga bl.a. koncessionsärenden och<br>ärenden om koncessionshavamas skyldigheter samt att utöva tillsyn av<br>ellagens efterlevnad utom i frågor som rör elsäkerhet och driftsäkerhet<br>ligger på nätmyndigheten. Närings- och teknikutvecklings verket är<br>nätmyndighet (Nätmyndigheten) enligt ellagen. Även de<br>myndighetsuppgifter som följer av elhandelslagen ligger på<br>Nätmyndigheten. Ansvaret för frågor som gäller elsäkerhet ligger på<br>Elsäkerhetsverket. Ansvaret för att det nationella elsystemet fungerar<br>som ett sammanhållet system med tillfredsställande driftsäkerhet<br>(systemansvar) ligger på Affärsverket svenska kraftnät.</p>
<p>Regeringens lagförslag innebär ingen ändring av myndighets-<br>fuktionema. Lagbestämmelser om den systemansvariga myndigheten<br>ingår i 8 kap. Bestämmelser i övrigt om myndighetsansvar och tillsyn<br>förs samman i 12 kap.</p>
<p>Regeringen redovisar i avsnitt 15 förslag om dels en precisering av<br>tillsynsbestämmelsema, dels rätt att förordna om rättelse på<br>nätinnehavarens bekostnad, m.m. För de myndigheter som har<br>tillsynsansvaret för frågor om elsäkerhet föreslår regeringen dels rätt att<br>förordna om rättelse på nätinnehavarens bekostnad, dels rätt att förbjuda<br>användandet av en elektrisk anläggning eller däri ingående föremål som<br>används på ett sådant sätt att uppenbar fara person eller egendom uppstår.</p>
<p>13 kap. Övriga bestämmelser</p>
<p>Som 13 kap. samlas bestämmelser om ansvar, överklagande, m.m.<br>Bestämmelserna förs över till den nya lagen i huvudsak oförändrade.<br>Bestämmelserna om verkställighet av beslut enligt ellagen föreslås dock<br>ändras. Regeringens överväganden och förslag i denna fråga behandlas i<br>avsnitt 15.</p>
<p>Övergångsbestämmelser</p>
<p>Regeringen föreslår att den nya ellagen träder i kraft den 1 januari 1998.<br>Behovet av övergångsbestämmelser är litet, eftersom lagförslaget i<br>åtskilliga avseenden inte innebär några ändringar i sak i förhållande till<br>tidigare lag.</p>
<p>41</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>5 Bestämmelser om nätkoncession</h2>
<h3>5.1 Inledning</h3>
<p>Regeringens förslag: Ellagens bestämmelser om nätkoncession förs<br>över till den nya lagen och samlas i ett kapitel (2 kap.).</p>
<p>Tillämpningen av plan- och bygglagen samt naturresurslagen<br>begränsas till adekvata fall.</p>
<p>Bestämmelserna om giltighetstiden för en nätkoncession preciseras.<br>Vidare införs regler för förfarandet vid en förlängning av<br>giltighetstiden för en nätkoncession.</p>
<p>Genom en ny regel införs en möjlighet för regeringen, eller den<br>myndighet regeringen bestämmer, att under vissa förutsättningar<br>meddela dispens från kravet på koncessionsplikt.</p>
<p>Vid återkallelse av en nätkoncession bör ledningsnätet kunna ställas<br>under tvångsförvaltning för att trygga en säker elförsörjning. Den<br>närmare utformningen av regler för tvångsförvaltning bör utredas<br>ytterligare.</p>
<p>Genom en ny regel regleras förutsättningarna för att en innehavare<br>av nätkoncession skall få ta en ledning ur drift.</p>
<p>Ellagens bestämmelse om flyttning av ledning som har dragits fram<br>efter expropriation far ingen motsvarighet i den nya lagen.</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer i<br>huvudsak med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har lämnat<br>utredningens förslag utan invändning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Överföring av el (nätverksamhet) är i<br>praktiken ett s.k. naturligt monopol och bör därför regleras och<br>övervakas. Enligt bestämmelserna i ellagen krävs tillstånd<br>(nätkoncession) för att dra fram eller använda elektrisk starkströms-<br>ledning. Koncessionen är knuten till nätverksamheten och inte till<br>produktionen av el. Nätkoncession för linje avser en ledning med i<br>huvudsak bestämd sträckning och kommer i fråga främst för ledningar<br>med högre spänning, vanligen i det nationella stamnätet (storkraftnätet)<br>eller i regionledningar. Nätkoncession för område avser inte en särskild<br>ledning utan ger innehavaren rätt att inom ett angivet område utan<br>särskild prövning bygga ledningar som ingår i det lokala<br>överföringsnätet. Det är vanligen fråga om ledningar med en lägre<br>spänning.</p>
<p>I den nya lagen bör den ordning som gäller enligt den nuvarande<br>ellagen avseende krav på nätkoncession behållas. Bestämmelserna om<br>nätkoncession bör samlas i ett särskilt kapitel i den nya lagen.</p>
<p>42</p>
<p>I ellagen anges att en nätkoncession inte far strida mot planer enligt<br>plan- och bygglagens (1987:10) bestämmelser. Vidare skall lagen<br>(1987:12) om hushållning med naturresurser, m.m. tillämpas vid<br>prövning av nätkoncession. Som nyss har nämnts prövas dock inte själva<br>ledningsbyggandet vid beslut om nätkoncession for område. Detta<br>innebär att ellagens bestämmelser bör preciseras till att gälla enbart<br>nätkoncession för linje när det gäller tillämpningen av plan och<br>bygglagen och naturresurslagen. Regeringen överväganden och förslag i<br>denna fråga redovisas i avsnitt 5.2.</p>
<p>Nätkoncession meddelas för viss bestämd tid. Det är normalt ett<br>samhällsintresse att verksamheten kan fortsätta efter det att<br>giltighetstiden för nätkoncessionen har löpt ut. Det saknas i dag regler för<br>förfarandet vid en förlängning av giltighetstiden. I avsnitten 5.3 och 5.4<br>redovisas regeringens överväganden och förslag avseende giltighetstiden<br>för en nätkoncession och förfarandet vid en förlängning av<br>giltighetstiden.</p>
<p>En av grunderna i ellagen är att överföring av el sker på elnät som<br>innehas med stöd av nätkoncession. Det förekommer dock att<br>konsumenter får sin el överförd på nät som innehas utan stöd av<br>nätkoncession och utan något uttryckligt undantag från koncessions-<br>plikten. Regeringen föreslår i avsnitt 5.5 att en regel införs i den nya<br>lagen som innebär att innehavaren av ett sådant elnät skall kunna<br>meddelas dispens från kravet på koncessionsplikt.</p>
<p>Möjligheten att återkalla en nätkoncession bör i huvudsak behållas<br>oförändrad. Det saknas dock regler som gör det möjligt att säkerställa en<br>fortsatt överföring av el vid återkallelse. Regeringens bedömning i fråga<br>om utformningen av regler för tvångsförvaltning vid återkallelse av<br>nätkoncession redovisas i avsnitt 5.6.</p>
<p>Under vissa förutsättningar skall det vara möjligt för en innehavare av<br>nätkoncession för linje att ta en ledning ur bruk för en viss tid.<br>Regeringen lämnar i avsnitt 5.7 förslag till en lagreglering i denna fråga.</p>
<p>I vissa fall kan det vara motiverat att ändra eller flytta en ledning under<br>nätkoncessionens giltighetstid. Ellagen innehåller bestämmelser om<br>flyttning av ledning i vissa fall. Det gäller sådana flyttningar som kan<br>aktualiseras när en ledning berör en trafikled och flyttningar av sådana<br>ledningar som har dragits fram efter expropriation. I avsnitt 5.8<br>behandlas regeringens överväganden och förslag avseende dessa<br>bestämmelser.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>43</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h3>5.2 Tillämpning av plan- och bygglagen och naturresurslagen<br>vid prövning av ansökan om ny nätkoncession</h3>
<p>Regeringens förslag: Ellagens föreskrifter om att nätkoncession inte<br>far strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och<br>bygglagen begränsas till att gälla enbart nätkoncession för linje.</p>
<p>Även tillämpningen av naturresurslagen skall i fortsättningen<br>begränsas till prövning av ansökan om nätkoncession för linje.</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer i ELU:s<br>förslag eller lämnar det utan invändning. Malmö kommun ifrågasätter<br>förslaget att naturresurslagen inte skall vara tillämplig vid ansökan om<br>nätkoncession för område. Enligt kommunen bör naturresurslagen<br>tillämpas i vissa fall, t.ex. när ansökan om nätkoncession berör<br>obebyggda markområden i utkanten av tätbebyggelse.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Nätkoncession får meddelas endast<br>om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt. Ett syfte med<br>prövningen är att hindra att samhällsekonomiskt onödiga anläggningar<br>byggs, dvs. att hindra att nya anläggningar byggs där tillräcklig<br>överföringskapacitet redan finns. Ett annat syfte är att säkerställa att<br>ledningar dras fram på ett sätt som inte orsakar onödigt stor skada (prop.<br>1993/94:162).</p>
<p>För nätkoncession för område gäller dessutom att sådan far meddelas<br>endast om området utgör en med hänsyn till nätverksamheten lämplig<br>enhet. Nätkoncession för område far inte meddelas för ett område som<br>helt eller delvis sammanfaller med ett annat område.</p>
<p>Nätkoncession för område innebär en rätt för koncessionshavaren att<br>anlägga ett ledningsnät inom ett visst område. Vid koncessions-<br>prövningen avgörs således inte var och hur ledningar skall dras fram utan<br>koncession ger innehavaren rätt att inom området uppföra ledningar som<br>ingår i ett lokalt överföringsnät. Denna ordning infördes i ellagen år 1957<br>(prop. 1957:161, 3LU B2). Syftet var att förenkla koncessionsprövningen<br>och befria koncessionsmyndigheten från en stor mängd enklare ärenden.</p>
<p>Enligt en bestämmelse i ellagen far inte nätkoncession strida mot en<br>detaljplan eller områdesbestämmelser som har upprättats med stöd av<br>plan- och bygglagen. Vidare skall naturresurslagen tillämpas vid<br>koncessionsprövningen. Avsikten är på detta sätt väga intresset av att<br>bygga en ledning mot intresset av att använda marken på ett annat sätt<br>(prop. 1985/86:90, bet. 1986/87:BoU4, rskr. 1986/87:126).</p>
<p>Enligt plan- och bygglagen är detaljplaner och områdesbestämmelser<br>bindande för myndigheter och enskilda.</p>
<p>Naturresurslagens hushållningsbestämmelser ger anvisningar om de<br>avvägningar som skall göras vid planläggning och tillståndsprövning i<br>fråga om den framtida användningen av mark och vatten. Lagen är</p>
<p>44</p>
<p>avsedd att tillämpas när en förändrad markanvändning skall prövas.<br>Avsikten är således inte att lagen skall kunna användas som grund for att<br>ingripa mot pågående markanvändning.</p>
<p>Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivning infördes i naturresurs-<br>lagen år 1991 (prop. 1990/91:90, bet 1990/91 :JoU30, rskr 1990/91:338).<br>Regeringen har med stöd av naturresurslagen föreskrivit i förordningen<br>(199:738) och miljökonsekvensbeskrivningen att till ansökan om<br>nätkoncession enligt ellagen skall bifogas en miljökonsekvens-<br>beskrivning med underlag för en samlad bedömning av hur den planerade<br>anläggningen, verksamheten eller åtgärden inverkar på miljön och hälsan<br>samt hushållningen med naturresurser.</p>
<p>När bestämmelsen om att en nätkoncession inte far strida mot en<br>detaljplan eller områdesbestämmelser infördes i ellagen gjordes ingen<br>åtskillnad mellan linje och område. Någon sådan åtskillnad gjordes inte<br>heller för bestämmelsen om att naturresurslagen skall tillämpas vid<br>prövning av nätkoncession.</p>
<p>Prövningen mot detaljplan och områdesbestämmelser samt tillämp-<br>ningen av naturresurslagen fyller viktiga ändamål när det gäller<br>nätkoncession för linje. Denna prövning bör därför behållas. I fråga om<br>nätkoncession för område är förhållandena annorlunda.</p>
<p>Som nyss har nämnts ger nätkoncession för område rätt att bygga och<br>använda ett ledningsnät inom ett visst bestämt område. Det innebär att<br>ellagens bestämmelse om detaljplan eller områdesbestämmelser i<br>praktiken inte kan tillämpas vid prövning av ärenden som gäller<br>nätkoncession för område. Detta gäller även bestämmelsen om att<br>naturresurslagen skall tillämpas vid prövning av nätkoncession.</p>
<p>Ellagens föreskrift om att nätkoncession inte får strida mot detaljplan<br>eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen bör i<br>fortsättningen gälla enbart nätkoncession för linje. Motsvarande<br>anpassning bör ske när det gäller tillämpningen av naturresurslagen.<br>Regeringen föreslår att dessa bestämmelser i fortsättningen begränsas till<br>prövning av ansökan om nätkoncession för linje. Det innebär bl.a. att<br>någon miljökonsekvensbeskrivning inte behöver upprättas i ärenden som<br>gäller nätkoncession för område.</p>
<p>Den här föreslagna förändringen i ellagen innebär inte att innehavare<br>av nätkoncession för område kan bygga ut nätet utan restriktioner. Vid<br>nybyggnad av elledningar, uppförande av transformatorstationer,<br>ställverk m.m. inom området måste koncessionshavaren iaktta de villkor<br>som är förknippade med koncessionen och vad som följer av annan<br>tillämplig lagstiftning, bl.a. naturvårdslagen (1964:822), väglagen<br>(1971:948) och hälsoskyddslagen (1982:1080). Av 20 § naturvårdslagen<br>framgår det exempelvis att samråd skall ske med länsstyrelse innan det<br>dras fram ledningar som väsentligen kan komma att ändra naturmiljön. I<br>sammanhanget kan nämnas att länsstyrelsen enligt 25 §</p>
<p>naturvårdsförordningen (1976:484) kan inhämta miljökonsekvens-<br>beskrivning i samband med samråd. Det kan förutsättas att länsstyrelsen<br>infordran sådan när områdets känslighet från naturvårdssynpunkt<br>påkallar det. Enligt 44 § väglagen far inte elektriska ledningar dras fram<br>inom ett vägområde utan väghållningsmyndighetens tillstånd. En<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>45</p>
<p>innehavare av nätkoncession för område måste vid en utbyggnad av nätet<br>också iaktta de bestämmelser om skyddsåtgärder som finns i ellagen,<br>starkströmsförordningen (1957:601) och Elsäkerhetsverkets starkströms-<br>föreskrifter.</p>
<h3>5.3 Tidsbegränsade nätkoncessioner</h3>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Regeringens förslag: Nätkoncession för linje skall meddelas för 40 år<br>och nätkoncession för område skall meddelas för 25 år. Om det finns<br>särskilda skäl skall nätkoncession kunna meddelas för kortare tid.</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer i ELU:s<br>förslag eller lämnar det utan invändning. Skellefteå kommun anför att de<br>föreslagna tidsgränserna inte återspeglar ledningars faktiska livslängd.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt ellagens bestämmelser skall<br>nätkoncession ges för en bestämd tid. Bestämmelser om tidsbegränsade<br>tillstånd har funnits i ellagen sedan lagens tillkomst. Genom de ändringar<br>i ellagen som trädde i kraft år 1996 begränsades giltighetstiden för<br>nätkoncession från högst 60 år till högst 40 år.</p>
<p>Systemet med tidsbegränsade nätkoncessioner är ändamålsenligt och<br>bör behållas i den nya ellagstiftningen. Genom att nätkoncessionen är<br>tidsbegränsad möjliggörs en omprövning när det gäller avvägningen<br>mellan nätägarens intressen och andra samhällsintressen. Elledningar är<br>stora och viktiga infrastrukturinvesteringar. De konsekvenser som en<br>ledning kan medföra i form av exempelvis markintrång går normalt att<br>överblicka vid koncessionsgivningen. Därför är täta prövningar av<br>villkoren för koncessionen inte nödvändiga. För att samhällsutvecklingen<br>skall kunna beaktas i tillräcklig utsträckning bör dock nätkoncessioner<br>vara tidsbegränsade. Genom en begränsad men ändå lång giltighetstid för<br>koncessionen säkerställs en lämplig avvägning mellan de allmänna<br>intressena och nätägarens intressen. Principen att ge koncessioner för<br>viss tid, som tillämpats sedan ellagen infördes, har också visat sig<br>fungera väl. Tidsbegränsade nätkoncessioner kan ses som en garanti för<br>koncessionshavaren att ledningens sträckning förblir oförändrad under<br>koncessionens giltighetstid.</p>
<p>Enligt nu gällande lagstiftning far nätkoncession ges för en bestämd<br>tid, högst 40 år. Denna tidsgräns är tillräckligt för att åstadkomma en<br>lämplig avvägning mellan de allmänna intressena och nätägarens<br>intressen. När det gäller nätkoncession för linje bör denna tidsgräns<br>behållas.</p>
<p>Det är angeläget att den som ansöker om nätkoncession för linje kan<br>räkna med koncessionsmyndigheten i sitt beslut meddelar den ansökta<br>tiden när det inte finns starka skäl som talar emot det. Därför bör det i<br>ellagen föreskrivas att nätkoncession för linje skall meddelas för 40 år,</p>
<p>46</p>
<p>om det inte föreligger särskilda skäl eller om sökanden begär en kortare<br>giltighetstid för koncessionen.</p>
<p>En kortare giltighetstid kan exempelvis vara motiverad för att anpassa<br>giltighetstiden till den tid som gäller för intilliggande ledningar som<br>ingår i samma ledningssystem. Det kan i sådana fall vara en fördel att<br>kunna ta upp hela ledningssystemet till omprövning i ett sammanhang.<br>Huvudregeln bör dock vara att nätkoncession för linje skall meddelas för<br>40 år.</p>
<p>När det gäller nätkoncession för område tillämpas enligt ELU ofta en<br>betydligt kortare giltighetstid än 40 år, normalt 25 år. Ett skäl är att<br>behovet av tätare omprövning från myndighetens sida har ansetts vara<br>större än i fråga om nätkoncession för linje.</p>
<p>Ett av syftena med omregleringen av elmarknaden är att öka<br>incitamenten till en kostnadssänkande strukturrationalisering av<br>nätverksamheten. En viktig aspekt är att koncessionsområdena har en<br>kostnadsstruktur som medger en tillräckligt stor utjämning av<br>kostnaderna för elöverföringen. Strävan att skapa lämpliga enheter för<br>koncessionsområdena innebär att det finns skäl att ha en kortare<br>giltighetstid för nätkoncessions för område än för linje.</p>
<p>Regeringen bedömer att 25 år är en väl avvägd giltighetstid för<br>nätkoncession för område. På samma sätt som för nätkoncession för linje<br>bör bestämmelsen i den nya ellagstiftningen utformas så att<br>nätkoncession för område skall meddelas för 25 år om det inte föreligger<br>särskilda skäl eller om sökanden begär att få kortare giltighetstid för<br>koncessionen.</p>
<h3>5.4 Förlängning av giltighetstiden för nätkoncession</h3>
<p>Regeringens förslag: En bestämmelse om förfarandet vid förlängning<br>av giltighetstiden för nätkoncession införs i ellagen</p>
<p>Prövning av ansökan om förlängning av giltighetstiden skall ske på<br>samma sätt som vid en ansökan om en ny nätkoncession. Ansökan om<br>förlängning av giltighetstiden för en nätkoncession skall göras senast<br>två år före koncessionstidens utgång. Den giltighetstid som<br>meddelades vid föregående prövning skall gälla till dess att ansökan<br>om förlängning av giltighetstiden har prövats slutligt.</p>
<p>Nätägaren bör ges möjlighet att välja lämplig tidpunkt i fråga om<br>valet av förlängning av giltighetstiden för en nätkoncession.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer delvis<br>med regeringens förslag. ELU föreslår att prövning enligt<br>naturresurslagen inte skall göras vid ansökan om förnyelse av<br>nätkoncession för linje om det är fråga om en ledning med i huvudsak<br>oförändrad sträckning. Enligt ELU:s förslag behöver inte heller<br>bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar tillämpas i dessa fall.</p>
<p>ELU föreslår vidare vissa förenklingar av prövningsförfarandet när det<br>gäller nätkoncession för linje, bl.a. att fastighetsägare inte behöver ges</p>
<p>47</p>
<p>tillfälle att yttra sig annat än om en ändring av ledningssträckningen<br>övervägs.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar utredningens<br>förslag eller lämnar det utan invändning. Vissa remissinstanser, däribland<br>Närings- och teknikutvecklingsverket och Naturvårdsverket, anser att en<br>prövning enligt naturresurslagen alltid bör ske vid förnyelse av<br>nätkoncession även om ansökan avser en ledning med i huvudsak<br>oförändrad sträckning.</p>
<p>Hovrätten för nedre Norrland, Lantbrukarnas Riksförbund och<br>Villaägarnas riksförbund anser att fastighetsägare alltid bör ges tillfälle<br>att yttra sig vid förnyelse av nätkoncession för linje, oavsett om en<br>ändring av ledningens sträckning övervägs eller inte.</p>
<p>Vissa remissinstanser, däribland Villaägarnas Riksförbund, Svenska<br>Elverksföreningen och Skellefteå kommun, har synpunkter på den<br>föreslagna bestämmelsen om tidpunkt för förnyelse av nätkoncession.<br>Svenska Kommunförbundet anser att den nya lagstiftningen bör<br>kompletteras med en bestämmelse som innebär att i de fall kraftledningar<br>orsakar betydande olägenhet som inte förutsågs när nätkoncessionen<br>meddelades, far villkor föreskrivas för att förebygga eller minska<br>olägenheten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som framgår av föregående avsnitt<br>föreslår regeringen att nätkoncessioner även i fortsättningen skall<br>meddelas för en bestämd tid. Genom tidsbegränsade nätkoncessioner<br>möjliggörs en omprövning när det gäller avvägningen mellan nätägarens<br>intressen och andra samhällsintressen.</p>
<p>Det är normalt ett samhällsintresse att verksamheten kan fortsätta efter<br>det att giltighetstiden för en nätkoncession har löpt ut. En utgångspunkt<br>är således att nätkoncessionen skall fortsätta att gälla även om villkoren<br>för koncessionen kan komma att ändras. I den nya ellagen bör därför<br>införas regler för förfarandet vid förlängning av giltighetstiden.</p>
<p>I detta avsnitt behandlas frågor som kan uppkomma i samband med att<br>giltighetstiden för en nätkoncession skall förlängas. Frågan om flyttning<br>eller ändring av ledning under koncessionens giltighetstid behandlas i<br>avsnitt 5.8.</p>
<p>I den nu gällande ellagen saknas bestämmelser om vad som skall<br>hända då giltighetstiden för en nätkoncession löper ut. Formellt sett är<br>den enda möjligheten för koncessionshavaren, om denne önskar fortsätta<br>med verksamheten, att ansöka om en ny nätkoncession. ELU har mot<br>denna bakgrund föreslagit att föreskrifter om förnyelse av nätkoncession<br>införs i den nya ellagen.</p>
<p>Vid prövning av en ny ledning måste noga prövas hur ledningen skall<br>förläggas och alternativa sträckningar övervägas. När det gäller en<br>förlängning av giltighetstiden bör i första hand undersökas om den<br>befintliga sträckningen innebär avsevärda olägenheter. Det ligger i<br>sakens natur att det vid en förlängning ofta på ett enklare sätt kan visas<br>att de krav som uppställs i lagen är uppfyllda. Vid förlängning av<br>giltighetstiden för en nätkoncession finns det tillgång till fakta som inte<br>fanns när nätkoncessionen första gången beviljades. Detta gäller särskilt<br>om en elledning varit länge i bruk och det vid prövning av ansökan om</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>48</p>
<p>förlängning från berörda parter ej görs gällande betydande olägenheter.<br>Det innebär att en koncessionshavare i regel bör kunna räkna med att<br>giltighetstiden för nätkoncessionen förlängs.</p>
<p>Enligt ELU saknas det skäl att närmare överväga alternativa<br>sträckningar om det inte framkommer några avsevärda olägenheter med<br>den befintliga sträckningen. Utredningen har föreslagit att ellagens regel<br>om att en nätkoncession för linje inte far strida mot plan- och<br>områdesbestämmelser skall tillämpas endast om en ändring av<br>ledningens sträckning övervägs. En motsvarande ändring föreslås när det<br>gäller bestämmelsen om tillämpningen av naturresurslagen.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning bör det dock ske en prövning enligt<br>plan- och bygglagen och naturresurslagen i syfte att säkerställa en<br>allsidig bedömning av ledningens sträckning. Detta är ett viktigt underlag<br>för den avvägning som skall ske mellan nätägarens intressen och andra<br>samhällsintressen. En ansökan om en förlängning av giltighetstiden for<br>en nätkoncession bör således prövas enligt samma kriterier som när det<br>gäller en ansökan om en ny nätkoncession. Regeringen föreslår därför att<br>plan- och bygglagens och naturresurslagens bestämmelser alltid skall<br>tillämpas vid prövning av en förlängning av giltighetstiden for en<br>nätkoncession oavsett om en ändrad sträckning övervägs eller inte.</p>
<p>Om det skulle visa sig nödvändigt att helt eller delvis flytta en ledning<br>for att en förlängning av giltighetstiden skall kunna beviljas kan hela<br>kostnaden komma att falla på ledningsinnehavaren. När kostnaderna<br>faller på ledningsinnehavaren utgör de kostnader i nätverksamheten.<br>Dessa kostnader far ingå i underlaget vid beräkningen av nättarifferna.</p>
<p>Frågan om en förlängning av giltighetstiden for en nätkoncession bör<br>prövas i god tid före koncessionstidens utgång. Det kan exempelvis visa<br>sig nödvändigt att helt eller delvis flytta en ledning för att förlängning<br>skall kunna beviljas. Det finns därför skäl att i lagstiftningen reglera vid<br>vilken tidpunkt en ansökan om förlängning av giltighetstiden skall<br>lämnas in. Med tanke på såväl koncessionshavarens som myndighetens<br>planering är det rimligt att en ansökan görs senast två år före<br>koncessionstidens utgång. Nätkoncessionen bör fortsätta att gälla till dess<br>att ansökan om förlängning av giltighetstiden har prövats slutligt.</p>
<p>Det finns även fall där det finns behov att kunna avgöra frågan om en<br>förlängning av en nätkoncession innan den ursprungliga giltighetstiden<br>har löpt ut. Ett exempel kan vara att en koncessionshavare planerar<br>omfattande investeringar i nätet samtidigt som endast en begränsad men<br>ändå inte särskilt kort tid återstår innan koncessionens giltighetshetstid<br>löper ut. En nätkoncessions giltighetstid bör därför kunna förlängas med<br>verkan från en tidigare tidpunkt än den gamla giltighetstidens utgång.</p>
<p>I de fall där giltighetstiden for en nätkoncession går mot sitt slut men<br>tidpunkten for en förlängning infaller olämpligt bör en nätkoncession<br>kunna förlängas tillfälligt på oförändrade villkor. Det gäller exempelvis<br>om koncessionshavaren planerar att ändra ledningsstrukturen och att<br>utredningar i dessa frågor ännu inte är färdigställda. En bestämmelse<br>införs i ellagen som innebär att nätmyndigheten, efter ansökan av<br>koncessionshavaren, får bevilja en tillfällig förlängning av giltighetstiden<br>på högst fem år. Eftersom beslut om tillfällig förlängning inte innebär</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>49</p>
<p>4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 136</p>
<p>någon ändring av villkoren för koncession bör sådana beslut kunna<br>meddelas utan remissförfarande.</p>
<h3>5.5 Vissa frågor rörande nät som innehas utan stöd av<br>nätkoncession</h3>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Regeringens förslag: En av grunderna i ellagstiftningen är att<br>överföring av el skall ske på elnät som innehas med stöd av<br>nätkoncession. Vissa elanvändare far sin el överförd på nät som<br>innehas utan stöd av nätkoncession och utan att något undantag från<br>koncessionsplikten är tillämpligt. I sådana fall skall dispens från<br>kravet på nätkoncession kunna meddelas.</p>
<p>Regeringens bedömning: De elanvändare som i dag får sin el<br>överförd på nät som saknar nätkoncession och utan att något undantag<br>är tillämpligt bör på sikt anslutas till nät som drivs med stöd av<br>nätkoncession.</p>
<p>Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK) förslag:<br>Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Synpunkter framförda vid remissmötet: Samtliga deltagare i<br>remissmötet instämde i NUTEK:s bedömning att det även i<br>fortsättningen finns behov av permanenta undantag från<br>koncessionsplikten. Enligt bl.a. Svenska Elverksföreningen och Statens<br>Järnvägar (SJ), som i en skrivelse lämnat synpunkter på rapporten, är de<br>nu gällande bestämmelserna i starkströmsförordningen om undantag från<br>kravet på nätkoncession föråldrade och bör därför ses över.</p>
<p>Bl.a. Riksförbundet Energileverantörema och Banverket anförde att<br>det är oklart hur kriteriet om att dispens endast får meddelas till<br>befintliga anläggningar skall tolkas. SJ ansåg att den korta dispenstiden<br>"längst fem år" och formuleringen "avsevärda kostnader" kan ge upphov<br>tolkningstvister.</p>
<p>Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har i en skrivelse till Närings- och<br>handelsdepartementet framfört kritik mot den föreslagna dispensregeln<br>avseende krav på nätkoncession. LRF anger att utredningen inte har visat<br>några bärande skäl att ändra nuvarande regler vilka enligt LRF fungerar<br>väl.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Innehavare av nätkoncession har en<br>skyldighet att på skäliga villkor ansluta den som så önskar till sin ledning<br>eller ledningsnät. Koncessionshavaren är vidare skyldig att överföra el åt<br>annan. Även för prissättningen av överföringstjänsten, nättariffen, och<br>andra villkor för nättjänster gäller enligt ellagen att de skall vara skäliga<br>och utformade på sakliga grunder. Skäligheten i nättariffer och andra<br>villkor för nättjänster prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Såväl skyldigheten att ansluta anläggningar som skyldigheten att<br>överföra el åt annan är således knuten till den som innehar nätkoncession.<br>Lagstiftningen bygger därmed på förutsättningen att alla elanvändare är<br>anslutna till elnät som innehas med stöd av nätkoncession.</p>
<p>50</p>
<p>Det förekommer emellertid att elanvändare far sin el överförd på nät<br>vars innehavare inte innehar nätkoncession. Dessa elanvändare kan delas<br>in i två kategorier. Det gäller dels elanvändare som är anslutna till nät<br>som är undantagna från kravet på nätkoncession, dels elanvändare som är<br>anslutna till nät som omfattas av koncessionsplikten men där koncession<br>likväl saknas.</p>
<p>Nät undantagna från kravet på nätkoncession</p>
<p>I den nuvarande ellagen finns ett bemyndigande från regeringen i 2 § 1<br>mom. sista stycket att, i fråga om vissa slag av ledningar eller i fråga om<br>ledningar inom vissa områden, föreskriva undantag från kravet på<br>nätkoncession. Med stöd av detta bemyndigande har regeringen<br>föreskrivit vissa undantag från koncessionsplikten i 2 kap. 1 §<br>förordningen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar.</p>
<p>Dessa föreskrifterna innebär bl.a. att undantag från koncessionsplikten<br>gäller för ledningar inom vissa typer av områden, såsom<br>industrianläggningar, allmänna institutioner, flygplatser, jordbruks-<br>fastigheter och trafikområden för bl.a. järnvägsdrift.</p>
<p>Skälet till att dessa ledningar undantagits från koncessionsplikten är<br>bl.a. att dessa ledningsnät snarast är att likna vid anläggningar för<br>användning och inte för överföring av el. Innehavaren av nätet överför<br>inte el åt någon annan utan han fördelar, för egen räkning, elektriciteten<br>mellan användningsställen inom ett begränsat område. Utmärkande för<br>dessa nät är alltså att ingen annan än nätinnehavaren är ansluten till nätet.<br>Detta används således bara för internt bruk av nätinnehavaren.</p>
<p>Det förekommer dock att den verksamhet som bedrivs inom ett sådant<br>område ändrar karaktär eller upphör. Detta brukar leda till att byggnader<br>inom området hyrs ut eller säljs till utomstående. Som exempel på sådana<br>situationer kan nämnas nedläggningar av industriverksamheter och<br>regementen. Ett annat fall kan vara att en lantbrukare hyr ut eller säljer<br>byggnader eller områden inom jordbruksfastigheten. En följd av sådana<br>förändringar är att det interna ledningsnätet inte längre används<br>uteslutande för eget bruk utan också för överföring av el åt andra.<br>Anläggningen är således inte längre avsedd bara för användning av el<br>utan också för överföring av el.</p>
<p>Eftersom nätinnehavaren är undantagen från kravet på nätkoncession,<br>har han inte heller de skyldigheter som följer av en sådan.</p>
<p>Regeringen avser att se över föreskrifterna om undantag från<br>koncessionsplikten. I samband därmed kommer detta problem att<br>behandlas från följande utgångspunkter.</p>
<p>Om innehavaren av ett internt nät överför el åt andra endast i<br>begränsad utsträckning och anläggningen därmed i allt väsentligt är<br>avsedd för användning av el bör anläggningen alltjämt omfattas av<br>undantaget från koncessionsplikt. Visserligen saknar de externa kunderna<br>möjlighet att utnyttja de rättigheter som finns på den nya elmarknaden,<br>men de har alltid möjlighet att begära anslutning till det ordinarie<br>lokalnätet. Dessutom bör beaktas att krav på att nätinnehavaren söker</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>51</p>
<p>nätkoncession skulle kunna leda till att denne upphör med överföringen<br>till de externa kunderna.</p>
<p>Annorlunda blir situationen om överföringen till de externa kunderna<br>blir den dominerande uppgiften för nätinnehavaren och hans egen<br>användning av nätet minskar drastiskt eller kanske helt upphör.<br>Anläggningen är då inte längre avsedd för användning utan för<br>överföring av el. I denna situation bör nätet inte längre omfattas av<br>undantaget från koncessionsplikt. Skälet är att nätinnehavaren inkräktar<br>på den ordinarie nätkoncessionshavarens ensamrätt till överföring inom<br>koncessionsområdet. Det är heller inte rimligt att elanvändare inte kan<br>utnyttja sina rättigheter på elmarknaden.</p>
<p>De gränsdragningsproblem som kan uppstå bör kunna lösas av<br>nätmyndigheten i det enskilda fallet.</p>
<p>Om nätmyndigheten anser att ett ledningsnät inte längre omfattas av<br>undantaget från koncessionsplikten kan nätmyndigheten förelägga<br>nätinnehavaren att ansöka om nätkoncession.</p>
<p>Nät som omfattas av koncessionsplikten men där koncession saknas</p>
<p>Den andra kundkategorien far sin el överförd på nät som innehas utan<br>stöd av nätkoncession och utan att nätet omfattas av något av de<br>undantag som anges i starkströmsförordningen. Problemet berör i<br>huvudsak Banverket som överför el till utomstående elanvändare i<br>fastigheter som är belägna utanför trafikområdet. Sådana ledningar<br>kräver i och för sig nätkoncession men av hävd har dessa ledningar<br>använts utan nätkoncession. Den överföring till elanvändare som<br>förekommer beror främst på att det har varit alltför kostsamt att ansluta<br>de fastigheter som berörs till det ordinarie elnätet. SJ - numera Banverket<br>- har i dessa fall åtagit sig att som en samhällstjänst överföra el till<br>utomstående elanvändare.</p>
<p>Enligt NUTEKrs rapport Icke koncessionspliktiga nät har Banverket<br>inte någon organisation som kan åta sig en långtgående service till<br>utomstående elanvändare. Banverket kan inte heller garantera en<br>elkvalitet som uppfyller branschens normer. Banverket gör inga nya<br>åtaganden och strävar efter att avveckla elleveransema till abonnenter<br>utanför jämvägssektom. Banverket avser att på sikt överföra befintliga<br>nätdelar för extema leveranser till innehavare av nätkoncession för<br>område.</p>
<p>Överföring av el till elanvändare skall i princip alltid ske på nät som<br>drivs med stöd av koncession. Detta är emellertid i vissa fall förenat med<br>avsevärda kostnader. Vidare är det bl.a. på grund av kravet på<br>nätkoncessionshavarens allmänna lämplighet ofta inte möjligt för dessa<br>nätägare att erhålla nätkoncession.</p>
<p>Det är förvisso otillfredsställande att kunder inte kan utnyttja de<br>rättigheter och fördelar som följer av ellagstiftningen därför att de far sin<br>el från ett elnät som saknar nätkoncession. Detta måste emellertid vägas<br>mot kundens intresse att över huvudtaget få tillgång till el. Nätägare som<br>överför el utan stöd av nätkoncession omfattas inte av ellagens<br>bestämmelser om leveransplikt. Om kunden till en sådan nätägare skulle<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>52</p>
<p>beredas möjlighet att klaga på överforingsvillkoren finns det risk att<br>nätägaren helt upphör med elleveransema. Mot denna bakgrund kan de<br>kunder som far sin el över nät som innehas utan stöd av nätkoncession<br>inte tillförsäkras samma rättigheter som övriga elanvändare.</p>
<p>Innehavare av nät som innehas utan stöd av nätkoncession och utan att<br>något undantag är tillämpligt skall kunna meddelas dispens från kravet på<br>nätkoncession. Ansökan om dispens sker hos regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande, nätmyndigheten. Dispens bör endast kunna<br>meddelas för befintliga anläggningar och om det är förenat med<br>avsevärda kostnader att ansluta externa elanvändare till en ledning eller<br>ett ledningsnät som innehas med stöd av nätkoncession.</p>
<p>De elanvändare som i dag far sin el överförd på nät som saknar<br>nätkoncession bör på sikt anslutas till nät som drivs med stöd av<br>nätkoncession.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h3>5.6 Tvångsförvaltning vid återkallelse av nätkoncession</h3>
<p>Regeringens forslag: Möjligheten att återkalla en nätkoncession skall<br>i huvudsak behållas oförändrad i den nya lagen.</p>
<p>Regeringens bedömning: Vid återkallelse av en nätkoncession bör ett<br>ledningsnät kunna ställas under tvångsförvaltning for att trygga en<br>säker elförsörjning. Den närmare utformningen av tvångsforvaltningen<br>bör utredas vidare.</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer i<br>huvudsak med regeringens förslag. ELU föreslår regler om<br>tvångsförvaltning som innebär att en möjlighet skapas för staten att mot<br>ersättning förfoga över ledningen eller ledningsnätet under högst fem år,<br>t.ex. om en nätkoncession återkallas eller i annat fall upphör att gälla.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat utredningens<br>förslag utan invändning. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)<br>instämmer i utredningens uppfattning att det finns ett behov av att<br>tvångsvis kunna förfoga över elnät, men anser inte att förslaget kan<br>läggas till grund för lagstiftning. Enligt NUTEK saknas en närmare<br>beskrivning av hur ett tvångsforfarande i praktiken skall gå till. Enligt<br>Lantmäteriverket bör det, i de fall ledningen är framdragen med stöd av<br>ledningsrätt, framgå att det i förfogandet även ingår rätt att förfoga över<br>ledningsrätten.</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning och forslag: Nätmyndigheten<br>utövar tillsyn över efterlevnaden av ellagen och av föreskrifter och<br>villkor som meddelats med stöd av lagen. Nätmyndigheten utövar också<br>tillsyn över elhandelslagen. Ett föreläggande kan förenas med vite. I<br>allvarligare fall kan nätkoncessionen återkallas.</p>
<p>Även om en koncessionshavare utsätts for sanktioner är det inte säkert<br>att uppkomna brister blir åtgärdade. Innan en återkallelse sker kan det<br>dock förutsättas att koncessionshavaren erinrats om sina förpliktelser</p>
<p>53</p>
<p>samt att ett eller flera vitesförelägganden har meddelats. Att en<br>återkallelse verkligen sker torde därför bli aktuellt endast i undantagsfall.</p>
<p>Det bör även i fortsättningen vara möjligt att återkalla en<br>nätkoncession om en koncessionshavare i väsentlig mån åsidosätter sina<br>skyldigheter enligt ellagen. Återkallelse bör ske som en yttersta åtgärd<br>mot en koncessionshavare.</p>
<p>Bestämmelserna om återkallelse måste vara möjliga att använda på ett<br>verkningsfullt sätt. En fråga i detta sammanhang är hur en fortsatt<br>överföring av el skall kunna säkerställas. ELU:s förslag till reglering<br>innebär att det skulle vara möjligt för staten att mot ersättning förfoga<br>över ledningen eller ledningsnätet under en begränsad tid. Enligt<br>förslaget bör denna tid vara relativt lång, dock högst fem år. Beslut om<br>sådant förfogande skall enligt förslaget fattas av nätmyndigheten, om en<br>nätkoncession återkallas eller i annat fall upphör att gälla.</p>
<p>NUTEK har framfört att ELU:s förslag till tvångsåtgärder bör<br>kompletteras med bestämmelser avseende bl.a. frågan om hur en<br>förvaltare skall utses samt om de förpliktelser och befogenheter som<br>förvaltaren och nätägaren skall ha under den period som elnätet ställts<br>under tvångsförvaltning.</p>
<p>Vid återkallelse av nätkoncession, eller om nätkoncession har upphört<br>att gälla, bör ett ledningsnät kunna ställas under tvångsförvaltning. Den<br>närmare utformningen av bestämmelser avseende tvångsförvaltning bör<br>dock utredas vidare. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i<br>denna fråga vid ett senare tillfälle.</p>
<h3>5.7 Tillstånd att ta ledning ur bruk</h3>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Regeringens förslag: Det skall vara möjligt för innehavare av<br>nätkoncession för linje att ta ledning ur bruk under en viss tid, om det<br>inte är olämpligt från elförsörjningssynpunkt. Om ledningen skall tas<br>ur bruk för en period som är längre än tre år krävs tillstånd.</p>
<p>Ellagens nuvarande bestämmelse om återkallelse av nätkoncession<br>där en ledning inte har varit i bruk under tre år överfors inte till den<br>nya lagen.</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer delvis<br>med regeringens förslag. ELU föreslår att en koncessionshavare genom<br>beslut av nätmyndigheten bör kunna medges att fa frånträda<br>nätkoncessionen, om den elektriska anläggning som koncessionen avser<br>inte längre behövs för en säker elförsörjning.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har lämnat utredningens<br>förslag utan invändning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De skyldigheter som åligger<br>koncessionshavaren gäller för koncessionens hela giltighetstid. Det kan<br>då inte accepteras att koncessionshavaren utan vidare tar en ledning ur<br>bruk. Det bör dock vara möjligt för koncessionshavaren att ta en ledning<br>ur bruk under en viss tid under förutsättning att det inte drabbar till nätet<br></p>
<p>54</p>
<p>anslutna elkunder eller av andra skäl är olämpligt från elförsörjnings-<br>synpunkt. Om en koncessionshavare avser att ta en ledning ur bruk<br>längre än tre år bör dock ärendet prövas av regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten.</p>
<p>Genom den föreslagna bestämmelsen är koncessionshavaren skyldig<br>att anmäla om en ledning skall tas ur bruk för en längre period än tre år.<br>Det bör dock observeras att det förhållandet att en ledning ej är<br>spänningssatt inte behöver innebära att den skall anses ha tagits ur bruk.<br>Som exempel kan nämnas att ledningar från ett reservkraftverk sällan är<br>spänningssatta men likväl i bruk.</p>
<p>ELU har förslagit att en koncessionshavare genom beslut av<br>nätmyndigheten bör kunna medges rätten att få frånträda<br>nätkoncessionen. Regeringen bedömer att en sådan bestämmelse inte är<br>nödvändig. En koncessionshavare som inte vill fortsätta sin verksamhet<br>torde kunna överlåta nätkoncessionen på någon annan. Vid överlåtelse av<br>nätkoncession krävs enligt ellagen tillstånd av regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten. Denna regel behålls i<br>den nya lagen.</p>
<p>Enligt ellagens nuvarande bestämmelser kan en nätkoncession<br>återkallas om koncessionshavaren inte har haft ledningen eller<br>ledningsnätet i bruk under tre år i följd. Enligt ELU har denna<br>bestämmelse aldrig tillämpats. Enligt regeringens bedömning är<br>bestämmelsen onödigt och bör därför inte föras över till den nya ellagen.</p>
<h3>5.8 Bestämmelser om flyttning av ledningar, m.m.</h3>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Regeringens förslag: Ellagens bestämmelse om flyttning av ledning<br>som dragits fram efter expropriation överförs inte till den nya lagen.</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer med<br>regeringens förslag. Utredningen föreslår dessutom att ellagens<br>bestämmelse om flyttning av ledning som dragits fram inom område för<br>trafikled skall avskaffas, vilket innebär att ledningsrättslagens<br>bestämmelser om flyttningsskyldighet och kostnadsansvar blir<br>tillämpliga.</p>
<p>Remissinstanserna: Malmö kommun anser att utredningens förslag<br>om att upphäva ellagens bestämmelse om flyttning av ledning i bl.a.<br>vägområden innebär oklarheter i fråga om vilka ersättningsregler som<br>skall gälla när en elledning behöver flyttas. Härvid anges att det i tätorter<br>är vanligt att ledningar inte är framdragna med stöd av ledningsrätt.<br>Liknande synpunkter framförs av bl.a. Vellinge kommun.</p>
<p>Svenska Kommunförbundet framhåller att huvudprincipen bör vara att<br>ledningsägaren skall stå för kostnaderna om ledning eller del av ledning<br>måste flyttas. Enligt förbundet finns det dock fall där flyttningskostnaden<br>bör bekostas av den som har förorsakat flyttningen.</p>
<p>55</p>
<p>Enligt Riksförbundet Energi leverantörerna är det angeläget att<br>övergångsbestämmelserna utformas så att man undviker att olika regler<br>måste tillämpas beroende på när ledningen har dragits fram.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I vissa fall kan det vara motiverat att<br>ändra eller flytta en ledning under koncessionens giltighetstid.<br>Skyldigheten för en ledningsinnehavare att ändra ledningens sträckning<br>och att bekosta detta är beroende av bl.a. hur markupplåtelsen har skett.<br>Rätten att bygga kraftledningar på annans mark kan grundas på<br>nyttjanderätt, servitut eller ledningsrätt.</p>
<p>Den gällande ellagen innehåller en bestämmelse om flyttning av en<br>sådan ledning som har dragits fram efter expropriation.<br>Ledningsinnehavaren är enligt denna regel i vissa fall skyldig att flytta<br>eller ändra ledningen på egen bekostnad.</p>
<p>Numera sker upplåtelse av mark för kraftledningar vanligtvis med stöd<br>av ledningsrätt som regleras i ledningsrättslagen (1973:1144). Lagen<br>innehåller bestämmelser om bl.a. skyldighet för ledningsinnehavare att<br>flytta ledning vid ändrade förhållanden. Ledningsinnehavaren är<br>berättigad till ersättning om denne tvingas flytta ledningen. Kostnaderna<br>skall fördelas mellan sakägarna efter vad som bedöms skäligt.</p>
<p>Expropriationsförfarandet är omständligt och kostsamt. Lednings-<br>rättslagen infördes med syftet att säkerställa att rätten att dra fram och<br>behålla en ledning över en fastighet skall kunna regleras genom ett<br>snabbare och billigare förfarande än genom expropriation. Lagen trädde i<br>kraft den 1 juli 1974. Expropriation för elektriska ledningar förekommer<br>inte längre och bör heller inte användas framgent. Ellagens bestämmelse<br>om flyttning av ledning som dragits fram efter expropriation bör således<br>tas bort. Den bör dock behållas som en övergångsbestämmelse.</p>
<p>Ellagen innehåller vidare bestämmelser om flyttning av ledning i vissa<br>fall, bl.a. inom område för trafikled.</p>
<p>Inom område för allmän väg far ledning dras fram utan tillstånd från<br>väghållaren. I enlighet med 44 § väglagen (1971:948) krävs dock<br>väghållningsmyndighetens tillstånd för att bl.a. uppföra byggnader och<br>göra tillbyggnader. Mot denna bestämmelse korresponderar ellagens<br>bestämmelse om flyttning av ledning inom område för trafikled, bl.a.<br>allmän väg. Enligt denna regel är ledningsinnehavaren skyldig att flytta<br>eller ändra ledningen på egen bekostnad om det behövs för att trafikleden<br>skall kunna ändras. På grundval av dessa bestämmelser brukar<br>väghållaren och ledningsinnehavaren ingå avtal om framdragande av<br>ledning inom vägområde.</p>
<p>Denna ordning synes fungera väl. Remissinstanserna har inte framfört<br>några problem med det nuvarande förfarandet. Ellagens bestämmelser<br>om flyttningsskyldighet och kostnadsansvar i kombination med<br>väglagens krav torde vara viktiga förutsättningar för väghållarens och<br>ledningsinnehavarens möjligheter att kunna ingå avtal. Enligt regeringens<br>bedömning bör inte bestämmelsen om flyttning av ledning inom trafikled<br>tas bort ur ellagstiftningen i enlighet med ELU:s förslag.</p>
<p>Ellagens bestämmelse om flyttning av ledning inom område för<br>trafikled är tillämplig även inom område för järnväg. Med undantag för<br>Banverkets kontaktledningar är det ovanligt att elledningar dras parallellt<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>56</p>
<p>med järnväg. Att elledningar korsar järnväg förekommer däremot ofta.<br>Tillstånd att dra fram elledningar inom område för järnväg regleras i<br>allmänhet genom civilrättsliga avtal mellan parterna. Avtalen reglerar<br>vanligtvis under vilka förutsättningar ledningshavaren kan tvingas att<br>flytta ledningen.</p>
<p>Även i dessa fall synes den nuvarande ordningen fungera väl. Ellagens<br>tvingande regler om flyttningsskyldighet och kostnadsansvar torde också<br>i dessa fall ha betydelse för möjligheten att kunna sluta avtal. Ellagens<br>bestämmelse om flyttning av ledning som dragits fram inom område för<br>trafikled bör således behållas i den nya lagstiftningen.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>57</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>6 Nätverksamhet m.m.</h2>
<p>Regeringens förslag: Ellagens bestämmelser om nätverksamhet förs<br>över till den nya lagen och samlas i ett kapitel (3 kap).</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer i<br>huvudsak med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget föranleder ett fåtal, huvudsakligen<br>redaktionella synpunkter.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om nätverksamhet<br>infördes i den nuvarande ellagen år 1996 och är en central del av 1996<br>års elmarknadsreform.</p>
<p>Med nätverksamhet avses att ställa elektriska starkströmsledningar till<br>förfogande för överföring av el. Till nätverksamhet hör också<br>projektering, byggande och underhåll av ledningar, ställverk och<br>transformatorstationer, anslutning av elektriska anläggningar, mätning av<br>överförd effekt och energi samt annan verksamhet som behövs för att<br>överföra el på det elektriska nätet.</p>
<p>En av huvudprinciperna i elmarknadsreformen är att det skall råda en<br>klar boskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el, och å<br>andra sidan nätverksamhet. För att dessa två funktioner inte skall blandas<br>samman har i ellagen införts krav på avgränsning och ekonomisk<br>redovisning av nätverksamhet. En juridisk person som bedriver<br>nätverksamhet får inte bedriva produktion av el eller handel med el utom<br>i undantagsfall. All nätverksamhet skall ekonomiskt redovisas åtskild från<br>annan verksamhet. Ellagen innehåller också särskilda regler om revision<br>av nätverksamhet.</p>
<p>Till ellagens bestämmelser om nätverksamhet hör också den för<br>elmarknadsreformen grundläggande principen om nätkoncessions-<br>havarens skyldighet att på skäliga villkor överföra el åt annan. Till<br>bestämmelserna om nätverksamhet hör vidare stadganden om<br>nätkoncessionshavarens skyldigheter i fråga om att ansluta andras<br>anläggningar till ledningen, mäta överförd el och att i vissa fall utge<br>ersättning vid inmatning av el, samt om kostnader för mätning av<br>överförd el. Frågor om nätkoncessionshavarens skyldigheter prövas av<br>nätmyndigheten.</p>
<p>Bestämmelserna om nätverksamhet bör föras över till den nya lagen<br>och samlas i ett särskilt kapitel.</p>
<p>Regeringen har nyligen redovisat förslag till åtgärder för att öka<br>möjligheterna för elanvändare med låg elförbrukning att delta i handeln<br>med el (prop. 1996/97:85). Förslaget innebär vissa lagändringar i den<br>nuvarande ellagen i fråga om kostnader för mätning. Enligt förslaget<br>införs en regel i den nuvarande ellagen enligt vilken ett tak på högst 2<br>500 kronor föreskrivs för de kostnader som nätföretagen får debitera<br>elanvändare med låg elförbrukning för timregistrerande mätutrustning</p>
<p>58</p>
<p>och dess installation (takpris). Bestämmelserna om takpris bör föras över Prop. 1996/97:136<br>till den nya ellagen.</p>
<p>59</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>7 Nättariffer</h2>
<p>Regeringens förslag: Bestämmelserna om nättariffer förs över till den nya<br>lagen och samlas i ett kapitel (4 kap.).</p>
<p>ELU: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget föranleder inga synpunkter från<br>remissinstanserna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om nättariffer för<br>överföring av el finns i den nuvarande ellagen. Enligt lagen skall de bl.a.<br>utformas så att betald avgift för en anslutning ger rätt att använda hela det<br>elektriska nätet inom landet, med undantag för utlandsförbindelserna.<br>Vidare skall de vara skäliga och utformade på sakliga grunder.</p>
<p>Bestämmelserna om nättariffer bör föras över till den nya lagen<br>oförändrade och samlas i ett särskilt kapitel (4 kap.)</p>
<p>60</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>8 Leveranskoncession</h2>
<p>Regeringens förslag: Elhandeislagens bestämmelser om leverans-<br>koncession fors över till den nya lagen och samlas i ett kapitel (5 kap).</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget kommenteras endast av en</p>
<p>remissinstans, Närings- och teknikutvecklingsverket. Verket föreslår att<br>nätmyndigheten ges befogenhet att på eget initiativ utöva tillsyn över<br>priser och övriga villkor inom ramen för leveranskoncession.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om leveranskoncession<br>finns i elhandelslagen. De infördes för att skapa stabilitet och skydda<br>mindre kunder och den småskaliga elproduktionen vid övergången till en<br>reformerad marknad.</p>
<p>Den som innehar leveranskoncession är skyldig att leverera el för<br>normala förbrukningsändamål till alla kunder inom området som inte<br>önskar byta elleverantör. Leveranskoncessioner har givits för en<br>tidsperiod om fem år. Elpriset och villkoren för överföring av el<br>övervakas av nätmyndigheten. Kunden har rätt att, efter viss<br>uppsägningstid, byta leverantör och köpa el från annan än den som har<br>leveranskoncession i området. En förutsättning för att kunna byta<br>leverantör är att de krav på mätning och avräkning som är förknippade<br>med ett byte kan tillgodoses.</p>
<p>Den som innehar leveranskoncession är vidare skyldig att köpa el från<br>produktionsanläggning som är belägen inom området och som kan<br>leverera en effekt om högst 1 500 kW. Det innebär att små<br>elproduktionsanläggningar är garanterade avsättning för den el som<br>produceras.</p>
<p>Bestämmelserna om leveranskoncession bör föras över till den nya<br>lagen i huvudsak oförändrade och samlas i ett särskilt kapitel.</p>
<p>I enlighet med det förslag som redovisas i avsnitt 13 får<br>nätmyndigheten befogenhet att på eget initiativ pröva de elpriser och<br>villkor för överföring av el som tillämpas av en leveranskoncessionär.<br>Därigenom krävs det inte att en enskild kund klagar på<br>leveranskoncessionären elpriser eller villkor för överföring för att<br>nätmyndigheten skall ha befogenhet att genomföra en prövning.</p>
<p>Samtliga lämnade leveranskoncessioner gäller t.o.m. år 2000.<br>Systemet med leveranskoncessioner skall utvärderas före år 2000 inför<br>utgången av leveranskoncessionemas giltighetstid. I det sammanhanget<br>skall även villkoren för avsättning av el från småskaliga<br>produktionsanläggningar ses över. Härigenom skapas underlag för en<br>prövning av systemet med leveranskoncession, bl.a. om detta på ett<br>ändamålsenligt sätt tillgodoser de små elanvändarnas och de små<br>producenternas behov av skydd på elmarknaden. I det sammanhanget kan</p>
<p>61</p>
<p>ställning tas till frågan om systemet med leveranskoncessioner skall Prop. 1996/97:136<br>permanentas i en eller annan form.</p>
<p>62</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>9 Utrikeshandeln med el</h2>
<h3>9.1 Inledning</h3>
<p>Regeringens bedömning: Utrikeshandeln med el innebär normalt sett<br>fördelar för den svenska elförsörjningen. Genom att de nationella<br>elsystemen kopplas samman kan produktionskapaciteten utnyttjas<br>effektivare och det samlade behovet av reservkapacitet nedbringas. Vid ett<br>större behov av ökad eltillförsel kan import bidra till att utjämna de<br>prisfluktuationer som övergångsvis kan uppstå.</p>
<p>Överföringsförbindelsema är en viktig del av elsystemets infrastruktur.<br>Det är mot denna bakgrund angeläget att samhällets kontroll stärks vad<br>avser tillkommande utlandsförbindelser.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Under de senaste åren har<br>utvecklingen på den svenska elmarknaden kännetecknats av en ökad<br>internationalisering. Handelsutbytet med andra länder har ökat markant.<br>Denna utveckling har i allt väsentligt haft gynnsamma effekter för det<br>svenska samhället. Till följd bl.a. av att de europeiska elmarknaderna har<br>en starkt varierande grad av öppenhet gentemot andra länder har emellertid<br>från tid till annan oro uttryckts för att vinsterna av internationaliseringen<br>inte kommer alla länder till godo i samma utsträckning.</p>
<p>Vid riksdagens behandling av regeringens proposition om en elmarknad<br>med konkurrens (prop. 1991/92:133) betonade näringsutskottet det<br>önskvärda i att ta hänsyn till behovet av internationell ömsesidighet för att<br>konkurrenssnedvridningar skall undvikas (bet. 1991/92:NU 30).</p>
<p>Sommaren 1994 tillkallade regeringen en kommission, Energi-<br>kommissionen (N 1994:04), med parlamentarisk sammansättning.<br>Energikommissionen hade enligt sina direktiv (dir. 1994:67) i uppgift att<br>granska de pågående energipolitiska programmen för omställning och ut-<br>veckling av energisystemet och att analysera behovet av förändringar och<br>ytterligare åtgärder. Kommissionen skulle vidare mot bakgrund av<br>elmarknadens avreglering följa utvecklingen på den svenska elmarknaden<br>och föreslå de åtgärder som den ansåg vara motiverade för att säkerställa<br>en effektiv elförsörjning. I kommissionens uppdrag ingick också att<br>särskilt behandla utlandshandeln med el och de regionalpolitiska frågorna.</p>
<p>I delbetänkandet Ny elmarknad (SOU 1995:14) framhöll Energi-<br>kommissionen beträffande utrikeshandeln med el att Sverige under lång tid<br>har haft ett elhandelsutbyte med grannländerna som har inneburit fördelar<br>av flera slag. Kommissionen konstaterade emellertid också att det i<br>övervägandena om elmarknadsreformen hade rests farhågor att öppnandet<br>av den svenska marknaden till följd av en ökad elexport skulle kunna leda<br>till prishöjningar och svårigheter att upprätthålla försörjningstryggheten.</p>
<p>63</p>
<p>Energikommissionen bedömde att det i dag inte finns anledning att vänta<br>någon omfattande svensk elexport med prishöjande effekter. På längre sikt<br>ökar dock osäkerheten om utvecklingen i omvärlden. Kommissionen<br>konstaterade att den nya ellagstiftningen ger staten möjligheter att utöva en<br>viss kontroll över utrikeshandeln med el. 1 betänkandet föreslogs vissa<br>kompletteringar och tillägg i ellagstiftningen för att stärka denna kontroll.<br>Energikommissionen föreslog också att en särskild koncession för export<br>och import av el skulle införas.</p>
<p>I propositionen (prop. 1994/95:222) om ny ellagstiftning konstaterade<br>regeringen att utrikeshandeln med el innebär fördelar för den svenska<br>elförsörjningen. Genom att de nationella elsystemen kopplas samman kan<br>produktionskapaciteten utnyttjas effektivare och det samlade behovet av<br>reservkapacitet nedbringas. Vid ett större behov av nytillskott på<br>tillförselsidan kan import bidra till att utjämna de prisfluktuationer som<br>övergångsvis kan uppstå.</p>
<p>I propositionen konstateras att reglerna i ellagen avseende<br>bedömningsgrunderna vid prövning av utlandsförbindelser ger staten ett<br>stort inflytande över etableringen av sådana förbindelser. För att tillgodose<br>samhällets intresse av långsiktig försörjningstrygghet borde enligt<br>propositionen en strävan vara att tillkommande utlandsförbindelser ägs och<br>förvaltas av staten . Denna fråga, liksom Energikommissionens förslag om<br>en koncession för export och import av el, borde enligt propositionen<br>utredas vidare.</p>
<p>Genom riksdagens beslut på hösten 1995 med anledning av<br>propositionen (bet. 1995/96:NU1, rskr. 1995/96:2) infördes vissa<br>bestämmelser som rör utlandshandeln med el. Enligt 2 § 2 mom. ellagen<br>far nätkoncession meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän<br>synpunkt. Nätkoncession som avser en utlandsförbindelse far inte<br>meddelas om förbindelsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att<br>långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i landet. Enligt förarbetena bör vid<br>prövningen av ansökan om nätkoncession för utlandsförbindelse ett antal<br>bedömningskriterier tillämpas, exempelvis förbindelsens betydelse för den<br>allmänna tillgången på överföringskapacitet till utlandet, driftsäkerheten i<br>det svenska elsystemet och den långsiktiga leveranssäkerheten.</p>
<p>Vidare innehåller lagen (1994:618) om handel med el, m.m. regler som<br>rör utrikeshandeln. I lagens 2 § föreskrivs att den som ingår leveransavtal<br>avseende en period som överstiger sex månader skall göra anmälan om<br>avtalet till den myndighet som regeringen utser.</p>
<p>Utredningen om regler för organiserad handel med el m.m.<br>(Elbörsutredningen) tillkallades i augusti 1995 (dir. 1995:112). Enligt<br>direktiven var uppdraget att dels föreslå regler för börshandel med el, dels<br>lämna förslag till den reglering av utrikeshandeln med el som kan bli<br>nödvändig för att säkerställa försörjningstryggheten. Utredningens förslag i<br>fråga om utrikeshandeln med el behandlas i avsnitten 9.2 och 9.3 nedan.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>EG-direktiv om regler för en inre marknad for el</p>
<p>64</p>
<p>I december 1996 antog Ministerrådet ett direktiv om gemensamma regler<br>för den inre marknaden för el (96/92/EG). Direktivet baseras på ett förslag<br>av Kommissionen från år 1992. Direktivet trädde i kraft den 19 februari<br>1997. Medlemsländerna skall inom två år från denna tidpunkt införliva<br>direktivet i nationell rätt.</p>
<p>Direktivet innehåller regler om handel och investeringar inom elsektorn.<br>Syftet är att elmarknaden stegvis skall öppnas samtidigt som allmänhetens<br>tillgång till grundläggande service garanteras. Öppnandet skall ske genom<br>att varje medlemsland utser s.k. berättigade kunder, dvs. kunder som har<br>rätt att välja leverantör. Graden av marknadsöppning beror på hur stor<br>andel av den samlade elförbrukningen i landet som dessa kunders<br>sammanlagda förbrukning motsvarar. Sex år efter direktivets ikraft-<br>trädande skall marknadsöppningen motsvara ca en tredjedel av landets<br>samlade elförbrukning.</p>
<p>När det gäller nya kraftproduktionsanläggningar skall medlemsländerna<br>enligt direktivet tillämpa antingen ett tillståndsförfarande eller ett<br>anbudsförfarande. Vid tillståndsförfarandet har var och en som uppfyller<br>ett antal objektiva kriterier rätt att uppföra en anläggning. När<br>anbudsförfarandet tillämpas skall ett oberoende organ genomföra<br>anbudstävlingar när det bedöms finnas behov av ny produktionskapacitet.</p>
<p>Det finns stora skillnader mellan medlemsländerna vad gäller graden av<br>öppenhet på elmarknaden. Dessa skillnader bedöms att bestå under lång tid<br>framöver. För att det inte skall uppstå bristande jämvikt i handeln med el<br>mellan medlemsstaterna finns i direktivet regler som ger medlemsländerna<br>rätt att vidta vissa åtgärder för att upprätthålla ömsesidighet i handeln med<br>andra medlemsstater.</p>
<p>Direktivet innehåller också regler som innebär att medlemsstaterna kan<br>ålägga företag inom elsektorn att tillhandahålla allmännyttiga tjänster.<br>Dessa tjänster kan avse bl.a. kvalitet och pris på leveranser,<br>försörjningstrygghet och miljöskydd.</p>
<p>Vidare finns bestämmelser om att medlemsländerna, i händelse av en<br>plötslig kris på energimarknaden, far vidta nödvändiga skyddsåtgärder.</p>
<h3>9.2 Koncession för utlandshandel med el</h3>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Regeringens bedömning: Det finns inte något behov av att ytterligare<br>kunna reglera ingångna kontrakt avseende utlandshandeln med el.</p>
<p>Elbörsutredningens (EBU) förslag: Utredningen föreslår att ett latent<br>koncessionssystem införs som innebär att regeringen, under perioder då<br>den svenska försörjningstryggheten bedömas vara hotad, kan införa krav<br>på koncession för export av el. Koncessionsplikten föreslås gälla för såväl<br>befintliga som tillkommande avtal om export av el.</p>
<p>Koncessionplikten föreslås kombineras med en statistisk övervakning, så<br>att regeringen fortlöpande kan erhålla ett objektivt beslutsunderlag.</p>
<p>65</p>
<p>5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 136</p>
<p>Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser - Elberedskapsutred-<br>ningen, Kommerskollegium. Konkurrensverket, Svenska Kraftverks-<br>föreningen. Riksrevisionsverket. Stockholms Universitet, Svenska<br>Kommunförbundet, Svenska kraftnät, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges<br>Fastighetsägareförbund - anser att huvudregeln bör vara frihandel och<br>ställer sig bakom förslaget om ett latent koncessionssystem som innebär att<br>regeringen kan införa krav på koncession för export då den svenska<br>försörjningstryggheten anses hotad. Kommerskollegium, Konkurrens-<br>verket, Svenska kraftverksföreningen, Riksrevisionsverket, Stockholms<br>universitet och Sveriges Advokatsamfund framför dock synpunkter på hur<br>förslaget i vissa delar kan förtydligas och kompletteras.</p>
<p>Jemkontoret, Kemikontoret, Skogsindustrierna och Svenska<br>Gruvföreningen (den energiintensiva industrin) förordar i stället i en<br>gemensam skrivelse att ett permanent koncessionssystem införs för export<br>av elkraft, i syfte att trygga den svenska elförsörjningen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Utrikeshandeln med el innebär<br>som regel fördelar för den svenska elförsörjningen. Genom ett fritt<br>handelsutbyte med våra grannländer kan kostnaderna för elförsörjningen<br>hållas nere, samtidigt som miljöeffekterna från elproduktionen begränsas.<br>Möjligheterna att bedriva utrikeshandel förbättrar också generellt sett vår<br>försörjnings trygghet.</p>
<p>Sedan flera år pågår ett arbete som syftar till att åstadkomma en<br>integrerad nordisk elmarknad. Vid ett möte i juni 1995 enades de nordiska<br>energiministrarna om vissa principer för det nordiska elsamarbetet. Bl.a.<br>förutsätts att handeln skall utvecklas med hänsyn till ömsesidighet och till<br>de skillnader som finns vad gäller elsektorns organisation i länderna. Syftet<br>är att skapa förutsättningar för länderna att ta tillvara de ömsesidiga<br>ekonomiska, energimässiga och miljömässiga fördelar som den nordiska<br>elhandeln innebär.</p>
<p>Elmarknaderna i Europa kännetecknas i dag av generellt sett stora<br>skillnader när det gäller möjligheterna till export och import av el. När<br>direktivet om regler för en inre marknad för el år 1999 har införlivats av<br>EU:s medlemsländer kommer en stegvis öppning av marknaderna att ske.<br>Under en övergångsperiod kan det inte uteslutas att det uppstår obalanser i<br>handeln med el mellan medlemsländerna. Regeringen bedömer dock att<br>sådana obalanser inte kommer att leda till så kraftiga prisökningar eller<br>andra störningar i Sverige att försörjningstryggheten hotas.</p>
<p>EBU konstaterar i sitt betänkande att en begränsning av<br>gemenskapshandeln med el i syfte att säkerställa försörjningstryggheten<br>torde vara förenlig med EG:s regelverk, under förutsättning att den<br>reglering som väljs utformas så att den utgör den åtgärd som minst stör<br>gemenskapshandeln (proportionalitetsprincipen). Utredningen bedömer det<br>inte som helt uteslutet att krav på allmän koncession för export och import<br>av el skulle vara förenligt med EG-rätten, men understryker att det kan<br>vara svårt att påvisa att en koncession för import av el skulle vara<br>nödvändig för att säkerställa den svenska försörjningstryggheten. För att<br>ytterligare lindra den handelshindrande effekten av en reglering<br>förespråkar utredningen vidare att koncessionssystemet för exporten<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>66</p>
<p>utformas som ett latent - dvs. icke-permanent - system. Huvudregeln skulle<br>således under normala förhållanden vara frihandel. Utredningen framhåller<br>slutligen att den svenska regleringen endast kan gälla under en<br>övergångsperiod, dvs. fram till dess att en inre marknad för el föreligger<br>inom EU.</p>
<p>I förhandlingarna om EU:s elmarknadsdirektiv ägnades frågan om<br>ömsesidighet i handeln stort utrymme. I direktivet har också införts regler<br>som ger medlemsländerna möjlighet att under en övergångsperiod vidta<br>åtgärder för att åstadkomma ömsesidighet och att skydda sig mot en<br>plötslig kris i energitillförseln.</p>
<p>Regeringen kan, vad avser utlandshandelns inverkan på<br>försörjningstryggheten, konstatera följande. I händelse av en akut<br>försörjningskris är det angeläget att den systemansvariga myndigheten har<br>möjlighet att med kort varsel sätta in åtgärder, exempelvis genom att kunna<br>föreskriva om att avbrott eller andra begränsningar av eltillförseln skall<br>ske. I denna proposition föreslås en bestämmelse som bemyndigar<br>regeringen att utfärda närmare föreskrifter avseende den systemansvariga<br>myndighetens befogenheter i sådana situationer (se avsnitt 11). Därigenom<br>skapas förutsättningar för att en akut försörjningskris kan mötas på ett<br>effektivt sätt. Myndigheten skall härvid beakta krav på rättvisa och<br>likvärdig behandling vad avser avbrott eller begränsningar i leveranserna.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning finns det i dag ingen omedelbar risk för<br>att försörjningstryggheten i ett något längre perspektiv skulle kunna sättas i<br>fara till följd av ingångna avtal om leveranser av el över<br>utlandsförbindelserna. Farhågorna för att utlandshandeln skulle inverka<br>negativt på försöijningstryggheten baseras ofta på antagandet att elpriserna<br>skulle stiga som en följd av ökad utlandshandel. Som bl.a.<br>Energikommissionen konstaterade i sitt betänkande (SOU 1995:14) Ny<br>elmarknad är de svenska utlandsförbindelserna huvudsakligen kopplade till<br>elsystem som inte kan väntas ge några avgörande prishöjande influenser på<br>den svenska elmarknaden.</p>
<p>Regeringen delar vidare EBU:s uppfattning att en reglering av här<br>angivet slag med hänsyn till EG-rätten endast skulle kunna gälla under en<br>övergångsperiod, intill dess att harmoniserade regler har fastställts vad<br>avser en inre marknad för el inom EU. Även om reglerna i elmarknads-<br>direktivet utgår från att elmarknaderna skall öppnas stegvis, så talar<br>mycket för att utvecklingen kan komma att bli snabbare än vad som<br>förutses i direktivet. En inre marknad för el inom EU kan således ha<br>etablerats inom några få år.</p>
<p>Mot angiven bakgrund finner regeringen inte tillräckliga skäl att införa<br>någon ytterligare kontroll eller reglering av handeln med el på<br>utlandsförbindelserna. Det är emellertid angeläget att ansvariga<br>myndigheter noga följer utvecklingen av utlandshandeln och löpande<br>underrättar regeringen om mer betydelsefulla förändringar vad avser denna<br>handel.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>67</p>
<h3>9.3 Prövning av tillkommande utlandsförbindelser</h3>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Regeringens forslag: För att säkerställa att tillkommande<br>utlandsförbindelser upplåts på icke-diskriminerande villkor skall<br>nätkoncession för utlandsförbindelse endast fa beviljas den som har<br>nätkoncession för stamnätet.</p>
<p>Elbörsutredningens (EBU) förslag: EBU föreslår att ett tillägg görs i<br>gällande regler som innebär att vid prövning av nätkoncession för<br>utlandsförbindelse skall särskilt beaktas hur sökanden avser att säkerställa<br>att ledningen kommer att upplåtas på icke-diskriminerande villkor.</p>
<p>Genom denna komplettering skulle regeringen fa möjlighet att förtydliga<br>med vilka villkor en koncession skall förenas, bl.a. lika tillträde till<br>förbindelserna, iakttagande av lika behandling och rationellt användande<br>av förbindelsen.</p>
<p>Remissinstanserna: Kommerskollegium, Svenska Kraftverks-</p>
<p>föreningen, Stockholms Universitet, Sveriges Advokatsamfund och<br>Sveriges Fastighetsägareförbund ställer sig bakom utredningens slutsats<br>att det ej är lämpligt att i lag stadga att staten skall äga och förvalta<br>utlandsförbindelserna eftersom det finns risk för konflikt med EG-<br>rätten. Utredningens förslag om en ändring av befintlig lagstiftning<br>anses fullt tillräcklig.</p>
<p>Flera remissinstanser - däribland HSB:s Riksförbund, Landsorgan-<br>isationen i Sverige, Statskontoret, Svenska kraftnät. Överstyrelsen för<br>civil beredskap och den energiintensiva industrin - hävdar att ett statligt<br>ägande och förvaltande av utlandsförbindelserna inte står i strid med<br>EG-rätten. Sveriges Industriförbund anser att Svenska kraftnät bör ha<br>huvudansvaret för utlandsförbindelserna.</p>
<p>Flertalet av dessa remissinstanser menar att ett statligt ägande av<br>utlandsförbindelserna medför konkurrensneutralitet och att samtliga<br>aktörer på marknaden därmed får tillgång till förbindelserna på lika<br>villkor samt att utlandsförbindelserna utgör ett naturligt monopol som<br>endast staten kan äga.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De grundläggande riktlinjerna för<br>verksamheten med stamnätet, som fastställdes av riksdagen år 1992<br>(prop. 1991/92:133, bet. 1991/92:NU30, rskr. 1991/92:322), innebär att<br>stamnätet och de statliga utlandsförbindelserna skall förvaltas av det<br>statliga affärsverket Svenska kraftnät. Vidare angavs att principen för<br>ägandet av utlandsförbindelserna bör vara att Svenska kraftnät skall äga<br>och förvalta en tillräckligt stor andel av utlandsförbindelserna för att<br>säkerställa svenska producenters och elanvändares möjligheter att sluta<br>avtal om kraftaffärer med köpare och säljare utomlands.</p>
<p>I den proposition (prop. 1994/95:222) som låg till grund för<br>riksdagens beslut om ny ellagstiffning konstateras, i nu berörda delar av<br>den nya ellagstiftningen, att reglerna i den nuvarande ellagen avseende<br>bedömningsgrunderna vid prövning av utlandsförbindelser ger staten ett<br>stort inflytande över etableringen av sådana förbindelser. En strävan, för</p>
<p>68</p>
<p>att tillgodose samhällets intresse av långsiktig försörjningstrygghet, bör<br>dock vara att tillkommande utlandsförbindelser ägs och förvaltas av<br>staten.</p>
<p>Enligt EBU och vissa remissinstanser kan det ifrågasättas om ett<br>direkt stadgande i lag, med innebörd att samtliga tillkommande<br>utlandsförbindelser skall ägas och förvaltas av staten, är förenligt med<br>grundläggande regler i EG-rätten om bl.a. fri varurörlighet.</p>
<p>Det ankommer i sista hand på EG-domstolen att avgöra om en sådan<br>regel är förenlig med EG-rätten.</p>
<p>Bestämmelserna i nuvarande ellagstiflning om koncession för<br>utlandsledningar och om anmälningsplikt för avtal med viss varaktighet<br>ger redan i dag samhället ett inflytande på anläggande och drift av nya<br>utlandsförbindelser.</p>
<p>För närvarande sker en snabb internationalisering av handeln med el.<br>Inte minst gäller detta inom EU, delvis till följd av det nyligen beslutade<br>elmarknadsdirektivet. Det är angeläget att det ökade handelsutbytet med<br>övriga medlemsländer sker på ett sätt som är till nytta för alla<br>deltagande parter. Investeringar i utlandsförbindelser innebär som regel<br>betydande ekonomiska åtaganden. Sådana investeringar torde därför i<br>första hand genomföras av aktörer med stora ekonomiska resurser. För<br>att tillförsäkra sådana investeringar lönsamhet är det naturligt och i<br>många fall nödvändigt att den som investerar i en utlandsförbindelse<br>samtidigt tecknar avtal som motsvarar större delen av den tillkommande<br>kapaciteten.</p>
<p>Samtidigt är det emellertid angeläget att svenska producenter och<br>större elanvändare tillförsäkras reella möjligheter att sluta avtal om<br>kraftaffärer med köpare och säljare utomlands. Det bör således<br>säkerställas att enskilda företag inte ges möjlighet att monopolisera<br>utlandshandeln, utan att denna kan ske på icke-diskriminerande villkor.<br>De angivna strävandena att tillkommande utlandsförbindelser skall ägas<br>och förvaltas av staten är ett medel att uppfylla dessa syften.</p>
<p>I dag ägs huvuddelen av utlandsförbindelserna av staten och förvaltas<br>av Svenska kraftnät. Vid prövning av koncessioner för tillkommande<br>utlandsledningar måste hänsyn tas både till de angivna riktlinjerna för<br>verksamheten med stamnätet, och till samhällets behov av inflytande<br>över tillkomsten och utnyttjandet av nya utlandsförbindelser.</p>
<p>Stamnätet och utlandsförbindelserna utgör en del av samhällets<br>infrastruktur. De utgör sammantaget en förutsättning för en fungerande<br>utrikeshandel med el. Såväl tekniska skäl som kraven på opartiskhet och<br>likabehandling talar för en nära samordning av utbyggnaden och driften<br>mellan stamnätet och utlandsförbindelserna.</p>
<p>Svenska kraftnät har i dag systemansvaret för det svenska elsystemet.<br>Vidare skall affärsverket, såsom utövare av statens äganderätt till<br>stamnätet, uppfylla krav på opartiskhet och icke-diskriminering. Mot<br>denna bakgrund är det enligt regeringens bedömning naturligt att endast<br>Svenska kraftnät normalt bör kunna meddelas koncessioner som avser<br>nya utlandsförbindelser. Därigenom skapas garantier för att<br>utbyggnaden av utlandsförbindelserna sker i en lämplig takt, och att<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>69</p>
<p>tillkommande utlandsledningar upplåts på icke-diskriminerande villkor.<br>Enligt nuvarande ellagstiftning far nätkoncession, som avser en<br>utlandsförbindelse, inte meddelas om förbindelsen allvarligt skulle<br>försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i<br>landet. Den lagändring som här föreslås innebär inte någon förändring<br>vad avser de grundläggande kraven på en långsiktig försörjnings-<br>trygghet.</p>
<p>Vissa avsteg bör dock kunna göras från denna huvudregel. Det gäller i<br>de fall en ansökan om koncession för utlandsförbindelse avser en<br>ledning med mindre betydelse för det samlade överföringsnätet. Som<br>exempel kan nämnas då en ansökan avser åtgärder avseende en befintlig<br>utlandsledning som redan har meddelats koncession eller då ansökan<br>avser en ny ledning som har en begränsad kapacitet. Huvudregeln avser<br>endast nya utlandsförbindelser, dvs. sådana förbindelser för vilka<br>koncession inte sökts före de nya reglernas ikraftträdande. Den skall<br>således inte omfatta förlängning av giltighetstiden för redan beviljade<br>koncessioner för utlandsförbindelser.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>70</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>10 Kommunala elföretag</h2>
<p>Regeringens förslag: Bestämmelserna om kommunala elföretag i<br>lagen (1994:618) om handel med el, m.m. förs över till den nya lagen<br>och samlas till ett kapitel (7 kap).</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Svenska Fjärrvärmeföreningen anför att lagtexten<br>bör förtydligas så att det tydligt framgår om verksamheten måste<br>särskiljas eller redovisas åtskilda i sådana fall då samtidig produktion av<br>elkraft och fjärrvärme sker i värmekraftverk. Föreningen anför vidare att<br>kommunala fjärrvärmeföretag bör undantas från lokaliseringsprincipen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Lagen (1994:618) om handel med el,<br>m.m. (elhandelslagen) innehåller bl.a. särregler för kommunal<br>elverksamhet. De innebär bl.a. att kommunal produktion av och handel<br>med el som drivs i privaträttslig form undantas från vissa av<br>kommunallagens principer. För sådan verksamhet gäller ej<br>lokaliseringsprincipen. Vidare gäller att verksamheten skall drivas på<br>affärsmässig grund i stället för med iakttagande av självkostnadsprincipen<br>och likställighetsprincipen.</p>
<p>Bestämmelserna har införts för att göra konkurrensvillkoren för<br>kommunala elföretag likvärdiga dem som gäller för övriga företag på<br>elmarknaden.</p>
<p>Bestämmelserna bör föras över oförändrade till den nya lagen och<br>samlas till ett särskilt kapitel.</p>
<p>Kommunallagens lokaliseringsprincip innebär att en kommun som<br>bedriver värmeproduktion endast får leverera värme inom den egna<br>kommunen. Regeringen har i prop. 1996/97:84 om en uthållig<br>energiförsörjning informerat riksdagen om sin avsikt att inom kort låta se<br>över kommunallagens bestämmelser i detta avseende. I översynen skall<br>ingå att bedöma om lokaliseringsprincipen är ett hinder för en effektiv<br>fjärrvärmeutbyggnad och, om så bedöms vara fallet, att överväga<br>förändringar i kommunallagen.</p>
<p>71</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>11 Systemansvar och balansansvar</h2>
<p>Regeringens förslag: Ellagens bestämmelser om systemansvar och<br>bestämmelserna om balansansvar i lagen (1994:681) om handel med<br>el, m.m. förs över till den nya lagen och samlas i ett kapitel (8 kap).</p>
<p>Befogenheterna inom systemansvaret vidgas. Regeringen skall<br>bemyndigas att utfärda närmare föreskrifter som ger den<br>systemansvariga myndigheten befogenheter att i den utsträckning som<br>behövs för att kunna utöva systemansvaret beordra innehavare av<br>nätkoncession att avbryta eller begränsa leverans av el till annan<br>nätkoncessionshavare eller elkonsument.</p>
<p>I den utsträckning systemansvaret så medger skall begränsning och<br>avbrytande av elleverans ske så rättvist som möjligt med hänsyn till<br>rådande eltekniska förhållanden och koncessionshavarens åtagande om<br>leveranssäkerhet.</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer i<br>huvudsak med regeringens förslag. ELU föreslår att det i lagtexten anges<br>att nätkoncessionshavaren skall avbryta eller begränsa leveranserna så<br>likvärdigt och rättvist som möjligt.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget kommenteras endast av en</p>
<p>remissinstans, Svenska Elverksföreningen. Föreningen anför att avbrott<br>eller begränsningar av leveranser i förevarande fall i praktiken kommer<br>att utföras i regionnät och att elanvändarna påverkas indirekt genom att<br>två eller flera nätägare kan vara berörda av åtgärden. Föreningen anser<br>att regionnätsägaren med stöd av den föreslagna bestämmelsen i princip<br>kan avbryta leveranserna för många kunder anslutna till olika<br>nätkoncessionshavares nät. För att undanröja tolkningsproblem bör det<br>enligt föreningen även framgå av lagtexten att avbrotten kan beröra annan<br>innehavare av nätkoncession.</p>
<p>Elberedskapsutredningen (NI 996:02) har vid remiss av<br>Elbörsutredningens betänkande Regler för handel med el (SOU 1996:49)<br>lämnat synpunkter angående ELU:s förslag om systemansvaret.<br>Utredningen anför att den systemansvariga myndigheten vid höjd<br>beredskap bör ha rätt att beordra innehavare av nätkoncession att avbryta<br>eller begränsa leverans av el på ett sätt som tillgodoser totalförsvarets<br>behov.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Med systemansvar avses i den<br>nuvarande ellagen ansvaret för att det nationella elsystemet fungerar som<br>ett sammanhållet system med tillfredställande driftsäkerhet. Det innefattar<br>bl.a. ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att<br>balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan<br>produktion och förbrukning av el. Svenska kraftnät är systemansvarig<br>myndighet.</p>
<p>72</p>
<p>Med balansansvar avses det ekonomiska ansvaret för att det<br>nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i en uttagspunkt.<br>Bestämmelserna om balansansvar finns i lagen (1994:618) om handel<br>med el, m.m.</p>
<p>I den nya lagen bör den ordning som gäller enligt den nuvarande<br>ellagen avseende systemansvar behållas. Även den ordning som enligt<br>lagen (1994:618) om handel med el, m.m. gäller för balansvaret bör<br>behållas. Bestämmelserna om systemansvar och balansansvar bör samlas<br>i ett särskilt kapitel.</p>
<p>Vidgade befogenheter inom systemansvaret</p>
<p>Det finns behov av att vidga befogenheterna inom systemansvaret.<br>Regeringen bör bemyndigas att utfärda närmare föreskrifter som ger den<br>systemansvariga myndigheten, i den utsträckning som behövs för att den<br>skall kunna utöva systemansvaret, befogenheter att beordra innehavare av<br>nätkoncession att avbryta eller begränsa leverans av el till annan<br>nätkoncessionshavare eller elanvändare.</p>
<p>Obalanser mellan produktion och förbrukning måste avhjälpas<br>mycket snabbt för att dessa inte skall medföra ett totalt eller partiellt<br>sammanbrott i elförsörjningen, dvs. elavbrott med mycket stor<br>omfattning. Enligt bestämmelserna i den nuvarande ellagen har den<br>systemansvariga myndigheten möjlighet att enligt vad regeringen närmare<br>föreskriver beordra kraftproducenter att öka eller minska produktionen av<br>el i den utsträckning det behövs för att kunna utöva systemansvaret.<br>Regeringen har i förordningen (1994:1806) om systemansvaret för<br>elektrisk ström utfärdat närmare föreskrifter om detta. Det finns således<br>möjlighet för Svenska kraftnät att beordra åtgärder på produktionssidan<br>för att bringa systemet i balans. Dessa bestämmelser bör föras över till<br>den nya lagen. I normala driftlägen sker balansregleringen genom avtal<br>mellan Svenska kraftnät och vissa producenter.</p>
<p>Det kan emellertid inte förutsättas att åtgärder på produktionssidan i<br>alla situationer kommer att vara tillräckliga för att upprätthålla balansen i<br>elsystemet. Under vissa förhållanden kan det visa sig nödvändigt att<br>avbryta eller begränsa elförbrukningen. Det kan exempelvis gälla<br>situationer med bristande överföringsförmåga i stamnätet eller temporär<br>brist på produktionskapacitet för tillförselreglering. Sådana avbrott eller<br>begränsningar sker genom s.k. belastningsfrånkoppling. Praktiska<br>erfarenheter visar att detta förfarande är viktigt bl.a. i ett<br>återuppbyggnadsskede till normal drift av elsystemet efter att en stor<br>stöming har inträffat.</p>
<p>Det ingår i Svenska kraftnäts uppgifter som systemansvarig<br>myndighet att initiera avbrott eller begränsningar av elförsörjningen när<br>det är påkallat för att upprätthålla balansen i elsystemet. Avbrotten eller<br>begränsningarna genomförs i praktiken av Svenska kraftnät eller annan<br>nätkoncessionshavare. Svenska kraftnät bör i första hand söka träffa avtal<br>med övriga nätägare om automatisk och manuell bortkoppling av<br>förbrukning i dessa situationer. Enligt vad regeringen inhämtat har flera<br>sådana avtal redan träffats. I den mån sådana avtal inte är tillräckliga bör</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>73</p>
<p>dock Svenska kraftnät ges möjlighet att beordra innehavare av<br>nätkoncession att avbryta eller begränsa överföringen av el om det är<br>nödvändigt för att bringa elsystemet i balans. Det bör framhållas att en<br>minskning av konsumtionen inte är ett alternativ till en ökning av<br>produktionen vid balanshållning. Först då möjligheterna att upprätthålla<br>balansen genom ökad produktion är uttömda får minskning av<br>konsumtionen tillgripas. Sådana situationer är mycket ovanliga. Reglerna<br>om belastningsfrånkoppling kommer sällan att utnyttjas.</p>
<p>När belastningsfrånkoppling tillgrips måste ett antal kriterier iakttas.<br>Speciellt måste beaktas att syftet med frånkopplingen är att upprätthålla<br>balansen i det nationella elsystemet och avvärja störningar och avbrott i<br>försörjningen.</p>
<p>De ytterst sällsynta situationer som kräver avbrott eller begränsningar<br>av elkonsumtionen för att balansen i elsystemet skall upprätthållas kan<br>förväntas inträffa snabbt och oväntat. Det krävs i sådana fall snabba<br>åtgärder för att parera störningen. Den nuvarande tekniken för<br>driftstyming av nätverksamhet medger endast en grov styrning av<br>belastningsfrånkopplingen i en akut stömingssituation. Tidsförhållandena<br>medger inte heller några överväganden om vilka hänsyn som skall tas till<br>enskilda elanvändare. I praktiken innebär avbrotten eller begränsningarna<br>bortkoppling av elförsörjningen till regionala eller lokala nät. Avbrotten<br>eller begränsningarna berör alltså hela eller delar av en eller flera<br>nätkoncessionshavares nät på såväl regional- som lokalnätsnivå. Det är i<br>vanliga fall således inte fråga om bortkoppling av enskilda elanvändare<br>utan av annan nätkoncessionshavares nät.</p>
<p>Det övergripande målet att upprätthålla balansen i det nationella<br>elsystemet bör ges den högsta prioriteten, dvs. övriga kriterier kan<br>beaktas endast då de inte hotar det övergripande målet. Det som i första<br>hand bör avgöra hur avbrotten eller begränsningarna genomförs är de<br>driftförhållanden och eltekniska förutsättningar som råder i den aktuella<br>situationen. Därmed avses möjligheterna till och behovet av<br>belastningsfrånkoppling med hänsyn till bl.a. elsystemets utformning och<br>stabilitet.</p>
<p>Elanvändarnas krav på leveranssäkerhet kan skilja sig åt. Med<br>leveranssäkerhet avses i detta sammanhang risken för avbrott i<br>elförsörjningen till följd av tekniska fel i överföringssystemet. Den<br>enskilde konsumenten kan genom avtal med nätägaren inom vissa gränser<br>anpassa leveranssäkerheten till de egna behoven. Det förekommer att<br>framför allt större elanvändare tecknar avtal med koncessionshavare om<br>ökad leveranssäkerhet. Som ett andra kriterium bör gälla att sådana avtal<br>skall respekteras vid avbrott eller begränsningar av förbrukningen så<br>långt det är tekniskt möjligt.</p>
<p>Som ett tredje kriterium gäller att avbrott eller begränsning av<br>förbrukningen skall genomföras så rättvist som möjligt för elanvändarna<br>när det är möjligt. I detta kriterium inbegrips framför allt att s.k.<br>roterande belastningsfrånkoppling (s.k. RoBo) skall tillämpas. Därmed<br>förstås att överföringen till ett visst område avbryts under en begränsad<br>tidsperiod, exempelvis en timme. Därefter återupptas överföringen i<br>området varvid överföringen avbryts på motsvarande sätt i ett annat<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>74</p>
<p>område. Kriteriet innebär också att RoBo inte påbörjas i samma område<br>varje gång utan att man försöker sprida denna så mycket som möjligt.</p>
<p>I vissa situationer måste det dock finnas möjlighet att göra avsteg<br>från hänsyn till avtal och kraven på en rättvis och likvärdig behandling.<br>Regeringen bör kunna föreskriva om hur avbrott och begränsningar skall<br>ske, exempelvis för att vid höjd beredskap trygga elförsörjningen till<br>prioriterade elanvändare.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>75</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>12 Elskador och skyddsåtgärder</h2>
<h3>12.1 Skydd mot elskador</h3>
<p>Regeringens förslag: Bestämmelserna om skyddsåtgärder förs i<br>huvudsak oförändrade över till den nya lagen och samlas i ett särskilt<br>kapitel (9 kap.).</p>
<p>I den nya lagen förs in en generell bestämmelse som innebär att en<br>elektrisk anläggning bl.a. skall vara beskaffad på ett sådant sätt att<br>betryggande säkerhet ges mot skadlig inverkan av el.</p>
<p>Ellagens bestämmelser om skyddsåtgärder skall i fortsättningen även<br>gälla elektriska anläggningars inverkan på vissa rörledningar.</p>
<p>ELU:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan invändning av<br>remissinstanserna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Elektriska anläggningar är alltid<br>förenade med vissa säkerhetsrisker. Bestämmelserna om skyddsåtgärder<br>vid elektriska anläggningar syftar till att förhindra personskador och<br>skador på egendom samt störning av driften i andra anläggningar.</p>
<p>De bestämmelser som finns i den nuvarande ellagen om<br>skyddsåtgärder avser främst elektriska anläggningars inverkan på andra<br>elektriska anläggningar. Ellagen innehåller således inte några närmare<br>föreskrifter om åtgärder till skydd mot direkt inverkan av el vid beröring<br>m.m. Det har inte ansetts lämpligt att meddela sådana föreskrifter i lag<br>eftersom de skulle behöva vara mycket detaljerade. Med stöd av ett<br>bemyndigande i lagen kan i stället regeringen eller den myndighet<br>regeringen bestämmer meddela de föreskrifter om skydd mot elskador<br>som är påkallade från elsäkerhetssynpunkt. Regeringen har bemyndigat<br>Elsäkerhetsverket att meddela sådana föreskrifter. Grundläggande<br>bestämmelser om utförande och skötsel av elektriska<br>starkströmsanläggningar finns i verkets s.k. starkströmsföreskrifter<br>(ELSÄK-FS 1994:4). Om elektrisk materiel finns särskilda bestämmelser<br>i EG:s s.k. lågspänningsdirektiv (73/23/EEG), som införlivats i svensk<br>rätt genom förordningen (1993:1068) om elektrisk materiel och<br>föreskrifter från Elsäkerhetsverket.</p>
<p>För att markera elsäkerhetens betydelse bör det införas en allmän<br>bestämmelse i den nya ellagen med innebörden att en elektrisk<br>anläggning och anslutna anordningar skall vara så beskaffade och<br>placerade samt användas på ett sådant sätt att betryggande säkerhet ges<br>mot skadlig inverkan av el. I övrigt bör den nuvarande ordningen<br>behållas, vilket innebär att det är regeringen eller den myndighet<br>regeringen bestämmer som utfardar föreskrifter på elsäkerhetsområdet.</p>
<p>76</p>
<h3>12.2 Prioritetsprincipen</h3>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Regeringens förslag: Innehavaren av en elektrisk anläggning som<br>ansluts till det elektriska nätet är enligt gällande lagstiftning skyldig att<br>vidta de skyddsåtgärder som behövs för att befintliga anläggningar inte<br>skall utsättas för driftstörningar. Denna s.k. prioritetsprincip skall i<br>fortsättningen även gälla i förhållandet mellan en ny elektrisk anläggning<br>och redan befintliga naturgasledningar som har koncession enligt lagen<br>(1978:160) om vissa rörledningar.</p>
<p>ELU:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har kommenterat<br>förslaget. Svenska Kraftverksföreningen och Telestömingsnämnden<br>tillstyrker att den s.k. prioritetsprincipen skall gälla även i förhållande till<br>koncessionspliktiga naturgasledningar. Telestömingsnämnden påpekar<br>att den föreslagna bestämmelsen inte kommer att styra ansvaret för<br>gasledningar som är kortare än 20 km, eftersom dessa inte är<br>koncessionspliktiga. Nämnden aktualiserar också frågan om behov av<br>reglering av andra rörledningar än ledningar för naturgas, t.ex.<br>fjärrvärmeledningar. Liknande synpunkter har framförts av Svenska<br>Bioenergiföreningen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Ellagens bestämmelser om<br>skyddsåtgärder bygger på tidsprioritet. Huvudregeln innebär att<br>innehavaren av en äldre anläggning har rätt att driva anläggningen utan<br>att bli utsatt för störningar från en senare tillkommen anläggning. I lagen<br>föreskrivs att innehavare av en elektrisk anläggning som genom inverkan<br>på redan befintlig sådan anläggning kan vålla skada eller störning på<br>person eller egendom är skyldig att vidta åtgärder för att förebygga sådan<br>skada eller störning. Underlåter den nya anläggningens innehavare att<br>utföra erforderliga åtgärder är det han ensam som kommer att vara<br>skadeståndsskyldig för uppkommen skada.</p>
<p>Ellagens bestämmelser om tidsprioritet vid skyddsåtgärder kan anses<br>vara väl avvägda. Innehållet i dem i sak bör därför föras över till den nya<br>lagen.</p>
<p>Den nuvarande lagstiftningen behandlar endast frågor som gäller<br>skyddsåtgärder mot störningar på andra elektriska anläggningar. Enligt<br>ELU kan skyddsåtgärder även behöva vidtas på vissa icke elektriska<br>anläggningar. Det gäller främst elektriskt ledande rörledningar som<br>används för överföring av gas, färskvatten eller hetvatten i<br>fjärrvärmesystemen. Bland dem är det främst på naturgasledningar som<br>skador i form av korrosion har uppstått genom inverkan av elektriska<br>anläggningar. Den elektriska anläggningen kan redan vid normala<br>driftsförhållanden orsaka denna typ av skador på gasledningar. På andra<br>typer av rörledningar sker skada i praktiken endast under onormala<br>driftsförhållanden vid den elektriska anläggningen.</p>
<p>Ellagens bestämmelse, som bygger på prioritetsprincipen, bör utvidgas<br>till att omfatta även naturgasledningar. Vid byggande och användning av<br>naturgasledningar och andra rörledningar krävs koncession enligt lagen</p>
<p>77</p>
<p>(1978:160) om vissa rörledningar. Ledningar som är kortare än 20 km<br>omfattas dock inte av kravet på koncession. Det skulle leda till orimliga<br>kostnader för innehavaren av den elektriska anläggningen om samtliga<br>naturgasledningar skulle omfattas av bestämmelsen. Därför bör<br>bestämmelsen endast omfatta koncessionspliktiga naturgasledningar.<br>ELU har redovisat samma bedömning.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>78</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>13 Skadestånd vid elskador</h2>
<h3>13.1 Inledning</h3>
<p>Handhavandet av elektrisk ström är förenat med stora risker för skador<br>och regler om skadestånd vid elskador har redan från början intagit en<br>central plats i ellagstiftningen.</p>
<p>I ELU:s slutbetänkande ges i avsnitt 7.1 (s. 155-162) en beskrivning av<br>de grundläggande skadeståndsrättsliga principerna. Uppkomna skador<br>brukar indelas i tre kategorier. Det kan vara fråga om att personer skadas,<br>personskada, att egendom skadas, sakskada, eller att ekonomisk skada<br>uppkommer utan att någon lider person- eller sakskada, s.k. ren<br>förmögenhetsskada. I vissa fall kan också ersättning lämnas för s.k. ideell<br>skada, som avser icke ekonomiska följder som lidande, obehag och men.</p>
<p>Av grundläggande betydelse är skillnaden mellan skadestånd inom och<br>utom kontraktsförhållanden. Skadestånd mellan avtalsparter regleras i<br>första hand genom avtalet. Skadeståndskyldigheten grundas då på<br>bristande uppfyllelse av skyldigheter enligt avtalet. Eftersom det i princip<br>råder avtalsfrihet, förfogar parterna i hög grad själva över vilka dessa<br>skyldigheter är och vad som skall inträffa vid brott mot avtalet. Det finns<br>dock vissa regler som gör det möjligt att upphäva eller jämka oskäliga<br>avtal.</p>
<p>Regler om skadestånd utom kontraktsförhållanden tar sikte på<br>skadeståndsansvaret gentemot personer till vilka den skadestånds-<br>skyldige inte står i någon avtalsrelation eller i varje fall ingen<br>avtalsrelation som har samband med det skadegörande beteendet.</p>
<p>Den nuvarande allmänna skadeståndsrättsliga regleringen kom<br>huvudsakligen till år 1972 genom skadeståndslagen (1972:207). Dess<br>bestämmelser är tillämpliga, om inte annat är särskilt föreskrivet eller<br>föranleds av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i<br>avtalsförhållanden. Huvudregeln i skadeståndslagen innebär att endast<br>den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada<br>skall ersätta skadan (s.k. culpaansvar).</p>
<p>I vissa fall har lagstiftaren ansett att ett ansvar för vårdslöshet är<br>otillräckligt. Bl.a. för att tillgodose den skadelidandes behov av<br>ersättning finns i vissa fall strikt ansvar för skada. Det innebär att<br>skadeståndsskyldighet föreligger så snart det har fastslagits att det finns<br>ett adekvat orsakssamband mellan en händelse som ligger inom<br>ansvarsområdet och skadan. Det behöver inte utredas om någon har<br>orsakat skadan avsiktligen eller genom vårdslöshet.</p>
<p>Strikt ansvar finns i speciallagstiftningen på transportområdet, t.ex.<br>jämvägstrafiklagen (1985:192) och luftansvarighetslagen (1922:382),<br>men även enligt bl.a. ellagen och miljöskadelagen (1986:225).</p>
<p>79</p>
<p>De fall där någon åläggs strikt ansvar tar sikte på speciella situationer<br>när ett ansvar för vårdslöshet anses otillräckligt. Ett sådant fall kan vara<br>att det finns en konkret risk för skada i en viss verksamhet. En farlig<br>verksamhet som tillåts bedrivas är ofta förknippad med fördelar från<br>allmän synpunkt men också för den som bedriver verksamheten. Om<br>dessa fördelar inte fanns skulle samhället med stor sannolikhet förbjuda<br>verksamhet som kan orsaka skador. Lagstiftaren kan därför i många fall<br>finna det motiverat att den som bedriver en farlig verksamhet också skall<br>ersätta den eventuella skada som kan uppkomma. Det innebär också att<br>verksamheten får bära kostnaderna för uppkomna skador. Normalt<br>fördelas riskerna genom försäkringar.</p>
<p>Alltsedan ellagens tillkomst har huvudregeln varit att den som innehar<br>en elektrisk starkströmsanläggning med egen generator eller<br>transformator har strikt skadeståndsansvar för skada som orsakats av<br>ström från anläggningen.</p>
<p>Ellagens bestämmelser om skadestånd omfattar också skador vid<br>kvalitativa driftstörningar, dvs. störning i t.ex. spänningen. Särskilda<br>bestämmelser föranledda av att elektricitet omfattas av ett EG-direktiv<br>om produktansvar (85/374/EEG) trädde i kraft den 1 januari 1993. Dessa<br>bestämmelser föreslås överföras oförändrade till den nya ellagen.</p>
<p>En kvantitativ driftstörning orsakas av att elöverföringen avbryts på<br>grund av t.ex. tekniska orsaker eller ett kabelbrott. Skadeståndsansvar vid<br>avbruten överföring av el saknas i den nuvarande ellagstiftningen. Frågan<br>om konsumentskyddet på elmarknaden har som tidigare framgått<br>behandlats i betänkandet SOU 1996:104, där det föreslås en ny<br>lagreglering om skadestånd vid avbruten överföring eller leverans av el<br>till konsumenter. Denna fråga behandlas i avsnitt 14.</p>
<h3>13.2 Principen om strikt ansvar</h3>
<p>Regeringens förslag: Systemet i den nuvarande ellagen med s.k. strikt<br>ansvar för person- och sakskada som har orsakats genom inverkan av el<br>från en elektrisk anläggning behålls som huvudprincip i den nya ellagen.</p>
<p>Det strikta skadeståndsansvaret för innehavare av en elektrisk<br>starkströmsanläggning skall dock inte längre vara knutet till innehav av<br>egen generator eller transformator. En innehavare av en elektrisk<br>starkströmsanläggning skall endast svara för skador från den egna<br>anläggningen. Person- eller sakskada som orsakats av el skall således<br>ersättas av innehavaren av den starkströmsanläggning från vilken elen<br>senast har kommit. I vissa fall finns undantag från huvudregeln om strikt<br>ansvar.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer i</p>
<p>utredningens förslag eller lämnar det utan invändning.</p>
<p>80</p>
<h4>Skälen for regeringens forslag</h4>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Strikt ansvar bör fortfarande vara huvudregel</p>
<p>Skadeståndsreglerna i ellagen har i stort sett varit oförändrade sedan<br>lagen kom till år 1902. Det har därför funnits anledning att pröva<br>skadeståndsreglerna med hänsyn till den utveckling som skett efter<br>lagens tillkomst. En viktig fråga är om strikt ansvar alltjämt bör vara den<br>grundläggande principen i den nya ellagen. Denna fråga har samband<br>med hur skadeståndsskyldigheten bör fördelas på innehavare av olika<br>elektriska anläggningar.</p>
<p>En elektrisk anläggning definieras i ellagen som en anläggning med<br>däri ingående särskilda föremål för produktion, överföring eller<br>användning av el (se närmare författningskommentaren till 1 kap. 2 §).</p>
<p>Elektriska anläggningar delas in i starkströmsanläggningar och<br>svagströmsanläggningar med hänsyn till farlighetsgraden. Enligt<br>starkströmsförordningen förstås med starkströmsanläggning en elektrisk<br>anläggning för sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara<br>farlig för person eller egendom. Ellagens skadeståndsbestämmelser är<br>tillämpliga vid skador som uppstår genom inverkan av el från<br>starkströmsanläggningar. Starkströmsanläggningar delas in i låg- och<br>högspänningsanläggningar. Med lågspänning menas spänning som<br>nominellt uppgår till högst 1 000 volt växelspänning mellan fasledare<br>eller högst 1 500 volt likspänning mellan poler. Är den nominella<br>spänningen högre benämns den högspänning.</p>
<p>Alltsedan ellagens tillkomst har huvudregeln varit att den som innehar<br>en elektrisk starkströmsanläggning med egen generator eller<br>transformator har strikt ansvar för skada som orsakats av ström från<br>anläggningen.</p>
<p>I samband med att vissa ändringar gjordes i ellagens skadeståndsregler<br>år 1970 övervägdes frågan om att behålla huvudregeln om strikt ansvar<br>(prop. 1970:139, bet. tredje lagutskottet 1970:LU84). Därvid anfördes<br>bl.a. att ett skadeståndsansvar oberoende av vållande alltjämt fyllde ett<br>behov. Införandet av ett strikt ansvar i ellagen markerade lagstiftarens<br>uppfattning om produktion och distribution av elektrisk ström som en<br>utpräglat farlig verksamhet. I propositionen konstaterades att teknikens<br>utveckling hade bidragit till en drastisk förändring av samhället sedan<br>lagens tillkomst och att denna förändring lett till en betydligt mer<br>nyanserad uppfattning av begreppet farlig verksamhet. Enligt<br>propositionen fanns det trots detta inte skäl att ha någon väsentligt annan<br>inställning när det gäller regeln om strikt ansvar än vid lagens tillkomst.</p>
<p>Elsäkerheten har med tiden blivit allt bättre. Antalet elolycksfall har<br>minskat trots att användningen av el har ökat kraftigt. Anledningen torde<br>främst vara att kraven på de elektriska anläggningarna har stigit och att<br>allmänhetens förtrogenhet med hur de elektriska anläggningarna skall<br>användas har ökat.</p>
<p>Även om elsäkerheten i Sverige således allmänt sett är god, måste<br>produktion och överföring av elektrisk ström fortfarande anses vara en<br>farlig verksamhet. Av den statistik som redovisas av ELU framgår att det</p>
<p>81</p>
<p>6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 136</p>
<p>årligen inträffar omkring 200 elolycksfall, varav cirka 10 med dödlig<br>utgång. Elektriciteten orsakar också en stor mängd bränder. Ca 20<br>procent av alla brandskador orsakas av elektricitet. Det årliga värdet av<br>skadorna uppgår till drygt 300 miljoner kronor. Vid bränder till följd av<br>elektrisk ström omkommer årligen i medeltal fem personer.</p>
<p>Företrädare för elbranschens organisationer har tillstyrkt ELU:s förslag<br>att elföretagen alltjämt bör har ett strikt ansvar för person- och sakskador<br>som har orsakats av el.</p>
<p>Det finns således starka skäl som talar för att principen om strikt<br>ansvar för person- och sakskador bör behållas på elområdet. Huvudregeln<br>i den nya ellagen bör alltså liksom hittills bygga på ett strikt ansvar.</p>
<p>För vissa typer av elektriska starkströmsanläggningar bör dock<br>skadeståndslagens (1972:207) allmänna bestämmelser om ett culpaansvar<br>gälla. Frågan om det strikta skadeståndsansvarets tillämpningsområde<br>behandlas vidare i avsnitt 13.3 och 13.5.</p>
<p>Ansvaret bör endast omfatta skador av el från den egna anläggningen</p>
<p>Omregleringen av den svenska elmarknaden innebär att en åtskillnad<br>görs mellan å ena sidan produktion och försäljning av el och å andra<br>sidan överföring av el (nätverksamhet). Detta innebär att det numera<br>finns företag som uteslutande sysslar med att sälja el. Dessa har inte<br>något direkt inflytande över elektriska starkströmsanläggningar. Det är<br>inte motiverat att ålägga dessa företag strikt ansvar för skador som<br>orsakas av den el som de säljer.</p>
<p>Ansvaret för skador skall åläggas den som har ett reellt inflytande över<br>de elektriska starkanläggningamas drift och underhåll och som således<br>kan påverka risken för skada. Det strikta ansvaret bör därför även<br>fortsättningsvis vara knutet till innehav av en elektrisk<br>starkströmsanläggning.</p>
<p>Enligt nu gällande lydelse i ellagen är det strikta ansvaret knutet till<br>innehavare av elektrisk starkströmsanläggning som har egen generator<br>eller transformator.</p>
<p>Om en elektrisk starkströmsanläggning där skada inträffat saknar egen<br>generator eller transformator faller skadeståndsansvaret på innehavaren<br>av den starkströmsanläggning som är försedd med egen generator eller<br>transformator och som tillfört el till den förstnämnda anläggningen. Detta<br>innebär att en innehavare av en elektrisk starkströmsanläggning kan bli<br>ansvarig för skador som inträffar vid en annan elektrisk anläggning. I<br>praktiken innebär bestämmelserna att innehavare av<br>starkströmsanläggningar för överföring av el, dvs. nätföretagen, i de<br>flesta fall blir strikt ansvariga även för skador som orsakats av ström från<br>en lågspänningsanläggning, eftersom en sådan i regel far kraften via<br>nätföretagets transformator. Ett viktigt undantag finns dock för<br>elleveranser med en spänning av högst 250 volt till anläggningar för<br>användning av el i bostäder, kontor, hantverkslokaler m.m. Enligt en<br>särskild bestämmelse i 4 § tredje stycket ellagen undantas skador i<br>sådana sammanhang från det strikta ansvaret. Bakgrunden är<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>82</p>
<p>leverantörens bristande möjlighet att övervaka säkerheten vid sådana<br>förbrukningsanläggningar.</p>
<p>Strikt ansvar bör endast åläggas den som kan påverka risken for skada.<br>Den som innehar en överföringsanläggning har i praktiken inte någon<br>möjlighet att ha tillsyn över anslutna anläggningar till vilka el överfors.</p>
<p>Mot denna bakgrund bör lagens utgångspunkt i fortsättningen vara att<br>en innehavare av en elektrisk starkströmsanläggning endast kan bli<br>skadeståndsansvari g för skador som orsakats av den egna anläggningen.<br>Det strikta ansvaret för innehavare av en elektrisk starkströmsanläggning<br>skall således inte längre vara knutet till innehav av egen generator eller<br>transformator. Person- eller sakskada som orsakats av el skall i stället<br>ersättas av innehavaren av den starkströmsanläggning från vilken elen<br>senast har kommit. I vissa fall kan då liksom tidigare undantag ske från<br>huvudprincipen om strikt ansvar.</p>
<h3>13.3 Undantag från ellagens huvudregel om strikt<br>skadeståndsansvar</h3>
<p>Regeringens förslag: Innehavare av starkströmsanläggning för<br>produktion av el skall ha strikt ansvar. För små produktionsanläggningar,<br>med en märkeffekt som uppgår till högst 50 kilovoltampere och som<br>används i huvudsak för privat bruk, skall dock sedvanliga<br>skadeståndsregler gälla.</p>
<p>Innehavare av starkströmsanläggning för överföring av el skall utan<br>undantag ha ett strikt ansvar.</p>
<p>Innehavare av starkströmsanläggningar avsedda för användning av el<br>och som tillförs el med en spänning som överstiger 250 volt skall ha ett<br>strikt ansvar. För innehavare till sådana anläggningar som tillförs el med<br>en spänning om högst 250 volt, främst bostäder, kontor och lokaler skall<br>däremot sedvanliga skadeståndsregler gälla. I motsats till nuvarande<br>lagstiftning skall det inte göras någon skillnad mellan anläggningar<br>utomhus och inomhus.</p>
<p>Ellagens nuvarande föreskrift om undantag från strikt ansvar för skada<br>som tillkommit genom "händelse av högre hand" skall inte föras över till<br>den nya ellagen.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat ELU:s<br>förslag utan invändning. Justitiekanslem och Konsumentverket föreslår<br>att undantagsreglerna från strikt skadeståndsansvar kompletteras med en<br>uttrycklig regel som anger att skadeståndslagens regler är tillämpliga i<br>undantagssituationema.</p>
<p>Telia AB anser att spänningsgränsen för strikt ansvar bör harmoniernas<br>med gränsen mellan låg- och högspänning. Enligt Telia AB är antalet<br>anläggningar som tillförs el med spänning i intervallet 250 - 1000V</p>
<p>83</p>
<p>begränsat och betraktas i alla andra sammanhang som<br>lågspänningsanläggningar.</p>
<p>Vissa remissinstanser, däribland Riksförbundet Energileverantörema,<br>Svenska Kraftverksföreningen och Skellefteå kommun, anser att<br>undantag från strikt ansvar som hittills skall gälla för force majeure-<br>situationer även om undantaget för händelse av högre hand utmönstras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som framgått av avsnitt 13.2 bör<br>huvudregeln om strikt ansvar överföras till den nya ellagstiftningen. Det<br>strikta ansvaret för innehavare av en elektrisk starkströmsanläggning<br>skall inte längre vara knutet till innehav av egen generator eller<br>transformator. En innehavare av en elektrisk starkströmsanläggning skall<br>svara endast för skador från den egna anläggningen. Genom den<br>föreslagna förändringen åläggs strikt ansvar endast den som kan påverka<br>risken för skada.</p>
<p>Frågan om strikt ansvar skall åläggas en innehavare av en elektrisk<br>starkströmsanläggning bör emellertid bedömas olika beroende på vilken<br>typ av elektrisk anläggning det är fråga om. En elektrisk anläggning<br>definieras i ellagen som en anläggning med däri ingående särskilda<br>föremål för produktion överföring eller användning av el (se<br>författningskommentaren avsnitt 17). I det följande behandlas frågan om<br>vilka undantag som bör gälla från ellagens huvudregel om strikt<br>skadeståndsansvar.</p>
<p>Frågan om strikt ansvar har betydelse för frågan om preskription.<br>Enligt ellagen skall talan om skadestånd mot innehavare eller ägare av<br>elektrisk anläggning väckas inom två år från det skadan inträffade.<br>Denna huvudregel bör behållas. I de fall andra skadeståndsregler<br>tillämpas torde dock preskriptionslagens (1981:130) regler om tioårig<br>preskriptionstid vara tillämpliga. För produktansvaret gäller särskilda<br>preskriptionsregler, som grundas på EG-direktivet.</p>
<p>Produktionsanläggningar</p>
<p>Innehavare av en elektrisk starkströmsanläggning för produktion av el<br>bör liksom för närvarande i normalfallet ha strikt ansvar för skador av<br>ström från anläggningen.</p>
<p>Innehavare av små produktionsanläggningar, som företrädesvis<br>används för privat bruk, bör dock vara undantagna från strikt ansvar.<br>Exempel på sådana anläggningar är små reservkraftaggregat samt vind-<br>och solenergianläggningar som är avsedda att försörja enstaka hus.</p>
<p>Ett syfte med det strikta ansvaret är att säkerställa ersättningen för den<br>skadelidande. Det strikta skadeståndsansvaret bör begränsas till sådana<br>anläggningsinnehavare som förmår att bära kostnaderna vid skada.<br>Privatpersoner bör inte utan mycket starka skäl åläggas strikt ansvar.</p>
<p>Regeringen föreslår därför att endast innehavare av<br>produktionsanläggningar där elgeneratom har en märkeffekt som<br>överstiger 50 kilovoltampere skall ha strikt ansvar för sina anläggningar.<br>Ansvaret för innehavare av övriga mindre produktionsanläggningar far<br>bedömas enligt andra skadeståndsrättsliga regler, i första hand</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>84</p>
<p>skadeståndslagen (1972:207). Bestämmelsen har ingen motsvarighet i Prop. 1996/97:136<br>den nu gällande ellagen.</p>
<p>Överföringsanläggningar</p>
<p>Innehavare av starkströmsanläggning för överföring av el bör utan<br>undantag ha strikt ansvar. Till nätverksamhet hör, förutom själva<br>ledningsnätet bl.a. ställverk och transformatorer samt anordningar för<br>anslutning av anläggningar och mätning av överförd effekt och energi.<br>Nätet börjar i princip i inmatningspunkten eller inmatningspunktema från<br>produktionsanläggningar och upphör vid uttagspunkten eller<br>uttagspunktema till anläggningar för användning av el.</p>
<p>I den mån det förekommer överföring av el på nät som innehas utan<br>stöd av nätkoncession bör den också omfattas av det strikta ansvaret (se<br>avsnitt 5.5).</p>
<p>Anläggning avsedd för användning av el</p>
<p>Innehavare av starkströmsanläggningar avsedda för användning av el<br>som tillförs el med en spänning som överstiger 250 volt bör liksom för<br>närvarande i normalfallet ha strikt ansvar för skador från anläggningen.<br>De elkunder som köper el med en spänning som överstiger 250 volt är<br>företag, vilka så gott som samtliga innehar egna transformatorer. Dessa<br>är alltså strikt ansvariga enligt nuvarande ellag. Det finns inte skäl att<br>göra någon ändring i detta hänseende.</p>
<p>Till en anläggning som används för el med en spänning som överstiger<br>250 volt kan en eller flera andra anläggningar vara anslutna, där el<br>används som har både högre eller lägre spänning än 250 volt. Om<br>anläggningarna har samme innehavare, bör de betraktas som en enda<br>anläggning och därmed gäller det strikta ansvaret i hela anläggningen.<br>Att göra skillnad i fråga om ansvar vid skador som inträffar i samma<br>anläggning kan medföra betydande komplikationer vid skaderegleringen.</p>
<p>Innehavare av anläggningar som tillförs el med en spänning om högst<br>250 volt bör däremot vara undantagna från det strikta ansvaret.</p>
<p>I motsats till vad som gäller i dag bör det i fortsättningen inte göras<br>någon skillnad mellan anläggning utomhus och inomhus. Innehavare av<br>anläggningar som tillförs el med en spänning om högst 250 volt är till<br>övervägande del är privatpersoner. Ett syfte med det strikta ansvaret är<br>att säkerställa ersättningen för den skadelidande. Det strikta<br>skadeståndsansvaret bör därför begränsas till sådana anläggnings-<br>innehavare som förmår att bära kostnaderna vid skada.</p>
<p>Enligt nuvarande bestämmelser är det strikta ansvaret knutet till<br>innehav av egen generator eller transformator. Detta innebär att<br>innehavaren av överföringsanläggningen (nätägaren) åläggs ett strikt<br>ansvar för skada som inträffar i en utomhusanläggning som tillförs el<br>med en spänning om högst 250 volt eftersom mottagaren inte har någon<br>generator eller transformator. Innehavare av anläggningar som tillförs el<br>med en spänning om högst 250 volt har således inte strikt ansvar enligt<br>gällande ellag.</p>
<p>85</p>
<p>Det har anförts att skaderiskema kan vara större utomhus än inomhus.<br>Förslaget att skada som inträffar i en utomhusanläggning som tillförs el<br>med en spänning om högst 250 volt skall vara undantagen från strikt<br>ansvar innebär att den skadelidande far ett sämre skydd vid sådana<br>skador i den nya ellagen. Privatpersoner bör som nämnts inte utan<br>mycket starka skäl åläggas strikt ansvar. En vanlig hemförsäkring torde<br>inte täcka denna typ av skador om innehavaren åläggs ett strikt<br>skadeståndsansvar.</p>
<p>Undantaget för händelse av högre hand</p>
<p>En skada som uppkommit genom "händelse av högre hand" är enligt<br>gällande ellag undantagen från strikt ansvar, om skadan inte kunnat<br>avvärjas genom iakttagande av föreskrivna skyddsåtgärder. Undantaget<br>syftar på olyckor som uppkommit genom övermäktiga naturkrafter som<br>t.ex. orkaner och jordbävningar</p>
<p>Denna undantagsbestämmelse från det strikta ansvaret saknar nästan<br>helt praktisk betydelse. Svensk rätt har i allmänhet varit restriktiv till<br>undantag för force majeure-situationer. Regeringen anser att det inte<br>finns behov av en bestämmelse som föreskriver undantag för force<br>majeure-situationer i den nya ellagstiftningen.</p>
<p>Svagströmsanläggningar</p>
<p>En skäl att ålägga någon strikt ansvar är att det finns en konkret risk för<br>skada. Svagströmsanläggningar kan inte orsaka skada om inte ström<br>genom olyckshändelse kommit in från en starkströmsanläggning. Vid<br>sådana skador bör enligt regeringen innehavaren av en starkströms-<br>anläggning även fortsättningsvis ha strikt ansvar.</p>
<h3>13.4 Produktansvar</h3>
<p>Regeringens förslag: Produktansvarsbestämmelsema överförs i huvud-<br>sak oförändrade till den nya ellagen.</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan invändning av<br>remissinstanserna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den 1 januari 1993 trädde<br>produktansvarslagen (1992:18) och produktansvarsbestämmelsema i<br>ellagen i kraft. De ändringar som då genomfördes har sin grund i EG:s<br>direktiv om produktansvar (85/374/EEG). Produktansvar avser ansvar för<br>skada som en produkt orsakar på något annat än produkten själv.</p>
<p>Vid direktivets anpassning till svensk rätt begränsades<br>produktansvarslagens tillämpningsområde till lösa saker. Eftersom<br>ellagen sedan tidigare innehöll regler om skadestånd för skador orsakade</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>86</p>
<p>genom inverkan av elektrisk ström ansågs det lämpligast att också föra in<br>bestämmelser om produktansvar avseende elektrisk ström i den. På så<br>sätt blev skadeståndsreglerna angående elektrisk ström samlade i en<br>författning (prop. 1991/92:135, bet. 1991/92:NU31, rskr. 1991/92:287).<br>Detta innebar att vissa preciseringar av begreppen krävdes för att<br>bestämmelserna om produktansvar i ellagen skulle bli begripliga. Därvid<br>iakttogs en stor försiktighet för att bestämmelserna inte skulle avlägsna<br>sig från direktivets innebörd. Vidare lades produktansvarslagens regler,<br>så långt som möjligt, till grund för bestämmelsernas utformning.</p>
<p>I det lagstiftningsärende som ledde till införandet av<br>produktansvarsbestämmelsema i ellagen konstaterades att förslaget<br>innebar en provisorisk reglering i avvaktan på en ny ellagstiftning och att<br>bestämmelserna senare skulle arbetas in i den nya ellagstiftningen.</p>
<p>En förutsättning för skadeståndsansvar enligt ellagens bestämmelser<br>om produktansvar är att strömmen satts i omlopp från en anläggning med<br>egen generator eller transformator. Detta innebär i praktiken att<br>produktansvaret faller på innehavare av anläggning för överföring av el<br>(prop. 1991/92:135). Även om elen köps från en producent omvandlas<br>den i nätföretagets transformator och någon möjlighet att identifiera<br>ström finns inte. Elen måste anses vara satt i omlopp av denne när den<br>lämnar nätföretagets anläggning och tillförs en annan eller när den på<br>annat sätt tillhandahålls från anläggningen.</p>
<p>Det strikta ansvaret för innehavare av elektrisk starkströmsanläggning<br>skall enligt regeringens förslag inte längre vara knutet till innehav av<br>egen generator eller transformator (avsnitt 13.2).</p>
<p>EG-direktivets grundläggande princip är att den som inom ramen för<br>en näringsverksamhet tillverkar en produkt skall vara strikt ansvarig för<br>skador som orsakas av en defekt i produkten. Det strikta ansvaret är<br>således kanaliserat i första hand till den som typiskt sett befinner sig i en<br>sådan position att han kan bestämma över produktens beskaffenhet och<br>som ofta har ekonomiska resurser att bära skadeståndsansvaret. Ett syfte<br>med produktansvaret, förutom att en skadelidande skall fa ersättning för<br>skada, är att skapa incitament för säkerhetsarbete. Därigenom ökar<br>produktsäkerheten.</p>
<p>De som bäst uppfyller nu nämnda förutsättningar är innehavare av<br>elektriska anläggningar för produktion och överföring av el. Genom att<br>lägga produktansvaret på innehavare av produktions- och<br>överföringsanläggningar kan EG-direktivets krav uppfyllas när det gäller<br>elektricitet. Produktansvar skall därför åvila varje innehavare av elektrisk<br>starkströmsanläggning för produktion och överföring av el. Detta innebär<br>att kravet på innehav av egen generator eller transformator bör kvarstå<br>när det gäller producentansvaret.</p>
<p>Innehavare av svagströmsanläggningar skall inte att omfattas av<br>produktansvaret eftersom svagströmsanläggningar inte kan orsaka skada.</p>
<p>En förutsättning för produktansvar är att elen har satts i omlopp. Detta<br>innebär i praktiken att ansvaret faller på innehavare av anläggning för<br>överföring av el, dvs. nätföretagen.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>87</p>
<h3>13.5 Skadeståndsansvaret mellan innehavare av elektriska<br>anläggningar</h3>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Regeringens förslag: Principen i den nuvarande ellagen om ansvar för<br>vårdslöshet för skador på en elektrisk anläggning som orsakats av el från<br>en annan elektrisk anläggning förs inte över till den nya lagen. Någon<br>särskild regel om detta behövs inte, eftersom motsvarande följer av<br>skadeståndslagen (1972:287). För att skadeståndsskyldigheten liksom<br>tidigare skall omfatta ren förmögenhetsskada införs en särskild<br>bestämmelse om detta. Reglerna utvidgas till att omfatta skador orsakade<br>av elektrisk ström på naturgasledningar för vilka koncession krävs enligt<br>lagen (1978:160) om vissa rörledningar.</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Två remissinstanser lämnar synpunkter på<br>förslaget. Telestömingsnämnden tillstyrker ELU:s förslag att det strikta<br>skadeståndsansvaret inte skall gälla om det är en annan elektrisk<br>anläggning eller en rörledning för transport av naturgas som skadats.<br>Svenska Bioenergiföreningen anser däremot att skada på fjärrvärmenät<br>som kan härledas till innehavaren av nätkoncession bör ersättas av denne,<br>dvs. strikt skadeståndsansvar.</p>
<p>Justitiekanslem och Konsumentverket föreslår att bestämmelsen<br>kompletteras med en uttrycklig regel som anger att skadeståndslagens<br>regler är tillämplig.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt ellagen föreligger ett strikt<br>ansvar för skador orsakade av elektrisk ström. Strikt ansvar gäller dock<br>inte skada på elektrisk anläggning eller störning av dess drift som<br>orsakats av elektrisk ström från en annan elektrisk anläggning.</p>
<p>Har en sådan skada eller störning uppstått är innehavaren av den<br>anläggning från vilken den skadegörande strömmen utgått skyldig att<br>betala skadestånd. Skadeståndsskyldighet föreligger dock endast om<br>anläggningsinnehavaren inte har vidtagit föreskrivna skyddsåtgärder eller<br>om skadan eller störningen har föranletts av vårdslöshet vid utförandet av<br>anläggningen eller vid dess skötsel.</p>
<p>Det kan också inträffa att skada eller störning uppstår på den<br>anläggning som strömmen gått ut från. Om skadan eller störningen<br>föranletts av vårdslöshet vid den andra anläggningens utförande eller<br>skötsel, skall den anläggningens innehavare ersätta skadan eller förlusten.</p>
<p>Om vårdslöshet har förekommit vid båda anläggningarnas utförande<br>eller skötsel, kan rätten bestämma hur skadan eller förlusten skall drabba<br>vardera sidan.</p>
<p>Skadeståndsansvaret mellan innehavare av elektriska anläggningar<br>förutsätter som nämnts alltid vårdslöshet. Ersättningsskyldigheten<br>omfattar både sakskador och, vid driftstörning, ren förmögenhetsskada.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning bör skadeståndsansvaret i förhållandet<br>mellan innehavare till elektriska anläggningar även i fortsättningen<br>grundas på vårdslöshet. Någon specialbestämmelse om detta finns det</p>
<p>88</p>
<p>dock ingen anledning att ha i den nya ellagen. Skadeståndsansvaret<br>kommer då i stället regleras av sedvanliga skadeståndsregler.</p>
<p>I ett avseende behövs dock en specialregel. Den nuvarande principen i<br>ellagen om ersättning för s.k. ren förmögenhetsskada vid driftstörning<br>bör behållas. Detta bör komma till uttryck i en särskild bestämmelse.<br>Enligt skadeståndslagen utgår ersättning för ren förmögenhetsskada bara<br>i vissa särskilt angivna fall.</p>
<p>Enligt regeringens förslag skall prioritetsprincipen i fråga om<br>skyldighet att vidta skyddsåtgärder i fortsättningen gälla i förhållandet<br>mellan en elektrisk anläggning och koncessionspliktiga<br>naturgasledningar (avsnitt 12.2). Principen om ett ansvar för vårdslöshet<br>bör därför utvidgas till att gälla även skador orsakade av elektrisk ström<br>på naturgasledningar för vilka koncession krävs enligt lagen (1978:160)<br>om vissa rörledningar.</p>
<p>Frågan om preskriptionstider har behandlats i avsnitt 13.3.</p>
<h3>13.6 Skadelidandens medvållande</h3>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Regeringens förslag: Skadestånd vid sakskada skall i fortsättningen<br>jämkas enligt skadeståndslagens (1972:207) bestämmelser, om den<br>skadelidande har medverkat till skadan. Därmed kommer samma regler<br>att gälla vid sakskada och personskada.</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan invändning av<br>remissinstanserna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Skadeståndslagen (1972:207)<br>innehåller bestämmelser om jämkning när den skadelidande avsiktligt<br>eller av vårdslöshet medverkat till skadan. För personskador är<br>huvudregeln att jämkning kan ske om den skadelidande själv uppsåtligen<br>eller genom grov vårdslöshet har medverkat till skadan. Vid sakskador<br>eller vid rena förmögenhetsskador kan jämkning ske om vållande på den<br>skadelidandes sida har medverkat till skadan. Vid sakskada kan jämkning<br>alltså ske på grund av att någon annan än den skadelidande har<br>medverkat till skadans uppkomst.</p>
<p>Enligt nuvarande ellag skall skadeståndslagens regler om jämkning<br>tillämpas i fråga om personskada.</p>
<p>Ellagen innehåller bestämmelser om ansvarsfrihet vid den<br>skadelidandes medverkan till sakskada. En innehavare av elektrisk<br>anläggning är fri från skadeståndsskyldighet om den skadelidande genom<br>överträdelse av gällande föreskrifter eller annan grov vårdslöshet själv<br>vållat skadan. Skadeståndsskyldighet föreligger inte heller om skadan<br>föranletts av att den skadelidande underlåtit att fullgöra sina skyldigheter<br>mot den elektriska anläggningens ägare eller innehavare.</p>
<p>Ellagens bestämmelser om ansvarsfrihet vid sakskada som inte<br>omfattas av produktansvarsreglema är beroende av vilken grad av</p>
<p>89</p>
<p>vårdslöshet som har förekommit på den skadelidandes sida. Har den<br>skadelidande handlat grovt vårdslöst erhålls ingen ersättning. Vid<br>vårdslöshet som inte är grov utgår däremot full ersättning.<br>Bestämmelserna innebär att alla fall av överträdelser av gällande<br>föreskrifter jämställs med grov vårdslöshet från den skadelidandes sida.<br>Det kan med fog anses otillfredsställande med en skadeståndsprincip där<br>antingen full ersättning utgår eller ingen alls.</p>
<p>Skadestånd vid sakskada bör därför i fortsättningen jämkas enligt<br>skadeståndslagens (1972:207) bestämmelser, om den skadelidande har<br>medverkat till skadan.</p>
<h3>13.7 Regressrätt</h3>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Regeringens förslag: Regressrätten vid skador orsakade av elektrisk<br>ström skall inte längre regleras i ellagstiftningen. Detta innebär att<br>regressrätten i stället följer de allmänna, icke lagfästa, principerna.</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan invändning av<br>remissinstanserna.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: I skadeståndslagen (1972:207) finns<br>en bestämmelse om solidariskt ansvar för skadestånd. Bestämmelsen är<br>tillämplig om två eller flera skall ersätta samma skada. Den innebär att en<br>skadelidande kan kräva ut hela skadeståndsbeloppet från vem som helst<br>av de ansvariga, i den mån ej annat följer av att begränsning gäller i den<br>skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem.</p>
<p>Enligt huvudregeln i den nuvarande ellagen har en innehavare av<br>elektrisk anläggning regressrätt mot den som vållat skadan.</p>
<p>Den nuvarande ellagen innehåller en särskild bestämmelse om<br>regressrätt som reglerar förhållandet mellan innehavare av elektriska<br>anläggningar. Innehavare av elektrisk anläggning har regressrätt<br>gentemot en annan anläggningsinnehavare under förutsättning att skadan<br>orsakats genom ström som på onormalt sätt kommit in från den andra<br>anläggningen. Skadan skall också vara vållad genom vårdslöshet vid den<br>andra anläggningens utförande eller skötsel.</p>
<p>Om vårdslöshet vid utförande eller skötsel förekommit vid båda<br>anläggningarna far rätten bestämma med hur stort belopp ersättningen<br>slutligen skall betalas av vardera sidan. Vid bedömningen skall graden av<br>vållande på ömse sidor beaktas.</p>
<p>Om ingen av anläggningsinnehavama varit vårdslös skall båda betala<br>ersättning som om de gemensamt vållat skadan. Ersättningsskyldighet<br>föreligger i sådant fall inte för innehavare av svagströmsanläggningar.</p>
<p>Det finns ingen uttrycklig regel om fördelningen. Hur fördelningen<br>skall ske mellan de båda innehavarna är inte helt klart.</p>
<p>I den nuvarande ellagen finns också en särskild regressregel för skada<br>som föranletts av att någon vidtagit en åtgärd som i väsentlig mån ökat<br></p>
<p>90</p>
<p>faran för skadans uppkomst. Åtgärden skall har vidtagits efter det att<br>utförandet av en elektrisk anläggning påbörjats, utan anläggnings-<br>innehavarens samtycke. Den som vidtagit åtgärden är ansvarig för den<br>skadan om vederbörande insett eller borde ha insett faran.</p>
<p>När det gäller inbördes ansvar mellan solidariskt ansvariga är rättsläget<br>delvis oklart. I skadeståndslagen finns inga bestämmelser om hur<br>skadeståndsansvaret slutligen skall fördelas. Den allmänna principen som<br>gäller är att en skälighetsbedömning skall göras. Vid denna bedömning<br>bör beaktas grunden för de berörda parternas ansvar och övriga<br>omständigheter, bl.a. graden av vållande. När det gäller strikt ansvar är<br>uppfattningen i svensk rätt att den som har ett sådant ansvar normalt har<br>regressrätt mot den som har vållat skadan.</p>
<p>Den som inte är strikt ansvarig enligt ellagen är dock ansvarig enligt de<br>allmänna reglerna i skadeståndslagen och, om vårdslöshet föreligger,<br>skyldig att ersätta skadan. Den som inte har strikt ansvar är således<br>solidariskt ansvarig med den strikt ansvarige, om vårdslöshet föreligger.</p>
<p>Enligt huvudregeln i ellagen har en innehavare av elektrisk anläggning<br>regressrätt mot den som vållat skadan. Bestämmelsen återspeglar vad<br>som normalt anses gälla vid strikt ansvar.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>91</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>14 Konsumentskydd</h2>
<h3>14.1 Konsumentskydd på elmarknaden</h3>
<p>Regeringens bedömning: För att stärka konsumentskyddet på<br>elmarknaden bör tvingande minimiregler inforas. Dessa bör i första hand<br>röra grundläggande frågor som förutsättningarna för att avbryta<br>överföringen av el om konsumenten försummat sina skyldigheter samt<br>konsumentens rätt till ersättning i vissa fall av avbrott i överföringen.</p>
<p>Elkonsumentskyddsutredningens bedömning: Överensstämmer i<br>huvudsak med regeringen.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna, däribland<br>Konsumentverket, Marknadsdomstolen och Allmänna Reklama-<br>tionsnämnden, tillstyrker eller har inte något att invända mot att<br>tvingande minimiregler införs till skydd för konsumenterna på<br>elmarknaden. Sveriges Konsumentråd anser att även frågan om<br>ersättning vid kvalitativa driftstörningar bör utredas och att lagstiftningen<br>skall samlas i en särskild författning. Svenska Kommunförbundet,<br>Svenska Elverksföreningen, Svenska Gasföreningen och Svenska<br>Fjärrvärmeföreningen ifrågasätter behovet av lagstiftning och anser att nu<br>gällande avtal först bör utvärderas. Örebro Energi AB avstyrker att<br>området regleras i lag.</p>
<h4>Skälen för regeringens bedömning</h4>
<p>Allmänna utgångspunkter</p>
<p>Under de senaste decennierna har en rad åtgärder vidtagits i syfte att stärka<br>konsumenternas ställning och rättsskydd i olika avseenden, bl.a. genom<br>införande av tvingande civilrättslig och marknadsrättslig lagstiftning. Även<br>inom processrätten har reformer genomförts i liknande syfte. Ett annat<br>betydelsefullt inslag är frivilliga överenskommelser mellan näringsliv och<br>konsumentorganisationer. Dessa initiativ bör ses mot bakgrund av<br>konsumenternas ofta underlägsna ställning på marknaden och svårigheter<br>att hävda sina intressen i förhållande till säljare och tillverkare, vilket<br>kommer till uttryck på flera olika sätt. Ett exempel är användningen av<br>standardiserade avtal. Ofta bestäms dessa avtal ensidigt av näringsidkaren<br>eller av någon annan för näringsidkarens räkning. Konsumenten ställs inför<br>valet att godta de villkor som föreläggs honom eller avstå från att ingå<br>avtal.</p>
<p>Inom EU har det vuxit fram en alltmer aktiv konsumentpolitik. Detta<br>har bl.a. resulterat i en rad direktiv, som har sin utgångspunkt i fördragets<br>allmänna bestämmelser om skydd för liv och hälsa. I och med<br></p>
<p>92</p>
<p>Maastrichtfördraget föreskrivs i EG-fördragets artikel 129a att<br>gemenskapen skall bidra till en hög skyddsnivå för konsumenterna. För<br>närvarande pågår en avregleringsprocess inom sektorn för allmännyttig<br>verksamhet, t.ex. vad gäller telekommunikation, flygtransporter samt<br>gas- och elförsörjning. Som en viktig del av detta arbete ingår även att<br>säkerställa att konsumenternas intresse tas tillvara.</p>
<p>Behovet av konsumentskyddslagstiftning på elmarknaden</p>
<p>De senaste åren har elmarknaden genomgått en genomgripande reforme<br>ring, vilket bl.a. har inneburit att konsumenterna fatt två avtalsparter. Det<br>är dels innehavaren av nätkoncession, som svarar för de fysiska<br>anläggningarna och överföringen av el, dels elleverantören som producerar<br>och handlar med el.</p>
<p>Tillgång till el är ett primärbehov för hushållen och en förutsättning för<br>en tillfredsställande levnadsstandard i ett modernt samhälle. Det är därför<br>angeläget att hushållen har tillgång till el på villkor som ger uttryck för<br>en balans mellan konsumenterna och företagen. Ett av målen med elmar-<br>knadsreformen var att stärka elanvändarnas ställning. I förarbetena<br>betonas särskilt skyddet för de små hushållskundema - konsumenterna -<br>och deras möjligheter att utnyttja de förändringar som reformen har<br>inneburit.</p>
<p>För en konsument är det i praktiken omöjligt att försörja sig själv med<br>egen el. Detta medför att konsumenten inte kan avstå från att ingå avtal om<br>leverans av el. Förhållandet mellan parterna regleras i huvudsak i<br>standardvillkor. Hushållens möjligheter att fa till stånd en annan och<br>förmånligare avtalsreglering är normalt utesluten. Vidare är varken<br>konsumentköplagen eller annan tvingande lagstiftning tillämplig vid köp<br>eller överföring av el. Dessa faktorer gör att den enskilde konsumentens<br>möjlighet att hävda sig gentemot elleverantören och koncessionshavaren är<br>begränsad.</p>
<p>Utgångspunkten bör vara att konsumentskyddsnivån på elmarknaden i<br>huvudsak skall motsvara vad som gäller inom andra områden. För att<br>uppnå detta krävs enligt regeringens bedömning tvingande minimiregler.<br>Dessa bör i första hand röra grundläggande frågor som förutsättningarna<br>för att avbryta överföringen av el om konsumenten försummar sina<br>skyldigheter samt konsumentens rätt till ersättning i vissa fall av avbrott i<br>överföringen.</p>
<p>Skyddsbehovet som motiverar införandet av tvingande bestämmelser<br>gör sig framför allt gällande då en fysisk person ingår avtal för överföring<br>av el avsedd huvudsakligen för ändamål som faller utanför<br>näringsverksamhet. Tillämpningsområdet bör därför begränsas till denna<br>situation. Enligt regeringens bedömning framstår det som mest<br>ändamålsenligt att bestämmelserna fogas in som en del av den nu<br>föreslagna ellagen.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>93</p>
<h3>14.2 Konsumentskyddet vid avstängning av el på grund av<br>konsumentens avtalsbrott</h3>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Regeringens forslag: Förutsättningarna för att avbryta överföringen av<br>el till en konsument på grund av dennes avtalsbrott regleras i lagen.</p>
<p>Överföringen far avbrytas på grund av konsumentens försummelse<br>endast om försummelsen är att betrakta som ett väsentligt avtalsbrott.</p>
<p>Innan överföringen avbryts skall konsumenten uppmanas att inom viss<br>skälig tid vidta rättelse. Avser försummelsen bristande betalning skall<br>han, sedan tidsfristen för att vidta rättelse har löpt ut, delges en under-<br>rättelse där det framgår att överföringen kan komma att avbrytas om inte<br>betalning sker inom tre veckor. Socialnämnden skall samtidigt under-<br>rättas om förhållandena. Om konsumenten vidtar rättelse eller, i fall av<br>betalningsförsummelse, socialnämnden åtar sig betalningsansvar för<br>skulden far överföringen inte avbrytas. Överföring av el far inte heller<br>avbrytas i anledning av en fordran som är föremål för tvist.</p>
<p>Vidare far inte överföringen avbrytas om omständigheterna ger<br>anledning att befara att ett avbrott skulle medföra ej obetydlig<br>personskada eller omfattande sakskada. Det gäller dock inte om<br>konsumenten handlar otillbörligt.</p>
<p>Elkonsumentskyddsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak<br>med regeringens förslag. Utredningen har dock föreslagit att överföringen<br>av el far avbrytas på grund av konsumentens försummelse endast om det<br>kan ske utan risk för liv, hälsa eller omfattande egendomsskada.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna ställer sig<br>positiva till utredningens förslag eller lämnar det utan invändning. Flera<br>remissinstanser, däribland Göteborgs universitet, Affärsverket svenska<br>kraftnät, Riksförbundet Energileverantörema, Svenska Elverksföreningen,<br>Svenska Gasföreningen, Svenska Kraftverksföreningen och Örebro Energi<br>AB är dock kritiska till att företagen inom elbranschen åläggs att bedöma<br>risken för liv, hälsa och egendomsskada och anser att denna bedömning<br>bör ligga på det allmänna, dvs. de sociala myndigheterna, i anslutning till<br>att socialnämnderna underrättas om den förestående avstängningen.<br>Statens Jordbruksverk menar att även djurskyddsintressen bör beaktas vid<br>en avstängning av eltillförseln. Svenska Kommunförbundet anser, för det<br>fall att lagstiftning på området är nödvändig, att utredarens förslag är<br>alltför tillkrånglat och långtgående samt att det både ur principiell och<br>ekonomisk synvinkel är oacceptabelt att socialnämnderna skall underrättas<br>vid en förestående avstängning. Även Malmö kommun anser att någon<br>underrättelse till socialnämnden inte bör ske. Kammarrätten i Sundsvall<br>förespråkar att bedömningen i stället bör avse risken för sanitär olägenhet.<br>Några remissinstanser framhåller att även den situationen att en samfällig-<br>het eller ägare av ett flerfamiljshus underlåter att betala för levererad el bör<br>omfattas av lagstiftningen. Sveriges Konsumentråd anser att ett enskilt<br>företag inte skall ha rätt att stänga av elen för en konsument utan att saken<br>dessförinnan prövats av en kronofogdemyndighet, som även skall kunna ge<br></p>
<p>94</p>
<p>nätägaren rätt att strypa eltillförseln till ett minimum. Datainspektionen Prop. 1996/97:136<br>menar att bestämmelsens förhållande till inkassolagen bör klargöras.</p>
<h4>Bakgrund</h4>
<p>I den nuvarande ellagstiftningen begränsas inte möjligheten att avbryta<br>överföringen av el till en konsument. Frågan regleras i standardavtal. Dessa<br>medger, utöver avbrott föranledda av elsäkerhetskäl, ransoneringsskäl,<br>underhållsarbete och liknande omständigheter, att nätkoncessionshavaren<br>och elleverantören kopplar från anläggningen respektive upphör att<br>leverera om konsumenten försummar att betala förfallna avgifter, ställa<br>säkerhet eller lämna förskottsbetalning, om inte försummelsen är av ringa<br>betydelse. Sak samma gäller om konsumenten i något annat avseende gör<br>sig skyldig till väsentlig försummelse. Avser försummelsen bristande<br>betalning skall konsumenten ges skälig tid att vidta rättelse. En tvistig<br>fordran far inte ligga till grund för frånkoppling.</p>
<p>Konsumenten har numera två avtalsparter, nätkoncessionshavaren och<br>elleverantören. Det är endast nätkoncessionshavaren som rent faktiskt kan<br>avbryta överföringen av el, antingen genom egen personal eller med<br>bistånd från en kronofogdemyndighet. Leverantören kan således inte<br>avbryta leveransen utan bistånd från nätkoncessionshavaren. I detta kapitel<br>används stänga av synonymt med avbryta överföringen.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Bör avstängning tillåtas?</p>
<p>Tillgången till hushållsel är av grundläggande betydelse och kan vara<br>livsavgörande för de enskilda konsumenterna och deras familjer. Mot<br>denna bakgrund har regeringen övervägt att, frånsett sådana avbrott i<br>överföringen som måste tillåtas av säkerhetsskäl, vid underhåll,<br>ransonering och liknande förhållanden, införa ett förbud mot avstängning<br>av el i konsumentförhållanden.</p>
<p>I praxis är det dock accepterat att elen far stängas av. En viss jämförelse<br>kan också göras med vad som gäller på hyresrättens område. Det är<br>allmänt accepterat att man kan förlora sin bostad vid olika typer av<br>försummelser. Vidare är det snarare regel än undantag i kontrakts-<br>förhållanden att ena parten kan återta eller upphöra med sin prestation vid<br>motpartens avtalsbrott, även vid fortgående prestationer. Till saken hör<br>också att ett förbud mot att stänga av el helt skulle beröva elbranschen dess<br>möjlighet att begränsa sina kreditförluster. Vi vill också poängtera att en<br>avstängning i vissa fall kan motverka att en stadigt växande skuldbörda<br>uppstår för den enskilde konsumenten. Med hänsyn till dessa<br>omständigheter skulle, enligt regeringens mening, ett förbud mot<br>avstängning föra alltför långt. Vid avvägningen av under vilka<br>omständigheter som en avstängning bör få ske bör dock konsument-<br>intresset väga tungt.</p>
<p>95</p>
<p>Under vilka förhållanden bör avstängning tillåtas?</p>
<p>En avgörande skillnad mellan förhållandena på elmarknaden och flertalet<br>andra avtalsförhållanden är elens betydelse för hushållens mest grund-<br>läggande behov. Strömlöshet kan omgående medföra en allvarlig<br>försämring av den enskildes situation, varför det heller inte kan bortses<br>från att ett hot om avstängning i vissa fall kan användas som ett otillbörligt<br>påtryckningsmedel för att driva in utestående fordringar. Det är mot denna<br>bakgrund som avstängningsrätten - i likhet med rätten till avhysning och<br>avstängning av vattenleverans - bör vara formaliserad i lag och försedd<br>med begränsningar. Härigenom uppnås en förutsebarhet och enhetlighet<br>för alla parter samt ett ökat skydd för konsumenterna.</p>
<p>Konsumenten kan göra sig skyldig till försummelser gentemot<br>nätkoncessionshavare och leverantör på flera olika sätt, t.ex. genom att<br>bryta mot säkerhetsföreskrifter. I praktiken torde dock underlåtenhet att<br>erlägga betalning för levererad el eller för nätavgift vara den typ av<br>försummelse som är mest vanlig och av störst betydelse för parterna inom<br>elbranschen.</p>
<p>Möjligheten att stänga av elen för en konsument bör enligt regeringens<br>mening bara fa användas om konsumenten har gjort sig skyldig till en<br>försummelse som är att betrakta som ett väsentligt avtalsbrott.<br>Avstängning bör således inte fa ske om försummelsen avser ett mindre<br>belopp eller om det rör sig om enstaka betalningsförsummelser av inte<br>alltför betydande belopp. Åtgärden måste således stå i rimlig proportion till<br>konsumentens avtalsbrott. Ett liknande väsentlighetskrav finns redan i dag<br>enligt gällande standardvillkor och i motsvarande bestämmelse i lagen<br>(1970:244) om allmänna vatten- och värmeanläggningar vid avstängning<br>av vattenleverans.</p>
<p>Skyddet för konsumenten</p>
<p>Konsumenten bör, innan överföringen kan brytas ges möjlighet att inom<br>skälig tid vidta rättelse. Beträffande betalningsförsummelser bör<br>förutsättningarna för avstängning formaliseras ytterligare genom ett krav<br>på att konsumenten skall delges en underrättelse om att elen kan komma att<br>stängas av. Detta formaliserade förfarande utgör en garanti för att<br>konsumenten verkligen far vetskap om vad som gäller och det bör även<br>kunna inskärpa allvaret i situationen. En avstängning kan snabbt medföra<br>mycket allvarliga konsekvenser för den enskilde konsumenten och dennes<br>familj. Om elen stängs av vintertid kan det i vissa fall uppstå risk för<br>personskador eller omfattande sakskador. Det är enligt regeringens mening<br>angeläget att genom olika former av skyddsmekanismer motverka att så<br>sker. Ett hot om avstängning av el i förening med en uppmaning att betala<br>omfattas normalt av inkassolagens regler. Det innebär att elbranschen har<br>att iaktta principerna om god inkassosed. Datainspektionen har i sin praxis<br>funnit det oförenligt med god inkassosed att hota med avstängning när det<br>föreligger risk för sanitär olägenhet och har därvid som exempel angett<br>eltillförsel till en eluppvärmd bostad.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>96</p>
<p>I 30 § lagen om allmänna vatten- och avloppsledningar föreskrivs att en<br>vattenleverans inte far stängas av om det skulle medföra sanitär olägenhet.<br>I rättspraxis finns exempel på att detta stadgande tillämpats analogt vid<br>avstängning av elleverans. I en överenskommelse mellan Elverksföre-<br>ningen och Konsumentombudsmannen i samband med att tidigare<br>standardvillkor, AB-L-86, förhandlades fram anges att det förutsätts att<br>leverantören alltid använder rätten till avstängning med varsamhet och med<br>hänsynstagande till abonnentens intresse. I krav- och avstängningsrutiner,<br>utarbetade av Elverksföreningen 1995, kommenteras detta på så sätt att<br>"härmed åsyftas främst att det är angeläget att söka kontakt med kunden<br>för att om möjligt fa klarhet i orsakerna till den uteblivna betalningen, för<br>att överenskomma om en avbetalningsplan samt - i vissa fall - för att<br>anvisa möjligheterna till hjälp". Vidare anförs bl.a. att vid avstängning<br>vintertid av en elleverans som berör en byggnads uppvärmning och där det<br>bedöms finnas risk för skador bör man förvissa sig om att byggnaden inte<br>står tom utan att det finns någon där som kan avvärja skador.</p>
<p>Redan i dagsläget finns således ett visst skydd för konsumenten. Detta<br>bör dock stärkas, dels genom särskilda regler som hindrar avstängning i<br>vissa akuta situationer, dels genom att socialnämnden eller den nämnd som<br>annars fullgör uppgifter inom socialtjänsten, skall underrättas vid en<br>förestående avstängning. Utredningen har föreslagit att avstängning skall<br>tillåtas endast om det kan ske utan risk för liv, hälsa och omfattande<br>egendomsskada. Förslaget i denna del har fatt kritik under<br>remissbehandlingen, företrädesvis från elbranschen. Regeringen bedömer<br>att den föreslagna regeln skulle föra alltför långt. I stället bör föreskrivas<br>att avstängning inte far ske om omständigheterna i det enskilda fallet ger<br>anledning befara att en avstängning skulle medföra ej obetydlig<br>personskada eller omfattande sakskada. Den föreslagna bestämmelsen<br>innebär inte någon utredningsskyldighet för nätkoncessionshavaren eller<br>elleverantören. Om konsumenten handlar otillbörligt mot avtalsparten bör<br>inte denna bestämmelse hindra en avstängning.</p>
<p>Enligt bestämmelserna i hyreslagen skall en hyresvärd underrätta<br>socialnämnden om ett hyresavtal sagts upp på grund av att hyresrätten<br>förverkats. Detta har sin utgångspunkt i sociala hänsyn. Sådana hänsyn gör<br>sig gällande även i elsammanhang. Avstängning av el är liksom vräkning<br>en mycket ingripande åtgärd, som kan medföra allvarliga konsekvenser för<br>elabonnenten och dennes familj. Socialnämnden bör därför, samtidigt som<br>delgivning sker med konsumenten, underrättas om förhållandena. Om det<br>skulle visa sig att socialnämnden har anledning att lämna bistånd till den<br>enskilde kan en prövning inom ramen för socialtjänstlagen komma ifråga.<br>Föreligger rätt till bistånd kan således kommunen ingripa genom att<br>antingen betala skulden eller åta sig betalningsskyldighet.</p>
<p>För att motverka att rätten till avstängning används som ett medel i en<br>tvist mellan partema bör i lag föreskrivas att en fordran som är föremål för<br>tvist inte far ligga till grund för en avstängning, något som redan gäller<br>enligt nu gällande leveransavtal.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>97</p>
<p>7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 136</p>
<p>Kostnadskonsekvenser</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Som framgått innebär förslaget att socialnämnderna kommer att meddelas<br>då det övervägs att avbryta överföringen av el. Regeringen bedömer att<br>förslaget i denna del totalt sett inte bör medföra kostnadsökningar.<br>Socialnämnden torde i det fall en enskild på grund av allvarliga sociala<br>problem inte har betalningsförmåga redan ha kontakt med denne. I det fall<br>den enskilde inte har haft kontakt med socialnämnden, kan en kontakt med<br>nämnden förhindra att det uppstår sociala problem för den enskilde.</p>
<h3>14.3 Underrättelse vid förutsebara avbrott i överföringen</h3>
<p>Regeringens förslag: Nätkoncessionshavaren åläggs en skyldighet i lag att<br>underrätta konsumenten om förutsebara avbrott i överföringen.<br>Konsumenten skall underrättas om avbrottet i god tid före avbrottet genom<br>ett personligt meddelande eller, om så är lämpligt, genom anslag</p>
<p>Elkonsumentskyddsutredningens förslag: Överensstämmer i<br>huvudsak med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller<br>lämnar förslaget utan invändning. Allmänna reklamationsnämnden och<br>Villaägarnas Riksförbund anser dock att konsumenterna alltid skall<br>underrättas genom personligt meddelande.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Nätkoncessionshavaren far avbryta<br>överföringen av el för att vidta åtgärder motiverade av elsäkerhetsskäl eller<br>för att upprätthålla en god drift- och leveranssäkerhet. Det framstår som<br>naturligt att konsumenten vid längre avbrott som i det enskilda fallet är<br>förutsebart underrättas om när avbrottet inträffar och hur länge det skall<br>pågå. Detta utgör en viktig förutsättning för att konsumenten skall kunna<br>undvika eller begränsa omfattningen av de skador som kan uppstå i<br>anledning av driftstörningen. Det är viktigt att nätkoncessionshavaren<br>underrättar konsumenterna om alla förutsebara avbrott i god tid. Även<br>kortvariga avbrott kan i och för sig medföra betydande skador, exempelvis<br>förlust av mjukvara i hemdatorer eller förstörd hemelektronik.<br>Konsumentskyddet gör sig emellertid främst gällande vid längre avbrott<br>som kan föranleda störningar i de primära användningsområdena för el,<br>dvs. värme, matlagning, ljus och hygien.</p>
<p>Med hänsyn till vikten av att konsumenterna får vetskap om ett<br>kommande elavbrott, bör en lagstadgad underrättelseskyldighet införas vid<br>förutsebara driftstörningar som inte är bara kortvariga. Det kan enligt vår<br>mening inte vara tillräckligt att konsumenten underrättas endast via press<br>eller andra medium. Underrättelser på detta sätt kan inte med tillräcklig<br>grad av säkerhet förväntas nå konsumenten. Aviseringen bör därför<br>normalt ske genom en underrättelse till den enskilde konsumenten, t.ex.<br>genom ett telefonsamtal, hemskickat meddelande eller - om det är lämpligt<br>- genom anslag i anslutning till konsumentens bostad. Det är i sistnämnda<br>fall angeläget att koncessionsinnehavaren anslår meddelandet på ett sådant<br></p>
<p>98</p>
<p>sätt, t.ex. på dörr eller anslagstavla, att konsumenten verkligen far del av<br>meddelandet.</p>
<p>En underlåtelse att underrätta konsumenten bör kunna leda till att<br>nätkoncessionshavaren ådrar sig skadeståndsansvar för sådana skador som<br>denne hade kunnat undvika om underrättelse skett. Nätkoncessions-<br>havarens skadeståndsskyldighet behandlas i avsnitt 14.4.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h3>14.4 Konsumentens rätt till ersättning i vissa fall vid avbrott i<br>överföringen av el</h3>
<p>Regeringens förslag: Konsumentens rätt till ersättning vid avbrott i<br>överföringen av el regleras i lagen.</p>
<p>Det införs en skadeståndsskyldighet för nätkoncessionshavaren och<br>elleverantören i de fall överföringen bryts på grund av konsumentens<br>avtalsbrott trots att förutsättningarna för det inte är uppfyllda. Ansvaret<br>ligger hos den som tar initiativ till åtgärden.</p>
<p>Vidare införs en skadeståndsskyldighet för nätkoncessionshavaren i de<br>fall han underlåter att meddela konsumenten om ett förutsebart avbrott i<br>överföringen.</p>
<p>Vid andra avbrott i överföringen, vilka inte är motiverade av<br>elsäkerhetsskäl eller för att upprätthålla en god drift- och leveranssäkerhet,<br>skall nätkoncessionshavaren ha ett s.k. kontrollansvar. Detta ansvar<br>innebär att nätkoncessionshavaren kan undgå ersättningsansvar endast om<br>han visar att avbrottet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han<br>inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder han inte heller<br>skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.</p>
<p>Skadeståndsskyldigheten kan jämkas om den är oskäligt betungande<br>med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden och<br>andra särskilda omständigheter.</p>
<p>Konsumenten måste framställa sitt ersättningskrav inom två år från det<br>att skadan inträffade, annars går rätten till ersättning förlorad.</p>
<p>Elkonsumentskyddsutredningens förslag: Överensstämmer i<br>huvudsak med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna är positiva till<br>förslaget eller har inte något att invända mot det. Sveriges Konsumentråd<br>menar att ett strikt skadeståndsansvar bör införas medan Göteborgs<br>tingsrätt, Affärsverket svenska kraftnät, REL Energi leverantörerna,<br>Svenska Elverksföreningen, Fjärrvärmeföreningen, Svenska Gasföre-<br>ningen, Svenska Kraftverksföreningen och Örebro Energi AB anser att<br>kontrollansvaret är alltför långtgående och inte anpassat till elbranschens<br>speciella villkor. Flera remissinstanser, bl.a. Hovrätten för Övre Norrland,<br>Malmö tingsrätt, Nationalekonomiska institutionen vid Göteborgs<br>universitet och Malmö kommun menar att en bagatellgräns eller självrisk<br>bör införas. Storstockholms Energi AB och Kommerskollegium anser att<br>kontrollansvarets innebörd bör förtydligas.</p>
<p>99</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: I likhet med vad som gäller vid<br>avbrytande av överföring av el saknas bestämmelser i lag som reglerar<br>konsumentens rätt till ersättning då överföringen avbryts. Även denna<br>fråga regleras i dag avtalsvägen. De allmänna branschvillkoren ger konsu-<br>menten en viss rätt till ersättning. Det förekommer dock variationer i de<br>enskilda avtalen. Ersättningsrätten är i regel begränsad i flera avseenden<br>och bygger på ett culpaansvar, dvs. ett ansvar endast vid oaktsamhet. Inom<br>annan konsumentlagstiftning, t.ex. konsumentköplagen och konsu-<br>menttjänstlagen, gäller det längre gående kontrollansvaret, vilket i princip<br>innebär att näringsidkaren är skyldig att ersätta skador där avtalsbrottet<br>beror på hinder inom hans kontrollsfar. Detta innebär att konsumentens rätt<br>till ersättning vid avbrott i överföringen av el är mer begränsad än i den<br>konsumenträttsliga lagstiftningen. I lagen bör enligt regeringens mening<br>införas skadeståndsregler som är tvingande till konsumentens förmån.</p>
<p>Valet av ersättningsform förutsätter en lämplig avvägning mellan konsu-<br>menternas intresse av ett fullgott skydd och elbranschens intresse av<br>rimliga verksamhetsförutsättningar. Det kan därvid inte bortses från att för-<br>hållandena på elmarknaden är speciella. Elektricitet kan svårligen jämföras<br>med annan lös egendom och överföringen skall normalt ske kontinuerligt<br>dygnet om med hjälp av stömingskänsliga anläggningar. Som tidigare<br>berörts är verksamheten som består i produktion av och handel med el i<br>princip öppen för konkurrens medan nätverksamhet alltjämt är ett<br>monopol. En annan omständighet är att det på området finns ett flertal<br>föreskrifter, som företagen är skyldiga att anpassa sin verksamhet till.</p>
<p>Vem bör ha ansvaret vid avbrott i överföringen av el?</p>
<p>Leverantörens verksamhet utgörs av produktion och handel med el och kan<br>inte avbryta överföringen av el. Ett skadeståndsansvar föranlett av avbrott i<br>överföringen bör således i första hand läggas på nätkoncessionshavaren.<br>Leverantören bör dock kunna komma överens med nätkoncessionshavaren<br>om att denna skall avbryta överföringen om konsumenten begår ett<br>avtalsbrott. Om överföringen avbryts på begäran av leverantören utan att<br>förutsättningarna enligt lagen är uppfyllda bör leverantören ensam vara<br>skyldig att ersätta konsumenten för skada som uppkommer på grund av<br>avbrottet.</p>
<p>Vilken form av skadeståndsansvar skall gälla?</p>
<p>Som tidigare påpekats bör en reglering av skadeståndsfrågan innebära en<br>lämplig avvägning mellan parternas intressen. Det är rimligt att<br>konsumenten måste tåla vissa inskränkningar i överföringen, t.ex. kortare<br>avbrott vid underhåll och reparation.</p>
<p>Om överföringen av el bryts på grund av konsumentens avtalsbrott utan<br>att förutsättningarna enligt lagen är uppfyllda, bör konsumenten ha rätt till<br>ersättning för skada av nätkoncessionshavaren. Detsamma gäller om<br>nätkoncessionshavaren inte underrättar konsumenten om förutsebara<br>avbrott.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>100</p>
<p>Vad gäller andra avbrott i överföringen finns det enligt regeringens<br>bedömning anledning att i flera avseenden sätta i fråga den gällande avtals-<br>regleingen, som kräver att den avtalsbrytande parten varit oaktsam. Den<br>tekniska utvecklingen gör att det ofta framstår som mindre ändamålsenligt<br>att prövningen utgår från om ett avtalsbrott kan läggas en part till last som<br>vållande. Att det uppstår fel och tekniska störningar i elnätet behöver inte<br>bero på någon försummelse av nätkoncessionshavaren. Men det kan ändå<br>ligga närmare till hands att företaget skall bära konsekvenserna av detta än<br>att den enskilde konsumenten skall göra det. Liknande skäl ligger bakom<br>kontrollansvaret i bl.a. konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen.</p>
<p>Man har vid valet av skadeståndsansvar i princip tre olika lösningar att<br>välja mellan; nämligen (1) ett strikt ansvar, eventuellt med undantag för<br>force majeure, (2) ett kontrollansvar, och (3) ett culpaansvar, eventuellt i<br>form av ett presumtionsansvar. Vid valet av alternativ utgår man i<br>köprättsliga sammanhang primärt från frågan om säljaren genom<br>köpeavtalet skall anses ha garanterat att leverans kommer att äga rum på<br>avtalad tid eller om säljaren endast får anses ha lovat att med omsorg<br>sträva efter att leverera på utsatt tid, såvida han inte gjort någon särskild<br>utfästelse. I det första fallet anses det naturligt att utgå från ett strikt ansvar<br>och i det senare fallet kan endast ett slags culpaansvar komma i fråga.<br>Problemet kan dock svårligen lösas i denna renodlade form. Det är i<br>praktiken fråga om att hitta en reglering av skadeståndsfrågan som innebär<br>en avvägning mellan nätkoncessionshavare och konsument vad avser<br>risken för att nätkoncessionshavarens ansträngningar slår fel och som är<br>rättstekniskt enkel att tillämpa.</p>
<p>Överföring av el är i princip en tjänst som skall vara konsumenten<br>tillgänglig dygnet runt, året om. Samtidigt som det är omöjligt att fa ett<br>system som är så säkert att det aldrig uppstår drifts störningar, måste kravet<br>på tillgängligheten ställas i relation till elens grundläggande betydelse för<br>konsumenterna. Konsumenten är alltså i hög grad beroende av att han<br>garanteras avtalsenlig överföring. Det ligger därför närmare till hands att<br>lägga på nätkoncessionshavaren ett strikt ansvar med undantag för force<br>majeure-situationer, än att ansvaret skall stanna vid ett skadeståndsansvar<br>enbart vid oaktsamhet. Med hänsyn till att skälen för ett strikt ansvar inte<br>väger lika tungt som när det gäller elsäkerhet och skador som uppkommit<br>genom inverkan av el är det enligt regeringens bedömning emellertid inte<br>nödvändigt att föreskriva ett sådant ansvar. Däremot är det rimligt att<br>nätkoncessionshavaren bär risken inte bara för egen vårdslöshet utan även<br>för hinder som är att hänföra till företagets egen kontrollsfär. En positiv<br>effekt av detta är att förlusten sprids, eller med andra ord, pulvriseras, på så<br>många händer som möjligt, än att den enskilde individen ensam far stå för<br>hela förlusten.</p>
<p>Regeringen bedömer mot denna bakgrund att nätkoncessionshavaren bör<br>åläggas ett kontrollansvar. Det innebär att konsumenten har rätt till<br>ersättning för den skada han lider genom att överföringen av el avbryts, om<br>inte nätkoncessionshavaren visar att avbrottet beror på ett hinder utanför<br>hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och<br>vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. Vi<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>101</p>
<p>återkommer i författningskommentaren till frågan om ansvarsregelns<br>tillämpning.</p>
<p>Ersättningens omfattning och jämkning</p>
<p>Ersättning på grund av avbrott som nu sagts bör omfatta ersättning för<br>utgifter, inkomstförlust samt annan förlust på grund av avbrottet, dvs. såväl<br>direkta som indirekta skador.</p>
<p>Regeringen har i lagrådsremissen föreslagit att ett skadestånd, efter<br>förebild i bl.a. konsumentköplagen, bör kunna jämkas om skadeståndet i<br>ett enskilt fall framstår som oskäligt betungande. Lagrådet har, med hänsyn<br>till att konsumentköplagen gäller företag av mycket varierande storlek<br>medan den nu föreslagna skadeståndsskyldigheten normalt torde komma<br>att åvila större nätföretag, ifrågasatt behovet av en sådan bestämmelse.<br>Regeringen har förståelse för synpunkten. Regeringens vill emellertid<br>framhålla att nätkoncessionshavaren kan bli skyldig att utge mycket höga<br>skadestånd och att en betungande skadeståndsskyldighet kan drabba även<br>elleverantören i anledning av att överföringen av el avbryts efter<br>leverantörens begäran.</p>
<p>Vad beträffar elleverantörerna kommer i framtiden bland dessa finnas<br>mycket små aktörer. Regeringen gör mot denna bakgrund den<br>bedömningen att en jämkningsregel fyller en funktion. Utan en särskild<br>jämkningsregel skulle regeln i 6 kap 2 § skadeståndslagen vara tillämplig.<br>Det är dock enligt regeringens mening av värde att ha en regel som är<br>direkt anpassad till konsumentskyddet på elområdet. Jämknings-<br>bestämmelsen bör därför införas.</p>
<p>Reklamation</p>
<p>Det är angeläget för den skadeståndsskyldige att klarhet vad gäller skades<br>tåndets omfattning nås så snabbt som möjligt. Skador i anledning av<br>avbrott i överföring torde normalt visa sig omgående. Det är därför rimligt<br>att konsumenten åläggs en skyldighet att underrätta nätkoncessionshavaren<br>om sitt krav inom två år från det skadan inträffade.</p>
<p>Kostnadskonsekvenser</p>
<p>Förslaget att införa ett s.k. kontrollansvar innebär att nätkoncessions-<br>havama åläggs ett ansvar som far anses motsvara vad näringsidkare<br>generellt har på konsumentområdet. Hur stora kostnadsökningar detta<br>medför för nätkoncessionshavama är svårt att bedöma. Det torde i stor<br>utsträckning bero på förhållandena i det enskilda företaget.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>102</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>15 Tillsyn m.m</h2>
<h3>15.1 Myndigheternas tillsyn</h3>
<p>Regeringens förslag: Ellagens bestämmelser om tillsyn förs över till den<br>nya lagen och samlas i ett kapitel (12 kap.). Bestämmelserna preciseras<br>för att skapa förutsättningar för en effektivare tillsyn.</p>
<p>Ellagstiftningsutredningen (ELU) förslag: ELU har inte lämnat<br>något förslag i denna fråga.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Såvitt avser frågor om elsäkerhet och<br>driftsäkerheten hos det nationella elsystemet bör tillsynen utövas av den<br>eller de myndigheter som regeringen bestämmer. Med stöd av detta<br>bemyndigande avser regeringen att utse Elsäkerhetsverket att vara<br>tillsynsmyndighet för elsäkerhetsfrågor och Affärsverket svenska<br>kraftnät för frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet. I<br>övrigt skall nätmyndigheten vid NUTEK vara tillsynsmyndighet. I<br>praktiken omfattar nätmyndighetens tillsyn frågorna om<br>koncessionshavamas skyldigheter. En viktig fråga i det sammanhanget är<br>nättariffernas utformning.</p>
<p>I myndigheternas tillsynsansvar ingår bl.a. att se till att de gällande<br>föreskrifterna efterlevs. Tillsynsmyndigheterna bör därför ges befogenhet<br>att utfärda de förelägganden som behövs för detta. De bör även ha<br>möjlighet att förena ett föreläggande med vite.</p>
<p>Utformningen av de regler som styr nätmyndighetens övervakning av<br>den nya elmarknaden har lett till vissa problem och oklarheter.</p>
<p>Därför bör dessa regler preciseras enligt följande. Av 3 kap 9 § följer<br>en allmän skyldighet för nätkoncessionshavare att på skäliga villkor<br>överföra el åt annan. Tvister beträffande föreskrifter som endast berör få<br>inblandade bör avgöras av nätmyndigheten efter ansökan från någon av<br>de berörda. I lagen anges, såsom i 4 kap 10 §, att tvister om vissa<br>skyldigheter prövas av nätmyndigheten. Beträffande övriga föreskrifter,<br>dvs. sådana som berör hela eller större delen av kundkollektivet, bör det<br>inte krävas någon ansökan från en enskild för att nätmyndigheten skall fa<br>agera. Övervakningen av efterlevnaden av dessa föreskrifter kommer<br>därmed att omfattas av nätmyndighetens normala tillsynsarbete.</p>
<p>En sådan ordning medför flera fördelar. Beträffande föreskrifter som<br>berör hela kundkollektivet, främst nätföretagens tariffer, blir<br>nätmyndigheten inte bunden av att en enskild ansöker om prövning och<br>den blir inte heller bunden av sökandens yrkande. Därmed får<br>nätmyndigheten större möjligheter att prioritera sitt tillsynsarbete på ett<br>lämpligt sätt. Ingenting hindrar naturligtvis att enskilda kunder<br>uppmärksammar nätmyndigheten på olika problem som sammanhänger</p>
<p>103</p>
<p>med dessa föreskrifter. Nätmyndigheten blir dock inte skyldig att ta upp<br>en sådan anmälan till prövning om det inte framstår som motiverat.</p>
<p>Beträffande föreskrifter som endast berör ett fåtal aktörer på<br>elmarknaden är det i praktiken inte möjligt för nätmyndigheten att utöva<br>en aktiv tillsyn. Genom att den enskilde i dessa fall får begära prövning<br>av en tvist kommer dock nätmyndigheten att bli uppmärksammad på fall<br>där det råder tvister beträffande dessa föreskrifter.</p>
<h3>15.2 Särskilt om tillsyn som avser elsäkerhet</h3>
<p>Regeringens förslag: De myndigheter som har tillsynsansvaret för<br>frågor om elsäkerhet får rätt att dels förordna om rättelse på<br>nätinnehavarens bekostnad, dels förbjuda användandet av en elektrisk<br>anläggning eller däri ingående föremål som används på ett sådant sätt att<br>uppenbar fara för person eller egendom uppstår.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) förslag: Överensstämmer delvis<br>med regeringens förslag. ELU har föreslagit att ellagens bestämmelse att<br>beslut som meddelas enligt lagen eller med stöd av föreskrifter som<br>meddelats med stöd av lagen om inte annat bestäms skall gälla<br>omedelbart, förs över oförändrad till den nya ellagen.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan invändning av<br>remissinstanserna</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Samtliga tillsynsmyndigheter bör<br>enligt regeringens förslag ges befogenhet att utfarda de förelägganden<br>som behövs och även ha möjlighet att förena ett föreläggande med vite<br>(avsnitt 15.1).</p>
<p>Beträffande nätmyndighetens befogenheter bör detta vara tillräckligt.<br>Om en koncessionshavare vägrar att efterkomma nätmyndighetens<br>förelägganden kan i sista hand nätkoncessionen återkallas.</p>
<p>Beträffande de andra två tillsynsmyndigheterna kan dock inte samma<br>synsätt anläggas. Eftersom tillsynsansvaret för dessa omfattar<br>säkerhetsfrågor behöver de mer ingripande befogenheter utöver<br>vitesförelägganden. Om en koncessionshavare, trots vitesföreläggande,<br>till exempel underlåter att utföra reparationer på sitt nät, vilket på sikt<br>kan hota säkerheten, bör tillsynsmyndigheten kunna reparera nätet,<br>antingen genom egen försorg eller genom en anlitad entreprenör.<br>Kostnaden får sedan tas ut av koncessionshavaren. I säkerhetsfrågor bör<br>således tillsynsmyndigheterna ges möjlighet att förordna om rättelse på<br>koncessionshavarens bekostnad.</p>
<p>Det finns också situationer då användande av en elektriska anläggning<br>eller däri ingående föremål medför uppenbar fara för person eller<br>egendom. I en sådan situation bör tillsynsmyndigheten kunna förbjuda att<br>den farliga anläggningen eller föremålet används.</p>
<p>Enligt den nuvarande ellagen gäller alla beslut som meddelas enligt<br>lagen eller med stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen<br>omedelbart, om inte annat bestäms. Detta innebär att om en myndighet<br></p>
<p>104</p>
<p>meddelar ett beslut måste den som beslutet gäller omedelbart rätta sig<br>efter detta även om han överklagar beslutet.</p>
<p>ELU har föreslagit att denna bestämmelse överförs oförändrad till den<br>nya ellagen.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning medför en sådan bestämmelse<br>betydande nackdelar. Bestämmelsen medför bl.a. att om nätmyndigheten<br>meddelar ett beslut som innebär att en koncessionshavare skall ändra sin<br>nättariff måste koncessionshavaren omedelbart göra detta även om han<br>överklagar nätmyndighetens beslut. Om förvaltningsdomstolen senare<br>bifaller hans överklagande skall nättariffen ändras tillbaka till den<br>ursprungliga utformningen. Detta är en opraktisk ordning som orsakar<br>betydande kostnader. Samma problem uppstår beträffande övriga beslut<br>av nätmyndigheten som rör koncessionshavamas skyldigheter.</p>
<p>Bestämmelser om att ett myndighetsbeslut skall gälla omedelbart även<br>om det överklagas finns normalt bara i samband med myndighetsbeslut<br>som rör säkerhetsfrågor. Det är nämligen bara i de fallen omedelbar<br>giltighet är motiverad. Detta synsätt bör, enligt regeringens uppfattning,<br>läggas även på ellagens tillämpningsområde.</p>
<p>Regeringen föreslår därför att omedelbar giltighet av ett<br>myndighetsbeslut bara skall gälla då tillsynsmyndigheten av<br>säkerhetsskäl förbjuder användning av en elektrisk anläggning eller däri<br>ingående föremål, tillhandahållande eller användning av elektriskt<br>materiel eller tillhandahållande av tjänster inom tillsynsområdet. I övrigt<br>bör huvudregeln gälla, dvs. myndighetsbesluten enligt ellagen blir<br>gällande först då de vinner laga kraft.</p>
<p>Konsekvenser för domstols- och åklagarväsendet</p>
<p>Det i propositionen framlagda lagförslaget innebär i huvudsak att redan<br>befintlig lagstiftning samlas i en ny lag. Det förväntas inte medföra<br>någon nämnvärd ökning av antalet ärenden som överklagas till allmän<br>förvaltningsdomstol och inte heller av ärendemängden vid åklagar-<br>myndigheter och allmänna domstolar. Lagförslaget väntas därmed inte<br>medföra någon nämnvärd påverkan på statsfinanserna.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>105</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>16 Handel med el</h2>
<p>Regeringens bedömning: Elhandelsverksamhet regleras genom<br>ellagstiftningen, den generella näringsrättsliga lagstiftningen och<br>värdepappersmarknadslagstiftningen. Tillsammans möjliggör dessa<br>regelverk en tillfredsställande tillsyn av och kontroll över att handeln med<br>el bedrivs i lämpliga och seriösa former. Det är inte motiverat att nu infora<br>ytterligare regler om yrkesmässig handel med el eller mellanhands- och<br>börsverksamhet på elmarknaden.</p>
<p>Elbörsutredningens (EBU) förslag: Avviker från regeringens<br>bedömning. EBU föreslår en särskild lag om elhandel. I huvudsak<br>innebär förslaget följande.</p>
<p>Vissa generella krav ställs på all yrkesmässig handel med el och på de<br>företag som driver sådan verksamhet. Handeln och företagen skall stå<br>under tillsyn av en särskild myndighet, eltillsynsmyndigheten. I syfte att<br>underlätta tillsynen föreslås en anmälningsskyldighet för alla som<br>yrkesmässigt handlar med el.</p>
<p>Organiserad handel med el (elbörsverksamhet) skall vara<br>tillståndspliktig och bedrivas enligt särskilda regler i lagen. Tillsyn över<br>verksamheten utövas av Finansinspektionen. Clearingverksamhet på<br>elmarknaden far endast bedrivas av clearingorganisation som har<br>tillståndsprövats enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet.</p>
<p>Den elhandel som avser handel med elhandelskontrakt som är finansiella<br>instrument, s.k. elderivat, omfattas av värdepappersmarknads-<br>lagstiftningen. Den av EBU föreslagna lagen om elhandel skall dock<br>innehålla regler om s.k. elmarknadsrörelse, enligt vilka leverans-<br>koncessionärer efter tillstånd från eltillsynsmyndigheten kan bedriva<br>mellanhandsverksamhet med elderivat. Denna verksamhet skall undantas<br>från lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Eltillsynsmyndigheten<br>föreslås ansvara för tillsynen av verksamhet med elmarknadsrörelse.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna är i huvudsak<br>positiva till utredningens förslag till ramlagstiftning.</p>
<p>Ett tiotal remissinstanser, bl.a. Finansinspektionen, Stockholms<br>universitet, Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Sveriges<br>Industriförbund, Svenska Fondhandlareföreningen, anför invändningar mot<br>att utredningen allt för skarpt avvisat möjligheten av att etablera flera<br>elbörser.</p>
<p>Förslaget att värdepappersmarknadslagstiftningen skall tillämpas vid<br>handel med elderivat tillstyrks av Statskontoret, Stockholms universitet,<br>Sveriges advokatsamfund och Svenska Fondhandlareföreningen. Övriga<br>remissinstanser lämnar förslaget utan synpunkter.</p>
<p>Ungefar en fjärdedel av remissinstanserna kommenterar förslaget om<br>s.k. elmarknadsrörelse. Huvuddelen av dessa, bl.a. NUTEK, Svenska<br>Kraftverksföreningen, Svenska Elverksföreningen, Svenska Kommun-<br></p>
<p>106</p>
<p>förbundet, Sveriges Advokatsamfund, är positiva eller i huvudsak positiva<br>till förslaget. Några remissinstanser, bl.a. RRV, Konkurrensverket och OM<br>Stockholm AB avstyrker föreslaget och anför att samma regler bör gälla<br>för leveranskoncessionärer som för värdepappersföretag när det gäller<br>mellanhandsverksamhet på elmarknaden.</p>
<p>Sju remissinstanser, RRV, NUTEK, Svenska kraftnät,<br>Konkurrensverket. Svenska Kommunförbundet, Sveriges Advokatsamfund<br>och Nord Pool ASA, understryker att behovet av insiderlagstiftning inom<br>elmarknadsområdet bör utredas.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Elmarknadsreformen innebär<br>ändrade former för handeln med el. Huvuddelen av elleveransema på den<br>reformerade elmarknaden förväntas liksom tidigare ske genom tidsbundna<br>kontrakt mellan kraftproducenter och distributörer eller slutförbrukare. En<br>viktig förändring är dock att den regionala uppdelningen av elmarknaden<br>luckras upp genom de ökade möjligheter för elförbrukama att fritt välja<br>elleverantör som det nya regelverket innebär.</p>
<p>En annan viktig förändring är utvecklingen av dels den organiserade<br>handel avseende tillfälliga kraftleveranser, dels möjligheterna till<br>prissäkring. Detta möjliggörs genom de handelsplatser som organiseras av<br>den svensk-norska elbörsen Nord Pool ASA (Nord Pool). Den<br>organiserade handeln sänker transaktionskostnaderna i elhandeln och<br>förbättrar prisinformationen och beslutsunderlaget för producenter,<br>återförsäljare och förbrukare av el. Den är därmed en viktig förutsättning<br>för en fungerande elhandel och en effektiv drift av elsystemet.<br>Tillsammans med den bilaterala handel med prissäkringskontrakt som<br>förekommer möjliggör den också riskspridning i elhandeln.</p>
<p>En organiserad handelsplats måste för att fylla sitt syfte åtnjuta<br>förtroende hos producenter, elanvändare och andra som handlar med el.<br>Det innebär att den måste bedrivas i sunda och välorganiserade former<br>samt vara neutral och inte diskriminera vissa aktörer. Ett annat krav är att<br>handelsplatsen har så stor omsättning och likviditet att enskilda aktörer inte<br>ges möjlighet att påverka prisbildningen. Verksamheten far inte heller<br>bedrivas så att den försvårar Svenska kraftnäts möjligheter att handha<br>systemansvaret eller på annat sätt utsätter elförsörjningen för risker. En<br>organiserad handelsplats för el bör ses som en del av den infrastruktur som<br>elsystemet utgör.</p>
<p>Rättsläget beträffande regleringen av sådana organiserade handelsplatser<br>som Nord Pool bedriver har varit oklart. Energikommissionen bedömde i<br>delbetänkandet Ny elmarknad (SOU 1995:14) att det saknades svensk<br>lagstiftning för organiserad handel med el. Kommissionen föreslog därför<br>att det skulle tas fram lämpliga regler för detta område. Regeringen<br>förutskickade i prop. 1994/95:222 Ny ellagstiftning att frågan skulle<br>utredas närmare. Elbörsutredningen (EBU) tillkallades för bl.a. det arbetet.<br>I EBU:s uppdrag ingick att lämna förslag till ett regelverk för en<br>organiserad handelsplats för el. Enligt direktiven skulle utgångspunkten för<br>förslagen vara att skapa en ramlagstiftning för den kortsiktiga handeln med<br>el.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>107</p>
<p>Handeln på en organiserad handelsplats för el</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Enligt EBU utgörs handeln på en organiserad handelsplats för el av dels<br>avistahandel med el. dels handel med elderivat. Med avistahandel avses<br>handel med el för omedelbara, kortsiktiga och faktiska leveranser. Det<br>innebär att betalning och leverans sker i nära anslutning till varandra. Det<br>pris som noteras i avistahandeln brukar benämnas spotpris.</p>
<p>Handel med elderivat avser prissäkringskontrakt för elleveranser.<br>Värdet på ett sådant kontrakt beror på spotpriset på el. Elderivaten<br>används för att begränsa eller ta på sig risk för framtida förändringar i<br>spotpriset på el. Elderivat kan avvecklas fysiskt eller finansiellt. Vid<br>fysisk avveckling sker faktisk elleverans. Vid finansiell avveckling sker<br>ingen elleverans utan i stället sker betalning från någon av parterna med<br>ett belopp som räknas ut på grundval av spotpriset på el. Exempel på<br>derivatinstrument är terminer och optioner.</p>
<p>Nord Pool organiserar handelsplatser för avistahandel och handel med<br>elderivat som avvecklas finansiellt.</p>
<p>Handeln med elderivat</p>
<p>Elderivat faller enligt EBU inom definitionen av finansiella instrument i<br>lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (LHF). Därmed är<br>enligt utredningen värdepappersmarknadslagstiffningen tillämplig på<br>handel med elderivat. Värdepappersmarknadslagstiftningen reglerar<br>handeln med s.k. finansiella instrument och därmed sammanhängande<br>verksamhet. Regelverket består av flera lagar.</p>
<p>Mellanhänderna vid handeln benämns värdepappersinstitut och<br>regleras i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse (LVR). I denna lag<br>föreskrivs tillståndsplikt för vissa typer av tjänster nämligen<br>kommissionshandel, förmedlingsverksamhet, handel för egen räkning<br>(bl.a. verksamhet som marknadsgarant), förvaltning av annans finansiella<br>instrument och medverkan vid emission av värdepapper. För att få<br>tillstånd krävs bl.a. kapital, kunskap och allmän lämplighet hos den<br>sökande. Vidare gäller att verksamheten skall bedrivas åtskild från annan<br>verksamhet.</p>
<p>Lagstiftningen om marknadsplatser återfinns i lagen (1992:543) om<br>börs- och clearingverksamhet (LBC). Denna lag reglerar främst<br>möjligheterna att fa auktorisation som börs eller marknadsplats för handel<br>med finansiella instrument. 1 svensk lagstiftning finns ingen uttrycklig<br>definition av begreppet börs. Skälet är att det har visat sig svårt att<br>avgränsa vad som är börsverksamhet. Det har inte heller ansetts<br>nödvändigt. Definitionen av förmedlingsverksamhet i LVR är så bred att<br>den även inrymmer börsverksamhet, som alltså i princip är tillståndspliktig<br>enligt LVR.</p>
<p>I LBC finns ett system med frivillig auktorisation som börs eller<br>auktoriserad handelsplats för handel med finansiella instrument. För att fa<br>auktorisation som börs eller handelsplats skall den sökande ha<br>ändamålsenliga regler för handeln och nödvändiga säkerhets- och<br>kontrollsystem. Vidare skall principerna om fritt tillträde, neutralitet och</p>
<p>108</p>
<p>god genomlysning tillämpas. Det ställs även krav på finansiella resurser.<br>Dessa krav är avhängiga verksamhetens omfattning och risker.</p>
<p>LBC innehåller också regler om s.k. clearingverksamhet. Därmed avses<br>fortlöpande verksamhet som består i att på clearingmedlemmamas vägnar<br>göra avräkningar beträffande deras förpliktelser att leverera finansiella<br>instrument eller att betala i svensk eller utländsk valuta, eller att genom<br>inträdande som part eller som garant ta över ansvaret för förpliktelsernas<br>fullgörande, eller att på annat väsentligt sätt sörja för att förpliktelserna<br>avvecklas genom överförande av likvid eller instrument. LBC föreskriver<br>tillståndsplikt för clearingverksamhet. För att få tillstånd krävs att det finns<br>bl.a. ändamålsenliga regler för hur clearingen skall gå till samt<br>tillfredsställande säkerhets- och kontrollsystem.</p>
<p>Av betydelse för handel med finansiella instrument är även insiderlagen<br>(1990:1342) som tar sikte på att förhindra bl.a. otillbörligt utnyttjande av<br>informationsövertag i handeln på värdepappersmarknaden. Dessutom finns<br>det en bestämmelse om otillbörlig kurspåverkan i LHF.</p>
<p>Utanför värdepappersmarknadslagstiftningens område finns en<br>grundläggande civilrättslig reglering för finansiella instrument och andra<br>värdepapper i bl.a. skuldebrevslagen (1936:81).</p>
<p>Med stöd av bemyndigande i lag har regeringen i relativt stor omfattning<br>bemyndigat Finansinspektionen att på detta område meddela föreskrifter.<br>Ytterligare kompletteringar utgörs av den omfattande självreglering som<br>förekommer genom de regelsystem som upprättats av marknadens aktörer.</p>
<p>Värdepappersmarknadslagstiftningen innehåller förhållningsregler för<br>aktörerna på värdepappersmarknaden. Syftet med lagstiftningen är att<br>säkerställa att handel och verksamheter på värdepappersmarknaden bedrivs<br>så att allmänhetens förtroende för marknaden upprätthålls och enskildas<br>kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras. I detta ligger att krav skall<br>iakttas på bl.a. neutralitet, sundhet, säkerhet, likabehandling samt<br>informationsspridning och genomlysning för en effektiv prisbildning.</p>
<p>Värdepappersmarknadens regler är särskilt anpassade till de risker som<br>är förknippade med handeln med finansiella instrument. Lagstiftningen har<br>successivt vuxit fram under en följd av år och grundar sig på noggranna<br>överväganden av behovet av och formerna för lagreglering. Den har<br>nyligen reformerats och är modem och väl anpassad till internationella<br>krav. Lagstiftningen har antagits av riksdagen under stor enighet.</p>
<p>De skyddsintressen som motiverat den offentligrättsliga regleringen av<br>handeln med finansiella instrument på värdepappersmarknaden är i<br>huvudsak giltiga också vid handel med elderivat. Riskerna finns vid all<br>handel med derivat, oavsett om de baseras på aktier, valuta, index eller<br>elektrisk kraft. Behoven av lagstiftning är i allt väsentligt desamma vad<br>avser skydd för investerare och regler som säkerställer att mellanhänderna<br>har tillräcklig kunskap, en lämplig organisation av verksamheten och att de<br>bedriver denna på ett sådant sätt att förtroendet för marknaden inte<br>äventyras. Det samma gäller för organiserade handelsplatser och<br>clearingverksamhet avseende elderivat. Under den reformering av<br>värdepappersmarknadslagstiftningen som genomförts under 1990-talet har<br>behovet uppmärksammats av ett regelverk som kan tillämpas på de nya,<br>tidigare okända, finansiella instrument som efter hand kunde komma att<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>109</p>
<p>introduceras. 1 förarbetena till LHF och LVR nämns uttryckligen att Prop. 1996/97:136<br>nyskapade former av råvaruderivat lämpligen borde kunna omfattas av<br>regleringen. Elderivat bör räknas till dessa. Således har behovet redan<br>förutsetts när det gäller bestämmelser för handel med finansiella<br>instrument av det slag som elderivaten utgör. LHF och LVR anger vilka<br>regler som skall gälla. Det är inte rimligt och ändamålsenligt att för handel<br>med elderivat tillskapa andra regler än dem som efter omfattande och<br>noggranna överväganden har införts för handel med finansiella instrument<br>i allmänhet.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning bör värdepappersmarknadslagstiftningen<br>tillämpas på handeln med elderivat och därmed sammanhängande<br>verksamhet. Regeringen bedömning överensstämmer i huvudsak med<br>EBU:s förslag. I fråga om regleringen av mellanhandsverksamhet har dock<br>EBU föreslagit en annan lösning.</p>
<p>Enligt EBU är tillståndsregler för mellanhandsverksamhet i LVR alltför<br>rigorösa och komplicerade för att vara ändamålsenliga vid<br>mellanhandsverksamhet på elmarknaden. EBU bedömer att vissa av de<br>företag som nu verkar på elmarknaden till följd av reglerna kommer att<br>avstå från att erbjuda tjänster som mäklare, kommissionärer och<br>portfölj förvaltare avseende elderivat. EBU föreslår därför att<br>leveranskoncessionärer efter särskilt tillstånd skall kunna bedriva<br>mellanhandsverksamhet med elderivat enligt särskilda regler om<br>elmarknadsrörelse.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning är regleringsbehovet av<br>mellanhandsverksamhet i allt väsentligt det samma för alla slags finansiella<br>instrument. Det kan inte anses vara rimligt att, som EBU föreslår, ställa<br>lägre krav på elföretag, som inte har erfarenhet av mellanhandsverksamhet,<br>än på de etablerade värdepappersinstituten. Värdepappersmarknads-<br>lagstiftningen bör således tillämpas i sin helhet i handeln med elderivat.</p>
<p>1 slutet av april 1997 begärdes elhandelsföretaget Kraftlots Europa AB<br>i konkurs. Bakgrunden till konkursen är enligt vad regeringen inhämtat<br>att företaget drabbats av stora förluster till följd felaktiga bedömningar av<br>prisutvecklingen på el. Händelsen bekräftar enligt regeringens<br>uppfattning att det inom elhandelsområdet inte bör göras avsteg från<br>värdepappersmarknadslagstiftningens regler om mellanhandsverksamhet.</p>
<p>På värdepappersmarknaden har Finansinspektionen en väl definierad roll<br>som tillståndsgivande myndighet med skyldighet att utöva tillsyn över<br>handeln och över de finansiella marknadernas aktörer. Myndigheten har en<br>fungerande organisation för denna verksamhet.</p>
<p>Finansinspektionens tillsynsansvar bör omfatta även handeln med<br>elderivat och därmed anknuten verksamhet i enlighet med den ordning som<br>gäller enligt värdepappersmarknadslagstiftningen.</p>
<p>Avistahandeln med el</p>
<p>Det finns enligt EBU ingen svensk lagstiftning som reglerar förhållandena<br>på en organiserad handelsplats avseende avistahandel med el. EBU har<br>föreslagit att sådan börsverksamhet skall vara tillståndspliktig. Därigenom<br>tillförsäkras enligt utredningen statsmakterna insyn i och kontroll av att<br></p>
<p>110</p>
<p>elbörsverksamhet bedrivs i sunda former. Vidare kan det säkerställas att<br>handeln koncentreras till en marknadsplats.</p>
<p>EBU tillkallades i en situation då det rådde stor osäkerhet i fråga om de<br>former i vilka en organiserad handelsplats skulle komma att etableras. De<br>farhågor som låg till grund för EBU:s utredningsuppdrag framstår som<br>obefogade i ljuset av den utveckling som har ägt rum genom att Nord<br>Pool etablerats. Regeringens bedömning är att någon ytterligare reglering<br>av den organiserade avistahandeln med el for närvarande inte är påkallad.<br>Skälen till detta är bl.a. följande.</p>
<p>För att en marknadsplats för el skall bli nyttjad av marknadens aktörer<br>måste den åtnjuta förtroende. Detta innebär att huvudmannen för<br>marknadsplatsen själv måste tillse att det finns ett regelverk för handeln<br>som bl.a. uppfyller kraven på neutralitet och likabehandling, god<br>genomlysning och fritt tillträde samt att handeln sker under säkra och<br>ordnade former. En sådan självreglering blir sannolikt mer detaljerad och<br>långtgående vad avser krav på neutralitet och likabehandling samt insyn i<br>prisbildning m.m., än vad som är möjligt att åstadkomma genom<br>lagstiftning. Från allmän synpunkt torde därför behovet av materiella regler<br>om hur handeln skall bedrivas inte vara särskilt stort. Om en börs inte<br>lyckas fylla sin uppgift kommer sannolikt alternativa marknadsplatser eller<br>former för handeln att etableras.</p>
<p>Genom att Svenska kraftnät är delägare i Nord Pool har staten goda<br>möjligheter till insyn i och kontroll över den befintliga elbörsverk-<br>samheten. Den nära kopplingen till Svenska kraftnät säkerställer att<br>samordning sker mellan börsverksamheten, balanstjänsten och driften av<br>elsystemet. Elbörsens utveckling visar att marknadsplatsen åtnjuter<br>förtroende hos producenter, elanvändare och andra som handlar med el.</p>
<p>Eftersom produktionen och förbrukningen av el alltid måste hållas i<br>balans, är det nödvändigt för den systemansvariga myndigheten att<br>fortlöpande fa information om de avtal som ingåtts på avistamarknaden<br>såväl på som utanför en eventuell börs. Om informationen mellan<br>marknadsplatsen för fysisk el och den systemansvariga myndigheten skulle<br>vara missvisande eller upphöra att fungera skulle detta kunna fa allvarliga<br>konsekvenser för elförsörjningen även vid mycket kortvariga störningar.<br>Detta innebär att Svenska kraftnät måste kunna ställa krav på rapportering-<br>en av ingångna avtal från spotbörsen. Regler om detta finns redan i<br>ellagstiftningen genom regleringen av system- och balansansvar.</p>
<p>Det är viktigt att system för fullgörande av betalning och andra<br>förpliktelser som uppkommer i elhandeln är säkra. LBC:s bestämmelser<br>innefattande tillståndsplikt för clearingverksamhet är tillämpliga också på<br>clearingverksamhet på en organiserad handelsplats avseende avistahandel<br>med el såvitt avser clearingen av betalningsledet. De krav som ställs på<br>clearingorganisationer enligt LBC framstår som relevanta och<br>ändamålsenliga även vid sådan clearingverksamhet.</p>
<p>I dagsläget synes den svensk-norska elbörsen i allt väsentligt fungera<br>väl. Någon ytterligare reglering är för närvarande inte påkallad.<br>Verksamheten är dock förhållandevis ny och under utveckling. Det kan<br>inte uteslutas att det i framtiden uppstår en situation då det behövs en<br>närmare reglering av villkoren för att bedriva elbörsverksamhet.<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>111</p>
<p>Regeringen avser att noga följa utvecklingen för att snabbt kunna agera om<br>lagstiftningsåtgärder blir påkallade.</p>
<p>lnsiderhandel</p>
<p>En förutsättning att handeln på elmarknaden skall vara effektiv och ske på<br>lika villkor är att sådan information som är vital för prisbildningen på el är<br>allmänt tillgänglig och att den inte utnyttjas i otillbörligt syfte.</p>
<p>lnsiderhandel, dvs. utnyttjande av icke-offentliggjord kurspåverkande<br>information i samband med handel på värdepappersmarknadema, är<br>förbjuden enligt insiderlagen. Dessutom finns det i lagen (1991:980) om<br>handel med finansiella instrument en kriminalisering av s.k. otillbörlig<br>kurspåverkan, dvs. manipulationer av kurserna på finansiella instrument.<br>Förbudet mot insiderhandel omfattar var och en som fatt kännedom om<br>en icke offentliggjord kurspåverkande omständighet, om omständigheten<br>är ägnad att väsentligt påverka kursen på finansiella instrument. Genom<br>en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1997 är insiderlagens<br>förbud mot insiderhandel numera tillämpligt på samtliga slag av<br>finansiella instrument, således även elderivat (prop. 1995/96:215, bet.<br>1996/97 :NU4. rskr. 1996/97:10).</p>
<p>Förhållandena på elmarknaden gör att det kan finnas ett behov av<br>särskilda regler om insiderhandel avseende avistahandel med el.<br>Produktionskostnaderna varierar kraftigt mellan olika slags elproduktion.<br>Förändringar i utnyttjandet av produktionskapaciteten kan snabbt fa<br>genomslag i spotpriset på el. En stor del av elproduktionen kontrolleras av<br>ett litet antal företag. Vissa aktörer besitter information som kan påverka<br>prisbildningen på elmarknaden, exempelvis rörande driftsförhållandena i<br>kraftverken. För att prisbildningen skall vara effektiv och handeln skall ske<br>på lika villkor kan det finnas ett behov av regler om exempelvis<br>informationsspridning. En självreglering bland elmarknadens aktörer och<br>genom de villkor som reglerar den organiserade marknadsplatsen kan vara<br>ett effektivt medel för att undvika insiderproblematiken på elmarknaden.<br>Enligt vad regeringen har inhämtat pågår ett arbete vid Nord Pool syfte att<br>åstadkomma en sådan självreglering. Det gäller bl.a. bestämmelser om<br>informationsplikt i aktörsreglema för de företag som medverkar på<br>elbörsen. Regeringen avser att noga följa det pågående arbetet. Eventuella<br>lagstiftningsåtgärder bör tills vidare enligt regeringens bedömning avvakta<br>tills resultatet och erfarenheterna av Nord Pools arbete föreligger.</p>
<p>Yrkesmässig handel med el</p>
<p>EBU föreslår generella bestämmelser för all handel med el.<br>Bestämmelserna innebär bl.a. allmänna förhållningsregler för hur elhandel<br>skall bedrivas. Vidare föreslås anmälningsplikt för företag som bedriver<br>yrkesmässig handel med el. Som skäl för förslaget anför EBU att<br>elmarknadens funktion är en viktig del av samhällets infrastruktur. Vikten<br>av att elmarknaden även fortsättningsvis kommer att åtnjuta allmänhetens<br>förtroende och de risker som elhandel medför, utgör enligt utredningens<br>uppfattning motiv för att samhället bör tillförsäkras erforderliga</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>112</p>
<p>möjligheter till insyn, kontroll och inflytande över hur elhandeln bedrivs<br>och hur elmarknaden utvecklas.</p>
<p>Elhandeln omfattas av den generella närings- och associationsrättsliga<br>lagstiftningen, exempelvis konkurrenslagen (1993:20), avtalslagen<br>(1915:218) och aktiebolagslagen (1975:1385). Denna lagstiftning är<br>utformad för att säkerställa att all slags handel och näringsverksamhet<br>bedrivs i lämpliga och seriösa former. För att säkra de specifika<br>regleringsbehoven i handeln på elområdet har särskilda bestämmelser om<br>leveranskoncession och balansansvar förts in i ellagstiftningen. Reglerna<br>om leveranskoncession har införts för att stärka skyddet för bl.a.<br>elanvändare med låg elförbrukning. Regleringen av balansansvaret och<br>villkoren för att ingå avtal med Svenska kraftnät om balansansvar bidrar<br>till självreglering och etableringskontroll på elmarknaden. Enligt vad<br>som tidigare anförts föreslår regeringen att bestämmelserna om<br>leveranskoncession och balansansvar förs över i huvudsak oförändrade<br>till den nya ellagen (se avsnitt 8 respektive 11).</p>
<p>Enligt regeringens bedömning möjliggör den näringsrättsliga lagstift-<br>ningen tillsammans med reglerna om balansansvar och leverans-<br>koncessioner insyn och kontroll över att den bilaterala handeln med el och<br>försäljningen till de små elanvändarna inom leveranskoncessionssystemet<br>bedrivs i lämpliga och seriösa former. Det är för närvarande inte motiverat<br>att införa ytterligare regler om yrkesmässig handel med el. Den nyligen<br>inträffade konkursen i företaget Kraftlots Europa AB föranleder inte<br>regeringen att göra någon annan bedömning. Denna händelse hade enligt<br>regeringens uppfattning inte kunnat förhindras med hjälp av det regelverk<br>som EBU föreslagit. Den inträffade händelsen belyser enligt regeringens<br>bedömning vikten av en god riskkontroll såväl internt inom elföretagen<br>som i externa affärsrelationer på elmarknaden.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>113</p>
<p>8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 136</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h2>17 Författningskommentar</h2>
<p>Den ellag som nu föreslås ersätter lagen (1902:71 s. 1), innefattande<br>vissa bestämmelser om elektriska anläggningar och lagen (1994:618) om<br>handel med el, m.m. I det följande benämns de tre lagarna den nya<br>ellagen, den gamla ellagen resp, elhandelslagen.</p>
<p>Förslaget till ellag</p>
<p>1 kap. Inledande bestämmelser</p>
<p>Lagens tillämpningsområde</p>
<h4>1 § I denna lag ges föreskrifter om elektriska anläggningar, om<br>handel med el i vissa fall samt om elsäkerhet.</h4>
<p>Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Den saknar motsvarighet i<br>den gamla ellagen. Det mest omfattande tillämpningsområdet utgörs av<br>bestämmelserna om elektriska anläggningar. Begreppet elektrisk<br>anläggning definieras i 2 §. Kort uttryckt omfattar detta begrepp<br>kraftverk, ledningsnät och vissa anläggningar för användning av el.<br>Utanför begreppet faller framför allt elektriska apparater av olika slag.<br>Den frågan behandlas närmare under 2 §.</p>
<p>Föreskrifter om elektriska anläggningar ges i 8 kap. Systemansvar och<br>balansansvar, 9 kap. Skyddsåtgärder och 10 kap. Skadestånd. Därutöver<br>ges speciella föreskrifter som bara gäller elektriska anläggningar för<br>överföring av el, dvs. ledningsnät med tillhörande anläggningar, i</p>
<p>2 kap. Nätkoncession m.m., 3 kap. Nätverksamhet m.m. och</p>
<p>4 kap. Nättariffer.</p>
<p>Föreskrifter om handel med el i vissa fall ges i 5 kap. Leveranskon-<br>cession och 6 kap. Utlandshandel.</p>
<p>Dessutom ges vissa speciella föreskrifter i 7 kap. Kommunala<br>elföretag.</p>
<p>Beträffande frågor om elsäkerhet regleras inte bara elektriska anlägg-<br>ningar utan också elektriska anordningar, materiel och installationer.<br>Dessa föreskrifter återfinns i 9 kap. Skyddsåtgärder.</p>
<p>I den gamla ellagen och i elhandelslagen används som begrepp såväl<br>elektrisk ström som ström och el, m.m. I den nya ellagen används<br>genomgående begreppet el.</p>
<p>114</p>
<p>Definitioner</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>2 § Med elektrisk anläggning avses i denna lag en anläggning med<br>däri ingående särskilda föremål för produktion, överföring eller<br>användning av el.</p>
<p>Om olika delar av en och samma anläggning har skilda<br>innehavare, anses varje sådan del som en särskild anläggning. Om<br>en anläggning för användning av el är ansluten till en eller flera<br>andra sådana anläggningar och är anläggningarna i samma<br>innehavares hand, skall anläggningarna anses som en och samma<br>anläggning.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 1 § första och andra styckena i den gamla ellagen.</p>
<p>Första stycket innehåller en definition av begreppet elektrisk<br>anläggning.</p>
<p>Ordet "anläggning" anger att här avses föremål av mer stationär natur<br>och av en viss omfattning. Som exempel kan nämnas kraftverk,<br>transformatorstationer, telestationer och kraftledningar. Utanför<br>begreppet "anläggning" faller icke - stationära föremål, framför allt<br>föremål som ansluts till elnätet via en stickkontakt, t.ex. handverktyg,<br>hushållsmaskiner, spisar, radio- och TV - apparater samt armaturer men<br>även föremål av större omfattning, t.ex. maskiner i industriella<br>anläggningar, lok och hamnkranar. Utmärkande för sådana föremål är<br>framför allt att det är i dessa föremål som elen förbrukas.</p>
<p>Till en elektrisk anläggning hör enligt definitionen, utöver<br>anläggningen också "däri ingående särskilda föremål". Härmed avses<br>föremål som är mer stationärt anslutna till anläggningen och som behövs<br>för dess drift.</p>
<p>Definitionen anger tre typer av elektriska anläggningar, nämligen<br>sådana för produktion, överföring respektive användning av el.</p>
<p>En anläggning för produktion av el är typiskt sett ett kraftverk. Det<br>torde inte vara svårt att avgränsa ett kraftverk från andra typer av<br>elektriska anläggningar. Kraftverk är regelmässigt anslutna till ett<br>ledningsnät. Den punkt där den producerade elen matas in på<br>ledningsnätet, inmatningspunkten, utgör gräns mellan kraftverket och<br>ledningsnätet.</p>
<p>En anläggning för överföring av el är typiskt sett en ledning. Ledningar<br>ingår alltid i någon av tre typer av ledningsnät, nämligen stamnätet,<br>regionnät eller lokalnät.</p>
<p>En anläggning för användning av el består i allmänhet av en eller flera<br>ledningar. Den börjar vid den punkt där elanvändaren tar ut el från<br>överföringsnätet för förbrukning. Uttagspunkten utgör alltså gräns mellan<br>anläggningen för överföring och anläggningen för användning av el.<br>Sistnämnda anläggning slutar i den punkt där elen rent faktiskt förbrukas.<br>I de flesta hus innebär det att anläggningen slutar med en stickkontakt.<br>De föremål som ansluts i stickkontakten utgör inte, som ovan nämnts, en<br>elektrisk anläggning. Utmärkande för en anläggning för användning av el<br>är att elen inte förbrukas i anläggningen utan att denna används för att</p>
<p>115</p>
<p>möjliggöra förbrukning i en anordning som ansluts till anläggningen.<br>Denna fråga berörs också i kommentaren till 9 kap. 1 §.</p>
<p>I den gamla ellagen nämndes i definitionen anläggning for distribution.<br>Med distribution avsågs den leverans och överföring till elanvändare som<br>innehavaren av ett lokalt nät ombesörjde. Då nätinnehavaren numera<br>aldrig ombesörjer annat än överföring av el, och alltså inte leverans, har<br>begreppet distribution inte tagits med i den nya lagen.</p>
<p>Tidigare nämndes också anläggning för upplagring av el. Med<br>upplagring avsågs sådan lagring av el som sker i exempelvis en<br>kondensator. Sådan lagring far dock anses ingå som ett naturligt led i<br>såväl produktion och överföring som användning av el, varför även detta<br>begrepp inte har tagits med i den nya lagen.</p>
<p>Slutligen nämndes tidigare anläggning for omformning av el. Med om-<br>formning av el avsågs all förändring av el i fråga om spänning,<br>strömstyrka eller frekvens. Sådan omformning sker dock för att elen skall<br>kunna överföras eller användas på ett rationellt sätt och får därför anses<br>ingå som ett led i något av begreppen produktion, överföring eller<br>användning.</p>
<p>Definitionen av begreppet elektrisk anläggning har sin största<br>betydelse vid tillämpning av bestämmelserna om skyldighet att vidta<br>skyddsåtgärder enligt 9 kap. och om skadeståndsskyldighet enligt<br>10 kap., eftersom dessa skyldigheter åvilar anläggningens innehavare.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att om olika delar av en och samma<br>anläggning har skilda innehavare så anses varje sådan del som en särskild<br>anläggning. Därmed kan man alltid avgöra vem som har de skyldigheter<br>som nämns i 9 och 10 kap.</p>
<p>I detta stycke finns även en ny bestämmelse som avser det fallet att<br>flera anläggningar for användning av el har samma innehavare. Om<br>sådana anläggningar är anslutna till varandra skall de anses som en<br>anläggning. Regleringen har sin betydelse när det gäller skadestånd i<br>vissa fall. Frågan behandlas närmare under 10 kap. 1 § andra stycket 2.</p>
<p>Med innehavare avses den som rent faktiskt innehar en anläggning,<br>oavsett om innehavet grundar sig på äganderätt eller nyttjanderätt.</p>
<p>3 § Elektriska anläggningar indelas med hänsyn till farlighetsgraden<br>i starkströmsanläggningar och svagströmsanläggningar.</p>
<p>Närmare bestämmelser om denna indelning meddelas av<br>regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 1 § tredje stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>Med stöd av motsvarande bemyndigande i den gamla ellagen har rege-<br>ringen meddelat föreskrifter om denna indelning. Enligt 1 kap. 1 §<br>förordningen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar förstås<br>med en starkströmsanläggning en elektrisk anläggning for sådan<br>spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig for person,<br>husdjur eller egendom. Om sådan fara inte föreligger är anläggningen<br>alltså en svagströmsanläggning.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>116</p>
<p>Den helt övervägande delen av ellagens föreskrifter rör bara<br>starkströmsanläggningar men i föreskrifterna om skyldighet att vidta<br>skyddsåtgärder enligt 9 kap. och om skadeståndsskyldighet enligt 10 kap.<br>berörs båda typerna av anläggningar.</p>
<p>4 § Med nätverksamhet avses att ställa elektriska starkströmsled-<br>ningar till förfogande för överföring av el. Till nätverksamhet hör<br>också projektering, byggande och underhåll av ledningar, ställverk<br>och transformatorstationer, anslutning av elektriska anläggningar,<br>mätning av överförd effekt och energi samt annan verksamhet som<br>behövs för att överföra el på det elektriska nätet.</p>
<p>Med anslutning av elektriska anläggningar avses också återin-<br>koppling av en befintlig anläggning och höjning av avtalad effekt i<br>inmatnings- eller uttagspunkt.</p>
<p>Denna paragraf motsvarar 1 § fjärde och femte styckena i gamla ellagen.</p>
<p>Skälet till att nätverksamhet behöver definieras är att denna<br>verksamhet är en monopolverksamhet och därmed reglerad, bl.a. vad<br>avser tillgänglighet och prissättning, medan den andra stora<br>verksamheten på elmarknaden, köp och försäljning av el, i stort sett är<br>oreglerad. Det är därför viktigt att kunna hålla isär de två<br>verksamhetsslagen.</p>
<p>I första stycket definieras begreppet nätverksamhet. Med sådan<br>verksamhet avses att ställa elektriska starkströmsledningar till förfogande<br>för överföring av el. Därutöver ingår all verksamhet som behövs för att<br>göra det möjligt att överföra el på ledningarna. De mest typiska åt-<br>gärderna som behövs för att nätverksamhet skall kunna bedrivas<br>exemplifieras i lagtexten. Därutöver innefattar begreppet exempelvis<br>ansökan om nätkoncession, ingående av avtal om överföring av el samt<br>de administrativa åtgärder - anställning av personal etc. - som krävs för<br>att systemet för överföring av el skall fungera.</p>
<p>I lagtexten nämns "elektriska starkströmsledningar". Detta är den vikti-<br>gaste komponenten i en anläggning för överföring av el. Det är bara den<br>delen av en sådan anläggning som kräver nätkoncession för att fa<br>anläggas, vilket framgår av 2 kap. 1 §. De viktigaste komponenterna i<br>övrigt utgörs av transformatorer och ställverk. Byggande och drift av<br>sådana inrättningar ingår i nätverksamhet men för att fa bygga dem krävs<br>inte nätkoncession. Däremot far transformator- eller kopplingsstationer<br>inte börja byggas förrän nätkoncession har meddelats för den aktuella<br>ledningen.</p>
<p>Begreppen "elektriskt nät", "ledningsnät" eller bara "nät" används i den<br>nya ellagen som en samlande beteckning på en eller flera anläggningar<br>för överföring av el.</p>
<p>Köp och försäljning av el ingår, som nyss nämnts, inte i begreppet<br>nätverksamhet. I begreppet ingår inte heller överföring av el på<br>svagströmsledningar.</p>
<p>Två typer av elköp ingår dock i nätverksamhet.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>117</p>
<p>Den första typen är köp av el för att täcka nätförluster. Med nätförlust<br>menas skillnaden mellan hur mycket el som matas in och hur mycket<br>som tas ut på nätet, dvs. överföringsförlusten. Nätinnehavaren måste på<br>något sätt ersätta denna förlust av el.</p>
<p>Den andra typen av köp av el är när någon önskar mata in eller ta ut el<br>från nätet och det är tveksamt om nätet klarar detta utan att bli överbe-<br>lastat. Då kan det ibland vara ändamålsenligt att nätinnehavaren skapar<br>utrymme för överföringen genom att förmå någon annan som är ansluten<br>till nätet att öka sin inmatning eller minska sitt uttag. Detta förfarande<br>brukar beskrivas som ett motköp över en flaskhals på nätet. Metoden kan<br>komma till användning främst på trånga sektorer av stamnätet.</p>
<p>Syftet med köpet av el är i båda de beskrivna fallen inte att sälja elen<br>vidare till en elanvändare utan att upprätthålla funktionen av nätet. Av<br>denna anledning innefattas sådana köp i begreppet nätverksamhet.</p>
<p>Ansvaret för mätning, rapportering av mätdata m.m. ligger enligt<br>3 kap. 10 § på den som har nätkoncession, dvs. nätinnehavaren.<br>Aktiviteter förknippade med detta ansvar ingår därför i nätverksamheten.</p>
<p>Avgränsningen av vad som ingår i nätverksamhet är viktig för kon-<br>cessionshavarens prissättning. Kostnaderna för nätverksamheten skall<br>nämligen betalas av dem som är anslutna till nätet.</p>
<p>I andra stycket behandlas begreppet anslutning av elektriska<br>anläggningar. Som framgår av första stycket ingår sådan anslutning i<br>nätverksamhet.</p>
<p>Alla tre typerna av elektriska anläggningar kan anslutas till nätet, alltså<br>anläggningar för produktion av el, dvs. kraftverk, anläggningar för<br>överföring av el, dvs. andra ledningar eller ledningsnät och anläggningar<br>för användning av el, dvs. anläggningar där el tas ut från nätet för att<br>förbrukas.</p>
<p>Den punkt på nätet där en anläggning är ansluten benämns anslutnings-<br>punkt. Om el förs in på ledningsnätet i anslutningspunkten benämns<br>denna inmatningspunkt. Det är då en anläggning för produktion av el<br>som är ansluten. Om el tas ut från nätet benämns punkten uttagspunkt.<br>Det är då en anläggning för användning av el som är ansluten.</p>
<p>Med anslutning avses, enligt andra stycket, också återinkoppling av en<br>befintlig anläggning och höjning av den avtalade effekten i en befintlig<br>inmatnings- eller uttagspunkt.</p>
<p>Närmare bestämmelser om nätverksamhet finns i 3 kap.</p>
<h4>5 § Med nättariff avses avgifter och övriga villkor för överföring av<br>el och för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät.</h4>
<p>Paragrafen innehåller definitionen av nättariff och motsvarar 2 § 7 mom.<br>tredje stycket första meningen i den gamla ellagen.</p>
<p>Närmare bestämmelser om nättariffer finns i 4 kap.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>118</p>
<p>6 § Regeringen skall utse en myndighet som skall handlägga de<br>frågor som enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har<br>meddelats med stöd av lagen ligger på nätmyndigheten.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 1 § sjätte stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>I paragrafen anges att regeringen skall utse en myndighet som skall<br>handlägga de frågor som enligt ellagen ankommer på nätmyndigheten.</p>
<p>Nätmyndighetens uppgifter innefattar i huvudsak prövning av ett antal<br>typer av ärenden, främst koncessionsärenden, samt tillsyn.</p>
<p>Med stöd av motsvarande bemyndigande i den gamla ellagen har rege-<br>ringen utsett Närings- och teknikutvecklingsverket att vara nätmyndighet.</p>
<p>2 kap. Nätkoncession m.m.</p>
<p>Allmänt om nätkoncession</p>
<p>1 § En elektrisk starkströmsledning får inte byggas eller användas<br>utan tillstånd (nätkoncession) av regeringen. Till byggandet av en<br>ledning räknas även schaktning, skogsavverkning eller liknande<br>åtgärder för att bereda plats för ledningen.</p>
<p>Regeringen får bemyndiga nätmyndigheten att pröva frågor om<br>nätkoncession som inte avser en utlandsförbindelse.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 1 mom. första stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>I första stycket ges den grundläggande föreskriften om kravet på<br>nätkoncession. Detta krav gäller för elektriska starkströmsledningar,<br>vilket innebär att endast anläggningar för överföring och användning av<br>el omfattas av koncessionskravet.</p>
<p>Anläggningar för produktion av el faller alltså helt utanför<br>koncessionskravet. I praktiken är också anläggningar för användning av<br>el undantagna från koncessionskravet, vilket framgår av kommentaren<br>till 4 § första stycket. Det är därmed endast anläggningar för överföring<br>av el som i praktiken omfattas av kravet på nätkoncession. Beträffande<br>sådana anläggningar är det alltså bara ledningar som kräver<br>nätkoncession. Övriga komponenter i en sådan anläggning kräver<br>däremot inte nätkoncession. I 3 § finns dock en föreskrift som anger att<br>transformator- och kopplingsstationer inte far börja byggas förrän<br>nätkoncession har meddelats för åtminstone en av de ledningar till vilka<br>stationen skall anslutas.</p>
<p>Av ledningar är det endast starfetrömsledningar som kräver<br>nätkoncession medan svagströmsledningar faller utanför det kravet.</p>
<p>I stycket anges också att vissa förberedande åtgärder räknas till<br>byggandet av en ledning.</p>
<p>En meddelad nätkoncession innebär en rätt att bygga en ledning och att<br>därefter använda den. För det mesta räcker det inte med en nätkoncession<br>för att kunna bygga en ledning. Ofta blir också andra lagar tillämpliga,<br>exempelvis plan- och bygglagen och ledningsrättslagen.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>119</p>
<p>Den som har byggt en ledning med stöd av en nätkoncession har<br>därefter en rad skyldigheter. Dessa skyldigheter anges inte i själva<br>beslutet om nätkoncession utan framgår av olika bestämmelser i framfor<br>allt 3 och 4 kap.</p>
<p>Enligt andra stycket får regeringen bemyndiga nätmyndigheten att<br>pröva frågor om nätkoncession som inte avser en utlandsförbindelse.</p>
<p>2 § En nätkoncession skall avse en ledning med i huvudsak bestämd<br>sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett<br>visst område (nätkoncession för område).</p>
<p>I ett beslut om nätkoncession för område skall en högsta tillåtna<br>spänning för ledningsnätet anges.</p>
<p>Första stycket, som motsvarar 2 § 1 mom. andra stycket första meningen<br>i den gamla ellagen, anger de två varianterna av nätkoncession.</p>
<p>Nätkoncession för linje används för stamnätet och regionnäten. I ett<br>sådant koncessionsbeslut anges ledningens huvudsakliga sträckning.<br>Nätkoncession för område används för lokalnäten. I ett sådant<br>koncessionsbeslut anges bara ett visst område inom vilket<br>koncessionshavaren far anlägga sitt ledningsnät. Däremot anges inte<br>ledningarnas sträckning utan den frågan far koncessionshavaren själv<br>avgöra med iakttagande av annan relevant lagstiftning.</p>
<p>Av 9 § framgår att ett koncessionsområde inte far sammanfalla helt<br>eller delvis med ett annat sådant område.</p>
<p>Andra stycket, som motsvarar 11 § i utredningens förslag och 2 §<br>1 mom. andra stycket andra meningen i den gamla ellagen, anger att en<br>viss högsta tillåtna spänning skall anges i ett beslut om nätkoncession för<br>område. Utgångspunkten bör vara den spänning som kan förutses<br>behövas under den planerade koncessionstiden. Spänningen bestäms<br>individuellt för varje nätkoncession och grundas på sökandens uppgifter<br>och övriga omständigheter.</p>
<p>Den spänningsgräns som anges i nätkoncessionen anger naturligtvis<br>den högsta spänning som far finnas på ledningsnätet men den markerar<br>också omfattningen av koncessionshavarens monopol på lednings-<br>byggande och anslutningar. Nätkoncession för linje avseende ledningar<br>med högre spänning kan därför meddelas inom området och anslutning<br>av kunder till denna ledning kan också ske.</p>
<p>Spänningsgränsens betydelse för ledningsbyggande, anslutnings-<br>skyldighet m.m. beskrivs i författningskommentaren till 2 kap. 7 § och</p>
<p>3 kap. 7 §.</p>
<p>3 § En transformator- eller kopplingsstation som skall anslutas till<br>en eller flera nya ledningar för vilka det krävs nätkoncession för<br>linje får inte börja byggas förrän nätkoncession har meddelats för<br>byggande av minst en av de nya ledningarna.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>120</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 2 § 1 mom. tredje stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>Bestämmelsen infördes i den gamla ellagen den 1 juli 1982 på<br>grundval av regeringens proposition (prop. 1981/82:188) med förslag till<br>lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser<br>om elektriska anläggningar, m.m.</p>
<p>De anläggningar som nämns i paragrafen är sådana som inte kräver<br>nätkoncession för att fa byggas. För att prövningen av nätkoncession för<br>den eller de nya ledningarna inte skall föregripas far nämnda<br>anläggningar inte börja byggas förrän nätkoncession har beviljats för<br>åtminstone en av de nya ledningar som skall anslutas till stationen.</p>
<p>Ytterligare kommentarer till bestämmelsen finns i propositionen<br>1981/82:188 s. 49 ff. och s. 55.</p>
<p>I motsvarande bestämmelse i den gamla ellagen angavs att den endast<br>gällde stationer som var avsedda för en spänning av 40 kV eller däröver.<br>Syftet med detta var att begränsa bestämmelsen till stationer som skulle<br>anslutas till ledningar för vilka det krävdes /injekoncession. Det finns<br>emellertid stationer avsedda för en lägre spänning än 40 kV, som ansluts<br>till ledningar för vilka det krävs nätkoncession för linje. Därför har denna<br>begränsning i lagtexten tagits bort.</p>
<p>Enligt 5 § finns möjlighet att i det enskilda fallet medge undantag från<br>detta förbud.</p>
<p>4 § Regeringen får föreskriva undantag från kravet på nät-<br>koncession enligt 1 § och förbudet att börja bygga enligt 3 § i fråga<br>om vissa slag av ledningar eller stationer eller i fråga om ledningar<br>eller stationer inom vissa områden. En sådan föreskrift får dock inte<br>avse utlandsförbindelser.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,<br>nätmyndigheten får i det enskilda fallet medge undantag från kravet<br>på nätkoncession enligt 1 §. Undantag får medges bara för ledningar<br>som är i bruk den 1 januari 1998. Undantag skall medges för en<br>bestämd tid, som kan förlängas.</p>
<p>Paragrafen motsvarar delvis 2 § 1 mom. fjärde stycket i den gamla<br>ellagen och delvis 4 § i utredningens förslag.</p>
<p>I första stycket stadgas att regeringen far föreskriva undantag från dels<br>koncessionsplikten enligt 1 §, dels förbudet att börja bygga vissa<br>stationer innan nätkoncession för berörd ledning har meddelats.<br>Föreskrifter om undantag far bara avse vissa slag av ledningar eller<br>stationer eller ledningar eller stationer inom vissa områden.</p>
<p>Med stöd av motsvarande bemyndigande i den gamla ellagen har rege-<br>ringen meddelat vissa föreskrifter om undantag från koncessionsplikten i<br>2 kap. 1§ förordningen (1957:601) om elektriska starkströmsan-<br>läggningar. Dessa föreskrifter avser i huvudsak anläggningar för<br>användning av el. Sådana anläggningar är därmed i praktiken undantagna<br>från kravet på nätkoncession.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs om möjlighet att i det enskilda fallet medge<br>dispens från kravet på nätkoncession. En sådan dispens far bara medges</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>121</p>
<p>beträffande ledningar som är i bruk då den nya ellagen träder i kraft, dvs.<br>den 1 januari 1998. I praktiken gäller det de ledningar som används av<br>Banverket for att överföra el till elanvändare som ligger utanför<br>Banverkets trafikområde. Frågan har behandlats i avsnitt 5.5. Där har<br>bl.a. anförts att de elanvändare som idag får sin el via en av Banverkets<br>ledningar på sikt skall anslutas till det ordinarie lokalnätet. Detta kan<br>dock inte ske förrän lokalnätet har byggts ut så att det blir ekonomiskt<br>rimligt att ansluta dessa elanvändare till lokalnätet. På grund härav far en<br>dispens inte medges för obegränsad tid. Då den medgivna tiden löper ut<br>måste det därför ske en prövning om det är ekonomiskt rimligt att nu<br>ansluta dessa elanvändare till lokalnätet eller om tiden skall förlängas<br>ytterligare.</p>
<p>I 5 § föreskrivs om möjlighet att i det enskilda fallet medge att en<br>ledning eller en station börjar byggas innan nätkoncession för ledningen<br>har meddelats.</p>
<p>5 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndig-<br>heten får, om det finns särskilda skäl, medge att en elektrisk<br>starkströmsledning får byggas redan innan behövlig nätkoncession<br>har meddelats eller att en transformator- eller kopplingsstation får<br>byggas utan hinder av bestämmelsen i 3 §. När en sådan ledning är<br>färdig att tas i bruk får regeringen eller, efter regeringens<br>bemyndigande, nätmyndigheten medge att ledningen används tills<br>vidare under högst tre år i avvaktan på att ansökan om<br>nätkoncession slutligt avgörs.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 8 mom. i den gamla ellagen och delvis 4 § i ut-<br>redningens förslag.</p>
<p>Med stöd av motsvarande bemyndigande i den gamla ellagen har rege-<br>ringen utsett nätmyndigheten att pröva ärenden enligt denna paragraf.<br>Bemyndigandet finns intaget i 2 § tredje och fjärde punkterna<br>elförordningen (1994:1250).</p>
<p>Som exempel på när särskilda skäl far anses föreligga kan nämnas att<br>en stor industrikund har etablerats och snabbt måste bli ansluten till nätet<br>för att fa el till driften eller att man av driftskäl snabbt måste förstärka<br>nätet.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Förutsättningar för meddelande av nätkoncession</p>
<h4>6 § Nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig<br>från allmän synpunkt.</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 2 mom. första stycket i den gamla ellagen och<br>5 § första stycket i utredningens förslag.</p>
<p>I paragrafen anges som förutsättning för att nätkoncession, såväl för<br>linje som för område, skall få meddelas att ledningen eller ledningsnätet<br>är lämpligt från allmän synpunkt.</p>
<p>122</p>
<p>Lämplighetsprövningen kommer i första hand att vara aktuell när det<br>gäller nätkoncession för /znye. Prövningen syftar främst till att hindra att<br>samhällsekonomiskt onödiga anläggningar byggs, dvs. att nya ledningar<br>byggs där tillräcklig överföringskapacitet redan finns, eller att ledningar<br>dras fram på ett sätt som orsakar onödigt stor skada för tredje man.</p>
<p>Ytterligare ett typiskt fall där en nätkoncession för linje kan vara sam-<br>hällsekonomiskt onödig och därmed olämplig ur allmän synpunkt är<br>följande.</p>
<p>Det kan ibland vara /öretagsekonomiskt lönsamt för en större<br>elanvändare att ansluta sig direkt till det regionala nätet i stället för att på<br>sedvanligt sätt ta elen från det lokala nätet. Spänningen på det regionala<br>nätet är visserligen högre men för en större elanvändare kan en behövlig<br>nedtransformering av spänningen ofta ske utan att kostnaderna för detta<br>utgör något problem. Om detta tillåts i större omfattning urholkas den<br>ensamrätt till elöverföring inom området, som innehavaren av<br>nätkoncessionen för området har. Detta kan leda till att det ekonomiska<br>underlaget för överföringsverksamheten försvagas, vilket i sista hand<br>drabbar de övriga elanvändarna i området. I ett sådant fall kan alltså<br>ansökan om nätkoncession för linje avslås eftersom syftet med den nya<br>ledningen bara är att ansluta sig till det regionala nätet. Ibland kan dock<br>situationen vara sådan att ansökningen i stället bör bifallas. Exempel på<br>sådana situationer ges i författningskommentaren till 7 §.</p>
<p>En ansökan om nätkoncession för område kan också få avslag med<br>motivering att nätet inte är lämpligt från allmän synpunkt. Så kan vara<br>fallet om t.ex. det planerade ledningsnätet är felaktigt uppbyggt från<br>överföringsteknisk synpunkt eller om ansökan avser en spänningsnivå<br>som är olämplig med hänsyn till redan befintliga ledningar som omfattas<br>av nätkoncession för linje.</p>
<p>7 § En nätkoncession för linje får endast om det finns särskilda skäl<br>meddelas för en ledning som är avsedd för spänning som inte<br>överstiger högsta tillåtna spänning för de områden med<br>nätkoncession som berörs av ledningen.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 6 § i utredningens förslag och 2 § 2 mom. andra<br>stycket i den gamla ellagen. Bestämmelsen anger en formell begränsning<br>av möjligheten att meddela nätkoncession för linje.</p>
<p>Innehavaren av en nätkoncession för område skall i princip ha<br>ensamrätt att bygga ledningar och bedriva nätverksamhet inom den för<br>området angivna högsta spänningen. Endast om särskilda skäl föreligger<br>har därför koncessionsmyndigheten möjlighet att inom detta område<br>meddela en nätkoncession för linje som avser ledningar med samma eller<br>lägre spänning. Situationen är likartad med den som nämnts under 6 §<br>men här gäller det en ledning med samma spänning som eller lägre<br>spänning än den som gäller inom området.</p>
<p>En situation när särskilda skäl kan anses föreligga är när kostnaderna<br>för att ansluta en ny stor elanvändare till det lokala nätet är avsevärt<br>större än kostnaderna för en anslutning direkt till det regionala nätet. En<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>123</p>
<p>annan situation när särskilda skäl kan anses föreligga är när en<br>nätkoncession för en ledning för vilken det i dag finns nätkoncession för<br>linje behöver förnyas. Ytterligare en situation kan vara att kon-<br>cessionshavaren går med på att en elanvändare inom hans område ansluts<br>direkt till det regionala nätet.</p>
<p>8 § En nätkoncession för linje får inte strida mot en detaljplan eller<br>områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna<br>inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.</p>
<p>Vid prövning av frågor om meddelande av nätkoncession för linje<br>skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.<br>tillämpas.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 7 § i utredningens förslag och 2 § 2 mom. sjätte<br>och sjunde styckena i den gamla ellagen. Motsvarande bestämmelser<br>infördes i den gamla ellagen den 1 juli 1987 på grundval av regeringens<br>proposition (prop. 1985/86:90) om följdlagstiftning till den nya plan- och<br>bygglagen, lagen om exploateringssamverkan samt lagen om hushållning<br>med naturresurser m.m. Kommentarer till bestämmelserna finns i<br>propositionen 1985/86:90 s. 91 ff., s. 124 ff. och s. 206.</p>
<p>De nya bestämmelserna är till skillnad mot vad som gäller enligt den<br>gamla ellagen endast tillämpliga vid nätkoncession för linje. Skälen för<br>detta har utvecklats i avsnitt 5.2.</p>
<p>9 § Nätkoncession för område får meddelas endast om området<br>utgör en med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkon-<br>cession får inte meddelas för ett område som helt eller delvis<br>sammanfaller med ett annat koncessionsområde.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 8 § i utredningens förslag och 2 § 2 mom. tredje<br>stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>I paragrafen upptas bestämmelser om att koncessionsmyndigheten har<br>att bedöma om en sökt nätkoncession för område avser en lämplig<br>geografisk enhet.</p>
<p>En faktor som bör vara vägledande för koncessionsmyndighetens ställ-<br>ningstagande härvidlag är att en nätkoncession för område bör täcka ett<br>geografiskt område med både kunder som medför höga nätkostnader och<br>kunder som medför låga nätkostnader. Orsaken är att avståndsberoende<br>tariffer i princip inte skall tillämpas inom nätkoncession för område.</p>
<p>Det har funnits exempel på att koncessionsområden har överlappat<br>varandra. För att bibehålla god ordning vad gäller ansvarsfördelningen<br>mellan områden som gränsar till varandra föreskrivs ett förbud mot att<br>låta områden sammanfalla helt eller delvis.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>124</p>
<p>10 § Nätkoncession får beviljas endast den som från allmän<br>synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession for<br>område får beviljas endast den som dessutom är lämplig att bedriva<br>nätverksamhet inom det begärda området.</p>
<p>Nätkoncession för en utlandsförbindelse får beviljas endast den<br>som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav.<br>Nätkoncession får dock beviljas även andra om ledningen är av<br>mindre betydelse för det samlade överföringsnätet till utlandet.</p>
<p>Första stycket motsvarar 2 § 2 mom. femte stycket i den gamla ellagen<br>och 9 § i utredningens förslag.</p>
<p>I detta stycke upptas bestämmelser om att endast den far beviljas<br>nätkoncession som bedöms lämplig från allmän synpunkt att bedriva<br>nätverksamhet.</p>
<p>Detta krav gäller oberoende av om nätkoncessionen ges för linje eller<br>för område. En lämplighetsprövning skall alltid göras vid<br>ansökningstillfället.</p>
<p>I bedömningen skall vägas in sökandens allmänna kompetens och ut-<br>formningen av den organisation som skall handha nätverksamheten. Om<br>sökanden tidigare har bedrivit nätverksamhet bör också hans tidigare<br>agerande som nätinnehavare vägas in.</p>
<p>Om ansökan avser nätkoncession för område krävs dessutom att<br>sökanden är lämplig att bedriva nätverksamhet i just det begärda<br>området. Eftersom områdena har olika omfattning och struktur måste<br>sökandens organisation vara avpassad för just det enskilda området.</p>
<p>Faktorer som därvid skall vara vägledande är nätföretagets effektivitet,<br>omfattning och därtill hörande möjligheter att hålla sig med kompetent<br>personal, beredskapsorganisation m.m. eller, alternativt,<br>förutsättningarna att klara dessa funktioner tillsammans med angränsande<br>nätföretag.</p>
<p>En noggrann bedömning av sökandens lämplighet är särskilt viktig när<br>nätkoncession för område beviljas. Koncessionshavaren har ju i princip<br>monopol inom området på att bygga ledningar upp till en viss spänning.<br>Detta betyder att koncessionshavaren måste vara särskilt lyhörd för bl.a.<br>elkundernas behov.</p>
<p>Andra stycket saknar motsvarighet i den gamla ellagen och i utred-<br>ningens förslag. I första meningen anges vem som far beviljas<br>nätkoncession avseende en utlandsförbindelse, nämligen den som har<br>nätkoncession för stamnätet. För närvarande innehas stamnätet av staten<br>genom Affärsverket svenska kraftnät. Om staten skulle överlåta<br>stamnätet till någon annan övergår därmed också ränen att beviljas<br>nätkoncession avseende utlandsförbindelser. Om stamnätet överlåts till<br>flera övergår nämnda rätt till den som innehar största delen av nätet.<br>Övergång av nämnda rätt förutsätter dock att den nye innehavaren<br>beviljas nätkoncession för sin del av stamnätet.</p>
<p>I andra meningen finns en undantagsbestämmelse av innebörd att<br>nätkoncession avseende en utlandsförbindelse far meddelas även annan<br>om ledningen är av mindre betydelse för det samlade överföringsnätet till<br>utlandet.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>125</p>
<p>Ärenden om nätkoncession för en utlandsförbindelse prövas alltid av<br>regeringen, vilket framgår indirekt av 2 kap. 1 § andra stycket.<br>Regeringen har alltså att bedöma om nyss nämnda<br>undantagsbestämmelse är tillämplig. Därvid bör främst syftet med<br>huvudregeln beaktas.</p>
<p>Frågan om nätkoncession avseende utlandsförbindelser har behandlats<br>i avsnitt 9.3.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Villkor för nätkoncession</p>
<p>11 § En nätkoncession skall förenas med de villkor som behövs för<br>att skydda allmänna intressen och enskild rätt samt med de villkor<br>för anläggningens utförande och nyttjande som behövs av<br>säkerhetsskäl eller som av annat skäl behövs från allmän synpunkt.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 10 § i utredningens förslag och 2 § 3 mom. andra<br>stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>Motsvarande bestämmelse infördes i den gamla ellagen den 1 januari<br>1958 på grundval av Kungl. Maj:ts proposition (prop. 1957:161) med<br>förslag till lag angående ändrad lydelse av 2, 3 och 4 §§ lagen den 27 juni<br>1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser om elektriska<br>anläggningar. Kommentarer till bestämmelsen finns i propositionen<br>1957:161 s. 47 f.</p>
<p>Det är här fråga om de villkor som koncessionsmyndigheten fastställer<br>vid meddelande av nätkoncession. Villkor som rör elsäkerhet fastställs<br>därvid efter samråd med Elsäkerhetsverket.</p>
<p>12 § Gränserna för en nätkoncession för område får ändras av<br>nätmyndigheten, om det behövs for en ändamålsenlig nätverksamhet<br>och det kan ske utan synnerlig olägenhet for koncessionshavaren.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 2 § 5 mom. i den gamla ellagen.</p>
<p>Motsvarande bestämmelse infördes i den gamla ellagen den 1 januari<br>1958 på grundval av Kungl. Maj:ts proposition (prop. 1957:161) med<br>förslag till lag angående ändrad lydelse av 2, 3 och 4 §§ lagen den 27 juni<br>1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser om elektriska<br>anläggningar.</p>
<p>Bestämmelsen avser gränsändringar under löpande koncessionstid.</p>
<p>Syftet med en gränsändring skall vara att åstadkomma en mer ända-<br>målsenlig nätverksamhet. I detta begrepp ingår både en lämplig<br>geografisk omfattning och en för prissättning av nätverksamheten<br>lämplig fördelning av olika kundkategorier och nättyper.</p>
<p>126</p>
<p>Nätkoncessions giltighetstid</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>13 § En nätkoncession skall meddelas for fyrtio år, om den avser<br>linje, och for tjugofem år, om den avser område. Om det finns<br>särskilda skäl eller om sökanden begär det, får kortare tid<br>bestämmas.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 3 mom. första stycket i den gamla ellagen och<br>13 och 14 §§ i utredningens förslag. Den gamla bestämmelsen var dock<br>annorlunda utformad. Där angavs att nätkoncession skall ges för bestämd<br>tid, högst 40 år. Tidsangivelsen 40 år är här alltså inte normaltiden utan<br>maximitiden. Dessutom görs ingen skillnad mellan nätkoncession för<br>linje och för område. En kommentar till den gamla bestämmelsen finns i<br>regeringens proposition 1993/94:162 s. 149.</p>
<p>Den nya bestämmelsen innebär att olika regler gäller för en nätkon-<br>cessions giltighetstid beroende på om det är fråga om nätkoncession för<br>linje eller nätkoncession för område. Skälen för detta har redovisats i<br>avsnitt 5.3.</p>
<p>En nätkoncession skall i normalfallet meddelas för 40 år resp. 25 år om<br>inte sökanden begär kortare tid. Begär han kortare tid skall i stället den<br>kortare tiden bestämmas.</p>
<p>Finner koncessionsmyndigheten i annat fall att det på grund av särskil-<br>da omständigheter i det enskilda fallet bör bestämmas en kortare tid än<br>som begärts får detta ske. En sådan omständighet kan vara att nätdelen<br>ingår som en mindre del i ett större nät för vilket endast en kort tid av<br>koncessionstiden återstår. Möjligheten bör dock tillämpas restriktivt.<br>Frågan har berörts i avsnitt 5.3.</p>
<p>Förlängning av giltighetstiden</p>
<p>14 § Nätkoncessionens giltighetstid får på ansökan av</p>
<p>koncessionshavaren förlängas med fyrtio år i taget, om<br>nätkoncessionen avser linje, och med tjugofem år i taget, om den<br>avser område. Om det finns särskilda skäl eller om sökanden begär<br>det, får kortare tid bestämmas.</p>
<p>I ett ärende om förlängning av giltighetstiden skall 2 § andra<br>stycket och 6 -11 §§ tillämpas.</p>
<p>Ansökan om förlängning av giltighetstiden skall göras senast två<br>år före koncessionstidens utgång. Nätkoncessionen gäller till dess att<br>ansökningen har prövats slutligt.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, får en nätkoncessions giltighetstid<br>förlängas även om giltighetstiden inte har löpt ut.</p>
<p>Paragrafen, som saknar motsvarighet i den gamla ellagen, motsvarar 15 §<br>i utredningens förslag.</p>
<p>Huvudregeln anges i första stycket, nämligen att nätkoncessionens<br>giltighetstid kan förlängas på ansökan av koncessionhavaren. Om<br></p>
<p>127</p>
<p>förlängning medges skall tiden förlängas med 40 år om nätkoncessionen<br>avser linje och med 25 år om den avser område. Förlängningstiden kan<br>dock avkortas om det föreligger särskilda skäl eller om sökanden begär<br>det. Då kortare tid övervägs i ett förlängningsärende skall samma<br>bedömning göras som då nätkoncession meddelas första gången enligt<br>13 §.</p>
<p>I andra stycket anges de kriterier som skall tillämpas då en ansökan om<br>förlängning prövas. Som har framhållits i avsnitt 5.4 skall en ansökan om<br>förlängning i princip behandlas som en ansökan om ny nätkoncession.<br>Därför skall 6-11 §§, som anger de grundläggande förutsättningarna för<br>att fa nätkoncession, tillämpas i ett förlängningsärende.</p>
<p>Vid nätkoncession för linje medför detta bl.a. att koncessionshavaren<br>kan bli tvungen att på egen bekostnad flytta ledningen eftersom 8 § skall<br>tillämpas. Enligt första stycket i den paragrafen far en nätkoncession för<br>linje inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om<br>kommunen under koncessionstiden har fastställt en detaljplan eller<br>områdesbestämmelser och ledningens placering inte är förenlig med<br>planen eller bestämmelserna kan inte koncessionens giltighetstid<br>förlängas med bibehållen ledningssträckning. Enligt andra stycket skall<br>naturresurslagen (NRL) tillämpas. Den avvägning som sker enligt NRL<br>kan då leda till att en ändrad ledningssträckning bestäms av hänsyn till<br>motstående intressen. Om förlängningsärendet avser en nätkoncession<br>för område kan gränserna för området ändras i förlängningsbeslutet.<br>Detta görs då med stöd av 9 §, där det stadgas att ett koncessionsområde<br>skall utgöra en med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet.</p>
<p>Dessutom skall 11 § tillämpas, vilket innebär att nätkoncessionen, i<br>förlängningsbeslutet, skall förenas med de villkor som behövs enligt den<br>paragrafen. De villkor som dittills har gällt för nätkoncessionen kan alltså<br>ändras och/eller kompletteras.</p>
<p>Vid nätkoncession för område skall slutligen 2 § andra stycket<br>tillämpas. En för ledningsnätet högsta tillåtna spänning skall alltså anges<br>i förlängningsbeslutet. Detta värde kan alltså ändras i förhållande till vad<br>som dittills gällt.</p>
<p>I tredje stycket föreskrivs att en ansökan om förlängning skall göras<br>senast två år före koncessionstidens utgång. Denna regel är inte<br>sanktionerad men det är mycket angeläget att regeln iakttas så att<br>prövningsmyndigheten far den tid som behövs för att bereda och avgöra<br>förlängningsärendet.</p>
<p>Dessutom anges att nätkoncessionen fortsätter att gälla tills ansökan<br>om förlängning har prövats slutligt.</p>
<p>Innebörden av bestämmelsen i fjärde stycket är att en nätkoncessions<br>giltighetstid skall kunna förlängas med verkan från en tidigare tidpunkt<br>än den gamla giltighetstidens utgång. Bestämmelsen är i första hand<br>tänkt för en situation när en begränsad men ändå inte särskilt kort tid,<br>kanske 10-15 år, återstår av koncessionstiden och större renoveringar<br>och investeringar är aktuella.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>128</p>
<p>15 § Om det finns särskilda skäl får, på ansökan av koncessionsha-<br>varen, en nätkoncessions giltighetstid forlängas tillfälligt på<br>oförändrade villkor. En tillfällig förlängning får meddelas för högst<br>fem år.</p>
<p>Ett ärende enligt första stycket får avgöras utan att någon annan<br>än sökanden haft tillfälle att yttra sig.</p>
<p>Paragrafen, som saknar motsvarighet i den gamla ellagen, motsvarar 16 §<br>i utredningens förslag.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket är avsedd att tillämpas i fall där<br>giltighetstiden för en nätkoncession går mot sitt slut men tidpunkten för<br>en förlängning av någon anledning infaller olämpligt.<br>Koncessionshavaren kanske överväger en alternativ ledningsdragning<br>som i sin tur är beroende av andra ledningar. Han kan då ansöka om<br>tillfällig förlängning av nätkoncessionens giltighetstid. En sådan tillfällig<br>förlängning sker på oförändrade villkor och far gälla högst fem år.</p>
<p>I ett ärende om förlängning av giltighetstiden enligt 14 § skall ett antal<br>paragrafer i detta kapitel tillämpas. Detta gäller dock inte i ett ärende om<br>tillfällig förlängning enligt förevarande paragraf eftersom någon ändring<br>i koncessionsvillkoren inte far ske i ett beslut enligt denna paragraf.</p>
<p>Föreskriften i andra stycket innebär ett undantag från<br>förvaltningslagens regler om kommunikationsskyldighet. Orsaken till att<br>denna bestämmelse införs är att någon ändring av nätkoncessionens<br>villkor inte sker vid tillfällig förlängning.</p>
<p>Överlåtelse och upphörande av nätkoncession</p>
<p>16 § En nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd av<br>regeringen. Regeringen får bemyndiga nätmyndigheten att pröva<br>frågor om överlåtelse av nätkoncession som inte avser en<br>utlandsförbindelse.</p>
<p>Vid prövning av en ansökan om överlåtelse av nätkoncession skall<br>10 § tillämpas.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 2 mom. sista stycket i den gamla ellagen och</p>
<p>17 § i utredningens förslag.</p>
<p>I första stycket föreskrivs att en nätkoncession inte far överlåtas utan<br>tillstånd.</p>
<p>Den nye innehavarens lämplighet skall, enligt andra stycket prövas på<br>samma sätt som vid ansökan om ny nätkoncession. Det behövs dock<br>ingen förnyad prövning av övriga villkor för nätkoncessionen. Ansvaret<br>för att dessa villkor följs övertas av den nye innehavaren av nätkon-<br>cessionen. Inte heller bestäms någon ny koncessionstid, utan förvärvaren<br>övertar nätkoncessionen för återstoden av innevarande koncessionstid.</p>
<h4>17 § En koncessionshavare får tillfälligt ta en ledning som omfattas<br>av nätkoncession för linje ur bruk. Ledningen får dock inte vara ur</h4>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>129</p>
<p>9 Riksdagen 1996/97. I saml. Nr 136</p>
<p>bruk längre tid än sammanlagt tre år utan tillstånd av regeringen.<br>Regeringen får bemyndiga nätmyndigheten att pröva frågor om<br>tillstånd att tillfälligt ta en ledning ur bruk om ledningen inte utgör<br>en utlandförbindelse.</p>
<p>Tillstånd enligt Törsta stycket får inte meddelas, om det är<br>olämpligt ur elförsörjningssynpunkt. Ett tillstånd skall meddelas för<br>viss tid.</p>
<p>Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i den gamla ellagen, motsvarar<br>delvis 18 § i utredningens förslag.</p>
<p>I första stycket första meningen föreskrivs att en ledning som omfattas<br>av nätkoncession för linje tillfälligt far tas ur bruk. Ordet tillfälligt<br>indikerar att man alltid måste ha för avsikt att åter ta ledningen i bruk<br>efter en avstängning för att denna paragraf skall vara tillämplig. Om man<br>avser att definitivt ta ledningen ur bruk blir i stället 18 § tillämplig. Om<br>den tillfälliga avstängningen skall pågå i sammanlagt mer än tre år krävs<br>tillstånd av regeringen eller, om det inte gäller en utlandsförbindelse, nät-<br>myndigheten. Tillstånd kan sökas antingen i samband med att man tar<br>ledningen ur bruk eller när ledningen redan är tagen ur bruk och treårs-<br>gränsen närmar sig. Den första varianten blir aktuell när man redan från<br>början vet att ledningen kommer att vara ur bruk längre tid än tre år.</p>
<p>I andra stycket anges när en ansökan att få ta en ledning ur bruk får<br>bifallas, nämligen om det inte är olämpligt ur elförsörjningssynpunkt.<br>Dessutom anges att ett tillstånd skall meddelas för viss tid. Orsaken till<br>detta är att tillstånd enligt denna paragraf bara avser tillfälliga<br>avstängningar.</p>
<p>En ledning behöver inte vara spänningssatt för att anses vara i bruk.<br>Ledningar från ett reservkraftverk bör således anses vara i bruk även om<br>reservkraftverket under långa tider inte behöver användas men väl är<br>förberett för att med kort varsel användas. Med "ur bruk" avses därför att<br>ledningen under den aktuella tiden inte avses bli använd i det nationella<br>elsystemet.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>18 § En nätkoncession får återkallas helt eller delvis,</p>
<p>1. om en ledning eller ett ledningsnät inte längre behövs för en<br>säker elförsörjning, eller</p>
<p>2. om koncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina<br>skyldigheter enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats<br>med stöd av lagen eller enligt villkor i nätkoncessionen.</p>
<p>Frågor om återkallelse av nätkoncession prövas av<br>nätmyndigheten. Avser nätkoncessionen en utlandsförbindelse,<br>prövas dock frågan om återkallelse av regeringen.</p>
<p>Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § 6 mom. fjärde och femte styckena i<br>den gamla ellagen och delvis 19 § i utredningens förslag.</p>
<p>I första stycket anges de fall då återkallelse av nätkoncession får äga<br>rum. Sådan återkallelse får, enligt punkten 1, ske då en ledning eller ett<br>ledningsnät inte längre behövs. Det är i den här punkten fråga om de fall</p>
<p>130</p>
<p>då en ledning inte längre behövs inom överskådlig framtid och därför<br>definitivt kan tas ur bruk. I de fall då behovet bara har bortfallit temporärt<br>blir i stället 17 § tillämplig. En förutsättning för att återkallelse skall fa<br>ske är att ledningen inte behövs för en säker elförsörjning.<br>Prövningsmyndigheten måste alltså göra en självständig bedömning av<br>om detta kriterium är uppfyllt.</p>
<p>I punkten 2 regleras det andra fallet då återkallelse av nätkoncession<br>far ske, nämligen vid misskötsamhet. Regleringen har överförts från den<br>gamla ellagen i stort sett oförändrad.</p>
<p>Om återkallelse sker enligt punkten 1 blir koncessionshavaren, enligt<br>19 §, skyldig att ta bort ledningen och vidta de återställningsåtgärder som<br>nätmyndigheten bestämmer.</p>
<p>19 § Om en nätkoncession upphör att gälla, är den som senast haft<br>nätkoncessionen skyldig att ta bort ledningen med tillhörande<br>anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om det<br>behövs från allmän eller enskild synpunkt.</p>
<p>I samband med att nätkoncessionen upphör skall nätmyndigheten<br>fastställa koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket.</p>
<p>Om den som senast har haft nätkoncessionen inte fullgör sina<br>skyldigheter enligt första stycket, får nätmyndigheten förelägga<br>honom vid vite att fullgöra skyldigheterna eller besluta att<br>åtgärderna skall vidtas på koncessionshavarens bekostnad. Ett<br>beslut om att åtgärderna skall vidtas på koncessionshavarens<br>bekostnad får verkställas.</p>
<p>Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 § 1 mom. i den gamla ellagen och<br>21 § i utredningens förslag.</p>
<p>Motsvarande bestämmelser infördes i den gamla ellagen den 1 juli<br>1982 på grundval av regeringens proposition (prop. 1981/82:188) med<br>förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa<br>bestämmelser om elektriska anläggningar, m.m. Kommentarer till<br>bestämmelserna finns i propositionen 1981/82:188.</p>
<p>Bestämmelsen i tredje stycket är delvis ny i förhållande till den gamla<br>ellagen. Nätmyndigheten far nu, utöver att förelägga vite, också förordna<br>att åtgärderna skall vidtas på koncessionshavarens bekostnad. Enligt sista<br>meningen far ett sådant beslut verkställas. Detta innebär att beslutet utgör<br>en exekutionstitel enligt 3 kap. 1 § sjätte punkten utsökningsbalken.<br>Verkställighet sker enligt bestämmelserna i 16 kap. utsökningsbalken.</p>
<p>20 § Om en elektrisk starkströmsledning har byggts utan nätkon-<br>cession, där sådan behövs, får nätmyndigheten förelägga ledningens<br>innehavare att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och<br>vidta andra åtgärder för återställning, om det behövs från allmän<br>eller enskild synpunkt.</p>
<p>Om ledningens innehavare inte fullgör sina skyldigheter enligt<br>första stycket, får nätmyndigheten förelägga honom vid vite att</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>131</p>
<p>fullgöra skyldigheterna eller besluta att åtgärderna skall vidtas på<br>koncessionshavarens bekostnad. Ett beslut om att åtgärderna skall<br>vidtas på koncessionshavarens bekostnad får verkställas.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 3 § 2 mom. i den gamla ellagen och 22 § i utred-<br>ningens förslag.</p>
<p>Denna paragraf reglerar, liksom föregående paragraf, skyldigheten att<br>ta bort ledningar och vidta andra återställningsåtgärder. Medan<br>föregående paragraf är tillämplig då en nätkoncession upphör att gälla<br>skall förevarande paragraf tillämpas då någon har byggt en ledning utan<br>att ha rätt till det. I övrigt är regleringen densamma som i 19 §.<br>Motsvarande bestämmelse, 3 § 2 mom., i den gamla ellagen infördes<br>samtidigt med 3 § 1 mom.</p>
<p>21 § Om någon annans mark behöver tas i anspråk for sådana<br>återställningsåtgärder som avses i 19 eller 20 §, får nätmyndigheten<br>besluta att tillträde till marken skall lämnas under viss tid.</p>
<p>Återställningsåtgärdema skall utföras så, att minsta skada och<br>intrång vållas. Byggnader får uppföras eller vägar byggas endast om<br>markens ägare och den som har nyttjanderätt eller servitut avseende<br>marken samtyckt till det eller nätmyndigheten lämnat tillstånd till<br>åtgärden. Tillstånd får lämnas endast om åtgärden är oundgängligen<br>nödvändig för att återställningsåtgärdema skall kunna vidtas.</p>
<p>Om återställningsåtgärdema föranleder skada eller intrång, skall<br>ersättning for detta lämnas. Talan om ersättning väcks vid den<br>fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen av<br>denna ligger.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 3 § 3 mom. i den gamla ellagen och 23 § i utred-<br>ningens förslag.</p>
<p>Motsvarande bestämmelse, 3 § 3 mom., i den gamla ellagen infördes<br>samtidigt med 3 § 1 mom.</p>
<p>Flyttning av ledning i vissa fall</p>
<p>22 § Innehavaren av en elektrisk ledning som har dragits fram inom<br>området för en befintlig allmän väg, enskild väg som hålls öppen for<br>trafik, järnväg, tunnelbana eller spårväg eller kanal eller annan<br>sådan vattentrafikled (trafikled) är skyldig att, vid ändring av<br>trafikleden, vidta de åtgärder med ledningen som behövs för att<br>ändringen av trafikleden skall kunna genomföras. Ledningens<br>innehavare skall svara för kostnaderna för dessa åtgärder.</p>
<p>Paragrafen, som saknar motsvarighet i utredningens förslag, motsvarar<br>5 a § 1 mom. i den gamla ellagen.</p>
<p>Bestämmelsen infördes ursprungligen i den gamla ellagen den<br>1 januari 1971 på grundval av Kungl. Maj:ts proposition 1970:139.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>132</p>
<p>Bestämmelsen är tillämplig på alla elektriska ledningar, oavsett om de<br>tillkommit med stöd av nätkoncession eller ej. Såväl<br>starkströmsledningar, som är undantagna från kravet på nätkoncession,<br>som svagströmsledningar omfattas alltså av bestämmelsen.</p>
<p>Bestämmelsen är bara tillämplig om ledningen har dragits fram inom<br>området för en befintlig trafikled. I det helt övervägande antalet fall torde<br>denna situation vara för handen, eftersom det mycket sällan förekommer<br>att en trafikled råkar dras fram längs en redan befintlig ledning.</p>
<p>Bestämmelsen är bara tillämplig när ledningen har dragits fram inom<br>området för trafikleden. Om ledningen dragits fram längs med trafikleden<br>är den i allmänhet placerad inom trafikområdet. Om ledningen däremot<br>korsar trafikleden blir bestämmelsen tillämplig bara om stolpar, stag eller<br>dylikt är placerade inom trafikområdet.</p>
<p>Beträffande vägar definieras vägområde i 2 och 3 §§ väglagen<br>(1971:948) och i 1 kap. 2§ lagen (1939:608) om enskilda vägar.<br>Motsvarande bestämmelser beträffande järnväg, tunnelbana och spårväg<br>finns i 2 § jämvägssäkerhetslagen (1990:1157).</p>
<p>Ytterligare föreskrifter om starkströmslednings framdragande inom<br>område för allmän väg finns i 4 kap. förordningen (1957:601) om<br>elektriska starkströmsanläggningar. I nämnda förordning finns dessutom<br>föreskrifter om starkströmslednings framdragande inom område för<br>sjötrafik i 5 kap. och inom område för järnväg i 6 kap. Dessa föreskrifter<br>är meddelade av säkerhetsskäl.</p>
<p>Skyldigheterna enligt denna paragraf åvilar ledningens innehavare,<br>oavsett om innehavet grundar sig på äganderätt eller nyttjanderätt.</p>
<p>Regleringen av flyttningsskyldigheten i denna paragraf baserar sig på<br>prioritetsprincipen, dvs. den senare tillkomna anläggningen far vika för<br>den tidigare tillkomna anläggningen.</p>
<p>Skälet till att ledningens innehavare åläggs kostnadsansvaret för<br>nödvändiga flyttningsåtgärder är att det innebär avsevärda fördelar att dra<br>fram ledningen längs en trafikled i stället för i obruten terräng. Det<br>underlättar både själva byggandet av ledningen och det senare<br>underhållet av den. Däremot medför det knappast några fördelar för<br>trafikleden.</p>
<p>23 § Om syftet med en ledning är att överfora el för belysning av en<br>allmän väg, skall väghållaren ersätta ledningens innehavare för<br>kostnader som avses i 22 §. Om ledningen även tjänar annat<br>ändamål, skall ersättningen bestämmas efter vad som är skäligt med<br>hänsyn till omständigheterna.</p>
<p>Om det i fall som avses i 22 § har vidtagits åtgärder med en<br>ledning där denna korsar en trafikled, skall den som förvaltar<br>trafikleden ersätta ledningens innehavare för kostnaderna för andra<br>åtgärder än flyttning av stolpe, stag eller liknande anordning inom<br>trafikledens område.</p>
<p>Paragrafen, som saknar motsvarighet i utredningens förslag, motsvarar<br>5 a § 2 mom. i den gamla ellagen.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>133</p>
<p>Föreskriften i första stycket innebär ett undantag från huvudregeln i<br>22 § såvitt avser kostnadsansvaret för vidtagna åtgärder. Enligt<br>huvudregeln är det ledningens innehavare som svarar för kostnaderna för<br>de åtgärder som nämns i 22 §. Om en ledning är framdragen längs en<br>allmän väg för belysning av vägen skall väghållaren i stället för<br>ledningens innehavare svara för kostnaderna för vidtagna åtgärder. Skälet<br>härtill är att belysning av vägen ingår i väghållarens ansvar och inte i<br>ledningshavarens.</p>
<p>Om ledningen även tjänar andra ändamål än vägbelysningen skall kost-<br>naderna fördelas mellan väghållaren och ledningens innehavare efter vad<br>som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Med bestämmelsen<br>åsyftas att väghållaren skall betala så stor del av kostnaden som<br>motsvarar den nytta han har av ledningen i proportion till den totala<br>nyttan av ledningen.</p>
<p>Regleringen i detta stycke gäller bara ledningar vid allmänna vägar<br>medan ledningar vid andra trafikleder faller utanför regleringen.</p>
<p>I andra stycket, som gäller ledningar vid alla typer av trafikleder,<br>regleras kostnadsansvaret i vissa fall då ledningar korsar en trafikled. Om<br>det i ett sådant fall är så att stolpe, stag eller liknande anordning inom<br>trafikledens område gäller huvudregeln för dessa anordningar, dvs.<br>ledningens innehavare har kostnadsansvaret för åtgärder beträffande<br>dessa anordningar. Skälet är, som nyss nämnts, att det innebär en fördel<br>för ledningshavaren att kunna utnyttja trafikledens område på detta sätt.</p>
<p>För kostnader avseende övriga åtgärder är det dock trafikledens förval-<br>tare som har kostnadsansvaret i stället för ledningens innehavare. Skälet<br>för detta är att det inte innebär någon fördel, bortsett från nyss nämnda<br>förhållanden, för ledningens innehavare att ledningen korsar trafikleden.<br>Det kan dessutom vara svårt att dra fram ledningar utan att korsa<br>trafikleder.</p>
<p>Regleringen i denna paragraf innebär ingen ändring i skyldigheten att<br>flytta ledningen jämfört med regleringen i 22 §. Endast beträffande<br>kostnadsansvaret innehåller 23 § särregler.</p>
<p>24 § Om en ledning som har dragits fram inom område för en<br>befintlig trafikled leder till ökade kostnader för trafikledens<br>underhåll, skall innehavaren av ledningen ersätta dessa ökade<br>kostnader.</p>
<p>Paragrafen, som saknar motsvarighet i utredningens förslag, motsvarar<br>5 a § 3 mom. i den gamla ellagen.</p>
<p>Denna paragraf gäller bara då en ledning har dragits fram inom<br>området för en befintlig trafikled, dvs. regleringen baserar sig på<br>prioritetsprincipen.</p>
<p>Paragrafen gäller alla typer av elektriska ledningar.</p>
<p>25 § Om arbete på en ledning som är belägen inom område för<br>annan trafikled än allmän väg kan inverka på trafiksäkerheten eller</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>134</p>
<p>om arbetet medför större ingrepp i trafikleden, skall det utföras<br>efter anvisningar av den som förvaltar trafikleden eller genom hans<br>försorg. Ledningens innehavare svarar för kostnaderna för arbetet,<br>om inte annat följer av 23 §.</p>
<p>I fråga om arbete med ledning inom område för allmän väg gäller<br>särskilda bestämmelser.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 5 a § 4 mom. i den gamla ellagen och 12 kap. 1 § i<br>utredningens förslag.</p>
<p>Huvudregeln i första stycket reglerar alla typer av arbete på en ledning,<br>såväl nyanläggning som ändring och underhåll. Trafikledens förvaltare<br>kan välja mellan att ge anvisningar för arbetets utförande och att utföra<br>arbetet genom egen försorg. Ledningens innehavare skall svara för<br>kostnaderna för såväl eget arbete som det arbete som har utförts genom<br>trafikledens förvaltares försorg. Undantag från sistnämnda bestämmelse<br>gäller om 23 § är tillämplig, då i stället den paragrafen skall tillämpas.</p>
<p>I andra stycket anges att bestämmelserna inte gäller vid arbete på<br>ledning inom område för allmän väg. I stället hänvisas till särskilda<br>bestämmelser. Med detta avses 44 § väglagen.</p>
<p>26 § Innehavare av en starkströmsledning inom område för järnväg<br>skall ersätta den kostnad och skada som kan komma att tillfogas<br>järnvägsföretaget genom att ledningen dras fram, begagnas eller<br>underhålls.</p>
<p>Paragrafen, som saknar motsvarighet i utredningens förslag, motsvarar<br>5 a § 5 mom. i den gamla ellagen.</p>
<p>Bestämmelsen var ursprungligen intagen i 6 kap. 6 § förordningen<br>(1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar. Med anledning av<br>införandet av den nya regeringsformen den 1 januari 1975 överfördes<br>bestämmelsen till ellagen på grundval av regeringens proposition<br>(1975:8) om följdlagstiftning med anledning av den nya<br>regeringsformens bestämmelser om normgivning.</p>
<h4>3 kap. Nätverksamhet m.m.</h4>
<p>Begreppet nätverksamhet definieras i 1 kap. 4 §.</p>
<p>Avgränsning av nätverksamhet</p>
<p>1 § En juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte bedriva<br>produktion av eller handel med el.</p>
<p>Utan hinder av första stycket får produktion av el bedrivas till-<br>sammans med nätverksamhet av samma juridiska person, om pro-<br>duktionen</p>
<p>1. uteslutande är avsedd att täcka nätförluster, eller</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>135</p>
<h4>2. sker i mobila reservkraftaggregat som är avsedda för tillfälligt Prop. 1996/97:136<br>bruk vid elavbrott.</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 1 § första och andra styckena elhandelslagen.</p>
<p>Huvudregeln i första stycket innebär att nätverksamhet inte far be-<br>drivas tillsammans med produktion av eller handel med el (elverksamhet)<br>i samma juridiska person. Skälet härtill är att de ekonomiska<br>förhållandena i nätverksamheten ligger till grund för nättariffen, dvs.<br>elkundernas betalning för tjänsterna i nätverksamheten. Utformningen av<br>nättariffen står under offentlig reglering medan elproduktion och<br>elhandel inte står under sådan kontroll. Det är därför viktigt att den<br>reglerade nätverksamheten inte påverkas av förhållandena i den oregle-<br>rade elproduktionen eller elhandeln.</p>
<p>Däremot far elverksamhet resp, nätverksamhet bedrivas tillsammans<br>med alla andra typer av verksamhet i samma juridiska person. Om så<br>sker beträffande nätverksamhet måste denna redovisas särskilt enligt 2 §.</p>
<p>För kommuner innebär denna reglering, eftersom hela kommunen är<br>en juridisk person, att kommunen inte kan bedriva både elverksamhet<br>och nätverksamhet i förvaltningsform. Detta innebär ju att båda<br>verksamheterna bedrivs i samma juridiska person, kommunen. Därför<br>måste åtminstone en av dessa verksamheter läggas i en annan juridisk<br>person, vilket oftast torde bli ett av kommunen ägt aktiebolag.</p>
<p>I andra stycket finns två undantag från bestämmelsen i första stycket.<br>Alla nätföretag har en viss förlust av el på sitt nät. Denna förlust måste<br>ersättas av nätföretaget som alltså köper in el från någon elleverantör.<br>Kostnaden för att köpa denna el ingår i nätverksamheten eftersom<br>inköpet är en förutsättning för en väl fungerande nätverksamhet.</p>
<p>Det förekommer emellertid att nätföretag har egen produktion av el<br>avsedd uteslutande för att täcka nätförlustema på det egna nätet. Den<br>formen av elproduktion är undantagen från kravet på skilda juridiska<br>personer för elproduktion och nätverksamhet.</p>
<p>Nätföretagen utför kontinuerligt underhålls- och reparationsarbeten på<br>sina nät. I samband med dessa arbeten måste elöverföringen av säker-<br>hetsskäl brytas på berörd del av nätet. För att inte nätföretagets kunder<br>skall drabbas av elavbrott medför man då ett mobilt reservkraftsaggregat<br>som förser de berörda kunderna med el medan avbrottet varar.<br>Aggregatet kan också användas vid oplanerade elavbrott. Eftersom denna<br>form av elproduktion måste anses ingå i nätverksamheten och då produk-<br>tionen inte syftar till att på kommersiell basis sälja el undantas nu också<br>sådan produktion från paragrafens huvudregel.</p>
<p>En förändring har gjorts i förhållande till elhandelslagen därigenom att<br>förbudet i första stycket numera inte riktar sig mot den som bedriver<br>produktion av eller handel med el utan mot den som bedriver<br>nätverksamhet och därmed står under nätmyndighetens tillsyn.</p>
<p>136</p>
<p>Redovisning av nätverksamhet</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<h4>2 § Nätverksamhet skall ekonomiskt redovisas skilt från annan<br>verksamhet.</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 7 mom. första stycket första meningen i den<br>gamla ellagen.</p>
<p>En av de bärande principerna på den nya elmarknaden är att de<br>elektriska ledningama/ledningsnäten skall vara tillgängliga på icke -<br>diskriminerande villkor för alla som önskar överföra el på dem. Den som<br>har nätkoncession för dessa ledningar eller ledningsnät har dock ett<br>monopol på verksamheten och saknar därigenom i stor utsträckning<br>incitament till prispress och effektivisering. Det är därför viktigt att priser<br>och övriga villkor för nättjänster (nättariffer) redovisas öppet samt att<br>skäligheten i tariffsättningen kan granskas av det allmänna. För att det<br>skall vara möjligt att bedöma om tarifferna är skäliga krävs att<br>nätverksamheten inte belastas med kostnader och intäkter som inte är<br>hänförliga till själva nätverksamheten.</p>
<p>I paragrafen anges därför att nätverksamhet skall ekonomiskt redovisas<br>skilt från annan verksamhet. Denna skyldighet gäller alla juridiska<br>personer, inklusive stat och kommun, som bedriver nätverksamhet.</p>
<p>I 1 § stadgas att en juridisk person som driver produktion av eller<br>handel med el inte far bedriva nätverksamhet. I övrigt får dock<br>nätverksamhet bedrivas tillsammans med annan verksamhet. Så snart det<br>i ett företag bedrivs verksamhet som inte faller under definitionen av<br>nätverksamhet i 1 kap. 4 § skall nätverksamheten ekonomiskt redovisas<br>för sig.</p>
<p>Verksamhet som inte räknas som nätverksamhet kan periodvis finnas<br>även hos företag som annars enbart bedriver nätverksamhet. Exempelvis<br>kan personal som är anställd för byggande och underhåll av ledningar<br>tillfälligtvis användas för att utföra entreprenadarbeten åt ett annat<br>företag. En sådan verksamhet far alltså inte redovisas som<br>nätverksamhet.</p>
<p>De krav som bör uppställas på den särskilda redovisningen av nätverk-<br>samhet har berörts i regeringens proposition 1993/94:162 s. 156.</p>
<p>I 4 § finns ett bemyndigande för regeringen att meddela ytterligare<br>föreskrifter om redovisning av nätverksamhet. Med stöd av motsvarande<br>bemyndigande har regeringen utfärdat förordningen (1995:1145) om<br>redovisning av nätverksamhet.</p>
<p>3 § Vid redovisning av nätverksamhet som grundas på<br>nätkoncession för område skall varje område redovisas för sig, om<br>inte nätmyndigheten på koncessionshavarens begäran beviljar<br>undantag. Sådant undantag skall beviljas, om de berörda områdena<br>ligger geografiskt nära varandra och sammantagna utgör en för<br>nätverksamhet lämplig enhet.</p>
<p>137</p>
<p>Ett beviljat undantag är for sin giltighet beroende av att en enhet-<br>lig nättariff tillämpas for samtliga områden som omfattas av<br>undantaget.</p>
<p>När koncessionstiden for något av de områden som omfattas av<br>undantaget löper ut, skall nätmyndigheten pröva om undantaget<br>skall bestå.</p>
<p>Nätkoncession för område skall redovisas skilt från nätkoncession<br>för linje.</p>
<p>Paragrafen motsvarar delvis 2 § 7 mom. första stycket andra - femte<br>meningarna i den gamla ellagen.</p>
<p>I 2 § föreskrivs som huvudprincip att nätverksamhet skall redovisas<br>skilt från annan verksamhet.</p>
<p>I förevarande paragraf ges närmare föreskrifter om redovisning av<br>nätverksamhet som grundas på nätkoncession för område. Huvudregeln,<br>som ges i första stycket, är därvid att varje koncessionsområde skall<br>redovisas för sig.</p>
<p>Det kan ibland finnas behov av att redovisa flera koncessionsområden<br>samlat. Därför föreskrivs i första stycket om en möjlighet för nätmyndig-<br>heten att, på koncessionshavarens begäran, medge att ett antal nätkon-<br>cessioner för område redovisas samlat.</p>
<p>För att undantag från huvudregeln skall kunna beviljas måste två<br>kriterier vara uppfyllda. Det första kriteriet är att de berörda kon-<br>cessionsområdena ligger geografiskt nära varandra. Detta innebär inte att<br>de måste gränsa direkt till varandra. Å andra sidan skall det inte finnas<br>möjlighet till en gemensam redovisning för alla områden som en kon-<br>cessionshavare har men som ligger i helt skilda delar av landet och som<br>skulle leda till en total tariffutjämning. Det ankommer på nätmyndig-<br>heten att i varje enskilt fall bedöma när kriteriet kan anses uppfyllt.</p>
<p>Det andra kriteriet är att de berörda områdena innefattar en lämplig<br>kombination av glesbygds- och tätortsområden. Detta har i lagtexten<br>angivits med att "områdena sammantagna utgör en för nätverksamhet<br>lämplig enhet". Detta kriterium har här samma innebörd som<br>motsvarande kriterium i 2 kap. 9 §. Där anges att nätkoncession för<br>område bara far meddelas om "området utgör en med hänsyn till<br>nätverksamheten lämplig enhet". Skälet till denna reglering är att<br>nätkostnaden för kunder i glesbygd är betydligt högre än för kunder i<br>tätort. Genom den eftersträvade sammansättningen av<br>koncessionsområden kan nätkostnaden utjämnas mellan de två<br>kundkategorierna och alltså reduceras för kunder i glesbygden.<br>Motsvarande synsätt skall alltså anläggas vid prövning av en ansökan om<br>att få redovisa flera områden samlat. Mot bakgrund av det angivna syftet<br>med denna reglering är det möjligt att bifalla en ansökan om samlad<br>redovisning av områden som endast består av tätortskunder.</p>
<p>Denna avvägning är särskilt viktig eftersom man, enligt 4 kap. 4 §<br>andra stycket, vid bedömning av nättariffens skälighet skall utgå från<br>hela det område som redovisas gemensamt.</p>
<p>Om dessa två förutsättningar föreligger skall undantag beviljas.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>138</p>
<p>Vidare anges i andra stycket att det beviljade undantaget för sin<br>giltighet är beroende av att koncessionshavaren tillämpar en enhetlig<br>nättariff för alla områden som omfattas av undantaget. Detta är en<br>naturlig följd av bestämmelsen i 4 kap. 4 § andra stycket där det anges att<br>om undantag enligt första stycket meddelats skall vid skälighetsbedöm-<br>ningen de områden som omfattas av undantaget anses utgöra ett område.<br>Om koncessionshavaren har fatt nätmyndighetens medgivande att<br>redovisa vissa områden samlat och han därefter börjar tillämpa olika<br>nättariffer i de olika områdena måste han alltså återgå till att redovisa<br>områdena var för sig.</p>
<p>Undantagsbeslutet gäller endast så länge de områden för vilka undanta-<br>get beviljats är oförändrade. Om koncessionshavaren t.ex. överlåter ett av<br>koncessionsområdena som omfattas av det beviljade undantaget till<br>någon annan gäller inte undantaget till någon del längre. Om konces-<br>sionshavaren vill ha ett undantag för de kvarvarande områdena far han<br>ansöka om undantag på nytt. Därvid far nätmyndigheten göra en förnyad<br>prövning om de återstående områdena "sammantagna utgör en för<br>nätverksamhet lämplig enhet".</p>
<p>Enligt tredje stycket skall ett beviljat undantag omprövas när<br>koncessionstiden löper ut för något av de koncessionsområden som<br>omfattas av undantaget. Om därvid inga förändringar görs i den<br>befintliga koncessionsstrukturen och förutsättningarna för undantag<br>alltjämt föreligger skall nätmyndigheten besluta att det tidigare beviljade<br>undantaget skall bestå. I annat fall far omprövningen av undantaget ske i<br>enlighet med vad som gäller vid beviljande av ett nytt undantag.</p>
<p>I fjärde stycket anges att nätkoncession för område skall redovisas skilt<br>från nätkoncession för linje. Tarifferna för sådana nätkoncessioner kan<br>aldrig vara gemensamma. Därför måste sådana nätkoncessioner alltid<br>redovisas var för sig.</p>
<p>4 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndighe-<br>ten får meddela ytterligare föreskrifter om redovisning av nätverk-<br>samhet.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 7 mom. första stycket sjätte meningen i den<br>gamla ellagen.</p>
<p>Enligt 1 § bokföringslagen (1976:125) är näringsidkare<br>bokföringsskyldig enligt den lagen. Eftersom nätverksamhet är<br>näringsverksamhet omfattas därmed den som bedriver nätverksamhet av<br>bokföringslagens bestämmelser.</p>
<p>Nätverksamhet bedrivs i de flesta fall i ett aktiebolag, i en ekonomisk<br>förening eller i ett kommunalt verk. Vad gäller redovisning av verksam-<br>heten gäller naturligtvis de för associationsformen gällande redovisnings-<br>bestämmelsema, dvs. årsredovisningslagen (1995:1554), 9 kap. lagen<br>(1987:667) om ekonomiska föreningar resp. 8 kap. kommunallagen<br>(1991:900).</p>
<p>Utöver dessa bestämmelser behövs det vissa särskilda bestämmelser<br>för redovisning av nätverksamhet, vilka dikteras av behovet att kunna<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>139</p>
<p>bedöma skäligheten av nätföretagets nättariff. Dessa bestämmelser<br>utfärdas av regeringen eller nätmyndigheten med stöd av bemyndigandet<br>i denna paragraf.</p>
<p>Med stöd av motsvarande bemyndigande i den gamla ellagen har rege-<br>ringen meddelat föreskrifter i nu nämnda hänseenden i förordningen<br>(1995:1145) om redovisning av nätverksamhet.</p>
<p>Revision</p>
<p>5 § Revisor hos den som bedriver nätverksamhet skall göra en<br>särskild granskning av redovisningen av nätverksamheten.</p>
<p>Revisorn skall årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan<br>om redovisningen av nätverksamheten skett enligt gällande<br>bestämmelser. Intyget skall av företaget ges in till nätmyndigheten.</p>
<p>Regeringen får meddela närmare föreskrifter om revision av<br>nätverksamhet.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 7 mom. andra stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>I första stycket anges att revisorn hos ett företag som bedriver nätverk-<br>samhet särskilt skall granska redovisningen av nätverksamheten. Bestäm-<br>melsen far sin betydelse framför allt i företag som bedriver även annan<br>verksamhet än nätverksamhet. I sådana företag skall revisorn utföra<br>sedvanlig granskning av verksamheten i dess helhet. Men därutöver skall<br>han, enligt detta stycke, granska redovisningen av nätverksamheten.</p>
<p>Enligt andra stycket skall revisorn upprätta ett särskilt intyg som skall<br>innehålla ett utlåtande i frågan om redovisningen av nätverksamheten har<br>upprättats enligt gällande bestämmelser. Detta intyg skall årligen ges in<br>till nätmyndigheten som på grundval av intyget kan vidta åtgärder mot ett<br>nätföretag som inte uppfyllt kraven på redovisning av nätverksamheten.</p>
<p>I den gamla ellagen föreskrevs att intyget skulle ges in av revisorn. Nu<br>har denna skyldighet flyttats över till företaget.</p>
<p>I tredje stycket finns ett bemyndigande för regeringen att meddela före-<br>skrifter om revision av nätverksamhet. Med stöd av motsvarande<br>bemyndigande i den gamla ellagen har regeringen meddelat sådana<br>föreskrifter i förordningen (1995:1145) om redovisning av<br>nätverksamhet.</p>
<p>Skyldighet att ansluta anläggning</p>
<p>I 6 - 8 §§ behandlas den grundläggande skyldigheten för<br>koncessionshavare att ansluta elektriska anläggningar till sina ledningar<br>eller ledningsnät. En grundläggande princip på den nya elmarknaden är<br>att hela elnätet skall vara tillgängligt för överföring av el. En<br>förutsättning för att man skall kunna överföra el är att man är ansluten till<br>en ledning eller ett ledningsnät. Därför är skyldigheten att ansluta an-<br>läggningar en grundläggande bestämmelse på den nya elmarknaden.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>140</p>
<p>Skyldigheten gäller för alla innehavare av nätkoncession, både för linje<br>och för område. Vid nätkoncession för linje sker anslutningen till en<br>ledning och vid nätkoncession för område sker anslutningen till ett<br>ledningsnät.</p>
<p>Omfattningen av begreppet anslutning framgår av 1 kap. 4 § andra<br>stycket.</p>
<p>Tre kategorier aktörer på elmarknaden kan i praktiken begära anslut-<br>ning till en ledning eller ett ledningsnät.</p>
<p>En kraftproducent vill föra in el på det elektriska nätet. Detta sker i en<br>inmatningspunkt. Vanligtvis sker inmatningen på stamnätet eller på en<br>regionledning, dvs. på ledningar som omfattas av en nätkoncession för<br>linje.</p>
<p>En elanvändare vill ta ut el från det elektriska nätet. Detta sker i en<br>uttagspunkt. Vanligtvis sker uttaget från det lokala ledningsnätet, som<br>omfattas av en nätkoncession för område men uttaget kan också ske<br>direkt från en regionledning eller från stamnätet, vilka alltså omfattas av<br>en nätkoncession för linje.</p>
<p>En annan nätinnehavare vill ansluta sin ledning eller sitt ledningsnät<br>till en annan ledning. Det rör sig ofta om att ansluta en regionledning till<br>stamnätet eller ett lokalt nät till en regionledning.</p>
<p>Som nämnts under 1 kap. 4 § avses med anslutning inte bara nyanslut-<br>ning utan även återinkoppling av befintlig anläggning och höjning av den<br>avtalade effekten i en befintlig inmatnings- eller uttagspunkt.</p>
<p>6 § Den som har nätkoncession för linje är, om det inte finns särskil-<br>da skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning<br>till ledningen.</p>
<p>Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 4 mom. första och andra styckena i den gamla<br>ellagen.</p>
<p>I första stycket behandlas anslutningsskyldigheten för innehavare av<br>nätkoncession för linje.</p>
<p>Huvudregeln innebär att koncessionshavaren är skyldig att på skäliga<br>villkor ansluta en anläggning till sin ledning. Undantag från denna<br>huvudregel gäller om det föreligger särskilda skäl.</p>
<p>Det är framför allt ledningens kapacitet som kan påverka anslutnings-<br>skyldigheten. Ledningen måste nämligen fysiskt kunna klara den överfö-<br>ring som önskas sedan anläggningen anslutits, dvs. det skall finnas ledig<br>kapacitet.</p>
<p>Frågan om det finns ledig kapacitet uppkommer bara i vissa situationer<br>när de s.k. fysiska flödena i ledningarna ändras. Elens fysiska flöde<br>påverkas inte av att exempelvis en elanvändare byter elleverantör.<br>Samma mängd el överförs såväl före som efter leverantörsbytet. Men om<br>en helt ny anslutning skall göras till nätet eller om en tidigare ansluten<br>men avkopplad anläggning åter skall kopplas in på nätet kan fråga uppstå<br>om ledig kapacitet finns för den ökade överföringsmängden. Detsamma<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>141</p>
<p>gäller om belastningen på nätet ökar genom att effekten höjs i en in-<br>matnings- eller uttagspunkt.</p>
<p>Koncessionshavaren skall alltså befrias från sin anslutningsskyldighet<br>om det inte finns ledig kapacitet. I en sådan situation skall nämligen de<br>som redan är anslutna ha företräde. En koncessionshavare vilken ingår i<br>en koncern som även producerar eller handlar med el och därför<br>använder sitt nät för koncernens egen överföring, far inte särbehandla sig<br>själv. Han far inte avvisa kunder med hänvisning till koncernens eget<br>framtida behov av ledningskapacitet, men han behöver inte heller<br>inskränka pågående användning för att frigöra kapacitet åt andra.</p>
<p>Det kan också vara skäligt att vägra viss motpart anslutning, t.ex. om<br>denne inte följt tidigare avtal eller om det kan förväntas bli svårt att fa<br>betalt. Ibland är det skäligt att kräva garantier eller säkerhet som förut-<br>sättning för anslutning.</p>
<p>I andra stycket anges att tvister om koncessionshavarens skyldigheter<br>enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. Inte bara anslutnings-<br>skyldigheten i sig kan komma under nätmyndighetens prövning utan<br>också villkoren för anslutningen. Prövningen avser i så fall huruvida<br>villkoren är skäliga. Det viktigaste villkoret torde vara anslutningsav-<br>giften som utgår som en engångsavgift och avser kostnaden för att göra<br>själva anslutningen. Avgiftens storlek påverkas givetvis av om det rör sig<br>om en nyanslutning, en återinkoppling eller en effekthöjning. Även andra<br>villkor som kan förknippas med själva anslutningen skall vara skäliga.</p>
<p>7 § Den som har nätkoncession för område är, om det inte finns<br>särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk<br>anläggning inom området till ledningsnätet.</p>
<p>Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § 4 mom. tredje och fjärde styckena i<br>den gamla ellagen.</p>
<p>I första stycket regleras anslutningsskyldigheten vid nätkoncession för<br>område. Denna skyldighet är något mera inskränkt än vid nätkoncession<br>för linje. Den omfattar för det första bara anläggningar inom<br>koncessionsområdet, vilket framgår av lagtexten.</p>
<p>Av 2 kap. 2 § andra stycket framgår att det i ett beslut om nätkon-<br>cession för område skall fastställas en för området högsta tillåtna spän-<br>ning. Detta innebär att anläggningar som är avsedda för högre spänning<br>inte kan anslutas till nätet. Anslutningsskyldigheten omfattar alltså inte<br>heller sådana anläggningar. Dessa far i stället anslutas till en ledning som<br>omfattas av nätkoncession för linje, där spänningen regelmässigt är<br>högre.</p>
<p>Anslutningsskyldighet enligt huvudregeln föreligger dock inte om det<br>finns särskilda skäl. I denna fråga skall beaktas främst tillgången på ledig<br>kapacitet på nätet men även andra faktorer i enlighet med vad som har<br>anförts i samband med nätkoncession för linje.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>142</p>
<p>En annan viktig faktor som måste beaktas när anslutningsskyldigheten<br>prövas är de tekniska förutsättningarna vid anslutningen. Den anläggning<br>som skall anslutas måste i stora drag vara avpassad för det befintliga<br>ledningsnätet. Det kan inte krävas av en nätinnehavare att han skall göra<br>stora och kostsamma investeringar för att en anläggning skall kunna<br>anslutas till hans nät.</p>
<p>I andra stycket anges att tvister enligt första stycket prövas av<br>nätmyndigheten.</p>
<p>8 § Vill någon ansluta en elektrisk anläggning till en ledning som<br>omfattas av en nätkoncession för linje i stället för till ett ledningsnät<br>som omfattas av en nätkoncession för område, får den som har<br>nätkoncessionen för linje göra anslutningen endast efter medgivande<br>av den som har nätkoncession för området.</p>
<p>Om sådant medgivande inte lämnas, får nätmyndigheten, om det<br>finns särskilda skäl, meddela tillstånd till anslutningen.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 4 mom. femte stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>Ibland vill någon göra en anslutning till en ledning som omfattas av<br>nätkoncession för linje i stället för till det ledningsnät som omfattas av<br>nätkoncession för område. Sådana fall behandlas i denna paragraf.</p>
<p>Utgångsläget är därvid att båda koncessionshavama är anslut-<br>ningsskyldiga. Innebörden av huvudregeln i första stycket är då att<br>anslutningen skall ske till området och inte till linjen. Huvudregeln syftar<br>alltså inte bara till att befria innehavaren av nätkoncessionen för linje<br>från anslutningsskyldigheten utan också till att förbjuda honom att göra<br>anslutningen. Om innehavaren av nätkoncessionen för området medger<br>det får dock anslutning ske till linjen.</p>
<p>Om sådant medgivande inte lämnas kan innehavaren av nätkon-<br>cessionen för linje, enligt andra stycket, ansöka hos nätmyndigheten om<br>tillstånd att få göra anslutningen. Vid bedömningen av denna fråga bör<br>samma kriterier tillämpas som angivits ovan under 2 kap. 6 § vid<br>prövning av frågan huruvida nätkoncession skall meddelas för att<br>möjliggöra en anslutning till en regionledning trots att anslutning kan ske<br>till det lokala nätet. Samhällsekonomiska bedömningar bör alltså läggas<br>till grund för prövningen.</p>
<p>Skyldighet att överföra el</p>
<h4>9 § Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor<br>överföra el för annans räkning.</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 4 mom. sjätte stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>I paragrafen avhandlas den för den nya elmarknaden bärande<br>principen, nämligen skyldigheten att överföra el för annans räkning.</p>
<p>Överföringen skall ske på skäliga villkor och denna skyldighet ingår i<br>nätmyndighetens tillsynsansvar. Som nämnts i avsnitt 15.1 kan en<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>143</p>
<p>enskild elkund inte ansöka hos nätmyndigheten om prövning av<br>villkorens skälighet utan kontrollen av detta sker helt inom ramen för<br>nätmyndighetens tillsyn.</p>
<p>Som exempel på villkor kan nämnas pris och betalningsvillkor,<br>avtalstid och uppsägning, energimängd och effekt, avbrott, avstängning<br>och skadestånd.</p>
<p>Frågor om nättariffers skälighet regleras i 4 kap.</p>
<p>Skyldighet att mäta överförd el</p>
<p>10 § Den som har nätkoncession är skyldig att utföra mätning av<br>överförd el samt att rapportera resultaten av dessa mätningar i<br>enlighet med de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 4 mom. sjunde stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>I paragrafen anges att koncessionshavama är skyldiga att mäta<br>överförd el samt att rapportera resultaten av mätningarna i enlighet med<br>de närmare föreskrifter som regeringen och nätmyndigheten meddelar.<br>Skyldigheten åvilar innehavare av nätkoncession för såväl linje som<br>område. Mätningen och rapporteringen ingår i nätverksamheten.</p>
<p>Med stöd av motsvarande bemyndigande i den gamla ellagen har rege-<br>ringen utfärdat närmare föreskrifter om hur mätning och rapportering<br>skall gå till i förordningen (1995:1179) om mätning och rapportering av<br>överförd el.</p>
<p>I praktiken går mätningen till så att nätinnehavaren anbringar en<br>mätare i elkundens anslutningspunkt. Kostnaden för denna installation<br>debiterar nätinnehavaren kunden som en del av kostnaden för<br>nätverksamheten. Föreskrifter om denna debitering finns i 11 och 14 §§.<br>Om en kund anser att den anbragta mätaren är för avancerad och därmed<br>för dyr kan han, enligt 11 § sista stycket, hos nätmyndigheten begära<br>prövning av skäligheten i den debiterade kostnaden.</p>
<p>Kostnader för mätning</p>
<p>11 § Kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning<br>och för dess installation i uttagspunkten hos en elanvändare skall av<br>nätkoncessionshavaren debiteras elanvändaren. Elanvändare vars<br>elförbrukning mäts genom direktmätning får dock inte debiteras<br>mer än 2 500 kronor.</p>
<p>En elanvändare vars elförbrukning mäts på annat sätt än enligt de<br>föreskrifter som meddelats med stöd av 10 § skall debiteras<br>merkostnaden för denna mätning och för rapporteringen av<br>mätresultaten.</p>
<p>Andra kostnader för mätning än de som nu nämnts får inte<br>debiteras enskilda elanvändare.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>144</p>
<h4>Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt denna<br>paragraf prövas av nätmyndigheten.</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 10 mom. första, tredje och fjärde styckena i den<br>gamla ellagen.</p>
<p>Enligt 10 § är innehavaren av nätkoncession skyldig att utföra mätning<br>av överförd el på sitt nät samt att rapportera resultaten av dessa<br>mätningar enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen och<br>nätmyndigheten. För att kunna fullgöra detta måste koncessionshavaren<br>installera mätare i relevanta mätpunkter på sitt nät. Dessa mätare<br>bekostas initialt av koncessionshavaren och blir också hans egendom.<br>Mätningen ingår enligt 1 kap. 4 § i nätverksamheten.<br>Koncessionshavaren har därför rätt att låta kostnaderna för mätningen,<br>dvs. kostnaderna för mätaren och dess installation samt för insamlingen<br>och rapporteringen av mätresultaten omfattas av nättariffen.</p>
<p>I förevarande paragraf regleras de fall där dessa kostnader skall<br>debiteras den enskilde elanvändaren och således inte far slås ut på den för<br>kundkollektivet gemensamma nättariffen.</p>
<p>I anslutning till en mätare finns alltid en särskild insamlingsutrustning<br>anbringad. Denna behövs för att mätaren skall kunna fullgöra den<br>mätning som krävs. Regleringen i denna paragraf beträffande mätare<br>omfattar också denna insamlingsutrustning.</p>
<p>Stadgandet i första stycket behandlar kostnaden för mätaren och dess<br>installation och innebär att koncessionshavaren blir tvungen att debitera<br>elanvändare, oavsett om de är hushållskunder eller industrikunder,<br>kostnaden för elanvändarens mätare inklusive dess installation. Dessa<br>kostnader får alltså inte slås ut på den gemensamma nättariffen. Från<br>denna huvudregel finns ett undantag i andra meningen. Där anges att<br>elanvändare vars förbrukning mäts genom direktmätning inte får<br>debiteras mer än 2 500 kronor. Om kostnaden för en mätare och dess<br>installation överstiger detta belopp får alltså den överstigande delen inte<br>debiteras den enskilde elanvändaren. Den delen av kostnaden får kon-<br>cessionshavaren i stället ta ut via den gemensamma nättariffen.</p>
<p>Första stycket behandlar kostnaderna för mätare och deras installation.<br>I andra stycket behandlas kostnaden för mätning och rapportering av<br>mätresultat. Mätning innebär att mätvärden hämtas in från mätarna.<br>Därefter skall dessa mätvärden sammanställas på visst sätt och<br>rapporteras till olika intressenter.</p>
<p>Regeringen och nätmyndigheten har utfärdat närmare föreskrifter om<br>mätning som bl.a. anger de tidsintervall och den mätnoggrannhet med<br>vilken mätningen skall ske. Dessa föreskrifter anger bara de minimikrav<br>som gäller i dessa hänseenden. De flesta elanvändare kommer antagligen<br>att nöja sig med att mätningen av deras elförbrukning sker enligt dessa<br>minimikrav. Kostnaderna för mätning blir därmed lika för de flesta<br>elanvändare och kommer därför att ingå i den gemensamma nättariffen.</p>
<p>Enligt föreskrifterna om mätning kan dock en elanvändare begära att<br>mätningen sker med tätare tidsintervall och/eller större mätnoggrannhet<br>än de föreskrivna minimikraven. Koncessionshavaren blir då skyldig att<br>utföra mätning enligt kundens begäran. Detta orsakar dock kon-</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>145</p>
<p>10 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 136<br></p>
<p>cessionshavaren merkostnader som ibland kan uppgå till betydande<br>belopp. Enligt andra stycket blir elanvändaren skyldig att ersätta<br>koncessionshavaren för denna merkostnad. Denna far alltså inte slås ut<br>på den gemensamma nättariffen.</p>
<p>Enligt tredje stycket far inte andra kostnader som rör mätning än de<br>som nämns i första och andra styckena debiteras någon enskild kund,<br>vilket innebär att de kommer att omfattas av den gemensamma nättarif-<br>fen.</p>
<p>I fjärde stycket föreskrivs att tvister om koncessionshavarens<br>skyldigheter enligt denna paragraf prövas av nätmyndigheten. De typer<br>av tvister som kan bli aktuella är framför allt tvister om skäligheten av<br>kostnader enligt första och andra styckena.</p>
<p>12 § En elanvändare som är lågspänningskund och vars<br>förbrukning inte mäts genom direktmätning har vid flyttning rätt<br>att av nätkoncessionshavaren få tillbaka den del av erlagd kostnad<br>som motsvarar värdet av mätaren med tillhörande insamlingsutrust-<br>ning med beaktande av dess återstående tekniska livslängd. Belopp<br>under 1 000 kr behöver dock inte betalas tillbaka till elanvändaren.</p>
<p>Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt denna<br>paragraf prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Första stycket motsvarar 2 § 10 mom. andra stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>I paragrafen behandlas den situationen då en elanvändare flyttar. Om<br>han inte hade flyttat hade han kunnat utnyttja mätaren under hela dess<br>tekniska livslängd. Om han i ett sådant fall redan har betalat kostnaden<br>för mätaren har han därför, enligt första stycket, rätt till ersättning av<br>koncessionshavaren.</p>
<p>Stadgandet gäller för det första bara lågspänningskunder.<br>Högspänningskunder, dvs. stora industrier, flyttar sällan och om det ändå<br>sker torde den frågan normalt regleras avtalsvägen. En definition av<br>begreppet högspänning och lågspänning finns i förordningen (1957:601)<br>om elektriska starkströmsanläggningar.</p>
<p>Dessutom gäller inte stadgandet alla lågspänningskunder. Undantagna<br>är nämligen de vars förbrukning mäts genom direktmätning. Kostnaden<br>för dessa kunders mätare är inte så stor att en regel om återbetalning är<br>rimlig med tanke på kostnaden för själva återbetalningen.</p>
<p>Vid bestämmande av ersättningen far man slå ut kostnaden för mätaren<br>jämnt över mätarens beräknade tekniska livslängd. Den del av detta<br>belopp som belöper på den återstående beräknade tekniska livslängden<br>kan alltså bli föremål för återbetalning. Av detta belopp återbetalas<br>naturligtvis bara så mycket som motsvarar vad elanvändaren redan har<br>betalat för den återstående tekniska livslängden. Om exempelvis mätaren<br>kostar 10 000 kr och 3 000 kr belöper på den återstående tekniska<br>livslängden vid avflyttningen far elanvändaren tillbaka 3 000 kr om han<br>redan har betalat hela kostnaden för mätaren. Om han däremot bara har<br>betalat 8 000 kr vid avflyttningen får han bara tillbaka 1 000 kr.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>146</p>
<p>Enligt sista meningen behöver dock belopp som är mindre än 1 000 lo-<br>inte återbetalas. Vid bestämmande av ersättning enligt detta stycke får<br>endast värdet av själva mätaren beaktas medan värdet av mätarens<br>installation inte får beaktas.</p>
<p>Enligt andra stycket prövas tvister om koncessionshavarens skyldig-<br>heter enligt denna paragraf av nätmyndigheten. I praktiken kommer<br>sådana tvister att gälla beräkningen av det belopp som skall återbetalas.</p>
<p>13 § Bestämmelserna i 11 § första och andra styckena och 12 §<br>gäller inte elanvändare som köper sin el från innehavaren av<br>leveranskoncession enligt 5 kap.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 10 mom. femte stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>Av paragrafen framgår att föreskrifterna i 11 och 12 §§ inte gäller de<br>elanvändare som köper sin el från leveranskoncessionshavaren. De blir<br>alltså inte debiterade kostnaderna för mätaren och dess installation samt<br>för mätningen. Orsaken till detta är att mätningen av dessa elanvändares<br>elförbrukning sker på ett mer schablonartat sätt vilket inte kräver den typ<br>av avancerade mätare som föreskrifterna i 11 och 12 §§ syftar på. Dessa<br>elanvändare har kvar de mätare som fanns före omregleringen av<br>elmarknaden.</p>
<p>14 § Kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning<br>och för dess installation i inmatningspunkten hos en elproducent<br>skall av nätkoncessionshavaren debiteras elproducenten.</p>
<p>Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt denna<br>paragraf prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Paragrafen, som saknar motsvarighet i utredningens förslag, motsvarar<br>2 § 11 mom. första stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>Föreskrifterna i denna paragraf gäller elproducenter och motsvarar<br>regleringen i 11 §, som gäller elanvändare.</p>
<p>Ersättning vid inmatning av el</p>
<p>15 § Innehavare av en produktionsanläggning har rätt till ersättning<br>av den nätkoncessionshavare till vars ledningsnät anläggningen är<br>ansluten.</p>
<p>Ersättningen skall motsvara</p>
<p>1. värdet av den minskning av energiförluster som inmatning av el<br>från anläggningen medför i nätkoncessionshavarens ledningsnät, och</p>
<p>2. värdet av den reduktion av nätkoncessionshavarens avgifter för<br>att ha sitt ledningsnät anslutet till annan nätkoncessionshavares<br>ledningsnät som blir möjlig genom att anläggningen är ansluten till<br>ledningsnätet.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>147</p>
<p>Regeringen får meddela närmare föreskrifter om beräkningen av<br>ersättningen enligt första stycket.</p>
<p>Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt denna<br>paragraf prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 14 § i utredningens förslag och 2 § 13 mom. första<br>och andra styckena i den gamla ellagen.</p>
<p>I denna paragraf behandlas elproducenters rätt att från den konces-<br>sionshavare till vars ledningsnät elproduktionsanläggningen är ansluten<br>fa ersättning som motsvarar dels värdet av den minskning av<br>energiförluster som inmatning från anläggningen medför i det aktuella<br>ledningsnätet, dels värdet av den reduktion av koncessionshavarens<br>avgifter för att ha sitt ledningsnät anslutet till annan koncessionshavares<br>ledningsnät som blir möjlig genom att anläggningen är ansluten till<br>ledningsnätet.</p>
<p>I första stycket ges själva huvudregeln om elproducentens rätt till<br>ersättning av koncessionshavaren för att hans anläggning är ansluten till<br>koncessionshavarens ledningsnät. I praktiken regleras ersättningen<br>genom en reducering av elproducentens avgift enligt nättariffen till<br>koncessionshavaren. 1 vissa fall blir dock denna ersättning större än<br>avgiften enligt nättariffen, varvid koncessionshavaren får utge ersättning<br>till elproducenten.</p>
<p>I andra stycket behandlas under punkterna 1 och 2 vad ersättningen<br>skall avse. Inmatningen medför en minskning av energiförlustema i det<br>ledningsnät vartill anläggningen är ansluten. Värdet av denna minskning<br>skall ingå i ersättningen, vilket anges under punkten 1. Beräkningen av<br>detta värde görs genom en bedömning av hur mycket förlusterna i<br>koncessionshavarens ledningsnät minskar på grund av inmatningen i för-<br>hållande till om anläggningen inte hade funnits. Den omständigheten att<br>anläggningen är ansluten till ledningsnätet medför dessutom att kon-<br>cessionshavaren oftast kan minska sin kostnad för att ha sitt ledningsnät<br>anslutet till överliggande nät. Han behöver då t.ex. inte abonnera på lika<br>hög effekt som om anläggningen inte hade varit ansluten och hans<br>avgifter under högbelastningsperioder kan då också bli lägre. Värdet av<br>denna reduktion skall också ingå i ersättningen till elproducenten, vilket<br>framgår av punkten 2.</p>
<p>Enligt tredje stycket far regeringen meddela närmare föreskrifter om<br>beräkningen av denna ersättning. Med stöd av motsvarande<br>bemyndigande i den gamla ellagen har regeringen meddelat sådana<br>föreskrifter i 15 a § elförordningen (1994:1250).</p>
<p>Enligt fjärde stycket prövas tvister om koncessionshavarens<br>skyldigheter enligt denna paragraf av nätmyndigheten.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>148</p>
<p>4 kap. Nättariffer</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Allmänt om nättariffer</p>
<p>1 § Nättariffer skall vara skäliga och utformade på sakliga grunder.</p>
<p>Vid bedömning av en nättariffs skälighet skali konsumentintresset<br>särskilt beaktas. Hänsyn skall dessutom tas till kravet på en rimlig<br>avkastning i nätverksamheten.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 7 mom. tredje stycket första meningen och 2 §<br>7 mom. fjärde stycket första och andra meningarna i den gamla ellagen.</p>
<p>I första stycket ges huvudregeln att nättariffer skall vara skäliga och ut-<br>formade på sakliga grunder. Att nättariffer skall vara skäliga framgår<br>redan av 3 kap. 9 §, där det stadgas att den som har nätkoncession är<br>skyldig att på skäliga villkor överföra el åt annan. Hur skäligheten skall<br>bedömas behandlas i andra stycket.</p>
<p>Att nättariff skall utformas på sakliga grunder innebär att nättarifferna<br>skall vara objektiva och icke-diskriminerande. Kunder får indelas i<br>grupper efter kostnadsbild, t.ex. kunder med elvärme eller tidstariff.<br>Kunder inom samma kundkategori skall däremot ha samma nättariff.</p>
<p>Kundindelning efter var inom området anslutningen är belägen är dock<br>inte tillåten, vilket regleras 3 §.</p>
<p>I andra stycket anges vilka kriterier som skall användas vid bedöm-<br>ningen av en nättariffs skälighet. Som den viktigaste faktorn, vilken skall<br>beaktas, anges konsumentintresset som den viktigaste faktorn. Härmed<br>avses elanvändarnas intresse av låga och stabila nättariffer. Under<br>normala förhållanden kan det ofta bli den enda faktorn som beaktas. Vid<br>mer speciella förhållanden måste dock även andra omständigheter tillåtas<br>inverka på skälighetsbedömningen. Dessa faktorer sammanfattas i<br>lagtexten som kravet på en rimlig avkastning i nätverksamheten.<br>Omständigheterna i det enskilda fallet far då avgöra vilken tyngd dessa<br>faktorer skall få vid skälighetsbedömningen. Om exempelvis nätföre-<br>tagets kostnader är ovanligt stora till följd av nyss gjorda investeringar<br>eller av att man erbjuder större leveranssäkerhet än vanligt bör detta få<br>inverka i höjande riktning på tarifferna. Om kostnaderna däremot beror<br>på en mindre skicklig ledning av företaget bör detta inte få inverka på<br>tariffsättningen.</p>
<p>2 § Nättariffer för överföring av el skall utformas så, att betald<br>avgift för att vara ansluten ger rätt att använda det elektriska nätet<br>inom landet, med undantag för utlandsförbindelserna.</p>
<p>Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § 7 mom. tredje stycket femte<br>meningen i den gamla ellagen.</p>
<p>För att underlätta handeln med el skall kunder, både producenter och<br>elanvändare, bara behöva avtal med en nätinnehavare, nämligen<br>innehavaren av det nät på vilket kunden har en anslutningspunkt. En</p>
<p>149</p>
<p>producent som är ansluten till en regionledning skall alltså betala nättariff<br>till innehavaren av regionledningen. Det förutsätts att regionnät-<br>sinnehavaren i sin tur betalat avgift till stamnätet och att den kostnaden<br>lagts in i nättariffen för regionnätet. En elanvändare, som har en<br>uttagspunkt på ett lokalt nät, betalar på motsvarande sätt sin nättariff till<br>innehavaren av det lokala nätet. I den tariffen ingår lokal-<br>nätsinnehavarens kostnader för regionnät och storkraftnät.</p>
<p>En anslutning innebär alltså att man har tillgång till hela det elektriska<br>nätet inom landet och man kan därmed träffa avtal om köp av el med<br>vilken elleverantör som helst inom landet.</p>
<p>Det svenska elnätet består dock även av ett antal utlandsförbindelser.<br>Dessa förbindelser utgörs av ledningar som från någon punkt på det<br>svenska elnätet går mot och över en riksgräns. Några anslutningar finns<br>inte på dessa ledningar och sådana kommer av praktiska skäl heller inte<br>att bli aktuella i framtiden. Syftet med utlandsförbindelserna är alltså<br>uteslutande att överföra el från det svenska elnätet till ett utländskt elnät<br>eller vice versa.</p>
<p>Regeln om tillgång till hela det elektriska nätet inom landet gäller dock<br>inte utlandsförbindelser.</p>
<p>Tillträde till en utlandsförbindelse för överföring till eller från Sverige<br>förutsätter därför ett särskilt avtal med innehavaren av utlandsförbin-<br>delsen.</p>
<p>Denne är, som alla koncessionshavare, skyldig att på skäliga villkor<br>överföra el åt annan. Men det finns risk för brist på ledig kapacitet när<br>det gäller dessa förbindelser och uppstår sådan brist måste tillgänglig<br>kapacitet på något sätt fördelas. Överföringsrättigheter som inte utnyttjas<br>bör inte tillåtas blockera ledningen, utan förbindelsen skall utnyttjas<br>optimalt. Hänsyn måste dessutom tas till förhållandena i utlandet.</p>
<p>Särskilt om nättariffer för område</p>
<p>3 § Nättariffer för område, utom engångsavgift för anslutning, får<br>inte utformas med hänsyn till var inom området en anslutning är<br>belägen.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 7 mom. tredje stycket andra meningen i den<br>gamla ellagen.</p>
<p>Bestämmelsen innebär ett undantag från huvudregeln i 1 § första<br>stycket att nättariffer skall vara utformade på sakliga grunder. Nättariff<br>för område far alltså inte utformas med hänsyn till var inom området en<br>anslutning är belägen. Det innebär att geografiska indelningar inte far<br>göras, t.ex. med en tariff för tätort och en annan för kringliggande lands-<br>bygd. Zonindelningar efter avstånd från en viss punkt är inte heller<br>tillåtna.</p>
<p>Det finns dock ett undantag från detta förbud mot avståndsberoende<br>avgifter, nämligen engångsavgifter som skall täcka merkostnader vid en<br>anslutning. Engångsavgiftens storlek skall på så sätt kunna motsvara<br>merkostnader för t.ex. en nybyggd anslutning.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>150</p>
<p>Motsvarande föreskrifter om nättariffer vid nätkoncession för linje<br>finns i 5 och 9 §§.</p>
<p>4 § Vid skälighetsbedömningen av en nättariff skall nättariffen för<br>varje område bedömas for sig.</p>
<p>Om nätmyndigheten enligt 3 kap. 3 § har medgivit att flera<br>nätkoncessioner för område får redovisas samlat, skall dock dessa<br>vid skälighetsbedömningen anses utgöra ett område.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 7 mom. fjärde stycket tredje och fjärde<br>meningarna i den gamla ellagen.</p>
<p>I första stycket anges att vid skälighetsbedömningen av en nättariff<br>varje koncessionsområde skall behandlas för sig. Detta innebär att det är<br>prisutvecklingen och övriga faktorer i det aktuella området som skall<br>beaktas. Någon utjämning av nättariffen mellan olika områden far alltså<br>inte äga rum. Orsaken till denna reglering är att man vill ha så<br>kostnadsriktiga tariffer som möjligt. Den enda avvikelse från denna<br>princip som tillåts är den utjämning som sker inom varje koncessionsom-<br>råde därigenom att tariffen, enligt 3 §, inte far vara avståndsberoende.</p>
<p>I andra stycket finns ett undantag från huvudregeln i första stycket.<br>Om nätmyndigheten, enligt 3 kap. 3 §, har medgivit att ett antal kon-<br>cessionsområden far redovisas samlat skall vid skälighetsbedömningen<br>dessa anses utgöra ett område. En förutsättning för att ett antal kon-<br>cessionsområden får redovisas samlat är att samma nättariff tillämpas<br>inom områdena. Detta innebär alltså en utjämning av nättariffen mellan<br>de olika områdena. Som framgår av 3 kap. 3 § far tillstånd till samlad<br>redovisning lämnas endast om "områdena sammantagna utgör en för<br>nätverksamhet lämplig enhet", dvs. att i de samredovisade områdena<br>ingår en lämplig kombination av glesbygds- och tätortsområden. Härige-<br>nom tillgodoses det allmännas krav på att en lämplig tariffstruktur<br>uppstår.</p>
<p>Särskilt om nättariffer för linje</p>
<p>5 § På en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje och där<br>spänningen understiger 220 kilovolt (regionledning), får inte<br>nättariffen, utom engångsavgift for anslutning, på varje<br>spänningsnivå utformas med hänsyn till var en uttagspunkt är<br>belägen i förhållande till ledningens anslutning till annan<br>nätkoncessionshavares ledning som omfattas av nätkoncession för<br>linje.</p>
<p>Tillstånd til) avvikelse från vad som anges i första stycket får<br>meddelas i enlighet med 6 §.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 7 mom. tredje stycket tredje och fjärde<br>meningarna i den gamla ellagen.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>151</p>
<p>I 3 § finns ett förbud mot avståndsberoende tariffer vid nätkoncession<br>för område, dvs. på lokalnät. I förevarande paragraf finns en likartad<br>bestämmelse som gäller vid nätkoncession för linje, där spänningen<br>understiger 220 kilovolt, dvs. på regionledningar. Anslutna till dessa<br>ledningar är, förutom de lokala näten, större industrikunder. På region-<br>ledningar, som kan ha en avsevärd längd, transformeras den elektriska<br>energin ned i flera led från stamnätets spänningsnivå. Spänningen längs<br>en regionledning ligger därför på olika nivåer mellan 20 och 130 kilovolt.<br>Antalet nedtransformeringar, liksom den sträcka elen transporteras,<br>påverkar väsentligt kostnaderna för överföringen längs en ledning.</p>
<p>Det är vanligt att en och samma koncessionshavare har ett stort antal<br>regionledningar inom ett sammanhängande område. Varje ledning<br>omfattas då normalt av en nätkoncession för linje. Elanvändarna tar ut el<br>på olika spänningsnivåer på ett sådant ledningsnät, vilket påverkar antalet<br>nedtransformeringar och därmed överföringskostnaden. Antalet nedtrans-<br>formeringar till en och samma spänningsnivå varierar ofta mellan olika<br>ledningar. Därför kan det, beträffande uttagspunkter på olika ledningar<br>men på samma spänningsnivå, ha förekommit olika många nedtrans-<br>formeringar från stamnätet och fram till uttagspunkten.</p>
<p>Enligt huvudregeln i första stycket far inte nättariffen för en regionled-<br>ning, på varje spänningsnivå, utformas med hänsyn till var på ledningen<br>en uttagspunkt är belägen.</p>
<p>Denna reglering innebär att kostnaderna för nedtransformering far<br>påverka nättariffen. För varje lägre spänningsnivå ökar kostnaderna för<br>nedtransformering och därmed blir också nättariffen i motsvarande mån<br>högre. På varje spänningsnivå far däremot inte överföringssträckan<br>påverka nättariffen. Själva "transportkostnaden" på spänningsnivån<br>liksom kostnaderna för nedtransformering till spänningsnivån och övriga<br>kostnader måste alltså fördelas jämnt mellan uttagspunktema.</p>
<p>I lagtexten anges uttagspunktens belägenhet "i förhållande till<br>ledningens anslutning till annan nätkoncessionshavares ledning". Skälet<br>härtill är att en och samma regionledning kan omfattas av flera<br>nätkoncessioner trots att ledningen har en och samma innehavare. Vid<br>tillämpning av den aktuella bestämmelsen skall hela ledningen betraktas<br>som en enhet oavsett hur många nätkoncessioner det finns på ledningen.</p>
<p>Ett speciellt problem måste i detta sammanhang beröras. Det är inte<br>ovanligt att en stor elanvändare tar ut sin el direkt från en transformator. I<br>ett sådant fall måste man anse att elanvändarna inte utnyttjar ledningen<br>på den lägre spänningsnivån. Hans nättariff får därför bestämmas med<br>utgångspunkt i nättariffen på ledningssträckan med den högre spännings-<br>nivån och med ett tillägg för själva nedtransformeringen.</p>
<p>Till skillnad från nättariffer på det lokala nätet gäller denna reglering<br>bara för uttagspunkter. Den el som produceras i ett kraftverk förs normalt<br>in på en regionledning för vidare transport till stamnätet. Nättariffen för<br>en sådan inmatningspunkt får alltså vara avståndsberoende.</p>
<p>I vissa speciella fall kan det dock finnas behov av undantag från be-<br>stämmelsen att nättariffen på en regionledning inte får vara lägesberoen-<br>de. I 6 § finns regler för när sådant undantag skall kunna beviljas. I andra<br>stycket görs en hänvisning till den paragrafen.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>152</p>
<p>6 § Nättariffen för en enskild elanvändare vars anläggning är<br>ansluten til) en regionledning, skali, om nätmyndigheten på ansökan<br>av nätkoncessionshavaren eller berörd elanvändare har meddelat<br>tillstånd till det, utformas med hänsyn till var på regionledningen<br>elanvändarens uttagspunkt är belägen.</p>
<p>Tillstånd enligt första stycket får meddelas endast om den berörda<br>uttagspunkten fanns den 1 juli 1995 och ett avtal, innebärande att<br>priset för överföringen av el baseras bland annat på uttagspunktens<br>belägenhet, tillämpades den 1 juli 1995.</p>
<p>Tillstånd skall gälla från viss dag och meddelas för bestämd tid,<br>högst trettio år.</p>
<p>Om tillstånd meddelats skall, vid fastställande av nättariff för<br>elanvändaren, uttagspunktens belägenhet beaktas i samma utsträck-<br>ning som i det avtal som nämns i andra stycket.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 9 mom. första - fjärde styckena i den gamla<br>ellagen.</p>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf innebär att vissa elanvändare på<br>regionledningar, som tidigare har haft en avståndsberoende tariff, får<br>möjlighet att behålla denna. Detta innebär alltså en avvikelse från<br>huvudregeln i 5 § att nättariffer på regionledningar inte far vara<br>avståndsberoende.</p>
<p>I första stycket finns huvudregeln. Av den framgår att paragrafen<br>endast gäller den som tar ut el från en regionledning, varför den som<br>matar in el alltså inte omfattas av bestämmelsen. Det framgår vidare att<br>nätmyndighetens tillstånd krävs för att tariffen även i fortsättningen skall<br>fa vara avståndsberoende. Om nätmyndigheten meddelar sådant tillstånd<br>skall tariffen vara avståndsberoende. Dessutom finns bestämmelser om<br>vilka som far begära undantag. Förutom koncessionshavaren har även<br>den som innehar en sådan uttagspunkt som kan bli föremål för undantag<br>rätt att framställa en sådan begäran.</p>
<p>I andra stycket anges de kriterier som måste vara uppfyllda för att<br>nätmyndigheten skall kunna meddela tillstånd.</p>
<p>En första förutsättning för ett sådant tillstånd är att uttagspunkten ex-<br>isterade den 1 juli 1995. För uttagspunkter som tillkommit efter nämnda<br>tidpunkt kan således tillstånd inte meddelas.</p>
<p>Vidare måste det den 1 juli 1995 för uttagspunkten i fråga ha funnits<br>ett avtal som innebar att elanvändarens nättariff skulle bestämmas med<br>beaktande av uttagspunktens belägenhet på regionledningen. I några<br>enstaka fall fanns sådana avtal som endast innefattade priset för<br>överföringen. I det helt avgörande antalet fall ingicks dock avtalen som<br>en helhetslösning där såväl priset för överföringen som betalning för<br>levererad el ingick. Detta har sin förklaring i att koncessionshavaren, på<br>den gamla elmarknaden, i normalfallet både sålde elen och svarade för<br>överföringstjänsten. Självfallet omfattar möjligheten att fa tillstånd båda<br>dessa kategorier av avtal. Det ankommer dock på den som begär tillstånd<br>att visa att parterna i det åberopade avtalet beaktat uttagspunktens<br>belägenhet när tariffen bestämts. Om de nämnda förutsättningarna är<br>uppfyllda skall tillstånd meddelas.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>153</p>
<p>1 tredje stycket anges att nätmyndigheten i sitt beslut skall ange från<br>vilken tidpunkt tillståndet gäller. För det övervägande antalet fall<br>kommer en begäran säkert att ha behandlats i sådan tid att<br>koncessionshavaren kan beakta tillståndet när han bestämmer sin<br>nättariff. Om en begäran inkommer när det redan finns en av<br>koncessionshavaren fastställd nättariff påverkar ett undantag hela<br>nättariffens utformning och far förmodligen även vissa konsekvenser för<br>angränsande koncessionshavares nättariffer. Det är därför rimligt att<br>beslutet gäller från en senare tidpunkt än dagen för beslutet. Denna bör<br>bestämmas så att berörda koncessionshavare far rimlig tid att ändra sina<br>nättariffer. En lämplig tidpunkt torde i många fall vara närmaste hel- eller<br>halvårsskifte. I samma stycke anges också att ett tillstånd skall meddelas<br>för bestämd tid, högst trettio år. Som tidigare angivits kan tillstånd endast<br>meddelas för en uttagspunkt som fanns den 1 juli 1995 och där det vid<br>denna tidpunkt fanns en tariff som tog hänsyn till uttagspunktens<br>belägenhet på regionledningen. En sådan avgiftsreducering kan ha varit<br>en starkt bidragande orsak till att anläggningen etablerades just där.<br>Denna förmån bör dock inte gälla för evigt, varför ett tillstånd gäller<br>högst trettio år. Eftersom det är fråga om stora investeringar och i de<br>flesta fall stora och viktiga industrier som haft dessa förmåner bör<br>tillstånd i de flesta fall meddelas för lång tid och i normalfallet<br>bestämmas till eller i närheten av maximitiden. Däremot kan ett tillstånd<br>inte förlängas eller förnyas när giltighetstiden har löpt ut.</p>
<p>I jjärde stycket anges att om tillstånd meddelats skall nättariffen be-<br>stämmas så att uttagspunktens belägenhet beaktas i samma utsträckning<br>som i det avtal som tillämpades mellan elanvändaren och<br>koncessionshavaren.</p>
<p>7 § Om en uttagspunkts läge ändras eller avses bli ändrat eller om<br>den avtalade effekten i uttagspunkten höjs eller avses bli höjd efter<br>det att nätmyndigheten meddelat tillstånd enligt 6 §, skall<br>nätkoncessionshavaren anmäla det till nätmyndigheten.</p>
<p>När en sådan anmälan har gjorts skall nätmyndigheten pröva i<br>vilken utsträckning och under vilken tid tillståndet skäligen skall<br>gälla.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 9 mom. femte stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>I paragrafen behandlas den situationen då en uttagspunkt flyttas eller<br>den avtalade effekten i uttagspunkten höjs. Skälet till att så sker är i<br>allmänhet att en investering gjorts vid den anläggning som betjänas av<br>uttagspunkten. En bedömning måste då göras om den förmån som det<br>redan meddelade tillståndet innebär skall omfatta även den nya investe-<br>ringen. Då denna situation uppstår är därför koncessionshavaren skyldig<br>att anmäla det till nätmyndigheten som därvid har att ompröva det<br>tidigare meddelade tillståndet. Vid en sådan omprövning skall<br>nätmyndigheten göra en bedömning av i vilken utsträckning och under<br>vilken tid tillståndet skäligen bör bestå. Denna bedömning far ske från</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>154</p>
<p>fall till fall men särskilt far beaktas ändringens relativa omfattning och<br>den tid tillståndet har gällt.</p>
<p>8 § Vid skälighetsbedömningen av nättariffen for en regionledning<br>skall</p>
<p>1. nätkoncessionshavarens kostnader for att ha samtliga sina<br>regionledningar inom en och samma region anslutna till en annan<br>nätkoncessionshavares ledning bedömas samlat,</p>
<p>2. nätkoncessionshavarens kostnader för nedtransformering<br>bedömas samlat för hela landet inom varje normalt<br>spänningsintervall när lika många nedtransformeringar utförts för<br>att nå detta spänningsintervall,</p>
<p>3. nätkoncessionhavarens övriga kostnader bedömas samlat inom<br>varje normalt spänningsintervall for nätkoncessionshavarens<br>samtliga regionledningar i hela landet.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 7 mom. femte stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>Innebörden av paragrafen är att, vid skälighetsbedömningen av<br>nättariffen för en regionledning, kostnaderna på koncessionshavarens<br>samtliga regionledningar i viss utsträckning skall bedömas samlat.</p>
<p>Det gäller först de kostnader som koncessionshavaren har för att ha<br>sina regionledningar anslutna till annan koncessionshavares ledning.<br>Dessa kostnader regleras i punkten 1. För att elen skall komma fram till<br>en viss regionledning krävs att den överförs från ett kraftverk via<br>stamnätet och eventuellt andra koncessionshavares regionledningar till<br>den egna ledningen. För denna överföring måste givetvis konces-<br>sionshavaren betala ersättning. Den helt övervägande delen utgörs av<br>avgiften för överföring på stamnätet. Nättariffen på stamnätet är<br>lägesberoende och konstruerad på det sättet att inmatning på nätet blir<br>dyrare ju längre norrut man kommer medan uttag blir dyrare ju längre<br>söderut man kommer. Sammantaget medför denna konstruktion att<br>överföringskostnadema till regionledningar i norra delen av landet är<br>lägre än i södra delen.</p>
<p>Regeln innebär att vid bedömning av dessa kostnader skall kostnaderna<br>på en koncessionshavares samtliga regionledningar inom samma region<br>bedömas samlat, dvs. kostnaderna skall fördelas jämnt på regionled-<br>ningama inom regionen. Vad som skall anses utgöra "samma region" får<br>avgöras genom nätmyndighetens praxis. Vägledande härvid får<br>inledningsvis vara den indelning av landet som de stora kraftpro-<br>ducenterna använde före omregleringen av elmarknaden vid utjämning<br>av dessa överföringskostnader mellan regionnäten. När nätmyndigheten<br>avgör omfattningen av de regioner inom vilka utjämning bör ske bör man<br>anlägga samma synsätt som vid utformningen av koncessionsområden,<br>dvs. regionerna bör ha en lämplig sammansättning av tätorter och<br>glesbygd. Däremot bör det inte få förekomma någon utjämning inom<br>hela landet, dvs. mellan de norra och de södra delarna. Om så sker sätts<br>nämligen det lägesberoende elementet hos nättariffen för stamnätet ur<br>spel.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>155</p>
<p>I punkten 2 regleras kostnaderna för nedtransformering. Som har<br>nämnts tidigare kan det på olika regionledningar ha använts olika många<br>nedtransformeringar till samma spänningsnivå. Detta medför att kost-<br>naderna för nedtransformering till samma spänningsnivå kan vara olika<br>på olika ledningar. Någon fullständig utjämning av dessa kostnader på<br>alla koncessionshavarens regionledningar far inte äga rum. Däremot skall<br>en indelning av ledningarna göras efter antalet nedtransformeringar till<br>de olika spänningsnivåema. Ledningar med en nedtransformering till en<br>viss spänningsnivå förs till en grupp, ledningar med två nedtrans-<br>formeringar till en viss spänningsnivå förs till en annan grupp osv. Inom<br>varje sådan grupp skall kostnaderna för nedtransformering bedömas<br>samlat. Någon utjämning mellan grupperna far däremot inte äga rum.</p>
<p>En viktig omständighet måste i detta sammanhang beaktas. De olika<br>nedtransformeringar som utförs från stamnätets spänningsnivå sker inte<br>alltid till exakt samma spänningsnivå på olika regionledningar. Man kan i<br>dag dock urskilja tre olika spänningsintervall där de olika<br>nedtransformeringama normalt hamnar, nämligen 140-70 kilovolt, 70 -<br>30 kilovolt och 30-6 kilovolt. Därför är regleringen utformad så att en<br>samlad bedömning av kostnaderna för nedtransformering skall ske inom<br>varje normalt spänningsintervall. Vad begreppet "normala spänningsin-<br>tervall" skall omfatta får avgöras genom nätmyndighetens praxis.<br>Vägledande för denna praxis far inledningsvis vara de spänningsintervall<br>som hittills har tillämpats av de stora kraftföretagen.</p>
<p>Denna reglering innebär alltså att, inom ett och samma<br>spänningsintervall, nättariffen kommer att bli högre ju fler nedtrans-<br>formeringar som har använts ned till spänningsintervallet.</p>
<p>Övriga kostnader, vilka regleras i punkten 3, på koncessionshavarens<br>samtliga regionledningar i hela landet skall, inom varje normalt<br>spänningsintervall, bedömas samlat. Härvid måste givetvis också en<br>skälig andel av icke direkt till de olika ledningarna hänförliga kostnader<br>såsom administrationskostnader och liknande fördelas på de olika spän-<br>ningsintervallen.</p>
<p>9 § Vid skälighetsbedömningen av nättariffen for en ledning med en<br>spänning om 220 kilovolt eller däröver (stamledning) skal) alla<br>kostnader for nätkoncessionshavarens samtliga ledningar i landet<br>med undantag för utlandsförbindelserna bedömas samlat. Tariffen<br>får dock utformas med hänsyn till var på nätkoncessionshavarens<br>ledningsnät en anslutningspunkt är belägen.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 7 mom. sjätte stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>I paragrafen regleras hur skälighetsbedömningen av nättariffen för en<br>ledning med en spänning om 220 kilovolt och däröver skall göras. Denna<br>reglering rör enbart det av Affärsverket svenska kraftnät förvaltade<br>stamnätet.</p>
<p>Detta nät utgör, tekniskt sett, en enhet men innehavet av nätet grundar<br>sig på ett betydande antal nätkoncessioner.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>156</p>
<p>Regleringen innebär att alla kostnader för dels koncessionshavarens<br>samtliga ledningar i landet med undantag för utlandsförbindelserna skall<br>bedömas samlat, dock att tariffen får utformas med hänsyn till var på<br>ledningsnätet en anslutningspunkt är belägen.</p>
<p>Särskilt om nättariffer för mindre produktionsanläggningar</p>
<p>10 § En innehavare av en produktionsanläggning som kan leverera<br>en effekt om högst 1 500 kilowatt skall för överföring av el betala<br>endast den del av avgiften enligt nättariffen som motsvarar den<br>årliga kostnaden för mätning och rapportering på<br>nätkoncessionshavarens nät. Innehavaren skall dessutom betala eng-<br>ångsavgift för anslutning samt avgift för mätare med tillhörande<br>insamlingsutrustning och för dess installation i inmatningspunkten<br>enligt 3 kap. 14 §.</p>
<p>Om flera sådana anläggningar som är belägna i närheten av var-<br>andra gemensamt matar in el på ledningsnätet, skall anläggningarna<br>betraktas som separata anläggningar vid tillämpningen av denna<br>paragraf.</p>
<p>Tvister om de skyldigheter enligt första stycket som innehavaren<br>av en produktionsanläggning har prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 12 mom. i den gamla ellagen.</p>
<p>I denna paragraf behandlas nättariffer vid småskalig elproduktion.</p>
<p>Med småskalig elproduktion avses en elproduktionsanläggning som<br>kan leverera en effekt om högst 1 500 kilowatt.</p>
<p>Regleringen i första stycket innebär att en innehavare av en småskalig<br>produktionsanläggning bara skall betala en viss del av avgiften enligt<br>nättariffen för överföringen på nätet, nämligen den del av avgiften som<br>motsvarar den årliga kostnaden för mätning och rapportering på<br>koncessionshavarens nät. Härmed avses alltså inte kostnaden för mätning<br>och rapportering i just anläggningsinnehavarens inmatningspunkt utan de<br>totala kostnaderna för all mätning och rapportering på ledningsnätet. Den<br>del av avgiften enligt nättariffen som motsvarar dessa kostnader skall<br>alltså betalas av anläggningens innehavare. Den del som han inte behöver<br>betala är framför allt den del som motsvarar de totala kostnaderna för<br>själva överföringen på nätet.</p>
<p>Han skall dessutom, enligt huvudregeln i 3 kap. 7 §, betala en eng-<br>ångsavgift för anslutning, som alltså utgår då anläggningen ansluts till<br>nätet. I begreppet anslutning ingår också, enligt 1 kap. 4 §, återinkopp-<br>ling av en befintlig anläggning och höjning av den avtalade effekten i<br>inmatningspunkten.</p>
<p>Slutligen skall han. enligt huvudregeln i 3 kap. 14 §, betala kostnaden<br>för mätaren med tillhörande insamlingsutrustning och dess installation i<br>inmatningspunkten.</p>
<p>Det förekommer ibland att flera sådana elproduktionsanläggningar<br>installeras som en grupp, exempelvis flera vindkraftverk tillsammans. All<br>el som produceras i dessa anläggningar matas in på ledningsnätet i en<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>157</p>
<p>gemensam inmatningspunkt. Enligt definitionen i 1 kap. 2 § är därmed<br>alla anläggningarna att bedöma som en och samma anläggning med<br>därav följande högre inmatningseffekt. Anläggningarna skulle därmed<br>inte omfattas av bestämmelsen i denna paragraf. Enligt andra stycket<br>skall dock i detta fall varje anläggning betraktas som en separat an-<br>läggning.</p>
<p>I tredje stycket föreskrivs att tvister om anläggningsinnehavarens<br>tariffvillkor prövas av nätmyndigheten. Normalt kan inte en enskild kund<br>fö sin tariff prövad av nätmyndigheten annat än inom ramen för<br>nätmyndighetens tillsyn, vilket har framhållits i kommentaren till 3 kap.<br>9 §. De kunder som berörs av förevarande paragraf har dock rätt till<br>individuell prövning av sin nättariff. Skälet för detta är att dessa kunders<br>nättariff är individuellt utformad och alltså gäller bara för den enskilde<br>kunden.</p>
<p>Rätt till uppgifter om nättariffer m.m.</p>
<p>11 § Den som har nätkoncession skall på begäran utan dröjsmål<br>lämna skriftlig uppgift om sin nättariff. Uppgiften skali innehålla en<br>upplysning om möjligheten att hos nätmyndigheten begära prövning<br>enligt sista stycket.</p>
<p>Vid begäran om ny anslutning skall uppgifter enligt första stycket<br>lämnas inom skälig tid.</p>
<p>Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt första och<br>andra styckena prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 7 mom. sjunde och åttonde styckena i den<br>gamla ellagen.</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för koncessionsha-<br>varen att lämna uppgifter av olika slag.</p>
<p>Nättariffer skall vara öppna och tillgängliga för alla som önskar ta del<br>av dem. Uppgifterna skall finnas i skriftlig form och de skall lämnas ut<br>utan dröjsmål, vilket stadgas i första stycket.</p>
<p>När uppgiften gäller villkor för ny anslutning finns inte alltid en färdig<br>nättariff att hänvisa till. För att ta fram sådana individuella uppgifter<br>behöver koncessionshavaren längre tid. Det räcker därför i dessa fall,<br>enligt andra stycket, om uppgiften lämnas inom skälig tid. Vad som är<br>skälig tid för bedömas från fall till fall.</p>
<p>Koncessionshavaren skall i den skriftliga uppgiften också upplysa om<br>möjligheten att göra begära prövning hos nätmyndigheten enligt sista<br>stycket.</p>
<p>Enligt tredje stycket prövas tvister om koncessionshavarens<br>skyldigheter enligt denna paragraf av nätmyndigheten. En tvist kan röra,<br>inte bara informationsskyldigheten som sådan, utan också innehållet i<br>den information som lämnas.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>158</p>
<p>5 kap. Leveranskoncession</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Allmänt om leveranskoncession</p>
<p>1 § Inom ett område som omfattas av nätkoncession for område<br>enligt 2 kap. får inte levererans av el äga rum till anläggningar som<br>är anslutna till det ledningsnät som omfattas av nätkoncessionen<br>utan tillstånd (ieveranskoncession) av regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande, nätmyndigheten. Leveranskoncession<br>krävs dock inte för leverans i de fall som anges i 10 §.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 6 § första och andra styckena elhandelslagen.</p>
<p>I denna och följande paragrafer behandlas ett koncessionssystem för<br>leverans av el inom område som omfattas av nätkoncession för område<br>enligt 2 kap. Koncessionskravet omfattar alltså bara leverans, dvs.<br>försäljning av el och berör alltså inte överföringen (nätverksamheten).</p>
<p>Enligt huvudregeln krävs det leveranskoncession för att få leverera el<br>till anläggningar som är anslutna till det ledningsnät vilket omfattas av<br>nätkoncessionen, dvs. i praktiken det lokala nätet. Utanför kravet på<br>leveranskoncession ligger därmed leverans till anläggningar som är<br>anslutna till en regionledning, vilken ju omfattas av en nätkoncession för<br>linje.</p>
<p>Kravet på leveranskoncession gäller inte heller i fall som anges i 10 §.<br>Enligt den paragrafen kan en elanvändare efter viss uppsägningstid köpa<br>el av någon annan än koncessionshavaren. För leverans till sådana<br>elanvändare krävs inte leveranskoncession.</p>
<p>2 § En leveranskoncession skall omfatta ett eller flera områden som<br>omfattas av nätkoncession för område (leveransområde).</p>
<p>För varje leveransområde får endast en leveranskoncession<br>meddelas.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 6 § tredje och fjärde styckena elhandelslagen.</p>
<p>I första stycket behandlas det geografiska området för en leveranskon-<br>cession (leveransområde). Över hela Sverige förekommer idag ett stort<br>antal områden som omfattas av nätkoncession för område. Dessa har<br>bildats under olika tidsskeden efter hand som nya områden har elektrifie-<br>rats. 1 många fall har ett och samma företag ett antal sådana koncessioner<br>som ligger i närheten av varandra och där kostnadsstrukturen är likartad.<br>I sådana fall kan det vara rationellt att en leveranskoncession täcker flera<br>nätkoncessioner för område. Att bilda leveransområden som består av<br>flera nätkoncessioner för område blir därmed aktuellt främst i sådana fall<br>då ett och samma företag innehar flera sådana koncessioner.</p>
<p>1 andra stycket anges att endast en leveranskoncession per område far<br>meddelas. Detta innebär att koncessionshavaren far ensamrätt till el-<br>leveranser inom leveransområdet med de undantag som anges i 10 §.</p>
<p>159</p>
<p>Denna ensamrätt motsvaras av en skyldighet att leverera el till Prop. 1996/97:136<br>elanvändare inom leveransområdet i enlighet med bestämmelserna i 7 §.</p>
<p>Förutsättningar för meddelande av leveranskoncession</p>
<h4>3 § Leveranskoncession får beviljas endast den som från allmän<br>synpunkt är lämplig att leverera el inom leveransområdet.</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 7 § första stycket elhandelslagen.</p>
<p>I paragrafen sägs att endast den far beviljas leveranskoncession som<br>från allmän synpunkt bedöms lämplig att leverera el inom området. Som<br>redogjorts för under 2 § far endast en leveranskoncession meddelas inom<br>ett leveransområde. Detta innebär att prövningsmyndigheten bland dem<br>som söker en sådan koncession bör utse den som är mest lämplig för<br>uppgiften.</p>
<p>I bedömningen skall vägas in sökandens allmänna kompetens och ut-<br>formningen av den organisation som skall bedriva verksamheten samt att<br>sökanden är lämplig att ha hand om uppgiften just i det begärda området.</p>
<p>Den som far leveranskoncession blir skyldig att bedriva verksamheten<br>skilt från nätverksamheten eftersom det i 3 kap. 1 § har uppställts krav på<br>att en juridisk person som bedriver nätverksamhet inte far bedriva<br>produktion av och handel med el.</p>
<p>Vid en eventuell förnyelse av koncessionen bör i bedömningen vägas<br>in sökandens tidigare agerande som innehavare av leveranskoncession,<br>varvid dennes relationer till elanvändarna i området bör tillskrivas<br>särskild betydelse.</p>
<p>Leveranskoncessions giltighetstid</p>
<p>4 § En leveranskoncession skall meddelas för bestämd tid, högst fem<br>o</p>
<p>ar.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 7 § andra stycket elhandelslagen.</p>
<p>I paragrafen anges att en leveranskoncession skall meddelas för<br>bestämd tid, högst fem år. Då systemet med leveranskoncession infördes<br>angavs att systemet endast var avsett som ett temporärt system, varför det<br>var viktigt att giltighetstiden för alla koncessioner löper ut samtidigt för<br>att underlätta en eventuell avveckling av koncessionssystemet om en<br>utvärdering inför en förnyelse av koncessionerna visar att systemet inte<br>längre behövs. Därför bör koncessionstiden i alla ärenden bestämmas så<br>att den löper ut fem år efter systemets införande.</p>
<p>160</p>
<p>Ändring av gränser för leveransområde</p>
<p>5 § Gränserna for ett leveransområde får ändras av<br>nätmyndigheten, om det behövs för ändamålsenlig leverans och det<br>kan ske utan synnerlig olägenhet for koncessionshavaren.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 8 § elhandelslagen.</p>
<p>1 2 kap. 12 § finns en bestämmelse av motsvarande innehåll vad gäller<br>ändring av gränser för nätkoncession för område.</p>
<p>Även när det gäller ett leveransområde kan det finnas behov av att<br>under koncessionens giltighetstid kunna ändra gränserna för området.<br>Syftet med gränsändringen skall vara att åstadkomma en mer<br>ändamålsenlig leveransverksamhet. Ett tänkbart fall då en sådan ändring<br>kan behöva göras är när gränserna för en nätkoncession för område<br>ändrats. I ett sådant fall kan det för en ändamålsenlig leverans vara<br>nödvändigt att leveransområdet justeras i motsvarande mån.</p>
<p>Överlåtelse av leveranskoncession</p>
<p>6 § En leveranskoncession får inte överlåtas utan tillstånd av rege-<br>ringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten. Vid<br>prövning av en ansökan om överlåtelse av leveranskoncession skall<br>3 § tillämpas.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 7 § tredje stycket elhandelslagen.</p>
<p>I paragrafen finns bestämmelser om att leveranskoncession inte far<br>överlåtas utan tillstånd.</p>
<p>Vid tillståndsprövningen skall den nye innehavarens lämplighet prövas<br>på samma sätt som vid ansökan om ny koncession.</p>
<p>Leveransskyldighet</p>
<p>7 § En innehavare av leveranskoncession är skyldig att leverera el<br>för normala förbrukningsändamål åt var och en inom leveran-<br>sområdet, om inte annat följer av 9 §.</p>
<p>Leveransskyldighet föreligger inte gentemot sådana elanvändare<br>till vilka annan leverantör än innehavaren av leveranskoncession får<br>leverera el enligt 10 § andra eller tredje stycket.</p>
<p>Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt denna<br>paragraf prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 9 § första och tredje styckena elhandelslagen.</p>
<p>I första stycket anges den grundläggande skyldigheten för koncessions-<br>havaren, nämligen att leverera el för normala förbrukningsändamål till<br>alla elanvändare inom leveransområdet. Skyldigheten omfattar bara<br>leveransen av elen. Det är nätinnehavaren som är skyldig att mot skälig<br>ersättning upplåta sitt nät för överföring av denna el.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>161</p>
<p>11 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 136</p>
<p>Eftersom bara en leveranskoncession far meddelas i varje leveransom- Prop. 1996/97:136<br>råde motsvaras koncessionshavarens leveransskyldighet också av en<br>ensamrätt att leverera till de elanvändare som omfattas av<br>leveransskyldigheten inom området.</p>
<p>Leveransskyldigheten är inte oinskränkt utan gäller bara för normala<br>förbrukningsändamål. Innebörden av begreppet "normala för-<br>brukningsändamål” måste bedömas för varje förbrukarkategori för sig.</p>
<p>Dessutom gäller inte leveransskyldigheten i de fall som nämns i 9 §,<br>vartill en hänvisning görs i slutet av detta stycke.</p>
<p>I andra stycket anges ytterligare ett viktigt undantag från leverans-<br>skyldigheten. Det utgörs av sådana elanvändare som nämns i 10 §. Enligt<br>denna paragraf har en elanvändare rätt att, efter viss uppsägningstid, köpa<br>el från annan än innehavaren av leveranskoncessionen. Gentemot sådana<br>elanvändare föreligger naturligtvis ingen leveransskyldighet.</p>
<p>Enligt tredje stycket prövas tvister om koncessionshavarens<br>skyldigheter enligt denna paragraf av nätmyndigheten. Sådana tvister<br>kommer främst att avse om leveransskyldighet föreligger eller ej. Tvister<br>kan exempelvis uppkomma vid tolkning av begreppet "normala<br>förbrukningsändamål".</p>
<p>8 § En elanvändare inom leveransområdet som köper el från någon<br>annan än innehavaren av leveranskoncession men som i stället vill<br>köpa el för normala förbrukningsändamål från denne, har rätt till<br>det, om elanvändaren gjort anmälan om detta till<br>koncessionshavaren minst en månad innan leveransen skall<br>påbörjas.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 12 § tredje stycket elhandelslagen.</p>
<p>I paragrafen behandlas vad som skall gälla för en elanvändare som<br>med stöd av 10 § köper sin el från annan än koncessionshavaren men<br>som vill återgå till att fa sina leveranser från koncessionshavaren.<br>Elanvändaren skall ha rätt till detta en månad efter det att han gjort<br>anmälan till koncessionshavaren.</p>
<p>Detta innebär således att koncessionshavarens leveransskyldighet<br>enligt 7 § blir gällande en månad efter en sådan anmälan.</p>
<p>Undantag från leveransskyldighet</p>
<p>9 § En innehavare av leveranskoncession är inte skyldig att inom ett<br>område där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses bli dis-<br>tribuerad, leverera el för värmeförsörjning av en byggnad, om elen<br>är avsedd för värmeförsörjning på något annat sätt än med värme-<br>pump. Detsamma gäller om elen är avsedd för en värmepump och<br>kommunfullmäktige har antagit riktlinjer om att värmepumpar inte<br>bör förekomma inom området. Koncessionshavaren är dock skyldig<br>att leverera el, om värmeförsörjningen av byggnaden med större<br>fördel kan tillgodoses med el än med det för området gemensamma</p>
<p>162</p>
<p>systemet. Om el har börjat levereras till en värmepump innan<br>fullmäktige antog riktlinjerna, kvarstår skyldigheten att leverera så<br>länge värmepumpen är i bruk.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 9 § andra stycket elhandelslagen. En kommentar<br>till bestämmelsen finns i regeringens proposition 1993/94:162 s. 171.</p>
<p>Rätt för andra leverantörer att leverera el</p>
<p>10 § Andra leverantörer än innehavaren av leveranskoncession får<br>inom ieveransområdet leverera el for ändamål som inte omfattas av<br>leveransskyldigheten enligt 7 § första stycket eller 9 §.</p>
<p>En sådan leverantör får inom leveransområdet också leverera el<br>till elanvändare som skriftligen gjort anmälan om det till<br>koncessionshavaren minst sex månader innan leveransen påbörjas.</p>
<p>En elanvändare som har ett avtal med koncessionshavaren om<br>leverans av el med en reglerad uppsägningstid som är längre än sex<br>månader eller som är tidsbestämt får dock inte köpa el av någon<br>annan än koncessionshavaren förrän avtalet har upphört att gälla. I<br>ett sådant fall krävs ingen anmälan enligt andra stycket.</p>
<p>En elanvändare som avser att köpa el från en annan leverantör än<br>innehavaren av leveranskoncession skall anmäla det till innehavaren<br>av nätkoncession for området minst sex månader innan bytet av<br>leverantör avses äga rum.</p>
<p>Tvister om rätt att leverera el inom ett leveransområde prövas av<br>nätmyndigheten.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 12 § första och andra styckena elhandelslagen.</p>
<p>I denna paragraf regleras bl.a. rätten för andra än innehavaren av leve-<br>ranskoncession att leverera el till elanvändare inom leveransområdet.</p>
<p>Den stora skillnaden för en elanvändare mellan att köpa sin el från<br>koncessionshavaren och att köpa den från någon annan elleverantör är<br>kravet på mätning av den förbrukade elen. För de elanvändare som köper<br>sin el från koncessionshavaren räcker det med en mer schablonartad<br>mätning och därmed en tämligen billig mätare. Den elanvändare som<br>väljer att köpa sin el från någon annan leverantör än koncessionshavaren<br>omfattas däremot av huvudregeln om mätning, dvs. mätning med ganska<br>stor noggrannhet över tiden. Denna noggranna mätning kräver en<br>betydligt mer avancerad mätare som därmed också är avsevärt dyrare.<br>Den elanvändare som sålunda byter leverantör far därmed finna sig i att<br>nätinnehavaren installerar en avancerad och därmed dyrbar mätare i hans<br>uttagspunkt och elanvändare blir också tvungen att ersätta<br>nätinnehavaren för detta.</p>
<p>Av första stycket framgår till en början att vem som helst far leverera<br>el för andra ändamål än de som omfattas av leveransskyldigheten enligt 7<br>§ första stycket och 9 §. Denna skyldighet omfattar bara normala<br>förbrukningsändamål. Om en elanvändare vill ha el för något annat<br>ändamål far han köpa den från vem han vill. Det måste då vara klarlagt<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>163</p>
<p>att hans köp av el faller utanför ramen för normala förbrukningsändamål.<br>Detta sker antingen genom att koncessionshavaren medger att det<br>planerade köpet inte omfattas av hans leveransskyldighet eller att frågan<br>har avgjorts av nätmyndigheten.</p>
<p>Dessutom omfattar inte leveransskyldigheten, under de förutsättningar<br>som anges i 9 §, el för uppvärmningsändamål. De elanvändare som<br>berörs av denna bestämmelse far i dag sin värmeförsörjning vad gäller<br>byggnader via fjärrvärme eller naturgas. De kommer i fortsättningen att<br>kunna välja el för sin värmeförsörjning och därvid fritt välja elleverantör.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs om möjlighet för elanvändare som omfattas<br>av leveransskyldigheten att byta elleverantör. För sådant byte krävs att<br>elanvändaren gör anmälan om detta till koncessionshavaren minst sex<br>månader i förväg. Skälet till detta är att koncessionshavaren måste fa<br>rimlig tid att anpassa sin verksamhet till ändrade förhållanden.</p>
<p>I de allra flesta fall har den tidigare innehavaren av områdeskoncession<br>fått den nya leveranskoncessionen. 1 många fall har elanvändare haft<br>leveransavtal med den tidigare innehavaren av områdeskoncessionen.<br>Dessa avtal blev inte ogiltiga i och med övergången till ett system med<br>leveranskoncession. Därför föreskrivs i tredje stycket att elanvändare<br>med sådana avtal, som är tidsbegränsade eller har reglerad<br>uppsägningstid, inte får byta elleverantör förrän avtalet har upphört att<br>gälla. I sådana fall behövs ingen uppsägning utan koncessionshavaren får<br>anses känna till att avtalet håller på att löpa ut.</p>
<p>Om ett sådant avtal däremot saknar bestämmelse om giltighetstid eller<br>uppsägning och alltså gäller tills vidare måste dock elanvändaren ha<br>möjlighet att någon gång byta elleverantör. För en sådan elanvändare<br>gäller därför huvudregeln om sex månaders uppsägningstid.</p>
<p>En elanvändare som avser att köpa el från en annan leverantör än<br>innehavaren av /everanskoncession skall-, enligt fjärde stycket, anmäla<br>leverantörsbytet till innehavaren av närkoncession för området minst sex<br>månader i förväg. Skälet till detta är att nätinnehavaren i denna situation<br>måste installera en ny, avancerad mätare i elanvändarens uttagspunkt.<br>Denna fråga behandlas i författningskommentaren till 3 kap. 11 §.</p>
<p>Tvister om rätt att leverera el inom ett leveransområde prövas, enligt<br>femte stycket, av nätmyndigheten. En sådan tvist gäller i praktiken om en<br>elanvändare är tvungen att köpa sin el från koncessionshavaren eller om<br>han har rätt anlita en annan elleverantör. En sådan tvist måste kunna<br>lösas. Annars riskerar elanvändaren att bli debiterad sin elkonsumtion<br>från flera leverantörer.</p>
<p>Inköpsskyldighet</p>
<p>11 § Innehavare av leveranskoncession är skyldig att, om det inte<br>finns särskilda skäl till undantag, köpa el från en<br>produktionsanläggning som är belägen inom leveransområdet och<br>kan leverera en effekt om högst 1 500 kilowatt. Om flera sådana<br>anläggningar, som är belägna i närheten av varandra, gemensamt</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>164</p>
<p>matar in el på ledningsnätet, skall anläggningarna betraktas som<br>separata anläggningar vid tillämpningen av denna paragraf.</p>
<p>Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 9 § fjärde stycket elhandelslagen.</p>
<p>Enligt huvudregeln i första stycket är koncessionshavaren skyldig att<br>köpa el från elproduktionsanläggningar inom leveransområdet som kan<br>leverera en effekt om högst 1 500 kilowatt. Det förekommer ibland att<br>flera sådana elproduktionsanläggningar installeras som en grupp,<br>exempelvis flera vindkraftverk tillsammans. All el som produceras i<br>dessa anläggningar matas in på ledningsnätet i en gemensam<br>inmatningspunkt. Enligt definitionen i 1 kap. 2 § är därmed alla<br>anläggningarna att bedöma som en och samma anläggning med därav<br>följande högre inmatningseffekt. Anläggningarna skulle därmed inte<br>omfattas av bestämmelsen i denna paragraf. Enligt andra meningen skall<br>dock i detta fall varje anläggning betraktas som en separat anläggning.</p>
<p>Skyldigheten att köpa el skall inte gälla om det finns särskilda skäl till<br>undantag. Avsikten är att denna undantagsbestämmelse skall tillämpas<br>restriktivt. Om inköp av el från en lokal produktionsanläggning skulle<br>innebära att överföringen på nätet hindras eller allvarligt försvåras eller<br>om det i något sällsynt fall skulle visa sig att koncessionshavaren inte har<br>så stor försäljningsvolym att han kan avsätta den el som produceras från<br>sådana elproduktionsanläggningar inom området får särskilda skäl anses<br>föreligga.</p>
<p>Elpris</p>
<p>12 § Priset för el som levereras till elanvändare som har rätt till<br>leverans enligt 7 § och för el som köps från en<br>produktionsanläggning enligt 11 § skall vara skäligt.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 10 § elhandelslagen och har sin motsvarighet i<br>4 kap. 10 §.</p>
<p>En stor skillnad mot sistnämnda bestämmelse är dock att denna<br>paragraf avser skäligheten av priset för leverans eller inköp av el medan<br>skälighetsbedömningen enligt 4 kap. 10 § avser pris och övriga villkor<br>som rör överföring av el. Den bedömningen görs gentemot innehavaren<br>av nätkoncession.</p>
<p>Skälighetsbedömningen av priset på el till elanvändaren far ske utifrån<br>en helhetsbedömning i det enskilda fallet. För hushållskunder och andra<br>mindre kunder förutsätts att koncessionshavaren tar fram någon form av<br>tariff. Vid skälighetsbedömningen bör, i den mån tillgång härtill finns,<br>jämförelse ske med priser inom andra leveransområden. En utgångspunkt<br>bör vidare vara det pris för vilket elen har köpts eller hade kunnat köpas<br>för vid tillfallet för kontraktstecknandet. Ett annat alternativ kan vara vad<br>det kostat att producera elen. Därutöver tillkommer ett rimligt påslag för</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>165</p>
<p>övriga kostnader som koncessionshavaren har i sin verksamhet ävensom<br>ett skäligt vinstpåslag.</p>
<p>Skälighetsbedömningen vad gäller priset för inköpt el från små elpro-<br>duktionsanläggningar bör baseras på koncessionshavarens genomsnittliga<br>försäljningsintäkter per kWh över året minskat med avdrag for skäliga<br>administrationskostnader m.m. samt skälig vinstmarginal.</p>
<p>Enligt elhandelslagen fick prövning av priset på el levererad från eller<br>inköpt av innehavare av leveranskoncession ske endast på begäran, dvs.<br>myndigheten fick inte agera på eget intiativ. Den regleringen har nu<br>tagits bort. Detta innebär att övervakningen av efterlevnaden av denna<br>paragraf numera ingår i nätmyndighetens normala tillsynsarbete. Skälen<br>för detta har behandlats i avsnitt 15.1.</p>
<p>Regleringen i denna paragraf omfattar bara leverans och inköp av el<br>inom ramen för koncessionshavarens leverans- respektive<br>inköpsskyldighet. För de leveranser och inköp som koncessionshavaren<br>gör på den öppna elmarknaden råder naturligtvis fri prissättning.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>6 kap. Utlandshandel</p>
<p>1 § Den som ingår avtal som medför att import eller export av el<br>kommer att pågå under en tid av minst sex månader skall göra<br>anmälan om avtalet till den myndighet som regeringen bestämmer.<br>Sådan anmälan skall göras inom en månad från det att avtalet<br>ingicks.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § elhandelslagen.</p>
<p>I första stycket upptas bestämmelser om att mera långsiktiga import-<br>och exportkontrakt skall anmälas till en av regeringen utsedd myndighet.</p>
<p>Utlandshandel med el är inte underkastad något tillståndskrav.<br>Däremot har det ansetts viktigt att import- och exportkontrakt av mera<br>långsiktig karaktär är allmänt kända. Härigenom kan man nämligen få<br>information om utvecklingen av utlandshandeln.</p>
<p>Anmälningsskyldigheten är alltså inte knuten till den som producerar<br>eller använder elen, utan till den som begär överföring till eller från<br>Sverige. Skyldigheten är inte heller knuten till produktion eller<br>användning av elen i Sverige. Den som t.ex. köper el i Norge och säljer<br>den i Sverige skall anmäla importen även om köparen i sin tur säljer elen<br>vidare till Tyskland.</p>
<p>För anmälningsskyldighet krävs att avtalet skall avse export eller<br>import under minst sex månader. Antingen kan den bestämda avtalstiden<br>vara minst sex månader eller kan den enligt avtalets bestämmelser<br>förlängas till minst sex månader. Det saknar betydelse för skyldigheten<br>att anmäla om förlängningsklausulen är skriftlig eller muntlig. Ett<br>tremånaderskontrakt skall alltså anmälas om parterna träffat muntlig<br>överenskommelse om tre månaders förlängning.</p>
<p>166</p>
<p>Anmälningsskyldigheten inträder då överenskommelsen om förlängning<br>ingås och omfattar då hela avtalstiden.</p>
<p>Med stöd av motsvarande bemyndigande i andra stycket har rege-<br>ringen utfärdat närmare föreskrifter om innehållet i en anmälan i 15 §<br>elförordningen (1994:1250).</p>
<p>7 kap. Kommunala elföretag</p>
<p>1 § Ett sådant kommunalt foretag som avses i 3 kap. 16 - 18 §§<br>kommunallagen (1991:900) får, utan hinder av bestämmelsen i</p>
<p>2 kap. 1 § kommunallagen om anknytning till kommunens område<br>eller dess medlemmar, utanför kommunens område bedriva</p>
<p>1. produktion av och handel med el samt därmed<br>sammanhängande verksamhet, eller</p>
<h4>2. nätverksamhet i geografisk närhet till företagets nätverksamhet<br>inom kommunen i syfte att uppnå en ändamålsenlig nätverksamhet.</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 4 § elhandelslagen.</p>
<p>I denna paragraf avhandlas undantag från den kommunala<br>lokaliseringsprincipen. Sådant undantag blir tillåtet i två fall. Det första<br>fallet utgörs av produktion av och handel med el samt därmed<br>sammanhängande verksamhet. Med det sistnämnda avses exempelvis<br>konsultverksamhet med inriktning på energihushållning och<br>entreprenadverksamhet med anknytning till elproduktionen.</p>
<p>Det andra fallet avser nätverksamhet. I motsats till det första fallet far<br>nätverksamhet utanför kommungränsen inte bedrivas var som helst i<br>landet utan det bör finnas ett klart samband med företagets nätverk-<br>samhet i den egna kommunen. Syftet måste vara att uppnå en<br>ändamålsenlig nätverksamhet genom att bilda rationella kon-<br>cessionsområden. Företagets nätverksamhet utanför kommunen skall<br>därför ha geografisk närhet till den egna nätverksamheten inom<br>kommunen. Detta innebär inte att koncessionsområdena måste direkt<br>gränsa till varandra. Det bör dock inte vara tillåtet att etablera<br>nätverksamhet i skilda delar av landet.</p>
<p>En förutsättning för att undantag från lokaliseringsprincipen skall vara<br>tillåten är i båda fallen att verksamheten bedrivs i en egen juridisk<br>person, dvs. det är inte tillåtet att bedriva verksamheten i ett kommunalt<br>verk.</p>
<p>2 § Om ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16 -18 §§<br>kommunallagen (1991:900) bedriver sådan verksamhet som avses i<br>1 § 1 eller distribution av fjärrvärme eller naturgas, skall<br>verksamheten drivas på affärsmässig grund och redovisas särskilt.<br>Detta gäller dock inte företag som bedriver distribution av<br>fjärrvärme eller naturgas i ett område där nätmyndigheten har<br>meddelat ett förbud enligt punkten 4 i övergångsbestämmelserna till<br>lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>167</p>
<h4>bestämmelser om elektriska anläggningar i deras lydelse enligt lagen Prop. 1996/97:136<br>(1994:1801) om ändring i nämnda lag.</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 5 § elhandelslagen.</p>
<p>En kommun som bedriver produktion av och handel med el eller dis-<br>tribution av fjärrvärme eller naturgas kan välja att bedriva verksamheten i<br>ett kommunalt verk eller i en fristående juridisk person, vanligen ett<br>aktiebolag. Om verksformen väljs måste verksamheten bedrivas med<br>iakttagande av gällande kommunala principer. Om kommunen däremot<br>väljer bolagsformen för denna verksamhet måste denna, enligt<br>förevarande paragraf, bedrivas på affärsmässig grund. Detta innebär att<br>självkostnads- och likställighetsprincipema inte far tillämpas.</p>
<p>Möjligheten att välja mellan verksform och bolagsform finns bara då<br>verksamheten bedrivs med iakttagande av lokaliseringsprincipen. Om<br>kommunen vill bedriva produktion av och handel med el utan att vara<br>bunden av lokaliseringsprincipen måste, enligt föregående paragraf,<br>bolagsformen väljas.</p>
<p>Att verksamheten "skall" bedrivas på affärsmässig grund innebär<br>främst att företaget skall tillämpa ett affärsmässigt beteende och en<br>korrekt prissättning. En viss vinstmarginal skall inräknas i priset, om inte<br>annat undantagsvis är särskilt motiverat. De villkor som gäller för det<br>privata näringslivets affärsdrivande verksamhet skall alltså vara<br>vägledande.</p>
<p>Den verksamhet som skall bedrivas på affärsmässig grund skall<br>redovisas särskilt. Kravet på särredovisning avser den samlade<br>verksamheten som bedrivs på affärsmässig grund. Om ett företag driver<br>både produktion av och handel med el samt distribution av fjärrvärme<br>eller naturgas far dessa verksamheter alltså redovisas tillsammans.</p>
<p>Ett undantag från paragrafens föreskrifter anges i sista meningen.<br>Undantaget gäller företag som bedriver distribution av fjärrvärme eller<br>naturgas i områden där nätmyndigheten har meddelat ett i paragraftexten<br>angivet förbud. Företag som bedriver verksamhet i sådana områden<br>måste alltså iaktta sedvanliga kommunala principer.</p>
<p>8 kap. Systemansvar och balansansvar</p>
<p>Systemansvar</p>
<p>1 § Den myndighet som regeringen utser skall ha systemansvaret för<br>el.</p>
<p>Med systemansvar för el avses det övergripande ansvaret för att<br>elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom<br>hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion<br>och förbrukning av el.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i<br>den mån det behövs av hänsyn till driftsäkerheten hos det nationella<br>elsystemet, meddela föreskrifter om kontroll, provning eller<br></p>
<p>168</p>
<p>besiktning samt andra föreskrifter som angår elektriska anlägg-<br>ningar, anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar,<br>elektrisk materiel eller elektriska installationer.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 15 a § första och andra styckena samt delvis 15 § i<br>den gamla ellagen. Tredje stycket motsvarar 11 kap. 7 § i utredningens<br>förslag.</p>
<p>I denna paragraf behandlas systemansvaret för el.</p>
<p>Enligt första stycket skall regeringen utse en myndighet som skall ha<br>detta ansvar. Med stöd av motsvarande bestämmelse i den gamla ellagen<br>har regeringen utsett Affärsverket svenska kraftnät att ha systemansvaret<br>för el. Detta framgår av 1 § förordningen (1994:1806) om systemansvaret<br>för elektrisk ström.</p>
<p>I andra stycket definieras begreppet systemansvar för el. Med detta<br>avses det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar<br>driftsäkert så att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt<br>upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el.</p>
<p>Denna balans är nödvändig för att frekvensen skall kunna hållas på<br>nätet.</p>
<p>Systemansvaret omfattar hela det nationella elsystemet, dvs. stamnätet,<br>de regionala näten och de lokala näten samt till näten anslutna anlägg-<br>ningar för produktion eller nyttjande av el. Detta innebär dock inte att<br>den systemansvariga myndigheten i varje ögonblick skall svara för den<br>direkta driften av hela systemet. Detta uttrycks i lagtexten med att<br>ansvaret är övergripande. Myndigheten träffar i stället avtal med<br>aktörerna på elmarknaden, varigenom dessa åtar sig att svara för sin egen<br>balanshållning. 1 framtiden kan denna fråga också regleras i de avtal var-<br>igenom en produktionsanläggning ansluts till överföringssystemet.<br>Motsvarande avtal kan också ingås med stora elanvändare som är<br>anslutna eller kommer att bli anslutna till systemet.</p>
<p>Detta innebär alltså att balanshållningen primärt sköts av främst elpro-<br>ducenterna men även av de stora elanvändarna. Myndigheten har dock<br>hela tiden en samordnande och övervakande funktion. Först då elpro-<br>ducenternas egna insatser inte räcker till för att upprätthålla balansen,<br>t.ex. vid större störningar i driften, blir det dags för myndigheten att<br>agera operativt genom att besluta om igångsättning av stömingsreserver-<br>na.</p>
<p>Som framgår av lagtexten gäller ansvaret för balanshållningen bara på<br>kort sikt. Detta kan också uttryckas så, att ansvaret omfattar den<br>momentana balanshållningen med hjälp av de produktionsresurser som<br>står till buds vid varje givet tillfälle. Om produktionskapacitet bortfaller<br>till följd av någon allvarlig störning i elproduktionen, är det inte<br>myndighetens ansvar att återställande av produktionskapaciteten sker<br>genom erforderliga reparationsarbeten. Detsamma gäller om en obalans<br>av mer permanent art uppstår, dvs. om produktionsresurserna inte<br>motsvarar konsumtionsbehovet. Det ingår alltså inte i systemansvaret att<br>avhjälpa en sådan brist, oavsett vad den beror på.</p>
<p>Inte bara den direkta produktionen och konsumtionen påverkar<br>balansen utan så gör också själva överföringssystemets kapacitet. På</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>169</p>
<p>stamnätet finns ett antal punkter, de s.k. snitten, som vid extrema överfö-<br>ringsförhållanden kan bli överbelastade. Detta innebär i praktiken ofta att<br>tillräckligt med el inte kan överföras från norra till södra Sverige. Den<br>samlade elkonsumtionen i södra delen av landet blir då större än den<br>samlade elproduktionen, som står till förfogande i den delen av landet.<br>För att att avhjälpa denna obalans krävs då att produktionen söder om det<br>överbelastade snittet ökas. Att så sker faller inom ramen för<br>systemansvaret.</p>
<p>I tredje stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet som<br>regeringen bestämmer att, om det behövs av hänsyn till driftsäkerheten<br>hos det nationella elsystemet, meddela föreskrifter om elektriska<br>anläggningar m.m. Produktionsanläggningar och nät som skall anslutas<br>till stamnätet måste uppfylla vissa tekniska och driftsäkerhetsmässiga<br>krav. Sådana förhållanden kan visserligen regleras i anslutningsavtal men<br>det kan också vara nödvändigt att utfärda närmare föreskrifter om vilka<br>krav som skall ställas på sådana anläggningar.</p>
<p>Med stöd av motsvarande bemyndigande i den gamla ellagen har rege-<br>ringen bemyndigat Affärsverket svenska kraftnät att meddela sådana<br>föreskrifter. Detta framgår av 16 § förordningen (1994:1806) om<br>systemansvaret för elektrisk ström.</p>
<p>2 § Den systemansvariga myndigheten får, i den utsträckning det<br>behövs för att kunna utöva systemansvaret, beordra elproducenter<br>att, mot marknadsmässig ersättning, öka eller minska produktionen<br>av el.</p>
<p>Om systemansvaret inte kan utövas genom åtgärder som nämns i<br>första stycket, får den systemansvariga myndigheten, i den<br>utsträckning det behövs för att kunna utöva systemansvaret,<br>beordra innehavare av nätkoncession att begränsa eller avbryta<br>överföring av el till elanvändare. I den utsträckning systemansvaret<br>så medger skall begränsning och avbrytande av överföringen<br>genomföras så rättvist som möjligt. Därvid skall, i den utsträckning<br>det är möjligt, koncessionshavarens åtaganden beträffande<br>leveranssäkerhet beaktas.</p>
<p>Närmare föreskrifter om den systemansvariga myndighetens<br>befogenheter enligt första och andra styckena meddelas av<br>regeringen.</p>
<p>Första stycket motsvarar 15 a § tredje stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>Som nämnts under föregående paragraf är avsikten att den<br>systemansvariga myndigheten skall träffa avtal med de stora<br>elproducenterna om balanshållningen. Om myndigheten inte skulle<br>kunna träffa tillfredsställande avtal med elproducenterna har regeringen,<br>med stöd av bemyndigandet i första stycket, möjlighet att utfärda<br>närmare föreskrifter som ger myndigheten befogenheter att beordra<br>elproducenterna att öka eller minska sin produktion. Med stöd av<br>motsvarande bemyndigande i den gamla ellagen har regeringen utfärdat</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>170</p>
<p>sådana föreskrifter i förordningen (1994:1806) om systemansvaret för<br>elektrisk ström.</p>
<p>En sådan ökning eller minskning av produktionen skall ge rätt till<br>marknadsmässig ersättning. Myndighetens beslut om ersättning kan,<br>enligt 13 kap. 5 §. överklagas till allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>I vissa speciella fall, främst vid produktions- eller överföringsfel eller<br>vid extrem hög nätbelastning, kan det visa sig omöjligt att klara<br>balanshållningen genom ökad produktion. Den möjlighet som då återstår<br>är att minska konsumtionen, dvs. begränsa eller helt avbryta överföringen<br>av el inom vissa områden. Föreskrifter om detta finns i andra stycket.</p>
<p>Inledningsvis måste uppmärksammas att minskning av konsumtionen<br>inte är ett alternativ till ökning av produktionen vid balanshållningen.<br>Först då möjligheterna att upprätthålla balansen genom ökad produktion<br>är uttömda far minskning av konsumtionen tillgripas.</p>
<p>När sådan minskning genomförs måste ett antal kriterier iakttas. För<br>det första måste beaktas att syftet med minskningen är att upprätthålla<br>balansen för att avvärja störningar och avbrott i överföringen. Vid hastigt<br>uppkommande störningar, speciellt om de är av större omfattning,<br>medger inte tiden några överväganden om vilka hänsyn som skall tas vid<br>minskningen. Sådana hänsyn kan däremot tas då störningarna kan<br>förutses i bättre tid och då störningarna inte är så omfattande.</p>
<p>Det övergripande målet att upprätthålla balansen har den högsta<br>prioriteten, dvs. övriga kriterier far beaktas endast då dessa inte hotar det<br>övergripande målet.</p>
<p>När så är möjligt skall minskningen av konsumtionen genomföras så<br>rättvist som möjligt. I detta kriterium inbegrips framför allt s.k. roterande<br>bortkoppling, vilket innebär att överföringen avbryts under en begränsad<br>tidsperiod, exempelvis en timme, i ett visst område. Därefter återupptas<br>överföringen i området varvid överföringen avbryts på samma sätt i ett<br>annat område. Kriteriet innebär också att den roterande bortkopplingen<br>inte påbörjas i samma område varje gång utan att man försöker sprida<br>detta så mycket som möjligt.</p>
<p>Det är ganska vanligt att framför allt större elanvändare tecknar avtal<br>med koncessionshavaren om ökad leveranssäkerhet, dvs. färre avbrott än<br>normalt. Sådana avtal skall, om det är tekniskt möjligt, respekteras vid<br>minskning i konsumtionen.</p>
<p>Enligt tredje stycket far regeringen meddela närmare föreskrifter i de<br>hänseenden som behandlas i paragrafen.</p>
<p>Regleringen har närmare berörts i avsnitt 11.</p>
<p>3 § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för elpro-<br>ducenter och elanvändare att till den systemansvariga myndigheten<br>lämna de uppgifter om produktion eller konsumtion av el som<br>behövs for utövandet av systemansvaret.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 15 a § fjärde stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>För att kunna fullgöra sitt systemansvar måste den systemansvariga<br>myndigheten fa kännedom om hur mycket el som kommer att matas in på</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>171</p>
<p>och tas ut från överföringssystemet och även var och när detta kommer<br>att ske. Myndigheten behöver alltså information från de stora aktörerna<br>på elmarknaden.</p>
<p>I paragrafen bemyndigas därför regeringen att meddela föreskrifter i<br>nämnda hänseende.</p>
<p>Med stöd av motsvarande bemyndigande i den gamla ellagen har rege-<br>ringen meddelat sådana föreskrifter i förordningen (1994:1806) om<br>systemansvaret för elektrisk ström.</p>
<p>Balansansvar</p>
<p>4 § En elanvändare är skyldig att se till att det finns någon som har<br>åtagit sig det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet<br>tillförs lika mycket el som tas ut i elanvändarens uttagspunkt<br>(balansansvar). Ett sådant åtagande skall göras genom ett avtal med<br>den myndighet som enligt 1 § skall ha systemansvaret för el.</p>
<p>En elanvändare som är ansluten till en ledning eller ett ledningsnät<br>skall hålla innehavaren av nätkoncession underrättad om vem som<br>har åtagit sig balansansvaret i hans uttagspunkt.</p>
<p>Första och andra styckena gäller inte de elanvändare som köper<br>sin el från innehavaren av leveranskoncession enligt 5 kap.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 13 § första - tredje styckena elhandelslagen.</p>
<p>I första stycket regleras varje elanvändares ansvar för att det för hans<br>uttagspunkt finns en balansansvarig. Därvid kan endast den komma i<br>fråga som har ingått avtal med den systemansvariga myndigheten, som är<br>Affärsverket svenska kraftnät (SvK). Den som vill åta sig balansansvar<br>kommer nämligen att fa ingå ett avtal med SvK, där de grundläggande<br>förhållandena mellan parterna regleras. Innebörden i detta avtal är bland<br>annat att den balansansvarige, gentemot SvK, åtar sig det ekonomiska<br>ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som<br>förbrukas av de elanvändare för vilka han är balansansvarig. Varje<br>elanvändare måste alltså teckna ett leveranskontrakt med en elleverantör<br>som antingen själv åtar sig balansansvaret för uttagspunkten och har<br>ingått avtal med SvK som balansansvarig eller som i sin tur har<br>motsvarande avtal med en balansansvarig. Om elanvändaren själv har<br>ingått avtal med SvK som balansansvarig kan han dock själv åta sig<br>balansansvaret för uttagspunkten.</p>
<p>I andra stycket anges att varje elanvändare måste underrätta nätkon-<br>cessionshavaren om vem som är balansansvarig i hans uttagspunkt. Om<br>balansansvaret övergår på någon annan måste elanvändaren omedelbart<br>underrätta nätkoncessionshavaren om detta.</p>
<p>För närvarande köper de flesta elanvändare, som är anslutna till lokala<br>nät, sin el från innehavaren av leveranskoncession. Denne eller den som<br>levererar el till leveranskoncessionshavaren har därvid balansansvaret för<br>dessa elanvändare. I tredje stycket föreskrivs därför att dessa elanvändare<br>inte omfattas av bestämmelserna i första och andra styckena. Frågan om<br>balansansvaret i dessa elanvändares uttagspunkter regleras i stället i 5 §.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>172</p>
<p>Om en sådan elanvändare byter leverantör och alltså börjar köpa sin el<br>från någon annan än leveranskoncessionshavaren åligger det<br>elanvändaren. i enlighet med huvudregeln i första och andra styckena, att<br>anmäla till nätkoncessionshavaren vem som i fortsättningen har balan-<br>sansvaret i hans uttagspunkt.</p>
<p>5 § Den som innehar en ieveranskoncession skall hålla innehavaren<br>av nätkoncessionen underrättad om till vilka elanvändare inom<br>leveransområdet han levererar el samt vem som har åtagit sig<br>balansansvaret för hans egna inköp.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 13 § fjärde stycket elhandelslagen.</p>
<p>I paragrafen anges att leveranskoncessionshavaren skall hålla nätkon-<br>cessionshavaren underrättad om till vilka elanvändare han levererar el<br>samt vem som har åtagit sig balansansvaret för hans inköp. Med denna<br>anmälan klargör leveranskoncessionshavaren i praktiken balansansvaret i<br>alla de uttagspunkter där han levererar el.</p>
<p>6 § Den som innehar en nätkoncession skall hålla den<br>systemansvariga myndigheten underrättad om de uppgifter som har<br>lämnats enligt 4 och 5 §§. Han skall dessutom hålla den<br>systemansvariga myndigheten underrättad om vem som har åtagit<br>sig balansansvaret för hans egna inköp.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 13 § femte stycket elhandelslagen.</p>
<p>I paragrafen anges nätkoncessionhavarens anmälningsskyldighet<br>gentemot SvK. I praktiken kommer dessa rapporter att ange vilka<br>balansansvariga leverantörer som överför el på nätkoncessionshavarens<br>ledningsnät och, för varje leverantör, de uttagspunkter i vilka leveran-<br>tören har balansansvaret. Dessutom kommer rapporten att ange de<br>elanvändare som själva har balansansvaret. Så fort nätkoncessionshava-<br>ren far en anmälan om någon ändring i dessa förhållanden är han skyldig<br>att anmäla detta till SvK. Dessutom skall han hålla SvK underrättat om<br>vem som har åtagit sig balansansvaret för hans egna inköp. Dessa inköp<br>gör nätkoncessionshavaren för att täcka nätförlustema på det egna nätet.</p>
<p>9 kap. Skyddsåtgärder</p>
<p>1 § Elektriska anläggningar, elektriska anordningar avsedda att<br>anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel och elektriska<br>installationer skall vara så beskaffade och placerade samt brukas på<br>sådant sätt att betryggande säkerhet ges mot person- eller sakskada<br>eller störning i driften vid den egna anläggningen eller vid andra<br>elektriska anläggningar.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i<br>den mån det behövs från elsäkerhetssynpunkt, meddela föreskrifter</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>173</p>
<p>om kontroll, provning eller besiktning samt andra föreskrifter som<br>rör elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till<br>sådana anläggningar, elektrisk materiel eller elektriska<br>installationer.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket, som utgör den grundläggande föreskriften<br>vad avser elsäkerhet, saknar motsvarighet i den gamla ellagen. Den<br>innebär dock inga nyheter i förhållande till vad som redan gäller för<br>elektriska anläggningar.</p>
<p>Bestämmelsen gäller inte bara elektriska anläggningar utan också<br>elektriska anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar. En<br>elektrisk anordning kan beskrivas som den utrustning där man förbrukar<br>elen. En anordning är alltså för det mesta ansluten till en anläggning för<br>användning av el. Som exempel kan nämnas elektriska maskiner i<br>fabriker, elektriska lok och elektriska hamnkranar.</p>
<p>Bestämmelsen gäller dessutom elektriska installationer. Härmed avses<br>främst den samlade utrustningen i en anläggning för överföring eller<br>användning av el. Man syftar här framför allt på det sätt på vilken de<br>olika komponenterna i anläggningen har kopplats samman.</p>
<p>Slutligen omfattar bestämmelsen elektrisk materiel. Huvuddelen av all<br>elektrisk materiel kan indelas i två huvudgrupper nämligen dels de<br>enskilda beståndsdelarna i anläggningar, anordningar och installationer,<br>dels elektriska apparater såsom spisar, kylskåp, TV - apparater och<br>armaturer. Elektriska apparater faller också inom begreppet elektrisk<br>anordning eftersom man i en apparat förbrukar el. Av hävd brukar man<br>dock hänföra endast större föremål till begreppet anordning, såsom har<br>exemplifierats ovan.</p>
<p>Andra stycket motsvarar delvis 15 § i den gamla ellagen och 11 kap.<br>6 § i utredningens förslag.</p>
<p>Bestämmelsen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den<br>myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i närmare<br>angivna frågor i den mån det behövs från elsäkerhetssynpunkt. Med stöd<br>av motsvarande bemyndigande i den gamla ellagen har regeringen ut-<br>färdat föreskrifter i förordningen (1957:601) om elektriska<br>starkströmsanläggningar, förordningen (1993:1068) om elektrisk<br>materiel och elinstallatörsförordningen (1990:806). I 1 kap. 2§ i den<br>första förordningen, 11 - 13 §§ i den andra förordningen och 8 § i den<br>tredje förordningen finns bemyndiganden för Elsäkerhetsverket att<br>utfärda föreskrifter i vissa angivna hänseenden.</p>
<p>Föreskrifterna i förordningen (1993:1068) om elektrisk materiel har,<br>som nämnts, meddelats med stöd av ett bemyndigande i den gamla<br>ellagen. Föreskrifterna har sin grund i rådets direktiv 73/23/EEG av den<br>19 februari 1973 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om<br>elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser,<br>det s.k. lågspänningsdirektivet.</p>
<p>2 § Om en elektrisk anläggning genom inverkan på en redan<br>befintlig sådan anläggning kan vålla person- eller sakskada eller</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>174</p>
<p>störning i driften, svarar innehavaren av den förstnämnda<br>anläggningen för de åtgärder som behövs vid hans anläggning för att<br>förebygga sådan skada eller störning.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller också då en elektrisk<br>anläggning kan vålla sakskada genom inverkan på en redan befintlig<br>rörledning för transport av naturgas, för vilken det krävs koncession<br>enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar.</p>
<p>Första stycket motsvarar 5 § 1 mom. första stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>Skador på person eller egendom från elektriska anläggningar kan<br>uppstå genom närverkan eller avstånds verkan. Som exempel på skador<br>genom närverkan kan nämnas att sak eller person kommer i kontakt med<br>en strömförande del av en anläggning eller att ström från en ledning med<br>högre spänning kommer in i ledning med lägre spänning på grund av<br>direktkontakt eller överslag. Skador genom avståndsverkan uppstår<br>genom variationer i de elektriska och magnetiska fålten runt en ledning.<br>En elektrisk ledning orsakar variationer i det elektriska falt som omger<br>ledningen. Om det finns en annan ledning inom detta elektriska falt<br>påverkas spänningen i denna ledning. En sådan störning kallas influens.<br>En elektrisk ledning orsakar också variationer i det magnetiska falt som<br>omger ledningen. Om det finns en annan ledning inom detta magnetiska<br>fält påverkas strömstyrkan i denna ledning. En sådan störning kallas<br>induktion. Influens uppträder normalt bara inom det allra närmaste om-<br>rådet kring en ledning medan induktion kan uppträda inom vidsträckta<br>områden runt ledningen.</p>
<p>I denna paragraf behandlas bara skador och störningar som uppstår<br>genom avståndsverkan. Bestämmelsen innebär att den som uppför en<br>elektrisk anläggning skall förebygga att driften i redan befintliga anlägg-<br>ningar, dvs. äldre anläggningar, inte störs genom inverkan från den nya<br>anläggningen. Skyldigheten föreligger dock inte bara i samband med<br>själva uppförandet utan den gäller allt framgent, dvs. innehavaren av en<br>yngre anläggning är alltid skyldig att vidta och vidmakthålla åtgärder till<br>skydd mot störningar i äldre anläggningar. Han är också skyldig att<br>förebygga störningar i sin egen anläggning från andra, äldre<br>anläggningar. Bestämmelsen bygger på den s.k. prioritetsprincipen, som<br>alltså innebär att innehavaren av en yngre anläggning skall vidta åtgärder<br>till skydd för äldre anläggningar.</p>
<p>Det är inte bara driftstörningar som skall förebyggas utan även person-<br>och sakskador. Det är då viktigt att uppmärksamma att det här endast<br>gäller skador som uppkommer till följd av inverkan på en anläggning<br>från en annan anläggning. Som exempel kan nämnas att genom influens<br>från anläggning A ökar spänningen i anläggning B och denna förhöjda<br>spänning leds från anläggning B in i en byggnad där person- och/eller<br>sakskador uppstår. Utmärkande för den typ av skador som omfattas av<br>bestämmelsen är att minst två elektriska anläggningar är inblandade i<br>händelseförloppet. Bestämmelsen i denna paragraf syftar till att avgöra<br>vilken anläggningsinnehavare som skall svara för skadan. Enligt priori-<br>tetsprincipen är det innehavaren av den yngre anläggningen som har detta<br>ansvar.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>175</p>
<p>Utanför paragrafens tillämpningsområde faller person- och sakskador<br>som uppstår genom s.k. närverkan. Utmärkande för sådana skador är att<br>endast en anläggning är inblandad i händelseförloppet. Här råder alltså<br>ingen tvekan om vilken anläggningsinnehavare som är ansvarig.</p>
<p>Av paragrafens ordalydelse framgår att de åtgärder som den ansvarige<br>anläggningsinnehavaren svarar för skall vidtas i hans egen anläggning<br>och inte i de anläggningar som kan bli påverkade av hans anläggning.</p>
<p>I paragrafen anges att den ansvarige "svarar för" de åtgärder som<br>behövs. Med detta uttryck menas att den ansvarige är skyldig inte bara att<br>vidta åtgärderna utan också att bekosta dem.</p>
<p>Andra stycket är nytt i förhållande till den gamla ellagen och innebär<br>att skyldigheten att vidta skyddsåtgärder även gäller i förhållande till<br>koncessionspliktiga naturgasledningar. Bestämmelsen tar sikte på<br>korrosionsskador vid induktion. Sådana skador orsakas vid normal drift<br>av den elektriska anläggningen. Detta har kommenterats i avsnitt 12.2.</p>
<p>3 § Den som innehar en anläggning för starkström med en spänning<br>som överstiger 1 000 volt mellan fasledare där det vid enfasigt fel<br>kan uppkomma jordslutningsström med större styrka än 500<br>ampere, är, utöver vad som följer av 2 §, skyldig att iaktta följande.<br>Så snart han får kännedom om att en elektrisk anläggning för svag-<br>ström eller för starkström med en spänning av högst 1 000 volt<br>mellan fasledare tillkommit, svarar han för de åtgärder som behövs<br>vid hans anläggning för att förebygga skada eller störning.</p>
<p>Åtgärder som avses i första stycket skall vara ägnade att<br>förebygga att anläggningen genom inverkan på den andra<br>anläggningen genom induktion eller förhöjda markpotentialer<br>orsakar person- eller sakskada eller annan störning än ljudstörning.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 5 § 1 mom. andra stycket i den gamla ellagen.</p>
<p>I denna paragraf, som innebär ett avsteg från prioritetsprincipen, ges<br>bestämmelser som omfattar anläggningar för högspänning. Sådana<br>anläggningar har vid normal drift inte påtagligt större inverkan på omgiv-<br>ningen än andra anläggningar. Om däremot fel uppstår kan deras in-<br>verkan bli både kraftig och vidsträckt. De anläggningar det här rör sig om<br>är i praktiken ledningar för överföring på längre sträckor, där spänningen<br>uppgår till flera hundra kV. Det gäller alltså ledningarna inom stamnätet<br>och vissa regionledningar. Om en sådan ledning brister och därmed far<br>kontakt med marken leds en s.k. jordslutningsström ner i marken. Denna<br>ström har en avsevärd styrka. Den orsakar induktion vilken på grund av<br>den kraftiga strömstyrkan kan sprida sig över stora områden med påföljd<br>att andra ledningar påverkas.</p>
<p>Därutöver uppstår s.k. förhöjda markpotentialer. Jordslutnings-<br>strömmen leds från den nedfallna ledningen genom marken till en<br>transformator. Vid felstället uppstår spänningssättningar som kan ha av-<br>sevärd utbredning på marken. Dessa förhöjda markpotentialer, dvs. spän-<br>ningssättningar, kan påverka andra ledningar med därav följande person-<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>176</p>
<p>och sakskador och kan också genom direktverkan vara farliga för männi-<br>skor och djur.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket innebär i korthet att innehavaren av en<br>starkströmsanläggning för högspänning alltid skall svara för<br>skyddsåtgärder utan hänsyn till prioritetsordningen under förutsättning<br>att den jordslutningsström som kan uppkomma vid enfasigt fel har en<br>större styrka än 500 ampere.</p>
<p>Skyldigheten att svara för skyddsåtgärder gäller dock inte i förhållande<br>till alla typer av anläggningar utan bara gentemot<br>svagströmsanläggningar och lågspänningsanläggningar. Sistnämnda<br>kategori utgörs av starkströmsanläggningar med en spänning av högst<br>1 000 volt mellan fasledare. I förhållande till andra högspännings-<br>anläggningar gäller alltså prioritetsprincipen.</p>
<p>Den ansvarige anläggningsinnehavaren är inte skyldig att ta reda på<br>vilka skyddsberättigade anläggningar som finns i hans närhet utan<br>skyldigheten inträder först då han far kännedom om sådana anläggningar.</p>
<p>I andra stycket anges de typer av skador och störningar som skall före-<br>byggas. Att influens inte nämns beror på att den bara uppträder i<br>omedelbar anslutning till ledningen även då fel uppstår. Inverkan genom<br>influens från dessa typer av anläggningar är alltså inte annorlunda än vid<br>andra typer av anläggningar, varför undantagsregeln i denna paragraf inte<br>omfattar inverkan genom influens.</p>
<p>4 § Om, i fall som avses i 3 §, innehavaren av en senare tillkommen<br>anläggning genom bristande planläggning av anläggningens<br>utförande eller på annat sätt har föranlett att kostnaden för<br>skyddsåtgärder blivit väsentligt högre än nödvändigt, svarar han för<br>merkostnaden.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 5 § 2 mom. tredje stycket i den gamla ellagen men<br>saknar motsvarighet i utredningens förslag.</p>
<p>Enligt 3 § är innehavaren av vissa högspänningsanläggningar alltid<br>skyldig att vidta åtgärder till skydd mot skador och störningar vid såväl<br>äldre som yngre anläggningar. Detta betyder dock inte att innehavare av<br>yngre anläggningar är helt befriade från att vidta skyddsåtgärder i<br>samband med uppförande av den egna anläggningen. Vid den nya<br>anläggningen måste naturligtvis "normala" skyddsåtgärder vidtas. Dessa<br>bör vidtas efter samråd med innehavaren av högspänningsanläggningen<br>så att kostnaden för de skyddsåtgärder som denne behöver vidta kan<br>minimeras. Om innehavaren av den nya anläggningen underlåter detta<br>och därigenom föranleder att de erforderliga skyddsåtgärderna vid hög-<br>spänningsanläggningen blir väsentligt högre än nödvändigt far han själv<br>svara för denna merkostnad. Detta ansvar inträder bara om kostnaderna<br>blir väsentligt högre, varför bestämmelsen blir tillämplig först då<br>innehavaren av den nya anläggningen mera allvarligt har åsidosatt sina<br>skyldigheter i nämnda hänseende.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>177</p>
<p>12 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 136</p>
<p>5 § Om en elektrisk anläggning flyttas eller ändras i fråga om<br>utförande eller drift och risken för skada eller störning därmed<br>ökar, skall frågan om skyldighet att svara för skyddsåtgärder som<br>föranleds av den ökade risken bedömas på samma sätt som om<br>anläggningen var ny.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 5 § 1 mom. tredje stycket i den gamla ellagen och</p>
<p>4 § i utredningens förslag.</p>
<p>Om en äldre anläggning ändras på sätt som beskrivs i paragrafen blir<br>anläggningsinnehavaren gentemot yngre anläggning skyldig att svara för<br>de skyddsåtgärder som föranleds av ändringen. Innehavaren av den<br>yngre anläggningen svarar alltjämt för de skyddsåtgärder som behövdes<br>redan före ändringen.</p>
<p>6 § En elektrisk anläggning skall anses ha tillkommit då den togs i<br>bruk. Har olika delar av en anläggning tagits i bruk vid skilda<br>tidpunkter, skall varje sådan del vid tillämpning av detta kapitel<br>anses som en särskild anläggning.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 5 § 1 mom. fjärde stycket i den gamla ellagen och</p>
<p>5 § i utredningens förslag.</p>
<p>Bestämmelsen har sin betydelse bl.a. för längre kraftledningar som ofta<br>byggs ut i etapper. Detta gäller inte bara själva ledningen utan även de<br>transformator- och kopplingsstationer som hör till ledningen.</p>
<p>7 § Om, i fall som avses i 2 och 3 §§, nödvändigt skydd kan uppnås<br>med bättre verkan eller till lägre kostnad genom någon åtgärd vid en<br>annan anläggning än den vars innehavare enligt 2 eller 3 § är skyldig<br>att svara för åtgärden, skall innehavaren av den förstnämnda<br>anläggningen, efter överenskommelse eller beslut av allmän domstol,<br>utföra åtgärden.</p>
<p>Den innehavare som utfört en åtgärd enligt första stycket har rätt<br>att av den som enligt 2 eller 3 § haft att svara för åtgärden få ersätt-<br>ning för de utgifter som varit nödvändiga för de utförda åtgärderna.<br>Om de utförda åtgärderna inneburit en fördel för anläggningen i<br>form av minskning av utgifterna för dess underhåll och drift eller<br>annan stadigvarande förbättring av driften, skall ersättningen<br>minskas i motsvarande mån.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 5 § 2 mom. första och andra styckena i den gamla<br>ellagen och 6 § i utredningens förslag.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket innebär ett undantag från huvudregeln<br>om vid vilken anläggning erforderliga skyddsåtgärder skall vidtas.<br>Huvudregeln finns i 2 §. där ansvar enligt prioritetsprincipen föreskrivs,<br>och i 3 §, där ansvar för innehavare av vissa högspänningsanläggningar<br>föreskrivs. Undantaget innebär att de erforderliga åtgärderna kan vidtas<br>vid en annan anläggning än vid den enligt huvudregeln utpekade. Det bör<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>178</p>
<p>uppmärksammas att det någon gång kan vara lämpligast att vidta Prop. 1996/97:136<br>åtgärderna vid en annan anläggning än den störande eller den störda<br>anläggningen. Även denna situation omfattas av bestämmelsen.</p>
<p>Om inte de inblandade parterna kan komma överens om vid vilken<br>anläggning åtgärderna skall vidtas får frågan lösas vid allmän domstol.<br>För att i möjligaste mån undvika tvister inför domstol finns det sedan<br>1960 en frivillig samarbetsnämnd, Telestömingsnämnden. Den har<br>karaktären av en partssammansatt skiljenämnd. Den har bl.a. till uppgift<br>att utfärda rekommendationer i ersättningsfrågor på detta område, vilka<br>publiceras i en serie, "Meddelande från Telestömingsnämnden".</p>
<p>I andra stycket finns en kostnadsregel. Bestämmelsen i första stycket<br>innebär bara en reglering av vid vilken anläggning de erforderliga<br>åtgärderna skall vidtas. Kostnadsansvaret ligger dock kvar på den som<br>enligt huvudregeln haft att svara för åtgärderna. Därför föreskrivs att han<br>skall ersätta innehavaren av den anläggning vid vilken åtgärderna<br>vidtagits. Ersättning utgår för de kostnader som varit nödvändiga för de<br>erforderliga åtgärderna. Om åtgärderna utförts på ett onödigt omfattande<br>eller dyrbart sätt får den ersättningsberättigade själv stå för<br>merkostnaderna.</p>
<p>Om de vidtagna åtgärderna medför minskade underhålls- och driftkost-<br>nader eller annan stadigvarande förbättring av driften vid den berörda an-<br>läggningen skall ersättningen minskas i motsvarande mån.</p>
<h4>8 § Särskilda bestämmelser om elektromagnetisk kompatibilitet<br>finns i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet.</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 7 § i utredningens förslag.</p>
<h4>10 kap. Skadestånd</h4>
<p>I detta kapitel ges vissa föreskrifter om skadestånd i samband med<br>elverksamhet. Föreskrifter ges bara då ellagens reglering innebär<br>avvikelser från sedvanliga skadeståndsrättsliga bestämmelser. I den mån<br>föreskrifter saknas gäller alltså dessa bestämmelser, främst<br>skadeståndslagens (1972:207) bestämmelser.</p>
<p>Ansvar för skada genom inverkan av el från starkströmsanläggning</p>
<p>1 § Har någon tillfogats person- eller sakskada genom inverkan av<br>el från en starkströmsanläggning, skall skadan, även om det inte<br>följer av allmänna skadeståndsbestämmelser, ersättas av<br>innehavaren av den starkströmsanläggning från vilken elen senast<br>kommit.</p>
<p>Ansvar enligt första stycket gäller inte</p>
<p>1. den som innehar en starkströmsanläggning för produktion av el<br>där generatorn har en märkeffekt om högst 50 kilovoltampere,</p>
<p>179</p>
<p>2. den som innehar en starkströmsanläggning som är avsedd för<br>användning av el och som tillförs el med en spänning av högst 250<br>volt mellan en ledare och jord eller, vid icke direkt jordat system,<br>mellan två ledare,</p>
<p>3. om skadan skett på en annan elektrisk anläggning eller en<br>rörledning for transport av naturgas, for vilken det krävs koncession<br>enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, eller</p>
<p>4. om den elektriska anläggningen utgörs av en inrättning för<br>godsbefordran eller är avsedd för en sådan inrättnings behov och<br>skada uppkommit på egendom som har blivit mottagen for sådan<br>befordran.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 4 § i den gamla ellagen.</p>
<p>I denna och följande paragrafer läggs skadeståndsansvaret på<br>innehavaren av en anläggning. Den som kräver skadestånd enligt lagen<br>kan i stället vända sig mot ägaren. Detta framgår av 7 § första stycket.<br>Den som kräver skadestånd kan alltså rikta sig mot endera av dessa två.<br>Förhållandet dem emellan regleras i 7 § andra stycket.</p>
<p>I första stycket ges huvudregeln om strikt skadeståndsansvar i stället<br>för ansvar vid vållande. Ansvaret omfattar person- och sakskador som<br>orsakats genom inverkan av el från en elektrisk starkströmsanläggning.<br>Vad som avses med en elektrisk anläggning framgår av 1 kap. 2 §.<br>Ansvaret gäller endast om elen kommer från en starkströrnsaniäggnmg. -<br>El från svagströmsanläggningar är enligt den gängse definitionen av<br>sådana anläggningar inte farliga för person eller egendom varför el som<br>härrör från sådana anläggningar inte kan orsaka person- eller sakskador.</p>
<p>Flertalet skador inträffar i direkt anslutning till en elektrisk<br>starkströmsanläggning. Någon kommer exempelvis i kontakt med en<br>nedfallen ledning och skadas av elen därifrån. Det kan också inträffa t.ex.<br>att en ledning faller ned och gör ett järnstaket strömförande eller att el<br>genom induktion tillförs en svagströmsanläggning och via den orsakar<br>person- eller sakskada. Det strikta ansvaret gäller i alla dessa och<br>liknande situationer.</p>
<p>Ansvaret åvilar innehavaren av den starkströmsanläggning från vilken<br>elen senast kommit. Ansvaret har alltså utsträckts till att gälla innehavare<br>av alla elektriska starkströmsanläggningar, oavsett om anläggningen är<br>utrustad med en generator eller transformator eller ej. Det saknar i detta<br>sammanhang betydelse var elen alstrats och om den kommit in i<br>anläggningen avsiktligt genom vanlig leverans eller oavsiktligt på annat<br>sätt exempelvis genom överledning eller induktion.</p>
<p>I andra stycket anges fyra undantag från huvudregeln om strikt<br>skadeståndsansvar. Undantagsbestämmelsen innebär att sedvanliga<br>skadeståndsrättsliga regler, främst skadeståndslagens föreskrifter, blir<br>tillämpliga medan transporträttsliga regler gäller i det fjärde<br>undantagsfallet.</p>
<p>Enligt punkterna 1 och 2 undantas från det strikta ansvaret dels den<br>som innehar en starkströmsanläggning för produktion av el där<br>generatorn har en märkeffekt om högst femtio kilovoltampere. dels den<br>som innehar en starkströmsanläggning som är avsedd för användning av<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>180</p>
<p>el och som tillförs el med en spänning av högst tvåhundrafemtio volt Prop. 1996/97:136<br>mellan ledare och jord eller, vid icke direkt jordat system, mellan två<br>ledare. Vad gäller anläggningar som nämns i punkt 2 görs inte längre<br>någon åtskillnad mellan anläggningar inomhus och utomhus.</p>
<p>I detta sammanhang bör även regleringen i 1 kap. 2 § andra stycket<br>andra meningen uppmärksammas. Där anges att om det till en anläggning<br>som är avsedd för användning av el är anslutet en eller flera andra sådana<br>anläggningar och anläggningarna är i samme innehavares hand, skall an-<br>läggningarna betraktas som en och samma anläggning. Detta innebär<br>t.ex. att om någon av dessa anläggningar tillförs el med en spänning som<br>överstiger tvåhundrafemtio volt, gäller strikt ansvar för skada som<br>inträffar vid ansluten anläggning som tillförs el med en spänning av<br>högst tvåhundrafemtio volt.</p>
<p>Enligt tredje punkten gäller inte heller strikt ansvar om det är en annan<br>elektrisk anläggning eller en rörledning för transport av naturgas, för<br>vilken krävs koncession enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar,<br>som har skadats. Punkten motsvarar delvis 6 § i den gamla ellagen. De<br>bestämmelser rörande medvållande som finns i 6 § i den gamla ellagen<br>har inte förts över till den nya ellagen. I detta hänseende blir alltså<br>sedvanliga bestämmelser gällande, främst 6 kap. 1 § andra och tredje<br>styckena skadeståndslagen.</p>
<p>Det kan också förekomma att driften hos en elektrisk anläggning störs<br>på grund av inverkan av el från en annan sådan anläggning. Den frågan<br>regleras i 4 §.</p>
<p>Enligt fjärde punkten gäller inte heller strikt skadeståndsansvar om den<br>elektriska anläggningen utgörs av en inrättning för godsbefordran eller är<br>avsedd för en sådan inrättnings behov och skada uppkommit på egendom<br>som har blivit mottagen för sådan befordran. I detta fall blir främst<br>transporträttsliga bestämmelser gällande. Punkten motsvarar 13 § i den<br>gamla ellagen.</p>
<p>Produktansvar</p>
<p>2 § Om en skada orsakas av säkerhetsbrist i el som har satts i<br>omlopp från en elektrisk anläggning med egen generator eller<br>transformator är innehavaren, om inte annat följer av 3 §, skyldig<br>att betala skadestånd för personskada samt för sakskada på<br>egendom som till sin typ vanligen är avsedd för enskilt ändamål, om<br>den skadelidande vid tiden för skadan använde egendomen<br>huvudsakligen för sådant ändamål.</p>
<p>Med säkerhetsbrist avses att elen inte är så säker som skäligen kan<br>förväntas.</p>
<p>Avtalsvillkor som inskränker skadeståndsskyldigheten är utan<br>verkan.</p>
<p>3 § Skadeståndsskyldig enligt 2 § är inte den som</p>
<p>1. visar att han inte har satt elen i omlopp i en näringsverksamhet,</p>
<p>181</p>
<p>2. gör sannolikt att säkerhetsbristen inte fanns när han satte elen i<br>omlopp,</p>
<p>3. visar att säkerhetsbristen beror på att elen måste stämma<br>överens med tvingande föreskrifter som har meddelats av en<br>myndighet, eller</p>
<p>4. visar att det på grundval av det vetenskapliga och tekniska<br>vetandet vid den tidpunkt då han satte elen i omlopp inte var möjligt<br>att upptäcka säkerhetsbristen.</p>
<p>Dessa paragrafer motsvarar 4 a och 4 b §§ i den gamla ellagen och<br>reglerar skadeståndsansvaret vid skador orsakade av el som har brister i<br>kvalitet. Bestämmelserna har sin grund i rådets direktiv /85/374/EEG av<br>den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra<br>författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister.</p>
<p>I direktivets artikel 1 föreskrivs att en tillverkare skall vara ansvarig<br>för skador som orsakas av en defekt i hans produkt. I artikel 2 definieras<br>produkt som en lös sak med vissa undantag. Enligt artikel 3 avses med<br>tillverkare främst den som framställt produkten. En produkt har, enligt<br>artikel 6, en säkerhetsbrist om den inte ger den säkerhet som en person<br>har rätt att vänta sig med hänsyn till alla omständigheter.</p>
<p>Direktivet införlivades med svensk rätt huvudsakligen genom<br>produktansvarslagen (1992:18), som trädde i kraft den 1 januari 1993.</p>
<p>Emellertid anges i artikel 2 sista meningen i direktivet att begreppet<br>"produkt" inbegriper elektricitet. Någon annan bestämmelse som<br>specifikt behandlar el finns inte i direktivet. Såvitt avser el införlivades<br>direktivet genom att 4 a och 4 b §§ infördes i ellagen med ikraftträdande<br>den 1 januari 1993. Dessa paragrafer ersätts nu med 2 § respektive 3 §.</p>
<p>I 2 § ges själva skadeståndsregeln, som innebär att strikt ansvar<br>föreligger för skada som orsakas av säkerhetsbrist i el. I motsats till<br>annan skadeståndsskyldighet som regleras i detta kapitel gäller denna<br>paragraf skador som orsakas av fel hos själva elen och inte fel som<br>orsakas av fel eller inverkan från en elektrisk anläggning. Vad som avses<br>med säkerhetsbrist anges i paragrafens andra stycke. Som exempel på fel<br>kan nämnas avvikelser i fråga om frekvens eller spänning hos elen.</p>
<p>Skadeståndsskyldighet gäller för personskada och viss angiven typ av<br>sakskada.</p>
<p>I 3 § finns vissa föreskrifter om undantag från skadestånds-<br>skyldigheten.</p>
<p>I den mån föreskrifter om produktansvar för el saknas i dessa<br>paragrafer gäller sedvanliga skadeståndsrättsliga bestämmelser.</p>
<p>Närmare kommentarer om produktansvaret för el finns i regeringens<br>proposition (prop. 1991/92:135) om produktansvar för skador orsakade<br>av elektrisk ström.</p>
<p>Skadestånd vid driftstörning</p>
<p>4 § Har driften vid en elektrisk anläggning störts genom inverkan<br>av el från en annan sådan anläggning och vållar störningen</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>182</p>
<p>personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, skall<br>innehavaren av sistnämnda anläggning ersätta skadan, om<br>störningen har uppstått till följd av uppsåt eller vårdslöshet från<br>hans sida.</p>
<p>Paragrafen motsvarar delvis 6 § i den gamla ellagen.</p>
<p>Har en elektrisk anläggning skadats genom inverkan av el från en<br>annan elektrisk anläggning skall, vilket framgår av 1 § andra stycket 3,<br>det strikta ansvaret enligt 1 § första stycket inte gälla. 1 stället får<br>sedvanliga skadeståndsrättsliga bestämmelser tillämpas, vilket i detta fall<br>innebär främst skadeståndslagens bestämmelser. Ersättning utgår alltså<br>för person- och sakskada samt för ren förmögenhetsskada genom brott.<br>Men även störning av driften vid en elektrisk anläggning kan ske genom<br>inverkan av el från en annan elektrisk anläggning. En sådan störning<br>orsakar normalt varken person- eller sakskador. Däremot orsakas ofta ren<br>förmögenhetsskada. Ersättning för sådan skada utgår inte enligt<br>skadeståndslagens bestämmelser utom i vissa fall som här saknar aktuali-<br>tet. Därför har den aktuella bestämmelsen tagits in i ellagen.</p>
<p>Om en störning skulle orsaka person- eller sakskada utgår ersättning<br>för detta enligt allmänna skadeståndsbestämmelser. För tydlighets skull<br>föreskrivs detta i paragrafen.</p>
<p>Skadelidandes medvållande</p>
<p>5 § Om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skada<br>som skall ersättas enligt 1 § första stycket eller 4 § gäller 6 kap. 1 §<br>skadeståndslagen (1972:207).</p>
<p>Skadestånd enligt 2 § jämkas efter vad som är skäligt, om vållande<br>på den skadelidandes sida har medverkat till skadan.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 7 § i den gamla ellagen.</p>
<p>Första stycket innebär att skadestånd som utgår enligt bestämmelsen<br>om strikt ansvar i 1 § första stycket kan jämkas vid medvållande från den<br>skadelidandes sida i enlighet med 6 kap. 1 § skadeståndslagen.<br>Bestämmelsen gäller både vid person- och sakskada. Därigenom innebär<br>bestämmelsen en ändring i förhållande till den gamla ellagen i fråga om<br>sakskada. Tidigare gällde vid sakskada att skadeståndsskyldighet förelåg<br>fullt ut eller inte alls beroende på graden av medvållande från den<br>skadelidandes sida. Skälen för ändringen har redovisats i avsnitt 13.6.<br>Även då ersättning för ren förmögenhetsskada enligt 4 § tillämpas<br>skadeståndslagens jämkningsbestämmelser.</p>
<p>Andra stycket reglerar jämkning vid skadestånd enligt bestämmelserna<br>om produktansvar. Motsvarande regel finns i produktansvarslagen.<br>Regeln grundar sig på jämkningsregeln i rådets direktiv /85/374/EEG av<br>den 25 juli 1985. Regeln är oförändrad i förhållande till den gamla<br>ellagen.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>183</p>
<p>Bestämmande av skadestånd</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>6 § Vid bestämmande av ersättning for skada enligt 1, 2 eller 4 §<br>tillämpas 5 kap. skadeståndslagen (1972:207).</p>
<p>När ersättning för sakskada bestäms enligt 2 § avräknas ett belopp<br>om 3 500 kr.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 8 § i den gamla ellagen.</p>
<p>Huvudregeln om skadeståndets bestämmande ges i första stycket. Där<br>nämns ersättning enligt 1, 2 och 4 §§, vilka är de<br>ersättningsbestämmelser som avviker från skadeståndslagens<br>ersättningsbestämmelser. Vad avser bestämmande av skadestånd enligt<br>enligt de nämnda paragraferna hänvisas till 5 kap. skadeståndslagen.</p>
<p>I andra stycket finns en avräkningsregel som innebär att 3 500 kr skall<br>avräknas då skadestånd för sakskada enligt regeln om produktansvar i<br>2 § bestäms. Motsvarande regel finns i produktansvarslagen. Regeln<br>grundar sig på jämkningsregeln i rådets direktiv /85/374/EEG av den 25<br>juli 1985. Regeln är oförändrad i förhållande till den gamla ellagen.</p>
<p>Ägares skadeståndsansvar</p>
<p>7 § Har ägaren till en elektrisk starkströmsanläggning upplåtit<br>nyttjanderätten helt eller delvis till någon annan, svarar han ändå<br>för skada som skall ersättas enligt denna lag som om han alltjämt<br>innehaft anläggningen. Agaren är dock inte ansvarig med annan<br>egendom än som har upplåtits.</p>
<p>Den ersättning ägaren kan ha utgett i ett sådant fall som avses i<br>första stycket får han kräva tillbaka av nyttjanderättshavaren.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 10 § i den gamla ellagen.</p>
<p>Preskription</p>
<p>8 § Talan mot en elektrisk anläggnings ägare eller innehavare om<br>skadestånd enligt 1 § första stycket eller 4 § skall väckas inom två år<br>från det skadan inträffade.</p>
<p>Den som vill ha ersättning enligt 2 § skall väcka talan inom tre år<br>från det han fick eller borde ha fått kännedom om att fordringen<br>kunde göras gällande. Talan om ersättning måste dock väckas inom<br>tio år från det att den som påstås vara skadeståndsskyldig<br>tillhandahöll elen.</p>
<p>Den som inte väcker talan i tid har inte rätt till ersättning enligt de<br>angivna bestämmelserna.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 11 § i den gamla ellagen.</p>
<p>I första stycket föreskrivs en preskriptionstid på två år i de fall skades-<br>tånd skall utgå enligt ellagens bestämmelser, dvs. enligt 1 § första stycket</p>
<p>184</p>
<p>(strikt ansvar) eller 4 § (ersättning för ren förmögenhetsskada vid<br>driftstörning).</p>
<p>För de skador som skall ersättas enligt andra bestämmelser blir de<br>allmänna reglerna i preskriptionslagen tillämpliga.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs en preskriptionstid på tre år i de fall skades-<br>tåndsskyldighet föreligger enligt 2 § (produktansvar). Motsvarande regel<br>finns i produktansvarslagen. Regeln grundar sig på<br>preskriptionsbestämmelsema i rådets direktiv /85/374/EEG av den 25 juli<br>1985. Regeln är oförändrad i förhållande till den gamla ellagen.</p>
<p>11 kap. Särskilda bestämmelser om överföring och leverans av el till<br>konsumenter</p>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Detta kapitel gäller överföring och leverans av el till<br>konsumenter. Med konsument avses en fysisk person till vilken el<br>överförs eller levereras huvudsakligen för ändamål som faller<br>utanför näringsverksamhet.</p>
<p>1 paragrafen avgränsas kapitlets tillämpningsområde till att avse<br>överföring och leverans av el till konsumenter. Begreppet konsument<br>avser en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller<br>utanför näringsverksamhet. Definitionen stämmer överens med vad som<br>gäller enligt EG: s direktiv om oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal<br>(93/13/EEG). I sak motsvaras definitionen även av de uttryck som<br>används i annan konsumenträttslig lagstiftning, t.ex. konsumentköplagen<br>och konsumenttjänstlagen. En närmare redogörelse för konsument-<br>begreppet finns bl.a. i förarbetena till avtalsvillkorslagen (prop.<br>1994/95:17 s. 29 f.).</p>
<p>Bestämmelserna i kapitlet är således tillämpliga på hushållsel som<br>överförs och levereras till en privatperson och dennes familj för att<br>användas för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Om elen<br>används även för näringsverksamhet är den huvudsakliga användningen<br>avgörande.</p>
<h4>2 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i detta<br>kapitel är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.</h4>
<p>I paragrafen slås fast att kapitlets bestämmelser är tvingande till konsu-<br>mentens förmån. Den jämförelse som nämns i paragrafen skall göras<br>mellan det enskilda avtalsvillkoret och den enskilda lagbestämmelsen som<br>reglerar en viss fråga. Det är således inte fråga om att göra en<br>helhetsbedömning av ett avtal som i vissa avseenden ger konsumenten en<br>sämre och i andra avseenden en förmånligare ställning än vad som följer av<br>lagen. Bestämmelsen innebär att de olika förmåner och befogenheter som</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>185</p>
<p>lagen tillerkänner konsumenten inte kan inskränkas genom avtal.<br>Konsumenten far däremot alltid åberopa ett avtalsvillkor som är<br>förmånligare än vad som följer av lagens regler. Paragrafen avser<br>avtalsvillkor varigenom konsumenten på förhand godtar inskränkningar i<br>sina rättigheter eller utvidgningar av sina skyldigheter enligt lagen.<br>Däremot hindrar stadgandet inte att konsumenten i ett konkret fall avstår<br>från en befogenhet eller en förmån sedan den väl har blivit aktuell. Frågan<br>huruvida ett sådant avstående eller åtagande från konsumentens sida är<br>bindande för denne far bedömas enligt allmänna avtalsrättsliga regler, bl.a.<br>generalklausulen i 36 § avtalslagen.</p>
<p>Avbrytande av överföring av el på grund av konsumentens avtalsbrott</p>
<p>3 § Överföring av el får avbrytas, om konsumenten försummar sina<br>skyldigheter och försummelsen utgör ett väsentligt avtalsbrott.</p>
<p>Innan överföringen avbryts skall konsumenten uppmanas att<br>inom viss skälig tid vidta rättelse och, i annat fall än som avses i 4 §,<br>underrättas om att överföringen annars kan avbrytas. Sker rättelse<br>får överföringen inte avbrytas.</p>
<p>Om omständigheterna ger anledning att befara att ett avbrott<br>skulle medföra ej obetydlig personskada eller omfattande sakskada,<br>får överföringen inte avbrytas. Det gäller dock inte om konsumenten<br>handlar otillbörligt.</p>
<p>I paragrafen behandlas de grundläggande förutsättningar som gäller för<br>avbrytande av överföring av el på grund av att konsumenten gjort sig<br>skyldig till ett avtalsbrott.</p>
<p>Paragrafen riktar sig mot både nätkoncessionshavaren och<br>leverantören. Det är dock endast nätkoncessionshavaren, vilken svarar<br>för nätverksamheten och de anläggningar med vilkas hjälp överföringen<br>sker, som de facto kan avbryta överföringen. Om leverantören anser att<br>det finns grund för att avbryta överföringen på grund av konsumentens<br>försummelse, far leverantören vända sig till nätkoncessionshavaren och<br>begära att denne skall avbryta överföringen. Förhållandet mellan<br>nätkoncessionshavaren och elleverantören far regleras genom avtal. Som<br>framgår av 8 § andra stycket ligger ansvaret för att avbrytandet av<br>överföringen sker i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel på den<br>som tar initiativ till åtgärden.</p>
<p>Av första stycket framgår att en grundläggande förutsättning för att<br>överföringen skall fa avbrytas är att konsumenten har gjort sig skyldig till<br>en försummelse som är att betrakta som ett väsentligt avtalsbrott,<br>antingen mot nätkoncessionshavaren eller leverantören. Konsumenten<br>kan bryta mot avtalet på olika sätt, t.ex. genom att inte följa<br>säkerhetsföreskrifter. Den vanligaste försummelsen torde dock vara<br>bristande betalning av nätavgift respektive avgift för levererad el.</p>
<p>Försummelsen skall vara sådan att avtalsbrottet är att betrakta som ett<br>väsentligt avtalsbrott. Väsentlighetsbedömningen bör ske utifrån<br>avtalsbrottets betydelse för nätkoncessionshavaren respektive</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>186</p>
<p>elleverantören i enlighet med allmänna kontraktsrättsliga principer. När<br>det gäller bristande betalning bör sådana omständigheter som skuldens<br>storlek och antalet obetalda avgifter vara av avgörande betydelse. Är det<br>fråga om något enstaka dröjsmål avseende mindre belopp bör<br>väsentlighetskravet normalt inte anses uppfyllt.</p>
<p>En konsument kan ha flera olika abonnemang med samma leverantör<br>eller nätkoncessionshavare. Överföringen far dock endast avbrytas<br>beträffande det avtal som konsumenten har brutit mot. Betalar<br>konsumenten inte för elen till en fritidsbostad kan detta avtalsbrott inte<br>läggas till grund för att bryta överföringen till konsumentens ordinarie<br>bostad.</p>
<p>I andra stycket finns ett generellt krav som innebär att konsumenten<br>skall uppmanas att inom viss skälig tid vidta rättelse innan överföringen<br>avbryts. Tidsfristen skall anges uttryckligen i uppmaningen och vara<br>skälig. Skälig tid beträffande betalningsdröjsmål torde normalt inte<br>understiga två veckor. Vid andra typer av försummelser far frågan vad<br>som skall anses vara skälig tid avgöras från fall till fall. Om<br>försummelsen inte gäller betalning skall konsumenten enligt denna<br>bestämmelse erinras om att överföringen kan komma att avbrytas om<br>rättelse inte sker. Beträffande betalningsförsummelse finns regler om<br>underrättelse och meddelande till socialnämnden i 4 §. Av uppmaningen<br>bör framgå att sociala myndigheter kan komma att kopplas in i ett senare<br>skede.</p>
<p>Enligt tredje stycket far överföringen av el inte avbrytas om<br>omständigheterna ger anledning att befara att ett avbrott skulle medföra<br>ej obetydlig personskada eller omfattande sakskada. Bestämmelsen har<br>utformats i enlighet med lagrådets rekommendation.</p>
<p>Förevarande bestämmelse rör akuta situationer och innebär inte någon<br>undersökningsplikt för leverantören eller nätkoncessionshavaren. Den är<br>tillämplig då omständigheterna i det enskilda fallet är sådana att det kan<br>befaras att ett avbrott skulle medföra ej obetydlig personskada eller<br>omfattande sakskada. Som exempel på fall då bestämmelsen kan vara<br>tillämplig kan nämnas att det vid tidpunkten för avstängning råder sträng<br>kyla, att det är fråga om ett eluppvärmt bostadshus som är ensligt beläget<br>och att abonnenten är mycket gammal. Ett annat exempel är att<br>nätkoncessionshavaren får uppgift om att konsumenten eller någon annan<br>i dennes hushåll lider av allvarlig sjukdom och det är sannolikt att<br>tillståndet hastigt skulle försämras genom en avstängning. Med<br>omfattande sakskador avses värdemässigt stora skador, företrädesvis på<br>en byggnad. Kan det befaras att vattenledningssystemet i en byggnad<br>fryser sönder bör således inte överföringen avbrytas.</p>
<p>Bestämmelsen i tredje stycket begränsas av att den inte hindrar att<br>överföringen avbryts om konsumenten handlar otillbörligt. Som exempel<br>kan nämnas att en konsument som riskerar att drabbas av skada<br>underlåter att betala för överföringen, trots att han har betalningsförmåga.</p>
<p>Avbryts överföringen utan att förutsättningarna i denna paragraf och,<br>vid betalningsförsummelse, 4 § är uppfyllda, har konsumenten rätt till<br>ersättning enligt 8 § av den som tagit initiativ till att avbryta<br>överföringen.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>187</p>
<p>4 § Om avtalsbrottet består i att konsumenten försummat att betala Prop. 1996/97:136<br>för överföring eller leverans av el gäller, utöver vad som anges i 3 §,</p>
<p>att konsumenten sedan tiden for rättelse gått ut skall uppmanas att<br>betala inom tre veckor från det att han har delgetts uppmaningen<br>och en underrättelse om att överföringen annars kan avbrytas. Ett<br>meddelande om den uteblivna betalningen skall samtidigt lämnas till<br>socialnämnden i den kommun där konsumenten får el överförd.</p>
<p>Sker betalning eller är fordringen tvistig, får överföringen inte<br>avbrytas. Överföringen får inte heller avbrytas om socialnämnden<br>inom den tid som anges i första stycket skriftligen har meddelat den<br>som lämnat underrättelsen att nämnden tar på sig<br>betalningsansvaret för skulden.</p>
<p>Paragrafen behandlar de särskilda förutsättningar som, utöver vad som<br>anges i 3 §, skall vara uppfyllda för att överföringen skall fa avbrytas då<br>försummelsen avser bristande betalning.</p>
<p>Har tiden för rättelse enligt 3 § gått ut skall konsumenten enligt första<br>stycket uppmanas att betala inom tre veckor från det att konsumenten har<br>delgetts uppmaningen och en underrättelse om att överföringen annars<br>kan avbrytas. Konsumenten skall delges enligt reglerna i<br>delgivningslagen. Samtidigt som uppmaningen och underrättelsen<br>avsänds skall socialnämnden i den kommun där överföringen sker få<br>meddelande om förhållandena. Om kommunen saknar socialnämnd far<br>meddelandet lämnas till den nämnd som fullgör uppgifter inom<br>socialtjänsten. De personuppgifter som lämnas till nämnden omfattas där<br>av sekretess enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen.</p>
<p>Av andra stycket framgår att överföringen inte far avbrytas om<br>betalning sker eller om socialnämnden inom den tid som anges i första<br>stycket har meddelat den som lämnat underrättelsen att nämnden tar på<br>sig betalningsansvaret. Det bör räcka att åtagandet avser själva skulden<br>och inte ränta. Överföringen får inte heller avbrytas i anledning av en<br>fordran som är tvistig. Detta överensstämmer med vad som gäller sedan<br>tidigare enligt branschens standardavtal. Enbart den omständigheten att<br>konsumenten underlåter att betala en skuld medför inte att fordran är att<br>betrakta som tvistig. Normalt bör krävas att konsumenten muntligen eller<br>skriftligen framställer en invändning i sak som kan sägas ha rättslig<br>relevans. Är fordringen endast delvis tvistig kan den del av fordringen<br>som inte är tvistig, om övriga förutsättningar är uppfyllda, föranleda att<br>överföringen avbryts.</p>
<p>5 § Innehavaren av nätkoncessionen och elleverantören har rätt till<br>skälig ersättning av konsumenten för kostnader som föranleds av<br>åtgärder som nämns i 3 och 4 §§ .</p>
<p>Paragrafen behandlar konsumentens skyldighet att utge ersättning för<br>nätkoncessionshavarens och elleverantörens kostnader i anledning av<br>förfarandet i 3 och 4 §§.</p>
<p>188</p>
<p>Nätkoncessionshavaren och elleverantören har rätt till ersättning för de<br>kostnader som föranleds av de åtgärder som anges i 3 och 4 §§. Vad som<br>avses är kostnader för uppmaningar och underrättelser till konsumenten<br>och meddelanden till socialnämnden, delgivningsförfarandet samt själva<br>avstängningsåtgärden. Nätkoncessionshavaren och elleverantören har<br>inte rätt till ersättning i större utsträckning än vad som med hänsyn till<br>omständigheterna kan anses skäligt.</p>
<p>I de fall där initiativet till att överföringen avbryts kommer från<br>leverantören bör nätkoncessionshavaren kunna kräva antingen<br>leverantören eller konsumenten på ersättning för avstängningsåtgärden.<br>Om nätkoncessionshavaren kräver leverantören far denne i sin tur påföra<br>konsumenten denna kostnad.</p>
<p>6 § Underrättelser och meddelanden som avses i 4 § första stycket<br>skall lämnas enligt formulär som fastställs av regeringen eller den<br>myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Av paragrafen framgår att underrättelser och meddelanden enligt 4 §<br>första stycket skall lämnas enligt formulär som fastställs av regeringen<br>eller den myndighet som regeringen bestämmer. Bestämmelsen har<br>utformats i enlighet med Lagrådets rekommendation.</p>
<p>Avbrytande av överföring av el av elsäkerhetsskäl m.nt</p>
<p>7 § Innehavaren av nätkoncession får avbryta överföringen av el för<br>att vidta åtgärder som är motiverade av elsäkerhetsskäl eller för att<br>upprätthålla en god drift- och leveranssäkerhet. Avbrottet får inte i<br>något fall pågå längre än åtgärden kräver.</p>
<p>Om innehavaren av nätkoncession kan förutse annat än<br>kortvariga avbrott i överföringen, skall konsumenten underrättas i<br>god tid före avbrottet. Konsumenten skall underrättas personligen<br>eller, om det är lämpligt, genom anslag.</p>
<p>Paragrafen behandlar i vilka fall nätkoncessionshavaren far avbryta<br>överföringen av el och i vilken omfattning han är skyldig att underrätta<br>konsumenten om avbrott i överföringen.</p>
<p>Enligt första stycket har nätkoncessionshavaren rätt att avbryta<br>överföringen av el för att vidta åtgärder som är motiverade av<br>elsäkerhetsskäl eller för att upprätthålla en god drift- och leveranssäkerhet.<br>Detta följer redan av bestämmelserna i 8 och 9 kap. I första stycket<br>föreskrivs vidare att avbrottet inte i något fall far pågå längre än åtgärden<br>kräver. Blir avbrottet för långt gäller, om skada uppkommer, ett<br>kontrollansvar enligt 10 §.</p>
<p>Av andra stycket framgår att nätkoncessionshavaren har en skyldighet<br>att underrätta konsumenten om förutsebara driftstörningar, t.ex. i anledning<br>av reparationsarbete eller liknande, som inte är kortvariga. Aviseringen<br>skall ske i god tid före avbrottet. Med uttrycket annat än kortvarigt avbrott<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>189</p>
<p>avses att utesluta helt korta avbrott från underrättelseskyldigheten.<br>Tidslängden kan variera i det enskilda fallet. Är det fråga om ett enda<br>avbrott torde konsumenten utan större olägenhet normalt kunna tåla<br>strömlöshet mer än någon timme utan att han underrättas i förväg. Avbrott<br>som är längre än två timmar bör dock aldrig kunna bedömas som<br>kortvariga.</p>
<p>Underrättelsen skall ske genom ett skriftligt eller muntligt meddelande<br>direkt till konsumenten. Om det är lämpligt - t.ex. i ett flerfamiljshus - kan<br>underrättelse ske genom anslag i trapphus, på dörrar eller liknande. Det är<br>inte tillräckligt att nätkoncessionshavaren enbart sätter upp anslag på<br>allmän plats eller annonserar om avbrottet i media.</p>
<p>Skadestånd vid avbruten överföring av el</p>
<p>8 § Avbryts överföringen av el på grund av konsumentens<br>försummelse utan att förutsättningarna i 3 och 4 §§ är uppfyllda,<br>har konsumenten rätt till ersättning för skada av<br>nätkoncessionshavaren.</p>
<p>Har överföringen av el avbrutits på begäran av elleverantören,<br>skall denne, i stället för koncessionshavaren, ersätta konsumenten<br>för den uppkomna skadan.</p>
<p>Paragrafen behandlar konsumentens rätt till ersättning då<br>nätkoncessionshavaren bryter överföringen på grund av konsumentens<br>avtalsbrott utan att förutsättningarna enligt 3 och 4 §§ är uppfyllda.</p>
<p>Enligt första stycket har konsumenten rätt till ersättning om<br>överföringen bryts på grund av konsumentens försummelse, trots att<br>förutsättningarna för detta inte föreligger enligt 3 och 4 §§. Som exempel<br>kan anges att avtalsbrottet inte är att betrakta som väsentligt, att<br>nätkoncessionshavaren underlåter att delge konsumenten en underrättelse<br>enligt 4 § eller att överföringen bryts trots att omständigheterna är sådana<br>som anges i 3 § tredje stycket.</p>
<p>Av andra stycket framgår att elleverantören ensam skall ersätta skadan,<br>om överföringen avbrutits på dennes begäran. Detta innebär att<br>nätkoncessionshavaren inte behöver kontrollera att leverantörens begäran<br>att överföringen skall avbrytas har stöd i lag. Om elleverantören begärt<br>att överföringen skall avbrytas far konsumenten således vända sig mot<br>denne med sitt ersättningskrav.</p>
<p>9 § Om innehavaren av nätkoncession inte har underrättat<br>konsumenten enligt 7 § andra stycket, har konsumenten rätt till<br>ersättning för skada av koncessionshavaren.</p>
<p>Paragrafen behandlar nätkoncessionshavarens skadeståndsskyldighet om<br>han brister i sin underrättelseskyldighet enligt 7 § andra stycket.</p>
<p>Av paragrafen framgår att nätkoncessionshavaren är<br>skadeståndsskyldig mot konsumenten om han underlåter att underrätta<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>190</p>
<p>konsumenten om förutsebara avbrott enligt 7 § andra stycket. Endast den Prop. 1996/97:136<br>skada som föranleds av den uteblivna underrättelsen är ersättningsgill.</p>
<p>10 § Om överföringen av el avbryts utan att det beror på<br>konsumentens försummelse och utan att det finns rätt att avbryta<br>överföringen enligt 7 § första stycket, har konsumenten rätt till<br>ersättning för skada av nätkoncessionshavaren om inte denne visar att<br>avbrottet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han inte<br>skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder han inte<br>heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.</p>
<p>Beror avbrottet på någon som koncessionshavaren har anlitat för<br>att utföra underhåll, reparation eller liknande arbete, är<br>koncessionshavaren fri från skadeståndsskyldighet endast om också<br>den som han har anlitat skulle vara fri enligt första stycket.</p>
<p>I paragrafen behandlas konsumentens rätt till skadestånd vid kvantitativa<br>driftsstömingar. Rätten till skadestånd om överföringen av el avbryts på<br>grund av konsumentens försummelse utan att förutsättningarna i 3 och 4 §§<br>är uppfyllda regleras i 8 §. Konsumentens rätt till skadestånd om han inte<br>underrättats enligt 7 § andra stycket bestäms enligt 9 §. Om<br>förutsättningarna för att avbryta överföringen av el i 7 § första stycket inte<br>är uppfyllda, ansvarar nätkoncessionshavaren enligt bestämmelserna i 10<br>§. Bland dessa fall inryms även då ett avbrott pågår längre än den aktuella<br>åtgärden kräver. Regler om skadeståndets omfattning finns i 11 §.</p>
<p>Bestämmelsen riktar sig enbart mot nätkoncessionshavaren. Detta<br>sammanhänger med att elleverantören såsom distributionssystemet är<br>uppbyggt i praktiken inte kan orsaka elavbrott. Nätkoncessionshavaren<br>har enligt första stycket ett s.k. kontrollansvar. Denna typ av<br>skadeståndsansvar finns sedan tidigare i bl.a. köplagen (1990:931),<br>konsumentköplagen (1990:932) och konsumenttjänstlagen (1985:716).<br>För överväganden avseende de bestämmelserna, se prop. 1988/89:76 s.<br>108 f. och prop. 1989/90:89 s. 84). Vad som nedan anförs är i huvudsak<br>hämtat från dessa överväganden men anpassat till förhållandena på<br>elmarknaden.</p>
<p>Huvudregeln är att konsumenten har rätt till ersättning för den skada han<br>lider genom ett elavbrott. För att nätkoncessionshavaren skall undgå<br>skadeståndsskyldighet krävs att fyra förutsättningar är uppfyllda. För det<br>första skall det föreligga ett hinder mot överföring av el. För det andra skall<br>hindret ligga utanför nätkoncessionshavarens kontroll. För det tredje skall<br>hindret vara sådant att nätkoncessionshavaren inte skäligen kunde för-<br>väntas ha räknat med det. För det fjärde skall nätkoncessionshavaren inte<br>skäligen ha kunnat undvika eller övervinna hindret.</p>
<p>För att nätkoncessionshavaren skall undgå skadeståndsskyldighet måste<br>samtliga fyra förutsättningar vara uppfyllda. Nätkoncessionshavaren far<br>anses ha bevisbördan för att så är fallet (jfr prop. 1989/90:89 s. 84).</p>
<p>Den första förutsättningen innebär alltså att avbrottet skall bero på om-<br>ständigheter som utgör hinder för överföringen. Det är inte tillräckligt att<br>överföringen försvåras eller blir mer kostsam än vad man kunnat räkna<br></p>
<p>191</p>
<p>med. Det är dock inte en nödvändig förutsättning att överföringen är<br>absolut omöjlig. Det kan föreligga sådana extraordinärt betungande<br>omständigheter att de enligt en objektiv bedömning rent faktiskt måste<br>anses utgöra ett hinder. Övriga förutsättningar för befrielse från skade-<br>ståndsskyldighet innebär å andra sidan att endast vissa typer av hinder kan<br>åberopas med framgång för att nätkoncessionshavaren skall kunna undgå<br>ersättningsskyldighet.</p>
<p>Den andra förutsättningen för befrielse från skadeståndsskyldigheten är<br>att elavbrottet beror på ett hinder som ligger utanför nätkoncessions-<br>havarens kontroll. Den bedömning som man skall göra för att avgöra om<br>ett prestationshinder ligger utanför nätkoncessionshavarens kontroll skiljer<br>sig från en culpabedömning bl.a. genom att skadeståndsskyldighet alltid<br>inträder när orsaken till hindret kan hänföras till företagets kontrollsfär. Det<br>är tillräckligt att hindret beror på omständigheter som i princip är kon-<br>trollerbara för nätkoncessionshavaren. Däremot är det utan betydelse huru-<br>vida företagets handlande i något avseende är att betrakta som klandervärt.<br>Det innebär att man i första hand måste bedöma hindret som sådant. Man<br>måste fråga sig om en nätkoncessionshavare i allmänhet typiskt sett kan<br>påverka uppkomsten av ett liknande hinder. Man kan emellertid vid själva<br>kvalificeringen av typhändelsen inte undgå att ta hänsyn även till hur<br>nätkoncessionshavaren uppträtt i det enskilda fallet (jfr Hellner och<br>Ramberg, Speciell avtalsrätt I Köprätt, 2 uppl., s. 144 f.).</p>
<p>I förarbetena till konsumentköplagen exemplifieras detta på följande sätt.<br>Om en konflikt i anslutning till allmänna kollektivavtalsförhandlingar leder<br>till strejk och detta medför ett prestationshinder, är det fråga om<br>arbetstagarnas självständiga handlande. Detta kan i allmänhet inte anses<br>ligga inom ramen för nätkoncessionshavarens kontroll. Bedömningen kan<br>däremot bli en annan i fall det är fråga om en strejk som utlösts t.ex. på<br>grund av att nätkoncessionshavaren klart brutit mot bestämmelserna i<br>gällande lag eller kollektivavtal. I detta senare fall far det anses röra sig om<br>ett förhållande som säljaren i princip har kontroll över. Även rena<br>olyckshändelser, t.ex. en brand, kan omfattas av ansvaret. Det gäller om<br>inte orsakerna ligger utanför det som säljaren kan kontrollera. Beror en<br>brand på kortslutning i det elektriska systemet ligger det i princip innanför<br>nätkoncessionshavarens kontrollsfär. Situationen kan vara en annan om<br>exempelvis en pyroman orsakat branden.</p>
<p>Ett avbrott på grund av vindfälle, tjäle, blötsnö, blixtnedslag eller<br>liknande händelser torde aldrig kunna anses ligga utanför nätkoncessions-<br>havarens kontroll, om avbrottet beror på att tillsynsmyndigheternas<br>föreskrifter och råd inte har följts.</p>
<p>Den tredje förutsättningen för befrielse från skadeståndsskyldigheten är<br>att hindret är sådant att nätkoncessionshavaren inte skäligen kunde för-<br>väntas ha räknat med det. Vilka händelser som i denna mening bör tas i<br>beräkning beror i hög grad på omständigheterna i det enskilda fallet. Det<br>finns risker som är ofta förekommande och typiska för verksamheten så att<br>nätkoncessionshavaren regelmässigt bör räkna med dem, medan andra<br>händelser är så ovanliga och avlägsna att de inte behöver beaktas.</p>
<p>Om t.ex. blötsnö i ett visst område nästan varje vinter orsakar led-<br>ningsbrott, trots att nätkoncessionshavaren följt tillsynsmyndigheternas</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>192</p>
<p>föreskrifter och råd, måste det anses att nätkoncessionshavaren skäligen<br>kunde förväntas ha räknat med att avbrott av denna orsak kan ske. Det<br>innebär att risken för skada i dessa fall placeras hos nätkoncessions-<br>havaren. Om däremot ett ledningsbrott orsakas av för det aktuella området<br>extrema väderleksförhållanden eller av en exceptionell händelse, bör<br>nätkoncessionshavaren inte behöva ta avbrottet i beräkning. I sistnämnda<br>fall placeras alltså risken för skada i stället hos konsumenten.</p>
<p>Den fjärde förutsättningen är att nätkoncessionshavaren inte skäligen<br>kunde ha undvikit eller övervunnit hindrets följder. Att märka är att<br>bedömningen skall avse hindrets följder och inte hindret som sådant.</p>
<p>I uttrycket ”skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit” ligger främst<br>att det skall göras en bedömning av det ekonomiskt rimliga i att vidta<br>åtgärder för att förhindra följderna av ett elavbrott. Här kan hänvisas till<br>prop. 1989/90:89 s. 89.</p>
<p>En situation där frågan om nätkoncessionshavaren skäligen kunde ha<br>undvikit eller övervunnit följderna av hindret är att det finns alternativa<br>möjligheter att förse konsumenten med el. Finns sådana möjligheter torde<br>dessa i regel behöva utnyttjas av nätkoncessionshavaren för att denne<br>skall undvika skadeståndsskyldighet.</p>
<p>De fyra förutsättningarna som ställs upp i första stycket är inte<br>fristående från varandra. Tvärtom finns det ett nära samband mellan dem.<br>I större eller mindre utsträckning griper de in i och täcker varandra.</p>
<p>I andra stycket behandlas nätkoncessionshavarens ansvar för avbrott<br>som beror på tredje man. Bestämmelsen tar sikte på en tredje man som<br>nätkoncessionshavaren har anlitat för underhålls- eller reparationsarbeten<br>eller liknande arbeten. Det kan handla både om sådana fall som avses i 7<br>§ första stycket och fall som inte förutsätter att överföringen av el<br>avbryts. Beror avbrottet på en tredje man, undgår nätkoncessionshavaren<br>skadeståndsskyldighet endast om både nätkoncessionshavaren och tredje<br>man skulle vara fria från skadeståndsskyldighet enligt principerna i första<br>stycket.</p>
<p>Bestämmelsen i andra stycket innebär en skärpning av det skade-<br>ståndsansvar som följer av första stycket. Syftet är att säkerställa att<br>nätkoncessionshavaren inte skall undgå skadeståndsansvar för att han<br>uppdragit till en tredje man att utföra underhålls- och reparationsarbeten.</p>
<p>I många fall leder dock redan första stycket till ett sådant resultat.</p>
<p>II § Skadestånd enligt 8 - 10 §§ omfattar ersättning för utgifter och<br>inkomstbortfall samt annan förlust på grund av avbrottet</p>
<p>Om skyldigheten att utge skadestånd skulle vara oskäligt<br>betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska<br>förhållanden, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt. Vid<br>bedömningen skall även beaktas föreliggande försäkringar och<br>försäkringsmöjligheter, den skadeståndsskyldiges förutsättningar att<br>förutse och hindra skadan samt andra särskilda omständigheter.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>193</p>
<p>13 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 136</p>
<p>Paragrafen behandlar skadeståndets omfattning och jämkning.</p>
<p>Enligt första stycket omfattar skadeståndsskyldighet enligt 8-10 §§<br>ersättning för utgifter och inkomstbortfall samt annan förlust på grund av<br>avbrottet. Det motsvarar vad som gäller enligt bl.a. konsumentköplagen.</p>
<p>Ett elavbrott leder ofta till att konsumenten åsamkas utgifter av olika<br>slag, t.ex. för att på olika sätt kompensera den uteblivna elen. Rätten till<br>ersättning för utgifter är givetvis begränsad till vad som framstår som<br>skäligt med hänsyn till omständigheterna. Detta följer också av<br>skyldigheten att vidta skäliga åtgärder för att begränsa sin skada. Konsu-<br>menten får t.ex. inte välja ett onödigt dyrt transportsätt vid inköp av gasol i<br>anslutning till ett avbrott, om han lika gärna hade kunnat åka med allmänna<br>kommunikationsmedel.</p>
<p>Ett elavbrott kan också leda till inkomstbortfall. En förlust av arbetsin-<br>komst kan uppstå om konsumenten på grund av ett elavbrott kommer för<br>sent till sitt arbete eller måste vara borta från arbetet för att omedelbart<br>vidta åtgärder för att begränsa följderna av avbrottet. Uttrycket in-<br>komstbortfall tar sikte på såväl inkomst av anställning som inkomst av<br>annat förvärvsarbete. Även i detta hänseende gäller givetvis att konsumen-<br>ten är skyldig att begränsa sin förlust. Vid tvist är det konsumenten som<br>har att styrka sin förlust, exempelvis genom intyg från arbetsgivaren.</p>
<p>Konsumenten har slutligen rätt till ersättning även för annan förlust på<br>grund av ett elavbrott än sådana som nämns särskilt i paragrafen. Därmed<br>avses huvudsakligen s.k. följdskador, t.ex. skador på livsmedel, hus-<br>hållsmaskiner och hemelektronik, personskador eller allmänna förmögen-<br>hetsskador.</p>
<p>Ersättningens omfattning begränsas av vissa generella<br>skadeståndsrättsliga principer. Enligt den s.k. adekvansreglen gäller att<br>skadeståndsskyldigheten inte omfattar förluster som saknar adekvat<br>orsakssammanhang med avtalsbrottet. Mycket avlägsna, onormala och<br>opåräkneliga följder av avtalsbrottet faller således utanför ersättnings-<br>skyldigheten.</p>
<p>1 andra stycket ges en möjlighet att jämka ett skadestånd.<br>Bestämmelsen är tillämplig i samtliga de situationer där koncesssions-<br>havare och elleverantörer kan drabbas skadeståndsansvar enligt detta<br>kapitel. Jämkningsbestämmelsen har utformats med förebild i<br>bestämmelserna i konsumentköplagen (1990:932) och konsument-<br>tjänstlagen (1985:716). Se närmare överväganden i prop. 1984/85:110 s.<br>292 och prop. 1989/90:89 s. 139. Vad som anförs nedan är i huvudsak<br>hämtat därifrån.</p>
<p>Bestämmelsens undantagskaraktär markeras av att en förutsättning för<br>jämkning är att skyldigheten att utge skadestånd är oskäligt betungande<br>med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden.<br>Detta betyder i praktiken att skadeståndet, för att jämkning över huvud<br>taget skall komma ifråga, i allmänhet måste uppgå till ett i och för sig<br>ganska betydande belopp. För att ett skadestånd skall kunna betraktas<br>som oskäligt betungande torde det vidare krävas att skadeståndet är<br>avsevärt större än vad som kan anses motsvara en normal skaderisk i<br>nätkoncessionshavarens verksamhet.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>194</p>
<p>Ett skadestånd kan inte anses oskäligt betungande om skadeståndet<br>täcks av en försäkring på den skadeståndsskyldiges sida. Jämkning bör i<br>princip inte heller komma ifråga när den skadeståndsskyldige har<br>underlåtit att teckna försäkring som hade kunnat täcka skadeståndet och<br>som han i sin egenskap av näringsidkare borde ha tecknat.</p>
<p>För att jämkning skall kunna ske enligt bestämmelsen är det inte<br>tillräckligt att skadeståndet i och för sig är betydande, beloppsmässigt<br>faller utanför ramen for det normala med hänsyn till verksamhetens art<br>och inte täcks av en försäkring. Skadeståndet skall trots det inte jämkas,<br>om det likväl kan bäras av den skadeståndsskyldige utan sådana<br>uppoffringar som kan betecknas som oskäliga med hänsyn till hans<br>ekonomiska förhållanden i övrigt.</p>
<p>Vid bedömningen av om skadeståndsskyldigheten är att betrakta som<br>oskäligt betungande skall även andra särskilda omständigheter i det<br>enskilda fallet beaktas. Dessa utgör inte självständiga jämkningsgrunder<br>utan omständigheter som, när skadeståndsskyldigheten är av sådan<br>omfattning att frågan om jämkning aktualiseras, kan inverka på<br>oskälighetsbedömningen enligt bestämmelsen. Bland sådana omständig-<br>heter kan nämnas försäkringar och försäkringsmöjligheter på<br>konsumentens sida. Vidare bör beaktas den skadeståndsskyldiges<br>möjlighet att förutse och hindra skadan. Har konsumenten t.ex. gjort<br>nätkoncessionshavaren uppmärksam på en speciell skaderisk, och har<br>han haft goda möjligheter att förebygga skadan, men underlåtit detta, är<br>det omständigheter som talar mot jämkning. Även annat som gör att<br>situationen avviker från det normala och som därför kan tala för eller<br>emot jämkning bör beaktas. Hit hör en sådan omständighet som den<br>skadeståndsskyldiges möjlighet att vända sig emot någon annan.</p>
<p>Om förutsättningarna för jämkning föreligger far jämkning ske efter<br>vad som är skäligt. Jämkning skall endast ske i den utsträckning som<br>behövs för att skadeståndet inte längre skall framstå som en oskälig<br>belastning på den skadeståndsskyldige med hänsyn till hans ekonomiska<br>förhållanden.</p>
<p>Mot bakgrund av att verksamheten inom elbranschen normalt bedrivs<br>av juridiska personer och att stränga krav måste ställas på dessa i<br>försäkringshänseende torde jämkning kunna komma i fråga endast<br>undantagsvis.</p>
<p>12 § Konsumenten skall underrätta motparten om anspråk på<br>ersättning inom två år från det att skadan inträffade. Gör han inte<br>det, har han förlorat sin rätt till ersättning för den uppkomna<br>skadan.</p>
<p>Paragrafen innehåller en reklamationsregel. Konsumenten skall<br>underrätta motparten om ett anspråk på ersättning senast inom två år från<br>det att skadan inträffade. Om så inte sker förlorar konsumenten rätten till<br>ersättning. Har konsumenten underrättat motparten om sitt anspråk inom<br>tvåårsfristen gäller allmänna preskriptionsregler.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>195</p>
<h4>12 kap. Tillsyn m.m.</h4>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Detta kapitel motsvarar 11 kap. i utredningens förslag.</p>
<p>Tillsyn</p>
<p>1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter<br>eller villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas, såvitt<br>avser frågor om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella<br>elsystemet, av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.</p>
<p>Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av<br>föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas<br>av nätmyndigheten.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § 6 mom. första stycket och 21 § i den gamla<br>ellagen samt 11 § första stycket elhandelslagen.</p>
<p>Första stycket reglerar tillsynen vad avser dels elsäkerhet, dels<br>driftsäkerheten hos det nationella elsystemet. Med stöd av motsvarande<br>bemyndigande i den gamla ellagen har regeringen i dels 12 kap. 1 §<br>förordningen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar, dels<br>14 § förordningen (1993:1068) om elektrisk materiel utsett Elsäker-<br>hetsverket att vara tillsynsmyndighet i fråga om elsäkerhet.</p>
<p>Av andra stycket framgår att nätmyndigheten är tillsynsmyndighet i<br>övrigt på ellagens område.</p>
<p>2 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar<br>och ta del av de handlingar som behövs for tillsynen. En begäran får<br>förenas med vite.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 23 § och delvis 25 § i den gamla ellagen.</p>
<p>3 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs<br>för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som<br>omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.</p>
<p>Ett föreläggande som avser elsäkerhet eller driftsäkerheten hos det<br>nationella elsystemet gäller omedelbart.</p>
<p>Paragrafen motsvarar delvis 2 § 6 mom. andra stycket i den gamla<br>ellagen, 11 § andra stycket första meningen i elhandelslagen samt 3 och</p>
<p>4 §§ i utredningens förslag.</p>
<p>Första stycket innehåller huvudregeln om en tillsynsmyndighets rätt att<br>meddela förelägganden, vilka far förenas med vite.</p>
<p>Bestämmelsen i andra stycket gäller bara vid frågor om elsäkerhet och<br>driftsäkerheten hos det nationella elsystemet. Sådana förelägganden<br>gäller omedelbart, dvs. utan hinder av att de inte vunnit laga kraft.</p>
<p>196</p>
<p>Särskilt om tillsyn som avser elsäkerhet eller driftsäkerheten hos det<br>nationella elsystemet</p>
<p>4 § Tillsynsmyndigheten får</p>
<p>1. förordna om rättelse på vederbörandes bekostnad om någon<br>inte följer ett föreläggande enligt 3 § som är påkallat av<br>elsäkerhetsskäl,</p>
<p>2. förbjuda användning av en elektrisk anläggning som är i ett<br>sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller<br>egendom kan uppstå,</p>
<p>3. förbjuda tillhandahållande eller användning av elektrisk<br>materiel som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att<br>fara för person eller egendom kan uppstå eller som inte är<br>kontrollerad, provad, besiktigad eller dokumenterad enligt gällande<br>föreskrifter,</p>
<p>4. förbjuda tillhandahållande av tjänster som innebär fara for<br>person eller egendom till följd av bristfällig eller felaktig installation<br>av elektriska starkströmsanläggningar.</p>
<p>Beslut enligt första stycket gäller omedelbart och får verkställas.</p>
<p>Paragrafen motsvarar delvis 25 § i den gamla ellagen och 3 och 4 §§ i<br>utredningens förlag.</p>
<p>Möjligheten att ingripa mot elektrisk materiel omfattar också den<br>situation att materielen inte motsvarar gällande krav i fråga om<br>bedömning av överensstämmelse. Enligt det tidigare nämnda s.k.<br>lågspänningsdirektivet gäller bl.a. krav på viss teknisk dokumentation<br>som förutsättning för att en tillverkare skall få släppa ut en produkt på<br>marknaden.</p>
<p>5 § För tillsyn som avser elsäkerhet eller driftsäkerheten hos det<br>nationella elsystemet har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till<br>områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.</p>
<p>Om det behövs för tillsynen avseende elsäkerhet, får<br>tillsynsmyndigheten hos tillverkare, importörer, grossister och<br>detaljhandlare för provning ta ut ett eller flera exemplar av en<br>anordning, avsedd att anslutas till en elektrisk anläggning, eller<br>elektrisk materiel som har införts eller skall införas på marknaden.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om ersättning för uttaget prov och om<br>skyldighet att ersätta tillsynsmyndighetens kostnader för provning.</p>
<p>Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs for tillsynen.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 24 § i den gamla ellagen och 5 § i utredningens<br>förslag.</p>
<p>Paragrafen kan ses som en komplettering till 2 § och innebär mer in-<br>gripande och preciserade befogenheter för tillsynsmyndigheten.<br>Paragrafen gäller frågor om elsäkerhet och delvis driftsäkerheten hos det<br>nationella elsystemet.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>197</p>
<p>Med stöd av motsvarande bemyndigande i den gamla ellagen har rege-<br>ringen bemyndigat Elsäkerhetsverket att meddela föreskrifter om sådan<br>ersättning som nämns i tredje stycket. Bemyndigandet finns intaget i 12 §<br>förordningen (1993:1068) om elektrisk materiel.</p>
<p>Avgifter</p>
<p>6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om avgifter för myndighets verksamhet som<br>sker med stöd av denna lag.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 16 § i den gamla ellagen och 8 § i utredningens<br>förslag.</p>
<p>Med stöd av motsvarande bemyndigande i den gamla ellagen har rege-<br>ringen meddelat föreskrifter om dels en elsäkerhetsavgift för att finans-<br>iera statlig elsäkerhetsverksamhet, dels en nätövervakningsavgift för att<br>finansiera verksamhet vid nätmyndigheten. Föreskrifterna har meddelats<br>i förordningen (1995:1296) om elsäkerhetsavgift och<br>nätövervakningsavgift.</p>
<h4>13 kap. Övriga bestämmelser</h4>
<p>Detta kapitel motsvarar 12 kap. i utredningens förslag.</p>
<p>A nsvarsbestämmelser</p>
<p>1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen<br>eller av oaktsamhet</p>
<p>1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,</p>
<p>2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 11 §, eller</p>
<p>3. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 §<br>tredje stycket eller 9 kap. 1 § andra stycket.</p>
<p>Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet</p>
<p>1. bryter mot 2 kap. 22 § eller</p>
<p>2. inte gör anmälan enligt 6 kap. 1 § i rätt tid eller i sådan anmälan<br>lämnar oriktig uppgift.</p>
<p>I ringa fall döms inte till ansvar.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 27 § i den gamla ellagen, 3 § elhandelslagen och</p>
<p>2 § i utredningens förslag.</p>
<p>I andra stycket punkt 1 finns en ny straffbestämmelse för de fall en<br>nätkoncessionshavare har en ledning ur bruk längre tid än sammanlagt tre<br>år utan tillstånd.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>198</p>
<p>2 § Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd<br>med straff enligt brottsbalken.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 28 § i den gamla ellagen och 3 § i utredningens<br>förslag.</p>
<p>3 § Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar<br>enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 29 § i den gamla ellagen och 4 § i utredningens<br>förslag.</p>
<p>4 § Elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till<br>en elektrisk anläggning eller elektrisk materiel som varit föremål för<br>brott enligt denna lag skall förklaras förverkade, om det inte är<br>uppenbart oskäligt. I stället för sådan egendom kan värdet av<br>egendomen förklaras förverkat. Även utbytet av brott enligt denna<br>lag skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 30 § i den gamla ellagen och 5 § i utredningens<br>förslag.</p>
<p>Överklagande</p>
<p>5 § Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 23 - 25 §§, 3 kap. 3 §, 6 -<br>8 §§, 11, 12,14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§ samt 5 kap. 7, 10 och<br>11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2 - 4 §§ samt<br>beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den<br>som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el<br>får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd<br>krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra<br>beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med<br>stöd av lagen.</p>
<p>Paragrafen motsvarar i stort 31 § i den gamla ellagen 14 §<br>elhandelslagen.</p>
<p>Övergångsbestämmelser</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998, då lagen (1902:71<br>s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,<br>och lagen (1994:618) om handel med el, m.m., skall upphöra att<br>gälla.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>199</p>
<p>2. För en elanvändare som har debiterats kostnaden för en mätare<br>med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i<br>uttagspunkten enligt 2 § 10 mom. första stycket lagen (1902:71 s. 1),<br>innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skall<br>2 § 10 mom. andra stycket nämnda lag alltjämt gälla.</p>
<p>3. I ärenden om prisreglering enligt 10 § lagen (1994:618) om<br>handel med el, m.m., som är anhängiga vid den nya lagens<br>ikraftträdande skall äldre bestämmelser tillämpas.</p>
<p>4. Punkten 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1994:617) om<br>ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om<br>elektriska anläggningar, i dess lydelse enligt lagen 1995:1140 skall<br>alltjämt gälla.</p>
<p>5. Punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till lagen<br>(1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa<br>bestämmelser om elektriska anläggningar, skall alltjämt gälla i<br>ärenden där ansökan har gjorts före den 1 januari 1996.</p>
<p>6. För ledningar som före ikraftträdandet av denna lag har dragits<br>fram enligt vad som sägs i 5 b § lagen (1902:71 s. 1), innefattande<br>vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skal) 5 b § alltjämt<br>gälla.</p>
<p>7. Om en ledning har dragits fram fore den 1 juli 1982 tillämpas<br>2 kap. 24 § endast om ledningen var i bruk nämnda dag eller togs i<br>bruk därefter och återställningsåtgärder är påkallade ur allmän<br>synpunkt.</p>
<p>I punkten 1 föreslås att den nya ellagen skall träda i kraft den 1 januari<br>1998, då den ersätter den gamla ellagen och elhandelslagen vilka då<br>upphör att gälla.</p>
<p>1 punkten 2 regleras övergångsvis kostnaden för en mätare med<br>tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i uttagspunkten<br>hos en elanvändare. Enligt föreskrifter i den gamla ellagen skulle<br>elanvändaren debiteras hela denna kostnad. Vid flyttning hade<br>elanvändaren rätt att fa tillbaka del av kostnaden enligt särskilda<br>föreskrifter. Enligt motsvarande föreskrifter i den nya ellagen skall<br>elanvändaren inte debiteras hela nämnda kostnad utan bara högst ett visst<br>maximibelopp. I gengäld har elanvändaren inte rätt till återbetalning vid<br>flyttning. Genom övergångsbestämmelsen har de elanvändare som har<br>debiterats enligt äldre bestämmelser, dvs. hela kostnaden, alltjämt rätt till<br>återbetalning vid flyttning.</p>
<p>I punkten 3 regleras övergångsvis tvister om prisreglering enligt elhan-<br>delslagen. Enligt nämnda lag kunde skäligheten av priset på el som säljs<br>av innehavaren av leveranskoncession endast prövas på ansökan av kund<br>inom leveransområdet. I den nya ellagen har denna fråga ställts under<br>nätmyndighetens tillsynsansvar, varför myndigheten numera självmant<br>kan uppta denna fråga till prövning. Enligt övergångsbestämmelsen skall<br>dock tvister som har anhängiggjorts enligt äldre bestämmelser prövas<br>enligt dessa bestämmelser.</p>
<p>Enligt punkten 4 skall alltjämt en viss angiven bestämmelse gälla.<br>Enligt denna bestämmelse skall nätmyndigheten på anmälan av<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>200</p>
<p>kommunen meddela förbud för en innehavare av nätkoncession att inom<br>ett angivet område ansluta anläggningar för värmeförsörjning av en<br>byggnad om byggnaden redan är ansluten till ett fjärrvärme- eller<br>naturgasnät. En sådan anmälan skulle göras före utgången av juni 1996.<br>Ett meddelat förbud gäller till utgången av år 1998.</p>
<p>Vissa övergångsfrågor regleras i punkterna 2 och 3 i övergångsbestäm-<br>melserna till lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1),<br>innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Enligt<br>punkten 5 skall dessa punkter alltjämt tillämpas i ärenden som<br>anhängiggjorts före den 1 januari 1996.</p>
<p>I 5 b § i den gamla ellagen finns vissa föreskrifter som gäller<br>ledningar, vilka har dragits fram efter expropriation. Dessa föreskrifter<br>har inte förts över till den nya ellagen beroende på att expropriation<br>numera knappast förekommer vid ledningsdragning. I stället används<br>ledningsrätt. Enligt punkten 6 skall dock dessa föreskrifter alltjämt gälla<br>för ledningar som dragits fram före ikraftträdandet av den nya ellagen på<br>der sätt som nämns i 5 b §.</p>
<p>I punkten 7 regleras övergångsvis bestämmelserna i 2 kap. 24 §.<br>Nämnda bestämmelse reglerar skyldigheten att vidta återställnings-<br>åtgärder när en nätkoncession upphör att gälla. Bestämmelsen motsvarar<br>3 § 1 mom. i den gamla ellagen. Då denna bestämmelse infördes den<br>1 juli 1982 fanns motsvarande övergångsbestämmelse, vilken innebär att<br>återställningsåtgärder behöver vidtas endast om de är påkallade från<br>allmän synpunkt medan sådan skyldighet inte föreligger då de påkallas<br>från enskild synpunkt. Skälen för detta har angetts i regeringens<br>proposition (prop. 1981/82:188) med förslag till lag om ändring i lagen<br>(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg-<br>ningar, m.m., s. 64 f.</p>
<p>Enligt allmänna principer tillämpas nya skadeståndsregler endast på<br>skadefall som inträffar efter ikraftträdandet. Någon övergångsbe-<br>stämmelse angående reglerna om skadestånd behövs därför inte.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>201</p>
<h2>Sammanfattning av Ellagstiftningsutredningens<br>slutbetänkande Ny ellag (SOU 1995:108)</h2>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h3>Ny ellag</h3>
<p>Den nu gällande ellagen har varit i kraft sedan år 1902. Trots de<br>ändringar som har genomförts i lagen sedan dess är huvuddragen i stort<br>sett oförändrade. Sedan lagen infördes har stora förändringar skett av<br>både tekniska förutsättningar och elmarknadens struktur, något som har<br>skapat problem vid tillämpningen av lagen.</p>
<p>I sak mycket betydelsefulla förändringar av regelsystemet krävs när<br>den s.k. elmarknadsreformen genomförs, vilket enligt riksdagens nu<br>fattade beslut skall ske den 1 januari 1996. Dels görs ett stort antal<br>ändringar och tillägg i ellagen, dels träder en ny lag om handel med el,<br>m.m. i kraft. Våra förslag bygger på dessa lagändringar.</p>
<p>Ellagen är i sin nu gällande lydelse svåröverskådlig och med de<br>beslutade ändringarna per den 1 januari 1996 blir den än mer<br>svåröverskådlig. De omfattande ändringarna som nu träder i kraft har<br>införts i lagen i avvaktan på den översyn som vi nu genomfört. I vissa<br>hänseenden innehåller ellagen föråldrad lagtext, främst vad gäller<br>bestämmelser som reglerar skadeståndsfrågoma. Det är ingen överdrift<br>att säga att ellagen nu är ett lagtekniskt provisorium.</p>
<p>Det finns således ett stort behov av att ersätta ellagen med en ny<br>lagstiftning på elområdet.</p>
<p>Vi har övervägt olika lagtekniska lösningar. Vår slutsats är att<br>övervägande skäl talar för att foga samman de bestämmelser som kommer<br>att finnas i ellagen per den 1 januari 1996 med bestämmelserna i lagen om<br>handel med el, m.m.</p>
<p>En del bestämmelser har förts över till den nya lagen i närmast<br>oförändrat skick. Detta gäller främst de bestämmelser som reglerar den nya<br>elmarknaden. I övrigt har vi omarbetat lagens äldre bestämmelser och<br>föreslår även vissa nya bestämmelser.</p>
<p>Det nu framlagda förslaget till ny ellag torde, om inga väsentliga<br>invändningar framkommer under ärendets fortsatta beredning, kunna träda<br>i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>Vårt förslag till ny ellag har disponerats i 12 kapitel och innehåller även<br>övergångsbestämmelser. Följande kapitelindelning gäller.</p>
<p>1 kap. Inledande bestämmelser</p>
<p>2 kap. Nätkoncession</p>
<p>3 kap. Nätverksamhet m.m.</p>
<p>4 kap. Nättariffer</p>
<p>5 kap. Leveranskoncession</p>
<p>6 kap. Utlandshandel</p>
<p>7 kap. Kommunala elföretag</p>
<p>8 kap. Systemansvar och balansansvar</p>
<p>203</p>
<p>9 kap. Skyddsåtgärder</p>
<p>10 kap. Skadestånd</p>
<p>11 kap. Tillsyn m.m.</p>
<p>12 kap. Övriga bestämmelser</p>
<p>En kortfattad översikt över den nya lagen lämnas i kapitel 8.</p>
<p>Det förslag till ny ellag som vi lägger fram innehåller också resultatet<br>av våra överväganden av ett antal sakfrågor som vi enligt direktiven för<br>vårt arbete skulle behandla särskilt. Dessa frågeställningar har vi<br>behandlat i kapitel 3Ä7. I denna sammanfattning lämnas en kort<br>redogörelse for våra överväganden och förslag i dessa sakfrågor. I fråga<br>om den nya lagens innehåll i övrigt hänvisas till nyss nämnda översikt i<br>kapitel 8.</p>
<h3>Beviljande och förnyelse av nätkoncession (kapitel 3)</h3>
<p>Bestämmelserna i ellagen bygger på att den som svarar för verksamheten<br>har beviljats nätkoncession för byggande eller begagnande av elektrisk<br>starkströmsledning. Enligt de bestämmelser som träder i kraft den 1 januari<br>1996, som i stor utsträckning motsvarar vad som gäller i dag, finns två<br>typer av nätkoncession; nätkoncession för linje och nätkoncession för<br>område. Nätkoncession för linje avser en ledning med i huvudsak bestämd<br>sträckning och kommer i fråga främst för ledningar med högre spänning,<br>vanligen i storkraftnätet eller i regionnäten. Nätkoncession för område<br>avser inte en särskild ledning utan ger innehavaren rätt att utan särskild<br>prövning uppföra ledningar som ingår i det lokala överföringsnätet. Det är<br>då vanligen fråga om ledningar med lägre spänning för vilka en särskild<br>prövning i varje enskilt fall ej ansetts behövlig.</p>
<p>Nätkoncession ges för högst 40 år. Efter denna tid upphör kon-<br>cessionen att gälla och det krävs att nätägaren ansöker om ny koncession<br>för att verksamheten skall kunna fortsätta. Nätmyndigheten gör då en ny<br>prövning. Vi har haft i uppdrag att undersöka om denna prövning kan<br>förenklas i förhållande till om det gällt en helt ny ledning. Vi har därvid<br>även tagit upp vissa allmänna frågor som gäller såväl prövning av<br>ansökan om nätkoncession för helt ny ledning som prövning av ansökan<br>om förnyelse.</p>
<p>Våra överväganden och förslag i kapitel 3, avsnitt 3.4, i dessa frågor<br>innebär i huvudsak följande.</p>
<p>Under rubriken Prövning av ansökan om nätkoncession för ny<br>ledning eller nytt område konstateras att ingen ändring bör ske av de<br>grundläggande bestämmelserna om nätkoncessioner. Innebörden härav är<br>sålunda att</p>
<p>• nätkoncession far endast beviljas för anläggning som är lämplig ur<br>allmän synpunkt,</p>
<p>• nätkoncession far endast beviljas den som ur allmän synpunkt är<br>lämplig att utöva nätverksamhet, och</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>204</p>
<p>• nätkoncession för område far endast meddelas om området utgör en<br>med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet.</p>
<p>Följande ändringar föreslås.</p>
<p>• Nuvarande regel om att nätkoncession inte far strida mot detaljplan<br>eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen inskränks till att<br>enbart avse nätkoncession för linje. Nuvarande regel tillämpas i<br>praktiken inte när det gäller områdeskoncession. Vi kan inte se hur<br>regeln skulle kunna tillämpas i fråga om nätkoncession för område.</p>
<p>• Nuvarande regel om att naturresurslagen skall tillämpas inskränks, med<br>samma motivering som redovisats i föregående strecksats, till att enbart<br>avse nätkoncession for linje.</p>
<p>• Som följd av att naturresurslagen inte behöver tillämpas i fråga om<br>nätkoncession för område bör bestämmelserna om upprättande av<br>miljökonsekvensbeskrivning enbart avse nätkoncession for linje.</p>
<p>Mot bakgrund av vissa miljö- och hälsoskyddsaspekter som inom<br>utredningen framhållits av Svenska kommunförbundet finner utredningen<br>att det gällande systemet med miljökonsekvensbeskrivningar i samband<br>med nätkoncession för linje är tillfredsställande, varför inga nya<br>bestämmelser behövs. Med hänsyn till frågornas vikt betonas att<br>nätmyndigheten fortlöpande vid koncessionsprövningen bör följa upp att<br>miljökonsekvensbeskrivningama motsvarar de krav som utvecklingen på<br>miljöområdet ställer.</p>
<p>Vidare redovisas argument för och emot nuvarande ordning med tids-<br>begränsad nätkoncession eller ett system med koncession tills vidare.<br>Slutsatsen är att det sedan år 1902 tillämpade systemet med tids-<br>begränsade tillstånd (senare benämnda koncessioner) bör behållas. Vi<br>anser detta system nödvändigt för att den övriga samhällsutvecklingen<br>skall kunna beaktas i tillräcklig utsträckning. Genom en lång<br>koncessionstid åstadkommes en lämplig avvägning mot nätägarens<br>intressen.</p>
<p>När det gäller koncessionstidens längd föreslås vissa förändringar.<br>Innebörden är följande.</p>
<p>• Nätkoncession för linje skall som nu ges för högst 40 år.</p>
<p>• Nätkoncession för område skall ges för högst 25 år.</p>
<p>• Nätkoncession skall, om inte särskilda skäl finns, alltid ges för 40 år<br>(linje) resp. 25 år (område) om sökanden inte begär kortare tid.</p>
<p>När tiden för en gällande nätkoncession går ut, aktualiseras oftast fråga om<br>förnyelse av nätkoncession.</p>
<p>Vi undersöker om vissa led som ingår vid prövningen av helt ny<br>ledning kan tas bort när det gäller förnyelse. Vi berör även frågan om<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>205</p>
<p>vem som svarar for kostnaderna för flyttning av en ledning i samband<br>med att en koncession förnyas.</p>
<p>Prövning av en ansökan om förnyelse av en nätkoncession måste i<br>princip ske på samma sätt som när det gäller en helt ny ledning. Vi har<br>dock funnit att trots detta betydande förenklingar kan göras.</p>
<p>Naturresurslagen skall tillämpas vid koncessionsprövningen. Denna<br>lags grundläggande syfte är att främja en användning av naturresurserna<br>som är förnuftig för samhället vid en allsidig, samlad bedömning, både i ett<br>långsiktigt och i ett kortsiktigt perspektiv. Lagen är framåtsyftande. Att<br>lagen tillämpas när det gäller en ny ledning är viktigt. Om det gäller en<br>ansökan om förnyelse som syftar till att ledningen skall stå kvar med i<br>huvudsak oförändrad sträckning anser vi dock att naturresurslagen inte<br>behöver tillämpas. Detta innebär att en miljökonsekvensbeskrivning ej<br>behöver upprättas.</p>
<p>Vad gäller prövningen mot detaljplaner och områdesbestämmelser<br>konstaterar vi följande. Fastställda detaljplaner och områdesbestämmelser<br>ger uttryck för en beslutad avvägning mellan olika markanvänd-<br>ningsanspråk. Prövning mot dessa planer skall ske såväl vid ny ledning<br>som vid förnyelse. Vi föreslår inga ändringar av dessa bestämmelser. Vi<br>anser att resultatet av det lagstiftningsarbete som pågår i fråga om plan-<br>och bygglagen (jfr Plan- och byggutredningen, dir. 1994:65 och 1995:90)<br>bör avvaktas.</p>
<p>Vad gäller det administrativa förfarandet föreslår vi vissa förenklingar.<br>Vi anser inte heller att alternativa ledningssträckor behöver undersökas om<br>det inte framkommit avsevärda olägenheter med den befintliga<br>sträckningen.</p>
<p>Våra slutsatser och förslag är sammanfattningsvis följande.</p>
<p>• En särskild bestämmelse om förnyelse av nätkoncession införs.</p>
<p>• Naturresurslagen skall inte tillämpas i den mån ansökan om förnyelse<br>av nätkoncession för linje avser i huvudsak oförändrad sträckning.</p>
<p>• I dessa fall bör därför inte heller någon miljökonsekvensbeskrivning ges<br>in.</p>
<p>• Berörda fastighetsägare behöver inte ges tillfälle yttra sig annat än om<br>en ändring av ledningssträckningen övervägs.</p>
<p>• Ansökan om förnyelse av nätkoncession (både för linje och för område)<br>skall ges in senast två år före koncessionstidens utgång. Sker detta,<br>gäller nätkoncessionen tills ärendet har avgjorts.</p>
<p>Om det visar sig nödvändigt att vissa delar av en ledning måste flyttas för<br>att förnyad koncession skall kunna beviljas, kan kostnaderna falla på<br>ledningshavaren. Utrymmet för förhandlingslösningar är dock stort. När<br>kostnaderna faller på ledningshavaren utgör de kostnader i<br>nätverksamheten. Vi konstaterar att dessa kostnader måste anses vara av</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>206</p>
<p>sådan beskaffenhet att något hinder inte möter mot att de far ingå i<br>underlaget vid bestämmandet av nättarifferna.</p>
<p>Slutligen bör nämnas utredningens överväganden kring Ökad<br>flexibilitet i fråga om tidpunkten för förnyelse av nätkoncession. Vi<br>har haft att överväga denna fråga eftersom med nu gällande regler denna<br>tidpunkt kan komma olämpligt för nätägaren. Vi föreslår följande.</p>
<p>• Nätmyndigheten far under vissa förutsättningar utan remissförfarande<br>bevilja en tillfällig förlängning för högst fem år av en nätkoncession.</p>
<p>• Nätmyndigheten far under vissa förutsättningar på begäran av<br>koncessionshavaren förnya nätkoncessionen trots att den ursprungliga<br>koncessionstiden inte löpt ut.</p>
<h3>Vissa frågor vid återkallelse och ffånträdande av nätkoncession<br>(kapitel 4)</h3>
<p>I fråga om tvångsåtgärder vid återkallelse av nätkoncession (avsnitt<br>4.1) innebär våra överväganden och förslag i huvudsak följande.</p>
<p>Frågor om tvångsinlösen har diskuterats av flera tidigare utredningar,<br>som dock avstyrkt att sådana möjligheter införs i lagstiftningen. Den<br>tidigare diskussionen har främst förts utifrån perspektivet att<br>åstadkomma en effektiv eldistribution i landet. Enligt våra direktiv skall<br>vi överväga behovet av tvångsåtgärder i samband med att en<br>koncessionshavare ej fullgör sina skyldigheter i nätverksamheten. Fråga<br>är hur staten skall kunna ingripa i en sådan situation för att trygga en<br>säker elförsörjning. Vår utgångspunkt är att sådana situationer kommer<br>att uppträda ytterst sällan. Vi föreslår:</p>
<p>• En möjlighet skapas för staten att vid återkallelse av en nätkoncession<br>eller om koncessionen i annat fall upphör att gälla, mot ersättning<br>förfoga över ledningen eller ledningsnätet under en begränsad tid, högst<br>fem år, om detta behövs för att trygga elförsöijningen.</p>
<p>• En möjlighet skapas att i vissa fall låta reparera ett bristfälligt<br>ledningsnät på nätägarens bekostnad om denne ej är villig att själv<br>ombesöija åtgärderna.</p>
<p>Grundläggande för ett koncessionssystem är att de skyldigheter som gäller<br>för koncessionshavaren varar koncessionstiden ut. Med regeringens eller<br>nätmyndighetens tillstånd kan dock en nätkoncession överlåtas till annan.<br>Denna regel bör behållas. Möjligheter bör dock vidare finnas för en<br>koncessionshavare att under vissa förhållanden fa frånträda<br>koncessionen. Vi föreslår (avsnitt 4.2):</p>
<p>• Nätmyndigheten far på ansökan bevilja ett frånträdande av nätkon-<br>cession. Ansökan far beviljas om den elektriska anläggning nätkon-<br>cessionen avser inte längre behövs för en säker elförsörjning.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>207</p>
<p>• Koncessionshavare som önskar ta ledning ur bruk för längre tid än tre år<br>utan att frånträda koncessionen skall anmäla detta till nätmyndigheten<br>för prövning. Tillstånd bör ges om det inte är olämpligt ur<br>elförsörjningssynpunkt.</p>
<p>• Som följd av förslaget om anmälningsskyldighet och prövning om en<br>ledning skall tas ur bruk slopas nuvarande bestämmelse om återkallelse<br>av nätkoncession om en ledning inte har varit i bruk under tre år.</p>
<h3>Vissa frågor om flyttning eller annan ändring av elektrisk<br>ledning m.m. (kapitel 5)</h3>
<p>Vi diskuterar i detta kapitel vissa frågor som rör flyttning eller annan<br>ändring av elledning under pågående koncessionstid. Enligt våra direktiv är<br>den rättsliga situationen oklar t.ex. i frågan om vem som skall betala<br>flyttningen av en kraftledning om marken planeras att användas för annat<br>ändamål. Vi bör därför analysera behovet av kompletterande regler<br>beträffande relationerna mellan ledningshavaren och andra intressenter<br>samt i förekommande fall lämna förslag till sådana. Som bakgrund till våra<br>överväganden redovisas innebörden av bl.a. de bestämmelser om flyttning<br>eller ändring av ledning som finns i ledningsrättslagen och i ellagen.</p>
<p>Bestämmelserna i ledningsrättslagen innebär (33 §) att ledningsägaren<br>bara i undantagsfall och under förutsättning av att starka skäl talar för det<br>kan åläggas ta bort ledning eller ändra dess sträckning. Kostnaderna skall<br>då inte bäras av ledningsrättsinnehavaren utan av de sakägare som har<br>nytta av åtgärden. Även i vissa andra författningar, t.ex. expropriations-<br>lagen och plan- och bygglagen, finns bestämmelser som ger möjligheter<br>att flytta en elledning.</p>
<p>I ellagen regleras endast vissa specialsituationer. Dessa gäller sådana<br>flyttningar eller ändringar som kan aktualiseras när en elektrisk ledning<br>korsar eller på annat sätt berör en trafikled (5 a §) eller flyttning av de<br>ledningar som har dragits fram med stöd av expropriation (5 b §).</p>
<p>Våra överväganden har lett fram till följande slutsatser och förslag.</p>
<p>• I vad mån en innehavare av en framdragen elektrisk ledning är skyldig<br>att flytta eller ändra ledningen varierar, bl.a. beroende på hur<br>markupplåtelsen skett (nyttjanderätt, servitut eller ledningsrätt).<br>Upplåtelse av mark för ledningar sker numera i allt väsentligt med stöd<br>av ledningsrätt.</p>
<p>• Bestämmelserna i 33 § ledningsrättslagen vad gäller skyldighet att flytta<br>eller ändra en ledning är väl avvägda. De bör ej ändras. Nya eller<br>kompletterande bestämmelser om flyttning av elledningar är ej<br>erforderliga.</p>
<p>• Bestämmelserna i 5 a och 5 b §§ ellagen är Ä med undantag av reglerna<br>i 5 a § 4 mom. om arbete med ledning inom område för annan trafikled<br>än allmän väg Ä föråldrade och bör därför utmönstras.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>208</p>
<h3>Elskador och skyddsåtgärder (kapitel 6)</h3>
<p>Elektriska anläggningar kan vara av högst skiftande slag och förenade med<br>större eller mindre säkerhetsrisker. Definitionsmässigt är det endast<br>starkströmsanläggningar som kan medföra risker för person eller egendom.<br>Enligt starkströmsförordningen förstås nämligen med starkströms-<br>anläggning elektrisk anläggning för sådan spänning, strömstyrka eller<br>frekvens som kan vara farlig för person eller egendom.</p>
<p>De bestämmelser som finns i ellagen om skyddsåtgärder tar främst<br>sikte på elektriska anläggningars inverkan på andra elektriska<br>anläggningar. Bestämmelser om andra skyddsåtgärder utfärdas av<br>Elsäkerhetsverket med stöd av ett särskilt bemyndigande i lagen. Våra<br>överväganden och förslag innebär följande.</p>
<p>• Ellagen bör innehålla en allmän bestämmelse av innebörd att en<br>elektrisk anläggning och anslutna anordningar skall utföras och drivas<br>med beaktande av de krav som kan ställas från elsäkerhetssynpunkt.</p>
<p>• Som hittills bör ellagen innehålla ett bemyndigande för regeringen eller<br>den myndighet regeringen bestämmer (Elsäkerhetsverket) att utfärda<br>säkerhetsföreskrifter avseende elektriska anläggningar.</p>
<p>•</p>
<p>• Den grundläggande s.k. prioritetsprincipen bakom bestämmelserna i<br>nuvarande 5 § ellagen - vars innebörd är att innehavaren av en<br>nytillkommen elektrisk anläggning har att vidta de skyddsåtgärder som<br>behövs för att en befintlig anläggning inte utsätts för driftstörningar -<br>behålls. Även det undantag från prioritetsprincipen som innebär att<br>innehavare av högspänningsanläggningar med en spänning över 100 kV<br>alltid är skyldiga att vidta erforderliga skyddsåtgärder behålls.<br>Bestämmelserna förtydligas dock så att det klart framgår att<br>skyldigheten att vidta åtgärder innefattar att bära kostnaderna för<br>åtgärderna, oavsett vid vilken anläggning skyddsåtgärderna vidtas.</p>
<p>Prioritetsprincipen i fråga om skyddsåtgärder bör även gälla i förhållandet<br>mellan en elektrisk anläggning och koncessionspliktiga naturgasledningar<br>som med hänsyn till sin utsträckning och konstruktion kan vara särskilt<br>utsatta för inverkan.</p>
<h3>Skadestånd (kapitel 7)</h3>
<p>Bestämmelserna om skadestånd i ellagen är i stor utsträckning<br>ålderdomligt utformade och svårtillgängliga. Huvudregeln enligt lagen<br>innebär att en innehavare av en elektrisk starkströmsanläggning med egen<br>generator eller transformator har strikt skadeståndsansvar för skador<br>orsakade av elektrisk ström.</p>
<p>Den s.k. elmarknadsreformen, som innebär att det görs en boskillnad<br>mellan å ena sidan produktion och försäljning av el och å andra sidan<br>överföring av el (nätverksamhet), kommer nu att medföra att det på</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>209</p>
<p>14 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 136<br></p>
<p>elmarknaden finns aktörer som uteslutande sysslar med handel med el.<br>Vi har övervägt vilka principer som i fortsättningen bör gälla i fråga om<br>skadestånd vid elskador och gett bestämmelserna en ny utformning.</p>
<p>Överväganden och förslag i kapitel 7 innebär i huvudsak följande.</p>
<p>Det strikta ansvaret markerar samhällets syn på att produktion och<br>överföring av el är farlig verksamhet. Vi har inte funnit skäl att överge<br>principen om strikt ansvar. Vi föreslår:</p>
<p>• Begreppet elektrisk anläggning, som har stor betydelse i detta<br>sammanhang, bör behållas. En sådan anläggning har vi valt att definiera<br>som en elektrisk anläggning med däri ingående särskilda föremål för<br>produktion, överföring eller användning av el. Vi har inte avsett att<br>begreppet elektrisk anläggning skall ha någon annan innebörd än den nu<br>gällande. Vidare behålls indelningen av de elektriska anläggningarna i<br>starkströmsanläggningar och svagströmsanläggningar.</p>
<p>• Huvudprincipen om strikt skadeståndsansvar behålls vid person- eller<br>sakskada som orsakas av el.</p>
<p>• I likhet med vad som för närvarande gäller skall endast den som innehar<br>en elektrisk starkströmsanläggning kunna åläggas strikt skadestånds-<br>ansvar.</p>
<p>Enligt nuvarande regler är innehavare av elektriska starkströmsanlägg-<br>ningar med egen generator eller transformator strikt ansvariga för skador<br>som uppstår vid anslutna anläggningar som inte har egen generator eller<br>transformator och till vilka el överförs. Innehavare av dessa anläggningar<br>har emellertid i praktiken inte någon möjlighet att ha tillsyn över de<br>anslutna anläggningarna. Vi föreslår:</p>
<p>• Det strikta skadeståndsansvaret för innehavare av en elektrisk<br>anläggning skall inte längre vara knutet till innehav av egen generator<br>eller transformator. Person- eller sakskada som orsakats av el skall<br>ersättas av innehavaren av den starkströmsanläggning från vilken elen<br>senast kommit. En innehavare av en elektrisk starkströmsanläggning<br>skall svara endast för sin anläggning. En anläggningsinnehavare vars<br>anläggning tillfört en annan starkströmsanläggning el kan sålunda inte<br>längre bli skadeståndsansvarig för skador som inträffar vid den andra<br>anläggningen.</p>
<p>Frågan om ett strikt skadeståndsansvar skall åläggas för person- eller<br>sakskador som orsakats av el eller om ett ansvar för endast vårdslöshet<br>skall gälla, knyts till vilken typ av elektrisk starkströmsanläggning det rör<br>sig om. Vi föreslår:</p>
<p>• Innehavare av starkströmsanläggningar för produktion av el skall i<br>princip ha strikt skadeståndsansvar. Vi har dock funnit det gå för långt<br>att ålägga innehavare av små produktionsanläggningar som före-<br>trädesvis används för privat bruk ett strikt skadeståndsansvar. Om</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>210</p>
<p>elgeneratom har en märkeffekt som uppgår till högst 50 kilovoltampere<br>skall i stället skadeståndslagen tillämpas.</p>
<p>• Innehavare av starkströmsanläggningar för överföring av el skall utan<br>undantag ha ett strikt skadeståndsansvar.</p>
<p>• Innehavare av starkströmsanläggningar avsedda för användning av el<br>och som tillförs el med en spänning som överstiger 250 volt skall ha ett<br>strikt skadeståndsansvar.</p>
<p>• För innehavare av starkströmsanläggningar avsedda för användning av<br>el och som tillförs el med en spänning om högst 250 volt skall<br>skadeståndslagen tillämpas. Vi föreslår att det inte, i motsats till vad<br>som för närvarande gäller, görs någon skillnad mellan användaranlägg-<br>ningar utomhus eller inomhus.</p>
<p>Särskilda bestämmelser gäller om produktansvar. En innehavare av en<br>elektrisk anläggning med egen generator eller tranformator har strikt<br>ansvar för skador som orsakas av att elen inte är så säker som skäligen kan<br>förväntas. Detta skadeståndsansvar har sin grund i ett EG-direktiv om<br>produktansvar. De nuvarande produktansvarsbestämmelsema i<br>ellagstiftningen far anses överensstämma med de krav direktivet ställer. Vi<br>föreslår:</p>
<p>• Produktansvaret för skador orsakade av brister i kvalitet hos el behålls.<br>Vi föreslår att innehavare av elektriska anläggningar för produktion och<br>överföring av el skall vara skadeståndsskyldiga om brister i kvalitet hos<br>den el som tillhandahålls från deras anläggningar orsakar skada. Detta<br>torde inte innebära någon förändring jämfört med gällande rätt.</p>
<p>Skadeståndsansvaret när en elektrisk anläggning skadats eller dess drift<br>störts genom inverkan av elektrisk ström från en annan elektrisk<br>anläggning grundas enligt ellagen på ett ansvar för vårdslöshet. Vi föreslår<br>inga ändringar i detta hänseende. En utgångspunkt för oss har dock varit att<br>skadeståndslagen skall tillämpas där så är möjligt. Vi föreslår:</p>
<p>• Skadeståndsansvaret i nu nämnt hänseende bör inte längre regleras i<br>ellagstiftningen utan skadeståndslagens regler bör tillämpas. Dock bör<br>möjligheten att fa ersättning för ren förmögenhetsskada vid driftstörning<br>behållas. Den frågan bör därför även fortsättningsvis regleras i<br>ellagstiftningen.</p>
<p>Vi föreslår i kapitel 6 att en innehavare av en elektrisk anläggning skall<br>vara skyldig att vidta skyddsåtgärder även gentemot vissa<br>naturgasledningar. För att erhålla så enhetliga regler som möjligt föreslår<br>vi:</p>
<p>• Skadeståndsansvaret vid skador orsakade av elektrisk ström på<br>naturgasledningar för vilka koncession krävs enligt lagen (1978:160)</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>211</p>
<p>om vissa rörledningar bör grundas på ett ansvar för vårdslöshet och<br>skadeståndslagen bör tillämpas.</p>
<p>1 övrigt föreslår vi:</p>
<p>• Om den skadelidande har medverkat till att sakskada uppkommit och<br>som skall ersättas enligt huvudregeln om strikt ansvar bör 6 kap. 1 §<br>skadeståndslagen tillämpas. När det gäller jämkning av skadestånd i<br>övrigt samt i frågor om bestämmande av ersättning föreslår vi ingen<br>ändring.</p>
<p>• Preskriptionstiderna behålls i huvudsak. I de fall skadeståndslagen skall<br>tillämpas blir dock preskriptionslagen tillämplig.</p>
<p>• Regressrätten vid skador orsakade av elektrisk ström bör inte längre<br>regleras i ellagstiftningen. I stället bör regressrätten följa de allmänna,<br>icke lagfästa, principerna.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>212</p>
<h2>EUagsstiftningsutredningens förslag till ny ellag <sup>Pr</sup>°P-1996/97:136</h2>
<p>Bilaga 2</p>
<h3>Förslag till Ellag</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>1 kap. Inledande bestämmelser</h4>
<p>Lagens tillämpningsområde</p>
<p>1 § Denna lag gäller vid produktion, överföring och användning av el<br>samt vid handel med el, m.m.</p>
<p>2 § Med en elektrisk anläggning förstås i denna lag en anläggning med<br>däri ingående särskilda föremål för produktion, överföring eller<br>användning av el.</p>
<p>Har olika delar av samma anläggning skilda innehavare, anses varje<br>sådan del som en särskild anläggning. Är till en anläggning som är<br>avsedd för användning av el en eller flera andra sådana anläggningar<br>anslutna och är dessa anläggningar i samme innehavares hand, skall<br>anläggningarna betraktas som en och samma anläggning.</p>
<p>3 § Elektriska anläggningar indelas i starkströmsanläggningar och<br>svagströmsanläggningar.</p>
<p>Närmare bestämmelser om starkströmsanläggningar och svagströms-<br>anläggningar meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen<br>bestämmer.</p>
<p>Nätverksamhet</p>
<p>4 § Med nätverksamhet avses att ställa elektriska starkströmsledningar<br>till förfogande för överföring av el. Till nätverksamhet hör också<br>projektering, byggande och underhåll av ledningarna, ställverk och<br>transformatorstationer, anslutning av elektriska anläggningar, mätning av<br>överförd effekt och energi samt annan verksamhet som behövs för att<br>överföra el på det elektriska nätet.</p>
<p>Med anslutning av elektriska anläggningar avses också återinkoppling<br>av en befintlig anläggning och höjning av avtalad effekt i inmatnings-<br>eller uttagspunkt.</p>
<p>Nättariffer</p>
<p>5 § Med nättariffer avses avgifter och övriga villkor för överföring av el<br>och för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät.</p>
<p>213</p>
<p>Nätmyndighet</p>
<p>6 § Regeringen skall utse en myndighet (nätmyndigheten) som skall<br>pröva de frågor som enligt denna lag, eller enligt regeringens<br>bemyndigande, ankommer på myndigheten.</p>
<h4>2 kap. Nätkoncession</h4>
<p>Koncessionsplikt</p>
<p>1 § En elektrisk starkströmsledning far inte byggas eller användas utan<br>tillstånd (nätkoncession) av regeringen. Regeringen far bemyndiga<br>nätmyndigheten att pröva frågor om nätkoncession som ej avser tillstånd<br>till en utlandsförbindelse.</p>
<p>Till byggandet av en ledning räknas även schaktning, skogsavverkning<br>eller liknande åtgärder för att bereda plats för ledningen.</p>
<p>2 § En nätkoncession skall avse en ledning med i huvudsak bestämd<br>sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett visst<br>område (nätkoncession för område).</p>
<p>3 § En transformator- eller kopplingsstation som skall anslutas till en<br>eller flera nya ledningar för vilka krävs nätkoncession för linje far inte<br>börja byggas förrän nätkoncession har meddelats för byggande av minst<br>en ny ledning.</p>
<p>4 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten<br>far föreskriva undantag från bestämmelserna i 1 § första stycket och 3 §,<br>i den utsträckning det kan ske utan att grundläggande syften med lagen<br>åsidosätts. Ett sådant undantag far ej avse ledningar eller stationer för<br>utlandsförbindelser.</p>
<p>Allmänna förutsättningar för meddelande av nätkoncession</p>
<p>5 § En nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig<br>från allmän synpunkt.</p>
<p>En nätkoncession som avser en utlandsförbindelse far inte meddelas<br>om förbindelsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt<br>upprätthålla elförsörjningen i landet.</p>
<p>6 § En nätkoncession för linje får endast om det finns särskilda skäl<br>meddelas för en ledning som är avsedd för spänning som inte överstiger<br>högsta tillåtna spänning för en nätkoncession för ett område som berörs<br>av ledningen.</p>
<p>7 § En nätkoncession för linje far inte strida mot en detaljplan eller<br>områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte<br>motverkas, far mindre avvikelser göras.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>214</p>
<p>Vid prövning av frågor om meddelande av en nätkoncession för linje<br>skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.</p>
<p>8 § En nätkoncession för område får meddelas endast om området utgör<br>en med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. En nätkoncession far<br>inte meddelas för ett område som helt eller delvis sammanfaller med ett<br>annat koncessionsområde.</p>
<p>9 § En nätkoncession far meddelas endast den som från allmän synpunkt<br>är lämplig att utöva nätverksamhet. För nätkoncession för område gäller<br>vidare att sådan koncession endast får meddelas den som är lämplig att<br>bedriva nätverksamhet inom det begärda området.</p>
<p>Villkor för nätkoncession m.m.</p>
<p>10 § En nätkoncession skall förenas med de villkor som behövs för att<br>skydda allmänna intressen och enskild rätt samt med de villkor för<br>anläggningens utförande och nyttjande som behövs från allmän<br>synpunkt.</p>
<p>11 § I ett beslut om nätkoncession för område skall anges en för<br>ledningsnätet högsta tillåtna spänning.</p>
<p>12 § Gränserna för en nätkoncession för område far ändras av<br>nätmyndigheten, om det behövs för en ändamålsenlig nätverksamhet och<br>det kan ske utan synnerlig olägenhet för koncessionshavaren.</p>
<p>Nätkoncessions giltighetstid</p>
<p>13 § En nätkoncession för linje skall meddelas för fyrtio år. Om det<br>föreligger särskilda skäl eller om sökanden begär det far kortare tid<br>föreskrivas.</p>
<p>14 § En nätkoncession för område skall meddelas för tjugofem år. Om<br>det föreligger särskilda skäl eller om sökanden begär det far kortare tid<br>föreskrivas.</p>
<p>Förnyelse av nätkoncession m.m.</p>
<p>15 § Ansökan om förnyelse av nätkoncession skall göras senast två år<br>före koncessionstidens utgång. Har koncessionshavaren ansökt om<br>förnyelse inom den angivna tiden, gäller den äldre koncessionen till dess<br>ansökningen prövats slutligt.</p>
<p>Vid prövning av ansökan om förnyelse av nätkoncession för linje gäller<br>ej 7 § andra stycket om det är fråga om en ledning med i huvudsak<br>oförändrad sträckning.</p>
<p>Föreligger särskilda skäl far en nätkoncession förnyas även om<br>koncessionstiden ej löpt ut.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>215</p>
<p>16 § Om det föreligger särskilda skäl far, efter anmälan av kon-<br>cessionshavaren, en nätkoncession förlängas tillfälligt. Sådan tillfällig<br>förlängning far meddelas för högst fem år.</p>
<p>Överlåtelse och upphörande av nätkoncession</p>
<p>17 § En nätkoncession far inte överlåtas utan tillstånd av regeringen<br>eller, efter regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten. Vid prövning<br>av ansökan om överlåtelse av nätkoncession skall 9 § tillämpas.</p>
<p>18 § Om en koncessionshavare vill frånträda en nätkoncession eller ta en<br>ledning som omfattas av nätkoncession för linje ur bruk för längre tid än<br>tre år skall han anmäla det till nätmyndigheten för prövning.</p>
<p>Begäran att frånträda en nätkoncession kan beviljas av nätmyndigheten<br>om anläggningen inte längre behövs för en säker elförsörjning.</p>
<p>Tillstånd att ta en ledning ur bruk enligt första stycket kan ges av<br>nätmyndigheten om det inte är olämpligt ur elförsörjningssynpunkt.</p>
<p>19 § En nätkoncession far helt eller delvis återkallas om koncessions-<br>havaren i väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag<br>eller enligt villkor i nätkoncessionen.</p>
<p>Frågor om återkallelse av nätkoncession prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>20 § Om en nätkoncession återkallas eller i annat fall upphör att gälla<br>och det är oundgängligen nödvändigt för att trygga elförsörjningen far<br>nätmyndigheten genom beslut om förfogande för statens räkning förfoga<br>över ledningen eller ledningsnätet. Innehavaren av ledningen eller<br>ledningsnätet är därvid berättigad till ersättning.</p>
<p>Ett beslut om förfogande far gälla högst fem år.</p>
<p>Borttagande av ledning, återställning, m.m.</p>
<p>21 § Om en nätkoncession upphör att gälla, är den som senast haft<br>koncessionen skyldig att ta bort anläggningen och vidta andra åtgärder<br>för återställning, om det behövs från allmän eller enskild synpunkt.</p>
<p>Frågan om skyldighet att vidta sådana åtgärder prövas av nät-<br>myndigheten. Prövningen skall ske i samband med att koncessionen<br>upphör.</p>
<p>Om den som har haft nätkoncession inte iakttar vad som har ålagts<br>honom, får nätmyndigheten förelägga honom att fullgöra sina<br>skyldigheter.</p>
<p>Föreläggandet får förenas med vite.</p>
<p>22 § Om en elektrisk starkströmsledning har byggts utan nätkoncession<br>där sådan behövs, får nätmyndigheten förelägga ledningens innehavare<br>att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och vidta andra<br>åtgärder för återställning, om det behövs från allmän eller enskild<br>synpunkt.</p>
<p>Föreläggandet får förenas med vite.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>216</p>
<p>23 § Om annans mark behöver tas i anspråk för sådana återställnings-<br>åtgärder som avses i 21 § eller 22 § far nätmyndigheten besluta att<br>tillträde till marken skall lämnas under viss tid.</p>
<p>Återställningsåtgärdema skall utföras så, att minsta skada och intrång<br>vållas. Byggnader far uppföras eller vägar byggas endast om markens<br>ägare och den som har nyttjanderätt eller servitut avseende marken<br>samtyckt till det eller nätmyndigheten lämnat tillstånd till åtgärden.<br>Tillstånd far lämnas endast om åtgärden är oundgängligen nödvändig för<br>att återställningsåtgärdema skall kunna vidtas.</p>
<p>Om återställningsåtgärdema föranleder skada eller intrång, skall<br>ersättning utgå för det. Talan om ersättning väcks vid den fastig-<br>hetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.</p>
<h4>3 kap. Nätverksamhet m.m.</h4>
<p>Avgränsning av nätverksamhet</p>
<p>1 § En juridisk person som bedriver nätverksamhet far inte bedriva<br>produktion av eller handel med el.</p>
<p>Utan hinder av första stycket far produktion av el bedrivas tillsammans<br>med nätverksamhet i samma juridiska person om produktionen</p>
<p>1. uteslutande är avsedd att täcka nätförluster, eller</p>
<p>2. äger mm i mobila reservkraftaggregat, vilka är avsedda för tillfälligt<br>bruk vid elavbrott.</p>
<p>Redovisning av nätverksamhet</p>
<p>2 § Nätverksamhet skall ekonomiskt redovisas skilt från annan<br>verksamhet.</p>
<p>3 § Vid redovisning av nätverksamhet som grundas på nätkoncession för<br>område skall varje område redovisas för sig om inte nätmyndigheten på<br>koncessionshavarens begäran meddelar undantag. Sådant undantag skall<br>meddelas om de berörda områdena ligger geografiskt nära varandra och<br>sammantagna utgör en för nätverksamhet lämplig enhet.</p>
<p>Ett meddelat undantag är för sin giltighet beroende av att enhetliga<br>nättariffer tillämpas för samtliga områden som omfattas av undantaget.</p>
<p>När koncessionstiden för något av de områden som omfattas av<br>undantaget löper ut. skall nätmyndigheten pröva om undantaget skall<br>bestå.</p>
<p>4 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten<br>far meddela ytterligare föreskrifter om redovisning av nätverksamhet.</p>
<p>Revision</p>
<p>5 § Revisor hos den som bedriver nätverksamhet skall särskilt granska<br>redovisningen av nätverksamheten.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>217</p>
<p>Revisorn skall årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan om<br>redovisningen av nätverksamheten skett enligt gällande bestämmelser.<br>Intyget skall av revisorn ges in till nätmyndigheten.</p>
<p>Regeringen far meddela föreskrifter om revision av nätverksamhet.</p>
<p>Skyldighet att ansluta anläggning</p>
<p>6 § En innehavare av en nätkoncession för linje är skyldig att på skäliga<br>villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl kan nätmyndigheten besluta att den som har<br>nätkoncession för linje inte behöver ansluta en sådan anläggning till<br>ledningen.</p>
<p>7 § En innehavare av en nätkoncession för område är skyldig att på<br>skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning inom området till<br>ledningsnätet.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl kan nätmyndigheten besluta att den som har<br>nätkoncession för område inte behöver ansluta en sådan anläggning till<br>ledningsnätet.</p>
<p>8 § Vill någon ansluta en elektrisk anläggning till en ledning som<br>omfattas av en nätkoncession för linje i stället för till ett ledningsnät som<br>omfattas av en nätkoncession för område, far den som har<br>nätkoncessionen för linje göra anslutningen endast efter medgivande av<br>den som har nätkoncession för området eller efter tillstånd av<br>nätmyndigheten.</p>
<p>Skyldighet att överföra el</p>
<p>9 § En innehavare av en nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor<br>överföra el åt annan.</p>
<p>Skyldighet att mäta överförd el</p>
<p>10 § En innehavare av nätkoncession är skyldig att utföra mätning av<br>överförd el samt att rapportera resultaten av dessa mätningar i enlighet<br>med de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens<br>bemyndigande, nätmyndigheten meddelar.</p>
<p>Kostnader för mätning m.m.</p>
<p>11 § Kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och<br>för dess installation i uttagspunkten hos en elkonsument skall av<br>nätkoncessionshavaren påföras elkonsumenten.</p>
<p>Om en elkonsument efter begäran fatt sin elförbrukning mätt på annat<br>sätt än enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av 10 § och det<br>begärda sättet att mäta medfört ökade kostnader för nätkon-<br>cessionshavaren, skall elkonsumenten påföras merkostnaden för denna<br>mätning och för rapportering av mätresultaten.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>218</p>
<p>Andra kostnader för mätning än de som nu nämnts far inte påföras<br>enskilda elkonsumenter.</p>
<p>12 § En elkonsument som köper el vid en spänning av högst 1 000 volt<br>mellan fasledare har vid flyttning rätt att av nätkoncessionshavaren fa<br>tillbaka den del av erlagd kostnad som motsvarar värdet av mätaren med<br>tillhörande insamlingsutrustning med beaktande av dess återstående<br>tekniska livslängd.</p>
<p>Om det belopp som skall återbetalas till elkonsumenten understiger</p>
<p>1 000 kr behöver återbetalning inte ske.</p>
<p>13 § Bestämmelserna i 11 § första och andra styckena och 12 § gäller<br>inte elkonsumenter som köper sin el från innehavaren av leveranskon-<br>cession enligt 5 kap.</p>
<p>Ersättning vid inmatning av el</p>
<p>14 § En innehavare av en produktionsanläggning har rätt till ersättning<br>av den koncessionshavare till vars ledningsnät anläggningen är ansluten.<br>Ersättningen skall motsvara</p>
<p>1. värdet av den minskning av energiförluster som inmatning av el från<br>anläggningen medför i koncessionshavarens ledningsnät, och</p>
<p>2. värdet av den reduktion av koncessionshavarens avgifter för att ha<br>sitt ledningsnät anslutet till annan koncessionshavares ledningsnät som<br>blir möjlig genom att anläggningen är ansluten till ledningsnätet.</p>
<p>Regeringen får meddela närmare föreskrifter för beräkningen av<br>ersättningen enligt första stycket.</p>
<p>Prövning av skyldigheter</p>
<p>15 § Frågor om koncessionshavarens skyldigheter enligt detta kapitel<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<h4>4 kap. Nättariffer</h4>
<p>Allmänt om nättariffer</p>
<p>1 § Nättariffer skall vara skäliga och utformas på sakliga grunder.</p>
<p>Vid bedömning av en nättariffs skälighet skall konsumentintresset<br>särskilt beaktas. Hänsyn skall dessutom tas till kravet på en rimlig<br>avkastning i nätverksamheten.</p>
<p>2 § Nättariffer för överföring av el skall utformas så. att betald avgift för<br>att vara ansluten ger rätt att använda det elektriska nätet inom landet, med<br>undantag för utlandsförbindelserna.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>219</p>
<p>Särskilt om nättariffer för område</p>
<p>3 § Med undantag för engångsavgift för anslutning, får nättariffer för<br>område inte utformas med hänsyn till var inom området en anslutning<br>finns.</p>
<p>4 § Vid skälighetsbedömningen av en nättariff skall nättariffen för varje<br>område bedömas för sig.</p>
<p>Om nätmyndigheten enligt 3 kap. 3 § har medgivit att flera nätkon-<br>cessioner för område far redovisas samlat, skall dock dessa vid<br>skälighetsbedömningen anses utgöra ett område.</p>
<p>Särskilt om nättariffer för linje</p>
<p>5 § Om spänningen för en ledning som omfattas av en nätkoncession för<br>linje understiger 220 kilovolt (regionledning) far inte nättariffen, med<br>undantag för engångsavgift för anslutning, inom varje normalt<br>spänningsintervall, utformas med hänsyn till var en uttagspunkt finns i<br>förhållande till ledningens anslutning till annan koncessionshavares<br>ledning som omfattas av nätkoncession för linje.</p>
<p>Nättariffen för en enskild elkonsument, vars anläggning är ansluten till<br>en regionledning, skall dock i fall som avses i 6 § utformas med hänsyn<br>till var på regionledningen elkonsumentens uttagspunkt finns.</p>
<p>6 § På ansökan av koncessionshavaren eller berörd elkonsument skall<br>nätmyndigheten meddela tillstånd till avvikelse från vad som sägs i 5 §<br>första stycket, om den berörda uttagspunkten fanns den 1 juli 1995 och<br>ett avtal, innebärande att priset för överföringen av el baseras bland annat<br>på var uttagspunkten finns, tillämpades den 1 juli 1995.</p>
<p>Tillstånd skall meddelas att gälla från viss dag och för bestämd tid,<br>högst trettio år.</p>
<p>Om tillstånd meddelats skall, vid fastställande av nättariff för<br>elkonsumenten, uttagspunktens belägenhet beaktas i samma utsträckning<br>som i avtalet.</p>
<p>7 § Om en uttagspunkts läge ändras eller avses bli ändrad eller om den<br>avtalade effekten i uttagspunkten höjs eller avses bli höjd efter det att<br>nätmyndigheten meddelat tillstånd enligt 6 § skall koncessionshavaren<br>anmäla det till nätmyndigheten.</p>
<p>När en sådan anmälan har gjorts skall nätmyndigheten pröva i vilken<br>utsträckning och under vilken tid tillståndet skall gälla.</p>
<p>8 § Vid skälighetsbedömningen av nättariffen för en regionledning skall</p>
<p>1. koncessionshavarens kostnader för att ha samtliga sina regionled-<br>ningar inom en och samma region anslutna till en annan koncessions-<br>havares ledning bedömas samlat,</p>
<p>2. koncessionshavarens kostnader för nedtransformering bedömas<br>samlat för hela landet inom varje normalt spänningsintervall när lika<br>många nedtransformeringar utförts för att nå detta spänningsintervall,</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>220</p>
<p>3. koncessionhavarens övriga kostnader bedömas samlat inom varje<br>normalt spänningsintervall för koncessionshavarens samtliga regionled-<br>ningar i hela landet.</p>
<p>9 § Vid skälighetsbedömningen av nättariffen för en ledning med en<br>spänning om 220 kilovolt eller däröver skall alla kostnader för<br>koncessionshavarens samtliga ledningar i landet med undantag för<br>utlandsförbindelserna bedömas samlat. Tariffen får dock utformas med<br>hänsyn till var på koncessionshavarens ledningsnät en anslutningspunkt<br>finns.</p>
<p>Särskilt om nättariffer för mindre produktionsanläggningar</p>
<p>10 § En innehavare av en produktionsanläggning som kan leverera en<br>effekt om högst 1 500 kilowatt skall för inmatning av el inte erlägga<br>annan del av nättariffen än engångsavgift för anslutning, avgift för<br>mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i<br>inmatningspunkten samt årlig avgift för mätning och rapportering.</p>
<p>Rätt till uppgifter om nättariffer m.m.</p>
<p>11 § Den som har nätkoncession skall på begäran utan dröjsmål lämna<br>skriftlig uppgift om nättariffer. Uppgiften skall innehålla en upplysning<br>om att en elkonsument hos nätmyndigheten kan begära prövning enligt 3<br>kap. 15 § och 4 kap. 12 §.</p>
<p>Vid begäran om ny anslutning skall uppgifterna enligt första stycket<br>lämnas inom skälig tid.</p>
<p>Prövning av nättariffer</p>
<p>12 § Frågor om nättariffer enligt detta kapitel samt en koncessionsha-<br>vares skyldigheter enligt 11 § prövas av nätmyndigheten.</p>
<h4>5 kap. Leveranskoncession</h4>
<p>Koncessionsplikt</p>
<p>1 § Inom ett område som omfattas av nätkoncession för område enligt 2<br>kap. krävs tillstånd (leveranskoncession) för att få leverera el till<br>anläggningar som är anslutna till det ledningsnät vilket omfattas av<br>nätkoncessionen. Leveranskoncession krävs dock inte i fall som anges i<br>10 §.</p>
<p>Ärenden om meddelande av leveranskoncession prövas av regeringen<br>eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.</p>
<p>2 § En leveranskoncession kan omfatta ett eller flera områden som<br>omfattas av nätkoncession för område (leveransområde).</p>
<p>För ett leveransområde far meddelas endast en leveranskoncession.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>221</p>
<p>Förutsättningar för leveranskoncession</p>
<p>3 § En leveranskoncession far endast ges till den som från allmän<br>synpunkt är lämplig att leverera el inom leveransområdet.</p>
<p>Villkor för leveranskoncession</p>
<p>4 § En leveranskoncession ges for bestämd tid, högst fem år.</p>
<p>Ändring av gränser för leveransområde</p>
<p>5 § Gränserna för ett leveransområde far ändras av nätmyndigheten, om<br>det behövs för ändamålsenlig leverans och kan ske utan synnerlig<br>olägenhet för koncessionshavaren.</p>
<p>Överlåtelse av leveranskoncession</p>
<p>6 § En leveranskoncession far inte överlåtas utan tillstånd av regeringen<br>eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten. Vid prövning av<br>ansökan om överlåtelse av leveranskoncession skall 3 § tillämpas.</p>
<p>Leveransskyldighet</p>
<p>7 § En innehavare av en leveranskoncession är skyldig att på skäliga<br>villkor leverera el för normala förbrukningsändamål åt var och en inom<br>leveransområdet, om inte annat följer av 9 och 10 §.</p>
<p>8 § En elkonsument inom leveransområdet som köper el från någon<br>annan än innehavaren av leveranskoncession men som i stället vill köpa<br>el för normala förbrukningsändamål från denne har rätt till det om<br>elkonsumenten gjort anmälan om detta till koncessionshavaren minst en<br>månad innan leveransen skall påbörjas.</p>
<p>Undantag från leveransskyldighet</p>
<p>9 § En innehavare av en leveranskoncession är inte skyldig att inom ett<br>område, där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses bli<br>distribuerad, leverera el för värmeförsörjning av en byggnad, om elen är<br>avsedd för värmeförsörjning på något annat sätt än med värmepump.<br>Koncessionshavaren är dock skyldig att leverera el, om<br>värmeförsörjningen av byggnaden med större fördel kan tillgodoses med<br>el än med det för området gemensamma systemet.</p>
<p>Rätt för annan att leverera el</p>
<p>10 § Även den som inte innehar en leveranskoncession far inom ett<br>leveransområde leverera el för ändamål som inte omfattas av leverans-<br>skyldigheten enligt 7 §. En sådan leverantör far inom leveransområdet<br>också leverera el till elkonsumenter som skriftligen gjort anmälan om det<br>till koncessionshavaren minst sex månader innan leveransen påbörjas.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>222</p>
<p>En elkonsument som med koncessionshavaren har ett avtal om leverans<br>av el som gäller för obestämd tid med en uppsägningstid som är längre<br>än sex månader eller som har ett avtal som gäller for bestämd tid får dock<br>inte köpa el av annan än koncessionshavaren förrän avtalet har upphört<br>att gälla. I ett sådant fall krävs ingen anmälan enligt första stycket.</p>
<p>Inköp splikt</p>
<p>11 § Om det inte finns särskilda skäl till undantag, är en innehavare av<br>en leveranskoncession skyldig att köpa el från produktionsanläggning<br>som är belägen inom leveransområdet och kan leverera en effekt om<br>högst 1 500 kilowatt.</p>
<p>Prisreglering</p>
<p>12 § Om det behövs för att uppnå en skälig prissättning är innehavare av<br>leveranskoncession skyldig att underkasta sig reglering av priset på<br>levererad eller inköpt el på begäran av</p>
<p>1. den inom leveransområdet som köper eller vill köpa sin el av<br>koncessionshavaren,</p>
<p>2. den som levererar eller vill leverera el till koncessionshavaren från<br>sådan produktionsanläggning som anges i 11 §.</p>
<p>Frågor om prisreglering prövas av nätmyndigheten. Myndigheten får<br>förelägga parterna att lägga fram den utredning som behövs. Sådant<br>föreläggande får förenas med vite.</p>
<p>Framställning om ändring i eller upphävande av beslutad prisreglering<br>får göras också av innehavaren av leveranskoncessionen.</p>
<p>Avtal, som strider mot beslut om prisreglering, är utan verkan.</p>
<p>Prövning av skyldigheter</p>
<p>13 § Frågor om koncessionshavarens skyldigheter enligt detta kapitel<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<h4>6 kap. Utlandshandel</h4>
<p>1 § Den som ingår avtal, som medför att import eller export av el<br>kommer att pågå under en tid av minst sex månader skall göra anmälan<br>om avtalet till den myndighet regeringen bestämmer. Sådan anmälan<br>skall göras inom en månad från<br>det avtalet ingicks.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela<br>närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>223</p>
<h4>7 kap. Kommunala elföretag</h4>
<p>1 § Ett sådant kommunalt foretag som avses i 3 kap. 16Ä18 §§<br>kommunallagen (1991:900) får, utan hinder av föreskriften i 2 kap. 1 §<br>kommunallagen om anknytning till kommunens område eller dess<br>medlemmar, utanför kommunens område bedriva</p>
<p>1. produktion av och handel med el samt därmed sammanhängande<br>verksamhet, eller</p>
<p>2. nätverksamhet i geografisk närhet till företagets nätverksamhet inom<br>kommunen i syfte att uppnå en ändamålsenlig nätverksamhet.</p>
<p>2 § Om ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16Ä18 §§<br>kommunallagen (1991:900) bedriver sådan verksamhet som avses i 1 § 1.<br>eller distribution av fjärrvärme eller naturgas skall verksamheten drivas<br>på affärsmässig grund och redovisas särskilt. Detta gäller dock inte<br>företag som bedriver distribution av fjärrvärme eller naturgas i ett<br>område där nätmyndigheten har meddelat ett förbud enligt punkten 4 i<br>övergångsbestämmelserna till lagen (1994:617) om ändring i lagen<br>(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska an-<br>läggningar i deras lydelse enligt lagen (1994:1801) om ändring i nämnda<br>lag.</p>
<h4>8 kap. Systemansvar och balansansvar</h4>
<p>Systemansvar</p>
<p>1 § Den myndighet regeringen utser skall ha systemansvaret för el.</p>
<p>Med systemansvar för el avses det övergripande ansvaret för att<br>elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela<br>eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och<br>förbrukning av el.</p>
<p>2 § Enligt vad regeringen närmare föreskriver far den systemansvariga<br>myndigheten, i den utsträckning det behövs för att kunna utöva<br>systemansvaret, beordra kraftproducenter att, mot ersättning, öka eller<br>minska produktionen av el.</p>
<p>Enligt vad regeringen närmare föreskriver far den systemansvariga<br>myndigheten för att kunna utöva systemansvaret även beordra innehavare<br>av nätkoncession att avbryta eller begränsa leverans av el till<br>elkonsumenter. Innehavaren av nätkoncession skall i sådana fall avbryta<br>eller begränsa elleveransema så rättvist och likvärdigt som möjligt.</p>
<p>3 § Regeringen far utfärda föreskrifter om skyldighet för kraftpro-<br>ducenter och elkonsumenter att till den systemansvariga myndigheten ge<br>in uppgifter om produktion eller konsumtion av el, som behövs för<br>utövandet av systemansvaret.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>224</p>
<p>Balansansvar</p>
<p>4 § En elkonsument är skyldig att tillse att det finns någon, som har<br>åtagit sig det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet<br>tillförs lika mycket el som tas ut i konsumentens uttagspunkt (balans-<br>ansvar). Ett sådant åtagande skall göras genom ett avtal med den<br>myndighet som enligt 1 § skall ha systemansvaret för el.</p>
<p>En elkonsument som är ansluten till en ledning eller ett ledningsnät<br>skall hålla innehavaren av nätkoncessionen underrättad om vem som har<br>åtagit sig balansansvaret i hans uttagspunkt.</p>
<p>Första och andra styckena gäller inte de elkonsumenter som köper sin el<br>från en innehavare av leveranskoncession enligt 5 kap.</p>
<p>5 § Den som innehar en leveranskoncession skall hålla innehavaren av<br>nätkoncessionen underrättad om till vilka elkonsumenter inom<br>leveransområdet han levererar el samt vem som har åtagit sig<br>balansansvaret för hans inköp.</p>
<p>6 § Den som innehar en nätkoncession skall hålla den systemansvariga<br>myndigheten underrättad om de uppgifter som nämns i 4 och 5 §§. Han<br>skall dessutom hålla den systemansvariga myndigheten underrättad om<br>vem som har åtagit sig balansansvaret för hans egna inköp.</p>
<h4>9 kap. Skyddsåtgärder</h4>
<p>1 § En elektrisk anläggning och anslutna elektriska anordningar skall<br>vara så beskaffade och placerade samt brukas på sådant sätt att<br>betryggande säkerhet ges mot skadlig inverkan av el.</p>
<p>2 § Om en elektrisk anläggning genom inverkan på en redan befintlig<br>sådan anläggning kan vålla person- eller sakskada eller störning i driften,<br>svarar innehavaren av den förstnämnda anläggningen för erforderliga<br>åtgärder vid denna för att förebygga sådan skada eller störning.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller även om en elektrisk anläggning<br>genom inverkan på en redan befintlig rörledning för transport av<br>naturgas, för vilken koncession krävs enligt lagen (1978:160) om vissa<br>rörledningar, kan vålla skada.</p>
<p>3 § Den som innehar en anläggning för starkström med en spänning av<br>lägst 1 000 volt mellan fasledare, i vilken vid enfasigt fel kan uppkomma<br>jordslutningsström med större styrka än 500 ampere, är, utöver vad som<br>följer av 2 §, skyldig att iaktta följande. Så snart han far kännedom om att<br>en elektrisk anläggning för svagström eller för starkström med en<br>spänning av högst 1 000 volt mellan fasledare tillkommit, skall han på<br>egen bekostnad vidta erforderliga åtgärder vid den egna anläggningen för<br>att förebygga skada eller störning.</p>
<p>Åtgärder som avses i första stycket skall vara ägnade att förebygga att<br>anläggningen genom inverkan på den andra anläggningen genom</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>225</p>
<p>15 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 136</p>
<p>induktion eller forhöjda markpotentialer orsakar person- eller sakskada<br>eller annan störning än ljudstöming.</p>
<p>4 § Om en elektrisk anläggning flyttas eller ändras i fråga om utförande<br>eller drift och risken för skada eller störning därmed ökar, skall frågan<br>om skyldighet att svara för skyddsåtgärder som föranleds av den ökade<br>risken bedömas på samma sätt som om anläggningen var ny.</p>
<p>5 § En elektrisk anläggning skall anses ha kommit till då den togs i bruk.<br>Har olika delar av en anläggning tagits i bruk vid skilda tidpunkter, skall<br>varje sådan del vid tillämpning av detta kapitel anses som en särskild<br>anläggning.</p>
<p>6 § Om i fall som avses i 2 och 3 §§, erforderligt skydd med bättre<br>verkan eller till lägre kostnad kan uppnås genom åtgärd vid annan<br>anläggning än den vars innehavare enligt 2 och 3 §§ är skyldig att svara<br>för åtgärden, ankommer det på innehavaren av den förstnämnda<br>anläggningen att utföra åtgärden.</p>
<p>Den innehavare som utfört åtgärd enligt första stycket har rätt att av<br>den som enligt 2 och 3 §§ varit skyldig att vidta åtgärden erhålla skälig<br>ersättning för sina utgifter.</p>
<p>7 § Särskilda bestämmelser om elektromagnetisk kompatibilitet finns i<br>lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet.</p>
<h4>10 kap. Skadestånd</h4>
<p>Strikt skadeståndsansvar</p>
<p>1 § Har någon tillfogats person- eller sakskada genom inverkan av el<br>från en elektrisk starkströmsanläggning, skall skadan ersättas av<br>innehavaren av den starkströmsanläggning från vilken elen senast<br>kommit.</p>
<p>Första stycket gäller inte</p>
<p>1. den som innehar en starkströmsanläggning för produktion av el där<br>elgeneratom har en märkeffekt om högst 50 kilovoltampere, eller</p>
<p>2. den som innehar en starkströmsanläggning som är avsedd för<br>användning av el och som tillförs el med en spänning av högst 250 volt<br>mellan en ledare och jord eller vid icke direkt jordat system mellan två<br>ledare, eller</p>
<p>3. om det är en annan elektrisk anläggning eller en rörledning för<br>transport av naturgas, för vilken koncession krävs enligt lagen<br>(1978:160) om vissa rörledningar, som har skadats, eller</p>
<p>4. om den elektriska anläggningen är avsedd för att möjliggöra<br>godsbefordran och skada uppkommit på egendom som har blivit<br>mottagen för sådan befordran.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>226</p>
<p>Produktansvar</p>
<p>2 § Om en skada orsakas av säkerhetsbrist i el som har tillhandahållits<br>från en elektrisk anläggning för produktion eller överföring av el är<br>innehavaren, om inte annat följer av 3 §, skyldig att betala skadestånd för<br>personskada och för skada på egendom som till sin typ vanligen är<br>avsedd för enskilt ändamål om den skadelidande vid tiden för skadan<br>använde egendomen huvudsakligen för sådant ändamål.</p>
<p>Med säkerhetsbrist avses att elen inte är så säker som skäligen kan<br>förväntas.</p>
<p>Avtalsvillkor som inskränker skadeståndsskyldigheten är utan verkan.</p>
<p>3 § Skadeståndsskyldig enligt 2 § är inte den som</p>
<p>1. visar att elen inte tillhandahållits från hans anläggning i närings-<br>verksamhet,</p>
<p>2. gör sannolikt att säkerhetsbristen inte fanns där när elen till-<br>handahölls från hans anläggning,</p>
<p>3. visar att säkerhetsbristen beror på att elen måste stämma överens<br>med tvingande föreskrifter som har meddelats av en myndighet, eller</p>
<p>4. visar att det på grundval av det vetenskapliga eller tekniska vetandet<br>vid den tidpunkt elen tillhandahölls från hans anläggning, inte var möjligt<br>att upptäcka säkerhetsbristen.</p>
<p>Skadestånd vid driftstörning</p>
<p>4 § Har av vårdslöshet driften vid en elektrisk anläggning störts genom<br>inverkan av el från en annan sådan anläggning, skall ren<br>förmögenhetsskada ersättas.</p>
<p>Skadelidandes medvållande</p>
<p>5 § Om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skada som<br>skall ersättas enligt 1 § gäller 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).</p>
<p>Skadestånd enligt 2 § jämkas efter vad som är skäligt, om vållande på<br>den skadelidandes sida har medverkat till skadan.</p>
<p>Bestämmande av ersättning</p>
<p>6 § I fråga om bestämmande av ersättning för skada enligt 1 eller 2 §<br>tillämpas 5 kap. skadeståndslagen (1972:207).</p>
<p>När ersättning för sakskada bestäms enligt 2 § avräknas ett belopp om<br>3 500 kr.</p>
<p>Ägares skadeståndsansvar</p>
<p>1 § Har ägaren till en elektrisk starkströmsanläggning upplåtit<br>nyttjanderätten till någon annan har han ändå samma ansvar för skada<br>som skall ersättas enligt denna lag som om han alltjämt innehaft<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>227</p>
<p>anläggningen. Ägaren är dock inte ansvarig med annan egendom än<br>anläggningen och vad som hör till den samt ingår i nyttjanderätten.</p>
<p>Den ersättning ägaren kan ha utgett i ett sådant fall som avses i första<br>stycket far han kräva tillbaka av anläggningens innehavare.</p>
<p>Preskription</p>
<p>8 § Talan mot en elektrisk anläggnings ägare eller innehavare om<br>skadestånd enligt 1 § första stycket eller 4 § skall väckas inom två år från<br>det skadan inträffade.</p>
<p>Den som vill ha ersättning enligt 2 § skall väcka talan inom tre år från<br>det han fick eller borde ha fått kännedom om att fordringen kunde göras<br>gällande. Talan om ersättning måste dock väckas inom tio år från det att<br>skadan inträffade.</p>
<p>Den som inte väcker talan i tid har inte rätt till ersättning.</p>
<h4>11 kap. Tillsyn m.m.</h4>
<p>Tillsyn</p>
<p>1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag i frågor om elsäkerhet och<br>av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen i dessa<br>frågor utövas av den myndighet regeringen bestämmer.</p>
<p>Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter<br>och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av<br>nätmyndigheten.</p>
<p>2 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran fa de upplysningar och<br>handlingar som behövs för tillsynen.</p>
<p>3 § En tillsynsmyndighet far meddela de förelägganden och förbud som<br>behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter eller villkor som<br>har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.</p>
<p>Underlåter den som innehar nätkoncession att vidta en åtgärd som<br>åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som<br>har meddelats med stöd av lagen eller enligt en tillsynsmyndighets<br>förelägganden och som gäller elsäkerhet, får myndigheten förordna om<br>rättelse på hans bekostnad.</p>
<p>4 § Ett föreläggande eller förbud enligt 3 § första stycket far förenas<br>med vite.</p>
<p>Särskilt om tillsyn som avser elsäkerhet</p>
<p>5 § För tillsyn som avser elsäkerhet har tillsynsmyndigheten rätt att få<br>tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>228</p>
<p>Om det behövs för tillsynen far tillsynsmyndigheten hos tillverkare,<br>importörer, grossister och detaljhandlare för provning ta ut ett eller flera<br>exemplar av en anordning, avsedd att anslutas till elektrisk anläggning,<br>eller elektrisk materiel som har införts eller skall införas på marknaden.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om ersättning för uttaget prov och om skyldighet att<br>ersätta en tillsynsmyndighets kostnader för provning.</p>
<p>Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.</p>
<p>Meddelande av föreskrifter</p>
<p>6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far, i<br>den mån det behövs från elsäkerhetssynpunkt meddela föreskrifter om<br>kontroll, provning eller besiktning samt andra föreskrifter som angår<br>elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till sådana<br>anläggningar, elektrisk materiel eller elektriska installationer.</p>
<p>7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, av<br>hänsyn till driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, meddela<br>föreskrifter som angår elektriska anläggningar och anordningar avsedda<br>att anslutas till sådana anläggningar.</p>
<p>Avgifter</p>
<p>8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far<br>meddela föreskrifter om avgifter för myndighets verksamhet som sker<br>med stöd av denna lag.</p>
<h4>12 kap. Övriga bestämmelser</h4>
<p>Ledning inom område för annan trafikled än allmän väg</p>
<p>1 § Kan arbete med elektrisk ledning inom område för annan trafikled än<br>allmän väg inverka på trafiksäkerheten eller medför det större ingrepp i<br>trafikleden skall, innan arbetet igångsättes, anmälan göras hos den som<br>förvaltar trafikleden. Denne meddelar de föreskrifter om arbetets<br>bedrivande och om rätt till upplag och annan anordning som, utöver vad<br>som är särskilt föreskrivet, behövs med hänsyn till trafikledens bestånd,<br>drift eller brukande. Kostnaden för arbetet åvilar dock den som innehar<br>ledningen.</p>
<p>Första stycket tillämpas även i fråga om arbete på redan dragen ledning<br>inom område för annan trafikled än allmän väg, om arbetet kan inverka<br>på trafiksäkerheten eller medföra ingrepp i trafikleden. Påkallas på grund<br>av inträffad skada skyndsam reparation av ledningen och skulle dröjsmål<br>vålla avsevärd olägenhet, får arbetet påbörjas utan att anmälan har gjorts.<br>Den som innehar ledningen skall dock snarast underrätta den som<br>förvaltar trafikleden.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>229</p>
<p>A nsvarsbestämmelser</p>
<p>2 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller<br>av oaktsamhet</p>
<p>1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,</p>
<p>2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 10 §,</p>
<p>3. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 11 kap. 6 eller 7<br>§•</p>
<p>Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte gör<br>anmälan</p>
<p>1. enligt 2 kap. 18 § eller</p>
<p>2. enligt 6 kap. 1 § i rätt tid eller i sådan anmälan lämnar oriktig<br>uppgift.</p>
<p>I ringa fall döms inte till ansvar.</p>
<p>3 § Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med<br>straff enligt brottsbalken.</p>
<p>4 § Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande eller överträtt ett<br>vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som<br>omfattas av föreläggandet eller förbudet.</p>
<p>5 § Elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till en<br>elektrisk anläggning eller elektrisk materiel som varit föremål för brott<br>enligt denna lag skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart<br>oskäligt. I stället för sådan egendom kan värdet förklaras förverkat. Även<br>utbytet av brott enligt denna lag skall förklaras förverkat, om det inte är<br>uppenbart oskäligt.</p>
<p>Överklagande</p>
<p>6 § Beslut enligt 2 kap. 15Ä16 §§ och 18Ä23 §§, 3 kap. 3 §, 6Ä8 §§ och<br>15 §, 4 kap. 6Ä7 §§ och 12 §, 5 kap. 12Ä13 §§ samt 11 kap. 2Ä4 §§ och<br>5 § första eller andra stycket eller beslut av den systemansvariga myndig-<br>heten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller<br>minska produktionen av el överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.<br>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. När<br>nätmyndighetens beslut prövas i domstol är myndigheten part i målet.</p>
<p>Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut som har<br>meddelats med stöd av ett bemyndigande enligt lagen, meddelas av<br>regeringen.</p>
<p>7 § Beslut som meddelats enligt denna lag eller med stöd av föreskrifter<br>som meddelats med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat<br>bestäms.</p>
<p>För verkställighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i utsökningsbalken<br>om allmänna mål.</p>
<p>Annan lagstiftning</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>230</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>8 § I fråga om vissa starkströmsanläggningar finns ytterligare Bilaga 2<br>bestämmelser i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder for vissa<br>kraftanläggningar m.m.</p>
<p>9 § Om atomskada gäller särskilda bestämmelser.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>2. Genom denna lag upphävs lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa<br>bestämmelser om elektriska anläggningar samt lagen (1994:618) om<br>handel med el, m.m.</p>
<p>3. Vad som sägs i p. 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till lagen<br>(1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa<br>bestämmelser om elektriska anläggningar skall alltjämt gälla i ärenden<br>där ansökan gjorts före den 1 januari 1996.</p>
<p>4. Beträffande ledningar som dragits fram före ikraftträdandet av denna<br>lag skall 5 a och 5 b §§ lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa<br>bestämmelser om elektriska anläggningar alltjämt gälla.</p>
<p>5. Vad som sägs i p. 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (199x:xx)<br>om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m. samt i p. 3 i<br>övergångsbestämmelserna till lagen (1994:618) om handel med el, m.m.<br>skall fortfarande gälla.</p>
<p>6. Vad som sägs i p. 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (199x:xx)<br>om ändring i lagen (1994:1801) om ändring i lagen (1994:617) om<br>ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om<br>elektriska anläggningar skall alltjämt gälla.</p>
<h3>2 Förslag till förordning om elektriska<br>starkströmsanläggningar</h3>
<p>Regeringen föreskriver följande.</p>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Med elektrisk starkströmsanläggning förstås elektrisk anläggning för<br>sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för<br>person, husdjur eller egendom. Spänning som nominellt uppgår till högst<br>1 000 volt växelspänning mellan fasledare eller högst 1 500 volt lik-<br>spänning benämns lågspänning. Är den nominella spänningen högre än<br>vad som nu sagts, benämns den högspänning.</p>
<p>Med elektrisk svagströmsanläggning förstås anläggning i vilken den<br>elektriska strömmen inte har sådan spänning, strömstyrka eller frekvens<br>som kan vara farlig för person, husdjur eller egendom.</p>
<p>231</p>
<p>2 § Elsäkerhetsverket bemyndigas att</p>
<p>1. meddela föreskrifter om utförande, dokumentation, kontroll och<br>skötsel av elektriska starkströmsanläggningar,</p>
<p>2. föreskriva skyldighet for den som vill uppföra, ändra eller ta bort en<br>starkströmsledning att anmäla detta till Elsäkerhetsverket eller till<br>innehavare av annan elektrisk eller mekanisk ledning,</p>
<p>3. föreskriva att den som innehar en starkströmsanläggning av visst<br>slag skall till Elsäkerhetsverket anmäla olycksfall och allvarliga tillbud<br>till olycksfall genom inverkan av elektrisk ström, vilka inträffat vid<br>anläggningen eller vid anslutna abonnentanläggningar samt driftstör-<br>ningar som kan ha väsentlig betydelse för den allmänna säkerheten.</p>
<p>4. föreskriva att den som ämnar dra fram en starkströmsledning i vissa<br>fall skall anmäla det till innehavaren av befintlig elektrisk ledning eller<br>till innehavaren av annan ledning av elektriskt ledande material.</p>
<p>Föreskrifter som rör även annan myndighets verksamhetsområde<br>meddelar Elsäkerhetsverket efter samråd med den myndigheten.</p>
<p>Elsäkerhetsverket far även medge undantag från föreskrifter som verket<br>har meddelat.</p>
<p>Om starkströmsledning inom område för allmän väg</p>
<p>3 § För starkströmsledning inom område för allmän väg finns<br>bestämmelser i väglagen (1971:948) och vägkungörelsen (1971:954).</p>
<p>Om starkströmsledning inom område för sjötrafik</p>
<p>4 § Om luftledning för starkström dras fram inom område för sjötrafik<br>skall ledningen, där inte vid beviljandet av koncession beslutats särskilt<br>om ledningens höjd över vattenytan, förläggas så högt att den inte hindrar<br>den på platsen vanligen förekommande sjöfarten. Om området senare i<br>avsevärd omfattning kommer att befaras av fartyg som kräver större<br>segelfri höjd än vad ledningen</p>
<p>medger, skall ledningens innehavare svara för sådan ändring av<br>ledningen som Elsäkerhetsverket beslutar.</p>
<p>Vamingstavlor skall uppsättas i enlighet med vad Elsäkerhetsverket<br>beslutar.</p>
<p>5 § Om starkströmsledning dras fram i vatten inom område för sjötrafik<br>skall den förläggas så att den inte hindrar sjöfarten.</p>
<p>Vid ledningens landfästen skall tydliga vamingstavlor sättas upp. Om<br>ledningens läge inte är uppenbart, eller om det finns andra skäl till det,<br>skall ledningens innehavare efter beslut av Sjöfartsverket sätta upp<br>ensmärken och ensfyrar.</p>
<p>I övrigt skall ledningen och vamingstavlor vara anordnade i enlighet<br>med vad Elsäkerhetsverket föreskriver.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>232</p>
<p>Om Elsäkerhetsverket finner det nödvändigt att ankring i närheten av<br>en ledning förbjuds, skall ledningens innehavare ansöka hos länsstyrelsen<br>om att sådant förbud utfördas.</p>
<p>6 § Innan någon påbörjar arbete med att dra fram en starkströmsledning<br>inom område för sjötrafik, skall han anmäla detta till Sjöfartsverket. Han<br>är skyldig att följa de anvisningar om hur arbetet skall utföras, som<br>verket lämnar med hänsyn till sjöfartens säkerhet.</p>
<p>Då arbetet avslutats skall ledningens innehavare anmäla till<br>Sjöfartsverket hur ledningen förlagts.</p>
<p>Om starkströmsledning inom område för järnväg</p>
<p>7 § Innan någon påbörjar arbete med att dra fram en starkströmsledning<br>inom område för järnväg eller invid en bro i anslutning till järnväg skall<br>han anmäla det till innehavaren av järnvägsanläggningen. Han är skyldig<br>att följa de anvisningar om tid och plats för arbetet, som företrädare för<br>järnvägsanläggningen lämnar.</p>
<p>Om starkströmsledning vid flygplats</p>
<p>8 § En luftledning för starkström far inte dras fram inom skydds- zonen<br>kring en flygplats eller kring friliggande anläggningar med radiohjälp-<br>medel. Skyddszonen utgörs av en cirkel med radien 3 000 meter plus<br>hindrets höjd över marken i meter multiplicerat med 50. Vid en flygplats<br>utgör landningsbanans mittpunkt cirkelns centrum. Ledningens höjd<br>anses utgöra 90% av den aktuella stolphöjden.</p>
<p>Luftfartsverket för efter samråd med flygplatshållaren medge<br>avvikelser från dessa bestämmelser. I fråga om flygplatser med militär<br>innehavare för försvarsmakten medge sådan avvikelse.</p>
<p>Driftbestämmelser</p>
<p>9 § Innehavare av en starkströmsanläggning skall se till att arbeten och<br>åtgärder på anläggningen som hör till anläggningens drift utförs under<br>överinseende av en person som har nödvändig sakkunskap, erfarenhet<br>och kännedom om de bestämmelser som gäller för arbetet.</p>
<p>Ett arbete vid vilket finns risk att någon kan skadas genom elektrisk<br>ström skall utföras av eller under ledning av en person som är fullt<br>förtrogen med arbetet och som har nödvändig kännedom om arbets-<br>platsen. Denne skall tillse att betryggande skyddsåtgärder vidtas.</p>
<p>10 § Om arbete skall utföras på en starkströmsledning eller en<br>svagströmsledning eller annan elektriskt ledande ledning eller på någon<br>tillhörande skyddsanordning i farlig närhet av en luftledning för<br>starkström, är innehavaren av denna skyldig att ta sin ledning ur drift, så<br>länge som krävs för arbetet. Innehavaren av den ledning som begär<br>avbrottet skall samråda med den andra ledningens innehavare om lämplig<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>233</p>
<p>tidpunkt för avbrottet och ersätta den förlust som denne kan åsamkas<br>genom driftavbrottet.</p>
<p>Om tillsyn över starkströmsanläggning</p>
<p>11 § Elsäkerhetsverket är tillsynsmyndighet i fråga om elsäkerheten vid<br>elektriska starkströmsanläggningar enligt 11 kap. 1 § första stycket<br>ellagen (199x:xx).</p>
<p>12 § En starkströmsanläggning som beviljats nätkoncession för linje får<br>inte tas i bruk innan Elsäkerhetsverket efter prövning från<br>elsäkerhetssynpunkt har gett tillstånd till detta (drifttillstånd).</p>
<p>Elsäkerhetsverket far besluta om krav på drifttillstånd innan en ledning<br>tas i bruk även när det gäller en ledning som dras fram med stöd av<br>nätkoncession för område eller en kontaktledning eller hjälpkraftledning<br>för järnvägs-, spårvägs-, tunnelbane- eller trådbussdrift.</p>
<p>Om Närings- och teknikutvecklingsverket har medgett att en<br>starkströmsledning dras fram innan behövlig koncession beviljats, får<br>Elsäkerhetsverket efter prövning från elsäkerhetssynpunkt medge att<br>ledningen får användas under högst tre år i avvaktan på att frågan om<br>koncession slutligt prövas. Medgivande att använda ledningen får, om<br>ansökan om koncession har getts in, lämnas när ledningen är klar att tas i<br>bruk.</p>
<p>13 § Den som innehar en starkströmsanläggning är skyldig att själv<br>fortlöpande kontrollera att anläggningen ger betryggande säkerhet för<br>person, husdjur och egendom.</p>
<p>14 § Elsäkerhetsverket skall genom inspektioner och andra åtgärder<br>kontrollera säkerheten hos starkströmsanläggningar i den omfattning som<br>är nödvändig från elsäkerhetssynpunkt. Elsäkerhetsverket skall även där<br>så är tillämpligt kontrollera nödvändiga rutiner för innehavarens<br>egenkontroll av starkströmsanläggningama.</p>
<p>15 § Tillsynen skall utövas i lämpliga former och med så liten olägenhet<br>som möjligt för anläggningens innehavare.</p>
<p>16 § Om vissa befogenheter för tillsynsmyndigheten i samband med<br>tillsyn finns bestämmelser i 11 kap. 2Ä5 §§ ellagen (199x:xx).</p>
<p>Ett föreläggande enligt 11 kap. 3 § första stycket i den lagen får avse<br>skyldighet för anläggningens innehavare att på egen bekostnad låta en<br>person som kan godtas av Elsäkerhetsverket besiktiga anläggningen. Ett<br>förbud får avse att anläggningen skall tas ur drift till dess att viss åtgärd<br>har vidtagits.</p>
<p>17 § Elsäkerhetsverkets beslut enligt de bestämmelser som anges i 4 §<br>far överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs<br>vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>234</p>
<p>Särskilda bestämmelser</p>
<p>18 § Har ägaren till en starkströmsanläggning upplåtit nyttjanderätten till<br>någon annan har han ändå samma ansvar som om han alltjämt innehaft<br>anläggningen för de skyldigheter som anläggningens innehavare har<br>enligt denna förordning och enligt de föreskrifter som Elsäkerhetsverket<br>utfärdat med stöd av denna förordning. Ägaren är dock inte ansvarig med<br>annan egendom än anläggningen och vad som hör till den samt ingår i<br>nyttjanderätten.</p>
<p>Ansvar</p>
<p>19 § Bestämmelser om ansvar vid överträdelse av denna förordning eller<br>av föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen finns i ellagen<br>(199x:xx)</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1997, då förordningen<br>(1957:601)</p>
<p>om elektriska starkströmsanläggningar upphör att gälla.</p>
<p>235</p>
<h2>Sammanställning av remissyttranden över<br>Ellagstiftningsutredningens slutbetänkandet Ny ellag<br>(SOU 1995:108)</h2>
<h3>1. Remissinstanserna</h3>
<p>Ellagstiftningsutredningens (ELU) betänkande Ny ellag (SOU 1995:108)<br>har tillställts totalt 60 remissinstanser. Efter remiss har yttranden avgetts<br>av följande remissinstanser.</p>
<p>Hovrätten för nedre Norrland, Kammarrätten i Jönköping,<br>Justitiekanslem, Domstolsverket, Kommerskollegium, Försvarsmakten,<br>Överstyrelsen för civil beredskap, Banverket, Telia AB, Statskontoret,<br>Statens Fastighetsverk, Statistiska Centralbyrån, Finansinspektionen,<br>Riksrevisionsverket. Bokföringsnämnden, Göteborgs universitet,<br>Kungliga tekniska högskolan, Statens jordbruksverk, Närings- och<br>teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket, Boverket,<br>Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät), Elsäkerhetsverket,<br>Marknadsdomstolen. Konsumentverket, Naturvårdsverket, Statens<br>lantmäteriverk, Linköpings kommun, Malmö kommun, Skellefteå<br>kommun, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges<br>Industriförbund, Lantbrukarnas riksförbund, Svenska Kraftverks-<br>föreningen, Svenska Elverksföreningen, Svenska Fjärrvärmeföreningen,<br>Föreningen Auktoriserade Revisorer, Tjänstemännens Centralorgan-<br>isation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Landsorganisation i<br>Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska<br>Bankföreningen, HSB Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund,<br>Riksförbundet Energileverantörema (REL), Svensk Industriförening,<br>Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Svenska Bioenergiföreningen,<br>Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, Sveriges<br>Fastighetsägareförbund och Villaägarnas Riksförbund.</p>
<p>Härutöver har skrivelser inkommit från Telestömingsnämnden,<br>Ljusdals kommun, Vellinge kommun, Danderyds villaägareföreningen,<br>Elektriska installatörsorganisationonen och Hans Högblom.</p>
<p>Lantmäteriverket har senare kompletterat sitt yttrande med en skrivelse<br>angående tillstånd att bygga elledningar inom område för allmän väg<br>respektive järnväg.</p>
<p>Svenska Kraftverksföreningens yttrande har i de delar som rör<br>nätfrågor utarbetats i samråd med Svenska Elverksföreningen.</p>
<h3>2. Allmänna synpunkter</h3>
<p>Inga remissinstanser har framfört invändningar mot utredningens förslag<br>att föra samman bestämmelserna i lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa<br>bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen) med bestämmelserna<br>i lagen (1994:618) om handel med el, m.m. (elhandelslagen) i en ny lag.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>236</p>
<p>Knappt hälften av remissinstanserna tillstyrker förslaget till en ny ellag.<br>Många remissinstanser framhåller också det positiva med att ersätta 1902<br>års lag med en modem och överskådlig lagstiftning med en tydlig<br>kapitel- och rubrikindelning.</p>
<p>Hovrätten för nedre Norrland anser att lagtexten i vissa detaljer kan<br>kritiseras från språklig synpunkt, men förutsätter att en översyn kommer<br>till stånd i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Kammarrätten i Jönköping<br>förutsätter att synpunkterna i det särskilda yttrandet av sakkunnige Hans<br>Svahn och experten Anders Weihe övervägs i det fortsatta<br>beredningsarbetet.</p>
<p>NUTEK anser att vissa av de redaktionella ändringarna har lett till<br>oklarheter. Ett exempel är skyldigheten att på skäliga villkor leverera el<br>(5 kap. 7 § i utredningens förslag). Enligt NUTEK är ELU:s<br>skälighetsbegrepp oklart såvitt avser begreppen skälig prissättning och<br>skäliga villkor. Att försöka kombinera begreppen kan enligt NUTEK leda<br>till tolkningsproblem.</p>
<h3>3. Beviljande och förnyelse av nätkoncession</h3>
<p>Ungefar femton remissinstanser har yttrat sig över ELU:s förslag om<br>beviljande och förnyelse av nätkoncession.</p>
<h4>3.1 Prövning av ansökan om nätkoncession för ny ledning eller nytt<br>område</h4>
<p>Lantmäteriverket anför prövning av markanvändning för kraftledningar<br>bör ske genom planförfarande i stället för genom koncession. Som skäl<br>anges att det är angeläget att fa en så likartad tillståndsprövning som<br>möjligt av samhällsviktiga infrastrukturanläggningar. I modem<br>lagstiftning sker enligt verket prövning av markanvändningsfrågor<br>genom upprättande av en plan. Så är fallet både enligt plan- och<br>bygglagen och den nya lagen om byggande av järnväg.<br>Ledningshavarens rätt gentemot markägaren att bygga ledningen kan<br>skulle därefter säkras genom förrättning enligt ledningsrättslagen. EU<br>kräver att beslut i markåtkomstfrågor skall kunna överklagas i domstol.</p>
<p>Svenska Kommunförbundet, Svenska Elverksföreningen och Malmö<br>kommun kommenterar de kriterier som enligt förslaget skall beaktas vid<br>prövning av nätkoncession för linje. Svenska Kommunförbundet<br>instämmer i utredningens förslag att nätkoncessioner skall prövas med<br>beaktande av detaljplaner och områdesbestämmelser. Enligt Svenska<br>Elverksföreningen är det önskvärt att det i specialmotiveringen klargörs<br>att det endast är fråga om gällande, fastställda planer. Malmö kommun<br>anser att ny koncession inte bör kunna tillåtas utan kommunens<br>medgivande när det finns ett tätbebyggelseintresse, oavsett om<br>kommunen är markägare eller inte.</p>
<p>Boverket, Lantmäteriverket och Malmö kommun tar upp frågan om<br>prövning av nätkoncession för område. Boverket och Lantmäteriverket<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>237</p>
<p>ansluter sig till utredningens förslag att kravet på förenlighet med<br>detaljplan eller områdesbestämmelser inte är meningsfullt vid<br>nätkoncession för område. Remissinstanserna konstaterar vidare att det<br>heller inte finns förutsättningar att pröva nätkoncession för område enligt<br>naturresurslagen (NLR). Skälen till detta är att ledningsdragningarna inte<br>fastställs vid beslut om nätkoncession för område. Malmö kommun<br>ifrågasätter förslaget att lagen naturresurslagen inte skall vara tillämplig<br>vid ansökan om nätkoncession för område. Enligt kommunen bör<br>naturresurslagen tillämpas i vissa fall, t.ex. när ansökan om<br>nätkoncession berör obebyggda markområden i utkanten av<br>tätbebyggelse. Enligt Malmö kommun bör frågan analyseras ytterligare.</p>
<p>Linköpings kommun understryker att det ur samordnings- och<br>effektivitetssynpunkt är viktigt att lagen inte hindrar att nätkoncessioner<br>för linjer kan slås samman med en områdeskoncession om linjerna är en<br>integrerad del av distributionsnätet i området.</p>
<h4>3.2 Frågan om tidsbegränsade nätkoncessioner</h4>
<p>Svenska Kommunförbundet och Boverket tillstyrker utredningens förslag<br>att nätkoncessioner skall vara tidsbegränsade. Skellefteå kommun anser<br>däremot att ett system med nätkoncession som löper tills vidare bör<br>övervägas ytterligare. Ett skäl till detta är att utebliven förnyelse kan leda<br>till följdverkningar för nätägaren. Enligt Skellefteå kommun är det<br>tekniska livslängden för ledningar längre i norra Sverige än i övriga<br>landet. Beträffande nätkoncession för område bör enligt Skellefteå<br>kommun noteras att elnäten förnyas, utvidgas och underhålls<br>kontinuerligt. Det finns därför ingen naturlig tidsgräns. Enligt kommunen<br>är uner alla omständigheter 25 år en för kort tid. Även Svenska kraftnät<br>anser att nätkoncessioner bör beviljas tills vidare, men motsätter sig inte<br>utredningens förslag. Härvid hänvisas till att förslaget är ett resultat av<br>avvägningar mellan olika intressen och ett försök att nå en för de flesta<br>parter godtagbar lösning.</p>
<h4>3.3 Prövningsförfarandet vid ansökan om förnyelse av nätkoncession</h4>
<p>NUTEK, Boverket, Naturvårdsverket och Villaägarnas Riksförbund anser<br>att prövningen enligt NRL skall behållas även vid förnyelse av ledning<br>som i huvudsak rör oförändrad sträckning. Som skäl anförs bl.a. att<br>naturresurslagen innehåller bestämmelser om hur avvägningar skall göras<br>mellan olika intressen. En NRL-prövning är därför enligt dessa<br>remissinstanser en förutsättning för att kunna bedöma lämpligheten ur<br>allmän synpunkt. Vidare anförs att nya kunskaper och förändringar måste<br>kunna vägas in i prövningen. Om NRL inte skulle tillämpas skulle en<br>väsentlig del av prövningen av de allmänna intressen, som lagtexten<br>syftar på, försvinna. Ett ytterligare skäl att tillämpa NRL är enligt dessa<br>remissinstanser att många av nu gällande koncessioner beslutades innan<br>tillkomsten av NRL.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>238</p>
<p>Enligt NUTEK tillämpas i dag ett förenklat förfarande avseende<br>miljökonsekvensbeskrivning vid en ansökan om förnyelse av<br>nätkoncession för linje som innebär att den inte behöver vara lika utförlig<br>som vid en ansökan om ny ledning. NUTEK föreslår att vid ansökan om<br>nätkoncession för linje som avser i huvudsak oförändrad sträckning bör<br>det finnas möjligheter att tillämpa ett förenklat förfarande om det är<br>lämpligt i det enskilda fallet.</p>
<p>Svenska kraftnät anser att en förutsättning för att behålla systemet med<br>tidsbegränsade nätkoncessioner är att förfarandet vid förnyelse av<br>nätkoncession är enkelt och flexibelt.</p>
<p>Hovrätten för nedre Norrland, LRF, Villaägarnas riksförbund och<br>Danderyds villaägareförening avstyrker utredningens förslag om att<br>fastighetsägarna inte behöver ges tillfälle att yttra sig vid förnyelse av<br>nätkoncession som i huvudsak rör oförändrad sträckning. Som skäl<br>anförs bl.a. att den enskildes rätt till ägande, nyttjande, insyn och<br>påverkan måste tryggas. Vidare anförs att fastighetsägarens hörande<br>också är nödvändigt för att tillståndsmyndigheten skall få kännedom om<br>förhållanden som kan föranledas av att koncessionen förenas med villkor.</p>
<p>Svenska Kommunförbundet samt Ljusdals och Vellinge kommuner<br>tillstyrker ELU:s förslag om att kostnaderna skall kunna läggas till grund<br>för beräkning av nättarifferna i sådana fall då en ledning eller delar av en<br>ledning måste flyttas för att förnyad koncession skall kunna beviljas.<br>Lantmäteriverket anser att, utöver kostnaderna för flyttning av<br>kraftledning, kostnaderna för ledningsförrättning också bör inräknas i<br>nätverksamheten.</p>
<p>Beträffande flyttning av ledning under löpande koncession föreslår<br>ELU att ledningsrättslagens regler skall tillämpas, (se vidare avsnitt 5.2).<br>Svenska Elverksföreningen anser att ledningsrättslagens ersättnings-<br>princip vid intrång i pågående markanvändning skall tillämpas även i fall<br>då koncession för linje skall förnyas. Detta skulle medföra att<br>ledningsägarens ställning gentemot andra intressen görs lika vid<br>förnyelse av koncession och under den tid som koncessionen gäller. I<br>annat fall bör det enligt föreningen övervägas ett system med koncession<br>tills vidare.</p>
<p>Malmö kommun anför att det är oklart vilken överordnad princip som<br>styr kostnader för flyttning av en ledning i olika situationer. Vid flyttning<br>vid förnyelse av koncession för linje är det ledningsinnehavaren som<br>skall stå för kostnaden om ledningen strider mot rättsverkande planer. En<br>sådan kostnad hamnar antagligen på kommunen om samma kollision<br>mellan planer och ledning inträffar inom koncession för område.</p>
<p>Svenska Kommunförbundet samt Ljusdals och Vellinge kommuner<br>tillstyrker utredningens förslag att ansökan om ny nätkoncession skall<br>inges minst två år före koncessionstidens utgång. Villaägarnas<br>Riksförbund anser att en ansökan bör lämnas in senast fem år innan<br>koncessionstiden går ut. Genom förslaget kan den föreslagna regeln, om<br>att nätkoncession gälla tills det att ärendet avgjorts, utgå. Svenska<br>Elverksföreningen och Skellefteå kommun anser däremot att ansökan bör<br>kunna inges senast ett år före koncessionstidens utgång. Under två år kan</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>239</p>
<p>organisatoriska och tekniska förändringar ske som har betydelse för Prop. 1996/97:136<br>prövningen. Bilaga 3</p>
<h4>3.4 Undantag från koncessionsplikt, m.m.</h4>
<p>NUTEK och REL tillstyrker utredningens förslag om undantag från<br>koncessionsplikt och anför att bestämmelserna om undantag bör tas in i<br>en ny elförordning. Enligt NUTEK är nuvarande bestämmelser om<br>undantag som återfinns i starkströmsförordningen föråldrade och bör ses<br>över. NUTEK påpekar att nätmyndigheten kan pröva priser och övriga<br>villkor endast för konsumenter som är anslutna till sådant nät som<br>innehas med stöd av nätkoncession. Enligt NUTEK har undantaget från<br>koncessionsplikten i vissa fall lett till att kunden inte har kunnat fa sina<br>villkor prövade. Kunden har inte heller rätt att byta elleverantör.</p>
<h3>4 Återkallande och frånträde av nätkoncession</h3>
<p>Några remissinstanser har lämnat synpunkter på utredningens föreslagna<br>regler om tvångsåtgärder och frånträde av nätkoncession.</p>
<p>NUTEK delar utredningens uppfattning att det finns ett behov av att<br>tvångsvis kunna förfoga över elnät, men anser inte att förslaget kan<br>läggas till grund för lagstiftning. Ett skäl till detta är att det saknas en<br>närmare beskrivning av hur ett tvångsförfarande i praktiken skall gå till.<br>Även Lantmäteriverket anser att den föreslagna regeln kräver ett<br>klarläggande. I det fall ledningen är framdragen med stöd av ledningsrätt<br>bör det enligt vrket framgå att det i förfogandet även ingår rätt att förfoga<br>över ledningsrätten.</p>
<p>Svenska Elverksföreningen anför, mot bakgrund av att de gamla linje-<br>och områdeskoncessionema har ändrats till nätkoncession för linje<br>respektive område, att det bör införas en övergångsbestämmelse så att<br>den som fatt sin tidigare områdes- eller linjekoncession ändrad har<br>möjlighet att frånträda koncessionen. Den föreslagna regeln om<br>tvångsåtgärder (2 kap 20 §) bör enligt föreningen vara tillämplig även i<br>en sådan situation.</p>
<p>Lantmäteriverket förutsätter att den föreslagna regeln om koncessions-<br>havarens skyldighet att ta bort ledning och vidta åtgärder för återställande<br>även innefattar krav på att ta bort rättigheter som belastar berörda<br>fastigheter, t.ex. avtalsservitut eller ledningsrätt. Verket anför att ett<br>motivuttalande är önskvärt för att klargöra detta. NUTEK anser att den<br>föreslagna regeln om borttagande av ledning och återställande även skall<br>omfatta de fall då den som innehar en kraftledning saknar koncession,<br>och där koncessionshavare saknas.</p>
<h3>5 Flyttning eller annan ändring av elektrisk ledning m.m.</h3>
<p>Ett tiotal remissinstanser anför synpunkter på frågan om flyttning eller<br>annan ändring av elektrisk ledning.</p>
<p>240</p>
<p>NUTEK anser att en omprövning skall kunna göras under löpande<br>koncessionstid vid väsentligt ändrade förhållanden. Regeln skall bara<br>kunna aktualiseras i undantagsfall. Linköpings kommun betonar att det är<br>viktigt att det i lagen klargörs när rätten till omprövning skall kunna<br>aktualiseras och på vems bekostnad förändringarna genomförs. Svenska<br>Kommunförbundet anser att ett tillägg i ellagen bör införas med<br>innebörden att om kraftledningar orsakar betydande olägenhet som inte<br>förutsågs när nätkoncessionen meddelades, får villkor föreskrivas för att<br>förebygga eller minska olägenheten.</p>
<p>Lantmäteriverket tillstyrker utredningens förslag att bestämmelserna i<br>ellagen om flyttning av ledning under en nätkoncessions giltighetstid kan<br>avskaffas. Som skäl anförs att bestämmelser om skyldighet att flytta<br>ledning och kostnadsansvaret finns i ledningsrättslagen och att dessa är<br>väl avvägda. Lantmäteriverket har senare kompletterat sitt yttrande med<br>en skrivelse angående tillstånd att bygga elledningar inom område för<br>allmän väg respektive järnväg. Lantmäteriverket anför att frågor rörande<br>tilstånd att dra fram och underhålla elledningar inom område för allmän<br>väg eller inom järnvägsområde i allmänhet regleras genom civilrättsliga<br>avtal mellan parterna och inte genom ledningsrätt. Avtalen reglerar också<br>under vilka förutsättningar ledningsinnehavama kan tvingas flytta sina<br>ledningar. De befintliga tvingande reglerna i ellagen, som innebär att<br>ledningsinnehavaren är skyldig att flytta eller ändra ledningen på egen<br>bekostnad, har enligt Lantmäteriverket sannolikt betydelse för<br>möjligheten att kunna sluta avtal. Såvitt Lantmäteriverket känner till har<br>det nuvarande förfarandet inte lett till några problem.</p>
<p>Malmö kommun anser att utredningens förslag om att upphäva ellagens<br>bestämmelse om flyttning av ledning i bl.a. vägområde leder innebär<br>oklarheter i fråga om vilka ersättningsregler som skall gälla när en<br>elledning behöver flyttas. Härvid anges att det i tätorter är vanligt att<br>ledningar inte är framdragna med stöd av ledningsrätt. Liknande<br>synpunkter framförs av bl.a. Vellinge kommun.</p>
<p>Kommunförbundet och Malmö kommun anser att om ledning eller del<br>av ledning måste flyttas bör huvudprincipen vara att kostnaden faller på<br>ledningsägaren, men att det finns fall där det bör vara naturligt att hela<br>eller delar av flyttningskostnaderna faller på den som beställt eller<br>förorsakat flyttningen. Ljusdals och Vellinge kommuner anser att en<br>flyttning eller ändring av ledning skall betalas av nätägaren. Svenska<br>Elverksföreningen anser att den part som vinner fördel av en ändring av<br>ledningens sträckning skall bära den merkostnad som uppkommer vid<br>flyttningen.</p>
<p>Lantmäteriverket och REL ställer sig tveksamma till den förslagna<br>övergångsbestämmelsen som innebär att de nuvarande bestämmelserna<br>om flyttning i ellagen även fortsättningsvis skall gälla ledningar som<br>dragits fram före ikraftträdandet av den nya ellagen. Som skäl anförs bl.a.<br>att reglarna i ledningsrättslagen över huvud taget inte kommer att<br>tillämpas på dagens kraftledningsnät. Lantmäteriverket föreslår i stället<br>att en gentemot markägarna generös övergångstid på 10 - 20 år införs.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>241</p>
<p>16 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 136</p>
<h3>6. Elskador och skyddsåtgärder</h3>
<p>Tre remissinstanser har lämnat synpunkter på ELU:s förslag om elskador<br>och skyddsåtgärder. Svenska Kraftverksföreningen och Telestörnings-<br>nämnden tillstyrker förslaget att den s.k. prioritetsprincipen skall gälla<br>även koncessionspliktiga naturgasledningar. Telestömingsnämnden<br>påpekar att förslaget medför att regeln inte kommer att styra ansvaret för<br>gasledningar kortare än 20 km, eftersom dessa inte är<br>koncessionspliktiga enligt rörledningslagen. Prioritetsregeln bör enligt<br>nämnden även gälla dessa ledningar eftersom de i många fall kräver<br>åtgärder i förebyggande syfte som skäligen bör bekostas av ägaren.<br>Telestömingsnämnden och SVEB1O anser dessutom att skyldighet att<br>vidta skyddsåtgärder bör utvidgas till att gälla även elektriska<br>anläggningars inverkan på andra rörledningar, t.ex. fjärrvärmenätens rör.</p>
<h3>7 Skadestånd vid elskador m.m.</h3>
<p>Ett tiotal remissinstanser tar upp frågan om skadestånd vid elskador.<br>REL, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Elverksföreningen och<br>Skellefteå kommun föreslår att undantag från strikt skadeståndsansvar<br>som hittills bör kvarstå för force majeure-situationer även om undantaget<br>för "händelse av högre hand" tas bort.</p>
<p>Telia AB anser att spänningsgränsen för strikt skadeståndsansvar bör<br>harmoniseras med gränsen mellan låg- och högspänning. Det finns enligt<br>Telia AB inga skäl till att spänningsgränsen för undantag från strikt<br>skadeståndsansvar skall vara 250 V. De anläggningar som tillförs el med<br>spänning i intervallet 250 - 1000 V är få. De betraktas i alla andra<br>sammanhang som lågspänningsanläggningar och bör enligt Telia AB inte<br>särbehandlas här.</p>
<p>Telestömingsnämnden tillstyrker ELU:s förslag att strikt<br>skadeståndsansvar inte skall gälla om det är en annan elektrisk<br>anläggning eller en rörledning för transport av naturgas som skadats.<br>SVEBIO anser däremot att strikt ansvar skall gälla för skada på<br>fjärrvärmenät som kan härledas till en elektrisk anläggning.</p>
<p>Justitiekanslern och Konsumentverket föreslår att undantagsreglerna<br>från strikt skadeståndsansvar kompletteras med en regel som uttryckligen<br>anger att skadeståndslagens regler är tillämpliga i undantagssituationema.<br>En motsvarande hänvisning bör också göras i anslutning till den<br>föreslagna regeln om skadestånd vid driftstörning.</p>
<p>Hans Högblom anser att det strikta skadeståndsansvaret skall gälla<br>även för den som innehar starkströmsanläggning avsedd för användning<br>av el som tillförs el med en spänning av högst 250 volt mellan ledare och<br>jord. Som skäl anges att om skada uppkommer vid någon av de drygt 5<br>miljoner elleveransema som sker med en spänning av högst 250 volt har<br>den drabbade med utredningens förslag rätt till ersättning endast om<br>vårdslöshet kan fastställas.</p>
<p>Enligt Konsumentverket är den föreslagna regeln om skadestånd vid<br>driftstörning oklar såvitt avser vem som kan bli skadeståndsskyldig och<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>242</p>
<p>vem som har rätt till skadestånd. Vidare anförs att det är oklart vad som<br>avses med att driften vid en anläggning störts. Konsumentverket föreslår<br>att lagtexten ses över.</p>
<p>Telia AB anser att det av lagtexten bör framgå vilka krav som gäller för<br>nätägaren i de fall denne inte lyckas överföra el på grund av störningar i<br>form av planerade eller icke planerade avbrott. LRF anser att ellagen bör<br>kompletteras med bestämmelser som innebär skyldighet för nätägama att<br>vidta åtgärder för att höja säkerheten mot elavbrott.</p>
<h3>8. Bestämmelser som infördes som en följd av elreformen</h3>
<p>Ungefär ett dussin remissinstanser har lämnat synpunkter på den del av<br>ellagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 1996 i samband med<br>omregleringen av elmarknaden.</p>
<h4>8.1 Nätverksamhet</h4>
<p>Priserna på den nya elmarknaden har enligt LO ökat kraftigt efter<br>avregleringens genomförande. LO anför att insatser behövs för att<br>garantera att avsedda mål med reformen kommer att kunna uppnås. Även<br>TCO anser att prisutvecklingen är oroande, speciellt på monopoldelen.</p>
<p>Svenska Elverksföreningen anser att möjligheten att under vissa<br>förutsättningar fa redovisa flera nätkoncessioner för område samlat är<br>nödvändigt för att den pågående stukturrationaliseringen skall kunna<br>fortsätta. Föreningen föreslår att en samlad redovisning får införas<br>successivt. Nätmyndigheten vid NUTEK bör i varje enskilt fall kunna<br>bestämma tiden för övergångsperioden.</p>
<p>NUTEK anser att regeln om redovisning av nätverksamhet bör<br>kompletteras med ett nytt andra stycke som anger att nätkoncession för<br>område skall redovisas skilt från nätkoncession för linje.</p>
<p>Elektriska installatörsorganisationen föreslår att koncessionshavaren<br>ges rätt att kontrollera en anläggning före anslutning. Som skäl anges<br>koncessionsinnehavarens möjligheter att bedöma elsäkerheten.<br>Kostnaden för detta bör kunna ingå i nättariffen.</p>
<p>I den föreslagna regeln om att kostnader för mätare med tillhörande<br>insamlingsutrustning skall påföras elkonsumenten bör det enligt<br>Elverksföreningen klargöras att detta inkluderar alla kostnader vid<br>kundens anläggning, t.ex. den telefonanknytning som behövs för att<br>insamlingsutrustningen skall fungera. I ELU:s förslag har uttrycket "efter<br>begäran" tillkommit. NUTEK förordar den ursprungliga skrivningen som<br>var mer koncis. Som skäl anges bl.a. att det finns kunder som redan<br>tidigare har mätning med tätare intervall än vad som föreskrivs.</p>
<p>Konsumentverket anser att problem kan uppstå eftersom konsumenten<br>påförs kostnaden för mätning trots att nätägaren äger densamma.<br>Konsumenten kommer sannolikt att uppfatta att han köpt<br>mätutrustningen. Konsumentverket anser att en hyreskonstruktion bör</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>243</p>
<p>prövas. LRF anser att förslaget om en minimigräns på 1 OOO kr för<br>återbetalning till elkonsument bör slopas.</p>
<p>Konkurrensverket, Kommunförbundet, Linköpings kommun, Telia,<br>Sveriges fastighetsägarförbund och Villaägarnas Riksförbund anser att<br>kravet på mätarbyte för hushållskunder är ett avgörande<br>konkurrenshinder på den nya elmarknaden.</p>
<p>Bestämmelserna om kostnader för mätning hör enligt NUTEK hemma i<br>kapitlet om nättariffer.</p>
<p>Beträffande ersättning vid inmatning av el erinrar Svensk<br>Elverksföreningen om att nättariff för anslutning av produktions-<br>anläggning får utformas på annat sätt än för uttagspunkter. Anslutning av<br>produktionsanläggningar är enligt föreningen en egen kategori och kan<br>utan avsteg från bestämmelserna om nättariffer vid uttagspunkter<br>behandlas skilt från dessa. För produktionsanläggningar anslutna till<br>ledning med nätkoncession för linje kan enligt föreningen dessutom<br>avståndsoberoende pris tillämpas utan avsteg från bestämmelserna om<br>nättariffer vid uttagspunkt som enbart behandlar avståndsoberoendet vad<br>gäller anslutning för uttag av el från nätet. Detta innebär enligt<br>föreningen att det inte alltid kan utgå ersättning för minskade förluster.</p>
<p>Enligt NUTEK bör skyldigheten att inge revisorsintyg till<br>Nätmyndigheten vid NUTEK föras över från revisorn till den som driver<br>nätverksamheten. NUTEK hänvisar till reglerna i Aktiebolagslagen<br>avseende inlämnande av revisionsberättelse till Patent- och<br>registreringsverket.</p>
<h4>8.2 Nättariffer</h4>
<p>Konsumentverket anser att det i begreppet "nättariffer" inte är lämpligt att<br>inbegripa övriga villkor för överföring av el. Språkligt associeras<br>begreppet tariff med priser, taxor eller liknande.</p>
<p>Enligt Svenska Elverksföreningen innebär bestämmelsen om nättariffer<br>för små elproduktionsanläggningar att nätkunder med uttagspunkter<br>missgynnas i jämförelse med dem som har en inmatningspunkt och<br>föreslår därför att bestämmelsen tas bort. Föreningen föreslår att en<br>dispensmöjlighet införs så att särskilt kostnadskrävande anslutningar<br>genom avgifter bidrar till att täcka de kostnader de förorsakar. Ett<br>liknande föreslag framförs av Skellefteå kommun.</p>
<p>Enligt Svenska Elverksföreningen kan det på sikt bli nödvändigt att av<br>tekniska skäl särskilja anslutning av produktionsanläggningar från lokala<br>nät avsedda för konsumtion. Skälet är att spänningsreglering inom näten<br>försvåras vid blandning och produktion och uttag inom samma nät.<br>Problemet har bl.a. uppmärksammats på Gotland som en följd av den<br>kraftiga ökningen av produktion med vindkraft och ett isolerat nät.</p>
<p>Beträffande rätt till uppgift om nättariffer föreslår NUTEK att det av<br>lagtexten även bör framgå att nätkoncessionären skall lämna besked om<br>villkor för mätinstallation, dvs. att kostnaderna för timvis mätning skall<br>debiteras den enskilda kunden. Som skäl anges att konkurrensen på<br>mätområdet skulle främjas om den tekniska kravspecifikationen får</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>244</p>
<p>spridning och inlåsningseffekter förhindras om kunden på ett tidigt<br>stadium får klart för sig att även dessa villkor kan skälighetsprövas.</p>
<p>NUTEK föreslår vidare att det i lagtexten eller i den nya<br>elförordningen införs formella krav på vad en ansökan om prövning av<br>nättariffer skall innehålla. Vidare anförs att Nätmyndigheten vid NUTEK<br>bör ges möjlighet att förelägga parterna i ett prövningsärende att<br>inkomma med utredning och att ett sådant föreläggande far förenas med<br>vite.</p>
<p>7?££ och Konsumentverket anför att den föreslagna lydelsen om<br>prövning av nättariffer kan tolkas så att nätmyndigheten kan pröva<br>skäligheten i bl.a. allmänna avtalsvillkor for överföring av el. Sådana<br>civilrättsliga frågor mellan två avtalsparter ligger normalt utanför en<br>förvaltningsmyndighets kompetensområde. Det framhålls att<br>konsumentverket är en myndighet som har till uppgift att se till att<br>skäliga avtalsvillkor tillämpas gentemot enskilda konsumenter. Med<br>nuvarande lydelse blir gränsdragningen mellan olika myndigheters<br>ansvarsområden oklar enligt föreningen.</p>
<h4>8.3 Leveranskoncession</h4>
<p>NUTEK föreslår att Nätmyndigheten vid NUTEK bör ges möjlighet att<br>på eget initiativ utöva tillsyn över priser och övriga villkor som erbjuds<br>inom ramen for leveranskoncession.</p>
<p>Regeln om rätt till återinträde i leveranskoncession är, enligt NUTEK,<br>kopplad endast till den som de facto har börjat handla i konkurrens enligt<br>formuleringen "som köper". Eftersom den föreslagna formuleringen av<br>lagtexten om undantag från leveransskyldighet är kopplad till rätten att<br>handla i konkurrens innebär en bokstavlig tolkning att den, vars avtal<br>eller uppsägningstid har löpt ut, varken omfattas av leveransskyldighet<br>eller har rätt till återinträde. En omredigering av paragrafen kräver också<br>en översyn av den föreslagna bestämmelsen om rätt for annan att leverera<br>el.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h4>8.4 Systemansvar och balansansvar</h4>
<p>Svenska Elverksföreningen förslår att regeln om rätt för den<br>systemansvariga myndigheten att beordra avbrytande eller begränsning<br>av leverans av el till elkonsumenter förtydligas genom att "eller annan<br>innehavare av nätkoncession" inskjuts efter ordet "konsumenter". Som<br>skäl anges att den nuvarande utformningen ger intrycket att avbrytande<br>eller begränsning skall ske i nära anknytning till konsumenten. I<br>praktiken är det emellertid så att åtgärderna utförs i regionnät och<br>konsumenterna påverkas indirekt genom att två eller flera nätägare kan<br>vara beröra av åtgärden.</p>
<p>Den som innehar en nätkoncession är enligt den föreslagna regeln i 8<br>kap. 6 § skyldig att hålla den systemansvariga myndigheten underrättad<br>om anslutna kunder och balansansvariga som närmare preciseras i 8 kap.<br>4 och 5 §§. Syftningen till 5 § kan enligt Svenska Elverksföreningen</p>
<p>245</p>
<p>tolkas så att nätkoncessionhavaren skall hålla den systemansvariga<br>myndigheten informerad om alla kunder som finns inom<br>leveranskoncessionsområdet. Enligt föreningens mening är det endast<br>uppgifter om balansansvarig som skall lämnas.</p>
<p>Konsumentverket anser inte att elkonsumenter bör åläggas ansvaret att<br>dels se till att balansansvarig finns för konsumentens uttagspunkt, dels att<br>underrätta innehavaren av nätkoncession om den balansansvarige. Frågan<br>om balansansvar bör enligt verket i stället regleras mellan nätägaren och<br>elleverantören.</p>
<h3>9. Övriga frågor</h3>
<p>Några remissinstanser har lämnat synpunkter på vissa övriga frågor som<br>regleras enligt ellagstiftningen och som enligt ELU:s förslag skall ingå i<br>den nya ellagen. Det gäller bl.a. bestämmelser om småskalig<br>elproduktion, kommunala elföretag och konsumentintresset.</p>
<h4>9.1 Småskalig elproduktion</h4>
<p>NUTEK föreslår att begreppet småskalig elproduktion utmönstras ut<br>lagstiftningen. Detta är enligt NUTEK ett allmänt samhälleligt intresse<br>som bör bekostas av samhället och inte av nätägaren eller<br>leveranskoncessionhavaren och därmed elkonsumentema. Om särregler<br>för småskalig elproduktion även fortsättningsvis skall finnas anser<br>NUTEK att begreppet bör definieras i lagtexten som en<br>elproduktionsanläggning som kan leverera en effekt om högst 1 500 kW<br>installerad märkeffekt eftersom det uppstått oklarheter vad gäller<br>tolkningen av begreppet elproduktionsanläggning.</p>
<h4>9.2 Kommunala elföretag</h4>
<p>Enligt Svenska Fjärrvärmeföreningen framgår det inte tydligt om<br>verksamhet måste särskiljas eller redovisas åtskilda i sådana fall när<br>samtidig produktion av elkraft och fjärrvärme sker i kraftvärmeverk.<br>Fjärrvärmeföreningen föreslår att lagtexten förtydligas på denna punkt.</p>
<p>Kommunala fjärrvärmeföretag är undantagna från självkostnads- och<br>likställighetsprincipen. Svenska Fjärrvärmeföreningen anser att<br>fjärrvärmeverksamhet även bör undantas från lokaliseringsprincipen.<br>Som skäl anför föreningen att det inte är någon principiell skillnad<br>mellan el och fjärrvärme.</p>
<h4>9.3 Konsumentintresset, m.m.</h4>
<p>REL anser att lagtextens uttryck "elkonsument" är vilseledande då ordet<br>vanligen inte förknippas med t.ex. en stor industrikund. REL föreslår<br>därför att "elkonsument" antingen förtydligas genom en legal definition<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>246</p>
<p>eller utmönstras till förmån för en mer rättvisande benämning såsom<br>elkund, slutförbrukare, el. dyl.</p>
<p>Konsumentverket anser att konstruktionen med två olika avtalsparter,<br>elleverantören och nätägaren, skapar komplikationer ur konsument-<br>synpunkt. Konsumentverket föreslår därför att en kund som omfattas av<br>leveransskyldigheten skall kunna ingå ett avtal med elförsäljaren som<br>utöver elförsäljningen omfattar den nättjänst som elöverföringen<br>förutsätter.</p>
<p>Villaägarnas Riksförbund föreslår att det tas in en bestämmelse i<br>ellagen som innebär att elabonnentema alltid för en klar och specificerad<br>räkning, för fasta respektive rörliga kostnader för nät och el samt för<br>skatt och moms. LRF anser att konsumentintresset bör stärkas i<br>elförsörjningen genom medverkan och insyn i kontrollorganen.</p>
<p>Linköpings kommun anser att full leverans- och prisgaranti skall gälla<br>alla små abonnenter, dvs. även dem som bytt leverantör. Ellagen bör<br>förbjuda all diskriminering av små abonnenter som bytt leverantör.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>247</p>
<h2>Sammanfattning av Elbörsutredningens betänkande<br>Regler för handel med el (SOU 1996:49)</h2>
<h4>Del 1 Regler for elbörs m.m</h4>
<p>Inledning</p>
<p>Utredningen presenterar ett förslag till regelverk för all handel med el. I<br>huvudsak innebär förslaget följande. Vissa generella krav ställs på all<br>yrkesmässig handel med el och på de företag som driver sådan<br>verksamhet. Dessa skall enligt förslaget stå under tillsyn av en eltillsyns-<br>myndighet. De generella kraven utgör därvid grunden för tillsynsmyn-<br>dighetens arbete. I syfte att underlätta tillsynen föreslås en anmälnings-<br>skyldighet för alla som yrkesmässigt handlar med el.</p>
<p>Elbörsverksamhet föreslås bli tillståndspliktig och särskilda regler<br>införs för hur sådan verksamhet skall få drivas. Enligt förslaget kommer<br>all elbörsverksamhet, alltså även sådan som inte avser handel med<br>finansiella instrument, att stå under Finansinspektionens tillsyn. Vidare<br>föreslås att clearingverksamhet på elmarknaden endast skall få drivas av<br>clearingorganisationer som tillståndsprövats enligt lagen om börs- och<br>clearingverksamhet.</p>
<p>En stor del av den handel som sker på elmarknaden utgör handel med<br>finansiella instrument och omfattas därför av värdepappers-<br>marknadslagstifningen. Utredningen föreslår inga förändringar vad avser<br>dessa lagars tillämpningsområde. Företag som driver handel eller<br>erbjuder tjänster som mellanhänder med sådana elkontrakt som är att<br>anse som finansiella instrument, bör även fortsättningsvis stå under<br>Finansinspektionens tillsyn och har att bedriva sin verksamhet enligt bl a<br>reglerna i lagen om handel med finansiella instrument och lagen om<br>värdepappersrörelse.</p>
<p>Utredningen föreslår emellertid att det öppnas en möjlighet för<br>befintliga elhandelsföretag att erbjuda tjänster som mäklare, kommissio-<br>närer och portfölj förvaltare enligt andra regler än de som gäller enligt<br>lagen om värdepappersrörelse. Efter särskilt tillstånd från Eltillsynsmyn-<br>digheten föreslås således leveranskoncessionärer, i begränsad omfattning<br>och som ett komplement till elhandelsrörelsen, få erbjuda tjänster som<br>mellanhänder vid handel med elderivat. Istället för att omfattas av lagen<br>om värdepappersrörelse kommer dessa företags verksamhet att regleras i<br>ellagstiftningen och stå under Eltillsynsmyndighetens tillsyn.</p>
<p>Bakgrund</p>
<p>Efter bemyndigande från regeringen förordnade statsrådet Andersson i<br>augusti 1995 f. kommunalrådet Göthe Anderson som särskild utredare<br>med uppdrag att bl a föreslå ett regelverk för en organiserad handel med<br>el. Experter från elmarknaden och värdepappersmarknaden har biträtt<br>utredningen.</p>
<p>Uppdraget har bl a omfattat att utarbeta regler för den kortsiktiga<br>organiserade handeln med el. Utgångspunkten skall enligt direktiven vara<br>att skapa en ramlagstiftning för denna handel. Utredningen är<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>248</p>
<p>oförhindrad att uppmärksamma ett eventuellt behov av regler för handel<br>med finansiella kontrakt på elområdet. Vidare skall förslag lämnas till<br>hur tillsynen skall bedrivas. Förslagen far inte utformas så att de hindrar<br>det nordiska samarbetet på elområdet.</p>
<p>Flera omständigheter har medfört att arbetet blivit betydligt mer<br>omfattande än vad som kunde förutses då utredningen inledde sitt arbete.<br>Det var då en allmän uppfattning att handel med el inte omfattades av<br>någon mera ingående offentligrättslig reglering. Utredningen kunde<br>emellertid ganska snabbt konstatera att värdepappersmarknadslags-<br>tiftningens regler är tillämpliga vid handel med prissäkringskontrakt<br>avseende el - s k elderivat. Detta kommer att vara den dominerande<br>formen av handel på den nya elmarknaden. Att elhandel omfattas av<br>värdepappersmarknadens lagar är ett förhållande som inte har<br>uppmärksammats i de utredningar och lagstiftningsärenden som föregått<br>elmarknadsreformen. Utredningen har därför - istället för att endast<br>analysera behovet av och föreslå nya regler för handel med el - också<br>haft att ta ställning till huruvida det är ändamålsenligt och lämpligt att<br>elhandel omfattas av värdepappersmarknadslagtiftningen.</p>
<p>En målsättning för utredningen har varit att tillskapa en samlad<br>ramlagstiftning för all handel med el, särskilt anpassad till det regle-<br>ringsbehov som föreligger på elmarknaden. Att införa en lagstiftning<br>som endast omfattar den kortsiktiga handeln med el skulle fa till följd att<br>två mycket olika regelverk skulle gälla vid handel med el; ett för<br>avistahandeln, som utgör den mindre delen, och ett annat för derivathan-<br>deln, som är den större delen av handeln på elmarknaden.</p>
<p>Utredningen fann vidare på ett tidigt stadium att regler som enbart<br>avser kortsiktig handel med el inte kan tillgodose de regleringsbehov som<br>föreligger. Riskerna vid all handel med el är betydande, även då denna<br>sker i former som inte omfattas av värdepappersmarknadslagstiftningen.<br>Elmarknadens roll som en viktig del av samhällets infrastruktur utgör i<br>sig också ett tillräckligt skäl för att regler införs för all handel med el.<br>Det bör understrykas att uppdraget har fatt utföras under stor tidspress.<br>Det har medfört att det inte givits möjlighet att göra den mera ingående<br>analys, som vissa av de mycket komplicerade frågor som väckts<br>egentligen skulle kräva. På grund härav har också vissa frågor - bl a<br>regler om insiderhandel på elmarknaden - nästan helt fatt förbigås.</p>
<p>Sammanfattning av utredningens allmänna överväganden</p>
<p>Det finns idag ingen särskild offentligrättslig lagstiftning som avser den<br>kortsiktiga handeln - avistahandeln - med el. Med hänsyn till den<br>betydelse elmarknaden har som en vital del av samhällets infrastruktur<br>har utredningen funnit att det erfordras regler som här tillgodoser<br>behovet av offentlig insyn och ger möjlighet till ingripanden från det<br>allmänna om så skulle visa sig nödvändigt. Allmänhetens förtroende för<br>elmarknaden far inte äventyras och det är därför viktigt att säkerställa att<br>aktörerna bedriver sin verksamhet i sunda former och med iakttagande av<br>ett gott affarsskick. Detta bör ske genom att generella krav ställs på alla</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>249</p>
<p>som yrkesmässigt handlar med el och att verksamheten på elmarknaden i<br>sin helhet ställs under offentlig tillsyn.</p>
<p>Marknadsplatser för såväl avista- som derivathandel med el - elbörser -<br>omfattas idag inte heller av någon lagstiftning som tillgodoser de<br>särskilda krav som måste ställas på sådan verksamhet. Utredningen anser<br>att det är av väsentlig betydelse för elmarknadens utveckling att elbörser<br>drivs i säkra och effektiva former. Här måste, förutom de allmänna<br>regleringsbehov som nämnts ovan, även den betydelse elbörsverksamhet<br>har för det nationella elsystemet beaktas.</p>
<p>En elbörs utgör en så central och viktig del av elmarknaden, och<br>därigenom också av det svenska samhällets infrastruktur, att stränga krav<br>bör ställas på den som vill bedriva sådan verksamhet. Skulle<br>handelsplatsen gå omkull kan detta medföra mycket negativa konse-<br>kvenser för hela elmarknaden. Detta skulle också i grunden rubba<br>allmänhetens förtroende för marknaden. Endast företag med tillräcklig<br>kunskap och erfarenhet, med erforderlig finansiell styrka och som i<br>övrigt kan anses lämpliga bör därför fa driva elbörser efter regeringens<br>tillstånd.</p>
<p>Den främsta funktionen för en börs är att fastställa och sprida<br>information om marknadspriset på den eller de varor som handlas på<br>börsen. Det är av största vikt att den information som lämnas i detta<br>avseende är tillförlitlig och korrekt. Detta förutsätter att likviditeten i<br>handeln inte är alltför låg. Om så är fallet föreligger det också en risk för<br>att större aktörer kan påverka prisinformationen i eget intresse. Det har<br>ifrågasatts om den organiserade handeln med elderivat i Sverige kommer<br>att bli av så stor omfattning att den prisinformation som kan lämnas från<br>en nationell elbörs kommer att åtnjuta förtroende. Detta är ett av skälen<br>till att det ansetts angeläget att tillskapa en gemensam nordisk elmarknad.<br>Vid börsverksamhet med el måste också den systemansvariga<br>myndighetens behov beaktas. För att kunna fullgöra sin uppgift att hålla<br>elsystemet i balans, måste denna myndighet ges möjlighet att säkerställa<br>att riktig information lämnas om handeln. Det är också tänkbart att den<br>systemansvariga myndigheten i en krissituation har behov av att påverka<br>i vilka former handeln sker.</p>
<p>Elhandel sker och kommer i framtiden i än större utsträckning att ske<br>genom prissäkringskontrakt i olika former. Utredningen har konstaterat<br>att merparten av dessa kontrakt torde vara att anse som finansiella<br>instrument enligt lagen (1991:980) om handel med finansiella<br>instrument. En stor del av handeln på elmarknaden omfattas härigenom<br>av värdepappersmarknadslagstiftningen och står under tillsyn av<br>Finansinspektionen. Enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse<br>krävs tillstånd för verksamhet som mellanhand, t ex mäklare eller<br>kommissionär, på värdepappersmarknaden. Rörelser av detta slag måste<br>drivas i särskilda värdepappersbolag och dessa är underkastade tämligen<br>detaljerade verksamhetsregler.</p>
<p>Enligt utredningens mening kan det i vissa avseenden ifrågasättas om<br>värdepappersmarknadens relativt komplexa och svårtillgängliga<br>regelverk är ändamålsenligt för elmarknaden och dess aktörer.<br>Lämpligheten i att Finansinspektionen nu har det huvudsakliga ansvaret<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>250</p>
<p>för tillsynen över den större delen av elmarknaden och dess aktörer kan<br>också diskuteras.</p>
<p>Möjligheten att helt undanta handel med el från värdepappers-<br>marknadslagstiftningen och att istället införa en särskild lag för all<br>handel med el har noga övervägts. Flertalet av de bestämmelser som nu<br>reglerar handeln med värdepapper framstår emellertid som sakligt<br>motiverade också på elmarknaden. Starka argument kan också anföras<br>mot att införa en lagstiftning som visserligen anpassas till förhållandena<br>på elmarknaden, men som samtidigt i stor utsträckning utgör ett parallellt<br>regelverk till de lagar som gäller på värdepappersmarknaden i övrigt.<br>Härtill kommer att en samordning av de nordiska ländernas lagstiftning<br>vad avser elbörsverksamhet och handel med elderivat måste ske inom en<br>nära framtid. Att nu genomföra en långtgående omreglering i den<br>svenska lagstiftningen har utredningen därför inte funnit lämpligt.</p>
<p>Det faktum att värdepappersmarknadslagstiftningen är tillämplig vid<br>handel med prissäkringskontrakt på elmarknaden, kan emellertid medföra<br>svårigheter för de företag som nu verkar på elmarknaden. De är tvungna<br>att bilda särskilda värdepappersbolag för att kunna erbjuda sina kunder<br>tjänster som mäklare och förvaltare av elkontrakt eller som<br>kommissionärer. Det kan befaras att många elhandelsföretag kommer att<br>uppleva värdepappersmarknadens regelverk som ett alltför stort hinder<br>och att dessa tjänster endast kommer att erbjudas av sådana värde-<br>pappersinstitut som nu verkar på aktie- och optionsmarknadema. Detta<br>kan påverka strukturen på elmarknaden i en riktning som inte varit<br>avsedd med elmarknadsreformen. Elmarknaden bör även fortsättningsvis<br>främst vara en marknad för distribution av elektrisk kraft, dominerad av<br>elhandelsföretag. Den bör inte utvecklas till att främst bli en ny<br>kapitalmarknad för spekulation i värdetillväxten i nya former av<br>finansiella instrument.</p>
<p>Utredningen föreslår därför att de befintliga elhandelsföretagen i viss<br>utsträckning skall ges möjlighet att erbjuda tjänster som mellanhänder på<br>elmarknaden enligt särskilda regler i ellagstiftningen och efter tillstånd<br>från eltillsynsmyndigheten.</p>
<p>Förslaget till generella krav för handel med el</p>
<p>Med hänsyn till vad som anförts ovan om vikten av att elhandeln sker i<br>sunda former och med iakttagande av gott affarsskick samt att samhället<br>tillförsäkras möjligheter till insyn och kontroll över elmarknaden och<br>dess aktörer, föreslår utredningen att generella regler införs för all<br>yrkesmässig handel med el.</p>
<p>All handel med el bör sker så att allmänhetens förtroende för<br>elmarknaden upprätthålls och i enlighet med god sed på elmarknaden.<br>Särskilda krav föreslås också för de aktörer som yrkesmässigt driver<br>handel med el. Dessa skall ha förmåga att kontrollera och hantera de<br>risker som verksamheten på elmarknaden är förenad med. Reglerna<br>föreslås även omfatta de företag som erbjuder tjänster som mellanhänder<br>på elmarknaden. I syfte att underlätta eltillsynsmyndighetens arbete</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>251</p>
<p>föreslår utredningen också att en generell anmälningsplikt införs för alla<br>som yrkesmässigt avser att handla med el.</p>
<p>Med stöd av de nämnda bestämmelserna ges eltillsynsmyndigheten<br>möjlighet att tidigt ingripa mot otillbörliga förfaranden och kan motverka<br>oseriösa företag etablerar sig på den nya marknaden och bringar denna i<br>vanrykte. Tillsynsverksamheten kan härigenom bidra till att styra<br>utvecklingen på elmarknaden i en sund riktning.</p>
<p>Förslaget till regler för elbörsverksamhet</p>
<p>Utredningen föreslår att elbörsverksamhet endast skall fa drivas efter<br>tillstånd från regeringen. Regeringen har vid sin prövning att beakta att<br>den planerade verksamheten inte far medföra att allmänhetens förtroende<br>för elmarknaden äventyras, vilket bl a innebär att den skall drivas i säkra<br>och seriösa former. Vidare krävs att den inte innebär några risker för<br>elförsörjningen, bl a genom att informationen till den systemansvariga<br>myndigheten säkerställs. Verksamheten far inte heller på annat sätt vara<br>till skada för elmarknaden, t ex genom att likviditeten i handeln kan<br>förväntas bli så låg att prisbildningen blir otillförlitlig.</p>
<p>Utredningen föreslår vidare att de regler som gäller för börser enligt<br>lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet i tillämpliga delar<br>också skall omfatta alla former av elbörsverksamhet. Dessa bestämmel-<br>ser innebär bl a att krav ställs på att verksamheten drivs enligt principer-<br>na om neutralitet, fritt tillträde och god genomlysning. Börs- och<br>clearinglagens bestämmelser innefattar vidare krav på ändamålsenliga<br>handelsregler samt en skyldighet att övervaka handeln och tillse att denna<br>sker i enlighet med den lagen och andra författningar samt i enlighet med<br>god sed på värdepappersmarknaden.</p>
<p>Utredningen föreslår också att särskilda bestämmelser införs med<br>hänsyn till den systemansvariga myndighetens ansvar för balanshåll-<br>ningen på elnätet. Dessa innebär dels att elbörsen skall vara skyldig att<br>lämna den systemansvariga myndigheten den information som krävs för<br>att myndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt ellagen, dels<br>att handeln inte far ske i sådana former - t ex i för nära anslutning till<br>leverans - att den systemansvariga myndighetens möjligheter att<br>upprätthålla en säker elförsörjning försvåras.</p>
<p>Förslaget till regler om elmarknadsrörelse</p>
<p>I syfte att underlätta för elmarknadens nuvarande aktörer att fortsätta<br>verka på elmarknaden föreslår utredningen att dessa ges möjlighet att<br>erbjuda tjänster som mäklare, portfölj förvaltare och kommissionärer<br>enligt särskilda regler i lagen om elhandel. Tillståndet skall kunna<br>meddelas av eltillsynsmyndigheten, som också har att utöva tillsynen<br>över dessa företag. Denna möjlighet bör endast stå öppen för de företag<br>som redan är verksamma på elmarknaden. Företag som önskar nyetablera<br>sig som mellanhänder eller driva en renodlad sådan verksamhet bör<br>däremot vara hänvisade till att göra detta enligt reglerna i värdepappers-<br>marknadslagstiftningen. Utredningen har funnit det lämpligt att begränsa<br>den krets av företag som skall ges möjlighet att driva elmarknadsrörelse</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>252</p>
<p>till sådana som har leveranskoncession enligt lagen (1994:618) om<br>handel med el.</p>
<p>En ytterligare forutsättning för att tillstånd skall kunna lämnas är att<br>tjänsterna erbjuds som ett komplement till en etablerad elhandelsrörelse<br>och att mellanhandsverksamheten är av begränsad omfattning, både i<br>absoluta tal mätt och sett i relation till den elhandel som företaget<br>bedriver i övrigt. Förslaget innebär därför att tillstånd endast skall kunna<br>lämnas till den verksamhet som beskrivits i en till ansökan fogad plan.<br>Tillsynsmyndigheten ges härigenom möjlighet att bedöma om de nämnda<br>kriterierna är uppfyllda. Om mellanhandsverksamheten ökar i omfattning<br>så att den inte längre ryms inom vad som angetts i planen, erfordras nytt<br>tillstånd.</p>
<p>Utredningens förslag innebär vidare att verksamhetsregler för de<br>företag som erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse införs i lagen<br>om elhandel. Ett grundläggande krav är att verksamheten drivs så att<br>allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls. Vidare skall<br>företag som driver elmarknadsrörelse ha en tillräcklig förmåga att<br>hantera de risker som är förenade med verksamheten. De skall utarbeta<br>en plan för hur riskerna skall hanteras. Krav ställs vidare på att företaget<br>fortlöpande skall ha ett bundet eget kapital på minst en miljon kronor.<br>Dessa krav i förening med en tillsyn från eltillsynsmyndighetens sida<br>utgör enligt utredningens uppfattning en tillräcklig garanti för att företag<br>som driver elmarknadsrörelse har en erforderlig kapitaltäckning.</p>
<p>Företag som driver elmarknadsrörelse skall enligt utredningens förslag<br>även vara underkastade ett särskilt sundhetskrav, motsvarande det som<br>gäller för värdepappersinstitut. Härigenom kommer reglerna för<br>elmarknadsrörelse att knytas till de krav som ställs på motsvarande<br>verksamheter på värdepappersmarknaden.</p>
<p>En särskild eltillsynsmyndighet skall enligt utredningens förslag ges<br>det övergripande ansvaret för tillsyn över all handel med el och alla<br>aktörer på elmarknaden. Några förändringar föreslås inte vad avser<br>Finansinspektionens uppgifter utom i ett avseende, nämligen såtillvida att<br>all börsverksamhet på elmarknaden - alltså även spothandeln -skall stå<br>under inspektionens tillsyn.</p>
<p>För närvarande står de företag på elmarknaden som bedriver handel<br>med finansiella instrument endast under Finansinspektionens tillsyn.<br>Genom utredningens förslag kommer dessa företag att också stå under<br>eltillsynsmyndighetens tillsyn. Avsikten är att denna myndighet skall ha<br>det övergripande ansvaret för tillsynen över elmarknaden. Sedan<br>eltillsynsmyndigheten byggt upp erforderlig kompetens torde Finans-<br>inspektionens roll på elmarknaden bli begränsad till tillsyn över de<br>aktörer som bedriver en mera renodlad finansiell verksamhet i större<br>omfattning.</p>
<p>Avslutande synpunkter</p>
<p>Det nu framlagda förslaget har utarbetats efter det att omregleringen av<br>elmarknaden trätt i kraft men innan verksamheten hunnit komma igång<br>på allvar. Det kommer att ta viss tid innan det nya sättet att handla med el</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>253</p>
<p>etablerat sig. Det är i nuläget mycket svårt att förutsäga vilka aktörer som<br>kommer att etablera sig på marknaden och i vilka former handeln<br>kommer att ske. Utredningen vill därför understryka samhällets behov av<br>att noga följa utvecklingen på elmarknaden och av att ha en beredskap att<br>ingripa genom fortsatta reformer av ellagstiftningen.</p>
<p>I några avseenden har utredningen kunnat konstatera att det redan nu<br>föreligger behov av ytterligare lagstiftningsåtgärder. Det förslag som<br>utredningen lägger fram medför inte några hinder för den fortsatta<br>utvecklingen av en gemensam nordisk elmarknad. Förslaget innebär<br>emellertid inte någon direkt anpassning till de regler som nu gäller i t ex<br>Norge. Där pågår för övrigt en översyn av regleringen av handeln med<br>råvaruderivat. De legala förutsättningarna för att få driva<br>elbörsverksamhet eller erbjuda tjänster som mellanhand på elmarknaden<br>skiljer sig idag åt i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Det framstår<br>som nödvändigt för att den nordiska elmarknaden skall bli effektiv och<br>välfungerande att en harmonisering snarast sker av de lagar som reglerar<br>handeln med el i de nordiska länderna</p>
<p>Utredningen kan vidare konstatera att vissa frågor på grund av tidsbrist<br>fatt sättas åt sidan. Behovet av en reglering av insiderhandel på<br>elmarknaden framstår enligt utredningens uppfattning som mycket stort.<br>Det föreligger emellertid svårigheter att utpeka vilka förfaranden som<br>skall anses utgöra insiderhandel och var gränsen mellan tillåtna och<br>otillåtna förfaranden skall dras. Eftersom regler om insiderhandel, för att<br>alls bli effektiva, torde kräva någon form av straffsanktion, är det en<br>grannlaga uppgift att utforma sådana regler. Även detta arbete bör enligt<br>utredningens uppfattning snarast inledas.</p>
<h4>Del 2 Utrikeshandel med el</h4>
<p>Utredningsuppdraget</p>
<p>Utredningens uppdrag är att närmare utreda behovet av och och<br>möjligheterna till en utökad reglering av utrikeshandeln med el och<br>föreslå lämpliga former för en sådan reglering. I direktiven till<br>utredningen anges att en möjlig form för reglering som bör studeras är en<br>särskild koncession för export och import av el. I direktiven anges också<br>att utredningen skall behandla frågan om prövning av tillkommande<br>utlandsförbindelser. Vidare skall utredningen analysera vilka regler som<br>skall gälla för redan ingångna kontrakt om någon form av import eller<br>exportrestriktioner införs, samt ange vad som krävs för att eventuella<br>villkor följs. Samtliga frågor har belyst ur ett EG-rättsligt perspektiv.</p>
<p>Motiv till reglering</p>
<p>Det sker och kommer att ske stora förändringar i reglerna för<br>elmarknaderna i de europeiska ländema. Utvecklingen går mot större<br>öppenhet i handeln. Sverige, Norge och Finland tillsammans med<br>England går i täten för denna utveckling. Det går dock inte att bortse från<br>att det kommer att råda skilda förutsättningar för att bedriva handel<br>mellan ländema och mellan företagen i de europeiska ländema ännu en<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>254</p>
<p>tid. Det kan därför inte uteslutas att utrikeshandeln med el kan utvecklas<br>på ett sätt som äventyrar den svenska försörjningstryggheten.</p>
<p>På den svenska elmarknaden finns det endast ett fatal kraftproducenter,<br>var av en står för ca 50 procent av produktionsresurserna. För att<br>elmarknadsreformen i Sverige skall bli framgångsrik måste de svenska<br>kraftföretagen mötas av konkurrens från utländska företag. Strävan är att<br>skapa en väl fungerande nordisk elmarknad som på sikt kan utvecklas till<br>en integrerad nordeuropeisk elmarknad. Utlandsförbindelserna är således<br>av strategisk betydelse för att åstadkomma en fungerande konkurrens på<br>den svenska elmarknaden. Utgångspunkten i hela reformarbetet har<br>också varit att utlandsförbindelserna skall kunna utnyttjas på icke-<br>diskriminerande villkor av alla aktörer på marknaden. Det har också<br>konstaterats att det är svårt att i lag reglera hur tillgänglig kapacitet på<br>utlandsförbindelser skall fördelas. Vad beträffar de statligt ägda<br>utlandsförbindelserna har staten valt att lägga dessa i ett neutralt nätbolag<br>utan egna produktionsintressen för att därigenom garantera alla aktörers<br>tillträde till handelsförbindelserna.</p>
<p>Import- och exportregleringar</p>
<p>Utredningen finner efter en analys av primärrätten, att varje export- eller<br>importreglering av handeln med el, oavsett form, kan stå i strid med<br>artiklarna 30 och 34 RomF. Mot bakgrund av detta har utredningen sett<br>över vilka alternativ som stått till buds för att uppfylla rekvisiten för<br>undantag enligt artikel 36 RomF. Kraven som ställs för att erhålla<br>undantag är att åtgärden med vilken en medlemsstat hindrar samhandeln,<br>är nödvändig för att uppfylla det skyddsvärda syftet. Vidare måste<br>medlemsstaten välja den åtgärd som minst stör gemenskapshandeln, den<br>s.k. proportionalitetsprincipen. Utredningen föreslår därför en modell<br>som innebär att endast exporten regleras. Import av el skall således vara<br>fri. För att ytterligare minska den handelshindrande effekten föreslår<br>utredningen att huvudregeln skall vara frihandel även för export. Om den<br>svenska regeringen finner att den svenska försörjningstryggheten är<br>hotad skall den dock ha möjlighet att under vissa tidsperioder införa krav<br>på koncession för export. Utredningens bedömning är att begreppet<br>försörjningstrygghet inte bör definieras i lag utan det bör vara upp till<br>regeringen att med hänsyn till aktuella förhållanden avgöra om<br>tryggheten i elförsörjningen hotas. Ett latent krav på exportkoncession<br>strider inte mot EG-rätten enligt utredningens uppfattning.</p>
<p>Beträffande de kontrakt som ingåtts tiden före införandet av<br>koncessionskrav är det utredningens uppfattning att även dessa skall<br>omfattas av föreslagen reglering. Denna lösning bör kombineras av en<br>statistisk övervakning (anmälningsplikt).</p>
<p>Det står dock riksdagen fritt att också besluta att regeringen ges<br>möjlighet att införa krav på koncession för import av el om det visar sig<br>vara påkallat för att säkerställa den svenska försörjningstryggheten. Vi<br>finner emellertid inte att behov av en sådan möjlighet föreligger för<br>närvarande.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>255</p>
<p>Ägande och förvaltande av tillkommande utlandsförbindelser</p>
<p>Riksdagen har vid ett flertal tillfallen uttalat att strävan bör vara att nya<br>utlandsförbindelser ägs och förvaltas av staten genom Svenska kraftnät.<br>Detta har också varit utgångspunkten för utredningens övervägande.</p>
<p>Nuvarande lagstiftning innehåller ett stadgande om att den som söker<br>nätkoncession för en utlandsförbindelse skall vara lämplig ur allmän<br>synpunkt. I förarbetena till lagen anges bl.a att hänsyn vid<br>lämplighetsprövningen skall tas till om det är lämpligt om annan än<br>staten genom Svenska kraftnät skall erhålla koncession. Med nuvarande<br>lagstiftning har staten således redan ett stort inflytande över etablerandet<br>av nya utlandsförbindelser. Utredningen finner dock att det finns<br>anledning att i lagstiftningen ytterligare tydliggöra vikten av ett neutralt<br>ägande av utlandsförbindelserna.</p>
<p>Ett direkt stadgande i lag om statligt ägande och förvaltande är<br>emellertid inte är att föredra sett ur ett EG-rättsligt perspektiv.<br>Utredningen förordar i stället en komplettering till nuvarande lagstiftning<br>som innebär att sökande av nätkoncession för utlandsförbindelse måste<br>på lämpligt sätt säkerställa att ledningen kommer att upplåtas på icke-<br>diskriminerande villkor. Det är utredningens uppfattning att en dylik<br>lösning tillgodoser Sveriges behov av att reglera ägandet och förvaltandet<br>av utlandsförbindelserna.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>256</p>
<h2>Elbörsutredningens lagförslag</h2>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h3>Elbörsutredningens förslag till lag om ändring i lagen</h3>
<h3>(1991 /:981) om värdepappersrörelse</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 kap 1 § lagen (1991:981) om värdepappers<br>rörelse skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>1 kap 1 §</p>
<p>Denna lag gäller värdepappers-<br>rörelse.</p>
<p>För utländska företags verksamhet<br>i Sverige gäller bestämmelserna i<br>denna lag i tillämpliga delar. För<br>filialer till utländska företag gäller<br>i övrigt lagen (1992:160) om<br>utländska filialer m. m. Lagen<br>gäller inte verksamhet som drivs<br>av Riksbanken, Riksgäldskontoret,<br>Kammarkollegiet eller av<br>försäkringsbolag med koncession<br>enligt försäkringsrörelselagen<br>(1982:713).</p>
<p>Lagen gäller inte heller sådan<br>förvaltning av finansiella<br>instrument som är reglerad i annan<br>lag.</p>
<p>3a<br>Tillstånd enligt 3 § 2 krävs inte för<br>verksamhet som bedrivs med stöd<br>av en auktorisation som börs eller<br>marknadsplats enligt lagen<br>(1992:543) om börs- och<br>clearingverksamhet.</p>
<p>Denna lag gäller värdepappers-<br>rörelse.</p>
<p>För utländska företags verksamhet<br>i Sverige gäller bestämmelserna i<br>denna lag i tillämpliga delar. För<br>filialer till utländska företag gäller<br>i övrigt lagen (1992:160) om<br>utländska filialer m. m. Lagen<br>gäller inte verksamhet som drivs<br>av Riksbanken, Riksgäldskontoret,<br>Kammarkollegiet, försäkrings-<br>bolag med koncession enligt<br>försäkringsrörelselagen<br>(1982:713) eller av leveranskon-<br>cessionär som erhållit tillstånd att<br>driva elmarknadsrörelse enligt 6 §<br>lagen (19xx:xxx) om elhandel.</p>
<p>Lagen gäller inte heller sådan<br>förvaltning av finansiella<br>instrument som är reglerad i annan<br>lag.</p>
<p>§</p>
<p>Tillstånd enligt 3 § 2 krävs inte för<br>verksamhet som bedrivs med stöd<br>av en auktorisation som börs eller<br>marknadsplats enligt lagen<br>(1992:543) om börs- och<br>clearingverksamhet, eller med<br>stöd av tillstånd att driva<br>elbörsverksamhet enligt 14 §<br>lagen (19xx:xxx) om elhandel.</p>
<p>257</p>
<p>17 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 136</p>
<h3>Förslag till lag om elhandel</h3>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Inledande bestämmelser</h4>
<p>Tillämpningsområde</p>
<p>1 § Denna lag gäller handel med el, mellanhandsverksamhet på elmark-<br>naden och elbörsverksamhet.</p>
<p>Lagen gäller inte verksamhet som enligt 15 a § lagen (1902:71 s. 1),<br>innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, bedrivs av<br>den systemansvariga myndigheten.</p>
<p>Definitioner</p>
<p>2 § I denna lag betyder</p>
<p>handel med el: yrkesmässigt bedriven verksamhet som helt eller delvis<br>består i förvärv eller överlåtelser av elektrisk kraft eller av elkontrakt, där<br>syftet inte endast är att tillgodose behovet av elektrisk kraft för egen<br>konsumtion eller att åstadkomma prissäkring för sådan elleverans,<br>elhandelsföretag: företag som driver handel med el,</p>
<p>mellanhänder på elmarknaden: företag som på elmarknaden<br>tillhandahåller någon av de tjänster som anges i 6 § 2 st,</p>
<p>elbörs: företag som fått tillstånd enligt denna lag att driva<br>elbörsverksamhet,</p>
<p>elbörsverksamhet: verksamhet som, genom att samla upp, sammanställa<br>och offentliggöra information om köp- och säljbud samt priset vid gjorda<br>avslut avseende el eller elkontrakt, har till syfte att åstadkomma<br>regelbunden handel med el i en omfattning som inte kan anses som ringa,<br>elmarknadsrörelse: verksamhet som bedrivs av leveranskoncessionär och<br>består i att på elmarknaden tillhandahålla någon av de tjänster som anges i<br>6 § 2 st.</p>
<h4>Allmänna bestämmelser om handel med el</h4>
<p>Generellt krav på all handel med el</p>
<p>3 § Handel med el skall ske så att allmänhetens förtroende för elmark-<br>naden upprätthålls och i enlighet med god sed på elmarknaden.</p>
<p>Krav på elhandelsföretag</p>
<p>4 § Elhandelsföretag och mellanhänder på elmarknaden skall ha en med<br>hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämplig organisation, en<br>godtagbar kontroll över de risker handeln med el kan medföra och<br>erforderlig förmåga att hantera dessa risker.</p>
<p>258</p>
<p>A nmälningsplikt</p>
<p>5 § Elhandelsföretag och mellanhänder på elmarknaden skall, innan<br>verksamheten inleds, underrätta Eltillsynsmyndigheten om sin avsikt att<br>driva handel med el. Till anmälan skall fogas en redogörelse for den<br>planerade verksamhetens art och omfattning.</p>
<h4>Elmarknadsrörelse</h4>
<p>Tillstånd till elmarknadsrörelse</p>
<p>6 § Efter tillstånd från Eltillsynsmyndigheten far företag som innehar<br>leveranskoncession enligt 6 § lagen (1994:618) om handel med el driva<br>elmarknadsrörelse.</p>
<p>Tillstånd far ges för</p>
<p>1. handel med elkontrakt for annans räkning i eget namn,</p>
<p>2. förmedling av kontakt mellan köpare och säljare av elkontrakt eller</p>
<p>3. förvaltning av någon annans elkontrakt.</p>
<p>7 § Ansökan om tillstånd till elmarknadsrörelse skall vara skriftlig och<br>avse en eller flera av de i 6 § angivna tjänsterna. Ansökan skall innehålla<br>en beskrivning av den verksamhet företaget bedriver, de uppgifter som<br>behövs för att bedöma den planerade verksamhetens art och omfattning<br>samt företagets förmåga att driva verksamheten i enlighet med denna lag<br>och andra författningar.</p>
<p>Förutsättningar för tillstånd</p>
<p>8 § Tillstånd till elmarknadsrörelse får endast meddelas om den planerade<br>verksamheten utgör ett komplement till den elhandel företaget bedriver i<br>övrigt samt är av begränsad omfattning.</p>
<p>9 § Tillstånd att driva elmarknadsrörelse far endast meddelas om det kan<br>antas att den planerade verksamheten kommer att drivas i enlighet med<br>bestämmelserna i denna lag.</p>
<p>Regler för elmarknadsrörelse</p>
<p>10 § Elmarknadsrörelse skall drivas så att allmänhetens förtroende för<br>elmarknaden upprätthålls och så att den inte är till skada för elmarknaden.</p>
<p>Ett företag som driver elmarknadsrörelse skall ha säkra rutiner för<br>kontrollen över de finansiella risker som är förenade med verksamheten<br>samt en plan för hur dessa risker skall hanteras.</p>
<p>11 § Elmarknadsrörelse skall drivas så att allmänhetens förtroende för<br>värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte<br>otillbörligen äventyras samt i övrigt så att rörelsen kan anses sund.</p>
<p>Ett företag som driver elmarknadsrörelse skall</p>
<p>- i sin verksamhet handla på ett ärligt och rättvist sätt,</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>259</p>
<p>- handla med erforderlig skicklighet, omsorg och skyndsamhet,</p>
<p>- inneha och effektivt använda sådana resurser och rutiner som behövs för<br>att rörelsen skall kunna bedrivas på ett riktigt sätt,</p>
<p>- vid sina kontakter med kunder lämna tillräcklig information om sådana<br>omständigheter som är väsentliga i sammanhanget,</p>
<p>- undvika intressekonflikter och, om sådana inträffar, se till att kunderna<br>behandlas rättvist, samt</p>
<p>- i övrigt följa alla de regler som gäller för verksamheten.</p>
<p>12 § Ett företag som fått tillstånd att driva elmarknadsrörelse skall ha ett<br>bundet eget kapital som alltid uppgår till minst en miljon kronor.<br>Eltillsynsmyndigheten får. om särskilda skäl föreligger, medge undantag<br>från kravet på bundet eget kapital såvitt avser visst företag.</p>
<p>Sekretess</p>
<p>13 § En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett företag som driver<br>elmarknadsrörelse, vilken i den egenskapen får kunskap om en<br>uppdragsgivares affärsförhållanden eller personliga förhållanden, får inte<br>obehörigen röja vad han fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid<br>med uppdragsgivarens intresse.</p>
<h4>Elbörsverksamhet</h4>
<p>Tillståndsplikt för elbörsverksamhet</p>
<p>14 § Elbörsverksamhet får endast drivas efter tillstånd av regeringen.</p>
<p>Förutsättningar för tillstånd</p>
<p>15 § Tillstånd att driva elbörsverksamhet får endast meddelas om det kan<br>antas att den avsedda verksamheten inte kommer att rubba allmänhetens<br>förtroende för elmarknaden, medföra risker för elförsörjningen eller vara<br>till skada för elmarknaden.</p>
<p>16 § Tillstånd att driva elbörsverksamhet får endast meddelas företag som<br>uppfyller de villkor som gäller för auktorisation som börs enligt 2 kap.<br>lagen (1992:543) om börs och clearingverksamhet.</p>
<p>Regler for elbörsverksamhet</p>
<p>17 § Bestämmelserna om börs i 2, 4 och 10 - 12 kap lagen (1992:543) om<br>börs- och clearingverksamhet skall, med det undantag som anges i andra<br>stycket, gälla även för en elbörs.</p>
<p>För en elbörs gäller inte bestämmelserna i 4 kap 1 § 1 och 2 st lagen<br>(1992:543) om börs- och clearingverksamhet.</p>
<p>18 § En elbörs skall - utöver vad som krävs enligt 4 kap 2 § lagen<br>(1992:543) om börs- och clearingverksamhet - även se till att handeln med</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>260</p>
<p>el vid börsen sker enligt denna lag och i enlighet med god sed på<br>elmarknaden.</p>
<p>Förhållandet till den systemansvariga myndigheten.</p>
<p>19 § En elbörs är skyldig att fortlöpande lämna information om handeln<br>till den systemansvariga myndigheten på det sätt och i den utsträckning<br>som den systemansvariga myndigheten begär.</p>
<p>20 § Handeln vid en elbörs far inte ske på ett sådant sätt att den<br>systemansvariga myndighetens möjligheter att upprätthålla driftssäker-<br>heten hos det nationella elsystemet försvåras. Regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande, den systemansvariga myndigheten far meddela<br>närmare föreskrifter om hur kravet på en säker elförsörjning skall beaktas<br>vid handeln med el på börsen.</p>
<p>Börsmedlemmar</p>
<p>21 § Till börsmedlem far endast antas den som har tillräckliga finansiella<br>resurser och i övrigt är lämplig att delta i handeln.</p>
<p>22 § Om en börsmedlem inte längre uppfyller kraven för medlemskap<br>skall elbörsen besluta att medlemskapet skall upphöra.</p>
<p>Har ett börsmedlemskap upphört på grund av beslut enligt första stycket,<br>far medlemmen, om det finns särskilda skäl, utföra köp- eller säljorder vid<br>börsen för att skydda uppdragsgivare mot förlust.</p>
<p>23 § Börsmedlemmama skall lämna elbörsen de upplysningar som behövs<br>för att elbörsen skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och<br>andra författningar.</p>
<h4>Clearingverksamhet</h4>
<p>24 § Clearingverksamhet avseende el eller elkontrakt far endast drivas av<br>företag som fatt tillstånd som clearingorganisation enligt lagen (1992:543)<br>om börs - och clearingverksamhet. För verksamheten gäller<br>bestämmelserna i 8, 9, 11 och 12 kap lagen om börs- och clearing-<br>verksamhet.</p>
<h4>Tillsyn m.m.</h4>
<p>25 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag, med undantag av vad som<br>anges i 26 §, utövas av Eltillsynsmyndigheten.</p>
<p>26 § Företag som har tillstånd att driva elbörsverksamhet enligt denna lag<br>står under tillsyn av Finansinspektionen.</p>
<p>27 § Eltillsynsmyndigheten har rätt att på begäran fa de upplysningar och<br>handlingar som behövs för tillsynen.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>261</p>
<p>28 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Eltillsyns-<br>myndigheten far meddela föreskrifter om</p>
<p>1. vilka upplysningar ett företag rutinmässigt skall lämna till myndig-<br>heten,</p>
<p>2. vad en anmälan skall innehålla enligt 5 §,</p>
<p>3. vad en ansökan om tillstånd skall innehålla enligt 7 §,</p>
<p>4. vad ett företag har att iakttaga enligt 10 och 11 §§.</p>
<p>5. beräkning av bundet eget kapital enligt 12 §,</p>
<p>29 § Eltillsynsmyndigheten far meddela de förelägganden och förbud som<br>behövs för att denna lag, eller föreskrifter eller villkor som har meddelats<br>med stöd av denna lag, skall efterlevas.</p>
<p>30 § Är det osäkert huruvida lagen är tillämplig på viss verksamhet far<br>Eltillsynsmyndigheten förelägga den som driver verksamheten att lämna<br>de upplysningar som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.</p>
<p>31 § Ett tillstånd enligt 6 § far återkallas av Eltillsynsmyndigheten om<br>företaget genom att överträda denna lag eller någon föreskrift som har<br>meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visat sig olämplig att<br>utöva sådan verksamhet som tillståndet avser.</p>
<p>Om det är tillräckligt far tillsynsmyndigheten meddela varning istället<br>för att återkalla tillståndet.</p>
<p>Om ett tillstånd återkallas far tillsynsmyndigheten besluta hur rörelsen<br>skall avvecklas.</p>
<p>32 § Ett tillstånd som enligt denna lag har lämnats till elbörsverksamhet<br>far återkallas av regeringen.</p>
<p>33 § Meddelar Eltillsynsmyndigheten föreläggande eller förbud enligt<br>denna lag far myndigheten förelägga vite.</p>
<h4>Överklagande</h4>
<p>34 § Eltillsynsmyndighetens beslut far överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till<br>kammarrätten.</p>
<p>Beslut som meddelats enligt denna lag eller med stöd av föreskrift som<br>meddelats med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat<br>bestäms.</p>
<p>35 § Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut som har<br>meddelats med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av<br>regeringen.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h4>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</h4>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>262</p>
<p>2. Elhandelsföretag far bedriva handel med el utan krav på anmälan enligt<br>5 § under tre månader från lagens ikraftträdande.</p>
<p>3. Företag som före ikraftträdandet av denna lag bedrev elbörsverksamhet<br>far bedriva sådan verksamhet utan tillstånd enligt 14 § under tre månader<br>från lagens ikraftträdande.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>263</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser vid<br>remissbehandling av betänkandet Regler for handel<br>medel (SOU 1996:49)</h2>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Elbörsutredningens betänkande (SOU 1996:49) Regler för handel med el<br>har tillställts totalt 38 remissinstanser. Efter remiss har svar inkommit från<br>följande instanser.</p>
<p>Hovrätten för västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm,<br>Justitiekanslem, Domstolsverket, Kommerskollegium, Försvarsmakten,<br>Överstyrelsen för civil beredskap, Statskontoret, Statistiska centralbyrån,<br>Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Stockholms Fondbörs AB,<br>Stockholms universitet. Närings- och teknikutvecklingsverket,<br>Konkurrensverket, Affärsverket svenska kraftnät , Elsäkerhetsverket,<br>Konsumentverket, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Naturvårdsverket,<br>Elberedskaps-utredningen (N 1996:02), Svenska Kommunförbundet,<br>Landstingsförbundet. Sveriges Industriförbund, Svenska Kraftverks-<br>föreningen, Svenska Elverksföreningen, Svenska Fjärrvärmeföreningen,<br>Landsorganisationen i Sverige (LO), Värdepapperscentralen AB,<br>Riksförbundet Energileverantörema, Sveriges Fastighetsägarförbund,<br>Sveriges advokatsamfund, Svenska Fondhandlare föreningen, OM i<br>Stockholm AB (OM).</p>
<p>Härutöver har skrivelser inkommit från HSB Riksförbund och Nord Pool<br>ASA.. Jemkontoret. Kemikontoret, Skogsindustrierna och Svenska<br>Gruvföreningen (den energiinstensiva industrin) har inkommit med en<br>gemensam skrivelse i ärendet.</p>
<p>Kommerskollegium och den energiintensiva industrin har lämnat<br>synpunkter enbart på förslagen som rör utrikeshandel med el.</p>
<p>264</p>
<h2>Sammanfattning av utredningen om konsument-<br>skydd vid leverans av el - betänkandet<br>Konsumentskydd på elmarknaden (SOU 1996:104)</h2>
<p>Med konsument avses i detta betänkande den som använder el huvud-<br>sakligen för enskilt bruk. I dagens moderna samhälle är konsumenternas<br>tillgång till el för värme, ljus, matlagning och god hygien ett primärt be-<br>hov och en förutsättning för en skälig levnadsnivå. Det är i praktiken<br>omöjligt för enskilda konsumenter att själva förse sig med el.<br>Konsumenterna måste därför ha tillgång till el på villkor som ger uttryck<br>för en rimlig balans mellan dem och företagen på elmarknaden. Elen<br>måste dessutom vara tillgänglig för konsumenterna i princip dygnet runt,<br>året om. Även om det inte är möjligt att skapa ett system som är så<br>leverans och driftsäkert att det aldrig uppstår störningar, måste<br>säkerheten ställas i relation till att elen är en nödvändighet för<br>konsumenterna.</p>
<p>Elmarknaden har under senare år varit föremål för genomgripande<br>reformering. För konsumenten har förändringarna bl.a. medfört att denne<br>numera har två motparter, nämligen dels det företag som tillhandahåller<br>den anläggning varigenom elen överförs (nätägaren), dels det företag<br>som konsumenten köper elen av (elsäljaren). En av huvudprinciperna<br>bakom reformeringen av elmarknaden är att stärka elanvändarnas<br>ställning. Den befintliga skyddsregleringen i den reformerade lagstift-<br>ningen tar emellertid sikte på elanvändare i stort.</p>
<p>Förhållandena mellan konsumenterna och nätägama/elsäljama har hit-<br>tills reglerats i huvudsak genom standardavtal som utarbetats av el-<br>branschen efter förhandlingar med Konsumentverket. Vid de senaste för-<br>handlingarna om nya standardvillkor på elområdet var det dock inte<br>möjligt för parterna att enas i flera avgörande frågor.</p>
<p>För att konsumenterna på elmarknaden som kollektiv skall fa ett<br>fullgott skydd är det inte lämpligt att villkoren för elköpet bestäms<br>huvudsakligen genom avtal. 1 detta betänkande föreslås därför att<br>konsumentskyddet i vissa delar läggs fast i lag, och att bestämmelserna<br>far flyta in i den av Ellagstiftningsutredningen nyligen föreslagna nya<br>ellagen (SOU 1995:108) som är tänkt att träda i kraft den 1 juli 1997.<br>Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmel-sema i lagen är till<br>nackdel för konsumenten föreslås vara utan verkan mot denne.</p>
<p>Utgångspunkten för utredningens arbete har enligt utrednings-<br>direktiven varit att det lagfästa konsumentskyddet skall vara detsamma<br>oavsett vilken vara eller tjänst det är som säljs. Elkonsumentema måste<br>alltså ges skydd motsvarande det skydd som konsumenter av andra varor<br>och tjänster ges i t.ex. konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen.</p>
<p>förpliktelser enligt avtalet, och om det uppstår störningar i driften. Om<br>elöverföringen avbryts med anledning av t.ex. tekniska orsaker eller på<br>grund av ett kabelbrott brukar man tala om kvantitati-va driftstörningar.<br>Om en störning avser spänningen, dvs. kvaliteten på elen, brukar man<br>tala om kvalitativa driftstörningar. Den senare formen av driftstörningar<br>ligger utanför utredningens uppdrag.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>265</p>
<p>Konsumentskyddet vid avstängning av el</p>
<p>Om elkonsumenten inte betalar sin räkning i tid eller om konsumenten i<br>annat avseende bryter mot sina förpliktelser i avtalet med nätägaren eller<br>elsäljaren, riskerar konsumenten att fa elen avstängd. Det saknas<br>lagregler som närmare styr förutsättningarna far avstängning i dessa<br>situationer. Den enskilde konsumenten är därför beroende av<br>nätägarens/elsäljarens bedömning av vad som är ett rimligt<br>förhållningssätt till konsumenterna. Detta är mindre lämpligt ur<br>konsumentkollektivets synvinkel. I betänkandet föreslås därför att förut-<br>sättningarna för när nätägaren far stänga av elen respektive när elsäljaren<br>hos nätägaren far begära avstängning, regleras i lag. Förutsättningarna<br>kan komma att prövas av kronofogdemyndighet (och i andra instans av<br>tingsrätt) om handräckning behövs för att fa stänga av elen. Förut-<br>sättningarna kan även komma att prövas vid en skadeståndsprocess.</p>
<p>Elen far enligt den föreslagna huvudregeln stängas av om<br>konsumentens försummelse är väsentlig och om den enskilde fatt tillfälle<br>att vidta rättelse samt om det inte föreligger risk för liv och hälsa eller<br>om-fattande egendomsskada. Härigenom utesluts att avstängning sker<br>t.ex. vid betalningsförsummelse avseende mindre belopp. Det vore dock<br>orimligt om elen aldrig kunde stängas av vid uppenbart missbruk av<br>elabonnemanget. Om det t.ex. föreligger risk för omfattande<br>egendomsskada och konsumenten ständigt underlåter att betala sin<br>elräkning av annat skäl än ekonomisk oförmåga, är det inte rimligt att<br>konsumenten skall kunna undgå avstängning. Det samma gäller vid<br>ständigt återkommande betalningsförseelser av förhållandevis små<br>belopp. Det föreslås därför att avstängning alltid far ske om konsumen-<br>ten förfarit otillbörligt.</p>
<p>Det är i allmänhet personer med stora ekonomiska eller sociala<br>problem i ett eller flera hänseenden som drabbas av betalnings-<br>svårigheter. Inte sällan är det fråga om människor som av olika skäl inte<br>kommer sig för att själva begära stöd från samhällets sida. Vid<br>betalningsförsummelse föreslås därför efter förebild i hyreslagen att<br>socialnämnden underrättas om den obetalda skulden. Härigenom<br>säkerställs att kommunen far en möjlighet att ingripa om kommunens<br>bedömning av de sociala för-hållandena ger till resultat att bidrag bör<br>utgå. Med förebild i hyreslagen föreslås att av-stängning av el inte far ske<br>om betalning sker inom tre veckor från det att konsumenten har delgetts<br>underrättelse om att han genom den uteblivna betalningen riskerar att fa<br>elen avstängd. Socialnämnden föreslås inom samma tid ha möjlighet att<br>betala eller att åta sig att betala skulden. Elen far enligt förslaget inte<br>stängas av förrän det efter utgången av treveckorsfristen har gått<br>ytterligare två vardagar.</p>
<p>För att avstängningen inte skall fa användas som ett påtryckningsmedel<br>vid en tvistig fordran gäller enligt de nuvarande standardvillkoren ett för-<br>bud mot avstängning i dessa situationer. Det föreslås att denna regel<br>läggs fast i lag.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>266</p>
<p>Konsumentskyddet vid kvantitativa driftstörningar</p>
<p>Nätägaren skall enligt de nuvarande standardvillkoren, om varaktigt<br>avbrott i överföringen kan förutses, underätta konsumenten härom i så<br>god tid som möjligt och på lämpligt sätt. Detta innebär i praktiken att nät-<br>ägaren avgör vilket sätt som är lämpligt. Underrättelse sker ofta genom<br>att meddelande lämnas till den enskilde konsumenten i bostaden eller<br>genom anslag i t.ex. trappuppgång, men ibland även genom annonsering i<br>dags-press. Den senare formen av underrättelse är inte acceptabel med<br>hänsyn till den enskildes behov av elen. Det föreslås därför att skyldig-<br>heten för nätägaren att underrätta konsumenten om förutsebara elavbrott<br>regleras. Nätägare som kan förutse annat än kortvarigt avbrott skall vara<br>skyldig att underrätta konsumenten om avbrottet i så god tid som möjligt,<br>genom personligt meddelande eller om så är lämpligt genom anslag.<br>Däremot skall det således inte vara tillåtet att underätta konsumenten<br>enbart genom an-nonsering i press, TV eller liknande media.</p>
<p>Enligt dagens standardvillkor är konsumenternas ersättningsrätt vid<br>kvantitativa driftstörningar begränsad i flera avseenden. Bl.a. är rätten till<br>ersättning för den typ av skador som normalt uppstår vid ett elavbrott -<br>s.k. indirekta skador - begränsad till 25 procent av basbeloppet (för<br>närvarande 9 050 kr). Begränsningar av detta slag förekommer inte i<br>konsumentköplagen eller konsumenttjänstlagen. En annan begränsning i<br>ersättningsrätten är att nätägaren/elsäljaren kan undgå skadeståndsansvar<br>genom att visa att företaget inte vållat skadan genom vårdslöshet. Ett<br>sådant skadeståndsansvar, dvs. begränsat till fall då företaget varit<br>oaktsamt, är lindrigare än det ansvar som ligger på andra näringsidkare<br>som säljer varor eller till-handahåller tjänster enligt annan konsumen-<br>trättslig lagstiftning. Enligt både konsumentköplagen och<br>konsumenttjänstlagen har näringsidkaren ett s.k. kontrollansvar. Ett<br>sådant ansvar innebär att näringsidkaren är ersättningsskyldig om inte<br>denne visar att orsaken till skadan beror på ett hinder utanför företagets<br>kontroll som företaget inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och<br>vars följder företaget inte heller skäligen kunde ha undvikit eller<br>övervunnit. Kontrollansvaret omfattar även den som näringsidkaren har<br>anlitat för att utföra något för näringsidkarens räkning. Beror orsaken till<br>skadan på denne utomstående är näringsidkaren fri från ansvar endast om<br>också den som näringsidkaren anlitat skulle vara fri från ansvar enligt<br>vad som nyss sagts.</p>
<p>Elkonsumentemas skydd i fråga om ersättningsrätten vid kvantitativa<br>driftstörningar är således i flera avseenden sämre än det skydd som<br>konsumenterna ges på andra marknader. Nätägaren/elsäljaren föreslås<br>därför åläggas ett kontrollansvar, omfattande såväl direkta som indirekta<br>skador utan beloppsbegränsningar. Skadeståndsskyldigheten föreslås<br>kunna jämkas om den är oskäligt betungande med hänsyn till den<br>skadeståndsansvariges ekonomiska förhållanden, varvid även den<br>skadelidandes behov av skadeståndet och övriga omständigheter skall<br>beaktas.</p>
<p>Eftersom ett elavbrott i sällsynta fall kan orsaka oerhört omfattande<br>skador är det angeläget att klarhet i skadeståndsfrågan nås inom en inte<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>267</p>
<p>alltför avlägsen framtid. Det föreslås därför att det införs en regel om<br>specialpreskription som före-skriver att den som begär skadestånd med<br>stöd av kontrollansvaret, skall väcka talan härom senast två år från det att<br>skadan uppkom. Talan om skadestånd förs vid allmän domstol eller<br>genom ansökan om betalningsföreläggande vid kronofogdemyndighet.</p>
<p>Nätägaren kan ibland vara föranledd att avbryta överföringen av el på<br>grund av elsäkerhetsskäl eller för att normalt underhålls- och reparations-<br>arbete behöver utföras. I dessa situationer är det inte rimligt att nätägaren<br>kan drabbas av skadeståndsansvar. Den föreslagna skadeståndsregeln är<br>därför försedd med ett undantag som tar sikte på nämnda situationer.<br>Från nätägarens/elsäljarens skadeståndsskyldighet undantas även skador<br>som för-anletts av att nätägaren/elsäljaren lagenligt utnyttjat rätten till<br>avstängning.</p>
<p>Kostnadskonsekvenser</p>
<p>De kostnader som föranleds av försummelser från konsumenternas sida<br>med anledning av avstängningsregeln föreslås fa påföras den enskilde<br>konsumenten. Förslaget i denna del föranleder således inga kostnader för<br>nätägama-/elsäljama.</p>
<p>När det gäller frågan om det uppstår kostnader för staten är detta inte<br>möjligt att bedöma på detta stadium. Staten har genom socialtjänstlagen<br>åtagit sig att bistå den enskilde i dennes försörjning och livsföring i<br>övrigt, om den enskildes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Genom<br>den föreslagna regleringen är en viss ökning möjlig av antalet in-<br>gripanden från socialnämndens sida. Samtidigt kan det i vissa fall<br>undvikas att den enskildes ekonomiska och sociala situation förvärras.<br>Det är således inte möjligt att avgöra om förslaget medför några<br>samhälleliga kostnader.</p>
<p>De förslag som läggs fram i fråga om ersättningsrätten vid kvantitativa<br>driftstörningar föranleder i sig inga kostnader. De kostnader som kan<br>uppstå genom att ett skadeståndsansvar regleras i lag - oavsett om det rör<br>sig om ett strikt ansvar, ett vårdslöshets- eller ett kontrollansvar - är<br>svåra att förutse. Be-räkningen av eventuella kostnader är beroende av<br>förhållandena i det enskilda företaget, dess riskbenägenhet, om<br>ansvarsförsäkring tecknats etc. En lagreglering av ersättningsrätten ökar<br>förutsebarheten i fråga om arten av skador som kan uppstå, varigenom<br>nätägama/elsäljama kan skydda sig försäkringar.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>268</p>
<h2>Utredningen om konsumentskydd vid leverans av el -<br>lagförslag</h2>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1996:XXX)</p>
<p>dels att 11 kap. och 12 kap. i stället skall utgöra 12 kap. respektive 13<br>kap., samt att hänvisningarna i 12 kap. 2 § och 6 § ändras i enlighet<br>härmed,</p>
<p>dels att det skall inforas ett nytt 11 kap. av följande lydelse.</p>
<h4>11 kap. Särskilt om överföring och leverans av el till hushållskonsu-<br>menter</h4>
<p>Allmänt</p>
<p>1 § Detta kapitel gäller överföring och leverans av el till en konsument<br>huvudsakligen för enskilt ändamål.</p>
<p>2 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i detta kapitel är<br>till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.</p>
<p>Avbrytande av överföring eller leverans av el</p>
<p>3 § Försummar en konsument att iaktta vad som åligger honom far över-<br>föringen av el avbrytas eller begäran härom framställas om<br>försummelsen är väsentlig, om inte den som konsumenten varit<br>försumlig mot genom anmaning har kunnat åstadkomma rättelse och om<br>avstängning kan ske utan risk för liv och hälsa eller omfattande egen-<br>domsskador. Avstängning far dock alltid ske om konsumenten förfarit<br>otillbörligt.</p>
<p>Avser försummelsen underlåtelse att betala avgift för överföring eller<br>leverans av el gäller dessutom att överföringen inte far avbrytas eller<br>begäran härom framställas om betalning sker inom tre veckor från det att</p>
<p>1. konsumenten delgetts underrättelse om att han genom den uteblivna<br>betalningen riskerar att få överföringen avbruten och</p>
<p>2. meddelande om den uteblivna betalningen lämnats till socialnämn-<br>den i den kommun där konsumenten får el överförd.</p>
<p>Överföring far inte heller avbrytas eller begäran härom framställas om<br>socialnämnden inom den tid som anges i andra stycket skriftligen har<br>meddelat innehavaren av nätkoncessionen respektive elsäljaren att<br>nämnden åtar sig betalningsansvaret för skulden.</p>
<p>Överföringen far inte avbrytas eller begäran härom framställas förrän<br>det efter utgången av den tid som anges i andra stycket har gått<br>ytterligare två vardagar.</p>
<p>Kostnad för avstängningsåtgärd far påföras konsumenten.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer<br>formulär till underrättelse och meddelande som avses i andra stycket.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>269</p>
<p>4 § Överföring eller leverans av el far inte avbrytas med anledning av<br>fordran som helt eller delvis är föremål för tvist.</p>
<p>Meddelande om förutsebara avbrott</p>
<p>5 § Kan innehavaren av nätkoncession förutse annat än kortvarigt<br>avbrott i överföringen skall konsumenten underrättas härom i så god tid<br>som möjligt. Konsumenten skall underrättas personligen eller, om det är<br>lämpligt, genom anslag.</p>
<p>Skadestånd vid avbruten överföring eller leverans av el</p>
<p>6 § Konsumenten har rätt till ersättning för den skada han lider genom<br>att överföringen eller leveransen av el avbrutits, om inte innehavaren av<br>nätkoncession eller elsäljaren visar att avbrottet beror på ett hinder<br>utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat<br>med och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller<br>övervunnit. Beror avbrottet på någon som koncessionshavaren eller<br>elsäljaren har anlitat för att utföra underhålls-, reparations- eller liknande<br>arbete, är koncessionshavaren eller elsäljaren fri från skadestånds-<br>skyldighet endast om också den som han har anlitat skulle vara fri enligt<br>första stycket.</p>
<p>Ersättning enligt första eller andra stycket utgår inte för skador som<br>föranletts av avstängning enligt 3 §, eller av åtgärder som vidtagits av el-<br>säkerhetsskäl eller för att upp-rätthålla en god drift- och<br>leveranssäkerhet.</p>
<p>7 § Skadestånd på grund av avbruten överföring eller leverans av el om-<br>fattar ersättning för utgifter, inkomstförlust samt annan förlust på grund<br>av avbrottet.</p>
<p>Är skyldigheten att utge skadestånd enligt 6 § oskäligt betungan-de<br>med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska för-hållanden, kan<br>skade-ståndet jämkas efter vad som är skäligt, varvid även den skadeli-<br>dandes behov av skadeståndet och övriga omständigheter skall beaktas.</p>
<p>8 § Talan om skadestånd enligt 6 § skall väckas inom två år från det att<br>skadan inträffade. Den som inte väcker talan i tid har inte rätt till sådan<br>ersättning.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>270</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser vid<br>remissbehandling av betänkandet Konsumentskydd<br>på elmarknaden (SOU 1996:104)</h2>
<p>Utredningen om konsumentskydd vid leverans av el har redovisat sina<br>överväganden och förslag i betänkandet Konsumentskydd på<br>elmarknaden (SOU 1996:104). Betänkandet har tillställts totalt 73<br>remissinstanser. Efter remiss har yttranden avgetts av följande<br>remissinstanser.</p>
<p>Hovrätten för Övre Norrland, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt,<br>Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholms län, Justitiekanslem,<br>Domstolsverket, Datinspektionen, Kommerskollegium, Socialstyrelsen,<br>Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Statens jordbruksverk,<br>Konkurrensverket, Göteborgs universitet, Närings- och teknikutveck-<br>lingsverket, Elsäkerhetsverket, Marknadsdomstolen, Konsumentverket,<br>Allmänna reklamationsnämnden, Länsstyrelsen i Jämtlands län,<br>Länsstyrelsen i Norrbottens län, Uppsala kommun, Karlstads kommun,<br>Kiruna kommun, Affärsverket svenska kraftnät, Föreningen Sveriges<br>Energirådgivare, HSB Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund,<br>Landsorganisationen i Sverige, Lantbrukarnas Riksförbund, Riksbyggen,<br>Riksförbundet Energileverantörema, Svenska Elverksföreningen,<br>Svenska Fjärrvärmeföreningen, Svenska Gasföreningen, Svenska<br>Kommunförbundet, Svenska Kraftverksföreningen, Sveriges Allmän-<br>nyttiga Bostadsföretag, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges<br>Konsumentråd, Telia AB, Villaägarnas Riksförbund och Örebro Energi<br>AB.</p>
<p>Banverket, Statskontoret, Statens Fastighetsverk, Bokföringsnämnden,<br>Boverket, Kungliga tekniska högskolan, Länsstyrelsen i Stockholms län,<br>Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Värmlands län , Statens<br>Naturvårdsverk, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Landstings-<br>förbundet, Svensk Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen,<br>Sveriges Akademikers Centralorganisation, Sveriges Bostadsrätts-<br>föreningars Centralorganisation, Sveriges Industriförbund, Tjänste-<br>männens Centralorganisation och Överstyrelsen för civil beredskap har<br>inte något att erinra eller har avstått från att avge yttrande över<br>betänkandet.</p>
<p>Härutöver har synpunkter på betänkandet inkommit från Stor-<br>stockholms Energi AB och PRO Norra Älvsborg.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>271</p>
<h2>Sammanfattning av Närings- och teknikutvecklings-<br>verkets rapport Icke koncessionspliktiga nät</h2>
<p>Ellagstiftningen bygger på att alla elnät skall drivas med stöd av<br>koncession och att kunderna skall vara anslutna till sådana nät. Det finns<br>emellertid kunder som är anslutna till nät som saknar koncession. Sådana<br>nät kan ha etablerats med stöd av de undantag från kravet på koncession<br>som regeringen far föreskriva men också i vissa fall utan uttryckligt stöd<br>i lagstiftningen. I många fall har utvecklingen lett till att ett nät som<br>ursprungligen byggdes för att tillgodose egna behov med tiden kommit<br>att bli ett distributionsnät med externa kunder. De kunder som far sin el<br>från sådana interna elnät är i praktiken avstängda från att köpa sin el på<br>den fria marknaden eftersom de interna nätägama inte har någon<br>skyldighet att öppna sina nät för utomstående elsäljare. Vidare har dessa<br>nätägare inte någon leveransskyldighet gentemot kunden annat än vad<br>som följer av avtal mellan nätägaren och kunden. Kunden kan inte heller<br>klaga på ett oskäligt el- eller nätpris eller andra villkor för överföring av<br>el.</p>
<p>Regeringen har mot denna bakgrund givit Nätmyndigheten i uppdrag<br>att bl.a. kartlägga omfattningen av sådana nät som är undantagna från<br>koncessionsplikten och från vilka vidareleverans förekommer, att lämna<br>förslag på vilka kriterier som skall gälla i fortsättningen för föreskrifter<br>om undantag från koncessionsplikt samt bedöma under vilka<br>förhållanden som överföring av el över icke koncessionspliktiga nät i<br>fortsättningen skall få ske till andra kunder än till nätägarens egna<br>anläggningar.</p>
<p>Inom ramen för utredningsuppdraget har Nätmyndigheten genom<br>enkätundersökning och kontakter med såväl nätägare som innehar<br>nätkoncession som enskilda intemnätsägare sökt kartlägga omfattningen<br>av elnät som saknar koncession och där vidareleveranser sker till andra<br>kunder. Nätmyndigheten har emellertid haft svårigheter att kartlägga den<br>totala omfattningen av sådana elnät.</p>
<p>I slutsatserna konstaterar Nätmyndigheten inledningsvis att leverans av<br>el till externa kunder i princip alltid bör ske över nät som drivs med stöd<br>av koncession. De externa kunder som i dag far sin el från nät som<br>saknar koncession bör därför på sikt anslutas till koncessionerade nät. En<br>sådan förändring går emellertid inte att genomföra genast eftersom den<br>ofta är förenad med avsevärda kostnader</p>
<p>Nätmyndigheten gör den bedömningen att det även i fortsättningen<br>finns behov av permanenta undantag från koncessionsplikten. Sådana<br>undantag bör t.ex. även i fortsättningen gälla interna elnät för<br>industriområden och för jordbrukets behov. Nätmyndigheten har i<br>utredningen föreslagit kriterier för när regeringen i fortsättningen skall fa<br>föreskriva undantag från koncessionsplikten. De undantag som idag<br>stadgas i starkströmsförordningen bör emellertid ses över på grund av de<br>betydande tolkningssvårigheter som den, i vissa fall, föråldrade<br>författningstexten medför. I uppdraget har emellertid inte ingått att lämna</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>272</p>
<p>förslag till förordningsbestämmelser om undantag. Vidare har<br>Nätmyndigheten föreslagit att regeringen eller, efter regeringens<br>bemyndigande, Nätmyndigheten skall fa möjlighet att under en<br>övergångstid meddela dispens från kravet på koncession.</p>
<p>De kriterier som föreslås för när regeringen skall få föreskriva<br>undantag är följande:</p>
<p>• Föreskrifter om undantag skall gå att förena med lagens krav på att en<br>anläggning skall vara lämplig från allmän synpunkt.</p>
<p>• Föreskrifter om undantag skall gälla anläggningar som är belägna<br>inom ett begränsat geografiskt område.</p>
<p>• Föreskrifter om undantag far inte avse en utlandsförbindelse.</p>
<p>Nätmyndigheten har erfarit att kostnaderna för att överföra de kunder<br>som far sin el från ett elnät som saknar koncession oftast är höga. Vidare<br>är det bl.a. på grund av kravet på nätkoncessionärens allmänna<br>lämplighet omöjligt för dessa nätägare att erhålla koncession. Enligt<br>Nätmyndighetens förslag skall siktet vara inställt på att överföra dessa<br>kunder till en ledning eller ett ledningsnät som innehas med stöd av<br>nätkoncession. Under en övergångstid bör emellertid sådana interna elnät<br>som saknar koncession kunna fa dispens.</p>
<p>De kriterier som Nätmyndigheten föreslagit för när regeringen eller,<br>efter regeringens bemyndigande Nätmyndigheten skall fa meddela<br>tidsbegränsad dispens är följande:</p>
<p>• Dispens får endast meddelas för befintliga anläggningar.</p>
<p>• Dispens får endast meddelas om det är förenat med avsevärda<br>kostnader att ansluta de kunder som får sin el från en sådan<br>anläggning till den ledning eller det ledningsnät som innehas med stöd<br>av nätkoncession.</p>
<p>• Dispens får inte avse en utlandsförbindelse.</p>
<p>En dispens får även enligt Nätmyndighetens förslag förenas med de<br>villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt<br>samt de villkor för anläggningens utnyttjande som behövs från allmän<br>synpunkt.</p>
<p>I uppdraget ingick även att bedöma behovet av åtgärder för att ge de<br>kunder som får sin el från interna elnät som saknar koncession möjlighet<br>att dra nytta av de nya förhållanden som gäller på elmarknaden.<br>Nätmyndigheten har i sitt förslag valt att inte föra in några andra<br>möjligheter än vad som gäller i dag beträffande kundens möjlighet att<br>köpa el på den fria marknaden. I stället har Nätmyndigheten föreslagit att<br>regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Nätmyndigheten skall<br>få meddela tidsbegränsade dispenser där kostnaderna för att överföra de<br>kunder som får sin el ifrån sådana interna elnät är avsevärda. Dispenserna</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>273</p>
<p>18 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 136<br></p>
<p>skall kunna förenas med särskilda villkor t.ex. att intemnätsägaren gör<br>upp en plan för hur de kunder som får sin el från dennes elnät skall kunna<br>föras över till en ledning eller ett ledningsnät som innehas med stöd av<br>nätkoncession.</p>
<p>Nätmyndigheten anser vidare att det i och för sig inte är<br>tillfredsställande att de kunder som får sin el ifrån elnät som saknar<br>koncession berövas möjligheten att få skäligheten sitt el- eller nätpris<br>eller övriga villkor prövade. Detta bör dock ställas mot att kunden inte är<br>tillförsäkrad någon elleverans och att nätägaren, utan att vara förhindrad<br>av ellagens regler, när som helst kan välja att avbryta leveransen om<br>denne anser att villkoren för leveransen blir allt för betungande.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>274</p>
<h2>Närings- och teknikutvecklingsverkets lagförslag</h2>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>Förslag till ändringar i den av Ellagstiftningsutredningens slutbetänkande<br>(SOU 1995:108) föreslagna lagtexten.</p>
<p>Härigenom föreslås att den av Ellagstiftningsutredningens föreslagna 2<br>kap. 4 § ges följande lydelse.</p>
<p>4 § Regeringen far föreskriva undantag från bestämmelsen i 1 § första<br>stycket i den utsträckning det kan ske utan att de intressen som skall<br>beaktas enligt 5 § första stycket åsidosätts. Undantag far endast avse<br>anläggningar med begränsad geografisk utsträckning. Undantag far ej<br>avse ledningar för utlandsförbindelse.</p>
<p>Härigenom föreslås även att det i lagen införs en ny bestämmelse i 2 kap.</p>
<p>5 § i Ellagstiftningsutredningens lagförslag. De av Ellagstiftnings-<br>utredningen föreslagna 2 kap 5 § ff bör således fa paragrafnummer 2 kap</p>
<p>6 § ff.</p>
<p>Den av Nätmyndigheten föreslagna 2 kap 5 § bör ges följande lydelse.</p>
<p>5 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten<br>far meddela dispens från bestämmelserna i 1 § första stycket. Dispens far<br>endast meddelas för befintliga anläggningar där överföring av el sker åt<br>annan och där det är förenat med avsevärda kostnader att ansluta de<br>kunder som far sin el från en sådan anläggning till en ledning eller ett<br>ledningsnät som innehas med nätkoncession. Dispens far förenas med de<br>villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt<br>samt de villkor för anläggningens utnyttjande som behövs från allmän<br>synpunkt. Dispens får ej meddelas för ledningar för utlandsförbindelse.<br>Dispens far meddelas för en tid om längst fem år.</p>
<p>275</p>
<h2>Förteckning över deltagare i remissmöte om<br>rapporten Icke koncessionspliktiga nät</h2>
<p>Vid remissmöte i Närings- och handelsdepartementet den 19 november<br>1996 om Närings- och teknikutvecklingsverkets rapport Icke<br>koncessionspliktiga nät deltog företrädare från följande myndigheter och<br>organisationer.</p>
<p>Banverket, Statens fastighetsverk, Statliga Akademiska hus AB,<br>Vasakronan AB, Elsäkerhetsverket, Svenska kommunförbundet, Svenska<br>kraftverksföreningen, Svenska elverksföreningen, Riksförbundet<br>Energileverantörema och Villaägarnas Riksförbund.</p>
<p>De myndigheter som blivit inbjudna mötet men som inte deltog var<br>Affärsverket svenska kraftnät, Konsumentverket, Sveriges industriförbund,<br>E1SB Riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund och Locum AB.</p>
<p>Lantbrukarnas Riksförbund och Statens Järnvägar har inkommit med<br>skriftliga synpunkter på utredningens förslag.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 12</p>
<p>276</p>
<h2>Lagrådsremissens författningsförslag</h2>
<h3>Förslag till ellag</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>1 kap. Inledande bestämmelser</h4>
<p>Lagens tillämpningsområde</p>
<p>1 § I denna lag ges föreskrifter om elektriska anläggningar, om handel<br>med el i vissa fall samt om elsäkerhet.</p>
<p>Definitioner</p>
<p>2 § Med elektrisk anläggning avses i denna lag en anläggning med däri<br>ingående särskilda föremål för produktion, överföring eller användning<br>av el.</p>
<p>Om olika delar av en och samma anläggning har skilda innehavare,<br>anses varje sådan del som en särskild anläggning. Om en anläggning för<br>användning av el är ansluten till en eller flera andra sådana anläggningar<br>och är anläggningarna i samme innehavares hand, skall anläggningarna<br>anses som en och samma anläggning.</p>
<p>3 § Elektriska anläggningar indelas med hänsyn till farlighetsgraden i<br>starkströmsanläggningar och svagströmsanläggningar.</p>
<p>Närmare bestämmelser om denna indelning meddelas av regeringen<br>eller den myndighet regeringen bestämmer.</p>
<p>4 § Med nätverksamhet avses att ställa elektriska starkströmsledningar<br>till förfogande för överföring av el. Till nätverksamhet hör också<br>projektering, byggande och underhåll av ledningar, ställverk och<br>transformatorstationer, anslutning av elektriska anläggningar, mätning av<br>överförd effekt och energi samt annan verksamhet som behövs för att<br>överföra el på det elektriska nätet.</p>
<p>Med anslutning av elektriska anläggningar avses också återinkoppling<br>av en befintlig anläggning och höjning av avtalad effekt i inmatnings-<br>eller uttagspunkt.</p>
<p>5 § Med nättariff avses avgifter och övriga villkor för överföring av el<br>och för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>6 § Regeringen skall utse en myndighet att vara nätmyndighet enligt<br>denna lag. Den myndigheten skall handlägga de frågor som enligt denna<br></p>
<p>277</p>
<p>lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter ankommer på nätmyn-<br>digheten.</p>
<h4>2 kap. Nätkoncession</h4>
<p>Allmänt om nätkoncession</p>
<p>1 § En elektrisk starkströmsledning far inte byggas eller användas<br>utan tillstånd (nätkoncession) av regeringen. Till byggandet av en ledning<br>räknas även schaktning, skogsavverkning eller liknande åtgärder för att<br>bereda plats för ledningen.</p>
<p>Regeringen far bemyndiga nätmyndigheten att pröva frågor om<br>nätkoncession som inte avser en utlandsförbindelse.</p>
<p>2 § En nätkoncession skall avse en ledning med i huvudsak bestämd<br>sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett visst<br>område (nätkoncession för område).</p>
<p>I ett beslut om nätkoncession för område skall en högsta tillåtna<br>spänning för ledningsnätet anges.</p>
<p>3 § En transformator- eller kopplingsstation som skall anslutas till en<br>eller flera nya ledningar för vilka det krävs nätkoncession för linje far<br>inte börja byggas förrän nätkoncession har meddelats för byggande av<br>minst en av de nya ledningarna.</p>
<p>4 § Regeringen far föreskriva undantag från kravet på nätkoncession<br>enligt 1 § och förbudet att påbörja byggande enligt 3 § i fråga om vissa<br>slag av ledningar eller stationer eller i fråga om ledningar eller stationer<br>inom vissa områden. En sådan föreskrift far dock inte avse<br>utlandsförbindelser.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten far<br>i det enskilda fallet medge undantag från kravet på nätkoncession enligt<br>1 §. Undantag far bara medges för ledningar som är i bruk den 1 januari<br>1998. Undantag skall medges för en bestämd tid, som kan förlängas.</p>
<p>5 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten<br>far, om det finns särskilda skäl, medge att en elektrisk starkströmsledning<br>far byggas redan innan behövlig nätkoncession har meddelats eller att en<br>transformator- eller kopplingsstation far byggas utan hinder av<br>bestämmelsen i 3 §. När en sådan ledning är färdig att tas i bruk far<br>regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten<br>medge att ledningen används tills vidare under högst tre år i avvaktan på<br>att ansökan om nätkoncession slutligt avgörs.</p>
<p>Förutsättningar för meddelande av nätkoncession</p>
<p>6 § Nätkoncession far meddelas endast om anläggningen är lämplig från<br>allmän synpunkt.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>278</p>
<p>7 § En nätkoncession för linje far endast om det finns särskilda skäl<br>meddelas för en ledning som är avsedd för spänning som inte överstiger<br>högsta tillåtna spänning för de områden med nätkoncession som berörs<br>av ledningen.</p>
<p>8 § En nätkoncession för linje iar inte strida mot en detaljplan eller<br>områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte<br>motverkas, får dock mindre avvikelser göras.</p>
<p>Vid prövning av frågor om meddelande av nätkoncession för linje skall<br>lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.</p>
<p>9 § Nätkoncession för område får meddelas endast om området utgör en<br>med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkoncession får inte<br>meddelas för ett område som helt eller delvis sammanfaller med ett annat<br>koncessionsområde.</p>
<p>10 § Nätkoncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt är<br>lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får endast<br>beviljas den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det<br>begärda området.</p>
<p>Nätkoncession för en utlandsförbindelse får endast beviljas den som<br>innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav.</p>
<p>Villkor för nätkoncession</p>
<p>11 § En nätkoncession skall förenas med de villkor som behövs för att<br>skydda allmänna intressen och enskild rätt samt med de villkor för an-<br>läggningens utförande och nyttjande som behövs av säkerhetsskäl eller<br>som av annat skäl behövs från allmän synpunkt.</p>
<p>12 § Gränserna för en nätkoncession för område får ändras av nät-<br>myndigheten, om det behövs för en ändamålsenlig nätverksamhet och det<br>kan ske utan synnerlig olägenhet för koncessionshavaren.</p>
<p>Nätkoncessions giltighetstid</p>
<p>13 § En nätkoncession skall meddelas för fyrtio år om den avser linje<br>och för tjugofem år om den avser område. Om det finns särskilda skäl<br>eller om sökanden begär det, får kortare tid bestämmas.</p>
<p>Förlängning av giltighetstiden</p>
<p>14 § Nätkoncessionens giltighetstid får på ansökan av koncessions-<br>havaren förlängas med 40 år om nätkoncessionen avser linje och med 25<br>år om den avser område. Om det finns särskilda skäl eller om sökanden<br>begär det, får kortare tid bestämmas.</p>
<p>I ett ärende om förlängning av giltighetstiden skall 2 § andra stycket<br>och 6 - 11 §§ tillämpas.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>279</p>
<p>Ansökan om förlängning av giltighetstiden skall göras senast två år<br>före koncessionstidens utgång. Nätkoncessionen gäller till dess att ansök-<br>ningen har prövats slutligt.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl får en nätkoncessions giltighetstid<br>förlängas även om giltighetstiden inte har löpt ut.</p>
<p>15 § Om det finns särskilda skäl far, efter ansökan av koncessionsha-<br>varen, en nätkoncessions giltighetstid förlängas tillfälligt på oförändrade<br>villkor. En tillfällig förlängning far meddelas för högst fem år.</p>
<p>Ett ärende enligt första stycket far avgöras utan att någon annan än<br>sökanden haft tillfälle att yttra sig.</p>
<p>Flyttning av ledning i vissa fall</p>
<p>16 § Innehavaren av en elektrisk ledning som har dragits fram inom om-<br>rådet för en befintlig allmän väg, enskild väg som hålls öppen för trafik,<br>järnväg, tunnelbana eller spårväg eller kanal eller annan sådan vattentra-<br>fikled (trafikled) är skyldig att, vid ändring av trafikleden, vidta de<br>åtgärder med ledningen som behövs för att ändringen av trafikleden skall<br>kunna genomföras. Ledningens innehavare skall svara för kostnaderna<br>för dessa åtgärder.</p>
<p>17 § Om syftet med en ledning är att överföra el för belysning av en<br>allmän väg, skall väghållaren ersätta ledningens innehavare för kostnader<br>som avses i 16 §. Om ledningen även tjänar annat ändamål, skall ersätt-<br>ningen bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till omständig-<br>heterna.</p>
<p>Om det i fall som avses i 16 § har vidtagits åtgärder med en ledning<br>där denna korsar en trafikled, skall den som förvaltar trafikleden ersätta<br>ledningens innehavare för kostnaderna för andra åtgärder än flyttning av<br>stolpe, stag eller liknande anordning inom trafikledens område.</p>
<p>18 § Om en ledning som har dragits fram inom område för en befintlig<br>trafikled leder till ökade kostnader för trafikledens underhåll, skall<br>innehavaren av ledningen ersätta dessa ökade kostnader.</p>
<p>19 § Om arbete på en ledning, som är belägen inom område för annan<br>trafikled än allmän väg, kan inverka på trafiksäkerheten eller om arbetet<br>medför större ingrepp i trafikleden, skall det utföras efter anvisningar av<br>den som förvaltar trafikleden eller genom hans försorg. Ledningens<br>innehavare svarar för kostnaderna för arbetet om inte annat följer av<br>17 §.</p>
<p>I fråga om arbete med ledning inom område för allmän väg gäller<br>särskilda bestämmelser.</p>
<p>20 § Innehavare av en starkströmsledning inom område för järnväg skall<br>ersätta den kostnad och skada som kan komma att tillfogas järnvägsföre-<br>taget genom att ledningen dras fram, begagnas eller underhålls.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>280</p>
<p>Överlåtelse och upphörande av nätkoncession</p>
<p>21 § En nätkoncession far inte överlåtas utan tillstånd av regeringen<br>eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten. Vid prövning av<br>en ansökan om överlåtelse av nätkoncession skall 10 § tillämpas.</p>
<p>22 § En koncessionshavare far tillfälligt ta en ledning, som omfattas av<br>nätkoncession för linje, ur bruk. Ledningen far dock inte vara ur bruk<br>längre tid än sammanlagt tre år utan tillstånd av regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.</p>
<p>Tillstånd att ta en ledning ur bruk far meddelas om det inte är<br>olämpligt ur elförsörjningssynpunkt. Ett tillstånd skall meddelas för viss<br>tid.</p>
<p>23 § En nätkoncession far helt eller delvis återkallas om en ledning eller<br>ett ledningsnät inte längre behövs för en säker elförsörjning.</p>
<p>En nätkoncession far helt eller delvis återkallas om koncessions-<br>havaren i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag,<br>enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt<br>villkor i nätkoncessionen.</p>
<p>Frågor om återkallelse av nätkoncession prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>24 § Om en nätkoncession upphör att gälla, är den som senast haft<br>nätkoncessionen skyldig att ta bort ledningen med tillhörande<br>anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om det behövs<br>från allmän eller enskild synpunkt.</p>
<p>I samband med att nätkoncessionen upphör skall nätmyndigheten<br>fastställa koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket.</p>
<p>Om den som senast har haft nätkoncessionen inte fullgör sina skyldig-<br>heter enligt första stycket far nätmyndigheten förelägga vite eller besluta<br>att åtgärderna skall vidtas på koncessionshavarens bekostnad. Ett beslut<br>om att åtgärderna skall vidtas på koncessionshavarens bekostnad far<br>verkställas.</p>
<p>25 § Om en elektrisk starkströmsledning har byggts utan nätkoncession,<br>där sådan behövs, far nätmyndigheten förelägga ledningens innehavare<br>att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och vidta andra<br>åtgärder för återställning, om det behövs från allmän eller enskild<br>synpunkt.</p>
<p>Om ledningens innehavare inte fullgör sina skyldigheter enligt första<br>stycket far nätmyndigheten förelägga vite eller besluta att åtgärderna<br>skall vidtas på koncessionshavarens bekostnad. Ett beslut om att<br>åtgärderna skall vidtas på koncessionshavarens bekostnad far verkställas.</p>
<p>26 § Om annans mark behöver tas i anspråk för sådana återställningsåt-<br>gärder som avses i 24 § eller 25 § far nätmyndigheten besluta att tillträde<br>till marken skall lämnas under viss tid.</p>
<p>Återställningsåtgärdema skall utföras så, att minsta skada och intrång<br>vållas. Byggnader får uppföras eller vägar byggas endast om markens</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>281</p>
<p>ägare och den som har nyttjanderätt eller servitut avseende marken<br>samtyckt till det eller nätmyndigheten lämnat tillstånd till åtgärden.<br>Tillstånd far lämnas endast om åtgärden är oundgängligen nödvändig for<br>att återställningsåtgärdema skall kunna vidtas.</p>
<p>Om återställningsåtgärdema föranleder skada eller intrång, skall<br>ersättning för detta lämnas. Talan om ersättning väcks vid den fastighets-<br>domstol inom vars område marken eller större delen av denna ligger.</p>
<h4>3 kap. Nätverksamhet m.m.</h4>
<p>Avgränsning av nätverksamhet</p>
<p>1 § En juridisk person som bedriver nätverksamhet far inte bedriva<br>produktion av eller handel med el.</p>
<p>Utan hinder av första stycket far produktion av el bedrivas tillsammans<br>med nätverksamhet i samma juridiska person om produktionen</p>
<p>1. uteslutande är avsedd att täcka nätförluster, eller</p>
<p>2. sker i mobila reservkraftaggregat, som är avsedda för tillfälligt bruk<br>vid elavbrott.</p>
<p>Redovisning av nätverksamhet</p>
<p>2 § Nätverksamhet skall ekonomiskt redovisas skilt från annan verksam-<br>het.</p>
<p>3 § Vid redovisning av nätverksamhet som grundas på nätkoncession för<br>område skall varje område redovisas för sig om inte nätmyndigheten på<br>koncessionshavarens begäran beviljar undantag. Sådant undantag skall<br>beviljas om de berörda områdena ligger geografiskt nära varandra och<br>sammantagna utgör en för nätverksamhet lämplig enhet.</p>
<p>Ett beviljat undantag är för sin giltighet beroende av att en enhetlig<br>nättariff tillämpas för samtliga områden som omfattas av undantaget.</p>
<p>När koncessionstiden för något av de områden som omfattas av undan-<br>taget löper ut, skall nätmyndigheten pröva om undantaget skall bestå.</p>
<p>Nätkoncession för område skall redovisas skilt från nätkoncession för<br>linje.</p>
<p>4 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten<br>får meddela ytterligare föreskrifter om redovisning av nätverksamhet.</p>
<p>Revision</p>
<p>5 § Revisor hos den som bedriver nätverksamhet skall göra en särskild<br>granskning av redovisningen av nätverksamheten.</p>
<p>Revisorn skall årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan om<br>redovisningen av nätverksamheten skett enligt gällande bestämmelser.<br>Intyget skall av företaget ges in till nätmyndigheten.</p>
<p>Regeringen far meddela närmare föreskrifter om revision av<br>nätverksamhet.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>282</p>
<p>Skyldighet att ansluta anläggning</p>
<p>6 § Den som har nätkoncession för linje är, om det inte finns särskilda<br>skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till led-<br>ningen.</p>
<p>Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>7 § Den som har nätkoncession för område är, om det inte finns särskil-<br>da skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning<br>inom området till ledningsnätet.</p>
<p>Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>8 § Vill någon ansluta en elektrisk anläggning till en ledning som<br>omfattas av en nätkoncession för linje i stället för till ett ledningsnät som<br>omfattas av en nätkoncession för område, får den som har<br>nätkoncessionen för linje göra anslutningen endast efter medgivande av<br>den som har nätkoncession för området.</p>
<p>Om sådant medgivande inte lämnas far nätmyndigheten, om det finns<br>särskilda skäl, meddela tillstånd till anslutningen.</p>
<p>Skyldighet att överföra el</p>
<p>9 § Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor överföra<br>el åt annan.</p>
<p>Skyldighet att mäta överförd el</p>
<p>10 § Den som hår nätkoncession är skyldig att utföra mätning av<br>överförd el samt att rapportera resultaten av dessa mätningar i enlighet<br>med de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens<br>bemyndigande, nätmyndigheten meddelar.</p>
<p>Kostnader för mätning</p>
<p>11 § Kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och<br>för dess installation i uttagspunkten hos en elanvändare skall av nätkon-<br>cessionshavaren debiteras elanvändaren. Elanvändare vars elförbrukning<br>mäts genom direktmätning far dock inte debiteras mer än 2 500 kronor.</p>
<p>En elanvändare vars elförbrukning mäts på annat sätt än enligt de<br>föreskrifter som meddelats med stöd av 10 § skall debiteras<br>merkostnaden för denna mätning och för rapporteringen av<br>mätresultaten.</p>
<p>Andra kostnader för mätning än de som nu nämnts far inte debiteras<br>enskilda elanvändare.</p>
<p>Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt denna paragraf<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>283</p>
<p>12 § En elanvändare som är lågspänningskund och vars förbrukning inte<br>mäts genom direktmätning har vid flyttning rätt att av nätkoncessionsha-<br>varen få tillbaka den del av erlagd kostnad som motsvarar värdet av<br>mätaren med tillhörande insamlingsutrustning med beaktande av dess<br>återstående tekniska livslängd. Belopp under 1 000 kr behöver dock inte<br>återbetalas till elanvändaren.</p>
<p>Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt denna paragraf<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>13 § Bestämmelserna i 11 § första och andra styckena och 12 § gäller<br>inte elanvändare som köper sin el från innehavaren av leveranskon-<br>cession enligt 5 kap.</p>
<p>14 § Kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och<br>för dess installation i inmatningspunkten hos en elproducent skall av<br>nätkoncessionshavaren debiteras elproducenten.</p>
<p>Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt denna paragraf<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Ersättning vid inmatning av el</p>
<p>15 § Innehavare av en produktionsanläggning har rätt till ersättning av<br>den nätkoncessionshavare till vars ledningsnät anläggningen är ansluten.<br>Ersättningen skall motsvara</p>
<p>1. värdet av den minskning av energiförluster som inmatning av el från<br>anläggningen medför i nätkoncessionshavarens ledningsnät, och</p>
<p>2. värdet av den reduktion av nätkoncessionshavarens avgifter för att<br>ha sitt ledningsnät anslutet till annan nätkoncessionshavares ledningsnät<br>som blir möjlig genom att anläggningen är ansluten till ledningsnätet.</p>
<p>Regeringen får meddela närmare föreskrifter om beräkningen av<br>ersättningen enligt första stycket.</p>
<p>Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt denna paragraf<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<h4>4 kap. Nättariffer</h4>
<p>Allmänt om nättariffer</p>
<p>1 § Nättariffer skall vara skäliga och utformade på sakliga grunder.</p>
<p>Vid bedömning av en nättariffs skälighet skall konsumentintresset<br>särskilt beaktas. Hänsyn skall dessutom tas till kravet på en rimlig<br>avkastning i nätverksamheten.</p>
<p>2 § Nättariffer för överföring av el skall utformas så, att betald avgift för<br>att vara ansluten ger rätt att använda det elektriska nätet inom landet, med<br>undantag för utlandsförbindelserna.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>284</p>
<p>Särskilt om nättariffer för område</p>
<p>3 § Nättariffer för område, utom engångsavgift för anslutning, far inte<br>utformas med hänsyn till var inom området en anslutning är belägen.</p>
<p>4 § Vid skälighetsbedömningen av en nättariff skall nättariffen för varje<br>område bedömas för sig.</p>
<p>Om nätmyndigheten enligt 3 kap. 3 § har medgivit att flera nätkon-<br>cessioner för område far redovisas samlat, skall dock dessa vid<br>skälighetsbedömningen anses utgöra ett område.</p>
<p>Särskilt om nättariffer för linje</p>
<p>5 § På en ledning, som omfattas av en nätkoncession för linje och där<br>spänningen understiger 220 kilovolt (regionledning), far inte nättariffen,<br>utom engångsavgift för anslutning, på varje spänningsnivå, utformas med<br>hänsyn till var en uttagspunkt är belägen i förhållande till ledningens<br>anslutning till annan nätkoncessionshavares ledning som omfattas av<br>nätkoncession för linje.</p>
<p>Tillstånd till avvikelse från vad som anges i första stycket far meddelas<br>i enlighet med 6 §.</p>
<p>6 § Nättariffen för en enskild elanvändare, vars anläggning är ansluten<br>till en regionledning, skall, om nätmyndigheten meddelat tillstånd till det,<br>utformas med hänsyn till var på regionledningen elanvändarens uttags-<br>punkt är belägen.</p>
<p>På ansökan av nätkoncessionshavaren eller berörd elanvändare skall<br>nätmyndigheten meddela tillstånd om den berörda uttagspunkten fanns<br>den 1 juli 1995 och ett avtal, innebärande att priset för överföringen av el<br>baseras bland annat på uttagspunktens belägenhet, tillämpades den 1 juli<br>1995.</p>
<p>Tillstånd skall gälla från viss dag och meddelas för bestämd tid, högst<br>trettio år.</p>
<p>Om tillstånd meddelats skall, vid fastställande av nättariff för<br>elanvändaren, uttagspunktens belägenhet beaktas i samma utsträckning<br>som i det avtal som nämns i andra stycket.</p>
<p>7 § Om en uttagspunkts läge ändras eller avses bli ändrat eller om den<br>avtalade effekten i uttagspunkten höjs eller avses bli höjd efter det att<br>nätmyndigheten meddelat tillstånd enligt 6 § skall nätkoncessionshavaren<br>anmäla det till nätmyndigheten.</p>
<p>När en sådan anmälan har gjorts skall nätmyndigheten pröva i vilken<br>utsträckning och under vilken tid tillståndet skäligen skall gälla.</p>
<p>8 § Vid skälighetsbedömningen av nättariffen för en regionledning skall</p>
<p>1. nätkoncessionshavarens kostnader för att ha samtliga sina regionled-<br>ningar inom en och samma region anslutna till en annan nätkoncessions-<br>havares ledning bedömas samlat,</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>285</p>
<p>2. nätkoncessionshavarens kostnader för nedtransformering bedömas<br>samlat för hela landet inom varje normalt spänningsintervall när lika<br>många nedtransformeringar utförts för att nå detta spänningsintervall,</p>
<p>3. nätkoncessionhavarens övriga kostnader bedömas samlat inom varje<br>normalt spänningsintervall för nätkoncessionshavarens samtliga<br>regionledningar i hela landet.</p>
<p>9 § Vid skälighetsbedömningen av nättariffen för en ledning med en<br>spänning om 220 kilovolt eller däröver skall alla kostnader för<br>nätkoncessionshavarens samtliga ledningar i landet med undantag för<br>utlandsförbindelserna bedömas samlat. Tariffen far dock utformas med<br>hänsyn till var på nätkoncessionshavarens ledningsnät en anslutnings-<br>punkt är belägen.</p>
<p>Särskilt om nättariffer för mindre produktionsanläggningar</p>
<p>10 § En innehavare av en produktionsanläggning som kan leverera en<br>effekt om högst 1 500 kilowatt skall för överföring av el endast betala<br>den del av avgiften enligt nättariffen som motsvarar den årliga kostnaden<br>för mätning och rapportering på nätkoncessionshavarens nät.<br>Innehavaren skall dessutom betala engångsavgift för anslutning samt<br>avgift för mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess<br>installation i inmatningspunkten enligt 3 kap. 14 §.</p>
<p>Om flera sådana anläggningar, som är belägna i närheten av varandra,<br>gemensamt matar in el på ledningsnätet skall anläggningarna betraktas<br>som separata anläggningar vid tillämpningen av denna paragraf.</p>
<p>Tvister om de skyldigheter enligt första stycket som innehavaren av en<br>produktionsanläggning har prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Rätt till uppgifter om nättariffer m.m.</p>
<p>11 § Den som har nätkoncession skall på begäran utan dröjsmål lämna<br>skriftlig uppgift om sin nättariff. Uppgiften skall innehålla en upplysning<br>om möjligheten att hos nätmyndigheten begära prövning enligt sista<br>stycket.</p>
<p>Vid begäran om ny anslutning skall uppgifter enligt första stycket<br>lämnas inom skälig tid.</p>
<p>Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt första och<br>andra styckena prövas av nätmyndigheten.</p>
<h4>5 kap. Leveranskoncession</h4>
<p>Allmänt om leveranskoncession</p>
<p>1 § Inom ett område som omfattas av nätkoncession för område enligt</p>
<p>2 kap. far inte levererans av el äga rum till anläggningar som är anslutna<br>till det ledningsnät vilket omfattas av nätkoncessionen utan tillstånd<br>(leveranskoncession) av regeringen eller, efter regeringens</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>286</p>
<p>bemyndigande, nätmyndigheten. Leveranskoncession krävs dock inte för<br>leverans i de fall som anges i 10 §.</p>
<p>2 § En leveranskoncession skall omfatta ett eller flera områden som<br>omfattas av nätkoncession för område (leveransområde).</p>
<p>För varje leveransområde far endast en leveranskoncession meddelas.</p>
<p>Förutsättningar för meddelande av leveranskoncession</p>
<p>3 § Leveranskoncession far beviljas endast den som från allmän syn-<br>punkt är lämplig att leverera el inom leveransområdet.</p>
<p>Leveranskoncessions giltighetstid</p>
<p>4 § En leveranskoncession skall meddelas för bestämd tid, högst fem år.</p>
<p>Ändring av gränser för leveransområde</p>
<p>5 § Gränserna för ett leveransområde far ändras av nätmyndigheten, om<br>det behövs för ändamålsenlig leverans och det kan ske utan synnerlig<br>olägenhet för koncessionshavaren.</p>
<p>Överlåtelse av leveranskoncession</p>
<p>6 § En leveranskoncession far inte överlåtas utan tillstånd av regeringen<br>eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten. Vid prövning av<br>en ansökan om överlåtelse av leveranskoncession skall 3 § tillämpas.</p>
<p>Leveransskyldighet</p>
<p>7 § En innehavare av leveranskoncession är skyldig att leverera el för<br>normala förbrukningsändamål åt var och en inom leveransområdet om<br>inte annat följer av 9 §.</p>
<p>Leveransskyldighet föreligger inte gentemot sådana elanvändare som<br>avses i 10 §.</p>
<p>Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt denna paragraf<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>8 § En elanvändare inom leveransområdet som köper el från någon<br>annan än innehavaren av leveranskoncession men som i stället vill köpa<br>el för normala förbrukningsändamål från denne har rätt till det om<br>elanvändaren gjort anmälan om detta till koncessionshavaren minst en<br>månad innan leveransen skall påbörjas.</p>
<p>Undantag från leveransskyldighet</p>
<p>9 § En innehavare av leveranskoncession är inte skyldig att inom ett<br>område, där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses bli dis-<br>tribuerad, leverera el för värmeförsörjning av en byggnad, om elen är<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>287</p>
<p>avsedd för värmeförsörjning på något annat sätt än med värmepump.<br>Detsamma gäller om elen är avsedd för en värmepump och kommunfull-<br>mäktige har antagit riktlinjer om att värmepumpar inte bör förekomma<br>inom området. Koncessionshavaren är dock skyldig att leverera el, om<br>värmeförsörjningen av byggnaden med större fördel kan tillgodoses med<br>el än med det för området gemensamma systemet. Om el har börjat<br>levereras till en värmepump innan fullmäktige antog riktlinjerna kvarstår<br>skyldigheten att leverera så länge värmepumpen är i bruk.</p>
<p>Rätt för andra leverantörer att leverera el</p>
<p>10 § Andra leverantörer än innehavaren av leveranskoncession far inom<br>leveransområdet leverera el för ändamål som inte omfattas av leverans-<br>skyldigheten enligt 7 och 9 §§. En sådan leverantör får inom<br>leveransområdet också leverera el till elanvändare som skriftligen gjort<br>anmälan om det till koncessionshavaren minst sex månader innan<br>leveransen påbörjas.</p>
<p>En elanvändare som har ett avtal med koncessionshavaren om leverans<br>av el med en reglerad uppsägningstid som är längre än sex månader eller<br>som är tidsbestämt får dock inte köpa el av någon annan än<br>koncessionshavaren förrän avtalet har upphört att gälla. I ett sådant fall<br>krävs ingen anmälan enligt första stycket.</p>
<p>En elanvändare som avser att köpa el från en annan leverantör än<br>innehavaren av leveranskoncession skall anmäla det till innehavaren av<br>nätkoncession för området minst sex månader innan bytet av leverantör<br>avses äga rum.</p>
<p>Tvister om rätt att leverera el inom ett leveransområde prövas av<br>nätmyndigheten.</p>
<p>Inköpsskyldighet</p>
<p>11 § Innehavare av leveranskoncession är skyldig att, om det inte finns<br>särskilda skäl till undantag, köpa el från en produktionsanläggning som<br>är belägen inom leveransområdet och kan leverera en effekt om högst</p>
<p>I 500 kilowatt. Om flera sådana anläggningar, som är belägna i närheten<br>av varandra, gemensamt matar in el på ledningsnätet skall<br>anläggningarna betraktas som separata anläggningar vid tillämpningen av<br>denna paragraf.</p>
<p>Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket<br>prövas av nätmyndigheten.</p>
<p>Elpris</p>
<p>12 § Priset för el som levereras till elanvändare som omfattas av<br>leveransskyldigheten enligt 7 § och för el som köps från en<br>produktionsanläggning och som omfattas av inköpsskyldigheten enligt</p>
<p>II § skall vara skäligt.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>288</p>
<h4>6 kap. Utlandshandel</h4>
<p>1 § Den som ingår avtal, som medför att import eller export av el<br>kommer att pågå under en tid av minst sex månader skall göra anmälan<br>om avtalet till den myndighet regeringen bestämmer. Sådan anmälan<br>skall göras inom en månad från det avtalet ingicks.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer far meddela<br>närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten.</p>
<h4>7 kap. Kommunala elföretag</h4>
<p>1 § Ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16 - 18 §§ kommu-<br>nallagen (1991:900) far, utan hinder av bestämmelsen i 2 kap. 1§<br>kommunallagen om anknytning till kommunens område eller dess<br>medlemmar, utanför kommunens område bedriva</p>
<p>1. produktion av och handel med el samt därmed sammanhängande<br>verksamhet, eller</p>
<p>2. nätverksamhet i geografisk närhet till företagets nätverksamhet inom<br>kommunen i syfte att uppnå en ändamålsenlig nätverksamhet.</p>
<p>2 § Om ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16 - 18 §§<br>kommunallagen (1991:900) bedriver sådan verksamhet som avses i 1 § 1<br>eller distribution av fjärrvärme eller naturgas skall verksamheten drivas<br>på affärsmässig grund och redovisas särskilt. Detta gäller dock inte<br>företag som bedriver distribution av fjärrvärme eller naturgas i ett<br>område där nätmyndigheten har meddelat ett förbud enligt punkten 4 i<br>övergångsbestämmelserna till lagen (1994:617) om ändring i lagen<br>(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska<br>anläggningar i deras lydelse enligt lagen (1994:1801) om ändring i<br>nämnda lag.</p>
<h4>8 kap. Systemansvar och balansansvar</h4>
<p>Systemansvar</p>
<p>1 § Den myndighet regeringen utser skall ha systemansvaret för el.</p>
<p>Med systemansvar för el avses det övergripande ansvaret för att<br>elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela<br>eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och<br>förbrukning av el.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far, i den<br>mån det behövs av hänsyn till driftsäkerheten hos det nationella<br>elsystemet, meddela föreskrifter om kontroll, provning eller besiktning<br>samt andra föreskrifter som angår elektriska anläggningar, anordningar<br>avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel eller<br>elektriska installationer.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>289</p>
<p>19 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 136</p>
<p>2 § Den systemansvariga myndigheten far, i den utsträckning det behövs<br>för att kunna utöva systemansvaret, beordra elproducenter att, mot<br>marknadsmässig ersättning, öka eller minska produktionen av el.</p>
<p>Om systemansvaret inte kan utövas genom åtgärder som nämns i första<br>stycket far den systemansvariga myndigheten, i den utsträckning det<br>behövs för att kunna utöva systemansvaret, beordra innehavare av nät-<br>koncession att begränsa eller avbryta överföring av el till elanvändare. I<br>den utsträckning systemansvaret så medger skall begränsning och<br>avbrytande av överföringen genomföras så rättvist som möjligt. Därvid<br>skall, i den utsträckning det är möjligt, koncessionshavarens åtaganden<br>beträffande leveranssäkerhet beaktas.</p>
<p>Närmare föreskrifter om den systemansvariga myndighetens befogen-<br>heter enligt första och andra styckena meddelas av regeringen.</p>
<p>3 § Regeringen far utfärda föreskrifter om skyldighet för elproducenter<br>och elanvändare att till den systemansvariga myndigheten ge in uppgifter<br>om produktion eller konsumtion av el, som behövs för utövandet av<br>systemansvaret.</p>
<p>Balansansvar</p>
<p>4 § En elanvändare är skyldig att se till att det finns någon, som har<br>åtagit sig det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet<br>tillförs lika mycket el som tas ut i elanvändarens uttagspunkt (balansan-<br>svar). Ett sådant åtagande skall göras genom ett avtal med den<br>myndighet, som enligt 1 § skall ha systemansvaret för el.</p>
<p>En elanvändare som är ansluten till en ledning eller ett ledningsnät<br>skall hålla innehavaren av nätkoncession underrättad om vem som har<br>åtagit sig balansansvaret i hans uttagspunkt.</p>
<p>Första och andra styckena gäller inte de elanvändare som köper sin el<br>från innehavaren av leveranskoncession enligt 5 kap.</p>
<p>5 § Den som innehar en leveranskoncession skall hålla innehavaren av<br>nätkoncessionen underrättad om till vilka elanvändare inom leveransom-<br>rådet han levererar el samt vem som har åtagit sig balansansvaret för<br>hans egna inköp.</p>
<p>6 § Den som innehar en nätkoncession skall hålla den systemansvariga<br>myndigheten underrättad om de uppgifter som nämns i 4 och 5 §§. Han<br>skall dessutom hålla den systemansvariga myndigheten underrättad om<br>vem som har åtagit sig balansansvaret för hans egna inköp.</p>
<h4>9 kap. Skyddsåtgärder</h4>
<p>1 § Elektriska anläggningar, elektriska anordningar avsedda att anslutas<br>till sådana anläggningar, elektrisk materiel och elektriska installationer<br>skall vara så beskaffade och placerade samt brukas på sådant sätt att<br>betryggande säkerhet ges mot person- eller sakskada eller störning i<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>290</p>
<p>driften vid den egna anläggningen eller vid andra elektriska<br>anläggningar.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far, i den<br>mån det behövs från elsäkerhetssynpunkt, meddela föreskrifter om kon-<br>troll, provning eller besiktning samt andra föreskrifter som angår<br>elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till sådana<br>anläggningar, elektrisk materiel eller elektriska installationer.</p>
<p>2 § Om en elektrisk anläggning genom inverkan på en redan befintlig<br>sådan anläggning kan vålla person- eller sakskada eller störning i driften,<br>svarar innehavaren av den förstnämnda anläggningen för de åtgärder som<br>behövs vid hans anläggning för att förebygga sådan skada eller störning.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller också då en elektrisk anläggning<br>kan vålla sakskada genom inverkan på en redan befintlig rörledning för<br>transport av naturgas, för vilken koncession krävs enligt lagen<br>(1978:160) om vissa rörledningar.</p>
<p>3 § Den som innehar en anläggning för starkström med en spänning som<br>överstiger 1 000 volt mellan fasledare, där det vid enfasigt fel kan upp-<br>komma jordslutningsström med större styrka än 500 ampere, är, utöver<br>vad som följer av 2 §, skyldig att iaktta följande. Så snart han får känne-<br>dom om att en elektrisk anläggning för svagström eller för starkström<br>med en spänning av högst 1 000 volt mellan fasledare tillkommit, svarar<br>han för de åtgärder som behövs vid hans anläggning för att förebygga<br>skada eller störning.</p>
<p>Åtgärder som avses i första stycket skall vara ägnade att förebygga att<br>anläggningen genom inverkan på den andra anläggningen genom<br>induktion eller förhöjda markpotentialer orsakar person- eller sakskada<br>eller annan störning än ljudstöming.</p>
<p>4 § Om, i fall som avses i 3 §, innehavaren av en senare tillkommen an-<br>läggning genom bristande planläggning av anläggningens utförande eller<br>på annat sätt har föranlett att kostnaden för skyddsåtgärder blivit<br>väsentligt högre än nödvändigt, svarar han för merkostnaden.</p>
<p>5 § Om en elektrisk anläggning flyttas eller ändras i fråga om utförande<br>eller drift och risken för skada eller störning därmed ökar, skall frågan<br>om skyldighet att svara för skyddsåtgärder som föranleds av den ökade<br>risken bedömas på samma sätt som om anläggningen var ny.</p>
<p>6 § En elektrisk anläggning skall anses ha tillkommit då den togs i bruk.<br>Har olika delar av en anläggning tagits i bruk vid skilda tidpunkter, skall<br>varje sådan del vid tillämpning av detta kapitel anses som en särskild<br>anläggning.</p>
<p>7 § Om i fall som avses i 2 och 3 §§, nödvändigt skydd kan uppnås med<br>bättre verkan eller till lägre kostnad genom någon åtgärd vid en annan<br>anläggning än den vars innehavare enligt 2 eller 3 §§ är skyldig att svara<br></p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>291</p>
<p>för åtgärden, skall innehavaren av den förstnämnda anläggningen, efter<br>överenskommelse eller beslut av allmän domstol, utföra åtgärden.</p>
<p>Den innehavare som utfört åtgärd enligt första stycket har rätt att av<br>den som enligt 2 eller 3 § haft att svara för åtgärden få ersättning för de<br>utgifter som varit nödvändiga för de utförda åtgärderna. Om de utförda<br>åtgärderna inneburit en fördel för anläggningen i form av minskning av<br>utgifterna för dess underhåll och drift eller annan stadigvarande förbät-<br>tring av driften, skall ersättningen minskas i motsvarande mån.</p>
<p>8 § Särskilda bestämmelser om elektromagnetisk kompatibilitet finns i<br>lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet.</p>
<h4>10 kap. Skadestånd</h4>
<p>Strikt ansvar</p>
<p>1 § Har någon tillfogats person- eller sakskada genom inverkan av el<br>från en elektrisk starkströmsanläggning, skall skadan ersättas av<br>innehavaren av den starkströmsanläggning från vilken elen senast<br>kommit.</p>
<p>Ansvar enligt första stycket gäller inte</p>
<p>1. den som innehar en starkströmsanläggning för produktion av el där<br>generatorn har en märkeffekt om högst 50 kilovoltampere,</p>
<p>2. den som innehar en starkströmsanläggning som är avsedd för an-<br>vändning av el och som tillförs el med en spänning av högst 250 volt<br>mellan en ledare och jord eller, vid icke direkt jordat system, mellan två<br>ledare,</p>
<p>3. om det är en annan elektrisk anläggning eller en rörledning för trans-<br>port av naturgas, för vilken koncession krävs enligt lagen (1978:160) om<br>vissa rörledningar, som har skadats, eller</p>
<p>4. om den elektriska anläggningen utgörs av en inrättning för godsbe-<br>fordran eller är avsedd för en sådan inrättnings behov och skada upp-<br>kommit på egendom som har blivit mottagen för sådan befordran.</p>
<p>Produktansvar</p>
<p>2 § Om en skada orsakas av säkerhetsbrist i el som har satts i omlopp<br>från en elektrisk anläggning med egen generator eller transformator är<br>innehavaren, om inte annat följer av 3 §, skyldig att betala skadestånd för<br>personskada samt för sakskada på egendom som till sin typ vanligen är<br>avsedd för enskilt ändamål om den skadelidande vid tiden för skadan<br>använde egendomen huvudsakligen för sådant ändamål.</p>
<p>Med säkerhetsbrist avses att elen inte är så säker som skäligen kan<br>förväntas.</p>
<p>Avtalsvillkor som inskränker skadeståndsskyldigheten är utan verkan.</p>
<p>3 § Skadeståndsskyldig enligt 2 § är inte den som</p>
<p>1. visar att han inte har satt elen i omlopp i en näringsverksamhet,</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>292</p>
<p>2. gör sannolikt att säkerhetsbristen inte fanns när han satte elen i<br>omlopp,</p>
<p>3. visar att säkerhetsbristen beror på att elen måste stämma överens<br>med tvingande föreskrifter som har meddelats av en myndighet, eller</p>
<p>4. visar att det på grundval av det vetenskapliga och tekniska vetandet<br>vid den tidpunkt då han satte elen i omlopp inte var möjligt att upptäcka<br>säkerhetsbristen.</p>
<p>Skadestånd vid driftstörning</p>
<p>4 § Har driften vid en elektrisk anläggning störts genom inverkan av el<br>från en annan sådan anläggning och vållas av störningen ren<br>förmögenhetsskada skall innehavaren av sistnämnda anläggning ersätta<br>skadan om störningen uppstått till följd av vårdslöshet på hans sida.</p>
<p>Skadelidandes medvållande</p>
<p>5 § Om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skada som<br>skall ersättas enligt 1 § första stycket eller 4 § gäller 6 kap. 1 §<br>skadeståndslagen (1972:207).</p>
<p>Skadestånd enligt 2 § jämkas efter vad som är skäligt, om vållande på<br>den skadelidandes sida har medverkat till skadan.</p>
<p>Bestämmande av skadestånd</p>
<p>6 § Vid bestämmande av ersättning för skada enligt 1, 2 eller 4 §§<br>tillämpas 5 kap. skadeståndslagen (1972:207).</p>
<p>När ersättning för sakskada bestäms enligt 2 § avräknas ett belopp om<br>3 500 kr.</p>
<p>Ägares skadeståndsansvar</p>
<p>7 § Har ägaren till en elektrisk starkströmsanläggning upplåtit nyttjande-<br>rätten till någon annan har han ändå samma ansvar för skada som skall<br>ersättas enligt denna lag som om han alltjämt innehaft anläggningen.<br>Ägaren är dock inte ansvarig med annan egendom än anläggningen och<br>vad som hör till den samt ingår i nyttjanderätten.</p>
<p>Den ersättning ägaren kan ha utgett i ett sådant fall som avses i första<br>stycket far han kräva tillbaka av anläggningens innehavare.</p>
<p>Preskription</p>
<p>8 § Talan mot en elektrisk anläggnings ägare eller innehavare om<br>skadestånd enligt 1 § första stycket eller 4 § skall väckas inom två år från<br>det skadan inträffade.</p>
<p>Den som vill ha ersättning enligt 2 § skall väcka talan inom tre år från<br>det han fick eller borde ha fått kännedom om att fordringen kunde göras<br>gällande. Talan om ersättning måste dock väckas inom tio år från det att<br>den som påstås vara skadeståndsskyldig tillhandahöll elen.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>293</p>
<p>Den som inte väcker talan i tid har inte rätt till ersättning.</p>
<h4>11 kap. Särskilda bestämmelser om överföring av el till konsumenter</h4>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Detta kapitel gäller överföring av el till konsumenter. Med<br>konsument avses en fysisk person till vilken el överförs huvudsakligen<br>för ändamål som faller utanför näringsverksamhet.</p>
<p>2 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i detta kapitel är<br>till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.</p>
<p>Avbrytande av överföring av el på grund av konsumentens avtalsbrott</p>
<p>3 § Överföring av el får avbrytas, om konsumenten försummar sina<br>skyldigheter och försummelsen utgör ett väsentligt avtalsbrott.</p>
<p>Innan överföringen avbryts skall konsumenten uppmanas att inom viss<br>skälig tid vidta rättelse och, i annat fall än som avses i</p>
<p>4 §, underrättas om att överföringen annars kan avbrytas. Sker rättelse<br>får överföringen inte avbrytas.</p>
<p>Om omständigheterna ger anledning att befara att ett avbrott skulle<br>medföra risk för personskada eller omfattande sakskada, får överföringen<br>inte avbrytas. Det gäller dock inte om konsumenten handlar otillbörligt.</p>
<p>4 § Om avtalsbrottet består i att konsumenten försummat att betala för<br>överföring av el eller leverans av el gäller, utöver vad som anges i 3 §, att<br>konsumenten sedan tiden för rättelse gått ut skall uppmanas att betala<br>inom tre veckor från det att han har delgetts uppmaningen och en<br>underrättelse om att överföringen annars kan avbrytas. Ett meddelande<br>om den uteblivna betalningen skall samtidigt lämnas till socialnämnden i<br>den kommun där konsumenten får el överförd.</p>
<p>Sker betalning eller är fordringen tvistig får överföringen inte<br>avbrytas. Överföringen får inte heller avbrytas om socialnämnden inom<br>den tid som anges i första stycket skriftligen har meddelat den som<br>lämnat underrättelsen att nämnden tar på sig betalningsansvaret för<br>skulden.</p>
<p>5 § Innehavaren av nätkoncessionen och elleverantören har rätt till<br>skälig ersättning av konsumenten för kostnader som föranleds av<br>åtgärder som nämns i 3 och 4 §§ .</p>
<p>6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer<br>fastställer formulär till underrättelse och meddelande som avses i 4 §<br>första stycket.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>294</p>
<p>Avbrytande av överföring av el av elsäkerhetsskäl m.m.</p>
<p>7 § Innehavaren av nätkoncession far avbryta överföringen av el, även<br>om det inte följer av bestämmelserna i 8 och 9 kap., for att vidta åtgärder<br>som är motiverade av elsäkerhetsskäl eller för att upprätthålla en god<br>drift- och leveranssäkerhet. Avbrottet får inte i något fall pågå längre än<br>åtgärden kräver.</p>
<p>Om innehavaren av nätkoncession kan förutse annat än kortvariga<br>avbrott i överföringen, skall konsumenten' underrättas i god tid före<br>avbrottet. Konsumenten skall underrättas personligen eller, om det är<br>lämpligt, genom anslag.</p>
<p>Skadestånd i vissa fall vid avbruten överföring av el</p>
<p>8 § Avbryts överföringen av el på grund av konsumentens försummelse<br>utan att förutsättningarna i 3 och 4 §§ är uppfyllda, har konsumenten rätt<br>till ersättning för skada av koncessionshavaren.</p>
<p>Har överföringen av el avbrutits på begäran av elleverantören skall<br>denne, i stället för koncessionshavaren, ersätta konsumenten för den<br>uppkomna skadan.</p>
<p>9 § Om innehavaren av nätkoncession inte har underrättat konsumenten<br>enligt 7 § andra stycket, har konsumenten rätt till ersättning för skada av<br>koncessionshavaren.</p>
<p>10 § Om överföringen av el avbryts utan att det beror på konsumentens<br>försummelse och utan att det finns rätt att avbryta överföringen enligt 7 §<br>första stycket, har konsumenten rätt till ersättning för skada av<br>koncessionshavaren om inte denne visar att avbrottet beror på ett hinder<br>utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med<br>och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.</p>
<p>Beror avbrottet på någon som koncessionshavaren har anlitat för att<br>utföra underhåll, reparation eller liknande arbete, är denne fri från<br>skadeståndsskyldighet endast om också den som han har anlitat skulle vara<br>fri enligt första stycket.</p>
<p>11 § Skadestånd enligt 8 - 10 §§ omfattar ersättning för utgifter och<br>inkomstbortfall samt annan förlust på grund av avbrottet.</p>
<p>Om skyldigheten att utge skadestånd skulle vara oskäligt betungande<br>med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan<br>skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt. Vid bedömningen skall<br>även beaktas föreliggande försäkringar och försäkringsmöjligheter, den<br>skadeståndsskyldiges förutsättningar att förutse och hindra skadan samt<br>andra särskilda omständigheter.</p>
<p>12 § Konsumenten skall underrätta motparten om anspråk på ersättning<br>inom två år från det att skadan inträffade. Gör han inte det, har han<br>förlorat sin rätt till ersättning för den uppkomna skadan.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>295</p>
<h4>12 kap. Tillsyn m.m.</h4>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>Tillsyn</p>
<p>1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller<br>villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas, såvitt avser frågor<br>om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, av den<br>eller de myndigheter som regeringen bestämmer.</p>
<p>Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter<br>och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nätmyndig-<br>heten.</p>
<p>2 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran fa de upplysningar och<br>ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran far förenas<br>med vite.</p>
<p>3 § En tillsynsmyndighet far meddela de förelägganden som behövs för<br>att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av<br>tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.</p>
<p>Ett föreläggande som avser elsäkerhet gäller omedelbart.</p>
<p>Särskilt om tillsyn som avser elsäkerhet</p>
<p>4 § Tillsynsmyndigheten får</p>
<p>1. förordna om rättelse på vederbörandes bekostnad om någon inte<br>följer ett föreläggande enligt 3 § som är påkallat av elsäkerhetsskäl,</p>
<p>2. förbjuda användning av en elektrisk anläggning som är i ett sådant<br>skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom<br>kan uppstå,</p>
<p>3. förbjuda tillhandahållande eller användning av elektriskt materiel<br>som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person<br>eller egendom kan uppstå eller som inte är kontrollerad, provad,<br>besiktigad eller dokumenterad enligt gällande föreskrifter,</p>
<p>4. förbjuda tillhandahållande av tjänster som innebär fara för person<br>eller egendom till följd av bristfällig eller felaktig installation av<br>elektriska starkströmsanläggningar.</p>
<p>Beslut enligt första stycket gäller omedelbart och får verkställas.</p>
<p>5 § För tillsyn som avser elsäkerhet har tillsynsmyndigheten rätt att få<br>tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.</p>
<p>Om det behövs för tillsynen får tillsynsmyndigheten hos tillverkare,<br>importörer, grossister och detaljhandlare för provning ta ut ett eller flera<br>exemplar av en anordning, avsedd att anslutas till en elektrisk an-<br>läggning, eller elektrisk materiel som har införts eller skall införas på<br>marknaden.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om ersättning för uttaget prov och om skyldighet att<br>ersätta tillsynsmyndighetens kostnader för provning.</p>
<p>296</p>
<p>Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen. Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13<br>Avgifter</p>
<p>6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far<br>meddela föreskrifter om avgifter för myndighets verksamhet som sker<br>med stöd av denna lag.</p>
<h4>13 kap. Övriga bestämmelser</h4>
<p>A nsvarsbestämmelser</p>
<p>1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller<br>av oaktsamhet</p>
<p>1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,</p>
<p>2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 11 §, eller</p>
<p>3. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 §<br>tredje stycket eller 9 kap. 1 § andra stycket.</p>
<p>Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet</p>
<p>1. bryter mot 2 kap. 22 § eller</p>
<p>2. inte gör anmälan enligt 6 kap. 1 § i rätt tid eller i sådan anmälan<br>lämnar oriktig uppgift.</p>
<p>I ringa fall döms inte till ansvar.</p>
<p>2 § Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med<br>straff enligt brottsbalken.</p>
<p>3 § Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar<br>enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.</p>
<p>4 § Elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till en<br>elektrisk anläggning eller elektrisk materiel som varit föremål för brott<br>enligt denna lag skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart<br>oskäligt. I stället för sådan egendom kan värdet av egendomen förklaras<br>förverkat. Även utbytet av brott enligt denna lag skall förklaras förverkat,<br>om det inte är uppenbart oskäligt.</p>
<p>Överklagande</p>
<p>5 § Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 23 - 25 §§, 3 kap. 3 §, 6 -</p>
<p>8 §§, 11, 12, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§ samt 5 kap. 7, 10 och</p>
<p>11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2 och 3 §§ samt 4 §<br>första eller andra stycket samt beslut av den systemansvariga myndig-<br>heten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller<br>minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltnings-<br>domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>297</p>
<p>20 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 136</p>
<h4>Övergångsbestämmelser</h4>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998, då lagen (1902:71 s. 1),<br>innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar och lagen<br>(1994:618) om handel med el. m.m. skall upphöra att gälla.</p>
<p>2. För en elanvändare som har debiterats kostnaden för en mätare med<br>tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i uttagspunkten<br>enligt 2 § 10 mom. första stycket lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa<br>bestämmelser om elektriska anläggningar skall 2§ 10 mom. andra<br>stycket nämnda lag alltjämt gälla.</p>
<p>3. I ärenden som har anhängiggjorts enligt 10 § lagen (1994:618) om<br>handel med el, m.m. skall äldre bestämmelser tillämpas.</p>
<p>4. Punkten 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1994:617) om<br>ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om<br>elektriska anläggningar i dess lydelse enligt lagen (1994:1801) om<br>ändring i nämnda lag skall alltjämt gälla.</p>
<p>5. Punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1994:617)<br>om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om<br>elektriska anläggningar skall alltjämt gälla i ärenden där ansökan har<br>gjorts före den 1 januari 1996.</p>
<p>6. För ledningar som dragits fram före ikraftträdandet av denna lag<br>skall 5 b § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om<br>elektriska anläggningar alltjämt gälla.</p>
<p>7. Punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1994:618) om<br>handel med el, m.m. i dess lydelse enligt lagen (1995:1141) om ändring i<br>nämnda lag samt punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen<br>(1994:618) om handel med el, m.m. skall alltjämt gälla.</p>
<p>8. Om en ledning har dragits fram före den 1 juli 1982 tillämpas 2 kap.<br>24 § endast om ledningen var i bruk nämnda dag eller togs i bruk därefter<br>och återställningsåtgärder är påkallade ur allmän synpunkt.</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att i 20 §' kommunalskattelagen (1928:370)<br>orden ”lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om<br>elektriska anläggningar” skall bytas ut mot ”ellagen (1997:000)”.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1996:1219.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>298</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i elberedskapslagen (1997:000)</h3>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>Härigenom föreskrivs att i 15 och 19 §§ elberedskapslagen (1997:000)<br>orden ”lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om<br>elektriska anläggningar” skall bytas ut mot ”ellagen (1997:000)”.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>299</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-05-15</p>
<p>Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk-<br>ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 24 april 1997 (Närings- och handels-<br>departementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över<br>förslag till</p>
<p>1 • ellag,</p>
<p>2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),</p>
<p>3. lag om ändring i elberedskapslagen (1997:000).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Bengt Agartz<br>och hovrättsassessorn Anders Norin.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<h4>Förslaget till ellag</h4>
<p>1 kap.</p>
<p>I 2 § första stycket har tagits in en definition av begreppet elektrisk<br>anläggning. Härmed avses "en anläggning med däri ingående särskilda<br>föremål för produktion, överföring eller användning av el".</p>
<p>Ytterligare preciseringar av begreppet elektrisk anläggning ges i<br>författningskommentaren. Det sägs där bl.a. att begreppet omfattar<br>föremål av mer stationär natur och av en viss omfattning, t.ex. kraftverk,<br>transformatorstationer, telestationer och kraftledningar. Icke-stationära<br>föremål, sägs det vidare, kan på grund av sin omfattning ändå vara att<br>betrakta som elektriska anläggningar, exempelvis elektriska lok,<br>hamnkranar och mobila radiostationer. Utanför begreppet anläggning<br>faller enligt författningskommentaren lösa saker av inte alltför stor<br>omfattning, framför allt saker som ansluts till elnätet via en stickkontakt,<br>t.ex. handverktyg, hushållsmaskiner m.m.</p>
<p>I författningskommentaren anges också närmare vad som avses med<br>anläggning för "produktion", "överföring" respektive "användning" av el.<br>När det gäller anläggningar för användning av el sägs bl.a. att sådana<br>anläggningar börjar vid den punkt där elanvändaren tar ut el från<br>överföringsnätet för förbrukning och att de slutar i den punkt där elen<br>rent faktiskt förbrukas, t.ex. vid en stickkontakt.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening kan mot lagtextens definition av begreppet<br>elektrisk anläggning invändas att den är knapphändig och svårligen kan<br>förstås utan hjälp av en kommentar. Även de preciseringar som har gjorts<br>i författningskommentaren reser invändningar.</p>
<p>Det är bl.a. otillfredsställande att låta klassificeringen av ett föremål -<br>huruvida det skall anses utgöra en anläggning eller ej - bero på om det är<br>fråga om ett föremål av "mer stationär natur" och av "en viss om-<br>fattning". För att få en något mindre suddig gränsdragning kan det</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 14</p>
<p>300</p>
<p>ifrågasättas att åtminstone låta alla icke-stationära föremål - oavsett<br>"omfattningen" - falla utanför begreppet anläggning.</p>
<p>2 kap.</p>
<p>10 § innehåller bestämmelser om vem som far beviljas nätkoncession.<br>Enligt paragrafens andra stycke far nätkoncession för en<br>utlandsförbindelse beviljas endast den som innehar nätkoncession för<br>stamnätet eller största delen därav.</p>
<p>Den nu återgivna bestämmelsen stämmer mindre väl med vad som<br>sägs i den allmänna motiveringen, avsnitt 9.3. Enligt den allmänna<br>motiveringen är avsikten att lagtextens bestämmelse skall utgöra en<br>huvudregel, från vilken vissa avsteg skall kunna göras. Som exempel på<br>sådana undantagssituationer nämns att en ansökan om koncession för<br>utlandsförbindelse avser en ledning med mindre betydelse for det<br>samlade överföringsnätet eller att en ansökan avser åtgärder avseende en<br>befintlig utlandsledning som redan har meddelats koncession.</p>
<p>För att man skall fa överensstämmelse mellan motiv och lagtext bör 10<br>§ andra stycket kompletteras med en undantagsbestämmelse.</p>
<p>2 kap. innehåller - som också framgår av kapitelrubriken - huvud-<br>sakligen bestämmelser om nätkoncession. I 16-20 §§ har emellertid tagits<br>in regler om något helt annat, nämligen flyttning av ledning i vissa fall.<br>Enligt Lagrådets mening bör dessa regler lämpligen flyttas så, att de står<br>sist i kapitlet, efter bestämmelserna om överlåtelse och upphörande av<br>nätkoncession. Lagrådet förordar också att 2 kap. far rubriken<br>"Nätkoncession m.m.".</p>
<p>I 21 § föreskrivs att en nätkoncession inte far överlåtas utan tillstånd av<br>regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten.<br>Enligt vad som framkommit vid lagrådsforedragningen är avsikten att ett<br>bemyndigande för nätmyndigheten - på samma sätt som anges i 1 § andra<br>stycket - inte skall kunna avse en utlandsförbindelse. Detta bör enligt<br>Lagrådets mening framgå av lagtexten. 21 § föreslås få följande lydelse:</p>
<p>"En nätkoncession far inte överlåtas utan tillstånd av regeringen.<br>Regeringen far bemyndiga nätmyndigheten att pröva frågor om<br>överlåtelse av nätkoncession som inte avser en utlandsförbindelse.</p>
<p>Vid prövning av en ansökan om överlåtelse av nätkoncession skall 10<br>§ tillämpas."</p>
<p>Enligt 22 § medges en koncessionshavare att tillfälligt ta en ledning,<br>som omfattas av nätkoncession för linje, ur bruk. Om den tillfälliga<br>avstängningen skall pågå i sammanlagt mer än tre år krävs tillstånd av<br>regeringen. Även i detta fall kan regeringen bemyndiga nätmyndigheten<br>att pröva frågan. Bemyndigandet bör, liksom är fallet med 21 §, inte<br>omfatta en utlandsförbindelse. Paragrafen bör efter vissa ytterligare<br>omformuleringar ges följande lydelse:</p>
<p>"En koncessionshavare får tillfälligt ta en ledning, som omfattas av<br>nätkoncession for linje, ur bruk. Ledningen får dock inte vara ur bruk<br>längre tid än sammanlagt tre år utan tillstånd av regeringen. Regeringen<br>far bemyndiga nätmyndigheten att pröva frågor om tillstånd att tillfälligt<br>ta en ledning ur bruk, om ledningen inte utgör en utlandsförbindelse.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 14</p>
<p>301</p>
<p>Tillstånd enligt första stycket far inte meddelas, om det är olämpligt ur<br>elförsörjningssynpunkt. Ett tillstånd skall meddelas för viss tid."</p>
<p>1 23 § finns bestämmelser om återkallelse av en nätkoncession.<br>Paragrafen vinner i överskådlighet, om de två första styckena sam-<br>manförs till ett stycke.</p>
<p>I paragrafens tredje stycke anges att frågor om återkallelse av<br>nätkoncession prövas av nätmyndigheten. Ett undantag bör<br>föreskrivas för nätkoncession som avser en utlandsförbindelse, där<br>prövningen, i linje med vad som har föreslagits beträffande 21 och<br>22 §§, bör ankomma på regeringen.</p>
<p>Lagrådet föreslår att 23 § får följande lydelse:</p>
<p>"En nätkoncession far återkallas helt eller delvis,</p>
<p>1. om en ledning eller ett ledningsnät inte längre behövs för en säker<br>elför sörjning, eller</p>
<p>2. om koncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina skyl-<br>digheter enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd<br>av lagen eller enligt villkor i nätkoncessionen.Frågor om återkallelse av<br>nätkoncession prövas av nätmyndigheten. Avser nätkoncessionen en<br>utlandsförbindelse, prövas dock frågan om återkallelse av regeringen."</p>
<p>4 kap.</p>
<p>I 6 § föreskrivs att nättariffen för en enskild elanvändare under vissa<br>omständigheter skall utformas med hänsyn till var på regionledningen<br>elanvändarens uttagspunkt är belägen. Dessa föreskrifter utgör ett<br>undantag från vad som annars gäller enligt 4 kap. 5 §.</p>
<p>I 6 § första stycket anges att nättariffen skall utformas på det<br>angivna sättet, om nätmyndigheten meddelat tillstånd till det. Därefter<br>följer i andra stycket bestämmelser om att nätmyndigheten på ansökan av<br>nätkoncessionshavaren eller berörd elanvändare skall meddela tillstånd,<br>om vissa angivna omständigheter föreligger.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening bör redan i första stycket anges att tillstånd<br>meddelas på ansökan av nätkoncessionshavaren eller berörd elanvändare.<br>En följdändring far sedan göras i andra stycket. 6 § första och andra<br>styckena föreslås fa följande utformning:</p>
<p>"Nättariffen för en enskild elanvändare, vars anläggning är ansluten till<br>en regionledning, skall, om nätmyndigheten på ansökan av nät-<br>koncessionshavaren eller berörd elanvändare har meddelat tillstånd till<br>det, utformas med hänsyn till var på regionledningen elanvändarens<br>uttagspunkt är belägen.</p>
<p>Tillstånd enligt första stycket far meddelas endast om den berörda ut-<br>tagspunkten fanns den 1 juli 1995 och ett avtal, innebärande att priset för<br>överföringen av el baseras bland annat på uttagspunktens belägenhet, til-<br>lämpades den 1 juli 1995."</p>
<p>5 kap.</p>
<p>7__§ behandlar leveransskyldigheten för innehavare av leverans-</p>
<p>koncessioner. I andra stycket föreskrivs enligt remissförslaget att</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 14</p>
<p>302</p>
<p>leveransskyldighet inte föreligger gentemot sådana elanvändare som<br>avses i 10 §. I 10 § första stycket föreskrivs bl.a. att andra leverantörer än<br>innehavaren av leveranskoncession far inom leveransområdet leverera el<br>till elanvändare som skriftligen gjort anmälan om det till<br>koncessionshavaren minst sex månader innan leveransen påbörjas.</p>
<p>Bestämmelsen i 7 § andra stycket jämförd med 10 § första stycket<br>synes kunna leda till resultatet att leveransskyldigheten upphör redan när<br>en elanvändare har gjort anmälan enligt 10 § till koncessionshavaren.<br>Detta torde inte vara avsikten. Lagrådet förordar därför att 7 § andra<br>stycket ges följande lydelse, varvid också beaktas att de två meningarna i<br>10 § första stycket bör bilda var sitt stycke:</p>
<p>"Leveransskyldighet föreligger inte gentemot sådana elanvändare till<br>vilka annan leverantör än innehavaren av leveranskoncession far leverera<br>el enligt 10 § andra eller tredje stycket."</p>
<p>9 kap.</p>
<p>1__§ innehåller en grundläggande bestämmelse om elsäkerhet.</p>
<p>Bestämmelsen gäller "elektriska anläggningar, elektriska anordningar<br>avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel och<br>elektriska installationer". Vad som avses med de olika begreppen<br>preciseras i författningskommentaren.</p>
<p>När det gäller elektriska installationer sägs i författningskommentaren<br>att begreppet främst avser den samlade utrustningen i en byggnad för att<br>distribuera elen inom byggnaden. Enligt Lagrådets uppfattning är det<br>naturligare att låta begreppet installation - åtminstone i första hand - syfta<br>på det sätt på vilket de olika komponenterna i en anläggning har kopplats<br>samman.</p>
<p>Vad som sägs om elektriska installationer i författningskommentaren<br>bör alltså justeras. Vidare bör ses till att det inte uppstår någon<br>motsättning mellan kommentaren till 9 kap. 1 § och kommentaren till 1<br>kap. 2 §, när det gäller innebörden av begreppet elektrisk anläggning (jfr<br>vad Lagrådet tidigare har anfört om detta begrepp).</p>
<p>10 kap.</p>
<p>10 kap. innehåller föreskrifter om skadestånd i samband med elverk-<br>samhet. Enligt vad som sägs i författningskommentaren har det bara<br>tagits in sådana föreskrifter som innebär avvikelser från "sedvanliga<br>skadeståndsrättsliga bestämmelser", främst bestämmelserna i<br>skadeståndslagen (1972:207). I den mån särskilda föreskrifter i ellagen<br>saknas, skall alltså allmänna skadeståndsbestämmelser gälla.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening bör vad som sålunda sägs i författnings-<br>kommentaren framgå av lagtexten. Lagrådet förordar således att 1 §, som<br>innehåller regler om strikt skadeståndsansvar i vissa fall, inledas på<br>följande sätt:</p>
<p>"Har någon tillfogats person- eller sakskada genom inverkan av el från<br>en starkströmsanläggning, skall skadan, även om det inte följer av<br>allmänna skadeståndsbestämmelser, ersättas...."</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 14</p>
<p>303</p>
<p>Lagrådet anser vidare att frågan om skadestånd vid driftstörning bör<br>regleras uttömmande i 4 §. Lagrådet föreslår att paragrafen far följande<br>lydelse:</p>
<p>"Har driften vid en elektrisk anläggning störts genom inverkan av el<br>från en annan sådan anläggning och vållar störningen personskada,<br>sakskada eller ren förmögenhetsskada, skall innehavaren av sistnämnda<br>anläggning ersätta skadan, om störningen har uppstått till följd av uppsåt<br>eller vårdslöshet från hans sida."</p>
<p>7 § innehåller bestämmelser om ägarens skadeståndsansvar i sådana<br>fall då ägaren upplåtit nyttjanderätten till en elektrisk starks-<br>trömsanläggning till någon annan. Av paragrafen framgår att ägaren<br>svarar för skada som skall ersättas enligt ellagen som om han alltjämt<br>innehaft anläggningen. Han är dock inte ansvarig med annan egendom än<br>anläggningen och vad som hör till den samt ingår i nyttjanderätten. Den<br>sistnämnda bestämmelsen har utformats med beaktande av att en<br>upplåtelse av nyttjanderätten kan avse såväl hela som delar av<br>starkströmsanläggningen. Paragrafen blir tydligare, om det redan i första<br>meningen anges att en upplåtelse kan vara total eller partiell. I samma<br>syfte bör man i andra stycket, som handlar om ägarens rätt att kräva<br>tillbaka utgivet skadestånd, byta ut orden "anläggningens innehavare"<br>mot ordet "nyttjanderättshavaren". Lagrådet föreslår att paragrafen ges<br>följande lydelse:</p>
<p>"Har ägaren till en elektrisk starkströmsanläggning upplåtit nyttjande-<br>rätten helt eller delvis till någon annan, svarar han ändå för skada som<br>skall ersättas enligt denna lag som om han alltjämt innehaft<br>anläggningen. Ägaren är dock inte ansvarig med annan egendom än som<br>har upplåtits.</p>
<p>Den ersättning ägaren kan ha ut gett i ett sådant fall som avses i första<br>stycket far han kräva tillbaka av nyttjanderättshavaren."</p>
<p>11 kap.</p>
<p>Kapitlet innehåller enligt sin rubrik särskilda bestämmelser om<br>överföring av el till konsumenter. I kapitlet finns dock även bes-<br>tämmelser om leverans av el. Detta bör i likhet med vad som föreslogs i<br>det betänkande som ligger till grund för remissförslaget framgå av<br>rubriken. Det bör också framgå av 1 §,</p>
<p>I bl.a. 3 § har tagits in bestämmelser om de förutsättningar som skall<br>föreligga för att överföring av el skall fa avbrytas. I paragrafens tredje<br>stycke anges att överföringen inte far avbrytas, om omständigheterna<br>"ger anledning att befara att ett avbrott skulle medföra risk för"<br>personskada eller omfattande sakskada. Det torde enligt Lagrådets<br>mening vara tillräckligt att föreskriva att omständigheterna "ger<br>anledning att befara".</p>
<p>Som remissförslaget har utformats ställs inga krav på omfattningen av<br>den personskada som man har anledning befara. Detta innebär att även<br>befarade, helt obetydliga personskador kan förhindra att överföringen av<br>el avbryts, trots att förutsättningarna i övrigt för ett avbrott föreligger.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 14</p>
<p>304</p>
<p>Lagrådet förordar därför att det skall vara fråga om "ej obetydlig per-<br>sonskada".</p>
<p>3 § tredje stycket bör ges följande lydelse:</p>
<p>"Om omständigheterna ger anledning att befara att ett avbrott skulle<br>medföra ej obetydlig personskada eller omfattande sakskada, far<br>överföringen inte avbrytas. Det gäller dock inte, om konsumenten<br>handlar otillbörligt."</p>
<p>Enligt 6 § fastställer regeringen eller den myndighet som regeringen<br>bestämmer formulär till underrättelse och meddelande som avses i</p>
<p>4 § första stycket. Enligt Lagrådets uppfattning bör det av bestämmelsen<br>framgå att underrättelser och meddelanden skall lämnas enligt visst<br>formulär. 6 § bör ges följande utformning:</p>
<p>"Underrättelser och meddelanden som avses i 4 § första stycket skall<br>lämnas enligt formulär som fastställs av regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer."</p>
<p>I 11 § första stycket anges vad skadestånd på grund av felaktigt avbrott<br>av överföringen av el skall omfatta. Enligt andra stycket kan<br>skadeståndet jämkas, om skyldigheten att utge skadeståndet skulle vara<br>oskäligt betungande för den skadeståndsskyldige. Det är här fråga om<br>skadestånd som en nätkoncessionshavare är skyldig att utge till en<br>konsument. Det finns visserligen en motsvarighet till jämkningsregeln i<br>bl.a. 34 § konsumentköplagen (1990:932), men förhållandena synes inte<br>vara likvärdiga. Konsumentköplagen gäller företag av mycket varierande<br>storlek, medan den skadeståndsskyldighet som föreskrivs i 11 kap. 8-10<br>§§ ellagen åvilar nätkoncessionshavare, som i allmänhet torde vara större<br>företag. Lagrådet ifrågasätter därför om det finns något behov av jämk-<br>ningsregeln i andra stycket.</p>
<p>12 kap.</p>
<p>I kapitlet ges bestämmelser om tillsynen över efterlevnaden av ellagen<br>och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen. Av<br>1 § framgår att tillsynen skall, såvitt avser frågor om elsäkerhet och<br>driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, utövas av den eller de<br>myndigheter som regeringen bestämmer och att tillsynen i övrigt skall<br>utövas av nätmyndigheten. Som ett led i tillsynsverksamheten far<br>tillsynsmyndigheten enligt 3 § meddela de förelägganden som behövs<br>för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av<br>tillsynen. Ett föreläggande som avser elsäkerhet gäller omedelbart. Enligt</p>
<p>5 § första stycket har tillsynsmyndigheten rätt att för tillsyn som avser<br>elsäkerhet få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock<br>inte bostäder.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening synes det inte finnas skäl att begränsa de nu<br>redovisade föreskrifterna i 3 och 5 §§ till tillsyn som tar sikte på frågor<br>om elsäkerhet. Också tillsyn som gäller driftsäkerheten hos det nationella<br>elsystemet bör omfattas av regleringen. I 3 § andra stycket och 5 § första<br>stycket bör därför efter ordet "elsäkerhet" tillföras orden "eller<br>driftsäkerheten hos det nationella elsystemet". Som följd härav bör<br>rubriken före 4 § kompletteras på motsvarande sätt.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 14</p>
<p>305</p>
<p>13 kap.</p>
<p>I 5 § har tagits in bestämmelser om överklagande. 1 paragrafen anges<br>vilka beslut av nätmyndigheten, en tillsynsmyndighet och den<br>systemansvariga myndigheten som far överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol. Hur överklagande av andra beslut, som fattas med<br>stöd av lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, skall<br>ske anges inte. Enligt vad som har upplysts vid lagrådsföredragningen är<br>avsikten att bestämmelser härom skall meddelas av regeringen.</p>
<p>Det hade enligt Lagrådets mening varit en fördel om det av lagtexten<br>framgick vilka beslut i övrigt som far överklagas och i så fall till vem<br>överklagandet skall riktas ; jfr 13 kap. plan- och bygglagen (1987:10).<br>Om man inte väljer en sådan lösning, bör det i varje fall anges att<br>överklagandebestämmelser far meddelas av regeringen.</p>
<p>5 § bör i så fall kompletteras med ett andra stycke av följande<br>lydelse:</p>
<p>"Regeringen far meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut<br>enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av<br>lagen."</p>
<p>Övergångsbestämmelserna</p>
<p>Punkt 3 bör förtydligas och ges följande lydelse: "I ärenden om<br>prisreglering enligt 10 § lagen (1994:618) om handel med el, m.m., som<br>är anhängiga vid den nya lagens ikraftträdande skall äldre bestämmelser<br>tillämpas."</p>
<p>Även punkt 6 bör förtydligas. Lagrådet föreslår följande lydelse: "För<br>ledningar som har dragits fram enligt vad som sägs i 5 b § lagen<br>(1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska an-<br>läggningar, skall 5 b § alltjämt gälla."</p>
<p>Enligt punkt 7 skall vissa övergångsbestämmelser till lagen (1994:618)<br>om handel med el, m.m., - till en del i dess lydelse enligt lagen<br>(1995:1141) om ändring i nämna lag - alltjämt gälla. Eftersom dessa<br>övergångsbestämmelser synes vara överspelade i och med utgången av år<br>1997, kan punkt 7 i de nu föreslagna övergångsbestämmelserna utgå.</p>
<h4>Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen</h4>
<p>Enligt förslaget skall en hänvisning i 20 § kommunalskattelagen till 1902<br>års lag bytas ut mot en hänvisning till den nya ellagen. I den aktuella<br>delen innebär 20 § kommunalskattelagen att avdrag inte får göras för<br>avgift enligt 18 § i 1902 års lag.</p>
<p>Lagrådet konstaterar att 18 § i 1902 års lag har upphävts genom SFS<br>1993:711. Den föreslagna ändringen kan därför inte göras. Det synes inte<br>heller finnas anledning att ta bort den ifrågavarande bestämmelsen i 20 §<br>kommunalskattelagen. Lagförslaget bör därför utgå.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 14</p>
<p>306</p>
<h4>Förslaget till lag om ändring i elberedskapslagen</h4>
<p>Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Bilaga 14</p>
<p>307</p>
<h2>NÄRINGS- OCH HANDELSDEPARTEMENTET</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,<br>Freivalds, Wallström, Tham. Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg,<br>Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow,<br>Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing</p>
<p>Föredragande: statsrådet Sundström</p>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1996/97:136 Ny ellag.</p>
<p>308</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<p>Prop. 1996/97:136</p>
<p>Författningsrubrik</p>
<p>Bestämmelser som<br>inför, ändrar, upp-<br>häver eller upprepar<br>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p>
<p>Celexnummer för<br>bakomliggande EG-<br>regler</p>
<p>Ellagen (1997:000)</p>
<p>1 kap. 3 §, 2 kap. 4 §,</p>
<p>3 kap. 4 §, 5 §, 10 §, 15<br>§, 6 kap. 1 §, 8 kap. 1 -</p>
<p>3 §§, 9 kap. 1 §, 11 kap.<br>6§, 12 kap. 5-6 §§,</p>
<p>13 kap. 5 §</p>
<p>309</p>
<p>gotab 53381. Stockholm 1997</p>
11att riksdagen antar regeringensBifall= utskottet1997/98:NU3?11att riksdagen antar regeringens?22att riksdagen antar regeringens förslag till?22att riksdagen antar regeringens förslag tillBifall= utskottet1997/98:NU3?BBordläggning1997-05-27 00:00:00inträffat2INLInlämning1997-05-27 00:00:00inträffat60HÄNHänvisning1997-05-28 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1997-06-11 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avNäringsdepartementet2014-11-24 06:47:10statustextstatustextÄrendet är avslutatGK031362019-05-22 17:21:39tilldelatTilldelatNäringsutskottet2014-11-24 06:47:10behandlas_i1997/98:NU3GL01NU3bet1997/98NU3Ny ellagBetänkande