<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2285389</hangar_id>
 <dok_id>GK03135</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>135</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:135</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>135</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1997-02-27 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:01:59</systemdatum>
 <publicerad>1997-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ändring i brottsbalkenSkärpning av straff för övergrepp i rättssak </titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK03135/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK03135</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK03135</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1996/97:135&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Ändring i brottsbalken&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Skärpning av straff för övergrepp i rättssak&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 27 februari 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anna Lindh&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att straffet för brottet övergrepp i rättssak&lt;br&gt;skärps.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att straffmaximum för normalgraden av brottet höjs&lt;br&gt;från ett till två års fängelse. För grovt brott föreslås straffminimum höjt&lt;br&gt;från sex månader till ett års fängelse och straffmaximum höjt från fyra&lt;br&gt;till sex års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 135&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut........................ 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext .................................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning ...................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund................................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den nuvarande regleringens omfattning.......... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Straffskalans nuvarande&amp;nbsp;utformning ............ 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Straffen för övergrepp i rättssak&amp;nbsp;bör&amp;nbsp;skärpas........... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader och ikraftträdande&amp;nbsp;&amp;nbsp;..................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av departementspromemorian&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vittnen och målsägande i domstol (Ds 1995:1)..... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Departementspromemorians lagförslag .......... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser .............. 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådets yttrande över lagrådsremiss&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 13 februari 1997 ...................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997 ......................................  17&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 135&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Lagtext&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 kap. 10 § brottsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med våld eller hot&lt;br&gt;om våld angriper någon för det&lt;br&gt;han hos domstol eller annan&lt;br&gt;myndighet gjort anmälan, fört&lt;br&gt;talan, avlagt vittnesmål eller&lt;br&gt;eljest vid förhör avgivit utsaga&lt;br&gt;eller för att hindra honom från&lt;br&gt;sådan åtgärd, döms för över-&lt;br&gt;grepp i rättssak till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst ett år. Det-&lt;br&gt;samma skall gälla, om man med&lt;br&gt;annan gärning, som medför&lt;br&gt;lidande, skada eller olägenhet,&lt;br&gt;eller med hot om sådan gärning&lt;br&gt;angriper någon för det han av-&lt;br&gt;lagt vittnesmål eller eljest av-&lt;br&gt;givit utsaga vid förhör hos&lt;br&gt;myndighet eller för att hindra&lt;br&gt;honom från att avgiva sådan&lt;br&gt;utsaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till&lt;br&gt;fängelse, lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med våld eller hot&lt;br&gt;om våld angriper någon för att&lt;br&gt;denne gjort anmälan, fört talan,&lt;br&gt;avlagt vittnesmål eller annars&lt;br&gt;vid förhör avgett utsaga hos en&lt;br&gt;domstol eller annan myndighet&lt;br&gt;eller för att hindra någon från en&lt;br&gt;sådan åtgärd, döms för över-&lt;br&gt;grepp i rättssak till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst två år. Det-&lt;br&gt;samma skall gälla, om man med&lt;br&gt;någon annan gärning, som med-&lt;br&gt;för lidande, skada eller olägen-&lt;br&gt;het, eller med hot om en sådan&lt;br&gt;gärning angriper någon för att&lt;br&gt;denne avlagt vittnesmål eller&lt;br&gt;annars avgett utsaga vid förhör&lt;br&gt;hos en myndighet eller för att&lt;br&gt;hindra honom från att avge en&lt;br&gt;sådan utsaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till&lt;br&gt;fängelse, lägst ett och högst sex&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:207.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den dåvarande justitieministern beslutade den 15 september 1994 att låta&lt;br&gt;undersöka vilka åtgärder som kan förbättra situationen för vittnen och&lt;br&gt;målsägande i domstol och lämna förslag till åtgärder (Ju 1994:J).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdraget redovisades i departementspromemorian Vittnen och måls-&lt;br&gt;ägande i domstol (Ds 1995:1). I departementspromemorian lämnas en&lt;br&gt;rad förslag till åtgärder för att förbättra förhållandena för vittnen och&lt;br&gt;målsägande. Flera av dessa bereds i Justitiedepartementet. Brottsoffer-&lt;br&gt;utredningen (dir. 1995:94) har i uppdrag att bl.a. undersöka frågor om&lt;br&gt;skyddet för vittnen och målsägande. I denna proposition behandlas en-&lt;br&gt;dast förslaget att skärpa straffskalan för brottet övergrepp i rättssak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanfattning av departementspromemorian och dess lagförslag&lt;br&gt;finns i bilaga 1 respektive bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats.&lt;br&gt;En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställ-&lt;br&gt;ning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr&lt;br&gt;Ju95/323).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav genom beslut den 28 mars 1996 i uppdrag till&lt;br&gt;Riksåklagaren, Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen att remittera&lt;br&gt;rapporten Ökat skydd för anställda inom domstolarna och åklagarväsen-&lt;br&gt;det (Åklagarväsendet rapport 1995:7) till åklagarmyndigheter, domstolar&lt;br&gt;respektive polismyndigheter. Vidare uppdrog regeringen åt Riksåklaga-&lt;br&gt;ren att i samverkan med Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen samman-&lt;br&gt;ställa synpunkterna från remissförfarandet. Uppdraget redovisades till re-&lt;br&gt;geringen den 29 oktober 1996. Redovisningen finns tillgänglig i Justitie-&lt;br&gt;departementet (dnr Ju96/3967).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag som presenteras i propositionen går beträffande straff-&lt;br&gt;skalan längre än det som upptogs i promemorian. Straffskalans generella&lt;br&gt;utformning har dock behandlats i allmänna ordalag av flera remiss-&lt;br&gt;instanser och i den nyss nämnda redovisningen av Riksåklagaren m.fl.&lt;br&gt;Regeringen anser därför att erforderligt underlag föreligger för de ytter-&lt;br&gt;ligare förändringar som nu föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 13 februari att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över lagförslaget. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.1 Den nuvarande regleringens omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelsen för övergrepp i rättssak finns i 17 kap. 10 § brotts-&lt;br&gt;balken (BrB). Avsikten med bestämmelsen är att ge särskilt straffrättsligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydd för intresset av att den som utför talan eller avger utsaga vid Prop. 1996/97:135&lt;br&gt;domstol eller myndighet inte påverkas på ett otillbörligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För brottet övergrepp i rättssak döms den som uppsåtligen med våld&lt;br&gt;eller hot om våld angriper någon för att denne hos en domstol eller nå-&lt;br&gt;gon annan myndighet gjort en anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller&lt;br&gt;annars vid förhör avgett en utsaga eller för att hindra honom från en&lt;br&gt;sådan åtgärd. Detsamma gäller den som med någon annan gärning som&lt;br&gt;medför lidande, skada eller olägenhet eller med hot om en sådan gärning&lt;br&gt;angriper någon för att denne avlagt vittnesmål eller annars avgett en ut-&lt;br&gt;saga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra honom från att av-&lt;br&gt;ge en sådan utsaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förhörsutsaga avses i bestämmelsen såväl vittnesmål som parts-&lt;br&gt;utsagor, vare sig de avges under sanningsförsäkran eller vid något annat&lt;br&gt;förhör. Vidare avses utsaga som någon avger i en annan egenskap än&lt;br&gt;som vittne hos en offentlig myndighet för att åstadkomma utredning.&lt;br&gt;Alla s.k. förhörspersoner åtnjuter således skydd mot varje gärning som&lt;br&gt;medför lidande, skada eller olägenhet eller hot härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det mer inskränkta skyddet som förutsätter att övergreppet innefattar&lt;br&gt;våld eller hot om våld tillkommer förutom förhörspersoner andra som&lt;br&gt;hos domstol eller annan myndighet för talan för sig själva eller någon&lt;br&gt;annan, dvs. parter som inte är förhörspersoner samt ombud. Även de&lt;br&gt;som anhängiggör en sak genom anmälan till domstol, polis eller annan&lt;br&gt;myndighet, s.k. anmälare, åtnjuter detta inskränkta skydd. Skyddet om-&lt;br&gt;fattar även blivande parter, ombud och anmälare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om övergrepp i rättssak är begränsad till de angivna&lt;br&gt;grupperna av personer och gärningar. Den omfattar således inte våld och&lt;br&gt;hot mot andra som kan komma i kontakt med en rättegång, t.ex. an-&lt;br&gt;ställda inom rättsväsendet, anhöriga och journalister som rapporterar om&lt;br&gt;brottslighet och dess beivrande. För den som utövar myndighet finns&lt;br&gt;dock ett förstärkt straffrätts ligt skydd genom främst bestämmelserna om&lt;br&gt;våld, hot och förgripelse mot tjänsteman i 17 kap. BrB. För andra kate-&lt;br&gt;gorier av personer kan vidare straffvärdet av ett förfarande påverkas av&lt;br&gt;att syftet med ett angrepp varit exempelvis att hämnas för att någon&lt;br&gt;rapporterat om en brottslig gärning. Sådana mer indirekta angrepp på&lt;br&gt;rättsordningen kan således innebära att t.ex. motivet för gärningen ses&lt;br&gt;som en försvårande omständighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige är det en allmän skyldighet att vittna i en rättegång. Be-&lt;br&gt;stämmelser om vittnen finns i 36 kap. rättegångsbalken (RB). Vägran att&lt;br&gt;avge vittnesmål kan föranleda vitesföreläggande och häktning. Den som&lt;br&gt;uppsåtligen under vittnesed lämnar någon osann uppgift eller förtiger&lt;br&gt;sanningen döms för mened (15 kap. 1 § BrB). Lämnas uppsåtligen vid&lt;br&gt;förhör under sanningsförsäkran i rättegång osann uppgift eller förtigs&lt;br&gt;sanningen kan dömas för osann partsutsaga (15 kap. 2 § BrB och 37&lt;br&gt;kap. RB). Begås gärningarna av grov oaktsamhet döms för ovarsam ut-&lt;br&gt;saga (15 kap. 3 § BrB). I 15 kap. BrB finns även motsvarande straff-&lt;br&gt;bestämmelser för den som lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen&lt;br&gt;inför en nordisk eller en internationell domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Straffskalans nuvarande utformning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsbeskrivningen avseende övergrepp i rättssak har varit i sak oför-&lt;br&gt;ändrad sedan brottsbalkens tillkomst. Straffskalan har dock ändrats vid&lt;br&gt;några tillfallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då brottsbalken trädde i kraft var straffskalan böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst två år. Den särskilda straffskalan för den grova formen av brottet&lt;br&gt;tillkom den 1 juli 1982 (prop. 1981/82:141. bet. 1981/82:JuU49 och 60.&lt;br&gt;rskr. 1981/82:361. SFS 1982:405). För grovt brott stadgades fängelse i&lt;br&gt;högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiven for införandet av det grova brottet var problem med anknyt-&lt;br&gt;ning främst till lagforing för grov narkotikabrottslighet. I propositionen&lt;br&gt;anfördes att det hade förekommit i en som det föreföll ökande utsträck-&lt;br&gt;ning att vittnen och tilltalade inte velat tala fritt under förhören. Enligt&lt;br&gt;departementschefen kunde det på goda grunder antas att orsaken i en del&lt;br&gt;fäll hade varit fruktan för lagstridiga repressalier av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan fick sin nuvarande utformning den 1 juli 1993 (prop.&lt;br&gt;1992/93:141, bet. 1992/93 :JuU 16, rskr. 1992/93:220. SFS 1993:207).&lt;br&gt;Straffskalan blev då för normalgraden av brottet böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år och för grovt brott fängelse i lägst sex månader och högst&lt;br&gt;fyra år. Dessa ändringar syftade bl.a. till att minska överlappningen av&lt;br&gt;straffskaloma.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Straffen för övergrepp i rättssak bör skärpas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Straffen för brottet övergrepp i rättssak&lt;br&gt;skärps.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För normalgraden av brottet höjs straffmaximum till fängelse i&lt;br&gt;två år. Straffskalan för grovt brott skärps till fängelse i lägst ett&lt;br&gt;och högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens i de delar&lt;br&gt;som avser höjningen av straffmaximum för brott av normalgraden. I pro-&lt;br&gt;memorian föreslås även införandet av en särskild straffskala, böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader, för brott som är ringa samt att böter utgår&lt;br&gt;ur straffskalan för normalgraden av brottet. Någon ändring av straff-&lt;br&gt;skalan för det grova brottet föreslås inte i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser - bl.a.&lt;br&gt;Kammarrätten i Sundsvall, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt,&lt;br&gt;Domstolsverket, Riksåklagaren, Statsåklagarmyndigheten för speciella&lt;br&gt;mål och Sveriges advokatsamfund — tillstyrker promemorians förslag&lt;br&gt;såvitt avser skärpning av straffskalan för övergrepp i rättssak. En av&lt;br&gt;remissinstanserna - Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet -&lt;br&gt;avstyrker detta förslag med motiveringen att det erfordras starka skäl för&lt;br&gt;att ändra på lagstiftning som nyligen varit föremål för ändring. Flera av&lt;br&gt;de remissinstanser som tillstyrker förslaget anför att det är ett steg i rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riktning, men anser att det finns skäl att överväga om inte straffet bör&lt;br&gt;skärpas ytterligare så att det kommer i nivå med påföljden för mened.&lt;br&gt;De återstående remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran eller&lt;br&gt;inte kommenterat det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Medborgarnas lojalitet med rätts-&lt;br&gt;ordningen utgör en väsentlig beståndsdel i ett demokratiskt samhälle.&lt;br&gt;Den svenska rättsordningen bygger på att vittnen och målsägande fritt&lt;br&gt;och sanningsenligt kan lämna sina berättelser inför domstolarna. Ett an-&lt;br&gt;grepp mot t.ex. ett vittne kan därför sägas vara ett angrepp på rättsord-&lt;br&gt;ningen och ytterst på samhället. För att rättsordningen inte skall hotas är&lt;br&gt;det av vikt att de som medverkar i en rättsprocess skyddas mot olika&lt;br&gt;former av övergrepp. Bestämmelsen i 17 kap. 10 § BrB om övergrepp i&lt;br&gt;rättssak är av central betydelse för detta skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under en följd av år har klimatet i och omkring rättegångar om&lt;br&gt;särskilt allvarlig brottslighet hårdnat. I departementspromemorian konsta-&lt;br&gt;teras att villigheten att vittna minskat och att antalet fall av hot och tra-&lt;br&gt;kasserier riktade mot vittnen ökat under senare år. Det förekommer ock-&lt;br&gt;så att män som anmälts för kvinnomisshandel eller sexuellt våld tvingar&lt;br&gt;den utsatta kvinnan med våld eller hot om våld att ta tillbaka sin anmä-&lt;br&gt;lan. Utvecklingen har lett till att blivande vittnen och andra inblandade i&lt;br&gt;ökande utsträckning känner rädsla för att medverka i processen.&lt;br&gt;Respekten och förtroendet för de rättsvårdande myndigheterna och deras&lt;br&gt;uppgifter har också minskat. Flera av remissinstanserna som yttrat sig&lt;br&gt;över promemorieförslagen, t.ex. Riksåklagaren. Åklagarmyndigheten i&lt;br&gt;Malmö och Nämndemännens Riksförbund, har lämnat beskrivningar av&lt;br&gt;detta slag. Det som anförts i promemorian har bekräftats också i den ti-&lt;br&gt;digare nämnda redovisningen av Riksåklagaren (dnr Ju96/3967).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den senaste tiden har utvecklingen mot ett hårdnande klimat vid&lt;br&gt;lagföring av vissa typer av brott ytterligare accentuerats. Vid vissa&lt;br&gt;former av allvarlig brottslighet har angrepp på rättssystemet i form av&lt;br&gt;hot och repressalier mot vittnen, målsägande och parter närmast satts i&lt;br&gt;system. Vid utredning och lagföring av brottslighet med anknytning till&lt;br&gt;kriminella motorcykelgäng har systematiska och organiserade övergrepp&lt;br&gt;av sådant slag förekommit. Också i samband med grov narkotikabrotts-&lt;br&gt;lighet och annan organiserad brottslighet har sådant hot och våld ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är uppenbart att rättssystemet är sårbart mot den typen av angrepp.&lt;br&gt;En rättssäker och effektiv brottmålsprocess förutsätter att allmänheten&lt;br&gt;medverkar vid utredningen av brott. Om vittnen och målsägande&lt;br&gt;systematiskt skräms till tystnad eller pressas att lämna falska uppgifter&lt;br&gt;angrips fundamenten till rättsordningen. En utveckling i denna riktning&lt;br&gt;kan ytterst leda till att vissa grupper finner att det lönar sig att syste-&lt;br&gt;matiskt sabotera och blockera rättssystemet. Härigenom kan förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för att lagfora allvarlig brottslighet minska dramatiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problem av detta slag kan inte mötas endast med straffrättsliga åt-&lt;br&gt;gärder. Brottsofferutredningen (dir. 1995:94) har i uppdrag att utvärdera&lt;br&gt;de åtgärder som den senaste tioårsperioden har gjorts på brottsofferom-&lt;br&gt;rådet. Den särskilde utredaren skall bl.a. överväga behovet av föränd-&lt;br&gt;ringar i gällande lagstiftning och förändringar i övrigt när det gäller åt-&lt;br&gt;gärder för brottsoffer. Utredaren skall redovisa förslag till förändringar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av lagstiftningen och de andra åtgärder som kan vara befogade. I upp- Prop. 1996/97:135&lt;br&gt;draget ingår att undersöka forändringar i omfattningen och arten av hot&lt;br&gt;mot vittnen m.fl. Uppdraget skall redovisas före utgången av år 1997.&lt;br&gt;Därutöver måste dock övervägas åtgärder som har direkt avseende på det&lt;br&gt;straffrättsliga skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några skäl att ändra de materiella förutsättningarna för att döma till&lt;br&gt;ansvar för övergrepp i rättssak torde inte föreligga. Vad som bör över-&lt;br&gt;vägas är närmast frågan om det generella straffvärdet av brottet, såsom&lt;br&gt;det kommer till uttryck i straffskalan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskaloma för brottet övergrepp i rättssak ändrades så sent som den&lt;br&gt;1 juli 1993. Syftet var då bl.a. att vid gradindelade brott minska över-&lt;br&gt;lappningen av straffskalor. Avsikten var inte att generellt ange en&lt;br&gt;förändring av brottets straffvärde. Någon egentlig straffvärdeöversyn av&lt;br&gt;det slag som regeringen nu gör företogs inte i det förra lagstift-&lt;br&gt;ningsärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet år 1982 av den särskilda straffskalan för grovt brott föran-&lt;br&gt;leddes av ökande problem med våld och hot mot vittnen, särskilt vid&lt;br&gt;grov narkotikabrottslighet. Den senaste tidens utveckling är dock allvar-&lt;br&gt;ligare än den som då kunde förutses. Uppkomsten av grupper som öppet&lt;br&gt;ställer sig utanför lagen och som inte gör någon hemlighet av att de&lt;br&gt;negligerar den offentliga rättsordningen kan inte accepteras. Starka skäl&lt;br&gt;talar därför för att det straffrättsliga skyddet för vittnen och andra för-&lt;br&gt;hörspersoner måste förstärkas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund föreligger ett behov av en generellt strängare syn&lt;br&gt;på sådana direkta angrepp på rättsordningen som omfattas av straff-&lt;br&gt;bestämmelsen för övergrepp i rättssak. I promemorian föreslogs att detta&lt;br&gt;skulle åstadkommas genom att straffmaximum för normalgraden av&lt;br&gt;brottet höjs. Detta är enligt regeringens mening inte tillräckligt. Även&lt;br&gt;om straffskalans övre del sällan kommer till användning torde det kunna&lt;br&gt;förekomma fall där exceptionellt försvårande omständigheter föreligger&lt;br&gt;och där nuvarande straffmaximum för grovt brott framstår som alltför&lt;br&gt;lågt. En mer generell justering av straffskalan markerar också den all-&lt;br&gt;männa uppgradering av straffvärdet av brottet som regeringen anser&lt;br&gt;befogad. Också straffskalan för det grova brottet bör därför ändras. Pro-&lt;br&gt;memorians förslag om införande av ett ringa brott, vilket föranlett kritik&lt;br&gt;av flera remissinstanser, bör mot denna bakgrund inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär att straffmaximum för normalgraden av&lt;br&gt;brottet höjs från ett till två år och att för det grova brottet straff-&lt;br&gt;minimum höjs från sex månader till ett år och straffmaximum från fyra&lt;br&gt;till sex år. Ändringen bör träda i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Höjningen av straffmaximum för övergrepp i rättssak innebär att&lt;br&gt;straffvärdet för denna brottstyp närmar sig straffvärdet för mened enligt&lt;br&gt;15 kap. 1 § BrB. Ändringen medför vidare att straffmaximum för över-&lt;br&gt;grepp i rättssak sammanfaller med vad som gäller för grovt olaga tvång&lt;br&gt;enligt 4 kap. 4 § andra stycket BrB och kommer att överstiga straff-&lt;br&gt;maximum för grovt olaga hot enligt 4 kap. 5 § andra stycket BrB, för&lt;br&gt;vilket maximum är fängelse i högst fyra år. Med hänsyn till det intresse&lt;br&gt;som bestämmelsen om övergrepp i rättssak är avsedd att skydda framstår &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de nu angivna effekterna av förslagen som väl motiverade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom höjningen av straffmaximum för normalgraden av brottet kom- Prop. 1996/97:135&lt;br&gt;mer preskriptionstiden för sådant brott att förlängas från två till fem år.&lt;br&gt;Härigenom återställs den ordning som gällde före 1993 års ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det våld och de hot som under senare tid förekommit i samband med&lt;br&gt;utredning och lagföring för viss allvarlig brottslighet har riktats inte bara&lt;br&gt;mot vittnen och målsägande utan också mot domare, åklagare och po-&lt;br&gt;liser och andra inblandade tjänstemän. Dessa problem har behandlats i&lt;br&gt;den tidigare nämnda redovisningen av säkerhetsfrågor vid domstols-&lt;br&gt;förhandling och förundersökning. Genom de nu föreslagna ändringarna&lt;br&gt;kommer straffmaximum för grova övergrepp i rättssak att bli högre än&lt;br&gt;för våld eller hot mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § BrB. Det kan natur-&lt;br&gt;ligtvis i detta sammanhang övervägas om straffmaximum för det senare&lt;br&gt;brottet med hänsyn till det anförda bör bringas i nivå med vad som före-&lt;br&gt;slås för övergrepp i rättssak. Regeringen är dock inte övertygad om att&lt;br&gt;det är motiverat. Vittnen och målsägande har en särskilt utsatt ställning&lt;br&gt;i processen. Deras medverkan är många gånger av omedelbar betydelse&lt;br&gt;för genomförandet av utredningen och lagföringen. För inblandade&lt;br&gt;tjänstemän finns andra metoder för skydd. Sådana åtgärder har också an-&lt;br&gt;givits i Riksåklagarens redovisning. De agerar i sitt yrke, vilket gör dem&lt;br&gt;medvetna och beredda att hantera situationer av detta slag. Det bör ock-&lt;br&gt;så understrykas att, som ovan anförts, straffvärdet av våld eller hot som&lt;br&gt;riktas mot en tjänsteman inom ramen för den givna straffskalan påverkas&lt;br&gt;av motivet för gärningen. Har avsikten exempelvis varit att försöka&lt;br&gt;stoppa en åklagare från att driva ett åtal eller att hämnas för ett väckt&lt;br&gt;åtal kommer detta att påverka straffvärdet av brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av i promemorian redovisad påföljdspraxis framgår att straffen för&lt;br&gt;övergrepp i rättssak varierar avsevärt - från böter till långa fängelse-&lt;br&gt;straff. Detta speglar det förhållandet att straffvärdet av brottet kan vara&lt;br&gt;mycket olika. Avsikten med den nu föreslagna förändringen är inte att&lt;br&gt;påverka den nyanserade straffmätning efter brottets straffvärde som före-&lt;br&gt;kommer idag. Tvärtom bör straffskalans utvidgning kunna medföra för-&lt;br&gt;utsättningar för ytterligare nyansering vid påföljdsbestämningen. Det bör&lt;br&gt;dock samtidigt understrykas att de nu företagna förändringarna skall ses&lt;br&gt;som en generell uppgradering av straffvärdet för brott av förevarande&lt;br&gt;slag. Detta bör leda till generellt något strängare straff för dessa brott.&lt;br&gt;En sådan förändring torde ha relativt liten betydelse för brott som hittills&lt;br&gt;ansetts ligga på bötesnivå, medan en mer markerad uppjustering av&lt;br&gt;straffvärdet av mer allvarliga former av övergrepp i rättssak bör komma&lt;br&gt;till stånd. Även fortsättningsvis bör dock straffskalan för grovt brott re-&lt;br&gt;serveras för fall när gärningsmannen har visat särskild hänsynslöshet och&lt;br&gt;betydande men för det allmänna eller någon enskild har uppkommit eller&lt;br&gt;riskerat att uppkomma till följd av gärningen (se prop. 1981/82:141&lt;br&gt;s. 34 ff). Redovisad påföljdspraxis visar att domstolarna i stor utsträck-&lt;br&gt;ning väljer fängelse som påföljd när straffvärdet av brottet ligger över&lt;br&gt;böter. Villkorlig dom och skyddstillsyn har således i endast ringa ut-&lt;br&gt;sträckning valts som påföljd. Härav kan dras slutsatsen att övergrepp i&lt;br&gt;rättssak är en brottstyp vars art ofta talar för fängelsepåföljd. Någon&lt;br&gt;ändring av detta förhållande är inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om konkurrens mellan brottet övergrepp i rättssak och upp- Prop. 1996/97:135&lt;br&gt;såtliga brott mot person enligt 3 kap. och 4 kap. BrB torde i regel lösas&lt;br&gt;så att de senare konsumeras av övergrepp i rättssak. Begås brott mot per-&lt;br&gt;son som har strängare straffskala än övergrepp i rättssak döms dock&lt;br&gt;vanligen för båda brotten. Således döms för övergrepp i rättssak i&lt;br&gt;brottskonkurrens med t.ex. grov misshandel, olaga frihetsberövande som&lt;br&gt;inte är mindre grovt och med de nuvarande straffskaloma olaga tvång&lt;br&gt;som är grovt brott. Den föreslagna skärpningen av straffskalan för över-&lt;br&gt;grepp i rättssak innebär att detta brott normalt kommer att konsumera&lt;br&gt;det olaga tvång som en gärning också utgör.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Kostnader och ikraftträdande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Promemorian innehåller inte någon kostnadsanalys av förslagen. Skärp-&lt;br&gt;ningen av straffskalan för brottet övergrepp i rättssak kan medföra en&lt;br&gt;något utökad användning av fängelsestraff. I övrigt har våra förslag inte&lt;br&gt;några kostnadskonsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen bör lämpligen träda i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av departementspromemorian&lt;br&gt;Vittnen och målsägande i domstol (Ds 1995:1)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för arbetet med denna promemoria har varit ett uppdrag&lt;br&gt;att undersöka vilka åtgärder som kan förbättra situationen för vittnen och&lt;br&gt;målsägande i domstol och lämna förslag till sådana åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 1 redovisas översiktligt vilka processuella regler som gäller&lt;br&gt;för vittnen enligt svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En redogörelse för det skydd som samhället tillhandahåller för att för-&lt;br&gt;hindra att övergrepp sker mot vittnen och målsägande på grund av deras&lt;br&gt;medverkan i en rättegång finns i avsnitt 2. För att visa att samhället ser&lt;br&gt;allvarligt på sådana angrepp mot rättsordningens fundament föreslås att&lt;br&gt;böter utgår ur straffskalan för normalgraden av brottet övergrepp i rätts-&lt;br&gt;sak samtidigt som straffmaximum för detta brott höjs till den nivå som&lt;br&gt;gällde före den 1 juli 1993, fängelse två år. Endast i ringa fall skall på-&lt;br&gt;följden kunna bestämmas till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 avsnittet diskuteras även frågan om vittnen skall ha rätt att erhålla en&lt;br&gt;särskild stödperson inför rättegången. Möjligheten för vittnen att åtföljas&lt;br&gt;av en frivillig vittnesledsagare bedöms inte behöva laglåstas. De organi-&lt;br&gt;sationer som tillhandahåller sådan ideell service bör emellertid erhålla&lt;br&gt;stöd och uppmuntran från staten. I promemorian föreslås att det införs&lt;br&gt;en möjlighet för domstolarna att för vissa särskilt utsatta vittnen på an-&lt;br&gt;sökan av åklagare förordna en särskild stödperson (s.k. vittnesbiträde).&lt;br&gt;Som vittnesbiträde skall i första hand förordnas advokat eller biträdande&lt;br&gt;jurist på advokatbyrå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås att det skall vara möjligt att utesluta uppgifter om&lt;br&gt;målsägandens adress i domen i de fall målsäganden är en fysisk person&lt;br&gt;som fört skadeståndstalan i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 3 diskuteras frågor om anonymitet för vittnen i brottmål. Av-&lt;br&gt;snittet innehåller redogörelser för dels Europakonventionen och den&lt;br&gt;praxis som föreligger på området, dels den tidigare behandling av frågan&lt;br&gt;som skett i Sverige. Den bedömningen görs att all användning av anony-&lt;br&gt;ma vittnen sannolikt inte kan sägas innebära en kränkning av Europa-&lt;br&gt;konventionen. Med hänsyn bl.a. till de ställningstaganden som riksdag&lt;br&gt;och regering nyligen gjort i frågan läggs emellertid inte fram något för-&lt;br&gt;slag om tillåtande av sådan bevisning i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om ersättning till vittnen och målsägande för deras inställelse i&lt;br&gt;domstol behandlas i avsnitt 4. Det föreslås att ersättning för förlorad&lt;br&gt;arbetsförtjänst m.m. och för hotellkostnad (nattraktamente) höjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 4.3 föreslås att handläggningen av yrkanden om ersättning av&lt;br&gt;allmänna medel till vittnen och målsägande i brottmål skall ske utanför&lt;br&gt;rättssalarna och med stöd av delegering utföras av annan personal än&lt;br&gt;domare. För att förseningar inte skall uppstå på grund av att ersätt-&lt;br&gt;ningsfrågorna inte är lösta vid den tid då domen avkunnas föreslås att&lt;br&gt;den tilltalades återbetalningsskyldighet till staten för kostnader för munt-&lt;br&gt;lig bevisning avskaffas. När det gäller beslut om ersättning i tvistemål&lt;br&gt;föreslås att frågan blir föremål för ytterligare utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 avsnitt 5 behandlas frågan om kallelsernas utformning, information&lt;br&gt;till vittnen och målsägande, särskilda vittnesvärdar och väntrum vid dom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stolama, säkerheten i domstolarnas allmänna utrymmen samt behand-&lt;br&gt;lingen i övrigt av vittnen och målsägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag lämnas i avsnitt 5.1 på hur en vittneskallelse och information&lt;br&gt;om hur det går till att vittna kan utformas. Betydelsen av att vittnen&lt;br&gt;m.fl. bemöts vänligt och inte i onödigt bryska ordalag framhålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 5.2 görs den bedömningen att det inte är nödvändigt att in-&lt;br&gt;rätta särskilda tjänster som vittnesvärdar vid domstolarna, utan att det&lt;br&gt;bör ankomma på all anställd personal att hjälpa vittnen och målsägande&lt;br&gt;till rätta. Expeditionsvaktema anses därvid kunna utöva en särskild ser-&lt;br&gt;vicefunktion. I den mån särskild bevakning inte hyrs in bör domstolarna&lt;br&gt;eftersträva att expeditionsvakter som är lämpliga för det får möjlighet att&lt;br&gt;genomgå sådan utbildning att de kan förordnas till ordningsvakter och i&lt;br&gt;denna egenskap upprätthålla ordning och säkerhet i de allmänna ut-&lt;br&gt;rymmena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller särskilda väntrum för vittnen och målsägande har det&lt;br&gt;bedömts vara orealistiskt att i dag förslå att man i befintliga domstols-&lt;br&gt;lokaler skall inrätta sådana. Domstolarna bör däremot alltid ha beredskap&lt;br&gt;för att ordna ett avskilt väntrum om behovet skulle uppstå. Vid planering&lt;br&gt;och ombyggnader i framtiden bör uppmärksamhet ägnas åt de allmänna&lt;br&gt;utrymmena så att särskilda väntrum till vittnen kan tillhandahållas. De&lt;br&gt;utrymmen där vittnen m.fl. väntar bör också vara trevligt och ända-&lt;br&gt;målsenligt utformade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vittnen bör inte i onödan kallas till sådan tid att de tvingas sitta och&lt;br&gt;vänta på att bli hörda. Domstolarna bör alltid informera dem som kallats&lt;br&gt;om eventuella förseningar i målet och även tillhandahålla sådan service&lt;br&gt;som i övrigt kan underlätta vistelsen i domstolen för vittnen och måls-&lt;br&gt;ägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 5.3 diskuteras vissa frågor om behandlingen av vittnen och&lt;br&gt;målsägande under själva förhöret i domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Departementspromemorians lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 kap. 10 § brottsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med våld eller hot om&lt;br&gt;våld angriper någon för det han&lt;br&gt;hos domstol eller annan myndig-&lt;br&gt;het gjort anmälan, fört talan, av-&lt;br&gt;lagt vittnesmål eller eljest vid&lt;br&gt;förhör avgivit utsaga eller för att&lt;br&gt;hindra honom från sådan åtgärd,&lt;br&gt;döms för övergrepp i rättssak&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år. Detsamma skall gälla, om&lt;br&gt;man med annan gärning, som&lt;br&gt;medför lidande, skada eller olä-&lt;br&gt;genhet, eller med hot om sådan&lt;br&gt;gärning angriper någon för det&lt;br&gt;han avlagt vittnesmål eller eljest&lt;br&gt;avgivit utsaga vid förhör hos&lt;br&gt;myndighet eller för att hindra&lt;br&gt;honom från att avgiva sådan&lt;br&gt;utsaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med våld eller hot om&lt;br&gt;våld angriper någon för det han&lt;br&gt;hos domstol eller annan myn-&lt;br&gt;dighet gjort anmälan, fört talan,&lt;br&gt;avlagt vittnesmål eller eljest vid&lt;br&gt;förhör avgett utsaga eller för att&lt;br&gt;hindra honom från sådan åtgärd,&lt;br&gt;döms för övergrepp i rättssak&lt;br&gt;till fängelse i högst två år eller,&lt;br&gt;om brottet är ringa, till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst sex måna-&lt;br&gt;der. Detsamma skall gälla, om&lt;br&gt;man med annan gärning, som&lt;br&gt;medför lidande, skada eller olä-&lt;br&gt;genhet, eller med hot om sådan&lt;br&gt;gärning angriper någon för det&lt;br&gt;han avlagt vittnesmål eller eljest&lt;br&gt;avgett utsaga vid förhör hos&lt;br&gt;myndighet eller för att hindra&lt;br&gt;honom från att avge sådan ut-&lt;br&gt;saga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:207.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande över departementspromemorian (Ds 1995:1)&lt;br&gt;Vittnen och målsägande i domstol avgetts av Riksdagens ombudsmän.&lt;br&gt;Justitiekanslem, Göta hovrätt, Hovrätten for Övre Norrland. Kammar-&lt;br&gt;rätten i Sundsvall, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt. Malmö&lt;br&gt;tingsrätt, Jönköpings tingsrätt, Östersunds tingsrätt, Umeå tingsrätt. Läns-&lt;br&gt;rätten i Stockholms län, Domstolsverket, Riksåklagaren, Statsåklagar-&lt;br&gt;myndigheten för speciella mål, Åklagarmyndigheten i Stockholm. Re-&lt;br&gt;gionåklagarmyndigheten i Stockholm. Åklagarmyndigheten i Malmö. Re-&lt;br&gt;gionåklagarmyndigheten i Malmö, Åklagarmyndigheten i Göteborg. Re-&lt;br&gt;gionåklagarmyndigheten i Gävle, Regionåklagarmyndigheten i Luleå. Åk-&lt;br&gt;lagarmyndigheten i Vänersborg, Åklagarmyndigheten i Tierp, Riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen, Brottsoffermyndigheten, Juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Uppsala universitet, Sveriges advokatsamfund. Sveriges domareförbund,&lt;br&gt;Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR&lt;br&gt;(JUSEK), Statstjänstemannaförbundet, Landsorganisationen i Sverige,&lt;br&gt;Nämndemännens riksförbund. Riksorganisationen mot brott. Riksrevi-&lt;br&gt;sionsverket, Brottsförebyggande rådet, Kriminalvårdsstyrelsen efter hö-&lt;br&gt;rande av Kriminalvårdens Transporttjänst, Polismyndigheten i Stock-&lt;br&gt;holms län, Polismyndigheten i Göteborgs och Bohus län. Polismyndig-&lt;br&gt;heten i Malmöhus län, Brottsofferjouremas riksförbund och Kvinno-&lt;br&gt;jourernas riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådets yttrande över lagrådsremiss&lt;br&gt;den 13 februari 1997&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten. regeringsrådet Stig von&lt;br&gt;Bahr, justitierådet Bengt Lambe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 13 februari 1997 (Justitiedepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av ämnessakkunnige Lena&lt;br&gt;Holmqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;JUSTITIEDEPARTEMENTET&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Peterson, Tham, Blomberg, Andersson. Uusmann, Ulvskog,&lt;br&gt;Sundström, Lindh, Klingvall, Åhnberg, Östros&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Lindh&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1996/97:135 Ändring i brottsbalken&lt;br&gt;Skärpning av straff för övergrepp i rättssak&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 53044, Stockholm 1997&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1996/97:JuU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1997-03-07 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1997-03-07 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1997-03-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1997-04-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 00:32:37</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GK03135</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:39</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 00:32:37</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1996/97:JuU19</uppgift>
<ref_dok_id>GK01JuU19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Övergrepp i rättssak</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:135&lt;br/&gt;
Ändring i brottsbalken. Skärpning av straff för övergrepp i rättssak</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:135 Ändring i brottsbalken - Skärpning av straff för övergrepp i rättssak</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:135&lt;br/&gt;
Ändring i brottsbalken. Skärpning av straff för övergrepp i rättssak</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:135 Ändring i brottsbalken - Skärpning av straff för övergrepp i rättssak</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:135&lt;br/&gt;
Ändring i brottsbalken. Skärpning av straff för övergrepp i rättssak</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:135 Ändring i brottsbalken - Skärpning av straff för övergrepp i rättssak</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingbritt Irhammar  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:135&lt;br/&gt;
Ändring i brottsbalken. Skärpning av straff för övergrepp i rättssak</uppgift>
<ref_dok_id>GK02Ju34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1996/97</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:135 Ändring i brottsbalken - Skärpning av straff för övergrepp i rättssak</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingbritt Irhammar  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>